ORDN IN GEN FÖR STADSDOMARTJ ÄNSTERN AS » TILLSÄTTANDE OCH OM ALDMÄNNA

. BESTAMMELSER RORAN DE RADHUS- RÄTTERNAS REKRYTERIN G

' VERKSTÄLLD AV

inom justitiedepartemefntet

l ! tillkallade sakkunniga ! !

STOCKHOLM 1933 men. nomarcxnmm. ?. a. nousrsnr & söm 332638

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t enligt utdrag av protokollet över justitiedepartemeuts- ärenden för den 21 april 1933 bemyndigat herr statsrådet att tillkalla högst tre sakkunniga att inom justitiedepartementet biträda med utredning av frå- gan om ordningen för stadsdomartjänsternas tillsättande och om allmänna be- stämmelser rörande rådhusrätternas rekrytering, har herr statsrådet tillkallat borgmästarna Georg F. Bissmark, Gunnar M. F. Fant och Thorwald E. N.

; Bergquist att såsom sakkunniga inom departementet biträda vid ifrågavarande i utredning.

I anledning av det lämnade uppdraget få undertecknade härmed överlämna en promemoria i ämnet jämte utkast till lag angående ändring av lagen den 14 mars 1921 om val av borgmästare i stad med magistrat samt av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm, lag om tillsättning av vissa befattningar vid rådhusrätt samt stadga angående behörighet till vissa befattningar vid rådhusrätt m. m. .

Stockholm den 8 november 1933.

THORWALD BERGQUIST.

Gösta Walin.

) GEORG BISSMARK. GUNNAR FAN T. l r &

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

P. M.

angående frågan om ordningen för stadsdomartjänsternas tillsättande och om allmänna bestämmelser rörande räd- husrätternas rekryterinv.

Chefen för justitiedepartementet har vid anmälan av förevarande fråga i statsrådet den 21 april 1933 uttalat att utredningen i ämnet, som borde be— drivas skyndsammast möjligt, med hänsyn till att de mindre rådhusrätterna vore avsedda att efter hand försvinna syntes kunna begränsas till att avse alle- nast rådhusrätter, i vilka jämte borgmästaren sutte minst två lagfarna leda— möter.

Vid utredningens utförande har för närmare kännedom om särskilt den praxis, som tillämpas i fråga om vikariat och befordringssystem, ansetts er— forderligt att infordra uppgifter i dylika hänseenden från ifrågavarande råd- husrätter.

Den grundläggande bestämmelsen, som gäller för rådhusrätternas samman— sättning, innehålles i '1 kap. 4 % rättegångsbalken. I denna % anges såsom en

dens borgmästare och rådmän döma.» Stadgandet kompletteras av 23 kap. 1 % rättegångsbalken, som beträffande rådhusrätt föreskriver, att densamma är domför, där tre i rätten sitta.

Vad angår tillsättningen av rådhusrätternas befattningshavare äro helt skil- da regler tillämpliga i fråga om borgmästartjänster samt rådmans- och _magi- stratssekreterarsysslorna i Stockholm å ena samt övriga befattningar å andra sidan. För den förra gruppen gäller grundlagsbestämmelsen i % 31 regerings- formen, som stadgar: »Till borgmästaretjänst i stad äga där bosatta och i stadens allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor föreslå tre behöriga personer. Varje röstberättigad äger en röst. Bland de föreslagna utnämner Konungen en till borgmästare. På samma sätt förhålles med råd- mans- och magistratssekreterarsysslorna i Stockholm. Närmare bestämmel- ser om val för upprättande av förslag till de tjänster, nu sagts, meddelas ge- nom särskild av Konungen och Riksdagen samfällt stiftad lag.» Dylika be- stämmelser ha även meddelats i lag den 14 mars 1921 om val av borgmästare i stad med magistrat samt av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm. 'rl—sazäas

Allmänna bestämmel—

ser om råd- huvudregel, att underrätt i stad är rådhusrätt, samt tillägges: »Där äga sta- husrättemas

sammansätt- mng m. m.

• Sida 6
•  Original

Tillsättandet av övriga tjänster vid rådhusrätterna är icke reglerat i grund- lag. Ej heller 1734 års lag innehåller något stadgande därom. I åtskilliga författningar har emellertid uttalats, att rätten att utse rådmän m. fl. skulle tillkomma städerna själva. »

Här må erinras om kungl. resolutionen den 8 juli 1720, punkt 2, som bland annat utsade, att städerna skulle oförkränkta tillgodonjuta rättigheten att få. utvälja och föreslå borgmästare och andra stads underbetjänte, så att ingen finge påtvingas dem. I resolution den 16 oktober 1723, % 1, förklarade sig därefter Kungl. Maj:t vilja bibehålla magistraterna och borgerskapet vid deras privilegier och rättigheter vid borgmästare- och rådmansval. Beträf- fande särskilt rådmännen i andra städer än Stockholm föreskrevs i sistnämnda. författning tillika, att magistraterna och borgerskapet borde förena sig om en skicklig person och att den som således efter föregånget ordentligt val vunne de flestas röster av magistraten och borgerskapet skulle bliva »till landshöv- dingen presenterad, då en sådan icke må ogillas utan av honom med fullmakt på beställningen förses samt vederbörligen installeras, såframt landshövdin- gen ej haver laga jäv mot själva personen, då han sådant magistraten behöri— gen tillkännagiver på det densamma sedan med borgerskapet må skrida till ett nytt val». I 1751 års konungaförsäkran, punkt 21, förklarade sig Kungl. Maj:t vilja bibehålla städerna vid deras rättighet att till borgmästare-, råd— mans- och stadssekreterartjänsterna själva få utvälja och föreslå de personer, som de därtill funne skickliga och förtjänta. Och jämväl i 1789 års konunga- försäkran, 5 3, förklarades, att rikets borgerskap och städerna skulle bibe- hållas vid ett orubbligt åtnjutande av rättigheten att föreslå borgmästare och välja rådmän.

Angående innebörden av de befogenheter, som medgivits genom ifråga— varande författningar, synas olika meningar råda. Enligt en mening bör an- ses, att borgarståndet genom författningarna tillförsäkrats ett privilegium, varå % 114 regeringsformen vore tillämplig. För ändring eller upphävande" av detsamma skulle sålunda jämlikt sistnämnda % fordras Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut.1 Enligt en annan mening torde ifråga- varande förmåner böra anses ha tillförsäkrats städerna och icke borgarstån- det, i följd varav berörda å icke vore tillämplig.”

Föreskrifter Beträffande vikarier för borgmästare och rådmän förekomma stadganden ;låzåzgfåz såväl i 1734 års lag som i åtskilliga särskilda författningar.

m.m. Enligt '1 kap. 10 % rättegångsbalken skall hovrätten, då borgmästare har laga förfall och rådhusrätten ej är domför utan honom, förordna en skicklig man, som ämbetet i hans ställe förestår. Likaså skall hovrätten enligt 13 kap. 3 % rättegångsbalken förordna vikarie för borgmästaren om denne är jävig och rådhusrätten ej är domför utan honom. Vid tillämpningen av nu nämnda

* Jfr Herlitz: Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen (S. 0. U. 1923: 6) sid. 75 o. ff.

" Jfr Nothin: Städernas särskilda skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten (Stockholm 1922) sid. 158 0. if.

• Sida 7
•  Original

stadganden skall iakttagas föreskrift i kungl. cirkulär den 7 januari 1830, att hovrätt ej må till domarämbetets utövande förordna någon som icke fyllt 25 år. Det i 13 kap. 3 % rättegångsbalken omförmälda fall är närmare be- rört i kungl. resolution och förklaring den 17 augusti 1762, % 27, däri stadgas, att till vikarie för den jävige borgmästaren bör i synnerhet då politie- och eko— nomimål skola företagas helst nyttjas någon utav nästgränsande städers borg- mästare, där det kan ske utan betydande kostnad. Då borgmästare är död eller väljes till riksdagsman eller för sjukdom, bortresa och andra hinder på längre tid kommer att avhållas ifrån ämbetets förrättande, bör däremot enligt samma författning magistraten pröva, huruvida någon vice borgmästare kan vara nödig och därtill i sådan händelse hos hovrätten föreslå den av rättens ledamöter, som bästa skicklighet därtill äger, utan avseende på tjänsteår ma- gistratspersonerna emellan, »vilket bör stadens äldste tillkännagivas och var- med de då böra åtnöjas». Skulle magistraten icke finna någon inom rätten utan »falla på en främmande», »då må stadens äldste över ett sådant förslag bliva hörde och få därvid göra sina påminnelser, vilka tillika böra till hov- rätten insändas, varvid likväl till en alldeles likhets vinnande Kungl. Maj:ts nådige vilja är, att icke någon främmande till vice borgmästare emot städer— nas fleste äldstes förklarade mindre förtroende må konstitueras». — I kungl. resolution den 9 december 1766, % 12, har förklarats med god ordning mer överensstämmande att när någon borgmästare på längre tid åstundar ledig- het ifrån sitt ämbetes förvaltning må han därom hos hovrätten sig anmäla. Vid ansökningen skall fogas utlåtande av landshövdingen. I annat fall in- fordras dylikt utlåtande av hovrätten (jfr även kungl. brev den 2 februari 1802), som sedermera äger att där skäl därtill äro bevilja ansökningen. Då borgmästaren behöver ledighet på kortare tid eller högst 14 dagar och hans ämbete ej därigenom försummas, är däremot ej nödigt att söka tillstånd. —— I kungl. förklaring den 23 mars 1807, punkt 24, har sedermera uttryckligen uttalats, att all prövning om vice borgmästare är nödig eller icke tillkommer hovrätten.

Beträffande rådmän stadgas i 13 kap. 4 år rättegångsbalken, att om rådman jävas nämner rådhusrätten den som skall sitta i hans ställe, där rätten ej an— nars är domför. Är hela rådhusrätten jävad, förordnar hovrätten därom. I förenämnda kungl. resolution år 1766 uttalas tillika, att magistraterna må äga rättighet att meddela rådmännen permission, dock att på magistratens le- damöters gemensamma ansvar ankommer, om något som ämbetet tillhörer däri-— genom eftersatt varder.

Ovan berörda stadgande i 1 kap. 4 % rättegångsbalken angående rådhusrät- ternas sammansättning har efter hand i hög grad modifierats genom av Kungl. Maj:t fastställda arbetsordningar eller stadgor för de särskilda rådhusrätter- na. Dessa förete sålunda ett stort antal skiftande typer. Till upplysning an— gående växlingen i fråga om de av utredningen berörda rådhusrätterna må här intagas följande sammanställning.

Ar beta— ordningar.

• Sida 8
•  Original

Rådhusrätten i

Antal invånare

Rådhusrätten skall be- stå av följ. lagf. be-

Anm.

i staden fatta—haven 1) Stockholm c:a 514,300 borgmästare Vid rådhusrätten skola därjämte 24 rådmän jämte finnas anställda 1 aktuarie och 1 magistratssekreterare l registrator. Magistraten äger 23 förste assessorer tillika bl. a. förordna extra 12 andra assessorer tjänstemän att biträda vid pro- stärbhusnotarie tokollsföring och expedition. 2) Göteborg . . . . c:a 247,900 justitieborgmästare Vid rådhusrätten (och magistra- 10 rådmän ten) skola därjämte finnas au- 13 assessorer ställda l magistratssekreterare, 1 stadsaktuarie. lstärbhnsno— tarie, 1 registrator, 2 magistrate- notarier, 1 amanuens m. 11. 3) Malmö ..... c:a 129,900 borgmästare Vid rådhusrätten skall därjämte 5 rådmän finnas anställd 1 aktuarie, var- 10 assessorer jämte extra notarier mä an- ' ställas. 4) Norrköping . . . c:a 61,800 borgmästare Vid rådhusrätten (och magistra- 3 rådmän ten) skall dessutom finnas an— 4 assessorer ställd 1 aktuarie, varjämte ma- gistraten må antaga vice asses- sorer att tjänstgöra vid råd- husrätten (och magistraten). 5) Hälsingborg. . . c:a 56,600 borgmästare 3 rådmän 2 assessorer l bitr. assessor l e. o. assessor 6) Gävle ..... c:a 39.000 borgmästare 5 rådmän 7) Borås ..... c:a 38,900 borgmästare 3 rådmän 8) Örebro ..... c:a 37,900 borgmästare Vid rådhusrätten (och magistra— 3 rådmän ten) skall därjämte finnas an- l assessor ställd ] lagfaren stadsnotarie. som i vissa fall skall tjänstgöra såsom ledamot i rådhusrätten. 9) Eskilstuna c:a 32,700 borgmästare 3 rådmän 10) Jönköping c:a 31,300 borgmästare 3 rådmän 11) Uppsala c:a 30,700 borgmästare 3 rådmän 12) Västerås c:a 30,600 borgmästare Vid rådhusrätten (och magistra- 3 rådmän ten) skall därjämte finnas an- ställd 1 lagfaren assessor, som vid förfall o. d. skall tjänst- göra såsom ledamot i rådhus- rätten. 13) Linköping c:a 30,300 borgmästare Därjämte skall finnas 1 lagfaren 3 rådmän stadsnotarie, som i viss nt-

sträckning skall tjänstgöra så- som ledamot i rådhusrätten. 2 borgerliga rådmän tjänstgöra såsom extra ledamöter i råd- husråtten.

• Sida 9
•  Original

Rådhusråtten i

Antal invånare

Rådhusrätten skall be- stå. av följ. lagf. be-

Anm.

i staden fatta.-havare 14) Karlskrona . . . c:a 25,600 borgmästare 4 rådmän 15) Lund ...... c:a 25,100 borgmästare Vid rådhusrätten (och magistra- 3 rådmän ten) skall därjämte finnas an- ställd 1 lagfaren stadsnotarie, som i viss utsträckning skall tjänstgöra såsom ledamot iråd- husrätten. Magistraten äger vidare antaga e. o. stadsnotarier. 16) Halmstad. . . . c:a 24,200 borgmästare Vid rådhusrätten (och magistra— 2 rådmän ten) skall därjämte ilnnas an- ställd 1 lagfaren stadsnotarie, som vid förfall skall tjänstgöra såsom ledamot i rådhusrätten. 17) Karlstad c:a 21,100 borgmästare 2 rådmän 1 stadsnotarie . 18) Kalmar ..... c:a 20,100 borgmästare 3 rådmän 19) Landskrona . . . c:a 18,600 borgmästare Vid rådhusrätten (och magistra- 2 rådmän ten) skall därjämte finnas an- ställd 1 lagfaren stadsnctarie som vid behov skall tjänstgöra såsom ledamot i rådhusrätten. 20) Sundsvall . . . . c:a 18,200 borgmästare 3 rådmän _ 1 assessor 21) Uddevalla. . . . c:a 15,200 borgmästare Därjämte skola enligt arbetsord- 1 rådman ningen finnas 2 borgerliga råd- män ,med rätt för stadsfull— mäktige att vid borgerlig råd- mans avgång utse en andre lag- fareu rådman», vilket även skett. 22) Östersund. . . . c:a 14,500 borgmästare Vid rådhusrätten (och magistra— 3 rådmän ten) skall tillika så länge stads- fullmäktige samtycka iinnas 1 lagfaren stadsnotarie, som vid förhinder skall tjänstgöra såsom ledamot i rådhusrätten. 23) Södertälje c:a 14,300 borgmästare Därjämte skall dnnas 1 borgerlig 2 rådmän rådman. 24) Kristianstad. . . c:a 13,900 borgmästare Vid rådhusrätten skall därjämte 2 rådmän finnas anställd 1 lagfaren stads— notarie, som skall tjänstgöra såsom ledamot i rådhusrätten. 20) Falun ..... c:a 13,300 borgmästare Därjämte skall llnnas 1 borgerlig 2 rådmän ' rådman. 26) Trälleborg c:a 13,100 borgmästare . 2 rådmän 27) Västervik . . . . c:a 12,500 borgmästare Därjämte skola finnas 2 borger- 1 rådman liga rådmän och 1 lagfaren

stadsnotarie, som skall tjänst- göra såsom ledamot i rådhus- rätten. *

• Sida 10
•  Original

Avlönings- stater.

Rådhusrätten skall be— stå av följ. lagf. be— fattn.-havare

Antal invånare

i staden Anm.

Råd hnsråtten' i

Därjämte skola finnas 2 borger-

28) Nyköping . . . . liga rådmän.

c:a 11,900 borgmästare 1 rådman

1 assessor

c:a 11,700 Därjämte skola finnas 2 borger-

liga rådmän.

29) Härnösand borgmästare 1 rådman

1 assessor

30) Ystad c:a 11,400 borgmästare

2 rådmän

borgmästare 1 rådman

c:a 10,500 Därjämte skall finnas 1 borgerlig

31) Visby rådman.

l extra rådman.

Arbetsordningarna eller stadgarna innehålla understundom allmänt hållna krav å. viss kompetens utom lagfarenhet för befattningarna i fråga. Detta gäller även vissa borgmästartjänster. I undantagsfall finnas även särskilda bestämmelser om sättet för rådmans tillsättande. Och så. gott som regelmäs- sigt innehålla arbetsordningarna eller stadgorna vid de rådhusrätter, varest assessorer eller stadsnotarier äro anställda, bestämmelser om den myndighet, som äger tillsätta dessa befattningshavare. Denna befogenhet tillkommer så- lunda enligt uttryckliga stadganden i Karlstad, Nyköping och Härnösand stadsfullmäktige samt i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsing- borg, Örebro, Linköping, Lund, Halmstad, Landskrona, Sundsvall, Östersund, Kristianstad och Västervik magistraten.] " I allmänhet tillsättas ifrågava- rande befattningshavare för livstiden.

'Än mer skiftande än de för rådhusrätterna gällande arbetsordningarna och stadgorna äro de olika avlöningsstaterna. Härutinnan finnas exempel å. råd- husrätter, där tjänstemännen till huvudsang del uppbära sin avlöning i form av sportler, rådhusrätten där avlöningen till väsentlig del utgår som lön, med eller utan dyrtidstillägg, men därjämte till icke obetydlig del eller i fråga om vissa tjänstemän till övervägande del utgår i form av sportler, samt råd- husrätter, där avlöningsförmånerna endast utgöras av lön med eller utan dyr— tidstillägg. Även i de fall, då. avlöningsförmånerna uteslutande eller till all- deles övervägande del utgöras av lön med eller utan dyrtidstillägg, äro de av synnerligen växlande storlek ifrågavarande rådhusrätter emellan.

Avlöningsstaterna för rådhusrätterna ha av ålder fastställts av Kungl. Maj :t. Denna viktiga. befogenhet bygger å. obruten praxis ända från 1600-

1 Jfr f. &. stadgandet i 46 å i lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse i stad: »Magistraten tillsätter vid stadens förvaltning anställda tjänstemän och betjänta, såvitt ej särskilda författningar eller reglementen annorlunda stadga.) * Det må anmärkas, att nyligen ett beslut av magistraten i Västerås — varest arbetsordningen icke innehåller någon särskild bestämmelse om assessorns tillsättande —— om förordnande för viss person att uppehålla vakansförordnande å assessorstjänsten överklagats hos K. B. och därifrån hos Kungl. Maj:t, som ansåg sig oförhindrad att pröva besvären ej blott i formellt utan även i materiellt hänseende (se vidare Svensk Juristtidning 1933 s. 278).

• Sida 11
•  Original

talet. Redan år 1695 skall ha utfärdats en generell föreskrift om att avlö- ningsstater skulle inrättas för städerna. Mot slutet av 1700-talet torde även rikets städer så gott som undantagslöst ha varit försedda med av Kungl. Maj:t fastställda avlöningsstater. Dessa blevo sedermera vid olika tidpunk- ter föremål för revision. Vid mitten av 1800-talet synas staterna, såvitt de fastställts av Kungl. Maj:t, från att förut ha innefattat bestämmelser ej alle- nast om magistraternas avlöning utan även om andra utgifter inskränkts till att gälla blott de förra medan å andra sidan lönestaterna började sammankopp— las med arbetsordningar för rådhusrätterna. Vid prövningen av staterna synes Kungl. Maj:t sedan länge icke ha motsatt sig en ökning av löner, som borgerskapet (stadsfullmäktige) medgivit. Å andra sidan har Kungl. Maj:t emellertid funnit sig oförhindrad att fastställa högre lönebelopp än städerna själva medgivit. Kungl. Maj:ts rätt att pröva och fastställa avlöningsstaterna för magistraterna har icke ansetts upphävd genom den nya ordning i kommu— nalförvaltningen, som genomfördes genom 1862 års kommunalförfattningar. Även från tiden därefter kunna anföras exempel på att Kungl. Maj:t ålagt städer att bestrida högre avlöning än städerna själva velat medgiva. Så små- ningom synes Kungl. Maj:t emellertid ha upphört att taga sin befogenhet där— utinnan i bruk.1

Ehuru det sålunda tillkommer Kungl. Maj:t att fastställa avlöningsstaterna för magistraterna tillämpas likväl för närvarande i åtskilliga städer stater, som icke blivit av Kungl. Maj:t fastställda.

Såsom ovan nämnts har förevarande utredning bland annat varit inriktad Praxis ang. på Vinnande av upplysning angående den praxis, som vid de olika rådhusrät- terna tillämpas angående kraven å vikarier för ledamot i rådhusrätten m. m. ävensom det befordringssy-stem som eventuellt utbildats.

Vid Stockholms rådhusrätt ( 1) antagas aspiranter i avsevärd utsträckning direkt efter avslutade studier. Men därjämte söka aspiranter ofta till rådhus— rätten först efter det de fullgjort tingstjänstgöring. De vid rådhusrätten antag- na aspiranterna få tjänstgöra å de olika avdelningarna. Aspirant, som anses duglig, erhåller efter hand gratifikationer uppgående till högst 1,800 kronor för år, därefter reducerat notariearvode efter 2,280 kronor för år och fullt no- tariearvode efter 3,360 kronor för år samt antages slutligen till amanuens med ett arvode av 4,200 kronor för år. Beträffande notarie- och amanuensarvode- na tillkommer rörligt tillägg. Vid behov av vikarier å assessorsbefattnin— garna tilldelas aspiranterna assessorsförordnanden. Först efter längre tids tjänstgöring såsom extra befattningshavare inom verket _— numera cirka 10 år eller därutöver — kan aspiranten vinna befordran till ordinarie tjänst och utnämnes då till andre assessor. Därefter följer omsider utnämning till förste assessor. Assessorerna erhålla vid visad skicklighet i mån av behov av vi- karier förordnanden såsom rådmän eller magistratssekreterare. Tillsättnin—

' Ang. avlöningsstaternas historia, se Herlitz' ovannämnda utredning sid. 14 0. f., 21 0. f., 29 0. if. m. il. ställen.

• Sida 12
•  Original

gen av rådmans- och magistratssekreterarbefattningarna sker visserligen i förut omnämnda, i % 31 regeringsformen samt lagen den 14 mars 1921 stadga— de ordning. Likväl torde magistraten, som enligt sistnämnda lag formellt allenast har att i samband med föreskrivet kungörelseförfarande pröva sökan- denas behörighet samt att därefter förrätta valet, i praktiken haft stort infly- tande å detta. — De inkomna uppgifterna från rådhusrätten upptaga 9 aspiranter utan notariearvoden (med eller utan gratifikationer), 2 med redu- cerat notar'iearvode, 11 med fullt notariearvode och 13 med amanuensarvode, varjämte ytterligare 4 aspiranter åtnjuta ständiga assessorsförordnanden. Den 25 oktober 1933 har för rådhusrätten fastställts ett reglemente angå- ende utbildning av e. o. notarier, Vilket i viktiga avseenden innebär en nyord- ning på detta område. Enligt nämnda reglemente skall den, som antages till e. o. notarie och som avser att utbilda sig för domarbanan, beredas tillfälle att vid rådhusrätten och dess expeditioner bliva förtrogen med rådhusrättens ar- bete i alla dess grenar. Utbildningen för e. o. notarie, som icke tidigare tjänst- gjort vid annan domstol, bör så ordnas, att han under en tidsperiod av tre år blir i tillfälle att erhålla grundlig insikt i arbetet å de allmänna rättegångs- avdelningarna ävensom att bliva insatt i arbetet å specialavdelningarna. Med iakttagande därav bör e. o. notarie turvis indelas till tjänstgöring å olika av- delningar och på varje avdelning kvarstanna lämplig tid. I fråga om e. o. no— tarie, som tidigare tjänstgjort vid annan domstol, skall motsvarande utbild- ning tillämpas med den jämkning att tidsperioden å tre år avkortas efter vad i varje särskilt fall finnes skäligt. Under den sista delen av ifrågavarande utbildningstid böra e. 0. notarierna indelas till tjänstgöring å en särskild prövningsavdelning. _ För hela utbildningstiden skall gälla, att e. o. nota— rien i sitt arbete står under närmaste inseende av assessor, som han i tjänsten biträder. Denne skall å vissa tider avgiva vitsord angående de e. o. notarier som biträtt honom. Avdelningens ordförande skall därpå efter samråd med övriga rådmän å avdelningen överlämna assessorernas vitsord jämte eget yttrande till en särskild delegation, bestående av borgmästaren såsom ordförande samt tre rådmän, av vilka minst en skall vara ledamot av förenämnda prövnings- avdelning, och magistratssekreteraren. Delegationen skall med uppmärksam- het följa e. o. notariernas utbildning och tillse, att densamma bliver i möjligaste mån allsidig, varjämte det åligger delegationen att uppgöra förslag till cirku- lation, arvoden till e. o. notarierna med mera. E. 0. notarie bör efter en tjänst- göringstid av ett år för den, som tidigare fullgjort tjänstgöring, varom för- mäles i 9 % i domsagostadgan den 26 maj 1933, eller motsvarande tjänstgöring, och efter en tjänstgöringstid av två år för annan e. o. notarie äga erhålla med- delande angående sin lämplighet för fortsatt domstolstjänstgöring. Efter det e. 0. notarie undergått utbildning under tid av tre år med den avkortning som enligt vad förut anförts i särskilda fall kan medgivas samt dessutom tjänst— gjort såsom assessor i rådhusrätten under minst en månad skall på ansökan utfärdas vitsord över hans ifrågavarande tjänstgöring. _ Reglementet skall icke utgöra hinder för att tjänstgöringen för &. o. notarier, som icke avse att

• Sida 13
•  Original

utbilda sig för domarbanan, ordnas på sätt magistraten i varje fall finner lämpligt. I fråga om e. o. notarier, som påbörjat tjänstgöring hos rådhus- rätten före reglementets ikraftträdande den 1 november 1933, skola dess före- skrifter äga tillämpning allenast i den mån magistraten så bestämmer.

Till motivering för reglementet anförde magistratens särskilda kommitte- rade, bland annat:

Kommitterade hava funnit sig böra beakta, att en bättre ordning erfordras framför allt 1 fråga om de e. o. notariernas första, grundläggande utbildning

_ och prövning. ____________________

Viktigast av allt synes vara, att utbildningen ställes under ledning av nå- got därtill utsett organ. Kommitterade hava därför föreslagit, att för ända— målet skall utses en delegation, som skall med uppmärksamhet följa e. o. no— tariernas utbildning och avgiva yttranden och förslag i alla frågor av vikt för denna.

Med en nitisk och klok ledning från denna delegations sida skulle strängt taget vidar'e föreskrifter kunna anses överflödiga. En viss första tjänstgörings— tid synes böra fastslås, under vilken aspiranten blir föremål för en mera syste- matisk utbildning och prövning. Denna tid har föreslagits till tre år för ny- examinerad. För annan torde den få avkortas efter omständigheterna i varje särskilt fall. För fullt tingsutbildad person torde ett och ett halvt år i all— mänhet vara tillräckligt.

Utbildningen synes böra taga sin början å någon av fjärde—åttonde avdel- ningarna, vilkas arbete torde bäst lämpa sig såsom övningsmaterial på detta stadium. Därefter bör ordnas en lämplig cirkulation, omfattande även spe- cialavdelningarna. Under utbildningens sista del bör aspiranten återgå till allmän rättegångsavdelning för slutlig prövning av hans lämplighet för fort- satt domstolstjänstgöring. På detta stadium torde endast fjärde—sjunde av- delningarna böra ifrågakomma. För vinnande av möjligast enhetligt bedöman- de synes det lämpligast, att en av dessa utses att såsom »prövningsavdelning» mottaga och slutligt bedöma alla aspiranter, detta i viss analogi med anord- ningen i Svea hovrätt, där en viss division fungerar såsom prövningsdivision.

_F ör att skänka ökad fasthet åt utbildningen synes det önskvärt att kunna åstadkomma ett periodiskt bedömande av aspirantens prestationer under ut— bildningstidens förlopp. Detta synes bäst ske genom att åt assessorerna, vilka ju hava de extra tjänstemännen under sin närmaste tillsyn, uppdraga en viss betygssättningsplikt. Med stöd härav skulle det sedan tillkomma vederbö— rande rådmän att avgiva yttrande angående vars och ens tjänstgöring. —- — ——

En slutgiltig betygssättning bör givetvis äga rum vid den ovan föreslagna utbildningstidens slut. Före utfärdandet av slutligt betyg torde aspiranten dock böra hava uppehållit assessorsförordnande minst en månad. Redan tidi- gare, förslagsvis efter ett år för person med full tingsutbildning och två. är för annan person, bör vederbörande emellertid äga anspråk på. att erhålla medde- lande, huruvida han överhuvud anses lämpa sig för fortsatt domstolstjänst— goring.

Vad nu sagts gäller givetvis endast sådana extra tjänstemän, som verkligen avse att utbilda sig för domarebanan. För övriga extra tjänstemän kunna motsvarande anordningar ej anses behövliga eller lämpliga. Någon anledning att frångå verkets gamla traditioner genom att utestänga sådana inträdessö- kande synes däremot ej förefinnas. Genom en anordning sådan som den nu föreslagna vinner man i allt fall att verkets befattningshavare icke behöva offra tid och arbete för dessa) personer på samma sätt som för de egentliga

"IQ—332038

• Sida 14
•  Original

aspiranterna, utan kan lämna dem åt att mera på egen hand begagna sig av vistelsen i verket för sin information, exempelvis för advokatbanan.

Däremot synes någon differentiering icke böra ske mellan dem, som ämna ägna sig åt denna rådhusrätt, och dem, som önska efter genomgången utbildning övergå till annan domstol. Tvärtom torde det vara i verkets intresse att få utbilda även aspiranter av sistnämnda slag. Det synes därigenom öppna sig en möjlighet att råda bot på den undervärdering av rådhusrättsmeriterna, som påtalats. Helt visst vore en dylik utveckling till gagn även för de statliga domstolarna och kanske även för en del andra rådhusrätter. Det nuvarande i själva verket ganska anmärkningsvärda förhållandet, att vid rekryteringen av statens domstolar de största underdomstolarna i landet betraktas nära nog som om de icke existerade, medför den egendomliga konsekvensen, att de värde- fulla utbildningsmöjligheter, som dessa erbjuda, få ligga obrukade, medan små domstolar med relativt svaga utbildningsmöjligheter i hög grad utnyttjas. Ge- nom ett organiserande av utbildningsarbetet vid Stockholms rådhusrätt på sätt nu föreslagits skulle, vad angår denna rådhusrätt, de svårigheter, som hittills må hava stått i vägen för ett utbyte av personal mellan rådhusrätten och de statliga domstolarna, kunna snart nog undanrödjas, säkerligen till öm- sesidig båtnad.

Kommitterade hava ännu icke berört en fråga, som, på sätt ovan anförts, möj— ligen kan förväntas uppkomma, nämligen huruvida för befordran inom rådhus— rätten må böra stadgas ytterligare utbildning och prövning utöver den, som rådhusrätten själv kan giva. Genom kommitterades nu framlagda förslag synes emellertid även denna fråga väsentligen förenklad. Å ena sidan göres visserligen med en utbildning enligt kommitterades riktlinjer behovet av sär- skild prövning i hovrätten mindre trängande. Å andra sidan är det emellertid kommitterades förhoppning, att de, som med goda vitsord genomgått den nu föreslagna utbildningen, skola komma att visa sig väl bestå vid en dylik hov- rättsprövning, därest en sådan skulle anses önskvärd.

Vid rådhusrätten i Göteborg (2) bruka endast sådana aspiranter mottagas som fullgjort tingstjänstgöring, varefter de under 4 månader få auskultera å rådhusrättens olika avdelningar. Då behov av extra notarie såsom protokolls- förare yppas, prövas ansökningarna och den sökande antages, som anses dug- ligast. Varje år prövas samtliga extra notariers tjänstgöring under föregå- ende år. Extra notarie erhåller vid förordnande såsom protokollsförare samt sedermera såsom amanuens, polisnotarie, registrator eller assessor arvode efter respektive 3,960, 4,200, 4,200, 5,200 och 7,500 kronor för år. Förordnande såsom assessor brukar icke erhållas förrän efter omkring 2 års anställning vid rådhusrätten. Assessorerna bruka erhålla rådmansförordnanden efter tjänste- ålder. — De inkomna uppgifterna från rådhusrätten upptaga 15 aspiranter och extra tjänstemän.

Rådhusrätten i Malmö (3) synes icke heller antaga andra aspiranter än så— dana, som förvärvat vanliga tingsmeriter. Efter viss tjänstgöring vid råd— husrätten, varunder arvode åtnjutes efter magistratens beprövande, utnämnes godkänd aspirant till extra notarie, vilken befattning är förenad med en slut— lön av 4,200 kronor jämte rörligt tillägg. I mån av uppkommen ledighet sker befordran till polisnotarie med en slutlön av 8,496 kronor, aktuarie med en slutlön av likaledes 8,496 kronor, exekutionsnotarie med en slutlön av 9,576'

• Sida 15
•  Original

kronor, allt jämte rörligt tillägg, samt assessor. Inkomna uppgifter angående aspiranter och extra tjänstemän upptaga två extra notarier och en aspirant. Vid rådhusrätten i Norrköping (4) förekommer icke någon egentlig aspi- ranttjänstgöring. Vikariatsförordnanden å assessorstjänsterna uppehållas av yngre assessorer eller en vice assessor. För erhållande av förordnande såsom vice assessor, vilken för närvarande äger åtnjuta en avlöning av 520 kronor i månaden, fordras, att vederbörande fullgjort hittills bruklig tingstjänstgö- ring. _ Rådhusrätten i Hälsingborg (5) har icke heller annan aspirant eller extra tjänsteman än e. o. assessorn, som åtnjuter avlöning efter 5,200 kronor för år. För att förordnas till e. o. assessor fordras samma kompetens som för biträdande domare enligt domsagostadgan den 12 juni '1925 d. v. 5. att ve- derbörande uppehållit befattning såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. I den mån vikarier eljest äro erforderliga förordnas i första hand vikarier med fiskalskompetens och i andra hand vikarier med väl vitsordad domartjänstgö- ring. _ Rådhusrätten i Gävle (6) brukar endast förordna vikarier, som full- gjort tingstjänstgöring. Vikarierna hämtas från länsstyrelsens personal, Stockholms rådhusrätt m. in. För närvarande tjänstgör företrädesvis en extra notarie från Stockholms rådhusrätt såsom vikarie. Arvoden under semester utgå av stadens medel efter 300 kronor för månad. _ Rådhusrätten i Borås (7) plågar för vikarieförordnande fordra fullgjord tingstjänstgöring och fö- reträdesvis hämta vikarierna bland de vid Göta hovrätt tjänstgörande fiska- lerna och fiskalsaspiranterna. Arvoden under semester utgå av stadens me— del med 400 kronor för månad. _ Rådhusrätten i Örero (8) brukar i' den mån vikarier utom rådhusrätten erfordras anlita stadsombudsmannen och två tjän- stemän vid länsstyrelsen, vilka samtliga fullgjort tingstjänstgöring. För av- lönande av vikarier under semester finnes ett anslag av staden å 2,000 kro— nor. _ Vid rådhusrätten i Eskilstuna (9) skola för framtiden till vikarier endast förordnas i hovrätt tjänstgörande domaraspiranter, om de visa sig lämpliga. För avlönande av vikarier under semester finnes ett anslag av staden å 1,700 kronor. _ Till vikarier vid rådhusrätten i Jönköping (10) bruka förordnas å domsaga tjänstgörande notarier eller fiskalsaspiranter i Göta hovrätt. Vikarie vid semester erhåller arvode av stadens medel efter 400 kronor för månad. _ Vid rådhusrätten i Uppsala (11) brukar för Vikariats— förordnande fordras kompetens, motsvarande minst fullgjord tjänstgöring så- som förste notarie i domsaga. För arvoden under semester finnes ett an- slag å 4,000 kronor, som emellertid är avsett även för andra tjänster än borgmästar- och rådmanstjänsterna. _ Till vikarier vid rådhusrätten i Västerås (12) ha i regel endast tingsmeriterade jurister förordnats. Till se— mestervikarier utgå av stadens medel arvoden å 400 kronor för månad beträf— fande envar befattningshavare. _ Vid rådhusrätten i Linköping (13) ha till vikarier, då därtill undantagsvis anlitats andra än rådhusrättens ordinarie tjänstemän, förordnats å domsaga tjänstgörande notarier eller tingsmeriterade tjänstemän vid länsstyrelsen. Vikarie vid semester för ordinarie befattnings— havare äger uppbära arvode av stadens medel efter 300 kronor för 6 veckor. _ Vid rådhusrätten i Karlskrona (14) brukar till vikarie förordnas en vid

• Sida 16
•  Original

domstolen mer stadigvarande tjänstgörande extra tjänsteman, som äger be— prövad erfarenhet i domarvärv samt efter någon tids provtjänstgöring visat sig fullt kvalificerad. Därjämte har förordnatsnågon i annan stadens tjänst anställd jurist eller tjänsteman vid länsstyrelsen. För semesterarvoden fin- nes ett anslag av staden å 3,000 kronor. _ Såsom vikarie vid rådhusrät- ten i Lund (15) brukar anlitas en extra tjänsteman vid domkapitlet. På grund av särskilda bestämmelser i arbetsordningen är vikarie utanför rådhus— rätten vanligen erforderlig endast vid stadsnotariens semester, då arvode till vikarien utgår av stadens medel med 500 kronor för 30 dagar. Skulle eljest behov av vikarie uppstå, synas numera endast jurister med fiskalskompetens anlitas. _ I Halmstad (16) bruka såsom vikarier anlitas stadsfogden och stadsombudsmannen. För semesterarvoden finnes ett anslag å 1,500 kronor. _ Vid rådhusrätten i Karlstad (17 ) har icke utbildats någon bestämd praxis beträffande vikarier. Arvode till vikarie vid semesterledighet utgår av sta- dens medel med högst 300 kronor för månad. — Vid rådhusrätten i Kalmar (18) har vikarie, då sådan förordnats utom rätten, brukat erhållas bland de vid Göta hovrätt tjänstgörande yngre jurister. Arvode vid semester brukar utgå av stadens medel med 300 kronor för månad. _ I fråga om Landskrona (19) förmedlas vikarieförordnanden vid rådhusrätten av hovrätten. Arvode utgår vid semester av stadens medel med 400 kronor för månad. _ Vid råd- husrätten i Sundsvall (20) brukar till vikarie för assessorn förordnas en hos rådhusrätten tjänstgörande aspirant eller extra tjänsteman. Skulle ytterligare vikarie utom rådhusrätten erfordras, förordnas därtill någon å domsagokansli i staden anställd notarie. Arvode till inkallade vikarier vid semester brukar utgå med 300 kronor i månaden av stadens medel. _ Till vikarie vid rådhus- rätten i Uddevalla (21) har endast undantagsvis förordnats person utom råd— husrätten, i så fall någon å domsagokansli tjänstgörande notarie. För sea mesterarvoden finnes anslag av staden motsvarande 300—450 kronor för månad. _ I Östersund (22) har stadsnotarien i allmänhet erhållit förekom— mande vikariatsförordnanden. Då emellertid stadsnotarietjänsten är avsedd att indragas, har avtalats med i domstolstjänstgöring meriterad häradsskri- vare att uppehålla kortare Vikariatsförordnanden. För semesterarvoden fin- nes ett årligt anslag av staden å 1,200 kronor. _ I Södertälje (23) har icke utbildats någon fast praxis angående Vikariatsförordnanden vid rådhusrätten med det har ansetts önskvärt, att vikarien förvärvat någon erfarenhet såsom ordförande i häradsrätt eller ledamot i rådhusrätt. Rådhusrättens ledamöter åtnjuta ej semester. Arvode till vikarie bestämmes genom avtal i varje fall. _ Vid rådhusrätten i Kristianstad (24) brukar till vikarie förordnas tings- meriterad jurist. Ofta har vikarien dessutom tjänstgjort i hovrätt. Arvode vid semester utgår av stadens medel med omkring 400 kronor i månaden. _ Vid rådhusrätten i Falun (25) brukar i allmänhet till vikarie förordnas nåd gon tjänsteman vid länsstyrelsen. Semesterarvoden utgå av staden med 400 _450 kronor för månad. _ I Trälleborg (26) förordnas till vikarier jurister med godkänd fiskalsutbildning. Semesterarvoden till vikarier utom rådhus— rätten utgå av stadens medel med 80 procent av tjänstens begynnelselön

• Sida 17
•  Original

(jämte vissa eventuella sportler). _ I Västervik (27) har endast i undantags- fall förordnats vikarie utom rådhusrätten. Vikarien ersättes av vederböran- de tjänsteman med omkring 250—300 kronor i månaden. _ Vid rådhusrätten i Nyköping (28) har icke heller annat än i undantagsfall förordnats vikarie utom rådhusrätten. För semesterarvoden" finnes ett anslag åt 600 kronor. _ I Härnösand (29) har icke utbildats någon praxis beträffande vikarier. Semesterarvoden utgå av stadens medel med 200—300 kronor i månaden. _ Vid rådhusrätten i Ystad (30) har tjänstgjort en extra tjänsteman, som upp- burit ett vikariatsanslag å 2,100 kronor för år. Rådhusrätten torde komma att snarast omorganiseras och vikariat eventuellt väsentligen bestridas av en e. o. assessor med ett årligt arvode av 4,200 kronor. _ I Visby (31) är den extra rådmannen vid rådhusrätten skyldig att vid semester och i vissa andra fall utan annan ersättning än sin ordinarie lön vikariera. för övriga lagfarna ledamöter.

Frågan om stadsdomstolarnas rekrytering var föremål för uttalanden i pro- Rättegångs- . positionen till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna för en rättegångs- reformen. reform. Dåvarande departementschefen, statsrådet Gärde, anförde sålunda be- träffande rättsskipningen i städerna, bland annat, att innan ståndpunkt toges till frågan huruvida denna borde övertagas av staten närmare borde under— sökas, vilka olägenheter som vore förknippade med den nuvarande ordningen och huruvida dessa vore av den art, att de icke på annan väg läte sig avhjäl— pas. Efter det departementschefen vidare uttalat, att han icke i och för sig ansett det utgöra en svaghet, att rådhusrätternas ledamöter vore i till— fälle att hämta sin erfarenhet jämväl från den kommunala förvaltningens om— råde, förutsatt att de uppgifter som härutinnan åvilade dem icke inkräktade på eller förtoge deras intresse för domarkallet, samt att de kommunala och andra förvaltningsbestyr som numera åvilade städernas magistrater icke syn- tes vara av den omfattning att grundad anledning till farhåga i berörda av- seende kunde vara för handen, anförde han vidare: Däremot syntes en annan anmärkning, som framställts mot våra rådhusrätter och som avsåge sättet för domartjänsternas tillsättande, vara långt mera vägande. Med de stora anspråk som ett muntligt koncentrerat förfarande ställde å domstolens'ledamöter, ej minst å dess ordförande, vore det en oeftergivlig fordran, att urvalet till dessa befattningar skedde med den största omsorg. Det syntes icke kunna be— stridas, att de grunder som nu gällde i fråga om städernas domarval icke inne- bure fullgoda garantier för en tillfredsställande rekrytering. Detta samman- hängde i främsta rummet med att den korporation, åt vilken valet vore anför— trott, i allmänhet icke ägde tillräcklig kännedom om de sökande eller erfor- derlig sakkunskap för att rätt bedöma deras kvalifikationer såsom domare. .V ad särskilt borgmästarvalen anginge hade visserligen det statliga inflytan— det tillmätts ett visst utrymme vid utnämningen. Detta inflytande inskränkte sig dock till det förslag, som framgått ur valet, och vore därför av tämligen begränsad räckvidd. Även om den nu gällande ordningen icke medfört allt- för oroväckande konsekvenser, vore det dock 5. andra sidan omisskänneligt, att

• Sida 18
•  Original

vid dessa val ovidkommande hänsyn ej sällan spelade in samt att utgången understundom berodde av slumpen eller av en lyckad kupp. Det vore också en iakttagelse, att våra stadsdomare i allmänhet icke varit i tillfälle att för— värva den mera allsidiga utbildning, som följde med tjänstgöringen i olika domstolsinstanser och som för befordringsgången å lantdomarbanan med rätta ansåges vara av stor vikt. Å andra sidan vore våra lantdomare och överrätts- domare i avsaknad av den-rikare erfarenhet, som tjänstgöringen i en större rådhusrätt helt visst skulle skänka å vissa för deras ämbetsutövning betydel- sefulla rättsområden. ' Departementschefen framhöll härefter, att de sålunda antydda bristerna dock icke syntes vara av sådan art att för deras avhjälpande ett förstatligan- de av rättsskipningen i städerna framstode såsom oundvikligt, utan att en till- fredsställande lösning åtminstone tills vidare kunde vinnas genom en långt mindre ingripande åtgärd, nämligen en reform av ordningen för stadsdomar— nas tillsättande. En sådan reform måste uppenbarligen i första hand taga sikte på att vid valet endast finge ifrågakomma sökande, som med hänsyn till skicklighet och erfarenhet ägde för tjänsten erforderliga kvalifikationer. För ernående av detta syfte syntes icke kunna undgås, att valrätten begränsades inom ett förslag,- vid vars upprättande allmänna befordringsgrunder vunne beaktande i högre grad än nu vore fallet. En dylik anordning vore ej okänd inom andra områden, där statliga och kommunala intressen uppträdde i för- ening.

Särskilda utskottet, som behandlade ifrågavarande proposition, anslöt sig i sitt utlåtande nr 1 i allt väsentligt till de av departementschefen i ämnet framhållna synpunkterna. Utskottet ansåg sålunda att för undanröjande av de påpekade olägenheterna rätten till val av domare borde begränsas inom ett förslag, vid vars uppsättande allmänna befordringsgrunder skulle vinna be- aktande. Såvitt anginge befattning som tillsattes av Kungl. Maj:t, borde emellertid enligt utskottets förmenande förslaget icke vara ovillkorligt bin— dande, utan borde till befattningen kunna i särskilt fall utses person utom förslaget, som förordats av staden och enligt allmänna befordringsgrunder borde jämte .de på förslaget uppsatta kunna ifrågakomma till befattningen. Den föreslagna anordningen syntes utskottet på ett lämpligt sätt trygga det statliga inflytandet på domarnas tillsättande.

Utskottets utlåtande beträffande förevarande fråga godkändes av riks-

' dagen.

Indragm'ng I anslutning härtill må erinras om lagen den 17 juni 1932 om stads och

av mmdre

rådhus- rätter.

landsbygds förenande i judiciellt avseende. Enligt sistnämnda lag äger Ko-

nungen på framställning av stadsfullmäktige eller eljest med deras samtycke

förordna, att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

”förenas med domsaga. Därjämte må Konungen _ beträffande stad, i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte borgmästaren "endast en ledamot finnes som skall vara lagfaren _ när borgmästartjänsten där ledig även utan stadsfullmäktiges samtycke meddela förordnande om råd-

• Sida 19
•  Original

husrättens upphörande och stadens förenande med domsaga såframt 1) änd- ringen med hänsyn till förhållandena i såväl staden som domsagan finnes vara till gagn för rättsskipningen, 2) statsverket övertager stadens förpliktel- ser beträffande avlöning och pension till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens upphörande indrages, samt 3) ändringen icke medför ökad eko- nomisk börda eller annan avsevärd olägenhet för staden. Förordnande, som nu sagts, må dock ej meddelas beträffande stad, där länsstyrelsen har sitt säte.

Vid anmälan av nu förevarande ärende i statsrådet ovannämnda den 21 april 1933 anförde departementschefen, efter att ha erinrat om förut berörda uttalanden vid 1931 års riksdag, för egen del:

»Enligt min mening är frågan om ordningen för stadsdomartjänsternas till- sättande och om åstadkommande av en tillfredsställande rekrytering av råd- husrätterna värd synnerligt beaktande. Densamma synes därför, såsom ock riksdagen torde hava förutsatt, böra upptagas till närmare övervägande utan avbidan på den allmänna rättegångsreformen.

En nära till hands liggande väg, på vilken man utan obehörigt åsidosättan- de av den städernas befolkning sedan gammalt tillkommande valrätt synes kunna vinna garanti för en god rekrytering av rådhusrätterna, torde vara att genom allmänna bestämmelser uppställa krav på viss skärpt kompetens för att kunna ifrågakomma till domarbefattning i städerna. Såsom ett exempel på en dylik anordning kan nämn-as, att i stadgan för magistraten och rådhus- rätten i Hälsingborg i dess lydelse enligt Kungl. Maj:ts brev den 30 septem— ber 1932 (Svensk författningssamling nr 453) stadgas, att i fråga om behö— righet till erhållande av förordnande å befattningen såsom extra ordinarie assessor vid rådhusrätten skall gälla vad i domsagostadgan är föreskrivet be- träffande biträdande domare i domsaga.

Ett rätt avvägande av vilka kompetenskrav som i förevarande avseende böra uppställas är uppenbarligen en ganska vansklig sak. Medan det å ena sidan gäller att tillse att endast väl kvalificerade krafter erhålla tillträde till stadsdomarbefattningarna, är det å andra sidan av vikt att rekryteringen ej onödigtvis försvåras genom alltför stränga villkor. Jag är härvidlag ej be— redd att uttala någon bestämd mening. Emellertid vill jag erinra om att i propositionen till årets riksdag nr 180 angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsagornas förvaltning föreslagits, att i ett betydande antal domsagor skulle till hjälp åt häradshövdingen anställas en sekreterare samt att till sådan endast den skulle kunna förordnas som uppe— hållit befattning såsom ledamot eller fiskal i hovrätt och alltså undergått ut- bildning i såväl överrätt som underrätt. Det synes mig kunna ifrågasättas huruvida icke motsvarande kompetens borde kunna krävas då det gäller till- sättande av ordinarie domarbefattning i stad. Härmed torde kravet på full— god utbildning bliva tillgodosett. Tillräckligt antal aspiranter lärer ock kom- ma att förefinnas sedan det i nyssnämnda proposition föreslagna systemet bli- vit genomfört. En viss övergångstid, under vilken de nya bestämmelserna

Departe- menta- chefen.

• Sida 20
•  Original

1933 års domsago- stadga.

I frå aaatt fiska skom- petens för vikarier vill rådhus- rätterna.

endast successivt bringas i tillämpning, synes likväl erforderlig. Tydligtvis böra icke heller de som sedan så lång tid tillbaka tjänstgjort vid rådhusrätt, att det nu icke skäligen kan begäras av dem att de skola förvärva den nya kompetensen, utestängas från befordran på stadsdomarbanan. En lösning av rekryteringsfrågan i enlighet med vad sålunda antytts skulle även föra med sig den beaktansvärda fördelen att en cirkulation komme till stånd mellan stadsdomstolarna och de rent statliga domstolarna till båtnad jämväl för de senare.

Uppenbarligen komma vid en närmare undersökning av frågan åtskilliga svårlösta spörsmål att möta. Innan slutlig ståndpunkt fattas lärer det därför vara erforderligt att en ingående och allsidig utredningi ämnet kommer till stånd.»

Den av departementschefen omförmälda propositionen till 1933 års riksdag angående anslag till bestridande av vissa bidrag till kostnaderna för domsa- gornas förvaltning och där angivna grunder för en ny domsagostadga tillstyrk- tes, efter hemställan av sammansatt stats- och första lagutskott, i princip av riksdagen. I ett betydande antal domsagor torde sålunda, i enlighet med nu- mera utfärdad ny domsagostadga den 26 maj 1933, komma att anställas sekre- terare med minst fiskalskompetens. Därjämte skall, frånsett viss övergångs— tid, även för förordnande att utan inskränkning förvalta häradshövdingämhete fordra-s, att vederbörande förvärvat dylik kompetens.

Vid infordrandet av förenämnda uppgifter från de av utredningen berörda rådhusrätterna har i viss anslutning till departementschefen-s här ovan åter- givna uttalanden till statsrådsprotokollet den 21 april 1933 ifrågasatts, att för förordnande såsom vikarie för ordinarie rättsbildade ledamöter i rådhusrätter- na, assessorer och stadsnotarier skulle uppställas krav på fiskalskompetens. (Uppgifterna om aspiranter m. m. från Stockholms rådhusrätt ha emellertid inkommit under hand, i följd varav rådhusrätten icke varit i tillfälle att yttra sig angående det eventuella kravet på fiskalskompetens för angivna förord- nanden.)

Mot den ifrågasatta ordningen ha framställts åtskilliga erinringar. I fråga om behövligheten av fiskalskompetens anmärker rådhusrätten i Göteborg, att denna kompetens i förhållande till de meriter, extra notarier vid rådhusrätten förvärvat innan de första gången förordnas såsom domstolsle— damöter, skulle vara av ringa betydelse samt fördenskull icke borde uppstäl— las, annat än alternativt. Rådhusrätten i Södertälje anser för sin del, att fiskalskompetens för ifrågavarande vikarier överhuvud ej är erforderlig, och rådhusrätten i Nyköping, som uppger att vikarie utom rådhusrätten icke bru- kar förekomma därstädes annat än å assessorstjänsten, håller före, att fiskals- kompetens vore onödig för vikarie å denna tjänst. Likaså finner rådhusrätten i Ystad opåkallat att, om en befattning såsom e.o. assessor inrättas därstädes, vikarie på sistnämnda tjänst skall inneha fiskalskompetens.

Flera rådhusrätter anse, att förslaget skulle medföra olägenheter ur arbets-

• Sida 21
•  Original

synpunkt. Rådhusrätterna i Gävle, Örebro, Lund och Östersund framhålla. därvid betydelsen av att år från år kunna erhålla samma vikarier, vilka förty äro väl bekanta med ifrågavarande rådhusrätts expeditionssätt och praxis i övrigt. Rådhusrätten i Gävle framhäver tillika önskvärdheten av att vikarien för den ledamoti rådhusrätten och magistraten, som företrädesvis omhänder- har de administrativa uppgifterna, exempelvis vid länsstyrelse förvärvat en viss erfarenhet i dylikt hänseende. Ingendera av dessa synpunkter syntes i allmänhet kunna tillgodoses, om till vikarier skulle förordnas fiskaler vid hov- rätterna. Vidare påpeka rådhusrätterna i Norrköping, Gävle och Karlskrona. vikten vid ifrågavarande förordnanden, att vikarierna förvärvat meriter genom- tjänstgöring vid rådhusrätt och således icke uteslutande eller huvudsakligen på ett väsentligen olikartat arbetsfält.

Ett stort antal rådhusrätter ha framhållit, att förslaget skulle medföra sär—» skilda olägenheter vid kortare förordnanden, enär vikarier då icke utan syn- nerlig olägenhet kunde anskaffas från hovrätterna. Rådhusrätterna i Västerås och Karlstad ha därvid föreslagit, att undantag borde ske beträffande förord- nanden å högst 14 dagar. Rådhusrätten i Falun har likväl anmärkt, att även om kravet på fiskalskompetens upprätthölles allenast för längre förordnanden svårigheter i allt fall skulle uppstå, enär jurister ä orten, som icke kunde- komma i fråga vid längre förordnanden, icke heller skulle vara villiga att åtaga sig kortare förordnanden. Rådhusrätterna i Jönköping, Sundsvall,. Södertälje, Kristianstad och Visby ha befarat, att förslaget överhuvud skulle- kunna medföra svårigheter att erhålla vikarier.

Rådhusrätterna i Göteborg, Malmö, Norrköping, Linköping och Västervik ha vidare framhållit, att kravet på fiskalskompetens skulle medföra avsevärda olägenheter med hänsyn till nuvarande extra tjänstemän eller eljest i större ut- sträckning anlitade vikarier. Rådhusrätten i Göteborg tillägger, att det skulle inverka i hög grad menligt på rekryteringen. Av flera rådhusrätter har före— slagits, att undantag borde medges för tjänstemän, som redan vid bestämmel- sens eventuella ikraftträdande äro mer stadigvarande knutna till rådhusrätten eller innehaft Vikariatsförordnanden i avsevärd utsträckning. Likaså har hem— ställts, att tillfälle måtte beredas dem bland rådhusrätternas nuvarande aspi-- ranter eller yngre tjänstemän som så önskade att förvärva fiskalskompetens- Rådhusrätten i Halmstad har för sin del förklarat sig anse, att personer, som fullgjort hittills bruklig tingstjänstgöring, skulle kunna komma i fråga till: förordnanden lika väl som godkända fiskaler.

I fråga om avlöningsförhållandena ha särskilt rådhusrätterna i Örebro, Lin- köping, Sundsvall, Uddevalla, Östersund och Nyköping påpekat, att de nuva— rande anslagen bleve otillräckliga för avlönande av vikarier med fiskalskom- petens. Därvid har i synnerhet frågan om resekostnaderna varit föremål för uppmärksamhet, varjämte erinrats att kravet på fiskalskompetens skulle med— föra ökade kostnader även för de ordinarie befattningshavarna själva i de fall, då dessa hade att .på egen bekostnad avlöna vikarier. Av flera rådhusrätter" har även uttalats, att respektive städer icke vore villiga att ställa ökade anslag för vikariearvoden till förfogande.

• Sida 22
•  Original

De sak- kunniga.

Inledning.

Nuvarande sättet för tillsättande av stads- domare.

Rådhusrätten i Västerås förutsätter, att såväl frågan om vikariatsarvoden som resekostnadsersättningen blir föremål för enhetlig reglering.

Rådhusrätterna i Uppsala och Härnösand ha utan angivande av skäl för- klarat, att kravet på fiskalskompetens skulle medföra olägenheter, varemot rådhusrätterna i Hälsingborg, Landskrona och Trälleborg icke haft något att erinra mot förslaget.

De sakkunniga ha vid sin undersökning av föreliggande frågor funnit sig böra särskilt beakta de uttalanden angående stadsdomstolarnas nuvarande re- krytering, som återfinnas i propositionen till 1931 års riksdag angående huvud- grunderna för en rättegångsreform. Såsom redogörelsen här ovan utvisar på— pekade där föredragande departementschefen, statsrådet Gärde, att vägan- de anmärkningar framförts mot sättet för stadsdomartjänsternas tillsättande. Detta sammanhängde i främsta rummet med att den korporation, åt vilken va- let av vederbörande domare vore anförtrott, i allmänhet icke ägde tillräcklig kännedom om de sökande eller erforderlig sakkunskap för att rätt bedöma deras kvalifikationer såsom domare. Vad särskilt borgmästarvalen anginge anfördes, att även om den gällande ordningen icke medfört alltför oroväc— kande konsekvenser det dock vore omisskänneligt, att vid dessa val ovidkom- mande hänsyn ej sällan spelade in samt att utgången understundom berodde av slumpen eller av en lyckad kupp. Departementschefen framhöll även som en särskild brist, att stadsdomarna i allmänhet icke varit i'tillfälle att förvärva den mera allsidiga utbildning, som följde med tjänstgöringen i olika domstols- instanser och som för befordringsgången å lantdomarbanan med rätta ansåges vara av stor vikt. Å andra sidan vore våra lantdomare och överrättsdomare i avsaknad av den vidare erfarenhet, som tjänstgöringen i en större rådhusrätt helt visst skulle skänka å vissa betydelsefulla rättsområden.

Det är även enligt de sakkunnigas mening huvudsakligen bristernai angivna två hänseenden, sättet för stadsdomarnas tillsättande och den bristande cirku- lationen mellan stadsdomstolarna och övriga domstolar, som böra klarläggas och såvitt möjligt avhjälpas. De sakkunniga ha därjämte uppmärksammat vikariatsystemet vid rådhusrätterna, som ävenledes torde vara av stor bety- delse i förevarande hänseenden.

Innan de sakkunniga gå närmare in på nämnda frågor må anmärkas, att de i överensstämmelse med omfattningen av sitt uppdrag i det följande helt bort- sett från rådhusrätter, som icke utgöras av ett juristkollegium å minst tre per- soner, oaktat åtminstone vissa av de förslag, som här nedan framställas, må- hända i och för sig skulle kunna genomföras även vid sistnämnda rådhus- rätter.

Städernas betydande inflytande i fråga om stadsdomarnas tillsättande har som bekant historiska motiv. Det kunde även förklaras med den ställning, ma- gistraten tidigare intagit i kommunalt hänseende. Magistratens uppgifter därutinnan ha emellertid numera sedan den kommunala bestämmanderätten väsentligen anförtrotts andra organ förlorat i betydelse och det infly-

• Sida 23
•  Original

tande, som städerna alltjämt bibehållit uti förevarande avseende, kan förden— skull icke motiveras på samma sätt som förut. I stället synas magistratens ökade statliga funktioner och rådhusrättens rättsskipande verksamhet böra för- anleda, att staten tillförsäkras åtminstone en allmän kontroll å tillsättningen av magistrats- och rådhusrättsledamöterna. Ett bestående skäl att icke låta en sådan kontroll skjuta städernas bestämmanderätt alltför mycket åt sidan utgör emellertid det förhållandet, att ifrågavarande befattningshavare fort- farande avlönas av städerna själva.

Den hittillsvarande ordningen för stadsdomarnas tillsättande har föranlett, att stadsdomarkåren, då de kommunala myndigheterna icke varit bundna av någon föreskrift om hänsynstagande till förtjänst och skicklighet, kommit att rekryteras efter delvis andra grunder än statsdomarna. Dessa grunder ha icke alltid varit helt tillfredsställande. Såsom exempel å de metoder, som kunnat komma till användning, kan nämnas, att vid tidigare borgmästarval en majo- ritet ofta sökt trygga utnämningen av sin kandidat genom att vid hans sida å de övriga förslagsrummen uppsätta mer eller mindre olämpliga personer. Ett sådant förfarande var så långt ifrån sällsynt att det tvärtom ansågs som det enda lämpliga tillvägagångssättet för att trygga en utnämning i önskad rikt— ning. Dylika missbruk av städernas rätt att välja borgmästare torde visser- ligen numera, på sätt de sakkunniga här nedan komma att närmare utveckla, icke längre vara att befara även om det alltjämt finnes möjlighet för en sådan utgång av valet att Kungl. Maj:t vid sin utnämning knappast blir i tillfälle att välja mellan flera fullt kvalificerade kandidater. I övrigt torde det ej kunna förnekas, att partihänsyn emellanåt spelat en avgörande roll vid en del av städernas domarval liksom att i andra fall rent personliga relationer fällt utslaget. Ofta har man även sökt gynna någon person, som på ett helt annat arbetsområde vunnit vederbörandes bevågenhet. Det har till och med inträf- fat, att man såsom rådmän sökt placera personer, som visat sig mindre lämp- liga i annan stadens tjänst, i den förhoppningen att de skulle vara mindre till förfång såsom ledamöter i den kollegiala domstolen.

Nu berörda missförhållanden avse endast tillsättandet av ordinarie stads- Detrddande domare. Det torde dock förhålla sig så att även det rådande vikariatsystemet företer vissa brister. Vid de större rådhusrätter, där redan nu en ordnad aspiranttjänstgöring finnes, hämtas vikarierna helt naturligt bland rådhusrät- tens egna aspiranter, varemot icke något torde vara att invända. Vid de dom- stolar åter, där det icke finnes någon egentlig aspirantutbildning, har man valt _ skilda vägar för att erhålla vikarier. Sålunda förekommer det vid vissa råd- husrätter, att man åtminstone så snart det är fråga om längre vikariat vänder 'sig till hovrätten med begäran, att denna skall anvisa en lämplig vikarie. Vid en'del rådhusrätter anlitas åter å orten boende i andra värv sysselsatta ju- rister. I regel synes man väl därvid tillse, att endast sådana jurister anlitas som fullgjort den förut brukliga domsagotjänstgöringen samt därunder hållit ett visst antal allmänna tingssammanträden. Uppenbart torde emellertid vara, att utvägen att anlita yngre i hovrätten tjänstgörande domaraspiranter är sär-

vikariat— systemet.

• Sida 24
•  Original

Stads- domarnas isolering.

Brister/ms

nilljälpande.

skilt ägnad att tillföra domstolarna intresserade och kunniga vikarier. Om vi- karien däremot är någon jurist, som för länge sedan lämnat domarbanan, kan det antagas, att han icke bevarat sådan kontakt med lagstiftningsarbetet och rättsskipningen att han är i tillfälle att utöva ledamotskap i rådhusrätt på ett mera självständigt sätt. De olägenheter, som äro förenade med ett mindre lämpligt vikariatsystem, äro icke i och för sig obetydliga och påkalla väl ett ingripande från statsmakternas sida. Det'bör därjämte framhållas, att kom- petensen hos vikarierna är av en alldeles särskild betydelse på den grund att de ordinarie befattningshavarna ofta utses just bland dem som under längre eller kortare tid uppehållit tjänsten i fråga på förordnande.

De grunder, som tillämpats vid stadsdomartjänsternas besättande, ha för- visso medverkat till att stadsdomarna för närvarande äro i hög grad isolerade från den statliga domarkåren. Endast undantagsvis har det förekommit, att en stadsdomare blivit i tillfälle att tillgodogöra sig erfarenhet av överrätter- nas verksamhet genom att adjungeras såsom ledamot i hovrätt eller förordnas att föredraga såsom revisionssekreterare och icke ens tillfällig tjänstgöring vid häradsrätt torde ha förekommit mer än i enstaka fall. Den, som en gång er- hållit anställning vid en rådhusrätt, är sålunda i allmänhet så gott som utan möjlighet att erhålla mera allsidig utbildning genom tjänstgöring även vid andra domstolar liksom praktiskt taget utestängd från att erhålla befattning såsom domare i statens tjänst. Han har sålunda all utsikt att få stanna på sin post hela sitt liv även om krafterna och begåvningen skulle räcka till för mera krävande uppgifter. Att den större delen av stadsdomarna är försatt i ett dylikt läge kan icke vara till det allmännas gagn. Oavsett att staten bör kunna hämta sina domare varhelst de bästa förmågorna finnas, inverkar isoleringen i viss mån avtrubbande på vederbörande själva. Detta gäller vis- serligen icke de större städernas domstolar, där en rik mångfald av mål och ärenden lämnar tillfälle till ett intresserat arbete, men i så mycket högre grad de mindre och medelstora rådhusrätternas tjänstemän. Även vid dessa dom- stolar torde väl tjänstemännens arbetskraft i allmänhet kunna behörigen ut- nyttjas men arbetsmaterialet erbjuder icke den skiftning och den svårighets- grad, som tarvas för att bevara det juridiska intresset levande. Det har också vid borgmästartjänsternas tillsättande ofta visat sig att väljarna ansett önsk- värt att friska krafter tillfördes domstolen utifrån. Detta har i sin tur med- fört, att rådmännen berövats den utsikt till befordran vid den egna domstolen som kanske varit att påräkna om de kunnat förskaffa sig en mer mångsidig utbildning genom tjänstgöring vid olika slags domstolar.

För avhjälpande av bristerna i angivna hänseenden äro givetvis olika vägar tänkbara. Då den mest rationella metoden —— att helt förstatliga domstolarna i städerna — icke är aktuell, måste uppgiften i fråga lösas under behörigt hän- synstagande till statens intresse av goda domare å ena samt städernas krav att icke uteslutas från inflytandet å tillsättandet av tjänstemän, som de själva avlöna, å andra sidan.

• Sida 25
•  Original

Redogörelsen här förut visar, att även inom det begränsade utrymme för statens kontroll över stadsdomarnas tillsättande, som sålunda gives, åtminstone två olika linjer äro tänkbara. Sålunda har föredragande departementschefen i propositionen till 1931 års riksdag ansett det icke kunna undgås, att städernas valrätt begränsades inom ett förslag vid vars upprättande allmänna beford— ringsgrunder vunne beaktande i högre grad än nu vore fallet. Även riks- dagen ansåg, att för undanröjande av ifrågavarande olägenheter rätten till val av domare borde begränsas inom ett dylikt förslag. Såvitt anginge befattning, som tillsattes av Kungl. Maj:t, borde emellertid enligt riksdagens mening för- slaget icke vara ovillkorligt bindande utan syntes till befattningen böra kunna i särskilt fall utses person utom förslaget., som förordats av staden och enligt allmänna befordringsgrunder borde jämte de på förslaget uppsatta kunna komma i fråga till befattningen. Nuvarande departemenschefen har såsom en nära till hands liggande väg, på vilken man utan obehörigt åsidosättande av den städernas befolkning sedan gammalt tillkommande valrätt syntes kunna vinna garanti för en god rekrytering av rådhusrätterna, angivit att genom all— männa bestämmelser uppställa krav på viss skärpt kompetens för att kunna ifrågakomma till domarbefattning i städerna.

De sakkunniga ha funnit sig böra beträffande var särskild grupp av stads- domare undersöka i vad mån de sålunda antydda vägarna för bristernas av- hjälpande för närvarande lämpligen böra beträdas eller huruvida någon tredje form möjligen skulle vara att föredraga.

Vad då först borgmästartjänsterna beträffar torde man visserligen icke kunna helt bestrida riktigheten av förenämnda uttalande, att ehuru den nu gällande ordningen icke medfört alltför oroväckande konsekvenser det dock vore omiss— känneligt att vid borgmästarvalen ovidkommande hänsyn ej sällan spelat in samt att utgången understundom berott av slumpen eller av en lyckad kupp. *Även de sakkunniga ha här ovan anfört exempel på de otillfredsställande ut- slag, som städernas valrätt i fråga om borgmästarna tidigare givit. Ifråga— varande olägenheter ha. emellertid i huvudsak försvunnit efter införandet av den proportionella valmetoden som föreskrives i 7 % i 1921 års lag om val av borgmästare med flera. Denna metod förutsätter en mycket stor enighet bland de väljande för att Kungl. Maj:ts utnämningsrätt skall göras illusorisk. En dylik enighet kan väl tänkas i sådana fall då det bärande namnet avser en person, som är högt kvalificerad för ämbetet ooh'vars utnämnande i enlighet med befolkningens önskan förefaller naturligt och lämpligt, men torde i andra fall vara mycket svår att uppnå i de moderna stadssamhällena. I de fall, där den icke vinnes och alltså väljarna dela sig mellan olika kandidater, blir det nödvändigt för dem, som vilja utöva ett verkligt inflytande på tjänstens tillsättande, att framföra väl kvalificerade personer, vilka ha utsikt att i kon- kurrensen med på annat håll framförda kandidater ifrågakomma vid utnäm- ningen. Erfarenheten har också visat en bestämd tendens hos väljarna att samla sig omkring sådana personer, varigenom Kungl. Maj:t får möjlighet att träffa ett verkligt avgörande mellan var för sig antagbara kandidater. Samma

Alternativ beträfande stade— domarnas tillsättande.

Borg- mästar- tjänsterna.

• Sida 26
•  Original

tendens har även på visst sätt varit ägnad att häva den isolering, som eljest utmärker stadsdomarkåren, då det ofta inträffat att domare i statens tjänst valts till borgmästare i större städer. Den gynnsamma utvecklingen i an- givna hänseende kan givetvis ytterligare befästas, om Kungl. Maj:t vid ut- nämningen icke låter röstsiffrorna spela den allt avgörande rollen.

Ehuru olägenheterna vid borgmästarvalen sålunda numera starkt begrän- sats, har det likväl synts de sakkunniga önskvärt, att någon åtgärd vidtages som kan underlätta för väljarna att bilda sig ett omdöme om vederbörandes kvalifikationer särskilt såsom domare. För detta ändamål synes sålunda lämpligen kunna meddelas en föreskrift, att vederbörande före valet skola in- hämta hovrättens yttrande angående de sökande. Ett dylikt yttrande, i vilket bör angivas vilka tre personer som enligt hovrättens mening främst böra ifråga- komma till befattningen, skulle enligt de sakkunnigas mening kunna vara till god vägledning uti ifrågavarande avseende. Vid valet kan visserligen seder- mera inträffa, att en person kommer i fråga, som icke anmält sig såsom sö- kande och beträffande vilkens kvalifikationer hovrätten sålunda icke varit i tillfälle att uttala sig. De sakkunniga anse dock icke att någon särskild 'be- stämmelse är erforderlig för sistnämnda fall. Därest nämnda person kommer att uppsättas å förslaget, torde för övrigt Kungl. Maj:t —— om den nu förordade proceduren eljest genomföres — säkerligen icke underlåta att inhämta hov- . rättens yttrande om honom.

Det synes föreligga goda skäl till antagande att den ovan angivna utveck- lingsgången vid borgmästarvalen i riktning mot vederbörligt hänsynstagande till kandidaternas kvalifikationer skulle vara tillfredsställande säkrad med dels den föreslagna föreskriften om inhämtande av hovrättens yttrande dels ock den påpekade möjligheten för Kungl. Maj:t att leda utvecklingen i önskad riktning. Vid sådant förhållande kunna de sakkunniga icke för närvarande finna något starkare behov att i övrigt göra någon inskränkning i städernas rätt att välja borgmästare. Dennes allmänna ställning i staden torde även mana till särskild försiktighet i sådant hänseende, varjämte kan åberopas att ändring av grundlag icke bör ifrågakomma annat än på mycket starka skäl.

Den ståndpunkt, de sakkunniga nu intagit i fråga om själva sättet för borgmästartjänsternas tillsättande, torde icke i och för sig behöva föranleda att förslaget om en eventuellt för samtliga stadsdomare gällande regel om skärpt kompetens ej skulle kunna vinna tillämpning å borgmästarna. Härvid kan dock framhållas, att en allmän regel i sådan riktning näppeligen skulle kunna innefatta strängare krav än — som departementschefen även ifrågasatt —- att vederbörande tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. Då det emellertid ligger i sakens natur, att endast personer, som kunna åberopa väsentligt större meriter, komma i fråga vid borgmästarval, kan en dylik regel för borgmästar— nas vidkommande icke bliva av något större värde och torde dessutom under en lång tid framåt tvinga till talrika undantag. De sakkunniga ha fördenskull icke ansett lämpligt att någon bestämmelse om skärpt kompetens meddelas för borgmästarnas del.

• Sida 27
•  Original

Förutom borgmästarna ha rådmännen och magistratssekreteraren i Stock- holm genom å 31 regeringsformen tillerkänts en undantagsställning i förhål- lande till övriga stadsdomare. Ej heller i fråga om dessa tjänster torde det emellertid kunna påstås, att det nuvarande sättet för deras tillsättande visat sig behäftat med sådana brister, att de kräva en omläggning av proceduren. Å andra sidan kan visserligen såsom principiellt riktigare framhållas, att åtmin- stone tillsättandet av rådmännen borde vara enhetligt reglerat för samtliga nu ifrågavarande rådhusrätter. Då Stockholm emellertid redan kommit att intaga en undantagsställning i förevarande avseende, ha de sakkunniga stan- nat för att icke föreslå någon ändring i grundlagsbestämmelsen om tillsättandet av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm. Huruvida skäl föreligga att beträffande dessa tjänster föreskriva att yttrande före valet skall inhämtas från hovrätten kan väl med hänsyn till magistratens nuvarande inflytande å valet möjligen vara tveksamt. Det synes dock de sakkunniga som om det skulle vara av värde att hovrätten blir i tillfälle att beträffande de sökande uttala de synpunkter som av hovrätten eljest tillämpas i utnämningsfrågor av förevarande slag.

På samma skäl som förut anförts beträffande borgmästartjänsterna anse de sakkunniga icke erforderligt att någon bestämmelse meddelas om skärpt kom— petens för rådmän och magistratssekreterare i Stockholm.

I fråga om tillsättandet av rådmän i övriga av utredningen berörda städer måste emellertid erfarenheten sägas ha givit vid handen, att städerna icke alltid iakttagit de krav som böra ställas å ifrågavarande domare. Härtill har väl medverkat den förut framhållna omständigheten att valkorporationen i allmänhet icke torde ha möjlighet att bilda sig ett tillförlitligt omdöme beträffande de sökandes kvalifikationer. Men därjämte bidraga även själva formerna för fattande av besluten i fråga. Beträffande borgmästarvalen ha de sakkunniga påpekat att den proportionella valmetoden och Kungl. Maj:ts utnämningsrätt tvinga vederbörande att förena sig om en lämplig kandidat. Vid utseendeav rådmän i andra städer än Stockholm fattas däremot beslut direkt av stadsfullmäktige genom enkel röstövervikt, vilket medför att veder— börande icke ha anledning att förena sig om en lämplig kandidat vid risk att en minoritetskandidat eljest kan komma att erhålla befattningen i fråga. Ovid- kommande hänsyn ha vid sådant förhållande haft lätt att göra sig gällande.

Vid den revision av själva sättet för rådmännens tillsättande som på grund av det anförda synes ofrånkomlig vore det kanske icke uteslutet att i än högre grad än redan för närvarande beträffande borgmästartjänsterna är fallet be- gränsa städernas inflytande å tillsättningen. Till stöd härför kunde även an- föras, att rådmännen i väsentligt mindre grad än borgmästarna handha kommu- nala uppgifter samt att städernas eget intresse för rådmanstjänsternas till— sättande icke synes vara lika livaktigt. Av skäl som förut anförts beträf- fande stadsdomarna i allmänhet torde emellertid även -i fråga om rådmännen statens krav å kontroll icke böra föranleda att städernas inflytande inskränkes i alltför hög grad.

Rådmän och magistrate- sekreteraren i Stockholm.

Rådmän 1? andra städer än Stockholm,

• Sida 28
•  Original

I propositionen till 1931 års riksdag föreslogs, att städerna väl skulle bibe- hållas vid sin slutliga bestämmanderätt i fråga om rådmansvalen men att denna valrätt skulle begränsas inom ett förslag, vid vars upprättande allmänna be- fordringsgrunder skulle vinna beaktande i högre grad än nu är fallet. Även en dylik begränsning i valrätten har redan av de sakkunniga — åtminstone för närvarande — avvisats i fråga om borgmästarna. Då skälen att icke kringgärda städernas bestämmanderätt icke äro av samma styrka i fråga om rådmännen, fordrar konsekvensen visserligen icke, att förslaget avvisas jämväl för rådmännens ,del. I och för sig måste det dock framstå såsom naturligt .att tillsättningsproceduren i båda fallen blir i viss mån likartad. En anordning i huvudsaklig överensstämmelse med reglerna om borgmästarval skulle även enligt de sakkunnigas förmenande för städerna framstå såsom ett mindre in- trång än en begränsning av valrätten inom ett förslag.

De sakkunniga ha sålunda tänkt sig att städernas inflytande å tillsättningen .av rådmän skulle inskränkas till rätt att förelägga Kungl. Maj:t ett förslag å. tre personer. I motsats till vad fallet är beträffande borgmästartjänstema skulle valrätten utövas av stadsfullmäktige. Valrätten skulle liksom vid borg- mästarvalen icke vara begränsad till dem, som anmält sig såsom sökande till befattningen, varemot de sakkunniga för undvikande av onödig omgång funnit skäl föreslå att i övrigt icke må ifrågakomma annan än den som före valet skriftligen hos stadsfullmäktige anmält sig villig att mottaga befattningen. Stadsfullmäktiges val torde böra ske enligt den proportionella valmetoden. Se— dan förslag upprättats i enlighet med valet, bör detsamma överlämnas till Kungl. Maj:t, som skulle äga att utnämna den av de föreslagna som synes Kungl. Maj:t bäst skickad till innehavare av befattningen.

Den nu angivna ordningen torde — liksom de sakkunniga, föreslagit beträf- fande borgmästarvalen -— böra kompletteras med en föreskrift, som avhjälper den nuvarande bristen att stadsfullmäktige i allmänhet icke äro i tillfälle att bilda sig ett tillförlitligt omdöme angående de sökandes kvalifikationer. Ytt- rande bör sålunda inhämtas från hovrätten, som därvid skulle angiva vilka tre personer som enligt hovrättens mening äro närmast att ifrågakomma till befattningen.

En sådan bestämmelse borde enligt de sakkunnigas mening även i fråga om rådmansvalen i icke oväsentlig grad verka därhän att vederbörande före- slår några av de mest kvalificerade bland de olika kandidaterna. Då de sak— kunniga ansett att även vid rådmansval möjligheten bör stå öppen att å. för- slaget uppsätta en icke-sökande, kan det visserligen tänkas, att stadsfullmäk- tige önska uppsätta en person, rörande vilkens kvalifikationer hovrätten icke avgivit yttrande. Denna olägenhet kan dock icke anses alltför "betydande och liksom beträffande borgmästarvalen förutsätta de sakkunniga att Kungl. Maj :t i sådant fall efteråt inhämtar hovrättens yttrande om personen i fråga. Jämte den nu behandlade föreskriften om hovrättens yttrande bör den propor- tionella valmetoden kunna anses såsom en tillfyllestgörande garanti, att majo— riteten inom stadsfullmäktige vid rådmansvalen förena sig om en lämplig

• Sida 29
•  Original

kandidat vid risk att Kungl. Maj ;t eljest utser en minoritetskandidat till be- fattningen.

De sakkunniga ha icke heller beträffande rådmännen i andra städer än Stockholm trott det vara behövligt att uppställa något krav på skärpt kom— petens. Även dessa befattningshavare torde i allmänhet utses först efter täm- ligen långvarig domartjänstgöring och sålunda vid en tidpunkt, då exempelvis tidigare förvärvad så kallad fiskalskompetens icke längre skulle vara av större betydelse för bedömande av vederbörandes duglighet. Därjämte torde rådmans— tjänsterna under avsevärd tid framåt huvudsakligen komma att besättas med personer av vilka man icke skäligen kan fordra att de förvärvat sådan kom- petens. Härtill kan anmärkas, att ett här nedan framställt förslag om fiskals- kompetens för assessorer och stadsnotarier vid rådhusrätterna för övrigt torde komma att föranleda att även utan föreskrift om dylik kompetens för rådmän- nen dessa likväl så småningom komma att i allmänhet utgöras av personer som förvärvat samma kompetens.

Beträffande de assessorer och stadsnotarier, som enligt gällande arbetsord- ningar skola finnas vid åtskilliga rådhusrätter, gäller för närvarande att de understundom tillsättas av stadsfullmäktige under det att de i flertalet fall tillsättas av magistraten. Mot det förstnämnda sättet kunna samma erinrin- gar göras som beträffande de nuvarande rådmansvalen i andra städer än Stockholm. Magistratens rätt att tillsätta assessorer och stadsnotarier torde däremot i och för sig vara ägnad att tillföra domstolen lämpliga arbetskraf— ter. Det ligger nämligen i magistratens eget intresse, att arbetet icke ned- tynges eller försvåras genom anställande av mindre dugliga personer. Ett starkt korrektiv mot eventuellt missbruk av magistratens befogenhet finnes därjämte i den besvärsrätt, som enligt ett nyligen av Kungl. Maj:t meddelat beslut ansetts tillkomma den som finner sig med orätt förbigången. * De sakkunniga anse sig på grund av det anförda sakna anledning att föreslå någon inskränkning i den nuvarande befogenheten för magistraten i åtskilliga städer att tillsätta assessorer eller stadsnotarier, Däremot bör otvivelaktigt en ändring vidtagas beträffande de rådhusrätter, där det an- kommer på stadsfullmäktige att utse ifrågavarande tjänstemän. Härvid kan ifrågasättas, huruvida stadsfullmäktige i stället för sin nuvarande beslu- tanderätt skulle tillerkännas samma förslagsrätt som av de sakkunniga föror- dats i fråga om rådmän eller om befogenheten att tillsätta assessorerna och stadsnotarierna skulle jämväl för nu berörda städers del tilläggas magistraten. Den senare utvägen synes utan tvekan, bland annat ur enhetlighetens syn- punkt, vara att föredraga.

Det synes vidare lämpligt att uttryckliga bestämmelser meddelas om kla- gan över magistratens beslut. Då det här gäller tillsättandet av tjänster som i stor omfattning äro förenade med domargöromål, torde också den ändringen böra vidtagas, att klagan i första hand skall föras hos hovrätten, varefter hovrättens beslut må överklagas hos Kungl. Maj:t.

Asseasorer och stod:- notarier.

• Sida 30
•  Original

Vikarier.

Vid sidan av de smärre förändringar i bestämmelserna om tillsättandet av :assessorer och stadsnotarier, som nu föreslagits, har det synts de sakkunniga, att departementschefens förslag om skärpta kompetensbestämmelser skulle beträffande nu ifrågavarande tjänstemän vara ägnat att verka i hög grad gynnsamt å rekryteringen av tjänsterna utan att behöva möta större prakti- ska svårigheter. Genom en föreskrift, att icke någon finge ifrågakomma till -assessors- eller stadsnotarietjänst utan att hava tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt, skulle även intresset av cirkulation mellan stats- och stadsdomstolar i viss mån tillgodoses. Ett rigoröst tillämpande av en dylik re-

gel skulle emellertid leda till uppenbara obilligheter. Undantag torde därför böra medgivas beträffande sådana tjänstemän, som redan vid tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande kunna sägas ha på allvar ägnat sig åt stads- domarbanan. För att så skall anses vara förhållandet synes skäligen kunna fordras att de vid nyssnämnda tidpunkt tjänstgjort vid domstol minst tre år med full tjänstgöring vid rådhusrätt, som med utredningen avses, under hela året före ikraftträdandet. Under beteckningen tjänstgöring vid rådhusrätt torde utan särskilt stadgande kunna innefattas all tjänstgöring som ingår såsom led i den sedvanliga befordringsgången vid rådhusrätten, exempelvis såsom polisnotarie. Därjämte bör Kungl. Maj:t äga en allmän rätt att medge dispens. För dylik dispens synas icke alltför stränga villkor böra uppställas. Sålunda torde den exempelvis icke böra förvägras den som före den nya ord- ningens genomförande fullgjort sedvanlig domsagotjänstgöring samt seder- mera bevarat kontakten med rättsskipningen och därvid ådagalagt sådana egenskaper, att han kan anses lämplig såsom domare.

De sakkunniga ha här ovan även framhållit vikten av ett välordnat vika- riatsystem. I sammanhang med denna fråga ha upptagits vissa spörsmål om tjänstledighet med mera.

Beträffande vikarier för borgmästarna ha de sakkunniga i huvudsak icke funnit någon ändring påkallad i förhållande till gällande regler. Borgmästa- ren skulle sålunda vid ledighet å högst fjorton dagar endast behöva göra an- mälan till magistraten för vilket fall magistraten emellertid skulle åläggas förordna någon lagfaren ledamot i rätten att uppehålla tjänsten. I fråga om längre ledighet än fjorton dagar skulle ansökan göras hos hovrätten, därvid det även ankomme på hovrätten att förordna vikarie. Utan några särskilda bestämmelser torde hovrätten därvid tillse att endast lämplig person förordnas.

I fråga om rådmännen synes även böra bibehållas den nuvarande rätten för magistraten i andra städer än Stockholm att bevilja tjänstledighet. Där- ' jämte bör magistraten äga att till vikarie förordna annan innehavare av be-

fattning vid rådhusrätten, med vilken enligt arbetsordningen är förenad skyl- dighet att tjänstgöra såsom ledamot i rätten. Kan sådan vikarie icke förord- nas, torde det böra ankomma på hovrätten att utse vikarie, dock att magistra- ten skulle äga att även i dylikt fall förordna vikarie om ledigheten icke över- stiger fjorton dagar.

Sist angivna stadganden synas böra utsträckas till att gälla även Stock—

• Sida 31
•  Original

holm, där för närvarande överståthållarämbetet beviljar annan tjänstledighet för rådmännen än semester och städse förordnar vikarie. Överståthållarämbe- tets befattning med ifrågavarande ärenden torde ha nedsjunkit till en ren for— malitet, varför Stockholms undantagsställning i detta avseende icke uppbäres av några särskilda skäl.

Då några särskilda kompetenskrav icke uppställts för ordinarie innehavare av rådmanstjänst, torde sådana icke heller böra uppställas för vikarie. Några olägenheter synas icke därav behöva uppkomma om beslutanderätten i före- slagen utsträckning lägges i hovrättens hand.

Beviljande av tjänstledighet och förordnande av vikarier för assessorer och stadsnotarier torde såsom hittills böra tillkomma magistraten. För ordinarie innehavare av sådan befattning har förut föreslagits krav å fiskalskompetens. Utan särskild bestämmelse skulle därav följa att även vikarie å dylik befatt- ning skulle inneha samma kompetens. Denna regel torde dock icke böra upp- rätthållas för andra förordnanden än sådana som överstiga en månad. För kortare förordnanden skulle magistraten däremot äga att förordna jämväl per- son, som icke förvärvat fiskalskompetens. De sakkunniga, som icke funnit sig böra uppställa mer detaljerade normer i förevarande avseende, ha ansett sig kunna förutsätta, att magistraterna icke i strid med bestämmelsens syfte bevilja tjänstledighet och förordna vikarie på sådant sätt att vikarie utan fiskalskompetens med endast kortare uppehåll erhåller förordnanden å sam- manlagt väsentligt längre tid än en månad. Det överensstämmer ju för övrigt också bäst med rådhusrätternas eget intresse att endast väl meriterade vikarier förordnas.

De nu föreslagna bestämmelserna angående vikarier för assessorer och stadsnotarier komma visserligen att förorsaka vissa rubbningar i den hittills— varande aspirantutbildningen vid en del större rådhusrätter. De sakkunniga ha likväl ansett, att hovrättstjänstgöringen är av så väsentlig betydelse både för bedömande av vederbörandes duglighet och för deras utbildning att nyss-, nämnda rubbningar icke få verka avskräckande. Då flera av de större råd- husrätterna emellertid kunna anses skickade att meddela aspiranter en lika god utbildning som den som kan erbjudas dem vid häradsrätt, bör det emeller- tid träffas en sådan anordning, att aspiranterna i fråga kunna påräkna att erhålla fiskalsförordnande vid hovrätten utan att ha fullgjort den domsago- tjänstgöring som nu kräves beträffande hovrätternas fiskalsaspiranter. För att rådhusrätterna skola kunna erhålla nödigt biträde av yngre krafter torde det helt enkelt vara nödvändigt att de hinder, som för närvarande finnas i hov- rätternas arbetsordningar för en dylik anordning undanröjas. En tillfreds- ställande kontroll, att endast sådan tjänstgöring vid rådhusrätt, som verkli- gen är ägnad att ge aspiranten god utbildning, kommer att tillgodoräknas vederbörande för fiskalsförordnande synes kunna vinnas genom föreskrift att hovrätterna på ansökan skola fastställa reglemente för aspirantutbildningen beträffande de rådhusrätter, som anses lämpligen kunna handha dylik utbild- ning, samt att endast den som fullgjort tjänstgöring enligt sådant reglemente skall kunna påräkna fiskalsförordnande. Tiden för tjänstgöringen i fråga

• Sida 32
•  Original

Kost- naderna.

Cirkulation.

'bör givetvis icke sättas längre än för andra fiskalsaspiranter. Då det för rådhusrätterna torde vara av synnerlig vikt, att nu anförda önskemål beaktas, vilja de sakkunniga hemställa, att hovrätternas arbetsordningar i enlighet med det sagda ändras därhän att den som fullgjort i fastställt reglemente för aspirantutbildning vid viss rådhusrätt föreskriven tjänstgöring skall äga att erhålla fiskalsförordnande, om han av hovrätten finnes lämplig.

De sakkunnigas förslag komma helt naturligt att kräva tillgång till ett rätt avsevärt antal jurister med fiskalskompetens. Med hänsyn bland annat till nyssnämnda hemställan om ändring i hovrättern-as arbetsordningar torde det emellertid icke komma att möta några större svårigheter att förse rådhusrät- terna med dylika tjänstemän. I detta sammanhang kan också framhållas, att även det av vissa rådhusrätter utan någon egentlig aspirantutbildning fram- förda önskemålet, att vikarier för rådhusrätternas tjänstemän böra besitta en mera ingående erfarenhet av rådhusrättstjänstgöring, genom bifall till be- rörda hemställan synes kunna i stor utsträckning tillgodoses. För det fall att likväl erforderlig tillgång å vikarier med fiskalskompetens icke skulle fin- nas, bör hovrätten kunna medge dispens.

Beslut om förordnande av vikarie för rådman, assessor eller stadsnotarie, som meddelats av magistraten, bör lämpligen kunna överklagas hos hovrätten. Över hovrättens beslut i sådan fråga, bör klagan kunna föras hos Kungl. Maj:t. Samma regler synas kunna tillämpas i fråga om beslut rörande tjänst- ledighet.

De stadganden om vikarier, som de sakkunniga här ovan föreslagit, torde måhända komma att vid en del rådhusrätter vålla någon ökning i kostnaderna för vikariatsarvoden med mera. Vid åtskilliga rådhusrätter finnas dock redan för närvarande anslag för semesterarvoden, som synas räcka till för de belopp varom det kan bliva fråga. Det må erinras, att de yngre extra fiskalerna vid hovrätterna, vilka väl närmast torde komma att uppehålla ifrågavarande vika- riat, icke åtnjuta högre avlöning än inemot 400 kronor för månad. De sak- kunniga förutsätta att städerna utan särskilda ålägganden av Kungl. Maj:t komma att lojalt anvisa nödiga medel för att magistraten skall kunna an- skaffa kompetent vikarie vid semester. Hur ersättningsfrågan skall ordnas vid annan ledighet än semester, blir beroende av avlöningsstaten i varje sär- skilt fall. Frågan härom torde vara förtjänt av beaktande när någon befatt- ning, som avses med de sakkunnigas förslag, blir ledig och skall besättas med ny innehavare. Ifrågavarande merkostnader röra sig för övrigt om så relativt ringa belopp att de icke lära kunna utgöra skäl mot genomförande av den före.— slagna nyordningen,

De sakkunniga återkomma härefter till den isolerade ställning, i'vilkeii stadsdomarna i allmänhet för närvarande befinna sig.

Ett fullständigt upphävande av. denna isolering skulle givetvis fordra ej mindre att statens domare beredde-s fritt tillträde till stadsdomarbefattningar— na än även att stadsdomarna obehindrat kunde övergå till statsdomartjäust.

• Sida 33
•  Original

I det förra avseendet ha de sakkunniga erinrat därom att det redan nu ofta förekommit att domare i statens tjänst valts till borgmästare. Därjämte torde de sakkunnigas förslag här ovan särskilt beträffande rådmansvalen samt asses- sorernas och stadsnotariernas tillsättande vara ägnat att bereda vissa ökade möjligheter för statens domare och domaraspiranter att ifrågakomma vid till- sättande av stadsdomartjänsterna. De sakkunniga hålla även före, att en ut— veckling i sådan riktning skulle vara av stor nytta för städernas domstols- väsende i allmänhet. Ett mera fritt tillträde för statsdomarna skulle dock beträffande de större rådhusrätter, där en fast befordringsgång utbildats, kunna vålla vissa olägenheter. Enligt de sakkunnigas mening lämnar försla— get emellertid utrymme för en sådan tillämpning, att nämnda befordringsgång icke obehörigen störes. Det må härvid erinras därom att beträffande hovrät— terna, som i detta avseende befinna sig i en motsvarande situation, den regeln ansetts böra tillämpas, att till befattning inom verket i allmänhet icke utnäm— nes annan än den som förut tillhört verket, och en motsvarande praxis bör utan tvivel kunna upprätthållas även vid nu ifrågavarande rådhusrätter.

Beträffande möjligheterna till övergång från 'stadsdomartjänst till stats— domarbefattning torde väl endast undantagsvis 'h'a yppats några tillfällen där- till. Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid av utomordentlig vikt att stadsdomarna verkligen få möjlighet att erhålla tillträde till de statliga domarbefattningarna. En ovillkorlig förutsättning härför är givetvis, att de i förtjänst och skicklighet äro jämförliga med andra sökande. Därvid torde emellertid vara erforderligt, att de varit i tillfälle att förvärva en mera omfat- tande erfarenhet än den egna domstolen i allmänhet kan giva och då främst genom tjänstgöring i överrätt.

För sådant ändamål bör enligt de "sakkunnigas mening beredas tillfälle för stadsdomarna att erhålla adjunktion i hovrätten. För att vinna en viss garan- ti, att endast dugande krafter därvid komma i fråga, synes det lämpligt att framställning om adjunktionen göres av den rådhusrätt, där vederbörande eljest tjänstgör. Värdet av dylik hovrättstjänstgöring är givetvis beroende av dess varaktighet. Om vederbörande under exempelvis en tid av ett år fått tjänst- göra såsom ledamot i hovrätten, bör han dock ha erhållit en tämligen god in- blick i dess arbetsmetoder, varjämte hovrätten särskilt om nyssnämnda tjänst- göring fördelats å olika divisioner kunnat bilda sig en säker uppfattning om hans duglighet.

Det synes uppenbart, att den tjänstgöring i hovrätt, som sålunda bör bere— das stadsdomarna, icke får anordnas på sådant sätt att hovrätternas egna tjänstemän obehörigen skjutas åt sidan. Eventuella olägenheter i detta hän- seende torde emellertid kunna undvikas bland annat därigenom att någon av hovrättens tjänstemän i stället erhåller förordnande såsom vikarie för den stadsdomare som erhåller adjunktionen. Av ett dylikt utbyte skulle säker- ligen hovrättens tjänstemän även kunna draga stor nytta 'bland annat genom att bibehålla en bättre kontakt med förfarandet vid underrätt.

Därest en stadsdomare av hovrätten befunnits väl fylla de 'krav som böra uppställas för självständig domarverksamhet, synes ej heller hinder böra möta

• Sida 34
•  Original

för honom att erhålla någon tids förordnande såsom revisionssekreterare, var- igenom en så allsidig prövning som möjligt av hans duglighet erhålles.

Även om tillfälle till överrättstjänstgöring beredes stadsdomarna i enlighet med vad nu anförts, torde den farhågan för dem ligga nära till hands att vid konkurrens om statsdomartjänst deras meriter komme att beräknas så lågt att de i praktiken skulle ha mycket svårt att göra sig gällande. Enligt de sak— kunnigas förmenande torde man emellertid ha anledning antaga att en stads- domare som kompletterat sina rådhusrättsmeriter med förut nämnd tjänstgö- ring i överrätt skall visa sig så väl skickad för självständig domarverksam- het, att han väl kan konkurrera med dem som förvärvat sina erfarenheter hu- vudsakligen eller uteslutande vid statens domstolar. Tydligt är emellertid, att särskilt för den närmaste tiden några enhetliga regler svårligen kunna upp- ställas utan att det intresse vederbörande själv ådagalagt för att förskaffa sig en mångsidig erfarenhet kommer att spela en mycket stor roll vid förekom— mande avgöranden.

De möjligheter till ömsesidig cirkulation mellan statens domstolar och råd- husrätterna, som de sakkunniga nu antytt, tillgodose endast i viss mån önske- målet om ett upphävande av stadsdomarkårens isolering. De sakkunniga äro emellertid övertygade att med en målmedveten strävan att tillgodose ifråga- varande intresse även inom det utrymme, som finnes, mycket värdefulla resultat kunna uppnås.

• Sida 35
•  Original

U t k a s t till L 3. g angående ändring av lagen den 14 mars 1921 om val av borgmästare— i stad med magistrat samt av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 2 % lagen den 14 mars 1921 om val av borg-- mästare i stad med magistrat samt av rådmän och magistratssekreterare ]? Stockholm skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 %.

Sedan ansökningstiden utgått, skall magistraten insända inkomna ansökt ningshandlingar till hovrätten, som har att upprätta förslag å de tre sökande,. som med hänsyn till förtjänst och skicklighet främst böra ifrågakomma till befattningen.

Efter handlingarnas återbekommande utsätte magistraten dag, tider och ställen för valets förrättande.

Kungörelse om valet skall minst fjorton dagar förut anslås å rådhuset och uppläsas i stadens kyrkor samt därjämte inom samma tid införas i de tidnin- gar, där kallelse till allmän rådstuga intages, eller beträffande Stockholm i den tidning, i vilken överståthåll-arämbetets kungörelser vanligen intagas. I kungörelsen skall meddelas uppgift å sökandena till befattningen, med anmär- kande tillika om någon av dem enligt magistratens mening icke är till befatt- ningen behörig. I kungörelsen skall jämväl intagas upplysning om hovrättens, förslag ävensom noggrant tillkännagivas tider och ställen för valet samt varest ansökningshandlingarna under tiden till valet tillhandahållas de röstberät- tigade. *

Denna lag träder i kraft den ............

• Sida 36
•  Original

U t k a s t till

L a g

om tillsättning av vissa befattningar vid rådhusrätt. % 1.

Denna lag gäller rådhusrätt, i vilken jämte borgmästaren skola finnas minst två lagfarna ledamöter, och avser tillsättning av befattning, med vilken enligt gällande arbetsordning är förenad skyldighet att tjänstgöra såsom lagfaren bisittare i rätten.

Om val av rådmän och magistratssekreterare i Stockholm är särskilt stad- gat.

å2.

Rådman utnämnes av Konungen inom ett av stadsfullmäktige upprättat förslag å tre personer.

%3.

Då rådmanstjänst är ledig, skall magistraten ofördröjligen genom kungö- relse, som tre gånger införes i allmänna tidningarna, och anslag å rådhuset tillkännagiva ledigheten samt meddela underrättelse, att sökande till tjänsten har att sist innan klockan tolv å trettionde dagen från det kungörelsen blivit i allmänna tidningarna första gången införd till magistraten ingiva sin till Konungen ställda av styrkt tjänsteförteckning åtföljda ansökning.

Konungen äger förordna om uppskov 'med tillsättande av befattningen. Väc- kes i stad fråga om uppskov och sökes sådant inom en månad efter det be- fattningen blev ledig, skall med åtgärd enligt första stycket anstå tills Ko- nungen förordnat, att befattningen skall tillsättas, eller tiden för meddelat upp- skov gått till ända.

% 4.

Sedan ansökningstiden utgått, skall magistraten insända inkomna ansök- ningshandlingar till hovrätten, som har att upprätta förslag å de tre sökande, som med hänsyn till förtjänst och skicklighet främst böra ifrågakomma till be- fattningen. -

Efter h-andlingarnas återbekommande skola desamma överlämnas till stads- fullmäktige för förrättande av val.

% ,5.

Val skall "ske med enkla, slutna och omärkta sedlar. V alsedel må ej förses med partibeteckning. Den skall innehålla namn å tre personer, som avlagt för

• Sida 37
•  Original

utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov och antingen i behörig ordning anmält sig såsom sökande till befattningen eller ock före valets före- tagande skriftligen hos stadsfullmäktige förklarat sig villiga att mottaga den- samma. Namnen skola å valsedeln uppföras i följd, det ena under det andra. Framgår i avseende å något å valsedeln förekommande namn ej fullt otvetydigt vem därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Äro å valsedeln upptagna namn å flera behöriga personer än tre, anses de sista övertaliga nam— nen såsom obefintliga.

%6.

För besättande av vart och ett av de tre förslagsrummen skall särskild sam- manräkning av valsedlarna ske.

Vid första sammanräkningen gäller varje valsedel såsom hel röst för det första, såsom halv röst för det andra och såsom tredjedels röst för det tredje å densamma upptagna namnet. Det namn, som fått högsta rösttalet, erhåller första förslagsrummet.

Vid andra sammanräkningen gäller valsedel, vilken icke upptager det namn, som erhållit första förslagsrummet, på det sätt som för första sammanräk- ningen stadgats. Valsedel, vilken innehåller det namn, som uppförts i första förslagsrummet, gäller såsom halv röst för det första och såsom tredjedels röst för det andra av de återstående namnen. Det namn, som vid sammanräknin- gen fått högsta rösttalet, erhåller andra förslagsrummet.

N id tredje sammanräkningen gäller valsedel, som icke upptager något av de redan på förslaget uppförda namnen, på det sätt som för första sammanräk- ningen stadgats. Valsedel, som upptager ett av dessa namn, gäller såsom halv röst för det första och såsom tredjedels röst för det andra av de återstående namnen. Valsedel, som upptager båda de uppförda namnen, gäller såsom tredjedels röst för det återstående namnet. Det namn, som vid tredje sam- manräkningen fått högsta rösttalet, erhåller det tredje förslagsrummet.

Mellan lika rösttal skiljes genom lottning.

å7.

De avlämnade valsedlarna skola, sedan de uppräknats och protokollförts, förvaras under försegling intill dess valet vunnit laga kraft eller i händelse av besvär dessa blivit avgjorda.

58.

Protokollet över valförrättningen jämte ansökningshandlingarna skall av magistraten insändas till länsstyrelsen, som efter det valet vunnit laga kraft ofördröjligen översänder handlingarna till Konungen.

% '9.

Annan befattning än rådmanstjänst tillsättes av magistraten.

• Sida 38
•  Original

Då i % 9 avsedd befattning är ledig, skall i fråga om kungörande av ledig- heten och uppskov med befattningens tillsättande gälla vad här ovan i % 3 med avseende å rådman'stjänst är stadgat, dock att ansökning till befattningen skall vara ställd till magistraten.

% 11.

Över magistratens beslut angående tillsättning av befattning, som i % 9 avses, må hos hovrätten anföras besvär, vilka skola dit ingivas före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då beslutet gavs.

I hovrättens 'beslut må ändring sökas hos Konungen före klockan tolv å tret- tionde dagen från beslutets dag.

Denna lag träder i kraft den ............

Härigenom upphäves vad i lag eller särskild författning finnes mot denna lag stridande.

Därest före lagens ikraftträdande åtgärder vidtagits för återbesättande av sådan befattning, som i lagen avses, och ansökningstiden till befattningen gått till ända, skola i fråga om bef'attningens tillsättning tidigare gällande bestäm- melser lända till efterrättelse.

• Sida 39
•  Original

Utkast

till Stadga angående behörighet till vissa befattningar vid rådhusrätt m. m.

ål.

Denna stadga gäller rådhusrätt, i vilken jämte borgmästaren skola finnas minst två lagfarna ledamöter, och avser borgmästaretjänst samt annan be— fattning, med vilken enligt gällande arbetsordning är förenad skyldighet att tjänstgöra såsom lagfaren bisittare i rätten.

Om behörighet till vissa. befattningar.

ga

Till ordinarie innehavare av befattning, som tillsättes av magistraten, må ej utses annan än den som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt eller av Konungen förklarats behörig att innehava sådan befattning, varom frå- ga är.

Om tjänstledighet m; m.

%3.

Åstundar borgmästaren ledighet från tjänsten under längre tid än fjorton dagar, göre ansökan därom hos hovrätten.

Sådan ansökan skall ingivas till magistraten, som överlämnar densamma tillika med förslag till tjänstens uppehållande till länsstyrelsen, varefter länsstyrelsen med eget yttrande översänder handlingarna till hovrätten.

Dör borgmästaren eller frånträder han sin tjänst, skall magistraten i den ordning som i andra stycket sägs göra anmälan 'om förhållandet till hovrätten med förslag till tjänstens uppehålland'e.

%4.

Önskar borgmästaren ledighet under tid, icke överstigande fjorton dagar, skall anmälan därom göras hos magistraten.

åå.

Ledighet för annan befattningshavare beviljas av magistraten.

• Sida 40
•  Original

Om vikarier.

56.

I fall, som avses i 5 3, meddelar hovrätten förordnande om tjänstens uppe- hållande. Ej må därvid annan än lagfaren ledamot i rätten förordnas utan att stadsfullmäktige erhållit tillfälle att yttra sig.

57.

Vid sådan ledighet för borgmästaren, som avses i % 4, skall magistraten för- ordna lagfaren ledamot att uppehålla tjänsten.

%&

Vikarie för rådman förordna-s av magistraten; dock att, där fråga är om längre tid än fjorton dagar och till vikarie ej kan förordnas sådan befatt— ningshavare vid rätten, som i denna stadga avses, anmälan om förhållandet med förslag till tjänstens uppehållande skall göras hos hovrätten, som för så- dant fall förordnar vikarie.

% "9.

Vikarie för annan befattningshavare förordnas av magistraten. Därest förordnandet avser längre tid än en månad, må ej annan förordnas än den, som uppfyller de för erhållande av ordinarie befattning i % 2 stadgade villkor. Där skäl därtill äro, må dock hovrätten på ansökan av magistraten medgiva, att förordnande må för viss tid meddelas jämväl annan, som prövas lämplig.

Om besvär.

% 10.

Klagan över magistratens beslut må hos hovrätten föras genom besvär, vilka skola dit ingiva-s före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, då beslutet gavs.

I hovrättens beslut må ändring sökas hos Konungen före klockan tolv å trettionde dagen från beslutets dag.

Denna stadga träder i kraft den ............. Vad i %% 2 och 9 stadgas angående viss behörighet gäller ej för den, som av- lagt för utövande av d'omarämbete föreskrivna kunskapsprov och då stadgan träder i kraft tjänstgjort vid domstol minst tre år med full tjänstgöring vid rådhusrätt, som i denna stadga avses, under hela året före ikraftträdandet.

• Sida 41
•  Original

• Sida 42
•  Original

; Systematisk förteckning (Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna! nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Bättsskipning. Fångvård.

Förberedande utkast till strafflag. Brott mot politiska rättigheter. Brott mot allmän ordning och frid. [6] Betänkande med förslag till organisation av det frivilliga akydds- och hjälper-betet beträffande frigivna fångar. [11] Utredning eng. ordningen för stadsdomartjänsternas till— sättande och om allmänna bestämmelser rörande rådhus- rätternas rekrytering. [31]

&

Stateförfattning. Allmän statsförvaltning.

Utredning och förslag rörande grunder och förfaringssätt för dyrprtsgmpperingsarbetet ävensom rörande i samband där- med, stående frågor. [?)] Betänkande ang. gottgörelse åt statsverket och de sportsl- berättigade i händelse av inteckningsförnyelsernns avskaf- fande in. m. [24]

Kommunalförvaltnfng.

Yttrande och förslag ung. revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse i Stockholm m. m. [23] Förslag till vissa ändringar i kungl. byggnadsstyrelsens nor- mnlförelng till byggnadsordningar in. in. [28]

Stabens och kommunernas flnanevasen.

Skatteutiämninglberedningen 2. [8] Skatteutjiimningsberedningen &. [4] Utredning och förslag ang. importmonopol på knife. [16] Undersökning av taxeringsutinllet beträffande jordbruks— fnstighet & landsbygden enligt beredningsnämndernas för- slag vid 1938 års allmänna fastighetstnxerlng. [19] Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ung. för— bättrad deklarationskontroll och till förstärkt taxerings- organisation m. m. [27] ,

Pollti.

' Socialpolitik.

Undersökning rörande behovet av en utvidgning av bostads- statistikvn jämte vissa därmed förbundna bostadspolitiska frågor. [14] Utredning rörande kostnaderna för vissa genom statens ur- betslöshetskommisslon utförda arbeten i jämförelse med kostnaderna för motsvarande i annan ordning utförda ar- beten m. m. [20] —Arbetslöshetsntredningens betänkande. 2. Konjunkturspridningen. [29]

Bilagor, hund 1 .

Hälso— och sjukvård.

Förslag till lag om sterilisering av vissa. sinnessjuka, sinnes- slöa eller av annan rubbning av själsverksamheten lidande personer. [22] '-

Allmänt näringsväsen.

Betänkande beträffande vattenfallsstyrelsens taxor för elek- trisk kraft till abonnenter på. landsbygden. [8] Betänkande ang. ordnandet av nvsiittniugsförhållandena för inom riket tillverkad sprit m. rn. [25] .

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Jordbmkuutredningens betänkanden. 9. Betänkande ang. produktions- och nvsättningsförhållnndenn för slaktdjur samt kött och fläsk. [12] Berättelse över Statens spnnnmålsnämnds verksamhet m. in. under år 1982. [17] , Betänkande med förslag ang. ändrade bestämmelser om

mjölknvgifters upptagande och användning. [18]

Vattenväson. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag ang. åtgärder för ett bättre utnytt- jande av landets skogstillghngar. [2]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommmiikationsväsen.

Betänkande med förslag ang. varningsmärken och säkerhete- anordninger vid korsningar i samma plan mellan järn- väg och väg m. m. 11] Betänkande med förslag till lag om rätt att med motor- fordon beiara enskild väg m. m. [9] Betänkande ang. stotsinlösen av Ostkustbanan och Upp- sala—Gävle järnväg. [18] Automatisering av telefonnätet på Sveriges landsbygd. [16]

Bank-. kredit- och penningväsen.

Utredning och förslag rörande rätt för sparbankerna och postsparbanken att. anlita ombud in. in. [30]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväson. Undervisningsvitlen. Andlig odling i övrigt.

Utredning och förslag rörande åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indi-aga lärartjänster vid folkskolo- vänendet. [5] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordrings- väsendet och prokuinslersinstltutionen. [10] Betänkande om förbättrad utbildning i stadsplanekonst jämte vad darmed äger sammanhang. [28]

Försvarsvitscn.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rättslär- hållendcn. 4. Förslag till konvention mellan Sverige. Den- muk, Finland. Island och Norge eng. konkurs. m. m. [1]