SOU 1932:21

Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m.m

N 4-0 9

oå (—

- CD m

&( 4. IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1932: 21 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LAG OM ALLMÄNNA VÅGAR

OCH

LAG OM VÄGDISTRIKT M.M.

ä — AVGIVET AV

1929. ÅRS VÄGSAKKUNNIGA

Bilaga: Utredning angående väghållningsbesväret i städerna, verkställd av kammarrådet Erik Schalling

STOCKHOLM.

1932

Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 aug. statenl odentllga strednin

_lnftaniall mot Sverige.

'bygden.

Sociala jordntredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. Marcus.

121 s. Jo. Betänkande rörande erkännande och verkställighet av' utländsk civildorn. Marcus. 43 s. Ju. . Lnittörsvarsutredningens betänkande. Utredning beträt- iande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid Norstedt. 189 s. Fö. ?ödlighåtsantaganden för livränteiörsäkring. 42 s. . . Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne 111. m. Beckman. 132 s. 2 bilagor. K. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Bygg- nadsordning för stad, köping och större municipal-

Av E. Marks von Wiirtemberg.

Norstedt.

samhälle. Marcus. 87 s. K. Normalforslsg till byggnadsordningar m. m. 2. Bygg- nadsordning !ör mindre mnnicipalsamhlille. Marcus. 27 s. K. Normalförslag till byggnadsordningar in. in. 3. Bygg- nadsordningar och utomplansbest'ammelser för lands- Marcns. 18 s. K. Normaliörslag till byggnadsordningnr m. m. 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för lands- bygden. Marcus. 89 5. K. . Jordbmksntredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sam- manhang med lönepolitiken. Beckman. 52 5. Jo.

',K' 1- o n 01 o gxi slik. f.ö—r t'eiicå

11. 12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20. 21.

inom det svenska jordbruket. Av B. Nyström. 'man. 111 s. Jo.

kn

Normalförslag 3till provisoriska byggnadsföreshrifter. Marcus. 10 s. K,. * Jordbruksntredningens betänkanden. 7. Betänkande an— gående åtgärder för lindrande av jordbruken kredit- svårigheter. Beckman. 99 s. Jo. . Skatteutjamningsberedningen 1. Statistisk utredning an- gående det. kommunala skattetrycket. Av E. Ahlberg. Norstedt. BM, 660 s." Fl. Jordbruksntredningens betänkanden. 8. Lrbetarltrågan Beck-

De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års lotsförtattningssakkunnigns förslag till lotsavgitter- N or- stedt. 88 s. 11. Lagbereduingens förslag till revision av ärvdabalkem. 4. Förslag till lag om boutredning och arvskifte nn. m. Norstedt. 689 s. Ju.- Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängandie frå- gor. Idun. 264 s. E. Utredning rörande motortordonsbestdndet i Swerige. Marcus. 50 5. K. 1930 års pensionssakknnniga. Betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjiinstlemiin, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. Nor- stedt. (2), 211 s. Fl. Betänkande med förslag till förordning angående han- del med farmacevtiska specialiteter. Marcus. 99 s. S. Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m. m. Norstedt. 22B+xvj, 174 s. K.

. Aum. Om särskild tryckort'ej angivas. är tryckorten Suckholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstllveina till det departement; under vilket utredningen avgivits. t.. ex. E. = ecklesiastlkdepartementet, Jo. = jordbruk-departementet.

Oleg med enhetlig färg (ör varje departement.

gare yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna ] on.-

.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1932: 21 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LAG OM ALLMÄNNA VÅGAR

OCH

LAG OM VÄGDISTRIKT

M. M.

AVGIVET AV 1929 ÅRS VÄGSAKKUNNIGA

Bilaga: Utredning angående väghållningsbesväret ?" städerna, verkställd av kammarrådet Erik Schalling

STOCKHOLM 1932 men. somrcxnmr. ?. A. sonsrnnr & BÖNER 322106

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. kommunikationsdepartementet . .

Förslag till:

Lag om allmänna vägar . Lag om vägdistrikt.

Lag om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angående väg- hållningsbesvärets utgörande på landet. Lag om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 6 juni 1930 om proportionellt val- sätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m.m. Lag om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand

Vägväsendet i Finland, Danmark och Norge

Motiv:

Inledande översikt - - Förslag till lag om allmänna vägar . 1 Allmän motivering.

Vägarnas indelning 1 klasser. . Skyldigheten att ombesörja väghållning . Sättet för vägunderhållets ombesörjande . 2. Speciell motivering

Allmänna bestämmelser. .

Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg

Särskilda bestämmelser om riksväg . Särskilda bestämmelser om ödebygdsväg . Ordnings- och säkerhetsföreskrifter .

Om skyldighet i vissa fall för jordägare att lämna tillträde till fastig—

hetmum Om tillsyna ' väghållningen . Om vägnämnd . . Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan Övergångsbestämmelser .

Sid.

11 24

44 45

46

47

55 60 60 60 63 70 73 73 81 83 84 85

91 93 94 94

Förslag till lag om vägdistrikt 1. Allmän motivering. Vägdistriktens omfattning . . Organisationen Medel till bestridande av vaghallmngskostnaderna Grunderna för vägskattens utgörande . 2. Speciell motivering Avdelning I. Allmänna bestämmelser . Avdelning II. Om vägdistrikt på landet vägfullmäktige . . . . . vägstyrelse . . . . . utgifts- och inkomststat samt revision. . medel till bestridande av vägdistriktets utgifter underställning och besvär . . Avdelning III. Om vägdistrikt bestående av stad . Avdelning IV. Övergångsbestämmelser . . . Förslag till lag om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angå- ende väghållningsbesvärets utgörande på landet . . Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand . . . . Särskilt yttrande av C.J. Johansson . Bilaga till 0. J. Johanssons särskilda yttrande P. M. rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna

Tabeller rörande vägskatt m. m.

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommun'ikationsdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 29 november 1929 givna bemyndigande uppdrog dåvarande statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 4 de- cember samma är åt undertecknade att, i enlighet med vad närmare angivits i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden förstnämnda dag, i egenskap av sakkunniga inom kommunikationsdepartementet verkställa revision av be- stämmelserna om väghållningsbesvärets utgörande på. landet samt om städer- na-s allmänna vägar, varjämte ät undertecknad Sederholm uppdrogs att i egen- skap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Den 9 januari 1930 uppdrog departementschefen åt assessom i Svea hovrätt, t. f. revisionssekreteraren, nu- mera hovrättsrådet Nils Ljunggren att vara sekreterare hos de sakkunniga.

Förutom de riksdagsskrivelser och vissa andra framställningar, som” omnäm- nas i ovannämnda statsrädsprotokoll den 29 november 1929, hava för att tagas i övervägande eller vara tillgängliga vid! fullgörandet av de sakkunnigas upp- drag till de sakkunniga med remisskrivelser nedan angivna dagar överlämnats handlingarna i följande ärenden:

1- den 21 januari 1930 landshövdingens i Hallands län skrivelse den 18 sep- tember 1926 om beredande av möjlighet för länsstyrelse att utöva effektivt överinseende över städernas vägväsende ;

2. den 21 januari 1930 skånska automobilklu-bbens framställning den 18 de— cember '1929 om rätt för myndighet i stad att tillerkänna jordägare ersättning för borttagande av träd m. m. invid allmän väg;

3. den 21 januari 1930 skånska automobilklubbens fram-ställning den 18 de- cember 1929 i fråga om uppställande av annonstavlor m. m. invid allmän väg;

4. den 21 januari 1930 B. Abrahamssons framställning den 17 augusti 1928 beträffande sättet för fastställande av plan för brobyggnad;

5. den 21 januari 1930 framställningar från åtskilliga jordbrukarmöten rö— rande ändringar i grunderna för vägbeskattningen m. m.;

6. den 14 mars 1930 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 10 februari 1930 angående ökning- av det för byggnads uppförande invid väg stad- gade minimiavståndet ;

7. den 14 mars 1930 svenska vägstyrelsemas förbunds framställning den 11 februari 1930 angående väghållningsdistriktens förvaltningskostnader;

8. den 9 maj 1930 riksdagens skrivelse den 9 april 1930 (nr 156) i anledning av vissa i skrivelsen omförmäld—a, inom riksdagen väckta motioner i vägväsen- det berörande frågor;

9'. den 22 maj 1930 framställning den 11 oktober 1929 från vägstyrelsen i Nedertorneå och Karl Gustavs socknars väghållningsdistrikt angående ändrade bestämmelser för bidrag till synnerligt betungade väghållningsdistrikt;

10. den 22 maj 1930 väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 22 augusti 1925 med förslag till viss ändring i 1912 års kungörelse angående dispositionen av anslag till understöd åt synnerligt betungade väghållninge- distrikt; .

11. den 15 augusti 1930 framställning den 20 juni 1930 av föreningen för dendrologi och parkvård angående anlitande av sakkunnig person vid bortta- gande av träd vid vägarbeten;

12. den 30 december 1930 svenska vägstyrelse'rnas förbunds framställning den 12 november 1928 angående bidrag av allmänna medel till iståndsättande av enskilda vägar, avsedda att övertagas till allmänt underhåll; .

13. den 30 december. 1930 framställning i november 1930 av S. Sjöberg m. fl. om förbud mot utsläppande av kreatur å allmän väg; _

14. den 9 januari 1931 Högås frisinnade förenings framställning den 8 ja- nuari 1931 angående bidrag till marklösen vid vägföretag m. m.;

15. den "9 januari 1931 Stockholms handelskammares framställning den 3 januari '1931 rörande permanentbeläggning av landets vägar;

16. den 28 januari 1931 länsstyrelsens i Skaraborgs län skrivelse den _31 de- cé'mbe'r 1930 med överlämnande av framställning från vägmästa'ren S. Matts- SOn i Dimboby angående utmärkande av "allmän väg vintertide'n; _

17. den 13 april 1931 P. Stensons i Fleninge framställning den 20 augusti 1928 angående" vägdiken; .

18. den 1 juni 1931 statsutskottets utlåtande den 18 maj 1931, nr 158, punkt 8, rörande fråga om ledamöter av 'vägs'tyrelse såsom entreprenörer för ar- b'ete'n åt vägdist'rikt ;

.19. den 22 augusti 1931 direktören Tage Bildes iraniställning den 7 januari 1931 "angående utarbetande av förslag till lösning av de med en tidsenlig 'väg- org'anisation sammanhängande frågor; 4

20. den 22 augusti 1931 svenska väg- och vattenbyggnadsarbetarefö'rbundets framställning den 17 februari 1931 i ett flertal vägväsendet berörande frågor;

21. den 21 september 1931 länsstyrelsens i Blekinge län skrivelse den 16 september 1931 med överlämnande av framställning från vägstyrel'sen i Asa- rums sockens vä'ghållningsdistrikt "angående befogenhet för landsfiskal att meddela föreläggande om borttagande av skymmande träd och buskar utmed allmän väg;

22. den 22 september 1931 överstelöjtnanten Ingemar Peterssons skrivelser den 24 september samt den 10 och 30 november 1929 i fråga om finansieringen av varaktiga beläggningar och om riksvägar m. m.;

23. den 29 september 1931 länsstyrelsens i Skaraborgs län skrivelse den 24 september 1931 angående ökning av det för byggnads uppförande invid allmän väg stadgade minimiavståndet;

24. "den 1 december 1931 framställning den 20 november 1931 från föreningen Sveriges vägmästa're i fråga om tillsättande av vägmästarebefattningar;

25. den 8 december 1931 statens organisationsnämnds utlåtande den 5 de- eember 1931, i vad detta avser spörsmål, som sammanhänga med de sakkunni- gas utredningar;

26. den 30 december 1931 Sveriges trafikbilägares riksförbunds framställ- ning den 15 december 1931 angående användandet av automobilskattemedlen;

27. den 30 december 1931 Falkenbergs järnvägsaktiebolags framställning den 9 december 1931 angående ersättning av allmänna medel till enskilda järn- vägsföretag för beredande av fri sikt vid plankorsning med väg 111. m. ;

28. den 12 januari och den 23 mars 1932 framställningar från kommunal- stämmor i ett flertal kommuner angående ändrade grunder för vägskattens ut- görande ; ,

29. den 16 januari 1932 framställning från ordföranden i Össjö sockens kommunalstämma, A. G. Johansson, angående bidrag av allmänna medel till iståndsättande och underhåll av allmänneligen (befarna enskilda vägar;

30. den 19 maj 1932 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 28 april 1932 angående enklare förfarande vid vägprojektering ;

31. den 22 juni 1932 väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 14 juni 1932 med generalplan för vägar för den genomgående, mera långväga trafiken; samt

32. den 23 juli 1932 Luggude härads vägstyrelses framställning angående underhåll av byvägar.

J ämlikt Kungl. Maj :ts medgivande hava de sakkunniga uppdragit åt kam— marrådet Erik Schalling att för de sakkunnigas räkning verkställa särskild utredning angående väghållningsbesväret i städerna. Schallings i anledning härav gjorda utredning fogas vid de sakkunnigas betänkande.

Sedan de sakkunniga numera fullgjort sitt ovannämnda uppdrag, få de sak- kunniga härmed vördsamt överlämna följande av motiv åtföljda lagförslag, nämligen förslag till:

1) lag om allmänn-a vägar; 2) lag om vägdistrikt; 3) lag om ändrad lydelse av 59 % lagen den 23 oktober 1891 angående väg- hållningsbesvärets utgörande på landet;

4) lag om ändrad lydelse av 1 % lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m.; samt

5) lag om ändrad lydelse av 24 % lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landeti Norrland och vissa delar av Svealand.

Motiveringen föregås av en sammanfattande redogörelse i fråga om vägvä- sendet i Finland, Danmark och Norge, varjämte betänkandet åtföljes av -—- förutom ovannämnda särskilda utredning angående väghållningsbesväret i stå-

derna — flera tabeller ävensom en av undertecknad Bolinder utarbetad prome- moria rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna.

Särskilt yttrande av undertecknad Johansson bifogas. I åtskilliga frågor, av vilka flertalet äger samband med det de sakkunniga vid deras tillkallande lämnade uppdraget, har Kungl. Maj:t anbefallt de sak- kunniga att verkställa utredning och till Kungl. Maj :t avgiva de förslag, vartill utredningarna kunde giva anledning. I den mån de sakkunniga icke redan fullgjort dessa uppdrag, komma de sakkunniga att snarast möjligt verkställa begärd utredning och avgiva de förslag, som må föranledas därav.

Stockholm den 31 augusti 1932.

G. SEDERHOLM.

0. J. JOHANSSON. ELOF B. ANDERSSON. N. E. NILSSON. , KARL ANDERSSON. THEOFIL OBERG. NILS BOLINDER.

/ Nils Ljunggren. /

/ /

LAGFÖRSLAG

Förslag till Lag

om allmänna vägar.

Allmänna bestämmelser.

1 %. Allmän väg är av två slag: a) landsväg, vartill hänföres väg, som prövas nödig för allmänna samfärd- seln;

b) ödebygdsväg, varmed förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig . över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och sem-, ehuru ! den icke prövas nödig för allmänna samfärdseln, likväl finnes vara till gagn ! för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande.

; 2 %. ' Landsväg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga ' samfärdseln, benämnes riksväg. Annan landsväg benämnes vanlig landsväg.

3 %.

Till våg höra vagnen och de o'niråden darinvid, som stadigvarande tarvas för vägbanans bestånd och underhåll, såéo'm slant, bankett-, dike och upptage- plats, ävensom trumma, skyddsvärn, vägmärke och annan för vägens bestånd eller ändamål utförd anordning.

Såsom väg anses bro och färja med färjläge ävensom för den allmänna sam- färdseln allenast vintertiden aVsedd körled, som prövas nödig (särskild vin—

terväg) . _ 4 %.

Väg skall läggas där den tarvas och var den jämnast och genast kan göras. Den skall med avseende å fasthet, bredd, lutning'sförhållanden och beskaffenhet i övrigt vara lämpad efter samfärdselns behov.

5 %.

Där väg skall ledas över vatten eller eljest så, att den icke kan framdragas å marken, skall byggas bro; dock må, där bro över vatten icke kan läggas utan oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, i stället hållas färja eller, när fråga är om ödebygdsväg, vidtagas annan lämplig anordning.

6 %. Väg skall städse hållas i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick. Intill dess annat varder i vederbörlig ordning medgivet, skall väg vidmakthållas till bredd och beskaffenhet i övrigt, som genom författning eller särskilt med- delad föreskrift stadgats.

7 %.

Bliver genom särskild vinterväg annan väg under vintertid obehövlig, vare dess hållande i fargillt skick under samma tid ej nödigt.

Upptages, med anledning av snöfall eller av annan skälig orsak, vid sidan av väg tillfällig körled, som hålles i farbart stånd, må med vägens försättande i laggillt skick anstå, så länge sådant till följd av det inträffade hindret är nö- digt.

I fråga om väg, varå automobiltrafik är tillåten, ankommer det på länssty- relsen att bestämma, huruvida vägen skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik trafik, eller allenast i den utsträck- ning, som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört åkd'on.

8 %. Väghållning omfattar byggande av väg samt vägunderhåll.

9 %. Till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg även omlägg- ning och förbättring av väg.

10 %.

Till vägunderhåll räknas: 1) åtgärd för vägs vidmakthållande i ett för samfärdseln fullt tillfredsstäl— lande skick såsom påförande av väghållningsämnen, vägbanans jämnande, snö— plogning, dikesrensning och ombyggnad av trumma;

2) uppsättande av skyddsväm, vägmärke eller dylik anordning, såvida upp- sättandet ej sker i samband med vägens byggande, så ock vägbanans utmär- kande, där så tarvas; samt

3) öppnande och stängande av rörlig bro samt drift av färja.

11 %. Med den inskränkning, som föranledes av vad nedan stadgas i fråga om riks- väg och ödebygdsväg, åligger det varje vägdistrikt att ombesörja väghållningen inom distriktet.

Angående vägdistrikt är särskilt stadgat.

12 %. Aligger någon, på grund av särskilt åtagande, att verkställa väghållning, må därvid förbliva, därest ej, i den ordning som i 22 % sägs, väghållningen över- tages av vägdistriktet.

13 %. Vägdistrikt åliggande väghållning skall verkställas av distriktets vägstyrelse.

14 %.

Inom köping eller annat samhälle på landet, för vilket stadsplanelagens be- stämmelser angående stad äga tillämpning, är samhället berättigat och, om vägdistriktet därom framställer begäran, skyldigt att för distriktets räkning bygga och underhålla allmän väg, i den mån vägen på grund av nämnda lag skall vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata. För denna väghåll- ning skall samhället njuta ersättning av distriktet i enlighet med vad nedan ' stadgas, dock ej med högre belopp än det vartill kostnaden för väghållningens utförande efter den allmänna samfärdselns behov skäligen kan skattas. På. framställning av samhället äger länsstyrelsen medgiva samhället rätt att för distriktets räkning, mot enahanda ersättning, i vidare mån än nyss sagts om- besörja väghållningen inom samhället.

15 %.

Ersättning jämlikt 14 % för byggande av väg skall till beloppet bestämmas av länsstyrelsen efter parternas hörande, och ankommer det tillika på länssty— relsen att föreskriva tid för ersättningens utbetalande.

Ersättning jämlikt 14 % för vägunderhåll skall årligen erläggas med belopp, som fastställes i den ordning nyss sagts. Sådan fastställelse skall gälla för en tid av tio år. Övertages under löpande tioårsperiod enskild trafikled inom samhället till allmänt underhåll eller bygges ny allmän väg eller övertager samhället till underhåll väg, som förut underhållits av vägdistriktet, skall den ersättning för ökning i vägunderhåll, som må tillkomma samhället, i enahanda ordning särskilt fastställas för återstående delen av tioårsperioden. Indrages under nämnda tid allmän väg, för vars hållande ersättning fastställts, skall ersättningsbeloppet i enahanda ordning jämkas. Inträda under löpande tioårs- period väsentligen förändrade förhållanden i avseende å vägunderhåll, må ny fastställelse av ersättningen äga rum.

16 %.

I fall, som i 15 % avses, äger länsstyrelsen utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till ersättning.

Hava parterna i fråga om ersättningen träffat överenskommelse, må läns- styrelsen icke meddela från överenskommelsen avvikande beslut, med mindre yttrande avgivits av gode män.

För sitt arbete och därmed förbundna kostnader äga gode männen bekomma gottgörelse av vägdistriktet med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen.

17 %. Skall i samhälle, som avses i 14 %, väg byggas inom område, för vilket stads- plan blivit fastställd, åligger det samhället att utan kostnad för vägdistriktet eller, när fråga är om riksväg, för staten tillhandahålla mark, som erfordras

för vägens byggande. Den inskränkning i tomtägares skyldighet att ersätta gatumark, som enligt 45 och 46 %% stadsplanelagen eller motsvarande äldre be- stämmelser äger rum, därest i gatumarken ingår allmän väg, skall ej inträda i det fall, att vägen efter den 1 januari 1928 byggts inom område, som ingår i stadsplanen.

18 %. De uppgifter, som enligt denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad an- går Stockholm, av överståthållarämbetet.

19 %. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg.

20 5. Fråga om byggande av vanlig landsväg ankommer på länsstyrelsens pröv- , ning. ! 21 %.

Göres hos länsstyrelsen ansökning om anläggning av ny vanlig landsväg, skall länsstyrelsen, där ansökningen gjorts av annan än vägstyrelsen, inhämta dennas yttrande i ärendet. Därest ansökningen därefter icke omedelbart avslås, har länsstyrelsen att medelst tillkännagivande i länskungörelsema och i en eller flera ortstidningar kalla trafikanter samt övriga, vilka saken kan ang-å, att vid sammanträde inför länsstyrelsen eller den länsstyrelsen förordnar yttra sig rörande ansökningen. Vid sammanträdet skall utsättas viss kort tid, inom vilken påminnelser i ärendet må ingivas till länsstyrelsen. Föranleder— icke den sålunda vunna utredningen avslag å, ansökningen, skall länsstyrelsen låta På vägdistriktets bekostnad upprätta plan och kostnadsför- slag rörande företaget. Berörda plan ooh förslag skola under viss kort tid ochi den ordning länsstyrelsen bestämmer hållas tillgängliga för allmänheten. Efter det vägstyrelsen ånyo samt jämväl vägdistriktets beslutande organ er- hållit tillfälle att yttra sig samt länsstyrelsen föranstaltat om den utredning , i övrigt, som kan anses erforderlig, meddelar länsstyrelsen beslut i ärendet. Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning i det fall, att läns- styrelsen själv upptager fråga om anläggning av ny vanlig landsväg. | 1 I i l l

22 %. I enahanda ordning, som i 21 % stadgas, behandlas jämväl övriga frågor om byggande av vanlig landsväg; dock ankommer det på länsstyrelsens prövning, huruvida annan av de i 21 % stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum. Vad nu är sagt skall i tillämpliga delar gälla angående inrättande av sär— skild vinterväg, sådan ändring av vanlig landsvägs bredd eller beskaffenhet i övrigt, som avses i 6 %, även om ändringen ej är att hänföra till byggande av

ning av dylik landsväg eller särskild vinterväg ävensom angående vägdistrikts

övertagande av väghållning, som ålegat någon på grund av särskilt åtagande.

Särskilda bestämmelser om riksväg.

23 %.

Fråga om byggande av riksväg ankommer på Konungens prövning. Detsam- ma skall ock gälla angående indragning av riksväg, förändring av vanlig lands— väg eller enskild väg till riksväg eller riksväg till vanlig landsväg så ock an- gående sådan ändring av riksvägs bredd eller beskaffenhet i övrigt, som avses i 6 %, även om ändringen ej är att hänföra till byggande av väg.

24 %.

Byggande av riksväg sker genom statens försorg; dock äger Konungen be- träffande sådant arbete av mindre omfattning ålägga vägdistriktet eller sam- hälle, som för vägdistriktets räkning ombesörjer väghållning, att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes genom skiljedom enligt lagen om skiljemän.

25 %. Konungen äger ålägga vägdistriktet att lämna bidrag till riksvägs byggande med visst belopp, som dock icke må sättas högre än till en tiondel av beräknade kostnaden för företaget.

26 %. När riksväg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas. för allmän samfärde sel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till underhåll av vägdistriktet. Beslut om tidpunkten härför meddelas av länsstyrelsen.

Särskilda bestämmelser em ödebrsdlväs- 27 &. Uppstår fråga om anläggning av ödebygdsväg, skall, sedan ärendet förbe- rett—s i den i 21 & angivna ordning, länsstyrelsen pröva, huruvida den tillämnade vägen är att hänföra till ödebygdsväg.

28 %.

Huruvida väg, som länsstyrelsen prövat vara att hänföra till ödebygdsväg, skall anläggas eller ej, därom bestämmes i den ordning, som är eller må varda föreskriven i fråga om beslut rörande användningen av statsanslag till sådana vägföretag.

29 %.

Ödebygdsväg skall till byggnadssättet vara av så enkel beskaffenhet, som kan vara förenlig med vägens ändamål.

30 %.

Anläggning av ödebygdsväg sker genom statens försorg; dock äger Konungen ålägga vägdistriktet att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som bestämmes på sätt i 24 % sägs.

31 %.

I samband med den i 27 % omförmälda prövning äger länsstyrelsen ålägga vägdistriktet att, om företaget kommer till stånd, lämna bidrag till vägens anläggning med visst belopp i penningar. Ej må sådan bidragsplikt åläggas, där densamma skulle för vägdistriktet verka oskäligt betungande, ej heller må bidraget i allmänhet sättas högre än till en sjättedel av beräknade kostnaden för företaget.

32 5.

När ödebygdsväg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas för allmän samfärdsel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till underhåll av väg- distriktet. I den mån vägen dessförinnan kan begagnas annan tid än då mark är bar, skall vägen för sådant ändamål underhållas av vägdistriktet.

Om vägens övertagande till underhåll av vägdistriktet meddelar länsstyrel- sen beslut att tillämpas från utgången av det år, då beslutet vunnit laga kraft.

33 %.

Beträffande omläggning eller förbättring av ödebygdsväg skola, evad vägen är av vägdistriktet övertagen till underhåll eller ej, bestämmelserna i 27—32 %% äga motsvarande tillämpning, med iakttagande att länsstyrelsens prövning för sådant fall skall gälla frågan, huruvida den tillämnade åtgärden i fråga om vägen länder det allmänna till gagn. Det ankommer på länsstyrelsen att av— göra, huruvida före nämnda prövning annan av de i 21 % stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum.

Ordnings- och säkerhetsföreskriner. 34 %.

Väg må ej inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som erford- ras för vägens underhåll. Å vägbana må upplag, som nu sagts, förekomma allenast under pågående arbete med vägens underhåll. Upplag må i intet fall så anordnas, att samfärdseln därigenom beredes olägenhet eller vägens avvatt— ning försvåras.

35 %.

Å väg må ej finnas grind eller annan anordning, som bereder olägenhet för ! samfärdseln eller väghållningen; dock äger länsstyrelsen i undantagsfall, när synnerliga skäl därtill äro, på jordägarens framställning medgiva grinds bibe- hållande eller uppsättande å väg med allenast ringa samfärdsel. Har sådant tillstånd lämnats, må länsstyrelsen meddela föreskrifter, ägnade att minska olägenheten av grinden.

Vad i denna paragraf är föreskrivet skall icke äga tillämpning beträffande grind eller bom, där väg korsas av järnväg, spårväg eller vattenväg, ej heller i fråga om dylik anordning, som erfordras för gränsbevakningens behov.

36 %.

Går väg utmed eller över vatten eller fördjupning eller eljest på sådan höjd över den angränsande marken, att därav kan uppstå våda för vägfarande, skall vid vägen finnas anbragt nödigt skyddsväm.

Vid väg skola ock, till upplysning för de vägfarande, erforderliga vägmärken finnas uppsatta.

37 %.

Är för erhållande av fri sikt över vägbana erforderligt, att träd eller buske borthugges eller att träd kvistas, eller påkallas eljest i trafiksäkerhetens in- tresse sådan åtgärd, må den i 50 % omförmälda vägnämnden föreskriva skyl- dighet för jordägaren att inom viss tid besörja därom. Nämnden äger tillika föreskriva, att det område, som röjningen avser, skall, intill dess annorlunda bestämmes, genom jordägarens försorg hållas fritt från skymmande träd och buskar på sätt i beslutet närmare angives.

För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av föreläggande enligt för- sta stycket, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som be- stämmes av vägnämnden.

Å väg växande träd, vars bevarande anses önskvärt ur naturskyddssynpunkt, må icke borthuggas utan tillstånd av vägnämnden.

38 å. Utan länsstyrelsens tillstånd må ej utmed väg uppföras byggnad på mindre & avstånd från vägbanans mitt än nio meter eller det större avstånd, dock högst femton meter, som länsstyrelsen på grund av särskilda skäl må hava bestämt. 1 Är fråga om uppförande av byggnad å mark i annat höjdläge än vägbanans, skall avståndet ökas så mycket, som motsvarar höjdskillnaden en och en halv gång räknad.

Är fråga väckt om nyanläggning eller omläggning av väg, äger länsstyrelsen meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom område, som kan beräknas komma att ligga inom visst i beslutet angivet avstånd, dock högst femton meter, från den tillämnade vägbanans mitt. Sådant förbud må ej meddelas för längre tid än tre år. Uppkommer behov av denna tids förläng- ning, äger länsstyrelsen föreskriva sådan; dock skall beslutet härom under- ställas Konungens prövning.

Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning i fråga om bebyggande av område, för vilket stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbe- stämmelser fastställts.

39 %.

Utan länsstyrelsens tillstånd må ej i närheten av väg förekomma stängsel, som förorsakar snösamling på vägen. Utmed väg må ej heller på mindre av-

stånd än nio meter från vägbanans mitt utan länsstyrelsens tillstånd förekomma upplag eller annan anordning, som hindrar vägens avvattning, skymmer ut- sikten över vägbanan eller eljest innebär fara för trafiksäkerheten.

Stängsel eller annan anordning, som allenast på grund av vägs omläggning eller annan därmed jämförlig omständighet skulle komma att falla under för- bud enligt denna paragraf, må förbliva orubbad, där ej vågnämnden föreskriver skyldighet för jordägaren att borttaga eller ändra anordningen eller utbyta den mot anordning, som icke medför i första stycket omförmälda olägenhet.

För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av föreläggande enligt andra stycket, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som vägnämnden bestämmer.

40 %.

Annonstavla, reklamskylt eller dylikt må ej utan länsstyrelsens tillstånd förekomma utmed väg på mindre avstånd än nio meter från vägbanans mitt. Ej må i något fall inom synhåll från väg förekomma sådan tavla, skylt eller dylikt, som av vägfarande kan förväxlas med vägmärke av fastställd typ eller är av beskaffenhet att så tilldraga sig vägfarandes uppmärksamhet, att trafik— säkerheten därigenom menligt påverkas.

41 %. Utmed väg må ej upptagas grop eller grav av beskaffenhet att för vägens bestånd medföra fara.

Om skyldighet i vissa. fall för jordägare att lämna tillträde till fastighet m. m. 42 %.

Är fråga väckt om nyanläggning eller omläggning, av väg och skalli anled- ning härav på offentlig myndighets föranstaltande verkställas staknmg eller mätning å marken, undersökning av grund eller annan dylik förberedande åt- gärd, må därför erforderligt tillträde till fastighet icke vägras.

43 %.

Kan på grund av arbete med vägs omläggning eller förbättring eller på grund av naturhändelse såsom jordras, översvämning eller dylikt eller av annan orsak samfärdseln icke utan våda framgå å väg, äger länsstyrelsen på ansök— ning föreskriva, att nyttjanderätt till mark för tillfällig väg skall upplåtas för så lång tid, sådan väg till följd av det inträffade hindret är nödig.

44 %. Vägnämnden äger meddela väghållare tillstånd att till förekommande av snösamling å väg uppsätta snöskärm.

45 %. Har genom åtgärd, som i 42 % avses, eller till följd av tillfällig vägs anord- nande eller begagnande eller snöskärms uppsättande skada uppkommit, äger

J i I . |

jordägaren härför bekomma ersättning av väghållaren med belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes av vägnämnden.

46 %.

Vill väghållare å annan än kronan tillhörig mark taga sand, grus, jord eller sten till vägs byggande eller underhåll, och kan överenskommelse med jordäga— ren icke träffas, må frågan hänskjutas till vägnämnden, som, där ej upplåtelse av rätt i nämnda avseende kan anses lända jordägaren till märkligt men, äger bestämma, att sådan upplåtelse skall ske. I ty fall ankommer tillika å nämn- den att föreskriva, i vilken omfattning och på vad sätt rätt, som nu sagts, må utövas samt till vilket belopp eller efter vilka grunder ersättning skall gäldas.

Vad sålunda stadgats må icke utgöra hinder för väghållare att i den ord- ning, som angives i lagen om expropriation, förvärva rätt till sand-, grus-, jord- eller stentäkt.

Om tillsyn å väghållningen. 47 %.

Vägväsendet står under länsstyrelsens inseende och åligger det förty länssty— relsen att övervaka väghållningens behöriga fullgörande samt att vidtaga där- för nödiga åtgärder, allt i enlighet med vad i denna lag eller särskilda författ- ningar närmare stadgas.

48 %.

Underlåter väghållare att verkställa av länsstyrelsen meddelat beslut angå- ende byggande av väg eller yppas brist i vägunderhåll och sker ej rättelse efter tillsägelse av den myndighet eller tjänsteman i orten, som har att biträda länsstyrelsen vid tillsyn å väghållningen, skall förhållandet genast anmälas till länsstyrelsen, som förelägger väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åt- gärder skola hava skett vid äventyr, om den tid försittes, att åtgärderna Vårda genom länsstyrelsens försorg på väghållarens bekostnad vidtagna. Dylikt före- läggande må av länsstyrelsen meddelas jämväl utan särskild anmälan.

Innan föreläggande meddelas, äger länsstyrelsen, om så finnes lämpligt, in- hämta vägnämndens yttrande i ärendet.

49 %. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillkommer, enligt vad därom är stadgat, att utöva den centrala tekniska och ekonomiska uppsikten över vägväsendet.

Om väg-nämnd. 50 %.

För fullgörande av de uppgifter, som jämlikt denna lag tillhöra vägnämnd, skall för varje vägdistrikt finnas en sådan nämnd, bestående av ordförande och två ledamöter.

Vid tillsättande av vägnämnd iakttages, att kunskap och erfarenhet beträf- fande såväl väghållning som jordbruk och skogsskötsel skola finnas företrädda inom nämnden.

51 %.

Ordförande och ledamöter i vägnämnden jämte tre suppleanter, av vilka en skall vara suppleant för ordföranden, förordnas av länsstyrelsen för fyra är, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då förordnandet skedde.

Avgår ordförande, ledamot eller suppleant före den bestämda tjänstgörings- tidens utgång, skall länsstyrelsen förordna ersättare för den tid, som för den avgångne återstått.

52 %. Den, som vill påkalla vägnämndens prövning av något ärende, skall göra framställning därom hos länsstyrelsen, som har att, därest nämnden finnes be- hörig att taga befattning med ärendet, hänskjuta det till nämnden.

53 %. Mot ordförande eller ledamot i vägnämnd gälla samma jäv, som i lag stad- gas i fråga om domare.

54 %. För besluts fattande inom vägnämnden fordras, att nämnden är fulltalig. Äro vid omröstning inom nämnden meningarna delade, gäller vad de flesta säga. Har en var sin särskilda mening, gäller ordförandens.

55 %.

Ordförande och ledamot i vägnämnd skola för sitt arbete och därmed för- bundna kostnader njuta ersättning enligt vad särskilt är stadgat. Ersättningen skall förskjutas av väghållaren, men äger nämnden, om så av särskild anled— ning prövas skäligt, ålägga väghållarens motpart att helt eller delvis återgälda väghållaren vad denne förskjutit.

Väghållare eller annan sakägare äger ej rätt till ersättning för sin talans bevakande inför nämnden.

Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan. 56 %.

Bryter någon mot förbud, som meddelats i denna lag eller på grund av före- skrift däri, straffes med böter från och med tio till och med trehundra kronor till kronan, där ej å förseelsen följer straff enligt allmän lag. Lag samma vare, där jordägare underlåter att ställa sig till efterrättelse föreläggande, var- om förmäles i 37 % första stycket, 39 % andra stycket och 71 %. Saknas till- gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag. Förseelse åtalas av allmän åklagare.

...,",— "NA.

__»wpus. e —

. .."—..

57 %.

Uppföres byggnad i strid mot förbud, som omförmäles i 38 %, äger överexe- kutor förordna om handräckning till rättelse i vad sålunda olagligen skett.

Varda föreskrifterna i 34, 35 och 39—41 %% ej iakttagna och följer ej rät- telse genast efter tillsägelse av väghållaren eller utmätningsmannen i orten, äger den sistnämnde meddela nödig handräckning.

Underlåter jordägare efterkomma föreläggande, varom förmäles i 37 % första stycket, 39 % andra stycket och 71 %, äger utmätningsmannen låta på lämpligt sätt verkställa detsamma.

58 %.

Ansökan om handräckning enligt 57 % må göras av allmän åklagare eller väg- hållare. Kostnaden för förrättningen skall av väghållaren förskjutas men ome- delbart efter arbetets verkställande av utmätningsmannen uttagas av den för- sumlige.

59 %.

Den, som ej åtnöjes med vägnämndens beslut, äger att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen senast å femtonde dagen från det han erhöll del av beslutet.

60 %. Över länsstyrelsens beslut i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning, som är stad- gad för ekonomimål i allmänhet.

61 %.

Besvär över beslut jämlikt 43 % om upplåtelse av nyttjanderätt till mark för tillfällig väg eller jämlikt 44 % om uppsättande av snöskärm eller över föreläg- gande jämlikt 48 % må ej verka uppehåll med verkställigheten av beslutet eller föreläggandet eller hindra uttagande av kostnad därför med mindre den myn- dighet, som har att pröva besvären, annorlunda förordnar.

Övergångsbestammelser.

62 %.

Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, träda i kraft den 1 januari 1936.

63 %.

Före denna lags ikraftträdande skall länsstyrelsen för varje stad i länet fastställa, vilka inom stadens område belägna vägar äro att anse såsom all— männa.

64 %.

Vid behandling av frågor om byggande av väg, vilka vid 1936 års ingång äro beroende på länsstyrelsens prövning, skall därefter denna lag i tillämpliga

delar lända till efterrättelse med iakttagande, ifall fråga är om anläggning av ny väg på landet, att vägfullmäktige samt, om vederbörande vägstämma icke blivit hörd i ärendet, jämväl ortsbefolkningen städse skall lämnas tillfälle att yttra sig.

65 %.

De distrikt, i vilka riket jämlikt'lagen om vägdistrikt indelas, skola, varje distrikt inom sitt område, vid 1936 års ingång övertaga samtliga vägar, som då äro föremål för allmänt underhåll, och skola dessa därvid vara försatta i laggillt skick. Finnes brist, vars bättrande i vederbörlig ordning påkallats, icke vara avhjälpt vid vägens övertagande, äger distriktets vägstyrelse låta avhjälpa bristen på den försnmliges bekostnad.

66 %.

Ombesörjer samhälle, som avses i 14 %, vid denna lags ikraftträdande för vägdistriktets räkning väghållning i vidare mån än i samma paragrafs första punkt sägs, skall därvid förbliva, om icke länsstyrelsen annorledes förordnar.

67 %.

Samhälle tillkommande ersättning för byggande av väg skall, om länssty- relsen före den 1 januari 1936 meddelat beslut om byggandet, bestämmas och utbetalas i den ordning, som för dylikt fall föreskrives i 9 % lagen den 21 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Överenskommelse om ersättning till samhälle för vägunderhåll eller i brist på överenskommelse meddelad fastställelse av sådan ersättning skall icke rub- bas genom denna lags ikraftträdande.

68 %. Väg- och bropenningar, där de hittills av vägfarande erlagts, skola upphöra, då sådant kan ske utan förnärmande av någons enskilda rätt.

69 %.

Finnes kassa samlad för byggande eller underhåll av bro eller färja, som övertagas till underhåll av vägdistriktet, och har den bildats genom samman- skott av väghållningsskyldiga, äga de att däröver förfoga. I annat fall skall den överlämnas till vägdistriktet.

70 %.

Vad i 38 och 56——58 %% är stadgat om förbud mot byggnads uppförande i vissa fall samt om ansvar och handräckning i anledning av överträdelse av sådant förbud skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1934; dock skola stadgandena icke äga tillämpning med avseende å byggnad, till vil- ken grunden då lagts och mot vars uppförande hinder icke förelåg enligt förut gällande bestämmelser.

71 %.

Utmed väg varande stängsel eller annan anordning, som skulle komma att falla under förbud enligt 39 %, må, om anordningen tillkommit före 1935 års utgång utan att hinder däremot förelåg enligt den vid tillkomsten gällande lag, förbliva orubbad, där ej vägnämnden föreskriver skyldighet för jordägaren att borttaga eller ändra anordningen eller utbyta den mot anordning, som icke medför i 39 % första stycket omförmäld olägenhet för väghållningen eller sam- färdseln. För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av sådant före- läggande, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som bestäm— mes av vägnämnden.

72 %. Vägnämnd skall utses i god tid före denna lags ikraftträdande.

73 %.

Såvitt icke i övergångsbestämmelsema till lagen om vägdistrikt annorlunda stadgas, skola dels 25 kapitlet byggningabalken, i vad samma kapitel ännu gäl- ler, dels lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, dels lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar, dels ock alla övriga stadganden, som strida mot denna lag, upphöra att gälla den 1 januari 1936.

74 %. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

F ö r s 1 a g till L a g om vägdistrikt.

AVDELNING 1.

Allmänna bestämmelser.

1 %.

Landsbygdens indelning i vägdistrikt bestämmes av Konungen. Vid indel- ningen iakttages, att delar av samma kommun icke förläggas till olika distrikt samt att distrikt icke må omfatta kommuner inom skilda län.

Varje stad utgör ett vägdistrikt.

2%.

Medlem av vägdistrikt är en var, som är medlem av kommun inom distriktet.

3 %. Vägdistrikt äger att självt, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gäl- lande författningar tillkommer annan.

4 %. För anskaffande av medel till bestridande av vägdistrikts utgifter, i den mån distriktets inkomster icke förslå därtill, äger distriktet beskattningsrätt enligt vad i denna lag stadgas.

5 %.

Vägdistrikts beslutanderätt utövas på landet av vägfullmäktige samt i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, å allmän rådstuga. Vad i denna lag stadgas om stadsfullmäktige skall äga motsvarande tillämpning med avseende å allmän rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas.

Förvaltning och verkställighet tillkomma vägstyrelse.

6 %. De uppgifter, som enligt denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad an- går Stockholm, av överståthållarämbetet.

.7 %. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

AVDELNING 11.

Om vägdistrikt på landet. Om vägfullmäktige.

8 %. ! Vägfullmäktige jämte suppleanter utses genom val.

Rösträtt vid sådant val tillkommer en var, som jämlikt näst föregående årets taxeringslängder är skyldig att erlägga vägskatt till distriktet. En var röst- berättigad äger en röst för varje påbörjat antal av fem vägskattekronor, som påförts honom, dock högst tio röster.

Rösträtt må icke utövas av den, som med avseende å honom påförd vägskatt till distriktet, vilken förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalender- åren, häftar för skatt för flera än två av dessa år.

i |

9 %. Vad om överlåtande av rösträtt å kommunalstämma är stadgat skall gälla även i fråga om val av vägfullmäktige.

10 %.

Röstlängd för val av vägfullmäktige skall det år sådant val äger rum upp- rättas för varje kommun av häradsskrivaren'mot ersättning av vägdistriktet med belopp, varom särskilt stadgas. Röstlängden skall senast den 1 juli in- sändas till kommunalnämnden. Nämnden skall under fjorton dagar i juli månad hava den upprättade längden offentligen utlagd till granskning i den ordning om kommunens debiterings- och uppbördslängd är stadgad.

Vill någon göra anmärkning mot röstlängden, äger han att före juli månads utgång ingiva skriftlig anmälan till kommunalnämnden, som därom skynd- samt beslutar, och skall längden därefter anses justerad. Over kommunalnämn— dens beslut må besvär anföras i den ordning, som stadgas i 7 kapitlet lagen om kommunalstyrelse på landet. Den justerade röstlängden skall tillställas kommunalstämmans ordförande.

11 %.

Valbar till Vägfullmäktig eller suppleant för sådan är en var inom vägdi- striktet mantalsskriven och där boende man eller kvinna, som är röstberättigad vid val av vägfullmäktige för distriktet. Vägfullmäktig eller suppleant kan ej den vara, som: a) är omyndig; b) är i konkurstillstånd ; o) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt— ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara Vägfullmäktig eller suppleant än: 3.) ämbets— eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget;

b) den som uppnått sextio års ålder;

e) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av vägfullmäktige; eller

d) vid valet den som de fyra senaste åren, det år då valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom Vägfullmäktig.

12 %.

För val av vägfullmäktige skall vägdistrikt indelas i valkretsar, bestående av en eller flera kommuner.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets skall hava en folkmängd överstigande 1,000; att kommun, vars folkmängd överstiger nämnda tal, icke förenas med annan sådan kommun ; samt att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje.

13 %. För varje valkrets utses en fullmäktig jämte en suppleant för varje påbörjat befolkningstal av 1,000 eller det lägre tal, som erfordras för att antalet full- mäktige för hela distriktet skall uppgå till minst 10.

14 %. Indelning i valkretsar samt det antal vägfullmäktige, som efter de i 13 % angivna grunderna skall utses, fastställas av länsstyrelsen i god tid före valet, sedan tillfälle beretts vägstyrelsen att avgiva yttrande i ärendet.

15 %.

Val av vägfullmäktige jämte suppleanter förrättas kommunvis å kommunal- stämma under tiden från och med den 1 september till och med den 15 no- vember. I valkrets, som består av två eller flera kommuner, förrättas valet i de olika kommunerna å en och samma dag, som bestämmes av länsstyrelsen.

Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av väljande med samman- lagt minst så många röster, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes rösttal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. I valkrets, som består av två eller flera kommuner, skall valet alltid vara proportionellt.

Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad om annat proportio- nellt val å kommunalstämma är stadgat, där ej i 16 % annorlunda föreskrives eller avvikelse betingas av bestämmelsen i 8 % om röstvärdets beräkning. Sedan

valsedel avlämnats, skall ordföranden omedelbart å dess baksida tydligt anteck- na det röstvärde, som tillkommer valsedeln.

16 %.

Samm'anräkning av rösterna i valkrets, som består av två eller flera kommu- ner, verkställes av länsstyrelsen.

Sedan i sådan valkrets omröstningen avslutats, räknas omedelbart antalet valsedlar och röster. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, an- tecknas dels antalet valsedlar och röster, dels ock antalet av de personer, som ; enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i valet. Efter dessa åtgärders l vidtagande inläggas valsedlarna i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgs- l fullt förseglas under minst två närvarandes sigill och förses med påskrift an— ! givande valet. De sålunda åsatta sigillen avtryckas därefter å protokollet. l Därjämte antecknas i protokollet antalet omslag, vari valsedlarna inlagts. Om-

slagen jämte protokollet och röstlängden insändas sedan så snart ske kan till länsstyrelsen. Sker insändandet med posten, skall försändelsen assureras.

17 %. Vägfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året ; näst efter det, då valet skedde. ? Avgår fullmäktig före valperiodens slut, inkallas den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda.

Inträffar för Vägfullmäktig eller behörigen kallad suppleant sådant hinder, att han ej kan inställa sig vid vägfullmäktigesammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta. fullmäktiges ordförande, som till tjänst- göring vid sammanträdet inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring förut ej inkallade suppleanten.

18 %.

Vägfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdes namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till länssty- relsen.

För året näst efter det, då val av vägfullmäktige ägt rum, skall ordförande— valet hållas vid fullmäktiges första sammanträde under året och ordförande- skapet intill dess utövas av den, som fullmäktige därtill särskilt utsett.

19 %.

Vägfullmäktige skola sammanträda a ort inom vägdistriktet eller å annat ställe, som för sådant ändamål blivit av fullmäktige särskilt bestämt.

20 %.

Vägfullmäktige skola årligen hålla två ordinarie sammanträden: ett före mars månads utgång för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt

,VT—'—' ' _- —— _ —— — _ ...—___— __

ett under tiden från och med den 15 augusti till och med den 15 september för fastställande av vägdistriktets utgifts- och inkomststat, för val av ledamöter i vägstyrelsen, därest dylikt val under året skall äga rum, samt för val av revisorer.

Extra sammanträde med vägfullmäktige hålles, när länsstyrelsen därom för- ordnar eller vägstyrelsen eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ord- föranden finner det nödigt.

21 %.

Kallelse till vägfullmäktigesammanträde utfärdas av fullmäktiges ordföran- de eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden. Kallelsen, vilken skall utfärdas skriftligen och innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och de ären- den, scm skola förekomma å sammanträdet, skall senast en vecka före sam- manträdet delgivas en var fullmäktig eller med posten översändas till honom ävensom införas i en eller flera ortstidningar. Den omständigheten, att kal- lelsen ej blivit införd i tidning, utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Länsstyrelsen samt en var ledamot av vägstyrelsen skola skriftligen under- rättas om sammanträde.

22 %.

Vägfullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt stad- gandet i 52 % andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den om- ständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela. antal, hinder för ärendets företagande.

Vägfullmäktig eller till sammanträde behörigen kallad suppleant, som utan anmält, av vägfullmäktige godkänt hinder avhåller sig från sammanträdet, skall böta till vägdistriktets kassa fem kronor och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

23 %.

Varje Vägfullmäktig äger en röst. Vid vägfullmäktiges sammanträden äga landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar ävensom ledamot av vägstyrelsen, ändå att de icke äro väg- fullmäktige, att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i beslu— ten. Den rätt nu är sagd tillkommer jämväl revisor vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

24 %.

De ärenden, som företagas till avgörande av vägfullmäktige, skola förut vara vederbörligen beredda av vägstyrelsen.

Val må dock av vägfullmäktige förrättas utan föregående beredning. Det- samma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av vägdistriktet tillhörig egendom eller efterskänkande av någon distriktets rät- tighet.

25 %.

Kan ärende, som handlägges å vägfullmäktigesammanträde, icke å den ut— satta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas ä annan dag. Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kallelse i van- lig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kallelse, har ordföranden att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å vägfullmäktigesammanträde bordläggning av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstöver- vikt, ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende.

26 %.

Ordföranden åligger att å vägfullmäktigesammanträde framställa ärendena till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de, som finnas angivna i kallelsen till sammanträdet.

Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må. med iakttagande av vad i 24 % är stadgat, ändå att den ej angivits i kallelsen, företagas till avgörande å sammanträdet, där samtliga närvarande fullmäktige besluta, att den skall upp— tagas.

27 %.

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordfö- randen proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej. Ordfö- randen tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången ge- nom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder.

Val av vägstyrelse samt av revisorer och revisorssuppleanter skall vara pro- portionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

28 %.

För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom

upplåning, samt upptagande eller fömyande av lån, därunder inbegripet ingå- ende av borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande.

Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall uttaxeras eller upplånas.

29 %.

Vägfullmäktiges ordförande är icke i denna sin egenskap berättigad att uppbära arvode eller ersättning för andra med uppdraget förenade kostnader än för skrivhjälp, skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för vägdistriktets räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Fullmäktige må för ett år i sänder besluta, att sådan ersättning skall utgå med visst belopp, vilket icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn till beräkneliga utgifter av nämnda art.

Fullmäktig åtnjuter för deltagande i fullmäktiges sammanträde gottgörelse av vägdistriktets medel i form av dagtraktamente med fem kronor för samman— trädesdag samt, där våglängden mellan fullmäktigens hemvist och sammanträ- desstället är större än tio kilometer, reseersättning, beräknad efter hälften av lägsta avgift för automobil eller hästskjuts, där icke järnväg eller omnibus är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas, samt efter avgiften för tredje klass på järnväg eller plats i omnibus, där något av dessa fortskaffningsmedel fin- nes, eller för salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker.

30 %.

Ordföranden skall vid vägfullmäktigesammanträde föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll.

Protokollet, av vilket skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande, skall upptaga för varje ärende överläggningsämnet och beslutet, med angivande hu- ruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda när— varande ledamöter. Justering må ock genast verkställas av fullmäktige. Pro- tokollet underskrives, med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom så fort ske kan in- föras i den eller de ortstidningar, i vilka kallelsen till sammanträdet varit införd.

31 %.

Den, som vid vägfullmäktigesammanträde deltagit i avgörandet av ärende, äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skrift- ligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

32 %. Ordföranden skall tillse, att avskrift av vägfullmäktiges justerade protokoll

tillställes länsstyrelsen och vägstyrelsen. För övrigt äger en var att taga av- skrift av protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

33 %. Vägfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar. Ordföranden vakar över ordningen vid vägfulhnäktigesammanträde samt kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa en var, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upplösa sammanträdet.

34 %.

Vägstyrelsen tillhör att: 1) ombesörja utförandet av vägdistriktet åliggande väghållning; 2) förvalta för distriktets vägväsende avsedda medel (vägkassan); 3) verkställa vederbörande myndighets och vägfullmäktiges beslut rörande vägväsendet;

4) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling hos vägfullmäktige;

5) vidtaga övriga åtgärder, som jämlikt lag eller författning ankomma på styrelsen.

Med beaktande av den för vägdistriktet fastställda utgifts- och inkomst- staten äger vägstyrelsen antaga och entlediga tjänste- och arbetspersonal för vägdistriktet.

! Om vägstyrelse.

35 %.

För vägstyrelsen skall finnas ett av länsstyrelsen utfärdat reglemente. Innan reglemente utfärdas, skall tillfälle beredas vägfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

36 %.

Antalet ledamöter av vägstyrelsen bestämmes av vägfullmäktige. Antalet må dock icke vara under tre eller över fem.

En ledamot jämte suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen. De öv— riga ledamöterna jämte minst lika många suppleanter väljas av vägfullmäk- tige. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

37 %.

I avseende å valbarhet, obehörighet och rätt till avsägelse skall vad i 11 % är stadgat om Vägfullmäktig äga motsvarande tillämpning med avseende å ledamot och suppleant i vägstyrelsen; dock må länsstyrelsen kunna till leda- mot eller suppleant förordna även den, som icke är valbar till Vägfullmäktig.

Följande personer må icke vara ledamöter eller suppleanter i vägstyrelsen: landshövding, landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, vägingenjör, do- mare eller allmän åklagare i orten, ej heller den, som är anställd av styrelsen eller eljest inför denna redovisningsskyldig.

38 %.

Ledamöter och suppleanter i vägstyrelsen utses för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då förordnandet eller valet skedde. Val skall förrättas vid vägfullmäktiges andra ordinarie sammanträde året näst efter det, då allmänna val av vägfullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot eller suppleant, som förordnats av länsstyrelsen, under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, förordnar länsstyrelsen ledamot eller suppleant i den avgångnes ställe för den återstående delen av tjänstgörings- , tiden. *

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör in— träda; den sålunda inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald ledamot, anställes fyllnadsval för den återstå— ende delen av tjänstgöringstiden.

39 %.

Vägstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande att tjänstgöra ? den tid, för vilken de blivit utsedda till ledamöter.

Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och post- adress, skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen för intagande i läns-

kungörelsema.

40 %. % Vägstyrelsen sammanträder å det ställe och å de tider styrelsen bestämmer * och dessutom så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom då länsstyrelsen ] därom förordnar eller minst halva antalet av styrelsens ledamöter för uppgivet » ändamål gör framställning därom. *

41 %.

Suppleanterna i vägstyrelsen böra i den mellan dem bestämda ordningen kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val.

Suppleant vare obetaget att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden.

42 %. Vägstyrelsen må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av leda— möterna äro tillstädes. Ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält, av sty- relsen godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till vägkassan

fem kronor och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

43 %. .

I fråga om sättet för besluts fattande och därför erforderlig omröstning skall vad i 27 % är stadgat om vägfullmäktige äga motsvarande tillämpning med avseende å vägstyrelsen. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val.

Har den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen deltagit i av- görande av ärende, däri fattats mot hans mening stridande beslut, åligger honom att låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.

44 %

Vid vägstyrelsens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde. Därest vid sammanträde närvarit flera än tre ledamöter, må justering ock verkställas av ordföranden jämte två därtill av styrelsen ut— sedda närvarande ledamöter.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom införas i en eller flera ortstidningar.

Avskrift av det justerade protokollet skall ofördröjligen insändas till läns— styrelsen. En var äger att taga avskrift av protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

45 %. Ordföranden åligger att ombesörja vägstyrelsens skriftväxling, mottaga alla

i till styrelsen ställda framställningar, ansvara för att räkenskaper föras i en- ; lighet med givna föreskrifter, vårda styrelsens handlingar och hålla register %

över dem. 46 %. Vägstyrelsen utser för varje kalenderår inom eller utom sig en kassaför- valtare. 47 %.

Penningar eller värdehandlingar, som för vägdistriktets räkning innehavas av vägstyrelsen, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra pen— ningar eller värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående ut- betalningar, skola för vägdistriktets räkning insättas hos bank eller å post- girokonto.

. 48 %. En var ledamot av vägstyrelsen ansvarar gemensamt med de övriga för de

medel styrelsen har under sin förvaltning ävensom för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till protokollet.

49 %.

Ledamot av vägstyrelse äger för deltagande i sammanträde eller förrättning i vägdistriktets angelägenhet ur vägkassan åtnjuta gottgörelse i form av dag- arvode med skäligt belopp, som bestämmes av vägfullmäktige. Arvodet må icke sättas högre än till tolv kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. Vid resa för sammanträde eller förrättning, som nu sagts, utgår enligt av väg- fullmäktige fastställda grunder tillika rese- och traktamentsersättning med högst vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till vägingenjör. För dag, då dagarvode åtnjutes, må likväl ej beräknas traktamentsersättning.

Jämte gottgörelse, som avses i första stycket, samt ersättning för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för vägdistriktets räkning påkallas vid uppdragets fullgörande, må efter vägfullmäktiges bestäm— mande för med uppdraget förenat besvär utgå årsarvode till sådan ledamot av vägstyrelsen, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassa- förvaltare eller innehavare av annan motsvarande befattning inom styrelsen. Arvodet skall till beloppet bestämmas för ett år i sänder och må icke överstiga * vad på grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som upp- dragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig. Ersättningen för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter må bestämmas att utgå med visst belopp för år, vilket belopp icke må överstiga vad skäligt är l med hänsyn till beräkneliga utgifter av nämnda art. ,

Om utgifts- och inkomststat samt revision.

50 %.

För vägdistrikt skall årligen upprättas en utgifts- och inkomststat för det * nästföljande kalenderåret. ( Statens utgiftssida skall upptaga: 1

a) det löpande årets beräknade brist; _

b) de belopp i kapital och ränta, varmed distriktets skulder under det näst- % följande året förfalla till betalning;

e) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag, som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan grund kunna påräknas under det näst följande året, så ock det belopp, som ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

I stället för det löpande årets beräknade brist eller behållning må upptagas det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning enligt avslutade räkenskaper uppgått.

Före juli månads utgång skall vägstyrelsen uppgöra och till vägfullmäktige avlämna förslag till utgifts- och inkomststat. Avskrift därav skall samtidigt insändas till länsstyrelsen.

Statförslaget skall från och med dagen för tillkännagivandet av vägfullmäk- tiges andra ordinarie sammanträde under året vara offentligen tillgängligt på. lämpligt ställe, som utsättes i tillkännagivandet. På nämnda sammanträde upp- tages statförslaget till granskning och fastställelse.

Avskrift av den fastställda utgifts- och inkomststaten skall så fort ske kan och senast den 20 september insändas till länsstyrelsen.

52 %.

För granskning av det nästföljande årets förvaltning skola årligen tre revi- sorer utses, två av vägfullmäktige och en av länsstyrelsen. På enahanda sätt utses jämväl tre suppleanter.

Den, vilken såsom ledamot av vägstyrelsen eller eljest är redovisningsskyl- dig till vägdistriktet, må icke utses till revisor eller revisorssuppleant för gransk- ning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning eller i be— slut med anledning av granskningen.

Revisorerna äga att när som helst inventera vägkassan samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Vägstyrelsen må ej vägra att angående förvaltningen lämna revisorerna begärd upplysning.

53 %.

Vad i 49 % är stadgat angående arvoden till ledamot av vägstyrelse, trakta- ments- och reseersättning samt gottgörelse för skrivmaterialier med mera skall med avseende å revisor äga motsvarande tillämpning.

54 %.

Det åligger vägstyrelsen att enligt av Konungen meddelade föreskrifter föra vägdistriktets räkenskaper och avsluta dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen före den 1 februari tillhandahållas vägfullmäktiges ordförande, vilken oförtövat, med föreläggande av viss tid för revisionsberättelsens avgi- vande, tillhandahåller dem åt revisorerna.

55 %.

Revisionsberättelsen avlämnas till vägfullmäktiges ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning å vägfullmäk- tiges första ordinarie sammanträde för året. Därjämte åligger det vägfullmäk- tiges ordförande att före nämnda sammanträde tillställa länsstyrelsen avskrift" av såväl revisionsberättelsen som de avgivna förklaringarna.

56 %.

Vägfullmäktige äga för sin del besluta, huruvida framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd för bevarande av vägdistriktets rätt skall vidtagas.

Finner länsstyrelsen ansvarsfrihet icke böra meddelas, äger länsstyrelsen förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder.

Anställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år från det berättelsen framlades å Vägfullmäktigesammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må. talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppen- barligen avsett även den handlingen.

Om medel till bestridande av vägdistriktets utgifter. 57 %.

Till bestridande av kostnaderna för väghållningen utgår bidrag av stats- medel efter ty därom är särskilt stadgat.

58 %. Landsting, kommun eller municipalsamhälle äger lämna bidrag till byggande av väg. 59 %.

På Konungens prövning ankommer, huruvida och under vilka villkor till- stånd må meddelas vägdistrikt till upptagande av avgifter för begagnande av färjinrättning.

60 å. .

Vägdistriktets medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra in- komster, täckas genom uttaxering av vägskatt.

61 %.

Skyldighet att utgöra vägskatt skall, med den i 62 % tredje stycket stadgade inskränkning, åligga en var, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder är inom vägdistriktet skattskyldig till allmän kommunalskatt.

Vägskatt utgöres av skattskyldig i förhållande till det antal vägskattekronor och vägskatteören, som påföres honom.

62 %.

Vägskattekronor och vägskatteören påföras enligt följande grunder: ' För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre. Vad som icke upp- går till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en väg- skattekrona.

För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en Väg-

skattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall sådan påföring icke ske i fråga om den, som för kommunal inkomstskatt påförts mindre än tre skatte— kronor. Beträffande äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt icke äro att anse såsom av varandra oberoende skatt- skyldiga, befrielse enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sammanlagt mindre än tre skattekronor.

63 5. , Vad i 75 & kommunalskattelagen är stadgat om dödsbos och dödsbodeläga- res ansvarighet för kommunal utskyld skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vägskatt. 64 %.

Till ledning för vägskattens bestämmande skola häradsskrivama varje år efter slutade taxeringsförrättningar före juni månads utgång till vägstyrelsen insända förteckning, som för varje kommun inom vägdistriktet summariskt upptager antalet vägskattekronor. Vägstyrelsen låter däröver upprätta sam- mandrag, upptagande summan för hela vägdistriktet.

65 %. .V ad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande vägskatt.

Om underställning och besvär. 66 %.

Vägfullmäktiges beslut angående upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, skola, där fråga är om lån, ställt på längre återbetalnings— tid än två år, för att vinna bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Beslut, varom i första stycket sägs, skall insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget yttrande, till Konungen.

67 %.

Vägfullmäktiges beslut skola för att vinna bindande kraft underställas läns- styrelsens prövning och fastställelse, om beslutet avser:

a) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, i andra fall än i 66 % avses; dock att underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet av vägdistriktets utan underställning skedda upplåning överstiger skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tre gånger antalet av de skattekronor och skatteören, varefter vägskatt skolat utgöras för sistförflutna året, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i vägdistriktet anskaffas genom uttaxering ;

b) årsarvode till ledamot av vägstyrelse eller till revisor; eller c) utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år. Vid prövning av beslut angående årsarvode äger länsstyrelsen, såframt det

beslutade beloppet överstiger vad som kan anses skäligt, fastställa arvodet att utgå med visst lägre belopp. Över vägrad fastställelse må vägdistriktet föra klagan hos Konungen.

68 %.

Underställning såsom i 67 % sägs skall ske jämväl i fråga om vägstyrelses beslut, om:

a) beslutet avser upplåtande av vägarbete på entreprenad, såframt arbetet innefattar en väsentlig del av väghållningen å den vägsträcka, som arbetet avser;

b) beslutet avser tillsättande av befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen; eller

e) den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen låtit till proto- kollet anteckna från beslutet avvikande mening.

.Vid prövning av sålunda underställt beslut äger länsstyrelsen förordna i sa- ken efter ty prövas lämpligast.

Över vägrad fastställelse må vägstyrelsen föra klagan hos Konungen.

69 %.

Medlem av vägdistriktet, som ej nöjes åt vägfullmäktiges beslut, äger att söka rättelse däri genom besvär, om beslutet

icke tillkommit i laga ordning, t står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider vägfullmäktiges befogenhet, eller

kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen inom ' trettio dagar efter den dag, då vägfullmäktiges protokoll justerades, dagen då det skedde likväl oräknad. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid be- svären foga bevis om dagen, då sådan justering ägde rum, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till vägfullmäk- tiges ordförande ingiva diariibevis över att han besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå i 1 verkställighet. *

70 %.

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider vägfullmäktiges befogenhet, äger länsstyrelsen, där besvären finnas böra god- kännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då länsstyrelsen må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

I länsstyrelsens utslag må ändring sökas hos Konungen senast före klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet, dagen då det skedde likväl oräknad ; dock äger menighet, som klagar, tillgodonjuta fem— ton dagar längre besvärstid än nu sagts.

72 %. Där medlem av vägdistriktet ej nöjes åt vägstyrelsens beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, skall vad i 69—71 %% är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande enskild persons förhål— lande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas från den dag, då beslutet

. genom utdrag av protokollet delgavs klaganden. ' Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

Om vägdistrikt, bestående av stad.

73 %. Såsom vägstyrelse i stad skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd,

I . AVDELNING HI. ' som stadsfullmäktige därtill utse.

74 %.

Vad i 34 % samt 44 % fjärde stycket första punkten är stadgat angående väg— styrelse på landet skall i tillämpliga delar gälla även med avseende å vägsty- relse i stad.

75 %.

Vid stadsfullmäktiges behandling av ärende, hörande till vägväsendet, äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att vara tillstädes och del- taga i överläggningarna men ej i besluten.

' Länsstyrelsen skall skriftligen underrättas om stadsfullmäktigesammanträde,

varvid ärende av nyssnämnda art skall behandlas.

76 %. I stadens utgifts- och inkomststat skall vad som är att hänföra till väg- hållningen upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster.

' 77 %. t Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, skall avskrift av densamma, i vad den avser väghållningen, så fort ske kan tillställas länsstyrelsen.

78 %.

Vad i 57—59 %% är sagt om bidrag till kostnaderna för väghållningen och om avgifter för begagnande av färjinrättning skall gälla även beträffande stad.

Vad utöver de för staden såsom vägdistrikt beräknade inkomster finnes er- forderligt för bestridande av kostnaderna för väghållningen skall täckas på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet.

80 %.

Stadens räkenskaper angående väghållningen skola föras enligt av Konungen meddelade föreskrifter.

81 %.

Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att jämte de av stadsfullmäktige utsedda revisorerna granska det nästföljande årets förvaltning, i vad den avser väghållningen.

Revisorerna äga att när som helst taga del av räkenskaper och andra hand- lingar, som beröra förvaltningen. Vägstyrelsen må ej vägra att angående för- valtningen lämna revisorerna begärd upplysning.

Finner den av länsstyrelsen utsedde revisorn anledning till erinran mot för- valtningen, åligger honom att hos länsstyrelsen skyndsamt göra anmälan härom.

82 %.

Revisionsberättelsen och de förklaringar, som avgivits i anledning av den— samma, skola i avskrift tillställas länsstyrelsen före juni månads utgång.

83 %.

Utan hinder därav att stadsfullmäktige för sin del meddelat ansvarsfrihet för förvaltningen, i vad den avser väghållningen, äger länsstyrelsen, om den finner ansvarsfrihet icke böra meddelas, förordna om vidtagande av därav på- kallade åtgärder.

AVDELNING IV.

Övergångsb estämmelser. 84 %. l

Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1936, och skall vad i lag eller författning är där— ! emot stridande från och med nämnda dag upphöra att gälla. 1

85 %.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället till- lämpas.

86 %. Indelning av landsbygden i vägdistrikt skall ske före den 1 april 1934.

Val av vägfullmäktige enligt denna lags bestämmelser skola äga rum första gången under tiden från och med den 1 september till och med den 15 november 1934.

Beslut om valkretsindelning och antalet vägfullmäktige för varje valkrets skall meddelas före den 1 juli 1934.

88 %.

Rösträtt vid val av vägfullmäktige första gången tillkommer en var, som är upptagen i den senast justerade vägfyrktalslängden. En var röstberättigad. äger en röst för varje påbörjat antal av trettio vägfyrkar, som påförts honom, dock högst tio röster. Angående upprättande av röstlängd skall gälla vad i 10 % stadgas.

89 %.

Vägfullmäktige skola träda i verksamhet med 1935 års ingång. Kallelse till vägfullmäktiges första sammanträde utfärdas av den ledamot,. som länsstyrelsen därtill utsett.

90 %.

| ' Vägstyrelse i vägdistrikt på landet skall enligt denna lags bestämmelser utses första gången före den 1 april 1935. Den sålunda utsedda styrelsen skall tjänstgöra från och med sistnämnda dag till 1939 års utgång.

Före den 1 april 1935 skall länsstyrelsen fastställa reglemente för vägstyrelse i vägdistrikt på landet.

91 %.

Denna lags bestämmelser om upprättande av utgifts- och inkomststat samt om vägskatt skola lända till efterrättelse från och med år 1935. Beträffande debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av vägskatt på grund av tidi- gare fattat beslut om uttaxering skola dock förut gällande bestämmelser till- lämpas.

Vägskatt skall icke utgöras för äldre lotshemman, så länge de äro under-- kastade lotsningsskyldighet.

92 %.

Från och med den 1 januari 1936 skola hittills varande väghållningsdistrikts tillgångar och förpliktelser, därest distriktet uppgått i ett nytt vägdistrikt, övertagas av detta eller, därest distriktet delats, tilläggas samtliga de av in- delningsändringen berörda distrikten att dem emellan fördelas enligt vad Ko— nungen därom förordnar efter ty prövas skäligt med hänsyn till, bland annat, de olika delningsområdenas beskattningsföremål, de inom områdena befintliga vägarnas längd och beskaffenhet samt kostnaden för vägarnas underhåll. Äldre distrikts rätt till väg med vad därtill hörer skall övergå till det nya distrikt, inom vars område vägen är belägen.

Finnes äldre väghållningsdistrikt under de fyra. åren närmast före denna. lags ikraftträdande hava upplånat medel till bekostande av utgifter, som skä- ligen bort täckas genom utdebitering av vägskatt, eller genom underlåtenhet att verkställa skälig utdebitering av sådan skatt föranlett, att fonderade medel förbrukats, eller på annat sätt förorsakat, att nytt vägdistrikt vid övertagande av det äldre distriktets tillgångar och förpliktelser lider förfång, äger Ko- nungen ålägga distriktet att lämna det nya distriktet skälig gottgörelse.

93 %.

Vägstyrelse i äldre distrikt, som uppgått i ett nytt distrikt, skall så snart ske kan och senast den 1 juli 1936 till vägstyrelsen i det nya distriktet avgiva fullständig redovisning för förstnämnda distrikts ekonomiska ställning vid utgången av år 1935. Har äldre distrikt delats, skall sådan redovisning inom samma tid avgivas till vägstyrelserna i samtliga de av indelningsändringen be- rörda distrikten.

94 %.

Revisorer skola enligt denna lags bestämmelser utses första gången under år 1935.

Den av vägstyrelsen i äldre distrikt under år 1935 utövade förvaltningen skall granskas och fråga om ansvarsfrihet därför behandlas i den ordning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Sistnämnda lag skall efter denna lags ikraftträdande även äga. tillämpning i den mån sådant är nödigt för fullgörande av förpliktelser, som jämlikt 92 % denna lag eller 65 % lagen om allmänna vägar kan för äldre distrikt uppkomma gentemot nytt distrikt. Vid fattande av beslut å vägstämma efter denna lags ikraftträdande skall den senast justerade röstlängden för val av vägfullmäktige gälla.

95 %.

Är enligt de vid denna lags ikraftträdande gällande rättsreglerna angående väghållningsbesvärets fullgörande medlem av stadskommun skyldig att bygga eller underhålla allmän väg eller att i stället härför erlägga särskild avgift till staden, skall skyldighet, som nu nämnts, upphöra från och med denna lags ikraftträdande, såvida icke Konungen, på framställning av staden, förordnar om skyldighetens avskrivning under en tid av tio år, räknade från lagens ikraft— trädande. Sådant förordnande må icke meddelas, om skyldigheten är av ringa ekonomisk betydelse för staden.

Vad i denna paragraf stadgats skall icke äga tillämpning beträffande skyl- dighet, som vid denna lags ikraftträdande är föremål för avskrivning.

96 %.

Skall jämlikt 95 % första stycket successiv avskrivning av skyldighet att utföra väghållning äga rum, skall denna skyldighet ersättas av förpliktelse att utgiva en årlig avgift till staden. För avskrivningsperiodens första år skall avgiften utgå med belopp, svarande mot den normala årskostnaden för väghåll—

ningens utförande. Beloppet fastställes av länsstyrelsen, och skall därvid hän- syn tagas jämväl till de bidrag av automobilskattemedel och andra statsmedel, som staden åtnjuter eller kan väntas komma att åtnjuta. För avskrivnings- periodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det ursprungliga beloppet.

97 %.

Skall jämlikt 95 % första stycket avgiftsskyldighet successivt avskrivas, skall avgiften för avskrivningsperiodens första år utgå med det belopp, vartill av— giften under åren 1933—1935 årligen i medeltal uppgått. Har vid avgiftens bestämmande hänsyn icke tagits till bidrag, varom förmäles i 96 %, äger läns- styrelsen föreskriva skälig jämkning av beloppet. För avskrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det för periodens första år bestämda beloppet.

Innefattar avgift vederlag jämväl för annat än väghållning, ankommer på Konungen att efter stadens och de avgiftsskyldigas hörande förordna, huru stor del av avgiften skall anses motsvara väghållningsskyldigheten.

98 %.

Innan länsstyrelsen jämlikt 96 % fastställer avgift eller jämlikt 97 % före- skriver jämkning av avgift, skall särskild utredning förebringas angående den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet, för vilken vederlag skall utgå, samt angående övriga omständigheter av betydelse för ären- 5 dets avgörande.

. Utredningen skall verkställas av en särskild nämnd, bestående av ordförande ' och två ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen, en ledamot utses av stadsfullmäktige och en av de väghållningsskyldiga eller, där fråga är om jämkning av avgift, de avgiftsskyldiga. Sistnämnde ledamot utses å samman- träde inför magistrat eller stadsstyrelse.

Sedan nämnden slutfört sin utredning, skall nämndens protokoll jämte övriga. till ärendet hörande handlingar insändas till länsstyrelsen.

Nämndens ordförande åtnjuter enligt länsstyrelsens beprövande ersättning av allmänna medel.

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angående väghåll- ningsbesvärets utgörande på landet.

Härigenom förordnas, att 59 % lagen den 23 oktober 1891 angående väghåll- ningsbesvärets utgörande på landet skall i nedan angivna delar erhålla föl- jande ändrade lydelse:

59 %.

Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav:

a) att fastighet påföres en vägfyrk för varje tvåhundra kronor av taxe- ringsvärdet ; samt

b) att inkomst påföres en vägfyrk för varje femton kronor därav; dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfyrk bortfaller.

Vägfyrktalslängd i — — _ till vägstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

F ö r s la g till L a g om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 6 juni 1930 om proportionellt val- sätt vid val inom landsting, ä kommunalstämma m. m.

Härigenom förordnas, att 1 % lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. skall erhålla följande änd— rade lydelse:

1. %.

Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdagsman— naval eller ock val å kommunalstämma, municipalstämma, allmän rådstuga eller kyrkostämma eller inom kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stads— fullmäktige, kyrkofullmäktige eller vägfullmäktige vara proportionellt, skola. därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

Förslag till Lag

om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord i landet i Norrland och vissa delar av. Svealand.

Härigenom förordnas, att 24 % lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand skall erhålla följande ändrade lydelse:

24 %. Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfär— dad lag eller författning åligger brukare, dels ock för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting eller väg- distrikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936. Skall på grund av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen samt 61 och 62 %% lagen om vägdistrikt arrendator påföras vägskatt, för vilken enligt äldre bestäm- melser jordägaren skolat ansvara, skall jordägaren fortfarande vara ansvarig för densamma.

l i . . l I |

Vägväsendet i Finland, Danmark och Norge.

Finlands nu gällande väglag är av år 1927 och trädde i kraft följande år. De allmänna vägarna indelas i Finland i landsvägar, kommunalvägar och by- vägar.

Beträffande väg eller stig, som förmedlar allmän samfärdsel till riksgräns eller mellan städer, landskommuner eller affärscentra eller från sådan väg till närbelägen järnvägsstation eller hamnplats, så ock mellan andra sådana orter, där väg prövas vara av allmänt behov, kan statsrådet förordna, att vä— gen eller stigen skall såsom land sv äg underhållas. Även angående väg, som nyanlägges i den för byggande av landsväg stadgade ordning, medde- las, sedan vägen färdigställts, dylikt uttryckligt förordnande.

Landsväg bygges och underhålles av staten. Byggandet uppdrages åt den centrala vägmyndigheten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som överlämnar arbetets utförande åt vederbörande distriktsorgan.

Omvård—naden om största delen av landsvägarna åligger närmast länsmän— nen med biträde av vägmästare och kommunala vägnämnder. Vägmästama äro extra befattningshavare i väg— och vattenbyggnadsförvaltningen och fun- gera som länsmännens rådgivare samt utföra särskilda rent tekniska upp- drag. Var och en av vägmästarna har sitt eget distrikt, vilket, liksom också vägmästares stationsort, fastställes av väg. och vattenbyggnadsstyrelsen. Un- derhållet av de landsvägar, varom nu är fråga, skall genom länsmännens åt- gärd i varje kommun särskilt å auktion utbjudas på entreprenad för viss av landshövdingen bestämd entreprenadtid, ej över sex kalenderår i sänder; och skall vägen för sådant ändamål vara indelad i lotter, vilkas längd bestämmes av länsmannen i samråd med vederbörande vägnämnd. Länsmannen sänder det vid entreprenadauktionen förda protokollet jämte tillhörande handlingar ävensom eget utlåtande till landshövdingen, som efter vederbörande distrikts-- ingenjörs hörande avgör, vilket eller vilka anbud som skola godkännas. Har å någon väglett intet antagligt anbud gjorts, skall landshövdingen pröva, huru- vida ny auktion skall utlysas eller väglotten annorlunda underhållas. Under de sista åren har utvecklingen gått i den riktningen, att vägarna allt mera överlämnas i länsmännens och vägmästarnas omedelbara vård. Har under- hållet lämnats på entreprenad, skola länsmannen och vägmästaren emellertid utöva ständig tillsyn dårå, och skall länsmannen vår och höst samt jämväl å annan tid, då skäl yppas, förrätta särskild syn å landsväg, varvid vågmästa- ren samt en medlem av vägnämnden skola närvara. Befinnes vid syn väg vara bristfällig, skall entreprenören föreläggas att inom viss tid efter synen av-

Finland.

hjälpa bristerna. Underlåtes detta, skall arbetet genom länsmannens försorg utan uppskov utföras, och skola kostnaderna därför hos entreprenören eller hos löftesmannen uttagas. Då entreprenörerna i de flesta fall icke äro i stånd att anskaffa dyrbara vägmaskiner, utföras maskinell hyvling och jämning av landsvägama på statens bekostnad oberoende av om underhållet lämnats på entreprenad. För ändamålet har varje vägmästare en eller flera motorväghyv- lar till sitt förfogande. Vid underhållet av de i länsmännens omedelbara vård varande landsvägarna tillämpas allmänt det s. k. vägvaktsystemet. Vägvakten har i vanliga fall c:a 10 kilometer väg i sin vård'. År 1930 underhöllos av läns— männen inalles 26 062 kilometer landsvägar, eller 26 062/297 = 8775 kilometer väg per länsmansdistrikt och 26 062/52 = 5012 kilometer väg per vägmästare.

Statsrådet kan på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen be- stämma, att en viss landsväg i anseende till trafikens betydelse, livlighet eller tunga beskaffenhet eller ock av annan orsak skall tagas i statens omedelbara vård, d. v. 5. att vägen skall underhållas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Underhållet ombesörjes i sådant fall närmast av distriktsingenjören eller efter hans förordnande av någon annan i distriktet tjänstgörande ingenjör. Väg- vaktsystemet tillämpas. År '1930 var totallängden av de i statens omedelbara vård tagna landsvägarna 3 388 kilometer.

Enligt väglagen underhålla städer och köpingar inom sina områden befint— liga landsvägsdelar men erhålla härför ersättning av statsmedel, beräknad efter vägens längd dock ej utöver vad vägens underhåll bevisligen kostat och i ingen händelse mera än den kostnad underhållet av i statens omedelbara vård tagna landsvägar i samma län under ifrågavarande år i medeltal dragit. Er- sättning utgår endast för underhåll av de utom stadsplaneområdet befintliga landsvägarna. I början av år 1930 funnos sammanlagt 346 kilometer sådana inom städers och köpingars områden befintliga landsvägsdelar, för vilkas un- derhåll nämnda samhällen voro berättigade till ersättning.

Vinterväghållningen ombesörjes av länsmännen eller, å automobilvägar, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller andra myndigheter, exempelvis post- verket.

K 0 In mu n alv äg är sådan väg, som förmedlar samfärdsel mellan skilda delar av eller större byar inom en kommun eller leder från sådan väg eller från byväg till landsväg, järnvägsstation eller hamnplats och är av allmän betydelse för trafiken inom kommunen. Kommunalväg bygges och underhål- les av kommunen, eventuellt med statsbidrag.

Beslut om kommunalvägs byggande meddelas av landshövdingen efter fram- ställning av kommunalfullmäktige. Statsbidrag beviljas av statsrådet. Nyan- läggning av kommunalväg har hittills förekommit i jämförelsevis få fall, utan hava dessa vägar i vanliga fall tillkommit genom att byväg eller, ehuru mera sällan, landsväg förklarats för kommunalväg. Inom varje kommun finnes en av kommunalfullmäktige utsedd vägnämnd, vilken tjänstgör som kommunens verkställande organ beträffande vägväsendet.

Underhållet av kommunalväg skall, därest kommunen icke behåller vägen i sin omedelbara vård, genom vägnämndens försorg medelst auktion utbjudas

l %

på entreprenad för viss tid, ej över sex kalenderår för varje gång. Kommunal- fullmäktige åligger att godkänna gjorda entreprenadanbud eller, därest an- tagliga anbud icke gjorts, utsätta ny auktion eller besluta om väglottens un- derhåll på annat sätt, t. ex. genom att lämna den i vägnämndens omedelbara vård.

Med b y v ä g förstås väg, som förmedlar samfärdsel mellan byar eller från by leder till landsväg eller kommunalväg eller som eljest är allenast av orts- förhållandena påkallad. Dylik väg bygges och underhålles av dem, som draga nytta av vägen. För bestämmande av de olika intressentemas andel i vägbör- dan påföras en var av intressenterna vägenheter i förhållande till den nytta han har av vägen. Statsbidrag kan erhållas. (Byväg skiljer sig till sin upp- gift icke så mycket från ägoväg, varmed förstås enskild väg på landet, som för en eller flera fastigheter är av varaktig nytta såsom farväg till gården eller för annat ändamål, som hänför sig till fastighetens behöriga utnyttjande.)

Av den lämnade redogörelsen framgår, att staten genom olika organ själv bedriver ett omfattande vägbyggnads- och vägunderhållsarbete, som helt beko— stas av statsmedel. Erforderliga medel härför och för bidrag till kommunal- vägars och byvägars byggande och underhåll beviljas av riksdagen efter ett på grundval av vägmyndigheternas äskanden framlagt förslag. De å motor- fordon och deras förbrukningsmaterial och tillbehör lagda skatter och tullav— gifter uppgå till avsevärda belopp och motsvarade år 1930 ungefär 75 pro- cent av statens samtliga vägutgi'fter och 79 procent av statens utgifter för landsvägarna. Dessa medel utgå icke såsom i Sverige direkt till vägväsendet.

I Danmark, där väglagen av den 21 juni 1867 alltjämt är gällande, är väg- väsendet en kommunal angelägenhet. Landet är i kommunalt hänseende in- delat i: huvudstaden, 85 stadskommuner och 25 amtsrådskretsar, vilka senare i sin tur äro indelade i sockenkommuner till ett antal av c:a 1 300.

De allmänna vägarna på landsbygden äro landsvägar, bivägar eller gång- stigar.

L a n d 5 v ä g a r n a finnas upptagna i den av departementet för allmänna arbeten på förslag av vederbörande amtsråd fastställda landsvägsförteckningen. De handhavas för respektive amtsrådskretsar av amtsrådet genom en av detta anställd amtsväginspektör med underlydande personal av vägassistenter och vägförmän. Byggande och underhåll av landsväg bekostas av amtsrådet, Ny landsväg får ej anläggas, ej heller gammal väg givas ändrad sträckning eller bredd utan medgivande av departementet för allmänna arbeten. Detta utövar genom en vid dets-amma anställd överväginspektör den allmänna tillsynen över att landsvägarna underhållas så, att de motsvara trafikens krav. För öv- rigt bestämma amtsråden själva vilka arbeten, som skola utföras å vägarna.

B iv ä g a r n a äro upptagna på en av amtsrådet för-var och en av de amts- rådskretsen tillhörande sockenkommunerna uppgjord bivägsförteckning. Dessa vägar handhavas av sockenråden under tillsyn av amtsrådet, som vanligen ut- övar denna till-syn genom amtsvägin-spektören eller en särskild biväginspek- tör. I några amtsrådskretsar utövas tillsynen av amtsrådets medlemmar. Kost-

4—322100

Danmark.

naden för underhåll av biväg ävensom för anläggning av ny biväg bestri-des av sockenkommunen, eventuellt med tillskott av medel, som disponeras av amts- rådet. I regel utföres arbetet med lejd arbetskraft, men socken'råden hava se- dan gammalt rätt att låta väghållningen utföras av sockenborna in natura, och denna arbetsmetod användes ännu på några ställen.

De allmänna g å'n g 3 t i g a r n a finnas upptagna på de av sockenråden upprättade gångstigsförteckningarna. De underhållas av vederbörande socken- råd under överinseende av amtsrådet.

I varje amt (några amt omfatta två amtsrådskretsar) har amtmannen högsta tillsynen över vägväsendet och kan, då han så anser erforderligt, till departe- mentet för allmänna arbeten ingiva rapport om vägväsendet inom amtet.

De allmänna trafiklederna inom 5 t ä d e rn a s områden indelas i egent- liga stadsgator, landsvägar, landsvägsgator, bivägar och gångstigar.

De e g e n t 1 i g a s t a d s g a t o r n a handhavas av stadsfullmäktige och äro ej underkastade tillsyn av statlig myndighet. Deras anläggning och un- derhåll bekostas av staden.

Landsvägar och landsvägsgator, vilka senare utgöra: fortsätt- ning av landsväg genom själva staden, finnas upptagna i den förenämnda landsvägsförteckningen. Det ankommer på amtsrådet att underhålla lands- väg, medan däremot underhållet av landsvägsgata ombesörjes av amtsrådet och stadsfullmäktige gemensamt efter vissa bestämda grunder. Överinseendet över underhållet av såväl landsväg som landsvägsgata utövas av departementet för allmänna arbeten genom överinspektören. Under tidernas lopp hava städerna genom överenskommelse med amtsråden övertagit många av dessa landsvägar och landsvägsgator, vilka därigenom såsom stadsgator kommit under respek- tive stads administration.

B iv ä g a r och g å n g s t i g a r inom städernas område handhavas av stadsfullmäktige. Byggande och underhåll bekostas av staden. Skötseln av dessa bivägar och gångstigar är underkastad tillsyn av amtmannen.

Huvudstaden Köpenhamn har sitt särskilda vägväsende.

Såväl amten som städerna och sockenkommunerna erhålla av automobil— skattemedel bidrag till väghållningskostnadernas bestridande. Tillsyn å dessa medels användning utövas av överväginspektören samt, vad angår socken- kommunerna, av amtmannen.

För att motverka den med vägväsendets starka decentralisation samman- hängande svårigheten att få till stånd vägföret—ag, som äga betydelse huvud- sakligen för den genomgående trafiken, avsättes sedan år 1927 en viss prOcent av automobilskattemedlen till en särskild vägfond, från vilken bidrag till så- dana företag lämnas. av departementet för allmänna arbeten. Departementet di- sponerar därjämte enligt en lag den 1 februari 1930 årligen ett belopp av 2 miljoner kronor av automobilskattemedel för åstadkommande av nödig tra- fiksäkerhet vid järnvägskorsningar. Särskilda kommissioner inom varje amt besluta, vilka arbeten skol-a utföras vid de olika korsningarna, varefter depar- tementschefen bestämmer den ordning, i vilken arbetena skola verkställas. Ar-

betsplanerna granskas dessförinnan av en kommission med överväginspektören som ordförande.

Enligt den norska väglagen, som är av år 1912 men under senare år ändrats i flera betydelsefulla delar, indelas de allmänna vägarna på landsbygden i huvudvägar och byg-devägar. De förra indelas isin turitre grup- per, av vilka den första omfattar viktigare vägar, som förbinda riket med grannrike eller ett *fyllke med ett annat. Den andra gruppen omfattar för auto- mobiltrafiken viktigare genomfartsvägar, vilka benämnas riksvägar. Till den tredje gruppen hör sådan väg, som inom ett fylke förmedlar samfärdsel mellan två eller flera härad eller som för en väsentlig del av ett härad är den enda eller viktigaste vägen till stad eller annat trafikcentrum.

I fråga om vägväsendet utgöra fylkena de lokala enheterna, dock att be— träffande mindre vägar även häradskommunerna hava vissa skyldigheter. Inom varje fylke finnes en fylkesvägstyrelse, bestående av fylkesmannen som ord- förande samt två av fylkestinget för tre år valda ledamöter jämte två supple- anter för dem. Den direkta ledningen av vägarbetena inom varje fylke utövas dock av en av departementet för offentliga arbeten tillsatt överingenjör med biträde av en eller flera *avdelningvsingenjörer och assisterande ingenjörer.

Nyssnämnda departement är central myndighet för vägväsendet och under departementet sorterar en vägdirektör. Till byggande av huvu dväg be- viljar stortinget anslag, men bidrag skall lämnas av fylket. Sedan anslag be- viljats, uppdrager centralmyndigheten genom vägdirektören och fylkesmannen åt överingenjören i fylket att utföra arbetet enligt gällande bestämmelser för arbetsdriften vid statens vägväsende. Vägen bygges under överingenjörens ledning och under kontroll av vägdirektören samt överlämnas därefter till un- derhåll av fylket genom överingenjören. Högfjälls-, riks- och mellanriksvägar underhållas dock av staten, likaledes genom överingenjören.

B y g d e v ä g a r n a äro av häradskommunal karaktär. Sedan överingen- jören efter bemyndigande av fylkesmannen uppgjort förslag till byggande av väg och detta förslag godkänts av kommunalstyrelsen, blir ärendet genom fyl- kesmannen förelagt fylkestinget för godkännande av den upprättade planen och beviljande av vanligt fylkesbidrag. Fylkesmannen bemyndigar därefter överingenjören att igångsätta arbetet, och sedan detsamma avslutats överläm— nas vägen till underhåll av häradskommunen under överingenjörens ledning.

Såsom av det föregående framgår, och detta gäller även de statliga vägar— na, omhänderhar överingenjören såväl byggande som underhåll av de all— männa vägarna. Den lokala tillsynen å underhållet utövas av länsmännen eller särskilda tillsyningsm-än. Kostnaderna för riksvägarnas underhåll bestridas av automobilskattemedel med bidrag av respektive fylken. Underhållet av öv- riga huvudvägar och av bygdevägarna bekostas av fylkena respektive härads- kommunerna. I fråga om bygdevägarna kan underhållet utföras in natura efter särskilda grunder.

Norge.

Inledande översikt.

Den vid detta betänkande fogade utredningen angående väghållningsbesväret i städerna, verkställd av kammarrådet Erik Schalling, innehåller en omfat- tande rättshistorisk översikt över vägväsendet, avseende både städer och lands- bygd. Såsom av översikten framgår, infördes först med 1891 års lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet en särlagstiftning för landsbyg— dens väghållning; bestämmelserna i byggningabalkens 25 kapitel, som förut gällt beträffande såväl landsbygdens som städernas vägar, ägde därefter till- lämpning end-ast i fråga om de senare. Medan byggningabalkens bestäm- melser i berörd-a del kvarstått oförändrade, har 1891 års väglag gång efter an- nan i skilda avseenden ändrats.

De mest betydande nyheterna i nämnda lag voro: utvidgning av väghåll- ningsskyldigheten till att åvila, icke såsom förut allenast den i mantal satta jorden, utan i stort sett all jordbruksfastighet, samt, med viss begränsning, även annan fastighet och inkomst; vägbeskattning efter en på visst sätt be- räknad repartitionsenhet, vägfyrken; utsträckning av skyldigheten att deltaga i vägunderhållet in natura även till avsöndrade jordlägenheter och i samman- hang därmed förändring av vägdelningens karaktär i riktning mot en obe- gränsad väglottstyckning; statens deltagande i barmarksvägunderhållet genom ett för alla vägdistrikt likformigt bidrag i förhållande till uppskattad kostnad för underhåll av de indelade vägarna.

Redan kort tid efter det att den nya lagen är 1895 i allmänhet trätt i kraft framkom-mo anmärkningar mot densamma, och år 1900 begärde riks- dagen viss revision av lagen, dock icke beträffande dess huvudgrunder, vilka borde lämnas orubbade. Fem år senare genomfördes vissa ändringar i lagen, av vilka de viktigaste voro: utsträckning av väghållningsskyldigheten till flera. förut fritagna beskattningsföremål och skärpning av samma skyldighet för en del andra; inrättande av s. k. vägstämma såsom organ för de väghållnings- skyldigas yttrande- och beslutanderätt; höjning av det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet och anvisning på extra statsunderstöd åt synnerligen be- tungade vägdistrikt i mån av därför tillgängliga medel.

År 1911 ansågs tiden inne att låta väglagen, vari även efter 1905 före- tagits en del ändringar, bliva föremål för fullständig omprövning. Särskilda sakkunniga, den s. k. vägkommis—sionen, tillkallades med uppdrag att verk- ställa utredning angående de åtgärder, som kunde finnas nödiga för åväga— bringande av en jämnare fördelning av väghållningsbesväret, samt utarbeta det förslag till förändringar av väglagen m. m., vartill utredningen kunde för- anleda, ävensom i samband därmed underkasta väglagstiftningen revision jäm-

1891 års väglag.

väl i andra avseenden. Kommissionen framlade år 19'16 förslag till lag om allmänna vägar på landet samt följande år förslag till lag om vägkommunal styrelse på landet.

Med anledning av framställda anmärkningar mot kommissionens förslag upp- drogs åt särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. 1920 års vägsakkunniga, att verk—ställa granskning och omarbetning av förslaget. Sedan dessa sakkunniga under år 1921 avgivit betänkande med förslag till lag om allmänna vägar på landet, utarbetades på grundval av detta förslag proposition i ämnet till 1922 års riksdag (nr 100). Vid frågans behandling inom riksdagen vann det fram— lagda förslaget i stort sett allmänt gillande, men enighet kunde icke uppnås om grunderna för vägskattens utgörande och beräkningen av statsbidraget till väghållningen, varför propositionen icke blev av riksdagen antagen. Vid 1923 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner i ämnet ( I: 124 och 11: 160), vilka emellertid ej heller föranledde någon riksdagens åtgärd.

I avbidan på en fullständig revision av väglagen hava under tiden från 1920 vidtagits åtskilliga partiella ändringar i lagen. Bland sådana må sär- skilt framhållas nya bestämmelser angående grunderna för vägskattens ut- görande samt införande av bestämmelser, som möjliggjort den nu allmänt verk- ställda övergången från vägunderhåll in natura av enskilda väghållningsskyl- diga till underhåll medelst vägkassan.

Ehuru 1891 års väglag, såsom av det ovan sagda framgår, i åtskilliga avseenden tid efter annan undergått förändringar för att bättre motsvara de ändrade förhållandena inom vägväsendet, kan den likväl icke anses uppfylla de krav, som böra ställas på en modern väglag. Den rastlösa utveckling, som vägväsendet under senare år undergått, har till stor del reglerats vid sidan av väglagen genom i administrativ väg meddelade bestämmelser, särskilt sådana varigenom föreskrivits villkor för åtnjutande av bidrag av automobilskatte- medel. Dylika bestämmelser hava, bland annat, kraftigt medverkat till över- gången från vägunderhåll in natura till vägunderhåll medelst vägkassan, vil- ken övergång, såsom förut nämnts, möjliggjorts genom ändring av väglagen.

Enligt 1891 års väglag i de delar, som äga tillämplighet å nu rådande förhållanden, gäller i huvudsak följande. I fråga om' väghållningen är varje härad som regel en gemensamhet för sig, väghållningsdistrikt. Väghållnings— distriktets beslutanderätt utövas av vägstämman; verkställande organ är väg- styrelsen. Det ankommer på länsstyrelsen att meddela beslut om byggande av allmän väg, om indragning av dylik väg samt om övertagande till allmänt underhåll av enskild väg. Allmän väg är av två slag, nämligen landsväg och bygdeväg, varjämte under allmän väg inbegripes i de flesta avseenden jämväl ödebygdsväg. I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg deltaga praktiskt taget all jordbruksfastighet, för vilken fastighetsskatt en- ligt kommunualskattelagen skall utgöras, all annan fastighet, för vilken så- dan fastighetsskatt skall utgöras, därest taxeringsvärdet uppgår till minst 800 kronor, samt till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst, därest den taxerade inkomsten uppgår till minst 1 000 kronor. I den mån väghållnings- distrikt tillkommande bidrag av statsmedel m. m. icke förslå till bestridande

av kostnaderna för väghållningen, täckas dessa genom uttaxering av väg- skatt å förenämnda 'beskattningsföremål. Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande, att en vägfyrk påföres jordbr-uksfastighet för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, annan fastighet för varje 150 kronor av taxeringsvärdet samt inkomst för varje 15 kronor därav. Rösträtt å vägstämma beräknas efter vägfyrktal. Består distrikt av mer än en kommun, äga de väghållnings- skyldiga låta sin talan å vägstämman föra-s genom av dem kommunvis efter vägfyrktal utsedda ombud. Inom köping eller annat samhälle på landet, för vilket vad i stadsplanelagen är stadgat för stad äger tillämpning, åligger det samhället att, vad angår väg som på grund av nämnda lag skall vara upp- låten för allmänt begagnande såsom gata, för distriktets räkning ombesörja väghållningen. Samhälle är berättigat att jämväl i vidare mån än nu sagts för distriktets räkning ombesörja väghållningen inom samhället. För väg— hållning, som samhälle sålunda utför, erhåller det ersättning av distriktet. Beträffande vinterväghållningen gäller, att densamma skall, där ej länssty- relsen annorlunda förordnar, ombesörjas av ploglag, som länsstyrelsen inrättar av lämpligt belägna jordbruksfastigheter.

Vad förut sagts därom, att 1891 års väglag såsom i flera avseenden för- åldrad bör ersättas av lagbestämmelser, som bättre motsvara nuvarande för- hållanden inom vägväsendet, gäller givetvis i än högre grad om de beträf- fande städernas allmänna vägar fortfarande gällande stadgandena i 25 kapitlet byggningabalken med därtill hörande författningar. Angående innebörden av dessa stadganden, vilka för övrigt i stor utsträckning numera icke tillämpas, få de sakkunniga hänvisa till Schallings utredning.

Lik—a med vägkommissionen anse de sakkunniga, att den nya väglagstift- ningen bör utformas i två särskilda lagar, och framlägga de sakkunniga i enlighet med denna sin uppfattning förslag till lag om allmänna vägar och förslag till lag om vägdistrikt. I den förra lagen, vilken lika med den nu- varande väglagen bör hava karaktär av allmän civillag, hava inrymts stad- ganden om de allmänna vägarnas klassifikation, vägs beståndsdelar, byggande och underhåll av väg, tillsyn å väghållning ävensom enskildas av väghåll- ningen berörda förhållanden. Den föreslagna lagen om vägdistrikt, vilken bör hänföras till kommunallagarna, innehåller bestämmelser om rikets indelning i vägdistrikt-, om sådant distrikts beslutande, verkställande och kontrollerande organ, om utgifts- och inkomststat samt om medel till bestridande av väg— distrikts utgifter. _

De sakkunniga hava ansett sig icke böra föreslå någon särskild lag i fråga om städernas allmänna vägar. Beträffande den egentliga väglagen hava de sakkunniga vid utarbetande av sitt förslag visserligen haft förhållandena på landsbygden närmast i tanke, men därefter ingående prövat, i vad mån olik- artade förhållanden i stad påkallade tillägg till eller förändringar i förslaget, vilket visat sig vara fallet endast i obetydlig omfattning. Helt annorlunda förhåller det sig i nuberörda avseende med den vägkommunala lagen." . Enligt förslaget utgör varje stad eget vägdistrikt, och väghållningen blir i sådant

De sakkunnigas förslag.

distrikt en vanlig kommunal angelägenhet, för vars handhavande lagen om kommunalstyrelse i stad och på grund av denna tillkomna stadgar och regle— menten böra i huvudsak bliva. normerande. De jämförelsevis fåtaliga be- stämmelser, som på grund av särskilda skäl ansetts därutöver böra gälla för stadskommunen i egenskap av vägdistrikt, hava inrymts i en särskild avdelning av den vägkommunala lagen.

Då däremot vägdistrikten på landet enligt de sakkunnigas förslag komma att liksom hittills utgöras av för väghållningens ombesörjande särskilt bil- dade kommunala samfälligheter, hava för dessas del i lagen om vägdistrikt lämnats bestämmelser ungefär lika fullständiga som de i övriga kommunal- lagar förekommande. I de mycket talrika fall, då för vägdistrikten kunna och böra gälla samma eller nära motsvarande regler som de för primärkom- munerna eller landstingen gällande, innehåller lagförslaget endast undantags- vis hänvisning till annan kommunallag. För de personer, som på ett eller annat sätt deltaga i handhavandet av vägdistriktens angelägenheter, försvåras nämligen arbetet, därest de nödsakas att kombinera direkta bestämmelser och sådana, till vilka hänvisats. De sakkunniga hava därför ansett det lämp- ligast att göra den vägkommunala lagens bestämmelser så. fullständiga, att dess tillämpning i de allra flesta fall skall kunna ske utan dylik kombination.

Vad angår den föreslagna lagstiftningens sakliga innebörd må i fråga om den egentliga väglagen framhållas, att de allmänna vägarnas nuvarande in- delning i landsvägar, bygdevägar och ödebygdsvägar ersättes med en indel— ning i lands-vägar och ödebygdsvägar. I fråga om de landsvägar, som äro av synneng betydelse för den långväga, genomgående samfärdseln, i för- slaget benämnda riksvägar, föreslå de sakkunniga den betydelsefulla nyheten, att byggande av sådan väg skall ske genom statens försorg och på dess be- kostnad, eventuellt med ett mindre bidrag från vederbörande vägdistrikt. I detta sammanhang må påpekas, att med byggande av väg förstås icke blott anläggning av ny väg utan jämväl omläggning och förbättring av väg. Under— håll av riksväg liksom av annan allmän väg skall däremot ankomma på väg- distrikten och såväl på landet som i stad utföras genom vägstyrelsens för- sorg. Systemet med underhållets ombesörjande av enskilda väghållnings- skyldiga bibehålles icke ens som ett alternativt system. Även vinterväghåll- ningen skall utföras genom vägstyrelsens försorg och icke genom särskilt in- rättade plog—lag. Nu gällande förbud att inom visst avstånd från väg upp- föra byggnad eller hava upplag eller annan anordning, som kan hindra vägens upptorkande eller fri sikt, hava i flera avseenden skärpts. Detsamma gäller om förbudet mot förekomsten av annonstavlor, reklamskyltar och dylikt utmed väg. Tillsyn å väghållningen skall utövas av länsstyrelsen. Vägsyn i den betydelse detta uttryck har i 1891 års väglag skall icke förekomma. Den nuvarande vägsynenämndens- uppgift att i händelse av behov meddela beslut om borttagande av träd, buskar, upplag eller andra anordningar utmed väg, om utbyte av snösamlande stängsel, om tillstånd för väghållare att uppsätta snöskärm samt om ersättning till jordägare för skada i anledning av sådana åtgärder ankommer enligt förslaget på en av länsstyrelsen tillsatt vägnämnd,

som tillagts även andra uppgifter. Så t. ex. äger vägnämnd att under viss förutsättning meddela väghållare tillstånd att å annan» än kronan tillhörig mark taga väghållningsämnen, en befogenhet som enligt gällande väglag till— kommer häradsrätt.

Förslaget till lag om vägdistrikt innehåller åtskilliga betydelsefulla ny- heter. Den nuvarande vägstämman ersättes av vägfullmäktige, valda med till- lämpande av en ti-ogradig röstskala. Landsbygdens indelning i vägdistrikt an- kommer på Konung—en. De sakkunniga. hava. ansett sig icke kunna föreslå vägdistrikt, omfattande hela landstingsområden, men då å andra sidan fler— talet av de nuvarande distrikten måste anses för små, hava de sakkunniga förordat sammanslagning av hittillsvarande distrikt. Förslaget innehåller en hel del bestämmelser, avsedda att öka det statliga inflytandet å den vägkom— munala förvaltningen. Exempelvis må nämnas, att länsstyrelsen skall utse en ledamot av vägstyrelse på landet samt en av de revisorer, som hava att granska vägstyrelsens förvaltning. Det sis-t sagda gäller även vägdistrikt, bestående av stad. I detta sammanhang må vidare nämnas, att vägfullmäk- tiges och vägstyrelses beslut i vissa fall skola underställas länsstyrelsens pröv- ning och fastställelse. Beträffande statsbidrag till väghållningskostnadernas be- stridande innehåller förslaget allenast, att dylika bidrag utgå enligt vad därom är särskilt stadgat, men har i motiveringen nu berörda spörsmål ingående be- handlats. _V_ad slutligen angår den viktiga frågan om Vägskatten, innebära de föreslagna repartitionsgrunderna vid jämförelse med de nu gällande en högst avsevärd lättnad i den jordbruk-sfastighetema åvilande skattebelast—

ningen.

Förslag till lag om allmänna vägar.

1. Allmän motivering.

Vägarnas indelning i klasser.

Tiden före I .25 kapitlet byggningabalken i dess ursprungliga lydelse skildes mellan, 189113? mg å ena sidan, landsväg (1 %) samt, å andra sidan, väg till ting, kyrka och kvarn samt annan farväg (2 5). Genom kungl. förordning den 19 februari 1824 till- kommo ytterligare i 1 % »väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats, samt emellan segelleder, båtleder och flottleder, ävensom väg till alla sådana stäl- len, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändig- het», vilka vägar skulle vara av samma natur som landsväg. Sådan väg skulle vara tio alnar bred, varemot väg till ting, kyrka och kvarn så ock annan farväg skulle hava en bredd av sex alnar.

I kungl. resolutionen den 8 januari 1735 på adelns besvär stadgades, att »inga andra för kungs- och allmänna landsvägar böra anses, än de som gå antingen igenom landet stapel- och uppstäderna emellan samt med gästgivare- gårdar försedda äro, vilka till det minsta skola vara tio alnar breda, eller ock sådana, som i landet, där det tarvas, efter vederbörande tingsrätts rannsak- ning, med Kungl. Maj:ts befallningshavandes samtycke, likmätigt lag hädan- efter anläggas och med gästgivaregårdar förses». I samma resolution stad- gades vidare, att »de övriga smärre vägar, som gå emellan härad och socknar, till tings, kyrka, kvarn, marknadsplatser, bruk och sjöhamnar samt andra kundbara orter, böra hädanefter, där det icke redan skett, göras allenast sex alnar breda».

Enligt kungl. kungörelsen den 27 november 1845 angående vissa föreskrif- ter i anledning av vad om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov är vordet förordnat skulle, då fråga uppstode om anläggning av allmän väg eller om förändring av anlagd vägs egenskap av enskild, socken-, härads- eller lands- väg, Konungens befallningshavande, sedan vederbörande" blivit hörda, pröva, huruvida vägen såsom socken—, härads— eller landsväg tarvades eller eljest så- som ledande till hamn, lastplats, varunederlagsplats eller emellan segelleder, båtleder eller flottleder m. m. vore för varutransporter av allmän nytta och nödvändighet.

De allmänna vägarnas indelning i lands-, härads- och sockenvägar upprätt- hölls emellertid icke strängt och de olika begreppen sammanblandades i viss mån, så att det mången gång var svårt att avgöra, till vilken klass en väg rätteligen hörde; i synnerhet gällde detta om härads- och sockenvägar.

I 1 8 9 1 ä r s vägla g definieras begreppet allmän väg så, att därmed för- 1891 års stäs väg, som prövas vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig. Enligt ”3135 nämnda lag indelas de allmänna vägarna i landsvägar och bygdevägar, de se- nare motsvarande härads— och sockenvägarna. Till la n d s v ä g hänföres väg, som för allmänna samfärdseln är av större betydelse och förenar riket med an- nat rike eller ett län med annat län, leder från en stad till annan eller tjänar att förbinda något härad i dess helhet eller till väsentlig del med stad, större hamn— och lastageplats, järnvägsstation eller annat jämförligt samhälle. Till b y g d ev ä g räknas väg av förenämnda beskaffenhet, men som ej är av den vikt för allmänna samfärdseln, att den bör hänföras till landsväg, så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg till kyrka eller tingstad samt annan med dessa jämförlig väg. Genom 1919 års lag om ö—deb ygdsvä- g är har en tredje vägkategori tillkommit, för vilken i vissa avseenden sär- egna rättsregler gälla, men som i övrigt faller under begreppet allmän väg. Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd [sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja lan-dets uppodlande och bebyg- gande. Landsväg skall vara 6 meter och byg-deväg 36 meter bred. Emellertid äger länsstyrelsen medgiva säväl ökning som minskning i de sålunda stadgade vägb'redderna, allt efter som förhållandena det påkalla. Denna möjlighet till avvikelse från lagens föreskrifter har också i stor utsträckning begagnats-. I fråga om ödebygdsväg finnes icke i lag föreskriven någon viss bred-d.

Enligt v ä g k 0 m mi s s i o n e n s förslag till väglag indelades de allmänna Vägkem— vägarna i tre klasser, allt efter den större eller mindre tyngden och omfattning- memonen' en av den trafik, vägen vore avsedd att förmedla. Vägbanan skulle ej vara svagare, än att den kunde tåla framförande av fordon med hjulringstryck mot- svarande å första klassens väg 65, å andra klassens väg 4'5 samt å tredje klassens väg 36 kilogram, allt i medeltal för varje kvadratcentimeter av hjul- ringen-s anliggningsyta mot vägbanan. .Vägbanans bredd skulle ej vara mind- re än 56, 4 och 26 å respektive första, andra och tredje klassens väg.

I det av 1 9 2 0 ä r s v ä g 5 a kk u n nig a framlagda väglagförslaget 1920 års _väg- indelades de allmänna vägarna i landsvägar och ödebygdsvägar. Efter att ”kkumga' hava framhållit, att kommissionens förslag i fråga om klassindelning i främ- sta rummet avsett att genom en lagstiftningsåtgärd framtvinga en förbätt- ring av vägarna, anförde bem'älda sakkunniga i sitt betänkande, bland annat, följande:

»D'ärest en klassinedelning av vägarna skall genomföras, måste enligt de sakkunnigas mening alltid erforderligt utrymme lämnas för nödig anpassning efter orternas olika förhållanden och behov. Såsom förut framhållits har den— na grun-dsats ock vunnit beaktande vid avfattningen av de i 1891 års väglag meddelade bestämmelserna om vägbredden. Men just behovet av denna möj- lighet till anpassning står ej i god överensstämmelse med en strävan att upp- dela vägarna i ett fåtal skarpt åtskilda klasser. Man kan även konstatera, att i verkligheten markera-d gräns mellan landsvägar och bygdevägar saknas. De hava nämligen byggts efter samfärdselns växla—nde behov och icke efter

De sakkun- niga.

det i lagen förutsatta normalfallet; den ena typen övergår omärkligt i den andra. Redan ur denna synpunkt kan man alltså hysa tvekan om nyttan av en klassindelning.

Därest en sådan indelning skall genomföras, synes man visserligen i likhet med kommissionen därvid böra taga hänsyn icke blott till vägbredden utan även till vägbanans motståndskraft mot tryck. Men om man —— såsom kom- missionen funnit nödigt skall i lagen till siffran fastslå den motstånds- kraft, som vägar av de olika klasserna måste besitta, synes det böra uppstäl— las såsom oeftergivligt villkor, dels att grunden för beräkningen av motstånds- kraften är ändamålsenlig, dels att de siffror, som med nämnda beräknings- grund till utgångspunkt för varje vägklass väljas att beteckna den minsta tillåtna motståndskraften, vunnit allmänt erkännande såsom lämpliga __icke blott på grund av teoretiska beräkningar utan också vid praktiska prov. Aven om så finnes vara fallet, kan det ändock väcka betänkligheter att giva civil- lags natur åt bestämmelser, som med hänsyn till den raskt fortgående utveck- lingen av samfärdseln kunna behöva ändras utan allt för stor omgång.»

Sedan de sakkunniga därefter påpekat, att de i ärendet hörda myndigheter, vilka ägde speciell sakkunskap på området, fram-ställt allvarliga anmärkning- ar mot de av kommissionen föreslagna bestämmelserna, yttrade de sakkun- niga vidare:

»I själva verket hysa de sakkunniga den uppfattningen, att vägarnas inde- lande i klasser icke är erforderligt för vinnande av bättre vägar. När det gäller anläggandet av en ny väg, bör den byggas sådan, som samfärdselns behov kräver. Att bygga den starkare eller bredare än som behöves, är onö- digt slöseri; att bygga vägen så, att den ej kan motstå trafikens åverkan, medför ett dyrare underhåll och onödiga utgifter för grundförstärkning. Vil- ken klassindelning man än genomför, måste dock alltid beslutet om anlägg- ning av en ny väg föregås av en grundlig undersökning om storleken och arten av den blivande samfärdseln och om de krav, denna kommer att ställa på vägens bredd, hållfasthet och beskaffenhet i övrigt. Resultatet av denna undersökning måste i främsta rummet ligga till grund för bestämmandet av vägens beskaffenhet; klassindelningen synes snarast ägnad att minska en önskvärd anpassning efter de förhandenvarande förhållandena.»

De sakkunniga funno emellertid en viss klassindelning, ehuru av annan art än den av kom-missionen föreslagna, nödvändig på den grund, att stadgandena om ödebygdsvägar ansågos böra inarbetas i den allmänna väglagen . Med hänsyn därtill, att reglerna om byggande och underhåll av ödebygdsväg i hög grad skilde sig från motsvarande bestämmelser i fråga om övriga allmänna vägar, ansågos olika benämning—ar 'böra bibehållas å dessa båda slag av vägar. De sakkunniga, som läto ödebygdsvägarna få behålla sitt gamla namn men sammanförde alla övriga allmänna vägar under gemensam beteckning av lands— vägar, fäste därvid särskilt avseende vid den omständigheten, att ordet lands- väg i vardagsspråket och litteraturen ofta användes såsom uttryck för be- greppet allmän väg över huvud.

Jämväl enligt det nu f ramlagda f örsl aget till lag om allmänna vägar indelas dessa i landsvägar och ödebygdsvägar. Till landsväg hänföres väg, som prövas nödig för allmänna samfärdseln. Den avvikelse, som denna definition företer vid jämförelse med gällande väglags beskrivning å allmän

väg, är uteslutande av redaktionell natur. Definitionen på ödebygdsväg över- ensstämmer med den i gällande lag givna. Då av skäl, som i annat samman- hang skola utvecklas, de sakkunniga funnit, att byggandet av allmänna vägar av synnerlig betydelse för den långväga, genomgående trafiken bör ankomma på staten och icke på de vägkommunala samfälligheterna, hava dessa vägar, under benämningen riksvägar, i lagförslaget införts såsom ett särskilt slag av landsvägar. Landsväg, som icke är riksväg, benämnes i förslaget vanlig landsväg. Den sålunda gjorda indelningen av de allmänna vägarna i riks- vägar, vanliga landsvägar och ödebygdsvägar åsyftar icke att skapa tre i fråga om vägs bredd och beskaffenhet i övrigt från varandra åtskilda väg- klasser utan sammanhänger med det förhållandet, att med avseende å byggande av väg olika bestämmelser skola gälla beträffande nämnda slag av vägar. Å mindre trafikerade sträckor bör en riksväg självfallet vara av enklare be— skaffenhet än en med tung och livlig trafik belastad vanlig landsväg.

Skyldigheten att ombesörja väghållning.

Tanken på vägväsendets övertagande, helt eller delvis, av staten har sedan ganska lång tid tillbaka haft icke så få anhängare och frågan har vid den offentliga diskussionen ofta varit på tal. Redan i vägkommitténs år 1880 av- givna betänkande berördes spörsmålet. Kommittén medgav, att anordningen med staten såsom väghållare väl kunde vara ur teoretisk synpunkt riktig, men framhöll, att en sådan anordning i ett land med så stor utsträckning som vårt och därav beroende långa vägsträckor i förhållande till den glesa befolkningen skulle mångdubbla kostnaderna för vägunderhållet, varför redan av detta skäl varje tanke på statens övertagande av väghållningen måste åtminstone för det dåvarande övergivas.

Under den tid 1891 års väglag gällt hava vid ofta upprepade tillfällen i riksdagen väckts motioner, syftande till vägväsendets förstatligande. Såsom skäl för statens övertagande av väghållningen eller åtminstone kostnaden där- för har i första hand åberopats, att de allmänna vägarna icke avsåge nå- got kommunalt utan ett statsändamål. Det vore följaktligen obilligt, att väg— hållningskostnaderna skulle till ojämförligt största delen drabba landsbyg- den. Städerna, som ekonomiskt vore betydligt bättre ställda än landsbyg- den, borde deltaga i hållandet av de allmänna vägarna å landet. Endast ge- nom statens övertagande av väghållningen kunde ernås den önskvärda utjäm- ningen såväl mellan land och stad som mellan rikets olika delar. Det vore vi— dare icke möjligt att vinna goda och hållfasta vägar i tillräcklig omfattning utan att staten övertoge väghållningen. Först därmed kunde de olika orternas behov i detta hänseende skäligen fyllas, reda och enhetlighet i vägväsendet vinnas samt tillräcklig hänsyn tagas till såväl de lokala som de allmänna trafikförhållandena i landet. Genom vägväsendets centralisering och den en- hetlighet och planmässighet, som därigenom komme att vinnas, syntes möjlig- het öppnas att erhålla goda vägar samtidigt som genom tillämpning av ett

väl avvägt entreprenadsystem den totala väghållningskostnaden komme att nedbringas.

Under senare år, då automobiltrafiken tagit allt större och större omfattning, har som ytterligare skäl för väghållningens övertagande av staten anförts, bland annat, att kostnaderna redan till den vida övervägande delen bestredes med automobilskattemedel eller andra statsmedel samt att endast genom ett dylikt övertagande kunde vinnas den planmässighet i fråga om' vägbyggandet, som vore av nöden särskilt med hänsyn till automobiltrafikens behov av goda genomfartsvägar. vägkom- Beträffande statens ifrågasatta övertagande av väghållningen anförde v ä. g- mm'onen' k om mis s i o n e n i sitt år 1916 avgivna betänkande, bland annat, följande:

Det finge anses obestridligt, att de allmänna vägarna såsom förmedlare av den för hela samhällslivet nödvändiga yttre förbindelsen mellan medborgarna, såsom kulturbärande i den mening att de utgjorde en lika nödvändig förutsätt- ning för både den andliga och materiella odlingens vidmakthållande och ut- veckling och såsom ett betydelsefullt led i beredskapen för riksförsvaret mot yttre fiender i betydande mån tillgodosåge statens intresse-n. Under det refor- ; mens anhängare läte denna vägarnas allmänna samhällsnyttighet helt undan- ! skymma deras betydelse för de lokala intressena, hävdade motståndarna lika i mycket den senare synpunkten; och kommissionen kunde för sin del icke und- gå att sluta sig till denna senare åskådning. Till varje allmän väg knöte sig alltid i främsta rummet ett lokalt intresse. Åtkomligheten och det omedelbara gagnet av densamma fölle i rikaste mått på den därav berörda lokala samfäl- ligheten. Förekomsten av vägar inom en komnnun vore obestridligen av största intresse just för den kommunens egna medlemmar och framför allt för dess fas- tigheter och näringar, vilkas ändamålsenliga och vinstgivande skötsel därigenom möjliggjordes eller underlättades. Kommissionen ville i detta sammanhang fram- hålla, att de allmänna vägarnas betydelse i följd av järnvägs- och vattenvägs- kommunikationsm'edlens utveckling kommit att. alltmer lokaliseras. Vägarnas ursprungliga uppgift att förmedla jämväl den stora genomgående person- och godstrafiken tillhörde i det stora hela en förgången tid. Automobilismen, vars utveckling i övrigt nog skulle komma att revolutionera landsvägstrafiken, kunde dock näppeligen omskapa nämnda förhållande. För en fjärrgående mo- tordrift i den praktiska nyttans tjänst torde landsvägarnas användning, åtmin- stone såvitt då kunde bedömas, bliva inskränkt huvudsakligen till landets nor- ra delar med deras isolerade bygder och föga utvecklade järnvägsnät. För lan- det i dess helhet kunde man alltså ur nu berörda synpunkt icke med fog taga automobilväsendets utveckling till intäkt för ett statsväghållningssystem.

Enligt kommissionens förmenande skulle kostnaderna för statens handhavan- de av väghållningen bliva avskräckande stora, och anförde kommissionen härom , i huvudsak följande: i

Även om man godtoge den meningen, att den allmänna väghållningen rätte- i ligen borde anses som en rent statlig uppgift, vore därmed icke sagt, att väg— väsendet, vare sig i allo eller ens blott ekonomiskt, borde bliva staten-s ensak. Det vore icke möjligt för staten, i varje fall icke utan stora svårigheter, att *

ensam genom sina förvaltningsorgan handhava alla till statsändamålet höran- de angelägenheter. Därtill skulle krävas en alltför omfattande, tung och dyr- bar förvaltningsapparat. Viktigare vore dock ett annat förhållande, som gällde även för det fall, att statens skyldighet skulle inskränkas allenast till bestridandet av den med nämnda angelägenheter förenade kostnaden. Det vore en gammal erfarenhet, att arbeten ställde sig kostsammare, när de skulle ut- föras för statens räkning än eljest. Orsaken härtill kunde icke vara någon annan än den, att något »eget» intresse till sparsamhet här icke vore för han- den. I ett sådant intresse låge den verksammaste och värdefullaste garanti mot kostnadens uppdrivande till oskälig höjd. Då den ekonomiska bördan av respektive verksamhetsgrenar för de allmänna ändamålen huvudsakligen eller åtminstone till stor del träffade de kommunala samfälligheterna själva, komme deras intresse också att med motsvarande styrka inriktas på en omtänksam och försiktig hushållning med avseende å utgifterna för nämnda ändamål. Med uppgifternas läggande under kommunernas vårdnad vunnes också en an- nan fördel, nämligen en bättre anpassning av vederbörande anstalter och inrätt- ningar efter varje kommuns eget 'behov och bästa. I sin egen bestämmanderätt hade kommunerna uppenbarligen den säkraste garanti i detta avseende. Också hade staten, då den i huvudsak ålagt kommunerna omsorgen om och kostnaden för fullföljden av vissa statliga uppgifter, i allmänhet jämväl lämnat dem en viss frihet att härutinnan ordna för sig efter de lokala förhållandenas krav, medan staten själv kunnat nöja sig med en viss normerande och kontrollerande befogenhet för säkerställande av sitt anspråk på statsändamålens behöriga till- godoseende. Vad som sålunda ur allmänt praktisk synpunkt talade mot ett överförande på staten av kommunernas uppgifter för statliga ändamål gällde icke minst om vägväsendet. Skulle staten icke blott övertaga utan även själv handhava väghållningen, krävdes för detta ändamål otvivelaktigt en talrik tjänstemannapersonal. För den centrala ledningen och kontrollen erfordrades med säkerhet ett vida större ämbetsverk än den dåvarande väg— och vatten— byggnadsstyrelsen. Vad beträffade lokalförvaltningen tarvades visserligen, så framt man ville en väsentlig förbättring av väghållningen, tillskapande av nya tjän—stemannakårer även för det fall, att väghållningen skulle bibehållas vid kommunala samfälligheter. Kommissionen hänvisade i detta avseende till sitt förslag om inrättande av vägdirektörs- och vägmästartjänster. En sådan ny- organisation skulle efter vad kommissionen föreställde sig vara användbar och lämplig även i händelse väghållningen skulle helt ankomma på staten, och så till vida behövde alltså reformen icke medföra någon större apparat. Men om man icke längre hade att tillgå några lokala vägstyrelser för handhavande av en mängd med väghållningens utförande förenade bestyr, utan alla dessa i stället skulle läggas på statens tjänstemän, kunde det tagas för givet, att vägdirektörs- och vägmästartjänsterna måste till antalet betydligt utökas eller alternativt suppleras med andra lämpliga befattningar. Denvbetydligaste mer— kostnaden i förvaltningsavseende vid ett rent statsväghållningssystem komme dock otvivelaktigt att hänföra sig till den lägsta tjänstepersonalen. Svårighe— ten för staten att, kommunernas hjälp förutan, erhålla entreprenader för väg- 5—322106

hållningen till skäligt pris måste nödga staten att i stor utsträckning låta besörja väghållningen med egen personal, i främsta rummet vägvakter, vilka bleve att räkna icke i hundra- utan i tusental. Emellertid vore det tydligt, att staten ändock måste i vidsträckt omfattning lita till entreprenader för att få väghållningen utförd. Dessa entreprenader skulle säkerligen bliva staten dyra. Ett aldrig så väl avvägt entreprenadsystem torde icke kunna vare sig råda bot för det förhållandet, att på många orter i vårt glest befolkade och vid- sträckta land tillräcklig konkurrens saknades, eller utesluta varjehanda trust- bildningar till kostnadens stegring. Mot sådant kunde kommunen bättre än staten finna utvägar; och det vore säkerligen att befara, att den enskilda vin- ningslystnaden skulle finna och med framgång kunna utnyttja alltför många tillfällen att rikta sig på statens väghållning.

Kommissionen förklarade sig vidare befara, att, därest staten övertoge väg- hållningen, anspråk på anläggning av nya allmänna vägar och övertagande till allmänt underhåll av enskilda vägar skulle framställas i så stor omfattning, att den centraliserade ledningen finge svårt att reducera dessa anspråk så, att icke utvecklingen i det hela komme att gå i ett hastigare och följaktligen dyrbarare tempo än som egentligen kunde vara förenligt med försiktig hus- hållning. Vägväsendets läggande i statens hand skulle visserligen möjliggöra mera enhetliga anordningar, ägnade att minska kostnaden för väghållningen, men besparingen skulle bliva alltför ringa för att ens tillnärmelsevis uppväga den kostnadsökning, som förändringen av anförda skäl måste medföra. Be- sparingssyftet kunde för övrigt på ett verksamt sätt tillgodoses genom väg- distriktens förstoring, närmare lagbestämda regler om vägars byggande, ett reformerat underhållssystem samt vägförvaltningens ställande under sakkun- nig statlig ledning och kontroll. Därigenom skulle icke blott kostnadsbespa- ring vinnas utan även en förbättring av vägarna åstadkommas utan att staten behövde taga saken i sin hand. Vad slutligen anginge väghållningsbördans utjämning skulle denna visserligen genom statens övertagande av väghållning- en fullkomligt vinnas, men enligt kommissionens mening borde man icke driva sina anspråk i detta avseende ända till den yttersta gränsen, när förmånen måste köpas med betydande praktiska svårigheter och kostnader samt med uppoff- ringen av en i fråga om vägväsendet sund och rättvis beskattningsprincip, näm- ligen principen: skatt efter intresse. Därtill komme, att, då i händelse av väg- väsendets förstatligande städerna finge lika med landsbygden deltaga i under- hållet av de allmänna vägarna på landet, rättvisan krävde, att staten övertoge städernas väghållning och, åtminstone delvis, deras gatuhållning. Fullt till- räcklig skatteutjämning kunde enligt kommissionens förmenande vinnas ge- nom landsbygdsdistriktens sammandragning i landstingsenheter och ett pro- gressivt statsbidrag till måttligt belopp.

Kommissionens övervägande av frågan om vägväsendets förstatligande av- såg även alternativet med statens övertagande av väghållningen allenast be- träffande en del av de allmänna vägarna, men ansåg sig kommissionen ej hel- ler kunna förorda en dylik anordning. Beträffande vägar för särskilda stats- ändamål (militär-, mellanriks- och ödebygdsvägar) uttalade kommissionen som

sin mening, att staten ensam borde bygga och underhålla dylika vägar, därest de icke fyllde väglagens fordran på nytta och nödvändighet för den allmänna samfärdseln. Om dessa vägfrågor alltså borde bliva statsmakternas ensak, vore någon lagstiftning därom icke av nöden, utan borde förhållandet i varje särskilt fall ordnas — såsom en anslagsfråga på sätt dittills skett.

I likhet med kommissionen och huvudsakligen på de av denna anförda skäl 1920 års Vävs-

funno 1 9 2 O å r s v ä g 5 a k k u n nig a statens övertagande av det allmänna vägväsendet icke kunna tillstyrkas. De sakkunniga, bland vilka rådde delade meningar såväl om önskvärdheten av en fullständig utjämning av väghållnings- besväret som beträffande frågan om intresseprincipens berättigande vid väg- beskattningen, framhöllo, att, vilken åsikt man än därutinnan hade, det dock syntes uppenbart, att statens övertagande av den allmänna väghållningen skulle medföra en tung förvaltningsapparat och att väghållningen skulle såväl på grund härav som genom de ofta nog överdrivna anspråk, som då antagligen skulle ställas på vägnätets utsträckning och vägarnas beskaffenhet, bliva vida dyrare än om- väghållningen ordnades som en kommunal angelägenhet. Den kommunala förvaltningen syntes ock kunna anordnas smidigare, under starkare kontakt med ortsbefolkningen och med ett bättre tillgodogörande av erfaren- heten hos de gamla vägstyrelserna. Givetvis kunde det ordnas så, att staten direkt deltoge i väghållningen utan att dock övertaga byggande och underhåll av samtliga allmänna vägar i riket, och vore åtskilliga kombinationer därvid tänkbara. Lika med kommissionen och i huvudsak på de av denna anförda skäl funno de sakkunniga, att dylikt deltagande icke lämpligen borde äga rum. Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid anläggning och omläggning av ödebygdsväg, såsom redan då enligt 1919 års lag gällde, ske genom statens försorg med bidrag av vederbörande vägdistrikt.

De vid tidigare utredningar anförda skälen mot vägväsendets förstatligande torde i stort sett fortfarande äga giltighet. De fördelar, som därigenom i ett eller annat avseende skulle vinnas, äro enligt de sakkunnigas mening icke på långt när av den betydelse, att de uppväga nackdelarna, och lära för övrigt i väsentlig mån kunna uppnås även utan statens övertagande av väghållningen. Det nuvarande systemet kan icke anses förenat med sådana olägenheter, att de motivera uppbyggandet av en helt ny, centraliserad vägorganisation, som säker- ligen skulle bliva synnerligen tungrodd och dyrbar. Enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning bör därför väghållningen liksom hittills i allmänhet an- komma på särskilda, kommunalt organiserade vägdistrikt. För överskådlig framtid lärer en sådan lösning av frågan bäst tillgodose kravet på en rationell och ekonomisk väghållning.

Ehuru de sakkunniga således principiellt anse, att väghållningsskyldighe- ten bör åvila särskilda vägdistrikt, hava de sakkunniga likväl funnit bärande skäl tala för vissa avsteg från denna princip. För ett rätt bedömande av detta spörsmål är det av vikt att klargöra, vilka intressen de allmänna vägarna av skilda slag tjäna.

Ett stort antal av våra bygdevägar äger betydelse så go-tt som uteslutande för den rent lokala trafiken. I fråga om övriga. bygdevägar och flertalet lands-

sakkunniga.

De sakkun— niga.

vägar förhåller det sig åter så, att de visserligen i icke obetydlig omfattning förmedla samfärdsel-mellan orter och bygder, från varandra avlägset belägna, men att de likväl huvudsakligen tillgodose de lokala behoven av vägförbindel- ser, vilket visar sig däri, att även å dessa vägar lokaltrafiken, uttrycket här taget i vidsträckt bemärkelse, dominerar. I fråga om nu berörda vägkatego- rier, i de sakkunnigas förslag sammanförda underden gemensamma benäm— ningen vanlig landsväg, torde saknas anledning att på staten överflytta väg— hållningen ens till någon del.

När det gäller att taga ställning till frågan om vägväsendets förstatligande, helt eller delvis, måste särskild uppmärksamhet ägnas de jämförelsevis fåtaliga vägar, vilka hava till huvuduppgift att förmedla långväga, genomgående sam- färdsel. Skillnaden mellan olika slag av vägar i nu berörda avseende fram- trädde givetvis mycket utpräglad under den tid, då ännu inga järnvägar fun- nos. De viktigaste landsvägarna vcro dåverkliga långfärdsleder av betydelse för hela riket eller stora delar därav. -Så t. ex. talas i den förut omnämnda kungl. resolutionen den 8 januari 1735 om »kungs- och allmänna landsvägar, som gå igenom landet stapel- och uppstäderna emellan samt med gästgivare- gårdar försedda äro». Under senare hälften av adertonhundratalet, då landet fick ett utvecklat järnvägsnät, förlorade de allmänna vägarna till följd härav alltmer sin forna betydelse för den långväga samfärdseln. Landsvägarnas ur- sprungliga uppgift att förmedla jämväl den stora genomgående person- och godstrafiken övertogs av järnvägarna.

I och med automobilismens genombrott under det senaste årtiondet hava trafikförhållandena emellertid ånyo fullständigt förändrats. En stor del av den person- och godstrafik, som förut förmedlades av järnvägarna, har över— flyttats å de allmänna vägarna, och detta gäller i icke ringa utsträckning även den långväga trafiken. De stora stråkvägar, som denna genomgående sam- färdsel företrädesvis begagnar sig av och vilka i lagförslaget benämnas riks- vägar, hava för landsvägstrafiken fått en betydelse, motsvarande den stam- banorna äga för järnvägstrafiken.

De sakkunniga hava icke ansett det ligga inom ramen av det dem givna uppdraget att framlägga förslag angående vilka vägsträckor skola få karak- tär av riksväg. I förevarande sammanhang må dock omnämnas ett nyligen framkommet förslag i detta hänseende, till vilket de sakkunniga dock icke funnit sig hava anledning taga ställning.

Efter anbefallning av Kungl. Maj :t har nämligen väg- och vattenbyggnads- styrelsen upprättat och i juni 1932 till Kungl. Maj :t inkommit med general-* plan beträffande vägar för den genomgående, mera långväga trafiken. Denna generalplan omfattar följande vägar:

Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Jönköping— Markaryd —— Ekebro—Malmö—Trälleborg med förbindelseväg J önköping—Göteborg

Stockholm—Västerås—Örebro—Mariestad—Vargön—Trollhättan—Göteborg. Göteborg—Halmstad—Ekebro—(Malmö).

Stockholm— Uppsala_Gävle—Sundsvall—Härnösand—Umeå—Luleå—Ha- paranda (Finland)

Norrköping—Kalmar—Karlskrona—Kristianstad—Lund—Malmö. Örebro——Karlstad—Åmål—Vänersborg—Vargön. . Uppsala—Sala—Hedemora—Falun. ' _ 1; Sundsvall—Östersund—Skalstugan (Norge). " Vänersborg—Uddevalla—Svinesund ( Norge) .

Kostnaderna för erforderlig omläggning eller förbättring av de sålunda före- slagna riksvägarna, omfattande en sammanlagd väglängd' av cirka 400 mil, hava. av väg- och vattenlbyggnadsstyrelsen beräknats till ungefär 125 miljoner kronor. Angående de i kostnadsberäkningen avsedda arbetenas utförande har styrelsen uttalat, att planens genomförande med hänsyn såväl till kostnaderna som till arbetenas lämpliga bedrivande uppenbarligen måste ske i etapper allt efter vägarnas vikt och betydelse och storleken av tillgängliga, för ändamålet anslagna medel, och gällde detta, antingen i fråga om företagens finansiering och organisation komme att tillämpas hittillsvarande grunder, innebärande arbe- tenas utförande av vederbörande väghållningsskyldiga under statens kontroll samt m-ed bidrag av 'stats'medel till större delen av kostnaderna, eller arbetena komme att utföras genom statens försorg och på dess bekostnad, eventuellt med visst mindre bidrag av de väghållningsskyldiga.

Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget till väglag skall fråga om byggande av riksväg ankomma på Konungens prövning och skal-l byggandet, som väl i de flesta fall kommer att innebära omläggning eller förbättring, ske genom statens försorg. Kravet på planmässighet och enhetlighet i fråga om riksvägarnas iordningställande torde bäst tillgodoses, därest staten tager ar— betet i egen hand. Härigenom lärer "även vinnas, att dessa vägföretag komma till utförande inom en någorlunda snar framtid, vilket eljest sannolikt icke tor- de bliva fallet. Det kan nämligen förväntas, att vägdistrikten icke skola om— fatta riksväg-arnas iordningställande med samma livliga intresse, som ägnas andra, ur lokala synpunkter mera betydelsefulla vägfrågor. Även om emeller—' tid ett dylikt intresse förefunnes, skulle likväl svårigheter möta att ernå det intima samarbete mellan vägdistrikt och mellan länsstyrelser, som oundgäng— ligen erfordras för att arbetet med riksvägarnas byggande skall kunna plane- ras och utföras efter rationella, enhetliga principer. Ett ytterligare skäl för statens övertagande av väghållningen i nu berörda avseende föreligger i den omständigheten, att kostnaderna för arbetena i de flesta fall torde böra helt gäldas av automobilskattemedel.

Enligt förslaget kan vederbörande vägdistrikt förpliktas att lämna bidrag till riksvägs byggande, dock högst med en tiondel av beräknade kostnaden för företaget. Dylikt åläggande måste anses motiverat i händelse företaget är av behovet påkallat, även om hänsyn icke tages till genomfartstrafiken. De fle- sta vägar, som kunna väntas bliva förklarade för riksvägar, torde emellertid redan nu vara av den jämförelsevis goda beskaffenhet, att de kunna på nöjak— tigt sätt betjäna lokaltrafiken. Där så är fallet, bör vägdistriktet icke för- pliktas att deltaga 1 kostnaderna för riksvägs omläggning eller förbättring. ,

De sakkunniga förutsätta, att byggande av riksväg skall _ske genom den cen- trala vägmyndighetens försorg, liksom nu är fallet med byggande av öde-

bygdsväg. Då'emellertid en sådan anordning understundom torde vara oprak- tisk, exempelvis när fråga är om smärre'förbättringar, har i förslaget intagits ett stadgande, att Konungen äger beträffande arbete av mindre omfattning ålägga vägdistrikt eller samhälle, som för distriktets räkning ombesörjer väg- hållning, att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes genom skiljedom enligt lagen om skiljemän.

Underhållet av riksvägarna ankommer enligt förslaget på vägdistrikten. Un- derhållets om-händerhavande av staten skulle enligt de sakkunnigas mening innebära en mindre ekonomisk och särskilt i organisatoriskt hänseende föga rationell anordning. I betraktande av att riksväg tillgodoser också det rent | lokala behovet av vägförbindelser men att det oaktat kostnaden för sådan vägs l byggande icke alls eller endast i obetydlig grad kommer att belasta vederbö— | rande vägdistrikt, synes det rimligt, att detta i vanlig ordning underhåller | genom distriktet löpande riksvägdel. För övrigt bör beaktas att, sedan riks— | vägarna antagligen inom en ej alltför avlägsen framtid blivit omlagda och för- bättrade, deras underhåll icke torde bliva särskilt ekonomiskt betungande, helst | om vägdistrikten, såsom troligt är, även framdeles komm-a i åtnjutande av * statsbidrag enligt sådana grunder, att endast en mindre del av underhållskost— ' naderna stannar å distrikten. !

Vad slutligen angår ödebygdsväg föreslå de sakkunniga i huvudsak intet i nytt. Förslaget innebär sålunda, i överensstämmelse med vad nu gäller, att * ödebygdsväg skall byggas av staten, att vägdistriktet kan förpliktas att lämna bidrag härtill samt att underhållet skall omibesörjas av distriktet.

Sättet för vägunderhållets ombesörjande.

lag. stås arbetet för vägs hållande i laggillt skick, jordbruksfastigheterna samt ut- göres efter vägdelning. Kostnaden för underhåll av väg, som ej ingått i väg- delning, av bro, som ej är hänförlig till vägtrumma, samt av färja skall enligt 8 % i samma lag bestridas ur vägkassan. Genom år 1921 vidtagen ändring av 12 % väglagen möjliggjordes emellertid övergång till vägunderhåll ute- slutande medelst vägkassan. Enligt sistnämnda lagrum i dess nuvarande | lydelse må nämligen, därest för beredande av bättre och jämnare vägunderhåll | l

1891 års vug- Enligt 7 % 1891 års väglag åligger vägunderhållet in natura, varmed för- | l

sådant finnes nödigt, de väghållningsskyldiga besluta, att samtliga vägar inom distriktet skola övertagas till underhåll medelst vägkassan; dock skall beslutet för att bliva gällande underställas länsstyrelsens prövning. Dylik övergång till vägkasseunderhåll har numera ägt rum inom praktiskt taget samtliga väg- distrikt. Huruvida vägdistriktet skall besörja underhållet i egen regi eller på annat sätt är en fråga, som i lagen lämnats öppen.

. I fråga om vinterväghållningen gäller enligt 65 % väglagen, att länsstyrel- | sen skall, efter vederbörandes hörande, inom varje vägdistrikt av lämpligt be- lägna jordbruksfastigheter inrätta ploglag, av vilka ett vart tilldelas en viss vägsträcka för vidmakthållande. Till samma ploglag indelade fastigheter

skola, där ej annorlunda överenskommits, sins- emellan taga del i arbetet i för- hållande till fastigheternas taxeringsvärden. Ploglagen njuta ersättning ur vägkassan med belopp, som i brist på överenskommelse fastställa-s av läns- styrelsen. Enligt 75 % i samma lag äger emellertid länsstyrelsen, där så befin-

nes lämpligt, att efter vederbörandes hörande förordna om vinterväghållningens

| utförande på annat sätt än genom ploglag. Inom de trakter av riket, där snö- ! plogning i större omfattning regelmässigt måste äga rum, utföres detta arbete " numera inom de flesta distrikt icke genom ploglag utan på annat sätt.

Enligt v ä g k 0 m mi s s io n e n s förslag skulle landstingsområdet utgöra Yågllom— vägdistrikt och primärkommunerna arbetskretsar inom distriktet. Underhållet av mmonen' bio och färja samt, där sådant av landstinget beslutats, jämväl av vissa vägar eller vägsträckor skulle ombesörjas av landstingsvägstyrelsen, medan vägunder- hållet i övrigt skulle åligga vederbörande kommun och verkställas genom kom- munvägstyrelsens försorg. Underhållet skulle besörjas genom anlitande av entreprenad eller lega, genom anställande av vägvakter eller på annat sätt, som kunde finnas för ändamålet lämpligt. Kommissionen föreslog vidare rätt för kommunerna att för vägunderhållets fullgörande av lämpligt belägna fa- stigheter uttaga arbetsbidrag in natura, s. k. vägdagsverken, för vilka den arbetsskyldige skulle erhålla gottgörelse efter på förhand verkställd uppskatt- ning. Det antal vägdagsverken, som högst finge uttagas av en fastighet, skulle stå i visst förhållande till fastighetens taxeringsvärde och antalet av dess dragare. Vägdagsverke skulle fullgöras efter anmaning av en utav ve- derbörande kommunalstämma utsedd vägfogde och skulle kunna påkalla—s för vilket vägun-derhållsarbete som helst.

Vinterväghållningen skulle besörjas genom' ploglag eller, efter länsstyrel— sens förordnande, genom annan lämplig anordning.

Det av 1 9 2 O å r s v äg s a k k u n nig a framlagda förslaget innehöll 11920 års väg: fråga om vägunderhållets utförande bestämmelser, som väsentligt skilde sig från 'akkunmgu' . de av kommissionen föreslagna. Kommunerna skulle icke vara arbetskretsar, utan vägunderhållet skulle ombesörjas av landstingsvägstyrelsen. Även be- mälda sakkunniga föreslogo nämligen landstingsområdet till vägdistrikt. Väg- underhållet skulle liksom enligt kommissionens förslag besörjas genom anli- tande av entreprenad eller lega, genom anställande av vägvakter eller på annat sätt, som kunde finnas lämpligt. Därest framskaffande av väglagningsämnen ic'ke kunde på frivillighetens väg åvägabringas, kunde därtill anlitas vissa jordbruksfastigheter. För detta ändamål skulle länsstyrelsen, sedan förslag upprättats av vägstyrelsen och efter vederbörande kommunalstämmors höran- de, indela lämpligt belägna och i övrigt tjänliga sådana fastigheter till körlag, därvid varje körlag skulle tilldelas viss vägsträcka med skyldighet för kör- laget att, om vägstyrelsen så fordrade, i enlighet med dess anvisningar i av- seende å plats och sätt för arbetets utförande framskaffa för vägsträckans underhåll erforderliga väglagningsämnen. Före den 1 november skulle väg- styrelsen giva körlaget uppgift å den myckenhet väglagningsämnen, som under nästföljande år skulle av körlaget framforslas, samt å tid då sådant arbete senast skulle vara utfört. Vägstyrelsen ägde därvid föreskriva särskilda tider

för framförande av olika delar av den bestämda myckenheten. Körlaget skulle av distriktet bekomma ersättning, som i brist på överenskommelse skulle be- stämmas av gode män. Inom varje körlag skulle medlemmarna sig emellan för minst ett år i sänder utse en körfogde med uppgift att tillse att arbetet behörigen fullgjordes samt att uppbära. och fördela ersättningen.

Angående de skäl, som föranlett de sakkunnigas förslag om körlag, anförde de sakkunniga: De allmänt uttalade farhågorna, att den av vägkommissionen föreslagna dagsverksskyldigheten lätteligen kunde bliva förhatlig, torde icke vara alldeles obefogade. Å andra sidan kunde man ej bortse från de vådor, som kunde uppstå genom en ortsbefolknings vägran att till rimligt pris bi- träda med väghållningens utförande. Vid flerfaldiga tillfällen hade såväl inom riksdagen som i myndigheternas utlåtanden framhållits, att stora svårig- heter knnde möta för vägunderhållets upplåtande på entreprenad till skäligt pris, därigenom att fastighetsägarna i orten slöte sig samman i syfte att oskä- ligt uppdriva entreprenadsummorna. För att omintetgöra de avsedda verk- ningarna av dylika sammanslutningar torde det stundom komma att erfordras, att vägstyrelsen antingen anlitade entreprenör från annan ort eller ock med eget folk ombesörjde väghållningen. Det största hinder, som skulle ligga i vägen för en dylik lösning, vore svårigheten att framföra erforderlig mycken— het väglagningsämnen på grund av jordägarnas vägran att tillhandahålla dra- gare. Att mot skälig ersättning erhålla tillräcklig tillgång på mänsklig ar- betskraft för själva väglagningsarbetets utförande torde däremot under nor- mala förhållanden icke erbjuda större svårigheter. De sakkunniga hade med utgångspunkt härifrån visserligen funnit sig kunna och böra ur sitt förslag utesluta vägdagsverkena men funnit det nödvändigt att för det fall, att fri- villiga överenskommelser icke kunde träffas, bereda landstingsvägstyrelsen tryggad möjlighet att få erforderliga myckenheter väglagningsämnen fram-

| ! | l l

forslade till de platser, där de skulle komma till användning. De sakkunniga hade utgått från att framforslingen av väglagningsämnen icke alltid skulle verkställas av körlag utan endast i de fall, att svårighet förelåge att på skäliga villkor åstadkomma uppgörelse angående dylik framforsling. I regel torde sådan uppgörelse kunna komma till stånd och i somliga fall kunde det möj- ligen även visa sig fördelaktigt, att vägstyrelsen själv ombesörjde framfors— lingen exempelvis medelst lastautomobiler. Emellertid syntes försiktigheten bjuda. att icke dröja med körlagsindelningen, tills omförmälda svårigheter yp- pade sig, utan borde körlagsindelning städse finnas ordnad såsom en reservut- vag.

Vinterväghållningen skulle enligt de sakkunnigas förslag liksom enligt kom- missionens utföras genom ploglag eller, efter länsstyrelsens förordnande, genom annan lämplig anordning.

De sakkun- Den'förändring av samfärdselns art och omfattning, som inträtt i och med

m" automobiltrafikens utveckling, har medfört, att Vägunderhållet numera måste | besörjas enligt helt andra metoder än dem, som tillämpades, då underhållet ut- l gjordes in natura av enskilda väghållningsskyldiga. För erhållande av ett * gott vägunderhåll fordras nu oundgängligen, att'arbetet utföres under sak-

kunnig ledning och med anlitande av lämpliga maskiner. Redan med hänsyn till de moderna vägmaskinernas kapacitet och anskaffningskostnad torde 'ett uppdelande av vägarna till underhåll av närliggande fastigheter få anses ute- slutet.

Enligt det nu framlagda förslaget till väglag, vilket i olikhet med 1891 års lag och ovan omförmälda förslag avser även städernas väghållning, skall väg— underhållet ombesörjas av distriktets vägstyrelse. Såsom förut nämnts, hava numera inom så gott som alla distrikt vägarna övertagits till underhåll me- delst vägkassan, varför förslaget innebär allenast ett stadfästande av redan bestående förhållanden. Det sagda gäller dock närmast vägdistrikten på lan- det. I vissa städer däremot, varest väghållningsskyldigheten fortfarande är knuten till fastigheterna, utgöres vägunderhållet av deras ägare in natura. För dessa städers del kommer ett genomförande av förslaget alltså att i nu ifråga— varande avseende innebära en förändring.

De sakkunniga hava icke funnit sig böra i förslaget införa någon anvisning % i fråga om underhållssystem. En exemplifiering sådan som den i vägkommis- sionens och 1920 års vägsakkunnigas förslag förekommande kunde anses mo- tiverad vid tiden för dessa förslags framläggande, då vägkasseunderhåll endast undantagsvis förekom, men torde nu vara överflödig. Det synes lämpligen böra ankomma på vederbörande vägstyrelse att välja det system, som med hän- syn till lokala förhållanden bäst lämpar sig för distriktet. En kombination av olika system, såsom nu i åtskilliga distrikt förekommer, torde understundom vara att föredraga.

De sakkunnigas förslag innefattar icke någon rätt för vederbörande väg- distrikt att för vägunderhållets fullgörande av vissa fastigheter mot ersättning uttaga arbetsbidrag in natura. Erfarenheten under den tid systemet med väg- kasseunderhåll tillämpats har icke givit vid handen, att indelning av fastig— heter till körlag med skyldighet att framskaffa erforderliga väghållningsäm- nen är av behovet påkallad. .Vid sådant förhållande skulle lagstiftning här- utinnan enligt de sakkunnigas mening giva uttryck åt en alltför långt driven försiktighet. Ur enahanda synpunkter hava de sakkunniga i sitt förslag icke upptagit bestämmelser om snöploglag. I de flesta distrikt torde redan nu vin- terväghållningen ombesörjas av vägstyrelsen. Bland de arbeten, som ingå i denna väghållning, är snöröjningen det ojämförligt viktigaste och utföres nu- mera i stor utsträckning med maskinplogar, särskilt i landets mera snörika delar. Detta arbetssätt har visat sig fördelaktigt såväl ur teknisk som ekono- misk synpunkt.

2. Speciell motivering.

Allmänna bestämmelser.

1 %. Angående den i denna paragraf gjorda indelningen av de allmänna vägarna i landsvägar och ödebygdsvägar hänvisas till den allmänna motiveringen. Vid tillkomsten av lagen om ödebygdsvägar utgick vederbörande departe-

mentschef (prop. år 1919 nr 292 sid. 15) från'att lagen skulle endast tills vidare gälla vid sidan av den allmänna väglagen, men att dess bestämmelser vid den slutliga revisionen av väglagstiftningen borde inarbetas i den lag, som skulle komma att gälla beträffande landsbygdens allmänna vägar.

Såsom i den inledande översikten och i den allmänna motiveringen framhål- lits, är den nu föreslagna väglagen avsedd att gälla även beträffande städernas allmänna vägar. Enär lagen skall tillämpas i fråga om sådan väg såväl utom som inom planlagt område men däremot icke beträffande gata i stad, erfordras av denna anledning en noggrann avgränsning mellan begreppen allmän väg och gata. Dylik väg, som ingår i mark, vilken enligt stadsplan eller stom- plan är avsedd till gata, måste, i den mån vägmarken tages i anspråk för av- sett ändamål, anses upphöra att äga karaktär av väg i väglagens bemärkelse. Under alla omständigheter förlorar vägen sin nämnda karaktär, i den mån vä- gen jämlikt bestämmelserna i 40 % stadsplanelagen skall vara upplåten till all- mänt begagnande såsom gata.

Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om stad, medan däremot förhållan- dena gestalta sig helt annorlunda i stadsliknande samhällen på landet. De vägar inom dessa samhällen, vilka i vederbörlig ordning prövats nödiga för allmänna samfärdseln, bibehålla sin karaktär av allmän väg, även om de upp- låtas till allmänt begagnande såsom gata. I likhet med vad som gäller om en- skild väg äger länsstyrelsen besluta, att gata i samhälle på landet skall vara allmän väg, men genom ett dylikt beslut upphör icke trafikleden i fråga att vara gata i stadsplanelagens mening. Nämnda förhållanden sammanhänga därmed, att samhälle, varom nu är fråga, icke liksom stad utgör eget vägdi- strikt utan ingår i det kringliggande distriktet, som är skyldigt att svara för byggande och underhåll av de samhällets trafikleder, som prövas nödiga för den allmänna samfärdseln.

2å.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

3 %.

Denna paragraf, vilken angiver vad som skall anses höra till väg, överens- stämmer i sak med 2 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag. I fråga om be- stämmelsen, att vägdike skall räknas som tillhörighet till väg, framhöllo nämn- da sakkunniga, att det kunde inträffa, att ett utmed väg befintligt dike, som befordrade vägens dränering, upptagits av vederbörande jordägare å hans eget område, exempelvis för torrläggning av hans omedelbart intill liggande åker, och fortfarande underhölles av honom. De sakkunniga påpekade, att den före— slagna lagbestämmelsen icke utan vidare föranledde någon ändring i dylika för— hållanden.

Enligt paragrafens andra stycke skola bro och färja med färjläge ävensom särskild vinterväg anses som väg. Härav följer, att de om väg i allmänhet i lagen givna bestämmelserna utan vidare bliva jämväl å dessa speciella kom- munikationsleder i tillämpliga delar gällande för såvitt ej annorlunda särskilt

stadgas. Vad angår brygga, som utgör slutpunkt för en allmän väg, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna föreslå en generell bestämmelse därom, att dylik brygga är att anse som sådan väg Därest brygga, varom nu är fråga, prövas nödig för allmänna samfärdseln, bör den däremot givetvis räknas som allmän väg.

4 %.

Stadgandet i första punkten av denna paragraf motsvarar 3 % i nu gällande väglag.

I andra punkten föreskrives, att väg skall med avseende å fasthet, bredd, lut- ningsförhållanden och beskaffenhet i övrigt vara lämpad efter samfärdselns behov. Härvid åsyftas självfallet icke endast vägbanan utan jämväl allt an- nat, som jämlikt 3 % skall anses höra till väg. Såsom i den allmänna motive- ringen framhållits, hava de sakkunniga, i motsats till vägkommissionen, ansett sig icke böra föreslå någon klassindelning av vägarna med hänsyn till deras beskaffenhet. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att erforderliga bestäm- melser om vägs beskaffenhet i olika hänseenden icke böra inflyta i väglagen utan lämnas i administrativ ordning. Med hänsyn till den raskt fortgående utvecklingen av samfärdseln kunna nämligen dylika bestämmelser behöva änd- ras utan allt för stor omgång.

5 %.

Denna paragraf överensstämmer med 4 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag. Då det stadgats, att färja må hållas, allenast om bro ej kan läggas utan oskä- lig kostnad eller synnerlig olägenhet, måste man givetvis vid bedömande av dessa omständigheter taga stor hänsyn till vägens betydelse. Ett kostnads- belopp, som framstår såsom alldeles oskäligt, när det gäller en ödebygdsväg, kan sålunda anses jämförelsevis obetydligt, när fråga är om en starkt trafike- rad landsväg.

Gå.

Motsvarar 6 % första stycket i 1920 års vägsakkunnigas förslag. Bestäm- melsen i första punkten avser att förverkliga önskemålet, att brister i väg- underhållet må avhjälpas omedelbart, så snart de uppstå.

Såväl i landslagen och 1734 års lag som i 1891 års väglag hava meddelats föreskrifter om den bredd, som olika slag av allmänna vägar minst skulle hålla. Genom kungl. resolutionen på allmogens besvär den 16 mars 1739, kungl. kun- görelsen den 28 april 1819 och i 2 % av 1891 års väglag har lämnats befogen— het åt vederbörande myndighet att medgiva undantag från gällande bestäm- melser om vägbredden. Beträffande äldre vägar bör man alltså kunna utgå ifrån, att de skola hava minst den bredd, som i äldre författningar föreskri- vits, för såvitt ej vederbörligt beslut föreligger, som tillåter mindre bredd. I fråga om sådan väg, vid vars byggande upprättad plan skolat lända till efter- "rättelse, lämnar ju den fastställda planen upplysning såväl om vägbredden som om vägens beskaffenhet 1 övrigt.

Andra punkten i förevarande paragraf innehåller en erinran, attbeträffande vägbredden eller vägens beskaffenhet i övrigt icke må ske avvikelse från vad därutinnan stadgats i författning eller för vägens byggande gällande arbets- plan, med mindre tillstånd till avvikelsen i vederbörlig ordning lämnats. För vinnande av erforderlig kontroll härutinnan synes det nödigt, att hos länssty- relserna föras förteckningar, upptagande samtliga allmänna vägar, deras bredd och övriga rörande deras beskaffenhet gällande föreskrifter.

7 %.

Första och andra styckena i denna paragraf överensstämma med 6 % andra och tredje styckena i 1920 års vägsakkunnigas förslag; och äro dessa bestäm- melser i huvudsak hämtade från 66 % i gällande väglag. Förevarande para- grafs tredje stycke överensstämmer med 67 % andra punkten i nuvarande väg- lag.

Denna paragraf, som motsvarar 16 % i vägkommissionens förslag och 8 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag, angiver, att väghållningomfattar byggande av väg samt vägunderhåll. Vad som skall räknas till det förra eller senare sla— get av väghållning framgår av de två nästföljande paragraferna.

Såväl i 1891 års väglag som i nyssnämnda båda väglagförslag hava be- greppen vägunderhåll och vinterväghållning sidoordnats. Med vinterväghåll- ning förstås enligt väglagen vägs hållande i fargillt skick, då den är besvä- rad av snö och is. Till närmare förklaring av vad som är att inbegripa un- der vinterväghållning angavs i berörda förslag, att sådan väghållning omfat- t tar arbeten för vägbanas hållande till erforderlig bredd fri från hinder av snö och is ävensom för dess utmärkande, där så tarvas, så ock för vägbanas bätt- rande genom påskottning av snö, där å kortare sträckor till följd av ojämn snösamling uppstått menföre. Dessa arbeten torde emellertid falla under be- greppet vägunderhåll i vidsträckt bemärkelse. De sakkunnigas förslag inne— håller, i olikhet med gällande väglag och ovannämnda lagförslag, icke några bestämmelser om nu berörda arb—etens utförande genom ploglag, utan skall vinterväghållningen lika väl som barmarksunderhållet av vederbörande vägstyrelSe ombesörjas på sätt styrelsen finner lämpligast. Vid sådant för— hållande hava de sakkunniga ansett sig sakna skäl att i lagförslaget skilja mellan vinterväghållning och vägunderhåll i övrigt. Såsom i motiveringen till lag om vägdistrikt framhålles, bör däremot i vederbörande författning an- gående statsbidrag till vägunderhållskostnaderna göras ett dylikt särskil- jande.

9 och 10 åå.

_ Förevarande båda paragrafer,_motsvarande 17 och 18 %% i vägkommissio- nens förslag samt 9 och 10 %% i 1920 års vägsakkunnigas förslag, innefatta * bestämmelser om vad som'är att hänföra till byggande av väg ”respektive väg-

underhåll. - En avgränsning mellan dessa båda slag av väghållningsarbeten erfordras i första hand för de fall, då byggande av väg ankommer på annan än den, som har att sedermera underhålla vägen, vilket enligt förevarande lag— förslag är händelsen i fråga om riksväg och ödebygdsväg. Praktisk ekono— misk betydelse har nu berörda särskiljande även med hänsyn därtill, att olika regler gälla för lämnande av statsbidrag, allt efter som det utgår till byggande eller underhåll av väg. Vidare må i detta sammanhang erinras om, att en- ligt förslaget fråga om byggande av väg skall prövas och avgöras av läns- styrelsen eller i vissa fall av Konungen, medan däremot underhållet skall om— besörjas av vederbörande vägstyrelse utan föregående prövning av offentlig myndighet.

Ur nu angivna synpunkter skulle ett detaljerat angivande av alla de arbe- ten, som äro att hänföra å ena sidan till byggande av väg och å andra sidan till vägunderhåll, vara önskvärt. Väghållningen omfattar emellertid en sådan mångfald arbeten av skilda slag, att en uppräkning av arbetena och deras in- delning i det avseende, varom nu är fråga, endast med svårighet låta sig göra. Härtill kommer att den fortlöpande utvecklingen inom vägväsendet med där— av föranledda förändringar beträffande väghållningens utförande medför, att en dylik uppräkning snart nog skulle bliva ofullständig och till innehållet för- åldrad. Av nu anförda skäl hava de sakkunniga vid avfattande av lagför- slagets bestämmelser om vad som är att hänföra till byggande av väg och till vägunderhåll avstått från vidlyftiga och i detalj gående uppräkningar samt i stället givit stadgandena en mera allmän formulering, i vissa fall förtydli- gad genom exemplifiering.

I 9 % har stadgats, att till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg även omläggning och förbättring av väg. Med omläggning av väg förstås förändring av vägs läge i plan, däri inbegripen vägs förändring till bredden. I allmänhet torde svårighet icke möta att avgöra, om ett vägarbete är att hänföra till anläggning av ny väg eller omläggning av väg, men ej så sällan kan tvekan härvidlag göra sig gällande. Omläggning, varigenom väg erhåller ett alltigenom nytt läge i plan, skiljer sig ur arbetssynpunkt icke från anläggning av ny väg. I % 3 av kungörelsen angående statsbidrag till allmänna vägars byggande, sådant stadgandet lyder jämlikt kungörelsen den 21 maj 1931 (nr 228), har angivits en omständighet att jämte andra be- aktas vid bedömande av tveksamma fall, nämligen huruvida företaget väsent- ligen föranletts av ett tidigare ej tillgodosett behov av viss vägförbindelse eller icke.

Förbättring av väg inbegriper arbeten, som äro ägnade att höja vägs stan- dard, exempelvis genom förändring av vägprofilen eller genom grundförstärk- ning. Hit bör ock räknas utförande av varaktig beläggning av vägba— na med gatsten, betong, asfalt eller dylikt; däremot synes utförande av väg— beläggningar med begränsad varaktighet — indränkning av vägmateria- let med asfalt, tjära eller annat bindemedel eller ytbehandling av vägbanan med dylika medel — böra hänföras till vägunderhåll. Det sist sagda må tjäna som exempel på de svårigheter, som möta vid försök att uppdraga en bestämd

gräns mellan begreppen vägförbättring och vägunderhåll. Det förra begrep— pet torde emellertid vid nu ifrågavarande bestämmelsers tillämpning böra gi- vas en ganska snäv tolkning, särskilt vad angår arbeten, som draga en jäm- förelsevis obetydlig kostnad, helst om de utföras i omedelbart sammanhang med arbeten, som otvivelaktigt äro att hänföra till vägunderhåll.

Enligt 10 % punkt 1) i förslaget räknas till vägunderhåll åtgärder för vägs vidmakthållande i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick. Såsom exempel på dylika åtgärder hava angivits påförande av väghållningsämnen, vägbanans jämnande, snöplogning, dikesrensning och ombyggnad av trumma.

1 punkt 2) av samma paragraf har stadgats, att till vägunderhåll jämväl skall räknas uppsättande av skyddsvärn, vägmärke eller dylik anordning, där ej uppsättandet sker i samband med vägens byggande. Detta gäller icke blott förnyande av anordning, varom nu är fråga, utan även första uppsät— tandet. I sistnämnda fall innebär åtgärden visserligen vägs förseende med I anordning, som förut icke funnits, men bör likväl med hänsyn till arbetets , ringa omfattning och den jämförelsevis obetydliga kostnaden därför hänföras till vägunderhåll. Uppsättes däremot anordningen i samband med vägens byggande, bör åtgärden givetvis anses ingå i byggnadsarbetet. Till arbeten, , vilka angivits såsom hänförliga till vägunderhåll, hör även utmärkande av | vägbana, där så tarvas. l

Enligt 10 % punkt 3) skola till vägunderhåll räknas öppnande och stängan- de av rörlig bro samt drift av färja.

11 %.

Denna paragraf innehåller föreskrift, att varje vägdistrikt är skyldigt att _ ombesörja väghållningen inom distriktet. Då emellertid byggande av riks— , väg och ödebygdsväg skall utföras genom statens försorg, har en erinran här- 3 om intagits i förevarande paragraf. Beträffande de skäl, som ligga till grund i för bestämmelserna härutinnan, hänvisas till den allmänna motiveringen.

I stället för den i 1891 års väglag använda beteckningen »väghållnings- distrikt» har i de sakkunnigas förslag införts det kortare uttrycket >>vägdi- strikt». Ehuru detta ord närmast är ett geografiskt begrepp, har det likväl i förslaget använts såsom beteckning även för själva den gemensamhet, vilken ,» inom vägdistriktet har att verkställa väghållningen, d. v. s. för att beteckna en juridisk person. Något missförstånd lärer ej härigenom behöva uppkomma, lika litet som användandet av ordet kommun, vilket har enahanda skiftande betydelse, vållat någon olägenhet.

Av Schallings utredning (sid. 106 ff.) framgår, att i vissa fall vägdistrikt på landet äger skyldigheter med avseende å väghållning i stad och tvärtom. Då emellertid enligt förevarande paragraf vägdistrikten, såväl stads- som landsbygdsdistrikten, skola, ett vart inom sitt område, ombesörja väghållning- 1 en, följer härav att nyssberörda skyldigheter skola upphöra, i den mån de vila på offentligrättslig grund. Privaträttsliga förpliktelser med avseende å väghållning beröras däremot icke av stadgandet i denna paragraf.

Motsvarar 19 % i gällande väglag och 13 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag. . _ ,

Av uppgifter, som de sakkunniga införskaffat genom länsstyrelserna, fram— går, att jämlikt åtagande, som avses i 19 å'väglagen, underhållas 49 broar och förekommer färjdrift ä 4 ställen. I fråga om egentlig väg har länsstyrelsen i Malmöhus län meddelat, att vid stationssamhällen i länet finnas vägdelar, vilka anses ingå i det allmänna vägnätet men underhållas av vederbörande järnvägsförvaltning.

13 %.

I förevarande paragraf stadgas, att vägdistrikt åliggande väghållning skall verkställas av distriktets vägstyrelse. Beträffande denna bestämmelse hän- visas till den allmänna motiveringen.

14 %.

Såsom i den allmänna motiveringen till förslaget till lag om vägdistrikt uttalas, förutsätta de sakkunniga, att köpingar och municipalsamhållen skola framdeles liksom hittills ingå i respektive kringliggande vägdistrikt. I före- varande paragraf, som motsvarar 9 % första stycket i gällande väglag, regle- ras förhållandet mellan vägdistriktet och däri ingående samhälle.

Beträffande samhälles rätt och skyldighet att för vägdistriktets räkning bygga och underhålla allmän väg, i den mån vägen på grund av stadsplanela- gen skall vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata, innebär för- slaget icke någon förändring i sak, men har förslagets stadgande i denna del formulerats så, att därav tydligare än av gällande lags bestämmelse härutinnan framgår, att samhälles övertagande av väghållning skall ske en- dast om någondera parten påfordrar det. Uppgifter, som de sakkunniga in- förskaffat från länsstyrelserna, utvisa, att väghållningen i de flesta samhällen fortfarande helt och hållet ombesörjes av vederbörande vägdistrikt.

Även beträffande allmän väg, som enligt stadsplanelagen icke behöver vara upplåten såsom gata, äger enligt gällande väglag samhälle en ovillkorlig rätt att mot ersättning av vägdistriktet ombesörja väghållningen. Enligt förslaget däremot ankommer det på länsstyrelsen att medgiva samhälle rätt i detta hänseende. Sådant medgivande torde i regel icke böra vägras, när fråga är om väg, som samhället anordnat som gata, men vilken enligt stads- planelagen ännu icke behöver upplåtas som sådan. Annan väg synes där- emot böra hållas av vägdistriktet, som kan förväntas äga större möjlighet än samhället att utföra en såväl tekniskt som ekonomiskt tillfredsställande väg- hållning. För ett samhälle med ringa våglängd kan det nämligen icke vara förenligt med ekonomisk hushållning att anställa vägtekniskt utbildad per- sonal eller inköpa dyrbara vägmaskiner, men utan dylik personal och sådana maskiner torde det numera vara svårt att på ett fullt tillfredsställande sätt ombesörja underhåll av allmän väg, åtminstone en hårt trafikbelastad sådan.

Jämlikt 9 % andra stycket i gällande väglag skall samhälle tillkommande ersättning för byggande av väg utbetalas i mån av byggnadsarbetets utfö- rande och skall, i händelse av tvist om beloppet eller om sättet för dess erläg- gande, tvisten avgöras av tre gode män, av vilka en utses av länsstyrelsen, en av distriktets vägstyrelse och en av samhället. Enligt tredje stycket i samma paragraf skall samhälle tillkommande ersättning för vägunderhåll årligen erläggas med belopp, som i brist på överenskommelse fastställes i den ordning nyss sagts. Sådan fastställelse skall gälla för en tid av tio år. Inträda emellertid under löpande tioårsperiod ändrade förhållanden med av- seende å vägunderhållet inom samhället, skall ersättningsbeloppet jämkas eller ny fastställelse äga rum.

Enligt 15 å i förslaget skall ersättningen, oavsett huruvida tvist därom föreligger, alltid bestämmas av länsstyrelsen, sedan parterna blivit i ärendet hörda. Enär statsbidrag till byggande och underhåll av väg numera utgå efter sådana grunder, att bidragen täcka större delen av kostnaderna, har det synts de sakkunniga rimligt, att fråga om samhälles ersättning för väg- hållning avgöres av ett statens organ. Att låta dylik fråga behandlas som en samhällets och vägdistriktets ensak kan anses mindre välbetänkt, särskilt i betraktande därav att vissa samhällen på grund av sin storlek äro i stånd att utöva ett starkt inflytande inom respektive vägdistrikt.

I 16 % stadgas, att länsstyrelsen äger utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till ersättning. Hava parterna i fråga om ersättningen träffat överenskommelse, må länsstyrelsen icke meddela från överenskommelsen avvikande beslut, med mindre yttrande avgivits av sådana gode män. För sitt arbete och därmed förbundna kostnader äga gode män- nen bekomma gottgörelse av vägdistriktet med belopp, som bestämmes av vägstyrelsen.

17 %.

Denna paragraf motsvarar i något omredigerad form 9 % fjärde stycket i den nuvarande väglagen. I sistnämnda lagrum stadgas, bland annat, att mark, som erfordras för byggande av väg inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, skall av samhället tillhandahållas utan kostnad för vägdistriktet. Enligt förslaget skall riksväg byggas av staten, och bör jämväl i sådant fall samhälle vara skyldigt att utan ersättning tillhandahålla mark för vägs byggande inom stadsplanelagt område. I överensstämmelse härmed har stad- gandet i förevarande paragraf avfattats.

18 %.

I denna paragraf har allenast anmärkts, att de uppgifter, som enligt lagför- slaget tillkomma län-s—styrelse, skola, vad angår Stockholm, utövas av över— ståthållarämbetet.

19 %.

Då det lärer bliva erforderligt att beträffande den nya lagens tillämpning meddela åtskilliga föreskrifter i administrativ väg, har en generell bestäm— melse härom intagits i förevarande paragraf.

Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg. 20 %.

I likhet med gällande lagstiftning, vägkommissionens och 1920 års väg— sakkunnigas förslag hava de sakkunniga anslutit sig till den meningen, att frågor om byggande av väg skola prövas av länsstyrelsen. Denna regel skall enligt förslaget dock icke gälla fråga om byggande av riksväg.

21 å.

; Enligt 4 % i 1891 års väglag skall ansökning om anläggning av allmän *; väg göras hos länsstyrelsen, som låter höra de väghållningsskyldiga och in- . hämtar yttrande från vederbörande landsfiskal, varefter länsstyrelsen med- * delar beslut i frågan. I enahanda ordning behandlas frågor om indragning av väg, omläggning av väg samt förändring av redan befintlig väg till bygde- väg eller landsväg. Väglagen innehåller icke någon föreskrift om att plan och kostnadsförslag i fråga om väganläggni-ng skola upprättas, men detta har, såsom ock vid lagens tillkomst förutsattes, ansetts falla av sig självt.

Väglagens knapphändiga bestämmelser om behandlingen av frågor om an- läggning av allmän väg kompletteras emellertid av detaljerade föreskrifter, som lämnats i vederbörande författningar angående statsbidrag till dylika väg- företag. Då anläggning av väg så gott 'som undantagslöst sker med sådant bidrag, har på grundval av dessa föreskrifter en enhetlig praxis utbildat sig.

Gången av ett vägbyggnadsärende är i regel följande. Sedan framkommet förslag om anläggning av väg behandlats å vägstämma och denna beslutat, att undersökning angående det ifrågasatta företaget skall utföras, anhåller vägstyrelsen hos länsstyrelsen om förordnande av förrättningsman att verk- ställa undersökning. Sökanden har därvid att föreslå förrättningsman, att lämna uppgift å de personer, vilka av vägstämman må hava utsetts att såsom ombud för de väghållningsskyldiga närvara vid förrättningen, samt att av- giva förbindelse att dels kostnadsfritt tillhandahålla erforderlig hantlangning, inbegripet undersökningsredskap, som ej är att hänföra till instrument, dels ock bekosta och till länsstyrelsen inleverera enligt gällande taxa utgående er- sättning för förrättningen. Till förrättningsman förordnar länsstyrelsen väg- ingenjören i länet eller annan ingenjör, som av väg- och vattenbyggnadssty— relsen förklarats behörig att utföra förrättning, varom nu är fråga. Efter verkställd undersökning upprättar förrättningsmannen arbetsplan med tillhö- rande betänkande, ritningar och kostnadsförslag, vilka handlingar skola upp— rättas i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade allmänna anvisningar. Därest förrättningen utförts av annan än vägingenjören, skall 6—322106

arbetsplanen med tillhörande handlingar granskas av nämnde tjästeman. Be- träffande brobyggnader och konstar-beten, varaktiga beläggningar av vägbana samt sådana vägföretag, som med hänsyn till den genomgående trafiken eller eljest äro av särskild betydelse, skola plan och kostnadsförslag efter förbere- dande granskning av vägingenjören insändas till väg- och vattenbyggnadssty- relsen för slutlig granskning. I sist anförda fall skall granskning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ske, även om plan och kostnadsförslag upprät- tats av vägingenjören. Sedan granskningen verkställts, låter länsstyrelsen höra vägstämman och inhämtar yttrande från vederbörande landsfiskal, var- efter länsstyrelsen meddelar beslut. I händelse länsstyrelsen finner Vägföre- taget böra komma till stånd, har beslutet merendels den form, att de väghåll- ningsskyldiga förpliktas att under förutsättning av statsbidrag verkställa vägbyggnaden och bestrida det framtida underhållet.

Stats-bidrag beviljas av länsstyrelsen, i vissa särskilt angivna fall efter ären- det-s prövning av Kungl. Maj:t. Tillgängliga medel förslå emellertid icke att omedelbart tillgodose alla krav på statsbidrag till vägbyggnadsföretag. Ord— ningen mellan de olika företagen bestämmes med ledning av en upprättad flerårsplan för byggande av allmänna vägar inom länet. Sedan bidrag bevil— jats, förser länsstyrelsen arbetsplanen med anteckning om godkännande samt I upprättar särskilt kontrakt med vägstyrelsen, enligt vilket vägstyrelsen för- binder sig att inom viss tid fullborda arbetet i överensstämmelse med den god- kända arbetsplanen utan anspråk på ytterligare bidrag av statsmedel. Läns— _ styrelsen har vidare att lämna vägstyrelsen erforderliga anvisningar om ar- betets utförande och räkenskapsföringen samt att kontrollera och godkänna arbetet. I fråga om brobyggnader, konstarbeten och varaktiga beläggningar av vägbana tillkommer det dock väg— och vattenbyggnadsstyrelsen att kontrol- lera och godkänna arbetet.

Behandling av fråga om anläggning av ny vanlig landsväg skall enligt de sakkunnigas förslag, vilketi denna del i huvudsak överensstämmer med 1920 års vägsakkunnigas förslag, försiggå i följande ordning:

Ansökning om anläggandet skall göras hos länsstyrelsen. Har ansökningen gjorts av annan än vägstyrelsen, skall länsstyrelsen inhämta dennas yttrande i ärendet. Det kan nämligen förväntas, att i många fall redan den utredning, som vägstyrelsen på detta stadium kan åstadkomma, skall klart ådagalägga, att företaget icke bör komma till stånd. I sådant fall bör uppenbarligen an— sökningen gen-ast avslås. Föreligga icke tillräckliga skäl för omedelbart av- slag, skall länsstyrelsen kalla trafikanter och andra, vilka saken kan angå, att vid sammanträde inför länsstyrelsen eller den länsstyrelsen förordnar yttra sig rörande ansökningen. Vid .sammanträdet skall utsättas vis-s kortare tid, inom vilken påminnelser i ärendet må ingivas till länsstyrelsen. Finner läns- styrelsen vid prövning av den vunna utredningen, att så starka. skäl tala för bifall till ansökningen, att den ej bör utan ytterligare utredning avslås, skall * länsstyrelsen låta på vägdistriktets bekostnad upprätta plan och kostnadsför- slag rörande företaget. (Enligt 1920 års vägsakkunnigas förslag skulle läns- styrelsen låta genom vägstyrelsens försorg upprätta nämnda handlingar.)

Sedan dessa blivit färdiga, skola de under viss kort tid hållas tillgängliga för allmänheten för granskning och avgivande av de påminnelser, vartill fog kan finnas. Efter det vägstyrelsen ånyo samt jämväl vägfullmäktige eller, när fråga är om väg inom stads område, stadsfullmäktige erhållit tillfälle att yttra sig samt länsstyrelsen föranstaltat om den utredningi övrigt, som kan anses erforderlig, meddelar länsstyrelsen beslut i ärendet. De sakkunniga hava, i olikhet med 1920 års vägsakkunniga, ansett sig icke böra föreslå, att arbets- planen och kostnadsförslaget skola granskas av väg— och vattenbyggnadssty- relsen. Emellertid må erinras därom, att länsstyrelsen äger både rätt och skyl- dighet att på lämpligaste sätt låta utreda ärendet, och stadgandena i förevaran- de paragraf angiva blott de åtgärder, som för sådant ändamål ansetts ound- gängliga. Det står alltså länsstyrelsen fritt att överlämna plan och kostnads- förslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för granskning, om länsstyrelsen finner sådan åtgärd erforderlig, och bör det givetvis åligga väg- och vatten—

! byggnadsstyrelsen att efter länsstyrelsens framställning företaga berörda

! granskning.

* I vad mån beträffande vägar, som skola byggas med bidrag av statsmedel, i administrativ väg böra meddelas ytterligare bestämmelser om upprättande och granskning av arbetsplan och kostnadsförslag eller om väganläggnings utförande m. m. är en fråga, vartill de sakkunniga icke tagit ställning.

I förtydligande syfte har i förslaget intagits den bestämmelsen, att vad i förevarande paragraf stadgats skall äga motsvarande tillämpning i det fall, att länsstyrelsen själv upptager fråga om anläggning av ny vanlig landsväg.

22 %.

I denna paragraf föreskrives, att i samma ordning, som i 21 & stadgas an- gående anläggning av ny vanlig landsväg, skola behandlas jämväl övriga frå— gor om byggande av sådan landsväg, d. v. 5. frågor angående dylik vägs om- läggning eller förbättring. Emellertid har, beträffande mindre viktiga ären- den, detta förfarandes iakttagande i dess helhet ansetts kunna bliva förenat med allt för stor omgång, varför det föreslagits att låta länsstyrelsen efter omständigheterna pröva, huruvida annan av de i 21 % stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum. Vad sålunda föreslagits beträffande behandlingen av frågor om vanlig landsvägs omläggning eller förbättring skall gälla även om behandlingen av vissa andra i förevarande paragraf angivna vägfrågor, exempelvis om förändring av enskild väg till vanlig landsväg eller indragning av sådan landsväg.

Särskilda bestämmelser om riksväg. 23 5.

Fråga om byggande av riksväg ankommer enligt förslaget på Konungens prövning. Inom vilken tid byggnadsarbete, varom beslut fattats, kan utföras är självfallet "beroende av storleken av tillgängliga., för ändamålet anslagna

medel. Såsom redan i den allmänna motiveringen uttalats, lärer byggande av riksväg vanligen komma att innebära omläggning eller förbättring. Anlägg- ning av ny riksväg kan näppeligen väntas ifrågakomma annat än i sällsynta undantagsfall, utan torde riksvägarna i allmänhet komma att utgöras av för- utvarande vanliga landsvägar.

Några särskilda föreskrifter om den utredning, som skall äga rum före med- delande av 'beslut om riksvägs byggande, torde icke vara erforderliga. Man lärer nämligen kunna utgå ifrån, att även utan stadganden härom Kungl. Maj:t kommer att låta .dessa byggnadsfrågor bliva föremål för en grundlig och allsidig utredning av vederbörande centrala och lokala myndigheter. Gi- vetvis kommer därvid tillfälle att beredas jämväl vägdistriktens beslutande och verkställande organ att yttra sig.

På Konungens prövning skola även ankomma frågor om förändring av van— lig landsväg eller enskild väg till riksväg eller riksväg till vanlig landsväg, iu— dragning av riksväg ävensom sådan ändring av riksvägs bredd eller beskaffen- het i övrigt, som avses i 6 %, även om ändringen ej är att hänföra till byggan- de av väg.

24 %.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för stadgandena i denna paragraf, hänvisas till den allmänna motiveringen. Ersättning till vederbörande vägdi- strikt eller samhälle torde lämpligen böra bestämmas först sedan byggnadsar- betet utförts.

25 %.

I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga uttalat sig om, i vilket fall vägdistrikt skäligen bör förpliktas att lämna bidrag till riksvägs byg- gande. I fråga om eventuellt bidrags storlek hysa de sakkunniga den upp- fattningen, att bidrag må utgå med högst en tiondel av den beräknade bygg— nadskostnaden.

26 %.

Angående de skäl, som föranlett bestämmelsen om vägdistrikts skyldighet att underhålla riksväg, hänvisas till den allmänna motiveringen.

Särskilda bestämmelser om ödebygdsväg.

27 %.

Motsvarar 2 % första stycket lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar, i vilket lagrum stadgas, att, då fråga uppstår om anläggning av ödebygds- väg, länsstyrelsen skall, efter det plan och kostnadsförslag uppgjorts samt de väghållningsskyldiga ävensom landsfiskalen blivit i ärendet hörda, pröva, huruvida den tillämnade vägen är att hänföra till ödebygdsväg. Enligt före- varande paragraf i de sakkunnigas förslag" skall länsstyrelsens nämnda pröv- ning föregås av samma åtgärder, som enligt 21 % skola äga rum, innan läns- styrelsen meddelar beslut om anläggning av vanlig landsväg.

i !

28 &. Denna paragraf överensstämmer med 3 % i 1919 års lag.

29 %. Överensstämmer fullständigt med 4 %* andra stycket i 1919 års lag.

30 %.

I denna paragraf stadgas, liksom i 4 % första stycket i 1919 års lag, att anläggning av ödebygdsväg skall ske genom statens försorg. Emellertid torde det understundom vara lämpligt att låta arbetet utföras av vederbörande vägdistrikt, och har i förslaget av denna anledning Konungen tillagts rätt- att ålägga vägdistrikt förpliktelse härutinnan. Den distriktet tillkommande ersättningen för arbetets utförande skall, i brist på Överenskommelse, bestäm- mas genom skiljedom i vanlig ordning.

31 %.

Denna paragraf motsvarar 2 % andra stycket i 1919 års lag. Att i överens- stämmelse med sistnämnda lagrums formulering särskilt angiva, att det bi- drag vägdistrikt förpliktas lämna skall avse kostnaden för den del av före- taget, som faller inom distriktet, har synts de sakkunniga onödigt, enär sagda förhållande får anses självklart.

. 32 %. Motsvarar 5 och 10 %% i 1919 års lag.

33 %.

Motsvarar 6 % i 1919 års lag. Sistnämnda lagrum avser emellertid endast omläggning av ödebygdsväg, varemot stadgandena i förevarande paragraf i förslaget skola gälla icke blott beträffande omläggning utan även i fråga om förbättring av sådan väg.

Ordnings- och säkerhetsföreskrifter.

34 %.

I 27 % gällande väglag föreskrives, att väg ej må inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som för vägunderhållet oundgängligen erfordras, och att ej heller dessa må uppläggas så, att samfärdseln därigenom försvåras. Enligt förslaget mä upplag av väghållningsämnen icke förekomma å väg, om samfärdseln därigenom (beredes olägenhet eller vägens avvattning försvå- ras. För dylika upplag böra anordnas särskilda platser vid sidan av det övriga vägområdet. I varje fall måste det anses synnerligen olämpligt att upplägga väghållningsämnen å själva vägbanan, och har i förslaget stadgats

förbud däremot. Undantag har likväl gjorts för upplag ä vägbana under pågående arbete med vägens underhåll; dock skall givetvis även beträffande sådant upplag gälla, att samfärdseln ej därigenom må beredas olägenhet.

35 %.

Enligt 31 % i 1891 års väglag, sådant detta lagrum lyder efter är 1927 däri vidtagen ändring, må grind ej uppsättas å väg; dock må länsstyrelsen i undantagsfall, när synnerliga skäl därtill äro, tillåta uppsättande av grind å väg med allenast ringa samfärdsel. Enligt samma lagrum skola redan be- fintliga grindar borttagas. Därest emellertid grind prövas vara till allenast ringa men för samfärdseln och dess borttagande skulle vålla jordägaren syn- nerlig olägenhet, äger länsstyrelsen efter jordägarens framställning medgiva, att grinden tillsvidare eller under viss tid bibehålles.

Enligt förslaget skall fortfarande som allmän regel gälla, att grind icke må förekomma å väg. Liksom för närvarande skall dock länsstyrelsen under viss förutsättning kunna medgiva undantag från förbudet. Sådant medgivande må, såväl beträffande ny grinds uppsättande som befintlig grinds bibehål- lande, kunna lämnas vad angår väg med allenast ringa samfärdsel. Enär det vid tillstånds meddelande är svårt att, med hänsyn till samfärdselns raska utveckling, bedöma trafikförhållandena under någon längre tid framåt, synes lämpligast, att tillstånd meddelas att gälla icke för någon viss tid utan tills vidare, så att tillståndet när som helst kan återkallas. Den nu gällande bestämmelsen, att grind skall hållas avlyft/ad under den tid av året, som läns- styrelsen genom allmän kungörelse bestämmer, återfinnes icke i förslaget, som i stället innehåller ett allmänt stadgande, att länsstyrelsen äger med- dela föreskrifter, ägnade att minska olägenheten av grind. Som exempel på dylika föreskrifter kan framhållas, utom den nyssnämnda att grind skall hållas avlyftad viss tid av året, jämväl bestämmelse, som hänför sig till grin- dens konstruktion.

I förevarande paragraf av förslaget stadgas förbud mot förekomsten icke blott av grind utan även av annan sådan anordning å väg, som bereder olä- genhet för samfärdseln eller väghållningen. Då beträffande anordning i form av upplag förbud meddelats i föregående paragraf, avses i nu förevarande paragraf andra anordningar, exempelvis stängsel eller telegraf— och telefon- ledningar. Till dylika ledningar hörande stolpar äro ofta uppsatta i själva vägkanten eller understundom till och med något in på vägbanan. Även stagen äro i många fall fastgjorda i vägkanten eller innanför denna. På sådant sätt uppsatta stolpar och stag hindra givetvis en rationell väghyvling och snöplogning, varjämte de kunna medföra direkta risker och olägenheter för de vägfarande.

I kungl. kungörelsen den 6 juli 1906 (nr 66) angående förbud att utan sär- skilt tillstånd upprätta enskilda telegraf—, telefon- eller andra svagströmsled- ningar å viss mark m. m. stadgas, att stolpar eller stöd, som uppsättas längs efter allmän väg, icke få anbringas å vägbanan eller i övrigt på sådant sätt, att genom stolparna eller de mellan dem spända ledningstrådarna uppstår hinder

eller olägenhet för vägtrafiken eller vägunderhållet. Då ledning korsar allmän väg, skall avståndet från nedersta ledningstråden till vägbanan vara minst 44 meter.

Föreskrifterna i nämnda kungörelse avse visserligen icke telegrafverkets inom område för allmän väg framdragna svagströmsledningar, men kungörelsens be- stämmelser angående sättet för ledningars uppsättande hava dock i viss mån ansetts böra vara normerande även i fråga om telegrafverkets ledningar. Be— träffande dessa senare har i telegrafverkets byggnadsinstruktion av år 1902 föreskrivits, bland annat, att ledning utmed väg skall framdragas så nära vä- gen som möjligt med iakttagande, att ingen ledningstråd bör komma marken närmare än 3 meter eller, vid korsning med vägen, 44 meter. I samma in- struktion stadgas vidare, att stolpe icke får placeras så, att den blir till hin- der för vägtrafiken. Dessa föreskrifter hava senare kompletterats med anmo- dan till telegrafverkets linjedirektörer att tillse, att stolpar och stag, som äro placerade i vägkanter och därigenom inkräkta på vägbredden, vid utbyte eller vid ändring av linjen icke placeras så nära vägkanten, att de bliva till hinder för trafiken. Tillika hava linjedirektörerna anmodats tillse, att stolparna icke sättas i dikena, så att avrinningen försvåras.

Efter framställningar från olika håll har Kungl. Maj:t år 1928 uppdragit åt telegrafstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att gemensamt, ef- ter samråd med länsstyrelserna m. fl., verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med därav föranledda förslag i fråga om dels lämpligaste sät- tet för framdragande av telegrafverkets stolplinjer utmed allmänna vägar samt normerande bestämmelser för dylika arbeten, dels nödvändiga förändringar be- träffande redan befintliga stolplinjer, dels oc'k sättet för täckande av kostna- derna för i planen ingående arbeten. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har den anbefallda utredningen ägt rum, men hava därpå grundade förslag ännu icke avgivits. Såsom förut nämnts hava de sakkunniga med det i förevarande paragraf av lagförslaget intagna förbud mot förekomsten å väg av anordning- ar, som bereda samfärdseln olägenhet, avsett jämväl telegraf- och telefon— ledningar, i den mån de medföra sådan verkan. Uppenbarligen erfordras emel- lertid beträffande dylika ledningars anordnande å eller utmed väg i admini- strativ ordning meddelade detaljerade föreskrifter.

36 %.

Motsvarar 28 och 29 %% gällande väglag. I sistnämnda lagrum stadgas, att vägvisare skola anbringas, där vägar stöta samman. I stället för denna be— stämmelse innehåller förslaget en allmän föreskrift, att vid väg, till upplys- ning för de vägfarande, erforderliga vägmärken skola finnas uppsatta. När— mare bestämmelser i detta avseende torde icke böra inrymmas i väglagen.

37 %.

Enligt 24 % gällande väglag må vid vägsyn föreskrivas skyldighet för jord- ägare att inom viss tid borthugga träd eller buske eller att kvista träd, därest sådan åtgärd erfordras för vägs upptorkande eller för erhållande av fri sikt.

Dylikt föreläggande skall enligt förslaget meddelas av den i 50 % omförmälda vägnämnden, dock endast om sådant erfordras för erhållande av fri sikt eller eljest i trafiksäkerhetens intresse. Föreläggande om röjning i syfte att be- fordra vägs upptorkande bör däremot enligt de sakkunnigas förmenande icke kunna meddelas. Röjning för sistnämnda ändamål kan nämligen i betraktan— de av vägarnas nuvarande beskaffenhet icke anses så av behovet påkallad, att tvångsförfarande bör ifrågakomma, i händelse överenskommelse med veder- börande jordägare icke kan träffas.

Enligt förslaget kan föreläggande avse åtgärder icke blott för fri sikts er- hållande för tillfället utan jämväl för sådan sikts bevarande. Nämnden äger nämligen föreskriva, att område utmed väg skall, intill dess annorlunda be- stämmes, genom jordägarens försorg hållas fritt från skymmande träd och buskar på sätt i beslutet närmare angives. Exempelvis kan i sådant avseen- de föreskrivas, att häck icke må överskrida viss höjd.

Enligt 24 % gällande väglag är jordägaren berättigad till ersättning av vägdistriktet, endast om röjningen för honom medför avsevärd skada. Enligt lagförslaget däremot är skadeståndsrätten icke sålunda begränsad, utan jord- ägaren äger rätt till ersättning oavsett skadans storlek.

I anledning av att olika meningar uttalats i frågan, huruvida 24 % väg— lagen kan tillämpas för erhållande av fri sikt över järnväg vid korsning med allmän väg, vilja de sakkunniga anmärka, att de icke avsett, att förevarande paragraf i förslaget skall kunna tillämpas för sådant fall.

För att tagas i övervägande av de sakkunniga har till dem överlämnats en av föreningen för dendrologi och parkvård hos Kungl. Maj:t gjord framställ- ning angående åtgärder för, bland annat, bevarande av visst slag av vegeta- tion å eller utmed allmän väg. Föreningen har i detta avseende ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt, att vederbörande vägstyrelse hade att före borttagande av botaniskt intressanta eller ur skönhetssynpnnkt värdefulla träd inhämta utlåtande av kompetent person, utsedd av länsstyrelsen. Under be- aktande av framställningen hava. de sakkunniga funnit sig böra föreslå ett stadgande av innehåll, att å väg växande träd, vars bevarande anses önsk- värt ur naturskyddssynpunkt, icke må borthuggas utan tillstånd av vägnämn- den.

38 %.

Enligt 25 % första stycket 1891 års väglag må ej utan länsstyrelsens tillstånd byggnad uppföras utmed väg på. mindre avstånd än 3'5 meter från vågens kant. Grunden till föreskriften har i motiven till väglagen angivits vara den, att vid kanten av väg uppförd byggnad eller flera sådana bredvid varandra hindra vägens upptorkande och jämväl bidraga till snösamlingar.

Enligt 1920 års vägsakkunnigas förslag skulle byggnad ej utan länsstyrel- sens tillstånd få uppföras på mindre avstånd än 9 meter från vägbanans mitt. Förslaget innebar så till vida en skärpning av gällande lags bestämmelser i ämnet, att enligt förslaget det område, varå byggnad icke mä uppföras, beträf- fande så gott som alla vägar mer eller mindre vidgades. I motiveringen till

förslaget framhöllo bemälda sakkunniga omständigheter, vilka utom de ovan angivna talade för förbud mot byggnads uppförande vid kanten av väg. I så- dant avseende påpekades, att i vägkrökar uppförda hus, som läge nära vägen, kunde skymma utsikten över vägbanan, varigenom i synnerhet vid automobil— trafik olyckor kunde inträffa. Jämväl sanitära intressen syntes tala för att lägga husen på något avstånd från vägen. Det hade emellertid synts de sak— kunniga mindre lämpligt att vid bestämmandet av det tillåtna avståndet utgå. från vägens kant, då. vägkanten genom vägens utläggning till bredden kunde undergå väsentliga förskjutningar. Bäst syntes vara att beräkna avståndet från vägens mitt och så stort, att husen, även om vägbredden ökades, icke komme att ligga alltför nära vägkanten. ,

Även jämlikt det nu framlagda förslaget skall minimiavståndet i fråga om byggnads uppförande utmed väg räknas med utgångspunkt från vägbanans mitt. Avståndet har bestämts till 9 meter med rätt för länsstyrelsen att besluta om avståndets ökning till högst 15 meter, då särskilda skäl för ett sådant be— slut föreligga. I synnerhet beträffande krokiga. vägar, som kunna antagas förr eller senare bliva rätade, torde beslut, varom nu är fråga, i många fall vara påkallat. Dylikt beslut behöver givetvis icke alltid avse en vägs båda sidor.

I andra stycket av förevarande paragraf har stadgats, att länsstyrelsen äger, sedan fråga väckts om nyanläggning eller omläggning av väg, att meddela för— bud mot byggnads uppförande inom område, som kan beräknas komma att ligga inom visst avstånd från den tillämnade vägbanans mitt. Sådant förbud bör med- delas, då risk förefinnes, att på grund av byggnaders uppförande ett planerat vägbyggande kommer att försvåras eller fördyras.

Beträffande område, för vilket stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utom- plansbestämmelser fastställts, böra ifrågavarande stadganden icke äga tillämp- ning, enär hithörande förhållanden regleras av nämnda planer och bestämmelser.

39 %.

Denna paragraf, i vad den avser snösam'lande stängsel, motsvarar 68 % gäl- lande väglag. Anmvärkas bör emellertid, att enligt förslaget föreläggande kan meddelas jordägaren icke blott, såsom enligt nämnda paragraf i nuvarande väg- lag, att utbyta. stängsel utan även att borttaga eller ändra det.

Beträffande andra anordningar än snösamlande stängsel motsvarar föreva- rande paragra-f 25 å andra stycket i gällande väglag. Enligt sistnämnda lag- rum må däri avsedda anordningar icke utan vederbörligt tillstånd förekomma på mindre avstånd än 36 meter från vägens kant. Motsvarande avstånd har i förslaget bestämts till 9 meter från vägbanans mitt.

40- %.

Stadgandena i denna paragraf avse att, framför allt i trafiksäkerhetens in— tresse, förhindra eller begränsa förekomsten intill de allmänna vägarna av vissa reklamanordningar.

I nu gällande väglags 25 % stadgas, att utan länsstyrelsens tillstånd annons- tavlor, reklamskyltar och dylikt icke få förekomma utmed väg på mindre av-

stånd än 315 meter från vägens kant samt att inom synhåll från väg icke må förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet att av vägfarande kunna för— växlas med varningstecken.

Nu angivna föreskrifter gälla liksom väglagen i dess helhet endast beträf- fande landsbygdens vägar. För allmänna vägar inom stads område saknas enhetliga bestämmelser av motsvarande innebörd.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 mars 1931 (nr 71) har riksdagen anhål— lit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i gällande lagstiftning må kunna vidtagas för att ytterligare för— hindra, att annonstavlor, reklamskyltar och dylikt uppsättas så, att de verka störande ur trafiksynpunkt eller i hög grad förfulande på utsikt över landskap eller bebyggd ort. Genom beslut den 27 i sistnämnda månad har Kungl. Maj:t anbefallt de sakkunniga att avgiva utlåtande i anledning av berörda riksdags- skrivelse.

I det skrivelsen vidfogade utskottsutlåtande, som legat till grund för riks- dagens beslut i ämnet, har anmärkts, bland annat, att reklamanordningar in- vid vägarna stundom hade sådan utformning, att de kunde förväxlas med väg- visare och andra märken, som enligt lag skulle finnas invid vägarna till de väg- farandes ledning, att, även om så ej vore fallet, de invid väg-sidorna befintliga reklamskyltarna ofta medförde svårighet för trafikanterna att iakttaga de i lag föreskrivna trafikmärkena och vore ägnade att draga de vägfarandes upp- märksamhet från vägbanan, att enhetliga föreskrifter i ämnet vore erforder— liga även för städernas vägar och att över huvud tillbörlig hänsyn till trafiken krävde längre gående inskränkningar i rätten att längs vägarna anbringa an- ordningar av ifrågavarande slag, än gällande rätt medgåve. Härjämte hade utskottet funnit det synnerligen önskvärt, att genom lagstiftning ökade möj- ligheter skapades att förhindra anbringande i det fria av sådana reklaman— ordningar, som verkade i hög grad vanprydande på naturen.

De sakkunniga hava vid avfattande av förevarande paragraf i sitt förslag beaktat de synpunkter, vilka legat till grund för riksdagens berörda beslut och som, enligt vad de vid utskottsutlåtandet fogade yttrandena utvisa, omfattas av representanter för vitt skilda intressen. Sålunda har i förslaget det avstånd, inom vilket reklamanordning ej får förekomma utan länsstyrelsens tillstånd, an- givits till 9 meter från vägbanans mitt i stället för såsom i gällande lag 35 meter från vägkanten, vilken förändring med avseende å nära nog alla Vägar innebär skärpning av förbudet. Dessutom har det synts de sakkunniga som om förändringen härvidlag skulle innebära en förbättring så till vida, att det _nya stadgandet medgiver större möjlighet att noga bestämma gränsen för det om- råde, som skall vara fritt från reklamanordningar. Vidare innehåller förslaget kategoriskt förbud att inom synhåll från väg hava uppsatt sådan anordning, icke blott om den kan förväxlas med varningstecken eller annat vägmärke, utan även om den är av beskaffenhet att så tilldraga sig vägfarandes uppmärksam- het, att trafiksäkerheten därigenom menligt påverkas. Genom sagda skärp— ningar av gällande bestämmelser torde man vinna allt vad som härutinnan rim— ligtvis kan begäras med hänsyn till trafiken och trafiksäkerheten

; i |

Det torde vara självfallet, att lagförslagets avfattning i förevarande del icke är avsedd att hindra anbringande av skylt exempelvis å byggnad till upplys- ning om därstädes bedriven affärsrörelse eller annan näring.

De sakkunniga hava funnit det ligga utom deras uppgift att ingå på den i omförmälda riksdagsskrivelse berörda frågan, i vad mån ur naturskyddssyn- punkt skärpta lagbestämmelser mot reklamanordningar äro påkallade. Emel- lertid torde ovanberörda, av de sakkunniga i trafiksäkerhetens intresse före— slagna stadganden i viss mån tillgodose även naturskyddsintresset, i det att de— samma, vid jämförelse med nuvarande förhållanden, över huvud taget lägga be— tydligt ökade hinder i vägen för icke önskvärd vägreklam.

41 %. Är likalydande med 26 % gällande väglag.

Om skyldighet i vissa fall för jordägare att lämna tillträde till fastig- het m. m.

42 %.

Den här meddelade föreskriften, att erforderligt tillträde till fastighet icke må vägras för stakning eller mätning å marken m. fl. förberedande åtgärder, vilka i anledning av väckt fråga om nyanläggning eller omläggning av väg skola verkställas på offentlig myndighets föranstaltande, saknar motsvarighet i gällande väglag. De sakkunniga hava emellertid funnit en dylik föreskrift ändamålsenlig.

43 %.

Behov av nyttjanderätt till mark för anordna-nde av tillfällig vägförbindelse uppkommer understundom till följd av pågående arbete för omläggning eller förbättring av väg eller till följd av jordras, översvämning eller annan natur- händelse. .Givetvis är det av vikt att tillse, att samfärdselns upprätthållande i dylika fall icke kan hindras därigenom, att någon sakägare vägrar upplåta nyttjanderätt till mark, som erfordras för anordnande av hjälpväg, hjälpbro eller dylikt.

44 %. Motsvaras av bestämmelsen i 69 % första punkten av nu gällande väglag allenast med den sakliga skillnaden, att tillstånd att uppsätta snöskärm, vil- ket enligt 1891 års väglag meddelas vid vägsyn, enligt förslaget skall meddelas av vägnämnden.

45 %. Denna paragraf innehåller bestämmelse om ersättning till jordägare för skada, som åstadkommes genom åtgärder, vilka avses i 42—44 %%. Enligt stadgande i 69 % gällande väglag skall skada, som uppkommer till följd av snöskärms uppsättande, av vägdistriktet ersättas jordägaren med belopp, som

årligen bestämmes vid vägsyn. De sakkunniga hava ansett, att ersättning bör tillkomma jordägaren även för skada, som till—skyndas honom på grund av för- beredande åtgärder, varom förmäles i 42 %, eller på grund av tillfällig vägs anordnande eller begagnande. Ersättningsbelo-ppet skall i brist på överens- kommelse bestämmas av vägnämnden.

46 %.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om på vad sätt och under vilka villkor väghållare må kunna förskaffa sig tillgång till grus och andra äm- nen, som äro erforderliga för väghållningen. Stadganden i detta hän- seende finnas i nu gällande väglags 33 % av innehåll, att dylika ämnen må för ' vägs underhåll, efter vederbörande skogstjänstemans anvisning, tagas å kro- nans allmänning utan ersättning samt att väghållare, som likaledes för vägs

|

underhåll vill å annan än kronan tillhörig mark taga sådana ämnen och ej kan träffa överenskommelse härom med jordägaren, äger påkalla vederbörande hä.- radsrätts prövning, varest väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall ut- givas. Därjämte lämnas i nämnda paragraf av väglagen hänvisning till sär- skilt stadgande rörande hämtning av väglagningsämnen från kronans jord- bruksdomäner. Bestämmelser i sistberörda avseende äro givna i kungl. kun- görelse den 2 juni 1905.

Det väglagförslag, som år 1916 avgavs av vägkommissionen, innehåller inga stadganden om hämtning av väghållningsämnen. Av motiven till kom- missionens förslag framgår, att kommissionen ansett, att alla bestämmelser om dylik hämtning borde utsöndras ur väglagen och, vad anginge annan mark än kronans, inrymmas i expropriationslagstiftningen. Ej heller 1920 års väg- sakkunnigas förslag innehåller några stadganden i förevarande ämne. .

De sakkunniga hava för sin del kommit till den uppfattningen, att vägla- % gen bör innehålla bestämmelser, vilka bereda möjlighet för väghållare att i en enklare ordning än den i fråga om expropriation föreskrivna förskaffa sig grus ] och andra ämnen, av vilka han har behov för fullgörande av sin väghållnings- ! skyldighet och detta beträffande såväl underhåll av väg som vägbyggnad. : Förekomsten av bestämmelse i ämnet i väglagen bör emellertid icke, såsom för . närvarande anses vara fallet, i och för sig lägga hinder i vägen för medde— ] lande av expropriationsrätt enligt lagen om expropriation. En uttrycklig ! bestämmelse härom har införts i förevarande paragrafs andra stycke. !

Beträffande frågan om hämtning av väghållningsämnen å, kronan tillhörig i mark må erinras därom, att enligt vedertagen ordning Kungl. Maj:t årligen ut- | verkar riksdagens medgivande för Kungl. Maj:t eller central förvaltningsmyn- ! dighet att för vissa ändamål, bland vilka särskilt nämnes anläggande eller för- ändring av allmän väg, avstå kronan tillhörig mark eller upplåta nyttjanderätt eller servitntsrätt till densamma. De sakkunniga anse, att dessa medgivanden lämpligen böra så utvidgas, att därigenom beredes möjlighet för väghållare att även till vägs underhåll erhålla grus eller andra ämnen från kronan tillhörig

l 1 | l

mark. Under sådana förhållanden har någon bestämmelse härutinnan ej upp— tagits i förevarande paragraf.

Vad innehållet i denna närmare angår hava de sakkunniga, som ovan nämnts, ansett, att bestämmelserna böra avse icke blott för vägunderhåll utan även för vägbyggnad erforderliga ämnen. Lämpligt organ för utövande av bestäm— manderätten i hithörande frågor hava de sakkunniga funnit i den föreslagna vägnämnden. Det av nuvarande väglag anvisade förfarandet inför häradsrätt är ofta tidsödande och dyrbart. Ett snabbare Och billigare förfarande torde kunna förväntas, därest bestämmanderätten uppdrages åt vägnämnden. Er- i'nras bör, att klagorätt är medgiven i fråga om vägnämndens beslut och att av nämnden handlagda ärenden i sista hand kunna underställas prövning av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Väghållare har enligt förslaget ej, såsom nu är fal- let, ovillkorlig rätt att erhålla upplåtelse för hämtning av väghållningsämnen, utan äger vägnämnden, om den ifrågasatta upplåtelsen skulle lända jordägaren till märkligt men, avvisa väghållarens anspråk. Vid avfattningen av första stycket i förevarande paragraf hava motsvarande bestämmelser i lagen om en— skilda vägar i viss mån tjänat- som vägledning.

Om tillsyn a väghållningen. 47 %.

Frånsett den befogenhet, som må tillkomma väg- och vattenbyggnadsstyrel— sen, skall enligt de sakkunnigas mening statens intresse med avseende å väg- hållningen liksom hittills bevakas av länsstyrelsen. Sålunda skall på läns— styrelsen ankomma, bland annat, att, fatta beslut i frågor om byggande av väg, dock icke riksväg, att övervaka väghållningens behöriga fullgörande samt att, där så erfordras, låta vidtaga nödiga åtgärder för avhjälpande av före— fintliga brister. Länsstyrelsens tillsyn å väghållningen bör utövas med bi— träde av, bland andra, vägingenjören, landsfiskalerna och magistraterna (stads- styrelserna). Dessa tjänstemäns eller myndigheters åligganden i nu berörda avseende torde icke böra regleras i väglagen utan i instruktioner eller andra författningar.

48 %.

Enligt de sakkunnigas mening lärer efter den nya lagstiftningens genom- förande särskild vägsyn i den bemärkelse detta begrepp har i 35 % gällande väglag icke behöva förekomma. Genom sina tjänsteresor få vägingenjören och landsfiskalerna i regel en ganska klar uppfattning av vägarnas beskaffenhet. Yppas brist i vägunderhållet, lära för övrigt trafikanterna icke underlåta att för åstadkommande av rättelse antingen anmäla saken till landsfiskalen eller ock hänvända sig direkt till vederbörande vägstyrelse eller väginästare. Sker emellertid ej rättelse efter tillsägelse, skall saken anmälas till länsstyrelsen, som förelägger väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola hava skett, vid äventyr att åtgärderna eljest'bliva genom länsstyrelsens försorg på väghållarens bekostnad vidtagna.

Föreläggande enligt vad nu sagts kan enligt förslaget meddelas även för det fall, att väghållare underlåter att verkställa av länsstyrelsen meddelat be- slut om byggande av väg. Bestämmelser angående tvångsförfarande i dylikt fall saknas i gällande väglag men äro enligt de sakkunnigas mening icke obe— hövliga.

49 %.

Jämlikt denna paragraf tillkommer det väg- och vattenbyggnads-styrelsen att enligt vad därom är stadgat utöva den centrala tekniska och ekonomiska uppsikten över vägväsendet. Då frågan om nämnda ämbetsverks arbetsupp- gifter och organisation är föremål för särskild utredning av därför tillkallade sakkunniga, hava de vägsakkunniga funnit sig sakna anledning att närmare pröva, på vad sätt den nämnda ämbetsverk tillagda uppsiktsrätten bör utövas.

Om vägnämnd. 50—55 åå.

Vid vägsyn, varom förmäles i 35 % gällande väglag, äger synenämnden, där så erfordras, meddela föreläggande för jordägare att verkställa röjning av träd eller buskar, att borttag-a anordningar, som hindra vägs upptorkande eller ; fri sikt, och att utbyta snösamlande stängsel. Vidare äger synenämnden med— dela väghållare tillstånd att uppsätta. snöskärm. I nu nämnda fall skall tillika frågan om skadeersättning till jordägaren avgöras av synenämnden. Då en- ligt förslaget vägsyn icke skall förekomma, måste synenämndens berörda upp- gifter anförtros åt annan. Enligt de sakkunnigas förslag har denna fråga lösts på så sätt, att för varje vägdistrikt skall tillsättas en särskild vägnämnd, som har att fullgöra nyss angivna ävensom en del andra uppgifter.

Med hänsyn till arten av de ärenden, med vilka vägnämnden har att taga befattning, har i förslaget intagits en bestämmelse om' att kun-skap och er— farenhet beträffande såväl väghållning som jordbruk och skogsskötsel skola finnas företrädda inom nämnden. Ehuru intet därom stadgas, torde även böra tillses, att någon ledamot av nämnden, helst ordföranden, är juridiskt skolad. Av detta skäl har det synts lämpligt, att ordföranden har sin särskild-a supp— , leant. Det må anmärkas, att intet hinder föreligger att för två eller flera ' vägdistrikt förordna samma nämnd. i

De i förslaget intagna bestämmelserna om vägnämnd äro jämförelsevis knapphändiga, varför desamma i stor utsträckning behöva kompletteras av i administrativ väg meddelade reglementariska föreskrifter.

Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan.

56 %.

Böter, ådömda jämlikt 1891 års väglag, tillfalla vägkassan, varemot enligt förevarande lagförslag böter skola tillfalla kronan.

Därest i strid mot förbud, som omförmäles i 38 %, byggnad uppförts, bör det. ankomma på överexekutor att meddela nödig handräckning för erhållande av rättelse. I de fall däremot, som avses i andra och tredje styckena av före- varande paragraf, synes handräckning böra kunna meddelas av vederbörande utmätningsman.

59 %.

Beträffande klagan över vägnämnds beslut torde i tillämpliga delar böra gälla vad nu är stadgat om klagan över beslut vid vägsyn.

60 %. Motsvarar 80 % sista stycket i gällande väglag. 6'1 %. Med hänsyn till att i fall, som avses i denna paragraf, bråd verkställighet

av meddelat beslut ofta är av nöden, har stadgats, att anförda besvär i dessa fall ej må verka uppehåll med verkställigheten av beslutet.

Övergångsbestämmelser. 62 %.

Den i denna paragraf angivna tidpunkten för lagens ikraftträdande har be— stämts med hänsyn till att den föreslagna lagen om vägdistrikt icke torde kun- na helt träda i kraft förrän den 1 januari 1936. Sistnämnda lag och den nu förevarande synas nämligen, i den mån så låter sig göra, böra träda i kraft samtidigt.

63 %.

Bestämmelsen i denna paragraf har tillkommit med anledning därav, att i åtskilliga städer tvekan torde råda, vilka vägar äro att betrakta såsom all- männa och vilka såsom enskilda. I själva verket torde det vara ytterst få vägar i städerna, som formligen förklarats för allmänna,. Föreskrift har där- för synts böra meddelas om ett förfarande i syfte att få frågor om stadsvä- garnas rätta natur prövade. Denna föreskrift har ansetts kunna göras helt kortfattad. lNaturligt är, att fastställelsebefogenheten lagts i länsstyrel- sens hand. Före besluts fattande bör länsstyrelsen självfallet lämna alla ve- derbörande tillfälle att yttra sig i frågan. Beträffande de former, som härvid böra komma till användning, torde bestämmelserna i 21 %, vilka avse tillkom— sten av ny landsväg, i tillämpliga delar kunna tjäna som vägledning. Synner- ligt avseende bör självfallet fästas vid bestående förhållanden. Giva dessa ett sakligt klart utslag, synes proceduren kunna göras skäligen enkel.

I anslutning till det nu sagda vilja de sakkunniga framhålla, att länsstyrel- serna även beträffande vägarna pä landsbygden böra i ett sammanhang före-

taga, var inom sitt län, en omprövning av de olika vägarnas behövlighet för den allmänna samfärdseln.

Det torde nämligen inom många vägdistrikt förhålla sig så, att vägar, som närmast varit att hänföra till enskilda utfartsvägar, förändrats till allmänna. Å andra sidan lära. icke så få allmänneligen befarna enskilda vägar vara av den betydelse för den allmänna samfärdseln, att de böra förklaras för allmän- na vägar. De sakkunniga vilja understryka önskvärdheten av att enhetliga principer i nu berörda. avseende bliva tillämpade.

64 5.

Det kunde måhända ifrågasättas att låta. frågor om byggande av väg, vilka vid denna lags ikraftträdande äro beroende på länsstyrelsens prövning, även därefter behandlas efter äldre lag. Då den av de sakkunniga föreslagna ord— ningen för behandlingen av sådana frågor emellertid i huvudsak överensstämmer med den praxis, som hittills tillämpats härutinnan, hava de sakkunniga funnit lämpligast, att länsstyrelse, som vid denna lags ikraftträdande har fråga om byggande av väg under behandling, vid den fortsatta handläggningen av åren— det ställer sig denna lags föreskrifter till efterrättelse. Att därvid ånyo åstad- komma samma utredning, som redan förebragts vid ärendets behandling en- ligt äldre lag, bör givetvis icke ifrågakomma. De sakkunniga hava. ansett, att lösningen av ifrågavarande spörsmål kan, utan att detaljerade föreskrifter meddelats, överlämnas åt vederbörande länsstyrelse. Uttryckligen har endast framhållits, att, när fråga är om anläggning av ny väg på landet, vägfull- mäktige städse skall lämnas tillfälle att yttra sig samt. att, om vägstämman ej blivit hörd i ärendet, även ortsbefolkningen skall höras.

65 %.

Här föreskrives, att de vägdistrikt, i vilka riket jämlikt lagen om vägdi- strikt indelas, skola, varje distrikt inom sitt område, vid 1936 års ingång över- taga samtliga vägar, som då äro föremål för allmänt underhåll. Härmed är emellertid ingalunda sagt, att det nya vägdistriktet skall fortsätta med väg— hållningen å alla de vägar, som vid övertagandet äro att anse såsom allmänna. Såsom under 63 % framhållits, b'ör nämligen en grundlig undersökning verk- ställas för utrönande, huruvida icke vissa av de nuvarande allmänna vägarna böra indragas som sådana.

Då de äldre distriktens vägar övertagas av de nya distrikten, skola vägarna vara försatta i laggillt skick. I annat fall kan man befara, att vägunderhållet under tiden närmast före den nya lagens ikraftträdande kommer att försum- mas.

66 %. I 14 % avsett samhälle, som vid lagens ikraftträdande för vägdistriktets

n

räkning ombesörjer väghållning med avseende a väg, som jämlikt stadsplane- lagen'icke behöver vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata, bör utan

l 1 | |

särskilt medgivande av länsstyrelsen få fortsätta denna väghållning. Enligt förslaget äger dock länsstyrelse förordna-, att vägdistriktet självt skall utföra sagda väghållning.

67 %.

I fråga om sättet för bestämmande av den ersättning, som. ett vägdistrikt har att erlägga till ett samhälle för byggande av väg, torde de föreskrifter böra tillämpas, vilka gällde vid den tidpunkt, då beslut om vägens byggande meddelades. I överensstämmelse härmed har stadgandet i första stycket av förevarande paragraf avfattats.

Andra stycket innehåller en uttrycklig föreskrift därom, att överenskom— melse om ersättning till samhälle för vägunderhåll eller i brist på överens- kommelse meddelad fastställelse av sådan ersättning icke skall rubbas genom den nya lagens ikraftträdande.

68 %. Överensstämmer med 20 å i gällande väglag.

69 %. Motsvarar 21 å i gällande väglag.

70 %.

Då behovet av skärpta bestämmelser i fråga om byggnaders uppförande ut- med väg måste anses synnerligen trängande, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att förslagets stadganden i denna. del skola lända till efterrättel- se redan från och med den 1 januari 1934.

71 %.

Stadganden, motsvarande de i denna paragraf givna, återfinnas i 25 och 68 %% i gällande väglag. .

Vägkam- missionen.

Förslag till lag om vägdistrikt.

1. Allmän motivering.

Vägdistriktens omfattning.

Före den genom 1891 års väglag införda förändringen voro de allmänna vägarna i vårt land, såsom förut nämnts, indelade i tre klasser, lands-, härads- och sockenvägar, därvid häradet utgjorde distrikt för de två förstnämnda, men socknen för den sistnämnda vägklassen. Enligt nämnda lag indelades vägarna i landsvägar och bygdevägar, den senare kategorien omfattande de forna härads- och sockenvägarna, och häradet blev ekonomisk och-' administrativ en- het för väghållningen, oberoende av vägarnas olika slag. I lagens 5 % stad- gas, att i fråga om byggande och underhåll av allmän väg, bro och färja varje härad utgör en gemensamhet för sig. Lagen innehåller emellertid bestämmel- ser, som möjliggöra delning av härad i skilda vägdistrikt eller förening av härad till ett sådant distrikt, en möjlighet som nästan undantagslöst utnytt- jats i den förra riktningen. Emellertid må anmärkas, att under senaste året sammanslagning av vägdistrikt ägt rum i ett par fall. Antalet distrikt, som därförut uppgick till 379, utgör numera 376.

Frågan om genomförande av en distriktsindelning efter helt andra grunder än dem, varpå den nuvarande vilar, har varit ett av de spörsmål inom väglag- stiftningens område, som under senare år och även tidigare ansetts mest be- tydelsefulla.

Enligt v ä g k 0 m m i s s i o n e n 5 år 1916 framlagda förslag till lag om all- männa vägar på landet skulle landstingsområdet utgöra vägdistrikt. Primär- kommrunerna skulle emellertid utgöra arbetskretsar inom distriktet. Kommis- sionen ansåg det icke tillrådligt att åt landstingsförvaltningen överlämna väg- hållningens utförande i allmänhet, enär en sådan anordning ur förvaltnings- och kostnadssynpunkt kunde bliva förenad med svårigheter av samma art, som av kommissionen framhållits i fråga om vägväsendets övertagande av staten, visserligen i motsvarande mindre skala men dock alltid avsevärda.

Beträffande grunddragen av sitt system yttrade kommissionen följande: »Allt vägunderhåll skall utföras för hela. landstingsdistriktets gemensamma räkning och Värdet därav i särskild ordning uppskattas. Detta uppskatt- ningsvärde bildar jämte utgifterna för vinterväghållning, vägbyggnader och den gemensamma förvaltningen hela landstingsområdets väghållningskostnad. .V ad därav ej täckes genom statsbidrag, vilket i varje fall ingår i landstings— ' distriktets gemensamma vägkassa, eller andra särskilda inkomster gäldas ge- nom bidrag, som beräknas å alla i väghållningskostnaden deltagande beskatt- ningsföremål inom hela landstingsdistriktet med visst belopp per repartitions-

enhet. Landstingets vägstyrelse ombesörjer själv alla vägbyggnadsarbeten likasom underhållet av broar och färjor och skall även under särskilda förut— sättningar, varom närmare här nedan, hava att övertaga underhållet av vissa vägar eller vägsträckor. För allt övrigt vägunderhåll likasom för vinter- väghållningen delas hela landstingsområdet i mindre underdistrikt eller arbets- kretsar. Varje sådan krets skall utgöras av primärkommunen. Kommunen blir därvid så att säga landstingets entreprenör för allt det vägunderhåll inom kommunens område, som ej av landstingsvägstyrelsen genom egen försorg ut- föres, ävensom i regel jämväl för hela vinterväghållningen inom samma om- råde, med rätt för kommunen att ur landstingsvägkassan bekomma ersättning för vägunderhållet med det belopp, vartill samma underhåll blivit i vederbörlig ordning uppskattat, och för vinterväghållningen efter det i verkligheten ut- gjorda arbetets skäliga värde. Kommunen äger frihet att ordna sitt väg- underhåll på sätt den finner lämpligast. Överskjuter eller understiger verk- liga underhållskostnaden uppskattningsvärdet, stannar förlusten, respektive vinsten, på kommunen. Landstinget utskriver sitt vägskattebehov direkt på kommunerna i form av bidrag beräknade på sätt nyss nämnts. För redovi- sande av dessa bidrag oavkortade till landstingsvägkassan bliva kommunerna var för sig gentemot landstinget direkt ansvariga. Det blir sedermera varje kommuns ensak att 1 sin ordning av sina skattskyldiga uttaga sitt skattebehov genom utdebitering av vägskatt i egentlig mening. Mellanhavandena mellan kommunerna och landstinget, nämligen kommunernas bidrag till och ersätt— ning från landstingsvägkassan, ordnas genom likvider. Överskjuter kommu- nens bidrag den samma kommun tillkommande ersättning, inlevereras över- skottet till landstingsvägkassan. Är åter bidraget mindre än ersättningen, utbetalas till kommunen skillnaden ur samma kassa. På detta sätt fungerar kassan såsom en slags »clearingsanstalt» för utjämningen kommunerna emel- lan. F ör behandling av sina gemensamma angelägenheter, varibland särskilt frågan om bestämmande av sättet för fullgörande av kretsens väghållning, sammanträda kommunens vägskatteskyldiga å kommunalstämma. Den egent- liga förvaltningen och verkställigheten av kommunens vägbestyr uppdrages åt en kommunal vägstyrelse. Dock skall vägskattens debitering, uppbörd och redovisning liksom kommunens vägkassas förvaltning, räkenskapsföring och likvider med landstingsvägkassan skötas av kommunalnämnden. För sin väg- hållning blir varje kommun samfällt i första hand ansvarig.»

Kommissionens förslag i detta avseende rönte emellertid skarp kritik såsom icke ägnat att uppmuntra till gott vägunderhåll. Från åtskilliga håll, där man icke ställde sig avvisande mot tanken på särskilda arbetskretsar inom landstingsdistriktet, uttalades den åsikten, att de gamla vägdistrikten i stället för primärkommunerna skulle göras till sådana kretsar.

Enligt 1 9 2 0 ä r s v ä g s a k k u n ni g a s förslag skulle landstingsom- 1920 års _vag- '

rådet icke blott utgöra ekonomisk enhet för väghållningen utan även omhänder— taga själva utförandet av väghållningen. Landstinget skulle vara distriktets beslutande organ. Väghållningens utförande skulle ombesörjas av en landstings- vägstyrelse. De fördelar, som genom den föreslagna lösningen av frågan skulle vinnas, vore enligt de sakkunnigas mening, bland andra, följande: Utjämningen av väghållningsbesväret bleve effektivare än enligt vägkommissionens förslag. Då all väghållning skulle utföras genom landstingsvägstyrelsens försorg, bleve primärkommunernas befattning med vägväsendet obehövlig. Uppskattningen av vägunderhållet samt därmed förbundna kostnader och- övriga nackdelar

1922 års riks- dag.

skulle försvinna. De för väghållningen erforderliga medlen skulle utdebi- teras såsom landstingsvägskatt och ingå direkt i landstingsvägkassan. På grund av landstingsområdets större ekonomiska bärkraft skulle möjlighet före- finnas att anskaffa för ett rationellt vägunderhåll nödiga redskap och att åstadkomma ett gott vägunderhåll.

Gentemot de av vägkommissionen anförda skälen mot en anordning av den innebörd de sakkunniga föreslagit yttrade dessa följande:

»Vad de befarade förvaltningssvårigheterna angår, så har det redan nu i ett flertal fall förekommit, att all väghållning inom de nuvarande väghållnings- distrikten övertagits av vägkassan. Att märka är, att sådant företrädesvis ägt rum i de stora norrländska väghållningsdistrikten. Då i nämnda fall de nuvarande vägstyrelserna till och med utan stöd av lagstiftningen lyckats att till de väghållningsskyldigas tillfredsställelse ombesörja vägunderhållet, torde det med visshet kunna antagas, att landstingsområdets förvaltningsor- gan med dess större resurser skall kunna gå i land med sin uppgift. Lands- tingsområdenas storlek lägger ej heller hinder i vägen för ett lämpligt ord- nande av förvaltningen. De sakkunniga hava härvid utgått från att lands- tingets vägstyrelse skall stå i nära beröring med ortsbefolkningen i väghåll— ningsdistriktets olika delar. Måhända skall det, särskilt i större landstings- områden, befinnas nyttigt att, såsom i ett avgivet yttrande ifrågasatts, inom vissa härad bilda en s. k. vägnämnd för att i förekommande fall biträda väg- styrelsen. Till ledamöter i en dylik vägnämnd låge det närmast till hands att utse de lämpligaste bland de gamla vägstyrelsernas ledamöter. De sak- kunniga hava emellertid icke ansett sig böra föreslå några uttryckliga före— skrifter i detta hänseende. På olika orter kunna andra anordningar finnas. lämpligare. En av de största fördelarna av att göra väghållningen till en kom- munal uppgift är just den, att härigenom kan lämnas möjlighet för en smi- digare anpassning efter de föreliggande förhållandena. Att hindra en sådan anpassning genom tvingande föreskrifter bör i möjligaste mån undvikas.

De av kommissionen antydda farhågorna för att kostnaderna för väghåll- ningen s-kola bliva avsevärt större, om denna ombesörjes av landstingets för- valtningsorgan i stället för av kommunerna, kunna de sakkunniga icke dela. De sakkunniga äro övertygade om, att administrationskostnaderna enligt kom- missionens system icke skulle bliva lägre, helst ersättningen till de många kommunvägstyrelserna torde komma att uppgå till avsevärda belopp. Det torde nämligen knappast vara möjligt att inom varje kommun uppbringa en fullgod vägstyrelse utan att lämna skälig ersättning för ledamöternas be- svär, helst som de uppgifter, vilka redan nu åvila kommunerna, äro ganska betungande. Beträffande kostnaderna för utförandet av själva vägunderhål- let torde landstingsvägstyrelsen hava lika stora möjligheter som en kommun- vägstyrelse att åvägabringa billiga entreprenadavtal; och för utförande av sådant Vägunderhåll, som icke upplåtes på entreprenad, komme ju landstings- vägstyrelsen att kunna disponera effektivare hjälpmedel och skickligare per— sonal än en kommunvägstyrelse. Sannolikheten synes även tala för det an- tagande, att därest systemet med kommunväghållning i enstaka fall tilläven- tyrs skulle visa sig förenat med mindre utgifter, denna besparing komme att vinnas genom ett sämre vägunderhåll, vilket emellertid i längden skulle bliva oekonomiskt. Vad sålunda anförts lärer även i tillämpliga delar äga gil- tighet för det fall, att häradet ifrågasättes såsom arbetsdistrikt.»

Det väglagförslag, som framlades i proposition till 1922 års riksdag, an- slöt sig i nu ifrågavarande del till de vägsakkunnigas förslag. Propositions-

förslaget innehöll tillika en uttrycklig bestämmelse att, där sådant funnes lämpligt, landstinget ägde för särskilda delar av vägdistriktet (vägnämnds- distrikt) utse väg-nämnder att biträda vägstyrelsen, i den mån sådant genom särskild instruktion eller annorledes uppdroges åt vägnämnden. Propositio- nen, som hänvisades till särskilt utskott, blev av detta avstyrkt. Emellertid framgår av utskottsutlåtandet jämte därvid fogade reservationer, att flertalet av utskottets ledamöter gillade förslagets huvudgrunder. Anledningen till av- styrkandet var den, att en utslagsgivande del av utskottets ledamöter icke ville ansluta sig till förslaget, med mindre detta i fråga om vägskattegrunderna och statsbidrag till väghållningen underginge vissa ändringar. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna. Av dem, som icke gillade förslagets huvudgrunder, framhölls bland annat, att den nya organisationen skulle på— kalla inrättandet av ett betydande antal nya tjänstebefattningar samt leda till ett mera byråkratiskt system' och till fördyring av kostnaderna för väg- väsendet ävensom att genom tillskapandet av de större distrikten möjligheten att överskåda väghållningen inom distrikten skulle försvinna, vilket även skulle bliva fallet med vägstyrelsernas goda personalkännedom, faktorer som säkerli- gen spelade en betydande roll i fråga om möjligheten att begränsa och ned- bringa kostnaderna för vägväsendet.

Såsom ovan i motiveringen till förslaget till lag om allmänna vägar närmare utvecklats hava de sakkunniga icke kunnat ansluta sig till den från vissa håll framförda meningen, att vägväsendet bör i större utsträckning förstatligas. Då. de sakkunniga med denna sin uppfattning gått att taga ställning till spörs- målet angående rikets indelning i vägdistrikt av lämplig storlek, hava de sak- kunniga låtit sig angeläget vara att underkasta såväl ovan omförmälda, av väg- kommissionen och 1920 års vägsakkunniga framlagda förslag som även andra tänkbara möjligheter till frågans lösning en förutsättningslös prövning.

Vad först angår de nuvarande vägdistrikten må framhållas, att dessa till sin storlek äro mycket olika. Om de flesta torde dock gälla, att de äro alltför små för att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel, utan vilka en fullgod väghållning numera svårligen kan utföras. Det må i detta sammanhang nämnas, att våglängden inom de olika distrikten i medeltal icke uppgår till mer än något över 20 mil. I åtskilliga distrikt torde med hänsyn till den ringa våglängden anskaffande av maskinell utrustning knappast vara ekonomiskt försvarbart; inom andra, där detta visserligen kan vara fallet, kan maskinparkens kapacitet likväl icke helt utnyttjas, varigenom väghållningen onödigt fördyras. Enahanda äro förhållandena i fråga om möjligheterna att anställa och utnyttja för vägarbetet erforderlig, tekniskt skolad personal. Dessa för vägväsendets såväl tekniska som ekonomiska utveckling betydelse- fulla frågor synas icke heller kunna i nödig omfattning lösas genom samver- kan mellan angränsande distrikt. Den nuvarande distriktsindelningen medför vidare ur administrativ synpunkt en alltför tungrodd och onödigt dyrbar orga— nisation. Vart och ett av landets 376 vägdistrikt bildar en förvaltningsenhet med egen vägstyrelse, medelsförvaltning och räkenskapsföring. Den skärp-

De sak- kunniga.

ning av den statliga kontrollen över vägdistrikten, som påkallas av att kostna- derna för väghållningen numera till övervägande delen bestridas av statsmedel, möter stora svårigheter bland annat just på grund av det stora antalet förvalt- ningsenheter. Så länge den nuvarande distriktsindelningen består, lärer man sålunda icke utan en synnerligen omfattande apparat kunna ernå effektiv kon- troll över väghållningen och användningen av därtill anslagna medel. I sist- nämnda hänseende må särskilt framhållas betydelsen av likformig, överskådlig bokföring. Visserligen hava normerande bestämmelser angående räkenskaper- nas förande lämnats, men erfarenheten har givit vid handen, att erforderlig en- hetlighet i tillämpningen icke kunnat åvägabringas. För de myndigheter, som utöva den allt mer betydelsefulla statliga ledningen av och uppsikten över väg- väsendet, framstår såsom en allvarlig olägenhet det jämförelsevis stora antalet förvaltningsenheter, med vilka förbindelse skall upprätthållas och vilkas verk— samhet skall övervakas och kontrolleras.

Mot de nuvarande små distrikten har vidare anmärkts, att lokalbetonade syn- punkter blivit allt för utslagsgivande vid behandlingen av frågor rörande byg- gande av väg. Denna anmärkning sammanhänger med det förhållandet, att initiativet i nämnda ärenden oftast tages av vägdistriktens organ, till vilkas mening den beslutande myndigheten givetvis tager stor hänsyn. Ehuru nu be- rörda anmärkning icke lärer kunna anses allmängiltig, har dock erfarenheten visat, att svårigheter stundom yppa sig, när det gäller att åstadkomma sam- verkan mellan flera distrikt för utförande i ett sammanhang av behövliga större vägföretag. Ofta nog bottna dessa svårigheter i den omständigheten, att ett planerat vägföretag berör något distrikt endast beträffande en relativt obe- tydlig sträcka och sålunda saknar större intresse för detta distrikt. Vad nu sagts belyser emellertid en långt ifrån betydelselös svaghet i den nuvarande distriktsindelningen. En annan olägenhet är, att i smärre distrikt, omfattande allenast några få kommuner, skillnaden i storlek mellan dessa lätt leder till att en kommun får ett dominerande inflytande i fråga om distriktets vägväsende, ett förhållande ägnat att giva detta en än mer lokalbetonad prägel.

Vid bedömandet av spörsmålet om vägdistriktsindelningen må beaktas, att förhållandena inom vägväsendet numera äro helt annorlunda än då statsmak- terna år 1922 hade att taga ståndpunkt till nämnda fråga. Utvecklingen har med raska steg fört väghållningen upp på ett helt annat plan än det dåtida. Den oerhört ökade trafiken nödvändiggör ett intensifierat vägunderhåll, och den i samband därmed utvidgade medelsförvaltningen har tillsammans med ökningen av administrativa göromål i övrigt ytterligare skärpt ansprå- ken på de verkställande organens aktivitet. Den arbetsmängd, som genom— förandet av en organisation med landstingsområden såsom vägdistrikt skulle övervältra på landstinget och dess vägstyrelse, är således av en helt annan storlek nu än för blott ett tiotal år sedan.

Trots anförda förhållanden har det av 1920 års sakkunniga utformade för- slaget emellertid icke förlorat sin aktualitet. I den allmänna diskussionen hava landstingsdistrikten, med landstinget såsom beslutande och en av denna utsedd vägstyrelse som verkställande organ, alltjämt sina förespråkare, vilka fram-

hålla ej blott den vägskatteutjämning, som med dylika distrikt skulle vinnas, utan även och kanske framför allt, att därmed skulle undvikas de olägenheter, som enligt vad ovan sagts vidlåda den nuvarande distriktsindelningen. Väg— medlen skulle på ett bättre sätt kunna utnyttjas till vägväsendets fromma och en rationell användning av vägtekniska hjälpmedel möjliggöras. Vägfrågorna skulle komma under bedömande ur vidare synpunkter men likväl utan eftersät- tande av lokala, berättigade intressen. De kraftigt stegrade anslagen av auto— mobilskattemedel och vanliga statsmedel skulle kunna fördelas på ett riktigare och rättvisare sätt.

Ehuru en indelning efter landstingsområden i jämförelse med den nuvarande distriktsindelningen otvivelaktigt skulle medföra vissa fördelar, kunna de sak— kunniga likväl icke förorda en dylik indelning. Framhållas må först, att lands- tingen, som väljas huvudsakligen efter politiska linjer, i allmänhet icke hava en sammansättning, som kan antagas vara särskilt lämpad för prövning av de från landstingens övriga uppgifter artskilda vägärendena. Härtill kommer, att landstingens arbetsbörda utan undantag torde vara så tyngande, att på dem icke lämpligen kan läggas prövningen av den vidlyftiga grupp av ärenden, som hänför sig till vägväsendets skötsel. Tvivelaktigt är väl ock, om landstingsorga- nisationen, icke minst därför att landstinget i regel sammanträder blott en gång årligen, då alla dess angelägenheter skola avgöras under ett fåtal dagar och en jäktande arbetstakt, besitter den smidighet, som erfordras för de ofta nog bråd- skande men på samma gång en grundlig prövning krävande vägärendenas av- görande. En utväg att undvika nu anmärkte. olägenheter vore att uppdraga distriktets beslutanderätt åt särskilda för ändamålet valda vägfullmäktige. Detta synes i själva verket vara den enda lämpliga utvägen, därest en organi- sation med läns- eller landstingsdistrikt skulle genomföras.

På den i ett landstingsdistrikt fungerande vägstyrelsen skulle på grund av vägnätets avsevärda omfattning komma att vila en högst betydande arbets- börda. Det torde med skäl kunna antagas, att arbetet skulle taga styrelsens tid och krafter i anspråk i sådan grad, att uppdraget som vägstyrelseledamot komme att nära nog fullständigt förlora karaktären av förtroendesyssla och att uppdraget måste lämnas åt personer, villiga att mot därefter tillmätta arvoden ställa sig så gott som helt till disposition för ändamålet. Erfarenheterna från vägingenjörsorganisationen giva vid handen, att ett läns vägväsende även i den begränsade omfattning, vari det faller inom vägingenjörens arbetsområde, är av den storleksordning med avseende å arbetsmängden, att dess skötsel kräver en ständig och energisk insats av arbete. Även om det icke skulle möta oöver- stigliga hinder att förvärva fullt lämpliga personer, som ville ägna sin huvud- sakliga arbetskraft åt vägstyrelsearbetet, äro dock svårigheterna härutinnan påtagliga, särskilt i betraktande av att uppdrag som ledamot av vägstyrelse lämnas endast för en jämförelsevis kort tid utan säkerhet för uppdragets för- nyande. I varje fall torde man få räkna med, att länsdistriktsorganisation på ett betänkligt sätt skulle leda till allt för stor byråkratisering i fråga om väg— väsendets skötsel. '

Ytterligare bör framhållas, att landstingsområdenas i allmänhet vida-omfatt-

ning skulle medföra svårigheter för distriktets beslutande och verkställande organ att vinna erforderlig kännedom om rent lokala men måhända synnerligen beaktansvärda intressen och behov. Dylika skulle i vägdistrikt av ifrågava- rande storleksordning antagligen få svårt att göra sig gällande. Ehuru väg- nätet till avsevärd del redan nu har sin särskilda betydelse såsom förmedlare av mera långväga trafik, är det dock av vikt, att även de lokala behoven av goda vägförbindelser bliva tillgodosedda. Åtgärder, som kunna leda till ett eftersättande av betydelsefulla men mera lokalt betonade vägfrågors lösning, böra därför enligt de sakkunnigas mening undvikas, i den mån så kan ske med beaktande av organisationsfrågans sammanhang med de stora ekonomiska spörs- målen på vägväsendets område.

Delvis ur sist anförda synpunkter torde den tanken hava framkommit att låta landstingsområdet bilda vägdistrikt vad angår huvudvägarna, medan de mindre vägarnas skötsel skulle ankomma på de nuvarande små distrikten. En lösning av frågan enligt detta uppslag, som mera sällan kommit till synes och som torde sakna egentlig aktualitet, skulle visserligen åtminstone teo- retiskt sett innebära en del beaktansvärda fördelar i jämförelse med det, nu- varande systemet men kan likväl icke av de sakkunniga förordas. Det skulle vara förenat med ganska stor svårighet att verkställa en praktisk och natur- lig indelning av vägnätet på länsdistriktet och de lokala distrikten ; varjämte såväl i förvaltningshänseende som i flera andra avseenden en icke önskvärd dualism skulle uppstå. Olägenheterna av en dylik organisation skulle göra sig särskilt gällande i fråga om underhållsarbetet. Kravet på ett rationellt och ekonomiskt vägunderhåll torde nämligen :bäst tillgodoses-, då allt vägunder- håll inom ett visst område ombesörjes av ett och samma organ.

Av det förut sagda torde framgå, att de sakkunniga för sin del funnit den ur olika synpunkter bästa lös-ningen av förevarande fråga vara en indelning av riket i vägdistrikt till omfattningen betydligt större än flertalet av de nuvarande men mindre än landstingsom'råden. För detta ändamål bör sam- manslagning av nuvarande distrikt i stor utsträckning komma till stånd. Di- striktsindelningen, som enligt de sakkunnigas mening icke bör fast—slås i lag, skall enligt förslaget ankomma på Konungen. De sakkunniga vilja i det föl- jande framlägga de synpunkter, som de anse böra vara vägledande vid denna indelning.

Såsom det primära framstår därvid för de sakkunniga angelägenheten av en sådan distriktsindelning, att, möjligheter öppnas till genomförande av en allmän rationalisering av väghållningen. Därförutan kan en stabilisering av väghållningskostnadema ej ernås. Detta är i sin tur den oundgängliga för- utsättningen för en bestående lindring i vägskattebördan och i den av väghåll- ningen orsakade belastningen av statsbudgeten. Vid bedömandet av föreva- rande spörsmål inverka emellertid åtskilliga omständigheter av den art, att man icke utan vidare kan fastslå, att ett vägdistrikt under alla förhållanden lämpligen bör hava en viss storlek, uttryckt i ett bestämt antal vägmil. Så- lunda måste hänsyn tagas till trafikens art och omfattning, faktorer vilka äro av särskild betydelse för väghållningen. Ytterligare bör beaktas, att väg-

distriktets område icke bör vara så utsträckt, att vägarbetet därigenom för- svåras och fördyras. I landsändar med tätma-s-kigt vägnät kan ett distrikt lämpligen omfatta en större våglängd än i trakter, där vägnätet är glest. Er— farenheterna från verksamheten inom de nuvarande distrikten giva emellertid vid handen, att ett distrikt med en sammanlagd våglängd av omkring 50 mil i allmänhet kan anses till omfattningen väl avvägt. Skötseln av ett vägnät av denna storlek kan i de flesta fall utan svårighet omhänderhavas av en väg- styrelse utan att styrelsens ledamöter behöva allt för mycket tagas i anspråk och dess verksamhet lbyråkratiseras. Arbetsmängden inom ett dylikt distrikt motiverar väl anställande av tekniskt skolad personal och medgiver ett ef- fektivt utnyttjande av erforderliga maskin-er, varigenom vägarbetet kan be- drivas på ett såväl tekniskt som ekonomiskt tillfredsställande sätt. Härmed är givetvis icke sagt, att en god och ekonomisk väghållning icke kan utföras i distrikt, där vägnätets längd avviker från den nyss angivna måttstocken. Vanskligt är att därutinnan uppdraga bestämda gränser, men enligt 'de sak- kunnigas mening bör, om önskvärdheten av en tekniskt och ekonomiskt till- fredsställande väghållning tillmätes avgörande betydelse, våglängd-en inom ett distrikt icke understiga 30 och icke överstiga 70 mil.

Med det nu sagda hava de sakkunniga angivit vissa riktlinjer för distrikts— indelningen. Vid denna göra sig emellertid även andra synpunkter gällande än de förut omnämnda. Hänsyn till den nuvarande indelningen synes böra tagas så. till vida, att nya, större distrikt i allmänhet 'böra bildas genom sam- manslagning av hittillsvarande distrikt. Uppdelning av sådant distrikt bör endast i undantagsfall förekomma. I vissa fall lärer det dock av praktiska skäl vara. 'befogat att i någon mån lämpa distriktsindelningen mera efter de väggeografiska förhållandena än efter nuvarande väghållningsenheter, varvid klyvning av hittillsvarande distrikt stundom icke kan undvikas. De sakkun- niga syfta härvid närmast på det förut berörda fallet, att en väg och detta gäller särskilt de större vägarna —— på endast en kort sträcka genomlöper ett vägdistrikt, för vilket som helhet sett vägen saknar större betydelse. Härav följande olägenheter i skilda hänseenden böra, i den mån så lämpligen kan ske, undanröjas genom avskiljande av en eller annan socken, som vägen genom- löper, från d-et gamla distriktet för att tilläggas det nya distrikt, inom vilket vägen i övrigt sträcker sig. Uppdelning av en socken på olika vägdistrikt bör givetvis icke ifrågakomma. I sakens natur ligger, att ett vägdistrikt bör vara geografiskt sammanhängande, så att vägarnas skötsel ävensom kontrollen däröver icke försvåras. Detta önskemål bör dock icke hindra sammanslagning av de nuvarande ödistrikten med' närliggande fastlandsdistrikt. Måhända" kan det dock i vissa fall befinnas lämpligt att alltjämt bibehålla större öar som särskilda vägdistrikt.

Distriktsindelningens betydelse i skatte-avseende har av nära till hands lig- gande skäl kommit att vid tidigare utredningar i ämnet skjutas i förgrun— den. Förevarande organisationsfråga har nämligen förut behandlats väsent- ligen i syfte att åstadkomma en önskvärd utjämning av vägskattebördan. Man har, med framhållande av den betydande ojämnheten i skattetrycket inom lan-

dets vägdistrikt, velat skapa en mer tillfredsställande ordning genom väsent- lig utvidgning av debiteringsområdena. I framlagda sakkunnigförslag har dock enhälligt utdömts tanken att låta landet i dess helhet bilda debiterings— område, med andra ord att genomföra ett förstatligande av vägväsendet, och har man i stället stannat vid att föreslå landstingsområdena såsom debite- ringsenheter. Verkställda undersökningar giva visserligen vid handen, att skattetryckets ojämnhet under sist angiven förutsättning skulle betydligt minskas. Den utjämning, som på denna väg skulle vinnas, inskränker sig emellertid till varje landstingsområde för sig och undersökningarna visa, att mellan de skilda landstingsområdena skulle komma att föreligga stor olik- het i skattebelastning. Maximisiffran skulle bliva omkring tre gånger större än minimisiffran och ungefär två gånger större än medeltalet. Ett särskilt utjämningsförfarande torde alltså, om' man vill vinna en någorlunda jämn avvägning av vägskattebelastningen, komma att erfordras även vid indelning efter landstingsområden. Verkningarna av en sådan indelning skulle där- för i nu ifrågavarande hänseende, bortsett från den ur rikssynpunkt jäm— förelsevis oväsentliga utjämningen inom varje la—ndstingsområde för sig, in- skränka sig till ett av den starka minskningen av antalet enheter orsakat un- derlättande av ett särskilt skatteutjämningsförfarande. Lättnader i detta av- seende äro visserligen icke betydelselösa, men det är de sakkunnigas bestämda uppfattning, att vad härutinnan skulle vinnas icke uppväger de avsevärda nackdelar ur väghållningssynpunkt, vilka enligt det förut sagda vidlåda lands— tingsdistrikten. Det må ånyo understrykas, att de i tiden närmast liggande sakkunnigförslagen, vägkommissionens och 1920 års vägsakkunnigas, byggde på helt andra förutsättningar beträffande väghållningens art och omfattning än de numera föreliggande. Röster saknas visserligen ej heller nu, vilka med framhävande av utjämningssynpunkten hävda landstingsdistriktens företräde— framför varje annan organisationsform. Man synes dock därvid icke hava .tillbörligen 'beaktat de synpunkter, vilka de sakkunniga, enligt vad ovan ”nämnts, för sin del funnit vara avgörande. Det väsentliga i frågan- om di- striktsindelningen hänför sig otvivelaktigt till vad som ur teknisk och eko- nomisk synpunkt är lämpligast. Skatteutjämning-en är ett spörsmål i andra hand, som. kommer i betraktande först sedan de frågor lösts, som avse ett för— billigande av väghållningen samt därigenom lindring av det absoluta skatte- trycket. Till skatteutjämningsfrågan återkomma de sakkunniga i samman— hang med behandlingen av frågan om stats-bidrag till väghållningskostnaderna. Redan här må dock sägas, att en skatteutjämning icke torde möta avse- värt större svårigheter vid en distriktsorganisation efter de sakkunnigas rikt— linjer än vid den närmast ur denna synpunkt förordade landstingsorganisa- tionen.

För att lättare kunna bedöma verkningarna i olika hänseenden av en med beaktande av ovan framhållna synpunkter verkställd distriktsindelning hava de sakkunniga på ett tidigt stadium av utredningen försöksvis uppgjort en dylik indelning, omfattande 172 landsbygdsdistrikt, däribland åtskilliga ö- distrikt. Under utredningens gång hava de sakkunniga dock kommit till den

uppfattningen, att distrikten lämpligen kunna göras något större, än vad de sakkunniga till en början ansett.

Ett spörsmål av största betydelse vad angår distriktsindelningen är frågan, huruvida stad såsom hittills skall bilda särskilt vägdistrikt eller i nu berörda avseende sammanföras med kringliggande landsbygd. Av Schallings utredning framgår, att våglängden inom städerna sammanlagt uppgår till endast 186 mil. Stockholm har 168 mil vägar. Därnäst kommer Malmö med 64 mil. Utom de båda nämnda är det blott 15 städer, vilka hava en våglängd av mer än 3 mil. I 7 städer finnas inga allmänna vägar. Vad ovan sagts om en viss större väg- längd inom ett distrikt såsom förutsättning för en rationell och ekonomisk väg- hållning skulle således tala mot städernas fortsatta särhållande såsom egna vägdistrikt. Emellertid måste härvid beaktas den nära frändskapen i tekniskt avseende mellan väg- och gatuhållningen, som redan i och för sig motiverar gemensam skötsel av vägar och gator i stad. Sådan gemensamhet torde också överallt vara för handen i de städer, där väghållningen icke längre utföres av enskilda väghållningsskyldiga.

N är det gällt att bedöma lämpligheten av städernas inordnande i vägdistrikt, omfattande såväl landsbygd som stad, har såsom skäl för en dylik anordning särskilt framhållits betydelsen därav i skatteutjämningshänseende. Även efter frånräknande av utgående bidrag till väghållningskostnaderna är för lands- bygdens skatteobjekt den nuvarande vägbördan ansenlig och mångdubbelt större än för städernas skatteobjekt i genomsnitt. Emellertid kompliceras frågan om en allmän, stad och land inbegripande interkommunal skatteutjämning därav, att städerna utom vägar bekosta ett annat slag av trafikleder, gatorna. I vad mån dessa kunna anses liksom vägarna tjäna den allmänna samfärdseln beror på vilket samfärdselbegrepp, som anlägges för stads vidkommande. An- ser man, att detta begrepp i stad har ett annat och vidare innehåll än å landet, delvis innefattande även den samfärdsel, som där måste betecknas såsom en— skild, kan man icke undgå att vid jämförelsen mellan land och stad i fråga om skattebelastningen taga hänsyn även till all kostnad för gatuhållningen, men i sådant fall blir skillnaden i skattebelastning mellan stad och land ej så påfal- lande, och skälen för en interkommunal skatteutjämning genom tillskapande av blandade distrikt minskas väsentligt. Stannar man emellertid för ett dylikt sammanförande, torde man ej kunna undgå att i de nya distrikten tillämpa ett enhetligt »samfärd'selbegrepp, och detta. bleve då givetvis landsbygd-ens. Men här- av torde konsekvent bliva följden, att kostnaderna för hållande av gator, som tjäna denna allmänna samfärdsel, framför allt genomfartsleder, måste —— lik- som nu är fallet med de stadsliknande samhällena å landet —— läggas å väg- distriktet. Detta skulle i sin tur göra gränsen mellan väg- och gatubegreppen mycket svävande samt följaktligen skapa talrika tvisteanledningar.

På grund av nu berörda förhållanden är det ganska svårt att bedöma, i vad mån städernas sammanförande med landsbygden i väghållningsavseende skulle medföra en lindring för landsbygdens skattebetalare. Uppenbart är emellertid, att lindringen skulle tillgodokomma dem synnerligen ojämnt. Den utjämning

Stad eget vägdistrikt.

Köping eller municipal-

eget vägdi- strikt.

samhålle icke

mellan land och stad, som må anses erforderlig, torde lättast kunna vinnas ge- nom ändrade grunder för fördelningen av de statliga vägmedlen. I betraktande av anförda förhållanden hava de sakkunniga funnit sig sakna skäl att förorda ett brytande av den historiskt givna åtskillnaden mellan land och stad i nu ifrågavarande avseende. I överensstämmelse härmed innehåller det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt stadgande, att varje stad utgör ett sådant di- strikt.

De stadsliknande samhällena på landet, d. v. s. köpingar och municipalsam- hällen, utgöra icke egna vägdistrikt. Enligt vägkommissionens förslag till lag om allmänna vägar på landet skulle nämnda samhällen 1 avseende å den all- männa väghållningen icke tillhöra landsbygden, 1 följd varav samhällenas väg- hållningsskyldighet 1 likhet med vad som gäller för städerna skulle inskränkas till samhällenas egna områden.

'Kommissionens förslag i denna del vann icke gillande av 1920 års vägsak- kunniga, och yttrade de sakkunniga härom, bland annat, följande:

»Det av kommissionen till stöd för sin mening åberopade skälet, att sam- hällena numera i fråga om gatuväsendet blivit fullt likställda med städerna och att samhällena följaktligen borde liksom städerna befrias från deltagande i väg— hållningsskyldighet utom sina egna områden, kunna de sakkunniga icke god- taga. På sätt förut framhållits hava städerna aldrig direkt deltagit 1 lands- bygdens väghållning. Väl hava röster höjts för ändring härutinnan, men sådan har icke kommit till stånd. Då ej heller de sakkunniga ansett sig kunna för- orda väckt förslag om sådan ändring, innebärande städernas förpliktande att direkt deltaga 1 landsbygdens väghållning, hava de sakkunniga även tagit 1 be- traktande den omständigheten, att vidtagande av åtgärd för gottgörande av en påstådd »sekelgammal orättvisa» ofta visar sig innebära en ny och kanske större orättvisa. En dylik ändring skulle för visso av städerna uppfattats som en kränkning av deras rätt. Ett liknande betraktelsesätt kan ock göras gällande i fråga om samhällenas utbrytning ur väghållningsdistrikten. Frånsett de så väsentligt olika historiska förutsättningarna kan det ej heller förnekas, att en betydande olikhet föreligger beträffande städernas och samhällenas väghållning. Samhällena växa i allmänhet upp omkring en allmän väg, som åtminstone till en början så. gott som ensam förmedlar den allmänna samfärdseln. De bigator, som i mån av bebyggelsens utbredning åt sidorna tillkomma, tjänstgöra huvud— sakligen såsom enskilda utfartsvägar. Gatorna förete ofta, i synnerhet innan samhällena hunnit någon större utveckling, ingen skiljaktighet från en vanlig vag.»

De sålunda anförda skälen mot de stadsliknande samhällenas utbrytande synas fortfarande äga giltighet, och förutsätta de sakkunniga alltså, att vid den bli- vande nya indelningen av landsbygden i vägdistrikt dylikt utbrytande icke kommer att äga rum.

Organisationen.

Enligt den nu för landsbygden gällande väglagen utövas vägdistriktets be— slutanderätt direkt av de väghållningsskyldiga, vilka för sådant ändamål sam- manträda å vägstämma. Röstvärdet å sådan stämma beräknas efter vägfyrk- tal. I distrikt, som omfattar mer än en kommun, äga de väghållningsskyldiga att å vägstämma låta sin talan föras genom av dem kommunvis å kommunal- stämma efter vägfyrktal utsedda ombud, vilka skola rösta för sin kommuns hela vägfyrktal, i den mån icke enskilda väghållningsskyldiga från kommunen själva eller genom ombud utöva rösträtt för eget vägfyrktal. Ordinarie väg- stämma hålles en gång årligen och extra stämma, när länsstyrelsen eller vägsty- relsens ordförande finner sådant nödigt.

Frågan om sättet och grunderna för utövandet av de väghållningsskyldigas beslutanderätt har under de senaste årtiondena tilldragit sig livligt intresse. I riksdagen hava väckts motioner om begränsning av rösterna såväl för enskilda väghållningsskyldigas fyrktal som för kommuners genom ombud företrädda fyrktal, om införande av allmän och lika rösträtt å vägstämma, om' ändrade grunder för val av vägstämmoombud samt om genomförande av fullmäktige— system för vägfrågornas behandling. Åren 1909 och 1924 anhöll riksdagen i skrivelser till Kungl. Maj:t om utredning angående begränsning av rösträtten vid vägstämma.

.V ad först angår själva sättet för utövandet av de väghållningsskyldigas be- slutanderätt torde för införande av fullmäktigesystem tala samma skäl, som beträffande övriga kommuner föranlett, att beslutanderätten i de flesta frågor uppdragits åt fullmäktige. Endast vad angår smärre borgerliga samt smärre och medelstora kyrkliga kommuner är fullmäktigeinstitutionen icke obligato— risk. Faran för att tillfälliga majoriteter skola bliva i stånd att utöva ett be- stämmande inflytande på avgörandet av vägdistriktens ärenden är visserligen på grund av det vanligen tillämpade systemet med kommunombud betydligt mindre än motsvarande fara i andra kommuner utan fullmäktigerepresentation, men systemet med kommunombud är å andra sidan, särskilt i mindre distrikt, ägnat att underlätta majoritetsförtryck från de större kommunernas sida. Ett eller ett par dylika ombud kunna ofta diktera stämmans beslut. Förhållandena torde nämligen vanligen gestalta sig så, att kommunombudets rösträtt endast i ringa omfattning inskränkes genom närvaro av enskilda väghållningsskyldiga. Systemet medför visserligen i regel ett snabbt avgörande av ärendena, men å andra sidan föreligger en viss fara för att ärendena icke underkastas en till— räckligt grundlig och allsidig prövning. När det gäller frågor av synnerlig

Vägfull- mäktige.

betydelse för distriktet eller någon del därav, tilldrager sig givetvis vägstäm- man större intresse hos de enskilda väghållningsskyldiga, och under sådant för— hållande händer det ej så sällan, att stämman blir talrikt besökt och att för- handlingarna bliva synnerligen tidsödande. Om vägdistriktens territoriella om- fattning ökad-e—s, skulle detta uppenbarligen komma att återverka på de enskilda väghållningsskyldigas möjlighet att närvara å vägstämma; ökade resekostnader och ytterligare tidsförluster skulle självfallet verka återhållande. Sannolikt skulle också som en följd av distriktens förstörande systemet med kommunom- bud komma att så gott som undantagslöst tillämpas, ett system som emellertid enligt vad förut sagts är behäftat med vissa ganska betydande olägenheter.

Då de sakkunniga förordat indelning av riket i betydligt större vägdistrikt än de flesta av de nuvarande, hava de sakkunniga däri funnit en alldeles sär- skild anledning att taga under noggrant övervägande, huruvida de väghåll- ningsskyldigas beslutanderätt må kunna utövas på lämpligare sätt än för när- varande. De sakkunniga hava därvid funnit det naturligast med ett representa- tionssystem av det slag, som tillämpas inom andra kommunala samfällig- heter.

Enligt det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt skall, vad angår lands- bygden, distriktets beslutanderätt utövas av särskilt valda fullmäktige, i för- slaget benämnda vägfullmäktige. För val av vägfullmäktige skall distriktet indelas i valkretsar, varje valkrets bestående av en eller flera kommuner. An— talet vägfullmäktige göres beroende av folkmängden på så sätt, att varje valkrets utser en fullmäktig för varje påbörjat befolkningstal av 1 000 eller det lägre tal, som må. erfordras för att fullmäktiges antal för hela distriktet skall uppgå till minst 10. För att valet, om så begäres, må kunna vara proportionellt, måste varje valkrets utse minst 2 fullmäktige och har förty stadgats, att valkrets skall hava en folkmängd överstigande 1000 personer. Valet skall förrättas kommunvis å kommunalstämma enligt särskild röstlängd. Angående förfa- randet vid valet skall gälla vad om annat val å sådan stämma är stadgat. Härifrån i viss mån avvikande bestämmelser skola dock tillämpas för det fall, att valkrets omfattar mer än en kommun.

Vägfullmäktige skola enligt förslaget årligen hålla två ordinarie sam-man- träden, det ena före mars månads utgång för behandling av revisorernas be- rättelse om föregående årets räkenskaper och förvaltning och det andra under tiden den 15 augusti—den 15 september för fastställande av utgifts- och in- komststat samt förrättande av val. Vid dessa ordinarie sammanträden må givetvis även andra på vägfullmäktige ankommande ärenden förekomma till behandling. Vägfullmäktige kunna sammankallas till extra sammanträde, när länsstyrelsen därom förordnar eller vägstyrelsen eller de flesta av fullmäk- tige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.

Den betydelsefulla frågan om' rösträtt vid vägfullmäktigeval har varit före— mål för de sakkunnigas ingående prövning, därvid de sakkunniga i första hand tagit i övervägande, huruvida bestämmelser motsvarande dem, som stad- gats angående rösträtt å vägstämma, 'böra gälla vid val, varom nu är fråga. Såsom redan nämnts beräknas röstvärdet å vägstämma efter vägfyrktal och

någon begränsning i fråga om- antalet röster finnes icke föreskriven. Följden härav har i många distrikt blivit den, att ett fåtal väghållningsskyldiga äro i tillfälle att utöva ett bestämmande inflytande på vägärendenas avgörande å vägstämma. I verkligheten torde emellertid olägenheterna av gällande röst- rättsbestämm-elser hava varit föga framträdande, och synas de ofta fram— komna ändringsförslagen hava föranletts huvudsakligen av rent principiella skäl. Det torde för övrigt i detta sammanhang även böra framhållas, att för den viktiga grupp av ärenden, som avser byggande av väg, ett korrektiv mot maktmissbruk förefinnes däri, att vägstämma icke har det slutliga avgöran- det av dessa ärenden i sin hand. Detta tillkommer offentlig myndighet, som givetvis ägnar frågorna en fullt saklig behandling.

Val av vägfullmäktige enligt graderad röstskala och med rösträtt endast för dem, som äro skyldiga att erlägga skatt till vägdistriktet, skulle visser- ligen stå i. dålig samklang med vad som gäller i fråga om val av övriga kom- munala representationer, men vägande skäl kunna å andra sidan anföras mot likformighet härvidlag. Landstingens samt de borgerliga och kyrkliga primär- kommunernas arbetsuppgifter äro till övervägande delen av social eller kul- turell art, något som icke är fallet med vägkommunens. I fråga om väg- väsendet göra sig i främsta rummet gällande synpunkter av ekonomisk och teknisk natur. Med hänsyn till att väghållningen i så. hög grad är en eko- nomisk angelägenhet, synes det rimligt att låta endast dem öva inflytande på vägväsendet, vilka deltaga i väg'hållningskostnadernas bestridande, d. v. s. dels staten, företrädande såväl egna som motortrafikanternas intressen, dels ock de vägskattes-kyldiga. Rösträtt vid val av vägfullmäktige bör i överens- stämmelse härmed tillkomma endast den, som är pliktig att erlägga vägskatt. Det sagda torde även väl motivera en på så sätt graderad röstskala, att röst- värdet ställes i viss relation till storleken av vederbörandes andel i vägskatte— bördan. En sådan gradering torde vara så mycket mer påkallad, om väg— beskattningen, såsom 'de sakkunniga föreslå, fortfarande anordnas enligt andra och för fastighetsägarna ogynnsammare repartitionsgmnder än beskattningen till primärkommunerna. För att emellertid förhindra att avgörandet vid väg- fullmäktigeval lägges i ett fåtal vägskatteskyldigas hand, varigenom intresset för vägärendena skulle slappna hos det stora flertalet av de övriga och möj— lighet lätt öppnas för mer eller mindre oberättigade enskilda intressen att få ett dominerande inflytande på hithörande område, torde dock ett väl avvägt högsta röstetal böra bestämmas.

Rösträtt vid val av vägfullmäktige tillkommer enligt lagförslagets 8 % en var, som jämlikt näst föregående årets taxeringslängder är skyldig att er- lägga vägskatt till distriktet. En var röstberättigad äger en röst för varje påbörjat antal av fem vägskattekronor, som påförts honom, dock högst tio röster. Till innehållet i de sålunda föreslagna bestämmelserna återkomma de sakkunniga i den speciella motiveringen till lagförslagets olika paragra- fer.

Distriktets verkställande organ enligt den nuvarande ordningen är vägsty- Vägstyrelse. relsen, som utses av de väghållningsskyldiga. På styrelsen ankommer att

Statligt infly- tande i fråga om den väg-

kommunala förvaltningen.

omfbesörja väghållningens utförande, förvalta vägkassan, upprätta förslag till utgifts- och inkomststat samt även i övrigt bereda de ärenden, som skola be- handlas å vägstämman, allt i enlighet med instruktion, som fastställes av läns- styrelsen. Då vägstyrelsens ledamöter i allmänhet innehava sitt uppdrag så- som en förtroendesyssla, visserligen avlönad men icke avsedd att taga större delen av deras arbetskraft i anspråk, och då de tillika i regel icke besitta. teknisk sakkunskap, finnes i de flesta distrikt anställd en vägmästare. De uppgifter, som åligga denne, äro givetvis mycket beroende av i vad mån väg— styrelsen själv eller någon dess ledamot tager befattning med det löpande väg— hållningsarbetet. Vägmästaren torde i allmänhet hava till viktigaste upp- gifter att hava befäl över distriktets arbet-spersonal, leda pågående vägarbeten och öva ständig tillsyn å vägunderhållet.

Enligt de sakkunnigas mening föreligger icke anledning att vidtaga några genomgripande organisatoriska förändringar i fråga om den vägkommunala förvaltningen. Den nuvarande organisationen, som är föga byråkratisk, har trots de olägenheter, som äro förknippade med indelningen i allt för små di- strikt, i stort sett mycket väl fyllt sin uppgift. Från vägstyrelsernas sida har ett intresserat och målmedvetet arbete nedlagts på vägväsendet och hit— tills vunna resultat måste, särskilt i betraktande av samfärdselns oanade ut- veckling under senare tid, anses mycket goda. Även inom de små distrik- tens jämförelsevis trånga och ur arbetssynpunkt ofta nog olämpliga gränser har det under loppet av ett fåtal år mångdubblad'e vägarbetet i stort sett kun- nat på ett smidigt sätt organiseras och utföras.

Beträffande organisationen inom vägdistrikten ansluter sig de sakkunnigas lagförslag nära till motsvarande bestämmelser i fråga om andra kommunala samfälligheter. Särskilda förhållanden inom vägväsendet påkalla emellertid vissa avvikelser från de regler, som' gälla för dessa andra samfälligheter. Framför allt är så fallet beträffande det inflytande, som staten !bör äga å. handhavandet av vägdistriktens angelägenheter.

För blott något tiotal år sedan omfattade medelsförvaltningen inom väg- distrikten huvudsakligen distriktens egna skattemedel. Bidragen från stats- verket inskränkte sig till underhållsbidraget enligt gällande väglag samt jäm- förelsevis blygsamma anslag till byggande av vägar. Genom successiva höj- ningar av statsanslagen såväl till ”byggande av väg som till vägunderhåll, vilka höjningar sammanhänga med automobilskattemedlens snabba tillväxt, har stats— verkets bidrag till väghållningen tagit sådan omfattning, att de av vägdistrik— ten förvaltade medlen till övervägande delen utgöras av statsmedel. För när— varande torde vägdistrikten-s andel i väghållningskostnaderna utgöra omkring 3 30 procent. I betraktande härav framstår som ett betydande allmänt in- ' tresse, att statsverkets andel i väghållningskostnaderna i lämplig omfattning . motsvaras av inflytande på vägmedlens användning. För att ett dylikt in-

flytande skall nå önskvärd effektivitet synes det nödvändigt att gå något ut— över den beslutanderätt i fråga om vägbyggande och den efterhandskontroll å räkenskaperna, som redan nu finnas. Den förefintliga intressegemenskapen har synts de sakkunniga väl motivera, att visst utrymme beredes för stat-

ligt inflytande inom vägstyrelserna och hos vägfullmäktige. Man må visser- ligen icke överskatta den ekonomiska betydelsen av ett statligt insteg i den lokala Vägförvaltningen, men mycket vore vunnet, om därigenom tryggades ett intimare samarbete mellan distrikten och statens myndigheter; utan tvivel har det ock sin betydelse, att de statliga synpunkterna få göra sig gällande redan på ett tidigt stadium av vägärendenas behandling.

Det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt innehåller i avsevärd om- fattning bestämmelser i nu ifrågavarande hänseenden. Delvis innefatta dessa sådana regler, som även nu äro stadgade. Här må dock i korta drag lämnas en fullständig redogörelse för förslagets innebörd härutinnan.

En direkt representation i vägstyrelsen föreslås. Länsstyrelsen skall sålunda utse en ledamot jämte en suppleant. Har denne ledamot deltagit i avgörande av ärende, däri vägstyrelsen fattat mot hans mening stridande beslut, skall , han vara skyldig att anteckna avvikande mening till protokollet. Övriga sty- ' relseledamöter, minst två och högst fyra efter vägfullmäktiges bestämmande, utses av vägfullmäktige. För vägstyrelse skall finnas ett av länsstyrelsen efter vägfullmäktiges hörande utfärdat reglemente. Länsstyrelsen äger för— ordna om hållande av sammanträde med vägstyrelsen. Avskrift av vid väg- ! styrelsens sammanträde hållet protokoll skall ofördröjligen insändas till läns- styrelsen. Såväl förslaget till utgifts- och inkomststat som den sedermera fast- ställda staten skola i avskrift tillställas länsstyrelsen. Denna myndighet skall * vidare utse en av de tre revisorer, som skola granska vägstyrelsens förvalt—

_ ning, och revisorerna äga att när som helst inventera vägkassan samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Skulle läns— styrelsen finna ansvarsfrihet för vägstyrelsens förvaltning icke böra meddelas., äger länsstyrelsen förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder.

Med avseende å. vägfullmäktige innefattar förslaget icke någon motsvarande statlig representation. Emellertid skall länsstyrelsen underrättas _om vägfull- mäktiges sammanträde och äger själv förordna om hållande av extra sådant sammanträde. Landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar äger att vara tillstädes och deltagai överläggningarna men ej i besluten, och protokolls- avskrift skall tillställas länsstyrelsen.

I likhet med vad nu, ehuru i mindre utsträckning, är fallet, skola enligt för- slaget vissa beslut för att vinna bindande kraft underställas Konungen respek- tive länsstyrelsen för prövning och fastställelse. Sålunda skola vägfullmäk- tiges beslut angående upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av bor- gen, underställas Konungens prövning och fastställelse, där fråga är om lån, ställt på längre återbetalningstid än två år. Beslut, som avse upptagande av län eller ingående av borgen i andra fall än nyss nämnts och då vägdistriktets sammanlagda upplåning överstiger viss gräns, skola underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Detsamma gäller om beslut, som avse årsarvode till * ledamot av vägstyrelse eller till revisor eller utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år. I fråga om årsarvode äger länsstyrelsen, så framt det av vägfullmäktige beslutade beloppet överstiger vad som kan anses skä- ligt, fastställa arvodet att utgå med visst lägre belopp.

Såsom en betydelsefull nyhet ingå i lagförslaget stadganden om underställ- ning i vissa fall jämväl av vägstyrelses beslut. Sålunda skall beslut, som av- ser upplåtande av vägarbete på entreprenad, så framt arbetet innefattar en väsentlig del av väghållningen å den vägsträcka arbetet avser, underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Detsamma gäller om beslut, som avser tillsättande av vägmästare eller annan befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen. Därjämte skall underställning av beslut ske, då den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen låtit till protokol- let anteckna från beslutet avvikande mening. I samtliga dessa fall äger läns- styrelsen förordna i saken efter ty prövas lämpligast. Beslut, tillhörande förstnämnda båda kategorier, äro av den synnerliga betydelse för väghållning- ens ekonomi, att en prövning därav hos länsstyrelsen måste anses önskvärd, även om den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen icke haft av- vikande mening i saken. Vad åter angår de fall, då nyssnämnde styrelseleda- mot till protokollet antecknat avvikande mening, torde man kunna utgå från, att besluten i allmänhet innefatta frågor av sådan innebörd och betydelse, att avgörandet. bör läggas i länsstyrelsens hand. Vägstyrelsen har dock givetvis besvärsrätt, därest fastställelse av beslutet vägras.

Slutligen må i detta sammanhang nämnas stadganden av annan innebörd men dock huvudsakligen tillkomna i syfte att begränsa vägdistriktens utgifter eller möjliggöra en effektiv kontroll å desamma. I förstnämnda hänseende märkas normerande bestämmelser rörande dagarvoden, rese— och traktamentsersättning m. m. till vägstyrelseledamöter och revisorer, vilka bestämmelser överensstäm- ma. med de år 1931 i gällande väglag införda. Beträffande räkenskapsföring- en har stadgats, att densamma skall ske enligt av Konungen meddelade före- skrifter. Den förordade minskningen av antalet vägdistrikt torde i bety- dande grad komma att underlätta genomförandet av den önskvärda enhetlig- heten i fråga om vägdistriktens räkenskaper. Förslaget stadgar slutligen, att , penningar eller värdehandlingar, som för vägdistriktets räkning innehavas av * vägstyrelsen, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra penning- ar eller värdehandlingar, samt att penningme—del, som ej erfordras för verk- ställande av nära förestående utbetalningar, skola för vägdistriktets räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.

Såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, innebär de sakkunnigas förslag i jämförelse med nu gällande bestämmelser en betydande förstärkning av det statliga inflytandet i den lokala Vägförvaltningen. Det lärer dock icke kunna med fog göras gällande, att förslagets genomförande skulle leda till icke rimliga ingrepp i vägdistriktens självstyrelse. De sakkunniga vilja betona, att förslaget ytterst syftar till ett ur skilda synpunkter önskvärt samarbete mel- , lan statliga och vägkommunala myndigheter, vägväsendet och skattedragarna * till båtnad. ! Särskilda be- Det torde vara tämligen klart, att de föreslagna bestämmelserna rörande orga- ] fåzäåäåfåå nisationen inom vägdistrikt å landsbygden ej lämpligen kunna, åtminstone |

icke utan vidare eller i allmänhet, tillämpas med avseende å vägdistrikt bestå- ! 1 1 ]

ende av stad. Detta förhållande har sin grund i huvudsakligen samma om- ständigheter, som gjort att de sakkunniga funnit sig förhindrade föreslå sam- manslagning i väghänseende av stad med angränsande landsbygdsdistrikt. Stadskommunerna hava av ålder varit och hava ännu mer under reglerande in- flytande av den för dem särskilt gällande kommunallagen vuxit till samhäl- len av stor administrativ fasthet med väl ordnad självstyrelse. Det kan vid sådant förhållande icke gärna bliva tal om annat än att låta väghållningen i stad bliva en vanlig kommunal angelägenhet, för vars handhavande lagen om kommunalstyrelse i stad och på grund av denna tillkomna stadgar och regle- menten höra i huvudsak bliva normerande.

Med hänsyn till att även städernas väghållningskostnader, enligt vad de sakkunniga tänkt sig, skola till övervägande delen i sista hand gäldas av stats- medel, hava de sakkunniga emellertid, i anslutning till vissa av lagförslagets bestämmelser angående vägdistrikt på landet, föreslagit stadganden i syfte att även för städernas del, utöver vad som gäller för kommunala ärenden i all- mänhet, tillförsäkra statens vederbörande organ erforderligt inflytande i all— mänhet och möjlighet att utöva nödig kontroll i synnerhet över medelsförbruk- ningen. Emellertid synes det mindre lämpligt att utan vidare låta vad som härutinnan föreslagits för landsbygdens del i tillämpliga delar gälla för stä- derna, utan torde enklare och mindre vittgående stadganden här vara till- fyllest. Den svenska kommunala självstyrelseförvaltningen år med sin mång- sidiga verksamhet, till övervägande del eller i varje fall i utpräglad grad eko- nomiskt betonad som den är, enligt de sakkunnigas uppfattning väl skickad att på ett tillfredsställande sätt handhava sådana angelägenheter, som röra den allmänna väghållningen även med behörig hänsyn tagen till det betydande stats- intresse, som är knutet därtill. Särskilt kan det sagda anses gälla städerna, vilkas förvaltningsorgan ju för övrigt allt hitintills ombesörjt alla ärenden hö- rande till städernas vägväsen—die, frånsett i viss mån de numera icke så tal- rika fall, där naturaväghållning av vissa därtill särskilt skyldiga ännu be- står. Härtill kommer ytterligare, att i städerna finnes en särskild myn— dighet, magistraten respektive stadsstyrelsen, som det åligger att utöva legal och statlig uppsikt över kommunalförvaltningen och detta beträffande såväl de beslutande som de verkställande och i inskränkt bemärkelse förvaltande or- ganen. Vidare må beaktas, att den i städernas förvaltning anställda persona- len i allmänhet är kameralt och administrativt skolad och i de flesta fall även tekniskt utbildad. Härmed ernås ett ämbetsmannamäss-igt inslag i förvaltning- en med därav följande noggrannare aktgivande på reglementen och författ- ningar än som i regel torde kunna bliva fallet vid ett rent lekmannastyre, och varigenom i huvudsak torde nås samma syftemål, som avsetts med de för lands— bygdens vidkommande föreslagna bestämmelserna om länsstyrelsens direkta och indirekta medverkan i förvaltningen.

Rikets städer äro alla, vad angår våglängden, mycket små distrikt. En jämförelse mellan å ena sidan våglängderna i de olika städerna och å andra sidan städernas storlek till folkmängd och i andra avseenden visar, att den del

av det kommunala förvaltningsarbetet i städerna, som påkallas av väghållning- en, är av relativt mycket ringa omfattning och detta även i en mindre eller medelstor stad med förhållandevis stort vägnät.

Med avseende å redovisning och räkenskapsföring samt kontroll över me- delsförvaltningen böra dock bestämmelserna för stad, så nära som med hänsyn till olikheterna i fråga om förvaltningsorganen är möjligt, överensstämma med vad som föreslagits beträffande landsbygdens vägdistrikt.

I fråga om vägdistrikt, bestående av stad, innebär de sakkunnigas förslag i ovan berörda avseenden i huvudsak följande. Distriktets beslutanderätt ut- övas av stadsfullmäktige. Länsstyrelsen skall underrättas om stadsfullmäk— tigesammanträde, varvid till vägväsendet hörande ärende skall behandlas. Vid sådant sammanträde äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att deltaga i fullmäktiges överläggningar. Såsom vägstyrelse skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd, som stadsfullmäktige därtill utse. Läns- styrelsen äger icke såsom i fråga om vägdistrikt på landet förordna någon le- damot i vägstyrelsen och styrelsens beslut skola icke i något fall underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Däremot skall även beträffande stad gälla, att vägstyrelsens protokoll liksom den fastställda utgifts- och inkomst- staten i avskrift skola tillställas länsstyrelsen. Räkenskaperna skola föras en- ligt av Konungen meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen skall utse en revisor 5 att jämte stadens egna revisorer granska förvaltningen, i vad den avser väg— * hållningen, och skall frågan om ansvarsfrihet i detta avseende prövas icke blott av stadsfullmäktige utan även av länsstyrelsen.

Medel till bestridande av väghållningskostnaderna.

Ett av de betydelsefullaste spörsmålen inom. vägväsendets område är frå- gan om vem som i sista hand skall svara för de med väghållningen förenade kostnaderna. Tidigare vilade vägbördan till övervägande delen på de väg- hållningsskyldiga och i övrigt på staten, men under senaste årtiondet har mo- tortrafiken inträtt såsom tredje part. Nyssnämnda spörsmål har sålunda ut- vecklat sig till en fråga om berörda kostnaders fördelning mellan tre parter, vägdistrikten, staten och motortrafiken. De medel, som beskattningen av nämn- da trafik inbringar, d. v. s. automobilskattemedlen, äro visserligen att anse som statsmedel, men då i det följande talas om statens bidrag till väghållningen ] avses därmed bidrag av vanliga statsmedel. Den allmänna övergången till | vägunderhåll medelst vägkassan samt den med vägtrafikens ökning och för- 1 ändring sammanhängande kraftiga stegringen av väghållningskostnadema hava föranlett en successiv utbyggnad av de bestämmelser, som reglera kost- ] nadsfördelningen. Ur olika synpunkter synes det angeläget, att spörsmålet | om denna fördelning underkastas en grundlig omprövning i syfte att vinna en ] riktig avvägning av vederbörande parters ekonomiska delaktighet i väghåll- ! ningen och även att, i den mån det i denna ordning må befinnas möjligt, finna utvägar till en kostnadsstabilisering. !

Innan de sakkunniga närmare ingå på förevarande spörsmål, må i all kort— het redogöras för hittills gällande regler om bidrag till väghållningen från statens och motortrafikens sida. Vad då först angår landsbygden åligger det vägdistrikten att —— bortsett från byggande av ödebygdsväg — utföra väghåll- ningen och, i den mån erhållna bidrag icke förslå till utgifterna-s bestridande, täcka dessa genom uttaxering av vägskatt. Såsom förut nämnts utgå emeller- tid numera bidragen efter sådana grunder, att vägdistrikten bära endast den mindre delen av kostnaderna.

Efter tillkomsten av 1891 års väglag gällde, att de väghållningsskyldiga skulle bära den huvudsakliga underhållsbördan, medan staten påtog sig större delen av kostnaderna för nyanläggning av väg ävensom, i den mån sådant före- kom, för omläggning och förbättring av väg. Enligt nämnda lag i dess första lydelse lämnade staten sålunda ett bidrag av 10 procent av den uppskattade kostnaden för underhållet. Detta bidrag höjdes sedermera år 1905 till 15 och år 1918 till 30 procent. Till byggande av väg bidrog staten däremot med två tredjedelar av den beräknade kostnaden. Även denna statens andel har seder- mera ökats. Jämsides härmed hava de för olika slag av vägar avsedda stats- medlen avgränsats från varandra genom upptagande å riksstaten av särskilda. anslag för de skilda ändamålen. Med motortrafikens genombrott stegrades emellertid kraven på de allmänna. vägarnas standard, och automobilskattemed- len utnyttjades ock i första hand till bestridande av kostnader för omläggning och förbättring av väg. Mycket snart måste dock automobilskattemedlen tagas i anspråk även för lindrande av den väsentligen genom motortrafiken kraftigt ökade underhållsbördan, och efter hand har en allt större del av medlen kom- mit att disponeras för detta ändamål.

Enligt de författningar, som gällde under sist tilländalupna budgetår, 1931/ 1932, har fördelningen av väghållningskostnaderna, vad angår landsbygden, gestaltat sig på i huvudsak följande sätt. Till vägunderhållet hava distrikten uppburit bidrag dels enligt väglagen med 30 procent av verklig respektive uppskattad kostnad, vilket bidrag finansierats till hälften med automobilskat- temedel och till hälften med vanliga statsmedel, dels ock, där vägarna över- tagits till underhåll medelst vägkassan, med 45 procent av verkliga kostnaden för underhållet, vilket bidrag helt utgått av automobilskattemedel. Samman- lagda underhållsbidraget har alltså, bortsett från några få obetydliga distrikt med naturaunderhåll, uppgått till 75 procent — 15 procent från staten och 60 procent från motortrafiken —- medan återstoden av underhållskostnaden, 25 procent, stannat på distrikten. Kostnaderna för nyanläggning av väg hava fördelats mellan staten och distrikten på sådant sätt, att staten regelmässigt bidragit med 75 procent av den beräknade kostnaden. Möjlighet har likväl förelegat för Kungl. Maj:t att bevilja högre bidrag till byggande av enkla bygdevägar. Dessutom bygger staten i egen regi ödebygdsvägar och tillfarts- vägar till inlandsbanan. Till dessa sistnämnda vägföretag skall vederbörande vägdistrikt bidraga med vissa naturaprestationer och kan därjämte förpliktas att bidraga med visst belopp i penningar, i allmänhet högst en sjättedel av den beräknade kostnaden. Till omläggnings- och förbättringsarbeten hava väg-

distrikten erhållit bidrag av automobilskattemedel med högst 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prö— vats böra beviljas.

Det skulle alltså kunna sägas, att vägdistrikten under det sistförflutna året haft atti stort sett bestrida 25 procent av utgifterna för såväl underhålls- som byggnadsarbeten. Distriktens andel i den totala vägbördan har emellertid överstigit nämnda procenttal, och detta trots att förhöjt bidrag utgått dels till underhållet i mera skattetyngda distrikt, dels till underhåll av all ödebygds- väg, dels ock i åtskilliga fall till byggande av väg, särskilt till omläggning och förbättring av huvudväg. Att distriktens andel i den totala vägbördan det oaktat icke oväsentligt överstigit 25 procent sammanhänger därmed, att di— strikten hava att svara för en del kostnader, till vilka intet bidrag erhålles, exempelvis räntor och amorteringar med visst undantag, marklösen i vissa fall samt vägbyggnadskostnader, i den mån de överskrida beräknat belopp.

Vid 1932 års riksdag hava fattats beslut rörande dispositionen av automobil— skattemedlen, vilka beslut innebära betydande avsteg från hittills tillämpade principer och i främsta rummet föranletts av den nu rådande statsfinansiella situationen. Sålunda hava till automobilskattemedlens specialbudget för bud— getåret 1932/1933 överförts förutom två med vanliga statsmedel hittills finansierade mindre anslag till den statliga vägorganisationen i länen —- an- slaget till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar samt återstående hälften av de enligt allmänna väglagen och lagen om ödebygdsvägar utgående underhållsbidragen. I samband med denna överföring av anslag å inemot 136 miljoner kronor hava beslutats sådana ändringar i bestämmelserna om automobilbeskattningen, att en högst avsevärd ökning av automobilskattemed— len kan förväntas. I riksstaten för budgetåret 1932/1933 hava dessa medel beräknats till 80 miljoner kronor.

I den till 1932 års riksdag avlåtna propositionen (nr 174), vari skärpning av automobilbeskattningen föreslogs, anförde chefen för finansdepartementet, bland annat, följande:

»En överflyttning, på sätt i statsverkspropositionen föreslagits, av dels det anslag till bidrag till vägunderhållet på landet, som hittills gäldats med van— liga statsmedel, dels anslaget till byggande av landsvägar och vanliga bygde— vägar, dels ock de två anslag till vägorganisationen i länen, vilka hittills gäl- dats med vanliga statsmedel, att utgå av automobilskattemedel, skulle med— föra, att med dylika medel kunna beräknas komma att gäldas år 1932 595 procent av sammanlagda kostnaderna för städernas för automobiltrafiken vik- tiga vägar och gator samt för vägväsendet å landsbygden och likaledes 595 procent av enbart sistnämnda kostnader samt är 1933 655 procent respektive 67 procent av samma kostnader. En överflyttning redan nu i sådan omfatt- ning av statens utgifter för vägväsendet från den egentliga skattebudgeten till att täckas med automobilskattemedel kan antagas hålla sig inom ramen för vad en utredning kommer att utvisa i fråga om den procentuella storleken av det bidrag, som automobiltrafiken bör lämna till bestridande av kostnader- na för vägväsendet. Ur det material, som hopbragts vid de sistlidet år före- tagna trafikräkningarna, hava stickprov tagits för att vinna upplysning om motorfordonstrafikens omfattning i förhållande till hästfordonstrafiken. Samt—

liga dessa prov häntyda på, att icke ens med det förslag till ytterligare beskatt— ning av motorfordonen, som här framläggas, dessa fordon komma att deltaga i kostnaderna för vägväsendet i den omfattning, som motsvarar deras andel i den vägslitande trafiken.»

Riksdagen beslöt visserligen den föreslagna överflyttningen men anförde i skrivelse (nr 283), bland annat, följ-ande:

»Riksdagen har ej kunnat undgå att hysa starka betänkligheter mot för- slaget. Erinras må, att detta anslag hittills alltid betraktats som ett statens bidrag för vårt allmänna vägväsens utveckling av beskaffenhet att böra be- stridas som en vanlig statsutgift. På grund av rådande, budgetärt svåra läge har riksdagen dock ej velat motsätta sig att, vad nästa budgetår beträffar, automobilskattemedlen tagas i anspråk för att bereda anslagstäckning för ifrågavarande anslag till vägbyggnader. Av liknande skäl har riksdagen an- sett sig böra bifalla Eders Kungl Maj:ts förslag, att hela det statliga väg- underhållsanslaget må utgå av automobilskattemedel. Riksdagen förutsätter emellertid härvid, att i samband med nu pågående utredningar om vårt väg- väsen och de lämpliga formerna för dess allmänna. utveckling jämväl beaktas skälig-heten av att från allmänna budgeten alltjämt i erforderlig utsträckning lämn-as bidrag för finansieringen av utgifterna för de allmänna vägarna.»

Vad riksdagen sålunda uttalat giver otvetydigt vid handen, att det stats- finansiella läget varit den huvudsakliga anledningen till den förändrade medelsdispositionen och att det slutliga ställningstagandet till dessa spörsmål blir beroende av resultatet av de pågående utredningarna på området.

Till upplysning om' beloppet av de kostnader, som väghållningen medför, må nämnas, att dessa "beräknas, vad angår landsbygden, hava uppgått år 1930 till över 84 miljoner kronor och år 1931 till över 88 miljoner kronor. Mot- svarande -belopp för åren 1932 och 1933 torde kunna beräknas till över 97 respektive över 102 miljoner kronor. Beloppen avse nettokostnaderna, sedan från bruttokostnaderna avdragits färjavgifter och andra inkomster av dylik art. Kostnaderna fördela sig å vägskattemedel, vanliga statsmedel och auto- mobilskattemedel i procent räknat på sätt framgår av följande tabell:

Andelskvot. Vägskatte- Vanliga stats- Bilskatte- År medel medel medel

% % % 1930 ............. 40 155 44'5 1931 ............. 35'5 16” 5 48 1932 ............. 31'5 9 595 1933 ............. 30'5 2'5 67

Beträffande de allmänna vägarna i städerna är det svårare att angiva kost- nad-sbelopp beroende dels därpå, att i ett antal städer fastighetsägarna utföra väghållning in natura, och dels därpå, att utgifterna för väghållningen och ut- gifterna för gatuhållningen ofta nog icke åtskiljas. Enligt Schallings utred- ning (sid. 160) har bruttokostnaden för väghållningsbesväret i städerna i medeltal för åren 1925—1929 beräknats till cirka 8 miljoner kronor och netto- kostnaden till cirka 7 miljoner kronor.

Kostnaderna för vägunder- håll.

Enligt de sakkunnigas förslag till lag om allmänna vägar skall staten bygga riksväg och ödebygdsväg samt vägdistrikten ombesörja väghållningen i öv— rigt. Med den sålunda dragna gränsen mellan statens och distriktens väghåll- ning är däremot icke sagt, av vilka medel kostnaderna i sista hand skola gäl- das. Samma lagförslag innehåller visserligen, att vederbörande distrikt kan förpliktas att lämna visst mindre bidrag till statens vägbyggande, högst en tiondel i fråga om riksväg och i allmänhet högst en sjättedel vad angår öde- bygdsväg, allt i förhållande till den beräknade kostnaden, men lämnar helt öppen den väsentligt betydelsefullare frågan om bidrag till distrikten. Där- emot har i 57 år av förslaget till lag om vägdistrikt anmärkts, att till be- stridande av kostnaderna för väghållningen (d. v. s. distriktens) utgår bi— drag av statsmedel efter ty därom är särskilt stadgat. Med statsmedel avses då icke blott vanliga statsmedel utan jämväl automobilskattemedel. Det sy- nes nämligen icke höra i lag fastslås, efter vilka grunder bidragen skola be- räknas eller i vad mån de skola gäldas av vanliga statsmedel eller av auto- mobilskattemedel. Särskilt sistnämnda fråga är i första hand beroende av motortrafikens och annan trafiks utveckling samt andra omständigheter, som svårligen kunna överblickas för någon längre tid framåt. Såsom erfarenhe- ten visar är den statsfinansiella situationen en viktig faktor att räkna med i detta sammanhang. Starka skäl tala således för att i annan författning än lag reglera denna fråga.

Då utarbetande av fullständiga "bestämmelser för reglering av den synner- ligen betydelsefulla frågan om' bidrag till distriktens väghållning skulle för- utsätta kännedom om åtskilliga för de sakkunniga nu icke tillräckligt kända förhålla-uden, som torde bliva föremål för utredning i annan ordning, hava de sakkunniga, ehuru de ägnat förevarande fråga en ingående prövning, icke ansett sig böra utarbeta förslag till författningar i ämnet. När de sakkun— niga här nedan framlägga sin åsikt om väghållningskostnadernas skäliga för- delning, lägges sålunda huvudvikten på frågans principiella sida.

Den ekonomiskt sett betydelsefullaste delen av väghållningen är otvivel- aktigt vägunderhållet, däri inbegripet såväl barmarksunderhåll som vinterväg- hållning. Underhållskostnaderna hava särskilt under senare år så kraftigt stegrats, att det måste framstå såsom en angelägenhet av särskild Vikt att söka i möjligaste mån begränsa dem, givetvis utan att därigenom nödigt Väg- underhåll eftersättes. Till belysande av underhållskostnadernas oerhörda ök- ning må lämnas följande sammanställning beträffande landsbygden för tiden från och med år 1927, det år då de allmänna vägarnas övertagande till under- håll medelst vägkassan mera allmänt hunnit genomföras.

År 1927 År 1928 År1929 År 1930 År 1931 År 1932 Miljoner kronor

1) Barmarksunderhåll. . . . 30'00 33'80 37"18 42'12 (beräknat (beräknat 2) Vinterväghållning . . . . 2'69 2'87 in? 2152 belopp) belopp) 3) Förvaltningskostnad . . . 1'46 1'88 209 1130 52'0 54'0

Summa milj. 3415 3805 Me:; 4654 52'0 54'0

Såsom av sammanställningen framgår är det främst barmarksunderhållet, som verkat höjande på de årliga sammanlagda kostnadssiffrorna. Orsakerna härtill torde främst vara att finna i faktiskt ökad vägslitning samt i den om— ständigheten, att övergången från naturaunderhåll till vägkasseunderhåll -—— en övergång som inom ett ganska avsevärt antal distrikt ägt rum först under senaste åren regelmässigt medfört en högre siffra för den verkliga kost- naden än för den tidigare, uppskattade. Men därjämte — och detta förhål- lande torde icke böra förbises har det successivt höjda bidraget av au- tomobilskattemedel till vägunderhållet utan tvivel haft återverkningar i detta hänseende. Då till beräkningsgrund för ett så högt bidrag som det nuvarande, d. v. 's. minst 75 procent, lägges den verkliga kostnaden, leder detta lätt till att sparsamhetssynpunkten icke Vinner tillbörligt beaktande. I viss omfatt- ning har ock den i allmänhet lika procentuella storleken av bidragen till för- bättringsarbeten och till underhåll medfört en tendens att på underhållskontot lägga kostnader för förbättringsarbeten, som utan tillämpning av sådan bok- föring fått anstå i avvaktan på bidrag till arbetena såsom förbättringsarbeten. Med den utveckling vägväsendet numera fått är emellertid en stabilisering av underhållskostnaderna icke blott i högsta grad önskvärd utan torde även Vara möjlig att genomföra. Denna uppfattning bestyrkes ock av erfarenheter från ett flertal vägdistrikt. Visserligen måste fortsatt utvidgning av vägnätet verka höjande på underhållskostnaden, men å andra sidan lärer det omfattande vägförbättringsarbetet i icke ringa mån verka i motsatt riktning.

I syfte huvudsakligen att åvägabringa planmässighet och nödig sparsam- het beträffande väghållningen i allmänhet och alltså även vad angår vägun- derhållet ”hava, såsom i annat sammanhang framhållits, i förslaget till lag om vägdistrikt införts en hel del bestämmelser, avsedda att 'bereda statens organ möjlighet att i fråga om väghållningen utöva inflytande och kontroll i långt högre grad än för närvarande. Vidare torde en indelning av riket i större vägdistrikt än de nuvarande komma att främja en rationell väghållning och i flera avseenden medföra en begränsning av utgifterna, särskilt förvaltnings- kostnaderna. Emellertid synes det antagligt, att ökat statligt inflytande och skärpt kontroll från statsorganens sida icke ens i förening med ändring av distriktsindelningen skola kunna åstadkomma den stränga sparsamhet, som är av nöden för att ej kostnaderna för vägunderhållet fortfarande skola steg- ras i rask takt. En sådan sparsamhet torde icke kunna ernås med bibehål- lande av det nuvarande systemet för underhållsbidragets bestämmande. Det förhållandet, att kostnaderna endast till en jämförelsevis ringa 'del stanna på vägdistriktet, kan lätt medföra, att andra än strängt ekonomiska synpunkter göra sig gällande vid underhållsarbetets planläggning och utförande, särskilt i händelse arbetet för ortsbefolkningen medför fördelar, exempelvis i form av ökade arbetstillfällen. Nu gällande bestämmelse, att bidraget skall beräknas å distriktets verkliga underhållskostnader, bör visserligen rimligtvis tolkas så, att bidrag icke skall utgå ti'll oskäliga kostnader, men det lärer i de flesta fall vara svårt för den statliga räkenskapsgranskaren att utan ingående un- dersökning angående varje utgiftspost avgöra, huruvida den är till beloppet

skälig eller ej. Ur sparsamhetssynpunkt är det emellertid icke nog med att kostnaderna icke bliva oskäliga, utan är det av största vikt, att över huvud inga andra kostnader nedläggas än de för ett fullgott vägunderhåll nödiga. Vad nyss sagts om' svårigheten för räkenskapsgranskaren att pröva beloppens skälighet gäller även hans möjlighet att avgöra, huruvida och i vilken mån de redovisade underhållskostnaderna i själva verket hänföra sig till förbätt— ringsar-beten, som oriktigt förts på underhållskontot.

Vill man uppnå en stabilisering av utgifterna för vägunderhållet, lärer man enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning vara nödsakad att övergå till ett nytt system för underhållsbidragets bestämmande, ett system där bidraget göres beroende av såväl en efter skäliga grunder i förväg beräknad kostnad som ock till viss grad den verkliga kostnaden. Såsom nedan när- mare utvecklas, skulle systemet innebära i huvudsak, att bidrag lämnas till all av den granskande myndigheten godkänd underhållskostnad' men att bi- draget, i den mån denna kostnad överskjuter den i förväg beräknade, utgår efter sådan grund, att den vida större delen av nämnda merkostnad stannar å vägdistriktet. Vad nu sagts om bidragets beroende av en i förväg gjord uppskattning skulle dock icke gälla bidrag till vinterväghållningen, enär denna är i så hög grad beroende av de år från år skiftande klimatiska för- hållandena, att en någorlunda säker beräkning icke kan göras. Bidraget till vinterväghållningen torde därför böra utgå efter andra grunder än bidraget till barmarksunderhållet.

För att uppnå en rättvis fördelning av underhållsbördan hör, vad angår bar- marksunderhållet, åtskillnad göras mellan å ena sidan den- del av kostna- den, som kan anses motsvara de underhållsarbeten, vilka oavsett trafiken måste nedläggas å vägarna för deras vidmakthållande i tillfredsställande skick, och å andra sidan den del av kostnaden, som motsvarar de underhållsarbeten, som föranledas av trafikens vägslitande inverkan. Till förstnämnda underhålls- arbeten höra sålunda, bland andra, grusning och hyvling av vägbana, i den mån den rönt inverkan av tjällossning eller fuktig väderlek, dikning, trum- Ombyggnad, bortröjning av träd och buskar samt vidmakthållande av skydds- värn och vägmärken. Kostnaden för dylika arbeten kan anses som grund- kostnad för vägunderhållet. Övrig kostnad, (1. v. 5. den av trafiken orsakade, benämnes här nedan vägslitningskostnad. Den på vägunderhållet belöpande förvaltnin'gskostnaden är, teoretiskt sett, att anse delvis som grundkostn-ad och delvis som vägslitningskostnad. Då emellertid underhållsarbetet till över- vägande delen föranledes av trafikens inverkan på vägarna och då praktiska skäl tala mot en uppdelning av förvaltningskostnaden, synes denna jämfö- relsevis obetydliga del av de samfällda utgifterna för underhållet i sin helhet böra räknas som vägslitningskostnad. Därunder böra likaledes inräknas ut— gifter för drift av färja.

Vad grundkostnaden angår lärer man med ganska stor tillförlitlighet kunna för varje vägdistrikt uppskatta en medelkostnad per vägmeter. De viktigaste faktorerna härvidlag äro arbetslöner, pris å grus och andra väghållningsämnen, barmarkstidens längd samt geologiska förhållanden, exempelvis förekomsten

av jäslera. Sedan medelkostnaden per vägmeter beräknats, blir, med kännedom om distriktets sammanlagda våglängd, uppskattningen av grundkostnaden för distriktet endast en enkel räknefråga.

Svårigheten att beräkna vägslitningskostnaden är givetvis åtskilligt större, i det att härvidlag icke blott nyssnämnda faktorer och vägnätets längd utan även trafikens art och omfattning inverka. En av de sakkunniga, byråchefen Bolinder, har på deras uppdrag sökt att, vad beträffar landsbygdens vägar, på grundval av berörda faktorer för varje län uträkna ett kvottal, angivande den på länet belöpande procentuella andelen av den nödiga vägslitningskostnaden i hela riket. Bolinders beräkningar, som avse jämväl grundkostnaden i de olika länen, hava av honom sammanfattats i en promemoria, vilken såsom bilaga fogats vid detta betänkande. De utförda kvottalsberäkningarna bygga på det i de olika länen registrerade motorfordonsbeståndet. Även om de siffror, som vid undersökningen använts såsom koefficienter för de på beräkningarna inverkande faktorerna, tarva på ytterligare utredningar grundade jämkningar och möjligen även andra faktorer böra vinna beaktande, hålla de sakkunniga dock före, att man med en metod sådan som den använda skall kunna med nödig tillförlitlighet fastställa dels den absoluta grundkostnaden för varje väg- distrikt dels ock på de olika länen belöpande procentuella andelar av den sam- manlagda vägslitningskostnaden. Den goda överensstämmelsen mellan de för länen medelst den använda metoden uträknade procenttalen och de motsvarande tal, som hänföra sig till länens verkliga underhållskostnader åren 1929 och 1930, lämna stöd för denna mening.

Sedan sålunda för länen satts kvottal enligt vad nyss sagts, bör varje läns tal, efter förslag av länsstyrelsen, uppdelas på de skilda distrikten inom länet, varigenom ett vart av dessa erhåller sitt jämförelsetal. Uppdelningen torde böra ske med ledning av de verkliga underhållskostnaderna, jämförda med tra— fikräkningars resultat m. m. En betydande minskning av distriktens antal, så- som de sakkunniga förordat, skulle komma att väsentligt underlätta en rättvis uppdelning. Med användande av de sålunda satta jämförelsetalen bleve det en enkel räkneoperation att mellan rikets samtliga distrikt fördela de medel, som av riksdagen anslagits till bestridande av vägslitningskostnaden.

Beträffande härefter den betydelsefulla frågan, enligt vilka grunder och av vilka medel vägdistrikten skola erhålla bidrag till underhållskostnaderna, gäller det icke blott att uppnå en rättvis fördelning av underhållsbördan mellan väg- distrikten, staten och motortrafiken. Det är dessutom av synnerlig vikt, att grunderna för bidragsberäkningen bestämmas så, att vägdistrikten, även om de såsom för närvarande skola bära endast en mindre del av kostnaderna, lik- väl få ett starkt intresse av att dessa icke skjuta i höjden.

Vad först angår grundkostnaden avser den, såsom förut nämnts, arbeten, som oavsett trafikens inverkan fordras för vägarnas vidmakthållande. Detta vid- makthållande måste anses vara ett speciellt ortsintresse, men jämväl staten och motortrafiken hava av lätt insedda skäl intresse därav och böra förty bidraga till bestridande av kostnaderna i fråga. Beträffande bidragets procentuella storlek torde viss hänsyn böra tagas till underhållsbördans tyngd i respektive

distrikt, och kunna i sådant avseende erforderliga jämförelsetal förde olika landsbygdsdistrikten erhållas genom att för varje distrikt dela den beräknade grundkostnaden med antalet vägskattekronor. Enligt vad de sakkunniga anse skäligt, bör bidrag till nyssnämnda distrikt utgå sålunda, att varje distrikt erhåller grundbidrag med 20 procent av distriktets beräknade kostnadssumma samt att distrikt, vars på ovan angivet sätt uträknade jämförelsetal överstiger riksmedeltalet, utöver grundbidraget erhåller tilläggsbidrag med belopp, utgå- ende för varje vägskattekrona med 40 procent av skillnaden mellan distriktets jämförelsetal och nämnda medeltal. Bidraget torde skäligen böra lämnas till hälften av vanliga statsmedel och till hälften av automobilskattemedel. Om bi- dragsbeloppet, i enlighet med vad nu föreslagits, bestämmes utan hänsyn till den verkliga underhållskostnaden, kan i följd härav bidraget utbetalas i för- skott.

Beträffande härefter vägslitningskostnaden är att märka, att motortrafiken utgör den alldeles övervägande delen av vägtrafiken — enligt senaste trafik- räkningar inemot 90 procent, per fordon räknat. Med hänsyn härtill och då man i varje fall lärer 'vara hänvisad till en fördelning efter stora linjer, torde väg- slitningskostnaden böra helt gäldas av automobilskattemedel. Om motortrafi- ' ken sålunda får svara för hela vägslitningskostnaden, bör som kompensation för denna något för stora belastning en motsvarande lättnad beredas samma tra- fik vid bestämmandet av dess skäliga andel i grundkostnaden, vilket förhållande också beaktats av de sakkunniga vid behandlingen av frågan om sistnämnda kostnads fördelning. Den mest praktiska lösningen är måhända att anse grund- kostnaden motsvara även det underhållsarbete, som föranledes av den mindre vägslitande samfärdseln, vartill bör räknas utom gång- och velocipedtrafiken jämväl den vanliga hästfordonstrafiken.

Det anslag, som erfordras för bestridande av vägslitningskostnaden, är gi- vetvis icke så lätt att bestämma. Andra jämsides med de vägsakkunnigas ar- bete pågående utredningar torde måhända öppna möjligheter att på grundval av trafikmängden beräkna även den absoluta storleken av nödig vägslitnings- kostnad. Skulle detta visa sig icke möjligt, lärer dock en någorlunda tillfreds— ställande måttstock kunna vinnas genom undersökning av senare års verkliga underhållskostnader, sedan därifrån utrensats vad som är att hänföra till för- bättringsarbeten och andra ovidkommande eller uppenbarligen för höga kost- nader.

Vad slutligen angår det fall, att den verkliga kostnaden skulle komma att överstiga summan av det för distriktet beräknade grundkostnadsbeloppet och det belopp, som distriktet enligt åsatt jämförelsetal erhåller till bestridande av vägslitningskostnaden, något som med ett rationellt och ekonomiskt bedrivet vägunderhåll ej alltför ofta torde behöva inträffa, bör av skäl, som förut fram- hållits, den större delen av dylik merkostnad stanna å vägdistriktet, och vilja de sakkunniga föreslå, att bidrag härtill lämnas med allenast en tredjedel att utgå av automobilskattemedel. Skulle trots en sådan fördelnings sparsamhets- främjande inverkan underhållet inom något distrikt år efter år draga en avse- värd dylik merkostnad, bör detta självfallet vid nästa uppskattning vara en

anledning till noggrann prövning, huruvida icke distriktets beräknade grund- kostnad eller dess kvottal i fråga om vägslitningskostnad eller båda dessa tal böra höjas.

Till åskådliggörande av innebörden av vad nu föreslagits må nämnas ett ex- empel.

För ett vägdistrikt, som har 80 000 vägskattekronor, har grundkostnaden uppskattats till 100 000 kronor. J ämförelsetalet för beräkning av tilläggs- bidrag är alltså en krona 25 öre, vilket tal antages överstiga riksmedeltalet med 25 öre. Distriktet erhåller förty grundbidrag med 20 procent av 100 000 kronor eller 20 000 kronor samt tilläggsbidrag med 40 procent av 25 öre eller 10 öre per vägskattekrona eller alltså 8000 kronor. Det till bestridan— de av vägslitningskostnaden för hela riket anslagna beloppet antages utgöra 30 000000 kronor. Distriktets procenttal härvidlag är 0-7, i följd varav den på distriktet belöpande delen av anslaget utgör 210 000 kronor, som utbeta- las till distriktet i den mån dess sammanlagda verkliga underhållskostnad överstiger den beräknade grundkostnaden. Visar sig den verkliga kostnaden uppgå till exempelvis 305000 kronor, anses vägslitningskostnaden utgöra 205 000 kronor, vilket belopp förty utbetalas. Belöper sig däremot den sam- manlagda verkliga kostnaden till exempelvis 325000 kronor, erhåller distriktet, utöver bidrag till grundkostnaden med 28 000 kronor, hela före- nämnda belopp å 210 000 kronor samt därjämte bidrag med 331/3 procent av merkostnaden, 15 000 kronor, eller alltså 5 000 kronor, i följd varav samman- lagda bidraget kommer att belöpa sig till 243 000 kronor.

I fråga om automobilskattemedlens användning för bestridande av under- hållskostnader torde det böra tagas under övervägande att av nämnda medel avsätta visst belopp att utgå i form av extra bidrag till kostnader för be- läggningar med begränsad varaktighet. En övergång till bestämmande av bidrag i första hand efter beräknat kostnadsbelopp kan nämligen tänkas med- föra en viss obenägenhet hos distrikten att utföra dylika ganska kostsamma men i många fall behövliga beläggningar. Enligt de sakkunnigas på annat ställe närmare uttalade uppfattning är vägbanas förseende med varaktig eller s. k. helpermanent beläggning att hänföra till förbättring av väg och saknar därför i detta sammanhang intresse.

Vad ovan sagts om fördelning av underhållskostnaderna har haft avseen- Kostnaderna de å barmarksunderhållet. En icke oväsentlig del av dessa kostnader av- ser emellertid vinterväghållningen. På denna kunna icke anläggas samma synpunkter som på barmarksunderhållet. Vinterväghållningen är, såsom förut framhållits, så väsentligt beroende av de år från år starkt skiftande klimatiska förhållandena, att hållpunkter för en tillförlitlig beräkning sak- nas. Sålunda hava kostnaderna för vinterväghållningen å landsbygden un— der åren 1927—1930 uppgått till respektive 269, 287, 512 och 262 miljoner kronor. Med hänsyn härtill lärer man till grund för bestämmande av bidra- gets belopp fortfarande böra lägga uteslutande den verkliga kostnaden, och torde bidraget, såsom nu är fallet, skäligen böra utgå med 75 procent av denna. Vid bedömande av frågan, av vilka medel bidraget skall gäldas, är

för vinterväg-

hållning.

Kostnaderna

till en början att märka, att enligt de sakkunnigas lagförslag liksom enligt nu gällande lag det ankommer på länsstyrelsen att bestämma, huruvida väg, varå automobiltrafik är tillåten, skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik trafik, eller allenast i den utsträck- ning, som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört åkdon. Man torde alltså kunna utgå ifrån, att en del av landets vägnät vintertiden icke kommer att vara i för automobiltrafik lämpligt skick. Med hänsyn till den- na och övriga på frågan inverkande omständigheter vilja de sakkunniga så- som skälig lösning av fördelningsfrågan förorda, att i allmänhet två tredje- delar av bidraget bestridas med automobilskattemedel och återstoden med van- liga statsmedel. I enlighet härmed skulle kostnaderna för vinterväghållningen fördela sig med 25 procent på vägdistrikten, 25 procent på statsverket och 50 procent på motortrafiken. För normala fall synes en sådan fördelning rimlig och rättvis. Då emellertid de merkostnader, som under vissa vintrar uppkomma, väsentligen torde föranledas därav, att vid särskilda tillfällen ett intensifierat arbete måste utföras för vägarnas öppethållande, och då dessa arbeten väl huvudsakligen ske i motortrafikens intresse, synes det rimligt, att bidraget till berörda merkostnader gäldas uteslutande av automobilskatte- medel. För att tjäna som grundval för bidragsbeloppets bestämmande bör förty med ledning av medelkostnaden för exempelvis de fem senaste åren för varje vägdistrikt fastslås den normala årsomkostnaden för vinterväghåll- ningen.

Vad härefter angår fördelningen av kostnaderna för byggande av väg,

för byggude däri inbegripet jämväl omläggning och förbättring av väg, skulle de sakkun-

av väg

niga i detta sammanhang, d. v. s. i motiveringen till lag om vägdistrikt, kun- na inskränka sig till spörsmålet, i vad mån och av vilka medel distrikten böra erhålla bidrag till byggande av vanlig landsväg. Enligt förslaget till lag om allmänna vägar skall byggandet av annan allmän väg, d. v. s. riksväg och ödebygdsväg, åligga staten. Då det emellertid torde vara lämpligt att i ett sammanhang avhandla hela frågan om vägbördans fördelning, komma de sak- kunniga att nu beröra jämväl spörsmålet, hur statens vägbyggande bör finan- sicras.

Enligt förslaget till lag om allmänna vägar kan, såsom förut nämnts, väg- distrikt förpliktas att till byggande av riksväg bidraga med högst 10 procent av den beräknade kostnaden. Vid bedömandet av frågan, i vilken omfatt- ning automobilskattemedel skola användas till byggande av riksväg, må be— aktas, att nyanläggning av riksväg väl sällan kommer att utföras, utan torde byggandet i de flesta fall komma att bestå av omläggnings- och förbättrings- arbeten, huvudsakligen föranledda just av vägens betydelse för den långväga, genomgående motortrafiken. Vanliga statsmedel synas icke böra användas härför. De sakkunniga förorda således, att det anslag, som finnes böra upptagas å riksstaten för ifrågavarande ändamål, anvisas att utgå av auto- mobilskattemedel. Vad beträffar storleken av det belopp, som årligen bör anslås, må framhållas betydelsen av att riksvägarnas iordningställande sker så snart, att det med dessa vägar avsedda syftet vinnes inom en icke alltför

l i i l l

avlägsen framtid. Hänsyn måste dock självfallet tagas till behovet av auto- mobilskattemedel även för övriga vägändamål.

I fråga om vanlig landsväg lärer man för en avsevärd tid framåt få räkna med behov icke blott av omläggningar och förbättringar utan även av ny- anläggningar. I detta sammanhang må till en början erinras om, att enligt förslaget till lag om allmänna vägar alla sådana utom riksvägar och öde— bygdsvägar äro att hänföra till kategorien vanlig landsväg. Ur de syn- punkter, som i berörda lagförslag anlagts, är någon indelning av denna kate- gori i undergrupper icke erforderlig. Däremot torde, såsom i det följande ut- vecklas, i fråga om bidrag till byggande av vanlig landsväg viss åtskillnad böra göras mellan olika slag av sådana vägar.

Bidragen till anläggning av de med nuvarande terminologi såsom lands— vägar _och vanliga bygdevägar betecknade vägarna utgå, som förut nämnts, numera helt av automobilskattemedel. Ur rent saklig synpunkt kan det dock näppeligen anses berättigat, att kostnaderna för dylika vägar belasta alle- nast vägdistrikten och motortrafiken en uppfattning, som ock synes ligga, bakom riksdagens förut återgivna uttalande i ämnet. Visserligen förhåller det sig så, att sådan vägs tillkomst huvudsakligen grundar sig på ett i orten —— ofta nog sedan många år föreliggande behov av ny vägförbindelse och att den trafik, som kan väntas framgå å vägen, till övervägande del utgöres av motortrafik, vars krav i synnerlig grad blir avgörande vid bestämmande av vägens utförande, men då jämväl staten måste anses hava ett betydande in- tresse av nya trafikleders tillkomst, torde en kostnadsfördelning enligt intresseprincipen påkalla, att jämväl staten, såsom tidigare skett, lämnar bi- drag till nyanläggning av vanlig landsväg. Efter övervägande av de på frå- gan inverkande omständigheterna anse de sakkunniga, att till väganläggning, varom nu är fråga, vägdistrikten böra erhålla bidrag med 75 procent av den beräknade kostnaden att bestridas till två tredjedelar av vanliga statsmedel och till en tredjedel av automobilskattemedel. Till anläggning av ny vanlig landsväg av mera enkel typ, enligt nuvarande terminologi enkel bygdeväg, som till sin uppgift närmar sig ödebygdsväg, synes bidraget skäligen böra. helt bestridas av vanliga statsmedel.

Vad härefter angår omläggning och förbättring av vanlig landsväg torde i stort sett nuvarande kostnadsfördelning böra bibehållas. Till bestridande av kostnaden för dylika vägföretag erhålla vägdistrikten bidrag av automobil- skattemedel med högst 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej på. grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas. I det senare fal- let meddelar Kungl. Maj:t beslut därom. I stort sett torde det hava varit regel,, att bidrag utgått med högre andel än 75 procent, då fråga varit om vägar,. vilka kunna betecknas såsom huvudvägar. Till denna kategori är att hän- föra, förutom de vägar som de sakkunniga tänkt sig skola förklaras för riks-v vägar, jämväl ett ganska betydande antal andra landsvägar, länshuvudvägar. Frågan om finansieringen av riksvägarnas omläggning eller förbättring är förut behandlad. Vad åter angår dylika arbeten å länshuvudvägarna lärer ett högre bidrag av automobilskattemedel än 75 procent vara väl motiverat,

Städernas ställning i fråga om bi- drag av stats- medel.

om hänsyn tages till dessa vägars stora betydelse för motortrafiken, särskilt den mera långväga. Nu avsedda arbeten föranledas främst av denna trafiks krav på högre vägstandard. På grund av det anförda hålla de sakkunniga före, att till omläggning eller förbättring av vanlig landsväg bör lämnas bi- drag med 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej fråga är om läns— huvudväg, i vilket fall bidrag bör utgå med 85 procent. Bidragen böra lik- som nu bestridas av automobilskattemedel. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida icke för ett speciellt slag av omläggningsarbeten, nämligen sådana som avse åstadkommande av skenfri korsning mellan landsväg och järnväg, större andel av kostnaden än nyss sagts eller i vissa fall hela kostnaden bör gäldas av automobilskattemedel.

Vad slutligen angår byggande av ödebygdsväg synes anledning saknas att ifrågasätta ändring i nu gällande bestämmelser angående finansieringen av sådana vägföretag. Kostnaderna böra enligt de sakkunnigas åsikt fortfaran- de bäras av staten med visst mindre bidrag av vägdistrikten. Med ödebygds- väg avses ju väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom sko- gar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. Denna definition giver tydligt vid handen, att här i främsta rummet är fråga om ett rent statsintresse.

I anslutning till vad ovan sagts om fördelningen av kostnaderna för väg— hållningen må erinras därom, att enligt de sakkunnigas förslag varje stad skall bilda eget vägdistrikt. Det synes skäligt, att i bidragshänseende stads- distrikten, så långt sig göra låter, jämställas med landsbygdsdistrikten, och bör alltså den föreslagna kostn—adsfördelningen i tillämpliga delar gälla även vad angår allmän väg i stad. Den enda olikheten bortsett från att bestäm- melserna om ödebygdsväg självfallet icke få betydelse för stad —— skulle alltså bliva, att tilläggsbidrag till barmarksunderhållet ej kan komma stad till godo, enär vägskattekronor icke komma att påföras stadens skattskyldiga och något på underhållskostnadens förhållande till antalet sådana skattekronor grundat jämförelsetal förty ej kan åsättas stad. Denna olikhet mellan stad och landsbygd torde emellertid komma att sakna reell betydelse. Vägbördan innebär nämligen för städerna i allmänhet en jämförelsevis så ringa belastning, att tilläggsbidrag, även om formell möjlighet att erhålla dylikt förelåge, knap- past i något fall kunde ifrågakomma. I detta sammanhang må emellertid be- aktas, att de städerna nu tillkommande bidragen av automobilskattemedel äro avsedda att användas till både väg- och gatuhållning. Även om städerna i fråga om väghållningen, på sätt ovan förordats, i bidragshänseende jäm- ställas med landsbygden, böra de rättvisligen fortfarande erhålla bidrag av automobilskattemedel även till gatuhållningen. En stor del av städernas ga- tor hava ju för den allmänna samfärdseln samma eller ännu större betydelse än de allmänna vägarna, medan åter andra gator ur nu berörda synpunkt äro att anse mera som enskilda utfartsvägar. Ehuru det ligger utanför de sak- kunnigas egentliga uppgift att uttala sig om de grunder, enligt vilka ett så-

... .. .:..u. ___—___- _______.______.__._.._4_,M-...

l ; &

som bidrag till städernas gatuhållning anslaget belopp av automobilskatteme- del skall fördelas mellan de olika städerna, vilja de sakkunniga likväl som sin åsikt framhålla, att städernas nuvarande ordinarie automobilskattemedel icke fördelas efter fullt rationell grund. Den från en stad inflytande automo— bilskatten torde nämligen icke böra tjäna som enda mätare av behovet av gatu— arbeten, som betingas av motortrafiken å stadens gator.

Den ovan förordade fördelningen av kostnaderna för olika slag av vägar- beten framgår av följande sammanställning, utvisande vägdistriktens, statens och motortrafikens respektive procentuella andelar i samma kostnader.

Väg- . . Motor- dlättl'lk' Staten trafiken en . högst minst minst Grundkostnad (beräknat belopp) . . . . 80 10 10 Barmarksnn— , Vägslitningskostnad (beräknat belopp) . . — 100 derhåll VäSunder- Merkostnad (verklig kostnad överstigande g , håll den beräknade) ........... i 66 f” "' 33 _ Normal kostnad (beräknat belopp) . . . 25 25 50 Vinterväg- _ , hållning Merkostnad (verklig kostnad överstigande den beräknade) ........... 25 75 r Nyanläggning, omläggning eller förbättring av riksväg . (blöogt — mig-gt Nyanläggning av vanlig landsväg ........... 25 50 25 Byggande av Omläggning eller förbättring av vanlig landsväg, som är våg länshuvudväg ................... 15 85 Omläggning eller förbättring av annan vanlig landsväg . 25 -- 75 Nyanläggning, omläggning eller förbättring av ödebygds- (högst minst __ väg ...................... 16% 83%

Vad angår den på distrikten vilande vägbördan må anmärkas, att de väg-

. hållningsskyldigas årsutgifter för vägväsendet, vilka är 1907 voro cirka 10

miljoner kronor, sedan dess mer än tredubblats, ehuru de årliga statsbidragen, inräknat tillskott av automobilskattemedel, ökats ofantligt. Dessa bidrag, som år 1907 utgjorde ett par miljoner kronor, hava för budgetåret 1932—1933 be- räknats till över 70 miljoner kronor. De väghållningsskyldiga betala nu mind— re än en tredjedel av totalkostnaderna, medan de för något mer än 20 år sedan betalade omkring fyra femtedelar av dem. Vad nu sagts hänför sig till väg- distrikten på landsbygden. På grund av de olikartade förhållandena inom de många distrikten, framför allt ojämnheten i deras skattekraft, är Vägskatten för närvarande mycket olika för skilda distrikt. Många av dem äro ytterst hårt, andra åter obetydligt betungade därav. I vilken mån den distrikten åvi- lande vägbörd-an skulle till beloppet påverkas av ett genomförande av den ovan föreslagna kostnadsfördelningen är icke så lätt att bedöma, men sannolikt skulle distriktens procentuella andel av de totala väghållningskostnaderna kom- ma att minskas, förutsatt att den beräknade underhållskostnaden icke i större utsträckning överskredes. Utgår man vidare därifrån, att vägbyggandet kom— mer att bedrivas i samma takt som de senare åren, skulle man alltså kunna 9—322106

Samman-

ställmng' .

Särskilt skatteutjäm- ningsbidrag.

hysa förhoppning om sänkning av Vägskatten i flertalet distrikt. Även om sålunda en viss lättnad i skattetungan, såsom troligt är, skulle inträda, torde man det oaktat få räkna med en fortfarande för många distrikt mycket be- tungande vägskattebörda. Det föreslagna tilläggsbidraget till grundkostnaden för underhållet i hårdare betungade distrikt skulle givetvis verka utjämnande, men det torde likväl böra tagas i allvarligt övervägande, huruvida icke ytter- ligare åtgärder för skatteutjämning böra ifrågakomma.

Spörsmålet om utjämning mellan vägdistrikten av den på de vägskatteskyl- diga vilande vägbördan har vid tidigare utredningar inom väglagstiftningens område tilldragit sig en alldeles särskild uppmärksamhet. De förslag om övergång till landstingsdistrikt, som framlades av vägkommissionen och 1920 års vägsakkunniga, åsyftade väsentligen just en utjämning av denna vägbörda. Såsom här ovan i annat sammanhang närmare utvecklats hava de sakkunniga för sin del ur olika synpunkter icke kunnat ansluta sig till tanken på en orga- nisation med landstingsdistrikt. Så mycket mindre hava de sakkunniga fun- nit sig böra göra detta som genom en dylik organisation icke skulle vinnas en sådan utjämning av vägbördan, att icke härutöver särskilda åtgärder för än- damålet torde bliva erforderliga. Belysande i detta avseende äro vissa av skatte- utjämningsberedningen meddelade uppgifter, av vilka framgår, att den år 1929 uttaxerade Vägskatten, som uppgått till högst 90 öre per vägfyrk och, från- sett ödistrikten, lägst 6 öre med ett medeltal av 218 öre, skolat, därest lands- tingsområdet varit utdebiteringsenhet, utgå med högst 424 öre och lägst 14-5 öre per vägfyrk, därvid 10 av de 25 landstingsområdena skulle hava nått över medeltalet 21'8 öre. Obestridligt är ju, att detta skulle inneburit en högst avse- värd utjämning i jämförelse med rådande förhållanden, men tydligt är likväl att även med landstingsområdet som utdebiteringsenhet behovet av ett särskilt utjämningsförfarande skulle kvarstå. Enligt det i proposition till 1922 års riksdag framlagda väglagförslaget, vilket byggde på 1920 års vägsakkunnigas förslag, skulle skatteutjämning mellan distrikten så till vida uppnås som till de mera betungade distrikten skulle utgå ett högre bidrag till vägunderhållet. Medan samtliga distrikt skulle åtnjuta ett s. k. grundbidrag av 30 procent av sammanlagda kostnaden för vägunderhåll och vinterväghållning, skulle de di- strikt, vilkas kostn-adssumma per vägfyrk överstege medeltalet för alla di- strikt i landet, därutöver åtnjuta bidrag med belopp, motsvarande för varje vägfyrk 40 procent av skillnaden mellan distriktets kostnad per vägfyrk och nämnda medeltal.

Då de sakkunniga huvudsakligen av organisatoriska och tekniskt-ekonomiska skäl förordat en distriktsindelning efter andra riktlinjer, innebärande dock en betydande nedsättning av antalet distrikt, har det skett under förmenande, att ett skatteutjämningsförfarande vid den föreslagna organisationsformen icke bör möta några särskilda svårigheter utöver dem, som alltid och även vid en

distriktsindelning efter landstingsområden uppställa sig vid genomförandet.

av ett dylikt förfarande. Innan de sakkunniga nånn-are ingå på denna fråga, torde en kortfattad redogörelse böra lämnas för nuvarande bestämmelser, som åsyfta utjämning av Vägskatten.

% ! %

Sedan ett tjugutal år har å riksstaten funnits upptaget ett anslag till under- stöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt. Till grund för understödets bestämmande skulle, efter avdrag av statsbidrag samt andra bidrag och sär- skilda inkomster, läggas medeltalet av distriktets kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning för det löpande och de sistförflutna fem åren. Det belopp, som kunde erhållas i bidrag, begränsades till högst hälften av distriktets på nämnt sätt beräknade kostnad, dock att understöd icke skulle utgå, i den mån sagda kostnad understege ett belopp, motsvarande 30 öre per vägfyrk. Då emellertid även andra faktorer än underhållskostnaden i hög grad inverkat på vägskattetungan, och då. för övrigt understöd icke kunde komma andra än synnerligt betungade vägdistrikt till godo, har genom sagda understöd icke vunnits skatteutjämning i önskvärd omfattning. Sedan 1931 års riksdag be- slutat, att i avvaktan å de vägsakkunnigas blivande förslag i ämnet en annan metod för skatteutjämning provisoriskt skulle tillämpas, har ifrågavarande anslag icke återupptagits i riksstaten för budgetåret 1932/1933.

Nyssnämnda av riksdagen år 1931 fattade beslut innebar följande. .Vid sidan av det direkta underhållsbidraget av automobilskattemedel å 45 procent skulle av dylika medel till vägdistrikt med viss hög vägskatt utgå ett tillfäl- ligt extra bidrag till 1931 års kostnader för vägunderhåll och vinterväghåll- ning. Med utgångspunkt därifrån, att medeltalet av den år 1931 utgående Vägskatten beräknats för samtliga vägdistrikt uppgå till 18 öre per vägfyrk, uttalade sig riksdagen för att dylikt extra bidrag skulle tilldelas vägdistrikt med en vägskatt för år 1931 — alltså beslutad å vägstämma år 1930 —— av mer än 20 öre per fyrk att utgå efter stigande skala, exempelvis på följande sätt:

Vägskatt per vägfyrk till;; 331353?t % % 21—22 öre ........... 2 77 23—25 » ........... 5 80 26—30 1 ........... 7 82 31—40 . ..... - ..... 9 84 över 40 » ........... 10 85

Kostnaderna härför beräknades av riksdagen icke överstiga ett belopp av 1 275 000 kronor, vilket belopp reserverades för ändamålet. Jämlikt förslag i 1932 års statsverksproposition har riksdagen beslutat ett motsvarande till- läggsbidrag även för 1932 års underhållskostnad att utgå i enlighet med de av 1931 års riksdag angivna huvudgrunderna. Det härför erforderliga belop- pet har beräknats till högst 1800 000 kronor. Tilläggsbidrag enligt sist- nämnda grunder äro uppenbarligen bättre än förenämnda understöd åt synner- ligt betungade vägdistrikt ägnade att verka skatteutjämnande. De nu ut- gående tilläggsbidragen till underhållskostnaderna äro nämligen i motsats till de tidigare beroende av vederbörande distrikts totala vägbörda, ehuru de be- räknas å underhållskostnaderna.

Vid bedömande av behovet av vägskatteutjämning bör beaktas, att de väg- skatteskyldiga inom vissa kommuner i annan ordning än nyss sagts åtnjuta understöd av statsmedel i utjämningssyfte. Enligt förordningen den 16 decem- ber 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skatte- tyngda kommuner utgör en av förutsättningarna för att understöd skall kunna erhållas, att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt ävensom landsting och väghållningsdistrikt under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett ett visst högt skattetryck. Efter vissa regler beräknas understödet i förhållande till det samlade skattetrycket. Vid till- delningen av dylika understöd tages alltså hänsyn även till vägskattetrycket, vilket innebär, att de vägskatteskyldiga i egenskap av skattskyldiga inom kommunen komma i åtnjutande av understöd, som i viss mån är beroende av Vägskatten. Förekomsten av sist omförmälda utjämningsförfarande är givetvis ägnad att väcka tvekan beträffande lämpligheten av en fristående skatteutjämning med avseende å Vägskatten. Övervägande skäl synas emel- lertid tala för en dylik utjämning. Vägskatt kan i nu ifrågakomna avseende icke jämställas med t. ex. landstingsskatt. Med Vägskatten skall täckas en- dast den mindre delen av kostnaderna för vägväsendet, nämligen den som ej gäldas av vanliga statsmedel eller automobilskattemedel. Då de sakkunniga i det föregående behandlat spörsmålet om vägbördans fördelning mellan väg- distrikten, staten och motortrafiken, har den främsta synpunkten varit respek- tive parters nytta och intresse i övrigt av skilda slag av vägarbeten. Endast i fråga om bidragen till grundkostnaden för underhållet hava vägdistriktens olika ekonomiska ställning tillmätts viss betydelse. En fördelning av vägbördan enligt intresseprincipen blir emellertid, ehuru en sådan fördelning är prin- ciipiellt riktig, ytterst Svår att genomföra, så att resultatet blir fullt rätt— vist. Även om fördelningen, därest vägdistrikten betraktas såsom en enhet i förhållande till staten och motortrafiken, uppfyller rimliga krav på rättvisa, kan den likväl, vad angår enskilda distrikt, på grund av särskilda lokala förhållanden komma att verka mindre rättvist. Ofta nog torde så vara fal- let i fråga om de hårdast skattetyngda distrikten. Det förefaller då rimligt, att de parter, som jämte distrikten svara för väghållningskostnadema, giva ett sådant särskilt betungat distrikt visst understöd för att nedbringa den på distriktet fallande andelen av sagda kostnader. Det skulle även kunna ifråga- komma att låta understödet i stället lämnas av de övriga distrikten. Då emel- lertid motortrafiken är den part, som har det största intresset av väghållningens utförande och av denna anledning har att svara för större delen av kostnader- na därför, synes det ligga närmast till hands att av automobilskattemedel läm- nas de understöd, som erfordras för lättande av vissa distrikts alltför tyngande och måhända icke ens från ren intressesynpunkt fullt rättvist avvägda andelar i vägbördan. Av nu anförda skäl böra några avgörande betänkligheter icke möta att, vad angår vägväsendet, genomföra en skatteutjämning, alldeles oberoende av den allmänna kommunala. Med hänsyn till att den senare finan- sieras med vanliga statsmedel skulle, även om den vore till sin verkan mera

djupgående än för närvarande, övervägande skäl tala för en fristående, med automobilskattemedel finansierad utjämning av vägskattebelastningen.

Då det kan antagas, att ovan föreslagna ändrade grunder för bidrag till olika slag av väghållningskostnader icke skola medföra utjämning i nödig omfatt- ning, vilja de sakkunniga därför förorda, att för uppnående därav lämnas sär- skilt utjämningsbidrag till distrikt, där skattebelastningen är särskilt tyngan- de. Det verkliga uttaxeringsbehovet och ej den uttaxerade skatten bör emeller- tid vara avgörande faktor. Särskild undersökning av nämnda behov måste alltså äga rum, innan bidrag lämnas.

Vad härefter angår frågan, huru tung skattebelastningen skall vara för att bidrag må utgå, synes det uppenbart, att distrikt, vars skatt d. v. s. den i verkligheten erforderliga icke överstiger riksmedeltalet, ej bör kom- ma i åtnjutande av bidrag. Skulle medeltalet anses innebära alltför tung skattebörda, torde rättelse böra sökas genom höjning på en eller flera punkter av bidragen till kostnaderna för vägarbeten av skilda slag men icke genom ut- jämningsbidrag till flertalet distrikt. Ehuru vissa skäl tala för att låta. så- dant bidrag komma endast de allra mest skattetyngda distrikten till godo, synes dock frågan lämpligast böra lösas så, att alla distrikt, vilkas skatt över- stiger riksmedeltalet, skola erhålla bidrag att utgå efter stigande skala.

Till utrönande av huru stort belopp ungefärligen skulle åtgå för utjämning enligt nu föreslagna riktlinjer har gjorts en undersökning, byggd på den ut- taxering, som år 1929 skulle ägt rum, därest den av de sakkunniga försöksvis gjorda distriktsindelningen då varit gällande. Vid undersökningen har förut— satts, att utjämningsbidrag skulle lämnas med en tredjedel av vederbörande distrikts uttaxerade belopp, i den mån detta överstege 20 öre per vägfyrk, utgörande avrundat riksmedeltal, samt med ytterligare en tredjedel av det uttaxerade beloppet, i den mån detta överstege 30 öre per vägfyrk. Under så- lunda angivna förutsättningar skulle det sammanlagda bidragsbeloppet hava belöpt sig till ungefär 22 miljoner kronor. De sakkunniga anse emellertid, att skatteutjämningen icke gärna bör göras mera utan snarare mindre verk- sam än vad vid undersökningen förutsatts.

Beträffande frågan, huruvida utjämningsbidrag skall utgå till distrikten såsom sådana eller till de vägskatteskyldiga i form av restitution av erlagd skatt, vilja de sakkunniga förorda det förra alternativet. Det torde slutligen böra påpekas, att den föreslagna utjämningen av skattebelastningen har av- seende endast å landsbygdsdistrikten, De på städerna belöpande väghåll- ningskostnaderna, vilka ju uppgå till jämförelsevis ringa belopp och tvivels- utan i varje fall understiga vad som kan anses motsvara riksmedeltalet för landsbygdsdistrikten, skola nämligen enligt de sakkunnigas förslag täckas på sätt stadgas om kommunala utgifter i allmänhet och alltså icke genom någon särskild vägskatt, utgående efter delvis andra grunder än kommunalutskyl- der. Någon exakt jämförelse mellan stad och landsbygd i fråga om den av väghållningen föranledda skattebördan kan således icke göras.

Historik.

Grunderna för vägskattens utgörande.

Enligt 1734 års lag ålåg det allmänna väghållningsbesväret på landet ute- slutande den i mantal satta jorden. Inom häradssamfälligheterna, som ut- gjorde vägdistrikt, fördelades besväret efter mantal och utgjordes, åtminstone vad angår vägunderhållet, uteslutande genom arbete in natura efter vägdel- ning.

Denna princip för väghållningsbesvärets utgörande eller dess fördelning alle- nast på den mantalssatta jorden bibehölls orubbad ända till 1891 års vägre- form, ehuru kravet på en skälig lindring i besväret för jordbruket framfördes redan på 1700—talet och sedermera återkom under 1800—talet i en mängd vid riksdagarna framburna motioner. Meningarna om grunderna för en sådan re- form voro emellertid mycket delade. Besväret förmenades sålunda böra ut- göras, än av endast vissa slag av fast egendom, än av all dylik egendom, än av fastighet och industriell rörelse, än av alla beskattningsföremål efter de för kommunalutskylders utgörande stadgade grunder och än i tydligt utta- lad motsättning däremot —— av sådana beskattningsföremål, som företrädes- vis kunde sägas begagna de allmänna vägarna. Jämväl framfördes förslag om hela väghållningskostnadens bestridande genom avgifter av de vägfa— rande.

Enligt vägkommitténs år 1880 avgivna förslag till lag angående väghåll- ningsbesvärets utgörande på landet skulle detta besvär utsträckas till i regel all fastighet samt till inkomst med vissa undantag. Den mantalssatta jorden skulle beskattas högst och inkomsten lägst, allt i förhållande till bevillningen såsom skatteunderlag. Den mantalssatta jorden skulle bibehållas vid skyldig- heten att utgöra vägunderhållet in natura, under det att vägväsendets övriga utgifter skulle bestridas ur vägkassor, bildade genom vägskatt i främsta rum- met av de nytillkomna beskattningsföremålen. Vägdelningen skulle ske efter en av hemmanens taxeringsvärden beroende delningsgrund.

Enligt 1891 års väglag i dess ursprungliga lydelse bestämdes repartitions- grunderna sålunda, att jordbruksfastighet, med undantag av staten eller me- nighet tillhöriga allmänningsskogar, skulle påföras en vägfyrk den nya repartitionsenheten —— för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, att dessa sko- gar, frälseränta, till bevillning taxerad annan fastighet med taxeringsvärde av minst 800 kronor ävensom staten tillhörig dylik fastighet, såvitt inkomst därav droges och taxeringsvärdet uppginge till minst nyssnämnda belopp, skulle påföras en vägfyrk för varje 400 kronor av taxeringsvärdet, samt att inkomst skulle påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara andelen därav. Vägskatt erlades icke för taxerade inkomster under 1 000 kronor och ej heller för inkomst av kanal, järnväg och annan far- väg, inkomst av skeppsrederi och sjöfart, inkomst genom avlöning, arvode och traktamente eller annan med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån, pension, årligt understöd, gratifikation, livränta och undantagsförmån samt inkomst, som förvärvades genom arrende av staten tillhörig jordbruks- fastighet. Bestämmelsen om en vägfyrk för varje 30 kronor av den beskatt-

ningsbara inkomsten tillkom genom sammanjämkning, sedan första kammaren beslutat en vägfyrk för varje 40 kronor och andra kammaren en vägfyrk för varje 20 kronor av den beskattningsbara inkomsten.

Den lindring för jordbruket i väghållningsbesväret, som 1891 års väglag innebar, ansågs emellertid icke tillräcklig, och revision av lagen påyrkades snart. År 1905 utfärdades lag om ändring i vissa delar av väglagen, inne- bärande, bland annat, höjning av repartitionstalen för vissa beskattningsföre- mål, i det att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle på- föras en vägfyrk för varje 150 kronor av taxeringsvärdet och att frälseränta samt annan fastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxe— ringsvärdet. I fråga om inkomst utökades skatteplikten sålunda, att vägskatt skulle utgå för inkomst, som uppgick till minst 1 000 kronor och varför be- villning till staten utgjordes, dock med undantag för inkomst, som förvärva- des genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet.

Vägkommissionen föreslog i fråga om grunderna för vägskattens utgörande icke några ändringar i de gällande bestämmelserna. Kommissionen åberopade härvidlag, att den kommunala beskattningens reformering vore förestående samt att en definitiv omreglering av vägbeskattningen, vilken vore i högsta grad beroende av kommunalbeskattningen, icke kunde tänkas genomförd fri- stående för sig.

I samband med 1920 års förslag till kommunalskattelag — vilket bland an— nat upptog beskattningsformerna fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt -— framlade Kungl. Maj :t i särskild proposition (nr 358) förslag till lag om ändring av väglagen i vissa delar. Då bevillningstaxeringen, vilken låg till grund för Vägskatten, skulle upphöra efter antagande av den föreslag- na kommunalskattelagen, önskade man anknyta Vägskatten till den nya taxe- ringen till kommunalskatt, men, enär frågan om en fullständig revision av väglagstiftningen stod på dagordningen, ville man icke ingå på frågan om en omläggning av vägbeskattningen. Förslaget nöjde sig därför med att i väg- lagen infoga sådana i det föreslagna kommunalskattesystemet ingående be- skattningsföremål, som närmast motsvarade de gamla, med iakttagande av att förut gällande repartitionsgrunder i huvudsak bibehölles oförändrade. I an- slutning härtill skulle vägskatt icke utgå för näringsskattevärde och ej heller för inkomst av fast egendom. Inkomst skulle således påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande fall med dels uppskattad inkomst av fast egendom, dels hyresvärdet motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren användes i näring eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet i oförädlat skick av beståndsdelar från egen fastighet, vilka förädlades eller för- brukades i näring eller eljest i rörelse eller yrke. Detta förslag innebar så- ledes, att för vägbeskattningen särskild taxering av inkomst måste äga rum i vissa fall.

1920 års riksdag avslog förslaget till kommunalskattelag och antog det sedermera till år 1929 gällande kommunalskatteprovisoriet, gjordes icke några ändringar i själva väglagens beskattningsbestämmelser. De är 1920 vidtagna

ändringarna beträffande bevillningstaxeringen särskilt införandet av rätten till allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag fingo emellertid en be- tydande inverkan a det relativa trycket av vägskattebördan.

Enligt 1920 års vägsakkunnigas år 1921 framlagda förslag skulle väg- skatten utgå efter vägfyrk sålunda, att jordbruksfastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, frälseränta samt till bevill- ning taxerad annan fastighet en vägfyrk för varje 300 kronor av taxeringsvär- det och inkomst, som uppginge till minst 1 000 kronor, en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara andelen därav.

I det förslag till väglag, som framlades i proposition till 1922 års riksdag, voro repartitionsgrunderna, till skillnad från vad som var fallet enligt väg- sakkunnigas förslag, avfattade i överensstämmelse med gällande väglag, dock att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle åsättas vägfyrk lika med andra jordbruksfastigheter. Propositionen blev emellertid, som i an- nat sammanhang nämnts, avslagen.

Vid 1927 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till kommunalskatte- lag och i samband därmed i särskild proposition (nr 197) förslag till lag om ändring av väglagen. "Enligt detta voro repartitionsgrunderna bestämda så- lunda, att en vägfyrk skulle påföras jord-bruksfastighet för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, annan fastighet för varje 300 kronor av taxeringsvärdet, såvitt detta uppginge till minst 800 kronor, och inkomst för varje 30 kronor av den beskattningsbara andelen därav. Den gällande skattefriheten för in- komst understigande 1 000 kronor skulle enligt förslaget bortfalla, vilket mo- tiverades därmed, att de skattefria orts- och familjeavdragen medförde den verkan, som med 1 OOO-kronorsgränsen torde hava åsyftats. I fråga om all— månningsskogar innebar förslaget, att repartitionen för dessa, i motsats till vad då gällde, skulle vara densamma som för jordbruksfastighet i allmänhet.

Kommunalskatteförslaget blev icke av riksdagen antaget, medan däremot vägskattefrågan löstes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, dock med den ändring att skattefriheten för inkomst understigande 1 000 kronor bibehölls. De av Kungl. Maj:t föreslagna repartitionstalen, 200, 300 och 30, nedräknades till hälften, d. v. s. till respektive 100, 150 och 15.

Beträffande den i propositionen nr 197 föreslagna ändringen av repartitions- talen för jordbruksfastighet och annan fastighet framhöll departementschefen, att förslaget i första hand åsyftade ett återställande av den relativa fördel- ningen av vägskattebördan före 1920 års kommunalskatteprovisorium. Detta hade nämligen, främst på grund av de då införda bestämmelserna om skatte- fria avdrag, medfört en så betydande omläggning av nämnda börda, att fastig- hetsägarna, från att förut hava burit omkring 50 procent därav, fått denna sin andel ökad till över 60 procent. I detta sammanhang framhölls vidare, att, sedan vägarna i de flesta distrikt övertagits till underhåll medelst vägkassan och för jordägarna därmed inträtt skyldighet att i stället för utgörande av vägunderhåll in natura erlägga kontanta bidrag till vägkassan, vägbördan otvivelaktigt kommit att för jordägarna kännas avsevärt tyngre än vad tidi- gare varit fallet. En snar jämkning av skattebördans fördelning mellan fastig-

het och inkomst vore alltså av behovet påkallad. Beträffande förhållandet mellan jordbruksfastighets och annan fastighets repartitionstal yttrade departe- mentschefen, att den stora skillnaden såsom dåmera uppenbart mindre befogad borde i någon mån minskas.

Första särskilda utskottet förklarade i sitt i anledning av propositionen av- givna utlåtande, att utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen, att en snar jämkning av jordbruksfastigheternas vägskattebelastning vore av behovet påkallad och att ett uppskov i detta avseende måste anses inne- bära en orättvisa mot en stor grupp skattskyldiga. Beträffande frågan, huru stor denna jämkning borde göras, syntes det otvivelaktigt, att den i proposi- tionen föreslagna förskjutningen till fördel för fastighet utgjorde ett mini- mum. Ehuru utskottet således ansåge, att det kunde ifrågasättas att gå än längre, hade utskottet dock stannat för att förorda de i propositionen före- slagna repartitionstalen. Utskottet hade härvid beaktat vad i propositionen anförts därom, att det finge anses vara mindre välbetänkt att för det dåva- rande gå längre med hänsyn till de risker, som alltid vore förbundna med plötsliga genomgripande förändringar i skattebördans fördelning. Den oviss- het, som rådde beträffande frågan om motortrafikens utveckling och ekono- miska inverkan på vägskattebördan, hade ock medverkat till utskottets beslut att icke förorda någon lättnad för jordbruksfastighet utöver vad propositio- nen föresloge. Vidare borde framhållas, att antalet vägdistrikt, där ännu icke distriktets samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, utgjor- de c:a 30 procent av hela antalet vägdistrikt, samt att den lättnad, som med- gåves jordbruksfastighet, komme att i de distrikt, där naturaunderhåll ännu förefunnes, för jordbruksfastigheterna realitet innebära en större lättnad än vad de ändrade repartitionstalen utmärkte. Utskottet hölle före att, sedan na- turaunderhållet allt mer kommit ur bruk samt erfarenhet vunnits i fråga om huru den i propositionen föreslagna fördelningen av vägskattebördan verkade, kravet på vägskattebördans rättvisa fördelning möjligen kunde komma att på- kalla ytterligare nedsättning av den fastighetsägarna påvilande andelen däri. Utskottet förväntade, att under sådana förhållanden frågan åter upptages till prövning.

Nytt förslag i kommunalskattefrågan, i huvudsak överensstämmande med 1927 års förslag, framlades för 1928 års riksdag och vann i det väsentliga riksdagens bifall, varefter samma år den nu gällande kommunalskattelagen utfärdades. I samband därmed upphävdes bevillningsförordningen, som förut var grundläggande för den kommunala beskattningen. Sedan gammalt har nämligen den kommunala beskattningen vilat på taxeringen till allmän be- villning till staten.

Enär även vägbeskattningen byggde på bevillningstaxeringen, föranledde bevillningsförordningens upphävande en samtidig ändring av väglagen , var- igenom denna lags bestämmelser angående beskattningsföremålen anknötos till kommunalskattelagen i stället för bevillningsförordningen. Någon ändring beträffande repartitionstalen för de olika beskattningsföremålen företogs där- emot icke.

De sakkunniga.

Några genomgripande principiella nyheter i själva skattesystemet med- förde 1928 års kommunalskattelagstiftning icke. Den allmänna kommunal- skatten, som är dels fastighetsskatt och dels kommunal inkomstskatt, är utformad enligt den s. k. garantiskatteprincipen, innebärande att det belopp, som beskattas genom fastighetsskatt, får vid taxeringen till kommunal in- komstskatt avdragas från inkomsten. Repartitionstalen i fråga om den kom- munala fastighetsskatten (i anslutning till fastighetsbevillningen) voro, om man sätter repartitionstalet för inkomst till 1, för jordbruksfastighet 006 och för annan fastighet 005, d. v. s. beträffande jordbruksfastighet skattade man såsom om man haft en inkomst av 6 procent och beträffande annan fastighet såsom om man haft en inkomst av 5 procent på taxeringsvärdet. Genom lag- stiftningen 1928 ändrades dessa repartitionstal så, att de kommo att utgöra för jordbruksfastighets jordbruksvärde 0'06, tomt— och industrivärde 005 och skogsvärde 004 samt för annan fastighet 0'05.

Genom lagändring år 1932 har repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde sänkts till 005.

En beräkning av den totala vägbörda, som åvilar vägdistrikten, förutsät- ter, att det uttaxerade vägskattebeloppet, å ena sidan, minskas med vad som därifrån avgår i form av avkortningar och avskrivningar, samt, å andra si- dan, ökas med det belopp, vartill kvarstående naturaunderhåll skäligen kan uppskattas. En dylik beräkning har (enligt uppgift i proposition nr 174 till 1932 års riksdag) för kalenderåren 1927—1931 givit följande resultat:

Utt ax era d Kostnad Avkort-

Väekatt 323233" få??? WW

milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. År 1927 ......... 29.2 6.1 0.7 34.6 » 1928 ......... 32.2 4.1 1.1 35.2 » 1929 ......... 33.9 1.3 1.2 34.0 ' > 1930 ......... 32.5 0.31 1.11 31.7 » 1931 ......... 31.9 — 1.01 30.9

Den vägskatt efter avdrag av avkortningar m. m., som uttaxeras år 1932 och som sålunda skall täcka 1933 års utgifter, torde kunna uppskattas till _31 miljoner kronor.

Sammanställningen utvisar, att från och med år 1929 den vägdistrikten åvilande vägbördan varit stadd i minskning. Anledningen härtill är huvud- sakligen den successiva höjningen av de utav automobilskattemedel till väg- distrikten utgående bidragen. Såsom förut framhållits torde, därest vägdi- strikten komma i åtnjutande av bidrag av automobilskattemedel och vanliga statsmedel enligt de av de sakkunniga förordade grunderna, den vägdistrik- ten åvilande vägbördan sannolikt komma att ytterligare minskas. Vägbe- skattningen lärer dock säkerligen alltjämt komma att medföra en högst av- sevärd belastning av de skattskyldiga, varför det framstår som en angelägen—

1 Uppskattade belopp.

het av högsta vikt, att bördan fördelas på de olika beskattningsföremålen efter rättvisa grunder.

Enligt den nuvarande fördelningen av vägskattebördan äro fastigheterna och särskilt jordbruksfastigheterna synnerligen hårt beskattade vid jämförelse med den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Väglagens repartitionsbestämmelser innebära, att den inkomst från jordbruksfastighet, som enligt kommunalskattelagen anses beskattad genom fastighetsskatt, i fråga om vägskatt beskattas tre gånger hårdare än annan inkomst. Här- vid har bortsetts från jordbruksfastighets skogsvärde. Beträffande annan fastighet visar sig skattebelastningen vid en motsvarande jämförelse vara två gånger hårdare än i fråga om vanlig inkomst.

De nu gällande repartitionsgrunderna kunna enligt de sakkunnigas upp— fattning icke anses svara mot rättvisans och billighetens krav. I betraktande av vägarnas stora betydelse för alla grupper av skattebetalare, såväl fastig- hetsägare som andra, framstår fördelningen av vägbördan som en uppenbar orättvisa mot de förra. Vägtrafiken utgöres numera till allra största delen av automobiltrafik, och torde denna trafik icke tillgodose f-astighetsägarnas intressen i stort högre grad än övriga medborgares. Vägarna användas allt mer i genomgångstrafik, ofta av yrkesmässig art. Genom dessa förändringar i trafikförhållandena har fastighetsägareintresset med avseende å vägarna mer och mer trängts i bakgrunden. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för vägskattefrågans tidigare behandling, sammanhänger jord- bmksfastigheternas hårda belastning icke blott därmed, att vägarna ansetts äga synnerlig betydelse för dessa fastigheter, utan även och i icke obetydlig grad med den omständigheten, att jordbrukarna fått utgöra sin andel av väg- hållningsbesväret huvudsakligen in natura. Då även i sistnämnda hänseende numera inträtt helt ändrade förhållanden, föreligger häri ett ytterligare skäl för jämkning av repartitionstalen.

Vad angår själva skattesystemet har bland de sakkunniga erinrats därom, att de skäl, som i fråga om beskattningen till primärkommunerna talade för uttagande av en särskild objektskatt, icke förelåge beträffande Vägskatten och att denna förty rätteligen borde utgå i form av en ren inkomstskatt. Då detta emellertid skulle nödvändiggöra ett särskilt taxeringsförfarande för be- stämmande av vägskatteunderlaget, något som icke synes böra ifrågakomma, hava de sakkunniga enats om att föreslå vägbeskattning enligt hittills tilläm- pat system. Enär beskattningsföremålen, dock med vissa mindre betydelse- fulla undantag, äro desamma enligt kommunalskattelagen och enligt vägla- gen, synes i debiteringsavseende en förenkling kunna åstadkommas, därest vägskattens debitering baseras på de skattekronor, som enligt kommunal- skattelagen påföras vederbörande skattskyldiga, och detta även i händelse å fastigheterna lägges en större andel i vägskattebördan än i den kommunala skattebördan. Under sistnämnda förutsättning erfordras allenast en bestäm— melse, att fastighetsskattekronorna skola för att tjäna som underlag för väg- skatt multipliceras med visst tal.

När de sakkunniga behandlat frågan om grunderna för vägskattens utgö-

rande, hava de sakkunniga. funnit sig böra taga i noggrant övervägande det från jordbrukarhåll med alltjämt växande styrka framförda kravet på väg- bördans fördelning så, att full likställighet vinnes mellan jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst, varmed torde åsyftas vägskattens utgörande ef- ter de grunder, som gälla i fråga om den allmänna kommunalskatten. Bland de sakkunniga har å ena sidan den meningen gjorts gällande, att en dylik för- delning av vägskattebördan vore i princip befogad, medan å andra sidan an- setts, att fastigheterna allt fort ägde ett visst särintresse med avseende å vägarna, som motiverade en något drygare vägskattebelastning å dessa än å andra skatteobjekt. Då vägskattens utgörande enligt de allmänna kommu- nalskattegrunderna skulle medföra en plötslig, synnerligen genomgripande för- ändring i bestående skatteförhållanden, något som anses böra undvikas, hava de sakkunniga emellertid enhälligt stannat vid att föreslå en till sina verk- ningar mindre långt gående ändring av vägskattegrunderna.

De sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande avseende innebär, att vägskatt skall utgöras i förhållande till antalet påförda särskilda vägskattekronor och vägskatteören. Dylika skattekronor och skatteören skola påföras på grund- val av antalet kommunala skattekronor respektive skatteören sålunda, att för varje skattekrona och skatteöre, som påförts någon såsom underlag för kom— munal fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respek- tive ett och ett halvt vägskatteöre samt att för varje skattekrona och skatte- öre, som påförts någon såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre. De i fråga om väg— skatten föreslagna repartitionsgrunderna innebära alltså, att fastigheterna få bära en icke oväsentligt större andel i vägskattebördan än i den kommunala skattebördan. Vid jämförelse däremot med den nuvarande vägbeskattningen komma fastigheterna i åtnjutande av en högst betydande skattelindring. An- gående de föreslagna bestämmelsernas verkningar i nu berörda avseende hän- visas till bifogade tabeller.

Åsikten att de minsta inkomsttagarna böra befrias från vägskatt, vilken mening tagit sig uttryck i nu gällande skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor, delas av de sakkunniga. Emellertid synes i ifrågava- rande hänseende den personliga skatteförmågan böra tillmätas större bety- delse än för närvarande är fallet, och torde i betraktande härav skattskyldig- hetsgränsen böra bestämmas med hänsyn icke till den taxerade utan till den beskattningsbara inkomsten, varigenom dessutom vinnes en förenkling i debi- teringsavseende. Enligt det stadgande i förslaget, som motsvarar nu gällande bestämmelse om skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor, skola inkomstvägskattekronor icke påföras den, som för kommunal inkomstskatt på- förts mindre än tre skattekronor. I fråga om vägskatteunderlagets totala storlek torde, av bifogade tabeller 3 a och 3b att döma, en bestämmelse av detta innehåll komma att få ungefär samma verkan som föreskriften om skattefrihet för inkomster under 1 000 kronor.

Stadgandet om skattefrihet för annan fastighet än jordbruksfastighet, där- est taxeringsvärdet understiger 800 kronor, torde såsom numera tämligen be-

tydelselöst icke böra bibehållas. I detta sammanhang må anmärkas, att de sakkunniga tagit i övervägande framkommen tanke att ersätta det nyssbe- rörda föreslagna stadgandet om skattefrihet för inkomsttagare, som påförts mindre än tre inkomstskattekronor, med en bestämmelse om skattefrihet för den, vilken såsom underlag för kommunal fastighets- eller inkomstskatt på- förts sammanlagt mindre än tre skattekronor. Då emellertid en dylik be- stämmelse skulle ej så oväsentligt försvåra debiteringsarbetet, hava de sak- kunniga ansett sig icke böra framlägga förslag i denna riktning.

2. Speciell motivering.

AVDELNING I. Allmänna bestämmelser.

1 5.

De sakkunniga hava i den allmänna motiveringen redogjort för sin mening angående de grundsatser, vilka böra tillämpas vid landsbygdens indelning i vägdistrikt. Där har även omnämnts, att de sakkunniga försöksvis verkställt dylik indelning, men att de sakkunniga icke funnit anledning att härutinnan framlägga formligt förslag. Indelningen bör nämligen icke fastslås i lag och lämpligen icke heller eljest fastställas i och med den nya väg—lagstiftningens antagande. Distriktsindelningen kräver ett särskilt förfarande, som de sak- kunniga tänkt sig skola taga omkring ett år i anspråk. Enligt 86 % har före- slagits, att vägdistriktsindelningen skall ske före den 1 april 1934. Förut- sättningen härför är, att, som de sakkunniga beräknat, den nya lagen blir antagen av 1933 års riksdag och omedelbart därefter promulgerad. Vid in- delningen böra en del lokala synpunkter få göra sig gällande, vilka bäst torde komma till sin rätt genom utredningar av vederbörande länsstyrelser, och böra dessa utredningar jämte därpå grundade förslag av länsstyrelserna tjäna så- som underlag för Kungl. Maj:ts beslut. Det synes däremot icke lämpligt att lägga i länsstyrelsernas hand att för de olika länen bestämma distriktsindel— ningen. Denna måste, för att nödig enhetlighet skall vinnas, företagas av en central myndighet med största möjliga auktoritet. Att låta bestämmanderät- ten i ifrågavarande angelägenhet tillkomma Kungl. Maj :t överensstämmer ock- så därmed, att i övrigt beslutanderätten i frågor rörande rikets kommunala indelning innefattas i Kungl. Maj:ts administrativa befogenhet, vilket fram— går av lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

Bestämmelsen, att vid distriktsindelningen kommun icke må klyvas och att vägdistrikt ej får omfatta kommuner inom skilda lån, står i samband huvud- sakligen med vad som stadgas dels om val av vägfullmäktige samt debitering och uppbörd av vägskatt och dels om länsstyrelsens mångahanda och bety- delsefulla" uppgifter med avseende å väghållningen och den vägkommunala organisationen.

Angående städerna såsom egna vägdistrikt hänvisas till den allmänna mo- tiveringen.

25.

Bestämmelsen i denna paragraf har betydelse endast för fastställande av, vilka enligt 69 och 72 %% äga klagorätt över vägfullmäktiges respektive väg- styrelsens beslut.

3 och 4 åå.

Dessa paragrafer hava sin motsvarighet i gällande kommunallagar för land och stad, vilka lagar, enligt vad av den inledande översikten framgår, i stor utsträckning tagits till förebilder vid nu ifrågavarande lags avfattning.

åå.

Närmare redogörelse för denna paragrafs grundläggande stadganden om vägdistrikts beslutande och verkställande organ har lämnats i den allmänna motiveringen. Vidare hänvisas till vad nedan anföres i fråga om innehållet i34 %. Gå.

I denna paragraf har allenast anmärkts, att de uppgifter, som enligt lagför— slaget tillkomma länsstyrelse, skola, vad angår Stockholm, utövas av över- ståthållaräm-betet.

75.

Då det lärer bliva erforderligt, att beträffande den nya lagens tillämpning meddela åtskilliga föreskrifter i administrativ väg, har en generell bestäm- melse härom intagits i förevarande paragraf.

AVDELNING II. Om vägdistrikt på landet.

Om vägfullmäktige.

8 %.

Det framgår av första styckets innehåll, att för vägfullmäktige skola fin- nas suppleanter. Sådana förekomma icke för fullmäktige i primärkommuner- na, men väl för landstingsmän. Ehuru i allmänhet primärkommunernas or- ganisation ansetts mest lämplig såsom mönster för vägdistriktsorganisationen, har det dock synts riktigast att i nu förevarande avseende följa vad som gäller för landstingen. Medan primärkommunerna i regel omfatta lokalt tämligen begränsade enheter med stor intressegemenskap i skilda hänseenden, äro redan de nuvarande vägdistrikten oftast och torde de nya större distrikten nästan alltid bliva sammansatta av ett flertal kommuner och komma ofta nog att sakna nämnda intima intressegemenskap. V ägfullmäktige torde sålunda, i

likhet med landstingsmännen, bliva representanter för de särskilda valkretsar- na, vilka bestå av en eller ett fåtal kommuner, i högre grad än för vägdistriktet i dess helhet. Det har därför synts angeläget, att representanterna under hela. mandattiden och för varje sammanträde bliva så vitt möjligt fulltaliga, så att de skilda delarna av distriktet ständigt hava den representation i fullmäk— tige, som på grund av deras storlek tillkommer dem. I betraktande härav hava de sakkunniga funnit, att suppleanter för vägfullmäktige böra finnas.

I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga angivit skälen för sitt för- slag, att rösträtten vid vägfullmäktigeval anknytes till skattskyldigheten och i att rösträtten graderas. Vid övervägande av de olika synpunkter, som i sist- , nämnda hänseende göra sig gällande, hava de sakkunniga stannat vid en tio-

gradig röstskala med en röst för varje påbörjat tal av fem vägskattekronor. , Verkningarna av en dylik röstskala framgå av bifogade tabeller (ia och 6b. ? Såsom en nära till hands liggande konsekvens av att skattskyldighet upp- ; ställts såsom allmänt rösträttsvillkor, hava bestämmelserna i förevarande pa- _ ragraf vidare givits sådant innehåll, att rösträtten icke, såsom enligt kommu- i nallagarna i övrigt är fallet, skall vara inskränkt till fysiska personer. Bolag ! och andra juridiska personer hava sålunda ansetts böra erhålla rösträtt vid val av vägfullmäktige ; likaså omyndiga samt utom distriktet mantals- skrivna m. fl., såvitt de äro skyldiga erlägga vägskatt till distriktet. Däremot överensstämmer den i förslaget stadgade rösträttsinskränkningen i följd av underlåten skattebetalning med motsvarande bestämmeISe i kommunallagama.

9 %.

De sakkunniga hava funnit lämpligt, bland annat även därför att vägfull- mäktigeval skall försiggå å kommunalstämma, att vid sådant val röstning må äga rum genom befullmäktigat ombud i samma utsträckning och i den ordning, som i allmänhet gäller i fråga om överlåtande av rösträtt å kommunalstämma.

10 %.

| | ! | Bestämmelserna om upprättande av röstlängd för vägfullmäktigeval, om | framställande av anmärkningar mot röstlängden samt om röstlängdens justering " m. m. överensstämma nära med motsvarande stadganden i nuvarande väglags | 59 % om vägfyrktalslängd, vilken längd tjänstgör som röstlängd vid vägstäm-

ma. Tidsbestämmelserna äro dock ändrade med hänsyn till vad i förslaget stadgats om tiden för vägfullmäktigeval. Det har icke ansetts lämpligt att, såsom för närvarande kan ske med avseende å vägfyrktalslängd, röst- , längd må kunna upprättas av kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtro- endemän.

11 %.

I fråga om valbarhet, obehörighet och rätt till avsägelse hava i fråga om väg- fullmäktige föreslagits i det närmaste enahanda bestämmelser, som i kommu- nallagarna äro stadgade beträffande fullmäktige i primärkommunerna.

144 12—14 %%. Vid avfattningen av förevarande stadganden har det synts de sakkunniga angeläget dels att, såvitt det är möjligt, bibehålla den nuvarande vägorganisa— tionens anknytning till primärkommunerna såsom enheter inonr vägdistriktet, dels att olika intressen och meningsriktningar inom de särskilda kommunerna vid fullmäktigevalet må kunna göra sig gällande och dels att antalet vägfull- mäktige inom de särskilda vägdistrikten må bliva varken för stort, med därav följande olägenheter i kostnadshänseende och i fråga om» arbetsduglighet, eller för litet, med påföljd att fullmäktige få karaktär mera av en förstärkt väg— styrelse än av en beslutande församling. De blivande fullmäktige torde, liksom de nuvarande kommunombuden å vägstämmorna, i första rummet komma att betrakta sig som representanter för de kommuner, av vilka de valts. Häri- genom kunna de skilda ortsintres-sena' inom vägdistriktet göra sig gällande inom distriktsförsamlingen. Att gå så långt som att göra varje kommun till egen valkrets har dock icke varit möjligt, då många kommuner äro så små, att an- talet vägfullmäktige i så fall skulle bliva alltför stort. Därigenom att varje valkrets kommer att få minst två representanter bland fullmäktige och genom bestämmelserna om tillämpande av proportionellt valsätt, vilket skall vara obligatoriskt, då valkrets består av mer än en kommun, men eljest kan påkallas i samma ordning, som gäller "för vissa val inom kommunal- och stads- fullmäktige, är det sörjt för, att olika intresse- och meningsriktningar inom de särskilda valkretsarna kunna komma till sin rätt vid fullmäktigevalet. Be- stämmelsen i 13 %, på grundval av vilken fullmäktiges antal ”fastställes, har till- kommit efter en undersökning, omfattande vissa län, som ansetts represen— tativa för olika delar av landet. Med ledning av den vägdistriktsindelning, som de sakkunniga försöksvis verkställt, har en beräkning gjorts angående det antal fullmäktige, som enligt 13 %, sådan den avfattats i föreliggande för- slag, skulle komma att väljas i de olika vägdistrikten i de län undersökningen avsett. Det har då visat sig, att i Malmöhus läns i undersökningen upptagna sju vägdistrikt antalet fullmäktige skulle komma att växla mellan lägst 34 och högst 61, att i Gotlands län med föreslagna två vägdistrikt fullmäktige skulle bliva 31 i det ena och 32 i det andra distriktet, att i Södermanlands län med förslagsvis sex vägdistrikt fullmäktiges antal i distrikten skulle bliva minst 24 och högst 33, att i Värmlands läns föreslagna nio vägdistrikt mot- svarande tal bleve 23 och 50, att i Västerbottens län, där vägdistriktens antal enligt försöksindelningen skulle bliva elva, fullmäktige skulle komma att väl— jas till ett antal av 10 i tre distrikt, varemot i övriga distrikt fullmäktige— antalet skulle växla mellan 11 Och 46, samt att i Norrbottens län med för— slagsvis tretton vägdistrikt i ej mindre än sex av distrikten fullmäktigeantalet skulle bliva 10, medan i de övriga distrikten antalet fullmäktige skulle variera mellan lägst 13 och högst 28.

15 och 16 %%.

Dessa paragrafer innehålla bestämmelser om sättet för fullmäktigevalets för- rättande. Härvid är särskilt att märka skillnaden, om valkrets består av endast

en kommun eller om den omfattar flera sådana. I förra fallet är valförrättning- en mera enkel. Valet behöver ej vara proportionellt, men skall vara det, därest det begäres av en viss minoritet, bestämd enligt samma regel, som gäller för vissa val inom de kommunala beslutande församlingarna, endast med den skill- naden att vid vägfullmäktigeval på grund av den graderade röstskalan röst-' talet skall räknas och ej antalet röstande. Är valet proportionellt, bestämmes genom själva valet den ordning, i vilken suppleanterna skola inträda. För val, som icke sker proportionellt, har särskild föreskrift meddelats därom, att den I ordning särskilt skall bestämmas, i vilken suppleanterna skola inkallas till & tjänstgöring.

I valkrets, som omfattar mer än en kommun, erfordras större omgång vid valet. I detta fall skall det alltid vara proportionellt. Denna föreskrift har tillkommit av praktiska skäl. Det är nämligen uppenbart, att regeln om fram- tvingande av proportionellt val genom yrkande och omröstning inom valförsam-

* lingen icke gärna kan tillämpas vid ett val, som försiggår på skilda orter och i utan gemensam ledning. Närmare bestämmelser om valförrättningens slutfö- l ran-de i valkrets, varom nu närmast är fråga, äro givna i 16 %. Dessa bestäm- i melser överensstämma i stort sett med vad som gäller för andra fullmäktigeval, ! |

men stadga i vissa hänseenden ett enklare förfarande.

17 %.

Den i första stycket stadgade mandattiden för vägfullmäktige av fyra år överensstämmer med vad som är bestämt för alla andra kommunala fullmäk— tigeinstitutioner. Andra och tredje styckena innehålla regler för suppleanters inkallande och äro till sitt innehåll, med de jämkningar som betingas av de särskilda förhål— | landen, varom här är fråga, överensstämmande med motsvarande stadganden i i lagen om landsting, den enda kommunala fullmäktigeinstitution i övrigt, där : suppleanter finnas; dock har det icke, med hänsyn till sannolikheten av att ! vägfullmäktigesammanträdena i regel ej komma att få längre varaktighet än en dag för varje gång, ansetts nödigt att här upptaga någon motsvarighet till tredje stycketi 21 % lagen om landsting, som avser inkallande av suppleant vid uppkommande förfall under pågående landstingssession.

l l

18 %.

Denna paragraf motsvaras av liknande stadganden i gällande kommunal- lagar.

19 å. . Beträffande förevarande bestämmelse må endast anmärkas, att praktiska

skäl tala för att giva vägfullmäktige möjlighet att hålla sina sammanträden i en för ledamöternas inställelse eller eljest lämpligt belägen ort, exempelvis en stad, även om den ej ligger inom vägdistriktet.

20 %.

För de nuvarande vägstämmorna är endast ett ordinarie sammanträde årligen föreskrivet. Med den omfattning, som de angelägenheter, vilka beröra vägvä- sendet och ankomma på vägdistriktets beslutande organ, numera tagit, torde emellertid mer än ett dylikt sammanträde årligen erfordras. Än mera synes detta bliva förhållandet vid införandet av fullmäktigeinstitutionen på föreva- rande område. Å andra sidan har det icke synts nödigt föreskriva tre ordinarie sammanträden om året, såsom för kommunalstämma och kommunalfullmäktige är stadgat, utan hava de sakkunniga stannat. vid en bestämmelse om två or- dinarie vägfullmäktigesammanträden årligen. Liksom i kommunallagarna äro i förevarande lag upptagna vissa ärenden, som skola förekomma å de ordinarie sammanträdena. Det faller av sig självt, att hinder ej möter för upptagande och avgörande av även andra frågor på dessa stämmor.

Bestämmelsen i andra stycket om extra stämmor står i full överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna.

21 %.

Bestämmelserna om kallelse till vägfullmäktigesammanträde överensstämma närmast med vad i motsvarande hänseende är stadgat angående stadsfullmäk- tige. Föreskrifterna om kallelse till kommunalfullmäktigesammanträde, vilken kallelse sker i första rummet genom kyrkokungörelse, hava här ansetts mindre lämpliga.

Föreskriften, att länsstyrelsen och vägstyrelsens ledamöter skola underrättas om sammanträde, står i samband med stadgandena i 23 % andra stycket.

22 %.

Innehållet i denna paragraf har sin fulla motsvarighet i gällande kommunal- lagar för land och stad, dock att bötesbeloppet för förfallolös utevaro, 5 respektive '10 kronor —— i kommunallagarna 2 respektive 4 kronor -—— mera än i dessa lagar satts i överensstämmelse med nutida penningvärde.

23 %.

Bestämmelsen, att landshövdingen eller representant för honom äger del- taga i vägfullmäktiges överläggningar, ehuru ej i deras beslut, hör till de före- , skrifter, vilka tillkommit i ändamål att befästa det inflytande, som de sakkun- ; niga med sitt förslag velat förläna åt statens myndigheter. Härutinnan hän- l visas till den allmänna motiveringen. *

De'n liknande rätt till deltagande i fullmäktiges sammanträden, som enligt denna paragraf skall tillkomma. vägstyrelsens ledamöter, har sin motsvarighet i kommunallagarna, ehuru det ansetts lämpligt här utsträcka rätten att gälla alla ledamöter i vägstyrelsen, medan samma rätt i kommunallagarna är till— försäkrad endast ordföranden och vice ordföranden (kommunalnämnd) eller 1 l l l 1

antingen ordföranden eller vice ordföranden (annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning).

2—1A27 %%.

Stadgandena i dessa paragrafer överensstämma med motsvarande stadgan- den i kommunallagarna.

28 %.

Kommunallagarnas bestämmelser rörande de fall, då kvalificerad majoritet erfordras för besluts fattande inom den beslutande församlingen, hava icke ansetts böra överföras till förevarande lag annat än i ganska inskränkt om:- fattning. Härutinnan måste i första rummet beaktas den ensartade verksam- het vägfullmäktiges beslut kunna avse i förhållande till de skilda slag av ären- den, vilka kommunernas stämmor och fullmäktige hava att behandla. Beslut om handel med fastigheter, vilka beslut för kommunernas del i regel kräva kvalificerad majoritet, torde för vägdistriktens vidkommande förekomma mera , sällan och då nödvändiggöras av distriktens verksamhet för väghållningens ombesörjande eller eljest stå i så nära samband därmed, att de kunna jämställas med de fall i kommunerna, då beslut om fastighetshand'el endast kräver enkel röstövervikt, nämligen när fastighetsaffären göres för genomfö- rande av stadsplan eller tomtindelning. Beslut, vilka avse nya ändamål eller behov, torde knappast kunna förekomma inom vägfullmäktige. I vad bestäm- melserna om kvalificerad majoritet i kommunerna tillkommit för att förhindra eller försvåra skattehöjningar, syna-s de icke heller behöva hava någon mot- svarighet beträffande vägdistrikten. Dels är nämligen dessas verksamhet noga & utstakad och begränsad och dels är den genom andra bestämmelser i förslaget - l i skilda hänseenden kontrollerad och reglerad av statliga myndigheter. Med : hänsyn till angivna omständigheter hava de sakkunniga funnit det tillräckligt l att begränsa de fall, då två tredjedelars röstövervikt fordras för vägfullmäk- i tigebeslut, till sådana beslut, som avse eller föranleda. upplåning, däri inbe-

i gripet ingående av borgensförbindelse. I l

29 %.

Första stycket överensstämmer med motsvarande stadganden i kommunal- lagarna.

Beträffande innehållet i andra stycket må anmärkas, att de sakkunniga an— sett skäligt, att vägfullmäktige i likhet med landstingsmän skola, utan att särskilt beslut därom behöver fattas, hava rätt till ersättning för deltagande i sammanträde med fullmäktige. I fråga om ersättningens storlek skola samma bestämmelser gälla som för ledamot av kommunalnämnd, dock med den skillna- den, att dagtraktamentet fastställts till visst belopp, fem kronor, medan det för ledamot av kommunalnämnd kan utgå med högst nämnda summa.

Av samma skäl, som ovan angivits beträffande kallelse till sammanträde, hava bestämmelserna rörande avfattning och justering av vägfullmäktiges pro— tokoll utformats närmast efter mönster av vad som härutinnan gäller för stads- fullmäktige. De obetydliga skiljaktigheterna från motsvarande bestämmelser i kommunallagen för stad härröra från de olikartade förhållanden, som äro rå- dande med avseende å de båda fullmäktigeinstitutionerna.

31 %.

Denna paragraf har avfattats helt i överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna.

32 %.

Även denna paragrafs innehåll överensstämmer med vad i samma hänseende stadgas i kommunallagarna, närmast kommunallagen för landet, dock med den skillnaden, att vägfullmäktiges protokoll skall tillställas länsstyrelsen, vilken bestämmelse saknar motsvarighet i nämnda lagar. Berörda skiljaktighet sam- manhänger med de i lagförslaget förekommande stadganden, vilka tillägga stat- liga myndigheter och särskilt länsstyrelsen viktiga befogenheter inom vägför- valtningen'. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.

33 %.

Förevarande paragraf har sin fulla motsvarighet i kommunallagarna.

Om vägstyrelse. 34 %.

De svenska kommunallagarna uppdraga en markerad gränslinje mellan, å ena sidan, de beslutande församlingarnas eller representationernas beslutande— rätt och, å andra sidan, de kommunala styrelsernas och nämndernas befogenhet att handhava de uppgifter, som äro att hänföra till verkställighet och förvalt— ning. Denna gräns har genom vägledande utslag i kommunala mål blivit yt- terligare skärpt. I gällande väglag är avgränsningen mellan de beslutande och förvaltande organens verksamhetsområden icke så uttryckligt angiven som i kommunallagarna. Man torde dock kunna påstå, att även väglagens bestäm- melser avsett att uppdraga samma gräns mellan beslutande- och förvaltnings— rätt, som kommunallagarna göra för primärkommunerna. Emellertid har, enligt vad konkreta fall, som kommit till de sakkunnigas kännedom, givit vid handen, den mera otydliga avfattningen av hithörande bestämmelser i väglagen lett där- hän, att den omnämnda gränsen överskridits särskilt så till vida, att vägstäm— man fattat beslut i rena förvaltningsangelägenheter, vilka det bort ankomma på vägstyrelsen att avgöra. Då de grundsatser, vilka i förevarande avseende äro gällande för den kommunala lagstiftningen, synas de sakkunniga riktiga

och ändamålsenliga icke blott med avseende å primärkommunemas styrelse utan också för den vägkommunala styrelsen, har ett principiellt stadgande här- utinnan, avfattat i enlighet med motsvarande bestämmelse i kommuna—llagarna, införts i 5 %. Häri 34 % har upptagits en närmare redogörelse för vägstyrel- sens förvaltnings- och verkställighetsuppgifter, i sak överensstämmande med vad som för närvarande gäller enligt 1891 års väglag. I fråga om dessa upp. gifter torde särskilt böra uppmärksammas, att de sakkunniga ansett nödigt att såsom en av förvaltningsuppgifterna särskilt omnämna den att antaga och entlediga distriktets tjänste- och arbetspersonal, givetvis med beaktande av den utgifts- och inkomststat, vars upprättande ankommer på vägfullmäktige. Vägfullmäktige hava sålunda att fatta beslut om antalet tjänstebefattningar, om fast anställdas avlöningsförhållanden m. m. samt att ställa till förfogande de anslag, som erfordras för avlöning av nu nämnda och övrig personal, var- emot personvalet är en angelägenhet för vägstyrelsen. I detta sammanhang må påpekas, att slutande av avtal i kollektiv eller annan form med den arbets- personal, som erfordras för väghållningsarbetets utförande, är en förvaltnings- uppgift, som tillkommer vägstyrelsen.

35 %.

I denna paragraf är infört stadgande om' reglemente för vägstyrelsen. Väl innehålla åtskilliga av de följande paragraferna bestämmelser, till vilka mot- svarighet i många hänseenden torde förefinnas i de instruktioner för vägstyrel- serna, som enligt bestämmelse i nuvarande väglag skola finnas utfärdade. I åtskilliga hänseenden torde till och med det föreliggande lagförslaget innehålla stadganden därutöver. Det oaktat hava de sakkunniga ansett ett reglemente för varje vägstyrelse behövligt, för att däri må införas de mera detaljerade be- stämmelser, som kunna anses påkallade så väl i allmänhet som med hänsyn till lokala och särskilda förhållanden i övrigt.

36 %.

I fråga om antalet ordinarie ledamöter i vägstyrelsen innehåller nu gällande väglag bestämmelse om att de skola vara minst tre. Någon maximigräns är däremot ej stadgad. I följd härav finnas också för närvarande icke så få. väg- styrelser med ett stort antal ledamöter, ett förhållande som de sakkunniga fun- nit mindre lyckligt. Vägstyrelsen bör för att påpassligt och ansvarsmedvetet kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, vilka till övervägande del äro av praktisk natur och med affärsmässig betoning, icke vara mångtalig. Inom en stor väg- styrelse komma avgörandena, även de viktigare, lätt i händerna på ordföranden eller jämte honom en eller ett fåtal ledamöter, vilket varken är riktigt eller än- damålsenligt. De enskilda ledamöternas känsla av ansvar och intresse för sina. uppgifter avtrubbas gärna i en stor styrelse. Består den åter av ett fåtal leda— möter, främjas därigenom samarbetet inom styrelsen samt befordras ansvars— känslan och intresset för vad styrelsen har att befatta sig med. I betraktande av angivna synpunkter hava de sakkunniga funnit lämpligt att, med bibehål-

lande av tre såsom minimiantal i fråga om styrelsens ledamöter, föreslå, att deras antal icke må vara större än fem.

I den allmänna motiveringen har anförts skäl för stadgandet, att en av väg- styrelsens ledamöter skall förordnas av länsstyrelsen.

Med hänsyn till vägstyrelsens relativa fåtalighet har det synts nödigt med suppleanter för ledamöterna i styrelsen.

37—48 åå.

Stadgandena i dessa paragrafer motsvara i huvudsak de bestämmelser i kommunallagarna, vilka innehålla regler i fråga om de kommunala styrelser- nas organisation och arbetssätt, och särskilt vad som i nämnda hänseenden är stadgat om kommunalnämnd. Det torde därför icke vara behövligt att när- 1 mare motivera dessa paragrafer utom i de avseenden, där de innebära avvi— kelser från kommunallagarnas stadganden. Härutinnan mä sålunda fram— hållas följande.

I 37 % första stycket har beträffande den ledamot jämte suppleant i väg- styrelsen, som förordnas av länsstyrelsen, ett avsteg gjorts från de vanliga valbarhetsbestämmelserna. De sakkunniga hava vid avfattningen av stad— gandet härom beaktat, att länsstyrelsen vid utseendet av den person, vil- ken särskilt skall hava till uppgift att tillgodose statens intressen inom väg- förvaltningen, bör vara obunden av vissa regler, som eljest gälla vid val av kommunala förtroendemän, såsom att vederbörande skall vara bosatt inom den kommunala enheten. Ifrågavarande statsrepresentant inom vägstyrelsen bör visserligen vara förtrogen med ortsförhållandena, men han behöver ej vara mantalsskriven i det distrikt, vars angelägenheter han skall vara med om att sköta. Det kan exempelvis väl tänka-s, att länsstyrelsen finner sin lämpligaste kandidat i en förutvarande vägstyrelseledamot, som flyttat utom distriktet till närmaste stad. I sådant fall bör lagen ej lägga hinder i vägen för länsstyrelsen att träffa det val den finner bäst. Även andra förhållanden kunna tänkas, som göra det önskvärt, att länsstyrelsen vid ifrågavarande förordnanden icke är bun— den av de vanliga valbarhetsföreskrifterna.

I likhet med vad föreskrifterna i nuvarande väglag torde avse och vad i fråga om kommunalnämnd är uttryckligen föreskrivet, hava de sakkunniga funnit lämpligt, framför allt för bevarande av kontinuitet i ledningen av väg- distriktets angelägenheter, att valet av ordförande och vice ordförande inom vägstyrelsen avser hela mandattiden och icke, såsom i åtskilliga andra kom— munala styrelser är fallet, blott ett år i sänder. Däremot har stadgandet i kommunallagen för landet, att ordförande och Vice ordförande i kommunal— nämnd skola utses av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, icke an— setts böra tjäna som mönster i nu förevarande avseende. Det goda och förtro— endefulla samarbete inom vägstyrelsen, som är så önskvärt, främjas för visso i ej ringa. mån, om vägstyrelsens ledamöter själva betros att utse sin ordfö- rande och dennes ställföreträdare. Huvudsakligen av nu angivna skäl hava de sakkunniga föreslagit den bestämmelse i 39 %, att vägstyrelsen har att inom

sig utse ordförande och vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit utsedda till ledamöter.

I 43 % andra stycket har intagits en av de bestämmelser, som tillkommit för att befästa det statliga inflytandet inom den lokala Vägförvaltningen. Genom denna bestämmelse har den av länsstyrelsen förordnade ledamoten i vägstyrel- sen ålagts skyldighet att reservera sig mot beslut, som fattats emot hans me- ning. Bestämmelsen korresponderar med stadgandet i 68 %, att i fall av dylik reservation vägstyrelsens beslut skall för att erhålla bindande kraft under— ställas länsstyrelsens prövning. I övrigt hänvisas till den allmänna motivering- en, där frågan om det statliga inflytandet behandlats i ett sammanhang.

Till samma del av den allmänna motiveringen hänvisas även i fråga om den i 44 % sista stycket införda bestämmelsen, att avskrift av vägstyrelsens proto- koll skall insändas till länsstyrelsen.

49 %.

Denna paragraf överensstämmer, såsom i den allmänna motiveringen om- nämnts, till sitt innehåll fullständigt med det nya stadgande, som efter utred- ning och förslag av de sakkunniga och beslut av 1931 års riksdag samma år in— förts i nu gällande väglag. i vad nämnda stadgande har avseende å ledamot av vägstyrelse.

Om utgifts— och inkomststat samt revision.

50 %.

Denna paragraf överensstämmer till alla delar med motsvarande stadganden i kommunallagarna.

51 %.

| I Även denna paragraf har i huvudsak sin motsvarighet i kommunallagarna. Beträffande stadgan-dena om att avskrift av statförslaget och av den fastställ- da staten skola insändas till länsstyrelsen hänvisas till vad i den allmänna mo- tiveringen yttrats om det statliga inflytandet å Vägförvaltningen. I fråga om statförslagets upprättande vilja de sakkunniga särskilt fram— hålla den stora betydelsen av att vägstyrelsen härutinnan på ett tidigt stadium söker samarbete med länsstyrelsen. Vägstyrelsen bör i detta hänseende låta sig angeläget vara att genom ett dylikt samarbete, så vitt det låter sig göra, erhålla kännedom om, vilka särskilda vägarbeten skola komma till utförande under det följande året, och vilka statsbidrag, som för dessa arbeten äro att påräkna, allt i ändamål att utgifts- och inkomststaten må bliva så tillförlitlig som möjligt.

52 %. I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga anfört skäl för sitt förslag,

att länsstyrelsen skall utse en av revisorerna för granskning av vägdistriktets förvaltning.

Stadgandena i förevarande paragraf överensstämma i övrigt med motsva- rande bestämmelser i kommunallagarna. Här har dock tillagts den bestäm- melsen, att vägstyrelsen ej må vägra att angående förvaltningen lämna revi- sorerna |begärd upplysning, varmed närmast avsetts muntlig sådan.

53 %.

Stadgandet i denna paragraf överensstämmer med vad redan nu gäller enligt den ovan vid behandlingen av 49 % omförmälda, år 1931 införda bestämmelsen i väglagen rörande arvoden och övriga ersättningar till såväl vägstyrelseleda- möter som revisorer.

54—56 %%.

Dessa paragrafer äro avfattade efter mönster av motsvarande bestämmelser i kommunallagarna, särskilt kommunallagen för landet. Det torde ej behöva möta någon större svårighet att före den 1 februari avsluta vägdistriktets rä- kenskaper för föregående år. Det lärer ock vara nödvändigt, att de avslutas så tidigt, för att beslut i anledning av den omedelbart följande räkenskapsgransk- ningen skall kunna fattas å vägfullmäktiges ordinarie marssammanträde. Be- stämmelserna dels i 55 % därom, att revisionsberättelsen och de i anledning av densamma avgivna förklaringarna skola i avskrift tillställas länsstyrelsen, dels ock i 56 % därom, att länsstyrelsen, om den finner att ansvarsfrihet icke bör meddelas, äger förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder, höra till de stadganden, vilka tillkommit i ändamål att tillförsäkra statens organ rätt till inflytande och kontroll med avseende å vägväsendet och handhavandet av därför avsedda medel.

Om medel till bestridande av vägdistriktets utgifter. 57 %. De sakkunniga hava i en särskild avdelning av den allmänna motiveringen utförligt behandlat frågan om statsbidrag till väghållningen och kunna i nu förevarande sammanhang inskränka sig till att hänvisa till vad där anförts.

58 %.

Denna paragraf överensstämmer till sitt innehåll med bestämmelsen i nu gällande väglags 5 %, att kommuner och landsting ej äro förhindrade att lämna bidrag till byggande av väg, bro eller färja. Uttrycket väg är i föreliggande lagförslag använt i ordets vidsträckta bemärkelse och innefattar även bro och färja. I lagförslaget har jämte landsting och kommun insatts municipalsam- hälle såsom berättigat att lämna bidrag till vägbyggnad.

59 %.

I övergångsbestämmelserna till de sakkunnigas förslag till lag om allmänna vägar har upptagits den i nu gällande väglags 20 % förefintliga bestämmelsen

därom, att väg- och bropenningar skola upphöra, då sådant kan ske utan för- närmande av någons enskilda rätt. Väg- och bropenningar torde sålunda icke komma att uppbäras av vägdistrikten. Annorlunda är emellertid förhållandet beträffande avgifter för begagnande av färja. Ehuru en tydlig tendens till borttagande även av färjavgifterna kan skönjas, förekomma de dock ännu i stor utsträckning och torde om än i avtagande omfattning vara att räkna med för åtskillig tid framåt.

De sakkunniga hysa den uppfattningen, att det är Önskvärt, att färjpenning- arna så småningom försvinna, men anse det ofrånkomligt, att detta sker under en längre avvecklingsperiod. I varje fall måste det ännu i åtskilliga fall anses "fullt motiverat, att dylika avgifter uttagas vid färjinrättningars begagnande nattetid.

Nu gällande väglag innehåller ingen föreskrift om, i vilken ordning färjav- gifter skola bestämmas. Däremot förekommer i kommunallagarna ett stad- gande, att Kungl. Maj:ts fastställelse erfordras för att bindande kraft skall vinnas åt vederbörande beslutande församlingars beslut," som avse nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande. Att sådan fastställelse dock, trots avsak— naden av uttrycklig föreskrift i väglagen, ansetts erforderlig i fråga om färj- penningar, torde vara otvivelaktigt och framgår jämväl därav, att genom kungl. kungörelse den 30 december 1911 förordnats, att då tillstånd till uppbärande av avgifter för begagnande av färjinrättning hos Kungl. Maj:t begäres, vid an- sökningen skall fogas förslag till taxa enligt vid samma kungörelse fogat for- mulär.

De sakkunniga hava emellertid ansett lämpligt att i förevarande paragraf upptaga en uttrycklig bestämmelse därom, att det skall ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och under vilka villkor tillstånd må meddelas väg- distrikt till upptagande av färjan'ifteT-

60—62 åå.

Utöver vad som i den allmänna motiveringen anförts rörande grunderna för vägskattens utgörande, varutinnan förevarande paragrafer innehålla bestämmel- ser-, synes här endast böra anmärkas, att uttryckligt stadgande intagits i 62 5, att i fråga om den skattebefrielse, som skall gälla för mindre inkomsttagare, äkta makar, vilka icke i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, skola betraktas som en skatt- skyldig.

63 %.

Vad i kommunalskattelagen är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares an- svarighet för kommunal utskyld torde lämpligen böra gälla även i fråga om vägskatt.

64 %.

Denna. paragraf motsvarar nuvarande väglags 61 å och har till uppgift att giva vägfullmäktige nödig grundval för att kunna besluta om den uttaxering

å tillgängliga 'beskattningsföremål, som prövas erforderlig för skattebehovets fyllande.

65 %.

I fråga. om debitering och uppbörd m. ni. av vägskatt synes lämpligen böra gälla vad uti ifrågavarande hänseenden är stadgat om landstingsskatt.

Bestämmelsen i gällande väglags 63 %, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning må kunna överlämnas åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän, hava de sakkunniga ansett sig icke böra uppta-ga i sitt förslag.

Om underställning Och besvär.

66 och 67 åå.

I 66 % har införts den bestämmelse, som återfinnes i nu gällande väglags 62 %, att beslut om upptagande av lån med längre återbetalningstid än två år skall för att vinna bindande kraft underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Vidare har i 67 % under punkt a) lämnats föreskrift vartill motsvarighet saknas i gällande väglag —— om underställning hos länsstyrelsen under i lagen angiven förutsättning av andra lånebeslut, varvid närmast av- setts s. k. tillfällig upplåning.

Det har visat sig, att väglagens ovan omförmälda bestämmelse icke verkat tillräckligt restriktivt i fråga om en del vägdistrikts lånepolitik. Åtskilliga vägdistrikt hava nämligen begagnat den för närvarande helt underställnings- fria rätten att upptaga korta lån i den utsträckning, att de åsamkat sig mycket tyngande skuldbördor med ty åtföljande förhöjning av Vägskatten. Även om lagens formföreskrift iakttagits så. till vida, att dylik skuldsättning ord- nats genom lån på kort tid, torde i många fall genom omsättningar av lånen återbetalningstiden i verkligheten hava utsträckts över den tid av två år, som är stadgad som den längsta för att underställning av låne'beslutet ej skall vara erforderlig. I fråga om den fria upplåningen hava till och med sådana missförhållanden yppat sig, att en av rikets länsstyrelser gjort framställning om åtgärder för begränsning av vägdistriktens lånerätt i överensstämmelse med vad som är gällande för primärkommunerna. Av de yttranden, vilka i an- ledning av denna framställning avgivits av övriga länsstyrelser, framgår, att förhållandena äro mycket olikartade inom olika landsändar. Medan en del länsstyrelser tillstyrkte åtgärder i framställningens syfte på grund av rådande förhållanden eller den utveckling, som syntes vara för handen, eller enbart av principiella skäl, utan att rådande förhållanden inom vederbörande län gåve anledning därtill, avstyrkte en del länsstyrelser varje åtgärd. Ganska allmänt varnades i yttrandena emot alltför snäva restriktioner, som kunde verka för- lamande eller bindande på den rörelse- och handlingsfrihet, varav vägstyrel- serna vore i behov för utövande av sin verksamhet.

Vid övervägande av förevarande, otvivelaktigt mycket viktiga spörsmål hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en begränsning av vägdi—

striktens upplåningsrätt utöver vad som för närvarande gäller är behövlig. De sakkunniga hava stannat vid bibehållandet av gällande väglags bestämmelse i fråga om den mera fasta upplåningen, sålunda avseende lån, ställda på längre återbetalningstid än två år, därvid det dock bör betonas, att en mera regelbun- den omsättning av kortare lån måste anses som en fortlöpande upplåning, saint därutöver velat föreskriva en enklare underställningsform, nämligen till läns— styrelsen, i fråga om andra lån, för så vitt därigenom åstadkommes en skuld— sättning, som står i visst förhållande till skatteunderlaget och den faktiska be- skattningen i vägdistriktet i analogi med de regler, vilka äro stadgade i fråga om primärkommunernas fria lånerätt. Den i 67 % punkt a) föreslagna regeln för begränsning av vägdistriktens underställningsfria lånerätt hava de sak- kunniga sökt avväga så, att den å ena sidan icke skall hindra ett vägdistrikt med välskött ekonomi att i erforderlig utsträckning samt utan omgång och be- svär upplåna nödiga medel för sin löpande verksamhet eller till vad som kan erfordras för bestridande förskottsvis av kostnader för anläggningsarbeten m. in., men å andra sidan skall kunna förhindra en skuldsättning utöver vad som kan erfordras för dylika så att säga normala behov. Givet är, att regeln verkar så, att ett distrikt med låg vägskatt får relativt stor fri lånerätt, me- dan motsatsen inträffar för ett distrikt med hög vägskatt. Detta är också som sig bör, då ju tillsyn av statlig myndighet över lånepolitiken är i särskilt hög grad befogad i fråga om ett mycket skattetyngt vägdistrikt. '

I 67 % har vidare föreskrivits underställning till länsstyrelsen av beslut, som avse årsarvode till ledamot av vägstyrelse eller till revisor, därvid läns- styrelsen äger jämka på arvodets belopp; en föreskrift som sedan år 1931 fin- nes införd i nu gällande väglag. Därjämte skall ock, i överensstämmelse med vad som finnes stadgat i kommunallagarna, underställning ske beträffan- de beslut, som avse utgifter, vilka erfordra uttaxering under längre tid än fem år.

68 %.

Stadgandet i denna paragraf, att vissa av vägstyrelsen fattade beslut de ovan under 67 % berörda besluten äro sådana, som fattas av vägfullmäktige —— skola underställas länsstyrelsen, därvid länsstyrelsen äger rätt att förordna på annat sätt än vägstyrelsen beslutat, hör till de mera betydelsefulla av de be- stämmelser, vilka upptagits i föreliggande förslag i ändamål att stärka det statliga inflytandet över vägväsendet. Angående skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen. Ordet entreprenad bör vid tillämpningen av nu ifrågavarande stadgande fattas i vidsträckt bemärkelse och sålunda avse även överenskommelse med en sammanslutning av mindre entreprenörer, vilka arbeta enligt ett gemensamt, likformigt avtal.

69—72 %%.

Dessa paragrafer innehålla föreskrifter rörande besvär över vägfullmäktiges och vägstyrelsens 'beslut. Föreskrifterna äro avfattade i överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna.

AVDELNING III. Om vägdistrikt bestående av stad.

73—83 åå.

I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga, med angivande av de skäl, vilka därför varit bestämmande, framhållit, att detta lagförslag i fråga om vägorganisationen i städerna innehåller en del stadganden i syfte att även för städernas del, utöver vad som gäller för kommunala ärenden i allmänhet, tillförsäkra statens vederbörande organ erforderligt inflytande och möjlighet att utöva kontroll i synnerhet över medelsförbrukningen, ävensom lämnat en kortfattad redogörelse för ifrågavarande bestämmelsers innebörd. Åsyftade stadganden äro upptagna i förevarande lagförslags 73—83 %%. Utöver hänvis- ningen till den allmänna motiveringen torde emellertid en del kortfattade för- klaringar till vissa av de» särskilda paragraferna vara påkallade.

Vad då först angår 73 % är däri stadgat, att stadsfullmäktige hava att be— stämma, vilken kommunal styrelse eller nämnd som skall tjänstgöra som väg- styrelse. Det kunde måhända hava legat närmast till hands att i lagförsla- , get fastslå, att ifrågavarande uppgift skall tillhöra drätselkammaren. Emel- , lertid gäller lagen även Stockholms stad, vilken stad icke har någon drätsel— kammare. Även i andra större städer äro de förvaltningsuppgifter, som i re- gel skola tillkomma drätselkammaren, uppdelade så, att en del av dem hava. tillagts andra förvaltningsstyrelser. Detta torde i åtskilliga städer vara fallet just beträffande gatu- och vägväsendet. De sakkunniga hava därför funnit lämpligast att giva paragrafen en allmännare formulering.

Föreskriften i 74 %, att vissa stadganden för vägdistrikt å landet skola gälla även för stad, avser dels 34 paragrafens regler i fråga om vägstyrelsens kompetensområde och dels bestämmelsen i 44 % fjärde stycket, att avskrift av vägstyrelsens protokoll skall insändas till länsstyrelsen, vilket senare stad- gande i förevarande avseende måste så förstås, att det endast är vederbörandes protokoll i vägärenden — förutsatt, att den delegation, som utgör vägstyrelse, även har andra uppgifter — som behöva insändas. ,

Bestämmelserna i 75 %, att landshövdingen eller av honom förordnad per- son' äger rätt att deltaga, dock utan beslutanderätt, i stadsfullmäktiges be- handling av vägärende samt att länsstyrelsen för detta ändamål skall under- rättas om stadsfullmäktigesammanträde, där sådant ärende skall behandlas, höra till de stadganden, som tillkommit i ändamål att giva länsstyrelsen möj- lighet till me'dinflytande vid ifrågavarande ärendens behandling. Utöver vad i förevarande hänseende anförts i den allmänna motiveringen må här fram- hållas, att kommunallagen för stad, liksom också kommunallagen för landet, visserligen ej torde medgiva landshövdingen eller annan länsstyrelserepresen- tant någon rätt att deltaga i fullmäktiges förhandlingar, men att de skäl, som de sakkunniga i den allmänna motiveringen anfört för lämpligheten av att de , starka statliga intressena av såväl ekonomisk som mera allmän natur med av- % seende på vägväsendet bliva väl beaktade vid vägärendenas behandling och att '

statliga myndigheter bliva i tillfälle att övervaka att så sker, torde motivera att just för nu ifrågavarande ärenden ett undantag i här berörda avseende göres. Om något intrång i den kommunala självstyrelsen av nämnvärd bety- deISe synes härvidlag icke kunna bliva tal.

Att i stadens budget, på sätt i 76 % föreskrives, vad som är att hänföra till den allmänna väghållningen skall upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster torde även utan särskilda bestämmelser härom vara en själv- klar sak.

Med det allmänna vägnätets nuvarande betydelse för alla grupper av skatte- betalare, såväl fastighetsägare som andra, kan ej längre uppehållas den äldre åskådningen, att vägarna äro av mycket större betydelse eller nytta för fastig- heterna än för andra skatteobjekt. Ett bevis för förändringen i den allmänna uppfattningen härutinnan är den gradvis skedda förskjutningen av vägbördan å landsbygden från företrädesvis fastigheterna till i allt högre grad andra beskattningsföremål, såväl genom ändring av repartitionsgrunderna som ge- nom ökning av statsbidragen. Den omständigheten, att besväret av ålder påvilat fastigheterna uteslutande eller i högre grad än andra skatteobjekt, har i följd av den radikala förändringen av trafikens karaktär och den därav påkallade tekniska omläggningen av väghållningen med ständigt allt mera minskad styrka kunnat göra sig gällande vid reglerandet av vägbe- skattningen. Enahanda har förhållandet varit i städerna, men i avsaknad av en modern lagstiftning har utvecklingen här blivit mycket mera olikformig än på landsbygden. I enlighet med den sedvanemässiga rättsutvecklin-gens för- utsättningar hava här förändringar skett i varje stad för sig och med hän- syn till dess särskilda förhållanden. I de flesta städer är den allmänna väg— hållningen numera helt kommunaliserad. I den största delen av de återstående är kommunaliseringen på god väg. Närmare redogörelse i dessa hänseenden lämnas i Schallings särskilda utredning angående väghållningsbesväret i stå- derna sid. 97—101. Man kan icke undgå att tillmäta här berörda förhållan- den en avgörande betydelse vid avfattandet av den nya lagens stadganden om sättet för bestridande av väghållningskostnaderna i städerna. De sakkunniga hava därför icke tvekat att föreslå en allmän kommunalisering av väghåll- ningsbesväret 1 städerna. För åtminstone en del av de städer, där en sådan kommunalisering icke redan genomförts, erfordras uppenbarligen en lämpligt avpassad övergång till den nya ordningen. Stadgan'den härom hava upptagits i övergångsbestämmelserna, 95—98 %%.

Bestämmelse därom, att räkenskaperna angående väghållningen skola föras enligt av Konungen meddelade föreskrifter, har ansetts lböra, 1 likhet med vad som föreslagits för landsbygden, upptagas jämväl bland stadgandena rörande städerna. Denna bestämmelse behöver självfallet ej tolkas så, att särskilda räkenskaper skola uppläggas och särskild kassa hållas för vägväsendet, utan bör det vara nog, att det eller de konton, vilka uppläggas för ifrågavarande verksamhetsgren, föras enligt av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter och att på så sätt vägväsendets ekonomi 1 alla hänseenden kan utan svårighet och utan sammanblandning med övriga förvaltningsgrenar överblickas och granskas.

Genom bestämmelserna i 81—83 %% stadgas i och för erforderlig kontroll och tillsyn över särskilt statsbidragens användning, att en av länsstyrelsen utsedd revisor skall jämte stadens egna revisorer granska förvaltningen, i vad den avser väghållningen, samt att fråga om ansvarsfrihet i detta avseende skall prövas icke blott av stadsfullmäktige utan även av länsstyrelsen.

AVDELNING IV. Övergångsbestämmelser.

84—94 åå.

Vid avfattningen av bestämmelserna uti ifrågavarande paragrafer hava de sakkunniga, såsom ovan anmärkts, utgått ifrån, att den nya väglagstiftningen kommer att antagas av 1933 års riksdag och att lagarna komma att utfärdas inom förra hälften eller senast vid mitten av samma år. Tidpunkten för denna lags fulla ikraftträdande, d. v. 5. den 1 januari 1936, och de i skilda paragrafer i övrigt angivna data för tidigare tillämpning av vissa delar av lagen äro satta med hänsyn därtill, att den nya vägorganisationen vid 1936 års ingång skall kunna i alla avseenden träda till och att de förberedande åtgärder, som i och för densammes trädande i funktion äro erforderliga, intill dess skola kunna företagas.

Beträffande den i 86 % omförmälda nya vägdistriktsindelningen hänvisas till vad ovan yttrats beträffande innehållet i 1 %.

Enär vid den tidpunkt, då upprättande av röstlängd för det första vägfull- mäktigevalet skall äga rum, eller i mitten av år 1934, någon påföring av väg- , skattekronor ännu icke kunnat ske, hava de sakkunniga föreslagit, att detta 1 val skall förrättas efter en med ledning av senaste vägfyrktalslängd upprät— tad röstlängd, därvid röstskalan bestämts sålunda, att en var röstberättigad erhåller en röst för varje påbörjat tal av trettio vägfyrkar, som påförts honom, dock högst 10 röster. Denna rösträttsbes-tämmelse verkar visserligen så, att bland de röstberättigade, vilka ej beröras av bestämmelsen om högsta rösttal, fastighetsägare och särskilt ägare av jordbruksfastighet erhålla större infly- tande å valet än de skulle hava. fått enligt rösträttsbestämmelserna i 8 %. Även om detta förhållande kan sägas vara mindre önskvärt, måste nackdelen därav dock anses obetydlig i jämförelse med de praktiska. fördelarna. av den före- slagna anordningen och i betraktande av att det gäller ett enda val.

Enligt 6 % gällande väglag äro äldre lotshemman, så länge de äro under- kastade lotsningsskyldighet, befriade från väghållningsbesväret. Då det, en— ligt vad de sakkunniga inhämtat, kan förväntas, att den lotshemmanen åvilan— de lotsningsskyldigheten inom en ej allt för avlägsen framtid kommer att av— skrivas eller avlösas, har det synts lämpligast, att ovan omförmälda stadgan- de om lots-hemmanens befrielse från väghållningsbesväret intages i övergångs— bestämmelserna till förevarande lag.

95—98 %%.

Det synes givet att, om kostnaderna för fullgörande av det allmänna väg- hållningsbesväret i stad skola, i enlighet med vad de sakkunniga föreslå, be- stridas, på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet, detta måste få omedelbara konsekvenser i fråga om de skyldigheter i förevarande avseende, som för närvarande vila å fastigheter. Det framgår av vad de sakkunniga yttrat i fråga om innehållet i 79 %, att sådana särskilda skyldigheter för fas- tigheterna dock kvarstå endast i ett mindre antal städer, samt av Schallings ! utredning, att dessa skyldigheter, där de kvarstå, i många fall äro av relativt

ringa betydelse, åtminstone för respektive städer. Där detta senare är förhål- landet, synes det de sakkunniga lämpligast, att kommunaliseringen av väghåll- ningsbesväret träder i tillämpning i och med lagens ikraftträdande. Emeller- tid äro förhållandena i åtskilliga städer sådana, att en successiv avveckling av t bestående väghållningsbesvär kan vara påkallad. Avgörandet härutinnan bör 5 för emående av likformig och konsekvent behandling av hithörande spörsmål ' läggas i Kungl. Maj :ts hand; dock icke utan vidare. Vederbörande stad bör sålunda genom sin beslutande representation, vilken torde vara närmast in- tresserad av att en omedelbar kommunalisering av väghållningsbesväret icke föranleder olägenheter för stadens ekonomi och i andra hänseenden och som i I övrigt bör vara förtrogen med de omständigheter, vilka böra inverka på av- r görandet, enligt de sakkunnigas mening göra framställning i ämnet. Uteblir sådan framställning, träder sålunda 79 % omedelbart i kraft. En avveckling, där sådan finnes vara av nöden, av stadsfastigheters ännu kvarstående skyldigheter i avseende å den allmänna väghållningen bör givet- ! vis icke, såsom under den hittillsvarande sedvanemässiga utvecklingen ofta : nog ägt rum, överlämnas till uppgörelse mellan vederbörande kontrahenter, de väghållningsskyldiga och städerna, utan ordnas direkt genom lagstiftning. Avvecklingen kan givetvis äga. rum mot eller utan vederlag — omedelbart eller successivt —— från fastighetsägarna. De hittills genomförda likställig- hetsöverenskommelserna i städerna giva exempel på såväl avlösning, mot ve- derlag, som avskrivning, vederlagsfritt, av Vä-ghållningsbesväret. Emellertid har vid de senaste årtiondenas ekonomiska lagstiftning så gott som undantags- löst följts den regeln, att avskrivning tillämpas, då fråga är om offentlig- rättsliga skyldigheter. Fastigheter i stad åliggande väghållningsbesvär eller därav härledd skyldighet att utgiva penningavgifter bör följaktligen, såsom av offentligrättslig natur, bliva föremål för avskrivning, ej avlösning.

Avskrivningen kommer i de fall, där icke Kungl. Maj:t på stadens fram- ställning jämlikt 95 % förordnat om successiv avskrivning, att ske på en gång i och med lagens ikraftträdande. I de fall, där besväret ic'ke är av ringa be- tydelse för staden _ och jämsides härmed väl i de flesta fall av mindre bety- delse för fastighetsägarna —— och Kungl. Maj:t förordnar om successiv avskriv- ning, tillgodoser också denna form det numera allmänna önskemålet, att has- tiga rubbningar i fastighetsvärdena må undvikas, samt förebygger, att fas— tighetsägarna genom bördans avlyftande omedelbart tillskyndas en oförtjänt värdestegring av mera betydande omfattning. Frågan om utmätandet av av-

skrivningspcriodens längd torde vara av väsentligen skattepolitisk natur, men synes en tioårig avskrivning-säd för det icke allt för stora antalet fall, där den successiva avvecklingen torde komma i fråga, ligga närmast till hands. Önskvärdheten, att den fulla likformighetens genomförande icke må allt för länge låta vänta på sig, samt det förhållandet, att ingen av de redan nu i flera städer pågående avskrivningarna av väghållningsbördan sträcker sig längre än till år 1946, tala mot en längre avskrivningsperiod. I överensstämmelse med nutida lagstiftningspraxis hava de sakkunniga föreslagit en jämn ned- sättning av besväret med viss bråkdel, en tiondel, årligen.

Den närmare anordningen av det successiva avskrivningsförfarandet har er- bjudit åtskilliga svårigheter på grund av besvärets skiftande natur. De i före- varande paragrafer avfattade reglerna härutinnan torde icke tarva närmare förklaring.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Enligt övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om vägdistrikt har tidpunkten för nämnda lags ikraftträdande satts till den 1 januari 1936. För att emellertid den med hänsyn till nu rådande förhållanden påkallade och av billighetsskäl starkt motiverade förändring med avseende å vägskattebördans fördelning på olika beskattningsföremål i utjämnande riktning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle inträda, må komma till stånd snarast möjligt, hava de sakkunniga ansett det påkallat, att bestämmelse meddelas, genom vilken den önskade förändringen inträder tidigare än år 1936. I sådant syfte har föreslagits den ändring i 59 % av nu gällande väglag, att, i stället för att jord- bruksfastighet nu påföras en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxerings— värdet och annan fastighet en vägfyrk för varje etthundrafemtio kronor av samma värde, all fastighet skall påföras en vägfyrk för varje tvåhundra kro- nor av taxeringsvärdet. Genom denna ändring vinnes praktiskt taget samma fördelning av vägskattebördan som enligt de härutinnan föreslagna bestämmel- serna i lagen om vägdistrikt. Under antagande, att frågan om ny Väglagstift- ning vinner sin lösning genom beslut av statsmakterna under år 1933, har det föreslagits, att ändringen av 59 % väglagen skall träda i kraft den 1 januari 1934.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 ”juni 1909 om arrende av viss jord ä landet i Norrland och vissa delar av Svealand.

24 5.

Enligt bestämmelserna i 1891 års väglag åligger väghållningsbesväret för jordbruksfastighet ägaren. Även om fastigheten är utarrenderad, har ägaren att i förhållande till det allmänna ansvara för dess fullgörande. Enligt 2 ka- pitlet 23 % lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är emel- lertid arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat dem emellan avtalats, ansvarig för det fastigheten påvilande väghållningsbesväret. Jämlikt 24 å , lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa 1 delar av Svealand må däremot arrendatorn ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller tunga än dels för sådan, som enligt före- l skrift i därom utfärdad lag eller författning åligger brukare, dels för fastig- * hetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till lands— ting, dels ock för vägunderhåll'in natura.

Vägskatt för fastighet har icke ansetts utgöra fastighetsskatt, men härutin- nan torde förändring ske, därest den av de sakkunniga föreslagna väglagstift- ningen antages. Med den utformning bestämmelserna om vägskatt erhållit i I 61 och 62 %% i den föreslagna lagen om vägdistrikt lärer nämligen vägskatt *, för fastighet böra anses hava karaktär av fastighetsskatt. Är så fallet, måste, ; därest icke 24 % norrländska arrendelagen skall få ett annat sakligt innehåll än det nuvarande, i detta lagrum införas en bestämmelse därom, att arrendator icke kan förpliktas att ansvara för sådan på jordbruksvärde belöpande fastig- hetsskatt, som utgår till vägdistrikt. I överensstämmelse med vad som nu sagts har förevarande lagförslag avfattats.

Då enligt de sakkunnigas väglagförslag systemet med vägunderhåll in na- tura av enskilda väghållningsskyldiga icke skall förekomma, har tillika i nu förevarande förslag om ändring av norrländska arrendelagen uteslutits stadgan- det därom, att arrendator kan förpliktas att ansvara för sådant vägunderhåll.

Övergångsbestämmelser.

Genom 1928 års kommunalskattelagstiftning överflyttades skattskyldighe- ten beträffande utarrenderad jordbruksfastighet från arrendatorn, vilken enligt förut gällande bestämmelser hade den kommunala skattskyldighe- ten sig ålagd, till jordägaren. En sådan överflyttning av skattskyldig-

heten ansågs emellertid icke böra ifrågakomma beträffande arrenden av fastigheter, vilka voro upplåtna vid den nya lagens ikraftträdande. ' E punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen har därför stadgats, att, därest vid lagens ikraftträdande fastighet är upplåten till annan, skyldigheten att utgöra skatt för fastigheten för den tid, avtalet är gällande, skall åligga den, som enligt förut gällande bestämmelser skulle varit skatt- skyldig till kommunen för fastigheten.

På grund av denna övergångsbestämmelse kunna fastighetsskattekronor för utarrenderad fastighet komma att påföras arrendatorn. Arrendatorn blir då, enligt de sakkunnigas förslag angående vägskatt, skyldig att utgöra jämväl vägskatt för fastigheten, vilken skatt enligt nu gällande väglag åligger jord- ägaren. Denna formella överflyttning av skattskyldigheten saknar dock reell betydelse i fråga om de arrenden, för vilka 1907 års nyttjanderättslag äger tillämpning. Såsom ovan anmärkts, är nämligen enligt 2 kapitlet 23 % nämn- da lag arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat avtalats, ansvarig för vägskatt för fastigheten. Annorlunda är förhållandet med äldre arrendeavtal, för vilka den norrländska arrendelagen äger tillämpning. Enligt denna är, såsom förut framhållits, arrendatorn icke skyldig att ansvara för vägskatt för den arrenderade fastigheten och kan ej heller genom avtal förpliktas att an- svara för dylik skatt, vadan avtal rörande arrenden, som falla under denna lag, icke torde innehålla några föreskrifter om ansvarigheten för vägskatt. I händelse den föreslagna lagen om vägdistrikt med dess bestämmelser om väg- skatt antages, blir det förty nödvändigt att i fråga om äldre arrenden, beträf- fande vilka den norrländska. arrendelagen är tillämplig, stadga, att jordägaren skall gentemot arrendatorn vara ansvarig för vägskatt. Föreskrift härom ]har intagits såsom övergångsbestämmelse till den nu föreslagna ändringen av 24 % sistnämnda lag.

Särskilt yttrande av 0. J. Johansson.

I fråga om förslaget till lag om allmänna vägar är jag ense med de övriga sakkunniga. Däremot har jag i fråga om lagen om vägdistrikt en i flera vik- tiga hänseenden avvikande mening.

Majoritetens förslag i sist berörda del innebär bibehållande av systemet med vägdistrikt mindre än landstingsområde. Visserligen förutsätter detta förslag, att genom en ny distriktsindelning skall åstadkommas en betydlig minskning i antalet vägdistrikt, men deras antal, storlek och gränser hava icke blivit föremål för förslag. Dessa spörsmål äro avsedda att lösas i administrativ väg, sedan de nya lagarna utfärdats. Ehuru jag, såsom nedan skall utvecklas, har en annan åsikt än de övriga sakkunniga beträffande vägdistriktens omfattning, får jag dock som min mening framhålla, att de sakkunniga bort framlägga fullständigt förslag till ny vägdistriktsindelning för rikets landsbygd, så att även frågan om de olika distriktens storlek kunde bliva föremål för riksdagens behandling.

Mot de sakkunnigas förslag, sådant det nu föreligger, har jag ytterligare att göra invändning mot sättet för val av vägfullmäktige och bestämmelserna om rösträtt vid dylika val. Enligt min mening borde förslaget hava så utfor- mats, att varje vägdistrikt skall utgöra en enda valkrets och att val skall före- tagas i samma ordning so—m val till kommunalfullmäktige. Därigenom skulle uppnås större proportionell rättvisa och större utsikter finnas, att de skilda intressena i vägdistriktet bleve behörigen representerade inom vägfullmäktige. Majoritetens förslag om graderad röstskala kan jag icke heller biträda. Sedan man på alla andra områden, där allmänna val av förtroendemän förekomma, övergått till allmän rösträtt utan graderad skala, bör denna ordning införas även beträffande val av vägfullmäktige, därest en sådan institution kommer till stånd.

Såsom jag redan antytt, har jag emellertid icke kunnat ansluta mig till ma- joritetens förslag med avseende å distriktsindelningen. Jag har under utred- ningens gång icke kunnat finna bärande skäl förebragta för ett frångående av den ståndpunkt, som intogs av 1920 års vägsakkunniga, nämligen att landstings- området bör vara vägdistrikt. Det förslag härom, som framlades i 1922 års proposition, vann stor anslutning såväl i särskilda utskottet som i riksdagens kamrar, men hela väglagförslaget förkastades på grund av meningsskiljak- tighet i fråga om grunderna för vägskattens utgörande.

Med landstingsområdet som vägdistrikt vinnes i första hand och utan vidare skatteutjämning inom länen. Enligt vad jag erfarit har också den s. k. skatte-

utjämningsberedningen livligt omfattat tanken på sammanförande av nuvarande vägdistrikt till länsenheter. I skatteutjämningshänseende bör vidare uppmärk- sammas, att utjämningen mellan de skilda vägdistrikten tarvar ett betydligt enklare förfarande vid en organisation med ett fåtal landstingsdistrikt än vid den av majoriteten förordade organisationen, som avser ett ganska betydande antal vägdistrikt. Även ur ren väghållningssynpunkt är den av mig förordade distriktsindelningen att föredraga. Landstingsdistrikten lämna otvivelaktigt större möjligheter till rationellt utnyttjande av vägmaskiner och tekniskt sak- kunnig personal. Vidare torde med dem vinnas större överskådlighet och säk— rare garantier för en saklig, likformig och objektiv handläggning av de särskilda vägfrågorna. Icke minst är detta av vikt i fråga om underhållet av de s. k. riksvägarna. För såväl länsstyrelsen som vägingenjören kommer arbetet att un- derlättas, om inom länet — frånsett Kalmar län _ finnes endast en vägsty- relse, samtidigt som samarbetet mellan nämnda myndigheter bör kunna bliva intimare och därigenom effektivare än vid den av majoriteten förordna-de orga.- nisationen.

Med allt erkännande av de nuvarande distriktsorganens förtjänstfulla arbete till vägväsendets fromma och utan underskattande av de ytterligare förbätt- ringar, som vid ett genomförande av majoritetens förslag torde stå att vinna, lärer man dock kunna våga det påståendet, att den på sina håll märkbara tendensen till bristande sparsamhet med allmänna vägmedel bättre kan mot- verkas vid en distriktsindelning efter landstingsområden. Visserligen har i det nu framlagda betänkandet föreslagits en vittgående och sträng kontroll från länsstyrelsernas sida. Denna kontroll måste dock alltid bliva beroende av länsstyrelse-ns möjligheter att effektivt utöva den-samma. Det kan befaras, att arbetet med tillsynen över ett jämförelsevis stort antal vägdistrikt blir så omfattande, att det kräver en utökning av personalen hos länsstyrelsen eller inom vägorganisationen. Med allenast ett —— i Kalmar län två — distrikt i varje län bör däremot kontrollen kunna göras fullt effektiv, utan att den be- höver föranleda personalökning.

Därest de riktlinjer, vilka i betänkandet av de sakkunniga utstakats be- träffande grunder för tilldelning av bidrag av automobilskattemedel och van- liga statsmedel, skola följas, är det för mig klart, att detta kan ske vida enklare och säkrare, om vägdistrikten sammanfalla med landstingsområdena än om man skall hava att räkna med ett större antal vägdistrikt.

Vidare synes mig det förra alternativet ur kostnads- och organisationssyn- punkt innebära avgjorda företräden.

Jag är livligt övertygad därom, att även om en distriktsindelning efter ma- joritetens riktlinjer genomföres, den tid icke är avlägsen, då uppfattningen om landstingsområdet såsom lämpligaste väghållningsenhet slår igenom och föranleder lagändring i denna riktning.

På nu anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå, att vad landsbygden angår landstingsområdet göres till vägdistrikt.

Om så skulle ske, bör enligt min mening organisationen inom distrikten ge- staltas på i huvudsak följande sätt. Vägdistriktets beslutanderätt bör utövas

av landstinget, inom vilket de olika delarna av området ju äro representerade. Härigenom undvikes tillskapande av ytterligare fullmäktigeinstitutioner. Enär emellertid landstinget sammanträder endast en gång om året, måste givetvis i stor utsträckning vägväsendets skötsel anförtros åt ett verkställande organ, väg- styrelsen. Landstingets uppgift skulle alltså huvudsakligen bliva att, i över- ensstämmelse med vad som gäller beträffande landstingets övriga verksamhets- områden, särskilt genom uppgörandet av utgifts- och inkomststaten bestämma riktlinjerna för väghållningsarbetet inom länet, i den mån dessa ej äro i lag eller författning bestämda, att bevilja och anskaffa för väghållningen nödiga medel samt att utöva kontroll över vägstyrelsens verksamhet. Vid behandling av vägfrågor inom landstinget skola ej deltaga ombud från landstingsområdets städer. Liksom majoriteten anser nämligen även jag, att städerna böra bilda egna vägdistrikt.

Vägstyrelsen bör bestå av minst 7 ledamöter med lika stort antal suppleanter som ledamöterna. En ledamot jämte suppleant för denne bör utses av länssty- relsen samt övriga ledamöter och suppleanter av landstinget. Ehuru det av mig framlagda, här nedan intagna lagförslaget ej innehåller föreskrift därom, vill jag dock i fråga om den inre organisationen i vägdistrikten uttala, att vägdistriktet bör uppdelas i arbetskretsar (vägmästaredistrikt), lämpligen om- fattande omkring 30—35 mil väg. Landstinget har att, om så anses nödigt, för varje arbetskrets utse en kretsstyrelse (vägnämnd) med uppgift att för kret- sens del biträda vägstyrelsen vid handhavande av dess arbetsuppgifter samt hos vägstyrelsen framföra sin orts önskemål i förekommande vägfrågor.

Hos varje vägstyrelse bör anställas en verkställande direktör. Dennes hu- vuduppgifter böra vara att övervaka vägbyggnader och vägunderhåll och kon— trollera vägmästarnas arbete, att vara föredragande i vägstyrelsen och föra dess protokoll samt att övervaka bokföringen. Kostnaden för anställande av denne tjänsteman torde kompenseras därav, att kontrollen över distriktets väg- arbeten blir bättre än eljest samt att sakkunnig ledning av arbetena, större planmässighet och enhetlighet vinnas.

Vägstyrelsen bör, i motsats till andra landstingets styrelser och nämnder, vara oberoende av landstingets förvaltningsutskott. Ett visst samarbete mellan de två förvaltningsorganen påkallas dock vid budgetbehandlingen.

Med avseende å regleringen av de ekonomiska förhållandena mellan de nu- varande distrikten och de nya vägdistrikten synes mig lämpligt och riktigt, att de nya större distrikten övertaga de äldre distriktens tillgångar och skulder. Visserligen äro en del distrikt mera skuldsatta än andra, men detta torde i stort sett motvägas därav, att skulderna nog oftast åsamkats för iståndsättande och förbättring av vägnätet. Kostnaderna för underhåll av sådana delar av vägnä— tet inom det nya distriktet bliva jämförelsevis ringa, medan å andra sidan ett distrikt med god ekonomi, vilket måhända försummat sin väghållning, kan åsamka det nya distriktet stora kostnader för vägarnas iståndsättande. Därest de skattskyldiga inom det skuldsatta distriktet även framdeles ensamma skulle få svara för sitt distrikts skulder och även såsom skattskyldiga i det nya större distriktet deltaga i all väghållningskostnad — innefattande jämväl istånd-

sättande av sämre hållna vägar —— skulle detta verka orättvist och med säker— het alltför betungande för ifrågavarande skattedragare. Lösningen av före- varande fråga synes i varje fall kunna ske enklare inom de stora landstings- distrikten, där alltid en stark utjämning är för handen, än vid en samman- slagning av två eller några få av de nuvarande distrikten eller delar av dem. Motviljan mot en sammanslagning torde särskilt komma att göra sig starkt gällande inom distrikt med god ekonomi.

Vad slutligen beträffar vägbeskattningen är jag ense med majoriteten där— om, att beräkning av vägskatt efter vägskattekronor på sätt de sakkunniga föreslagit är att ur skattetekniska synpunkter föredraga framför den nuva- rande fyrktalsberäkningen. Då vidare även enligt min mening fastigheterna med nuvarande vägskattegrunder äro för hårt belastade, har jag ansett mig kunna biträda majoritetens förslag jämväl i fråga om fördelning av vägskatte- bördan på olika skatteobjekt, dock under förutsättning att landstingsområdet göres till vägdistrikt och att statsbi-dragen avvägas så, att Vägskatten i allmän- het minskas, enär i annat fall inom vissa distrikt på inkomsttagarna kommer att övervältras en allt för stor del av vägbördan.

I överensstämmelse med vad jag nu anfört har härvid fogade lagförslag av- fattats, och får jag i de delar, som här icke närmare berörts, hänvisa till inne- hållet i förslaget.

Slutligen vill jag framhålla, att en lagstiftning i överensstämmelse med mitt. förslag kommer att föranleda vissa mindre ändringar i lagen om landsting.

Bilaga till C. J. Johanssons särskilda yttrande.

Förslag till lag om vägdistrikt. AVDELNING I.

Allmänna bestämmelser.

lå.

Varje landstingsområde, med undantag av dithörande stad, utgör ett vägdi- strikt. Varje stad utgör likaledes ett sådant distrikt.

2%.

Vägdistrikt äger att självt, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gäl- lande författningar tillkommer annan.

3 %.

Vägdistrikts beslutanderätt utövas på landet av landstinget samt i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, å allmän rådstuga.

I landstingets överläggningar och beslut rörande vägväsendet må ej deltaga ombud från landstingsområdets städer.

Vad i denna lag stadgas om stadsfullmäktige skall äga motsvarande tillämp- ning med avseende å allmän rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas.

Förvaltning och verkställighet tillkomma vägstyrelse. '

11%.

De uppgifter, som enligt. denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad an- går Stockholm, av överståthållarämbetet.

55.

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

AVDELNING II. Om vägdistrikt på landet. 6 %.

Vägstyrelsen skall bestå av minst sju ledamöter, av vilka en jämte suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen för fyra är i sänder och de övriga väljas av landstinget. De sistnämnda jämte ett lika antal suppleanter för dem utses för en tid av fyra år, räknade från den 1 januari året näst efter det, då valet skett, dock att, när val sker första gången, halva antalet eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år. Avgår vald ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgö— ringstid, anställes fyllnadsval för den tid, som för den avgångne återstått.

I avseende å villkoren för valbarhet samt rättighet att avsäga sig uppdraget skall vad om landstingsman finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning be- träffande de av landstinget utsedda ledamöterna och deras suppleanter.

Vägstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Av länsstyrelsen förordnad ledamot äger att av vägdistriktet åtnjuta ersätt- ning för uppdragets fullgörande i likhet med övriga ledamöter.

71%.

Vägingenjören i länet är berättigad att övervara vägstyrelsens sammanträ- den och deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt låta anteckna sin mening till vägstyrelsens protokoll. I god tid före sammanträde skall han er- hålla uppgift å de ärenden, som därvid skola förekomma.

S%.

Såsom vägdirektör med uppgift att leda väghållningen skall vägstyrelsen anställa en tekniskt utbildad man, vilken helst bör hava fullgjort vad som fordras för vinnande av anställning i väg- och vattenbyggnadsstaten.

Vägdirektören skall närvara vid vägstyrelsens sammanträden samt äga få sin mening antecknad till protokollet.

Till biträde åt vägdirektören skall av vägstyrelsen anställas lämpligt antal vägm'ästare. Därjämte må av vägstyrelsen anställas extra arbetsledare och an— nan för vägväsendet behövlig arbetskraft.

9å.

Vägstyrelsen åligger att ombesörja väghållningens utförande inom vägdi- striktet, att förvalta de för distriktets vägväsen avsedda medel, att verkställa vederbörande myndighets och landstingets beslut rörande vägväsendet, att å landstingets vägnar avgiva yttranden i vägfrågor, i den mån sådant åt sty- relsen uppdrages, ävensom att vidtaga övriga åtgärder, som jämlikt lag eller författning ankomma på styrelsen.

10 %.

Allmänna bestämmelser angående vägstyrelsens och vägdirektörens verk- samhet meddelas av Konungen.

11 %.

För vägdistriktet skall finnas en vägkassa.

ver vägkassans tillgångar och skulder ävensom inkomster och utgifter skall vägstyrelsen låta föra räkenskaper, vilka avslutas för kalenderår. Dessa rä- kenskaper och styrelsens förvaltning skola granskas av särskilda revisorer, och skola 1 avseende därå samt i fråga om den landstinget tillkommande prövning av revisionsberättelsen bestämmelserna 1 lagen om landsting äga motsvarande tillämpning. I revisionen skall deltaga ett av länsstyrelsen utsett ombud, som äger att av vägdistriktet åtnjuta ersättning för uppdraget i likhet med de av landstinget utsedda revisorerna.

12 %.

Varje år, efter det taxeringsnämndernas arbeten avslutats, skola häradsskri- varna före den 20 juni till vägstyrelsens ordförande insända på årets taxering grundade uppgifter, vilka summariskt angiva antalet repartitionsenheter för vägskatt, vägskattekronor.

Före den 10 juli varje år skall vägstyrelsen till länsstyrelsen insända. jämte de i 12 % omförmälda uppgifter:

1) fullständig redovisning över föregående årets förvaltning; 2) revisorernas berättelse över granskningen av samma förvaltning; 3) styrelsens yttrande över anmärkningar, som må hava förekommit vid granskningen;

4) ett på beräkning över vägkassans behållning vid löpande årets slut samt dess inkomster och utgifter under näst följande är grundat förslag till in- komst- och utgiftsstat för vägkassan under sistnämnda år.

De här ovan omförmälda handlingar skola av länsstyrelsen minst trettio dagar före landstingets början överlämnas till landstinget.

Inom samma tid äger vägstyrelsen till länsstyrelsen insända de övriga för landstinget avsedda framställningar och förslag, vägstyrelsen aktar nödigt.

14 %.

Landstinget skall, innan det åtskiljes, upprätta fullständig inkomst- och ut- giftsstat beträffande vägkassan för nästföljande år. Vad därvid finnes utöver beräknade inkomster erforderligt för bestridande av vägkassans utgifter, skall täckas genom vägskatt. Med ledning av de i 12 % omförmälda summariska uppgifter och i sammanhang med statens upprättande skall landstinget fast- ställa den uttaxering för varje vägskattekrona, som erfordras för skattebeho- vets fyllande.

15 %.

Skyldighet att utgöra vägskatt skall, med den i 16 % tredje stycket stadgade inskränkning, åligga en var, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder är inom vägdistriktet skattskyldig till allmän kommunalskatt.

Vägskatt utgöres av skattskyldig i förhållande till det antal vägskattekronor och vägskatteören, som påföres honom.

16 %.

Vägskattekronor och vägskatteören påföras enligt följande grunder:

För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre. Vad som icke upp- går till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en väg- skattekrona.

För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en väg— skattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall sådan påföring icke ske i fråga om den, som för kommunal inkomstskatt påförts mindre än fyra skatte- kronor. Beträffande äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kom- munal inkomstskatt icke äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyl- diga, befrielse enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sam- manlagt mindre än fyra skattekronor.

17 %.

Vad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande vägskatt.

Till bestridande av kostnaderna för väghållningen utgår bidrag av statsme- del efter ty därom är särskilt stadgat.

AVDELNING III. Om vägdistrikt bestående av stad.

19 %.

Såsom vägstyrelse i stad skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd, som stadsfullmäktige därtill utse.

20 %. Vad i 9 % är stadgat angående vägstyrelse på landet skall i tillämpliga delar gälla även med avseende å vägstyrelse i stad.

21 %.

Vid stadsfullmäktiges behandling av ärende, hörande till vägväsendet, äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Länsstyrelsen skall skriftligen underrättas om stadsfullmäktigesammanträde, varvid ärende av nyssnämnda art skall behandlas.

22 %.

I stadens inkomst- och utgiftsstat skall vad _som är att hänföra till väghåll- ningen upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster.

23 %.

Sedan inkomst- och utgiftsstaten fastställts, s_kall avskrift av densamma, i vad den avser väghållningen, så fort ske kan tillställas länsstyrelsen.

24 %. Vad i 18 % är sagt om bidrag till kostnaderna för väghållningen skall gälla även beträffande stad. 25 %. i Vad _utöver de för staden såsom vägdistrikt beräknade inkomster finnes er- forderligt för bestridande av kostnaderna för väghållningen skall täckas på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet.

26 %.

I revisionen av stadens förvaltning, i vad den avser vägväsendetZ skall del- taga ett av länsstyrelsen utsett ombud, som äger att av staden åtnjuta. ersätt- nlng 1 hkhet med de av stadsfullmäktige utsedda revisorerna.

AVDELNING IV. Övergångsbestämmelser.

27 %.

Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1935, och skall vad i lag eller författning är där- emot stridande från och med nämnda dag upphöra att gälla.

28 %.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället till- lämpas.

29 %.

Vägstyrelse i vägdistrikt på landet skall enligt denna lags bestämmelser ut- ses första gången under år 1933 samt träda i verksamhet med 1934 års ingång; och skall den häradsskrivare jämlikt 12 % åliggande skyldighet att före den 20 juni till vägstyrelsens ordförande insända i nämnda lagrum avsedda summariska uppgifter inträda år 1934. I enlighet med denna lags bestämmelser skall lands- tinget under år 1934 fastställa inkomst- och utgiftsstat beträffande vägkassan för följande år samt bestämma det belopp, vilket år 1934 skall uttaxeras så- som vägskatt. Samma år skola ock utses revisorer för granskning av väg- styrelsens förvaltning under år 1934. Skyldighet att enligt denna lags be- stämmelser erlägga vägskatt skall även inträda år 1934, och skall vad? i den- na lag är stadgat om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av väg- skatt samtidigt träda. i tillämpning.

Vägskatt skall icke utgöras för äldre lo-tshemman, så länge de äro under- kastade lotsningsskyldighet.

30 %.

Hittills varande väghållningsdistrikts tillgångar och förpliktelser skola från och med den 1 januari 1935 övertagas av det nya vägdistrikt, i vilket det äldre distriktet uppgått.

Finnes äldre väghållningsdistrikt under de tre åren närmast före denna lags ikraftträdande hava upplånat medel till bekostande av utgifter, som skäligen bort täckas genom utdebitering av vägskatt, eller genom underlåtenhet att verk- ställa skälig utdebitering av sådan skatt föranlett, att fonderade medel för— brukat-s, eller på annat sätt förorsakat, att det nya vägdistriktet vid överta- gande av det äldre distriktets tillgångar och förpliktelser lider förfång, äger läns?tyrelsen ålägga distriktet att lämna det nya vägdistriktet skälig gott- gore se.

Vägstyrelse i äldre distrikt skall så snart ske kan och senast den 1 juli 1935 till vägstyrelsen i det nya distriktet avgiva fullständig redovisning för förstnämnda. distrikts ekonomiska. ställning vid- utgången av år 1934.

31 %. Den av vägstyrelse—i äldre distrikt under år 1934 utövade förvaltning skall

granskas och fråga om ansvarsfrihet därför behandlas i den ordning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Nämnda lag skall efter den nya lagens ikraftträdande även äga tillämpning, i den mån sådant är nödigt för fullgörande av förpliktelse, som

jämlikt 30 % denna lag eller 65 % lagen om allmänna vägar kan för äldre di- strikt uppkomma gentemot det nya distriktet.

32 %.

Är enligt de vid denna lags ikraftträdande gällande rättsreglerna angående väghållningsbesvärets fullgörande medlem av stadskommun skyldig att byg- ga eller underhålla allmän väg eller att i stället härför erlägga särskild av- gift till staden, skall skyldighet, som nu nämnts, upphöra från och med denna. lags ikraftträdande, såvida icke Konungen, på framställning av staden, för- ordnar om skyldighetens avskrivning under en tid av tio är, räknade från la— gens ikraftträdande. Sådant förordnande må icke meddelas, om skyldigheten är av ringa ekonomisk betydelse för staden.

Vad i denna paragraf stadgats skall icke äga tillämpning beträffande skyl- dighet, som vid denna lags ikraftträdande är föremål för avskrivning.

33 %.

Skall jämlikt 32 % första stycket successiv avskrivning av skyldighet att utföra väghållning äga rum, skall denna skyldighet ersättas av förpliktelse att utgiva en årlig avgift till staden. För avskrivningsperiodens första år skall avgiften utgå med belopp, svarande mot den normala årskostnaden för väghållningens utförande. Beloppet fastställes av länsstyrelsen, och skall där- vid hänsyn tagas jämväl till de bidrag av automobilskattemedel och andra statsmedel, som staden åtnjuter eller kan väntas komma att åtnjuta. För av— skrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det ursprungliga beloppet.

34 %.

Skall jämlikt 32 % första stycket avgiftsskyldighet successivt avskrivas, skall avgiften för avskrivningsperiodens första år utgå med det belopp, var- till avgiften under åren 1932—1934- årligen i medeltal uppgått. Har vid av- giftens bestämmande hänsyn icke tagits till bidrag, varom förmäles i 33 %, äger länsstyrelsen föreskriva skälig jämkning av beloppet. För avskrivnings- periodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det för periodens första år bestämda beloppet.

Innefattar avgift vederlag jämväl för annat än väghållning, ankommer på Konungen att efter stadens och de avgiftsskyldigas hörande förordna, huru stor del av avgiften skall anses motsvara väghållningsskyldigheten.

35 %.

Innan länsstyrelsen jämlikt 33 % fastställer avgift eller jämlikt 34 % före- skriver jämkning av avgift, skall särskild utredning förebringas angående den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet, för vil- ken vederlag skall utgå, samt angående övriga omständigheter av betydelse för ärendets avgörande.

Utredningen skall verkställas av en särskild nämnd, bestående av ordföran— de och två ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen, en ledamot ut- ses av stadsfullmäktige och en av de väghållningsskyldiga. eller, där fråga är om jämkning av avgift, de avgiftsskyldiga. Sistnämnde ledamot utses å sammanträde inför magistrat eller stadsstyrelse.

_ Sedan nämnden slutfört sin utredning, skall nämndens protokoll jämte övriga till ärendet hörande handlingar insändas till länsstyrelsen.

Nämndens ordförande åtnjuter enligt länsstyrelsens beprövande ersättning av allmänna medel.

Bilaga

P. M. rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna.

I syfte att ernå ett system med objektiva grunder för fördelningen av bidra- gen till barmarksunderhållet har undertecknad på uppdrag av 1929 års väg- sakkunniga försöksvis verkställt vissa undersökningar och beräkningar, vilka resulterat i att ett dylikt system synes kunna genomföras efter i huvudsak föl- jande riktlinjer.

Kostnaden för barmarksunderhållet kan teoretiskt anses sammansatt av två delar, nämligen en grundkostnad, varmed här förstås sådan kostnad, som un- der alla förhållanden och oavsett förekomsten av vägtrafik måste nedläggas på vägarna för att dessa över huvud skola vidmakthållas, samt en vägslitnings- kostnad eller sådan kostnad, som är direkt beroende av vägtrafiken och dess vägslitande inverkan. Grundkostnaden för en grusväg representerar alltså så- dana arbeten som dikning, ombyggnad av trumma, vidmakthållande av räcken, röjning av träd samt mindre grusning och hyvling. Vägslitningskostnaden åter föranledes av sådana arbeten som erforderlig hyvling och grusning, förstärkning av vägbanan, bindning av damm m. 111.

Från vägingenjörerna hava. införskaffats preliminära uppgifter å den för respektive län uppskattade grundkostnaden per vägmeter. En del justeringar av vissa utav dessa. uppgifter hava emellertid ansetts nödiga, varefter upp— gifterna sammanställts 1 bifogade bilaga 2, därvid 1 fall av ändring vägingen— jörens uppgift meddelats inom parentes. I samma bilaga hava vidare länens totala våglängder enligt 1930 års vägstatistik införts, och med stöd härav har den totala grundkostnaden för de olika länen kunnat beräknas, utvisande en sammanlagd grundkostnad för hela landet av i runt tal 164 miljoner kronor. Uppenbarligen är detta belopp, som endast är approximativt, underkastat för- ändringar 1 sammanhang med vägnätets utvidgning och, i någon mån, genom vägarnas förbättring, men siffran giver i allt fall en ganska tillförlitlig upp- fattning om storleken av grundkostnaden.

Då denna grundkostnad praktiskt taget icke torde skilja sig allt för mycket från hela underhållskostnaden på den tid, då vägtrafiken och vägslitningen var relativt obetydlig, må det vara av intresse att anställa en jämförelse mellan nyss angivna belopp för grundkostnaden och tidigare års kostnader för un— derhåll. År 1919 uppgick underhållskostnaden, omfattande naturaunderhåll, oindelade vägar, broar och färjor samt förvaltning, till cirka 142 miljoner kro- nor för en sammanlagd våglängd av 6 460 mil. Då landets totala väglängd nu- mera utgör i runt tal 7 620 mil, blir 1919 års kostnad, uppräknad med hän- syn till nuvarande vägl-ängd, cirka 167 miljoner kronor, alltså något mer än ovan angivna belopp för grundkostnaden. Vidare må nämnas, att motsvaran- de underhållskostnad för år 1912 utgjorde 94 miljoner kronor.- Uppräknad med hänsyn till ökad våglängd och ett indextal av 140 blir däremot svarande nukostnad omkring 160 miljoner kronor.

Vad så. beträffar vägslitningskostnaden är först att märka, att de skilda fordonsslagens vägslitning här räknas endast med personautomobiler, omni-

busar och lastautomobiler _— är olika och beroende av flera skilda faktorer, men har i denna preliminära undersökning hänsyn tagits endast till olik- heten i hjultryck. För bedömning av fördelningen på landets olika delar av den kostnad för hela riket, som orsakas av vägslitningen, har trafikarbetet, uttryckt i årlig trafikmängd, lagts till grund. I bilaga 1 har först lämnats uppgift om automobilbeståndet den 30 september 1931 inom de skilda länen, hämtad ur propositionen nr 174 år 1932 angående ändring i vissa delar av för- ordningen om' automobilskatt m. 111. (sid. 26). Med stöd av utredningen i samma proposition (sid. 55) har vidare beräkningen av den årliga trafik- mängden baserats på en genomsnittlig körning per år för olika fordonsslag av

för personvagnar .................................. '1 200 mil » omnibussar .................................... 5 000 » >> lastvagnar ..................................... 1 800 »

Med kännedom om antalet fordon av skilda slag inom varje län och med ut- gångspunkt från nu angivna genomsnittliga årskörning per fordon kan alltså trafikmängden, uttryckt i fordonsmil, beräknas för varje län. För erhållande av storleken av den trafikmängd, på vilken den relativa vägslitningen kan be- räknas, böra emellertid först de på nyss angivet sätt beräknade fordonsmilen omräknas till en enhet under hänsynstagande till hjultrycket. Enligt utred— ningar, som verkställts av 1931 års väg- och brosakkunniga, uppgår medelhjul- trycket för de i efterföljande tabell angivna länen för de skilda fordonsslagen till i tabellen angiven storlek:

I Stockholms Malmöhus Göteborgs o. Skaraborgs Västerbottens | län län Bohus län län län F o r d 0 n Medel- ko- Medel- ko- Medel- ko- Medel- ko— Medel- ko- hjultryck eff hjultryck eff hjultryck efl' hjultryck eil' hjultryck ei? kg. ' kg. ' kg. ' kg. ' kg. ' Personbilar ...... 480 1 475 1 500 1 460 1 460 1 Omnibussar ...... 2 060 4.3 1 900 4.0 1 900 3.8 1 440 3.1 1 520 3.8 Lastbilar ....... 1 060 2.2 1 180 2.5 1 120 2.2 1 120 2.4 1 240 | 2.7

Med ledning av dessa uppgifter och då personautomobilernas medelhjultryck är i stort sett konstant kunna således fordonsmilen för omnibusar och last- vagnar omräknas till personfordonsmil enligt de koefficienter, som i bilagan angivas. Härigenom kan för varje län erhållas trafikmängden, uttryckt 1 per- sonfordonsmil per år.

I det i bilaga 1 angivna automobil-beståndet har bortsetts från Stockholms stad, medan i övrigt länsstädernas bestånd medräknats. Då automobilema i de största städerna huvudsakligen trafikera städernas gator och vägar, har för länen en reduktionskoefficient måst införas, vilken uppskattats dels med stöd av inhämtade uppgifter om automobilbeståndet i de största städerna dels ock med hänsyn till förekomsten av större städer inom vissa län. För Stockholms län har hänsyn måst tagas till att trafikmängden i viss omfattning ökas ge- nom trafik av de från Stockholms stad emanerande automobilerna ; koefficien- ten för detta län har därför satts till 110. För de flesta länen har motsvarande koefficient uppskattats till 10, vilket innebär, att i dessa län förekommande automobiler, hemmahörande i städerna, ansetts trafikera länets allmänna vägar i samma utsträckning som landsbygdens automobiler.

Sedan den i personfordonsmil per år uttryckta trafikmängden omräknats med användande av nyssnämnda koefficient, hava erhållits de i bilaga 1 angivna

siffrorna för medeltrafikmängden per år i personfordonsmil. Dessa siffror äro dock icke direkt användbara för en beräkning av länens procentuella andel i den mot vägslitningen svarande kostnaden. Sålunda måste hänsyn tagas till barmarkstidens längd, den för underhållsarbetena gällande timlönen för de skilda länen samt till underhållets svårighetsgrad på grund av olika geologiska förhållanden i länen, såsom förekomsten av jäslera, grusfyndigheter m. m.

Barmarkstidens längd finnes beräknad i Svenska väginstitutets meddelande nr 28 år 1930, och den genomsnittliga timlönen inom olika län har av byrå- chefen B. Nyström meddelats i Svenska vägföreningens tidskrift, häfte 6 år 1931. Dessa uppgifter hava införts i nyssnämnda bilaga jämte häremot sva- rande reduktionskoefficienter. .

Den största svårigheten möter givetvis vid bestämmande av den koefficient, efter vilken trafikmängden bör omräknas med hänsyn till länens olika geolo- giska förhållanden. I detta hänseende hava vissa uppgifter införskaffats från vägingenjörerna, och med ledning härav och kännedom i övrigt om förhållan- dena i länen hava ifrågavarande koefficienter uppskattats; de återfinnas i nämnda bilaga. Det må nämnas, att härvid hänsyn tagits till att i vissa delar av Skåne underhållet i stor utsträckning sker medelst användande av makadam i stället för grus ävensom till den rikliga förekomsten av jäslera i övre Norr- land. Helt naturligt är det synnerligen vanskligt att fastställa nu ifrågavaran— de koefficient, vars bestämmande fordrar en ingående kännedom om de skilda länens förhållanden. En mera djupgående prövning av spörsmålet genom det centrala verket i samarbete med vägingenjörerna skulle ock möjligen giva andra koefficienter än de här använda.

Det är även möjligt att en reduceringskoefficient borde införas, avseende fö- rekomsten av hästfordonstrafik och interprovinsiell motortrafik samt baserad på utförda trafikräkningar, men materiel saknas för närvarande för bedöman- de av denna fråga.

Koefficienterna för barmarkstidens längd, timlönen och underhållets svårig- hetsgrad hava i bilagan genom multiplicering med varandra sammanförts till 'en gemensam koefficient, med vilken den förut beräknade medeltrafikmängden i personfordonsmil omräknats för varje län. Den sålunda erhållna slutliga medeltrafikmängden är alltså beräknad med hänsyn tagen till de viktigaste av de faktorer, som kunna påverka vägslitningskostnaden under barmarkstiden, och giver vid jämförelse med talen för övriga län ett approximativt uttryck för länets andel i landets vägslitningskostnad. Denna andel har uträknats i pro— cent och angivits i bilagan.

Såsom cn kontroll av de sålunda erhållna procenttalen må tjäna en jämfö- relse med Verkliga förhållandena under åren 1929 och 1930. För detta ända- mål har för varje län från den totala underhållskostnaden för vartdera av nämnda år dragits den för länet beräknade grundkostnaden, varefter återsto— den, som alltså skulle motsvara vägslitningskostnaden, beräknats i procent av den på samma sätt för hela landet beräknade vägslitningskostnaden. I bila- ga 2 hava resultaten härav sammanställts med det på förut angivet sätt beräk- nade procenttalet för de skilda länen. Det ligger i sakens natur, att de sålunda på skilda linjer erhållna procenttalen för länens delaktighet i vägunderhålls— kostnaden efter avdrag av grundkostnaden icke kunnat exakt överensstämma och att de delvis t. o. m. ganska avsevärt skilja sig från varandra; den bristan— de överensstämmelsen kan finna sin förklaring ej minst däri, att på ett eller annat håll den verkliga underhållskostnaden tillåtits överskrida vad som kun— nat anses motiverat på grund av vägslitningen eller att på vissa håll förbätt— ringsarbeten inlagts i underhållet i större utsträckning än på andra håll. En granskning av sammanställningen giver dock vid handen, att de på grundval .av trafikmängden beräknade procenttalen påfallande väl överensstämma med

procenttalen för den verkliga kostnadens fördelning, vilket förhållande i sin mån visar, att de här uppdragna riktlinjerna i stort sett äro användbara för en objektiv fördelning mellan länen av ett fast vägunderhållsbidrag.

Med hänsyn till nämnda skiljaktigheter är det tydligt att vid slutgiltigt fast- ställande av fördelningstalen en viss justering av desamma måste äga rum.

Det må här anmärkas, att i förevarande utredning hänsyn icke tagits till de allmänna vägarna inom städernas områden, beträffande vilka vägar städerna enligt vägsakkunnigas förslag skulle var för sig bilda vägdistrikt, jämställda i allt väsentligt med landsbygdsdistrikten. Tillgängligt material för en mot- svarande beräkning beträffande grundkostnad och vägslitningskostnad för stä- dernas allmänna vägar är nämligen alltför knappt. I fråga om samtliga här verkställda beräkningar gäller emellertid, att de äro så approximativt gjorda, att en omräkning av desamma i varje fall måste ske, innan det ifrågasatta syste- met med mera fasta underhållsbidrag kan genomföras. Vid en dylik omräk- ning, som synes lämpligen böra verkställas av väg- och vattenbyggnadssty- relsen i samarbete med vägingenjörerna, torde vederbörlig hänsyn kunna tagas även till städernas allmänna vägar.

De på grundval av trafikmängden beräknade procenttalen för länens ande- lar i vägslitningskostnaden äro avsedda att läggas till grund för uppdelning mellan länen av ett riksstatsanslag till vägslitningskostnaden.

Stockholm den 1 augusti 1932. Nils Bolinder.

mmamo—wxwwo—n

wwwwmr—HHHHHH—Hp— wmwwommumuw—mwwo

Antal antomobller den ”('/9 1981

Reduktions— Määnä'äik' Omnibussar Lastvagnar miäefååzgi persoifor- L ä 11 Per- _ _ till de större donsnnl per son- Medelhjul- Medelhjnl- täd er nas år vagnar St. tryck 1 för- St tryck 1 for— 5 bilar hållande till ' hållande till 1 OOO-tals

St. personvagnar personvagnar fordonsmil

1 2 3 | 4 5 l 6 7 s _ Stockholms 4 819 229 43 2 489 24 1'10 23 600 Uppsala . . . . 2 608 81 31 1 154 2'4 095 8 890 Södermanlands . 4 159 147 31 1 124 24 095 11 500 Östergötlands . . 5 940 152 3'5 2 010 24 085 15 700 Jönköpings . . . 3 920 146 3'1 1 241 24 095 11 700 Kronobergs . . . 2 167 33 3'1 710 24 1'0 6 180 Kalmar . 4 002 83 3'1 1 123 24 10 10 950 Gotlands . . . . 1 118 38 3'1 423 24 1'0 3 760 Blekinge . . . . 1 587 40 3'1 702 24 095 5 280 Kristianstads . . 4 563 78 31 1 918 24 10 15 070 Malmöhus 11 553 196 40 4 874 26 065 25 800 Hallands . . . . 2 286 91 3'1 1 047 24 1'0 8 670 Göteborgs o.Bohns 6 477 166 3'8 3 677 24 040 10 700 Älvsborgs & 439 251 3-1 1 692 2-4 090 15 950 Skaraborgs . . . 4405 108 3'1 1 211 24 10 12 200 Värmlands . . . 5015 185 3'1 1262 24 1'0 14 350 Örebro ..... 4 622 136 3'1 1 383 24 090 12 300 Västmanlands 3 079 79 31 1 084 24 0'95 9 140 Kopparbergs 5 409 131 3'1 1 161 24 10 13 550 Gävleborgs . . . 4 898 146 31 1 433 24 ' 090 12 850 Västernorrlands . 3 638 167 3.1 1 225 24 1'0 12 240 Jämtlands 2 169 75 3'1 527 24 1'0 6 030 Västerbottens 2 012 94 31 695 2'4 1'0 6 900 Norrbotten . . . 2 175 145 3'1 824 24 10 8 420

Bilaga 1. Bar- Reduktionskoefficienter Reduceragärlxlrågeltrank- marks- Timlön

tidens i genom- med hänsyn längd snitt med hänsyn med hänsyn till under— i fordonsmil i procent av

dygn till barmarks- till timlönen hällets Total 1 OOO-tals hela landets

per år trden svårighets- fordonsmll

öre grad % _ 9 10 11 12 13 14 15 16 271 95 074 139 085 088 20 700 813 1 244 79 067 116 10 078 6 900 28 2 264 73 072 107 10 077 8 900 36 8 262 78 071 115 10 082 12 900 53 4 264 75 072 1'10 090 071 8 300 34 5 282 82 077 1'21 090 083 5100 21 6 278 68 076 100 075 057 6 300 26 7 294 82 081 121 075 071 2 800 12 8 309 75 0.85 1'10 085 079 4 200 1'7 9 312 76 086 112 1'10 106 15900 65 10 318 75 0'87 1-10 1-20 115 29 600 121 11 301 75 083 110 10 0-91 7 900 3-2 12 301 80 083 117 10 097 10 400 42 13 272 79 0-74 116 1-0 086 13 700 56 14 274 71 075 104 10 078 9 500 39 15 230 79 063 1'16 1-0 073 10 500 4-3 16 245 79 0137 116 10 078 9 600 39 17 248 77 068 113 1-0 077 7 100 2-9 18 200 83 0'55 1'22 1'0 067 9 100 3'7 19 225 86 062 1'27 1'0 079 10 200 4'1 20 197 84 054 1'23 1'Tb 1'17 14 400 58 21 174 83 048 1'22 1'50 088 5 300 22 22 174 76 048 112 175 094 6 500 27 23 174 87 048 128 175 108 9 100 37 24 244 900 1001)

(Om—IQUIOFOQMI—l

MMMMMH—Hr—HHHHHH RWNJHOCDw—IOHUIFWMHO

Grundkostnad för Väglänad inom underhållet görgelåiingskoeif. l L ä n länet är 1930 ___ r ” ,,mängden km. Totalt för länets . öre/m. våglängd (bll- 1 k01- 16)- kr. 1 2 3 | 4 5

Stockholms ...... . 2 600 20 520 000 8'!) Uppsala ......... 1 944 22 430 000 28 Södermanlands ...... 2 431 20 490 000 36 Östergötlands ...... 4 094 22 900 000 53 Jönköpings ....... 4 335 20 870 000 34. Kronobergs ....... 3 483 20 (22) 700 000 21 Kalmar ......... 3 557 15 530 000 26 Gotlands ........ g 1 404 18 250000 12 Blekinge ........ 1 299 20 260 000 1'7 Kristianstads ...... 3 131 27 840 000 65 Malmöhus ........ 3 857 28 1 080 000 12'1 Hallands ........ 2 100 15 320 000 32 Göteborgs o. Bohus 2 010 23 460000 42 Älvsborgs ........ 4 633 20 930 000 56 Skaraborgs ....... 3 691 20 740 000 3'9 Värmlands ....... 4 014 25 1 000 000 48 Örebro ......... 2 530 20 (26) 500 000 39 Västmanlands ...... 2 264 20 450 000 29 Kopparbergs ....... 3 642 ' 20 (23) 720 000 3-7 Gävleborgs ....... 2 767 15 (10) 420 000 4'1 Västernorrlands ..... 3 468 25 870 000 58 Jämtlands ........ 3 326 22 (30) 730 000 22 Västerbottens ...... 4 891 25 1 220 000 27 Norrbottens ....... 4 732 25 1 190 000 37

76 203 16 420 000 1000

Bilaga 2.

1929 års underhållskostnader

Verklig kostnad

Verklig kostnad med avdrag

av grundkostnaden

1930 års underhållskostnader

Verklig kostnad

Verklig kostnad med avdrag av grundkostnaden

kr. kr. kr. % kr. 76 _ 6 7 _ 77 ' 773 9 10 11

2 380 000 1 860 000 82 2 020 000 1 500 000 55 1 010 000 580 000 25 1 050 000 620 000 23 1 250 000 760 000 33 1 490 000 1 000 000 36 2 100 000 1 200 000 52 2 450 000 1 550 000 56 1 610 000 740 000 . 33 1 790 000 920 000 33 1 290 000 590 000 26 1 390 000 690 000 25 1 160 000 630 000 27 1 230 000 700 000 25 420 000 170 000 08 450 000 200 000 07 580 000 320 000 14 600 000 340 000 1'3 2 040 000 1 200 000 53 2 490000 1 650 000 60 3 910 000 2 830 000 124 4 680 000 3 600 000 131 1 110 000 790 000 34 1 110 000 790 000 29 1 100 000 640 000 28 1 240 000 780 000 28 2 220 000 1 290 000 56 2 320 000 1 390 000 51 1 880 000 1 140 000 50 1 810 000 1 070 000 39 2 280 000 1 280 000 56 2 200 000 1 200 000 44 1 020 000 520 000 23 1 280 000 780 000 2.8 960 000 510 000 23 980 000 530 000 1'9

1 870 000 1 150 000 50 2 140 000 1 420 000 52 1 280 000 860 000 38 1 490 000 1 070 000 39 2 720 000 1 850 000 80 3 020 000 2 150 000 78 1 210 000 480 000 21 1 430 000 700 000 25 1 960 000 740 000 32 2 820 000 1 600 000 58 1 920 000 730 000 32 2 460 000 1 270 000 46 22 860 000 1000 27 520 000 1000

&CGDNIQCWOFEDMH

&&MMwP—Hr—HHHHHHH QWMHme—IGUWWNHO

TABELLER

Redogörelse för tabellernas innehåll.

Statistiska undersökningar hava verkställts dels avseende 12 utvalda lands- kommuner, nämligen Litsle'na i Uppsala län, J ärstad i Östergötlands län, Bott- naryd i Jönköpings län, Norra Vram och Lyngby i Malmöhus län, Hålanda i Älvsborgs län, Vare och Högste'na i Skaraborgs län, Kil i Örebro län, Ramnäs i Västmanlands län, Ramsjö i Gävleborgs län samt Storsjö i Jämtlands län, dels ock avseende tre hela väghållningsdistrikt, nämligen Åkers” i Södermanlands län, Åse i Skaraborgs län samt Karlstads i Värmlands län.

Samtliga uppgifter grunda sig på 1930 års taxering utom beträffande Kils socken, för vilken 1931 års taxering legat till grund.

Tabell 1 utvisar dels beskattningsföremålen enligt kommunalskattelagen (kol. 3—8) dels ock antalet vägfyrkar, fördelade på olika beskattningsföre- mål (kol. 9—12), utdebitering pr vägfyrk (kol. 13) samt summan av den uträkna)de Vägskatten, likaledes fördelad på olika beskattningsföremål (kol. 14—17 .

Det torde böra anmärkas, att, enär vägfyrktalslängderna icke varit till- gängliga, mindre skiljaktigheter möjligen kunna föreligga vid jämförelse med uppgifterna i nämnda längder.

Tabell 2 utvisar antalet skattekronor enligt kommunalskattelagen dels vid ett repartitionstal för jordbruksfastighets jordbruksvärde av 006 (kol. 2—9) dels ock vid ett repartitionstal härför av 005 (kol. 10—18). Sistnämnda repar- titionstal är föreskrivet att gälla från och med den 1 januari 1933. Antalet inkomstskattekronor vid detta repartitionstal har uträknats på så sätt, att till inkomstskattekronorna vid repartitionstalet 0'06 lagts 20 % av de vid repartitions- talet 0'05 bortfallande fastighetsskattekronorna. Till följd av ändrade procent- avdrag ökas nämligen inkomstskattekronornas antal vid en sänkning av repar- titionstalet. Valet av nämnda procentsats har skett med stöd av den utredning, 1930 års kommunalskatteberedning verkställt rörande repartitionstalen för jordbruksfastighet (Stat. off. utredn. 1931/31). Kol. 8 o. kol. 16 utvisa in- komstskattekronorna vid repartitionstalet 006 samt kol. 17 de vid repartitions- talet 005 enligt angivna beräkning tillkommande inkomstskattekronorna.

Tabell 3a utvisar för 12 utvalda landskommuner skatteunderlaget vid olika alternativ i fråga om vägskatteskyldighetens inträdande.

Tabell 3 b innehåller för 3 utvalda väghållningsdistrikt uppgifter motsva- rande kol. 2 och 3 i tabell 3 a.

Beräkningarna i tabell 3 a och b avse skattekronor vid repartitionstalet 006 för jordbruksfastighets jordbruksvärde.

Genom att jämföra. beloppen i dessa tabeller med motsvarande belopp i ta- bell 2, kol. 5, 6, 8 och 9, kan man finna, för huru stor del av det kommunala skatteunderlaget vägskatt utgöres vid de olika alternativen.

Tabell 4 är uppdelad i fem undertabeller (4 a—e), vilka i såväl absoluta (a—d) som relativa (e) tal utvisa vägskattebördans fördelning på olika be— skattningsföremål vid olika alternativ.

I samtliga dessa tabeller ligger repartitionstalet 0,05 för jordbruksvärdet till grund för beräkningarna.

Tabell 4 a utvisar vägskattebördan, fördelad efter vägfyrkar, Tabellerna 4 b, c och d utvisa vägskattebördan, fördelad efter vägskattekro- nor, vid alternativ I, II och 111, vilka skilja sig från varandra med avseende på, beskattningen av fastighet.

Alternativ I: En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar en vägskattekrona. Alternativ II : k En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar en och en halv vägskatte- rona.

Alternativ III: En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar två vägskattekronor. Beträffande inkomsten motsvarar vägskattekronan den kommunala skatte— kronan, men inkomstvägskattekronor påföras endast sådana skattskyldiga, som äro påförda 3 kommunala inkomstskattekronor eller däröver.

Tabell 4 e utvisar i procentuella tal vägskattebörd-ans fördelning på de olika beskattningsföremålen enligt olika alternativ.

Tabell 5 utvisar verkningarna med avseende ä enskilda skattskyldiga av olika alternativ rörande vägskattens utgörande.

Tabell 6' a utvisar för 12 utvalda landskommuner samt för Åkers väghåll- ningsdistrikt folkmängden samt antalet ägare av jordbruksfastighet och annan fastighet ävensom antalet av dem, som taxerats till kommunal inkomstskatt (kol. 2—5). Vidare utvisar tabellen antalet skattskyldiga enligt gällande väg- lag (kol 7) samt vid alt. 1 och 11 (kol. 10) ävensom antalet vägfyrkar resp. vägskattekronor i absoluta (kol. 8, 11 och 13) och relativa tal (kol. 9, 12- 00 14 .

Till slut utvisar tabellen sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval vid olika alternativ i fråga om påföring av vägskattekronor. Rösttalet är fördelat på olika grupper skattskyldiga i såväl absoluta (kol. 15 och 18) som i relativa tal (kol. 17 och 20) och är även medelrösttalet per skattskyldig angivet (kol. 16 och 19). Antalet röstberättigade se kol. 10.

Tabell 6 b utvisar antalet röstberättigade, fördelade efter rösttal, dels å väg- stämma och dels vid vägfullmäktigeval.

Tabell 1, utvisande beskattningsföremålen enligt kommunalskattelagen

1 Avser 1931 års taxering.

kommuner Taxeringsvärde, kronor L ä. 11 K o m m n n för jordbruksfastighet för a ' rd & t t anna" JO - _ om - f ' bruks- & så"?! 0. ind.- summa ååå?” värde v r e värde 1 2 3 | 4 1 5 | 6 7 I 1 Uppsala ...... Litslena ...... 2 392 000 602 600 — 2 994 600 185 400 ? Ostergötlands . . . . Järstad ....... 811 600 39 900 -— 851 500 37 804) 3 Jönköpings ..... Bottnaryd ..... 1 376 500 1 187 600 1 000 2 565 100 150 900 4 Malmöhus ..... Norra Vram 2 553 300 168 600 —— 2 721 900 1 340 700 5 _. Lyngby ...... 2 511 600 5 500 — 2 517 100 206 300 6 Alvsborgs ..... Hålanda ...... 1 085 000 359 600 1 000 1 445 600 99 300 7 Skaraborgs . . . . . Varv ....... 453 500 24 200 477 700 351 100 8 __ Högstena ...... 501 400 1 800 — 503 200 21 200 9 Orebro ....... Kil1 ........ 3 810 000 975 700 5 000 4 790 700 209 800 10 Västmanlands . . . . Ramnäs ...... 1 779 200 1 486 300 — 3 265 500 2 335 800 11 Gävleborgs ..... Ramsjö ...... 2 063 500 4 788 500 6 852 000 241 800 12 Jämtlands ..... Storsjö ....... 605 300 884 400 — 1 489 700 6 000 » Åkers väghållnings- Sodermanlands distrikt. 13 Helgarö ...... 755 400 129 200 —— 884 600 162 400 14 Fogdö . . . . 1 975 100 215 600 — 2 190 700 294 600 15 Vansö ....... 1 293 600 95 500 -— 1 389 100 319 100 16 Härad ....... 1 360 100 559 400 -—- 1 919 500 255 600 17 Strängnäs landsk. . . 1 533 300 527 000 —— 2 060 300 334 200 18 ker ....... 2 422 000 1 255 100 41 000 3 718 100 3 505 900 19 Länna. . . . . . 1 702 400 1 154 300 2 856 700 182 100 20 Summa för distriktet 11 041 900 3 936 100 41 000 15 019 000 5 053 900 Åse va' hållninge- Ska'aborgs situat. 21 Vänersnäs ..... 1 315 600 303 100 —-- 1 618 700 174 600 22 Flo ........ 2 292 700 396 200 2 688 900 58 700 23 8:11 ........ 711 400 — — 71] 400 325 400 24 As ........ 1 356 400 9 100 3 000 1 368 500 76 600 25 Karahy ...... 680 400 400 _ 680 800 31 500 26 Tun ........ 1 308 200 120 600 — 1 428 800 152 600 27 Friel ........ 817 700 86 600 -— 904 300 54 700 28 Täng ....... 655 200 37 400 — 692 600 20 400 29 Håle ........ 942 200 8 800 — 951 000 19 900 30 Särestad ...... 1 584 700 25 900 1 610 600 34 900 31 Summa. för distriktet 11 664 500 988 100 3 000 12 655 600 949 300 Värmlands Karlstads väghåll- ningsdistrlkt. 32 Hammarö ..... 1 790 300 243 800 10 700 2 044 800 15 452 700 33 Karlstads landsk. . . 1 219 900 499 600 11 600 1 731 100 6 666 100 34 Grava. ....... 5 224 000 1 424 500 28 600 6 677 100 10 122 300 35 Summa för distriktet 8 234 200 2 167 900 50 900 10 453 000 32 241 100

ävensom antalet vägfyrkar och uträknad vägskatt i 32 utvalda lands- år 1930. Sälarna Antalvägfyrkar Utde- UträknkardoxjfrgSkutt, komm.- bite- _— skatte- f" _ ring pr f" _ lagen be- jogå' ( antään för väg— jogäl foi-m för k tt .-b _ f k, _ alm åååh”? 3:31 fastig— inkomst summa %;, ååå; fastig- inkomst summa kronor heta het ! het het 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 15 | 16 17 116 110 29 946 1 2131 5 263 36 422 20 5 989 20 242 60 1 052 60 7 284 40 39 270 8 515 - 248 1 709 10 472 20 1 703 00 49 60 341 80 2 094 40 178 020 25 651 991 8 798 35 440 35 8 977 85 346 85 3 079 30 12 404 00 493 680 27 219 8 931 30 885 67 035 18 4 899 42 1 607 58 5 559 30 12 066 30 114 880 25 171 1 330 5 026 31 527 21 5 285 91 279 30 1 055 46 6 620 67 71 020 14 456 627| 3 410 18 493 22 3 180 32 137 94 750 20 4 068 46 64 740 4 777 2 314 3 198 10 289 15 71655 347 10 479 70 1 543 35 18 690 5 032 127 487 5 646 20 1 006 40 25 40 97 40 1 129 20 353 990 47 907 1 372 17 676 66 955 10 4 790 70 137 20 1 767 60 6 695 50 957 270 32 655 15 544 58 333 106 532 15 4 898 25 2 331 60 8 749 95 15 979 80 313 050 68 520 1 574 18 952 89 046 20 13 704 00 314 80 3 790 40 17 809 20 30 600 14 897 29 1 480 16 406 25 3 724 25 7 25 370 00 4 101 50 71 300 8 846 1 067 2 781 12 694 1 769 20 213 40 556 20 2 538 80 167 230 21 907 1 938 7 214 31 059 4 381 40 387 60 1 442 80 6 211 80 99 090 13 891 2 114 4 112 20 117 2 778 20 422 80 822 40 4 023 40 99 990 19 195 1 684 4 104 24 983 20 3 839 00 336 80 820 80 4 996 60 842 320 20 603 2 193 52 973 75 769 4 120 60 438 60 10 594 60 15 153 80 998 160 37 181 23 348 62 279 122 808 7 436 20 4 66960 12 455 80 24 561 60 165 700 28 567 1 204 7 418 37 189 5 713 40 240i80 1 483 60 7 437 80 2 443 790 150 190 83 548 140 881 824 619 30 038 00 6 709 60 28 176 20 64 928 80 178 790 16 187 1 150 10 102 27 439 4 856 10 345 00 3 030 60 8 231 70 105 820 26 889 378 4 440 31 707 8 066 70 113 40 1 332 00 9 512 10 60 140 7 114 2 153 2 822 12 089 2 134 20 645 90 846 60 3 626 70 47 180 13 685 509 1 770 15 964 4 105 50 152 70 531 00 4 789 20 26 580 6 808 208 817 7 833 30 2 042 40 62 40 245 10 2 349 90 120 150 14 288 1 013 6 576 21 877 4 286 40 303 90 1 972 80 6 563 10 29 690 9 043 360 1 215 10 618 2 712 90 108 00 364 50 3 185 40 35 030 6 926 131 1 519 8 576 2 077 80 39 30 455 70 2 572 80 38 370 9 510 128 1 261 10 899 2 853 00 38 40 378 30 3 269 70 77 690 16 106 223 2 887 19 216 4 831 80 66 90 866 10 5 764 80 719 440 3 382 050 20 448 101 345 221 846 343 639 3 476 16 17 228 65 37 713 82 58 418 63 1 622 640 17 311 43 905 105 231 166 447 17 2 942 87 7 463 85 17 889 27 28 295 99 4 051 750 66 771 63 062 240 175 370 008 11 351 07 10 720 54 40 829 75 62 901 36 9056440 104 530 567252 880094 17 77010 3541304 9643284149615 98

CDm—I—T-UFGOMH

13 14 15 16 17 18 19

20

21 22 28 24 25 26 27 28 29 30

32 33 34

85

Tabell 2. På grund av 1930 års taxering nträknade skattekronor och vid olika repartitionstal för jord-

l Skattekronor och skatteören vid repartitionstalet 0.06 för jordbruksvärde I

K o m rn 11 11 för jordbruksfastighet för sååå? inkomst- summa . '" annarn hets- skatte- skatte- 5' Jord- 5 k 5' tomt— fastxg- skatte- k nor k 0 r bruks- s.. ogs- o. ind.- summa het k ro r no värde varde värde ronor

1 | 2 3 | 4 | 5 i 6 | 7 8 | 9 1 Litslenu . . . . 1 435 20 241 04 — 1 676 24 92 70 1 768 94 1 161 10 2 930 04 2 J ärstad . . . . 486 96 15 96 502 92 18 90 521 82 392 70 914 52 3 Bottnaryd . . . 825 90 475 04 —— 50 1 301 44 75 45 1 376 89 1 780 20 3 157 09 4 Norra Vram . . 1 531 98 67 44 1 599 42 670 35 2 269 77 4 936 80 7 206 57 5 Lyngby . . . . 1 506 96 2 20 1 509 16 103 15 1 612 31 1 148 80 2 761 11 6 Hålanda . . . 651 00 143 84 — 50 795 34 49 65 844 99 '.710 20 1 555 19 7 Varv ..... 272 10 9 68 281 78 175 55 457 33 647 40 1 104 73 8 Högstenä . . . 300 84 -— 72 —— 301 56 10 60 312 16 186 90 499 06 9 Kill ..... 2 286 00 390 28 2 50 2 678 78 109 90 2 788 68 3 539 90 6 328 58 10 Ramnäs . . . . 1 067 52 594 52 — 1 662 04 1 167 65 2 829 69 9 572 70 12 402 39 11 Ramsjö . . . . 1 238 10 1 915 40 — 3 153 50 120 90 3 274 40 3 130 50 6 404 90 12 Storsjö . . . . 363 18 353 76 — 716 94 3 00 719 94 306 00 1 025 94 Akers väghåll- ningsdistrikt. 13 Helgarö . . . . 453 24 51 68 504 92 81 20 586 12 713 00 1 299 12 14 Fogdö ..... 1 185 06 86 24 -— 1 271 30 147 30 1 418 60 1 672 30 3 090 90 15 Vansö . . . . 776 16 38 20 — 814 36 159 55 973 91 990 90 1 964 81 16 Härad . . . . 816 06 223 76 1 03982 127 80 1 167 62 999 90 2 16 52 17 Strängnäs landsk. 919 98 210 80 1 130 78 167 10 1 297 88 8 423 20 9 721 08 18 Åker ..... 1 453 20 502 04 20 50 1 975 74 1 752 95 3 728 69 9 981 60 13 710 29 19 Länna . . . . 1 021 44 461 72 —- 1 483 16 91 05 1 574 21 1 657 00 3 231 21 20 S:a för distriktet 6 625 14 1 574 44 20 50 8 220 08 2 526 95 10 747 03 24 487 90 35 184 93

Åse väghåll- ningsdwtrikt. 21 Vänersnäs . . . 789 36 121 24 — 910 60 87 30 997 90 1 787 90 2 785 80 22 Flo ...... 1 375 62 158 48 1 534 10 29 35 1 563 45 1 058 20 2 621 65 23 83.1 ...... 426 84 426 84 162 70 589 54 601 40 1 190 94 24 s ...... 813 84 3 64 1 50 818 98 38 30 857 28 471 80 1 329 08 25 Karaby . . . . 408 24 16 — 408 40 15 75 424 15 265 80 689 95 26 Tun ..... 784 92 48 24 — 833 16 76 30 909 46 1 201 50 2 110 96 27 Friel ..... 490 62 34 64 525 26 27 35 552 61 296 90 849 51 28 Täng ..... 393 12 14 96 408 08 10 20 4l8 28 350 30 768 58 29 Håle ..... 565 32 3 52 — 568 84 9 95 578 79 383 70 962 49 30 Särestad . . . 950 82 10 36 — 961 18 17 45 978 63 776 90 1 755 53

31 S:a för distriktet 6 998 70 395 24 50 7 395 44 474 65 7 870 09 7 194 40 15 064 49

Karlstads väg-

H

hållnz'ngs- distrikt. 32 Hammarö . . . 1 074 18 97 52 5 35 1 177 05 7 726 35 8 903 40 33 820 50 42 723 90 33 Karlstads landsk. 731 94 199 84 5 80 937 58 3 333 05 4 270 63 16 226 40 20 497 03 34 Grava ..... 3 134 40 569 80 14 30 3 718 50 5 061 15 8 779 65 40 517 50 49 297 15

35 S:a för distriktet 4940 52 86716 25 45 5 833 13 16 120 55 21 953 68 90564 40 112 518 08

..

Avser 1931 års taxering.

för jordbruksfastighet

L

skatteören enligt kommunalskattelagen i 32 utvalda landskommuner bruksfastighets jordbruksvärde.

# Skattekronor och skatteören vid repartitionstalet 0.05 för jordbruksvärde

___—_—

! å. tomt- 1 o. ind.— 1 värde

för annan fastig—

het

summa fastig— hets— skatte- kronor

beräkn. tillkomm. inkomst-

skatte- kronor

summa skatte- kronor

14 15

17 18

N.) cp N

76

72 44

24 48

50

llllllll

50

>> 0 | |

50

& glglllll

H

52 5 35 84 5 80 80 14 30 16 25 45,

50

92 70 18 90 75 45 670 35 103 15 49 65 175 55 10 60 109 90 1 167 65 120 90

87 30 29 35 162 70

7 726 35 3 333 05 5 061 15

16 120

1 529 74 440 66 1 239 24 2 014 44 1 361 15 736 49 41 1 98 262 02 2 407 68 2 651 77 3 068 05 659 41

510 58 1 221 09

844 55 1 031 61 1 144 55 3 486 49 1 403 97 964284

866 34 1 334 18 518 40

8 724 37 4 148 64 8 257 25

55 21 130 26

47 84 16 23 27 53 51 06 50 23 21 70

10 02 76 20 35 58 41 27 12 10

15 10 39 50 25 87 27 20

6

48 44 34 04 220 81

26 31 45 85 14 22 27 12

35 80 24 39 104 48

164 67

2 738

7002

2680

42 580 20 399 48 879

111 859

68 849 59 3 046 97

39 45 94 6 023 78 12 260 05 6 239 82 977 51

mm—rcno—w—onwu

HI— HO

68 2 932 89 1 861 32 2 058 71 41 53 01

55

Tabell 3 a. Skattennderlaget i 12 utvalda landskommuner enligt

hetens in-

Antalet komm.-

A lterna-

skattekronor, Samtliga fastig— K 0 m m n 11 som belöper På- samt inkomst- beskattmngs- seende skattskyl- föremålen enl. väglagen3 inkomstskatte- kronor eller däröver 1 2 3 J jordbruksfastighet 1 676 24 1 676 24 1 Litslena ........... annan fastighet 92 92 70 | inkomst 794 — 827 70 ' Summa 2 562 24 2 696 64 [ jordbruksfastighet 502 92 502 92 2 Järstud ............ annan fastighet 18 90 18 90 I inkomst 257 60 290 50 Summa 779 42 812 32 jordbruksfastighet 1 301 44 1 301 44 3 Bottnaryd .......... % annan fastighet 74 45 75 45 inkomst 1 32.3 60 1 440 10 Summa 2 699 49 2 816 99 jordbruksfastighet 1 599 42 1 599 42 4 Norra Vram .......... i annan fastighet 670 35 670 35 inkomst 4 652 20 4 750 60 Summa 6 921 97 7 020 37 jordbruksfastighet 1 509 16 1 509 16 5 Lyngby ........... annan fastighet 101 85 103 |15 inkomst 757 70 899 160 Summa 2 368 71 2 511 91 jordbruksfastighet 795 34 795 34 6 Hålanda ........... annan fastighet 47 85 49 65 inkomst 513 20 530 30 Summa 1 356 39 1 375 '29 ! jordbruksfastighet 281 78 281 78 7 Varv ............. annan fastighet 174 65 175 55 ] inkomst 483 30 496 70 Summa 939 73 954 03

trädande.

tiv A.

hetsskattekronor skattekronor, av- diga som påförts

1930 års taxering vid olika alternativ i fråga om vägskatteskyldig-

Alternativ B.

Skattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighets— eller inkomstskattekronor) till ett antal av

Alternativ O'.

Samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skatt- skyldiga som påförts skattekronor (fastighets-eller inkomstskattekronor) till ett antal av

kioiråläåisäåjåger 3 eller däröver 4 eller däröver 3 eller däröver 4 eller däröver 4 5 6 '. 7 8 i

1 676 24 1 653 66 1 636 i 60 1 676 24 1 676 24 92 70 56 75 47 ' 90 92 70 92 70 756 80 853 60 791 90 853 60 791 90 2 525 74 2 564 01 2 476 40 2 622 54 2 560 84 502 92 491 52 485 80 502 92 502 92 18 90 5 — 5 — 18 90 18 90 272 '; 70 291 80 272 70 291 80 272 70 794 i 52 788 32 763 60 813 62 794 52 1 301 44 1 259 08 1 235 10 1 301 44 1 301 44 75 45 48 74 36 19 75 45 75 45 1 349 80 1 501 60 1 424 50 1 501 60 1 424 50 2 726 69 2 809 42 2 695 79 2 878 49 2 801 39 1 599 42 1 594 98 1 587 36 1 599 42 1 599 42 670 35 668 75 668 75 670 35 670 35 4 607 10 4 750 60 4 607 10 4 750 60 4 607 10 6 876 | 87 7 014 33 6 863 21 7 020 37 6 876 87 1 509 16 1 465 18 1 407 56, 1 509 16 1 509 16 103 155 69 70 53 05' 103 15 103 15 788 10 931 —— 821 10 931 -— 821 10

2 281 71

716 58 49 65 25 55 22 05 49 65 49 65

533 30

1 271 93

268 68 175 55 152 95 148 75 175 55 175 55

450 30

867 73

CJ

192 Tabell 3 &. (forts.) ___—___— Antalet komm.- Alterna— skatttelläronor,å Samtliga fastig- som e PP? P samt inkomst— K 0 m m n n beskattmngs- seende skattskyl- föremålen enl. ”glasen mat?. kronor eller däröver 1 2 3 jordbruksfastighet 301 56 301 56 8 Högstena ........... annan fastighet 9_ 70 10 60 inkomst 73 40 101 70 Summa 384 66 413 86 jordbruksfastighet 2 678 78 2 678 78 9 Kil ............. annan fastighet 108 90 109 90 inkomst 2 663 — 2 860 40 Summa 5 450 68 5 649 08 jordbruksfastighet 1 662 04 1 662 04 10 Ramnas ........... annan fastighet 1 167 40 1 167 65 inkomst 8 759 30 8 919 20 Summa 11 548 74 11 745 89 jordbruksfastighet 3 153 50 3 153 50 11 Ramsjö ....... annan fastighet 120 10 120 90 inkomst 2 868 60 2 766 90 Summa 6 142 20 6 041 30 jordbruksfastighet 716 94 716 94 12 Storsjö ............ annan fastighet 2 25 3 —- inkomst 222 80 221 30 Summa 941 99 941 24

tiv A.

hetsskattekronor skattekronor, av- diga som påförts

Alternativ B. Skattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighets-

eller inkomstskattekronor) till ett antal av

Alternativ 0.

Samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skatt- skyldiga som påförts skattekronor (fastighets- eller inkomstskattekronor) till ett antal av

4 inkomstskatte- kronor eller däröver

3 eller däröver 4 eller däröver 3 eller däröver 4 eller däröver

4

5 6

7 8

301 10 80

13—322106

Tabell 3 b. Skatteunderlaget i 3 utvalda vägdistrikt enligt 1930 års taxering vid vägskatteskyldighetens inträdande enligt alternativ A i tabell 3 a.

13

14

15

16

17

18

Antalet komm.-

Alternativ A

Skatteunderlaget utgöres av samt-

skattekronor, liga fastighets-

K o m m n ., ”nassar?

föremålen enl. kronor, avseende

väglagen skattskyldiga som påförts 3 inkomst- skattekronor eller

däröver 1 2 3 Åkers väghållningsdistrikt.

jordbruksfastighet 504 92 504 92

Helgarö ........... annan fastighet 79 95 81 20 inkomst 420 30 541 50

Summa. 1 005 17 1 127 62

jordbruksfastighet 1 271 30 1 271 30

Fogdö ............ anna_n fastighet 147 20 147 30 inkomst 1 088 40 1 295 80

Summa. 2 506 90 2 714 40

jordbruksfastighet 814 36 814 36

Vansö ............ annan fastighet 159 55 159 55 inkomst 620 30 735

Summa 1 594 21 1 708 91

jordbruksfastighet 1 039 82 1 039 82

Härad ............ annan fastighet 127 55 127 80 inkomst 619 60 708 30

Summa 1 786 97 1 875 92

jordbruksfastighet 1 130 78 1 130 78

Strängnäs landskommun annan fastighet 166 50 1.67 10 inkomst 7 962 8 131 10

Summa. 9 259 28 9 428 98

jordbruksfastighet 1 975 74 1 975 74

Åker ............ annan fastighet 1 752 70 1 752 95 inkomst 9 379 90 9 540

Summa

_f ___—___..— Alternativ A Skatteunderlaget Antalet komm: utgöres av samt- skattekronor, liga fastighets- K o m n 1 n >>? "523332?” föremålen enl. kronor, avseende väglagen skattskyldiga som påförts 3 inkomst- skattekronor eller . däröver 1 2 3 | jordbruksfastighet 1483 16 1483 16 19 Länna ............ annan fastighet 91 05 91 05 ), inkomst 1120 60 1270 10 1 Summa 2694 81 2844 31 __ _. _ _ jordbruksfastighet 8220 08 8220 08 20 Stift-13272”.Äfef'fvcfgflafzfmfgf' annan fastighet 2524 50 2526 95 inkomst 21211 10 22221 80 Summa. 61955 68 32968 83 & Åse väghållningsdistrikt. jordbruksfastighet 910 60 910 60 21 Vänersnås .......... annan fastighet 87 30 87 30 i inkomst 1522 10 1548 80 | Summa 2520 — 2546 70 jordbruksfastighet 1534 10 1534 10 22 Flo ............. annan fastighet 28 95 29 35 inkomst 668 40 719 60 Summa 2231 45 2283 05 J jordbruksfastighet 426 84 426 84 23 Sal ............. annan fastighet 162 70 162 70 I inkomst 425 30 488 '50 Summa jordbruksfastighet 24 AB annan fastighet 38 30 38 30 [inkomst 266 70 320 10 Summa jordbruksfastighet 25 Karaby ........... annan fastighet 15 75 15 75 inkomst Summa

26

28

29

”31

32

___—___..— Alternativ A

Skattennderlaget

Antalet komm.- utgöres av samt—

skattekronor, liga fastighets-

K 0 m m n ” 123322? Skåégåfgåätiänt

föremålen enl. kronor, avseende

väglagen skattskyldiga som

påförts 3 inkomst- skattekronor eller

däröver l 2 3

jordbruksfastighet 833 16 833 16

Tun ............. annan fastighet 76 30 76 30 inkomst 989 70 1 014 20

Summa 1 899 16 1 923 86

jordbruksfastighet 525 26 525 26

Friel ............. annan fastighet 27 10 27 35 inkomst 183 60 199 30

Summa 735 96 751 91

jordbruksfastighet 408 08 408 08

Tang ............ annan fastighet 10 10 20 inkomst 229 20 229 70

Summa 647 26 847 98

jordbruksfastighet 568 84 568 84

Håle ............. annan fastighet 9 70 9 95 inkomst 190 20 212 40

Summa 788 74 791 19

J jordbruksfastighet 961 18 961 18

Särestad ........... annan fastighet 17 15 17 45 [ inkomst 436 60 450

Summa 1 414 93 1 428 63

_ _ _ _ jordbruksfastighet 7 395 44 7 395 44 sugggåk'tf 0.1' _ÅB'B 60:97?”wang annan fastighet 473 25 474 65 inkomst 5 035 20 5 322 60

Summa 12 903 89 13 192 69

Karlstads väghållningsdistrikt.

jordbruksfastighet 1 177 05 1 177 05

Hammaro .......... annan fastighet 7 718 70 7 726 35 inkomst 33 349 — 33 455 50

Summa 42 244 75 42 858 90

33

34

Alternativ A

Skattennderlaget

Antalet komm.- utgöres av samt-

skattekronor, kni: kirstighets-t

som belö er på. s a e onor sam K o m m n n heskattriings- inkomstskatte-

föremålen enl. kronor, avseende

väglagen skattskyldiga som påförts 3 inkomst- skattekronor eller

däröver 1 2 3

I jordbruksfastighet 937 58 937 58

Karlstads landskommun . . . . annan fastighet 3330 15 3333 05 [ inkomst 15827 20 15 887 40 Summa 20 094 93 20 158 03 jordbruksfastighet 3718 50 3718 50 Grava ............ annan fastighet 5047 95 5061 15 inkomst 36 110 40 36 368 70

Summa 44 876 85 45 148 35

8 K 1 d håll jordbruksfastighet 5 883 13 5 833 13

umma ör ar sta s v" - . ningsåliostrikt _ _ . (”9 _ _ annan fastighet 18 096 en 16 120 en inkomst 35 286 60 85 711 60 Summa 107 216 107 665

Tabell 4 a. På. grundval av 1930 års taxering för 32 utvalda landskom- vägskatteföremålen som erhålles vid sänkning av repartitionstalet för samt beräknad vägskatt med fördel-

coon—lo.c7ne—ww>-n

18 14 15 16 * 17 18 19

20

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

31

32 33 34

Antal vägfyrkar K o m m n n för jordbruks- för annan . för tillkomm. fastighet fastighet för Inkom" inkomst 1 2 5 | 4 5 Litslena ........... 29 946 1 213 5 263 318 J ärstad ........... 8 515 248 1 709 108 Bottnaryd .......... 25 651 991 8 798 183 Norra. Vram ....... 27 219 8 931 30 885 340 Lyngby ........... 25 171 1 330 5 026 334 Hålanda ........... 14 456 627 3 410 144 Varv ............ 4 777 2 314 3 198 60 Högstena ........... 5 032 127 487 66 Kil ............. 47 907 1 372 17 676 508 Ramnas ........... 32 655 15 544 58 333 237 Ramsjö ........... 68 520 i 574 18 952 275 Storsjö ............ 14 89 29 1 480 80 Åkers vå'ghållningsdistrikt. Helgarö ........... 8 846 1 067 2 781 100 Fogdö ............ 21 907 1 938 7 214 263 Vansö ............ 13 891 2 114 4 112 172 Härad ............ 19 195 1 684 4 104 181 åtrångnäs landsk ........ 20 603 2 193 52 973 204 Aker ............ 37 181 23 348 62 279 322 Länna ............ 28 567 1 204 7 418 226 Summa för distriktet 150 190 33 548 140 881 1 468 Åge väghållningsdistrikt. Vänersnäs .......... 16 187 1 150 10 102 175 Flo ............. 26 889 378 4 440 305 sal ............. 7 114 2 153 2 822 94 As ............. 13 685 509 1 770 180 Kareby ........... 6 808 208 817 90 Tun ............. 14 288 1 013 6 576 174 Friel ............ 9 043 360 1 215 109 Täng ............ 6 926 131 1 519 87 Håle ............. 9 510 128 1 261 125 Särestad ........... 16 106 223 2 887 211 Summa. för distriktet 126 556 6 253 33 409 1 550 Karlstads väghållningsdistrikt. Hammarö .......... 20 448 101 345 221 846 238 Karlstads landsk ........ 17 311 43 905 105 231 162 Grava ............ 66 771 63 062 240 175 696 Summa för distriktet 208312 567 252

muner nträknade vägfyrkar under förutsättning av sådan ändring av jordbruksfastighets jordbruksvärde till 0.05, utdebitering per vägfyrk ning olika beskattningsföremål.

Utdeb. Beräknad vägskatt, kronor _ per väg— fyrk, .. . * .. summa öre for fågrgågåks- * fäst??? för inkomst summa. | 6 7 8 i 9 10 | 1 1

36 740 20 5 937 37 240 50 1 106 53 7 284 40 10 580 20 1 685 62 49 09 359 69 2 094 40 35 623 35 8 931 76 345 06 3 127 18 12 404 00 E 67 375 18 4 874 72 1 599 48 5 592 10 12 066 30 31 861 21 5 230 50 , 276 37 1 113 80 6 620 67 18 637 22 3 155 75 4; 136 87 775 84 4 068 46 10 349 15 712 39 345 09 485 87 1 543 35 5 712 20 994 77 25 11 109 32 1 129 20 67 463 10 4 754 63 136 16 1 804 71 6 695 50 106 769 15 4 887 38 2 326 42 8 766 00 15 979 80 89 321 20 13 661 81 313 83 3 833 56 17 809 20 16 486 25 3 706 18 7 21 388 11 4 101 50 12 794 1 761 23 212 44 573 61 2 547 28 ' 31 322 4 361 68 385 86 1 488 66 6 236 20 20 289 2 765 69 420 90 852 94 4 039 53 25 164 20 3 821 72 335 28 853 14 5 010 14 75 973 4 102 05 436 63 10 587 52 15 126 20 123 130 7 402 72 4 648 58 12 463 84 24 515 14 37 415 5 687 68 239 71 1 521 92 7 449 31 326 087 29 902 77 6 679 40 28 341 63 64 923 80 27 614 4 811 24 341 81 3 054 62 8 207 67 32 012 7 992 17 112 35 1 410 35 9 514 87 12 183 2 114 48 639 93 866 72 3 621 13 16 144 4 067 57 151 29 579 59 4 798 45 7 923 30 2 023 53 61 82 269 59 2 354 94 22 051 4 246 80 301 09 2 006 29 6 554 18 10 727 2 687 84 107 00 393 53 3 188 37 8 663 2 058 60 38 94 477 35 2 574 89 11 024 2 826 64 38 05 411 96 3 276 65 19 427 4 787 16 66 28 920 81 5 774 25 167 768 49 865

343 877 58 386 166 609 17 2 939 21 7 454 57 17 894 53 28 288 31 370 704 11 336 95 10 707 20 40 897 14 62 941 29 881 190 149 615

cw—iauuxwwv—

13 14 15

17 18 19

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

83 34

Tabell 413. På grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet uträknade vägskattekronor vid alternativ 1, utdebitering per vägskatte-

före-

Antal vägskattekronor K o m m n n för jordbruks- för annan .. . för tilll—mmm. fastighet fastighet for inkomst inkomst 1 2 3 4 5 1 Litslena ........... 1437 04 92 70 827 70 47 84 2 Järstad ........... 421 76 18 90 290 50 16 23 & Bottnaryd .......... 1 163 79 75 45 1 440 10 27 53 4 Norra. Vram ......... 1 344 09 670 35 4 750 60 51 06 5 Lyngby ............ 1 258 00 103 15 899 60 50 23 6 Hålnnda ........... 686 84 49 65 530 30 21 70 7 Varv ............ 236 43 175 55 496 70 9 07 8 Högstens ........... 251 42 10 60 101 70 10 02 9 il ............. 2 297 78 109 90 2 860 40 76 20 10 Ramnas ........... 1 484 12 1 167 65 8 919 20 35 58 11 Ramsjö ........... 2 947 15 120 90 2 766 90 41 27 12 Storsjö ........... . 656 41 3 00 221 30 12 10 Åkers väghållningsdistrikt. 18 Helgarö ........... 429 38 81 20 541 50 15 10 14 Fogdö ............ 1073 79 147 30 1 295 80 39 50 15 Vansö ............ 685 00 159 55 735 00 25 87 16 Härad ............ 903 81 127 80 708 30 27 20 17 åträngnis landsk ........ 977 45 167 10 8131 10 30 66 18 Ake: ............. 1 733 54 1 752 95 9 540 00 48 44 19 Länna ............ 1 312 92 91 05 1 270 10 34 04 20 Summa för distriktet 7115 89 2526 95 22221 80 220 81 Åse väghållningsdistrikt. 21 Vänersnäs .......... 779 04 87 30 1548 80 26 31 22 Flo ............. 1304 83 29 35 719 60 45 85 28 Sal ............. 355 70 162 70 488 50 14 22 24 Ås ............. 683 34 38 30 320 10 27 12 25 Kareby ........... 340 36 15 75 140 00 13 60 26 Tun ............. 702 34 76 30 1014 20 26 16 27 Pris] ............ 443 49 27 35 199 30 16 35 28 Täng ............ 342 56 10 20 229 7 13 10 29 Håle ............. 474 62 9 95 212 40 18 84 30 Särestad ........... 802 71 17 45 450 00 1 69 81 Summa för distriktet 6228 99 474 65 5322 60 233 24 Karlstads väghållningsdistrikt. 82 Hammarö .......... 998 02 7 726 35 33 455 50 35 80 33 Karlstads landsk ........ 815 59 3333 05 15887 40 24 39 84 Grava ............ 3 196 10 5 061 15 36 368 70 104 48 Summa för distriktet

mål.

0.05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskommuner krona samt beräknad vägskatt med fördelning olika beskattnings-

Utdeb.

Beräknad vägskatt,

kronor

por väg- —— skatte— krona, för 'ordbruks- för annan . summa kr. fåstighet fastighet för inkomst summa.

G 7 | 3 9 10 11 2 405 2 3: 03 4 352 08 280 74 2 651 58 7 284 40 747 39 2: 80 1 181 90 52 96 859 54 2094 40 2 706 87 4: 58 332 96 345 74 6 725 30 12 404 00 6 816 10 1: 77 2 379 32 1 186 65 8 500 33 12 066 30 2 310 98 2: 86 3 604 00 295 51 2 721 16 6 620 67 1 288 49 3: 16 2 168 75 156 77 1 742 94 4 068 46 917 75 1: 68 397 60 295 22 850 53 1 543 35 373 74 3: 02 759 59 32 01 337 60 1 129 20 5 344 28 1: 25 2 878 73 137 69 3 679 08 6 695 50 11 606 55 1: 38 2 043 34 1 607 62 12 328 84 15 972) 80 5 876 22 3: 03 8 932 00 366 41 8 510 79 17 809 20 892 81 4: 59 3 015 50 13 78 1 072 22 4 101 50 1 067 18 868 84 164 31 1 126 25 2 159 40 [ 2 556 39 2 172 78 298 06 2 701 93 5 172 77 ; 1 605 42 1 386 07 322 84 1 539 60 3 248 51 ' 1 767 11 2: 02 1 828 83 258 60 1 488 26 3 575 69 9 306 31 1 977 84 338 12 16 515 03 18 830 99 13 074 93 3 507 76 3 547 03 19 401 88 26 456 67 2 708 11 2 656 65 184 23 2 638 89 5 479 77 32 085 45 14 398 77 5 113 19 45 411 84 64 923 80 2 441 45 3 168 74 355 09 6 406 76 9 930 59 2 099 63 5 307 39 119 38 3 113 47 8 540 24 1 021 12 1 446 81 661 78 2 044 81 4 153 40 1 068 86 2 779 48 155 79 1 412 32 4 347 59 509 71 4. 07 1 384 41 64 06 624 77 2 073 24 1 819 00 ' 2 856 77 310 35 4 231 66 7 398 78 686 49 1 803 90 111 25 877 15 2 792 30 595 56 1 393 36 41 49 987 59 2 422 44 715 81 1 930 52 40 47 940 56 2 911 55 1 301 85 3 265 02 70 98 1 959 27 5 295 27 12 259 48 25 336 40 1 930 64 22 598 36 49 865 40 42 215 67 1 395 43 10 802 94 46 827 39 59 025 76 20 060 43 1: 40 1 140 36 4 660 26 22 247 82 28 048 44 44 730 43 4 468 77 7 076 48 50 996 53 62 541 78 107 006 53 7 004 56 22 539 68 120 071 74 149 615 98

(Dm—IGUIDFWMH

13 14 15 16 17 18 19

20

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

31

82

34 35

Tabell 4 0. På grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet muner uträknade vägskattekronor vid alternativ II, utdebitering olika beskatt-

'i

1.

i

Antal vägskattekronor :

K o m m n n , | för 'ordbruks- för annan .. . för tillkomm. ,

fåstighet fastighet for inkomst inkomst _

1 | 2 3 | 4 | 5 1,

4,

1 Litslena ........... 2155 56 139 05 827 70 47 84 , ') Järstad ........... 632 64 28 35 290 50 16 23 1 3 Bottnaryd . . . ...... 1 745 68 113 17 1440 10 27 53 4 Norra Vram ......... 2016 13 1 005 52 4750 60 51 06 5 Lyngby ........... 1887 00 154 72 899 60 50 23 6 Hålanda ........... 1 030 26 74 47 530 30 21 70 7 Varv ............ 354 64 263 32 496 70 9 07 , 8 Högstena ........... 377 13 15 90 101 70 10 02 9 Kil ............. 3446 67 164 85 2860 40 76 20 I 10 Ramnäs ........... 2 226 18 1 751 47 8 919 20 35 58 ; 11 Ramsjö ........... 4420 72 181 35 2766 90 41 27 ; 12 Storsjö ........... 984 61 4 50 221 30 12 10 1

Åkers väghållningsdistrikt. , 13 Helgnrö ........... 644 07 121 80 541 50 15 10 14 Fogdö ............ 1 610 68 220 95 1 295 80 39 50 15 Vansö ............ 1 027 50 239 32 735 00 25 87 16 Hämd ............ 1355 71 191 70 708 30 27 20 17 Soträngnäs landsk ........ 1 466 17 250 65 8 131 10 30 66 18 Aker ............ 2 600 31 2 629 42 9 540 00 48 44

19 Länna ............ 1 969 38 137 32 1 270 10 34 04 ,

20 Summa för distriktet 10 673 82 3791 16 22221 80 220 81 ,1

Åse väghållningsdistrikt. ] 21 Vänersnäs .......... 1 168 56 130 95 1 548 80 26 31 22 Flo ............. 1957 24 44 02 719 60 45 85 28 Sal ............. 533 55 244 05 488 50 14 22 24 Ås ............. 1 025 01 57 45 320 10 27 12 25 Karaby ........... 510 54 23 62 140 00 13 60 26 Tun ............. 1 053 51 114 45 1 014 20 26 16

27 Friel ............ 665 23 41 02 199 30 16 35 » 28 Täng ............ 513 84 15 30 229 70 13 10 * 29 Håle ............. 711 93 14 92 212 40 18 84 1 80 Särestad ........... 1 204 06 26 17 450 00 31 69 31 Summa för distriktet 9343 47 711 95 5322 60 233 24

Karlstads väghållningsdistrikt. 32 Hammarö .......... 1 497 03 11 589 52 33 455 50 35 80 33 Karlstads landsk ........ 1 223 38 4 999 57 15 887 40 24 39 34 Grava. ............ 4794 15 7591 72 36368 70 104 48 Summa för distriktet

005 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskom- per vägskattekrona samt beräknad vägskatt med fördelning på, ningsföromål.

Utdeb. Beräknad vägskatt, kronor per väg- skatte- krona, kr.

för jordbruks- för annan

fastighet fastighet för mkomst

7 8 ' 9 10

663

wwHHmewHC—WNW wmwowwmquww o—opmu—umwwwmo

28 167 62 175

117 571 149 615

Tabell 4 (1. På. grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet ner uträknade vägskattekronor vid alternativ III, utdebitering per väg-

nings-

Antal vägskattekronor K o m m n 11 b för jord rnks- för annan . för tillkomm. fastighet fastighet för inkomst inkomst 1 2 3 ' 4 5 1 Litslena ........... 2874 08 185 40 827 70 47 84 2 Järstad ........... 843 52 37 80 290 50 16 23 3 Bottnaryd .......... 2 327 58 150 90 1 440 10 27 53 4 Norra Vram ......... 2 688 18 1 340 70 4750 60 51 06 5 Lyngby ........... 2516 00 206 30 899 60 50 23 6 Hålanda ........... 1 373 68 99 30 530 30 21 70 7 Varv ............ 472 86 351 10 496 70 9 07 8 Högstena ........... 502 84 21 20 101 70 10 02 9 Kil . . .......... 4595 56 219 80 2860 40 76 20 10 Ramnäs ........... 2 968 24 2 335 30 8 919 20 35 58 11 Ramsjö ........... 5 894 30 241 80 2 766 90 41 27 12 Storsjö ........... 1 312 82 6 00 221 30 12 10 Åkers väghållningsdistrikt. 13 Helgarö ........... 858 76 162 40 541 50 15 10 14 Fogdö ............ 2 147 58 294 60 1 295 80 39 50 16 Vansö ............ 1370 00 319 10 735 00 25 87 16 Härad ............ 1807 62 255 60 708 30 27 20 17 Strängnäs landsk ........ 1 954 90 334 20 8 131 10 30 66 18 ker ............ 3 467 08 3 505 90 9 540 00 48 44 19 Länna ............ 2 625 84 182 10 1 270 10 34 04 20 Summa för distriktet 14 231 78 5053 90 22221 80 220 81 Åse väghållningsdistrikt.

21 Vänersnäs .......... 1 558 08 174 60 1 548 80 26 31 22 Flo ............. 2609 66 58 70 719 60 45 85 23 Sal ............. 711 40 325 40 488 50 14 22 24 Ås ............. 1366 68 76 60 320 10 27 12 25 Karaby ........... 680 72 31 50 140 00 13 60 26 Tun . ............ 1 404 68 152 60 1 014 20 26 16 '.' Friel ....... . 886 98 54 70 199 30 16 35 28 Tang ............ 685 12 20 40 229 70 13 10 29 Häle ............ 949 24 19 90 212 40 18 84 30 Särestad ........... 1 605 42 34 90 450 00 31 69 31 Summa. för distriktet 12 457 98 949 30 5322 60 233 24

_ Karlstads väghållningsdistrikt. 82 Hammarö .......... 1 996 04 15 452 70 33 455 50 35 80 33 Karlstads landsk ........ 1 631 18 6 666 10 15 887 40 24 39 34 Grava ............ 6 392 20 10 122 30 36 368 70 104 48 35 Summa för distriktet 10019 42 32241 10 85711 60 164 67

0.05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskommu- skattekrona samt beräknad vägskatt med fördelning olika beskatt- föremål.

pE:d$;g.- Beräknad vägskatt, kronor skatte- ——— " " , krona, för 'ordbrnks- , för annan . summa kr. fåstighet , fastighet * för inkomst summa 6 7 | 8 ! 9 ) 10 | 11

3 935 02 1: 85 5 320 41 343 21 1 620 78 7 284 40 1 188 05 1: 76 1 487 03 66 64 540 73 2 094 40 3 946 11 3: 14 7 316 40 474 33 4 613 27 12 404 00 8 830 54 1: 37 3 673 20 1 831 97 6 561 13 12 066 30 3 672 13 1: 80 4 536 22 371 95 1 712 50 6 620 67 2 024 98 2: 01 2 759 91 199 51 1 109 04 4 068 46 1 329 73 1: 16 548 82 407 50 587 03 1 543 35 635 76 1: 78 893 12 37 65 198 43 1 129 20 7 751 96 0: 86 3 969 25 189 85 2 536 40 6 695 50 14 258 32 1: 12 3 326 61 2 617 25 10 035 94 15 979 80 8 944 27 1: 99 11 736 32 481 45 5 591 43 17 809 20 1 552 22 2: 64 3 468 92 15 85 616 73 4 101 50 1 577 76 1 336 12 252 67 866 00 2 454 79 3 777 48 | 3 341 36 458 36 2 077 55 5 877 27 2 449 97 , 2 131 54 496 48 1 183 81 3 811 83 2 798 72 1: 56 2 812 42 397 68 1 144 34 4 354 44 10 450 86 3 041 57 519 97 12 698 64 16 260 18 16 561 42 5 394 33 5 454 73 14 918 37 25 767 43 4 112 08 4 085 46 283 32 2 029 08 6 397 86 41 728 29 22 142 80 7 863 21 34 917 79 64 923 80 3 307 79 4 097 12 459 13 4 141 91 8 698 16 3 433 81 6 862 36 154 36 2 012 83 9 029 55 1 539 52 1 870 70 855 67 1 321 95 4 048 32 1 790 50 3 593 82 201 43 913 05 4 708 30 865 82 2. 63 1 790 02 82 83 403 91 2 276 76 2 597 64 ' 3 693 75 401 28 2 735 72 6 830 75 1 157 33 2 332 40 143 84 567 07 3 043 31 948 32 1 801 59 53 64 638 47 2 493 70 1 200 38 2 496 12 52 33 608 07 3 156 52 2 122 01 4 221 61 91 77 1 266 65 5 580 03 18 963 12 32 759 49 2 496 28 14 609 63 49 865 40

50 940 04 2 330 62 18 043 00 39 105 37 59 478 24 209 07 1: 17 1 904 61 7 783 52 18 579 06 28 267 19 52 987 68 7 463 71 11 819 08 42 587 01 61 869 80 128 136 79 11 698 94 37 645 60 100 271 44 149 615 98

.. OQDQNIQUIIPNN—

HH tsar-—

13 14 15 16 17 18 19

20

21 22 23 24 25 26 27 28 29 30

31

33 34

35

Tabell 4 e, utvisande för år 1930 i 32 utvalda landskommuner den pro- vid olika

Vägfyrkar enl. gäll. grunder vagfygåaäoågräig'äfåå 0'05 K o m m n n Jordbr.- Annan In- 'Jordbr.- Annan I _ fas- fas- k mst Summa fas- fas- karl; t Summa " tighet tighet 0 tighet tighet 5 1 2 | 3 | 4 5 6 7 | 8 9

1 Litslena ........ 822 33 145 1000 81'5 3'3 15'2 100'0 2 Järstad ......... 81'3 2'4 163 1000 805 23 172 1000 3 Bottnaryd ........ 72'4 8'8 24'8 100' 0 72'0 2'8 25'2 100'0 4 Norra Vram ....... 40'6 133 461 100' 0 404 133 46'3 100'0 % 5 Lyngby ......... 798 4-2 16-0 100'0 79-0 4-2 168 100-o ; 6 Hålanda ........ 78'2 3'4 184 1000 775 34 19'1 100'0 * 7 Varv .......... 46'4 22'5 311 100-0 461 22'4 31-5 10% , 8 Högstena ........ 89'1 23 86 1000 881 22 97 1000 1 9 Kil ........... 71'6 2'0 26'4 1000 710 20 27'0 1000 10 Ramnäs ....... . . 30'7 14'6 54"! 1000 306 146 548 1000 11 Ramsjö ......... 769 18 21'3 1000 767 1'8 21'5 100-0 12 Storsjö ......... 908 0-2 9-0 100-0 90-3 0-2 9-5 1000 , !

Åkers vgighåll'nings- distrikt.

13 Helgurö ......... 69'7 8'4 21'9 1000 692 8'3 22' 6 100'0 14 Fogdö ......... 70'5 6'3 23'2 100'0 69'9 6'2 239 100'0 * 15 Vansö ......... 691 105 204 1000 685 10'4 211 1000 16 Härad ......... 768 68 164 1000 763 67 170 1000 17 Strängnäs landsk. . . . . 27'2 2'9 69'9 1000 271 29 70'0 100'0 18 Åker .......... 303 190 507 100-0 302 195 508 100-o 19 Länna ......... 768 3-2 200 100-0 764 32 20-4 1000 20 Summa. för distriktet 463 103 484 100-0 460 103 437 100-o Åse väghållningsdistrikt. j 21 Vänersnas ........ 59'0 4'2 368 1000 586 42 37'2 1000 22 Flo ........... 84'8 1'2 140 1000 84'0 1'2 14'8 1000 23 59.1 ........... 588 178 234 1000 584 17'7 23'9 1000 24 As ........... 857 32 11'1 100 0 848 31 12'1 100' 0 25 Karaby ......... 869 27 104 100 0 859 26 11'5 100' 0 26 Tun .......... 653 46 30'1 1000 648 46 30'6 1000 27 Friel .......... 852 34 11'4 1000 843 34 123 100'0 28 Tang .......... 80'8 1'5 177 1000 800 l'ö 18'5 1000 29 Håle .......... 87'2 1'2 11'6 100'0 86'2 12 126 1000 1 80 Särestad ........ 838 12 150 1000 829 11 160 1000 1 31 Summa för distriktet 76'1 3'8 20'1 100-0 75-4 3-7 209 1000

Karlstads väghållnings- distrikt.

32 Hammarö ........ 5'9 29'5 64'6 100'0 5'9 29'5 64'6 1000 33 Karlstads landsk. . . . . 104 264 632 1000 104 264 63'2 1000 34 Grava ......... 18'0 17'1 649 1000 180 17'0 650 1000

Summa för distriktet

centuella fördelningen av vägskattebördan olika. beskattningsföremål alternativ.

Alternativ I Alternativ II Alternativ III

J ordba- Annan

In—

J ordbr.- Annan

In-

Jordbr.- Annan

In-

fas- fas- Summa. fas- fas. Summa. fas- fas- Summa tighet tighet kom” tighet tighet ”mat tighet tighet kom" 10 11 | 12 13 14 | 15 1 16 17 18 19 20 21 597 313 36'4 1000 680 4'4 27'6 1000 730 4'7 22'5 1000 564 215 411 1000 65'4 2-9 317 1000 71'0 32 258 1000 430 2'8 54? 1001) 525 34 44-1 100-0 590 3'8 37'2 100-0 19-7 98 70-5 100-0 258 12'8 61-4 100-0 304 152 54-4 100-0 54'4 45 411 1000 631 52 317 1000 685 5'6 259 1000 533 3'9 42-8 1000 622 4'5 33'3 100-0 637-55 49 27'3 1000 25' 8 191 55' 1 1000 31'6 234 45' 0 100-0 35'6 264 380 100-0 67-3 2'8 29-9 100-0 747 3-2 221 100-0 79-1 33 17'6 100-0 430 21 54'9 100'0 52'6 2'5 449 1000 59'3 2'8 37'9 1000 128 101 771 1000 17-2 13'5 693 1000 20'8 16'4 62'8 100-0 501 21 47'8 1000 596 2'5 37'9 100-0 659 27 31'4 1000 735 0-3 %& 100-0 805 0-4 191 1000 84'6 0-4 150 100-0 402 TS 522 100' 487 9-2 42-1 100-o 54-4 10'3 35-3 100-0 420 && 52'2 100-0 508 70 42'2 100—0 569 7'8 353 10010 42-7 9-9 47-4 100 0 50-7 11'8 376 100-0 559 13-0 31.1 100-0 51'2 7'2 41'6 1000 594 84 32-2 100-0 64'6 9'1 26'3 100-0 105 1'8 87-7 100-0 14-9 % 82'6 100-0 187 3-2 781 100-0 133 134 73'3 1000 1713 17'8 64'7 100-0 209 21'2 579 100—0 485 3-4 48-1 100-0 57'8 4-0 38-2 100-0 639 4-4 317 100-0 222 7-9 69-9 100-0 28-9 10'3 60-8 100—o 34-1 121 538 100-0 3'6 4'6 5-3 47'6 100-o 14 115 1—7 2213 100-0 60 910 1-1 327 1000 3'6 4-0 4-3 194 100- 31 36 3-6 17'8 100'0 4'2 5'2 5'9 40'0 100-0 4'0 4-4 47 18'6 100-o 17 20 2-2 256 100-o 1'4 1'6 1'6 19'3 100-0 1'3 1—5 1'6 22'7 100-o 3-9 4-6 5-0 29-3 100-0

wm—lmuhum—

13 14 15 16 17 18 19

20

21 22 28 24 26 26 27 28 29 30

31

!

Taxering enligt kommunalskattelagen

Taxeringsvärde, kronor

Den skattskyldige Taxerad Beskatt- Alternativ

inkomst nlngsbar

jig—:l- därav för kr ' inkomst, bruks- skogs— annan ' kr. fastighet värde fastighet 1 2 3 4 5 6 7

Gällande Igrunder Ägare av jordbruksfastighet . 100000 — — — —— I

Gällande Igrunder

.. Alt. Agare av jordbruksfastighet . 100000 25000 — — —

Gällande Igrunder

.. Alt. Agare av jordbruksfastighet . 100000 50000 — — ——

III

Gällande grunder

=A>ltil1 ]: III Ägare av jordbruksfastighet . 100000 75000 — —— —— %ZI;

GällandIe grunder

Ägare av jordbruksfastighet

Alt. * med påförd inkomsttax. . . 100000 — —— 3750 3000 J 1

Gällande Igrunder Alt.

€?!th

Ägare av jordbruksfastighet [

med påförd inkomsttax. . . 10000 5000 — 1100 220 l

Ägare av jordbruksfastighet

1 !

Gällande Igrunder ] med påförd inkomsttax. . . 6000 -— —— 950 340 .

Antal vägfyrkar Antal vägskattekronor Beräknad vägskatt, kronor

14—322106

Åkers Åse | Karlstads väghållningsdistrikt för för för för Utd ebiterlng Utdeblterlng Utdeblterlng fastig- in- summa fastig- . summa pr vägfyrk: r vägf rk.: r vii f rk.: het komst het ”komst 20 öre p 30 63; p 17 safe pr vågsk.—kr. vid pr vägsk.-kr. vid pr vägsk.-kr.vid alt. I 202 kr. alt. I 407 kr. alt. I 140 kr. » II 1'76 » » II 3319 » » II 1'27 » » 1111'56 » » 1112'63 ) ) III 1'17 ! 8 9 10 11 | 12 13 14 ] 15 16

1 000 1 000 — 200 |00 300 00 170 00 —— — 50 00 — - 50 00 101 00 203 50 70 00 -— — 75 00 — — 75 00 132 00 239 25 95 25 —-— ——- 10000 —-—— 10000 156 00 263 00 117 00 1 000 — 1 000 200 00 300 00 170 00 —— — 47 50 — 47 50 95 95 193 32 66 50 — — — 71 25 — 71 25 125 40 227 28 90 48 —— —— 95 00 — — 9500 148 20 249 85 111 15 1000 —— 1000 -—— —— —— 200 00 300 00 170 00 ,— 45 00 — 4500 90 90 183 15 63 00 — _ -— 67 50 — — 67 50 118 80 215 32 85 72 — _ —— 90 00 —— 90 00 140 40 236 70 105 30 1 000 —— 1 000 — — 200 00 300 00 170 00 —— —— 42 50 -——— 42 50 85 85 172 97 59 50 — — — 63 75 63 75 112 20 203 36 80 96 — — — 85 00 — — 85 00 132 60 223 55 99 45 1 000 200 1 200 — _— 240 00 360 00 204 00 — — —— 50 00 30 00 80 00 161 60 325 60 112 00 — — 75 00 30 00 105 00 184 80 334 95 133 35 80 90 152 10 100 14 114 -— — — -— — 22 80 34 20 19 38 — — 450 —— 450 9 09 18 31 6 30 — — 675 —— 675 11 88 21 53 8 57 9 9 04 67 53 60 60 — — —- ——*— 12 00 ]8 00 10 20 300 340 640 12 92 26 04 8 96 — — —— 4 50 340 7 90 13 90 25 20 10 03 —— — 6 00 3 40 9140 14 66 72 10 99

- Taxering enligt kommunalskattelagen

Taxeringsvärde, kronor

Beskatt- Alternativ

.. . ningsbar ååå för inläåinst, inkomst, ] annan ' kr. bruks- _ fastighet fastlghet

Den skattskyldige Taxerad

Gällande grunder Alt. I

) II

» III

Ägare av annan fastighet . .

Gällande grunder [Alt. I

» II

) 111

Ägare av annan fastighet med påförd inkomsttax. . .

Gällande grunder Alt. I

» II

» III

Inkomsttagare

Gällande grunder Alt. I

» II

» III

Inkomsttagare

Alt. I

I :

[ Gällande grunder

Inkomsttagare

Antal vägfyrkar Antal vägskattekronor Beräknad vägskatt, kronor

för inkomst

Åkers

IÅ-e|

Karlstads

väghållningsdistrikt

Utdeblterlng pr vägfyrk; 20 öre pr vägsk.-kr. vid alt. I 202 kr. » II 1'76 » » III 1'56 :

Utdebltering pr vägfyrk; 0 öre pr vägsk.-kr. vid

alt. I 407 kr.

! 113'19 : : 111 2'63 »

Utdebiterlng pr vägfyrk: 17 öre pr vägsk.-kr.vid alt I 1'40 kr. ) II 1'27 ) » III 1'17 »

14

15

16

30 80 00 00 00 80

0101 00

00 00 57 10

00 00 77 30

22 00 70 70

22 00 00 00

22 00

O' O

50

Tabell 6 a, utvisande ar 19301 12 utvalda landskommuner samt i Åkers väg- rier skattskyldiga, dels antalet vägfyrkar, dels ock, vid alternativ I och II,

Antal kommnnalt Väg- skattskyldiga Folk- Kommnn mägåd ägare ägare till Olika kategorier skattskyldiga antal ljan. jord- av komm. skatt— 1930 ?rntIiKs- gå?; kollldst- säyl- fetg' het skatt lga 1 2 3 4 5 6 7

Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 31 1 Litslena. . . . 968 105 46 248 ) ej påförda » > 117 Övriga skattskyldiga ......... 56 Summa 204 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 10 2 Järstad . . . . 385 36 21 87 ' ej påförda » » 47 Övriga skattskyldiga ......... 23 Summa 80 Fastighetsäg. påförda komm. ink.—sk. . . 37 3 Bottnaryd . . . 1003 125 42 265 ) ej påförda » > 130 Övriga skattskyldiga ......... 41 Summa 208 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 11 4Norra Vram . . 1867 19 10 499 » ej påförda » » 18 Övriga skattskyldiga ......... 382 Summa 411 Fastighetsäg. påförda komm.ink.-sk. . . 22 5 Lyngby . . . . 912 141 59 249 » ej påförda > > 175 Övriga skattskyldiga ......... 59 Summa 258 Fastighetsäg. påförda komm.'ink.-sk. . . 9 6 Hålanda. . . . 917 100 44 155 > ej påförda » > 129 Övriga skattskyldiga ......... 27 Summa 185 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 16 7 Varv ..... 534 22 39 140 » ej påförda » » 41 Övriga skattskyldiga ......... 55

Summa

—-.ar—. .

fyrkar

j

Vägskattekronor

Sammanlagda rösttalet vid

vägfullmäktigeval

antal alt. I alt. II alt. I alt. II diga me— me- antal 76 antal % antal deltal # antal & el tal % I 8 9 10 11 12 18 14 15 16 17 18 19 20 | 13 956 388 32 1 122 37 432 1 452 51 417 189 5'9 339 219 68 325 | 20 100 55"? 119 1 108 67 427 1 663 47'8 281 24 505 368 31 546 ' 2 366 65 43 365 60 141 365 60 105 87 20 15.6 87 20 129 | 38 422 1000 194 2 596 64 1000 9 481 11 1000 557 2'9 1000 674 S'!) 100'0 3 240 309 14 432 08 53”? 570 07 531 79 56 425 92 66 428 6 315 603 43 245 84 303 368 76 344 74 1'7 398 90 21 41'9 917 88 15 134 40 1615 134 40 125 33 22 177 33 22 153 10 472 100'0 72 812 32 100'0 1 073 23 100'0 186 2'6 100'0 215 3'0 100'0 ' 18 852 532 36 1 583 83 56”? 1 899 64 542 168 41 339 193 54 337 13 945 393 131 745 26 265 1 117 89 319 207 16 41'8 260 2'0 454 2 643 7'5 62 487 90 17'3 487 90 139 120 19 243 120 1'9 209 35 440 100'0 229 2 816 99 1000 3 505 48 1000 495 22 100'0 573 2'5 1000 27 896 41'6 11 1 959 47 279 2 690 30 330 72 72 65 80 77 71 11 555 17'2 18 808 10 116 1 21215 149 47 25 43 61 3'4 54 27 584 41'2 383 4 252 80 606 4 252 80 521 983 25 892 983 25 87'5 67 085 100'0 412 7 020 37 100'0 8 155 25 100'0 1 102 27 1000 1 124 27 100'0 4 642 147 22 397 25 158 505 27 152 83 38 13'1 93 42 126 22 993 7 29 178 1 396 26 556 2 094 39 631 371 21 588 470 26 635 | 3 892 124 88 718 40 286 718 40 21'7 177 20 281 177 20 239 | 31 527 100'0 288 2 511 91 100'0 3 818 06 1000 681 2'2 1000 740 2'6 100'0 7 985 432 11 605 44 440 788 56 439 40 36 140 45 41 138 8 545 462 133 478 75 348 718 12 399 176 18 613 222 1'7 657 30 1'7 36 16 18 2'0

hållningsdistrikt folkmängden m. m. ävensom, fördelade på. olika katego- antalet vägskattekronor och sammanlagda rösttalet vid vägfullm äktigeval.

E_—

Antal kommunalt Vä. skattskyldiga g- Folk- mängd ägare . . Kommun den av ägare till Olika kategorier skattskyldiga antal 1 'an jord- av komm. Åskatt- 1. 30 bruks- 211112? km-t- skyl- fastig- as lg' oms diga het het skatt 1 2 3 4 5 6 7 Fastighetsag. påförda komm.ink.-sk. . . 4 8 Högstena . . . 196 50 10 61 » ej påförda » » . . 53 Övriga skattskyldiga ......... 2 Summa 59 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 65 9 Kill ..... 1805 262 38 666 » ej påförda » » . . 232 Övriga skattskyldiga ......... 168 Summa 465 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 48 10 Ramnäs. . . . 2504 43 77 844 » ej påförda » > . . 71 Övriga skattskyldiga ......... 579 Summa 698 Fastighetsäg. påförda komm.ink.—sk. . . 51 11 Ramsjö . . . . 1819 74 77 533 » ej påförda » ) . . 97 Övriga skattskyldiga ......... 344 Summa 492 Fastighetsäg. påförda komm.ink.-sk. . . 3 12 Storsjö . . . . 684 100 6 93 » ej påförda > » . . 101 Övriga skattskyldiga ......... 14 Summa 118 Åkers vä håll- ningsdis lkt. Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 23 13 Helgarö . . . . 473 33 41 143 » ej påförda » » . . 50 Övriga skattskyldiga ......... 40 Summa 113 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 36 14 Fogdö . . . . 1133 89 73 293 » ej påförda » » . . 125 Övriga skattskyldiga ......... 96 Summa 257

fyrkar Vägskattekronor

Sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval

i l l l » ! | | i l l i 1 l i )

alt. I

alt. I

alt. II

diga

me-

me-

18 406

antal % antal 76 antal delt al % antal delta] 91

8 | 9 10 | 11 ] ml 13 | 14 15 16 17 18 19 20 1162 206 5 12214 295 14791 260 27 54 223 33 66 220 4440 78'6 55 26062 630 39093 686 85 15 703 108 20 720

44 08 7 3110 715 3110 54 9 1'2 7'4 9 1'2 60 5646 1000 67 413 86 1000 569 94 1000 121 19 1000 150 22 1000 22635 338 41 154226 273 196889 280 208 51 171 235 57 169 31450 470 259 193542 345 290313 412 516 20 425 666 25 479 12870 192 211 217140 384 217140 308 490 23 404 490 23 352 66955 1000 511 5649 08 1000 7049 42 1000 1214 24 1000 1391 27 1000 48542 456 50 416108 354 534372 40'6 244 49 128 269 54 197 11524 108 70 464 41 40 696 61 53 130 19 69 171 24 87 46466 436 583 712340 60'6 712340 541 1525 2'6 803 1525 2'6 7715 106532 1000 703 11 748 89 1000 1316373 1000 1899 27 1000 1995 28 1000 6256 70 39 59493 93 66500 87 133 34 140 144 37 146 66952 752 112 313427 519 470140 612 210 1'9 222 235 21 239 15838 178 279 231210 383 231210 301 605 22 638 605 22 615 39046 1000 430 604130 1000 7 678 50 1000 948 22 1000 984 23 1000

394 24 2 47 60 51 5015 99 11 55 59 11 55 55 14819 903 104 71484 759 107226 824 132 19 710 145 14 729 1193 73 12 17880 190 17880 137 43 36 231 43 36 21'6

11

Antal kommunalt skattskyldiga WE" Folk- mängd ägare . Kommun den av Håål-e kgålm. Olika kategorier skattskyldiga antal 1.3 13:4- f t' S' fastig- komst- diya 1:63?" het skatt % 1 2 8 4 5 6 7 Fastighetsåg. påförda. komm. ink.-sk. . . 20 1 15 Vansö . . . . 741 81 39 194 » ej påförda » > . . 100 ' Övriga. skattskyldiga ......... 56 1 Summa 176 1 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 8 1 16 Härad. - . . . 917 82 32 231 > ej påförda » » . . 105 Övriga skattskyldiga ......... 70 1 Summa 193 I Fastighetsäg. påförda komm.ink.-sk. . . 36 17 Strängnäs landsk. 1649 57 64 524 » ej påförda » » . . 84 Övriga skattskyldiga ......... 463 . Summa 583 Fash'ghetsåg. påförda komm. ink.-sk. . . 49 18 Åker ..... 2624 47 57 920 ) ej påförda ) > . . 55 Övriga skattskyldiga . . . ....... 672 Summa 776 Fastighetsåg. påförda komm.ink.-sk. . . 19 19 Länna . . . . 1075 48 24 354 > ej påförda ) ) . . 53 Övriga skattskyldiga ......... 143 Summa. 215 1 Samm a är Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 191 1 20 Ålem vgigidll— 18612 437 330 2659 » ej påförda » » . . 572 ”Mmmm” Övriga skattskyldiga ..... . . . 1540 Summa _

fyrkar Vägskattekronor

Sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval

alt. I alt. II alt. I alt. II diga me- me- antal % antal % antal deltal % antal d eltal % 8 9 10 11 | 12 | 13 14 15 16 17 18 19 20 5 003 249 20 499 12' 292 614 98 280 103 52 243 121 6'1 236 12 735 63'3 100 742 19 43'4 1 113 28 507 196 2'0 46'4 269 27 523 2 379 118 75 467 60 27'4 467 60 213 124 1'7 293 124 1'7 24'1 20 117 1000 195 1 708 91 1000 2 195 86 1000 428 22 100'0 514 26 1000 4 698 188 9 375 33 200 473 94 193 48 53 120 51 57 11'1 17 306 69 3 105 970 39 51'7 1 455 59 592 217 21 54'3 274 26 596 2979 11'9 77 530 20 28'3 530 20 215 135 1'8 337 135 1'8 293 24988 1000 191 1 875 92 1000 2 459 73 1000 400 2'1 100'0 460 2'4 1000 18 974 250 43 1 948 93 207 2 285 30 227 234 54 127 264 6'1 13'7 12 046 15'9 78 625 15 6'6 937 72 93 163 21 88 211 27 11'0 44 749 59'1 481 6 854 90 727 6 854 90 680 1 447 3'0 785 1 447 3'0 753 75 769 100'0 602 9 428 93 1000 10 077 92 100'0 1 844 8'1 100'0 1 922 8'2 100'0 18 970 154 47 1 698 80 12'8 2 069 50 137 234 50 102 250 5'3 10'7 47 875 390 57 2 987 29 22!) 4 480 93 296 161 28 7'1 193 3'4 83 55 963 456 676 8 582 60 64”? 8 582 60 567 1 892 28 827 1 892 28 81'0 122 808 100'0 780 13 268 69 1000 15 183 03 1000 2 287 2'9 100'0 2 385 8'0 1000 5 477 147 20 448 24 15'7 553 26 15'2 77 3'9 16'8 85 4'8 17'5 25 797 69'4 52 1 364 17 480 2 046 25 564 110 21 240 131 25 26'9 5 915 15'9 158 1 031 90 36'3 1 031 90 284 271 1'7 592 271 1'7 55'6 37 139 2 844 31 69 648 B 229 35 139 7 587 57 198 948 50 15'0 1 063 5'6 15'7 187 003 42”? 573 3 081 58 244 12 047 88 31'4 1 188 2'1 18'8 1 518 26 22'4 117 968 363 1 662 18 707140 5137 18 707 40 48'8 4 185 25 66'2 4 185 25 61'9 324 619 100'0 2 429 32 968183 11110 38 342 33 1000 6 321 2'6 1000 6 766 2'8 100'0

15

16

17

18

19

20

Tabell 6 b, utvisande i 12 utvalda landskommuner samt" 1 Åkers väghåll- deras rösttal, dels ock antalet av dem, som jämlikt föreslagna bestäm- nämnda år och dessa

Antal 9. vägstämma röstberättigade, fördelade efter rösttal

Kommun samt olika kategorier skatt- 1_ 11_ 51_ 101_ 201_ 301_ 501_ sk ldi y ga 10 50 100 200 300 500 1000 Summa v ä g f y r k 9. r 1 |2|3|4|5|617|9|9110 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ 5 4 4 6 4 T 31 1 Litslena . Fastighetsäg. ej påförda _. komm. ink.sk. ..... 11 37 14 21 9 16 8 117 Ovriga skattskyldiga . . . 12 29 9 5 1 — 56 Summa 23 71 27 30 16 20 15 204 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 3 1 1 2 1 1 10 2 Järstad ..... Fastighetsäg. ej påförda 1 _. komm. ink.sk ...... 15 12 2 s 3 4 2 47 Ovriga skattskyldiga . . . 5 15 2 — l — 23 Summa 20 30 5 9 5 6 3 80 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 2 4 17 5 5 1 37 3 Bottnaryd. . . . Fastighetsäg. ej påförda _. komm. ink.sk. ..... 10 50 27 34 4 2 1 130 Ovriga skattskyldiga . . . 1 23 10 5 2 — — 41 Summa 11 75 41 56 11 7 2 208 Fastighetsäg. påförda komm. kk. ........ —- 2 2 3 1 2 11 4 Norra Vram. . . Fastighetsäg. ej påförda komm. ink. sk ...... — 4 5 3 4 — 1 18 Övriga skattskyldiga . . . 20154 136 60 6 2 4 382 Summa 20 158 143 65 13 3 7 411 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 6 8 2 1 2 3 22 5 Lyngby ..... Fastighetsäg. ej påförda " komm. ink.sk ...... 24 59 81 28 14 9 8 175 Övriga skattskyldiga . . . 5 30 13 7 3 1 59 Summa 29 95 52 37 18 12 11 256 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 2 2 2 2 — 9 6 Hålanda . . Fastighetsäg. sj påförda _ komm. ink.sk. ..... 26 35 34 30 4 — -— 129 Övriga skattskyldiga . . . 2 13 3 7 2 — — 27 Summa 28 50 39 89 8 — — 165

ningsdistrikt dels antalet av de vid vägstämma är 1931 röstberättigade och melser om rösträtt vid vägfullmäktigeval skulle ägt deltagai sadant val röstberättigades rösttal.

Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal

alternativ I alternativ II

112 3,4!5 6.718 &. 314 5 6(7 8|9|10

Summa r 6 s t e r r 6 s t e r 1 |12|13|14115|16|17|18|19|201 22 23124 25126127|28 29

10

11

12

13

Antal 5. vägstämma röstberättigade,

fördelade efter rösttal

Kommun samt olika kategorier skatt- 1_ ”_ 50_ 101_ 201_ 301_ 501_ över k ld' . 4 s ? 18” 10 50 100 200 300 500 10001000 Summa v 11 g f y r k 9. 1- 1 2 | 8 | 4 5 | 6 7 | 8 | 9 10 Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ —— 4 5 4 1 1 1 16 Varv ...... Fastighetsäg. ej påförda komm. ink. sk ...... 10 22 2 2 1 2 1 1 41 Övriga skattskyldiga . . . 7 38 5 4 1 —- — 55 Summa 17 64 12 10 3 3 2 1 112 Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ — —— — — 2 2 — 4 Högstena . Fastighetsäg. ej påförda " komm. ink.sk ...... 9 16 12 9 6 1 — — 53 Ovriga skattskyldiga . . . 1 1 — — — —— 2 Summa 10 17 12 9 8 3 —— 59 Fastighetsäg. påförda komm. i.snk ........ 9 12 17 12 6 7 2 65 Kil ....... Fastighetsåg. ej påförda komm. ink. sk ...... 11 90 48 38 19 16 7 3 232 Övriga skattskyldiga . . . 10 85 42 18 7 4 2 168 Summa 21 184 102 73 38 26 16 5 465 Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ 4 13 9 7 6 3 6 48 Ramnäs ..... Fastighetsäg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 7 27 14 9 6 5 3 71 Ovriga skattskyldiga . . . 19263 194 76 13 8 2 ' 4 579 Summa 26 294 221 94 26 19 8 10 698 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ 19 8 18 2 3 1 -— 51 Ramsjö ..... Fastighetsäg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 30 32 18 5 1 1 2 8 97 Ovriga skattskyldiga . . . 36 218 47 39 4 —— — — 344 Summa 66 269 73 62 7 4 3 8 492 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ 1 — 2 — -— 3 Storsjö ..... Fastighetsag. ej påförda __ komm. ink.sk. ..... 26 56 14 1 —— 1 1 2 101 Ovriga skattskyldiga . . . 2 4 3 5 -— — — 14 Summa. 28 61 17 8 —— 1 1 2 118 Åkers väghållningsdistrikt. Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ — 6 3 3 4 3 4 — 23 Helgarö ..... Fastighetsag. ej påförda komm. ink. sk ...... 5 24 2 8 7 3 1 -— 50 Övriga skattskyldiga . . . 13 21 3 2 1 — — 40 Summa &

Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal

alternativ 1 alternativ II

4516. Weleämi

röster '

Summa

112

4567 8 9 10

!

öster

12|

131|4|15116|17118|195201

21

22|23|24 25|2s 27|28129|30|81

14

47 47

fördelade efter rösttal

Antal 5. vägstämma röstberättigade,

14

15

16

17

18

19

20

Kommun samt olika kategorier skatt- 1_ 10_ 51_ 101_ 201 301 501 över k ld' . _ _ _ s y "53 10 50 100 200 zoo 500 10001000 Summa v 6. g f y r 1: a r 1 |2|3|4lb|6|7|8i9|1o Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 1 4 13 6 8 3 1 36 Fogdö ..... Fastighetsåg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 17 49 12 29 11 3 2 2 125 Övriga skattskyldiga . . . 14 58 13 8 1 2 — — 96 Summa 31108 29 50 18 13 5 3 257 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ —— 3 2 5 3 5 2 — 20 Vanso ..... Fastighetsäg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 13 22 19 26 9 10 -— 1 100 Ovriga skattskyldiga . . . 3 42 7 2 2 — — — 56 Summa. 16 67 28 38 14 15 2 1 176 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ 2 2 1 1 —— 1 1 8 Härad ..... Fastighetsäg. ej påförda _. komm. ink.sk. ..... 8 29 23 32 6 1 2 4 105 Ovriga skattskyldiga . . . 8 42 14 4 2 —— — 70 Summa 16 73 39 37 9 1 3 5 183 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ 2 7 10 4 5 4 4 36 Strängnäs landsk. Fastighetsäg. ej påförda _ komm. ink.sk ...... 14 29 12 9 8 7 4 1 84 Övriga skattskyldiga . . . 12166 121 142 11 8 2 1 463 Summa 26197 140 161 23 20 10 B 583 Fastighetsög. påförda komm. _ ink.sk. ........ 3 9 23 5 5 _ 4 49 Aker ...... Fastighetsäg. ej påförda " komm. ink.sk. ..... 3 17 13 6 4 4 3 5 55 Ovriga skattskyldiga . . . 21237 240 145 17 5 6 1 672 Summa 24257 282 174 26 14 9 10 776 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ 3 4 7 1 3 — 1 19 Länna ..... Fastighetsäg. ej påförda _ komm. ink.sk ...... 10 14 7 13 5 1 3 53 Ovriga skattskyldiga . . . 14 94 28 5 2 — —— — 143 Summa. 24111 39 25 8 3 1 4 215 Fastighetsäg. påförda komm. Summa för Åkers ink.sk. ........ 20 31 62 24 29 14 11 191 väghållnings- Fastighetsäg. ej påförda distrikt . . . . _. komm. ink.sk ...... 70184 88 123 50 28 13 16 572 Ovriga skattskyldiga . . . 95 660 426 308 36 15 8 2 1540 Summa 155864 545 493 110 72 35 29 2303

Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal

alternativ 1 alternativ II

1'2'3l4'5j678l910 34l5|6|7f89

r 6 s t e r r ö s t e r 11|12|13[14]15 16 1718|19|20 - 22123124|25|26[27|28|29]30|

11 1114332

19 17167— — 7 "7531 1

87 1 25 32

UTREDNING

ANGÅENDE

& l—VÄGHÅLLNINGSBESVÄRET | - ISTÄDERNA

OFFENTLIGT UPPDRAG VERKSTÄLLD

|

AV

ERIK SCHALLING

STOCKHOLM 1932 men. noxmrcxsamr. ?. A. nouram' & sön-aa

312849

FÖRORD.

I en motion (A.K. nr 194) vid 1929 års riksdag framställde herr J 0 h a n s- —s on i B r o m. fl. vissa anmärkningar beträffande nuvarande väghållnings— " skyldighet inom städerna. Med erinran om att blott ofullständiga bestäm- melser funnes i detta ämne, och att vägunderhållet inom städernas områden I för närvarande vore ordnat på ett mycket skiftande sätt, påtalade motionärerna ; särskilt de (orättvisor, som yppa-de sig i fall då väghållningen utom stadsplanen | endast ålåge innehavare av jordbruksfastighet. Då enhetliga bestämmelser på » området saknades och de stadganden, som ännu tillämpades, måste anses för- i åldrade, hem-ställdes om utredning angående nya grunder för väghållnings- i skyldighetens fördelning inom städerna. — J 0 r d b r u k s 11 t 5 k 0 t t e t er- i inrazde i sitt utlåtande (nr 24) över motionen om vad enligt utskottets mening ! gällde i allmänt rättsligt hänseende och om' den inverkan, 1862 års kommunal- . lagstiftning fått på besväret i fråga, samt anförde vidare bland annat, att de bestämmelser, som funnes rörande städernas väghållning, vore i hög grad för- åldrade oeh oklara, vilket även medfört, att såväl beträffande väghållningens ? utförande som vägbördans fördelning skiftande och i vissa avseenden otill- fredsstäjllande förhållanden förelåge. I fråga om vägbördan kunde otvivelak- l tigt påvisa-s, att denna på sina håll ej vore fördelad efter rättvisa grunder; sär— ! skilt torde så hava blivit förhållandet under de senare åren på grund av all't- " jämt ökade vägunderhållskostnader. En annan viktig fråga, som i detta av- , seende påkallade upmärksamhet, vore fördelningen av städerna tillkommande & automobilskattemedel; under nuvarande förhållanden torde tillräckliga garan- l tier saknas för atti de städer, där väghållningsskyldighet ålåge en särskild kate- gori invånare, dessas intressen i detta hänseende behörigen iakttoges. Den & bristande enhetlighet och de ojämnheter, som i dessa avseenden förelåge, ut- gjorde enligt ntskottets mening i och för sig tillräckliga skäl till en revidering i av förhållandena på detta område. Från trafiksynpunkt framstode emellertid ?, behovet av en sådan revidering såsom ännu mera trängande; att tidsenlig lag- l stiftning helt saknades rörande utförandet av väghållningen å städernas all- , männa vägar, inbegripande viktiga delar av landets hårdast trafikerade väg— sträckor, måste anses vara ett orimligt och ohållbart förhållande. Vid över- vägande av frågan, i vilken ordning revideringen borde komma till stånd, hade utskottet icke förbisett, att den uppfattningen skulle kunna göras gällande, att spörsmålet borde lösas i sammanhang med reglering av samtliga övriga fastighetsonera, beträffande vilka den i princip erkända kommunala likstäl- lighetsgrundsatsen ännu icke blivit genomför—d. Vid en sådan fullständig regle-

ring m'ötte emellertid åtskilliga andra svårlösta, med andra lagstiftningskom- plex sammanhängande spörsmål. På grund härav syntes kunna befaras, att lösningen av de förevarande vägfrågoma i berörda ordning skulle bliva ställd på lång och oviss sikt, och en sådan utgång borde med hänsyn till föreliggande omständigheter framförallt undvikas. Erån anförda synpunkter förordade utskottet för sin del, att en särskild utredning, gående ut på en revidering av bestämmelserna om städernas allmänna vägar, snarast komme till stånd, och hemställde utskottet, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam utred- ning angående revidering av bestämmelserna rörande städernas allmänna vägar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kun-de giva anled- ning. — Rik s d a gen gjorde, under åberopande av utskottets utlåtande, i und. skrivelse (nr 191) framställning i enlighet med utskottets förslag. Med anledning av riksdagens ifrågavarande skrivelse inhämtades yttranden från städerna och länsstyrelserna i riket samt väg— och vattenbyggnadssty- relsen, kammarkollegiet, styrelsen för Svenska stadsförbundet, Svenska väg- föreningen, Svenska vägstyrelsernas förbund och Kungl. Automobilklubben. Så gott som enhälligt tillstyrktes den begärda utredningen, varemot olika uppfattningar gjorde sig gällande, vilka frågor borde bliva föremål för ny lag- stiftning, och huru de nya bestämmelserna skulle gestaltas. Vad angår den formella avfattningen förordade länsstyrelserna i Lin k 6 p in g och J 6 n- köping en lagstiftning för städernas utomplansområden i enlighet med lagstiftningen för landsbygden, länsstyrelsen i U p p sala att väghållnin- gen i sådana delar av stad, där vägarna vore jämförliga med gator, i huvudsak likställdes med gatuhållningen och i sådana, där landsbygdsför- hållanden rådde, med väghållningen å landet. Från två städer (Göteborg och Lysekil) samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrk- tes en anslutning av väghållningsbestämmelserna till eller deras samman- arbetning med stadsplanelagstiftningen. Ett stort antal länsstyrelser ut- talade önskvärdheten, att länsstyrelserna erhölle samma befogenheter i avseende å vägväsendet i städerna som å landsbygden. Länsstyrelserna i U m e å och Lule å förordade, att den närmare kontrollen anförtroddes väg- ingenjörerna, länsstyrelserna i K alm a r och U 111 e å samt S v e n s k a Vägföreningen och Sve nska vägstyrelsernas förbund, att kontroll övades över användningen av städernas automobilskatteme- del. I sistnämnda hänseende yttrade sig isamma riktning länsstyrelsernai H a lm s t a d och Ö s t e r s u n d, vilka tillika förklarade sig anse en under- sökning erfordras, huruvida städernas procentuella andel av bilskattemedel (20 %) kunde anses rätt avvägd. Väg- och vattenbyggnadssty- r e l s e n ansåg i fråga om städernas planlagda områden andra bestämmelser ej erfordras än som innefattades i lagen om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917. För utomplansområden borde samma princip fastslås. Vägkonsulenten i Stockholms län förordade bestämmelser, vilka slag av vägar skulle anses för allmänna, samt förklaring genom Kungl. Maj:ts befallningshavande av vissa vägar såsom allmänna.

i E

I avseende å de nya bestämmelsernas materiella innehåll uttalade sig över ett tjugutal städer samt länsstyrelserna i N y k 6 p i n g, L i n k 6 p in g, K 8. r 1 5- krona och Karlstad samt väg- och vattenbyggnadsstyrel- s e n för en avveckling av det å fastigheter vilande väghållningsbesväret, genom en kommunalisering på ena eller andra sättet, några städer samt länsstyrelser- na i Linköping och Karlstad dessutom för att denna avveckling måtte ske mot vederlag i någon form. I samma riktning yttrade sig S v e n s k a v ä g- föreningen och Svenska vägstyrelsernas förbund. T. f. distriktsingenjören i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet erinrade om olikheten mellan stad och land i avseende å rätten till anslag av automobil- skattemedel för vägunderhåll. Förutsättningen för denna rätt å landet, att vägkassan övertagit allt vägunderhåll, motsvarades ej av någon bestämmelse för stad. Ett stadgande i angivna riktning skulle sannolikt resultera i att stå-

, derna självmant övertoge vägunderhållet medelst stadskassorna.

' K a 111 m a r k 0 l l e g i e t vitsordade behovet av en lagstiftning, varigenom ifrågavarande från ett äldre och enklare skede av samhäll-sutvecklingen härrö- rande rättsförhållanden vunne en såvitt möjligt enhetlig lösning.

Styrelsen för S v e n s k a s t a d 5 f ö r b u n d e tlL anförde bland annat, att vid bedömande av skäligheten av den rådande ordningen man från fastighets- ägarnas sida syntes vara alltför benägen att bortse från den historiska ut-

; vecklingen. Fastigheternas ägare hade från början haft och i en del städer , alltjämt bibehållit helt andra skyldigheter med avseende å vägunderhållet än ' stadens invånare i gemen. Vid bedömande av rättvisan i nu tillämpad praxis finge man icke bortse från dessa fakta. Skäl syntes emellertid föreligga att nu generellt upptaga föreliggande fråga till utredning och söka åstadkomma ensartade normer. Helst skulle styrelsen för sin del sett, att spörsmålet löstes t i samband med en reglering genom ändrad stadsplanelagstiftning eller i an- t nan ordning -— av samtliga övriga fastighetsonera, beträffande vilka den i i princip erkända kommunala likställighetsgrundsatsen ännu ej blivit genomförd. ! Såsom jordbruksutskottet anmärkt, skulle en sådan fullständig reglering emel- 1 lertid upprulla många invecklade problem, varigenom lösningen av förevarande l vägfrågor skulle bliva ställd på lång och oviss sikt. Då styrelsen förutsatte, , att såväl stadsförbundet som de enskilda städerna i sinom tid skulle beredas t tillfälle att yttra sig rörande den blivande utredningens resultat, saknade sty- ' relsen i föreliggande sammanhang anledning att närmare ingå på de önskemål

som i frågan kunde hysas från städernas sida. Styrelsen funne sig dock böra uttala, att ett eventuellt överflyttande på kommunaldebetsedeln av kostnaderna för de allmänna vägarna i städerna syntes till fullo motivera, att statsbidrag och automobilskattemedel till byggande och underhåll av dessa vägar tilldela-

des städerna i enahanda omfatting som landsbygden. S v e n s k a v ä g f ö r- e nin g e n uttalade, att ingen skillnad funnes mellan landets allmänna vägar

med avseende å deras användning, vare sig de bekostades av städerna eller väg- distrikten, samt ansåg det vara ådagalagt, att tidsenlig lagstiftning saknades rörande utförandet av väghållningen å städernas allmänna vägar och tillsynen

1 SFT 1929 s. 380. -

av densamma, att den ordning, som i gällande författningar vore bestämd för behandling. av frågan om anläggning eller omläggning av allmänna vägar inom stad, icke överallt iakttoges, att vägbördans fördelning ej skedde på enhetligt sätt och på sina håll ej efter rättvisa grunder, samt att garanti saknades för att i de städer, där väghållningsskyldighet ålåge en särskild kategori invånare, dessas intressen bleve iakttagna vid automobilskattemedlens fördelning. Kungl. Maj:ts befallningshavande borde icke endast äga skyldighet och befogenhet att utöva tillsyn över städernas väghålhiing utan därjämte utöva viss kontroll över städernas sätt att handhava de ordinarie bilskattemedlen, som icke vore avsedda för andra ändamål än väghållningen, ävensom att städernas anslag i övrigt för hithörande ändamål icke genom automobilskattemedlens tillkomst otillbörligt beskures. Det torde bland annat förekomma, att städerna i huvudsak finansie- rade sitt gatuväsende med hjälp av bilskattemedlen, och att således bestämmel- serna om användning av städernas bilskattemedel tolkades på olika sätt. Ett förtydligande av dessa bestämmelser syntes önskvärt. S v e ns k a v ä g 5 t y- r e l s e r na s f ö 1: b u n d framförde i huvudsak enahanda önskemål som väg— föreningen. K u n gl. Al 11 t o m 0 b i 1 kl 11 b h e n anslöt sig till jordbruks- utskottets uttalande beträffande fördelningen av städerna tillkommande auto- mobilskattemedel. Det syntes, som om i åtskilliga fall städerna tillkommande automobilskattemedel huvudsakligen användes. för att minska städernas egna anslag till gatuunderhåll, och hade det enligt uppgift till och med inträffat, att en stad använt uteslutande automobilskattemedel för stadens gatuarbeten. Tillfredsställande kontroll över användningen av nämnda medel saknades tyd- ligen. I första hand borde de anlitas för att sätta in- och utfartsvägarna i så- dant skick såväl beträffande bredd som beläggning, som krävdes för den nuva- rande trafiken, samt vidare för anbringande av vägvisare och trafiktecken till ledning för automobilisterna.

Den 29- november 1929 förekom ärendet inför Kungl. Maj :t1 i sam- manhang med frågan om revision av lagen angående väghållningsbesvärets ut— görande på landet den 23 oktober 1891. Föredragande departementschefen hänvisade i fråga om förstnämnda ärende till jordbruksutskottets ovan berörda utlåtande. Såsom utskottet framhållit, vore de bestämmelser, som funnes rö- rande städernas väghållning, föråldrade och oklara, vilket även medfört, att såväl beträffande väghållningens utförande som vägbördans fördelning skif- tande och i vissa avseenden otillfredsställande förhållanden förelåge. En ut- redning beträffande detta invecklade spörsmål borde komma till stånd. Med hänsyn till. de beröringspunkter, som berörda spörsmål och frågan om revi— sion av väglagen i viss mån syntes äga, syntes utredningarna, som- i allt fall torde få verkställas av särskilda inom kommunikationsdepartemientet tillkallade sakkunniga, böra sammanföras och uppdragas åt samma personer. Av vikt vore, att utredningen i' all erforderlig utsträckning verkställdes i samarbete med på närliggande områden arbetande utredningar, närmast den av Kungl-. Maj:t den 18 oktober 1929 beslutade utredningen av frågan om. rationell ut- jämning av skattetrycket inom kommunerna..

* Statsrådsprotokollet i frågan publicerat (kommunikationsdepartementet).

Såsom s a k k u n ni g a för utredningen angående väglagstiftningen hava tillkallats landshövdingen G. R. Sederholm, ordförande, riksdagsmännen N. E. Nilsson i Antnäs, K. E. Andersson i Eliantorp, E. B. Andersson i Fältenb'org och C. J. Johansson i Uppmälby, drätseldirektören i Västerås Th. Öberg och extra byråchefen i kommunikationsdepartementet majoren N. L. Bolinder.1 De sakkunniga benämnas i utredningen »1929 års vägsakkunniga».

På framställning av de sakkunniga medgav Kungl. Maj:t den 7 februari 1930 att åt undertecknad finge uppdragas att för de sakkunnigas räkning verkställa särskild utredning beträffande väghållningsbesväret i stad. Upp- draget tog sin början den 8 i samma månad.

Genom de sakkunnigas cirkulärskrivelse den 31 maj 1930 (Bil. B) hava från samtliga städer inhämtats vis-sa uppgifter (»primäruppgiftema»), vilka sedermera i mån av behov kompletterats så har skett i avsevärd omfattning.

Den utredning, som här avlämnas, är uppdelad i två huvudavdelningar, den förra innefattande en rättshistorisk översikt, erforderlig för analysen av den väsentligen å. sedvana vilande gällande rätten, den senare en redogörelse för det aktuella läget. Denna senare avdelning är ägnad dels nämnda analys (kap. I), dels en undersökning av besvärets ekonomiska innebörd såväl ur kom— munernas som skattebetalames synpunkt (kap. II).

Stockholm den 15 juli 1931.

ERIK SOHALLING.

1 Såsom sekreterare tjänstgör hovrättsrådet Nils Ljunggren.

INNEHÅLL.

AVD. I.

RÄTTSHISTORISK ÖVERSIKT.

Kap. 1. Tiden intill 1784 års lag.

Medeltiden . . . . . . . . . . . . Nyare tiden intill 1734 års lag . . . . . Allmänna förhållanden s. 4. Städerna s. 11.

Kap. II. 1734 års lag och tiden därefter. Besväretsomfattning . . . . . . . . . . . . . . . Nybyggnad s. 14. Underhåll s. 16. Vinterväghällning s. 17. Hämtande av vägbyggnads- och väglagningsämnen . Grindar och andra säkerhetsnnordningnr . . Väg-, bro- och färjpenningar . Statsbidrag........... Särskilda skyldigheter för utomstående Väghållningsenheter och deras bestämning . Besvärets fördelning inom enheterna . Processuella regler (beslut och kontroll) Rättsskydd (för vägar, broar och färjor) Förvärv av och rätt till vägmark Speciella förhållanden i städerna. . . . .

Besvärets omfattning s. 29. _— Nybyggnad och underhåll s. 30. Vinter-väghållning s. 32. Väg-, bro- och tärjpenningar s. 32. Statsbidrag s. 32. — Särskilda skyldigheter av utomstående s. 33. Privaträttsliga. skyldigheter s. 34. Väg- hållningsenheter och deras bestämning s. 34. Besvär-ota fördelning inom enhetens s. 35. —- Processuella regler (beslut och kontroll) s. 38.

Sid.

14

18 19 20 20 21 21 22 23 27 27 29

Kap. III.

1862 års kommunallagstiftning och dess betydelse för väghållningsbesväret i städerna

Kap. IV. Stadslnkorporeringars och stadsbildningnrs inverkan & väghållningsbesväret. Inkorporeringar. Stadsutbrytningar . Bestämmelser till förebyggande av dubbelbeskattning för väghållning

Kap. V.

Allmänna vilglsgstiftningen efter 1862

Allmänna linjer s. 60. (Lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet ”ha 1891 m. 111. s. 61.) — Gates förhållande till väg 5. 68. — Särskilda statsbidrag s. 69. .

Kap. VI.

Rättsutveckling för städerna under inverkan av väglagstiftningen för lands- bygden . . . . Särskilda skyldigheter s. 73. — Bidrag av statsmedel s. 78.

Kap. VII. Enskilda vägar .

AVD. II.

NÄRVARANDE LÄGE.

Kap. I. Gällande rätt.

Begreppet allmän väg . Rättsskydd för väg, bro- och förän: m.m. . Väghållningsbesvärets territoriella omfattning. .

Sid.

44

52 57 58

60

73

79

83 85

...a—n::- »!

Besvärets sakliga omfattning . . . . . . . . . . . . . . . Nybyggnad och underhåll s. 87. — Väg-, färj- och bropenningar s. 92. — Stats— bidrag s. 93. Rätt till vägbyggnads- och väglagningsämnen s. 94. Andra

inskränkningar i jordägares rätt över sin egendom till förmån för allmän väg s. 96. _— Inkorporerings inverkan å. väghållningsbesväret s. 96.

Besvärets fördelning .

Ansvaret för kostnaderna s. 97. Vägdelningsgrnnder s. 101. Frihet frän besväret s. 103. Likställighetens genomförande s. 105.

Särskilda skyldigheter av utomstående Oii'entligrättsliga s. 106 Privaträttsliga s. 109.

1 Kan med gällande rätt en utvidgning av väghållningsskyldigheten för fastig- hetsägare ske? .

F örutsättningarna för avveckling av fastigheternas väghållningsbesvär enligt gällanderätt

Vad karaktär har Kungl. Maj:ts medverkan vid likställighetsöverenskommelse? Allmän vägs förhållande till stadsplan och gata Allmän vägs förhållande till andra landtrafikleder . Väg- och brobyggnad enligt vattenlagen .

Beslut och kontroll i avseende å allmän väg. . . . Kompetensregleringen s.123. Trailkregler s. 128. Allmän tillsyn s. 129.

Kap. II.

Väghållningsbesvärets ekonomiska innebörd.

Allmänna synpunkter Statistiskt material . . Nuvarande belastning å de skattskyldiga . . . . . I städerna såsom helhet s. 134. — Där vägskatt utgår s. 135. — Där väghållnings- besvär fortfarande åligger fastighetsägare in natura 5.136. Väghållningsbesvärets relativa betydelse för den kommunala ekonomien

* Bro- och färjpenningar s. 142. Fastighetsavgifter s. 142. Kvarstående fastighets- i onus s. 143. Statsbidrag s. 144. _— Det av stadskommunerna såsom sådana burna ) väghållningsbesväret s. 145. i !

Jämförelse mellan väghållningsbördan i stad och på landsbygden.

97

106

111

114

115 116 117 121 123

131 131 134

142

Bilagor :

A. Tabeller. I. Sammandrag av uppgifter är 1930 ang. allmänna väghållningen (vägar, broar, färjor) i städerna . II. Sammandrag för samtliga städer rörande allmänna väghållningen en- ligt 1930 års uppgifter . III. Jämförelse mellan allmänna väghållningen m. m. i städerna och på landsbygden 1910, 1920 och 1930 .

B. 1929 års vägsakkunnigas cirkulär den 81 maj 1930

C. Namnreglster .

TRYCKTA.KÄLLOR

Föarn'r'rmos- con mxsnkosmrcx: SonnY'rna; Sveriges gamla lagar; 1734 års lag; K. Placater, Resolutioncr, Förordningar etc. (»Åre— tryoket»); Svensk Författningssemling (1825 ff.); Monica, Utdrag av Publique Handlingar (1718—- 1794); Stockholm 1742—1829 (cit. Monas); SOHMEDEMAN, Kongl. Stadgar etc. (»justitieverket»), Stockholm 1706; BAOKMAN, Lagsamling, Örebro, Stockholm, Norrköping 1831—78); LEIENBEBG, Lagsamling, Stockholm 1875 ff. (cit. Lrnmuasao); S'rmnmn, Riksdagars och mötens beslut (1521—1731) Stockholm 1728—33; STmRNMAN, Commerce-, poiitie- och (economic fört. Stockholm 1797 ff. (1523—1718); Svenska riksdagsakter 1521—1718 (under utg.), 1719—1800 (under utg.) Stockholm 1887, 1909 ff; Riksdagstryck från och med 1809; Surre, Samling av instruktioner för högre och lägre tjänstemän vid lantregeringen i Sverige och Finland, Stockholm 1852; STYFFE, Samling av Instructioner rörande den civila, förvaltningen i Sverige och Finland, Stockholm 1856; STOCKHOLMS sunsnöcna från äldre tid, utg. av Samf. för utgiv. av handskr. rörande Skand. hist. Stockholm 1876 ff. STOCKHOLMS snus rmncmn 1423—1700, utg. av E. Hildebrand och A. Bratt, Stockholm 1900 ff.

Komma Gus'ru I:s anomraarun (1521—1560), utg. av Riksarkivet, Stockholm 1861—1916 (cit. G. I:s registr.). Svanen nmsalnn'rs rno'roxonr. (1621 ff), utg. av Riksarkivet. Stockholm 1878 ff. Lacnönsnso I Cam. IX:s rn). Sthlm 1864 (Handl. rör. Sv. historia utg. av Riksarkivet, Ser. II). FÖRABBETENA nu. 1734 Åns LAG 1686—1736, utg. av W. SJÖGBEN. Uppsala 1900—09. KOMMUNALLAGSKOMMITTENS BETÄNKANDE 1859, Stockholm 1859. HEDIN, A., Likställighetsöverenskommelsema i städerna, Stockholm 1882. (P. M. nr 26 till Skatte- regleringskommitténs betänkande; cit. Hunts). Väouosxomranaons (1876 års) BETÄNKANDE, 1880, Stockholm 1881. Viokomnssronnns (1911 års) BETÄNKANDEN, Stockholm 1916 ff. VÄosaxxunmoAs (1920 års) BETÄNKANDE. Stockholm 1921.

BRANTING, Handbok innehållande — — — Svenska författningar etc., Stockholm, Örebro 1827—31 (cit. Bmmmo).

Scmnr, Juridiskt arkiv, Kristianstad 1830—1862. Naumann', Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Stockholm 1864—1888. WALLDEN m. fl., Samling av kungl. brev och resolutioner ang. tillämpningen av kommunalförordningarna (1/1 1863—"'/, 1909). Stockholm 1872—1909 (cit. W.). HOLM, Summum, Nytt juridiskt arkiv (fr. o. m. 1874), Stockholm 1875 ff. (cit. N. J. A.). Rnonamosnär'mns Ansnox (fr. o. m. 1]. 1909). Stockholm 1912 ff. (cit. R. A.). Srarrsrrsx Lasson, Stockholm 1914 ff. Ånsnox rön Svnnrons KOMMUNER. Stockholm 1918 ff. ALLMÄNNA VÄGEÅLLNINGSBESVÄBET Å manar. Statistiska tabeller, utg. av k. jordbruksdepartementet (för 1906—18), k. kommunikationsdepartementet (för 1919—24) samt k. väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen (för 1925 ff).

Litteratur.

CARLSSON, A. B., Historisk översikt av den svenska centralförvaltningen, Stockholm 1913 (Departe- mentalkommitterades betänkanden III). Hannu, N., Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Stockholm 1923 (St. off. utr. 1923: 6, Just.dep.). — Svensk stadsförvaltning på 1830-talet, Stockholm 1924. — Privilegier etc. för Sveriges städer I (1251—1523). Stockholm 1927.

HILDEBRAND, E., Svenska Statsförfattningens historiska utveckling. Stockholm 1896. HOLMBÄCK, Å., Frågan om äganderätten till häradsallmänningarna från 1800-talets början till nutiden. Stockholm 1930. KJELLBERG, J. W., Stadsstyrelsen, Stockholm 1882 (P. M. nr 44 till Skatteregleringskommitténs be- tänkande). LAGERROTH, F., Indelnings- och grundskatteväsendets avskrivning. Lund 1927. Larsson, YNovn, Inkorporeringsproblemet, Stockholm 1912. Luma, E., Om skyldigheten att ombesörja och bekosta anläggning och underhåll av gatu-, väg- och ledningsnät samt gaturenhållning i svenska och utländska städer. Stockholm 1915 (cit. Lmnn). Norum, T., Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten, Stockholm 1922. Brum, H. L., P. M. ang. det svenska skatteväsendets utveckling. Stockholm ”1882 (Bil. till Skatte— regleringskommitténs betänkanden). SUNDBEac, Hamm. G. F., Rätten till väg och gata (Juridiska fakultetens i Uppsala minnesskrift 1929, nr 13). Uppsala 1929. — Kommunal olikställighet i städerna. Stockholm 1930. THULIN, G., Ang. likställighctsöverenskommelser beträffande anläggning och underhåll av gator i städer och stadsliknande samhällen (I festskrift för P. Fahlbeck, Lund 1915). Srsnsms'ronrsx och Toroenarrsx ua.—Taurus (citerad i texten). Srsrsvaransnruc minsann-r (cit. SVT). Svanen sransröanvsnms TIDSKRIFT (cit. SFT).

OTRYCKTA KÄLLOR.

Kammarkollegiets arkiv: Protokoll, registratur och ankomna kungl. brev samt handlingar därtill. Handlingar till kollegiets und. utlåtande "/, 1787 ang. vägdelningsgrunder i städerna (för Götaland- skapen i Sandbergska saml., se kammarark. nedan). l:a prov. kont. nr 42, taxor och uppgifter ä bro- och färjpenningar (9 vol.). 2:a » » » 4, Högebro, Bohus samt Nye eller Orrekulla broar (1 vol.). 234, avgifter vid broar och färjor (1 vol.). 352,bro- och färjtaxor (] vol.). 354, vägar och broar i Halland (1 vol.). 3541/9 Ängelholms brotvist (1 vol.). 3:e » » 2, Kungl. brev ang. taxor 'för broar och färjor (] vol.). Akt. kont. nr 7, Diverse ang. städernas jordar. » 8, Uppgifter rörande städernas donationsjordar ur 1852 års kommittéhandlingaa'. 1852 års stadsbeskattningskommittés handlingar.

aevöe

K-ammarark'itet: Kammarkollegiets protokoll och registratur före år 1700. — Sandbergska samlingen.

Riksarkivet: Riksregistraturet och akter till kungl. beslut. Stadshistoriska institutets excerpter=(kortregister över beslut rörande städerna). Ser. »Kommunikationsanstalter, vägar, broar och färjor».

Kommunikationsdepartementet:

Handlingar till Kungl. Maj:ts beslut ”"/11 1929 ang. tillkallande av väglagstiftningssakkunniga (KMzts remiss med anledning av riksd. skriv. 191/1929 ang. väghållningsbesväret i städerna). Uppgifter införskaffade från städernas magistrater är 1930 av 1929 års vägkommitté.

Uppsala universitetsbib Hotels: Enens, J., Historia om vägarna i Sverige (9 vol. manuskr. från 1790-talet; cit. Emms, Väghist.).

FÖRKORTNINGAR.

BB = Byggningabalken. FBL = Lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad. B. L. = Hälsingelagen. JB = Jordabalken. F. K. L. = Kungl. förordningen 21], 1862 aug. kommunalstyrelse ä landet. F. K. S. = » » » » » ) i stad. J. K. = Justitiekanslern.

i bede = Kungl. Maj:ts befallningshavande.

' KR. L. L = Kristoffers landslag. L. K. = Stora lagkommissionen (1686—1734). L. K. S. = Lagen om kommunalstyrelse i stad al., 1930. M. E. L. L. =Magnus Erikssons Landslag. M. E. St. L.= » » Stadslag. R. F. = Regeringsformen ('I, 1809). Sfme = Stadsfullmäktige. SFT = Svenska stadsförbundets tidskrift. S. L. = Södermannalagen. SVT = Statsvetenskaplig tidskrift. U. L. = Upplandslagen. VG. L. = Västgötalagen, I Äldre, II Yngre. VM. L. = Västmannalagen.

ÖG. L. = Östgötalagen.

AVD. I. RÄTTSHISTORISK ÖVERSIKT.

Kap. 1. Tiden intill 1734 års lag.

Redan under tidig medeltid gällde i Sverige såsom regel, ett tingslag (hä- Medeltiden. rad) eller socken och därinom by för sitt område röjde f arväg och byggde b ro samt höll dem vid makt.1 Grunden för indelningen var uppenbarligen den vidare eller snävare kretsen av dem, som hade det närmaste intresset av vägen eller bron. Inom by torde varje bonde i regel hava tagit del i denna skyldighet i förhållande till sin andel i byn.2 All jord bar denna börda, alltså. även privilegierad sådan.3 På ett äldre skede berodde väg- och brobyggnad i mycket på. frivilligt åtagande; på de kyrkliga myndigheternas iver för sådant kulturarbete tyda runstenarnas och rimkrönikornas vittnesbörd och lagbestäm- melser härom.4 Landslagarna känna ock bro, vars underhåll åligger landskap, »landsbro», eller flera härad,5 vare sig samfällt eller så, att varje härad (hun- dare) har sin lott (»lottskiftad bro»). Möttes två. väghållningsenheter i brolagd ström, torde regeln hava varit, att vardera enheten byggde halva bron.6 Var bro »oför», vare sig den förstörts eller skadats av flod eller eld, skulle f ärj & hållas, till dess bron kommit i fargillt skickfr

Bestämmelser om bredden å vägar funnos redan i landskapslagarna.” I lamdslagrama9 stadgas, att landsväg och tingsväg skulle vara 10 alnar bred samt kyrkoväg, fäväg och kvarnväg jämte tillhörande broar 5 alnar.

1 U.L. Vidh. B XX:3, XXIII; ÖG. L. BB: IV:1, V pr.; VM.L. II BB I pr. (»Värde var vägar och broar, gårdar och grindar, så. långt hans bolstad räcker»), XX:1; M.E.L.L. BB XXlV:2, XXVII; KR. L.L. BB III, XXIXz2. Jfr HOLMBÄOK, Studier över de sv. allmänningamas historia I (1920) s. 26. ' VG. L. I. JB VIII: »Led och gärdesgårdar och broar skola attungar emellan skiftas». — U.L. Vidh. B. I pr. »— — delas allmän väg till och från varje by — — have så. den by farväg för mindre ligger som den för mera ligger.» — M.E.L.L. BB XXVIlzl; KR.L.L. III pr.: »Alle äga broar bygga och vägar röja, så, den, som mindre äger i by, som den där mera äger, var efter ägor sina.» * U.L. Kk. B. II:4: »Alle präster och kyrko landbor de äge broar bygga, gärdesgårdar gärde. och vägar röja (som andra bönder) eller efter landslag böta.» Se ock H.L. Vidh. B XVIIIzl. ** VG. L. IV:]ö (biskop Bengt); ÖG. L. BB IV:1 (själabro); Emms Väghist. I s. 71 ff, VIII ant. om Jämtl. av A. A. Burman s. 8. 5 M.E.L.L. BB XXVIIzl; KR.L.L. BB III:2. Jfr ÖG. L. BB IV:2 (»sexhäradsbro», över Motala ström); U.L. Vidh. B. XXIIIA; VM. L. II BB XXIIIz3 (fyra landsbroar). ' ÖG. L. BB IV:2; KR.L.L. BB II:1. " M.E.L.L. BB XXVII:2; KR.L.L. BB III:4. " ÖG. L. BB IV pr.: »Nu skall vara tingsväg och landsväg, karls väg och konungs, tio alnar bredt; V:1: »Nu skall vara kvarna väg och kyrkoväg fem alnar bred»; U.L. Vidh; B III: »Då. skall (allmän) Väg vara tio alnar bred». ' M.E.L.L. BB XXVIIzl; KR.L.L. BB III:],2.

eller av allmänningsmark (socken-, härads- eller landsallmänning) .1

Om enskilda vägar, som ej erfordrades för den allmänna samfärdseln, gällde, att varje by fick för sig sörja därför. De som hade behov av vägen fingo deltaga i dess hållande, och hade den, som ville bygga, vitsord.2

Fråga om anläggning eller omläggning av allmän väg tillhörde härad s- rätten s handläggning: »Var som vill allmänna väg åter täppa och annan nyan lägga, han skall för till tings fara och taga dom till att våg lägga av den stad han förre låg. Han skall lägga den å själv sins bolstad jämngenan och jämngodan, som han förr låg».3

Väg åtnjuter r ä t t ss kyd d: »Var som _ —— — river gamla vägar och gamla grindställen och haver ej dom för sig, böte 3 marker, och ligge väg som han förut varit. Vårde envar vägar och broar och grindar, så långt hans bolstad räcker.»* Försummad brohållning, som orsakar skada för vägfarande, medför s k 3. d e stå n d 5 s k yl dig h e t för den brohållningsskyldige.5

Bland konungens uppgifter nämnes i »Konunga- och hövdingastyrelsen» ( IV:2 :8) att »skåda och stödja allmänna vägar i rike .sino, de evärdeligen skola faras vinter och sommar, landa mellan [och] köpstäder, allmoge till tarv», och enligt U.L. (Vidh. B. XXIII: 2) är konung målsägande beträffande alla broar, som ligga i allmän väg. Enligt SL. (BB XXIV: 2) hade länsman att hålla »konungs syn» å broar, där skada timat i följd av brist i brohållningen.

Regelbunden tillsyn över broarna stadgas genom landslagarnas föreskrift," att brosyn skall hållas två gånger årligen, en vid Valborgsmässa och en vid Mikelsmässa >>0ch inga flera». Motsvarande bestämmelse om vägar saknas, men sannolikt blott på grund av lagens kasuistiska avfattning.7 Strängnäs stadga 1437 (p. 17) och Kalmar recess 1474 (p. 17) erinra om lagens stadgan— den om bro- och vägröjning utan att nämna något närmare härom. Kalmar recess 1483 påbjuder slutligen (p. 37), att häradshövding och nämnd skall hålla b ro- och v ä g s yn två gånger årligen vid Valborgsmässa och Mikels- mässa.s Vederbörligt u n d e rh å ll för tryggande av samfärdselns obehind— rade fortgång tryggas genom dessa syner samt genom bötesbestämmelser och åtalsrätt för var man. Om vi 11 t e r v ä g h ål 1 n in g e n lämnas särskilda föreskrifter: »Vare lag samma (10 markers bot), om landsvägar, kyrkovägar och kvarnvägar oröjda ligga eller obroade, där pussar äro eller annat menföre, och skola alla vägar 6 alnar högt röjda vara.»9 Väghållningsenheterna voro — allt efter vägarnas ändamål — landskap, härad och socken.

Motsvarande bestämmelser saknas i s t a d sl a g a r n a, förmodligen när—

1 KR.L.L. BB VII; M.E.L.L. BB VI. * U.L. Vidh. B.23; H.L. Vidh. B. 18. ' KR.L.L. BB II pr. Jfr VM. L. I. BB 21 pr. ' KR.L.L. BB II pr.; U.L. Vidh. B. 23 pr.; S.L. BB 24:4. ' KR.L.L. BB III:s, jfr M.E.L.L. BB XXVII:3; U.L. Vidh. B. XXIII:2,6. ' M.E.L.L. BB XXVIIz4; KR.L.L. BB III:7. Jfr ÖG. L. RB. IV, S.L. BB XXIV:2. " Syn ang. »vägaröjning» stadgas i S.L. BB XXIV:2. ' HADORPH, Bjärköarätten, Sthlm 1687. ' KR.L.L. BB III:6.

. . -..—__". ___-.....

mast emedan städernas agrara områden (borgarnes åkrar och ängar) voro be- gränsade till sin omfattning och icke av huvudsaklig betydelse; för övrigt voro de under äldre tid knappast avskilda från bondejorden. Ursprungligen till— kommo i stad kommunala rättigheter och åvilade skyldigheter (»borgerlig' tunga») b 0 r g a r ne d. v. s. de burskapsägande näringsidkarne. Jämte des— sa ägde frälsemän, präster och konungstjänare rätt att bosätta sig i stad och där förvärva fastighet utan att vinna burskap, alltså utan rätt att deltaga i den kommunala självstyrelsen och såsom regel utan skyldighet att bidraga till kost- naden härför. G a t uh ålln i ng e n synes dock hava såväl enligt Bjärköarät- ten (41),1 som Magnus Erikssons stadslag (BB VI, VIII)2 ålegat tomtägare vare sig borgare eller ej —— var och en utanför sin tomt.s M.E.St.L. har emellertid i Kon. B. XV: 12 bestämmelsen: »Alle skola de vård och vaku (vakt- hållning mot inbrott, brandfara, i försvarssyfte m. m.) i stadenom göra, som byamän äro och burskap utgivit hava»; och denna inskränkning av vissa kom- munala besvär till borgarne synes här och var hava tagits till intäkt från frälsemäns sida för anspråk på frihet från borgerlig tunga. Huruvida även gatu- och väghållning därvid avsetts är tvivelaktigt, och anspråken synas, såvitt angår fastigheter, i varje fall knappast hava medfört någon allmän inskränk- ning för frälsets del i ansvaret. för gatuhållningenf1 Då stad fastighetsrätts— ligt sett fortfarande var by märk benämningen byamän i stadslagen5 —— och tillika tingslag, torde under medeltiden landslagens regler om v ä ghåll- ning hava i tillämpliga delar gällt även i stad. Landslagen ägde betydelse för stads rättsskipning och stadslagen i viss män för landsbygdens. Liksom hemmans lott i lantby (byamålet) ursprungligen stod i viss relation till tom- ten men sedermera i följd av skiftenas orubblighet skattetalet (hemmantalet) oftast blev byamål, var stadsfastighets lott i stadsbyn sannolikt beräknad efter tomtetal senare efter olika grunder i olika städer.& Stadsfestigheterna —- med tomterna var i allmänhet förenad jord (åker, betesmark och planterhagar) utanför det bebyggda området —— svarade för trafiklederna (vägar, broar och färjor) utanför detta område. Mötte stad härad i ström, svarade i regel var- dera enheten för sin geografiskt bestämda andel av bron. Gustaf Vasa ålade,

1 »Vilken som ej bygger sina broar innan stämmodag, fogden och rådet lyser, böte 3 öre; var som ej rensar sina gator (»gatur och stratur») före den dag, som förelägges, böte 3 öre.»

3 »Var som ej rensar sina gator den dag fogatin och rådmän före lägge, böte 3 öre penningar til tve- skiftes, konungen och staden. Broar han sina gator ej den dag, honom före läggs, böte tre öre penningar till tveskiftes som förr är sagt.»

? Genom k. plakatet 30/4 1649 om gatuläggningen och renlighet i Stockholm stadgades, att tomt- ägare skulle vara skyldiga »var för sitt hus, gård och tomt, att låta förfärdiga och reparera nya, goda och lika lagda jämna gator således, att vardera presterar och låter lägga halva gatan på. sin sida så. långt hans tomt räcker, och andre halvparten skall den vara förpliktad att lägga låta, som bor på. andra sidan mitt emot». Srrnnmn, Commerceförf. 11 s. 583.

* Jfr hertig Knuts av Halland priv. för Halmstad 25/3 1327: »Och vele vi att bron skall byggas hos fornemda vår by av dem, som henne tillförne plåga att bygga. Och alla andra broar uti staden skola borgare uppehålla ——» HERLITZ, Priv. I s. 279.

5 Jfr LARSSON, Inkorp. probl. I s. 304. Se ock G. I:s registr. IV: 133 (br. 11], 1527 aug. Strängnäs). ' Jfr landshövdingen i Värmlands län 6/10 1781 (i ärende ang. vägdelningsgrunder för städerna, se sid. 35 ff. nedan): »Vad lagen i 25 kap. BB föreskriver i avseende till landet, att var skall sitt skifte få efter den del han i by äger, tyckes även vara lämpeligit för städerna, att den som innehaver större tomt och jord bör i samma mån hava väg att underhålla.»

i sitt dombrev den 29 sept. 1529 ang. Lidköpings stadsbro, Kållands och Kinne härader, »att de med borgarne henne bygga och färdiga hålle som de vane äre» .1

Beträffande broarna i Stockholm hava lagarna särskilda bestämmelser. En- ligt UL. (Vidh. B. XXIII14) bygges »Stockholms bro» av flera hundaren. M.E.St.L. (BB XXIII) stadgar däremot beträffande de tre stora broarna i sta- den, två norr och en söder om stadsholmen, att jämte »Stockholms män» deltaga i brohållningen sex andra städer (Västerås, Arboga, Uppsala, Enköping, Sigtu- na och Strängnäs). Broarna äga uppenbarligen karaktär av ett slags »lands- broar». Av intresse är den noggranna uppdelningen av arbetet å de olika bro- karen, de olika städerna emellan. Av N orrbros norra brokar slutligen hålles hälften av landsbygden (»där till bönderne vid taga»).2 Stockholms brohåll- ning representerar emellertid icke något enastående förhållande. BROOCMAN uppgiver, att sex härader voro skyldiga underhålla bron över Motala ström i Norrköping, varifrån den. före år 1350 tillkomna staden var befriad. Härpå an- ses stadgandet i ÖG. L. BB IV om »sexhärads bro» syfta. Genom en räfste— tingsdom 1380 med de sex häraderna (Östkind, Björkekind, Lösing, Hammar- kind, Memming och Bråbo) skall hava avgjorts, att Östkinds härad skulle bygga den lättaste delen.a

Nyare tida-n Den medeltida rätten hänvisade det allmännas representanter till utverkande ”fått-u 1734 av åtagande från eller rättens åläggande för menigheter till åstadkommande av " lag. .. .. - .. - .. o - - - Allmänna för_ nya eller förbättring av gamla vagar. Vid Vasteras r1ksdag 1544 »bevrlja- hämnden des och beslöts» emellertid av riksrådet, att allmänna vägar skulle genom me— nige mans tillhjälp och omkostnader rymmas och upprödjas »eftersom det av konungens fogdar förordnat och tillsagt bleve, på det KM :ts råd måtte genom alla vägar utan fara kunna sända bud till konungen både ifrån Nylödöse och åt Kalmar, och ifrån Kalmar åter till Stockholm, desslikes alla andra nödtorf— 1tige vägar». Vidare anmäldes av rådet, att allmogen i Vadsbo erbjudit sig att (uppröja Tiveden så, att man lätt kunde draga däröver med vagnar, såvitt KM :t ville föranstalta, att de erhölle hjälp av 5 eller 6 närliggande häraderf Här är fråga om en verklig nybyggnadsskyldighet, ej blott om un— derhåll. Materiellt innebar förstnämnda beslut blott en erinran om landslagens bestämmelser. Formellt lades tillsynen över deras efterlevnad i statsförvalt- ningens och därmed ytterst i konungens hand. Redan år 1540 i sitt »Patent till Västergötland om främmande folks färder inom riket och om landsvägarna till Halland» hade Gustaf Vasa, »med vårt älsklige regementsråds råd och sam— tycke för menige rikesens nytto, välfärd och långligt bestånd skull», lämnat föreskrift, vilka vägar mellan de halländska (och norska) städerna å. ena. samt

1 G. I:s registr. VI:297. Jfr en dansk kungadom 1”lg 1481 aug. en bro vid Åhus stad (HERLITZ, Priv. för Sv. städer I 5. 367). II * Ang. giunden till stadgandet jfr FERLIN, Stockholms stad (1858) s. 1174, ELERS, Stockholm (1800)

s. 131 f .

' Norrköpings stads historia (1770) s. 40, 49 (dombrevet avtryckt). »Torde även hänt att det varit häradenas uråldriga skyldighet långt före stadens upphov, emedan denna så. kallade gamla bron var lika som ett pass till hela. Göta rike.» — »Ånnu 1602 blevo Lösings häradsbor på målsting i Styrestad påminta, att Norrköpings bro skulle göras väl färdig» (a. 8. sid. 40).

* STIERNMAN, Riksd. beslut I 5. 188; Sv. Riksdagsakter. 1521—1718 I:1 s. 402.

de västgötska å andra sidan, som skulle användas av »alle vägfarande, både inländske och utländske, hovmän, köpmän och andre», dock med det undan- tag att bönderna »för deras daglige livs-närings och bärgnings skull» finge nyttja och bruka de vägar och stigar, som kunde vara dem bekväma.1 Syfte- målet med detta brev, vars innehåll giver en god föreställning om det dåva- rande nätet av allmänna vägar i landets västra del, framgår av instruktionen den 30 maj 1559 för fogdar och befallningsmän. Bland bestämmelserna i den- na heter det bl. a.:2 »Att allestäds vid gränserna skall flitigt uppmärkt bliva, vilka de äre där med varannan handla och vandla. Att på gränserna av var och en besked annammat bliver. _ _— Att var och en köpman skall hava hos sig vägabrev eller passebord av den köpstad han bor uti, framdelis av vår nå- dige herres ståthållare heller dem han i sin stad förordinerat haver.» Det militära intresset för goda vägförbindelser framlyser ur utvald konung Eriks brev till sin fader den 10 jan. "1559:3 »Skole ock röjes väger här i Småland och Västergötland, där man kunde drage fram med folk och skytt in i Dan- mark. Först mellen Vastene och Nörköping, dit man kunne före skytten med skepp och sedan över land till Vastene och framdeles en part över Vättern med skutor och galejor in till Hjo, dädan man kunde före dem till Älvsborg eller annorstäds i Västergötland, och skulle en eller två vägar rödjes där i landet, där man kunde komme med samme skytt och folk in i Halland.»

Kronan samlade så småningom allt mer av maktfullkomlighet i avseende å vägväsendet. Över huvud synas konungarna hava utövat sina befogenheter med mjuk hand, om ock oskälig vägran från allmogen säkerligen betraktats såsom »upprorisk genstörtighet». Hertig Karl kunde i sina privilegier för sta— den Karlstad den 5 mars 1584 ge föreskrift om byggande av två b r o a r över Klarälven vid Karlstad »med menige mans tillhjälp uti hela Värmland». I överensstämmelse med landslagen uppdelades besväret mellan tingslagen, Östersysslet fick den ena och Västersysslet den andra att bygga. Sedan broarna blivit färdiga, skulle staden tilläggas en brolott (i vardera), »den de alltid såväl som landet i deras brodel skola hålla färdige och vid makt».* Pri— vilegiebrevet innehöll vidare det förbehåll; fått PIiVilegiema skulle kunna för- ändras, förmeras och förbättras, om så behov gjordes och tillfälle gåves samt det syntes nyttigt, men icke förminskas.

Sextonhundratalets intresse för en välordnad och effektiv centralförvaltning samt för landets materiella förkovran ävensom, måhända ej minst, för goda militärvägar visade sig bland annat i ett ivrigt arbete för utveckling av kom- munikationerna. Ytterst få Vägar kunde i själva verket vid århundradets bör- jan betecknas såsom sådana i modern mening. I regel voro de ridvägar, där blott mycket små och enkla åkdon kunde taga sig fram.5 Gustaf II Adolf förmäler i sin öppna »fullmakt för ståthållarne på Kalmar och Vägröjningen i

1 G. I:s registr. XIII &. 52 ff. 2 G. I:s registr. XXV s. 225. 3 G. I:s registr. XXIX &. 594. ' Jfr det s. k. Karl IX:s lagförslag BB 4 kap. samt det Rosengrenska lagförslaget BB 3 kap. Lagastigen, en av rikets huvudvägar, kunde 1692 från Skånegrånsen till Gränna befaras blott till häst, Jönköpings historia I (1917) s. 378. Vägen Södertälje—Stockholm kunde år 1604 ej befaras med vagn; Emms, Stockholm III (1800) s. 37. Jfr Riksregistr. 2'I. och "]. 1604.

Småland» den 3 september 1619, att konungen själv sett och erfarit, med vad oflit allmänna landsvägarna vore röjda och vidmakthållna, så ock att de me— stadels över hela landet vore så trånga och steniga, att de mera liknade gång- stigar än allmänna landsvägar, vilken oordning vore mot vad lagen uttryck- ligen innehölle och den allmänna landsens nytta påkallade, »både uti marknads- resor städerna och andra platser emellan, såväl som våre och kronones under- såter själva och adelens landbönder uti deras rättigheters och utskylders fram- förande». Ståthållarne bemyndigades därför att i sitt län beställa härom och hålla allmogen därtill, att sådant efterkommes. >>Med vilken fullmakt», fortsät- ter brevet, >>icke allenast skole förstås och mente vara våre och kronones skatt- skyldige bönder utan ock alla officerer över ryttare och knektar med alle de som under deras commend och lydno äre, så ock städerne, så vitt deras stadsrår gå och räcka och våre ståthållare dem föreläggandes varde, med samt alle präster, våre egne fogder, fogdetjänare och ländsmän, såväl som adelens fogder och arv och egne, så ock ladugårds och förlänte bönder, så att ingen må eller skall härifrån vare exempt eller frikallad, alldenstund det allom som i landet bo till gagn och godo länder.» Därefter lämnas en förteckning å de vä- gar som skulle >>röjas och förfärdigas». Vägarna skulle enligt lagen vara 10 alnar breda, så att två vagnar skulle kunna mötas oskadda.1 »Fullmakter» av ungefär samma innehåll och lydelse utfärdades den 31 mars 1620 för ståthål— larne över Bergslagen Carl Bonde och över Östergötland Lindorm Ribbing samt den 18 sept. 1624 för ståthållarne i Stockholm och i Västerås. I riks— registraturet är för den 26 aug. 1623 antecknat brev >>till alla ståthållarne att de på nytt låta röja vägarna», och i den första landshövdingeinstruktionen den 8 januari 1635 ålades landshövdingarna (p. 18) att vinnlägga sig om »att vä- gar och broar röjas och uppehållas».2

Till den allmänna lagens kategorier, vägar, broar och färjor, kom en fjärde, kanaler (med slussar), påkallad av intresset av snabbare och bekvämare in— rikes varutransporter. Kanalerna bragtes i viss mån under reglerna för det gamla väghållningsbesväret. I kammarkollegicts resolutionsbok (1630—1668) återfinnas under rubriken »Slysse- och Brobygningar samt Vägerödning» an- tecknade beslut, som visa, att allmogen avkrävts tjänstbarheter även för kanal— arbeten. Sannolikt har emellertid oftast kompensation medgivits genom be- talning eller lättnad i andra allmänna bördor.3 På kanaler, broar och större farvågar, av särskilt intresse för handelsomsättningen, riktade det allmänna en tillsyn, som var förenad med positiva åtgärder i samma syfte. Kronan an- slog ofta erforderliga penningmedel,4 eller låt krigsfolk, som för tillfället ej

* Riksregistraturet. STYFFE, Instr. för lantreg. s. 201. 3 Genom »Deklaration» 81/5 1631 för pfalzgreven Johan Casimir och kammarrådet (p. 17) förordmde Gustaf II Adolf, att allmogen i Nerike skulle för förunt utskrivningsfrihet tillhållas att med meraflit företaga arbetet & »Arboga grav» eller Hjalmars slussverk (Riksreg. jfr Emms, Väghist. I s. 202). Jfr. kammarrådets brev till Peter Kruse "ha 1634, »att dalkarlarne måste skaffa timmer till slussebygg- ningen iNorsån och, när de det göra, betala väl bergsmännen arbetslönen, eftersom de själva hava där gagn utav. Vad kronan därtill kan hjälpa vill man väl göra förordning uppå, och oss därutinnan frum- deles vidare förklara.»

' Kammarens brev =], 1640 till landshövd. i Östergötland Schering Rosenhane, att »Barsnndsbro av store sjötullsmedlen skall uppbyggas».

hade sysselsättning, verkställa arbete.1 Man nöjde sig i regel med att avkräva de väghållningsskyldiga arbete samt timmer- eller stenforsling och annat na- turabesvär.2 För återbetalning av förskjutna penningar samt, där underhållet ej ansågs kunna eller böra helt läggas å de väghållningsskyldiga, för uppsam- lande av kassor till bestridande av framtida kostnader, utbildade sig praxis att upptaga avgifter å trafiken, b r o—, f ä r ,'j- och s ] 11 s s p e n nin g a r.3 An- stalterna utarrenderades till enskilda personer eller bolag, som uppburo avgif- terna och sörjde för underhållet, eventuellt inlevererade viss årlig arrendeav- gift till återbetalning av det allmännas utlägg.4 Grunden till detta system sy- nes hava varit de skattskyldiges bristande förmåga att åtaga sig de tunga bör- dor, som dylika anstalters utförande krävde.b Måhända hava även utländska förebilder tjänat till ledning!5

Kammarkollegiet, liksom i viktigare fall Kungl. Maj :t,7 meddelade direkta beslut att om- eller nybygga broar och vägar, och som detta ej sällan var före- nat med bidrag från kronans sida, kom väghållningsväsendets karaktär av ett riksintresse allt mer att accentueras. Påfallande är dock, med vilken försik- tighet myndigheterna gingo fram mot de väghållningsskyldiga. Vid nybygg- nader är det i regel »frivilliga» åtaganden, som begäras, synbarligen icke utan

1 Riksrådets prot. 11 s. 190 (1632). Vid de åren 1619, 1620 och 1624 anbefallda vägröjningarna i Småland, Bergslagen, Östergötland, Uppland och Västmanland (se ovan) skulle såväl krigsfolket som bönderna och städerna deltaga i arbetet. ' Kammarens brev 8/ , 1634 för Hans Valentinsson ang. en över Gråda älv planerad brobyggnad, av betydelse »icke allenast för alla vägfarande, utan ock för de svåra och tunga Cronones kopparstycken», med anmodan att förhandla med allmogen att framköra virke och timmer för brobyggnaden. Kammarens brev 11/ 4 1634 till stäth. Johan Henriksson ang. en bro vid Brätte, med anmodan att undersöka, huruvida. böndernaville framköra timmer och virke därtill och uppbygga den på sin bekostnad eller om den på. kronans bekostnad skulle förfärdigas »och taga där den (lille) tullen som allmogen är van att utgöra, så, framt det kunde vara kronan profiterligt». (Jfr resol. 15/. 1634 för Brätte stad.) — Kammarkoll. res. 30], 1661 på landshövdingens i Uppland Claes Rålambs insinuerade punkter (2): »Om icke till Stäkesbros vid makt hållande efter förra plägsed en bom där upprättas måtte och av de däröver resande (undantagandes Sollentuna och Bro härader som utgöra spannmål årligen därtill) erläggas en billig bomperming.» »Denna ordning om bro— och bompenningarnas up bärande håller Coll. intet oskäligt så här efter som tillförene att anställas och observera, dock tror Co . intet det bron skall vara så. för-fallen, att hon icke kan uppehållas med (len spanmål och hjälp, som berörde två härader årligen därtill utgöra». — KMzts öppna brev '/u 1668 för staden Stockholm ang. rätt att uppbära bro- penningar Vid en bro över Hornsund, som staden erbjudit sig bygga 1 stället för den då använda färjan mot rätt att uppbära de förut utgående färjpengarna (Riksreg.). Donna bro, »Hornsbron», kostade 8 747 d:r s:mt, då den byggdes 1669, och inbragte i bropenningar åren 1669—1686 8 400 d:r szmt; ELEBS Väghist. III (Sthlm sista fol.). År 1669—1670 byggdes en annan bro, Södra Kungsholmsbron, för en kostnad av 20 976 daler k:mt av invånarna & Kungsholmen. Bropengar utgingo enl. k. br. H'/-,, 1670. Bron inlöstes av staden enl. k. br. 7/, 1673, och anslog KM:t därtill 12 öre s:mt för varje fat främmande öl ävensom andel av brånneri- och bryggeriaccisen; ELERS, Stockholm 11 (1800) S. 375. är ELEBS Väghist. II nr 261. År 1786 4/ ,, tillstyrkte rådet (Rädsprot. p. 186) broavgift för överfarten av Fyllebro mellan Halmstad och Laholm till hjälp för brobyggnad av sten, »efter de hemman, som i Tönnersjö härad böra bron bygga, äro därtill oförmögna». * Kammarkoll. brev 2/5 1662 till landshövdingen i Uppland Claes Rålamb, med anhållan om upp- lysning, huruvida han förordnat någon person att uppbära tullen vid Stäkes bro, varom KM:t förordnat. ' Jfr k. res. på adelns besvär 1/. 1664 p. 57 (STIERNMAN, Riksd. beslut 11 s. 1493): »Eljest och synes bropenningarnas erläggande ingen större last och påbörd med sig hava än det man tillförene haver utan gensago utgivit vid färgestaderna, där som broar sedermera äro uppbyggde, OCh är deSSfÖIUta-n icke obilligt, att de expenser, som till alla vägfarandes över broarna resandes bästa användas, måste med ringa avgift och rekognition soulageras och underhjälpas, helst efter härader! icke mäkta allena sådan omkostnad utgöra». ' Jfr de engelska »Turnpike Trusts». Engelska eller skotska vägbyggare voro i varje fall anlitade. Se s. 9 not 1 nedan. 7 Att KM:t kunde meddela beslut direkt utan iakttagande av instansordningen var för tgens upp- fattning självfallet. Jfr SUNDBERG, Väg och gata s. 49 not. 2. ,, /

framgång.1 Tvister väghållningsskyldiga fastigheter inbördes om fördelning: av skyldigheten torde däremot ha handlagts vid de allmänna domstolarna.2 Er— sättning till markägare, som fått avstå mark till väganläggning, synes i vissa fall ha utgjorts av kronan.3

I följd av det ivriga vägbyggandet fanns vid århundradets mitt ett rätt för— svarligt vägnät, som kunde befaras även med större ålkdon. Den av franske ambassadören greve d'A'vaux i november och december 1634 företagna resan Kalmar—Stockholm måste tillryggaläggas till häst-.4 Men då den engelske- ambassadören Whitelocke är 1653 färdades från Göteborg över Tiveden och Örebro till Uppsala, kunde detta ske i en med sex hästar förspänd vagn för åtta personer, varmed följde en galavagn för tio personer-5 Den 4 april—18 maj)" 1660 gick sorgetäget med Karl X Gustafs lik från Göteborg till Stockholm över Jönköping, Gränna, Norrköping, Nyköping och Södertälje!;

Genom Kungl. Maj:ts instruktion för landshövdingarna den 24 november- 1651 angående krogarna i länen7 stadgades (p. 2), att landshövdingen skulle med fogden i varje fögderi, med länsmannen i varje länsmansdöme samt med häradshövding och nämnd i varje härad ävensom i städerna med fogde, borg- mästare och råd »överlägga alla allmänna stråkvägar stora och små., som löpa. genom landet eller städerna., till lands eller till vatten, noterandes dem flitigt

1 Kammarens brev ”l,, 1634'ltill Kristoffer Geijer att tillkalla Lindesbergsboma att emot de 6 Skg koppar, som regeringen beviljat till dess kyrkobyggning, enligt åtagande förfärdiga vägen mellan nya, Kopparberget och Lindesås, så att man med kärror och lass där kunde bekvämligen framkomma. Med utlämning av kopparen skulle anstå. tills vägen byggts. Dzo brev 15/3 1647 till l&ndshöydingen Ivar Nilsson: »Den nya. bron, Hr Landshövdingen förmäler om, som tjänar att byggas över Alvkarleby &; så, kan Hr Landshövdingens förslag vara gott och lända till kronones nytta, men emedan därtill vill en tämmelig omkostnad och är en sak av konsideration, som icke obilligt tages _Hennes Kongl. Maijzts resolution uti; Varföre mäste härmed så länge inställas och havas fördrag mtlll dess H:s K. Maj:t en 661 till landshövding Claes Rålamb om den nya,. särdeles ordre häröver avgå, låter.» _— KM:ts brev 28]: l vägen, som skall göras mellan Brännkyrka och Botkyrka: »— —— befalle det I med forderligste söke- med lämpa och utan vedervertighet till övertala och förmå. bezte allmoge, medan akeföret påstår, som- menföre. så. mycket verke som till brons byggnat nödvändigt behöves, som Vi och icke tvivle, det. villig att sådant nyttigt verk med dagsverken att understödja,

merbezte allmoge skall lata finna sig _ _ där densamme därom vederbörligen ansökes. Vilket Eder dexterltet Vl ock nådigst anförtro» (Riks- reg. fol. 111 v.). Ang. beslut av Kit/Lt på. 1720- och 1730-talen se ELERS, Väghist. II s. 2 ff.

2 År 1624 var »vid domstolen» tvist mellan Brånsta och Berga om lagning & vägen Lanna—Hidinge ka -— Knista kyrka —— Edsbergs Sanna.; och dömdes till lagning efter Stångtel (uppg. 15/12 1793 i handl. till Emms Väghist. IV, handl. till Väster Nerikes fögderi). År 1683 ålade häradsrätten allmogen i södra sketen av Hällestads bergslag att ersätta ägaren av Sonstorps säteri för viss kostnad 5, upp- byggandet av Sträkevads bro; ELERS Väghist. II nr 154. 3 Genom k. br. 11], 1662 förklarades beträffande den under anläggning varande vägen Stockholm— Botkyrka »skäligt, att de som på. deras ägor därigenom lida avsaknad och skada, mäge med ett billigt. vederlag förnöjas», och anbefalldes kammarkollegium »så, laga att de mäge med _en raisonnabel ergetz. lighet varde accomoderade» (Riksreg. fol. 883). Den 2=], 1664, genom kungl. brev till kammaren för »Olivenblad att bekomma. vedergällning för det att den nya vägen mellan Stockholm och Södertälje gör honom på. hans ägor någon skada och avsaknad,» befalldes kollegiet, stt »fordra honom Olivenblad opp till Eder så, ock taga Eder därbos landshövdingen vid handen och göre häröver ett fullkomligt avtal med honom Olivenblad, likviderande däröver samt med skäligt vederlag förnöjande» (Riksreg, fol. 219). * Emms, Väghist. I s. 122. " B. Whitelockes Dagbok över dess ambassade till Sverige 1653 och 1654, Uppsala 1777. Resan från Göteborg anträddes den 30 nov. Vägen närmast Göteborg säges vara stenig och backig. Den 7 dec., då man reste från Binneberg i Vadsbo härad, tillryggalades däremOt 5 mil (hästbyte varje mil). Västerås uppnåddes den 14 dec., då. 3 1/ . mil tillryggalades »i ett det fulaste Väder men på. en den för. träffligaste väg man ville önska». Den 20 december, dä Uppsala. nåddes, reste man 2 mil »i obekvämt väglag för den myckna snön som började falla». Den 20 maj holm (kl. 7 a 8 om morgonen till 5 a 6 e. m.) ' Enens, Väghist. I s. 132 ff. " STYFEE, Instr. för lantreg. s. 254 ff.

1664 tillryggalades vägen Uppsala-Stock-

upp och betraktande, huru de av en och annan måste nyttjas och brukas, så att de utan gästgivare och taverne icke vara kunna». På landsbygden skulle alla vägar, enkannerligen allmänna vägar och »landstråk», rättas och göras så go— cla, gena och väl försedda med broar och rensas till det bästa >>och som de kunna göra», därtill alla de, som efter lag pliktiga vore, skulle hjälpa (p. 5). Kungs- eller stora landsvägar skulle göras gena och rättas, »som de utan folks stora skada kunna», och väl försörjas med broar samt stenen rymmas av vägen. Tvär- vägarna, som löpte i landet, åt sjön, till städerna, bergslagen eller »tjocka byg- den» skulle ock så förbättras och uppröjas, att man kunde nyttja dem utan hinder och skada. Och Ville Kungl. Maj:t, att vägarna försörjdes med taverner och gästgivare, »läggandes dem så, när varandra som resandes myckenhet eller tarv kunde kräva» (p. 7). Genom gästgivarordningen den 1 oktober 1649 (p_ 6) —— bestämmelserna återkomma i gästgivarordningen den 29 augusti 1664 (p_ 7) föreskrevs i avseende åt alla stora och stråkvägar, som antingen läge mellan städerna eller socknarna och tingsställen, och vilka behövde förbättras eller förändras samt göras jämnare och rätare, att där så vore nödigt, allmogen skulle tillhållas verkställa sådan.]L Vid varje mil (6 000 famnar) skulle upp- sättas »Vissa stenar och kännemärken den resande mannen till rättelse». Detta stadgande förtydligades i ett kungl. brev den 14 juli 1720 därhän, att mil- s t olp a r å allmänna vägarna skulle av de väghållningsskyldiga bekostas samt förfärdigas av gråsten, varå i en upphöjd sten miltalet skulle utsättas. I landshövdingeinstruktionen den 28 januari 1687 (p. 15)2 ålades landshövdin- garna. tillse, att vägar och broar i rätt tid lagades och uppehölles, icke endast ,! sommarvägarna utan OCk »de som om vintern brukas och behövas», samt till- hålla befallnings-, läns- och fjärdingsmän att årligen och i rätt tid tillse, att de dels om hösten, dels om Vintern uppröjdes och lagades, framför allt att vinter- vägarna över sjöarna utstakades i lagom tid.

I avseende å f ö r d e ln in g e 11 av besväret stadgades i gästgivarordningen, att de väghållningsskyldiga skulle efter öre och örtug förmås och tillhållas att väl röja och underhålla sina vägpartier.3 Öre- och örtugtalet (gamla byamålet) som delningsgrund lämnade så småningom plats för hemmantalet, vilket vid tiden för 1734 års lags tillkomst torde hava varit allmänt vedertaget såsom grund för väghållningsbesvärets fördelning inom by.

Trots stadgandet i Upplandslagens kyrkobalk (11:11),4 vilken i huvudsak tillämpades i hela riket intill 1686 års kyrkolag, hade prästerna Vid mitten av 1600-talet vunnit frihet från väghållningsbesväret, ej blott i stad utan ock på. landet.5 I 1650 års PYiVilegier (ZS/n) för prästeståndet tillförsäkras (p. 7) biskops, läsemästare— och prästegårdarna i städerna liksom ock klockarbol

1 Jfr kammarkoll. brev ”In 1668 till landshövding Axel Lillie att bevisa vägmästaren Jacob Cosway 9.11 möjlig hjälp till överseende av landsvägarna, och att allmogen skulle hjälpa. till med vad som fattades att bättra. ' Riksregistraturet. ' Årstrycket; SOHMEDEMANS Justitieverk. ' »Alle präster och kyrko landbor de ägs broar bygga., gärdesgårdar gärde. och vägar röja. som andra, bönder», jfr ovan 5. 1 not. 3. ' Engman, R., Bidr. t. den sv. kyrkolagst. historia (Lund 1908) s. 20.

att vara frikallade »för gästning, inkvartering, stakets uppsättning och vakt; SOm annor borgerlig besvär, evad namn det helst hava kan»?L Å landet skulle prästgårdar, kapellansgårdar, stommar och klockar— bol vara fria från v äg r 6 j nin g. Samma. bestämmelser återkomma i de prästerliga privilegierna den 1 oktober 1675 (p. 7). I privilegierna den 16 ok- tober 1723 kvarstår detsamma, såvitt angår boställen i stad, under det friheten från väghållningsbesvär å landet bortfallit:

»Bi-skops-, präst-, läsemästare- såsom ock klockaregårdar i städerna frikallas för gästning, inkvartering, vägröjning inom stadens vad och revning, stakets uppsätt- ning och vakt samt annat borgerligt besvär.»

Upplåtande av 111 ark för vägbehov skulle såsom enligt landslagen ske av oskifto. I L. Kzs förslag år 1692 till BB heter det i 30:1z

»Var landshövding skall i sitt län låta lantmätare lägga landsväg, där så tarvas, var till sin ort så rätt och jämn som ske kan och därtill av oskifto taga vad ägor, som möts och föreligga kunna. Ligger i vägen höga backar, berg eller vatten, som antingen intet eller med för stort besvär brytas, fyllas och med bro byggas kan, tages då till vägen på sidan vad jord och ägor, som näst ligger, och däremot have ingen makt att neka; och njute den, som något märkligt mister av sina ägor, särdeles. uti åker och äng, vedergällning av nästa ägor eller ock [av] häradsboer samtlige: sin del och fyllnad.»2

Den häri uttryckta grundsatsen, att enskild fastighetsägare var skyldig att, upplåta mark för vägen, torde icke innebära någon nyhet. Under äldre tid torde i görligaste mån icke odlingsbar och alltså praktiskt taget värdelös mark ha tagits i anspråk. Måste odlad mark tillgripas, som ej i värde kompensera— des av den fördel, vägen beredde fastigheten, torde skifteslagct hava varit när— mast till att lämna ersättning. Var den upplåtna marken av något avsevärt värde, såsom då åker eller äng fick släppas till, avsågs nu, att grannarna elle 1 den vanliga väghållningsenheten, häradet, skulle giva ersättning. Er- sättningsstadgandet förtydligades i 1728 och 1731 års förslag till BB (29 resp. 26 kap.)3 sålunda, att ersättning skulle ges för åker och äng men ej för andra ägor. Denna ersättning skulle emellertid. givas av kronan. Anled- ningen till denna ändring torde hava givits av de ingripanden från kronans sida, som tidigare förekommit. Under förarbetena föreslogs ock, att ersätt- ning skulle utgöras genom nedsättning av hemmanets räntaf alltså stanna på kronan i annan form.

I de från Danmark—Norge förvärvade provinserna torde

1 Motsvarande bestämmelse förekommer i de provisoriska privilegierna, den 20 september 1647, så vitt angår landet. Beträffande stad heter det blott: »Så vele vi hava själva biskops- och prästgår- darna i städerna, som biskopen, kyrkoherden, kapellanen och klockaren bo uti, alldeles frikallat för gästning, inkvartering och vakt». Varje antydan om dessa frågor salmas i Karl IX:s förslag till präs- terl. priv. 1607 (BEXELL m. fl. Bidr. till sv. kyrkans och riksd. hist. I s. 136). Enl. riksrådets pot. ”l, 1639 (VII s. 456) hade landshövdingarna förfrågat sig, om någon skulle vara. fri från vägröjningen. »Men resolverades, att ingen skulle vara undantagen därifrån.» Den "I, 1639 upprepades samma. sats (s. 505): »Betygade (landshövdingarna och kammarråden) att alla äre pliktige efter lag att broa och rödja väg, ehuru väl därifrån vilja sig exemptera prästerskapet igenom Guds ord, adeln genom för- mente friheter och bönderna igenom sin lättja». * SJÖGREN, Förarb. t. Sv. rikes lag IV &. 304 . Samma stadgande 29:1 iförslagen 1694, 1713 och 1723.

' SJÖGREN, a,. a.: VI s. 227 och 257. *SJÖGBEN, a. a.. I s, 468; VII s. 299.

i stort sett hava gällt enahainda regler beträffande skyldigheten att bära väg- hållningstungan som i gamlla Sverige. Nåtgon ändring härutinnan medförde därför icke övergången till svenskt välde. I Jämtland med Härjedalen voro vägarna få och dåliga, mem vid landstinget 1646 lovade bönderna, att >>väg- byggnad skulle företagas arv alla. landets inbyggare såväl av dem när vägen som fjärran boende». Vid llandstinget 1647 försäkrade allmogen, att »en god början var gjord med vägarnas förbättring», och utfäste sig att fortsätta ar- betet.1

Tidigt torde i s tä de r n a, såsom ovan nämnts, husägare, som ej voro bor- gare, hava ansetts skyldiga att lika med borgerskapet deltaga i vissa allmän- na besvär bl. a. väg- och gattuhållning. Adelns anspråk på frihet från borger- lig tunga under 1500—talet flöranledde en förklaring av Gustaf Vasa 1554, att, ehuru adeln hade frälse å siina gods, detta. ej gällde hus och grund i städerna, utan för dessa fastigheter skulle till staden utgöras den rättighet som »skett av ålder», samt att ej heller konungens tjänare finge undandraga sig att för sina hus deltaga i stadens besvär.2 I Gustaf II Adolfs adelsprivilegier den 8 oktober 1617 (p. 22) staldgades dock, att adelns hus och gårdar i städerna skulle vara »fria och lediga för all kronans och stadens tunga», likväl endast om de som bodde där icke idkade borgerlig näring? Denna frihet synes i varje fall ha avsett gatuhållningen.4 Handelsordinantian 1617 (p. 16) före- skrev, att kronans och adelns ofrälse tjänare, om de ägde hus i städerna, skulle bära sin del av borgerlig tunga för dessa, även om de icke dreve borger- lig näring.5 Förslaget till administrationsstadga för städerna 16196 har lik- nande föreskrift som priviltegierna (p. 20). Kungatjänare, präster, professo- rer, skolfolk, kyrkotjänare och stadens tjänstemän tillförsäkras frihet, dock ej fullständig, utan blott förr skattoch »omläggning». Stockholms privilegier den 10 mars 1636 innehålla (p. 11, 12) en bestämmelse, att frälsemän och kro- nans ordinarie tjänstemän, om de icke själva. eller deras hyresgäster dreve bor— gerlig näring, skulle vara befriade från kommunala bördor." De adliga privi- legierna den 16 oktober 17.23 innehålla mot 1617 års svarande bestämmelser. Från friheten undantogs dock brandvakt och gatläggning, och med »Vägröj- ning inom stadens distrikt» skulle förhållas efter Vänligheten d. v. s. skyldig- heten ålåg adelsmän så väl som borgare.8 Såsom ovan nämnts, voro enligt de prästerliga privilegierna av 1650, 1675 och 1723 vissa ecklesiastika fastighe-

1 Emms, Väghist. VIII (Burman, Ant. rör. Jämtl. väghist. s. 23). * G. I:s registr. XXIV s. 417. Förklaringen avser närmast Stockholm. * STIERNMAN, Gommerceförf. I 5. 639. 4 ALMQUIS'r, Göteborgs historia I (1929) s. 160. 5 STIERNMAN, Commerceförf. I s. 701. ' STIERNMAN, &. saml. I. s. 744. 7 Sthlms priv.brev 1423—1700, Sthlm 1900 (ed. Hildebrand—Bratt). ' Ad. priv. "I", 1723 p. 12; prästersk. priv. p. 10. Menar: I s. 470, 491. Den i dessa. författningsrum stadgade frihet från »stadsens tunga» (ad. priv.) eller »all slags borgerlig tunga.» (pr. priv.) för adelns »hus, gårdar och frälsejord» resp. »prästerskapets, akademie-. gymnasie— och skolebetjäntes» e n s k i] d &. gårdar, vilken frihet upphävdes genom k. f. 3/m 1873, torde icke ha avsett, väghållningsbesväret. Obs. säväl ad. som pr. priv: »Med vägröjm'ng inom stadsens distrikt förhälles efter Vänligheten». Jfr k. res. på. städernas besvär "]" 1723 p. 20; WILSKMANS Ecklcsiastikverk 11:1629; BBANTINGS hand- bok III: 458; RYDIN, P. M. ang. det sv. skatteväs. utveckl. s. 255. _— Annorlunda. synes stadgandet hava tolkats i Finland efter 1809. Se v. Bonsnonrr, Finlands kamei'allagfarenhet II (1833. s. 738 not.)

Städerna.

ter enligt 1723 års biskops-, präst-, läsemästare- och klockargårdar —— fri- kallade från våghållningsbesvaret.1

I ARNELLs år 1730 tryckta kommentar till stadslagen heter det (sid. 163): »Dessutan äro ock alle, så borgare som andre i städerna skyldiga — _ att. underhålla väg och brobyggnad inom stadsens vad och revning tillika med gatuläggning, dock prästers och klockares ämbetsgårdar undantagne.» Prin— cipen att väghållning ålåg fastighetsägarne såsom sådana, vare sig de hade burskap eller icke, är ock uttalad i kungl. resolutionen den 16 oktober 1723 på städernas besvär (p. 20)2:

»Och, såsom det Kungl. Maj:t vid handen gives, att en del ståndspersoner, som äga hus uti städerna, skola undandraga sig att för sina gårdar underhålla brand— vakt, vägrödjning, kyrko- och prästegårdsbyggnad med flera onera, som ej kunna böra anses för personalia, varigenom lasten kommer allenast att stanna på borger- skapet, där likväl ståndspersonlerna ej mindre än borgerskapet vilja hava deras hus skyddade för eldfara, nyttja vägarna och bevista gudstjänsten; så prövar Kungl. Maj:t för rätt och billigt, det ingen eho det vara må, som ej igenom särskilte privilegier och härtill undfångne resolutioner därifrån är befriad, skall eller bör undandraga sig att lika med borgerskapet vara i ovanberörde besvär delaktig.»

Skyldigheten är förbunden med f a s t i g h e t sin n e 11 a v. Adelsmans såväl som prästs enskilda gård drog lika väghållningstunga med borgerskapets stadsfastigheter.

Den i stadslagen stadgade skyldigheten för vissa Målarståder att deltaga i byggande av Stockholms gamla broar synes hava upphört mot mitten av 1600- talet.3 Dylika särskilda skyldigheter funnos emellertid å andra håll fortfa- rande under 1700-talet. År 1643 föreskrevs, att Saltångsbron i Norrköping skulle av ägaren till messingsbruket till viss del på södra sidan byggas, och genom kungl. res. den 3 juni 1735 anbefalldes landshövdingen tjånligen före— ställa vederbörande bruksidkare att antingen i penningar eller med virke god- villigt bidraga till underhåll av Saltångsbron, som de med sitt göra nöta, men några bropenningar kunde icke beviljas.4 Den 24 december 1652 befallde KM ;t, att stadens två broar skulle med allmogens tillhjälp hållas vid makt, och ge- nom en kungl. resolution den 2 december 1660 befalldes landshövdingen att »fogeligen söka förmå allmogen att underhjålpa staden med dess 3:ne broars vidmakthållande.»5 Genom kungl. res. den 3 december 1680 (p. 18) på staden Halmstads besvär förklarades, att »eftersom staden underhåller Norrebro men föregiver, att Tönnersjö och Östre (Halmstads) häraden av ålder skall hava competerat att underhålla Österbro, fast staden i krigstiden har måst den repi- rera; ty vill KM :t, att generalguvernören låter härefter förbliva vid den gamla sedvänjan, så att var sin behöriga plikt utan gensaga må efterkomma

1 Pr. priv. 15/10 1723 p. 7; »Biskops-, präst-, låsemästare såsom och klockaregårdar i stådema iri- kallas för gåstning, inkvartering, vägröjning inom stadens vad och tovning, stakets uppsättning (ch vakt samt annat borgerligt besvär.» ' Årstrycket; Jfr Mopar: I 5. 454. ' ELEBS, Stockholm (1800) H s. 135. Jfr SHERMAN, Riksd. beslut I 8. 614 (k. res. 25], 1614). ' SUNDELIUS, Norrköpings minns (1798) s. 654. Mässingsbrukets ägare underhöll dessutom 31'0 egna broar.

' SUNDELIUS, auf. arb. s. 653.

och fullgöra.»1 Den 8 dec. 1682 förordnade KMzt, att Listers härad i Ble- kinge län skulle lyda under amiralitetet och till uppbyggande och vidmakt- hållande av Karlskrona bro (mellan staden och fasta landet) betala de pen- ningar, .som häradsborna — tillika med bönderna i andra härad tillförne av gammal sedvänja i följd av danske konungen Kristian IV:s förordning ut- gjort till Kristianstads långa bro.2 Den 21 mars 1689 utsträcktes skyldig- heten att kontribuera till Karlskronabron till alla fyra häraderna i länet, och den 1 augusti 1690 bestämde konungen, att Karlskrona stad skulle hålla de staden närmaste (södra) två broarna och allmogen de två fjärmare (norra). Högebro mellan Kungälv och Bohus fästning (inom staden) underhölls redan under danska tiden av de väghållningsskyldiga å landet i Bohusläns samtliga härad utom Västra Hisingen, men ombyggdes år 1684 av de väghållningsskyl— digai hela landskapet.3 Den 9 april 1723 förklarade Kungl. Maj:t, att Ängel- holms bro skulle underhållas av Bjäre härad »såsom en urminnes skyldighet».4

Å andra sidan saknas ej heller exempel på att städer höllo vägar och broar på landet, synbarligen emedan det ansågs lända till »stadens förkovran». På 1650-talet uppförde Vänersborgs stad, med understöd av statsmedel, en bro över Rånnums ström i Väne härad (mellan Vassunda-Naglums och V. Tunhems socknar). Genom kungl. brev den 22 april 1865 förklarades, att »häradena där näst omkring» skulle »för den nytta de hava av broen» hjälpa till både med körslor, timmer och dagsverken att hålla den vid makt, även- som att staden finge uppbära bropengar.5 Sedan Kungl. Maj:t på ansökning av Norrköpings stad den 12 juli 16826 medgivit, att en väg fick byggas Norr- köping—Simonstorp—Malmsås (i Södermanlands län), anlades vägen (med bi- drag av statsmedel 1 800 d:r k:mt) genom stadens försorg. Staden begärde därefter åläggande för vederbörande väghållningsskyldiga att hålla vägen vid makt på Södermanlandssidan; efter långdragna förhandlingar (1735—1761) förklarade Kungl. Maj:t den 1 oktober 17 61,7 att »Vägen ej vore så upplagad» av staden, att den kunde indelas på häradsborna. Kungl. Maj:t höll emeller- td, åtminstone på 1600-talet, en viss tillsyn över att städerna ej igångsatte Vigföretag, som ej voro »till deras verkliga nytta».8

1 Ennns, Vägbist. VII Jfr. k. res. S]" 1693 på. Halmstads stads besvär p. 3: »Emedan staden har alla. tider varit pliktig att bygga och underhålla Norre brygga, och de äro lisade för den andra, så måste ärteligen denna ena. bryggans byggande och vid makt hållande på. staden ankomma.» (Riksreg. p. 163.) K. res. 3], 1735 på adelns allm. besvär: Stadens och häradernas inbördes skyldighet betr. Örtra. bron bestämmes av landshövdingen. MODEE 11 s. 1218. ! Uppehållandet av denna bro, som till hälften låg inom Kristianstad, till hälften inom Gärds härad, hade ursprungligen ålegat bönderna i Gårds, Villands, Albo, Göinge (Ö. och V. Göinge) i Kristianstads län, Färs och Frosta härader av Malmöhus län med undantag för vissa sockne- och byamän i sistnämnda härad, samt Listers härad i Blekinge län. I Kristian IV:s privilegiebrev för den nyinrättade staden Kristianstad den 15 mars 1622 stadgades, att »den långa. bron» skulle alltfort underhållas av bönderna i le socknar och lantbyar, mellan vilka den allaredan vore skiftad (se närmare k. prop. 37/ 1905). ' Jfr nedan sid. 21 not 2, sid. 29 not 1, sid. 34. ' Emms, Väghist. 11 nr 152 Örgryte sockenbor ålades år 1778 att ensamma bygga och vidmakt- håla Kallebäcks bro i Sävedals härad såsom en skyldighet av ålder och enligt en är 1758 fastställd väg- dening. Emms, Väghist. 11 227 (rädsprot. 25/2 1778). 5 Jfr kungl. res. 31], 1649, 2'i/n 1652, "I, 1654 och 1], 1664 på. Vänersborgs stads besvär. ' Riksregistraturet f. 212 ff. 7 Resolution på. Norrköpings stads enskilda besvär. ' Se t. ex. k. res. lla/,, 1680 på Norrköpings stads besvär p. 7 (Riksreg. f. 428): »Så framt den nya vägen, som berättas till några. herrgårdars bekvämlighet brukas över stadens ägor, ej är på lagligit sått

Bcsoärets omfattning.

Nybyggnad.

Angivna på skiftande orsaker beroende rättsförhållanden skulle under 1700— talet tjäna som mönster för talrika på den gamla intressetanken vilande ny- skapelser av väghållningsenheter utanför ramen av de historiska, landskap, härad och socknar.

Understundom förekom, att kronan lät för statsmedel verkställa erfor- derliga byggnadsarbeten, där något särskilt statsintresse påkallade sådant. Så skulle enligt kungl. brev den 11 september 1688 i Karlskrona bron närmlast staden (»den broen som ligger till staden») byggas av kronan men därefter av staden underhållas.1

Starkare än å landet synes statsmyndighetemas rätt att förordna om väg- byggnader hava accentuerats i städerna. År 1699 befallde Kungl. Maj :t över— ståthållaren att »ställa den förordning» i Stockholm., att en våg av sten och sand anlades vid Brunnsviken vid Roslagstull »efterlåtande Vi i nåder, att utav stadsens medel så mycket må tagas, som därtill erfordras».2

Kap. II. 1734 års lag och tiden därefter.

BB 25: 1 i 1734 års lag föreskriver: »Landsväg skall läggas i länet där den tarvas, och läte Konungens befallningshavande vid tinget ransaka, var den jämnast och genast göras kan. Vare ock de ägor därtill tagne som möta och föreligga, utan att någon det vägra må, och njute by, som mister i åker och äng, därför sin fyllnad av kronan.» Genom en kungl. förordning den 19 febru— ari 1824 angående tillägg till BB 2511 stadgades: »Samma lag gälle även för väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom för väg till alla sådana ställen, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändighet.» Den 9 mars s. å. i en kungl. kungörelse »angående laga domstol i frågor om nya väganläggningar till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom angående lucka och öppning å broar över samma farleder» stadgades »till befordrande av en obehindrad fart i s 6 g e l- 0 0 h b å tl e d e r>», att vid framdeles skeende ombyggnad eller reparation av bro över sådana far— leder ävensom då ny bro å dylika ställen anlades, där sådan icke förut funnits, lucka skulle ovillkorligt inrättas därå samt tillräcklig öppning å brokaren, på sätt bede kunde å varje särskilt ställe finna för ändamålet nödigt och tjär- ligt.3 Det ankom på Kungl. Maj :t att medgiva undantag från dessa be- stämmelser (uttryckligen förklarat beträffande järnvägsbro i kungl. kur-

gjord och autoriserad, så finner KMzt sällsamt att staden tillåter sig en sådan servitut påträngas. För— denskull. där vederbörande själva ej vilja eller kunna det ändra, så är KM:ts nådiga vilja och befal- ning, att generalguvernören samt ock landshövdingen skola räcka hand därvid och tillhålla herrgårdana att betjäna sig av allmänna landsvägen som förr varit vanligt.»

1 Se handlingarna till Kungl., Maj:ts beslut "/, 1930 angående bidrag av automobilskattemedel tll iståndsättande av bron vid Sunna inom Karlskrona stad (Komm. dop.). 2 Stadskollegiets utlåtande 328/1929 5. 1979. Då. kungörelsen 9/3 1824 utfärdats i den ordning 89 & R. F. stadgar, har Kungl. Maj:t ansetts äga. befogenhet meddela dispens från sagda bestämmelse. Se t. ex. k. br. 9/5 1902 (civ. dep.) ang. tillståid för Stockholms stad att bygga fast bro över Rörstrandsviken (inom stadsplan) i fortsättning av Ezt Eriksgatan (J.K.-ämb:ts utl. ”]. 1902).

görelsen den 7 november 1873), liksom ock, jämlikt kungl. förordningarna den _! 30 december 1880 om allmän farled (6 %) och 5. d. om allmän flottled. (13 å), det ankom på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter om f a r- le d 5 och flo ttle (1 s inrättande och begagnande. Enligt kungl. förord— ningen sistnämnda dag om jordägares rätt över vattnet å hans grund (7 %) fick allmän farled ej stängas genom dammbyggnad, ej heller eljest i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas, varigenom samfärdseln hindrades eller leden kunde försämras. I allmän flottled fick ej så byggas, att flottningen hindrades. I BB 25: 2 upprepas den gamla bestämmelsen: >>Landsväg skall vara tio alnar bred.» Bredden å annan allmän väg, till ting, kyrka och kvarn, »så ock annan farväg», hade däremot ökats till sex alnar. Bredden av bro över ström eller bäck skulle vara »efter ty som vägens bredd är». BB 411 har emeller- tid ett tillägg: >>Farväg till och från by, så ock till åker och äng, kyrka och kvarn, bör läggas av oskifto sex alnar bred, och dessutan två alnar å. vardera sidan till dike om så tarvas. Allmän landsväg skall vara tio alnar bred mel- lan diken. Där landsväg redan tolv alnar bred är, varde den så vid makti hållen.» I BB 25:23 stadgas skyldighet för häradet att vid varje hel mil å landsväg upprätta stolpar eller stora stenar och mindre vid varje halv eller fjärdedels mil, å vilka milstolpar eller stenar miltalet skulle vara angivet, och i 25: 4 att, där väg löper till stad, socken, bruk, sjöhamn eller annan kunbar /6rt, skulle märken sättas, som visade, till vad ort den väg läge. Enligt 25: 6 ,/ skola, vägar fyllas och höjas upp med sand och grus och årligen bättras, så att * vatten ej stannar därå. Å båda sidor skola diken göras, där det kan ske, så.

ock avlopp därur, där så kan ske. I BB 25: 8 upprepas för landsbygdens vid- ; kommande den gamla regeln: »Alle, som å landet hemman äga. eller bruka, | skola vägar rödja och broar bygga — _ —. Var skall sitt skifte få. efter

'-

I i

den del han i by äger och som det för allom lägligast faller, och ligge där Ko- nungens befallningshavares vård å att den ene ej mera betnngas än den andre.» »Brinner bro upp, eller går bro med flod bort», heter det i BB 25: 14, »då skola de, som den bygga, färjo eller flotta hålla, till dess bro gill varder. Bygges ej bro upp innan dag förelagd, då böte den som tredskas tio daler. Där färja eller flotta eljest är, böte den, som hålla bör, 10 daler för var vecko han den nederlägger.»1 I 25: 7, 10, 11 och 13 återfinnas bestämmelser om böter i övrigt och skadestånd i följd av försummad väghållning.

Angående tillämpningen av BB 25: 1 och 2 stadgades i kungl. resolutionen den 8 januari 1735 på adelns besvär (p. 8),2 att inga andra borde anses för kungs- och allmänna landsvägar än de, som antingen ginge genom landet stapel- och uppstäderna emellan samt vore med gästgivaregårdar försedde, vilka vägar borde »till det minsta» vara 10 alnar breda, eller ock sådana som i landet, där det tarvades, efter vederbörande tingsrätts rannsakning med bedes

1 Jfr 1692 års förslag till BB 30:13: »Där landsväg till och över sund och vatten löper och ej bro byggas kan eller må, så. ock där bro av flod, eld eller annorledes fördärvas och förfaller, där skola. de som bron hålla böra, färja och flotta. hava _,» (1713 års förslag BB 29:15, 1723 och 1728 års förslag * 29:15, 1731 års förslag 26:14). MODEE, Publ. Handl. II 5. 1215.

Underhåll.

samtycke likmätigt lag därefter anlades och försåges med gästgivaregårdar. Övriga smärre vägar, som ginge mellan härader och socknar, till tings—, kyrk0-, kvarn- och marknadsplatser, bruk och sjöhamnar samt andra kända orter, borde därefter, där det icke redan skett, göras blott 6 alnar breda.

Sextonhundratalets ivriga vägbyggnadsverksamhet fortsatte i stegrat tempo under 1700-talet. Resultatet blev ej blott, att de stora huvudvägarna kunde på sina håll jämföras med sina kontinentala förebilder1 utan ock att differentie- ringen i olika kategorier av väghållningsenheter allt mer utvecklades.2

I gästgivareordningen den 12 december 1734 (p. 7) bestämdes, att vägröjning borde ske åtminstone två gånger om året, först när vårarbetet och sedan när bärgseln och höstarbetet vore förbi, då vägarna borde fyllas och höjas med sand och grus, varest sådant kunde finnas samt så förbättras, att vatten på dem ej stannade, till vilken ända, där det kunde ske, diken å båda sidor skulle göras med avlopp därutur, varest nödigt vore. Små buskar på ömse sidor om lands- vägen skulle ifrån yttra kanten av diket till 3 och, där ej dike vore, till 6 alnar borthuggas, på det vägen så mycket snarare skulle upptorkas.s Genom kungl. cirkulär den 13 september 1790 förordnades, bl. a., att med väglagningen bor- de så förhållas att, sedan grus och fyllning om vintern eller vilken tid väg- lottsägare för sig bekvämligast funne, blivit framförd och vid vägen lagd i högar, om våren så snart vårarbetet vore förbi och innan vägen hunnit torka, alla gropar och utskärningar skulle fyllas, där det behövdes, att den allmänna sand- och grusningen ej skulle förrättas förr än i oktober månad, till vilken tid väglottsägarne hade att verkställa densamma, så att vägarna den 24 i sam- ma månad vid då skeende s y n måtte finnas i gott och fullkomligt stånd, samt att om sommaren ingen annan lagning ägde rum än den, som i anseende till ut- skärningar vore nödig. Efter framställning av rikets ständer om ändring i dessa bestämmelser, såsom icke de mest tjänliga och bekväma, stadgades genom kungl. brev den 30 juni 1818 (kungj. genom kammarkollzii kung. % 1818) bland annat, att allmänna vägarnas lagning och grusning därefter skulle verk- ställas blott en gång om året från vårens början till den 1 juli varje år, att väg- synerna över fullbordandet av väglagningen skulle vara verkställda inom den 14 i samma månad, samt att, i händelse innan rätta väglagningstiden några tillfälligheter å ett eller annat vägstycke skulle vålla utskärningar eller sådan skada som genast fordrade bot, väglottsägarne ofördröjligen då borde foga an— stalt om desammas avhjälpande. På ny framställning av riksdagen om änd- rade bestämmelser förordnades genom kungl. kungörelse den 25 maj 1869 ang. ändring i föreskrifterna om tiden för allmänna vägarnas grusning och lagning med upphävande av kungl. brevet den 30 juni 1818, dels att bede var inom sitt län borde, efter landstingets hörande, för allmänna vägarnas fyllning och grusning samt vägsynernas hållande med avseende å skiljaktiga förhållanden

1 Engelsmannen Wraxall, som 1774 reste i Sverige, säger, att vägen mellan Hälsingborg och Stockholm »kan icke överträffas av någon i Europa, icke ens den mellan London och Bath undantagen». HALLEN- DOBFF i Svenska folkets historia IV (Sthlm 1928) s. 183. ' Jfr anf. arb. s. 185 ff. ' Denna. bestämmelse ang. buskars borthuggande gäller enligt övergångsbestämmelserna till 1911 års stadga om skjutsväsendet fortfarande inom städerna.

bestämma den för länet eller särskilda delar av detsamma lämpligaste tid, an- tingen tidigt på våren eller sent på hösten, under iakttagande dock att, i händelse innan rätta "väglagningstiden några tillfälligheter skulle å ett väg- stycke vålla utskärning eller annan skada, som genast fordrade bot, väglotts- ägarne ofördröjligen borde foga anstalt om desammas avhjälpande, dels ock att uti de om vägsynerna utgående kungörelser, vilka skulle minst fjorton da- gar före syneförrättningarna och, där så ske kunde, å två på varandra följan- de söndagar i behörig ordning offentliggöras, borde bestämmas ej mindre da- gen och timmen, då de på varje ställe toge sin början, än även huru stor del av vägen varje dag komme att besiktigas. Dessutom skulle de väghållningsskyl- diga genom kungörelse, som ovillkorligen borde uppläsas å andra söndagen ef— '» ter syneförrättningens slut eller, där gudstjänst då ej ägde rum, å första därpå & följande söndag varunder gudstjänst hölles, underrättas om de vid synen be- E funna brister, med antydan att de, vilkas vägar befunnits ogilla, skulle inom I |

åtta dagars tid hava dem lagade, vid äventyr, om sådant underlätes, att med , den försumlige komme att förfaras efter BB 25: 11. E Enligt BB 25: 7 skulle varje by för (utanför) sina ägor utstaka vinter- Vinteryäg- vägar över sjöar och mossar. Vid stora sjöar skulle skyldigheten åligga hållning” kringliggande socknar. Vintervägen skulle ändras, så ofta behov förelåge, och vakar och råkar utmärkas. Vägen skulle föra förbi dessa eller ock broar läg- gas över. Häradsfogden skulle tillse, att sådant skedde i rätt tid. »Väcker någon notvak vid vinterväg, märke själv den ut», heter det vidare. Dessa be— stämmelser, som knappast åsyftade något egentligt underhåll, tillökades genom gästgivareordningen den 12 dec. 17341 med följande stadgande:

»Efter stort snöfall eller urväder åligger närmaste allmoge å landet och stå- d e rna s in v ån & r e att ofördröjligen skotta de allmänna landsvägar och gator, där så stora snödrivor finnas, att de resande ej kunna bekvämligen fortkomrna.2 Borgmästare och råd i städerna samt kronobetjänterna å landet böra noga tillse att sådant icke försummas.»

V_.._A.._.__,._A__

Landshövdingeinstruktionen den 4 november 1734 erinrar om landshövdingens skyldighet att tillse, att >>vägarna och broarna i rättan tid lagas och uppehål- las, icke allenast sommarvägarna utan ock de som om vintern brukas och be- hövas —— — men för allting, att allmänna stråkvägar över sjöarna utsta- kas med därtill tjänliga grenar och kvistar och de därhos närmast boende bön— der och torpare tillhållas vid laga plikt i rättan tid att försöka, om, när eller var sjöarna bära, på det de resande och särdeles de långvägade måge hava all nödig och tidig rättelse och varning ifrån den dem eljest ofta tillstötande olycka och ofärd». Då oklarhet rådde, vem snöskottningsskyldigheten ålåg, antingen varje Väghållare för den väglett, som han sommartiden skulle underhålla, eller ock »den närmaste allmogen», stadgades genom ett kungl. brev den 11 maj 1786, att dylik skyldighet, till snöskottning eller plogning, ålåg vederbö- rande väglottshavare. I följd av svårigheterna för avlägset boende att full-

1' Monäs II 5. 1136 f. ' Den %; 1759 biföll K. M:t en hemställan av landshövdingen i Västerbottens län om tillstånd att inskränka. den plogade vägbanans bredd till 4 alnar. ELEBS, Väghist. II nr 132.

göra denna sin skyldighet, då vägarna voro stängda av snö, utfärdades den 13 sept. 1790 en kungl. förordning angående vintervägar. Enligt denna skulle ploglag inrättas av de närmast allmän väg boende hemmansägare inom varje socken och härad. Varje hemmansägare skulle tilldelas visst stycke att vid- makthålla med plogning och skottning och därför njuta betalning av häradet eller socknen, eftersom vägens längd och beskaffenhet påkallade. Isvägarna synas dock aldrig hava ingått i ploglagsregleringarna.1 I kungl. brev till kam- markollegium den 10 maj 1815 stadgades, att den, som åsidosatte skyldigheten att vid inträffande snöfall förrätta plöjning och skottning, gjorde sig förfallen till böter (3 rdr 16 sk. b:co). '

Häontande I BB 25:12 stadgas rätt för väghållningsskyldiga att taga sand och ris azavåggbå/åg- till landsväg, »där det närmast finnes» d. v. s. även å enskild mark, och av väglagnings- allmänning virke, »som tarvas och utmärkt varder».

(mmm Detta stadgande befanns snart för vidsträckt, emedan den skattskyldiga jorden därigenom »kunde göras onyttig och jordägaren försättas i ett betyd- ligt lidande».2 Genom kungl. brev den 25 nov. 1802 samt kammarkollegii därpå grundade cirkulär »rörande sandtägt till allmänna Vägarnas u n d e r hå l- la n d e» den 5 april 18033 förordnades därför, att, då vägbyggare ville hämta sand å andra hemmans inä g 0 r, åkergärden, ängar och hagar, jordägaren borde däröver förut ofelbart höras och, i händelse av motsägelse, därmed på enahanda sätt som med åverkans mål efter lag förfaras, samt alla stridigheter om v ä g la g 11 i n g 5 ä m n e n s tagande tillhöra domarens i orten prövning, till utrönande huruvida de mot slik rättighet förebragta skäl kunde däremot verka något lagligt och gällande hinder, parterna dock obetaget att, i den ordning lag föreskreve, söka rättelse i domstolens beslut, om de ansåge sig där- till befogade. Rätt att för vägbyggnaden taga sand å skog och utm ark kunde eller borde däremot icke vederbörande v ä g l a g nin g s s k y 1 di g be- stridas, då det skedde i den ordning och på det sätt, att sandgropar ej på flera ställen öppnades, så länge den redan upptagna lämnade nödig sandtillgång och icke funnes för nära vägen inrättad, så att olyckor kunde därigenom upp- komma. bede ägde därför, var i sitt län, att utse sådana ställen, där tjänliga ämnen till väglagning utan någons förfång bekvämligast kunde avhändas och tillika meddela de föreskrifter, som vore nödiga att därvid iakttaga. I an- ledning av hemställan av rikets ständer förordnade Kungl. Maj:t den 8 febr. 1825 (kammarkollegii cirkulär den 4 mars s. å.),' att, i den händelse då något och lagligt gällande hinder mot grus- och sandhämtning å inägor och hagar prövades förekomma, så att den icke utan verklig skada för jordägaren där kunde ske, samt dessa v ä gl a g nin g s ä m n e n icke heller å skog och utmark för väglottsägare funnes att tillgå på det lämpliga avstånd eller av den beskaffen- het, att de kunde begagnas, häradsrätten ägde att på väglottsägarens begäran,

* Väglagskommitténs betänk. 1880 s. 213. ' Väglagskommitténs betänk. 1880 s. 161. ' Se under BB 25:12 i senaste laged. (ed. Skarstedt.) ' Se under BB 25:12 i lagad.

"! t

efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning, bestämma varest och på vad sätt, å inägor och hagar, sand och grus tjänligast och till minsta skada för jordägaren finge, emot utsatt skälig ersättning åt honom, av väglottsägaren avhämtas. Genom kungl. brev den 16 febr. 1838 (kammarkoll. kungörelse den 12 april s. å.) föreskrevs, att frågor om grustäkt å skog och utmark för väg- lagning skulle, i enlighet med vad om grustäkt å. inägor funnes stadgat, tillhöra domstols upptagande och prövning.

Genom kungl. brev den 20 april 1817 bestämdes, att till allmänna byg g— n a d e r sten finge avhämtas å. kronans allmänningar men ej å andras enskilda ägor.1 Bestämmelsen, som, på sätt nedan omförmäles, i för landsbygdens del ändrad form återgår i 1891 års väglag (33 %) kompletterades år 1905 med ett medgivande (k. kung. 2/G 1905) för väghållningsskyldig att för allmän vägs u n d e r h å 11 å jordbruksdomän utan ersättning taga sand, grus eller sten, där domänstyrelsen prövar sådant kunna ske utan olägenhet för dylik egendom. Beträffande de ännu i början av 1800-talet under begreppet kronoallmänningar hänförliga häradsallmänningarna hade i % 3 av skogsordningen den 1 augusti 1805 stadgats, att häradsallmänning ej finge tillitas till allmänna eller enskilda behov uti annat härad, såvida ej särskilda resolutioner så medgåve, och före- skrevs i % 11 av skogsordningen den 29 juni 1866, som överförde dem till me- nighetsallmänningarnas kategori, att av allmänningens avkastning skulle un- dantagas det virke som erfordrades till broar och andra för häradet gemen— samma byggnader, varefter den behållna avkastning, som sedermera återstode, årligen skulle fördelas mellan samtliga delägare efter oförmedlat hemmantal.2

Genom kungl. kung. den 11 oktober 1864 (nr 72) ang. rätt att hava g rin d å allmän lands- eller häradsväg stadgades, att å dylik väg finge, med undantag för de ställen, där sådan väg korsades av järnväg eller kanalled, grind därefter icke uppsättas med mindre bede lämnade tillstånd därtill. Vid skeende vägsyner borde tillses, huruvida å angivna vägar befintliga grindar, vilka ej ingått i beräkning i gällande hägnadsdelning, kunde utan synnerlig olägenhet för jordägare utdömas, samt med förslag härom till bede inkomma, varefter bfdn, sedan vederbörande hörts, ägde förordna att grind, som ej ingått i beräk- ning i gällande hägnadsdelning eller eljest prövades vara för inägors fredande oundgängligen nödig, skulle inom viss lämplig tid borttagas. Då hägnads häl- lande i fredgillt stånd icke erfordrades under alla tider av året (K.F. 21/12 1857 % 17), borde, med hänsyn till särskilda orters olika förhållanden, bfdn be— stämma, vilken tid av året de grindar över allmän lands- och häradsväg, som tillätes kvarstå, skulle hållas öppna samt utsätta vite för underlåtenhet att ef- terkomma sådan föreskrift. Genom k. kung. den 23 maj 1924 ang. v a r n i n g s- märken och säkerhetsanordningar m.m. vid korsningar i samma. plan mellan järnväg och väg (nr 318) hava meddelats bestämmelser om hållande

_ * Se närmare AF UGGLAS,P. M. ang. hämtande av väglagningsämnen &. annans mark (Vägkommis- sionens betänk. 1916 I:2 bil nr 5 s. 75 ff). ' Jfr sid. 95f nedan.

Grindar och ma dra säkerhets—

anord- magar.

i trafiksäkerhetsintresse av grindar, bommar, ljussignaler, ringklockor och var- ningsmärken (kryssmärken).1

Väg-kg? Till återgäldande av färj- och brobyggnadskostnader fingo vanligen färj- pc:nningdl'. eller bropengar uppbäras, ej sällan i form av utarrendering; för färjor var detta det normala.2 Taxor för broar och färjor synas stundom ha fastställts av landshövdingarna.3 Normalt tillhörde dock detta Kungl. Maj:t, varför ansökan om rätt att uppbära bropengar ofta skedde före företagande av brobyggnad.4 Men även för trafikering av vägar förekommo, ehuru mera sällan, avgifter, v ä g p e n n in g a r. Under förra hälften av 1800-talet blev detta vanligare. Särskilda bolag bildades för vägbyggnaders utförande och finansierande genom vägpengarf Detta har synbarligen sammanhängt med att väghållningsenheter- na på landet saknade utbildad kommunkaraktär. De ökade tekniska kraven på vägarnas beskaffenhet gjorde vägbyggnadernas utförande med »samlad hand» av de väghållningsskyldiga allt mera otillfredsställande och krävde penning- förskott, som det ofta var svårt att få hemmansägarna att sammanskjuta.

Statsbidrag. Väg- och brobyggnader understöddes ej sällan av statsverket, särskilt då militära skäl så påkallade, ej blott genom ersättning till markägare för av- stådd vägmark. Statens intresse av förbättrat vägväsen föranledde under 1700-talet vid många tillfällen direkta anslag av statsmedel till väg- ochbro- byggnader såväl å landet som i städer.6 Stundom meddelades lån (»förskott»)

* Ang. beskaffenheten av varningsmärken se k. kung. 12/, 1931 (nr 252). * Se BRANTING, I s.-_218 ff. (Broar, bropenningar); 455 ff. (Färjor, fårjning). Jfr ELERS, Väghist. II nr 144 (Kalvsbro i Alvsborgs län är 1764, ej utan.).

' K. res. 3/, 1735 (Halmstad) se nedan sid. 21 not. 2. ' Den "/, 1802 beviljade Kungl. Maj:t Lidingö hemmansägare koncession å. en flottbro mellan Lidingö— bro värdshus på södra Djurgården i Stockholm och Larsberg på Lidingön, med rätt för brons ägare att uppbära broavgifter av trafikanterna. Bron, en föregångare till den nuvarande Lidingöbron, utför- des av ett för ändamålet bildat aktiebolag. Se ock bedes i Göteborg beslut 31], 1853 (Kungälvs färja).

5 Genom Kungl. brev "I, 1805 anbefalldes bede i Göteborgs och Bohus län gå. i författning om an- läggning av en ny tjänligare allmän väg mellan Göteborg och Landvetters gästgivaregård samt »av enskilda personer genom aktier bereda ett bolag», som skulle förskjuta medlen därtill med rättighet för bolaget att efter fastställd taxa uppbära en viss vägavgift, vilken komme att upphöra så snart aktie- ägarne återfått kapitalet med 6 % årlig ränta,. Ett dylikt bolag erhöll sedermera koncession å anlägg- ningen genom k. br. 17/12 1822. KM:t medgav 22/, 1852 vederb. väghålh1.skyldiga att t. v. uppbära vägpenningar & chaussévägen Lund-Kalman. Genom k. br. ”I. 1857 berättigades de väghållningsskyldiga i landskapet Härjedalen, vilka underhöllo en för det allmänna anlagd genom obebyggda fjälltrakter gående väg (Funäsdalens by i Tännäs szn riksgränsen mot Norge), att för bestridande av underhållskostnaderna intill slutet av 1866 uppbära avgifter enl. taxa av dem, som vid resor till eller från Norge begagnade vägen. Fr. o. m. 1867 utgick i stället statsanslag för ändamålet (k. br. "/, 1866, ”lim 1884, "], 1889, _21/. 1895). Jfr k. br. "],, 1838 (Filipstad-Finshyttan) och 2'I, 1840 (Göteborg-Klippan genom Örgryte) ang. rätt för särskilda bolag att uppbära vägpenningar. " ELERS, Väghist. I s. 160, fr. postöverskottsmedel (Rädsprot. "], 1757, f. 498, samt 1'I, 1759 p. 114); 11 nr 4, 1720 »b_rons reparerande över Göta älv i Göteborgs län» m. fl.; II nr 135, bro vid Nykvarn 1760; nr 136, bro vid Alvkarleby 1760; nr 202, Riddarholmsbron i S t 0 0 k h 0 l m 1771; nr 204, K & r 1 s- k r o n a landbroar 1774; nr 211, S k & n 11 in g e stenbro 1772 (ifrågasatt anslag gm stambok över hela riket avslaget); nr 93, 1754 (rådsprot. "'I-,) avslogs ansökn. av magistr. i U p p 5 al a om anslag av virke från kronopark till dombron i staden, »enär magistraten borde vara betänkt att nu hellre en gång för alla lägga denna bro av sten»; nr 262, 1786 (rådsprot. ”"/,) bifölls en ansökn. om utsyning av regale. vrakekar för vidmakthållande av Långebro och Torsebro i Kristianstads län; 111, Södermanl, Stora bron i N y k ö p in g 1728, 9 000 d:r av stora, sjötullsmedlen. —— Invånarne i Höks härad fingo till byggande av L 8. h 0 1 111 s bro av statsmedel ett förskott ä. 2 000 d:r szmt med villkor att bron skulle byggas av sten och förskottet ersättas såväl genom brotullens avstående till kronan som genom särskilda sammanskott av häradets allmoge. K. br. ls/n 1774 till kammarkoll. och statskont. (civilexp.).

av kronan.1 I övrigt; torde väg- och brobyggnader, som förekommit under 1700-talet, hava, i den mån ej bro-(och väg-)penningar samt naturaprestatio- ner räckt till, bekostats av uttaxerade medel.2

Såsom ovan erinraits höll Vänersborgs stad på grund av särskilt åtagande Särskilda * Rånnums bro i Väne härad. År 1727 åtogo sig Lil/nds stads äldste att under- Skyldigheter hålla landsvägen mellazn Söderport i Lund och Höjebro i Knästorps socken i Bara Sååå? härad (löpande genom Szt Peters klosters och Lunds socknar i Torna härad).3 I än högre grad hade landsbygdens väghållningsskyldiga motsvarande åliggan- den inom städernas områden.” En dylik skyldighet kunde emellertid också upphöra. Den hemmanen i Blekinge län åliggande skyldigheten att hålla två av Karlskrona stads broar5 upphävdes år 1755, sedan vattnet, över vilket bro- arna förde, igenfyllts och väg anlagts däröver.5 Genom kungl. res. den 6 mars 1844 befriades Östervåla m. fl. socknars i Salbergs fögderi och Altuna m. fl. sooknars i Väsby fögderi väghållningsskyldiga från skyldigheten att bidraga in natura till underhåll av Broddeskogsvägen inom Sala stad men ålades i stället att såsom bidrag till underhållet utgiva lösen för 4 kappar spannmål efter markegångspris att levereras till Sala stads magistrat »för att tillgodokomma staden, som däremot skulle ansvara för vägens framtida underhåll och därå befintliga broars framtida underhåll, så långt vägen över Sala stads mark sig sträcker».7 Den 21 juni 1880 ålade bede i Norrbottens län Luleå stad att jämlikt stadsfullmäktiges åtagande —— för färjningen över Lule älv uppehålla. och vid Bergnäset (i Nederluleå socken) å plats, som skulle av tingslaget upp- låtas, uppföra en stugbyggnad till bostad för färjkarl samt anskaffa färjkarl och färja. Denna byggnad och färja skulle av staden framdeles underhållas, och skulle färjkarlen för framtiden avlönas av staden.3

Differentieringen av vägkategorierna i landsvägar, häradsvägar och sock- Väghåll- nevägar (resp. broar och färjor) gav möjlighet att låta det områdes fastigheter ”22%”?221" deltaga i kostnaden för en viss väg, som hade huvudsaklig nytta av denna. bestämning

1 ELERS, Väghist. II nr 162 (Kvistrums bro i Gbgs och Bohus län år 1764); nr 168 (Falkenbergs bro år 1764); nr 174 (Nykvarns bro 1764). ' K. res. 8/1 1735 på. adelns besvär (Östra bryggan i H 8. l 111 s t a d). ELERS, Väghist. 11 nr 209 (Nju- runda bro, V. Norrl. 1. 1774), nr 216 (Värnamo stora äbro 1775), nr 273, (Högebro vid Ku n g älv 1789, rädsprot. 5], s. 194). Monas Vz3218 (L a h 0 1 ms bro, k. res. på allm. besv. ="/,, 1752), 11:1399 och IX:320 (F alk e 11 b er g 5 bro, k. res. på allm. besv. "], 1739 och 22/3 1770). ELERS, Väghist. III (Uppl., Åsunda och Trögds h:d). Enens, Väghist. II nr 273 (1789 rådsprot. ”l. s. 194 Högebro mellan K u n g ä lv och Bohus fästning) brotull för 12 års tid. Den år 1755 byggda stenbron vid Ekol- sund var 1712 utarrenderad för 400 d:r s:mt med rätt för arrendatorn att uppbära bropengarna enl. taxa. 3 Rådsprot. 5], 1767 (civilexp. s. 906), kammarkoll. ut]. "/, 1766. Redan 1704 synes staden Lund ha hållit ifrågavarande väg. Jfr s. 31 nedan.

' Se sid. 29 not. 1 nedan. 5 Se ovan sid. 13. ' Kungl. res. 15/ , 1755 (jfr kammarkoll. u. utl. 12/ 5 1755). Såsom skäl angavs i den kungl. resolutionen, att »desse 2:ne jordbroar numera äro uppfyllte och väg dära gjord samt äro inom Karlskrona stads staket belägna», samt att »lagen jämväl uti 25 kap. 8 5 Byggn. B. förmår, det Städerna böra hålla deras broar så långt deras ägor räcker».

7 Civilexp. ” Anledningen till att staden ensam åtog sig färjhållningen torde, såsom magistraten uttryckte sig i avgivet yttrande, hava. varit »de fördelar, som skulle beredas genom den livligare samfärdsel med be- ;olknin en på södra sidan av Lule älv, vilken utan tvivel skulle komma att genom väganläggningen ramk as».

Besvär-gts fördelning inom enheterna.

Man var härvid ej heller bunden vid den existerande offentliga indelningen. Vissa socknar inom ett härad, vissa härad inom ett län, ja till och med flera län eller delar av socknar kunde — dock med undantag för städer —— sammanställas till en väghållningsenhet beträffande viss väg.1 Vid förhandlingar, som i all- mänhet höllos inför domstol men stundom inför bede, synas, där väghåll- ningsenheten var större än ett härad, de väghållningsskyldiga hava represen- terats av härads- eller sockenvis valda ombud.2 En allmän väg kunde ej blott överföras från en till en annan kategori t. ex. från sockenväg till häradsväg eller tvärt om utan ock avföras såsom sådan, avlysas, indragas, »förläggas», eventuellt förklaras för enskild (byväg eller gårdsväg).3

Vad angår Vägdelningen skulle enligt kungl. res. på adelns besvär den 8 januari 1735 (p. 8) av vederbörande häradsrätter lagligen undersökas, huru stor andel av kungs- och allmänna landsvägarna eller de övriga härads- och sockenvägarna vart hemmans åbo, efter öre och örtug eller hemmantalct, med vägröjning borde underhålla, vilka broar borde anses för socken—, härads- eller landsbroar samt huru stora broar borde underhållas av dem, som hölle viss väglott. Landshövdingarna hade att, enligt lag, resolutioner och sina in- struktioner, fastställa vägdelningarna, vilka jämlikt ett kungl. brev den 28 sept. 1757 borde förrättas i oktober och mars månader, då marken merendels vore har, men i annat fall så. snart väderleken det tilläte om våi- och hösttiden. Då endast hemman hade väghållningsskyldighet, voro från väghållningsbesvä- ret befriade bruk, kvarnar och lägenheter ävensom, på grund av särskilda pri- vilegier, lotshemman samt säterier i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Enligt ett kungl. brev den 28 september 1790 skulle vid nya vägdelningar för— medlade hemmantalet tillämpas. Underhåll verkställdes allmänt efter vägdel- ning. Nyanläggningar synas däremot vanligen ha verkställts »med samlad hand», där entreprenad ej kom till stånd. Enligt en kungl. kungörelse den 27 nov. 1845 skulle bede, där anläggning av ny Väg prövades nödig, förordna om vägens indelning å dem, som enligt lag och författningar funnes pliktiga

' ELERS, Väghist. II nr 75: Vid bro- och vägdelning 1723 ålades Loshults socken att bygga och underhålla Hassleröds bro, vilken av socknen ombyggdes 1746. Härefter anhöllo sockenborna om be- frielse att hålla denna bro såsom ej på. allmänna vägen belägen. Landshövdingen anförde, att de som betjänade sig av vägen borde underhålla den. Bron borde, såsom belägen 2 mil från Loshult, måhända byggas av Osby och Hästveda socknar, som vore belägna omkring densamma. Den 4 sept. 1747 förkla— rade KM:t, att de som begagnade sig av bron borde underhålla den. När den skulle ombyggas, borde landshövdingen bemedla, att de som vore så långt bort belägna som Loshult ejmätte för mycket besväras därmed. —— II nr 228: Genom kungl. res. 21/ , 1778 förklarades, att då Skyllerstavägen å ena sidan funnes belägen i Skyllersta härad, men Hällestads bergslag å. andra sidan droge största nyttan därav vid av- hämtande av ved från allmänningen, skulle invånarna i Örebro län och Östergötlands län till hälften vardera i fullkomligt stånd sätta och sedan framgent underhålla sträckningen av denna väg (rädsprot. ”]B 1778). Il nr 245: Genom kungl. res. 19/ 5 1782 (rådsprot. z']. s. å..) förklarades beträffande den på. bekostnad av Åtvidabergs kopparverk anlagda s. k. Adelsvägen mellan Åtvidaberg och Söderö säteri i Östergötland, att som vägen icke anlagts till vinnande av kommunikation städer emellan, ej heller vore nödig för resande, som ä ömse sidor kunde betjäna sig av redan inrättade landsvägar, utan förnämligast gagnade kopparverket och de socknar, som blivit säsom bergslag detsamma anslagna, kunde den ej anses för allmän väg, som borde underhållas till 10 slnars bredd, utan borde som härads- väg underhållas till 6 alnars bredd.

Se vidare BRANTING, III, s. 456 ff (under vägar och broar). ' Se akten till kammarkoll. utsl. 12], 1903 aug. Kungs- eller Kanslibron vid Örebro slott. ** ELERS, Väghist. II m: 237, 246, aug. Tottesundsvägen i.Vasa län, som anlagts av länet, sedermera. ansetts för sockneväg och slutligen förklarats såsom vissa byars enskilda väg (åren 1780—1782).

att densamma röja OChl underhålla. Däremot fanns icke stadgad någon skyl- dighet att vid ny vägdelning å gammal väg söka förordnande av bede, om ock så i regel torde ägt rum.1 Vägdelning verkställdes i allmänhet av lant- mätare, som mot ersättning voro skyldiga härtill, om de anmodades.” I brist på lantmätare kunde dock enligt ett kungl. brev den 18 november 1789 Väg- delningar ske av andra, såsom läns- eller nämndemän i orten eller sockenskri- vare.3

N yb y g g 11 a d e I av vägar och broar torde alltså i allmänhet, i den mån tungan därav föll å hemmanen, ha fullgjorts »med samlad hand». Fördel- ningen de väghållningsskyldiga fastigheterna emellan av u n d e r h å 1 l e t reglerades däremot genom föreningar eller v ä g (1 e 1 n i n g a r, som i regel förrättades av lantmätare och i allmänhet torde i enlighet med 1735 års resolu- tion ha fastställts av bede.&

»Landsväg skall läggas i länet, där den tarva-s, och läte Konungens befall- ningshavande vid tinget ransaka, var den jämnast och genast göras kan», he- ter det i BB 25: 1 i '1734 års lag. Sextonhundratalets praxis att låta de ad- ministrativa myndigheterna, särskilt landshövdingarna, söka i godo förmå me- nigheterna till nyanläggningar hade visat sig fruktbar, och nästa steg, att giva landshövdingen beslutanderätt ej blott beträffande uppehållande av gamla utan ock i fråga om anläggande av nya vägar, var en naturlig konsekvens av utvecklingen.

Tillsynen över väghållningsbesvärets fullgörande å landet är enligt 1734 års lag fördelad mellan domstolarna och den civila förvaltningen. Ingripan- det från den centrala statsförvaltningens sida daterar sig, på sätt ovan vi- sats, från 1500-talet och utvecklades ytterligare under 1600-talet. Med fri- hetstidens ingång erhålla landshövdingarna beslutanderätten (i första in- stans).5 Enligt landshövdingeinstruktionen den 4 nov. 17346 (p. 15) —— här- med överensstämmer den provisoriska instruktionen den 16 okt. 1723 —— skall landshövdingen vaka över att på landet och i städerna sommar- och vintervägar- na och broarna i rättan tid lagas och uppehållas, för vilket ändamål befall- nings-, läns- och fjärdingsmännen samt landsgevaldigern skola årligen och i rätt tid se till att de uppröjas och lagas, »börandes vid b r o- o ch v ä g 5 y'n jäm- te kronobetjänterna, tvenne av nämnden vara tillstädes». Framför allt borde tillses, att allmänna'stråkvägar över sjöarna utstakades med därtill tjänliga grenar och kvistar och »de därhos närmast boende bönder och torpare» till- hållas i rättan tid undersöka, om, när och var sjöarna bära eller icke bära.

1 Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 182. ” Skiftesstadgorna %, 1827, 1 kap. 11 5 och 9/,1 1866, 11 5. 3 Jfr väglagskommitténs betänkande 1880 s. 183. ' Första vägdelningen i Kopparbergs län skedde år 1693 och samma år i F alu stad; ELERS, Väg- hist. IV (Dalarna pag. 8). Ang. delningar under 1700-talet i andra län, se &. saml. V, Östergötland; VIII, Gästrikland, Hälsingland. ** Jfr k. res. "l., 1731 på allmogens allm. besvär p. 20: »Allmogens begäran om förskoning för åt- skilliga vägar och broar, varmed de emot vanligheten skola besväras, remitterar K. Maj:t till veder- börande landshövdingar, som, enär allmogen sig om ändring angiver, låta därom ransaka vid tingen och sådant rätta, om allmogen emot lag och förordningar är förnär skett.» (MODEE II s. 878.) ' MODEE, II 5. 1071 ff.

Processuella

Tegl OC

ler (beslut kontroll).

»Landsväg skall läggas i länet, där den tarvas», heter det i BB 25: 1 och skall, där ny väg erfordras, genom bedes försorg vid tinget rannsakas, »var den jämnast och genast göras kan»; och skola till vägen tagas »de ägor som möta och föreligga utan att någon det vägra må». Enligt BB 25: 8 skulle det åligga bfden att vårda sig om, att den ene ej betungades mera än den andra vid väghållningsbesvärets fördelning (»Var skall sitt skifte få efter den del han i by äger, och som det för allom lägligast faller, och ligge där Konungens befallningshavandes vård å, att den ene ej mera betungas än den andre»). Häradsfogde hade att utöva tillsyn, att den i BB 25: 7 stadgade allmänna vinterväg över sjöar och mossar utstakades i rätt tid och jämlikt 25: 11, att den, som hade ogill väg eller bro, bättrade bristen. Om bättring ej skedde, skulle bristen bättras för lega och uttagas av den, som tredskades. Samma makt ägde borgmästare och råd, där stadens väg ej bättrades. Den som hade ogill väg och kallades till »vägröjning och brobyggnad», den ovan' omförmälda vägsynen, men ej komme å utsatt dag skulle böta tre daler. (Vägsyneförrät- tare som uteblev skulle böta dubbelt.)

Med dessa föreskrifter torde ursprungligen hava avsetts, att landshövdin- gen ägde avgöra, när ny väg mellan vissa orter skulle läggas, och, i överens- stämmelse med förut gällande rätt, häradsrätten bedöma, vilka fastigheter skulle tillsläppa jord och huru väghållningen skulle fördelas å fastigheterna. Sedan så skett, ålåg det den civila förvaltningen övervaka, att vederbörande fullgjorde sin skyldighet på ett riktigt sätt såväl i avseende på prestationernas beskaffenhet som deras fördelning.1 Utvecklingen torde dock rätt snart hava fört därhän, att ärendet i hela dess vidd av häradsrätten med dess utlåtande u n d e r s t ä 1 1 d e s bede, som därpå meddelade slutligt utslag i alla av- seenden.2 Stundom förekom dock, att bede (1 e l e g e r a d e avgörandet till

1 Jfr L.K:s prot. "I, 1735 (förarb. t. 1734 års lag III:344): »Först discuterades om vägar och broar, att ifall landshövdingen resolverar om nya vägars och broars anläggande, varuti någon tvist inlöper om proportion av mera eller mindre ägor därtill, så börer sådant till hovrättens rättande, men om full- görande av det, som förr legaliter fastställt är, det börer till kammarkollegium». År 1733 förelåg L.K:s sista redaktion av BB (1731 års), vilken, med undantag av några smärre för denna fråga oväsentliga ändringar, överensstämmer med den utformning, lagtexten fick i balkens 25 kap. K. res. I**], 1735 på. adelns allm. besvär (p. 8): »— —— -—- Ang. vägdelningen, så. vill Kungl. Maj:t, att av vederbörande häradsrätter lagligen undersökes, huru stor andel av kungs- och allmänna landsvägarna eller de övrige härads- och socknevägarna vart hemmans åbo efter öre och örtug eller hemmantalet med vägröjning underhålla bör, samt vilka broar för sockne-, härads— eller landsbroar komma att anses, och huru stora broar av dem böra underhållas som väglotten tilldelt är. Varefter landshövdingarna hava enligt lag, resolutioner och deras instruktioner att fastställa vägdelningen.» Sedan bede i Västernorrl. län fäst sin uppmärksamhet på. frågan, »huruvida den farväg, som länge blivit nyttjad och går ifrån Sundsvalls stad förbi Sidsjö och Böle byar i Selångers socken —— rätteligen Sundsvalls stad —— till Allsta by uti Tuna församling och vidare inpå. allmänna vägen till Tuna kyrka kunde uppbrytas och iståndsättas till allmän väg och underhållande framgent», hördes allmogen i fög- deriet inför Njurunda häradsrätt, varjämte häradsrätten själv den 16 nov. 1773 avgav yttrande. bede prövade i utslag 23/m 1777 »med häradsrätten skäligt att denna väg hör, till communicationens närmare befrämjande emellan landet och staden Sundsvall till allmän farväg iständsättas och underhållas på- sätt som tingsrätten föreslagit och det så länge därutinnan ej kan annorlunda förordnat Varda». Detta beslut avsåg uppenbarligen icke stadens jurisdiktionsomräde. År 1811 anhöllo nämligen bya- männen i ovannämnda byar i Tuna socken hos bede om åläggande ej mindre för Sundsvalls stad än även de till staden hörande byarna Böle och Sidsjö, vilka jämväl begagnade sig av ovannämnda väg, att vid vite uppbryta och iståndsätta den del därav, som omgåves av deras ägor, eller från Medskogs- bron fram till staden av vilken sträcka omkr. 1/ , mil mellan Medskogsbron och Böle ännu vore obruten och så. obanad, att den icke kunde anses för annat än en ridväg och icke någon allmän farväg. Magi— straten i Sundsvall anförde å. borgerskapets vägnar bl. a., att magistraten ansåge lämpligast, om någon

häradsrätten.1 Vägdelmingar förrättades, såsom ovan nämnts, i regel på för- ordnande av befallningrshavanden genom lantmätare.z

Över vägsyner och vägdelningar, vilka senare skulle av förrättningsman underställas bedes prövning, kunde otvivelaktigt besvär anföras hos bede. Besvär över bedes beslut fördes i vanlig för ekonomimål stadgad ordning hos kammarkollegiet och därifrån hos Kungl. Maj :t.3 Med tidens frihet i avse- ende ä kompetensregleringen administrativa myndigheter emellan;1 särskilt i fråga om ekonomimål, voro landshövdingarna hänvisade att i tveksamma fall förfråga sig hos kammarkollegiet,5 och i frågor av principiell natur (t. ex. . vägs egenskap av allmän eller enskild) eller om större utgifter (t. ex. brobygg- nader av sten) synes kollegiet ofta hava underställt dylika ärenden Kungl. Maj:t för meddelande av beslut.6

Genom kungl. förordningen den 19 februari 1824 ang. tillägg till BB 25: 1 gjordes ifrågavarande bestämmelse i sagda lagrum tillämplig även 5. de nya vägkategorierna: »Samma lag gälle även för väg till hamn, lastplats, varu— nederlagsplats samt mellan segelleder, båtleder och flottleder, ävensom för väg till alla sådana ställen, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändighet.» Genom kungl. kungörelse den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor rörande nya väganläggningar till hamn, lastplats, varu- nederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom, angå— ende lucka och öppning ä broar över sådana farleder föreskrevs: De frågor, som rörande dylika väganläggningar uppkomma, skola, i likhet med vad om nya allmänna vägars inrättande föreskrivet är, göras anhängiga hos Konun- gens befallningshavande, vilka,_ sedan behörig undersökning i alla delar, så—

överenskommelse mellan borgerskapet i staden och sökandena om vägens röjande och vidmakthållande kunde träffas. Sedan häradsfogden ifrågasatt »om icke Sidsjö och Böle samt Nocksta och Granlo jordägare, som lyda under Sundsvalls stad, borde genom magistratens föranstaltande i detta mål höras», hänvisade bede den 4 dec. 1811 målet till häradsrätten, som hade att »höra samtliga vederbörande samt — — — hemställningsvis yttra sig rörande egenskapen av den egenteligen ifrågavarande väg- sträckan mellan Sundsvalls stad och Medskogsbron än över den enes eller andres skyldighet att samma väg till en del uppbryta samt i övrigt förbättra och framgent vidmakthålla», varefter sedan sökandens. inkommit med ny skrift jämte domstolens protokoll och betänkande, bede ville i målet huvudsak- ligen utläta sig. Emellertid träffades i målet den 21]! 1812 förening mellan deputerade för staden samt Böle och Sidsjö å ena. samt sökandens. å andra sidan, vilken förening, mot vilken magistraten icke hade något att erinra, av bede 117/, 1812 gillades och stadfästes »till parternas ömsesidiga efterrättelse». Enligt föreningsskriften skulle byarna ansvara för vägens uppbrytande och vidmakthållande till Med- skogsbron samt brons uppbyggande och underhåll till hälften samt »stadsborna tillika med byarna Sidsjö och Böle» åtaga sig att uppbryta och vidmakthålla vägen från Böle till Medskogsbron ävensom att bygga och underhålla halva bron.

Vidare ELERS, Väghist. VIII. redog. nr 24 för Hälsingtuna och Idcnors socknar. 1 Emms, Väghist. VIII redog. nr 24 för Hälsingtuna och Idenors socknar. bedes remiss H/" 1766 och H.B.:ns lagakraftv. utslag M/11 1767 ang. väg fr. Rästa by till Forssa kyrka m. m.

Lantmätaren J. J. Norrbohm förrättade 1827—28 efter bedes förordnande »ny och laglig delning» av staden Ulricehamns allmänna landsvägar.

3 Instr. för k. koll. ”I", 1734 p. 2: nu)—— —— Därjämte åligger cammarcoll. att såvida vårda sig om landsvägar, broar, färjestäder och gästgiverier, som vederbörande landshövdingar finna sig föranlåtne därom förfrågningar hos oollegium att göra eller över någon landshövdingens resolution varder klagat, då slike besvär uti cammarcollegio böra avgöras — _.» 4 Jfr A. B. CARLSSON: Den sv. centralförv. s. 160. ' Se ovan not. 3. ' Ex. Enens, Väghist. 11 nr 160 (Brattås stenbro i Göteborgs och Bohuslän 1764), nr 185 (fråga om karaktär av allmän väg å, vägen fr. Kvistrums bro i Bohuslän till Västra Ed &. Dal, rådsprot.

lv, 1767).

väl om behovet och nyttan av väganläggningen och huru densamma må äga rum, som ock angående den ersättning, vartill enskilda hemmansägare för för- lust av ägor, som till vägen åtgå, kunna vara berättigade, vid häradsrätten i orten, i alla vederbörandes närvaro, blivit hållen och häradsrätten dess betän- kande därom meddelat, böra målet lagligen pröva och avgöra, varefter med klagan över Våra bfdes beslut kommer att i den ordning, för andra allmänna vägfrågor stadgad är, förfaras.

Med tillkomsten av den första expropriationsförordningen, kungl. förord- ningen den 20 november 1845 om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov, skedde en ändring av bestämmelserna i BB 25: 1 och sistanförda kun— görelse, dels därutinnan att Konungen skulle i varje särskilt fall, då fråga var om avstående av mark till väg eller bro, meddela tillstånd till expropriation, varefter bestämmandet av ersättningen skulle ankomma på särskild nämnd ef- ter förhandling vid allmän domstol, dels ock i vad angick sättet för bestämman- de av jordägarens ersättning m. m. Genom en kungl. kungörelse den 27 no— vember 1845 (»ang. vissa föreskrifter i anledning av vad om jords eller lägen- heters avstående för allmänt behov är vordet förordnat») gåvos därefter ut— förligare bestämmelser angående vad som skall iakttagas vid uppkommande frågor om anläggning eller förändring av allmän väg. Denna kungörelse stad- gar i %% 2 och 3:

»Uppestår fråga om anläggning av allmän väg eller om förändring av anlagd vägs egenskap av enskild, sockne-, härads- eller landsväg, och ifråga- sättes därvid tillökning i eller förändrad indelning av menighets allmänna väghåll- ningsbesvär, då skall ansökning därom göras hos Vår befallningshavande i länet, som låte, då frågan rörer landet, vid häradsrätten i orten och, då den rörer stad, vid behörig stadsrätt därstädes, i vederbörandes närvaro undersöka behovet och nyttan av vägen, ävensom, då så erfordras, var den jämnast och genast göras kan, samt angående ersättningen för den till vägen behövliga jord eller lägenhet; var- efter och sedan rätten betänkande i ämnet avgivit, Vår befallningshavande pröve, huruvida vägen såsom sockne-, härads- eller landsväg tarvas eller eljest såsom le- dande till hamn, lastplats, varunederlagsplats eller emellan segelleder, båtleder eller flottleder m. m. är för varutransporter av allmän nytta och nödvändighet, i vilket fall Vår befallningshavande, jämte bestämmande, så vitt sådant erfordras, var vägen skall läggas, förordne om vägens indelning å dem, som enligt lag och författningar finnas pliktiga att densamma röja och underhålla. Över Vår be- fallningshavandes beslut härutinnan må klagan föras i den ordning, som hittills stadgad varit; börande jämväl, därest stridighet förekommer angående avträdandet av jord eller lägenhet eller om ersättningen därför, eller då fråga är att ersätt- ningen skall av kronan utgöras, samma beslut, utom i det fall att det endast rörer stad, Vårt och rikets kammarkollegium underställas samt kammarkollegii ävensom i förenämnda fall [att det endast rörer stad] Vår befallningshavandes utslag till Vår nådiga prövning hemställas, för vinnande av den vidare behandling av åren- det, som med Vår nådiga förordning om jords eller lägenhets avstående för all- mänt behov överensstämmer. Frågor angående anläggning av nya eller för- bättring eller omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obekväma vägar, emot erhållande av bidrag därtill utav allmänna medel, kunna, då överenskommelse där- om inför vederbörande stadsrätt eller annorledes träffas, och stridighet ej heller förekommer angående skyldigheten att i kostnaden deltaga, till Vår omedelbara nådiga prövning anmälas.»

Författningen reglerade uppenbarligen även formerna för indragning (»för- läggning», »avlysning») av allmän väg.1

Allmän väg åtnjuter r ätts s k y (1 d. River någon ner eller slår sönder Rättsskydd milstenar och märken, heter det i BB 25: 5, plikte som i missgärningsbalken (äfzagägg' urskils ; och i BB 25: 9: »Var som lägger farväg av förra stället utan tings- färjor). rättens lov och minne, böte 3 daler. Lägger man landsväg av dess förra stad, böte dubbelt, och lägge vägen åter, som den förr legat haver.»

Missgärningsbalken XXI: 9 innehöll särskild straffbestämmelse för åverkan å allmän väg och bro (40 dalers bot). Frågor om ansvar för försummad väg— hållning både sommar och vinter skulle enl. k. brev den 2 juni '1817 (kungj. gm. kammarkoll. kung. 17/& 1817) tillhöra de allm. domstolarnas handläggning. Talan tillkom jämlikt BB 25: 15 var man, »helst den som skada ljutit haver». Gjorde annan det ej, ägde länsman eller brofogde kära. (Brofogdarna av- skaffades genom kungl. res. den 9 december 1766.) Genom den nya straff- lagen den 16 febr. 1864 utbyttes de i missgärningsbalken meddelade an- svarsbestämmelserna mot nya, möjligen ock de i BB 2519 beträf- fande flyttning av allmän väg givna (Straffl. 14: 9, 17; 19: 15, 20; 24: 11, 15.) *

»Varde ock de ägor därtill [till landsväg] tagne, som möta och föreligga, Förvärv a_n utan att någon det vägra må; och njute by, som mister i åker och äng, därför ”gama?” sin fyllnad av kronan», heter det i BB 25: 1. ' r Att stadgandet om vägmarkens tagande av oskifto i BK:s förslag till BB2 strukits synes endast hava föranletts av redaktionella skäl och icke inneburit någon förändring av vad som förut gällde härutinnan. I BB 4: 1 stadgas näm- ligen uttryckligen, att »farväg till och från by, så ock till åker och äng, kyrka. och kvarn bör läggas av oskifto». Denna princip torde också ha följts beträf- fande de allmänna vägarna.3 Principen, att kronan skulle lämna ersättning för till landsväg avstådd åker och ängsmark, genombröts så småningom av en åskådning, att dylik skyldighet rätteligen ankom på vägbyggnadslaget.4

För tagande i anspråk av enskild mark (ej samfälld), som erfordrades för väganläggning, torde man icke hava varit hänvisad enbart till godvillig över- enskommelse, som väl dock i allmänhet under samverkan mellan myndighets auktoritet och jordägares egna intresse av nä