SOU 1932:21
Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m.m
N 4-0 9
oå (—
- CD m
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1932: 21 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
LAG OM ALLMÄNNA VÅGAR
OCH
LAG OM VÄGDISTRIKT M.M.
ä — AVGIVET AV
1929. ÅRS VÄGSAKKUNNIGA
Bilaga: Utredning angående väghållningsbesväret i städerna, verkställd av kammarrådet Erik Schalling
STOCKHOLM.
1932
Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 aug. statenl odentllga strednin
_lnftaniall mot Sverige.
'bygden.
Sociala jordntredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. Marcus.
121 s. Jo. Betänkande rörande erkännande och verkställighet av' utländsk civildorn. Marcus. 43 s. Ju. . Lnittörsvarsutredningens betänkande. Utredning beträt- iande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid Norstedt. 189 s. Fö. ?ödlighåtsantaganden för livränteiörsäkring. 42 s. . . Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne 111. m. Beckman. 132 s. 2 bilagor. K. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Bygg- nadsordning för stad, köping och större municipal-
Av E. Marks von Wiirtemberg.
Norstedt.
samhälle. Marcus. 87 s. K. Normalforslsg till byggnadsordningar m. m. 2. Bygg- nadsordning !ör mindre mnnicipalsamhlille. Marcus. 27 s. K. Normalförslag till byggnadsordningar in. in. 3. Bygg- nadsordningar och utomplansbest'ammelser för lands- Marcns. 18 s. K. Normaliörslag till byggnadsordningnr m. m. 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för lands- bygden. Marcus. 89 5. K. . Jordbmksntredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sam- manhang med lönepolitiken. Beckman. 52 5. Jo.
',K' 1- o n 01 o gxi slik. f.ö—r t'eiicå
11. 12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20. 21.
inom det svenska jordbruket. Av B. Nyström. 'man. 111 s. Jo.
kn
Normalförslag 3till provisoriska byggnadsföreshrifter. Marcus. 10 s. K,. * Jordbruksntredningens betänkanden. 7. Betänkande an— gående åtgärder för lindrande av jordbruken kredit- svårigheter. Beckman. 99 s. Jo. . Skatteutjamningsberedningen 1. Statistisk utredning an- gående det. kommunala skattetrycket. Av E. Ahlberg. Norstedt. BM, 660 s." Fl. Jordbruksntredningens betänkanden. 8. Lrbetarltrågan Beck-
De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års lotsförtattningssakkunnigns förslag till lotsavgitter- N or- stedt. 88 s. 11. Lagbereduingens förslag till revision av ärvdabalkem. 4. Förslag till lag om boutredning och arvskifte nn. m. Norstedt. 689 s. Ju.- Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängandie frå- gor. Idun. 264 s. E. Utredning rörande motortordonsbestdndet i Swerige. Marcus. 50 5. K. 1930 års pensionssakknnniga. Betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjiinstlemiin, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. Nor- stedt. (2), 211 s. Fl. Betänkande med förslag till förordning angående han- del med farmacevtiska specialiteter. Marcus. 99 s. S. Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m. m. Norstedt. 22B+xvj, 174 s. K.
. Aum. Om särskild tryckort'ej angivas. är tryckorten Suckholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstllveina till det departement; under vilket utredningen avgivits. t.. ex. E. = ecklesiastlkdepartementet, Jo. = jordbruk-departementet.
Oleg med enhetlig färg (ör varje departement.
gare yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna ] on.-
.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1932: 21 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG TILL
LAG OM ALLMÄNNA VÅGAR
OCH
LAG OM VÄGDISTRIKT
M. M.
AVGIVET AV 1929 ÅRS VÄGSAKKUNNIGA
Bilaga: Utredning angående väghållningsbesväret ?" städerna, verkställd av kammarrådet Erik Schalling
STOCKHOLM 1932 men. somrcxnmr. ?. A. sonsrnnr & BÖNER 322106
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. kommunikationsdepartementet . .
Förslag till:
Lag om allmänna vägar . Lag om vägdistrikt.
Lag om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angående väg- hållningsbesvärets utgörande på landet. Lag om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 6 juni 1930 om proportionellt val- sätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m.m. Lag om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand
Vägväsendet i Finland, Danmark och Norge
Motiv:
Inledande översikt - - Förslag till lag om allmänna vägar . 1 Allmän motivering.
Vägarnas indelning 1 klasser. . Skyldigheten att ombesörja väghållning . Sättet för vägunderhållets ombesörjande . 2. Speciell motivering
Allmänna bestämmelser. .
Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg
Särskilda bestämmelser om riksväg . Särskilda bestämmelser om ödebygdsväg . Ordnings- och säkerhetsföreskrifter .
Om skyldighet i vissa fall för jordägare att lämna tillträde till fastig—
hetmum Om tillsyna ' väghållningen . Om vägnämnd . . Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan Övergångsbestämmelser .
Sid.
11 24
44 45
46
47
55 60 60 60 63 70 73 73 81 83 84 85
91 93 94 94
Förslag till lag om vägdistrikt 1. Allmän motivering. Vägdistriktens omfattning . . Organisationen Medel till bestridande av vaghallmngskostnaderna Grunderna för vägskattens utgörande . 2. Speciell motivering Avdelning I. Allmänna bestämmelser . Avdelning II. Om vägdistrikt på landet vägfullmäktige . . . . . vägstyrelse . . . . . utgifts- och inkomststat samt revision. . medel till bestridande av vägdistriktets utgifter underställning och besvär . . Avdelning III. Om vägdistrikt bestående av stad . Avdelning IV. Övergångsbestämmelser . . . Förslag till lag om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angå- ende väghållningsbesvärets utgörande på landet . . Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand . . . . Särskilt yttrande av C.J. Johansson . Bilaga till 0. J. Johanssons särskilda yttrande P. M. rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna
Tabeller rörande vägskatt m. m.
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommun'ikationsdepartementet.
Jämlikt Kungl. Maj:ts den 29 november 1929 givna bemyndigande uppdrog dåvarande statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet den 4 de- cember samma är åt undertecknade att, i enlighet med vad närmare angivits i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden förstnämnda dag, i egenskap av sakkunniga inom kommunikationsdepartementet verkställa revision av be- stämmelserna om väghållningsbesvärets utgörande på. landet samt om städer- na-s allmänna vägar, varjämte ät undertecknad Sederholm uppdrogs att i egen- skap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. Den 9 januari 1930 uppdrog departementschefen åt assessom i Svea hovrätt, t. f. revisionssekreteraren, nu- mera hovrättsrådet Nils Ljunggren att vara sekreterare hos de sakkunniga.
Förutom de riksdagsskrivelser och vissa andra framställningar, som” omnäm- nas i ovannämnda statsrädsprotokoll den 29 november 1929, hava för att tagas i övervägande eller vara tillgängliga vid! fullgörandet av de sakkunnigas upp- drag till de sakkunniga med remisskrivelser nedan angivna dagar överlämnats handlingarna i följande ärenden:
1- den 21 januari 1930 landshövdingens i Hallands län skrivelse den 18 sep- tember 1926 om beredande av möjlighet för länsstyrelse att utöva effektivt överinseende över städernas vägväsende ;
2. den 21 januari 1930 skånska automobilklu-bbens framställning den 18 de— cember '1929 om rätt för myndighet i stad att tillerkänna jordägare ersättning för borttagande av träd m. m. invid allmän väg;
3. den 21 januari 1930 skånska automobilklubbens fram-ställning den 18 de- cember 1929 i fråga om uppställande av annonstavlor m. m. invid allmän väg;
4. den 21 januari 1930 B. Abrahamssons framställning den 17 augusti 1928 beträffande sättet för fastställande av plan för brobyggnad;
5. den 21 januari 1930 framställningar från åtskilliga jordbrukarmöten rö— rande ändringar i grunderna för vägbeskattningen m. m.;
6. den 14 mars 1930 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 10 februari 1930 angående ökning- av det för byggnads uppförande invid väg stad- gade minimiavståndet ;
7. den 14 mars 1930 svenska vägstyrelsemas förbunds framställning den 11 februari 1930 angående väghållningsdistriktens förvaltningskostnader;
8. den 9 maj 1930 riksdagens skrivelse den 9 april 1930 (nr 156) i anledning av vissa i skrivelsen omförmäld—a, inom riksdagen väckta motioner i vägväsen- det berörande frågor;
9'. den 22 maj 1930 framställning den 11 oktober 1929 från vägstyrelsen i Nedertorneå och Karl Gustavs socknars väghållningsdistrikt angående ändrade bestämmelser för bidrag till synnerligt betungade väghållningsdistrikt;
10. den 22 maj 1930 väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 22 augusti 1925 med förslag till viss ändring i 1912 års kungörelse angående dispositionen av anslag till understöd åt synnerligt betungade väghållninge- distrikt; .
11. den 15 augusti 1930 framställning den 20 juni 1930 av föreningen för dendrologi och parkvård angående anlitande av sakkunnig person vid bortta- gande av träd vid vägarbeten;
12. den 30 december 1930 svenska vägstyrelse'rnas förbunds framställning den 12 november 1928 angående bidrag av allmänna medel till iståndsättande av enskilda vägar, avsedda att övertagas till allmänt underhåll; .
13. den 30 december. 1930 framställning i november 1930 av S. Sjöberg m. fl. om förbud mot utsläppande av kreatur å allmän väg; _
14. den 9 januari 1931 Högås frisinnade förenings framställning den 8 ja- nuari 1931 angående bidrag till marklösen vid vägföretag m. m.;
15. den "9 januari 1931 Stockholms handelskammares framställning den 3 januari '1931 rörande permanentbeläggning av landets vägar;
16. den 28 januari 1931 länsstyrelsens i Skaraborgs län skrivelse den _31 de- cé'mbe'r 1930 med överlämnande av framställning från vägmästa'ren S. Matts- SOn i Dimboby angående utmärkande av "allmän väg vintertide'n; _
17. den 13 april 1931 P. Stensons i Fleninge framställning den 20 augusti 1928 angående" vägdiken; .
18. den 1 juni 1931 statsutskottets utlåtande den 18 maj 1931, nr 158, punkt 8, rörande fråga om ledamöter av 'vägs'tyrelse såsom entreprenörer för ar- b'ete'n åt vägdist'rikt ;
.19. den 22 augusti 1931 direktören Tage Bildes iraniställning den 7 januari 1931 "angående utarbetande av förslag till lösning av de med en tidsenlig 'väg- org'anisation sammanhängande frågor; 4
20. den 22 augusti 1931 svenska väg- och vattenbyggnadsarbetarefö'rbundets framställning den 17 februari 1931 i ett flertal vägväsendet berörande frågor;
21. den 21 september 1931 länsstyrelsens i Blekinge län skrivelse den 16 september 1931 med överlämnande av framställning från vägstyrel'sen i Asa- rums sockens vä'ghållningsdistrikt "angående befogenhet för landsfiskal att meddela föreläggande om borttagande av skymmande träd och buskar utmed allmän väg;
22. den 22 september 1931 överstelöjtnanten Ingemar Peterssons skrivelser den 24 september samt den 10 och 30 november 1929 i fråga om finansieringen av varaktiga beläggningar och om riksvägar m. m.;
23. den 29 september 1931 länsstyrelsens i Skaraborgs län skrivelse den 24 september 1931 angående ökning av det för byggnads uppförande invid allmän väg stadgade minimiavståndet;
24. "den 1 december 1931 framställning den 20 november 1931 från föreningen Sveriges vägmästa're i fråga om tillsättande av vägmästarebefattningar;
25. den 8 december 1931 statens organisationsnämnds utlåtande den 5 de- eember 1931, i vad detta avser spörsmål, som sammanhänga med de sakkunni- gas utredningar;
26. den 30 december 1931 Sveriges trafikbilägares riksförbunds framställ- ning den 15 december 1931 angående användandet av automobilskattemedlen;
27. den 30 december 1931 Falkenbergs järnvägsaktiebolags framställning den 9 december 1931 angående ersättning av allmänna medel till enskilda järn- vägsföretag för beredande av fri sikt vid plankorsning med väg 111. m. ;
28. den 12 januari och den 23 mars 1932 framställningar från kommunal- stämmor i ett flertal kommuner angående ändrade grunder för vägskattens ut- görande ; ,
29. den 16 januari 1932 framställning från ordföranden i Össjö sockens kommunalstämma, A. G. Johansson, angående bidrag av allmänna medel till iståndsättande och underhåll av allmänneligen (befarna enskilda vägar;
30. den 19 maj 1932 svenska vägstyrelsernas förbunds framställning den 28 april 1932 angående enklare förfarande vid vägprojektering ;
31. den 22 juni 1932 väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 14 juni 1932 med generalplan för vägar för den genomgående, mera långväga trafiken; samt
32. den 23 juli 1932 Luggude härads vägstyrelses framställning angående underhåll av byvägar.
J ämlikt Kungl. Maj :ts medgivande hava de sakkunniga uppdragit åt kam— marrådet Erik Schalling att för de sakkunnigas räkning verkställa särskild utredning angående väghållningsbesväret i städerna. Schallings i anledning härav gjorda utredning fogas vid de sakkunnigas betänkande.
Sedan de sakkunniga numera fullgjort sitt ovannämnda uppdrag, få de sak- kunniga härmed vördsamt överlämna följande av motiv åtföljda lagförslag, nämligen förslag till:
1) lag om allmänn-a vägar; 2) lag om vägdistrikt; 3) lag om ändrad lydelse av 59 % lagen den 23 oktober 1891 angående väg- hållningsbesvärets utgörande på landet;
4) lag om ändrad lydelse av 1 % lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m.; samt
5) lag om ändrad lydelse av 24 % lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landeti Norrland och vissa delar av Svealand.
Motiveringen föregås av en sammanfattande redogörelse i fråga om vägvä- sendet i Finland, Danmark och Norge, varjämte betänkandet åtföljes av -—- förutom ovannämnda särskilda utredning angående väghållningsbesväret i stå-
derna — flera tabeller ävensom en av undertecknad Bolinder utarbetad prome- moria rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna.
Särskilt yttrande av undertecknad Johansson bifogas. I åtskilliga frågor, av vilka flertalet äger samband med det de sakkunniga vid deras tillkallande lämnade uppdraget, har Kungl. Maj:t anbefallt de sak- kunniga att verkställa utredning och till Kungl. Maj :t avgiva de förslag, vartill utredningarna kunde giva anledning. I den mån de sakkunniga icke redan fullgjort dessa uppdrag, komma de sakkunniga att snarast möjligt verkställa begärd utredning och avgiva de förslag, som må föranledas därav.
Stockholm den 31 augusti 1932.
G. SEDERHOLM.
0. J. JOHANSSON. ELOF B. ANDERSSON. N. E. NILSSON. , KARL ANDERSSON. THEOFIL OBERG. NILS BOLINDER.
/ Nils Ljunggren. /
/ /
LAGFÖRSLAG
Förslag till Lag
om allmänna vägar.
Allmänna bestämmelser.
1 %. Allmän väg är av två slag: a) landsväg, vartill hänföres väg, som prövas nödig för allmänna samfärd- seln;
b) ödebygdsväg, varmed förstås väg, som till avsevärd längd sträcker sig . över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och sem-, ehuru ! den icke prövas nödig för allmänna samfärdseln, likväl finnes vara till gagn ! för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande.
; 2 %. ' Landsväg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga ' samfärdseln, benämnes riksväg. Annan landsväg benämnes vanlig landsväg.
3 %.
Till våg höra vagnen och de o'niråden darinvid, som stadigvarande tarvas för vägbanans bestånd och underhåll, såéo'm slant, bankett-, dike och upptage- plats, ävensom trumma, skyddsvärn, vägmärke och annan för vägens bestånd eller ändamål utförd anordning.
Såsom väg anses bro och färja med färjläge ävensom för den allmänna sam- färdseln allenast vintertiden aVsedd körled, som prövas nödig (särskild vin—
terväg) . _ 4 %.
Väg skall läggas där den tarvas och var den jämnast och genast kan göras. Den skall med avseende å fasthet, bredd, lutning'sförhållanden och beskaffenhet i övrigt vara lämpad efter samfärdselns behov.
5 %.
Där väg skall ledas över vatten eller eljest så, att den icke kan framdragas å marken, skall byggas bro; dock må, där bro över vatten icke kan läggas utan oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet, i stället hållas färja eller, när fråga är om ödebygdsväg, vidtagas annan lämplig anordning.
6 %. Väg skall städse hållas i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick. Intill dess annat varder i vederbörlig ordning medgivet, skall väg vidmakthållas till bredd och beskaffenhet i övrigt, som genom författning eller särskilt med- delad föreskrift stadgats.
7 %.
Bliver genom särskild vinterväg annan väg under vintertid obehövlig, vare dess hållande i fargillt skick under samma tid ej nödigt.
Upptages, med anledning av snöfall eller av annan skälig orsak, vid sidan av väg tillfällig körled, som hålles i farbart stånd, må med vägens försättande i laggillt skick anstå, så länge sådant till följd av det inträffade hindret är nö- digt.
I fråga om väg, varå automobiltrafik är tillåten, ankommer det på länssty- relsen att bestämma, huruvida vägen skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik trafik, eller allenast i den utsträck- ning, som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört åkd'on.
8 %. Väghållning omfattar byggande av väg samt vägunderhåll.
9 %. Till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg även omlägg- ning och förbättring av väg.
10 %.
Till vägunderhåll räknas: 1) åtgärd för vägs vidmakthållande i ett för samfärdseln fullt tillfredsstäl— lande skick såsom påförande av väghållningsämnen, vägbanans jämnande, snö— plogning, dikesrensning och ombyggnad av trumma;
2) uppsättande av skyddsväm, vägmärke eller dylik anordning, såvida upp- sättandet ej sker i samband med vägens byggande, så ock vägbanans utmär- kande, där så tarvas; samt
3) öppnande och stängande av rörlig bro samt drift av färja.
11 %. Med den inskränkning, som föranledes av vad nedan stadgas i fråga om riks- väg och ödebygdsväg, åligger det varje vägdistrikt att ombesörja väghållningen inom distriktet.
Angående vägdistrikt är särskilt stadgat.
12 %. Aligger någon, på grund av särskilt åtagande, att verkställa väghållning, må därvid förbliva, därest ej, i den ordning som i 22 % sägs, väghållningen över- tages av vägdistriktet.
13 %. Vägdistrikt åliggande väghållning skall verkställas av distriktets vägstyrelse.
14 %.
Inom köping eller annat samhälle på landet, för vilket stadsplanelagens be- stämmelser angående stad äga tillämpning, är samhället berättigat och, om vägdistriktet därom framställer begäran, skyldigt att för distriktets räkning bygga och underhålla allmän väg, i den mån vägen på grund av nämnda lag skall vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata. För denna väghåll- ning skall samhället njuta ersättning av distriktet i enlighet med vad nedan ' stadgas, dock ej med högre belopp än det vartill kostnaden för väghållningens utförande efter den allmänna samfärdselns behov skäligen kan skattas. På. framställning av samhället äger länsstyrelsen medgiva samhället rätt att för distriktets räkning, mot enahanda ersättning, i vidare mån än nyss sagts om- besörja väghållningen inom samhället.
15 %.
Ersättning jämlikt 14 % för byggande av väg skall till beloppet bestämmas av länsstyrelsen efter parternas hörande, och ankommer det tillika på länssty— relsen att föreskriva tid för ersättningens utbetalande.
Ersättning jämlikt 14 % för vägunderhåll skall årligen erläggas med belopp, som fastställes i den ordning nyss sagts. Sådan fastställelse skall gälla för en tid av tio år. Övertages under löpande tioårsperiod enskild trafikled inom samhället till allmänt underhåll eller bygges ny allmän väg eller övertager samhället till underhåll väg, som förut underhållits av vägdistriktet, skall den ersättning för ökning i vägunderhåll, som må tillkomma samhället, i enahanda ordning särskilt fastställas för återstående delen av tioårsperioden. Indrages under nämnda tid allmän väg, för vars hållande ersättning fastställts, skall ersättningsbeloppet i enahanda ordning jämkas. Inträda under löpande tioårs- period väsentligen förändrade förhållanden i avseende å vägunderhåll, må ny fastställelse av ersättningen äga rum.
16 %.
I fall, som i 15 % avses, äger länsstyrelsen utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till ersättning.
Hava parterna i fråga om ersättningen träffat överenskommelse, må läns- styrelsen icke meddela från överenskommelsen avvikande beslut, med mindre yttrande avgivits av gode män.
För sitt arbete och därmed förbundna kostnader äga gode männen bekomma gottgörelse av vägdistriktet med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen.
17 %. Skall i samhälle, som avses i 14 %, väg byggas inom område, för vilket stads- plan blivit fastställd, åligger det samhället att utan kostnad för vägdistriktet eller, när fråga är om riksväg, för staten tillhandahålla mark, som erfordras
för vägens byggande. Den inskränkning i tomtägares skyldighet att ersätta gatumark, som enligt 45 och 46 %% stadsplanelagen eller motsvarande äldre be- stämmelser äger rum, därest i gatumarken ingår allmän väg, skall ej inträda i det fall, att vägen efter den 1 januari 1928 byggts inom område, som ingår i stadsplanen.
18 %. De uppgifter, som enligt denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad an- går Stockholm, av överståthållarämbetet.
19 %. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg.
20 5. Fråga om byggande av vanlig landsväg ankommer på länsstyrelsens pröv- , ning. ! 21 %.
Göres hos länsstyrelsen ansökning om anläggning av ny vanlig landsväg, skall länsstyrelsen, där ansökningen gjorts av annan än vägstyrelsen, inhämta dennas yttrande i ärendet. Därest ansökningen därefter icke omedelbart avslås, har länsstyrelsen att medelst tillkännagivande i länskungörelsema och i en eller flera ortstidningar kalla trafikanter samt övriga, vilka saken kan ang-å, att vid sammanträde inför länsstyrelsen eller den länsstyrelsen förordnar yttra sig rörande ansökningen. Vid sammanträdet skall utsättas viss kort tid, inom vilken påminnelser i ärendet må ingivas till länsstyrelsen. Föranleder— icke den sålunda vunna utredningen avslag å, ansökningen, skall länsstyrelsen låta På vägdistriktets bekostnad upprätta plan och kostnadsför- slag rörande företaget. Berörda plan ooh förslag skola under viss kort tid ochi den ordning länsstyrelsen bestämmer hållas tillgängliga för allmänheten. Efter det vägstyrelsen ånyo samt jämväl vägdistriktets beslutande organ er- hållit tillfälle att yttra sig samt länsstyrelsen föranstaltat om den utredning , i övrigt, som kan anses erforderlig, meddelar länsstyrelsen beslut i ärendet. Vad ovan stadgats skall äga motsvarande tillämpning i det fall, att läns- styrelsen själv upptager fråga om anläggning av ny vanlig landsväg. | 1 I i l l
22 %. I enahanda ordning, som i 21 % stadgas, behandlas jämväl övriga frågor om byggande av vanlig landsväg; dock ankommer det på länsstyrelsens prövning, huruvida annan av de i 21 % stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum. Vad nu är sagt skall i tillämpliga delar gälla angående inrättande av sär— skild vinterväg, sådan ändring av vanlig landsvägs bredd eller beskaffenhet i övrigt, som avses i 6 %, även om ändringen ej är att hänföra till byggande av
ning av dylik landsväg eller särskild vinterväg ävensom angående vägdistrikts
övertagande av väghållning, som ålegat någon på grund av särskilt åtagande.
Särskilda bestämmelser om riksväg.
23 %.
Fråga om byggande av riksväg ankommer på Konungens prövning. Detsam- ma skall ock gälla angående indragning av riksväg, förändring av vanlig lands— väg eller enskild väg till riksväg eller riksväg till vanlig landsväg så ock an- gående sådan ändring av riksvägs bredd eller beskaffenhet i övrigt, som avses i 6 %, även om ändringen ej är att hänföra till byggande av väg.
24 %.
Byggande av riksväg sker genom statens försorg; dock äger Konungen be- träffande sådant arbete av mindre omfattning ålägga vägdistriktet eller sam- hälle, som för vägdistriktets räkning ombesörjer väghållning, att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes genom skiljedom enligt lagen om skiljemän.
25 %. Konungen äger ålägga vägdistriktet att lämna bidrag till riksvägs byggande med visst belopp, som dock icke må sättas högre än till en tiondel av beräknade kostnaden för företaget.
26 %. När riksväg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas. för allmän samfärde sel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till underhåll av vägdistriktet. Beslut om tidpunkten härför meddelas av länsstyrelsen.
Särskilda bestämmelser em ödebrsdlväs- 27 &. Uppstår fråga om anläggning av ödebygdsväg, skall, sedan ärendet förbe- rett—s i den i 21 & angivna ordning, länsstyrelsen pröva, huruvida den tillämnade vägen är att hänföra till ödebygdsväg.
28 %.
Huruvida väg, som länsstyrelsen prövat vara att hänföra till ödebygdsväg, skall anläggas eller ej, därom bestämmes i den ordning, som är eller må varda föreskriven i fråga om beslut rörande användningen av statsanslag till sådana vägföretag.
29 %.
Ödebygdsväg skall till byggnadssättet vara av så enkel beskaffenhet, som kan vara förenlig med vägens ändamål.
30 %.
Anläggning av ödebygdsväg sker genom statens försorg; dock äger Konungen ålägga vägdistriktet att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som bestämmes på sätt i 24 % sägs.
31 %.
I samband med den i 27 % omförmälda prövning äger länsstyrelsen ålägga vägdistriktet att, om företaget kommer till stånd, lämna bidrag till vägens anläggning med visst belopp i penningar. Ej må sådan bidragsplikt åläggas, där densamma skulle för vägdistriktet verka oskäligt betungande, ej heller må bidraget i allmänhet sättas högre än till en sjättedel av beräknade kostnaden för företaget.
32 5.
När ödebygdsväg eller del därav, som lämpligen kan upplåtas för allmän samfärdsel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till underhåll av väg- distriktet. I den mån vägen dessförinnan kan begagnas annan tid än då mark är bar, skall vägen för sådant ändamål underhållas av vägdistriktet.
Om vägens övertagande till underhåll av vägdistriktet meddelar länsstyrel- sen beslut att tillämpas från utgången av det år, då beslutet vunnit laga kraft.
33 %.
Beträffande omläggning eller förbättring av ödebygdsväg skola, evad vägen är av vägdistriktet övertagen till underhåll eller ej, bestämmelserna i 27—32 %% äga motsvarande tillämpning, med iakttagande att länsstyrelsens prövning för sådant fall skall gälla frågan, huruvida den tillämnade åtgärden i fråga om vägen länder det allmänna till gagn. Det ankommer på länsstyrelsen att av— göra, huruvida före nämnda prövning annan av de i 21 % stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum.
Ordnings- och säkerhetsföreskriner. 34 %.
Väg må ej inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som erford- ras för vägens underhåll. Å vägbana må upplag, som nu sagts, förekomma allenast under pågående arbete med vägens underhåll. Upplag må i intet fall så anordnas, att samfärdseln därigenom beredes olägenhet eller vägens avvatt— ning försvåras.
35 %.
Å väg må ej finnas grind eller annan anordning, som bereder olägenhet för ! samfärdseln eller väghållningen; dock äger länsstyrelsen i undantagsfall, när synnerliga skäl därtill äro, på jordägarens framställning medgiva grinds bibe- hållande eller uppsättande å väg med allenast ringa samfärdsel. Har sådant tillstånd lämnats, må länsstyrelsen meddela föreskrifter, ägnade att minska olägenheten av grinden.
Vad i denna paragraf är föreskrivet skall icke äga tillämpning beträffande grind eller bom, där väg korsas av järnväg, spårväg eller vattenväg, ej heller i fråga om dylik anordning, som erfordras för gränsbevakningens behov.
36 %.
Går väg utmed eller över vatten eller fördjupning eller eljest på sådan höjd över den angränsande marken, att därav kan uppstå våda för vägfarande, skall vid vägen finnas anbragt nödigt skyddsväm.
Vid väg skola ock, till upplysning för de vägfarande, erforderliga vägmärken finnas uppsatta.
37 %.
Är för erhållande av fri sikt över vägbana erforderligt, att träd eller buske borthugges eller att träd kvistas, eller påkallas eljest i trafiksäkerhetens in- tresse sådan åtgärd, må den i 50 % omförmälda vägnämnden föreskriva skyl- dighet för jordägaren att inom viss tid besörja därom. Nämnden äger tillika föreskriva, att det område, som röjningen avser, skall, intill dess annorlunda bestämmes, genom jordägarens försorg hållas fritt från skymmande träd och buskar på sätt i beslutet närmare angives.
För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av föreläggande enligt för- sta stycket, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som be- stämmes av vägnämnden.
Å väg växande träd, vars bevarande anses önskvärt ur naturskyddssynpunkt, må icke borthuggas utan tillstånd av vägnämnden.
38 å. Utan länsstyrelsens tillstånd må ej utmed väg uppföras byggnad på mindre & avstånd från vägbanans mitt än nio meter eller det större avstånd, dock högst femton meter, som länsstyrelsen på grund av särskilda skäl må hava bestämt. 1 Är fråga om uppförande av byggnad å mark i annat höjdläge än vägbanans, skall avståndet ökas så mycket, som motsvarar höjdskillnaden en och en halv gång räknad.
Är fråga väckt om nyanläggning eller omläggning av väg, äger länsstyrelsen meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom område, som kan beräknas komma att ligga inom visst i beslutet angivet avstånd, dock högst femton meter, från den tillämnade vägbanans mitt. Sådant förbud må ej meddelas för längre tid än tre år. Uppkommer behov av denna tids förläng- ning, äger länsstyrelsen föreskriva sådan; dock skall beslutet härom under- ställas Konungens prövning.
Vad i denna paragraf är stadgat äger icke tillämpning i fråga om bebyggande av område, för vilket stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utomplansbe- stämmelser fastställts.
39 %.
Utan länsstyrelsens tillstånd må ej i närheten av väg förekomma stängsel, som förorsakar snösamling på vägen. Utmed väg må ej heller på mindre av-
stånd än nio meter från vägbanans mitt utan länsstyrelsens tillstånd förekomma upplag eller annan anordning, som hindrar vägens avvattning, skymmer ut- sikten över vägbanan eller eljest innebär fara för trafiksäkerheten.
Stängsel eller annan anordning, som allenast på grund av vägs omläggning eller annan därmed jämförlig omständighet skulle komma att falla under för- bud enligt denna paragraf, må förbliva orubbad, där ej vågnämnden föreskriver skyldighet för jordägaren att borttaga eller ändra anordningen eller utbyta den mot anordning, som icke medför i första stycket omförmälda olägenhet.
För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av föreläggande enligt andra stycket, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som vägnämnden bestämmer.
40 %.
Annonstavla, reklamskylt eller dylikt må ej utan länsstyrelsens tillstånd förekomma utmed väg på mindre avstånd än nio meter från vägbanans mitt. Ej må i något fall inom synhåll från väg förekomma sådan tavla, skylt eller dylikt, som av vägfarande kan förväxlas med vägmärke av fastställd typ eller är av beskaffenhet att så tilldraga sig vägfarandes uppmärksamhet, att trafik— säkerheten därigenom menligt påverkas.
41 %. Utmed väg må ej upptagas grop eller grav av beskaffenhet att för vägens bestånd medföra fara.
Om skyldighet i vissa. fall för jordägare att lämna tillträde till fastighet m. m. 42 %.
Är fråga väckt om nyanläggning eller omläggning, av väg och skalli anled- ning härav på offentlig myndighets föranstaltande verkställas staknmg eller mätning å marken, undersökning av grund eller annan dylik förberedande åt- gärd, må därför erforderligt tillträde till fastighet icke vägras.
43 %.
Kan på grund av arbete med vägs omläggning eller förbättring eller på grund av naturhändelse såsom jordras, översvämning eller dylikt eller av annan orsak samfärdseln icke utan våda framgå å väg, äger länsstyrelsen på ansök— ning föreskriva, att nyttjanderätt till mark för tillfällig väg skall upplåtas för så lång tid, sådan väg till följd av det inträffade hindret är nödig.
44 %. Vägnämnden äger meddela väghållare tillstånd att till förekommande av snösamling å väg uppsätta snöskärm.
45 %. Har genom åtgärd, som i 42 % avses, eller till följd av tillfällig vägs anord- nande eller begagnande eller snöskärms uppsättande skada uppkommit, äger
J i I . |
jordägaren härför bekomma ersättning av väghållaren med belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes av vägnämnden.
46 %.
Vill väghållare å annan än kronan tillhörig mark taga sand, grus, jord eller sten till vägs byggande eller underhåll, och kan överenskommelse med jordäga— ren icke träffas, må frågan hänskjutas till vägnämnden, som, där ej upplåtelse av rätt i nämnda avseende kan anses lända jordägaren till märkligt men, äger bestämma, att sådan upplåtelse skall ske. I ty fall ankommer tillika å nämn- den att föreskriva, i vilken omfattning och på vad sätt rätt, som nu sagts, må utövas samt till vilket belopp eller efter vilka grunder ersättning skall gäldas.
Vad sålunda stadgats må icke utgöra hinder för väghållare att i den ord- ning, som angives i lagen om expropriation, förvärva rätt till sand-, grus-, jord- eller stentäkt.
Om tillsyn å väghållningen. 47 %.
Vägväsendet står under länsstyrelsens inseende och åligger det förty länssty— relsen att övervaka väghållningens behöriga fullgörande samt att vidtaga där- för nödiga åtgärder, allt i enlighet med vad i denna lag eller särskilda författ- ningar närmare stadgas.
48 %.
Underlåter väghållare att verkställa av länsstyrelsen meddelat beslut angå- ende byggande av väg eller yppas brist i vägunderhåll och sker ej rättelse efter tillsägelse av den myndighet eller tjänsteman i orten, som har att biträda länsstyrelsen vid tillsyn å väghållningen, skall förhållandet genast anmälas till länsstyrelsen, som förelägger väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åt- gärder skola hava skett vid äventyr, om den tid försittes, att åtgärderna Vårda genom länsstyrelsens försorg på väghållarens bekostnad vidtagna. Dylikt före- läggande må av länsstyrelsen meddelas jämväl utan särskild anmälan.
Innan föreläggande meddelas, äger länsstyrelsen, om så finnes lämpligt, in- hämta vägnämndens yttrande i ärendet.
49 %. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillkommer, enligt vad därom är stadgat, att utöva den centrala tekniska och ekonomiska uppsikten över vägväsendet.
Om väg-nämnd. 50 %.
För fullgörande av de uppgifter, som jämlikt denna lag tillhöra vägnämnd, skall för varje vägdistrikt finnas en sådan nämnd, bestående av ordförande och två ledamöter.
Vid tillsättande av vägnämnd iakttages, att kunskap och erfarenhet beträf- fande såväl väghållning som jordbruk och skogsskötsel skola finnas företrädda inom nämnden.
51 %.
Ordförande och ledamöter i vägnämnden jämte tre suppleanter, av vilka en skall vara suppleant för ordföranden, förordnas av länsstyrelsen för fyra är, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då förordnandet skedde.
Avgår ordförande, ledamot eller suppleant före den bestämda tjänstgörings- tidens utgång, skall länsstyrelsen förordna ersättare för den tid, som för den avgångne återstått.
52 %. Den, som vill påkalla vägnämndens prövning av något ärende, skall göra framställning därom hos länsstyrelsen, som har att, därest nämnden finnes be- hörig att taga befattning med ärendet, hänskjuta det till nämnden.
53 %. Mot ordförande eller ledamot i vägnämnd gälla samma jäv, som i lag stad- gas i fråga om domare.
54 %. För besluts fattande inom vägnämnden fordras, att nämnden är fulltalig. Äro vid omröstning inom nämnden meningarna delade, gäller vad de flesta säga. Har en var sin särskilda mening, gäller ordförandens.
55 %.
Ordförande och ledamot i vägnämnd skola för sitt arbete och därmed för- bundna kostnader njuta ersättning enligt vad särskilt är stadgat. Ersättningen skall förskjutas av väghållaren, men äger nämnden, om så av särskild anled— ning prövas skäligt, ålägga väghållarens motpart att helt eller delvis återgälda väghållaren vad denne förskjutit.
Väghållare eller annan sakägare äger ej rätt till ersättning för sin talans bevakande inför nämnden.
Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan. 56 %.
Bryter någon mot förbud, som meddelats i denna lag eller på grund av före- skrift däri, straffes med böter från och med tio till och med trehundra kronor till kronan, där ej å förseelsen följer straff enligt allmän lag. Lag samma vare, där jordägare underlåter att ställa sig till efterrättelse föreläggande, var- om förmäles i 37 % första stycket, 39 % andra stycket och 71 %. Saknas till- gång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag. Förseelse åtalas av allmän åklagare.
...,",— "NA.
__»wpus. e —
. .."—..
57 %.
Uppföres byggnad i strid mot förbud, som omförmäles i 38 %, äger överexe- kutor förordna om handräckning till rättelse i vad sålunda olagligen skett.
Varda föreskrifterna i 34, 35 och 39—41 %% ej iakttagna och följer ej rät- telse genast efter tillsägelse av väghållaren eller utmätningsmannen i orten, äger den sistnämnde meddela nödig handräckning.
Underlåter jordägare efterkomma föreläggande, varom förmäles i 37 % första stycket, 39 % andra stycket och 71 %, äger utmätningsmannen låta på lämpligt sätt verkställa detsamma.
58 %.
Ansökan om handräckning enligt 57 % må göras av allmän åklagare eller väg- hållare. Kostnaden för förrättningen skall av väghållaren förskjutas men ome- delbart efter arbetets verkställande av utmätningsmannen uttagas av den för- sumlige.
59 %.
Den, som ej åtnöjes med vägnämndens beslut, äger att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen senast å femtonde dagen från det han erhöll del av beslutet.
60 %. Över länsstyrelsens beslut i fråga, som omförmäles i denna lag, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement föras i den ordning, som är stad- gad för ekonomimål i allmänhet.
61 %.
Besvär över beslut jämlikt 43 % om upplåtelse av nyttjanderätt till mark för tillfällig väg eller jämlikt 44 % om uppsättande av snöskärm eller över föreläg- gande jämlikt 48 % må ej verka uppehåll med verkställigheten av beslutet eller föreläggandet eller hindra uttagande av kostnad därför med mindre den myn- dighet, som har att pröva besvären, annorlunda förordnar.
Övergångsbestammelser.
62 %.
Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, träda i kraft den 1 januari 1936.
63 %.
Före denna lags ikraftträdande skall länsstyrelsen för varje stad i länet fastställa, vilka inom stadens område belägna vägar äro att anse såsom all— männa.
64 %.
Vid behandling av frågor om byggande av väg, vilka vid 1936 års ingång äro beroende på länsstyrelsens prövning, skall därefter denna lag i tillämpliga
delar lända till efterrättelse med iakttagande, ifall fråga är om anläggning av ny väg på landet, att vägfullmäktige samt, om vederbörande vägstämma icke blivit hörd i ärendet, jämväl ortsbefolkningen städse skall lämnas tillfälle att yttra sig.
65 %.
De distrikt, i vilka riket jämlikt'lagen om vägdistrikt indelas, skola, varje distrikt inom sitt område, vid 1936 års ingång övertaga samtliga vägar, som då äro föremål för allmänt underhåll, och skola dessa därvid vara försatta i laggillt skick. Finnes brist, vars bättrande i vederbörlig ordning påkallats, icke vara avhjälpt vid vägens övertagande, äger distriktets vägstyrelse låta avhjälpa bristen på den försnmliges bekostnad.
66 %.
Ombesörjer samhälle, som avses i 14 %, vid denna lags ikraftträdande för vägdistriktets räkning väghållning i vidare mån än i samma paragrafs första punkt sägs, skall därvid förbliva, om icke länsstyrelsen annorledes förordnar.
67 %.
Samhälle tillkommande ersättning för byggande av väg skall, om länssty- relsen före den 1 januari 1936 meddelat beslut om byggandet, bestämmas och utbetalas i den ordning, som för dylikt fall föreskrives i 9 % lagen den 21 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Överenskommelse om ersättning till samhälle för vägunderhåll eller i brist på överenskommelse meddelad fastställelse av sådan ersättning skall icke rub- bas genom denna lags ikraftträdande.
68 %. Väg- och bropenningar, där de hittills av vägfarande erlagts, skola upphöra, då sådant kan ske utan förnärmande av någons enskilda rätt.
69 %.
Finnes kassa samlad för byggande eller underhåll av bro eller färja, som övertagas till underhåll av vägdistriktet, och har den bildats genom samman- skott av väghållningsskyldiga, äga de att däröver förfoga. I annat fall skall den överlämnas till vägdistriktet.
70 %.
Vad i 38 och 56——58 %% är stadgat om förbud mot byggnads uppförande i vissa fall samt om ansvar och handräckning i anledning av överträdelse av sådant förbud skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1934; dock skola stadgandena icke äga tillämpning med avseende å byggnad, till vil- ken grunden då lagts och mot vars uppförande hinder icke förelåg enligt förut gällande bestämmelser.
71 %.
Utmed väg varande stängsel eller annan anordning, som skulle komma att falla under förbud enligt 39 %, må, om anordningen tillkommit före 1935 års utgång utan att hinder däremot förelåg enligt den vid tillkomsten gällande lag, förbliva orubbad, där ej vägnämnden föreskriver skyldighet för jordägaren att borttaga eller ändra anordningen eller utbyta den mot anordning, som icke medför i 39 % första stycket omförmäld olägenhet för väghållningen eller sam- färdseln. För skada, som tillskyndas jordägaren på grund av sådant före- läggande, äger han av väghållaren bekomma ersättning med belopp, som bestäm— mes av vägnämnden.
72 %. Vägnämnd skall utses i god tid före denna lags ikraftträdande.
73 %.
Såvitt icke i övergångsbestämmelsema till lagen om vägdistrikt annorlunda stadgas, skola dels 25 kapitlet byggningabalken, i vad samma kapitel ännu gäl- ler, dels lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet, dels lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar, dels ock alla övriga stadganden, som strida mot denna lag, upphöra att gälla den 1 januari 1936.
74 %. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.
F ö r s 1 a g till L a g om vägdistrikt.
AVDELNING 1.
Allmänna bestämmelser.
1 %.
Landsbygdens indelning i vägdistrikt bestämmes av Konungen. Vid indel- ningen iakttages, att delar av samma kommun icke förläggas till olika distrikt samt att distrikt icke må omfatta kommuner inom skilda län.
Varje stad utgör ett vägdistrikt.
2%.
Medlem av vägdistrikt är en var, som är medlem av kommun inom distriktet.
3 %. Vägdistrikt äger att självt, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gäl- lande författningar tillkommer annan.
4 %. För anskaffande av medel till bestridande av vägdistrikts utgifter, i den mån distriktets inkomster icke förslå därtill, äger distriktet beskattningsrätt enligt vad i denna lag stadgas.
5 %.
Vägdistrikts beslutanderätt utövas på landet av vägfullmäktige samt i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, å allmän rådstuga. Vad i denna lag stadgas om stadsfullmäktige skall äga motsvarande tillämpning med avseende å allmän rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas.
Förvaltning och verkställighet tillkomma vägstyrelse.
6 %. De uppgifter, som enligt denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad an- går Stockholm, av överståthållarämbetet.
.7 %. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
AVDELNING 11.
Om vägdistrikt på landet. Om vägfullmäktige.
8 %. ! Vägfullmäktige jämte suppleanter utses genom val.
Rösträtt vid sådant val tillkommer en var, som jämlikt näst föregående årets taxeringslängder är skyldig att erlägga vägskatt till distriktet. En var röst- berättigad äger en röst för varje påbörjat antal av fem vägskattekronor, som påförts honom, dock högst tio röster.
Rösträtt må icke utövas av den, som med avseende å honom påförd vägskatt till distriktet, vilken förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalender- åren, häftar för skatt för flera än två av dessa år.
i |
9 %. Vad om överlåtande av rösträtt å kommunalstämma är stadgat skall gälla även i fråga om val av vägfullmäktige.
10 %.
Röstlängd för val av vägfullmäktige skall det år sådant val äger rum upp- rättas för varje kommun av häradsskrivaren'mot ersättning av vägdistriktet med belopp, varom särskilt stadgas. Röstlängden skall senast den 1 juli in- sändas till kommunalnämnden. Nämnden skall under fjorton dagar i juli månad hava den upprättade längden offentligen utlagd till granskning i den ordning om kommunens debiterings- och uppbördslängd är stadgad.
Vill någon göra anmärkning mot röstlängden, äger han att före juli månads utgång ingiva skriftlig anmälan till kommunalnämnden, som därom skynd- samt beslutar, och skall längden därefter anses justerad. Over kommunalnämn— dens beslut må besvär anföras i den ordning, som stadgas i 7 kapitlet lagen om kommunalstyrelse på landet. Den justerade röstlängden skall tillställas kommunalstämmans ordförande.
11 %.
Valbar till Vägfullmäktig eller suppleant för sådan är en var inom vägdi- striktet mantalsskriven och där boende man eller kvinna, som är röstberättigad vid val av vägfullmäktige för distriktet. Vägfullmäktig eller suppleant kan ej den vara, som: a) är omyndig; b) är i konkurstillstånd ; o) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;
d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt— ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till påföljd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; eller
e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara Vägfullmäktig eller suppleant än: 3.) ämbets— eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget;
b) den som uppnått sextio års ålder;
e) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av vägfullmäktige; eller
d) vid valet den som de fyra senaste åren, det år då valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom Vägfullmäktig.
12 %.
För val av vägfullmäktige skall vägdistrikt indelas i valkretsar, bestående av en eller flera kommuner.
Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets skall hava en folkmängd överstigande 1,000; att kommun, vars folkmängd överstiger nämnda tal, icke förenas med annan sådan kommun ; samt att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje.
13 %. För varje valkrets utses en fullmäktig jämte en suppleant för varje påbörjat befolkningstal av 1,000 eller det lägre tal, som erfordras för att antalet full- mäktige för hela distriktet skall uppgå till minst 10.
14 %. Indelning i valkretsar samt det antal vägfullmäktige, som efter de i 13 % angivna grunderna skall utses, fastställas av länsstyrelsen i god tid före valet, sedan tillfälle beretts vägstyrelsen att avgiva yttrande i ärendet.
15 %.
Val av vägfullmäktige jämte suppleanter förrättas kommunvis å kommunal- stämma under tiden från och med den 1 september till och med den 15 no- vember. I valkrets, som består av två eller flera kommuner, förrättas valet i de olika kommunerna å en och samma dag, som bestämmes av länsstyrelsen.
Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av väljande med samman- lagt minst så många röster, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes rösttal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring. I valkrets, som består av två eller flera kommuner, skall valet alltid vara proportionellt.
Beträffande förfarandet vid sådant val skall gälla vad om annat proportio- nellt val å kommunalstämma är stadgat, där ej i 16 % annorlunda föreskrives eller avvikelse betingas av bestämmelsen i 8 % om röstvärdets beräkning. Sedan
valsedel avlämnats, skall ordföranden omedelbart å dess baksida tydligt anteck- na det röstvärde, som tillkommer valsedeln.
16 %.
Samm'anräkning av rösterna i valkrets, som består av två eller flera kommu- ner, verkställes av länsstyrelsen.
Sedan i sådan valkrets omröstningen avslutats, räknas omedelbart antalet valsedlar och röster. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, an- tecknas dels antalet valsedlar och röster, dels ock antalet av de personer, som ; enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i valet. Efter dessa åtgärders l vidtagande inläggas valsedlarna i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgs- l fullt förseglas under minst två närvarandes sigill och förses med påskrift an— ! givande valet. De sålunda åsatta sigillen avtryckas därefter å protokollet. l Därjämte antecknas i protokollet antalet omslag, vari valsedlarna inlagts. Om-
slagen jämte protokollet och röstlängden insändas sedan så snart ske kan till länsstyrelsen. Sker insändandet med posten, skall försändelsen assureras.
17 %. Vägfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året ; näst efter det, då valet skedde. ? Avgår fullmäktig före valperiodens slut, inkallas den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda.
Inträffar för Vägfullmäktig eller behörigen kallad suppleant sådant hinder, att han ej kan inställa sig vid vägfullmäktigesammanträde, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta. fullmäktiges ordförande, som till tjänst- göring vid sammanträdet inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan tjänstgöring förut ej inkallade suppleanten.
18 %.
Vägfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en ordförande och en vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdes namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till länssty- relsen.
För året näst efter det, då val av vägfullmäktige ägt rum, skall ordförande— valet hållas vid fullmäktiges första sammanträde under året och ordförande- skapet intill dess utövas av den, som fullmäktige därtill särskilt utsett.
19 %.
Vägfullmäktige skola sammanträda a ort inom vägdistriktet eller å annat ställe, som för sådant ändamål blivit av fullmäktige särskilt bestämt.
20 %.
Vägfullmäktige skola årligen hålla två ordinarie sammanträden: ett före mars månads utgång för besluts fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt
,VT—'—' ' _- —— _ —— — _ ...—___— __
ett under tiden från och med den 15 augusti till och med den 15 september för fastställande av vägdistriktets utgifts- och inkomststat, för val av ledamöter i vägstyrelsen, därest dylikt val under året skall äga rum, samt för val av revisorer.
Extra sammanträde med vägfullmäktige hålles, när länsstyrelsen därom för- ordnar eller vägstyrelsen eller de flesta av fullmäktige sådant äska eller ord- föranden finner det nödigt.
21 %.
Kallelse till vägfullmäktigesammanträde utfärdas av fullmäktiges ordföran- de eller, vid hinder för honom, av vice ordföranden. Kallelsen, vilken skall utfärdas skriftligen och innehålla bestämd uppgift om tid, ställe och de ären- den, scm skola förekomma å sammanträdet, skall senast en vecka före sam- manträdet delgivas en var fullmäktig eller med posten översändas till honom ävensom införas i en eller flera ortstidningar. Den omständigheten, att kal- lelsen ej blivit införd i tidning, utgör ej hinder för sammanträdets hållande.
Länsstyrelsen samt en var ledamot av vägstyrelsen skola skriftligen under- rättas om sammanträde.
22 %.
Vägfullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke flera än hälften av dem äro tillstädes. Är tillstädesvarande fullmäktig enligt stad- gandet i 52 % andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den om- ständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger hälften av fullmäktiges hela. antal, hinder för ärendets företagande.
Vägfullmäktig eller till sammanträde behörigen kallad suppleant, som utan anmält, av vägfullmäktige godkänt hinder avhåller sig från sammanträdet, skall böta till vägdistriktets kassa fem kronor och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.
23 %.
Varje Vägfullmäktig äger en röst. Vid vägfullmäktiges sammanträden äga landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar ävensom ledamot av vägstyrelsen, ändå att de icke äro väg- fullmäktige, att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i beslu— ten. Den rätt nu är sagd tillkommer jämväl revisor vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen.
24 %.
De ärenden, som företagas till avgörande av vägfullmäktige, skola förut vara vederbörligen beredda av vägstyrelsen.
Val må dock av vägfullmäktige förrättas utan föregående beredning. Det- samma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhändande av vägdistriktet tillhörig egendom eller efterskänkande av någon distriktets rät- tighet.
25 %.
Kan ärende, som handlägges å vägfullmäktigesammanträde, icke å den ut— satta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas ä annan dag. Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kallelse i van- lig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kallelse, har ordföranden att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet.
Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt, gäller vad därom är särskilt stadgat.
Begäres vid ärendes behandling å vägfullmäktigesammanträde bordläggning av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och i vanlig ordning kungöra.
Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstöver- vikt, ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende.
26 %.
Ordföranden åligger att å vägfullmäktigesammanträde framställa ärendena till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de, som finnas angivna i kallelsen till sammanträdet.
Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må. med iakttagande av vad i 24 % är stadgat, ändå att den ej angivits i kallelsen, företagas till avgörande å sammanträdet, där samtliga närvarande fullmäktige besluta, att den skall upp— tagas.
27 %.
Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordfö- randen proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej. Ordfö- randen tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubbslag.
Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången ge- nom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder.
Val av vägstyrelse samt av revisorer och revisorssuppleanter skall vara pro- portionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.
28 %.
För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom
upplåning, samt upptagande eller fömyande av lån, därunder inbegripet ingå- ende av borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande.
Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall uttaxeras eller upplånas.
29 %.
Vägfullmäktiges ordförande är icke i denna sin egenskap berättigad att uppbära arvode eller ersättning för andra med uppdraget förenade kostnader än för skrivhjälp, skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för vägdistriktets räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Fullmäktige må för ett år i sänder besluta, att sådan ersättning skall utgå med visst belopp, vilket icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn till beräkneliga utgifter av nämnda art.
Fullmäktig åtnjuter för deltagande i fullmäktiges sammanträde gottgörelse av vägdistriktets medel i form av dagtraktamente med fem kronor för samman— trädesdag samt, där våglängden mellan fullmäktigens hemvist och sammanträ- desstället är större än tio kilometer, reseersättning, beräknad efter hälften av lägsta avgift för automobil eller hästskjuts, där icke järnväg eller omnibus är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas, samt efter avgiften för tredje klass på järnväg eller plats i omnibus, där något av dessa fortskaffningsmedel fin- nes, eller för salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker.
30 %.
Ordföranden skall vid vägfullmäktigesammanträde föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll.
Protokollet, av vilket skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande, skall upptaga för varje ärende överläggningsämnet och beslutet, med angivande hu- ruvida och i vilken ordning omröstning företagits.
Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter sammanträdet å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver, av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda när— varande ledamöter. Justering må ock genast verkställas av fullmäktige. Pro- tokollet underskrives, med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.
Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom så fort ske kan in- föras i den eller de ortstidningar, i vilka kallelsen till sammanträdet varit införd.
31 %.
Den, som vid vägfullmäktigesammanträde deltagit i avgörandet av ärende, äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skrift- ligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.
32 %. Ordföranden skall tillse, att avskrift av vägfullmäktiges justerade protokoll
tillställes länsstyrelsen och vägstyrelsen. För övrigt äger en var att taga av- skrift av protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.
33 %. Vägfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar. Ordföranden vakar över ordningen vid vägfulhnäktigesammanträde samt kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa en var, som förhåller sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han upplösa sammanträdet.
34 %.
Vägstyrelsen tillhör att: 1) ombesörja utförandet av vägdistriktet åliggande väghållning; 2) förvalta för distriktets vägväsende avsedda medel (vägkassan); 3) verkställa vederbörande myndighets och vägfullmäktiges beslut rörande vägväsendet;
4) verkställa beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling hos vägfullmäktige;
5) vidtaga övriga åtgärder, som jämlikt lag eller författning ankomma på styrelsen.
Med beaktande av den för vägdistriktet fastställda utgifts- och inkomst- staten äger vägstyrelsen antaga och entlediga tjänste- och arbetspersonal för vägdistriktet.
! Om vägstyrelse.
35 %.
För vägstyrelsen skall finnas ett av länsstyrelsen utfärdat reglemente. Innan reglemente utfärdas, skall tillfälle beredas vägfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.
36 %.
Antalet ledamöter av vägstyrelsen bestämmes av vägfullmäktige. Antalet må dock icke vara under tre eller över fem.
En ledamot jämte suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen. De öv— riga ledamöterna jämte minst lika många suppleanter väljas av vägfullmäk- tige. Sker ej valet proportionellt, skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
37 %.
I avseende å valbarhet, obehörighet och rätt till avsägelse skall vad i 11 % är stadgat om Vägfullmäktig äga motsvarande tillämpning med avseende å ledamot och suppleant i vägstyrelsen; dock må länsstyrelsen kunna till leda- mot eller suppleant förordna även den, som icke är valbar till Vägfullmäktig.
Följande personer må icke vara ledamöter eller suppleanter i vägstyrelsen: landshövding, landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, vägingenjör, do- mare eller allmän åklagare i orten, ej heller den, som är anställd av styrelsen eller eljest inför denna redovisningsskyldig.
38 %.
Ledamöter och suppleanter i vägstyrelsen utses för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då förordnandet eller valet skedde. Val skall förrättas vid vägfullmäktiges andra ordinarie sammanträde året näst efter det, då allmänna val av vägfullmäktige ägde rum.
Avgår ledamot eller suppleant, som förordnats av länsstyrelsen, under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, förordnar länsstyrelsen ledamot eller suppleant i den avgångnes ställe för den återstående delen av tjänstgörings- , tiden. *
Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör in— träda; den sålunda inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan vald ledamot, anställes fyllnadsval för den återstå— ende delen av tjänstgöringstiden.
39 %.
Vägstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande att tjänstgöra ? den tid, för vilken de blivit utsedda till ledamöter.
Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och post- adress, skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen för intagande i läns-
kungörelsema.
40 %. % Vägstyrelsen sammanträder å det ställe och å de tider styrelsen bestämmer * och dessutom så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom då länsstyrelsen ] därom förordnar eller minst halva antalet av styrelsens ledamöter för uppgivet » ändamål gör framställning därom. *
41 %.
Suppleanterna i vägstyrelsen böra i den mellan dem bestämda ordningen kallas till tjänstgöring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val.
Suppleant vare obetaget att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden.
42 %. Vägstyrelsen må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av leda— möterna äro tillstädes. Ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält, av sty- relsen godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till vägkassan
fem kronor och dubbelt så mycket, om sammanträdet måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.
43 %. .
I fråga om sättet för besluts fattande och därför erforderlig omröstning skall vad i 27 % är stadgat om vägfullmäktige äga motsvarande tillämpning med avseende å vägstyrelsen. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val.
Har den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen deltagit i av- görande av ärende, däri fattats mot hans mening stridande beslut, åligger honom att låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.
44 %
Vid vägstyrelsens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll.
Justering av protokollet verkställes av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde. Därest vid sammanträde närvarit flera än tre ledamöter, må justering ock verkställas av ordföranden jämte två därtill av styrelsen ut— sedda närvarande ledamöter.
Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom införas i en eller flera ortstidningar.
Avskrift av det justerade protokollet skall ofördröjligen insändas till läns— styrelsen. En var äger att taga avskrift av protokollet och att utan avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.
45 %. Ordföranden åligger att ombesörja vägstyrelsens skriftväxling, mottaga alla
i till styrelsen ställda framställningar, ansvara för att räkenskaper föras i en- ; lighet med givna föreskrifter, vårda styrelsens handlingar och hålla register %
över dem. 46 %. Vägstyrelsen utser för varje kalenderår inom eller utom sig en kassaför- valtare. 47 %.
Penningar eller värdehandlingar, som för vägdistriktets räkning innehavas av vägstyrelsen, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra pen— ningar eller värdehandlingar.
Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående ut- betalningar, skola för vägdistriktets räkning insättas hos bank eller å post- girokonto.
. 48 %. En var ledamot av vägstyrelsen ansvarar gemensamt med de övriga för de
medel styrelsen har under sin förvaltning ävensom för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till protokollet.
49 %.
Ledamot av vägstyrelse äger för deltagande i sammanträde eller förrättning i vägdistriktets angelägenhet ur vägkassan åtnjuta gottgörelse i form av dag- arvode med skäligt belopp, som bestämmes av vägfullmäktige. Arvodet må icke sättas högre än till tolv kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. Vid resa för sammanträde eller förrättning, som nu sagts, utgår enligt av väg- fullmäktige fastställda grunder tillika rese- och traktamentsersättning med högst vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till vägingenjör. För dag, då dagarvode åtnjutes, må likväl ej beräknas traktamentsersättning.
Jämte gottgörelse, som avses i första stycket, samt ersättning för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för vägdistriktets räkning påkallas vid uppdragets fullgörande, må efter vägfullmäktiges bestäm— mande för med uppdraget förenat besvär utgå årsarvode till sådan ledamot av vägstyrelsen, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassa- förvaltare eller innehavare av annan motsvarande befattning inom styrelsen. Arvodet skall till beloppet bestämmas för ett år i sänder och må icke överstiga * vad på grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som upp- dragets innehavare genom dess fullgörande går förlustig. Ersättningen för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter må bestämmas att utgå med visst belopp för år, vilket belopp icke må överstiga vad skäligt är l med hänsyn till beräkneliga utgifter av nämnda art. ,
Om utgifts- och inkomststat samt revision.
50 %.
För vägdistrikt skall årligen upprättas en utgifts- och inkomststat för det * nästföljande kalenderåret. ( Statens utgiftssida skall upptaga: 1
a) det löpande årets beräknade brist; _
b) de belopp i kapital och ränta, varmed distriktets skulder under det näst- % följande året förfalla till betalning;
e) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag, som beslutats i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.
Statens inkomstsida skall upptaga:
a) det löpande årets beräknade behållning;
b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan grund kunna påräknas under det näst följande året, så ock det belopp, som ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.
I stället för det löpande årets beräknade brist eller behållning må upptagas det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning enligt avslutade räkenskaper uppgått.
Före juli månads utgång skall vägstyrelsen uppgöra och till vägfullmäktige avlämna förslag till utgifts- och inkomststat. Avskrift därav skall samtidigt insändas till länsstyrelsen.
Statförslaget skall från och med dagen för tillkännagivandet av vägfullmäk- tiges andra ordinarie sammanträde under året vara offentligen tillgängligt på. lämpligt ställe, som utsättes i tillkännagivandet. På nämnda sammanträde upp- tages statförslaget till granskning och fastställelse.
Avskrift av den fastställda utgifts- och inkomststaten skall så fort ske kan och senast den 20 september insändas till länsstyrelsen.
52 %.
För granskning av det nästföljande årets förvaltning skola årligen tre revi- sorer utses, två av vägfullmäktige och en av länsstyrelsen. På enahanda sätt utses jämväl tre suppleanter.
Den, vilken såsom ledamot av vägstyrelsen eller eljest är redovisningsskyl- dig till vägdistriktet, må icke utses till revisor eller revisorssuppleant för gransk- ning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning eller i be— slut med anledning av granskningen.
Revisorerna äga att när som helst inventera vägkassan samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Vägstyrelsen må ej vägra att angående förvaltningen lämna revisorerna begärd upplysning.
53 %.
Vad i 49 % är stadgat angående arvoden till ledamot av vägstyrelse, trakta- ments- och reseersättning samt gottgörelse för skrivmaterialier med mera skall med avseende å revisor äga motsvarande tillämpning.
54 %.
Det åligger vägstyrelsen att enligt av Konungen meddelade föreskrifter föra vägdistriktets räkenskaper och avsluta dem för kalenderår. Räkenskaperna skola årligen före den 1 februari tillhandahållas vägfullmäktiges ordförande, vilken oförtövat, med föreläggande av viss tid för revisionsberättelsens avgi- vande, tillhandahåller dem åt revisorerna.
55 %.
Revisionsberättelsen avlämnas till vägfullmäktiges ordförande, som över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt, att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning å vägfullmäk- tiges första ordinarie sammanträde för året. Därjämte åligger det vägfullmäk- tiges ordförande att före nämnda sammanträde tillställa länsstyrelsen avskrift" av såväl revisionsberättelsen som de avgivna förklaringarna.
56 %.
Vägfullmäktige äga för sin del besluta, huruvida framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga åtgärd för bevarande av vägdistriktets rätt skall vidtagas.
Finner länsstyrelsen ansvarsfrihet icke böra meddelas, äger länsstyrelsen förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder.
Anställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år från det berättelsen framlades å Vägfullmäktigesammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats må. talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppen- barligen avsett även den handlingen.
Om medel till bestridande av vägdistriktets utgifter. 57 %.
Till bestridande av kostnaderna för väghållningen utgår bidrag av stats- medel efter ty därom är särskilt stadgat.
58 %. Landsting, kommun eller municipalsamhälle äger lämna bidrag till byggande av väg. 59 %.
På Konungens prövning ankommer, huruvida och under vilka villkor till- stånd må meddelas vägdistrikt till upptagande av avgifter för begagnande av färjinrättning.
60 å. .
Vägdistriktets medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra in- komster, täckas genom uttaxering av vägskatt.
61 %.
Skyldighet att utgöra vägskatt skall, med den i 62 % tredje stycket stadgade inskränkning, åligga en var, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder är inom vägdistriktet skattskyldig till allmän kommunalskatt.
Vägskatt utgöres av skattskyldig i förhållande till det antal vägskattekronor och vägskatteören, som påföres honom.
62 %.
Vägskattekronor och vägskatteören påföras enligt följande grunder: ' För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre. Vad som icke upp- går till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en väg- skattekrona.
För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en Väg-
skattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall sådan påföring icke ske i fråga om den, som för kommunal inkomstskatt påförts mindre än tre skatte— kronor. Beträffande äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt icke äro att anse såsom av varandra oberoende skatt- skyldiga, befrielse enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sammanlagt mindre än tre skattekronor.
63 5. , Vad i 75 & kommunalskattelagen är stadgat om dödsbos och dödsbodeläga- res ansvarighet för kommunal utskyld skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vägskatt. 64 %.
Till ledning för vägskattens bestämmande skola häradsskrivama varje år efter slutade taxeringsförrättningar före juni månads utgång till vägstyrelsen insända förteckning, som för varje kommun inom vägdistriktet summariskt upptager antalet vägskattekronor. Vägstyrelsen låter däröver upprätta sam- mandrag, upptagande summan för hela vägdistriktet.
65 %. .V ad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande vägskatt.
Om underställning och besvär. 66 %.
Vägfullmäktiges beslut angående upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, skola, där fråga är om lån, ställt på längre återbetalnings— tid än två år, för att vinna bindande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.
Beslut, varom i första stycket sägs, skall insändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget yttrande, till Konungen.
67 %.
Vägfullmäktiges beslut skola för att vinna bindande kraft underställas läns- styrelsens prövning och fastställelse, om beslutet avser:
a) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen, i andra fall än i 66 % avses; dock att underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet av vägdistriktets utan underställning skedda upplåning överstiger skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tre gånger antalet av de skattekronor och skatteören, varefter vägskatt skolat utgöras för sistförflutna året, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i vägdistriktet anskaffas genom uttaxering ;
b) årsarvode till ledamot av vägstyrelse eller till revisor; eller c) utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år. Vid prövning av beslut angående årsarvode äger länsstyrelsen, såframt det
beslutade beloppet överstiger vad som kan anses skäligt, fastställa arvodet att utgå med visst lägre belopp. Över vägrad fastställelse må vägdistriktet föra klagan hos Konungen.
68 %.
Underställning såsom i 67 % sägs skall ske jämväl i fråga om vägstyrelses beslut, om:
a) beslutet avser upplåtande av vägarbete på entreprenad, såframt arbetet innefattar en väsentlig del av väghållningen å den vägsträcka, som arbetet avser;
b) beslutet avser tillsättande av befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen; eller
e) den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen låtit till proto- kollet anteckna från beslutet avvikande mening.
.Vid prövning av sålunda underställt beslut äger länsstyrelsen förordna i sa- ken efter ty prövas lämpligast.
Över vägrad fastställelse må vägstyrelsen föra klagan hos Konungen.
69 %.
Medlem av vägdistriktet, som ej nöjes åt vägfullmäktiges beslut, äger att söka rättelse däri genom besvär, om beslutet
icke tillkommit i laga ordning, t står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider vägfullmäktiges befogenhet, eller
kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund. Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen inom ' trettio dagar efter den dag, då vägfullmäktiges protokoll justerades, dagen då det skedde likväl oräknad. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid be- svären foga bevis om dagen, då sådan justering ägde rum, som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till vägfullmäk- tiges ordförande ingiva diariibevis över att han besvärat sig.
Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå i 1 verkställighet. *
70 %.
Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider vägfullmäktiges befogenhet, äger länsstyrelsen, där besvären finnas böra god- kännas, att förbjuda beslutets verkställighet.
Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom beslutet kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då länsstyrelsen må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.
I länsstyrelsens utslag må ändring sökas hos Konungen senast före klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet, dagen då det skedde likväl oräknad ; dock äger menighet, som klagar, tillgodonjuta fem— ton dagar längre besvärstid än nu sagts.
72 %. Där medlem av vägdistriktet ej nöjes åt vägstyrelsens beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, skall vad i 69—71 %% är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande enskild persons förhål— lande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas från den dag, då beslutet
. genom utdrag av protokollet delgavs klaganden. ' Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den
prövande myndigheten annorledes förordnar.
Om vägdistrikt, bestående av stad.
73 %. Såsom vägstyrelse i stad skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd,
I . AVDELNING HI. ' som stadsfullmäktige därtill utse.
74 %.
Vad i 34 % samt 44 % fjärde stycket första punkten är stadgat angående väg— styrelse på landet skall i tillämpliga delar gälla även med avseende å vägsty- relse i stad.
75 %.
Vid stadsfullmäktiges behandling av ärende, hörande till vägväsendet, äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att vara tillstädes och del- taga i överläggningarna men ej i besluten.
' Länsstyrelsen skall skriftligen underrättas om stadsfullmäktigesammanträde,
varvid ärende av nyssnämnda art skall behandlas.
76 %. I stadens utgifts- och inkomststat skall vad som är att hänföra till väg- hållningen upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster.
' 77 %. t Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, skall avskrift av densamma, i vad den avser väghållningen, så fort ske kan tillställas länsstyrelsen.
78 %.
Vad i 57—59 %% är sagt om bidrag till kostnaderna för väghållningen och om avgifter för begagnande av färjinrättning skall gälla även beträffande stad.
Vad utöver de för staden såsom vägdistrikt beräknade inkomster finnes er- forderligt för bestridande av kostnaderna för väghållningen skall täckas på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet.
80 %.
Stadens räkenskaper angående väghållningen skola föras enligt av Konungen meddelade föreskrifter.
81 %.
Länsstyrelsen skall årligen utse en revisor att jämte de av stadsfullmäktige utsedda revisorerna granska det nästföljande årets förvaltning, i vad den avser väghållningen.
Revisorerna äga att när som helst taga del av räkenskaper och andra hand- lingar, som beröra förvaltningen. Vägstyrelsen må ej vägra att angående för- valtningen lämna revisorerna begärd upplysning.
Finner den av länsstyrelsen utsedde revisorn anledning till erinran mot för- valtningen, åligger honom att hos länsstyrelsen skyndsamt göra anmälan härom.
82 %.
Revisionsberättelsen och de förklaringar, som avgivits i anledning av den— samma, skola i avskrift tillställas länsstyrelsen före juni månads utgång.
83 %.
Utan hinder därav att stadsfullmäktige för sin del meddelat ansvarsfrihet för förvaltningen, i vad den avser väghållningen, äger länsstyrelsen, om den finner ansvarsfrihet icke böra meddelas, förordna om vidtagande av därav på- kallade åtgärder.
AVDELNING IV.
Övergångsb estämmelser. 84 %. l
Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1936, och skall vad i lag eller författning är där— ! emot stridande från och med nämnda dag upphöra att gälla. 1
85 %.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället till- lämpas.
86 %. Indelning av landsbygden i vägdistrikt skall ske före den 1 april 1934.
Val av vägfullmäktige enligt denna lags bestämmelser skola äga rum första gången under tiden från och med den 1 september till och med den 15 november 1934.
Beslut om valkretsindelning och antalet vägfullmäktige för varje valkrets skall meddelas före den 1 juli 1934.
88 %.
Rösträtt vid val av vägfullmäktige första gången tillkommer en var, som är upptagen i den senast justerade vägfyrktalslängden. En var röstberättigad. äger en röst för varje påbörjat antal av trettio vägfyrkar, som påförts honom, dock högst tio röster. Angående upprättande av röstlängd skall gälla vad i 10 % stadgas.
89 %.
Vägfullmäktige skola träda i verksamhet med 1935 års ingång. Kallelse till vägfullmäktiges första sammanträde utfärdas av den ledamot,. som länsstyrelsen därtill utsett.
90 %.
| ' Vägstyrelse i vägdistrikt på landet skall enligt denna lags bestämmelser utses första gången före den 1 april 1935. Den sålunda utsedda styrelsen skall tjänstgöra från och med sistnämnda dag till 1939 års utgång.
Före den 1 april 1935 skall länsstyrelsen fastställa reglemente för vägstyrelse i vägdistrikt på landet.
91 %.
Denna lags bestämmelser om upprättande av utgifts- och inkomststat samt om vägskatt skola lända till efterrättelse från och med år 1935. Beträffande debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av vägskatt på grund av tidi- gare fattat beslut om uttaxering skola dock förut gällande bestämmelser till- lämpas.
Vägskatt skall icke utgöras för äldre lotshemman, så länge de äro under-- kastade lotsningsskyldighet.
92 %.
Från och med den 1 januari 1936 skola hittills varande väghållningsdistrikts tillgångar och förpliktelser, därest distriktet uppgått i ett nytt vägdistrikt, övertagas av detta eller, därest distriktet delats, tilläggas samtliga de av in- delningsändringen berörda distrikten att dem emellan fördelas enligt vad Ko— nungen därom förordnar efter ty prövas skäligt med hänsyn till, bland annat, de olika delningsområdenas beskattningsföremål, de inom områdena befintliga vägarnas längd och beskaffenhet samt kostnaden för vägarnas underhåll. Äldre distrikts rätt till väg med vad därtill hörer skall övergå till det nya distrikt, inom vars område vägen är belägen.
Finnes äldre väghållningsdistrikt under de fyra. åren närmast före denna. lags ikraftträdande hava upplånat medel till bekostande av utgifter, som skä- ligen bort täckas genom utdebitering av vägskatt, eller genom underlåtenhet att verkställa skälig utdebitering av sådan skatt föranlett, att fonderade medel förbrukats, eller på annat sätt förorsakat, att nytt vägdistrikt vid övertagande av det äldre distriktets tillgångar och förpliktelser lider förfång, äger Ko- nungen ålägga distriktet att lämna det nya distriktet skälig gottgörelse.
93 %.
Vägstyrelse i äldre distrikt, som uppgått i ett nytt distrikt, skall så snart ske kan och senast den 1 juli 1936 till vägstyrelsen i det nya distriktet avgiva fullständig redovisning för förstnämnda distrikts ekonomiska ställning vid utgången av år 1935. Har äldre distrikt delats, skall sådan redovisning inom samma tid avgivas till vägstyrelserna i samtliga de av indelningsändringen be- rörda distrikten.
94 %.
Revisorer skola enligt denna lags bestämmelser utses första gången under år 1935.
Den av vägstyrelsen i äldre distrikt under år 1935 utövade förvaltningen skall granskas och fråga om ansvarsfrihet därför behandlas i den ordning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Sistnämnda lag skall efter denna lags ikraftträdande även äga. tillämpning i den mån sådant är nödigt för fullgörande av förpliktelser, som jämlikt 92 % denna lag eller 65 % lagen om allmänna vägar kan för äldre distrikt uppkomma gentemot nytt distrikt. Vid fattande av beslut å vägstämma efter denna lags ikraftträdande skall den senast justerade röstlängden för val av vägfullmäktige gälla.
95 %.
Är enligt de vid denna lags ikraftträdande gällande rättsreglerna angående väghållningsbesvärets fullgörande medlem av stadskommun skyldig att bygga eller underhålla allmän väg eller att i stället härför erlägga särskild avgift till staden, skall skyldighet, som nu nämnts, upphöra från och med denna lags ikraftträdande, såvida icke Konungen, på framställning av staden, förordnar om skyldighetens avskrivning under en tid av tio år, räknade från lagens ikraft— trädande. Sådant förordnande må icke meddelas, om skyldigheten är av ringa ekonomisk betydelse för staden.
Vad i denna paragraf stadgats skall icke äga tillämpning beträffande skyl- dighet, som vid denna lags ikraftträdande är föremål för avskrivning.
96 %.
Skall jämlikt 95 % första stycket successiv avskrivning av skyldighet att utföra väghållning äga rum, skall denna skyldighet ersättas av förpliktelse att utgiva en årlig avgift till staden. För avskrivningsperiodens första år skall avgiften utgå med belopp, svarande mot den normala årskostnaden för väghåll—
ningens utförande. Beloppet fastställes av länsstyrelsen, och skall därvid hän- syn tagas jämväl till de bidrag av automobilskattemedel och andra statsmedel, som staden åtnjuter eller kan väntas komma att åtnjuta. För avskrivnings- periodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det ursprungliga beloppet.
97 %.
Skall jämlikt 95 % första stycket avgiftsskyldighet successivt avskrivas, skall avgiften för avskrivningsperiodens första år utgå med det belopp, vartill av— giften under åren 1933—1935 årligen i medeltal uppgått. Har vid avgiftens bestämmande hänsyn icke tagits till bidrag, varom förmäles i 96 %, äger läns- styrelsen föreskriva skälig jämkning av beloppet. För avskrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det för periodens första år bestämda beloppet.
Innefattar avgift vederlag jämväl för annat än väghållning, ankommer på Konungen att efter stadens och de avgiftsskyldigas hörande förordna, huru stor del av avgiften skall anses motsvara väghållningsskyldigheten.
98 %.
Innan länsstyrelsen jämlikt 96 % fastställer avgift eller jämlikt 97 % före- skriver jämkning av avgift, skall särskild utredning förebringas angående den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet, för vilken vederlag skall utgå, samt angående övriga omständigheter av betydelse för ären- 5 dets avgörande.
. Utredningen skall verkställas av en särskild nämnd, bestående av ordförande ' och två ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen, en ledamot utses av stadsfullmäktige och en av de väghållningsskyldiga eller, där fråga är om jämkning av avgift, de avgiftsskyldiga. Sistnämnde ledamot utses å samman- träde inför magistrat eller stadsstyrelse.
Sedan nämnden slutfört sin utredning, skall nämndens protokoll jämte övriga. till ärendet hörande handlingar insändas till länsstyrelsen.
Nämndens ordförande åtnjuter enligt länsstyrelsens beprövande ersättning av allmänna medel.
Förslag till Lag
om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angående väghåll- ningsbesvärets utgörande på landet.
Härigenom förordnas, att 59 % lagen den 23 oktober 1891 angående väghåll- ningsbesvärets utgörande på landet skall i nedan angivna delar erhålla föl- jande ändrade lydelse:
59 %.
Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande därav:
a) att fastighet påföres en vägfyrk för varje tvåhundra kronor av taxe- ringsvärdet ; samt
b) att inkomst påföres en vägfyrk för varje femton kronor därav; dock med iakttagande att vad som icke uppgår till hel vägfyrk bortfaller.
Vägfyrktalslängd i — — _ till vägstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.
F ö r s la g till L a g om ändrad lydelse av 1 5 lagen den 6 juni 1930 om proportionellt val- sätt vid val inom landsting, ä kommunalstämma m. m.
Härigenom förordnas, att 1 % lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. skall erhålla följande änd— rade lydelse:
1. %.
Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdagsman— naval eller ock val å kommunalstämma, municipalstämma, allmän rådstuga eller kyrkostämma eller inom kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stads— fullmäktige, kyrkofullmäktige eller vägfullmäktige vara proportionellt, skola. därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.
Förslag till Lag
om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord i landet i Norrland och vissa delar av. Svealand.
Härigenom förordnas, att 24 % lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa delar av Svealand skall erhålla följande ändrade lydelse:
24 %. Arrendatorn må ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller allmän tunga än dels för sådan, som enligt föreskrift i därom utfär— dad lag eller författning åligger brukare, dels ock för fastighetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till landsting eller väg- distrikt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1936. Skall på grund av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen samt 61 och 62 %% lagen om vägdistrikt arrendator påföras vägskatt, för vilken enligt äldre bestäm- melser jordägaren skolat ansvara, skall jordägaren fortfarande vara ansvarig för densamma.
l i . . l I |
Vägväsendet i Finland, Danmark och Norge.
Finlands nu gällande väglag är av år 1927 och trädde i kraft följande år. De allmänna vägarna indelas i Finland i landsvägar, kommunalvägar och by- vägar.
Beträffande väg eller stig, som förmedlar allmän samfärdsel till riksgräns eller mellan städer, landskommuner eller affärscentra eller från sådan väg till närbelägen järnvägsstation eller hamnplats, så ock mellan andra sådana orter, där väg prövas vara av allmänt behov, kan statsrådet förordna, att vä— gen eller stigen skall såsom land sv äg underhållas. Även angående väg, som nyanlägges i den för byggande av landsväg stadgade ordning, medde- las, sedan vägen färdigställts, dylikt uttryckligt förordnande.
Landsväg bygges och underhålles av staten. Byggandet uppdrages åt den centrala vägmyndigheten, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som överlämnar arbetets utförande åt vederbörande distriktsorgan.
Omvård—naden om största delen av landsvägarna åligger närmast länsmän— nen med biträde av vägmästare och kommunala vägnämnder. Vägmästama äro extra befattningshavare i väg— och vattenbyggnadsförvaltningen och fun- gera som länsmännens rådgivare samt utföra särskilda rent tekniska upp- drag. Var och en av vägmästarna har sitt eget distrikt, vilket, liksom också vägmästares stationsort, fastställes av väg. och vattenbyggnadsstyrelsen. Un- derhållet av de landsvägar, varom nu är fråga, skall genom länsmännens åt- gärd i varje kommun särskilt å auktion utbjudas på entreprenad för viss av landshövdingen bestämd entreprenadtid, ej över sex kalenderår i sänder; och skall vägen för sådant ändamål vara indelad i lotter, vilkas längd bestämmes av länsmannen i samråd med vederbörande vägnämnd. Länsmannen sänder det vid entreprenadauktionen förda protokollet jämte tillhörande handlingar ävensom eget utlåtande till landshövdingen, som efter vederbörande distrikts-- ingenjörs hörande avgör, vilket eller vilka anbud som skola godkännas. Har å någon väglett intet antagligt anbud gjorts, skall landshövdingen pröva, huru- vida ny auktion skall utlysas eller väglotten annorlunda underhållas. Under de sista åren har utvecklingen gått i den riktningen, att vägarna allt mera överlämnas i länsmännens och vägmästarnas omedelbara vård. Har under- hållet lämnats på entreprenad, skola länsmannen och vägmästaren emellertid utöva ständig tillsyn dårå, och skall länsmannen vår och höst samt jämväl å annan tid, då skäl yppas, förrätta särskild syn å landsväg, varvid vågmästa- ren samt en medlem av vägnämnden skola närvara. Befinnes vid syn väg vara bristfällig, skall entreprenören föreläggas att inom viss tid efter synen av-
Finland.
hjälpa bristerna. Underlåtes detta, skall arbetet genom länsmannens försorg utan uppskov utföras, och skola kostnaderna därför hos entreprenören eller hos löftesmannen uttagas. Då entreprenörerna i de flesta fall icke äro i stånd att anskaffa dyrbara vägmaskiner, utföras maskinell hyvling och jämning av landsvägama på statens bekostnad oberoende av om underhållet lämnats på entreprenad. För ändamålet har varje vägmästare en eller flera motorväghyv- lar till sitt förfogande. Vid underhållet av de i länsmännens omedelbara vård varande landsvägarna tillämpas allmänt det s. k. vägvaktsystemet. Vägvakten har i vanliga fall c:a 10 kilometer väg i sin vård'. År 1930 underhöllos av läns— männen inalles 26 062 kilometer landsvägar, eller 26 062/297 = 8775 kilometer väg per länsmansdistrikt och 26 062/52 = 5012 kilometer väg per vägmästare.
Statsrådet kan på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen be- stämma, att en viss landsväg i anseende till trafikens betydelse, livlighet eller tunga beskaffenhet eller ock av annan orsak skall tagas i statens omedelbara vård, d. v. 5. att vägen skall underhållas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Underhållet ombesörjes i sådant fall närmast av distriktsingenjören eller efter hans förordnande av någon annan i distriktet tjänstgörande ingenjör. Väg- vaktsystemet tillämpas. År '1930 var totallängden av de i statens omedelbara vård tagna landsvägarna 3 388 kilometer.
Enligt väglagen underhålla städer och köpingar inom sina områden befint— liga landsvägsdelar men erhålla härför ersättning av statsmedel, beräknad efter vägens längd dock ej utöver vad vägens underhåll bevisligen kostat och i ingen händelse mera än den kostnad underhållet av i statens omedelbara vård tagna landsvägar i samma län under ifrågavarande år i medeltal dragit. Er- sättning utgår endast för underhåll av de utom stadsplaneområdet befintliga landsvägarna. I början av år 1930 funnos sammanlagt 346 kilometer sådana inom städers och köpingars områden befintliga landsvägsdelar, för vilkas un- derhåll nämnda samhällen voro berättigade till ersättning.
Vinterväghållningen ombesörjes av länsmännen eller, å automobilvägar, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller andra myndigheter, exempelvis post- verket.
K 0 In mu n alv äg är sådan väg, som förmedlar samfärdsel mellan skilda delar av eller större byar inom en kommun eller leder från sådan väg eller från byväg till landsväg, järnvägsstation eller hamnplats och är av allmän betydelse för trafiken inom kommunen. Kommunalväg bygges och underhål- les av kommunen, eventuellt med statsbidrag.
Beslut om kommunalvägs byggande meddelas av landshövdingen efter fram- ställning av kommunalfullmäktige. Statsbidrag beviljas av statsrådet. Nyan- läggning av kommunalväg har hittills förekommit i jämförelsevis få fall, utan hava dessa vägar i vanliga fall tillkommit genom att byväg eller, ehuru mera sällan, landsväg förklarats för kommunalväg. Inom varje kommun finnes en av kommunalfullmäktige utsedd vägnämnd, vilken tjänstgör som kommunens verkställande organ beträffande vägväsendet.
Underhållet av kommunalväg skall, därest kommunen icke behåller vägen i sin omedelbara vård, genom vägnämndens försorg medelst auktion utbjudas
l %
på entreprenad för viss tid, ej över sex kalenderår för varje gång. Kommunal- fullmäktige åligger att godkänna gjorda entreprenadanbud eller, därest an- tagliga anbud icke gjorts, utsätta ny auktion eller besluta om väglottens un- derhåll på annat sätt, t. ex. genom att lämna den i vägnämndens omedelbara vård.
Med b y v ä g förstås väg, som förmedlar samfärdsel mellan byar eller från by leder till landsväg eller kommunalväg eller som eljest är allenast av orts- förhållandena påkallad. Dylik väg bygges och underhålles av dem, som draga nytta av vägen. För bestämmande av de olika intressentemas andel i vägbör- dan påföras en var av intressenterna vägenheter i förhållande till den nytta han har av vägen. Statsbidrag kan erhållas. (Byväg skiljer sig till sin upp- gift icke så mycket från ägoväg, varmed förstås enskild väg på landet, som för en eller flera fastigheter är av varaktig nytta såsom farväg till gården eller för annat ändamål, som hänför sig till fastighetens behöriga utnyttjande.)
Av den lämnade redogörelsen framgår, att staten genom olika organ själv bedriver ett omfattande vägbyggnads- och vägunderhållsarbete, som helt beko— stas av statsmedel. Erforderliga medel härför och för bidrag till kommunal- vägars och byvägars byggande och underhåll beviljas av riksdagen efter ett på grundval av vägmyndigheternas äskanden framlagt förslag. De å motor- fordon och deras förbrukningsmaterial och tillbehör lagda skatter och tullav— gifter uppgå till avsevärda belopp och motsvarade år 1930 ungefär 75 pro- cent av statens samtliga vägutgi'fter och 79 procent av statens utgifter för landsvägarna. Dessa medel utgå icke såsom i Sverige direkt till vägväsendet.
I Danmark, där väglagen av den 21 juni 1867 alltjämt är gällande, är väg- väsendet en kommunal angelägenhet. Landet är i kommunalt hänseende in- delat i: huvudstaden, 85 stadskommuner och 25 amtsrådskretsar, vilka senare i sin tur äro indelade i sockenkommuner till ett antal av c:a 1 300.
De allmänna vägarna på landsbygden äro landsvägar, bivägar eller gång- stigar.
L a n d 5 v ä g a r n a finnas upptagna i den av departementet för allmänna arbeten på förslag av vederbörande amtsråd fastställda landsvägsförteckningen. De handhavas för respektive amtsrådskretsar av amtsrådet genom en av detta anställd amtsväginspektör med underlydande personal av vägassistenter och vägförmän. Byggande och underhåll av landsväg bekostas av amtsrådet, Ny landsväg får ej anläggas, ej heller gammal väg givas ändrad sträckning eller bredd utan medgivande av departementet för allmänna arbeten. Detta utövar genom en vid dets-amma anställd överväginspektör den allmänna tillsynen över att landsvägarna underhållas så, att de motsvara trafikens krav. För öv- rigt bestämma amtsråden själva vilka arbeten, som skola utföras å vägarna.
B iv ä g a r n a äro upptagna på en av amtsrådet för-var och en av de amts- rådskretsen tillhörande sockenkommunerna uppgjord bivägsförteckning. Dessa vägar handhavas av sockenråden under tillsyn av amtsrådet, som vanligen ut- övar denna till-syn genom amtsvägin-spektören eller en särskild biväginspek- tör. I några amtsrådskretsar utövas tillsynen av amtsrådets medlemmar. Kost-
4—322100
Danmark.
naden för underhåll av biväg ävensom för anläggning av ny biväg bestri-des av sockenkommunen, eventuellt med tillskott av medel, som disponeras av amts- rådet. I regel utföres arbetet med lejd arbetskraft, men socken'råden hava se- dan gammalt rätt att låta väghållningen utföras av sockenborna in natura, och denna arbetsmetod användes ännu på några ställen.
De allmänna g å'n g 3 t i g a r n a finnas upptagna på de av sockenråden upprättade gångstigsförteckningarna. De underhållas av vederbörande socken- råd under överinseende av amtsrådet.
I varje amt (några amt omfatta två amtsrådskretsar) har amtmannen högsta tillsynen över vägväsendet och kan, då han så anser erforderligt, till departe- mentet för allmänna arbeten ingiva rapport om vägväsendet inom amtet.
De allmänna trafiklederna inom 5 t ä d e rn a s områden indelas i egent- liga stadsgator, landsvägar, landsvägsgator, bivägar och gångstigar.
De e g e n t 1 i g a s t a d s g a t o r n a handhavas av stadsfullmäktige och äro ej underkastade tillsyn av statlig myndighet. Deras anläggning och un- derhåll bekostas av staden.
Landsvägar och landsvägsgator, vilka senare utgöra: fortsätt- ning av landsväg genom själva staden, finnas upptagna i den förenämnda landsvägsförteckningen. Det ankommer på amtsrådet att underhålla lands- väg, medan däremot underhållet av landsvägsgata ombesörjes av amtsrådet och stadsfullmäktige gemensamt efter vissa bestämda grunder. Överinseendet över underhållet av såväl landsväg som landsvägsgata utövas av departementet för allmänna arbeten genom överinspektören. Under tidernas lopp hava städerna genom överenskommelse med amtsråden övertagit många av dessa landsvägar och landsvägsgator, vilka därigenom såsom stadsgator kommit under respek- tive stads administration.
B iv ä g a r och g å n g s t i g a r inom städernas område handhavas av stadsfullmäktige. Byggande och underhåll bekostas av staden. Skötseln av dessa bivägar och gångstigar är underkastad tillsyn av amtmannen.
Huvudstaden Köpenhamn har sitt särskilda vägväsende.
Såväl amten som städerna och sockenkommunerna erhålla av automobil— skattemedel bidrag till väghållningskostnadernas bestridande. Tillsyn å dessa medels användning utövas av överväginspektören samt, vad angår socken- kommunerna, av amtmannen.
För att motverka den med vägväsendets starka decentralisation samman- hängande svårigheten att få till stånd vägföret—ag, som äga betydelse huvud- sakligen för den genomgående trafiken, avsättes sedan år 1927 en viss prOcent av automobilskattemedlen till en särskild vägfond, från vilken bidrag till så- dana företag lämnas. av departementet för allmänna arbeten. Departementet di- sponerar därjämte enligt en lag den 1 februari 1930 årligen ett belopp av 2 miljoner kronor av automobilskattemedel för åstadkommande av nödig tra- fiksäkerhet vid järnvägskorsningar. Särskilda kommissioner inom varje amt besluta, vilka arbeten skol-a utföras vid de olika korsningarna, varefter depar- tementschefen bestämmer den ordning, i vilken arbetena skola verkställas. Ar-
betsplanerna granskas dessförinnan av en kommission med överväginspektören som ordförande.
Enligt den norska väglagen, som är av år 1912 men under senare år ändrats i flera betydelsefulla delar, indelas de allmänna vägarna på landsbygden i huvudvägar och byg-devägar. De förra indelas isin turitre grup- per, av vilka den första omfattar viktigare vägar, som förbinda riket med grannrike eller ett *fyllke med ett annat. Den andra gruppen omfattar för auto- mobiltrafiken viktigare genomfartsvägar, vilka benämnas riksvägar. Till den tredje gruppen hör sådan väg, som inom ett fylke förmedlar samfärdsel mellan två eller flera härad eller som för en väsentlig del av ett härad är den enda eller viktigaste vägen till stad eller annat trafikcentrum.
I fråga om vägväsendet utgöra fylkena de lokala enheterna, dock att be— träffande mindre vägar även häradskommunerna hava vissa skyldigheter. Inom varje fylke finnes en fylkesvägstyrelse, bestående av fylkesmannen som ord- förande samt två av fylkestinget för tre år valda ledamöter jämte två supple- anter för dem. Den direkta ledningen av vägarbetena inom varje fylke utövas dock av en av departementet för offentliga arbeten tillsatt överingenjör med biträde av en eller flera *avdelningvsingenjörer och assisterande ingenjörer.
Nyssnämnda departement är central myndighet för vägväsendet och under departementet sorterar en vägdirektör. Till byggande av huvu dväg be- viljar stortinget anslag, men bidrag skall lämnas av fylket. Sedan anslag be- viljats, uppdrager centralmyndigheten genom vägdirektören och fylkesmannen åt överingenjören i fylket att utföra arbetet enligt gällande bestämmelser för arbetsdriften vid statens vägväsende. Vägen bygges under överingenjörens ledning och under kontroll av vägdirektören samt överlämnas därefter till un- derhåll av fylket genom överingenjören. Högfjälls-, riks- och mellanriksvägar underhållas dock av staten, likaledes genom överingenjören.
B y g d e v ä g a r n a äro av häradskommunal karaktär. Sedan överingen- jören efter bemyndigande av fylkesmannen uppgjort förslag till byggande av väg och detta förslag godkänts av kommunalstyrelsen, blir ärendet genom fyl- kesmannen förelagt fylkestinget för godkännande av den upprättade planen och beviljande av vanligt fylkesbidrag. Fylkesmannen bemyndigar därefter överingenjören att igångsätta arbetet, och sedan detsamma avslutats överläm— nas vägen till underhåll av häradskommunen under överingenjörens ledning.
Såsom av det föregående framgår, och detta gäller även de statliga vägar— na, omhänderhar överingenjören såväl byggande som underhåll av de all— männa vägarna. Den lokala tillsynen å underhållet utövas av länsmännen eller särskilda tillsyningsm-än. Kostnaderna för riksvägarnas underhåll bestridas av automobilskattemedel med bidrag av respektive fylken. Underhållet av öv- riga huvudvägar och av bygdevägarna bekostas av fylkena respektive härads- kommunerna. I fråga om bygdevägarna kan underhållet utföras in natura efter särskilda grunder.
Norge.
Inledande översikt.
Den vid detta betänkande fogade utredningen angående väghållningsbesväret i städerna, verkställd av kammarrådet Erik Schalling, innehåller en omfat- tande rättshistorisk översikt över vägväsendet, avseende både städer och lands- bygd. Såsom av översikten framgår, infördes först med 1891 års lag angående väghållningsbesvärets utgörande på landet en särlagstiftning för landsbyg— dens väghållning; bestämmelserna i byggningabalkens 25 kapitel, som förut gällt beträffande såväl landsbygdens som städernas vägar, ägde därefter till- lämpning end-ast i fråga om de senare. Medan byggningabalkens bestäm- melser i berörd-a del kvarstått oförändrade, har 1891 års väglag gång efter an- nan i skilda avseenden ändrats.
De mest betydande nyheterna i nämnda lag voro: utvidgning av väghåll- ningsskyldigheten till att åvila, icke såsom förut allenast den i mantal satta jorden, utan i stort sett all jordbruksfastighet, samt, med viss begränsning, även annan fastighet och inkomst; vägbeskattning efter en på visst sätt be- räknad repartitionsenhet, vägfyrken; utsträckning av skyldigheten att deltaga i vägunderhållet in natura även till avsöndrade jordlägenheter och i samman- hang därmed förändring av vägdelningens karaktär i riktning mot en obe- gränsad väglottstyckning; statens deltagande i barmarksvägunderhållet genom ett för alla vägdistrikt likformigt bidrag i förhållande till uppskattad kostnad för underhåll av de indelade vägarna.
Redan kort tid efter det att den nya lagen är 1895 i allmänhet trätt i kraft framkom-mo anmärkningar mot densamma, och år 1900 begärde riks- dagen viss revision av lagen, dock icke beträffande dess huvudgrunder, vilka borde lämnas orubbade. Fem år senare genomfördes vissa ändringar i lagen, av vilka de viktigaste voro: utsträckning av väghållningsskyldigheten till flera. förut fritagna beskattningsföremål och skärpning av samma skyldighet för en del andra; inrättande av s. k. vägstämma såsom organ för de väghållnings- skyldigas yttrande- och beslutanderätt; höjning av det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet och anvisning på extra statsunderstöd åt synnerligen be- tungade vägdistrikt i mån av därför tillgängliga medel.
År 1911 ansågs tiden inne att låta väglagen, vari även efter 1905 före- tagits en del ändringar, bliva föremål för fullständig omprövning. Särskilda sakkunniga, den s. k. vägkommis—sionen, tillkallades med uppdrag att verk- ställa utredning angående de åtgärder, som kunde finnas nödiga för åväga— bringande av en jämnare fördelning av väghållningsbesväret, samt utarbeta det förslag till förändringar av väglagen m. m., vartill utredningen kunde för- anleda, ävensom i samband därmed underkasta väglagstiftningen revision jäm-
1891 års väglag.
väl i andra avseenden. Kommissionen framlade år 19'16 förslag till lag om allmänna vägar på landet samt följande år förslag till lag om vägkommunal styrelse på landet.
Med anledning av framställda anmärkningar mot kommissionens förslag upp- drogs åt särskilt tillkallade sakkunniga, de s. k. 1920 års vägsakkunniga, att verk—ställa granskning och omarbetning av förslaget. Sedan dessa sakkunniga under år 1921 avgivit betänkande med förslag till lag om allmänna vägar på landet, utarbetades på grundval av detta förslag proposition i ämnet till 1922 års riksdag (nr 100). Vid frågans behandling inom riksdagen vann det fram— lagda förslaget i stort sett allmänt gillande, men enighet kunde icke uppnås om grunderna för vägskattens utgörande och beräkningen av statsbidraget till väghållningen, varför propositionen icke blev av riksdagen antagen. Vid 1923 års riksdag väcktes inom båda kamrarna motioner i ämnet ( I: 124 och 11: 160), vilka emellertid ej heller föranledde någon riksdagens åtgärd.
I avbidan på en fullständig revision av väglagen hava under tiden från 1920 vidtagits åtskilliga partiella ändringar i lagen. Bland sådana må sär- skilt framhållas nya bestämmelser angående grunderna för vägskattens ut- görande samt införande av bestämmelser, som möjliggjort den nu allmänt verk- ställda övergången från vägunderhåll in natura av enskilda väghållningsskyl- diga till underhåll medelst vägkassan.
Ehuru 1891 års väglag, såsom av det ovan sagda framgår, i åtskilliga avseenden tid efter annan undergått förändringar för att bättre motsvara de ändrade förhållandena inom vägväsendet, kan den likväl icke anses uppfylla de krav, som böra ställas på en modern väglag. Den rastlösa utveckling, som vägväsendet under senare år undergått, har till stor del reglerats vid sidan av väglagen genom i administrativ väg meddelade bestämmelser, särskilt sådana varigenom föreskrivits villkor för åtnjutande av bidrag av automobilskatte- medel. Dylika bestämmelser hava, bland annat, kraftigt medverkat till över- gången från vägunderhåll in natura till vägunderhåll medelst vägkassan, vil- ken övergång, såsom förut nämnts, möjliggjorts genom ändring av väglagen.
Enligt 1891 års väglag i de delar, som äga tillämplighet å nu rådande förhållanden, gäller i huvudsak följande. I fråga om' väghållningen är varje härad som regel en gemensamhet för sig, väghållningsdistrikt. Väghållnings— distriktets beslutanderätt utövas av vägstämman; verkställande organ är väg- styrelsen. Det ankommer på länsstyrelsen att meddela beslut om byggande av allmän väg, om indragning av dylik väg samt om övertagande till allmänt underhåll av enskild väg. Allmän väg är av två slag, nämligen landsväg och bygdeväg, varjämte under allmän väg inbegripes i de flesta avseenden jämväl ödebygdsväg. I skyldigheten att bygga och underhålla allmän väg deltaga praktiskt taget all jordbruksfastighet, för vilken fastighetsskatt en- ligt kommunualskattelagen skall utgöras, all annan fastighet, för vilken så- dan fastighetsskatt skall utgöras, därest taxeringsvärdet uppgår till minst 800 kronor, samt till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst, därest den taxerade inkomsten uppgår till minst 1 000 kronor. I den mån väghållnings- distrikt tillkommande bidrag av statsmedel m. m. icke förslå till bestridande
av kostnaderna för väghållningen, täckas dessa genom uttaxering av väg- skatt å förenämnda 'beskattningsföremål. Vägskatten utgår efter vägfyrk med iakttagande, att en vägfyrk påföres jordbr-uksfastighet för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, annan fastighet för varje 150 kronor av taxeringsvärdet samt inkomst för varje 15 kronor därav. Rösträtt å vägstämma beräknas efter vägfyrktal. Består distrikt av mer än en kommun, äga de väghållnings- skyldiga låta sin talan å vägstämman föra-s genom av dem kommunvis efter vägfyrktal utsedda ombud. Inom köping eller annat samhälle på landet, för vilket vad i stadsplanelagen är stadgat för stad äger tillämpning, åligger det samhället att, vad angår väg som på grund av nämnda lag skall vara upp- låten för allmänt begagnande såsom gata, för distriktets räkning ombesörja väghållningen. Samhälle är berättigat att jämväl i vidare mån än nu sagts för distriktets räkning ombesörja väghållningen inom samhället. För väg— hållning, som samhälle sålunda utför, erhåller det ersättning av distriktet. Beträffande vinterväghållningen gäller, att densamma skall, där ej länssty- relsen annorlunda förordnar, ombesörjas av ploglag, som länsstyrelsen inrättar av lämpligt belägna jordbruksfastigheter.
Vad förut sagts därom, att 1891 års väglag såsom i flera avseenden för- åldrad bör ersättas av lagbestämmelser, som bättre motsvara nuvarande för- hållanden inom vägväsendet, gäller givetvis i än högre grad om de beträf- fande städernas allmänna vägar fortfarande gällande stadgandena i 25 kapitlet byggningabalken med därtill hörande författningar. Angående innebörden av dessa stadganden, vilka för övrigt i stor utsträckning numera icke tillämpas, få de sakkunniga hänvisa till Schallings utredning.
Lik—a med vägkommissionen anse de sakkunniga, att den nya väglagstift- ningen bör utformas i två särskilda lagar, och framlägga de sakkunniga i enlighet med denna sin uppfattning förslag till lag om allmänna vägar och förslag till lag om vägdistrikt. I den förra lagen, vilken lika med den nu- varande väglagen bör hava karaktär av allmän civillag, hava inrymts stad- ganden om de allmänna vägarnas klassifikation, vägs beståndsdelar, byggande och underhåll av väg, tillsyn å väghållning ävensom enskildas av väghåll- ningen berörda förhållanden. Den föreslagna lagen om vägdistrikt, vilken bör hänföras till kommunallagarna, innehåller bestämmelser om rikets indelning i vägdistrikt-, om sådant distrikts beslutande, verkställande och kontrollerande organ, om utgifts- och inkomststat samt om medel till bestridande av väg— distrikts utgifter. _
De sakkunniga hava ansett sig icke böra föreslå någon särskild lag i fråga om städernas allmänna vägar. Beträffande den egentliga väglagen hava de sakkunniga vid utarbetande av sitt förslag visserligen haft förhållandena på landsbygden närmast i tanke, men därefter ingående prövat, i vad mån olik- artade förhållanden i stad påkallade tillägg till eller förändringar i förslaget, vilket visat sig vara fallet endast i obetydlig omfattning. Helt annorlunda förhåller det sig i nuberörda avseende med den vägkommunala lagen." . Enligt förslaget utgör varje stad eget vägdistrikt, och väghållningen blir i sådant
De sakkunnigas förslag.
distrikt en vanlig kommunal angelägenhet, för vars handhavande lagen om kommunalstyrelse i stad och på grund av denna tillkomna stadgar och regle— menten böra i huvudsak bliva. normerande. De jämförelsevis fåtaliga be- stämmelser, som på grund av särskilda skäl ansetts därutöver böra gälla för stadskommunen i egenskap av vägdistrikt, hava inrymts i en särskild avdelning av den vägkommunala lagen.
Då däremot vägdistrikten på landet enligt de sakkunnigas förslag komma att liksom hittills utgöras av för väghållningens ombesörjande särskilt bil- dade kommunala samfälligheter, hava för dessas del i lagen om vägdistrikt lämnats bestämmelser ungefär lika fullständiga som de i övriga kommunal- lagar förekommande. I de mycket talrika fall, då för vägdistrikten kunna och böra gälla samma eller nära motsvarande regler som de för primärkom- munerna eller landstingen gällande, innehåller lagförslaget endast undantags- vis hänvisning till annan kommunallag. För de personer, som på ett eller annat sätt deltaga i handhavandet av vägdistriktens angelägenheter, försvåras nämligen arbetet, därest de nödsakas att kombinera direkta bestämmelser och sådana, till vilka hänvisats. De sakkunniga hava därför ansett det lämp- ligast att göra den vägkommunala lagens bestämmelser så. fullständiga, att dess tillämpning i de allra flesta fall skall kunna ske utan dylik kombination.
Vad angår den föreslagna lagstiftningens sakliga innebörd må i fråga om den egentliga väglagen framhållas, att de allmänna vägarnas nuvarande in- delning i landsvägar, bygdevägar och ödebygdsvägar ersättes med en indel— ning i lands-vägar och ödebygdsvägar. I fråga om de landsvägar, som äro av synneng betydelse för den långväga, genomgående samfärdseln, i för- slaget benämnda riksvägar, föreslå de sakkunniga den betydelsefulla nyheten, att byggande av sådan väg skall ske genom statens försorg och på dess be- kostnad, eventuellt med ett mindre bidrag från vederbörande vägdistrikt. I detta sammanhang må påpekas, att med byggande av väg förstås icke blott anläggning av ny väg utan jämväl omläggning och förbättring av väg. Under— håll av riksväg liksom av annan allmän väg skall däremot ankomma på väg- distrikten och såväl på landet som i stad utföras genom vägstyrelsens för- sorg. Systemet med underhållets ombesörjande av enskilda väghållnings- skyldiga bibehålles icke ens som ett alternativt system. Även vinterväghåll- ningen skall utföras genom vägstyrelsens försorg och icke genom särskilt in- rättade plog—lag. Nu gällande förbud att inom visst avstånd från väg upp- föra byggnad eller hava upplag eller annan anordning, som kan hindra vägens upptorkande eller fri sikt, hava i flera avseenden skärpts. Detsamma gäller om förbudet mot förekomsten av annonstavlor, reklamskyltar och dylikt utmed väg. Tillsyn å väghållningen skall utövas av länsstyrelsen. Vägsyn i den betydelse detta uttryck har i 1891 års väglag skall icke förekomma. Den nuvarande vägsynenämndens- uppgift att i händelse av behov meddela beslut om borttagande av träd, buskar, upplag eller andra anordningar utmed väg, om utbyte av snösamlande stängsel, om tillstånd för väghållare att uppsätta snöskärm samt om ersättning till jordägare för skada i anledning av sådana åtgärder ankommer enligt förslaget på en av länsstyrelsen tillsatt vägnämnd,
som tillagts även andra uppgifter. Så t. ex. äger vägnämnd att under viss förutsättning meddela väghållare tillstånd att å annan» än kronan tillhörig mark taga väghållningsämnen, en befogenhet som enligt gällande väglag till— kommer häradsrätt.
Förslaget till lag om vägdistrikt innehåller åtskilliga betydelsefulla ny- heter. Den nuvarande vägstämman ersättes av vägfullmäktige, valda med till- lämpande av en ti-ogradig röstskala. Landsbygdens indelning i vägdistrikt an- kommer på Konung—en. De sakkunniga. hava. ansett sig icke kunna föreslå vägdistrikt, omfattande hela landstingsområden, men då å andra sidan fler— talet av de nuvarande distrikten måste anses för små, hava de sakkunniga förordat sammanslagning av hittillsvarande distrikt. Förslaget innehåller en hel del bestämmelser, avsedda att öka det statliga inflytandet å den vägkom— munala förvaltningen. Exempelvis må nämnas, att länsstyrelsen skall utse en ledamot av vägstyrelse på landet samt en av de revisorer, som hava att granska vägstyrelsens förvaltning. Det sis-t sagda gäller även vägdistrikt, bestående av stad. I detta sammanhang må vidare nämnas, att vägfullmäk- tiges och vägstyrelses beslut i vissa fall skola underställas länsstyrelsens pröv- ning och fastställelse. Beträffande statsbidrag till väghållningskostnadernas be- stridande innehåller förslaget allenast, att dylika bidrag utgå enligt vad därom är särskilt stadgat, men har i motiveringen nu berörda spörsmål ingående be- handlats. _V_ad slutligen angår den viktiga frågan om Vägskatten, innebära de föreslagna repartitionsgrunderna vid jämförelse med de nu gällande en högst avsevärd lättnad i den jordbruk-sfastighetema åvilande skattebelast—
ningen.
Förslag till lag om allmänna vägar.
1. Allmän motivering.
Vägarnas indelning i klasser.
Tiden före I .25 kapitlet byggningabalken i dess ursprungliga lydelse skildes mellan, 189113? mg å ena sidan, landsväg (1 %) samt, å andra sidan, väg till ting, kyrka och kvarn samt annan farväg (2 5). Genom kungl. förordning den 19 februari 1824 till- kommo ytterligare i 1 % »väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats, samt emellan segelleder, båtleder och flottleder, ävensom väg till alla sådana stäl- len, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändig- het», vilka vägar skulle vara av samma natur som landsväg. Sådan väg skulle vara tio alnar bred, varemot väg till ting, kyrka och kvarn så ock annan farväg skulle hava en bredd av sex alnar.
I kungl. resolutionen den 8 januari 1735 på adelns besvär stadgades, att »inga andra för kungs- och allmänna landsvägar böra anses, än de som gå antingen igenom landet stapel- och uppstäderna emellan samt med gästgivare- gårdar försedda äro, vilka till det minsta skola vara tio alnar breda, eller ock sådana, som i landet, där det tarvas, efter vederbörande tingsrätts rannsak- ning, med Kungl. Maj:ts befallningshavandes samtycke, likmätigt lag hädan- efter anläggas och med gästgivaregårdar förses». I samma resolution stad- gades vidare, att »de övriga smärre vägar, som gå emellan härad och socknar, till tings, kyrka, kvarn, marknadsplatser, bruk och sjöhamnar samt andra kundbara orter, böra hädanefter, där det icke redan skett, göras allenast sex alnar breda».
Enligt kungl. kungörelsen den 27 november 1845 angående vissa föreskrif- ter i anledning av vad om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov är vordet förordnat skulle, då fråga uppstode om anläggning av allmän väg eller om förändring av anlagd vägs egenskap av enskild, socken-, härads- eller lands- väg, Konungens befallningshavande, sedan vederbörande" blivit hörda, pröva, huruvida vägen såsom socken—, härads— eller landsväg tarvades eller eljest så- som ledande till hamn, lastplats, varunederlagsplats eller emellan segelleder, båtleder eller flottleder m. m. vore för varutransporter av allmän nytta och nödvändighet.
De allmänna vägarnas indelning i lands-, härads- och sockenvägar upprätt- hölls emellertid icke strängt och de olika begreppen sammanblandades i viss mån, så att det mången gång var svårt att avgöra, till vilken klass en väg rätteligen hörde; i synnerhet gällde detta om härads- och sockenvägar.
I 1 8 9 1 ä r s vägla g definieras begreppet allmän väg så, att därmed för- 1891 års stäs väg, som prövas vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig. Enligt ”3135 nämnda lag indelas de allmänna vägarna i landsvägar och bygdevägar, de se- nare motsvarande härads— och sockenvägarna. Till la n d s v ä g hänföres väg, som för allmänna samfärdseln är av större betydelse och förenar riket med an- nat rike eller ett län med annat län, leder från en stad till annan eller tjänar att förbinda något härad i dess helhet eller till väsentlig del med stad, större hamn— och lastageplats, järnvägsstation eller annat jämförligt samhälle. Till b y g d ev ä g räknas väg av förenämnda beskaffenhet, men som ej är av den vikt för allmänna samfärdseln, att den bör hänföras till landsväg, så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg till kyrka eller tingstad samt annan med dessa jämförlig väg. Genom 1919 års lag om ö—deb ygdsvä- g är har en tredje vägkategori tillkommit, för vilken i vissa avseenden sär- egna rättsregler gälla, men som i övrigt faller under begreppet allmän väg. Med ödebygdsväg förstås väg, som till avsevärd längd [sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja lan-dets uppodlande och bebyg- gande. Landsväg skall vara 6 meter och byg-deväg 36 meter bred. Emellertid äger länsstyrelsen medgiva säväl ökning som minskning i de sålunda stadgade vägb'redderna, allt efter som förhållandena det påkalla. Denna möjlighet till avvikelse från lagens föreskrifter har också i stor utsträckning begagnats-. I fråga om ödebygdsväg finnes icke i lag föreskriven någon viss bred-d.
Enligt v ä g k 0 m mi s s i o n e n s förslag till väglag indelades de allmänna Vägkem— vägarna i tre klasser, allt efter den större eller mindre tyngden och omfattning- memonen' en av den trafik, vägen vore avsedd att förmedla. Vägbanan skulle ej vara svagare, än att den kunde tåla framförande av fordon med hjulringstryck mot- svarande å första klassens väg 65, å andra klassens väg 4'5 samt å tredje klassens väg 36 kilogram, allt i medeltal för varje kvadratcentimeter av hjul- ringen-s anliggningsyta mot vägbanan. .Vägbanans bredd skulle ej vara mind- re än 56, 4 och 26 å respektive första, andra och tredje klassens väg.
I det av 1 9 2 0 ä r s v ä g 5 a kk u n nig a framlagda väglagförslaget 1920 års _väg- indelades de allmänna vägarna i landsvägar och ödebygdsvägar. Efter att ”kkumga' hava framhållit, att kommissionens förslag i fråga om klassindelning i främ- sta rummet avsett att genom en lagstiftningsåtgärd framtvinga en förbätt- ring av vägarna, anförde bem'älda sakkunniga i sitt betänkande, bland annat, följande:
»D'ärest en klassinedelning av vägarna skall genomföras, måste enligt de sakkunnigas mening alltid erforderligt utrymme lämnas för nödig anpassning efter orternas olika förhållanden och behov. Såsom förut framhållits har den— na grun-dsats ock vunnit beaktande vid avfattningen av de i 1891 års väglag meddelade bestämmelserna om vägbredden. Men just behovet av denna möj- lighet till anpassning står ej i god överensstämmelse med en strävan att upp- dela vägarna i ett fåtal skarpt åtskilda klasser. Man kan även konstatera, att i verkligheten markera-d gräns mellan landsvägar och bygdevägar saknas. De hava nämligen byggts efter samfärdselns växla—nde behov och icke efter
De sakkun- niga.
det i lagen förutsatta normalfallet; den ena typen övergår omärkligt i den andra. Redan ur denna synpunkt kan man alltså hysa tvekan om nyttan av en klassindelning.
Därest en sådan indelning skall genomföras, synes man visserligen i likhet med kommissionen därvid böra taga hänsyn icke blott till vägbredden utan även till vägbanans motståndskraft mot tryck. Men om man —— såsom kom- missionen funnit nödigt — skall i lagen till siffran fastslå den motstånds- kraft, som vägar av de olika klasserna måste besitta, synes det böra uppstäl— las såsom oeftergivligt villkor, dels att grunden för beräkningen av motstånds- kraften är ändamålsenlig, dels att de siffror, som med nämnda beräknings- grund till utgångspunkt för varje vägklass väljas att beteckna den minsta tillåtna motståndskraften, vunnit allmänt erkännande såsom lämpliga __icke blott på grund av teoretiska beräkningar utan också vid praktiska prov. Aven om så finnes vara fallet, kan det ändock väcka betänkligheter att giva civil- lags natur åt bestämmelser, som med hänsyn till den raskt fortgående utveck- lingen av samfärdseln kunna behöva ändras utan allt för stor omgång.»
Sedan de sakkunniga därefter påpekat, att de i ärendet hörda myndigheter, vilka ägde speciell sakkunskap på området, fram-ställt allvarliga anmärkning- ar mot de av kommissionen föreslagna bestämmelserna, yttrade de sakkun- niga vidare:
»I själva verket hysa de sakkunniga den uppfattningen, att vägarnas inde- lande i klasser icke är erforderligt för vinnande av bättre vägar. När det gäller anläggandet av en ny väg, bör den byggas sådan, som samfärdselns behov kräver. Att bygga den starkare eller bredare än som behöves, är onö- digt slöseri; att bygga vägen så, att den ej kan motstå trafikens åverkan, medför ett dyrare underhåll och onödiga utgifter för grundförstärkning. Vil- ken klassindelning man än genomför, måste dock alltid beslutet om anlägg- ning av en ny väg föregås av en grundlig undersökning om storleken och arten av den blivande samfärdseln och om de krav, denna kommer att ställa på vägens bredd, hållfasthet och beskaffenhet i övrigt. Resultatet av denna undersökning måste i främsta rummet ligga till grund för bestämmandet av vägens beskaffenhet; klassindelningen synes snarast ägnad att minska en önskvärd anpassning efter de förhandenvarande förhållandena.»
De sakkunniga funno emellertid en viss klassindelning, ehuru av annan art än den av kom-missionen föreslagna, nödvändig på den grund, att stadgandena om ödebygdsvägar ansågos böra inarbetas i den allmänna väglagen . Med hänsyn därtill, att reglerna om byggande och underhåll av ödebygdsväg i hög grad skilde sig från motsvarande bestämmelser i fråga om övriga allmänna vägar, ansågos olika benämning—ar 'böra bibehållas å dessa båda slag av vägar. De sakkunniga, som läto ödebygdsvägarna få behålla sitt gamla namn men sammanförde alla övriga allmänna vägar under gemensam beteckning av lands— vägar, fäste därvid särskilt avseende vid den omständigheten, att ordet lands- väg i vardagsspråket och litteraturen ofta användes såsom uttryck för be- greppet allmän väg över huvud.
Jämväl enligt det nu f ramlagda f örsl aget till lag om allmänna vägar indelas dessa i landsvägar och ödebygdsvägar. Till landsväg hänföres väg, som prövas nödig för allmänna samfärdseln. Den avvikelse, som denna definition företer vid jämförelse med gällande väglags beskrivning å allmän
väg, är uteslutande av redaktionell natur. Definitionen på ödebygdsväg över- ensstämmer med den i gällande lag givna. Då av skäl, som i annat samman- hang skola utvecklas, de sakkunniga funnit, att byggandet av allmänna vägar av synnerlig betydelse för den långväga, genomgående trafiken bör ankomma på staten och icke på de vägkommunala samfälligheterna, hava dessa vägar, under benämningen riksvägar, i lagförslaget införts såsom ett särskilt slag av landsvägar. Landsväg, som icke är riksväg, benämnes i förslaget vanlig landsväg. Den sålunda gjorda indelningen av de allmänna vägarna i riks- vägar, vanliga landsvägar och ödebygdsvägar åsyftar icke att skapa tre i fråga om vägs bredd och beskaffenhet i övrigt från varandra åtskilda väg- klasser utan sammanhänger med det förhållandet, att med avseende å byggande av väg olika bestämmelser skola gälla beträffande nämnda slag av vägar. Å mindre trafikerade sträckor bör en riksväg självfallet vara av enklare be— skaffenhet än en med tung och livlig trafik belastad vanlig landsväg.
Skyldigheten att ombesörja väghållning.
Tanken på vägväsendets övertagande, helt eller delvis, av staten har sedan ganska lång tid tillbaka haft icke så få anhängare och frågan har vid den offentliga diskussionen ofta varit på tal. Redan i vägkommitténs år 1880 av- givna betänkande berördes spörsmålet. Kommittén medgav, att anordningen med staten såsom väghållare väl kunde vara ur teoretisk synpunkt riktig, men framhöll, att en sådan anordning i ett land med så stor utsträckning som vårt och därav beroende långa vägsträckor i förhållande till den glesa befolkningen skulle mångdubbla kostnaderna för vägunderhållet, varför redan av detta skäl varje tanke på statens övertagande av väghållningen måste åtminstone för det dåvarande övergivas.
Under den tid 1891 års väglag gällt hava vid ofta upprepade tillfällen i riksdagen väckts motioner, syftande till vägväsendets förstatligande. Såsom skäl för statens övertagande av väghållningen eller åtminstone kostnaden där- för har i första hand åberopats, att de allmänna vägarna icke avsåge nå- got kommunalt utan ett statsändamål. Det vore följaktligen obilligt, att väg— hållningskostnaderna skulle till ojämförligt största delen drabba landsbyg- den. Städerna, som ekonomiskt vore betydligt bättre ställda än landsbyg- den, borde deltaga i hållandet av de allmänna vägarna å landet. Endast ge- nom statens övertagande av väghållningen kunde ernås den önskvärda utjäm- ningen såväl mellan land och stad som mellan rikets olika delar. Det vore vi— dare icke möjligt att vinna goda och hållfasta vägar i tillräcklig omfattning utan att staten övertoge väghållningen. Först därmed kunde de olika orternas behov i detta hänseende skäligen fyllas, reda och enhetlighet i vägväsendet vinnas samt tillräcklig hänsyn tagas till såväl de lokala som de allmänna trafikförhållandena i landet. Genom vägväsendets centralisering och den en- hetlighet och planmässighet, som därigenom komme att vinnas, syntes möjlig- het öppnas att erhålla goda vägar samtidigt som — genom tillämpning av ett
väl avvägt entreprenadsystem — den totala väghållningskostnaden komme att nedbringas.
Under senare år, då automobiltrafiken tagit allt större och större omfattning, har som ytterligare skäl för väghållningens övertagande av staten anförts, bland annat, att kostnaderna redan till den vida övervägande delen bestredes med automobilskattemedel eller andra statsmedel samt att endast genom ett dylikt övertagande kunde vinnas den planmässighet i fråga om' vägbyggandet, som vore av nöden särskilt med hänsyn till automobiltrafikens behov av goda genomfartsvägar. vägkom- Beträffande statens ifrågasatta övertagande av väghållningen anförde v ä. g- mm'onen' k om mis s i o n e n i sitt år 1916 avgivna betänkande, bland annat, följande:
Det finge anses obestridligt, att de allmänna vägarna såsom förmedlare av den för hela samhällslivet nödvändiga yttre förbindelsen mellan medborgarna, såsom kulturbärande i den mening att de utgjorde en lika nödvändig förutsätt- ning för både den andliga och materiella odlingens vidmakthållande och ut- veckling och såsom ett betydelsefullt led i beredskapen för riksförsvaret mot yttre fiender i betydande mån tillgodosåge statens intresse-n. Under det refor- ; mens anhängare läte denna vägarnas allmänna samhällsnyttighet helt undan- ! skymma deras betydelse för de lokala intressena, hävdade motståndarna lika i mycket den senare synpunkten; och kommissionen kunde för sin del icke und- gå att sluta sig till denna senare åskådning. Till varje allmän väg knöte sig alltid i främsta rummet ett lokalt intresse. Åtkomligheten och det omedelbara gagnet av densamma fölle i rikaste mått på den därav berörda lokala samfäl- ligheten. Förekomsten av vägar inom en komnnun vore obestridligen av största intresse just för den kommunens egna medlemmar och framför allt för dess fas- tigheter och näringar, vilkas ändamålsenliga och vinstgivande skötsel därigenom möjliggjordes eller underlättades. Kommissionen ville i detta sammanhang fram- hålla, att de allmänna vägarnas betydelse i följd av järnvägs- och vattenvägs- kommunikationsm'edlens utveckling kommit att. alltmer lokaliseras. Vägarnas ursprungliga uppgift att förmedla jämväl den stora genomgående person- och godstrafiken tillhörde i det stora hela en förgången tid. Automobilismen, vars utveckling i övrigt nog skulle komma att revolutionera landsvägstrafiken, kunde dock näppeligen omskapa nämnda förhållande. För en fjärrgående mo- tordrift i den praktiska nyttans tjänst torde landsvägarnas användning, åtmin- stone såvitt då kunde bedömas, bliva inskränkt huvudsakligen till landets nor- ra delar med deras isolerade bygder och föga utvecklade järnvägsnät. För lan- det i dess helhet kunde man alltså ur nu berörda synpunkt icke med fog taga automobilväsendets utveckling till intäkt för ett statsväghållningssystem.
Enligt kommissionens förmenande skulle kostnaderna för statens handhavan- de av väghållningen bliva avskräckande stora, och anförde kommissionen härom , i huvudsak följande: i
Även om man godtoge den meningen, att den allmänna väghållningen rätte- i ligen borde anses som en rent statlig uppgift, vore därmed icke sagt, att väg— väsendet, vare sig i allo eller ens blott ekonomiskt, borde bliva staten-s ensak. Det vore icke möjligt för staten, i varje fall icke utan stora svårigheter, att *
ensam genom sina förvaltningsorgan handhava alla till statsändamålet höran- de angelägenheter. Därtill skulle krävas en alltför omfattande, tung och dyr- bar förvaltningsapparat. Viktigare vore dock ett annat förhållande, som gällde även för det fall, att statens skyldighet skulle inskränkas allenast till bestridandet av den med nämnda angelägenheter förenade kostnaden. Det vore en gammal erfarenhet, att arbeten ställde sig kostsammare, när de skulle ut- föras för statens räkning än eljest. Orsaken härtill kunde icke vara någon annan än den, att något »eget» intresse till sparsamhet här icke vore för han- den. I ett sådant intresse låge den verksammaste och värdefullaste garanti mot kostnadens uppdrivande till oskälig höjd. Då den ekonomiska bördan av respektive verksamhetsgrenar för de allmänna ändamålen huvudsakligen eller åtminstone till stor del träffade de kommunala samfälligheterna själva, komme deras intresse också att med motsvarande styrka inriktas på en omtänksam och försiktig hushållning med avseende å utgifterna för nämnda ändamål. Med uppgifternas läggande under kommunernas vårdnad vunnes också en an- nan fördel, nämligen en bättre anpassning av vederbörande anstalter och inrätt- ningar efter varje kommuns eget 'behov och bästa. I sin egen bestämmanderätt hade kommunerna uppenbarligen den säkraste garanti i detta avseende. Också hade staten, då den i huvudsak ålagt kommunerna omsorgen om och kostnaden för fullföljden av vissa statliga uppgifter, i allmänhet jämväl lämnat dem en viss frihet att härutinnan ordna för sig efter de lokala förhållandenas krav, medan staten själv kunnat nöja sig med en viss normerande och kontrollerande befogenhet för säkerställande av sitt anspråk på statsändamålens behöriga till- godoseende. Vad som sålunda ur allmänt praktisk synpunkt talade mot ett överförande på staten av kommunernas uppgifter för statliga ändamål gällde icke minst om vägväsendet. Skulle staten icke blott övertaga utan även själv handhava väghållningen, krävdes för detta ändamål otvivelaktigt en talrik tjänstemannapersonal. För den centrala ledningen och kontrollen erfordrades med säkerhet ett vida större ämbetsverk än den dåvarande väg— och vatten— byggnadsstyrelsen. Vad beträffade lokalförvaltningen tarvades visserligen, så framt man ville en väsentlig förbättring av väghållningen, tillskapande av nya tjän—stemannakårer även för det fall, att väghållningen skulle bibehållas vid kommunala samfälligheter. Kommissionen hänvisade i detta avseende till sitt förslag om inrättande av vägdirektörs- och vägmästartjänster. En sådan ny- organisation skulle efter vad kommissionen föreställde sig vara användbar och lämplig även i händelse väghållningen skulle helt ankomma på staten, och så till vida behövde alltså reformen icke medföra någon större apparat. Men om man icke längre hade att tillgå några lokala vägstyrelser för handhavande av en mängd med väghållningens utförande förenade bestyr, utan alla dessa i stället skulle läggas på statens tjänstemän, kunde det tagas för givet, att vägdirektörs- och vägmästartjänsterna måste till antalet betydligt utökas eller alternativt suppleras med andra lämpliga befattningar. Denvbetydligaste mer— kostnaden i förvaltningsavseende vid ett rent statsväghållningssystem komme dock otvivelaktigt att hänföra sig till den lägsta tjänstepersonalen. Svårighe— ten för staten att, kommunernas hjälp förutan, erhålla entreprenader för väg- 5—322106
hållningen till skäligt pris måste nödga staten att i stor utsträckning låta besörja väghållningen med egen personal, i främsta rummet vägvakter, vilka bleve att räkna icke i hundra- utan i tusental. Emellertid vore det tydligt, att staten ändock måste i vidsträckt omfattning lita till entreprenader för att få väghållningen utförd. Dessa entreprenader skulle säkerligen bliva staten dyra. Ett aldrig så väl avvägt entreprenadsystem torde icke kunna vare sig råda bot för det förhållandet, att på många orter i vårt glest befolkade och vid- sträckta land tillräcklig konkurrens saknades, eller utesluta varjehanda trust- bildningar till kostnadens stegring. Mot sådant kunde kommunen bättre än staten finna utvägar; och det vore säkerligen att befara, att den enskilda vin- ningslystnaden skulle finna och med framgång kunna utnyttja alltför många tillfällen att rikta sig på statens väghållning.
Kommissionen förklarade sig vidare befara, att, därest staten övertoge väg- hållningen, anspråk på anläggning av nya allmänna vägar och övertagande till allmänt underhåll av enskilda vägar skulle framställas i så stor omfattning, att den centraliserade ledningen finge svårt att reducera dessa anspråk så, att icke utvecklingen i det hela komme att gå i ett hastigare och följaktligen dyrbarare tempo än som egentligen kunde vara förenligt med försiktig hus- hållning. Vägväsendets läggande i statens hand skulle visserligen möjliggöra mera enhetliga anordningar, ägnade att minska kostnaden för väghållningen, men besparingen skulle bliva alltför ringa för att ens tillnärmelsevis uppväga den kostnadsökning, som förändringen av anförda skäl måste medföra. Be- sparingssyftet kunde för övrigt på ett verksamt sätt tillgodoses genom väg- distriktens förstoring, närmare lagbestämda regler om vägars byggande, ett reformerat underhållssystem samt vägförvaltningens ställande under sakkun- nig statlig ledning och kontroll. Därigenom skulle icke blott kostnadsbespa- ring vinnas utan även en förbättring av vägarna åstadkommas utan att staten behövde taga saken i sin hand. Vad slutligen anginge väghållningsbördans utjämning skulle denna visserligen genom statens övertagande av väghållning- en fullkomligt vinnas, men enligt kommissionens mening borde man icke driva sina anspråk i detta avseende ända till den yttersta gränsen, när förmånen måste köpas med betydande praktiska svårigheter och kostnader samt med uppoff- ringen av en i fråga om vägväsendet sund och rättvis beskattningsprincip, näm- ligen principen: skatt efter intresse. Därtill komme, att, då i händelse av väg- väsendets förstatligande städerna finge lika med landsbygden deltaga i under- hållet av de allmänna vägarna på landet, rättvisan krävde, att staten övertoge städernas väghållning och, åtminstone delvis, deras gatuhållning. Fullt till- räcklig skatteutjämning kunde enligt kommissionens förmenande vinnas ge- nom landsbygdsdistriktens sammandragning i landstingsenheter och ett pro- gressivt statsbidrag till måttligt belopp.
Kommissionens övervägande av frågan om vägväsendets förstatligande av- såg även alternativet med statens övertagande av väghållningen allenast be- träffande en del av de allmänna vägarna, men ansåg sig kommissionen ej hel- ler kunna förorda en dylik anordning. Beträffande vägar för särskilda stats- ändamål (militär-, mellanriks- och ödebygdsvägar) uttalade kommissionen som
sin mening, att staten ensam borde bygga och underhålla dylika vägar, därest de icke fyllde väglagens fordran på nytta och nödvändighet för den allmänna samfärdseln. Om dessa vägfrågor alltså borde bliva statsmakternas ensak, vore någon lagstiftning därom icke av nöden, utan borde förhållandet i varje särskilt fall ordnas — såsom en anslagsfråga — på sätt dittills skett.
I likhet med kommissionen och huvudsakligen på de av denna anförda skäl 1920 års Vävs-
funno 1 9 2 O å r s v ä g 5 a k k u n nig a statens övertagande av det allmänna vägväsendet icke kunna tillstyrkas. De sakkunniga, bland vilka rådde delade meningar såväl om önskvärdheten av en fullständig utjämning av väghållnings- besväret som beträffande frågan om intresseprincipens berättigande vid väg- beskattningen, framhöllo, att, vilken åsikt man än därutinnan hade, det dock syntes uppenbart, att statens övertagande av den allmänna väghållningen skulle medföra en tung förvaltningsapparat och att väghållningen skulle såväl på grund härav som genom de ofta nog överdrivna anspråk, som då antagligen skulle ställas på vägnätets utsträckning och vägarnas beskaffenhet, bliva vida dyrare än om- väghållningen ordnades som en kommunal angelägenhet. Den kommunala förvaltningen syntes ock kunna anordnas smidigare, under starkare kontakt med ortsbefolkningen och med ett bättre tillgodogörande av erfaren- heten hos de gamla vägstyrelserna. Givetvis kunde det ordnas så, att staten direkt deltoge i väghållningen utan att dock övertaga byggande och underhåll av samtliga allmänna vägar i riket, och vore åtskilliga kombinationer därvid tänkbara. Lika med kommissionen och i huvudsak på de av denna anförda skäl funno de sakkunniga, att dylikt deltagande icke lämpligen borde äga rum. Enligt de sakkunnigas mening borde emellertid anläggning och omläggning av ödebygdsväg, såsom redan då enligt 1919 års lag gällde, ske genom statens försorg med bidrag av vederbörande vägdistrikt.
De vid tidigare utredningar anförda skälen mot vägväsendets förstatligande torde i stort sett fortfarande äga giltighet. De fördelar, som därigenom i ett eller annat avseende skulle vinnas, äro enligt de sakkunnigas mening icke på långt när av den betydelse, att de uppväga nackdelarna, och lära för övrigt i väsentlig mån kunna uppnås även utan statens övertagande av väghållningen. Det nuvarande systemet kan icke anses förenat med sådana olägenheter, att de motivera uppbyggandet av en helt ny, centraliserad vägorganisation, som säker- ligen skulle bliva synnerligen tungrodd och dyrbar. Enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning bör därför väghållningen liksom hittills i allmänhet an- komma på särskilda, kommunalt organiserade vägdistrikt. För överskådlig framtid lärer en sådan lösning av frågan bäst tillgodose kravet på en rationell och ekonomisk väghållning.
Ehuru de sakkunniga således principiellt anse, att väghållningsskyldighe- ten bör åvila särskilda vägdistrikt, hava de sakkunniga likväl funnit bärande skäl tala för vissa avsteg från denna princip. För ett rätt bedömande av detta spörsmål är det av vikt att klargöra, vilka intressen de allmänna vägarna av skilda slag tjäna.
Ett stort antal av våra bygdevägar äger betydelse så go-tt som uteslutande för den rent lokala trafiken. I fråga om övriga. bygdevägar och flertalet lands-
sakkunniga.
De sakkun— niga.
vägar förhåller det sig åter så, att de visserligen i icke obetydlig omfattning förmedla samfärdsel-mellan orter och bygder, från varandra avlägset belägna, men att de likväl huvudsakligen tillgodose de lokala behoven av vägförbindel- ser, vilket visar sig däri, att även å dessa vägar lokaltrafiken, uttrycket här taget i vidsträckt bemärkelse, dominerar. I fråga om nu berörda vägkatego- rier, i de sakkunnigas förslag sammanförda underden gemensamma benäm— ningen vanlig landsväg, torde saknas anledning att på staten överflytta väg— hållningen ens till någon del.
När det gäller att taga ställning till frågan om vägväsendets förstatligande, helt eller delvis, måste särskild uppmärksamhet ägnas de jämförelsevis fåtaliga vägar, vilka hava till huvuduppgift att förmedla långväga, genomgående sam- färdsel. Skillnaden mellan olika slag av vägar i nu berörda avseende fram- trädde givetvis mycket utpräglad under den tid, då ännu inga järnvägar fun- nos. De viktigaste landsvägarna vcro dåverkliga långfärdsleder av betydelse för hela riket eller stora delar därav. -Så t. ex. talas i den förut omnämnda kungl. resolutionen den 8 januari 1735 om »kungs- och allmänna landsvägar, som gå igenom landet stapel- och uppstäderna emellan samt med gästgivare- gårdar försedda äro». Under senare hälften av adertonhundratalet, då landet fick ett utvecklat järnvägsnät, förlorade de allmänna vägarna till följd härav alltmer sin forna betydelse för den långväga samfärdseln. Landsvägarnas ur- sprungliga uppgift att förmedla jämväl den stora genomgående person- och godstrafiken övertogs av järnvägarna.
I och med automobilismens genombrott under det senaste årtiondet hava trafikförhållandena emellertid ånyo fullständigt förändrats. En stor del av den person- och godstrafik, som förut förmedlades av järnvägarna, har över— flyttats å de allmänna vägarna, och detta gäller i icke ringa utsträckning även den långväga trafiken. De stora stråkvägar, som denna genomgående sam- färdsel företrädesvis begagnar sig av och vilka i lagförslaget benämnas riks- vägar, hava för landsvägstrafiken fått en betydelse, motsvarande den stam- banorna äga för järnvägstrafiken.
De sakkunniga hava icke ansett det ligga inom ramen av det dem givna uppdraget att framlägga förslag angående vilka vägsträckor skola få karak- tär av riksväg. I förevarande sammanhang må dock omnämnas ett nyligen framkommet förslag i detta hänseende, till vilket de sakkunniga dock icke funnit sig hava anledning taga ställning.
Efter anbefallning av Kungl. Maj :t har nämligen väg- och vattenbyggnads- styrelsen upprättat och i juni 1932 till Kungl. Maj :t inkommit med general-* plan beträffande vägar för den genomgående, mera långväga trafiken. Denna generalplan omfattar följande vägar:
Stockholm—Nyköping—Norrköping—Linköping—Jönköping— Markaryd —— Ekebro—Malmö—Trälleborg med förbindelseväg J önköping—Göteborg
Stockholm—Västerås—Örebro—Mariestad—Vargön—Trollhättan—Göteborg. Göteborg—Halmstad—Ekebro—(Malmö).
Stockholm— Uppsala_Gävle—Sundsvall—Härnösand—Umeå—Luleå—Ha- paranda (Finland)
Norrköping—Kalmar—Karlskrona—Kristianstad—Lund—Malmö. Örebro——Karlstad—Åmål—Vänersborg—Vargön. . Uppsala—Sala—Hedemora—Falun. ' _ 1; Sundsvall—Östersund—Skalstugan (Norge). " Vänersborg—Uddevalla—Svinesund ( Norge) .
Kostnaderna för erforderlig omläggning eller förbättring av de sålunda före- slagna riksvägarna, omfattande en sammanlagd väglängd' av cirka 400 mil, hava. av väg- och vattenlbyggnadsstyrelsen beräknats till ungefär 125 miljoner kronor. Angående de i kostnadsberäkningen avsedda arbetenas utförande har styrelsen uttalat, att planens genomförande med hänsyn såväl till kostnaderna som till arbetenas lämpliga bedrivande uppenbarligen måste ske i etapper allt efter vägarnas vikt och betydelse och storleken av tillgängliga, för ändamålet anslagna medel, och gällde detta, antingen i fråga om företagens finansiering och organisation komme att tillämpas hittillsvarande grunder, innebärande arbe- tenas utförande av vederbörande väghållningsskyldiga under statens kontroll samt m-ed bidrag av 'stats'medel till större delen av kostnaderna, eller arbetena komme att utföras genom statens försorg och på dess bekostnad, eventuellt med visst mindre bidrag av de väghållningsskyldiga.
Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget till väglag skall fråga om byggande av riksväg ankomma på Konungens prövning och skal-l byggandet, som väl i de flesta fall kommer att innebära omläggning eller förbättring, ske genom statens försorg. Kravet på planmässighet och enhetlighet i fråga om riksvägarnas iordningställande torde bäst tillgodoses, därest staten tager ar— betet i egen hand. Härigenom lärer "även vinnas, att dessa vägföretag komma till utförande inom en någorlunda snar framtid, vilket eljest sannolikt icke tor- de bliva fallet. Det kan nämligen förväntas, att vägdistrikten icke skola om— fatta riksväg-arnas iordningställande med samma livliga intresse, som ägnas andra, ur lokala synpunkter mera betydelsefulla vägfrågor. Även om emeller—' tid ett dylikt intresse förefunnes, skulle likväl svårigheter möta att ernå det intima samarbete mellan vägdistrikt och mellan länsstyrelser, som oundgäng— ligen erfordras för att arbetet med riksvägarnas byggande skall kunna plane- ras och utföras efter rationella, enhetliga principer. Ett ytterligare skäl för statens övertagande av väghållningen i nu berörda avseende föreligger i den omständigheten, att kostnaderna för arbetena i de flesta fall torde böra helt gäldas av automobilskattemedel.
Enligt förslaget kan vederbörande vägdistrikt förpliktas att lämna bidrag till riksvägs byggande, dock högst med en tiondel av beräknade kostnaden för företaget. Dylikt åläggande måste anses motiverat i händelse företaget är av behovet påkallat, även om hänsyn icke tages till genomfartstrafiken. De fle- sta vägar, som kunna väntas bliva förklarade för riksvägar, torde emellertid redan nu vara av den jämförelsevis goda beskaffenhet, att de kunna på nöjak— tigt sätt betjäna lokaltrafiken. Där så är fallet, bör vägdistriktet icke för- pliktas att deltaga 1 kostnaderna för riksvägs omläggning eller förbättring. ,
De sakkunniga förutsätta, att byggande av riksväg skall _ske genom den cen- trala vägmyndighetens försorg, liksom nu är fallet med byggande av öde-
bygdsväg. Då'emellertid en sådan anordning understundom torde vara oprak- tisk, exempelvis när fråga är om smärre'förbättringar, har i förslaget intagits ett stadgande, att Konungen äger beträffande arbete av mindre omfattning ålägga vägdistrikt eller samhälle, som för distriktets räkning ombesörjer väg- hållning, att utföra arbetet mot ersättning med skäligt belopp, som i brist på överenskommelse bestämmes genom skiljedom enligt lagen om skiljemän.
Underhållet av riksvägarna ankommer enligt förslaget på vägdistrikten. Un- derhållets om-händerhavande av staten skulle enligt de sakkunnigas mening innebära en mindre ekonomisk och särskilt i organisatoriskt hänseende föga rationell anordning. I betraktande av att riksväg tillgodoser också det rent | lokala behovet av vägförbindelser men att det oaktat kostnaden för sådan vägs l byggande icke alls eller endast i obetydlig grad kommer att belasta vederbö— | rande vägdistrikt, synes det rimligt, att detta i vanlig ordning underhåller | genom distriktet löpande riksvägdel. För övrigt bör beaktas att, sedan riks— | vägarna antagligen inom en ej alltför avlägsen framtid blivit omlagda och för- bättrade, deras underhåll icke torde bliva särskilt ekonomiskt betungande, helst | om vägdistrikten, såsom troligt är, även framdeles komm-a i åtnjutande av * statsbidrag enligt sådana grunder, att endast en mindre del av underhållskost— ' naderna stannar å distrikten. !
Vad slutligen angår ödebygdsväg föreslå de sakkunniga i huvudsak intet i nytt. Förslaget innebär sålunda, i överensstämmelse med vad nu gäller, att * ödebygdsväg skall byggas av staten, att vägdistriktet kan förpliktas att lämna bidrag härtill samt att underhållet skall omibesörjas av distriktet.
Sättet för vägunderhållets ombesörjande.
lag. stås arbetet för vägs hållande i laggillt skick, jordbruksfastigheterna samt ut- göres efter vägdelning. Kostnaden för underhåll av väg, som ej ingått i väg- delning, av bro, som ej är hänförlig till vägtrumma, samt av färja skall enligt 8 % i samma lag bestridas ur vägkassan. Genom år 1921 vidtagen ändring av 12 % väglagen möjliggjordes emellertid övergång till vägunderhåll ute- slutande medelst vägkassan. Enligt sistnämnda lagrum i dess nuvarande | lydelse må nämligen, därest för beredande av bättre och jämnare vägunderhåll | l
1891 års vug- Enligt 7 % 1891 års väglag åligger vägunderhållet in natura, varmed för- | l
sådant finnes nödigt, de väghållningsskyldiga besluta, att samtliga vägar inom distriktet skola övertagas till underhåll medelst vägkassan; dock skall beslutet för att bliva gällande underställas länsstyrelsens prövning. Dylik övergång till vägkasseunderhåll har numera ägt rum inom praktiskt taget samtliga väg- distrikt. Huruvida vägdistriktet skall besörja underhållet i egen regi eller på annat sätt är en fråga, som i lagen lämnats öppen.
. I fråga om vinterväghållningen gäller enligt 65 % väglagen, att länsstyrel- | sen skall, efter vederbörandes hörande, inom varje vägdistrikt av lämpligt be- lägna jordbruksfastigheter inrätta ploglag, av vilka ett vart tilldelas en viss vägsträcka för vidmakthållande. Till samma ploglag indelade fastigheter
skola, där ej annorlunda överenskommits, sins- emellan taga del i arbetet i för- hållande till fastigheternas taxeringsvärden. Ploglagen njuta ersättning ur vägkassan med belopp, som i brist på överenskommelse fastställa-s av läns- styrelsen. Enligt 75 % i samma lag äger emellertid länsstyrelsen, där så befin-
nes lämpligt, att efter vederbörandes hörande förordna om vinterväghållningens
| utförande på annat sätt än genom ploglag. Inom de trakter av riket, där snö- ! plogning i större omfattning regelmässigt måste äga rum, utföres detta arbete " numera inom de flesta distrikt icke genom ploglag utan på annat sätt.
Enligt v ä g k 0 m mi s s io n e n s förslag skulle landstingsområdet utgöra Yågllom— vägdistrikt och primärkommunerna arbetskretsar inom distriktet. Underhållet av mmonen' bio och färja samt, där sådant av landstinget beslutats, jämväl av vissa vägar eller vägsträckor skulle ombesörjas av landstingsvägstyrelsen, medan vägunder- hållet i övrigt skulle åligga vederbörande kommun och verkställas genom kom- munvägstyrelsens försorg. Underhållet skulle besörjas genom anlitande av entreprenad eller lega, genom anställande av vägvakter eller på annat sätt, som kunde finnas för ändamålet lämpligt. Kommissionen föreslog vidare rätt för kommunerna att för vägunderhållets fullgörande av lämpligt belägna fa- stigheter uttaga arbetsbidrag in natura, s. k. vägdagsverken, för vilka den arbetsskyldige skulle erhålla gottgörelse efter på förhand verkställd uppskatt- ning. Det antal vägdagsverken, som högst finge uttagas av en fastighet, skulle stå i visst förhållande till fastighetens taxeringsvärde och antalet av dess dragare. Vägdagsverke skulle fullgöras efter anmaning av en utav ve- derbörande kommunalstämma utsedd vägfogde och skulle kunna påkalla—s för vilket vägun-derhållsarbete som helst.
Vinterväghållningen skulle besörjas genom' ploglag eller, efter länsstyrel— sens förordnande, genom annan lämplig anordning.
Det av 1 9 2 O å r s v äg s a k k u n nig a framlagda förslaget innehöll 11920 års väg: fråga om vägunderhållets utförande bestämmelser, som väsentligt skilde sig från 'akkunmgu' . de av kommissionen föreslagna. Kommunerna skulle icke vara arbetskretsar, utan vägunderhållet skulle ombesörjas av landstingsvägstyrelsen. Även be- mälda sakkunniga föreslogo nämligen landstingsområdet till vägdistrikt. Väg- underhållet skulle liksom enligt kommissionens förslag besörjas genom anli- tande av entreprenad eller lega, genom anställande av vägvakter eller på annat sätt, som kunde finnas lämpligt. Därest framskaffande av väglagningsämnen ic'ke kunde på frivillighetens väg åvägabringas, kunde därtill anlitas vissa jordbruksfastigheter. För detta ändamål skulle länsstyrelsen, sedan förslag upprättats av vägstyrelsen och efter vederbörande kommunalstämmors höran- de, indela lämpligt belägna och i övrigt tjänliga sådana fastigheter till körlag, därvid varje körlag skulle tilldelas viss vägsträcka med skyldighet för kör- laget att, om vägstyrelsen så fordrade, i enlighet med dess anvisningar i av- seende å plats och sätt för arbetets utförande framskaffa för vägsträckans underhåll erforderliga väglagningsämnen. Före den 1 november skulle väg- styrelsen giva körlaget uppgift å den myckenhet väglagningsämnen, som under nästföljande år skulle av körlaget framforslas, samt å tid då sådant arbete senast skulle vara utfört. Vägstyrelsen ägde därvid föreskriva särskilda tider
för framförande av olika delar av den bestämda myckenheten. Körlaget skulle av distriktet bekomma ersättning, som i brist på överenskommelse skulle be- stämmas av gode män. Inom varje körlag skulle medlemmarna sig emellan för minst ett år i sänder utse en körfogde med uppgift att tillse att arbetet behörigen fullgjordes samt att uppbära. och fördela ersättningen.
Angående de skäl, som föranlett de sakkunnigas förslag om körlag, anförde de sakkunniga: De allmänt uttalade farhågorna, att den av vägkommissionen föreslagna dagsverksskyldigheten lätteligen kunde bliva förhatlig, torde icke vara alldeles obefogade. Å andra sidan kunde man ej bortse från de vådor, som kunde uppstå genom en ortsbefolknings vägran att till rimligt pris bi- träda med väghållningens utförande. Vid flerfaldiga tillfällen hade såväl inom riksdagen som i myndigheternas utlåtanden framhållits, att stora svårig- heter knnde möta för vägunderhållets upplåtande på entreprenad till skäligt pris, därigenom att fastighetsägarna i orten slöte sig samman i syfte att oskä- ligt uppdriva entreprenadsummorna. För att omintetgöra de avsedda verk- ningarna av dylika sammanslutningar torde det stundom komma att erfordras, att vägstyrelsen antingen anlitade entreprenör från annan ort eller ock med eget folk ombesörjde väghållningen. Det största hinder, som skulle ligga i vägen för en dylik lösning, vore svårigheten att framföra erforderlig mycken— het väglagningsämnen på grund av jordägarnas vägran att tillhandahålla dra- gare. Att mot skälig ersättning erhålla tillräcklig tillgång på mänsklig ar- betskraft för själva väglagningsarbetets utförande torde däremot under nor- mala förhållanden icke erbjuda större svårigheter. De sakkunniga hade med utgångspunkt härifrån visserligen funnit sig kunna och böra ur sitt förslag utesluta vägdagsverkena men funnit det nödvändigt att för det fall, att fri- villiga överenskommelser icke kunde träffas, bereda landstingsvägstyrelsen tryggad möjlighet att få erforderliga myckenheter väglagningsämnen fram-
| ! | l l
forslade till de platser, där de skulle komma till användning. De sakkunniga hade utgått från att framforslingen av väglagningsämnen icke alltid skulle verkställas av körlag utan endast i de fall, att svårighet förelåge att på skäliga villkor åstadkomma uppgörelse angående dylik framforsling. I regel torde sådan uppgörelse kunna komma till stånd och i somliga fall kunde det möj- ligen även visa sig fördelaktigt, att vägstyrelsen själv ombesörjde framfors— lingen exempelvis medelst lastautomobiler. Emellertid syntes försiktigheten bjuda. att icke dröja med körlagsindelningen, tills omförmälda svårigheter yp- pade sig, utan borde körlagsindelning städse finnas ordnad såsom en reservut- vag.
Vinterväghållningen skulle enligt de sakkunnigas förslag liksom enligt kom- missionens utföras genom ploglag eller, efter länsstyrelsens förordnande, genom annan lämplig anordning.
De sakkun- Den'förändring av samfärdselns art och omfattning, som inträtt i och med
m" automobiltrafikens utveckling, har medfört, att Vägunderhållet numera måste | besörjas enligt helt andra metoder än dem, som tillämpades, då underhållet ut- l gjordes in natura av enskilda väghållningsskyldiga. För erhållande av ett * gott vägunderhåll fordras nu oundgängligen, att'arbetet utföres under sak-
kunnig ledning och med anlitande av lämpliga maskiner. Redan med hänsyn till de moderna vägmaskinernas kapacitet och anskaffningskostnad torde 'ett uppdelande av vägarna till underhåll av närliggande fastigheter få anses ute- slutet.
Enligt det nu framlagda förslaget till väglag, vilket i olikhet med 1891 års lag och ovan omförmälda förslag avser även städernas väghållning, skall väg— underhållet ombesörjas av distriktets vägstyrelse. Såsom förut nämnts, hava numera inom så gott som alla distrikt vägarna övertagits till underhåll me- delst vägkassan, varför förslaget innebär allenast ett stadfästande av redan bestående förhållanden. Det sagda gäller dock närmast vägdistrikten på lan- det. I vissa städer däremot, varest väghållningsskyldigheten fortfarande är knuten till fastigheterna, utgöres vägunderhållet av deras ägare in natura. För dessa städers del kommer ett genomförande av förslaget alltså att i nu ifråga— varande avseende innebära en förändring.
De sakkunniga hava icke funnit sig böra i förslaget införa någon anvisning % i fråga om underhållssystem. En exemplifiering sådan som den i vägkommis- sionens och 1920 års vägsakkunnigas förslag förekommande kunde anses mo- tiverad vid tiden för dessa förslags framläggande, då vägkasseunderhåll endast undantagsvis förekom, men torde nu vara överflödig. Det synes lämpligen böra ankomma på vederbörande vägstyrelse att välja det system, som med hän- syn till lokala förhållanden bäst lämpar sig för distriktet. En kombination av olika system, såsom nu i åtskilliga distrikt förekommer, torde understundom vara att föredraga.
De sakkunnigas förslag innefattar icke någon rätt för vederbörande väg- distrikt att för vägunderhållets fullgörande av vissa fastigheter mot ersättning uttaga arbetsbidrag in natura. Erfarenheten under den tid systemet med väg- kasseunderhåll tillämpats har icke givit vid handen, att indelning av fastig— heter till körlag med skyldighet att framskaffa erforderliga väghållningsäm- nen är av behovet påkallad. .Vid sådant förhållande skulle lagstiftning här- utinnan enligt de sakkunnigas mening giva uttryck åt en alltför långt driven försiktighet. Ur enahanda synpunkter hava de sakkunniga i sitt förslag icke upptagit bestämmelser om snöploglag. I de flesta distrikt torde redan nu vin- terväghållningen ombesörjas av vägstyrelsen. Bland de arbeten, som ingå i denna väghållning, är snöröjningen det ojämförligt viktigaste och utföres nu- mera i stor utsträckning med maskinplogar, särskilt i landets mera snörika delar. Detta arbetssätt har visat sig fördelaktigt såväl ur teknisk som ekono- misk synpunkt.
2. Speciell motivering.
Allmänna bestämmelser.
1 %. Angående den i denna paragraf gjorda indelningen av de allmänna vägarna i landsvägar och ödebygdsvägar hänvisas till den allmänna motiveringen. Vid tillkomsten av lagen om ödebygdsvägar utgick vederbörande departe-
mentschef (prop. år 1919 nr 292 sid. 15) från'att lagen skulle endast tills vidare gälla vid sidan av den allmänna väglagen, men att dess bestämmelser vid den slutliga revisionen av väglagstiftningen borde inarbetas i den lag, som skulle komma att gälla beträffande landsbygdens allmänna vägar.
Såsom i den inledande översikten och i den allmänna motiveringen framhål- lits, är den nu föreslagna väglagen avsedd att gälla även beträffande städernas allmänna vägar. Enär lagen skall tillämpas i fråga om sådan väg såväl utom som inom planlagt område men däremot icke beträffande gata i stad, erfordras av denna anledning en noggrann avgränsning mellan begreppen allmän väg och gata. Dylik väg, som ingår i mark, vilken enligt stadsplan eller stom- plan är avsedd till gata, måste, i den mån vägmarken tages i anspråk för av- sett ändamål, anses upphöra att äga karaktär av väg i väglagens bemärkelse. Under alla omständigheter förlorar vägen sin nämnda karaktär, i den mån vä- gen jämlikt bestämmelserna i 40 % stadsplanelagen skall vara upplåten till all- mänt begagnande såsom gata.
Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om stad, medan däremot förhållan- dena gestalta sig helt annorlunda i stadsliknande samhällen på landet. De vägar inom dessa samhällen, vilka i vederbörlig ordning prövats nödiga för allmänna samfärdseln, bibehålla sin karaktär av allmän väg, även om de upp- låtas till allmänt begagnande såsom gata. I likhet med vad som gäller om en- skild väg äger länsstyrelsen besluta, att gata i samhälle på landet skall vara allmän väg, men genom ett dylikt beslut upphör icke trafikleden i fråga att vara gata i stadsplanelagens mening. Nämnda förhållanden sammanhänga därmed, att samhälle, varom nu är fråga, icke liksom stad utgör eget vägdi- strikt utan ingår i det kringliggande distriktet, som är skyldigt att svara för byggande och underhåll av de samhällets trafikleder, som prövas nödiga för den allmänna samfärdseln.
2å.
Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.
3 %.
Denna paragraf, vilken angiver vad som skall anses höra till väg, överens- stämmer i sak med 2 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag. I fråga om be- stämmelsen, att vägdike skall räknas som tillhörighet till väg, framhöllo nämn- da sakkunniga, att det kunde inträffa, att ett utmed väg befintligt dike, som befordrade vägens dränering, upptagits av vederbörande jordägare å hans eget område, exempelvis för torrläggning av hans omedelbart intill liggande åker, och fortfarande underhölles av honom. De sakkunniga påpekade, att den före— slagna lagbestämmelsen icke utan vidare föranledde någon ändring i dylika för— hållanden.
Enligt paragrafens andra stycke skola bro och färja med färjläge ävensom särskild vinterväg anses som väg. Härav följer, att de om väg i allmänhet i lagen givna bestämmelserna utan vidare bliva jämväl å dessa speciella kom- munikationsleder i tillämpliga delar gällande för såvitt ej annorlunda särskilt
stadgas. Vad angår brygga, som utgör slutpunkt för en allmän väg, hava de sakkunniga ansett sig icke kunna föreslå en generell bestämmelse därom, att dylik brygga är att anse som sådan väg Därest brygga, varom nu är fråga, prövas nödig för allmänna samfärdseln, bör den däremot givetvis räknas som allmän väg.
4 %.
Stadgandet i första punkten av denna paragraf motsvarar 3 % i nu gällande väglag.
I andra punkten föreskrives, att väg skall med avseende å fasthet, bredd, lut- ningsförhållanden och beskaffenhet i övrigt vara lämpad efter samfärdselns behov. Härvid åsyftas självfallet icke endast vägbanan utan jämväl allt an- nat, som jämlikt 3 % skall anses höra till väg. Såsom i den allmänna motive- ringen framhållits, hava de sakkunniga, i motsats till vägkommissionen, ansett sig icke böra föreslå någon klassindelning av vägarna med hänsyn till deras beskaffenhet. De sakkunniga hysa den uppfattningen, att erforderliga bestäm- melser om vägs beskaffenhet i olika hänseenden icke böra inflyta i väglagen utan lämnas i administrativ ordning. Med hänsyn till den raskt fortgående utvecklingen av samfärdseln kunna nämligen dylika bestämmelser behöva änd- ras utan allt för stor omgång.
5 %.
Denna paragraf överensstämmer med 4 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag. Då det stadgats, att färja må hållas, allenast om bro ej kan läggas utan oskä- lig kostnad eller synnerlig olägenhet, måste man givetvis vid bedömande av dessa omständigheter taga stor hänsyn till vägens betydelse. Ett kostnads- belopp, som framstår såsom alldeles oskäligt, när det gäller en ödebygdsväg, kan sålunda anses jämförelsevis obetydligt, när fråga är om en starkt trafike- rad landsväg.
Gå.
Motsvarar 6 % första stycket i 1920 års vägsakkunnigas förslag. Bestäm- melsen i första punkten avser att förverkliga önskemålet, att brister i väg- underhållet må avhjälpas omedelbart, så snart de uppstå.
Såväl i landslagen och 1734 års lag som i 1891 års väglag hava meddelats föreskrifter om den bredd, som olika slag av allmänna vägar minst skulle hålla. Genom kungl. resolutionen på allmogens besvär den 16 mars 1739, kungl. kun- görelsen den 28 april 1819 och i 2 % av 1891 års väglag har lämnats befogen— het åt vederbörande myndighet att medgiva undantag från gällande bestäm- melser om vägbredden. Beträffande äldre vägar bör man alltså kunna utgå ifrån, att de skola hava minst den bredd, som i äldre författningar föreskri- vits, för såvitt ej vederbörligt beslut föreligger, som tillåter mindre bredd. I fråga om sådan väg, vid vars byggande upprättad plan skolat lända till efter- "rättelse, lämnar ju den fastställda planen upplysning såväl om vägbredden som om vägens beskaffenhet 1 övrigt.
Andra punkten i förevarande paragraf innehåller en erinran, attbeträffande vägbredden eller vägens beskaffenhet i övrigt icke må ske avvikelse från vad därutinnan stadgats i författning eller för vägens byggande gällande arbets- plan, med mindre tillstånd till avvikelsen i vederbörlig ordning lämnats. För vinnande av erforderlig kontroll härutinnan synes det nödigt, att hos länssty- relserna föras förteckningar, upptagande samtliga allmänna vägar, deras bredd och övriga rörande deras beskaffenhet gällande föreskrifter.
7 %.
Första och andra styckena i denna paragraf överensstämma med 6 % andra och tredje styckena i 1920 års vägsakkunnigas förslag; och äro dessa bestäm- melser i huvudsak hämtade från 66 % i gällande väglag. Förevarande para- grafs tredje stycke överensstämmer med 67 % andra punkten i nuvarande väg- lag.
Denna paragraf, som motsvarar 16 % i vägkommissionens förslag och 8 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag, angiver, att väghållningomfattar byggande av väg samt vägunderhåll. Vad som skall räknas till det förra eller senare sla— get av väghållning framgår av de två nästföljande paragraferna.
Såväl i 1891 års väglag som i nyssnämnda båda väglagförslag hava be- greppen vägunderhåll och vinterväghållning sidoordnats. Med vinterväghåll- ning förstås enligt väglagen vägs hållande i fargillt skick, då den är besvä- rad av snö och is. Till närmare förklaring av vad som är att inbegripa un- der vinterväghållning angavs i berörda förslag, att sådan väghållning omfat- t tar arbeten för vägbanas hållande till erforderlig bredd fri från hinder av snö och is ävensom för dess utmärkande, där så tarvas, så ock för vägbanas bätt- rande genom påskottning av snö, där å kortare sträckor till följd av ojämn snösamling uppstått menföre. Dessa arbeten torde emellertid falla under be- greppet vägunderhåll i vidsträckt bemärkelse. De sakkunnigas förslag inne— håller, i olikhet med gällande väglag och ovannämnda lagförslag, icke några bestämmelser om nu berörda arb—etens utförande genom ploglag, utan skall vinterväghållningen lika väl som barmarksunderhållet av vederbörande vägstyrelSe ombesörjas på sätt styrelsen finner lämpligast. Vid sådant för— hållande hava de sakkunniga ansett sig sakna skäl att i lagförslaget skilja mellan vinterväghållning och vägunderhåll i övrigt. Såsom i motiveringen till lag om vägdistrikt framhålles, bör däremot i vederbörande författning an- gående statsbidrag till vägunderhållskostnaderna göras ett dylikt särskil- jande.
9 och 10 åå.
_ Förevarande båda paragrafer,_motsvarande 17 och 18 %% i vägkommissio- nens förslag samt 9 och 10 %% i 1920 års vägsakkunnigas förslag, innefatta * bestämmelser om vad som'är att hänföra till byggande av väg ”respektive väg-
underhåll. - En avgränsning mellan dessa båda slag av väghållningsarbeten erfordras i första hand för de fall, då byggande av väg ankommer på annan än den, som har att sedermera underhålla vägen, vilket enligt förevarande lag— förslag är händelsen i fråga om riksväg och ödebygdsväg. Praktisk ekono— misk betydelse har nu berörda särskiljande även med hänsyn därtill, att olika regler gälla för lämnande av statsbidrag, allt efter som det utgår till byggande eller underhåll av väg. Vidare må i detta sammanhang erinras om, att en- ligt förslaget fråga om byggande av väg skall prövas och avgöras av läns- styrelsen eller i vissa fall av Konungen, medan däremot underhållet skall om— besörjas av vederbörande vägstyrelse utan föregående prövning av offentlig myndighet.
Ur nu angivna synpunkter skulle ett detaljerat angivande av alla de arbe- ten, som äro att hänföra å ena sidan till byggande av väg och å andra sidan till vägunderhåll, vara önskvärt. Väghållningen omfattar emellertid en sådan mångfald arbeten av skilda slag, att en uppräkning av arbetena och deras in- delning i det avseende, varom nu är fråga, endast med svårighet låta sig göra. Härtill kommer att den fortlöpande utvecklingen inom vägväsendet med där— av föranledda förändringar beträffande väghållningens utförande medför, att en dylik uppräkning snart nog skulle bliva ofullständig och till innehållet för- åldrad. Av nu anförda skäl hava de sakkunniga vid avfattande av lagför- slagets bestämmelser om vad som är att hänföra till byggande av väg och till vägunderhåll avstått från vidlyftiga och i detalj gående uppräkningar samt i stället givit stadgandena en mera allmän formulering, i vissa fall förtydli- gad genom exemplifiering.
I 9 % har stadgats, att till byggande av väg räknas förutom anläggning av ny väg även omläggning och förbättring av väg. Med omläggning av väg förstås förändring av vägs läge i plan, däri inbegripen vägs förändring till bredden. I allmänhet torde svårighet icke möta att avgöra, om ett vägarbete är att hänföra till anläggning av ny väg eller omläggning av väg, men ej så sällan kan tvekan härvidlag göra sig gällande. Omläggning, varigenom väg erhåller ett alltigenom nytt läge i plan, skiljer sig ur arbetssynpunkt icke från anläggning av ny väg. I % 3 av kungörelsen angående statsbidrag till allmänna vägars byggande, sådant stadgandet lyder jämlikt kungörelsen den 21 maj 1931 (nr 228), har angivits en omständighet att jämte andra be- aktas vid bedömande av tveksamma fall, nämligen huruvida företaget väsent- ligen föranletts av ett tidigare ej tillgodosett behov av viss vägförbindelse eller icke.
Förbättring av väg inbegriper arbeten, som äro ägnade att höja vägs stan- dard, exempelvis genom förändring av vägprofilen eller genom grundförstärk- ning. Hit bör ock räknas utförande av varaktig beläggning av vägba— na med gatsten, betong, asfalt eller dylikt; däremot synes utförande av väg— beläggningar med begränsad varaktighet — indränkning av vägmateria- let med asfalt, tjära eller annat bindemedel eller ytbehandling av vägbanan med dylika medel — böra hänföras till vägunderhåll. Det sist sagda må tjäna som exempel på de svårigheter, som möta vid försök att uppdraga en bestämd
gräns mellan begreppen vägförbättring och vägunderhåll. Det förra begrep— pet torde emellertid vid nu ifrågavarande bestämmelsers tillämpning böra gi- vas en ganska snäv tolkning, särskilt vad angår arbeten, som draga en jäm- förelsevis obetydlig kostnad, helst om de utföras i omedelbart sammanhang med arbeten, som otvivelaktigt äro att hänföra till vägunderhåll.
Enligt 10 % punkt 1) i förslaget räknas till vägunderhåll åtgärder för vägs vidmakthållande i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick. Såsom exempel på dylika åtgärder hava angivits påförande av väghållningsämnen, vägbanans jämnande, snöplogning, dikesrensning och ombyggnad av trumma.
1 punkt 2) av samma paragraf har stadgats, att till vägunderhåll jämväl skall räknas uppsättande av skyddsvärn, vägmärke eller dylik anordning, där ej uppsättandet sker i samband med vägens byggande. Detta gäller icke blott förnyande av anordning, varom nu är fråga, utan även första uppsät— tandet. I sistnämnda fall innebär åtgärden visserligen vägs förseende med I anordning, som förut icke funnits, men bör likväl med hänsyn till arbetets , ringa omfattning och den jämförelsevis obetydliga kostnaden därför hänföras till vägunderhåll. Uppsättes däremot anordningen i samband med vägens byggande, bör åtgärden givetvis anses ingå i byggnadsarbetet. Till arbeten, , vilka angivits såsom hänförliga till vägunderhåll, hör även utmärkande av | vägbana, där så tarvas. l
Enligt 10 % punkt 3) skola till vägunderhåll räknas öppnande och stängan- de av rörlig bro samt drift av färja.
11 %.
Denna paragraf innehåller föreskrift, att varje vägdistrikt är skyldigt att _ ombesörja väghållningen inom distriktet. Då emellertid byggande av riks— , väg och ödebygdsväg skall utföras genom statens försorg, har en erinran här- 3 om intagits i förevarande paragraf. Beträffande de skäl, som ligga till grund i för bestämmelserna härutinnan, hänvisas till den allmänna motiveringen.
I stället för den i 1891 års väglag använda beteckningen »väghållnings- distrikt» har i de sakkunnigas förslag införts det kortare uttrycket >>vägdi- strikt». Ehuru detta ord närmast är ett geografiskt begrepp, har det likväl i förslaget använts såsom beteckning även för själva den gemensamhet, vilken ,» inom vägdistriktet har att verkställa väghållningen, d. v. s. för att beteckna en juridisk person. Något missförstånd lärer ej härigenom behöva uppkomma, lika litet som användandet av ordet kommun, vilket har enahanda skiftande betydelse, vållat någon olägenhet.
Av Schallings utredning (sid. 106 ff.) framgår, att i vissa fall vägdistrikt på landet äger skyldigheter med avseende å väghållning i stad och tvärtom. Då emellertid enligt förevarande paragraf vägdistrikten, såväl stads- som landsbygdsdistrikten, skola, ett vart inom sitt område, ombesörja väghållning- 1 en, följer härav att nyssberörda skyldigheter skola upphöra, i den mån de vila på offentligrättslig grund. Privaträttsliga förpliktelser med avseende å väghållning beröras däremot icke av stadgandet i denna paragraf.
Motsvarar 19 % i gällande väglag och 13 % i 1920 års vägsakkunnigas förslag. . _ ,
Av uppgifter, som de sakkunniga införskaffat genom länsstyrelserna, fram— går, att jämlikt åtagande, som avses i 19 å'väglagen, underhållas 49 broar och förekommer färjdrift ä 4 ställen. I fråga om egentlig väg har länsstyrelsen i Malmöhus län meddelat, att vid stationssamhällen i länet finnas vägdelar, vilka anses ingå i det allmänna vägnätet men underhållas av vederbörande järnvägsförvaltning.
13 %.
I förevarande paragraf stadgas, att vägdistrikt åliggande väghållning skall verkställas av distriktets vägstyrelse. Beträffande denna bestämmelse hän- visas till den allmänna motiveringen.
14 %.
Såsom i den allmänna motiveringen till förslaget till lag om vägdistrikt uttalas, förutsätta de sakkunniga, att köpingar och municipalsamhållen skola framdeles liksom hittills ingå i respektive kringliggande vägdistrikt. I före- varande paragraf, som motsvarar 9 % första stycket i gällande väglag, regle- ras förhållandet mellan vägdistriktet och däri ingående samhälle.
Beträffande samhälles rätt och skyldighet att för vägdistriktets räkning bygga och underhålla allmän väg, i den mån vägen på grund av stadsplanela- gen skall vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata, innebär för- slaget icke någon förändring i sak, men har förslagets stadgande i denna del formulerats så, att därav tydligare än av gällande lags bestämmelse härutinnan framgår, att samhälles övertagande av väghållning skall ske en- dast om någondera parten påfordrar det. Uppgifter, som de sakkunniga in- förskaffat från länsstyrelserna, utvisa, att väghållningen i de flesta samhällen fortfarande helt och hållet ombesörjes av vederbörande vägdistrikt.
Även beträffande allmän väg, som enligt stadsplanelagen icke behöver vara upplåten såsom gata, äger enligt gällande väglag samhälle en ovillkorlig rätt att mot ersättning av vägdistriktet ombesörja väghållningen. Enligt förslaget däremot ankommer det på länsstyrelsen att medgiva samhälle rätt i detta hänseende. Sådant medgivande torde i regel icke böra vägras, när fråga är om väg, som samhället anordnat som gata, men vilken enligt stads- planelagen ännu icke behöver upplåtas som sådan. Annan väg synes där- emot böra hållas av vägdistriktet, som kan förväntas äga större möjlighet än samhället att utföra en såväl tekniskt som ekonomiskt tillfredsställande väg- hållning. För ett samhälle med ringa våglängd kan det nämligen icke vara förenligt med ekonomisk hushållning att anställa vägtekniskt utbildad per- sonal eller inköpa dyrbara vägmaskiner, men utan dylik personal och sådana maskiner torde det numera vara svårt att på ett fullt tillfredsställande sätt ombesörja underhåll av allmän väg, åtminstone en hårt trafikbelastad sådan.
Jämlikt 9 % andra stycket i gällande väglag skall samhälle tillkommande ersättning för byggande av väg utbetalas i mån av byggnadsarbetets utfö- rande och skall, i händelse av tvist om beloppet eller om sättet för dess erläg- gande, tvisten avgöras av tre gode män, av vilka en utses av länsstyrelsen, en av distriktets vägstyrelse och en av samhället. Enligt tredje stycket i samma paragraf skall samhälle tillkommande ersättning för vägunderhåll årligen erläggas med belopp, som i brist på överenskommelse fastställes i den ordning nyss sagts. Sådan fastställelse skall gälla för en tid av tio år. Inträda emellertid under löpande tioårsperiod ändrade förhållanden med av- seende å vägunderhållet inom samhället, skall ersättningsbeloppet jämkas eller ny fastställelse äga rum.
Enligt 15 å i förslaget skall ersättningen, oavsett huruvida tvist därom föreligger, alltid bestämmas av länsstyrelsen, sedan parterna blivit i ärendet hörda. Enär statsbidrag till byggande och underhåll av väg numera utgå efter sådana grunder, att bidragen täcka större delen av kostnaderna, har det synts de sakkunniga rimligt, att fråga om samhälles ersättning för väg- hållning avgöres av ett statens organ. Att låta dylik fråga behandlas som en samhällets och vägdistriktets ensak kan anses mindre välbetänkt, särskilt i betraktande därav att vissa samhällen på grund av sin storlek äro i stånd att utöva ett starkt inflytande inom respektive vägdistrikt.
I 16 % stadgas, att länsstyrelsen äger utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande med förslag till ersättning. Hava parterna i fråga om ersättningen träffat överenskommelse, må länsstyrelsen icke meddela från överenskommelsen avvikande beslut, med mindre yttrande avgivits av sådana gode män. För sitt arbete och därmed förbundna kostnader äga gode män- nen bekomma gottgörelse av vägdistriktet med belopp, som bestämmes av vägstyrelsen.
17 %.
Denna paragraf motsvarar i något omredigerad form 9 % fjärde stycket i den nuvarande väglagen. I sistnämnda lagrum stadgas, bland annat, att mark, som erfordras för byggande av väg inom område, för vilket stadsplan blivit fastställd, skall av samhället tillhandahållas utan kostnad för vägdistriktet. Enligt förslaget skall riksväg byggas av staten, och bör jämväl i sådant fall samhälle vara skyldigt att utan ersättning tillhandahålla mark för vägs byggande inom stadsplanelagt område. I överensstämmelse härmed har stad- gandet i förevarande paragraf avfattats.
18 %.
I denna paragraf har allenast anmärkts, att de uppgifter, som enligt lagför- slaget tillkomma län-s—styrelse, skola, vad angår Stockholm, utövas av över— ståthållarämbetet.
19 %.
Då det lärer bliva erforderligt att beträffande den nya lagens tillämpning meddela åtskilliga föreskrifter i administrativ väg, har en generell bestäm— melse härom intagits i förevarande paragraf.
Särskilda bestämmelser om vanlig landsväg. 20 %.
I likhet med gällande lagstiftning, vägkommissionens och 1920 års väg— sakkunnigas förslag hava de sakkunniga anslutit sig till den meningen, att frågor om byggande av väg skola prövas av länsstyrelsen. Denna regel skall enligt förslaget dock icke gälla fråga om byggande av riksväg.
21 å.
; Enligt 4 % i 1891 års väglag skall ansökning om anläggning av allmän *; väg göras hos länsstyrelsen, som låter höra de väghållningsskyldiga och in- . hämtar yttrande från vederbörande landsfiskal, varefter länsstyrelsen med- * delar beslut i frågan. I enahanda ordning behandlas frågor om indragning av väg, omläggning av väg samt förändring av redan befintlig väg till bygde- väg eller landsväg. Väglagen innehåller icke någon föreskrift om att plan och kostnadsförslag i fråga om väganläggni-ng skola upprättas, men detta har, såsom ock vid lagens tillkomst förutsattes, ansetts falla av sig självt.
Väglagens knapphändiga bestämmelser om behandlingen av frågor om an- läggning av allmän väg kompletteras emellertid av detaljerade föreskrifter, som lämnats i vederbörande författningar angående statsbidrag till dylika väg- företag. Då anläggning av väg så gott 'som undantagslöst sker med sådant bidrag, har på grundval av dessa föreskrifter en enhetlig praxis utbildat sig.
Gången av ett vägbyggnadsärende är i regel följande. Sedan framkommet förslag om anläggning av väg behandlats å vägstämma och denna beslutat, att undersökning angående det ifrågasatta företaget skall utföras, anhåller vägstyrelsen hos länsstyrelsen om förordnande av förrättningsman att verk- ställa undersökning. Sökanden har därvid att föreslå förrättningsman, att lämna uppgift å de personer, vilka av vägstämman må hava utsetts att såsom ombud för de väghållningsskyldiga närvara vid förrättningen, samt att av- giva förbindelse att dels kostnadsfritt tillhandahålla erforderlig hantlangning, inbegripet undersökningsredskap, som ej är att hänföra till instrument, dels ock bekosta och till länsstyrelsen inleverera enligt gällande taxa utgående er- sättning för förrättningen. Till förrättningsman förordnar länsstyrelsen väg- ingenjören i länet eller annan ingenjör, som av väg- och vattenbyggnadssty— relsen förklarats behörig att utföra förrättning, varom nu är fråga. Efter verkställd undersökning upprättar förrättningsmannen arbetsplan med tillhö- rande betänkande, ritningar och kostnadsförslag, vilka handlingar skola upp— rättas i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade allmänna anvisningar. Därest förrättningen utförts av annan än vägingenjören, skall 6—322106
arbetsplanen med tillhörande handlingar granskas av nämnde tjästeman. Be- träffande brobyggnader och konstar-beten, varaktiga beläggningar av vägbana samt sådana vägföretag, som med hänsyn till den genomgående trafiken eller eljest äro av särskild betydelse, skola plan och kostnadsförslag efter förbere- dande granskning av vägingenjören insändas till väg- och vattenbyggnadssty- relsen för slutlig granskning. I sist anförda fall skall granskning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ske, även om plan och kostnadsförslag upprät- tats av vägingenjören. Sedan granskningen verkställts, låter länsstyrelsen höra vägstämman och inhämtar yttrande från vederbörande landsfiskal, var- efter länsstyrelsen meddelar beslut. I händelse länsstyrelsen finner Vägföre- taget böra komma till stånd, har beslutet merendels den form, att de väghåll- ningsskyldiga förpliktas att under förutsättning av statsbidrag verkställa vägbyggnaden och bestrida det framtida underhållet.
Stats-bidrag beviljas av länsstyrelsen, i vissa särskilt angivna fall efter ären- det-s prövning av Kungl. Maj:t. Tillgängliga medel förslå emellertid icke att omedelbart tillgodose alla krav på statsbidrag till vägbyggnadsföretag. Ord— ningen mellan de olika företagen bestämmes med ledning av en upprättad flerårsplan för byggande av allmänna vägar inom länet. Sedan bidrag bevil— jats, förser länsstyrelsen arbetsplanen med anteckning om godkännande samt I upprättar särskilt kontrakt med vägstyrelsen, enligt vilket vägstyrelsen för- binder sig att inom viss tid fullborda arbetet i överensstämmelse med den god- kända arbetsplanen utan anspråk på ytterligare bidrag av statsmedel. Läns— _ styrelsen har vidare att lämna vägstyrelsen erforderliga anvisningar om ar- betets utförande och räkenskapsföringen samt att kontrollera och godkänna arbetet. I fråga om brobyggnader, konstarbeten och varaktiga beläggningar av vägbana tillkommer det dock väg— och vattenbyggnadsstyrelsen att kontrol- lera och godkänna arbetet.
Behandling av fråga om anläggning av ny vanlig landsväg skall enligt de sakkunnigas förslag, vilketi denna del i huvudsak överensstämmer med 1920 års vägsakkunnigas förslag, försiggå i följande ordning:
Ansökning om anläggandet skall göras hos länsstyrelsen. Har ansökningen gjorts av annan än vägstyrelsen, skall länsstyrelsen inhämta dennas yttrande i ärendet. Det kan nämligen förväntas, att i många fall redan den utredning, som vägstyrelsen på detta stadium kan åstadkomma, skall klart ådagalägga, att företaget icke bör komma till stånd. I sådant fall bör uppenbarligen an— sökningen gen-ast avslås. Föreligga icke tillräckliga skäl för omedelbart av- slag, skall länsstyrelsen kalla trafikanter och andra, vilka saken kan angå, att vid sammanträde inför länsstyrelsen eller den länsstyrelsen förordnar yttra sig rörande ansökningen. Vid .sammanträdet skall utsättas vis-s kortare tid, inom vilken påminnelser i ärendet må ingivas till länsstyrelsen. Finner läns- styrelsen vid prövning av den vunna utredningen, att så starka. skäl tala för bifall till ansökningen, att den ej bör utan ytterligare utredning avslås, skall * länsstyrelsen låta på vägdistriktets bekostnad upprätta plan och kostnadsför- slag rörande företaget. (Enligt 1920 års vägsakkunnigas förslag skulle läns- styrelsen låta genom vägstyrelsens försorg upprätta nämnda handlingar.)
Sedan dessa blivit färdiga, skola de under viss kort tid hållas tillgängliga för allmänheten för granskning och avgivande av de påminnelser, vartill fog kan finnas. Efter det vägstyrelsen ånyo samt jämväl vägfullmäktige eller, när fråga är om väg inom stads område, stadsfullmäktige erhållit tillfälle att yttra sig samt länsstyrelsen föranstaltat om den utredningi övrigt, som kan anses erforderlig, meddelar länsstyrelsen beslut i ärendet. De sakkunniga hava, i olikhet med 1920 års vägsakkunniga, ansett sig icke böra föreslå, att arbets- planen och kostnadsförslaget skola granskas av väg— och vattenbyggnadssty- relsen. Emellertid må erinras därom, att länsstyrelsen äger både rätt och skyl- dighet att på lämpligaste sätt låta utreda ärendet, och stadgandena i förevaran- de paragraf angiva blott de åtgärder, som för sådant ändamål ansetts ound- gängliga. Det står alltså länsstyrelsen fritt att överlämna plan och kostnads- förslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för granskning, om länsstyrelsen finner sådan åtgärd erforderlig, och bör det givetvis åligga väg- och vatten—
! byggnadsstyrelsen att efter länsstyrelsens framställning företaga berörda
! granskning.
* I vad mån beträffande vägar, som skola byggas med bidrag av statsmedel, i administrativ väg böra meddelas ytterligare bestämmelser om upprättande och granskning av arbetsplan och kostnadsförslag eller om väganläggnings utförande m. m. är en fråga, vartill de sakkunniga icke tagit ställning.
I förtydligande syfte har i förslaget intagits den bestämmelsen, att vad i förevarande paragraf stadgats skall äga motsvarande tillämpning i det fall, att länsstyrelsen själv upptager fråga om anläggning av ny vanlig landsväg.
22 %.
I denna paragraf föreskrives, att i samma ordning, som i 21 & stadgas an- gående anläggning av ny vanlig landsväg, skola behandlas jämväl övriga frå— gor om byggande av sådan landsväg, d. v. 5. frågor angående dylik vägs om- läggning eller förbättring. Emellertid har, beträffande mindre viktiga ären- den, detta förfarandes iakttagande i dess helhet ansetts kunna bliva förenat med allt för stor omgång, varför det föreslagits att låta länsstyrelsen efter omständigheterna pröva, huruvida annan av de i 21 % stadgade åtgärderna än hörande av vägstyrelsen bör äga rum. Vad sålunda föreslagits beträffande behandlingen av frågor om vanlig landsvägs omläggning eller förbättring skall gälla även om behandlingen av vissa andra i förevarande paragraf angivna vägfrågor, exempelvis om förändring av enskild väg till vanlig landsväg eller indragning av sådan landsväg.
Särskilda bestämmelser om riksväg. 23 5.
Fråga om byggande av riksväg ankommer enligt förslaget på Konungens prövning. Inom vilken tid byggnadsarbete, varom beslut fattats, kan utföras är självfallet "beroende av storleken av tillgängliga., för ändamålet anslagna
medel. Såsom redan i den allmänna motiveringen uttalats, lärer byggande av riksväg vanligen komma att innebära omläggning eller förbättring. Anlägg- ning av ny riksväg kan näppeligen väntas ifrågakomma annat än i sällsynta undantagsfall, utan torde riksvägarna i allmänhet komma att utgöras av för- utvarande vanliga landsvägar.
Några särskilda föreskrifter om den utredning, som skall äga rum före med- delande av 'beslut om riksvägs byggande, torde icke vara erforderliga. Man lärer nämligen kunna utgå ifrån, att även utan stadganden härom Kungl. Maj:t kommer att låta .dessa byggnadsfrågor bliva föremål för en grundlig och allsidig utredning av vederbörande centrala och lokala myndigheter. Gi- vetvis kommer därvid tillfälle att beredas jämväl vägdistriktens beslutande och verkställande organ att yttra sig.
På Konungens prövning skola även ankomma frågor om förändring av van— lig landsväg eller enskild väg till riksväg eller riksväg till vanlig landsväg, iu— dragning av riksväg ävensom sådan ändring av riksvägs bredd eller beskaffen- het i övrigt, som avses i 6 %, även om ändringen ej är att hänföra till byggan- de av väg.
24 %.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för stadgandena i denna paragraf, hänvisas till den allmänna motiveringen. Ersättning till vederbörande vägdi- strikt eller samhälle torde lämpligen böra bestämmas först sedan byggnadsar- betet utförts.
25 %.
I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga uttalat sig om, i vilket fall vägdistrikt skäligen bör förpliktas att lämna bidrag till riksvägs byg- gande. I fråga om eventuellt bidrags storlek hysa de sakkunniga den upp- fattningen, att bidrag må utgå med högst en tiondel av den beräknade bygg— nadskostnaden.
26 %.
Angående de skäl, som föranlett bestämmelsen om vägdistrikts skyldighet att underhålla riksväg, hänvisas till den allmänna motiveringen.
Särskilda bestämmelser om ödebygdsväg.
27 %.
Motsvarar 2 % första stycket lagen den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar, i vilket lagrum stadgas, att, då fråga uppstår om anläggning av ödebygds- väg, länsstyrelsen skall, efter det plan och kostnadsförslag uppgjorts samt de väghållningsskyldiga ävensom landsfiskalen blivit i ärendet hörda, pröva, huruvida den tillämnade vägen är att hänföra till ödebygdsväg. Enligt före- varande paragraf i de sakkunnigas förslag" skall länsstyrelsens nämnda pröv- ning föregås av samma åtgärder, som enligt 21 % skola äga rum, innan läns- styrelsen meddelar beslut om anläggning av vanlig landsväg.
i !
28 &. Denna paragraf överensstämmer med 3 % i 1919 års lag.
29 %. Överensstämmer fullständigt med 4 %* andra stycket i 1919 års lag.
30 %.
I denna paragraf stadgas, liksom i 4 % första stycket i 1919 års lag, att anläggning av ödebygdsväg skall ske genom statens försorg. Emellertid torde det understundom vara lämpligt att låta arbetet utföras av vederbörande vägdistrikt, och har i förslaget av denna anledning Konungen tillagts rätt- att ålägga vägdistrikt förpliktelse härutinnan. Den distriktet tillkommande ersättningen för arbetets utförande skall, i brist på Överenskommelse, bestäm- mas genom skiljedom i vanlig ordning.
31 %.
Denna paragraf motsvarar 2 % andra stycket i 1919 års lag. Att i överens- stämmelse med sistnämnda lagrums formulering särskilt angiva, att det bi- drag vägdistrikt förpliktas lämna skall avse kostnaden för den del av före- taget, som faller inom distriktet, har synts de sakkunniga onödigt, enär sagda förhållande får anses självklart.
. 32 %. Motsvarar 5 och 10 %% i 1919 års lag.
33 %.
Motsvarar 6 % i 1919 års lag. Sistnämnda lagrum avser emellertid endast omläggning av ödebygdsväg, varemot stadgandena i förevarande paragraf i förslaget skola gälla icke blott beträffande omläggning utan även i fråga om förbättring av sådan väg.
Ordnings- och säkerhetsföreskrifter.
34 %.
I 27 % gällande väglag föreskrives, att väg ej må inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som för vägunderhållet oundgängligen erfordras, och att ej heller dessa må uppläggas så, att samfärdseln därigenom försvåras. Enligt förslaget mä upplag av väghållningsämnen icke förekomma å väg, om samfärdseln därigenom (beredes olägenhet eller vägens avvattning försvå- ras. För dylika upplag böra anordnas särskilda platser vid sidan av det övriga vägområdet. I varje fall måste det anses synnerligen olämpligt att upplägga väghållningsämnen å själva vägbanan, och har i förslaget stadgats
förbud däremot. Undantag har likväl gjorts för upplag ä vägbana under pågående arbete med vägens underhåll; dock skall givetvis även beträffande sådant upplag gälla, att samfärdseln ej därigenom må beredas olägenhet.
35 %.
Enligt 31 % i 1891 års väglag, sådant detta lagrum lyder efter är 1927 däri vidtagen ändring, må grind ej uppsättas å väg; dock må länsstyrelsen i undantagsfall, när synnerliga skäl därtill äro, tillåta uppsättande av grind å väg med allenast ringa samfärdsel. Enligt samma lagrum skola redan be- fintliga grindar borttagas. Därest emellertid grind prövas vara till allenast ringa men för samfärdseln och dess borttagande skulle vålla jordägaren syn- nerlig olägenhet, äger länsstyrelsen efter jordägarens framställning medgiva, att grinden tillsvidare eller under viss tid bibehålles.
Enligt förslaget skall fortfarande som allmän regel gälla, att grind icke må förekomma å väg. Liksom för närvarande skall dock länsstyrelsen under viss förutsättning kunna medgiva undantag från förbudet. Sådant medgivande må, såväl beträffande ny grinds uppsättande som befintlig grinds bibehål- lande, kunna lämnas vad angår väg med allenast ringa samfärdsel. Enär det vid tillstånds meddelande är svårt att, med hänsyn till samfärdselns raska utveckling, bedöma trafikförhållandena under någon längre tid framåt, synes lämpligast, att tillstånd meddelas att gälla icke för någon viss tid utan tills vidare, så att tillståndet när som helst kan återkallas. Den nu gällande bestämmelsen, att grind skall hållas avlyft/ad under den tid av året, som läns- styrelsen genom allmän kungörelse bestämmer, återfinnes icke i förslaget, som i stället innehåller ett allmänt stadgande, att länsstyrelsen äger med- dela föreskrifter, ägnade att minska olägenheten av grind. Som exempel på dylika föreskrifter kan framhållas, utom den nyssnämnda att grind skall hållas avlyftad viss tid av året, jämväl bestämmelse, som hänför sig till grin- dens konstruktion.
I förevarande paragraf av förslaget stadgas förbud mot förekomsten icke blott av grind utan även av annan sådan anordning å väg, som bereder olä- genhet för samfärdseln eller väghållningen. Då beträffande anordning i form av upplag förbud meddelats i föregående paragraf, avses i nu förevarande paragraf andra anordningar, exempelvis stängsel eller telegraf— och telefon- ledningar. Till dylika ledningar hörande stolpar äro ofta uppsatta i själva vägkanten eller understundom till och med något in på vägbanan. Även stagen äro i många fall fastgjorda i vägkanten eller innanför denna. På sådant sätt uppsatta stolpar och stag hindra givetvis en rationell väghyvling och snöplogning, varjämte de kunna medföra direkta risker och olägenheter för de vägfarande.
I kungl. kungörelsen den 6 juli 1906 (nr 66) angående förbud att utan sär- skilt tillstånd upprätta enskilda telegraf—, telefon- eller andra svagströmsled- ningar å viss mark m. m. stadgas, att stolpar eller stöd, som uppsättas längs efter allmän väg, icke få anbringas å vägbanan eller i övrigt på sådant sätt, att genom stolparna eller de mellan dem spända ledningstrådarna uppstår hinder
eller olägenhet för vägtrafiken eller vägunderhållet. Då ledning korsar allmän väg, skall avståndet från nedersta ledningstråden till vägbanan vara minst 44 meter.
Föreskrifterna i nämnda kungörelse avse visserligen icke telegrafverkets inom område för allmän väg framdragna svagströmsledningar, men kungörelsens be- stämmelser angående sättet för ledningars uppsättande hava dock i viss mån ansetts böra vara normerande även i fråga om telegrafverkets ledningar. Be— träffande dessa senare har i telegrafverkets byggnadsinstruktion av år 1902 föreskrivits, bland annat, att ledning utmed väg skall framdragas så nära vä- gen som möjligt med iakttagande, att ingen ledningstråd bör komma marken närmare än 3 meter eller, vid korsning med vägen, 44 meter. I samma in- struktion stadgas vidare, att stolpe icke får placeras så, att den blir till hin- der för vägtrafiken. Dessa föreskrifter hava senare kompletterats med anmo- dan till telegrafverkets linjedirektörer att tillse, att stolpar och stag, som äro placerade i vägkanter och därigenom inkräkta på vägbredden, vid utbyte eller vid ändring av linjen icke placeras så nära vägkanten, att de bliva till hinder för trafiken. Tillika hava linjedirektörerna anmodats tillse, att stolparna icke sättas i dikena, så att avrinningen försvåras.
Efter framställningar från olika håll har Kungl. Maj:t år 1928 uppdragit åt telegrafstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att gemensamt, ef- ter samråd med länsstyrelserna m. fl., verkställa utredning och till Kungl. Maj:t inkomma med därav föranledda förslag i fråga om dels lämpligaste sät- tet för framdragande av telegrafverkets stolplinjer utmed allmänna vägar samt normerande bestämmelser för dylika arbeten, dels nödvändiga förändringar be- träffande redan befintliga stolplinjer, dels oc'k sättet för täckande av kostna- derna för i planen ingående arbeten. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har den anbefallda utredningen ägt rum, men hava därpå grundade förslag ännu icke avgivits. Såsom förut nämnts hava de sakkunniga med det i förevarande paragraf av lagförslaget intagna förbud mot förekomsten å väg av anordning- ar, som bereda samfärdseln olägenhet, avsett jämväl telegraf- och telefon— ledningar, i den mån de medföra sådan verkan. Uppenbarligen erfordras emel- lertid beträffande dylika ledningars anordnande å eller utmed väg i admini- strativ ordning meddelade detaljerade föreskrifter.
36 %.
Motsvarar 28 och 29 %% gällande väglag. I sistnämnda lagrum stadgas, att vägvisare skola anbringas, där vägar stöta samman. I stället för denna be— stämmelse innehåller förslaget en allmän föreskrift, att vid väg, till upplys- ning för de vägfarande, erforderliga vägmärken skola finnas uppsatta. När— mare bestämmelser i detta avseende torde icke böra inrymmas i väglagen.
37 %.
Enligt 24 % gällande väglag må vid vägsyn föreskrivas skyldighet för jord- ägare att inom viss tid borthugga träd eller buske eller att kvista träd, därest sådan åtgärd erfordras för vägs upptorkande eller för erhållande av fri sikt.
Dylikt föreläggande skall enligt förslaget meddelas av den i 50 % omförmälda vägnämnden, dock endast om sådant erfordras för erhållande av fri sikt eller eljest i trafiksäkerhetens intresse. Föreläggande om röjning i syfte att be- fordra vägs upptorkande bör däremot enligt de sakkunnigas förmenande icke kunna meddelas. Röjning för sistnämnda ändamål kan nämligen i betraktan— de av vägarnas nuvarande beskaffenhet icke anses så av behovet påkallad, att tvångsförfarande bör ifrågakomma, i händelse överenskommelse med veder- börande jordägare icke kan träffas.
Enligt förslaget kan föreläggande avse åtgärder icke blott för fri sikts er- hållande för tillfället utan jämväl för sådan sikts bevarande. Nämnden äger nämligen föreskriva, att område utmed väg skall, intill dess annorlunda be- stämmes, genom jordägarens försorg hållas fritt från skymmande träd och buskar på sätt i beslutet närmare angives. Exempelvis kan i sådant avseen- de föreskrivas, att häck icke må överskrida viss höjd.
Enligt 24 % gällande väglag är jordägaren berättigad till ersättning av vägdistriktet, endast om röjningen för honom medför avsevärd skada. Enligt lagförslaget däremot är skadeståndsrätten icke sålunda begränsad, utan jord- ägaren äger rätt till ersättning oavsett skadans storlek.
I anledning av att olika meningar uttalats i frågan, huruvida 24 % väg— lagen kan tillämpas för erhållande av fri sikt över järnväg vid korsning med allmän väg, vilja de sakkunniga anmärka, att de icke avsett, att förevarande paragraf i förslaget skall kunna tillämpas för sådant fall.
För att tagas i övervägande av de sakkunniga har till dem överlämnats en av föreningen för dendrologi och parkvård hos Kungl. Maj:t gjord framställ- ning angående åtgärder för, bland annat, bevarande av visst slag av vegeta- tion å eller utmed allmän väg. Föreningen har i detta avseende ifrågasatt, huruvida det icke vore lämpligt, att vederbörande vägstyrelse hade att före borttagande av botaniskt intressanta eller ur skönhetssynpnnkt värdefulla träd inhämta utlåtande av kompetent person, utsedd av länsstyrelsen. Under be- aktande av framställningen hava. de sakkunniga funnit sig böra föreslå ett stadgande av innehåll, att å väg växande träd, vars bevarande anses önsk- värt ur naturskyddssynpunkt, icke må borthuggas utan tillstånd av vägnämn- den.
38 %.
Enligt 25 % första stycket 1891 års väglag må ej utan länsstyrelsens tillstånd byggnad uppföras utmed väg på. mindre avstånd än 3'5 meter från vågens kant. Grunden till föreskriften har i motiven till väglagen angivits vara den, att vid kanten av väg uppförd byggnad eller flera sådana bredvid varandra hindra vägens upptorkande och jämväl bidraga till snösamlingar.
Enligt 1920 års vägsakkunnigas förslag skulle byggnad ej utan länsstyrel- sens tillstånd få uppföras på mindre avstånd än 9 meter från vägbanans mitt. Förslaget innebar så till vida en skärpning av gällande lags bestämmelser i ämnet, att enligt förslaget det område, varå byggnad icke mä uppföras, beträf- fande så gott som alla vägar mer eller mindre vidgades. I motiveringen till
förslaget framhöllo bemälda sakkunniga omständigheter, vilka utom de ovan angivna talade för förbud mot byggnads uppförande vid kanten av väg. I så- dant avseende påpekades, att i vägkrökar uppförda hus, som läge nära vägen, kunde skymma utsikten över vägbanan, varigenom i synnerhet vid automobil— trafik olyckor kunde inträffa. Jämväl sanitära intressen syntes tala för att lägga husen på något avstånd från vägen. Det hade emellertid synts de sak— kunniga mindre lämpligt att vid bestämmandet av det tillåtna avståndet utgå. från vägens kant, då. vägkanten genom vägens utläggning till bredden kunde undergå väsentliga förskjutningar. Bäst syntes vara att beräkna avståndet från vägens mitt och så stort, att husen, även om vägbredden ökades, icke komme att ligga alltför nära vägkanten. ,
Även jämlikt det nu framlagda förslaget skall minimiavståndet i fråga om byggnads uppförande utmed väg räknas med utgångspunkt från vägbanans mitt. Avståndet har bestämts till 9 meter med rätt för länsstyrelsen att besluta om avståndets ökning till högst 15 meter, då särskilda skäl för ett sådant be— slut föreligga. I synnerhet beträffande krokiga. vägar, som kunna antagas förr eller senare bliva rätade, torde beslut, varom nu är fråga, i många fall vara påkallat. Dylikt beslut behöver givetvis icke alltid avse en vägs båda sidor.
I andra stycket av förevarande paragraf har stadgats, att länsstyrelsen äger, sedan fråga väckts om nyanläggning eller omläggning av väg, att meddela för— bud mot byggnads uppförande inom område, som kan beräknas komma att ligga inom visst avstånd från den tillämnade vägbanans mitt. Sådant förbud bör med- delas, då risk förefinnes, att på grund av byggnaders uppförande ett planerat vägbyggande kommer att försvåras eller fördyras.
Beträffande område, för vilket stadsplan, stomplan, byggnadsplan eller utom- plansbestämmelser fastställts, böra ifrågavarande stadganden icke äga tillämp- ning, enär hithörande förhållanden regleras av nämnda planer och bestämmelser.
39 %.
Denna paragraf, i vad den avser snösam'lande stängsel, motsvarar 68 % gäl- lande väglag. Anmvärkas bör emellertid, att enligt förslaget föreläggande kan meddelas jordägaren icke blott, såsom enligt nämnda paragraf i nuvarande väg- lag, att utbyta. stängsel utan även att borttaga eller ändra det.
Beträffande andra anordningar än snösamlande stängsel motsvarar föreva- rande paragra-f 25 å andra stycket i gällande väglag. Enligt sistnämnda lag- rum må däri avsedda anordningar icke utan vederbörligt tillstånd förekomma på mindre avstånd än 36 meter från vägens kant. Motsvarande avstånd har i förslaget bestämts till 9 meter från vägbanans mitt.
40- %.
Stadgandena i denna paragraf avse att, framför allt i trafiksäkerhetens in— tresse, förhindra eller begränsa förekomsten intill de allmänna vägarna av vissa reklamanordningar.
I nu gällande väglags 25 % stadgas, att utan länsstyrelsens tillstånd annons- tavlor, reklamskyltar och dylikt icke få förekomma utmed väg på mindre av-
stånd än 315 meter från vägens kant samt att inom synhåll från väg icke må förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet att av vägfarande kunna för— växlas med varningstecken.
Nu angivna föreskrifter gälla liksom väglagen i dess helhet endast beträf- fande landsbygdens vägar. För allmänna vägar inom stads område saknas enhetliga bestämmelser av motsvarande innebörd.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 mars 1931 (nr 71) har riksdagen anhål— lit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt ändringar i gällande lagstiftning må kunna vidtagas för att ytterligare för— hindra, att annonstavlor, reklamskyltar och dylikt uppsättas så, att de verka störande ur trafiksynpunkt eller i hög grad förfulande på utsikt över landskap eller bebyggd ort. Genom beslut den 27 i sistnämnda månad har Kungl. Maj:t anbefallt de sakkunniga att avgiva utlåtande i anledning av berörda riksdags- skrivelse.
I det skrivelsen vidfogade utskottsutlåtande, som legat till grund för riks- dagens beslut i ämnet, har anmärkts, bland annat, att reklamanordningar in- vid vägarna stundom hade sådan utformning, att de kunde förväxlas med väg- visare och andra märken, som enligt lag skulle finnas invid vägarna till de väg- farandes ledning, att, även om så ej vore fallet, de invid väg-sidorna befintliga reklamskyltarna ofta medförde svårighet för trafikanterna att iakttaga de i lag föreskrivna trafikmärkena och vore ägnade att draga de vägfarandes upp- märksamhet från vägbanan, att enhetliga föreskrifter i ämnet vore erforder— liga även för städernas vägar och att över huvud tillbörlig hänsyn till trafiken krävde längre gående inskränkningar i rätten att längs vägarna anbringa an- ordningar av ifrågavarande slag, än gällande rätt medgåve. Härjämte hade utskottet funnit det synnerligen önskvärt, att genom lagstiftning ökade möj- ligheter skapades att förhindra anbringande i det fria av sådana reklaman— ordningar, som verkade i hög grad vanprydande på naturen.
De sakkunniga hava vid avfattande av förevarande paragraf i sitt förslag beaktat de synpunkter, vilka legat till grund för riksdagens berörda beslut och som, enligt vad de vid utskottsutlåtandet fogade yttrandena utvisa, omfattas av representanter för vitt skilda intressen. Sålunda har i förslaget det avstånd, inom vilket reklamanordning ej får förekomma utan länsstyrelsens tillstånd, an- givits till 9 meter från vägbanans mitt i stället för såsom i gällande lag 35 meter från vägkanten, vilken förändring med avseende å nära nog alla Vägar innebär skärpning av förbudet. Dessutom har det synts de sakkunniga som om förändringen härvidlag skulle innebära en förbättring så till vida, att det _nya stadgandet medgiver större möjlighet att noga bestämma gränsen för det om- råde, som skall vara fritt från reklamanordningar. Vidare innehåller förslaget kategoriskt förbud att inom synhåll från väg hava uppsatt sådan anordning, icke blott om den kan förväxlas med varningstecken eller annat vägmärke, utan även om den är av beskaffenhet att så tilldraga sig vägfarandes uppmärksam- het, att trafiksäkerheten därigenom menligt påverkas. Genom sagda skärp— ningar av gällande bestämmelser torde man vinna allt vad som härutinnan rim— ligtvis kan begäras med hänsyn till trafiken och trafiksäkerheten
; i |
Det torde vara självfallet, att lagförslagets avfattning i förevarande del icke är avsedd att hindra anbringande av skylt exempelvis å byggnad till upplys- ning om därstädes bedriven affärsrörelse eller annan näring.
De sakkunniga hava funnit det ligga utom deras uppgift att ingå på den i omförmälda riksdagsskrivelse berörda frågan, i vad mån ur naturskyddssyn- punkt skärpta lagbestämmelser mot reklamanordningar äro påkallade. Emel- lertid torde ovanberörda, av de sakkunniga i trafiksäkerhetens intresse före— slagna stadganden i viss mån tillgodose även naturskyddsintresset, i det att de— samma, vid jämförelse med nuvarande förhållanden, över huvud taget lägga be— tydligt ökade hinder i vägen för icke önskvärd vägreklam.
41 %. Är likalydande med 26 % gällande väglag.
Om skyldighet i vissa fall för jordägare att lämna tillträde till fastig- het m. m.
42 %.
Den här meddelade föreskriften, att erforderligt tillträde till fastighet icke må vägras för stakning eller mätning å marken m. fl. förberedande åtgärder, vilka i anledning av väckt fråga om nyanläggning eller omläggning av väg skola verkställas på offentlig myndighets föranstaltande, saknar motsvarighet i gällande väglag. De sakkunniga hava emellertid funnit en dylik föreskrift ändamålsenlig.
43 %.
Behov av nyttjanderätt till mark för anordna-nde av tillfällig vägförbindelse uppkommer understundom till följd av pågående arbete för omläggning eller förbättring av väg eller till följd av jordras, översvämning eller annan natur- händelse. .Givetvis är det av vikt att tillse, att samfärdselns upprätthållande i dylika fall icke kan hindras därigenom, att någon sakägare vägrar upplåta nyttjanderätt till mark, som erfordras för anordnande av hjälpväg, hjälpbro eller dylikt.
44 %. Motsvaras av bestämmelsen i 69 % första punkten av nu gällande väglag allenast med den sakliga skillnaden, att tillstånd att uppsätta snöskärm, vil- ket enligt 1891 års väglag meddelas vid vägsyn, enligt förslaget skall meddelas av vägnämnden.
45 %. Denna paragraf innehåller bestämmelse om ersättning till jordägare för skada, som åstadkommes genom åtgärder, vilka avses i 42—44 %%. Enligt stadgande i 69 % gällande väglag skall skada, som uppkommer till följd av snöskärms uppsättande, av vägdistriktet ersättas jordägaren med belopp, som
årligen bestämmes vid vägsyn. De sakkunniga hava ansett, att ersättning bör tillkomma jordägaren även för skada, som till—skyndas honom på grund av för- beredande åtgärder, varom förmäles i 42 %, eller på grund av tillfällig vägs anordnande eller begagnande. Ersättningsbelo-ppet skall i brist på överens- kommelse bestämmas av vägnämnden.
46 %.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om på vad sätt och under vilka villkor väghållare må kunna förskaffa sig tillgång till grus och andra äm- nen, som äro erforderliga för väghållningen. Stadganden i detta hän- seende finnas i nu gällande väglags 33 % av innehåll, att dylika ämnen må för ' vägs underhåll, efter vederbörande skogstjänstemans anvisning, tagas å kro- nans allmänning utan ersättning samt att väghållare, som likaledes för vägs
|
underhåll vill å annan än kronan tillhörig mark taga sådana ämnen och ej kan träffa överenskommelse härom med jordägaren, äger påkalla vederbörande hä.- radsrätts prövning, varest väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må avhämtas samt till vilket belopp ersättning därför skall ut- givas. Därjämte lämnas i nämnda paragraf av väglagen hänvisning till sär- skilt stadgande rörande hämtning av väglagningsämnen från kronans jord- bruksdomäner. Bestämmelser i sistberörda avseende äro givna i kungl. kun- görelse den 2 juni 1905.
Det väglagförslag, som år 1916 avgavs av vägkommissionen, innehåller inga stadganden om hämtning av väghållningsämnen. Av motiven till kom- missionens förslag framgår, att kommissionen ansett, att alla bestämmelser om dylik hämtning borde utsöndras ur väglagen och, vad anginge annan mark än kronans, inrymmas i expropriationslagstiftningen. Ej heller 1920 års väg- sakkunnigas förslag innehåller några stadganden i förevarande ämne. .
De sakkunniga hava för sin del kommit till den uppfattningen, att vägla- % gen bör innehålla bestämmelser, vilka bereda möjlighet för väghållare att i en enklare ordning än den i fråga om expropriation föreskrivna förskaffa sig grus ] och andra ämnen, av vilka han har behov för fullgörande av sin väghållnings- ! skyldighet och detta beträffande såväl underhåll av väg som vägbyggnad. : Förekomsten av bestämmelse i ämnet i väglagen bör emellertid icke, såsom för . närvarande anses vara fallet, i och för sig lägga hinder i vägen för medde— ] lande av expropriationsrätt enligt lagen om expropriation. En uttrycklig ! bestämmelse härom har införts i förevarande paragrafs andra stycke. !
Beträffande frågan om hämtning av väghållningsämnen å, kronan tillhörig i mark må erinras därom, att enligt vedertagen ordning Kungl. Maj:t årligen ut- | verkar riksdagens medgivande för Kungl. Maj:t eller central förvaltningsmyn- ! dighet att för vissa ändamål, bland vilka särskilt nämnes anläggande eller för- ändring av allmän väg, avstå kronan tillhörig mark eller upplåta nyttjanderätt eller servitntsrätt till densamma. De sakkunniga anse, att dessa medgivanden lämpligen böra så utvidgas, att därigenom beredes möjlighet för väghållare att även till vägs underhåll erhålla grus eller andra ämnen från kronan tillhörig
l 1 | l
mark. Under sådana förhållanden har någon bestämmelse härutinnan ej upp— tagits i förevarande paragraf.
Vad innehållet i denna närmare angår hava de sakkunniga, som ovan nämnts, ansett, att bestämmelserna böra avse icke blott för vägunderhåll utan även för vägbyggnad erforderliga ämnen. Lämpligt organ för utövande av bestäm— manderätten i hithörande frågor hava de sakkunniga funnit i den föreslagna vägnämnden. Det av nuvarande väglag anvisade förfarandet inför häradsrätt är ofta tidsödande och dyrbart. Ett snabbare Och billigare förfarande torde kunna förväntas, därest bestämmanderätten uppdrages åt vägnämnden. Er- i'nras bör, att klagorätt är medgiven i fråga om vägnämndens beslut och att av nämnden handlagda ärenden i sista hand kunna underställas prövning av Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Väghållare har enligt förslaget ej, såsom nu är fal- let, ovillkorlig rätt att erhålla upplåtelse för hämtning av väghållningsämnen, utan äger vägnämnden, om den ifrågasatta upplåtelsen skulle lända jordägaren till märkligt men, avvisa väghållarens anspråk. Vid avfattningen av första stycket i förevarande paragraf hava motsvarande bestämmelser i lagen om en— skilda vägar i viss mån tjänat- som vägledning.
Om tillsyn a väghållningen. 47 %.
Frånsett den befogenhet, som må tillkomma väg- och vattenbyggnadsstyrel— sen, skall enligt de sakkunnigas mening statens intresse med avseende å väg- hållningen liksom hittills bevakas av länsstyrelsen. Sålunda skall på läns— styrelsen ankomma, bland annat, att, fatta beslut i frågor om byggande av väg, dock icke riksväg, att övervaka väghållningens behöriga fullgörande samt att, där så erfordras, låta vidtaga nödiga åtgärder för avhjälpande av före— fintliga brister. Länsstyrelsens tillsyn å väghållningen bör utövas med bi— träde av, bland andra, vägingenjören, landsfiskalerna och magistraterna (stads- styrelserna). Dessa tjänstemäns eller myndigheters åligganden i nu berörda avseende torde icke böra regleras i väglagen utan i instruktioner eller andra författningar.
48 %.
Enligt de sakkunnigas mening lärer efter den nya lagstiftningens genom- förande särskild vägsyn i den bemärkelse detta begrepp har i 35 % gällande väglag icke behöva förekomma. Genom sina tjänsteresor få vägingenjören och landsfiskalerna i regel en ganska klar uppfattning av vägarnas beskaffenhet. Yppas brist i vägunderhållet, lära för övrigt trafikanterna icke underlåta att för åstadkommande av rättelse antingen anmäla saken till landsfiskalen eller ock hänvända sig direkt till vederbörande vägstyrelse eller väginästare. Sker emellertid ej rättelse efter tillsägelse, skall saken anmälas till länsstyrelsen, som förelägger väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola hava skett, vid äventyr att åtgärderna eljest'bliva genom länsstyrelsens försorg på väghållarens bekostnad vidtagna.
Föreläggande enligt vad nu sagts kan enligt förslaget meddelas även för det fall, att väghållare underlåter att verkställa av länsstyrelsen meddelat be- slut om byggande av väg. Bestämmelser angående tvångsförfarande i dylikt fall saknas i gällande väglag men äro enligt de sakkunnigas mening icke obe— hövliga.
49 %.
Jämlikt denna paragraf tillkommer det väg- och vattenbyggnads-styrelsen att enligt vad därom är stadgat utöva den centrala tekniska och ekonomiska uppsikten över vägväsendet. Då frågan om nämnda ämbetsverks arbetsupp- gifter och organisation är föremål för särskild utredning av därför tillkallade sakkunniga, hava de vägsakkunniga funnit sig sakna anledning att närmare pröva, på vad sätt den nämnda ämbetsverk tillagda uppsiktsrätten bör utövas.
Om vägnämnd. 50—55 åå.
Vid vägsyn, varom förmäles i 35 % gällande väglag, äger synenämnden, där så erfordras, meddela föreläggande för jordägare att verkställa röjning av träd eller buskar, att borttag-a anordningar, som hindra vägs upptorkande eller ; fri sikt, och att utbyta snösamlande stängsel. Vidare äger synenämnden med— dela väghållare tillstånd att uppsätta. snöskärm. I nu nämnda fall skall tillika frågan om skadeersättning till jordägaren avgöras av synenämnden. Då en- ligt förslaget vägsyn icke skall förekomma, måste synenämndens berörda upp- gifter anförtros åt annan. Enligt de sakkunnigas förslag har denna fråga lösts på så sätt, att för varje vägdistrikt skall tillsättas en särskild vägnämnd, som har att fullgöra nyss angivna ävensom en del andra uppgifter.
Med hänsyn till arten av de ärenden, med vilka vägnämnden har att taga befattning, har i förslaget intagits en bestämmelse om' att kun-skap och er— farenhet beträffande såväl väghållning som jordbruk och skogsskötsel skola finnas företrädda inom nämnden. Ehuru intet därom stadgas, torde även böra tillses, att någon ledamot av nämnden, helst ordföranden, är juridiskt skolad. Av detta skäl har det synts lämpligt, att ordföranden har sin särskild-a supp— , leant. Det må anmärkas, att intet hinder föreligger att för två eller flera ' vägdistrikt förordna samma nämnd. i
De i förslaget intagna bestämmelserna om vägnämnd äro jämförelsevis knapphändiga, varför desamma i stor utsträckning behöva kompletteras av i administrativ väg meddelade reglementariska föreskrifter.
Om ansvar, handräckning och fullföljd av talan.
56 %.
Böter, ådömda jämlikt 1891 års väglag, tillfalla vägkassan, varemot enligt förevarande lagförslag böter skola tillfalla kronan.
Därest i strid mot förbud, som omförmäles i 38 %, byggnad uppförts, bör det. ankomma på överexekutor att meddela nödig handräckning för erhållande av rättelse. I de fall däremot, som avses i andra och tredje styckena av före- varande paragraf, synes handräckning böra kunna meddelas av vederbörande utmätningsman.
59 %.
Beträffande klagan över vägnämnds beslut torde i tillämpliga delar böra gälla vad nu är stadgat om klagan över beslut vid vägsyn.
60 %. Motsvarar 80 % sista stycket i gällande väglag. 6'1 %. Med hänsyn till att i fall, som avses i denna paragraf, bråd verkställighet
av meddelat beslut ofta är av nöden, har stadgats, att anförda besvär i dessa fall ej må verka uppehåll med verkställigheten av beslutet.
Övergångsbestämmelser. 62 %.
Den i denna paragraf angivna tidpunkten för lagens ikraftträdande har be— stämts med hänsyn till att den föreslagna lagen om vägdistrikt icke torde kun- na helt träda i kraft förrän den 1 januari 1936. Sistnämnda lag och den nu förevarande synas nämligen, i den mån så låter sig göra, böra träda i kraft samtidigt.
63 %.
Bestämmelsen i denna paragraf har tillkommit med anledning därav, att i åtskilliga städer tvekan torde råda, vilka vägar äro att betrakta såsom all- männa och vilka såsom enskilda. I själva verket torde det vara ytterst få vägar i städerna, som formligen förklarats för allmänna,. Föreskrift har där- för synts böra meddelas om ett förfarande i syfte att få frågor om stadsvä- garnas rätta natur prövade. Denna föreskrift har ansetts kunna göras helt kortfattad. lNaturligt är, att fastställelsebefogenheten lagts i länsstyrel- sens hand. Före besluts fattande bör länsstyrelsen självfallet lämna alla ve- derbörande tillfälle att yttra sig i frågan. Beträffande de former, som härvid böra komma till användning, torde bestämmelserna i 21 %, vilka avse tillkom— sten av ny landsväg, i tillämpliga delar kunna tjäna som vägledning. Synner- ligt avseende bör självfallet fästas vid bestående förhållanden. Giva dessa ett sakligt klart utslag, synes proceduren kunna göras skäligen enkel.
I anslutning till det nu sagda vilja de sakkunniga framhålla, att länsstyrel- serna även beträffande vägarna pä landsbygden böra i ett sammanhang före-
taga, var inom sitt län, en omprövning av de olika vägarnas behövlighet för den allmänna samfärdseln.
Det torde nämligen inom många vägdistrikt förhålla sig så, att vägar, som närmast varit att hänföra till enskilda utfartsvägar, förändrats till allmänna. Å andra sidan lära. icke så få allmänneligen befarna enskilda vägar vara av den betydelse för den allmänna samfärdseln, att de böra förklaras för allmän- na vägar. De sakkunniga vilja understryka önskvärdheten av att enhetliga principer i nu berörda. avseende bliva tillämpade.
64 5.
Det kunde måhända ifrågasättas att låta. frågor om byggande av väg, vilka vid denna lags ikraftträdande äro beroende på länsstyrelsens prövning, även därefter behandlas efter äldre lag. Då den av de sakkunniga föreslagna ord— ningen för behandlingen av sådana frågor emellertid i huvudsak överensstämmer med den praxis, som hittills tillämpats härutinnan, hava de sakkunniga funnit lämpligast, att länsstyrelse, som vid denna lags ikraftträdande har fråga om byggande av väg under behandling, vid den fortsatta handläggningen av åren— det ställer sig denna lags föreskrifter till efterrättelse. Att därvid ånyo åstad- komma samma utredning, som redan förebragts vid ärendets behandling en- ligt äldre lag, bör givetvis icke ifrågakomma. De sakkunniga hava. ansett, att lösningen av ifrågavarande spörsmål kan, utan att detaljerade föreskrifter meddelats, överlämnas åt vederbörande länsstyrelse. Uttryckligen har endast framhållits, att, när fråga är om anläggning av ny väg på landet, vägfull- mäktige städse skall lämnas tillfälle att yttra sig samt. att, om vägstämman ej blivit hörd i ärendet, även ortsbefolkningen skall höras.
65 %.
Här föreskrives, att de vägdistrikt, i vilka riket jämlikt lagen om vägdi- strikt indelas, skola, varje distrikt inom sitt område, vid 1936 års ingång över- taga samtliga vägar, som då äro föremål för allmänt underhåll. Härmed är emellertid ingalunda sagt, att det nya vägdistriktet skall fortsätta med väg— hållningen å alla de vägar, som vid övertagandet äro att anse såsom allmänna. Såsom under 63 % framhållits, b'ör nämligen en grundlig undersökning verk- ställas för utrönande, huruvida icke vissa av de nuvarande allmänna vägarna böra indragas som sådana.
Då de äldre distriktens vägar övertagas av de nya distrikten, skola vägarna vara försatta i laggillt skick. I annat fall kan man befara, att vägunderhållet under tiden närmast före den nya lagens ikraftträdande kommer att försum- mas.
66 %. I 14 % avsett samhälle, som vid lagens ikraftträdande för vägdistriktets
n
räkning ombesörjer väghållning med avseende a väg, som jämlikt stadsplane- lagen'icke behöver vara upplåten för allmänt begagnande såsom gata, bör utan
l 1 | |
särskilt medgivande av länsstyrelsen få fortsätta denna väghållning. Enligt förslaget äger dock länsstyrelse förordna-, att vägdistriktet självt skall utföra sagda väghållning.
67 %.
I fråga om sättet för bestämmande av den ersättning, som. ett vägdistrikt har att erlägga till ett samhälle för byggande av väg, torde de föreskrifter böra tillämpas, vilka gällde vid den tidpunkt, då beslut om vägens byggande meddelades. I överensstämmelse härmed har stadgandet i första stycket av förevarande paragraf avfattats.
Andra stycket innehåller en uttrycklig föreskrift därom, att överenskom— melse om ersättning till samhälle för vägunderhåll eller i brist på överens- kommelse meddelad fastställelse av sådan ersättning icke skall rubbas genom den nya lagens ikraftträdande.
68 %. Överensstämmer med 20 å i gällande väglag.
69 %. Motsvarar 21 å i gällande väglag.
70 %.
Då behovet av skärpta bestämmelser i fråga om byggnaders uppförande ut- med väg måste anses synnerligen trängande, hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att förslagets stadganden i denna. del skola lända till efterrättel- se redan från och med den 1 januari 1934.
71 %.
Stadganden, motsvarande de i denna paragraf givna, återfinnas i 25 och 68 %% i gällande väglag. .
Vägkam- missionen.
Förslag till lag om vägdistrikt.
1. Allmän motivering.
Vägdistriktens omfattning.
Före den genom 1891 års väglag införda förändringen voro de allmänna vägarna i vårt land, såsom förut nämnts, indelade i tre klasser, lands-, härads- och sockenvägar, därvid häradet utgjorde distrikt för de två förstnämnda, men socknen för den sistnämnda vägklassen. Enligt nämnda lag indelades vägarna i landsvägar och bygdevägar, den senare kategorien omfattande de forna härads- och sockenvägarna, och häradet blev ekonomisk och-' administrativ en- het för väghållningen, oberoende av vägarnas olika slag. I lagens 5 % stad- gas, att i fråga om byggande och underhåll av allmän väg, bro och färja varje härad utgör en gemensamhet för sig. Lagen innehåller emellertid bestämmel- ser, som möjliggöra delning av härad i skilda vägdistrikt eller förening av härad till ett sådant distrikt, en möjlighet som nästan undantagslöst utnytt- jats i den förra riktningen. Emellertid må anmärkas, att under senaste året sammanslagning av vägdistrikt ägt rum i ett par fall. Antalet distrikt, som därförut uppgick till 379, utgör numera 376.
Frågan om genomförande av en distriktsindelning efter helt andra grunder än dem, varpå den nuvarande vilar, har varit ett av de spörsmål inom väglag- stiftningens område, som under senare år och även tidigare ansetts mest be- tydelsefulla.
Enligt v ä g k 0 m m i s s i o n e n 5 år 1916 framlagda förslag till lag om all- männa vägar på landet skulle landstingsområdet utgöra vägdistrikt. Primär- kommrunerna skulle emellertid utgöra arbetskretsar inom distriktet. Kommis- sionen ansåg det icke tillrådligt att åt landstingsförvaltningen överlämna väg- hållningens utförande i allmänhet, enär en sådan anordning ur förvaltnings- och kostnadssynpunkt kunde bliva förenad med svårigheter av samma art, som av kommissionen framhållits i fråga om vägväsendets övertagande av staten, visserligen i motsvarande mindre skala men dock alltid avsevärda.
Beträffande grunddragen av sitt system yttrade kommissionen följande: »Allt vägunderhåll skall utföras för hela. landstingsdistriktets gemensamma räkning och Värdet därav i särskild ordning uppskattas. Detta uppskatt- ningsvärde bildar jämte utgifterna för vinterväghållning, vägbyggnader och den gemensamma förvaltningen hela landstingsområdets väghållningskostnad. .V ad därav ej täckes genom statsbidrag, vilket i varje fall ingår i landstings— ' distriktets gemensamma vägkassa, eller andra särskilda inkomster gäldas ge- nom bidrag, som beräknas å alla i väghållningskostnaden deltagande beskatt- ningsföremål inom hela landstingsdistriktet med visst belopp per repartitions-
enhet. Landstingets vägstyrelse ombesörjer själv alla vägbyggnadsarbeten likasom underhållet av broar och färjor och skall även under särskilda förut— sättningar, varom närmare här nedan, hava att övertaga underhållet av vissa vägar eller vägsträckor. För allt övrigt vägunderhåll likasom för vinter- väghållningen delas hela landstingsområdet i mindre underdistrikt eller arbets- kretsar. Varje sådan krets skall utgöras av primärkommunen. Kommunen blir därvid så att säga landstingets entreprenör för allt det vägunderhåll inom kommunens område, som ej av landstingsvägstyrelsen genom egen försorg ut- föres, ävensom i regel jämväl för hela vinterväghållningen inom samma om- råde, med rätt för kommunen att ur landstingsvägkassan bekomma ersättning för vägunderhållet med det belopp, vartill samma underhåll blivit i vederbörlig ordning uppskattat, och för vinterväghållningen efter det i verkligheten ut- gjorda arbetets skäliga värde. Kommunen äger frihet att ordna sitt väg- underhåll på sätt den finner lämpligast. Överskjuter eller understiger verk- liga underhållskostnaden uppskattningsvärdet, stannar förlusten, respektive vinsten, på kommunen. Landstinget utskriver sitt vägskattebehov direkt på kommunerna i form av bidrag beräknade på sätt nyss nämnts. För redovi- sande av dessa bidrag oavkortade till landstingsvägkassan bliva kommunerna var för sig gentemot landstinget direkt ansvariga. Det blir sedermera varje kommuns ensak att 1 sin ordning av sina skattskyldiga uttaga sitt skattebehov genom utdebitering av vägskatt i egentlig mening. Mellanhavandena mellan kommunerna och landstinget, nämligen kommunernas bidrag till och ersätt— ning från landstingsvägkassan, ordnas genom likvider. Överskjuter kommu- nens bidrag den samma kommun tillkommande ersättning, inlevereras över- skottet till landstingsvägkassan. Är åter bidraget mindre än ersättningen, utbetalas till kommunen skillnaden ur samma kassa. På detta sätt fungerar kassan såsom en slags »clearingsanstalt» för utjämningen kommunerna emel- lan. F ör behandling av sina gemensamma angelägenheter, varibland särskilt frågan om bestämmande av sättet för fullgörande av kretsens väghållning, sammanträda kommunens vägskatteskyldiga å kommunalstämma. Den egent- liga förvaltningen och verkställigheten av kommunens vägbestyr uppdrages åt en kommunal vägstyrelse. Dock skall vägskattens debitering, uppbörd och redovisning liksom kommunens vägkassas förvaltning, räkenskapsföring och likvider med landstingsvägkassan skötas av kommunalnämnden. För sin väg- hållning blir varje kommun samfällt i första hand ansvarig.»
Kommissionens förslag i detta avseende rönte emellertid skarp kritik såsom icke ägnat att uppmuntra till gott vägunderhåll. Från åtskilliga håll, där man icke ställde sig avvisande mot tanken på särskilda arbetskretsar inom landstingsdistriktet, uttalades den åsikten, att de gamla vägdistrikten i stället för primärkommunerna skulle göras till sådana kretsar.
Enligt 1 9 2 0 ä r s v ä g s a k k u n ni g a s förslag skulle landstingsom- 1920 års _vag- '
rådet icke blott utgöra ekonomisk enhet för väghållningen utan även omhänder— taga själva utförandet av väghållningen. Landstinget skulle vara distriktets beslutande organ. Väghållningens utförande skulle ombesörjas av en landstings- vägstyrelse. De fördelar, som genom den föreslagna lösningen av frågan skulle vinnas, vore enligt de sakkunnigas mening, bland andra, följande: Utjämningen av väghållningsbesväret bleve effektivare än enligt vägkommissionens förslag. Då all väghållning skulle utföras genom landstingsvägstyrelsens försorg, bleve primärkommunernas befattning med vägväsendet obehövlig. Uppskattningen av vägunderhållet samt därmed förbundna kostnader och- övriga nackdelar
1922 års riks- dag.
skulle försvinna. De för väghållningen erforderliga medlen skulle utdebi- teras såsom landstingsvägskatt och ingå direkt i landstingsvägkassan. På grund av landstingsområdets större ekonomiska bärkraft skulle möjlighet före- finnas att anskaffa för ett rationellt vägunderhåll nödiga redskap och att åstadkomma ett gott vägunderhåll.
Gentemot de av vägkommissionen anförda skälen mot en anordning av den innebörd de sakkunniga föreslagit yttrade dessa följande:
»Vad de befarade förvaltningssvårigheterna angår, så har det redan nu i ett flertal fall förekommit, att all väghållning inom de nuvarande väghållnings- distrikten övertagits av vägkassan. Att märka är, att sådant företrädesvis ägt rum i de stora norrländska väghållningsdistrikten. Då i nämnda fall de nuvarande vägstyrelserna till och med utan stöd av lagstiftningen lyckats att till de väghållningsskyldigas tillfredsställelse ombesörja vägunderhållet, torde det med visshet kunna antagas, att landstingsområdets förvaltningsor- gan med dess större resurser skall kunna gå i land med sin uppgift. Lands- tingsområdenas storlek lägger ej heller hinder i vägen för ett lämpligt ord- nande av förvaltningen. De sakkunniga hava härvid utgått från att lands- tingets vägstyrelse skall stå i nära beröring med ortsbefolkningen i väghåll— ningsdistriktets olika delar. Måhända skall det, särskilt i större landstings- områden, befinnas nyttigt att, såsom i ett avgivet yttrande ifrågasatts, inom vissa härad bilda en s. k. vägnämnd för att i förekommande fall biträda väg- styrelsen. Till ledamöter i en dylik vägnämnd låge det närmast till hands att utse de lämpligaste bland de gamla vägstyrelsernas ledamöter. De sak- kunniga hava emellertid icke ansett sig böra föreslå några uttryckliga före— skrifter i detta hänseende. På olika orter kunna andra anordningar finnas. lämpligare. En av de största fördelarna av att göra väghållningen till en kom- munal uppgift är just den, att härigenom kan lämnas möjlighet för en smi- digare anpassning efter de föreliggande förhållandena. Att hindra en sådan anpassning genom tvingande föreskrifter bör i möjligaste mån undvikas.
De av kommissionen antydda farhågorna för att kostnaderna för väghåll- ningen s-kola bliva avsevärt större, om denna ombesörjes av landstingets för- valtningsorgan i stället för av kommunerna, kunna de sakkunniga icke dela. De sakkunniga äro övertygade om, att administrationskostnaderna enligt kom- missionens system icke skulle bliva lägre, helst ersättningen till de många kommunvägstyrelserna torde komma att uppgå till avsevärda belopp. Det torde nämligen knappast vara möjligt att inom varje kommun uppbringa en fullgod vägstyrelse utan att lämna skälig ersättning för ledamöternas be- svär, helst som de uppgifter, vilka redan nu åvila kommunerna, äro ganska betungande. Beträffande kostnaderna för utförandet av själva vägunderhål- let torde landstingsvägstyrelsen hava lika stora möjligheter som en kommun- vägstyrelse att åvägabringa billiga entreprenadavtal; och för utförande av sådant Vägunderhåll, som icke upplåtes på entreprenad, komme ju landstings- vägstyrelsen att kunna disponera effektivare hjälpmedel och skickligare per— sonal än en kommunvägstyrelse. Sannolikheten synes även tala för det an- tagande, att därest systemet med kommunväghållning i enstaka fall tilläven- tyrs skulle visa sig förenat med mindre utgifter, denna besparing komme att vinnas genom ett sämre vägunderhåll, vilket emellertid i längden skulle bliva oekonomiskt. Vad sålunda anförts lärer även i tillämpliga delar äga gil- tighet för det fall, att häradet ifrågasättes såsom arbetsdistrikt.»
Det väglagförslag, som framlades i proposition till 1922 års riksdag, an- slöt sig i nu ifrågavarande del till de vägsakkunnigas förslag. Propositions-
förslaget innehöll tillika en uttrycklig bestämmelse att, där sådant funnes lämpligt, landstinget ägde för särskilda delar av vägdistriktet (vägnämnds- distrikt) utse väg-nämnder att biträda vägstyrelsen, i den mån sådant genom särskild instruktion eller annorledes uppdroges åt vägnämnden. Propositio- nen, som hänvisades till särskilt utskott, blev av detta avstyrkt. Emellertid framgår av utskottsutlåtandet jämte därvid fogade reservationer, att flertalet av utskottets ledamöter gillade förslagets huvudgrunder. Anledningen till av- styrkandet var den, att en utslagsgivande del av utskottets ledamöter icke ville ansluta sig till förslaget, med mindre detta i fråga om vägskattegrunderna och statsbidrag till väghållningen underginge vissa ändringar. Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna. Av dem, som icke gillade förslagets huvudgrunder, framhölls bland annat, att den nya organisationen skulle på— kalla inrättandet av ett betydande antal nya tjänstebefattningar samt leda till ett mera byråkratiskt system' och till fördyring av kostnaderna för väg- väsendet ävensom att genom tillskapandet av de större distrikten möjligheten att överskåda väghållningen inom distrikten skulle försvinna, vilket även skulle bliva fallet med vägstyrelsernas goda personalkännedom, faktorer som säkerli- gen spelade en betydande roll i fråga om möjligheten att begränsa och ned- bringa kostnaderna för vägväsendet.
Såsom ovan i motiveringen till förslaget till lag om allmänna vägar närmare utvecklats hava de sakkunniga icke kunnat ansluta sig till den från vissa håll framförda meningen, att vägväsendet bör i större utsträckning förstatligas. Då. de sakkunniga med denna sin uppfattning gått att taga ställning till spörs- målet angående rikets indelning i vägdistrikt av lämplig storlek, hava de sak- kunniga låtit sig angeläget vara att underkasta såväl ovan omförmälda, av väg- kommissionen och 1920 års vägsakkunniga framlagda förslag som även andra tänkbara möjligheter till frågans lösning en förutsättningslös prövning.
Vad först angår de nuvarande vägdistrikten må framhållas, att dessa till sin storlek äro mycket olika. Om de flesta torde dock gälla, att de äro alltför små för att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av moderna tekniska hjälpmedel, utan vilka en fullgod väghållning numera svårligen kan utföras. Det må i detta sammanhang nämnas, att våglängden inom de olika distrikten i medeltal icke uppgår till mer än något över 20 mil. I åtskilliga distrikt torde med hänsyn till den ringa våglängden anskaffande av maskinell utrustning knappast vara ekonomiskt försvarbart; inom andra, där detta visserligen kan vara fallet, kan maskinparkens kapacitet likväl icke helt utnyttjas, varigenom väghållningen onödigt fördyras. Enahanda äro förhållandena i fråga om möjligheterna att anställa och utnyttja för vägarbetet erforderlig, tekniskt skolad personal. Dessa för vägväsendets såväl tekniska som ekonomiska utveckling betydelse- fulla frågor synas icke heller kunna i nödig omfattning lösas genom samver- kan mellan angränsande distrikt. Den nuvarande distriktsindelningen medför vidare ur administrativ synpunkt en alltför tungrodd och onödigt dyrbar orga— nisation. Vart och ett av landets 376 vägdistrikt bildar en förvaltningsenhet med egen vägstyrelse, medelsförvaltning och räkenskapsföring. Den skärp-
De sak- kunniga.
ning av den statliga kontrollen över vägdistrikten, som påkallas av att kostna- derna för väghållningen numera till övervägande delen bestridas av statsmedel, möter stora svårigheter bland annat just på grund av det stora antalet förvalt- ningsenheter. Så länge den nuvarande distriktsindelningen består, lärer man sålunda icke utan en synnerligen omfattande apparat kunna ernå effektiv kon- troll över väghållningen och användningen av därtill anslagna medel. I sist- nämnda hänseende må särskilt framhållas betydelsen av likformig, överskådlig bokföring. Visserligen hava normerande bestämmelser angående räkenskaper- nas förande lämnats, men erfarenheten har givit vid handen, att erforderlig en- hetlighet i tillämpningen icke kunnat åvägabringas. För de myndigheter, som utöva den allt mer betydelsefulla statliga ledningen av och uppsikten över väg- väsendet, framstår såsom en allvarlig olägenhet det jämförelsevis stora antalet förvaltningsenheter, med vilka förbindelse skall upprätthållas och vilkas verk— samhet skall övervakas och kontrolleras.
Mot de nuvarande små distrikten har vidare anmärkts, att lokalbetonade syn- punkter blivit allt för utslagsgivande vid behandlingen av frågor rörande byg- gande av väg. Denna anmärkning sammanhänger med det förhållandet, att initiativet i nämnda ärenden oftast tages av vägdistriktens organ, till vilkas mening den beslutande myndigheten givetvis tager stor hänsyn. Ehuru nu be- rörda anmärkning icke lärer kunna anses allmängiltig, har dock erfarenheten visat, att svårigheter stundom yppa sig, när det gäller att åstadkomma sam- verkan mellan flera distrikt för utförande i ett sammanhang av behövliga större vägföretag. Ofta nog bottna dessa svårigheter i den omständigheten, att ett planerat vägföretag berör något distrikt endast beträffande en relativt obe- tydlig sträcka och sålunda saknar större intresse för detta distrikt. Vad nu sagts belyser emellertid en långt ifrån betydelselös svaghet i den nuvarande distriktsindelningen. En annan olägenhet är, att i smärre distrikt, omfattande allenast några få kommuner, skillnaden i storlek mellan dessa lätt leder till att en kommun får ett dominerande inflytande i fråga om distriktets vägväsende, ett förhållande ägnat att giva detta en än mer lokalbetonad prägel.
Vid bedömandet av spörsmålet om vägdistriktsindelningen må beaktas, att förhållandena inom vägväsendet numera äro helt annorlunda än då statsmak- terna år 1922 hade att taga ståndpunkt till nämnda fråga. Utvecklingen har med raska steg fört väghållningen upp på ett helt annat plan än det dåtida. Den oerhört ökade trafiken nödvändiggör ett intensifierat vägunderhåll, och den i samband därmed utvidgade medelsförvaltningen har tillsammans med ökningen av administrativa göromål i övrigt ytterligare skärpt ansprå- ken på de verkställande organens aktivitet. Den arbetsmängd, som genom— förandet av en organisation med landstingsområden såsom vägdistrikt skulle övervältra på landstinget och dess vägstyrelse, är således av en helt annan storlek nu än för blott ett tiotal år sedan.
Trots anförda förhållanden har det av 1920 års sakkunniga utformade för- slaget emellertid icke förlorat sin aktualitet. I den allmänna diskussionen hava landstingsdistrikten, med landstinget såsom beslutande och en av denna utsedd vägstyrelse som verkställande organ, alltjämt sina förespråkare, vilka fram-
hålla ej blott den vägskatteutjämning, som med dylika distrikt skulle vinnas, utan även och kanske framför allt, att därmed skulle undvikas de olägenheter, som enligt vad ovan sagts vidlåda den nuvarande distriktsindelningen. Väg— medlen skulle på ett bättre sätt kunna utnyttjas till vägväsendets fromma och en rationell användning av vägtekniska hjälpmedel möjliggöras. Vägfrågorna skulle komma under bedömande ur vidare synpunkter men likväl utan eftersät- tande av lokala, berättigade intressen. De kraftigt stegrade anslagen av auto— mobilskattemedel och vanliga statsmedel skulle kunna fördelas på ett riktigare och rättvisare sätt.
Ehuru en indelning efter landstingsområden i jämförelse med den nuvarande distriktsindelningen otvivelaktigt skulle medföra vissa fördelar, kunna de sak— kunniga likväl icke förorda en dylik indelning. Framhållas må först, att lands- tingen, som väljas huvudsakligen efter politiska linjer, i allmänhet icke hava en sammansättning, som kan antagas vara särskilt lämpad för prövning av de från landstingens övriga uppgifter artskilda vägärendena. Härtill kommer, att landstingens arbetsbörda utan undantag torde vara så tyngande, att på dem icke lämpligen kan läggas prövningen av den vidlyftiga grupp av ärenden, som hänför sig till vägväsendets skötsel. Tvivelaktigt är väl ock, om landstingsorga- nisationen, icke minst därför att landstinget i regel sammanträder blott en gång årligen, då alla dess angelägenheter skola avgöras under ett fåtal dagar och en jäktande arbetstakt, besitter den smidighet, som erfordras för de ofta nog bråd- skande men på samma gång en grundlig prövning krävande vägärendenas av- görande. En utväg att undvika nu anmärkte. olägenheter vore att uppdraga distriktets beslutanderätt åt särskilda för ändamålet valda vägfullmäktige. Detta synes i själva verket vara den enda lämpliga utvägen, därest en organi- sation med läns- eller landstingsdistrikt skulle genomföras.
På den i ett landstingsdistrikt fungerande vägstyrelsen skulle på grund av vägnätets avsevärda omfattning komma att vila en högst betydande arbets- börda. Det torde med skäl kunna antagas, att arbetet skulle taga styrelsens tid och krafter i anspråk i sådan grad, att uppdraget som vägstyrelseledamot komme att nära nog fullständigt förlora karaktären av förtroendesyssla och att uppdraget måste lämnas åt personer, villiga att mot därefter tillmätta arvoden ställa sig så gott som helt till disposition för ändamålet. Erfarenheterna från vägingenjörsorganisationen giva vid handen, att ett läns vägväsende även i den begränsade omfattning, vari det faller inom vägingenjörens arbetsområde, är av den storleksordning med avseende å arbetsmängden, att dess skötsel kräver en ständig och energisk insats av arbete. Även om det icke skulle möta oöver- stigliga hinder att förvärva fullt lämpliga personer, som ville ägna sin huvud- sakliga arbetskraft åt vägstyrelsearbetet, äro dock svårigheterna härutinnan påtagliga, särskilt i betraktande av att uppdrag som ledamot av vägstyrelse lämnas endast för en jämförelsevis kort tid utan säkerhet för uppdragets för- nyande. I varje fall torde man få räkna med, att länsdistriktsorganisation på ett betänkligt sätt skulle leda till allt för stor byråkratisering i fråga om väg— väsendets skötsel. '
Ytterligare bör framhållas, att landstingsområdenas i allmänhet vida-omfatt-
ning skulle medföra svårigheter för distriktets beslutande och verkställande organ att vinna erforderlig kännedom om rent lokala men måhända synnerligen beaktansvärda intressen och behov. Dylika skulle i vägdistrikt av ifrågava- rande storleksordning antagligen få svårt att göra sig gällande. Ehuru väg- nätet till avsevärd del redan nu har sin särskilda betydelse såsom förmedlare av mera långväga trafik, är det dock av vikt, att även de lokala behoven av goda vägförbindelser bliva tillgodosedda. Åtgärder, som kunna leda till ett eftersättande av betydelsefulla men mera lokalt betonade vägfrågors lösning, böra därför enligt de sakkunnigas mening undvikas, i den mån så kan ske med beaktande av organisationsfrågans sammanhang med de stora ekonomiska spörs- målen på vägväsendets område.
Delvis ur sist anförda synpunkter torde den tanken hava framkommit att låta landstingsområdet bilda vägdistrikt vad angår huvudvägarna, medan de mindre vägarnas skötsel skulle ankomma på de nuvarande små distrikten. En lösning av frågan enligt detta uppslag, som mera sällan kommit till synes och som torde sakna egentlig aktualitet, skulle visserligen åtminstone teo- retiskt sett innebära en del beaktansvärda fördelar i jämförelse med det, nu- varande systemet men kan likväl icke av de sakkunniga förordas. Det skulle vara förenat med ganska stor svårighet att verkställa en praktisk och natur- lig indelning av vägnätet på länsdistriktet och de lokala distrikten ; varjämte såväl i förvaltningshänseende som i flera andra avseenden en icke önskvärd dualism skulle uppstå. Olägenheterna av en dylik organisation skulle göra sig särskilt gällande i fråga om underhållsarbetet. Kravet på ett rationellt och ekonomiskt vägunderhåll torde nämligen :bäst tillgodoses-, då allt vägunder- håll inom ett visst område ombesörjes av ett och samma organ.
Av det förut sagda torde framgå, att de sakkunniga för sin del funnit den ur olika synpunkter bästa lös-ningen av förevarande fråga vara en indelning av riket i vägdistrikt till omfattningen betydligt större än flertalet av de nuvarande men mindre än landstingsom'råden. För detta ändamål bör sam- manslagning av nuvarande distrikt i stor utsträckning komma till stånd. Di- striktsindelningen, som enligt de sakkunnigas mening icke bör fast—slås i lag, skall enligt förslaget ankomma på Konungen. De sakkunniga vilja i det föl- jande framlägga de synpunkter, som de anse böra vara vägledande vid denna indelning.
Såsom det primära framstår därvid för de sakkunniga angelägenheten av en sådan distriktsindelning, att, möjligheter öppnas till genomförande av en allmän rationalisering av väghållningen. Därförutan kan en stabilisering av väghållningskostnadema ej ernås. Detta är i sin tur den oundgängliga för- utsättningen för en bestående lindring i vägskattebördan och i den av väghåll- ningen orsakade belastningen av statsbudgeten. Vid bedömandet av föreva- rande spörsmål inverka emellertid åtskilliga omständigheter av den art, att man icke utan vidare kan fastslå, att ett vägdistrikt under alla förhållanden lämpligen bör hava en viss storlek, uttryckt i ett bestämt antal vägmil. Så- lunda måste hänsyn tagas till trafikens art och omfattning, faktorer vilka äro av särskild betydelse för väghållningen. Ytterligare bör beaktas, att väg-
distriktets område icke bör vara så utsträckt, att vägarbetet därigenom för- svåras och fördyras. I landsändar med tätma-s-kigt vägnät kan ett distrikt lämpligen omfatta en större våglängd än i trakter, där vägnätet är glest. Er— farenheterna från verksamheten inom de nuvarande distrikten giva emellertid vid handen, att ett distrikt med en sammanlagd våglängd av omkring 50 mil i allmänhet kan anses till omfattningen väl avvägt. Skötseln av ett vägnät av denna storlek kan i de flesta fall utan svårighet omhänderhavas av en väg- styrelse utan att styrelsens ledamöter behöva allt för mycket tagas i anspråk och dess verksamhet lbyråkratiseras. Arbetsmängden inom ett dylikt distrikt motiverar väl anställande av tekniskt skolad personal och medgiver ett ef- fektivt utnyttjande av erforderliga maskin-er, varigenom vägarbetet kan be- drivas på ett såväl tekniskt som ekonomiskt tillfredsställande sätt. Härmed är givetvis icke sagt, att en god och ekonomisk väghållning icke kan utföras i distrikt, där vägnätets längd avviker från den nyss angivna måttstocken. Vanskligt är att därutinnan uppdraga bestämda gränser, men enligt 'de sak- kunnigas mening bör, om önskvärdheten av en tekniskt och ekonomiskt till- fredsställande väghållning tillmätes avgörande betydelse, våglängd-en inom ett distrikt icke understiga 30 och icke överstiga 70 mil.
Med det nu sagda hava de sakkunniga angivit vissa riktlinjer för distrikts— indelningen. Vid denna göra sig emellertid även andra synpunkter gällande än de förut omnämnda. Hänsyn till den nuvarande indelningen synes böra tagas så. till vida, att nya, större distrikt i allmänhet 'böra bildas genom sam- manslagning av hittillsvarande distrikt. Uppdelning av sådant distrikt bör endast i undantagsfall förekomma. I vissa fall lärer det dock av praktiska skäl vara. 'befogat att i någon mån lämpa distriktsindelningen mera efter de väggeografiska förhållandena än efter nuvarande väghållningsenheter, varvid klyvning av hittillsvarande distrikt stundom icke kan undvikas. De sakkun- niga syfta härvid närmast på det förut berörda fallet, att en väg — och detta gäller särskilt de större vägarna —— på endast en kort sträcka genomlöper ett vägdistrikt, för vilket som helhet sett vägen saknar större betydelse. Härav följande olägenheter i skilda hänseenden böra, i den mån så lämpligen kan ske, undanröjas genom avskiljande av en eller annan socken, som vägen genom- löper, från d-et gamla distriktet för att tilläggas det nya distrikt, inom vilket vägen i övrigt sträcker sig. Uppdelning av en socken på olika vägdistrikt bör givetvis icke ifrågakomma. I sakens natur ligger, att ett vägdistrikt bör vara geografiskt sammanhängande, så att vägarnas skötsel ävensom kontrollen däröver icke försvåras. Detta önskemål bör dock icke hindra sammanslagning av de nuvarande ödistrikten med' närliggande fastlandsdistrikt. Måhända" kan det dock i vissa fall befinnas lämpligt att alltjämt bibehålla större öar som särskilda vägdistrikt.
Distriktsindelningens betydelse i skatte-avseende har av nära till hands lig- gande skäl kommit att vid tidigare utredningar i ämnet skjutas i förgrun— den. Förevarande organisationsfråga har nämligen förut behandlats väsent- ligen i syfte att åstadkomma en önskvärd utjämning av vägskattebördan. Man har, med framhållande av den betydande ojämnheten i skattetrycket inom lan-
dets vägdistrikt, velat skapa en mer tillfredsställande ordning genom väsent- lig utvidgning av debiteringsområdena. I framlagda sakkunnigförslag har dock enhälligt utdömts tanken att låta landet i dess helhet bilda debiterings— område, med andra ord att genomföra ett förstatligande av vägväsendet, och har man i stället stannat vid att föreslå landstingsområdena såsom debite- ringsenheter. Verkställda undersökningar giva visserligen vid handen, att skattetryckets ojämnhet under sist angiven förutsättning skulle betydligt minskas. Den utjämning, som på denna väg skulle vinnas, inskränker sig emellertid till varje landstingsområde för sig och undersökningarna visa, att mellan de skilda landstingsområdena skulle komma att föreligga stor olik- het i skattebelastning. Maximisiffran skulle bliva omkring tre gånger större än minimisiffran och ungefär två gånger större än medeltalet. Ett särskilt utjämningsförfarande torde alltså, om' man vill vinna en någorlunda jämn avvägning av vägskattebelastningen, komma att erfordras även vid indelning efter landstingsområden. Verkningarna av en sådan indelning skulle där- för i nu ifrågavarande hänseende, bortsett från den ur rikssynpunkt jäm— förelsevis oväsentliga utjämningen inom varje la—ndstingsområde för sig, in- skränka sig till ett av den starka minskningen av antalet enheter orsakat un- derlättande av ett särskilt skatteutjämningsförfarande. Lättnader i detta av- seende äro visserligen icke betydelselösa, men det är de sakkunnigas bestämda uppfattning, att vad härutinnan skulle vinnas icke uppväger de avsevärda nackdelar ur väghållningssynpunkt, vilka enligt det förut sagda vidlåda lands— tingsdistrikten. Det må ånyo understrykas, att de i tiden närmast liggande sakkunnigförslagen, vägkommissionens och 1920 års vägsakkunnigas, byggde på helt andra förutsättningar beträffande väghållningens art och omfattning än de numera föreliggande. Röster saknas visserligen ej heller nu, vilka med framhävande av utjämningssynpunkten hävda landstingsdistriktens företräde— framför varje annan organisationsform. Man synes dock därvid icke hava .tillbörligen 'beaktat de synpunkter, vilka de sakkunniga, enligt vad ovan ”nämnts, för sin del funnit vara avgörande. Det väsentliga i frågan- om di- striktsindelningen hänför sig otvivelaktigt till vad som ur teknisk och eko- nomisk synpunkt är lämpligast. Skatteutjämning-en är ett spörsmål i andra hand, som. kommer i betraktande först sedan de frågor lösts, som avse ett för— billigande av väghållningen samt därigenom lindring av det absoluta skatte- trycket. Till skatteutjämningsfrågan återkomma de sakkunniga i samman— hang med behandlingen av frågan om stats-bidrag till väghållningskostnaderna. Redan här må dock sägas, att en skatteutjämning icke torde möta avse- värt större svårigheter vid en distriktsorganisation efter de sakkunnigas rikt— linjer än vid den närmast ur denna synpunkt förordade landstingsorganisa- tionen.
För att lättare kunna bedöma verkningarna i olika hänseenden av en med beaktande av ovan framhållna synpunkter verkställd distriktsindelning hava de sakkunniga på ett tidigt stadium av utredningen försöksvis uppgjort en dylik indelning, omfattande 172 landsbygdsdistrikt, däribland åtskilliga ö- distrikt. Under utredningens gång hava de sakkunniga dock kommit till den
uppfattningen, att distrikten lämpligen kunna göras något större, än vad de sakkunniga till en början ansett.
Ett spörsmål av största betydelse vad angår distriktsindelningen är frågan, huruvida stad såsom hittills skall bilda särskilt vägdistrikt eller i nu berörda avseende sammanföras med kringliggande landsbygd. Av Schallings utredning framgår, att våglängden inom städerna sammanlagt uppgår till endast 186 mil. Stockholm har 168 mil vägar. Därnäst kommer Malmö med 64 mil. Utom de båda nämnda är det blott 15 städer, vilka hava en våglängd av mer än 3 mil. I 7 städer finnas inga allmänna vägar. Vad ovan sagts om en viss större väg- längd inom ett distrikt såsom förutsättning för en rationell och ekonomisk väg- hållning skulle således tala mot städernas fortsatta särhållande såsom egna vägdistrikt. Emellertid måste härvid beaktas den nära frändskapen i tekniskt avseende mellan väg- och gatuhållningen, som redan i och för sig motiverar gemensam skötsel av vägar och gator i stad. Sådan gemensamhet torde också överallt vara för handen i de städer, där väghållningen icke längre utföres av enskilda väghållningsskyldiga.
N är det gällt att bedöma lämpligheten av städernas inordnande i vägdistrikt, omfattande såväl landsbygd som stad, har såsom skäl för en dylik anordning särskilt framhållits betydelsen därav i skatteutjämningshänseende. Även efter frånräknande av utgående bidrag till väghållningskostnaderna är för lands- bygdens skatteobjekt den nuvarande vägbördan ansenlig och mångdubbelt större än för städernas skatteobjekt i genomsnitt. Emellertid kompliceras frågan om en allmän, stad och land inbegripande interkommunal skatteutjämning därav, att städerna utom vägar bekosta ett annat slag av trafikleder, gatorna. I vad mån dessa kunna anses liksom vägarna tjäna den allmänna samfärdseln beror på vilket samfärdselbegrepp, som anlägges för stads vidkommande. An- ser man, att detta begrepp i stad har ett annat och vidare innehåll än å landet, delvis innefattande även den samfärdsel, som där måste betecknas såsom en— skild, kan man icke undgå att vid jämförelsen mellan land och stad i fråga om skattebelastningen taga hänsyn även till all kostnad för gatuhållningen, men i sådant fall blir skillnaden i skattebelastning mellan stad och land ej så påfal- lande, och skälen för en interkommunal skatteutjämning genom tillskapande av blandade distrikt minskas väsentligt. Stannar man emellertid för ett dylikt sammanförande, torde man ej kunna undgå att i de nya distrikten tillämpa ett enhetligt »samfärd'selbegrepp, och detta. bleve då givetvis landsbygd-ens. Men här- av torde konsekvent bliva följden, att kostnaderna för hållande av gator, som tjäna denna allmänna samfärdsel, framför allt genomfartsleder, måste —— lik- som nu är fallet med de stadsliknande samhällena å landet —— läggas å väg- distriktet. Detta skulle i sin tur göra gränsen mellan väg- och gatubegreppen mycket svävande samt följaktligen skapa talrika tvisteanledningar.
På grund av nu berörda förhållanden är det ganska svårt att bedöma, i vad mån städernas sammanförande med landsbygden i väghållningsavseende skulle medföra en lindring för landsbygdens skattebetalare. Uppenbart är emellertid, att lindringen skulle tillgodokomma dem synnerligen ojämnt. Den utjämning
Stad eget vägdistrikt.
Köping eller municipal-
eget vägdi- strikt.
samhålle icke
mellan land och stad, som må anses erforderlig, torde lättast kunna vinnas ge- nom ändrade grunder för fördelningen av de statliga vägmedlen. I betraktande av anförda förhållanden hava de sakkunniga funnit sig sakna skäl att förorda ett brytande av den historiskt givna åtskillnaden mellan land och stad i nu ifrågavarande avseende. I överensstämmelse härmed innehåller det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt stadgande, att varje stad utgör ett sådant di- strikt.
De stadsliknande samhällena på landet, d. v. s. köpingar och municipalsam- hällen, utgöra icke egna vägdistrikt. Enligt vägkommissionens förslag till lag om allmänna vägar på landet skulle nämnda samhällen 1 avseende å den all- männa väghållningen icke tillhöra landsbygden, 1 följd varav samhällenas väg- hållningsskyldighet 1 likhet med vad som gäller för städerna skulle inskränkas till samhällenas egna områden.
'Kommissionens förslag i denna del vann icke gillande av 1920 års vägsak- kunniga, och yttrade de sakkunniga härom, bland annat, följande:
»Det av kommissionen till stöd för sin mening åberopade skälet, att sam- hällena numera i fråga om gatuväsendet blivit fullt likställda med städerna och att samhällena följaktligen borde liksom städerna befrias från deltagande i väg— hållningsskyldighet utom sina egna områden, kunna de sakkunniga icke god- taga. På sätt förut framhållits hava städerna aldrig direkt deltagit 1 lands- bygdens väghållning. Väl hava röster höjts för ändring härutinnan, men sådan har icke kommit till stånd. Då ej heller de sakkunniga ansett sig kunna för- orda väckt förslag om sådan ändring, innebärande städernas förpliktande att direkt deltaga 1 landsbygdens väghållning, hava de sakkunniga även tagit 1 be- traktande den omständigheten, att vidtagande av åtgärd för gottgörande av en påstådd »sekelgammal orättvisa» ofta visar sig innebära en ny och kanske större orättvisa. En dylik ändring skulle för visso av städerna uppfattats som en kränkning av deras rätt. Ett liknande betraktelsesätt kan ock göras gällande i fråga om samhällenas utbrytning ur väghållningsdistrikten. Frånsett de så väsentligt olika historiska förutsättningarna kan det ej heller förnekas, att en betydande olikhet föreligger beträffande städernas och samhällenas väghållning. Samhällena växa i allmänhet upp omkring en allmän väg, som åtminstone till en början så. gott som ensam förmedlar den allmänna samfärdseln. De bigator, som i mån av bebyggelsens utbredning åt sidorna tillkomma, tjänstgöra huvud— sakligen såsom enskilda utfartsvägar. Gatorna förete ofta, i synnerhet innan samhällena hunnit någon större utveckling, ingen skiljaktighet från en vanlig vag.»
De sålunda anförda skälen mot de stadsliknande samhällenas utbrytande synas fortfarande äga giltighet, och förutsätta de sakkunniga alltså, att vid den bli- vande nya indelningen av landsbygden i vägdistrikt dylikt utbrytande icke kommer att äga rum.
Organisationen.
Enligt den nu för landsbygden gällande väglagen utövas vägdistriktets be— slutanderätt direkt av de väghållningsskyldiga, vilka för sådant ändamål sam- manträda å vägstämma. Röstvärdet å sådan stämma beräknas efter vägfyrk- tal. I distrikt, som omfattar mer än en kommun, äga de väghållningsskyldiga att å vägstämma låta sin talan föras genom av dem kommunvis å kommunal- stämma efter vägfyrktal utsedda ombud, vilka skola rösta för sin kommuns hela vägfyrktal, i den mån icke enskilda väghållningsskyldiga från kommunen själva eller genom ombud utöva rösträtt för eget vägfyrktal. Ordinarie väg- stämma hålles en gång årligen och extra stämma, när länsstyrelsen eller vägsty- relsens ordförande finner sådant nödigt.
Frågan om sättet och grunderna för utövandet av de väghållningsskyldigas beslutanderätt har under de senaste årtiondena tilldragit sig livligt intresse. I riksdagen hava väckts motioner om begränsning av rösterna såväl för enskilda väghållningsskyldigas fyrktal som för kommuners genom ombud företrädda fyrktal, om införande av allmän och lika rösträtt å vägstämma, om' ändrade grunder för val av vägstämmoombud samt om genomförande av fullmäktige— system för vägfrågornas behandling. Åren 1909 och 1924 anhöll riksdagen i skrivelser till Kungl. Maj:t om utredning angående begränsning av rösträtten vid vägstämma.
.V ad först angår själva sättet för utövandet av de väghållningsskyldigas be- slutanderätt torde för införande av fullmäktigesystem tala samma skäl, som beträffande övriga kommuner föranlett, att beslutanderätten i de flesta frågor uppdragits åt fullmäktige. Endast vad angår smärre borgerliga samt smärre och medelstora kyrkliga kommuner är fullmäktigeinstitutionen icke obligato— risk. Faran för att tillfälliga majoriteter skola bliva i stånd att utöva ett be- stämmande inflytande på avgörandet av vägdistriktens ärenden är visserligen på grund av det vanligen tillämpade systemet med kommunombud betydligt mindre än motsvarande fara i andra kommuner utan fullmäktigerepresentation, men systemet med kommunombud är å andra sidan, särskilt i mindre distrikt, ägnat att underlätta majoritetsförtryck från de större kommunernas sida. Ett eller ett par dylika ombud kunna ofta diktera stämmans beslut. Förhållandena torde nämligen vanligen gestalta sig så, att kommunombudets rösträtt endast i ringa omfattning inskränkes genom närvaro av enskilda väghållningsskyldiga. Systemet medför visserligen i regel ett snabbt avgörande av ärendena, men å andra sidan föreligger en viss fara för att ärendena icke underkastas en till— räckligt grundlig och allsidig prövning. När det gäller frågor av synnerlig
Vägfull- mäktige.
betydelse för distriktet eller någon del därav, tilldrager sig givetvis vägstäm- man större intresse hos de enskilda väghållningsskyldiga, och under sådant för— hållande händer det ej så sällan, att stämman blir talrikt besökt och att för- handlingarna bliva synnerligen tidsödande. Om vägdistriktens territoriella om- fattning ökad-e—s, skulle detta uppenbarligen komma att återverka på de enskilda väghållningsskyldigas möjlighet att närvara å vägstämma; ökade resekostnader och ytterligare tidsförluster skulle självfallet verka återhållande. Sannolikt skulle också som en följd av distriktens förstörande systemet med kommunom- bud komma att så gott som undantagslöst tillämpas, ett system som emellertid enligt vad förut sagts är behäftat med vissa ganska betydande olägenheter.
Då de sakkunniga förordat indelning av riket i betydligt större vägdistrikt än de flesta av de nuvarande, hava de sakkunniga däri funnit en alldeles sär- skild anledning att taga under noggrant övervägande, huruvida de väghåll- ningsskyldigas beslutanderätt må kunna utövas på lämpligare sätt än för när- varande. De sakkunniga hava därvid funnit det naturligast med ett representa- tionssystem av det slag, som tillämpas inom andra kommunala samfällig- heter.
Enligt det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt skall, vad angår lands- bygden, distriktets beslutanderätt utövas av särskilt valda fullmäktige, i för- slaget benämnda vägfullmäktige. För val av vägfullmäktige skall distriktet indelas i valkretsar, varje valkrets bestående av en eller flera kommuner. An— talet vägfullmäktige göres beroende av folkmängden på så sätt, att varje valkrets utser en fullmäktig för varje påbörjat befolkningstal av 1 000 eller det lägre tal, som må. erfordras för att fullmäktiges antal för hela distriktet skall uppgå till minst 10. För att valet, om så begäres, må kunna vara proportionellt, måste varje valkrets utse minst 2 fullmäktige och har förty stadgats, att valkrets skall hava en folkmängd överstigande 1000 personer. Valet skall förrättas kommunvis å kommunalstämma enligt särskild röstlängd. Angående förfa- randet vid valet skall gälla vad om annat val å sådan stämma är stadgat. Härifrån i viss mån avvikande bestämmelser skola dock tillämpas för det fall, att valkrets omfattar mer än en kommun.
Vägfullmäktige skola enligt förslaget årligen hålla två ordinarie sam-man- träden, det ena före mars månads utgång för behandling av revisorernas be- rättelse om föregående årets räkenskaper och förvaltning och det andra under tiden den 15 augusti—den 15 september för fastställande av utgifts- och in- komststat samt förrättande av val. Vid dessa ordinarie sammanträden må givetvis även andra på vägfullmäktige ankommande ärenden förekomma till behandling. Vägfullmäktige kunna sammankallas till extra sammanträde, när länsstyrelsen därom förordnar eller vägstyrelsen eller de flesta av fullmäk- tige sådant äska eller ordföranden finner det nödigt.
Den betydelsefulla frågan om' rösträtt vid vägfullmäktigeval har varit före— mål för de sakkunnigas ingående prövning, därvid de sakkunniga i första hand tagit i övervägande, huruvida bestämmelser motsvarande dem, som stad- gats angående rösträtt å vägstämma, 'böra gälla vid val, varom nu är fråga. Såsom redan nämnts beräknas röstvärdet å vägstämma efter vägfyrktal och
någon begränsning i fråga om- antalet röster finnes icke föreskriven. Följden härav har i många distrikt blivit den, att ett fåtal väghållningsskyldiga äro i tillfälle att utöva ett bestämmande inflytande på vägärendenas avgörande å vägstämma. I verkligheten torde emellertid olägenheterna av gällande röst- rättsbestämm-elser hava varit föga framträdande, och synas de ofta fram— komna ändringsförslagen hava föranletts huvudsakligen av rent principiella skäl. Det torde för övrigt i detta sammanhang även böra framhållas, att för den viktiga grupp av ärenden, som avser byggande av väg, ett korrektiv mot maktmissbruk förefinnes däri, att vägstämma icke har det slutliga avgöran- det av dessa ärenden i sin hand. Detta tillkommer offentlig myndighet, som givetvis ägnar frågorna en fullt saklig behandling.
Val av vägfullmäktige enligt graderad röstskala och med rösträtt endast för dem, som äro skyldiga att erlägga skatt till vägdistriktet, skulle visser- ligen stå i. dålig samklang med vad som gäller i fråga om val av övriga kom- munala representationer, men vägande skäl kunna å andra sidan anföras mot likformighet härvidlag. Landstingens samt de borgerliga och kyrkliga primär- kommunernas arbetsuppgifter äro till övervägande delen av social eller kul- turell art, något som icke är fallet med vägkommunens. I fråga om väg- väsendet göra sig i främsta rummet gällande synpunkter av ekonomisk och teknisk natur. Med hänsyn till att väghållningen i så. hög grad är en eko- nomisk angelägenhet, synes det rimligt att låta endast dem öva inflytande på vägväsendet, vilka deltaga i väg'hållningskostnadernas bestridande, d. v. s. dels staten, företrädande såväl egna som motortrafikanternas intressen, dels ock de vägskattes-kyldiga. Rösträtt vid val av vägfullmäktige bör i överens- stämmelse härmed tillkomma endast den, som är pliktig att erlägga vägskatt. Det sagda torde även väl motivera en på så sätt graderad röstskala, att röst- värdet ställes i viss relation till storleken av vederbörandes andel i vägskatte— bördan. En sådan gradering torde vara så mycket mer påkallad, om väg— beskattningen, såsom 'de sakkunniga föreslå, fortfarande anordnas enligt andra och för fastighetsägarna ogynnsammare repartitionsgmnder än beskattningen till primärkommunerna. För att emellertid förhindra att avgörandet vid väg- fullmäktigeval lägges i ett fåtal vägskatteskyldigas hand, varigenom intresset för vägärendena skulle slappna hos det stora flertalet av de övriga och möj— lighet lätt öppnas för mer eller mindre oberättigade enskilda intressen att få ett dominerande inflytande på hithörande område, torde dock ett väl avvägt högsta röstetal böra bestämmas.
Rösträtt vid val av vägfullmäktige tillkommer enligt lagförslagets 8 % en var, som jämlikt näst föregående årets taxeringslängder är skyldig att er- lägga vägskatt till distriktet. En var röstberättigad äger en röst för varje påbörjat antal av fem vägskattekronor, som påförts honom, dock högst tio röster. Till innehållet i de sålunda föreslagna bestämmelserna återkomma de sakkunniga i den speciella motiveringen till lagförslagets olika paragra- fer.
Distriktets verkställande organ enligt den nuvarande ordningen är vägsty- Vägstyrelse. relsen, som utses av de väghållningsskyldiga. På styrelsen ankommer att
Statligt infly- tande i fråga om den väg-
kommunala förvaltningen.
omfbesörja väghållningens utförande, förvalta vägkassan, upprätta förslag till utgifts- och inkomststat samt även i övrigt bereda de ärenden, som skola be- handlas å vägstämman, allt i enlighet med instruktion, som fastställes av läns- styrelsen. Då vägstyrelsens ledamöter i allmänhet innehava sitt uppdrag så- som en förtroendesyssla, visserligen avlönad men icke avsedd att taga större delen av deras arbetskraft i anspråk, och då de tillika i regel icke besitta. teknisk sakkunskap, finnes i de flesta distrikt anställd en vägmästare. De uppgifter, som åligga denne, äro givetvis mycket beroende av i vad mån väg— styrelsen själv eller någon dess ledamot tager befattning med det löpande väg— hållningsarbetet. Vägmästaren torde i allmänhet hava till viktigaste upp- gifter att hava befäl över distriktets arbet-spersonal, leda pågående vägarbeten och öva ständig tillsyn å vägunderhållet.
Enligt de sakkunnigas mening föreligger icke anledning att vidtaga några genomgripande organisatoriska förändringar i fråga om den vägkommunala förvaltningen. Den nuvarande organisationen, som är föga byråkratisk, har trots de olägenheter, som äro förknippade med indelningen i allt för små di- strikt, i stort sett mycket väl fyllt sin uppgift. Från vägstyrelsernas sida har ett intresserat och målmedvetet arbete nedlagts på vägväsendet och hit— tills vunna resultat måste, särskilt i betraktande av samfärdselns oanade ut- veckling under senare tid, anses mycket goda. Även inom de små distrik- tens jämförelsevis trånga och ur arbetssynpunkt ofta nog olämpliga gränser har det under loppet av ett fåtal år mångdubblad'e vägarbetet i stort sett kun- nat på ett smidigt sätt organiseras och utföras.
Beträffande organisationen inom vägdistrikten ansluter sig de sakkunnigas lagförslag nära till motsvarande bestämmelser i fråga om andra kommunala samfälligheter. Särskilda förhållanden inom vägväsendet påkalla emellertid vissa avvikelser från de regler, som' gälla för dessa andra samfälligheter. Framför allt är så fallet beträffande det inflytande, som staten !bör äga å. handhavandet av vägdistriktens angelägenheter.
För blott något tiotal år sedan omfattade medelsförvaltningen inom väg- distrikten huvudsakligen distriktens egna skattemedel. Bidragen från stats- verket inskränkte sig till underhållsbidraget enligt gällande väglag samt jäm- förelsevis blygsamma anslag till byggande av vägar. Genom successiva höj- ningar av statsanslagen såväl till ”byggande av väg som till vägunderhåll, vilka höjningar sammanhänga med automobilskattemedlens snabba tillväxt, har stats— verkets bidrag till väghållningen tagit sådan omfattning, att de av vägdistrik— ten förvaltade medlen till övervägande delen utgöras av statsmedel. För när— varande torde vägdistrikten-s andel i väghållningskostnaderna utgöra omkring 3 30 procent. I betraktande härav framstår som ett betydande allmänt in- ' tresse, att statsverkets andel i väghållningskostnaderna i lämplig omfattning . motsvaras av inflytande på vägmedlens användning. För att ett dylikt in-
flytande skall nå önskvärd effektivitet synes det nödvändigt att gå något ut— över den beslutanderätt i fråga om vägbyggande och den efterhandskontroll å räkenskaperna, som redan nu finnas. Den förefintliga intressegemenskapen har synts de sakkunniga väl motivera, att visst utrymme beredes för stat-
ligt inflytande inom vägstyrelserna och hos vägfullmäktige. Man må visser- ligen icke överskatta den ekonomiska betydelsen av ett statligt insteg i den lokala Vägförvaltningen, men mycket vore vunnet, om därigenom tryggades ett intimare samarbete mellan distrikten och statens myndigheter; utan tvivel har det ock sin betydelse, att de statliga synpunkterna få göra sig gällande redan på ett tidigt stadium av vägärendenas behandling.
Det framlagda förslaget till lag om vägdistrikt innehåller i avsevärd om- fattning bestämmelser i nu ifrågavarande hänseenden. Delvis innefatta dessa sådana regler, som även nu äro stadgade. Här må dock i korta drag lämnas en fullständig redogörelse för förslagets innebörd härutinnan.
En direkt representation i vägstyrelsen föreslås. Länsstyrelsen skall sålunda utse en ledamot jämte en suppleant. Har denne ledamot deltagit i avgörande av ärende, däri vägstyrelsen fattat mot hans mening stridande beslut, skall , han vara skyldig att anteckna avvikande mening till protokollet. Övriga sty- ' relseledamöter, minst två och högst fyra efter vägfullmäktiges bestämmande, utses av vägfullmäktige. För vägstyrelse skall finnas ett av länsstyrelsen efter vägfullmäktiges hörande utfärdat reglemente. Länsstyrelsen äger för— ordna om hållande av sammanträde med vägstyrelsen. Avskrift av vid väg- ! styrelsens sammanträde hållet protokoll skall ofördröjligen insändas till läns- styrelsen. Såväl förslaget till utgifts- och inkomststat som den sedermera fast- ställda staten skola i avskrift tillställas länsstyrelsen. Denna myndighet skall * vidare utse en av de tre revisorer, som skola granska vägstyrelsens förvalt—
_ ning, och revisorerna äga att när som helst inventera vägkassan samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen. Skulle läns— styrelsen finna ansvarsfrihet för vägstyrelsens förvaltning icke böra meddelas., äger länsstyrelsen förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder.
Med avseende å. vägfullmäktige innefattar förslaget icke någon motsvarande statlig representation. Emellertid skall länsstyrelsen underrättas _om vägfull- mäktiges sammanträde och äger själv förordna om hållande av extra sådant sammanträde. Landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar äger att vara tillstädes och deltagai överläggningarna men ej i besluten, och protokolls- avskrift skall tillställas länsstyrelsen.
I likhet med vad nu, ehuru i mindre utsträckning, är fallet, skola enligt för- slaget vissa beslut för att vinna bindande kraft underställas Konungen respek- tive länsstyrelsen för prövning och fastställelse. Sålunda skola vägfullmäk- tiges beslut angående upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av bor- gen, underställas Konungens prövning och fastställelse, där fråga är om lån, ställt på längre återbetalningstid än två år. Beslut, som avse upptagande av län eller ingående av borgen i andra fall än nyss nämnts och då vägdistriktets sammanlagda upplåning överstiger viss gräns, skola underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Detsamma gäller om beslut, som avse årsarvode till * ledamot av vägstyrelse eller till revisor eller utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år. I fråga om årsarvode äger länsstyrelsen, så framt det av vägfullmäktige beslutade beloppet överstiger vad som kan anses skä- ligt, fastställa arvodet att utgå med visst lägre belopp.
Såsom en betydelsefull nyhet ingå i lagförslaget stadganden om underställ- ning i vissa fall jämväl av vägstyrelses beslut. Sålunda skall beslut, som av- ser upplåtande av vägarbete på entreprenad, så framt arbetet innefattar en väsentlig del av väghållningen å den vägsträcka arbetet avser, underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Detsamma gäller om beslut, som avser tillsättande av vägmästare eller annan befattningshavare för tillsyn å eller ledning av väghållningen. Därjämte skall underställning av beslut ske, då den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen låtit till protokol- let anteckna från beslutet avvikande mening. I samtliga dessa fall äger läns- styrelsen förordna i saken efter ty prövas lämpligast. Beslut, tillhörande förstnämnda båda kategorier, äro av den synnerliga betydelse för väghållning- ens ekonomi, att en prövning därav hos länsstyrelsen måste anses önskvärd, även om den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av vägstyrelsen icke haft av- vikande mening i saken. Vad åter angår de fall, då nyssnämnde styrelseleda- mot till protokollet antecknat avvikande mening, torde man kunna utgå från, att besluten i allmänhet innefatta frågor av sådan innebörd och betydelse, att avgörandet. bör läggas i länsstyrelsens hand. Vägstyrelsen har dock givetvis besvärsrätt, därest fastställelse av beslutet vägras.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas stadganden av annan innebörd men dock huvudsakligen tillkomna i syfte att begränsa vägdistriktens utgifter eller möjliggöra en effektiv kontroll å desamma. I förstnämnda hänseende märkas normerande bestämmelser rörande dagarvoden, rese— och traktamentsersättning m. m. till vägstyrelseledamöter och revisorer, vilka bestämmelser överensstäm- ma. med de år 1931 i gällande väglag införda. Beträffande räkenskapsföring- en har stadgats, att densamma skall ske enligt av Konungen meddelade före- skrifter. Den förordade minskningen av antalet vägdistrikt torde i bety- dande grad komma att underlätta genomförandet av den önskvärda enhetlig- heten i fråga om vägdistriktens räkenskaper. Förslaget stadgar slutligen, att , penningar eller värdehandlingar, som för vägdistriktets räkning innehavas av * vägstyrelsen, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra penning- ar eller värdehandlingar, samt att penningme—del, som ej erfordras för verk- ställande av nära förestående utbetalningar, skola för vägdistriktets räkning insättas hos bank eller å postgirokonto.
Såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, innebär de sakkunnigas förslag i jämförelse med nu gällande bestämmelser en betydande förstärkning av det statliga inflytandet i den lokala Vägförvaltningen. Det lärer dock icke kunna med fog göras gällande, att förslagets genomförande skulle leda till icke rimliga ingrepp i vägdistriktens självstyrelse. De sakkunniga vilja betona, att förslaget ytterst syftar till ett ur skilda synpunkter önskvärt samarbete mel- , lan statliga och vägkommunala myndigheter, vägväsendet och skattedragarna * till båtnad. ! Särskilda be- Det torde vara tämligen klart, att de föreslagna bestämmelserna rörande orga- ] fåzäåäåfåå nisationen inom vägdistrikt å landsbygden ej lämpligen kunna, åtminstone |
icke utan vidare eller i allmänhet, tillämpas med avseende å vägdistrikt bestå- ! 1 1 ]
ende av stad. Detta förhållande har sin grund i huvudsakligen samma om- ständigheter, som gjort att de sakkunniga funnit sig förhindrade föreslå sam- manslagning i väghänseende av stad med angränsande landsbygdsdistrikt. Stadskommunerna hava av ålder varit och hava ännu mer under reglerande in- flytande av den för dem särskilt gällande kommunallagen vuxit till samhäl- len av stor administrativ fasthet med väl ordnad självstyrelse. Det kan vid sådant förhållande icke gärna bliva tal om annat än att låta väghållningen i stad bliva en vanlig kommunal angelägenhet, för vars handhavande lagen om kommunalstyrelse i stad och på grund av denna tillkomna stadgar och regle- menten höra i huvudsak bliva normerande.
Med hänsyn till att även städernas väghållningskostnader, enligt vad de sakkunniga tänkt sig, skola till övervägande delen i sista hand gäldas av stats- medel, hava de sakkunniga emellertid, i anslutning till vissa av lagförslagets bestämmelser angående vägdistrikt på landet, föreslagit stadganden i syfte att även för städernas del, utöver vad som gäller för kommunala ärenden i all- mänhet, tillförsäkra statens vederbörande organ erforderligt inflytande i all— mänhet och möjlighet att utöva nödig kontroll i synnerhet över medelsförbruk- ningen. Emellertid synes det mindre lämpligt att utan vidare låta vad som härutinnan föreslagits för landsbygdens del i tillämpliga delar gälla för stä- derna, utan torde enklare och mindre vittgående stadganden här vara till- fyllest. Den svenska kommunala självstyrelseförvaltningen år med sin mång- sidiga verksamhet, till övervägande del eller i varje fall i utpräglad grad eko- nomiskt betonad som den är, enligt de sakkunnigas uppfattning väl skickad att på ett tillfredsställande sätt handhava sådana angelägenheter, som röra den allmänna väghållningen även med behörig hänsyn tagen till det betydande stats- intresse, som är knutet därtill. Särskilt kan det sagda anses gälla städerna, vilkas förvaltningsorgan ju för övrigt allt hitintills ombesörjt alla ärenden hö- rande till städernas vägväsen—die, frånsett i viss mån de numera icke så tal- rika fall, där naturaväghållning av vissa därtill särskilt skyldiga ännu be- står. Härtill kommer ytterligare, att i städerna finnes en särskild myn— dighet, magistraten respektive stadsstyrelsen, som det åligger att utöva legal och statlig uppsikt över kommunalförvaltningen och detta beträffande såväl de beslutande som de verkställande och i inskränkt bemärkelse förvaltande or- ganen. Vidare må beaktas, att den i städernas förvaltning anställda persona- len i allmänhet är kameralt och administrativt skolad och i de flesta fall även tekniskt utbildad. Härmed ernås ett ämbetsmannamäss-igt inslag i förvaltning- en med därav följande noggrannare aktgivande på reglementen och författ- ningar än som i regel torde kunna bliva fallet vid ett rent lekmannastyre, och varigenom i huvudsak torde nås samma syftemål, som avsetts med de för lands— bygdens vidkommande föreslagna bestämmelserna om länsstyrelsens direkta och indirekta medverkan i förvaltningen.
Rikets städer äro alla, vad angår våglängden, mycket små distrikt. En jämförelse mellan å ena sidan våglängderna i de olika städerna och å andra sidan städernas storlek till folkmängd och i andra avseenden visar, att den del
av det kommunala förvaltningsarbetet i städerna, som påkallas av väghållning- en, är av relativt mycket ringa omfattning och detta även i en mindre eller medelstor stad med förhållandevis stort vägnät.
Med avseende å redovisning och räkenskapsföring samt kontroll över me- delsförvaltningen böra dock bestämmelserna för stad, så nära som med hänsyn till olikheterna i fråga om förvaltningsorganen är möjligt, överensstämma med vad som föreslagits beträffande landsbygdens vägdistrikt.
I fråga om vägdistrikt, bestående av stad, innebär de sakkunnigas förslag i ovan berörda avseenden i huvudsak följande. Distriktets beslutanderätt ut- övas av stadsfullmäktige. Länsstyrelsen skall underrättas om stadsfullmäk— tigesammanträde, varvid till vägväsendet hörande ärende skall behandlas. Vid sådant sammanträde äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att deltaga i fullmäktiges överläggningar. Såsom vägstyrelse skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd, som stadsfullmäktige därtill utse. Läns- styrelsen äger icke såsom i fråga om vägdistrikt på landet förordna någon le- damot i vägstyrelsen och styrelsens beslut skola icke i något fall underställas länsstyrelsens prövning och fastställelse. Däremot skall även beträffande stad gälla, att vägstyrelsens protokoll liksom den fastställda utgifts- och inkomst- staten i avskrift skola tillställas länsstyrelsen. Räkenskaperna skola föras en- ligt av Konungen meddelade föreskrifter. Länsstyrelsen skall utse en revisor 5 att jämte stadens egna revisorer granska förvaltningen, i vad den avser väg— * hållningen, och skall frågan om ansvarsfrihet i detta avseende prövas icke blott av stadsfullmäktige utan även av länsstyrelsen.
Medel till bestridande av väghållningskostnaderna.
Ett av de betydelsefullaste spörsmålen inom. vägväsendets område är frå- gan om vem som i sista hand skall svara för de med väghållningen förenade kostnaderna. Tidigare vilade vägbördan till övervägande delen på de väg- hållningsskyldiga och i övrigt på staten, men under senaste årtiondet har mo- tortrafiken inträtt såsom tredje part. Nyssnämnda spörsmål har sålunda ut- vecklat sig till en fråga om berörda kostnaders fördelning mellan tre parter, vägdistrikten, staten och motortrafiken. De medel, som beskattningen av nämn- da trafik inbringar, d. v. s. automobilskattemedlen, äro visserligen att anse som statsmedel, men då i det följande talas om statens bidrag till väghållningen ] avses därmed bidrag av vanliga statsmedel. Den allmänna övergången till | vägunderhåll medelst vägkassan samt den med vägtrafikens ökning och för- 1 ändring sammanhängande kraftiga stegringen av väghållningskostnadema hava föranlett en successiv utbyggnad av de bestämmelser, som reglera kost- ] nadsfördelningen. Ur olika synpunkter synes det angeläget, att spörsmålet | om denna fördelning underkastas en grundlig omprövning i syfte att vinna en ] riktig avvägning av vederbörande parters ekonomiska delaktighet i väghåll- ! ningen och även att, i den mån det i denna ordning må befinnas möjligt, finna utvägar till en kostnadsstabilisering. !
Innan de sakkunniga närmare ingå på förevarande spörsmål, må i all kort— het redogöras för hittills gällande regler om bidrag till väghållningen från statens och motortrafikens sida. Vad då först angår landsbygden åligger det vägdistrikten att —— bortsett från byggande av ödebygdsväg — utföra väghåll- ningen och, i den mån erhållna bidrag icke förslå till utgifterna-s bestridande, täcka dessa genom uttaxering av vägskatt. Såsom förut nämnts utgå emeller- tid numera bidragen efter sådana grunder, att vägdistrikten bära endast den mindre delen av kostnaderna.
Efter tillkomsten av 1891 års väglag gällde, att de väghållningsskyldiga skulle bära den huvudsakliga underhållsbördan, medan staten påtog sig större delen av kostnaderna för nyanläggning av väg ävensom, i den mån sådant före- kom, för omläggning och förbättring av väg. Enligt nämnda lag i dess första lydelse lämnade staten sålunda ett bidrag av 10 procent av den uppskattade kostnaden för underhållet. Detta bidrag höjdes sedermera år 1905 till 15 och år 1918 till 30 procent. Till byggande av väg bidrog staten däremot med två tredjedelar av den beräknade kostnaden. Även denna statens andel har seder- mera ökats. Jämsides härmed hava de för olika slag av vägar avsedda stats- medlen avgränsats från varandra genom upptagande å riksstaten av särskilda. anslag för de skilda ändamålen. Med motortrafikens genombrott stegrades emellertid kraven på de allmänna. vägarnas standard, och automobilskattemed- len utnyttjades ock i första hand till bestridande av kostnader för omläggning och förbättring av väg. Mycket snart måste dock automobilskattemedlen tagas i anspråk även för lindrande av den väsentligen genom motortrafiken kraftigt ökade underhållsbördan, och efter hand har en allt större del av medlen kom- mit att disponeras för detta ändamål.
Enligt de författningar, som gällde under sist tilländalupna budgetår, 1931/ 1932, har fördelningen av väghållningskostnaderna, vad angår landsbygden, gestaltat sig på i huvudsak följande sätt. Till vägunderhållet hava distrikten uppburit bidrag dels enligt väglagen med 30 procent av verklig respektive uppskattad kostnad, vilket bidrag finansierats till hälften med automobilskat- temedel och till hälften med vanliga statsmedel, dels ock, där vägarna över- tagits till underhåll medelst vägkassan, med 45 procent av verkliga kostnaden för underhållet, vilket bidrag helt utgått av automobilskattemedel. Samman- lagda underhållsbidraget har alltså, bortsett från några få obetydliga distrikt med naturaunderhåll, uppgått till 75 procent — 15 procent från staten och 60 procent från motortrafiken —- medan återstoden av underhållskostnaden, 25 procent, stannat på distrikten. Kostnaderna för nyanläggning av väg hava fördelats mellan staten och distrikten på sådant sätt, att staten regelmässigt bidragit med 75 procent av den beräknade kostnaden. Möjlighet har likväl förelegat för Kungl. Maj:t att bevilja högre bidrag till byggande av enkla bygdevägar. Dessutom bygger staten i egen regi ödebygdsvägar och tillfarts- vägar till inlandsbanan. Till dessa sistnämnda vägföretag skall vederbörande vägdistrikt bidraga med vissa naturaprestationer och kan därjämte förpliktas att bidraga med visst belopp i penningar, i allmänhet högst en sjättedel av den beräknade kostnaden. Till omläggnings- och förbättringsarbeten hava väg-
distrikten erhållit bidrag av automobilskattemedel med högst 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prö— vats böra beviljas.
Det skulle alltså kunna sägas, att vägdistrikten under det sistförflutna året haft atti stort sett bestrida 25 procent av utgifterna för såväl underhålls- som byggnadsarbeten. Distriktens andel i den totala vägbördan har emellertid överstigit nämnda procenttal, och detta trots att förhöjt bidrag utgått dels till underhållet i mera skattetyngda distrikt, dels till underhåll av all ödebygds- väg, dels ock i åtskilliga fall till byggande av väg, särskilt till omläggning och förbättring av huvudväg. Att distriktens andel i den totala vägbördan det oaktat icke oväsentligt överstigit 25 procent sammanhänger därmed, att di— strikten hava att svara för en del kostnader, till vilka intet bidrag erhålles, exempelvis räntor och amorteringar med visst undantag, marklösen i vissa fall samt vägbyggnadskostnader, i den mån de överskrida beräknat belopp.
Vid 1932 års riksdag hava fattats beslut rörande dispositionen av automobil— skattemedlen, vilka beslut innebära betydande avsteg från hittills tillämpade principer och i främsta rummet föranletts av den nu rådande statsfinansiella situationen. Sålunda hava till automobilskattemedlens specialbudget för bud— getåret 1932/1933 överförts — förutom två med vanliga statsmedel hittills finansierade mindre anslag till den statliga vägorganisationen i länen —- an- slaget till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar samt återstående hälften av de enligt allmänna väglagen och lagen om ödebygdsvägar utgående underhållsbidragen. I samband med denna överföring av anslag å inemot 136 miljoner kronor hava beslutats sådana ändringar i bestämmelserna om automobilbeskattningen, att en högst avsevärd ökning av automobilskattemed— len kan förväntas. I riksstaten för budgetåret 1932/1933 hava dessa medel beräknats till 80 miljoner kronor.
I den till 1932 års riksdag avlåtna propositionen (nr 174), vari skärpning av automobilbeskattningen föreslogs, anförde chefen för finansdepartementet, bland annat, följande:
»En överflyttning, på sätt i statsverkspropositionen föreslagits, av dels det anslag till bidrag till vägunderhållet på landet, som hittills gäldats med van— liga statsmedel, dels anslaget till byggande av landsvägar och vanliga bygde— vägar, dels ock de två anslag till vägorganisationen i länen, vilka hittills gäl- dats med vanliga statsmedel, att utgå av automobilskattemedel, skulle med— föra, att med dylika medel kunna beräknas komma att gäldas år 1932 595 procent av sammanlagda kostnaderna för städernas för automobiltrafiken vik- tiga vägar och gator samt för vägväsendet å landsbygden och likaledes 595 procent av enbart sistnämnda kostnader samt är 1933 655 procent respektive 67 procent av samma kostnader. En överflyttning redan nu i sådan omfatt- ning av statens utgifter för vägväsendet från den egentliga skattebudgeten till att täckas med automobilskattemedel kan antagas hålla sig inom ramen för vad en utredning kommer att utvisa i fråga om den procentuella storleken av det bidrag, som automobiltrafiken bör lämna till bestridande av kostnader- na för vägväsendet. Ur det material, som hopbragts vid de sistlidet år före- tagna trafikräkningarna, hava stickprov tagits för att vinna upplysning om motorfordonstrafikens omfattning i förhållande till hästfordonstrafiken. Samt—
liga dessa prov häntyda på, att icke ens med det förslag till ytterligare beskatt— ning av motorfordonen, som här framläggas, dessa fordon komma att deltaga i kostnaderna för vägväsendet i den omfattning, som motsvarar deras andel i den vägslitande trafiken.»
Riksdagen beslöt visserligen den föreslagna överflyttningen men anförde i skrivelse (nr 283), bland annat, följ-ande:
»Riksdagen har ej kunnat undgå att hysa starka betänkligheter mot för- slaget. Erinras må, att detta anslag hittills alltid betraktats som ett statens bidrag för vårt allmänna vägväsens utveckling av beskaffenhet att böra be- stridas som en vanlig statsutgift. På grund av rådande, budgetärt svåra läge har riksdagen dock ej velat motsätta sig att, vad nästa budgetår beträffar, automobilskattemedlen tagas i anspråk för att bereda anslagstäckning för ifrågavarande anslag till vägbyggnader. Av liknande skäl har riksdagen an- sett sig böra bifalla Eders Kungl Maj:ts förslag, att hela det statliga väg- underhållsanslaget må utgå av automobilskattemedel. Riksdagen förutsätter emellertid härvid, att i samband med nu pågående utredningar om vårt väg- väsen och de lämpliga formerna för dess allmänna. utveckling jämväl beaktas skälig-heten av att från allmänna budgeten alltjämt i erforderlig utsträckning lämn-as bidrag för finansieringen av utgifterna för de allmänna vägarna.»
Vad riksdagen sålunda uttalat giver otvetydigt vid handen, att det stats- finansiella läget varit den huvudsakliga anledningen till den förändrade medelsdispositionen och att det slutliga ställningstagandet till dessa spörsmål blir beroende av resultatet av de pågående utredningarna på området.
Till upplysning om' beloppet av de kostnader, som väghållningen medför, må nämnas, att dessa "beräknas, vad angår landsbygden, hava uppgått år 1930 till över 84 miljoner kronor och år 1931 till över 88 miljoner kronor. Mot- svarande -belopp för åren 1932 och 1933 torde kunna beräknas till över 97 respektive över 102 miljoner kronor. Beloppen avse nettokostnaderna, sedan från bruttokostnaderna avdragits färjavgifter och andra inkomster av dylik art. Kostnaderna fördela sig å vägskattemedel, vanliga statsmedel och auto- mobilskattemedel i procent räknat på sätt framgår av följande tabell:
Andelskvot. Vägskatte- Vanliga stats- Bilskatte- År medel medel medel
% % % 1930 ............. 40 155 44'5 1931 ............. 35'5 16” 5 48 1932 ............. 31'5 9 595 1933 ............. 30'5 2'5 67
Beträffande de allmänna vägarna i städerna är det svårare att angiva kost- nad-sbelopp beroende dels därpå, att i ett antal städer fastighetsägarna utföra väghållning in natura, och dels därpå, att utgifterna för väghållningen och ut- gifterna för gatuhållningen ofta nog icke åtskiljas. Enligt Schallings utred- ning (sid. 160) har bruttokostnaden för väghållningsbesväret i städerna i medeltal för åren 1925—1929 beräknats till cirka 8 miljoner kronor och netto- kostnaden till cirka 7 miljoner kronor.
Kostnaderna för vägunder- håll.
Enligt de sakkunnigas förslag till lag om allmänna vägar skall staten bygga riksväg och ödebygdsväg samt vägdistrikten ombesörja väghållningen i öv— rigt. Med den sålunda dragna gränsen mellan statens och distriktens väghåll- ning är däremot icke sagt, av vilka medel kostnaderna i sista hand skola gäl- das. Samma lagförslag innehåller visserligen, att vederbörande distrikt kan förpliktas att lämna visst mindre bidrag till statens vägbyggande, högst en tiondel i fråga om riksväg och i allmänhet högst en sjättedel vad angår öde- bygdsväg, allt i förhållande till den beräknade kostnaden, men lämnar helt öppen den väsentligt betydelsefullare frågan om bidrag till distrikten. Där- emot har i 57 år av förslaget till lag om vägdistrikt anmärkts, att till be- stridande av kostnaderna för väghållningen (d. v. s. distriktens) utgår bi— drag av statsmedel efter ty därom är särskilt stadgat. Med statsmedel avses då icke blott vanliga statsmedel utan jämväl automobilskattemedel. Det sy- nes nämligen icke höra i lag fastslås, efter vilka grunder bidragen skola be- räknas eller i vad mån de skola gäldas av vanliga statsmedel eller av auto- mobilskattemedel. Särskilt sistnämnda fråga är i första hand beroende av motortrafikens och annan trafiks utveckling samt andra omständigheter, som svårligen kunna överblickas för någon längre tid framåt. Såsom erfarenhe- ten visar är den statsfinansiella situationen en viktig faktor att räkna med i detta sammanhang. Starka skäl tala således för att i annan författning än lag reglera denna fråga.
Då utarbetande av fullständiga "bestämmelser för reglering av den synner- ligen betydelsefulla frågan om' bidrag till distriktens väghållning skulle för- utsätta kännedom om åtskilliga för de sakkunniga nu icke tillräckligt kända förhålla-uden, som torde bliva föremål för utredning i annan ordning, hava de sakkunniga, ehuru de ägnat förevarande fråga en ingående prövning, icke ansett sig böra utarbeta förslag till författningar i ämnet. När de sakkun— niga här nedan framlägga sin åsikt om väghållningskostnadernas skäliga för- delning, lägges sålunda huvudvikten på frågans principiella sida.
Den ekonomiskt sett betydelsefullaste delen av väghållningen är otvivel- aktigt vägunderhållet, däri inbegripet såväl barmarksunderhåll som vinterväg- hållning. Underhållskostnaderna hava särskilt under senare år så kraftigt stegrats, att det måste framstå såsom en angelägenhet av särskild Vikt att söka i möjligaste mån begränsa dem, givetvis utan att därigenom nödigt Väg- underhåll eftersättes. Till belysande av underhållskostnadernas oerhörda ök- ning må lämnas följande sammanställning beträffande landsbygden för tiden från och med år 1927, det år då de allmänna vägarnas övertagande till under- håll medelst vägkassan mera allmänt hunnit genomföras.
År 1927 År 1928 År1929 År 1930 År 1931 År 1932 Miljoner kronor
1) Barmarksunderhåll. . . . 30'00 33'80 37"18 42'12 (beräknat (beräknat 2) Vinterväghållning . . . . 2'69 2'87 in? 2152 belopp) belopp) 3) Förvaltningskostnad . . . 1'46 1'88 209 1130 52'0 54'0
Summa milj. 3415 3805 Me:; 4654 52'0 54'0
Såsom av sammanställningen framgår är det främst barmarksunderhållet, som verkat höjande på de årliga sammanlagda kostnadssiffrorna. Orsakerna härtill torde främst vara att finna i faktiskt ökad vägslitning samt i den om— ständigheten, att övergången från naturaunderhåll till vägkasseunderhåll -—— en övergång som inom ett ganska avsevärt antal distrikt ägt rum först under senaste åren — regelmässigt medfört en högre siffra för den verkliga kost- naden än för den tidigare, uppskattade. Men därjämte — och detta förhål- lande torde icke böra förbises — har det successivt höjda bidraget av au- tomobilskattemedel till vägunderhållet utan tvivel haft återverkningar i detta hänseende. Då till beräkningsgrund för ett så högt bidrag som det nuvarande, d. v. 's. minst 75 procent, lägges den verkliga kostnaden, leder detta lätt till att sparsamhetssynpunkten icke Vinner tillbörligt beaktande. I viss omfatt- ning har ock den i allmänhet lika procentuella storleken av bidragen till för- bättringsarbeten och till underhåll medfört en tendens att på underhållskontot lägga kostnader för förbättringsarbeten, som utan tillämpning av sådan bok- föring fått anstå i avvaktan på bidrag till arbetena såsom förbättringsarbeten. Med den utveckling vägväsendet numera fått är emellertid en stabilisering av underhållskostnaderna icke blott i högsta grad önskvärd utan torde även Vara möjlig att genomföra. Denna uppfattning bestyrkes ock av erfarenheter från ett flertal vägdistrikt. Visserligen måste fortsatt utvidgning av vägnätet verka höjande på underhållskostnaden, men å andra sidan lärer det omfattande vägförbättringsarbetet i icke ringa mån verka i motsatt riktning.
I syfte huvudsakligen att åvägabringa planmässighet och nödig sparsam- het beträffande väghållningen i allmänhet och alltså även vad angår vägun- derhållet ”hava, såsom i annat sammanhang framhållits, i förslaget till lag om vägdistrikt införts en hel del bestämmelser, avsedda att 'bereda statens organ möjlighet att i fråga om väghållningen utöva inflytande och kontroll i långt högre grad än för närvarande. Vidare torde en indelning av riket i större vägdistrikt än de nuvarande komma att främja en rationell väghållning och i flera avseenden medföra en begränsning av utgifterna, särskilt förvaltnings- kostnaderna. Emellertid synes det antagligt, att ökat statligt inflytande och skärpt kontroll från statsorganens sida icke ens i förening med ändring av distriktsindelningen skola kunna åstadkomma den stränga sparsamhet, som är av nöden för att ej kostnaderna för vägunderhållet fortfarande skola steg- ras i rask takt. En sådan sparsamhet torde icke kunna ernås med bibehål- lande av det nuvarande systemet för underhållsbidragets bestämmande. Det förhållandet, att kostnaderna endast till en jämförelsevis ringa 'del stanna på vägdistriktet, kan lätt medföra, att andra än strängt ekonomiska synpunkter göra sig gällande vid underhållsarbetets planläggning och utförande, särskilt i händelse arbetet för ortsbefolkningen medför fördelar, exempelvis i form av ökade arbetstillfällen. Nu gällande bestämmelse, att bidraget skall beräknas å distriktets verkliga underhållskostnader, bör visserligen rimligtvis tolkas så, att bidrag icke skall utgå ti'll oskäliga kostnader, men det lärer i de flesta fall vara svårt för den statliga räkenskapsgranskaren att utan ingående un- dersökning angående varje utgiftspost avgöra, huruvida den är till beloppet
skälig eller ej. Ur sparsamhetssynpunkt är det emellertid icke nog med att kostnaderna icke bliva oskäliga, utan är det av största vikt, att över huvud inga andra kostnader nedläggas än de för ett fullgott vägunderhåll nödiga. Vad nyss sagts om' svårigheten för räkenskapsgranskaren att pröva beloppens skälighet gäller även hans möjlighet att avgöra, huruvida och i vilken mån de redovisade underhållskostnaderna i själva verket hänföra sig till förbätt— ringsar-beten, som oriktigt förts på underhållskontot.
Vill man uppnå en stabilisering av utgifterna för vägunderhållet, lärer man enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning vara nödsakad att övergå till ett nytt system för underhållsbidragets bestämmande, ett system där bidraget göres beroende av såväl en efter skäliga grunder i förväg beräknad kostnad som ock till viss grad den verkliga kostnaden. Såsom nedan när- mare utvecklas, skulle systemet innebära i huvudsak, att bidrag lämnas till all av den granskande myndigheten godkänd underhållskostnad' men att bi- draget, i den mån denna kostnad överskjuter den i förväg beräknade, utgår efter sådan grund, att den vida större delen av nämnda merkostnad stannar å vägdistriktet. Vad nu sagts om bidragets beroende av en i förväg gjord uppskattning skulle dock icke gälla bidrag till vinterväghållningen, enär denna är i så hög grad beroende av de år från år skiftande klimatiska för- hållandena, att en någorlunda säker beräkning icke kan göras. Bidraget till vinterväghållningen torde därför böra utgå efter andra grunder än bidraget till barmarksunderhållet.
För att uppnå en rättvis fördelning av underhållsbördan hör, vad angår bar- marksunderhållet, åtskillnad göras mellan å ena sidan den- del av kostna- den, som kan anses motsvara de underhållsarbeten, vilka oavsett trafiken måste nedläggas å vägarna för deras vidmakthållande i tillfredsställande skick, och å andra sidan den del av kostnaden, som motsvarar de underhållsarbeten, som föranledas av trafikens vägslitande inverkan. Till förstnämnda underhålls- arbeten höra sålunda, bland andra, grusning och hyvling av vägbana, i den mån den rönt inverkan av tjällossning eller fuktig väderlek, dikning, trum- Ombyggnad, bortröjning av träd och buskar samt vidmakthållande av skydds- värn och vägmärken. Kostnaden för dylika arbeten kan anses som grund- kostnad för vägunderhållet. Övrig kostnad, (1. v. 5. den av trafiken orsakade, benämnes här nedan vägslitningskostnad. Den på vägunderhållet belöpande förvaltnin'gskostnaden är, teoretiskt sett, att anse delvis som grundkostn-ad och delvis som vägslitningskostnad. Då emellertid underhållsarbetet till över- vägande delen föranledes av trafikens inverkan på vägarna och då praktiska skäl tala mot en uppdelning av förvaltningskostnaden, synes denna jämfö- relsevis obetydliga del av de samfällda utgifterna för underhållet i sin helhet böra räknas som vägslitningskostnad. Därunder böra likaledes inräknas ut— gifter för drift av färja.
Vad grundkostnaden angår lärer man med ganska stor tillförlitlighet kunna för varje vägdistrikt uppskatta en medelkostnad per vägmeter. De viktigaste faktorerna härvidlag äro arbetslöner, pris å grus och andra väghållningsämnen, barmarkstidens längd samt geologiska förhållanden, exempelvis förekomsten
av jäslera. Sedan medelkostnaden per vägmeter beräknats, blir, med kännedom om distriktets sammanlagda våglängd, uppskattningen av grundkostnaden för distriktet endast en enkel räknefråga.
Svårigheten att beräkna vägslitningskostnaden är givetvis åtskilligt större, i det att härvidlag icke blott nyssnämnda faktorer och vägnätets längd utan även trafikens art och omfattning inverka. En av de sakkunniga, byråchefen Bolinder, har på deras uppdrag sökt att, vad beträffar landsbygdens vägar, på grundval av berörda faktorer för varje län uträkna ett kvottal, angivande den på länet belöpande procentuella andelen av den nödiga vägslitningskostnaden i hela riket. Bolinders beräkningar, som avse jämväl grundkostnaden i de olika länen, hava av honom sammanfattats i en promemoria, vilken såsom bilaga fogats vid detta betänkande. De utförda kvottalsberäkningarna bygga på det i de olika länen registrerade motorfordonsbeståndet. Även om de siffror, som vid undersökningen använts såsom koefficienter för de på beräkningarna inverkande faktorerna, tarva på ytterligare utredningar grundade jämkningar och möjligen även andra faktorer böra vinna beaktande, hålla de sakkunniga dock före, att man med en metod sådan som den använda skall kunna med nödig tillförlitlighet fastställa dels den absoluta grundkostnaden för varje väg- distrikt dels ock på de olika länen belöpande procentuella andelar av den sam- manlagda vägslitningskostnaden. Den goda överensstämmelsen mellan de för länen medelst den använda metoden uträknade procenttalen och de motsvarande tal, som hänföra sig till länens verkliga underhållskostnader åren 1929 och 1930, lämna stöd för denna mening.
Sedan sålunda för länen satts kvottal enligt vad nyss sagts, bör varje läns tal, efter förslag av länsstyrelsen, uppdelas på de skilda distrikten inom länet, varigenom ett vart av dessa erhåller sitt jämförelsetal. Uppdelningen torde böra ske med ledning av de verkliga underhållskostnaderna, jämförda med tra— fikräkningars resultat m. m. En betydande minskning av distriktens antal, så- som de sakkunniga förordat, skulle komma att väsentligt underlätta en rättvis uppdelning. Med användande av de sålunda satta jämförelsetalen bleve det en enkel räkneoperation att mellan rikets samtliga distrikt fördela de medel, som av riksdagen anslagits till bestridande av vägslitningskostnaden.
Beträffande härefter den betydelsefulla frågan, enligt vilka grunder och av vilka medel vägdistrikten skola erhålla bidrag till underhållskostnaderna, gäller det icke blott att uppnå en rättvis fördelning av underhållsbördan mellan väg- distrikten, staten och motortrafiken. Det är dessutom av synnerlig vikt, att grunderna för bidragsberäkningen bestämmas så, att vägdistrikten, även om de såsom för närvarande skola bära endast en mindre del av kostnaderna, lik- väl få ett starkt intresse av att dessa icke skjuta i höjden.
Vad först angår grundkostnaden avser den, såsom förut nämnts, arbeten, som oavsett trafikens inverkan fordras för vägarnas vidmakthållande. Detta vid- makthållande måste anses vara ett speciellt ortsintresse, men jämväl staten och motortrafiken hava av lätt insedda skäl intresse därav och böra förty bidraga till bestridande av kostnaderna i fråga. Beträffande bidragets procentuella storlek torde viss hänsyn böra tagas till underhållsbördans tyngd i respektive
distrikt, och kunna i sådant avseende erforderliga jämförelsetal förde olika landsbygdsdistrikten erhållas genom att för varje distrikt dela den beräknade grundkostnaden med antalet vägskattekronor. Enligt vad de sakkunniga anse skäligt, bör bidrag till nyssnämnda distrikt utgå sålunda, att varje distrikt erhåller grundbidrag med 20 procent av distriktets beräknade kostnadssumma samt att distrikt, vars på ovan angivet sätt uträknade jämförelsetal överstiger riksmedeltalet, utöver grundbidraget erhåller tilläggsbidrag med belopp, utgå- ende för varje vägskattekrona med 40 procent av skillnaden mellan distriktets jämförelsetal och nämnda medeltal. Bidraget torde skäligen böra lämnas till hälften av vanliga statsmedel och till hälften av automobilskattemedel. Om bi- dragsbeloppet, i enlighet med vad nu föreslagits, bestämmes utan hänsyn till den verkliga underhållskostnaden, kan i följd härav bidraget utbetalas i för- skott.
Beträffande härefter vägslitningskostnaden är att märka, att motortrafiken utgör den alldeles övervägande delen av vägtrafiken — enligt senaste trafik- räkningar inemot 90 procent, per fordon räknat. Med hänsyn härtill och då man i varje fall lärer 'vara hänvisad till en fördelning efter stora linjer, torde väg- slitningskostnaden böra helt gäldas av automobilskattemedel. Om motortrafi- ' ken sålunda får svara för hela vägslitningskostnaden, bör som kompensation för denna något för stora belastning en motsvarande lättnad beredas samma tra- fik vid bestämmandet av dess skäliga andel i grundkostnaden, vilket förhållande också beaktats av de sakkunniga vid behandlingen av frågan om sistnämnda kostnads fördelning. Den mest praktiska lösningen är måhända att anse grund- kostnaden motsvara även det underhållsarbete, som föranledes av den mindre vägslitande samfärdseln, vartill bör räknas utom gång- och velocipedtrafiken jämväl den vanliga hästfordonstrafiken.
Det anslag, som erfordras för bestridande av vägslitningskostnaden, är gi- vetvis icke så lätt att bestämma. Andra jämsides med de vägsakkunnigas ar- bete pågående utredningar torde måhända öppna möjligheter att på grundval av trafikmängden beräkna även den absoluta storleken av nödig vägslitnings- kostnad. Skulle detta visa sig icke möjligt, lärer dock en någorlunda tillfreds— ställande måttstock kunna vinnas genom undersökning av senare års verkliga underhållskostnader, sedan därifrån utrensats vad som är att hänföra till för- bättringsarbeten och andra ovidkommande eller uppenbarligen för höga kost- nader.
Vad slutligen angår det fall, att den verkliga kostnaden skulle komma att överstiga summan av det för distriktet beräknade grundkostnadsbeloppet och det belopp, som distriktet enligt åsatt jämförelsetal erhåller till bestridande av vägslitningskostnaden, något som med ett rationellt och ekonomiskt bedrivet vägunderhåll ej alltför ofta torde behöva inträffa, bör av skäl, som förut fram- hållits, den större delen av dylik merkostnad stanna å vägdistriktet, och vilja de sakkunniga föreslå, att bidrag härtill lämnas med allenast en tredjedel att utgå av automobilskattemedel. Skulle trots en sådan fördelnings sparsamhets- främjande inverkan underhållet inom något distrikt år efter år draga en avse- värd dylik merkostnad, bör detta självfallet vid nästa uppskattning vara en
anledning till noggrann prövning, huruvida icke distriktets beräknade grund- kostnad eller dess kvottal i fråga om vägslitningskostnad eller båda dessa tal böra höjas.
Till åskådliggörande av innebörden av vad nu föreslagits må nämnas ett ex- empel.
För ett vägdistrikt, som har 80 000 vägskattekronor, har grundkostnaden uppskattats till 100 000 kronor. J ämförelsetalet för beräkning av tilläggs- bidrag är alltså en krona 25 öre, vilket tal antages överstiga riksmedeltalet med 25 öre. Distriktet erhåller förty grundbidrag med 20 procent av 100 000 kronor eller 20 000 kronor samt tilläggsbidrag med 40 procent av 25 öre eller 10 öre per vägskattekrona eller alltså 8000 kronor. Det till bestridan— de av vägslitningskostnaden för hela riket anslagna beloppet antages utgöra 30 000000 kronor. Distriktets procenttal härvidlag är 0-7, i följd varav den på distriktet belöpande delen av anslaget utgör 210 000 kronor, som utbeta- las till distriktet i den mån dess sammanlagda verkliga underhållskostnad överstiger den beräknade grundkostnaden. Visar sig den verkliga kostnaden uppgå till exempelvis 305000 kronor, anses vägslitningskostnaden utgöra 205 000 kronor, vilket belopp förty utbetalas. Belöper sig däremot den sam- manlagda verkliga kostnaden till exempelvis 325000 kronor, erhåller distriktet, utöver bidrag till grundkostnaden med 28 000 kronor, hela före- nämnda belopp å 210 000 kronor samt därjämte bidrag med 331/3 procent av merkostnaden, 15 000 kronor, eller alltså 5 000 kronor, i följd varav samman- lagda bidraget kommer att belöpa sig till 243 000 kronor.
I fråga om automobilskattemedlens användning för bestridande av under- hållskostnader torde det böra tagas under övervägande att av nämnda medel avsätta visst belopp att utgå i form av extra bidrag till kostnader för be- läggningar med begränsad varaktighet. En övergång till bestämmande av bidrag i första hand efter beräknat kostnadsbelopp kan nämligen tänkas med- föra en viss obenägenhet hos distrikten att utföra dylika ganska kostsamma men i många fall behövliga beläggningar. Enligt de sakkunnigas på annat ställe närmare uttalade uppfattning är vägbanas förseende med varaktig eller s. k. helpermanent beläggning att hänföra till förbättring av väg och saknar därför i detta sammanhang intresse.
Vad ovan sagts om fördelning av underhållskostnaderna har haft avseen- Kostnaderna de å barmarksunderhållet. En icke oväsentlig del av dessa kostnader av- ser emellertid vinterväghållningen. På denna kunna icke anläggas samma synpunkter som på barmarksunderhållet. Vinterväghållningen är, såsom förut framhållits, så väsentligt beroende av de år från år starkt skiftande klimatiska förhållandena, att hållpunkter för en tillförlitlig beräkning sak- nas. Sålunda hava kostnaderna för vinterväghållningen å landsbygden un— der åren 1927—1930 uppgått till respektive 269, 287, 512 och 262 miljoner kronor. Med hänsyn härtill lärer man till grund för bestämmande av bidra- gets belopp fortfarande böra lägga uteslutande den verkliga kostnaden, och torde bidraget, såsom nu är fallet, skäligen böra utgå med 75 procent av denna. Vid bedömande av frågan, av vilka medel bidraget skall gäldas, är
för vinterväg-
hållning.
Kostnaderna
till en början att märka, att enligt de sakkunnigas lagförslag liksom enligt nu gällande lag det ankommer på länsstyrelsen att bestämma, huruvida väg, varå automobiltrafik är tillåten, skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik trafik, eller allenast i den utsträck- ning, som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört åkdon. Man torde alltså kunna utgå ifrån, att en del av landets vägnät vintertiden icke kommer att vara i för automobiltrafik lämpligt skick. Med hänsyn till den- na och övriga på frågan inverkande omständigheter vilja de sakkunniga så- som skälig lösning av fördelningsfrågan förorda, att i allmänhet två tredje- delar av bidraget bestridas med automobilskattemedel och återstoden med van- liga statsmedel. I enlighet härmed skulle kostnaderna för vinterväghållningen fördela sig med 25 procent på vägdistrikten, 25 procent på statsverket och 50 procent på motortrafiken. För normala fall synes en sådan fördelning rimlig och rättvis. Då emellertid de merkostnader, som under vissa vintrar uppkomma, väsentligen torde föranledas därav, att vid särskilda tillfällen ett intensifierat arbete måste utföras för vägarnas öppethållande, och då dessa arbeten väl huvudsakligen ske i motortrafikens intresse, synes det rimligt, att bidraget till berörda merkostnader gäldas uteslutande av automobilskatte- medel. För att tjäna som grundval för bidragsbeloppets bestämmande bör förty med ledning av medelkostnaden för exempelvis de fem senaste åren för varje vägdistrikt fastslås den normala årsomkostnaden för vinterväghåll- ningen.
Vad härefter angår fördelningen av kostnaderna för byggande av väg,
för byggude däri inbegripet jämväl omläggning och förbättring av väg, skulle de sakkun-
av väg
niga i detta sammanhang, d. v. s. i motiveringen till lag om vägdistrikt, kun- na inskränka sig till spörsmålet, i vad mån och av vilka medel distrikten böra erhålla bidrag till byggande av vanlig landsväg. Enligt förslaget till lag om allmänna vägar skall byggandet av annan allmän väg, d. v. s. riksväg och ödebygdsväg, åligga staten. Då det emellertid torde vara lämpligt att i ett sammanhang avhandla hela frågan om vägbördans fördelning, komma de sak- kunniga att nu beröra jämväl spörsmålet, hur statens vägbyggande bör finan- sicras.
Enligt förslaget till lag om allmänna vägar kan, såsom förut nämnts, väg- distrikt förpliktas att till byggande av riksväg bidraga med högst 10 procent av den beräknade kostnaden. Vid bedömandet av frågan, i vilken omfatt- ning automobilskattemedel skola användas till byggande av riksväg, må be— aktas, att nyanläggning av riksväg väl sällan kommer att utföras, utan torde byggandet i de flesta fall komma att bestå av omläggnings- och förbättrings- arbeten, huvudsakligen föranledda just av vägens betydelse för den långväga, genomgående motortrafiken. Vanliga statsmedel synas icke böra användas härför. De sakkunniga förorda således, att det anslag, som finnes böra upptagas å riksstaten för ifrågavarande ändamål, anvisas att utgå av auto- mobilskattemedel. Vad beträffar storleken av det belopp, som årligen bör anslås, må framhållas betydelsen av att riksvägarnas iordningställande sker så snart, att det med dessa vägar avsedda syftet vinnes inom en icke alltför
l i i l l
avlägsen framtid. Hänsyn måste dock självfallet tagas till behovet av auto- mobilskattemedel även för övriga vägändamål.
I fråga om vanlig landsväg lärer man för en avsevärd tid framåt få räkna med behov icke blott av omläggningar och förbättringar utan även av ny- anläggningar. I detta sammanhang må till en början erinras om, att enligt förslaget till lag om allmänna vägar alla sådana utom riksvägar och öde— bygdsvägar äro att hänföra till kategorien vanlig landsväg. Ur de syn- punkter, som i berörda lagförslag anlagts, är någon indelning av denna kate- gori i undergrupper icke erforderlig. Däremot torde, såsom i det följande ut- vecklas, i fråga om bidrag till byggande av vanlig landsväg viss åtskillnad böra göras mellan olika slag av sådana vägar.
Bidragen till anläggning av de med nuvarande terminologi såsom lands— vägar _och vanliga bygdevägar betecknade vägarna utgå, som förut nämnts, numera helt av automobilskattemedel. Ur rent saklig synpunkt kan det dock näppeligen anses berättigat, att kostnaderna för dylika vägar belasta alle- nast vägdistrikten och motortrafiken — en uppfattning, som ock synes ligga, bakom riksdagens förut återgivna uttalande i ämnet. Visserligen förhåller det sig så, att sådan vägs tillkomst huvudsakligen grundar sig på ett i orten —— ofta nog sedan många år — föreliggande behov av ny vägförbindelse och att den trafik, som kan väntas framgå å vägen, till övervägande del utgöres av motortrafik, vars krav i synnerlig grad blir avgörande vid bestämmande av vägens utförande, men då jämväl staten måste anses hava ett betydande in- tresse av nya trafikleders tillkomst, torde en kostnadsfördelning enligt intresseprincipen påkalla, att jämväl staten, såsom tidigare skett, lämnar bi- drag till nyanläggning av vanlig landsväg. Efter övervägande av de på frå- gan inverkande omständigheterna anse de sakkunniga, att till väganläggning, varom nu är fråga, vägdistrikten böra erhålla bidrag med 75 procent av den beräknade kostnaden att bestridas till två tredjedelar av vanliga statsmedel och till en tredjedel av automobilskattemedel. Till anläggning av ny vanlig landsväg av mera enkel typ, enligt nuvarande terminologi enkel bygdeväg, som till sin uppgift närmar sig ödebygdsväg, synes bidraget skäligen böra. helt bestridas av vanliga statsmedel.
Vad härefter angår omläggning och förbättring av vanlig landsväg torde i stort sett nuvarande kostnadsfördelning böra bibehållas. Till bestridande av kostnaden för dylika vägföretag erhålla vägdistrikten bidrag av automobil- skattemedel med högst 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej på. grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas. I det senare fal- let meddelar Kungl. Maj:t beslut därom. I stort sett torde det hava varit regel,, att bidrag utgått med högre andel än 75 procent, då fråga varit om vägar,. vilka kunna betecknas såsom huvudvägar. Till denna kategori är att hän- föra, förutom de vägar som de sakkunniga tänkt sig skola förklaras för riks-v vägar, jämväl ett ganska betydande antal andra landsvägar, länshuvudvägar. Frågan om finansieringen av riksvägarnas omläggning eller förbättring är förut behandlad. Vad åter angår dylika arbeten å länshuvudvägarna lärer ett högre bidrag av automobilskattemedel än 75 procent vara väl motiverat,
Städernas ställning i fråga om bi- drag av stats- medel.
om hänsyn tages till dessa vägars stora betydelse för motortrafiken, särskilt den mera långväga. Nu avsedda arbeten föranledas främst av denna trafiks krav på högre vägstandard. På grund av det anförda hålla de sakkunniga före, att till omläggning eller förbättring av vanlig landsväg bör lämnas bi- drag med 75 procent av den beräknade kostnaden, där ej fråga är om läns— huvudväg, i vilket fall bidrag bör utgå med 85 procent. Bidragen böra lik- som nu bestridas av automobilskattemedel. Det kan starkt ifrågasättas, huruvida icke för ett speciellt slag av omläggningsarbeten, nämligen sådana som avse åstadkommande av skenfri korsning mellan landsväg och järnväg, större andel av kostnaden än nyss sagts eller i vissa fall hela kostnaden bör gäldas av automobilskattemedel.
Vad slutligen angår byggande av ödebygdsväg synes anledning saknas att ifrågasätta ändring i nu gällande bestämmelser angående finansieringen av sådana vägföretag. Kostnaderna böra enligt de sakkunnigas åsikt fortfaran- de bäras av staten med visst mindre bidrag av vägdistrikten. Med ödebygds- väg avses ju väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom sko- gar eller genom glest befolkade trakter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. Denna definition giver tydligt vid handen, att här i främsta rummet är fråga om ett rent statsintresse.
I anslutning till vad ovan sagts om fördelningen av kostnaderna för väg— hållningen må erinras därom, att enligt de sakkunnigas förslag varje stad skall bilda eget vägdistrikt. Det synes skäligt, att i bidragshänseende stads- distrikten, så långt sig göra låter, jämställas med landsbygdsdistrikten, och bör alltså den föreslagna kostn—adsfördelningen i tillämpliga delar gälla även vad angår allmän väg i stad. Den enda olikheten — bortsett från att bestäm- melserna om ödebygdsväg självfallet icke få betydelse för stad —— skulle alltså bliva, att tilläggsbidrag till barmarksunderhållet ej kan komma stad till godo, enär vägskattekronor icke komma att påföras stadens skattskyldiga och något på underhållskostnadens förhållande till antalet sådana skattekronor grundat jämförelsetal förty ej kan åsättas stad. Denna olikhet mellan stad och landsbygd torde emellertid komma att sakna reell betydelse. Vägbördan innebär nämligen för städerna i allmänhet en jämförelsevis så ringa belastning, att tilläggsbidrag, även om formell möjlighet att erhålla dylikt förelåge, knap- past i något fall kunde ifrågakomma. I detta sammanhang må emellertid be- aktas, att de städerna nu tillkommande bidragen av automobilskattemedel äro avsedda att användas till både väg- och gatuhållning. Även om städerna i fråga om väghållningen, på sätt ovan förordats, i bidragshänseende jäm- ställas med landsbygden, böra de rättvisligen fortfarande erhålla bidrag av automobilskattemedel även till gatuhållningen. En stor del av städernas ga- tor hava ju för den allmänna samfärdseln samma eller ännu större betydelse än de allmänna vägarna, medan åter andra gator ur nu berörda synpunkt äro att anse mera som enskilda utfartsvägar. Ehuru det ligger utanför de sak- kunnigas egentliga uppgift att uttala sig om de grunder, enligt vilka ett så-
... .. .:..u. ___—___- _______.______.__._.._4_,M-...
l ; &
som bidrag till städernas gatuhållning anslaget belopp av automobilskatteme- del skall fördelas mellan de olika städerna, vilja de sakkunniga likväl som sin åsikt framhålla, att städernas nuvarande ordinarie automobilskattemedel icke fördelas efter fullt rationell grund. Den från en stad inflytande automo— bilskatten torde nämligen icke böra tjäna som enda mätare av behovet av gatu— arbeten, som betingas av motortrafiken å stadens gator.
Den ovan förordade fördelningen av kostnaderna för olika slag av vägar- beten framgår av följande sammanställning, utvisande vägdistriktens, statens och motortrafikens respektive procentuella andelar i samma kostnader.
Väg- . . Motor- dlättl'lk' Staten trafiken en . högst minst minst Grundkostnad (beräknat belopp) . . . . 80 10 10 Barmarksnn— , Vägslitningskostnad (beräknat belopp) . . — — 100 derhåll VäSunder- Merkostnad (verklig kostnad överstigande g , håll den beräknade) ........... i 66 f” "' 33 ” _ Normal kostnad (beräknat belopp) . . . 25 25 50 Vinterväg- _ , hållning Merkostnad (verklig kostnad överstigande den beräknade) ........... 25 — 75 r Nyanläggning, omläggning eller förbättring av riksväg . (blöogt — mig-gt Nyanläggning av vanlig landsväg ........... 25 50 25 Byggande av Omläggning eller förbättring av vanlig landsväg, som är våg länshuvudväg ................... 15 — 85 Omläggning eller förbättring av annan vanlig landsväg . 25 -- 75 Nyanläggning, omläggning eller förbättring av ödebygds- (högst minst __ väg ...................... 16% 83%
Vad angår den på distrikten vilande vägbördan må anmärkas, att de väg-
. hållningsskyldigas årsutgifter för vägväsendet, vilka är 1907 voro cirka 10
miljoner kronor, sedan dess mer än tredubblats, ehuru de årliga statsbidragen, inräknat tillskott av automobilskattemedel, ökats ofantligt. Dessa bidrag, som år 1907 utgjorde ett par miljoner kronor, hava för budgetåret 1932—1933 be- räknats till över 70 miljoner kronor. De väghållningsskyldiga betala nu mind— re än en tredjedel av totalkostnaderna, medan de för något mer än 20 år sedan betalade omkring fyra femtedelar av dem. Vad nu sagts hänför sig till väg- distrikten på landsbygden. På grund av de olikartade förhållandena inom de många distrikten, framför allt ojämnheten i deras skattekraft, är Vägskatten för närvarande mycket olika för skilda distrikt. Många av dem äro ytterst hårt, andra åter obetydligt betungade därav. I vilken mån den distrikten åvi- lande vägbörd-an skulle till beloppet påverkas av ett genomförande av den ovan föreslagna kostnadsfördelningen är icke så lätt att bedöma, men sannolikt skulle distriktens procentuella andel av de totala väghållningskostnaderna kom- ma att minskas, förutsatt att den beräknade underhållskostnaden icke i större utsträckning överskredes. Utgår man vidare därifrån, att vägbyggandet kom— mer att bedrivas i samma takt som de senare åren, skulle man alltså kunna 9—322106
Samman-
ställmng' .
Särskilt skatteutjäm- ningsbidrag.
hysa förhoppning om sänkning av Vägskatten i flertalet distrikt. Även om sålunda en viss lättnad i skattetungan, såsom troligt är, skulle inträda, torde man det oaktat få räkna med en fortfarande för många distrikt mycket be- tungande vägskattebörda. Det föreslagna tilläggsbidraget till grundkostnaden för underhållet i hårdare betungade distrikt skulle givetvis verka utjämnande, men det torde likväl böra tagas i allvarligt övervägande, huruvida icke ytter- ligare åtgärder för skatteutjämning böra ifrågakomma.
Spörsmålet om utjämning mellan vägdistrikten av den på de vägskatteskyl- diga vilande vägbördan har vid tidigare utredningar inom väglagstiftningens område tilldragit sig en alldeles särskild uppmärksamhet. De förslag om övergång till landstingsdistrikt, som framlades av vägkommissionen och 1920 års vägsakkunniga, åsyftade väsentligen just en utjämning av denna vägbörda. Såsom här ovan i annat sammanhang närmare utvecklats hava de sakkunniga för sin del ur olika synpunkter icke kunnat ansluta sig till tanken på en orga- nisation med landstingsdistrikt. Så mycket mindre hava de sakkunniga fun- nit sig böra göra detta som genom en dylik organisation icke skulle vinnas en sådan utjämning av vägbördan, att icke härutöver särskilda åtgärder för än- damålet torde bliva erforderliga. Belysande i detta avseende äro vissa av skatte- utjämningsberedningen meddelade uppgifter, av vilka framgår, att den år 1929 uttaxerade Vägskatten, som uppgått till högst 90 öre per vägfyrk och, från- sett ödistrikten, lägst 6 öre med ett medeltal av 218 öre, skolat, därest lands- tingsområdet varit utdebiteringsenhet, utgå med högst 424 öre och lägst 14-5 öre per vägfyrk, därvid 10 av de 25 landstingsområdena skulle hava nått över medeltalet 21'8 öre. Obestridligt är ju, att detta skulle inneburit en högst avse- värd utjämning i jämförelse med rådande förhållanden, men tydligt är likväl att även med landstingsområdet som utdebiteringsenhet behovet av ett särskilt utjämningsförfarande skulle kvarstå. Enligt det i proposition till 1922 års riksdag framlagda väglagförslaget, vilket byggde på 1920 års vägsakkunnigas förslag, skulle skatteutjämning mellan distrikten så till vida uppnås som till de mera betungade distrikten skulle utgå ett högre bidrag till vägunderhållet. Medan samtliga distrikt skulle åtnjuta ett s. k. grundbidrag av 30 procent av sammanlagda kostnaden för vägunderhåll och vinterväghållning, skulle de di- strikt, vilkas kostn-adssumma per vägfyrk överstege medeltalet för alla di- strikt i landet, därutöver åtnjuta bidrag med belopp, motsvarande för varje vägfyrk 40 procent av skillnaden mellan distriktets kostnad per vägfyrk och nämnda medeltal.
Då de sakkunniga huvudsakligen av organisatoriska och tekniskt-ekonomiska skäl förordat en distriktsindelning efter andra riktlinjer, innebärande dock en betydande nedsättning av antalet distrikt, har det skett under förmenande, att ett skatteutjämningsförfarande vid den föreslagna organisationsformen icke bör möta några särskilda svårigheter utöver dem, som alltid och även vid en
distriktsindelning efter landstingsområden uppställa sig vid genomförandet.
av ett dylikt förfarande. Innan de sakkunniga nånn-are ingå på denna fråga, torde en kortfattad redogörelse böra lämnas för nuvarande bestämmelser, som åsyfta utjämning av Vägskatten.
% ! %
Sedan ett tjugutal år har å riksstaten funnits upptaget ett anslag till under- stöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt. Till grund för understödets bestämmande skulle, efter avdrag av statsbidrag samt andra bidrag och sär- skilda inkomster, läggas medeltalet av distriktets kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning för det löpande och de sistförflutna fem åren. Det belopp, som kunde erhållas i bidrag, begränsades till högst hälften av distriktets på nämnt sätt beräknade kostnad, dock att understöd icke skulle utgå, i den mån sagda kostnad understege ett belopp, motsvarande 30 öre per vägfyrk. Då emellertid även andra faktorer än underhållskostnaden i hög grad inverkat på vägskattetungan, och då. för övrigt understöd icke kunde komma andra än synnerligt betungade vägdistrikt till godo, har genom sagda understöd icke vunnits skatteutjämning i önskvärd omfattning. Sedan 1931 års riksdag be- slutat, att i avvaktan å de vägsakkunnigas blivande förslag i ämnet en annan metod för skatteutjämning provisoriskt skulle tillämpas, har ifrågavarande anslag icke återupptagits i riksstaten för budgetåret 1932/1933.
Nyssnämnda av riksdagen år 1931 fattade beslut innebar följande. .Vid sidan av det direkta underhållsbidraget av automobilskattemedel å 45 procent skulle av dylika medel till vägdistrikt med viss hög vägskatt utgå ett tillfäl- ligt extra bidrag till 1931 års kostnader för vägunderhåll och vinterväghåll- ning. Med utgångspunkt därifrån, att medeltalet av den år 1931 utgående Vägskatten beräknats för samtliga vägdistrikt uppgå till 18 öre per vägfyrk, uttalade sig riksdagen för att dylikt extra bidrag skulle tilldelas vägdistrikt med en vägskatt för år 1931 — alltså beslutad å vägstämma år 1930 —— av mer än 20 öre per fyrk att utgå efter stigande skala, exempelvis på följande sätt:
Vägskatt per vägfyrk till;; 331353?t % % 21—22 öre ........... 2 77 23—25 » ........... 5 80 26—30 1 ........... 7 82 31—40 . ..... - ..... 9 84 över 40 » ........... 10 85
Kostnaderna härför beräknades av riksdagen icke överstiga ett belopp av 1 275 000 kronor, vilket belopp reserverades för ändamålet. Jämlikt förslag i 1932 års statsverksproposition har riksdagen beslutat ett motsvarande till- läggsbidrag även för 1932 års underhållskostnad att utgå i enlighet med de av 1931 års riksdag angivna huvudgrunderna. Det härför erforderliga belop- pet har beräknats till högst 1800 000 kronor. Tilläggsbidrag enligt sist- nämnda grunder äro uppenbarligen bättre än förenämnda understöd åt synner- ligt betungade vägdistrikt ägnade att verka skatteutjämnande. De nu ut- gående tilläggsbidragen till underhållskostnaderna äro nämligen i motsats till de tidigare beroende av vederbörande distrikts totala vägbörda, ehuru de be- räknas å underhållskostnaderna.
Vid bedömande av behovet av vägskatteutjämning bör beaktas, att de väg- skatteskyldiga inom vissa kommuner i annan ordning än nyss sagts åtnjuta understöd av statsmedel i utjämningssyfte. Enligt förordningen den 16 decem- ber 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skatte- tyngda kommuner utgör en av förutsättningarna för att understöd skall kunna erhållas, att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt ävensom landsting och väghållningsdistrikt under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett ett visst högt skattetryck. Efter vissa regler beräknas understödet i förhållande till det samlade skattetrycket. Vid till- delningen av dylika understöd tages alltså hänsyn även till vägskattetrycket, vilket innebär, att de vägskatteskyldiga i egenskap av skattskyldiga inom kommunen komma i åtnjutande av understöd, som i viss mån är beroende av Vägskatten. Förekomsten av sist omförmälda utjämningsförfarande är givetvis ägnad att väcka tvekan beträffande lämpligheten av en fristående skatteutjämning med avseende å Vägskatten. Övervägande skäl synas emel- lertid tala för en dylik utjämning. Vägskatt kan i nu ifrågakomna avseende icke jämställas med t. ex. landstingsskatt. Med Vägskatten skall täckas en- dast den mindre delen av kostnaderna för vägväsendet, nämligen den som ej gäldas av vanliga statsmedel eller automobilskattemedel. Då de sakkunniga i det föregående behandlat spörsmålet om vägbördans fördelning mellan väg- distrikten, staten och motortrafiken, har den främsta synpunkten varit respek- tive parters nytta och intresse i övrigt av skilda slag av vägarbeten. Endast i fråga om bidragen till grundkostnaden för underhållet hava vägdistriktens olika ekonomiska ställning tillmätts viss betydelse. En fördelning av vägbördan enligt intresseprincipen blir emellertid, ehuru en sådan fördelning är prin- ciipiellt riktig, ytterst Svår att genomföra, så att resultatet blir fullt rätt— vist. Även om fördelningen, därest vägdistrikten betraktas såsom en enhet i förhållande till staten och motortrafiken, uppfyller rimliga krav på rättvisa, kan den likväl, vad angår enskilda distrikt, på grund av särskilda lokala förhållanden komma att verka mindre rättvist. Ofta nog torde så vara fal- let i fråga om de hårdast skattetyngda distrikten. Det förefaller då rimligt, att de parter, som jämte distrikten svara för väghållningskostnadema, giva ett sådant särskilt betungat distrikt visst understöd för att nedbringa den på distriktet fallande andelen av sagda kostnader. Det skulle även kunna ifråga- komma att låta understödet i stället lämnas av de övriga distrikten. Då emel- lertid motortrafiken är den part, som har det största intresset av väghållningens utförande och av denna anledning har att svara för större delen av kostnader- na därför, synes det ligga närmast till hands att av automobilskattemedel läm- nas de understöd, som erfordras för lättande av vissa distrikts alltför tyngande och måhända icke ens från ren intressesynpunkt fullt rättvist avvägda andelar i vägbördan. Av nu anförda skäl böra några avgörande betänkligheter icke möta att, vad angår vägväsendet, genomföra en skatteutjämning, alldeles oberoende av den allmänna kommunala. Med hänsyn till att den senare finan- sieras med vanliga statsmedel skulle, även om den vore till sin verkan mera
djupgående än för närvarande, övervägande skäl tala för en fristående, med automobilskattemedel finansierad utjämning av vägskattebelastningen.
Då det kan antagas, att ovan föreslagna ändrade grunder för bidrag till olika slag av väghållningskostnader icke skola medföra utjämning i nödig omfatt- ning, vilja de sakkunniga därför förorda, att för uppnående därav lämnas sär- skilt utjämningsbidrag till distrikt, där skattebelastningen är särskilt tyngan- de. Det verkliga uttaxeringsbehovet och ej den uttaxerade skatten bör emeller- tid vara avgörande faktor. Särskild undersökning av nämnda behov måste alltså äga rum, innan bidrag lämnas.
Vad härefter angår frågan, huru tung skattebelastningen skall vara för att bidrag må utgå, synes det uppenbart, att distrikt, vars skatt — d. v. s. den i verkligheten erforderliga — icke överstiger riksmedeltalet, ej bör kom- ma i åtnjutande av bidrag. Skulle medeltalet anses innebära alltför tung skattebörda, torde rättelse böra sökas genom höjning på en eller flera punkter av bidragen till kostnaderna för vägarbeten av skilda slag men icke genom ut- jämningsbidrag till flertalet distrikt. Ehuru vissa skäl tala för att låta. så- dant bidrag komma endast de allra mest skattetyngda distrikten till godo, synes dock frågan lämpligast böra lösas så, att alla distrikt, vilkas skatt över- stiger riksmedeltalet, skola erhålla bidrag att utgå efter stigande skala.
Till utrönande av huru stort belopp ungefärligen skulle åtgå för utjämning enligt nu föreslagna riktlinjer har gjorts en undersökning, byggd på den ut- taxering, som år 1929 skulle ägt rum, därest den av de sakkunniga försöksvis gjorda distriktsindelningen då varit gällande. Vid undersökningen har förut— satts, att utjämningsbidrag skulle lämnas med en tredjedel av vederbörande distrikts uttaxerade belopp, i den mån detta överstege 20 öre per vägfyrk, utgörande avrundat riksmedeltal, samt med ytterligare en tredjedel av det uttaxerade beloppet, i den mån detta överstege 30 öre per vägfyrk. Under så- lunda angivna förutsättningar skulle det sammanlagda bidragsbeloppet hava belöpt sig till ungefär 22 miljoner kronor. De sakkunniga anse emellertid, att skatteutjämningen icke gärna bör göras mera utan snarare mindre verk- sam än vad vid undersökningen förutsatts.
Beträffande frågan, huruvida utjämningsbidrag skall utgå till distrikten såsom sådana eller till de vägskatteskyldiga i form av restitution av erlagd skatt, vilja de sakkunniga förorda det förra alternativet. Det torde slutligen böra påpekas, att den föreslagna utjämningen av skattebelastningen har av- seende endast å landsbygdsdistrikten, De på städerna belöpande väghåll- ningskostnaderna, vilka ju uppgå till jämförelsevis ringa belopp och tvivels- utan i varje fall understiga vad som kan anses motsvara riksmedeltalet för landsbygdsdistrikten, skola nämligen enligt de sakkunnigas förslag täckas på sätt stadgas om kommunala utgifter i allmänhet och alltså icke genom någon särskild vägskatt, utgående efter delvis andra grunder än kommunalutskyl- der. Någon exakt jämförelse mellan stad och landsbygd i fråga om den av väghållningen föranledda skattebördan kan således icke göras.
Historik.
Grunderna för vägskattens utgörande.
Enligt 1734 års lag ålåg det allmänna väghållningsbesväret på landet ute- slutande den i mantal satta jorden. Inom häradssamfälligheterna, som ut- gjorde vägdistrikt, fördelades besväret efter mantal och utgjordes, åtminstone vad angår vägunderhållet, uteslutande genom arbete in natura efter vägdel- ning.
Denna princip för väghållningsbesvärets utgörande eller dess fördelning alle- nast på den mantalssatta jorden bibehölls orubbad ända till 1891 års vägre- form, ehuru kravet på en skälig lindring i besväret för jordbruket framfördes redan på 1700—talet och sedermera återkom under 1800—talet i en mängd vid riksdagarna framburna motioner. Meningarna om grunderna för en sådan re- form voro emellertid mycket delade. Besväret förmenades sålunda böra ut- göras, än av endast vissa slag av fast egendom, än av all dylik egendom, än av fastighet och industriell rörelse, än av alla beskattningsföremål efter de för kommunalutskylders utgörande stadgade grunder och än — i tydligt utta- lad motsättning däremot —— av sådana beskattningsföremål, som företrädes- vis kunde sägas begagna de allmänna vägarna. Jämväl framfördes förslag om hela väghållningskostnadens bestridande genom avgifter av de vägfa— rande.
Enligt vägkommitténs år 1880 avgivna förslag till lag angående väghåll- ningsbesvärets utgörande på landet skulle detta besvär utsträckas till i regel all fastighet samt till inkomst med vissa undantag. Den mantalssatta jorden skulle beskattas högst och inkomsten lägst, allt i förhållande till bevillningen såsom skatteunderlag. Den mantalssatta jorden skulle bibehållas vid skyldig- heten att utgöra vägunderhållet in natura, under det att vägväsendets övriga utgifter skulle bestridas ur vägkassor, bildade genom vägskatt i främsta rum- met av de nytillkomna beskattningsföremålen. Vägdelningen skulle ske efter en av hemmanens taxeringsvärden beroende delningsgrund.
Enligt 1891 års väglag i dess ursprungliga lydelse bestämdes repartitions- grunderna sålunda, att jordbruksfastighet, med undantag av staten eller me- nighet tillhöriga allmänningsskogar, skulle påföras en vägfyrk — den nya repartitionsenheten —— för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, att dessa sko- gar, frälseränta, till bevillning taxerad annan fastighet med taxeringsvärde av minst 800 kronor ävensom staten tillhörig dylik fastighet, såvitt inkomst därav droges och taxeringsvärdet uppginge till minst nyssnämnda belopp, skulle påföras en vägfyrk för varje 400 kronor av taxeringsvärdet, samt att inkomst skulle påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara andelen därav. Vägskatt erlades icke för taxerade inkomster under 1 000 kronor och ej heller för inkomst av kanal, järnväg och annan far- väg, inkomst av skeppsrederi och sjöfart, inkomst genom avlöning, arvode och traktamente eller annan med allmän eller enskild tjänstebefattning förenad förmån, pension, årligt understöd, gratifikation, livränta och undantagsförmån samt inkomst, som förvärvades genom arrende av staten tillhörig jordbruks- fastighet. Bestämmelsen om en vägfyrk för varje 30 kronor av den beskatt-
ningsbara inkomsten tillkom genom sammanjämkning, sedan första kammaren beslutat en vägfyrk för varje 40 kronor och andra kammaren en vägfyrk för varje 20 kronor av den beskattningsbara inkomsten.
Den lindring för jordbruket i väghållningsbesväret, som 1891 års väglag innebar, ansågs emellertid icke tillräcklig, och revision av lagen påyrkades snart. År 1905 utfärdades lag om ändring i vissa delar av väglagen, inne- bärande, bland annat, höjning av repartitionstalen för vissa beskattningsföre- mål, i det att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle på- föras en vägfyrk för varje 150 kronor av taxeringsvärdet och att frälseränta samt annan fastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxe— ringsvärdet. I fråga om inkomst utökades skatteplikten sålunda, att vägskatt skulle utgå för inkomst, som uppgick till minst 1 000 kronor och varför be- villning till staten utgjordes, dock med undantag för inkomst, som förvärva- des genom arrende av staten tillhörig jordbruksfastighet.
Vägkommissionen föreslog i fråga om grunderna för vägskattens utgörande icke några ändringar i de gällande bestämmelserna. Kommissionen åberopade härvidlag, att den kommunala beskattningens reformering vore förestående samt att en definitiv omreglering av vägbeskattningen, vilken vore i högsta grad beroende av kommunalbeskattningen, icke kunde tänkas genomförd fri- stående för sig.
I samband med 1920 års förslag till kommunalskattelag — vilket bland an— nat upptog beskattningsformerna fastighetsskatt, näringsskatt och kommunal inkomstskatt -— framlade Kungl. Maj :t i särskild proposition (nr 358) förslag till lag om ändring av väglagen i vissa delar. Då bevillningstaxeringen, vilken låg till grund för Vägskatten, skulle upphöra efter antagande av den föreslag- na kommunalskattelagen, önskade man anknyta Vägskatten till den nya taxe- ringen till kommunalskatt, men, enär frågan om en fullständig revision av väglagstiftningen stod på dagordningen, ville man icke ingå på frågan om en omläggning av vägbeskattningen. Förslaget nöjde sig därför med att i väg- lagen infoga sådana i det föreslagna kommunalskattesystemet ingående be- skattningsföremål, som närmast motsvarade de gamla, med iakttagande av att förut gällande repartitionsgrunder i huvudsak bibehölles oförändrade. I an- slutning härtill skulle vägskatt icke utgå för näringsskattevärde och ej heller för inkomst av fast egendom. Inkomst skulle således påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av det till kommunal inkomstskatt beskattningsbara beloppet, minskat i förekommande fall med dels uppskattad inkomst av fast egendom, dels hyresvärdet motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren användes i näring eller eljest i rörelse eller yrke, dels ock värdet i oförädlat skick av beståndsdelar från egen fastighet, vilka förädlades eller för- brukades i näring eller eljest i rörelse eller yrke. Detta förslag innebar så- ledes, att för vägbeskattningen särskild taxering av inkomst måste äga rum i vissa fall.
Då 1920 års riksdag avslog förslaget till kommunalskattelag och antog det sedermera till år 1929 gällande kommunalskatteprovisoriet, gjordes icke några ändringar i själva väglagens beskattningsbestämmelser. De är 1920 vidtagna
ändringarna beträffande bevillningstaxeringen — särskilt införandet av rätten till allmänna avdrag samt orts- och familjeavdrag — fingo emellertid en be- tydande inverkan a det relativa trycket av vägskattebördan.
Enligt 1920 års vägsakkunnigas år 1921 framlagda förslag skulle väg- skatten utgå efter vägfyrk sålunda, att jordbruksfastighet skulle påföras en vägfyrk för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, frälseränta samt till bevill- ning taxerad annan fastighet en vägfyrk för varje 300 kronor av taxeringsvär- det och inkomst, som uppginge till minst 1 000 kronor, en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning beskattningsbara andelen därav.
I det förslag till väglag, som framlades i proposition till 1922 års riksdag, voro repartitionsgrunderna, till skillnad från vad som var fallet enligt väg- sakkunnigas förslag, avfattade i överensstämmelse med gällande väglag, dock att staten eller menighet tillhöriga allmänningsskogar skulle åsättas vägfyrk lika med andra jordbruksfastigheter. Propositionen blev emellertid, som i an- nat sammanhang nämnts, avslagen.
Vid 1927 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till kommunalskatte- lag och i samband därmed i särskild proposition (nr 197) förslag till lag om ändring av väglagen. "Enligt detta voro repartitionsgrunderna bestämda så- lunda, att en vägfyrk skulle påföras jord-bruksfastighet för varje 200 kronor av taxeringsvärdet, annan fastighet för varje 300 kronor av taxeringsvärdet, såvitt detta uppginge till minst 800 kronor, och inkomst för varje 30 kronor av den beskattningsbara andelen därav. Den gällande skattefriheten för in- komst understigande 1 000 kronor skulle enligt förslaget bortfalla, vilket mo- tiverades därmed, att de skattefria orts- och familjeavdragen medförde den verkan, som med 1 OOO-kronorsgränsen torde hava åsyftats. I fråga om all— månningsskogar innebar förslaget, att repartitionen för dessa, i motsats till vad då gällde, skulle vara densamma som för jordbruksfastighet i allmänhet.
Kommunalskatteförslaget blev icke av riksdagen antaget, medan däremot vägskattefrågan löstes i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, dock med den ändring att skattefriheten för inkomst understigande 1 000 kronor bibehölls. De av Kungl. Maj:t föreslagna repartitionstalen, 200, 300 och 30, nedräknades till hälften, d. v. s. till respektive 100, 150 och 15.
Beträffande den i propositionen nr 197 föreslagna ändringen av repartitions- talen för jordbruksfastighet och annan fastighet framhöll departementschefen, att förslaget i första hand åsyftade ett återställande av den relativa fördel- ningen av vägskattebördan före 1920 års kommunalskatteprovisorium. Detta hade nämligen, främst på grund av de då införda bestämmelserna om skatte- fria avdrag, medfört en så betydande omläggning av nämnda börda, att fastig- hetsägarna, från att förut hava burit omkring 50 procent därav, fått denna sin andel ökad till över 60 procent. I detta sammanhang framhölls vidare, att, sedan vägarna i de flesta distrikt övertagits till underhåll medelst vägkassan och för jordägarna därmed inträtt skyldighet att i stället för utgörande av vägunderhåll in natura erlägga kontanta bidrag till vägkassan, vägbördan otvivelaktigt kommit att för jordägarna kännas avsevärt tyngre än vad tidi- gare varit fallet. En snar jämkning av skattebördans fördelning mellan fastig-
het och inkomst vore alltså av behovet påkallad. Beträffande förhållandet mellan jordbruksfastighets och annan fastighets repartitionstal yttrade departe- mentschefen, att den stora skillnaden såsom dåmera uppenbart mindre befogad borde i någon mån minskas.
Första särskilda utskottet förklarade i sitt i anledning av propositionen av- givna utlåtande, att utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen, att en snar jämkning av jordbruksfastigheternas vägskattebelastning vore av behovet påkallad och att ett uppskov i detta avseende måste anses inne- bära en orättvisa mot en stor grupp skattskyldiga. Beträffande frågan, huru stor denna jämkning borde göras, syntes det otvivelaktigt, att den i proposi- tionen föreslagna förskjutningen till fördel för fastighet utgjorde ett mini- mum. Ehuru utskottet således ansåge, att det kunde ifrågasättas att gå än längre, hade utskottet dock stannat för att förorda de i propositionen före- slagna repartitionstalen. Utskottet hade härvid beaktat vad i propositionen anförts därom, att det finge anses vara mindre välbetänkt att för det dåva- rande gå längre med hänsyn till de risker, som alltid vore förbundna med plötsliga genomgripande förändringar i skattebördans fördelning. Den oviss- het, som rådde beträffande frågan om motortrafikens utveckling och ekono- miska inverkan på vägskattebördan, hade ock medverkat till utskottets beslut att icke förorda någon lättnad för jordbruksfastighet utöver vad propositio- nen föresloge. Vidare borde framhållas, att antalet vägdistrikt, där ännu icke distriktets samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, utgjor- de c:a 30 procent av hela antalet vägdistrikt, samt att den lättnad, som med- gåves jordbruksfastighet, komme att i de distrikt, där naturaunderhåll ännu förefunnes, för jordbruksfastigheterna realitet innebära en större lättnad än vad de ändrade repartitionstalen utmärkte. Utskottet hölle före att, sedan na- turaunderhållet allt mer kommit ur bruk samt erfarenhet vunnits i fråga om huru den i propositionen föreslagna fördelningen av vägskattebördan verkade, kravet på vägskattebördans rättvisa fördelning möjligen kunde komma att på- kalla ytterligare nedsättning av den fastighetsägarna påvilande andelen däri. Utskottet förväntade, att under sådana förhållanden frågan åter upptages till prövning.
Nytt förslag i kommunalskattefrågan, i huvudsak överensstämmande med 1927 års förslag, framlades för 1928 års riksdag och vann i det väsentliga riksdagens bifall, varefter samma år den nu gällande kommunalskattelagen utfärdades. I samband därmed upphävdes bevillningsförordningen, som förut var grundläggande för den kommunala beskattningen. Sedan gammalt har nämligen den kommunala beskattningen vilat på taxeringen till allmän be- villning till staten.
Enär även vägbeskattningen byggde på bevillningstaxeringen, föranledde bevillningsförordningens upphävande en samtidig ändring av väglagen , var- igenom denna lags bestämmelser angående beskattningsföremålen anknötos till kommunalskattelagen i stället för bevillningsförordningen. Någon ändring beträffande repartitionstalen för de olika beskattningsföremålen företogs där- emot icke.
De sakkunniga.
Några genomgripande principiella nyheter i själva skattesystemet med- förde 1928 års kommunalskattelagstiftning icke. Den allmänna kommunal- skatten, som är dels fastighetsskatt och dels kommunal inkomstskatt, är utformad enligt den s. k. garantiskatteprincipen, innebärande att det belopp, som beskattas genom fastighetsskatt, får vid taxeringen till kommunal in- komstskatt avdragas från inkomsten. Repartitionstalen i fråga om den kom- munala fastighetsskatten (i anslutning till fastighetsbevillningen) voro, om man sätter repartitionstalet för inkomst till 1, för jordbruksfastighet 006 och för annan fastighet 005, d. v. s. beträffande jordbruksfastighet skattade man såsom om man haft en inkomst av 6 procent och beträffande annan fastighet såsom om man haft en inkomst av 5 procent på taxeringsvärdet. Genom lag- stiftningen 1928 ändrades dessa repartitionstal så, att de kommo att utgöra för jordbruksfastighets jordbruksvärde 0'06, tomt— och industrivärde 005 och skogsvärde 004 samt för annan fastighet 0'05.
Genom lagändring år 1932 har repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde sänkts till 005.
En beräkning av den totala vägbörda, som åvilar vägdistrikten, förutsät- ter, att det uttaxerade vägskattebeloppet, å ena sidan, minskas med vad som därifrån avgår i form av avkortningar och avskrivningar, samt, å andra si- dan, ökas med det belopp, vartill kvarstående naturaunderhåll skäligen kan uppskattas. En dylik beräkning har (enligt uppgift i proposition nr 174 till 1932 års riksdag) för kalenderåren 1927—1931 givit följande resultat:
Utt ax era d Kostnad Avkort-
Väekatt 323233" få??? WW
milj. kr. milj. kr. milj. kr. milj. kr. År 1927 ......... 29.2 6.1 0.7 34.6 » 1928 ......... 32.2 4.1 1.1 35.2 » 1929 ......... 33.9 1.3 1.2 34.0 ' > 1930 ......... 32.5 0.31 1.11 31.7 » 1931 ......... 31.9 — 1.01 30.9
Den vägskatt efter avdrag av avkortningar m. m., som uttaxeras år 1932 och som sålunda skall täcka 1933 års utgifter, torde kunna uppskattas till _31 miljoner kronor.
Sammanställningen utvisar, att från och med år 1929 den vägdistrikten åvilande vägbördan varit stadd i minskning. Anledningen härtill är huvud- sakligen den successiva höjningen av de utav automobilskattemedel till väg- distrikten utgående bidragen. Såsom förut framhållits torde, därest vägdi- strikten komma i åtnjutande av bidrag av automobilskattemedel och vanliga statsmedel enligt de av de sakkunniga förordade grunderna, den vägdistrik- ten åvilande vägbördan sannolikt komma att ytterligare minskas. Vägbe- skattningen lärer dock säkerligen alltjämt komma att medföra en högst av- sevärd belastning av de skattskyldiga, varför det framstår som en angelägen—
1 Uppskattade belopp.
het av högsta vikt, att bördan fördelas på de olika beskattningsföremålen efter rättvisa grunder.
Enligt den nuvarande fördelningen av vägskattebördan äro fastigheterna och särskilt jordbruksfastigheterna synnerligen hårt beskattade vid jämförelse med den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Väglagens repartitionsbestämmelser innebära, att den inkomst från jordbruksfastighet, som enligt kommunalskattelagen anses beskattad genom fastighetsskatt, i fråga om vägskatt beskattas tre gånger hårdare än annan inkomst. Här- vid har bortsetts från jordbruksfastighets skogsvärde. Beträffande annan fastighet visar sig skattebelastningen vid en motsvarande jämförelse vara två gånger hårdare än i fråga om vanlig inkomst.
De nu gällande repartitionsgrunderna kunna enligt de sakkunnigas upp— fattning icke anses svara mot rättvisans och billighetens krav. I betraktande av vägarnas stora betydelse för alla grupper av skattebetalare, såväl fastig- hetsägare som andra, framstår fördelningen av vägbördan som en uppenbar orättvisa mot de förra. Vägtrafiken utgöres numera till allra största delen av automobiltrafik, och torde denna trafik icke tillgodose f-astighetsägarnas intressen i stort högre grad än övriga medborgares. Vägarna användas allt mer i genomgångstrafik, ofta av yrkesmässig art. Genom dessa förändringar i trafikförhållandena har fastighetsägareintresset med avseende å vägarna mer och mer trängts i bakgrunden. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för vägskattefrågans tidigare behandling, sammanhänger jord- bmksfastigheternas hårda belastning icke blott därmed, att vägarna ansetts äga synnerlig betydelse för dessa fastigheter, utan även och i icke obetydlig grad med den omständigheten, att jordbrukarna fått utgöra sin andel av väg- hållningsbesväret huvudsakligen in natura. Då även i sistnämnda hänseende numera inträtt helt ändrade förhållanden, föreligger häri ett ytterligare skäl för jämkning av repartitionstalen.
Vad angår själva skattesystemet har bland de sakkunniga erinrats därom, att de skäl, som i fråga om beskattningen till primärkommunerna talade för uttagande av en särskild objektskatt, icke förelåge beträffande Vägskatten och att denna förty rätteligen borde utgå i form av en ren inkomstskatt. Då detta emellertid skulle nödvändiggöra ett särskilt taxeringsförfarande för be- stämmande av vägskatteunderlaget, något som icke synes böra ifrågakomma, hava de sakkunniga enats om att föreslå vägbeskattning enligt hittills tilläm- pat system. Enär beskattningsföremålen, dock med vissa mindre betydelse- fulla undantag, äro desamma enligt kommunalskattelagen och enligt vägla- gen, synes i debiteringsavseende en förenkling kunna åstadkommas, därest vägskattens debitering baseras på de skattekronor, som enligt kommunal- skattelagen påföras vederbörande skattskyldiga, och detta även i händelse å fastigheterna lägges en större andel i vägskattebördan än i den kommunala skattebördan. Under sistnämnda förutsättning erfordras allenast en bestäm— melse, att fastighetsskattekronorna skola för att tjäna som underlag för väg- skatt multipliceras med visst tal.
När de sakkunniga behandlat frågan om grunderna för vägskattens utgö-
rande, hava de sakkunniga. funnit sig böra taga i noggrant övervägande det från jordbrukarhåll med alltjämt växande styrka framförda kravet på väg- bördans fördelning så, att full likställighet vinnes mellan jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst, varmed torde åsyftas vägskattens utgörande ef- ter de grunder, som gälla i fråga om den allmänna kommunalskatten. Bland de sakkunniga har å ena sidan den meningen gjorts gällande, att en dylik för- delning av vägskattebördan vore i princip befogad, medan å andra sidan an- setts, att fastigheterna allt fort ägde ett visst särintresse med avseende å vägarna, som motiverade en något drygare vägskattebelastning å dessa än å andra skatteobjekt. Då vägskattens utgörande enligt de allmänna kommu- nalskattegrunderna skulle medföra en plötslig, synnerligen genomgripande för- ändring i bestående skatteförhållanden, något som anses böra undvikas, hava de sakkunniga emellertid enhälligt stannat vid att föreslå en till sina verk- ningar mindre långt gående ändring av vägskattegrunderna.
De sakkunnigas förslag i nu ifrågavarande avseende innebär, att vägskatt skall utgöras i förhållande till antalet påförda särskilda vägskattekronor och vägskatteören. Dylika skattekronor och skatteören skola påföras på grund- val av antalet kommunala skattekronor respektive skatteören sålunda, att för varje skattekrona och skatteöre, som påförts någon såsom underlag för kom— munal fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respek- tive ett och ett halvt vägskatteöre samt att för varje skattekrona och skatte- öre, som påförts någon såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre. De i fråga om väg— skatten föreslagna repartitionsgrunderna innebära alltså, att fastigheterna få bära en icke oväsentligt större andel i vägskattebördan än i den kommunala skattebördan. Vid jämförelse däremot med den nuvarande vägbeskattningen komma fastigheterna i åtnjutande av en högst betydande skattelindring. An- gående de föreslagna bestämmelsernas verkningar i nu berörda avseende hän- visas till bifogade tabeller.
Åsikten att de minsta inkomsttagarna böra befrias från vägskatt, vilken mening tagit sig uttryck i nu gällande skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor, delas av de sakkunniga. Emellertid synes i ifrågava- rande hänseende den personliga skatteförmågan böra tillmätas större bety- delse än för närvarande är fallet, och torde i betraktande härav skattskyldig- hetsgränsen böra bestämmas med hänsyn icke till den taxerade utan till den beskattningsbara inkomsten, varigenom dessutom vinnes en förenkling i debi- teringsavseende. Enligt det stadgande i förslaget, som motsvarar nu gällande bestämmelse om skattefrihet för taxerade inkomster under 1 000 kronor, skola inkomstvägskattekronor icke påföras den, som för kommunal inkomstskatt på- förts mindre än tre skattekronor. I fråga om vägskatteunderlagets totala storlek torde, av bifogade tabeller 3 a och 3b att döma, en bestämmelse av detta innehåll komma att få ungefär samma verkan som föreskriften om skattefrihet för inkomster under 1 000 kronor.
Stadgandet om skattefrihet för annan fastighet än jordbruksfastighet, där- est taxeringsvärdet understiger 800 kronor, torde såsom numera tämligen be-
tydelselöst icke böra bibehållas. I detta sammanhang må anmärkas, att de sakkunniga tagit i övervägande framkommen tanke att ersätta det nyssbe- rörda föreslagna stadgandet om skattefrihet för inkomsttagare, som påförts mindre än tre inkomstskattekronor, med en bestämmelse om skattefrihet för den, vilken såsom underlag för kommunal fastighets- eller inkomstskatt på- förts sammanlagt mindre än tre skattekronor. Då emellertid en dylik be- stämmelse skulle ej så oväsentligt försvåra debiteringsarbetet, hava de sak- kunniga ansett sig icke böra framlägga förslag i denna riktning.
2. Speciell motivering.
AVDELNING I. Allmänna bestämmelser.
1 5.
De sakkunniga hava i den allmänna motiveringen redogjort för sin mening angående de grundsatser, vilka böra tillämpas vid landsbygdens indelning i vägdistrikt. Där har även omnämnts, att de sakkunniga försöksvis verkställt dylik indelning, men att de sakkunniga icke funnit anledning att härutinnan framlägga formligt förslag. Indelningen bör nämligen icke fastslås i lag och lämpligen icke heller eljest fastställas i och med den nya väg—lagstiftningens antagande. Distriktsindelningen kräver ett särskilt förfarande, som de sak- kunniga tänkt sig skola taga omkring ett år i anspråk. Enligt 86 % har före- slagits, att vägdistriktsindelningen skall ske före den 1 april 1934. Förut- sättningen härför är, att, som de sakkunniga beräknat, den nya lagen blir antagen av 1933 års riksdag och omedelbart därefter promulgerad. Vid in- delningen böra en del lokala synpunkter få göra sig gällande, vilka bäst torde komma till sin rätt genom utredningar av vederbörande länsstyrelser, och böra dessa utredningar jämte därpå grundade förslag av länsstyrelserna tjäna så- som underlag för Kungl. Maj:ts beslut. Det synes däremot icke lämpligt att lägga i länsstyrelsernas hand att för de olika länen bestämma distriktsindel— ningen. Denna måste, för att nödig enhetlighet skall vinnas, företagas av en central myndighet med största möjliga auktoritet. Att låta bestämmanderät- ten i ifrågavarande angelägenhet tillkomma Kungl. Maj :t överensstämmer ock- så därmed, att i övrigt beslutanderätten i frågor rörande rikets kommunala indelning innefattas i Kungl. Maj:ts administrativa befogenhet, vilket fram— går av lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.
Bestämmelsen, att vid distriktsindelningen kommun icke må klyvas och att vägdistrikt ej får omfatta kommuner inom skilda lån, står i samband huvud- sakligen med vad som stadgas dels om val av vägfullmäktige samt debitering och uppbörd av vägskatt och dels om länsstyrelsens mångahanda och bety- delsefulla" uppgifter med avseende å väghållningen och den vägkommunala organisationen.
Angående städerna såsom egna vägdistrikt hänvisas till den allmänna mo- tiveringen.
25.
Bestämmelsen i denna paragraf har betydelse endast för fastställande av, vilka enligt 69 och 72 %% äga klagorätt över vägfullmäktiges respektive väg- styrelsens beslut.
3 och 4 åå.
Dessa paragrafer hava sin motsvarighet i gällande kommunallagar för land och stad, vilka lagar, enligt vad av den inledande översikten framgår, i stor utsträckning tagits till förebilder vid nu ifrågavarande lags avfattning.
åå.
Närmare redogörelse för denna paragrafs grundläggande stadganden om vägdistrikts beslutande och verkställande organ har lämnats i den allmänna motiveringen. Vidare hänvisas till vad nedan anföres i fråga om innehållet i34 %. Gå.
I denna paragraf har allenast anmärkts, att de uppgifter, som enligt lagför— slaget tillkomma länsstyrelse, skola, vad angår Stockholm, utövas av över- ståthållaräm-betet.
75.
Då det lärer bliva erforderligt, att beträffande den nya lagens tillämpning meddela åtskilliga föreskrifter i administrativ väg, har en generell bestäm- melse härom intagits i förevarande paragraf.
AVDELNING II. Om vägdistrikt på landet.
Om vägfullmäktige.
8 %.
Det framgår av första styckets innehåll, att för vägfullmäktige skola fin- nas suppleanter. Sådana förekomma icke för fullmäktige i primärkommuner- na, men väl för landstingsmän. Ehuru i allmänhet primärkommunernas or- ganisation ansetts mest lämplig såsom mönster för vägdistriktsorganisationen, har det dock synts riktigast att i nu förevarande avseende följa vad som gäller för landstingen. Medan primärkommunerna i regel omfatta lokalt tämligen begränsade enheter med stor intressegemenskap i skilda hänseenden, äro redan de nuvarande vägdistrikten oftast och torde de nya större distrikten nästan alltid bliva sammansatta av ett flertal kommuner och komma ofta nog att sakna nämnda intima intressegemenskap. V ägfullmäktige torde sålunda, i
likhet med landstingsmännen, bliva representanter för de särskilda valkretsar- na, vilka bestå av en eller ett fåtal kommuner, i högre grad än för vägdistriktet i dess helhet. Det har därför synts angeläget, att representanterna under hela. mandattiden och för varje sammanträde bliva så vitt möjligt fulltaliga, så att de skilda delarna av distriktet ständigt hava den representation i fullmäk— tige, som på grund av deras storlek tillkommer dem. I betraktande härav hava de sakkunniga funnit, att suppleanter för vägfullmäktige böra finnas.
I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga angivit skälen för sitt för- slag, att rösträtten vid vägfullmäktigeval anknytes till skattskyldigheten och i att rösträtten graderas. Vid övervägande av de olika synpunkter, som i sist- , nämnda hänseende göra sig gällande, hava de sakkunniga stannat vid en tio-
gradig röstskala med en röst för varje påbörjat tal av fem vägskattekronor. , Verkningarna av en dylik röstskala framgå av bifogade tabeller (ia och 6b. ? Såsom en nära till hands liggande konsekvens av att skattskyldighet upp- ; ställts såsom allmänt rösträttsvillkor, hava bestämmelserna i förevarande pa- _ ragraf vidare givits sådant innehåll, att rösträtten icke, såsom enligt kommu- i nallagarna i övrigt är fallet, skall vara inskränkt till fysiska personer. Bolag ! och andra juridiska personer hava sålunda ansetts böra erhålla rösträtt vid val av vägfullmäktige ; likaså omyndiga samt utom distriktet mantals- skrivna m. fl., såvitt de äro skyldiga erlägga vägskatt till distriktet. Däremot överensstämmer den i förslaget stadgade rösträttsinskränkningen i följd av underlåten skattebetalning med motsvarande bestämmeISe i kommunallagama.
9 %.
De sakkunniga hava funnit lämpligt, bland annat även därför att vägfull- mäktigeval skall försiggå å kommunalstämma, att vid sådant val röstning må äga rum genom befullmäktigat ombud i samma utsträckning och i den ordning, som i allmänhet gäller i fråga om överlåtande av rösträtt å kommunalstämma.
10 %.
| | ! | Bestämmelserna om upprättande av röstlängd för vägfullmäktigeval, om | framställande av anmärkningar mot röstlängden samt om röstlängdens justering " m. m. överensstämma nära med motsvarande stadganden i nuvarande väglags | 59 % om vägfyrktalslängd, vilken längd tjänstgör som röstlängd vid vägstäm-
ma. Tidsbestämmelserna äro dock ändrade med hänsyn till vad i förslaget stadgats om tiden för vägfullmäktigeval. Det har icke ansetts lämpligt att, såsom för närvarande kan ske med avseende å vägfyrktalslängd, röst- , längd må kunna upprättas av kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtro- endemän.
11 %.
I fråga om valbarhet, obehörighet och rätt till avsägelse hava i fråga om väg- fullmäktige föreslagits i det närmaste enahanda bestämmelser, som i kommu- nallagarna äro stadgade beträffande fullmäktige i primärkommunerna.
144 12—14 %%. Vid avfattningen av förevarande stadganden har det synts de sakkunniga angeläget dels att, såvitt det är möjligt, bibehålla den nuvarande vägorganisa— tionens anknytning till primärkommunerna såsom enheter inonr vägdistriktet, dels att olika intressen och meningsriktningar inom de särskilda kommunerna vid fullmäktigevalet må kunna göra sig gällande och dels att antalet vägfull- mäktige inom de särskilda vägdistrikten må bliva varken för stort, med därav följande olägenheter i kostnadshänseende och i fråga om» arbetsduglighet, eller för litet, med påföljd att fullmäktige få karaktär mera av en förstärkt väg— styrelse än av en beslutande församling. De blivande fullmäktige torde, liksom de nuvarande kommunombuden å vägstämmorna, i första rummet komma att betrakta sig som representanter för de kommuner, av vilka de valts. Häri- genom kunna de skilda ortsintres-sena' inom vägdistriktet göra sig gällande inom distriktsförsamlingen. Att gå så långt som att göra varje kommun till egen valkrets har dock icke varit möjligt, då många kommuner äro så små, att an- talet vägfullmäktige i så fall skulle bliva alltför stort. Därigenom att varje valkrets kommer att få minst två representanter bland fullmäktige och genom bestämmelserna om tillämpande av proportionellt valsätt, vilket skall vara obligatoriskt, då valkrets består av mer än en kommun, men eljest kan påkallas i samma ordning, som gäller "för vissa val inom kommunal- och stads- fullmäktige, är det sörjt för, att olika intresse- och meningsriktningar inom de särskilda valkretsarna kunna komma till sin rätt vid fullmäktigevalet. Be- stämmelsen i 13 %, på grundval av vilken fullmäktiges antal ”fastställes, har till- kommit efter en undersökning, omfattande vissa län, som ansetts represen— tativa för olika delar av landet. Med ledning av den vägdistriktsindelning, som de sakkunniga försöksvis verkställt, har en beräkning gjorts angående det antal fullmäktige, som enligt 13 %, sådan den avfattats i föreliggande för- slag, skulle komma att väljas i de olika vägdistrikten i de län undersökningen avsett. Det har då visat sig, att i Malmöhus läns i undersökningen upptagna sju vägdistrikt antalet fullmäktige skulle komma att växla mellan lägst 34 och högst 61, att i Gotlands län med föreslagna två vägdistrikt fullmäktige skulle bliva 31 i det ena och 32 i det andra distriktet, att i Södermanlands län med förslagsvis sex vägdistrikt fullmäktiges antal i distrikten skulle bliva minst 24 och högst 33, att i Värmlands läns föreslagna nio vägdistrikt mot- svarande tal bleve 23 och 50, att i Västerbottens län, där vägdistriktens antal enligt försöksindelningen skulle bliva elva, fullmäktige skulle komma att väl— jas till ett antal av 10 i tre distrikt, varemot i övriga distrikt fullmäktige— antalet skulle växla mellan 11 Och 46, samt att i Norrbottens län med för— slagsvis tretton vägdistrikt i ej mindre än sex av distrikten fullmäktigeantalet skulle bliva 10, medan i de övriga distrikten antalet fullmäktige skulle variera mellan lägst 13 och högst 28.
15 och 16 %%.
Dessa paragrafer innehålla bestämmelser om sättet för fullmäktigevalets för- rättande. Härvid är särskilt att märka skillnaden, om valkrets består av endast
en kommun eller om den omfattar flera sådana. I förra fallet är valförrättning- en mera enkel. Valet behöver ej vara proportionellt, men skall vara det, därest det begäres av en viss minoritet, bestämd enligt samma regel, som gäller för vissa val inom de kommunala beslutande församlingarna, endast med den skill- naden att vid vägfullmäktigeval på grund av den graderade röstskalan röst-' talet skall räknas och ej antalet röstande. Är valet proportionellt, bestämmes genom själva valet den ordning, i vilken suppleanterna skola inträda. För val, som icke sker proportionellt, har särskild föreskrift meddelats därom, att den I ordning särskilt skall bestämmas, i vilken suppleanterna skola inkallas till & tjänstgöring.
I valkrets, som omfattar mer än en kommun, erfordras större omgång vid valet. I detta fall skall det alltid vara proportionellt. Denna föreskrift har tillkommit av praktiska skäl. Det är nämligen uppenbart, att regeln om fram- tvingande av proportionellt val genom yrkande och omröstning inom valförsam-
* lingen icke gärna kan tillämpas vid ett val, som försiggår på skilda orter och i utan gemensam ledning. Närmare bestämmelser om valförrättningens slutfö- l ran-de i valkrets, varom nu närmast är fråga, äro givna i 16 %. Dessa bestäm- i melser överensstämma i stort sett med vad som gäller för andra fullmäktigeval, ! |
men stadga i vissa hänseenden ett enklare förfarande.
17 %.
Den i första stycket stadgade mandattiden för vägfullmäktige av fyra år överensstämmer med vad som är bestämt för alla andra kommunala fullmäk— tigeinstitutioner. Andra och tredje styckena innehålla regler för suppleanters inkallande och äro till sitt innehåll, med de jämkningar som betingas av de särskilda förhål— | landen, varom här är fråga, överensstämmande med motsvarande stadganden i i lagen om landsting, den enda kommunala fullmäktigeinstitution i övrigt, där : suppleanter finnas; dock har det icke, med hänsyn till sannolikheten av att ! vägfullmäktigesammanträdena i regel ej komma att få längre varaktighet än en dag för varje gång, ansetts nödigt att här upptaga någon motsvarighet till tredje stycketi 21 % lagen om landsting, som avser inkallande av suppleant vid uppkommande förfall under pågående landstingssession.
l l
18 %.
Denna paragraf motsvaras av liknande stadganden i gällande kommunal- lagar.
19 å. . Beträffande förevarande bestämmelse må endast anmärkas, att praktiska
skäl tala för att giva vägfullmäktige möjlighet att hålla sina sammanträden i en för ledamöternas inställelse eller eljest lämpligt belägen ort, exempelvis en stad, även om den ej ligger inom vägdistriktet.
20 %.
För de nuvarande vägstämmorna är endast ett ordinarie sammanträde årligen föreskrivet. Med den omfattning, som de angelägenheter, vilka beröra vägvä- sendet och ankomma på vägdistriktets beslutande organ, numera tagit, torde emellertid mer än ett dylikt sammanträde årligen erfordras. Än mera synes detta bliva förhållandet vid införandet av fullmäktigeinstitutionen på föreva- rande område. Å andra sidan har det icke synts nödigt föreskriva tre ordinarie sammanträden om året, såsom för kommunalstämma och kommunalfullmäktige är stadgat, utan hava de sakkunniga stannat. vid en bestämmelse om två or- dinarie vägfullmäktigesammanträden årligen. Liksom i kommunallagarna äro i förevarande lag upptagna vissa ärenden, som skola förekomma å de ordinarie sammanträdena. Det faller av sig självt, att hinder ej möter för upptagande och avgörande av även andra frågor på dessa stämmor.
Bestämmelsen i andra stycket om extra stämmor står i full överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna.
21 %.
Bestämmelserna om kallelse till vägfullmäktigesammanträde överensstämma närmast med vad i motsvarande hänseende är stadgat angående stadsfullmäk- tige. Föreskrifterna om kallelse till kommunalfullmäktigesammanträde, vilken kallelse sker i första rummet genom kyrkokungörelse, hava här ansetts mindre lämpliga.
Föreskriften, att länsstyrelsen och vägstyrelsens ledamöter skola underrättas om sammanträde, står i samband med stadgandena i 23 % andra stycket.
22 %.
Innehållet i denna paragraf har sin fulla motsvarighet i gällande kommunal- lagar för land och stad, dock att bötesbeloppet för förfallolös utevaro, 5 respektive '10 kronor —— i kommunallagarna 2 respektive 4 kronor -—— mera än i dessa lagar satts i överensstämmelse med nutida penningvärde.
23 %.
Bestämmelsen, att landshövdingen eller representant för honom äger del- taga i vägfullmäktiges överläggningar, ehuru ej i deras beslut, hör till de före- , skrifter, vilka tillkommit i ändamål att befästa det inflytande, som de sakkun- ; niga med sitt förslag velat förläna åt statens myndigheter. Härutinnan hän- l visas till den allmänna motiveringen. *
De'n liknande rätt till deltagande i fullmäktiges sammanträden, som enligt denna paragraf skall tillkomma. vägstyrelsens ledamöter, har sin motsvarighet i kommunallagarna, ehuru det ansetts lämpligt här utsträcka rätten att gälla alla ledamöter i vägstyrelsen, medan samma rätt i kommunallagarna är till— försäkrad endast ordföranden och vice ordföranden (kommunalnämnd) eller 1 l l l 1
antingen ordföranden eller vice ordföranden (annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning).
2—1A27 %%.
Stadgandena i dessa paragrafer överensstämma med motsvarande stadgan- den i kommunallagarna.
28 %.
Kommunallagarnas bestämmelser rörande de fall, då kvalificerad majoritet erfordras för besluts fattande inom den beslutande församlingen, hava icke ansetts böra överföras till förevarande lag annat än i ganska inskränkt om:- fattning. Härutinnan måste i första rummet beaktas den ensartade verksam- het vägfullmäktiges beslut kunna avse i förhållande till de skilda slag av ären- den, vilka kommunernas stämmor och fullmäktige hava att behandla. Beslut om handel med fastigheter, vilka beslut för kommunernas del i regel kräva kvalificerad majoritet, torde för vägdistriktens vidkommande förekomma mera , sällan och då nödvändiggöras av distriktens verksamhet för väghållningens ombesörjande eller eljest stå i så nära samband därmed, att de kunna jämställas med de fall i kommunerna, då beslut om fastighetshand'el endast kräver enkel röstövervikt, nämligen när fastighetsaffären göres för genomfö- rande av stadsplan eller tomtindelning. Beslut, vilka avse nya ändamål eller behov, torde knappast kunna förekomma inom vägfullmäktige. I vad bestäm- melserna om kvalificerad majoritet i kommunerna tillkommit för att förhindra eller försvåra skattehöjningar, syna-s de icke heller behöva hava någon mot- svarighet beträffande vägdistrikten. Dels är nämligen dessas verksamhet noga & utstakad och begränsad och dels är den genom andra bestämmelser i förslaget - l i skilda hänseenden kontrollerad och reglerad av statliga myndigheter. Med : hänsyn till angivna omständigheter hava de sakkunniga funnit det tillräckligt l att begränsa de fall, då två tredjedelars röstövervikt fordras för vägfullmäk- i tigebeslut, till sådana beslut, som avse eller föranleda. upplåning, däri inbe-
i gripet ingående av borgensförbindelse. I l
29 %.
Första stycket överensstämmer med motsvarande stadganden i kommunal- lagarna.
Beträffande innehållet i andra stycket må anmärkas, att de sakkunniga an— sett skäligt, att vägfullmäktige i likhet med landstingsmän skola, utan att särskilt beslut därom behöver fattas, hava rätt till ersättning för deltagande i sammanträde med fullmäktige. I fråga om ersättningens storlek skola samma bestämmelser gälla som för ledamot av kommunalnämnd, dock med den skillna- den, att dagtraktamentet fastställts till visst belopp, fem kronor, medan det för ledamot av kommunalnämnd kan utgå med högst nämnda summa.
Av samma skäl, som ovan angivits beträffande kallelse till sammanträde, hava bestämmelserna rörande avfattning och justering av vägfullmäktiges pro— tokoll utformats närmast efter mönster av vad som härutinnan gäller för stads- fullmäktige. De obetydliga skiljaktigheterna från motsvarande bestämmelser i kommunallagen för stad härröra från de olikartade förhållanden, som äro rå- dande med avseende å de båda fullmäktigeinstitutionerna.
31 %.
Denna paragraf har avfattats helt i överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna.
32 %.
Även denna paragrafs innehåll överensstämmer med vad i samma hänseende stadgas i kommunallagarna, närmast kommunallagen för landet, dock med den skillnaden, att vägfullmäktiges protokoll skall tillställas länsstyrelsen, vilken bestämmelse saknar motsvarighet i nämnda lagar. Berörda skiljaktighet sam- manhänger med de i lagförslaget förekommande stadganden, vilka tillägga stat- liga myndigheter och särskilt länsstyrelsen viktiga befogenheter inom vägför- valtningen'. Härutinnan hänvisas till den allmänna motiveringen.
33 %.
Förevarande paragraf har sin fulla motsvarighet i kommunallagarna.
Om vägstyrelse. 34 %.
De svenska kommunallagarna uppdraga en markerad gränslinje mellan, å ena sidan, de beslutande församlingarnas eller representationernas beslutande— rätt och, å andra sidan, de kommunala styrelsernas och nämndernas befogenhet att handhava de uppgifter, som äro att hänföra till verkställighet och förvalt— ning. Denna gräns har genom vägledande utslag i kommunala mål blivit yt- terligare skärpt. I gällande väglag är avgränsningen mellan de beslutande och förvaltande organens verksamhetsområden icke så uttryckligt angiven som i kommunallagarna. Man torde dock kunna påstå, att även väglagens bestäm- melser avsett att uppdraga samma gräns mellan beslutande- och förvaltnings— rätt, som kommunallagarna göra för primärkommunerna. Emellertid har, enligt vad konkreta fall, som kommit till de sakkunnigas kännedom, givit vid handen, den mera otydliga avfattningen av hithörande bestämmelser i väglagen lett där- hän, att den omnämnda gränsen överskridits särskilt så till vida, att vägstäm— man fattat beslut i rena förvaltningsangelägenheter, vilka det bort ankomma på vägstyrelsen att avgöra. Då de grundsatser, vilka i förevarande avseende äro gällande för den kommunala lagstiftningen, synas de sakkunniga riktiga
och ändamålsenliga icke blott med avseende å primärkommunemas styrelse utan också för den vägkommunala styrelsen, har ett principiellt stadgande här- utinnan, avfattat i enlighet med motsvarande bestämmelse i kommuna—llagarna, införts i 5 %. Häri 34 % har upptagits en närmare redogörelse för vägstyrel- sens förvaltnings- och verkställighetsuppgifter, i sak överensstämmande med vad som för närvarande gäller enligt 1891 års väglag. I fråga om dessa upp. gifter torde särskilt böra uppmärksammas, att de sakkunniga ansett nödigt att såsom en av förvaltningsuppgifterna särskilt omnämna den att antaga och entlediga distriktets tjänste- och arbetspersonal, givetvis med beaktande av den utgifts- och inkomststat, vars upprättande ankommer på vägfullmäktige. Vägfullmäktige hava sålunda att fatta beslut om antalet tjänstebefattningar, om fast anställdas avlöningsförhållanden m. m. samt att ställa till förfogande de anslag, som erfordras för avlöning av nu nämnda och övrig personal, var- emot personvalet är en angelägenhet för vägstyrelsen. I detta sammanhang må påpekas, att slutande av avtal i kollektiv eller annan form med den arbets- personal, som erfordras för väghållningsarbetets utförande, är en förvaltnings- uppgift, som tillkommer vägstyrelsen.
35 %.
I denna paragraf är infört stadgande om' reglemente för vägstyrelsen. Väl innehålla åtskilliga av de följande paragraferna bestämmelser, till vilka mot- svarighet i många hänseenden torde förefinnas i de instruktioner för vägstyrel- serna, som enligt bestämmelse i nuvarande väglag skola finnas utfärdade. I åtskilliga hänseenden torde till och med det föreliggande lagförslaget innehålla stadganden därutöver. Det oaktat hava de sakkunniga ansett ett reglemente för varje vägstyrelse behövligt, för att däri må införas de mera detaljerade be- stämmelser, som kunna anses påkallade så väl i allmänhet som med hänsyn till lokala och särskilda förhållanden i övrigt.
36 %.
I fråga om antalet ordinarie ledamöter i vägstyrelsen innehåller nu gällande väglag bestämmelse om att de skola vara minst tre. Någon maximigräns är däremot ej stadgad. I följd härav finnas också för närvarande icke så få. väg- styrelser med ett stort antal ledamöter, ett förhållande som de sakkunniga fun- nit mindre lyckligt. Vägstyrelsen bör för att påpassligt och ansvarsmedvetet kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, vilka till övervägande del äro av praktisk natur och med affärsmässig betoning, icke vara mångtalig. Inom en stor väg- styrelse komma avgörandena, även de viktigare, lätt i händerna på ordföranden eller jämte honom en eller ett fåtal ledamöter, vilket varken är riktigt eller än- damålsenligt. De enskilda ledamöternas känsla av ansvar och intresse för sina. uppgifter avtrubbas gärna i en stor styrelse. Består den åter av ett fåtal leda— möter, främjas därigenom samarbetet inom styrelsen samt befordras ansvars— känslan och intresset för vad styrelsen har att befatta sig med. I betraktande av angivna synpunkter hava de sakkunniga funnit lämpligt att, med bibehål-
lande av tre såsom minimiantal i fråga om styrelsens ledamöter, föreslå, att deras antal icke må vara större än fem.
I den allmänna motiveringen har anförts skäl för stadgandet, att en av väg- styrelsens ledamöter skall förordnas av länsstyrelsen.
Med hänsyn till vägstyrelsens relativa fåtalighet har det synts nödigt med suppleanter för ledamöterna i styrelsen.
37—48 åå.
Stadgandena i dessa paragrafer motsvara i huvudsak de bestämmelser i kommunallagarna, vilka innehålla regler i fråga om de kommunala styrelser- nas organisation och arbetssätt, och särskilt vad som i nämnda hänseenden är stadgat om kommunalnämnd. Det torde därför icke vara behövligt att när- 1 mare motivera dessa paragrafer utom i de avseenden, där de innebära avvi— kelser från kommunallagarnas stadganden. Härutinnan mä sålunda fram— hållas följande.
I 37 % första stycket har beträffande den ledamot jämte suppleant i väg- styrelsen, som förordnas av länsstyrelsen, ett avsteg gjorts från de vanliga valbarhetsbestämmelserna. De sakkunniga hava vid avfattningen av stad— gandet härom beaktat, att länsstyrelsen vid utseendet av den person, vil- ken särskilt skall hava till uppgift att tillgodose statens intressen inom väg- förvaltningen, bör vara obunden av vissa regler, som eljest gälla vid val av kommunala förtroendemän, såsom att vederbörande skall vara bosatt inom den kommunala enheten. Ifrågavarande statsrepresentant inom vägstyrelsen bör visserligen vara förtrogen med ortsförhållandena, men han behöver ej vara mantalsskriven i det distrikt, vars angelägenheter han skall vara med om att sköta. Det kan exempelvis väl tänka-s, att länsstyrelsen finner sin lämpligaste kandidat i en förutvarande vägstyrelseledamot, som flyttat utom distriktet till närmaste stad. I sådant fall bör lagen ej lägga hinder i vägen för länsstyrelsen att träffa det val den finner bäst. Även andra förhållanden kunna tänkas, som göra det önskvärt, att länsstyrelsen vid ifrågavarande förordnanden icke är bun— den av de vanliga valbarhetsföreskrifterna.
I likhet med vad föreskrifterna i nuvarande väglag torde avse och vad i fråga om kommunalnämnd är uttryckligen föreskrivet, hava de sakkunniga funnit lämpligt, framför allt för bevarande av kontinuitet i ledningen av väg- distriktets angelägenheter, att valet av ordförande och vice ordförande inom vägstyrelsen avser hela mandattiden och icke, såsom i åtskilliga andra kom— munala styrelser är fallet, blott ett år i sänder. Däremot har stadgandet i kommunallagen för landet, att ordförande och Vice ordförande i kommunal— nämnd skola utses av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, icke an— setts böra tjäna som mönster i nu förevarande avseende. Det goda och förtro— endefulla samarbete inom vägstyrelsen, som är så önskvärt, främjas för visso i ej ringa. mån, om vägstyrelsens ledamöter själva betros att utse sin ordfö- rande och dennes ställföreträdare. Huvudsakligen av nu angivna skäl hava de sakkunniga föreslagit den bestämmelse i 39 %, att vägstyrelsen har att inom
sig utse ordförande och vice ordförande att tjänstgöra den tid, för vilken de blivit utsedda till ledamöter.
I 43 % andra stycket har intagits en av de bestämmelser, som tillkommit för att befästa det statliga inflytandet inom den lokala Vägförvaltningen. Genom denna bestämmelse har den av länsstyrelsen förordnade ledamoten i vägstyrel- sen ålagts skyldighet att reservera sig mot beslut, som fattats emot hans me- ning. Bestämmelsen korresponderar med stadgandet i 68 %, att i fall av dylik reservation vägstyrelsens beslut skall för att erhålla bindande kraft under— ställas länsstyrelsens prövning. I övrigt hänvisas till den allmänna motivering- en, där frågan om det statliga inflytandet behandlats i ett sammanhang.
Till samma del av den allmänna motiveringen hänvisas även i fråga om den i 44 % sista stycket införda bestämmelsen, att avskrift av vägstyrelsens proto- koll skall insändas till länsstyrelsen.
49 %.
Denna paragraf överensstämmer, såsom i den allmänna motiveringen om- nämnts, till sitt innehåll fullständigt med det nya stadgande, som efter utred- ning och förslag av de sakkunniga och beslut av 1931 års riksdag samma år in— förts i nu gällande väglag. i vad nämnda stadgande har avseende å ledamot av vägstyrelse.
Om utgifts— och inkomststat samt revision.
50 %.
Denna paragraf överensstämmer till alla delar med motsvarande stadganden i kommunallagarna.
51 %.
| I Även denna paragraf har i huvudsak sin motsvarighet i kommunallagarna. Beträffande stadgan-dena om att avskrift av statförslaget och av den fastställ- da staten skola insändas till länsstyrelsen hänvisas till vad i den allmänna mo- tiveringen yttrats om det statliga inflytandet å Vägförvaltningen. I fråga om statförslagets upprättande vilja de sakkunniga särskilt fram— hålla den stora betydelsen av att vägstyrelsen härutinnan på ett tidigt stadium söker samarbete med länsstyrelsen. Vägstyrelsen bör i detta hänseende låta sig angeläget vara att genom ett dylikt samarbete, så vitt det låter sig göra, erhålla kännedom om, vilka särskilda vägarbeten skola komma till utförande under det följande året, och vilka statsbidrag, som för dessa arbeten äro att påräkna, allt i ändamål att utgifts- och inkomststaten må bliva så tillförlitlig som möjligt.
52 %. I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga anfört skäl för sitt förslag,
att länsstyrelsen skall utse en av revisorerna för granskning av vägdistriktets förvaltning.
Stadgandena i förevarande paragraf överensstämma i övrigt med motsva- rande bestämmelser i kommunallagarna. Här har dock tillagts den bestäm- melsen, att vägstyrelsen ej må vägra att angående förvaltningen lämna revi- sorerna |begärd upplysning, varmed närmast avsetts muntlig sådan.
53 %.
Stadgandet i denna paragraf överensstämmer med vad redan nu gäller enligt den ovan vid behandlingen av 49 % omförmälda, år 1931 införda bestämmelsen i väglagen rörande arvoden och övriga ersättningar till såväl vägstyrelseleda- möter som revisorer.
54—56 %%.
Dessa paragrafer äro avfattade efter mönster av motsvarande bestämmelser i kommunallagarna, särskilt kommunallagen för landet. Det torde ej behöva möta någon större svårighet att före den 1 februari avsluta vägdistriktets rä- kenskaper för föregående år. Det lärer ock vara nödvändigt, att de avslutas så tidigt, för att beslut i anledning av den omedelbart följande räkenskapsgransk- ningen skall kunna fattas å vägfullmäktiges ordinarie marssammanträde. Be- stämmelserna dels i 55 % därom, att revisionsberättelsen och de i anledning av densamma avgivna förklaringarna skola i avskrift tillställas länsstyrelsen, dels ock i 56 % därom, att länsstyrelsen, om den finner att ansvarsfrihet icke bör meddelas, äger förordna om vidtagande av därav påkallade åtgärder, höra till de stadganden, vilka tillkommit i ändamål att tillförsäkra statens organ rätt till inflytande och kontroll med avseende å vägväsendet och handhavandet av därför avsedda medel.
Om medel till bestridande av vägdistriktets utgifter. 57 %. De sakkunniga hava i en särskild avdelning av den allmänna motiveringen utförligt behandlat frågan om statsbidrag till väghållningen och kunna i nu förevarande sammanhang inskränka sig till att hänvisa till vad där anförts.
58 %.
Denna paragraf överensstämmer till sitt innehåll med bestämmelsen i nu gällande väglags 5 %, att kommuner och landsting ej äro förhindrade att lämna bidrag till byggande av väg, bro eller färja. Uttrycket väg är i föreliggande lagförslag använt i ordets vidsträckta bemärkelse och innefattar även bro och färja. I lagförslaget har jämte landsting och kommun insatts municipalsam- hälle såsom berättigat att lämna bidrag till vägbyggnad.
59 %.
I övergångsbestämmelserna till de sakkunnigas förslag till lag om allmänna vägar har upptagits den i nu gällande väglags 20 % förefintliga bestämmelsen
därom, att väg- och bropenningar skola upphöra, då sådant kan ske utan för- närmande av någons enskilda rätt. Väg- och bropenningar torde sålunda icke komma att uppbäras av vägdistrikten. Annorlunda är emellertid förhållandet beträffande avgifter för begagnande av färja. Ehuru en tydlig tendens till borttagande även av färjavgifterna kan skönjas, förekomma de dock ännu i stor utsträckning och torde om än i avtagande omfattning vara att räkna med för åtskillig tid framåt.
De sakkunniga hysa den uppfattningen, att det är Önskvärt, att färjpenning- arna så småningom försvinna, men anse det ofrånkomligt, att detta sker under en längre avvecklingsperiod. I varje fall måste det ännu i åtskilliga fall anses "fullt motiverat, att dylika avgifter uttagas vid färjinrättningars begagnande nattetid.
Nu gällande väglag innehåller ingen föreskrift om, i vilken ordning färjav- gifter skola bestämmas. Däremot förekommer i kommunallagarna ett stad- gande, att Kungl. Maj:ts fastställelse erfordras för att bindande kraft skall vinnas åt vederbörande beslutande församlingars beslut," som avse nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande. Att sådan fastställelse dock, trots avsak— naden av uttrycklig föreskrift i väglagen, ansetts erforderlig i fråga om färj- penningar, torde vara otvivelaktigt och framgår jämväl därav, att genom kungl. kungörelse den 30 december 1911 förordnats, att då tillstånd till uppbärande av avgifter för begagnande av färjinrättning hos Kungl. Maj:t begäres, vid an- sökningen skall fogas förslag till taxa enligt vid samma kungörelse fogat for- mulär.
De sakkunniga hava emellertid ansett lämpligt att i förevarande paragraf upptaga en uttrycklig bestämmelse därom, att det skall ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida och under vilka villkor tillstånd må meddelas väg- distrikt till upptagande av färjan'ifteT-
60—62 åå.
Utöver vad som i den allmänna motiveringen anförts rörande grunderna för vägskattens utgörande, varutinnan förevarande paragrafer innehålla bestämmel- ser-, synes här endast böra anmärkas, att uttryckligt stadgande intagits i 62 5, att i fråga om den skattebefrielse, som skall gälla för mindre inkomsttagare, äkta makar, vilka icke i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, skola betraktas som en skatt- skyldig.
63 %.
Vad i kommunalskattelagen är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares an- svarighet för kommunal utskyld torde lämpligen böra gälla även i fråga om vägskatt.
64 %.
Denna. paragraf motsvarar nuvarande väglags 61 å och har till uppgift att giva vägfullmäktige nödig grundval för att kunna besluta om den uttaxering
å tillgängliga 'beskattningsföremål, som prövas erforderlig för skattebehovets fyllande.
65 %.
I fråga. om debitering och uppbörd m. ni. av vägskatt synes lämpligen böra gälla vad uti ifrågavarande hänseenden är stadgat om landstingsskatt.
Bestämmelsen i gällande väglags 63 %, att vägskattens debitering, uppbörd och redovisning må kunna överlämnas åt kommunalnämnd eller särskilt utsedda förtroendemän, hava de sakkunniga ansett sig icke böra uppta-ga i sitt förslag.
Om underställning Och besvär.
66 och 67 åå.
I 66 % har införts den bestämmelse, som återfinnes i nu gällande väglags 62 %, att beslut om upptagande av lån med längre återbetalningstid än två år skall för att vinna bindande kraft underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse. Vidare har i 67 % under punkt a) lämnats föreskrift — vartill motsvarighet saknas i gällande väglag —— om underställning hos länsstyrelsen under i lagen angiven förutsättning av andra lånebeslut, varvid närmast av- setts s. k. tillfällig upplåning.
Det har visat sig, att väglagens ovan omförmälda bestämmelse icke verkat tillräckligt restriktivt i fråga om en del vägdistrikts lånepolitik. Åtskilliga vägdistrikt hava nämligen begagnat den för närvarande helt underställnings- fria rätten att upptaga korta lån i den utsträckning, att de åsamkat sig mycket tyngande skuldbördor med ty åtföljande förhöjning av Vägskatten. Även om lagens formföreskrift iakttagits så. till vida, att dylik skuldsättning ord- nats genom lån på kort tid, torde i många fall genom omsättningar av lånen återbetalningstiden i verkligheten hava utsträckts över den tid av två år, som är stadgad som den längsta för att underställning av låne'beslutet ej skall vara erforderlig. I fråga om den fria upplåningen hava till och med sådana missförhållanden yppat sig, att en av rikets länsstyrelser gjort framställning om åtgärder för begränsning av vägdistriktens lånerätt i överensstämmelse med vad som är gällande för primärkommunerna. Av de yttranden, vilka i an- ledning av denna framställning avgivits av övriga länsstyrelser, framgår, att förhållandena äro mycket olikartade inom olika landsändar. Medan en del länsstyrelser tillstyrkte åtgärder i framställningens syfte på grund av rådande förhållanden eller den utveckling, som syntes vara för handen, eller enbart av principiella skäl, utan att rådande förhållanden inom vederbörande län gåve anledning därtill, avstyrkte en del länsstyrelser varje åtgärd. Ganska allmänt varnades i yttrandena emot alltför snäva restriktioner, som kunde verka för- lamande eller bindande på den rörelse- och handlingsfrihet, varav vägstyrel- serna vore i behov för utövande av sin verksamhet.
Vid övervägande av förevarande, otvivelaktigt mycket viktiga spörsmål hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att en begränsning av vägdi—
striktens upplåningsrätt utöver vad som för närvarande gäller är behövlig. De sakkunniga hava stannat vid bibehållandet av gällande väglags bestämmelse i fråga om den mera fasta upplåningen, sålunda avseende lån, ställda på längre återbetalningstid än två år, därvid det dock bör betonas, att en mera regelbun- den omsättning av kortare lån måste anses som en fortlöpande upplåning, saint därutöver velat föreskriva en enklare underställningsform, nämligen till läns— styrelsen, i fråga om andra lån, för så vitt därigenom åstadkommes en skuld— sättning, som står i visst förhållande till skatteunderlaget och den faktiska be- skattningen i vägdistriktet i analogi med de regler, vilka äro stadgade i fråga om primärkommunernas fria lånerätt. Den i 67 % punkt a) föreslagna regeln för begränsning av vägdistriktens underställningsfria lånerätt hava de sak- kunniga sökt avväga så, att den å ena sidan icke skall hindra ett vägdistrikt med välskött ekonomi att i erforderlig utsträckning samt utan omgång och be- svär upplåna nödiga medel för sin löpande verksamhet eller till vad som kan erfordras för bestridande förskottsvis av kostnader för anläggningsarbeten m. in., men å andra sidan skall kunna förhindra en skuldsättning utöver vad som kan erfordras för dylika så att säga normala behov. Givet är, att regeln verkar så, att ett distrikt med låg vägskatt får relativt stor fri lånerätt, me- dan motsatsen inträffar för ett distrikt med hög vägskatt. Detta är också som sig bör, då ju tillsyn av statlig myndighet över lånepolitiken är i särskilt hög grad befogad i fråga om ett mycket skattetyngt vägdistrikt. '
I 67 % har vidare föreskrivits underställning till länsstyrelsen av beslut, som avse årsarvode till ledamot av vägstyrelse eller till revisor, därvid läns- styrelsen äger jämka på arvodets belopp; en föreskrift som sedan år 1931 fin- nes införd i nu gällande väglag. Därjämte skall ock, i överensstämmelse med vad som finnes stadgat i kommunallagarna, underställning ske beträffan- de beslut, som avse utgifter, vilka erfordra uttaxering under längre tid än fem år.
68 %.
Stadgandet i denna paragraf, att vissa av vägstyrelsen fattade beslut — de ovan under 67 % berörda besluten äro sådana, som fattas av vägfullmäktige —— skola underställas länsstyrelsen, därvid länsstyrelsen äger rätt att förordna på annat sätt än vägstyrelsen beslutat, hör till de mera betydelsefulla av de be- stämmelser, vilka upptagits i föreliggande förslag i ändamål att stärka det statliga inflytandet över vägväsendet. Angående skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen. Ordet entreprenad bör vid tillämpningen av nu ifrågavarande stadgande fattas i vidsträckt bemärkelse och sålunda avse även överenskommelse med en sammanslutning av mindre entreprenörer, vilka arbeta enligt ett gemensamt, likformigt avtal.
69—72 %%.
Dessa paragrafer innehålla föreskrifter rörande besvär över vägfullmäktiges och vägstyrelsens 'beslut. Föreskrifterna äro avfattade i överensstämmelse med motsvarande stadganden i kommunallagarna.
AVDELNING III. Om vägdistrikt bestående av stad.
73—83 åå.
I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga, med angivande av de skäl, vilka därför varit bestämmande, framhållit, att detta lagförslag i fråga om vägorganisationen i städerna innehåller en del stadganden i syfte att även för städernas del, utöver vad som gäller för kommunala ärenden i allmänhet, tillförsäkra statens vederbörande organ erforderligt inflytande och möjlighet att utöva kontroll i synnerhet över medelsförbrukningen, ävensom lämnat en kortfattad redogörelse för ifrågavarande bestämmelsers innebörd. Åsyftade stadganden äro upptagna i förevarande lagförslags 73—83 %%. Utöver hänvis- ningen till den allmänna motiveringen torde emellertid en del kortfattade för- klaringar till vissa av de» särskilda paragraferna vara påkallade.
Vad då först angår 73 % är däri stadgat, att stadsfullmäktige hava att be— stämma, vilken kommunal styrelse eller nämnd som skall tjänstgöra som väg- styrelse. Det kunde måhända hava legat närmast till hands att i lagförsla- , get fastslå, att ifrågavarande uppgift skall tillhöra drätselkammaren. Emel- , lertid gäller lagen även Stockholms stad, vilken stad icke har någon drätsel— kammare. Även i andra större städer äro de förvaltningsuppgifter, som i re- gel skola tillkomma drätselkammaren, uppdelade så, att en del av dem hava. tillagts andra förvaltningsstyrelser. Detta torde i åtskilliga städer vara fallet just beträffande gatu- och vägväsendet. De sakkunniga hava därför funnit lämpligast att giva paragrafen en allmännare formulering.
Föreskriften i 74 %, att vissa stadganden för vägdistrikt å landet skola gälla även för stad, avser dels 34 paragrafens regler i fråga om vägstyrelsens kompetensområde och dels bestämmelsen i 44 % fjärde stycket, att avskrift av vägstyrelsens protokoll skall insändas till länsstyrelsen, vilket senare stad- gande i förevarande avseende måste så förstås, att det endast är vederbörandes protokoll i vägärenden — förutsatt, att den delegation, som utgör vägstyrelse, även har andra uppgifter — som behöva insändas. ,
Bestämmelserna i 75 %, att landshövdingen eller av honom förordnad per- son' äger rätt att deltaga, dock utan beslutanderätt, i stadsfullmäktiges be- handling av vägärende samt att länsstyrelsen för detta ändamål skall under- rättas om stadsfullmäktigesammanträde, där sådant ärende skall behandlas, höra till de stadganden, som tillkommit i ändamål att giva länsstyrelsen möj- lighet till me'dinflytande vid ifrågavarande ärendens behandling. Utöver vad i förevarande hänseende anförts i den allmänna motiveringen må här fram- hållas, att kommunallagen för stad, liksom också kommunallagen för landet, visserligen ej torde medgiva landshövdingen eller annan länsstyrelserepresen- tant någon rätt att deltaga i fullmäktiges förhandlingar, men att de skäl, som de sakkunniga i den allmänna motiveringen anfört för lämpligheten av att de , starka statliga intressena av såväl ekonomisk som mera allmän natur med av- % seende på vägväsendet bliva väl beaktade vid vägärendenas behandling och att '
statliga myndigheter bliva i tillfälle att övervaka att så sker, torde motivera att just för nu ifrågavarande ärenden ett undantag i här berörda avseende göres. Om något intrång i den kommunala självstyrelsen av nämnvärd bety- deISe synes härvidlag icke kunna bliva tal.
Att i stadens budget, på sätt i 76 % föreskrives, vad som är att hänföra till den allmänna väghållningen skall upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster torde även utan särskilda bestämmelser härom vara en själv- klar sak.
Med det allmänna vägnätets nuvarande betydelse för alla grupper av skatte- betalare, såväl fastighetsägare som andra, kan ej längre uppehållas den äldre åskådningen, att vägarna äro av mycket större betydelse eller nytta för fastig- heterna än för andra skatteobjekt. Ett bevis för förändringen i den allmänna uppfattningen härutinnan är den gradvis skedda förskjutningen av vägbördan å landsbygden från företrädesvis fastigheterna till i allt högre grad andra beskattningsföremål, såväl genom ändring av repartitionsgrunderna som ge- nom ökning av statsbidragen. Den omständigheten, att besväret av ålder påvilat fastigheterna uteslutande eller i högre grad än andra skatteobjekt, har i följd av den radikala förändringen av trafikens karaktär och den därav påkallade tekniska omläggningen av väghållningen med ständigt allt mera minskad styrka kunnat göra sig gällande vid reglerandet av vägbe- skattningen. Enahanda har förhållandet varit i städerna, men i avsaknad av en modern lagstiftning har utvecklingen här blivit mycket mera olikformig än på landsbygden. I enlighet med den sedvanemässiga rättsutvecklin-gens för- utsättningar hava här förändringar skett i varje stad för sig och med hän- syn till dess särskilda förhållanden. I de flesta städer är den allmänna väg— hållningen numera helt kommunaliserad. I den största delen av de återstående är kommunaliseringen på god väg. Närmare redogörelse i dessa hänseenden lämnas i Schallings särskilda utredning angående väghållningsbesväret i stå- derna sid. 97—101. Man kan icke undgå att tillmäta här berörda förhållan- den en avgörande betydelse vid avfattandet av den nya lagens stadganden om sättet för bestridande av väghållningskostnaderna i städerna. De sakkunniga hava därför icke tvekat att föreslå en allmän kommunalisering av väghåll- ningsbesväret 1 städerna. För åtminstone en del av de städer, där en sådan kommunalisering icke redan genomförts, erfordras uppenbarligen en lämpligt avpassad övergång till den nya ordningen. Stadgan'den härom hava upptagits i övergångsbestämmelserna, 95—98 %%.
Bestämmelse därom, att räkenskaperna angående väghållningen skola föras enligt av Konungen meddelade föreskrifter, har ansetts lböra, 1 likhet med vad som föreslagits för landsbygden, upptagas jämväl bland stadgandena rörande städerna. Denna bestämmelse behöver självfallet ej tolkas så, att särskilda räkenskaper skola uppläggas och särskild kassa hållas för vägväsendet, utan bör det vara nog, att det eller de konton, vilka uppläggas för ifrågavarande verksamhetsgren, föras enligt av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter och att på så sätt vägväsendets ekonomi 1 alla hänseenden kan utan svårighet och utan sammanblandning med övriga förvaltningsgrenar överblickas och granskas.
Genom bestämmelserna i 81—83 %% stadgas i och för erforderlig kontroll och tillsyn över särskilt statsbidragens användning, att en av länsstyrelsen utsedd revisor skall jämte stadens egna revisorer granska förvaltningen, i vad den avser väghållningen, samt att fråga om ansvarsfrihet i detta avseende skall prövas icke blott av stadsfullmäktige utan även av länsstyrelsen.
AVDELNING IV. Övergångsbestämmelser.
84—94 åå.
Vid avfattningen av bestämmelserna uti ifrågavarande paragrafer hava de sakkunniga, såsom ovan anmärkts, utgått ifrån, att den nya väglagstiftningen kommer att antagas av 1933 års riksdag och att lagarna komma att utfärdas inom förra hälften eller senast vid mitten av samma år. Tidpunkten för denna lags fulla ikraftträdande, d. v. 5. den 1 januari 1936, och de i skilda paragrafer i övrigt angivna data för tidigare tillämpning av vissa delar av lagen äro satta med hänsyn därtill, att den nya vägorganisationen vid 1936 års ingång skall kunna i alla avseenden träda till och att de förberedande åtgärder, som i och för densammes trädande i funktion äro erforderliga, intill dess skola kunna företagas.
Beträffande den i 86 % omförmälda nya vägdistriktsindelningen hänvisas till vad ovan yttrats beträffande innehållet i 1 %.
Enär vid den tidpunkt, då upprättande av röstlängd för det första vägfull- mäktigevalet skall äga rum, eller i mitten av år 1934, någon påföring av väg- , skattekronor ännu icke kunnat ske, hava de sakkunniga föreslagit, att detta 1 val skall förrättas efter en med ledning av senaste vägfyrktalslängd upprät— tad röstlängd, därvid röstskalan bestämts sålunda, att en var röstberättigad erhåller en röst för varje påbörjat tal av trettio vägfyrkar, som påförts honom, dock högst 10 röster. Denna rösträttsbes-tämmelse verkar visserligen så, att bland de röstberättigade, vilka ej beröras av bestämmelsen om högsta rösttal, fastighetsägare och särskilt ägare av jordbruksfastighet erhålla större infly- tande å valet än de skulle hava. fått enligt rösträttsbestämmelserna i 8 %. Även om detta förhållande kan sägas vara mindre önskvärt, måste nackdelen därav dock anses obetydlig i jämförelse med de praktiska. fördelarna. av den före- slagna anordningen och i betraktande av att det gäller ett enda val.
Enligt 6 % gällande väglag äro äldre lotshemman, så länge de äro under- kastade lotsningsskyldighet, befriade från väghållningsbesväret. Då det, en— ligt vad de sakkunniga inhämtat, kan förväntas, att den lotshemmanen åvilan— de lotsningsskyldigheten inom en ej allt för avlägsen framtid kommer att av— skrivas eller avlösas, har det synts lämpligast, att ovan omförmälda stadgan- de om lots-hemmanens befrielse från väghållningsbesväret intages i övergångs— bestämmelserna till förevarande lag.
95—98 %%.
Det synes givet att, om kostnaderna för fullgörande av det allmänna väg- hållningsbesväret i stad skola, i enlighet med vad de sakkunniga föreslå, be- stridas, på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet, detta måste få omedelbara konsekvenser i fråga om de skyldigheter i förevarande avseende, som för närvarande vila å fastigheter. Det framgår av vad de sakkunniga yttrat i fråga om innehållet i 79 %, att sådana särskilda skyldigheter för fas- tigheterna dock kvarstå endast i ett mindre antal städer, samt av Schallings ! utredning, att dessa skyldigheter, där de kvarstå, i många fall äro av relativt
ringa betydelse, åtminstone för respektive städer. Där detta senare är förhål- landet, synes det de sakkunniga lämpligast, att kommunaliseringen av väghåll- ningsbesväret träder i tillämpning i och med lagens ikraftträdande. Emeller- tid äro förhållandena i åtskilliga städer sådana, att en successiv avveckling av t bestående väghållningsbesvär kan vara påkallad. Avgörandet härutinnan bör 5 för emående av likformig och konsekvent behandling av hithörande spörsmål ' läggas i Kungl. Maj :ts hand; dock icke utan vidare. Vederbörande stad bör sålunda genom sin beslutande representation, vilken torde vara närmast in- tresserad av att en omedelbar kommunalisering av väghållningsbesväret icke föranleder olägenheter för stadens ekonomi och i andra hänseenden och som i I övrigt bör vara förtrogen med de omständigheter, vilka böra inverka på av- r görandet, enligt de sakkunnigas mening göra framställning i ämnet. Uteblir sådan framställning, träder sålunda 79 % omedelbart i kraft. En avveckling, där sådan finnes vara av nöden, av stadsfastigheters ännu kvarstående skyldigheter i avseende å den allmänna väghållningen bör givet- ! vis icke, såsom under den hittillsvarande sedvanemässiga utvecklingen ofta : nog ägt rum, överlämnas till uppgörelse mellan vederbörande kontrahenter, de väghållningsskyldiga och städerna, utan ordnas direkt genom lagstiftning. Avvecklingen kan givetvis äga. rum mot eller utan vederlag — omedelbart eller successivt —— från fastighetsägarna. De hittills genomförda likställig- hetsöverenskommelserna i städerna giva exempel på såväl avlösning, mot ve- derlag, som avskrivning, vederlagsfritt, av Vä-ghållningsbesväret. Emellertid har vid de senaste årtiondenas ekonomiska lagstiftning så gott som undantags- löst följts den regeln, att avskrivning tillämpas, då fråga är om offentlig- rättsliga skyldigheter. Fastigheter i stad åliggande väghållningsbesvär eller därav härledd skyldighet att utgiva penningavgifter bör följaktligen, såsom av offentligrättslig natur, bliva föremål för avskrivning, ej avlösning.
Avskrivningen kommer i de fall, där icke Kungl. Maj:t på stadens fram- ställning jämlikt 95 % förordnat om successiv avskrivning, att ske på en gång i och med lagens ikraftträdande. I de fall, där besväret ic'ke är av ringa be- tydelse för staden _ och jämsides härmed väl i de flesta fall av mindre bety- delse för fastighetsägarna —— och Kungl. Maj:t förordnar om successiv avskriv- ning, tillgodoser också denna form det numera allmänna önskemålet, att has- tiga rubbningar i fastighetsvärdena må undvikas, samt förebygger, att fas— tighetsägarna genom bördans avlyftande omedelbart tillskyndas en oförtjänt värdestegring av mera betydande omfattning. Frågan om utmätandet av av-
skrivningspcriodens längd torde vara av väsentligen skattepolitisk natur, men synes en tioårig avskrivning-säd för det icke allt för stora antalet fall, där den successiva avvecklingen torde komma i fråga, ligga närmast till hands. Önskvärdheten, att den fulla likformighetens genomförande icke må allt för länge låta vänta på sig, samt det förhållandet, att ingen av de redan nu i flera städer pågående avskrivningarna av väghållningsbördan sträcker sig längre än till år 1946, tala mot en längre avskrivningsperiod. I överensstämmelse med nutida lagstiftningspraxis hava de sakkunniga föreslagit en jämn ned- sättning av besväret med viss bråkdel, en tiondel, årligen.
Den närmare anordningen av det successiva avskrivningsförfarandet har er- bjudit åtskilliga svårigheter på grund av besvärets skiftande natur. De i före- varande paragrafer avfattade reglerna härutinnan torde icke tarva närmare förklaring.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 59 5 lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Enligt övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om vägdistrikt har tidpunkten för nämnda lags ikraftträdande satts till den 1 januari 1936. För att emellertid den med hänsyn till nu rådande förhållanden påkallade och av billighetsskäl starkt motiverade förändring med avseende å vägskattebördans fördelning på olika beskattningsföremål i utjämnande riktning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle inträda, må komma till stånd snarast möjligt, hava de sakkunniga ansett det påkallat, att bestämmelse meddelas, genom vilken den önskade förändringen inträder tidigare än år 1936. I sådant syfte har föreslagits den ändring i 59 % av nu gällande väglag, att, i stället för att jord- bruksfastighet nu påföras en vägfyrk för varje etthundra kronor av taxerings— värdet och annan fastighet en vägfyrk för varje etthundrafemtio kronor av samma värde, all fastighet skall påföras en vägfyrk för varje tvåhundra kro- nor av taxeringsvärdet. Genom denna ändring vinnes praktiskt taget samma fördelning av vägskattebördan som enligt de härutinnan föreslagna bestämmel- serna i lagen om vägdistrikt. Under antagande, att frågan om ny Väglagstift- ning vinner sin lösning genom beslut av statsmakterna under år 1933, har det föreslagits, att ändringen av 59 % väglagen skall träda i kraft den 1 januari 1934.
Förslag till lag om ändrad lydelse av 24 5 lagen den 25 ”juni 1909 om arrende av viss jord ä landet i Norrland och vissa delar av Svealand.
24 5.
Enligt bestämmelserna i 1891 års väglag åligger väghållningsbesväret för jordbruksfastighet ägaren. Även om fastigheten är utarrenderad, har ägaren att i förhållande till det allmänna ansvara för dess fullgörande. Enligt 2 ka- pitlet 23 % lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom är emel- lertid arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat dem emellan avtalats, ansvarig för det fastigheten påvilande väghållningsbesväret. Jämlikt 24 å , lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet i Norrland och vissa 1 delar av Svealand må däremot arrendatorn ej förpliktas att ansvara för annan för fastigheten utgående skatt eller tunga än dels för sådan, som enligt före- l skrift i därom utfärdad lag eller författning åligger brukare, dels för fastig- * hetsskatt, i den mån denna belöper på jordbruksvärde och icke utgår till lands— ting, dels ock för vägunderhåll'in natura.
Vägskatt för fastighet har icke ansetts utgöra fastighetsskatt, men härutin- nan torde förändring ske, därest den av de sakkunniga föreslagna väglagstift- ningen antages. Med den utformning bestämmelserna om vägskatt erhållit i I 61 och 62 %% i den föreslagna lagen om vägdistrikt lärer nämligen vägskatt *, för fastighet böra anses hava karaktär av fastighetsskatt. Är så fallet, måste, ; därest icke 24 % norrländska arrendelagen skall få ett annat sakligt innehåll än det nuvarande, i detta lagrum införas en bestämmelse därom, att arrendator icke kan förpliktas att ansvara för sådan på jordbruksvärde belöpande fastig- hetsskatt, som utgår till vägdistrikt. I överensstämmelse med vad som nu sagts har förevarande lagförslag avfattats.
Då enligt de sakkunnigas väglagförslag systemet med vägunderhåll in na- tura av enskilda väghållningsskyldiga icke skall förekomma, har tillika i nu förevarande förslag om ändring av norrländska arrendelagen uteslutits stadgan- det därom, att arrendator kan förpliktas att ansvara för sådant vägunderhåll.
Övergångsbestämmelser.
Genom 1928 års kommunalskattelagstiftning överflyttades skattskyldighe- ten beträffande utarrenderad jordbruksfastighet från arrendatorn, vilken enligt förut gällande bestämmelser hade den kommunala skattskyldighe- ten sig ålagd, till jordägaren. En sådan överflyttning av skattskyldig-
heten ansågs emellertid icke böra ifrågakomma beträffande arrenden av fastigheter, vilka voro upplåtna vid den nya lagens ikraftträdande. ' E punkt 2 av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen har därför stadgats, att, därest vid lagens ikraftträdande fastighet är upplåten till annan, skyldigheten att utgöra skatt för fastigheten för den tid, avtalet är gällande, skall åligga den, som enligt förut gällande bestämmelser skulle varit skatt- skyldig till kommunen för fastigheten.
På grund av denna övergångsbestämmelse kunna fastighetsskattekronor för utarrenderad fastighet komma att påföras arrendatorn. Arrendatorn blir då, enligt de sakkunnigas förslag angående vägskatt, skyldig att utgöra jämväl vägskatt för fastigheten, vilken skatt enligt nu gällande väglag åligger jord- ägaren. Denna formella överflyttning av skattskyldigheten saknar dock reell betydelse i fråga om de arrenden, för vilka 1907 års nyttjanderättslag äger tillämpning. Såsom ovan anmärkts, är nämligen enligt 2 kapitlet 23 % nämn- da lag arrendatorn gentemot jordägaren, såvitt ej annat avtalats, ansvarig för vägskatt för fastigheten. Annorlunda är förhållandet med äldre arrendeavtal, för vilka den norrländska arrendelagen äger tillämpning. Enligt denna är, såsom förut framhållits, arrendatorn icke skyldig att ansvara för vägskatt för den arrenderade fastigheten och kan ej heller genom avtal förpliktas att an- svara för dylik skatt, vadan avtal rörande arrenden, som falla under denna lag, icke torde innehålla några föreskrifter om ansvarigheten för vägskatt. I händelse den föreslagna lagen om vägdistrikt med dess bestämmelser om väg- skatt antages, blir det förty nödvändigt att i fråga om äldre arrenden, beträf- fande vilka den norrländska. arrendelagen är tillämplig, stadga, att jordägaren skall gentemot arrendatorn vara ansvarig för vägskatt. Föreskrift härom ]har intagits såsom övergångsbestämmelse till den nu föreslagna ändringen av 24 % sistnämnda lag.
Särskilt yttrande av 0. J. Johansson.
I fråga om förslaget till lag om allmänna vägar är jag ense med de övriga sakkunniga. Däremot har jag i fråga om lagen om vägdistrikt en i flera vik- tiga hänseenden avvikande mening.
Majoritetens förslag i sist berörda del innebär bibehållande av systemet med vägdistrikt mindre än landstingsområde. Visserligen förutsätter detta förslag, att genom en ny distriktsindelning skall åstadkommas en betydlig minskning i antalet vägdistrikt, men deras antal, storlek och gränser hava icke blivit föremål för förslag. Dessa spörsmål äro avsedda att lösas i administrativ väg, sedan de nya lagarna utfärdats. Ehuru jag, såsom nedan skall utvecklas, har en annan åsikt än de övriga sakkunniga beträffande vägdistriktens omfattning, får jag dock som min mening framhålla, att de sakkunniga bort framlägga fullständigt förslag till ny vägdistriktsindelning för rikets landsbygd, så att även frågan om de olika distriktens storlek kunde bliva föremål för riksdagens behandling.
Mot de sakkunnigas förslag, sådant det nu föreligger, har jag ytterligare att göra invändning mot sättet för val av vägfullmäktige och bestämmelserna om rösträtt vid dylika val. Enligt min mening borde förslaget hava så utfor- mats, att varje vägdistrikt skall utgöra en enda valkrets och att val skall före- tagas i samma ordning so—m val till kommunalfullmäktige. Därigenom skulle uppnås större proportionell rättvisa och större utsikter finnas, att de skilda intressena i vägdistriktet bleve behörigen representerade inom vägfullmäktige. Majoritetens förslag om graderad röstskala kan jag icke heller biträda. Sedan man på alla andra områden, där allmänna val av förtroendemän förekomma, övergått till allmän rösträtt utan graderad skala, bör denna ordning införas även beträffande val av vägfullmäktige, därest en sådan institution kommer till stånd.
Såsom jag redan antytt, har jag emellertid icke kunnat ansluta mig till ma- joritetens förslag med avseende å distriktsindelningen. Jag har under utred- ningens gång icke kunnat finna bärande skäl förebragta för ett frångående av den ståndpunkt, som intogs av 1920 års vägsakkunniga, nämligen att landstings- området bör vara vägdistrikt. Det förslag härom, som framlades i 1922 års proposition, vann stor anslutning såväl i särskilda utskottet som i riksdagens kamrar, men hela väglagförslaget förkastades på grund av meningsskiljak- tighet i fråga om grunderna för vägskattens utgörande.
Med landstingsområdet som vägdistrikt vinnes i första hand och utan vidare skatteutjämning inom länen. Enligt vad jag erfarit har också den s. k. skatte-
utjämningsberedningen livligt omfattat tanken på sammanförande av nuvarande vägdistrikt till länsenheter. I skatteutjämningshänseende bör vidare uppmärk- sammas, att utjämningen mellan de skilda vägdistrikten tarvar ett betydligt enklare förfarande vid en organisation med ett fåtal landstingsdistrikt än vid den av majoriteten förordade organisationen, som avser ett ganska betydande antal vägdistrikt. Även ur ren väghållningssynpunkt är den av mig förordade distriktsindelningen att föredraga. Landstingsdistrikten lämna otvivelaktigt större möjligheter till rationellt utnyttjande av vägmaskiner och tekniskt sak- kunnig personal. Vidare torde med dem vinnas större överskådlighet och säk— rare garantier för en saklig, likformig och objektiv handläggning av de särskilda vägfrågorna. Icke minst är detta av vikt i fråga om underhållet av de s. k. riksvägarna. För såväl länsstyrelsen som vägingenjören kommer arbetet att un- derlättas, om inom länet — frånsett Kalmar län _ finnes endast en vägsty- relse, samtidigt som samarbetet mellan nämnda myndigheter bör kunna bliva intimare och därigenom effektivare än vid den av majoriteten förordna-de orga.- nisationen.
Med allt erkännande av de nuvarande distriktsorganens förtjänstfulla arbete till vägväsendets fromma och utan underskattande av de ytterligare förbätt- ringar, som vid ett genomförande av majoritetens förslag torde stå att vinna, lärer man dock kunna våga det påståendet, att den på sina håll märkbara tendensen till bristande sparsamhet med allmänna vägmedel bättre kan mot- verkas vid en distriktsindelning efter landstingsområden. Visserligen har i det nu framlagda betänkandet föreslagits en vittgående och sträng kontroll från länsstyrelsernas sida. Denna kontroll måste dock alltid bliva beroende av länsstyrelse-ns möjligheter att effektivt utöva den-samma. Det kan befaras, att arbetet med tillsynen över ett jämförelsevis stort antal vägdistrikt blir så omfattande, att det kräver en utökning av personalen hos länsstyrelsen eller inom vägorganisationen. Med allenast ett —— i Kalmar län två — distrikt i varje län bör däremot kontrollen kunna göras fullt effektiv, utan att den be- höver föranleda personalökning.
Därest de riktlinjer, vilka i betänkandet av de sakkunniga utstakats be- träffande grunder för tilldelning av bidrag av automobilskattemedel och van- liga statsmedel, skola följas, är det för mig klart, att detta kan ske vida enklare och säkrare, om vägdistrikten sammanfalla med landstingsområdena än om man skall hava att räkna med ett större antal vägdistrikt.
Vidare synes mig det förra alternativet ur kostnads- och organisationssyn- punkt innebära avgjorda företräden.
Jag är livligt övertygad därom, att även om en distriktsindelning efter ma- joritetens riktlinjer genomföres, den tid icke är avlägsen, då uppfattningen om landstingsområdet såsom lämpligaste väghållningsenhet slår igenom och föranleder lagändring i denna riktning.
På nu anförda skäl har jag ansett mig böra föreslå, att vad landsbygden angår landstingsområdet göres till vägdistrikt.
Om så skulle ske, bör enligt min mening organisationen inom distrikten ge- staltas på i huvudsak följande sätt. Vägdistriktets beslutanderätt bör utövas
av landstinget, inom vilket de olika delarna av området ju äro representerade. Härigenom undvikes tillskapande av ytterligare fullmäktigeinstitutioner. Enär emellertid landstinget sammanträder endast en gång om året, måste givetvis i stor utsträckning vägväsendets skötsel anförtros åt ett verkställande organ, väg- styrelsen. Landstingets uppgift skulle alltså huvudsakligen bliva att, i över- ensstämmelse med vad som gäller beträffande landstingets övriga verksamhets- områden, särskilt genom uppgörandet av utgifts- och inkomststaten bestämma riktlinjerna för väghållningsarbetet inom länet, i den mån dessa ej äro i lag eller författning bestämda, att bevilja och anskaffa för väghållningen nödiga medel samt att utöva kontroll över vägstyrelsens verksamhet. Vid behandling av vägfrågor inom landstinget skola ej deltaga ombud från landstingsområdets städer. Liksom majoriteten anser nämligen även jag, att städerna böra bilda egna vägdistrikt.
Vägstyrelsen bör bestå av minst 7 ledamöter med lika stort antal suppleanter som ledamöterna. En ledamot jämte suppleant för denne bör utses av länssty- relsen samt övriga ledamöter och suppleanter av landstinget. Ehuru det av mig framlagda, här nedan intagna lagförslaget ej innehåller föreskrift därom, vill jag dock i fråga om den inre organisationen i vägdistrikten uttala, att vägdistriktet bör uppdelas i arbetskretsar (vägmästaredistrikt), lämpligen om- fattande omkring 30—35 mil väg. Landstinget har att, om så anses nödigt, för varje arbetskrets utse en kretsstyrelse (vägnämnd) med uppgift att för kret- sens del biträda vägstyrelsen vid handhavande av dess arbetsuppgifter samt hos vägstyrelsen framföra sin orts önskemål i förekommande vägfrågor.
Hos varje vägstyrelse bör anställas en verkställande direktör. Dennes hu- vuduppgifter böra vara att övervaka vägbyggnader och vägunderhåll och kon— trollera vägmästarnas arbete, att vara föredragande i vägstyrelsen och föra dess protokoll samt att övervaka bokföringen. Kostnaden för anställande av denne tjänsteman torde kompenseras därav, att kontrollen över distriktets väg- arbeten blir bättre än eljest samt att sakkunnig ledning av arbetena, större planmässighet och enhetlighet vinnas.
Vägstyrelsen bör, i motsats till andra landstingets styrelser och nämnder, vara oberoende av landstingets förvaltningsutskott. Ett visst samarbete mellan de två förvaltningsorganen påkallas dock vid budgetbehandlingen.
Med avseende å regleringen av de ekonomiska förhållandena mellan de nu- varande distrikten och de nya vägdistrikten synes mig lämpligt och riktigt, att de nya större distrikten övertaga de äldre distriktens tillgångar och skulder. Visserligen äro en del distrikt mera skuldsatta än andra, men detta torde i stort sett motvägas därav, att skulderna nog oftast åsamkats för iståndsättande och förbättring av vägnätet. Kostnaderna för underhåll av sådana delar av vägnä— tet inom det nya distriktet bliva jämförelsevis ringa, medan å andra sidan ett distrikt med god ekonomi, vilket måhända försummat sin väghållning, kan åsamka det nya distriktet stora kostnader för vägarnas iståndsättande. Därest de skattskyldiga inom det skuldsatta distriktet även framdeles ensamma skulle få svara för sitt distrikts skulder och även såsom skattskyldiga i det nya större distriktet deltaga i all väghållningskostnad — innefattande jämväl istånd-
sättande av sämre hållna vägar —— skulle detta verka orättvist och med säker— het alltför betungande för ifrågavarande skattedragare. Lösningen av före- varande fråga synes i varje fall kunna ske enklare inom de stora landstings- distrikten, där alltid en stark utjämning är för handen, än vid en samman- slagning av två eller några få av de nuvarande distrikten eller delar av dem. Motviljan mot en sammanslagning torde särskilt komma att göra sig starkt gällande inom distrikt med god ekonomi.
Vad slutligen beträffar vägbeskattningen är jag ense med majoriteten där— om, att beräkning av vägskatt efter vägskattekronor på sätt de sakkunniga föreslagit är att ur skattetekniska synpunkter föredraga framför den nuva- rande fyrktalsberäkningen. Då vidare även enligt min mening fastigheterna med nuvarande vägskattegrunder äro för hårt belastade, har jag ansett mig kunna biträda majoritetens förslag jämväl i fråga om fördelning av vägskatte- bördan på olika skatteobjekt, dock under förutsättning att landstingsområdet göres till vägdistrikt och att statsbi-dragen avvägas så, att Vägskatten i allmän- het minskas, enär i annat fall inom vissa distrikt på inkomsttagarna kommer att övervältras en allt för stor del av vägbördan.
I överensstämmelse med vad jag nu anfört har härvid fogade lagförslag av- fattats, och får jag i de delar, som här icke närmare berörts, hänvisa till inne- hållet i förslaget.
Slutligen vill jag framhålla, att en lagstiftning i överensstämmelse med mitt. förslag kommer att föranleda vissa mindre ändringar i lagen om landsting.
Bilaga till C. J. Johanssons särskilda yttrande.
Förslag till lag om vägdistrikt. AVDELNING I.
Allmänna bestämmelser.
lå.
Varje landstingsområde, med undantag av dithörande stad, utgör ett vägdi- strikt. Varje stad utgör likaledes ett sådant distrikt.
2%.
Vägdistrikt äger att självt, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda sina gemensamma angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gäl- lande författningar tillkommer annan.
3 %.
Vägdistrikts beslutanderätt utövas på landet av landstinget samt i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, å allmän rådstuga.
I landstingets överläggningar och beslut rörande vägväsendet må ej deltaga ombud från landstingsområdets städer.
Vad i denna lag stadgas om stadsfullmäktige skall äga motsvarande tillämp- ning med avseende å allmän rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas.
Förvaltning och verkställighet tillkomma vägstyrelse. '
11%.
De uppgifter, som enligt. denna lag tillkomma länsstyrelse, utövas, vad an- går Stockholm, av överståthållarämbetet.
55.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.
AVDELNING II. Om vägdistrikt på landet. 6 %.
Vägstyrelsen skall bestå av minst sju ledamöter, av vilka en jämte suppleant för honom förordnas av länsstyrelsen för fyra är i sänder och de övriga väljas av landstinget. De sistnämnda jämte ett lika antal suppleanter för dem utses för en tid av fyra år, räknade från den 1 januari året näst efter det, då valet skett, dock att, när val sker första gången, halva antalet eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år. Avgår vald ledamot eller suppleant under den för honom bestämda tjänstgö— ringstid, anställes fyllnadsval för den tid, som för den avgångne återstått.
I avseende å villkoren för valbarhet samt rättighet att avsäga sig uppdraget skall vad om landstingsman finnes föreskrivet äga motsvarande tillämpning be- träffande de av landstinget utsedda ledamöterna och deras suppleanter.
Vägstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Av länsstyrelsen förordnad ledamot äger att av vägdistriktet åtnjuta ersätt- ning för uppdragets fullgörande i likhet med övriga ledamöter.
71%.
Vägingenjören i länet är berättigad att övervara vägstyrelsens sammanträ- den och deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt låta anteckna sin mening till vägstyrelsens protokoll. I god tid före sammanträde skall han er- hålla uppgift å de ärenden, som därvid skola förekomma.
S%.
Såsom vägdirektör med uppgift att leda väghållningen skall vägstyrelsen anställa en tekniskt utbildad man, vilken helst bör hava fullgjort vad som fordras för vinnande av anställning i väg- och vattenbyggnadsstaten.
Vägdirektören skall närvara vid vägstyrelsens sammanträden samt äga få sin mening antecknad till protokollet.
Till biträde åt vägdirektören skall av vägstyrelsen anställas lämpligt antal vägm'ästare. Därjämte må av vägstyrelsen anställas extra arbetsledare och an— nan för vägväsendet behövlig arbetskraft.
9å.
Vägstyrelsen åligger att ombesörja väghållningens utförande inom vägdi- striktet, att förvalta de för distriktets vägväsen avsedda medel, att verkställa vederbörande myndighets och landstingets beslut rörande vägväsendet, att å landstingets vägnar avgiva yttranden i vägfrågor, i den mån sådant åt sty- relsen uppdrages, ävensom att vidtaga övriga åtgärder, som jämlikt lag eller författning ankomma på styrelsen.
10 %.
Allmänna bestämmelser angående vägstyrelsens och vägdirektörens verk- samhet meddelas av Konungen.
11 %.
För vägdistriktet skall finnas en vägkassa.
ver vägkassans tillgångar och skulder ävensom inkomster och utgifter skall vägstyrelsen låta föra räkenskaper, vilka avslutas för kalenderår. Dessa rä- kenskaper och styrelsens förvaltning skola granskas av särskilda revisorer, och skola 1 avseende därå samt i fråga om den landstinget tillkommande prövning av revisionsberättelsen bestämmelserna 1 lagen om landsting äga motsvarande tillämpning. I revisionen skall deltaga ett av länsstyrelsen utsett ombud, som äger att av vägdistriktet åtnjuta ersättning för uppdraget i likhet med de av landstinget utsedda revisorerna.
12 %.
Varje år, efter det taxeringsnämndernas arbeten avslutats, skola häradsskri- varna före den 20 juni till vägstyrelsens ordförande insända på årets taxering grundade uppgifter, vilka summariskt angiva antalet repartitionsenheter för vägskatt, vägskattekronor.
Före den 10 juli varje år skall vägstyrelsen till länsstyrelsen insända. jämte de i 12 % omförmälda uppgifter:
1) fullständig redovisning över föregående årets förvaltning; 2) revisorernas berättelse över granskningen av samma förvaltning; 3) styrelsens yttrande över anmärkningar, som må hava förekommit vid granskningen;
4) ett på beräkning över vägkassans behållning vid löpande årets slut samt dess inkomster och utgifter under näst följande är grundat förslag till in- komst- och utgiftsstat för vägkassan under sistnämnda år.
De här ovan omförmälda handlingar skola av länsstyrelsen minst trettio dagar före landstingets början överlämnas till landstinget.
Inom samma tid äger vägstyrelsen till länsstyrelsen insända de övriga för landstinget avsedda framställningar och förslag, vägstyrelsen aktar nödigt.
14 %.
Landstinget skall, innan det åtskiljes, upprätta fullständig inkomst- och ut- giftsstat beträffande vägkassan för nästföljande år. Vad därvid finnes utöver beräknade inkomster erforderligt för bestridande av vägkassans utgifter, skall täckas genom vägskatt. Med ledning av de i 12 % omförmälda summariska uppgifter och i sammanhang med statens upprättande skall landstinget fast- ställa den uttaxering för varje vägskattekrona, som erfordras för skattebeho- vets fyllande.
15 %.
Skyldighet att utgöra vägskatt skall, med den i 16 % tredje stycket stadgade inskränkning, åligga en var, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder är inom vägdistriktet skattskyldig till allmän kommunalskatt.
Vägskatt utgöres av skattskyldig i förhållande till det antal vägskattekronor och vägskatteören, som påföres honom.
16 %.
Vägskattekronor och vägskatteören påföras enligt följande grunder:
För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för fastighetsskatt, påföras honom en och en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre. Vad som icke upp- går till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en väg- skattekrona.
För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, påföres honom en väg— skattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall sådan påföring icke ske i fråga om den, som för kommunal inkomstskatt påförts mindre än fyra skatte- kronor. Beträffande äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kom- munal inkomstskatt icke äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyl- diga, befrielse enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sam- manlagt mindre än fyra skattekronor.
17 %.
Vad om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av landstingsmedel är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande vägskatt.
Till bestridande av kostnaderna för väghållningen utgår bidrag av statsme- del efter ty därom är särskilt stadgat.
AVDELNING III. Om vägdistrikt bestående av stad.
19 %.
Såsom vägstyrelse i stad skall tjänstgöra den kommunala styrelse eller nämnd, som stadsfullmäktige därtill utse.
20 %. Vad i 9 % är stadgat angående vägstyrelse på landet skall i tillämpliga delar gälla även med avseende å vägstyrelse i stad.
21 %.
Vid stadsfullmäktiges behandling av ärende, hörande till vägväsendet, äger landshövdingen eller den han i sitt ställe förordnar att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
Länsstyrelsen skall skriftligen underrättas om stadsfullmäktigesammanträde, varvid ärende av nyssnämnda art skall behandlas.
22 %.
I stadens inkomst- och utgiftsstat skall vad _som är att hänföra till väghåll- ningen upptagas skilt från stadens övriga utgifter och inkomster.
23 %.
Sedan inkomst- och utgiftsstaten fastställts, s_kall avskrift av densamma, i vad den avser väghållningen, så fort ske kan tillställas länsstyrelsen.
24 %. Vad i 18 % är sagt om bidrag till kostnaderna för väghållningen skall gälla även beträffande stad. 25 %. i Vad _utöver de för staden såsom vägdistrikt beräknade inkomster finnes er- forderligt för bestridande av kostnaderna för väghållningen skall täckas på sätt är stadgat om kommunala utgifter i allmänhet.
26 %.
I revisionen av stadens förvaltning, i vad den avser vägväsendetZ skall del- taga ett av länsstyrelsen utsett ombud, som äger att av staden åtnjuta. ersätt- nlng 1 hkhet med de av stadsfullmäktige utsedda revisorerna.
AVDELNING IV. Övergångsbestämmelser.
27 %.
Denna lag skall, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1935, och skall vad i lag eller författning är där- emot stridande från och med nämnda dag upphöra att gälla.
28 %.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället till- lämpas.
29 %.
Vägstyrelse i vägdistrikt på landet skall enligt denna lags bestämmelser ut- ses första gången under år 1933 samt träda i verksamhet med 1934 års ingång; och skall den häradsskrivare jämlikt 12 % åliggande skyldighet att före den 20 juni till vägstyrelsens ordförande insända i nämnda lagrum avsedda summariska uppgifter inträda år 1934. I enlighet med denna lags bestämmelser skall lands- tinget under år 1934 fastställa inkomst- och utgiftsstat beträffande vägkassan för följande år samt bestämma det belopp, vilket år 1934 skall uttaxeras så- som vägskatt. Samma år skola ock utses revisorer för granskning av väg- styrelsens förvaltning under år 1934. Skyldighet att enligt denna lags be- stämmelser erlägga vägskatt skall även inträda år 1934, och skall vad? i den- na lag är stadgat om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av väg- skatt samtidigt träda. i tillämpning.
Vägskatt skall icke utgöras för äldre lo-tshemman, så länge de äro under- kastade lotsningsskyldighet.
30 %.
Hittills varande väghållningsdistrikts tillgångar och förpliktelser skola från och med den 1 januari 1935 övertagas av det nya vägdistrikt, i vilket det äldre distriktet uppgått.
Finnes äldre väghållningsdistrikt under de tre åren närmast före denna lags ikraftträdande hava upplånat medel till bekostande av utgifter, som skäligen bort täckas genom utdebitering av vägskatt, eller genom underlåtenhet att verk- ställa skälig utdebitering av sådan skatt föranlett, att fonderade medel för— brukat-s, eller på annat sätt förorsakat, att det nya vägdistriktet vid överta- gande av det äldre distriktets tillgångar och förpliktelser lider förfång, äger läns?tyrelsen ålägga distriktet att lämna det nya vägdistriktet skälig gott- gore se.
Vägstyrelse i äldre distrikt skall så snart ske kan och senast den 1 juli 1935 till vägstyrelsen i det nya distriktet avgiva fullständig redovisning för förstnämnda. distrikts ekonomiska. ställning vid- utgången av år 1934.
31 %. Den av vägstyrelse—i äldre distrikt under år 1934 utövade förvaltning skall
granskas och fråga om ansvarsfrihet därför behandlas i den ordning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. Nämnda lag skall efter den nya lagens ikraftträdande även äga tillämpning, i den mån sådant är nödigt för fullgörande av förpliktelse, som
jämlikt 30 % denna lag eller 65 % lagen om allmänna vägar kan för äldre di- strikt uppkomma gentemot det nya distriktet.
32 %.
Är enligt de vid denna lags ikraftträdande gällande rättsreglerna angående väghållningsbesvärets fullgörande medlem av stadskommun skyldig att byg- ga eller underhålla allmän väg eller att i stället härför erlägga särskild av- gift till staden, skall skyldighet, som nu nämnts, upphöra från och med denna. lags ikraftträdande, såvida icke Konungen, på framställning av staden, för- ordnar om skyldighetens avskrivning under en tid av tio är, räknade från la— gens ikraftträdande. Sådant förordnande må icke meddelas, om skyldigheten är av ringa ekonomisk betydelse för staden.
Vad i denna paragraf stadgats skall icke äga tillämpning beträffande skyl- dighet, som vid denna lags ikraftträdande är föremål för avskrivning.
33 %.
Skall jämlikt 32 % första stycket successiv avskrivning av skyldighet att utföra väghållning äga rum, skall denna skyldighet ersättas av förpliktelse att utgiva en årlig avgift till staden. För avskrivningsperiodens första år skall avgiften utgå med belopp, svarande mot den normala årskostnaden för väghållningens utförande. Beloppet fastställes av länsstyrelsen, och skall där- vid hänsyn tagas jämväl till de bidrag av automobilskattemedel och andra statsmedel, som staden åtnjuter eller kan väntas komma att åtnjuta. För av— skrivningsperiodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det ursprungliga beloppet.
34 %.
Skall jämlikt 32 % första stycket avgiftsskyldighet successivt avskrivas, skall avgiften för avskrivningsperiodens första år utgå med det belopp, var- till avgiften under åren 1932—1934- årligen i medeltal uppgått. Har vid av- giftens bestämmande hänsyn icke tagits till bidrag, varom förmäles i 33 %, äger länsstyrelsen föreskriva skälig jämkning av beloppet. För avskrivnings- periodens återstående tid nedsättes avgiften årligen med en tiondel av det för periodens första år bestämda beloppet.
Innefattar avgift vederlag jämväl för annat än väghållning, ankommer på Konungen att efter stadens och de avgiftsskyldigas hörande förordna, huru stor del av avgiften skall anses motsvara väghållningsskyldigheten.
35 %.
Innan länsstyrelsen jämlikt 33 % fastställer avgift eller jämlikt 34 % före- skriver jämkning av avgift, skall särskild utredning förebringas angående den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet, för vil- ken vederlag skall utgå, samt angående övriga omständigheter av betydelse för ärendets avgörande.
Utredningen skall verkställas av en särskild nämnd, bestående av ordföran— de och två ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen, en ledamot ut- ses av stadsfullmäktige och en av de väghållningsskyldiga. eller, där fråga är om jämkning av avgift, de avgiftsskyldiga. Sistnämnde ledamot utses å sammanträde inför magistrat eller stadsstyrelse.
_ Sedan nämnden slutfört sin utredning, skall nämndens protokoll jämte övriga till ärendet hörande handlingar insändas till länsstyrelsen.
Nämndens ordförande åtnjuter enligt länsstyrelsens beprövande ersättning av allmänna medel.
Bilaga
P. M. rörande beräkning av vägunderhållskostnaderna.
I syfte att ernå ett system med objektiva grunder för fördelningen av bidra- gen till barmarksunderhållet har undertecknad på uppdrag av 1929 års väg- sakkunniga försöksvis verkställt vissa undersökningar och beräkningar, vilka resulterat i att ett dylikt system synes kunna genomföras efter i huvudsak föl- jande riktlinjer.
Kostnaden för barmarksunderhållet kan teoretiskt anses sammansatt av två delar, nämligen en grundkostnad, varmed här förstås sådan kostnad, som un- der alla förhållanden och oavsett förekomsten av vägtrafik måste nedläggas på vägarna för att dessa över huvud skola vidmakthållas, samt en vägslitnings- kostnad eller sådan kostnad, som är direkt beroende av vägtrafiken och dess vägslitande inverkan. Grundkostnaden för en grusväg representerar alltså så- dana arbeten som dikning, ombyggnad av trumma, vidmakthållande av räcken, röjning av träd samt mindre grusning och hyvling. Vägslitningskostnaden åter föranledes av sådana arbeten som erforderlig hyvling och grusning, förstärkning av vägbanan, bindning av damm m. 111.
Från vägingenjörerna hava. införskaffats preliminära uppgifter å den för respektive län uppskattade grundkostnaden per vägmeter. En del justeringar av vissa utav dessa. uppgifter hava emellertid ansetts nödiga, varefter upp— gifterna sammanställts 1 bifogade bilaga 2, därvid 1 fall av ändring vägingen— jörens uppgift meddelats inom parentes. I samma bilaga hava vidare länens totala våglängder enligt 1930 års vägstatistik införts, och med stöd härav har den totala grundkostnaden för de olika länen kunnat beräknas, utvisande en sammanlagd grundkostnad för hela landet av i runt tal 164 miljoner kronor. Uppenbarligen är detta belopp, som endast är approximativt, underkastat för- ändringar 1 sammanhang med vägnätets utvidgning och, i någon mån, genom vägarnas förbättring, men siffran giver i allt fall en ganska tillförlitlig upp- fattning om storleken av grundkostnaden.
Då denna grundkostnad praktiskt taget icke torde skilja sig allt för mycket från hela underhållskostnaden på den tid, då vägtrafiken och vägslitningen var relativt obetydlig, må det vara av intresse att anställa en jämförelse mellan nyss angivna belopp för grundkostnaden och tidigare års kostnader för un— derhåll. År 1919 uppgick underhållskostnaden, omfattande naturaunderhåll, oindelade vägar, broar och färjor samt förvaltning, till cirka 142 miljoner kro- nor för en sammanlagd våglängd av 6 460 mil. Då landets totala väglängd nu- mera utgör i runt tal 7 620 mil, blir 1919 års kostnad, uppräknad med hän- syn till nuvarande vägl-ängd, cirka 167 miljoner kronor, alltså något mer än ovan angivna belopp för grundkostnaden. Vidare må nämnas, att motsvaran- de underhållskostnad för år 1912 utgjorde 94 miljoner kronor.- Uppräknad med hänsyn till ökad våglängd och ett indextal av 140 blir däremot svarande nukostnad omkring 160 miljoner kronor.
Vad så. beträffar vägslitningskostnaden är först att märka, att de skilda fordonsslagens vägslitning — här räknas endast med personautomobiler, omni-
busar och lastautomobiler _— är olika och beroende av flera skilda faktorer, men har i denna preliminära undersökning hänsyn tagits endast till olik- heten i hjultryck. För bedömning av fördelningen på landets olika delar av den kostnad för hela riket, som orsakas av vägslitningen, har trafikarbetet, uttryckt i årlig trafikmängd, lagts till grund. I bilaga 1 har först lämnats uppgift om automobilbeståndet den 30 september 1931 inom de skilda länen, hämtad ur propositionen nr 174 år 1932 angående ändring i vissa delar av för- ordningen om' automobilskatt m. 111. (sid. 26). Med stöd av utredningen i samma proposition (sid. 55) har vidare beräkningen av den årliga trafik- mängden baserats på en genomsnittlig körning per år för olika fordonsslag av
för personvagnar .................................. '1 200 mil » omnibussar .................................... 5 000 » >> lastvagnar ..................................... 1 800 »
Med kännedom om antalet fordon av skilda slag inom varje län och med ut- gångspunkt från nu angivna genomsnittliga årskörning per fordon kan alltså trafikmängden, uttryckt i fordonsmil, beräknas för varje län. För erhållande av storleken av den trafikmängd, på vilken den relativa vägslitningen kan be- räknas, böra emellertid först de på nyss angivet sätt beräknade fordonsmilen omräknas till en enhet under hänsynstagande till hjultrycket. Enligt utred— ningar, som verkställts av 1931 års väg- och brosakkunniga, uppgår medelhjul- trycket för de i efterföljande tabell angivna länen för de skilda fordonsslagen till i tabellen angiven storlek:
I Stockholms Malmöhus Göteborgs o. Skaraborgs Västerbottens | län län Bohus län län län F o r d 0 n Medel- ko- Medel- ko- Medel- ko- Medel- ko— Medel- ko- hjultryck eff hjultryck eff hjultryck efl' hjultryck eil' hjultryck ei? kg. ' kg. ' kg. ' kg. ' kg. ' Personbilar ...... 480 1 475 1 500 1 460 1 460 1 Omnibussar ...... 2 060 4.3 1 900 4.0 1 900 3.8 1 440 3.1 1 520 3.8 Lastbilar ....... 1 060 2.2 1 180 2.5 1 120 2.2 1 120 2.4 1 240 | 2.7
Med ledning av dessa uppgifter och då personautomobilernas medelhjultryck är i stort sett konstant kunna således fordonsmilen för omnibusar och last- vagnar omräknas till personfordonsmil enligt de koefficienter, som i bilagan angivas. Härigenom kan för varje län erhållas trafikmängden, uttryckt 1 per- sonfordonsmil per år.
I det i bilaga 1 angivna automobil-beståndet har bortsetts från Stockholms stad, medan i övrigt länsstädernas bestånd medräknats. Då automobilema i de största städerna huvudsakligen trafikera städernas gator och vägar, har för länen en reduktionskoefficient måst införas, vilken uppskattats dels med stöd av inhämtade uppgifter om automobilbeståndet i de största städerna dels ock med hänsyn till förekomsten av större städer inom vissa län. För Stockholms län har hänsyn måst tagas till att trafikmängden i viss omfattning ökas ge- nom trafik av de från Stockholms stad emanerande automobilerna ; koefficien- ten för detta län har därför satts till 110. För de flesta länen har motsvarande koefficient uppskattats till 10, vilket innebär, att i dessa län förekommande automobiler, hemmahörande i städerna, ansetts trafikera länets allmänna vägar i samma utsträckning som landsbygdens automobiler.
Sedan den i personfordonsmil per år uttryckta trafikmängden omräknats med användande av nyssnämnda koefficient, hava erhållits de i bilaga 1 angivna
siffrorna för medeltrafikmängden per år i personfordonsmil. Dessa siffror äro dock icke direkt användbara för en beräkning av länens procentuella andel i den mot vägslitningen svarande kostnaden. Sålunda måste hänsyn tagas till barmarkstidens längd, den för underhållsarbetena gällande timlönen för de skilda länen samt till underhållets svårighetsgrad på grund av olika geologiska förhållanden i länen, såsom förekomsten av jäslera, grusfyndigheter m. m.
Barmarkstidens längd finnes beräknad i Svenska väginstitutets meddelande nr 28 år 1930, och den genomsnittliga timlönen inom olika län har av byrå- chefen B. Nyström meddelats i Svenska vägföreningens tidskrift, häfte 6 år 1931. Dessa uppgifter hava införts i nyssnämnda bilaga jämte häremot sva- rande reduktionskoefficienter. .
Den största svårigheten möter givetvis vid bestämmande av den koefficient, efter vilken trafikmängden bör omräknas med hänsyn till länens olika geolo- giska förhållanden. I detta hänseende hava vissa uppgifter införskaffats från vägingenjörerna, och med ledning härav och kännedom i övrigt om förhållan- dena i länen hava ifrågavarande koefficienter uppskattats; de återfinnas i nämnda bilaga. Det må nämnas, att härvid hänsyn tagits till att i vissa delar av Skåne underhållet i stor utsträckning sker medelst användande av makadam i stället för grus ävensom till den rikliga förekomsten av jäslera i övre Norr- land. Helt naturligt är det synnerligen vanskligt att fastställa nu ifrågavaran— de koefficient, vars bestämmande fordrar en ingående kännedom om de skilda länens förhållanden. En mera djupgående prövning av spörsmålet genom det centrala verket i samarbete med vägingenjörerna skulle ock möjligen giva andra koefficienter än de här använda.
Det är även möjligt att en reduceringskoefficient borde införas, avseende fö- rekomsten av hästfordonstrafik och interprovinsiell motortrafik samt baserad på utförda trafikräkningar, men materiel saknas för närvarande för bedöman- de av denna fråga.
Koefficienterna för barmarkstidens längd, timlönen och underhållets svårig- hetsgrad hava i bilagan genom multiplicering med varandra sammanförts till 'en gemensam koefficient, med vilken den förut beräknade medeltrafikmängden i personfordonsmil omräknats för varje län. Den sålunda erhållna slutliga medeltrafikmängden är alltså beräknad med hänsyn tagen till de viktigaste av de faktorer, som kunna påverka vägslitningskostnaden under barmarkstiden, och giver vid jämförelse med talen för övriga län ett approximativt uttryck för länets andel i landets vägslitningskostnad. Denna andel har uträknats i pro— cent och angivits i bilagan.
Såsom cn kontroll av de sålunda erhållna procenttalen må tjäna en jämfö- relse med Verkliga förhållandena under åren 1929 och 1930. För detta ända- mål har för varje län från den totala underhållskostnaden för vartdera av nämnda år dragits den för länet beräknade grundkostnaden, varefter återsto— den, som alltså skulle motsvara vägslitningskostnaden, beräknats i procent av den på samma sätt för hela landet beräknade vägslitningskostnaden. I bila- ga 2 hava resultaten härav sammanställts med det på förut angivet sätt beräk- nade procenttalet för de skilda länen. Det ligger i sakens natur, att de sålunda på skilda linjer erhållna procenttalen för länens delaktighet i vägunderhålls— kostnaden efter avdrag av grundkostnaden icke kunnat exakt överensstämma och att de delvis t. o. m. ganska avsevärt skilja sig från varandra; den bristan— de överensstämmelsen kan finna sin förklaring ej minst däri, att på ett eller annat håll den verkliga underhållskostnaden tillåtits överskrida vad som kun— nat anses motiverat på grund av vägslitningen eller att på vissa håll förbätt— ringsarbeten inlagts i underhållet i större utsträckning än på andra håll. En granskning av sammanställningen giver dock vid handen, att de på grundval .av trafikmängden beräknade procenttalen påfallande väl överensstämma med
procenttalen för den verkliga kostnadens fördelning, vilket förhållande i sin mån visar, att de här uppdragna riktlinjerna i stort sett äro användbara för en objektiv fördelning mellan länen av ett fast vägunderhållsbidrag.
Med hänsyn till nämnda skiljaktigheter är det tydligt att vid slutgiltigt fast- ställande av fördelningstalen en viss justering av desamma måste äga rum.
Det må här anmärkas, att i förevarande utredning hänsyn icke tagits till de allmänna vägarna inom städernas områden, beträffande vilka vägar städerna enligt vägsakkunnigas förslag skulle var för sig bilda vägdistrikt, jämställda i allt väsentligt med landsbygdsdistrikten. Tillgängligt material för en mot- svarande beräkning beträffande grundkostnad och vägslitningskostnad för stä- dernas allmänna vägar är nämligen alltför knappt. I fråga om samtliga här verkställda beräkningar gäller emellertid, att de äro så approximativt gjorda, att en omräkning av desamma i varje fall måste ske, innan det ifrågasatta syste- met med mera fasta underhållsbidrag kan genomföras. Vid en dylik omräk- ning, som synes lämpligen böra verkställas av väg- och vattenbyggnadssty- relsen i samarbete med vägingenjörerna, torde vederbörlig hänsyn kunna tagas även till städernas allmänna vägar.
De på grundval av trafikmängden beräknade procenttalen för länens ande- lar i vägslitningskostnaden äro avsedda att läggas till grund för uppdelning mellan länen av ett riksstatsanslag till vägslitningskostnaden.
Stockholm den 1 augusti 1932. Nils Bolinder.
mmamo—wxwwo—n
wwwwmr—HHHHHH—Hp— wmwwommumuw—mwwo
Antal antomobller den ”('/9 1981
Reduktions— Määnä'äik' Omnibussar Lastvagnar miäefååzgi persoifor- L ä 11 Per- _ _ till de större donsnnl per son- Medelhjul- Medelhjnl- täd er nas år vagnar St. tryck 1 för- St tryck 1 for— 5 bilar hållande till ' hållande till 1 OOO-tals
St. personvagnar personvagnar fordonsmil
1 2 3 | 4 5 l 6 7 s _ Stockholms 4 819 229 43 2 489 24 1'10 23 600 Uppsala . . . . 2 608 81 31 1 154 2'4 095 8 890 Södermanlands . 4 159 147 31 1 124 24 095 11 500 Östergötlands . . 5 940 152 3'5 2 010 24 085 15 700 Jönköpings . . . 3 920 146 3'1 1 241 24 095 11 700 Kronobergs . . . 2 167 33 3'1 710 24 1'0 6 180 Kalmar . 4 002 83 3'1 1 123 24 10 10 950 Gotlands . . . . 1 118 38 3'1 423 24 1'0 3 760 Blekinge . . . . 1 587 40 3'1 702 24 095 5 280 Kristianstads . . 4 563 78 31 1 918 24 10 15 070 Malmöhus 11 553 196 40 4 874 26 065 25 800 Hallands . . . . 2 286 91 3'1 1 047 24 1'0 8 670 Göteborgs o.Bohns 6 477 166 3'8 3 677 24 040 10 700 Älvsborgs & 439 251 3-1 1 692 2-4 090 15 950 Skaraborgs . . . 4405 108 3'1 1 211 24 10 12 200 Värmlands . . . 5015 185 3'1 1262 24 1'0 14 350 Örebro ..... 4 622 136 3'1 1 383 24 090 12 300 Västmanlands 3 079 79 31 1 084 24 0'95 9 140 Kopparbergs 5 409 131 3'1 1 161 24 10 13 550 Gävleborgs . . . 4 898 146 31 1 433 24 ' 090 12 850 Västernorrlands . 3 638 167 3.1 1 225 24 1'0 12 240 Jämtlands 2 169 75 3'1 527 24 1'0 6 030 Västerbottens 2 012 94 31 695 2'4 1'0 6 900 Norrbotten . . . 2 175 145 3'1 824 24 10 8 420
Bilaga 1. Bar- Reduktionskoefficienter Reduceragärlxlrågeltrank- marks- Timlön
tidens i genom- med hänsyn längd snitt med hänsyn med hänsyn till under— i fordonsmil i procent av
dygn till barmarks- till timlönen hällets Total 1 OOO-tals hela landets
per år trden svårighets- fordonsmll
öre grad % _ 9 10 11 12 13 14 15 16 271 95 074 139 085 088 20 700 813 1 244 79 067 116 10 078 6 900 28 2 264 73 072 107 10 077 8 900 36 8 262 78 071 115 10 082 12 900 53 4 264 75 072 1'10 090 071 8 300 34 5 282 82 077 1'21 090 083 5100 21 6 278 68 076 100 075 057 6 300 26 7 294 82 081 121 075 071 2 800 12 8 309 75 0.85 1'10 085 079 4 200 1'7 9 312 76 086 112 1'10 106 15900 65 10 318 75 0'87 1-10 1-20 115 29 600 121 11 301 75 083 110 10 0-91 7 900 3-2 12 301 80 083 117 10 097 10 400 42 13 272 79 0-74 116 1-0 086 13 700 56 14 274 71 075 104 10 078 9 500 39 15 230 79 063 1'16 1-0 073 10 500 4-3 16 245 79 0137 116 10 078 9 600 39 17 248 77 068 113 1-0 077 7 100 2-9 18 200 83 0'55 1'22 1'0 067 9 100 3'7 19 225 86 062 1'27 1'0 079 10 200 4'1 20 197 84 054 1'23 1'Tb 1'17 14 400 58 21 174 83 048 1'22 1'50 088 5 300 22 22 174 76 048 112 175 094 6 500 27 23 174 87 048 128 175 108 9 100 37 24 244 900 1001)
(Om—IQUIOFOQMI—l
MMMMMH—Hr—HHHHHH RWNJHOCDw—IOHUIFWMHO
Grundkostnad för Väglänad inom underhållet görgelåiingskoeif. l L ä n länet är 1930 ___ r ” ,,mängden km. Totalt för länets . öre/m. våglängd (bll- 1 k01- 16)- kr. 1 2 3 | 4 5
Stockholms ...... . 2 600 20 520 000 8'!) Uppsala ......... 1 944 22 430 000 28 Södermanlands ...... 2 431 20 490 000 36 Östergötlands ...... 4 094 22 900 000 53 Jönköpings ....... 4 335 20 870 000 34. Kronobergs ....... 3 483 20 (22) 700 000 21 Kalmar ......... 3 557 15 530 000 26 Gotlands ........ g 1 404 18 250000 12 Blekinge ........ 1 299 20 260 000 1'7 Kristianstads ...... 3 131 27 840 000 65 Malmöhus ........ 3 857 28 1 080 000 12'1 Hallands ........ 2 100 15 320 000 32 Göteborgs o. Bohus 2 010 23 460000 42 Älvsborgs ........ 4 633 20 930 000 56 Skaraborgs ....... 3 691 20 740 000 3'9 Värmlands ....... 4 014 25 1 000 000 48 Örebro ......... 2 530 20 (26) 500 000 39 Västmanlands ...... 2 264 20 450 000 29 Kopparbergs ....... 3 642 ' 20 (23) 720 000 3-7 Gävleborgs ....... 2 767 15 (10) 420 000 4'1 Västernorrlands ..... 3 468 25 870 000 58 Jämtlands ........ 3 326 22 (30) 730 000 22 Västerbottens ...... 4 891 25 1 220 000 27 Norrbottens ....... 4 732 25 1 190 000 37
76 203 16 420 000 1000
Bilaga 2.
1929 års underhållskostnader
Verklig kostnad
Verklig kostnad med avdrag
av grundkostnaden
1930 års underhållskostnader
Verklig kostnad
Verklig kostnad med avdrag av grundkostnaden
kr. kr. kr. % kr. 76 _ 6 7 _ 77 ' 773 9 10 11
2 380 000 1 860 000 82 2 020 000 1 500 000 55 1 010 000 580 000 25 1 050 000 620 000 23 1 250 000 760 000 33 1 490 000 1 000 000 36 2 100 000 1 200 000 52 2 450 000 1 550 000 56 1 610 000 740 000 . 33 1 790 000 920 000 33 1 290 000 590 000 26 1 390 000 690 000 25 1 160 000 630 000 27 1 230 000 700 000 25 420 000 170 000 08 450 000 200 000 07 580 000 320 000 14 600 000 340 000 1'3 2 040 000 1 200 000 53 2 490000 1 650 000 60 3 910 000 2 830 000 124 4 680 000 3 600 000 131 1 110 000 790 000 34 1 110 000 790 000 29 1 100 000 640 000 28 1 240 000 780 000 28 2 220 000 1 290 000 56 2 320 000 1 390 000 51 1 880 000 1 140 000 50 1 810 000 1 070 000 39 2 280 000 1 280 000 56 2 200 000 1 200 000 44 1 020 000 520 000 23 1 280 000 780 000 2.8 960 000 510 000 23 980 000 530 000 1'9
1 870 000 1 150 000 50 2 140 000 1 420 000 52 1 280 000 860 000 38 1 490 000 1 070 000 39 2 720 000 1 850 000 80 3 020 000 2 150 000 78 1 210 000 480 000 21 1 430 000 700 000 25 1 960 000 740 000 32 2 820 000 1 600 000 58 1 920 000 730 000 32 2 460 000 1 270 000 46 22 860 000 1000 27 520 000 1000
&CGDNIQCWOFEDMH
&&MMwP—Hr—HHHHHHH QWMHme—IGUWWNHO
TABELLER
Redogörelse för tabellernas innehåll.
Statistiska undersökningar hava verkställts dels avseende 12 utvalda lands- kommuner, nämligen Litsle'na i Uppsala län, J ärstad i Östergötlands län, Bott- naryd i Jönköpings län, Norra Vram och Lyngby i Malmöhus län, Hålanda i Älvsborgs län, Vare och Högste'na i Skaraborgs län, Kil i Örebro län, Ramnäs i Västmanlands län, Ramsjö i Gävleborgs län samt Storsjö i Jämtlands län, dels ock avseende tre hela väghållningsdistrikt, nämligen Åkers” i Södermanlands län, Åse i Skaraborgs län samt Karlstads i Värmlands län.
Samtliga uppgifter grunda sig på 1930 års taxering utom beträffande Kils socken, för vilken 1931 års taxering legat till grund.
Tabell 1 utvisar dels beskattningsföremålen enligt kommunalskattelagen (kol. 3—8) dels ock antalet vägfyrkar, fördelade på olika beskattningsföre- mål (kol. 9—12), utdebitering pr vägfyrk (kol. 13) samt summan av den uträkna)de Vägskatten, likaledes fördelad på olika beskattningsföremål (kol. 14—17 .
Det torde böra anmärkas, att, enär vägfyrktalslängderna icke varit till- gängliga, mindre skiljaktigheter möjligen kunna föreligga vid jämförelse med uppgifterna i nämnda längder.
Tabell 2 utvisar antalet skattekronor enligt kommunalskattelagen dels vid ett repartitionstal för jordbruksfastighets jordbruksvärde av 006 (kol. 2—9) dels ock vid ett repartitionstal härför av 005 (kol. 10—18). Sistnämnda repar- titionstal är föreskrivet att gälla från och med den 1 januari 1933. Antalet inkomstskattekronor vid detta repartitionstal har uträknats på så sätt, att till inkomstskattekronorna vid repartitionstalet 0'06 lagts 20 % av de vid repartitions- talet 0'05 bortfallande fastighetsskattekronorna. Till följd av ändrade procent- avdrag ökas nämligen inkomstskattekronornas antal vid en sänkning av repar- titionstalet. Valet av nämnda procentsats har skett med stöd av den utredning, 1930 års kommunalskatteberedning verkställt rörande repartitionstalen för jordbruksfastighet (Stat. off. utredn. 1931/31). Kol. 8 o. kol. 16 utvisa in- komstskattekronorna vid repartitionstalet 006 samt kol. 17 de vid repartitions- talet 005 enligt angivna beräkning tillkommande inkomstskattekronorna.
Tabell 3a utvisar för 12 utvalda landskommuner skatteunderlaget vid olika alternativ i fråga om vägskatteskyldighetens inträdande.
Tabell 3 b innehåller för 3 utvalda väghållningsdistrikt uppgifter motsva- rande kol. 2 och 3 i tabell 3 a.
Beräkningarna i tabell 3 a och b avse skattekronor vid repartitionstalet 006 för jordbruksfastighets jordbruksvärde.
Genom att jämföra. beloppen i dessa tabeller med motsvarande belopp i ta- bell 2, kol. 5, 6, 8 och 9, kan man finna, för huru stor del av det kommunala skatteunderlaget vägskatt utgöres vid de olika alternativen.
Tabell 4 är uppdelad i fem undertabeller (4 a—e), vilka i såväl absoluta (a—d) som relativa (e) tal utvisa vägskattebördans fördelning på olika be— skattningsföremål vid olika alternativ.
I samtliga dessa tabeller ligger repartitionstalet 0,05 för jordbruksvärdet till grund för beräkningarna.
Tabell 4 a utvisar vägskattebördan, fördelad efter vägfyrkar, Tabellerna 4 b, c och d utvisa vägskattebördan, fördelad efter vägskattekro- nor, vid alternativ I, II och 111, vilka skilja sig från varandra med avseende på, beskattningen av fastighet.
Alternativ I: En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar en vägskattekrona. Alternativ II : k En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar en och en halv vägskatte- rona.
Alternativ III: En kommunal fastighetsskattekrona motsvarar två vägskattekronor. Beträffande inkomsten motsvarar vägskattekronan den kommunala skatte— kronan, men inkomstvägskattekronor påföras endast sådana skattskyldiga, som äro påförda 3 kommunala inkomstskattekronor eller däröver.
Tabell 4 e utvisar i procentuella tal vägskattebörd-ans fördelning på de olika beskattningsföremålen enligt olika alternativ.
Tabell 5 utvisar verkningarna med avseende ä enskilda skattskyldiga av olika alternativ rörande vägskattens utgörande.
Tabell 6' a utvisar för 12 utvalda landskommuner samt för Åkers väghåll- ningsdistrikt folkmängden samt antalet ägare av jordbruksfastighet och annan fastighet ävensom antalet av dem, som taxerats till kommunal inkomstskatt (kol. 2—5). Vidare utvisar tabellen antalet skattskyldiga enligt gällande väg- lag (kol 7) samt vid alt. 1 och 11 (kol. 10) ävensom antalet vägfyrkar resp. vägskattekronor i absoluta (kol. 8, 11 och 13) och relativa tal (kol. 9, 12- 00 14 .
Till slut utvisar tabellen sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval vid olika alternativ i fråga om påföring av vägskattekronor. Rösttalet är fördelat på olika grupper skattskyldiga i såväl absoluta (kol. 15 och 18) som i relativa tal (kol. 17 och 20) och är även medelrösttalet per skattskyldig angivet (kol. 16 och 19). Antalet röstberättigade se kol. 10.
Tabell 6 b utvisar antalet röstberättigade, fördelade efter rösttal, dels å väg- stämma och dels vid vägfullmäktigeval.
Tabell 1, utvisande beskattningsföremålen enligt kommunalskattelagen
1 Avser 1931 års taxering.
kommuner Taxeringsvärde, kronor L ä. 11 K o m m n n för jordbruksfastighet för a ' rd & t t anna" JO - _ om - f ' bruks- & så"?! 0. ind.- summa ååå?” värde v r e värde 1 2 3 | 4 1 5 | 6 7 I 1 Uppsala ...... Litslena ...... 2 392 000 602 600 — 2 994 600 185 400 ? Ostergötlands . . . . Järstad ....... 811 600 39 900 -— 851 500 37 804) 3 Jönköpings ..... Bottnaryd ..... 1 376 500 1 187 600 1 000 2 565 100 150 900 4 Malmöhus ..... Norra Vram 2 553 300 168 600 —— 2 721 900 1 340 700 5 _. Lyngby ...... 2 511 600 5 500 — 2 517 100 206 300 6 Alvsborgs ..... Hålanda ...... 1 085 000 359 600 1 000 1 445 600 99 300 7 Skaraborgs . . . . . Varv ....... 453 500 24 200 — 477 700 351 100 8 __ Högstena ...... 501 400 1 800 — 503 200 21 200 9 Orebro ....... Kil1 ........ 3 810 000 975 700 5 000 4 790 700 209 800 10 Västmanlands . . . . Ramnäs ...... 1 779 200 1 486 300 — 3 265 500 2 335 800 11 Gävleborgs ..... Ramsjö ...... 2 063 500 4 788 500 — 6 852 000 241 800 12 Jämtlands ..... Storsjö ....... 605 300 884 400 — 1 489 700 6 000 » Åkers väghållnings- Sodermanlands distrikt. 13 Helgarö ...... 755 400 129 200 —— 884 600 162 400 14 Fogdö . . . . 1 975 100 215 600 — 2 190 700 294 600 15 Vansö ....... 1 293 600 95 500 -— 1 389 100 319 100 16 Härad ....... 1 360 100 559 400 -—- 1 919 500 255 600 17 Strängnäs landsk. . . 1 533 300 527 000 —— 2 060 300 334 200 18 ker ....... 2 422 000 1 255 100 41 000 3 718 100 3 505 900 19 Länna. . . . . . 1 702 400 1 154 300 — 2 856 700 182 100 20 Summa för distriktet 11 041 900 3 936 100 41 000 15 019 000 5 053 900 Åse va' hållninge- Ska'aborgs situat. 21 Vänersnäs ..... 1 315 600 303 100 —-- 1 618 700 174 600 22 Flo ........ 2 292 700 396 200 — 2 688 900 58 700 23 8:11 ........ 711 400 — — 71] 400 325 400 24 As ........ 1 356 400 9 100 3 000 1 368 500 76 600 25 Karahy ...... 680 400 400 _ 680 800 31 500 26 Tun ........ 1 308 200 120 600 — 1 428 800 152 600 27 Friel ........ 817 700 86 600 -— 904 300 54 700 28 Täng ....... 655 200 37 400 — 692 600 20 400 29 Håle ........ 942 200 8 800 — 951 000 19 900 30 Särestad ...... 1 584 700 25 900 — 1 610 600 34 900 31 Summa. för distriktet 11 664 500 988 100 3 000 12 655 600 949 300 Värmlands Karlstads väghåll- ningsdistrlkt. 32 Hammarö ..... 1 790 300 243 800 10 700 2 044 800 15 452 700 33 Karlstads landsk. . . 1 219 900 499 600 11 600 1 731 100 6 666 100 34 Grava. ....... 5 224 000 1 424 500 28 600 6 677 100 10 122 300 35 Summa för distriktet 8 234 200 2 167 900 50 900 10 453 000 32 241 100
ävensom antalet vägfyrkar och uträknad vägskatt i 32 utvalda lands- år 1930. Sälarna Antalvägfyrkar Utde- UträknkardoxjfrgSkutt, komm.- bite- _— skatte- f" _ ring pr f" _ lagen be- jogå' ( antään för väg— jogäl foi-m för k tt .-b _ f k, _ alm åååh”? 3:31 fastig— inkomst summa %;, ååå; fastig- inkomst summa kronor heta het ! het het 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 15 | 16 17 116 110 29 946 1 2131 5 263 36 422 20 5 989 20 242 60 1 052 60 7 284 40 39 270 8 515 - 248 1 709 10 472 20 1 703 00 49 60 341 80 2 094 40 178 020 25 651 991 8 798 35 440 35 8 977 85 346 85 3 079 30 12 404 00 493 680 27 219 8 931 30 885 67 035 18 4 899 42 1 607 58 5 559 30 12 066 30 114 880 25 171 1 330 5 026 31 527 21 5 285 91 279 30 1 055 46 6 620 67 71 020 14 456 627| 3 410 18 493 22 3 180 32 137 94 750 20 4 068 46 64 740 4 777 2 314 3 198 10 289 15 71655 347 10 479 70 1 543 35 18 690 5 032 127 487 5 646 20 1 006 40 25 40 97 40 1 129 20 353 990 47 907 1 372 17 676 66 955 10 4 790 70 137 20 1 767 60 6 695 50 957 270 32 655 15 544 58 333 106 532 15 4 898 25 2 331 60 8 749 95 15 979 80 313 050 68 520 1 574 18 952 89 046 20 13 704 00 314 80 3 790 40 17 809 20 30 600 14 897 29 1 480 16 406 25 3 724 25 7 25 370 00 4 101 50 71 300 8 846 1 067 2 781 12 694 1 769 20 213 40 556 20 2 538 80 167 230 21 907 1 938 7 214 31 059 4 381 40 387 60 1 442 80 6 211 80 99 090 13 891 2 114 4 112 20 117 2 778 20 422 80 822 40 4 023 40 99 990 19 195 1 684 4 104 24 983 20 3 839 00 336 80 820 80 4 996 60 842 320 20 603 2 193 52 973 75 769 4 120 60 438 60 10 594 60 15 153 80 998 160 37 181 23 348 62 279 122 808 7 436 20 4 66960 12 455 80 24 561 60 165 700 28 567 1 204 7 418 37 189 5 713 40 240i80 1 483 60 7 437 80 2 443 790 150 190 83 548 140 881 824 619 30 038 00 6 709 60 28 176 20 64 928 80 178 790 16 187 1 150 10 102 27 439 4 856 10 345 00 3 030 60 8 231 70 105 820 26 889 378 4 440 31 707 8 066 70 113 40 1 332 00 9 512 10 60 140 7 114 2 153 2 822 12 089 2 134 20 645 90 846 60 3 626 70 47 180 13 685 509 1 770 15 964 4 105 50 152 70 531 00 4 789 20 26 580 6 808 208 817 7 833 30 2 042 40 62 40 245 10 2 349 90 120 150 14 288 1 013 6 576 21 877 4 286 40 303 90 1 972 80 6 563 10 29 690 9 043 360 1 215 10 618 2 712 90 108 00 364 50 3 185 40 35 030 6 926 131 1 519 8 576 2 077 80 39 30 455 70 2 572 80 38 370 9 510 128 1 261 10 899 2 853 00 38 40 378 30 3 269 70 77 690 16 106 223 2 887 19 216 4 831 80 66 90 866 10 5 764 80 719 440 3 382 050 20 448 101 345 221 846 343 639 3 476 16 17 228 65 37 713 82 58 418 63 1 622 640 17 311 43 905 105 231 166 447 17 2 942 87 7 463 85 17 889 27 28 295 99 4 051 750 66 771 63 062 240 175 370 008 11 351 07 10 720 54 40 829 75 62 901 36 9056440 104 530 567252 880094 17 77010 3541304 9643284149615 98
CDm—I—T-UFGOMH
13 14 15 16 17 18 19
20
21 22 28 24 25 26 27 28 29 30
32 33 34
85
Tabell 2. På grund av 1930 års taxering nträknade skattekronor och vid olika repartitionstal för jord-
l Skattekronor och skatteören vid repartitionstalet 0.06 för jordbruksvärde I
K o m rn 11 11 för jordbruksfastighet för sååå? inkomst- summa . '" annarn hets- skatte- skatte- 5' Jord- 5 k 5' tomt— fastxg- skatte- k nor k 0 r bruks- s.. ogs- o. ind.- summa het k ro r no värde varde värde ronor
1 | 2 3 | 4 | 5 i 6 | 7 8 | 9 1 Litslenu . . . . 1 435 20 241 04 — 1 676 24 92 70 1 768 94 1 161 10 2 930 04 2 J ärstad . . . . 486 96 15 96 — 502 92 18 90 521 82 392 70 914 52 3 Bottnaryd . . . 825 90 475 04 —— 50 1 301 44 75 45 1 376 89 1 780 20 3 157 09 4 Norra Vram . . 1 531 98 67 44 — 1 599 42 670 35 2 269 77 4 936 80 7 206 57 5 Lyngby . . . . 1 506 96 2 20 — 1 509 16 103 15 1 612 31 1 148 80 2 761 11 6 Hålanda . . . 651 00 143 84 — 50 795 34 49 65 844 99 '.710 20 1 555 19 7 Varv ..... 272 10 9 68 — 281 78 175 55 457 33 647 40 1 104 73 8 Högstenä . . . 300 84 -— 72 —— 301 56 10 60 312 16 186 90 499 06 9 Kill ..... 2 286 00 390 28 2 50 2 678 78 109 90 2 788 68 3 539 90 6 328 58 10 Ramnäs . . . . 1 067 52 594 52 — 1 662 04 1 167 65 2 829 69 9 572 70 12 402 39 11 Ramsjö . . . . 1 238 10 1 915 40 — 3 153 50 120 90 3 274 40 3 130 50 6 404 90 12 Storsjö . . . . 363 18 353 76 — 716 94 3 00 719 94 306 00 1 025 94 Akers väghåll- ningsdistrikt. 13 Helgarö . . . . 453 24 51 68 — 504 92 81 20 586 12 713 00 1 299 12 14 Fogdö ..... 1 185 06 86 24 -— 1 271 30 147 30 1 418 60 1 672 30 3 090 90 15 Vansö . . . . 776 16 38 20 — 814 36 159 55 973 91 990 90 1 964 81 16 Härad . . . . 816 06 223 76 — 1 03982 127 80 1 167 62 999 90 2 16 52 17 Strängnäs landsk. 919 98 210 80 — 1 130 78 167 10 1 297 88 8 423 20 9 721 08 18 Åker ..... 1 453 20 502 04 20 50 1 975 74 1 752 95 3 728 69 9 981 60 13 710 29 19 Länna . . . . 1 021 44 461 72 —- 1 483 16 91 05 1 574 21 1 657 00 3 231 21 20 S:a för distriktet 6 625 14 1 574 44 20 50 8 220 08 2 526 95 10 747 03 24 487 90 35 184 93
Åse väghåll- ningsdwtrikt. 21 Vänersnäs . . . 789 36 121 24 — 910 60 87 30 997 90 1 787 90 2 785 80 22 Flo ...... 1 375 62 158 48 — 1 534 10 29 35 1 563 45 1 058 20 2 621 65 23 83.1 ...... 426 84 — — 426 84 162 70 589 54 601 40 1 190 94 24 s ...... 813 84 3 64 1 50 818 98 38 30 857 28 471 80 1 329 08 25 Karaby . . . . 408 24 — 16 — 408 40 15 75 424 15 265 80 689 95 26 Tun ..... 784 92 48 24 — 833 16 76 30 909 46 1 201 50 2 110 96 27 Friel ..... 490 62 34 64 — 525 26 27 35 552 61 296 90 849 51 28 Täng ..... 393 12 14 96 — 408 08 10 20 4l8 28 350 30 768 58 29 Håle ..... 565 32 3 52 — 568 84 9 95 578 79 383 70 962 49 30 Särestad . . . 950 82 10 36 — 961 18 17 45 978 63 776 90 1 755 53
31 S:a för distriktet 6 998 70 395 24 50 7 395 44 474 65 7 870 09 7 194 40 15 064 49
Karlstads väg-
H
hållnz'ngs- distrikt. 32 Hammarö . . . 1 074 18 97 52 5 35 1 177 05 7 726 35 8 903 40 33 820 50 42 723 90 33 Karlstads landsk. 731 94 199 84 5 80 937 58 3 333 05 4 270 63 16 226 40 20 497 03 34 Grava ..... 3 134 40 569 80 14 30 3 718 50 5 061 15 8 779 65 40 517 50 49 297 15
35 S:a för distriktet 4940 52 86716 25 45 5 833 13 16 120 55 21 953 68 90564 40 112 518 08
..
Avser 1931 års taxering.
för jordbruksfastighet
L
skatteören enligt kommunalskattelagen i 32 utvalda landskommuner bruksfastighets jordbruksvärde.
# Skattekronor och skatteören vid repartitionstalet 0.05 för jordbruksvärde
___—_—
! å. tomt- 1 o. ind.— 1 värde
för annan fastig—
het
summa fastig— hets— skatte- kronor
beräkn. tillkomm. inkomst-
skatte- kronor
summa skatte- kronor
14 15
17 18
N.) cp N
76
72 44
24 48
50
llllllll
50
>> 0 | |
50
& glglllll
H
52 5 35 84 5 80 80 14 30 16 25 45,
50
92 70 18 90 75 45 670 35 103 15 49 65 175 55 10 60 109 90 1 167 65 120 90
87 30 29 35 162 70
7 726 35 3 333 05 5 061 15
16 120
1 529 74 440 66 1 239 24 2 014 44 1 361 15 736 49 41 1 98 262 02 2 407 68 2 651 77 3 068 05 659 41
510 58 1 221 09
844 55 1 031 61 1 144 55 3 486 49 1 403 97 964284
866 34 1 334 18 518 40
8 724 37 4 148 64 8 257 25
55 21 130 26
47 84 16 23 27 53 51 06 50 23 21 70
10 02 76 20 35 58 41 27 12 10
15 10 39 50 25 87 27 20
6
48 44 34 04 220 81
26 31 45 85 14 22 27 12
35 80 24 39 104 48
164 67
2 738
7002
2680
42 580 20 399 48 879
111 859
68 849 59 3 046 97
39 45 94 6 023 78 12 260 05 6 239 82 977 51
mm—rcno—w—onwu
HI— HO
68 2 932 89 1 861 32 2 058 71 41 53 01
55
Tabell 3 a. Skattennderlaget i 12 utvalda landskommuner enligt
hetens in-
Antalet komm.-
A lterna-
skattekronor, Samtliga fastig— K 0 m m n 11 som belöper På- samt inkomst- beskattmngs- seende skattskyl- föremålen enl. väglagen3 inkomstskatte- kronor eller däröver 1 2 3 J jordbruksfastighet 1 676 24 1 676 24 1 Litslena ........... annan fastighet 92 — 92 70 | inkomst 794 — 827 70 ' Summa 2 562 24 2 696 64 [ jordbruksfastighet 502 92 502 92 2 Järstud ............ annan fastighet 18 90 18 90 I inkomst 257 60 290 50 Summa 779 42 812 32 jordbruksfastighet 1 301 44 1 301 44 3 Bottnaryd .......... % annan fastighet 74 45 75 45 inkomst 1 32.3 60 1 440 10 Summa 2 699 49 2 816 99 jordbruksfastighet 1 599 42 1 599 42 4 Norra Vram .......... i annan fastighet 670 35 670 35 inkomst 4 652 20 4 750 60 Summa 6 921 97 7 020 37 jordbruksfastighet 1 509 16 1 509 16 5 Lyngby ........... annan fastighet 101 85 103 |15 inkomst 757 70 899 160 Summa 2 368 71 2 511 91 jordbruksfastighet 795 34 795 34 6 Hålanda ........... annan fastighet 47 85 49 65 inkomst 513 20 530 30 Summa 1 356 39 1 375 '29 ! jordbruksfastighet 281 78 281 78 7 Varv ............. annan fastighet 174 65 175 55 ] inkomst 483 30 496 70 Summa 939 73 954 03
trädande.
tiv A.
hetsskattekronor skattekronor, av- diga som påförts
1930 års taxering vid olika alternativ i fråga om vägskatteskyldig-
Alternativ B.
Skattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighets— eller inkomstskattekronor) till ett antal av
Alternativ O'.
Samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skatt- skyldiga som påförts skattekronor (fastighets-eller inkomstskattekronor) till ett antal av
kioiråläåisäåjåger 3 eller däröver 4 eller däröver 3 eller däröver 4 eller däröver 4 5 6 '. 7 8 i
1 676 24 1 653 66 1 636 i 60 1 676 24 1 676 24 92 70 56 75 47 ' 90 92 70 92 70 756 80 853 60 791 90 853 60 791 90 2 525 74 2 564 01 2 476 40 2 622 54 2 560 84 502 92 491 52 485 80 502 92 502 92 18 90 5 — 5 — 18 90 18 90 272 '; 70 291 80 272 70 291 80 272 70 794 i 52 788 32 763 60 813 62 794 52 1 301 44 1 259 08 1 235 10 1 301 44 1 301 44 75 45 48 74 36 19 75 45 75 45 1 349 80 1 501 60 1 424 50 1 501 60 1 424 50 2 726 69 2 809 42 2 695 79 2 878 49 2 801 39 1 599 42 1 594 98 1 587 36 1 599 42 1 599 42 670 35 668 75 668 75 670 35 670 35 4 607 10 4 750 60 4 607 10 4 750 60 4 607 10 6 876 | 87 7 014 33 6 863 21 7 020 37 6 876 87 1 509 16 1 465 18 1 407 56, 1 509 16 1 509 16 103 155 69 70 53 05' 103 15 103 15 788 10 931 —— 821 10 931 -— 821 10
2 281 71
716 58 49 65 25 55 22 05 49 65 49 65
533 30
1 271 93
268 68 175 55 152 95 148 75 175 55 175 55
450 30
867 73
CJ
192 Tabell 3 &. (forts.) ___—___— Antalet komm.- Alterna— skatttelläronor,å Samtliga fastig- som e PP? P samt inkomst— K 0 m m n n beskattmngs- seende skattskyl- föremålen enl. ”glasen mat?. kronor eller däröver 1 2 3 jordbruksfastighet 301 56 301 56 8 Högstena ........... annan fastighet 9_ 70 10 60 inkomst 73 40 101 70 Summa 384 66 413 86 jordbruksfastighet 2 678 78 2 678 78 9 Kil ............. annan fastighet 108 90 109 90 inkomst 2 663 — 2 860 40 Summa 5 450 68 5 649 08 jordbruksfastighet 1 662 04 1 662 04 10 Ramnas ........... annan fastighet 1 167 40 1 167 65 inkomst 8 759 30 8 919 20 Summa 11 548 74 11 745 89 jordbruksfastighet 3 153 50 3 153 50 11 Ramsjö ....... annan fastighet 120 10 120 90 inkomst 2 868 60 2 766 90 Summa 6 142 20 6 041 30 jordbruksfastighet 716 94 716 94 12 Storsjö ............ annan fastighet 2 25 3 —- inkomst 222 80 221 30 Summa 941 99 941 24
tiv A.
hetsskattekronor skattekronor, av- diga som påförts
Alternativ B. Skattekronor, avseende skattskyldiga som påförts skattekronor (fastighets-
eller inkomstskattekronor) till ett antal av
Alternativ 0.
Samtliga fastighetsskattekronor samt inkomstskattekronor, avseende skatt- skyldiga som påförts skattekronor (fastighets- eller inkomstskattekronor) till ett antal av
4 inkomstskatte- kronor eller däröver
3 eller däröver 4 eller däröver 3 eller däröver 4 eller däröver
4
5 6
7 8
301 10 80
13—322106
Tabell 3 b. Skatteunderlaget i 3 utvalda vägdistrikt enligt 1930 års taxering vid vägskatteskyldighetens inträdande enligt alternativ A i tabell 3 a.
13
14
15
16
17
18
Antalet komm.-
Alternativ A
Skatteunderlaget utgöres av samt-
skattekronor, liga fastighets-
K o m m n ., ”nassar?
föremålen enl. kronor, avseende
väglagen skattskyldiga som påförts 3 inkomst- skattekronor eller
däröver 1 2 3 Åkers väghållningsdistrikt.
jordbruksfastighet 504 92 504 92
Helgarö ........... annan fastighet 79 95 81 20 inkomst 420 30 541 50
Summa. 1 005 17 1 127 62
jordbruksfastighet 1 271 30 1 271 30
Fogdö ............ anna_n fastighet 147 20 147 30 inkomst 1 088 40 1 295 80
Summa. 2 506 90 2 714 40
jordbruksfastighet 814 36 814 36
Vansö ............ annan fastighet 159 55 159 55 inkomst 620 30 735 —
Summa 1 594 21 1 708 91
jordbruksfastighet 1 039 82 1 039 82
Härad ............ annan fastighet 127 55 127 80 inkomst 619 60 708 30
Summa 1 786 97 1 875 92
jordbruksfastighet 1 130 78 1 130 78
Strängnäs landskommun annan fastighet 166 50 1.67 10 inkomst 7 962 — 8 131 10
Summa. 9 259 28 9 428 98
jordbruksfastighet 1 975 74 1 975 74
Åker ............ annan fastighet 1 752 70 1 752 95 inkomst 9 379 90 9 540 —
Summa
_f ___—___..— Alternativ A Skatteunderlaget Antalet komm: utgöres av samt- skattekronor, liga fastighets- K o m n 1 n >>? "523332?” föremålen enl. kronor, avseende väglagen skattskyldiga som påförts 3 inkomst- skattekronor eller . däröver 1 2 3 | jordbruksfastighet 1483 16 1483 16 19 Länna ............ annan fastighet 91 05 91 05 ), inkomst 1120 60 1270 10 1 Summa 2694 81 2844 31 __ _. _ _ jordbruksfastighet 8220 08 8220 08 20 Stift-13272”.Äfef'fvcfgflafzfmfgf' annan fastighet 2524 50 2526 95 inkomst 21211 10 22221 80 Summa. 61955 68 32968 83 & Åse väghållningsdistrikt. jordbruksfastighet 910 60 910 60 21 Vänersnås .......... annan fastighet 87 30 87 30 i inkomst 1522 10 1548 80 | Summa 2520 — 2546 70 jordbruksfastighet 1534 10 1534 10 22 Flo ............. annan fastighet 28 95 29 35 inkomst 668 40 719 60 Summa 2231 45 2283 05 J jordbruksfastighet 426 84 426 84 23 Sal ............. annan fastighet 162 70 162 70 I inkomst 425 30 488 '50 Summa jordbruksfastighet 24 AB annan fastighet 38 30 38 30 [inkomst 266 70 320 10 Summa jordbruksfastighet 25 Karaby ........... annan fastighet 15 75 15 75 inkomst Summa
26
28
29
”31
32
___—___..— Alternativ A
Skattennderlaget
Antalet komm.- utgöres av samt—
skattekronor, liga fastighets-
K 0 m m n ” 123322? Skåégåfgåätiänt
föremålen enl. kronor, avseende
väglagen skattskyldiga som
påförts 3 inkomst- skattekronor eller
däröver l 2 3
jordbruksfastighet 833 16 833 16
Tun ............. annan fastighet 76 30 76 30 inkomst 989 70 1 014 20
Summa 1 899 16 1 923 86
jordbruksfastighet 525 26 525 26
Friel ............. annan fastighet 27 10 27 35 inkomst 183 60 199 30
Summa 735 96 751 91
jordbruksfastighet 408 08 408 08
Tang ............ annan fastighet 10 — 10 20 inkomst 229 20 229 70
Summa 647 26 847 98
jordbruksfastighet 568 84 568 84
Håle ............. annan fastighet 9 70 9 95 inkomst 190 20 212 40
Summa 788 74 791 19
J jordbruksfastighet 961 18 961 18
Särestad ........... annan fastighet 17 15 17 45 [ inkomst 436 60 450 —
Summa 1 414 93 1 428 63
_ _ _ _ jordbruksfastighet 7 395 44 7 395 44 sugggåk'tf 0.1' _ÅB'B 60:97?”wang annan fastighet 473 25 474 65 inkomst 5 035 20 5 322 60
Summa 12 903 89 13 192 69
Karlstads väghållningsdistrikt.
jordbruksfastighet 1 177 05 1 177 05
Hammaro .......... annan fastighet 7 718 70 7 726 35 inkomst 33 349 — 33 455 50
Summa 42 244 75 42 858 90
33
34
Alternativ A
Skattennderlaget
Antalet komm.- utgöres av samt-
skattekronor, kni: kirstighets-t
som belö er på. s a e onor sam K o m m n n heskattriings- inkomstskatte-
föremålen enl. kronor, avseende
väglagen skattskyldiga som påförts 3 inkomst- skattekronor eller
däröver 1 2 3
I jordbruksfastighet 937 58 937 58
Karlstads landskommun . . . . annan fastighet 3330 15 3333 05 [ inkomst 15827 20 15 887 40 Summa 20 094 93 20 158 03 jordbruksfastighet 3718 50 3718 50 Grava ............ annan fastighet 5047 95 5061 15 inkomst 36 110 40 36 368 70
Summa 44 876 85 45 148 35
8 K 1 d håll jordbruksfastighet 5 883 13 5 833 13
umma ör ar sta s v" - . ningsåliostrikt _ _ . (”9 _ _ annan fastighet 18 096 en 16 120 en inkomst 35 286 60 85 711 60 Summa 107 216 107 665
Tabell 4 a. På. grundval av 1930 års taxering för 32 utvalda landskom- vägskatteföremålen som erhålles vid sänkning av repartitionstalet för samt beräknad vägskatt med fördel-
coon—lo.c7ne—ww>-n
18 14 15 16 * 17 18 19
20
21 22 23 24 25 26 27 28 29 30
31
32 33 34
Antal vägfyrkar K o m m n n för jordbruks- för annan . för tillkomm. fastighet fastighet för Inkom" inkomst 1 2 5 | 4 5 Litslena ........... 29 946 1 213 5 263 318 J ärstad ........... 8 515 248 1 709 108 Bottnaryd .......... 25 651 991 8 798 183 Norra. Vram ....... 27 219 8 931 30 885 340 Lyngby ........... 25 171 1 330 5 026 334 Hålanda ........... 14 456 627 3 410 144 Varv ............ 4 777 2 314 3 198 60 Högstena ........... 5 032 127 487 66 Kil ............. 47 907 1 372 17 676 508 Ramnas ........... 32 655 15 544 58 333 237 Ramsjö ........... 68 520 i 574 18 952 275 Storsjö ............ 14 89 29 1 480 80 Åkers vå'ghållningsdistrikt. Helgarö ........... 8 846 1 067 2 781 100 Fogdö ............ 21 907 1 938 7 214 263 Vansö ............ 13 891 2 114 4 112 172 Härad ............ 19 195 1 684 4 104 181 åtrångnäs landsk ........ 20 603 2 193 52 973 204 Aker ............ 37 181 23 348 62 279 322 Länna ............ 28 567 1 204 7 418 226 Summa för distriktet 150 190 33 548 140 881 1 468 Åge väghållningsdistrikt. Vänersnäs .......... 16 187 1 150 10 102 175 Flo ............. 26 889 378 4 440 305 sal ............. 7 114 2 153 2 822 94 As ............. 13 685 509 1 770 180 Kareby ........... 6 808 208 817 90 Tun ............. 14 288 1 013 6 576 174 Friel ............ 9 043 360 1 215 109 Täng ............ 6 926 131 1 519 87 Håle ............. 9 510 128 1 261 125 Särestad ........... 16 106 223 2 887 211 Summa. för distriktet 126 556 6 253 33 409 1 550 Karlstads väghållningsdistrikt. Hammarö .......... 20 448 101 345 221 846 238 Karlstads landsk ........ 17 311 43 905 105 231 162 Grava ............ 66 771 63 062 240 175 696 Summa för distriktet 208312 567 252
muner nträknade vägfyrkar under förutsättning av sådan ändring av jordbruksfastighets jordbruksvärde till 0.05, utdebitering per vägfyrk ning på olika beskattningsföremål.
Utdeb. Beräknad vägskatt, kronor _ per väg— fyrk, .. . * .. summa öre for fågrgågåks- * fäst??? för inkomst summa. | 6 7 8 i 9 10 | 1 1
36 740 20 5 937 37 240 50 1 106 53 7 284 40 10 580 20 1 685 62 49 09 359 69 2 094 40 35 623 35 8 931 76 345 06 3 127 18 12 404 00 E 67 375 18 4 874 72 1 599 48 5 592 10 12 066 30 31 861 21 5 230 50 , 276 37 1 113 80 6 620 67 18 637 22 3 155 75 4; 136 87 775 84 4 068 46 10 349 15 712 39 345 09 485 87 1 543 35 5 712 20 994 77 25 11 109 32 1 129 20 67 463 10 4 754 63 136 16 1 804 71 6 695 50 106 769 15 4 887 38 2 326 42 8 766 00 15 979 80 89 321 20 13 661 81 313 83 3 833 56 17 809 20 16 486 25 3 706 18 7 21 388 11 4 101 50 12 794 1 761 23 212 44 573 61 2 547 28 ' 31 322 4 361 68 385 86 1 488 66 6 236 20 20 289 2 765 69 420 90 852 94 4 039 53 25 164 20 3 821 72 335 28 853 14 5 010 14 75 973 4 102 05 436 63 10 587 52 15 126 20 123 130 7 402 72 4 648 58 12 463 84 24 515 14 37 415 5 687 68 239 71 1 521 92 7 449 31 326 087 29 902 77 6 679 40 28 341 63 64 923 80 27 614 4 811 24 341 81 3 054 62 8 207 67 32 012 7 992 17 112 35 1 410 35 9 514 87 12 183 2 114 48 639 93 866 72 3 621 13 16 144 4 067 57 151 29 579 59 4 798 45 7 923 30 2 023 53 61 82 269 59 2 354 94 22 051 4 246 80 301 09 2 006 29 6 554 18 10 727 2 687 84 107 00 393 53 3 188 37 8 663 2 058 60 38 94 477 35 2 574 89 11 024 2 826 64 38 05 411 96 3 276 65 19 427 4 787 16 66 28 920 81 5 774 25 167 768 49 865
343 877 58 386 166 609 17 2 939 21 7 454 57 17 894 53 28 288 31 370 704 11 336 95 10 707 20 40 897 14 62 941 29 881 190 149 615
cw—iauuxwwv—
13 14 15
17 18 19
21 22 23 24 25 26 27 28 29 30
83 34
Tabell 413. På grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet uträknade vägskattekronor vid alternativ 1, utdebitering per vägskatte-
före-
Antal vägskattekronor K o m m n n för jordbruks- för annan .. . för tilll—mmm. fastighet fastighet for inkomst inkomst 1 2 3 4 5 1 Litslena ........... 1437 04 92 70 827 70 47 84 2 Järstad ........... 421 76 18 90 290 50 16 23 & Bottnaryd .......... 1 163 79 75 45 1 440 10 27 53 4 Norra. Vram ......... 1 344 09 670 35 4 750 60 51 06 5 Lyngby ............ 1 258 00 103 15 899 60 50 23 6 Hålnnda ........... 686 84 49 65 530 30 21 70 7 Varv ............ 236 43 175 55 496 70 9 07 8 Högstens ........... 251 42 10 60 101 70 10 02 9 il ............. 2 297 78 109 90 2 860 40 76 20 10 Ramnas ........... 1 484 12 1 167 65 8 919 20 35 58 11 Ramsjö ........... 2 947 15 120 90 2 766 90 41 27 12 Storsjö ........... . 656 41 3 00 221 30 12 10 Åkers väghållningsdistrikt. 18 Helgarö ........... 429 38 81 20 541 50 15 10 14 Fogdö ............ 1073 79 147 30 1 295 80 39 50 15 Vansö ............ 685 00 159 55 735 00 25 87 16 Härad ............ 903 81 127 80 708 30 27 20 17 åträngnis landsk ........ 977 45 167 10 8131 10 30 66 18 Ake: ............. 1 733 54 1 752 95 9 540 00 48 44 19 Länna ............ 1 312 92 91 05 1 270 10 34 04 20 Summa för distriktet 7115 89 2526 95 22221 80 220 81 Åse väghållningsdistrikt. 21 Vänersnäs .......... 779 04 87 30 1548 80 26 31 22 Flo ............. 1304 83 29 35 719 60 45 85 28 Sal ............. 355 70 162 70 488 50 14 22 24 Ås ............. 683 34 38 30 320 10 27 12 25 Kareby ........... 340 36 15 75 140 00 13 60 26 Tun ............. 702 34 76 30 1014 20 26 16 27 Pris] ............ 443 49 27 35 199 30 16 35 28 Täng ............ 342 56 10 20 229 7 13 10 29 Håle ............. 474 62 9 95 212 40 18 84 30 Särestad ........... 802 71 17 45 450 00 1 69 81 Summa för distriktet 6228 99 474 65 5322 60 233 24 Karlstads väghållningsdistrikt. 82 Hammarö .......... 998 02 7 726 35 33 455 50 35 80 33 Karlstads landsk ........ 815 59 3333 05 15887 40 24 39 84 Grava ............ 3 196 10 5 061 15 36 368 70 104 48 Summa för distriktet
mål.
0.05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskommuner krona samt beräknad vägskatt med fördelning på olika beskattnings-
Utdeb.
Beräknad vägskatt,
kronor
por väg- —— skatte— krona, för 'ordbruks- för annan . summa kr. fåstighet fastighet för inkomst summa.
G 7 | 3 9 10 11 2 405 2 3: 03 4 352 08 280 74 2 651 58 7 284 40 747 39 2: 80 1 181 90 52 96 859 54 2094 40 2 706 87 4: 58 332 96 345 74 6 725 30 12 404 00 6 816 10 1: 77 2 379 32 1 186 65 8 500 33 12 066 30 2 310 98 2: 86 3 604 00 295 51 2 721 16 6 620 67 1 288 49 3: 16 2 168 75 156 77 1 742 94 4 068 46 917 75 1: 68 397 60 295 22 850 53 1 543 35 373 74 3: 02 759 59 32 01 337 60 1 129 20 5 344 28 1: 25 2 878 73 137 69 3 679 08 6 695 50 11 606 55 1: 38 2 043 34 1 607 62 12 328 84 15 972) 80 5 876 22 3: 03 8 932 00 366 41 8 510 79 17 809 20 892 81 4: 59 3 015 50 13 78 1 072 22 4 101 50 1 067 18 868 84 164 31 1 126 25 2 159 40 [ 2 556 39 2 172 78 298 06 2 701 93 5 172 77 ; 1 605 42 1 386 07 322 84 1 539 60 3 248 51 ' 1 767 11 2: 02 1 828 83 258 60 1 488 26 3 575 69 9 306 31 1 977 84 338 12 16 515 03 18 830 99 13 074 93 3 507 76 3 547 03 19 401 88 26 456 67 2 708 11 2 656 65 184 23 2 638 89 5 479 77 32 085 45 14 398 77 5 113 19 45 411 84 64 923 80 2 441 45 3 168 74 355 09 6 406 76 9 930 59 2 099 63 5 307 39 119 38 3 113 47 8 540 24 1 021 12 1 446 81 661 78 2 044 81 4 153 40 1 068 86 2 779 48 155 79 1 412 32 4 347 59 509 71 4. 07 1 384 41 64 06 624 77 2 073 24 1 819 00 ' 2 856 77 310 35 4 231 66 7 398 78 686 49 1 803 90 111 25 877 15 2 792 30 595 56 1 393 36 41 49 987 59 2 422 44 715 81 1 930 52 40 47 940 56 2 911 55 1 301 85 3 265 02 70 98 1 959 27 5 295 27 12 259 48 25 336 40 1 930 64 22 598 36 49 865 40 42 215 67 1 395 43 10 802 94 46 827 39 59 025 76 20 060 43 1: 40 1 140 36 4 660 26 22 247 82 28 048 44 44 730 43 4 468 77 7 076 48 50 996 53 62 541 78 107 006 53 7 004 56 22 539 68 120 071 74 149 615 98
(Dm—IGUIDFWMH
13 14 15 16 17 18 19
20
21 22 23 24 25 26 27 28 29 30
31
82
34 35
Tabell 4 0. På grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet muner uträknade vägskattekronor vid alternativ II, utdebitering olika beskatt-
'i
1.
i
Antal vägskattekronor :
K o m m n n , | för 'ordbruks- för annan .. . för tillkomm. ,
fåstighet fastighet for inkomst inkomst _
1 | 2 3 | 4 | 5 1,
4,
1 Litslena ........... 2155 56 139 05 827 70 47 84 , ') Järstad ........... 632 64 28 35 290 50 16 23 1 3 Bottnaryd . . . ...... 1 745 68 113 17 1440 10 27 53 4 Norra Vram ......... 2016 13 1 005 52 4750 60 51 06 5 Lyngby ........... 1887 00 154 72 899 60 50 23 6 Hålanda ........... 1 030 26 74 47 530 30 21 70 7 Varv ............ 354 64 263 32 496 70 9 07 , 8 Högstena ........... 377 13 15 90 101 70 10 02 9 Kil ............. 3446 67 164 85 2860 40 76 20 I 10 Ramnäs ........... 2 226 18 1 751 47 8 919 20 35 58 ; 11 Ramsjö ........... 4420 72 181 35 2766 90 41 27 ; 12 Storsjö ........... 984 61 4 50 221 30 12 10 1
Åkers väghållningsdistrikt. , 13 Helgnrö ........... 644 07 121 80 541 50 15 10 14 Fogdö ............ 1 610 68 220 95 1 295 80 39 50 15 Vansö ............ 1 027 50 239 32 735 00 25 87 16 Hämd ............ 1355 71 191 70 708 30 27 20 17 Soträngnäs landsk ........ 1 466 17 250 65 8 131 10 30 66 18 Aker ............ 2 600 31 2 629 42 9 540 00 48 44
19 Länna ............ 1 969 38 137 32 1 270 10 34 04 ,
20 Summa för distriktet 10 673 82 3791 16 22221 80 220 81 ,1
Åse väghållningsdistrikt. ] 21 Vänersnäs .......... 1 168 56 130 95 1 548 80 26 31 22 Flo ............. 1957 24 44 02 719 60 45 85 28 Sal ............. 533 55 244 05 488 50 14 22 24 Ås ............. 1 025 01 57 45 320 10 27 12 25 Karaby ........... 510 54 23 62 140 00 13 60 26 Tun ............. 1 053 51 114 45 1 014 20 26 16
27 Friel ............ 665 23 41 02 199 30 16 35 » 28 Täng ............ 513 84 15 30 229 70 13 10 * 29 Håle ............. 711 93 14 92 212 40 18 84 1 80 Särestad ........... 1 204 06 26 17 450 00 31 69 31 Summa för distriktet 9343 47 711 95 5322 60 233 24
Karlstads väghållningsdistrikt. 32 Hammarö .......... 1 497 03 11 589 52 33 455 50 35 80 33 Karlstads landsk ........ 1 223 38 4 999 57 15 887 40 24 39 34 Grava. ............ 4794 15 7591 72 36368 70 104 48 Summa för distriktet
005 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskom- per vägskattekrona samt beräknad vägskatt med fördelning på, ningsföromål.
Utdeb. Beräknad vägskatt, kronor per väg- skatte- krona, kr.
för jordbruks- för annan
fastighet fastighet för mkomst
7 8 ' 9 10
663
wwHHmewHC—WNW wmwowwmquww o—opmu—umwwwmo
28 167 62 175
117 571 149 615
Tabell 4 (1. På. grundval av 1930 års taxering och vid repartitionstalet ner uträknade vägskattekronor vid alternativ III, utdebitering per väg-
nings-
Antal vägskattekronor K o m m n 11 b för jord rnks- för annan . för tillkomm. fastighet fastighet för inkomst inkomst 1 2 3 ' 4 5 1 Litslena ........... 2874 08 185 40 827 70 47 84 2 Järstad ........... 843 52 37 80 290 50 16 23 3 Bottnaryd .......... 2 327 58 150 90 1 440 10 27 53 4 Norra Vram ......... 2 688 18 1 340 70 4750 60 51 06 5 Lyngby ........... 2516 00 206 30 899 60 50 23 6 Hålanda ........... 1 373 68 99 30 530 30 21 70 7 Varv ............ 472 86 351 10 496 70 9 07 8 Högstena ........... 502 84 21 20 101 70 10 02 9 Kil . . .......... 4595 56 219 80 2860 40 76 20 10 Ramnäs ........... 2 968 24 2 335 30 8 919 20 35 58 11 Ramsjö ........... 5 894 30 241 80 2 766 90 41 27 12 Storsjö ........... 1 312 82 6 00 221 30 12 10 Åkers väghållningsdistrikt. 13 Helgarö ........... 858 76 162 40 541 50 15 10 14 Fogdö ............ 2 147 58 294 60 1 295 80 39 50 16 Vansö ............ 1370 00 319 10 735 00 25 87 16 Härad ............ 1807 62 255 60 708 30 27 20 17 Strängnäs landsk ........ 1 954 90 334 20 8 131 10 30 66 18 ker ............ 3 467 08 3 505 90 9 540 00 48 44 19 Länna ............ 2 625 84 182 10 1 270 10 34 04 20 Summa för distriktet 14 231 78 5053 90 22221 80 220 81 Åse väghållningsdistrikt.
21 Vänersnäs .......... 1 558 08 174 60 1 548 80 26 31 22 Flo ............. 2609 66 58 70 719 60 45 85 23 Sal ............. 711 40 325 40 488 50 14 22 24 Ås ............. 1366 68 76 60 320 10 27 12 25 Karaby ........... 680 72 31 50 140 00 13 60 26 Tun . ............ 1 404 68 152 60 1 014 20 26 16 '.' Friel ....... . 886 98 54 70 199 30 16 35 28 Tang ............ 685 12 20 40 229 70 13 10 29 Häle ............ 949 24 19 90 212 40 18 84 30 Särestad ........... 1 605 42 34 90 450 00 31 69 31 Summa. för distriktet 12 457 98 949 30 5322 60 233 24
_ Karlstads väghållningsdistrikt. 82 Hammarö .......... 1 996 04 15 452 70 33 455 50 35 80 33 Karlstads landsk ........ 1 631 18 6 666 10 15 887 40 24 39 34 Grava ............ 6 392 20 10 122 30 36 368 70 104 48 35 Summa för distriktet 10019 42 32241 10 85711 60 164 67
0.05 för jordbruksfastighets jordbruksvärde för 32 utvalda landskommu- skattekrona samt beräknad vägskatt med fördelning på olika beskatt- föremål.
pE:d$;g.- Beräknad vägskatt, kronor skatte- ——— " " , krona, för 'ordbrnks- , för annan . summa kr. fåstighet , fastighet * för inkomst summa 6 7 | 8 ! 9 ) 10 | 11
3 935 02 1: 85 5 320 41 343 21 1 620 78 7 284 40 1 188 05 1: 76 1 487 03 66 64 540 73 2 094 40 3 946 11 3: 14 7 316 40 474 33 4 613 27 12 404 00 8 830 54 1: 37 3 673 20 1 831 97 6 561 13 12 066 30 3 672 13 1: 80 4 536 22 371 95 1 712 50 6 620 67 2 024 98 2: 01 2 759 91 199 51 1 109 04 4 068 46 1 329 73 1: 16 548 82 407 50 587 03 1 543 35 635 76 1: 78 893 12 37 65 198 43 1 129 20 7 751 96 0: 86 3 969 25 189 85 2 536 40 6 695 50 14 258 32 1: 12 3 326 61 2 617 25 10 035 94 15 979 80 8 944 27 1: 99 11 736 32 481 45 5 591 43 17 809 20 1 552 22 2: 64 3 468 92 15 85 616 73 4 101 50 1 577 76 1 336 12 252 67 866 00 2 454 79 3 777 48 | 3 341 36 458 36 2 077 55 5 877 27 2 449 97 , 2 131 54 496 48 1 183 81 3 811 83 2 798 72 1: 56 2 812 42 397 68 1 144 34 4 354 44 10 450 86 3 041 57 519 97 12 698 64 16 260 18 16 561 42 5 394 33 5 454 73 14 918 37 25 767 43 4 112 08 4 085 46 283 32 2 029 08 6 397 86 41 728 29 22 142 80 7 863 21 34 917 79 64 923 80 3 307 79 4 097 12 459 13 4 141 91 8 698 16 3 433 81 6 862 36 154 36 2 012 83 9 029 55 1 539 52 1 870 70 855 67 1 321 95 4 048 32 1 790 50 3 593 82 201 43 913 05 4 708 30 865 82 2. 63 1 790 02 82 83 403 91 2 276 76 2 597 64 ' 3 693 75 401 28 2 735 72 6 830 75 1 157 33 2 332 40 143 84 567 07 3 043 31 948 32 1 801 59 53 64 638 47 2 493 70 1 200 38 2 496 12 52 33 608 07 3 156 52 2 122 01 4 221 61 91 77 1 266 65 5 580 03 18 963 12 32 759 49 2 496 28 14 609 63 49 865 40
50 940 04 2 330 62 18 043 00 39 105 37 59 478 24 209 07 1: 17 1 904 61 7 783 52 18 579 06 28 267 19 52 987 68 7 463 71 11 819 08 42 587 01 61 869 80 128 136 79 11 698 94 37 645 60 100 271 44 149 615 98
.. OQDQNIQUIIPNN—
HH tsar-—
13 14 15 16 17 18 19
20
21 22 23 24 25 26 27 28 29 30
31
33 34
35
Tabell 4 e, utvisande för år 1930 i 32 utvalda landskommuner den pro- vid olika
Vägfyrkar enl. gäll. grunder vagfygåaäoågräig'äfåå 0'05 K o m m n n Jordbr.- Annan In- 'Jordbr.- Annan I _ fas- fas- k mst Summa fas- fas- karl; t Summa " tighet tighet 0 tighet tighet 5 1 2 | 3 | 4 5 6 7 | 8 9
1 Litslena ........ 822 33 145 1000 81'5 3'3 15'2 100'0 2 Järstad ......... 81'3 2'4 163 1000 805 23 172 1000 3 Bottnaryd ........ 72'4 8'8 24'8 100' 0 72'0 2'8 25'2 100'0 4 Norra Vram ....... 40'6 133 461 100' 0 404 133 46'3 100'0 % 5 Lyngby ......... 798 4-2 16-0 100'0 79-0 4-2 168 100-o ; 6 Hålanda ........ 78'2 3'4 184 1000 775 34 19'1 100'0 * 7 Varv .......... 46'4 22'5 311 100-0 461 22'4 31-5 10% , 8 Högstena ........ 89'1 23 86 1000 881 22 97 1000 1 9 Kil ........... 71'6 2'0 26'4 1000 710 20 27'0 1000 10 Ramnäs ....... . . 30'7 14'6 54"! 1000 306 146 548 1000 11 Ramsjö ......... 769 18 21'3 1000 767 1'8 21'5 100-0 12 Storsjö ......... 908 0-2 9-0 100-0 90-3 0-2 9-5 1000 , !
Åkers vgighåll'nings- distrikt.
13 Helgurö ......... 69'7 8'4 21'9 1000 692 8'3 22' 6 100'0 14 Fogdö ......... 70'5 6'3 23'2 100'0 69'9 6'2 239 100'0 * 15 Vansö ......... 691 105 204 1000 685 10'4 211 1000 16 Härad ......... 768 68 164 1000 763 67 170 1000 17 Strängnäs landsk. . . . . 27'2 2'9 69'9 1000 271 29 70'0 100'0 18 Åker .......... 303 190 507 100-0 302 195 508 100-o 19 Länna ......... 768 3-2 200 100-0 764 32 20-4 1000 20 Summa. för distriktet 463 103 484 100-0 460 103 437 100-o Åse väghållningsdistrikt. j 21 Vänersnas ........ 59'0 4'2 368 1000 586 42 37'2 1000 22 Flo ........... 84'8 1'2 140 1000 84'0 1'2 14'8 1000 23 59.1 ........... 588 178 234 1000 584 17'7 23'9 1000 24 As ........... 857 32 11'1 100 0 848 31 12'1 100' 0 25 Karaby ......... 869 27 104 100 0 859 26 11'5 100' 0 26 Tun .......... 653 46 30'1 1000 648 46 30'6 1000 27 Friel .......... 852 34 11'4 1000 843 34 123 100'0 28 Tang .......... 80'8 1'5 177 1000 800 l'ö 18'5 1000 29 Håle .......... 87'2 1'2 11'6 100'0 86'2 12 126 1000 1 80 Särestad ........ 838 12 150 1000 829 11 160 1000 1 31 Summa för distriktet 76'1 3'8 20'1 100-0 75-4 3-7 209 1000
Karlstads väghållnings- distrikt.
32 Hammarö ........ 5'9 29'5 64'6 100'0 5'9 29'5 64'6 1000 33 Karlstads landsk. . . . . 104 264 632 1000 104 264 63'2 1000 34 Grava ......... 18'0 17'1 649 1000 180 17'0 650 1000
Summa för distriktet
centuella fördelningen av vägskattebördan på olika. beskattningsföremål alternativ.
Alternativ I Alternativ II Alternativ III
J ordba- Annan
In—
J ordbr.- Annan
In-
Jordbr.- Annan
In-
fas- fas- Summa. fas- fas. Summa. fas- fas- Summa tighet tighet kom” tighet tighet ”mat tighet tighet kom" 10 11 | 12 13 14 | 15 1 16 17 18 19 20 21 597 313 36'4 1000 680 4'4 27'6 1000 730 4'7 22'5 1000 564 215 411 1000 65'4 2-9 317 1000 71'0 32 258 1000 430 2'8 54? 1001) 525 34 44-1 100-0 590 3'8 37'2 100-0 19-7 98 70-5 100-0 258 12'8 61-4 100-0 304 152 54-4 100-0 54'4 45 411 1000 631 52 317 1000 685 5'6 259 1000 533 3'9 42-8 1000 622 4'5 33'3 100-0 637-55 49 27'3 1000 25' 8 191 55' 1 1000 31'6 234 45' 0 100-0 35'6 264 380 100-0 67-3 2'8 29-9 100-0 747 3-2 221 100-0 79-1 33 17'6 100-0 430 21 54'9 100'0 52'6 2'5 449 1000 59'3 2'8 37'9 1000 128 101 771 1000 17-2 13'5 693 1000 20'8 16'4 62'8 100-0 501 21 47'8 1000 596 2'5 37'9 100-0 659 27 31'4 1000 735 0-3 %& 100-0 805 0-4 191 1000 84'6 0-4 150 100-0 402 TS 522 100' 487 9-2 42-1 100-o 54-4 10'3 35-3 100-0 420 && 52'2 100-0 508 70 42'2 100—0 569 7'8 353 10010 42-7 9-9 47-4 100 0 50-7 11'8 376 100-0 559 13-0 31.1 100-0 51'2 7'2 41'6 1000 594 84 32-2 100-0 64'6 9'1 26'3 100-0 105 1'8 87-7 100-0 14-9 % 82'6 100-0 187 3-2 781 100-0 133 134 73'3 1000 1713 17'8 64'7 100-0 209 21'2 579 100—0 485 3-4 48-1 100-0 57'8 4-0 38-2 100-0 639 4-4 317 100-0 222 7-9 69-9 100-0 28-9 10'3 60-8 100—o 34-1 121 538 100-0 3'6 4'6 5-3 47'6 100-o 14 115 1—7 2213 100-0 60 910 1-1 327 1000 3'6 4-0 4-3 194 100- 31 36 3-6 17'8 100'0 4'2 5'2 5'9 40'0 100-0 4'0 4-4 47 18'6 100-o 17 20 2-2 256 100-o 1'4 1'6 1'6 19'3 100-0 1'3 1—5 1'6 22'7 100-o 3-9 4-6 5-0 29-3 100-0
wm—lmuhum—
13 14 15 16 17 18 19
20
21 22 28 24 26 26 27 28 29 30
31
!
Taxering enligt kommunalskattelagen
Taxeringsvärde, kronor
Den skattskyldige Taxerad Beskatt- Alternativ
inkomst nlngsbar
jig—:l- därav för kr ' inkomst, bruks- skogs— annan ' kr. fastighet värde fastighet 1 2 3 4 5 6 7
Gällande Igrunder Ägare av jordbruksfastighet . 100000 — — — —— I
Gällande Igrunder
.. Alt. Agare av jordbruksfastighet . 100000 25000 — — —
Gällande Igrunder
.. Alt. Agare av jordbruksfastighet . 100000 50000 — — ——
III
Gällande grunder
=A>ltil1 ]: III Ägare av jordbruksfastighet . 100000 75000 — —— —— %ZI;
GällandIe grunder
Ägare av jordbruksfastighet
Alt. * med påförd inkomsttax. . . 100000 — —— 3750 3000 J 1
Gällande Igrunder Alt.
€?!th
Ägare av jordbruksfastighet [
med påförd inkomsttax. . . 10000 5000 — 1100 220 l
Ägare av jordbruksfastighet
1 !
Gällande Igrunder ] med påförd inkomsttax. . . 6000 -— —— 950 340 .
Antal vägfyrkar Antal vägskattekronor Beräknad vägskatt, kronor
14—322106
Åkers Åse | Karlstads väghållningsdistrikt för för för för Utd ebiterlng Utdeblterlng Utdeblterlng fastig- in- summa fastig- . summa pr vägfyrk: r vägf rk.: r vii f rk.: het komst het ”komst 20 öre p 30 63; p 17 safe pr vågsk.—kr. vid pr vägsk.-kr. vid pr vägsk.-kr.vid alt. I 202 kr. alt. I 407 kr. alt. I 140 kr. » II 1'76 » » II 3319 » » II 1'27 » » 1111'56 » » 1112'63 ) ) III 1'17 ! 8 9 10 11 | 12 13 14 ] 15 16
1 000 — 1 000 — — 200 |00 300 00 170 00 —— — — 50 00 — - 50 00 101 00 203 50 70 00 -— — — 75 00 — — 75 00 132 00 239 25 95 25 — —-— ——- 10000 —-—— 10000 156 00 263 00 117 00 1 000 — 1 000 200 00 300 00 170 00 —— — — 47 50 — — 47 50 95 95 193 32 66 50 — — — 71 25 — — 71 25 125 40 227 28 90 48 — —— —— 95 00 — — 9500 148 20 249 85 111 15 1000 —— 1000 -—— —— —— 200 00 300 00 170 00 ,— — — 45 00 — — 4500 90 90 183 15 63 00 — _ -— 67 50 — — 67 50 118 80 215 32 85 72 — _ —— 90 00 —— — 90 00 140 40 236 70 105 30 1 000 —— 1 000 — — — — 200 00 300 00 170 00 — —— —— 42 50 -——— 42 50 85 85 172 97 59 50 — — — 63 75 63 75 112 20 203 36 80 96 — — — 85 00 — — 85 00 132 60 223 55 99 45 1 000 200 1 200 — — — _— 240 00 360 00 204 00 — — —— 50 00 30 00 80 00 161 60 325 60 112 00 — — — 75 00 30 00 105 00 184 80 334 95 133 35 80 90 152 10 100 14 114 -— — — — -— — 22 80 34 20 19 38 — — — 450 —— 450 9 09 18 31 6 30 — — — 675 —— 675 11 88 21 53 8 57 9 9 04 67 53 60 — 60 — — — —- ——*— 12 00 ]8 00 10 20 — — — 300 340 640 12 92 26 04 8 96 — — —— 4 50 340 7 90 13 90 25 20 10 03 — —— — 6 00 3 40 9140 14 66 72 10 99
- Taxering enligt kommunalskattelagen
Taxeringsvärde, kronor
Beskatt- Alternativ
.. . ningsbar ååå för inläåinst, inkomst, ] annan ' kr. bruks- _ fastighet fastlghet
Den skattskyldige Taxerad
Gällande grunder Alt. I
) II
» III
Ägare av annan fastighet . .
Gällande grunder [Alt. I
» II
) 111
Ägare av annan fastighet med påförd inkomsttax. . .
Gällande grunder Alt. I
» II
» III
Inkomsttagare
Gällande grunder Alt. I
» II
» III
Inkomsttagare
Alt. I
I :
[ Gällande grunder
Inkomsttagare
Antal vägfyrkar Antal vägskattekronor Beräknad vägskatt, kronor
för inkomst
Åkers
IÅ-e|
Karlstads
väghållningsdistrikt
Utdeblterlng pr vägfyrk; 20 öre pr vägsk.-kr. vid alt. I 202 kr. » II 1'76 » » III 1'56 :
Utdebltering pr vägfyrk; 0 öre pr vägsk.-kr. vid
alt. I 407 kr.
! 113'19 : : 111 2'63 »
Utdebiterlng pr vägfyrk: 17 öre pr vägsk.-kr.vid alt I 1'40 kr. ) II 1'27 ) » III 1'17 »
14
15
16
30 80 00 00 00 80
0101 00
00 00 57 10
00 00 77 30
22 00 70 70
22 00 00 00
22 00
O' O
50
Tabell 6 a, utvisande ar 19301 12 utvalda landskommuner samt i Åkers väg- rier skattskyldiga, dels antalet vägfyrkar, dels ock, vid alternativ I och II,
Antal kommnnalt Väg- skattskyldiga Folk- Kommnn mägåd ägare ägare till Olika kategorier skattskyldiga antal ljan. jord- av komm. skatt— 1930 ?rntIiKs- gå?; kollldst- säyl- fetg' het skatt lga 1 2 3 4 5 6 7
Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 31 1 Litslena. . . . 968 105 46 248 ) ej påförda » > 117 Övriga skattskyldiga ......... 56 Summa 204 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 10 2 Järstad . . . . 385 36 21 87 ' ej påförda » » 47 Övriga skattskyldiga ......... 23 Summa 80 Fastighetsäg. påförda komm. ink.—sk. . . 37 3 Bottnaryd . . . 1003 125 42 265 ) ej påförda » > 130 Övriga skattskyldiga ......... 41 Summa 208 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 11 4Norra Vram . . 1867 19 10 499 » ej påförda » » 18 Övriga skattskyldiga ......... 382 Summa 411 Fastighetsäg. påförda komm.ink.-sk. . . 22 5 Lyngby . . . . 912 141 59 249 » ej påförda > > 175 Övriga skattskyldiga ......... 59 Summa 258 Fastighetsäg. påförda komm.'ink.-sk. . . 9 6 Hålanda. . . . 917 100 44 155 > ej påförda » > 129 Övriga skattskyldiga ......... 27 Summa 185 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 16 7 Varv ..... 534 22 39 140 » ej påförda » » 41 Övriga skattskyldiga ......... 55
Summa
—-.ar—. .
fyrkar
j
Vägskattekronor
Sammanlagda rösttalet vid
vägfullmäktigeval
antal alt. I alt. II alt. I alt. II diga me— me- antal 76 antal % antal deltal # antal & el tal % I 8 9 10 11 12 18 14 15 16 17 18 19 20 | 13 956 388 32 1 122 37 432 1 452 51 417 189 5'9 339 219 68 325 | 20 100 55"? 119 1 108 67 427 1 663 — 47'8 281 24 505 368 31 546 ' 2 366 65 43 365 60 141 365 60 105 87 20 15.6 87 20 129 | 38 422 1000 194 2 596 64 1000 9 481 11 1000 557 2'9 1000 674 S'!) 100'0 3 240 309 14 432 08 53”? 570 07 531 79 56 425 92 66 428 6 315 603 43 245 84 303 368 76 344 74 1'7 398 90 21 41'9 917 88 15 134 40 1615 134 40 125 33 22 177 33 22 153 10 472 100'0 72 812 32 100'0 1 073 23 100'0 186 2'6 100'0 215 3'0 100'0 ' 18 852 532 36 1 583 83 56”? 1 899 64 542 168 41 339 193 54 337 13 945 393 131 745 26 265 1 117 89 319 207 16 41'8 260 2'0 454 2 643 7'5 62 487 90 17'3 487 90 139 120 19 243 120 1'9 209 35 440 100'0 229 2 816 99 1000 3 505 48 1000 495 22 100'0 573 2'5 1000 27 896 41'6 11 1 959 47 279 2 690 30 330 72 72 65 80 77 71 11 555 17'2 18 808 10 116 1 21215 149 47 25 43 61 3'4 54 27 584 41'2 383 4 252 80 606 4 252 80 521 983 25 892 983 25 87'5 67 085 100'0 412 7 020 37 100'0 8 155 25 100'0 1 102 27 1000 1 124 27 100'0 4 642 147 22 397 25 158 505 27 152 83 38 13'1 93 42 126 22 993 7 29 178 1 396 26 556 2 094 39 631 371 21 588 470 26 635 | 3 892 124 88 718 40 286 718 40 21'7 177 20 281 177 20 239 | 31 527 100'0 288 2 511 91 100'0 3 818 06 1000 681 2'2 1000 740 2'6 100'0 7 985 432 11 605 44 440 788 56 439 40 36 140 45 41 138 8 545 462 133 478 75 348 718 12 399 176 18 613 222 1'7 657 30 1'7 36 16 18 2'0
hållningsdistrikt folkmängden m. m. ävensom, fördelade på. olika katego- antalet vägskattekronor och sammanlagda rösttalet vid vägfullm äktigeval.
E_—
Antal kommunalt Vä. skattskyldiga g- Folk- mängd ägare . . Kommun den av ägare till Olika kategorier skattskyldiga antal 1 'an jord- av komm. Åskatt- 1. 30 bruks- 211112? km-t- skyl- fastig- as lg' oms diga het het skatt 1 2 3 4 5 6 7 Fastighetsag. påförda komm.ink.-sk. . . 4 8 Högstena . . . 196 50 10 61 » ej påförda » » . . 53 Övriga skattskyldiga ......... 2 Summa 59 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 65 9 Kill ..... 1805 262 38 666 » ej påförda » » . . 232 Övriga skattskyldiga ......... 168 Summa 465 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 48 10 Ramnäs. . . . 2504 43 77 844 » ej påförda » > . . 71 Övriga skattskyldiga ......... 579 Summa 698 Fastighetsäg. påförda komm.ink.—sk. . . 51 11 Ramsjö . . . . 1819 74 77 533 » ej påförda » ) . . 97 Övriga skattskyldiga ......... 344 Summa 492 Fastighetsäg. påförda komm.ink.-sk. . . 3 12 Storsjö . . . . 684 100 6 93 » ej påförda > » . . 101 Övriga skattskyldiga ......... 14 Summa 118 Åkers vä håll- ningsdis lkt. Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 23 13 Helgarö . . . . 473 33 41 143 » ej påförda » » . . 50 Övriga skattskyldiga ......... 40 Summa 113 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 36 14 Fogdö . . . . 1133 89 73 293 » ej påförda » » . . 125 Övriga skattskyldiga ......... 96 Summa 257
fyrkar Vägskattekronor
Sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval
i l l l » ! | | i l l i 1 l i )
alt. I
alt. I
alt. II
diga
me-
me-
18 406
antal % antal 76 antal delt al % antal delta] 91
8 | 9 10 | 11 ] ml 13 | 14 15 16 17 18 19 20 1162 206 5 12214 295 14791 260 27 54 223 33 66 220 4440 78'6 55 26062 630 39093 686 85 15 703 108 20 720
44 08 7 3110 715 3110 54 9 1'2 7'4 9 1'2 60 5646 1000 67 413 86 1000 569 94 1000 121 19 1000 150 22 1000 22635 338 41 154226 273 196889 280 208 51 171 235 57 169 31450 470 259 193542 345 290313 412 516 20 425 666 25 479 12870 192 211 217140 384 217140 308 490 23 404 490 23 352 66955 1000 511 5649 08 1000 7049 42 1000 1214 24 1000 1391 27 1000 48542 456 50 416108 354 534372 40'6 244 49 128 269 54 197 11524 108 70 464 41 40 696 61 53 130 19 69 171 24 87 46466 436 583 712340 60'6 712340 541 1525 2'6 803 1525 2'6 7715 106532 1000 703 11 748 89 1000 1316373 1000 1899 27 1000 1995 28 1000 6256 70 39 59493 93 66500 87 133 34 140 144 37 146 66952 752 112 313427 519 470140 612 210 1'9 222 235 21 239 15838 178 279 231210 383 231210 301 605 22 638 605 22 615 39046 1000 430 604130 1000 7 678 50 1000 948 22 1000 984 23 1000
394 24 2 47 60 51 5015 99 11 55 59 11 55 55 14819 903 104 71484 759 107226 824 132 19 710 145 14 729 1193 73 12 17880 190 17880 137 43 36 231 43 36 21'6
11
Antal kommunalt skattskyldiga WE" Folk- mängd ägare . Kommun den av Håål-e kgålm. Olika kategorier skattskyldiga antal 1.3 13:4- f t' S' fastig- komst- diya 1:63?" het skatt % 1 2 8 4 5 6 7 Fastighetsåg. påförda. komm. ink.-sk. . . 20 1 15 Vansö . . . . 741 81 39 194 » ej påförda » > . . 100 ' Övriga. skattskyldiga ......... 56 1 Summa 176 1 Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 8 1 16 Härad. - . . . 917 82 32 231 > ej påförda » » . . 105 Övriga skattskyldiga ......... 70 1 Summa 193 I Fastighetsäg. påförda komm.ink.-sk. . . 36 17 Strängnäs landsk. 1649 57 64 524 » ej påförda » » . . 84 Övriga skattskyldiga ......... 463 . Summa 583 Fash'ghetsåg. påförda komm. ink.-sk. . . 49 18 Åker ..... 2624 47 57 920 ) ej påförda ) > . . 55 Övriga skattskyldiga . . . ....... 672 Summa 776 Fastighetsåg. påförda komm.ink.-sk. . . 19 19 Länna . . . . 1075 48 24 354 > ej påförda ) ) . . 53 Övriga skattskyldiga ......... 143 Summa. 215 1 Samm a är Fastighetsäg. påförda komm. ink.-sk. . . 191 1 20 Ålem vgigidll— 18612 437 330 2659 » ej påförda » » . . 572 ”Mmmm” Övriga skattskyldiga ..... . . . 1540 Summa _
fyrkar Vägskattekronor
Sammanlagda rösttalet vid vägfullmäktigeval
alt. I alt. II alt. I alt. II diga me- me- antal % antal % antal deltal % antal d eltal % 8 9 10 11 | 12 | 13 14 15 16 17 18 19 20 5 003 249 20 499 12' 292 614 98 280 103 52 243 121 6'1 236 12 735 63'3 100 742 19 43'4 1 113 28 507 196 2'0 46'4 269 27 523 2 379 118 75 467 60 27'4 467 60 213 124 1'7 293 124 1'7 24'1 20 117 1000 195 1 708 91 1000 2 195 86 1000 428 22 100'0 514 26 1000 4 698 188 9 375 33 200 473 94 193 48 53 120 51 57 11'1 17 306 69 3 105 970 39 51'7 1 455 59 592 217 21 54'3 274 26 596 2979 11'9 77 530 20 28'3 530 20 215 135 1'8 337 135 1'8 293 24988 1000 191 1 875 92 1000 2 459 73 1000 400 2'1 100'0 460 2'4 1000 18 974 250 43 1 948 93 207 2 285 30 227 234 54 127 264 6'1 13'7 12 046 15'9 78 625 15 6'6 937 72 93 163 21 88 211 27 11'0 44 749 59'1 481 6 854 90 727 6 854 90 680 1 447 3'0 785 1 447 3'0 753 75 769 100'0 602 9 428 93 1000 10 077 92 100'0 1 844 8'1 100'0 1 922 8'2 100'0 18 970 154 47 1 698 80 12'8 2 069 50 137 234 50 102 250 5'3 10'7 47 875 390 57 2 987 29 22!) 4 480 93 296 161 28 7'1 193 3'4 83 55 963 456 676 8 582 60 64”? 8 582 60 567 1 892 28 827 1 892 28 81'0 122 808 100'0 780 13 268 69 1000 15 183 03 1000 2 287 2'9 100'0 2 385 8'0 1000 5 477 147 20 448 24 15'7 553 26 15'2 77 3'9 16'8 85 4'8 17'5 25 797 69'4 52 1 364 17 480 2 046 25 564 110 21 240 131 25 26'9 5 915 15'9 158 1 031 90 36'3 1 031 90 284 271 1'7 592 271 1'7 55'6 37 139 2 844 31 69 648 B 229 35 139 7 587 57 198 948 50 15'0 1 063 5'6 15'7 187 003 42”? 573 3 081 58 244 12 047 88 31'4 1 188 2'1 18'8 1 518 26 22'4 117 968 363 1 662 18 707140 5137 18 707 40 48'8 4 185 25 66'2 4 185 25 61'9 324 619 100'0 2 429 32 968183 11110 38 342 33 1000 6 321 2'6 1000 6 766 2'8 100'0
15
16
17
18
19
20
Tabell 6 b, utvisande i 12 utvalda landskommuner samt" 1 Åkers väghåll- deras rösttal, dels ock antalet av dem, som jämlikt föreslagna bestäm- nämnda år och dessa
Antal 9. vägstämma röstberättigade, fördelade efter rösttal
Kommun samt olika kategorier skatt- 1_ 11_ 51_ 101_ 201_ 301_ 501_ sk ldi y ga 10 50 100 200 300 500 1000 Summa v ä g f y r k 9. r 1 |2|3|4|5|617|9|9110 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 5 4 4 6 4 T 31 1 Litslena . Fastighetsäg. ej påförda _. komm. ink.sk. ..... 11 37 14 21 9 16 8 117 Ovriga skattskyldiga . . . 12 29 9 5 1 — — 56 Summa 23 71 27 30 16 20 15 204 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 3 1 1 2 1 1 10 2 Järstad ..... Fastighetsäg. ej påförda 1 _. komm. ink.sk ...... 15 12 2 s 3 4 2 47 Ovriga skattskyldiga . . . 5 15 2 — — l — 23 Summa 20 30 5 9 5 6 3 80 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 2 4 17 5 5 1 37 3 Bottnaryd. . . . Fastighetsäg. ej påförda _. komm. ink.sk. ..... 10 50 27 34 4 2 1 130 Ovriga skattskyldiga . . . 1 23 10 5 2 — — 41 Summa 11 75 41 56 11 7 2 208 Fastighetsäg. påförda komm. kk. ........ —- — 2 2 3 1 2 11 4 Norra Vram. . . Fastighetsäg. ej påförda komm. ink. sk ...... — 4 5 3 4 — 1 18 Övriga skattskyldiga . . . 20154 136 60 6 2 4 382 Summa 20 158 143 65 13 3 7 411 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 6 8 2 1 2 3 22 5 Lyngby ..... Fastighetsäg. ej påförda " komm. ink.sk ...... 24 59 81 28 14 9 8 175 Övriga skattskyldiga . . . 5 30 13 7 3 1 — 59 Summa 29 95 52 37 18 12 11 256 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 2 2 2 2 — — 9 6 Hålanda . . Fastighetsäg. sj påförda _ komm. ink.sk. ..... 26 35 34 30 4 — -— 129 Övriga skattskyldiga . . . 2 13 3 7 2 — — 27 Summa 28 50 39 89 8 — — 165
ningsdistrikt dels antalet av de vid vägstämma är 1931 röstberättigade och melser om rösträtt vid vägfullmäktigeval skulle ägt deltagai sadant val röstberättigades rösttal.
Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal
alternativ I alternativ II
112 3,4!5 6.718 &. 314 5 6(7 8|9|10
Summa r 6 s t e r r 6 s t e r 1 |12|13|14115|16|17|18|19|201 22 23124 25126127|28 29
10
11
12
13
Antal 5. vägstämma röstberättigade,
fördelade efter rösttal
Kommun samt olika kategorier skatt- 1_ ”_ 50_ 101_ 201_ 301_ 501_ över k ld' . 4 s ? 18” 10 50 100 200 300 500 10001000 Summa v 11 g f y r k 9. 1- 1 2 | 8 | 4 5 | 6 7 | 8 | 9 10 Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ —— 4 5 4 1 1 1 — 16 Varv ...... Fastighetsäg. ej påförda komm. ink. sk ...... 10 22 2 2 1 2 1 1 41 Övriga skattskyldiga . . . 7 38 5 4 1 —- — — 55 Summa 17 64 12 10 3 3 2 1 112 Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ — —— — — 2 2 — — 4 Högstena . Fastighetsäg. ej påförda " komm. ink.sk ...... 9 16 12 9 6 1 — — 53 Ovriga skattskyldiga . . . 1 1 — — — — — —— 2 Summa 10 17 12 9 8 3 — —— 59 Fastighetsäg. påförda komm. i.snk ........ — 9 12 17 12 6 7 2 65 Kil ....... Fastighetsåg. ej påförda komm. ink. sk ...... 11 90 48 38 19 16 7 3 232 Övriga skattskyldiga . . . 10 85 42 18 7 4 2 — 168 Summa 21 184 102 73 38 26 16 5 465 Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ — 4 13 9 7 6 3 6 48 Ramnäs ..... Fastighetsäg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 7 27 14 9 6 5 3 — 71 Ovriga skattskyldiga . . . 19263 194 76 13 8 2 ' 4 579 Summa 26 294 221 94 26 19 8 10 698 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 19 8 18 2 3 1 -— 51 Ramsjö ..... Fastighetsäg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 30 32 18 5 1 1 2 8 97 Ovriga skattskyldiga . . . 36 218 47 39 4 —— — — 344 Summa 66 269 73 62 7 4 3 8 492 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 1 — 2 — — -— — 3 Storsjö ..... Fastighetsag. ej påförda __ komm. ink.sk. ..... 26 56 14 1 —— 1 1 2 101 Ovriga skattskyldiga . . . 2 4 3 5 -— — — — 14 Summa. 28 61 17 8 —— 1 1 2 118 Åkers väghållningsdistrikt. Fastighetsag. påförda komm. ink.sk. ........ — 6 3 3 4 3 4 — 23 Helgarö ..... Fastighetsag. ej påförda komm. ink. sk ...... 5 24 2 8 7 3 1 -— 50 Övriga skattskyldiga . . . 13 21 3 2 1 — — — 40 Summa &
Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal
alternativ 1 alternativ II
4516. Weleämi
röster '
Summa
112
4567 8 9 10
!
öster
12|
131|4|15116|17118|195201
21
22|23|24 25|2s 27|28129|30|81
14
47 47
fördelade efter rösttal
Antal 5. vägstämma röstberättigade,
14
15
16
17
18
19
20
Kommun samt olika kategorier skatt- 1_ 10_ 51_ 101_ 201 301 501 över k ld' . _ _ _ s y "53 10 50 100 200 zoo 500 10001000 Summa v 6. g f y r 1: a r 1 |2|3|4lb|6|7|8i9|1o Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 1 4 13 6 8 3 1 36 Fogdö ..... Fastighetsåg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 17 49 12 29 11 3 2 2 125 Övriga skattskyldiga . . . 14 58 13 8 1 2 — — 96 Summa 31108 29 50 18 13 5 3 257 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ —— 3 2 5 3 5 2 — 20 Vanso ..... Fastighetsäg. ej påförda __ komm. ink.sk ...... 13 22 19 26 9 10 -— 1 100 Ovriga skattskyldiga . . . 3 42 7 2 2 — — — 56 Summa. 16 67 28 38 14 15 2 1 176 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 2 2 1 1 —— 1 1 8 Härad ..... Fastighetsäg. ej påförda _. komm. ink.sk. ..... 8 29 23 32 6 1 2 4 105 Ovriga skattskyldiga . . . 8 42 14 4 2 —— — — 70 Summa 16 73 39 37 9 1 3 5 183 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 2 7 10 4 5 4 4 36 Strängnäs landsk. Fastighetsäg. ej påförda _ komm. ink.sk ...... 14 29 12 9 8 7 4 1 84 Övriga skattskyldiga . . . 12166 121 142 11 8 2 1 463 Summa 26197 140 161 23 20 10 B 583 Fastighetsög. påförda komm. _ ink.sk. ........ — 3 9 23 5 5 _ 4 49 Aker ...... Fastighetsäg. ej påförda " komm. ink.sk. ..... 3 17 13 6 4 4 3 5 55 Ovriga skattskyldiga . . . 21237 240 145 17 5 6 1 672 Summa 24257 282 174 26 14 9 10 776 Fastighetsäg. påförda komm. ink.sk. ........ — 3 4 7 1 3 — 1 19 Länna ..... Fastighetsäg. ej påförda _ komm. ink.sk ...... 10 14 7 13 5 — 1 3 53 Ovriga skattskyldiga . . . 14 94 28 5 2 — —— — 143 Summa. 24111 39 25 8 3 1 4 215 Fastighetsäg. påförda komm. Summa för Åkers ink.sk. ........ — 20 31 62 24 29 14 11 191 väghållnings- Fastighetsäg. ej påförda distrikt . . . . _. komm. ink.sk ...... 70184 88 123 50 28 13 16 572 Ovriga skattskyldiga . . . 95 660 426 308 36 15 8 2 1540 Summa 155864 545 493 110 72 35 29 2303
Antal vid vägfullmäktigeval röstberättigade, fördelade efter rösttal
alternativ 1 alternativ II
1'2'3l4'5j678l910 34l5|6|7f89
r 6 s t e r r ö s t e r 11|12|13[14]15 16 1718|19|20 - 22123124|25|26[27|28|29]30|
11 1114332
19 17167— — 7 "7531 1
87 1 25 32
UTREDNING
ANGÅENDE
& l—VÄGHÅLLNINGSBESVÄRET | - ISTÄDERNA
PÅ OFFENTLIGT UPPDRAG VERKSTÄLLD
|
AV
ERIK SCHALLING
STOCKHOLM 1932 men. noxmrcxsamr. ?. A. nouram' & sön-aa
312849
FÖRORD.
I en motion (A.K. nr 194) vid 1929 års riksdag framställde herr J 0 h a n s- —s on i B r o m. fl. vissa anmärkningar beträffande nuvarande väghållnings— " skyldighet inom städerna. Med erinran om att blott ofullständiga bestäm- melser funnes i detta ämne, och att vägunderhållet inom städernas områden I för närvarande vore ordnat på ett mycket skiftande sätt, påtalade motionärerna ; särskilt de (orättvisor, som yppa-de sig i fall då väghållningen utom stadsplanen | endast ålåge innehavare av jordbruksfastighet. Då enhetliga bestämmelser på » området saknades och de stadganden, som ännu tillämpades, måste anses för- i åldrade, hem-ställdes om utredning angående nya grunder för väghållnings- i skyldighetens fördelning inom städerna. — J 0 r d b r u k s 11 t 5 k 0 t t e t er- i inrazde i sitt utlåtande (nr 24) över motionen om vad enligt utskottets mening ! gällde i allmänt rättsligt hänseende och om' den inverkan, 1862 års kommunal- . lagstiftning fått på besväret i fråga, samt anförde vidare bland annat, att de bestämmelser, som funnes rörande städernas väghållning, vore i hög grad för- åldrade oeh oklara, vilket även medfört, att såväl beträffande väghållningens ? utförande som vägbördans fördelning skiftande och i vissa avseenden otill- fredsstäjllande förhållanden förelåge. I fråga om vägbördan kunde otvivelak- l tigt påvisa-s, att denna på sina håll ej vore fördelad efter rättvisa grunder; sär— ! skilt torde så hava blivit förhållandet under de senare åren på grund av all't- " jämt ökade vägunderhållskostnader. En annan viktig fråga, som i detta av- , seende påkallade upmärksamhet, vore fördelningen av städerna tillkommande & automobilskattemedel; under nuvarande förhållanden torde tillräckliga garan- l tier saknas för atti de städer, där väghållningsskyldighet ålåge en särskild kate- gori invånare, dessas intressen i detta hänseende behörigen iakttoges. Den & bristande enhetlighet och de ojämnheter, som i dessa avseenden förelåge, ut- gjorde enligt ntskottets mening i och för sig tillräckliga skäl till en revidering i av förhållandena på detta område. Från trafiksynpunkt framstode emellertid ?, behovet av en sådan revidering såsom ännu mera trängande; att tidsenlig lag- l stiftning helt saknades rörande utförandet av väghållningen å städernas all- , männa vägar, inbegripande viktiga delar av landets hårdast trafikerade väg— sträckor, måste anses vara ett orimligt och ohållbart förhållande. Vid över- vägande av frågan, i vilken ordning revideringen borde komma till stånd, hade utskottet icke förbisett, att den uppfattningen skulle kunna göras gällande, att spörsmålet borde lösas i sammanhang med reglering av samtliga övriga fastighetsonera, beträffande vilka den i princip erkända kommunala likstäl- lighetsgrundsatsen ännu icke blivit genomför—d. Vid en sådan fullständig regle-
ring m'ötte emellertid åtskilliga andra svårlösta, med andra lagstiftningskom- plex sammanhängande spörsmål. På grund härav syntes kunna befaras, att lösningen av de förevarande vägfrågoma i berörda ordning skulle bliva ställd på lång och oviss sikt, och en sådan utgång borde med hänsyn till föreliggande omständigheter framförallt undvikas. Erån anförda synpunkter förordade utskottet för sin del, att en särskild utredning, gående ut på en revidering av bestämmelserna om städernas allmänna vägar, snarast komme till stånd, och hemställde utskottet, att riksdagen i anledning av motionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam utred- ning angående revidering av bestämmelserna rörande städernas allmänna vägar samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kun-de giva anled- ning. — Rik s d a gen gjorde, under åberopande av utskottets utlåtande, i und. skrivelse (nr 191) framställning i enlighet med utskottets förslag. Med anledning av riksdagens ifrågavarande skrivelse inhämtades yttranden från städerna och länsstyrelserna i riket samt väg— och vattenbyggnadssty- relsen, kammarkollegiet, styrelsen för Svenska stadsförbundet, Svenska väg- föreningen, Svenska vägstyrelsernas förbund och Kungl. Automobilklubben. Så gott som enhälligt tillstyrktes den begärda utredningen, varemot olika uppfattningar gjorde sig gällande, vilka frågor borde bliva föremål för ny lag- stiftning, och huru de nya bestämmelserna skulle gestaltas. Vad angår den formella avfattningen förordade länsstyrelserna i Lin k 6 p in g och J 6 n- köping en lagstiftning för städernas utomplansområden i enlighet med lagstiftningen för landsbygden, länsstyrelsen i U p p sala att väghållnin- gen i sådana delar av stad, där vägarna vore jämförliga med gator, i huvudsak likställdes med gatuhållningen och i sådana, där landsbygdsför- hållanden rådde, med väghållningen å landet. Från två städer (Göteborg och Lysekil) samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrk- tes en anslutning av väghållningsbestämmelserna till eller deras samman- arbetning med stadsplanelagstiftningen. Ett stort antal länsstyrelser ut- talade önskvärdheten, att länsstyrelserna erhölle samma befogenheter i avseende å vägväsendet i städerna som å landsbygden. Länsstyrelserna i U m e å och Lule å förordade, att den närmare kontrollen anförtroddes väg- ingenjörerna, länsstyrelserna i K alm a r och U 111 e å samt S v e n s k a Vägföreningen och Sve nska vägstyrelsernas förbund, att kontroll övades över användningen av städernas automobilskatteme- del. I sistnämnda hänseende yttrade sig isamma riktning länsstyrelsernai H a lm s t a d och Ö s t e r s u n d, vilka tillika förklarade sig anse en under- sökning erfordras, huruvida städernas procentuella andel av bilskattemedel (20 %) kunde anses rätt avvägd. Väg- och vattenbyggnadssty- r e l s e n ansåg i fråga om städernas planlagda områden andra bestämmelser ej erfordras än som innefattades i lagen om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917. För utomplansområden borde samma princip fastslås. Vägkonsulenten i Stockholms län förordade bestämmelser, vilka slag av vägar skulle anses för allmänna, samt förklaring genom Kungl. Maj:ts befallningshavande av vissa vägar såsom allmänna.
i E
I avseende å de nya bestämmelsernas materiella innehåll uttalade sig över ett tjugutal städer samt länsstyrelserna i N y k 6 p i n g, L i n k 6 p in g, K 8. r 1 5- krona och Karlstad samt väg- och vattenbyggnadsstyrel- s e n för en avveckling av det å fastigheter vilande väghållningsbesväret, genom en kommunalisering på ena eller andra sättet, några städer samt länsstyrelser- na i Linköping och Karlstad dessutom för att denna avveckling måtte ske mot vederlag i någon form. I samma riktning yttrade sig S v e n s k a v ä g- föreningen och Svenska vägstyrelsernas förbund. T. f. distriktsingenjören i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet erinrade om olikheten mellan stad och land i avseende å rätten till anslag av automobil- skattemedel för vägunderhåll. Förutsättningen för denna rätt å landet, att vägkassan övertagit allt vägunderhåll, motsvarades ej av någon bestämmelse för stad. Ett stadgande i angivna riktning skulle sannolikt resultera i att stå-
, derna självmant övertoge vägunderhållet medelst stadskassorna.
' K a 111 m a r k 0 l l e g i e t vitsordade behovet av en lagstiftning, varigenom ifrågavarande från ett äldre och enklare skede av samhäll-sutvecklingen härrö- rande rättsförhållanden vunne en såvitt möjligt enhetlig lösning.
Styrelsen för S v e n s k a s t a d 5 f ö r b u n d e tlL anförde bland annat, att vid bedömande av skäligheten av den rådande ordningen man från fastighets- ägarnas sida syntes vara alltför benägen att bortse från den historiska ut-
; vecklingen. Fastigheternas ägare hade från början haft och i en del städer , alltjämt bibehållit helt andra skyldigheter med avseende å vägunderhållet än ' stadens invånare i gemen. Vid bedömande av rättvisan i nu tillämpad praxis finge man icke bortse från dessa fakta. Skäl syntes emellertid föreligga att nu generellt upptaga föreliggande fråga till utredning och söka åstadkomma ensartade normer. Helst skulle styrelsen för sin del sett, att spörsmålet löstes t i samband med en reglering — genom ändrad stadsplanelagstiftning eller i an- t nan ordning -— av samtliga övriga fastighetsonera, beträffande vilka den i i princip erkända kommunala likställighetsgrundsatsen ännu ej blivit genomförd. ! Såsom jordbruksutskottet anmärkt, skulle en sådan fullständig reglering emel- 1 lertid upprulla många invecklade problem, varigenom lösningen av förevarande l vägfrågor skulle bliva ställd på lång och oviss sikt. Då styrelsen förutsatte, , att såväl stadsförbundet som de enskilda städerna i sinom tid skulle beredas t tillfälle att yttra sig rörande den blivande utredningens resultat, saknade sty- ' relsen i föreliggande sammanhang anledning att närmare ingå på de önskemål
som i frågan kunde hysas från städernas sida. Styrelsen funne sig dock böra uttala, att ett eventuellt överflyttande på kommunaldebetsedeln av kostnaderna för de allmänna vägarna i städerna syntes till fullo motivera, att statsbidrag och automobilskattemedel till byggande och underhåll av dessa vägar tilldela-
des städerna i enahanda omfatting som landsbygden. S v e n s k a v ä g f ö r- e nin g e n uttalade, att ingen skillnad funnes mellan landets allmänna vägar
med avseende å deras användning, vare sig de bekostades av städerna eller väg- distrikten, samt ansåg det vara ådagalagt, att tidsenlig lagstiftning saknades rörande utförandet av väghållningen å städernas allmänna vägar och tillsynen
1 SFT 1929 s. 380. -
av densamma, att den ordning, som i gällande författningar vore bestämd för behandling. av frågan om anläggning eller omläggning av allmänna vägar inom stad, icke överallt iakttoges, att vägbördans fördelning ej skedde på enhetligt sätt och på sina håll ej efter rättvisa grunder, samt att garanti saknades för att i de städer, där väghållningsskyldighet ålåge en särskild kategori invånare, dessas intressen bleve iakttagna vid automobilskattemedlens fördelning. Kungl. Maj:ts befallningshavande borde icke endast äga skyldighet och befogenhet att utöva tillsyn över städernas väghålhiing utan därjämte utöva viss kontroll över städernas sätt att handhava de ordinarie bilskattemedlen, som icke vore avsedda för andra ändamål än väghållningen, ävensom att städernas anslag i övrigt för hithörande ändamål icke genom automobilskattemedlens tillkomst otillbörligt beskures. Det torde bland annat förekomma, att städerna i huvudsak finansie- rade sitt gatuväsende med hjälp av bilskattemedlen, och att således bestämmel- serna om användning av städernas bilskattemedel tolkades på olika sätt. Ett förtydligande av dessa bestämmelser syntes önskvärt. S v e ns k a v ä g 5 t y- r e l s e r na s f ö 1: b u n d framförde i huvudsak enahanda önskemål som väg— föreningen. K u n gl. Al 11 t o m 0 b i 1 kl 11 b h e n anslöt sig till jordbruks- utskottets uttalande beträffande fördelningen av städerna tillkommande auto- mobilskattemedel. Det syntes, som om i åtskilliga fall städerna tillkommande automobilskattemedel huvudsakligen användes. för att minska städernas egna anslag till gatuunderhåll, och hade det enligt uppgift till och med inträffat, att en stad använt uteslutande automobilskattemedel för stadens gatuarbeten. Tillfredsställande kontroll över användningen av nämnda medel saknades tyd- ligen. I första hand borde de anlitas för att sätta in- och utfartsvägarna i så- dant skick såväl beträffande bredd som beläggning, som krävdes för den nuva- rande trafiken, samt vidare för anbringande av vägvisare och trafiktecken till ledning för automobilisterna.
Den 29- november 1929 förekom ärendet inför Kungl. Maj :t1 i sam- manhang med frågan om revision av lagen angående väghållningsbesvärets ut— görande på landet den 23 oktober 1891. Föredragande departementschefen hänvisade i fråga om förstnämnda ärende till jordbruksutskottets ovan berörda utlåtande. Såsom utskottet framhållit, vore de bestämmelser, som funnes rö- rande städernas väghållning, föråldrade och oklara, vilket även medfört, att såväl beträffande väghållningens utförande som vägbördans fördelning skif- tande och i vissa avseenden otillfredsställande förhållanden förelåge. En ut- redning beträffande detta invecklade spörsmål borde komma till stånd. Med hänsyn till. de beröringspunkter, som berörda spörsmål och frågan om revi— sion av väglagen i viss mån syntes äga, syntes utredningarna, som- i allt fall torde få verkställas av särskilda inom kommunikationsdepartemientet tillkallade sakkunniga, böra sammanföras och uppdragas åt samma personer. Av vikt vore, att utredningen i' all erforderlig utsträckning verkställdes i samarbete med på närliggande områden arbetande utredningar, närmast den av Kungl-. Maj:t den 18 oktober 1929 beslutade utredningen av frågan om. rationell ut- jämning av skattetrycket inom kommunerna..
* Statsrådsprotokollet i frågan publicerat (kommunikationsdepartementet).
Såsom s a k k u n ni g a för utredningen angående väglagstiftningen hava tillkallats landshövdingen G. R. Sederholm, ordförande, riksdagsmännen N. E. Nilsson i Antnäs, K. E. Andersson i Eliantorp, E. B. Andersson i Fältenb'org och C. J. Johansson i Uppmälby, drätseldirektören i Västerås Th. Öberg och extra byråchefen i kommunikationsdepartementet majoren N. L. Bolinder.1 De sakkunniga benämnas i utredningen »1929 års vägsakkunniga».
På framställning av de sakkunniga medgav Kungl. Maj:t den 7 februari 1930 att åt undertecknad finge uppdragas att för de sakkunnigas räkning verkställa särskild utredning beträffande väghållningsbesväret i stad. Upp- draget tog sin början den 8 i samma månad.
Genom de sakkunnigas cirkulärskrivelse den 31 maj 1930 (Bil. B) hava från samtliga städer inhämtats vis-sa uppgifter (»primäruppgiftema»), vilka sedermera i mån av behov kompletterats — så har skett i avsevärd omfattning.
Den utredning, som här avlämnas, är uppdelad i två huvudavdelningar, den förra innefattande en rättshistorisk översikt, erforderlig för analysen av den väsentligen å. sedvana vilande gällande rätten, den senare en redogörelse för det aktuella läget. Denna senare avdelning är ägnad dels nämnda analys (kap. I), dels en undersökning av besvärets ekonomiska innebörd såväl ur kom— munernas som skattebetalames synpunkt (kap. II).
Stockholm den 15 juli 1931.
ERIK SOHALLING.
1 Såsom sekreterare tjänstgör hovrättsrådet Nils Ljunggren.
INNEHÅLL.
AVD. I.
RÄTTSHISTORISK ÖVERSIKT.
Kap. 1. Tiden intill 1784 års lag.
Medeltiden . . . . . . . . . . . . Nyare tiden intill 1734 års lag . . . . . Allmänna förhållanden s. 4. — Städerna s. 11.
Kap. II. 1734 års lag och tiden därefter. Besväretsomfattning . . . . . . . . . . . . . . . Nybyggnad s. 14. — Underhåll s. 16. — Vinterväghällning s. 17. Hämtande av vägbyggnads- och väglagningsämnen . Grindar och andra säkerhetsnnordningnr . . Väg-, bro- och färjpenningar . Statsbidrag........... Särskilda skyldigheter för utomstående Väghållningsenheter och deras bestämning . Besvärets fördelning inom enheterna . Processuella regler (beslut och kontroll) Rättsskydd (för vägar, broar och färjor) Förvärv av och rätt till vägmark Speciella förhållanden i städerna. . . . .
Besvärets omfattning s. 29. _— Nybyggnad och underhåll s. 30. — Vinter-väghållning s. 32. — Väg-, bro- och tärjpenningar s. 32. — Statsbidrag s. 32. — Särskilda skyldigheter av utomstående s. 33. — Privaträttsliga. skyldigheter s. 34. — Väg- hållningsenheter och deras bestämning s. 34. — Besvär-ota fördelning inom enhetens s. 35. —- Processuella regler (beslut och kontroll) s. 38.
Sid.
14
18 19 20 20 21 21 22 23 27 27 29
Kap. III.
1862 års kommunallagstiftning och dess betydelse för väghållningsbesväret i städerna
Kap. IV. Stadslnkorporeringars och stadsbildningnrs inverkan & väghållningsbesväret. Inkorporeringar. Stadsutbrytningar . Bestämmelser till förebyggande av dubbelbeskattning för väghållning
Kap. V.
Allmänna vilglsgstiftningen efter 1862
Allmänna linjer s. 60. (Lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landet ”ha 1891 m. 111. s. 61.) — Gates förhållande till väg 5. 68. — Särskilda statsbidrag s. 69. .
Kap. VI.
Rättsutveckling för städerna under inverkan av väglagstiftningen för lands- bygden . . . . Särskilda skyldigheter s. 73. — Bidrag av statsmedel s. 78.
Kap. VII. Enskilda vägar .
AVD. II.
NÄRVARANDE LÄGE.
Kap. I. Gällande rätt.
Begreppet allmän väg . Rättsskydd för väg, bro- och förän: m.m. . Väghållningsbesvärets territoriella omfattning. .
Sid.
44
52 57 58
60
73
79
83 85
...a—n::- »!
Besvärets sakliga omfattning . . . . . . . . . . . . . . . Nybyggnad och underhåll s. 87. — Väg-, färj- och bropenningar s. 92. — Stats— bidrag s. 93. — Rätt till vägbyggnads- och väglagningsämnen s. 94. — Andra
inskränkningar i jordägares rätt över sin egendom till förmån för allmän väg s. 96. _— Inkorporerings inverkan å. väghållningsbesväret s. 96.
Besvärets fördelning .
Ansvaret för kostnaderna s. 97. — Vägdelningsgrnnder s. 101. — Frihet frän besväret s. 103. — Likställighetens genomförande s. 105.
Särskilda skyldigheter av utomstående Oii'entligrättsliga s. 106 — Privaträttsliga s. 109.
1 Kan med gällande rätt en utvidgning av väghållningsskyldigheten för fastig- hetsägare ske? .
F örutsättningarna för avveckling av fastigheternas väghållningsbesvär enligt gällanderätt
Vad karaktär har Kungl. Maj:ts medverkan vid likställighetsöverenskommelse? Allmän vägs förhållande till stadsplan och gata Allmän vägs förhållande till andra landtrafikleder . Väg- och brobyggnad enligt vattenlagen .
Beslut och kontroll i avseende å allmän väg. . . . Kompetensregleringen s.123. — Trailkregler s. 128. — Allmän tillsyn s. 129.
Kap. II.
Väghållningsbesvärets ekonomiska innebörd.
Allmänna synpunkter Statistiskt material . . Nuvarande belastning å de skattskyldiga . . . . . I städerna såsom helhet s. 134. — Där vägskatt utgår s. 135. — Där väghållnings- besvär fortfarande åligger fastighetsägare in natura 5.136. Väghållningsbesvärets relativa betydelse för den kommunala ekonomien
* Bro- och färjpenningar s. 142. — Fastighetsavgifter s. 142. — Kvarstående fastighets- i onus s. 143. — Statsbidrag s. 144. _— Det av stadskommunerna såsom sådana burna ) väghållningsbesväret s. 145. i !
Jämförelse mellan väghållningsbördan i stad och på landsbygden.
97
106
111
114
115 116 117 121 123
131 131 134
142
Bilagor :
A. Tabeller. I. Sammandrag av uppgifter är 1930 ang. allmänna väghållningen (vägar, broar, färjor) i städerna . II. Sammandrag för samtliga städer rörande allmänna väghållningen en- ligt 1930 års uppgifter . III. Jämförelse mellan allmänna väghållningen m. m. i städerna och på landsbygden 1910, 1920 och 1930 .
B. 1929 års vägsakkunnigas cirkulär den 81 maj 1930
C. Namnreglster .
TRYCKTA.KÄLLOR
Föarn'r'rmos- con mxsnkosmrcx: SonnY'rna; Sveriges gamla lagar; 1734 års lag; K. Placater, Resolutioncr, Förordningar etc. (»Åre— tryoket»); Svensk Författningssemling (1825 ff.); Monica, Utdrag av Publique Handlingar (1718—- 1794); Stockholm 1742—1829 (cit. Monas); SOHMEDEMAN, Kongl. Stadgar etc. (»justitieverket»), Stockholm 1706; BAOKMAN, Lagsamling, Örebro, Stockholm, Norrköping 1831—78); LEIENBEBG, Lagsamling, Stockholm 1875 ff. (cit. Lrnmuasao); S'rmnmn, Riksdagars och mötens beslut (1521—1731) Stockholm 1728—33; STmRNMAN, Commerce-, poiitie- och (economic fört. Stockholm 1797 ff. (1523—1718); Svenska riksdagsakter 1521—1718 (under utg.), 1719—1800 (under utg.) Stockholm 1887, 1909 ff; Riksdagstryck från och med 1809; Surre, Samling av instruktioner för högre och lägre tjänstemän vid lantregeringen i Sverige och Finland, Stockholm 1852; STYFFE, Samling av Instructioner rörande den civila, förvaltningen i Sverige och Finland, Stockholm 1856; STOCKHOLMS sunsnöcna från äldre tid, utg. av Samf. för utgiv. av handskr. rörande Skand. hist. Stockholm 1876 ff. STOCKHOLMS snus rmncmn 1423—1700, utg. av E. Hildebrand och A. Bratt, Stockholm 1900 ff.
Komma Gus'ru I:s anomraarun (1521—1560), utg. av Riksarkivet, Stockholm 1861—1916 (cit. G. I:s registr.). Svanen nmsalnn'rs rno'roxonr. (1621 ff), utg. av Riksarkivet. Stockholm 1878 ff. Lacnönsnso I Cam. IX:s rn). Sthlm 1864 (Handl. rör. Sv. historia utg. av Riksarkivet, Ser. II). FÖRABBETENA nu. 1734 Åns LAG 1686—1736, utg. av W. SJÖGBEN. Uppsala 1900—09. KOMMUNALLAGSKOMMITTENS BETÄNKANDE 1859, Stockholm 1859. HEDIN, A., Likställighetsöverenskommelsema i städerna, Stockholm 1882. (P. M. nr 26 till Skatte- regleringskommitténs betänkande; cit. Hunts). Väouosxomranaons (1876 års) BETÄNKANDE, 1880, Stockholm 1881. Viokomnssronnns (1911 års) BETÄNKANDEN, Stockholm 1916 ff. VÄosaxxunmoAs (1920 års) BETÄNKANDE. Stockholm 1921.
BRANTING, Handbok innehållande — — — Svenska författningar etc., Stockholm, Örebro 1827—31 (cit. Bmmmo).
Scmnr, Juridiskt arkiv, Kristianstad 1830—1862. Naumann', Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Stockholm 1864—1888. WALLDEN m. fl., Samling av kungl. brev och resolutioner ang. tillämpningen av kommunalförordningarna (1/1 1863—"'/, 1909). Stockholm 1872—1909 (cit. W.). HOLM, Summum, Nytt juridiskt arkiv (fr. o. m. 1874), Stockholm 1875 ff. (cit. N. J. A.). Rnonamosnär'mns Ansnox (fr. o. m. 1]. 1909). Stockholm 1912 ff. (cit. R. A.). Srarrsrrsx Lasson, Stockholm 1914 ff. Ånsnox rön Svnnrons KOMMUNER. Stockholm 1918 ff. ALLMÄNNA VÄGEÅLLNINGSBESVÄBET Å manar. Statistiska tabeller, utg. av k. jordbruksdepartementet (för 1906—18), k. kommunikationsdepartementet (för 1919—24) samt k. väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen (för 1925 ff).
Litteratur.
CARLSSON, A. B., Historisk översikt av den svenska centralförvaltningen, Stockholm 1913 (Departe- mentalkommitterades betänkanden III). Hannu, N., Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Stockholm 1923 (St. off. utr. 1923: 6, Just.dep.). — Svensk stadsförvaltning på 1830-talet, Stockholm 1924. — Privilegier etc. för Sveriges städer I (1251—1523). Stockholm 1927.
HILDEBRAND, E., Svenska Statsförfattningens historiska utveckling. Stockholm 1896. HOLMBÄCK, Å., Frågan om äganderätten till häradsallmänningarna från 1800-talets början till nutiden. Stockholm 1930. KJELLBERG, J. W., Stadsstyrelsen, Stockholm 1882 (P. M. nr 44 till Skatteregleringskommitténs be- tänkande). LAGERROTH, F., Indelnings- och grundskatteväsendets avskrivning. Lund 1927. Larsson, YNovn, Inkorporeringsproblemet, Stockholm 1912. Luma, E., Om skyldigheten att ombesörja och bekosta anläggning och underhåll av gatu-, väg- och ledningsnät samt gaturenhållning i svenska och utländska städer. Stockholm 1915 (cit. Lmnn). Norum, T., Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten, Stockholm 1922. Brum, H. L., P. M. ang. det svenska skatteväsendets utveckling. Stockholm ”1882 (Bil. till Skatte— regleringskommitténs betänkanden). SUNDBEac, Hamm. G. F., Rätten till väg och gata (Juridiska fakultetens i Uppsala minnesskrift 1929, nr 13). Uppsala 1929. — Kommunal olikställighet i städerna. Stockholm 1930. THULIN, G., Ang. likställighctsöverenskommelser beträffande anläggning och underhåll av gator i städer och stadsliknande samhällen (I festskrift för P. Fahlbeck, Lund 1915). Srsnsms'ronrsx och Toroenarrsx ua.—Taurus (citerad i texten). Srsrsvaransnruc minsann-r (cit. SVT). Svanen sransröanvsnms TIDSKRIFT (cit. SFT).
OTRYCKTA KÄLLOR.
Kammarkollegiets arkiv: Protokoll, registratur och ankomna kungl. brev samt handlingar därtill. Handlingar till kollegiets und. utlåtande "/, 1787 ang. vägdelningsgrunder i städerna (för Götaland- skapen i Sandbergska saml., se kammarark. nedan). l:a prov. kont. nr 42, taxor och uppgifter ä bro- och färjpenningar (9 vol.). 2:a » » » 4, Högebro, Bohus samt Nye eller Orrekulla broar (1 vol.). 234, avgifter vid broar och färjor (1 vol.). 352,bro- och färjtaxor (] vol.). 354, vägar och broar i Halland (1 vol.). 3541/9 Ängelholms brotvist (1 vol.). 3:e » » 2, Kungl. brev ang. taxor 'för broar och färjor (] vol.). Akt. kont. nr 7, Diverse ang. städernas jordar. » 8, Uppgifter rörande städernas donationsjordar ur 1852 års kommittéhandlingaa'. 1852 års stadsbeskattningskommittés handlingar.
aevöe
K-ammarark'itet: Kammarkollegiets protokoll och registratur före år 1700. — Sandbergska samlingen.
Riksarkivet: Riksregistraturet och akter till kungl. beslut. Stadshistoriska institutets excerpter=(kortregister över beslut rörande städerna). Ser. »Kommunikationsanstalter, vägar, broar och färjor».
Kommunikationsdepartementet:
Handlingar till Kungl. Maj:ts beslut ”"/11 1929 ang. tillkallande av väglagstiftningssakkunniga (KMzts remiss med anledning av riksd. skriv. 191/1929 ang. väghållningsbesväret i städerna). Uppgifter införskaffade från städernas magistrater är 1930 av 1929 års vägkommitté.
Uppsala universitetsbib Hotels: Enens, J., Historia om vägarna i Sverige (9 vol. manuskr. från 1790-talet; cit. Emms, Väghist.).
FÖRKORTNINGAR.
BB = Byggningabalken. FBL = Lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad. B. L. = Hälsingelagen. JB = Jordabalken. F. K. L. = Kungl. förordningen 21], 1862 aug. kommunalstyrelse ä landet. F. K. S. = » » » » » ) i stad. J. K. = Justitiekanslern.
i bede = Kungl. Maj:ts befallningshavande.
' KR. L. L = Kristoffers landslag. L. K. = Stora lagkommissionen (1686—1734). L. K. S. = Lagen om kommunalstyrelse i stad al., 1930. M. E. L. L. =Magnus Erikssons Landslag. M. E. St. L.= » » Stadslag. R. F. = Regeringsformen ('I, 1809). Sfme = Stadsfullmäktige. SFT = Svenska stadsförbundets tidskrift. S. L. = Södermannalagen. SVT = Statsvetenskaplig tidskrift. U. L. = Upplandslagen. VG. L. = Västgötalagen, I Äldre, II Yngre. VM. L. = Västmannalagen.
ÖG. L. = Östgötalagen.
AVD. I. RÄTTSHISTORISK ÖVERSIKT.
Kap. 1. Tiden intill 1734 års lag.
Redan under tidig medeltid gällde i Sverige såsom regel, ett tingslag (hä- Medeltiden. rad) eller socken och därinom by för sitt område röjde f arväg och byggde b ro samt höll dem vid makt.1 Grunden för indelningen var uppenbarligen den vidare eller snävare kretsen av dem, som hade det närmaste intresset av vägen eller bron. Inom by torde varje bonde i regel hava tagit del i denna skyldighet i förhållande till sin andel i byn.2 All jord bar denna börda, alltså. även privilegierad sådan.3 På ett äldre skede berodde väg- och brobyggnad i mycket på. frivilligt åtagande; på de kyrkliga myndigheternas iver för sådant kulturarbete tyda runstenarnas och rimkrönikornas vittnesbörd och lagbestäm- melser härom.4 Landslagarna känna ock bro, vars underhåll åligger landskap, »landsbro», eller flera härad,5 vare sig samfällt eller så, att varje härad (hun- dare) har sin lott (»lottskiftad bro»). Möttes två. väghållningsenheter i brolagd ström, torde regeln hava varit, att vardera enheten byggde halva bron.6 Var bro »oför», vare sig den förstörts eller skadats av flod eller eld, skulle f ärj & hållas, till dess bron kommit i fargillt skickfr
Bestämmelser om bredden å vägar funnos redan i landskapslagarna.” I lamdslagrama9 stadgas, att landsväg och tingsväg skulle vara 10 alnar bred samt kyrkoväg, fäväg och kvarnväg jämte tillhörande broar 5 alnar.
1 U.L. Vidh. B XX:3, XXIII; ÖG. L. BB: IV:1, V pr.; VM.L. II BB I pr. (»Värde var vägar och broar, gårdar och grindar, så. långt hans bolstad räcker»), XX:1; M.E.L.L. BB XXlV:2, XXVII; KR. L.L. BB III, XXIXz2. Jfr HOLMBÄOK, Studier över de sv. allmänningamas historia I (1920) s. 26. ' VG. L. I. JB VIII: »Led och gärdesgårdar och broar skola attungar emellan skiftas». — U.L. Vidh. B. I pr. »— — delas allmän väg till och från varje by — — have så. den by farväg för mindre ligger som den för mera ligger.» — M.E.L.L. BB XXVIlzl; KR.L.L. III pr.: »Alle äga broar bygga och vägar röja, så, den, som mindre äger i by, som den där mera äger, var efter ägor sina.» * U.L. Kk. B. II:4: »Alle präster och kyrko landbor de äge broar bygga, gärdesgårdar gärde. och vägar röja (som andra bönder) eller efter landslag böta.» Se ock H.L. Vidh. B XVIIIzl. ** VG. L. IV:]ö (biskop Bengt); ÖG. L. BB IV:1 (själabro); Emms Väghist. I s. 71 ff, VIII ant. om Jämtl. av A. A. Burman s. 8. 5 M.E.L.L. BB XXVIIzl; KR.L.L. BB III:2. Jfr ÖG. L. BB IV:2 (»sexhäradsbro», över Motala ström); U.L. Vidh. B. XXIIIA; VM. L. II BB XXIIIz3 (fyra landsbroar). ' ÖG. L. BB IV:2; KR.L.L. BB II:1. " M.E.L.L. BB XXVII:2; KR.L.L. BB III:4. " ÖG. L. BB IV pr.: »Nu skall vara tingsväg och landsväg, karls väg och konungs, tio alnar bredt; V:1: »Nu skall vara kvarna väg och kyrkoväg fem alnar bred»; U.L. Vidh; B III: »Då. skall (allmän) Väg vara tio alnar bred». ' M.E.L.L. BB XXVIIzl; KR.L.L. BB III:],2.
eller av allmänningsmark (socken-, härads- eller landsallmänning) .1
Om enskilda vägar, som ej erfordrades för den allmänna samfärdseln, gällde, att varje by fick för sig sörja därför. De som hade behov av vägen fingo deltaga i dess hållande, och hade den, som ville bygga, vitsord.2
Fråga om anläggning eller omläggning av allmän väg tillhörde härad s- rätten s handläggning: »Var som vill allmänna väg åter täppa och annan nyan lägga, han skall för till tings fara och taga dom till att våg lägga av den stad han förre låg. Han skall lägga den å själv sins bolstad jämngenan och jämngodan, som han förr låg».3
Väg åtnjuter r ä t t ss kyd d: »Var som _ —— — river gamla vägar och gamla grindställen och haver ej dom för sig, böte 3 marker, och ligge väg som han förut varit. Vårde envar vägar och broar och grindar, så långt hans bolstad räcker.»* Försummad brohållning, som orsakar skada för vägfarande, medför s k 3. d e stå n d 5 s k yl dig h e t för den brohållningsskyldige.5
Bland konungens uppgifter nämnes i »Konunga- och hövdingastyrelsen» ( IV:2 :8) att »skåda och stödja allmänna vägar i rike .sino, de evärdeligen skola faras vinter och sommar, landa mellan [och] köpstäder, allmoge till tarv», och enligt U.L. (Vidh. B. XXIII: 2) är konung målsägande beträffande alla broar, som ligga i allmän väg. Enligt SL. (BB XXIV: 2) hade länsman att hålla »konungs syn» å broar, där skada timat i följd av brist i brohållningen.
Regelbunden tillsyn över broarna stadgas genom landslagarnas föreskrift," att brosyn skall hållas två gånger årligen, en vid Valborgsmässa och en vid Mikelsmässa >>0ch inga flera». Motsvarande bestämmelse om vägar saknas, men sannolikt blott på grund av lagens kasuistiska avfattning.7 Strängnäs stadga 1437 (p. 17) och Kalmar recess 1474 (p. 17) erinra om lagens stadgan— den om bro- och vägröjning utan att nämna något närmare härom. Kalmar recess 1483 påbjuder slutligen (p. 37), att häradshövding och nämnd skall hålla b ro- och v ä g s yn två gånger årligen vid Valborgsmässa och Mikels- mässa.s Vederbörligt u n d e rh å ll för tryggande av samfärdselns obehind— rade fortgång tryggas genom dessa syner samt genom bötesbestämmelser och åtalsrätt för var man. Om vi 11 t e r v ä g h ål 1 n in g e n lämnas särskilda föreskrifter: »Vare lag samma (10 markers bot), om landsvägar, kyrkovägar och kvarnvägar oröjda ligga eller obroade, där pussar äro eller annat menföre, och skola alla vägar 6 alnar högt röjda vara.»9 Väghållningsenheterna voro — allt efter vägarnas ändamål — landskap, härad och socken.
Motsvarande bestämmelser saknas i s t a d sl a g a r n a, förmodligen när—
1 KR.L.L. BB VII; M.E.L.L. BB VI. * U.L. Vidh. B.23; H.L. Vidh. B. 18. ' KR.L.L. BB II pr. Jfr VM. L. I. BB 21 pr. ' KR.L.L. BB II pr.; U.L. Vidh. B. 23 pr.; S.L. BB 24:4. ' KR.L.L. BB III:s, jfr M.E.L.L. BB XXVII:3; U.L. Vidh. B. XXIII:2,6. ' M.E.L.L. BB XXVIIz4; KR.L.L. BB III:7. Jfr ÖG. L. RB. IV, S.L. BB XXIV:2. " Syn ang. »vägaröjning» stadgas i S.L. BB XXIV:2. ' HADORPH, Bjärköarätten, Sthlm 1687. ' KR.L.L. BB III:6.
. . -..—__". ___-.....
mast emedan städernas agrara områden (borgarnes åkrar och ängar) voro be- gränsade till sin omfattning och icke av huvudsaklig betydelse; för övrigt voro de under äldre tid knappast avskilda från bondejorden. Ursprungligen till— kommo i stad kommunala rättigheter och åvilade skyldigheter (»borgerlig' tunga») b 0 r g a r ne d. v. s. de burskapsägande näringsidkarne. Jämte des— sa ägde frälsemän, präster och konungstjänare rätt att bosätta sig i stad och där förvärva fastighet utan att vinna burskap, alltså utan rätt att deltaga i den kommunala självstyrelsen och såsom regel utan skyldighet att bidraga till kost- naden härför. G a t uh ålln i ng e n synes dock hava såväl enligt Bjärköarät- ten (41),1 som Magnus Erikssons stadslag (BB VI, VIII)2 ålegat tomtägare — vare sig borgare eller ej —— var och en utanför sin tomt.s M.E.St.L. har emellertid i Kon. B. XV: 12 bestämmelsen: »Alle skola de vård och vaku (vakt- hållning mot inbrott, brandfara, i försvarssyfte m. m.) i stadenom göra, som byamän äro och burskap utgivit hava»; och denna inskränkning av vissa kom- munala besvär till borgarne synes här och var hava tagits till intäkt från frälsemäns sida för anspråk på frihet från borgerlig tunga. Huruvida även gatu- och väghållning därvid avsetts är tvivelaktigt, och anspråken synas, såvitt angår fastigheter, i varje fall knappast hava medfört någon allmän inskränk- ning för frälsets del i ansvaret. för gatuhållningenf1 Då stad fastighetsrätts— ligt sett fortfarande var by — märk benämningen byamän i stadslagen5 —— och tillika tingslag, torde under medeltiden landslagens regler om v ä ghåll- ning hava i tillämpliga delar gällt även i stad. Landslagen ägde betydelse för stads rättsskipning och stadslagen i viss män för landsbygdens. Liksom hemmans lott i lantby (byamålet) ursprungligen stod i viss relation till tom- ten men sedermera i följd av skiftenas orubblighet skattetalet (hemmantalet) oftast blev byamål, var stadsfastighets lott i stadsbyn sannolikt beräknad efter tomtetal — senare efter olika grunder i olika städer.& Stadsfestigheterna —- med tomterna var i allmänhet förenad jord (åker, betesmark och planterhagar) utanför det bebyggda området —— svarade för trafiklederna (vägar, broar och färjor) utanför detta område. Mötte stad härad i ström, svarade i regel var- dera enheten för sin geografiskt bestämda andel av bron. Gustaf Vasa ålade,
1 »Vilken som ej bygger sina broar innan stämmodag, fogden och rådet lyser, böte 3 öre; var som ej rensar sina gator (»gatur och stratur») före den dag, som förelägges, böte 3 öre.»
3 »Var som ej rensar sina gator den dag fogatin och rådmän före lägge, böte 3 öre penningar til tve- skiftes, konungen och staden. Broar han sina gator ej den dag, honom före läggs, böte tre öre penningar till tveskiftes som förr är sagt.»
? Genom k. plakatet 30/4 1649 om gatuläggningen och renlighet i Stockholm stadgades, att tomt- ägare skulle vara skyldiga »var för sitt hus, gård och tomt, att låta förfärdiga och reparera nya, goda och lika lagda jämna gator således, att vardera presterar och låter lägga halva gatan på. sin sida så. långt hans tomt räcker, och andre halvparten skall den vara förpliktad att lägga låta, som bor på. andra sidan mitt emot». Srrnnmn, Commerceförf. 11 s. 583.
* Jfr hertig Knuts av Halland priv. för Halmstad 25/3 1327: »Och vele vi att bron skall byggas hos fornemda vår by av dem, som henne tillförne plåga att bygga. Och alla andra broar uti staden skola borgare uppehålla — ——» HERLITZ, Priv. I s. 279.
5 Jfr LARSSON, Inkorp. probl. I s. 304. Se ock G. I:s registr. IV: 133 (br. 11], 1527 aug. Strängnäs). ' Jfr landshövdingen i Värmlands län 6/10 1781 (i ärende ang. vägdelningsgrunder för städerna, se sid. 35 ff. nedan): »Vad lagen i 25 kap. BB föreskriver i avseende till landet, att var skall sitt skifte få efter den del han i by äger, tyckes även vara lämpeligit för städerna, att den som innehaver större tomt och jord bör i samma mån hava väg att underhålla.»
i sitt dombrev den 29 sept. 1529 ang. Lidköpings stadsbro, Kållands och Kinne härader, »att de med borgarne henne bygga och färdiga hålle som de vane äre» .1
Beträffande broarna i Stockholm hava lagarna särskilda bestämmelser. En- ligt UL. (Vidh. B. XXIII14) bygges »Stockholms bro» av flera hundaren. M.E.St.L. (BB XXIII) stadgar däremot beträffande de tre stora broarna i sta- den, två norr och en söder om stadsholmen, att jämte »Stockholms män» deltaga i brohållningen sex andra städer (Västerås, Arboga, Uppsala, Enköping, Sigtu- na och Strängnäs). Broarna äga uppenbarligen karaktär av ett slags »lands- broar». Av intresse är den noggranna uppdelningen av arbetet å de olika bro- karen, de olika städerna emellan. Av N orrbros norra brokar slutligen hålles hälften av landsbygden (»där till bönderne vid taga»).2 Stockholms brohåll- ning representerar emellertid icke något enastående förhållande. BROOCMAN uppgiver, att sex härader voro skyldiga underhålla bron över Motala ström i Norrköping, varifrån den. före år 1350 tillkomna staden var befriad. Härpå an- ses stadgandet i ÖG. L. BB IV om »sexhärads bro» syfta. Genom en räfste— tingsdom 1380 med de sex häraderna (Östkind, Björkekind, Lösing, Hammar- kind, Memming och Bråbo) skall hava avgjorts, att Östkinds härad skulle bygga den lättaste delen.a
Nyare tida-n Den medeltida rätten hänvisade det allmännas representanter till utverkande ”fått-u 1734 av åtagande från eller rättens åläggande för menigheter till åstadkommande av " lag. .. .. - .. - .. o - - - Allmänna för_ nya eller förbättring av gamla vagar. Vid Vasteras r1ksdag 1544 »bevrlja- hämnden des och beslöts» emellertid av riksrådet, att allmänna vägar skulle genom me— nige mans tillhjälp och omkostnader rymmas och upprödjas »eftersom det av konungens fogdar förordnat och tillsagt bleve, på det KM :ts råd måtte genom alla vägar utan fara kunna sända bud till konungen både ifrån Nylödöse och åt Kalmar, och ifrån Kalmar åter till Stockholm, desslikes alla andra nödtorf— 1tige vägar». Vidare anmäldes av rådet, att allmogen i Vadsbo erbjudit sig att (uppröja Tiveden så, att man lätt kunde draga däröver med vagnar, såvitt KM :t ville föranstalta, att de erhölle hjälp av 5 eller 6 närliggande häraderf Här är fråga om en verklig nybyggnadsskyldighet, ej blott om un— derhåll. Materiellt innebar förstnämnda beslut blott en erinran om landslagens bestämmelser. Formellt lades tillsynen över deras efterlevnad i statsförvalt- ningens och därmed ytterst i konungens hand. Redan år 1540 i sitt »Patent till Västergötland om främmande folks färder inom riket och om landsvägarna till Halland» hade Gustaf Vasa, »med vårt älsklige regementsråds råd och sam— tycke för menige rikesens nytto, välfärd och långligt bestånd skull», lämnat föreskrift, vilka vägar mellan de halländska (och norska) städerna å. ena. samt
1 G. I:s registr. VI:297. Jfr en dansk kungadom 1”lg 1481 aug. en bro vid Åhus stad (HERLITZ, Priv. för Sv. städer I 5. 367). II * Ang. giunden till stadgandet jfr FERLIN, Stockholms stad (1858) s. 1174, ELERS, Stockholm (1800)
s. 131 f .
' Norrköpings stads historia (1770) s. 40, 49 (dombrevet avtryckt). »Torde även hänt att det varit häradenas uråldriga skyldighet långt före stadens upphov, emedan denna så. kallade gamla bron var lika som ett pass till hela. Göta rike.» — »Ånnu 1602 blevo Lösings häradsbor på målsting i Styrestad påminta, att Norrköpings bro skulle göras väl färdig» (a. 8. sid. 40).
* STIERNMAN, Riksd. beslut I 5. 188; Sv. Riksdagsakter. 1521—1718 I:1 s. 402.
de västgötska å andra sidan, som skulle användas av »alle vägfarande, både inländske och utländske, hovmän, köpmän och andre», dock med det undan- tag att bönderna »för deras daglige livs-närings och bärgnings skull» finge nyttja och bruka de vägar och stigar, som kunde vara dem bekväma.1 Syfte- målet med detta brev, vars innehåll giver en god föreställning om det dåva- rande nätet av allmänna vägar i landets västra del, framgår av instruktionen den 30 maj 1559 för fogdar och befallningsmän. Bland bestämmelserna i den- na heter det bl. a.:2 »Att allestäds vid gränserna skall flitigt uppmärkt bliva, vilka de äre där med varannan handla och vandla. Att på gränserna av var och en besked annammat bliver. _ _— Att var och en köpman skall hava hos sig vägabrev eller passebord av den köpstad han bor uti, framdelis av vår nå- dige herres ståthållare heller dem han i sin stad förordinerat haver.» Det militära intresset för goda vägförbindelser framlyser ur utvald konung Eriks brev till sin fader den 10 jan. "1559:3 »Skole ock röjes väger här i Småland och Västergötland, där man kunde drage fram med folk och skytt in i Dan- mark. Först mellen Vastene och Nörköping, dit man kunne före skytten med skepp och sedan över land till Vastene och framdeles en part över Vättern med skutor och galejor in till Hjo, dädan man kunde före dem till Älvsborg eller annorstäds i Västergötland, och skulle en eller två vägar rödjes där i landet, där man kunde komme med samme skytt och folk in i Halland.»
Kronan samlade så småningom allt mer av maktfullkomlighet i avseende å vägväsendet. Över huvud synas konungarna hava utövat sina befogenheter med mjuk hand, om ock oskälig vägran från allmogen säkerligen betraktats såsom »upprorisk genstörtighet». Hertig Karl kunde i sina privilegier för sta— den Karlstad den 5 mars 1584 ge föreskrift om byggande av två b r o a r över Klarälven vid Karlstad »med menige mans tillhjälp uti hela Värmland». I överensstämmelse med landslagen uppdelades besväret mellan tingslagen, Östersysslet fick den ena och Västersysslet den andra att bygga. Sedan broarna blivit färdiga, skulle staden tilläggas en brolott (i vardera), »den de alltid såväl som landet i deras brodel skola hålla färdige och vid makt».* Pri— vilegiebrevet innehöll vidare det förbehåll; fått PIiVilegiema skulle kunna för- ändras, förmeras och förbättras, om så behov gjordes och tillfälle gåves samt det syntes nyttigt, men icke förminskas.
Sextonhundratalets intresse för en välordnad och effektiv centralförvaltning samt för landets materiella förkovran ävensom, måhända ej minst, för goda militärvägar visade sig bland annat i ett ivrigt arbete för utveckling av kom- munikationerna. Ytterst få Vägar kunde i själva verket vid århundradets bör- jan betecknas såsom sådana i modern mening. I regel voro de ridvägar, där blott mycket små och enkla åkdon kunde taga sig fram.5 Gustaf II Adolf förmäler i sin öppna »fullmakt för ståthållarne på Kalmar och Vägröjningen i
1 G. I:s registr. XIII &. 52 ff. 2 G. I:s registr. XXV s. 225. 3 G. I:s registr. XXIX &. 594. ' Jfr det s. k. Karl IX:s lagförslag BB 4 kap. samt det Rosengrenska lagförslaget BB 3 kap. ” Lagastigen, en av rikets huvudvägar, kunde 1692 från Skånegrånsen till Gränna befaras blott till häst, Jönköpings historia I (1917) s. 378. Vägen Södertälje—Stockholm kunde år 1604 ej befaras med vagn; Emms, Stockholm III (1800) s. 37. Jfr Riksregistr. 2'I. och "]. 1604.
Småland» den 3 september 1619, att konungen själv sett och erfarit, med vad oflit allmänna landsvägarna vore röjda och vidmakthållna, så ock att de me— stadels över hela landet vore så trånga och steniga, att de mera liknade gång- stigar än allmänna landsvägar, vilken oordning vore mot vad lagen uttryck- ligen innehölle och den allmänna landsens nytta påkallade, »både uti marknads- resor städerna och andra platser emellan, såväl som våre och kronones under- såter själva och adelens landbönder uti deras rättigheters och utskylders fram- förande». Ståthållarne bemyndigades därför att i sitt län beställa härom och hålla allmogen därtill, att sådant efterkommes. >>Med vilken fullmakt», fortsät- ter brevet, >>icke allenast skole förstås och mente vara våre och kronones skatt- skyldige bönder utan ock alla officerer över ryttare och knektar med alle de som under deras commend och lydno äre, så ock städerne, så vitt deras stadsrår gå och räcka och våre ståthållare dem föreläggandes varde, med samt alle präster, våre egne fogder, fogdetjänare och ländsmän, såväl som adelens fogder och arv och egne, så ock ladugårds och förlänte bönder, så att ingen må eller skall härifrån vare exempt eller frikallad, alldenstund det allom som i landet bo till gagn och godo länder.» Därefter lämnas en förteckning å de vä- gar som skulle >>röjas och förfärdigas». Vägarna skulle enligt lagen vara 10 alnar breda, så att två vagnar skulle kunna mötas oskadda.1 »Fullmakter» av ungefär samma innehåll och lydelse utfärdades den 31 mars 1620 för ståthål— larne över Bergslagen Carl Bonde och över Östergötland Lindorm Ribbing samt den 18 sept. 1624 för ståthållarne i Stockholm och i Västerås. I riks— registraturet är för den 26 aug. 1623 antecknat brev >>till alla ståthållarne att de på nytt låta röja vägarna», och i den första landshövdingeinstruktionen den 8 januari 1635 ålades landshövdingarna (p. 18) att vinnlägga sig om »att vä- gar och broar röjas och uppehållas».2
Till den allmänna lagens kategorier, vägar, broar och färjor, kom en fjärde, kanaler (med slussar), påkallad av intresset av snabbare och bekvämare in— rikes varutransporter. Kanalerna bragtes i viss mån under reglerna för det gamla väghållningsbesväret. I kammarkollegicts resolutionsbok (1630—1668) återfinnas under rubriken »Slysse- och Brobygningar samt Vägerödning» an- tecknade beslut, som visa, att allmogen avkrävts tjänstbarheter även för kanal— arbeten. Sannolikt har emellertid oftast kompensation medgivits genom be- talning eller lättnad i andra allmänna bördor.3 På kanaler, broar och större farvågar, av särskilt intresse för handelsomsättningen, riktade det allmänna en tillsyn, som var förenad med positiva åtgärder i samma syfte. Kronan an- slog ofta erforderliga penningmedel,4 eller låt krigsfolk, som för tillfället ej
* Riksregistraturet. ” STYFFE, Instr. för lantreg. s. 201. 3 Genom »Deklaration» 81/5 1631 för pfalzgreven Johan Casimir och kammarrådet (p. 17) förordmde Gustaf II Adolf, att allmogen i Nerike skulle för förunt utskrivningsfrihet tillhållas att med meraflit företaga arbetet & »Arboga grav» eller Hjalmars slussverk (Riksreg. jfr Emms, Väghist. I s. 202). Jfr. kammarrådets brev till Peter Kruse "ha 1634, »att dalkarlarne måste skaffa timmer till slussebygg- ningen iNorsån och, när de det göra, betala väl bergsmännen arbetslönen, eftersom de själva hava där gagn utav. Vad kronan därtill kan hjälpa vill man väl göra förordning uppå, och oss därutinnan frum- deles vidare förklara.»
' Kammarens brev =], 1640 till landshövd. i Östergötland Schering Rosenhane, att »Barsnndsbro av store sjötullsmedlen skall uppbyggas».
hade sysselsättning, verkställa arbete.1 Man nöjde sig i regel med att avkräva de väghållningsskyldiga arbete samt timmer- eller stenforsling och annat na- turabesvär.2 För återbetalning av förskjutna penningar samt, där underhållet ej ansågs kunna eller böra helt läggas å de väghållningsskyldiga, för uppsam- lande av kassor till bestridande av framtida kostnader, utbildade sig praxis att upptaga avgifter å trafiken, b r o—, f ä r ,'j- och s ] 11 s s p e n nin g a r.3 An- stalterna utarrenderades till enskilda personer eller bolag, som uppburo avgif- terna och sörjde för underhållet, eventuellt inlevererade viss årlig arrendeav- gift till återbetalning av det allmännas utlägg.4 Grunden till detta system sy- nes hava varit de skattskyldiges bristande förmåga att åtaga sig de tunga bör- dor, som dylika anstalters utförande krävde.b Måhända hava även utländska förebilder tjänat till ledning!5
Kammarkollegiet, liksom i viktigare fall Kungl. Maj :t,7 meddelade direkta beslut att om- eller nybygga broar och vägar, och som detta ej sällan var före- nat med bidrag från kronans sida, kom väghållningsväsendets karaktär av ett riksintresse allt mer att accentueras. Påfallande är dock, med vilken försik- tighet myndigheterna gingo fram mot de väghållningsskyldiga. Vid nybygg- nader är det i regel »frivilliga» åtaganden, som begäras, synbarligen icke utan
1 Riksrådets prot. 11 s. 190 (1632). Vid de åren 1619, 1620 och 1624 anbefallda vägröjningarna i Småland, Bergslagen, Östergötland, Uppland och Västmanland (se ovan) skulle såväl krigsfolket som bönderna och städerna deltaga i arbetet. ' Kammarens brev 8/ , 1634 för Hans Valentinsson ang. en över Gråda älv planerad brobyggnad, av betydelse »icke allenast för alla vägfarande, utan ock för de svåra och tunga Cronones kopparstycken», med anmodan att förhandla med allmogen att framköra virke och timmer för brobyggnaden. ” Kammarens brev 11/ 4 1634 till stäth. Johan Henriksson ang. en bro vid Brätte, med anmodan att undersöka, huruvida. böndernaville framköra timmer och virke därtill och uppbygga den på sin bekostnad eller om den på. kronans bekostnad skulle förfärdigas »och taga där den (lille) tullen som allmogen är van att utgöra, så, framt det kunde vara kronan profiterligt». (Jfr resol. 15/. 1634 för Brätte stad.) — Kammarkoll. res. 30], 1661 på landshövdingens i Uppland Claes Rålambs insinuerade punkter (2): »Om icke till Stäkesbros vid makt hållande efter förra plägsed en bom där upprättas måtte och av de däröver resande (undantagandes Sollentuna och Bro härader som utgöra spannmål årligen därtill) erläggas en billig bomperming.» »Denna ordning om bro— och bompenningarnas up bärande håller Coll. intet oskäligt så här efter som tillförene att anställas och observera, dock tror Co . intet det bron skall vara så. för-fallen, att hon icke kan uppehållas med (len spanmål och hjälp, som berörde två härader årligen därtill utgöra». — KMzts öppna brev '/u 1668 för staden Stockholm ang. rätt att uppbära bro- penningar Vid en bro över Hornsund, som staden erbjudit sig bygga 1 stället för den då använda färjan mot rätt att uppbära de förut utgående färjpengarna (Riksreg.). Donna bro, »Hornsbron», kostade 8 747 d:r s:mt, då den byggdes 1669, och inbragte i bropenningar åren 1669—1686 8 400 d:r szmt; ELEBS Väghist. III (Sthlm sista fol.). År 1669—1670 byggdes en annan bro, Södra Kungsholmsbron, för en kostnad av 20 976 daler k:mt av invånarna & Kungsholmen. Bropengar utgingo enl. k. br. H'/-,, 1670. Bron inlöstes av staden enl. k. br. 7/, 1673, och anslog KM:t därtill 12 öre s:mt för varje fat främmande öl ävensom andel av brånneri- och bryggeriaccisen; ELERS, Stockholm 11 (1800) S. 375. är ELEBS Väghist. II nr 261. År 1786 4/ ,, tillstyrkte rådet (Rädsprot. p. 186) broavgift för överfarten av Fyllebro mellan Halmstad och Laholm till hjälp för brobyggnad av sten, »efter de hemman, som i Tönnersjö härad böra bron bygga, äro därtill oförmögna». * Kammarkoll. brev 2/5 1662 till landshövdingen i Uppland Claes Rålamb, med anhållan om upp- lysning, huruvida han förordnat någon person att uppbära tullen vid Stäkes bro, varom KM:t förordnat. ' Jfr k. res. på adelns besvär 1/. 1664 p. 57 (STIERNMAN, Riksd. beslut 11 s. 1493): »Eljest och synes bropenningarnas erläggande ingen större last och påbörd med sig hava än det man tillförene haver utan gensago utgivit vid färgestaderna, där som broar sedermera äro uppbyggde, OCh är deSSfÖIUta-n icke obilligt, att de expenser, som till alla vägfarandes över broarna resandes bästa användas, måste med ringa avgift och rekognition soulageras och underhjälpas, helst efter härader! icke mäkta allena sådan omkostnad utgöra». ' Jfr de engelska »Turnpike Trusts». Engelska eller skotska vägbyggare voro i varje fall anlitade. Se s. 9 not 1 nedan. 7 Att KM:t kunde meddela beslut direkt utan iakttagande av instansordningen var för tgens upp- fattning självfallet. Jfr SUNDBERG, Väg och gata s. 49 not. 2. ,, /
framgång.1 Tvister väghållningsskyldiga fastigheter inbördes om fördelning: av skyldigheten torde däremot ha handlagts vid de allmänna domstolarna.2 Er— sättning till markägare, som fått avstå mark till väganläggning, synes i vissa fall ha utgjorts av kronan.3
I följd av det ivriga vägbyggandet fanns vid århundradets mitt ett rätt för— svarligt vägnät, som kunde befaras även med större ålkdon. Den av franske ambassadören greve d'A'vaux i november och december 1634 företagna resan Kalmar—Stockholm måste tillryggaläggas till häst-.4 Men då den engelske- ambassadören Whitelocke är 1653 färdades från Göteborg över Tiveden och Örebro till Uppsala, kunde detta ske i en med sex hästar förspänd vagn för åtta personer, varmed följde en galavagn för tio personer-5 Den 4 april—18 maj)" 1660 gick sorgetäget med Karl X Gustafs lik från Göteborg till Stockholm över Jönköping, Gränna, Norrköping, Nyköping och Södertälje!;
Genom Kungl. Maj:ts instruktion för landshövdingarna den 24 november- 1651 angående krogarna i länen7 stadgades (p. 2), att landshövdingen skulle med fogden i varje fögderi, med länsmannen i varje länsmansdöme samt med häradshövding och nämnd i varje härad ävensom i städerna med fogde, borg- mästare och råd »överlägga alla allmänna stråkvägar stora och små., som löpa. genom landet eller städerna., till lands eller till vatten, noterandes dem flitigt
1 Kammarens brev ”l,, 1634'ltill Kristoffer Geijer att tillkalla Lindesbergsboma att emot de 6 Skg koppar, som regeringen beviljat till dess kyrkobyggning, enligt åtagande förfärdiga vägen mellan nya, Kopparberget och Lindesås, så att man med kärror och lass där kunde bekvämligen framkomma. Med utlämning av kopparen skulle anstå. tills vägen byggts. Dzo brev 15/3 1647 till l&ndshöydingen Ivar Nilsson: »Den nya. bron, Hr Landshövdingen förmäler om, som tjänar att byggas över Alvkarleby &; så, kan Hr Landshövdingens förslag vara gott och lända till kronones nytta, men emedan därtill vill en tämmelig omkostnad och är en sak av konsideration, som icke obilligt tages _Hennes Kongl. Maijzts resolution uti; Varföre mäste härmed så länge inställas och havas fördrag mtlll dess H:s K. Maj:t en 661 till landshövding Claes Rålamb om den nya,. särdeles ordre häröver avgå, låter.» _— KM:ts brev 28]: l vägen, som skall göras mellan Brännkyrka och Botkyrka: »— —— befalle det I med forderligste söke- med lämpa och utan vedervertighet till övertala och förmå. bezte allmoge, medan akeföret påstår, som- menföre. så. mycket verke som till brons byggnat nödvändigt behöves, som Vi och icke tvivle, det. villig att sådant nyttigt verk med dagsverken att understödja,
merbezte allmoge skall lata finna sig _ _ där densamme därom vederbörligen ansökes. Vilket Eder dexterltet Vl ock nådigst anförtro» (Riks- reg. fol. 111 v.). Ang. beslut av Kit/Lt på. 1720- och 1730-talen se ELERS, Väghist. II s. 2 ff.
2 År 1624 var »vid domstolen» tvist mellan Brånsta och Berga om lagning & vägen Lanna—Hidinge ka -— Knista kyrka —— Edsbergs Sanna.; och dömdes till lagning efter Stångtel (uppg. 15/12 1793 i handl. till Emms Väghist. IV, handl. till Väster Nerikes fögderi). År 1683 ålade häradsrätten allmogen i södra sketen av Hällestads bergslag att ersätta ägaren av Sonstorps säteri för viss kostnad 5, upp- byggandet av Sträkevads bro; ELERS Väghist. II nr 154. 3 Genom k. br. 11], 1662 förklarades beträffande den under anläggning varande vägen Stockholm— Botkyrka »skäligt, att de som på. deras ägor därigenom lida avsaknad och skada, mäge med ett billigt. vederlag förnöjas», och anbefalldes kammarkollegium »så, laga att de mäge med _en raisonnabel ergetz. lighet varde accomoderade» (Riksreg. fol. 883). Den 2=], 1664, genom kungl. brev till kammaren för »Olivenblad att bekomma. vedergällning för det att den nya vägen mellan Stockholm och Södertälje gör honom på. hans ägor någon skada och avsaknad,» befalldes kollegiet, stt »fordra honom Olivenblad opp till Eder så, ock taga Eder därbos landshövdingen vid handen och göre häröver ett fullkomligt avtal med honom Olivenblad, likviderande däröver samt med skäligt vederlag förnöjande» (Riksreg, fol. 219). * Emms, Väghist. I s. 122. " B. Whitelockes Dagbok över dess ambassade till Sverige 1653 och 1654, Uppsala 1777. Resan från Göteborg anträddes den 30 nov. Vägen närmast Göteborg säges vara stenig och backig. Den 7 dec., då man reste från Binneberg i Vadsbo härad, tillryggalades däremOt 5 mil (hästbyte varje mil). Västerås uppnåddes den 14 dec., då. 3 1/ . mil tillryggalades »i ett det fulaste Väder men på. en den för. träffligaste väg man ville önska». Den 20 december, dä Uppsala. nåddes, reste man 2 mil »i obekvämt väglag för den myckna snön som började falla». Den 20 maj holm (kl. 7 a 8 om morgonen till 5 a 6 e. m.) ' Enens, Väghist. I s. 132 ff. " STYFEE, Instr. för lantreg. s. 254 ff.
1664 tillryggalades vägen Uppsala-Stock-
upp och betraktande, huru de av en och annan måste nyttjas och brukas, så att de utan gästgivare och taverne icke vara kunna». På landsbygden skulle alla vägar, enkannerligen allmänna vägar och »landstråk», rättas och göras så go— cla, gena och väl försedda med broar och rensas till det bästa >>och som de kunna göra», därtill alla de, som efter lag pliktiga vore, skulle hjälpa (p. 5). Kungs- eller stora landsvägar skulle göras gena och rättas, »som de utan folks stora skada kunna», och väl försörjas med broar samt stenen rymmas av vägen. Tvär- vägarna, som löpte i landet, åt sjön, till städerna, bergslagen eller »tjocka byg- den» skulle ock så förbättras och uppröjas, att man kunde nyttja dem utan hinder och skada. Och Ville Kungl. Maj:t, att vägarna försörjdes med taverner och gästgivare, »läggandes dem så, när varandra som resandes myckenhet eller tarv kunde kräva» (p. 7). Genom gästgivarordningen den 1 oktober 1649 (p_ 6) —— bestämmelserna återkomma i gästgivarordningen den 29 augusti 1664 (p_ 7) — föreskrevs i avseende åt alla stora och stråkvägar, som antingen läge mellan städerna eller socknarna och tingsställen, och vilka behövde förbättras eller förändras samt göras jämnare och rätare, att där så vore nödigt, allmogen skulle tillhållas verkställa sådan.]L Vid varje mil (6 000 famnar) skulle upp- sättas »Vissa stenar och kännemärken den resande mannen till rättelse». Detta stadgande förtydligades i ett kungl. brev den 14 juli 1720 därhän, att mil- s t olp a r å allmänna vägarna skulle av de väghållningsskyldiga bekostas samt förfärdigas av gråsten, varå i en upphöjd sten miltalet skulle utsättas. I landshövdingeinstruktionen den 28 januari 1687 (p. 15)2 ålades landshövdin- garna. tillse, att vägar och broar i rätt tid lagades och uppehölles, icke endast ,! sommarvägarna utan OCk »de som om vintern brukas och behövas», samt till- hålla befallnings-, läns- och fjärdingsmän att årligen och i rätt tid tillse, att de dels om hösten, dels om Vintern uppröjdes och lagades, framför allt att vinter- vägarna över sjöarna utstakades i lagom tid.
I avseende å f ö r d e ln in g e 11 av besväret stadgades i gästgivarordningen, att de väghållningsskyldiga skulle efter öre och örtug förmås och tillhållas att väl röja och underhålla sina vägpartier.3 Öre- och örtugtalet (gamla byamålet) som delningsgrund lämnade så småningom plats för hemmantalet, vilket vid tiden för 1734 års lags tillkomst torde hava varit allmänt vedertaget såsom grund för väghållningsbesvärets fördelning inom by.
Trots stadgandet i Upplandslagens kyrkobalk (11:11),4 vilken i huvudsak tillämpades i hela riket intill 1686 års kyrkolag, hade prästerna Vid mitten av 1600-talet vunnit frihet från väghållningsbesväret, ej blott i stad utan ock på. landet.5 I 1650 års PYiVilegier (ZS/n) för prästeståndet tillförsäkras (p. 7) biskops, läsemästare— och prästegårdarna i städerna liksom ock klockarbol
1 Jfr kammarkoll. brev ”In 1668 till landshövding Axel Lillie att bevisa vägmästaren Jacob Cosway 9.11 möjlig hjälp till överseende av landsvägarna, och att allmogen skulle hjälpa. till med vad som fattades att bättra. ' Riksregistraturet. ' Årstrycket; SOHMEDEMANS Justitieverk. ' »Alle präster och kyrko landbor de ägs broar bygga., gärdesgårdar gärde. och vägar röja. som andra, bönder», jfr ovan 5. 1 not. 3. ' Engman, R., Bidr. t. den sv. kyrkolagst. historia (Lund 1908) s. 20.
att vara frikallade »för gästning, inkvartering, stakets uppsättning och vakt; SOm annor borgerlig besvär, evad namn det helst hava kan»?L Å landet skulle prästgårdar, kapellansgårdar, stommar och klockar— bol vara fria från v äg r 6 j nin g. Samma. bestämmelser återkomma i de prästerliga privilegierna den 1 oktober 1675 (p. 7). I privilegierna den 16 ok- tober 1723 kvarstår detsamma, såvitt angår boställen i stad, under det friheten från väghållningsbesvär å landet bortfallit:
»Bi-skops-, präst-, läsemästare- såsom ock klockaregårdar i städerna frikallas för gästning, inkvartering, vägröjning inom stadens vad och revning, stakets uppsätt- ning och vakt samt annat borgerligt besvär.»
Upplåtande av 111 ark för vägbehov skulle såsom enligt landslagen ske av oskifto. I L. Kzs förslag år 1692 till BB heter det i 30:1z
»Var landshövding skall i sitt län låta lantmätare lägga landsväg, där så tarvas, var till sin ort så rätt och jämn som ske kan och därtill av oskifto taga vad ägor, som möts och föreligga kunna. Ligger i vägen höga backar, berg eller vatten, som antingen intet eller med för stort besvär brytas, fyllas och med bro byggas kan, tages då till vägen på sidan vad jord och ägor, som näst ligger, och däremot have ingen makt att neka; och njute den, som något märkligt mister av sina ägor, särdeles. uti åker och äng, vedergällning av nästa ägor eller ock [av] häradsboer samtlige: sin del och fyllnad.»2
Den häri uttryckta grundsatsen, att enskild fastighetsägare var skyldig att, upplåta mark för vägen, torde icke innebära någon nyhet. Under äldre tid torde i görligaste mån icke odlingsbar och alltså praktiskt taget värdelös mark ha tagits i anspråk. Måste odlad mark tillgripas, som ej i värde kompensera— des av den fördel, vägen beredde fastigheten, torde skifteslagct hava varit när— mast till att lämna ersättning. Var den upplåtna marken av något avsevärt värde, såsom då åker eller äng fick släppas till, avsågs nu, att grannarna elle 1 den vanliga väghållningsenheten, häradet, skulle giva ersättning. Er- sättningsstadgandet förtydligades i 1728 och 1731 års förslag till BB (29 resp. 26 kap.)3 sålunda, att ersättning skulle ges för åker och äng men ej för andra ägor. Denna ersättning skulle emellertid. givas av kronan. Anled- ningen till denna ändring torde hava givits av de ingripanden från kronans sida, som tidigare förekommit. Under förarbetena föreslogs ock, att ersätt- ning skulle utgöras genom nedsättning av hemmanets räntaf alltså stanna på kronan i annan form.
I de från Danmark—Norge förvärvade provinserna torde
1 Motsvarande bestämmelse förekommer i de provisoriska privilegierna, den 20 september 1647, så vitt angår landet. Beträffande stad heter det blott: »Så vele vi hava själva biskops- och prästgår- darna i städerna, som biskopen, kyrkoherden, kapellanen och klockaren bo uti, alldeles frikallat för gästning, inkvartering och vakt». — Varje antydan om dessa frågor salmas i Karl IX:s förslag till präs- terl. priv. 1607 (BEXELL m. fl. Bidr. till sv. kyrkans och riksd. hist. I s. 136). Enl. riksrådets pot. ”l, 1639 (VII s. 456) hade landshövdingarna förfrågat sig, om någon skulle vara. fri från vägröjningen. »Men resolverades, att ingen skulle vara undantagen därifrån.» Den "I, 1639 upprepades samma. sats (s. 505): »Betygade (landshövdingarna och kammarråden) att alla äre pliktige efter lag att broa och rödja väg, ehuru väl därifrån vilja sig exemptera prästerskapet igenom Guds ord, adeln genom för- mente friheter och bönderna igenom sin lättja». * SJÖGREN, Förarb. t. Sv. rikes lag IV &. 304 . Samma stadgande 29:1 iförslagen 1694, 1713 och 1723.
' SJÖGREN, a,. a.: VI s. 227 och 257. *SJÖGBEN, a. a.. I s, 468; VII s. 299.
i stort sett hava gällt enahainda regler beträffande skyldigheten att bära väg- hållningstungan som i gamlla Sverige. Nåtgon ändring härutinnan medförde därför icke övergången till svenskt välde. I Jämtland med Härjedalen voro vägarna få och dåliga, mem vid landstinget 1646 lovade bönderna, att >>väg- byggnad skulle företagas arv alla. landets inbyggare såväl av dem när vägen som fjärran boende». Vid llandstinget 1647 försäkrade allmogen, att »en god början var gjord med vägarnas förbättring», och utfäste sig att fortsätta ar- betet.1
Tidigt torde i s tä de r n a, såsom ovan nämnts, husägare, som ej voro bor- gare, hava ansetts skyldiga att lika med borgerskapet deltaga i vissa allmän- na besvär bl. a. väg- och gattuhållning. Adelns anspråk på frihet från borger- lig tunga under 1500—talet flöranledde en förklaring av Gustaf Vasa 1554, att, ehuru adeln hade frälse å siina gods, detta. ej gällde hus och grund i städerna, utan för dessa fastigheter skulle till staden utgöras den rättighet som »skett av ålder», samt att ej heller konungens tjänare finge undandraga sig att för sina hus deltaga i stadens besvär.2 I Gustaf II Adolfs adelsprivilegier den 8 oktober 1617 (p. 22) staldgades dock, att adelns hus och gårdar i städerna skulle vara »fria och lediga för all kronans och stadens tunga», likväl endast om de som bodde där icke idkade borgerlig näring? Denna frihet synes i varje fall ha avsett gatuhållningen.4 Handelsordinantian 1617 (p. 16) före- skrev, att kronans och adelns ofrälse tjänare, om de ägde hus i städerna, skulle bära sin del av borgerlig tunga för dessa, även om de icke dreve borger- lig näring.5 Förslaget till administrationsstadga för städerna 16196 har lik- nande föreskrift som priviltegierna (p. 20). Kungatjänare, präster, professo- rer, skolfolk, kyrkotjänare och stadens tjänstemän tillförsäkras frihet, dock ej fullständig, utan blott förr skattoch »omläggning». Stockholms privilegier den 10 mars 1636 innehålla (p. 11, 12) en bestämmelse, att frälsemän och kro- nans ordinarie tjänstemän, om de icke själva. eller deras hyresgäster dreve bor— gerlig näring, skulle vara befriade från kommunala bördor." De adliga privi- legierna den 16 oktober 17.23 innehålla mot 1617 års svarande bestämmelser. Från friheten undantogs dock brandvakt och gatläggning, och med »Vägröj- ning inom stadens distrikt» skulle förhållas efter Vänligheten d. v. s. skyldig- heten ålåg adelsmän så väl som borgare.8 Såsom ovan nämnts, voro enligt de prästerliga privilegierna av 1650, 1675 och 1723 vissa ecklesiastika fastighe-
1 Emms, Väghist. VIII (Burman, Ant. rör. Jämtl. väghist. s. 23). * G. I:s registr. XXIV s. 417. Förklaringen avser närmast Stockholm. * STIERNMAN, Gommerceförf. I 5. 639. 4 ALMQUIS'r, Göteborgs historia I (1929) s. 160. 5 STIERNMAN, Commerceförf. I s. 701. ' STIERNMAN, &. saml. I. s. 744. 7 Sthlms priv.brev 1423—1700, Sthlm 1900 (ed. Hildebrand—Bratt). ' Ad. priv. "I", 1723 p. 12; prästersk. priv. p. 10. Menar: I s. 470, 491. Den i dessa. författningsrum stadgade frihet från »stadsens tunga» (ad. priv.) eller »all slags borgerlig tunga.» (pr. priv.) för adelns »hus, gårdar och frälsejord» resp. »prästerskapets, akademie-. gymnasie— och skolebetjäntes» e n s k i] d &. gårdar, vilken frihet upphävdes genom k. f. 3/m 1873, torde icke ha avsett, väghållningsbesväret. Obs. säväl ad. som pr. priv: »Med vägröjm'ng inom stadsens distrikt förhälles efter Vänligheten». Jfr k. res. på. städernas besvär "]" 1723 p. 20; WILSKMANS Ecklcsiastikverk 11:1629; BBANTINGS hand- bok III: 458; RYDIN, P. M. ang. det sv. skatteväs. utveckl. s. 255. _— Annorlunda. synes stadgandet hava tolkats i Finland efter 1809. Se v. Bonsnonrr, Finlands kamei'allagfarenhet II (1833. s. 738 not.)
Städerna.
ter — enligt 1723 års biskops-, präst-, läsemästare- och klockargårdar —— fri- kallade från våghållningsbesvaret.1
I ARNELLs år 1730 tryckta kommentar till stadslagen heter det (sid. 163): »Dessutan äro ock alle, så borgare som andre i städerna skyldiga — _ att. underhålla väg och brobyggnad inom stadsens vad och revning tillika med gatuläggning, dock prästers och klockares ämbetsgårdar undantagne.» Prin— cipen att väghållning ålåg fastighetsägarne såsom sådana, vare sig de hade burskap eller icke, är ock uttalad i kungl. resolutionen den 16 oktober 1723 på städernas besvär (p. 20)2:
»Och, såsom det Kungl. Maj:t vid handen gives, att en del ståndspersoner, som äga hus uti städerna, skola undandraga sig att för sina gårdar underhålla brand— vakt, vägrödjning, kyrko- och prästegårdsbyggnad med flera onera, som ej kunna böra anses för personalia, varigenom lasten kommer allenast att stanna på borger- skapet, där likväl ståndspersonlerna ej mindre än borgerskapet vilja hava deras hus skyddade för eldfara, nyttja vägarna och bevista gudstjänsten; så prövar Kungl. Maj:t för rätt och billigt, det ingen eho det vara må, som ej igenom särskilte privilegier och härtill undfångne resolutioner därifrån är befriad, skall eller bör undandraga sig att lika med borgerskapet vara i ovanberörde besvär delaktig.»
Skyldigheten är förbunden med f a s t i g h e t sin n e 11 a v. Adelsmans såväl som prästs enskilda gård drog lika väghållningstunga med borgerskapets stadsfastigheter.
Den i stadslagen stadgade skyldigheten för vissa Målarståder att deltaga i byggande av Stockholms gamla broar synes hava upphört mot mitten av 1600- talet.3 Dylika särskilda skyldigheter funnos emellertid å andra håll fortfa- rande under 1700-talet. År 1643 föreskrevs, att Saltångsbron i Norrköping skulle av ägaren till messingsbruket till viss del på södra sidan byggas, och genom kungl. res. den 3 juni 1735 anbefalldes landshövdingen tjånligen före— ställa vederbörande bruksidkare att antingen i penningar eller med virke god- villigt bidraga till underhåll av Saltångsbron, som de med sitt göra nöta, men några bropenningar kunde icke beviljas.4 Den 24 december 1652 befallde KM ;t, att stadens två broar skulle med allmogens tillhjälp hållas vid makt, och ge- nom en kungl. resolution den 2 december 1660 befalldes landshövdingen att »fogeligen söka förmå allmogen att underhjålpa staden med dess 3:ne broars vidmakthållande.»5 Genom kungl. res. den 3 december 1680 (p. 18) på staden Halmstads besvär förklarades, att »eftersom staden underhåller Norrebro men föregiver, att Tönnersjö och Östre (Halmstads) häraden av ålder skall hava competerat att underhålla Österbro, fast staden i krigstiden har måst den repi- rera; ty vill KM :t, att generalguvernören låter härefter förbliva vid den gamla sedvänjan, så att var sin behöriga plikt utan gensaga må efterkomma
1 Pr. priv. 15/10 1723 p. 7; »Biskops-, präst-, låsemästare såsom och klockaregårdar i stådema iri- kallas för gåstning, inkvartering, vägröjning inom stadens vad och tovning, stakets uppsättning (ch vakt samt annat borgerligt besvär.» ' Årstrycket; Jfr Mopar: I 5. 454. ' ELEBS, Stockholm (1800) H s. 135. Jfr SHERMAN, Riksd. beslut I 8. 614 (k. res. 25], 1614). ' SUNDELIUS, Norrköpings minns (1798) s. 654. Mässingsbrukets ägare underhöll dessutom 31'0 egna broar.
' SUNDELIUS, auf. arb. s. 653.
och fullgöra.»1 Den 8 dec. 1682 förordnade KMzt, att Listers härad i Ble- kinge län skulle lyda under amiralitetet och till uppbyggande och vidmakt- hållande av Karlskrona bro (mellan staden och fasta landet) betala de pen- ningar, .som häradsborna — tillika med bönderna i andra härad — tillförne av gammal sedvänja i följd av danske konungen Kristian IV:s förordning ut- gjort till Kristianstads långa bro.2 Den 21 mars 1689 utsträcktes skyldig- heten att kontribuera till Karlskronabron till alla fyra häraderna i länet, och den 1 augusti 1690 bestämde konungen, att Karlskrona stad skulle hålla de staden närmaste (södra) två broarna och allmogen de två fjärmare (norra). Högebro mellan Kungälv och Bohus fästning (inom staden) underhölls redan under danska tiden av de väghållningsskyldiga å landet i Bohusläns samtliga härad utom Västra Hisingen, men ombyggdes år 1684 av de väghållningsskyl— digai hela landskapet.3 Den 9 april 1723 förklarade Kungl. Maj:t, att Ängel- holms bro skulle underhållas av Bjäre härad »såsom en urminnes skyldighet».4
Å andra sidan saknas ej heller exempel på att städer höllo vägar och broar på landet, synbarligen emedan det ansågs lända till »stadens förkovran». På 1650-talet uppförde Vänersborgs stad, med understöd av statsmedel, en bro över Rånnums ström i Väne härad (mellan Vassunda-Naglums och V. Tunhems socknar). Genom kungl. brev den 22 april 1865 förklarades, att »häradena där näst omkring» skulle »för den nytta de hava av broen» hjälpa till både med körslor, timmer och dagsverken att hålla den vid makt, även- som att staden finge uppbära bropengar.5 Sedan Kungl. Maj:t på ansökning av Norrköpings stad den 12 juli 16826 medgivit, att en väg fick byggas Norr- köping—Simonstorp—Malmsås (i Södermanlands län), anlades vägen (med bi- drag av statsmedel 1 800 d:r k:mt) genom stadens försorg. Staden begärde därefter åläggande för vederbörande väghållningsskyldiga att hålla vägen vid makt på Södermanlandssidan; efter långdragna förhandlingar (1735—1761) förklarade Kungl. Maj:t den 1 oktober 17 61,7 att »Vägen ej vore så upplagad» av staden, att den kunde indelas på häradsborna. Kungl. Maj:t höll emeller- td, åtminstone på 1600-talet, en viss tillsyn över att städerna ej igångsatte Vigföretag, som ej voro »till deras verkliga nytta».8
1 Ennns, Vägbist. VII Jfr. k. res. S]" 1693 på. Halmstads stads besvär p. 3: »Emedan staden har alla. tider varit pliktig att bygga och underhålla Norre brygga, och de äro lisade för den andra, så måste ärteligen denna ena. bryggans byggande och vid makt hållande på. staden ankomma.» (Riksreg. p. 163.) K. res. 3], 1735 på adelns allm. besvär: Stadens och häradernas inbördes skyldighet betr. Örtra. bron bestämmes av landshövdingen. MODEE 11 s. 1218. ! Uppehållandet av denna bro, som till hälften låg inom Kristianstad, till hälften inom Gärds härad, hade ursprungligen ålegat bönderna i Gårds, Villands, Albo, Göinge (Ö. och V. Göinge) i Kristianstads län, Färs och Frosta härader av Malmöhus län med undantag för vissa sockne- och byamän i sistnämnda härad, samt Listers härad i Blekinge län. I Kristian IV:s privilegiebrev för den nyinrättade staden Kristianstad den 15 mars 1622 stadgades, att »den långa. bron» skulle alltfort underhållas av bönderna i le socknar och lantbyar, mellan vilka den allaredan vore skiftad (se närmare k. prop. 37/ 1905). ' Jfr nedan sid. 21 not 2, sid. 29 not 1, sid. 34. ' Emms, Väghist. 11 nr 152 — Örgryte sockenbor ålades år 1778 att ensamma bygga och vidmakt- håla Kallebäcks bro i Sävedals härad såsom en skyldighet av ålder och enligt en är 1758 fastställd väg- dening. Emms, Väghist. 11 227 (rädsprot. 25/2 1778). 5 Jfr kungl. res. 31], 1649, 2'i/n 1652, "I, 1654 och 1], 1664 på. Vänersborgs stads besvär. ' Riksregistraturet f. 212 ff. 7 Resolution på. Norrköpings stads enskilda besvär. ' Se t. ex. k. res. lla/,, 1680 på Norrköpings stads besvär p. 7 (Riksreg. f. 428): »Så framt den nya vägen, som berättas till några. herrgårdars bekvämlighet brukas över stadens ägor, ej är på lagligit sått
Bcsoärets omfattning.
Nybyggnad.
Angivna på skiftande orsaker beroende rättsförhållanden skulle under 1700— talet tjäna som mönster för talrika på den gamla intressetanken vilande ny- skapelser av väghållningsenheter utanför ramen av de historiska, landskap, härad och socknar.
Understundom förekom, att kronan lät för statsmedel verkställa erfor- derliga byggnadsarbeten, där något särskilt statsintresse påkallade sådant. Så skulle enligt kungl. brev den 11 september 1688 i Karlskrona bron närmlast staden (»den broen som ligger till staden») byggas av kronan men därefter av staden underhållas.1
Starkare än å landet synes statsmyndighetemas rätt att förordna om väg- byggnader hava accentuerats i städerna. År 1699 befallde Kungl. Maj :t över— ståthållaren att »ställa den förordning» i Stockholm., att en våg av sten och sand anlades vid Brunnsviken vid Roslagstull »efterlåtande Vi i nåder, att utav stadsens medel så mycket må tagas, som därtill erfordras».2
Kap. II. 1734 års lag och tiden därefter.
BB 25: 1 i 1734 års lag föreskriver: »Landsväg skall läggas i länet där den tarvas, och läte Konungens befallningshavande vid tinget ransaka, var den jämnast och genast göras kan. Vare ock de ägor därtill tagne som möta och föreligga, utan att någon det vägra må, och njute by, som mister i åker och äng, därför sin fyllnad av kronan.» Genom en kungl. förordning den 19 febru— ari 1824 angående tillägg till BB 2511 stadgades: »Samma lag gälle även för väg till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom för väg till alla sådana ställen, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändighet.» Den 9 mars s. å. i en kungl. kungörelse »angående laga domstol i frågor om nya väganläggningar till hamn, lastplats, varunederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom angående lucka och öppning å broar över samma farleder» stadgades »till befordrande av en obehindrad fart i s 6 g e l- 0 0 h b å tl e d e r>», att vid framdeles skeende ombyggnad eller reparation av bro över sådana far— leder ävensom då ny bro å dylika ställen anlades, där sådan icke förut funnits, lucka skulle ovillkorligt inrättas därå samt tillräcklig öppning å brokaren, på sätt bede kunde å varje särskilt ställe finna för ändamålet nödigt och tjär- ligt.3 Det ankom på Kungl. Maj :t att medgiva undantag från dessa be- stämmelser (uttryckligen förklarat beträffande järnvägsbro i kungl. kur-
gjord och autoriserad, så finner KMzt sällsamt att staden tillåter sig en sådan servitut påträngas. För— denskull. där vederbörande själva ej vilja eller kunna det ändra, så är KM:ts nådiga vilja och befal- ning, att generalguvernören samt ock landshövdingen skola räcka hand därvid och tillhålla herrgårdana att betjäna sig av allmänna landsvägen som förr varit vanligt.»
1 Se handlingarna till Kungl., Maj:ts beslut "/, 1930 angående bidrag av automobilskattemedel tll iståndsättande av bron vid Sunna inom Karlskrona stad (Komm. dop.). 2 Stadskollegiets utlåtande 328/1929 5. 1979. ” Då. kungörelsen 9/3 1824 utfärdats i den ordning 89 & R. F. stadgar, har Kungl. Maj:t ansetts äga. befogenhet meddela dispens från sagda bestämmelse. Se t. ex. k. br. 9/5 1902 (civ. dep.) ang. tillståid för Stockholms stad att bygga fast bro över Rörstrandsviken (inom stadsplan) i fortsättning av Ezt Eriksgatan (J.K.-ämb:ts utl. ”]. 1902).
görelsen den 7 november 1873), liksom ock, jämlikt kungl. förordningarna den _! 30 december 1880 om allmän farled (6 %) och 5. d. om allmän flottled. (13 å), det ankom på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter om f a r- le d 5 och flo ttle (1 s inrättande och begagnande. Enligt kungl. förord— ningen sistnämnda dag om jordägares rätt över vattnet å hans grund (7 %) fick allmän farled ej stängas genom dammbyggnad, ej heller eljest i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas, varigenom samfärdseln hindrades eller leden kunde försämras. I allmän flottled fick ej så byggas, att flottningen hindrades. I BB 25: 2 upprepas den gamla bestämmelsen: >>Landsväg skall vara tio alnar bred.» Bredden å annan allmän väg, till ting, kyrka och kvarn, »så ock annan farväg», hade däremot ökats till sex alnar. Bredden av bro över ström eller bäck skulle vara »efter ty som vägens bredd är». BB 411 har emeller- tid ett tillägg: >>Farväg till och från by, så ock till åker och äng, kyrka och kvarn, bör läggas av oskifto sex alnar bred, och dessutan två alnar å. vardera sidan till dike om så tarvas. Allmän landsväg skall vara tio alnar bred mel- lan diken. Där landsväg redan tolv alnar bred är, varde den så vid makti hållen.» I BB 25:23 stadgas skyldighet för häradet att vid varje hel mil å landsväg upprätta stolpar eller stora stenar och mindre vid varje halv eller fjärdedels mil, å vilka milstolpar eller stenar miltalet skulle vara angivet, och i 25: 4 att, där väg löper till stad, socken, bruk, sjöhamn eller annan kunbar /6rt, skulle märken sättas, som visade, till vad ort den väg läge. Enligt 25: 6 ,/ skola, vägar fyllas och höjas upp med sand och grus och årligen bättras, så att * vatten ej stannar därå. Å båda sidor skola diken göras, där det kan ske, så.
ock avlopp därur, där så kan ske. I BB 25: 8 upprepas för landsbygdens vid- ; kommande den gamla regeln: »Alle, som å landet hemman äga. eller bruka, | skola vägar rödja och broar bygga — _ —. Var skall sitt skifte få. efter
'-
I i
den del han i by äger och som det för allom lägligast faller, och ligge där Ko- nungens befallningshavares vård å att den ene ej mera betnngas än den andre.» »Brinner bro upp, eller går bro med flod bort», heter det i BB 25: 14, »då skola de, som den bygga, färjo eller flotta hålla, till dess bro gill varder. Bygges ej bro upp innan dag förelagd, då böte den som tredskas tio daler. Där färja eller flotta eljest är, böte den, som hålla bör, 10 daler för var vecko han den nederlägger.»1 I 25: 7, 10, 11 och 13 återfinnas bestämmelser om böter i övrigt och skadestånd i följd av försummad väghållning.
Angående tillämpningen av BB 25: 1 och 2 stadgades i kungl. resolutionen den 8 januari 1735 på adelns besvär (p. 8),2 att inga andra borde anses för kungs- och allmänna landsvägar än de, som antingen ginge genom landet stapel- och uppstäderna emellan samt vore med gästgivaregårdar försedde, vilka vägar borde »till det minsta» vara 10 alnar breda, eller ock sådana som i landet, där det tarvades, efter vederbörande tingsrätts rannsakning med bedes
1 Jfr 1692 års förslag till BB 30:13: »Där landsväg till och över sund och vatten löper och ej bro byggas kan eller må, så. ock där bro av flod, eld eller annorledes fördärvas och förfaller, där skola. de som bron hålla böra, färja och flotta. hava _,» (1713 års förslag BB 29:15, 1723 och 1728 års förslag * 29:15, 1731 års förslag 26:14). ” MODEE, Publ. Handl. II 5. 1215.
Underhåll.
samtycke likmätigt lag därefter anlades och försåges med gästgivaregårdar. Övriga smärre vägar, som ginge mellan härader och socknar, till tings—, kyrk0-, kvarn- och marknadsplatser, bruk och sjöhamnar samt andra kända orter, borde därefter, där det icke redan skett, göras blott 6 alnar breda.
Sextonhundratalets ivriga vägbyggnadsverksamhet fortsatte i stegrat tempo under 1700-talet. Resultatet blev ej blott, att de stora huvudvägarna kunde på sina håll jämföras med sina kontinentala förebilder1 utan ock att differentie- ringen i olika kategorier av väghållningsenheter allt mer utvecklades.2
I gästgivareordningen den 12 december 1734 (p. 7) bestämdes, att vägröjning borde ske åtminstone två gånger om året, först när vårarbetet och sedan när bärgseln och höstarbetet vore förbi, då vägarna borde fyllas och höjas med sand och grus, varest sådant kunde finnas samt så förbättras, att vatten på dem ej stannade, till vilken ända, där det kunde ske, diken å båda sidor skulle göras med avlopp därutur, varest nödigt vore. Små buskar på ömse sidor om lands- vägen skulle ifrån yttra kanten av diket till 3 och, där ej dike vore, till 6 alnar borthuggas, på det vägen så mycket snarare skulle upptorkas.s Genom kungl. cirkulär den 13 september 1790 förordnades, bl. a., att med väglagningen bor- de så förhållas att, sedan grus och fyllning om vintern eller vilken tid väg- lottsägare för sig bekvämligast funne, blivit framförd och vid vägen lagd i högar, om våren så snart vårarbetet vore förbi och innan vägen hunnit torka, alla gropar och utskärningar skulle fyllas, där det behövdes, att den allmänna sand- och grusningen ej skulle förrättas förr än i oktober månad, till vilken tid väglottsägarne hade att verkställa densamma, så att vägarna den 24 i sam- ma månad vid då skeende s y n måtte finnas i gott och fullkomligt stånd, samt att om sommaren ingen annan lagning ägde rum än den, som i anseende till ut- skärningar vore nödig. Efter framställning av rikets ständer om ändring i dessa bestämmelser, såsom icke de mest tjänliga och bekväma, stadgades genom kungl. brev den 30 juni 1818 (kungj. genom kammarkollzii kung. % 1818) bland annat, att allmänna vägarnas lagning och grusning därefter skulle verk- ställas blott en gång om året från vårens början till den 1 juli varje år, att väg- synerna över fullbordandet av väglagningen skulle vara verkställda inom den 14 i samma månad, samt att, i händelse innan rätta väglagningstiden några tillfälligheter å ett eller annat vägstycke skulle vålla utskärningar eller sådan skada som genast fordrade bot, väglottsägarne ofördröjligen då borde foga an— stalt om desammas avhjälpande. På ny framställning av riksdagen om änd- rade bestämmelser förordnades genom kungl. kungörelse den 25 maj 1869 ang. ändring i föreskrifterna om tiden för allmänna vägarnas grusning och lagning med upphävande av kungl. brevet den 30 juni 1818, dels att bede var inom sitt län borde, efter landstingets hörande, för allmänna vägarnas fyllning och grusning samt vägsynernas hållande med avseende å skiljaktiga förhållanden
1 Engelsmannen Wraxall, som 1774 reste i Sverige, säger, att vägen mellan Hälsingborg och Stockholm »kan icke överträffas av någon i Europa, icke ens den mellan London och Bath undantagen». HALLEN- DOBFF i Svenska folkets historia IV (Sthlm 1928) s. 183. ' Jfr anf. arb. s. 185 ff. ' Denna. bestämmelse ang. buskars borthuggande gäller enligt övergångsbestämmelserna till 1911 års stadga om skjutsväsendet fortfarande inom städerna.
bestämma den för länet eller särskilda delar av detsamma lämpligaste tid, an- tingen tidigt på våren eller sent på hösten, under iakttagande dock att, i händelse innan rätta "väglagningstiden några tillfälligheter skulle å ett väg- stycke vålla utskärning eller annan skada, som genast fordrade bot, väglotts- ägarne ofördröjligen borde foga anstalt om desammas avhjälpande, dels ock att uti de om vägsynerna utgående kungörelser, vilka skulle minst fjorton da- gar före syneförrättningarna och, där så ske kunde, å två på varandra följan- de söndagar i behörig ordning offentliggöras, borde bestämmas ej mindre da- gen och timmen, då de på varje ställe toge sin början, än även huru stor del av vägen varje dag komme att besiktigas. Dessutom skulle de väghållningsskyl- diga genom kungörelse, som ovillkorligen borde uppläsas å andra söndagen ef— '» ter syneförrättningens slut eller, där gudstjänst då ej ägde rum, å första därpå & följande söndag varunder gudstjänst hölles, underrättas om de vid synen be- E funna brister, med antydan att de, vilkas vägar befunnits ogilla, skulle inom I |
åtta dagars tid hava dem lagade, vid äventyr, om sådant underlätes, att med , den försumlige komme att förfaras efter BB 25: 11. E Enligt BB 25: 7 skulle varje by för (utanför) sina ägor utstaka vinter- Vinteryäg- vägar över sjöar och mossar. Vid stora sjöar skulle skyldigheten åligga hållning” kringliggande socknar. Vintervägen skulle ändras, så ofta behov förelåge, och vakar och råkar utmärkas. Vägen skulle föra förbi dessa eller ock broar läg- gas över. Häradsfogden skulle tillse, att sådant skedde i rätt tid. »Väcker någon notvak vid vinterväg, märke själv den ut», heter det vidare. Dessa be— stämmelser, som knappast åsyftade något egentligt underhåll, tillökades genom gästgivareordningen den 12 dec. 17341 med följande stadgande:
»Efter stort snöfall eller urväder åligger närmaste allmoge å landet och stå- d e rna s in v ån & r e att ofördröjligen skotta de allmänna landsvägar och gator, där så stora snödrivor finnas, att de resande ej kunna bekvämligen fortkomrna.2 Borgmästare och råd i städerna samt kronobetjänterna å landet böra noga tillse att sådant icke försummas.»
V_.._A.._.__,._A__
Landshövdingeinstruktionen den 4 november 1734 erinrar om landshövdingens skyldighet att tillse, att >>vägarna och broarna i rättan tid lagas och uppehål- las, icke allenast sommarvägarna utan ock de som om vintern brukas och be- hövas — —— — men för allting, att allmänna stråkvägar över sjöarna utsta- kas med därtill tjänliga grenar och kvistar och de därhos närmast boende bön— der och torpare tillhållas vid laga plikt i rättan tid att försöka, om, när eller var sjöarna bära, på det de resande och särdeles de långvägade måge hava all nödig och tidig rättelse och varning ifrån den dem eljest ofta tillstötande olycka och ofärd». Då oklarhet rådde, vem snöskottningsskyldigheten ålåg, antingen varje Väghållare för den väglett, som han sommartiden skulle underhålla, eller ock »den närmaste allmogen», stadgades genom ett kungl. brev den 11 maj 1786, att dylik skyldighet, till snöskottning eller plogning, ålåg vederbö- rande väglottshavare. I följd av svårigheterna för avlägset boende att full-
1' Monäs II 5. 1136 f. ' Den %; 1759 biföll K. M:t en hemställan av landshövdingen i Västerbottens län om tillstånd att inskränka. den plogade vägbanans bredd till 4 alnar. ELEBS, Väghist. II nr 132.
göra denna sin skyldighet, då vägarna voro stängda av snö, utfärdades den 13 sept. 1790 en kungl. förordning angående vintervägar. Enligt denna skulle ploglag inrättas av de närmast allmän väg boende hemmansägare inom varje socken och härad. Varje hemmansägare skulle tilldelas visst stycke att vid- makthålla med plogning och skottning och därför njuta betalning av häradet eller socknen, eftersom vägens längd och beskaffenhet påkallade. Isvägarna synas dock aldrig hava ingått i ploglagsregleringarna.1 I kungl. brev till kam- markollegium den 10 maj 1815 stadgades, att den, som åsidosatte skyldigheten att vid inträffande snöfall förrätta plöjning och skottning, gjorde sig förfallen till böter (3 rdr 16 sk. b:co). '
Häontande I BB 25:12 stadgas rätt för väghållningsskyldiga att taga sand och ris azavåggbå/åg- till landsväg, »där det närmast finnes» d. v. s. även å enskild mark, och av väglagnings- allmänning virke, »som tarvas och utmärkt varder».
(mmm Detta stadgande befanns snart för vidsträckt, emedan den skattskyldiga jorden därigenom »kunde göras onyttig och jordägaren försättas i ett betyd- ligt lidande».2 Genom kungl. brev den 25 nov. 1802 samt kammarkollegii därpå grundade cirkulär »rörande sandtägt till allmänna Vägarnas u n d e r hå l- la n d e» den 5 april 18033 förordnades därför, att, då vägbyggare ville hämta sand å andra hemmans inä g 0 r, åkergärden, ängar och hagar, jordägaren borde däröver förut ofelbart höras och, i händelse av motsägelse, därmed på enahanda sätt som med åverkans mål efter lag förfaras, samt alla stridigheter om v ä g la g 11 i n g 5 ä m n e n s tagande tillhöra domarens i orten prövning, till utrönande huruvida de mot slik rättighet förebragta skäl kunde däremot verka något lagligt och gällande hinder, parterna dock obetaget att, i den ordning lag föreskreve, söka rättelse i domstolens beslut, om de ansåge sig där- till befogade. Rätt att för vägbyggnaden taga sand å skog och utm ark kunde eller borde däremot icke vederbörande v ä g l a g nin g s s k y 1 di g be- stridas, då det skedde i den ordning och på det sätt, att sandgropar ej på flera ställen öppnades, så länge den redan upptagna lämnade nödig sandtillgång och icke funnes för nära vägen inrättad, så att olyckor kunde därigenom upp- komma. bede ägde därför, var i sitt län, att utse sådana ställen, där tjänliga ämnen till väglagning utan någons förfång bekvämligast kunde avhändas och tillika meddela de föreskrifter, som vore nödiga att därvid iakttaga. I an- ledning av hemställan av rikets ständer förordnade Kungl. Maj:t den 8 febr. 1825 (kammarkollegii cirkulär den 4 mars s. å.),' att, i den händelse då något och lagligt gällande hinder mot grus- och sandhämtning å inägor och hagar prövades förekomma, så att den icke utan verklig skada för jordägaren där kunde ske, samt dessa v ä gl a g nin g s ä m n e n icke heller å skog och utmark för väglottsägare funnes att tillgå på det lämpliga avstånd eller av den beskaffen- het, att de kunde begagnas, häradsrätten ägde att på väglottsägarens begäran,
* Väglagskommitténs betänk. 1880 s. 213. ' Väglagskommitténs betänk. 1880 s. 161. ' Se under BB 25:12 i senaste laged. (ed. Skarstedt.) ' Se under BB 25:12 i lagad.
"! t
efter i vederbörandes närvaro föregången undersökning, bestämma varest och på vad sätt, å inägor och hagar, sand och grus tjänligast och till minsta skada för jordägaren finge, emot utsatt skälig ersättning åt honom, av väglottsägaren avhämtas. Genom kungl. brev den 16 febr. 1838 (kammarkoll. kungörelse den 12 april s. å.) föreskrevs, att frågor om grustäkt å skog och utmark för väg- lagning skulle, i enlighet med vad om grustäkt å. inägor funnes stadgat, tillhöra domstols upptagande och prövning.
Genom kungl. brev den 20 april 1817 bestämdes, att till allmänna byg g— n a d e r sten finge avhämtas å. kronans allmänningar men ej å andras enskilda ägor.1 Bestämmelsen, som, på sätt nedan omförmäles, i för landsbygdens del ändrad form återgår i 1891 års väglag (33 %) kompletterades år 1905 med ett medgivande (k. kung. 2/G 1905) för väghållningsskyldig att för allmän vägs u n d e r h å 11 å jordbruksdomän utan ersättning taga sand, grus eller sten, där domänstyrelsen prövar sådant kunna ske utan olägenhet för dylik egendom. Beträffande de ännu i början av 1800-talet under begreppet kronoallmänningar hänförliga häradsallmänningarna hade i % 3 av skogsordningen den 1 augusti 1805 stadgats, att häradsallmänning ej finge tillitas till allmänna eller enskilda behov uti annat härad, såvida ej särskilda resolutioner så medgåve, och före- skrevs i % 11 av skogsordningen den 29 juni 1866, som överförde dem till me- nighetsallmänningarnas kategori, att av allmänningens avkastning skulle un- dantagas det virke som erfordrades till broar och andra för häradet gemen— samma byggnader, varefter den behållna avkastning, som sedermera återstode, årligen skulle fördelas mellan samtliga delägare efter oförmedlat hemmantal.2
Genom kungl. kung. den 11 oktober 1864 (nr 72) ang. rätt att hava g rin d å allmän lands- eller häradsväg stadgades, att å dylik väg finge, med undantag för de ställen, där sådan väg korsades av järnväg eller kanalled, grind därefter icke uppsättas med mindre bede lämnade tillstånd därtill. Vid skeende vägsyner borde tillses, huruvida å angivna vägar befintliga grindar, vilka ej ingått i beräkning i gällande hägnadsdelning, kunde utan synnerlig olägenhet för jordägare utdömas, samt med förslag härom till bede inkomma, varefter bfdn, sedan vederbörande hörts, ägde förordna att grind, som ej ingått i beräk- ning i gällande hägnadsdelning eller eljest prövades vara för inägors fredande oundgängligen nödig, skulle inom viss lämplig tid borttagas. Då hägnads häl- lande i fredgillt stånd icke erfordrades under alla tider av året (K.F. 21/12 1857 % 17), borde, med hänsyn till särskilda orters olika förhållanden, bfdn be— stämma, vilken tid av året de grindar över allmän lands- och häradsväg, som tillätes kvarstå, skulle hållas öppna samt utsätta vite för underlåtenhet att ef- terkomma sådan föreskrift. Genom k. kung. den 23 maj 1924 ang. v a r n i n g s- märken och säkerhetsanordningar m.m. vid korsningar i samma. plan mellan järnväg och väg (nr 318) hava meddelats bestämmelser om hållande
_ * Se närmare AF UGGLAS,P. M. ang. hämtande av väglagningsämnen &. annans mark (Vägkommis- sionens betänk. 1916 I:2 bil nr 5 s. 75 ff). ' Jfr sid. 95f nedan.
Grindar och ma dra säkerhets—
anord- magar.
i trafiksäkerhetsintresse av grindar, bommar, ljussignaler, ringklockor och var- ningsmärken (kryssmärken).1
Väg-kg? Till återgäldande av färj- och brobyggnadskostnader fingo vanligen färj- pc:nningdl'. eller bropengar uppbäras, ej sällan i form av utarrendering; för färjor var detta det normala.2 Taxor för broar och färjor synas stundom ha fastställts av landshövdingarna.3 Normalt tillhörde dock detta Kungl. Maj:t, varför ansökan om rätt att uppbära bropengar ofta skedde före företagande av brobyggnad.4 Men även för trafikering av vägar förekommo, ehuru mera sällan, avgifter, v ä g p e n n in g a r. Under förra hälften av 1800-talet blev detta vanligare. Särskilda bolag bildades för vägbyggnaders utförande och finansierande genom vägpengarf Detta har synbarligen sammanhängt med att väghållningsenheter- na på landet saknade utbildad kommunkaraktär. De ökade tekniska kraven på vägarnas beskaffenhet gjorde vägbyggnadernas utförande med »samlad hand» av de väghållningsskyldiga allt mera otillfredsställande och krävde penning- förskott, som det ofta var svårt att få hemmansägarna att sammanskjuta.
Statsbidrag. Väg- och brobyggnader understöddes ej sällan av statsverket, särskilt då militära skäl så påkallade, ej blott genom ersättning till markägare för av- stådd vägmark. Statens intresse av förbättrat vägväsen föranledde under 1700-talet vid många tillfällen direkta anslag av statsmedel till väg- ochbro- byggnader såväl å landet som i städer.6 Stundom meddelades lån (»förskott»)
* Ang. beskaffenheten av varningsmärken se k. kung. 12/, 1931 (nr 252). * Se BRANTING, I s.-_218 ff. (Broar, bropenningar); 455 ff. (Färjor, fårjning). Jfr ELERS, Väghist. II nr 144 (Kalvsbro i Alvsborgs län är 1764, ej utan.).
' K. res. 3/, 1735 (Halmstad) se nedan sid. 21 not. 2. ' Den "/, 1802 beviljade Kungl. Maj:t Lidingö hemmansägare koncession å. en flottbro mellan Lidingö— bro värdshus på södra Djurgården i Stockholm och Larsberg på Lidingön, med rätt för brons ägare att uppbära broavgifter av trafikanterna. Bron, en föregångare till den nuvarande Lidingöbron, utför- des av ett för ändamålet bildat aktiebolag. Se ock bedes i Göteborg beslut 31], 1853 (Kungälvs färja).
5 Genom Kungl. brev "I, 1805 anbefalldes bede i Göteborgs och Bohus län gå. i författning om an- läggning av en ny tjänligare allmän väg mellan Göteborg och Landvetters gästgivaregård samt »av enskilda personer genom aktier bereda ett bolag», som skulle förskjuta medlen därtill med rättighet för bolaget att efter fastställd taxa uppbära en viss vägavgift, vilken komme att upphöra så snart aktie- ägarne återfått kapitalet med 6 % årlig ränta,. Ett dylikt bolag erhöll sedermera koncession å anlägg- ningen genom k. br. 17/12 1822. KM:t medgav 22/, 1852 vederb. väghålh1.skyldiga att t. v. uppbära vägpenningar & chaussévägen Lund-Kalman. Genom k. br. ”I. 1857 berättigades de väghållningsskyldiga i landskapet Härjedalen, vilka underhöllo en för det allmänna anlagd genom obebyggda fjälltrakter gående väg (Funäsdalens by i Tännäs szn — riksgränsen mot Norge), att för bestridande av underhållskostnaderna intill slutet av 1866 uppbära avgifter enl. taxa av dem, som vid resor till eller från Norge begagnade vägen. Fr. o. m. 1867 utgick i stället statsanslag för ändamålet (k. br. "/, 1866, ”lim 1884, "], 1889, _21/. 1895). Jfr k. br. "],, 1838 (Filipstad-Finshyttan) och 2'I, 1840 (Göteborg-Klippan genom Örgryte) ang. rätt för särskilda bolag att uppbära vägpenningar. " ELERS, Väghist. I s. 160, fr. postöverskottsmedel (Rädsprot. "], 1757, f. 498, samt 1'I, 1759 p. 114); 11 nr 4, 1720 »b_rons reparerande över Göta älv i Göteborgs län» m. fl.; II nr 135, bro vid Nykvarn 1760; nr 136, bro vid Alvkarleby 1760; nr 202, Riddarholmsbron i S t 0 0 k h 0 l m 1771; nr 204, K & r 1 s- k r o n a landbroar 1774; nr 211, S k & n 11 in g e stenbro 1772 (ifrågasatt anslag gm stambok över hela riket avslaget); nr 93, 1754 (rådsprot. "'I-,) avslogs ansökn. av magistr. i U p p 5 al a om anslag av virke från kronopark till dombron i staden, »enär magistraten borde vara betänkt att nu hellre en gång för alla lägga denna bro av sten»; nr 262, 1786 (rådsprot. ”"/,) bifölls en ansökn. om utsyning av regale. vrakekar för vidmakthållande av Långebro och Torsebro i Kristianstads län; 111, Södermanl, Stora bron i N y k ö p in g 1728, 9 000 d:r av stora, sjötullsmedlen. —— Invånarne i Höks härad fingo till byggande av L 8. h 0 1 111 s bro av statsmedel ett förskott ä. 2 000 d:r szmt med villkor att bron skulle byggas av sten och förskottet ersättas såväl genom brotullens avstående till kronan som genom särskilda sammanskott av häradets allmoge. K. br. ls/n 1774 till kammarkoll. och statskont. (civilexp.).
av kronan.1 I övrigt; torde väg- och brobyggnader, som förekommit under 1700-talet, hava, i den mån ej bro-(och väg-)penningar samt naturaprestatio- ner räckt till, bekostats av uttaxerade medel.2
Såsom ovan erinraits höll Vänersborgs stad på grund av särskilt åtagande Särskilda * Rånnums bro i Väne härad. År 1727 åtogo sig Lil/nds stads äldste att under- Skyldigheter hålla landsvägen mellazn Söderport i Lund och Höjebro i Knästorps socken i Bara Sååå? härad (löpande genom Szt Peters klosters och Lunds socknar i Torna härad).3 I än högre grad hade landsbygdens väghållningsskyldiga motsvarande åliggan- den inom städernas områden.” En dylik skyldighet kunde emellertid också upphöra. Den hemmanen i Blekinge län åliggande skyldigheten att hålla två av Karlskrona stads broar5 upphävdes år 1755, sedan vattnet, över vilket bro- arna förde, igenfyllts och väg anlagts däröver.5 Genom kungl. res. den 6 mars 1844 befriades Östervåla m. fl. socknars i Salbergs fögderi och Altuna m. fl. sooknars i Väsby fögderi väghållningsskyldiga från skyldigheten att bidraga in natura till underhåll av Broddeskogsvägen inom Sala stad men ålades i stället att såsom bidrag till underhållet utgiva lösen för 4 kappar spannmål efter markegångspris att levereras till Sala stads magistrat »för att tillgodokomma staden, som däremot skulle ansvara för vägens framtida underhåll och därå befintliga broars framtida underhåll, så långt vägen över Sala stads mark sig sträcker».7 Den 21 juni 1880 ålade bede i Norrbottens län Luleå stad att — jämlikt stadsfullmäktiges åtagande —— för färjningen över Lule älv uppehålla. och vid Bergnäset (i Nederluleå socken) å plats, som skulle av tingslaget upp- låtas, uppföra en stugbyggnad till bostad för färjkarl samt anskaffa färjkarl och färja. Denna byggnad och färja skulle av staden framdeles underhållas, och skulle färjkarlen för framtiden avlönas av staden.3
Differentieringen av vägkategorierna i landsvägar, häradsvägar och sock- Väghåll- nevägar (resp. broar och färjor) gav möjlighet att låta det områdes fastigheter ”22%”?221" deltaga i kostnaden för en viss väg, som hade huvudsaklig nytta av denna. bestämning
1 ELERS, Väghist. II nr 162 (Kvistrums bro i Gbgs och Bohus län år 1764); nr 168 (Falkenbergs bro år 1764); nr 174 (Nykvarns bro 1764). ' K. res. 8/1 1735 på. adelns besvär (Östra bryggan i H 8. l 111 s t a d). ELERS, Väghist. 11 nr 209 (Nju- runda bro, V. Norrl. 1. 1774), nr 216 (Värnamo stora äbro 1775), nr 273, (Högebro vid Ku n g älv 1789, rädsprot. 5], s. 194). Monas Vz3218 (L a h 0 1 ms bro, k. res. på allm. besv. ="/,, 1752), 11:1399 och IX:320 (F alk e 11 b er g 5 bro, k. res. på allm. besv. "], 1739 och 22/3 1770). ELERS, Väghist. III (Uppl., Åsunda och Trögds h:d). Enens, Väghist. II nr 273 (1789 rådsprot. ”l. s. 194 Högebro mellan K u n g ä lv och Bohus fästning) brotull för 12 års tid. Den år 1755 byggda stenbron vid Ekol- sund var 1712 utarrenderad för 400 d:r s:mt med rätt för arrendatorn att uppbära bropengarna enl. taxa. 3 Rådsprot. 5], 1767 (civilexp. s. 906), kammarkoll. ut]. "/, 1766. Redan 1704 synes staden Lund ha hållit ifrågavarande väg. Jfr s. 31 nedan.
' Se sid. 29 not. 1 nedan. 5 Se ovan sid. 13. ' Kungl. res. 15/ , 1755 (jfr kammarkoll. u. utl. 12/ 5 1755). Såsom skäl angavs i den kungl. resolutionen, att »desse 2:ne jordbroar numera äro uppfyllte och väg dära gjord samt äro inom Karlskrona stads staket belägna», samt att »lagen jämväl uti 25 kap. 8 5 Byggn. B. förmår, det Städerna böra hålla deras broar så långt deras ägor räcker».
7 Civilexp. ” Anledningen till att staden ensam åtog sig färjhållningen torde, såsom magistraten uttryckte sig i avgivet yttrande, hava. varit »de fördelar, som skulle beredas genom den livligare samfärdsel med be- ;olknin en på södra sidan av Lule älv, vilken utan tvivel skulle komma att genom väganläggningen ramk as».
Besvär-gts fördelning inom enheterna.
Man var härvid ej heller bunden vid den existerande offentliga indelningen. Vissa socknar inom ett härad, vissa härad inom ett län, ja till och med flera län eller delar av socknar kunde — dock med undantag för städer —— sammanställas till en väghållningsenhet beträffande viss väg.1 Vid förhandlingar, som i all- mänhet höllos inför domstol men stundom inför bede, synas, där väghåll- ningsenheten var större än ett härad, de väghållningsskyldiga hava represen- terats av härads- eller sockenvis valda ombud.2 En allmän väg kunde ej blott överföras från en till en annan kategori t. ex. från sockenväg till häradsväg eller tvärt om utan ock avföras såsom sådan, avlysas, indragas, »förläggas», eventuellt förklaras för enskild (byväg eller gårdsväg).3
Vad angår Vägdelningen skulle enligt kungl. res. på adelns besvär den 8 januari 1735 (p. 8) av vederbörande häradsrätter lagligen undersökas, huru stor andel av kungs- och allmänna landsvägarna eller de övriga härads- och sockenvägarna vart hemmans åbo, efter öre och örtug eller hemmantalct, med vägröjning borde underhålla, vilka broar borde anses för socken—, härads- eller landsbroar samt huru stora broar borde underhållas av dem, som hölle viss väglott. Landshövdingarna hade att, enligt lag, resolutioner och sina in- struktioner, fastställa vägdelningarna, vilka jämlikt ett kungl. brev den 28 sept. 1757 borde förrättas i oktober och mars månader, då marken merendels vore har, men i annat fall så. snart väderleken det tilläte om våi- och hösttiden. Då endast hemman hade väghållningsskyldighet, voro från väghållningsbesvä- ret befriade bruk, kvarnar och lägenheter ävensom, på grund av särskilda pri- vilegier, lotshemman samt säterier i Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän. Enligt ett kungl. brev den 28 september 1790 skulle vid nya vägdelningar för— medlade hemmantalet tillämpas. Underhåll verkställdes allmänt efter vägdel- ning. Nyanläggningar synas däremot vanligen ha verkställts »med samlad hand», där entreprenad ej kom till stånd. Enligt en kungl. kungörelse den 27 nov. 1845 skulle bede, där anläggning av ny Väg prövades nödig, förordna om vägens indelning å dem, som enligt lag och författningar funnes pliktiga
' ELERS, Väghist. II nr 75: Vid bro- och vägdelning 1723 ålades Loshults socken att bygga och underhålla Hassleröds bro, vilken av socknen ombyggdes 1746. Härefter anhöllo sockenborna om be- frielse att hålla denna bro såsom ej på. allmänna vägen belägen. Landshövdingen anförde, att de som betjänade sig av vägen borde underhålla den. Bron borde, såsom belägen 2 mil från Loshult, måhända byggas av Osby och Hästveda socknar, som vore belägna omkring densamma. Den 4 sept. 1747 förkla— rade KM:t, att de som begagnade sig av bron borde underhålla den. När den skulle ombyggas, borde landshövdingen bemedla, att de som vore så långt bort belägna som Loshult ejmätte för mycket besväras därmed. —— II nr 228: Genom kungl. res. 21/ , 1778 förklarades, att då Skyllerstavägen å ena sidan funnes belägen i Skyllersta härad, men Hällestads bergslag å. andra sidan droge största nyttan därav vid av- hämtande av ved från allmänningen, skulle invånarna i Örebro län och Östergötlands län till hälften vardera i fullkomligt stånd sätta och sedan framgent underhålla sträckningen av denna väg (rädsprot. ”]B 1778). — Il nr 245: Genom kungl. res. 19/ 5 1782 (rådsprot. z']. s. å..) förklarades beträffande den på. bekostnad av Åtvidabergs kopparverk anlagda s. k. Adelsvägen mellan Åtvidaberg och Söderö säteri i Östergötland, att som vägen icke anlagts till vinnande av kommunikation städer emellan, ej heller vore nödig för resande, som ä ömse sidor kunde betjäna sig av redan inrättade landsvägar, utan förnämligast gagnade kopparverket och de socknar, som blivit säsom bergslag detsamma anslagna, kunde den ej anses för allmän väg, som borde underhållas till 10 slnars bredd, utan borde som härads- väg underhållas till 6 alnars bredd.
Se vidare BRANTING, III, s. 456 ff (under vägar och broar). ' Se akten till kammarkoll. utsl. 12], 1903 aug. Kungs- eller Kanslibron vid Örebro slott. ** ELERS, Väghist. II m: 237, 246, aug. Tottesundsvägen i.Vasa län, som anlagts av länet, sedermera. ansetts för sockneväg och slutligen förklarats såsom vissa byars enskilda väg (åren 1780—1782).
att densamma röja OChl underhålla. Däremot fanns icke stadgad någon skyl- dighet att vid ny vägdelning å gammal väg söka förordnande av bede, om ock så i regel torde ägt rum.1 Vägdelning verkställdes i allmänhet av lant- mätare, som mot ersättning voro skyldiga härtill, om de anmodades.” I brist på lantmätare kunde dock enligt ett kungl. brev den 18 november 1789 Väg- delningar ske av andra, såsom läns- eller nämndemän i orten eller sockenskri- vare.3
N yb y g g 11 a d e I av vägar och broar torde alltså i allmänhet, i den mån tungan därav föll å hemmanen, ha fullgjorts »med samlad hand». Fördel- ningen de väghållningsskyldiga fastigheterna emellan av u n d e r h å 1 l e t reglerades däremot genom föreningar eller v ä g (1 e 1 n i n g a r, som i regel förrättades av lantmätare och i allmänhet torde i enlighet med 1735 års resolu- tion ha fastställts av bede.&
»Landsväg skall läggas i länet, där den tarva-s, och läte Konungens befall- ningshavande vid tinget ransaka, var den jämnast och genast göras kan», he- ter det i BB 25: 1 i '1734 års lag. Sextonhundratalets praxis att låta de ad- ministrativa myndigheterna, särskilt landshövdingarna, söka i godo förmå me- nigheterna till nyanläggningar hade visat sig fruktbar, och nästa steg, att giva landshövdingen beslutanderätt ej blott beträffande uppehållande av gamla utan ock i fråga om anläggande av nya vägar, var en naturlig konsekvens av utvecklingen.
Tillsynen över väghållningsbesvärets fullgörande å landet är enligt 1734 års lag fördelad mellan domstolarna och den civila förvaltningen. Ingripan- det från den centrala statsförvaltningens sida daterar sig, på sätt ovan vi- sats, från 1500-talet och utvecklades ytterligare under 1600-talet. Med fri- hetstidens ingång erhålla landshövdingarna beslutanderätten (i första in- stans).5 Enligt landshövdingeinstruktionen den 4 nov. 17346 (p. 15) —— här- med överensstämmer den provisoriska instruktionen den 16 okt. 1723 —— skall landshövdingen vaka över att på landet och i städerna sommar- och vintervägar- na och broarna i rättan tid lagas och uppehållas, för vilket ändamål befall- nings-, läns- och fjärdingsmännen samt landsgevaldigern skola årligen och i rätt tid se till att de uppröjas och lagas, »börandes vid b r o- o ch v ä g 5 y'n jäm- te kronobetjänterna, tvenne av nämnden vara tillstädes». Framför allt borde tillses, att allmänna'stråkvägar över sjöarna utstakades med därtill tjänliga grenar och kvistar och »de därhos närmast boende bönder och torpare» till- hållas i rättan tid undersöka, om, när och var sjöarna bära eller icke bära.
1 Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 182. ” Skiftesstadgorna %, 1827, 1 kap. 11 5 och 9/,1 1866, 11 5. 3 Jfr väglagskommitténs betänkande 1880 s. 183. ' Första vägdelningen i Kopparbergs län skedde år 1693 och samma år i F alu stad; ELERS, Väg- hist. IV (Dalarna pag. 8). Ang. delningar under 1700-talet i andra län, se &. saml. V, Östergötland; VIII, Gästrikland, Hälsingland. ** Jfr k. res. "l., 1731 på allmogens allm. besvär p. 20: »Allmogens begäran om förskoning för åt- skilliga vägar och broar, varmed de emot vanligheten skola besväras, remitterar K. Maj:t till veder- börande landshövdingar, som, enär allmogen sig om ändring angiver, låta därom ransaka vid tingen och sådant rätta, om allmogen emot lag och förordningar är förnär skett.» (MODEE II s. 878.) ' MODEE, II 5. 1071 ff.
Processuella
Tegl OC
ler (beslut kontroll).
»Landsväg skall läggas i länet, där den tarvas», heter det i BB 25: 1 och skall, där ny väg erfordras, genom bedes försorg vid tinget rannsakas, »var den jämnast och genast göras kan»; och skola till vägen tagas »de ägor som möta och föreligga utan att någon det vägra må». Enligt BB 25: 8 skulle det åligga bfden att vårda sig om, att den ene ej betungades mera än den andra vid väghållningsbesvärets fördelning (»Var skall sitt skifte få efter den del han i by äger, och som det för allom lägligast faller, och ligge där Konungens befallningshavandes vård å, att den ene ej mera betungas än den andre»). Häradsfogde hade att utöva tillsyn, att den i BB 25: 7 stadgade allmänna vinterväg över sjöar och mossar utstakades i rätt tid och jämlikt 25: 11, att den, som hade ogill väg eller bro, bättrade bristen. Om bättring ej skedde, skulle bristen bättras för lega och uttagas av den, som tredskades. Samma makt ägde borgmästare och råd, där stadens väg ej bättrades. Den som hade ogill väg och kallades till »vägröjning och brobyggnad», den ovan' omförmälda vägsynen, men ej komme å utsatt dag skulle böta tre daler. (Vägsyneförrät- tare som uteblev skulle böta dubbelt.)
Med dessa föreskrifter torde ursprungligen hava avsetts, att landshövdin- gen ägde avgöra, när ny väg mellan vissa orter skulle läggas, och, i överens- stämmelse med förut gällande rätt, häradsrätten bedöma, vilka fastigheter skulle tillsläppa jord och huru väghållningen skulle fördelas å fastigheterna. Sedan så skett, ålåg det den civila förvaltningen övervaka, att vederbörande fullgjorde sin skyldighet på ett riktigt sätt såväl i avseende på prestationernas beskaffenhet som deras fördelning.1 Utvecklingen torde dock rätt snart hava fört därhän, att ärendet i hela dess vidd av häradsrätten med dess utlåtande u n d e r s t ä 1 1 d e s bede, som därpå meddelade slutligt utslag i alla av- seenden.2 Stundom förekom dock, att bede (1 e l e g e r a d e avgörandet till
1 Jfr L.K:s prot. "I, 1735 (förarb. t. 1734 års lag III:344): »Först discuterades om vägar och broar, att ifall landshövdingen resolverar om nya vägars och broars anläggande, varuti någon tvist inlöper om proportion av mera eller mindre ägor därtill, så börer sådant till hovrättens rättande, men om full- görande av det, som förr legaliter fastställt är, det börer till kammarkollegium». År 1733 förelåg L.K:s sista redaktion av BB (1731 års), vilken, med undantag av några smärre för denna fråga oväsentliga ändringar, överensstämmer med den utformning, lagtexten fick i balkens 25 kap. K. res. I**], 1735 på. adelns allm. besvär (p. 8): »— —— -—- Ang. vägdelningen, så. vill Kungl. Maj:t, att av vederbörande häradsrätter lagligen undersökes, huru stor andel av kungs- och allmänna landsvägarna eller de övrige härads- och socknevägarna vart hemmans åbo efter öre och örtug eller hemmantalet med vägröjning underhålla bör, samt vilka broar för sockne-, härads— eller landsbroar komma att anses, och huru stora broar av dem böra underhållas som väglotten tilldelt är. Varefter landshövdingarna hava enligt lag, resolutioner och deras instruktioner att fastställa vägdelningen.» ” Sedan bede i Västernorrl. län fäst sin uppmärksamhet på. frågan, »huruvida den farväg, som länge blivit nyttjad och går ifrån Sundsvalls stad förbi Sidsjö och Böle byar i Selångers socken —— rätteligen Sundsvalls stad —— till Allsta by uti Tuna församling och vidare inpå. allmänna vägen till Tuna kyrka kunde uppbrytas och iståndsättas till allmän väg och underhållande framgent», hördes allmogen i fög- deriet inför Njurunda häradsrätt, varjämte häradsrätten själv den 16 nov. 1773 avgav yttrande. bede prövade i utslag 23/m 1777 »med häradsrätten skäligt att denna väg hör, till communicationens närmare befrämjande emellan landet och staden Sundsvall till allmän farväg iständsättas och underhållas på- sätt som tingsrätten föreslagit och det så länge därutinnan ej kan annorlunda förordnat Varda». Detta beslut avsåg uppenbarligen icke stadens jurisdiktionsomräde. År 1811 anhöllo nämligen bya- männen i ovannämnda byar i Tuna socken hos bede om åläggande ej mindre för Sundsvalls stad än även de till staden hörande byarna Böle och Sidsjö, vilka jämväl begagnade sig av ovannämnda väg, att vid vite uppbryta och iståndsätta den del därav, som omgåves av deras ägor, eller från Medskogs- bron fram till staden av vilken sträcka omkr. 1/ , mil mellan Medskogsbron och Böle ännu vore obruten och så. obanad, att den icke kunde anses för annat än en ridväg och icke någon allmän farväg. Magi— straten i Sundsvall anförde å. borgerskapets vägnar bl. a., att magistraten ansåge lämpligast, om någon
häradsrätten.1 Vägdelmingar förrättades, såsom ovan nämnts, i regel på för- ordnande av befallningrshavanden genom lantmätare.z
Över vägsyner och vägdelningar, vilka senare skulle av förrättningsman underställas bedes prövning, kunde otvivelaktigt besvär anföras hos bede. Besvär över bedes beslut fördes i vanlig för ekonomimål stadgad ordning hos kammarkollegiet och därifrån hos Kungl. Maj :t.3 Med tidens frihet i avse- ende ä kompetensregleringen administrativa myndigheter emellan;1 särskilt i fråga om ekonomimål, voro landshövdingarna hänvisade att i tveksamma fall förfråga sig hos kammarkollegiet,5 och i frågor av principiell natur (t. ex. . vägs egenskap av allmän eller enskild) eller om större utgifter (t. ex. brobygg- nader av sten) synes kollegiet ofta hava underställt dylika ärenden Kungl. Maj:t för meddelande av beslut.6
Genom kungl. förordningen den 19 februari 1824 ang. tillägg till BB 25: 1 gjordes ifrågavarande bestämmelse i sagda lagrum tillämplig även 5. de nya vägkategorierna: »Samma lag gälle även för väg till hamn, lastplats, varu— nederlagsplats samt mellan segelleder, båtleder och flottleder, ävensom för väg till alla sådana ställen, där vägar prövas vara för varutransporten av allmän nytta och nödvändighet.» Genom kungl. kungörelse den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor rörande nya väganläggningar till hamn, lastplats, varu- nederlagsplats samt emellan segelleder, båtleder och flottleder ävensom, angå— ende lucka och öppning ä broar över sådana farleder föreskrevs: De frågor, som rörande dylika väganläggningar uppkomma, skola, i likhet med vad om nya allmänna vägars inrättande föreskrivet är, göras anhängiga hos Konun- gens befallningshavande, vilka,_ sedan behörig undersökning i alla delar, så—
överenskommelse mellan borgerskapet i staden och sökandena om vägens röjande och vidmakthållande kunde träffas. Sedan häradsfogden ifrågasatt »om icke Sidsjö och Böle samt Nocksta och Granlo jordägare, som lyda under Sundsvalls stad, borde genom magistratens föranstaltande i detta mål höras», hänvisade bede den 4 dec. 1811 målet till häradsrätten, som hade att »höra samtliga vederbörande samt — — — hemställningsvis yttra sig rörande egenskapen av den egenteligen ifrågavarande väg- sträckan mellan Sundsvalls stad och Medskogsbron än över den enes eller andres skyldighet att samma väg till en del uppbryta samt i övrigt förbättra och framgent vidmakthålla», varefter sedan sökandens. inkommit med ny skrift jämte domstolens protokoll och betänkande, bede ville i målet huvudsak- ligen utläta sig. Emellertid träffades i målet den 21]! 1812 förening mellan deputerade för staden samt Böle och Sidsjö å ena. samt sökandens. å andra sidan, vilken förening, mot vilken magistraten icke hade något att erinra, av bede 117/, 1812 gillades och stadfästes »till parternas ömsesidiga efterrättelse». Enligt föreningsskriften skulle byarna ansvara för vägens uppbrytande och vidmakthållande till Med- skogsbron samt brons uppbyggande och underhåll till hälften samt »stadsborna tillika med byarna Sidsjö och Böle» åtaga sig att uppbryta och vidmakthålla vägen från Böle till Medskogsbron ävensom att bygga och underhålla halva bron.
Vidare ELERS, Väghist. VIII. redog. nr 24 för Hälsingtuna och Idcnors socknar. 1 Emms, Väghist. VIII redog. nr 24 för Hälsingtuna och Idenors socknar. bedes remiss H/" 1766 och H.B.:ns lagakraftv. utslag M/11 1767 ang. väg fr. Rästa by till Forssa kyrka m. m.
” Lantmätaren J. J. Norrbohm förrättade 1827—28 efter bedes förordnande »ny och laglig delning» av staden Ulricehamns allmänna landsvägar.
3 Instr. för k. koll. ”I", 1734 p. 2: nu)—— —— Därjämte åligger cammarcoll. att såvida vårda sig om landsvägar, broar, färjestäder och gästgiverier, som vederbörande landshövdingar finna sig föranlåtne därom förfrågningar hos oollegium att göra eller över någon landshövdingens resolution varder klagat, då slike besvär uti cammarcollegio böra avgöras — — _.» 4 Jfr A. B. CARLSSON: Den sv. centralförv. s. 160. ' Se ovan not. 3. ' Ex. Enens, Väghist. 11 nr 160 (Brattås stenbro i Göteborgs och Bohuslän 1764), nr 185 (fråga om karaktär av allmän väg å, vägen fr. Kvistrums bro i Bohuslän till Västra Ed &. Dal, rådsprot.
lv, 1767).
väl om behovet och nyttan av väganläggningen och huru densamma må äga rum, som ock angående den ersättning, vartill enskilda hemmansägare för för- lust av ägor, som till vägen åtgå, kunna vara berättigade, vid häradsrätten i orten, i alla vederbörandes närvaro, blivit hållen och häradsrätten dess betän- kande därom meddelat, böra målet lagligen pröva och avgöra, varefter med klagan över Våra bfdes beslut kommer att i den ordning, för andra allmänna vägfrågor stadgad är, förfaras.
Med tillkomsten av den första expropriationsförordningen, kungl. förord- ningen den 20 november 1845 om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov, skedde en ändring av bestämmelserna i BB 25: 1 och sistanförda kun— görelse, dels därutinnan att Konungen skulle i varje särskilt fall, då fråga var om avstående av mark till väg eller bro, meddela tillstånd till expropriation, varefter bestämmandet av ersättningen skulle ankomma på särskild nämnd ef- ter förhandling vid allmän domstol, dels ock i vad angick sättet för bestämman- de av jordägarens ersättning m. m. Genom en kungl. kungörelse den 27 no— vember 1845 (»ang. vissa föreskrifter i anledning av vad om jords eller lägen- heters avstående för allmänt behov är vordet förordnat») gåvos därefter ut— förligare bestämmelser angående vad som skall iakttagas vid uppkommande frågor om anläggning eller förändring av allmän väg. Denna kungörelse stad- gar i %% 2 och 3:
»Uppestår fråga om anläggning av allmän väg eller om förändring av anlagd vägs egenskap av enskild, sockne-, härads- eller landsväg, och ifråga- sättes därvid tillökning i eller förändrad indelning av menighets allmänna väghåll- ningsbesvär, då skall ansökning därom göras hos Vår befallningshavande i länet, som låte, då frågan rörer landet, vid häradsrätten i orten och, då den rörer stad, vid behörig stadsrätt därstädes, i vederbörandes närvaro undersöka behovet och nyttan av vägen, ävensom, då så erfordras, var den jämnast och genast göras kan, samt angående ersättningen för den till vägen behövliga jord eller lägenhet; var- efter och sedan rätten betänkande i ämnet avgivit, Vår befallningshavande pröve, huruvida vägen såsom sockne-, härads- eller landsväg tarvas eller eljest såsom le- dande till hamn, lastplats, varunederlagsplats eller emellan segelleder, båtleder eller flottleder m. m. är för varutransporter av allmän nytta och nödvändighet, i vilket fall Vår befallningshavande, jämte bestämmande, så vitt sådant erfordras, var vägen skall läggas, förordne om vägens indelning å dem, som enligt lag och författningar finnas pliktiga att densamma röja och underhålla. Över Vår be- fallningshavandes beslut härutinnan må klagan föras i den ordning, som hittills stadgad varit; börande jämväl, därest stridighet förekommer angående avträdandet av jord eller lägenhet eller om ersättningen därför, eller då fråga är att ersätt- ningen skall av kronan utgöras, samma beslut, utom i det fall att det endast rörer stad, Vårt och rikets kammarkollegium underställas samt kammarkollegii ävensom i förenämnda fall [att det endast rörer stad] Vår befallningshavandes utslag till Vår nådiga prövning hemställas, för vinnande av den vidare behandling av åren- det, som med Vår nådiga förordning om jords eller lägenhets avstående för all- mänt behov överensstämmer. — Frågor angående anläggning av nya eller för- bättring eller omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obekväma vägar, emot erhållande av bidrag därtill utav allmänna medel, kunna, då överenskommelse där- om inför vederbörande stadsrätt eller annorledes träffas, och stridighet ej heller förekommer angående skyldigheten att i kostnaden deltaga, till Vår omedelbara nådiga prövning anmälas.»
Författningen reglerade uppenbarligen även formerna för indragning (»för- läggning», »avlysning») av allmän väg.1
Allmän väg åtnjuter r ätts s k y (1 d. River någon ner eller slår sönder Rättsskydd milstenar och märken, heter det i BB 25: 5, plikte som i missgärningsbalken (äfzagägg' urskils ; och i BB 25: 9: »Var som lägger farväg av förra stället utan tings- färjor). rättens lov och minne, böte 3 daler. Lägger man landsväg av dess förra stad, böte dubbelt, och lägge vägen åter, som den förr legat haver.»
Missgärningsbalken XXI: 9 innehöll särskild straffbestämmelse för åverkan å allmän väg och bro (40 dalers bot). Frågor om ansvar för försummad väg— hållning både sommar och vinter skulle enl. k. brev den 2 juni '1817 (kungj. gm. kammarkoll. kung. 17/& 1817) tillhöra de allm. domstolarnas handläggning. Talan tillkom jämlikt BB 25: 15 var man, »helst den som skada ljutit haver». Gjorde annan det ej, ägde länsman eller brofogde kära. (Brofogdarna av- skaffades genom kungl. res. den 9 december 1766.) Genom den nya straff- lagen den 16 febr. 1864 utbyttes de i missgärningsbalken meddelade an- svarsbestämmelserna mot nya, möjligen ock de i BB 2519 beträf- fande flyttning av allmän väg givna (Straffl. 14: 9, 17; 19: 15, 20; 24: 11, 15.) *
»Varde ock de ägor därtill [till landsväg] tagne, som möta och föreligga, Förvärv a_n utan att någon det vägra må; och njute by, som mister i åker och äng, därför ”gama?” sin fyllnad av kronan», heter det i BB 25: 1. ' r Att stadgandet om vägmarkens tagande av oskifto i BK:s förslag till BB2 strukits synes endast hava föranletts av redaktionella skäl och icke inneburit någon förändring av vad som förut gällde härutinnan. I BB 4: 1 stadgas näm- ligen uttryckligen, att »farväg till och från by, så ock till åker och äng, kyrka. och kvarn bör läggas av oskifto». Denna princip torde också ha följts beträf- fande de allmänna vägarna.3 Principen, att kronan skulle lämna ersättning för till landsväg avstådd åker och ängsmark, genombröts så småningom av en åskådning, att dylik skyldighet rätteligen ankom på vägbyggnadslaget.4
För tagande i anspråk av enskild mark (ej samfälld), som erfordrades för väganläggning, torde man icke hava varit hänvisad enbart till godvillig över- enskommelse, som väl dock i allmänhet under samverkan mellan myndighets auktoritet och jordägares egna intresse av närbelägen Väg uppnåddes. Lagens stadgande var som nämnt kategoriskt: »Varde ock de ägor därtill tagne, som möta och föreligga, utan att någon det vägra må».5 Tvist om skyldighet
1 Exempel på. dylika förläggningar i väglagskommitténs betänkande 1880 s. 58. ' Jfr sid. 10 ovan. * JustR. W. SJÖGBEN iN.J.A. I 1910 s. 10. Vägkommissionens bet. 1916, I:1 s. 353. SUNDBERG, Väg och gata 5. 48.
' Se t. ex. k. res. 4/ , 1843 mg. ändring av allmänna landsvägen vid K u n g s b a 0 k a: »Vad anginge frågan om ersättning för deniord, som hemmanet Inlags ägare komme att avträda, så. och då redan . . . . skriftlig förening om berörda, ersättning blivit ingången men delade tankar uppstått, huruvida samma förening vore förbindande, förvisades ärendet härutinnan till vederbörande domstol, dock utgjorde tvisten ej hinder för väganäggningens företagande.» (Civilexp.)
5 Jfr 1910 års betänk. med förslag till lag om expropriation s. 34.
att avträda dylik mark och om ersättning därför torde ha tillhört allmän dom- stols handläggning.
Kungörelsen den 27 nov. 18451 upphävdes icke genom 1866 års expropria- tionsförordning (K. F. 14/4 1866 aug. jords eller lägenhets avstående för all— mänt behov), och den har heller icke berörts av gällande expropriationslag, den 12 maj 1917, givetvis utom i vad angår själva expropriationsförfarandets an- ordning. I denna lag 7 6—79 %% finnas särskilda bestämmelser givna om ex- propriation för allmänna vägar. Expropriationsförordningen 1866 har givits en sådan tolkning, att markförvärv kan anses grundat på expropriation, även om Kungl. Maj:t endast medelbart, genom fastställande av arbetsplan för nu- läggningen i samband med beviljande av anslag ur allmänna vägbyggnadsfon- den, lämnat expropriationsmedgivande och även om expropriationstalan däref- ter icke instämts till domstol utan överenskommelse om ersättningen träffats. Så torde icke vara fallet med 1917 års expropriationslag.2
Som bekant har expropriationslagstiftningen under 18- och 1900-talen ej gällt kronan tillhörig mark, utan har man beträffande denna varit hänvisad till upplåtelse av Kungl. Maj:t, eller vederbörande centrala förvaltningsmyn— dighet, som härtill erhållit ständigt förlängt bemyndigande av riksdagen.3 Motsvarande har, ehuru frågan är tvivelaktig och de senaste åren satts under debatt, tillämpats beträffande ecklesiastik boställsjord, som icke veterligen tillhör annan än kronan.4
Enligt nu gällande expropriationslag kan även annan rätt än äganderätt exproprieras för vägändamål, ej blott hos annan än ägaren t.. ex. från arren— dator utan ock hos ägaren själv (nyttjanderätt, servitut) .5
Genom lagen den 16 maj 1930 (nr 141) o 111 V ä g r ät t, som är tillämplig även för stads område men ej för område, som ingår i fastställd stadsplan, i eller utom stad (10 å),6 har ett nytt rättsinstitut, tillämpligt även å kronans och annan offentlig jord, införlivats med svensk lagstiftning, en besittnings— och dispositionsrätt, vars bestånd, oberoende av den civila äganderätten, vill- koras av att viss mark användes för vägändamål. >>Har mark enligt med- givande av fastighetens ägare tagits i anspråk för allmän väg, mä marken sedan nyttjas för vägen utan hinder av den rätt annan må äga i avseende å fastigheten. Sådan nyttjanderätt kallas vågrätt. Vägrätten avser vägbanan jämte de områden därinvid, som stadigvarande tarvas för vägbanans bestånd och underhåll. Mark anses hava tagits i anspråk, då vägens sträckning genom fastigheten blivit genom renstakning eller eljest tydligt utmärkt och vägar— betet påbörjats å fastigheten» (1 5). Där allmän väg färdigställts över fastig— het, utan att ägaren hos vägstyrelsen respektive stadens vederbörande myndig-
1 Se ovan sid. 26. ' Jfr Expropriationslagskommitténs betänk. 1910 s. 121—126.
3 K. skr. till domänstyrelsen ””I; 1919 och varje år sedermera meddelad skrivelse, senast "I, 1930 (Sv. förf. s. nr 213). * Jfr Expropriationslagskommitténs betänk. 1910 s. 121. ' Jfr Expropriationslagskommitténs betänk. 1910 s. 113—116. ' Enligt ändring genom lag "]5 1931 (nr 146) i anledning av stadsplanelagen s. d. äger (fr. o. m. 1932) lagen om vågrätt icke tillämpning ä mark till allmän väg, som enligt stadsplan eller stomplan är avsedd till gata eller annan allmän plats, sedan marken t &. g it 5 i a n 5 p r ä k för avsett ändamål.
'n
het gjort erinran mot vägens framdragande å hans mark, föreligger ock väg- rätt, ändå att ägaren icke medgivit, att marken tages i anspråk (2 5). Rätts- ägare är såsom regel berättigad till ersättning av väghållningsdistriktet för mark, som tages i anspråk genom vägrätt (3 %). Talan om ersättning skall anhängiggöras inom 10 år efter det vägen färdigställts (6 %). Blir allmän väg indragen, upphör vägrätten, och äger väghållningsdistriktet respektive sta- den bortföra vad å marken anbragts för vägändamål, där ej bede med hänsyn till uppkommen fråga om markens begagnande såsom enskild väg annorlunda bestämmer. Är vad som må skiljas från marken ej bortfört. inom ett år efter det vägen indragits eller vid den senare tidpunkt, bede på grund av särskilda omständigheter må hava bestämt, tillfalle det fastighetens ägare (9 5).
Beträffande väghållningsbesväret i s t ä d e r n a heter det i lagen, BB 25: 8, blott: »Städerna rödje och hälle väg och broar, så långt stadens ägor räcka.» Någon närmare motivering för detta stadgande söker man fåfängt i lagkom- missionens protokoll eller övriga förarbeten till lagen, och torde bestämmelsen, som icke var avsedd att rubba bestående förhållanden,1 blott avse att uttala, att i princip ständerna för sina områden utgjorde Väghållningsenheter, alltså en gränsbestämningsnorm. I tillämpliga delar gällde 25 kap. BB även för stä- derna.2
1 I kungl. res. på allmogens besvär den 1 sept. 1741 p. 8 förklarades, att allmogen hade att vid 25 kap. 8 % byggningabalken sig trygga, så att den ej besvärades med deltagande i städernas brobyggnad och underhållande, »med mindre någon stad kan uppvisa ett sådant privilegium eller förening, varigenom en viss allmoge sig åtagit och är förbunden att bidraga till en slik brobyggnad och dess vidmakthållande» (Monim III s. 1700). Detta hindrade icke att allmogen i Blekinge 2/u s.å.genom fullmäktige från varje socken utfäste sig att godvilligt betala 16 öre szmt för vart hemman till lagande av de jordbroar i K a r 1 s- k r o n a, som de hade skyldighet att underhålla (sid. 13 ovan). Dä allmogen sedan yrkade befrielse från sitt åliggande, under åberopande bl. a. av BB 25:8 och 1741 års resolution, befriades de på angivna grund, men även därför ata erforderligt utfyllningsarbete dåmera fullgjorts (se sid. 21 ovan; Kam- markoll. u. utl. 12/5 1755, K. M:ts res. ""/., 1755). —— Jfr. k. res. 9]. 1735 på. adelns allm. besvär (p. 17): »KM:t samtycker till ridderskapets och adelns i Halland ansökning att de resande hädanefter mage betala bropenm'ngar vid den över Nissaströmmen på östra sidan vid H 8. l 111 s t a d anlagda nödvändiga stora bryggan. — Dock undantagas härifrån stadsboerne samt Halmstads och Tönnersjö härader, vilka., enär bron ånyo nybyggas skall, i den bristande reparationssumman böra på det sättet interessera att, sedan de influtne bropexmingar först använde äro, skola staden och bemälte härader efter den propor- tion, som landshövdingen haver dem emellan att jämka och efterrälma låta, uppfylla vad då till denne brobyggnad kan finnas nödigt.» Monas 11 s. 218. Allmogen i Höks härad höl L a h 0 l m 5 bro över Lagan, k. res. "]6 1752 på al'm. besvär p. 18 (MODEE V:3218) samt k. br. 1Blu 1774 (Riksreg., Civilexp.); allmogen i Årstads och Faurås härader F al k e 11 b e r g s bro, k. rcs. 22/, 1770 på allm. besv. p. 34, (MODEE 1X:320); G & vl e stad och Valbo socken Gavlebron 1792 (ELERS, Väghist. VIII s. 1); allmogen i Norr- och Sunnervikens samt Inlands, Orusts och Tjörns fögderier Högebro mellan K n n g ä.] v och Bohus fästning inom staden, k. res. 2/ . 1767 (rådsprot. civilexp. f. 6 v. ff); skyldigheten fanns redan år 1651, vid ombyggnad 1684 )iträdde även V. Hisings härad, alltså hela landskapet Bohusläns väghåll- ningsskyldiga, som också. därefter höllo bron samt även jämlikt k. br. "I, 1825 skulle fr. o. m. 1/1 1825 halla färjan mellan Kungälv och Bohus (se sid. 13 ovan och 34 nedan). Genom k. res. '], 1843 (oirildep.) fastställdes ett av bede i Hallands län i sammanhang med väg- omlåggning vid K u n g 8 b :. c k & meddelat åläggande för Onsala socken (som icke å land gränsade till staden) att till hälften hålla den nya bron över Södreå. vid staden. Socknen hade hållit hälften av den på. annat ställe belägna gamla bro som den nya ersatt. ' Jfr L. K:s prot. "ho 1613 vid behandlingen av det för städernas tättbebyggda områden avsedda förslaget till stadsbyggnadsordning, 3 kap. (Om gators, torgs, broars och andra platsers upptagande och renhållande): »— — slöts at", till cap. om landsvägar uti landsbyggn(ingsordnjngen) införes, att de i staden bo böre hålla sin väg ävensom på landet». _- Jfr s. 35 not. 1 nedan. Väglagskommittén av år 1876 uttalar i sitt är 1880 argivna betänkande (s. 103), att »den nuvarande lagens föreskrifter rörande sättet för vägars byggande, deras underhåll m. rn. varit gemensamma för land och stad, endast med den naturliga skillnad i avseendi ä grunderna för besvärets utgörande, som hetingats av de olika. förhållan- dena mellan stad och land»
Speciella förhållan- den i stå"-
derna.
Besvärets omfattning.
Nybyggnad Besväret ålåg fortfarande icke stadens borgerskap såsom sådant, vilket bil— OChhgäder' dade stadskorporationen, representationen för staden såsom juridisk person,1 ' ' utan i regel fastighetsägarna, såväl dem, Vilka hade burskap, som dem, vilka icke hade.2 Denna grundsats uttryckes ytterligare i kungl. resolution den 12 december 1734 på städernas besvär (p. 33): »Emedan inge, som i städerna bo, vilke äga hus, böra vara befriade ifrån brandvakt, vägrö-djning, kyrko-, prästegårds- och brobyggnad samt dylika utgifter, ty stadgas ytterligare, det må ej heller civilbetjänte och ståndspersoner, alle eho det vara må, ifrån så- dana avgifter sig undandraga.»
Vad som avsågs med det i fråga om städernas väghållning använda uttryc— ket >>utan åtskillnad» i 1734 års gästgivareordning (p. 7)3 framgår tydligt av det ovan refererade. Det avsåg att uttala, att ingen p er s 0 n på grund av sitt stånd är befriad från skyldigheten i fråga. Å grunden för fördel— ningen av besväret hade det uppenbarligen icke avseende. En ytterligare be- lysning härav giver kungl. cirk. den 1 november 1826 med dess stadgande, att i de städer, där stadsjorden, efter vad redan vore eller i behörig ordning kunde bliva förordnat, i väghållningsskyldigheten deltoge, skulle, med undantag av biskops-, präste-, läsemästare— och klockaregårdar, vilka enligt punkt 7 i prä- sterskapets privilegier från vägröjning i städerna vore befriade, all stads- jord, som till lö nin g sjo r d (åt stadens egna befattningshavare) vore an- slagen, även i väghållningsskyldigheten taga del; dock borde av detta stad- gande anledning icke håmta-s till rubbning i gällande, behörigen fastställda vägindelningar i städerna, därvid löningsjorden blivit från väghållningsskyl- dighet fritagen, utan samma stadgande först när ny vägdelning av andra skäl i behörig ordning kunde bliva förordnad och anbefalld, vid verkställigheten därav tillämpas.
Vad särskilt städerna beträffar äro exemplen på väg- och brobyggnad-sföre- tag, som dragit efter dåtidens förhållanden stora kontantutlägg, långt ifrån fåtaliga. Sålunda byggde Västerås stad åren 1762—1764 en väg till Gunnil- bo socken, som drog en kostnad av 50 000 daler k:mt. »Kanslibron» i Örebro över Slottsholmen, färdig 1766, drog en kostnad av 96000 daler szmt, vilken _dock bestreds av »Örebro län» (fastighetsägarna å landet) .4 Åren 1766— 1770 byggdes en ny bro till Kungsholmen i Stockholm. Kostnaden hade be- räknats till 233 719 daler k:mt.5 Huvudsakligen under 1790-talet ombyggdes Norrbro på Stockholms stads bekostnad av sten för ett belopp av 30 tunnor
1 HERLITZ, Svensk stadsförvaltn. under 1830-talet sid. 319. ' Exempel finnas dock, att icke fastighetsägande borgare haft vägunderhållsskyldighet. Uppgift för H j 0 till nedan omförmälda utredning 1780—87: Tomterna i staden ansvara för vägarna undan— tagandes några få vägstycken, som blivit fördelade mellan de borgare, som icke äga några tomter. Dzo för V "& x j ö: (Vägdelning) i början efter tomtet—alet, men sedan nya borgare tillkommit, hava de såsom ett borgerligt onus blivit ålagde att däruti deltaga, då. de fått visse vägstycken sig tilldelte. I ett fall, K a rl s 11 a m n, uppgives väghållningen åligga borgerskapet såsom sådant: Vägarna odelta och under- hållas av stadens och borgerskapets enskilda medel. * »Städema med deras invånare utan åtskillnad rödje och hälle jämväl väg och broar, så. långt stadens ägor räcka, kommandes vad prästerskapet angår vägröjning inom stadens distrikt likmåtigt prästeståndets privilegier efter vanligheten att förhållas.» ' Emms, Väghist. IV, Nerike s. 28. Underhållet alåg länets (landskapet Nerikes) inv. redan 1635 (k. koll. br. 7/1 till landshövd. Leijonhufvud). Jfr. s. 53 nedan. 5 Ewas, Stockholm, 11 (1800) s. 377.
| I' (
.m-m-p *:!w
"
guld (600000 rdr sp.).1 Underhållet av bron hade åren 1745—1765 kostat 102 407 daler szmt.2 Karlstads västra bro skulle enligt delägarnes överens- kommelse den 6 december 1773 nybyggas för en kostnad av 7 470 rdr. 32 sk.3 Gävle stad och Valbo socken bekostade år 1792 ombyggnad av Gavlebron för 20 000 dr szmtf År 17655 avslog däremot K. M:t Kungälvs stads ansökan att få bygga färja eller bro över Göta älv vid J ordfallet i stället för vid Viken, väsentligen därför, att företaget kunde antagas inverka menligt å kronans och Göteborgs stads ekonomiska intressen.
Det ansågs icke ligga utom stads befogenheter att nedlägga utgifter å all- männa vägar utom dess område, blott staden hade någon fördel därav. Sta— den Norrköping åtog sig »till bidragande av en länge omtvistad vägs brukbar- het» mellan gästgivaregårdarna Simonstorp och Malmsås att på egen bekost- nad iståndsätta Höjebro, som därefter borde underhållas av allmogen.6 Sedan 1650—talet hade Vänersborgs stad hållit Rånnums bro i Väne härad mellan Vassända—Naglums och Västra Tunhems socknar vid makt mot rätt att där- för uppbära bropenningar.7 År 1722 åtogo sig Lunds stads äldste att under- hålla landsvägen mellan Söderport i Lund och Höjebro i Knästorps socken?
Väghållningsbesväret avsåg såväl nybyggnads- som un-derhållsskyldighet och detta under alla årstider. Det utgjordes dock ej alltid in natura av fastig- hetsägarne utan besörjdes stundom av stadens myndigheter, och kostnaderna utdebiterades å de väghållningsskyldiga (Göteborg, Malmö, Gävle, Ulrice— hamn). Bro- och färjhållning var i princip en del av väghållningsbesväret.” Tekniska skäl gjorde härvidlag emellertid utgörandet av besväret in natura ofta svårrealiserbart och hänvisade i stället till uttaxering. Så torde fallet av naturliga skäl hava varit beträffande färja men ej sällan även i fråga om bro (Karlstad, Skövde, Åmål).
Genom systemet med — av Kungl. Maj:t fastställda — avgifter för an— vändande av dessa trafikmedel och uppsamlandet härigenom av kassor, varur engångskostnader bestredos, kunde uttaxeringarna lindras för de skattdragande och stundom inskränkas till undantagsfall.”
1 FERLIN, Stockholms stad II, 5. 1177. ELERS, Stockholm II (1800) s. 136 ff. ' FERLIN, Stockholms stad II, s. 144. ” ELERS, Väghist. IV, Värm]. s. 1. ' Emms, Väghist. VIII s. 1. 5 Rädsprot. 2=/, 1765, pag. 411, Civilexp. ' H. 0. Sunnnuns, Norrköpings minne (1798) s. 654. " K. res. 1], 1664 och k. lr. 2'3/4 1685; jfr kammarkoll. utslag ”Iz 1902. 9 Rådsprot. 6/, 1767 (civilexp. s. 906). Jfr k. br. 15]. 1930, varigenom förklarats att viss sträcka av landsvägen Malmö-Lund icka ingår i det område, som genom k. br. 16/ ,, 1913 införlivats med Lunds stad. Jfr s. 21 ovan. — ' BB 25:8 och 14 i 1734 års lag: 8. »Alle som å landet hemman äga eller bruka, skola vågar rödja och broar bygga,. — — Var skall sitt skifte få efter den del han i by äger och som det för allom lägligast faller, och ligge där Konungens befallningshavandes vård å, att den ena ej mera betungas än den andre. Städerna rödje och hålla väg och broar, så långt stadens ägor räcka.» — 14. »Brinner bro upp eller går bort med flod, då. skole de som den bygga böra, färja eller flotta hålla till dess bro gill varder — _.» Exempel saknas ej heller på. att underhåll av kanal, som grävts på. allmän beko-tnad, ålagts angrän- sande hemman men- blott efter deras eget åtagande (1835 Strömma kanal å Värmdölandet). " Jfr k. res. på. allm. besvär 2'In 1756 p. 7 MODEE VI:4126 och BRANTING I 5. 219. En synnerligen god bild av tillståndet härvidag kan erhållas ur de i kammarkollegiets arkiv förvarade serier rörande
Vinterväg- hållning.
Väg-, bro- och färjpenningar.
Statsbidrag.
Gästgivarordningen 1734 meddelar i avseende å vinterväghållningen, såsom ovan nämnts, enahanda bestämmelser för land och stad, vilka bestämmelser tillämpats även i senare tid. Genom bedes i Södermanlands län utslag den 24 augusti 1871 angående underhåll av vintervägar i Åkers härad ålades med åberopande av BB 25: 7 Strängnäs stad, tillika med Vansö och Fogdö socknar, att »vardera för sitt område i vattendraget» hålla vinterväg över Mälaren från gränsen mot Selebo härad förbi Klocksten till Strängnäs hamnbrygga och vi— dare från Västerviken förbi Kungsberg och Hässelbyholm till länsgränsen i Granfjärden.1
Stad liksom härad kunde berättigas uppbära bro- och färjpenningar till un- derhåll av sina broar och färjor.2 Vägpenningar synas ej ha utgått inom nå- gon stad.
Såsom ovan nämnts3 voro statsanslag i olika former till brobyggnader i stå- der ej ovanliga under 1700-talet.4 Kungl. Maj :t medgav den 16 mars 1739, att Falkenbergs bro, som underhölls av allmogen i Årstads och Faurås hära— der,5 vilket underhåll dock blivit allmogen ganska kostsamt, finge bliva en tullbro, samt att denna finge på viss tid utarrenderas mot vederhäftig borgen, >>på det häraderna för dess vidare vidmakthållande måge vara alldeles frie». Den 8 november 1751 och den 11 juni 1754 förordnade därefter Kungl. Maj:t, att bron skulle för kronans räkning uppbyggas av sten. Denna byggnad full- bordades 1761. Bron kom härefter faktiskt att betraktas såsom kronans, och dess underhåll ansågs vara avlyftat från de väghållningsskyldiga. År 1781 övertog Falkenbergs stad brotullen. Den 11 oktober 1825 fastställdes taxa för överfarten å bron, därvid emellertid stadgades, att »Årstads och Faurås häraders såväl stad's- som lantbor» i följd av kungl. resolutionen den 22 mars 1770 skulle njuta lindring till hälften i broavgiften,6 ävensom att de, som kom- me till staden med varor att föryttra, vid återfärden skulle betala blott halv avgift, samt att frihet från avgift skulle åtnjutas av ämbets- och tjänstemän i allmänna ärenden, kronotransporter, tågande trupper m. m. År 1885 gjorde Falkenbergs stad hos Kungl. Maj:t framställning om vidtagande av åtgärder för undanröjande av de hinder för den fria samfärdseln, som förefunnes genom avgiften för överfarten av bron. Den 24 april 1885 fann emellertid Kungl. Maj:t, enär de väghållningsskyldiga (häradernas hemman) icke erbjudit sig att övertaga underhållet av bron, framställningen ej förtjäna avseende. Se—
broar och färjor samt taxor å bro- och färjpenningar (l:a prov. kont. nr 42; Zza prov. kont. nr 4, 234, 352, 354, 3541/,; 3:e prov. kont. nr 2). Beredningen av dylika frågor tillkom kollegiet intill 1/, 1909.
1 Jfr. sid. 33 not. 4 nedan. ' Ex. k. br. ”l, 1816, 7], 1821, 'I. 1821 (Karlskrona, Göteborg, Sundsvall), 15/2 1875 (Kalmar). Bnan'rme I s. 219, 220. ' Se sid. 20 ovan. ' Jfr ock kammarkoll. u. utl. "I, 1723 an . N k ö 1) i n s stads ansökning att få ytterligare under % y g 3 år uppbära anslag av stora sjötullsmedlen b a. för brobyggnad; d:o '] , 1775 ang. beviljande av stambok för hela riket till understöd av brobyggnad i S k ä n 11 in g e. 5 Se sid. 29 not. 1 ovan. ' Kungl. res. på allmogens allmänna besvär "I, 1770 5 34 (MODEE IX s. 320): Allmogen i häraderna hade anhållit att verkställd fördubbling av broavgiften måtte annulleras. Kungl. Maj:t fann »i anseende till förekomne bevekeliga omständigheter och att berörde allmoge uti denna bros byggnad på visst sätt deltagit» gott hugna »ovannämnde häraders allmoge såväl som alla inom häradet boende stads och lant- boer» med den begärda lindringen i broavgiften.
dan ett till bron hörande, i Skrea sockens jordebok redovisat men av staden om— slutet jordområde på Ätrans östra (vänstra) sida fr. o. 111. år 1908 även for- mellt införlivats med staden (kungl. brev den 22 november 1907 ) — möjligen har bron, som enligt G. Liunggrens karta 1855 och långt tidigare ansetts ligga inom staden, förut till hälften legat i Årstads härad -—— överläts enligt avtal den 29 rnars 1920 tHl Fälkenbergs stad den kronan tthönga Fhlkenbergs tullbro med tillhörande utmål jämte dårå varande kronan tillhöriga hus (bro- tullhus). Med överlåtelsen följde de rättigheter och skyldigheter beträffande ifrågavarande bro med vad därtill hörde, som dittills tillkommit och ålegat kronan, dock att rätten att uppbära tullavgifter av dem som trafikerade bron skulle bortfalla. Staden övertog i befintligt skick tullbron med tillhörande utmål och hus att med full äganderätt tillträdas, då avtalet undertecknats. Staden förband sig att, intill dess den framtida underhållsskyldigheten kunde varda andra i laga ordning ålagd eller staden befriats från underhållsskyldig— het, under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll underhålla bron och hålla densamma tillgänglig för allmän trafik. Såsom förutsättning för sta- dens iklädande av skyldighet att iståndsätta bron gällde, att staden beviljades bidrag av statsmedel med ett belopp av 15 000 kronor att utgå i enlighet med gällande bestämmelser för bidrag från anslaget till understödjande av bro- byggnader och företrädesvis mindre hamnbyggnader.1
Men även anslag till underhåll förekom från kronans sida. Genom ett kungl. brev den 20 november 1756 beviljades Karlskrona stad 200 daler årligen under sex års tid till hjälp vid stadens brobyggnad å de norra broarna, som allmogen i Blekinge genom kungl. resolution den 15 juli 1755 befriats från skyldigheten att underhålla. Understödsbeloppet ökades till 2 000 d:r szmt, genom ett kungl. brev den 1 september 1761 efter tillstyrkan av rikets ständers sekreta utskott, till stadens broars reparation och underhåll. Detta anslag synes hava utgått åtminstone t. o. 111. år 1772.2
Mad städernas monopolställning i avseende å handeln och därmed följande köptvång i stad för landsbygdens befolkning sammanhänger otvivelaktigt den alhnänna tendensen att anse broar och fämor rneHan stad och angränsande landsbygd vara mera ett landsbygdens än stadens intresse —— ett exempel på huru en ekonomisk förmån (handelsmonopol) ger upphov till en annan, ej för den sämre utan för den bättre ställda parten.3 Städer ansågos ofta icke kunna åläggas deltaga i kostnaderna för färjor, som förmedlade trafiken från och till deras eget område,4 och i talrika fall hade hemman å landsbygden att ensamma
1 Ang. förarbetena till uppgörelsen se k. prop. 147/1911 och 302/1917. Ang. ytterligare statsbidrag se k. prop. 54 och riksdagens skriv. nr 53 år 1926. = Se handlingarna till KMzts beslut "]2 1930 (komm. dep.) ang. bidrag av automobilskattemedel till iståndsättande av bron vid Sunna. i Karlskrona stad. ' Fj äre häradsrätt uttalade sig i utlåtande 5/, 1839 ang. ändring av allmänna landsvägen vid K u n g s- h a (: k a: Vad först anginge frågan om den föreslagna vägförändringen kunde anses för häradets in- vånare nyttig och fördelaktig, så. emedan ett bland huvudändamålen med städers inrättande obestrid- ligen varit och vore, att lantmannen därstädes mätte äga tillfälle avvyttra sina produkter, och lätta och bekväma kommunikationsanstalter utgjorde ett bland villkoren härför, ty och då — —— ansåge häradsrätten den föreslagna vägförändringen vara för allmänna rörelsen nyttig och fördelaktig (k. res. '], 1843, civilde .). 4 Genom bepdes i Södermanlands län utslag "]1 1758 ålades Aspö socknemän i Selebo härad att mot befrielse från hållskjuts vid Läggesta gästgivaregård hålla färja dels vid Agnesunds dels vid S t r ä n g- 3——312349
Särskilda skyldigheter av utom- stående.
Privaträtts- liga skyldig- heter.
Väghållninge- enheter och deras bestäm- ning.
hålla broar, som förde till deras närmaste städer, även där broarna helt föllo in- om stadens område.1 Stora bron i Falkenberg, som på 1700-talet uppehölls av de väghållningsskyldiga i Årstads och Faurås härader, övertogs dock på sätt ovan erinrats så småningom av kronan. År 1833 den 15 januari2 träffades överenskommelse mellan Kungälvs stad och de väghållningsskyldiga i Bohus- län (utom städerna), vilka uppehöllo såväl den då ombyggda Högebro (numera gatubro i stadsplan) inom Kungälvs stad som Bohus färja mellan Kungälv (fästningsholmen) och Hisingen, att staden för all framtid övertoge skyldig- heten att ständigt vidmakthålla och bekosta såväl bron som färjan sådana de befunnes, mot villkor bl. a. att de väghållningsskyldiga till staden avstode be- hållningen av Högebrofonden och färjinrättningens tillgångar och därjämte be- talade 1 rdr 12 sk. b:co av varje till färjhållningens uppehållande förpliktat helt hemman, samt att staden ej finge framdeles väcka fråga varken om av- gift för överfarten å Högebro, vilken bor-de bliva fri »hädanefter som hittills» eller angående minsta förhöjning i gällande taxa å färjpenningar av länets inbyggare. bede fastställde samma dag »till framtida bestånd och efterlev- nad» nämnda överenskommelse.3
I Göteborg, där större delen av stadens jord utanför det planlagda området var upplåten till enskilda under arrende- eller landerirätt — i stor utsträck- ning ett slags ärftlig besittningsrätt — hade sedan gammalt landeriinnehavar- ne fått viss del av väghållningsskyldigheten sig emellan fördelad i förhållande till ägornas storlekf Förbehåll, öppet eller tyst, synes ha gjorts härom vid varje nyttjanderättsupplåtelse, och skyldigheten ansågs uppenbarligen vara av privaträttslig natur.5
Större och viktiga broar kunde förklaras för landsbroar.6 Den gamla regeln om hälftendelning i bro (eller färja), där dylik löpte över tingslagsgräns, till- lämpades fortfarande i princip, ehuru regeln ej influtit i lagen (jfr lagkom- missionens förslag 1692 till BB 80: 9: >>—— — Skilja berg, ström, å eller vat- ten härader åt, rödje och bygge härader på båda sidor var sin del»). Då stä-
n ä 5 färjställen; 1'/, 1828 förordnade bede att i Strängnäs sund skulle hållas två. färjor, en av Aspö socken och den andra av hela Tosterön d. v. s. hela Aspö socken samt delar av Vansö, Fogdö och Sträng- näs socknar (jfr kammarkoll. utsl. ”I", 1896). K. br. 27/5 1825 ang. Bohus färja vid K u n g ä 1 v (BRAN- me I s. 459); k. br. '], 1821 ang. färja mellan Dyngvik å. Hisingen och G ö t e b 0 r g 5 stad; kammar- koll. utsl. ”I, 1878 ang. ifrågasatt deltagande för Karlstads stad i hållande av färja över Sutterälven till K ar 1 s t a (1 s stad (förändrat läge är 1920, se K.A. not. Jo 64). Jfr bedes i Södermanlands län utslag "] ,. 1871 ang. indelning till underhåll av vintervägar i Åkers härad, enligt vilket vinterväg på isen över sundet mellan S tr än g n ä s stad och Tosterön (Strängnäs sockens omr.) skulle hållas av de hemman, vilka det åligger att medelst färja besörja överfarten i samma sund. (Jfr s. 32 ovan.)
1 Exempel se sid. 29 not. 1 ovan. Se ock k. br. "I, 1819 aug Langebro vid Kris ti en s t a d (Baar—Irma I s. 220), 'I, 1820 ang. Orrekulla bro vid G ö t e b 0 r g m. m. (1. c.) Jfr ock sid. 12, 13 och 21 ovan. ' Vid sammanträde inför bede å. rådhuset i Kungälv. ' Jfr s. 13 och 29 not. 1 ovan. * Magistraten "/, 1781 i handlingarna till 1787 års utredning ang. vägdelningsgrunder i städerna. Se s. 35 f nedan. 5 Se t. ex. Scmlmrs Jur. Arkiv XXVII s. 290, (upplåtelse år 1852 av ett landeri till urfabrikören Malmsjö). ' Den "I, 1767 (rådsprot. fol. 6 ff., civilexp.) ålades allmogen i Bohuslän att ombygga den mellan staden K u n g ä 1 v och Bohus fästning löpande Högebro jämte vindbrygga (eventuellt med hjälp av bro pengar). Allmogen i Norr- och Sunnervikens samt Inlands, Orusts och Tjörns fögderier hade redan under den danska tiden enligt en lagmanssynedom av år 1651 underhållit bron och allmogen i det återstående fögderiet, V. Hisingen, hade år 1684 biträtt vid ombyggnad av bron.
derna ej i vidare mån än som framgår av BB 25:8 undantagits från till- lämpningen av BB 25 kap., måste dessa regler anses gälla även städerna.1 Häradet (tingslaget) var i princip väghållningsenhet, om ock av lagkommis- sionens förarbeten till 1734 års lag framgår, att man i anslutning till äldre rätt tänkt sig broar, vilka utan att ligga mellan två härad, vore av sådan bety- delse och storlek, att flera härad borde deltaga i deras byggande. Då stad ut- gjorde eget tingslag, kom den i Väghållningshänseende att likställas med härad. Där landsbygd mötte stad i väg eller bro, delades i regel byggnads- och under- hållsskyldigheten efter gränslinjen.2 Intressetanken medförde dock, att den territoriella enheten i stor utsträckning splittrades. I utlåtande till Kungl. Maj:t den 4 mars 1775 ang. anslag till uppförande av en stenbro i Skänninge förmälde kammarkollegiet, att staden ej vore i stånd att ensam bekosta bron, att angränsande socknar vore alltför betungade och Vadstena stad, som också hörts ang. utgivande av bidrag till kostnaden, utblottad, en belysande exempel- samling på olika indelningsalternativ.
På 17 80-talet verkställdes, med föranledande av ett kungl. brev den 9 augusti Besvärets för- 1780 och uppkommen fråga om grund för vägdelning i Uppsala, genom kam- markollegiets försorg en utredning rörande de grunder, som följdes vid vägdel- ningar inom rikets städer. Handlingarna till denna utredning äro, beträffande de nuvarande länen, i behåll utom för N orrland.3 Av koncepten till länsstyrel- sernas i Gävle och Härnösand utlåtanden och en bevarad tjänstepromemoria i ärendet4 inhämtas emellertid, huru förhållandena voro ordnade i de norrländska (och finska) städerna.
I utlåtande till Kungl. Maj:t den 20 april 1787 redogjorde kollegiet för re- sultatet av den genom länsstyrelserna verkställda utredningen. Städerna nn-
1 Jfr lagkommissionens prot. ”l:a 1691: »Secr. Hadorph: Jag ville önska, att det som om stads- byggning uppsatt är (förslag till byggningsordning för stad) ej så. differerar och fogas särskilt, att det gör någon confusion uti allt och bliver som ny lag och annan. Hs Excellzs (kungl. rådet greve Gylden- stolpe): Vi viljom detta som allt annat foga, så. att det, som kommer till ett, föres under en balk, men det som skiljer sättes särskilt.» Jfr s. 29 not. 2 ovan. * KM:t fastställde 11/1 1758 en överenskommelse mellan Dalslands invånare å ena och V ä n e r s- b 0 r g e stad & andra sidan om deltagande till hälften vardera i uppbyggande av sten av Dalbybron vid staden. Kostnaden, beräknad till 40,000 d:r k:mt, skulle till hälften utgöras av landskapet, »pro- portionerad emellan hemmanen till deras mer och mindre avlägsenhet» (radsprot. s. 19 ff, jfr ELERS, Väghist. II nr 118). bede i Hallands län ålade genom utslag "],, 1793 K u n g e b a 0 k a stad att till halva »Keldet och Räcket» med Valda socken deltaga i byggande av den s. k. Norra bron vid Kungsbacka. (I utslaget äberopades, utom författningar, bl. a. »en gammal dansk dom 5/1, 1623 mellan borgerskapet i K. samt Onsala, Valda och Släps socknar). Efter besvär fastställdes utslaget av kammarkollegiet "], 1795, såvitt angår angivna fråga. Genom utslag den *9/ , 1812 »gillade och stadfäste» bede i Västernorrlands län en mellan Dals fjär- dingslag i Tuna tingslag å. ena samt S u n d s v all s stad och Böle och Sidsjö till staden hörande byar å andra sidan, varigenom Dals fjärdingslag åtog sig uppbrytande och vidmakthållande av vägen Tuna kyrka —— Sundsvalls stad intill stadens gräns, som markerades av den s. k. Medskogsbron, samt brons byggande och underhållande till hälften, under det »Stadsborna tillika med byarna Sidsjö och Böle», ätogo sig att bygga och underhålla halva bron samt uppbryta och vidmakthålla vägen därifrån. Genom kungl. brev "], 1819 (kammarexp.) förklarades S 6 d e r k 6 p i n g s stad skyldig deltaga i väghållning å den s. k. Västtomtavägen för den jord, staden erhållit i ersättning för förlust av annan jord vid Göta kanals anläggning, och skulle, ifall vägen å något ställe utgjorde gräns för stadens område, staden deltaga i underhållsskyldigheten därav endast till hälften mot landet. Ang. särskilda skyldig- heter se sid. 33 f ovan. ' För Svealand i kammarkollegiets arkiv (årshandlingarna), beträffande Götaland i Sandbergska samlingen i kammararkivet (vol. YY fol. 631—768). * Riksarkivets serie »Kommunikationsväsendet, vägar, broar och färjor» III a och b.
delning inom enheterna.
derhölle, säger kollegiet, sina inom stads rågång löpande vägar efter olika grunder, i det på en del ställen endast de bidrogo till underhållet, som ägde lott och del i den utom stadens staket belägna d 0 n a ti o n s j 0 r d av åker, äng, skog och betesmark (ex. Gävle), på andra alla de som hade hus och gård i staden utan avseende dårå om de innehade och nyttjade något av den under— liggande jorden eller ej, och detta dels g e m e n s a m tf dels efter g å r (1 s- tomternas vidd och storlek, dels ock efter invånarnas f y r k- och r o t e t al, i en del städer åter en särskild kassa, som uppkommit antingen genom t a x e ri n g eller efter den grund, t o rn t 6 r e 11 samt å k e r- och ä n g 3 p e n 11 in g a r utgjorde. Kollegiet refererade därefter två fall, det ena berörande Västerås, däri genom en kungl. resolution 1774 förklarats, att vägdelning borde ske efter vars och ens ägande gård och tomt i staden, och det andra Linköping, däri genom ett Kungl. Maj:ts utslag år 1782 fastslagits, »det borde dädanefter i Linköping liksom i flera andra städer av enahanda beskaffenhet brukligt vore, inga andra än de, som 11 t o 111 s t a d e n s staket2 innehade ägor, rödja och vid makt hålla de utanför varande och staden tillhörande broar, lands- och andra allmänna vägar utan avseende på dens stånd, som slika ägor brukade eller innehade, dock med undantag — — av den jord prästerskapet samt gymnåsie- och skolestaten på lön anslagen är». »I anseende till», slutar kollegiet sin redogörelse, »ett så olika förhållande städerna emellan och då vägröjningsskyldigheten hitintills blivit av städerna fullgjord efter de särskilda grunder, varefter den varit invånarna emellan fördeld och ålagd, anser kollegium sig icke äga anledning att i underdånighet föreslå och styrka till någon generell vägdelningsgrund för städerna i allmänhet utan finner för dess underdåniga del lämpligast för det närvarande, om vid de grunder var och en stad hittills följt vid fördelningen av detta onus invånarne imellan finge förbliva, så länge något missnöje eller klagomål däröver icke för- spörjes och ändamålet, som är vägarnas behöriga underhållande inom städernas mark och enskilte område, därigenom vinnes.» Enligt påteckning å utlå— tandet föredrogs ärendet inför Konungen den 24 oktober 17 87 och bifölls »Collegii utlåtande lika K. Befallningshavandes rörande ifrågavarande väg- delningsgrunder.» Resolution utfärdades beträffande vägdelningen i Upp- sala, där tunnlandtalet i åker skulle utgöra vägdelningsgrund >>utom beträffan- de den s. k. Vaksalavägen, som Kongl. Academien för sin åker underhåller».3
Av handlingarna till utredningen framgår, att den ecklesiastika jordens privilegium respekterades, men att på ett flertal ställen den gamla i huvudsak fortlevande regeln om fastighetsägarna ensamma såsom bärare av väghållnings- besväret frångåtts, ej blott i den form att stadskommunen övertagit besväret — så delvis i Göteborg och helt i Malmö —— och utdebiterade kostnaderna utan ock så, att icke fastighetsägare fått vägstycken indelade å sig till underhåll. I Norrtälje hade även icke »gårds- eller jordägare» fått vägstycken att under- hålla, i Sala hade en särskild väg, Nybyggarevägen, indelts å »hantverkare
1 I Jönköping, Eksjö, Falkenberg, Varberg, Skanör och Mariestad gemensamt utan vägdelning. ' Ang. betydelsen av uttrycket »stadens staquet», som oftast torde utmärka gränsen för det tätt- bebyggda området, se LARSSON, Inkorp. probl. I, 5. 255. ' Ank. k. brev till kammarkoll. ("In 1787) nr 177 1],
oclh övrige som icke äga bergsmansjord men fått inbygga sig i staden». I Hjo hade några få vägstycken fördelats mellan de borgare, som icke ägde några tonnter. I Jönköping underhöllo »de av borgerskapet som icke äga några tomter utan hyra hus» tillhopa några oindelte vägstycken, i Växjö hade vägdelning »i början» skett efter tomtetalet men vid borgares antagande, som ingen gård eller tomt i staden ägt, hade de »såsom ett borgerligt onus» blivit ålagda att »diäruti deltaga, då de fått vissa vägstycken sig tilldelta». Huruvida upp- gifterna från Varberg och Falkenberg, att stadsinvånarne underhölle vägarna utan delning »med samlad hand», från Luleå, att de underhölles av stadens invånare gemensamt samt från Piteå, att de underhölles av »alla efter matlag», inneburit, att jämväl icke fastighetsägare deltagit i väghållningsarbetet, synes icke klart.]L I Linköping var den (till stadens befattningshavare) »indelte och på lön anslagne åker» fritagen från väghållningsskyldighet, i Uddevalla »publique hus».
Underhållet av b r o a r synes hava i regel fördelats efter enahanda grund som vägarna, givetvis dock med högre gradering. I Uddevalla hade vid väg- delning 1747 en aln å »store åbroar skattats lika med 3 alnar å broar utan sten- kar samt åsar och branta backar, som av regn ofta utskäras, med 5 alnar å djupaste ler- eller sugvägar, 10 alnar å stenig medelhård väg, 30 alnar å lindrig väg, som ej ofta köres etc.» I Askersund voro, vad broar och trummor be- träffade, flera intressenter alltid däruti indelta och antalet avpassat »i den consideration allt eftersom de funnits svårare eller bekvämligare att vid makt hålla». I Karlstad hade ingen annan skillnad gjorts mellan tomternas väg- stycken än att, »där bro mött», kostnaden till underhållandet av en sådan blivit ersatt med ett mindre vägstycke, men broar av någon betydenhet underhöllos av »staden gemensamt». I Linköping, Ulricehamn, Åmål och Skövde underhöll staden såsom sådan broarna medelst särskilda kassor, i Karlstad likaledes, vad angick broar »av någon betydenhet».
I flertalet av de yttranden, som vid 1780—1787 års utredning avgåvos av rikets landshövdingar, uttrycktes önskemålet om en enhetlig grund för väg- hållningsbesvärets fördelning, och förordades i sådant hänseende av de flesta tomtetalet. Blott landshövdingen i Karlskrona ansåg »borgerskapets förmö- genhet vara säkraste grunden», och landshövdingen i Nyköping, som delade uppfattningen av tomtetalet (»gårdstomtens areala innehåll») såsom lämp- ligaste delningsgrunden, förordade vid sidan därav »rörelse, näringsfång, åker, äng eller betesmark».
Den följande utvecklingen av den lokala rättsbildningen skulle emellertid göra förhållandena ännu mera olikartade än de voro på 17 80-talet. Till vilken grad differentieringen drivits framgår vid ett studium av de handlingar, som införskaffades av den år 1852 tillsatta kungl. kommittén till undersökning av grunderna för städernas beskattning (1852 års stadsbeskattningskommitté).2 De till kommittén inkomna uppgifterna utvisa, att avsevärda förskjutnin-
1 För Torneå uppgavs, att vägarna underhöllos gemensamt och kostnader fördelades »efter mer och mindre förmögna». ' Kommitténs tillsättning genom ett kungl. brev 'I, 1852 (Sv. förf. saml. nr 11) föranleddes av en motion vid 1850—1851 års riksdag samt en riksdagens skrivelse den 28 maj 1851. Ang. denna kommittés tillkomst och arbete se närmare Hmmm, De svenska städernas privilegier (SFT 1920 s. 357 f.)
Processuella regler (beslut och kontroll).
gar ägt rum i förhållande till det rättstillstånd, som 1780—1787 års utredning avspeglar. Till dels torde detta förhållande bottna i den starka utveckling av och intresse för kommunikationslederna, som alltfort kännetecknade tiden, till dels i den ökade betydelsen inom städerna av den icke burskapsägande befolkningen. Vad väg- och brohållning angår, kan man konstatera en ten- dens till kommunalisering av detta besvär. Broar, av vilka dock måhända de flesta äro belägna inom de planlagda områdena (»innanför stadens staquet»), hållas endast undantagsvis av fastighetsägarne ensamma1 utan helt eller delvis på bekostnad av någon av stadens kassor (i regel stadskassan).2 Väghåll- ningen såsom sådan, vilken 1780 i allmänhet åvilade tomterna såsom fastig- hetsenheter, har i avsevärd omfattning helt eller delvis överflyttats å jord- bruksjorden eller övertagits av stadskassan.3 Stundom uttaxeras dock kost- naderna härför å fastighetsägare4 eller utgöres ett fixt belopp »väglagnings- avgift» av dem.5 I en del fall kan man konstatera, huru förskjutningen ägt rum, i regel genom »överenskommelser» inför magistraten. I något enstaka fall finner man en återgång hava ägt rum från uttaxering till naturaunderhållfs
För vägdelningsförrättningar i städerna gällde samma regler som å landet före 1891 års väglag,7 de verkställdes normalt av lantmätare — i senare tid stundom av stadens egna befattningshavare (stadsingenjörer)8 —— och underställdes bedes eller magistratens prövning.9 I stor utsträckning torde dock vägdelning ha ägt rum i enklare former efter överenskommelser, som i likhet med kommunala beslut i allmänhet tillämpats utan underställning.10 Stundom har vägdelning fastställts i samband med skifte.11
Den roll, som tillkom häradsrätten på landet, fylldes i stad av rådhusrätten eller, som den vanligen kallades, åtminstone när fråga var om väsentligen ad- ministrativa uppgifter, magistraten. Då ärende gällde både stad och land t. ex. beträffande bro mellan stads och sockens område, synes häradsrätt alltid hava ansetts behörig. Men magistraten (»borgmästare och råd»), vilken
1 Jfr Halm s t ad 1863 (Hedin s. 33). ” Se t. ex. kammarkoll. u. utl. "I. 1799 ang. vägdelning i N y_k ö p in g. Den 3. k. Lillbron under- hölls såsom en stadens »publique byggnad» av stadskassan. 1 A n g el h ol m utgick såsom bidrag till underhållet av en över Rönneän anlagd bro ur stadskassan 13 rdr 16 sk. b:co (uppg. under »väghåll- ningen»). I L i d k 6 p in g utgjorde år 1863 fastighetsägarna kontanta bidrag till brokassan (11an s. 47). * I Eskilstuna, Trosa, Vimmerby, Oskarshamn, Borgholm, Karlskrona, Kristianstad, Landskrona och Haparanda bestred stadskassan väghållningen. I Härnösand bestredos utgifter för väghållningen av vretskatten. År 1863 synas de hava bestritts av stadskassan. I Uddev alla beslöto stadens invånare år 1859 ett nytt beskattningssätt (likartat med det senare, år 1862, introducerade kommunalskattesystemet), »varigenom de många förut befintliga skatte- titlarna försvunnit och i stället varj e stadens medlem i visst förhållande till sin kronoskatt erlade stads- utskylder» (Hamn s. 42). ' Se t. ex. 8 t 0 c kh ol 111 sedan 1845 (stadskollegiets utl. nr 328/1929 5. 1978).
5 V a r b e r g. ' Ulricehamn. 7 Sid. 22 ovan.
” I S t 0 c kh 01 m redan på. ”OO-talet (stadskollegiets utl. 328/1929 s. 1977). ” LINDH s. 95. I A 51 k e r 5 n n d »äldre vägdelning gjord av magistraten med biträde av lantmätare» (magistraten aug. 1930). I V 5. s t er ås underställdes år 1919 en vägdelningsförrättning (av lant- mätare med gode män) bedes prövning, »då. utlåtandet ej godkänts av annan än stadens ombud»; R.Å. 1929:77 (ref. 31). I Gr änn a fördelning av vägunderhåll mellan grupper av fastighetsägare 1839 fastställd av »rådhusrätten» (magistraten aug. 1930).
1" I V a r h e r g (magistraten aug. 1930) beror en vägdelning på gammal hävd. " S ig t u n &. (laga skifte 1861).
jämlikt BB 25:11' hade enahanda uppgift som häradsfogden i avseende å vägsyn, tillsyn att brister å vägar och broar botades (att för lega bättra en förfsumlig väghållares vägstycke och uttaga kostnaden av den försumlige), ers:atte också kronobetjäningen på landet, varför dess uppgift blev dubbel. Någon klar åtskillnad mellan magistratens funktion som domstol och som administrativ myndighet uppehölls icke. Härtill medverkade en särskild om- ständighet. Den gamla stadsstyrelsen hade grundats på en samverkan mellan rådlet och den kunglige fogden. De funktioner, såvitt administrationen angick, som tillkommit denne, övergingo delvis till den kunganämnde borgmästaren, delvis till landshövdingen.1 Den senare infann sig, när han fann lämpligt på rådstugan och tog ledningen av förhandlingarna.2 Kungl. resolutionen den 16 oktober 1723 på städernas besvär3 bekräftade denna praxis genom att göra en samverkan mellan landshövding och magistrat till regel. »Alla nya inrätt- ningar i politi- och ekonomimål i städerna böra» — heter det i p. 25 —— »ske med magistratens samråd och gemensamma överläggande, så att landshövdin— gem ej något därutinnan må föranstalta och verkställa låta, innan han däröver hört vederbörande magistrater å rådstugan eller ock inhämtat deras skriftliga mening och underrättelse, ävensom ock magistraten sådana nya inrättningar utan kommunikation med landshövdingen ej bör företaga och till verkställig- het bringa.» Av denna samverkan blev givetvis en följd, att magistratens mot häradsrätten svarande funktion i avseende å väghållningen lätt sammanblanda- des med dess uppgifter såsom bede underordnat förvaltningsorgan. Faktiskt innebar emellertid denna samverkan en friare ställning för städerna gent emot den centrala statsförvaltningen än eljest skulle varit fallet. I angivna reso- lution (p. 25) förklarades, att kollegierna icke ägde att blanda sig i städernas enskilda hushållning, utan ville Kungl. Maj:t, när Speciale mål uppvisades, »därå bot och rättelse skaffa»!IL
Bestämmelserna i 1734 års lag om landshövdingens prövningsrätt i fråga
1 Aug. fogdeämbetets försvinnande se LARSSON, Inkorporeringsproblemet I s. 298. ” Jfr Lagkommissionens förslag 1694 till »byggningsordning för städer» avsett för planlagt och tätt- bebyggt område (Förarb. till 1734 års lag VII s. 362: »V. Om stadsens byggnader 1. Vid stadsens en- skilte byggnader såsom hus, B r o a r och annat mera skola konungens (högste) ämbetsmän (=bede) s a m t borgmästare och råd noga inseende hava, att de väl skötas och vid makt hållas, —- _». ' Montin I s. 446 ff. ' Städernas väghållning undantages emellertid icke i 1734 års instr. för kammarkollegiet från kolle- giets kompetens, och i kungl. resolutionerna på. städernas allm. besvär 12/ 4 1734 p. 42. (Montin II 5. 1458) och 1/ , 1752 1). 45 (Monica, V s. 3285) förutsättes en kollegiernas prövning av politi- och ekonomimål. I p. 52 av sistnämnda res. åberopas däremot 1723 års resolution, och stadgas att i de mål, som angå städernas »enskilda ekonomi och hushållning samt en god politi», vari kollegierna ej finge blanda sig, finge besvär över magistratens utslag inom viss tid ingivas direkt till Kungl. Maj:t. Denna egendomliga besvärsordning, som torde hava förutsatt att landshövdingen presiderade och deltog i magistratens beslut (1859 års kommunallagsstiftn. betänk. s. XLVII), upphävdes genom en kungl. förkl. "l,, 1773 (MODE)! X 5. 230), vari förklarades att över de utslag som magistraten ensam och utan föregången kom- munikation och överläggning med bfden givit idylika mål, finge besvär anföras hos vederbörande bfde och därifrån hos Kungl. Maj:t. Vid företagande på. 1830-talet av frågan om utfärdande av ny instruk- tion för kammarkollegiet tolkades denna resolution sålunda, att därigenom kollegiets befattning med vägmål i städerna upphört. I följd härav kom jämlikt & 7 mom. 10 i instr. "/, 1838 kollegiet att handlägga frågor »om anläggning, indragning och förändring av lands-, härads- och sockne- eller andra allmänna vägar, såsom emellan segelleder, båt-leder och farleder m. in., av broar och färjor därå samt sättet och fördelningen till deras underhållande sommar- och vintertiden» blott beträffande landet och för städerna endast, då frågan även rörde landet. Bestämmelsen kvarstod i instruktionen I'/,, 1879, till dess denna. är 1909 upphävdes och vägmålen frångingo kollegiet.
om vägbyggnad, vägunderhåll och vägdelning samt hans befogenhet enligt andra författningar bl. a. att lämna föreskrift om vägsyner gällde otvivelaktigt även i städerna. Med den ovan omförmälda förbindelsen mellan landshövding och magistrat blev det ofta så, att magistraten i första hand fattade beslut och underställde detta bfdns prövning. Stundom kunde, såsom på 1780-talet i Stockholm angående Drottningholmsvägen, förekomma, att Kungl. Maj :t i en- slutning till äldre praxis själv gav befallning om vägbyggnad.1
Från 1770-talet gällde i varje fall som regel, att landshövdingarnas medver- kan i stadsförvaltningen utövades på sådant sätt, att de fingo upptaga besvär över magistraternas utslag i »mål som angå städernas enskilda ekonomi och hushållning samt en god politi» (kungl. förkl. 20/12 17 73).2 Såsom ovan erin- rats, ersatte magistraterna inom sina respektive städer kronobetjäningen i lands- orten. Man söker emellertid förgäves efter något stadgande, som giver ut- tryck åt någon magistraternas tjänste- och lydnadsplikt, motsvarande landshöv- dingeinstruktionens (1734 p. 23) bestämmelse, att kronobetjäningen skulle »stå under landshövdingens inseende och befallning» samt vara »pliktig honom lyda och för sina ämbetsförvaltningar tillbörligen redogöra».3 Detta torde vara: ett annat uttryck för den egendomliga särställning magistraterna intogo. Den stora mängden av förvaltningssaker avgjordes också av magistraterna på egen hand, och blott besvärsvis kommo ärendena under bedes prövning.4 Magistra- tens funktion härutinnan uppfattades snarare som jurisdiktion än som förvalt- ning i egentlig mening. En följd härav blev, att magistraterna i stort sett kom- mo att i första hand avgöra väg— och brofrågor, ej alltid med underställ- ning under bede? Detta kommer särskilt till synes i fråga om vägdelnin- garfi Stundom överlämnades vägfrågor av bede till magistraten med direk- tiv för närmare beslut.7
Kammarkollegiets överprövning i besvärsväg av bedes utslag i städerna enbart rörande vägmål, som vid slutet av 1700-talet torde hava de facto upp- hört, begränsades år 1838 formligen att avse fall, som tillika rörde landet.8 Besvär över bedes utslag gingo alltså direkt till Kungl. Maj:t.
Varken bestämmelserna i kungörelserna den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor rörande nya väganläggningar, denna visserligen närmast av- sedd för landsbygden, eller i den 27 november 1845 om vad som skall iakt—
1 I angivna ärende anbefallde överståthållarämbetet börsbyggnadskommitterade, som handhade verkställigheten av vägbyggnadsarbetet, att »hos magistraten rekvirera och anamma de medel som härtill komma att användas». (Stadskollegiets utl. 328/1929 s. 1979.) ” MODEE, Publ. handl. X s. 230. Jfr HEaurz, Svensk stadsförvaltn. på 1830-talet s. 348. * Monnn, II 5. 1086. * HEnLI'rz, a. a. s. 348, 349. 5 Jfr sid. 41 ff. nedan. ' Den "I, 1829 fastställdes av magistraten (rådhusrätten) i Ul r i e e h a m n en 1827—1829 verk- ställd vägdelning. I S t 0 0 k h 0 l m, där förhållandena voro särartade, fastställdes en vägdelning 1798 av byggningskollegium, men besvär prövades av överstäthållarämbetet (stadskollegiets utl. 328/1929 5. 1977). 7 Sedan ä vägen Södertälje-Turinge åtskilliga omläggnings- och förbättringsarbeten blivit med stats- bidrag verkställda, därvid vägen närmast staden på, c:a 1/ . mil erhållit ny sträckning, anmodade bede ”I, 1857 magistraten i S 6 d e r t ä 1 j 6 att tillse, att den del av nya vägen, som belöpte på staden, bleve av staden till underhåll mottagen och sedermera behörigen vidmakthållen. Härefter överenskom magis- traten med entreprenören för underhållet av stadens del av den äldre sträckningen av vägen, den s. k. gamla Turingevägen, att entreprenadkontraktet skulle förfalla (k. br. N/ ., 1903). Jfr sid. 92 not. 1 nedan. 5 Se sid. 39 not. 4 ovan.
tag'as vid uppkommande frågor om anläggning eller förändring av allmän väg, vilka bestämmelser uttryckligen avsågo även stad, synas hava medfört någon nämnvärd ändring i magistratens faktiska maktställning i avseende å väg- hållningsbesväret.1
I BB 25: 8 ställer 1734 års lag emot varandra »alle som å landet hemman äga eller bruka» och »städerna» såsom skyldiga att besörja väghållning. Ko- nungens befallningshavandes beslut om en vägbyggnad riktas i ena fallet mot en samling av enskilda, en menighet, i andra mot en korporation, en juridisk person. Då magistraten i Uppsala i början av 1780-talet besvärat sig över att landshövdingen ålagt staden att iståndsätta vägen kring Slottsbacken in i sta- den, fick avgörandet i riksrådet följande pregnanta form: Som det vore magi- stratens ovillkorliga skyldighet att svara för alla sådana inom staden belägna platser, gränder och tomter, vilka ej kunna tilldelas husägare m. ni., så funnes besvären obefogade och skulle magistraten fullgöra en gammal dem åliggan- de skyldighet i denna delen samt tillika svara för alla dylika inom staden belägna vägars och gators underhållande. Magistraten uppträder här uppen- barligen såsom stadskorporationens legale remesentant.2 Kungl. Maj :t, som den 4 mars 1843 anslog 2 000 rdr av allmänna vägbyggnadsanslaget till för- bättring av viss genom Växjö stad gående landsvägssträcka, anbefallde sam- tidigt styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader »att med Växjö stads huvudmän eller deputerade» uppgöra och insända behörigt kontrakt om arbetets påbörjande och fullbordande. Den 6 mars 1845 förklarade Kungl. Maj:t det åligga Sala stad att ansvara för viss vägs och därå befintliga broars framtida underhåll så långt vägen sträckte sig över stadens mark, detta ehuru i staden väghållningsskyldigheten ålåg jorden. Ett åläggande riktas alltså i stad mot stadskorporationen såsom sådan. Talerätt i vägmål måste fördenskull till- komma denna. I fall, där åläggande meddelats i vägmäl, har också detta åläggande såvitt utrönas kunnat, riktats mot staden och icke mot dennas väg- hållningsskyldiga.
Bakom de olikartade regler, som gällde beträffande väghållningsbesväret i städerna före tillkomsten av 1862 års kommunallagstiftning, och vilka regler voro i ständig omvandling åtminstone från senare delen av 1700-talet, ligger en rättsbildning av lokal natur, där såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande som magistraten spelat en framträdande roll men däremot de allmänna lagstift- ningsorganen, KM:t och riksdagen, ringa eller ingen. Grunden för bedes befogenheter är, historiskt och formellt sett, att söka i den medeltida principen om samverkan i stadsförvaltningen mellan kronans ombud, fogden, och sta- dens råd samt i bfdens representantskap för regeringen, materiellt i auktoritets- principens gamla roll inom svensk självstyrelse.3 Landshövdingarna medde- lade sedan gammalt resolutioner å besvär, fastställde stadgar och ordningar rörande förvaltningen, stadfäste överenskommelser m. m. Dem tillkom dess- utom att bestämma om inrättande av allmän väg, bro eller färja, deras under-
1 I särskilda fall torde väl bede hava ingripit, liksom Kungl. Maj:t ansett sig oförhindrad att på framställning direkt pröva vägbyggnadsfrågor. Jfr sid. 39 ovan. * Rädsprot. 5], 1783 p. 4; Emms. Väghist. II 5. 253. ” Jfr SCHALLING, Soekenmenighetens utveckling till juridisk person (SVT. 1927) s. 27, 29 ff.
håll och fördelning av underhållet genom prövning av vägdelningsförrättningar.1 För att en ny väg skulle få karaktären av allmän fordrades rätteligen, att bfden prövat vägens allmänna nytta och behövlighet samt förordnat om dess underhåll såsom allmän väg. Emellertid kan, beträffande många stadsvägar, även dem som icke kunna antagas hava tillkommit före tillkomsten av 1734 års lag, icke påvisas, att sådant förordnande meddelats. Ett kriterium på vägens egenskap av allmän får då anses vara det faktiska förhållandet, att vågen av ålder hållits för allmän och underhållits av stadskommunen eller särskilda dess invånare efter de om allmänna vägunderhållet i staden gällande bestämmelser.2 En synnerligen stor betydelse tillkom nämligen av ålder d e n 10 k ala s c d- v a n e r ä t t e n. Betydande områden av städernas förvaltning voro ej regle- rade genom skriven rätt utan behärskades av nedärvda sedvanor. Till sedvane- rätten slöt sig en 1 0 k al l a g s t i f t 11 i n g. Den utgick från två källor, magistraten och menigheten. Magistraten var — och är ännu — jämlikt BB 25:11 (jfr Up. % 14) behörig att, där väg i stad ej bättras, när härom beslu- tits, låta bättra vägen för lega »och taga den ut av honom som tredskas». En genomgående princip var, att alla olika grenar av stadsförvaltningen —- utom angelägenheter, vilka betraktades såsom kyrkliga — voro koncentrerade hos magistraten. Menigheten, oftast representerad av borgerskapets äldste, bi- drog till den lokala lagstiftningen genom »överenskommelser» och »föreningar». Där de stadfästes av magistraten eller bede, i undantagsfall KM :t,3 fingo de sin karaktär av gällande rätt genom denna stadfästelse. Men oftare ansågos de gällande utan en sådan stadfästelse. Så var ej sällan fallet beträffande de ständiga växlingar i vägdelningar — som dock lagligen föllo under bedes prövningsrätt -— och grunderna för desamma, som påkallades av den snabba utvecklingen av vägkommunikationerna under 1800-talets förra del.
Numera bildas ju regelmässigt offentlig rätt blott av bestämda organ i be- stämda former. Mellan offentligrättsliga »överenskommelser» och »förenin- gar» inom stadsförvaltningen å ena samt privaträttsliga avtal mellan enskilda å andra sidan kände emellertid äldre rättsåskådning ingen egentlig skillnad. För tillkomsten av beslut rörande stadens förvaltning eller allmänna angelä- genheter i övrigt gällde i stort sett samma rättsgrundsatser som för enskildas avtal. Visserligen rådde osäkerhet om de allmänna förutsättningarna för till- komsten av en bindande överenskommelse samt om en sådan överenskommelses
1fJfr landsh. instr. m/" 1855 5 27 och "/. 1918 5 31, instr. för Överståth. ämb. i Sthlm 1/1, 1882 55 1 och 22. ' Vägkommissionens betänk. IV (försl. till lag om ensk. vägar) s. 33 (1923). ' KM:t fastställde 21/& 1776 (rådsprot. % 1776 s. 218) en mellan Kållands och Kiuncfjärdjngs härader samt L i d k 6 p in g 5 stad träffad förening om Lidköpings bros byggnad och underhåll. Genom k. br. 7/ . 1818 (k.koll.) fastställdes en mellan tomt- och gårdsägare i V ä 8 t e r 5. s träffad överenskom- melse om väghållningsskyldighetens utgörande i staden.
Efter bemyndigande av bede fastställde till efterrättelse magistraten i U p p 5 al a "/. 1859 en genom skriftlig förening vid lantmäterisammanträde 2/" 1858 träffad överenskommelse att skötseln av samtliga vägar i staden skulle ombesörjas av en kommitté, som ägde att antingen på entreprenad till den minstbjudande upplåta vägunderhållet eller i övrigt vidtaga de åtgärder för vägarnas underhåll, som den för gott syntes, så att alla vägar genom kommitténs försorg så. om sommar- som vintertid hölles uti gott och laggillt skick, samt att- kostnaderna årligen skulle för samtliga väghållningsskyldiga fördelas och i sammanhang med stadens övriga utskylder uppbäras samt till kommittén överlämnas (drätsel- kammaren 22/, 1929).
förpliktande verkan för dem, som icke deltagit i beslutet. Principiellt fast- höll man nog kravet på överenskommelse, och någon majoritetsprincip var ej fastslagen. Men den enskilde kunde ej påräkna fullständig frihet, då. fråga var om en utgift, vartill han enligt lag var skyldig deltaga, och där alltså den bristande enhälligheten blott avsåg sättet för skyldighetens fullgörande. För att lösa en sådan tvist var den överhetliga auktoritetens medverkan erfor- derllig. Fastslog denna, att en viss ordning stod i överensstämmelse med de skattskyldigas skäliga in t r e s s e, var utsikten att vinna ändring i beslutet beroende på att den missnöjde kunde visa, att den antagna förutsättningen brast härutinnan. Bevisbördan var ej alltid så lätt. Sedan en giltig »överenskom- melse» en gång kommit till stånd och utan gensaga tillämpats någon tid, blev den svårligen rubbad utan ny överenskommelse. Att »magistraten med borger- skapet beslutade, var grumdregeln för all stadsförvaltning».1 En till sin verkan och räckvidd osäker överenskommelse kunde få objektiv rättskraft ge- nom fastställelse ej blott av Kungl. Maj :t eller Kungl. Maj:ts befallningsha- vande utan även av magistraten.
De städer, som saknade magistrat men i stället ägde stadsrätt med »justi- tiarie» och bisittare, torde i stort sett hava intagit samma ställning som magi- stratsstäderna. Några nybildade städer (Borgholm, Haparanda och Skel- lefteå samt tidvis Östersund) ägde icke någon med magistraten jämförlig insti- tution varför de, som det heter i privilegiebrevet för Östersund den 23 oktober 1786, »uti ekonomi- och politiärenden sortera under landshövdingen och krono- betjäningen i orten samt i det som rörer justitiemäl under närmaste härads- rätt»? Den i dessa. städer förekommande »ordningsmannen» eller »ordföran- den i stadsstyrelsen» var, allt efter sysslans karaktär, en mellanhand mellan kronofogden och borgerskapet eller ersatte kronofogden i förhållandet till läns- styrelsen. För en lokal rättsbildning av ovan angiven karaktär saknades uppenbarligen förutsättningar i sistnämnda grupp av städer.3
1 Se HERLITZ, Svensk stadsförvaltning på 1830-talet s. 92 ff. " Bestämmelsen återgår oförändrad ännu i kungl. brevet 5/,. 1846 ang. reglemente för S k e l 1 ef t e å. stad. Se ock kungl. regl. 25]", 1844 för H a p a r a n d 8. stad, 523, samt29/m 1817 för B 0 r g h 0 1 m s stad '9' 7, hade reglementena tryckta i årstryeket, det senare hos Anten, Acta Oelandioa II, Borgholm, Sthlm 1924, s. 95. * Den är 1786 anlagda staden Ö 5 t e r s u n (1 skulle enligt privilegiebrevet ”ha 1786 »uti ekonomi- och politiärenden sortera under landshövdingen och kronobet- äningen i orten samt i det som rörer justitiemål under närmaste häradsrätt». Som mellanhand mel.,an borgerskapet å ena samt kronobe- tjäningen och landshövdingen å. andra sidan fungerade från 1790—talet en »ordningsman». Vid borger— skapets sammanträde 11!” 1828 väckte den dåvarande ordningsmamien under allmän anslutning ett förslag, att staden skulle söka få. en justitiarie, som skulle äga att »döma i alla förekommande justitie- och politiemål». Genom k. br. 2*l/H 1829 inrättades »ett justiariat eller stadsrätti Östersunds stad, vilken rätt skall för nämnda stad utöva den ämbetsbefattning och de åligganden, som tillhöra magistrat samt rådhusrätt i stad, varest kämnärsrätt icke finnes». I rätten ingingo 4 rådmän som bisittare. Stads- rätten upphörde emellertid redan 1836, och ordningsmannainstitutionen återinfördes, till dess 1857 magistrat och rådhusrätt inrättades; KARDELL, Östersunds stads uppkomst och utveckling t. o. m. 1830 (1920) s. 31, 100 ff. Justitiarie, som förekom i städerna A n g e 1 h 01 m, V a 1: h 0 1 m och ' Ö s t e r s u n d, tillsattes av Kungl. Maj:t utan val, men »i magistraten» ingingo även valda. rådmän, och befogenheterna hos en__dylik ämbetsmyndighet synas ej hava skilt sig från dem. som tillkommo de vanliga låagistraterna. I Angelholm kallas han fr. 1800-talets början borgmästare. Jfr HERLITZ, &. a. s. 327, 3 8. I den år 1816 tillkomna. staden B 0 r gh o 1 m fungerade intill år 1876 en ordningsman (Annan, Borgholm, 1924, s. 18, 100), likaledes i E a p 8. r a n d a, som blev stad är 1842.
Kap. IH. 1862 års kommunallagstiftning och dess betydelse för väghållningsbesväret i städerna.
Den allmänna tendensen i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet till utplånande av de rättsliga ståndsskillnaderna medförde år 1810 en ändring i gällande rätt för städemas vidkommande. Borgerskapet hade till uppehål- lande av den gamla grundsatsen, att fastighetsbesittning och burskap i staden borde följas åt, företrädesrätt till förvärv av vissa stadsfastigheter. Den stån— det tillkommande lösningsrätten till sådana upphävdes genom en kungl. för- ordning den 6 april 18101 mot förbindelse för ägare av sådan fastighet att del- taga i skjutsningsbesvär, inkvartering, båtsmanshåll och andra fastighets— bördor. I sammanhang härmed upphävdes p. 12 av adelsprivilegierna 1723, i vad densamma avsåg frihet från borgerlig tunga för adelsmän tillhöriga fastig- heteri städerna.2 Härefter funnos i städerna tre klasser av invånare med olika rättsställning 1) burskapsägande borgare med fullständiga kommunala rättig- heter och med skyldighet att i sista hand svara för erforderlig uttaxering till stadskommunens behov, 2) icke burskapsägande fastighetsägare, som hade röst- rätt så långt deras skyldigheter sträckte sig, 3) andra invånare. Sistnämnda grupp hade rösträtt och skattskyldighet blott i fråga om de angelägenheter, som kunde bliva föremål för sockenstämmas beslutanderätt.3
I sin underdåniga skrivelse den 12 februari 1858 (nr 211) yttrade rikets ständer i anslutning till ett av allmänna besvärs- och ekonomiutskottet den 14 november 1857 avgivet betänkande (nr 127) aug. av ständerna begärt förslag till ny kommunallagstiftning bland annat, att den reform av städernas muni- cipalväsende, som vore av verkligt behov påkallad, borde fotas på grundsatsen av alla stadsinvånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter. Med anledning härav förordnade Kungl. Maj:t den 19 juni 1858 en kommitté att »verkställa den utredning och uppgöra de förslag», som ständernas skrivel- se avsåg. I kommitténs den 31 okt. 1859 avgivna betänkande frångicks emel- lertid likställighetsgrundsatsen, ehuru önskvärdheten av dess genomförande av kommittén erkändes. Svårigheten med dess direkta genomförande ansågs vara alltför stor. Säkrare ledande till en rättvisa och billighet motsvarande lösning vore att överlämna initiativet till regleringen härutinnan åt kommunerna själ- va. I betänkandet föreslogs ock såsom % 4 i F.K.S., att den nya förordningen icke skulle göra någon ändring i de kommunala rättigheter och därav härfly- tande förpliktelser, som burskapsägande medlemmar av en stadskommun sär- skilt tillkomme. N är vid 1859—60 års riksdag ständerna hade att yttra sig över betänkandet, uttalade de som sin allmänna mening, att reformen av städer- nas municipalväsende borde stödja sig på grundsatsen om alla stad-sinvånares likställighet i kommunala rättigheter och skyldigheter. I enlighet härmed an— sågo ständerna, att % 4 borde erhålla sådan lydelse, att i såväl de kommunala
1 LILIENBERG II. 5. 67.
' Se närmare HEBLITZ, Sv. stadsförvaltning på. 1830-talet, sid. 135. ' Jfr HERLITZ a.a. sid. 370.
rättigheter, vilka dittills uteslutande tillkommit burskapsägande borgare, som de särskilda skyldigheter av nämnda art, vilka ålegat sådana borgare, de, vilka enligt förordningen vore medlemmar av stadskommunen,”L ägde taga del,, såvida icke samma rättigheter och skyldigheter vore genom rikets grund- lagar särskilt förbehållna vissa klasser av stadens medlemmar. Då ständer- na emellertid lämnade den föreslagna % 71, vilken i 1862 års F.K.S. motsvaras av % 58,2 oförändrad, uppstod mellan det generella stadgandet i % 43 och % 5-8 viss stridighet, som av Kungl. Maj:t vid författningens slutliga utfärdan- de utjämnades på det sätt, att i % 4 inrycktes en hänvisning till därefter i för— fattningen förekommande inskränkningar.3 Härigenom frångicks alltså ut- tryckligen den av ständerna proklamerade allmänna likställighetsprincipen. —- I skrivelse (nr 95) den 13 juni 1863 förklarade emellertid riksdagen de av Kungl. Maj :t i % 4 insatta orden för alldeles nödvändiga men anhöll tillika, under uttalande att enhet och sammanhang i förvaltningen av städernas ange- lägenheter sålunda fortfarande skulle komma att saknas, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att, i vidsträcktare mån än dittills låtit sig göra, den i F.K.S. nedlagda grundsats om likställighet mellan kommunens alla med- lemmar i avseende å kommunala rättigheter och skyldigheter måtte kunna ge— nomföras. Möjligen åsyftades härmed, att Kungl. Maj:t skulle efter utredning framlägga en proposition i frågan. Genom cirkulär den 10 juli 1863 överlämnade emellertid Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med kommunallagskommitténs åsikt, initiativet till regleringen åt städerna själva, under förbehåll om slutlig pröv— ningsrätt för Kungl. Maj:t. Det förordnades nämligen, att överståthållaräm— betet i avseende å Stockholm och Kungl. Maj:ts bfde i länen för övriga städer, där sådan likställighetsöverenskommelse, som ständerna avsett, ej redan vore träffad, skulle höra vederbörande, om de ville självmant förena sig om dylik
* F.K.S. & 3 hade i förslaget följande lydelse: »Medlem av en stadskommun är envar, som i staden innehar b u r s k 3. p eller inom staden eller dess område äger hus, tomt eller jord eller där idkar handel, fabriksrörelse, hantverk eller annan till allmän bevillning taxerad näring, eller, till följd av gällande för- ordningar, sitt laga bo och hemvist i staden haver eller där hava bör.»
Vid 1859—60 års riksdag fick den följande lydelse: »Medlem av stadskommunen med skyldighet att till dess gemensamma utgifter bidraga samt rättighet att i behandlingen av kommunens angelägenheter deltaga efter vad därom i denna förordning vidare säga, är envar i staden eller på. dess område bosatt, som där är för fastighet eller inkomst till allmän bevillning taxerad ävensom var och en som, utan att vara i kommunen bosatt, därstädes är för fastighet eller näring till bevillning lagd.»
" 5 58: »Där ilag eller allmän författning stadgat är, att viss utskyld skall utgå. efter annan än den i nästföregående & mom. 1 stadgade allmänna grund, eller att vissa från skattskyldighet till staden eljest befriade invånare skola. till fyllande av särskilda behov bidraga, skall till efterrättelse gälla vad i ty fall förordnat är. I övrigt må. avvikelse från sagda grund icke i annan män ske än & 59 medgiver.» (Sista meningen tillagd 1882). L.K.S.*/. 1930 63 5 2 mom. innehåller i sak samma bestämmelser. Under »allmän författning» har uppenbarligen inbegripits även den i städerna rådande lokala sedvanerätten.
Jfr F.K.S. 1862 5 57 st. 1: »Medlem av en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de utgifter, som för kommunens gemensamma behov— — böra uttaxeras, lämna bidrag iförhållande till den samman- lagda bevillning till staten för fast egendom eller för inkomst av kapital eller arbete, som — -—— blivit honom påförd i näst förut upprättade vederbörligen fastställda bevillningslängd. Enahanda skyldig- het åligger bolag. — Personliga tjänstbarheter, vilka inom en stad utgjorts efter förut antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder förordnat, efter samma grunder utgöras.»
' 5 4: »I såväl de kommunala rättigheter, vilka hittills uteslutande tillkommit borgare, som de sär- skilda skyldigheter av nämnda art, vilka borgare uteslutande ålegat, äga hädanefter, m c d (1 0 in- skränkningar allenast, varom här nedan förmäles, alla medlemmar av stads- kommunen att taga de], såvida icke samma rättigheter och skyldigheter äro genom rikets grundlagar borgerskapet särskilt förbehållna.» (Kommitténs förslag: »Uti de kommunala rättigheter och därav härflytande förpliktelser, som burskapsägande medlemmar av en stadskommun särskilt tillkomma. gör denna förordning icke någon ändring»).
överenskommelse, och att frågan härom borde särskilt för varje stad insändas till Kungl. Maj:ts prövning. Under tiden 1863—1877 fastställdes av Kungl.) Maj:t dylika likställighetsöverenskommelser för rikets samtliga dåvarande stä- der med undantag för två (Lindesberg och Söderhamn). Överenskommelserna, som ofta kommit till stånd utan erforderlig utredning — stundom utan de bur— skapsägandes särskilda hörande -— och med tillämpning av olikartade grund- satseri likartade fall, äro icke sällan synnerligen oklara. Men 1863 års cirku- lär saknar ock varje föreskrift, huru överenskommelse skulle träffas för att vinna giltighet samt huru de allmänt skattdragande skulle kunna skyddas mot obehörig överflyttning på dem av kommunala besvär.1 Det huvudsakliga än- damålet har, såvitt framgår av de i detta sammanhang träffade överenskom- melserna, fattats såsom utjämnande av de burskapsägande och de icke burskaps- ägande kommunmedlemmamas rättigheter och skyldigheter, men ofta hava över- enskommelserna även, uttryckligt eller underförstått, avsett sättet för det framtida fullgörandet av de skyldigheter, som vilat å stadsfastigheter. I vissa fall har stipulerats ett nytt sätt för kommunalutskylders erläggande (t. ex. Karlstad), som alls icke överensstämmer med likställighetsgrundsatsen utan blott infört en ny klassindelning, även om i dessa fall subsidiärt erforderliga utgifter skulle bestridas efter den i F.K.S. angivna allmänna grund. I flerta— let fall har någon avveckling av existerande v ä g h å 11 11 i n g s b e s v ä r ej uttryckligen föreskrivits,2 och vid uppkommen tvist har i sådant fall vanligen förklarats, att besväret kvarstode eller att det vore oberört av överenskommel- sen,3 men i andra har överenskommelsen avsett även detta besvär4 eller så tolkats.5 I vissa fall har väghållningen uttryckligen undantagits från likstäl— ligheten.G Enahanda har förhållandet varit med gatuhållningsbesväret. Stun- dom har generellt förklarats, att de åligganden och rättigheter, som tillkomme fastigheter, kvarstode oförändrade och oberörda av likställigheten.7
I själva o 111 f a t t nin g en av besväret gjorde F.K.S. ingen ändring. Väg-, bro- och färjpenningarna fingo ytterligare helgd genom det gammal praxis legaliserande stadgandet i % 74, att av allmänna råd-stugan eller stadsfullmäk— tige antagna f ö r sla g till nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörel- sen såsom väg-, bro-, hamn- och färjpenningar m. m., skulle underställas Kungl.
1 Jfr Hnnm, Likställighetsöverenskommelsema i städerna (RM. nr 26 till skatteregleringskommittén betänkanden 1882). I H al m 5 t a d fördelades vid skifte är 1806 å. stadens norra utmark denna jord å. de väghållnings- skyldiga tomterna (de icke väghållningsskyldiga uteslutna), utan att vid senare avveckling av besväret hänsyn togs härtill.
LI Se dock Vänersborg, Nora, Karlstad, Växjö, Eksjö, (Hamn s. 22, 28, 50,55, 61); Sölvesborg ( INDH, s. 76).
' Åmål (Runn s. 15—17), Skänninge (1878 W:639), Vadstena (KM:t "I. 1906), Gävle (1879 W:678, LINDH s. 86), Angelholm (11an s. 44), Nyköping (HEDIN s. 40), Örebro (a. a. s. 25) Kungsbacka (a.a. s. 29), Lund (k. res. "]. 1865).
' Hälsingborg (k. res. "], 1863, som meddelades samtidigt med likställighetscirkuläret, Hann: s. 7; Drätselk. i H. I'/, 1929), Nora. sannolikt Visby, Norrköping, där uttrycken »i allo», »fullkomlig» el. dyl. förekomma.
& Norrtälje (1877 W:545); Malmö (k. br. 17, 1869); Falköping (1897 W:]342). ' Strängnäs, Skara (HEDIN s. 41); Lidköping (HEDIIN s. 46); Köping (HEDIN s. 51). " Falkenberg (Hamn s. 30); Filipstad (av.. s. 33); Jönköping (a.a. &. 45); Karlskrona (a.a. s. 49); Västerås (a.a. s. 59).
Maj:ts prövning.1 I förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stanckholm, % 30, föreskrevs, att stadsfullmäktiges b e s 1 11 t för att vinna gäl- lande kraft skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse, då de angtinge nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de platser, som åt densamma blivit anvisade eller de inrättningar, som till dess betjiänande vore gjorda. Fastställelse av bede var alltså utesluten för framti- den.. Städerna voro vid ingången av år 1863, då F.K.»S. och förordningen för Stockholm trädde i kraft, till antalet 89.
I ett icke litet antal fall har avveckling av fastighetemas väghållningsbesvär ägt rum senare än de allmänna likställighetsöverenskommelsernas tillkomst och fastställelse, genom speciella sådana antingen i form av a v s k riv nin g ome- delbart eller under en övergångstid eller genom a v l ö s n in g, vare sig i form av penningeersättning en gång för alla eller genom införande av en särskild fastig- hetsskatt (»vägskatt»), i allmänhet innebärande en faktisk lindring i besväret.
A.. Omedelbar avskrivning utan vederlag har ägt rum i Ängel- holm (k. br. 15/, 1887), Ystad (k. br. u/n 1904), Kristinehamn (k. br. 12/5 1905), Östersund (k. br. 25/zs 1916), Skövde med undantag för vissa vägstycken, hållna av kronan för försvarets räkning (k. br. 1% 1922; såsom förutsättning för sta- dens övertagande av väghållningen har stadgats, att vägarna skulle överlämnas i laga skick) .2
Karaktär av avskrivning äga ock ett (utan medverkan av Kungl. Maj:t) av allmänna rådstugan iLindas—berg den 6 sept. 1870 (med fastställelse av bede) beslutat överförande av väghållningskostnaderna till tre kassor (»gemensamma kassan», »tomt- och hemmansmedelskassan», »roterade jordens kassa»); en i Sundsvall av stadsfullmäktige den 15 dec. 1907 beslutad befrielse för fastig- hetsägarne i Böle och Sidsjö av viss del av underhållet å vägen genom dessa byar, ett faktiskt eftergivande av sagda fastighetsägares väghållningsskyldig- het efter år 1922 beslutad omläggning av denna väg samt stadsfullmäktiges be- slut den 15 maj 1915 om efterskänkande av vissa vägskattemedel, utgående av fastigheterna i den egentliga staden; den 16 dec. 1912 av stadsfullmäktige i Mariefred och den 30 oktober 1912 av stadsfullmäktige i Gävle beslutad över- flyttning ä staden av väghållningsbesväret; den år 1922 av stadsfullmäktige i Ulricean beslutade överflyttningen å staden av det återstående väghållnings- besväret; fr. o. m. är 1905 i Mariestad (i budgetbehandlingsordning) verkställd överflyttning av kostnaderna för väghållningen å stadens allmänna utgifts— och inkomststat ävensom enahanda åtgärd i Öregrund fr. o. m. år 1904 beträffande den då ännu kvarstående vinterväghållningsskyldigheten för fastigheterna; i Landskrona fr. o. m. är 1923 verkställd avskrivning av en sedan år 1854 på. grund av allmän rådstugas beslut utgående »väglagningsavgift», som utgjort
1 Denna bestämmelse, som kodifierade gammal sedvanerätt, ansågs av 1858 års kommunallage- kommitté icke erfordra särskild motivering (Betänk. 1859 s. XXXI, XLVI). ' Däremot har är 1898 fastställelse vägrats å en överenskommelse (av sfme beslutad med 10 röster mot 5) aug. avskrivning av g a t u h ålln in g s b e s v ä r e t, till synes därför, att det icke ansågs vara med billighet överensstämmande att besväret utan avlösning eller vederlag avlyftes från ägarna %; hlu3s och tomter i staden och pålades stadens samtliga skattdragande (k. br. "I, 1898, Strängnäs; . 67).
avlösning av väghållningsbesväret därstädes1 samt i Hedemora av sfme 1930 beslutad avskrivning av väghållningsbesväret.
B. Successiv avskrivning under en viss övergångstid har ägt el- ler äger rum i Örebro (1872—190'1, i viss mån av lö s nin g, k. res. % 1872) ;2 Hudiksvall (1898—1927, k. br. "I, 1898); Laholm (1916—1925 vägunderhåll- let, k. br. 10/11 1916; 1927—1932 snöskottningen, k. br. 11/3 1927); Jönköping (1921—1945, k. br. 11]. 1920); Söderköping (1926—1945, k. br. 5], 1926); Kungsbacka (1928—1932, stadsfullmäktiges beslut 8/10 1926 och ”*”/8 1927 ang. norra infartsvägen efter överenskommelse med de väghållningsskyldiga); Fi- lipstad (1929—1938, stadsfullmäktiges beslut 28/12 1928, faktiskt godtaget av de väghållningsskyldiga). I Västervik uppstod under 1900-talet, allt eftersom bebyggelsen ökades å stadsmarken och trafiken å vägarna växte, en allt star- kare obenägenhet hos de väghållningsskyldiga att fullgöra sina prestanda. Då staden-s myndigheter hyst den uppfattningen, att ett visst fog kunde finnas för detta, har staden efter hand upphört att påfordra fullgörandet av väghållnings- skyldigheten.3
C. A v 1 ös nin g mot ersättning p å e n g å ng har skett i Kungsbacka beträffande i donationsjorden Biskopslyckan delägande fastigheters väghåll- ningsskyldighet. Fastighetsägarne hava mot befrielse från denna skyldighet och ersättning för viss verkställd gatuomläggning m. m. avstått sina andelar i donationsjorden (stadsfullmäktiges beslut 10/1 1924). I Lund har, i samman- hang med stadens inlösen med stöd av kungl. brev den 27 aug. 1869 av tomt- fastigheternas fäladslotter, de förut väghållningsskyldiga tomtfastigheterna befriats från väghållningen.
D. Avlösning mot utgörande under viss tid av annuiteten å ett fixerat ersättningsbelopp har förekommit i Örebro (partiellt, k. res. 9/2 1872, se ovan B) samt, genom utbetalning under Viss tid av visst belopp, intill dess en fixerad avlöningsumma uppnåtts, i Stockholm (1868—1889, k. br. ”I, 1868).4
E. Avlösning mot fastighetsägarnes åtagande av s t ä n di g s k a t t har skett i nedan angivna städer: Halmstad. Här skall enligt kungl. resolution den 24 sept. 1867, utgå »hus- och tomtskatt» med 75 öre för 1 000 kr. taxeringsvärde, för hus och tomter å de s. k. fästningsvallarna dock blott 60 öre för 1 000 kr. taxeringsvärde, samt »jordskatt» med 2 kronor per 1 000 kronors taxeringsvärde av inägo- jord. Snöskottningsskyldighet kvarstår för tomterna men synes utkrävas blott å norra utfartsvägen.5 I hus- och tomtskatten, som avsåg att fullt motsvara den dåvarande belastningen ä »annan fastighet», kan väghållnings- besväret anses ingå med nära 77 %. Då inägojorden lika litet som utmarksjor- den hade någon väghållning, kan i jordskatten ej anses ingå någon avlösning av väghållningsbesvåret!s — Södertälje. Enligt kungl. brev den 26 febr. 1875
1 Magistraten =*'/ , 1930: Med år 1923 ha enligt stadens räkenskapsböcker väglagningsavgifter upp- hört att påföras fastighetsägarne, och sedan dess har 1854 års beslut icke i någon man tillämpats.
' Hnnm, s. 27. * Drätselk. "],2 1930. ' HEDIN, s. 61 ff. Jfr Stadskollegiets i Stockholm utl. 328/1929 s. 1978. 5 Se sid. 100 nedan. ' HEDIN. s. 35.
skrola utgå »hus- och tomtskatt» samt »jordskatt» med 1 kr. 25 öre per 1 000 kr*. taxeringsvärde för befrielse från brandvakt- och tornväktarhållning, väg- oclh skjutshållning, bidrag till sotarlön samt gatuunderhåll. Av denna skatte— kvot kan anses belöpa å väghållningen, om man utgår från den faktiska belast- ningen 1873, 55 % för jordbruks- och 15 % för andra fastigheter; om man utgår från årsbelastningen i medeltal åren 1854—1873, 35 % för jordbruks- och 18 % för- andra fastigheter. — Karlstad. Enligt kungl. brev den 24 maj 1877 skall särskild fastighetsskatt utdebiteras med 4 kr. 50 öre för jordbruksfastighet, 2 kr. 25 öre för annan fastighet och 2 kr. för kommunalskattefri fastighet, allt per 1 000 kr. taxeringsvärde, såsom avlösning av diverse äldre pålagor bl. a. väghållningsbesväret.1 — I Varberg utgå såsom bidrag till kostnaderna för vissa vägar fr. o. m. 1883 1 700 kr. årligen i förhållande till tomters och jordar-s areal (beslut okänt). En väg hålles fortfarande av fastighetsägare. — I Sim- rishamn hava stadsfullmäktige den 21 december 1896 beslutat stadens överta- gande av väghållningen; beslutet har ej underställts Kungl. Maj:ts prövning. För kostnad-ernås täckande skola utdebiteras högst 50 öre per skattekrona av fastighet. Den 7 december 1865 har beslut fattats om stadens övertagande av snöskottningen samt om utdebitering av 25 öre per skattekrona såsom bidrag till kostnaderna härför. — I Säter beslöt allm. rådstuga den 23 maj 1902 att fr. o. m. 1903 övertaga underhållet av stadens gator och vägstycken med skyl- dighet för tomtägarne att utgöra »vägavgift» med 3 kronor per tomt och »tomt- avgift» (för .gatorna) med samma belopp (beslutet icke underställt Kungl. Maj:t). — I Falun skall enligt kungl. brev den 31 december 1902 utgå »gatu- och vägskatt» för avlöst gatu- och väghållningsbesvär med 2 öre per 100 km- nors taxeringsvärde av väghållningsskyldiga fastigheter för väghållningsbesvä- ret. — I Skara skall enligt kungl. brev den 7 oktober 1921 utgå »vägskatt», motsvarande hälften av den för 5-årsperioder av gode män uppskattade vägun— derhållskostnaden ; i viss mån kan man här tala om partiell avskrivning. — I Köpings stads gamla område utgöres enligt kungl. res. den 12 december 1926 vägskatt med 6 kr. per hektar jord, som icke ingår i reglerade tomter. — I Västerås utgöres enligt kungl. res. den 24 januari 1930 vägskatt av jordbruks- fastigheter med samma belopp, som varje är per skattekrona utdebiteras i Tu- hundra härads väghållningsdistrikt. — I Strängnäs skola jämlikt kungl. brev den 23 maj 1930 1 000 kr. fördelas i förhållande till fastighetstaxeringsvärdena inom Gorsingeområdet och 3 900 kr. utgöras efter enahanda grund inom stadens övriga område. — I Åmål har (dock möjligen redan före år 1863) väghållnings- besväret avlösts mot en vägskatt, som numera utgår med 34 öre per skattekrona av fastighet.
Om ock de allmänna likställighetsöverenskommelserna i regel ansetts erfordra enhälliga beslut,2 kunna, på sätt ovan påpekats, dylika överenskommelser ej frånkännas offentligrättslig karaktär. Emellertid har det tidigare ansetts, att, trots det majoritetsbeslut i princip genomförts inom kommunallagstiftningen
1 HEDIN s. 55. Ärende ang. ifrågasatt avskrivning av denna grundskatt är f. n. beroende på. Kungl. Maj:ts prövning. " Så. var icke fallet med Strömstad (Hnnm s. 22) där dock majoritet förelåg. 4— 312349
i dess helhet, förändringar eller upphävande av överenskommelserna icke kunna ske annorlunda än genom ny frivillig överenskommelse, som fastställes av KM:t. Redan under 1800-talets förra del var dock, på sätt HERLITZI påpekar, principen om nödvändigheten av de enskildas samtycke i tillämpningen kring- skuren. Oppositionen gav ofta vika för en stark opinion, helst när denna stödde sig på nedärvd sed, gällande rättsuppfattning eller den samhälleliga solidarite- tens krav. M a j 0 ri t e t s b e s 1 u t — som införts i vissa specialförfattningar (t. ex. K.K. 14/2 1811 om fattigvården och K.F. 26/2 1817 om sockenstämmor och kyrkoråd) — kunde respekteras såsom uttryck för en dylik opinion. Åt- minstone på sina håll tillämpades, att den, som vid ett besluts fattande ej mot- satte sig detsamma, presumerades ha givit sitt bifall, samt att de frånvarande vore bundna av de närvarandes beslut. En direkt opposition måste böja sig, därest någon rättslig förpliktelse för menigheten förelåg, och det alltså var fråga om utgörande av ett staden lagligen åvilande onus. I så fall gällde ej frågan åtgärden såsom sådan utan blott .s ä t t e t för dess fullgörande, och här- utinnan kunde den enskildes veto ej gälla. Enahanda gällde, där vederbörande i princip medgivit den ifrågavarande bördans behövlighet.
Under senare tid hava dessa grundsatser vunnit tillämpning i ett flertal ären-den, där till Kungl. Maj:ts avgörande förelegat fråga om införande av speciell likställighet (helt eller delvis) i avseende å väghållningsbesvärets ut- görande i stad.2
Även vidkommande beslutanderätten beträffande vägar, deras karaktär av all- männa eller enskilda (>>markvägar») och sättet för besvärets utgörande har 1862 års kommunallagstiftning verkat om- och nybildande på rättsuppfattnin- gen. Redan på 1700-talet hade såsom ovan nämnts magistraterna intagit en framträdande ställning i fråga om prövning av mål angående väghållning.
* Svensk Stadsförvaltning på. 1830-talet s. 253 f. ' Den 10 nov. 1916 fastställde KM:t till framtida efterrättelse ett av stadsfullmäktige i L a h 0 l m fattat beslut "] . 1916, som biträtts av 41 fastighetsägare med fastigheter till ett sammanlagt taxerings- värde av 865 700 kronor men däremot bestritts av 2 fastighetsägare med taxeringsvärde av tillhopa 18 000 kronor, och av innehåll att den fastighetsägare åliggande vägunderhållsskyldigheten skulle över- tagas av stadskassan mot att fastigheterna skulle under åren 1916—1925 utgöra viss vägskatt. Den 11 mars 1927 fastställdes på enahanda sätt ett av nämnda stadsfullmäktige "*]12 1926 fattat beslut ang. godkännande av 1ikställighetsöverenskommelse avseende överflyttande fr. o. m. är 1927 å staden av det snöskottningsbesvär, som vilade å vissa fastighetsägare, mot vederlag under 5 år av en avgift av 3 öre per 100 kronors taxeringsvärde av varje berörd fastighet. Överenskommelsen hade biträtts av 22 fastighetsägare med taxeringsvärden om tillsammans 730400 kr. samt bestritts av 3 fastighetsägare med fastigheter tax.värderade till tillhopa 45 200 kronor. Den 7 okt. 1921 fastställde KM:t ett beslut av stadsfullmäktige i S k a r a om vägunderhållets överflyttande på stadskommunen mot förpliktelse för de väghållningsskyldiga fastigheterna att utgöra »vägskatt», svarande mot hälften av de uppskattade kostnaderna.. Beslutet hade biträtts av 24 väghållningsskyldiga med ett sammanlagt fastighetstaxe- ringsvärde av 295 000 kronor, under det 9 väghållningsskyldiga med ett sammanlagt fastighetstaxe- ringsvärde av 92000 kronor motsatt sig beslutet. Se ock KM:ts beslut 12/2 1926 (RÅ. 1925 ref. 60) aug. nya grunder för underhållsskyldigheten å. K 6 p in g 8 stads allmänna vägar: »Med hänsyn till de lättnader, som genom förevarande överenskommelse (ej enhällig) komma de väghållningsskyldiga till del och då, ekonomiskt sett, en såvitt möjlig likställighet genom densamma beretts jordägarna inom gamla staden och det överflyttade området, fastställer KM:t, utan avseende å de erinringar. som däremot gjorts i inkomna skrifter och besvär, ifrågavarande överenskommelse på det sätt, att densamma skall tillämpas till dess mellan vederbörande parter annorlunda i behörig ordning med KM:ts god- kännande överenskommes eller KM:t, på därom av endera parten med hänsyn till inträdda förändrade förhållanden gjord framställning, förordnar, att ny reglering skall äga rum.» (Med staden fr. o. m. är 1919 införlivat ett område omfattande dels f. d. Köpings socken, dels viss del av Kungs-Barkarö socken. Likställighetsöverenskommelsen 1865 undantog från likställigheten skyldigheten att underhålla stadens vägar.)
Denna ställning hölls på många håll fortfarande,1 men även sta (1 s f ull— m är k tig e började nu tvärt emot författningarna tillvälla sig beslutanderät- tem. Det undanträngande av magistraten från dess kommunala beslutande- rätt till förmån för representationen, som F.K.S. innebar, har så småningom flerstädes utsträckts även till vägväsendet.2
Så sent som år ”1904 upprättade kommissionslantmätaren Axel Nilsson i Hälsingborg på begäran av drätselkammaren i Lund ett förslag till fördelning mellan stadens arrendatorer av det årliga underhållet av den del av Lunds stads allmänna och enskilda vägar, som avdelningen funnit böra ingå i sådan delning — det allmänna väghållningsbesväret hade efter 1869 överflyttats å staden från tomtfastighetema, sedan dessa tillhöriga fäladslotter inlösts av staden.3 Förrättningsmannen började med att indela vägarna i tre grupper, av vilka de två första omfattade sådana som ansågos vara allmänna — första gruppen vägar, som vinter och sommar skola underhållas i bästa skick, andra gruppen vägar, som skola vinter och sommar underhållas i gott skick _— den tredje gruppen enskild a vägar, som skulle underhållas av dem, som av varje väg kunde anses hava behov vid brukande av sin jord, hörande varje väg »uppdelas på de underhållsskyldige arrendelotterna efter dessas arealer». Efter föredragning av handlingarna beslöto stadsfullmäktige den 6 maj 1904 återremittera ärendet till drätselkammaren, med anmodan om yttrande och för— slag, huruvida icke de vägar, som i förslaget upptagits under andra gruppen av allmänna vägar, »lämpligen kunde hänföras till enskilda vägar». Den 27 i samma månad, sedan drätselkammaren inkommit med begärt yttrande, beslöto stadsfullmäktige genom votering, med avslag å framställt yrkande, att sist— nämnda grupp allmänna vägar skulle hänföras till enskilda, fastställa för- slaget i oförändrat skick. Stadsfullmäktige hava här uppenbarligen utövat en befogenhet, som tillkommer statlig ämbetsmyndighet, att fastställa vägars karaktär av allmänna. Tidigare hade stadsfullmäktige, till synes utan med- verkan från Kungl. Maj:ts sida och antagligen i samband med privaträttsliga avtal angående förvärv av fäladslotterna, befriat tomtägarna från dem ålig- gande väghållningsskyldighet.
Befogenheten att ensamma besluta om avskrivning eller avlösning av väghåll- ningsbesvär har, såvitt framgår av från åtskilliga städer inkomna upp- gifter, utövats av stadsfullmäktige därstädes.4
1 Genom utslag den 11 mars 1867 förklarade magistraten i Ulricehamn det åligga tomtägarne inom staden att vintertiden hålla ilaggillt skick den våglängd, som blivit dem tilldelad till underhåll, medan marken var bar, samt länderi- och jordägarne övriga dem till underhåll tilldelta allmänna landsvägar. ' Så uppgives hava varit fallet i Ö re b r o allt sedan 1863 (magistraten "/., 1930). ' Medgivande enligt k.br. ”], 1869. ' Lindesberg (fr. o. m. 1871), Ulricehamn (1890-talet och 1922 avskrivning), Mariestad (1904), Sundsvall (1907 avskrivning, 1915 avskrivning av en såsom avlösning av ett äldre väghållningsbesvär- utgående fastighetsskatt), Mariefred (1912 avskrivning), Gävle (1922), Landskrona (vägskatt fr. o. m. 1923), Askersund (1926, avlösning mot årlig avgift, dock med uppsägningsrätt för staden).
Inkorpore- ringar.
Kap. IV. Stadsinkorporeringars och stadsbildningars in- verkan a väghållningsbesväret.
Införlivning med stad av visst område på landet anses eo ipso medföra ut- brytning ur vederbörande väghållningsdistrikt på landet. Denna regel gäller av ålder. Vid införlivning före år 1863 torde de för stadens gamla område gällande rättsregler beträffande väghållningsbesväret hava automatiskt blivit tillämpliga. I de städer, där efter ikraftträdandet av de nya kommunallagar- na emot grunderna för dessa de äldre rättsreglerna för väghållningsbesvärets bestridande kommo att kvarstå, måste dessa regler hava tett sig såsom undan- tag från ett i övrigt tämligen enhetligt kommunalskattesystem. Det är där- för förklarligt, att man tvekade att utsträcka tillämpningen av reglerna till genom inkorporering nytillkomna områden. I det första efter 1862 meddelade inkorporeringsbeslutet, kungl. brevet den 10 augusti 1866 angående Kungl. Djurgårdens förläggande till Stockholms stad, förklarades också, att å de de- lar av Djurgården, vilka icke då voro med Stockholms kommun förenade, in- vånarna skulle tills vidare vara befriade från deltagande i de kommunala ut- skylder till staden, vilka det vid det nådiga brevets utfärdande ålåge stadens fastighetsägare att såsom klass utföra.1 Vid den nästföljande införlivningen, av Karl Johans församling med Göteborg 1868, gällde i den införlivande sta- den redan i huvudsak likställighet i avseende å väghållningsbesväret (med vissa på privaträttsliga avtal beroende, numera bortfallna undantag).2 I in- förlivningsbrevet (1/2 1867 ) stadgades ock, att staden skulle >>i sin helhet» ombesörja och bekosta alla kommunala »anstalter och angelägenheter» utom de kyrkliga, samt att alla kommunala utgifter utom de kyrkliga skulle av stadens och »förstadens» invånare gemensamt och efter enahanda grund utgö- ras. Införlivningen fr. o. m. 1873 med Nyköping — där jordbruksfastigheter- na hade väghållningsskyldigheten —- av vissa områden i Helgona och Nikolai socknar (k. br. 19/4 1872) föranledde ingen annan å väghållningsbesväret till- lämplig bestämmelse än att områdena skulle i »kommunalt, kameralistiskt och judiciellt hänseende» skiljas från Helgona och Nikolai soclmar och i stället förenas med Nyköpings stad. Detta har synbarligen ansetts innebära av- skiljande från väghållningsdistriktet men har icke medfört indelande av väg- lotter å de nytillkomna fastigheterna.3
Genom kungl. brev den 2 aug. 1872 föreskrevs däremot, att Härnö socken skulle införlivas med Härnösands stad, under villkor bl. a. att »utan hinder av omflyttningen den Härnö socken åliggande bro- och väghållningsskyldighet inom Säbrå tingslag skall äga bestånd intill dess ändring därutinnan kan kom-
ma att av annan laglig orsak äga rum», ett kvarstående alltså av socknen så-
som särskild väghållningsenhet.
1 Härvid är dock att märka, att utgifterna för väghållning 5- Djurgården bestredos av Djurgårds- kassan. Lasson, Inkorp. probl. I s. 190 i. * Jfr sid. 34 ovan. * Dråtselk. "],, 1929.
][ kungl. brev den 23 december 1874 angående åtskilliga lägenheters förläg- gamde i kameralt och kommunalt avseende till Örebro stad, bl. a. Örebro slott med tillhörande mark samt Örebro kvarn, av vilka slottsjorden tillhörde Läng— bro) och kvarnen Ånsta socken, förekommer intet stadgande angående väghåll- ningen efter införlivningen. Stadsfullmäktige anhöllo sedermera hos bede om åläggande för de brobyggnadsskyldiga i Örebro län att verkställa repara- tion å den s. k. Kungs- eller Kanslibron inom det införlivade området, vilken av gammalt hållits av de väghållningsskyldiga i landskapet Nerike,1 men fann bede ansökningen ej kunna bifallas. På av stadsfullmäktige anförda besvär utlät sig kammarkollegiet genom utslag den 12 mars 1903, vari Kungl. Maj:t enligt beslut den 27 nov. 1903 ej gjorde ändring:
»Enär vid tiden för utfärdandet av kungl. resolutionen och förklaringen på all- mogens besvär den 17 aug. 1762,2 enligt vilken författning de brobyggnadsskyl- diga å Nerikes landsbygd skulle hava skyldighet att bygga och underhålla den s. k. Kungs— eller Kanslibron, nämnda bro var belägen inom Örebro härad samt vid sådant förhållande bemälda brobyggnadsskyldiga icke kunna. anses hava genom åberopade stadgande fått sig ålagd någon särskild förpliktelse till förmån för Öre- bro stads invånare, alltså och då ifrågavarande bro numera enligt kungl. brev den 23 dec. 1874 är att hänföra till Örebro stads område samt stadens invånare jäm- likt 25 kap. 8 & byggningabalken hava skyldighet hålla broar, så långt stadens ägor räcka, finner kungl. kollegium besvären icke kunna föranleda till ändring i det slut, vartill Konungens befallningshavande genom överklagade utslaget kommit.»
Kungl. brevet den 14 mars 1879 ang. förläggande i administrativt och ecklesiastikt hänseende av kyrkoherdebostället i Falköping, 2 mantal Präst- bolet nr '1, från Luttra socken och Vartofta härad till Falköpings stad inne- håller den bestämmelsen, att »väghållningsbesväret förblir oförändrat, intill dess av annan orsak ny vägdelning i Vartofta härad kommer till stånd», vil- ket torde hava inneburit, att bostället fortfarande svarade för sin väghåll— ningsskyldighet i häradet. Möjligen har på denna bestämmelses meddelande inverkat den då genom riksdagens skrivelse den 14 maj 1876 aktualiserade frå- gan om ny väglagstiftning. Enligt kungl. brevet den 3 mars 1882 angående införlivning med Göteborg av egendomen Landala i Örgryte socken avser in- förlivningen ej heller väghållningsbesväret: »Väghållningsbesväret förbliver oförändrat, intill dess av annan orsak ny vägdelning i Sävedals härad kommer till stånd.» Enahanda bestämmelser meddelades i kungl. breven den 9 februari 1897 angående överflyttning av hemmanet Nynäs i Hille socken till staden Gävle (att »hemmanets väghållningsbesvär bliver oförändrat etc.»), den 14 nov. 1902 angående förläggande av vissa jordområden från Torpa socken till Borås stad, den 13 febr. 1903 aug. överflyttning av 1/2 mantal Mark nr 2 och 1 mantal Mark nr 3 från Längbro socken till Örebro stad. Föreskriften åter- kommer i kungl. breven den 20 januari 1905 angående förläggande till Upp- sala stad av vissa delar av den s. k. Uppsala hovstalläng i Danmarks socken och den 22 nov. 1907 angående in'förlivning med staden Falkenberg av det 5. k. Hertingeområdet (1 mtl Hertinge nr 1 m. m. i Skrea socken).3 I Uppsala lik- mm not. 2 och sid. 30 not. 4 ovan.
= Monas VIIz5375 (5 81). ' Fullständig likställighet numera införd. Så. länge väghållningsbesväret var oförändrat, ansågs
som Falkenberg gällde då, att väghållningsbesväret fullgjordes av fastighets— ägarna in natura. Falkenbergsinkorporeringen var emellertid det sista fall, där angivna förfaringssätt tillämpades.
I kungl. brevet den 3 mars 1905 angående införlivning av Lundby socken med Göteborgs stad hade visserligen meddelats enahanda bestämmelse, som ovan angivits beträffande införlivningen av Karl Johans församling. Emel- lertid hade samtidigt kammarkollegiet anbefallts »att, enär nödig utredning saknas för bedömande av vilka bestämmelser, som må vara erforderliga för reglering av de förhållanden, som uppkomma genom Lundby sockens skiljan- de från Östra Hisings härads väghållningsdistrikt och förenande med Göteborg i avseende å väghållningsbesväret, till Oss — — inkomma med underdånigt ut- låtande härutinnan, varefter Vi vilja meddela beslut i detta ämne». Den 8 de- cember 1905 förordnade Kungl. Maj:t, att staden skulle övertaga och bekosta all väghållning beträffande de allmänna vägarna inom Lundby socken, var- emot den Östra Hisings härads väghållningsdistrikt tillkommande rätt till de inom socknen befintliga allmänna vägar och till mark, som för väganläggning förvärvats, ävensom till broar, stängsel och andra distriktets tillhörigheter, av vad namn och beskaffenhet de vara kunde, skulle å staden utan ersättning över- låtas. De staden sålunda åliggande utgifter för väghållningsbesväret skulle av stadens och den införlivade kommunens invånare gemensamt och efter ena- handa grund utgöras. I kungl. breven den 3 augusti 1906 angående införliv- ning med Eskilstuna stad av Fors och Klosters socknar samt den 22 febr. 1907 angående överflyttning till Trälleborgs stad av 'Trälleborgs socken meddelades enahanda bestämmelser (»Staden i sin helhet övertager och bekostar från tiden för överflyttningen allt underhåll sommar- och vintertiden av allmänna vägar inom de överflyttade områdena, och skola utgifterna härför av stadens och de överflyttade områdenas invånare gemensamt samt efter en och samma grund utgöras»).
Från år 1905 började sålunda vid stadsinkorporeringar beträffande vägvä- sendet i inkorporeringsområde stadgas, att utgifterna för kostnaderna för väg- underhållet skulle av det förutvarande stadsområdets och det överflyttade om- rådets invånare utgöras gemensamt och efter en och samma grund. I följd av sådan klausul kom.också väghållningen i den fr. o. m. är 1910 (k.'br. "la 1909) med Jönköpings stad — där vägunderhållet i övrigt vilade å fastighets- ägarne _— införlivade Ljungarums socken att åvila den utvidgade stadskom- munen såsom sådan.1 Enahanda föreskrift återfinnes i Kungl. Maj:ts beslut den 28 oktober 1910 angående införlivning med Hudiksvalls stad av Åviks municipalsamhälle i Hälsingtuna och Idenors socknar. Stadgandet påträffas emellertid sista gången i kungl. brevet den 13 juli 1917 angående införlivning med Hälsingborgs stad av Raus landskommun och synes det där hava formu- lerats i enlighet med förslag av staden. I nästföregående införlivningsbeslut, den 29 juni 1917 aug. införlivning med Östersund av visst område i Brunflo
det åligga magistraten att upprätta vägfyrktalslängd samt verkställa debitering och uppbörd av väg- skatt samt redovisa denna till vägstyrelsen. R.Å. 1909 ref. 107 (KM:ts utsl. "f,, 1909). * mer s. 91.
scacken, hade förklarats, att genom överflyttningen området skildes från Brun- flo tingslags väghållningsdistrikt, i följd varav staden vid tiden för överflytt- ningen skulle övertaga och därefter, enligt d e g r u n d e r, s 0 111 v 0 r e i n o m s t a d e n g ä 11 a n d e (då fastighetsonns), bekosta allt underhåll sommar— och vintertiden av de inom området belägna allmänna vägar med tillhörande broar, trummor och räcken, och skulle den rätt, distriktet ägde till samma vägar med vad därtill hörde, övergå på staden (jfr k. br. ”% 1916 ang. avskrivning av fastigheternas väghållningsbesvär). I kungl. brev den 13 juli 1917 ang. införlivande med Norrtälje stad av viss del av Frötuna socken har bestämmel- sen däremot ersatts med den av staden förordade föreskriften, att »staden» skall svara för underhållet. Då beträffande vägväsendet i Norrtälje redan fullständig likställighet rådde, var emellertid innebörden densamma som i Hälsingborgsbrevet. N orrtäljeformuleringen hade emellertid använts tidigare. I nådiga brevet den 28 juni 1913 angående införlivning av Skövde landskom- mun med Skövde stad föreskrevs, att i följd därav staden skulle övertaga och för framtiden bekosta allt underhåll sommar- och vintertiden av de inom kom— munen belägna allmänna vägar med tillhörande trummor och räcken. Denna formulering, som antagligen blott avsåg att innebära en förenkling av den i kungl. brevet den 22 mars 1912 aug. införlivning med Stockholm av Bränn— kyrka socken använda, med formuleringen uppenbarligen liktydiga föreskrif- ter, att »staden i sin helhet» d. v. 5. med vanliga skattemedel skall ombesörja och bekosta underhållet av allmänna vägar inom det införlivade området, har så tolkats i Skövde stad, där väghållningsbesväret dock utgjorde ett fastighets- onus;1 likaså i Söderköping (kungl. brev 21In 1917 ang. införlivning från Drot- hems socken och 27/B 1919 från Skönberga socken), där besväret också åvilade fastigheterna.” Den har också kommit till användning i senare beslut bl. a. i kungl. breven den 21 dec. 1917 ang. införlivning med Västerås stad av Lund- by socken, s. (1. med samma stad av S:t Ilians socken samt den 25 jan. 11918 ang. införlivning med Köpings stad av Köpings socken och viss del av Kungsbarkarö socken. De sistnämnda tre besluten hava givit anledning till långa och segslitna tvister angående frågan om och i vad' mån fastigheterna i de införlivade områdena skulle vara underkastade de för städernas gamla om- råden gällande särskilda bestämmelser, som förlade väghållningstungan å fa- stighetsägare. Genom särskilda utslag av regeringsrätten, den 20 december 1921 för Västerås och den 8 juni 19223 för Köping4 hava frågorna så avgjorts, att bestämmelserna i sin helhet skulle gälla. även de införlivade områdena. Så ha ock tolkats motsvarande bestämmelser (»staden») i kungl. brev den 22 november 1918 angående införlivning med Gränna stad av vissa fastigheter i Gränna socken,5 möjligen med anledning av nämnda utslag (fastighetsonus i Gränna).
1 Magistraten ”"/.,. 1930. : Magistraten sept. 1930. " " _ ” _ R. . 1921 not. K. 261;1922 not. S. 126. Besvaret numera avlöst 1 Vasterås mot vagskatt, k. br. ='], 1930; jämkat i Köping, k. res. 1*/3 1926 (R.Å. 1925 ref. 60). 4 Jfr LARSSON, Inkorp. probl. II s. 604 ff. 697 ff. ang. utsträckning ipso jure vid inkorporering av de för den äldre staden gällande förvaltningsrättsliga regler (s. 604 uttrycket »staden i dess helhet»). ' Magistraten i Gränna i aug. 1930.
Med Karlstad, där 1877 väghållningsbesväret avlösts mot ständig väg- s k att, införlivades jämlikt kungl. brev den 26 september 1913 vissa fastig- heter (N. och S. Sandbäcken, Sanna m. m.) i Karlstads socken. Vägskatt synes hava uttaxerats även å de sålunda införlivade fastigheterna.”L Så har däremot ej skett å med Säter jämlikt kungl. brev den 16 augusti 1918 införlivade om- råden.2 I båda dessa fall skall jämlikt inkorporeringsbestämmelserna »staden» bekosta väghållningen å de införlivade områdena. I kungl. brev den 24 mars 1927 angående införlivning med Halmstad av vissa områden i Snöstorps och Trönninge socknar (”Nyhems municipalsamhälle m. 111.) har uttryckligen före- skrivits, att de för staden på grund av den utav Kungl. Maj ;t den 24 septem- ber 1867 fastställda likställighetsöverenskommelsen gällande föreskrifter i av- seende å hus- och tomtskatt samt jordskatt skola gälla även för de införlivade områdena.
Den växelvisa vägunderhållsskyldigheten för fas-tigheter inom och utom införlivningsområdet har efter ikraftträdandet av 1891 års väg- lag, där icke besväret förblivit oförändrat, ordnats så, att fastigheters ut o m området underhåll in 0 m detsamma övertagits av staden och de befriade fastigheterna erlagt ersättning till vägkassan i distriktet, samt fastigheters inom området underhåll utom detsamma övertagits av vägkassan utan särskild ersättning i annan ordning än genom skatteersättning från staden.3
Frågan, huruvida vägari införlivningsområdes gränslinjer skola anses tillhöra landets väghållningsdistrikt eller den införlivande stadens, har blivit föremål för reglering vid införlivning med 'Ängelholms stad av vissa områden i Rebbelberga socken enligt kungl. brev den 30 maj 1902. I detta stadgades, att underhållet av den allmänna landsvägen i den nya gränsen skulle så fördelas, att staden övertoge underhållet av halva vägsträckan (»under- hållet av hälften av den sträcka utav allmänna landsvägen som är belägen mel- lan det till staden överflyttade området, å ena, samt Rebbelberga socken, å andra sidan»), med skyldighet att, i den händelse denna vägdel skulle vara indelad till underhåll å särskilda fastigheter, till vägkassan inbetala ett mot underhållet svarande kontant årligt belopp, »intill dess i sammanhang med ny vägdelning underhållsskyldigheten in natura bleve på staden överflyttad». Vid den ovan omförmälda införlivningen med Jönköping av Ljungarums socken (k. br. ”ls 1902) stadgades, att Kavla bro, som låg i socknens yttergräns, skulle av staden underhållas allenast till hälften.
Ekonomiska uppgörelser i övrigt i avseende å väghållningen ha efter för- hållandena i varje särskilt fall gestaltats olika. Stundom har vägkassan de- lats men i regel behållits av väghållningsdistriktet, ofta men et] alltid stad- gats skyldighet för staden att bidraga till återbetalningen av de väghållnings- skyldigas skulder eller att utgiva ersättning för förlorade vägskatteintäkterf
* Magistraten aug. 1930 (»väghållning i inkorp. områden har bestritts enligt reglerna för staden gamla område»).
' Stadsingeniören "I, 1930. ' Se närmare LARSSON, Inkorp. probl. II 5. 753 ff. ' Jfr Summum, »Indelningslagen i tillämpningen» (SFT 1924) samt »Indelningsärenden april 1924— mars 1928» (SFT 1928). Även skatteersättning från väghållningsdistrikt till stad har förekommit. K. br. "] . 1913 ang. införlivning med Lunds stad av S:t Peters klosters socken (p. 16).
I allmänhet torde väl ha förutsatts, att väghållningsdistriktets rätt till väg- marken med tillhörande anordningar (broar, trummor, stängsel o. dyl.) genom inklorporeringen övergått till den inkorporerande staden, men till yttermera visso har uttrycklig föreskrift i sådant hänseende plågat sedan 1913 intages i inkorporeringsbreven.1 Trafiklederna skola överlämnas i laga skick (R. Ä. 1918 Jo. 101).
Å av enskilda ägda vägar, broar och färjor samt därmed förenad rätt att uppbära trafikavgifter har en stadsinkorporering givetvis icke kunnat utöva någon inverkan, liksom ej heller å fastställda taxor å vägar, broar och färjor, som tillhört de väghållningsskyldiga å landet och genom inkorporeringen över- gått å staden.2
De kungl. brev om stadsrättigheter, som beviljats under tiden 1863—1899,Stadsatbryt- den 15 december 1865 för Trälleborg, den 12 december 1879 för Ronneby och ”inga?”— den 17 februari 1893 för Örnsköldsvik, innehålla inga särskilda bestämmelser rörande väghållningen inom städerna och reglering av mellanhavandena med respektive väghållningsenheter, sannolikt [därför att dessa ännu icke voro att betrakta såsom kommunala enheter. Man får därför antaga att, om fastig— heter utom de nya städernas områden vid vägdelning erhållit vägstycken att underhålla inom dessa områden, de genom stadsrättigheternas inträdande bort befrias från denna skyldighet, och att denna i stället jämlikt BB 25: 8 övergått å den nya stadskommunen, men att vid ny vägdelning å landet anspråk kunnat med stöd av samma lagrum göras på befrielse för stadsfastigheterna från dem åliggande väghållning ut o m stadsområdet.
Vid beviljande av stadsrättigheter för Lysekils köping genom kungl. brev den 6 juli 1900 förklarades uttryckligen, att väghållningsbesväret skulle —— i dess helhet _ förbli orubbat, intill dess ny vägdelning ägt rum. Stadens fastigheter tillhörde på grund härav fortfarande ett väghållningsdistrikt å landet, och inom stadsområdet hade lantfastigheter väghållningsskyldighet, ett förhållande som emellertid ändrades genom ett kungl. brev den 4 september 1908. Därigenom förordnades, att staden, utan att avslutandet av påbörjad vägdelning behövde avvaktas, skulle från och med den 1 januari 1909 skiljas från väghållningsdistriktet och samtidigt övertaga all underhållsskyldighet be- träffande de inom stadens område belägna vägar, vilka inginge i gällande väg- delning i distriktet, samt intill dess förnyat ordnande av vinterväghållningen i distriktet komme till stånd, övertaga och fullgöra den snöplogningsskyldig— het beträffande distriktets vägar, som enligt gällande reglering av vinterväg- hållningen ålåge jordägare inom stadenf' Vidare förklarades, att vägskatt icke finge påföras vägfyrkar inom Lysekils stad vid den pågående debiteringen för 1909 års utgifter.
Vid senare stadsbildningar har utom beträffande Boden (k. br. 13In» 1918), vilken redan såsom municipalsamhälle bildat eget väghålln—ingsdistrikt, förord- nande meddelats om omedelbar utbrytning ur väghållningsdistriktet, varmed
1 K. br. 7/& 1913 ang. inkorporering med Kristinehamns stad av vissa områden i Varnums socken: »Och skall den rätt distriktet äger till samma vägar med vad därtill börer övergå på staden.» ' Se närmare LARSSON, Inkorp. probl. II s. 751 ff. = LINDH s. 80 f; jfr Lnnsson, Inkorp. probl. II s. 755.
följt befrielse för stadsfestigheterna från väghållning å landet. I samman- hang därmed har tillämpats ovan angivna bestämmelse, att staden skall fr. o. m. inträdet i stadsrättigheterna övertaga och bekosta allt underhåll sommar- och vintertiden av de allmänna vägarna med tillhörande broar, trum- mor och räcken inom stadens område. Denna bestämmelse synes hava, såsom riktigt är, tillämpats sålunda, att kostnaderna för väghållningen uttaxerats på kommunens samtliga medlemmar enligt den i F.K.S. stadgade allmänna grund.1
De ekonomiska uppgörelser, som förekommit vid de senare stadsutbrytnin— garna, hava följt enahanda principer, som tillämpats vid stadsinkorporeringar.
Bestämmel- Till förebyggande av d 11 b h e 1 b e sk a t t 11 in g har, där ej särskild äga/222711 ;; öra? överenskommelse träffats? sedan år 1924 vid stadsinkorporeringar och med- dubbel: delande av stadsrättigheter brukat föreskrivas, att den vägskatt (ävensom i ;öfkgcfååiflf. förekommande fall tingshusmedel och landstingsskatt), som under året före in- ning. delningsändringens ikraftträdande debiterades för inom införlivningsområdet belägna fastigheter och där mantalsskrivna personer, vilka för påföljande år bleve inom staden mantalsskrivna (och alltså där skattskyldiga för uppgifter som å landet besörjas av vederbörande väghållningsdistrikt), skulle utgöras eller, där den av vederbörande skattskyldig guldits, honom ersättas av staden. Detta har föranletts av ett rättsfall, varigenom väghållningsdistrikt berätti- gats uppbära dylika utskylderf avseende påföljande års utgifter (då införliv- ningen trätt i kraft) men debiterade och uppburna nästföregående år. Dylika utskylder motsvaras normalt icke av några utgifter inom inkorporeringsom- rådet för det berättigade distriktet. I en underdånig skrivelse den 20 februari 1929 vände sig styrelsen för s v e n- s k a s t a (1 s f ö r b u n d e t mot denna praxis. I styrelsens motivering låg dock intet underkännande av grundsatsen, att de skattskyldiga böra befrias från den dubbla beskattningen. Men denna praxis innebure jämväl, att sta- den skulle för inom införlivningsområdet belägna fastigheter och där man- talsskrivna personer, som från och med införlivningen bleve inom staden man- talsskrivna, utgöra vederbörliga utskylder eller, där de av skattskyldig gul- dits, ersätta honom desamma, och detta vore enligt styrelsens mening en up- penbar obillighet gent emot vederbörande stadskommun. Styrelsen synes när- mast hava åsyftat, att det sakliga innehållet i 15 % av lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning borde —— genom analogisk tillämpning eller genom lagstiftning — göras tillämpligt även å specialkommunerna (bland dem väghållningsdistrikten) och dessa allt- så frånkånnas rätt att uppbära de utskylder, som med gällande rätt av dem debiterades och uppbures under senare delen av året närmast före införliv-
1 Tidaholm (k. br. 15/1, 1909), Huskvarna (k. br. ”I" 1910), Arvika (k. br. ”]11 1910), Eslöv (k. br. "I,, 1910), Trollhättan (k. br. "I, 1911), Djursholm (k. br. 13]. 1913), Nässjö (k. br. ”In 1913), Hässle- holm (k. br. "(in 1913), Katrineholm (k. br. "I" 1916), Sollefteå (k. br. lla/n 1916), Tranås (k. br. 13/12 1918), Ludvika (k. br. 1=/,, 1918), Avesta (k. br. av, 1919), Vetlanda (k. br. "/1, 1919), Mjölby (k. br. '1/1, 1919), Värnamo (k. br. "I" 1920), Mölndal (k. br. "I,, 1921), Lidin 6 (k. br. ”In 1925), Sundbyberg (k. br. ”I, 1926). Annorlunda. synes åtminstone flerstädes vara i et med gatuhållningen. ' Så i Lidingö och Sundbyberg (KM:ts beslut ”]" 1925 och 2”I, 1926). ' R.Å. 1922, not. K. 304 (Örgryte socken, fr. o. 111. år 1922 införlivad med Göteborg.)
ningens ikraftträdande. — I infordrat und. utlåtande den 2 nov. 19291 »— i villxet Svenska landstingsförbundets styrelse sedermera för- klarade sig i princip instämma2 — anförde k a m m a r k 0 l l e g i e t, att kol- legiet, såvitt anginge förhållandena mellan de av en indelningsändring berörda indelningsenheterna, funne principiella skäl tala för den ståndpunkt, som in- tagits av stadsförbundets styrelse. Lika med kommunala nybildningskom— mit'tén3 ansåge kollegiet det ligga inom Kungl. Maj:ts befogenhet att i sam- band med avgörande av in—delningsfråga meddela sådana bestämmelser, som uteslöte specialkommun från att, sedan beslut om införlivning meddelats, in- om införlivningsområde uttaxera och uppbära utskylder för täckande av ut- gifter under ett kommande år, då området icke längre tillhörde kommunen. .Visserligen hade Kungl. Maj:t i regeringsrätten i två utslag den 8 juni och den 7 november 19224 tillerkänt landsting, respektive väghållningsdistrikt dy- lika utskylder från område, som fr. o. m. är 1922 införlivats med stad (Göte— borg). I dessa fall hade emellertid icke förelegat något förbehåll i införlivnings- beslutet mot uttaxering för bestridande av utgifter för tiden efter det införliv- ningen trätt i kraft. Fall kunde emellertid förekomma, då utskylderna i fråga vore av så ringa betydelse, att en reglering av angivet slag icke borde ifråga- komma, eller att deras bibehållande hos kommunen kunde tjäna att utjämna sådan förlust för kommunen i följd av införlivningen, som icke vore av den omfattning, att särskild skatteersättning prövades böra utgå. Den påtalade bestämmelsen hade emellertid tillkommit i syfte att förebygga, att vederbö- rande skattskyldiga bleve föremål för dubbelbeskattning. I den mån sådan dubbelbeskattning medförde en högre sammanlagd skattebelastning än dessa förut varit underkastade, kunde den tillämpade klausulen fortfarande fylla ett praktiskt behov. Vid angivna förhållanden syntes lagstiftning i den av stadsförbundets styrelse åsyftade riktningen icke vara av behovet påkallad. Kollegiet, som föreställde sig, att de av styrelsen framförda synpunkterna komme att av Kungl. Maj:t tagas under övervägande vid framdeles meddelade införlivningsbeslut, hemställde på grund härav, att Kungl. Maj :t måtte finna den underdåniga framställningen icke för det dåvarande föranleda något Kungl. Maj:ts yttrande. Svenska vägstyrelsernas förbund (”I-, 1930) förklarade sig på närmare anförda skäl anse någon orättvisa icke ligga i att den ifrågavarande Vägskatten uppbures av distriktet. Då emellertid Kungl. Maj :t ägde befogenhet att med hänsyn till omständigheterna i varje sär- skilt fall lämna föreskrifter ang. de ekonomiska mellanhavandena mellan di- strikt och inkorporeringskommun, funnes tillräckliga garantier för en objektiv och rättvis prövning av frågans ekonomiska sida. Någon lagstiftningsåtgärd i den riktning, som åsyftades av stadsförbundet, vore därför ej påkallad.
Den 14 november 1930 förklarade Kungl. Maj:t framställningen icke för- anleda annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att kammarkollegiet anbefalldes att vid
1 Kungl. kammarkollegiets meddelanden II (1929) s. 65 f. * Sv. Landstings tidskr. 1930 sid. 121 ff.
” Betänkande 1917, s. 166. ' RÅ. not. S. 127, ref. 45, samt not. K. 304.
Allmänna linje".
avgivande av förslag till ändringar i rikets kommunala indelning i förekom- mande fall taga i betraktande vad i stadsförbundets framställning anförts.
I kungl. brev den 31 december 1929 angående införlivning med Malmö stad av Fosie socken (kammarkollegiets utl. 22/-, 1929) medtogs ännu den gamla klausulen, men i kungl. brevet den 21 mars 1930 angående införlivande med Lysekils stad av vissa områden i Lyse socken (Slättens municipalsamhälle m. 111.) var den struken.1
Kap. V. Allmänna väglagstiftningen efter 1862.
Då väghållningstungan i följd av inträdd ändring i kommunikationsmedlen betydligt ökats på vissa håll men minskats å andra ställen, utgick till ut— jämnande av därigenom uppkomna ojämnheter sedan 1841 ett särskilt stats- bidrag i form av anslag å riksstaten till anläggning av nya samt förbättring och omläggning av backiga och mindre goda vägar.
Den äldre indelningen av allmänna vägar å landet i lands-, härads- och sookenvägar hade så småningom förlorat sin betydelse. Huruvida ursprung- ligen dessa benämningar i allo varit avgörande för omfattningen av respek- tive väghållningsenheter är ej fullt klart. I utlåtande med anledning av skri- velse av 1853—54 års riksdag angående bidragsskyldighet till väghållningen även för bruk, bergverk, skattlagda kvarnar och andra fabriksinrättningar ut- talade kammarkollegiet i avseende å sättet för bestämmande av dylika bidrag, att väghållningsskyldig kommun vore för lands- och häradsvägen häradet, för sockenvägen socknen,? men vid vägdelningar efter mitten av 1800-talet hade man i varje fall på många orter i riket sammanslagit lands-, härads- och socken- väg till en enda vägkategori, nämligen »allmän väg» till skillnad från enskild väg och »därefter endast genom gradering skilt vägens olika egenskap samt delat den sålunda graderade vägen på hela häradet».3 I Skaraborgs län gjordes ingen skillnad mellan härads- och sookenvägar, utan vore de överallt samman—
1 Jfr kammarkoll. und. skr. ”'], 1930: »Närmast i överensstämmelse med den av kollegiet i sagda yttrande (den 2 nov. 1929) utvecklade tankegången skulle väl vara att ersätta berörda, (av utrednings- mannen i anslutning till praxis föreslagna) bestämmelse med ett stadgande av förslagsvis följande lydelse: 'De utskylder till vägdistriktet och tingslaget, vilka. året innan indelningslagen träder i kraft beviljas för bestridande av utgifter enligt de för det nästföljande året upprättade stater, skola till utgörande fördelas å de skattskyldiga inom det minskade vägdistriktet respektive tingslaget.' Med ett stadgande av här angiven innebörd skulle givetvis Lysekils stad undgå att belastas av någon utgift för den väg- skatt och de tingshusmedel, varom här är fråga. Även de skattskyldiga inom införlivningsområdet skulle helt befrias från dessa skatteposter. Kollegiet har emellertid funnit vägande skäl tala för att en med billighet och rättvisa mera förenlig reglering av föreliggande angelägenhet skulle i d e t t e. f all ernås, därest vägdistriktet— dock utan att Lysekils stad därigenom betungades —- bibehölles vid en rätt att under ifrågavarande övergångsår debitera beskattningsföremålen inom införlivningsområdet. För de skattskyldiga inom detta område kan en sådan anordning svårligen sägas innebära någon obillighet, då införlivningen det oaktat för dem lärer medföra en icke oväsentlig lättnad i den totala skattebe- lastningen. Och för vägdistriktet kan förmånen av en dylik beskattningsrätt vara ägnad att i sin mån medföra en ekonomisk lättnad vid övergången. Därest Eders Kungl. Maj:t skulle dela kollegiets upp- fattning angående lämpligheten av en reglering, som här ifrågasatts — och som för sådant fall också lärer böra avse tingslaget —- torde sålunda den förevarande punkten — —— — i utredningsmannens förslag böra uteslutas utan att ersättas med annan bestämmelse i ämnet.» ' 1880 års väglagsbetånkande s. 22. ' 1880 års väglagsbetänkande s. 40.
blandade. På andra ställen, t. ex. i Skåne, hade man låtit enskilda utfarte— vägar för hemman och byar ingå såsom sookenvägar vid vägdelning. I Krono— bergs län hade i sammanlagda uppgivna våglängden inbegripits en mängd vägar, som rätteligen borde kallas byvägar, enär de ej blivit i laga ordning sås—om sockenvägar förklarade eller indelade men likväl underhölles såsom sookenvägar av socknens hemmansägare enligt därom å socken- eller kom- munalstämmor avslutade överenskommelser, vilka såsom ej överklagade tills- vidare vore gällande. .
Besväret, som omfattade väg-, bro- och färjhållning, vad broar och färjor angick i stor utsträckning med bidrag av avgifter å samfärdseln, bro- och färjpenningar, beträffande vägar i mindre grad med vägpenningar,1 vilade vid 1880-talets ingång å landet fortfarande på i mantal satt jord. Några verkliga vägkommuner funnos ej, fastigheterna voro direkt ansvariga utan något primärt eller subsidiärt ansvar för distriktet såsom sådant. Lands-, härads- eller sockenvägars uppehållande ålåg fastigheterna inom angivna en- heter, som alltså voro distrikt endast i ordets geografiska bemärkelse. I hela landet höllos 112 broar och färjor av (hemmanen i) flera härad eller tings- lag; i ett län (Jämtlands) alla broar och färjor av (hemmanen i) landskapen, i ett annat län (Örebro) en bro av länet (rätteligen landskapet Närkes hem- man).2 Nägunderhållet fullgjordes genom arbete in natura efter vägdelning av ägare till i mantal satt jord. Den allmänna kontrollen utövades av bede med underlydande kronobetjäning.
Redan på 1700-talet hade emellertid krav framförts på lindring i besväret för jordbrukets del, ehuru dessa krav trots upprepade riksdagsmotioner under 1800-talet icke föranlett någon ändring. På riksdagens initiativ tillsattes slutligen år 1876 den s. k. väglagskommittén med direktiv från riksdagen. att vägbeskattningen å landsbygden borde byggas på intre s s e p rinci- p en s grund genom väghållningsskyldighetens utsträckning till bruk, fabri- ker, kvarnar, sågar, allmänna skogar och annan fast egendom ävensom gruvor samt »med fastighet förenad industriell rörelse».
Sedan kommittén år 1880 avgivit sitt betänkande och frågan varit föremål Lagen omväg- hållningsbe— för riksdagsbehandling utan att enighet uppnåtts mellan kamrarna, löstes svärets ut- densamma vid 1891 års riksdag. Lagen den 23 oktober 1891 om väghållnings- görandenpå besvärets utgörande på landet avser enligt dess eget uttryckssätt »väg på åååh lå landet som prövas för allmänna samfärdseln nyttig och nödig», vilken väg benämnes »allmän». Ifråga-satt utsträckning av lagrevisionen även till stä- derna hade avvisats med uttalandet, att någon allmännare klagan icke för- sports, vare sig med hänsyn till de grunder enligt vilka städemas väghåll- ningsskyldighet sedan gammalt vore ordnad eller mot det sätt varpå denna skyldighet fullgjorts.3 Lagen proklamerade i princip häradet eller det mot
* Vid 1856 års riksdag avslogs ett väckt förslag om vägarnas underhållande genom vägpenningar (1880 års väglagsbetänk. s. 23). År 1880_ utgingo vägpenningar vid sammanlagt 9 vägar i riket, alla utom en, tillhorrg J amtlands lan, 1 ensk1ld ago (vag agsbetank. s. 64—66).
' 1880 års väglagsbetänkande s. 63. Jfr. ovan s. 53.
* K. prop. 1887 A nr19 s.65. 1876 års väglagskommitterade ansago sig på. grund av sitt uppdrag icke kunna föreslå. dylik utsträckning, »ehuru den dåvarande lagens föreskrifter rörande sättet för vägars
härad svarande tingslaget i de orter, där häradsindelning ej förekom, så- som väghållningsdistrikt (5, 81 %%)l men omskapade detta till en kommun, en juridisk person, med fakultativ möjlighet till såväl förstoring som för- minskning, en möjlighet som nästan undantagslöst utnyttjats i den senare riktningen. Efter lagens ikraftträdande hade bede, var för sitt län, att, efter de väghållningsskyldigas hörande, besluta, huruvida delning av härad i särskilda väghållningsdistrikt borde äga rum eller väghållningsdistrikt om- fatta större område än ett härad (82 5). Den möjlighet, den äldre lag- stiftningen innebar till fördelning av vägbyggnadskostnaderna på olika stora enheter allt efter vägens huvudsakliga uppgift att tjäna ett större eller mindre område, samt härav följande möjlighet till rationell utjämning av kostnaderna uppgavs genom den nya lagen? Å den nya kommunen överflyttades det pri- mära väghållningsansvaret. Detta utgör dock numera icke hinder för kom- muner eller land-sting att lämna bidrag till byggande av allmän väg, bro eller färja (5 %).
De äldre vägkategoriema sammanfördes till två, landsväg och byg- deväg, den senare en sammanfattning av de båda kategorierna härads- och sookenvägar, som i stor utsträckning så småningom sammanblandats. Till den förra kategorien hänfördes väg, »som för allmänna samfärdseln är av större betydelse och förenar riket med annat rike eller ett län med annat län, leder från en stad till annan eller tjänar att förbinda något härad i dess hel- het eller till väsentlig del med stad, större hamn eller lastageplats, järnvägs- station eller annat jämförligt ställe». Till den senare skulle räknas våg av förenämnda beskaffenhet, »som dock ej är av den vikt för allmänna sam- färdseln, att den hör till landsväg hänföras, så ock väg emellan härad eller socknar, från allmän väg till kyrka eller tingstad samt annan med dessa jäm- förlig väg» (1 %). Väg till kvarn ansågs ej längre såsom allmän, »då kvarn- hanteringen blivit en fabriksnäring, vilken borde bekosta för den erforderliga vägar såsom enskilda».3 Väghållningsskyldighet åvilar jämlikt lagen i prin- cip alla skatteobjekt men efter olika proportion, dock att äldre lotshemman, så länge de äro underkastade lotsningsskyldighet, bibehållas vid dem förut förunnad frihet från väghållningsbesväret (6 %)* Förut existerande frihet från väghållningsbesväret för vissa privilegierade fastigheter upphörde allt- så., och torde jämväl förutsättningen för tillämpning av bestämmelsen i % 11 i 1866 års skogsordning angående undantagande av virke från häradsallmän- ning till broar m. m., i huvudsak återgående i % 11 av den utan riksdagens med-
byggande, deras underhåll m. ni. varit gemensamma för land och stad, endast med den naturliga skillnad i avseende å grunderna för besvärets utgörande som betingats av de olika förhållandena mellan stad och land» (1880 års betänk. s. 103).
1 Väglagskommitterade anföra i sitt betänkande 1880 (s. 112) att »enligt hittills bestående lag har samfälligheten i regeln utgjorts av häradet». * Tidigare existerande väghållningsenheter ad hoc å landet, i regel för broars och färjors uppehållande, kunde icke förlikas med den nya lagen. N.J.A. 1900:l77 (fråga om underhåll av en färja i Jösse härad, vars underhåll ålegat Jösse och Grums härader samt Grava socken i Karlstads härad med vissa angivna andelar). * Väglagskommitténs betänkande s. 108. * Detta motiveras av vägkommittén (s. 121) med att äldre lotshemmans rättigheter i berörda hän- seende vore av kontraktsnatur. Med frihetens beroende på. att lotsningsskyldighet förelåge hade kom- mitten avsett det fall, att lotsningsskyldigheten kunde framdeles varda från jorden skild.
verlkan tillkomna skogsordningen den 26 januari 1894 hava upphört, sedan del- ägarna i häradsallmänningen ej längre äro identiska med häradets väghållnings- skyldiga.1 Såsom en rest av den gamla ordningen med jordbruksfastigheterna såsom ensamt betungade ligger den starkaste belastningen på dessa skatteobjekt. Kostnaderna för väghållningen bestridas efter v ä g f y r k t al. En vägfyrk påfiöres numera: a) jordbruksfastighet för varje 100 kr. av taxeringsvärdet, b) annzan fastighet för varje 150 kr. av taxeringsvärdet, c) inkomst för varje 15 kr. av den beskattningsbara delen därav. Från och med 1929 har denna in- k—omistens delaktighetstal fördubblats, så att en vägfyrk påföres varje 15 kr. i stället för såsom förut 30 kronor och fr. o. m. 1928 delaktighetstalet för frälseränta samt annan fastighet än jordbruksfastighet och allmänningsskog nedsatts från 200 kr. till 150 (59 å). Vägunderhållet in 11 atura, var- med förstås arbetet för vägs hållande i laggillt skick, åligger däremot ensamt jordbruksfastigheterna. Vägunderhållet utgöres efter vägdelning (delnings- grunden, »vägtalet», åsättes efter gradering av vägen enligt samma norm som vägfyrktalet men gäller ända tills ny vägdelning sker). Även avsöndrade lägen— heter blevo genom lagen underhållsskyldiga, och en obegränsad våg- lottsstyckning med därav följande olägenheter för underhållets utfö- rande på ett för trafiken tillfredsställande sätt blev följden. Vä g de l- ning verkställes av lantmätare eller annan lämplig person, som bede förordnar? med biträde av två gode män. Utom i vissa preliminära frå- gor, som skola underställas bedes prövning, vinner förrättningen, som avslutas med utlåtande, laga kraft, om den ej överklagas. Besvär anföras hos bede (36—44 åå). Då vägdelning enligt lagen första gången äger rum, bestrides halva kostnaden av statsverket (84 %). Å omlagd väg åligger underhållsskyldighet samma "fastigheter, som haft väghållningsskyldigheten å den gamla sträckningen. Försvårat underhåll t. ex. genom breddning av väg- banan ersättes av den för distriktet gemensamma vägkas 5 au (14 %).s De beskattningsföremål, som icke utgöra vägunderhåll in natura, bidraga till väghållet allenast med penningar, vä gskatt, vilken ingår till vägkassan under förvaltning av en v ä g 5 t y r e 1 s e (7 5). Den uppskattade kostna— den för underhåll av all indelad väg inom' distriktet skall, efter avdrag av statsbidrag, varom nedan förmäles, fördelas på de till vägunderhåll in natura förpliktade vägfyrkarna, varefter det belopp, som enligt denna fördelning be- löper på varje fyrk, såsom vägskatt påföres varje annan vägfyrk. Vad där- utöver erfordras för bestridande av vägkassans utgifter, påföres samtliga väg- fyrkar till lika andel för en var av dem.
'Iäll allmän vägs hållande i fargillt skick, då den är besvärad av snö eller is — vinterväghållningen — skall bede inom varje distrikt av
1 Märk den ändrade formuleringen i & 11 av 1894 års skogsordning: >>— — det virke som erfordras tillusådana broar och allmänna byggnader, som delägarna i allmänningen 5 j 5. 1 v a bygga och under- hå. a — ——-.» ' Distrikslantmätare är skyldig åtaga sig dylikt förordnande (Instr. f. Lantmäteristyrelsen 11/11 1927 & 52 mom. 1, a). * Anledningen till stadgandet har närmast varit att avlägsna anledningar till nya vägdelningar, 1880 års väglagsbetänk. s. 140 (& 19). '
lämpligt belägna fastigheter inrätta s. k. ploglag, vilka vartdera av vägen tilldelas ett visst stycke, som de skola behörigen vidmakthålla (65 %). Där särskilda vintervägar av ålder funnits eller prövats nödiga, ingå de, isvägar inbegripna, i ploglagsindelningen (66 %). För besväret med vinterväghåll- ningen erhålla ploglagen ersättning ur vägkassan (70 %). Stadgandet i BB 25: 7, att den som hugger upp vinterväg över sjö skall svara för skadan samt ådömas ansvar, återfinnes ej i väglagen, och bestämmelserna i 1864 års strafflag 19: 15 kunna ej anses avse samma sak.1
Kostnaden för underhåll av väg, som ej ingått i vägdelning, och av bro, som ej är till vägtrumma hänförlig, samt för byggande och underhåll av färja så ock kostnaden för anläggning av ny och omläggning av gammal väg, för byg- gande av bro samt för iståndsättande av väg, som vållats betydande skada genom naturhändelse, skall bestridas ur vägkassan, i den mån sådan kostnad ej utgår av statsmedel. Ur kassan bestrides ock kostnaden för vä gvis are, som skola anbringas »där vägar stöta samman» (29 %), en förenklad formule- ring som avser att i sak motsvara BB 25:—1. Vid 1905 års väglagsrevision tillades, att av vägkassan skulle bekostas jämväl förändring av bygdeväg till landsväg, iståndsättande av enskild väg, bro och färja, som till allmänt under- håll övertages, samt byggande av bro och färja, i den mån sådan kostnad ej gäldas av statsmedel eller, efter särskilda åtaganden, av kommuner eller lands- ting eller annorledes.2 År 1920 tillades, att ur vägkassan även skulle gäldas utgifter för upptagande genom väg av vattenavlopp, som det enligt 7 kap. 7 och 8 %% vattenlagen åligger de väghållningsskyldiga att bekosta, ävensom viss gottgörelse, där sådan jämlikt stadgande i vattenlagen skall utgivas av vägstyrelsen (8 %).
År 1921 möjliggjordes överflyttning av vägunderhållet i dess helhet eller delvis å vägkassan (12 %). Innan överflyttning sker å kassan av ansvaret för allmän väg, bro eller färja, skall denna vara försatt i laggillt skick (22 % enligt 1905 års lydelse). Utvecklingen och den senare politiken i avseende å villkoren för statsbidrag har numera medfört, att naturaunderhåll genom jord- bruksfastigheterna, utom i ett fåtal distrikt, försvunnit och vägkassan övertagit detsamma. Denna utveckling, särskilt ökningen av statsbidragens relativa storlek, har ock inneburit en allt större utjämning av väghållningsbördan till förmån för fastigheterna.
I anslutning till äldre bestämmelser hava i lagen intagits vissa bestämmel- ser, som ingripa i fastighetsägares dispositionsrätt över sin jord. I 24 % stadgas skyldighet för jordägare att efter beslut vid vägsyn besörja, att träd eller buske borthugges eller träd kvistas, där så är erforder- ligt för vägs upptorkande eller för erhållande av fri sikt. Där åtgärden med- för avsevärd skada för honom, erhåller han emellertid skälig ersättning ur väg- kassan. Nyheter i förhållande till äldre rätt utgöra bestämmelserna i 25 %, att
1 Se närmare K. BERGENDAL, P. M. ang. ifrågasatt lagstiftning till förekommande eller lindring av de genom vinterisfartens isrännor föranledda olägenheter för trafiken & isvägarna m. nu. (Bil. 7 till vägkommissionens betänk. 1916 I:2 s. 127 ff.) ' Genom ett tillägg vid 1905 års väglagsrevision till 5 5 har öppnats möjlighet för kommuner och landsting att lämna b i d r a g till byggande av allmän väg, bro eller färja..
utan bedes tillstånd byggnad ej må uppföras utmed väg på mindre avstånd än 3.5 meter från vägens kant, upplag eller andra anordningar, som hindra vägens upptorkande eller fri sikt, eller annonstavlor, reklamskyltar och dylikt förekomma, samt att ej må inom synhåll från väg förekomma skylt eller dylikt av beskaffenhet att av vägfarande kunna förväxlas med varningstecken, i 26 % attiinned väg ejrnå upptagas grop eHer grav av beskaffenhet aH2för vägens bestånd medföra fara.1
I närheten av väg må ej utan bedes tillstånd förekomma st ä n g 5 e 1. För stängsel tillkommet före år 1928 må undantag göras, dock med skyldighet för jordägaren att mot ersättning ur vägkassan utbyta stängslet mot annat, som ej orsakar snösamling (68 % enl. lag 27/6 1927).
Vid vägsyn må tillstånd meddelas vägstyrelse att uppsätta sn ö s k ärm till förekommande av snösamling. För härav uppkommen skada njuter jord- ägare skälig ersättning ur vägkassan (69 % enl. lag 27/6 1927).
Landsväg skall enligt lagen vara 6 meter och bygdeväg 3.6 meter bred. Dock äger Iibfde att där för särskHda vägsträckor förhåHandena sådant påkaHa, såväl medgiva, att väg må ha mindre bredd, ävensom, när ny väg anlägges eller gammal väg omlägges, förordna om dess utläggande till större bredd än som stadgats. Där redan anlagd väg är bredare än sålunda föreskrivits, skall den så vidmakthållas, därest icke bede prövar densamma kunna utan olägen- het till bredden inskränkas. Likaledes skulle bede äga att, där redan anlagd väg hade mindre bredd än lagen bjöde och dess utläggande till stadgad bredd bleve förenat med betydande svårigheter eller kostnader, låta därvid bero (2 %). Ny bro skall hava samma bredd som den till densamma anslutande väg, dock med rätt för bede att medgiva undantag beträffande större bro (32 %). bede äger fria händer att vid sin prövning tillgodose samfärd- s el ns h e h 0 v. Väg, bro och färja skola nämligen hållas »i ett för samfärdseln fullt tillfredsställande skick». Ä båda sidor om väg skola diken till erforderlig bredd och djup med nödigt avlopp göras, därest sådana icke ef- ter vederbörandes prövning utan olägenhet kunna undvaras (23 %). Väg må ej inkräktas genom upplag av andra ämnen än sådana, som för vägunderhållet oundgängligen erfordras, och må ej heller dessa så uppläggas, att samfärdseln därigenom försvåras (27 %). Går väg utmed vattendrag eller fördjupning, som för vägfarande kan medföra våda, skall lämpligt s k y d (1 s v ä r n anbrin- gas av den som underhåller vägen (28 %).2 V ä gv i s a r e skola, på sätt ovan nämnts, anbringas där vägar stöta samman (29 %).3 bede skall övervaka att väg vin t e r ti d e n behörigen öppenhålles. I fråga om väg, varå automobil- trafik är tillåten, ankommer det på bede att bestämma, huruvida vägen skall hållas fri från hinder av snö och is i sådan omfattning, som kräves för dylik
* Beträffande de av dessa nya bestämmelser, som tillkomma redan 1891, hade väglagskommittén ställt sig på den ståndpunkten, att de borde hänföras till »besvär som granne av annan tåla bör» och i princip ej giva anledning till ersättningsskyldighet för de väghållningsskyldiga; väglagskomm. be- tänk. 1880 s. 149.
2 Enligt väglagskommittén (betänk. 1880 s. 150) ansågs det otvivelaktigt höra till då gällande lags bestämmelser om gill väg, att den icke medförde våda för den vägfarande. ” Motsvarande stadgandet i BB 2524. Ang. vågvisares beskaffenhet se k. kung. I*/. 1931 (nr 252) ang. vägmärken. 5——312349
trafik, eller allenast i den utsträckning som erfordras för samfärdsel med av dragare framfört fordon. Där så tarvas, skall vägen märkas ut (67 % enl. lag ”"/6 1927).
Den gamla bestämmelsen om vägarnas förseende med mils to 1 p a r, för vilkens upphörande riksdagen år 1876 uttalat sig, återgick icke i lagen.
V ä g— och b r o p e n n i n g a r, som erhållit ytterligare legitimitet genom införande såväl i F.K.L. (% 73) som i F.K.S. (% 74), skola, där de dittills er- lagts av vägfarande, upphöra, då sådant utan förnärmande av någons enskilda rätt kunde ske (20 %).1 Genom bro- eller färjpenningar bildade kassor över- gingo såvitt de uppkommit genom uppbörd av vägfarande, i följd av lagen å vägkassan. De väghållningsskyldiga ägde förfoga över dylika kassor som bil- dats genom deras sammanskott (21 %). Åligger någon på grund av s ä r s k i lt åtag an de att underhålla allmän väg, bro eller färja, må därvid förbliva, därest ej i stadgad ordning sådan väg, bro eller färja prövas böra till allmänt underhåll övertagas (19 %).2
I anslutning till BB 25: 12 samt 1802, 1838, 1825 och 1817 års kungliga brev stadgades i 33 %, att å kronans allmänning3 må s a n d, g r 11 5 samt även s t e n till vägs u n d e r h å 11 utan ersättning tagas efter vederbörande Skogstjänste- mans anvisning. Vill någon å annan mark taga sand, grus eller sten till vägs underhåll och kan överenskommelse med jordägaren icke träffas, äger härads- rätten, då väghållningsskyldig därom instämmer talan, bestämma, varest nämn- da väglagningsämnen tjänligast och till minsta skada för jordägaren må av- hämtas, samt till vilket belopp ersättning därför skall utgivas. Ersättning skall alltså utgivas, även om hämtningen sker från utmark.4 Om hämtning av väg- lagningsämnen från kronans jordbruksdomäner har genom kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 förordnats, att väghållningsskyldig skall vara berättigad att för allmän vägs underhåll, där domänstyrelsen prövar sådant kunna utan olä- genhet för dylik egendom ske, å egendomens mark taga sand, grus eller sten, samt att någon ersättning för väglagningsämnenas värde därvid ej må be- räknas. Om ersättning för intrång och skada gäller vad därom förut är stadgat.
Såsom ny princip infördes genom lagen statens deltagande i vägunderhållet
1 Så synes numera ha skett utom i ett fall (bron Stockholm—Lidingö). Färjpenningar utgå däremot fortfarande. Detta motiverades i 1880 års väglagsbetänkande (s. 144) därmed, att kostnaderna för färjhållet i många landstingsområden uppginge till betydliga belopp, vilka skulle ur vägkassan bestridas, samt att färjpenningarnas erläggande icke i samma mån som väg- och bropenningarna vållade tids- uppehåll. Kommittén ansågs därför att, innan någon erfarenhet kunnat vinnas, i vad mån vägkassans tillgångar komme att tagas i anspråk för andra därmed avsedda ändamål, med färjpenningarnas bort- tagande borde anstå. ' Vägkommitterades formulering »Åligger någon, utöver vad lag bjuder, särskild förpliktelse att underhålla» etc. omredigerades i den kungl. propositionen nr 19 till 1887 års riksdag (A). Av motivering- en (19 %) synes framgå, att med stadgandet avsågs särskild förpliktelse, som enligt åtagande ålåg väg- hållningsskyldig inom distriktet. Jfr motiveringen i Väglagskommitténs betänk. 1880 (5 24, sid. 143) och k. prop. 19/1887 A (19 5 s. 88). ' Ang. innebörden av begreppet »kronans allmänning» se väglagskommitténs betänk. 1880 s. 122. ' Grunden härtill angiver väglagskommittén (1880 s. 163) vara den, att »äganderätten till en grus- täkt är en jorden åtföljande förmän lika väl värd att skyddas som jordägarens rätt till den odlade marken och på. många orter, där efterfrågan på grus är stor men tillgången ringa, av vida större värde än t. o. m. mångdubbla ytmåttet av den bästa åkerjord». Jfr särsk. utskottets utl. vid 1889 års riksdag, K. prop. 19/1887 A 5. 87.
genom visst för alla distrikt likformigt ordinarie s t a t 5 b i d r a g _— »grund- bidrag» — i förhållande till den uppskattade kostnaden för samma underhåll, såvitt angick indelad sommarväg (1/10 av kostnaderna). .Vid 1905 års väg- lagsrevision förhöjdes det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet från 1/10 till 3/20, varjämte bidraget skulle få beräknas jämväl å kostnaden för under- håll av oindelad väg, bro och färja. År 1918 höjdes bidraget ytterligare till 3/10 (fr. o. m. 1/1 1919) och skall numera, där väghållningsdistrikts samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, statsbidraget beräknas å verkliga kostnaden för vägunderhållet, vinterväghållningen inbegripen, under nästföregående år, därest hela vägunderhållet då ålegat vägkassan. Därvid skall i underhållskostnad inbegripas all förvaltningskostnad, som icke uppen- barligen avser byggande av väg (60, 76 %%).1 I 1931—32 års riksstat upp— tages för ändamålet ett anslag (bidrag till vägunderhållet på landet 111. m. . förslagsanslag, ordinarie anslag) på kr. 6 600 000:—. Därutöver må väg- ' hållningsdistrikt, som äro med väghållning synnerligen betungade, kunna efter Kungl. Maj:ts prövning av staten erhålla särskilt understöd i den mån medel, som för sådant ändamål må vara anslagna, därtill lämna tillgång (60 %).” Ansökning om anläggning av allmän väg skall enligt lagen göras hos bede, ' som skall låta höra samtliga väghållningsskyldiga. Dessa utöva sin beslutan- derätt å vägstämma (52 % enligt 1905 års lydelse) efter vägfyrktal. Där flera kommuner ingå i distriktet, kunna kommunombud representera de väghåll- ningsskyldiga, enskilda sådana obetaget att vid vägstämman själva eller genom ombud utöva rösträtt för eget vägfyrktal, som i ty fall avräknas från det, för vilket vederbörande kommunombud skall äga rösta. Därefter skall, i stället för förut häradsrätten,3 kronofogden — efter kronofogdeinstitutionens indrag- ning 1917 landsfiskalen — avgiva yttrande, varefter bede meddelar beslut. ', I enahanda ordning skola avgöras frågor om indragning av allmän väg, om- ., läggning av backig eller eljest för rörelsen obekväm allmän väg samt föränd- ring av redan befintlig väg till bygdeväg eller landsväg (4 %). bede till- 1 kommer att övervaka vägarnas behöriga underhåll och vidtaga därför erfor- ' derliga åtgärder. Närmast under bede skall tillsynen över vägväsendet ut- övas av landsfiskalen med biträde av fjärdingsmän (före 1918 av kronofogden med biträde av länsmän och fjärdingsmän (34 %). , V ä g 5 y n, eventuellt kompletterad genom formlig e f t e r b e sik t nin g, " hålles årligen av landsfiskal med biträde av två nämndemän, dock att enligt lag , den 21 maj 1931 (nr 224) beträffande väg, som övertagits till underhåll av * vägkassan, dylik syn skall hållas allenast om och i den utsträckning bede på . given anledning därom för visst år förordnar. Vägsyn bör förrättas tidigt på våren eller sent på hösten å tid, som bestämmes av bede. Underlåtenhet att inom vid syn föreskriven tid bota konstaterade brister medför ansvar i form av böter, samt att bristerna mot lega avhjälpas på den skyldiges bekostnad. Kostnaderna härför, som numera skola förskjutas av vägstyrelsen, kunna efter
1 Jfr s. 72 not 4 nedan. * Sid. 69 nedan. = Häradsrättens funktion upphörde fr. o. m. är 1907 (1905 års väglagsrevision).
(35 %)- I överensstämmelse med kungl. kungörelsen den 11 oktober 1864 angående rätt att hava grind å allmän lands- och häradsväg stadgas i 31 % _ en-
ligt lagrummets lydelse genom lag den 27 juni 1927 (nr 296) —— att å väg må ej upprättas grind, med rätt dock för bede att medgiva undantag beträffande väg med endast ringa samfärdsel. Befintliga grindar skola borttagas, med rätt för bede att härifrån medgiva undantag. Grind skall hållas avlyftad den tid av året, bede bestämmer. Stadgandet äger icke tillämpning beträffande grind, där väg korsas av järnväg, spårväg eller vattenväg,1 ej heller i fråga om grind som erfordras för gränsbevakningens behov. .
Genom väglagen, som formellt trädde i kraft med 1895 års ingång,2 upp- hörde, i fråga om väghållningsbesväret å landet, 25 kap. BB och alla övriga tid efter annan meddelade föreskrifter, som stredo mot la— gen, att vidare gälla (85 %).
Genom kungl. stadgan den 22 juni 1911 om skjutsväsendet har upphävts bl. a. 1734 års gästgivareordning med dess vägväsendet rörande föreskrifter, dock att vad % 7 innehåller angående borthuggande av smärre buskar på ömse sidor om landsväg skall, i fråga om s t a d s område, fortfarande gälla.
Genom lag den 13 juni 1919 om ödebygdsvägar har tillkommit en ny kate- gori av allmänna vägar, ödebygdsvägar, varmed förstås väg som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar eller genom glest befolkade trak— ter och som, ehuru vägen icke prövats vara för allmänna samfärdseln nyttig och nödig, likväl finnes vara till gagn för det allmänna såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande. Dessa vägar behandlas närmare nedan under »Särskilda statsbidrag».
I lagen om dikning och annan avledning av natten den 20 juni 1879 hade meddelats bestämmelser (6 och 15 %%) angående ändring av väg eller bro i följd av dikning eller vattenavledning samt i kungl. förordningen den 30 decem— ber 1880 om jordägares rätt till vattnet å hans grund (7 %), kungl. kungörelsen 3. d. om allmän farled och om allmän flottled om väg- och brobyggnaders för- hållande till allmän farled och allmän flottled.3 Genom vattenlagen den 28 juni 1918 tillkommo ej mindre nya fullständigare bestämmelser i angivna hänseende än även beträffande väg- och brobyggnader, som medförde ändring i vatten- ståndsförhållandena, samt angående dylika byggnaders förhållande till allmän farled och allmän flottled, invallningsföretag och kloakledningar. Dessa be- stämmelser äro gemensamma för land och stad.
Qatas för- Sedan lagen om stadsplan och tomtindelning den 31 augusti 1907, numera ha”??? ”” avlöst av 1 kap. i lagen om fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917 (FEL),
1 Jfr kungl. kung. 23/5 1924 aug. varningsmärken och säkerhetsanordningar m. in. vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg (nr 318). Se ock sid. 19 ovan samt sid. 72 och 119 ff. nedan. * Före lagens tillämpning i varje län skulle bede hava bestämt, huruvida delning av härad i sär- skilda väghällningsdistrikt borde äga rum eller väghållningsdistrikt finge omfatta större område än ett härad (82 5). 3 Jfr ovan sid. 14 f.
trätt i kraft, innebär genomförande av stadsplan, genom vederbörande stads- planesamhälles övertagande till underhåll av gata som sammanfaller med exi- sterande allmän väg, en befrielse från väghållningsbördan. Genom lag den 27 juni 1927 hava emellertid å lan det i viss mån nya bestämmelser in— förts fr. o. m. är 1928. Enligt 9 % i väglagen i dess genom 1927 års lag ändrade lydelse åligger det nämligen köping eller annat samhälle å landet, för vilket 1 kap. FBL äger tillämpning, att för väghållnings- distriktets räkning bygga och underhålla allmän väg och bro, i den mån vägen eller bron på grund av nämnda lag skall vara upplåten till allmänt begagnande såsom gata. För denna väghållning skall samhället er- hålla ersättning av väghållningsdistriktet enligt närmare angivna grunder, dock ej med högre belopp än det, vartill kostnaderna för väghållningens ut- förande efter samfärdselns behov skäligen kan skattas. Samhället är ock berättigat att för distriktets räkning, mot ersättning i vidare mån än nyss sagts, ombesörja väghållningen inom samhället. Mark, som erfordras för byg- gande av väg inom område, för Vilket stadsplan blivit fastställd, skall av sam- hället tillhandahållas utan kostnad för väghållningsdistriktet (men med rätt för samhället till ersättning av tomtägare, därest vägen byggts inom sam- hällets planlagda område). Har samhälle jämlikt 9 % till underhåll övertagit allmän väg, åligger samhället jämväl att för väghållningsdistriktets räkning mot ersättning utföra vinterväghållningen å vägen (65 %).
Den nya stadsplanelagen av den 29 maj 1931, som träder i kraft den 1 januari 1932, medför härutinnan icke någon ändring i sak. *
Till understöd åt synnerligen betungade väghållnings- distrikt har riksdagen sedan 1907 å extra stat under nionde huvudtiteln beviljat ett årligt anslag av 150 000, numera 200000 kronor (extra reserva- tionsanslag). Understöd av detta slag, som utdelas av Kungl. Maj:t från fall till fall, får bestämmas till högst hälften av distriktets hela på visst sätt beräknade kostnad för vägunderhåll, under villkor, att sagda kostnad upp- går till minst 30 öre per vägfyrk i medeltal för det löpande och de sistför— flutna 5 åren. Såsom underhållskostnad anses härvid för indelad väg det av vederbörande särskilda nämnd satta uppskattningsbelopp och, för icke in- delad väg samt bro och färja ävensom för vinterväghållningen, vägkassas verk— liga utgifter för ändamålet, allt med avdrag av det ordinarie statsbidraget till vägunderhållet eller andra distriktet tillkommande bidrag eller särskilda inkomster.1
Alltsedan 1840—41 års riksdag till Kungl. Maj:ts disposition ställde ett
belopp av 200 000 rdr att utgå med 50 000 rdr under ett vart av de följande ” fyra åren för omläggning och förbättring av backiga eller eljest för kom— munikationern-a mindre tjänliga delar av de allmänna landsvägarna i riket, har anslag för motsvarande ändamål, numera avseende även nyanläggning av
* Väglagen & 60. K.K. 1"I. 1912 nr 137 ang. disposition av anslag till understöd åt synnerligen be- tungade väghållningsdistrikt. Jfr Vägkommissionens betänkande 1916:I s. 212 f.
Särskilda statsbidrag.
Vägar, såväl lands- och vanliga bygdevägar som ock enklare bygdevägar, a l l- männa vägbyggnadsanslaget, årligen upptagits å rikstaten. I 1931—32 års riksstat hava upptagits två extra anslag, ett å kr. 5 250 000: —— för byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar och ett å kr. '1 3500001— för byggande av enkla bygdevägar. Bi- drag må ej överstiga 3/4 vad angår det förra och 2/3 beträffande det senare anslaget av väghållningsdistriktets egna kostnader, därest ej, beträffande enkla bygdevägar, på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra be- viljas. (Före den 1 juli 1931 voro bidragsandelarna maximalt 3/4 för lands- vägar och vanliga bygdevägar samt 2/3 för enklare bygdevägar.) Kostnad för lösen av mark eller byggnader må i regel ej inräknas i den beräknade kost- naden för företaget.1 Förstnämnda anslag, från vilket från början bidrag ut- gått till arbeten såväl å landet som i stad,2 är numera faktiskt till största delen förbehållet företag å landsbygden, ehuru anslaget även står öppet för stä- derna.3
Till ö d e b y g d s v ä g a r hade redan före tillkomsten av 1919 års lag i särskilda fall anslag av riksdagen beviljats. Länsstyrelse kan jämlikt lagen om ödebygdsvägar ålägga vägstyrelsen i det distrikt, där vägen skall fram- gå, att, om företaget kommer till stånd, ur vägkassan lämna bidrag till vä- gens byggande med visst belopp i penningar. Ej må dock sådan bidrags— plikt åläggas, där densamma skulle för de väghållningsskyldiga verka oskä- ligt betungande, ej heller må hidraget i allmänhet sättas högre än till en sjätte- del av beräknade kostnaden för den del av företaget, som faller inom distrik- tet (2 %). Anläggning av ödebygdsväg sker genom statens försorg, och skall vägen till byggnadssättet vara av så enkel beskaffenhet, som kan vara för— enlig med vägens ändamål (4 %). I regel är bredden blott 2.5 meter, som dock vid regelbundet anordnade mötesplatser ökas till 4 meter. För ändamålet upptages å riksstaten ett särskilt extra reservationsanslag till byggande av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs län 1931—1932 kr. 900 000:—. Av detta kan anvisas ända till hela kostnaden såsom statsbidragf Emellertid skall vederbörande väghållningsdistrikt kostnadsfritt tillsläppa torv, grus, sten och
1 K. kung. 16/& 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. (ändr. 21/,-, 1931 nr. 228). 5 Se t. ex. k. brev '], 1843 och ämbetsskriv. (civildep.) "l", s. å. (Växjö) samt k. brev ”I, 1846 (Nykö- ping). Jfr statsutskottets utl. nr 60 är 1926 s. 12 ff. ** K. kung. 1'i], 1930 (nr 163) aug. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m.; jfr statsutsk. utl. nr 60 år 1926 s. 12 if. I 1929 års statsverksprop. (VI &. 9) anförde vederbörande statsråd, att an- slaget dittills i avsevärd omfattning använts till bidrag till förbättringsarbeten, men att anslaget för framtiden borde huvudsakligen användas till nybyggnader och förbättringsarbeten i större omfatt- ning finansieras frän automobilskattemedlen. Enahanda yttrande gjordes i 1930 års statsverkspro- position (VI s. 63) och tillades, att anslaget efter hand borde frigöras från bidrag till förbättringsarbeten. Riksdagen gjorde häremot ingen erinran. Statsbidrag till marklösenkostnader, som före 1/7 1931 utgått blott under särskilda förhållanden, skola enligt beslut av 1931 års riksdag (skr. 6 A p. 10) allmänt beräknas vid vägförbättringar (vägom- läggningar). Ifråga om nya väganläggningar skall däremot fortfarande gälla, att dylika bidrag utgå blott efter KM:ts beprövande, då. så, av allmänna samfärdselhänsyn befinnes särskilt önskligt och frågan är om mark, vars förvärvande skulle ställa sig i särskilt hög grad betungande. * K. K. 15/5 1930 (nr 163) aug. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. 5 2.
klenare virke samt i förekommande fall lämna visst bidrag i penningar, i all- mänhet högst 1/6 av den beräknade kostnaden. Återstoden av kostnaden utgår av statsmedel.1 När ödebygdsväg eller del därav, som lämpligen kan upp- låtas för allmän samfärdsel, blivit färdigställd, skall vägen övertagas till all- mänt underhåll. Sedan ödebygdsväg övertagits till allmänt underhåll, läm- nas av statsmedel utöver det ordinarie vägunderhållsbidraget —— 3lm av kost— naden för underhållet av allmän väg, bro och färja — särskilt tilläggsbidrag med belopp motsvarande 3/10 av uppskattade kostnaden för vägens under- håll (ej vinterunderhåll).2 1 väghållningsdistrikt, där särskilda omständig- heter äro för handen, må dock tilläggsbidraget kunna utgå med högre be- lopp, intill 0/10 av nämnda kostnad. Med väg avses jämväl bro, färja, brygga, vägmärke och vad till väg eljest hörer.
Riksstatens olika anslag till rese- och traktamentspen- nin gar tagas i anspråk för kostnader för vägsyner och efterbesiktningar3 samt för den nya vägorganisationen i länen, för vilken också, såsom nedan nämnes, vissa kostnader bestridas av automobilskattemedel.
Sedan fr. o. m. är 1923 skatt införts å automobiler, (inkl. motorcyklar), auto— mobilgummiringar, år 1924 å bensin och år 1929 å motorspritf hava nya an- slag tillförts vägväsendet. Sålunda inflytande skattemedel, a n t o m 0 b i l- s k a t t e m e d el, i riksstaten 1931—32 beräknade till 60 miljoner kronor,5 skola av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förvaltas under benämningen »stä- tens automobilskattemedelsfond». Av medlen skolas först bestridas dels hälf- ten av de enligt gällande lagar angående väghållningsbesvärets utgörande på landet samt om ödebygdsvägar utgående statsbidragen till vägunderhåll och vinterväghållning, — för ändamålet upptages i 1931—32 års riksstat ett or- dinarie anslag av automobilskattemedel å kr. 6 600 000:—, dels vad av auto- mobilskattemedel skall utgå i avlöning åt vägingenjörer, biträdande väg- ingenjörer och vägingenjörsassistenter, dels vad som, jämlikt i sådant avse- ende gällande bestämmelser, av de enligt kungl. förordning den 3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit (nr 62)7 influtna medlen skall stäl- las till lantbruksstyrelsens förfogande att användas till fiskerinäringens be- främjande, dels ock, enligt Kungl. Maj:ts förordnande, till ett belopp av högst 120000 kronor, understöd av sådana forsknings- och undersökningsarbeten, som anses i synnerlig grad befrämja ett ändamålsenligt användande av ifråga- varande skattemedel. Av vad därefter återstår skola 20 % tillfalla rikets städer för att användas för dessas g a t u- och v ä g h å 11 11 i n g samt 80 % landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll av
1 K. k. 18/5 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars ayggande m. m. 5 2. 2 För vintemnderhåll utgå. bidrag enligt allmänna väglagen (K. prop. 6 H. T./1931 s. 62 f). 3 Väglagen 35 5; K.K. '1/,, 1908 ang. länsman tillkommande ersättning av statsmedel för vissa resor (nr 166 s. 3), K. Instr. för landsfiskalerna 14/12 1917 (nr 903) & 2; jfr K.K. "I, 1918 (nr 455). K.K. u/u 1917 (nr 819) aug. nämndemäns tjänstgöring vid vägsyner m. m. * K.F. 2/& 1922 om automobilskatt. S. (1. om särskild skatt ä automobilgummiringar; KF. 23/5 1924 om särskild skatt å. bensin och motorsprit (nr 126). & Riksd. skr. 339/1931. ** Se K.F. "5/5 1930 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel. 7 Se ock K.K. '/, 1929, nr 122, och K.F. 2/c 1931 nr 137, 138, samt K.K. 2], 1931, nr 139—141.
för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla v ä g a r och b r o a rf Av landsbygdens andel av skattemedlen fördelas 85 % på följande sätt:
a) till väghållningsdistrikt, vilkas samtliga vägar övertagits till underhåll medelst vägkassan, utgår, av under budgetåret 1930—31 inflytande automobil- skattemedel, för året 1931—32 bidrag med 45 % (för åren 1930—31 och 1929 -—30 40 %, 1928—29 25 %, 1927—28 20 %, 1926—27 10 %) av distriktets verkliga kostnad för vägunderhåll och vinterväghållning under nästföregå- ende kalenderår, dock allenast därest vägunderhållet hela det året ålegat väg- kassan, och skall därvid i nämnda kostnad inbegripas all förvaltningskostnad, som icke uppenbarligen avser byggande av väg:”)
b) Vad därefter återstår av omförmälda 85 % skall tillgodokomma de sär- skilda länen i förhållande till de belopp, som influtit i automobilskatt från respektive läns landsbygd (länens ordinarie andelar), därvid iakttages, att Kalmar läns landstingsområden betraktas såsom särskilda län.s
Återstående 15 % (utjämningsandelen) av landsbygdens hela andel av auto- mobilskattemedlen skola mellan länen fördelas på sätt Kungl. Maj:t förord- nar.3
Från länsmedlen kunna årligen beviljas bidrag till förbättring av för auto— mobiltrafiken särskilt viktiga vägar (och broar) inom resp. län med högst ”"'/., av den beräknade kostnaden, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda skäl finner högre bidrag böra beviljas, samt till underhåll av sådana av vederbö— rande vägkassa underhållna vägar och broar, vilkas underhåll på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras, ävensom till sådan vinterväghåll- ning, som är till särskilt gagn för automobiltrafiken (extra underhållsbidrag).4 Av länsmedlen utgår ock bidrag till järnväg för bestridande av engångskostnad för sådan på grund av bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 23 maj 11924 (nr 318) angående varningsmärken och säkerhetsanordningar m. in. vid kors- ningar i samma plan mellan järnväg och väg vidtagen anordning, som be- tingats av förhållandena vid nämnda kungörelses ikraftträdande, dock icke
* Ang. grunden för fördelningen, se närmare s. 132 ff nedan. ' K.F. 2/, 1922 om automobilskatt. S. d. om särskild skatt å automobilgummiringar. " K.F. "l.., 1930 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel; K.K. 13/5 1930 (nr 162) med när- mare bestämmelser ang. fördelningen av automobilskattemedel (ändr. ”lå 1931, nr 226, 227).
' K.K. I*], 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m. I skr. 6 A/1928 p. 17 förklarade riksdagen, att 11 tf ö r andet av varaktiga vägbeläggningar skulle för framtiden i fråga om statsbidrag betraktas icke såsom underhåll utan som förbättring av väg. Vidmakthållande av en gång utförd varaktig beläggning skulle däremot hänföras till vägunder- håll. Riksdagen förutsatte, att bidrag till varaktiga beläggningar anvisades att utgå av vederbörande läns automobilskattefond samt att med anledning av krav på. sådant bidrag förhöjning icke finge äga rum av något läns andel i utjämningsmedlen, med mindre på. grund av särskilt betungande automobil- trafik och därav föranledd onormal ökning i Vägskatten verkligt behov härav förelåge.
Efter framställning i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag (VI s. 102 ff) medgav riksdagen sådan ändring av direktiven rörande beräkningen av de till väghållningsdistrikten utgående bidrag till vägunderhåll och vinterväghållning, att beträffande lån, som upptagits för utförande av varaktig beläggning av vägbana, finge, där Kungl. Maj:t så medgåve, bidrag beräknas för annuitet å sådant lån (K.K. "I, 1930 nr 164). Förutsättningarna för dylikt medgivande äro, att årskostnaden för vanligt grusunderhåll visas vara lika stor som eller större än den annuitet, som erfordras för gäldande av ränta och amortering å erforderligt län under amorteringstiden jämte den årliga kostnaden för beläggningens underhåll under samma tid, att den i varje särskilt fall bestämda, verkliga amorteringstiden, som lägges till grund för kostnadsjämförelsen, icke får göras längre än beläggningens beräknade livslängd. samt att de framlagda kostnadsuppgifterna bliva omsorgsfullt prövade, innan dylik fråga avgöres (prop. VI s. 108, riksd. skr. 6 A s. 11 ff).
för kryssmärke, för vamingsmärke eller sådan anordning, varigenom järn- vägen vinner besparing i bevakningskostnader. Bidraget utgår med belopp, som motsvarar den del av kostnaden, som skäligen finnes böra åvila väg- intzresset, dock att bidraget i allmänhet ej må överstiga 2/3 av samma kost- nad.1
Härutinnan har i 1931—32 års riksstat upptagits ett extra förslagsanslag av kr. 32 080 000:—, varjämte på grund av år 1931 beslutad förhöjning av bensinskatten2 ytterligare för samma ändamål disponeras kr. 6400 000:— (extra förslagsanslag).
Kap. VI. Rättsutveekling för städerna under inverkan av väglagstiftningen för landsbygden.
Såsom ovan visats, hade sedan gammalt i vissa städer skyldigheter i av- seende å väghållningsbesväret ålegat menigheter å landet, liksom motsvarande skyldigheter, efter åtagande, ålegat städer å landsbygden. I 19 % av 1891 års väglag stadgas, att där någon, p å g ru n (1 a v s ä r s kilt åta- ga nde, åligger att underhålla allmän väg, bro eller färja, må därvid för- bliva, därest ej, i den ordning som i 4 % sägs, sådan väg, bro eller färja prövas böra till allmänt underhåll övertagas. Jönköpings stad underhöll vid lagens ikraftträdande en inom Rogberga socken belägen sträcka av allmänna lands— vägen Jönköping—Ingaryd. Genom bedes utslag den 9 mars 1899 ålades Tveta härads väghållningsdistrikt att efter skedd vägdelning till allmänt un- derhåll såsom landsväg underhålla sagda väg. Efter besvär över detta utslag fann kammarkollegiet, vars utslag den 29 sept. 1899 ej synes ha överklagats, ej skäl göra ändring i huvudsak i överklagade utslaget, bland annat på det skäl, att »annat förhållande ej kunde anses vara i målet ådagalagt än att den J. stad dittills åliggande skyldigheten att' underhålla ifrågavarande inom Tveta härads väghållningsdistrikt belägna vägsträcka grundat sig på ett sta- dens särskilda åtagande». Med Vänersborgs gamla skyldighet att hålla den s. k. Rånnums bro3 utom dess eget område var förenad en inbringande rätt att uppbära bropengar. På yrkande av vederbörande väghållningsdistrikt men mot stadens bestridande överflyttades, med upphävande av rätten att uppbära bropengar, å distriktet skyldigheten att bygga. och underhålla bron genom kammarkollegii utslag den 27 februari 1902, i vilket Kungl. Maj :t den 5 sep- tember 1902 ej fann skäl göra ändring.
Ehuru 1891 års väglag uttryckligen angiver sig avse endast väghållningsbe— sväret på landet, har dess i avseende å väghållningsenheternas bestämmande strängt territoriella princip i vissa fall kommit till tillämpning även såvitt angår skyldigheter, som i n o m s t ä d e r ålegat väghållningsskyldiga ä 1 a n d e t.
1 K.K. 4/, 1929 (nr 274) angående bidrag till bestridande av kostnader för vissa säkerhetsanord- ningar vid järnvägskorsningar. ” K.F. 1], 1931 (nr 137, 138).
3 Sid. 13 ovan.
Särskilda. , sky ldig- heter.
Den frihet, som tillförsäkrats staden Kristianstad genom konung Kristian IV:s privilegiebrev den 15 mars 1622 från deltagande i underhållet av den över Helgeån vid Kristianstad mellan staden å ena och Gärds härad å andra sidan om ån ledande bron, Långebro (44720 meter lång)1, och därmed den på samma kungl. brev grundade skyldighet för de väghållningsskyldiga i Gärds, Villands, Albo, Östra och Västra Göinge härad av Kristianstads län samt i Färs och Frosta härad av Malmöhus län att underhålla inom stadens område belägen del av bron (den andra delen underhölls av Gärds härads väghåll- ningsdistrikt) har, efter framställning av de brobyggnadsskyldiga fastig- hetsägarne, jämlikt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1905, mot stadens bestridande, förklarats skola upphöra med utgången av år 1905. De dåvarande brohållningsskyldiga skulle dock dessförinnan hava i laggillt skick försatt den del av bron, som av dem då underhölles. Riksdagens medverkan torde hava ansetts påkallad, enär ifrågavarande brohållningsskyldighet stadgats i ett stadsprivilegium — vilket dock Konungen år 1622 förbehållit sig rätt att förändra allt efter som det syntes honom rådligt samt hans rikes nödtorft och gagn kunde fordra.2
I yttrande i frågan hade justitiekanslersämbetet ($"/4 1904) anfört bland annat, att privilegier av den beskaffenhet som det ifrågavarande, vilket med- delats staden Kristianstad för befordrande av ett allmänt intresse utan att staden därför åtagit sig några motsvarande förpliktelser och som utgjordes av befrielse från ett allmänt besvär, enligt allmänt antagen statsrättslig grund- sats ansåges kunna av statsmakterna upphävas utan samtycke av den privi- legierade och utan vederlag, samt att härtill komme, att kronan i privilegiebre- vet uttryckligen förbehållit sig rättigheten att efter omständigheterna före- taga ändring i privilegierna. Malmö recess den 18 september 1662 (av staden åberopad mot förändring av bestående förhållanden), vilken såvitt ämbetet kunnat finna, icke innehölle någon bestämmelse därom, att någon särskild för— pliktelse skulle åligga Kristianstad för det ifrågavarande privilegiets åtnju- tande, innebure således icke någon förändring i privilegiets karaktär utan en- dast en av konungamakten och ständerna meddelad bekräftelse på det förut av konungamakten ensam givna privilegiet. Och Malmö recess vore visserligen att anse såsom ett fördrag mellan svenska konungamakten och ständerna i Skåne, Halland och Blekinge, men därav följde ock, att för ändring av fördra- get icke erfordrades beslut av andra än kontrahenterna d. v. s. konungen och ständerna eller numera riksdagen, å vilken ständernas befogenhet övergått. Vederbörande departementschef anförde till statsrådsprotokollet bland annat, att sakliga skäl ej funnes att bibehålla ifrågavarande brohållningsskyldighet, som, om staden ej genom nådiga brevet den 15 mars 1622 befriats därifrån, skolat jämlikt det allmänna stadgandet i BB 25: 8 åligga denna. De särskilda förhållanden, som en gång gjort det å ena sidan behövligt för staden att befrias från bördan av brounderhållet och å andra sidan rätt och billigt, att denna börda lades å andra delar av Skåne, vore sedan länge icke mer för handen.
1 Sid. 13 not 2 ovan. * Kungl. prop. nr 37/1905, riksdagens skriv. nr 34/1905.
För att bringa underhållsskyldigheten jämväl beträffande nu ifrågavarande del av bron i överensstämmelse med gällande lagstiftning erfordrades emeller- tid, att det staden Kristianstad genom nyssnämnda nådiga brev meddelade privilegium i avseende å brounderhållet bleve upphävt. Några formella hin- der syntes icke heller ligga i vägen för ett sådant upphävande. I detta hänse— ende åberopade departementschefen vad justitiekanslersämbetet i ärendet an- fört till bemötande av vad som från stadens sida påståtts om okränkbarheten av dess privilegier. Något vederlag åt staden för borttagande av berörda pri- vilegium syntes ej heller böra sättas i fråga, då det icke ådagalagts, att staden iklätt sig någon mot befrielsen svarande skyldighet. Statsutskottet1 förklara- de sig icke hava något att erinra mot framställningen i den kungl. propositio- nen, vilket också blev riksdagens beslut.
På grund av hertig Karls privilegiebrev den 15 mars 1584 för Karlstad2 hade den av sten uppförda, helt inom stadens område befintliga bron över Klar- älvens ö s tra gren underhållits av hemmansägarna i Kils och Nyeds hära- der samt Fryksdals och Älvdals häraders övre och nedre tingslag, dock med undantag av de två närmast intill staden belägna brokaren med deras överbygg— nad och pelaren dem emellan samt landfästet, vilkas underhåll ålegat staden och verkställts genom stadsfullmäktiges försorg. På framställning av en för be- stridande av bestyret med häradernas och tingslagens underhållsskyldighet till- satt styrelse upphävdes genom Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1909 stadens frihet från viss andel i byggnads— och underhållsskyldigheten beträf- fande den östra bron och därmed förpliktelsen för ovannämnda jordägare att bygga och underhålla bron till samma andel att upphöra med utgången av år 1909 under villkor dock, att de brohållningsskyldiga jordägarna dessförinnan skulle hava i laggillt skick försatt den del av bron, som av dem underhölles, samt till staden överlämna den brokassa, som kunde finnas vid nämnda tid- punkt (1/1 1908 kr. 344: 74).3
I stadens yttrande över ansökningen hade bland annat erinrats, att tillkom— sten av väglagen den 23 oktober 1891 syntes hava ringa betydelse för bedöman- de av förevarande sak, då lagen själv angåve sig endast reglera väghållnings- besvärets utgörande på landet. Det vore vidare att märka, att privilegierna för Karlstad meddelats utan förbehåll om rätt (såsom beträffande Kristianstad) för kronan att ändra desamma. I påminnelser hade ovannämnda styrelse bland annat anfört, att genom 1891 års väglag bestämts, vilka skyldigheter, som ålåge de väghållningsskyldiga på landet, varav syntes framgå att någon an- nan sådan skyldighet ej vidare ålåge dem varken på landet eller något stads- område. Om lagens innehåll kommit i strid med föråldrade privilegier, borde i detta som i många andra fall privilegierna få vika. Justitiekanslersämbetet hade åberopat ett i annat sammanhang meddelat utlåtande rörande västra bron, om vilken mera nedan, vari uttalats att staden Karlstad ej åtagit sig några förpliktelser svarande mot privilegiet rörande ifrågavarande bro, vilket privi-
1 Utl. nr 28. = Se sid. 5 ovan. ' Kungl. prop. nr 146/1909, riksd. skr. nr 148.
legium bestode i befrielse från ett allmänt besvär och således fölle inom den of- fentliga rättens område. Privilegier av dylik beskaffenhet hade ansetts kun- na upphävas utan samtycke av den privilegierade och utan vederlag till denne. Vederbörande departementschef åberopade ämbetets uttalande och anförde, un- der erinran om beslutet rörande Långebro vid Kristianstad, att formella hinder ej läge i vägen för upphävande av Karlstadsprivilegiet i fråga. Statsutskot- tet1 anförde, att ifrågavarande, staden Karlstad medgivna privilegium sto- de i strid med gällande grunder för väghållningsbesvärets utgörande, och syn— tes billigheten kräva att de menigheter, som betungades av privilegiet, bleve därifrån befriade, varför utskottet tillstyrkte den kungl. propositionen i ämnet. Motiveringen åberopades av riksdagen.
För uppehållande av den inom Karlstads stads område belägna bron över Klarälvens v ä s t r a gren, vilken bro med tillämpning av hertig Karls privi- legiebrev 1584 till 11/12 underhållits av hemmansägarne i Näs, Gillbergs, Nord— marks och Jösse härader samt till 1/,2 av staden, hade med anledning av en till- tänkt ombyggnad av bron genom sammanskott av väghållningsskyldiga hemman med uttaxering per mantal inom nämnda härad på 1840-talet bildats en kassa, »Karlstads västra brobyggnadskassa för lantintressenter», vilken vid 1894 års utgång utgjorde cirka 69 000 kronor. Staden hade utfäst sig att tillskjuta 1/12 av den från häraderna influtna summan, då brobygget företoges. Detta skedde emellertid aldrig. Kostnaderna för den gamla brons underhåll, förutom 1/12 som tillsköts av Karlstads stad, bestredos i stället ur fonden. Gjord framställ- ning av de väghållningsskyldiga i häraderna om rätt att utbekomma kassans belopp för fördelning mellan dåvarande hemmansinnehavare avslogs av bede genom utslag den 29 juli 1895. Enär ej ens uppgivits, att bron skulle för framtiden till underhåll av vederbörande vägkassor övertagas, ty och som bron vore till gagn ej blott för Karlstads stad utan även för länets väster om staden belägna delar, alltså och då det privilegiebrev, i följd varav kassan för att i väsentlig mån underlätta stadens underhåll av bron medelst sammanskott till- kommit, ej kunde anses genom nya väglagen hava förlorat sin betydelse, funne bede de väghållningsskyldiga i häraderna icke mot Karlstads stads bestri- dande äga berättigande att över kassan ensamma förfoga. I detta utslag gjor— de, på besvär av häradernas väghållningsskyldiga, kammarkollegiet den 27 december 1895 ej ändring.2 Sedan drätselkammaren i Karlstad, efter uppdrag av stadsfullmäktige, hos bede anhållit, att enär bron befunne sig i ett så brist- fälligt skick, att den behövde ombyggas, bede måtte förplikta de väghåll- ningsskyldiga i häraderna att i stället för den befintliga bron och på samma plats som denna snarast möjligt uppföra ny brobyggnad, biföll genom utslag den 31 december 1912 be-de på det sätt stadens talan, att de väghållnings— skyldiga i häraderna förpliktades att jämte Karlstads stad omedelbart låta vidtaga erforderliga åtgärder för avhjälpande av bristfälligheterna å bron, och skulle kostnaderna därför gäldas till 1/12 av Karlstads stad och till 11/12 av
1 Utl. nr 131. * Under skriftväxlingen gjordes från häradernas sida gällande, att 1891 års väglag upphävt deres skyldigheter i avseende & brohållningen, utan att dock avseende fästes dårå.
häraderna. Utslaget överklagades av såväl drätselkammaren som de väghåll- ningsskyldiga men, innan målet kom till avgörande, träffades överenskom— melse mellan staden och häradernas väghållningsskyldiga om stadens över— tagande av hela brohållningen, mot erhållande av brokassans halva behållning. Å överenskommelsen skulle sökas godkännande av Kungl. Maj:t och riksdagen och, i händelse sådant erhölles, de vilande besvären återkallas.
Kungl. Maj :t föreslog i proposition (nr 51) till 1915 års riksdag, att den genom hertig Karls privilegiebrev staden tillförsäkrade frihet från viss andel i byggnads- och underhållsskyldigheten beträffande ifrågavarande bro och därmed den på nämnda privilegiebrev grundade förpliktelse för jordägare inom Näs, Gillbergs, Nordmarks och Jösse härader att bygga och underhålla bron till samma andel skulle upphöra den 1 april 1916, dock under villkor att nämn- da brohållningsskyldiga jordägare samtidigt till staden överlämnade hälften av Karlstads västra brobyggnadskassa för lantintressenter (den 31/12 1914 i sin helhet kr. 97 945: 15). Riksdagen biföll (skr. nr 162) propositionen, och med- delades Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i skrivelse den 3 juni 1915 till bede.1 Tillika förklarade Kungl. Maj:t, att den del av ifrågavarande kassa. som icke skulle överlämnas till staden Karlstad, skulle tillsvidare stå under samma vård som dittills och icke få tagas i anspråk för något ändamål eller bliva föremål för något förfogande, förrän Kungl. Maj :t meddelat erforder- liga bestämmelser. Den 24 augusti 1917 fann Kungl. Maj :t gott dels med- giva, att den del av kassan, som icke skulle överlämnas till Karlstads stad, finge, efter avdrag av de kostnader, som uppstått i samband med upphörande av stadens omförmälda privilegium och kassans delning, samt efter det förslag till uppdelning av medlen blivit av direktionen för kassan upprättat och bede för prövning och godkännande underställt, fördelas mellan Näs, Gillbergs, Nordmarks och Jösse häraders väghållningsdistrikt i förhållande till det be— lopp, som från varje härad ursprungligen tillskjutits till kassan, dock att, dä- rest sålunda tillskjutna belopp icke för det dåvarande kunde fullt bestämmas, andelarna skulle beräknas i förhållande till de hemmantal, respektive härad ägt vid kassans bildande år 1842, dels ock medgiva att av det belopp, som så- lunda kunde komma att tillfalla de särskilda häraderna, skulle för varje väg- hållningsdistrikt bildas en under förvaltning av distriktets vägstyrelse stående fond, beträffande vilken de väghållningsskyldiga endast ägde förfoga över av- kastningen, att i fråga om Jösse härads väghållningsdistrikt den årliga av- kastningen av de distriktet sålunda tillkommande medel, vilken avkastning icke finge tagas i anspråk, förr än genom tillägg av upplupen ränta kapitalet uppgått till 10 000 kronor, skulle enligt vägstämmans avgörande användas till förbättring av enskilda vägar och broar, tillhörande hemman inom distriktet, för vilka vägunderhållet ansåges särskilt betungande, eller till omläggning av
1 Vid behandlingen av denna proposition nr. 51/ 1915 förekom ingen erinran inom riksdagen (jord- bruksutskottets utl. nr 34, riksd. skr. nr 162.) Justitiekanslern hade utöver sin argumentering i förut nämnda två. fall ang. Kristianstads långa bro och Karlstads östra. bro erinrat att, enär privilegiet såsom berörande väghållningsbesväret fölle inom området för den allmänna eivillagstiftningen, borde upphä— vandet av detsamma, på, sätt i ärendet ifrågasatts och i liknande fall jämväl skett, äga rum i den ord- ning 5 87 K.F. föreskreve.
Bidrag av statsmedel.
mindre backar å Väg i sådana fall, där statsbidrag icke vore att påräkna, samt att beträffande övriga häraders väghållningsdistrikt avkastningen skulle en— ligt vederbörande vägstämmas beslut användas till vägförbättringar eller dy— likt inom väghållningsdistriktet.
För det även för städerna öppna statsanslaget till b y g g a n d e a v 1 a n d s- vägar och vanliga bygdevägar har ovan redogjorts.
Den städerna, på sätt ovan anförts, tillkommande andel av autom 0 b i l- s k a t t e m e d 1 e n — 20 % av återstoden, sedan hälften av ordinarie statsbidra- get till vägunderhåll och vinterväghållning å landet m. m.1 täckts — skall an- vändas till städernas gatu- och väghållning. Av dessa medel skola 80 % för- delas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som från dem influtit i automobilskatt.2 Angående fördelningen av återstående 20 % (utjäm- ningsandelen) förordnar Kungl. Maj:t,2 och gäller därutinnan, att av dessa medel må för förbättring och underhåll av f ö r a n t o m 0 b i lt r a f i k e n vik-tiga gator och vägar i städerna utgå bidrag med högst 1/2 av den beräknade kostnaden, där ej på grund av särskilda skäl högre bidrag prövas böra beviljas.3 Av dessa medel kunna ock utgå bidrag till järnväg för bestri- dande av engångskostnad för varningsmärke och säkerhetsan— () r dnin g vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg, varom ovan förmälts.4 Generellt gäller, att stad tillkommande automobilskattemedel skola användas till förbättring och underhåll av stadens för automobiltrafiken vik- tiga vägar och gator, i första rummet stadens in f a r t s v ä g a r. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall övervaka, att medlen av staden på lämpligt sätt användas för avsett ändamål. Uraktlåter stad att ställa sig till efterrättelse av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen givna anvisningar, äger styrelsen anmäla för- hållandet för Kungl. Maj:t. Det åligger stad att årligen före den 1 mars till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingiva redogörelse för användningen under nästföregående år av staden tilldelade automobilskattemedel.5 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1931 har av under budgetåret 1929 1930 influtna automobilskattemedel fördelats städernas utjämningsandel, uppgående tillhopa till ett belopp av 1 335 000 kronor.6 De arbeten, till vilka bidrag beviljats, av- se i allmänhet omläggning och förbättring eller permanentbeläggning av såväl gator som vägar.
I 1931—32 års riksstat är till förbättring och underhåll av för automobil- trafiken viktiga gator och vägar i städerna upptaget ett extra reservationsan- slag (VI: B. 15) om 9 020 000 kronor att direkt utgå av automobilskattemed-
1 Jfr sid. 71 ovan. ” K.F. 1%, 1930 (nr 161) om fördelning av automobilskattemedel 2 &.
3 K.K. 15/|, 1930 (nr 163) ang. statsbidrag till allmänna vägars byggande, 5 1 p. 4. 4 Sid. 72 ovan. K.K. *I, 1929 (nr 274). 5 K.K. "], 1930 (nr 162) med närmare bestämmelser angående fördelningen av automobilskatte- medel 5 €. ' SFT 1931 sid. 113 (specificering av anslagen). Hela influtna beloppet har utgjort 1 538 000 kronor, vartill kommit besparade medel från föregående år, c:a 10 000 kronor. Det icke utdelade beloppet har reserverats för att utgå såsom bidrag till bestridande av kostnader för vissa säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar å stads område i enlighet med K.K. *I, 1929 (nr 274). Jfr SFT 1930 s. 52, utdel— ning av föreg. årets medel.
len, varjämte på grund av den år 1931 beslutade förhöjningen av bensinskatten ett ytterligare anslag av samma karaktär ä 1 600 000 kronor anvisats (VI: B. 16).
Kap. VI]. Enskilda vägar.
Såväl landskaps- som landslagarna innehålla bestämmelser om vägar och broar, som uppenbarligen äro att anse såsom e n s kild a i nu gällande lags mening. Den »laga gata» i by, som U.L. (Vidh. B. I pr.) avser, kan visser- ligen tillika vara a l l m ä 11 v ä g, men å ett annat ställe (Vidh. B. XXIII pr.) sägs: »Tarva byamän själva broar, andra än dem som till allmän väg höra, då vill en bygga och annan ej, då gives den våld och vitsord, som byggs vill.» VG. L. I har stadgande om skifte av »led och gärdesgårdar och broar» (JB 8) samt om vitsord för bonde, som vill bygga utfartsväg över annans tomt (JB 12).
M.E.L.L. och KR.L.L. hava den likalydande bestämmelsen (BB 1): »Nu vilja bönder gata genom by lägga, det må de saklöse göra, om dem själva åsämjer.» Bestämmelserna i M.E.L.L. BB XXVII: 1 och KR.L.L. III: pr. om skyldighet för byamän att broar bygga och vägar röja liksom bestämmelserna i BB XXVII: 2 resp. III: 4 om skyldighet att hålla färja, där bro är Oför, kunna lika väl lämpas till byn som till häradet eller landskapet. I BB IV: 3 resp. V: 3 stadgas rätt för bonde, som första gången bebygger sin tomt, att in- taga mark till farväg och utgiva ersättning i jord »så att jämnt är gent jämno». Någon rätt för enskilda byamän att i vidare mån bygga väg över annans mark för egen nytta synes ej hava erkänts. Tvister angående dylika frågor hand- lades Vid häradstinget.
Enligt 1 7 3 4 ä r s la g, BB 1: 1, skall g a t a iby läggas af oskifto mellan hvarje tomt i by, efter ty som lägenhet därtill är ; och skall så den by, som för mindre ligger, som den för mera ligger, hafva f a rv äg till och ifrån. I BB 4:1 bestämmes detta närmare sålunda, att farväg till och ifrån by, så ock till åker och äng, kyrka och kvarn, bör läggas af oskifto, sex alnar bred, och dess— utom två alnar å hvardera sidan till dike, om så tarfvas. Genom kungl. resolu- tionen och förklaringen på allmogens besvär den 16 mars 1739 (p. 39), lämnade Kungl. Maj:t sitt samtycke till allmogens underdåniga ansökning, att på de orter, varest omöjligheten bevisligen funnes ligga i vägen, och, där det eljest >>pröfvades onödigt», mindre vägar, såsom by- och kvarnvägar, efter omständigheterna måtte undantagas ifrån den bredd af 6 alnar, som lagen förmådde och innehölle, börande vederbörande, efter behörig skedd undersökning, lämpa denna bredd efter hvarje orts befunna art och beskaffen- het, så att allmogen med onödigt och odrägligt besvär ej måtte betungas och de vägfarande icke hindrades uti deras fortkomst.1 I kungl. brevet den 20 februari 1742 ang. landskulturen (förslaget till byordning p. 17 ) heter det”: »Alla nödiga vägar inom ägorna samt till och ifrån by böra grannarna emellan fördelas. Sedan hålle var sitt vägstycke försvarligen vid makt. — — -— Och
1 Monas, II s. 1404. * Montin IH s. 1852.
på det byemännen måge så mycket bekvämligare kunna köra över diken, varest de helst åstunda samt slippa att hålla renar och bivägar på åtskillige ställen. alltså skola till dikens conservation, som de eljest nedköra och igentrampa, löse flyttebroar i varje by hållas; och kunna två eller flere åboar sätta sig tillsam- mans och sig om broens byggande och vid makt hållande förena. _ _» I 9 kap. 1 % i 1827 års liksom i 66 % av 1866 års skiftesstadga bestämdes ytter- mera, att för allmänna gator och vägar till stad, kyrka och kvarn, grödans in- körsel, skogsfärder, torvmossar, vattenställen m. m. samt avlopps- och floddiken nödigt utmål borde av oskifto tagas, samt att gator, vägar och diken helst skulle läggas i skillnaden lotterna emellan och alltid utstakas räta, där det kunde ske. Genom förordningen den 29 januari 1850 aug. vägbyggnadsskyldigheten i vissa fall efter verkställda laga skiften stadgades, att, då, till följd av laga , skifte, ny väg för en eller flere skiftesdelägare bleve oundgängligen nödig och den ej kunde försättas i erforderligt skick utan så dryg kostnad i förhållande till de fördelar, som genom skiftet vunnes, att den icke skäligen kunde anses böra ensamt drabba den eller de delägare, för vilka vägen behövdes, skulle kost- naden för densammas första anläggning av skiftesman och gode män, i samman- hang med skiftet, mellan samtlige skiftesdelägarne särskilt fördelas, på sätt som för bidrag till utflyttning vore stadgat, varemot med kostnaden för vägens framtida underhållande borde förhållas efter vad för enskilda by- och utfarts- vägar i allmänhet vore förordnat. Genom lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet 10 kap. 1 % har stadgats, att vid skifte utmål till erforderliga vägar skola undantagas av oskifto, i den mån behovet ej tillgodoses, på sätt i 9 % sägs, samt att vägar skola framdragas, där markens beskaffenhet och lutningsförhållanden göra det lämpligast, och om möjligt läggas i gränser mellan ägolotter.
Angående skyldighet att deltaga i underhållet av byvägar innehåller 8:e punkten i kungl. resolutionen på adelns besvär den 8 januari 1735, att Kungl. Maj:t i nåder ville, att de så kallade byvägar skulle underhållas endast av dem, som sig därav betjänade, så. att landet därmed icke vidare för en eller annans bekvämlighets skull borde besväras.
Om sättet för avgörande av tvister om dylika vägar stadgade Kungl. Maj:t i skrivelse till kammarkollegiet av den 17 april 1828 (kungjord av kollegiet den 9 maj s. å.), att som Kungl. Maj :t kommit i erfarenhet därav, att tvister om anläggning och underhåll av enskilda utfartsvägar för byar och hemman, kvarnar med flera lägenheter blivit ömsom i administrativ Väg, på samma sätt som frågor om allmänna lands-, härads- och socknevägar, behandlade och öm- som av domstolarne såsom tvistemål upptagna och avgjorda, Kungl. Maj:t alltså, till förekommande av en sådan olika behandling av berörda tvister, fun— nit gott stadga och förklara, det skulle alla uppkommande tvister om anlägg- ning och underhåll av enskilda utfartsvägar för by, hemman, kvarn eller an- nan lägenhet, och då vägens beskaffenhet av allmän lands-, härads- och socken- väg således icke vore i fråga, av domstolen i orten, såsom efter författningar- na rätteligen dit hörande, upptagas och avgöras samt sedermera i den ordning, lagen för tvistemål i allmänhet stadgade, fullföljas.
Dessa stadganden voro emellertid —— på sätt lagutskottet anförde vid 1885 års riksdag — varken nog omfattande eller tillräckligt bestämda för ordnande av skyldigheten att bygga och underhålla utfarts- och byvägar. Enär dylika vägar numera med vår tids höjda anspråk på bekväma och lätta kommunika- tionsmedel vore av vida större betydelse än då ovan angivna stadganden till— kommit, hemställde utskottet, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta samt före- lägga riksdagen förslag till lag om byggande och underhåll av utfarts- och byvägar. Frågan förföll sagda riksdag men återupptogs genom en riksdagens skrivelse den 2 maj 1894. Sedan ett lagförslag upprättats, förelades detta 1907 års riksdag.
Genom la gen den 5 ju li 1 9 0 7 om enskilda vägar på landet regle- rades, genom möjliggörande att tvångsvis få till stånd särskilda väghållnings- , samfälligheter, rättsförhållanden berörande enskild väg å. landet, »som för en eller flera fastigheter är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för * hemkörslor eller för utfart eller eljest». Fråga om anläggande av enskild väg handlägges, där överenskommelse ej kan åstadkommas, vid särskild förrätt- , ning, som, om den ej överklagas vid allmän underdomstol, vinner laga kraft. * Väghållningsskyldiga äro blott de fastigheter, som hava nytta av vägen. Genom Ä' ny lag om enskilda vägar den 2 9 ju ni 1 9 2 6 inbegrepos även s t ä d e rn a i tillämplighetsområdet. Emellertid gäller lagen, beträffande stad eller sam— hälle på landet där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas (köping och byggnadsmunicipium), icke såvitt angår stadens eller samhällets till bebyggande planlagda område.
Avgörande för begreppet enskild väg är, på sätt anföres i kungl. prop. nr ' 28 år 1926, för städernas del liksom för landsbygdens, omfattningen av vad 37 med allmän väg förstås. De vägar, som icke äro att anse såsom allmänna, ' bliva att behandla såsom enskilda. Vägkommissionen har i sitt den 30 decem-
ber 1922 avgivna betänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m. * framhållit, att i fråga om städernas områden skulle för allmänegenskapen i varje särskilt fall rätteligen fordras, att den offentliga myndigheten, läns- * styrelsen, jämlikt därutinnan gällande bestämmelser prövat vägens allmänna
nytta och behövlighet och förordnat om dess underhåll såsom allmän. Emeller- 1 tid kunde, yttrar kommissionen, beträffande många av de gamla stadsvägarna ' ett sådant allmänförklarande historiskt icke påvisas. Bestämmande för vägens ' allmänegenskap torde då få anses vara allenast det faktiska förhållandet, att vågen av ålder hållits för allmän och underhölles av stadskommunen eller sär— skilda dess invånare efter de om allmänna vägunderhållet inom staden gällande bestämmelser.1
1 Lagkommittén (förslag 1826 till allmän civillag, tr. 1838), yttrar i motiveringen (s. 149) till sitt förslag i 6 kap. BB, vilket omfattar endast e n s k il (1 3. vägar: »Vågar kunna vara antingen en- skilda eller allmänna. Det förra slaget utgöres av sådana, som anläggas endast för att komma till och ifrån ett hemman, ett bruk, en kvarn eller annan dylik enskild lägenhet. Dessa vågar upphöra ej att vara enskilda, fast de stundom nyttjas av främmande personer eller menigheter, som besöka hemmanet, bruket, kvarnen eller lägenheten. Senare slaget åter kan delas i mindre eller större allmänna vägar. De mindre leda sitt upphov blott från inskränktare förhållanden, som äga rum inom vissa grannelag. le större däremot hava till föremål att befordra allmän rörelse ilandet, genom den ena ortens samman- bindande med den andra, och att lätta tillträdet till statens offentliga. inrättningar.» (Jfr 1880 års äglagsbetänk. &. 102). 6—312349
Statsbidrag till byggande av enskilda utfartsvägar utgår sedan år 1919 och har för ändamålet i 1931—32 års riksstat upptagits ett belopp av 500000 kronor (extra reservationsanslag). Bidrag från detta anslag, som avser en- dast landsbygden, förutsätter, att vederbörande landsting, kommun eller annan icke sakägare i viss utsträckning (minst 15 % av statsanslagets belopp i varje särskilt fall) anvisat medel för det ändamål, som avses med anslaget. Stats— bidraget bör i allmänhet icke utgå med mer än 1/4 till 1/3 av den beräknade kost— naden för anläggningen och må ej för något fall bestämmas till högre belopp än som motsvarar hälften av samma kostnad. Bland villkoren ingår ytter— ligare skyldighet för intressenterna att i gott skick underhålla väg i fråga med därtill hörande broar, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller intressenterna från underhållsskyldigheten befriats, samt att ej avstänga vägen för trafik (där ej länsstyrelsen på ansökan medgivit sådant avstängande ifråga om tyngre motorfordon).1
1 K.K. ='/, 1931 (nr 232).
AVD II. NÄRVARANDE LÄGE.
Kap. I. Gällande rätt.
Den i 1891 års lag om väghållningsbesvärets utgörande på landet givna Begreppet , definitionen av allm än v ä g, att den »prövas vara för den allmänna sam- allmän ”äg' , färdlseIn nyttig och nödig», gav icke begreppet något nytt innehåll. Allmän väg är liksom förut r ä t t 5 lig e n öppen för den allmänna rörelsen, dess av- stängande för trafiken av annan än därtill behörig myndighet är otillåtet och straffbelagt.1 Väsentligt för begreppet allmän väg torde få anses vara, att denna motsvarar ovan angivna kännetecken samt tillkommit efter beslut av vederbör— lig myndighet, eller att vägen ifråga av ålder ansetts äga karaktär av allmän.2 Detta måste givetvis anses gälla även för stad. På sätt nedan skall visas, råder i de flesta städer sedan gammalt en mindre riktig uppfattning om vilken som är vederbörlig beslutande myndighet. Den omständigheten, att beslut av sådan myndighet saknas, synes dock ej kunna eller böra betaga väg dess karaktär av allmän, såvitt som den utgör fortsättning av annan allmän väg eller eljest uppenbarligen är för den allmänna trafiken oundgängligen nödvändig. Vägar, som icke äro för allmänna samfärdseln nödiga och nyttiga, hänföras till en- s kri ld a väg a r. Enskild väg, som är föremål för reglering i lag — lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar — är väg, som »för en eller flera fastig- heter är till stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart eller eljest» (lagen icke tillämplig i stad, såvitt angår stadens till be- byggande planlagda område, detta vare sig stadsplan är genomförd eller ej). Den omständigheten, att enskild väg faktiskt *är öppen även för den allmänna samfärdseln, ändrar ej dess karaktär av enskild.3 Ö d e b y g d 5 v ä g a r äro givetvis icke representerade i städerna. Karaktären av allmän väg upphör för vägmark i stad, sedan den intagits i stadsplan, i den mån vägen upplåtes eller i enlighet med reglerna i FBL' skall upplåtas såsom gata eller torg eller _ annan a llm än p lats (FBL 1 kap. 34 och 35 %%),4 samt eljest, där stads- * plan genomföres så, att vägen ej längre skall användas för sitt ändamål.
1 SUNDBERG, Väg och gata s. 3. Straff]. 19: 15; vägtrafikstadgan 2"I. 1930 (nr 285) 14 5. '-' Jfr stadskollegiets i Stockholm utl. 328/1929 s. 1980: »Där något bedes särskilda beslut om vägs ' karaktär av allmän ej kan påvisas, måste avgörande —— -—— vara existensen eller icke existensen att * det faktiska förhållandet, att vågen av ålder hållits öppen för allmän trafik och underhållits enligt de för vägunderhållet i staden gällande regler. Event-nella tvister härom torde tillhöra bedes pröv- ning.» * 3 I F al k e n b e r g användas för allmän samfärdsel tre vägar om resp. 3 700 och 1 610 meter utom samt 2 340 meter inom stadsplan, vilka tillkommit såsom utfartsvägar för vissa fastigheter. * Fr. o. m. 1932 gäller stadsplanelagen "I, 1931, nr 142 (39—42 55).
Den å landsbygden genomförda klassifikationen av allmänna vägar i la n d s- v ä g a r och b y g (1 e v ä g a r saknas i städerna men motsvaras av den i vissa städer tillämpade uppdelningen i olika klasser.
Genom allmän vägs anläggande upphör den därför i anspråk tagna marken att ingå i den allmänna rättssamfärdseln, den faller realiter extra commercium privatorum, även om lagfart kan beviljas för enskild ägare å fastighet, vari väg ingår. Detta är redan fallet med de av ålder bestående allmänna vägarna. För nytillkommande allmänna vägar kräves, där staden ej vill nöja sig med den nyttjanderätt som vägrätten innebär, en särskild förvärvsprocedur. Denna kan vara köp, byte, gåva eller expropriation. Där allmän väg övergår till gata —— »enligt fastställd stadsplan ingår i gatumark» _— tillfaller däremot jämlikt FBL 1: 15 vägmarken eller vägrätten staden med äganderätt.1 Upphör väg- mark att disponeras för sitt ändamål, så återgår marken intre commercium. Frågan om dess civilrättsliga karaktär blir då aktuell.
På sätt den föregående framställningen torde utvisa har i äldre tid såsom regel gällt, att mark till allmän väg tagits av oskift mark. Någon för- ändring i denna marks civilrättsliga karaktär lärer härvid såsom regel varken hava åsyftats eller ägt rum. I undantagsfall kan skiftad mark i äldre tid hava tagits i anspråk för vägändamål, och man kan i sådant fall möjligen ifråga- sätta, att äganderätten till marken övergått till väghållningsenheten, åtmin- stone där denna varit stad.2 I den mån vägmark tagits av oskifto, lärer emel- lertid dispositionsrätten till marken vid vägens indragning (avlysning eller »förläggning») återgå till den samfällighet, som fått ställa marken till förfo- gande, eller den stadskommun, som övertagit samfällighetens rätt, och på ena— handa sätt, om den tagits av enskild fastighet. Den omständigheten, att er- sättning för intrånget utgått, torde icke inverka på den civila äganderättsfrå— gan. Alltså återtager marken den natur, den haft före upplåtelsen. Har sta- den däremot förvärvat marken genom civilrättsligt laga fång, lärer den under angivna förhållande bliva fri egendom i dess hand.3 Beträffande senare anlagda vägar —— sedan genom expropriationslagstiftning reglerats villkoren för förvärv tvångsvis av jord under individuell äganderätt —— ställer sig för- hållandet olika. Där expropriation ägt rum, vilket torde utan större svårighet kunna konstateras, har givetvis äganderätt övergått till exproprianten. Men i ett stort antal fall har säkerligen vägmark på ett skäligen formlöst sätt erhål— lits från jordägarne, med eller utan ersättning, och i sådana fall torde staden icke kunna påstå någon äganderätt.4
Den rättsverkan, en stadsinkorporering närmast medför i nu ifrågavarande hänseende, är, att den rätt, varmed mark, som disponeras för kommunikations- lederna, innehaves av kommun eller väghållningsdistrikt, övergår å staden.5 Innebörden av denna rätt kan givetvis vara högst skiftande.
1 Fr. o. m. 1932 stadsplanelagen ”], 1931 22 5. Jfr Fastighetsregisterkommissionens meddelanden XXV s. 36 (nr 350). = För väghållningsmenighet å landet har möjligen den före ikraftträdandet av 1891 års väglag bristande rättssubjektiviteten lagt hinder i vägen för äganderättsförvärv. _ 3 Jfr LARSSON, Inkorporeringsproblemet 11 s. 659. ' Jfr Vägkommissionens betänkande I: 1 s. 353 f. i Se nedan sid. 96.
Man kommer därför till slutsatsen, att, om stad vill påstå äganderätt till vägmark, den är bevisskyldig härför. Presumtionen talar för att vägmark till- hör den, över vars äga vägen framdragits.1 Visserligen har i somliga städer, under intryck av förhållandena i avseende å gator, det förutsatts, att staden skulle förvärva vägmark, och sannolikt har så ock skett i dylika fall? Denna omständighet torde dock ej inverka på presumtionen.3
Såsom visats regleras numera rätten att även mot vederbörande ägares vilja taga i anspråk m a r k för vägändamål genom 1917 års expropriationslag. Ex- propriation kan avse såväl ägande— som nyttjanderätt men icke tillämpas gent emot kronan. I övrigt stå, där motstånd ej möter från markägarens sida, till förfogande såväl de vanliga laga fången, köp, byte och gåva, som upplåtelse av nyttjanderätt, vilken senare emellertid ej kan avse längre tid än 50 år, och nu- mera även vågrätt, som torde erhålla större praktisk bety-delse. Genom expro- priation kan ock förvärvas äganderätt eller nyttjanderätt till s a n d-, g ru s— e l l e r s t e n t ä k t, som må erfordras för vägs byggande eller underhåll.4 Servitutsinstitutet lärer däremot, i brist på härskande fastighet, till vilken ser- vitutet kan anknytas, i regel icke kunna komma till användning.5
Gällande straffbestämmelser till s k y d d för vägar, broar och färjor inne— Rättsskydd hållas i 19 kap. av 1864 års strafflag. I 15 % stadgas bland annat: »Förstörer eller skadar man uppsåtligen — —— — brygga, bro, färja — — — väg — — — eller stängsel eller märke, som till avvärjande av fara eller till varning därför, vid allmän väg — — —— satt är; straffes med fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. I ringare fall må till böter dömas. Tillstänger man olovligen, utan skadegörelse, som nu är nämnd, allmän väg -— —— — vare straffet böter.» Genom 6 kap. (1 %) är i fråga om skadestånd den allmänna grund stadgad, att skada, som någon genom brott tillfogat annan, skall av den brottslige gäldas, evad brottet skett med uppsåt eller av vållande. Civilt skade- ståndsansvar torde sannolikt kunna ifrågakomma ej blott för enskild utan ock för väghållningsenhet i följd av brist i väghållningens tillbörliga fullgörande.6
J ämlikt promulgationslagen till strafflagen hava genom den nya lagen med vissa undantag, här utan betydelse, upphävts missgärnings- och straffbalkarna i 1734 års lag tillika med alla de särskilda stadganden, som utgöra förklaring eller ändring av vad sagda balkar innehålla eller tillägg däri (2 €), samt alla i de övriga balkarna — alltså även BB — av 1734 års lag eller i särskilda lagar, författningar eller vitesförbud givna straffbestämmelser för brott, å vilka i nya lagen straff äro satta (3 €). De politirättsliga bötesbestämmelserna i BB 25 kap. torde emellertid kvarstå i gällande kraft för städernas vidkommande.
1 Jfr N. J. A. 1910 s. 7, 1926 s. 119, 1929 s. 121 och 561 samt 1930 s. 10. (Enär de allmänna lands- vägarna inom väghållningsdistr. icke visats utgöra för sig bestående fastighet eller fastigheter, har av fastighetsägare till vägstyrelse medgiven servitutsinteckning för grustäkt å visst område förkla- rats icke kunna beviljas.) = SU'NDBER-G, Väg och gata. 5. 56, 57. = En allmän orientering i äganderättsfrågan innehåller motion 50/1912 i F.K. samt lagutskottets utl. nr 21 år 1912. ' Jfr Vägkommissionens betänk. 1916 I: 1 s. 329—331. 5 N. J. A. 1923 s. 179, 1930 s. 10 (se ovan not 1). ' Jfr N. J. A. 1930 s. 274 ff (ref. 76).
är väg, bro och färja m. m.
Väghåll- ningsbesvä— rets territo- riella om.- fattning.
(Stadsom- rådets be— stämning).
Det område, för vilket de för städerna gällande rättsregler äro tillämpliga, stadens administrativa område, bestämmer jämlikt BB 25: 8 den territoriella giltigheten av de regler, som avse fullgörande av väghållningsbesväret i stad. På sätt närmare utvecklats i en av fastighetsregisterkommissionen verkställd utredning,1 torde i stort sett redovisningen i vederbörliga 'fastighetsböcker vara avgörande. För det fall att dylik redovisning ej ägt rum, är man hänvisad till jordregister, respektive fastighetsregister för stad, och därest dubbelredo- visning därvid förekommer eller redovisning ej ägt rum, till en särskild pröv- ning av frågan om rätta indelningen av vederbörande fastighet. Vid en dylik prövning böra till ledning antagas stadgandena i RB 6: 1: »Staden med de ägor, som dit lyda och inom dess rågång belägna äro, vare rådstuvurätts dom- saga» samt i RB 10: 19: »Om hus, tomt och gård i staden döme den stadsrätt där de ligga. Äger staden jord och mark däromkring, som avhyst är och ej från staden avskild, och varder tvist därom stadens inbyggare mellan eller miss- gärning där gjord; döme ock stad'srätt därom. Kommer tvist upp om ägoskill- nad mellan borgare och bolby, som till stadsmark gränsar, döme häradsrätt.» Uttrycket »avskild» i sistnämnda lagrum bör tolkas såsom »avlägset belä- gen». I de säkerligen sällan förekommande fall, då ägogemenskap råder mel- lan lant- och stadsfastighet, lärer det samfällda området knappast kunna hän- föras till stadens administrativa område, såvitt väghållningsbesväret angår.
Stadsområdets gräns är alltså i princip bestämmande för den geografiska ut- sträckningen av det stadskommunen eller dess väghållningsskyldiga åliggande väghållningsbesväret.
Beträffande bron över Östersundeti Storsjön, som före 1888 liksom de flesta större broar i Jämtland byggts och underhållits av de väghållningsskyldiga i landskapet men fr. o. rn. sagda år övertagits av landstinget, förpliktade bede genom utslag den 24 februari 1890 Östersunds stad att, då den gamla bron över Östersundet bleve oanvändbar, till så stor del, som motsvarade stadens ägoom- råde, eller jämlikt 12: 4 JB till s u n d e t s h alva b r e d (1 hålla bro samt, under förutsättning av statsbidrag till ny brobyggnad, i huvudsaklig överens— stämmelse med av landstinget antaget "förslag, bygga och för framtiden under- hålla den del av bron, som komme att ligga på stadens ägoområde. Detta ut- slag fastställdes av kammarkollegium den 5 november 1891, och besvär hos Kungl. Maj :t avvisades såsom för sent inkomna. Landstinget och staden be- slöto 1893 att gemensamt bygga ny bro, den s. k. Oscarsbron. Väglagen 1891 trädde i kraft i länet den 1 januari 1897, och landstingets befattning med bro- hållningen upphörde därmed. bede föreskrev härefter genom utslag den 2 oktober 1901, att bron skulle underhållas på vederbörande väghållningsdistrikts (Sunne tingslags) och staden Östersunds g e m e n s a 111 m a bekostnad (till lika andel i kostnaden, bl. a. för undvikande av tvister vid inträfifande skador å vems del skadan inträffat och för vinnande av likformighet i underhållet) .2 'Genom utslag den 25 juli 1902, i vilket Kungl. Maj:t, enligt beslut den 18 sep-
1 FBK:s meddelanden XXIII nr 304 (1929) s. 7 ff. * Landstingets brohållningsskyldighet ansågs hava genom den nya väglagens ikraftträdande auto-
matiskt övergått ?» väghållningsdistriktet.
tember 1903, ej gjorde ändring, upphävde emellertid kammarkollegiet beslutet, enär de väghållningsskyldiga lagligen icke kunnat mot sitt bestridande till- förbindas att i underhållet deltaga på annat sätt än att distriktet skulle under- hålla den del av bron, som fölle inom distriktet.
Den å landsbygden före tillkomsten av 1891 års väglag rådande uppdelnin- Begvärets gen av de allmänna vägarna i olika kategorier, lands-, härads- och sookenvägar, ”tidig.-”';” i stort sett bestämmande för väghållningsenheternas omfattning, har givetvis Nybyggnad icke haft någon motsvarighet i stad. Att stadsvägar utgjort fortsättning av och under- dylika vägar å landet har icke haft någon rättslig betydelse härvidlag. Den i hån' 1891 års väglag för landet intagna definitionen på allmän väg, att den är »för den allmänna samfärdseln nyttig och nödig», utgör blott en omskrivning och ett förtydligande av föreskriften| i BB 25: 1, att landsväg skall läg- gas där den tarvas, vilket principiellt måste gälla även andra allmän- na vägar än landsväg (BB 25: 2), samt bestämmelsen i kungl. förord- ningen den 19 februari 1824, att där omförmälda nya vägkategorier skulle utsträckas till väg till alla sådana ställen, där sådan prövades vara för varutransporten av »allmän nytta och nödvändighet».1 Man synes därför kun- na tillämpa väglagens definition även på städernas vägar. Principen skulle alltså kunna uttryckas sålunda: Stad är skyldig att bygga och underhålla all- män väg, där sådant påfordras av den allmänna samfärdselns behov. Behov måste presumeras föreligga av vägförbindelse med närmaste städer och andra utanför staden belägna orter av större betydelse för den allmänna trafiken och varuomsättningen. Till dylika orter torde få. räknas platser för allmänna in- rättningar t. ex. kyrka, tingshus, sjukhus, vare sig de äro belägna inom eller utom stads område.2
I begreppet allmän väg innefattas här jämväl »b r 0, f ä r j a, b r y g ga, vägmärke och vad till väg eljest hörer». Vad angår be— greppet bro torde härunder i likhet med på landet (väglagen 41 % 2:o) icke in- begripas vägtrumma, d. v. s. »sådan mindre vägbro, som utan svårighet låter sig graderas såsom väg».3 I städer där väghållningsbesvär fortfarande åligger fastigheter, hava broar, som förbinda vägsträckcrf nästan överallt övertagits av staden såsom kommun, under det Vägtrummor torde hava ingått i vägdel— ningen. Här avses givetvis blott broar, som ej ingå i genomförd stadsplan. Fär;a hålles i intet fall av väghållningsskyldiga fastigheter utan av stadskom- munen såsom sådan.
Basväret omfattar ej blott underhåll av befintliga kommunikationsleder utan ock nyanläggning och därmed ock ombyggnad (flyttning eller breddning) av befintliga vägar och broar.5 Ehuru uttryckligt stadgande icke finnas om skyldighet att anskaffa färja för annat än det i BB 25: 14 avsedda fall (då bro brinner upp eller går bort med flod), torde man få anse, att åläg- ganie härutinnan, såsom av mindre omfattning än brobygge, kan av vederbö-
1 Iäglagskommitténs betänkande 1880 s. 104, 107. ” Ivarnväg torde ej längre kunna. hänföras till allmän väg. Se sid. 62 ovan. 3 Täglagskommitténs betänkande 1880 s. 185. ' Broar, som förbinda gator eller delar därav, avses icke i denna framställning. 5 Z,. Å. 1922 not. K. 96 (Sundsvall, Väg); R. Å. 1911 ref. 26 (s. 51 i, Stockholm, Långholmsbron).
rande myndighet meddelas. Nybyggnads- liksom underhållsskyldigheten avser att hålla vägar, broar och färjor i det skick, den allmänna trafikens behov krä— ver. Reservation torde dock få göras för fall, där åliggandet beror på särskilt åtagande utöver vad lag föreskriver.1 Den allmänna trafiken har emellertid, särskilt genom motorväsendets utveckling, under de senaste årtiondena i hög grad ändrat karaktär. Fiktionen om vägväsendet såsom betingat av fastighets— ägarnes intresse (»nytta») i högre grad än andra skattebetalares2 kan ej längre uppehållas, sedan sambandet mellan fordon och fastigheter väsentligen försvun- nit. Kostnaderna för såväl byggnad som underhåll hava i allmänhet flerdubb- lats samt helt förändrat de förutsättningar, under vilka fastighetsägarne förut fullgjort besväret.3 På landsbygden har denna omständighet föranlett vägkas- sans övertagande av kostnader för nybyggnad av väg, bro och färja samt bredd— ning av dylik jämte en faktisk nedskrivning av fastigheternas repartitionstal genom fördubbling av vägfyrktalet för inkomst. Enahanda är förhållandet, där besväret direkt belastat de skattskyldiga (vägkassor, stadskassor). Billigheten har förty ansetts kräva, att staten i allt högre grad trätt understödjande emel- lan, vare sig genom direkta statsanslag eller särskilda skattemedel (automobil- skattemedel). Förekomsten av dessa bidragskällor har i sin tur verkat höjande på vägväsendets hela nivå. En återgång till ett äldre förhållande, då väg- hållningsbesväret helt ålåg fastigheterna utan bidrag av statsmedel, är såväl ur formell som materiell rättssynpunkt otänkbar.
I de städer, där väghållningsbesvär fortfarande åligger fastighetsägare, kvarlever emellertid, formellt juridiskt sett, detta äldre rättstillstånd. Städer- nas automobilskattemedel skola användas till städernas gatu— och väghållning, företrädesvis för infartsvägar, men någon skyldighet för stadskommunen fin- nes icke, måhända icke heller någon rättighet, att låta dessa medel komma väg- hållningsskyldiga fastigheter till godo. Såsom ett erkännande av den obillig— het, som ligger i den formella rättens ståndpunkt härutinnan, kan man anse den omständigheten, att n y- och o m b y g g n a d 5 s k y 1 d i g h e t i avseende å vägväsendet numera nästan aldrig torde utkrävas av sådana fastigheter.4l Där man icke direkt dragit en sådan konsekvens och ej heller stadskommunen, såsom t. ex. i Uppsala,5 faktiskt övertagit ny- och ombyggnadsskyldigheten, be—
! Hos bede i Norrbottens län hade år 1911 L. Lundström, N. E. Nilsson i Antnäs och A. H. Hed- ström i Gäddvik m. fl., under erinran att Luleå. stad, för fullgörande av den staden åliggande skyldig— heten att uppehålla färjförbindelsen mellan staden och Bergnäset (se sid. 21 ovan), tillhandahölle en ängfärja, men att staden ej på. ett tillfredsställande sätt fullgjorde denna skyldighet, hemställt, bl. a.. att flera regelbundna ångfärjeturer måtte anordnas under de tider av dygnet, då ångfärjan gjorde dylika turer, samt att ångfärjan måtte hållas tillgänglig för trafikanter jämväl å andra tider. (Intyg av läkare om olägenheter för sjukvården av rådande förhållanden bifogades.) Stadsfullm. i Luleå bestredo avseende å framställningen och bede fann enligt res. ***/4 1912 densamma icke föranleda vidare åtgärd. Efter besvär av Lundström, Nilsson och Hedström fann K. M:t enl. utslagen/. 1913 besvären ej förtjäna avseende. (R. Ä. 1913 not. Jo. 53).
2 Jfr kammarkoll. utl. 1'1/6 1886 över 1880 års väglagsbetänkande s. 32 (bil. till k. prop. 19/1887). ' I S ala, där väghållningsbesväret fortfarande åvilar fastigheterna och i följd härav icke står på. någon hög nivå., beräknas väghållningskostnaderna hava på. mindre än 20 är nära femdubblats. ' Se dock S k ä. n nin g e, s. 136, 137 nedan. Den omständigheten, att kronan (försvarsverket) såsom väghållare i S k ö v d 6 är 1916 stensatt viss våglängd innebär icke, att skyldighet härtill förelegat. ' Underhållskostnader per år 14 900 kr., kostnad för ombyggnad (breddning, omläggning) 32 900 kr., allt i medeltal åren 1925—29. Jfr sid. 100 not 8 nedan.
finna sig fördenskull vägarna i ett skick, som långt ifrån motsvarar trafikens behov (Strängnäs)1, stundom i ett mycket dåligt tillstånd (Sala).2 Sådana om- ständigheter torde i väsentlig mån hava medverkat till de speciella likställig- hetsöverenskommelserna, den avskrivning eller avlösning av fastigheternas väg— hållningsbesvär, som ägt rum de senaste årtiondena. Man torde fördenskull kunna påstå, att ny- och ombyggnadsskyldigheten för fastigheternas vidkom- mande numera är fullständigt föråldrad och icke skäligen kan göras gällande.3 En i Malmö tillämpad skyldighet för fastighetsägare att bekosta nyanläggning av väg torde, såsom nedan skall visas, sakna laga grund.4 — Frågan huruvida skyldigheten i fråga kan anses ha övergått å vederbörande stadskommun, skul- le närmast synas bero på huruvida ett formligt eller faktiskt åtagande härut— innan kan konstateras. En uttrycklig överflyttning å stadskommunen av nybyggnadsskyldigheten har, med bibehållande av naturaunderhållet hos fastig- hetsägarne, ägt rum för Köpings stads nya område (den inkorporerade f. d. Köpings socken) genom en år 1925 träffad, av Kungl. Maj:t den 12 dec. 1926 fastställd överenskommelse.5 I Jönköping, där underhållsskyldigheten är föremål för successiv avskrivning,6 har av ålder staden såsom kommun ansetts hava nybyggnadsskyldighet.7 Därest en dylik övergång å stadskommunen ej ägt rum, skulle såtillvida en lucka föreligga i den gällande rätten, att i vissa städer faktiskt ingen kunde åläggas nyanläggning av väg. På sätt nedan närmare skall påvisas, synes dock ett primärt ansvar för stadskommunen i av- seende å besväret i allmänhet kunna konstateras, varav följer att skyldigheten i fråga alltid kan av det allmänna utkrävas av stadskommunen såsom sådan.
J ämväl den i BB 25: 3 stadgade skyldigheten att hålla mi ] s t 0 1 p a r, som å landsbygden redan vid tillkomsten av 1891 års väglag ej motsvarades av något praktiskt behov, måste numera — om den över huvud någonsin varit till— lämplig å stad — anses föråldrad.
Att Vägar skola förses med erforderliga d i k e n framgår redan av BB 4: 1, vilken bestämmelse torde gälla även i stad. Till reglerna för fargill väg lärer höra, att den icke medför våda för vägfarande. Den regel, för vilken bestäm- melserna i 27 och 28 %% av 1891 års väglag giva uttryck, torde få anses gälla även i stad.&
Bestämmelsen i BB 25: 4 om v ä g vi s a r e har, i vad angår för automobil- trafik öppna vägar, ersatts med stadgandet i motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284) 20 (i, att å eller invid för dylik trafik tillåten allmän Väg eller gata, som utgör infartsväg till stad eller annat tättbebyggt samhälle, skall å lämplig plats anbringas tavla, varå tydligt angives samhälles namn. Förord—
1 Avlösning äger rum av natiuaväghållningen i Strängnäs fr. o. m. är 1931. 2 Jfr distriktsingenjören i östra väg- och vattenbyggndistr. R. Ekwall i Jönköping 15/3 1929: Ett allmänt känt sakförhållande är, att för närvarande tillfartsvägarna närmast städer inom dessas om- råden i åtskilliga fall äro i betydligt sämre skick än deras fortsättning på. landsbygden. * LINDII (s. 75) uppgiver (1915), att nybyggnadsskyldigheten i samtliga städer ansågs åligga sta- den. Jfr ock SUNDBERG, Kommunal olikställighet s. 18 f. * Se sid. 112 nedan. . R. A. 1925 s. 179 f (ref. 60). ' Se sid. 48 ovan. 7 Stadens ombudsman 15], 1930. " Se ovan sid. 65 (med not 2).
ningen har dessutom ytterligare bestämmelser rörande a n s 1 a g om inskränk- ning i rätten att med automobil befara viss allmän väg i stad, om vägvisare i stad till ledning för genomgångstrafiken och om v a r n in g s 111 ä r k e 11, med undantag för sådana som utsättas vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg. Kostnaden för anbringande av dylika anordningar skall be— stridas av staden. I vägtrafikstadgan 20 juni 1930 (nr 285) meddelas be- stämmelser angående an sla g rörande förbud mot trafik med vissa fordon eller andra inskränkningar, försiktighetsmått eller åtgärder beträffande trafi— ken å väg utom stads planlagda område (14 å). Även kostnaderna för dylika anslag bestridas av staden (15 %).1
Jämlikt kungl. kungörelsen den 23 maj 1924 angående varningsmärken och sä-kerhetsanordningar m. 111. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg (nr 318) kan stadskommun såsom väghållningsskyldig under vissa förut— sättningar åläggas att i trafiksäkerhetsintresse bekosta g r i n (1 a r, b 0 m— mar, ljussignaler, ringklockor och varningsmärken.2 Bi- drag härtill kan utgå av automobilskattemedel.3
U 11 derh åll måste liksom nybyggnad avpassas efter trafikens krav. För sådant ändamål skola jämlikt BB 25: 6 vägar fyllas och höjas upp med sand och grus och årligen bättras, så att vatten ej stannar dårå. Å båda sidor skola diken göras, där det kan ske, så ock avlopp därur, där så. är behövligt. Angå- ende sättet för väglagningens verkställande torde kungl. cirkuläret den 13 sep- tember 1790 fortfarande vara åtminstone formellt gällande. Enligt den för stad ännu gällande bestämmelsen i punkt 7 av 1734 års gästgivareordning skola små buskar å ömse sidor om landsvägen från yttre kanten av diket till tre och, där ej dike är, till sex alnar borthuggas, på det vägarna så mycket snarare må upptorkas.
Att dessa bestämmelser numera icke äro tillfyllest för ett tillfredsställande underhåll torde vara uppenbart. Då en stor del av städernas vägar äro per— manentbelagda, lärer bestämmelserna i BB 25: 6 icke kunna överallt tillämpas, och om underhåll av vägar av sistnämnda slag saknas närmare bestämmelser. Blott den regeln synes kunna uppställas, att underhåll kan utkrävas så långt som är erforderligt för att trafiken skall kunna fortgå utan våda för trafikan— terna.
Underhållet avser såväl tid, då marken är bar, som då den är täckt av snö och is. Bestämmelsen i den numera genom 1911 års skjutsstadga (utom be— träffande punkt 7) upphävda 1734 års gästgivareordning om skyldighet för städernas invånare till snöskottning torde närmast hava avsett ett personligt besvär, som dock numera, så vitt angår väg, torde få anses ingå i väghållnings— besväret. 1 Kungälv, där väghållningsbesväret i övrigt är avvecklat, åligger varje ägare av annan fastighet än jordbruksfastighet att ställa visst antal arbetare till förfogande allt efter fastigheternas taxeringsvärdenf Sedan
1 Ang. beskaffenheten av vägvisare och andra vägmärken se k. kung. 13], 1931 ang. vägmärken (nr 252). = Se nedan sid. 119. 3 Se sid. 78 ovan. * Stadsstyrelsen "/7 1930.
emellertid stadskassan från 1929 börjat utbetala ersättning per timma till snöskottarna, torde en avveckling av besväret de facto vara inledd. En dylik rest av väghållningsbesväret, sedan detta i övrigt avvecklats, synes kvarstå även i Vaxholm,1 Västerås (ploglag som dock ersättas av stads- kassan) samt :S'äter.1 I Nässjö, som fr. o. m. 1914 utgör stad, bekostas enligt uppgift snöskottning å trottoarer (till vägar), där sådana finnas, men rätts— grunden för denna skyldighet, som i följd av stadens ungdom ej kan grunda sig å av ålder bestående förhållanden, synes vara osäker. Det angives ock, att »angående underhåll av trottoarer är frågan ej fullt klar».z Någon sär- skild behandling av väg utöver den, som borttagande av snö eller annat hinder för trafiken innebär, har icke i någon författning stadgats? Emellertid har i åtskilliga städer väghållningsskyldigheten ansetts innefatta skrapning av vägbana, renhållning och dammbindning samt sandning vintertid m. mf Den allmänna vinterväghållningen (snöplogning och skottning) fullgöres i de stä— der, där fastigheter fortfarande äro vinterväghållningsskyldiga, antingen ge— nom ploglag (Nyköping, Torshälla, Skänninge, Köping, Västerås, kostnaden ersättes av staden, samt Hedemora) eller av de väghållningsskyldiga samfällt genom entreprenad, (uttaxering av kostnaderna, Gränna) eller ock (Vadstena) av de väghållningsskyldiga »var för sig» (fördelningsgrunden ej uppgiven) .” Enligt en är 1925 träffad, av Kungl. Maj:t den 12 februari 1926 fastställd »överenskommelse» angående väghållningsbesvärets utgörande i Köping skall i stadens nya område (f. d. Köpings socken) i fråga om vinterväghållningen 1891 års väglag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.6
Ehuru skyldigheten att hålla isv ä g (BB 25: 7) mera sällan synes tagas i anspråk — blott i Sigtuna, Mariestad och Piteå uppgives den vara tillämpad samt i Lysekil >>i icke nämnvärd utsträckning» —— torde den otvivelaktigt fort- farande existera,7 liksom ock stadgandet i BB 25: 7, att den som hugger upp vinterväg över sjö skall svara för skadan och ådömas ansvar (SL 19: 15).s Den genom Konungens befallningshavandes utslag den 24 augusti 1871 Sträng- näs stad ålagda skyldighet att hålla isväg9 har fullgjorts till omkring år 1928, men sedan ångbåtstrafiken börjat upprätthållas även vintertid och körtrafiken därigenom omöjliggjorts eller blivit i hög grad inskränkt, har isväghållningen kommit ur bruk utan att föreskriften ändrats.10
1 Uppgifterna ej fullt otvetydiga. '-' Drätselkammaren sept. 1930. W. = Ordningsstadgan för rikets städer stadgar renhållningsskyldighet för gata (5 14) men motsvarande föreskrift saknas för väg. * Vetlanda (renhållning), Vimmerby (sandning vintertid, renhållning hela året), Malmö (renhåll- ning, skrapning), Landskrona (sopning), Göteborg (bortforsling av orenlighet), Visby (bevattning), Lysekil (sopning, sandning vintertid), Skövde (borttagande av gödsel, dammbindning), Kristinehamn (dammbindning), Örebro (Sändning vintertid, dammbindning, utrustning och belysning, renskärning av kanter), Nora (renhållning), Säter (renhållning), Örnskökisvik (renhållning), Skalle/tad (damm- bindning, bortforsling av hästspillning). 5 Jfr närmare Lmnu sid. 98 ff. . R. A. 1925 ref. 60. 7 Jfr sid. 32 ovan. I S a l a har vissa vintrar vinterväg upptagits över sjön Långforsen, vilket arbete dock utförts av trafikanter. ' Jfr K. BEBGENDAL i Bil. 7 till Vägkommissionens betänkande 1916 I: 2 sid. 130.
' Se sid. 32 ovan. ”' Drätselkammaren 'l'a 1930.
Väg-, färj- och bro- penningar.
Indragning (förläggning) av allmän väg eller dess övergång till gata medför automatiskt väghållningsskyldighetens upphörande, i senare fallet eventuellt dess ersättning med gatuhållningsskyldighet i enlighet med för dylik gällande särskilda regler. Något principiellt hinder för att indragen väg ånyo förklaras vara allmän föreligger väl ej, men torde dylikt sällan före- komma.1 Frågan huruvida skyldighet att hålla till gata förändrad väg skall åligga staden såsom sådan eller gatuhållningsskyldig fastighet beror på de i detta hänseende gällande regler (FBL Iz35).2 Där väghållningen i övrigt fortfarande åligger fastigheter, torde en befrielse icke medföra någon skyldig— het för vederbörande fastighetsägare att utgiva någon ersättning för den vun- na befrielsen men däremot förutsätta, att vägsträckan i fråga avlämnas i laga skick. Å andra sidan lärer dylik fastighetsägare vara skyldig att vid ny väg- delning åtaga sig underhåll av annan väglott. Så synes rättsregeln ock hava tillämpats i alla fall, där upplysning kunnat vinnas. I Sala har, då väg upp— hört att vara allmän och förlagts, väghållningsskyldigheten fått förfalla. Ny indelning har ej skett >>i avbidan på en väntad överenskommelse, varigenom sta- den mot viss årlig skattskyldighet från de enskilda väghållningsskyldiga skul- le övertaga vägunderhållet i sin helhet».3 I Lund har väghållningsskyldig fastighet, vars väglott övergått till gata, fått underhållsskyldighet för gata enligt de för staden gällande bestämmelser (k. br. 2/12 1881).*
Den bristande rättssubjektiviteten hos väghållningsdistrikten å landet före ikraftträdandet av 1891 års väglag gav, som ovan nämnts,5 upphov till sär- skilda i bolagsform arbetande väghållningsenheter, som gottgjordes sina pen— ningutlägg i form av vägpenningar. Städernas jämförelsevis väl utvecklade kommunkaraktär gjorde dylika bolag onödiga för deras vidkommande, och sy- nas ej heller vägpenningar ha utgått för trafikerande av vägar inom stadsom- rådena. I varje fall förekomma. de icke numera. Den i 1891 års väglag pro- klamerade principen om upphörande ej blott av väg— utan ock av bro p e n- garna har vunnit tillämpning även i städerna och, då dylika avgifters er- läggande onekligen verka hämmande å trafiken, lärer något återupplivande ej heller komma i fråga. Blott i ett fall synas bropengar utgå,6 nämligen för pas- serande av den utav Stockholms och Lidingö städer på grund av särskilt avtal gemensamt hållna s. k. Lidingöbron över Lilla Värtan mellan Ropsten i Stock-
1 Vägstyrelsen i Öknebo härad anhöll hos bede i Stockholms län om åläggande för S 6 d e r t äl j e stad att i laggillt skick försätta och för framtiden underhålla den inom stadens område belägna del av den s. k. gamla Turingevägen, som utgjorde fortsättning av den på 1850-talet förlagda. men seder- mera av häradets väghållningsskyldiga ånyo till underhåll övertagna s. k. gamla Turingevägen (Se sid. 40 not 6 ovan). bede förklarade i resol. "In 1901, att efter det stadens underhållsskyldighet i avseende å. den s. k. gamla Turinge-vägen, i st. f. vilken den s. k. nya Turingeviigen ostridigt anlagts, överflyttats in denna senare och den gamla vägen i följd härav såsom förlagd icke vidare underhållits, sådana förhållanden icke visats vara för handen, att den gamla Turingevägens iståndsättande och framtida underhåll kunde staden åtminstone för det dåvarande tillförbindas. Häri gjorde K. M:t ”!, 1903 ej ändring (jfr kammarkoll. utl. 12/2 1903). 2 Fr. o. m. 1932 nya stadsplanelagen "I., 1931, nr 142 (49 5). ” Magistr. i aug. 1930. ' Magistr. 29/7 1930. 5 Sid. 20 ovan. ' Såsom bropenningar i vägråttsligt hänseende synas ej kunna betraktas de av Kungl. Maj:t dennIO maj 1929 fastställde. avgifterna för öppnande av Färjestabron vid Sigtuna. (Sigtuna. stad och Ar- linghundra vägh .distr. ).
holm och Lidingö. För trafiken å och (sjöfarleden berörande) fart genom den— na bro har Kungl. Maj :t den 30 januari 1925 fastställt taxa, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 27 april 1928 skall tills vidare intill utgången av år 1932 lända till efterrättelse. Taxan har fastställts på ansökan av Lidingö- brostyrelsen och efter det stadsfullmäktige i Stockholm och Lidingö antagit förslaget därom. I augusti 1930 har emellertid Lidingö drätselkammare till Kungl. Maj:t ingått med en den 19 i samma månad dagtecknad framställning att Kungl. Maj:t måtte i samråd med representanter för Stockholm och Li— dingö till prövning upptaga frågan, huruvida och i så fall på vad sätt i den allmänna samfärdselns intresse ett borttagande av avgifterna å trafiken över Lidingöbron kunde äga rum.1 Stockholms stad har förklarat sig villig med— verka vid den ifrågasatta utredningen, som också tillstyrkts av länsstyrelsen i Stockholms län och överståthållarämbetet i Stockholm. Den 12 juni 1931 har Kungl. Maj:t förklarat sig anse förhandlingarna i ämnet mellan Stock— holm och Lidingö böra ske genom en förhandlingsdelegation, bestående av ord— förande utsedd av Kungl. Maj:t och fyra ledamöter, av vilka vardera staden skulle utse två, samt att Kungl. Maj :t ville, sedan städerna utsett ledamöter i denna förhandlingsdelegation, förordna ordförande i delegationen.
Annorlunda är förhållandet med de f a rj av gi f te r, som utgå i Göteborg för trafikerande av sex olika färjelinjer (före 1929 7 linjer). Dessa avgifter, vilkas uppbörd i medeltal årligen under åren 1925—29 uppgått till kr. 422 800:—, hava beslutits av stadsfullmäktige, utan att besluten underställts Kungl. Maj:ts prövning.2 Emellertid transportera blott två av dessa färjelin- jer, mellan den södra älvstranden till Färjenås och Sannegårdshamnen å Hi- singen, fordon. I Kungälv finnes färja från den inom staden liggande Bohus fästning till Vedbacka i Rödbo socken av Västra Hisings härads väghållnings— distrikt. Denna färja., som förr underhållits av de väghållningsskyldiga hem- manen i Bohuslän, hålles numera — enligt 1833 års överenskommelse — av staden.3 Färjavgifter, som år 1929 influtit till färjentreprenören med kr. 33 275:— (årlig arrendesumma i medeltal kr. 5407: 48 åren 1925—29), tor- de, vad angår personer, kreatur och häståkdon, enligt 1833 års överenskommel— se utgå i överensstämmelse med då gällande taxor (jfr bedes utslag 81I.,, 1853). För cyklar och motorfordon har taxa fastställts av Kungl. Maj:t den 1 februa- ri 1929 för åren 1929—30 och den 30 december 1930 för åren 1931—33. I Luleå stad finnes av staden uppehållen färjförbindelse mellan staden och Berg- näset i Nederluleå väghållningsdistrikt över Luleälven. Taxor å färjpenningar, som i medeltal åren 1925—29 influtit med kr. 39 790:—, hava fastställts av Kungl. Maj:t, senast den 9 maj 1930 (tills vidare för tiden t. o. m. 1934-).
Såsom framgår av den rättshistoriska redogörelsen, äro städerna i avseende å sin väghållning så tillvida sämre ställda än landsbygden, som något mot det ordinarie statsbidraget till väghållningen å landet svarande statsanslag icke
1 Drätselkammaren "In 1930. * Hamnstyrelsen har 1*/1 1920 utfärdat taxa. å trafikavgifter å, Göteborgs stads färjor och ångslupar enligt stadsfullmäktiges beslut "],, 1918, "I, 1919 och 2=/,, 1919 (Kommunal författningssamling för Göteborg 1922 s. 437). Jfr k. br. 7/: 1821, s. 32 not 2 ovan. 3 Sid. 34 ovan.
Statsbidrag.
Rätt till väg-
byggnads- och
väglagnings- ämnen.
utgår i städerna. De ordinarie automobilskattemedlen (80 % av städernas an- del) fördelas mellan städerna, oavsett huruvida staden såsom kommun över- tagit väghållningsbesväret eller ej. Om dessa medel såväl som om automobil- skattemedlens för städerna utjämningsandel (20 %) gäller, att de tilldelas stä— derna såsom kommuner och icke eventuellt väghållningsskyldiga fastighets- ägare. De ordinarie bilskattemedlen disponeras enligt stadsfullmäktiges gott- finnande för gator eller vägar eller bådadera allt efter omständigheterna — fö- reträdesvis skola de dock användas för infartsvägar — utan någon skyldighet, måhända ej heller rättighet för staden att dela med sig därav till dylika väg- hållare.1 Där vägarna väsentligen underhållas av fastighetsägare, kan alltså den situationen uppträda, att anslaget helt kommer gatuhållningen till godo. Från Gränna uppgives emellertid, att ordinarie bilskattemedel efter beslut av stadsfullmäktige till närmare hälften kommit väghållningsskyldiga fastigheter till godo.2
Den inskränkning i jordägares rätt att ensam disponera över sin egendom, som sedan gammalt existerat till förmån för väghållningsintresset, har för landsbygdens vidkommande undergått viss förändring genom 1891 års lag- stiftning. I stad torde fortfarande vara. gällande bestämmelsen i BB 25:12: »till landsväg må sand och ris tagas, där det närmast finnes», ävensom kungl. brevet den 25 november 1802 och kammarkollegii cirkulär den 5 april 1803,3 kungl. brevet den 8 februari 1825 och kollegii cirkulär den 4 mars 1825 samt kungl. brevet den 16 februari 1838 och kollegii cirkulär den 12 april 1838. Hämtning av ris, g r 11 s och s a n d får alltså ske både å. offentlig och enskild egendom, såväl inägor som utmark, så snart detta kan ske utan verklig skada för jordägare. Företrädesvis *bör dock utmark anlitas. Grus- och sandtäkten — ristäkten torde numera sakna betydelse åtminstone för städernas del — skulle, om man endast dömde efter ordalagen i BB 25:12, möjligen kunna an- ses avse ej blott såsom å landet underhåll utan även om- och nybyggnad av väg. Med hänsyn till ordalagen i de senare författningarna och till deras till- lämpning före tillkomsten av 1891 års väglag,4 torde man emellertid ej kunna göra gällande att rätten kan utövas för annat än u n d e r h å 11 av väg. I hän- delse av tvist prövar allmän domstol var och under vilka villkor hämtningen får ske, samt fastställer skälig ersättning, dock att, jämlikt kungl. kungörel- sen den 2 juni 1905, efter medgivande av domänstyrelsen hämtning får ske utan ersättning å kronans jordbruksdomäner, såvitt angår vägunderhåll. Av- skrivning eller avlösning av fastigheternas väghållningsbesvär torde medföra,
o
att nämnda rättighet övergår a stadskommunen.
1 Jfr dock REUTEBSKIÖLD, Sveriges grundlagar (1924 ff) s. 872: Väg- och gatuhållningsskyldiga fastighetsägare ha. vid likställighetsöverenskommelserna» betraktats såsom en slags menighet och de- ras sammanträde såsom »ett slags gemensam stämma eller, riktigare, en speciell form av allmän råd- stuga med rösträtt begränsad till fastighetsägarne». Se ock SUNDBEBG, Kommunal olikställighet i städerna s. 12: »Närmast torde de böra betraktas såsom en allmän rådstuga, bestående av stadens fastighetsägare under magistratens ordförandeskap.» — Man kan med dylik utgångspunkt göra gäl- lande att fastighetsägarne i avseende & dylik skyldighet n t g 6 r a stadskorporationen och alltså rätte- ligen äro berättigade till andel i automobilskattemedlen. Se häremot sid. 127 nedan. 2 Drätselkammaren 81/7 1929.
5 Sid. 18 ovan. ' Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 162. Se ock sid. 18 ovan.
Sten får jämlikt kungl. brevet den 29 april 1817 —— utan ersättning -— hämtas till allmänna byggnader, alltså även till vägbyggnader och väglagnin- gar, å kronans allmänningar. Inordningen i 33 % av 1891 års väglag under bestämmelserna om väglagningsämnen torde ej ha avsett att upphäva rätten till sten till 11 yb y g g nad av väg.1 Innebörden av begreppet >>kronans all- männing» var redan 1817 skäligen oklar. Vid bestämmande av vilka fastig— hetskategorier numera avses med sagda uttryck torde man få avskilja dels de kronans fastigheter, som disponeras för särskilda statsändamål (t. ex. bostäl- len, akademihemman) eller av enskilda och menigheter (åborättshemman, kro— nonybyggen, benådningshemman, städernas donationsjordar), dels ock krono- parker, i den mån de utgöra delar av mantalssatt eller skattlagd jord, som för- ut använts på ovan angivna sätt. Föremål för rättigheten äro därför 1) de 5. k. gamla kronoparkerna, som icke utgöra delar av i mantal satt jord (f. d. boställen m. m.), 2) kronoparker, som bildats av vid avvittring avsatta krono- överloppsmarker, 3) odisponerade kronoöverloppsmarker, 4) bergverksskogar (gruvallmänningar m. m.), 5) renbetesfjäll, 6) odisponerade holmar och skär (lagen om rätt till fiske 27/6 1896 1 %) samt möjligen ock 7) kronans flyg- sandsfält, i den mån dessa icke ingå i mantalssatt jord.2 Genom kungl. kun- görelsen den 2 juni 1905 har hämtning av sten utan ersättning för allmän vägs u n d e rh å ll medgivits även å 8) kronans jordbruksdomäner. Den krono- jord, å vilken rätt till stenhämtning icke förefinnes, torde utgöras av krono- parker, som utgöra delar av i mantal satt jord (f. d. boställen o. dyl., de s. k. nya kronoparkerna), samt kronans flygsandsfält av enahanda ursprung.
Ovan angivna kategorier av kronoegendom torde blott i mindre utsträckning vara representerade i städerna. De senaste årtiondenas inkorporeringar hava måhända något förändrat förhållandena, dock knappast i större omfattning.
Stadgandet i 1734 års lag, BB 25:12, att till landsväg, närmast landsvägs- bro, må av allmänning tagas virke, som tarvas och utmärkt varder, torde av- se de då befintliga socken-, härads- och landsallmänningama, av vilka de först- nämnda enligt 1805 års skogsordning (% 8) fingo uppdelas mellan delägarna samt de senare disponeras för läns- och häradsbornas behov. Sedan landsall- männingarna uppdelats på häraderna och det 1823—24 proklamerats, att hä— radsallmänningarna vore häradernas tillhörighet och skulle bibehållas odelade under allmän vård eller i detta skick överlämnas till intressenterna eller ock mellan delägarna fördelas, samt dessa allmänningar genom 1866 års skogsord- ning överlämnats till disposition av ägarna av i mantal satt jord i varje härad, torde tillämpningen av lagrummet vara avhängig av att allmänningslagets medlemmar äro identiska med de väghållningsskyldiga.8 Då så icke numera är
* So not 3 nedan.
= Närmare motivering i förfzs »P. M. angående innebörden av begreppen *kronans allmänning' i 33 5 1 lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på. landet samt *kronans ]ordbruksdomäner' i kungl. kungörelsen den 2 juni 1905 angående rättighet till hämtning av väglag- nmgsämnen från kronans jordbruksdomäner» (till 1929 års vägsakkunniga).
_ 3 Väglagskommittén anför i motiveringen (s. 163) till sitt förslag (1880) ang. rätten till väglag- ningsämnen (& 40, väglagen 5 33), att kommittén icke avsett att göra någon ändring i stadgandena om rätt att från kronoallmänning taga sten för vägbyggnad och från h 5. r a (l s al l m ä n nin g erhålla. vrrke för brobyggnader. »Men i de fall att större broar medelst landstingets vägkassa (enl. kommit-
fallet på landet, lärer stadgandet icke längre vara tillämpligt där. I % 11 av skogsordningen den 26 januari 1894 sägs ock, att av häradsallmännings av- kastning först skall undantagas det virke, som erfordras till sådana broar och allmänna byggnader, som delägarna i allmänningen själva bygga och un- derhålla.1 Eventuellt inom stads område belägen del av dylik allmänning har uppenbarligen aldrig kunnat tagas i anspråk för stads väghållning. Andralin- Andra former av intrång i jordägares rätt över sin egendom innebära de ovan 332323? omförmälda för stad, jämlikt övergångsbestämmelserna till 1911 års skjuts- rätt över sin stadga, kvarstående bestämmelserna i 1734 års gästgivareordning (p. 7) om lagga? få? röjnin g av b us k a r vid vägs sidor samt de både för land och stad gäl— allmän väg. lande bestämmelserna om e x p r 0 p r i a ti o n av mark för vägändamål och om v ä g r ät t.2 Såsom dylikt intrång kan man däremot icke betrakta förbu- det att under viss förutsättning hava g r i n (1 över allmän väg.3 Den rätts- regel, som fått uttryck i bestämmelserna i 25 och 26 %% väglagen angående byggnads avstånd från väg samt angående grop eller grav, som medför fara för vägens bestånd m. m., ävensom i 68 och 69 %% angående s t än gs el och 5 n 6 s k ä r m torde icke gälla i stad.4
Den rättsverkan en stadsinkorporering medför för väghållningsbesväret å det inkorporerade området är närmast, att lagen om väghållningsbesvärets ut- .görande på landet upphör att där äga tillämpning.5 I stället torde de inom staden gällande reglerna för väghållningsbesvärets bestridande bliva tillämp— liga, så vida ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar i sammanhang med inkor- poreringsbeslutet.e Vederbörande väghållningsdistrikt torde vara skyldigt till staden överlämna allmänna väga-r inom inkorporeringsområdet i laga skick, vid äventyr av skyldighet att ersätta staden de kostnader, som orsakats denna ge- nom bristernas avhjälpande" Den rätt, varmed mark, som disponeras för väg- ändamål, innehaves av kommun eller väghållningsdistrikt, övergår å sta- den.s
téns förslag) uppföras eller underhållas, hava kommitterade föreställt sig, att sistberörda rättighet endast skulle få utövas, försåvitt sådan bro vore belägen inom samma härad som allmänningen, men däremot icke virke från ett härads allmänning tagas till broar inom ett annat härad, enär sådant in- nebure ett ingrepp i det härads rättigheter, som ägde allmänningen.»
1 Jfr kammarkollegii u. utl. 1'/, 1892 ang. förslag till ny skogsordning: »Beträffande vidare vad kap. II 5 11 stadgar därom, att av häradsallmännings avkastning skall undantagas det virke, som erfordras bl. a. till broar inom häradet, anser sig koll. böra framhålla, att då. genom lagen ang. väg- hållningsbesvärets utgörande på landet delvis nya grundsatser i fråga om byggande och underhåll av bro vunnit tillämpning, berörda stadgande, som vilar på den i ämnet förut gällande lagstiftningens principer och oförändrat upptagits ur 1866 års skogsförordning, lärer böra bringas till full överens- stämmelse med innehållet i åberopade lag.» 2 Sid. 28, 29 ovan. 3 Sid. 19 ovan. ' R. Ä. 1913 not. Jo. 4. Åstadkommande av avsett skydd för väg torde i stad förutsätta ersätt- ning till vederbörande jordägare för skada eller intrång. Jfr s. 65 ovan. 5 Jfr N. J. A. 1906: 134. .
5 Se sid. 55 ovan. _
" N. J. A. 1926 s. 347 (Kungl. Maj:ts dom '/6 1926, 0 s t er 5 u n (1). Jfr R. Å. 1911 s. 30 ref. 14, N. J. A. 1911 s. 126 (ref. 49).
3 Se 5 5 lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik in— delning. Då emellertid nämnda lag formellt icke gjorts tillämplig å väghållningsdistrikt, plågar mot lagrummet svarande föreskrift undantagslöst inryckas i inkorporeringsbesluten. Dylik övergång anses icke vara av beskaffenhet, att lagfart behöver av staden sökas (Fastighetsregisterkommissionens meddelanden XXV nr 350).
A. Enligt regeln i 62 5 av lagen om kommunalstyrelse i stad den 30 juni åewärgta 1930 — motsvarande F.K.S. % 57 (enl. lag 28 sept. 1928)1 — alltså på sätt gäl- forddmng' ler om allmänna kommunalutskylder, bestridas kostnaderna för broar helt 33333? i 110 städer, till större delen i den 111:e, Sala, och till nära hälften i den 112zc, Trollhättan. Underhållet av den enda bron i den 113:e, Nässjö, en vägbro över järnvägen, besörjes av kungl. järnvägsstyrelsen.”
Enligt förstnämnda grund — reglerna för allmänna kommunalutskylder -— bestridas kostnaderna för väghållningsbesväret i ö v r i g t i följande 77 städer: Stockholm; Stockholms län: Sundbyberg (inga vägar), Djursholm (inga vä— gar), Lidingö, Norrtälje, Östhammar (numera inga vägar), Öregrunds; Upp- sala län: Enköping; Södermanlands län: Katrineholm, Eskilstuna, Mariefred, Trosa; Östergötlands län: Linköping, Norrköping, Motala, Mjölby; Jönkö- pings län: Huskvarna, Nässjö (stadens enda vägbro 26.7 meter lång, under- hålles enligt uppgift av kungl. järnvägsstyrelsen), Värnamo (inga vägar), Vetlanda, Eksjö, Tranås; Kronobergs län: Växjö; Kalmar län: Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Vimmerby, Borgholm (inga allmänna vägar före 1930) ; Gotlands län: Visby; Blekinge län: Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg; Kristianstads län: Kristianstad, Ängelholm, Hässleholm (inga vä- gar); Malmöhus län: Malmö, Lund, Landskrona, Hälsingborg, Eslöv, Ystad, Trälleborg, Skanör med Falsterbo; Hallands län: Falkenberg*; Göteborgs och Bohus län: Göteborg, Mölndal, Marstrand (inga vägar), Uddevalla, Ström- stad; Älvsborgs län: Vänersborg, Trollhättan (broar om 142 längdmeter un- derhållas av kungl. vattenfallsstyrelsen, om 131.6 meter av staden), Alingsås, Ulricehamn; Skaraborgs län: Mariestad, Hjo, Tidaholm, Falköping; Värm- lands län: Kristinehamn, Arvika; Örebro län: Örebro, Nora, Lindesberg; Kop- parbergs län: Avesta, Ludvika; Gävleborgs län: Gävle, Söderhamn; Väster- norrlands län: Härnösand, Sundsvall, Sollefteå, Örnsköldsvik; Jämtlands län: Östersund; Västerbottens län: Umeå, Skellefteå; Norrbottens län: Luleå, Bo- den, Haparanda.
Av ovan angivna städer hava följande (25) tillkommit efter 1862 och i följd därav väghållningsbesväret alltid bestritts av stadskommunen såsom så- dan: Sundbyberg, Djursholm, Lidingö, Katrineholm, Mjölby, Motala, Hus— kvarna, Nässjö, Värnamo, Vetlanda, Tranås, Ronneby, Hässleholm, Eslöv, Trälleborg, Mölndal, Lysekil (fr. o. m. 1909), Trollhättan, Tidaholm, Arvika,
' Förc ändring genom lag ”],, 1928: 55 58 mom. 1. 2 Anledningen till järnvägsstyrelsens åtagande torde hava varit nödvändigheten att för trafikens obchindrade fortgång framdraga vägen i plan över järnvägslinjen. Jfr R. A. 1930 not. K. 93.
3 Enligt LINDE s. 85, 88, 94 ålåg (1915) väghållningsskyldighetcn fastighetsägarne, men stadssty- relsen ”>,-', 1930) uppgiver, att underhållet redan år 1842 ålegat staden med undantag för snöskott- ning, som år 1904 övertagits av staden. Enligt uppgift 490/, 1852 av magistraten till stadsbeskatt- ningskommittén bestreds visserligen kostnaden för väghållning av stadskassan men uttaxerades å. gårds- och tomtägare för stadskassans räkning. 4 I Falkenberg underhålla på grund av »gammal hävd» fastighetsägare två. vägar utom stadsplan om resp. 3 700 och 1 610 met-er samt en väg inom stadsplan om 2 340 meter. Dessa vägar, som upp- givas hava huvudsakligen tillkommit såsom utfartsvägar för vederbörande fastigheter »samt till tjänst för allmänna samfärdseln», (drätseldirektören "],, 1930, magistraten 2%., 1930), äro sannolikt att be- trakta såsom enskilda..
Avesta, Ludvika, Sollefteå, Örnsköldsvik, Boden. Uttrycklig bestämmelse härom har sedan år 1908 meddelats vid eller efter stadsrättigheters medde— lande utom beträffande Boden (k. br. 13/12 1918), som redan såsom municipal- samhälle utgjorde eget väghållningsdistrikt. —— I följande (12) synes väghåll- ningsbesväret redan före 1863 hava varit en kommunens gemensamma ange- lägenhet: Eskilstuna, Trosa, Oskarshamn, Vimmerby, Borgholm, Karlskrona, Kristianstad, Landskrona, Uddevalla, Söderhamn, Härnösand, Haparanda. Till gruppen kan ock räknas Marstrand, som icke ägde allmänna vägar, och möj— ligen även Öregrund samt någon annan stad, där likställighetsöveren—skommel- sen giver rum för tvekan, huruvida sådan redan gällde i avseende å vägväsen- det eller ej. (Städernas antal var vid 1863 års ingång 89.)
I följande städer (9) synes avveckling av det förut fastigheter åvilande väg- hållningsbesväret hava skett utan Kungl. Maj:ts medverkan: Öregrund (vin- terväghållningen fr. o. m. 1904), Mariefred (1912), Västervik (successivt efterskänkt under 1900-talet), Ulricehamn (vinterväghållning 1860-talet, öv- rig väghållning 1922), Mariestad (1904), Lindesberg (1870), Gävle (1923), Sundsvall (1907 partiellt efterskänkt i Sidsjö och Böle, besväret i övrigt i Sidsjö och Böle ej utkrävt sedan 1922, fastighetsskatt å 2,500 kronor av fastigheterna i stadens övriga område till väghållningen avskriven 1915 av stadsfullmäktige). Härtill kommer Hedemora (1931, såväl besvär som väg- skatt).
B. Enligt samma regel bestridas helt kostnaderna för väghållningsbesvä- ret, men med bidrag under en övergångstid av avgifter f rå 11 f a stigh e te r i följd av ännu ej slutförd avskrivning av besväret, i 5 städer: Söderköping (till 1946, 10 öre per 100 kvm jord), Jönköping (t. o. m. 1945, 1921—25 5 öre, 1926—30 4 öre, 1931—35 3 öre, 1936—40 2 öre och 1941—45 1 öre per 100 kronors taxeringsvärde), Laholm (t. o. m. 1931 3 öre per 100 kronors taxeringsvärde), Kungsbacka (t. o. m. 1932 1 krona 25 öre årligen per längdmeter, vägarna numera övergått till gator),1 Filipstad (t. o. m. 1938 »avlösning» av besväret mot fastighetsägarnes erläggande av 1 kr. 53 öre per vägtal med rätt för de betalningsskyldiga att fördela denna likvid på 10 år, 1929—1938), i sistnämnda två städer utan medverkan av Kungl. Maj :t.
C. Enligt samma regel bestridas helt angivna kostnader, men med b i d r a g av ständiga fastighetsskatter på grund av verkställd avlös— ning av fastigheterna åvilande väghållningsbesvär, i 8 städer:
a. fixa totalbelopp att utdebiteras efter
1. fastighetsvärden: Strängnäs (4 900 kr.), Piteå (1 200 kr., enl. uppg. i medeltal 1925—— 29 1 253 kr.). 2. fastighetsareal (se nedan under D. a. 2).
1 Jfr sid. 48 ovan (under B). Avgiften först utgående med 1 krona per längdmeter men sedermera jämkad till 1 krona. 25 öre per meter (drätselk. 15/ ;, 1931).
b. fasta kvoter efter 1. tomtetal: Askersund (kr. 7: 50)1 (jfr nedan under D. &. 2). . areal (se nedan under D. a. 2). . taxeringsvärden: Södertälje (kr. 1:25 per 1000 kr. taxeringsvärde eller per skatte- krona av jordbruksfastighet 2:08, av skogsfastighet 3:12, av annan fastighet 2: 50), Simrishamn (75 öre per skattekrona), Åmål (34 öre per skattekrona), Karlstad (kr. 4:50 per 1000 kr. eller 7:50 per skattekrona för jordbruksfastigheter och 11:25 för skogsfastigheter; kr. 2: 25 per 1000 kr. eller 4: 50 per skattekrona av andra fastig- heter),2 Falun (2 öre per 100 kr. eller 331/3 öre per skattekrona av jordbruks-, 50 öre av skogs— samt 40 öre av annan fastighet, nya fastigheter erlägga vägskatt i den mån de bliva taxerade). (Jfr vidare nedan under D. a. 2.) c. Varierande kvoter (se nedan under D. a. 2).
D. Väghållningsbesväret åvilar delvis staden, delvis — enligt 63 % 2 mom. L.K.S. (% 58 mom. 2 F.K.S.) —— fastighetsägare i 21 städer.3 a. Väghållning sommartid:
1. bestrides och bekostas av staden utan särskilda bidrag (13): Vaxholm (11 109 m.), Sigtuna (910 m.), Nyköping (7 160 m. i in- korp. omr.), Torshälla (163 m.), Vadstena (282 m.), Skänninge (1 270 m.), Gränna (398 m.), Kungälv (alla vägar, 4 100 m.), Sköv- de (14900 m.), Sala (6 296 m., varav 'brolängd 65 m.), Köping (10 450 mf i f. d. Köpings socken samt alla broar och räcken där— städes, jfr C. b. 2 ovan), Arboga (5 880 m., varav 2 180 inom stads- plan), Hedemora (793 m.). . bestrides av staden med bidrag av ständiga fastighetsskatter (6): Halmstad (75 öre per 1 000 kr. taxeringsvärde eller 1: 50 per skatte— krona för annan fastighet än jordbruks- och skogsfastighet), Var- berg (6 700 m., 1 700 kr. att fördelas efter fastighetsareal), Skara (varierande kvot å jordbruksfastigheter i förhållande till stadens egna kostnader, 1/2 av den för varje period uppskattade kostnaden; 1925—26 kr. 1500:—, 1927—29 kr. 4750:———), Västerås (varie- rande kvot å jordbruksfastigheter=angränsande väghållningsdi- strikt, Tuhundra härad), Köping (6 973 m. utom och 11 960 m. inom stadsplan å stadens gamla område, 6 kr. per hektar av icke tomtin- delad jord),4 Säter (kr. 3:— av en var av de gamla stamtomterna).
1 Med uppsägningsrätt för staden. Avlösning av besväret för fastigheterna synes ha. ägt rum utan Kungl. Maj:ts medverkan. 2 Frågan om (successiv) avskrivning beroende på. Kungl. Maj:ts prövning. " I de angivna våglängderna inräknas ej broar utom för S & l a, och H 6 d e m 0 r 3. Jfr ovan s. 97. ' R. A. 1925 s. 179 (ref. 60); våglängd för hela. staden i detta. rättsfall uppgiven till 36 339 nu. men' av magistraten i augusti 1930 till 48 497 m., varav dock 11 960 nu. inom stadsplan, som ännu ej genom-
3. bestrides av staden, men kostnaderna utdebiteras å fastighetsägare (3): Gränna (2 257 m.), Borås (50 430 m.), Sala (2 130 m.).
4. bestrides av fastighetsägare in natura (12): _ Vaxholm (kronan 5 600 m.),1 Sigtuna (3 600 m.), Nyköping (3 460 m. i gamla området), Torshälla (6172 m.), Vadstena (5497 m.), Skänninge (9 500 m.),2 Varberg (1216 ni., en väg), Skövde (kronan för försvarets räkning, vägstycken om tillhopa 1 119 meter ä tre olika vägar), Sala (26 361 m., varav brolängd 30 m.), Köping (18 916 m? f. d. Köpings socken), Arboga (9 871 m.), Hedemora (10805 m., varav brolängd 12 m.).4
b. vinterväghållning
1. bestrides av fastighetsägare vare sig in natura eller genom entrepre- nad (12): Vaxholm (snöskottning och bortforsling av snö), Sigtuna (i förhål- lande till väglott), Nyköping (ploglag), Torshälla (ploglag), Skän— ninge (1 400 m., ploglag), Gränna, Halmstad (1 520 m. å norra ut- fartsvägen),5 Skara)i Sala (28 461 m.), Köping (i den inkorporerade f. d. Köpings socken, ploglag),7 Arboga (entreprenad: a ovan), Sä- ter (bortforsling av snö).
2. bestrides av fastighetsägare, men viss ersättning utgår ur stadskas— san (2): Kungälv, Västerås. bestrides och bekostas av staden (13): Vaxholm (snöplogning), Sigtuna (i förhållande till väglott), Nykö- ping, Torshälla, Vadstena, Skänninge (1270 m.), Varberg, Borås, Sala (6 296 m.), Köping (gamla stadsområdet), Arboga (= ovan), Säter (snöplogning), Hedemora.
E. Väghållningsbesväret åvilar helt särskilda väghållningsskyldiga fastig- heter men fullgöres genom stadens försorg på entreprenad, och kostnaderna utdebiteras å. de väghållningsskyldiga (1) :
Uppsala (9 600 m.).8
fört; Avdrages sistnämnda belopp, återstår 36 537 m., vilket i det närmaste överensstämmer med R. . 1925.
1 En väg 5. den med Vaxholm inkorporerade Rindön har enligt uppgift anlagts av kronan såsom militärväg, sannolikt redan i början av 1800-talet. Den är numera av större betydelse för den all- männa samfärdseln, för vilken den anses oundgängligen nödvändig, än för försvaret men underhålles fortfarande av kronan, dock icke på ett för allmän väg tillfredsställande sätt. 2 Frågan om stadens övertagande av skyldigheten aktuell. = R. A. 1925 s. 180 (ref. 60). * Skyldighetens övertagande av staden fr. o. m. 1931 beslutad av Sfme 9/m 1930. I staden synes för närvarande utdebiteras »vägbyggnadsmedel» under två, titlar, »jordskatt» och »vintervägmedel», vilka även avses med Sfmes beslut, men har länsstyrelsen i Falun på anförda besvär genom utslag 6/12 1929 undanröjt dylik debitering, »enär till stöd för överklagade debiteringsåtgärden icke kunnat ”beropas lag eller allmän författning, varigenom staden berättigas upptaga ifrågavarande vägbyggnads- medel.» Ärendet är på. grund av besvär av staden f. n. beroende på. Kungl. Maj:ts prövning (Reg.R:n, finansdep. R. 41/1930). Jfr s. 48, 98 ovan. 5 Jfr sid. 48 ovan. ” Trots att staden enligt den av Kungl. Maj:t 7/10 1921 fastställda överenskommelsen övertagit »underhället av stadens allmänna vägar» och därvid undantag ej gjorts för vinterväghållningen, upp- gives numera (sept. 1930), att snöskottning utgöres genom naturaprestation. 7 Se sid. 91 ovan. 5 Jfr sid. 42 not. 3 ovan. I sept. 1925 träffades mellan vägkommitterade och staden överenskom-
F. Väghållningsbesväret bestrides i Lidköping dels av stadskommunen (för nya stadens väghållningsområde), dels (i gamla stadens område) med avkastningen av särskilda tillgångar. Väghållningskostnaderna — jämte kost- nader för stensättning av vissa gator och avgifter till brokassan —— hava här sedan gammalt bestritts ur >>gamla stadens skogskassa», som bildats av av- kastning från en förut gårdarna i gamla staden gemensamt tillhörig skogs- trakt. Denna skog tillhör numera på grund av en Göta hovrätts lagakraft- vunna dom den 19 juni 1903 staden, såvitt angår de på största delen av gårdar- na belöpande andelarna. Ett mindre antal gårdar, vilkas ägare, efter förd ta— lan mot nämnda dom, vunnit ändring däri genom Kungl. Maj:ts dom den 14 dec. 1906,1 torde emellertid fortfarande äga andel i skogen och därmed i kassan. Enligt uppgift har för dessa ägare avkastningen från respektive skogslotter tidigare överstigit på dem belöpande kostnader för väghållning och överskottet utdelats. För närvarande föreligger i skogskassan brist, som amorteras, var- för utdelning ej förekommit de sista åren.
I de områden, som komma att i framtiden in f ö r l i v a s med städer, lärer väghållningsbesvärets bestridande, så länge nuvarande ordning äger bestånd, komma att bero på bestämmelserna i Kungl. Maj:ts beslut om införlivning. Man torde dock kunna förutsätta, att dessa i görligaste mån komma att så av- fattas, att skyldigheten lägges å den införlivande stadskommunen såsom sådan.
Grunderna för uttaxering av vägskatt, där sådan förekommer, hava ovan angivits. Där väghållningen fortfarande åligger fastigheter, vare sig skyl— digheten utgöres in natura eller genom staden såsom entreprenör, gälla i olika städer olika regler för skyldighetens fördelning, i Sigtuna uppskattade värdet av den mark de väghållningsskyldiga fastigheterna erhållit vid skifte (för— ening om vägdelning den 5 september 1861), i Uppsala tunnlandtalet i åker (kungl. brev den 24 oktober 1787), i Nyköping arealen av respektive fastig— heters åker, äng och hagmark, sistnämnda ägoslag dock »reducerat i förhål- lande till sin beskaffenhet» (bedes utslag den 31 december 1881, vägdelning 1891—92), i Torshälla tunnlandtal öppen jord (»gammal hävd», samma regel gällande 1781), i Skänninge de väghållningsskyldiga fastigheternas »uppskatt- ningsvärde, vunnet dels efter gradering, dels efter taxeringsvärden» (vägdel— ning 1910), i Vadstena varje fastighets »taxeringsvärde» eller G-gra— diga tunnlandstal (överenskommelse 1827, vägdelning 1902, kungl. brev den 29 juni 1906), i Gränna tomt— eller jordenheter, av vilka fyra heltomter, 18 kvarnmarksstycken, en åtting och löningsjorden i dess hel- het svara mot varandra (44% av underhållet belöper på tomter och lö- ningsjordar, 47 % på åttingsjorden och 9 % på kvarnmarksstycken och lä- genheter, föreningar 1839 och 1928), i Varberg överenskommelser vid av— styckning (den ifrågavarande vägsträckan, Gödestadsvägen, underhölls vid
melse därom, att staden skulle för en tid av 10 år fr. o. m. 1/10 1925 övertaga vägunderhållet mot att under nämnda tid till staden årligen inbetalades 13 000 kronor, motsvarande årskostnaderna för väg- underhållet vid tidpunkten för överenskommelsen allt under villkor att, därest stadens kostnader för underhållet, frånsett stensättning, under närmaste 10 år ej uppginge till 130 000 kr., räntor oberäk- nade, fyllnadsbeloppet skulle på lämpligt sätt gottgöras de väghållningsskyldiga (drätselkammaren ”,, 1929).
1 N. J. A. 5. 550 (ref. 231).
dess indelning till underhåll 1809 av en enda egendom, varifrån avstyckningar sedan skett), i Borås fastighetstaxeringsvärden, i Sala dels tomtetalet för stads- eller bergsmansjorden, dels kapplandstal (ytmått för gruvfrälsejorden (vägdelning 1903—09; RÅ. 1912: 22), i Arboga dels areal för tomter och annan jord för vissa vägar, dels fastighetstaxeringsvärden för andra vägar. Enligt 1925 års »överenskommelse» angående väghållningsbesvärets utgö- rande i Köping skall i stadens nya område (den inkorporerade Köpings soc- ken) 1891 års väglag i tillämpliga delar lända till efterrättelse vid vägdel- ning.1 I Hedemora har vägdelning skett efter uppskattad kvadratrev.
Anläggning av ny eller omläggning av gammal väg till ny sträckning torde, i de städer där väghållningsbesväret fortfarande åligger fastighets- ägare, regelmässigt påkalla. v ägdelning, vilken jämväl skall, sedan er— forderlig förrättning hållits, jämlikt kungl. kungörelsen den 27 november 1845 (angående vissa föreskrifter i anledning av vad om jords och lägenhets av- stående för allmänt behov är vordet förordnat) beslutas av Kungl. Maj:ts befallningshavande.
Där vägdelningar förekommit, ha de i allmänhet verkställts av lantmätare2 (Sigtuna, Nyköping, Torshälla, Vadstena, Söderköping, Skänninge, Gränna, Visby, Halmstad, Uddevalla, Västerås, Sala, Hedemora) eller magistraten med biträde av lantmätare, i något fall av stadsingenjören, drätselkammaren eller »delägarna själva», d. v. s. genom överenskommelse. En viss frihet härutinnan torde fortfarande förefinn-as jämlikt kungl. brevet den 18 november 1789. Stundom har vägdelning ägt rum i samband med skifte (delning 1809—10 av Varbergs stads utmark å tomterna). Där vägdelning fastställts av sär- skild myndighet, har denna varit bede eller magistraten (»rådhusrätten»).3 Jämlikt de ännu för stad gällande äldre författningarna bör otvivelaktigt så- dan förrättning underställas bedes prövning.4
Då fastighet styckats, har i fråga om de särskilda delarnas väghållningsskyldighet förfarits på olika sätt. I somliga städer har väg- hållningsskyldigheten för väglotten efter styckningen fortfarande ålegat stam- fastigheten. Så upplyses för Arboga,5 att vid avstyckningar bestämmelser om vägunderhåll-et mera sällan inryckts i köpebreven utan stamfastigheten fått behålla hela sin väglott, ehuru fastighetens taxeringsvärde ofta ej varit större än de avstyckade lägenheternas. Dessa olägenheter kunde visserligen regleras genom ny vägdelning. Men lotterna bleve därigenom allt mindre. Väglotter funnes, som ej vore längre än ett par decimeter. Då väghållning ägde rum in natura, komme under sådana förhållanden vägarna ej att mot- svara tidens krav. I andra fall har skyldigheten fördelats efter delfastig-
1 Jfr sid. 91 ovan (R. Å. 1925 ref. 60). 2 Lantmätare äro jämlikt lantmäteriinstr. 11/11 1927 (52 &) skyldiga åtaga sig dylika förrättningar. Jfr lantm.taxan "In 1927 (36 ä). ” LINDH &. 95. ' Se t. ex. Kungl. Maj:ts beslut "'.', 1906 ang. vägdelningsförrä-ttning i V a d 5 t e n a (civildep) Så. har ock enligt magistratens uppgift skett i K 6 pin g (efter 12,/2 1926) med vägdelnings verkstäl- lande av lantmätare men däremot ej vid 1903—09 förrättad vägdelningi S ala (R. Å. 1912 s. 25—27). — 5 Drätselkammaren "I, 1929.
hehernas taxeringsvärden eller arealer. Sämjedelning har förekommit i vissa städer, i en stad samfällt underhåll, i en annan ha de särskilda delarnas ägare gemensamt svarat för underhållet av styckad fastighets väglott. I en tredje ha delägarna själva fördelat underhållet sig emellan.1 Rörande grunder för gr a dering av vägar torde inga föreskrifter, som' äro gällande för stad, vara meddelade, men givet är, att de i 1891 års väglag 43 % meddelade före— skrifter2 analogivis böra komma till användning. Enligt en av Kungl. Maj:t den 12 februari 1926 fastställd överenskommelse om väghållningsbesvärets ut- gör-ande i Köping skall i stadens nya område (f. d. Köpings socken) i fråga om vägdelningen 1891 års väglag lända till efterrättelse.3 Då fastighets väg- lott övergått till gata eller eljest upphört att vara allmän väg, synes i allmänhet fastigheten ha befriats från sin väghållningsskyldighet.4 Dylik befrielse lärer emellertid kunna utgöra skäl för ny delning av åter- stående vägar. I den mån fastigheternas väghållningsskyldighet upphör, torde bestående vägdelning därmed sättas ur kraft.5
Då K—bfde har att fastställa vägdelning, torde han ock äga pröva, huru- vida ändring i fastställd vägdelning må ske, och åligger det lantmätaren, när vägdelningsförrättning avslutats, att insända densamma för f a s t s t ä 1— lelsef' Klagan över bedes beslut anföres i den ordning, som är stadgad för ekonomimål (kungl. förordn. den 14 december 1866).7 Men även över för- rättningsmannens beslut torde besvär kunna anföras hos bede. I brist på erforderligt stadgande torde man få anse, att besvärsrätt föreligger intill dess bedes beslut blivit meddelat.8
Den frihet från väghållningsbesväret, som i stad på grund av prästerska- pets privilegier tillkommer viss e (; k l e s i a s t i k b 0 s t ä 1 ls j 0 r d (»bi- Skops-, präst-, läsemästare- och klockargårdar»), har i och med kommunalise— ring av besväret upphört i de flesta städer. Dylik jord är jämlikt kommunal— skattelagen den 28 september 1928 skattskyldig till kommunens gemensamma utgifter i likhet med annan fast egendom. Likställighetsprincipen i 1862 års kommunallagstiftning för stad innebar ju ock, att de kommunala utgif— terna i sin helhet skulle bäras av alla kommunala skatteobjekt, vare sig de förut åtnjutit befrielse från visst besvär eller icke. I den mån däremot så- dant besvär fortfarande åvilar fastigheter och icke genom giltig likställig-
1 LINDH s. 95—96.
2 »Vid vägs gradering skall hänsyn tagas till dels vägens egenskap av lands- eller bygdeväg, dels olika. beskaffenhet av mark, varöver vägen går, dels tillgång till och antaglig kostnad för sand, grus eller annat ämne, varmed vägen underhållas kan, dels behovet av skyddsvärn, dels trafikens omfatt- ning och den därav föranledda större eller mindre slitning av vägen, dels ock andra omständigheter, som under en längre fortgående tid mä kunna på. vägunderhållet inverka, så. att, där större svårig- heter i en eller annan av dessa delar möta, skälig minskning i vägens längd däremot beräknas.» Ang. vägs gradering i stad enligt väglagens regler sc R. Ä. 1912 s. 27 (S al a).
= R. A. 1925 ref. 60. ' LINDH s. 96 (Ulricehamn) Ang. Ny k ö p in g se nedan sid. 117. 5 Sedan väghållningsbesväret i Filip s t a d övertagits av stadskommunen, har bede genom resolution 14I", 1930 på. hemställan av stadens magistrat »till all kraft och verkan upphävt» dittills gällande vägdelning &. stadens allmänna vägar.
' Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 180. 7 Väglagskommitténs betänkande 1880 s. 180. 3 Se K. F. ang. fatalier i politi- och ekonomimål ”I, 1759 (ingr. 3 5, MODEE VII: 4868) samt ovan- nämnda K. F. 14/" 1866.
Frihet från besväret.
hetsöverenskommelse1 eller eljest annorlunda stadgats, äga privilegierna fort- farande giltighet. En är 1827 träffad överenskommelse, att landsvägs- hållningsskyldigheten inom Vadstena stads område skulle fördelas på all såväl enskild som löningsjord efter varje lotts taxeringsvärde (eller 6-gradiga tunnlandstal) med undantag för prästerskapets, ansågs gäl- lande vid laga delning av vägarna år 1902 (Kungl. Maj:ts beslut 29/6 1906). Enligt uppgift tillämpas privilegiet fortfarande i Sigtuna (ma- gistraten 23 juli 1930), Strängnäs (magistraten aug. 1930), Köpings stads nya område (f. d. Köpings socken, magistraten 5 sept. 1930), Arboga (magistraten aug. 1930), men i Vadstena blott för kyrkoherdebostället (ma- gistraten aug. 1930), samt icke alls i Nyköping (magistraten 1 aug. 1930), Torshälla (magistraten 4 aug. 1930), Skänninge (magistraten 30 juli 1930), Borås (magistraten 5 aug. 1930), Sala (magistraten 29 aug. 1930) och Hedemora (stadskassören 1 okt. 1930). För Norrköping uppgives (ma- gistraten 30 juni 1930), att ecklesiastika boställen såsom skattefria äro helt frikallade från väghållningsbesväret. Då denna kommunala skattefrihet får anses bero på feltolkning av gällande lag, torde förhållandet sakna betydelse. Det kan måhända med visst fog göras gällande, att såvitt angår prästlöne— jord, för vilken 1910 års prästerliga lönelagstiftning trätt i tillämpning, pri- vilegierna ej längre äga tillämpning, och att alltså den privilegiefrihet, som åtnjutits av prästen-boställshavaren, ej kan åberopas för en arrendator av ett löneboställe. En dylik verkan har emellertid ej i rättspraxis tillerkänts sagda lagstiftning.2
På enahanda sätt som väghållningsskyldigheten in natura böra givetvis avgifter, vilka utgöra ersättning därför, behandlas.3 Genom Kungl. Maj:ts utslag den 15 april 1929 har ock förklarats, att vissa inom Västerås stad —— där ständig vägskatt utgår — belägna, biskopen och domkyrkosysslomannen
1 I fall då fråga är om uppgivande av ett kyrklig jord tillkommande privilegium, lämnas numera medgivande i den i R.F. & 114 stadgade ordningen. F.K.S. medförde i och för sig ingen inverkan på detta privilegium, så mycket mindre som den tillkommit i den ordning, som stadgas i RF. & 89. Men man torde med fog kunna göra gällande att, i den mån väghållningsskyldigheten övertagits av stads- kommunen (stadskassan) och besväret såsom sådant försvunnit — jämväl för andra fastigheter —— förutsättningarna för privilegiets ekonomiska värde upphört. (En sak för sig är att kostnaderna i annan form, genom kommunaldebetsedeln, kommit att vila även å. ecklesiastik jord.) Dylik kom— munalisering hade skett redan före 1862 utan att privilegierna ansåges kränkta, och riksdagens beslut om den skrivelse (nr 95/1863), som ledde till 1863 års likställighctscirkular liksom de olika kungl. likställighetsresolutionerna, synes icke hava förutsatt, att de prästerliga privilegierna berördes av genomförande av en fullständig kommunal likställighet. (Förslaget om dylik skrivelse, som bifölls av riksdagen genom tre stånds beslut, hade avslagits av prästeståndet men icke därför att privile- gierna ansågos berörda.) 2 R.Å. 1925 s. 198 (ref. 66); skyldighet att deltaga i byggnad och underhåll av prästgård: Enär jämlikt prästerliga privilegierna och lagen 5], 1909 angående skyldighet att deltaga i kostnad för byg- gande och underhåll av prästgård prästerskapet vore för sina präste- och kapellansgårdar befriat från deltagande i sådan kostnad samt den omständigheten, att ifrågavarande boställen numera. efter in- trädd ny lönereglering i pastoratet utarrenderats för pastoratets räkning, icke vid det förhållande, att prästerskapets i pastoratet löner skulle gäldas av bl. a. avkomsten av samma hemman, kunde anses medföra rubbning i den sålunda stadgade befrielsen etc. Se häremot Betänk. 31/” 1929 rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egen- domen I s. 350 ff. 3 Beslut att påföra fastighet, som varit frikallad från väghållning, hus- och tomtskatt, som utgjor- de ersättning för avskriven dylik skyldighet-, undanröjt. Se närmare LARSSON, Inkorporeringspro- blemet Il' s. 700 (F alk e n berg).
samt församlingsprästerskapet i Västerås anslagna lönejordar vore fria från väghållningsbesvär.1 Enligt en i Strängnäs träffad, den 23 maj 1930 av Kungl. Maj:t fastställd likställighetsöverenskommelse skall väghållningsbe- sväret, från vilket ecklesiastika boställen varit befriade, avlösas mot erläg- gande av vägskatt av de dittills väghållningsskyldiga fastigheterna, bland vilka ecklesiastika boställen alltså ej ingå. Frihet från »vägskatt» åtnjutes också av ecklesiastik jord, förutom i Västerås och Strängnäs, i Sö— dertälje (kungl. brev den 26 februari 1875) och Jönköping, där friheten upp— ges omfatta även >>publika byggnader, tillhörande kronan»,2 men däremot till synes ej i Söderköping, Simrishamn, Halmstad, Varberg, Åmål, Skara, Karlstad, Askersund, Falun och Säter samt (beträffande klockarjord och kyrkoherdes ämbetsgård) ej i Köpings gamla område. Från Filipstad, La- holm och Kungsbacka saknas uppgifter. I Piteå, där vägskatt utgår, synes ej finnas privilegierad jord.
I vissa städer hava offentliga byggnader, avsedda för rättsvård, förvalt— ning eller undervisning, varit fritagna från deltagande i väghållningsbesvä- ret.3 Dessa fastigheter torde jämväl hava varit befriade från utgörande av all—- männa kommunalntskylder, varför vid kommunalisering av väghållningsbe- sväret någon ändring för desamma icke inträtt?
Vid en jämförelse med förhållandena vid 1863 års ingång i de dåvarande 89 Likställig- städerna och nu rådande läge faller i ögonen, huru ofullständigt den likstäl- hetgåfagågom' lighet, som då åsyftades, realiserats i avseende å väghållningsbesväret. Av ' de nuvarande 113 städerna hava 25 tillkommit efter 1862, och i 12 eller 13 av de gamla rådde dylik likställighet redan vid denna tidpunkt. Av de 76 städer, där likställighet ej gällde, har sådan fullständigt genomförts blott i 39, något mer än hälften av antalet. Av de likställighetsöverenskommelser, som ge- nomförts de sista två årtiondena (15), hava blott 5 lett till fullständig likstäl- lighet; av dessa 5 hava 4 tillkommit utan Kungl. Maj:ts medverkan. Realiter har emellertid den allra största delen av naturabesväret avvecklats. Sommar- väghållning åligger fastigheter till blott 166 492 meter eller c:a 9 procent av städernas sammanlagda vägnät, 1 860 151 längdmeter, vinterväghållning till 93 678 meter eller c:a 5 procent.5
Ofta lämna likställighetsöverenskommelserna rum för tvekan rörande om- fattningen av likställigheten. Där denna anges omfatta såväl
1 R.Å. 1929 ref. 31. Fastigheterna, belägna inom med Västerås inkorporerade områden, hava. tidi— gare varit väghållningsskyldiga å landet, men de för staden gällande grunder, enligt vilka ecklesia- stikstaten på lön anslagen jord är fri, hava ansetts vara tillämpliga åt dem. 2 Stadens ombudsman 5], 1930. Såsom exempel å publika byggnader nämnas hovrättshuset, läns- residenset, straffångelset, telegrafverkets byggnad, artilleriregementets kaserner och riksbanken. Jfr nedan not. 3. 3 Kungl. res. 29/m 1875, Jönköping, rådhus, läroverkshus, tull- och packhus (W. 471). Jfr not. 2 ovan. Kungl. brev "f., 1875, Södertälje, förutom ecklesiastikstatens, kyrkans, fattigvårdens och sko- lors fastigheter samt kanalområdet. ' Kommunalskattelagen ”],, 1928: 5 5 1 mom. »Från skatteplikt till fastighetsskatt undantagas —— — d) statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse och förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, fattigvård, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning. — _» 5 Enligt uppgift år 1920 ålåg då fastigheterna i städerna väghållning å, 173 726 längdmeter eller till c:a 11 % av vägnätets längd. SFT 1921 s. 4, 5. Jfr sid. 133 nedan.
Särskilda skyldigheter av utom- stående. Offentlig- rättsliga.
nybyggnad som underhåll eller endera undantages helt eller delvis, lärer tvekan visserligen ej uppkomma. Ej heller är sådan motiverad beträffande brohåll- ning, som numera blott i Sala och Hedemora torde vara indelad på fastigheter. Kungl. vattenfallsstyrelsen håller visserligen vissa för allmän trafik öppna broar i Trollhättan och kungl. järnvägsstyrelsen en vägbro i Nässjö, men detta beror på särskilda skyldigheter, som äro äldre än stadsbildningarna,_eller på frivilligt åtagande. Den färjhållning, som fortfarande uppehålles, ombesörjes av vederbörande stadskommuner. I tvivelaktiga fall, där den faktiska tillämp- ningen icke giver ledning för avtalets tolkning, borde man måhända falla till- baka på en restriktiv tolkning av överenskommelsen. I samtliga de svar, som från vederbörande stadsmyndigheter inkommit å ett av 1929 års vägsakkunniga, utsänt frågeformulär, har emellertid nekande besvarats frågan, huruvida vid avlösning eller avskrivning av fastigheters väghållningsbesvär viss del (t. ex. nybyggnads- eller anläggningsskyldighet) lämnats oberörd, utan att detta ut- tryckligen angivits. I Halmstad, där den år 1867 fastställda likställighets- överenskommelsen angiver sig avse bl. a. »underhåll av vägar, gator och broar» med undantag för snöskottning, erinrades visserligen av stadsfullmäktige år 1929,1 att överenskommelsen icke angåve, huru kostnaderna för nyanläggningar skulle täckas, samt uppgavs, att staden i vissa fall (senast 1929) fordrat bidrag till anläggningskostnader för vägar av fastighetsägare. Vid närmare under- sökning har emellertid befunnits, att dessa nyanläggningar avsett gator. Man synes fördenskull vara berättigad antaga, att där vid avveckling av väghåll- ningsbesvär undantag icke uttryckligen gjorts för viss del av besväret, avveck- lingen avsett besväret i dess helhet.2
Stundom har, såsom i Köpings stads nya område genom överenskommelsen år 1925, avtalats, att staden skulle övertaga nybyggnadsskyldigheten i dess helhet samt underhållet av alla broar och räcken ävensom vissa vägar, under det fastighetsbesväret i övrigt lämnats orubbat?
Såsom framgår av den rättshistoriska utredningen4 hava sedan gammalt vissa städer haft skyldigheter i avseende å väghållningsbesväret å landet. Förut har visats, hurusom vissa sådana åligganden försvunnit. Lunds stads skyl- dighet att hålla landsvägen mellan Söderport i Lund och Höjebro i Knästorps socken5 har upphört vid obekant tid,” likaså Norrköpings stads att hålla vägen
1 Yttrande 3], 1929 med anledning av Kungl. Maj:ts remiss å riksdagens skrivelse 191/1929. 2 I Kungl. Maj:ts beslut "/7 1887 angående likställighet i avseende å kommunala. rättigheter och skyldigheter i A n g e 1 h 0 l m uttalades, att fr. o. m. 1887 års ingång fullkomlig likställighet skulle i staden införas samt i följd därav alla av hus, tomter och jordar dittills utgående fastighetsonera och utgifter bestridas av stadens samtliga medlemmar gemensamt. Staden skulle, mot utgörande för gatuhållningsskyldiga fastigheter av viss gatuskatt, under 30 år övertaga skyldigheten att anlägga och underhålla stadens gator jämte gångbanor. Det tillades emellertid, att nämnda. bestämmelser icke finge anses innefatta förbindelse för staden att, därest nya områden komme att inläggas i stads- planen, inom dessa områden anlägga och underhålla gator jämte gångbanor, utan skulle i varje så.- dant fall förhållandet genom särskild då. träffad överenskommelse ordnas (LINDH s. 43 f. 78). Mot- svarande förbehåll gjordes ioke för vägarna, varför man måste antaga att någon rest av väghållnings— besväret icke kvarstod.
3 Se sid. 89 ovan. ' Sid. 21, 31 ovan. 5 Sid. 21 ovan. ' Jfr k. brev 25/ . 1930; Sid. 31 not. 8 ovan.
Norrköping—Simonstorp—Malmsås.1 I själva verket torde stadgandet i 19 % av 1891 års väglag innebära, att, där ej särskilt åtagande kunde konstateras, stads och annan väghållningsskyldigs besvär å landsbygden skulle upphöra med lagens ikraftträdande.2 Det är fördenskull icke ägnat att förvåna, att några särskilda åligganden för städerna i avseende å väghållningsbesväret å landsbygden numera icke synas kvarstå. Två undantag föreligga dock, det ena avser Luleå stads alltfort bestående, på eget åtagande grundade skyldighet att bestrida färjhållningen mellan staden och Bergnäset i Nederluleå socken.3 Det andra, vars rättsgrund emellertid icke kunnat utrönas, avser den från Uppsala utgående s. k. Kungsängsvägen. Sedan vägen första gången skurit stads- gränsen, löper den (åt söder) på en sträcka av omkring 820 meter i Danmarks socken i Vaksala härad, vilken sträcka underhålles av staden. Vägen går där- efter till en sträcka av omkring 1 660 meter i gränsen mellan staden och Dan- marks socken, men är såväl enligt den år 1858 av G. Liunggren upprättade karta över staden som enligt dennas fastighetsregisterkarta hänförd till stads- området. Den sydligaste delen, 410 meter, av sistnämnda vägsträcka under- hålles däremot av Vaksala härads väghållningsdistrikt.4 Måhända ligger till grund för detta förhållande en delning av en såsom samfälld för staden och häradet ansedd väg.5
I större utsträckning fortlever särskilt ålagd väghållning för menigheter å landet inom s t a d s 0 m r å d e. Visserligen torde med väglagens tillkomst möjligheten att ålägga menighet å landet väghållningsskyldighet i stad hava upphört, men uppenbart är, att lagen icke kan åberopas till stöd för upphörande av redan bestående skyldigheter, om ock dessa kunna efter Kungl. Maj:ts prövning upphävas. Den gamla skyldigheten för Aspö samt vissa hemmans- ägare i Vansö, Fogdö och Strängnäs socknar att hålla färja mellan Strängnäs stad och TosterönG övergick vid ikraftträdandet av 1891 års väglag å Åkers härads väghållningsdistrikt, som för närvarande torde fullgöra skyldigheten; yrkat åläggande för staden att deltaga i färjhållningen avslogs däremot (utslag av bede den 21 januari 1896, av kammarkollegium den 22 oktober 1896 och av Kungl. Maj:t den 12 november 1897).7 —— Linde sockenbors genom kungl.
1 Sid. 13 ovan. 2 Stadgandet i väglagens 19 & motsvarades i väglagskommitténs betänkande 1830 av en under $ 24 föreslagen bestämmelse av följande innehåll: »Åligger någon, utöver vad lag bjuder, särskild förpliktelse att underhålla allmän väg, bro eller färja, må. därvid förbliva, därest ej särskild överens- kommelse med vederbörande landsting, vare sig i sammanhang med vägdelning eller eljest, träffas, varigenom sådan väg, bro eller färja övertages till allmänt underhåll. Samma lag vare i fråga om väg, bro eller färja, som av ålder eller på. grund av särskilt åtagande underhålles av staten». Se och N. J. A. 1900: 177 (färjhållning i Grums härad som förut ålegat de väghållningsskyldiga i Grums och Jösse härad samt Grava socken ansågs hava övergått å Grums härads väghållningsdistrikt. Hovrätten, vars dom av Kungl. Maj:t fastställdes, utlät sig bl. a.: Enär Jösse härad — —— förklarats skola utgöra ett särskilt väghållningsdistrikt i enlighet med 5 5 i lagen ”A,, 1891 samt Jösse härad följaktligen och då. den skyldighet, som — — ålegat häradet att lämna bidrag till vidmakthållandet av bro eller färje- rodd över ifrågavarande i Grums härad belägna sund, ej, såvitt i saken vore visat, grundat sig på sär- skilt åtagande, icke efter den 1 januari 1895, då. nämnda lag trätt i kraft, vore skyldigt att vidare del- taga i omkostnaderna för omförmälta färjas underhåll etc.). 3 Se ovan sid. 21.
' Magistraten 10], 1930. 5 Jfr sid. 35 not. 2 ovan (Söderköping).
** Sid. 33 not. 4 ovan. 7 »Utan avseende å vad de väghållningsskyldiga i A. härad invänt dels om åläggande för staden att
brev den 13 september 1780 fastslagna skyldighet att till hälften med borger- skapet i Lindesberg bidraga till byggande och underhåll av den — såväl enligt G. Liunggrens år 1857 upprättade karta över staden som enligt dess fastighets- registerkarta — inom stadens område belägna Sundsbron övergick med väg— lagens ikraftträdande på Lindes härads väghållningsdistrikt. En fullständig ombyggnad av bron verkställdes åren 1899—1900 för en kostnad av omkring 32 000 kronor, vilken utöver erhållet statsbidrag gäldades av staden och Väg- hållningsdistriktet med hälften vardera. Efter ombyggnaden har någon egent- lig underhållskostnad icke erfordrats och någon kostnadsfördelning har följ— aktligen icke ifrågakommit. »Såsom grund till fördelningen av underhålls- kostnaden åberopas kungl. brevet den 13 september 1780, vilket alltså anses fortfarande äga giltighet.»1 Vid närmare undersökning av de till grund för sagda kungl. brev liggande handlingar finner man, att år 1780 marken vid brons ena landfäste ansågs ingå i socknen, ehuru den ägdes av borgare i staden. Så småningom har denna jord kommit att kommunalt och administrativt räknas till staden, utan att detta medfört någon ändring i sockenbornas brohållnings- skyldighet. —— En vid gränsen mellan Halmstads stad och Övraby socken fram- gående men enligt såväl G. Liunggrens karta av 1855 över staden som ock dess fastighetsregisterkarta helt inom stadsområdet belägen vägsträcka under- hålles, av okänd anledning, av vissa fastigheter i Kårarps by i Övraby socken.
Ett likartat förhållande av yngre datum, där staten, men icke i egen— skap av väghållningsskyldig fastighetsägare, åtagit sig viss väghållning, fin— nes i Karlskrona. Den s. k. Sunna bro, den nordligaste av de förut2 omtalade broar, som förena staden med fastlandet, synes hava alltsedan år 1755 under— hållits av staden, tidvis med understöd av statsmedel. Den gamla bron er- sattes emellertid år 1882 av en ny, som uppfördes av kronan för medel, som anvisats för befästningsåndamål. Enligt ett av stadens kommitterade år 1875 upprättat förslag till överenskommelse, som med nedan nämnt undantag be- träffande underhållsskyldigheten å bron av Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 17 mars 1879 godkänts, skulle kronan på sin bekostnad bygga en bro för allmänna landsvägen över fästningsgraven, vilken bro sedan skulle i all fram- tid av kronan underhållas. Enligt det kungl. brevet den 17 mars 1879 (angå- ende inlösen för kronans räkning av ett område å Vämön) skulle på framtida prövning bero att bestämma den andel i underhållsskyldigheten för bron, som med ledning av det dåvarande underhållet kunde för staden ifrågakomma. Bron kom emellertid att alltfort underhållas för statsmedel genom marinförvaltnin- gens försorg. Sedan i följd av uppkomna skador brons iståndsättande för ett beräknat belopp av 8 000 kronor visat sig erforderligt, åtogo sig stadsfullmäk-
i färjhållningen deltaga, dels i fråga om förpliktelse för de nuvarande färjhållningsskyldiga att tillika med de bägge färjorna. överlåta på. distriktet de för färjhållningens uppehållande erforderliga åbygg- nader, förordnas, att färjhållningen skall övertagas av Å. distrikt mot skyldighet för dem, som det hittills ålegat underhålla dessa färjor, att till distriktet överlämna, de nu befintliga färjorna och att dessförinnan ha försatt dem i fullt lagligt skick» (bedes utslag).
1 Magistraten 4/& 1930.
2 Sid. 13, 21, 33 ovan.
tige i Karlskrona den 13 februari 1930 dels att ombesörja iståndsättandet av bron enligt särskilt förslag, dels ock att bestrida en femtedel av denna kostnad under förutsättning att återstoden anvisades av statsmedel, dock utan rubbning av det mellan kronan och staden är 1879 träffade avtal. Här- efter medgav Kungl. Maj:t den 14 februari 1930, att bidrag av utjämnings- andelen av städernas automobilskattemedel finge utgå med 80 procent av den beräknade kostnaden, 8000 kronor, för brons iståndsättande samt beviljade för ändamålet 6 400 kronor att utgå av nämnda medel för budgetåret 1928—29 under villkor, att arbetets utförande ombesörjdes av Karlskrona stad, samt att staden bestrede återstoden av den med företaget förenade kostnaden. Därjämte förklarade Kungl. Maj:t, att beslutet icke medförde ändring i kungl. brevet den 17 mars 1879, i vad det avsåge underhåll av ifrågavaran- de bro. Det lärer ej vara tvivel underkastat att ifrågavarande bro ingår i all- män landsväg, men synes kronan vara för densamma underhållsskyldig, intill dess och i den mån staden genom vederbörligt beslut ålagts att övertaga under— hållsskyldigheten.
Särartat är läget i Trollhättan, där kronan (vattenfallsverket) i stor ut- sträckning uppträtt såsom markexploatör. Kungl. Vattenfallsstyrelsen har byggt och underhållit 3 stycken broar, »Klaffbron över kraftkanalen», »Nya bron över kraftkanalen» och »Dammbron», om tillhopa 142 längdmeter, vilka broar utgöra förbindelseleder mellan allmänna vägar och fördenskull upplåtits till allmän trafik. Enligt uppgift1 har Klaffbron, tidigare anordnad såsom en svängbro, sedan urminnes tid underhållits av ägaren till Trollhätte kanal (först Trollhätte kanalbolag, sedan kungl. vattenfallsstyrelsen). I samband med byggande av nya kraftkanalen för omkring 15 år sedan uppstod behov av Nya bron. Vid underhandlingar mellan Väne härads väghållningsdistrikt, vari Trollhättan före stadsblivandet ingick, och vattenfallsstyrelsen åtog sig sty— relsen att genom Trollhätte kraftverk för all framtid underhålla bron.1 Damm— , bron har i första hand tillkommit för regleringsdammens räkning. Damm- ,! luckorna äro inmonterade under densamma och för deras skötande och regle- rande är bron nödvändig. Något särskilt åtagande av vattenfallsstyrelsen om framtida uppehållande av denna tredje bro synes icke finnas, men har sty— relsen genom avtal med staden den 14 mars 1929 medgivit att, så länge sty- relsen för något sitt kraftverksändamål utnyttjar regleringsdammen eller, så ," länge i övrigt utan olägenhet för statens anläggningar kan ske, bron må all- männeligen befaras. SåSOm »markeringsavgift» för detta medgivande er— lägger staden årligen 10 kronor. Därest styrelsen skulle upphöra att under- hålla bron, lärer frågan om skyldighet härtill för staden få ankomma på pröv- ning av bede i vanlig ordning.
Såsom närmast privaträttslig — en viss tvekan är dock motiverad -— får man betrakta staden Mariestads skyldighet att hålla de delvis inom staden, delvis inom Hasslerörs tingslags väghållningsdistrikt belägna s. k. Marieholms-
1 Stadsstyrelsen "II., 1930.
Privaträtts- liga.
broarna över Tidan, i den mån denna skyldighet faller utom stadens område.1 Byggnads- och underhållsskyldigheten ålåg förut de väghållningsskyldiga i Vadsbo härad (av vilket Hasslerörs tingslag utgjorde en del) samt tomt— ägarna i staden. Den av influtna bropengar bildade >>Marieholms brotull— kassa» (78 636 kr.) fick emellertid, sedan överenskommelse härom träffats mellan stadsfullmäktige och övriga intressenter i kassan, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 13 november 1896, varigenom överenskommelsen godkändes, över- lämnas till Mariestads stadskommun mot förbindelse för staden att för all framtid ansvara för underhållet av broarna ävensom hava inom 10 år låtit efter godkända ritningar och under kontroll uppföra nya broar av järn med bropelare av sten. Tiden härför utsträcktes genom kungl. brev den 21 de- cember 1907 till utgången av år 1911.2 Tillämpningen av 1891 års väglag har icke rubbat detta förhållande, som fortfarande består.
Av närmast privaträttslig natur torde ock vara den kungl. järnvägsstyrel- sen åliggande skyldigheten att underhålla en inom staden Nässjö över järnvägs— området framdragen vägbro. Bron torde hava tillkommit för tillgodoseende av vägtrafikens ohindrade fortgång utan hinder av den därför eljest hinder- liga järnvägstrafiken.
Från Gävle uppgives, att genom avtal mellan kronan och staden överens- kommits, att kronan ansvarar för sommar- och vinterunderhållet av Kungs- bäcksvägens fortsättning över kronan tillhörig mark förbi Hälsinge regementes kaserner till kungsladugården Vall. Enligt ett annat avtal (1930) mellan kronan och staden tillhandahåller staden Hälsinge regemente det grus och de övriga väglagningsämnen, som erfordras för hållande i gott stånd av den del av den s. k. Ingebovägen, som ligger väster om det egentliga kasernområdet. Ingebovägen utgör utfartsväg för den s. k. Kungskolonien. Det är dock ej klart, huruvida denna vägsträcka kan anses äga karaktär av allmän väg. Kronan har nämligen i sammanhang med avtalet medgivit, att vägen använ- des för enskild (enskildas) trafik, dock icke för trafik med automobilomni— bus utan tillstånd av regementschefen. Avtalet förlänges för ett år i sänder, om ej uppsägning sker senast tre månader före giltighetstidens utgång.
De väghållningsbidrag, som utgå av arrendatorer av stadsjord i Lund med 25 kronor per hektar och i Kungälv med 1/10 av arrendebeloppet såsom veder- lag för befrielse från i arrendekontrakt stipulerad naturaväghållning, äro lika- ledes av privaträttslig natur.
Fullgörandet genom landeriinnehavarne i Göteborg av väghållningsbesväret å en del av stadens vägar har numera upphört.
Privaträttsliga skyldigheter i avseende å väghållningsbesväret inverka gi- vetvis icke på vederbörande väghållningsenhets ansvar gent emot det allmänna för väghållningens behöriga upprätthållande.
1 Enligt G. Liunggrens år 1356 upprättade karta över Mariestad, å vilken stadsgränsen angives följa Marieholmsöns östra strand, faller det östligaste brofästet jämte 1/s ä 1/2 av brons längd inom stadens område, brofästena å. Marieholmsön samt å älvens västra strand jämte resten av bron inom Leksbergs socken. Enligt stadens åren 1916—1918 upprättade fastighetsregisterkarta är gränsen dragen mera ösåligt mitt i älvfåran mellan ön och staden, så att blott omkring 1]. av bron faller inom stadens om- rå. e. * Brokassan uppgick vid 1906 års ingång till i runt tal 117 000 kronor.
Såsom av den ovan lämnade framställningen torde framgå, äro de grun- der, efter vilka i vissa städer väghållningsbesväret helt eller delvis fullgöres av fastigheter, av kommunal sedvanerätts natur. De »utgöra den naturli- gaste och för det allmänna rättsmedvetandet riktigaste lösningen av ett prak- tiskt problem, de framväxa därför så att säga omedelbart ur de föreliggande omständigheterna och tillämpas så länge och allmänt, att de slutligen övergå till verkliga rättsregler».1 Är då denna möjlighet till rättsbildning avskuren eller giva gällande författningar utrymme för en ytterligare utveckling av den lokala rättsbildningen härutinnan? I praxis har införandet av särskilda fastighetsskatter såsom avlösning av naturabesväret godtagits såsom rätts— enligt, oaktat dessa skatter knappast stå i överensstämmelse vare sig med ordalagen eller grunderna för gällande kommunallagstiftning. Den närmaste anledningen till att ej (vederlagsfri) avskrivning blivit den normala for- men för fastighetsbesvärets avveckling torde vara, att man ansett att fastig- hetsägarne därigenom skulle tillskyndas obehörig vinst. Dessutom synes hava inverkat den föreställningen, att fastigheterna äro med ett starkare in t r e s s e än övriga skatteobjekt bundna vid uppehållande av väghållningen och där- med förenade utgifter.
Ordningsstadgan för rikets städer giver polismyndigheten endast rätt att ålägga gårdsägare renhållningen av gata. Icke förty intagas ej sällan i byggnadsordningar och ordningsföreskrifter för städer och stadsliknande sam- hällen bestämmelser om särskilda skyldigheter för fastighetsägare med avse- ende å anläggning och underhåll av gata utöver vad FBL 1 kap. (34— 39 %%) innehåller samt »vad för stad må vara gällande i avseende å tomt- ägares skyldighet att bekosta gatas anläggande», bestämmelser som faststäl- las av bede och utan tvekan tillämpas, ehuru deras rättskraft är tämligen tvivelaktig.2 Av 1859 års kommittébetänkande angående städernas byggnads-, brand- och hamnordningar (s. 5) synes framgå, att man ursprungligen tänkt sig att från byggnadsordningarna borde uteslutas vad i dem förekomme angå- ende gatuläggning samt gators, vägars och allmänna platsers underhåll, gatu-
1 LARSSON, Inkorporeringsproblemet II 3. 694. 2 Jfr Inkorporeringsproblemet II 3. 694 f. — Genom K. M:ts bfdes i Kopparbergs län utslag den 2"/,, 1915 fastställdes till efterrättelse »Regler för anläggning och underhåll av gator och all- männa platser inom K r y 1 b 0 m n ni e i p al s a. 111 b ä 1 l e», enligt vilka tomtägare var skyldig att intill gatas halva bredd, dock högst 9 meter, ombesörja anläggning av utmed tomten belägna ga- tudelar. Utslaget upphävdes emellertid ”I, 1916 av K. M:t. (Yttr. av Reg.Rzn 1/: 1916; R.Å. ref. 7). Jfr R.Å. 1915 not. 0 55. —- Genom K. M:ts bfdes i Malmöhus län res. ”V, 1917 hava fastställts »Reg- lcr för anläggning och underhåll av gator inom E sl ö v s s t a d», enligt vilka tomtägare är skyldig att »i enlighet med rådande bruk» erlägga 1/5 av stadens kostnader för till tomten angränsande gäng- banas f örseende med kantsten och anläggning av rännsten utmed tomten. — Se ock RA. 1914- ref. 70 och not. C 6. — Genom res. 21/11 1927 har länsstyrelsen i Malmö ogillat anf. besvär över ett beslut av stadsfullmäktige i Trälleborg, varigenom fastighetsägare i T. ålagts bidraga till gates första iord- ningställande, vid äventyr att vägrande fastighetsägare kunde vägras anslutning till i gatan utförda ledningar för gas, vatten, avlopp och elektrisk belysning, beträffande vatten- och avloppsledningar dock blott för såvitt hälsovårdsnämnden ej funne vägrad anslutning kunna medföra uppenbar sani- tär våda. Enligt drätselkammarens uppgift till vägsakkunniga i aug. 1930 förstås med gata i dessa bestämmelser jämväl trafikleder utanför det planlagda området. En dylik tolkning torde dock ej ordalagen medgiva. Resolutionen har fastställts av K. M:t 35], 1930 (R.Å. 1930: 51 ref. 19, SFT 1930 s. 236). Två regeringsråd voro skiljaktiga och undanröjde för sin del stadsfullmäktiges beslut (över- skriden befogenhet).
Kan med gällande rätt _en ut- en gmn av väghäqll- ningsskyl- (ligheten för fastig- hetsägare ske?
renhållning, snöskottning o. s. v. Det har emellertid1 gjorts gällande, att för gatuväsendets del dylika bestämmelser skulle vara rättsenliga. Argumen- teringen bygger därvid på ett uttalande av 1885 års stadsplanelagskommit- terade:
»Om således under de första skedena av en stads eller därmed jämförlig orts uppkomst de byggande äro nödsakade att var för sig eller gemensamt sörja för anordnande av behövliga gator, så lärer den omständigheten, att den på en sådan plats bosatt-a. befolkningen omsider hunnit bliva ett samhälle för sig, icke gärna kunna medföra, att detta samhälle därefter skall i avseende å det fortsatta be- byggandet ikläda sig skyldigheter, som förut ålegat de enskilde. Sakförhållandet bliver ju icke genom samhällets bildande i någon mån förändrat, och ingen an- ledning finnes att de, som förut byggt samt själva skaffat sig gator, skola med dem, som därefter vilja bygga, deltaga i kostnaden för erforderliga utfartsvägar.»
Om man bortser från att detta uttalande knappast fått något uttryck i lag (jfr FBL I: 35 och uttrycket »tomtägares skyldighet») är att märka, att det underhåll, som ägnas en gata f ö r e samhällsbildningen, är både till uppkomst och omfattning beroende på frivillighet och alltså ej kan betecknas som skyl- dighet och på sådan grund i administrativ väg läggas å fastighetsägaren.2 Icke förty tillämpas numera i ett flertal städer den praxis, att ny gata icke iord— ningställes, innan vederbörande fastighetsägare verkställt vissa skäliga befun- na motprestationer i arbete eller penningar.
Vad v ä g h ä 1 l n i n g 5 h e s v ä r e t beträffar torde det nämnda uttalan- det icke kunna tillämpas därå, ej hell-er torde genom kommunal stadga eller av— tal sedan 1862 detsamma pålagts stadsfastighet, som ej förut burit detsamma? Den ovan4 omförmälda, i Nässjö tillämpade skyldigheten för fastighetsägare att bekosta snöskottning å vägtrottoar är även enligt stadsmyndigheternas egen uppfattning »ej fullt klar». För Malmö uppgives visserligen,5 att de enskilda fastighetsägarne bekosta första anläggningen ej blott av gator utan ock av vä- gar, detta ehuru den av Kungl. Maj:t den 30 december 1863 fastställda likstäl- lighetsöverenskommelsen stadgat, att likställighet skulle >>i allo» genomföras.6 Emellertid saknas i den av sfme den 6 augusti 187 5 antagna stadgan angående gators och vägars anläggning och underhåll, vilken torde hava ansetts såsom grunden för denna vägbyggnadsskyldighet, varje bestämmelse härutinnan. I stadgan förekommer blott (% 4) en dylik bestämmelse beträffande gata. I fråga om underhållet stadgas beträffande såväl väg som gata, att detta skall ske på allmän bekostnad »efter sådan fördelningsgrund stadens invånare emel—
1 RÅ. 1915 not. C 55; G. THULLN, Ang. likställighetsöverenskommelser beträffande anläggning och underhåll av gator i städer och stadsliknande samhällen (i Festskrift till P. Fahlbeck 1915) s. 240 f. Häremot SUNDBERG, Kommunal olilcstallighet s. 21. 2 Se ock SUNDRERG, Kommunal olikställighet s. 20: »Utan legalt stöd äger förty staden ej besluta, att viss förvaltningsuppgift skall besörjas av vissa kommunmedlemmar eller kostnaderna för den- samma allenast bestridas av viss grupp bland dem. Det är tydligt, att den kommunala förordning.—!— makten ej bereder någon möjlighet till dylika avvikelser från den normala uttaxeringsgrunden.» Jfr -s. 22. ” Jfr dock sid. 111 not. 2 ovan, uttalandet av drätselkammaren i Trälleborg.
' Sid. 91.
5 Byggnadschefen 9/5 1931.
* Hamn, s. 17.
lan, som för närvarande är eller framdeles varder bestämd». Laga grund för fastighetsägarnes vägbyggnadsskyldighet torde alltså saknas i Malmö.
Ett stundom uppkommande spörsmål är, huruvida en stadskommun numera äger rättslig möjlighet att i beskattningsväg låta kostnaderna för gatu- och vägväsen i högre grad belasta fastighetsägare än förut v a rit f al le t. En formell möjlighet till genomförande av differentiering i beskattningen med hänsyn till de större eller mindre fördelar, som genom viss kommunal anordning tillskyndas de skattskyldiga, har beretts genom före- skriften i F.K.S. % 59:
»Sk'ille i andra fall än dem, som genom 5 58 bestämmas, förslag hos stadsfull- mäktige eller allmän rådstuga väckas, att vissa till staden skattskyldiga böra, i fråga om uttaxering av utskyld för visst ändamål, antingen helt och hållet från bidrag befrias eller däri vinna nedsättning, då skall genom samfälld omröstning först avgöras, huruvida ett sådant förslag (vilket dock icke må avse påläggande av personlig eller efter matlag utgående avgift),1 bör under närmare prövning komma.
Skall sådant förslag under vidare prövning tagas, bör det, innan det av stads- fullmäktige eller allmän rådstuga till slutligt avgörande företagas, överlämnas till magistraten, som vidtager den förberedande utredning saken kräver.»2
Av formuleringen rframgår, att uttaxeringen i fråga skall följa de för allmän kommunal uttaxering gällande reglerna, ehuru vissa kategorier av skattskyl— diga kunna helt eller delvis befrias därifrån. Föreskriften har emellertid i praxis endast i mycket inskränkt omfattning vunnit tillämpning, naturligen på grund av dess bristande överensstämmelse med den proklamerade grund— satsen om önskvärdheten av utjämning av den olikställighet i den kommunala beskattningen, som av kommunallagstiftningen lämnats orubbad. Någon bely- sande rättspraxis angående lagrummets innebörd och räckvidd lärer icke finnas. Blott den negativa begränsningen av stadgandets tillämplighetsområde får anses fastslagen, att kommun icke äger rätt att ålägga vissa skattskyldiga att i större proportion än kommunens övriga medlemmar deltaga i kostnaderna för ändamål, av vilka [de icke hava större fördel än dessa sistnämnda.3 Enligt den s. k. kommunala nybildningskommitténs betänkande den 12 december 1917 har med stadgandet icke avsetts att meddela någon som helst bestämmelse angående ändring i sådana förpliktelser gent emot stad, som hade karak— tären av allmänna onera eller besvär.4 Paragrafen har dock kommit till till- lämpning i tre fall, av vilka två avse dylika bördor, i Malmö (1885), beträffan- de fattigvården, i Nyköping beträffande renhållningen å fastigheter inom sta- ' dens planlagda område, i Lund (1886) beträffande vattenverkets årliga drift-
' Inom ( ) intagna ord tillkomna genom K.F. ”I, 1883 i förtydligande syfte. * ' J fr 1859 års kommunallagsbet-änk. s. XLVI: »Det skulle t. ex. ej vara billigt eller klokt att påföra dem, som antingen i följd av sin tjänstemannaställning eller av andra skäl såsom hyresgäster leva och bo uti en stad, deltagande i utskylder, ämnade till bekostande av inrättningar, som avse den där- städes idkade handelns eller industriens behov och fördelar. Sådana inrättningar, ehuru nyttiga och viktiga, kunna ej i sträng mening sägas vara kommunala eller gemensamma, och det intresse, nämnda personer däri hava, är i det hela ej annat än det varje medborgare har av goda anstalter och inrätt— ningar i vilken del av riket som helst — —.»
** ernn 5. 14, 15 (W. nr 142, Kungl. brev "l,, 1868, Södertälje). ' Kommunala nybildningskommitténs betänkande "A, 1917 s. 440. 8—312349
kostnader,1 men icke veterligen någonstädes i fråga om kostnader för väghåll— ningen.2 '
I en nyligen publicerad analys av stadgandets innebörd3 har gjorts gällande, att den däri avsedda differentieringen endast kan ifrågakomma beträffande vården om det kommunala subjektets privata angelägenheter, den s. k. egen- förvaltningen. Är detta riktigt, saknar stadgandet intresse för denna under- sökning.4
I det år 1930 till riksdagen av Kungl. Maj:t avlämnade kommunallagsförsla— get5 återfanns icke någon motsvarighet till % 59. Konstitutionsutskottet åter- insatte emellertid, efter förslag av enskild motionär,6 stadgandet under 63 % 3 mom. i sitt förslag till L. KS. Sedan förslaget härutinnan godtagits av riksdagen och influtit i den nya lagen den 6 juni 1930, kvarstår alltså den fo rm ella möjligheten att med stöd av kommunallagstiftningen i städerna införa en ny form för särbeskattning i väghållningsväsendets intresse. Där- igenom föreligger ock — den hittills icke använda — möjligheten att genom dylik särbeskattning å fastigheterna i vanlig kommunal beslutsordning åstad- komma en avlösning av fastigheterna åvilande väghållningsbesvär i ena eller andra formen, som hittills på grund av bristande överenskommelse mellan kom- munen och fastighetsägarne ej kunnat ske.7 Huruvida emellertid stadgandet bör, med hänsyn till förutsättningarna för dess tillkomst, vinna sådan använd- ning kan dock vara tvivel underkastat.
Förutsätt- Såsom ovan nämnts, förutsätter likställighetsöverenskommelse å de förplik-
fåinåmå- tade fastighetsägarnes sida enhällighet hos dem, som yttrat sig, eller åtmin-
ing av fas- stone, då avvecklingen uppenbarligen är till 'fastighetsägarnes fördel, majori- ti—Zååfgåfs tet för överenskommelsen. Beslutet av medkontrahenten (stadsfullmäktige) ningsbesvär måste fattas med 2/3 majoritet, då .den av överenskommelsen föranledda nya ut- enligt gäl- lande vid t giften får anses vara av beskaffenhet att avse nytt ändamål eller behov, "för
vilka angiven röstmajoritet erfordras.8 Att avvecklingen äger rum mot veder— lag från de fastigheter, som därav draga nytta, har visserligen ansetts önsk- ligt, men kan icke anses såsom nödvändig förutsättning för fastställelse.8
Av den föregående framställningen torde framgå, att genom överenskommel- ser åstadkommen fullständig eller partiell likställighet är kommunalrättsligt bindande för parterna. De fastighetsavgifter, som i följd av dylika överens— kommelser pålagts fastigheter att utgå för all framtid eller under en övergångs-
1 Anf. betänkande s. 410 f. 7 Jfr dock ang. ifrågasatt avlösning av gat—uhållningshesvär W. nr 1736 (FALKENBERG; Kungl. Maj:ts utslag 13/3 1908). 3 HALVAR G. F. SUNDBERG i SFT 1930 h. 2- s. 83 ff.
4 Såsom exempel på ett dylikt egenförvaltningsintresse, »ett nyanserat gemensamhetsintresse», anför SUNDBERG det i 1859 års kommunallagsbetänkande anförda »inrättningar, som avse den där- städes idkade handelns eller industriens behov och fördelar», alltså åtgärder som visserligen förbättra hela kommunens ekonomiska ställning genom ökning av skatteobjekten men verka särskilt förmånligt för fastighetsägarne. —- Såsom motsättning till egenförvaltning uppställes »självförvaltning» eller vården om ustatliga» förvaltningsuppgifter, vari givetvis väghållningen bör anses ingå.
5 K. prop. nr 99/1930 s. 232. 5 EK. nr 298. 7 Jfr SUNDBERG 1. c. sid. 87.
' R.Å. 1923: 24 (ref. 12) ang. gatuhållningsbesväret i Piteå.
tid, äro därför att anse såsom kommunalutskylder och såsom sådana bindande även för senare fastighetsägare än dem, som deltagit i överenskommelsen.
Såsom den historiska framställningen torde visa, ägde före 1863 en enhällig Vad karak- överenskommelse i fråga om utgörandet av ett kommunalt besvär rättsbildande ”27523" kraft, oavsett om densamma blivit föremål för bekräftelse av offentlig myndig- Maj.-ts wied- het eller icke. Var däremot överenskommelsen framdriven genom majoritets- "lååång? beslut men bestridd av en minoritet av någon betydelse, kunde den knappast hetsäuerms- tillerkännas rättskraft under annan förutsättning än att dess rättsenlighet kon- kommelse? staterats genom stadfästelse av offentlig myndighet. På detta sätt eller genom uraktlåtenhet hos de missnöjda att överklaga stadfästelsebeslutet åkom över— enskommelsen laga kraft, som den eljest skulle ha saknat. Motsvarande verkan fick givetvis varje i högre instans efter besvär meddelat beslut i sådant hän— seende. Där fastställelse ej söktes eller erhölls, kunde rättsenligheten i den träffade överenskommelsen när som helst antastas, så länge någon därav be— rörd, som ej instämt i beslutet, fann med sin fördel förenligt. Givetvis kunde dock en sådan rättighet ej stå öppen under obegränsad tid, utan kunde talerät- ten försittas genom att vederbörande stillatigande fogade sig i att utgöra de förändrade förpliktelser, som avtalet ålade honom.
Den roll, som det vid avveckling genom likställighetsöverenskommelser en- ligt 1863 års cirkulär avsågs att Kungl. Maj:t skulle fylla, kan icke hava varit annan än att det kungliga fastställelsebeslutet i enlighet med grunderna för den då gällande rätten in amplissima forma konstaterade överenskommelsens rättsenlighet och därigenom avskar talan mot den träffade överenskommelsen samt på så sätt säkrade inträdet av den avsedda likställigheten. I brist på hemul i lag eller uttalande av lagstiftningsorganen kan någon nyskapande roll i rättsligt hänseende ej tillerkännas det kungliga beslutet. Kungl. Maj:t har därför saknat befogenhet att i denna ordning ålägga stad en skyldighet, som dess stadsfullmäktige icke velat acceptera.1 Är emellertid vad sålunda anförts riktigt, kan avsaknaden av ett dylikt beslut icke i och för sig verka ogiltighet för en överenskommelse av samtliga vederbörande om förändring eller avveck- ling av en kommunal börda, som icke förut blivit föremål för likställighet. Gil- tighet torde alltså tillkomma en icke enhällig »överenskommelse», som faktiskt, opåtalt av alla vederbörande, ägt tillämpning under så lång tid, att ett efter— följande godkännande från dem, som ej ursprungligen biträtt avtalet, kan an— tagas.
Med angivna förutsättningar synas de i städerna Öregrund, Mariefred, Väster— vik, Kungsbacka, Ulricehamn, Mariestad, Filipstad, Lindesberg, Gävle och Sundsvall verkställda avskrivningar av väghållningsbesväret för därav berörda fastigheter icke kunna frånkännas rättsenlighet. Huruvida, på sätt antagits av drätselkammaren i Västervik,2 staden kan, »då billighetsskäl ej tala däremot», ånyo påfordra utgörandet av en blott faktiskt eftergiven väghållningsskyldig-
1 Detta gäller fortfarande. Jfr HALVAR G. F. SUNDBERG i SVT 1930 s. 24 ff (Kungl. Maj:t och kommunalförvaltningen). 2 Yttrande "lm 1930.
het är en öppen fråga, som väl dock blott undantagsvis kan bliva aktuell. Svaret synes i väsentlig mån bero på huru lång tid förflutit, sedan skyldigheten se- nast utkrävts.
-* __ " Begreppet allmän väg motsvaras inom stads stadsplanelagda område av fångade g a t a, vilken kan betecknas såsom en trafikled, som inom dylikt område prö- plan och vats nyttig och nödig för den allmänna samfärdseln. Gatuhållningen i stad gata. följer från väghållningen skiljaktiga regler, och en noggrann avgränsning mel- lan begreppet allmän väg och gata är därför erforderlig. För tillämpningen av lagen om enskilda vägar utgör stadsplaneområdes ytterkant gräns, men icke alltid för reglerna om allmänna vägar. Då stadsplan utlägges å område, som genomlöpes av allmän väg, tages dennas område ofta i anspråk för gata, vilken då tillika övertager den förmedling av genomgångstrafiken, som vägen förut tjänat. Underhållet av sådan allmän väg, som ingått i gatumark, skall, jäm- likt 1 kap. 35 % lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, i den mån som för gatas upplåtande för allmänt begagnande är stadgat, övertagas av den som, enligt vad föreskrivet är, har att underhålla gatan. Detta gäller ock be- träffande torg eller annan dylik a l lm ä 11 p la t 5. För gatas upplåtande till allmänt begagnande å vederbörlig tid är staden ansvarig (givetvis med behörighet att av fastighetsägare utkräva de skyldigheter, som åligga dem på grund av särskilda för staden gällande rättsregler). Genom detta stadgande göres ej rubbning i vad för somliga städer gäller i avseende å tomtägares skyl- dighet att bekosta gatas anläggande.1 Ny gata skall jämlikt 34 % sistnämnda lag2 i behörigt skick upplåtas för allmänt begagnande, i den mån bebyggandet kvarter efter kvarter fortskrider från förut upplåten gata, med iakttagande att varje särskild gatudel skall upplåtas, då tomter med en sammanlagd längd ut- med gatudelen av minst en tredjedel av de vid gatudelen befintliga tomtlinjer blivit bebyggda. bede må dock, när synnerliga skäl därtill äro, på framställ- ning av stad för viss tid medgiva uppskov med upplåtande av sådan del av gata, därå byggnad finnes uppförd. Vad sålunda sagts skall med avseende å torg och annan allmän plats tillämpas så, att marken till en bredd av 18 meter från tomtlinjerna betraktas såsom gata. Platsen skall i sin helhet upplåtas, då tomter med en sammanlagd längd utmed densamma av minst två tredjedelar av de därvid befintliga tomtlinjer blivit bebyggda. Då redan befintlig gata skall utvidgas, skall ny gatudel upplåtas för allmänt begagnande, i den mån tomt invid den nya gatudelen blivit bebyggd.
Allmän väg upphör, i den mån densamma ingår i gatumark, att äga karak- tär av väg, så snart de i 34 % uppställda förutsättningar för gatas upplåtande uppfyllts3 eller ock staden eller gaturenhållningsskyldiga fastigheter inom den- samma, oaktat förutsättningarna i fråga ej uppfyllts, faktiskt övertagit under- hållet av trafikleden såsom gata..4 Med förändringen härutinnan torde väghåll-
1 Fr. o. m. 1932 gäller stadsplanelagen '”], 1931 (nr 142), 39, 45—50 55. ' Jfr stadsplanelagen 1931, 40 5, som innehåller i viss mån ändrade bestämmelser. ” Huruvida så är fallet avgöres i händelse av tvist av allmän domstol. Jfr SFT 1929: 37 (stads— planesamhälle å. landet). 4 I deti R.Å. 1922 s. 7 ff (ref. 4) refererade rättsfall (underhållsskyldighet å. allmän väg inom Mora- strands köpings stadsplanerade område) var synbarligen avgörande, att stadsplanesamhället, oaktat
nirngsskyldigheten upphöra såsom sådan och detta förty, i den mån den åligger amnat subjekt än som bestrider gatuhållningen, medföra en lättnad för först- nämnda subjekt. I Nyköping har sålunda stadsplanen väsentligt utvidgats,1 »warigenom en del fastigheter och jordar ej längre skola vara vägunderhålle- skzyldiga». I Sigtuna (magistraten 23 juli 1930) har staden övertagit under- hållet, då väglott övergått till gata. Enahanda är förhållandet i Arboga, Säter ooh Hedemora. I Jönköping gällde, då fastigheternas väghållningsbesvär in natura fr. 0. 111. år 1921 upphörde, att tomtägare hade underhållsskyldighet för gatas halva bredd utanför tomten. Denna skyldighet inträdde, då väg övergick till gata.2 Den dubbla karaktär av gata och allmän väg, som, jämlikt 9 % väg— lagen enligt den lydelse lagrummet fått genom lag den 27 juni 1927 , tillkommer enahanda trafikled i stadsplanesamhälle på landet, har ingen motsvarighet i stad.
Frågan om den ställning b r o intager inom och utom stadsplan torde vara avhängig av karaktären av den trafikled, för vars olika delar bron utgör en förbindelse. Skyldigheten att hålla vägbro, vilken vid genomförandet av fast- ställd stadsplan, som upptager bron, blir gatubro, får antagas följa de för väg- hållningsbesväret gällande regler, intill dess vägsträckorna å ömse sidor an— tagit karaktär av gata, då stadsplanelagstiftningen träder i tillämpning.3 Där- emot har i ett särskilt fall frågan om uppehållande av bro, som utgjort förbin— delseled mellan två av ålder bestående stadsplaneområden inom samma stad, det ena beläget å en ö, ansetts vara att bedöma efter de för väghållnings- besväret gällande regler.'*
Utredning angående beskaffenheten och omfattningen av d e e n s k i 1 d 3. Allmän oå: . v ä g a r n a i städerna saknas och har ej heller i nu förevarande sammanhang avsetts. De uppgifter angående allmänna vägar, som äro tillgängliga, synas emellertid giva vid handen, att i stor utsträckning uppehållandet av vägar, vil- ka på landet skulle behandlas såsom bygdevägar, i städerna åvilat de fastig- hetsägare, som företrädesvis befarit desamma.5 Begreppet allmän väg torde alltså i städerna hava givits ett snävare innehåll än å landet. I vissa fall hava emellertid dylika enskilda vägar så småningom övertagits av stadskommunen till underhåll, först provisoriskt, sedan definitivt. Västerviks fastighetsägares av staden numera övertagna vägar torde sannolikt delvis hava varit enskilda.6
direkt skyldighet icke förelegat, omlagt och sedermera underhållit väg, som tillika utgjorde sam- hällets huvudgata (Kungl. Maj:ts utsl. "]1 1922: Enär i målet vore upplyst-, att ifrågavarande väg- sträckor enligt den för köpingen gällande stadsplanen inginge i gatumark samt förty och då annat för- hållande icke visats, det finge antagas, att lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på ämdet icke vidare vore tillämplig å. underhållet av nämnda vägsträckor, prövade Kungl. Maj:t skä- 'gt, etc.).
1 Drätselk. 30,/,, 1929. 2 Stadens ombudsman 5/» 1930 (magistraten 17/ m 1930). = Detta äger särskild betydelse för frågan om behörighet att besluta angående brons byggnad och underhåll, som i förra fallet får anses tillkomma offentlig ämbetsmyndighet, i det senare stadsfull- mäktige (»stadsplanemonopolet»). ' Långholmsbron i Stockholm, som förbinder Södermalm och Långholmen. R_Å. 1911: 51 (ref. 25). Avgörande torde här hava varit, att bron icke kunde anses ingå i särskilt stadsplaneområde. & Jfr ovan sid. 100 not. 4 (Hedemora), 110 (Gävle), ' Jfr ovan sid. 48 (Västervik).
förhållan . till andra * landtrajik-
leder.
I resolution den 13 oktober 1893 angående ifrågasatt indelning till allmänt underhåll av två vägar, anlagda genom kungl. järnvägsstyrelsens försorg, till Älgarås och Töreboda j ä I 11 v ä g s s t a t i o n e r, förklarade bede i Skara- borgs län vägarna vara mera att betrakta såsom enskilda, för främjandet av järnvägens syftemål anlagda utfartsvägar från s t a ti o n s 0 m r å d e n a än såsom allmänna vägar av beskaffenhet att böra mot de väghållningsskyldigas bestridande indelas å de särskilda vägbyggnadsdistrikten, men kammarkolle- gium förordnade genom utslag den 24 maj 1894, enär vägarna, ehuru upptagna inom de särskilda järnvägsstationernas områden, likväl måste, såsom ledande fram till stationshus och godsmagasin. anses vara för allmänna samfärdseln nö- diga och nyttiga, att vägarna skulle av de väghållningsskyldiga till framtida underhåll övertagas, sedan de blivit genom järnvägsstyrelsens försorg försatta i ett för bygdeväg fullgott skick. Kungl. Maj:t gjorde den 24 maj 1895 på anförda besvär ej ändring i utslaget.
Sedan styrelsen för Östra Blekinge järnvägsaktiebolag hos bede i Blekinge län anhållit, att vissa av bolaget anlagda vägar, som förbunde tre järnvägssta- tioner med de allmänna vägarna och vilka vore för allmänna samfärdseln nöd- vändiga, måtte tilldelas vederbörande väghållningsdistrikt till underhåll, fann bede, i vars utslag regeringsrätten den 12 januari 1910 ej gjorde ändring, enär upplyst blivit, att ifrågavarande vägar, vid Lyckeby, Lösens och Töm- åkra stationer, samt större delen av en väg vid Jämjöslätts station vore be- lägna inom vederbörande stationsområden, ansökningen icke kunna i vidsträck- tare mån bifallas än att den östliga delen av vägen vid Jämjöslätts station mellan landsvägen och stationsområdet skulle under vissa villkor övertagas så- som bygdeväg till underhåll av de väghållningsskyldiga.1
Sedan Malmö—Trälleborgs järnvägsaktiebolag gjort framställning, att en vid Vällinge järnvägsstation belägen väg måtte övertagas till allmänt underhåll av de väghållningsskyldiga i Skytts härad, men bede förklarat, att enär vägen, som utgjorde förbindelse mellan en intill järnvägens område vid statio— nen gående allmän väg och stationshuset, vore belägen inom järnvägsbolagets område, de väghållningsskyldiga icke lagligen kunde åläggas att övertaga un- derhållet av densamma, har emellertid Kungl. Maj:t efter anförda besvär i ut- slag den 20 maj 19302 förklarat, att den omständigheten, att ifrågavarande väg delvis vore belägen å mark, som vore att hänföra till järnvägsområde, icke, vid det förhållande att vägen hade betydelse såsom förmedlande trafiken mellan allmänna vägar, utgjorde hinder för prövning av frågan, huruvida och under vilka förutsättningar vägen borde intagas till allmänt underhåll samt, enär bede ej ingått i sådan prövning, visat målet åter till bede för ny behandling.
I senare tid hava i åtskilliga fall aktualiserats frågor om vem skyldigheten att ombesörja och bekosta anläggning och underhåll av j ä r 11 v ä g s 6 v e r- g ån ga r åligger. Vid korsning mellan järnväg och gata har ett municipal- samhälle förpliktats ersätta järnvägsstyrelsen kostnaderna för utvidgning av
1 R.Å. 1910: 4 (3 ledamöter mot 2, vilka senare ansågo hinder ej föreligga för bifall i allo till fram- ställnin en). 2 R. . 1930 ref. 47 (s. 138 ff.); jfr ref. 36 (s. 111), not K. 160.
gatuövergångar, detta enär behovet av utvidgning av övergångarna, vilka utvidgningar tillkommit efter begäran av samhället, föranletts uteslutande av ökad trafik å gatorna samt vid sådant förhållande och då järnvägsstyrelsen varken jämlikt den för järnvägen ursprungligen gällande koncessionen eller av annan grund kunde anses skyldig bekosta utvidgningarna, samhället vore plik— tigt gottgöra järnvägsstyrelsen samtliga kostnader därför.1 Däremot torde, där en järnväg vållat hinder och olägenheter av den omfattning, att de för väg- trafikanter varit verkligen betungande, men blott då, det ansetts vara järnvä- gens skyldighet att på egen bekostnad undanröja dessa hinder och olägenheter.2 Frågor om bestridande av kostnader för korsning mellan järnväg och väg hava avgjorts efter i huvudsak samma grunder, d. v. s. prioriteten i tiden har befriat den ena kommunikationsanstalten och föranlett utgiftens överförande å den andra.3 Denna regel har ansetts gälla även linb an af Vad vägunderhålls- skyldigheten beträffar har densamma ansetts, i den mån den icke medförde större kostnader än för den förutvarande passagen, åligga vederbörande väg- hållningsskyldiga.5 _Varje ändring i vägs sträckning eller omfång kräver givet- vis medgivande från bede.
Fråga om skyldighet för järnvägs ägare att, i följd av järnvägsbygges men- liga inverkan å allmän väg, vidtaga åtgärd till vägtrafikens nytta, som icke jämlikt särskilda författningsstadganden faller under administrativ myndig— hets prövning (t. ex. bestämmelser angående bevakning och anordning av bom- mar och varningsmärken samt andra st'tkerhetsanordningar),6 har ansetts till- höra allmän domstols prövning.7
Kungl. kungörelsen den 23 maj 1924 angående varningsmärken och säker- hetsanordningar m. in. vid korsningar i samma plan mellan järnväg och väg (nr 318) innehåller bland annat i 5 1, att i kungörelsen förstås med väg varje - väg, gata och annan allmän plats, som är upplåten för allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen befares;8 i ä' 2, att det åligger järnvägs innehavare att, i enlighet med de i kungörelsen givna bestämmelserna, vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg dels uppsätta och i fullgott skick underhålla varnings- märken och i förekommande fall säkerhetsanordningar, dels ock fullgöra den bevakning, som enligt kungörelsen kan ifrågakomma, samt att vad sålunda sagts ej har avseende å frågan vem som slutligen skall vidkännas kostnaderna för vidtagande av omförmälda åtgärder; i 5 3 bestämmelser om varningsmär- ken; i 5 4, att om vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg icke för
1 N. J. A. 1923 not. A nr 547; jfr R.Å. 1931 not. K. 93. * R. Ä. 1920 ref. 101 (s. 243); N. J. A. 1930 s. 49 (ref. 19); jfr 1923 not. A 547 (gator), 1917 s. 386 (Södertälje), 1914 s. 224, 1895 s. 592. 3 N. J. A. 1922 s. 424 (ref. 135); R.Å. 1918 not. Jo. 168,169; 1919 rof. 75; 1920 not. K. 9, 34, Jo. 1; 1921 not. K. 88; 1922 not. K. 181, 295, 298; 1926 not. K. 210; 1929 not. K. 136—138; 1930 not. K. 159. 4 N. J. A. 1920 s. 550 (ref. 164). 5 Se ovan not. 3. ' Se 5 6 av landshövdingeinstruktionen "/, 1918 samt nedan angivna kungl. kung. ”I, 1924 aug. varningsmärken m. m. 7 N. J. A. se rättsfall under not. 3 ovan. R.Å. 1919 not. Jo. 198; 1920 ref. 101, not. K. 9, Jo. 1; 1923 not. K. 164; 1926 not. K. 210; 1929 not. K. 138. Jfr R.Å. 1918 not. Jo. 169. 3 I k. kung. I-"/, 1931 ang. vägmärken (nr 252) förstås med väg »allmän väg, gata och annan all- män plats, som är upplåten för allmän samfärdsel» (30 å).
de vägfarande förefinnes i den utsträckning, som i % 5 sägs, fri sikt över järn- vägen på ömse sidor om vägkorsningen, skola, förutom i % 3 omförmält kryss- märke, särskilda anordningar för trafiksäkerhetens tryggande vara anbragta, att sådana säkerhetsanordningar äro antingen grindar eller bommar, som hål- las bevakade och stängda över vägen, då tåg passerar, eller ljussignal eller ring- klocka, att i fall då det av trafiksäkerhetssynpunkt finnes lämpligt, såsom vid vägkorsningar med livlig gångtrafik, ringklocka användes samtidigt med ljussignal, samt att även vid vägkorsning, där fri sikt förefinnes, säkerhets- anordningar skola anbringas, där på grund av särskilda förhållanden sådant finnes nödigt för trafiksäkerhetens tryggande såsom vid ogynnsamma lutnings- förhållanden å väg eller järnväg, vid korsning av ett flertal spår, där livlig trafik försiggår, och i liknande fall; i 5 5 bestämmelser om när fri sikt över järnväg på ömse sidor om vägkorsning skall anses förefinnes ; i 5 6' angående lyktor, fällbommar och grindar; i 55 7 och 9 angående beskaffenheten av ljus- signaler och ringklockor. Enligt 5 10 lämnas medgivande till indragning eller utbyte av säkerhetsanordning beträffande statens järnvägar av järnvägsstyrel— sen samt i fråga om enskild järnväg av väg— och vattenbyggnadsstyrelsen. I 5 11 stadgas, att, där särskilda varningsmärken eller säkerhetsanordningar av den myndighet, som härom har att bestämma, prövas erforderliga för trafiksäker- hetens tillgodoseende vid korsning mellan järnväg och annan än i kungörelsen avsedd väg eller mellan järnväg, som icke är upplåten för allmän trafik, eller sp å rv ä g och våg av vad slag det vara må, dessa märken eller säkerhetsan- ordningar skola vara av samma slag som de i kungörelsen fastställda.1 J äm- likt 5 12 åligger det järnvägsstyrelsen beträffande statens järnvägar och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande de enskilda järnvägarna att vaka över tillämpningen av de i denna kungörelse givna bestämmelser samt att i fråga därom, när så påkallas, meddela beslut. Erforderligt samråd skall äga rum mellan nämnda styrelser för emående av enhetlighet i avseende å bestämmel— sernas tillämpning. Länsstyrelse äger hos nämnda styrelser påkalla beslut om säkerhetsanordningars vidtagande eller förbättrande för tillgodoseende av trafiksäkerheten å väg ävensom att till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta av vederbörande styrelse meddelat beslut i ärende, som avses i kungörelsen.
På sätt ovan omförmälts2 kan, jämlikt kungl. kungörelsen den 4 september 1929 angående bidrag till bestridande av kostnad för vissa säkerhetsanordnin- gar vid jämvägskorsningar, av städernas utjämningsandel av a 11 t o m 0 b i l- s k a t t e m e (1 e l bidrag utgå till järnväg för bestridande av engångskostnad för varningsmärke och säkerhetsanordning vid korsning i samma plan mellan järnväg och väg, med belopp motsvarande den del av kostnaden, som skäligen finnes böra åvila v ä g i n t r e s s et, i regel dock högst 2I,, av kostnaden. Bi- drag ntbetalas först sedan järnvägens ägare eller, om järnvägen trafikeras av
' Genom K. K. "I, 1931 ang. vägmärken (nr 252) hava meddelats bestämmelser om andra slag av varningsmärken. Beslutanderätten utövas härvidlag av länsstyrelse beträffande väg, som icke lig- ger inom stads planlagda område, men i övrigt beträffande stad i Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad, där poliskammare finnes, av denna samt i övriga städer av magistrat, resp. stadsstyrelse
(3 1 5). = Sld. 72, 78.
amnan, jämväl denne avgivit förbindelse att mot bidragets åtnjutande avstå från anspråk på ytterligare bidrag av staten samt av vederbörande vägintres- senter för kostnad, som bidraget avser.
Vilka större eller mindre säkerhetsanordningar, som skola finnas vid kors- ning mellan 5 p å rv ä g och allmän väg, torde'bero på bestämmelser i varje särskilt fall (vid eller enligt koncession). I fråga om ansvaret för kostnaden för dylika anordningar torde vad ovan anförts beträffande järnväg om prioritet i tiden bliva avgörande. Några rättsfall av dylikt slag synas emellertid ej hava förekommit.
Där brobygge eller vägbygge, även genom fyllning eller pålning, bortledan- de av vatten, grävning eller sprängning, kan medföra inverkan på vattenstån- det, äro vissa förutsättningar uppställda för medgivande av tillstånd till dy- likt arbete. Dylikt medgivande lämnas i regel av vattendomstol eller vid sär- skild syneförrättning men eventuellt erforderligt expropriationsmedgivande av Kungl. Maj :t i statsrådet. Enligt vattenlagen den 28 juni 1918 skall bygg- nad i vatten, varmed avses även uppförande av bro eller annat byggande i vatten för allmän väg (2: 40), göras så, att ändamålet må utan oskälig kost- nad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan (2: 2).1 Byggnad får ej göras så, att den medför större social olägenhet; de närmare reglerna anges i lagen (2: 3, 4). I eller vid allmän farled må ej byggas, med mindre byggnaden göres på sådant sätt eller sådana anordningar vidtagas, att leden fortfarande kan utan olägenhet av någon betydelse användas för det därmed avsedda ändamålet.2 Detsamma gäller där någon vill bygga i all— m ä n fl o t tl e d. (2: 11).2 Finnes, då någon vill bygga i vatten, det skäligen kunna antagas, att företag för inrättande, utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller av allmän flottled eller av fiskväg eller för befrämjande av annat allmänt ändamål av betydenhet framdeles kan ifrågakomma, ändå att behov därav vid tiden för byggandet ej förefinnes, skall, där byggnaden härigenom icke i nämnvärd mån fördyras, denna så inrättas, att företag, som nämnts, såvitt möjligt icke försvåras (2: 13). Vill någon för tillgodogörande av vatten begagna sig av annan tillhörig byggnad i vatten (t. ex. väg- eller brobank), och kan det ske utan väsentlig olägenhet för byggnadens ägare, vare han därtill berättigad mot ersättning (2: 15).
Om genom annat byggande i älv, ström, å eller större bäck än uppförande eller förändring av damm märklig inverkan kan ske på vattenståndet eller vattnets lopp, må dylikt arbete ej påbörjas förrän efter ansökan i den ord- ning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen meddelat besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras. Så framt det ej är uppenbart, att varken all- män eller enskild rätt förnärmas, erfordras jämväl domstolens prövning. Tar- vas till följd av inträffad skada å byggnad i vatten eller å annan egendom eller till förekommande av dylik skada, att ändrings- eller reparationsarbete utan
1 Förut gällde KF "II, 1880 om jordägares rätt till vattnet så. hans" grund (6 5). 2 KF "I,, 1880 7 &. Närmare föreskrifter ang. villkor för byggande i farled och flottled meddelades förut av Kungl. Maj:t i administrativ väg (KF "ju 1880 om allmän farled 6 5; KF "I,, 1880 om all- män flottled 13 å).
dröjsmål verkställes å byggnaden, må arbetet, ändå att detsamma är av den beskaffenhet som ovan sägs, ske utan föregången prövning av vattendom- stolen; men åligge det byggnadens ägare att, där arbetet är av nyssnämnda beskaffenhet, ofördröjligen efter dess verkställande hos vattendomstolen göra ansökan om godkännande av arbetet. Där någon ärnar verkställa byggnad i vatten, varför ej erfordras vattendomstolens prövning, står honom ändock fritt, om han så önskar, att till beredande av trygghet för framtiden medelst an- sökan påkalla sådan prövning (2:20). Innefattar beslut, som meddelats i anledning av ansökan enligt 2 kap. 20 %, medgivande att bygga i vatten, är beslutet, sedan det tagit åt sig laga kraft, gällande mot envar, vad angår rät- ten att verkställa och för framtiden bibehålla byggnaden (2: 22). Har bygg- naden ej blivit fullbordad inom tid, som enligt 11 kap. 63 % av vattendom— stolen bestämts, är beslutet förfallet, såvitt det avser sådan del av byggna- den, som ej kommit till stånd, och må förty därefter sådant arbete å bygg- naden, för vilket enligt 2 kap. 20 % vattendomstolens prövning erfordras, ej ske utan förnyad prövning. Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt men uppstå, äge dock vattendomstolen, på där— om före nämnda tids utgång gjord ansökan, bevilja anstånd med byggnadens fullbordande på högst tio år (2: 22). Särskilt stadgande år meddelat angå- ende prövning av lagligheten av äldre icke i laga ordning medgiven byggnad i vatten (2: 25). Har efter vattenlagens ikraftträdande byggnad i vatten verkställts utan föregående prövning av domstol, är byggnadens ägare bevis- ningsskyldig i avseende å de före byggnadens tillkomst rådande förhållandena i vattnet (2: 26) . Ägare av byggnad i vatten är, där försummelse i underhållet kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig att underhålla byggna— den så, att sådan fara förebygges (2: 33). För utrivning av byggnad i vatten- drag gälla särskilda regler ; där märkbar inverkan sker å vattenståndet, fordras för utrivning vattendomstolens tillstånd (2: 34).
För inrättande av allmän farled eller allmän flottled kan er- fordras omläggande, ändrande eller borttagande av väg, bro, färjställe eller dylikt. Den, vars rätt därav beröres, är pliktig att tåla skada och intrång, som därigenom vållas (5: 4; 6: 4); och skall, vad flottled angår, såväl där- vid som då fråga uppstår om skydd för enskild rätt, bestämmas, huru vid flottledens ordnande och begagnande tjänligast bör förfaras, så att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta olägenhet för annan (6: 4). För skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för allmän flott- led, skall gäldas ersättning enligt 9 kap. (5: 4; 6: 5).
Tarvas för torrläggning av mark, genom dikning, att ge- nom väg vattenavlopp anordnas eller ock befintligt sådant utvidgas eller för- djupas, skall arbetet ombesörjas av vägens ägare, där ej denne hellre vill överlämna det åt den dikande. Arbetet skall, såvitt ej i 7 kap. 8 % annorlunda stadgas,1 bekostas av den dikande. Vad sålunda sagts om ägare av väg, skall beträffande allmän väg i stad avse staden (7: 7).2 Har väg, som är allmän,
1 Jfr sid. 128 nedan (Skara). 2 På landet vägstyrelsen.
till den del, varom fråga är, påbörjats efter den 1 januari 1880, äro de väg- hållningsskyldiga pliktiga att vidkännas kostnaden för arbete, som avses i 7 kap. 7 %, i den mån det tarvas för torrläggning till högst 1.2 meters djup av åker och äng, som jämväl vid tiden för vägens tillkomst varit att hänföra till sådant ägoslag; dock äger vad sålunda sagts icke tillämpning i fråga om bro eller annan byggnad i vatten, som verkställts i överensstämmelse med vat- tendomstolens besked, varom i 2 kap. 20 % förmäles (7: 8). Här på grund av ovan angivna bestämmelser vattenavlopp genom väg eller järnväg anord- nats eller ändrats, skall arbete, som erfordras för vägens eller järnvägens iord- ningställande, efter det avlopp vunnits, verkställas och bekostas efter ena- handa grunder, som gälla för avloppets upptagande (7: 12). Speciella reg— ler, angående vattenavlopp genom väg m. m. meddelas i 7 kap. 14—19 E%. I huvudsak enahanda regler som för dikning gälla beträffande torrläggning genom vattenavledning (7:37, jfr 7:42) och invallning (7:49). Vall eller annan byggnad (t. ex. vägbank), som uppförts till skydd mot vat- ten, må, där den kan bli till nytta för invallning, mot ersättning tagas i an- språk härför (7: 50). Vad angår klo akle d nin g ar stadgas bland an- nat att, där för avledande av kloakvatten tarvas, att genom väg avlopp an- ordnas eller ock befintligt sådant utvidgas eller fördjupas, skall arbetet be- kostas av anläggaren samt ombesörjas, där fråga är om våg, av vägens ägare, såvitt ej denne hellre vill överlämna arbetet åt anläggaren. _Vad sagts om ägare av väg skall, beträffande allmän väg i stad, avse staden1 (8: 3). Vad i 7 kap. 12, 16—19 %% stadgas om dike skall i tillämpliga delar gälla även kloakledningar. Frågor rörande dikning, vattenavledning, invallning och kloak- ledning prövas i första hand genom särskild syneförrättning, mot vilken talan föres hos vattendomstol.
Såsom förut nämnts,2 utövade det undanträngande av magistraten från be- fattningen med den allmänna kommunalförvaltningen, som karakteriserade 1862 års F.K.S., en viss inverkan även på behandlingen av ärenden, som be- rörde det allmänna väghållningsbesväret. Stadsfullmäktige började på många håll själva meddela beslut beträffande vägar, broar och färjor i samma ord- ning som beträffande kommunala ärenden i allmänhet, utan att besluten ens underställdes bedes prövning. I andra städer höll magistraten fortfarande den ställning i avseende å beslutanderätten i vägärenden, som den, vid sidan av lagen, tidigare intagit. Nisserligen hade genom kungörelsen den 9 mars 1824 angående laga domstol i frågor rörande nya väganläggningar erinran meddelats, att prövningsrätten tillkomme bede,3 men som författningen en- ligt sin ordalydelse närmast avsåg landsbygden, torde den icke hava vunnit någon allmän tillämpning i städerna. Men ej heller bestämmelserna om vad som skulle iakttagas vid uppkommande frågor om anläggning eller föränd- ring av allmän väg i kungörelsen den 27 november 1845,4 vilka dock uttryck-
1 På landet vägstyrelsen. 2 Sid. 51 ovan. 3 Sid. 25 ovan. 4 Sid. 26 ovan.
Beslut och kontroll i avseende å allmän väg.
Kompetens- regleringen.
ligen angåvo sig gälla även stad, synas hava vunnit större uppmärksamhet. Magistraten utövade därför alltfort beslutanderätten,1 intill dess genom till- lämpningen av 1862 års F.K.S. den började giva vika för stadsfullmäk- tige. Detta är dock icke i och för sig ägnat att väcka förvåning. I F.K.S. % 53 heter det blott, att >>i fråga om magistraten i egenskap av domstol även- som i fråga om magistratens handhavande av vad till exekutionsverket, säker- hets-, ordnings-, sundhets- och sedlighetspolisen inom stadskommunen hör gäl- ler vad därom i lag och författningar stadgat är», och kommunalförfattnings- kommittén hade i sitt förslag är 1859 till samma stadgande (under % 67) redo- visat magistratens uppgifter på följande sätt:
»Till de ärenden, som dels genom allmänna förordningar, dels genom särskilda stadgar för i allmänhet varje stad för sig äro reglerade, höra frågorna om burskaps- rättens utdelning, ett ämne, varom de närmare bestämmelserna sedan långt till- baka ansetts uteslutande vara föremål för den allmänna lagstiftningen, vidare byggnads- och brandväsendet, skol- och fattigvården, sundhets-, ordnings— och säker- hetspolisen, hushållningen med stadens jord, uppbördsväsendet i avseende å kom- munalutskylder, förvaltningen av stadens medel m. m. En del av dessa angelägen- heter tillhöra magistratens handläggning; åtskilliga andra handhavas av särskilda styrelser, allt enligt därom givna, för olika kommuner i flera avseenden olika före- skrifter. Uti vederbörandes sålunda bestämda funktioner gör detta förslag ingen ändring; de bekräftas tvärtom i — —— 67 å —— -—— till dess att de förändringar, som kunde finnas nödiga, i vederbörlig ordning blivit tillvägabragta.»2
Vägmålen uppräknas alltså ej bland de uppgifter, som föllo under ma- gistratens beslutanderätt eller skulle därunder kvarstå.
I Stockholm var det givet att, då magistratens kommunala uppgifter, som redan tidigare inskränkts till förmån för överståthållarämbetet, praktiskt taget helt försvunno genom den nya kommunalstyrelseförordningen för Stock- holm den 23 maj 1862, någon strid mellan stadsfullmäktige och magistraten ej kunde förekomma. Å andra sidan var överståthållarämbetets kontakt med fullmäktige så intim, att någon fullmäktiges emancipation i vägärenden icke kunde komma till stånd. Överståthållarämbetets befogenhet har ock fastsla- gits genom regeringsrättens utslag den 15 december 1911.3 I blott en av de nu existerande övriga 112 städerna, nämligen Köjzn'ng,4 tolkas, såvitt utrönas kunnat, gällande rätt så, att beslutanderätten i första hand tillkommer K u n g 1. Maj:ts befallningshavande.
Enligt till 1929 års vägsakkunniga från de olika städerna inkomna svar på frågan, vilken myndighet anses tillkomma beslutanderätt (i första hand) och kontroll över väghållningsbesvärets fullgörande, ligga dessa i 29 städer
1 Enligt magistraten i S öderh amn (15/5 1930) förklarade dock bede i Gävleborgs län ”]2 1862, att den s. k. gamla Sandarnevägen till Söderala rå vid Pitebäcken icke vore »av den allmän- na nytta och nödvändighet, att den kunde för lands- eller allmän väg anses»), utan att den måste be- traktas såsom enskild utfartsväg att anläggas och underhållas av dem, som betjänade sig därav.
* Betänkandet s. XLIV.
3 R.Å. 1911 s. 51 (ref. 25). Se ock R.Å. 1919 Jo. 82 (Tranebergsbro) och stadskollegiets utl. 328 år 1929 s. 1981 (Överstäthållarämbetets och bedes i Stockholms län gemensamma res. 1924 ang. bro över sjön Magelungen). Emellertid uppgiver gatunämnden i Stockholm 5/11 1930 —pätagligen av miss- tag _- att vägfrågor alltid handlagts av stadsfullmäktige såsom slutlig instans. ' Jfr dock magistraten i Skellefteå =1/7 1929.
hos magistrate 11 eller stadsstyrelsen, som jämlikt % 54 i 1862 års F.K.S. skall fullgöra de å magistraten ankommande bestyr och åliggan- den, om vilkas besörjande särskild föreskrift i lag eller författning ej med- delats.1 Denna grupp omfattar följande städer: Öregrund, Sigtuna, Enköping, Nyköping, Torshälla, Strängnäs, Mariefred, Trosa, Söderköping, Vadstena, Skänninge, Gränna, Oskarshamn, Visby, Halmstad, Laholm, Varberg, Vä- nersborg, Ulricehamn, Karlstad, Askersund, Arboga, Sala, Hedemora, Avesta, Härnösand, Sundsvall, Skellefteå, Piteå.
I 2 städer, Karlskrona och Örebro, anses beslutanderätt tillkomma p olis- k a m m a r e n.
I 23 städer anses s t a d s fu l l m ä k t i ge (eller allmän rådstuga) äga beslutanderätt: Motala, Jönköping, Eksjö, Huskvarna, Nässjö, Växjö, Malmö, Skanör med Falsterbo (allmän rådstuga), Borås, Mariestad, Skara, Skövde, Tidaholm, Västerås, Nora, Säter, Ludvika, Söderhamn, Hudiksvall, Örnskölds- vik,2 Umeå, Haparanda, Boden.
I 21 städer anses (1 r ät s elk am m a r e n äga beslutanderätten: Eskils- tuna, Linköping, Mjölby, Kalmar, Västervik, Ronneby, Karlshamn, Sölves- borg, Lund, Trälleborg, Falkenberg, Uddevalla, Lysekil, Trollhättan, Lidkö- ping, Falköping, Hjo, Lindesberg, Sollefteå, Östersund och Luleå samt i en, Göteborg, stadens gatu- och Vägförvaltning. Med hänsyn till nämnda för- valtningsorgans ställning till stadsfullmäktige få svaren från dessa 22 stä- der i realiteten anses innebära, att fullmäktige anses innehava beslutande- rätten.
Från 35 städer saknas otvetydiga svar på den framställda frågan. För Norrköping har drätselkammaren (den 28 juni 1929) meddelat, att fram- ställning i vägärenden gjorts antingen hos stadsfullmäktige eller ock hos länsstyrelsen. bede i Jönköpings län upplyser, att bede utövar »tillsyn» i fögderistäderna men ej i magistratsstädema i länet.
Såsom ovan visats är visserligen denna utveckling helt naturlig och betingad av rådande förhållanden. Sanktion därav synes ook stundom hava meddelats av den myndighet, som rätteligen ägt besluta, nämligen bede.3 Icke förty är gällande rätts ståndpunkt klar och otvetydig. Uppstår inom en stad fråga om anläggning eller omläggning av allmän väg eller förändring av enskild väg till allmän, och ifrågasättes därvid tillökning i eller förändrad indelning, skall jämlikt BB 25 och kungl. kungörelsen den 27 november 1845 angående vissa föreskrifter i anledning av vad om jords eller lägenhets avstående för all— mänt behov är vordet förordnat, ansökning härom göras hos bede. bede skall genom rådhusrätten —- i fögderistäder häradsrätten —— i närvaro av ve- derbörande rättsägare låta undersöka behovet och nyttan av vägen samt, där
* FKS *I, 1930, 44 ä 2 mom. * Magistraten ansåg dock ”I, 1929 prövningsrätten tillhöra länsstyrelsen. ” bede i Örebro län resolverade ”I; 1907 efter ansökan av stadsfullmäktige, att vägen Gällersta sockengräns—Marielund—Kullen—Södra landsvägen vid vattentornet måtte få. anses såsom allmän bygdeväg att på, allmän bekostnad underhållas, att det måste anses ligga utom bedes befogenhet att beträffande stad träffa avgörande om anläggning av allmän väg (drätselkammaren i Örebro, l:a. .avd. =/, 1929). Jfr R. A. 1914 not. Jo. 28.
så erfordras, vägens lämpligaste läge och uppkommande frågor om ersättning för erforderlig vägmark. Sedan rätten avgivit yttrande i ärendet, äger bede pröva, huruvida vägen är för allmänna samfärdseln behövlig samt, såvitt så- dant erfordras, bestämma, var vägen skall läggas och, där vägunderhållet åvi— lar annan än stadskommunen, förordna om dess indelning å dem, som författ- ningsenligt finnas pliktiga att röja och underhålla densamma.1 Frågor om anläggning av nya eller förbättring eller omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obekväma Vägar mot erhållande av statsbidrag kunna, då över- enskommelse därom träffas inför vederbörande rådhusrätt eller annorledes och stridighet ej heller förekommer angående skyldigheten att i kostnaden deltaga, till Kungl. Maj:ts omedelbara prövning anmälas.2 Då så erfordras, sökes tillstånd till expropriation för vägändamål hos Kungl. Maj:t.
Den bede tillkommande prövningsrätten bekräftas ytterligare i landshöv- dingeinstruktionen den 12 april 1918 (% 31: I fråga om kommunikations- väsendet tillhör det länsstyrelsen att i enlighet med vad därom finnes före— skrivet, handlägga ärenden angående —— — allmänna och enskilda vägar _ —) och i instruktionen för överståthållarämbetet i Stockholm den 1 december 1882 (% 22: — _ Överståthållaren skall, efter vad lag och författningar stadga, med sin uppmärksamhet följa samt upptaga och handlägga frågor, som an— gå 1:o allmän ordning och trafik _— __).3 Där ärende av ifrågavarande slag faktiskt dragits under bedes prövning, lärer väl sällan bede hava förklarat sig obehörig?
I enahanda ordning torde böra avgöras frågor om vä g 5 k a r ak t ä r av al l m än ell e r e n s kil d:". Detta har vid särskilda tillfällen fastslagits såväl för Stockholms som för landsortens vidkommande.6 Den i Lund genom stadsfullmäktiges beslut verkställda klassificeringen av vägar såsom allmänna och enskilda7 får därför anses icke vara tillkommen i laga ordning.
Uppkommertvist, vem väghållningsskyldighet rätteligen åligger, vare sig väghållningsenheter inbördes eller mellan stadskommun å ena och fastighetsägare å andra sidan eller emellan fastighetsägare inbör- des, får denna, i den mån den påstådda skyldigheten grundar sig på ett offent-
1 Se R.Å. 1914 not. Jo. 116, 118; 1915 Jo. 121; 1917 Jo. 132; 1918 Jo. 53; 1919 Jo. 82; 1920 Jo. 64; 1930 K. 129, 335. 2 Jfr LINDH s. 74 ff. 3 I det år 1911 i R..-L s. 51 ff (ref. 25) refererade rättsfallet bestreds från Stockholms stads sida att prövningen av vägfrågor i Stockholm tillkomme överstäthållarämbetet, men fastslogs ämbetets behö- righet genom regeringsrättens utslag 15/2 1911. ' Se not. 1 ovan och sid. 92 not 1, 124 not 1 ovan. Jfr dock not 3 sid. 125. 5 Jfr 1880 års väglagsbetänkande s. 110: »Kommitterade hava icke funnit nödigt särskilt stadga att bede skall pröva vägs egenskap av lands- eller bygdeväg, emedan en sådan prövning är en given följd av bedes åtgörande att i själva vägfrägan meddela beslut.» 6 Beträffande S t 0 0 kb olm se R.Å. 1911 s. 51 ff (ref. 25). Jfr sid. 83 not 2 ovan. — Då i sammanhang med avlösning av väghållningsbesväret i S k ar a (se ovan sid. 49), stadsfullmäktige (”fa 1918), med instämmande av de väghållningsskyldiga, gjort det tillägg till den träffade överens- kommelsen, att i densamma omförmälda gode män för uppskattning av vägunderhållet skulle äga bestämma vilka vägar skulle anses såsom allmänna, avstyrkte i avgivna utlåtanden länsstyrelsen och den då. arbetande kungl. vägkommissionen fastställelse av tillägget, enär det enligt gällande för- fattningar tillkomme länsstyrelsen att efter föregående undersökning vid domstol i första instans pröva, vilka vägar skulle anses såsom allmänna. Kungl. Maj:t fann också., enligt beslut den 7 oktober 1921, stadsfullmäktiges ifrågavarande beslut icke kunna fastställas. 7 Sid. 51 ovan.
ligrättsligt (kommunalrättsligt) förhållande, anses tillhöra bedes prövning.1 I den mån dylik skyldighet däremot är av privaträttslig natur, torde prövningen ankomma på allmän domstol.
Av den historiska framställningen torde framgå, att åläggande om väg- byggnad riktats mot stadskommunen (korporationen) såsom sådan och icke direkt mot dess väghållningsskyldiga, även där särskilda sådana funnits.2 Så har skett även i senaste tid,3 om ock undantagsvis åläggandet riktats mot »de väghållningsskyldiga» i staden. En dylik formulering har dock ej an- setts befria staden från det primära ansvaret.4 Den gällande rättens stånd- punkt synes alltså vara den, att stadskommunen i första hand är gent emot det allmänna ansvarig för väghållningsbesvärets behöriga fullgörande.
En i städerna rätt utbredd föreställning synes vara, att s t a d ic k e 11 t a n sitt eget åtagande kan åläggas anlägga ny väg.& I ett den 31 maj 1930 av 1929 års vägsakkunniga utsänt frågeformulär har framställts frågan:
>>Har veterligen åläggande meddelats staden mot dess bestridande att om- eller nybygga väg, bro eller färja eller till underhåll övertaga dylik och i så fall när och genom vilken myndighet?»
1 Se R.Å. 1930 not. K. 57 (not 3 nedan, M a r i e f r e d) samt motiveringen till KM:ts dom 15/12 1928 i mål J. R. Norberg i Böle mot S u n d s v all s stad. Kungl. Maj:t fann frågan, huruvida, på sätt vid vägdelning år 1883 antagits, skyldighet att underhålla viss väg i staden rätteligen ålåge hemmans- ägarne i de till staden hörande Sidsjö och Böle byar, icke utgöra föremål för domstols bedömande; N. J. A. 1928 s. 653 (ref. 185). 2 Sid. 41 ovan. 3 Se R.Å. 1922 not. K. 96 (S u n d s v all), däri uppmärksammats, att besväret möjligen ålåge vissa fastighetsägare. Stadens yrkande att på grund härav befrias från viss vägbyggnadsskyldighet vann ej avseende. R.Å. 1930 not. K. 57. — I ett av bede i Södermanlands län ''/3 1929 meddelat utslag, vari Kungl. Maj:t enligt utslag 11/2 1930 ej funnit skäl göra ändring, fann bfden jämlikt BB 25: 8 M ar i ef r c d s stad och icke Selebo härad vara underhållsskyldig för viss vägsträcka. Som emellertid av handlingarna i ärendet icke framginge, huruvida staden såsom sådan eller vissa dess medlemmar vore underhållsskyldiga för vägsträckan och avgörande därutinnan icke heller kunde anses erforderligt i ärendet, där fråga vore, huruvida underhållsskyldigheten ålåge staden eller häradet, prövade bede i fråga om framtida underhållet av sträckan skäligt anmoda magistraten i Mariefred att tillse, att underhållsskyldigheten för densamma fullgjordes av staden eller den eller dem av stadens medlemmar, som därtill kunde anses skyldiga, samt, där så erfordrades, för underhållsskyldighetens fullgörande vidtaga åtgärder, vartill stadgandet i BB 25: 11 berättigade. ' Genom utslag ”I" 1921 förpliktade bede i Värmlands län 6. 9 v äg h ä 1 1 n i n g 5 s k y 1 d i g a i F ili p 5 t a d att, sedan en 4 meter bred bygdeväg Påland—Filipstad blivit färdigbyggd samt ve- derbörligen avsynad och godkänd, för framtiden intill dess annorlunda kunde varda i behörig ordning bestämt, underhålla omförmälda väg. Drätselkammaren i Filipstad träffade på uppdrag av s t a (1 s- fu l l m ä k t i g e avtal med entreprenör om vägens anläggning, och Kungl. Maj:t förklarade "ln 1923 (komm.dep.) s t a d e n berättigad att, i den ordning lagen om expropriation stadgade, expro- priera vad av de fastigheter, som ej tillhörde kronan, erfordrades för utförande av berörda vägföretag, och förordnade Kungl. Maj:t tillika, att det skulle åligga staden att inom ett år därefter fullfölja frå- gan om expropriation genom ansökning om stämning till domstol vid äventyr, att expropriationsrät- ten upphörde. Den 8 augusti 1924 förklarade emellertid Kungl. Maj:t (eckl.dep.), att från vissa präs- terskapet i Filipstads pastorat på lön anslagna löningsjordar finge för samma vägföretag avstås er- forderlig mark, under villkor att d e v ä g h å 1 ] nin g s s k yl dig a i staden för den mark, som för ändamålet toges i anspråk, ävensom för skada och intrång, som genom företaget förorsakades samma jordar, lämnade viss ersättning. 5 Måhända kan å. denna uppfattnings uppkomst ha inverkat ett i W. nr 353 avtryckt rättsfall, i registret redovisat med rubriken: »Om en väg är belägen utom den för en stad fastställda egentliga stads- plan, kan staden icke åläggas att samma väg iståndsätta och underhålla.» Kungl. Maj:ts beslut i må- let |'/ 5 1873 ang. stadsfullmäktiges i Karlstad und. besvär i fråga om skyldighet för staden att istånd- sätta en väg från Klaraborg förbi Kvarnberget invid staden m. m., innebär emellertid blott, att sta- den icke »skåligen» kunde mot sitt bestridande åläggas iståndsätta och underhålla vägen. Något lag— ligt hinder för ett dylikt åläggande har Kungl. Maj:t uppenbarligen ej ansett föreligga.
Traiikregler.
Svaret har från 70 städer blivit nekande, från blott 5, »S'kéinm'nge,ll Jönkö- ping,2 Karlskrona, Karlstad3 och Sundsvallf jakande? Från Skara har upp- givits, att staden vid torrläggningssyn enligt vattenlagen (1929) ålagts om— bygga bro å allmän landsväg, men att beslutet överklagats och att målet berodde på vattenöverdomstolens prövning. Målet i fråga, som avsåg skyldighet enligt vattenlagen 7 kap. 8 %, har slutligen avgjorts genom vattenöverdomstolens dom den 7 november 1930, varvid åläggandet för staden undanröjts. Från övriga städer har uppgift ej lämnats.
Rättsfrågan har senast blivit klart och otvetydigt besvarad i ett år 1930 avgjort rättsfall, berörande staden Mariefred, angående övertagande till allmänt underhåll av viss vägsträcka inom stadens område.6 I målet hade från stadens sida gjorts gällande, att den nya vägen, som utgör fortsättning av omlagd all- män väg (bygdeväg) å landet, vore utfartsväg för endast två mindre lägenheter inom stadens område. bede i Södermanlands län ålade i utslag den 9 mars 1929 staden att övertaga underhållet. I underdåniga besvär yrkade staden be- frielse. I det förevarande fallet hade väganläggningen, som utförts av Selebo härads vägstyrelse, endast tillkommit i avsikt att bereda genomgångstrafiken inom häradet vissa lättnader och icke varit stadens invånare till någon nämn- värd nytta. Med hänsyn bland annat till vikten att kommunernas självbe- stämmanderätt i sådana frågor ej kringskures, yrkade staden undanröjande av bedes utslag. Kungl. Maj:t gjorde emellertid (utslag den 11 februari 1930) ej ändring i överklagade utslaget.
J ämlikt 14 % vägtrafikstadgan den 20 juni 1930 (nr 285) äger länsstyrelse beträffande väg, som icke ligger inom stads planlagda område, meddela erfor- derliga föreskrifter angående förbud mot trafik med fordon av visst slag eller med last av viss beskaffenhet eller viss tyngd, eller eljest angående inskränk- ningar, försiktighetsmått eller andra särskilda åtgärder beträffande trafi- ken å, vägen. Inom stads planlagda område meddelas motsvarande före- skrifter för Stockholm av överståthållarämbetet, för annan stad, där polis- kammare finnes, av denna samt för övriga städer av magistrat eller, där så- dan ej finnes, av stadsstyrelsef' Dylikt påbud skall kungöras och tillika till- kännagivas medelst anslag å eller invid vägen. Föreskrifter angående dylika anslag meddelas av Kungl. Maj:t.8 Kostnader för sådana anslag skola bestri— das av staden (15 5).
I motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284, 19 och 20 %%) äro meddelade särskilda stadganden angående föreskrifter rörande vägtrafik med motorfordon samt om kungörelse om anslag härom.
1 »Ja, 1930 av länsstyrelsen.» = KM:ts utslag ”I, 1915 (R.Å. not. Jo. 59). Staden hade gjort gällande, att vägen i fråga ej ägde betydelse för den allmänna samfärdseln utan väsentligen såsom utfartsväg för vissa hemman.
* K.A. 1920 not. Jo. 64. ' R.Å. 1922 not. K. 96. 5 Se ock R.Å. 1911 s. 51 ff (Stockholm). ' R.Å. 1930 not. K. 57. Se ovan sid. 127 not 3. 7 Enl. K. K. II'/. 1931 ang. vägmarken (nr 252), 31 5, tillkommer det samma myndigheter att med- dela närmare föreskrifter angående vägmarken.
! Se K. K. "[. 1931 (nr 252).
J ämlikt BB 25z8 skall vägsyn hållas av magistraten å tid, som bede en- ligt kungörelsen den 25 maj 1869 om tiden för allmänna vägarnas lagning och grusning bestämt (antingen tidigt på Våren eller sent på hösten).1 Vid väg- synen böra erforderliga föreskrifter för väghållningsskyldiga meddelas med föreläggande att inom viss tid hava bättrat erforderliga brister, vid äventyr att desamma varda genom magistratens försorg bättrade för lega och kostna- derna uttagna av den tredskande. Dessa bestämmelser äro otvivelaktigt till- lämpliga, vare sig den skyldige är en fastighetsägare eller stadskom— munen.
Bestämmelserna hava emellertid synbarligen i stor utsträckning fallit i glömska. På förfrågan2 har blott från 20 städer uppgift lämnats, att den all- männa tillsynen över väghållningsbesvärets fullgörande utövas av magi- s t r a t e 11 eller s t a d 5 s t y r el s e n genom vägsyner, (i 17 städer regel— bundna vägsyner). Dessa städer äro Sigtuna (1 a 2 gånger årligen), Enkö- ping (2 gånger), Nyköping (2 gånger), Eskilstuna (i oktober), Strängnäs, Trosa (höst och vår), Skänninge, Gränna,3 Vimmerby (årligen dessutom före- skrifter vid särskilda tillfällen), Kungälv, Varberg (»genom vägsyner»), Skövde (årligen), Karlstad (ej regelbundna syner), Nora, Sala (genom regel- bunden besiktning vår och höst samt dessemellan vid behov, i regel ytterligare två gånger om året), Köping (varje höst, vid särskilt dålig väderlek även annan tid på året), Arboga, Hedemora (en vägsyn på våren och en eftersyn), Här- nösand (i juni) och Piteå (syner vid behov).
För Skara uppgives, att magistraten utövar tillsyn genom vägsyner, men att, sedan staden (1922) övertagit vägunderhållet, sådana endast förekommit vid klagomål mot vägunderhållet eller mot markägares fullgörande av röjnings- skyldighet.
I 12 städer, Öregrund, Torshälla, Mariefred, Eksjö, Ulricehamn, Hjof Askersund, Västerås, Avesta, Säter, Sundsvall, Skellefteå, angives helt all- mänt tillsynen utövas av magistraten eller stadsstyrel-sen 11 t a n u p p g i f t att vägsyner hållas.
För en av dessa städer (Ulricehamn) uppgives att, innan staden övertog väghållningsbesväret, tillsynen skedde genom årligen återkommande vägsyner, men att därefter syner såsom obehövliga icke hållits, för tre andra (Asker- sund, Avesta, Skellefteå) att vägsyner ej anses erforderliga. I en (Söderhamn, se nedan) erkännes magistratens uppsiktsrätt men synes denna. utövas blott på framställning av den kommunala förvaltningen. I en (Jönköping) tiller- kännes magistraten en kontrollrätt över det sätt, varpå byggnadschefen full— gör sin tillsyn över vägarna (se nedan).
I Vadstena hållas regelbundna vägsyner genom rådmännen, och i Uppsala hava intill år 1925, då staden övertog det omedelbara underhållet,
1 Se sid. le ovan. 2 »Vilken myndighet anses tillkomma beslutanderätt (i första hand) och kontroll över väghåll- ningsbesvärets fullgörande? Huru utövas tillsynen, genom regelbundna vägsyner eller på, annat sätt?» (1929 års vägsakkunnigas cirkulär 31/5 1930). = Jfr R.Å. 1931 not. K. 233.
4 Stadsfullmäktiges beredningsutskott H"],, 1929. 9—312349
Allmän tillsyn.
årliga syner hållits av b r o t t m å l 5 r å d m a n n e 11. Någon upplysning huru tillsynen numera utövas har ej lämnats.
I övrigt äro de tillämpade reglerna för tillsyns utövande mycket olikartade. I Stockholm anses, »sedan magistraten förlorat sina kommunala funktioner, tillsynen å väghållningskyldighetens fullgörande tillhöra 6 v e r s t å t h å l- lareämbetet ensamt».1
I tre städer, Motala, Huskvarna och Örebro, uppgives tillsynen utövas genom p oli s m y n d i g h e t e n, i Huskvarna därjämte genom ett kommunalt för- valtningsorgan, drätselkammarens gatuvägkommitté. Gemensamt för de öv- riga 40 städer, för vilka uppgift lämnats, är att tillsynen i en eller annan form utövas av de kommunala förvaltningsorganen av förtroende- manna- eller tjänstemannakaraktär. I 24 utövas tillsynen av (1 r ä t 5 e lk a 111- m a. r e n eller någon dess avdelning, nämligen i Linköping, Norrköping. Söder- köping, Mjölby (drätselkammarens vägavdelning), Tranås, Växjö (»drätsel- kammaren genom sina tjänstemän»), Västervik, Visby, Karlshamn, Simris- hamn,2 Malmö, Lund, Trälleborg, Skanör med Falsterbo, Halmstad, Laholmf Falkenberg,4 Lysekil, Hudiksvall, Örnsköldsvik, Umeå, Haparanda (i två av dessa, Söderköping och Örnsköldsvik, genom regelbundna vägsyner), i Jönkö- ping av byggnadschefen »närmast under drätselkammaren» (genom byggnads- kontorets personal verkställas »vägsyner» vid skilda tillfällen), i Östersund av en eller flera ledamöter av drätselkammaren. I Sölvesborg fullgöres tillsynen av stadsbyggmästaren, i Falköping av stadens arbetsinspektor, i Kalmar, Oskarshamn, Ronneby, Uddevalla, Amål, Mariestad, Hjo, Kristinehamn, Lin- desberg av stadsingenjör, i ett fall (Lindesberg) genom »månatlig vägsyn», i Karlskrona av byggnadskontoret, i Göteborg av stadens gatu- och Vägförvalt- ning, i Trollhättan av drätselkammarens verkställande tjänstemän, i Söderhamn genom stadens arbetsbefäl och, »om så kräves», genom magistraten, i Luleå av byggnadskontoret. Rörande en av de till denna grupp hörande städerna, Åmål, uppgives, att magistraten intill år 1925 utövat tillsynen genom regel- bundna vägsyner, men att, sedan stadsingenjör år 1925 tillsatts, magistraten överflyttat tillsynen å honom.
Uppgifter i angivna hänseende ha icke lämnats från flera än 77 av de 113 städerna, i några fall (6) givetvis därför, att allmänna vägar ej där finnas. Uppgiften av bede i Jönköpings län,5 att tillsyn i länets fögderistäder utövas av länsstyrelsen, avser sannolikt mera beslutanderätten än den fortlöpande till- synen. Man kan blott konstatera, att i något mer än hälften (39) av de redo- visade fallen tillsyn utövas genom de statligt-kommunala organen (magistrat, stadsstyrelse eller polismyndighet), i den andra hälften (38) av de kommu- nala självstyrelseorganen ensamma. Ungefär enahanda fördelning möter i en på vägkommissionens föranstaltande verkställd år 1915 publicerad undersök—
1 Stadskollegiets utlåtande 328/1929 5. 1978. ” Drätselkammaren meddelar "L. 1929, att tillsynen enligt byggnadsordningen för staden 1], 190 53 tillkommer magistraten men att bestämmelsen härom anses föråldrad. 3 Enligt magistraten "I, 1929 tillkommer dock uppsiktsrätten magistraten. 4 Jfr dock R.Å. 1913 not. Jo. 94. 5 Sid. 125 ovan.
ning angående det dåvarande läget.1 På sätt ovan angivits, kan man dock konstatera en fortfarande pågående förskjutning av kompetensfördelningen till självstyrelseorganens fördel. Företeelsen är uppenbarligen av enahanda art och grund som den gradvisa övergången i stadsfullmäktiges händer av bestäm- mandet rörande vägbyggnad och underhåll i dess helhet. Under det att denna funktion således kan sägas vara en följd av den kommunala maktfördelningen, har härvid tvivelsutan även medverkat den omständigheten, att blott i undan- tagsfall statsbidrag från det allmänna vägbyggnadsanslaget kommit städerna till del. Ur allmän förvaltningssynpunkt kan ockupationen av kontrollrätteu knappast motiveras. Där väghållningsskyldigheten fortfarande åligger en- skilda, blir självstyrelseorganens kontroll ej fullt effektiv, då vägsyn, varmed följer möjligheten att erhålla omedelbar exekution, icke torde kunna med laga verkan hållas av annan myndighet än magistraten.
Talan mot magistrats beslut vid vägsyn kan otvivelaktigt anföras hos bede och över bedes beslut hos Kungl. Maj:t inom den för överklagande av för- valtande myndigheters och ämbetsverks beslut stadgade tid.2 Forum i mål angående ansvar för försummad väghållning är (enligt kungl. brevet den 2 juni 1817) allmän underdomstol.
Kap. II. Väghållningsbesvärets ekonomiska innebörd.
En utredning angående väghållningsbesvärets ekonomiska betydelse för stadskommunerna och deras skattebetalare synes erforderlig från synpunkten av att nuvarande oenhetliga och delvis irrationella regler för dess utgörande böra bliva föremål för en revision i syfte såväl att möjliggöra tekniskt mera tillfredsställande underhåll som ock att mera rättvist än nu är fallet avväga kostnaderna. mellan olika kategorier av skattebetalare, eventuellt ock mellan olika väghållningsenheter inbördes. Utredningen torde böra vara så beskaf— fad, att möjlighet även ges att bedöma, i vad mån en under viss förutsätt- ning påkallad förändring av nuvarande grunder för fördelning av automobil- skattemedlen3 är motiverad. Det siffermaterial, som står till buds och är av praktiskt intresse, hänför sig till åren 1910, 1920 och 1925———29.4
En statistisk undersökning rörande väghållningsbördan i städerna verk— ställdes år 1915 genom kommunala centralbyrån. Undersökningen, som avsåg
1 Se Lmnn, s. 96 ff.
* K. F. 1'I" 1866 angående ändring av gällande stadganden om tid för besvära anförande i mål, som handläggas av förvaltande myndigheter och ämbetsverk.
Vid 1905 års revision av 1891 års väglag infördes i 80 & särskild bestämmelse, att besvär över vägsyn skulle föras hos bede bland annat för att förebygga, det, såsom stundom skett, under- domstol i mål om ansvar för väghållare på. grund av försummat vägunderhåll inlåtit sig på. den rent administrativa frågan om sakprövning av synenämndens beslut (l:a särsk. utsk. utl. nr 1 s. 141).
3 Se förordet. ' De av den s. k. stadsbeskattningskommittén på 1850-talet insamlade uppgifter, som icke synas vara bearbetade, torde i huvudsak äga ett blott historiskt intresse (Jfr s. 37 f ovan).
Allmänna synpunkter.
Statistiskt material.
förhållandena år 1910, byggde på av 1911 års kungl. vägkommission infordra- de uppgifter —— kommissionen, som i enlighet med sina direktiv haft för av- sikt att taga under behandling även väghållningsbesväret i stad, fick icke till- fälle härtill. Uppgifterna äro emellertid icke fullständiga, då ej mindre än sjutton städer, därav flera med betydande areal, undandrogo sig att lämna upp- gifter och sådana för åtskilliga andra städer synas ofullständiga. År 1910 ålåg alltså städerna större väghållningsskyldighet än som framgår av den år 1915 publicerade redogörelsen.1 Denna utvisar en sammanlagd våglängd inom städerna av 859 286 meter samt en sammanlagd kostnad år 1910 för under- hållet sommar- och vintertid av de allmänna vägarna av 296 697 kronor. Vägkommissionen framlade år 1920 ett betänkande (III), innefattande för- slag till förordning om automobilskatt m. m. Kommissionen föreslog därvid, att automobiler och motorcyklar skulle påläggas en särskild skatt, a 11 t om 0- bilska tt, samt att hela det inflytande skattebeloppet, som beräknades till minst 2 miljoner kronor årligen, skulle utdelas till landsbygdens vägkommuner såsom vederlag för den merkostnad, som i avseende å vägunderhållet upp- komme till följd av motortrafikens vägförslitande verkan. Städerna och de stadsliknande samhällen, där 1 kap. FBL vore gällande, skulle helt och hållet undantagas från delaktighet i automobilskattemedlen, bland annat av det skäl att de starkare än vägar byggda gatorna icke på långt när i samma omfattning som landsbygdens vägnät vore utsatta för särskild påfrestning av motorfordo- nen, och att städernas väghållning vore kvantitativt så obetydlig i jämförelse med landsbygdens, att bilskattemedlens utdelande jämväl bland dessa samhäl- len i deras egenskap av väghållningskommuner icke kunde anses vara av för- hållandena påkallat. Huvudsakliga skälet angavs dock vara, att någon fråga om lindring i städernas väg- och gatuhållningsbesvär icke förelåge. Det hade imotsats till vad förhållandet vore med landsbygden icke gjorts gällande, att dessa besvär skulle vara så tryckande, att statsmakternas mellankomst med sär- skilda anordningar i dylikt syfte vore erforderlig. Om automobilbeskattnin- gen, såsom kommissionen avsett, framträdde såsom ett led i anordningarna för detta syfte och lades så, att den helt komme landsbygden till godo, vore detta i 'full överensstämmelse med utvecklingen på detta område? Sedan förslaget remitterats till Svenska stadsförbundets styrelse, vände sig denna i utlåtande den 11 december 1920 mot den ståndpunkt, kommissionen intagit i fråga om skattens fördelning, och gjorde därvid gällande dels att gatorna, som till sin byggnadstyp vore av högst olikartade slag, i mycket högre grad än kommis- sionen antagit, ej minst på grund av den långt intensivare trafiken än å lands- bygden, skadades av motortrafiken — som för övrigt föranledde ökade kostna- der för ordningspolis och bevattning sommartid —— dels att en relativt större del av vägnätet i stad än å landet vore upplåten för motortrafiken, dels ock att städerna redan bure en förhållandevis större del av den allmänna skatte- bördan i riket än landsbygden. Styrelsen anförde, att om stadssamhällena
1 Luma s. 124—131. 2 Vägkommissionens betänkande III s. 54 f.
(städer och stadsplanesamhällen å landet), i proportion till folkmängdssiff— rorna, erhölle omkring 32 % av inflytande bilskattemedel, detta finge anses in- nefatta en synnerligen blygsam fordran i betraktande att det långt övervä- gande flertalet motorfordon vore hemmahörande i dessa samhällen, och att bil- trafiken i särskild grad koncentrerats till städerna. Vid styrelsens utlåtande var fogad en statistisk tablå, >>Längden av gator och allmänna vägar i de sven- ska städerna år 1.920».1 Denna avsåg att fastställa omfattningen av städernas dåvarande väghållningsskyldighet. Uppgift om kostnaderna för väghållningen saknas. Enligt utredningen funnos i de 101 städer, från vilka uppgifter er- hållits — hela antalet utgjorde 110 — allmänna vägar med en total längd av ] 592 km., mot nära 860 enligt 1910 års utredning, ökningen föranledd ej blott av denna utrednings bristfällighet utan ock av under mellantiden tillkomna vägar, ej minst genom verkställda införlivningar, som tillfört städerna mer än 350 km. allmänna vägar. Med tillägg av år 1930 uppgivna våglängder i de nio städer, som ej lämnat uppgifter för år 1920 (Östhammar, Vaxholm. Söder- köping, Värnamo, Vetlanda, Skanör-Falsterbo, Marstrand, Ulricehamn och Askersund), tillhopa 60 km., kan man approximativt beräkna den dåvarande våglängden (1920) till 1 652 km. Under förutsättning att väghållningskost- naden var proportionell till landsbygdens — brutto 33 656 430 kronor — med dess 65 17 6 km. vägar, kan man antaga, att år 1920 hela väghållningsbesväret i städerna drog en årlig bruttokostnad av 867 451 kronor, motsvarande 2.6 % av landsbygdens —— talet är givetvis långt ifrån säkert. — Ur den synpunkt styrelsen anlade vid jämförelse mellan landsbygdens och städernas samfärd- selsystem av betydelse för automobiltrafik, nämligen att ej gatu- och väg- längden utan storleken av de för trafik utsatta ytorna erbjöde det huvudsakliga intresset, beräknade styrelsen, att gatunätet i normal stadsplan upptoge en areal, som, om den utlades såsom vägar av landsbygdens vanliga normalbredd, 4.5 meter, skulle räcka till sådana vägar av åtminstone tre gånger gatunätets längd. Tillämpades denna beräkningsgrund, skulle den i tablån redo- visade gatulängden, 1 915 km., evalverad till våglängd, uppgå till minst 5 745 km. och den totala längden av städernas gatu- och vägnät till 7338 km., vilket utgjorde omkring 18% av motsvarande siffra för lands- bygden, 42 000 km.2
Då vid automobilskattens beslutande år 1922 (jfr s. 71, 78 ovan) städer- nas andel bestämdes till 20 %, skedde detta i varje fall icke i enlighet med den av styrelsen påyrkade grunden (folkmängden), som skulle ha påkallat att städerna erhållit c:a 30 %. 1920 års automobilsakkunniga föreslogo, att stå- derna skulle erhålla 15 %. Kammarrätten förordade stadsförbundets beräk- ning och föreslog 33 1/3 % (1/3) med inräknande av stadsliknande samhällen på landet. Kungl. Maj :t uteslöt i sin proposition till riksdagen dessa samhällen och förordade, med åberopande av kammarrätten, 25 % (1/4). Vederbörande ut- skott nedsatte »vid övervägande av de på frågan inverkande omständigheterna»
1 Tryckt i SFT 1921 s. 4, 5. = Styrelsen avråknade här 1/3 av landsbygdens våglängd (c:a 65 000 km.) såsom belöpande på. vä.- gar, som icke upplåtits till automobiltrafik.
Nuvarande belastning å de ska tt- skyldiga.
I städerna såsom helhet.
andelen till 20 %, vilket förslag antogs av riksdagen och godkändes av Kungl. Maj:t.1
Såsom i förordet anmärkts, hava 1910 och 1920 års uppgifter rörande väg- hållningsväsendet i städerna i samband med den nu verkställda utredningen kompletterats med nya, avseende dels vägnätets längd är 1930, dels ock där- med förbundna inkomster och utgifter samt skatteunderlaget åren 1925—29. Enligt dessa uppgifter har vägnätet i städerna ökats till 1 860 km., varav utom stadsplan 1 533 och inom 327 km. Man får dock ej överskatta tillförlitligheten av de siffror, som vunnits genom dessa uppgifter. I viss mån torde de vara bristfälliga i avseende å klassificeringen av trafiklederna. Möjligt är, att gatubroar och även gator medtagits i uppgifterna, ehuru de ej sammanhänga med vägväsendet i legal mening. Där detta varit uppenbart, t. ex. i fråga om vissa större städer, hava siffrorna i fråga reviderats, men sannolikt har detta ej kunnat ske i varje fall, där misstag i angivet hänseende förekommit. Kost- naderna för de i kap. I under »Särskilda skyldigheter av utomstående»2 redo- visade väghållningsprestationer hava i intet fall angivits. Det synes dock, som om en korrigering av nämnda kvarstående brister och osäkerheter icke skulle kunna nämnvärt förändra de resultat., den verkställda utredningen givit. En komplettering, som för att bli helt tillförlitlig skulle erfordra betydligt arbete, synes därför ej vara av nödvändigheten påkallad. Till jämförelse med förhållan- dena å landsbygden ha tjänat de officiella statistiska tabellerna »Allmänna väg- hållningsbesväret å landet». I övrigt lämna de olika årgångarna av »Statistisk årsbok» och »Årsbok för Sveriges kommuner» ett visserligen icke för ända- målet fullständigt men relativt användbart siffermaterial. Där de i 1930 års enquéte meddelade uppgifterna icke synts tillförlitliga, vare sig på grund av uppenbar missuppfattning om den framställda frågans innebörd eller eljest, hava de ersatts med motsvarande uppgifter ur den officiella statistiken eller med på annat sätt införskaffade upplysningar. Där skiljaktighet förelegat mellan den officiella statistikens och 1930 års siffror, utan att denna skiljaktig- het dock varit av större betydenhet, hava i regel de siffror föredragits, som befunnits medföra den bästa säkerheten för beräkningarna. Att de samman- ställda siffrorna i sin helhet icke göra anspråk på annat än approximativ gil- tighet säger sig självt, men mera torde icke heller erfordras.
I den mån den allmänna väghållningen liksom kommunala utgifter i allmän- het bekostas i den ordning, som stadgas i 62 % i lagen om kommunalstyrelse i stad — är »kommunaliserad» —— beror givetvis den roll, besväret spelar för den kommunala ekonomien och för de skattskyldiga, på vägnätets omfattning och beskaffenhet. Då stora olikheter härutinnan och i avseende å skatteobjek- ten förekomma, är den ekonomiska belastningen högst—varierande i olika städer.
1 K. F. "(11 1923, 33/5 1926, "]B 1930. — Ehuru grunden för fördelningen icke är klar, synes det, som om huvudvikten lagts vid förhållandet mellan längden av landsbygdens vägnät & ena. och städer- nas gatu- och vägnät, evalverad på. sätt stadsförbundets styrelse föreslagit, å. andra sidan. Jfr k. propslåQ/192f2f; 2:a särsk. utsk. utl. nr 2/1922; riksd. skr. 174/1922 (jfr prot. F. K. 35: 139 ff).
* i . 106 . ovan.
I medeltal, härvid medräknade även de städer där väghållningsbesväret blott del- vis kommunaliserats, vare sig så att det till viss omfattning fortfarande åligger fastighetsägarne eller dessa utgöra »vägskatt» såsom bidrag till kostnaderna, hava kostnaderna enligt 1910 års uppgifter (296 697 kronor) utgjort 4 öre per bevillningskrona (för lågt tal). De på sätt ovan angivits beräknade utgifterna år 1920, vilka avse hela vägnätet, även de av fastighetsägare hållna vägar, re- presentera 2 öre per bevillningskrona. Enligt medeltalsuppgifterna för åren 1925—29 hava de sammanlagda verkliga kostnaderna för samtliga av stä- derna själva hållna vägar (med broar och färjor) utgjort 12 öre per bevill— ningskrona (skattekrona), häri inberäknade såväl nybyggnad som underhåll; skatteobjekten hava härvid beräknats enligt 1929 års taxering. Om enskildas nuvarande naturaväghållning ålegat städerna (utan vederlag), skulle uttaxe- ringen ha utgjort 14 öre i medeltal. Visserligen kan det sägas, att värdet av dessa medeltalssiffror med de existerande stora variationerna mellan olika stä— der är skäligen problematiskt. I den skattepolitiska diskussionen hava emeller- tid vid upprepade tillfällen städerna såsom enhet jämförts med landsbygden så- som sådan, och talen i fråga synas därför ej böra förbigås.
Den ekonomiska roll, som vägskatt av olika slag, d. v. s. fastighetsavgifter Där vägskatt vilka utgöra ersättning för fastigheterna förut åliggande väghållningsskyldig- ntgår' het, spelar i de städer, som därav äro i åtnjutande, är ganska varierande. För de vägskatteskyldiga fastighetsägarne själva är den visserligen i regel icke betydelselös. I följande städer där vägskatt utgår (delvis med successiv av- skrivning) under viss (';'vergångstid,1 fördelar den sig i medeltal per skattekrona år 1929 med följande belopp: Söderköping, t. o. m. 1946 (10 öre per 100 kvm. jord), infl. 1929
kr. 1 146:—; 3469 skattekronor . c:a kr. 0:33, Jönköping, » 1945 (4 öre per 100 kr. tex.-värde), infl.
1929 kr. 16 599:— Laholm 1931 (3 öre per 100 kr. tex.-värde), infl.
1930 kr. 1049:— ........ >> 0:60, Kungsbacka, 1932 (1 krona 25 öre årligen per längd-
meter), infi. 1927 kr. 73: 94; 58
skattekronor .......... c:a » 1: 27, Filipstad, 1938 (15,3 öre per vägtal), infl. 1929 kr.
1 376:——; 652 skattekronor , _ _ » » 2:11.
I de städer, där vägskatten är ständig 2, bör densamma år 1929 hava på- verkat uttaxeringen (i medeltal per skattekrona) på nedan angivna sätt: Södertälje, jordbr.fast. kr. 2:08, skogsfast. kr. 3:12, annan fast. kr. 2:50 Strängnäs,3 — — — kr. 0:63, —
Simrishamn, — — — kr. 0:75, Halmstad, ————————————— annan fast. kr. 1: 50,
* Se sid. 98 ovan. = Se sid. 98, 99 ovan. 3 Skatten börjar utgå. först med 1931 men skulle, om den utgått 1929, ha belastat skattekronan för jordbruksfast. med 63 öre i medeltal.
Varberg, 1 -—— —- _ kr. 5:41, Åmål, — —— — kr. 0:34, Skara,2 jordbrfast. kr. 3:35,
Karlstad, 3 jordbrfast. kr. 7: 50, skogsfast. kr. 11:25, annan fast. kr. 4: 50, Askersund,4 ————————————— annan fast. kr. 0:86, Västerås, 5 jordbr.fast. kr. :16,
Köping,6 — — — kr.
Falun, jordbrfast. kr.
Säter, 7 kr.
Piteå.,8 kr.
Där väghållningsbesvär fortfarande åligger fastighetsägare, synes utom beträffande en stad (Skänninge) detsamma icke hava, sträckt sig längre än till underhåll.
Där väghåu- I Vaxholm bestrider kronan väghållet till 5 600 meter — för den s. k. mili- Iäinå'SbBSVä' tärvägen å Rindön —— och staden till 11 109 meter (broar ej inräknade), var—
ortfarande . .. .. . - ' åligger fastig__]&mte fastighetsagarne sorJa för snöskottning och bortforsling av snö. Snö- ?lftåäåågä plogning besöi'jes av staden. Stadens kostnad uppgives i medeltal 1925—— ' 29 för själva vägarna (broarna undantagna) till 33 800 kronor för nybyggnad, 2 000 kronor för ombyggnad och 2 580 kronor för underhåll. Kronans utgifter äro ej uppgivna. De torde icke avse mera än underhåll, och detta sker icke på ett för den allmänna samfärdseln tillfredsställande sätt — hela årsanslaget till försvarets vägar och bryggor på. Rindön lär uppgå till 6 000 kronor. Kronans ifrågavarande utgifter torde knappast uppgå till 1000 kronor årligen. Sta- dens övertagande av detta besvär skulle, om detsamma utfördes på motsvarande sätt som stadens eget vägunderhåll, kunna approximativt beräknas till 1 400 kronor, representerande för en var av de kommunala skattekronorna _— 32 832
år 1929 —— en ökad uttaxering av c:a 4 öre.9
I Sigtuna bestrider staden sommarväghållet för 910 meter och jordbruks- fastighetemas ägare för 3 600 meter samt de av dessa, som äga egna dragare. vinterväghållningen för egna väglotter. I övrigt bestrider staden vinterväg- hållet. Stadens kostnad uppgives till 3195 kronor, varav för brobyggnad 1975 kronor, och fastigheternas till 1675 kronor, varav vinterväghåll 75 kronor. Årskostnaden för en var av fastigheternas skattekronor, 290 år 1929. kan alltså beräknas till 5 kronor 78 öre. En kommunalisering i sin helhet av besväret skulle för en var av de 12 222 kommunala skattekronorna represen— tera en ökning i uttaxeringen med 14 öre per skattekrona.
1 I 700 kr. (s. 99) att nttaxera & 314 skattekronor (efter areal). ? 4 750 kr. (s. 99) att uttaxera ä, 1 420 skattekronor. * I skatten ingår även ersättning för andra onera än väghållning. I vad mån detta är fallet kan ej bedömas utan särskild undersökning. * Intl. fastighetsskatter kr. 1 328:— (s. 99) att uttaxeras på 1 552 skattekronor (efter tomtetal.). 5 25 öre per vägfyrk i Tuhundra härad (jfr s. 99). 5 1 816 kr. att uttaxera (efter areal) å 215 skattekronor. ' 285 kr. att uttaxera (efter areal) å. 1 164 skattekronor. ' 1253 (rätteligen 1200) kr. att uttaxera 5. 566 skattekronor. ' I kalkylerna ang. betydelsen för den kommunala nttaxeringen räknas ej med oindrivbara re- stantier.
I Uppsala hava de allmänna vägarna en längd av sammanlagt 9 600 meter. V ä g u n d e r 11 å 1 l e t ombesörjes, såsom förut nämnts, av staden genom entreprenad på de väghållningsskyldigas bekostnad. Årskostnaden för hela väghållningen (även ombyggnad) uppgives för 1925—29 till 47 800 kr., (om- byggnad 32 900:-——, underhåll 14 900:—-), men entreprenadsumman utgör 13 000 kr. per år,1 Vilket i medeltal på en var av de 7 140 skattekronor, som enligt 1929 års taxering komma på de väghållningsskyldiga jordbruksfastig- heterna,2 representerar en uttaxering av 1 krona 82 öre. En kommunalisering av besväret skulle medföra en ökad uttaxering av c:a 3 öre för envar av de 403 612 kommunala skattekronorna.3
I Nyköping bestrider staden själv väghållningen för 7 160 meter i inkorpore— rade områden och jordbruksfastighetsägare vägunderhållet å 3 460 meter i sta- dens gamla område. Snöplogning synes i hela staden besörjas av fastighets- ägare, men saknas uppgift om kostnaden härför. Sannolikt är den relativt obe— tydlig. Jordbruksfastigheternas i gamla staden skyldighet uppskattas till en kostnad i medeltal av 500 kronor, representerande för en var av de å jord- bruksfastigheter inom stadens gamla område belöpande 160 skattekronorna (1929) i medeltal 3 kronor 12 öre. Stadens övertagande av besväret skulle för en var av de 121 144 skattekronorna år 1929 representera mindre än 1/2 öres uttaxering.
I Torshälla bestrider staden sommarväghållning å 163 meter och jordbruks- fastigheterna underhåll å 6172 meter. Vinterväghållningen, som rätteligen skulle åligga fastigheterna, synes numera faktiskt fullgöras av staden. Nå— gon kostnad för fastighetsägarne uppgivesi varje fall icke. Fastigheternas vägunderhåll uppskattas i medeltal årligen 1925 29 till 1 850 kronor, repre- senterande för en var av deras 252 skattekronor (år 1929) en belastning i me- deltal av 7 kronor 34 öre. Stadens övertagande av underhållet skulle för en var av de 11 331 kommunala skattekronorna år 1929 motsvara en ökad uttaxering av c:a 16 öre.
I Vadstena omfattar stadens eget vägunderhåll 282 meter och allt vin- t e r v ä. g h å l l, jordbruksfastigheternas 5 497 meter. Någon uppgift om den ekonomiska betydelsen av fastigheternas vägbörda saknas, men torde man kunna vid jämförelse med Skänninge, som erbjuder ungefär samma förut- sättningar i topografiskt hänseende, approximativt uppskatta det till 50 öre per längdmeter eller omkring 2 750 kronor årligen, representerande för en var av fastigheternas 515 skattekronor (1929) en belastning av 5 kronor 31; öre. En kommunalisering av detta besvär skulle för en var av stadens 23 872 skatte— kronor år 1929 representera en ökad uttaxering av c:a 12 öre.
I Skänninge avser stadens väghållning 1 270 meter samt jordbruksfastighe— ternas 9 500 meter, allt såväl sommar som vinter. Skänninge synes utgöra den enda stad, där kostnad för ombyggnad av väg påförts de väghållningsskyldiga fastigheterna (500 kr. i medeltal 1925—29). Dessas väghållningsbörda har
1 Se sid. 100 not 8 ovan. ? Årsbok för Sveriges kommuner 1930 s. 39. Uppgift har ej lämnats till 1930 års undersökning. 3 Årsbok för Sveriges kommuner 1930 sid. 11.
uppskattats till 6 250 kronor i medeltal per år 1925—29, representerande en belastning i medeltal för de 501 skattekronorna å dessa fastigheter av 12 kronor 48 öre. Kommunalisering av detta besvär skulle för en var av stadens 11 326 skattekronor år 1929 (11 348 enl. årsbok för Sveriges kommuner) representera en ökad uttaxering av 56 öre.
I Gränna bestrider staden sommarväghållningen å 398 meter samt ombesör- jer densamma å 2 257 meter men uttaxerar kostnaden för sistnämnda sträcka å de väghållningsskyldiga fastighetsägarne (tomter och jordar). De väghåll— ningsskyldiga bestrida själva vinterväghållningen å alla vägar. Stadens som— marväghållning uppgives till en kostnad i medeltal 1925—29 av 500 kronor per år, fastigheternas till 4 649 kronor och vinterväghållningen till 100 kronor. Enligt uppgift ha emellertid fastighetsägarne uppburit ungefär hälften av stadens ordinarie bilskattemedel. Då dessa åren 1925—29 i medeltal utgjort 2 824 kronor, böra fastigheternas beräknade kostnader 4 749 kronor minskas med 1 412 kronor till 3 337 kronor. Årskostnaden för en var av fastigheternas skattekronor, 2 389 år 1929, kan alltså beräknas till 1 krama 40 öre. En kom— munalisering av besväret skulle för en var av de 8 308 kommunala skattekro- norna representera en ökning i nttaxeringen med 40 öre.
I Nässjö håller kungl. järnvägsstyrelsen en vägbro över järnvägsområdet. Längden av och kostnaden för denna har ej uppgivits, men sannolikt är sty- relsens skyldighet av den art, att den kommer att kvarstå även vid en omlägg- ning i övrigt av väghållningsbesväret i stad.
Uppgift om den ekonomiska innebörden av kronans väghållningsskyldig- het i Karlskrona saknas, men sannolikt synes, att en eventuell avveckling där- av icke kan vålla stadens skatteobjekt (226 098 skattekronor 1929) någon av- sevärd merbelastning.
I Halmstad kvarstår vinterväghållningsskyldigheten å norra utfartsvägen på 1 520 meter för tomtägarne.1 Den uppskattade kostnaden härför är icke upp- given men torde för de 32 509 skattekronorna 1929 å annan fastighet än jord- bruks— och skogsfastighet icke representera större belastning än på sin höjd 1 öre per skattekrona. En kommunalisering av detta besvär liksom stadens övertagande av den vissa fastigheter i Kårarps by i Övraby socken åvilande väghållning å viss del, c:a 500 meter, av nämnda väg2 torde i varje fall icke kunna representera mera än 1 100 a 1 200 kronor, omkring 1/2 öres uttaxering å en var av de 221 636 kommunala skattekronorna år 1929 (230 286 enl. årsbok för Sveriges kommuner).
I Varberg avser stadens eget vägunderhåll 6 700 meter, såväl sommar som vin- ter, och vissa länderiers 1 216 meter, likaledes sommar och vinter. Fastigheter- nas underhåll har uppskattats till 3 600 kronor, representerande för en var av deras 314 skattekronor en belastning av 11 kronor 46 öre. Kommunalisering av detta vägunderhåll skulle representera en ökad uttaxering för en var av de 70 512 kommunala skattekronorna år 1929 (enl. årsbok för Sveriges kommu— ner 73 814) av 5 öre.
1 Se s. 48 ovan. 3 Se 8. 108 ovan. Väglängden framgår av karta, bilagd primäruppgifterna. från Halmstad år 1930.
I Kungälv kvarstår vinterväghållningsskyldigheten för fastighetsägare, men ersättning härför utgår ur stadskassan, i medeltal 1925—29 105 kronor per år. Någon nämnvärd belastning torde detta onus ej vålla fastigheterna (3 517 skattekronor 1929) och en fullständig kommunalisering ej heller de kommunala skattekronorna (19 957 år 1929).
I Borås omfattar fastigheternas vägunderhåll, som dock utföres genom sta- den, 50430 meter, d. v. s. hela våglängden i staden. Staden, vars kostnader för sommar- och vinterunderhållet i medeltal åren 1925—29 uppgått till 50 316 kronor, uttaxerar å fastigheterna kostnaderna för sommarunderhållet, i medel- tal per år 1925—29 41 463 kronor, år 1929 41 308 kronor, representerande en uttaxering av 80 öre per skattekrona å fastighet (år 1929 51 635 st.). En kommunalisering av detta besvär skulle för envar av de 341 765 skattekronorna år 1929 medföra omkring 12 öres ökad belastning.
Uppgift om den ekonomiska innebörden av kungl. vattenfallsstyrelsens väg- hållningsprestationer i Trollhättan saknas, men synes icke antagligt, att en eventuell avveckling därav kan vålla stadens skatteobjekt (157415 skatte— kronor 1929) någon nämnvärd merbelastning.
I Lidköping har faktiskt en kommunalisering av väghållningsbesväret ägt rum.1 Någon särskild belastning för väghållningsändamål åligger alltså icke fastigheter i staden.
I Skara åligger all väghållning staden jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 7 oktober 1921, men icke förty utgöres fortfarande vinterväghållningen av de förut väghållningsskyldiga jordbruksfastigheterna. Kostnaden härför beräk— nas till i medeltal per år 500 kronor, representerande en uttaxering i medeltal för en var av de c:a 1 200 skattekronorna av 42 öre. En kommunalisering av besväret skulle medföra en ökad uttaxering av ej fullt 1 öre för en var av de 54 660 kommunala skattekronorna år 1929.
I Skövde åvilar allt väghållningsbesvär staden utom beträffande fyra väg- stycken å tre olika vägar, vilka vägstycken om tillhopa 1119 meters längd underhållas av kronan (försvaret) såsom ägare av fastigheter, som numera ut- göra kasernområden och övningsfält. Underhållskostnaden har i medeltal åren 1925—29 utgjort 961 kronor per år, vartill kommer en engångskostnad för stensättning år 1926 av viss vägdel om 7505 meter, 16 300 kronor. Under- hållskostnaden i fråga spelar ringa ekonomisk roll för kronan men, uttaxe- rad på de väghållningsskyldiga fastigheterna (med 135 skattekronor per skatte- krona), ? kronor 12 öre. Dess kommunalisering skulle medföra en mycket obe- tydlig höjning, c:a 1 öre, av uttaxeringen per kommunal skattekrona (102 600 st. år 1929).
I Västerås uppgives vinterväghållning ombesörjas av fastighetsägarne, ehuru den genom kungl. brev den 24 januari 1930 fastställda likställighets- överenskommelsen stadgar, att staden övertager »all underhållsskyldighet av samtliga till allmänt underhåll indelade vägar». Då emellertid ersättning för detta åliggande utgår av stadskassan, torde det ej vålla ägarne av jordbruks-
1 Se sid. 101 ovan.
fastigheter (1 922 skattekronor 1929) någon nämnvärd belastning och en av- veckling därav ej heller de kommunala skattekronorna (324 947 år 1929). Det mest omfattande vägnät, som fortfarande uppehålles av fastighetsägare, har staden Sala, nämligen 28 461 längdmeter, varav dock 2 130 meter underhål- las genom stadens försorg men kostnaderna därför, 4 287 kronor per år i medel— tal 1925—29, utdebiteras på fastighetsägare. Stadskommunen såsom sådan håller väg om tillhopa 6296 längdmeter (varav 65 m. brolängd). I ett den 11 februari 1930 avgivet yttrande och förslag angående stadens ifrågasatta övertagande av underhållet av de allmänna vägarne har drätselkammaren läm- nat en redogörelse bl. a. för vissa ekonomiska förhållanden. — Enligt en vid vägdelning åren 1 9 O 3 — 1 9 0 9 verkställd beräkning kunde årliga väghåll- ningsbördan beräknas motsvara för fastigheterna 9 753 kronor 1 öre, motsva- rande 45 kronor 64 öre per hel bergsmanstomt och 2 kronor 95 öre per hektar gruvfrälsejord — väghållningsbesväret vilar å dessa båda fastighetskategorier. Stadens egna kostnader uppgingo de första åren efter vägdelningen till i medel- tal 2 532 kronor per år. — Vid uppskattning år 1 9 2 5 beräknades årliga underhållskostnaden för samtliga allmänna vägar i staden till kr. 32 316: 05, varav å staden belöpte kr. 5 437: 43, å en numera förlagd väg kr. 711: 89 och å fastighetsägarnes övriga vägar 26 166: 73 (varav å en 1914 nytillkommen väg kr. 2 805: 09). Av denna. kostnad belöpte å varje hel bergmanstomt 122 kronor 45 öre och å varje hektar gruvfrälsejord 7 kronor 92 öre. Härtill kommer ett belopp av 3450 kronor årligen, som av fastighetsägarne årligen utgives för vinterväghållningen. — Åren 1 9 2 5 — 1 9 2 9 ha stadens egna kostnader i me- deltal per år uppgått till 12 356 kronor, alltså på icke fullt 20 år femdubblats. Den för jordbruksfastigheterna, undantagandes stadens skog, belöpande våg— hållningstungan kan enligt medeltalet för åren 1925—29 beräknas till 25 331 kronor per år.1 Å dessa fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde av kr. 2 580 100: belöpa 1 548: 06 skattekronor. Kostnaden per skattekrona i medel- tal blir alltså 16 kronor 36 öre. Läggas härtill kommunalutskylder med 6 kronor 80 öre och landstingsskatt med 2 kronor per skattekrona, utgör å jordbruksfas- tigheterna belöpande allmän skatt och tunga 25 kronor 16 öre per skattekrona, under det för annan fastighet utgår blott 8 kronor 80 öre jämte kostnad för ga- turenhållning (taxeringsvärde å dessa fastigheter 10 704000 kronor). Ehuru det jordbruksfastigheterna åliggande väghållningsbesväret för närvarande är betydligt mera betungande än vid den tid, då den senaste vägdelningen ägde rum, hava fastighetsägarne icke erhållit något bidrag av automobilskattemedel. Staden erhåller däremot sådant — år 1929 uppgående till 59 134 kronor (för såväl väg- som gatuhållning). I motion, A. K. nr 235 vid 1921 års riksdag, an- gående överflyttning på Sala stads samtliga skattskyldiga av den bergsmän och gruvjordägare i staden påvilande väghållningsskyldighet2 uppgavs (s. 4), att kostnaden för vägunderhållet ungefärligen motsvarade vad som vore vanligt att betala för arrenderad jord i andra trakter och ofta vore det så, att på grund av denna vägtunga arrendebeloppet inom staden vore lägre per areal än å den kring-
1 Enl. drätselkammarens prot. 11], 1930 kr. 23 131:—. = Motionen förföll.
liggande landsbygden. -— Ej nog med att väghållningsbördan är mycket betun- gande för jordbruksfastigheterna, den trycker också mycket oj ä m n t inom dessa. En 53/128 bergsmanstomt i Skörviken har tilldelats en 30394 meter lång väglott. Underhållskostnaden per meter har uppskattats till 31.7 öre, och underhållskostnaden för hela väglotten uppgår alltså till 96 kronor 35 öre. Fa- stighetens taxeringsvärde är 6 500 kronor och antalet skattekronor alltså 3.9. Kostnaden per skattekrona blir följaktligen 24 kronor 70 öre. En fastighet i N ötbo har på samma väg en väglott 380.44 meter i längd. Den beräknade kostna- den för underhållet utgör 31.7 öre per meter, alltså för hela lotten 120 kronor 60 öre. Fastighetens taxeringsvärde är 4 500 kronor och antalet skattekronor blir alltså 2.7, årskostnaden blir alltså 44 kronor 67 öre per skattekrona. En fastighet vid Mamre har å en annan väg en väglott om 710.67 meter. Kostnaden för under- hållet har uppskattats till 31 öre per meter eller för hela lotten 220 kronor 31 öre. Fastighetens taxeringsvärde är 5 000 kronor, motsvarande 3 skattekronor. På varje skattekrona belöper alltså en väghållningskostnad av 73 kronor 44 öre.1 — En kommunalisering av stadens samtliga fastigheters naturabesvär skulle för en var av stadens 57 496 skattekronor medföra en ökad uttaxering av omkring 44 öre.2
I Köping bestrider staden väghållningen såväl sommar- som vintertid för 29 383 (enl. annan uppgift 28472) meter, delvis med, delvis utan särskilda fastighetsavgifter. Inom den med staden inkorporerade Köpings socken be- strida fastighetsägarne väghållningen såväl sommar- som vintertid å 18916 (annan uppgift 19 025), meter (ej broar). Kostnaden för detta besvär har ej uppgjvhs,rnen då stadens eget vägunderhåH.(icke broar) uppskattas tHl en kostnad av 16 000 kronor, torde fastighetsägarnes approximativt kunna upp- skattas till åtminstone 10 000 kronor, representerande en belastning för en var av de å vederbörande fastigheter år 1929 belöpande 452 skattekronorna av 22 kronor 17 öre. En kommunalisering av detta besvär skulle för en var av de 47 368 kommunala skattekronorna år 1929 representera en ökad uttaxering av 21 öre.
I Arboga bestrider staden vägunderhållet såväl sommar- som vintertid av 5 880 meter samt fastighetsägare av 9 871 meter. Beträffande sistnämnda väg- kategori åvilar underhållet av Brattbergsvägen stadens gårds- och tomtägare, av Iiungsörsvägen arrendatorerna av stadens donaäonsjord, IIerråkersjorden och de före år 1820 skattlagda lägenheterna å stadens södra utmark, av Jäders- vägen skattlagda lägenheter å norra utmarken samt stadens gården med undan- tag för Prästgärdet. Denna fastighetsägarnes väghållningsskyldighet har uppskattats till i medeltal per år (1925—29) 7 300 kronor, varav 6 450 kronor för sommarväghållning och 850 kronor för vinterväghållning, representerande en medelbelastning å en var av de väghållningsskyldiga fastigheternas 6 825 skattekronor (1929) av 1 krona 7 öre. En kommunalisering av detta fastighets- besvär skulle för en var av de 38 055 kommunala skattekronorna år 1929 inne- bära en ökad uttaxering av 19 öre.
1 Drätselkammarens prot. 11/2 1930. = Den 14 juli 1931 hava de väghållningsskyldiga i huvudsak antagit ett förslag av sfme om avlösning av besväret mot ständig vägskatt.
Väghåll- ningsbesvä- rets relativa betydelse för den kommu— nala ekono-
mien.
Bro- och färjpenningar.
Fastighets- avgifter.
I Säter fullgör staden mot uppbärande av vissa fastighetsavgifter väghåll- ningen (6 082 meter) med undantag för bortforsling av snö, som åligger de särskilda fastighetsägarne (snöplogning utföres av staden). Denna skyldig- het, om vars rättsenlighet tvekan kan råda, torde ej vålla fastighetsägarne någon avsevärd belastning (2 645 skattekronor 1929) och en avveckling därav ej heller medföra någon nämnvärd höjning av den kommunala uttaxeringen (17 170 skattekronor 1929). i
I Hedemora bestrider staden vägunderhållet såväl sommar- som vintertid av 793 meter. Enahanda underhåll för återstående 10 805 meter (varav brolängd 12 ni.) har bestritts in natura av stadens »jordägare och ägare av skogslotter»1 efter vägdelning enligt uppskattad kvadratrev. Kostnaden för fastighetsbe- sväret i fråga har uppskattats till 10466 kronor — varav för sommarunder- håll 8 720 och vinterunderhåll 1 746 — per år i medeltal (1925—29) represen- terande en belastning i medeltal av 19 kronor 42 öre å en var av de väghållnings- skyldiga fastigheternas 539 skattekronor. År 1930 beslutad kommunalisering skulle för en var av de 27 320 kommunala skattekronorna år 1929 (28 411 en- ligt årsbok för Sveriges kommuner) inneburit en ökad uttaxering av 38 öre.
Bro- och färjpenningar hava åren 1925—29 i medeltal per år influtit med 534290, resp. 467 997 kronor, motsvarande 6.8 resp. 5.9 % av städernas egna bruttokostnader för väghållningen, 7885 588 kronor, och 6.7 resp. 5.8 % av bruttokostnaderna inklusive enskildas väghållning, 8 023 746 kronor.
Bropenningar utgå emellertid till synes blott vid den s. k. Lidingöbron mel- lan Stockholms och Lidingö städer. Bruttobehållningen härav har under nämnda period i medeltal per år utgjort för Stockholm 267 145 kronor, mot- svarande något mer än 2 öre per skattekrona (11 619 159 st. år 1929), för Lidingö samma belopp men 1 krona 40 öre per skattekrona (191412 st.). Utgifterna hava (1926—29) uppgått i medeltal per år till 654368 kronor, varav 636 542 kronor annuiteter å lån.
Av stad uppehållen färjtrafik, som kan hänföras till det allmänna väghåll- ningsbesväret, synes förekomma blott i Göteborg, Kungälv och Luleå. I Göteborg2 har bruttointäkten under angivna period i medeltal per år utgjort 422 800 kronor eller 12 öre per skattekrona (3 525 309 st.), men utgifterna, 431 856 kronor, överstigit inkomsterna, i Kungälv år 1929 33 275 kronor eller 1 krona 67 öre per skattekrona (19 957 st.) —— blott 5 407 kronor hava i form av arrende tillgodokommit staden, som samtidigt haft utgifter med 1 864 kro- nor. I Luleå hava i medeltal åren 1925—29 influtit 37 790 kronor, represen- terande 33 öre per skattekrona (116012 st. 1929), varifrån dock avgått ut— gifter, som icke närmare specificerats.
I medeltal per år under åren 1925—29 influtna fastighetsavgifter till all- männa väghållningen, ständiga eller utgående för viss övergångstid, hava för de städer, där sådana förekomma, utgått med nedan angivna belopp. Den för- höjning i uttaxeringen, en avskrivning av desamma skulle i respektive städer medföra, räknat efter 1929 års skatteunderlag, utgör:
1 Magistraten =o/. 1930. 2 Jfr sid. 93 ovan.
Avgitter som utgå under viss övergångstid. 1 Uttaxering Totalbelopp Skattekronor per skatte- krona
Söderköping ...... kr. 1 146: — 19 087 0: 06 Jönköping ....... » 16 050: — 269 913 0: 06 Laholm . . . 1 049: — (1930) 19 189 0: 05 Kungsbacka . 73: —— (1927) 23 630 0: 003 Filipstad , 1 376: — (1929) 33 093 0: 04 S:a kr. 19 694: — S:a 364 912 Ständiga avgifter. ? Södertälje ....... kr. 43 159: — 8 151 447 Strängnäs ....... > 4 900: — 4 46 392 Simrishamn 1 827: 28 694 Halmstad 29 026: ' 230 286 Varberg ........ » 1 700: 73 814 Åmål 2 506: 53 729 Skara 3 450: 54 660 Karlstad ........ > 136 040: 217 697 Askersund ....... » 1 328: 15 596 Västerås ........ » 7 835: 324 947 Köping 1 816: 47 368 Falun ......... > 8 663: 146 050 Säter 285: 17 170 1 360: 28 411 1 253: 24 960
S:a kr. 245 148: S:a 1 461 221
01
999999999999999 0!
0000 m
Ul
En allmän avskrivning av avgifterna i dessa två grupper, tillhopa 264 842 kronor, skulle under förutsättning av en fullständig skatteutjämning städerna emellan representera en ökad uttaxering av ej fullt 1 öre för en var av städer- nas c:a 28 miljoner skattekronor.
Det i nedanstående städer ännu å fastigheter vilande väghållningsbesväret har, vare sig det utgöres av de väghållningsskyldiga direkt eller på entrepre- nad genom staden eller enskilda entreprenörer, för åren 1925—29 i medeltal per år uppskattats till ett värde av 137 286 kronor, motsvarande 1.7 % av väg-
1 Se närmare sid. 98 och 135.
2 Se närmare sid. 98, 99, 135, 136. Om ej annat angives upptagas avg. i medeltal för perioden 1925—29. 9 »Hus- och tomtskatt» samt »jordskatt» kr. 61 656:——-, varav beräknats ett högst 70 % belöper på väghållningen.
' Utgå fr. o. m. 1931.
Kvarstående fastighets- onus.
* Hus- och tomtskatt kr. 37 697:—-—, varav 77 % ansetts belöpa. å väghållningen. Se sid. 48 ovan. ' Ej utrett huru stor del av dessa avgifter belöper på. väghållning. 7 År 1929. Medeltalet för 1925—29 kr. 3 571, beroende på att åren 1925 och 1926 intet vägunder- håll in natura. utgjorts av de väghållningsskyldiga fastigheterna, som i stället betalt ersättning i pen- ningar.
' Grunden osäker; se sid. 100 not 4 ovan.
Statsbidrag.
hållningstungans i samtliga städer bruttobelopp, 8 023 746 kronor, och 3.9 % av dess verkliga (netto—)belopp, 3 514580 kronor.
Motsvarande siffror för de särskilda städer, där dylikt besvär består, an— givas här nedan i anslutning till ovan (5. 136—142) meddelade eller beräk- nade siffror. Ett upphörande av fastigheternas onus skulle höja taxeringen per kommunalskattekrona (1929) med belopp, som upptages här:
S:a Kronor Skattekronor Uttaxering Vaxholm . . . . . . . . . 1 400: — 32 832 . 0: 04 Sigtuna . . . . 1 675: — 12 222 0:14 Uppsala 1 . . . . . . . . 13 000: — 403 612 : 03 Nyköping . . 500: — 121 144 005 Torshälla . . . . . . . . 1 850: —— 11 331 16 Vadstena . . . . . . . . 2 750: 23 872 12 Skänninge ...... . . 6 250: 11 326 56 Gränna 2 ..... . . . 4 749: 8 308 40 Halmstad . . . . . . . c:a 1 200: 221 636 005 Varberg ..... . . . 3 600: 70 512 05 Kungälv (vinterväg)8 . . . —: 19 957 00 Borås2 ...... . . . 41 463: 341 765 12 Skara . . . . . . . . . . 500: 54 660 01 Skövde . . . . . . . . 961: 102 600 01 Västerås (vinterväg) 3 . . . —: 324 947 00 Sala I ...... . . . . 25 331: 57 496 44 » II 2 . . . . . . . . . 4 287: 57 496 07 Köping : 47 368 ' 21 Arboga . . : 38 055 19 Säter . . . . . . . . . . ' 17 170 00 Hedemora . . . . . 27 320 38 Summa 137 286: 1 998 395
99999999999999P9990
En kommunalisering av besväret skulle, med en fullständig skatteutjämning, i medeltal trycka varje skattekrona i stad (c:a 28 miljoner st.) med mindre än 1/2 öre.
Städernas anslag av automobilskattemedel har under de senaste åren till följd av skattemedlens tillväxt befunnit sig i jämn och stark ökning. Vid be- dömande av deras betydelse för besvärets finansiering synes därför riktigast att räkna med de år 1 9 2 9 utdelade medlen. Dessa hava enligt inkomna uppgifter från städerna utgjort 6 198 820 kronor, motsvarande 77.3 % av stä- dernas bruttokostnader i medeltal 1925—29 för väghållningsbesväret, 8 023 476 kronor, fastigheters naturaväghållning inberäknad.4 Av bidragsbeloppet be-
1 Jfr ovan s. 137. 2Bestrides genom stadens försorg, men kostnaderna uttaxeras å. vederbörande fastighetsägare. 3 Ersättning utgår från stadskassan. * Enligt k. prop. 6 H. T. 1931 s. 57 ff hava städernas automobilskattemedel, influtna följande budgetår, utgjort 1928—29 kr. 6915 638: .—, 1929—30 kr. 7 692 457: —; de beräknas för 1930— 31 till kr. 8006 000: — och 1931—32 till kr. 10 620 000: —. Jfr riksd. skr. 339/1931.
löper 1 110800 kronor å anslag av städernas utjämningsandel (k. br. 1/2 1929), och av totalbeloppet ha enligt uppgift 4 282 318 kronor kommit väg- hållningen till del. Då stad tillkommande automobilskattemedel principiellt skola användas till förbättring och underhåll av stads för automobiltrafiken viktiga vägar och gator, i första rummet stadens infartsvägar, och dessa vä- gar torde representera huvudparten — säkerligen omkring 90 %, c:a 7 220 000 kr. — av kostnaderna för den allmänna väghållningen,1 synes man för fram- tiden kunna räkna med att besväret till större delen kommer att finansieras med iessa statsbidrag.
Det allmänna vägbyggnadsanslaget torde under de senaste årtiondena blott sporadiskt hava kommit städerna till godo,2 varför man torde kunna här läm— na detsamma å sido.
Totala årskostnaden (brutto) för väghållningsbesväret i städerna har, så- som ovan nämnts, i medeltal för åren 1925—29 beräknats till 8023 746 kro— nor. Härav komma 78 536 kronor på de särskilda fastigheterna i form av kvarstående väghållningsskyldighet. Av förstnämnda belopp, 8 023 746 kro— nor, ha 4 % eller 323 592 kronor guldits genom fastighetsavgifter. Ett be- lopp av 1 002 287 kronor, 12.5 %, har täckts av bro- och färjavgifter (534 290 resp. 467 997 kronor), och av automobilskattemedel har väghållningen kom— mit i åtnjutande av 3 183 287 kronor, motsvarande 3.9.7 % av årskostnaden. Återstoden av denna eller 3 514 580 kronor, d. v. 5. 43.8 %, bör alltså hava be- lastat de kommunala skatteobjekten, huvudparten (med undantag för 78 536 kronor) enligt den i 62 å i 1930 års lag om kommunalstyrelse i stad stadgade grund, d. v. s. i stort såsom repartitionsskatt. Då antalet skattekronor i stä- derna enligt 1929 års taxering uppgått till 28 126 693, skulle under förut- sättning av en fullständig skatteutjämning men i övrigt oförändrade förhål- landen väghållningsbesväret hava belastat varje skattekrona med 12 öre. Hade fastigheternas särskilda bidrag (323 592 kronor) borttagits utan ändring av grunderna i övrigt, skulle belastningen uppgått till 14 öre, om därtill broav- gifter försvunnit, 16 öre, om jämväl färjpenningar upphört att utgå, 17 öre, om slutligen också. ovan angivna anslag av automobilskattemedel försvunnit, 29 öre.3
Statistiken över allmänna väghållningsbesväret p å la n d e t visar, att år 1910 för detta besvär den verkliga kostnaden utgjorde 10 764209 kronor — efter avdrag av statsbidrag —— och att uttaxeringen under. förutsättning att kostnaden för väghållningen bestritts efter samma grund, som gällde för kom- munala. utgifter i allmänhet, i medeltal för en var av de 5 090 320 bevillnings— kronorna skulle ha utgjort 2 kronor 5 öre.4 De allmänna vägarnas samman-
1 Hela. vägnätet utgjorde 1930 1 860 längdkilometer, varav 1 323 kilometer eller 71.1 % infarts- vägar. Man torde kunna antaga, att infartsvägarna draga mer än dubbla kostnader mot övriga vä.- gar. 2 Se statsutsk. utl. 60/1926 s. 12 ff. ** Avkortning och avskrivning ej beräknad. ' ' Den verkliga belastningen å de olika. slagen av skatteobjekt enligt väglagen har knappast intresse ' ur annat än skatteregleringssynpunkt, i varje fall icke ur skatteutjämningens, varom här är fråga. 10— 3:2349
Det av stads— kommunerna såsom sådana burna väg- hållnings— besväret.
Jämförelse mellan väg- hållnings— bördan i stad och på landsbyg- den.
lagda längd utgjorde 62097 km., varav landsvägar 19 086 km. och bygde- vägar 43 011 km. Samma år utgjorde de med ledning av kommunala central- byråns visserligen ofullständiga utredning beräknade väghållningskostnader- na i städerna 296 697 kronor, motsvarande en uttaxering per kommunal bevillningskrona (antal 7 882 624) av 4 öre. Med en antagen förhöjning av dessa kostnader med 50 procent torde man täcka de verkliga kostnaderna. Be- lastningen har sannolikt icke överstigit 6 öre i medeltal.
År 1920 utgjorde motsvarande kostnad å landet 24 724 103 kronor, motsva— rande med evalvering efter allmänna kommunalbeskattningsgrunder i medel— tal en uttaxering för en var av de 24 180 906 bevillningskronorna av c:a 1 kro- na 2 öre. De totala väghållningskostnaderna i städerna samma år, uppskat- tade på sätt förut anförts,1 torde kunna beräknas till omkring 867 451 kronor. motsvarande en uttaxering per kommunal bevillningskrona (antal 38 756 414) av c:a 2 öre. Den starka minskningen av den relativa belastningen be- ror givetvis på den oerhört starka ökningen av skatteobjekten under kris- tiden.
Statistiken över allmänna väghållningsbesväret på landet för år 1929 (den senaste av trycket utkomna) utvisar, att å landsbygden sagda år besvärets verkliga kostnad för de skattdragande utgjort tillhopa c:a 34 1/2 miljoner kro- nor. Detta motsvarar för en var av de i runt tal 16 147 000 skattekronorna (enligt 1929 års taxering) en belastning av i medeltal 2 kronor 13 öre. Så- som ovan2 nämnts kan motsvarande belastning i städerna beräknas till, om man medräknar fastigheternas kvarstående väghållningsskyldighet, 12 öre per skattekrona. (antal 28 126 693). Om man, såsom måhända är riktigare, icke avräknar fastighetsavgiftcrna (»vägskatten») från de verkliga utgifterna, blir beräknade belastningen 14 öre. Jämförelsetalen kunna måhända anses icke fullt likvärdiga, då utgifterna för landsbygden avse år 1929 men för stä- derna ett medeltal för åren 1925—29, i båda fallen beräknas dock skatteobjek- ten enligt 1929 års siffror. Det har emellertid befunnits erforderligt att för vinnande av större stadga i avseende å städernas ofta variabla utgifter beräkna dessa efter erfarenheten under en icke alltför kort period, under det landsbyg- dens utgifter antagits erbjuda mindre variationer, såvitt angår nettoutgifter, varom ju här närmast är fråga.3 '
Det kunde vid tillkomsten av automobilskattemedlen antagas, att dessa skul- le medföra en avsevärd sänkning av uttaxeringen för väghållningsändamål. Emellertid hava på grund av de med medlens disposition förenade villkoren en snabb stegring inträtt i utgifterna (jfr 1920 med 1929) och skillnaden i skatte- belastning mellan stad och landsbygd ökats (se Bil. A tab. III). En skatte- utjämning kan uppnås antingen genom ändring av vägkommunernas omfatt— ning eller genom ändring av normerna för fördelningen av automobilskatte- medlen.
1 Se sid. 133 ovan. '=' Sid. 145. 3 En jämförelse med landsbygdens medeltalssiffror för perioden 1925—29 visar till resultat en verklig kostnad av kr. 33 716 000:—— mot kr. 34 454 047:— år 1929, alltså. en variation på, blott 2 procent.
I sitt betänkande (I) den 15 december 1916 med förslag till lag om allmän- na vägar på landet ställde sig vägkommissionen på den ståndpunkten, att landstingsområdena borde utgöra väghållningsdistrikt, vilket skulle innebära, att de städer, som deltoge i landstingen, upphörde att utgöra egna vägkom- muner. Ur utjämningssgnpunkt hade emellertid frågan en ännu vidsträcktare räckvidd, då anordningarna för en allmän utjämning av väghållningsbördan på landet kunde tänkas böra gå ut jämväl över de större, till landsting ej hörande städerna. I fråga om städernas förhållande till det allmänna väghållningsbe- sväret på landet anförde kommissionen bland annat följande (s. 153):
»Att man icke rättvis—ligen kan inskränka jämförelsen till de allmänna vägarna utan även bör medtaga åtminstone städernas gatuhållning, därom torde man knappt behöva vara tveksam. Må vara att stadens gator i viss mån hava att betjäna även andra syften än samfärdselns; ofrånkomligt lär i alla fall vara, att de hava sin huvudsakliga betydelse såsom trafikleder — i det enskilda fallet ofta vida vik- tigare än någon väg på landet — samt att lagstiftningen för deras hållande ålagt städerna vittgående förpliktelser, och dessa omständigheter äro enligt kommissio— nens tanke tillräckliga att motivera uppfattningen om gatuhållningen såsom ett med landsbygdens allmänna väghållningsbesvär här jämställbart onus. Det torde också förtjäna påpekas, att just befolkningens 'sammanträngande i ett sådant centrum som en stad utesluter behovet av ett utbrett vägnät för denna befolknings inbördes samfärdsel, ett vägnät, som, om samma befolkning i stället vore spridd på en glesare bebyggelse. i många fall ganska säkert skulle komma att upptaga även allmänna vägar till avsevärd längd. Det skulle då, synes det, vara obilligt att icke låta städerna i den ifrågavarande vidräkningen tillgodoföra sig vad man skulle kunna kalla den koncentrerade väghållning, som gatuväsendet sålunda represen- terar.»
Kommissionen förklarade sig anse, att även om landsbygden skulle kunna anses vara i jämförelse med städerna genom sin väghållningsskyldighet oskä- ligt betungad, en ändring härutinnan icke med någon som helst nödvändighet behövde vara liktydig med ett brytande av den historiskt givna åtskillnaden dem emellan eller ens medföra någon rubbning av densamma. Den utjämning, som tilläventyrs kunde befinnas önskvärd och påkallad, stode att vinna genom en ökning av statens bidrag till väghållningen på landet, vilka bidrag drab- bade städerna med största anparten. Det vore denna och endast denna väg, som man syntes böra gå för att åstadkomma den möjligen behövliga utjäm- ningen.
För vägkommissionens uppfattning, att man, vid jämförelse mellan lands- bygd och städer, för de senares del bör taga hänsyn ej blott till den allmänna väghållningen utan ock till gatuväsendet, talar onekligen — förutom den om- ständigheten att bilskattemedlen äro avsedda att täcka den skada ä trafikle- derna, som biltrafiken åstadkommer, och att denna trafik träffar såväl gator som vägar — därjämte att uppehållandet av såväl gator som vägar ålagts stä- derna av den statliga lagstiftningen, detta i motsats till det enskilda vägväsen- det och andra på en inbördes uppgörelse mellan vederbörande intressenter bero- ende skyldigheter. Stadssamhällets demografiska och bebyggelsemässiga särart i förhållande till landsbygden giver i stad ett väsentligt annat innehåll än på. landet åt begreppet allmän samfärdsel, hänförande därunder trafik ej blott å
vägar och genomfartsgator utan ock å gatunätet i övrigt. Denna särställning intager visserligen legalt icke det stadsliknande samhället på landet. I detta har genom 9 % i 1891 års väglag i dess lydelse enligt lag den 27 juni 1927 fastslagits, att begreppet allmän samfärdsel har det för landsbygden karakteristiska innehållet, genomfartstrafik, och man torde med visst fog kun- na göra gällande, att något bärande skäl icke föreligger att vid bedömande av nu föreliggande fråga giva städerna en principiellt annan ställning än de stadsliknande samhällena på landet. Historiskt sett hava emellertid städerna behandlats annorlunda, och enbart denna omständighet, hänsynen till förvär- vade rättigheter, kan göra det nödvändigt att vid jämförelse mellan landsbyg- den och städerna beakta å landet det allmänna väghållningsbesväret, i stad ej blott allmänna väghållningen för sig utan ock väg- och gatuhållning såsom helhet. Att gatuhållningen medtages synes motiverat ej minst av den stånd— punkt statsmakterna — mot vägkommissionens mening -—— intagit till frågan om fördelningen mellan land och stad av bilskattemedlen.
Vad beträffar städernas väg- och gatuhållning såsom helhet, äro emellertid i den officiella statistiken utgifter för gator, vägar, planteringar och avlopps- ledningar sammanförda i en post, och i följd av denna statistikens uppställ— ning har utan vidlyftig och för städernas förvaltningsorgan säkerligen betun- gande utredning någon sortering mellan gator och vägar å ena samt plante- ringar och avloppsledningar å andra sidan icke kunnat göras. Planteringar sammanhänga visserligen ofta med själva samfärdselns uppgifter men, i den mån de utgöra parker, icke. Kostnaderna för desamma torde dock knappast utgöra någon avsevärd del av de gemensamma. Då statistikens siffror läg- gas till grund för jämförelsen, bör det emellertid hållas i minnet, att de kost— nader, som sålunda redovisas, överskjuta vad som strängt taget påkallas av den allmänna samfärdselns behov. I viss mån är väl dock denna överskju- tande kostnad motvägd av kostnaderna för fastighetsägarne i de flesta städer åliggande skyldigheter i avseende å gaturenhållning och snöskottning å gatorna samt i ett stort antal städer fastigheterna åliggande skyldigheter i avseende å gators anläggning och underhåll eller bidrag därtill,1 kostnader som icke torde vara medräknade i statistikens siffror.
Vid en jämförelse, under rådande rättsregler, mellan å ena sidan landsbyg- dens väghållning 1929 och å den andra gatu- och väghållning i stad samma år finner man, att den verkliga kostnaden för skattebetalarne utgjort respektive 34 454 047 och 39 077 436 kronor, samt den beräknade medeltalsbelastningen per skattekrona av 1929 års skatteobjekt 2 kronor 13 öre å landet men blott 1 krona 39 öre i stad (Bil. A. tab. III). Jämför man så belastningen uteslu- tande för det allmänna vägväsendet framträder skillnaden än starkare, på landet .2 kronor 13 öre per skattekrona mot 12 (eller 14) öre i stad.2
De exceptionella förhållanden, som i avseende å fördelningen mellan de skattskyldiga inbördes av väghållningsbördan äro rådande i Vissa städer, kun- na givetvis ej komma i betraktande vid denna jämförelse. I den mån de hän-
1 Se närmare Lmnn s. 27—73. 2 Jfr sid. 146 ovan.
föra sig till naturabesväret, hava dessa kostnader först under senare tid vuxit 1111 den höjd att de tilldragit sig allmän uppmärksamhet.1
1 Drätselkammaren i Sala anför i sitt den 1] februari 1930 avgivna yttrande angående stadskom- munens ifrågasatta övertagande av de allmänna vägarnas underhåll i staden (1930 års primäruppg.), att väghållningsbesväret för stadens fastigheter först under senare tid blivit i avsevärd grad betungande. För allenast 30 är tillbaka hade den verkliga kostnaden för underhållet av stadens allmänna vägar uppgått till belopp, som troligen icke så, särdeles mycket överstigit den vägskatt, som utgått i angrän- sande väghållningsdistrikt å. landet (Över Tjurbo härad). Vid den tiden hade man i regel ägnat vägar- na någon tillsyn allenast en gång om året, nämligen på hösten, då. de nödtorftigt grusades. Endast ett fåtal väghållare hade då ansett det nödigt att på våren fylla igen hjulspåren. Man kunde därför med fog göra gällande, att största delen av den ovanligt betungande väghållningsbörda, som i nämnda stad påvilade jorden, tillkommit under det senaste kvartsseklet.
TABELLER
Tab. I. Sammandrag av uppgifter är 1930 angående allmänna väg-
|
|
|
|
i Stockholms stad i Stockholms län:(! Södertälje ...... Vaxholm Norrtälje ......
Sigtuna ....... 1 Sundbyberg .....
i Djursholm
Lidingö ....... Östhammar .....
Öregrund ......
Uppsala län: Uppsala
Enköping ......
Södermanlands län: Nyköping ...... Eskilstuna Torshälla ...... Strängnäs ...... Mariefred ...... Trosa ........
Katrineholm
Transport
Väg- och brolängd i meter Kostnatåirånilrgåzge—ltlaäåeirår under Utom stadsplan Inom stadsplan2 Avlö- . ning av N33 3011 Under- vanåålrl- personal Samtliga Infarts- Samtliga Infarts— b ' häll ag , _ anställd .. .. .. .. yggnad ning .. .. vagar vagar vagar vagar for vag- väsendet' 1 ,I 2 3 ] 4 l 5 6 7 |? 8 159 1125 50 000 9 000 9 000 1 213 132 294 825 3 366 61 846 26 500! 17 290 20 220 (i 620 53 900 29 200 4 750 12 500 8 510| 800 8 364 —- 156 400 7 355 810 1 100 6 406 6 406 4 464 1 965 50 000 19 800 2 000 5 000 4 060 3 260 458 458 2 515 2 260 96 — 22 460; 18 300 — — 425 594 31 203 — 28 096 11 205 2 090 935 — 16 432 11 861 1 190 —— 6 540 5 600 3 060| 2 115 32 900 14 900 — 3 500 5 300 4 910 3 767 3 767 4 500 10 800 500 3 000 10 620 9 500 —- — 53 500 16 300 _ 3 000 35 985 31 775 6 360 6 360 26 711 52 033 1 623 3 850 6 375 6 375 —— — 3 860 2 380 200 —— 13 525 10 225 -— — 20 300 17 900 500 4 800 5 250 5 250 — —— 29 300 2 200 100 —— 4 500* 2 600 —— — _ 2 319 60 1 000 2 500, 2 500 3 200 2 340 6 000 9 000 800 1 000 328 848| 176 8811 59 828j 32 625 2 095 0444 524 336' 15 994| 128 692
1 Kostnaderna äro verkliga eller — därest uppgift härom ej kunnat lämnas, såsom då, väghållning * Väg och bro, som intagits i stadsplan såsom gata men ej upplåtits enligt FBL. och där ej heller * Snöplogning och skottning samt bortforsling av snö å. vägar och broar. * Där personalen ej är anställd enbart för vägväsendet, angives vad av avlöningen anses belöpa på 5 Bropenningar i Stockholm och Lidingö, färjpenningar i Göteborg, Kungälv och Luleå. ' Avgifter som utgöra ersättning för enskildas av staden övertagna väghållningsskyldighet. 7 Uppgifterna tagna ur Årsbok för Sveriges kommuner 1930, s. 10, 11. ” Städerna upptagas här länsvis med magistratsstäder först och fögderistäder sedan, i övrigt enligt ' Utgå först fr. o. m.
1931.
1" Nettokostnaderna beräknade lika med bruttokostnaderna (kol. 5, 6, 7, 8), minskade med bidragen på flera är genom upptagande av lån för täckande av kostnader enl. kol. 5, ehuru detta ej uppgivits.
hållningen (vägar, broar, färjor) i städerna (»primäruppgifterna»).
t
Särskilda inkomster för städerna i medel- tal per år under åren 1925—1929 för vägväsendet kr.
Bro- (ch färj- penningari
Fastighets-
skatt o. dyl.
avgiftera
Automobil- skattemdel (använda för väg- hållningen)
För väghåll- ningen 1929 använda automobil- skattemdel i kronor
Samtliga 1929 influtna1
automobil- skattemedel i kronor
&
Skattekronor är 19297
' Beräknad belastning per skattekrona för väghållning (netto) i kronor")
9
10
11
12
13
l 1 i 1
14
267 145
1 163 000
32 551 1 486 22 941 4 860
32 512
3 919
23 110 6 624
38 595 63 235 13 409 17 184 1 006 3 480
1 654 000
37 878 59 260 20 629
5 100
44 128
9 726
4 560 4 122
46 336 103 774 36 157 37 000
1 007
1 631 000
52 259 35 460 20 629
7 933
44 128
3 326
92 660 24 608
46 336 101 098 36 157 46 997 2 354
1 550
11 619 159
151 447 32 832 37 383 12 222 87 094 192 179
191 412
8 136 7 055
403 612 49 202
121 144 325 314 11 331 46 392 10 066 6 123 72 689
—: 28 —: 06 — (överskott) —: 46 3: 14 —: 39 —: 18
534 290 61 059 1 427 912 2 063 677
fullgöres in natura av fastighetsägare — uppskattade. förutsättning för upplåtande inträtt, inräknas här.
detta.
statskalenderns ordning.
(kol. 9, 10, 11). Skattekronorna beräknade enligt kol. 14.
2 146 495 13 384 792
Sannolikt fördelas i flera fall belastningen
_ .. . Kostnader i medeltal per år under Vag- och brolangd i meter åren 1925__1929 kr.
Utom stadsplan Inom stadsplan Avlö.
Vinter- ning av väghåll- ]personal
. ianstalld ning
:för väg- wäsendet
Samtliga Infarts- Samtliga Infarts- vägar vägar vägar vägar
1 2 3 4 8
Transport 328 848 176 881 32 625 2 095 044 524 336 15 994 128 692
Östergötlands län: Linköping ...... 39 200 38 350 1 000 1 041 66 050 4 049 c:a 4 500 Norrköping ..... 45 965 35 830 2 990 11 740 57 160 5 700 » 17 000 Söderköping ..... 9 542 5 142 — 496 10 938 510 2 040 Motala ....... 9 140 5 230 —— — 4 672 1 000 250 Vadstena ...... 4 241 4 241 — — —— —— Skänninge 10 500 8 500 5 385 1 150 800 Mjölby ....... 26 870 26 870 7 665 497 8 390
Jönköpings län: Jönköping 15 621 11 241 49 884 12 959 Eksjö 13 238 13 238 17 172 Gränna ....... 2 655 1 200 5 149 Huskvarna 5 120 3 900 8 936 Nässjö ....... 5 330 5 330 16 900 Värnamo ...... — —- -— Vetlanda — — 9 675 Tranås ....... 6 506 6 506 5 169
Kronobergs län:
10 000 6 100 8 000
Kalmar län: Kalmar ....... 9 630 8 489 25 500 Oskarshamn ..... 24 276 24 276 17 800 Västervik ...... 4 400 4 400 27 921 Vimmerby 16 440 15 684 6 942 Borgholm ...... 2 000 2 000 -—
Gotlands län: 15 400 15 400 36 027
Blekinge län: Karlskrona 9 400 9 140 -—- — — 16 000 — 7 120 3 830 495 495 2 400 4 200 3 930
Transport 621 442 431 778? 135 050I 86 7842 312 034] 931 481] 46 516| 216 096
Särskilda. inkomster för städerna i medel- tal per år under åren 1925—1929 för vägväsendet kr.
Bro- och färj- penningar
Fastighets- skatt o. dyl. avgifter
Automobil- skattemdel (använda för väg- hållningen)
För väghåll- ningen 1929 används. automobil— skattemdel i kronor
Samtliga 1929 influtna automobil- skattemedel i kronor
Skattekronor år 1929
Beräknad belastning per skattekrona för
väghållning (netto) i kronor
11
12
13
14
1 427 912
68 848 71 911 7 963 1 972 116
1 800
c:a 16 000 600
2 063 677
91 502 90 467 9 284 1 976 116
2 900
3 000
2 146 495
81 309 174 354 9 284 22 626 7 469
5 653 12 638
110 220 21 876 4 426 29 323 21 107 11 870 31 201
30 671
49 694 35 262 26 107 26 928
47 512
34 210 10 769
13 384 792
289 188 617 290 19 087 49 460 23 872 11 348 38 797
269 913 55 035 8 308 71 471 63 266 27 416 25 942 43 458
99 460
194 564 70 294 96 931 21 970 13 608
97 205
226 098 39 335
534 290 78 255 1 777 787 2 487 380 2 951 004 15 858 108
.. .. . K t d ' d lt 1 ' d Vag- och brolangd 1 meter os naågni ååöi—fgåeliår un er
Utom stadsplan Inom stadsplan f_lvlö- . ning av Niåfh Under- 325123]- personal Samtliga Infarts- Samtliga Infarts- b nad håll din ' anställd vägar vägar vägar vägar ygg g för väg- väsendet
|2|3| 51 7is
Transport 621 442 431 778 135 050 86 784 2 312 034 931 481 46 516 216 096- Karlshamn 860 860 2 200 2 200 6 000 G 854 1 000 3 372; . Sölvesborg 5 800 5 800 5 560 5 010 2 000 4 096 405 c:a 5001 : Krislianstads län: ' Kristianstad ..... 4 725 4 349 1 240 680 11 954 4 900 1 377 ! Simrishamn ..... 4 650 2 795 1 500 —— — 11 440 535 i Ängelholm ..... 1 954 1 790 1 682 1 682) 11 418 6 152 —
Hässleholm — _ __ _, __ _: __
!
Malmöhus län: 220 829 119 350 104 900 49 300 Landskrona ..... 15 000 12 000 Hälsingborg ..... 207 145' 66 448 25 350i 65 000 f Trälleborg 29 630' 32 070J Skanör med Falsterbo , 2 000 11 4581 Eslöv ........ 1 59 000 15 200)
Hallands län: Halmstad ...... ' 42 411 13 340 Laholm ....... _ 10 000) Falkenberg . . . , . 35 423 8 318 Varberg 11 800 16 988 l Kungsbacka ..... - —— -—
' Göteborgs o. Bohuslän: Göteborg ...... 36 657 27 523 18 600 10 700 375 041 3 190 218 6 900 459 606 ; Marstrand — _ — —— — ——- —— — * Lysekil ....... 1 150 1 150 1 950 1 950 2 150 3 500: 250 1 000 Uddevalla ...... 17 775 14 870 54 54 1 500] 17 020, 8 000 4 000
Transport 922 207) 554 952) 207 255' 132 5843 485 585'1 595 133! 89 239] 765 903!
1 Avser år 1930.
= » » 1927 .
3 I beloppet äro ej medräknade »driftsutgifter», för broar kr. 19 210: —— och för färjor kr. EB 086: —, färjpenningar. Jfr not 4 nedan. * Utgifter för färjorna: nybyggnad kr. 15 711: -—, ombyggnad av färjlägen kr. 10 660: —(i kol. 5), underhåll »driftskostnader», se not. 3 ovan. Jfr sid. 93 ovan. '
Särskilda inkomster för städerna i medel- tal per år under åren 1925—1929 för vägväsendet kr. För vågfgålé Samtliga b Pezäknad ”"vi , mogen . e as ning per 1 A ut o m obil- använda 12.21191363531631? Skattekronor skattekrona för automobil— skattemedel år 1929 vaghållnmg
Fastighets. skattemdel ? skatt o. dyl. (använda för Släa'lfil'fägfl i kronor 532321,
avgifter väg- hållningen)
'Bro- och färj- ! penningar
11 12 13 14
534 290 1 777 787 2 487 380 2 951 004 15 858 108 —— 5 881 7 654 20 410 80 786 — 4 756 4 842 10 153 32 038
45 198 166 692
9 108 28 694 18 745 66 586 12 591 29 455
153 754 140 762 273 241 1 618 214 61 604 — 83 243 280 717 —— _— 55 253 172 296
119 397 149 232 145 232 753 339 19 844 17 219 45 219 121 076 26 286 23 173 41 445 132 923 6 888 —— 7 198 11 002 17 000 23 000 27 580 76 023
54 964 230 286 11 164 19 189 21 458 48 359 15 956 73 814
_ 23 630
4 422 800 —— 133 483 170 323 530 726 3 525 309 —— —— —— —— — 11 439 -— — 5 932 8 183 8 183 40 733 — — 26 519 46 725 34 923 140 300
957 090 111 930 2 394 583 3 124 448 4 422 994 23 541 008
om vilkas natur, upplysning saknas. De senare torde hava kunnat, med högre färjtaxor, täckas med
kr. 47 057: —— (i kol. 6), personalkostnad (i kol. 8) kr. 358 428: —, sza kr. 431856:—- (dessutom
Transport Strömstad Mölndal Kungälv
Älvsborgs län: Vänersborg ..... Alingsås
Ulricehamn ..... Åmål ........ Trollhättan .....
Skaraborgs län: Mariestad ...... Lidköping ...... Skara , Skövde .......
Falköping ...... Tidaholm ......
Värmlands län : Karlstad Kristinehamn . . . . Filipstad ......
Örebro län: Örebro ....... Askersund
Lindesberg .....
Transport
Väg- och brolängd i meter
Kostnader 1 medeltal per år under åren 1925—1929 kr.
Utom stadsplan Inom stadsplan
Samtliga vägar
Infarts- vägar
Samtliga vägar
Infarts- vägar
Vinter- väghåll- ning
Avlö— ning av personal anställd för väg- * väsendet
2
| 3
6 | 7 | 8
922 207 1 780 45 720 7 210
7 600 13 855 41 980
5 583
6 002 18 177
10 650 9 163 12 551 14 279 12 516 7 673 410
16 175 10 782 15 763 19 118
27 009 6 551 5 420
12 087
654 952 1 760 9 710 5 165
7 600 11 065 41 980
5 583
3 280 18 177
8 300 7 800 9 835 14 000 11 746 7 508 405
16 075 10 782 15 763
5 760
24 667 6 551 5 420 1 213
207 255 550
8 347 16
400 1 150
132 584 550 8 347
400 1 150
3 485 585 670
42 945
3 582
21 000 41 687 14 874
2 600 85 789
2 243 999 16 300 3 000
14 343
92 800 4 958 8 608
20 626
84 799 89 885 1 962 6 421
1 595 133 3 764
32 509
9 273
10 000
30 000 :
50 316
4 760 15 000 30 788
12 312 16 505 20 238 38 511 13 390 15 413
8 722
51 600 10 225 10 245
9 245
32 215 2 790 8 131 5 454
1 161
500 900 450
421
2 367
1 900 .:
1 455 594
1 300
770 363
17 1005 5 489; 20 590" 2 000 1 500! 14 108l
7 175 1 100 6 000; 3 100 6 000 2 000 2 225
3 291 2 700 1 300 3 800
6 147
660 1 268
1 250 2611 905 097! 262 510] 173 57314 045 670l2 036 539( 108 485, 880 606
1 Underhållet av färjan har dragit en kostnad av kr. 1 864: —; övr. kostnad torde ha beitritts av 2 Avser även annat än väghållning. * Avser år 1929.
| Särskilda inkomster för städerna i medel- tal per år under åren 1925—1929 för vägväsendet kr. !
('Bro- och färj- ( penningar
Fastighets-
skatt o. dyl.
avgifter
Automobil- skattemdel (använda för väg- hållningen)
För väghåll- ningen 1929 använda automobil- skattemedel i kronor
Samtliga 1929 influtna automobil- skattemedel i kronor
Skattekronor är 1929
Beräknad belastning per skattekrona för väghållning (netto) i kronor
10
11
12
13
14
111 930
' 136 040
:1376
2 394 583 887
31 987
7 283
4 500 19 261 97 857 10 964
5 717 35 794
17 654
5 757 13 674 11 800
8 190 23 491 10 283
58 940
8 498 10 080 10 953
62 873 10 107 2 972 6 372
3 124 448 1 060
29 992
17 871
22 500 19 309 144 067 15 043 10 800 47 417
24 616
5 915 23 039 22 000
8 299 30 181 15 549
134 030 13 184 28 000 22 809
52 969 22 100 14 861
7 540
4 422 994 7 474
29 992
15 488
34 065 26 295 155 003 27 135 16 404 47 417
24 616 21 009 32 766 36 862
8 299 30 181 24 481
105 640 26 984 38 004 29 766
153 840 24 246 16 442 10 152
23 541 008 24 247 134 373
19 957
86 495 70 726 381 528 39 442 53 729 157 415
61 301 86 766 54 660 102 600 21 117 55 808 38 223
217 697 105 808 33 093 70 290
445 835 15 596 25 836 24 447
—: 53 —: 24 — (överskott) —: 27 —: 24 —: 61
—: 09 : 14 : 19 : 46 : 69 — (överskott)
—: 40
—— (överskott) —: 11 _: 31 —: 33
—-—: 14
5: 21 -—: 33 —: 29
962 497
arrendatorn.
298 093 2 870 477 3 857 599 5 365 555 25 867 997
.. .. . Kostnader i medeltal per år under Vag- och brolangd 1 meter åren 1925_1929 kr.
Utom stadsplan Inom stadsplan Avlö- i Vinter- ning av
. .. ., personal Samtliga Infarts- Samtliga| Infarts- vaghall-
anställd vägar vägar vägar vägar ning för väg- 1 ; väsendet l
1234|567|8 I | | !
Transport 1 250 261 905 097 262 510 173 573 4 045 676 2 036 539 108 485 880 606
Västmanlands län: Västerås 20 382 50 892 47 341 3 758 9 269 31 256 11 758 35 136 3 071 3 000 Köping ....... i 23 253 18 125 16 450 840 — Arboga ....... ' 9 940 —— 10 600 1 120 500
Kopparbergs län: Falun . 9 111 22 507 18 357 900 4 540 2 403 11 730 9 400 _ 4 000 Hedemora . 11 586 23 343 9 170 1 746 1 700 Avesta ....... | 3 765 15 300 12 200 1 400 3 200 ' 6 300 13 303 c:a 5 472 _ 1 100
& 14 135; 60 214 55 808 21 000 11 3163 35 493 22 844 7 000
1 530. — 4 800 500 l !
Västernorrlands län: ' Härnösand 5 662; ' 32 500 3 600 Sundsvall ...... ' ' 10 000 1 500 Örnsköldsvik . . . . . 7 100 3 900 Sollefteå. —— —
Jämtlands län: '
Östersund ...... 15 615 4 679 20 232 5 416
Västerbottens län:
5 540; — 14 836il 8 555 1 667 2 500 Skellefteå ...... 8 845 2 085| 3 345 7 912 5 762 1 257 1 900
!
Norrbottens län: ; Luleå ........ 13 073 13 073? 18 693 6 585 28 6151 23 480 10 570 6 600 Piteå. ........ 6 900 6 900w —— —— 20 3731 5 090 440 2 000 * 6 779 6 779 10 020 9 908 2 100 1 900 Haparanda ..... ? 65 65* 3 840 3 840 3 778, 2 883 1 426 300
Summa 1 533 207 1111 484] 320 044 211 2014 400 554 2 409 627| 157 5341 966 031 1860151" 1322 685 8023746
Särskilda inkomster för städerna i medel- tal per år under åren 1925—1929 för vägväsendet kr.
Bro- och färj- penningar
Fastighets- skatt 0. dyl. avgifter
Automobil- skattemedel (använda för väg- hållningen)
För väghåll- * ningen 1929 3 använda * automobil- skattemedel i kronor
Samtliga 1929 influtna automobil- skattemedel i kronor
Skattekronor år 1929
Beräknad belastning per skattekrona för väghållning (netto) i kronor
10
11
12
13
14
* 39 790
298 093
7 835 4 287 1 816
2 870 477
52 468 23 221 15 600
2 570
5 242 3 923 6 266 7 493 6 817
56 826
29 674 13 755 12 481
10 085
16 995 1 400
12 480 16 209 13 674
5 631
3 857 599
32 729 46 654 16 197
5 464
14 900 5 294 4 500 8 801 6 171
67 420
43 100 17 965
20 338
22 593
19 991 3 000
14 800 22 317 39 556 12 929
5 365 555
81 976 59 134 14 206 62 570
66 141 5 294 12 459 8 801 18 701
120 294 23 825 29 803
31 187 56 645 17 965 15 730
48 574 '
33 971 14 487
39 274 22 317 39 556 10 355
25 867 997
324 947 57 496 47 368 38 055
146 050 17 170 28 411 31 585 52 433
390 000 95 461 56 575
118 008 239 423 50 462 36 945
150 448
108 775 49 457
116 012 24 960 60 996 17 359
100228?
3 183 287 4 282 318 6 198 820 28 126 393
Tab. II. Sammandrag för samtliga städer rörande allmänna väghåll-
.
II.
ningen enligt 1930 års uppgifter.
Väg- och brolängä i meter.
1. Utom stadsplan
a. hållna. av stadskommun ............ 1 328 461 b. hållna av fastighetsägare ............ 204 746 2. Inom stadsplan a. hållna av stadskommunen ........... 311 456 b. hållna av fastighetsägare och andra ....... 15 488 3. S 11 m m a väg- och brolängd ........... 1 860 151 Utgifter i kronor. 1. K o m m u n e r n a s egna utgifter utan avdrag för bi- dragen (2. b.—e. och 3. nedan) .......... 7 945 210 2. E 11 s k il d 11 s särskilda bidrag a. in natura .................. 78 536 b. bidrag genom »vägskatt» e. (1. fastighetsskatter . . 323 592 e. bropenningar ................. 534 290 d. färjpenningar ................. 467 997 e. av utomstående ................ -- 3. S t a t & b i d r a g automobilskattemedel använda för 3 183 287
väghållningen ..................
_III. Kommunalt skatteunderlag i skattekronor 28 126 393
Uppgifterna avse utgif— ter i medeltal pr år 1925—29 (tab. II och III i primäruppgif- terna). Staden Borgholms vägar c:a 2 000 m. tillkomna genom inkorporering fr. o. m. 1930 avses ej här.
Uppgifterna avse utgif- ter i medeltal per år 1925—29 (tab. II och III i primäruppgii- terna). Häri ingå. icke nedannåmnda entre- prepadsummor (58750 kr. .
Häri ingå. även entrepre- nadsummor för Upp- sala, Borås och Sala (s. 137. 139. 140). I Karlstad, kr. 136040, utgöra avgifterna ve- derlag för även annat än väghållning.
Uppgifter saknas (Upp-
sala, Karlskrona, Halmstad, Nässjö, Trollhättan) . Lindes- berg inga kostnader.
I V. Beräknad inverkan av väghållningen inkl. enskildas natura- väghall på. den kommunala uttaxeringen 1929 (uttaxering per skattekrona i kronor) Utgifter i kr. Uttaxering
. Utan pennjngbidrag av stat och enskilda. (II. 1. och 2. a.) 8 023 746 0: 29 . Med statsbidrag enl. nuvarande grunder (utan bidrag av ensk.) .................... 4 840 459 0: 17 . Med statsbidrag samt färjpenningar enl. nuvarande grunder (utan bidrag av enskilda) 4 372 462 0: 16 . Med statsbidrag samt färj- och bropenm'ngar enl. nu- varande grunder (utan bidrag av enskilda) 3 838 172 . Med nuvarande grunder 3 514 580
Tab. III. Jämförelse mellan allmänna väghållningen i städerna och på landsbygden 1910, 1920 och 1930.
7.
* Osäkert om uppgifterna avse stadskommunens
Väglängd kilometer . . . . . . Procenttal . . . . . .
Verkliga utgifter inklusive natu- raväghållning efter avdrag av statsbidrag (inkl. automobilskat- temedel) och div. inkomster kr. Procenttal.......... Verkliga utgifter utan dylika av- drag(bruttoutgifter), kr.. . . . Procenttal..........
Skatteunderlag i bevillnings- eller skattekronor . . . . . . . . . Proeenttal..........
Beräknad (& landet dessutom evalverad) uttaxering per bevill- nings- eller skattekrona, kr.
a)enligt2. b)enligtS. Verkliga utgifter för g a t o r, vägar, planteringar, avloppsledningar i stä- derna,]cr. Beräknad uttaxering enligt 6. per bevillnings— eller skattekrona kr.
enskilda medräknats eller ej. * Beräknade utgifter, se sid. 133 ovan.
1910 1920
*
1930
städer landsbygd städer landsbygd städer landsbygd
Anmärkningar
62 097 98.6
296 6971 2.7 296 6971 2.3
10 764 209 97.3
12 997 245 97 . 7
7 882 624 60.0 5 250 713 40.0 i 0: 041 2:48
5 922 046
1 652 2.5
65 176 97.5
867 451 3.4 867 451 2.6 24 724 103 96.6 33 656 430 97.4
24 180 906 38.4 38 756 414 61.6
( 0: 02
31 519 143
0: 75 0: 81
1 860 2.4
75 095 97.6
3 436 044 9.1
8 023 746 9.6
34 454 047 90.9
75 104 286 90.4
16 147 190 36.5 28 126 393 63.5 39 077 436
1: 39
Uppgiften om väglängd i städerna 1910 för låg, de. uppgifter från 17 städer saknas. Dzo uppgift för 1920 be- räknad.
Kostn. för städerna 1910 för låg då. uppgifterna äro ofullständiga (saknas för 33 städer med allm. vägar). Stä- dernas utgifter år 1920 beräknade i proportion till landsbygdens efter vägnätets omfattning. Statsbidrag ej medräknade. Sista uppg. avser 1929 för landsbygden (naturavägh. netto + infl. vägskatt); för städerna medeltalen för åren 1925—29 efter avdrag även för särskilda bidrag av enskilda
Sista årets siffror avse är 1929 för stä- derna, uppg. ur Årsbok för Sveriges kommuner 1930, för landsbygden ur Stat. årsb. 1930, tab. 277.
Uttaxeringen beräknas som om väg- hållningskostnad skulle utgöras efter vanlig kommunal skattegrund. Be- räkningen skedd, som om utskylderna i sin helhet influtit.
1910 års siffror avse »vägar, gator, torg o. dyl.» Sista årets utgifter avse är 1929; automobilskattemedel 1929, kr. 6 198 820: — avdragna.
Beräkningen skedd, som om utskylder- na i sin helhet influtit.
_a—
kostnader enbart eller därjamte naturaväghållares kostnader samt huruvida särskilda bidrag av
a_n—.nu,
Bil. B.
1929 års vägsakkunnigas cirkulär till samtliga magistrater (utom i Stock- holm) och stadsstyrelser med infordrande av uppgifter (motsv. brev till stadskollegiet i Stockholm).
Härmed får 1929 års vägkommitté för viss utredning angående väghållnings- besväret i städerna anhålla om uppgifter genom ifyllning av bifogade tablåer i där angivna hänseenden. Uppgifterna torde i de flesta fall lämpligen kunna meddelas av drätselkammaren, och bör blanketten, efter granskning av Eder, före den 1 in- stundande augusti översändes till kammarrådet Erik Schelling (adress K. Kammar- kollegiet, Stockholm 2), som erhållit särskilt uppdrag att biträda kommittén i en- givna hänseende.
Då uppgifterna skola avse kommunikationsanstalter, som falla under det allmän- na väghållningsbesväret, d. v. s. sådana, som äro för den allmänna samfärdseln nyt— tiga och nödiga —— med undantag för gator — böra uppgifterna blott avse allmänna vägar, broar och färjor, ej t. ex. ägovägar och andra enskilda vägar. Konstitutivt för begreppet allmän väg torde få anses vara, att vägen tillkommit efter beslut av länsstyrelse eller åtminstone magistrat, eller att densamma av ålder ansetts äga dylik karaktär av allmän. Emellertid lära i vissa städer efter tillkomsten av 1862 års kommunallagstiftning vä-ganläggningsfrågor, som författningsenligt bort handläg- gas av länsstyrelse eller magistrat, stundom hava handlagts i vanlig kommunal ordning d. v. s. avgjorts av stadsfullmäktige (allmän rådstuga?) Dylik omständig- het synes dock ej kunna eller böra betaga en väg dess karaktär av allmän, såvitt som den utgör fortsättning av allmän väg å landet eller eljest måste anses vara för den allmänna trafiken oundgängligen nödvändig.
Enär gator ej falla under här avsedda trafikleder, torde en avgränsning mellan begreppen gata och väg erfordras men stundom erbjuda svårighet, särskilt i av- seende å huvudgator, som utgöra fortsättning av allmän väg och förut utgjort sådan. Med gata bör därför förstås sådan trafikled, som i gällande stadsplan upptages såsom sådan, förutsatt att de i 34 å i 1 kap. fastighetsbildningslagen för stad upp- ställda förutsättningar för gatas upplåtande uppfyllts eller ock staden eller gatu- hållningsskyldiga fastigheter övertagit underhållet av trafikleden såsom gata; med väg förstås all annan ständig trafikled. Underhållet av förutvarande allmän väg, som ingått i dylik gatumark skall jämlikt 35 & sagda kap. och lag, i den mån som för gatas upplåtande för allmänt begagnande är stadgat, övertagas av den som har att underhålla gatan. Sådan förutvarande allmän väg, som alltså övergått till gata, bör ej avses i de meddelade uppgifterna.
Stockholm den 31 maj 1930. G. SEDERHOLM.
Nils Ljunggren.
I. Längd och bredd i meter av allmänna vägar och broar Inom stadsplan (Gata. jämte därmed sammanhäng— Utom stadsplan ande i stadsplan inbegripen bro ej upplåten enl. F. B. L. och förut- sättn. därför ej inträdd) Vägar Broar Vägar [ Broar längd bredd längd bredd längd i bredd i längd i bredd , . 1. Helt byggda och underhållna av sta- den ? 2. Helt eller delvis i byggda och under- hållna av enskilda (fastighetsägare) [ Anmärkningar : II. Verkliga eller —— därest uppgift härom ej kan lämnas —— uppskattade kostnader i kronor i medeltal per år åren 1925—1929 för S'nöplogl-1 Ombyggnad mng 90 Nybyggnad (breddning, Underhåll sig??)??? omläggning) forsling av snö &. vägar och Vägar Broar Färjor Vägar Broar Färjor Vägari BroarlFärjor broar | 1. För staden
2. För enskilda väg— hållningsskyldiga (fastighetsägare) (för naturaunderhåll beräknas kostnader- na såsom utförda & entreprenad)
3. För varje skatte- krona
Anmärkningar: (Här angives bl. a., huruvida sådan väg, bro eller färja, som avses i 19 å väglagen för landet, finnes och om möjligt därä nedlagda kostnader, samt huruvida viss del av besväret fördelas mellan staden och fastigheter samt grunden därför t. ex. snöplogning ä staden, skattning och bortforsling av snö på. fastigheterna).
III.
Helt anställd
Avl öning för stadens tjänstepersonal, helt anställd för vägväsendet, eller vad av avlöningen för annan personal kan anses belöpa li. dess befattning med vägväsendet i medeltal (kostnaden ej in- räknad i kostnaderna för nybyggnad. ombyggnad och underhåll) per år 1925—1929
Delvis anställd
Anmärkningar:
IV.
An märkning ar :
Uppburna väg- och bropenuingar i me— deltal per år 1925—1929
(grunden uppgives)
Uppburna färjpenningar i medeltal per år 1925—1929 (antal färjor uppgives)
Vägpenningar Bropenningar
1. Staden
2. Enskilda
kometer).
Anmärkningar: (Här angives bl. a., vilka broar och färjor uppgifterna avse samt huruvida sådan vag, bro eller färja, som avses i 19 5 väglagen för landet, finnes och därmed förenade in-
V.
Till stadskassan influtna fastighetsskatter och andra avgifter, som utgöra ersättning för enskildas av staden övertagen väghållningsskyldighet, i kronor
1925 1926 1927 1928 1929 i medeltal per år 1925—1929
Anmärkningar:
VI.
Automobilskattemedel i kronor
av staden använda för allmänna vägar jämte
I 11 f 1 n t n & dit hörande broar och färjor
_ i medeltal per i medeltal per 1925 1926 1927 1928 1929 är 1925__1929 1925 1926 1927 1928 1929 är 1925_1929
Anmärkningar : Anmärkningar :
VII.
Antalskattekronor
F ö r h e l a s t a d e n För väghållningsskyldiga fastigheter
l . . , ! l medeltal per 1 medeltal per 1920 1926 i 1927 1928 1929 är 1925_1929 1925 1926 1927 1928 1929 är 1925_1929
Anmärkningar : Anmärkningar :
Frågor:
1) I vad mån äro särskilda fastigheter (t. ex. ecklesiastika boställen), med avvikelse från den allmänna skatt- skyldigheten enligt kommunalskatte- lagen, frikallade från utgörande av väghållning eller avgifter till er- sättning därför?
I vad mån åligga i avseende å väg- hållningsbesväret särskilda skyldighe- ter utöver allmän kommunal skatt- skyldighet enligt FKS & 57 fastighets- ägare i staden (naturaprestationer eller avgiftsskyldighet)?
Huru ombesörjes, där vinterväghåll— ningen åvilar fastigheter in natura, snöplogning, snöskottning o. dyl., ge- nom ploglag eller på annat sätt?
5)
6)
8 V
10)
11)
Huru har förfarits med fastighets väg— hällningsskyldighet, när dess väglott övergått till gata eller eljest upphört att vara allmän väg?
I vad mån har vid avlösning eller av— skrivning av fastigheters väghållnings— besvär viss del (t. ex. nybyggnads- eller anläggningsskyldighet) lämnats obe- rörd utan att detta uttryckligen an- givits?
Grunden för utgörande av väg-, bro— eller färjpenningar (beslut av offent- lig myndighet och vilken)? (Jfr tab. IV.)
Vilken myndighet anses tillkomma be- slutanderätt (i första hand) och kon- troll över väghållningsbesvärets full- görande? Huru utövas tillsynen, genom regelbundna vägsyner eller på annat sätt?
Har, där vägunderhåll in natura åligger fastigheter och där vägdelning före- kommit, denna verkställts av lant— mätare eller eljest fackutbildad person?
Har veterligen åläggande meddelats staden mot dess bestridande att om- eller nybygga väg, bro eller färja eller till underhåll övertaga dylik och i så fall när och genom vilken myndighet?
I vad mån hava vägfrågor handlagts av stadsfullmäktige såsom slutlig in- stans (väglängd och kostnader)?
Huru har väghållningen bestritts i in- korporerade områden, efter reglerna för stadens gamla område eller en- ligt speciella föreskrifter?
12) Har veterligen bestämmelsen i BB 25:7 ang. isvägars hållande vintertid till- lämpats för staden och tillämpas den fortfarande? I så fall vilka kostnader har denna skyldighet medfört ett vart av åren 1925—1929 och huru hava de fördelats?
Anses väghållningsbesväret omfatta an- nan renhållning å vägbanorna än vad snöskottning och snöplogning samt bortforslande av trafikhinder innebär?
Äro andra omständigheter än ovan anförts av intresse och vilka?
Namnregister. (Sidan.)1
Alingsås 97; Arboga 4, 99, 100, 102, 104, 117, 125, 129, 141, 144;
Arvika 58 n, 97; Askersund 37, 38 11, 51 11, 99, 105, 125, 129, 136, 143; Avesta 58 11, 97, 98, 125, 129; Boden 57, 97, 98, 125; Borgholm 38 11, 43 n, 97, 98; Borås 53, 100, 102, 104, 125, 139, 144; Djursholm 58 11, 97; Eksjö 36 11, 46 11, 97, 125, 129;
Enköping 4, 97, 125, 129; Eskilstuna 38 11, 54, 97, 98, 125, 129;
Eslöv 58 11, 97, 111 11; Falkenberg 21 11, 29 11, 32, 34, 36 11, 37, 46 11, 53, 83 11, 97, 104 11, 125, 130; Falköping 46 11, 53, 97, 125, 130; Falun 49, 99, 105, 136, 143; Filipstad 46 11, 48, 98, 103 11, 105, 115, 127 11, 135, 143; Gränna 38 11, 55, 91, 94, 99, 100, 101, 102, 125, 129, 138, 144; Gävle 2911, 31, 36, 46 11, 47, 51 11, 53, 97, 98, 110, 115, 11711; Göteborg 31, 32 11, 34, 36, 52, 53, 54, 58 11, 91 11, 93, 97, 110, 125, 130, 142; Halmstad 12, 13 11, 21 11, 38 11, 46 11, 48, 56, 99, 100, 102, 105, 106, 108, 125, 130, 135, 138, 143, 144; Haparanda 38 n, 43 11, 97 , 98, 125, 130; Hedemora 48,91, 98, 99, 100, 102, 104, 106, 117, 125, 129, 142, 143, 144; Hjo 30 11, 37, 97, 125, 129, 130; Hudiksvall 48, 54, 125, 130; Huskvarna 58 n, 97, 125, 130; Hälsingborg 46 1.1, 54, 97; Härnösand 38 11, 52, 97, 98, 125; Hässleholm 58 11, 97; Jönköping 36 11, 37, 46 11, 48, 54, 56, 73, 89, 98, 105, 117, 125, 128, 129, 130, 135, 143; Kalmar 4, 32 D, 97, 125, 130; Karlshamn 30 11, 97, 125, 130; Karlskrona 13, 14, 21, 29 11, 32 11, 33, .38 11, 46 11, 97, 98, 108, 109, 125,128, 130,138; Karlstad 5, 31, 34 11, 37, 46 n, 49, 56, 75—78, 99, 105, 125, 128, 129, 136, 143; Katrineholm 58 11, 97; Kristianstad 13, 34 11, 38 11, 74, 97, 98; Kristinehamn 47, 57 11, 91 11, 97, 130; Kungsbacka 27 11, 29 11, 33 11, 35 11, 46 11, 48, 98, 105, 115, 135, 143; Kungälv 13, 21 11, 29 11, 31, 34, 90, 93, 99, 100, 110, 129, 139, 142, 144;
1 11 efter siffra utmärker, att hänvisningen avser blott text i not.
Köping 46 n, 49, 50 n, 55, 89, 91, 99, 100, 102, 103, 104, 105, 106, 124, 129, 136, 141, 143, 144; . Laholm 21 n, 29 11, 48, 50 11, 98, 105, 125, 130, 135, 143; Landskrona 38 11, 47, 51 11, 91 11, 97, 98; Lidingö 58 11, 66 n, 93, 97, 142; Lidköping 4, 38 11, 42 11, 46 n, 101, 125, 139; Lindesberg 611, 46, 47, 51 11, 97, 98, 108, 115, 125, 130; Linköping 36, 37, 97, 125, 130; Ludvika 58 11, 97, 98, 125; Luleå 21, 37, 88 11, 93, 97, 107, 125, 130, 142; Lund 21, 31, 46 11, 48, 51, 56 11, 92, 97, 106, 110, 113, 125, 126, 130; Lysekil 57, 60, 91, 125, 130; Malmö 31, 36, 46 n, 60, 89, 91 n, 97, 112, 113, 125, 130; Mariefred 47, 51 D, 97, 98, 115, 125, 127 11, 128, 129; Mariestad 36 11, 47, 51 11, 91, 97, 98, 109, 115, 125, 130;
Marstrand 97 , 98; i
Mjölby 58 n, 97, 125, 130; Motala 97, 125, 130; Mölndal 58 11, 97; Nora 46 11, 91 11, 97, 125, 129; Norrköping 4, 12, 13, 31, 46 11, 97, 104, 106, 125, 130; Norrtälje 36, 46 11, 55, 97; Nyköping 32 11, 38 n, 46 11, 52, 91, 99, 100, 101, 102, 103 11, 104, 113, 117, 125, 129, 137, 144; Nässjö 58 11, 91, 97, 106, 110, 112, 125, 138; Oskarshamn 38 11, 97, 98, 125, 130; Piteå 37, 91, 98, 105, 125, 129, 136, 143; Ronneby 57, 97, 125, 130; Sala 21, 36, 88 n, 89, 91 n, 92, 97, 99, 100, 102, 102 11, 104, 106, 125, 129, 140, 144, 149; Sigtuna 4, 38 n, 91, 92 11, 99, 100, 101, 102, 104, 117, 125, 129, 136, 144; Simrishamn 49, 99, 105, 130, 135, 143; Skanör med Falsterbo 36 11, 97, 125, 130; Skara 46 11, 49, 50 11, 99, 100, 105, 125, 126 11, 128, 129, 136, 139, 143, 144; Skellefteå 43 11, 91 11, 97, 124 11, 125, 129; Skänninge 32 n, 35, 46 11, 88 11, 91, 99, 100, 101, 102, 104, 125, 128, 129, 136, 137, 144; Skövde 31, 37, 47, 55, 88 11, 91 11, 99, 100, 125, 129, 139, 144; Sollefteå 58 11, 97, 98, 125; Stockholm 3n, 4, 5n, 12, 14, 30, 38 11, 39, 40, 48, 52, 55, 66 11, 92, 93, 97, 117 11, 124, 126 n, 128 11, 130, 142; Strängnäs 4, 32, 33 11, 34 11, 46 11, 49, 89, 91, 98, 104, 105, 107, 125, 129, 135, 143; Strömstad 49 11, 97; Sundbyberg 58 11, 97 ; Sundsvall 24 11, 32 11, 35 11, 47, 51 11, 97, 98, 115, 125, 127 n, 128, 129; Säter 49, 56, 91, 99, 100, 105, 117, 125, 129, 136, 142, 143, 144; Söderhamn 46, 97, 98, 124 n, 125, 129, 130; Söderköping 35 11, 48, 55, 98, 102, 105, 125, 130, 135, 143; Södertälje 5n, 40 11, 48, 92 n, 99, 105, 113 11, 135, 143; Sölvesborg 46 11, 97, 125, 130; Tidaholm 58 11, 97, 125; Torshälla 91, 99, 100, 101, 102, 104, 125, 129, 137, 144; Tranås 58 11, 97, 130; Trollhättan 58 11, 97, 106, 109, 125, 130, 139;
Trälleborg 54, 57, 97, 125, 130; Uddevalla 37, 38 11, 97, 98, 102, 125, 130;
Ulricehamn 25 11, 31, 37, 38 11, 40 11, 47, 51 n, 97, 98, 103 11, 115, 125, 129; Umeå 97, 125, 130; Uppsala 4, 36, 41, 42 11, 53, 88, 100, 101, 107, 129, 137, 144; Vadstena 35, 46 11, 91, 99, 100, 101, 102, 104, 125, 129, 137, 144; Varberg 36 11, 37, 38 n, 48, 99, 100, 101, 102, 105, 125, 129, 136, 138, 143, 144; Vaxholm 43 11, 91, 99, 100, 136, 144; Vetlanda 58 n, 91 11, 97; Vimmerby 38 11, 91 11, 97, 98, 129; .Visby 46 n, 91 11, 97, 102, 125, 130; Vänersborg 13, 21, 31, 35 11, 46 n, 73, 97, 1-25; Värnamo 58 n, 97; Västervik 48, 97, 98, 115, 117, 125, 130; Västerås 4, 30, 36, 38 11, 42 11, 46 11, 49, 55, 91, 99, 100, 102, 104, 105, 125, 129, 136, 139, 143, 144; Växjö 30 n, 37, 41, 46 11, 97, 125, 130; Ystad 47, 97; Åmål 31, 37, 46 n, 49, 99, 105, 130, 136, 143; Ängelholm 38 11, 43 n, 46 11, 47, 56, 97, 106 11; Örebro 30, 46 D, 48, 51 11, 53, 91 11, 97, 125, 130;
Öregrund 47, 97, 98, 115, 125, 129; Örnsköldsvik 57, 91 11, 97, 98, 125, 130;
Östersund 43 11, 47, 54, 86, 96 11, 97, 125, 130; Östhammar 97.
Allmän lagstiftning. Båttssklpning. FAngvård.
J” Betänkande rörande erkännande och verkställighet uv ut-
' låndlk civildom. [2]
Lagberedningens förslag till revision av ärvdubalken. 4. Förslag till leg om boutredning och arvskifte in. in. [16]
Stat-författning. Allmän statsförvaltning.
11980 års pensionssskkunniga. Betänkande med förslag till — . .— reglemente ung. tjänstepension för tjänstemän, tillhörande ' den civila ltatstörvultningen, in. 111. [19]
. Kommun alförvaltnlng.
Normalförslsg till byggnadsordningur rn. in. ]. Byggnads- ordniug för stad, köping och större municipalsamhiille. [6] .2. Byggnndsordning för mindre municipelsamhälle. [7] _» — ' , 3. Byggnadsordningur och utomplansbestämmelser för ' -'— landsbygden. [8] 4. Bilagor till normalbyggnndsordningar ' ' för städer och för landsbygden. [9 ] Normal.!örslag till provisoriska byggnadsiöreskrifter. [11]
Bis-tens och kommunernas nnansväsen.
Skatteutjämnlngsberedningen 1. Statistisk utredning ang. '» . ' det kommunala skattetrycket. [13]
Polltl.
. - ' Betänkande med förslag till förordning eng. handel med ' ' iarmecevtiska specialiteter. [20]
, ';", ” »» Socialpolitik.
Hillso- och sjukvård.
., . Allmänt nurlnglvlson.
Fast egendom. Jordbruk med blnlrlngar.
Bockia jordntredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstittningen. [1] Jordbruksutredningons betänkanden. 6. Promemoria rörande _inkomstntveoklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. [10] 7. Betänkande ang. åtgärder Kör lind- rande av jordbrukets kreditsvårigheter. [12] s. Arbetarhåp -' - gan inom det svenska jordbruket. [14]
-_ - ' systematisk förteckn—fng
(Siffrorn- 'lnom klammer beteckn- utredningarna. nummer ! den kronologiska förteckningen.) . I
Vattenväson. Skogsbruk. Bergsbrulr.
Industri.
Handel och swim-t.
. 1 De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års lots författningssakkunnigss förslag till lotsnvgifter. [lä]
Kommu nika tlonsvllseu.
Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan en skilda järnvägar i Skåne m.m. [5 ] Utredning rörande momrfordonsbestlndet i Sverige. [18] Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och l: ' om vägdistrikt m. m. 1]
Bank-, kredlt- och pennlngvlsen.
Försäkring-väsen. Dödlighetssntsganden för livräntsförsäkring. [4]
Kyrkovåsen. Undervisning-visan- Andlig odling I övrigt.
Utredning och förslag rörande ändrade grunder för bisko poi-nes avlöning och därmed sammanhängandeifrlgor. [l
Försvusvhon.
Lufttörsvsrsutredningens betänkande. Utredning beträffand hemortms och clvilbololkningens skyddande vid luftanfal mot Sverige. [8]
Utrikes ill-anden. lntornatlonell rltt.