SOU 1935:8
Betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet
N 4-0 ('?
oå (—
_ mu,
&( *, lo-p'o
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012
OFFENTLIGA UTREDN. NGAE _9 'JUSTITIEDEPABTEMENTET '
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG ANGÅENDE
ÅTGÄRDER MOT STATSFIENglggg VERKSAMHET
.
AVGIVET AV
EN DÄRTILL FÖRORDNAD KOMMITTE
STO CKHO'LM 1935
Statens offentliga "utredningar 1935 ' ' Kronologisk förteckning.
* . Betänkande med förslag angående åtgärder för spann—
.kPromcmoria angående tillsynen över fastighetsnegistrc— målsodlingens stödjande. Marcus. 134 5. Jo.
4
ringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. Ju.
. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag 5. Förslag till ändrade bestämmelser rei ande allmänna av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. Ju. mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hö- 6. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgä1der mot rande utredningar. Beckman. 86*, 265 S.S. arbetslöshet. Norstedt. x, 338, 32* s. S. ' . Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas 7. Teknisk- ekonomiska utredningen rörande vägväsendet. , betänkande med utredning och förslag rö1ande den Del 2. Broar. Häggström. 130 s. . _ » samhälleliga hjälpverksamhelens organisation m.m. 8. Betänkande med förslag angående åtgärder mot stats— ' Beckman. 23 5. S. fientlig verksamhet. Idun. 406 s. Ju.
Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorteu Stockholm Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse— okstävema till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E.=ecklesiastikdepartementet; Jo. —=jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre an- ordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. , ._
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935:8 JUSTITIEDEPARTEMENTET
BETÄNKANDE
MED FÖRSLAG ANGÅENDE
ÅTGÄRDER MOT STATSFIENTLIG VERKSAMHET
AVGIVET AV
en därtill förordnad kommitté
Iduns tryckeri aktiebolag
Esselte ab. Stockholm 1935 421111
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Skrivelse till Konungen ............................................................
F örfattningstexter.
Förslag till lag angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga
uvevv
sammanslutningar ......................................................... lag om ändring i 8 och 16 kap. strafflagen ........................ lag angående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden
ändring i vissa delar av %% 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsföror'dningen lag om mötesskydd ...................................................... kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 10 juni 1932 (nr 198) angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) ............................................................... kungörelse om ändrad lydelse av & 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) ....................................... lag om förbud för viss i det allmännas tjänst anställd per- sonal att deltaga i vissa sammanslutningar eller att främja deras verksamhet ......................................................... lag om ändrad lydelse av 71 och 72 %% strafflagen för krigs— makten den 23 oktober 1914 (nr 324) ................................ lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i demonstrations- tåg och vissa sammankomster ....................................... förordning om ändrad lydelse av 27 % 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka förordning om ändrad lydelse av 14 51 mom. förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker ....................................... kungörelse om tillägg till 5 1 kungörelsen den 9 maj 1916 (nr 149) angående vad militär personal i vissa fall har att iakt- taga vid upprätthållande av allmän ordning m. 111.
Betänkande.
Avd. I. Inledande översikt ..........................................
Behandlmgen i riksdagen av frågan om åtgärder mot stats/ienllig verksam- het; kommitténs uppdrag ............................................................
Sid.
11 13 14 16 20
På stals— och räffsordningens omsiöriande riktad verksamhet ............... Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internatio— nalen) med hjälporganisationer ............................................. Komintern sid. 33. — Sveriges Kommunistiska Parti sid. 47. — De kommunistiska hjälporganisationerna sid. 51. — Utbredning sid. 56. —— Finansiering sid. 68. Socialistiska Partiet (Arbetarnas och Jordfolkets Förbund) .............. Syndikalismen och anarkismen ................................................ De nationalsocialistiska partierna ................................................ Sammanfattning ..................................................................... Allmänna synpunkter angående önskvärdhclen av ett ingripande från stals— maklen och de åtgärder7 som kunna tänkas komma i fråga ...............
Avd. II. Åtgärder mot särskilda yttringar av sialsfientlig verk— samhet .................................................................................
Ålgärder för att stävja våldsanvändning Och oordningar ........................
Bestämmelser angående våld mot enskild person, våldshandlingar och trots mot offentlig myndighet ................................................ Reglering beträffande arbetstvister ............................................. Straifbestämmelser till skydd för församlingrätten ........................ Upprätthållandet av ordningen vid möten och demonstrationer; anmäl- ningsplikt och tillståndstvång ................................................
Åtgärder för att stävja missbruk av yttrande— och tryckfrihet ..................
Förutsättningarna för propagandans stratfbarhet ...........................
Förledande till brott sid. 103. — Den allmänna propagandan i Övrigt (Smädande och hetsande mot författningen, upphetsande mot vissa grupper av befolkningen. Smädande av flagga, vapen etc. Smädelse mot allmänt organ såsom sådant eller mot kär eller grupp av ämbets- och tjänste— män. Lögnaktiga uppgifter) sid. 114.
Formella anordningar i avseende å utkrävandet av ansvar ...............
Utsträckt rätt för allmän åklagare att åtala förgripelser mot ämbets' och tjänstemän sid. 129. —— Ansvarigheten för utgivande av periodiska skrifter sid. 132. —— Skyldighet att beriktiga vilseledande uppgifter i periodiska skrifter sid. 142. — Bestämmelserna angående tryckfrihetens övervakning sid. 148. —— Beslag av icke tryckt skrift sid. 160. =— Jury- institutionen sid. 161. — Ingripande mot affischer m. m. sid. 162. — Utgivningsförbud för tidningar sid. 163.
Propagandan i skolorna ............................................................... Propagandan inom försvarsverkel ...................................................... Allmänna synpunkter Vikten av propagandans stävjande .................................. . .......... Upplysningsverksamhet och undanröjande av missförhållanden ......... Lagstiftningsåtgärder ..................... .. ........................................
Allmänna riktlinjer sid. 189. — Översikt av föregående lagstiftnings- åtgärder och lagförslag i ämnet sid. 191. — Åtgärder till undertryckande av propagandan, indragning och beslag av skrifter sid. 193. — Militärens deltagande i möten m. 111. sid. 215. —— Avskiljande från krigsmakten av fast anställd personal, som bedriver disciplinupplösande propaganda sid. 232. — Värnpliktiga, som bedriva disciplinuppl'ösande propaganda sid. 234. —— Diverse frågor (Samvetsömma värnpliktiga. Skydd för befäl
58 60 61 68
71
79
79 80 80
86
99 103
167 172 172 187 187 189
mot smädelser, våld o. dyl. Ingripande mot vapenstölder. Undervisning om gällande lagbestämmelser mot den disciplinupplösande propagandan) sid. 245.
Spioneri ...................................................... ..................... Avd. III. Fråga om förbud mot organisation och dess verksamhet
Avd. IV. Vissa frågor rörande allmänna organ och myndigheter— nas befogenheter ..................................................................
Fråga om förbud för i allmän tjänst anställda att deltaga i stals/ientlig verk— samhet .................................................................................
Polisväsendet m. m. ..................................................................... Gällande bestämmelser m. m. ................................................... Allmänna synpunkter ............................................................ Särskilda frågor .....................................................................
1. Omreglering av tjärdingsmansinstitutionen sid. 308. — 2. Utökning av ordningspolisen sid. 310. —- 3. Polisens uniform och beväpning sid. 316, — 4. Polisens utbildning sid. 318. — 5. Övervakning av den statsfientliga verksamheten sid. 319. — 6. Förstatligande helt eller delvis av polis— väsendet sid. 320. — 7. Skyldighet att biträda polismyndighet sid. 326. -— 8. Polisens makt- och tvångsmedel m. m. sid. 328.
Fråga om särskilda befogenheter för myndigheterna vid orostillfällen .........
Särskilda yttranden:
Av herr Borell ..................................................................... » herrar Bergström och Olof Olsson ....................................... » herr Olof Olsson ............................................................... » » Anton Pettersson ......................................................
Bilagor: 1. Utdrag ur tidningar m. m., belysande ytterlighetsriktningarnas propa- ganda ........................................................................... a) Propagandan i allmänhet sid. 369. — b) Propagandan inom tör-
svarsverket sid. 381. 2. Redogörelse för vid arbetskonflikter åren 1931—1934 inträffade oro— ligheter, vilka tordc stå i samband med den kommunistiska agita-
tionen ........................................................................... 3. Sammandrag av ytterlighetspartiernas röstsiffror vid senaste båda riksdags— och landstingsmannaval ..........................................
4. Översikt över av krigsdomstolar eller i disciplinär ordning åren 1930—1934 avgjorda mål, som anses ha haft samband med den disciplinupplösande propagandan, m. m. .................................
248
253
275
275 300 300
308
330
337 353 360 368
369
391
401
403
Förkortningar:
— Allmänna strafflagen.
Strafflagen för krigsmakten. Tjänstgöringsreglemente för armén.
Reglemente för marinen.
_ Tjänstgöringsreglemente för flygvapnet.
Till KONUNGEN.
Eders Kungl. Maj:t beslöt den 26 maj 1933 att tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa en förutsättningslös utredning angående åtgärder mot sådan av sammanslutningar eller enskilda bedriven verksamhet, som syf-
tar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sve- riges stats- och råttsordning, samt förordnade justitierådet Emil Sandström att vara ledamot och ordförande i kommittén. Vidare bemyndigades chefen för justitiedepartementet att till ledamöter utse ytterligare högst sju personer.
Till ledamöter i kommittén utsågos härefter den 30 maj 1933 dåvarande revisionssekreteraren Erik Lind, ledamöterna av I kammaren, häradshöv— dingen Th. Borell, läroverksadjunkten Olof Olsson och professorn J. Berg- man, ledamoten av II kammaren, redaktören K. Bergström samt ledamoten av I kammaren, ombudsmannen A. Pettersson.
Efter det Lind utnämnts till justitieråd, beviljades honom entledigande från ledamotsuppdraget från och med den 1 oktober 1933 samt utsågs till ledamot i hans ställe ledamoten av II kammaren, redaktören I. Österström.
Såsom sekreterare hos kommittén har tjänstgjort under tiden den 1 sep- tember 1933—den 1 februari 1934 förste amanuensen i socialdepartementet Gunnar Wejle samt därefter assessorn i Svea hovrätt Olof Thulin.
I anledning av framställningar från kommittén har chefen för marinsta- bens mobiliseringsavdelning kommendörkaptenen C. G. Wahlström den 26 oktober 1934 förordnats att biträda kommittén vid behandling av frågan om åtgärder mot den disciplinupplösande verksamheten inom krigsmakten samt majoren i generalstaben C. S. R. Kempff under tiden den 13—den 15 de- ? cember 1934 för samma ändamål stått till kommitténs förfogande.
På framställning av kommittén ha den 26 juni 1933 genom remiss från justitiedepartementet inhämtats upplysningar:
A) från länsstyrelserna angående dels de erfarenheter som inom deras ar- betsområde vunnits rörande förekomsten av sådan utav sammanslutningar el- ler enskilda bedriven verksamhet, som syftar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sveriges stats- och rättsordning, samt | sådan verksamhets utbredning, organisation, aktivitet och propagandameto- l der, dels iakttagelser rörande vapeninnehav och vapenövningar i hithörande !
|
syfte eller omständigheter, som stöda misstankar i sådan riktning, dels de ingripanden och åtgärder mot dylik verksamhet, som från myndigheternas sida förekommit, resultaten därav samt vunnen erfarenhet om möjligheterna att med gällande lagstiftning göra sådana ingripanden och åtgärder tillräck- ligt effektiva, dels iakttagelser angående de brister och luckor i gällande lagstiftning eller i ordningsmaktens organisation och utrustning, som hindra ett effektivt ingripande, och dels iakttagelser rörande reaktion hos andra samhällsgrupper, i form av organiserat bekämpande av en ytterlighetsrikt- ning samt därav föranledd friktion och spänning;
B) från chefen för generalstaben, arméfördelningscheferna, militärbefäl- havarna för övre Norrland och på Gotland, chefen för flygvapnet, chefen för marinstaben, stationsbefälhavarna vid Karlskrona och Stockholms örlogs- stationer samt cheferna för kustflottan och kustartilleriet i vilken omfatt- ning inom krigsmakten från kommunistiskt, nationalsocialistiskt eller annat
håll förekommit propaganda eller annan verksamhet, ägnad att upplösa disciplinen eller eljest av statsfientlig karaktär, samt huruvida med stöd av gällande lagstiftning ett effektivt ingripande häremot kunnat ske; ävensom
C) från skolöverstyrelsen huruvida och ivilken omfattning inom skolorna eller vid militär— och idrottsövningar med skolungdomen förekommit propa- ganda av kommunistiska, nationalsocialistiska eller andra liknande samman- slutningar eller av enskilda samt huruvida behov ansetts föreligga att i an— ledning därav vidtaga åtgärder.
De sålunda hörda myndigheterna ha till sina yttranden i de flesta fall fogat yttranden av dem underordnade myndigheter.
Beträffande polisväsendet har yttrande inhämtats från statspolisinten- denten.
Angående utländsk lagstiftning i hithörande ämnen ha uppgifter inför- skaffats genom beskickningarna i vissa europeiska länder. Kommitténs ord- förande och sekreterare ha vidare enligt särskilt bemyndigande under tiden den 23-—den 29 juni 1934 företagit en resa till Helsingfors för att inhämta upplysningar angående verkningarna av de åtgärder, som i förevarande hän- seende vidtagits i Finland.
För att vid arbetet tagas under övervägande har kommittén fått mottaga: en till chefen för justitiedepartementet av tillkallade sakkunniga avgiven P. M. rörande lagstiftning angående lögnaktiga uppgifter och vrängda fram- ställningar;
åtskilliga till Eders Kungl. Maj:t eller cheferna för justitie- och försvars- departementen från militärmyndigheterna inkomna framställningar om åt- gärder mot den disciplinupplösande verksamheten inom krigsmakten; samt
till statsministern från Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Söl- vesborgs Arbetarekommun och Åstorps Arbetarkommun inkomna framställ- ningar angående ingripande mot hetsande och ordningsstörande politisk pro- paganda m. rn. samt en till regeringen från Svenska Järnvägsmannaförbun- dets avdelning 85 i Vännäs inkommen framställning i samma syfte.
Kommittén har den 31 mars 1934 avgivit infordrat utlåtande över det av sakkunniga angående beväpnade enskilda sammanslutningar avgivna för- slaget till lag om förbud mot vissa sammanslutningar.
Sedan kommitténs arbete numera blivit avslutat, får kommittén härmed i underdånighet till Eders Kungl. Maj:t överlämna betänkande angående åt- gärder mot statsfientlig verksamhet. Betänkandet innehåller förslag
1) till lag angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar;
2) till lag om ändringi 8 och 16 kap. strafflagen;
3) till lag angående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden;
4) till ändring i vissa delar av åå 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen; 5) till lag om mötesskydd; 6) till kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 10 juni 1932 (nr
198) angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22);
7) till kungörelse om ändrad lydelse av % 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22);
8) till lag om förbud för viss i det allmännas tjänst anställd personal att deltaga i vissa sammanslutningar eller att främja deras verksamhet;
9) till lag om ändrad lydelse av 71 och 72 åå strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 (nr 324);
10) till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i demonstrationståg och vissa sammankomster;
11) till förordning om ändrad lydelse av 27 ä 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka;
12) till förordning om ändrad lydelse av 14 g 1 mom. förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt
13) till kungörelse om tillägg till 5 1 kungörelsen den 9 maj 1916 (nr 149) angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthål- lande av allmän ordning m. m.
Beträffande de förslag, som kommittén eljest ansett sig böra framföra, får kommittén hänvisa till vederbörliga avdelningar i betänkandet.
Förslagen åtföljas av utredning och motivering. Där så ansetts vara av särskilt intresse, ha lämnats översikter av utländsk lagstiftning. Vid utarbe- tandet av dessa översikter har hänsyn tagits till lagstiftningen i Danmark, ! Finland, Norge, Nederländerna, Schweiz, England, Frankrike, Belgien, Tjec- ' koslovakien och Tyskland (före det nationalsocialistiska genombrottet).
Undertecknade Borell, Olsson, Bergström och Pettersson åberopa i vissa delar av oss avgivna särskilda yttranden.
Underdånigst EMIL SANDSTRÖM.
"TH. BORELL. OLOF OLSSON. J. BERGMAN. KARL BERGSTRÖM. ANTON PETTERSSON. IVAR ÖSTERSTRÖM.
Olof Thulin.
Stockholm den 11 januari 1935.
FÖRFATTNINGSTEXTER
Förslag till
lag angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar.
Härigenom förordnas som följer:
1 %.
Sammanslutning, vars verksamhet med hänsyn till genom densamma ådagalagt syfte att med våld omstörta eller förändra rikets statsskick eller med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra offentlig myn- dighet i dess verksamhet, brott mot medborgeng frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att sätta statens sä- kerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara, må jämte av densamma be- roende sammanslutningar kunna, på talan av justitiekanslern, av domstol upplösas.
Upplöst sammanslutnings verksamhet må ej fortsättas, och skall i upp- lösningsbeslutet meddelas förbud däremot. Sammanslutningens egendom skall likvideras, och må domstolen förordna gode män att verkställa likvi- dationen. Beroende på de omständigheter, som föranleda upplösningen, må domstolen kunna förklara egendomen förverkad.
2 &.
Sammanslutning, som bildas i uppenbar avsikt att fortsätta upplöst sam- manslutnings verksamhet, må jämväl kunna, på sätt i 1 % sägs, förklaras upplöst.
3 5.
Den, som mot meddelat förbud fortsätter, eller främjar fortsättningen av, upplöst sammanslutnings verksamhet såsom genom deltagande ibeslut eller bevistande av sammanträde för främjande av dess syfte, utgivande eller spridande av tidning eller annan skrift för sådant ändamål eller erläggande av avgift eller upplåtelse av lokal eller redskap, genom bildande eller del- tagande i sammanslutning, som uppenbart är avsedd att fortsätta den upp— lösta sammanslutningens verksamhet, eller genom främjande av sådan sam- manslutnings verksamhet, straffes, där ej gärningen enligt allmänna straff-
lagen är belagd med strängare straff, med fängelse. Äro omständigheterna försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas. Är brottet ringa eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande, må till dagsböter dömas.
Är den brottslige tjänsteman i statens eller kommuns tjänst, vare det ansett såsom försvårande omständighet, och må han, ändå att han fälles till ringare straff än straffarbete, dömas till avsättning eller mistning av tjänsten på viss tid.
4 &.
Egendom, som med ägarens eller hans ställföreträdares samtycke använ- des för att främja fortsättningen av upplöst sammanslutnings verksamhet, må kunna dömas förverkad.
5 &.
Mål enligt 1 eller 2 & anhängiggöres vid Svea hovrätt, och skall hovrätten vid företagande av sådant mål bestå av presidenten samt fyra efter lottning utsedda ordinarie ledamöter.
På talan mot huvudorganisation må jämväl underlydande lokalavdelning förklaras upplöst.
Åtal för brott mot 3 % anhängiggöres vid allmän underrätt och utföres av allmän åklagare.
6 5.
Genom beslut under rättegången, som ej må särskilt överklagas, må domstol, där mål om upplösning av sammanslutning är anhängigt, meddela förbud att tills vidare i avvaktan på slutligt utslag fortsätta sammanslut- ningens verksamhet, och gälle angående överträdelse av sådant förbud vad i 3 och 4 åå är stadgat. I beslutet må förordnas gode män att om- händertaga sammanslutningens egendom.
Justitiekanslern må förordna om beslag å egendomen. I fråga om sådant beslag skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål föreskrives.
7 %. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen. Behållningen av förverkad egendom tillfaller allmänna pensionsfonden.
8 &.
Angående förbud mot utgivande eller spridande av tryckt skrift för att fortsätta, eller främja fortsättningen av, upplöst sammanslutnings verk— * samhet så ock angående straff för överträdelse av sådant förbud stadgas i tryckfrihetsförordningen .
Denna lag träder i kraft den
F ö r sla g till lag om ändring i 8 och;16 kap. strafflagen.
Härigenom förordnas, dels att 8 kap. 14 å och 16 kap. 15 % straff- lagen skola erhålla följande ändrade lydelse, dels ock att i 8 kap. straff— lagen skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad såsom 21 a 5:
8 KAP. 14 5.
Den, som uppsåtligen ger allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga uppgifter, ägnade att väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för rikets säkerhet eller allmän ordning och frid, straffes, där ej handlingen särskilt är belagd med högre straff, med fängelse eller böter.
21aå.
Svensk man, som insamlar eller låter insamla ej i tryck offentligt till- gängliga uppgifter angående rikets försvar eller angående förhållanden, som ha inflytande på rikets försvarskraft, i syfte att därigenom gå fråm—- mande makt tillhanda, dömes, då uppgifterna ej äro av beskaffenhet att höra hållas hemliga, till fängelse. Äro omständigheterna synnerligen för- svårande, må till straffarbete i högst två år dömas.
16 KAP. 15 &.
Ej må brott, som i 7, 8, 9 eller 11 % sagt är, åtalas av annan än måls- ägande, där ej ärekränkningen skett mot ämbets— eller tjänsteman i eller för hans ämbete eller tjänst eller avser förhållande utom ämbetet eller tjänsten av beskaffenhet att den kränkte därigenom kan anses ovärdig det förtroende och den aktning, som ämbetets eller tjänstens behöriga utövning kräver; ej heller må brott, som i 12 % sägs, åtalas av allmän åklagare, där det ej av målsägande till sådant åtal angives.
Denna lag träder i kraft den
Förslag
till
lag angående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden.
Härigenom förordnas som följer:
1 &.
Anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg skrift, vilken ge- nom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt uppenbar- ligen åsyftar att undergräva krigslydnaden, må indragning ske av de exem- plar av skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas. Den, som vid truppen eller å fartyget högsta befälet utövar, äger omedelbart vidtaga nödig åtgärd för hindrande av sådan skrifts spridande inom truppen eller å far- tyget under tid, som åtgår, till dess förordnande om indragning kan av ho- nom utverkas. Förordnande om indragningen meddelas å ort utom Stock- holm av chefens för justitiedepartementet ( justitiekanslernsl) ombud för över- vakning av tryckfrihetsförordningens efterlevnad samt i Stockholm av den eller de personer, som nämnde departementschef (justitiekanslern) för detta ändamål tillsatt. Förordnandet skall genast av befälet verkställas, men var- de ofördröjligen av den, som meddelat det, anmält hos tryckfrihetskommittén; och ankomme på kommittén att pröva, huruvida förordnandet skall äga bestånd.
Tillsättas för Stockholm flera personer med befogenhet, som nu är sagd, varde för envar av dem angivet hans verksamhetsområde.
Vid sådan avdelning av krigsmakten, som ställes eller är ställd på krigs—-» fot, äge högste befälhavaren rätt att förordna om indragning, varom i första stycket sägs, och skall vid hans beslut bero.
2 5.
Den, som vid trupp eller å flottans fartyg eller eljest bland krigsfolk el- ler bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, sprider eller låter utsprida för dylik sprid- ning uppenbarligen avsedd skrift av innehåll, som i 1 & sägs, straffes, om han avvetat eller haft skälig anledning antaga att skriften hade sådant inne- håll, med fängelse i högst ett år eller dagsböter.
1 Kommittén har föreslagit, att justitieministerns åligganden med avseende å tryckfri- hetens övervakning skola överflyttas på justitiekanslern (jfr sid. 16, not 1, samt sid. 157 f.).
Lag samma vare beträffande den, som innehar exemplar av sådan skrift under omständigheter, varav det uppenbarligen framgår att han har för avsikt att så sprida eller låta sprida dem.
Har anmälan gjorts för utverkande av förordnande om indragning och meddelas ej sådant förordnande eller varder förordnandet ej bestån- dande, vare frågan om ansvar förfallen.
3 &.
Den, som i andra fall än i 2 & sägs, medan förordnande om indragning av skrift är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter ut- sprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, straffes på sätt i samma paragraf sägs.
4 %.
Lyder den, som gör sig skyldig till enligt denna lag straffbart förfarande, under strafflagen för krigsmakten, och är gärningen där belagd med strängare straff, straffes enligt sistnämnda lag. Straff enligt förevarande lag äge ej hel- ler rum, där gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd med strängare straff.
5 %. Åtal för brott mot denna lag anhängiggöres vid allmän domstol och ut- föres av allmän åklagare. Lyder den brottslige under strafflagen för krigs- makten, höre dock målet till krigsdomstols upptagande.
6 &. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen.
Denna lag träder i kraft, beträffande icke tryckt skrift den , samt beträffande tryckt skrift då Konungen, efter det riksdagen antagit Konungens förslag till ändring av % 1 mom. 1, % 4 mom. 9, 12, 13 och 14 samt % 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen, låtit i riksdagen uppläsa öppet brev att kungörelse utfärdats om sådan ändring av tryckfrihetsför- ordningen.
Förslag
till
ändring i vissa delar av 55 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen.1
51.
lzo) Alla _ —— — handlingar. För spridande av tryckt skrift bland krigs- folk eller bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, så ock för offentliggörande av tryckt skrift genom anslag, genom kringförande av plakat eller på annat likartat sätt gälle de villkor och inskränkningar, som om annan skrift äro eller varda i sådant hänseende stadgade. Eljest må ej någon i annan ordning eller i annat fall, än denna lag stadgar, kunna för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas.
Under _ — utgives.
2:o. Någon tryckningen föregående granskning av skrift, eller annat förbud emot tryckning därav, än i 4 % sägs, skall ej äga rum. Ej skall — _— —— försvaras.
4:o. Ä varje nummer eller häfte av periodisk skrift skall utsättas namnet å den, som har inseende över skriftens utgivning och äger bestämma dess innehåll (utgivaren). Försummas det, böte boktryckaren från och med tjugu- fem till och med tvåhundra riksdaler.
Utgivare av periodiska skrifter må endast den vara, som är i riket bosatt svensk medborgare, är myndig samt icke är ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 €; strafflagen eller förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Är ut- givare icke, jämlikt vad nu är sagt, behörig, böte såväl utgivaren som för- läggaren och boktryckaren, den sistnämnde där han ägt vetskap om för- hållandet, från och med femtio till och med femhundra riksdaler.
'Uppgives å periodiska skrifter för skens skull såsom utgivare annan person än den verklige utgivaren, skola såväl den verklige utgivaren som ock den uppgivne ävensom förläggaren, de sistnämnda där uppgiften till- kommit med deras vetskap, straffas med böter från och med femtio till och
1 Kommittén har — med hänsyn till det av särskilda sakkunniga nyligen framlagda be- tänkandet angående tryckfrihetsprocessens ombildning — icke i lagtext utformat samtliga de ändringar, som föranledas av förslaget om överflyttning å justitiekanslern av justitie- ministerns åligganden med avseende å tryckfrihetens övervakning och ej heller förslaget om ändring i kvarstadsbestämmelserna (se sid. 159). Av samma skäl har kommittén Icke i åå 4 och 5 inarbetat de moment, som där föreslås tillagda.
med femhundra riksdaler. Har skriftens innehåll förklarats brottsligt, må straffet kunna höjas till fängelse i högst sex månader.
Är utgivare genom sjukdom, bortresa eller annat tillfälligt förfall hindrad att utöva sin befattning, må å den periodiska skriften jämte hans namn kunna angivas namnet å den, som i egenskap av hans ställföreträdare under tiden har inseende över skriftens utgivning och äger bestämma dess inne— håll. Har hindret fortvarat mera än två månader, skall uppgift, som nu är sagd, alltid äga rum. Försummas det, böte ställföreträdaren ävensom för— läggaren från och med tjugufem till och med tvåhundra riksdaler. Vad i andra och tredje styckena här ovan är sagt om utgivare skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om ställföreträdare för honom.
Innan första numret av en periodisk skrift utgives, skall utgivaren till justitiekansleren mot bevis avlämna skriftlig anmälan, innehållande uppgift å skriftens titel och tryckningsort samt utgivarens namn. Sker förändring i något av dessa hänseenden, skall förändringen ofördröjligen anmälas på sätt nu är nämnt. Har anmälan, som nu är sagd, icke skett i behörig tid, böte såväl utgivaren som boktryckaren för varje gång åtal sker från och med tjugufem till och med tvåhundra riksdaler.
7:o. Den —— _ är. Utgivare av periodiska skrifter — — — iakttagna.
Fullgöres i fråga om periodiska skrifter utgivarens åligganden av annan person än den, som utsatts å skriften såsom utgivare eller ställföreträdare, svare den verklige utgivaren för innehållet däri.
Finnes ej behörig utgivare eller kan det ej visas vem han är, vare förläg- garen ansvarig. Finnes ej särskild förläggare eller kan det ej visas vem han är, eller var förläggaren, vid den tid då skriften utgavs, i anseende till ålder eller sinnesbeskaffenhet sådan, att ansvar enligt lag ej kan honom ådömas, eller var han vid den tiden icke bosatt i riket och kan han i sist- nämnda fall ej heller, då ansvaret göres gällande, här i riket anträffas, an- svare boktryckaren.
Utövas under tillfälligt förhinder för utgivaren hans befattning av ställ- företrädare, vars namn är eller jämlikt 4 mom. fjärde stycket bort vara utsatt å skriften, vare i fråga om ansvar för innehållet ställföreträdaren ansedd såsom utgivare.
Saknar utgivare av periodisk skrift tillgång till betalning av skadestånd eller rättegångskostnad, som i anledning av åtal för tryckt skrifts innehåll honom ådömts, vare skriftens förläggare för betalningen därav ansvarig.
8:o. Vid -— — — tillkännagiver. Angår rättegången periodisk skrift, må den instämmas, som enligt förenämnda regler svarar för skriftens innehåll. Do- maren — — — inkalla.
Skulle _ — — böter. Har — _ — är. 9:0. Utsätter någon å annan skrift än periodisk skrift bedrägligt ——-—- är.
18 g 3.
Tillagt mom.1
Spridning av falska rykten eller lögnaktiga uppgifter, ägnade att väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för rikets säkerhet eller all- män ordning och frid; brottet skall, där ej handlingen särskilt är belagd med högre straff, straffas med fängelse eller med böter från och med ett- hundra till och med ettusen riksdaler, och skriften konfiskeras.
2:o. I — —— — ombud. Boktryckare, som denna föreskrift uraktlåter, vare förfallen till böter från och med femtio till och med femhundra riksdaler eller fängelse i högst sex månader.
7:o. Utgivare av periodiska skrifter, vilka _ — _— pliktas. 9:o. Den — ——_— skriften. Rubbning —— _ — lag.
12:0—14zo. Dessa moment skola upphöra att gälla.
Tillagda mom.2
Izo. Därest sammanslutning, vars verksamhet med hänsyn till genom den- samma ådagalagt syfte att med våld omstörta eller förändra rikets stats- skick eller med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra offentlig myndighet i dess verksamhet, brott mot medborgerlig frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att sätta statens säkerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara, förklaras upplöst, må i beslutet därom, på yrkande av justitiekansleren, meddelas för- bud mot utgivande eller spridande av periodisk skrift, som utgivits av sam- manslutningen eller för dess räkning, så ock mot utgivande eller spridande av annan skrift, som avser att främja fortsättningen av sammanslutningens verksamhet. Genom beslut under rättegången, som ej må särskilt överklagas, må utgivande eller spridande av sådana skrifter förbjudas tills vidare i av- vaktan på slutligt utslag.
II:o. J ämväl i särskild rättegång må, på yrkande av justitiekansleren, med- delas förbud, som i I mom. sägs, så ock förbud mot utgivande eller spridande av periodisk skrift, med vilken uppenbarligen avses att ersätta förbjuden periodisk skrift. Angående provisoriskt förbud vare lag, som i samma mom. sägs. »
1 I den av sakkunniga inom justitiedepartementet avgivna P. M. rörande lagstiftning angående lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar föreslås omarbetning av 12 mom. i 3 5 (se sid. 122). Med hänsyn härtill har kommittén icke i paragrafen inarbetat det tillagda momentet eller utformat den jämkning, som erfordras i 4 & 11 mom. TF (se sid. 127 f.). ' Jfr sid. 16, not 1.
Illzo. Den, som fortsätter att utgiva eller sprida periodisk skrift, som för- bjudits, eller utgiver eller sprider skrift, som avser att ersätta förbjuden periodisk skrift, eller eljest utgiver eller sprider skrift, som avser att främja fortsättningen av den upplösta sammanslutningens verksamhet, straffes som sägs i lagen angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar.
Egendom, som med ägarens eller hans ställföreträdares samtycke använts för utgivande av skrift, som här sägs, må kunna av domstolen på yrkande av åklagaren dömas förverkad. Behållningen av förverkad egendom tillfaller allmänna pensionsfonden.
10:o. Om laga domstol för åtal å förbrytelse, som omförmäles i 4 % 9 mom., gälle vad i allmän lag sägs.
11:o. Angripas, uti av trycket utkomna skrifter, enskilda personer, en eller flera, och det ej sker i och för deras ämbete eller tjänst eller för förhållande utom ämbetet eller tjänsten av beskaffenhet att den kränkte därigenom kan anses ovärdig det förtroende och den aktning, som ämbetets eller tjänstens behöriga utövning kräver, därom _ — —— verkställas.
Tillagt mom.1
Izo. Mål enligt 4 & II mom. anhängiggöres vid Svea hovrätt, och skall hov- rätten vid företagande av sådant mål bestå av presidenten samt fyra efter lottning utsedda ordinarie ledamöter. Talan mot hovrättens utslag full- följes i den för besvärsmål stadgade ordning.
Åtal enligt 4 & III mom. anhängiggöres vid allmän underrätt och hand- lägges i vanlig ordning.
Övergångsstadgande. Enligt äldre lag gjord anmälan om utgivande av periodisk skrift gälle endast för tiden intill utgången av år . Innan därefter något nytt num-
mer av skriften utkommer, skall anmälan göras enligt 1 g 4 mom. Sådan anmälan må göras redan under
Äldre lags bestämmelser om vem som är för tryckt skrifts innehåll an— svarig och om den ordning, vari ansvarigheten må fastställas, skola, jämväl efter det av riksdagen antagna ändringar härutinnan blivit gällande, till- lämpas i fråga om skrift, som dessförinnan utgivits.
1 Jfr sid. 16, not 1.
F ö r s 1 a g till lag om mötesskydd.
Härigenom förordnas som följer: Den, som genom våld å person eller egendom, genom oljud eller på annat sätt söker att hindra eller försvåra hållandet av allmän sammankomst för överläggning om allmänt eller enskilt ärende eller för åhörande av föredrag, straffes med fängelse. Var brottet ringa eller äro omständigheterna eljest mildrande, vare straffet dagsböter.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen.
Åtal för brott mot denna lag anhängiggöres vid allmän domstol och ut- föres av allmän åklagare.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till
kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 10 juni 1932 (nr 198) angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).
Härigenom förordnas, att kungörelsen den 10 juni 1932 angående till- lämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vad i 5 13 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 är stadgat i fråga om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dy- likt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller andra med dessa jämförliga tillställningar skall tillämpas jämväl beträffande dylik
tillställning å ort, varest vad sålunda är stadgat icke redan är gällande. Lag samma vare, såvitt nämnda paragraf avser demonstrationståg.
I förevarande fall tillkommer landsfiskal enahanda befogenhet, som en- ligt samma paragraf är i fråga om stad tillagd polismyndighet därstädes.
Denna kungörelse träder i kraft den
Förslag till
kungörelse om ändrad lydelse av 5 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).
Härigenom förordnas, att & 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, i dess lydelse enligt kungörelsen den 10 juni 1932 (nr 199), i ne- dan intagna del skall erhålla följande ändrade lydelse:
Vad — — — hänseende.
Kungl. Maj:ts befallningshavande äge jämväl, där omständigheterna där-' till föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som understäl- les Kungl. Maj:ts prövning, särskilt förordna, att vad i % 13 är stadgat skall, även i den mån bestämmelserna i samma- paragraf icke dessförinnan äro gällande, tillämpas å visst område på landet; och tillkommer i förevarande fall landsfiskal enahanda befogenhet, som enligt 5 13 är i fråga om stad tillagd polismyndighet därstädes.
Denna kungörelse träder i kraft den
Förslag
till
lag om förbud för viss i det allmännas tjänst anställd personal att deltaga i vissa sammanslutningar eller att främja deras verksamhet.
Härigenom förordnas som följer: Konungen äge utfärda förbud för krigsmaktens fast anställda personal och dess reserver, försvarsverkets civila personal samt befattningshavare vid polis-- och åklagarväsendet att deltaga _i sammanslutning, vars verk- samhet är sådan eller vilken ålägger sina medlemmar sådana förpliktelser, att fara för behörigt fullgörande av vederbörandes tjänsteplikt kan upp- komma, eller att främja sådan sammanslutnings verksamhet.
Överträdelse av sådant förbud varde för tjänsteman ansett som fel i tjänsten, och må tjänstefelet oavsett omständigheterna i övrigt kunna anses som begånget under synnerligen försvårande omständigheter.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till
lag om ändrad lydelse av 71 och 72 %% strafflagen för krigsmak- ten den 23 oktober 1914 (nr 324).
Härigenom förordnas, att 71 och 72 åå strafflagen för krigsmakten skola, 71 å i nedan angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:
71 %.
Var som muntligen inför samlat krigsfolk eller genom skrift, den han bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten eller eljest såsom genom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt sökt undergräva krigslydnaden, varde — —— — är sagt.
Lag samma vare om den, som annans skrift, den där innefattar sådant försök att undergräva krigslydnaden, som i 1 mom. sägs, utspritt eller ut- sprida låtit för att därmed främja den med skriften åsyftade verkan.
Lag samma vare ock om den, som innehar för spridning bland krigsfolk uppenbarligen avsedd skrift av innehåll, som i 1 mom. sägs, under omstän- digheter, varav det uppenbarligen framgår, att han har för avsikt att så sprida eller låta sprida dem.
72 5.
Den, som, medan förordnande om indragning av skrift jämlikt lagen an- gående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden, är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, dömes till fängelse i högst ett år eller disciplinstraff. Sker brottet vid tillfälle, som i 65 å sägs, då må till straffarbete i högst ett år dömas.
Denna lag träder i kraft, beträffande icke tryckt skrift den , samt beträffande tryckt skrift då Konungen, efter det att riksdagen an- tagit Konungens förslag till ändring av % 1 mom. 1, % 4 mom. 9, 12, 13 och 14 samt 5 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen, låtit i riksdagen uppläsa öppet brev att kungörelse utfärdats om sådan ändring av tryckfrihetsför- ordningen.
Förslag till
lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i demonstrationståg och vissa sammankomster.
Härmed förordnas som följer:
Det vare krigsmanskap förbjudet att i militär tjänstedräkt deltaga i de- monstrationståg.
Det vare vidare krigsmanskap förbjudet att bevista sammankomst an- ordnad av sammanslutning, vilken krigsmaktens fast anställda personal ej må tillhöra.
Är eljest sammankomst utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring, eller i grannskapet därav, och kan på giltiga grunder antagas att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka genom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt åsyfta att undergräva
krigslydnaden, äge på stället varande högste befälhavaren förbjuda man- skapet att deltaga i sammankomsten. Om förbudets meddelande avlåte befälhavaren ofördröjligen underrättelse till justitiekanslern.
Överträdelse av förbud, som här avses, vare ansett såsom brott mot krigs- lydnaden, varom sägs i 79 % strafflagen för krigsmakten, eller såsom för— summelse av tjänsteplikt enligt 130 % samma lag.
Denna lag träder i kraft den , då lagen den 16 juni 1906 (nr 42 s. 3) om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sam- mankomster skall upphöra att gälla.
Förslag till
förordning om ändrad lydelse av 27 g 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.
Härigenom förordnas, att 27 ä 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 an- gående försäljning av pilsnerdricka skall erhålla följande ändrade lydelse:
1. Visa sig å ställe, där idkande av utskänkning medgivits enligt 13 %, oordningar eller bedrives där osedlighet och kan till följd därav rörelsens innehavare icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma eller kan rörelsen på giltiga grunder antagas ha till syfte att främja verksamhet för undergrävande av krigslydnaden, äger Konungens befallningshavande att återkalla utskänkningsrätten.
Denna lag träder i kraft den
Förslag till
förordning om ändrad lydelse av 14 5 1 mom. förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.
Härigenom förordnas, att 14 % 1 mom. förordningen den 8 maj 1925 an- gående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, skall erhålla följande ändrade lydelse:
1. Bedrives å försäljningsställe osedlighet, eller visar sig sådant ställe utgöra tillhåll för personer, som dömts för olovlig befattning med rus- drycker, eller finnes innehavaren vara oförmögen att upprätthålla god ord- ning i försäljningslokalen, eller föranledas av försäljningen oordningar i närheten av försäljningsstället, eller kan rörelsen på giltiga grunder antagas ha till syfte att främja verksamhet för undergrävande av krigslydnaden, äger länsstyrelsen återkalla tillstånd till försäljning eller för viss tid meddela förbud mot utskänkning av alkoholfria drycker.
Denna lag träder i kraft den
F ö r s 1 a g till kungörelse om tillägg till ä 1 kungörelsen dena-9 maj 1916 (nr 149)
a_r1_gående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. m.
Härigenom förordnas, att till 5 1 kungörelsen den 9 maj 1916 angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av all- män ordning m. ni. skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
Inom militärt övningsområde samt i läger eller kvarter äge militär be- fälhavare även i andra fall än nyss sagts sörja för upprätthållande av ord- ningen. För sådant ändamål må från området avlägsnas den, som uppträder berusad eller stör ordningen. I trängande fall må ock sådan person tagas i förvar såsom i föregående stycke sägs.
Denna kungörelse träder i kraft den
BETÄNKANDE
AVD. I.
Inledande översikt.
Behandlingen i riksdagen av frågan om åtgärder mot statsfientlig verksamhet; kommitténs uppdrag.
Vid 1932 års riksdag päyrkades i likalydande motioner
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för riksdagen av bestämmelser, som avsåge, dels ett allmänt straff- beläggande av handlingar, som innefattade förberedelse till högförräderibrott, dels ock ett inskridande mot andra former av statsfientlig verksamhet, som icke drab- bades av gällande straffbestämmelser men vilka innebure fara för att högförräderi- brott kommes åstad; och borde vid utarbetandet av nämnda bestämmelser hän- syn tagas till frågan om åtgärder mot organisationer, som fullföljde mot Sveriges stats- och samhällsordning riktade syften.
Motionerna tillstyrktes av första lagutskottet1 med lottens hjälp men av- slogos av riksdagen i första kammaren med 44 röster mot 40 och i andra kammaren utan votering.
I utskottets utlåtande anfördes bl. a.:
Det kunde enligt utskottets mening icke råda tvivel därom, att frågan om åt- gärder mot högförrädisk verksamhet under senare tid erhållit en alltmera ökad aktualitet. Vid tiden för vår ännu gällande strafflags tillkomst —— 1864 —— hade man överhuvud knappast att räkna med någon mera allmänt utbredd verksamhet med syften av detta slag, och den politiska utvecklingen i vårt land under det närmaste halvseklet fram till världskriget hade icke givit tillräcklig anledning att skärpa de i strafflagen meddelade bestämmelserna mot dylik verksamhet. De av världskriget följande djupgående politiska och sociala omvälvningarna hade bragt även dessa frågor i ett annat läge. Alltmera öppet framträdde meningsriktningar, vilka med olagliga medel ville bekämpa den nuvarande samhällsordningen, och alltmera tydligt framträdde faran för att dessa riktningar i kritiska situationer kunde komma att omfattas av stora delar av befolkningen. Utskottet ville med styrka betona angelägenheten därav, att man under sådana förhållanden och med
* Utlåtande nr 19.
exempel från andra länder för ögonen icke finge slå sig till ro med att i vårt land farligare angrepp mot samhällsordningen hittills icke företagits eller förlita sig på att det svenska folkets mentalitet under alla förhållanden skulle utgöra en garanti mot sådana angrepp.
Såge man från dessa utgångspunkter på de medel, som i straffrättsligt avseende för närvarande stode samhället till buds för bekämpande av högförrädisk verk- samhet, syntes det utskottet uppenbart, att en utvidgning av desamma borde kom— ma till stånd. Såsom i motionerna framhölles kunde metoderna härför i hög grad växla, och det vote icke möjligt att i strafflagen uppräkna alla tänkbara sådana metoder.
Utskottet delade även motionärernas uppfattning, att man i en strävan att be- kämpa den högförrädiska verksamheten icke minst borde taga i sikte åtskillig verksamhet, som visserligen icke skulle kunna falla under ett allmänt straffbud för förberedelse till högförräderi, men som innebure en fara för att dylika brott i en framtid skulle komma till utförande. Därvid vore bland annat att tänka på den agitationsverksamhet, som på detta område bedreves. Önskvärt vore med hänsyn härtill att möjlighet förefunnes att inskrida även mot mera förtäckta former av propaganda i revolutionärt syfte. Härvid framstode såsom ett önskemål att kunna inskrida mot den fara för staten, som själva förekomsten av stats- fientliga organisationer kunde innebära. lfrågavarande lagstiftningsåtgärder borde icke få göras beroende av en blivande allmän strafflagsrevision. Vad som i an- märkta hänseenden ansåges böra göras, borde göras utan dröjsmål.
I reservationer från utskottets socialdemokratiska och frisinnade leda- möter hemställdes, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
I den socialdemokratiska reservationen anfördes bl. a.:
Det erbjöde svårigheter att kriminalisera förberedelsehandlingar och motionärer— nas yrkande skulle leda till kriminalisering av politiska brott. Om ett ingripande genom lagstiftning måste ske mot den, som försökte uppnå sina syften med olag- liga medel, vore det å andra sidan nödvändigt, att lagen begränsades på ett sådant sätt, att den icke i själva verket komme att medföra straff för en viss åskådning i stället för att straffa det använda tillvägagångssättet. Att med lagstiftnings- åtgärder bekämpa vissa idéströmningar hade i alla tider visat sig fåfängt och måste alltjämt framstå såsom ur varje synpunkt synnerligen förkastligt. Vidare hänvisade reservanterna till professor Thyréns utredning om revision av strafflagen, varav förberedande utkast avseende fridsbrotten väntades föreligga under loppet av år 1932, och vilken utredning i denna del icke borde föregripas.
I den frisinnade reservationen anfördes bl. a.:
Den ifrågasatta lagstiftningen torde i tillämpningen giva anledning till stor osäkerhet och ojämnhet och med den omfattning, vari straff enligt motionärerna skulle komma att införas, kunde det ej undvikas, att de ingripanden, vartill en sådan lagstiftning komme att giva anledning, lätt framträdde såsom ett under- tryckande av viktiga medborgerliga rättigheter. Jämväl i detta fall torde som eljest gälla, att för samhället skadliga meningsriktningar i första hand borde'be- kämpas på övertygelsens väg. Förhållandena kunde dock utveckla sig i den rikt- ning, att straffbeläggande av vissa handlingar, som företoges i statsfientligt syfte men nu vore straffria, kunde visa sig nödvändigt. För sådant fall antoges dock att regeringen icke skulle underlåta att vidtaga de åtgärder och framlägga de förslag, som kunde påkallas.
Vid 1933 års riksdag togs frågan ånyo upp. I likalydande motioner yr- kadcs då, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att med det snaraste utredning måtte verkställas angående frågan om åtgärder mot statsfientlig verksamhet, varvid särskild hänsyn borde tagas till frågan om åtgärder mot organisationer, som fullföljde mot Sveriges stats- och sam- hällsordning riktade syften.».
Motionärerna anförde bl. a., att de fortfarande hölle. fast därvid, att den i 1932 års motioner anvisade vägen vore framkomlig, men därmed icke ville för- neka, att det även kunde givas andra utvägar för den statsfientliga verksamhetens bekämpande. Det kunde i detta sammanhang pekas på åtgärder till förbättrande av polisväsendet. 1932 års riksdagsbeslut om inrättandet av en statspolis vore obetingat ett steg i rätt riktning. Men det vore inte nog att stärka blott ordnings- makten, även lagen måste förstärkas. Bekant vore hurusom lagstiftningen i exem- pelvis sädana demokratiska kulturnationer som Finland, Frankrike och Tyskland kände helt andra möjligheter än den svenska lagstiftningen att i preventivt syfte ingripa mot revolutionära rörelser på ett förberedande stadium. Även i ett sådant land som Schweiz, där den folkliga friheten hade gamla anor, ryggade man numera icke tillbaka för kraftåtgärder vid bekämpandet av den moskvainfluerade propa— gandan. Det skulle likväl icke utan vidare påstås, att de åtgärder, som vidtagits mot samhällsfientlig verksamhet i dessa eller andra främmande länder, vore läm- pade även för vårt land. Huru därmed förhölle sig, därom kunde man yttra sig först efter företagen utredning. Det läge emellertid i sakens natur, att en ut- redning på förevarande delvis ömtåliga område icke kunde ske genom enskilda motionärers försorg. Meningen vore blott att framhålla, hurusom den i 1932 års högermotioner anvisade utvägen icke torde vara den enda framkomliga. Vad som åter med bestämdhet kunde påstås, det vore, att något måste göras för att effektivt bekämpa den statsfientliga verksamheten.
Motionerna hänvisades till tillfälliga utskott,1 vilka enhälligt tillstyrkte att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes med det snaraste föranstalta om en förutsättningslös utredning an- gående åtgärder mot sådan av sammanslutningar eller enskilda bedriven verksamhet, som syftade till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sveriges stats- och rättsordning.
Utskottens utlåtanden biföllos av kamrarna. I utlåtandena anförde utskot- ten, att riksdagens majoritet vid tidigare behandling av denna fråga syntes hava haft den uppfattningen att verksamheten i fråga med största fram- gång kunde bekämpas på övertygelsens väg. En jämförelse mellan de sociala och kulturella värden, som den demokratiska stats- och rättsordningen tryg- gat åt vårt folk, samt motsvarande förhållanden i de länder, där folklig självstyrelse saknades, utfölle icke till vår nackdel. Att vädja till medborgar- nas sunda omdöme borde följaktligen giva det resultat, att de krafter, som ville gå den våldsamma omstörtningens väg, härigenom betvingades. Sam- tidigt hade dock uttalats, att förhållandena kunde så utveckla sig, att andra medel, t. ex. en vidgad lagstiftning, kunde bliva nödvändiga för att bekämpa den verksamhet, som bedreves i statsfientligt syfte. Av flera skäl syntes det
1 I kam. 1 tillf. utskotts utlåtande nr 8 och II kam. 5 tillf. utskotts utlåtande nr 6.
som om tidpunkten vore inne att företaga en ingående och allsidig under- sökning om åtgärder mot den verksamhet, som med våldsamma eller olag- liga medel ville omstörta vår demokratiska stats- och rättsordning. Före- komsten inom vårt land av en statsfientlig propaganda och av tydliga vålds- tendenser hos vissa grupper och benägenhet även på andra håll att tillägna sig diktaturens tankegångar hade väckt oro inom vida kretsar av vårt folk. Det borde beaktas, att den ena ytterligheten framkallade den andra. Våld födde våld. Dessa ytterlighetsriktningar närde varandra och vållade oro i samhället. Erfarenheterna från utlandet vore härvidlag övertygande. Det vore statsmakternas skyldighet att icke låta en utveckling pågå, som ho- tade att sätta samhällslugnet samt stats- och rättsordningen i fara. När hän- syn toges till allt detta, funne utskottet en utredning erforderlig, utan att man inväntade resultatet av andra ämnet berörande utredningar. En sådan utredning borde bedrivas med all skyndsamhet och omfatta hela det fråge- komplex, som i detta sammanhang varit under diskussion.
Slutligen må nämnas, att i likalydande motioner vid 1934 års riksdag yrkades bl. a., att i det förslag till åtgärder som i anledning av den av riks- dagen 1933 begärda utredningen skulle framkomma måtte upptagas be- stämmelser av innehåll att medlemskap i organisationer, syftande till att med våldsamma eller eljest olagliga medel ändra Sveriges stats- och sam- hällsordning, ävensom all propaganda av enahanda art, belades med effek— tivt straff, i följd varav sådana organisationer skulle förklaras upplösta, allt i syfte att i lojala medborgares intresse åstadkomma ett efter tidens krav och fordringar svarande skydd för våra på den historiska utvecklingens grund byggda samhällsinstitutioner.
Motionerna avslogos under åberopande bl. a. att det icke vore erforder- ligt, att riksdagen för det dåvarande toge under övervägande de synpunkter, som enligt motionärernas förmenande vid utredningen borde vinna särskilt beaktande.1
Kommitténs uppdrag är att verkställa en förutsättningslös utredning an- gående åtgärder mot sådan av sammanslutningar eller enskilda bedriven verksamhet, som syftar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sveriges stats— och rättsordning.
Uppdraget måste ses mot bakgrunden av vissa företeelser i samband med de diktatursträvanden, vilka med förebilder från andra håll i Europa fram- trätt i vårt politiska liv.
Diktatursträvandena i sig själva innebära icke för en demokratisk stat nå- gon anledning att ingripa med åtgärder. I den mån de diktatursträvande partierna lojalt betjäna sig av demokratins eget vapen, övertygelsen, för att
1 I lagutskottets utlåt. nr 63.
i de av statsordningen föreskrivna formerna föra fram sin sak, ha demokra- tins anhängare endast att med samma vapen bekämpa dem och särskilt att med resultatet av sina gärningar försöka inverka på samhällsmedlemmarnas omdöme. En livsduglig demokrati har icke anledning att söka undvika en sådan kamp. Först då de diktatursträvande partierna i det politiska livet vilja införa medel och arbetsmetoder, som äro oförenliga med stats- och rättsordningen eller de idéer, på vilka dessa vila, kan fråga om ingripande uppkomma. I främsta rummet intresserar därvid användandet av våld i de politiska och sociala striderna.
Det är en sådan tankegång, som ligger bakom formuleringen av upp- draget. Kommittén anser detta omfatta en allmän undersökning, huruvida särskilt i de diktatursträvande partiernas verksamhet förekommer eller sättes i fråga användningen av medel och arbetsmetoder av sådan beskaffenhet, att ett ingripande kan anses påkallat, därvid kommittén har att föreslå de åt- gärder, som omständigheterna anvisa.
På stats- och rättsordningens omstörtande riktad verksamhet.
Fullgörandet av uppdraget förutsätter i första hand en undersökning av de diktatursträvande partiernas verksamhet och av därmed besläktad på stats- och rättsordningens omstörtande riktad verksamhet.
De rörelser i Sverige, vilka kunna ifrågasättas arbeta på ett olagligt om- störtande av Sveriges stats- och rättsordning äro Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internationalen) ledare H. Sillén, Socialis- tiska Partiet (Arbetarnas och Jordfolkets Förbund) ledare K. Kilbom, syndi— kalismen och anarkismen samt de nationalsocialistiska partierna. Av dessa uppträda syndikalismen och anarkismen icke såsom politiska partiorganisa- tioner.
Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internationalen) med hjälporganisationer.
Detta parti, i dagligt tal kallat det Sillénkommunistiska, är för närvarande det enda partiet med kommunistisk beteckning. Det bildades 1921, då det sedan 1917 verksamma Sveriges socialdemokratiska vänsterparti sprängdes och majoriteten övergick till Kommunistiska Internationalen.1 Till en början leddes partiet av Z. Höglund och F. Ström. Enär dessa krävde en viss själv— ständighet gentemot internationalen, uteslöts 1924 deras grupp ur denna, och de Moskvatrogna under ledning av K. Kilbom togo hand om partiappa- raten och huvudorganet Folkets Dagblad. Inom partiet uppstodo emellertid snart nya slitningar av samma orsak som förra gången, och en ny spräng- ning skedde 1929. En minoritet underkastade sig utan reservation internatio- nalens direktiv. Majoriteten under Kilboms ledning uteslöts ur internatio- nalen. Den behöll emellertid partiets huvudorgan och det mesta av parti- apparaten utom Norrbotten. Den Kilbomska riktningen fortsatte sin verk- samhet såsom ett internationellt oberoende parti med namnet Sveriges Kom— munistiska Parti. Minoriteten under ledning av bl. a. H. Sillén hade samma partibeteckning med tillägg Sektion av Kommunistiska Internationalen. Se-
1 Denna benämnes även den tredje internationalen. Den socialdemokratiska eller andra internationalen utgör sammanslutningen av de socialistiska arbetarpartiet, som sedan 1889 samlats till periodiska kongresser. Den sprängdes vid krigsutbrottet 1914 men reorganise- rades efter kriget.
dan i början av 1934 sammanslagning ägt rum mellan Kilbomsriktningen och en av A. Ström ledd lokal oppositionsgrupp inom Socialdemokratiska. Partiet, har Kilbomsriktningen ändrat sitt namn till Socialistiska Partiet (Ar- betarnas och Jordfolkets Förbund).
Komintern.
Sillénkommuhisterna äro såsom namnet anger anslutna till Kommunis- tiska lnternationalen (Komintern). Till en början skall lämnas en redo- görelse för Kominterns organisation.
Komintern bildades år 1919 på en kongress i Moskva. Den betecknar sig i sina stadgar som »föreningen av de kommunistiska partierna i de olika län- derna till ett enhetligt kommunistiskt världsparti». De särskilda ländernas partier äro sektioner av internationalen, och i varje land kan endast ett kom- munistiskt parti tillhöra denna. Därjämte höra till internationalen vissa andra organisationer.
Grundvalen för internationalens organisation är driftscellen, som omfattar alla i respektive företag arbetande partimedlemmar. Det högsta organet är världskon- gressen, bestående av ombud för sektionerna och internationalen eljest tillhörande organisationer. Antalet beslutande röster för varje sektion fastställes varje gång genom ett särskilt kongressbeslut med hänsyn till sektionens medlemstal och lan- dets politiska betydelse. Världskongressen sammanträder endast vart annat år, och under tiden mellan världskongresserna är det ledande organet den av kongressen valda exekutivkommittén (exekutiven, EK). Denna, som sammanträder minst en gång varje halvår, väljer i sin ordning ett inför densamma ansvarigt presidium som ständigt fungerande organ, under tiden mellan exekutivens sammanträden ledande hela dess verksamhet. Presidiet sammanträder minst var 14 dag. Exekutiv- kommittén och presidiet kunna upprätta ständiga byråer (västeuropeiska, syd- amerikanska etc.). Presidiet väljer det politiska sekretariatet, som förbereder frå- gorna till exekutivens och presidiets sammanträden och är dess verkställande organ. Presidiet upprättar en avdelning för arbetet bland de arbetande kvinnorna, ständiga kommissioner för enskilda grupper av sektioner (landssekretariat) och andra av- delningar som äro nödvändiga för dess arbete. Presidiet utnämner likaledes redak- tion för exekutivens tidskrifter och andra publikationer.
Redan arten av denna organisation ger en antydan om att makten är koncentre- rad hos exekutiven och särskilt dess verkställande organ. Stadgarnas bestäm- melser om de olika organens befogenheter lämna icke heller rum för någon tvekan i detta avseende.
Organisationen betecknas som uppbyggd på »den demokratiska centralismens» grundval. Det demokratiska elementet representeras därav att alla partiorgan väljas på allmänna medlemsmöten, konferenser och kongresser samt av periodisk rap- portering av partiorganen inför deras väljare. Centralismen åter finner uttryck däri att de övre partiorganens beslut hava »förbindande kraft för de lägre», samt »i sträng partidisciplin ävensom punktligt och ofördröjligt genomförande av beslut fattade av kommunistiska internationalen, dess organ och de ledande partiorganen».
Stadgarna innehålla i sistnämnda avseende följande bestämmelser: »Partifrågor diskuteras av partimedlemmar och organisationer endast till dess de avgjorts av vederbörande partiorgan. Sedan beslut antagits av kommunistiska internationalens kongresser. dess sektioners kongresser eller de ledande partiorganen, måste dessa
beslut ovillkorligen genomföras, även om en del av medlemmarna eller av de lokala partiorganisationerna ej gilla dem.»
Enligt de sålunda angivna principerna äro exekutivens beslut bindande för alla sektioner, och sektionerna äro likaledes förpliktade att genomföra anvisningar och direktiv av exekutivens ständiga byråer. Ehuru rätt till vädjan finnes i förra fallet till världskongressen och i senare fallet till exekutiven eller dess presidium, skola dock besluten utföras, tills de blivit upphävda. Centralkommittéerna i de enskilda sektionerna äro ansvariga ej endast inför sin partikongress, utan även inför exekutiven. De hava att till denna insända sina sammanträdespf'otokoll och rap- porter över sin verksamhet, och exekutiven har rätt att upphäva eller ändra beslut av såväl sektionernas centralkommittéer som deras kongresser. Exekutiven är vidare berättigad att ur internationalen utesluta partier, grupper eller enskilda medlemmar, därvid emellertid de uteslutna hava rätt att vädja till världskongres- sen. Valda medlemmar i sektionernas ledande organ kunna å andra sidan endast med exekutivens bifall nedlägga sina mandat innan nyval företagits. Sektions- kongresser kunna inkallas endast med exekutivens medgivande. Exekutiven och dess presidium kunna till de enkilda sektionerna sända befullmäktigade ombud (Ex. R.), vilka äga tillträde till alla möten och sammanträden av sektionernas cen- tralorgan. Dessa ombud hava särskild plikt att övervaka att sektionerna genom- föra kongressens och exekutivens beslut och kunna uppträda mot centralkommittén, om dess linje går mot exekutivens direktiv. Även instruktörer kunna på detta sätt utsändas. De enskilda sektionernas centrala pressorgan äro förpliktade att publicera alla beslut och officiella dokument från exekutiven.
Den av världskongressen valda internationella kontrollkommissionen (I. K. K.) har till uppgift att pröva ärenden, som röra »enheten och slutenheten» av sektionerna, liksom också enskilda medlemmars av olika sektioner uppförande som kommu- nister.
Enligt vad förut nämnts höra vissa val till världskongressens befogenheter. Dessutom debatterar och avgör kongressen program-, taktik- och organisations- frågor, som röra internationalens och dess sektioners verksamhet. Rätten att ändra internationalens program och stadgar tillkommer endast världskongressen. Exekutiven bekräftar de enskilda partiernas program med rätt för sektionen att vädja till världskongressen.
Det är med hänsyn till de här återgivna bestämmelserna tydligt att sekretariatet såsom det högsta exekutiva organet, vilket förbereder ärendena för exekutivens och kongressens sammanträden, har makten i sin hand och att den som behärskar sekretariatet behärskar partiet i alla dess förgreningar. Att denna makt i vad angår sektionerna icke endast finnes till på papperet utan verkligen utövas visas tillräckligt av det svenska partiets historia.
Vid bedömandet av frågan var denna makt är samlad måste erinras om Sovjet- Unionens betydelse för kommunismen. Därom säges i den VI:e världskongressens program:
»De strider som där ägt rum och de socialistiska anordningar som där införts medföra nödvändigtvis att Sovjet-Unionen utgör basen för alla undertryckta klas- sers internationella rörelse och huvudhärden för den internationella revolutionen.»
Exekutiven har enligt världskongressens beslut sitt säte i Moskva. Den ryska representationen i exekutiven är större än något annat lands, och det ligger i sakens natur att såväl exekutiven som dess verkställande organ komma att be— härskas av ryssarna. Med hänsyn till det kommunistiska partiets ställning i den sovjet-ryska staten1 innebär detta att den ryska statsmakten, oavsett de formella anordningarna, behärskar den kommunistiska internationalen och dess sektioner.
* Se Tingsten, Demokratiens seger oeh kris, 1933, sid. 560 f.
Den organisation för vilken nu redogjorts är endast huvudstommen i den organisatoriska byggnaden.
För de praktiska uppgifterna finnas vid sidan av Komintern vissa andra av denna behärskade internationella organisationer.
En sådan av öppet kommunistisk art är den Kommunistiska Ungdoms- Internationalen (K. U. I.). Denna har till uppgift att värva arbetarungdomen (i ålder 14—23 år) för och uppfostra den i de kommunistiska lärorna, att iakttaga de unga arbetarnas fackliga intressen samt att, i nära anslutning till det kommunistiska partiet deltaga i arbetarklassens strider. Därtill komma vissa agitatoriska uppgifter. Dess organisation överensstämmer nära med Kominterns.
Vidare finnas åtskilliga under kommunistiskt inflytande stående interna- tionella organisationer — i det följande kallade de kommunistiska hjälp- organisationerna — som undvika att öppet uppträda under kommunistisk skylt och som, enligt vad utåt uppgives, hava till syfte att för vissa begrän- sade arbetsuppgifter samla jämväl oorganiserade eller till andra organisa- tioner anslutna arbetare på en enhetlig opolitisk linje.
Kominterns stadgar nämna bland sådana organisationer Röda Fackför- enings- -Internationalen, Internationella Röda Hjälpen samt Internationella Arbetarhjälpen. Andra dylika organisationer äro Röda Frontförbundet, Röda Sport-Internationalen och Sovjet-Unionens vänners förbund.
En annan liknande men mera löst utformad organisatorisk företeelse är de 5. k. kommunistiska fraktionerna. De omnämnas i Kominterns stadgar, och i det svenska partiets stadgar föreskrives härutinnan följande:
»I alla arbetare- och bondeorganisationer och organ utanför partiet, fackorga- nisationer, kooperativa föreningar, kultur- och upplysningssammanslutningar, idrottsföreningar, verkstads-, yrkes- och personalklubbar, arbetslöshetsorganisa- tioner, på kongresser och konferenser, i den kommunala förvaltningen och de kommunala institutionerna, i landstingen, i riksdagen o. s. v., där minst tre kom- munister finnas, organiseras fraktioner för uppnående av ökat partiinflytande och genomförande av partiets politik.»
Ehuru icke självständiga utan underordnade respektive partiorganisatio- ner, vilkas beslut skola genomföras, hava fraktionerna en viss organisation, vars struktur bestämmes genom särskilda instruktioner från komjnterns exekutivkommitté och sektionernas centralkommittéer. De utse sålunda en fraktionsledning. Fraktionen beslutar om partimedlemmarnas uppträdande i den organisation där den arbetar.
I Kominterns stadgar angives dess mål på följande sätt: »Såsom ledare och organisatör av proletariatets världsrevolutionerande rörelse och som försvarare av kommunismens grundsatser och syftemål strävar den kommunistiska internationalen efter att vinna den arbetande klassens flertal samt småbrukarnas och egnahemsägarnas breda lager, kämpar för att fastställa proletariatets världsdiktatoriska myndighet, för
grundandet av en världsunion av socialistiska sovjetrepubliker, för ,klas- sernas' fullständiga utplånande samt för förverkligandet av socialismen —— det första steget till det kommunistiska samhället.»
Det närmaste målet är åvägabringandet av proletariatets diktatur. Orga- niserandet av produktionen under denna övergångsperiod är helt naturligt en senare omsorg, och något ännu mera avlägset för intresset blir över- gången till det egentliga kommunistiska samhället.
Instrumentet härför är Komintern med dess olika avdelningar och dess högsta organ har uppgjort den strategiska plan, som angiver sättet för upp- giftens genomförande.
Beträffande denna plan antages som utgångspunkt —— här återgives ett uttalande av den tredje internationalens [l:a världskongress i »riktlinjer för den kommu- nistiska internationalens grunduppgifter» -— att i betraktande av ställningen i världen »är varje tanke på kapitalisternas fredliga underkastelse under de exploa— terades majoritetsvilja, på en fredlig, reformistisk övergång till socialismen icke endast utomordentlig spetsborgerlig kortsynthet, utan ett direkt bedrägeri mot arbetarna och ett förskönande av det kapitalistiska löneslaveriet, ett bemantlande av sanningen. Denna sanning består i att bourgeoisin, till och med den mest upp- lysta och demokratiska, redan nu inte ryggar tillbaka för något bedrägeri eller någon förbrytelse för att nedslakta miljoner arbetare och bönder för att rädda egendomsrätten till produktionsmedlen. Endast det våldsamma omstörtandet av bourgeoisin, beslagtagning av dess egendom, tillintetgörande av hela den borger- liga statsapparaten från ovan till nedan — den parlamentariska, rättsliga, militära, byråkratiska, administrativa apparaten 0. s. v. -— intill fullständigt fördrivande eller internering av de farligaste och mest hårdnackade exploatörerna och sträng bevakning av dem för att bekämpa de oundvikliga försöken till motstånd och åter- upprättande av det kapitalistiska slaveriet — endast dylika åtgärder äro i stånd att verkligt genomföra kapitalistklassens underkastelse.»
i samband härmed uttalas ytterligare: »Som en liknande vacker förfalskning av kapitalismen och den borgerliga demokratin, som ett liknande bedrägeri mot arbe- tarna måste å andra sidan den uppfattning betraktas, som är vanlig hos Andra Internationalens gamla partier och ledare, att flertalet av de arbetande och exploa- terade skulle vara i stånd att under de kapitalistiska slavförhållandena under bourgeoisiens ok, som antar oändligt olika former och desto mer raffinerade och grymma och skoningslösa, ju mer kultiverat ifrågavarande land är, upparbeta en fullkomlig socialistisk klarhet, en fast socialistisk övertygelse och karaktär. I verkligheten är upplysningen, uppfostran och organiserandet av de bredaste arbe- tande och exploaterade massorna endast möjlig under inflytande och ledning av proletariatet. Att frigöra dem från den splittring, de laster och Svagheter, som privategendomen har framkallat hos dem, och förvandla dem till ett fritt förbund av fria arbetare är möjligt endast när proletariatets förtrupp, understödd av den enda revolutionära klassen eller dess flertal, besegrar utsugarna och betvingar dem, befriar de exploaterade från deras slavtillstånd och oupphörligt förbättrar deras levnadsvillkor på bekostnad av de kapitalister, som bli fråntagna sin egen- dom — alltså under den allra skarpaste klasskamp.»
Det är det våldsamma omstörtandet av bourgeoisin som skall medföra proletariatets diktatur. Härutinnan åberopar man för övrigt Marx, då han i Kommunistiska Manifestet yttrar:
»
»Kommunisterna försmå att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De för- klara öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. Må de härskande klasserna darra för en kom- munistisk revolution. Proletärerna ha i den ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de ha en värld att vinna. Proletärer i alla länder förena er!»
Beträffande utvecklingen fram till omstörtningen utgår man från att klasskampen blir alltjämt intensivare och så småningom måste övergå i in- bördeskrigets fas, då man »måste utbyta kritikens vapen mot vapnens kritik».
Vid Vlze världskongressen uttalades härom: »Vid bestämmandet av den lämpligaste taktiken måste varje kommunistiskt parti taga hänsyn till det givna yttre och inre läget, graden av bourgeoisiens fasthet och styrka, gra- den av proletariatets kampberedskap, mellanskiktens hållning o. s. v. Vid bestämmandet av sin lösen och sitt program må partiet aldrig glömma, att slutmålet är maktens erövring och det borgerligt-kapitalistiska samhällets stör- tande. När en revolutionär stämning är för handen, när de härskande klasserna äro desorganiserade, massorna i ett tillstånd av revolutionär jäsning, när mellan- skikten stå gynnsamt stämda mot proletariatet och massorna visa sig kamp- och offerberedda, föreligger för det kommunistiska partiet den uppgiften, att föra massorna till ett frontangrepp mot den borgerliga staten. Dit når man genom propagerande för avsatsvis stegrade övergångslösningar (arbetarråd, arbetarkon- troll över produktionen, bondekommittéer för våldsamt tillägnande av gods- ägarnas jord, bourgeoisiens avväpnande och proletariatets beväpnandc o. s. v.) och genom organiserande av massaktioner, vilkas alla grenar måste vara under- ordnade partiets agitation och propaganda. Sådana massaktioner äro: strejker, strejker i förbindelse med demonstrationer, strejker i förbindelse med beväpnade demonstrationer och slutligen generalstrejk, förenad med beväpnat uppror mot den borgerliga statsapparaten. Den högsta formen av striden följer krigskonstens regler, förutsätter en fälttågsplan, en offensivkaraktär hos stridshandlingen och proletariatets obegränsade hängivenhet och hjältemod. Aktioner av denna art förutsätta dels de breda lagrens organiserande i kampformationer, som redan genom sin form omfatta och sätta i rörelse de största massor av arbetande (arbetar- och bonderåd, soldatråd o. s. v.) dels ock större intensitet i det revolu- tionära arbetet i här och flotta. Vid övergången till nya skarpare åtgärder måste partiet förstå att så föra fram massorna till de revolutionära positionerna, att de genom egen erfarenhet äro övertygade om partilinjens riktighet. Följes icke denna regel, så leder det till massornas klyvning. Icke mindre fördärvligt är det, om proletärpartiet underlåter att utnyttja höjdpunkten av den revolutionära utveck- lingen som kräver djärva och beslutsamma angrepp på fienden. Att låta ett sådant tillfälle förflyta utan att övergå till uppror, betyder detsamma som att låta initiativet övergå till motståndaren och förvandla revolutionen i nederlag.»
I samma ämne må vidare citeras ett uttalande vid en nordisk kommunistkon- ferens i Köpenhamn 1930: »Världsrevolutionens andra och sista skede kan börja på två sätt.1 Antingen genom att kapitalisterna gripa till offensiven och börja krig mot Sovjetunionen, detta är det bästa, eller att proletariatet börjar kampen och sätter hela världen i brand. Tiden för detta är inne när det kommunistiska partiet är färdigt med sin propaganda, när vänstern inom det socialdemokratiska partiet tagit makten där och när de arbetslösas revolutio- nära organisationer och idrottsrörelser äro utbyggda. Visar det sig, att även grann-
* Den första etappen var den ryska revolutionen,
landen stå beredda, att borgarnas försvarsorganisationer svika och att polisen sympatiserar med oss är allt klart till aktion. Revolten skall helt lugnt börja med en liten strejk, vilken så småningom utvecklar sig till att bliva av landsomfattande karaktär och som plötsligen en dag slutar med generalstrejk och allmän arbets- nedläggelse. Då skola de röda gardena, organiserade i olika vapenslag, marschera upp på sina mobiliseringsplatser. Det kommunistiska partiet övertager den verk- ställande makten, avsätter den borgerliga regeringen och sänder ut parollen: »All makt till det kommunistiska partiet!»
I II:a världskongressens riktlinjer uttalas vidare »att ögonblickets uppgift för de kommunistiska partierna består i att påskynda revolutionen, utan att genom konst- lade medel eller oförberett söka provocera fram densamma, samt att stärka prole- tariatets beredskap.»
För att arbetarna i varje land i varje givet ögonblick skola erhålla största möjliga bistånd från övriga länders organiserade proletärer och för att icke äventyra en seger, som på något håll uppnås, måste vårldsrevolutionen vara målet. Det kommunistiska partiet måste följaktligen vara ett enhet- ligt, hela världen omfattande parti.
Rörelsens inställning till den demokratiska samhällsuppfattningen är given redan genom redogörelsen för det sätt, på vilket man tänker sig proletariatets diktatur genomförd. Till ytterligare belysning därav må ur andra världs— kongressens manifest anföras följande:
»Med förakt förkastar kommunismen en politik, som leder därhän, att de tröga massorna hejdas, emedan man skrämmer dem med knutpiskan »kontrarevolution». Mot den kapitalistiska världens sönderfallande och kaos, som med all kraft hotar att förinta den mänskliga kulturen, uppställer den Kommunistiska Internationalen det internationella proletariatets förenade kamp, tillintetgörandet av all privat- egendom såsom produktionsmedel och nationalhushållningens omläggning på grundvalen av en enhetlig hushållningsplan, som uppställes och utföres genom producenternas solidariska gemenskap. Under baneret med påskriften »Proletaria- tets diktatur, Rådsregeringssystem» förenar den Kommunistiska Internationalen milliontals arbetande i alla världsdelar och utvidgar, rensar och formerar den i stridens eld sina egna led. Den Kommunistiska Internationalen är partiet för det internationella proletariatets revolutionära resning. Den utesluter alla grupper och organisationer, som i öppen eller understucken form förlama, demoralisera eller försvaga proletariatet; den driver det att icke böja sig för laglighetens, demokra- tiens, nationalförsvarets m. fl. avgudar, vilka äro en mask för bourgeoisins dikta- tur. Den Kommunistiska Internationalen kan vidare icke i sina led upptaga orga- nisationer, som visserligen upptagit proletariatets diktatur på sitt program, men det oaktat föra en politik, som räknar med fredlig lösning av en historisk kris. Blotta erkännandet av rådssystemet löser inga problem. Rådsregeringens organisa- tion besitter ingen undergörande kraft. Den revolutionära kraften ligger i prole- tariatet självt. Det är ovillkorligen nödvändigt att det reser sig till uppror, för övertagandet av makten, ty endast då kan rådsorganisationen visa sina fördelar som ett oförlikneligt vapen i proletariatets hand. Den Kommunistiska Internatio— nalen utesluter ur sina led alla de ledare inom arbetarrörelsen, som på direkt eller indirekt väg politiskt lämna bourgeoisin något bistånd. Vi behöva ledare, som icke gent emot bourgeoisin hysa något annat än ett dödligt hat, som sam- mankalla och föra fram proletärerna i outtröttlig kamp, som äro beredda att föra en armé av upproriska i striden, som icke hejda sig på halva vägen, och
som, vad som än må hända, icke underlåta att skoningslöst bestraffa dem som göra försök att hejda dem. -— — _»
Yrkesorganisationer, ekonomiska och politiska uppror, bojkotter, parlaments- och' kommunalval, parlamentstribuner, tillåten och förbjuden agitation, hemlig propaganda inom armén, kooperativt arbete, barrikadkamp —- ingen enda organi- sations- eller kampform till arbetarnas gagn förkastar den Kommunistiska Inter- nationalen, och ingen enda form betraktas av den som ett allena hjälpande uni- versalläkemedel. — —— -—
I allt sitt arbete, såsom ledare av revolutionära uppror, såsom organisatör av hemligt arbetande grupper, såsom fackföreningssekreterare, såsom agitator på massmöten eller såsom deputerad, som föreningsman eller som barrikadkämpe förblir kommunisten sig själv, den disciplinerade medlemmen av det kommunis- tiska partiet, den osjälviske kämpen och dödsfienden till det borgerliga samhället med dess ekonomiska grundvalar, dess statliga form, dess demokratiska ställning, dess religion och dess moral, han är den offervilligaste soldaten i proletärrevolu- tionen och den nya ordningens rastlöse apostel.»
Med sina mål och sin inställning till den demokratiska samhällsuppfatt- ningen har Komintern även tagit ställning till den rättsuppfattning, som utgör del av denna och kräver respekt för lag och ordning. Man måste nöd- vändigt komma i strid därmed, då man i handling omsätter tanken att i en alltmera skärpt våldskamp driva fram massorna mot de samhälleliga organen. Lagligheten liksom demokratin betecknas som avgudar, vilka äro en mask för bourgeoisins diktatur. Som exempel på direktiv för praktisk handling, utsprungna ur denna inställning, må anföras följande ur X:de exekutiv- kommittéplenums resolution angående den internationella dagen mot det imperialistiska kriget:
»E. K. föreslär alla sektioner av Komintern följande åtgärder: —— — —— 3. Den kommunistiska internationalens sektioner skola omedelbart före den 1 augusti or- ganisera arbetarmassornas kamp för rätt till gatudemonstrationer och för detta ändamål i alla länder föranstalta om massmöten, massförsamlingar och mass- demonstrationer. Även där detta är förbjudet av polisen, skola flygande försam- lingar och demonstrationer på egen hand föranstaltas.» — — —- —- —- —- E. Kzs plenum anbefaller alla sektioner av K. I. följande aktionsformer för den 1 augusti: Genomförandet av politiska masstrejker överallt där detta är möjligt; föranstal- tandet av massförsamlingar, massmöten och gatudemonstrationer trots polisförbud med uppbåd av soldater och matroser, kvinnliga och unga arbetare, etc.»
I ett uttalande av ett möte mellan skandinaviska kommunister säges bl. a.: »Det gäller också att bryta ner respekten för de borgerliga lagarna.»
Överhuvudtaget, förkunnas det, har arbetaren inga plikter mot det borger- liga samhället utan endast mot sin klass och mot sitt andliga fosterland Sovjet-Unionen. I VI:e världskongressens program anföres bl. a.:
»Det internationella proletariatet, som i Sovjet-Unionen har sitt enda fosterland, är förpliktigat att understödja den socialistiska samhällsordningen i Sovjet-Unio- nen och att med alla medel försvara den proletära diktaturens land mot över- grepp från de kapitalistiska staterna. Därest de imperialistiska staterna överfalla Sovjet-Unionen med krig, måste det internationella proletariatets svar bliva djärva och energiska massaktioner i och för störtande av de imperialistiska regeringarna och för upprättande av proletariatets diktatur och förbund med Sovjet-Unionen. lm-
perialismens beväpnade överfall på Sovjet-Unionen för med järnhård nödvändighet till en våldsam revolutionär explosion. Denna explosion skall under sina ruiner i en hel rad 5. k. civiliserade länder begrava kapitalismen.»
Förberedelsen för omstörtningen måste bestå i desorganisationen av den borgerliga statsmakten och organisationen av de proletära krafterna. Enligt Kominterns förkunnelse har emellertid det kommunistiska partiet att utföra ett raseringsarbete, som syftar längre än till den borgerliga statsmakten. Hela det borgerligt-kapitalistiska tänkesättet måste förstöras för att ersättas med ett kommunistiskt tänkesätt. Bland fördomar, mot vilka man sålunda vill kämpa, räknas religionen. Religionen anses varken teoretiskt eller prak- tiskt förenlig med kommunismen.
En sida av den propaganda, som för det angivna raseringssyftet måste föras, är given redan genom målet för hela verksamheten. Det borgerligt demokratiska samhället måste utmålas såsom alltigenom bristfälligt, och sär- skilt arbetaren såsom där utsatt för ett olidligt tvång. Det kapitalistiska pro- duktionssystemet framställes såsom i färd att falla sönder och samhällena på väg att fascisticeras för att undertrycka arbetarklassens strävanden.
Såsom en motsats därtill framhålles Sovjet-Unionen. Enligt Xze E. K.- plenums teser »måste alla kommunistiska partierna föra en brett lagd upp- lysningskampanj i fråga om de väldiga framgångarna i Sovjet-Unionens socialistiska uppbyggnadsarbete. De måste mot den kapitalistiska rationali- seringen, som stöter proletariatet allt djupare ned i eländet, ställa det so- cialistiska uppbyggnadsarbetet i Sovjet-Unionen, som är en mäktig häv- stång för arbetarklassens materiella och kulturella uppsving.»
Det kapitalistiska samhället anses med nödvändighet medföra imperialism och krig. Propaganda mot det imperialistiska kriget påbjudes och ett led i kampen däremot är den internationella dagen mot det imperialistiska kriget (den 1 augusti). Hela världen och särskilt Kominterns politiska motstån— dare framställas såsom förberedande krig. Det gäller »att hänsynslöst av- slöja socialdemokratin och dess roll vid krigsförberedelserna och särskilt vänstersocialismen som den farligaste avarten av socialimperialism, genom pacifistiska fraser traktande efter att förminska de proletära massornas vak- samhet samt fördöljande och understödjande de kapitalistiska staternas krigs— förberedelser». Det krig, som förkunnelsen framför allt har i sikte, är ett krig mot Sovjet-Unionen.
Kampanjen mot kriget förbindes med kampanj mot de borgerliga sta- ternas »fascistiska terror, vilken tar sig uttryck i förbud mot arbetarorga- nisationer, förföljelser och förbud mot den kommunistiska pressen, upplös- ning av de kommunistiska partierna» etc.
En stor del av propagandan går för närvarande ut på bekämpandet av »den kapitalistiska och fascistiska reaktionen». E. K:s I:sta-maj-upprop 1934 är huvudsakligen inriktat härpå. Däri heter det bl. a.:
»Det imperialistiska kriget, ett nytt fruktansvärt folkmord, kan endast förhind- ras genom förstärkande av arbetarmassornas revolutionära kamp i enhetlig, sluten
front mot kapitalismen. Den blodiga fascistiska terrorns väg kan hejdas endast genom världsproletariatets slutna revolutionära klasskamp. På den hotande faran för imperialistiska krig och fascistisk diktatur måste de arbetande svara med stärkande av sin revolutionära enhetliga kampfront, av sin klassolidaritet, genom att de höjer den revolutionära kampens fana ännu högre.»
Vid sidan av de nu nämnda uppgifterna för propagandan har denna en mera direkt på den slutliga striden inriktad uppgift. Den skall tjäna till att förbereda massorna för denna. »Den oundgängligaste förutsättningen för den beväpnade resningens framgång är dess ideologiska förberedande bland massorna. Mässorna av enkla arbetare måste veta i vilken riktning" händel- serna utveckla sig, vilken betydelse de allt oftare återkommande beväpnade demonstrationerna och politiska strejkerna ha, vari för händelse av sam- manstötning mellan revolutionens beväpnade krafter och de härskande klasserna varje proletärs plikter bestå.»1
Såsom de kommunistiska partiernas centrala uppgift anger Komintern erövrandet av flertalet inom arbetarklassen. Därmed avses icke deras sam— manfattande inom det kommunistiska partiet. Man är tvärtom medveten om att partiet i allmänhet ej kommer att omfatta mer än en minoritet ens bland arbetarna, men man anser partiet utgöra arbetarklassens mest med- vetna och aktiva del och därför vara berättigat att taga ledningen av denna klass.2 Erövrandet av flertalet inom arbetarklassen innebär att tillvälla sig ledningen av arbetarklassen i dess strävanden. För att vinna detta mål mäste massorna.- undandragas inflytandet från de reformistiska eller de socialdemo- kratiska ledarna. Komintern uppmanar därför, såsom framgår av de redan gjorda citaten, till en oförsonlig kamp mot dessa ledare och den s. k. arbetar- aristokratin, vilka betecknas som socialfascister och förrädare?” Såsom det viktigaste medlet att undantränga de reformistiska ledarna framställes över- tagandet av ledningen i klass-striderna, i vilka den mest framträdande ak- tionen är strejken. Det läres att erövringen av arbetarklassens majoritet en- dast kan uppnås genom väldiga klasstrider, till vilka den ekonomiska ut- vecklingen och bourgeoisins allt hänsynslösare metoder för att undertrycka arbetarklassen lämna riklig anledning.
I ett E. Kzs aktionsprogram 1932 anföres bl. a.: »Grundvalen för den fackliga taktiken bildar den direkta aktionen av de revo— lutionära massorna och deras organisationer mot kapitalismen. Arbetarnas alla erövringar stå i direkt förhållande till den direkta aktionen och den revolutio- nära påtryckningen från massornas sida.
Med direkt aktion förstås alla slag av påtryckning från arbetarnas sida mot företagarna och staten, såsom bojkott, obstruktion, strejk, gatuaktioner, expro- priation av fabriker, våldsamt motstånd mot utförande av artiklar från företagen, väpnade resningar och andra revolutionära aktioner, som äro ägnade att ena arbetarklassen i kamp för socialismens förverkligande.»
1 Neuberg, Der bewaffnete Aufstand, företalet sid. XIII; jfr nedan sid. 44. '"” Se t. ex. N. Bucharin och E. Preobraschensky, Das ABC des Kommunismus, sid. 73 f. " Se t. ex. II:a världskongressens riktlinjer och Kuusinens rapport vid E, Kzs Xze plenum, Protokoll, Verlag Carl Hoym Nachf., sid. 39. '
Den numera förordade metoden att i klasstriderna övertaga ledningen kal- las »enhetsfronttaktiken nedifrån». Denna karaktäriseras på följande sätt:
»Det är varken en koalition med de socialdemokratiska spetsarna eller en sam- förståndspolitik nedifrån med deras funktionärer utan det är det kommunistiska partiets omedelbara appell till arbetarmassorna, de socialdemokratiska och de partilösa, de organiserade och de oorganiserade arbetarna. -— —- -— Enhetsfront- taktiken är den oförsonligaste kamp mot de reformistiska och socialdemokratiska organisationerna om massorna i företaget.»1
För genomförandet av enhetsfronttaktiken uppställes som mål fackför- eningarnas demokratisering, kamp för revision av de som reaktionära be- tecknade fackföreningsstadgarna, för proportionell representation, årliga val av funktionärer, utsträckning av de lokala fackföreningsorganisationernas självstyrelse etc.2 Avsikten med denna mot »centralismen» i kommunistiska organisationer stridande omsorg för demokratin är tydligen att öka kommu- nisternas möjligheter att vinna inflytande i fackföreningarna. Man förordar vidare försök att såsom stödpunkter för det kommunistiska inflytandet vinna driftsråden, där sådana finnas, eller, där driftsråd saknas, inrättandet av sådana eller av ett förtroendemanssystem. Det gäller emellertid särskilt att genombryta de socialdemokratiska traditionerna och den »fackliga lega- litetsuppfattningen», d. v. s. ängslan för att överskrida ramen för fackför- eningsstadgarna. Man måste skynda sig att genom bildande av förbere- dande utskott taga initiativet till strejkerna och förbereda dem. Striden skall ledas av särskilda organ av tillfällig natur, kampledningar till vilkas bildande kommunisterna måste taga initiativet och vilka böra väljas av hela arbetarmassan vid ett företag, såväl organiserade som oorganiserade arbetare och arbeterskor.
Denna lösen hade, enligt auktoritativa uttalanden, funnit livligt genljud i de breda lagren av massorna och tillåtit det kommunistiska partiet och anhängarna av den revolutionära fackföreningsrörelsen »att omkring detta lösenord och på den revolutionära kampens grund organisera en betydande del och i en rad fall till och med den utslagsgivande delen av de strejkande. Just lösenordet om bildandet av självständiga, den reformistiska fackföreningsapparaten icke underordnade kamp- ledningar tilläto det kommunistiska partiet och anhängarna av den revolutionära fackföreningsrörelsen att organisatoriskt sammansluta stora proletärmassor mot socialdemokratin och den reformistiska fackföreningsapparaten såsom fallet var i Ruhrområdet» .”
Enhetsfronttaktiken förutsätter jämväl uppställandet av de taktiskt riktiga kraven. Därvid böra de ekonomiska kraven förbindas med politiska krav.
Den politiska masstrejkens roll anses för närvarande tilltaga, därför att proletariatet, under förhållanden då ännu ingen omedelbar revolutionär
1 Se Maniulskis rapport vid Xze E. K.-plenum, nämnda prot. "” »Théses et resolutions du IV:e congrés de L'I. S. R. Moscou, 17 Mars—3 Avril 1928». sid. 50. 3 Se Thälmanns rapport vid X:e E. K.-plenum. Protokoll sid. 665 ff. samt E. Kzs teser. ibidem sid. 910 f.
_,__
situation föreligger, måste förfoga över ett vapen, som tillåter det att över- föra de nuvarande fackliga striderna i en högre form av kamp. »Om upp- roret är klasskampens högsta form, så tjänar den politiska masstrejken till förberedelse (Vorstufe) därför.»1
De politiska kraven få ej formuleras så att huvudproblemet, problemet om den politiska makten ställes i skuggan.- »För kommunisterna äro näm- ligen reformerna endast en sidoprodukt av den revolutionära kampen men icke självändamål såsom för reformisterna.» Såsom exempel på ett enkelt krav under en strejk, vilket också uttrycker ett politiskt mål, angives parol- len: »Bort med gendarmeriet, bort med polisen.»1
Man är medveten om att »så länge proletariatets krafter icke äro mogna för den omedelbara kampen om makten, så länge det ännu icke föreligger en omedelbart revolutionär situation, skola dessa klasstrider ofta sluta utan resultat» och att det under nuvarande förhållanden inte finns någon gynn- sammare jordmån än förr för att realisera sina delfordringar, men man anser sig ändå, trots nederlag och trots beskyllningar för kommunistisk strejkgalenskap, vinna i inflytande hos massorna. Massorna komma till insikt om att statsapparaten och reformisterna helt och hållet stå i kapitalis- mens tjänst samt om sin egen kraft. De oorganiserade massorna svetsas tillsammans med de klassmedvetna, framskridna elementen, och man får på det viset en sluten kampfront,
»Det beror på vår taktik, på våra revolutionära initiativ och på vår ihärdighet i vilken grad vi allt mer förmå stegra detta revolutionära uppsving, allt mera förvandla det i revolutionära masstrider, lössläppa ekonomiska och politiska strej- ker för att på detta sätt vinna proletariatets flertal för oss och leda det till avgörande strider om den politiska makten.»1
Frigjordheten från hänsyn till den fackliga stridens sakliga mål framgår jämväl av ett yttrande av dåvarande ordföranden i de ryska fackförenin- garnas centralråd Tomski på den sjunde allryska fackföreningskongres- sen 1926:
»I de borgerliga staterna är kommunisten alltid förpliktigad att understödja arbe- tarnas fordringar i fråga om förbättring av deras ekonomiska läge. Där år kom- munisten förpliktigad att träda fram i främsta ledet, när det gäller en höjning av lönen, oberoende av företagets och näringslivets läge. Men under proletariatets diktatur får kommunisten icke intaga en dylik ställning. Ingen enda skolad med- lem av lönearbetarnas klass får döma så, om hans klass står vid rodret och utövar diktaturen.»
För att angiva ledtråden i den verksamhet för »erövrandet av arbetar- klassens majoritet» som Komintern anbefaller kan anföras följande ut- talande:
»D.en internationella erfarenheten som generaliserats till ett kominterprogram- mets ledande direktiv visar att den centrala frågan i förberedandet av det be-
1 Yttranden av ledande kommunister vid Xze E. K. plenum.
väpnade upproret består däri att partiet är berett och äger förmågan att föra proletariatets avgörande massor ut på gatan, att ute på gatan stegra deras kamp- anda och att organisera dem till kampen om makten.»1
I samband med teorierna om strejkkampen förordas bildandet av orga- nisationer för att driva bort strejkbrytare och taga upp striden med polisen.
En annan av de viktigare uppgifterna, som anvisas de kommunistiska partierna i fråga om förberedelser av striden om makten, är upplösning av disciplinen inom samhällets maktorgan, polisen och militären. Denna del av verksamheten skall bli föremål för särskild behandling.
Beträffande den högsta formen av klasskampen, det beväpnade upproret, så har dettas taktik gjorts till föremål för vetenskapligt studium. I tryck föreligger sålunda bl. a. en 1928 på Druck und Verlag Otto Meyer i Ziirich utkommen bok »Der bewaffnete Aufstand», vars författare angives vara A. Neuberg men som enligt vad som uppgives skulle vara en bekant tysk kommunist vid namn Neumann. Boken är försedd med ett företal som inne- håller kritiska anmärkningar och som utger sig för att vara författat av förlaget. Företalets innehåll gör det emellertid uppenbart att det härrör från en annan och mera auktoritativ källa, antagligen det tyska kommunis- tiska partiets centralkommitté. I boken behandlas till en början åtskilliga beväpnade kommunistiska uppror, och de kommunistiska partiernas taktik i dessa göres till föremål för analys och kritik. Därefter följer en fram- ställning av det sätt, på vilket enligt författarens uppfattning det beväpnade upproret bör förberedas och utföras. Där avhandlas bl. a. det revolutionära arbetet i bourgeoisins stridskrafter för deras upplösning, uppgiften att i en revolutionär situation organisera proletariatets beväpnade stridskrafter, an- skaffandet av vapen, uppgörandet av plan för upproret, de revolutionära stridskrafternas fördelning och olika uppgifter, överraskningsmomentets betydelse och särskilt gatustridens taktik.
Beträffande anskaffandet av vapen utgår författaren från att, i den situa- tion då det blir fråga om ett uppror det skall bli möjligt för proletariatet att genom köp, avväpning av fascistiska förband, beslagtagande av enstaka lager och organiserandet av en om också primitiv vapenproduktion åstad- komma en beväpning av de egna. kamporganisationerna åtminstone i den omfattning att en framgångsrik kamp om vapen säkerställes. Innan i upprorets första ögonblick en tillräcklig mängd moderna vapen tagits som byte, måste åtminstone vissa avdelningar ta sin tillflykt till de mest ofull- komliga vapen för att med deras hjälp skaffa sig de moderna vapnen. Det citeras i detta avseende ett uttalande av Lenin: »Avdelningarna måste själva beväpna sig var och en med vad han har (gevär, revolver, bomb, kniv, knölpåk, med fotogén indränkta lappar för att anlägga eld).» _ I boken betonas nödvändigheten att resningen igångsättes i en revolu- tionär situation och i en uppstigande revolutionär väg. I kommunistiska
* Neuberg, a. a., företalet sid. V.
manifest brukar emellertid betonas att ehuru proletariatets förberedelse i flertalet kapitalistiska länder icke är avslutad, den politiska och ekonomiska situationen dock är osedvanligt rik på brännbara ämnen och att kampen plötsligt kan flamma upp.
Angående användandet av våld i allmänhet ogillar Komintern s. k. »en- skild terror», men det är redan av gjorda citat klart att det med de kom- munistiska aktionerna förenade våldet måste gillas. Strejkbrytare måste avlägsnas med 'alla medel, och då motstånd bjudes mot polisen måste även- ledes våld användas. Polisens uppträdande betecknas emellertid alltid som provokation. Att i den slutliga resningen hårdhet och skoningslöshet måste visas är en naturlig följd av hela läran. En av uppgifterna i upproret an- gives i förenämnda arbete vara »likvidering av kontrarevolutionens högsta ledning (regering, generalstab, ledande instanser för de kontrarevolutionära partierna och förbanden) ».1 Som exempel på en riktig taktik åberopas i före- talet2 det upprop som under Moskvaupproret i december 1905 uppslogs på gatorna:
»Särskilj noga edra medvetna fiender från de omedvetna tillfälliga motståndarna. Förinta de ena och skona de andra. Angrip om möjligt icke infanteri. Soldaterna äro barn av folket och komma aldrig att av fri vilja marschera mot folket. De tbliva endast upphetsade av officerarna och de högre överordnade. Mot dessa ;officerare och de högre överordnade måste ni därför rikta edra krafter. Varje officer, som för fram soldaterna till nedslaktning av arbetare. är en folkets fiende och förklaras som stående utanför lagen. Slå ovillkorligen ihjäl honom. Ingen nåd åt kosackerna. De hava så mycket folkets blod på sitt samvete, de äro arbetarnas svurna fiende. . . Överfall och förinta dragonerna och patrullerna. I kampen mot polisen förhäll eder som följer: Slå ihjäl allt befäl ända till 'löjtnant' vid varje gynnsamt tillfälle. Avväpna och häkta underofficerarna, men slå även ihjäl den, som är känd för sin grymhet och gemenhet. Men polismännen skola ni endast avväpna och tvinga dem att tjäna icke polisen utan eder själva.»
Slutligen må återgivas Kominterns rekommendationer för den händelse verksamheten ej kan bedrivas öppet under lagliga former (det illegala arbetet).
Redan i Kominterns stadgar heter det: »å 36. De kommunistiska partierna måste vara förberedda på att fortsätta sin verksamhet illegalt. Exekutivkommittén är förpliktad att understödja partierna vid förberedandet av den illegala verksamheten.»
I II :a världskongressens riktlinjer återfinnas följande uttalanden: »I alla länder, även de friaste, mest 'legala' och *fredliga' så till vida att'klass- kampen där är mindre skarp, är den tid fullständigt mogen, då det är obe- tingat nödvändigt för varje kommunistiskt parti att förena det legala och det illegala arbetet, legal och illegal organisation. Ty även i de mest upplysta och friaste länder med den mest 'solida' borgerliga demokrati, tillgripa nu regeringarna systematiskt, tvärtemot sina hycklande och lögnaktiga förklaringar, den utvägen att föra hemliga listor över kommunister och begå ständigt brott mot sina för-
1 Neuberg, a. a., sid. 211. 2 a. a. företalet sid. X.
fattningar, ge hemligt eller till hälften hemligt understöd åt vitgardister och stödja mord på kommunister, insmuggling av provokatörer inom kommunisternas led etc. Icke ens de reaktionära kälkborgarna kunna, med vilka vackra 'demokratiska' och pacifistiska fraser de än dölja sig, förneka detta faktum och dess nödvän- diga konsekvens: Oupphörligt bildande av illegala organisationer inom alla kom- munistiska partier med systematiskt illegalt arbete för ögonen och för förbere- dandet av det ögonblick då de borgerliga förföljelserna börja. —- _— —
Å andra sidan är det också nödvändigt att i intet fall inskränka sig till det illegala arbetet, utan också utveckla det legala och i detta avseende övervinna all svårighet, grunda legala pressorgan och legala organisationen under de mest olikartade och, vilket är nödvändigt, under ständigt skiftande benämningar. Så arbeta de illegala kommunistiska partierna i Finland, Ungern, Polen, Lettland, delvis i Tyskland etc. Så måste också det kommunistiska partiet och 'Världens Industriarbetare' (I. W. W.) i Amerika arbeta, så måste alla kommunistiska par- tier arbeta då statsmyndigheterna börja förföljelser på grund av Kommunistiska Internationalens beslut.
Den obetingat principiella nödvändigheten att förena det legala och det illegala arbetet bestämmes icke blott av den nuvarande periodens egendomliga karaktär som en inledning till proletariatets diktatur, utan också därför att det är nöd- vändigt att bevisa för bourgeoisin att det icke finns och icke kan finnas något område eller arbetsfält, som kommunisterna icke erövrar, och framför allt därför att det framdeles kommer att finnas breda lager av proletariatet och ännu mer av den icke-proletariska arbetande och exploaterade massan som ännu har tillit till den borgerliga demokratiska legaliteten och som det är en viktig plikt för oss att överbevisa om motsatsen.
I synnerhet visar arbetarpressens ställning i de mest framåtskridna kapitalis- tiska länder på den mest uppenbara falskhet i både friheten och jämlikheten under den borgerliga demokratin och nödvändigheten av en systematisk förening av det lagliga och illegala arbetet. Både i det besegrade Tyskland och i det segerrika Amerika användes hela bourgeoisins statsapparat och alla finanskungars knep för att fråntaga arbetarna deras press; juridiska förföljelser och häktningar eller mord (med hjälp av lejda mördare) på deras redaktörer, förbud av post- befordran, vägran att leverera papper o. s. v. Dessutom befinner sig det för en daglig tidning nödvändiga nyhetsmaterialet i de borgerliga telegrambyråernas hän- der och de annonser utan vilka en stor tidning icke kan bära sig stå till kapi- talisternas *fria' förfogande. Följaktligen fråntager bourgeoisin det revolutionära proletariatet dess press genom bedrägeri och genom kapitalets och det borgerliga herraväldets tryck.
Till kampen mot detta måste de kommunistiska partierna skapa en ny typ av tidningspress till masspridning bland arbetarna. Först och främst legala publi- kationer vilka måste lära sig att — utan att kalla sig kommunistiska och utan att tala om att de tillhöra partiet — utnyttja även den minsta legalitet såsom bolsjevikerna gjorde under tsarväldet år 1905; därjämte illegala tidningar, om också av minsta omfång och med oregelbunden utkomningstid men som i en mängd tryckerier omtryckas av arbetarna (hemligt, eller om rörelsen är stark nog genom revolutionärt övertagande av tryckerierna) och som ger proletariatet fria revolutionära nyhetsmeddelanden och revolutionär lösen. Utan revolutionär kamp för den kommunistiska pressens frihet som drager massorna med sig, är för- beredandet av proletariatets diktatur omöjligt.»
Särskilt ifråga om verksamheten inom krigsmakten betonas vikten av det illegala arbetet. I Ilzdra kongressens teser heter det sålunda:
»Varje parti, som önskar tillhöra den Tredje Internationalen, är förpliktigat att giva varje sovjetrepublik hänsynslöst bistånd i dess kamp mot de kontrarevolu- tionära krafterna. De kommunistiska partierna måste föra en otvetydig propaganda för att förhindra transporter av krigsammunition till Sovjetrepublikens fiender; vidare måste de med alla medel driva legal eller illegal propaganda ibland de till strypande av arbetarstyrkorna utsända trupperna o. s. v.»
Sveriges Kommunistiska Parti.
Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internationa- len) erkänner såsom namnet anger Kominterns program samt utför sitt arbete i enlighet med dess riktlinjer och beslut. Organisationen är uppbyggd på grundval av celler. Dessa ingå i lokala organisatoriska enheter, i sin ordning anslutna till större sådana. I spetsen för partiet står en central- kommitté ( CK ). Partiarbetet utföres delvis genom underavdelningar av de internationella kommunistiska eller under kommunistiskt inflytande stående organisationerna.
Med Kominterns genomförda »centralism» är endast att vänta att det svenska partiets mål och verksamhet äro ett mer eller mindre troget eko av de allmänna riktlinjerna och de taktiska direktiven från den centrala led- ningen i Moskva. Hur långt fordran på underkastelse under Moskva går visa de ingripanden som skett i det svenska partiets verksamhet och där föranlett förut omförmälda regimförändringar och utbrytningar. Dessa ha föranletts av »högeravvikelser» hos ledningen av det svenska partiet, med hänsyn till inställningen till den revolutionära offensiven, religionsfrågan o. s. v.
Anmärkningarna från E. K. gällde vid den första schismen bl. a. en tidnings- artikel, där det gjordes gällande att ateismen icke vore en nödvändig kommunistisk trosbekännelse, samt vid den andra schismen bl. a. en tidningsartikel, förkunnande att det svenska partiets uppgift vid ett krig mot Sovjet-Unionen skulle vara att hindra Sveriges deltagande i kriget, under det att den kommunistiska läran ford- rar »att varje försök till krig mot Sovjet-Unionen förvandlas i en revolutionär aktion från proletariatets sida mot den egna bourgeoisien».
Angående förbindelserna med Komintern må i detta sammanhang an— märkas att åtskilliga hitsända representanter för E. K. och instruktörer, bli- vit anhållna och utvisade. Svenska kommunister utbildas vidare genom kur- ser vid ryska skolor i kommunismens teori och genomförandet i praktiken av dessa teorier.
Beträffande rörelsens mål uttalas i det svenska partiets program, att detta är att genom det arbetande folkets revolutionära massaktioner störta det kapi- talistiska samhället, upprätta proletariatets diktatur och uppbygga det socia- listiska samhällssystemet.
»Detta mål kan endast vinnas genom det beslutsamma användandet av prole- tariatets våld. De arbetande massornas utomparlamentariska direkta aktioner äro vägen till klassamhällets störtande och socialismens genomförande. Den bor- gerliga demokratin har överallt visat sig som kapitalets och borgarklassens fort-
satta herravälde i beslöjad form. Den är otillräcklig och oduglig när det gäller slutuppgörelsen med det kapitalistiska systemet. Proletariatets diktatur, d. v. s. arbetarklassens politiska och ekonomiska allenavälde, är ett nödvändigt genom- gångsled till socialismen, under vilken först en verklig demokrati är möjlig. Men endast genom att det organiserade proletariatets majoritet ställer sig bakom en sådan diktatur, kan denna verka i de arbetande klassernas och därmed hela samhällets intresse. — När det kommunistiska partiet fortfarande deltager i den parlamentariska verksamheten, så sker det dels för att i parlamentet bevaka arbe- tarklassens intressen och för att i enlighet med partiets principiella uppfattning utnyttja de möjligheter till revolutionär propaganda, som de politiska och kom- munala representationernas talarstolar och deltagande i valrörelsen lämna samt vidare därför, att vårt land ännu icke inträtt i den revolutionära situation, som själv skapar den proletära demokratins nya organ.»
Vidare framhålles, att partimedlemmarna måste underkasta sig Komin- terns och partiets alla beslut.
En mera förtäckt form ges åt omstörtningstanken i ett i februari 1934 ut- sänt flygblad med rubriken: »Revolutionär samling mot fascismen och so- cialfascismen, för arbetarnas dagskrav, för den proletära revolutionen» och undertecknat Sveriges Kommunistiska Parti Centralkommittén. Därur mä återgivas följande:
»Erövringen av makten _________________
Det ges ingen annan utväg ur kapitalismens kris än den som Oktoberrevolu- tionen visat: störtandet av utsugarklassen genom proletariatet, konfiskering av kapitalisternas banker, fabriker, verk, gruvor, transportmedel, byggnader, varu- förråd samt godsägarnas, kyrkans och dynastins egendomar.
Sovjet-Unionens levande exempel visar oss alla, att endast sovjet-systemet kan befria de breda massorna i Sverige från den kapitalistiska utsugningen och ut- plundringen, från kapitalismens kriser med dess ohyggliga lidanden för mas- sorna, från arbetslöshetens förbannelse, från osäkerheten för morgondagen, genom att det garanterar arbete och försörjning för alla. Sovjet-Unionens lysande exem- pel visar, att sovjet-systemet också i Sverige kommer att befria de breda bonde- massorna från utplundringen genom bankerna, bolagen och godsägarna, från de oerhörda skuld-, ränte- och skattebördorna till kapitalisterna och deras stat. Det finns ingen annan väg till socialismen än att följa bolsjevismens och Sovjet- Unionens väg. — — — Vi manar Sveriges arbetare till revolutionär samling och klasskamp.»
Partiets allmänna propaganda,! som bedrives genom möten, tidningar, flyg- blad, studiecirklar o. s. v., är i stort sett ett upprepande av de synpunkter, vilka komma fram i de från Moskva utgångna direktiven.
Samhällets brister och människors svårigheter hänföras till det kapita- listiska systemet som orsak. Samhället anklagas för arbetares svältdöd o. s._v. Samhällets omsorger för ordning och framför allt åtgärder mot kommu- nisterna äro uttryck för fascistterror och betecknas som provokationer. Rätt- visan är »klassjustis». Alla motståndare karaktäriseras såsom kapitalister och fascister. Mot de socialdemokratiska ledarna föres en förbittrad kamp. Det inpräntas att revolutionen måste komma.
Arbetslösheten bereder en god jordmån för kommunisterna. Den ställes
mot förhållandena i Sovjet-Unionen, där arbetslöshet uppgives icke råda. Mycket långt gående krav framställas å de arbetslösas vägnar.
Kommunistiska ungdomsförbundet har särskilt tagit om hand den disci— plinupplösande propagandan inom krigsmakten, vilken kraftigt bedrives i dess organ Stormklockan.1 '
Den påbjudna propagandan mot det imperialistiska kriget utföres. I cir- kulär till underavdelningarna meddelar det kommunistiska ungdomsför- bundets centralkommitté: »I Sverige ligger mobiliseringsorder färdig vid ge- neralstaben», de militära kretsarna talar »öppet om krig mot Sovjet-Unionen». I pressen framställes Sverige som engagerat i krigsförberedelser mot Sovjet- Unionen.
Partiet har även inriktat sig på propaganda bland barnen, särskilt genom den s. k. pionjärrörelsen. I ett programuttalande av kommunistiska ung- domsförbundet heter det därom:
»Kommunisterna förklara öppet, att de arbetande barnmassorna måste ryckas in i klasskampen, att just deras deltagande i proletariatets klasstrider, att för- svaret av barnens egna intressen i kampen mot den kapitalistiska utsugningen måste utgöra grundvalen för deras fostran. Arbetet bland barnen är för oss av utomordentlig betydelse, eftersom vi på detta sätt skapar de bredaste reserver åt oss för framtiden. Men redan i nuets klasskamp är barnmassornas kamp en betydande faktor. Det är nog att tänka på att 12—14—åriga barn — alldeles oavsett att de även nu spelar en allt viktigare roll inom den kapitalistiska produktionen, om några få år inrangeras i de borgerliga arméerna för att med vapen i hand tjäna den härskande klassen. Det är alltså uppenbart vilken framstående plats arbetet på sammanfattandet och organiserandet av breda barnmassor måste bere- das i hela vår verksamhet.
I praktiken betyder det, att de olikartade barnorganisationerna måste skapa: ekonomiska föreningar (av spring- och tidningspojkar o. s. v.), idrotts- och bild- ningsorganisationer, cirklar, barnkapell, sångkörer, röda scoutföreningar o. s. v.»
Partiets propaganda går liksom Kominterns numera särskilt ut på agita- tion mot den fascistiska reaktionen. Sålunda anfördes i partiets lzsta maj- resolution 1934:
»I den socialdemokratiska regeringens hänsynslösa hungerpolitik, i den fackliga byråkratins nederlagsuppgörelser och splittring av fackföreningarna, i en ännu mer skärpt uthungring av de arbetslösa och ytterligare försämring av A. K.-arbe- tarnas läge, i tvångslagar mot fackföreningarna, i kriminalisering av de revolu- tionära arbetarorganisationerna, i förbud mot kommunistiska partiet och ungdoms- förbundet — i allt detta ser borgarklassen en utväg ur krisen och hoppet om att kunna rädda sitt vacklande välde.
I denna situation riktar Sveriges kommunistiska parti en allvarlig maning till alla arbetare att i oförsonlig kamp omintetgöra dessa borgarklassens planer. I obrottslig solidaritet skall arbetarmassorna försvara sina klasskrav och omöjlig- göra för fascismens krafter att upprätta sin blodiga diktatur. Vi måste lära av vad som skett i Tyskland och Österrike, att där ledde socialdemokratins bor- gerliga politik och samarbete med klassfienden till Hitlers och Dollfuss fascis- tiska bödelsvälde.
1 Angående arten av den disciplinupplösande propagandan hänvisas till redogörelsen sid. 172 f
En annan bild visar utvecklingen i Sovjet-Unionen. Där har de arbetande mas- sorna under ledning av det kommunistiska partiet i revolutionär kamp störtat kapitalismen, upprättat den proletära diktaturen och bygger segerrikt socialismen. Sovjet-Unionens väg är den revolutionära marxismens väg, den väg som omöjlig- gör fascismens seger, den väg som leder till befrielse ur kapitalistiskt slaveri.
Med löfte om obrottslig sammanhållning kring våra klassintressen, i oförsonlig kamp mot hungeroffensiv, fascism och de imperialistiska makthavarnas krigspla- ner, i arbete för skapandet av en järnhärd proletär enhetsfront sänder vi våra kämpande klasskamrater i Tyskland, Österrike och övriga fascismens terrorländer vår broderliga hälsning och kräver frigivandet av alla inspärrade antifascistiska kämpar. Samtidigt sänder vi socialismens uppbyggare i Sovjet-Unionen vår flam- mande kamphälsning med löfte om försvar mot alla försök att störta arbetarnas och böndernas makt.»
Angående propagandan hänvisas till i Bil. 1 intagna utdrag ur tidningar m. m.
Som ett sammanfattande omdöme om partiets propaganda genom det ta- lade och skrivna ordet kan sägas att den använder ett häftigt och hetsande språk, samt att grundlösa beskyllningar ävensom oriktiga och vilseledande framställningar i stor utsträckning förekomma.
Särskilt intresse knyter sig till den kommunistiska verksamheten i tvis- terna på arbetsmarknaden och de »direkta aktionerna», vilka i mycket hög grad förse deras propagandaorgan med material.
Man försöker även i dessa avseenden följa direktiven. Där missnöje fin- nes försöker man ställa sig i spetsen för därav föranledda krav. I den mån de reformistiska fackföreningarna företräda arbetarna, försöker man genom längre gående krav undandraga arbetarna fackföreningsledarnas inflytande, man söker åstadkomma strid, och i striden försöker man åter undanskjuta fackföreningsledningen genom upprättandet av särskilda strejkledningar. En strejk betyder i regel en störtskur av beskyllningar mot fackförenings- ledningen, som anklagas för att gå »arbetsköparnas» ärenden och att för- råda arbetarna. Alldeles särskilt är detta fallet vid uppgörelsen efter striden, då eftergifter göras.
Tendensen att tillspetsa striderna och att försöka få massorna i harnesk mot ordningsmakten är också tydlig. Det sätt som därvid användes är att gå till angrepp mot arbetsvilliga eller personal som upprätthåller arbetet samt att sätta sig upp mot polisen, då den ingriper. Dessa aktioner beled- sagas av häftig och hetsande agitation i tidningar och flygblad. Om någon egentlig »politisering» av strejkerna kan emellertid knappast talas. I ett land som Sverige föreligger ju icke någon »omcdelbar revolutionär situation». Det enda som kan räknas till en politisering av striderna enligt den kommunis- tiska terminologin är att det ställts sådana paroller som »bort med polisen». I en av Sjötransportarbetarnas avdelning av den Röda Fackliga Oppositionen (R. F. O.) utgiven broschyr angående sjömansstrejken i Göteborg 19331 heter det under rubriken:
1 Se sid. 398.
»Strejken fick en stark politisk anstrykning.» »På planken i hamnområdet och på rederihusens fasader kunde man konstatera den skärpning striden undergick. Från att parollerna hade varit ”mot all reducering' o. s. v. lästes i stridens nu- varande skede nya paroller, målade med stora röda bokstäver som t. ex. ,Ned med polisterrorn. Bort med polisen från hamnområdet. Vi fordra omedelbart frigi- vande av alla häktade sjömän'.»
Vid strejken uppträdde en tysk kommunist som instruktör. Landsorganisationen har kraftigt ingripit mot den Sillénkommunistiska verksamheten inom fackföreningsrörelsen och bland annat genom det be— kanta »cirkuläret 807» i april 1933 uppmanat förbundsstyrelserna att
»med alla de medel, som stå till buds, upplysa medlemmarna om sillénarnas skadegörelse inom fackföreningsrörelsen och om nödvändigheten av att i alla avseenden iakttaga ett lojalt och solidariskt uppträdande; att ur fackföreningarna utesluta alla medlemmar av R. F. 0. samt jämväl andra, som bedriva fack- föreningsskadlig verksamhet».
Vid ett flertal arbetstvister ha under de senare åren oordningar förekom- mit, och ordningen har i vissa fall blivit rätt allvarligt störd. Uppträden av upploppsliknande karaktär ha förekommit. De utredningar som verkställts hava visserligen icke direkt tagit sikte på fastställandet av den skuld som det Sillénkommunistiska partiets verksamhet haft i dessa oroligheter. Med ledning av framkomna uppgifter och den allmänna tendensen i verksam- heten torde emellertid kunna fastslås att den haft en högst betydande del däri. Avgörande betydelse som bevis kanske därvid ej bör tillmätas den om— ständigheten att partiet självt tillskrivit sig ledarskapet. Partiets hela verk- samhet har emellertid haft en syftning i riktning mot oroligheter, den agita- tion som öppet bedrivits har gått åt samma håll, och andra uppgifter be— kräfta, att ledningen legat hos Sillénkommunister.
I Bil. 2 lämnas en redogörelse för de viktigaste av de åsyftade tillfällena. Bland andra aktioner som stått under kommunistiskt inflytande märkas flera strejker vid nödhjälpsarbeten. I åtskilliga fall ha »uppvaktningar» före- tagits hos myndigheter, därvid de uppvaktande uppträtt pockande och bo- tande. Partiets verksamhet har vidare tagit sig uttryck i försök att störa och hindra politiska motståndares möten.
I den behandling, som'frågan om den direkta aktionen fått i partiets press, bör uppmärksammas förordandet av strejk i förbindelse med be- sättning av arbetsplatsen.
Angående partiets allmänna inställning till ordningsmakten har särskilt i samband med Röda Front Förbundets verksamhet framkommit yttranden som visat avsikt att sätta sig upp mot ordningsmakten.
De kommunistiska hjälporganisationerna.
Röda Fackförenings-Internaiionalen (R. F. I., Profintern ) är sammanslut- ningen av kommunistiska fackföreningar och kommunistiska medlemmar av andra fackföreningar. Den har som verkställande organ en exekutivbyrå.
Det kommunistiska arbetet i reformistiska eller andra fackföreningar sker genom den s. k. Röda fackliga oppositionen (R. F. O.). Denna avser att samla alla revolutionärt oppositionella element inom fackföreningarna oav- sett partiband och behärskas genom fraktionsarbete. Den utgör kanske den viktigaste av de kommunistiska hjälporganisationerna och det förnämsta instrumentet i strävan att samla arbetarmassorna under det kommunistiska partiets ledarskap med undanträngande av de reformistiska ledarna.
Profintern bildades 1920 sedan förut ett fackföreningarnas provisoriska internationella råd bildats, men det var först från 1930 då R. F. I höll sin Vze kongress i Moskva, som något verkligt arbete nedlades på skapande av en röd fackföreningsrörelse i Sverige. En svensk delegation besökte kongres- sen, och de idéer som där inhämtats omsattes sedan i verkligheten vid åter- komsten.
Profinterns III:e världskongress antog ett aktionsprogram som innehåller bl. a. följande:
»Grundvalen för den fackliga taktiken bildas av de revolutionära massornas och deras organisationers direkta aktion mot kapitalet. (& 45.)
Arbetarklassens ekonomiska kamp i den närmaste framtiden har att koncentrera sig på lösningen av kontrollen över produktionen, varvid kontrollen måste genom- föras, innan regeringen och den härskande klassen hava skapat kontrollsurrogat . . . De revolutionära fackföreningarna måste med största bestämdhet uppträda mot den. socialistiska utpressnings— och bedrägeripolitik, med vilken ledarna för de gamla fackföreningarna ha befattat sig med de härskande klassernas hjälp. Allt prat från dessa herrars sida om en fredlig socialisering har blott till syfte att lura bort arbetarna från en revolutionär aktion, inriktad på den sociala revolu- tionen . .. (5 57).
De revolutionära fackföreningarna måste tum för tum avpressa den härskande klassen koncessioner, i det de tvinga den att genomföra en socialpolitisk lagstift- ning, och helt klarlägga för arbetarmassorna, att den sociala frågan kan lösas blott genom kapitalismens förintande och genom upprättande av proletariatets diktatur. De revolutionära fackföreningsmedlemmarna böra vidga konflikten mel- lan arbetsgivarna och arbetstagarna och bringa arbetarmassorna till insikt om nödvändigheten och oundvikligheten av den sociala revolutionen och proletariatets
diktatur. »
R. F. Ozs propagandaarbete i fackföreningarna bedrives genom bildande av grupper vid verkstäder, fabriker o. s. v. samt genom utgivande av sten- cilerade s. k. fabrikstidningar för olika arbetargrupper.
Landsorganisationens ingripande mot R. F. 0. har tidigare omnämnts.
Internationella Arbetarlijälpen (I. A. H.), kallad proletariatets proviant- kolonn, daterar sin tillvaro från 1921, då den bildades av bl. a. åtskilliga kulturpersonligheter i skilda länder till svar på ett upprop från Komintern om hjälp för de genom hungersnöden i Ryssland döende människorna. Den sålunda bildade organisationen har utnyttjats av Komintern i politiskt syfte och i samband därmed erhållit en mera stadgad organisation. Dess nuvaran- de synliga uppgift är att bistå nödlidande strejkande i såväl in- som utlandet
samt att upprätta sommarkolonier för arbetslösas barn. Den företager in- samlingar av pengar och matvaror för utdelning bland de strejkande.
Generalsekretariatet hade före det nationalsocialistiska genombrottet i Tyskland sitt säte i Berlin men torde numera vara förlagt till Paris.
1. A. H. utger sig för att vara opolitisk, och det torde vara sant så till- vida att medlemmarna icke alla äro organiserade kommunister. Det upp- ,gives sålunda att den svenska I. A. H.-sektionen består till 20 % av kommunister, 55 % av partilösa, 10 % av syndikalister och 15 % av social- demokrater och Kilbomssocialister. Emellertid torde organisationen i alla instanser från rikskommittén till de minsta kommittéerna behärskas av kommunisterna genom ett energiskt och målmedvetet »fraktionsarbete». Det är betecknande, att samtliga ledamöter i den svenska rikskommittén äro kommunister.
Internationella Röda Hjälpen (I. R. H.), som bildades 1922, ställer enligt sina stadgar »som sin uppgift att utan partiskillnad giva moraliskt, politiskt och juridiskt stöd åt den revolutionära klasskampens offer i alla länder», genom uppväckande och aktivt utvecklande av den internationella solidari- teten hos de arbetande massorna. De fångna, deras familjer, liksom de för- följda och deras familjer samt fallna revolutionära kämpars familjer skola erhålla moraliskt, materiellt och juridiskt understöd.
Utom detta understödsarbete har I. R. H. en politisk verksamhet, som enligt stadgarna består i:
»a) Organiserandet av protestmöten mot den vita terrorn och våldsdåden mot fångar, organiserandet av internationella dagar, ägnade åt revolutionära kämpar, organiserandet av en bred amnestikampanj med understöd från alla revolutionära arbetarorganisationer;
b) Stärkandet av den internationella solidariteten bland arbetarna genom offent- liggörandet av material från fångarnas och deras familjers liv;
c) Utnyttjandet av den kontrarevolutionära justisens verksamhet, enstaka fall av den vita terrorn, politisk förföljelse och ekonomisk bojkott mot familjer och barn till fallna kämpar, för revolutionärt agitationsändamål;
d) Organiserandet av en ständig förbindelse mellan fångarnas kamp och den breda proletära kampen.»
För fullföljande av propagandaverksamheten äger en mycket vidlyftig rapportering till de centrala organen rum, avseende redogörelse för »den vita terrorn (den borgerliga justisens arbete, förföljelser, domarnas karaktär o. s. v.)», bidrag med artiklar, fotografier och annat material samt doku— ment för I. B. H.-idéns internationella propaganda ävensom listor över »terrorns offer (fångar, förföljda, mördade)».
Den svenska sektionen av I. R. H. bildades 1930 och en av dess första uppgifter blev att ge stöd åt de finska flyktingar som lämnat Finland på grund av beslutet att införa undantagslagar för de politiska ytterlighets- partierna där. Vidare ha anordnats insamlingar i samband med Ådals—,
Sandarne- och Klemensnäshändelserna.1 Sommaren 1933 påbörjade I. B. H. en hjälpaktion för den tyska fascismens offer.
Sovjet-Unionens vänners förbund (S. U. V.) har bildats för att samman- föra människor, såväl arbetare som intellektuella, vilka intressera sig för det socialistiska uppbyggnadsarbetet i Sovjet-Unionen.
Förbundet bildades 1927 vid ett sammanträde i Moskva av delegater från olika länder, vilka av Sovjet-Unionen inbjudits för att med egna ögon se »det socialistiska uppbygget i S. U. efter 10 år».
I det av' S. U. V:s rikskonferens 1932 antagna programmet angavs förbun- dets uppgift på följande sätt:
»Sovjetnnionens vänners förbund är en internationell sammanslutning och som ett till detta anslutet förbund har SUV i Sverige till uppgift att genom föredrag, föreläsningar, tidningar och tidskrifter, radiomottagningar m. m., popularisera och sprida upplysning om förhållandena i den första arbetarstaten i syfte att för- svara SSSR och det socialistiska uppbygget. Förbundet vill förena alla arbetare och intellektuella oberoende av deras partipolitiska organisering och samla dem i en massrörelse till SSSR:S försvar.»
Den svenska rikskommittén utger en tidning »Sovjetnytt» om förhållan- dena i Sovjet-Unionen.
Såsom framgår av stadgarna är en av uppgifterna för S. U. V. att organisera ' resor till Sovjet-Unionen.
I Sovjet-Unionen anordnas på fabrikerna ekonomiska kampanjer för att säker- ställa ett visst antal utlänningars resor i S. U. Därefter lämnas av Komintern inbjudan till olika länder att sända arbetardelegationer, och det år sedan avsett att de delegater, som besökt Ryssland, vid hemkomsten skola driva propaganda på sina resp. verksamhetsområden eller i sina föreningar. -— Av en resolution över S. U. V:s verksamhet under år 1932 och dess arbetsuppgifter för 1933 framgår att man avser »att koncentrera sig på propagandan bland fabriksarbetarna sär- skilt inom krigsindustrin».
Organisationen behärskas av det kommunistiska partiet genom fraktionsarbete. Det kommunistiska inflytandet framgår klart av nämnda resolution liksom av en resolution antagen av en konferens i Göteborg i juni 1933.
Man försöker emellertid bibringa allmänheten den uppfattningen att S. U. V. är en helt opolitisk organisation, som icke har något som helst med den kommu- nistiska rörelsen att skaffa, och det har för den svenska avdelningen av hitsända utländska rådgivare framhållits att det vore olämpligt att den kommunistiska fraktionen inom förbundet vore känd och att den i stället borde förnekas och arbeta i hemlighet. I anledning av dessa direktiv har arbetet delvis omlagts, så att försmädliga eller förklenande uttryck om andra politiska partier eller åskådningar icke begagnas.
Röda Fron'tförbundet (R. F. F.) i Sverige bildades 1930. Dess första än- damål angavs i stadgarna vara att sammansluta alla arbetare, småbönder, arrendatorer och torpare —- alla fascismens verkliga fiender, män och kvin- nor — på den revolutionära klasskampens grund i en hela landet omfattande antifascistisk kamporganisation. Det hade vidare till ändamål »att utgöra en arbetarnas värnorganisation mot fascistiska överfall på arbetarnas möten
* Se sid. 393 f.
och demonstrationer samt skydd mot strejkbrytargardenas angrepp». Slut- ligen hade det att leda de arbetande massorna i kampen mot fascismen och det imperialistiska kriget, och i samband därmed bedrevs upplysningsverk— samhet och propaganda. Organisationen utformades efter tyskt mönster och med tysk hjälp. Den hade militär natur med uniformering o. dyl.
Genom kårlagen1 torde R. F. F. ha blivit förhindrad att fortsätta sin verk- samhet. Samma gäller om de likartade organisationerna Antifa (Antifascis- tiska unga gardena), Röd Marin m. fl.
Den Röda Sport-Internationalen (R. S. I.) bildades 1921. Utgångspunkten för dess bildande torde ha varit betraktelser angående å ena sidan idrotts- männens insatser i underkuvandet av kommunistiska upprorsrörels'er sådana som i Finland, Tyskland och Ungern och å andra sidan arbetaridrottsmän— nens uppträdande under de revolutionära striderna i Ryssland åren 1918— 1919, »då arbetaridrottsmännen sida vid sida med det övriga proletariatet kämpade en heroisk kamp för vinnandet av den politiska makten». Man för— menade att en internationell organisation av arbetaridrottsmännen skulle bliva till ovärderlig nytta vid genomförandet av världsrevolutionen.
R. S. I:s mål angavs vid dess konstituerande kongress på följande sätt:
»Förenandet av alla arbetare och bönder i gymnastik— och idrottsorganisationer vilka stå på den proletära klasskampens ståndpunkt, samlandet av de arbetande massorna i stad och på land för att uppfostra dem till kroppslig duglighet, så att de kan deltaga i proletariatets klasskamp som motståndskraftiga, kroppsligt tränade, försvarsdugliga,'modiga och beslutsamma kämpar för nedrivandet av det kapitalistiska väldet.»
Vid den III:e världskongressen uppdrogos nya politiska och taktiska rikt- linjer för R. S. I:s organisationer. Det åsyftades
»att på alla områden utarbeta en klar linje mot den reformistiska och borgerliga idrotten, varigenom motsatsen mellan oss och dem kommer till klart uttryck och vi befäster enhetsfronten på revolutionär grundval och därigenom bliver i stånd att sönderspränga den borgerliga idrotten. Genom att genomföra massidrotts- arbetets metoder och den revolutionära klassuppfostran skola R. S. I.—organisatio- nerna visa de arbetande massorna, vari skillnaden mellan den borgerliga (refor— mistiska) och den proletära ideologin inom idrotten består».
I Sverige finnes en sektion av R. S. I. kallad Arbetarnas Idrottsförbund (A. I. F.).
Sveriges första arbetaridrottsförening, Stockholms Arbetar-Idrotts-Förbund, bil- dades 1922, men ehuru det använde en revolutionär ideologi, var det anslutet till Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet liksom andra senare bildade arbetar- idrottsföreningar. Dessa föreningar tillsatte en särskild kommitté för att tillvara- taga föreningarnas intressen och för att utreda möjligheten av bildandet av ett eget idrottsförbund. 1927 bildades Arbetaridrottsföreningarnas Samorganisation. Denna, som — ehuru dess ledning huvudsakligast bestod av kommunister — alltjämt kvarstod i Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet, synes till en början icke haft något politiskt intresse vilket ådrog det svenska kommunistiska par- tiet skarp kritik från Kominterns sida. Efter schismen 1929 beslöt man i Sillén-
1 Lagen om förbud mot vissa sammanslutningar den 15 juni 1934,
lägret att bilda ett Arbetarnas Idrottsförbund (A. 1. F.) som en sektion av R. 5. I. Den konferens, där detta beslutades och där en tysk kommunist medverkade, ut- talade »att förbundet från början kommer att stå på klart revolutionär grundval och kommer som en följd därav att söka ett intimt samarbete med de kommu- nistiska organisationerna». Då därjämte A. I. F.-medlemmarna ansågos böra del- taga i alla de demonstrationer, möten samt fackliga och politiska aktioner, som företogos av det kommunistiska partiet, ävensom bistå partiet i dess propaganda och undervisningsverksamhet, utgingo de socialdemokratiska och partilösa med- lemmarna ur förbundet. A. I. Fzs kommunistiska karaktär har därefter ytterligare accentuerats.
Till belysande härav må intagas följande uttalande i en artikel med rubrik »AIF 5 år» i Norrskensflamman för den 3 januari 1935:
»För AIF är dock icke de idrottsliga förbindelserna nog. AIF strävar att göra sina medlemmar ej blott till goda idrottsmän utan framförallt till dugliga klass- kämpar. Genom sin anslutning till Röda Sportinternationalen har förbundet också gjort sig till en oskiljaktig del av den kämpande revolutionära världsrörelsen. Endast genom att förbli trogen sina revolutionära principer kan också förbundet fylla sin uppgift även i fortsättningen som ledaren och organisatören av de prole- tära idrottsutövarna och deras kamp mot idrottens militarisering och fascistise- ring, mot reaktionen och det imperialistiska kriget, för försvar av Sovjet-Unionen och solidaritet med dess miljonomspännande idrottsrörelse.»
Utbredning.
Vad angår partiets utbredning angaVS i exekutivens verksamhetsberättelse för 1926 att det svenska partiet hade 11 400 medlemmar. Cellerna skulle hava varit 615, därav i Stockholm 90 drifts— och gatuceller. Efter schismen 1929 sjönk medlemsantalet kraftigt, och det synes under år 1930 hava fortsatt att sjunka, så att det i december nämnda år lärer hava understigit 5 000. Seder- mera har emellertid propagandan stegrats och medlemsantalet kraftigt ökats. Härtill torde hava medverkat de goda agitationstillfällen som de senare årens arbetsstrider medfört. En bidragande orsak torde också hava varit arbetslös- heten. I mitten av 1932 ansågs partiet räkna omkring 14 000 registrerade med- lemmar i landet och ungdomsförbundet skulle samtidigt hava räknat 12 000 medlemmar. Den 1. oktober 1932 räknade partiet enligt tillgängliga upp- gifter 17 507 registrerade medlemmar fördelade på 439 kommuner. I de- cember 1933 uppgives medlemsantalet fortfarande till något över 17 000, därav för Stockholm omkring 2 500. Ungdomsförbundet anses alltjämt räkna omkring 12 000 medlemmar därav för Stockholms vidkommande omkring 2 000.
Angående den regionala utbredningen må nämnas att i Norrbotten den 1 oktober 1932 funnos 5 000 registrerade medlemmar i partiet och 1 500 i ungdomsförbundet.
Medlemsantalet i R. F. F. anslogs sommaren 1931 till 2 år 3 000 däri inbe- räknat fackföreningsavdelningar, som kollektivt anslutit sig till förbundet. Ett 30-tal avdelningar funnos då. I september 1933 anslogs medlemsantalet nu 3 000. '
Enligt förbundets egen uppgift voro den 2 juli 1930 därtill anslutna om- kring 8 000 »rödgardister».
I stöd- och hjälporganisationerna utom R. F. F. anslogs medlemsantalet i september 1933 för A. I. F. till omkring 4 000, för S. U. V. till omkring 3 000 samt för 1. A. H. till omkring 8 000. Förl. R. H. uppgavs medlemsantalet i nov. 1934 till 3 000. Pionjärrörelsen torde vid sin höjdpunkt ha samlat omkring 2 000 medlemmar.
En medlem i partiet kan naturligtvis vara medlem i samtliga hjälporga- nisationer men ej i K. U. F.
Partiets styrka mätes emellertid ej enbart med siffrorna för registrerade medlemmar. Även sympatisörerna och medlöparna komma därvid i be- traktande.
Angående partiets styrka vid senaste båda riksdags- och landstingsmanna- val hänvisas till Bil. 3. Här må givas följande sammanfattning av partiets valresultat.1
Vid 1932 års riksdagsmannaval erhöllo Sillénkommunisterna 74 245 röster, mot- svarande 3 0/0 av valmanskåren (de röstande), samt 2 mandat, båda i Norrbottens län. Anslutningen var störst i detta län med 15 840 röster, motsvarande 254 0/0 av valmanskåren, Göteborgs stad med 9 425 röster, motsvarande 8'8 % av valmanskåren, Västernorrlands län med 7 028 röster, motsvarande 67 ()/0 av valmanskåren, samt Gävleborgs län med 6971 röster, motsvarande 68 0/0 av valmanskåren. I Stock— holms stad var röstetalet 5056, motsvarande 20/0 av valmanskåren. Minsta an- slutningen var i Gotlands län, inga röster, Uppsala län med 86 röster, Söderman- lands lä_n med 165 röster och Malmöhus län med 368 röster.2
Vid 1934 års landstingsmannaval erhöllo kommunisterna 42 183 röster, mot- svarande 2'5 0/0 av valmanskåren, samt 9 mandat, därav 8 i Norrbottens och 1 i Gävleborgs län. Anslutningen var störst i Norrbottens län med 10 203 röster, motsvarande 205 0/0 av valmanskåren, Västernorrlands län med 3955 röster, mot- svarande 4'5 0/0 av valmanskåren, Gävleborgs län med 3921 röster, motsvarande 57 0/0 av valmanskåren, samt Värmlands län med 3 082 röster, motsvarande 3'3 '% av valmanskåren. Minsta anslutningen hade Gotlands län med 49 röster, Uppsala län med 258 röster och Södermanlands län med 384 röster. Partiet har utsikt att erövra ett mandat i första kammaren i Västerbotten-Norrbottens läns valkrets 1938. Det hade den största procentuella röstökningen av något parti eller över 130 %. I åtskilliga län överträffades siffrorna från riksdagsmannavalet 1932. Till jämförelse må nämnas, att vid landstingsmannavalet 1930 Sillénkommunisterna er- höllo 17 410 röster, motsvarande 12 % av valmanskåren, samt 6 mandat, alla i Norrbottens län. Partiet var emellertid då nyorganiserat efter utbrytningen.3
Vid elektorsvalen 1934, vilka avsågo städer som icke deltaga i landsting (med undantag för Stockholm), erhöllo kommunisterna 9123 röster mot 2 424 vid 1930 års val. Vid stadsfullmäktigevalet samma år i Göteborg erhöllo kommunisterna 9554 röster och 5 mandat, därav 2 vinster. Nämnas må att vid municipalfull-
1 Beträffande 1934 års val äro uppgifterna preliminära. * Vid riksdagsmannavalet 1924 erhöllo Kilbomskommunisterna 63 601 röster, motsva- rande 3-6 % av valmanskåren, och 4 mandat. Höglundskommunisterna, som då ännu icke förenat sig med soeialdemokratiska partiet, erhöllo 26301 röster. Vid riksda smanna- valet 1928 erhöll det osplittrade kommunistpartiet 151 567 röster, motsvarande 64 a av val- manskåren, och 8 mandat. ' 3 Vid 1926 års landstingsmannaval erhöll det osplittrade kommunistpartiet 40109 röster, motsvarande 33 % av valmanskåren samt 14 mandat.
mäktigeval 1934 i Kiruna och Malmberget kommunisterna erhöllo respektive 17 mandat av 40 och 12 mandat av 26.
Finansiering.
Partiet finansieras genom avgifter och insamlingar. Anledning finnes emellertid att antaga att understöd lämnas från internationalen.
Detta antagande styrkes av vissa handlingar som av polisen anträffats hos en här 1931 anhållen tysk kommunist vid namn Kiihl. Denne hade av ett tyskt tryckeri- aktiebolag (Peuvag) erhållit i uppdrag att granska de kommunistiska tryckeriernas i Stockholm och Luleå ekonomiska ställning. Efter fullgörandet av sitt uppdrag fram- förde Kiihl till sina uppdragsgivare en hemställan från den svenska centralkom- mittén »om ett extra tillskott» på 25 000 kronor till gäldande av skuld för det för Stockholm inköpta tryckeriet. Beträffande Peuvag förklarade sig Kiihl icke kunna med bestämdhet uttala sig om huruvida Peuvag vore underordnat Komintern, men han ansåg att det var mycket möjligt att så var förhållandet. Han hade sig be- kant att Peuvag för några år sedan erhållit ett lån å 300000 riksmark från exe- kutivkommittén i Moskva. Av andra hos Kiihl anträffade handlingar framgick vidare att till sanering av de norska tidningsföretagen år 1928 lämnats ett bidra-g på 132 607 dollars. Det norska partiets politiska byrå anhöll samtidigt hos Komintern att dess löpande anslag av 750 kronor per månad skulle höjas för någon tid.
I exekutivkommitténs utgiftsstater äro upptagna belopp för understöd till partitidningar, förlag, kultur, spanings— och upplysningsarbete.
Socialistiska Partiet (Arbetarnas och Jordfolkets förbund).
Partiet benämndes, såsom förut anförts, före början av 1934 Sveriges Kommunistiska Parti. I stadgarna anges partiets mål sålunda:
»Socialistiska Partiet är en del av den internationella revolutionära rörelsen, vars mål är att genom det arbetande folkets revolutionära massaktioner störta det kapitalistiska samhället, upprätta proletariatets diktatur och uppbygga det socia- listiska samhällssystemet.
I det syftet samarbetar partiet internationellt med alla dem som kämpar på den revolutionära socialismens grundval och arbetar på förverkligandet av det socia- listiska samhället.»
Stadgarna innehöllo före namnändringen lika lydande bestämmelser. Det betonas också kraftigt att namnändringen icke innebär någon förändring i partiets program. Det vill föra en socialistisk politik i marxistisk anda. Nå- gon våldspropaganda torde icke bedrivas. Det framhålles i stället, att par- tiets uppgift är att förbereda den sociala revolutionen genom att söka vinna medborgarna på sin sida.
Till belysande av partiets program må här intagas: 1) ur en ledare den 6 oktober 1931 i partiets huvudorgan Folkets Dagblad: »En till sina syften revolutionär rörelse får icke hänge sig åt illusionerna om att genom djärva kupper tillägna sig samhällsmakten. Det gäller i stället för en dylik rörelse att vinna majoriteten av medborgarna på sin sida, att andligen förbereda den sociala revolutionen på ett sådant sätt, att någon strid mellan hundragrupper och stora militärdetachement aldrig skall kunna komma till stånd. Historien själv ger förresten tillräckliga exempel. Det är militären själv, som
"'gör' revolutionerna. De blodiga strider, som utkämpas, blir sådana mellan mili- tärstyrkorna och sådana trupper, som utgöres av de maktägandes speciella lego- knektar, antingen införskrivna sådana från utlandet, såsom skedde i Finland, eller truppförband från avsides liggande efterblivna trakter och rena officers- och kadettbrigader, understödda av fascistiska element. -— —
Arbetarmassornas, både den del av dem som står i det produktiva arbetet och den del, som är iklädda militärtröjan, organisering, upplysning och målmedvetenhet måste därför bli det avgörande, då en gång uppgörelsens timma slår. Sker detta, kan icke arbetsköparnas agenter i en kritisk situation räkna med understöd från de kommunala myndigheterna, såsom man i den nämnda planen förutsatt.»
2) ur partiets 1:sta maj-appell 1934: . »Erfarenheten från Tyskland och Österrike har visat att även den största orga- nisation intet förmår om den bygger på en felaktig politik. Kominterns och Andra Internationalens stora partier i Tyskland föll samman inför fascismen utan motstånd. I Österrike var hela arbetarklassen samlad i ett stort parti men blev trots en hjältemodig slutkamp dömd att misslyckas emedan den social- demokratiska ledningen på förhand hade försuttit möjligheterna till seger genom sin undfallenhet. Överallt måste nu arbetarklassen ta lärdom av dessa blodiga erfarenheter. Splittrare är icke de som vill föra den revolutionära kampen utan de som har lämnat den revolutionära socialismens väg och trots erfarenheter fortsätter den ödesdigra politik som bara kan föra till nederlag. Arbetarklassens samling kan i dag endast ske på klasskampens och den revolutionära socialismens grund.»
Partiets propaganda är av samma art som Sillénkommunisternas men mera hyfsad. Här må vidare hänvisas till i Bil. 1 intagna utdrag ur tid- ningar m. m.
Partiets organisation överensstämmer nära med Sillénkommunisternas. Det söker anslutning till motsvarande vänstersocialistiska eller fria kommu- nistiska partier i andra länder. *En särskild ungdomsavdelning, benämnd Socialistiska ungdomsförbundet, finnes.
Beträffande partiets utbredning må nämnas, att antalet medlemmar i juni 1934 uppgavs till omkring 20 000 fördelade på 414 arbetarkommuner. An- gående partiets styrka vid senaste riksdags- och landstingsmannaval hän- visas till Bil. 3. Det bör anmärkas, att partiet använt samma väljarbeteck- ning som socialdemokraterna.
Här må lämnas följande sammanfattning av partiets valresultat.1 Vid 1932 års riksdagsmannaval erhöllo Kilbomskommunisterna 132 564 röster, motsvarande 5:13 0/0 av valmanskåren, samt 6 mandat, därav 2 i Stockholm samt 1 i vart och ett av Stockholms, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. An- slutningen var störst i Stockholms stad med 29 779 röster, motsvarande 118 0/0 av valmanskåren, Gävleborgs län med 13 712 röster, motsvarande 134 % av val- manskåren, Kopparbergs län med 13 025 röster, motsvarande 141 % av valmans- kåren, Värmlands län med 11 441 röster, motsvarande 106 0/0 av valmanskåren, Stockholms län med 11126 röster, motsvarande 101 0/0 av valmanskåren, och Uppsala län med 6 031 röster, motsvarande 11'3 ('/0 av valmanskåren.
Vid 1934 års landstingsmannaval erhöll Kilbomspartiet 58 162 röster, mot— svarande 3'8 0/0 av valmanskåren, samt 12 mandat, därav 3 i vartdera av Vårm-
1 Jfr sid. 57. not 1.
lands och Gävleborgs län, 2 i Kopparbergs län samt 1 iett vart av Stock- holms, Uppsala, Örebro och Västernorrlands län. Anslutningen var störst i Koppar- bergs län med 8193 röster, motsvarande 105 0/0 av valmanskåren, Stockholms län med 7 647 röster, motsvarande 8'5 0/0 av valmanskåren, samt Gävleborgs län med 7 062 röster, motsvarande 103 0/0 av valmanskåren. Till jämförelse må näm- nas, att Kilbomskommunisterna vid 1930 års landstingsmannaval erhöllo 35 011 röster, motsvarande 24 ')/0 av valmanskåren, samt 3 mandat, därav 2 i Gävleborgs och 1 i Värmlands län.
Vid 1934 års elektorsval erhöll Kilbomspartiet 5975 röster mot 3482 år 1930. Partiets röstetal vid det samtidigt hållna stadsfullmäktigevalet i Göteborg var 4 780, vilket gav 2 mandat.
Syndikalismen och anarkismen.
Syndikalismen, som har sitt huvudsäte i Spanien, började hos oss 1910 då Sveriges Arbetares Centralorganisation (S. A. C.) bildades. Den tillkom bl. a. såsom en reaktion mot att den fackliga rörelsen sammankopplades med den partipolitiska arbetarrörelsen. Syndikalismen betecknar sig såsom en opo- litisk revolutionär fackföreningsrörelse och uppträder ej såsom självstän- digt politiskt parti. Syndikalismen anger sin uppgift vara att på revolu- tionär väg likvidera kapitalismen och förverkliga socialismen. Den vill avskaffa allt statstvång till förmån för individens största möjliga rörelse— frihet. Men medan de socialistiska politiska partierna vilja använda sig av * riksdagen för lagstiftning till arbetarnas förmån, vill syndikalismen åstad- komma motsvarande ordning på arbetsplatsen genom organisationernas egen makt. Syndikalismens metod är den direkta aktionen. Arbetarnas re- volutionära makt skall samlas i deras organisationer, som skola bli redskapet till störtandet av det gamla samhället och uppbyggandet av det nya. Strej- ken, bojkotten, blockaden, obstruktionen etc. äro former av direkt aktion. Genom ett systematiskt utvecklande och skärpande av klasskampen måste man logiskt komma till kulmen, den revolutionära generalstrejken, som skall bli inledningen till den sociala revolutionen. Det framhålles, att målen ej böra nås genom användande av våld. Dock förekomma även uttalanden i motsatt riktning.
Sålunda anföres i en ledare i rörelsens huvudorgan tidningen Arbetaren den 24 februari 1934 under rubriken »Våldet i klasskampen» bl. a.:
»Vi äro inga anhängare av blodigt vapenbruk. Vi äro icke romantiskt förgapade i gatans barrikader. Vi äro inga anhängare av blodsutgjutelse över huvud taget. Vi äro bestämda motståndare till såväl .bolsjevikisk som nazistisk terror. Vi äro inga anhängare av den 'kommunistiska' uppfattningen, att den sociala revolutio- nen skall vara en pannkaksvändning som gör det i går undre skiktet till det övre i dag, som förvandlar det i går härskande till det i dag tyranniserade, som gör gårdagens undertryckta till dagens förtryckare och anser det berättigat att genom ett mer eller mindre omfattande blodbad säkra sitt eget herravälde. Vi äro principiella motståndare till allt herravälde över huvud taget, och vi äro an- hängare av alla människors lika frihet och rätt. Vi se helst att samhällsfrågorna avgöras med andra vapen, med fredligare vapen än kanoner och giftgaser.
Men vi äro också medvetna om, att det icke är arbetarparten, som avgör formerna för den historiska uppgörelsen med borgarklassen. Vill den kapitalis- tiska borgarklassen erkänna det historiskt ofrånkomliga i samhällsomdaningen, vill den inse, att dess egen ekonomiska ordning med produktionsöverflöd, mass- arbetslöshet och masselände är dömd och icke evigt bestående och därefter vid- taga sina åtgärder för en fredlig avveckling, så gör den en gärning utan motstycke i historien. Ty historien har intet exempel på att en härskande klass någonsin god- villigt-avstått från sin makt. Vill den icke det, då återstår ingenting annat än att med makt skjuta den åt sidan från den väg den spärrar. Men det är denna klass, som själv gripit till vapen och själv bär ansvaret för vapnens bruk.»
Syndikalisterna bedriva disciplinupplösande propaganda inom krigsmak- ten. För närvarande agiteras liksom från kommunistiskt håll särskilt mot den fascistiska reaktionen, mot »tvångslagar mot arbetarna» etc. An- gående propagandan hänvisas vidare till i Bil. 1 intagna utdrag ur tid- ningar m. m.
Antalet medlemmar uppgavs 1933 vara 36 583, fördelade på 690 lokal— organisationer.
Nära syndikalismen står anarkismen. Anarkismen avser att nå sitt mål genom fredliga socialreformer. Den är för enskilda eller gruppers vålds- aktioner men mot massaktioner. Den strävar efter ett samhälle, där indi— viderna ha fullständig frihet. I ett sådant samhälle skulle solidariteten bli grundläggande och ingen plats finnas för tyranner och utsugare. Anarkis- men anger som sin uppgift att bekämpa allt tyranni och att med skriftlig och muntlig propaganda bereda väg för ett dylikt samhälle. Anslutningen torde vara obetydlig. '
De nationalsocialistiska partierna.
Efter mönster av den italienska fascismen och särskilt den tyska national- socialismen har ett flertal partibildningar skett.
Nationalsocialismen har det starka hävdandet av statens auktoritet utåt och inåt såsom ledmotiv i all sin förkunnelse. Detsamma gäller om fascismen, vilken torde ha varit en av förebilderna för nationalsocialismen. Fascismen uppstod i Italien och vann tillslutning åtminstone till stor del på grund av reaktionen emot kommunismen. Gentemot kommunismens klassegoistiska idéer uppställde fascismen den nationella patriotismen som ledande idé. Eljest äro likheterna mellan de ryska och italienska regimerna påfallande. I båda staterna har ett parti monopoliserat statsmakten och genom under- tryckning av all opposition tryggat sitt kvarstannande vid makten, re- presentationen har undanskjutits till förmån för regeringen och en Väla dig expansion av statens makt över samhällslivet och de enskilda med- borgarna har följt.
Den tyska nationalsocialismens officiella program företer en blandning av nationalistiska och antikapitalistiska krav förenade genom en mycket starkt utpräglad antisemitism. Bland de främsta målen har stått upprät-
tandet av en nationell diktatur samt bekämpande av den internationella » marxismen».
År 1924 bildade B. F urugård Nationalsocialistiska bonde- och arbetare- partiet. Är 1926 bildades av andra personer Sveriges fascistiska kamporga- nisation med program att störta det parlamentariska styrelsesättet, om så skulle erfordras med tillhjälp av våld, för införandet av en fascistisk dikta— tur vid sidan av konungamakten. Den fascistiska rörelsen i Italien torde ha varit modellen för denna organisation. På grund av inflytelser av tyska idéer övergick organisationen hösten 1929 i Sveriges nationalsocialistiska folkparti, som jämväl hade diktaturens upprättande eventuellt med våld på sitt program. I mars 1930 bildades genom utbrytning ur detta parti Ny- svenska folkförbundet, likaledes med nazistiskt program, och den 1 oktober 1930 sammanslogs detta med Furugårds parti. Det nya partiet, som fick namnet Svenska Nationalsocialistiska Partiet och ställdes under F urugårds ledning, upptog jämväl resterna av Sveriges Nationalsocialistiska folkparti. Svenska Nationalsocialistiska Partiet utformade till en början sitt program så, att genom propaganda och upplysning skulle agiteras för ernående av ett kraftigt massparti, på vars grund majoritet skulle erhållas i folkförsam- lingen. För ernående av regeringsmakten vore våldet förbjudet, men satte sig något politiskt parti eller annan sammanslutning till våldsamt motstånd vid det nationalsocialistiska partiets erövring av regeringsmakten skulle detta motstånd nedslås med våld.
I partiets nuvarande program och propaganda finnas inga uttalanden, att Avåld skall användas för uppnående av partiets mål. Däri anföres, att natio- nalsocialismen skall bygga upp en ny, rättvisare och framför allt mera ef- fektiv samhällsordning. »Den skall göra detta inifrån — med svenska mäns och kvinnors egna krafter -— ej såsom internationalisterna försökt och allt- jämt förgäves försökzl —- utifrån.» »I denna kamp är det just varandra, det är just en svensk folkgemenskap vi behöva.» Vidare uttalas bl. a., att folkets fiender äro det internationella överstatliga lånekapitalet, den marxistiska internationalismen och det parlamentariska partiväldet.
Till belysande av programmet må följande yttrande återgivas ur ett före- drag den 6 mars 1934 av Furugård:1
»Ni kunna ta prov ifrån vilket folkskikt, ni än behaga, ni kunna fara ut i vilken provins, ni än vilja, men överallt skola ni få samma svar, att national- socialismen är på marsch, därför att nationalsocialismen är den nationella och sociala sanningen, och sanningen kommer att segra, trots allt av det enkla skäl, har jag sagt och stiger, att vi nationalsocialister komma trots förbudslagar, trots tvångslagar, trots hets mot oss, att inom en kort tid ta makten på laglig väg, och den gången, då vi ha makten, då komma vi, jag upprepar detta, att mot dessa herrar av idag, mot de nya försök. att med alla till buds stående medel hejda oss på samma skändliga sätt som hittilldags, att för varje slag, som de rikta mot denna sunda folkrörelse, och denna är en återspegling av folkets själ, för varje slag komma vi att rikta retroaktivt verkande lagar.»
* Enligt av polismyndigheten fört stenografiskt referat,
Den 15 jan. 1933 bildades under ledning av S. 0. Lindholm genom utbryt- ning ur Svenska Nationalsocialistiska Partiet ett nytt parti Nationalsocialis- tiska Arbetarepartiet, vilket för närvarande torde vara det livskraftigaste av de nationalsocialistiska partierna i Sverige.
Dess program innehåller bl. a. följande:
1) En svensk befolkningspolitik —— — —
2) Skapandet av en auktoritativ,_sakkunnig, av partier och ekonomiska sär- intressen oberoende regering med statsmaktens verkliga utövning som sin egent- liga uppgift på grundval av den nordiska Iedar- och ansvarsprincipen.
Den grundlagsstridiga parlamentarismens avskaffande genom folkrepresentatio- nens ombildande till en rådgivande och kontrollerande yrkesriksdag, vald av obligatoriska näringsförbund — korporationer — inom samhällslivets skilda gre- nar (såsom jordbruk, Skogsbruk, bergsbruk, industri och hantverk, handel och sjö- fart, trafikväsende och fria yrken).
3) Förhindrande av statlig och kommunal skuldsättning —— -— —— 4) Den svenska modernäringens återupprättande — —— ——
5) Lagstadgad rätt till arbete. Organiserande av samtliga arbetsgivare och arbets— tagare i de i punkt 2 omförmälda näringsförbunden för reglerande av förhållandena på arbetsmarknaden. Tillförsäkrande åt alla arbetande av delaktighet i företagens vinst och representation i ledningen. Lagstadgad arbetstid och ärlig ferietid med oavkortad lön samt säkerhet gentemot avsked på grund av sjukdom eller värn- pliktstjänstgöring. Obligatorisk pensionering ävensom försäkring mot yrkessjuk- domar, tuberkulos, ofrivillig arbetslöshet samt sjuk- och moderskapsförsäkring genom resp. näringsförbunds försorg. Främjande av samarbete mellan alla inom företagen arbetande.
6) En målmedveten och på historisk tradition grundad svensk utrikespolitik. Samlande av de skandinaviska och baltiska folken till ett nordiskt statsförbund för hävdande av gemensamma politiska, ekonomiska och kulturella intressen. Sam- arbete med övriga nordiskt betingade stater.
Ett ändamålsenligt, moderniserat svenskt folkförsvar, grundat på allmän värn- plikt, till skydd för vårt lands urgamla frihet och oberoende. Kraftigt ingripande mot den pacifistiska självuppgivelsepropagandan.
7) En svensk folkkyrka — —— —
8) Den nordiska (germanska) rättens hävdande på rättsskipningens alla områden. Straffsatsernas skärpande, bl. a. ifråga om förskingring, bedrägeri, ocker och annan ekonomisk utplundring, för den ökade brottslighetens bekämpande. Döds- och kroppsstraffets återinförande. Straffåtgärder för övrigt i uppfostrande syfte. Kraf- tigt ingripande mot all landsförrädisk och sedesupplösande propaganda. Ordnings- maktens .omläggning till en enhetlig, statlig poliskår.
9) Brytande av det judiska inflytandet — —-- _
I en artikel i partiets tidningsorgan »Den Svenske Nationalsocialisten» för den 15 mars 1934 anförde Lindholm angående partiets ställning till våldet i kampen:
»Nationalsocialistiska arbetarpartiets medlemmar äro icke någon beväpnad sam- manslutning och vår S. A.-organisation är uttryckligen förbjuden att befatta sig med några vapenövningar. Ej heller syftar partiet till någon »våldsam omstörtning» av det demokratiska samhället (ty det störtar sig självt).»
I slutet av år 1933 har vidare under ledning av M. Ekström bildats ett annat nationalsocialistiskt parti, Nationalsocialistiska Blocket. Dettas pro-
gram torde vara tillrättalagt för en mera intellektuell publik. Däri uttalas att partiet kämpar med författningsenliga medel för en omdaning av den nu- varande klasstaten Sverige till en svensk folkstat på nationalsocialistisk grund. »Den svenska nationalsocialismen, samlad i Nationalsocialistiska Blocket, är präglad av laglighetens anda och avvisar i kampen för sina poli— tiska mål osvenska idéer och äventyrligheter.»
Vid partiets första framträdande dementerades eftertryckligt allt tal om, att man med våld eftersträvade diktaturen.
Partiets första principprogram upptog följande huvudpunkter: En stark rikssty- relse, korporationsriksdag, statsförvaltningens centralisering och förenkling, betryg- gande av religionsvården, väckande och stärkande av fosterlandskärleken, återin- förande av ett sunt rättsväsende och återställande av respekt för lag och rätt, för- bjudande av kommunismen och.andra samhällsfientliga rörelser, stäckande av den folkförgiftande propagandan, avlägsnande av den judiska och judiskt influerade övermakten på det andliga, sociala och ekonomiska omrädet, sanerande och om- danande av näringslivet och finanspolitiken, hävdande av jordbrukets ställning som landets modernäring, återupprättande av rätten och friheten till arbete, bekämpande av arbetslösheten, uppbyggande av sociallagstiftningen i den rasmedvetna folkge- menskapens anda, minskande av skattebördorna, inriktande av undervisningsväsen- det i första hand på karaktärsdaning, ett starkt folkförsvar samt målmedveten svensk utrikespolitik.
Gemensamt för de nationalsocialistiska partierna är en vidlyftig organisa— tionsapparat. I spetsen står ledaren. Vidare finnas kretsar, avdelningar och grupper samt ungdomsorganisationer med underledare o. s. v.
En viktig del av Furugårds- och Lindholmspartiernas verksamhet ut- gjorde tidigare de 5. k. stormavdelningarna (S. A.). Dessa, som voro mili- tärt organiserade och uniformerade, ha emellertid genom kårlagen och uni- formslagen hindrats att fortsätta sin verksamhet. I instruktionen för Furu- gårdspartiets S. A.-organisation föreskrevs att de meniga skulle bilda en slags motsvarighet till våra förfäders fostbrödralag samt vara skyldiga att hålla tillsammans i nöd och lust. De vore underkastade lydnadsplikt till le- darna, vilket skulle ske genom ett särskilt löfte under högtidliga former. Stormavdelningarnas ändamål vore att utgöra ett maktmedel till skydd för partiets talare och övriga verksamhet. För Lindholmspartiets S. A.-organisa- tion funnos likartade bestämmelser. Sistnämnda stormavdelningar ha nu- mera ombildats till propagandaavdelningar.1
Åtminstone i den verksamhet som bedrevs av Furugårdspartiets storm- avdelningar kommo tendenser att använda våld till synes ehuru ej av all- varligare art. '
Sålunda företogo S. A.-män (omkring 30 st.) en aktion mot ett av föreningen Clarté den 6 december 1933 ä Stockholms hög-skola anordnat möte. Talaren avbröts med olika inpass och när försök gjordes att avlägsna fridstörarna uppkom bråk, varvid vaktmästaren lindrigt misshandlades.
Stor uppmärksamhet väckte även ett kort därefter i provokationssyfte arrangerat fingerat revolverattentat å en 5. A.-man (Viklund).2
1 Jfr sid. 378. 2 Jfr sid. 380.
Antalet medlemmar i S. A.-organisationerna uppgavs hösten 1933 för Furugårdspartiet till 1 300 och för Lindholmspartiet till 1 000.
Partiets propaganda avser framför allt att skapa missnöje med det be- stående samhället, regeringen och riksdagen. Vidare riktar den sig mot ju- darnas inflytande samt mot den internationella storkapitalismen. Kritiken är ofta grovt smädlig och vilseledande. Politikerna beskyllas för att vara korrumperade, riksdagsförhandlingarna benämnas »narrspel» o. s. v. Ek- strömspartiet är härvid mildare i tonen än de övriga partierna. Härutin— nan hänvisas vidare till i Bil. 1 intagna utdrag ur tidningar m. m.
Förtroendet för ledaren inplantas. I en artikel i »Den Svenske National- socialisten» för den 20 december 1934 med rubriken »Ett framgångsrikt kampår» anfördes:
»Mot vårt folks alla synliga och osynliga fiender har vi tagit upp kampen. Inga pengar har vi, inga av motståndarnas moderna hjälpmedel har vi. Har vi beslutat att av intet skapa de vapen varmed fienden skall slås? Nej, vi ha vad inga jude- demokrater i världen ha: vi ha offervilja och ett aldrig sviktande förtroende till vår ledare Sven Olov Lindholm. _ — Tack vare medkämparnas offervilja och tack vare deras fasta beslut att vara hans politiska soldater har Lindholm under det år som gått flyttat fram den svenska nationalsocialismens positioner på ett sätt som ingen utav oss trodde på vid årets början. — — Med tillfredsställelse kan vi alltså blicka tillbaka på kampåret 1934. Men vår uppgift är inte att dröja vid vunna fram— gångar utan att ständigt föra fälttecknen framåt! Så börjar vi ett nytt år med ett oryggligt beslut att vinna än större segrar! Medlet är som förut: offervilja och för- troende! Målet är nationell frihet och social rättfärdighet, målet är säkrandet av den nordiska rasens framtid; och parollen för 1935: Med Lindholm för arbetar- Sverige!»
Den nationalsocialistiska regimen i Tyskland tages i försvar mot de an- grepp som riktas däremot från olika håll.
Propagandan bedrives särskilt genom offentliga möten. Denna verksam- het har tidvis varit mycket livlig. I en redogörelse för 1934 års arbetsresultat uppgavs att Lindholmspartiet under året anordnat omkring 1 100 möten. Tidvis har en kraftig agitation särskilt riktats till försvarsverkets fast an- ställda personal och skolungdomen i syfte att värva medlemmar.
Vad angår partiernas utbredning saknas uppgifter om antalet medlemmar. Nämnas må att Lindholmspartiet pingsten 1934 höll ett »årsting» i Göte- borg, varvid uppgavs att' 1 700 ombud voro närvarande.
Beträffande partiernas röstsiffror vid senaste riksdags- och landstings- mannaval hänvisas till Bil. 3. Här må nämnas följande:1
Vid 1932 års riksdagsmannaval erhöllo nationalsocialisterna 15170 röster, mot- svarande 0'6 0/0 av valmanskåren. Anslutningen var störst i Göteborgs stad med 6071 röster, motsvarande 57 0/0 av valmanskåren, Värmlands län med 3088 röster, motsvarande 2-9 0/0 av valmanskåren, samt Stockholms stad med 1940 röster, motsvarande 013 % av valmanskåren.
Vid 1934 års landstingsmannaval erhöllo nationalsocialisterna 8 712 röster, mot- svarande 0'5 "lo av valmanskåren. Anslutningen var störst i Malmöhus län med
1 Jfr sid. 57, not 1.
1 104 röster, motsvarande 0'9 % av valmanskåren, Värmlands län med 1 046 röster, motsvarande 1'1 0/0 av valmanskåren, Stockholms län med 952 röster motsvarande 1'1 0/0 av valmanskåren, samt Gotlands län med 499 röster, motsvarande 25 (,/0 av valmanskåren. Lindholmspartiet deltog i 8 län och samlade 4 411 röster. Furu- gårds- och Ekströmspartierna deltogo i 15 län och erhöllo 4 301 röster.
Vid 1934 års elcktorsval erhöllo nationalsocialisterna 4 266 röster, varav de flesta i Göteborg. Vid stadsfullmäktigevalet där samtidigt erhöll Lindholmspartiet 3569 röster och 2 mandat samt F urugårds- och Ekströmspartierna 739 röster.
Partierna finansieras genom medlemsavgifter, frivilliga gåvor, inträdes- avgifter till möten o. dyl. Enligt uppgifter, vilkas riktighet ej kunnat ut-
rönas, skulle understöd ha lämnats även från tyskt håll.
Sammanfattning.
Av de båda politiska ytterlighetsriktningarna har den kommunistiska upp— trätt tidigast. Den är numera delad på två partier, det ena utgörande en underavdelning (sektion) av den från Moskva ledda s. k. tredje intematjo- nalen och i dagligt tal efter sin ledare benämnt det Sillénkommunistiska par- tiet, och det andra internationellt oberoende —- ehuru det i stadgarna utger sig för att vara »en del av den internationella revolutionära rörelsen» _ och förut i dagligt tal benämnt det Kilbomskommunistiska partiet.
Båda ange som sitt mål att störta det kapitalistiska samhället, upprätta »proletariatets diktatur» och genomföra det socialistiska eller kommunis- tiska samhällssystemet.
Det ojämförligt största intresset knyter sig till det Sillénkommunistiska partiet. Detta och dess medlemmar äro förbundna till en sträng lydnads- plikt gentemot den tredje internationalen, som ekonomiskt torde understödja partiets verksamhet, ger det direktiv och kontrollerar det.
Arbetsprogrammet, som är den tredje internationalens, utgår från att det är omöjligt att med parlamentariska medel störta det kapitalistiska sam- hället och upprätta den proletariatets diktatur, som anses nödvändig för att uppbygga det kommunistiska samhället, samt att man därför måste i revolutionär strid med våld erövra samhällsmakten. Den våldsamma om- störtningen kommer fördenskull att bli den partiets verksamhet domine- rande uppgiften. Verksamheten bör, vilka mera närliggande uppgifter det än rör sig om,_ vara så inriktad att den skapar och befrämjar förutsätt- ningarna för denna omstörtning.
Propagandan i tal och skrift går, fullföljande detta syfte, ut på att om- skapa arbetarmassornas ekonomiska, religiösa och moraliska föreställ— ningar, att uppväcka och underhålla missnöje med den bestående samhälls- ordningen, att utså hat mellan olika samhällsgrupper, att förstöra respekten för samhällets lagar och institutioner samt att göra massorna förtrogna med tanken på den kommande kampen. I stor utsträckning användas härvid lögnaktiga uppgifter och förvrängda framställningar samt nedsättande och
kränkande beskyllningar mot tjänstemän, samhällsinstitutioner och motstån- dare. Såsom motsättning till det nuvarande samhället framhålles Sovjet— Unionen som ett lyckligt mönsterland.
Partiets verksamhet är i övrigt huvudsakligen inriktad på de krav.som framställas från arbetarhåll. Syftet är härvidlag att i >>klasskampen» för- söka tillvälla sig den faktiska ledningen av arbetarklassen och driva mas- sorna över till öppen strid mot den statliga makten. Med detta mål för ögo- nen blir programmet att ställa upp de mest vittgående krav, att skapa oro och spänning och att förbinda den fackliga kampen med aktioner, som »politisera» striden, d. v. s. äro ägnade att utlösa sammanstötningar med statsmakten. Det är avsett att krav och kampformer skola avsatsvis stegras. De högsta formerna av kommunistisk verksamhet anges i ett av internationa- lens programuttalanden, vara »massaktioner: strejker, strejker i förbindelse med demonstrationer, strejker i förbindelse med beväpnade demonstrationer och slutligen generalstrejk förenad med väpnat uppror mot den borgerliga statsapparaten».
I ett sådant program som det angivna är det tydligt att det spelar en jämförelsevis underordnad roll vad i fackligt avseende kan uppnås genom en'aktion. Den har vid sidan därav syftet att hårda och stålsätta den revo- lutionära viljan och skapa hat mot samhället, varjämte återtåget, som i regel måste utföras under den ansvariga fackföreningsledningens anförar- skap, ger anledning att beskylla denna för »nederlagsuppgörelse» och »för- räderi».
I vilken mån Sillénkommunisterna vid fullföljande av detta program lyc- kats i rent fackligt hänseende utöva inflytande på avtalsfrågor och arbets- strider har i detta sammanhang mindre intresse. I den mån det skett, kan man utgå från att det betytt en skärpning av kraven, en tillspetsning av striden och ett försvårande av uppgörelsen, utan att någon vinst för arbe- tarna uppnåtts genom den speciellt kommunistiska insatsen. Av större in— tresse för förevarande utredning är att konstatera att särskilt i samband med fackliga strider Sillénkommunisterna lyckats med indragande jämväl av utanförstående ställa till allvarliga uppträden, där våld mot person och egendom samt trots och angrepp med våld mot ordningsmakten förekommit. Sådana uppträden, vilka mångenstädes tagit en upploppsliknande karaktär, ha förekommit bl. a. i Halmstad, Lunde, Stockholm, Skene, Sandarne, Kle— mensnäs, Byske och Göteborg.1 Vid sådana tillfällen som de angivna föres uti ifrågavarande partis press ett särskilt häftigt och hetsande språk. Över— huvudtaget tjäna de fackliga striderna i stor utsträckning som underlag och utgångspunkt för propagandan.
Tendenser att använda våld ha kommit till synes jämväl vid störande av politiska motståndares möten.
Genom den verksamhet, varom härförut talats, har man i främsta rummet
1 Jfr sid. 391 f.
tänkt på att inom de stora massorna befrämja de psykologiska förutsätt- ningarna för revolutionen. Genom en särskild propaganda inom krigsmak- ten vill man enligt programmet sörja för att beröva samhället dess för- svarsmedel. Man avser att upplösa disciplinen för att göra krigsmakten oduglig både för ordningens upprätthållande, om dess användning för så- dant ändamål skulle visa sig nödvändigt, och för att eventuellt ur krigs— maktens led få tillgång till beväpnat manskap för revolutionens sak. Inom de militära förläggningarna spridas, för fullföljande av dennajpropaganda, utom de vanliga kommunistiska tidningarna och tidskrifterna, särskilda skrifter, där befälet kritiseras, förhållandena inom krigsmakten skildras i ofördelaktig dager samt politiska och sociala frågor beröras i kommunistisk anda och där ständigt upprepas uppmaningen till soldaterna att, om de skulle ställas inför den situationen, icke vända vapnen mot sina klassbröder utan mot officerarna och borgarna. Vidare torde genom anhängare inom krigsmakten", beväring eller fast anställda, bedrivas propaganda man och man emellan. Som stödpunkter för det disciplinupplösande arbetet och det kommunistiska inflytandet göras försök att inom krigsmaktens olika av- delningar bilda s. k. celler. Slutligen uppmanas till och befrämjas indiscipli- nära uppträden av manskapet.
Propagandan inom krigsmakten sätter sig jämväl det målet före att sabo- tera ett krig med främmande makt om sådant skulle inträffa, icke ur paci— fistisk synpunkt utan i syfte att vända kriget till väpnat uppror mot den egna statsmakten och att i samband därmed upprätta proletariatets diktatur. Särskilt tages sikte på ett krig med Sovjet-Unionen. Samtidigt med att man söker utplåna känslan för det egna fosterlandet, söker man uppamma arbe- tarnas känslor för Sovjet-Unionen, »den första arbetarrepubliken» och alla arbetares »andliga fädernesland». Det svenska samhället och den svenska statsmakten framställas som om de i förbund med den övriga världen vore i färd med att smida krigiska planer och rusta mot Sovjet-Unionen.
I samband med denna propaganda står en verksamhet att insamla upp- gifter angående militärväsendet och vapenindustrin. Beträffande denna verksamhet torde under alla förhållanden kunna sägas att den har till syfte att försvaga det egna landets ställning.
Som ett led i partiets förberedelse av omstörtningen hade man säkerligen att se Röda Frontförbundet, en kår av den art som blivit förbjuden genom lag. Ehuru denna kär angavs ha en defensiv uppgift, ligger det i sakens natur och bestyrkes också av åtskilliga uttalanden att den varit ämnad att användas vid våldsamma uppträden och att slutligen utgöra kadern för den kommande revolutionens trupper. I samband med kärbildningen hade jäm- väl framträtt de genom uniformslagen stävjade tendenserna att uniformera medlemmarna.
Kilbomspartiet antyder i sina stadgar att störtandet av det kapitalistiska samhället skall ske >>genom det arbetande folkets revolutionära massaktio-
ner». Revolutionen förefaller likväl icke att spela någon större roll i par- tiets propaganda och partiets praktiska verksamhet skiljer sig i stort sett icke från andra demokratiska partiers i fråga om medel och arbetssätt. Partiet synes emellertid vara intresserat av och deltaga i disciplinupplösande verksamhet inom krigsmakten.
Den svenska nationalsocialistiska rörelsen är, ehuru den betonar sin na- tionella särart, en efterbildning närmast av den tyska rörelsen med samma namn, men den har säkerligen liksom denna påverkats jämväl av den italien- ska fascismen. Den tyska rörelsen torde till sin uppkomst och framför allt till sin utveckling i icke ringa grad ha betingats av kommunismen och dess våldstaktik i Tyskland, och att även den svenska nationalsocialismens till— växt i viss mån befrämjats av kommunismens uppträdande här, synes vara ovedersägligt. De båda rörelserna stå i skarp motsättning till varandra.
De nationalsocialistiska partierna förklara numera i sina stadgar och även eljest i sina offentliga uttalanden, att de ej ämna använda våld utan endast parlamentariska medel för att införa den diktatur de eftersträva. Beträf— fande deras sätt att arbeta förete de emellertid vissa likheter med Sillénkom- munisterna. Det gäller även för dem att skapa missnöje med den bestående samhällsordningen samt att omskapa mentalitet och föreställningar, och i deras propaganda användas, liksom i den kommunistiska, lögnaktiga upp- gifter och vrängda framställningar samt nedsättande och kränkande utta- landen och beskyllningar mot tjänstemän och samhällsinstitutioner även- som mot politiska motståndare. Även om de bekänna respekt för lag och samhällets institutioner, är deras verksamhet ägnad att undergräva sådan respekt.
Vissa tendenser att använda organiserat våld vid inre uppgörelser och gentemot politiska motståndare ha jämväl kommit till synes. En liknande kårbildning och uniformerad klädsel som hos kommunisterna ha förekom- mit, kårbildningen liksom hos de senare under föregivande av defensiva uppgifter.
Utan att direkt arbeta för disciplinens undergrävande inom krigsmakten, torde nationalsocialisterna i sin allmänna värvningskampanj med ett visst intresse vända sig även till militären. Den tanken att de militära förbindel- serna äro avsedda att utnyttjas för deras syften ligger därför nära till hands.
Utanför de kommunistiska och nationalsocialistiska rörelserna finnas andra sammanslutningar, vilkas verksamhet i vissa avseenden går i samma riktning som deras och kan vara ägnad att sätta rättsordningen i fara. Det kan sålunda erinras om att, särskilt när det gäller arbetsstrider, »hand— lingens propaganda» förkunnas även från syndikalistiskt håll samt att från samma håll disciplinupplösande propaganda inom krigsmakten bedrives. Hos de kommunistiska och nationalsocialistiska rörelserna torde emellertid alla de företeelser, om vilka det i förevarande utredning kan bli tal, vara före-
trädda. Då kommitténs uppgift är att bedöma och föreslå åtgärder i av- seende å de objektiva företeelserna, oavsett var de må förekomma, saknas fördenskull anledning att här närmare beröra dessa sammanslutningars verksamhet. I den mån lagstiftningsåtgärder beslutas, blir det sedan myn- digheternas sak att i det särskilda fallet avgöra huruvida en rörelses verk- samhet drabbas därav eller ej.
Allmänna synpunkter angående önskvärdheten av ett in- gripande från statsmakten och de åtgärder, som kunna tänkas komma i fråga.
Såsom framgår av förestående sammanfattning går den verksamhet, som bedrives i syfte att införa diktatur, i flera avseenden utanför ramen av det demokratiska samhällets arbetsmetoder, och den använder medel, som måste väcka de allvarligaste betänkligheter.
Varje användande av våld inom samhället innebär ett allvarligt angrepp på den rättsordning, vars upprätthållande är en av statens främsta upp- gifter. Särskilt betänkligt är emellertid våldet, då det användes systematiskt för att utöva inflytande på samhälleliga angelägenheter. Våld föder upphets- ning och oro och framkallar lätt våldsamma reaktioner. Har våld från ett håll börjat användas i de samhälleliga angelägenheterna, blir följden lätt att våld tillgripes jämväl från annat håll. Det behöver icke närmare utvecklas för vilka faror enskilda medborgare skulle utsättas och huru rättsordningen såväl som den demokratiska statsordningen, vilken förutsätter frihet för samtliga befolkningsgrupper att uttrycka sin mening, skulle hotas till sina grundvalar, om våldet i någon större utsträckning bleve infört som politisk maktfaktor i det samhälleliga livet. Det är visserligen sant att utvecklingen i denna riktning icke hunnit så långt hos oss. Vad som förekommit av vålds— användning och störande av ordningen liksom redan det hot med använ- dande av våld, som revolutionstanken innebär, har emellertid varit tillräck- ligt för att skapa oro och förbittring inom vida kretsar av vårt folk. Reak- tionsföreteelser, som till upphov haft tanken att möta våld med våld, ha ej heller saknats. Nationalsocialismen har visserligen varit en imitation av ut- ländska förebilder, men dess uppkomst och tillväxt torde, såsom redan på- pekats, i ej oväsentlig grad ha befrämjats av den kommunistiska verksam- heten. Betecknande är också att det anfall på Clartémötet, som företogs av medlemmar av en nationalsocialistisk kår, omedelbart utlöste en diskussion om bildandet av ett arbetarvärn.1
Störandet av politiska motståndares möten och försök att hindra dem in- nebära ett direkt angrepp på en av de institutioner, som äro nödvändiga för att uppbära den demokratiska styrelseformen.
1 Jfr sid. (54.
Att i den politiska diskussionen användandet av lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar för att inverka på medborgarnas uppfattning sättes i system samt att tjänstemän och myndigheter och politiska motståndare ut- sättas för kränkande och skymfliga angrepp, är i hög grad stridande mot god ordning. Sådana metoder innebära liksom användandet av våld en de politiska sedernas förvildning och en osund politisk utveckling.
En verksamhet, som avser att göra ett statens maktmedel odugligt att funktionera, måste vidare medföra stora vådor och kan i en kritisk situation sätta de största värden på spel.
Såsom ett allmänt omdöme måste det uttalas att de företeelser som berörts i hög grad bära prägel av självsvåld. Om sådant tillåtes, blir följden lätt att de självsvåldiga elementen tro sig ha fritt spel. Den faran är i före— varande fall så mycket större som de element, varom det är fråga, icke sky att medvetet sätta sig över samhällets lagar.
Företeelser av den art, som angivits, väcka under alla förhållanden känslor av oro och otrygghet i vida kretsar och verka nedsättande på statsauktori— teten. Den omständigheten att våldstaktiken och propagerandet av vålds- idén samt de andra brott mot god ordning, vilka förekomma, ingå som led i en politik, ytterst syftande till den demokratiska stats- och rättsordningens sönderbrytande, ger ökad styrka åt dessa känslor. I samma riktning verkar den belysning, i vilken dessa företeelser ställas av efterkrigs- tidens händelser i andra länder. De blodiga inbördes strider, som härjat i skilda länder, äro ägnade att väcka eftertanke och icke mindre den om- ständigheten att knappt mer än 15 år efter den fred, som avslutade det stora världskriget och som av sina upphovsmän förklarades skola trygga demokratin, den demokratiska ordningen i många länder måst lämna plats för diktaturstaten.
Det kan icke vara fråga om att här ingående analysera orsakerna till den
. sist nämnda omständigheten. Sådana förhållanden som folkkaraktär, histo- riska förutsättningar samt den belastning i ekonomiskt och psykologiskt hänseende, som världskriget och fredsvillkoren skapat,.ha naturligtvis spelat Ä en viktig roll. Emellertid torde ej heller kunna förnekas att på vissa håll skulden till demokratins motgångar till stor del legat däri att den demokra— tiska staten icke med tillräcklig fasthet ingripit mot de från demokratiska synpunkter fördömliga metoder, som i den politiska striden använts av de diktatursträvande rörelserna.
Icke minst betecknande för styrkan och utbredningen av de stämningar, som de diktatursträvande partiernas verksamhet framkallat, är att det social- demokratiska ungdomsförbundet och några socialdemokratiska arbetar- kommuner i till statsministern eller regeringen ingivna och till kommit- tén överlämnade framställningar, under påtalande av särskilt den national- socialistiska propagandan, ifrågasatt strängare ingripande mot såväl de nationalsocialistiska partierna som det Sillénkommunistiska. Särskilt i en tid,
då de demokratiska principerna ställas under diskussion, är det anledning att räkna med och beakta dessa stämningar. Om tilltron till samhällets för- måga att hålla de antidemokratiska oroselementen i tyglarna rubbas, ökas benägenheten att sålla sig till ytterlighetspartierna.
Vad som anförts talar onekligen starkt för önskvärdheten att i den mån det med fullföljandet av en sund politik är möjligt, försöka komma till rätta med de företeelser som påtalats och att för sådant ändamål skärpa sam- hällets gent emot dem förda politik. Vid prövningen av de särskilda åtgär- der, som i sådant avseende kunna erfordras, måste helt naturligt de invänd- ningar, som ur en eller annan synpunkt kunna göras gällande, upptagas till granskning. Emellertid må redan här till behandling upptagas några argu- ment av en mera allmän innebörd, som kunna tänkas riktade mot varje skärpt lagstiftning eller behandling.
Det har i fråga om kommunismen gjorts gällande att dess tal om revolu- tionen ej vore att taga riktigt på allvar, att den saknade genklang inom de breda massorna och att den ej hade något verkligt inflytande.
Faran för ett verkligt omstörtningsförsök bör säkerligen ej'överdrivas. Nå- gon »revolutionär situation» föreligger ej för närvarande. Verkligheten motsvarar ej alltid vad som sägs i fråga om organisation och arbete. Fram- för allt äro de medel som stå till samhällsmaktens förfogande för att nedslå ett omstörtningsförsök så kraftiga, att det ej utan alldeles sär— skilda omståndigheter torde ha utsikter att lyckas. Genom vapenförord- ningen och kårlagen ha dessutom förberedelserna för ett sådant försök för- svårats. Det torde ej heller under något så när normala förhållanden kunna påräkna alltför vidsträckta sympatier. Om ytterlighetspartiernas inflytande och faran av deras verksamhet skulle bedömas uteslutande efter antalet av deras partianslutna anhängare, skulle helt visst rörelserna icke behöva inge några större betänkligheter. Icke heller det antal anhängare, som följer par- tierna vid offentliga val synes ägnat att i stort sett inge några farhågor. Det kan vidare icke utan allt skäl anföras, att det ständiga talet om revolutio- nen i viss mån verkar avtrubbande i fråga om idéns eggande kraft, åtmins— tone under normala förhållanden, och det är möjligt att åtskilliga av dem, som bekänna sig till omstörtningstanken, ej själva tänka sig denna såsom något, vilket överhuvudtaget kommer att bli aktuellt.
Emellertid må omstörtningsförkunnelsen ej heller underskattas. Att de pådrivande krafterna mena allvar torde vara ofrånkomligt, och att idéerna kunna driva till handling, därom ha de många blodiga revoltförsök, som un- der årens lopp på skilda håll i utlandet satts i gång, burit vittnesbörd. Att diskutera riskerna uteslutande med tanke på normala förhållanden är att förbise en viktig sida av omstörtningslärans egen förkunnelse. Enligt denna gäller det ej att till varje pris göra revolution. Tvärtom läres att det ej får ske annat än då situationen är mogen. Det är alltså i regel i en för sam— hället kritisk situation som man tänker sig att de revolutionära krafterna
skola sättas in. En sådan situation, där solidariteten med samhället blir ut- satt för starka påfrestningar, kan lätt uppkomma i de labila förhållanden som utmärka vår tid. Det är stämningarna då och den genklang omstört- ningsidéerna då kunna få, som bli avgörande. Faran för en allvarligare aktion riktad mot själva statsordningen ligger i den anslutning en sådan ak— tion vid ett kritiskt tillfälle kan tänkas få från håll, som eljest ej ha med ytterlighetspartierna att göra. Denna anslutning kan ej bedömas. Det kan endast sägas att partier, som icke känna solidariteten med samhället utan försöka utnyttja varje svårighet för sina speciella politiska syften, vid så- dana tillfällen komma att finna en betydligt gynnsammare jordmån för sin verksamhet. Det får därvid icke förglömmas att redan nu oroselementen på vissa håll äro anhopade i sådan utsträckning att oroshärdar lätt kunna upp- stå. Även om vapenförordning och kårlag verka i rätt riktning, garantera de dock ej säkerheten. Omstörtningsförkunnelsen utgår själv från att va— pen kunna och skola skaffas under omstörtningsförsöket. Revoltförsökens historia torde också visa att detta ej ligger utom möjligheternas gränser. Särskilt gäller detta, om till följd av den disciplinupplösande verksamheten inom krigsmakten man ej kan lita på denna. Även om krigsmakten har en annan huvuduppgift och ej annat än i nödfall bör anlitas för att stilla inre oroligheter, kan det dock ej undvikas att vid en allvarligare aktion mot stats- ordningen man i sista hand måste lita till krigsmakten för samhällets skydd. Låt vara att i en sådan aktion de statsfientliga elementen ej ha utsikt till slutlig framgång, kan dock en dylik aktion åstadkomma betydande skada.
Resultatet av det anförda är att omstörtningsidén ej kan lämnas obeaktad. Kommittén vill likväl betona att den ej i denna idé i och för sig ser den enda och ej heller den viktigaste anledningen att ingripa. Såsom torde framgå av den tidigare framställningen, har kommittén i främsta rummet tagit sikte på de former den revolutionära och de i övrigt diktatursträvande riktning- arnas verksamhet tagit samt återverkningarna därav på lugnet och ord- ningen i samhället ävensom på det politiska livets utveckling.
Vad som nu anförts om kommunismen gäller i tillämpliga avseenden även nationalsocialismen. Om trots försäkringarna i motsatt riktning en kupp skulle vara påtänkt, ligger icke faran i de partianslutnas eller de väljandes numerär utan i den genklang omstörtningsidéerna i en kritisk situation skulle kunna påräkna inom större befolkningsgrupper. ,
Ett annat resonemang, som förts vid tidigare förslag till åtgärder riktade mot kommunistisk verksamhet, har varit att undertryckningsåtgärder mot åsikter enligt erfarenhetens vittnesbörd icke hade utsikter att lyckas, att i stället de, som befordrades till straff, komme att framstå som martyrer och att därigenom den rörelse som bekämpades lätt kunde komma att främjas. Det vore att föredraga att i kampen mot en sådan rörelse lita till upplys- ningsverksamhet.
Ett sådant resonemang kunde ha fog för sig därest det endast vore fråga
om en idé som propageras. Det är emellertid här icke fråga om ett ingri- pande mot åsikter utan mot en verksamhet, som syftar till störande av lugn och ordning, således ett handlande i praktiskt syfte. Under alla tider har det ansetts vara statens rätt och skyldighet att skydda sig och medborgarna mot verksamhet av sådan natur, och den rätten och plikten kan ej röna inverkan därav att till hjälp för denna verksamhet begagnas det talade eller tryckta ordet. Martyrsynpunkten överdrives lätt. Att den, som använder våld eller eljest verkar för störande av lugn och ordning eller försöker sabotera en statsverksamhet, mera allmänt skulle anses vara ute i lovliga ärenden och därför, då han straffas, skulle betraktas som en martyr, förefaller föga sannolikt. Det är under alla förhållanden en risk, som måste vägas mot de risker den statsfientliga verksamheten innebär. Att tendenser, varom det är fråga, kunna åtminstone i vissa avseenden effektivt bekämpas torde exempel från andra länder visa.
Upplysningsverksamheten har säkert en stor uppgift att fylla då det gäl- ler motarbetandet av statsfientliga företeelser. De statsfientliga riktningar- nas hela betraktelsesätt och inställning torde emellertid i stort sett utesluta möjligheten att genom upplysning inverka på deras anhängare och för- hindra de osunda företeelser i deras verksamhet som här påpekats. Repres- siva åtgärder kunna därför ha en uppgift.
En jämförelse mellan de nuvarande diktatursträvande rörelserna och tidigare rörelser, vilkas verksamhet i ett eller annat avseende liknat de för— ras, torde i allt väsentligt vara förfelad. Företeelser av den beskaffenhet, som äro föremål för förevarande undersökning måste bedömas med hänsyn såväl till sin egenart som allmänna samhälls— och tidsförhållanden. Det måste sålunda beaktas att det demokratiska styrelsesättet är fullt genomfört i vårt land och att detta lämnar möjlighet att utan våld genomföra den mest radikala omändring av samhällsförhållandena. Den rad av oroligheter, där det Sillénkommunistiska partiet framträtt som påskyndare, hör också till de senaste åren. Rörelsens beroende av utländskt inflytande utgör ävenledes ett nytt faktum. Slutligen måste beaktas att numera flera mot demokratin fientliga partier framträtt, vilka stå i skarp opposition mot varandra och icke äro främmande för tanken att använda våld i det politiska livet. Icke minst sistnämnda förhållande har i väsentlig grad förändrat situationen. Den ena rörelsens verksamhet aktiveras under påverkan av den andras. Situationen ter sig nu allvarligare, och de problem, som här behandlas, torde därför tarva en annan behandling än tidigare.
I viss mån ha statsmakterna redan slagit in på en ny politik. Uniforms- lag, vapenförordning och kårlag äro utslag av denna. Vid utarbetandet av dessa lagar har tagits sikte på vissa särskilt betänkliga förhållanden i samband med ytterlighetspartiernas verksamhet. Dessa lagar äro ägnade att minska faran av denna verksamhet, såvitt det gäller allvarligare attentat mot den bestående stats- och rättsordningen, men de äro icke av beskaf-
fenhet vare sig att råda bot på de våldstendenser och det självsvåld, som här förut angivits, eller att ens helt avlägsna faran för omstörtningsförsök. Det bör icke heller lämnas obeaktat att efter kårlagens införande samhällsmed- lemmarnas känsla av trygghet i högre grad än förr beror på statsmakternas åtgärder mot oros- och omstörtningseleménten.
Den oro, som tar sig uttryck i den statsfientliga verksamhet, varom det här är fråga har otvivelaktigt samband med sociala förhållanden. Redogö- relsen för denna verksamhet torde emellertid ha visat att det icke rör sig om ett spontant uttryck av missnöje över några bestämda sociala missförhållan— den utan om verksamhet, som syftar till en omändring av grundvalarna för hela samhällsbyggnaden och att man för övrigt för att nå detta mål ofta icke endast begagnar sig av existerande verkligt missnöje utan även för- söker att med illojala medel skapa sådant för att sedan utnyttja missnöjet till störandet av ordningen. Med verksamhet av sådan art kan man tydligen icke komma till rätta enbart genom sociala reformer på det ena eller andra området. Att diskutera sociala reformer såsom förebyggande medel mot verksamheten i fråga skulle därför vara utan nytta för vinnande av de mål, vartill utredningsuppdraget syftar, och torde ej heller ingå i detta. Om så— lunda vad kommittén kan komma att föreslå endast utgöres av åtgärder av repressiv natur, straff— och politiätgärder, innebär detta icke ett förbi— seende av det förhållandet att det bästa medlet för hindrande av de stats- fientliga rörelsernas spridning bland breda samhällslager är en social politik som befrämjar folkets välfärd och undanröjer verkliga anledningar till miss- nöje. En sådan politik kräver emellertid lugn och ordnade förhållanden och befrämjas ej genom användande av antidemokratiska och illojala medel i den politiska kampen.
Beträffande de åtgärder, som kunna komma i fråga, ligger naturligtvis med hänsyn till ämnets Ömtålighet vikt uppå, att de bli väl avvägda i föi- hållande till de mål man önskar uppnå.
Som mål torde icke böra eftersträvas att undertrycka åsikter eller en idé. I den mån åtgärderna inriktas på ett sådant mål föreligger såsom redan på- pekats, risk ej blott för att de åtminstone i längden bli ineffektiva utan även för att de kunna komma att befrämja vad man vill motarbeta. Samhället lärer under alla förhållanden gent emot de krafter, varom det här är fråga, i hög grad ha att lita till de uppbyggande krafter, som verka i samhället.
Vad man däremot torde böra ta sikte på är att försöka hindra störandet av lugn och ordning och andra yttringar av självsvåld, som kommit till uttryck i de diktatursträvande partiernas verksamhet. I den mån det är fråga om ett handlande kan samhällets rätt och skyldighet att reglerande ingripa ej sättas i fråga. Därest det mål man sätter sig före på detta sätt
77 begränsas, vinnes den fördelen att man kan nöja sig med färre och fastare bestämmelser. Bestämmelser som på grund av bevissvårigheter ej kunna tillämpas eller eljest bliva ineffektiva torde göra mera skada än nytta. Vad som erfordras torde vara fasthet i uppträdandet mot de självsvåldiga ele- menten. Det bör stå klart att självsvåldet ej tolereras.
Som krav på de åtgärder, som föreslås, bör vidare uppställas att ett lojalt utövande av de fri- och rättigheter, på vilka den demokratiska ordningen bygger icke må hindras eller i väsentlig mån försvåras. Inskränkningar i dessa fri- och rättigheter, i den mån de avse att förhindra missbruk, kunna emellertid ej i och för sig möta betänkligheter. De demokratiska prin- ciperna kunna naturligtvis icke åberopas till skydd för självsvåldet. I den mån inskränkningar drabba även lojala medborgare, måste emellertid tillses att de ej införas utan starka skäl och att de ej komma att gå längre än nöd— vändigt.
Det bör undvikas att vidtaga sådana åtgärder, som äro ägnade att skapa onödig irritation utanför de kretsar, mot vilka åtgärderna rikta sig. I den mån åtgärderna föranleda trakasserier mot större befolkningsgrupper utan— för dessa kretsar eller ge dem berättigad anledning att uppfatta dem så, är fara värt att de i stället för att skapa lugn, framkalla oro och missnöje. Så- dant skulle endast kunna främja ytterlighetspartiernas syften.
Det är jämväl anledning att tillse att åtgärderna icke ge berättigad anled- ning till den uppfattningen att man går utöver vad som är nödvändigt för be- kämpande av de osunda tendenser man önskar stävja. Även därigenom kan man åstadkomma motsatsen till vad som åsyftas.
Till en början torde böra undersökas åtgärder, vilka taga sikte på under— tryckandet av sådana särskilda yttringar av de diktatursträvande partiernas verksamhet, vilka måste anses förkastliga.
Sålunda kunna ifrågasättas 1:o) åtgärder för att stävja våldsanvändning och oordningar; ?.:o) åtgärder för att stävja missbruk av yttrande- och tryckfrihet.
I samband därmed har kommittén särskilt att beakta 3:o) propagandan i skolorna och
4:0) propagandan inom försvarsverket.
Vidare bör undersökas .
özo) huruvida bestämmelserna mot spioneri äro tillräckligt effektiva. Slutligen böra prövas vissa frågor rörande allmänna organ och myndig- heternas befogenheter. Här torde först uppmärksammas
120) huruvida förbud bör meddelas för i allmän tjänst anställda att del- taga i statsfientlig verksamhet.
Härjämte erfordras 2zo) en undersökning av spörsmålet, huruvida samhället genom sitt polis- väsen kan anses tillräckligt rustat att möta och avvärja försök till ord— ningens störande och möjliga omstörtningsförsök.
Denna fråga innefattar jämväl spörsmålet 23:e) huruvida för orostillfällen utvidgade befogenheter för myndigheterna erfordras.
AVD. II.
Åtgärder mot särskilda yttringar av statsfientlig verksamhet.
Åtgärder för att stävja våldsanvändning och oordningar.
Den allvarligaste yttringen av de diktatursträvande partiernas verksamhet är otvivelaktigt användandet av våld och störandet av ordningen. Tanken att åt våldet lämna det avgörande ordet i den politiska och sociala debatten strider ej blott mot hela den demokratiska ordningens idé, som är att åt samhället trygga en lugn och fredlig utveckling. Den står i motsättning till en av varje samhällsbildnings primära uppgifter, den att skapa lugn och ordning till sina medlemmars trygghet. Den oro och känsla av otrygghet, som inom vida kretsar av befolkningen skapas av tanken i fråga och dess yttringar i praktisk handling, måste därför vara så mycket mera djup- gående.
Statens skyldighet att så långt det är möjligt förebygga våldsanvänd— ningen och oordningarna är obestridlig. Kommitténs uppdrag kan sägas i sin helhet vara inriktat på att söka finna utvägar för att nå detta mål. Även till den del åtgärder kunna komma i fråga för att stävja oarter i ytterlighets— partiernas propaganda kunna de sägas till sitt yttersta mål ha denna syftning.
Som ett första steg mot fullgörandet av uppdraget bör emellertid under- sökas om i avseende a den isolerade våldshandlingen eller oordningen något kan åtgöras i preventiv riktning.
Bestämmelser angående våld mot enskild person, våldshandlingar och trots mot offentlig myndighet.
I detta hänseende böra uppmärksammas de straffbestämmelser, som avse dels enskild persons våldshandlingar mot annan eller trots mot offentlig myndighet och dels en folkmassas samfällda uppträdande i denna riktning.
Här skalli korthet erinras om de bestämmelser i strafflagen som härvid— lag äro av intresse.
I 8 kap., som handlar »Om förräderi; så ock om andra för rikets säkerhet menliga brott», stadgas (% 1) straff för den som i uppsåt att med våldsamma medel
upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar gör uppror. I 9 kap. stadgas straff för våld mot Konungen och riksstyrelsen. I 10 kap., som har till rubrik >>Om brott emot offentlig myndighet» bestraffas våld och hot mot ämbets- och tjäns- teman i och för ämbetet eller tjänsten, våldsamt motstånd vid offentlig förrätt- ning m. m. En särskild avdelning av kapitlet avser förgripelser mot offentlig myn- dighet, som utgå från folkmängd. Dessa äro av två slag, uppror och upplopp. Upp- ror (åå 7—9) -— som förutsätter uppsåt hos mängden att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av offentlig myndighets bud eller att den till någon äm- betsåtgärd tvinga eller att för sådan åtgärd hämnas —— indelas i tre grader: första graden är för handen, så länge folkmängden ej gått längre än till demonstrativt ådagaläggande av det brottsliga syftet, andra graden inträder, om upprorsmän- nen ej hörsamma myndighets befallning utan visa trotsighet, och tredje graden är uppnådd, om de övergå till våld. Upplopp (% 13) föreligger om folkmängd samlar sig tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen utan att ådaga— lägga upprorsuppsåt och ej skingrar sig på offentlig myndighets befallning utan visar trotsighet däremot. Övergår den till våld ä person eller egendom, bli upp- rorsparagraferna i huvudsak tillämpliga. _— Våldsgärning å annan person vid offentlig förrättning samt brytande av hemfrid straffas i 11 kap. I 14 kap. be- straffas våld mot enskild person. Slutligen må nämnas, att i 15 kap. bestraffas brott emot annans frihet, hot med brottslig gärning etc.
Straffets preventiva verkan torde i fråga om de företeelser som avses i nämnda stadganden vara tagen i anspråk på ett väl avpassat sätt. Något förslag om skärpning eller ändring av ifrågavarande bestämmelser har i samband med ifrågavarande utredning icke framkommit. Genom en skärp- ning eller ändring av desamma torde icke heller något resultat stå att vinna.
Reglering beträffande arbetstvister.
En granskning av anledningarna till de oroligheter som ägt rum visar, att de mestadels stå i samband med arbetstvister, vilket ju också är i överens- stämmelse med uppläggningen av tredje internationalens program. I den mån en utvidgad rättslig reglering på arbetstvisternas område kan genom- föras, skulle antagligen anledningarna till oroligheter i viss mån minskas. De åtgärder som kunna framgå ur en eventuell lagstiftning angående »tredje mans rätt» väntas få betydelse även för det mål som åsyftas med kommitténs uppdrag. Ämnet har emellertid en räckvidd, som går alltför långt utöver gränserna för detta uppdrag, för att kommittén skulle anse sig kunna gå närmare in på detsamma.
Straffbestämmelser till skydd för församlingsrätten.
Granskningen av orostillfällena ger anledning till en annan iakttagelse. De äga mestadels rum i samband med möten och demonstrationer. Oordningar ha förekommit dels på det sätt att möten blivit störda av politiska motståndare och dels så att mötes- eller demonstrationsdeltagare trotsat offentlig myndighets anvisningar eller övergått till våld å person eller egendom.
I åtskilliga av de från länsstyrelserna till kommittén inkomna yttrandena anföres, att oroligheter förekommit därigenom att kommunisterna m. fl. stört möten anordnade av de nationalsocialistiska partierna m. fl.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: »Beträffande frågan om de brister och luckor i gällande lagstiftning eller i ordningsmaktens organisation och utrustning, som hindra ett effektivt ingripande, mä till en början framhållas att då länsstyrelsen icke kan åberopa några erfarenheter från dylika ingripanden, länsstyrelsen i det följande måste bygga på rön och erfarenheter som i allmänhet gjorts i fråga om polisverksamheten på förevarande område. Länsstyrelsen får då först såsom en brist i lagstiftningen framhålla, att offentliga möten på landsbygden, där % 13 ord- ningsstadgan icke är gällande, ej behöva i förväg anmälas för polismyndigheten, än mindre tillstånd till dem utverkas. Vid förra riksdagen framställt förslag därom vann icke bifall. Den utveckling det politiska livet därefter tagit har medfört att detta avslag framstår såsom beklagligt. Spänningen mellan de politiska ytterlig- hetspartierna har stegrats i den grad att oordningar lätt kunna uppstå vid de offentliga möten som dessa hålla. I flera fall på sista tiden har på national- socialistiska möten ordningen störts därigenom att politiska motståndare, i all— mänhet kommunister och medlemmar av socialdemokratiska ungdomsklubbarna, avbrutit talaren eller genom oväsen eller dylikt hindrat honom att tala. Det är uppenbarligen i ordningsavseende angeläget att polismyndigheten sättes i tillfälle att beordra polismän till dylika möten, men detta blir, beträffande den egentliga landsbygden, i allmänhet icke möjligt, om icke mötena i förväg bliva anmälda. Länsstyrelsen anser därför att ovannämnda vid årets riksdag behandlade, avslagna förslag ånyo bör bliva föremål för prövning.»
Stadsfislcalen i Vänersborg: De i staden boende medlemmarna av kommunistiska partiet hade visserligen ej företagit våldshandlingar, men det syntes som om för detta ändamål rekvirerade anhängare från Göteborg företagit sådana. Vid ett tillfälle uppkommo i Vänersborg ganska svårartade uppträden. Sveriges nationella ungdomsförbund hade nämligen 17/5 1931 anordnat möte på salutorget. Dit an- lände en vagnslast yngre personer från Göteborg, enligt uppgift tillhörande Sillén— gruppen, och dessa försökte på olika sätt störa ungdomsförbundets talare. Då anföraren för gruppen anhölls, uppstodo ganska allvarsamma oroligheter. En från Stockholm för ändamålet ditkommenderad polisstyrka lyckades dock rensa gatorna. En anhållen dömdes härför till 75 kr. böter.
T. f. Iandsfiskalen i Vallentuna distrikt: De politiska sammankomsternas förlopp hade varit lugnt (tillstånd alltid begärt), bortsett de vid de nationalsocialistiska mötena städse återkommande demonstrationsförsöken från kommunister och stund- om personer, som påstått sig vara socialdemokrater. Dessa hade stört ordningen genom tillrop och skymford. Avsikten syntes i regel hava varit att lövertaga' mötena. Huruvida kommunistpartierna formligen organisera dessa attacker vore för polismyndigheten på orten okänt. Själva uppträdde nationalsocialisterna kor- rekt. I ansökningar om tillstånd till offentiga möten hade anhållits att statspolis måtte övervaka ordningen vid mötena.
Polismästaren i Uppsala: I Uppsala hade förekommit vissa tendenser till stör- ning av ordningen, vilka dock icke varit av svårare art. Sålunda hade efter av— slutande av möten anordnade av anhängare till nationalsocialistiska meningsrikt— ningar, visat sig vissa svårigheter att undvika sammanstötningar mellan mötes- deltagare med olika politiska åsikter, i det att dessa samlat sig utanför mötes— lokalerna för fortsatt diskussion, vilken stundom röjt tendenser att övergå till handgripligheter.
Landsfislcalen i Dalby distrikt: »Vid de under senare tiden hållna national—
socialistiska föredragen ha socialdemokraterna å vederbörande plats uppbådat sina medlemmar och tillika erhållit stöd av sina anförvanter från städerna, vilka kom- mit tillstädes. Under föredragen ha dessa på allt sätt sökt ställa till bråk och av- bryta talaren genom tal och handling. — — — Annan praktiserad metod är att före- dragshållarens motparti håller föredrag på samma tid och plats, belägen blott på kort avstånd därifrån.»
Stadsfiskalen i Borås: »Under de senare åren ha vederbörande ytterlighets— partiers sammanslutningar brukat anordna *protestrnöte', då annan politisk organisation. avhållit politiskt föredrag eller annan tillställning, och kommunis- terna hava, om protestmöte icke anordnats, brukat genom spridande av flygblad, tillrop åt talaren eller på annat sätt trakassera denne och anordnarna samt störa föredraget. Det är påtagligt att sådana störande åtgärder ibland varit organiserade. --— —— — Vid ett möte den 3 maj 1933 utnyttjade kommunisterna det förhål- landet, att endast tre polismän voro närvarande, så att föredraget omöjlig- gjordes och nationalsocialister trakasserades, missfirmades och misshandlades och slutligen måste fly från platsen i bilar. Därvid var Kilbomskommunisternas ledare närvarande och gav anvisningar, huru hans meningsfränder skulle uppträda.»
Det är anledning att förmoda att förhållandena på detta område på se- nare tid i viss mån förbättrats. Bland annat torde uniformslagen till en viss grad ha bidragit att verka i avspännande riktning. Dylika uppträden före- komma emellertid fortfarande.
Ett sådant av tämligen svårartad beskaffenhet förekom vid ett av Lindholms- partiet anordnat demonstrationståg genom Masthuggskvarteren i Göteborg pingsten 1934. Tåget hälsades med Internationalen, »Röd Front»-rop, leven mot fascismen m. m. Vidare uppstod bråk, varvid bl. a. polismästaren utsattes för lindrigt våld. Fem personer dömdes sedermera för förargelseväckande beteende till envar 50 kr. böter. —— Andra liknande uppträden ha enligt tidningsuppgifter förekommit vid åtskilliga möten under 1934, bl. a. i Stockholm, Malmö, Trelleborg, Ystad, Växiö, Jönköping, Borås, Falköping och Västervik.
I kommunistpressen göres gällande, att nationalsocialisterna själva provocerat fram dessa uppträden.
Som exempel på att nationalsocialisterna stört motståndarnas möten må nämnas det förut omnämnda uppträdet vid Clartémötet å Stockholms hög- skola i december 1933. Vidare ha de utdelat flygblad eller försålt sina tid- ningar vid motståndares möten och demonstrationer, varvid bråk vid ett par tillfällen uppstått.
Av de här lämnade spridda exemplen får anses framgå, att mötesfriden blivit störd i en sådan omfattning att det måste frågas om det straffskydd, som omgärdar den, är tillräckligt.
Gällande rätt.
I 11 kap. 9 & strafflagen stadgas, att om våldsgärning begås mot någon vid offentliga förrättningar såsom valförrättningar och kommunala stäm- mor, det skall vid straffets bestämmande anses såsom försvårande omstän- dighet samt att för svordom, oljud eller annan förargelse vid sådant tillfälle straffet skall utgöra böter högst 100 kronor. Enskilda sammankomster torde åtminstone i viss mån tryggas mot intrång genom bestämmelserna i 11 kap.
i i | ;
10—12 %% SL om hemfridsbrott.1 Våld mot riksdagen i avsikt att hindra dess överläggningar eller beslut eller påverka det sistnämnda i en viss riktning skall enligt 110 % regeringsformen straffas som förräderi. Vad angår all- männa sammankomster, som ej utgöra offentlig förrättning, utgöres straff- skyddet huvudsakligen av bestämmelserna i 11 kap. 15 % SL om förargelse- väckande beteende. Däri stadgas högst 100 kronors böter för den som gör oljud eller ovåsende eller eljest kommer förargelse åstad bl. a. å allmän plats eller å rum, där offentligt föredrag hålles eller offentlig föreställning pågår, »eller å annat ställe, som, mot eller utan avgift, är för allmänheten upplåtet». Våldför man annan å sådant ställe, som i lagrummet avses, skall detta anses som försvårande omständighet. Detta stadgande torde icke sär- skilt taga hänsyn till brottslighet som direkt tar sikte på att hindra eller försvåra utövandet av församlingsrätten.2 Därav förklaras också det låga straffet. För vissa fall kunna vidare 15 kap. 22 och 23 55 SL om rätts- stridigt tvång och hot tänkas komma till användning vid intrång i försam- lingsfriheten, men detta lärer endast kunna bli undantagsvis.
Professor Thyrén har behandlat denna fråga i utkast till strafflag spe- ciella delen XI (1933) om brott mot allmän ordning och frid m. m. Däri före- slås, förutom straff för störande av offentliga förrättningar och andakts— övningar, bötesstraff för den som stör tillåten allmän sammankomst. I mo— tiven anföres, att hindrande av annan sammankomst än allmänt organs sammanträde ej särskilts från störande, att störande genom våldshandling icke särskilt utbrutits samt att vid svårare fall straffet för våldet skall till- lämpas?
Utländsk lagstiftning.4
I danska strafflagen (% 137) stadgas straff för den som hindrar avhållandet av laglig offentlig sammankomst. Straffet är böter eller »haafte» eller under försvårande omständigheter, särskilt när handlingen har varit förbunden med »vold- som eller truende adfaerd», »faengsel» intill två år. Ändamålet för sammankomsten är likgiltigt. För störande genom larm och oordning av offentlig sammankomst stadgas även straff men detta skydd gäller endast riksdagen, kommunala stäm— mor etc.
I norska strafflagen (5 138) stadgas böter eller »fengsel» intill sex månader för den som »bevirker eller medvirker» till att offentlig förrättning, offentlig religiös sammankomst, kyrklig handling, offentlig undervisning eller skolundervisning, auk- tion eller offentlig sammankomst för behandling av »alment anliggende» olovligen hindras eller avbrytes. Med »alment anliggende» avses bl. a. folkmöten för dryf-
1 Jfr. N. J. A..1924, s. 452, däri straff för hemfridsbrott enligt 11 kap. 10 & SL ådömdes en person, som stört ett möte med en templarförening, vilket hölls inom stängda dörrar. ” Bestämmelsen tillkom i hithörande delar genom en lagändring 1904. Närmast avsåg denna att :skydda allmänheten mot förargelseväckande beteende». -— Ett 1903 framlagt förslag (i betänkande med förslag till lagar om registrerade föreningar för annan än eko- nomisk verksamhet m. m.) att bestämmelserna i 11 kap. 9 & SL skulle avse varje sam- mankomst, till vilken allmänheten hade tillträde, ledde ej till lagändring. ' Se nämnda utkast, sid. 212. ' Jfr samma utkast, sid. 107 f.
tande av val o. dyl. Hårt inbegripes sålunda icke varje tillåten sammankomst. Vidare stadgas (% 350) böter eller »fengsel» intill 2 månader för den som genom »slagsmäl, skrik, fornaermelig opforsel eller annen utilberlig adferd» stör allmänt lugn och ordning.
I finska strafflagen (42 kap. 7 %) stadgas böter eller fängelse ej över tre måna- der för den som å allmän väg, gata, farled eller annat offentligt ställe eller vid offentlig förrättning eller allmän sammankomst stör lugnet genom oljud eller svor- dom eller förövar annat ofog.
I nederländska strafflagen stadgas (art. 143) fängelse i högst nio månader för den som med våld eller hot om våld hindrar en tillåten offentlig sammankomst. Vidare straffas (art. 144) med fängelse i högst två veckor eller böter högst 60 gulden den som uppsåtligen genom att framkalla förvirring eller genom att göra oväsen stör tillåten offentlig sammankomst.
Beträffande Schweiz må nämnas, att i en hösten 1933 antagen men vid folk- omröstning i mars 1934 förkastad lag om skydd för den allmänna ordningen stadgades fängelse eller, om omständigheterna vore förmildrande, böter för den som genom våld hindrade eller störde sammankomster eller processioner. Dylika straffbestämmelser ha emellertid antagits för kantonen Tessin och ingå i ett lag- förslag i kantonen Ziirich som är underkastat folkomröstning.1
I England stadgas i »The Public Meeting Act» 1908, att den som vid ett tillåtet allmänt möte stör ordningen i ändamål att hindra genomförandet av det ärende för vilket mötet hålles gör sig skyldig till straffbar förseelse.
I Tjeckoslovakien stadgas i en lag den 12 augusti 1921 om skydd för försam- lingsfriheten m. m. »Arrest» i 1 vecka till 3 månader för den som hindrar eller stör en »lagligen» inkallad sammankomst genom att hindra eller försvåra för dem som äga deltaga däri att få tillträde till sammankomsten, genom att driva bort de närvarande samt genom att ej följa de ordniiigsföreskrifter som ledningen eller ordningsmännen vid sammankomsten meddela. Föreligga försvårande omständig- heter, vartill räknas att flera personer gemensamt överenskommit att störa eller hindra sammankomsten, kan följa »Arrest» i 6 månader. Även försök är straffbart.
I tyska strafflagen har 1923 införts en straffbestämmelse (& 107 a), som stadgar fängelse jämte böter för den som med våld eller hot om brott hindrar eller av- bryter tillåtna sammankomster, demonstrationer o. dyl. samt fängelse eller böter för den som begår våld mot sådana församlingar i avsikt att avbryta dem. Brottet kan begås genom att hindra en församling att äga rum såsom planerats, t. ex. genom att hålla talaren borta. Inpass, larm och oväsen höra ej hit men däremot att t. ex. en stinkbomb bringas att explodera under mötet. I övrigt torde bestämmelserna om straff för förargelseväckande beteende bliva tillämpliga. Härom gäller (% 360 p. 11)
1 I slutet av år 1932 inträffade svåra upplopp i Geneve. Detta föranledde efter begäran från förbundsförsamlingen en lag till skydd för den allmänna ordningen, som hösten 1933 antogs av förbundsförsamlingen med stor majoritet. Denna lag belade med straff uppmaning till brott mot staten och den allmänna ordningen, uppmaning till olydnad mot militär order och kränkning av armén, våldsåtgärder vid möten och demonstrationståg, överträdelse av mötes- och demonstrationsförbud, innehav av vapen och ammunitions- depåer. Vidare meddelades bestämmelser till landets skydd mot utländska agitatorer. Slut- ligen stadgades inskränkningar i föreningsrätten. Emellertid beslöt ledningen för social- demokratiska partiet att begära folkomröstning angående lagen. Denna omröstning ägde rum den 10 och 11 mars 1934, varvid lagen förkastades med 486168 röster mot 415 964, under ett röstdeltagande av omkring 80 %. Mot lagen röstade dels socialdemokrater och kommunister, dels ytterlighetspartierna på högersidan men även en stor del bönder och andra personer tillhörande borgerliga grupper. Att märka är, att de särskilda kantonerna äro oförhindrade att antaga lagen eller delar därav. —— Anmärkas må att en liknande, ' år 1921 antagen lagstiftning vid folkomröstning år 1922 förkastades.
att med böter eller häkte (Haft) straffes den som på ett otillbörligt sätt utan giltig anledning åstadkommer ordningsstörande oväsen eller förövar grovt ofog (grobe Unfug).
K o m m i t t 15 11.
Störande eller hindrande av motståndares möten utgör ett angrepp på en av de institutioner, som äro nödvändiga för att uppbära den demokratiska styrelseformen. Det är också klart att, även där svårare uppträden utebliva, förhållandet är i hög grad ägnat att framkalla irritation och spänning. Skyd- det för församlingsrättens utövande måste nu till ej oväsentlig del ligga i ett straffhot. De straffbestämmelser, som kunna tillämpas vid hindrande eller störande av sammankomster torde emellertid icke vara tillräckligt effek- tiva. Därest ej våld begås, blir straffet i allmänhet endast högst 100 kronors böter för förargelseväckande beteende.1
Såsom av redogörelsen för utländsk rätt framgår är straffet för hindrande eller störande av möten etc. i de fleSta främmande länder strängare än hos oss. Det synes vara erforderligt att i sådana fall av fridstörande tillgripa fri- hetsstraff. Bötesstraffets effektivitet är, då det gäller brott med politiska motiv, ytterligare nedsatt genom det numera vanliga förhållandet, att bö— terna betalas av för ändamålet insamlade medel och ur särskilt upplagda fonder. Det ifrågasatta skärpandet av straffskyddet kan tänkas ske antingen genom en höjning av straffet för förargelseväckande beteende i 11 kap. 15 & SL eller ock genom en särskild lagbestämmelse, som direkt tar sikte på hindrande eller störande av möten etc. Mot införande av fängelsestraff i 11 kap. 15 & SL talar, att detta lagrum jämväl avser en mångfald andra förhållanden. Svårigheten med ett särskilt lagstadgande år den avgränsning som är nödvändig. Det kunde ju ifrågasättas om icke på liknande sätt ett skydd borde skapas mot avsiktligt hindrande eller störande av ett offentligt organs eller en offentlig församlings funktion eller verksamhet. Vidare kunde ifrågasättas att under skyddet inbegripa sammankomster av andra slag, såsom teaterföreställningar, andaktsövningar o. dyl. Även vid dylika tillställningar hava störningar förekommit i politiskt syfte och i den grova formen av kastande av stinkbomber. Kommittén har stannat vid att föreslå ett särskilt lagstadgande, begränsat till allmänna sammankomster för över- läggning om allmänt eller enskilt ärende eller för åhörande av föredrag. Det är sådana sammankomster, som ha betydelse för utövandet av de medbor- gerliga rättigheterna, och det är också i fråga om dem, som behovet av stärkt straffskydd kraftigast gjort sig gällande. Då föredrag i allmänhet medtagits har man visserligen i någon mån gått utanför de politiska före- teelsernas område, men det torde av praktiska skäl ej låta sig göra att in-
1 Sålunda må nämnas, att fridstörarna vid det förut omnämnda Clartémötet å Stockholms högskola erhöllo 40—75 kronors böter och en person, som placerat en stinkbomb vid ett av Internationella Arbetarhjälpen anordnat möte å Auditorium i mars 1984, 100 kr. böter, allt enligt 11 kap. 15 & SL.
skränka bestämmelsen att gälla endast föredrag av politisk natur. Av formu- leringen torde framgå att uppsåtet måste vara riktat på hindrandet eller störandet. Spontana inpass eller störande intermezzon, som icke ha sin grund i en sådan avsikt, falla sålunda icke under bestämmelsen. Om brottet är ringa eller omständigheterna äro mildrande, synes straffet böra bli böter. Stadgandet torde lämpligen böra meddelas i särskild lag och ej i detta sammanhang infogas i allmänna strafflagen.
Upprätthållandet av ordningen vid möten och demonstrationer; anmälningsplikt och tillståndstvång.
Vilka repressiva åtgärder som än kunna komma i fråga mot vålds- och oordningstendenserna torde det ligga i sakens natur att möten och demon- strationer alltjämt komma att utgöra utgångspunkten för oordningar och att man i stor utsträckning har att lita 'till ordningsmaktens närvaro för att om möjligt förebygga dem och hindra våldshandlingar samt för att åter— ställa ordningen, ifall denna blir störd.
För att ordningsmakten skall kunna fylla denna uppgift förutsåttes natur- ligtvis att den i fråga om styrka, organisation, utrustning och utbildning fyller de anspråk som ställas på densamma. Ett första villkor är emellertid att ordningsmakten äger kännedom om var och när ett möte eller en de— monstration skall äga rum. Kommittén är här inne på den redan tidigare ofta diskuterade frågan angående anmälningsplikt och tillståndstvång för möten och demonstrationer. Med hänsyn till frågans vikt för ordningens upprätthållande anser kommittén den höra i detta sammanhang upptagas till förnyad prövning.
Gällande rätt.
Sveriges grundlagar innehålla inga föreskrifter om församlingsfriheten och ej heller i allmän lag är någon allmän grundsats uttryckt angående den- samma. Den förutsättes emellertid given såsom inbegripen under svenska folkets urgamla frihet.
Den enda allmänna bestämmelsen om församlingsfrihet finnes i 10 kap. 15 & SL. Detta stadgande kompletteras av åtskilliga föreskrifter i andra författningar, av vilka den viktigaste är g 13 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868.
I 10 kap. 15 % SL talas endast om det fall att »menighet» sammankom- mer till överläggning om allmänt eller »menigheten särskilt rörande ärende». Den torde emellertid ha tillämpning även på andra sammankomster t. ex. föredrag. I lagrummet stadgas, att tillträde till sammankomsten ej må för- vägras offentlig myndighet samt att sammankomsten ej må upplösas av denna, så framt ej därvid företages något som strider emot lag eller eljest stör allmän ordning. Om en talare vid ett möte uppmanar till brottslig gärning,
i
kan den närvarande polismyndigheten omedelbart inskrida och upplösa mötet, och om en diskussion urartar till oordning, t. ex. slagsmål mellan olika partier, och ordningen icke återställes genom bråkmakarnas eventuella av— lägsnande från möteslokalen, kan sammankomsten likaledes upplösas. Som princip gäller, att upplösning ej må ske av blott lämplighetsskäl och ej heller på grund av farhågor för att något brottsligt skall komma att begås utan endast i fall verkligen något företagits som strider emot lag eller eljest stör den allmänna ordningen. —— Enskild sammankomst är ej underkastad någon kontroll av polis eller annan myndighet, för såvitt ej grundad miss- tanke förefinnes, att därvid skall förekomma brottsliga handlingar. I tvivel- aktiga fall torde polismyndighet äga rätt att bereda sig tillträde till en sammankomst för att avgöra, huruvida den har karaktären av offentlig. Till offentlig sammankomst äger myndigheten obetingat tillträde; för väg— ran härav är straff stadgati 10 kap. 23 & SL. Detta innefattar emellertid icke någon befogenhet för polismyndigheten att vare sig på förhand eller under sammankomsten utöva censur av något slag. Myndighetens enda kontroll— rätt ligger däri, att den på grund av vad som vid sammankomsten förekom- mer kan upplösa densamma.
Enligt 5 13 ordningsstadgan för rikets städer gäller, att på de platser, där denna är tillämplig, den som vill hålla eller föranstalta om hållande av ett allmänt föredrag, allmänt sammanträde eller annan tillställning, till vilken allmänheten har tillträde, därom skall i förväg göra anmälan till polismyndig— heten, såvida det icke är fråga om sammankomster som hava karaktären av föreläsning vid läroanstalt eller andaktsövning. Denna regel underkastas emellertid för två särskilda grupper av tillställningar undantag i skärpande riktning. Den ena av dessa grupper omfattar »maskerad, bal, lekstuga, lin- dansning, positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstrid- ning, djurförevisning eller andra med dessa jämförliga tillställningar» —— i det följande gemensamt betecknade såsom icke-kulturella nöjestillställ- ningar. Den andra gruppen inbegriper tillställningar, som skola äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde. För båda grup- perna föreskrives, att tillstånd av polismyndigheten alltid skall inhämtas till tillställningarna i fråga. Polismyndighetens rätt att förbjuda en dylik sam- mankomst får icke, enligt vad som måste anses utgöra fastslagen praxis, användas så att församlingsfriheten onödigtvis inskränkes. Tillstånd bör icke vägras i annat fall, än då sammankomstens hållande skulle föranleda oordning eller rubbning av trafiken på allmän plats. Tillstånd får icke vägras t. ex. med den motiveringen att ett föredrag som skall förekomma på sam— mankomsten kan väntas innehålla uppmaning till brott. För sådant fall har polismyndigheten endast att lita till sin befogenhet att upplösa samman- komsten. Där det visar sig att tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd, åsyftar eller innebär något som strider mot sedlighet eller allmän
förbjuda tillställningens fömyande.
Anmälan skall ske om möjligt minst 24 timmar före sammankomstens hållande och i varje fall förr än den kungöres i tidning om sådant kun- görande äger rum. Anmälan skall innehålla uppgift om tid och plats för sammankomsten. Polismyndigheten äger väl begära att "få veta ämnet för ett föredrag men icke fordra att få genomläsa konceptet till detsamma. Polis- myndigheten äger meddela erforderliga ordningsföreskrifter för tillställ- ningen. Över gjord anmälan lämnas icke något bevis, därest icke diariebevis över anmälningens inlämnande samtidigt begäres, utan den anmälande med- delas allenast kännedom om de ordningsföreskrifter, efter vilka han har att rätta sig. Ån-ansökan om tillstånd meddelas däremot beslut, som sökanden har att lösa. Därest beslutet innefattar bifall till ansökningen, angivas i reso- lutionen de villkor och ordningsföreskrifter, polismyndigheten funnit skä- ligt uppställa. Därest ansökningen avslås, böra skälen därtill anföras i be— slutet. ' .
Äger tillställningen rum utan anmälan eller tillstånd, har polismyndig- heten befogenhet att upplösa tillställningen i fråga. Polismyndigheten äger i dessa fall även inställa tillställningen.
Enligt en kungörelse den 10 juni 1932 har vad i g 13 ordningsstadgan är stadgat ifråga om icke-kulturella nöjestillställningar utsträckts att gälla även för landsbygden. Enligt 5 30 ordningsstadgan kunna bestämmelserna i & 13 även i övrigt bliva tillämpliga på landsbygden. Detta gäller beträffande kö- ping-, hamn, fiskläge eller annat ställe med större sammanträngd befolk- ning samt område invid eller i närheten av stad. Förordnande härom med- delas av länsstyrelse och skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.
För stad kunna vidare särskilda ordningsföreskrifter, utöver vad ord- ningsstadgan eller lag och författning innehåller, antagas med avseende å allmän ordning därstädes enligt ordningsstadgan %% 20 och 21. HärOm förordnar länsstyrelse på förslag av stadsfullmäktige eller magistrat eller efter dessas hörande. I brådskande fall kunna sådana föreskrifter utfärdas av länsstyrelsen utan stadsfullmäktiges eller magistrats hörande men de få då icke bli gällande annat än för viss kort tid. Magistraten kan själv före— slå sådana tillfälliga föreskrifter och till och med om saken ej tål uppskov förordna, att de föreslagna bestämmelserna skola lända till efterrättelse i avbidan på länsstyrelsens beslut. I Stockholm bestämmer härutinnan i stället för magistraten överståthållarämbetet. På grund av dessa bestäm— melser kan t. ex. under orostider meddelas generellt mötesförbud å allmän plats inom stad-. ' '
Beträffande sammankomster å ort, där & 13 ordningsstadgan ej gäller, behövs i regel icke vare sig anmälan eller tillstånd och detta icke ens om sammankomsten skall äga rum å allmän väg. Även på landet kunna emellertid restriktioner-i detta hänseende föreskrivas; Sålunda kan lands-
lag eller föranleder till svårare oordning äger polismyndighet emellertid
kommun jämlikt föreskrifterna i 3, 6 och 80 åå lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelsevpå landet införa sådana föreskrifter i kommunala stadgar till främjande av ordning och säkerhet inom kommunen. Dessa kommunal- stadgar skola godkännas av länsstyrelsen. Genom sådan ordningsstadga torde dock ej kunna föreskrivas längre gående inskränkningar än enligt % 30 ordningsstadgan för rikets städer kunna bestämmas av Kungl. Maj:t och länsstyrelsen.
Nu nämnda bestämmelser torde även innefatta reglering av rätten att anordna demonstrationståg.1 Dessa måste nämligen anses såsom tillställ- ningar. I stad och därmed jämställda orter skola därför anordnarna hava tillstånd av polismyndigheten. Nämnas må, att i de särskilda ordningsföre- skrifter, som antagits av städerna med stöd av ordningsstadgan & 20, där- jämte ofta stadgats, att demonstrationer på allmänna platser icke få an— ordnas utan tillstånd av polismyndighet.
Slutligen må erinras, att länsstyrelsen såsom utövare av den högsta polis- myndigheten inom länet äger förbjuda hållande av allmän sammankomst, fridlysa vissa områden m. m., om det finnes erforderligt för upprätthållande av ordning och säkerhet. Denna rätt grundas på stadgandet i instruktionen för landshövdingarna den 12 april 1918 (% 6 mom. 1) att länsstyrelsen skall i egenskap av länets högsta polismyndighet övervaka, att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthållas och att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder varda vidtagna. I instruktionen för överståthållareämbetet den 1'december 1882 (5 22) stadgas, att överståthållaren bör hava omsorgsfull vårdnad dårå, att allmän ordning och säkerhet till person och egendom upprätthållas. — Enligt den fortfarande gällande & 10 i instruktionen för landshövdingarna den 10 110- vember 1855 må »för handhavande härav» länsstyrelse stadga erforderliga viten.
Tidigare behandling av frågan.
Frågan om en allmän reglering av församlingsfriheten har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen men vid samtliga förfallit.2
Sedan justitieombudsmannen i en den 2 januari 1917 dagtecknad skri- velse hos Kungl. Maj:t framhållit behovet av klarare, tydligare och mera uttömmande lagstadganden rörande församlingsfriheten, tillkallade chefen för justitiedepartementet särskilda sakkunniga för nämnda ändamål, vilka den f1 oktober 1919 avgåvo betänkande i ämnet, innefattande förslag till bl. a. ändrad lydelse av % 86 regeringsformen samt lag om utövande av den svenska medborgare tillförsäkrade församlingsrätt. De sakkunniga före- slogo, att i 86 & regeringsformen församlingsrätten skulle uttryckligen lag— fästas. Den föreslagna lagen om församlingsrättens utövande var avsedd att
1 Se prop. 183,11932, sid. 52. 2 Se samma prop. sid. 28 f.
träda i stället för 10 kap. 15 å SL samt de bestämmelser i 5 13 ordnings-l stadgan för rikets städer, som avse allmänna föredrag, allmänna samman-'i” tråden eller andra tillställningar, till vilka allmänheten äger tillträde och! som hållas med stöd av den egentliga församlingsrätten. % 13 ordnings- stadgan skulle enligt de sakkunnigas förslag efter den nya lagstiftningens ikraftträdande innefatta bestämmelser endast angående offentliga nöjes— tillställningar. Med avseende å frågan huruvida i ordningsstadgan %% 13 och 30 förekommande bestämmelser om anmälan respektive tillstånd såsom vill- kor för rätt att anordna vissa tillställningar borde bibehållas, föreslogo de sakkunniga, att för allmän sammankomst inomhus anmälan och för allmän sammankomst utomhus tillstånd skulle erfordras, så framt sammankomsten anordnades i stad eller annan ort, där ordningsstadgan för rikets städer ägde tillämpning, men att däremot om sammankomsten anordnades annorstädes, anmälan eller tillstånd icke skulle erfordras.
Vidare skulle länsstyrelses rätt att meddela bestämmelser om inskränkning i församlingsfriheten avskaffas. Fördenskull föreslogs införande i 6 g i 1918 års landshövdingeinstruktion av en bestämmelse, att det ålåge läns— styrelse att övervaka att åt församlingsfriheten bereddes det skydd som i lag tillförsäkrats densamma samt att angående länsstyrelses befogenhet med avseende å allmänna och enskilda sammankomster skulle gälla vad därom särskilt vore i lag stadgat.
De sakkunniga anförde, att då i deras förslag icke befunnits erforderligt att stadga några som helst villkor för anordnande av allmän sammankomst å landet, det endast syntes vara en naturlig konsekvens härav att länsstyrelse icke borde äga befogenhet att förbjuda sådan sammankomst eller eljest genom stadgande av vitesförbud förhindra dess hållande. Emellertid ansågo de sakkunniga önskligt, att ett förtydligande i denna riktning infördes i 6 % landshövdingeinstruktionen.1
En reservant, borgmästaren Holmdahl, ansåg, att samma regler borde gälla för stad och land. I varje fall utgjorde de sakkunnigas förslag att icke meddela några bestämmelser om anmälan eller tillstånd för allmän sammankomst ä landsbygd ett det kraftigaste skäl för bibehållande av länsstyrelses rätt att då sådant med hänsyn till allmän ordning och säkerhet funnes erforderligt förbjuda hållandet av allmän sammankomst och genom vitesbestämmelser giva eftertryck åt sådant förbud.
I flertalet av de yttranden som inkommo från länsstyrelserna över för— slaget i dessa delar kritiserades detta. Det påyrkades utsträckande av de för städerna föreslagna bestämmelserna även till landsbygden och bibehållandet av länsstyrelses rätt att enligt 6 € landshövdingeinstruktionen meddela be- stämmelser om mötesrätten.2
Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalade sålunda under åberopande bl. a. av förhållandena i Ådalen, att skyldigheten att anmäla resp. avvakta tillstånd till allmänna sammankomster borde utsträckas även till landsbygden. Skulle emellertid övervägande betänkligheter göra sig gällande mot en dylik utsträckning hölle läns- styrelsen före, att den föreskrift kunde införas, att vad som skulle gälla om ort,
* Se betänkandet sid. 49. 2 Se prop. 183, 1932, sid. 31 f.
! ordvdnningsstadgan ägde tillämpning, också komme att gälla eller kunde bringas tt gällallaa jämväl annat område »med avseende varå förhållanden av antydd art f'refunnnnnos i mera utpräglad grad».
' På glgrrundval av de sakkunnigas förslag och de inkomna yttrandena ut- lrbetadadles 1920 inom justitiedepartementet ett nytt förslag till lag om försam— .ingsrätätttens utövande. Enligt detta skulle anmälan om allmän sammankomst inomhlhuis icke erfordras vare sig sammankomsten ägde rum å ort, där ord- ningsstastaadgan för rikets städer ägde tillämpning eller å annan ort. Däremot skulle e sskyldighet att söka tillstånd till allmän sammankomst, som hölles å allmänin plats utomhus, eller till demonstrationståg utsträckas att gälla icke endast st 1' i stad eller å annan ort, där ordningsstadgan ägde tillämpning, utan jämväläl å ort, där å 13 samma stadga ägde tillämpning. Vidare skulle läns- styrelsdsee äga, när omständigheterna därtill föranledde, förordna, att samma tillstånintdsskyldighet skulle äga tillämpning jämväl för annan ort. Dylikt förord1dmande skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse, men länsstytylrelsen ägde föreskriva, att förordnandet skulle i avbidan på Kungl. Maj:tsts beslut lända till efterrättelse.
De ; ssakkunnigas förslag innebar sålunda den skärpning av gällande be— stämumielser, att tillstånd skulle erfordras för allmän sammankomst utomhus, vare sisigg den ägde rum å allmän eller enskild plats, varemot för sammankomst inomhhms anmälan skulle vara tillfyllest. Departementets förslag innebar i dennaa del den ändring, att för allmän sammankomst utomhus tillstånd skulle erforddnras endast så framt den anordnades å allmän plats. Då enligt departe- mentetetcs förslag i övrigt anmälningsskyldigheten helt och hållet borttagits. erford'dlrades alltså för allmän sammankomst å enskild plats utomhus varken anmäälzan eller tillstånd.
Jänmväl över departementets förslag infordrades yttranden. Detsamma förelaadles emellertid icke riksdagen.
I een motion vid 1926 års riksdag (första kammaren nr 15) föreslogs, att riksddagen skulle anhålla om utfärdande av sådana föreskrifter, enligt vilka demoonstrationståg och därmed jämförliga tillställningar icke finge äga rum å alhlmän , plats å landsbygden utan tillstånd av polismyndigheten. Sedan förstaa kammarens första tillfälliga utskott infordrat yttande över motionen fråm länsstyrelserna, hemställde utskottet i yttrande, att kammaren ville för sin ddel besluta att riksdagen måtte anhålla om utfärdande av sådana före- skriffter enligt vilka demonstrationståg och därmed jämförliga tillställningar icke : finge äga rum på allmän plats på landsbygden utan föregående anmälan till [polismyndigheten Denna hemställan bifölls av kammaren med 48 röster mot. 47. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott hemställde emellertid, att kam1maren icke måtte biträda första kammarens i ärendet fattade beslut, och denna hemställan bifölls, till följd varav frågan förföll.
I Iyttranden, som av länsstyrelserna avgåvos över denna motion, uttalade sig mågra länsstyrelSer för att mom. 2 i 5 30 ordningsstadgan måtte sålunda
ändras, att länsstyrelserna skulle äga förordna om tillämpning av stadgan- dena i & 13 även för område å den egentliga landsbygden.1
Frågan upptogs därefter inom socialdepartementet i samband dels med regleringen av nöjestillställningarna på landsbygden, dels ock med polis- väsendets organisation. I anledning därav utarbetades 1932 av för nämnda ändamål tillkallade "sakkunniga en p. 111. jämte därvid fogat författnings— förslag, som avsåg reglering av nöjestillställningarna å landsbygden samt bestämmelser för tillställningar därstädes å allmän plats eller väg. Det föreslogs därvid bl. a. att vad i % 13 ordningsstadgan för rikets städer vore stadgat om tillståndstvång beträffande tillställning, som skulle äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest hade obehindrat tillträde, skulle till- lämpas jämväl beträffande dylik tillställning å ort, varest vad sålunda vore stadgat icke redan vore gällande. Vidare föreslogs, att beträffande icke- kulturella nöjestillställningar samma regler som för städerna skulle gälla för hela riket, d. v. 5. att anmälningsskyldighet för dylika tillställningar inomhus skulle införas.
Även i yttrandena över 1932 års förslag förekommo från några länssty- relser förslag, att bestämmelserna i % 13 skulle utsträckas att gälla riket i dess helhet.
Sålunda anförde länsstyrelsen i Hallands [än, att enligt förslaget till ändrad lydelse av % 30 i ordningsstadgan länsstyrelsens befogenhet att förordna om ut- sträckt tillämpning av % 13 fortfarande skulle begränsas till att gälla endast visst område invid eller i närheten av stad. Med den utveckling till koncentrerade be- byggelser vid vissa platser å landsbygden, som alltmera gjorde sig gällande, ansåge länsstyrelsen det skäligen omotiverat att bibehålla grannskapet till stad såsom en förutsättning för dylikt förordnande. Ehuru denna fråga icke hade direkt sam- band med de i förslaget behandlade, syntes det lämpligt att nu upptaga den- samma, då % 30 i ordningsstadgan i allt fall skulle ändras. Länsstyrelsen ville därför förorda sådan ändring i förslaget, att orden »å visst område invid eller i närheten av stad) utbyttes mot »å visst område å landet».2
Å andra sidan må nämnas, att Svenska Iandskommunernas förband i yttrande över 1932 års berörda förslag avstyrkte alla åtgärder för införande av anmälningsskyldighet eller tillståndstvång för möten å landsbygden, un- der anförande bl. a., att dylika åtgärder skulle förorsaka landsbygdens be- folkning obehag och komma att verka hämmande på de sunda folkrörel- serna.
I propositionen nr 183 till 1932 års riksdag framlades därefter det av sist- nämnda sakkunniga uppgjorda förslaget.
Förslaget tillstyrktes av första lagutskottet, men häremot reserverade sig samtliga utskottets socialdemokratiska ledamöter med yrkande att riks—
1 Se prop. 183, 1932, sid. 38. 2 Se samma prop.-sid. 48.
47. WW,-***, vwm ...w _
dagen skulle förklara sig ha funnit, att den föreslagna lagstiftningen icke borde äga rum.
Reservanterna anförde, att förslaget innebar ett allvarligt ingrepp i församlings- friheten och därtill bar klasslagens alla särmärken. Mötesfriheten komme att hindras eller försvåras för alla de många som inte hade en tumsbredd egen jord att stå på utan för sina sammankomster vore hänvisade till landsvägen eller annan allmän plats medan äter de besittande klasserna alltid kunde fritt hålla möten på sina egendomar. På landsbygden med dess större avstånd måste stora praktiska svårigheter möta vid inhämtande av landsfiskals tillstånd och redan en föreskrift om en enkel anmälan skulle bli ett onödigt tvång och lägga hinder i vägen mot många möten — politiska, nykterhets-, välgörenhets-, ungdoms-, hembygds-, fri— religiösa etc. —— som icke tillräckligt långt i förväg planerats. — Ingen kunde med fog påstå, att församlingsfriheten icke hos oss begagnats på ett lojalt sätt. Tid- punkten för frågans upptagande vore mindre lämplig. Det måste betecknas såsom olyckligt att öka dagens stridsfrågor genom att på en genom arbetslöshet pinad arbetarbefolkning lägga ytterligare en klasslag.
I andra kammaren segrade ifråga om tillståndstvång till utomhusmöten den socialdemokratiska reservationen med 104 röster mot 85, vilka tillföllo ett från frisinnat håll framställt förslag om endast anmälningsplikt för ifrå- gavarande tillställningar. I första kammaren bifölls emellertid nämnda för- slag om anmälningsplikt med 79 röster mot 53 men även där avslogs kravet på tillståndstvång. Däremot bifölls i båda kamrarna förslaget om anmäl- ningsplikt och tillståndstvång för icke-kulturella nöjestillställningar på lands— bygden.
Yttranden från länsstyrelserna.
I flera av de från länsstyrelserna till kommittén inkomna yttrandena har ifrågasatts införande av bestämmelser om anmälningsplikt och tillstånds- tvång beträffande möten å landsbygden.
Polislcammaren i Norrköping: Poliskammaren finner önskvärt, att ytterlighets- partiernas ndemonstrationer och friluftsmöten bli i lag förbjudna till förebyggande av större oordningar, som eljest med tiden sannolikt komma att uppstå.»
Polislcammaren i Malmö: »Myndigheter, hos vilka tillstånd skall sökas för an- ordnande av möten och processioner m. m. å allmän plats, borde tillerkännas större befogenhet, än vad som nu är fallet. Vederbörande borde sålunda äga klar befogenhet att förbjuda sådana möten; i varje fall då fråga vore om personer eller organisationer, om vilka det är allmänt känt, att de åsyftade samhällsfientlig verk— samhet. Som det nu år, måste först oroligheter förekomma eller annat klart och uppenbart lagbrott äga rum, innan polisen kan ingripa.»
Polisen i Lund: »Så länge som den nuvarande lagstiftningen icke medgiver någon som helst möjlighet för myndigheterna att på förhand förbjuda offentliga tillställ- ningar, där man har all anledning antaga förekomsten av brottsligt tillvägagångs- sätt, kan ordningsmakten förvisso icke anse sig ha något stöd i densamma. För närvarande kan ju en dylik offentlig tillställning icke upplösas med mindre än att vid densamma förekommit något lagstridigt. Giver man så dessutom tillställ- ningen karaktären av enskild sammankomst, så är ju ordningsmaktens handlings- frihet ytterligare kringskuren.»
Magistraten i Eksjö: »Enligt % 13 ordningsstadgan äger icke magistrat förbjuda hållande av offentliga möten med uppenbar omstörtningstendens, och enligt upp-
repade prejudikat får icke ens påfordras förhandsupplysning om vad som på möte skall framföras. Vid sådant förhållande blir myndighetens kontroll fullkomligt illusorisk. Dess enda befogenhet är, att om anledning därtill framkommer upplösa mötet, men denna åtgärd torde endast i sällsynta fall tillgripas, då den kan tänkas dels giva anledning till oroligheter och dels verka som reklam, vilka båda följder kunna medföra betänkligare konsekvenser än den förkunnelse man velat före- bygga. Magistraten anser, att ny lagstiftning på detta område, omfattande jämväl landsbygden, är av behovet synnerligen påkallad.»
Länsstyrelsen i Kronobergs län (i likhet med landsfogden i länet): »För att ett ingripande från myndigheternas sida skall bliva effektivt torde böra övervägas att genom lagstiftning möjliggöra ingrepp mot statsfientlig verksamhet på ett mera förberedande stadium samt att särskilt tydligare än hittills reglera ordningsmaktens befogenhet att förhindra och upplösa sammankomster och demonstrationståg av samhällsfientliga sammanslutningar ävensom att förhindra uppsättande av upprop och anslag om dylika sammankomster och demonstrationståg samt att nedtaga sådana uppsatta anslag.»
För ökad befogenhet att förbjuda sammankomst, vid vilken det kan förmodas att det skall förekomma statsfientlig propaganda, uttala sig vidare: magistraten i Södertälje (bedömes med ledning av anordnarnas föregående verksamhet), t. i. Iandsfogden i Kalmar län med instämmande av t. f. polis-cheferna i Västervik och. Kalmar, länsstyrelsen i Kalmar län samt stadsstyrelsen i Värnamo.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att anmälningsskyldighet bör införas för offentliga möten på landsbygden.
Landsfislcalen i Dalby distrikt: »Sedan vad i 5 13 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 är stadgat om maskerad, bal etc. genom kungörelse den 10 juni 1932 förklarats tillämpligt å ort, varest vad sålunda är stadgat icke redan är gällande, har föredrag, därvid särskilt med tanke på de politiska, helt kom— mit utanför polismyndighetens kontroll, enär vare sig anmälan eller tillstånds— bevis synes erfordras för hållandet av dylika. Anmälan har ändock hittills ägt rum i ganska stor utsträckning, men, sedan vederbörande såväl politiska parh som föredragshållare mer och mer kommit till insikt om att anmälningsskyldig- het icke torde föreligga, har dylik åsidosatts. Följden härav har blivit, att polis— myndigheten under sådana förhållanden icke erhållit kännedom om vare sig före- drag eller diskussioner mellan olika politiska partier, vilka därför lämnas fria tyglar. Visserligen annonseras föredragen, varvid vederbörande polismän påford- rats inkomma med uppgift om hållandet av dylika. Det torde dock endast vara. en tidsfråga, innan offentligt tillkännagivande om föredrag försvinner och polis- myndigheten helt kommer utanför, då uppgift om föredrags hållande genom brev eller på annat mindre offentligt sätt kommer att meddelas vederbörande.»
T. [. landsfogden i Göteborgs och Bohus län: »Brister i gällande lagstiftning har för länets vidkommande icke förmärkts. Dock synes anmälningsskyldighet för alla politiska möten å landsbygden böra föreskrivas i ordningsstadgan för rikets städer, oavsett varest mötet hålles, om detsamma är förut kungjort eller betalning av- fordras allmänheten.»
Ett allmänt yrkande att % 13 ordningsstadgan för rikets städer borde till alla delar utan vidare erhålla tillämpning överallt inom landet. framställes vidare av länsstyrelserna i Värmlands, Västerbottens och Västernorrlands län i överensstäm- melse med förslag framställda av vederbörande landsfogdar. Landsfogden i Värm- lands län åberopar till stöd för sin framställning, att allvarliga oordningar före- kommit i samband med av kommunisterna anordnade demonstrationer vid ett nazistiskt möte.
T. ]. landsfiskalen i Gudmundrå distrikt: »Det viktigaste och mest betydelsefulla för polismyndigheten vid anordnande av erforderlig bevakning och andra omstän- digheter i samband med demonstrationer torde otvivelaktigt vara att i något så när god tid erhålla vetskap om ett tillämnat möte eller en demonstration. Jag torde icke överdriva, om jag påstår, att den största orsaken till de så sorgliga hän- delserna i Sandviken 1931 måste tillskrivas den omständigheten, att polisen nätt två timmar i förväg före demonstrationen från Öd till Sandviken erhöll vetskap därom medelst då utdelade flygblad med uppmaning till demonstration mot de arbetsvilliga. Om det ålegat anordnarne sådan anmälningsskyldighet, som skulle ha varit myndigheten tillhanda låt oss säga 24 timmar i förväg, tror jag att mycket skulle hava kunnat gjorts för att redan på ett tidigare stadium ha företagit bevakningsmöjligheter i någorlunda god utsträckning.»
Önskvärdheten av införande av anmälningsplikt framhålles vidare av lands- fiskalerna i Bråbo, Värmdö, Villåttinge, Lösings, Ransäters och Nedertorneå distrikt.
Landsfiskalen i Rönö distrikt: »Församlingsfriheten å de allmänna vägarna måste anses vara synnerligen betänklig. I dessa dagar, då trafiken å våra vägar blivit så intensiv och olyckor dagligdags inträffa därstädes, förefaller det mig föga för- enligt med trafiksäkerheten, att folkmöten med hundratals deltagare få utan ens anmälan anordnas å landsvägarna. Polismyndighet kan ju icke principiellt för— bjuda dylika mötcns hållande och har vid ordningens upprätthållande å plats för sådant möte endast att hålla sig till bestämmelsen i 3 % 2 mom. första stycket väg— trafikstadgan. Tillämpningen härav vid ett politiskt möte tolkas utan tvivel av mötesdeltagarna som trakasseri från polisens sida. Allt talar därför för ett allmänt förbud mot offentliga sammankomster å allmänna vägar.»
Även landsfiskalen i Bråbo distrikt anser, att möten å allmänna vägar borde förbjudas.
Kommittén:
Vad angår stad och andra orter, där % 13 ordningsstadgan för rikets städer är gällande, torde ur synpunkten av ordningens tryggande icke kunna göras någon berättigad anmärkning mot gällande bestämmelser. Att, i överens- stämmelse med av vissa polismyndigheter framställda förslag, såsom isole- rade åtgärder -— de kunna naturligtvis jämväl tänkas genomförda som led i en förbudslagstiftning mot viss verksamhet -— införa förbud för ytterlig- hetspartiernas demonstrationer och friluftsmöten, befogenhet för polismyn— dighet att förbjuda sammankomst, då fråga är om personer eller organisa- tioner kända för samhällsfientlig verksamhet, eller att infordra förhands- upplysningar om vad som vid möte skall förekomma etc., skulle strida mot de riktlinjer från vilka kommittén ansett sig böra utgå. Sådana bestäm— melser skulle icke endast innebära möjligheten till administrativt godtycke utan även utgöra ett allvarligt intrång i de medborgerliga rättigheterna. Vidare är det synnerligen osäkert om därigenom skulle uppnås ett effektivt bekämpande av samhällsfientlig propaganda. Sådana åtgärder kunna där— för icke tillrådas.
I vad avser de delar av landsbygden, där & 13 ordningsstadgan för rikets städer endast gäller i fråga om nöjestillställningar, synas däremot anmärk- ningar med fog kunna göras gällande mot det nuvarande systemet. Enligt
detta erfordras lika litet anmälan som tillstånd vare sig för demonstrationer eller möten. Därigenom äventyras vid dessa den polisens medverkan i av-
D
seende a ordningens upprätthållande vars vikt och betydelse förut fram- hållits. Ordningsmakten har i fråga om möten och demonstrationer ännu ' en uppgift. Till en betydlig del äger ytterlighetspartiernas propaganda rum genom offentliga möten ävensom genom demonstrationståg med fanor och standar — med eller utan inskrifter. I den mån det anses önskvärt att in- gripa gent emot osunda företeelser i denna propaganda, är en kontroll nöd- vändig. Även om förhindrandet av ordningsstörande uppträden är ordnings- maktens viktigaste uppgift vid ifrågavarande tillfällen, måste jämväl denna kontrollerande uppgift beaktas. Även denna har för övrigt betydelse ur synpunkten av ordningens upprätthållande. Den verkar otvivelaktigt i pre- ventiv riktning.
Den åtgärd, som främst bör tagas under övervägande för att polisen skall kunna fullgöra sina uppgifter i fråga om möten och demonstratio- ner, är att utsträcka den för städer och liknande samhällen gällande ord- ningen även till den egentliga landsbygden. Förslag i sådan riktning ha, såsom av den föregående redogörelsen framgår, vid flera tillfällen dis- kuterats och senast behandlats vid 1932 års riksdag, då en proposition om införande av tillståndsplikt för sammankomster utomhus samt demonstra— tioner å landsbygden i samma utsträckning som i städerna — avslogs. Emellertid torde förhållandena sedan dess, särskilt genom ytterlighetspar- tiernas alltmer skärpta agitation, ha väsentligt förändrats. Såsom myn- digheternas här förut refererade yttranden utvisa, ha sådana oordningar och oroligheter, som inträffat vid sammankomster och demonstrationer, förekommit icke minst å landsbygden, och fall ha förekommit, där de åt- minstone delvis varit att tillskriva otillräcklig polisövervakning.1
Den åtskillnad, som beträffande anmälningsplikt och tillståndstvång upprätthålles mellan land och stad, måste åtminstone för tätt befolkade trak- ter betecknas som artificiell. På grund av svårigheten att på landsbygden hastigt sammandraga en effektiv polisstyrka är det där av särskild bety- delse, att polismyndigheten i god tid erhåller underrättelse om samman- komster och demonstrationer, så att mått och steg mot möjligen väntade ordningsstörande uppträden kunna vidtagas. Om polismyndigheten erhål- ler kännedom om ett möte eller demonstration först sedan oordningar uppstått, är det uppenbarligen betydligt svårare att komma till rätta med dessa. _,
En oundgänglig förutsättning för att polismyndigheten skall kunna full- göra sina uppgifter i detta hänseende synes under alla förhållanden vara en väsentligt utsträckt anmälningsplikt. I åtskilliga situationer är det
* Ådalskommissionen anförde i sitt "betänkande, att åtgärder borde vidtagas till före- kommande för framtiden av ett upprepande av vad som skett därigenom att vid tilltänkta större folksamlingar anordnarna och ordningsmakten på förhand vunne kontakt med var andra för utrönande av bästa sättet för ordningens upprätthållande.
emellertid önskvärt att polisen erhåller en reglerande myndighet som sträc- ker sig ända därhän att icke tillåta ett möte eller en demonstration.
I främsta rummet gäller detta om demonstrationer. Det kan även å lands- bygden, vid en demonstration som försiggår i ett mera tättbebyggt samhälle, vara erforderligt att anvisa viss väg. Det kan vidare vara erforderligt att träffa bestämmelser om tiden. Att såsom inträffat en demonstration företages på natten kan ickwietecknas annat än som ett oskick. Det kan vidare gälla att förhindra en sammanstötning mellan demonstrationståg av två fientliga partier. Slutligen kunna omständigheterna tänkas vara sådana att det ur synpunkten av ordningens upprätthållande är påkallat att överhuvudtaget icke tillåta demonstrationen. Om t. ex. demonstrationer för ett visst ända- mål visat sig medföra oroligheter och det är anledning antaga att sådana ånyo skola uppkomma, torde tillstånd ej böra lämnas. På grund av vad sålunda anförts bör tvekan icke kunna råda om önskvärdheten av tillstånds- plikt för demonstrationer. Mot införandet därav torde icke heller kunna göras några vägande invändningar ur synpunkten av ett fritt utövande av de medborgerliga rättigheterna.
Även i fråga om möten kan det vara av vikt att polismyndigheten äger en reglerande befogenhet och att de därför underkastas sådan plikt. Redan för att göra tillståndsplikten beträffande demonstrationer effektiv kan det sålunda vara angeläget att utomhusmöten äro underkastade samma be- stämmelser. Det torde nämligen vara svårt att uppdraga en skarp gräns mellan möten och demonstrationer.1 Det kan vidare vara önskvärt att för- hindra att möten av oliktänkande anordnas å samma tid och plats. Med ytterlighetspartiernas intensiva propaganda genom utomhusmöten äro så- dana fall numera icke ovanliga.
Mot införandet av anmälningsplikt och tillståndstvång på landsbygden har invänts att det skulle innebära ett allvarligt ingrepp i församlings- friheten och därvid torde närmast ha syftats på möten. Invändningen synes sakna berättigande i fråga om en ren formalitet som anmälnings- plikten. Icke 'heller beträffande tillståndstvånget torde det emellertid kunna vara fråga om något allvarligt ingrepp. De bestämmelser varom det är fråga äro ju desamma som tillämpas i städerna, och i fråga om dessas tillämpning i städerna har utbildats en fast praxis, som innebär att tillstånd icke anses böra vägras utan verkligt vägande skäl. Då de kontrolle- rande myndigheterna äro desamma, saknas varje anledning att antaga att tillämpningen på landsbygden skulle bliva en annan. Under den långa tid motsvarande bestämmelser gällt i städerna torde det, frånsett enstaka fall, icke annat än från ytterlighetspartiernas sida ha förekommit anmärkningar mot det sätt varpå bestämmelserna tillämpas. Denna kritik riktar sig för övrigt mest mot att bestämmelserna ej skulle ha tillämpats lika mot ytterlighetspar-
o
tierna a ömse sidor. Den gällande ordningen fungerar i stort sett friktions-
1 Se redogörelserna för oroligheterna i Klemensnäs, Sandarne etc., sid. 396 f. 7—491111
fritt, och det torde icke med fog kunna påstås att bestämmelserna lagt några obehöriga hinder i vägen för utövandet av de medborgerliga rättig- heterna.
Till stöd för den förutnämnda invändningen har i främsta rummet an- förts att införandet av tillståndstvång skulle på landsbygden medföra en betungande omgång och tidsutdräkt, då vederbörande myndighet ofta är avlägset boende eller ej kan anträffas. Nu torde det ligga i sakens natur, att möten i glest befolkade trakter i regel måste utsättas rätt långt i förväg och å övriga orter torde myndigheten vara tämligen lätt tillgänglig. For- maliteterna böra därför utan större svårigheter kunna ordnas med tillhjälp av telefon och post. Emellertid kan ej förnekas att en viss skillnad i före- varande avseende kan finnas mellan olika områden på landet. I den mån det kan tänkas vara förenat med besvär och omgång att inhämta myndig- hets tillstånd, måste också dessa svårigheter tänkas växla på olika håll. Detsamma torde gälla beträffande behovet av en reglering. Under sådana förhållanden och då lagstiftningen på detta ömtåliga område ej bör med- föra större ingrepp än som är nödvändigt, synes en lösning, som tillgodo- ser alla berättigade intressen, vara att länsstyrelsens befogenhet att be— stämma om tillämpning av ordningsstadgans föreskrifter utanför stad ut- sträckes att gälla utan sådana inskränkningar som nu äro stadgade. Därvid kunna olika lokala förhållanden komma till sin rätt. Med den procedur, som är föreskriven för utövandet av denna befogenhet torde ej vara att befara att förhastade beslut om utsträckning av ordningsstadgans föreskrif- ter skola komma till stånd.
På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén att tillståndstvång införes beträffande demonstrationer och att länsstyrelsens befogenhet att förordna om utsträckt tillämpning av & 13 i ordningsstadgan för rikets städer utvidgas på sätt som nämnts. Den förra av dessa lagstiftnings- åtgärder torde böra ske genom tillägg till kungörelsen den 10 juni 1932 angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa betämmelser i ord- ningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868. Den senare återigen bör ske genom en ändring av % 30 i ordningsstadgan.
Åtgärder för att stävja missbruk av yttrande- och tryckfrihet.
Rätten att enskilt och offentligt, i tal och skrift få framlägga sin mening och därigenom söka inverka på opinionen utgör en av grundpelarna för den demokratiska samhällsordningen. Det är denna rätt, som jämte förenings- och församlingsfriheten möjliggör för den enskilde medborgaren att utöva det inflytande på statens styrelse, som det demokratiska statsskicket avser att giva honom. Utan yttrande- och tryckfrihet kan ett sådant i sann mening icke finnas. '
Den frihet den demokratiska samhällsordningen inrymmer för individen kan emellertid lika litet i detta hänseende som i något annat vara obegrän— sad. Den har sina gränser i hänsynen till andras frihet och samhällets bästa. En frihet, som tjänar till förevändning att använda moraliskt förkastliga medel och bryta samhällets lagar, kan icke åberopa sig på de demokratiska principerna. Friheten förutsättes utövad under ansvar och självdisciplin. Där dessa saknas och friheten urartar till självsvåld, kan den demokratiska ordningen och därmed allas frihet råka i fara. Faran hotar såväl från det håll, där självsvåldet uppträder, som från den reaktion, vilken självsvåldet kan framkalla. En sådan reaktion kan i sin iver att ställa till rätta lätt frestas att gå för långt. I den mån självsvåldet icke på annat sätt kan stävjas, måste fråga uppstå om samhällets ingripande.
I redogörelsen för de diktatursträvande partiernas verksamhet ha påpe- kats vissa yttringar av deras propaganda, vilka måste betecknas såsom syn— nerligen betänkliga. Det har sålunda påpekats att man med användande i stor utsträckning av illojala medel försöker att uppväcka och underhålla missnöje med bestående stats- och rättsordning, förstöra respekten för sam- hällets lagar och institutioner och utså hat mellan olika samhällsgrupper samt göra massorna förtrogna med tanken på en kommande våldsam om- störtning. I detta syfte försöker man egga till våld, samt använder lögn- aktiga och vilseledande uppgifter ävensom kränkande och nedsättande ytt- randen om tjänstemän, myndigheter och politiska motståndare.
Ett uppenbart missbruk av yttrande- och tryckfriheten måste sålunda anses föreligga. Dess förekomst framkallar oro och indignation på skilda hållisam- hället. Hur allvarlig och djupgående denna oro och indignation är framgår av de framställningar vilka gjorts angående ingripande. I fråga om dessa
framställningar gäller visserligen att de kanske närmast och med en viss ensidighet taga sikte på den propaganda, vars udd man känner riktad mot sig själv, men det är tydligt att det överallt är samma oarter i propagandan, varifrån denna än må komma, som framkalla reaktionen.
Att låta förhållandena helt fritt utveckla sig synes icke tillrådligt. Visser- ligen måste man, när det gäller osund och skadlig propaganda och agitation, i stor utsträckning lita till upplysning från ansvarskännande håll och på folks sunda uppfattning. I fråga om ett visst slag av agitation och propa- ganda och kanske den icke minst omfattande från de diktatursträvande par- tiernas sida, nämligen den som sker man och man emellan, är man uteslu- tande hänvisad till dessa försvarsmedel. Den torde vara svåråtkomlig för ingripande. Man kan emellertid ej förbise att den osunda och skadliga of- fentliga propagandan icke kan vara utan verkan. En propaganda, som an- vänder nutidens tekniska hjälpmedel, och särskilt tryckpressen, vinner lätt genom ett systematiskt och ihärdigt arbete anhängare och inverkar på folks uppfattning. Man kan ej heller lämna obeaktad den oro, som väckes. Vå- dan därav har förut framhållits.
I flera av de till kommittén inkomna yttrandena ha begärts åtgärder mot missbruk av yttrande- och tryckfriheten. Vad särskilt angår tryckta skrif- ter påyrkas bl. a. indragning av den kommunistiska pressen eller att tid- ningar och skrifter, som direkt uppmana till olagligheter i ett eller annat hänseende, skola förbjudas på viss tid.
Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar: »Länsstyrelsen vill härvid särskilt understryka behovet av sådan revision av gällande tryckfrihetsförordning, att uppenbart samhällsfientlig propaganda må kunna verksamt undertryckas. Genom kommunismens språkrör i Norrbotten, tidningen Norrskens- flamman, hava så många okynnesstrejker och -blockader kommit till stånd, så många arbetstillfällen förhindrats, så mycket arbetsleda, allmänt missnöje och samhälls- omstörtande läror utspritts, kort sagt så stor ekonomisk och moralisk skada åstadkom- mits att denna icke kan överskattas. Upplysning om kommunismens skändlighet synes ej hjälpa — så länge rörelsen får ogenerat använda sitt språkrör i pressen uppnår den alltid att hålla missnöjet vid liv, stärker de trogna och värvar även prose- lyter till läran om maktens erövrande genom våld. Länsstyrelsen fäster ett all- deles särskilt avseende vid att myndigheterna, som hava att svara för ordningen och för medborgarnas trivsel och fortkomst, också beredas möjlighet att stävja ett sådant hinder i denna verksamhet som ett öppet revolutionärt tidningsorgan utgör. Berövad detta skulle kommunismens makt över sinnena snart avtyna. Från ifrågavarande tidnings tryckeri hava jämväl utsänts finskspråkiga tryckalster med kommunistiskt innehåll, berörande förhållanden i Finland och tydligen avsedda för spridning i detta land, varest dylik propaganda icke tillåtes. Norrskensflam- mans inflytande i Västerbotten, vars betydande industriorter tidigare utmärkt sig genom en lugn och plikttrogen arbetarstam, föga industrialiserad och med ett tyd- ligt samband med utgångsmiljön — bondeklassen, har under senare år utbretts på ett markant sätt, varom namnen Byske och Klemensnäs hära vittne.»
Om det under angivna förhållanden är önskvärt att något åtgöres för att stävja missbruket, måste å andra sidan framhållas vilken ömtålig uppgift
ett ingripande innebär. Missbruken böra undertryckas, men detta bör ej ske så att den lovliga kritiken drabbas. Att i mötestal och tidningspress kunna lämna obundna redogörelser för dagens händelser och fritt kommentera dessa, att kunna öva kritik avsamhällsförhållandena och samhällets styrelse måste anses som en värdefull tillgång, vilken bör noga värnas. Det är endast genom fri diskussion som säker kännedom kan erhållas om tillståndet i sam— hället, om önskningar och strävanden som röra sig hos samhällets medlem- mar, om missförhållanden som kräva rättelse, om övergrepp till vilka med offentlig myndighet beklädda personer kunna ha gjort sig skyldiga o. s. v. Det offentliga meningsutbytet tjänar även till att bemöta och undanröja fel- aktiga uppfattningar och föreställningar, vilka vid en strängt bunden ytt- randefrihet uppkomma genom rykten av olika slag.
Att rätten till fri kritik hålles öppen har nära samband med en annan fordran som ovillkorligt måste uppställas eller att en åsikt som sådan ej bör straffas. Det är av vikt att så ej sker även ur den förut framhållna synpunkten att man ej bör skapa martyrer. Ur samma synpunkt bör man söka undvika åtgärder, vilka kunna te sig som syftande till undertryckning av en opinion, inskränka sig till att drabba endast sådana företeelser som uppenbarligen måste anses som förkastliga samt'i fråga om tillämpningen söka undvika åtal, som ge intryck av kitslighet och trakasseri, och i stället vända sig mot klara missbruk av yttrandefriheten.
De sålunda uppställda fordringarna innebära bland annat en fordran på sådan bestämdhet i brottsbeskrivningen, att det icke skapas möjlighet att beskära rätten till fri kritik och att hindra för de styrande misshagliga me- ningar att framträda. Detta påkallas också därav att det skulle vara mindre lämpligt att låta gränserna för yttrande- och tryckfrihet bero på domarens mer eller mindre personligt färgade uppfattning. Domarkåren skulle däri- genom lätt, till skada för dess anseende, kunna indragas i den politiska de- batten. Vidare förutsättes en viss lämplighetsprövning i fråga om åtals an- ställande. En sådan är önsklig jämväl ur den synpunkten att ett i sig självt obetydligt och föga uppmärksammat yttrande genom ett olämpligt åtal kan understrykas och få en vikt som det därförutan ej erhållit.
Om ett ingripande enligt de angivna riktlinjerna i viss utsträckning skulle lämna opåtalad en propaganda mot vilken anmärkningar kunna riktas, må erinras att ett fullständigt förhindrande av sådan propaganda torde förut- sätta åtgärder, som skulle innebära allvarliga ingrepp i pressfriheten. Så- som redan förut anmärkts, måste man alltid i viss utsträckning lita till upplysning och folks sunda uppfattning, då det gäller en osund och skadlig agitation.
Omfattningen och arten av de missbruk av yttrande- och tryckfriheten, som förekomma, synas närmast tyda på att gällande bestämmelser icke äro tillräckliga eller icke fungera tillfredsställande.
Yttrandefriheten och vad därmed har samband innefattar en mängd
olika statsrättsliga, administrativa och straffrättsliga frågor. I regel fastslås yttrandefriheten i grundlag såsom en medborgerlig rättighet men ofta ga- ranteras i grundlag endast tryckfriheten. I regeringsformen % 86 stadgas att med tryckfrihet förstås rätten att utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder utgiva skrifter samt att ingen kan för tryckt skrifts innehåll straffas i annat fall »än om detta innehåll strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning». Tryck- friheten i dess helhet är vidare hos oss reglerad genom grundlag. I tryck- frihetsförordningen av den 16 juli 1812 återfinnas såväl de materiella reg- lerna om straff för missbruk av tryckfriheten som bestämmelserna om ut- givande av tryckta skrifter, övervakning av innehållet däri o. s. v. Tryck- frihetsförordningen gäller (% 1 mom. 1) allt vad genom tryck under all- mänhetens ögon lägges. Bestämmelserna ha icke ansetts tillämpliga å skrift, som framställts ä 5. k. stencilapparat.1 Beträffande straffbestämmelserna hänvisar tryckfrihetsförordningen i regel till strafflagen men bestäm- mer i vissa fall, då direkt motsvarighet mellan tryckfrihetsförordningen och strafflagens straffbud saknas, själv straffet. Såsom en allmän prin- cip uttalas i tryckfrihetsförordningen, att vid prövningen av en skrift hellre skall, om den kan synas tvetydig, frias än fällas samt att alltid mera må fästas uppmärksamhet på ämnets och tankens än på uttryckets lagstri- dighet, på skriftens åsyftning än på framställningssättet och att obestämda slutföljder ej må dragas av uttrycken. Fullständiga förslag till ny tryckfrihets- förordning ha framlagts dels av konstitutionsutskottet 1871 och 1872, dels av Kungl. Maj:t i proposition 1887, dels ock av särskilda kommitterade 1912, men dessa förslag ha ej lett till något resultat. Önskemål beträffande mera vittgående ändringar i TF ha även framställts i patentlagstiftningskommit- téns förslag 1915 till lag mot illojal konkurrens samt i 1921 års betänkande om åtgärder mot den försvarsfientliga propagandan. Nyligen ha särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet under ledning av borgmästaren Bissmark avgivit förslag till nya bestämmelser rörande tryckfrihetsprocessen och kvarstad å tryckta skrifter. Dessa sakkunniga ha jämväl haft i upp- drag att taga under övervägande frågan om ändring av TF:s bestämmelser om straff för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar samt härom till justitieministern avgivit en promemoria, vilken remitterats till kom- mittén.
Bestämmelserna i allmänna strafflagen om brott mot yttrandefriheten äro spridda över skilda partier av lagen. Grupperingen är nämligen icke gjord efter sättet för rättskränkningens begående utan efter arten av det kränkta intresset. En sådan uppdelning finnes även i de flesta andra strafflagar och har bibehållits i professor Thyréns utkast till SL. Det må anmärkas, att i utländsk rätt vad som är lovligt bruk eller straffbart missbruk av den for- mella tryckfriheten ofta behandlas i allmänna strafflagen.
1 Se N. J. A. 1931, sid. 338.
Vid den undersökning kommittén går att företaga angående frågan med vilka brister bestämmelserna om yttrande- och tryckfrihet äro behäftade och vilka åtgärder som kunna vidtagas för att avhjälpa bristerna torde under- sökningen lämpligen kunna läggas så att uppmärksamheten riktas först på sådana bestämmelser, som avse förutsättningarna för propagandans straff- barhet, och sedan på den processordning genom vilken de komma till till- lämpning.
Förutsättningarna för propagandans straffbarhet.
Tills vidare må här lämnas åsido den speciella propaganda som äger rum i skolorna och inom krigsmakten. Propagandan i dessa avseenden skall i det följande bli föremål för särskild behandling. Här avses följaktligen endast den allmänna propagandan.
Förledande till brott.
I den propaganda varom det är fråga måste särskild uppmärksamhet äg- nas sådan som direkt åsyftar att förleda till brott eller ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Att sådan propaganda måste betecknas som förkastlig och kan leda till skadliga följder är uppenbart. De skäl, som tala för att om möjligt förebygga våld och oordningstendenser, äga tillämpning jämväl å , denna form av propaganda. Vad som kan åtgöras mot denna blir där- för också ett led i strävandena att förebygga nämnda företeelser.
! | i '
Gällande rätt m. m.
Föreliggande fråga sammanhänger naturligen nära med stadgandena om anstiftan och annan delaktighet i brott i 3 kap. SL. Där förutsättes för straffbarhet, att brott kommit till utförande.
I detta sammanhang torde vidare böra redogöras för de stadganden, som gälla agitation vilken innebär förberedelse till högförräderi eller till andra politiska brott i allmänhet. I 8 kap. 1 % SL stadgas straffarbete på livstid eller om faran var ringa 6—10 år för den som gör uppror i upp- såt: ]. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra en därtill hörande del eller besittning; eller 2. att med våldsamma medel upp- häva eller. ändra någon av rikets grundlagar; eller 3. att Konungen liv eller frihet beröva eller honom från tronen uttränga; eller 4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arvinge är, livet beröva, eller någon av dem från tronföljden utestänga.
Det i denna paragraf angivna brottet plägar benämnas högförräderi. Inga närmare kännetecken äro uppställda för själva de gärningar, varigenom högförräderi kan komma till utförande; uppror angives endast såsom ett exempel. Högförräderiet består alltså såsom fullbordat brott i det uppsåtliga
åvägabringandet på vad sätt som helst av de resultat, som omförmälas under punkterna 1—4. Härmed skola jämlikt regeringsformen % 110 jämställas vissa angrepp mot riksdagen, dess kamrar eller utskott ävensom mot någon enskild riksdagsman.
Lika med fullbordat högförräderibrott straffas även försök därtill. Förut- sättningarna för att straffbart försök skall föreligga bliva i enskilda fall mycket olika allt efter den närmare beskaffenheten av de särskilda brotts- planerna. Avgörande är att man skall ha skridit till utförande av brotts- planens sista stadium, som avsetts skola leda till syftets förverkligande utan att erfordra förnyat åtgörande från brottslingens sida. I motsats till vad som gäller enligt vissa andra bestämmelser om straffbarhet för försök bort- faller i förevarande fall icke straffet, om gärningsmannen själv förhindrar brottets fullbordan.
På ett tidigare stadium än försökets drabbas högförrädisk verksamhet som regel icke av straff; någon allmän bestämmelse om straff för förbere- delse till högförräderi finnes icke. Några särskilda fall av sådan förberedelse straffbeläggas emellertid i de olika paragraferna i 8 kap. Sålunda stadgas i 2 & straff för stämpling till förräderi utan att förräderiet kommit till försök. Anstiftare av stämplingen skall dömas till straffarbete i 6—10 år ' eller där faran var ringa i 2—6 år. Deltagare dömes till straffarbete i högst | 6 år. I 3 % stadgas straff för uppmaning eller försök att annorledes förleda | till förräderi när ingen straffbar verkan därav följt. Förutsättningen är att handlingen skett muntligen inför menighet eller annan folksamling eller i i skrift, egen eller annans, som i sådan avsikt utspritts. i
Vissa handlingar som kunna innebära förberedelse till högförräderi men som bliva straffbara även om uppsåtet är mindre utpräglat straffbeläggas i 13 och 14 åå. Där stadgas straff i 13 % för den som bådar upp krigsfolk eller håller manskap samman som hemlov fått för att därmed utföra brott emot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet samt i 14 5 för den som sprider kring landet ut lögner eller falska rykten som för rikets säkerhet äro farliga, i uppsåt att därmed komma allmänt buller eller oväsende åstad.
Bestämmelsen i 8 kap. 3 & SL är ett specialfall med skärpt straff av 10 kap. 14 % SL som innehåller allmänna bestämmelser om uppmaning och förledande till brott.
I 10 kap. 14 5 SL, vilket lagrum hittills stått i förgrunden när det gällt lagstiftning mot statsfientlig verksamhet, stadgas i l:a mom., att var som, muntligen inför menighet eller folksamling, elleriskrift, den han utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller till annat i brott skall, om ej uppmaningen särskilt är med straff belagd, dömas till , böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna synnerligen försvå- % rande, må dömas till straffarbete i högst 4 år. Därest den skyldige i följd av uppmaningen är förfallen till straff för delaktighet i brott som blivit
begått, skall gälla vad i 4 kap. 1 % stadgas om sammanträffande av brott. I 2za mom. stadgas samma straff, där någon annorledes, såsom genom prisande av brottslig handling, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspritt eller utsprida låtit, söker förleda till brott. I 3:e mom. stadgas, att om någon eljest på sätt i l:a eller 2za momenten förmäles sökt förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, skall straffet vara böter eller fängelse. Slutligen föreskrives i 4:e momentet, att vad i paragrafen är stadgat skall gälla även om den, som annans skrift, . vars innehåll är straffbart efter paragrafen, utspritt eller låtit utsprida för
att därmed främja den med skriften åsyftade verkan.
För tillämpningen av 10 kap. '14 % fordras att försöket till förledande sker med en viss grad av offentlighet. Huruvida ett möte eller en kongress är att hänföra till menighet eller folksamling i lagens mening måste avgöras efter omständigheterna i det särskilda fallet. Av betydelse är bl. a. delta- garnas större eller mindre antal, huruvida sammankomsten på förhand offentligen kungjorts, t. ex. genom annonsering, om sammankomsten är till- gänglig för vem som helst eller endast för personer inom en sluten krets, t. ex. medlemmar i någon förening o. s. v. Det är ej nödvändigt, att upp- maningen skall hava skett å offentlig plats. I kravet på »menighet» torde närmast ligga, att tillträdet icke skall vara ur någon synpunkt begränsat. Emellertid har Högsta domstolen1 till menighet hänfört även en kongress, varvid närvarit ombud för socialdemokratiska ungdomsklubbar samt åtskil- liga inbjudna personer, jämväl ombud för arbetarkommuner, fackföreningar och Verdandiloger. Uteslutna skulle däremot vara sådana fall, då går- ningen skett på en sammankomst, där det blott finnes representanter för en enda organisation. Statsfientlig verksamhet på ett helt och hållet enskilt möte med ett stort antal närvarande torde sålunda vara straffri. Gränsen mellan offentliga och enskilda sammankomster är emellertid svävande.
Under 10 kap. 14 & hänföres uppmaning att vägra krigslydnad, för den hän- delse landet skulle bliva indraget i krig, eller att vägra låta inskriva sig som värnpliktig. Straff inträder sålunda även om begåendet av brottet i uppma- ningen göres beroende av vissa framtida händelser. Syftet med uppmaningen måste vara att förleda till brott eller ohörsamhet.
Nämnda bestämmelser i 8 och 10 kap. strafflagen äro icke tillämpliga om brottet sker genom tryckt skrift. I så fall gäller % 3 mom. 7 TF, vilket lagrum straffbelägger uppmaning till brott eller försök att annorledes än genom ut- trycklig uppmaning, såsom genom prisande av brottslig handling, förleda till brott, så ock försök att eljest förleda till ohörsamhet mot lag eller laga
1 Se N. J. A. 1916 s. 483. Detta mål gällde uppmaningar å ett möte mellan repre- sentanter för soeialdemokratiska ungdomsklubbar m. fl. till värnpliktiga att vägra krigs- tjänst o. s. v. Underrätten dömde för förräderi men hovrätten och Högsta domstolen tillämpade 10 kap. 14 & SL och dömde för uppmaning och förledande till ohörsamhet mot lag oeh laga myndighet.
myndighet. Beträffande straffsatserna hänvisas till strafflagen, varjämte föreskrives, att skriften skall konfiskeras.1
För personer som lyda under SfK finnas bestämmelser motsvarande 8 kap. 3 & och 10 kap. 14 å i 68 och 71 åå SfK. Härtill återkommer kommittén i samband med behandlingen av propagandan inom försvarsverket.
Av stort intresse är tillkomsten av 10 kap. 14 å SL. Denna skedde i sam- band med bekämpandet av den socialdemokratiska rörelsen på 1880-talet. I Tyskland hade 1878 antagits en lag mot socialdemokratien, däri all agita- tion, som gick ut på omstörtning av den bestående stats- och samhälls- ordningen eller skedde på ett sätt som störde den allmänna ordningen eller endräkten mellan samhällsklasserna, förbjöds. Såsom ett första steg till en lagstiftning i samma riktning infördes 1887 i 10 kap. 14 % SL stad- gande om straff för den som under de omständigheter som fortfarande angivas i lagrummet uppmanade till våld (i person eller egendom. Straffet var böter eller fängelse. Förut fanns i SL endast straff för uppmaning till uppror. Anmärkas må att någon motsvarande bestämmelse icke då till- kom i TF.
Redan vid lagens granskning i Högsta domstolen hade av justitierådet Ör- bom uttalats betänkligheter mot dess snäva formulering, då enligt hans me- ning det uppenbarligen erfordrades uttrycklig föreskrift i lagen att icke alle- nast den som uppmanade till våld å person eller egendom utan även den som eljest på ett för den allmänna säkerheten till person eller egendom ho- tande sätt uppviglade till omstörtande av samhällsordningen eller hetsade till tvedräkt eller förföljelser hela samhällsklasser emellan borde fällas till ansvar. Vid 1889 års riksdag framlades därefter på föredragning av Örbom, som då blivit justitieminister, ett förslag om utvidgning av lagrummet till att gälla offentlig uppmaning till vad brott som helst som bestraffades i SL, varjämte föreslogs införande av ett nytt moment, innehållande straff för den som i andra fall än förut sagts sökte förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet eller eljest uppviglade till åtgärd som innebure hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd.
Av propositionen och särskilt en vid dess behandling i riksdagen utdelad, inom justitiedepartementet utarbetad promemoria framgick att lagen var avsedd att träffa socialdemokratien. Justitieministern åberopade bl. a. rapporter från myn- digheterna i Malmö och Stockholm angående socialdemokraternas verksamhet och särskilt den pågående socialdemokratiska partikongressen, vid vilken Sveriges Social-
1 Till upplysning om tillämpningen av de nu behandlade stadgandena må nämnas att enligt senast tillgänglig rättsstatistilc för år 1931 sakfälldes enligt 10 kap. 14 5 19 personer, av vilka 8 erhöllo fängelsestraff, varierande mellan en till tre månader, samt de övriga böter. Enligt 8 kap. SL sakfälldes endast en person som erhöll bötesstraff. Någon särskild statistik beträffande & 3 mom, 7 TF finnes ej, men hela antalet enligt 5 3 TF åtalade personer utgjorde 19, av vilka 11 sakfälldes; 6 erhöllo fängelsestraff, varierande mellan en till sex månader, och de övriga böter. I betänkandet angående tryckfrihetsprocessens ombildning (1934), sid. 26, finnes en statistik över åren 1924—1933 anhängiggjorda åtal enligt & 3 TF. Dessa utgjorde enligt mom. 7 15, varav 13 biföllos, samt enligt mom. 7 och 8 (smädelse mot ämbetsman) 3, vilka biföllos.
demokratiska Arbetarparti bildades. Det uttalades bl. a., att det socialdemokratiska elementet vore i beredskap att skaffa sitt anhang den nödiga sammanhållningen och ledningen i det öppna krig vari det vore inbegripet mot det kristna samhället. Kongressen hade offentliggjort en del av fälttågsplanen och sökt att åstad- komma en koncentrering av sina stridskrafter till verksammare agitation och möj— ligen blivande våldsgärningar. Visserligen ansåges ingen omedelbar fara för han- den, men staten finge icke dröja med sitt ingripande till dess det bleve för sent. Statens anseende och värdighet tilläte icke någon passivitet gentemot ett sam- hällsont, som om det finge obehindrat utveckla sig hotade staten med tillintet- görelse. Vidare förklarades att avsikten vore att genom straffhot förebygga sådana falska, vrängda eller våldsamma framställningar, vilka syftade att hos den oerfarna, okunniga och lättledda mängden väcka eller underblåsa en mot samhällsordningen eller andra samhällsklasser fientlig sinnesstämning, ägnad att framkalla vålds- gärningar och andra förbrytelser. Det uttalades, att stadgandet icke avsåg att lägga hinder i vägen för »den sansade granskningen och kritiken av samhällsförhållan- dena, lagarne och myndigheternas beslut, eller yrkandet pä reformer i ena eller andra avseendet». Det upplystes även, att man haft under allvarligt övervägande huruvida icke sådana offentliga framställningar vilka syftade att reta olika sam- hällsklasser mot varandra borde i förslaget uttryckligen och särskilt omnämnas och med straff beläggas men att förhållandena emellertid »för närvarande» icke ansetts påkalla sådan åtgärd.
Propositionen lämnades utan anmärkning av Högsta domstolen och till- styrktes av lagutskottet med en del reservationer. Bland annat yrkade två bonderepresentanter, att bestämmelserna om straff för den som eljest upp— viglade till åtgärd som innebure hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd skulle utgå. I riksdagen föranledde förslaget långa debatter oaktat några socialdemokrater ännu ej funnos där. I första kammaren an- togs propositionen men i andra kammaren segrade bondereservationen med 109 röster mot 102 för helt avslag. 52 av kammarens ledamöter reserverade sig till protokollet. Första kammaren frånträdde därefter sitt beslut och an- slöt sig till andra kammaren. Resultatet blev alltså, att bestämmelsen i 10 kap. 14 % utsträcktes till att omfatta uppmaning till varje brott som i SL var belagt med straff och dessutom till försök att förleda till ohörsam— het mot lag eller laga myndighet.
Denna lags tillkomst föranledde emellertid icke något större antal åtal mot socialdemokraterna. Den kraftigaste åtalsperioden mot dem inföll under åren 1887—1888. Det torde därför ej vara lätt att bedöma i vad mån myn- digheternas möjligheter till inskridande mot den socialdemokratiska rörel- sen faktiskt ökades genom lagens tillkomst. Socialdemokratiens definitiva genombrott skedde emellertid kort därefter. Redan 1890 upphävdes den tyska socialistlagen, som ju endast haft den verkan, att den socialdemokratiska rörelsen vunnit i styrka.1
År 1906 skedde åter en ändring i lagrummet genom en av de 5. k. Staaff— lagarna. Dessa lagar som voro riktade mot den försvarsfientliga propa- gandan omfattade dessutom ändringar i 8 kap. SL samt i TF och SfK även-
1 Se sid. 268.
som en lag om krigsmanskaps församlingsrätt. För lagstiftningen skall när- mare redogöras i samband med behandlingen av propagandan inom för- svarsverket. Här mä emellertid nämnas, att ändringen i 10 kap. 14 % SL innebar införande av straff för prisande av brottslig handling samt höjande av straffskalan för uppmaning och förledande till 4 års straffarbete. I TF föreslogs samtidigt införande i 3 % 7 mom. av straff för uppmaning till brott etc. i överensstämmelse med SL:s stadganden. Ändringen häri blev icke slutligen genomförd förrän 1909.
Vid flera tillfällen ha i riksdagen motionsvis väckts förslag å ena sidan om återställande av 10 kap. 14 & SL till dess lydelse före 1906 eller dess upphävande samt å andra sidan om utvidgande av densamma genom in- förande av särskilda bestämmelser mot den försvarsfientliga propagandan. Sista gången frågan om lagrummets återställande till dess lydelse före 1906 sålunda var uppe var vid 1925 års riksdag. Motionen avstyrktes av första lagutskottets majoritet i utlåtande nr 16 under åberopande bl. a. av nödvändigheten att skydda samhället mot en hänsynslös anarkis- tisk agitation, som strävade att omstörta grundvalarna för samhällsskicket. Reservation anfördes av utskottets socialdemokrater, vilka tillstyrkte mo- tionen under yttrande bl. a.:
»Den är 1906 företagna ändringen av 10 kap. 14 % SL, innebärande dels ett tänj- bart ”förtydligande” av den förtäckta uppmaningen och dels en höjning i straff— skalan från fängelse till fyra års straffarbete, motiverades bland annat därmed, att om någon i syfte att befordra förverkligandet av anarkistiska idéer, som han omfattade, inför en okritisk och omogen publik uppmanade till rena nidingsdåd såsom att planlöst och enligt vanligt omdöme meningslöst mörda oskyldiga män— niskor, då kunde näppeligen en så lindrig straffart som fängelse vara på sin plats. Denna förvisso i god tro gjorda men synnerligen verklighetsfrämmande målning har blivit fullständigt vederlagd av det levande livet. Ty de, som dömts efter denna lag, hava ingalunda tillhört den kategori av människor, som föresvävade 1906 års lagstiftare, utan hava varit mestadels ungt folk, som i harmen över enligt deras mening förefintliga missförhållanden i samhället eller av ren oförmåga att välja juridiskt oangripliga uttryck gjort offentliga uttalanden, vilka ansetts hava överskridit det tillåtnas gränser. Men att i lagen med straffarbetets skamstämpel brännmärka dylika förlöpningar måste anses ovärdigt en kulturstat, och därför framträder också kravet på ifrågavarande lagbestämmelsers avskaffande alltjämt med oförminskad styrka.»
Angående de ändringar i 10 kap. 14 % SL som föreslagits i samband med ifrågasatta lagstiftningsåtgärder mot försvarsfientlig propaganda och de diskussioner som därvid förts, särskilt med avseende å straffbeläggande av den enskilda propagandan, hänvisas till redogörelsen för propagandan inom försvarsverket.
Professor Thyrén föreslår i utkast till strafflag spec. delen XI (1933), som behandlar brott mot allmän ordning och frid, bl. a. en bestämmelse att den som genom spridande av skrift eller muntligen vid offentligt upp- trädande uppmanar eller eljest söker förleda till brott skall straffas med fängelse eller böter, dock att vid försök att förleda till brott dårå högre
straff än fängelse kan följa straffet må kunna höjas till tukthus i sex år. Försök att eljest på sådant sätt förleda till ohörsamhet mot lag som rörer offentlig rätt skall straffas med böter. I dessa stadganden avsågs att inbe- gripa även uppmaning till högförräderibrott. — I utkastet till strafflag, del X (1931), om förräderibrott, föreslår Thyrén icke något allmänt straffbeläg- gande av förberedelser till dylika brott.
Utländsk rätt.1
De bestämmelser som härutinnan finnas äro av skiftande art. Ofta före- ligger ingen klar gräns mellan delaktighetsbestämmelserna och de egentliga straffstadgandena för uppmaning till brott.
Danmark: I strafflagen finnas allmänna bestämmelser om straff för förberedel- ser och försök, och dessa gälla även högförräderibrott.2 Vidare märkes en allmän straffbestämmelse (% 111) för den som företager någon handling, som åsyftar att påförfattningsstridigt sätt ändra statsförfattningen. — Strafflagen innehåller vidare allmänna straffbestämmelser för offentlig uppmaning till brott (% 136) samt en allmän straffbestämmelse för den som övertalar annan att begå ett brott, även om det ej fullbordas (% 23).
I finska strafflagen stadgas (16 kap. 8 &) straff för den som offentligen i folk- samling eller genom skrift eller annan framställning, vilken han utspritt eller offentligen anslagit eller utställt, uppmanat eller sökt förleda till brott ävensom för den som på sådant sätt uppmanat till olydnad mot lag eller laga stadgar eller lovordar eller söker såsom strafflös framhålla handling vilken är i lag belagd med straff. Straffskärpning äger rum bl. a. om uppmaningen avsett förräderi. Beträf- fande sistnämnda slag av brott stadgas i en genom lag den 23 januari 1931 i strafflagen införd bestämmelse (11 kap. 4a %) straff för den som i tal, skrift eller annorledes beprisar högförräderi eller förberedelse därtill eller utsprider skrif- ter eller framställningar, Om vilka han vet att de innehålla uppvigling till högför- räderi eller förberedelse därtill eller lovordande därav.
I norska grundlagen (% 100) stadgas, att ingen må kunna straffas för någon skrift av vad innehåll den vara mä som han låtit trycka eller utgiva med mindre han uppsåtligen och uppenbarligen antingen själv visat eller uppmanat andra till olyd- nad mot lagarna, ringaktning mot religion, sedlighet eller statsmakterna, motstånd mot dessas befallningar eller ärekränkande beskyllningar mot någon. »Frimodige ytringer om statsstyrelsen og hvilkensomhelst anden gjenstand ere enhver tilatte.» Straff stadgas i strafflagen för sammansvärjning och offentlig uppmaning till för- räderi (% 104 jfd med % 94).3 Bland högförräderibrotten upptages straff för den som söker »å bevirke eller å medvirke til, at rikets statsforfatning ved ulovlige midler forandres» (% 98). Likaledes finnes straff stadgat för offentlig uppmaning
* Jämför Thyrén, Utkast till strafflag spec. delarna X (1931), sid. 166 f. och 172, samt XI (1933), sid. 85 f.
2 Sålunda straffas enligt 21 % »handlinger, som sikter til ad fremme eller bevirke ut- ferelsen af en forbrydelse,——— naar denne ikke fuldbyrdes, som forsog». Straffet skall nedsät- tas, när försöket vittnar om ringa styrka och fasthet i uppsåtet. Försöksbegreppet om- fattar icke blott handlingar, som höra till gärningens verkställande, utan också för- beredelsehandlingar »selv de fjerneste»; se Krabbe: Borgerlig Straffelov 1930, sid. 69. 3 I motiven anföres beträffande offentlig uppmaning till uppror, att sådan skall gå ut på »iverksettelsen» av handlingen och att endast de uppmaningar, som omedelbart avse att leda till handling eller ta sikte på en bestämd handling, som sökes få fram- kallad, höra dit. »Almindelig ophissende tale, uttalelser om berettigelsen eller nytten av revolusjonaare handlinger under visse eventualiteter o. s. v. barer da ikke hit.» (Kjerschow: Straffeloven med Kommentar, 1930, sid. 295.)
till och förhärligande av straffbar handling i allmänhet (% 140). En handling anses vara förövad offentligt, när den sker genom utgivande av tryckt skrift eller i när- varo av ett större antal personer eller under sådana omständigheter att den lätt kan iakttagas från en offentlig plats och har iakttagits av någon där (% 7).
Nederländerna: Strafflagens bestämmelser om uppmaning till högförräderibrott och andra brott ha skärpts vid två tillfällen, dels 1920 i avsikt att träffa den revolutionära propagandan och dels 1934 i avsikt att skydda den allmänna ord- ningen. — Strafflagen (art. 92—95) innehåller bestämmelser om straff för olika hög— förrädiska handlingar, avseende bl. a. upphävandet eller förändrandet på olagligt sätt av den grundlagsenliga regeringsformen eller tronföljdsordningen..Jämväl kom- plott i sådant syfte är straffbelagd (art. 96). De är 1920 genomförda ändringarna i strafflagen togo särskilt sikte på stämpling och delaktighet i fråga om »omwendeling». Under »omwendeling» inbegripes sådant upphävande eller förändrande av regerings- formen eller tronföljdsordningen som ovan nämnts (art. 80 bis). År 1920 stadgades i anslutning till lagens allmänna stadgande angående försök (art. 45), att stämpling till en handling föreligger så snart gärningsmannens avsikt tagit sig uttryck i början till utförandet av handling (art. 79). Såsom för komplott till högförräderi skall straffas den som i syfte att förbereda eller befrämja högförräderibrott 1) söker förmå en annan att begå sådant brott eller medverka därtill eller att vara därvid behjälplig eller skaffa tillfälle, medel eller upplysningar därtill; 2) söker skaffa sig eller annan tillfälle, medel eller upplysningar för brottets begående; 3) innehar föremål, om vilka han vet att de äro ämnade till brottets begående; 4) före brottets utförande iordningställer eller innehar planer, vilka äro ämnade att meddelas annan person; samt 5) söker avstyra, hindra eller omintetgöra några åtgärder vidtagna å regeringens vägnar för att förekomma eller undertrycka ut- förandet av brott. Sådana föremål, som omnämnas under 3), skola kunna förklaras förbrutna. Den, om vilken det visas, att hans avsikt allenast är riktad på för- beredandet eller befrämjandet av politiska förändringar i allmän mening, är fri från straff. Även enskild uppmaning straffas. — Vidare infördes 1920 i art. 131 och 132, som förut straffade offentlig (muntlig eller skriftlig) uppmaning till straff- bar handling resp. utspridande på vissa angivna sätt av skrift innehållande dylik uppmaning, även straff för den som uppmanade till våldsamt uppträdande mot offentlig myndighet eller på angivna sätt utspridde skrift med sådant innehåll. — I art. 132 har 1934 vidtagits bl. a. den ändring, att även spridande av reproduktion ävensom innehav av skrift eller reproduktion straffas. I lagrummet stadgas enligt dess nuvarande lydelse straff för den som sprider, offentligen utställer eller anslår skrift eller reproduktion, i vilken uppmanas till straffbar handling eller till våld- samt uppträdande mot offentlig myndighet, för den som innehar dylik skrift eller reproduktion, som är ämnad att spridas, offentligen utställas eller anslås, ävensom för den som offentligen uppläser dylik skrift. I sistnämnda båda fall fordras för straffbarhet att han vet eller har allvarliga skäl att antaga, att i skriften eller re- produktionen förekommer dylik uppmaning.
I schweiziska förbundsstrafflagen (art. 48) stadgas straff för den som genom muntliga eller skriftliga uttalanden eller framställningar i bild offentligen upphetsar till någon högförrädisk handling. Vidare stadgas (art. 52 bis) straff för den som offentligen uppmanar till eller förhärligar anarkistiska brott. —— I det under be- handling varande strafflagsförslaget (art. 225) stadgas straff för den som offent- ligen uppmanar till ett brott, varå kan följa straffarbete.1 —— I lagen om skydd för den allmänna ordningen, vilken vid folkomröstning imars 1934 förkastades, funnos 1 Förslag till ny strafflag för edsförbundet har behandlats av nationalrådet och ständer-
rädet 1932. Därefter ha de båda råden att taga ställning till de differenser som föreligga med avseende å deras beslut. Behandlingen därav beräknades vara avslutad hösten 1934.
stadganden om straff för uppmaning till brott mot staten och den offentliga ord- ningen, därest uppmaningen skedde inför en församling etc.
Enligt engelsk rätt straffas var och en som uppmanar annan att begå ett brott, oavsett om brottet kommit till utförande eller ej.
Den franska lagstiftningen mot uppmaning till och prisande av brott återfinnes huvudsakligen i lagen om pressens frihet av den 29 juli 1881, vilken lag ej, såsom namnet antyder, har avseende allenast i pressförbrytelser. Lagen representerar nämligen det systemet att den ej hänvisar till den allmänna straffrätten vare sig i fråga om brottsbeskrivning eller straffmått utan fastmer själv upptager en själv- ständig brottskatalog med utsatta straff. Den avser att enhetligt bedöma hand— lingar begångna vare sig genom tryckt skrift eller genom vilket annat medel för offentliggörandet som helst. Såsom sådana uppräknas bl. a. föredrag, rop eller hotelser framförda på offentlig plats eller på offentligt möte samt vidare offent- ligen sålda, utdelade, utbjudna eller utställda skrifter vare sig handskrivna eller tryckta ävensom slutligen plakat och affischer. I art. 23 stadgas straff för den som på angivet sätt uppmanar till brott, om uppmaningen resulterat i att brottet be- gåtts eller försök därtill skett och brottets fullbordan hindrades allenast av omstän- digheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende. I art. 24 stadgas straff för den som på samma sätt uppmanar till brott mot bl. a. statens inre och yttre säkerhet, även om uppmaningen ej resulterat i att brott begåtts. Vidare straffbe— läggas uppviglande rop eller sånger på offentlig plats eller vid offentliga samman— komster. —— I lagen den 28 juli 1894 om undertryckandet av anarkistiska stämp- lingar stadgas straff för uppmaning till eller prisande av vissa brott (mord o. dyl.), därest detta skett i anarkistiskt syfte. Härvid fordras ej, att det skett offentligt.
I Belgien stadgas i presslagen (1831) straff för den som offentligen i argt uppsåt angriper lagarnas förbindande kraft eller direkt uppmanar till olydnad mot dem. I en lag om undertryckande av uppmaningar till brott (1891) stadgas straff för den som genom anföranden vid möten eller på allmänna platser eller genom af- fischer, teckningar eller skrifter, tryckta eller ej, som utspridas, på angivet sätt upp- manar till brott även om brottet ej begås. En allmän straffbestämmelse härom finnes dessutom i code pénal (art. 66).
Beträffande Tjeckoslovakien stadgas i lagen den 19 mars 1923 till skydd för republiken straff för den som offentligen uppmanar till brott eller en större grupp (massenweise) till förseelse. Vidare stadgas straff för den som uppmanar en dylik grupp att icke uppfylla offentligrättsliga förpliktelser som äro ålagda enligt lag, samt för den som offentligen berömmer ett brott eller en förbrytare eller hans gärning. — En handling är begången offentligt om den begås i en tryckt eller en utspridd skrift eller i en församling eller inför en folkmängd.
l tyska strafflagen (% 83) finnas straffbestämmelser för offentlig uppmaning eller eggelse till högförräderi samt för den som på annat sätt förbereder ett högförrädiskt företag. För högförrädisk masspropaganda genom spridande av skrifter o. dyl. kan följa dödsstraff.1 —— Vidare stadgas straff (% 110) för den som offentligen inför folksamling eller genom utspridande eller offentligt anslående eller utställande av skrifter eller genom andra framställningar uppmanar till ohörsamhet mot lagar och förordningar eller av myndigheten behörigen träffade anordningar samt (% 111) som på. angivet sätt uppmanar person till begående av en straffbar handling. Här- jåmte finnes (% 49 a) en subsidiär straffbestämmelse för den som uppmanar annan att begå ett brott. Sker denna uppmaning muntligen, följer straff endast, om där- med avses att vinna egna fördelar.
1 Bestämmelserna härom ha tillkommit genom en lag om ändringar i straffrätten den 24 april 1934. Även enligt äldre rätt straffbelades emellertid varje_förberedelse till hög- förräderi. Innehav av dylika skrifter, avsedda att spridas, straffas likaledes (& 85).
Beträffande svensk rätts bestämmelser om uppmaning till eller för- ledande till brott, skulle möjligen kunna ifrågasättas att såsom 1889 års proposition stadga straff för den som, på annat sätt än i 10 kap. 14 5 om- nämnes, uppviglade till åtgärd som innebär hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd. De skäl, som vid riksdagsbehandlingen anfördes mot förslaget och då fällde detsamma, synas emellertid gälla med full kraft ännu i dag och sådana omständigheter synas icke heller ha tillkommit att deras tillämpning kan anses utesluten. En bestämmelse av sådan art är till sin syftning och formulering alltför obestämd för att enligt de rikt- linjer, som angivits för en lagstiftning på detta område, kunna tjäna som begränsning av yttrandefriheten. Den verkliga gränsens dragande bleve be- roende på domarens, av hans politiska ståndpunkt mer eller mindre färgade uppfattning, och ett allvarligt och ej önskvärt intrång på yttrandefriheten vore långt ifrån uteslutet. Var gränsen skulle komma att dragas mellan den kritik av samhällsförhållandena, som måste anses berättigad, och den kri- tik, som måste anses utgöra uppvigling till åtgärd innebärande hot mot sam— hällsordningen eller fara för dess bestånd, år ej lätt att avgöra. Att låta avgörandet bero på hela läggningen av ett partis verksamhet kan därvid ej vara tillfredsställande. Det är då ej längre fråga om en bestämmelse för begränsning av yttrandefriheten i allmänhet utan om en åtgärd riktad mot ett partis verksamhet som sådan. Diskussionen om sådana bestämmelser skall upptagas i annat sammanhang.
i I I Formuleringen förbättras ej avsevärt om uttrycket »samhällsordningen» ) utbytes mot »stats- och rättsordning» och även i övrigt synes en formule- ring för att täcka det föreslagna stadgandets vida syftning ej kunna åstad- kommas, om vederbörliga krav på bestämdhet och precision upprätthållas.
Propagandan tar sig ofta uttryck i prisande av brott och häri kanske ligger det ej minst farliga sättet att förleda till brott. Sålunda förekommer i samband med omnämnande av dagshändelserna prisande av handlingar. vilka innebära brott. Trots mot myndighet, upplopp och indisciplinära före- teelser inom krigsmakten lovordas. Såsom litterära bidrag intagas skildringar av liknande tilldragelser, vilka framställas såsom föredömliga. Sådana ar- tiklar ha förekommit i stor utsträckning utan att föranleda åtal, oaktat 10 kap. 14 % SL och motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen innehåller stadgande om straff för den som genom prisande av brottslig hand- ling söker förleda till brott. Kommittén har därför tagit under övervägande ) att utvidga eller förtydliga stadgandet. En utvidgning kunde tänkas ske ; genom att i likhet med vad som skett i vissa utländska strafflagar krimi- ! nalisera prisande av brott i allmänhet. Detta synes emellertid föra för långt. ) I ett land där friheten varit regel måste det sålunda framstå som mot- ) bjudande att hindra ett värdeomdöme om störtandet av en tyrannisk styrelse. : |
Vad som framstår som förkastligt är det prisande som har till syfte att åtminstone under en viss situation förmå lyssnaren eller läsaren att begå en brottslig handling sådan som den prisade. Det kunde då tänkas att lägga huvudvikten vid prisandet men inskränka straffstadgandet att avse endast sådant fall då syftet är det nämnda eller möjligen precisera det syfte som fordras t. ex. därhän att den handlande avser att förbereda sinnesstämningar ägnade att utlösa sig i brott. Något positivt resultat torde emellertid ej stå att vinna genom en sådan ändring. Skillnaden är väsent- ligen en skillnad i formulering. Ett prisande i syfte att förleda till brott torde vara ett försök att förleda, och någon praktisk skillnad torde ej heller in- föras genom att låta brottet avse förberedande av sinnesstämningar ägnade att utlösa sig i brott. I själva verket torde det mesta av den propaganda, som avses, falla under bestämmelsen i dess nuvarande lydelse. Då de situa- tioner, till vilka de prisade brottsliga handlingarna hänföra sig, ständigt upprepas och den verksamhet, av vilken ifrågavarande propaganda utgör en del, är inriktad på att framkalla dessa brottsliga handlingar, måste man utgå från att med prisandet avses ett försök att förleda.
Om sålunda beträffande medlet för försök att förleda till brott någon avsevärd förbättring ej torde vara att vinna genom en omformulering av ifrågavarande stadgande, kunde dock sättas i fråga att utvidga stadgandets ! tillämpningsområde genom att i större eller mindre utsträckning släppa
det krav på offentlighet, som nu uppställes för straffbarhet. I sådant avseende har till en början prövats huruvida kravet på offent- ( lighet lämpligen kunde helt och hållet uppgivas för att därigenom skapa möjlighet att straffa den agitation man och man emellan som kan gå ut på förledande till brott. Frågan var med särskild hänsyn till den såsom »för- svarsfientlig» betecknade propagandan, under debatt i den utredning som utmynnade i 1921 års betänkande angående lagstiftning mot sådan propa- ) ganda.1 En reservant ville helt släppa kravet på offentlighet under fram- , hållande att konsekvensen fordrade kriminalisering av den enskilda propagan- | dan och att denna i så måtto vore farligare än den offentliga, att agitatorn ) bleve i tillfälle att med större intensitet och sålunda med utsikt till bättre effekt påverka den, som han gjorde till föremål för sin agitation. De sak- ) kunnigas majoritet ville emellertid icke, då det var fråga om propaganda ) bland civila, tillstyrka en kriminalisering av den enskilda propagandan och anförde i detta avseende att en sådan kriminalisering innebure ett avsteg från i svensk rätt dittills tillämpade principer och »ett ingrepp i privatlivet av den beskaffenhet och omfattning att den kan accepteras endast under synnerligen prekära omständigheter och endast under förutsättning att där— av skulle kunna förväntas ett påtagligt resultat, som ej i huvudsak kan på annat sätt ernås». Sådana omständigheter ansågos icke föreligga, och det framhölls bl. a. att bevissvårigheterna vore sådana att en bestämmelse inne-
1 Se sid. 195 f. 8—421111
bärande straff för enskild propaganda skulle få föga effekt och därför ej heller skulle få nämnvärd verkan i förebyggande syfte.
Kommittén ansluter sig i stort sett till den mening, som uttalats av majo— riteten i 1921 års sakkunnigebetänkande, och finner ej heller för närva— rande sådana omständigheter föreligga att kriminalisering av enskild upp— maning till brott kan anses motiverad. En sådan kriminalisering skulle, så- som i sakkunnigbetänkandet framhållits, lätt kunna leda till allvarliga in- grepp i vad som måste anses höra till privatlivets skyddade område, och vad som genom kriminaliseringen skulle kunna vinnas kan icke anses upp- väga olägenheterna av ett sådant ingrepp. Kommittén kan därför icke för- orda en sådan utsträckning av straffstadgandena för uppmaning till brott.
Ett annat förslag som övervägts har varit att utsträcka straffet för för- ledande till sådana fall, då uppmaning eller prisande riktas till förenings eller annan sammanslutnings medlemmar. Det ligger i sakens natur att i sådana fall faran för förverkligandet av brottet är större, och den fördelen skulle vidare ernås att straffhotet skulle riktas mot dem, som nu vid kolli- sion med lagarna mestadels gå straffria men bäst förtjänat straffet, eller de pådrivande krafterna. Även föreningslivet är emellertid i behov av ett lik— nande skydd som privatlivet. Genom ändringen skulle icke heller synnerligen mycket vara vunnet. I regel skulle något ingripande icke kunna ske, förrän det kommit till utförande av brott, och situationen torde då också i regel vara den att om uppmaning till brott skett, straff för delaktighet kan följa. Kom- mittén anser sig därför icke heller böra föreslå sådan ändring av veder- börande straffstadganden som den sist föreslagna.
Den företagna undersökningen torde ha visat att, såvitt den allmänna propagandan angår, icke något av praktiskt värde står att vinna genom en ändring i fråga om straffbarhetsförutsättningarna beträffande direkta för- sök till förledande till brott.
Den allmänna propagandan i övrigt.
Smädande och hetsande mot författningen, upp— hetsande mot vissa grupper av befolkningen.
Gällande rätt.
Hos oss saknas bestämmelser i dessa avseenden. Det är av intresse att jämföra vad här ovan anförts angående den tidigare behandlingen av änd- ringsförslag till 10 kap. 14 % SL.
Mot ordningsstörande agitation kan emellertid ifrågakomma att tillämpa stadgandet i 11 kap. 15 & SL om straff för den som å allmänna platser, samlingslokaler etc. gör oljud, oväsen eller eljest kommer förargelse åstad. Hit räknas nämligen även förargelse, som verkar på rent psykisk väg. Så- lunda kan enligt detta lagrum ingripas mot förargelseväckande uttalanden
vid möten, mot affischer och mot standar med inskriptioner vid demonstra- tioner. Straffet är emellertid högst 100 kronors böter.
Utländsk rätt.1
Finland: I strafflagen (16 kap. 25 &) stadgas straff för den som offentligen skym- far annan eller tvingar eller söker tvinga honom till förödmjukande handling av orsak att han tagit del i verksamhet, som avser landets försvar eller den lagliga samhällsordningens upprätthållande. _ Vidare hänvisas till de under »Lögnaktiga uppgifter» anförda bestämmelserna (se nedan).
Norge: I strafflagen (% 135) stadgas straff för den som utsätter den »almindelige fred» för fara genom att offentligen förhåna eller upphetsa till hat mot statsför- fattningen eller någon offentlig myndighet eller genom att offentligen upphetsa en del av befolkningen mot en annan, eller som medverkar därtill.
Nederländerna: Genom lagstiftningen 1934 till skydd för den allmänna ordningen har i strafflagen (art. 137 a, b och c) införts straff för den som offentligen (munt- ligen eller medelst skrift eller reproduktion) uppsåtligen utlåter sig i förolämpande form om offentlig myndighet, församling eller institution eller sprider, offent- ligen utställer eller anslår skrift eller reproduktion, i vilken förekomma dylika ytt- randen om offentlig myndighet, församling eller institution, eller som innehar dylik skrift eller reproduktion, som är ämnad att spridas, offentligen utställas eller an- slås, eller som offentligen uppläser dylik skrift. I sistnämnda båda fall förutsättes för straffbarhet att han vet eller har allvarliga skäl att förmoda att i skriften eller reproduktionen förekommer sådant yttrande. Samma gäller dylika yttranden om en befolkningsgrupp.
Enligt engelsk rätt straffas såsom uppvigling (sedilion) uttalanden som avse att åstadkomma missnöje eller förakt mot författningen, regeringen, parlamentet eller administrationen eller som rikta sig mot den allmänna friden eller i allmänhet upp- väcka otillfredsställelse bland undersåtarna eller hat mellan olika samhällsklasser. Fri politisk diskussion eller kritik med avseende å politiska frågor, regeringens åt- göranden o. dyl. är tillåten. Men kritiken måste ske utan argt uppsåt och får ej hava orättvisa och illvilliga motiv. Kritiken skall vara en rättvis framställning av de offentliga angelägenheterna.
Tjeckoslovakien: I lagen den 19 mars 1923 till skydd för republiken stadgas straff för den som uppviglar offentligt eller inför flera personer eller flera personer mot staten på grund av dess tillkomst, mot dess självständighet, författningsen-
|' liga enhet eller demokratiskt-republikanska statsform, för den som offentligen upp- ! manar till våldsamheter eller hat eller andra fientliga handlingar mot enstaka [ grupper av befolkningen på grund av deras nationalitet, språk, ras eller religion, | vidare för den som offentligen av samma anledning uppeggar till våldsamheter eller andra fientliga handlingar mot enskild och slutligen för den som offentligen på ett rätt eller upphetsande sätt smädar republiken, nationen eller del av nationen på sådant sätt att republikens värdighet åsidosättes eller den allmänna friden i republiken eller dess internationella förbindelser hotas. — Enligt ett tillägg till lagen, 1934, har stadgats straff för den som uppviglar offentligt eller inför flera personer eller flera personer till våldsamheter, fientliga handlingar eller hat mot särskilda grupper av befolkningen eller mot någon enskild person, därför att de äro anhängare av den demokratiskt-republikanska statsformen eller den demokra- tiska ordningen i republiken. I samma tillägg stadgas även straff för den som små- dar, skadar eller ringaktar republikens namn, vapen, flagga eller färger eller pre-
1 Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen XI (1933), sid. 134 f.
sidentens bild för att nedsätta republikens eller presidentens värdighet samt slut- ligen för den som genom grov otillbörlighet stör myndighets ämbetsutövning i av- sikt att nedsätta dess värdighet.
I tyska strafflagen (& 130) stadgas straff för den som på ett för den allmänna friden farligt sätt offentligen upphetsar olika klasser av befolkningen till våld- samheter mot varandra. Enligt rättsfall har denna bestämmelse icke ansetts till- lämplig på förhållandet mellan strejkande och arbetsvilliga. —-, Genom en för- ordning av rikspresidenten till upprätthållande av den inre friden den 19 decem- ber 1932 har vidare i strafflagen (% 134 a) införts straff för den som offentligen skymfar eller i ont uppsåt och avsiktligt gör föraktligt riket eller något av dess länder, dess författning, färger eller flagga eller den tyska krigsmakten.
Smädande av flagga, vapen etc.
Bestämmelser härutinnan saknas hos oss i motsats till vad fallet är i åtskilliga främmande länder. Skymfande av flaggan, vilket ofta förekom- mer inom den kommunistiska agitationen, kan emellertid bestraffas såsom förargelseväckande beteende.
I flera länder stadgas straffskydd för smädelse mot utländsk makts flagga. Så är t. ex. fallet i Danmark och Norge, oaktat någon särskild straffbestäm- melse där ej finnes till skydd för landets egen flagga. Bland de utländska bestämmelserna må i övrigt nämnas följande:1
I finska strafflagen (16 kap. 16 %) stadgas straff för den, som i tryckskrift eller bildlig framställning, som han utspritt eller offentligen utställt, skymfar landets flagga och riksvapen. I en lag den 14 april 1934 om förhindrande av för stat och samhälle skadlig uppvigling (uppviglingslagen) stadgas bl. a. straff för skym- fande av nationella minnen.
I det av schweiziska förbundsförsamlingen behandlade strafflagsförslaget stadgas (art. 232) straff för den som skadar eller begår Skymfande handlingar mot ett av myndighet anbragt värdighetstecken, däri inbegripet edsförbundets eller kantonernas vapen och flagga. '
Beträffande Tjeckoslovakien och Tyskland hänvisas till föregående avdelning.
Smädelse mot allmänt organ såsom sådant eller mot kår eller grupp av ämbets- och tjänstemän.
Gällande rätt m. 171.
Enligt svensk rättspraxis torde som allmän princip gälla, att juridiska personer eller andra sammanslutningar ej kunna vara objekt för ärekränk- ning. Vid ärekränkning mot korporationer måste man på samma gång ha riktat sig mot vissa personer för att ansvar för ärekränkning skall följa.2 Detta gäller även allmänna organ, dock med vissa undantag. Sålunda stad- gas straff i 9 kap. 8 % SL för smädelse mot riksstyrelse samt riksdagen
1 Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen X (1931), sid. 105 f. 2 Se N. J. A. 1904, sid. 483. Yrkande av ett aktiebolag om ansvar å en person för det denne pådiktat bolaget gärning, som för desg ära, goda namn Och medborgerliga anseende vore menlig m. m., ogillades, enär beskyllningarna såsom riktade icke mot viss person utan mot bolaget icke enligt lag kunde föranleda ansvar. — Jfr Thyrén, Kommentar till strafflagens kap. 16, 1919, sid. 42.
i t ' (
jämte dess avdelningar och utskott, i TF % 3 mom. 6 för smädelse mot riksdagen och dess avdelningar genom tryckt skrift ävensom i 14 kap. 7 & rättegångsbalken för vanvördnad mot domstol under rättegång. Smädelse mot enskilda medlemmar av dessa korporationer bestraffas emellertid enligt 10 kap. 2 5 SL. I fråga om riksdagsman gäller enligt % 110 regeringsformen detta skydd medan riksdagen är samlad eller under resa till och från riks- dagen »när man vet honom i sådant ärende stadd vara». — I 10 kap. 2 % SL stadgas straff för smädelse, hotelse eller annan missfirmlig gärning emot ämbetsman i eller för hans ämbete, d. v. 5. under ämbetets utövning eller för innehavet av ämbetet eller i anledning av någon av honom i ämbetet vid- tagen åtgärd. Enligt 3 och 5 åå i samma kapitel likställas med ämbetsmän vissa tjänstemän m. fl. Sker smädelsen genom tryckt skrift, gäller TF % 3 8 mom., däri stadgas, att smädliga uttryck om rikets ämbets- och tjänstemän i och för ämbetet skola bestraffas efter allmän lag. ) Anmärkas må, att smädelse mot allmänt organ såsom sådant torde kunna bestraffas, om gärningen sker genom tryckt skrift, enligt stadgandet i g 3 mom. 12 TF, för den händelse nämligen smädelsen skett genom lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar. De allmänna bestämmelserna om ärekränkning i 16 kap. SL kunna naturligen även tillämpas och likaså be- ? stämmelserna i 11 "kap. SL om förargelse och oljud inför allmänt ämbets- verk etc.
Professor Thyrén har i sina utkast till strafflag upptagit ärekränk— ning mot ämbetsman allenast bland ärekränkningsbrotten och icke därjämte bland brotten mot offentlig myndighet. Någon uttrycklig straffbestämmelse för ärekränkning mot myndigheter eller juridiska perso- ! ner över huvud föreslås ej. Thyrén synes emellertid ej ställa sig avvisande ' mot en kriminalisering härav. Han anför sålunda i utkastet till »ärekränk- ningsbrottet» bl. a. följande:1 ' Att ärekränkningsobjektet utsträckes till juridiska personer eller överhuvud kol- ) lektiva bildningar innebär ingen irrationell utvidgning av deliktets bas. Att det , artificiella rättssubjektet icke har något självständigt själsliv, såsom den enskilda människan, bevisar endast, att ett angrepp på subjektiv ära icke kan göras mot , den juridiska personen såsom sådan. Men möjligheten återstår att, genom påverkan ; av_det allmänna omdömet om den juridiska personens verksamhet, angripa dess objektiva ära. Om det är ett samhällsintresse att hindra ett störande på annat sätt i av statens funktioner, så kan det tydligen även vara ett samhällsintresse att hindra * sådant störande genom beskyllningar, och då likaväl, att hindra dylikt angrepp | på andra, inom staten verksamma, kollektiva bildningars — stiftelsers o. s. v. —— funktioner. Var gränsen skall anses gå för det straffskyddade området, är emel- lertid i de flesta rättsordningar en ganska osäker tolkningsfråga. Många lagar hava dock — om än ofta endast genom åtalsbestämmelserna -— erkänt myndigheter såsom ärekränkningsobjekter (stundom kvalificerade). —- — — _— En ståndpunkt,
som synes företrädd bl. a. av dansk rättspraxis (där lagen tiger), är att tiller- känna den fysiska personen en särskild »Samfundszere», då han participerar i
1 Utkast till strafflag, spec. delen II, 1919, sid. 36, jfr sid. 121.
en kollektivbildning och straffskydda denna ära likaväl som hans rent personliga (se särskilt Goos, Spec. Straffen, I, 213 ff.).
Beträffande smädelser mot kår eller grupp av ämbets- och tjänstemän utan att viss eller vissa av dessa personer särskilt kan anses utpekad finnas ej heller i svensk rätt några lagbestämmelser. Thyrén har ej i sina ut- kast särskilt berört denna fråga. 'Sådan smädelse torde vara straffbar, om av omständigheterna framgår, att den riktar sig mot enskilda medlemmar av kåren eller gruppen. Därvid är av betydelse kårens eller gruppens stor— lek. Omständigheterna kunna naturligen tänkas vara sådana att varje med- lem därav kan anses befogad väcka talan för ärekränkning mot honom.
Utländsk rätt.
Beträffande utländsk rätts ställning till frågan, huruvida allmänt organ såsom sådant ävensom kårer och grupper av ämbets- och tjänstemän kunna vara objekt för ärekränkning må nämnas följande:
I dansk rättspraxis har ådömts straff för ärekränkning vid smädliga uttalanden mot Köpenhamns polis, statsbanorna, gränsgendarmeriet, Sorö akademi m. fl.1
I finska strafflagen (27 kap. 8 %) stadgas, att myndighet som blivit kränkt må angiva smädelse eller förolämpning till allmänt åtal, vilket stadgande tydligen förut- sätter att en myndighet kan vara föremål för ärekränkning.
Enligt norsk rättspraxis gäller, att juridiska personer och »engcre» samman- slutningar kunna vara föremål för ärekränkning.”
I den franska lagen om pressens frihet 1881 (art. 30 och 33) straffas smädelser mot myndighet (les cours, les tribunaux, les armées de terre ou de mer, les corps constitués et les administrations publiques). Åtal för dylika smädelser förutsätter (art. 47 mom. 3) tillstånd av myndigheten.3
Beträffande Tjeckoslovakien hänvisas till vad som sagts under den avdelning som handlar om smädande och hetsande mot författningen. Här må nämnas, att enligt en lag den 28 juni 1933 straff införts för ärekränkning mot politiska föreningar och periodiska tryckskriftcr.
Enligt tyska strafflagen straffas ärekränkning mot myndigheter (Behörden) och politiska representationer (politische Körperschaften). Detta framgår indirekt av åtalsreglerna. Sålunda stadgas (% 196), att ärekränkning mot »Behörden» kan an- givas till åtal av överordnad (amtlicher Vorgesetzte) ävensom (% 197), att äre- kränkning mot »politische Körperschaften» icke får åtalas utan bemyndigande från desamma. Med »Behörden» avses de varaktiga organen för statsförvaltningen i allmänhet, t. ex. regering, domstol, magistrat och fakultet vid ett universitet. »Politische Körperschaften» äro andra av ett flertal personer sammansatta organ för statsändamål, t. ex. lagstiftande församlingar, kommunala representationer etc.
* Se Krabbe, Borgerlig Straffelov, 1930, sid. 338. "” Se Kjerschow, Straffeloven med Kommentar, 1930, sid. 614. 3 Under »armées de terre ou de mer» inbegripes t. ex. hela officerskåren, en viss kate- gori officerare, ett visst regemente eller kompani. Till »corps constitués» räknas t. ex. »le conseil des ministres, les conseils d'arrondissement, les facultés de droit». Till >_>adm1- nistrations publiques» höra »toute collectivité de fonctionnaires ou d'agents, qui sans former un corps constitué, a cependant une organisation et une hiérarchie. et _a pour mission de gérer un service public, soit général, soit particulier». Straff för ärekränkning kan ej ådömas för uttalanden om särskilda klasser eller kategorier av medborgare sasorn »la magistrature, le clergé, la bourgeoisie, la noblesse, la presse». Se Porttevm, Traite de la presse, II, 1903, sid. 411 f.
Skyddet är grundat på att dessa organ och representationer utöva offentliga funk- tioner. Huruvida även andra juridiska personer äro objekt för ärekränkning är omstritt. Vad angår kårer och grupper av personer har rättspraxis gått mycket långt vid bestraffandet av ärekränkning genom kollektivbeteckningar. Således har dömts för ärekränkning mot »das preussische Richterstand», »alle Deutschen der Grenzmark», »die Grossgrundbesitzer», »das Officierkorps einer Garnison», »alle Kriminalbeamten, die zu einer bestimmten Zeit in einer Ort Dienst taten», »alle Geistlichen christlicher Religion» samt »die deutsche Offiziere».1
Ett invecklat spörsmål, till vilket den här behandlade frågan ger anled— ning, är rätten att vid åtal för smädelser mot allmänt organ få föra san- ningsbevisning. Hos oss torde sådan rätt saknas. I främmande länder gäller däremot i regel, att sanningsbeviset vid offentligt framställda beskyllningar rörande offentliga förhållanden medgives, försåvitt beskyllningen offentli— gen riktas mot ämbetsman såsom sådan.2
Lögnaktiga uppgifter.
Gällande rätt m. m. Förutom 10 kap. 14 % SL är i detta sammanhang av intresse stadgandet i 8 kap. 14 å SL om straff för den som kring landet sprider ut lögner eller falska rykten, som äro farliga för rikets säkerhet, i uppsåt att därmed »kom- ma allmänt buller eller oväsende åstad». Ifrågavarande stadgande är av ålderdomlig karaktär och har på grund av dess vaga uttryckssätt knappast vunnit tillämpning. Straffet är straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader. I TF saknas direkt motsvarighet till detta lagrum men där finnes i stället i % 3 mom. 12 ett lagstadgande av mera vidsträckt omfattning ehuru med väsentligt lägre straffskala. I nämnda moment stadgas att lögnaktiga upp- gifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förle- dande skola straffas med böter fr. o. m. 33 riksdaler 16 sk. t. 0. m. 100 riks- | daler, varjämte skriften skall konfiskeras. Med detta stadgande torde ha ) åsyftats allenast att brännmärka sådana framställningar som avse att hos : allmänheten uppväcka missnöje med och hat mot regering och styrelsesätt. Det skulle alltså vara fråga om ett rent publikt brott. I praktiken har emel- ) lertid med juryns tillhjälp bestämmelsen fått tillämpning även mot osanna, ) ehuru icke alltid ärekränkande framställningar om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.3 I samband med förslagen till ny tryckfrihetsförordning har även behand- lats frågan om straffet för lögnaktiga uppgifter eller vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. I 1887 års förslag upptogs bestämmelsen med uteslutande av ordet »förledande», vilket lärer ha skett med hänsyn till att i
* Se Schwarz, Strafgesetzbuch, 1933, sid. 239. "3 Utkast till strafflag, spec. delen II, 1919, sid. 73. Enligt franska lagen om pressens frihet 1881 (art. 35) tillåtes sanningsbevis endast vid beskyllningar mot allmänna organ. 3 Se N. J. A., 1910, sid. 641 m. fl.
förslaget förefunnits stadganden om ansvar för uppmaning till uppror eller till våld å person eller egendom. Även i 1912 års förslag förekom stadgandet i denna form. Beträffande åtalsrätten utsades uttryckligen i sistnämnda förslag, att brottet kunde vara av beskaffenhet att allenast förnärma enskild persons rätt. Vad straffet beträffade var detta i båda förslagen satt liksom nu till minimum 50 kronors böter, medan bötesmaximum höjts till 500 kronor. Däremot saknades i förslagen bestämmelsen om att utgivare av periodiska skrifter skulle böta dubbelt. Vidare fanns en särskild straff- minskningsgrund upptagen —i fråga om tidningar. Nedsättning i straffet kunde nämligen ske om uppgiften eller framställningen prövades vara inta— ”gen i tidningen i god tro och densamma, innan åtal anställts, utan omsvep beriktigats eller återtagits.
Professor Thyrén har i utkast till strafflagens spec. del XI, (1933), som handlar om brott mot allmän ordning och frid, upptagit föreliggande fråga. Han föreslår i utkastet en bestämmelse om straff, fängelse eller böter, för den som uppsåtligen framkallar fara för rikets säkerhet eller för allmän ord- ning och frid genom utspridande av lögner och falska rykten. l motiven härtill anmärker Thyrén under hänvisning till 8 kap. 14 % SL att sådana rykten som där avsåges kunde vara skadliga nog även om de icke direkt angrepe »rikets säkerhet» men väl störde allmän ordning och frid samt att utkastet i anledning därav utvidgat rekvisitet till även detta fall.1
I den till kommittén remitterade, av de inom justitiedepartementet till— kallade sakkunniga (borgmästare Bissmark rn. fl.) till justitieministern av- givna P. M. rörande lagstiftning angående lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar anföres —— efter bl. a. en inledande historik samt en redo— görelse för svensk och utländsk rätt:
»Såsom utgångspunkt för en revision av lagstiftningen i föreliggande ämne synes den regeln i första hand böra uppställas, att gränserna för yttrandefriheten om möjligt uppdragas enhetligt, så att olika brottsbeskrivningar icke komma att förefinnas beträffande missbruk av yttrandefriheten genom tryckt skrift och övriga missbruk.
Vid en granskning av de bestämmelser som strafflagen för närvarande uppställer till skydd för utspridandet av falska rykten förefaller det ofrånkomligt att en utvidgning av desamma bör komma till stånd. Såsom förut utvecklats straff- belägger vår lag för närvarande endast en sådan gärning såvitt den är farlig för statens säkerhet. Uppenbarligen är det emellertid av största vikt att ett in— gripande med straff alltid kan äga rum, så snart ett utspridande innebär fara för allmän ordning och säkerhet. Vad angår det av Thyrén framlagda utkastet till den del av strafflagen, som omfattar brott mot allmän ordning och frid, kan erinras om att utkastet — på sätt ovan utvecklats —— också utvidgat de nuvarande bestämmelserna i 8 kapitlet 14 % strafflagen till att gälla även det fall att allmän ordning och frid stördes. Slutligen kan framhållas, att falska ryk- ten om ekonomiska förhållanden, t. ex. om förestående börskriser, kunna inom vida kretsar framkalla svåra och oberäkneliga följder och därför förtjäna att kriminaliseras.
1 Se nämnda utkast, sid. 214.
Vidkommande först falska rykten, vilka ingå såsom ett led i en mot staten såsom så- dan riktad agitationsverksamhet eller vilka angripa staten i den verksamhet varigenom den söker fylla sina skilda uppgifter eller vilka störa den ordning vars upprätthållande är ett av de viktigaste statsändamålen, synes en tillfredsställande lösning av de straffbestämmelser vilka i dessa avseenden böra komma i fråga kunna vinnas först i samband med en ingående prövning av de inskränkningar i yttrandefriheten vilka kunna befinnas betingade för att hindra en verksamhet som syftar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra vår stats— och rätts- ordning. Då en utredning angående åtgärder mot en sådan verksamhet för när- varande pågår, synas övervägande skäl tala för att icke föregripa utredningen i denna del. Vid en utformning av straffbestämmelserna' härutinnan torde man emellertid kunna förutsätta att den bristande överensstämmelse som för när- varande förefinnes mellan strafflagens och tryckfrihetsförordningens brottsbeskriv- ningar bringas ur världen på det sätt att i 5 3 tryckfrihetsförordningen införes ett nytt moment motsvarande det lagbud som komme att upptagas i strafflagen. ' På vedertaget sätt böra vidare de åtgärder som skola anses brottsliga då de före- ! tagas genom tryckt skrift erhålla en kortfattad formellt självständig beskrivning i % nämnda moment, vars närmare innehåll framgår vid jämförelse med den i straff- lagen upptagna brottsbeskrivningen. Straffet kan dock ej, såsom tidigare plågat ske i liknande fall, blott bestämmas genom hänvisning till allmänna lagen, ty i denna stadgas dagsböter, men bestämmelserna härom skola såsom bekant icke tillämpas, då böter i tryckfrihetsmål utdömas enligt allmän strafflag. Det lärer därför vara nödvändigt att upptaga en självständig straffskala, vilken bör be— stämmas så att straffen enligt tryckfrihetsförordningen komma att i huvudsak bliva desamma som straffen för motsvarande brott enligt allmän lag.
Beträffande däremot lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar vilka icke rikta sig emot staten, hava åtskilliga sådana rykten karaktären av en kränk- ning emot samhällsmedlemmarna i allmänhet och kunna ofta tillika innebära oriktiga uppgifter om en eller flera bestämda enskilda personer. Andra rykten åter äro att uppfatta såsom riktade allenast emot enskild person. Hinder synes ej möta att för sig upptaga frågan om skärpta straff för utspridandet av rykten av nu nämnd art. Det har redan i det föregående framhållits såsom en grundläggande princip vid utformningen av lagstiftningen på ifrågavarande område att lag- buden i strafflagen och i tryckfrihetsförordningen borde vara av enahanda inne— håll. Tidigare har likaledes betonats att det i tryckfrihetsförordningen upptagna stadgandet om lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar kommit att supplera ' strafflagens bestämmelser om ärekränkning. Vid sådant förhållande kunde det , ifrågasättas att utvidga den förestående lagstiftningsuppgiften till att även om- fatta en omarbetning av åtskilliga bestämmelser härutinnan. Emellertid torde'en dylik utvidgning gå vitt utanför ramen för de sakkunnigas uppdrag. Att i detta sammanhang upptaga ärekränkningsbrotten till legislativ behandling synes ej hel- ler vara av behovet påkallat. Beträffande föreliggande brottsart torde man näm— ligen kunna konstatera en bestämd olikhet mellan verkningarna av det offentligen talade och det i tryck spridda ordet. Lögnaktiga uppgifter i :ett offentligen framsagt tal stanna i de flesta fall inom en mindre åhörarkrets under det att på— ståenden i tryck kunna i ett enda slag nå en offentlighet som är mångdubbelt större än den som i allmänhet vinnes av det talade ordet. Även om enhetlighet i behandlingen olika slags yttranderättsbrott emellan principiellt är- att föredraga, torde sålunda de skiljaktiga förhållanden som åtminstone i detta fall finnas kunna väl motivera ett avsteg från denna enhetlighet i avbidan på att bristerna i 16 kapitlet strafflagen i samband med en allmän revision av samma kapitel bliva avhjälpta.
Även i fråga om utspridandet av falska rykten vilka ej kunna anses vara riktade emot staten men dock innebära störningar av samhällslivets normala fortgång synes enhetlighet mellan strafflagen och tryckfrihetsförordningen principiellt vara att eftersträva. Det förtjänar emellertid att framhållas att gränslinjen mellan brott riktade emot staten och gärningar vilka allenast äro att uppfatta som brott emot samhällsmedlemmarna ännu alltjämt — även i modern teori och lagstiftning — är tämligen osäker. Av praktiska skäl torde det därför vara lämpligt att tillsvidare avstå från att i strafflagen, som för närvarande saknar bestämmelser härutinnan, inarbeta sådana och i stället avbida utvecklingen i rättspraxis. Härtill kommer att tryckfrihetsförordningen sedan gammalt straffbelagt de gärningar varom nu är fråga under det att strafflagen icke kriminaliserat desamma.
Därest de begränsningar av yttrandefriheten i tryck vilka kunna komma att föreslås beträffande de brott som till sin karaktär få anses utgöra angrepp mot staten reglerades genom upptagande i tryckfrihetsförordningen av särskilda an— svarsbestämmelser, torde alltså förevarande stadgande bliva inskränkt till att avse rykten vilka äro skadliga såväl för samhällets olika medlemmar i allmänhet som för den enskilde. Stadgandets uppgift blir således alltjämt att vara ett skydd för samhället, och det är att förvänta att en omgestaltning av det processuella för- farandet skall medföra en tillämpning av stadgandet i den utsträckning som mot- svarar dess uppgift härutinnan. Stadgandet torde även få en jämförelsevis stor betydelse för den enskilde. Särskilt synes det vara befogat att ett lagrum finnes som ger möjlighet att beivra angrepp i tryck emot död man, och det förtjänar även att framhållas att spridandet av ogrundade rykten rörande enskilda perso- ners eller företags ekonomiska förhållanden ur lätt insedda skäl påfordrar en kraftig näpst.
Med beaktande av vad sålunda anförts bör stadgandets brottsbeskrivning bibe- hållas oförändrad, dock att stadgandets tillämplighet uttryckligen bör begränsas till de fall där ej ansvar eljest finnes åsatt förbrytelsen.
I fråga om den i samma stadgande upptagna bötesbestämmelsen, vilken allt- sedan tryckfrihetsförordningens tillkomst kvarstätt oförändrad, torde erfarenheten hava ådagalagt att bestämmelsen icke varit tillfyllest. Straffet är uppenbarligen för lågt redan med hänsyn till det fall penningvärdet undergått sedan adertonhundra- talets början. Härtill kommer att ett utspridande av falska rykten stundom kan förorsaka stor skada. På grund härav och för att i det allmänna rättsmedvetandet inskärpa vikten av att ogrundade rykten icke utspridas torde det vara befogat att i straffskalan upptaga förutom bötesstraff jämväl frihetsstraff och i sådant hän- seende föreskriva att brottet kan förskylla fängelse i högst sex månader. Vidkom- mande äter det bötesstraff som bör ifrågakomma må ånyo erinras om att dags- böter ej få användas vid ådömande av böter för tryckfrihetsbrott. Dock bör med hänsyn till de grundsatser som i strafflagen vunnit tillämpning genom dagsbots- systemets införande straffmaximum sättas jämförelsevis högt. För bibehållande av en viss överensstämmelse med andra straffsatser i tryckfrihetsförordningen torde dock bötesmaximum ej böra sättas högre än 1000 riksdaler (banko, d. v. s. 1500 kronor); för utgivare av periodisk skrift inträder jämlikt % 4 mom. 7 tryckfrihets— förordningen fördubbling av straffsatsen. Dennas allmänna minimum torde böra bibehållas vid nuvarande 33 riksdaler 16 skillingar (banko, d. v. s. 50 kronor). Med hänsyn till den brådska under vilken tidningspressen arbetar torde slutligen i fråga om förseelser mot förevarande moment böra medgivas strafflindring till förmån för utgivaren av en tidning. Efter mönster från 1887 års proposition och 1912 års betänkande torde därför en särskild straffminskningsgrund böra införas som kan medföra straffets nedsättande under det vanliga minimum. Sådan ned- sättning synes höra ske om uppgiften eller framställningen prövas vara intagen
': I | ?
utan dröjsmål.»
Utländsk rätt.1
De förut omnämnda bestämmelserna om straff för smädande av författ- ningen, vissa befolkningsgrupper och allmänna organ innefatta i viss ut- sträckning även straff för lögnaktiga uppgifter. Här må omnämnas föl- jande bestämmelser, som mera direkt taga sikte på dylika uppgifter:
Finland: I strafflagen (16 kap. 24 %) stadgas straff för den »som offentligen i folksamling framställer eller genom skrift eller annorledes utsprider grundlösa uppgifter, vilka äro ägnade att nedsätta regeringen, folkrepresentationen eller dess utskott eller offentlig myndighet eller att väcka missaktning för deras åtgärd eller för den lagliga samhällsordningen eller att äventyra allmän ordning» samt för den som »genom hemlighållande av väsentliga omständigheter eller eljest genom förvrängning eller med användande av kränkande eller nedsättande uttryck eller framställning på förenämnt sätt framställer eller sprider uppgifter eller ut- talanden vilka äro ägnade att åstadkomma sådan verkan som tidigare är sagt». Straffet är böter men kan skärpas till fängelse om framställningen eller uppgiften avsåg väckande av sådan missaktning eller att äventyra den allmänna ord- ningen. I uppviglingslagen (1934) stadgas straff (högst 50 dagsböter eller fängelse i högst två år) för »den som offentligen i folksamling framställer eller genom tryckskrift eller annorledes utsprider grundlösa uppgifter eller med hemlighållande av väsentliga omständigheter eller eljest genom förvrängning eller med användande av krän- kande eller nedsättande uttryck eller framställningssätt framställer och sprider uppgifter och uttalanden, vilka äro ägnade att nedsätta riksdagen, regeringen, offentlig myndighet eller gällande stats- och samhällsordning eller att grovt kränka religiösa och sedliga grundsatser eller att skymfa nationella minnen». På enahanda sätt straffas den som på förenämt sätt framställer eller utsprider uttalanden eller uppgifter, vilka äro ägnade att skada Finlands förhållande till utländska makter eller att genom allmänhetens förvillande eller förledande äventyra allmän ordning eller väcka oro bland allmänheten. Åsyftade framställningen, uttalandet eller upp- giften åstadkommande av sådan verkan blir straffet fängelse i minst tre må- nader. Lagen innebär en temporär ändring av motsvarande lagrum i straff- lagen. I propositionen uttalades, att avsikten var att den sedermera skulle ersättas av inrättandet av en publicistkammare som skulle öva kontroll över journalist— verksamheten. Detta förslag mötte emellertid stark kritik och har icke fullföljts. I ett intervjuuttalande efter lagens antagande anförde justitieministern, att lagen skulle vara en kraftfull appell till tidningspressens självdisciplin. Pressen hade ofta brutit mot värdigheten's, självbehårskningens och sanningsenlighetens fordrin— gar. Statsordningens auktoritet lede av i pressen förekommande nedsättande ut- tryck om riksdagsmän, politiker o. dyl., särskilt i mindre omdömesgilla medbor— gares ögon. Olämplig värdesättning av domstolarnas arbete hade även förekommit. — Som exempel på åtal enligt lagen må nämnas en artikel med anledning av rege- ringens förbud mot sjungandet av »Internationalen» (ett tragikomiskt påhitt av regeringen, av regeringen kunde väntas litet av varje, regeringen hade förverkat förtroendet hos arbetarna etc.), kåserier innehållande smädelser mot riksdagsmän, noveller skildrande böndernas kristidsrörelse i Österbotten (där de revolterade mot finanskapitalets ok) 0. s. v.
* Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen X (1931), sid. 102 f. och XI (1933), sid. 140 f.
Norge: I strafflagen stadgas (% 130) böter eller »hefte» eller »fengsel» intill ett år för den som mot bättre vetande offentligen »tillegger» någon av statsmakterna eller an- nan offentlig myndighet handlingar som de icke ha företagit eller ger en vilseledande framställning av de omständigheter, varunder eller på vilket sätt de ha handlat. Om det oriktiga påståendet har framförts i avsikt att skada myndighet i det allmänna omdömet, kommer samma straff till användning också när påståendet har framställts av grov oaktsamhet. Åtal får blott anställas efter begäran från vederbörande regeringsdepartement, Konungen eller stortinget. — Bland förseel- serna finnes (% 349) upptaget straff för den som mot bättre vetande och utan att ha giltigt skäl att anse ryktet sant offentligen utbreder eller medverkar till utbre- dande av ett falskt rykte som är ägnat att framkalla »almindelig forbitrelse eller skraekk eller fare for den almindelige fred og orden».
I franska lagen om pressens frihet 1881 (art. 27) stadgas straff (fängelse fr. o. in. en månad t. o. ni. ett år eller böter) för den som genom publicerande eller återgivande av falska nyheter i ond tro stört det allmänna lugnet.
Tjeckoslovakien: I lagen den 19 mars 1923 till skydd för republiken stadgas straff för den som utan att ha grundad anledning att antaga att en uppgift är sann offentligen meddelar eller på annat sätt utbreder denna, ehuru han vet att han därigenom allvarligt kommer att oroa befolkningen eller en grupp därav. Vidare straffas den som offentligen meddelar eller på annat sätt utsprider en dylik under— rättelse ehuru han vet att han därigenom skadar statens säkerhet, den offentliga säkerheten och den offentliga ordningen.
I tyska strafflagen (% 131) stadgas straff för offentligt utspridande av uppdiktade eller vilseledande fakta för att därigenom uppväcka förakt mot statsinrättningar och överhetens anordningar. För straffbarhet fordras vetskap om att dessa fakta äro av angiven beskaffenhet.1
Kommittén:
Det kunde sättas i fråga att efter utländska förebilder straffbelägga offent- ligt smädande och hetsande mot författningen, nationen eller statens flagga eller vapen samt upphetsande mot varandra av olika grupper av befolk- ningen på grund av olikheter vare sig i ras, religion eller politiska och sociala övertygelser. Sådant smädande och hetsande, vilket utgör ett viktigt led i de diktatursträvande partiernas verksamhet, måste onekligen beklagas. Det väcker förtrytelse och är ägnat att öka de motsättningar och misstämningar, som finnas inom samhället, och icke minst klyftan mellan de olika samhälls- klasserna, Åtminstone i vad angår den viktigaste och farligaste sidan av denna propaganda eller hetsandet av samhällsklasser och politiska motstån- dare mot varandra måste dock beaktas att de politiska, ekonomiska och so- ciala motsättningarna helt naturligt ge anledning till diskussion, och det måste vara synnerligen vanskligt att avgöra var den skarpa men berättigade kritiken upphör och den som Skymfande och hetsande betecknade vidtager. Man befinner sig på ett område, där sakens natur gördet svårt att uppdraga några bestämda gränser mellan det tillåtliga och det förkastliga. Bestämmel-
1 Straffen härför ha ytterligare skärpts bl. a. genom en förordning av rikspresidenten till avvärjande av lömska angrepp mot den nationella »lyftningens» regering den 21 mars 1933 och lagen den 24 april 1934 om ändringar i straffrätten (se sid. 111 not 1).
ser av den typ varom det här är fråga torde också utgöra exempel på faran av bestämmelser som genom sin allmänna avfattning och den tvekan de måste vålla vid tillämpningen riskera att blien död bokstav. Den norska bestämmel- sen angående offentlig upphetsning av en del av befolkningen mot en annan torde ha rönt detta öde. Vidare — och det gäller samtliga nu avhandlade före- teelser i propagandan —— är det till stor del fråga om takt och god smak. Att i detta avseende svåra försyndelser begås behöver ej bli föremål för dis- kussion. Staten bör emellertid ålägga sig en viss återhållsamhet, då det gäller att skydda den goda tonen och smaken i det politiska livet. Misstag kunna lätt begås och ingripanden få lätt karaktären av trakasseri. Här måste man i stället i hög grad lita på de naturliga reaktioner, som förlöpningar och osmakliga uttryckssätt utlösa. Ett visst straffskydd däremot föreligger dess- utom såtillvida som straffbestämmelsen angående förargelseväckande be- teende kan komma till användning beträffande muntliga offentliga yttran- den. Bestämmelsen har sålunda tillämpats vid Skymfande av flaggan i munt— liga anföranden. På grund av de skäl som tala emot ett ingripande har kommittén icke ansett sig böra föreslå några allmänna bestämmelser efter berörda utländska förebilder.
Vad nu sagts hindrar icke att i vissa avseenden repressiva åtgärder böra brukas mot den ifrågavarande propagandan. Det kan påkallas därav att en- skildas rätt eller statsmaktens auktoritet kränkes eller att eljest förkastliga medel brukas i propagandan. Denna fordran gäller emellertid propagan- dan i dess helhet oavsett om den yttrar sig i smädelse mot författning eller flagga eller i hetsande av folkgrupper mot varandra.
Såsom av redogörelsen för gällande rätt framgår finnas bestämmelser som bestraffa ärekränkning av enskild man, av ämbets- och tjänstemän, av Konun- gen och medlem av Konungahuset, riksstyrelse och riksdagen, samt om kväl- jande av dom. Dessa bestämmelser förefalla att i stort sett vara tillräckliga och väl avvägda, då det gäller angrepp på enskild mans heder och de all- männa organens anseende.
Det skulle emellertid kunna ifrågasättas att utvidga ansvaret för ärekränk- ning av ämbets- och tjänsteman att avse jämväl fall, då han väl icke ärekrän- kes i eller för sitt ämbete men ändock på ett sätt som är avsett att nedsätta detta, vanligen genom att framställa honom såsom en mindervärdig individ eller eljest en ovärdig innehavare av sitt ämbete. Sådan ärekränkning är dock på kännbart sätt straffbelagd enligt bestämmelserna i 16 kap. SL om ärekränkning av enskild man, och en ändring skulle därför endast få bety- delse som ett betonande av statens intresse ibrottets bestraffande. Då detta intresse emellertid, såsom i det följande skall framgå, kan tillgodoses genom utsträckning av allmän åklagares åtalsrätt, saknas anledning att företaga den här ifrågasatta ändringen.
En annan utvidgning, som skulle kunna ifrågasättas beträffande straff- bestämmelserna för ärekränkning, är att bestraffa smädelser icke blott mot
enskild ämbets- eller tjänsteman utan mot allmänt organ såsom sådant eller mot viss kår eller grupp av ämbets- eller tjänstemän. Till stöd därför skulle kunna anföras att statens auktoritet lider därav icke mindre än genom små- delser mot den enskilde ämbets- eller tjänstemannen. Vad angår ärekränk- ning av ämbetsmannakår eller annan grupp av ämbets- eller tjänstemän torde emellertid frågan om ett straffbeläggande av sådan ärekränkning i viss mån falla under samma synpunkter som nyss anförts beträffande hetsande av olika samhällsgrupper mot varandra. Då kritik av statsstyrelsen är till- låten och diskussionen håller sig på ett så allmänt plan som den torde göra då det är fråga om kårer eller grupper, måste det vara vanskligt att avgöra var den berättigade kritiken upphör och smädandet vidtager. Vidare gäller i fråga om kårer och grupper att de i regel icke äro organiserade och att det skulle uppkomma svårigheter att avgöra vem som skulle äga föra talan för dem och taga initiativ till åtal om åklagaren ej ingriper. I den mån enskilda kårmedlemmar icke kunna sägas vara antydda och åtal för ärekränkning mot enskild ämbets- eller tjänsteman icke kan äga rum, synes straff ej heller böra förekomma. Beträffande offentliga organ ställer sig frågan i viss mån annorlunda. Statens auktoritet torde mera kunna sägas hänga tillsammans med statsorganens. Dessa äga en viss organisation och när det gäller ett visst statsorgan lära. yttrandena beröra mera konkreta frågor. I dessa fall torde däremot oftast enskilda ämbets- eller tjänstemän vara utpekade eller antydda på sådant sätt, att ärekränkningen måste anses riktad jämväl mot dem. Då ärekränkningen sålunda i detta fall vanligen torde vara underkastad straff- ansvar redan enligt nuvarande bestämmelser, skulle ur synpunkten av be- kämpandet av oarterna i ytterlighetspartiernas propaganda icke mycket vara vunnet genom straffbeläggande av ärekränkning mot offentliga organ. Under sådana förhållanden synes det kommittén icke lämpligt att i detta samman— hang införa en sådan bestämmelse. Kommittén har så mycket mindre an— ledning att göra det, som frågan har ett naturligt sammanhang med frågan om ärekränkning av andra kollektiva enheter i allmänhet och torde böra reserveras för gemensam lösning i en eventuell strafflagsreform. I viss män skulle för övrigt ett ökat skydd för de allmänna organens anseende beredas genom den bestämmelse som kommittén i det följande avsnittet av detta kapitel föreslår.
Det fall, då eljest förkastliga medel användas i propagandan, avser begag— nandet av lögnaktiga uppgifter. Någon meningsskiljaktighet kan ej råda därom att användande av ett sådant medel i den politiska striden måste för— dömas. Användningen därav kan också, såsom erfarenheten visar, innebära särskilda faror för lugnet och ordningen. Osanna uppgifter och falska ryk- ten ha visat sig särskilt ägnade att verka upphetsande och åstadkomma oro. En särskild form av medlets användning i de diktatursträvande krafternas tjänst är provokatoriska dåd, vilka tillskrivas motståndarna. Det bör icke råda någon tvekan om att med de skadliga verkningar sådana propaganda-
metoder kunna ha, staten bör reagera mot dem genom straffstadgande. Svå— righeterna för tillämpningen ur de angående hetspropaganda anförda syn-' punkterna föreligga här i avsevärt mindre omfattning, då det använda med-- let ger en viss fasthet åt brottbeskrivningen.
Av redogörelsen för gällande rätt har framgått att i tryckfrihetsförord- ningen 5 3 mom. 12 finnes ett straffstadgande avseende lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar men att sådant fattasi allmänna strafflagen. Det saknas varje anledning att på denna punkt upprätthålla en olikhet. För ytt- randefriheten bör i detta avseende gälla samma inskränkningar vare sig det är fråga om det talade ordet eller tryckt skrift. Att utan vidare införa TF:s bestämmelse i allmänna strafflagen torde emellertid ej låta sig göra. Denna bestämmelse har, som det synes med avvikelse från lagstif- tarens ursprungliga avsikt, erhållit tillämpning huvudsakligen på annat område än den politiska debatten. Det torde, såsom justitiedepartementets sakkunniga föreslagit, vara lämpligt att låta TF:s nuvarande bestämmelse med vissa ändringar kvarstå för detta dess nuvarande huvudsakliga tillämp- ningsområde samt att för det ändamål, som här har intresse, i- allmänna strafflagen och TF införa en särskild bestämmelse, som jämväl kan ersätta den antikverade bestämmelsen i 8 kap. 14 % SL.
Denna bestämmelse torde, såsom professor Thyrén föreslagit, böra avse utspridande av falska rykten och lögnaktiga uppgifter. Emellertid bör tyd— ligen icke återgivandet av varje falskt rykte eller lögnaktig uppgift bestraf- fas. Detta skulle föra för långt.
Det ligger i sakens natur att det ej går att i den politiska debatten helt undvika oriktiga uppgifter, som lämnas i god tro, och även om det skulle förekomma att oriktiga uppgifter medvetet lämnas, torde det, huru motbju- dande ett sådant tillvägagångssätt än år, vara praktiskt omöjligt att i varje fall ingripa. Verkan av en dylik uppgift är också helt visst i vanliga fall ej farligare än att det kan vara nog med den allmänna opinionens dom och att i den fortsatta diskussionen uppgiften från annat håll rättas. Vad som bör drabbas äro de allvarliga fall, då det falska ryktet eller den lögnaktiga uppgiften är ägnad att väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för rikets säkerhet eller allmän ordning och frid och då däråt gives allmän spridning i sådant syfte. Med en bestämmelse, som straffbeläg- ger ett sådant utspridande av falskt rykte eller lögnaktig uppgift, torde jäm- väl ett i provokationssyfte anordnat angrepp på person eller egendom bliva underkastat straff. Med hänsyn till det sätt, på vilket ett rykte sprides, synes det icke vara lämpligt att beträffande spridningen uppställa samma villkor som för uppmaning till brott i 10 kap. 14 & strafflagen.
Bestämmelsen bör beträffande allmänna strafflagen lämpligen ingå i 8 kapitlet strafflagen i stället för dess 14 å, som bör upphävas.
I tryckfrihetsförordningen synes bestämmelsen böra inflyta som ett nytt moment i 5 3. Detta torde böra inarbetas i paragrafen i samband med verk-
ställande av den utav justitiedepartementets sakkunniga föreslagna om- arbetningen av mom. 12. Brottet är av sådan beskaffenhet, att reglerna i 5 4 mom. 11 TF böra vinna tillämpning.
Att, i likhet med vad i 1887 års proposition och 1912 års betänkande före- slagits beträffande å 3 mom. 12 TF, införa en särskild bestämmelse om straffnedsättning vid god tro eller efterföljande beriktigande har icke synts kommittén erforderligt. Dessa förhållanden måste ändock spela en bety- dande roll vid straffmätningen och kunna där med hänsyn till de föreslagna straffen utan särskilt stadgande komma till sin fulla rätt.
I det föregående har behandlats frågan om vilka bestämmelser som erfordras för reglering av yttrande- och tryckfriheten i allmänhet. Frågan huruvida en sammanslutnings hela propaganda må förbjudas utgör natur- ligtvis del av det vidsträcktare problemet huruvida en sammanslutnings verksamhet i dess helhet må kunna förbjudas.
Formella anordningar i avseende å utkrävandet av ansvar.
Utredningen har visat att det endast på en punkt befunnits ändamålsenligt att ändra de allmänna bestämmelser, som med avseende på innehållet reglera yttrandefriheten, och att i stort sett bestämmelser finnas, vilka vända sig mot de grövre formerna av missbruk av yttrandefriheten. Det har emellertid påvisats att tryckta artiklar som innehålla straffbar propaganda lämnas obeivrade, och detta torde ofta förekomma.
Till en del kan detta förhållande tänkas bero på ämnets i sig själv öm- tåliga natur. Redan enligt de riktlinjer, som kommittén anser en sund och ändamålsenlig politik anvisa, bör för åtals anställande förutsättas att ett brottsligt missbruk av yttrandefriheten klart föreligger, och då det gäller tryckt framställning, understrykes detta krav av det förhållandet att en jury avgör sakfrågan. Åt en artikel om aktioner som innebära brottsliga handlingar kan t. ex. ges formen av en objektiv skildring, ehuru under- tonen i artikeln kan vara ett prisande av dylika aktioner. Eller en artikel- serie berörande en viss brottslig aktionsform kan vara distribuerad från visst håll för användning i olika länder, och det kan varnas för användning av denna aktionsform, där den icke har stöd bland de breda massorna. I dessa fall kan naturligtvis uppkomma tvekan huruvida ett försök att här förleda till brott föreligger.
Delvis torde uteblivandet av åtal ha varit ett utslag av en allmän politik. Vid bestämmandet av den hittills följda politiken lära de skäl, som anförts mot ingrepp överhuvudtaget mot ifrågavarande politiska riktningar, ha in- verkat. Det är tydligt att de ha sin största vikt just då det gäller yttrande- och tryckfrihet. Kommittén har redan i fråga om den behandling, som i
allmänhet bör komma dessa politiska riktningar till del, efter granskning av dessa skäl antytt att en åtstramning är önskvärd. En sådan ändring i den allmänna behandlingen av dem torde innebära som en naturlig följd ett strängare handhavande av de medel lagen lämnar för bekämpande av missbruk av yttrande- och tryckfriheten. Kommittén har därmed inga— lunda velat förorda någon formell tillämpning, som skulle föra till en for- cerad åtalskampanj. Tvärtom framgår av de riktlinjer, som kommittén antagit till ledning på detta speciella område, att kommittén tänkt sig åtalsrätten utövad med den urskillning som ämnets stora ömtålighet kräver.
Emellertid torde dessutom en bidragande orsak till återhållsamheten i fråga om anställandet av åtal ha varit förhållanden, som sammanhänga med det system vår TF uppbyggt i avsikt att med säkra garantier om- gärda tryckfriheten och noga begränsa de inskränkningar däri som påkal- las av möjligheten till missbruk. Detta system innehåller åtskilliga i vår allmänna straff— och processrätt okända anordningar och kännetecknas av en viss stelhet och formalism. Detta förhållande måste helt naturligt åter— verka på de möjligheter, som TF lämnar till ingripande mot rörelser vilka i särskilt hög grad i sin verksamhet missbruka tryckfriheten.
Då kommittén går att undersöka i vad mån brister i dessa hänseenden förekomma som gå att avhjälpa, syftar kommittén icke till upphävandet av sådana anordningar vilka måste anses som väsentliga för att garantera tryckfriheten. Detta följer redan av de allmänna riktlinjer kommittén an- givit för de åtgärder som kunde komma i fråga. Kommittén vill inskränka Sig till att föreslå sådana ändringar, som icke rubba det av TF upp- byggda systemet i dess stora grunddrag men som ändock kunna vara av vikt för ett effektivare bekämpande av missbruk av tryckfriheten.
Utsträckt rätt för allmän åklagare att åtala förgripelser mot ämbets- och tjänstemän.
Ett för ytterlighetspartiernas propaganda karakteristiskt drag är att som medel vid nedsvärtandet av samhället och samhällsordningen framställa ämbets- och tjänstemännen såsom mindervärdiga individer och härvid även indraga förhållanden som icke beröra deras tjänst. Trafiken fortgår ostört, då de angripna helt naturligt icke vilja underkasta sig omaket och kostna- derna att stämma. Det synes som om samhället härvidlag har ett intresse att söka ingripa och få agitationen att ålägga sig större måtta.
Gällande rätt m. m.
Enligt strafflagen behandlas. smädelse och ärekränkning mot ämbets- och tjänstemän eller därmed likställda antingen såsom ett brott mot sta- ten i 10 kap. eller ock såsom vanlig ärekränkning i 16 kap. Vidare finnas såsom förut nämnts bestämmelser på spridda ställen i 8 och 9 kap. om 9—421111
smädelser mot Konungen, riksdagenl, främmande makts regent m. fl. För brottslighet enligt 10 kap. förutsättes, att smädelsen skall ha skett i eller för ämbetet, d. v. 5. medan ämbets- eller tjänstemannen befinner sig i utövning av sin befattning vare sig å tjänstelokalen eller vid förrättning annorstädes eller ock så att ämbetsmannen utsättes för ärekränkning i an- ledning av en ämbetsåtgärd eller sin förvaltning av ämbetet eller i anled- ning av innehavet av ämbetet. Dessa brott lyda under allmänt åtal. Enligt 16 kap: 15 % faller ärekränkning under allmänt åtal endast om den skett i eller för någons ämbete eller tjänst, men får i övrigt med visst undantag som i detta sammanhang saknar intresse, endast åtalas av målsäganden. Nämnda bestämmelser måste tolkas så, att allmän åklagare ej kan åtala sådana ärekränkningar mot en ämbets- eller tjänsteman, som endast inne- bära missaktning eller göra intrång i hans rätt att betecknas såsom en oför- vitlig samhällsmedlem, även om avsikten varit att därigenom låta honom framstå såsom olämplig för sin befattning.
Därest smädelsen begås i tryckt skrift gäller TF:s motsvarande bestäm- melser i & 3 mom. 8, däri stadgas, att brottet skall straffas efter allmän lag. Vad angår åtalsrätten stadgas i % 5 mom. 11 TF, att om enskilda per- soner angripas i tryckt skrift och det ej sker i och för deras ämbete, må endast målsäganden anställa åtal. Tryckfrihetsförordningen känner sålun- da icke begreppet angivelsebrott.
Åtgärder i förevarande hänseende påyrkas i till kommittén inkommet yttrande från militärbefälhavaren för övre Norrland. Han anför:
»Smädliga uttryck om rikets ämbets- och tjänstemän i och för ämbetet, som icke beivras, äro, vad militära sådana beträffar, så vanliga, att det tillåtliga häri nästan ingått i allmänna medvetandet. Personliga angrepp mot militärt befäl på grund av denna egenskap eller angrepp på grund av dess utövande av tjänsten böra straff- beläggas samt åligga allmän åklagare att efter anmälan beivra.»
Utländsk rätt.
Beträffande de övriga nordiska länderna- må nämnas att för tjänstemän stadgas plikt att i och utom tjänsten visa sig värdiga det förtroende och den aktning tjänsten kräver.2 Angående åtalsrätten för smädelse mot tjänsteman
gälla följande bestämmelser:
I danska strafflagen stadgas i 121 % straff för den som med hån, okvädingsord eller annat förnärmande tilltal »overfalder» tjänsteman under utförande. av hans tjänst eller i anledning av denna. Detta lyder under allmänt åtal. Beträffande övriga ärekränkningsbrott gäller, att dessa endast få åtalas av målsägande men att tjänste— man' som beskylles för ett förhållande som kan medföra mistning av hans tjänst må kunna påkalla allmänt åtal. Vid 1934 års riksdag framlades i samband med ett lagförslag om förbud mot politiska kårer även ett förslag om tillägg till 121 % strafflagen, varigenom däri upptogs straff för den som på i lagrummet angivet
1 På grund av regeringsformen & 110 skola enskild riksdagsman, riksdagens full- mäktige m. fl. åtnjuta skydd mot förolämpning på samma sätt? som ämbetsmän. 2 Jfr sid. 288 f.
sätt omtalade tjänstemän i anledning av utövandet av deras tjänst eller uppdrag. Lagändringen avsåg egentligen att dylika brott skulle åtalas av allmän åklagare. Dock föreslogs, att åtalet skulle förfalla om den förorättade själv önskade det. Justitieministern anförde såsom skäl för förslaget, att det upprepade gånger hänt, att tjänstemän i utövande av sitt värv omtalats på ett förnärmande sätt i pressen eller på offentliga möten. Det danska journalistförbundet uttalade sig emellertid mot detta lagförslag och det fullföljdes icke.
Beträffande Finland må erinras om stadgandet i strafflagen (kap. 27 & 8), att små— delse eller förolämpning ej må åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden eller den myndighet som blivit kränkt anmält brottet till åtal. I uppviglingslagen (1934) stadgas, att om vanlig ärekränkning (enligt kap. 27 SL) offentligen i folksamling eller genom tryckt skrift riktar sig mot innehavare av »poliliskt eller allmänt medborger- ligt uppdrag» och är ägnat att giva upphov till sådan uppfattning, att den kränkte är ovärdig det förtroende, som han i sin verksamhet behöver, straffskärpning skall äga rum samt åklagaren äga väcka åtal även om målsäganden icke anmält brottet till åtal, dock ej såvida målsäganden på därom av åklagaren gjord för- frågan skriftligen avböjer åtalet. I propositionen till lagen uttalades, att ett per- sonligt Skymfande av innehavare utav politiskt eller allmänt medborgerligt uppdrag, varvid ej ens privatlivet skonas, blivit så gott som sed, vilket förgiftat det politiska livet och utgjorde hinder för ett under alla förhållanden nödvändigt förtroende- fullt samarbete mellan medborgarna.
Enligt norska strafflagen (% 251) kan ärekränkning åtalas av allmän åklagare om den verkställts mot någon under utövning av offentlig tjänst eller i anledning av tjänsten eller om offentlig tjänsteman beskyllts för handling eller förhållande som kan ådraga honom straff eller tjänstens förlust.
Kommittén:
Ämbets- och tjänstemän samt innehavare av allmänna uppdrag få givet- vis finna sig i att genom sin offentliga verksamhet inom vissa gränser ge sig till pris åt allmänhetens kritik och kunna icke begära att härvid åt- njuta samma hänsyn som möjligen kan medgivas på det rent privata om- rädet. Men de måste å andra sidan beredas effektivt skydd mot kränk- ningar som minska den auktoritet och det förtroende de böra äga. Förut har framhållits att i sig själva straffbestämmelserna måste anses tillräck- liga vare sig ärekränkningen skett i och för ämbetet eller tjänsten eller den därförutan har till syfte att nedsätta vederbörande såsom innehavare av ämbetet eller tjänsten. Det torde däremot vara en brist att sistnämnda slag av kränkningar ej falla under allmänt åtal. Den enskildes obenägenhet att taga initiativ till rättegång vid dylika kränkningar är troligen en av anled- ningarna till de ohämmade överdrifter som härutinnan ofta komma till ut- tryck i agitationen.
Den avgörande synpunkten för frågan huruvida åtalet av ett brott skall överlämnas åt åklagaren är om det allmännas intresse därav är så pass framträdande eller rättskränkningen är av sådan art, att reaktio- nen från statens sida bör bero av statens eget initiativ. Ur denna synpunkt synes en utvidgning av åtalsrätten beträffande ärekränkningsbrott mot äm- bets- och tjänstemän samt med dem likställda vara påkallad. Staten har ett
direkt intresse i att ämbets- eller tjänstemannens auktoritet och förtroende för dem bibehålles. Det må också erinras om, att åtalsrätten utomlands i detta fall i regel är mera utsträckt än hos oss. Kommittén föreslår därför sådant tillägg till 16 kap. 15 & SL, att då ärekränkning visserligen icke avser den kränktes ämbete eller tjänst men förhållande utom ämbetet eller tjänsten av beskaffenhet att den kränkte därigenom kan anses ovärdig det förtroende och den aktning som tjänstens behöriga utövning kräver, allmän åklagare må åtala sådant brott. Det torde ligga i sakens natur att, om äre- kränkningen innehåller viss beskyllning, den förfördelade blir hörd, innan åtal anställes, och att detta i undantagsfall kan föranleda därtill att åtal ej anställes. Motsvarande ändring i TF föreslås.
Ansvarigheten för utgivande av periodiska skrifter-.
Det är allbekant, att de nuvarande stadgandena om ansvarig utgivare lämnat utvägen för de verkligt ansvariga att skjuta straffrisken från sig på en bulvan, en s. k. »ansvaring». Denna utväg torde i stor utsträckning ha utnyttjats vid utgivandet av tidningar, som utgöra språkrör för ytterlig- hetspartierna. Det är ett gammalt önskemål att få slut på detta system, och kommittén anser att frågan i detta sammanhang bör upptagas och bringas till lösning. Det nuvarande systemet måste anses som ett svårt missförhål- lande ur rättsordningens och rättskänslans synpunkt, och detta minskas ej därav att dessa lejda ansvaringar ofta av mera ideella bevekelsegrunder än för penningar åtaga sig straffet. För stävjandet av de missbruk av tryck- friheten, som här förut påpekats, är det av vikt att detta missförhållande rättas.
Gällande rätt och föregående behandling av frågan.
TF:s allmänna regler om ansvar för tryckt skrifts innehåll äro helt olika mot vad som gäller enligt allmänna straffrättsliga regler. Utom för vissa särskilda fall, som här förbigås, kunna TF:s regler sammanfattas på följande sätt: För innehållet i en icke periodisk skrift ansvarar författa- ren ensam, således med uteslutande av medarbetare och andra som enligt allmänna rättsregler skulle betraktas som delaktiga i brottet. Kan ej 5. k. namnsedel —- en förseglad av två personer till riktigheten styrkt uppgift om författaren, som denne har att avlämna till boktryckaren _ företes av den senare och ger sig författaren icke självmant tillkänna vid rätten, drabbas boktryckaren av ansvaret (& 1 m. 8). Företes väl namnsedel men har författaren däri angivits oriktigt eller icke alls angivits eller uteblir han utan laga förfall från svaromål stå namnsedelsvittnena ansvaret (& 1 m. 6). Annan bevisning om författarens identitet än ovan nämnts må ej förekomma. Åklagaren äger för sin del icke förebringa någon som helst
bevisning i berörda avseende. Sprider någon skrift, varå boktryckarens namn icke utsatts, blir skriftspridaren ansvarig om boktryckaren eller för- fattaren ej kan upptäckas (% 1 m. 12).
Vad angår periodisk skrift, d. v. s. tidning eller tidskrift som utkommer i nummerföljd eller på bestämda tider, gäller, att den skall ha en ansvarig utgivare, vilken ensam bär författaransvaret för hela tidningens innehåll, oberoende av huru stor eller liten del han i verkligheten haft i en åtalad artikel, signerad eller ej, samt oberoende av om författaren anmäler sig vilja ansvara därför (& 1 m. 7). Att en utgivare av laga förfall såsom sjuk- dom, bortresa el. dyl. är förhindrad att vaka över sin tidnings innehåll be- ) friar honom icke från ansvar. En oriktig uppgift eller ett obefogat omdöme * kan förklaras brottsligt även om det blivit beriktigat eller återtaget. Med i utgivare förstås den som är försedd med justitieministerns bevis att intet ) hinder emot skriftens utgivande förekommer. För att erhålla dylikt s. k. | hinderslöshets- eller tillståndsbevis erfordras att utgivaren med företeende | av prästbetyg anmäler sig hos justitieministern samt uppger skriftens titel I och tryckningsort. Är sökanden ej förklarad ovärdig att föra annans talan,
skall hinderslöshetsbevis meddelas honom (% 1 m. 4). Därvid undersökes emellertid, att icke annan har hinderslöshetsbevis för tidning med samma namn. Om ett bolag bildats för utgivande av en tidning, blir det ej bola- get som får utgivningsrätten utan den hos bolaget anställde ansvarige ut- givaren. Skulle denne bli uppsagd från sin befattning måste nytt bevis utfärdas för efterträdaren. Intet hindrar, såsom förut nämnts, att beviset utställes för en person, som blott tjänstgör såsom bulvan och ingenting har med tidningens ledning att skaffa, varvid alltså den verklige ledaren går fri från straff. —— En periodisk skrift som utgives utan hinderslöshetsbevis bör beträffande ansvaret betraktas på samma sätt som en icke periodisk skrift för vilken namnsedel ej avlämnas. Om boktryckare utan att vara försedd med hinderslöshetsbevis trycker dagblad eller periodisk skrift skall han böta och skriftens utgivande inställas, intill dess anmälan gjorts (& 4 ' m. 2). _ Det ansvar som åligger utgivare understrykes särskilt genom TF:s * straffbestämmelser. Utgivare av dagblad och periodiska skrifter »vare ) framför andra erinrade om ett rätt bruk av tryckfriheten, och umgälles ut- ! givarens förbrytelse, genom sådant blad, dubbelt i alla de fall, där med | penningar pliktas» (& 4 m. 7). Ansvar enligt TF utkräves alltså utan prövning om subjektiv skuld och oberoende av huruvida vederbörande är verkligt delaktig eller ens vet av skriftens innehåll.
Redan vid 1869 års riksdag framlades motionsvis förslag till ändring av TF:s ansvarighetsregler med syfte bl. a. att hindra tidningsutgivare att överflytta ansvaret på bulvaner. Konstitutionsutskottet, som i anledning av motionerna och inom utskottet väckta förslag underkastade förordningen en
granskning, uppgjorde förslag till ändringar i förordningen, som bl. a. av- sågo att överflytta ansvaret i första hand på boktryckaren. Förslaget härut- innan antogs av första men avslogs av andra kammaren. Skälet för avslag var särskilt, att utskottet ansågs icke hava tagit nödig hänsyn till det samband, vari frågan om ansvarigheten stod till frågan om en förbättrad sammansätt- ning av juryn. I det av konstitutionsutskottet uppgjorda förslaget till ny TF 1871 föreslogs i fråga om ansvarigheten för periodisk skrifts innehåll, att denna skulle åligga den som i egenskap av utgivare bestämt skriftens inne- håll. Härmed avsågs, att utgivaren icke skulle svara, om han av laga för- fall, såsom sjukdom, bortresa o. dyl., vore förhindrad vaka över skriftens innehåll. Bestämmelserna om tillståndsbevis föreslogos avskaffade, men hos justitiekanslern, _ till Vilken övervakningen av tryckta skrifters innehåll skulle överflyttas — eller till hans ombud skulle, innan tidning utgavs, upp- givas namnet på den person som i egenskap av utgivare bestämde innehållet i skriften, och utgivarens namn skulle finnas tryckt på varje nummer av tidningen. Om förändring härutinnan skedde, skulle även detta anmälas. Om utgivaren icke vid den tid då skriften utgavs hade fast bostad i riket och där vistades eller icke var i åtnjutande av personlig frihet, skulle boktryc- karen svara. Förslaget antogs av första kammaren men återförvisades i dess helhet av andra kammaren i anledning av åtskilliga mot detaljbestämmel- serna i förslaget framställda anmärkningar. Då tiden ej medgav utskottet att före riksdagens slut vidtaga nya åtgärder i anledning av återremissen, förföll frågan vid denna riksdag.
Vid 1872 års riksdag framlade konstitutionsutskottet nytt förslag till TF, däri utskottet liksom förut lade ansvaret för periodisk skrift uteslutande på utgivaren under förutsättning att dennes namn angavs å skriften. För att kunna godkännas som ansvarig utgivare av tidning erfordrades att vara i riket bosatt svensk undersåte, ha fyllt 15 år och ej vara för brott häktad, avvita eller genom sjukdom eller ålderdomssvaghet berövad förståndets bruk samt i åtnjutande av medborgerligt förtroende. Den som i sviklig avsikt ut- satte orått utgivarnamn å skrift skulle straffas för bedrägeri. Förslaget an- togs av första men avslogs av andra kammaren.
1887 års regeringsförslag till ny TF är av särskilt intresse därutinnan att det tillkom under en tid, då lagstiftning mot politiska ytterlighetsrikt- ningar stod på dagordningen. Däri stadgades, att å varje nummer av tid- ningen skulle utsättas namnet på den som i egenskap av huvudredaktör hade inseende över skriftens utgivande och ägde bestämma dess innehåll. Författare till uppsats i tidning svarade jämte huvudredaktören för uppsat- sens innehåll, om han namngivit sig eller åtagit sig ansvar. I sådant fall skulle rätten, därest den funne det skäligt, äga nedsätta straffet för huvudredaktö- ren under vad i allmänhet borde å brottet följa. För att undanröja uppfatt- ningen att den som hos chefen för justitiedepartementet uppgivits såsom ut- givare också nödvändigt måste antagas vara det, föreslogs borttagande av
skyldigheten att meddela denna uppgift. Innan första numret av tidning eller tidskrift utgavs, skulle förläggaren till justitiekanslern, till vilken jämväl en— ligt detta förslag övervakningen skulle överflyttas, avlämna skriftlig anmälan upptagande skriftens titel och tryckningsort samt förläggarens namn. Om för- ändring härutinnan ägde rum, skulle detta anmälas. Huvudredaktör finge en- dast den vara som vore svensk undersåte, rådde över sig och sin egendom, åt- njöt medborgerligt förtroende och personlig frihet samt vore bosatt inom riket. Om huvudredaktören genom förfall vore hindrad att utöva inseende över tidningens utgivning och bestämma dess innehåll, finge han i regel icke låta å tidningen uppgiva sig såsom huvudredaktör. Man hade tänkt sig, att föreskriften om att huvudredaktörens namn skulle anges å tidningen, vil- ket tillika lämnade domstolarna någon vägledning vid prövning av frågan vem som vore huvudredaktör eller ej, skulle i sin mån stävja bruket av lejda ansvaringar, då en tidning, som vore mån om sitt anseende, svår- ligen skulle vilja vedervåga detta genom att inför allmänheten uppträda med ett uppenbarligen falskt redaktörsnamn. Förslaget förutsatte emeller- tid uttryckligen möjligheten därav, att uppgiften kunde vara oriktig, och belade en sådan uppgift med straff alldeles oberoende därav, huruvida skrif- tens innehåll vore brottsligt eller icke. Straffskärpning skulle inträda om skriftens innehåll var brottsligt. En skenredaktör skulle aldrig ansvara för skriftens innehåll, utan skulle sådant ansvar åligga den verklige redaktö- ren, eller, om det ej kunde visas, vem han vore, förläggaren, vilken jämväl borde bära ansvaret för skriftens innehåll, då han till redaktör antagit nå- gon, som saknade erforderliga kvalifikationer. Efter förläggaren skulle bok- tryckaren svara. Förläggaren skulle även subsidiärt svara för böter samt skadestånds- och rättegångskostnader som ådömdes huvudredaktören. Då det allmänna rättsmedvetandet ej kunde känna sig tillfredsställt därmed, att huvudredaktören under en längre sjukdom eller bortresa stode som an- svarig för vad i tidningen förekomme, varemot det ej läge någon juridisk orimlighet däri, att han underginge straff för vad som brutits på hans an- svar, om han under en kortare tids hinder för honom att bestämma skrif- tens innehåll bibehölle redaktörskapet i egen person, fullt litande på sin re— daktionspersonals uppmärksamhet och goda vilja, stadgades, att om huvudre- daktör av tidning vore genom tillfälligt förfall hindrad att utöva inseende över tidningens utgivning och bestämma dess innehåll, finge han ändock under en tid av högst åtta dagar låta å tidningen uppgiva sig såsom huvudredaktör, och vore han, där så skedde, ansedd såsom huvudredaktör av tidningen även under denna tid. — 1887 års förslag blev på grund av mellankom- mande riksdagsupplösning aldrig behandlat av riksdagen.
I anledning av en motion vid 1908 års riksdag avlät riksdagen en skri- velse, däri framhölls nödvändigheten av reformer rörande vissa delar av tryckfrihetsprocessen, i syfte även att göra slut på det av en allmän opinion sedan länge utdömda systemet med s. k. ansvaringar.
I det bl. a. med anledning av denna riksdagsskrivelse utarbetade kom— mittébetånlcandet 1912 upptogs i förevarande del såsom huvudstadgande att för innehållet av tidning eller tidskrift huvudredaktören skulle ansvara. Funnes ej behörig huvudredaktör, eller kunde det ej visas vem han vore, skulle förläggaren vara ansvarig. Funnes ej särskild förläggare eller kunde det ej visas vem han vore eller kunde i anseende till ålder eller sinnesbe- skaffenhet ansvar ej ådömas honom eller var han vid den tid då skrif- ten utgavs icke bosatt i riket och kunde han i sistnämnda fall ej heller, då ansvaret gjordes gällande, anträffas här i riket, skulle boktryckaren an- svara. _ Utövades under tillfälligt förhinder för huvudredaktören hans befattning av ställföreträdare, vars namn vore eller bort vara utsatt å skriften, skulle i fråga om ansvar för innehållet ställföreträdaren vara an- sedd såsom huvudredaktör. _ Vidare stadgades såsom särskilda föreskrif- ter för utgivning av tidning eller tidskrift bl. a.: Ä varje nummer eller häfte av tidning eller tidskrift skulle vid skriftens titel utsättas namnet på den, som i egenskap av huvudredaktör hade inseende över skriftens utgiv- ning och ägde bestämma dess innehåll. Försummades det, skulle boktrycka- ren straffas med böter. Huvudredaktör av tidning eller tidskrift finge en- dast den vara, som vore svensk medborgare, myndig, åtnjöte medborgerligt förtroende och personlig frihet samt vore bosatt inom riket. Vore huvud- redaktör icke, jämlikt vad nu är sagt, behörig, skulle såväl huvudredak- tören som förläggaren och boktryckaren, den sistnämnde där han ägt vet— skap om förhållandet, straffas med böter. Uppgavs å tidning eller tidskrift för skens skull såsom huvudredaktör annan person än den verklige huvud- redaktören, skulle såväl den verklige huvudredaktören som ock den upp- givne ävensom förläggaren, de sistnämnda där uppgiften tillkommit med deras vetskap, straffas med böter. Hade skriftens innehåll förklarats brotts- ligt, finge straffet höjas till fängelse. Vore huvudredaktören genom sjukdom, bortresa eller annat tillfälligt förfall hindrad att utöva sin befattning, kunde ä' tidningen eller tidskriften jämte hans namn angivas namnet å den, som i egenskap av hans ställföreträdare under tiden hade inseende över skrif- tens utgivning och ägde bestämma dess innehåll. Hade hindret fortvarat mera än fjorton dagar, skulle sådan uppgift alltid äga rum”. Försumma— des det, skulle ställföreträdaren ävensom förläggaren straffas med böter. Vad sålunda vore sagt om huvudredaktör, skulle äga motsvarande till- lämpning i fråga om ställföreträdare för honom. Innan första numret av tidning eller tidskrift utgavs skulle huvudredaktören till justitiekanslern _ å vilken övervakningen av TF:s efterlevnad skulle överflyttas _ mot be— vis avlämna skriftlig anmälan, innehållande uppgift å skriftens titel och tryckningsort samt huvudredaktörens namn. Skedde förändring i något av dessa hänseenden, skulle förändringen ofördröjligen anmälas på sain- ma sätt. Hade anmälan, som nu sagts, icke skett i behörig tid, skulle säväl huvudredaktören som boktryckaren för varje gång åtal skedde straffas med
böter. _ I övrigt bibehöll förslaget i huvudsak nu gällande regler om
anonymitetsskydd för författaren. Förläggaren gjordes ansvarig för böter samt skadestånd och rättegångskostnadsersättning som huvudredaktören ådroge sig.1 _
I motiven till 1912 års betänkande anfördes beträffande dessa stadganden bl. a. (s. 68 f.):
»Den praktiskt viktigaste uppgiften är därvid att göra ett slut på ”ansvarings*- systemet inom den periodiska pressen, och fastslå den regel, att den verklige ledaren av en tidning eller tidskrift också är den. som har att stå ansvaret för dess innehåll. Denne ledare är, för att förekomma all förblandning med den nu- varande ”ansvarige utgivaren”, i anslutning till förslagen från 1870-talet och i ordagrann överensstämmelse med 1887 års kungl. förslag, i själva lagtexten de- finierad såsom den som 'i egenskap av huvudredaktör har inseende över skriftens utgivande och äger bestämma dess innehåll”.
Något anonymitetsskydd är tydligen ingalunda på sin plats i fråga om den, som i den offentliga diskussionen valt att intaga en så framträdande ställning som ledarskapet av en periodisk publikation innebär, utan tvärtom måste det betrak- tas såsom nyttigt och nödigt, att hans person är allmänt känd. Förslaget har därför föreskrivit, att huvudredaktörens nanm skall vara å varje nummer utsatt. Denna föreskrift har sin motsvarighet i de flesta presslagar och legaliserar ju för övrigt blott vad här i landet plågat betraktas såsom god publicistisk sed. Skulle sådan uppgift emellertid saknas eller finnas falsk, måste det uppenbarligen vara åklagare eller målsägare medgivet att föra bevis om vem den verklige redak- tören år.»
Efter hänvisning till de anmälnings- och ordningsföreskrifter för den periodiska pressen, som förslaget upptog, anfördes i fortsättningen:
»Om de nyss anförda stadgandenas lämplighet såsom allmän basis för ansvarig- heten för den periodiska pressen torde knappast mycken meningsskiljaktighet råda. Vanskligare äro en del frågor om deras mer eller mindre modifierade tillämpning under vissa förhållanden. De mera betydelsefulla bland dessa skola här något beröras. . Ett av gammalt debatterat spörsmål är huruvida huvudredaktören skall i sista hand bära ansvaret och bära det ensam även i sådana fall, där en artikels för- fattare framträtt öppet under namn, eller i allt fall vid inträffat åtal själv önskar att få stå ansvaret. Anonyinitetens rätt konnne ju härav tydligen icke att kränkas. Men det är likvisst, såvitt kommitterade kunnat utröna, inom den svenska pressen alldeles ingen önskan, att ett dylikt författare-ansvar eller medansvar skulle in- föras. Man anser nämligen, att därigenom till pressens skada den auktoritativa ställning skulle försvagas, vilken huvudredaktören nu med stöd av sin allena- ansvarighet för skriftens innehåll intager gent emot redaktionsmedlemmar och allmänheten. Då dessutom ur principiell synpunkt den ifrågavarande anordningen också måste betecknas såsom åtminstone tvivelaktig till sitt berättigande, har den ej i förslaget upptagits. '
En andra fråga är den, om det borde tillåtas att ansvaret för en tidning upp- delas på cheferna för de olika huvudavdelningarna, med eller utan medansvarighet för huvudredaktören. Det yttre villkoret vore tydligen, att i tidningen på något sätt
1 I denna del var en ledamot av kommittén, redaktören Hallgren, skiljaktig under moti- vering att lagstiftningen ej borde räcka något finger åt finansväldet i pressen.
utmärktes gränserna för de särskilda avdelningarna. För en sådan rätt talar med en relativ giltighet det skäl, att man härigenom komme. närmare den ideala förut- sättningen för redaktörsansvaret, nämligen att redaktören varit i tillfälle att granska allt tidningens innehåll, innan det fått inflyta. Men mot densamma talar åter med styrka såväl samma betänklighet, som nyss omnämndes, nämligen försvagad ledare- auktoritet, som ock den onekliga fara för ett nytt bulvansystem, som den skulle innefatta. Icke heller en sådan rätt har därför förslaget velat medgiva.
Ett tredje och enligt kommitterades uppfattning synnerligen grannlaga spörs- mål är, hur ansvarigheten skall förläggas under en tid, då huvudredaktören av sjukdom, offentligt uppdrag eller andra skäl är förhindrad att utöva sin verksamhet.
Ett svar på detta spörsmål i lagen själv synes påkallat även ur den vidare syn- punkt, att därmed gives domstolarna en erforderlig ledning vid bedömande av den för det nya systemets tillämpning högviktiga frågan, hur strängt man har att uppfatta definitionen på huvudredaktör. Det är nämligen att förutse, att det icke alltid blir så lätt att avgöra om en person kan anses fungera såsom sådan endast till namnet eller även i verkligheten. Det är tydligen här icke fråga blott om sådana fall, där ett bulvansystem kan misstänkas, utan ock om fullt lojala för- hållanden. Personligt hänsynstagande till en tillförene förtjänstfull, numera för sitt värv icke fullt skickad redaktör kan exempelvis medföra ett mellantillstånd av något oklar karaktär.
I främsta rummet måste man av domstolarnas praktiska takt förvänta, att icke lagens avsikter och andemening förvrides, vare sig genom ett slappt handhavande, som återför oss till ansvaringssystemet, eller genom ett småaktigt rigoröst be- traktelsesätt, som fäster sig vid ett omedelbart handläggande av löpande ärenden eller vid ett rent tillfälligt vikariat i stället för vid den stadigvarande överled- ningen. Men det torde ändock icke vara betydelselöst, att en antydan om den gyl- lene medelvägen finnes att hämta i lagens egna stadganden. Härför lämpar sig den reglering av ansvarigheten i händelse av redaktörsgöromålens uppehållande genom vikarie, som i och för sig lär vara av behovet påkallad.
I 1887 års förslag stadgades, att redaktören icke längre fick uppgiva sig såsom sådan, ej heller betraktas såsom sådan, om han mera än åtta dagar av tillfälligt förfall varit ur funktion. Ett sådant stadgande skulle innebära, att ett par veckors sjukdom eller rekreationsresa eller —— för landsorten —— ett riksdagsmannauppdrag nödvändigt medförde ett verkligt eller rättare sagt två verkliga redaktörsskiften, som ock måste på bladet angivas. I denna form måste en sådan regel sägas in- gripa som ett onödigt och obilligt tvång på naturliga sakförhållanden. Både en tidnings eget, dess läsekrets, och slutligen även samhällets intressen äro endast betjänta av en viss kontinuitet i tidningens ledning, och det är då blott ett rimligt krav, att när denna kontinuitet i verkligheten fortbestår, tidningen icke skall tvingas att själv giva sig sken av motsatsen. Detta synes kunna undvikas genom en till- låtelse för huvudredaktören att under förfallotiden kvarstå som huvudredaktör, men under villkor, att där förfallet är av längre varaktighet jämväl utsättes nam- net på ställföreträdaren, som ock kommer att uppbära redaktörsansvarigheten. Gränsen, inom vilken ett förfall ej behöver medföra en dylik skyldighet, synes lämpligen kunna vidgas till fjorton dagar. Genom fordran på »tillfälligt förfall» torde hava förekommits, att ett sådant missbruk innästlar sig, att en i verklig- heten ej vidare fungerande redaktör söker uppehålla skenet av redaktörskap exempelvis genom att vid enstaka tillfällen handlägga något redaktionsarbete. -— Finner en huvudredaktör önskligt att även vid kortare förfall än fjorton dagar överflytta ansvaret på sin vikarie, synes lagen icke böra lägga hinder i vägen för en sådan anordning. —— — —»
I av publicistorganisationerna gemensamt avgivet yttrande över förslaget uttalades beträffande ansvarighetssystemet såsom självfallet att de principer på vilka det tryckfrihetsrättsliga ansvarighetssystemet vilade borde bibehållas och framhölls, att icke blott den svenska publicistvärlden utan även det svenska samhället av gammalt med synnerlig värme och enhällighet omfat- tade reglerna om tidningsutgivarens allenaansvarighet och förbudet mot ar- tikelförfattarens efterforskande såsom ett av det fria ordets viktigaste värn.1
Kommittén:
I överensstämmelse med vad som uttalats i de äldre förslagen till ny TF anser kommittén det ej böra ifrågasättas att frångå de grunder, på vilka det tryckfrihetsrättsliga ansvarighetssystemet för den periodiska pres- sen i vårt land vilar. Regeln om tidningsutgivarens allenaansvarighet betrak- . tas hos oss som ett oumbärligt skydd för anonymitetsrätten och ett av det i fria ordets viktigaste värn.
; Däremot torde någon egentlig meningsskiljaktighet ej förefinnas därom ; att den verklige utgivaren bör svara för innehållet i periodisk skrift och att * det s. k. ansvaringssystemet bör förbjudas. Detta har icke något att göra med garantierna för tryckfriheten, och olägenheterna därav ha redan på- I pekats. I överensstämmelse med 1912 års förslag föreslås, att ansvaret skall ! ävila den person som i egenskap av utgivare äger utöva inseendet över skrif- tens utgivande och bestämma dess innehåll. Det avgörande därvidlag torde, med hänsyn till huru förhållandena i praktiken gestalta sig, böra vara ut- övandet av det stadigvarande överinseendet över redaktionsarbetet. Vad beträffar det närmare reglerandet av utgivarens ansvar och de be- j stämmelser som erfordras härutinnan ansluter sig kommittén i allt väsent- , ligt till 1912 års förslag. Någon uppdelning av ansvaret för olika delar av tidningen har sålunda , ansetts icke böra äga rum. , Kommittén har icke ansett sig böra såsom »huvudredaktör» beteckna den ansvarige, då numera i större tidningsföretag den person, åt vilken denna titel gives, ofta icke utövar den ledning som här avses.
Såsom villkor för att få fungera såsom utgivare uppställes fordran, att vara i riket bosatt svensk medborgare, myndig, samt icke vara förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ådömd straffpåföljd enligt 2 kap. 19 % strafflagen.
Meddelandet av hinderslöshetsbevis hänger så tillsammans med den gamla ansvarighetsregeln, att med den ändring som göres i denna bestämmelsen därom icke synes böra bibehållas. Hinderslöshetsbeviset skulle med den nu
* Vid 1934 års riksdag framlades en motion (II kam., nr 156), däri påyrkades åtskilliga reformer på tryckfrihetslagstiftningens område, bl. a. avskaffande av ansvaringssystemet i fråga om periodiska skrifter. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet (utl. nr 18), under hänvisning till de pågående utredningarna angående ändringar i tryckfrihetspro— cessen m. m., och avslogs.
föreslagna ansvarighetsregeln få en väsentligen ändrad funktion. Dess verk- liga betydelse bleve närmast att angiva att hinder ej ansetts möta mot be- gagnandet av det namn som för tidningen uppgivits. Frågan om skydd för tidnings namn har emellertid ej med tryckfrihet att göra. Ett behov av sådant skydd finnes, men detta bör tillgodoses på annat sätt. Kommitténs förslag förutsätter att särskilda bestämmelser för ändamålet utarbetas. Kommittén har emellertid ansett detta ligga utanför sitt uppdrag.
Ansökan om hinderslöshetsbevis har ersatts med en enkel anmä- lan till den övervakande myndigheten. Vidare har föreskrift meddelats om utsättande av utgivarens namn å varje nummer eller häfte av tidning eller periodisk skrift. Är utgivaren av sjukdom, bortresa eller annat tillfälligt förfall hindrad att utöva sin befattning, synes förhållandet i nära överensstämmelse med 1887 och 1912 års förslag böra ordnas så, att i utgivarens ställe kan och i vissa fall bör utses en ställföreträdare, vars nanm jämte utgivarens utsättes å tidningen och som på grund av sin befattning med ledningen av redaktionsarbetet bör övertaga ansvaret. Skyldigheten att utse sådan ställföreträdare synes emellertid av de i 1912 års betänkande an- förda skäl icke böra inträda annat än då hindret överstiger 2 månader. Ge- nom en sådan utsträckning av den tid, under vilken ställföreträdare icke behöver angivas, vinnes den fördelen, att vid vanligen förekommande hinder något ombyte i ledningen ej behöver utmärkas. Ur synpunkten av effektivi- teten i ansvarighetssystemet synes en sådan anordning icke kunna väcka några betänkligheter. Då ansvaret vilar å den person, som, trots det till— fälliga hindret, på längre sikt framstår som utgivare, torde straffhotet för missbruk av tryckfriheten ha minst samma effekt, som om detta uppbures av den medarbetare, vilken under hindret sköter ledningen. Att utsträcka ti- den utöver den föreslagna synes ur synpunkten av faran för ett nytt bul- vansystem icke tillrådligt. Vid kortarea förfall har utgivaren möjlighet att överflytta ansvaret på en vikarie. Lämpligheten härav kunde ur synpunk- ten av systemets effektivitet sättas i fråga. Det måste emellertid med den an- tagna principen vid vissa slag av förfall, såsom svår sjukdom eller avtjänan- de av straff, anses såsom naturligt att ansvaret skall även under kortare förfall kunna avlastas. För ställföreträdare bör helt naturligt gälla samma kvalifikationer och samma ansvar som för utgivare.
Den nya ansvarsregeln innebär att den verklige utgivaren skall svara för innehållet i tidningen, även om annan angivits såsom utgivare. Det bör vara tillåtet att genom fri bevisning styrka vem den verklige utgivaren är. Sy- stemet förutsätter bestämmelser angående subsidiära ansvarsregler — ut- öVer de i 5 1 mom. 12 _ för den händelse behörig utgivare ej finnes el- ler det ej kan visas vem han är. Att för sådan händelse boktryckaren un— der alla förhållanden bör komma i fråga att bära det subsidiära ansva- ret synes naturligt och överensstämmer med TF:s eget system. Emeller- tid synes icke minst i de fall varom här är fråga ett ansvar för förlägga-
ren vara väl-motiverat, och kommittén har därför jämväl på denna punkt ansett sig böra följa 1912 års förslag, som i ansvarskedjan mellan utgiva- ren och boktryckaren inskjuter förläggaren. Även för de personer, som sub- sidiärt komma att svara för tryckt skrift, bör ansvaret vara enahanda som för utgivaren (jfr & 4 mom. 7). I överensstämmelse med 1912 års för- slag har kommittén ansett förläggarens ansvar böra utsträckas utöver det kriminella ansvaret. Om en förfördelad enskild part har att hålla sig endast till utgivaren, blir den rätt till skadestånd och rättegångskost- nader, som kan ha tillerkänts honom, ofta nog illusorisk. Med hän— syn till den ställning förläggaren intager till det tidningsföretag, genom vilket brottet är begånget, synes det därför väl motiverat att pålägga honom ett sekundärt civilt ansvar för skadestånd och rättegångskostnad. Detta an- svar synes i sådana fall som intressera förevarande utredning ha en upp— gift att fylla. Att, såsom skett i 1912 års förslag, utsträcka detta sekun- dära civila ansvar även till utdömda böter har kommittén icke ansett moti- verat.
Kommittén har tagit under övervägande huruvida icke förläggaren borde inskjutas i ansvarighetskedjan jämväl i fråga om annan skrift än tidning eller periodisk skrift. Förläggaransvaret synes där likväl icke böra införas annat än i samband med en allmän revision av ansvarighetsreglerna. Att en sådan är påkallad i åtskilliga avseenden synes framgå av 1912 års be- tänkande. Då en sådan allmän revision äger mindre intresse för uppnåen- det av kommitténs syftemål, har kommittén emellertid icke ansett sig böra ingå på frågan. I den mån frågan icke ur andra synpunkter anses böra nu lösas, synes den bristande överensstämmelse, som med antagandet av kom- mitténs förslag skulle uppkomma mellan periodiska skrifter och andra i fråga om förläggaransvaret, icke vara av den betydelse att den bör föran- leda ett uppskov med frågans lösning beträffande de förra.
För de föreslagna bestämmelsernas genomförande erfordras ett flertal straffbestämmelser, som utformats efter mönster av de äldre förslagen. Om de. av kommittén föreslagna stadgandena antagas, bör straffbestämmelsen i 5 4 mom. 2 för boktryckare, som trycker periodisk skrift utan att vara försedd med hinderslöshetsbevis för utgivaren, utgå. Likaledes bör straff- bestämmelsen i ä 1 mom. 9 bibehållas endast för annan än periodisk skrift. För vinnande av större likformighet kan ifrågasättas att jämväl låta straf- fet i samma moment undergå jämkning. Uttrycket »dagblad eller periodiska skrifter», vilket torde vara liktydigt med periodisk skrift, har ansetts böra överallt utbytas mot sistnämnda kortare uttryck.
I detta sammanhang kan ifrågasättas att såsom gäller i flera främmande länder införa rätt för domstol att förbjuda utgivare av tidning att utöva sin befattning på viss tid, om han gjort sig skyldig till svårare eller upprepade missbruk av tryckfriheten. Dylika bestämmelser vill kommittén emellertid icke förorda. Därest bestämmelsen infördes som en fix regel, kunde den i
många fall komma att verka omotiverat hårt. Om återigen tillämpningen gjordes beroende av domstolens diskretionära prövning, kunde lätt en ojämn tillämpning bli följden. I de fall som här särskilt intressera skulle också lätt ett bulvansystem uppammas.
Skyldighet att beriktiga vilseledande uppgifter 1 periodiska skrifter.
Såsom ett led i motarbetandet av vilseledande uppgifter i pressen finnes i åtskilliga länder stadgad rätt för den som däri angripes att få infört be- riktigande eller genmäle. Någon motsvarighet härtill finnes ej i svensk rätt.
Hithörande utländska bestämmelser innebära i regel, att den som vill be- möta ett i en tidning influtet, honom direkt berörande uttalande har en i fråga om genmälets omfång och innehåll på visst sätt avgränsad rätt att ofördröjligen få detta genmäle i tidningen infört. Denna rätt skyddas ge— nom straffbestämmelser för vägrat införande och genom domstols förstån- digande vid vitesäventyr.
Såsom exempel på dylika stadganden må redogöras för de norska och franska bestämmelserna i ämnet.
I norska SL (& 430) stadgas straff för utgivare av en tidning eller tidskrift, därest han vägrar att på begäran ,»av nogen umiddelbart vedkommende uforandret å opta en imotegåelse av i bladet eller tidsskriftet inneholdte anfarsler av faktisk art, såfremt imategåelsen fremkommer innen 1 år efter offentliggjorelsen av det imotegåtte, selv begrenser sig til faktiske anfarsler, intet straffbart inneholder och ikke gir tredjemann nogen imotegåelserett». Vägran anses ha skett när »imote- gäelsen» icke är intagen beträffande tidningar i det första eller andra och be- träffande tidskrifter i det första efter mottagandet utkomna nummer, som icke redan då var gjort färdigt till tryckning, och med en lika framträdande skrift och på ett lika iögonenfallande ställe som det »imotegåtte». Innehåller bemötandet mer än 50 rader, skall det överskjutande betalas enligt sedvanlig annonstaxa.
I franska lagen om pressens frihet (1881) stadgas, att ansvarige utgivaren för dag- lig tidning skall vara skyldig att inom 3 dagar efter mottagandet införa genmäle (réponse) från i tidningen nämnd eller utpekad person. I ej dagliga tidningar skall införandet ske i det nummer som följer närmast efter två dagar från mottagandet av genmälet. Införandet skall ske på samma plats och med samma stil som den artikel genmälet avser och får ej innehålla något tillägg eller inflickande. Gen- mälet får, oberäknat signatur m. m., ha samma längd som nämnda artikel, men får i varje fall utgöra 50 rader, även om artikeln varit kortare, och får ej överskrida 200 rader, även om artikeln varit längre. Samma regler gälla för repliker, då redaktören låter genmälet åtföljas av nya kommentarer. Gen— mälet skall införas avgiftsfritt och ej ens mot betalning har man rätt att få intaget längre genmäle än förut sagts. Särskilda bestämmelser gälla under val- kampanjer, i det att införandet av genmälet då skall ske inom viss kortare tid m. m. Vid domstol kan väckas talan om att få genmälet infört. Domstolens be- slut att ålägga redaktören att införa sådant skall meddelas inom viss kort tid och går i verkställighet oberoende av klagan. Sådan talan preskriberas ett år efter det den artikel, som genmälet skulle avse, publicerats. ;
Även för svensk rätts del har frågan om införandet av bestämmelser i detta ämne diskuterats.
i
I 1871, 1872 samt 1887 års förslag till ny TF funnos inga bestämmel- ser härutinnan. Frågan togs emellertid upp i en motion av herr Lindhagen vid 1910 års riksdag. Däri anfördes bl. a., att man borde »komma därhän, att man i en tidning får i rimlig omfattning publicerade ordagrant framställ- ningar, som där kritiseras, ävensom genmälen mot kritik eller angrepp i tidningen».
I det utskottsutlåtande, som avgavs över motionenl, yttrades i denna del följande: '
»Utskottet, som finner sig icke kunna biträda motionärens förslag i vad det- samma avser rätten för en tidnings motståndare att få i densamma införda vilka uttalanden de önska, delar däremot motionärens uppfattning om önskvärdheten av att de uttalanden, som göras till föremål för kritik, ävensom inkommande genmälen bliva i rimlig omfattning ordagrant publicerade. Medan detta i allmän- het torde iakttagas beträffande genmälen, är så däremot långt ifrån fallet med avseende å de i en tidning kritiserade uttalanden. Om ock i fråga om dessa senare stora svårigheter givetvis måste erbjuda sig för upprätthållandet av en dylik publikationsskyldighet, synes det dock utskottet, som om kravet dårå i allt fall ej borde eftergivas för de ledande politiska pressorganen med deras jämförelsevis stora textutrymme. I vad mån garantier för den av utskottet sålunda ifrågaställda publikationsskyldigheten stå att erhålla genom lagstadgande, torde vara tvivel underkastat.»
Under hänvisning till de pågående förberedelserna till revision av tryck- frihetsförordningen, avböjde utskottet att närmare inläta sig på motionä- rens förslag, som ej heller föranledde åtgärd från riksdagens sida.
I 1912 års kommittébetänkande upptogos ej några bestämmelser av ifråga- varande natur. I motiveringen till betänkandet anfördes bland annat, efter en redogörelse för 1910 års motion m. 111. (sid. 162 f.):
»Dä kommitterade nu gå att motivera den negativa ståndpunkt förslaget intager till de relaterade lagstiftningskraven, må till en början i fråga om »rätten till gen- mäle» framhållas, att det av såväl principiella som praktiska skäl svårligen lär kunna ifrågakomma att lagfästa en dylik rätt i vidsträcktare omfattning än i de tyska och norska lagarna skett, d. v. s. såsom en rätt till beriktigande av faktiska uppgifter, varvid denna rätt visserligen å andra sidan lika litet som i nämnda lagar behövde bindas till förutsättningen av ett föregånget »angrepp eller kritik». Den citerade motionären synes emellertid syfta till den genmälesrätt av mera om- fattande art, som representeras av den franska rättens droit de réponse, och som inrymmer jämväl befogenhet att kräva infört bemötande av de omdömen, den kritik, som genmälarens yttrade åsikt, åtgöranden o. s. v. i tidningen under- kastats, samt att däri till sitt försvar utveckla. den tankegång, som legat till grund för hans kritiserade uttalande eller åtgärd. Den tryckfrihet, vår gällande tryckfrihetsordning i slutorden till 5 2 tillförsäkrar allt vad »över i denna lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes, eller eljest gransknings- eller re- flexionsvis i dagsljuset framlägges» skulle, enligt detta krav, i vad den periodiska pressen angår, förknippas med det allmänna villkoret av skyldighet att publicera insänd replik från den, som varit föremål för anmärkning eller granskning.
För en dylik rätt till replik måste tydligen kunna anföras en helt annan rätts- grund än för rätten att beriktiga faktiska påståenden rörande en själv. Denna
1 II kam. femte tillfälliga utskotts utl. nr 26.
sistnämnda rätt kan grundas på ett skyddsvärdigt intresse för den enskilde, att hans förhållanden och åtgärder (resp. om rätten medgives offentlig myndighet, intresse för samhället att dess organs förhållanden och åtgärder) icke oemotsagt bliva för en tidnings läsekrets oriktigt eller vilseledande relaterade; och det kan väl försvaras att detta intresse gives ett vidsträcktare skydd än det, som straff- buden för tryckfrihetsmissbruk är ägnat att bereda. Ett motsvarande vidsträckt anspråk på rättsskydd kan däremot enligt svensk åskådning icke tillerkännas den personliga ömtåligheten för kritiska omdömen och reflexioner, den délicatesse, honneur et amour-propre, som i romanska länder angives såsom rättsskyddets föremål i detta fall. Hos oss torde man snarare på sina håll vara benägen att grunda en replikrätt på ett offentligt intresse att motverka allt för ensidig upp- lysning. Från erkännandet av dylikt intresses tillvaro är dock steget långt till att därav skapa en rättsgrund, som berättigar genomförande på lagtvångets våg av en ordning för den periodiska pressen, enligt vilken varje tidning tagen för sig skall äga i viss mån karaktär av ett tribunal, varest stridande uppfattningar rörande varjehanda allmänna ärenden och spörsmål pläderas mot varandra inför allmänna opinionen som domare. Med en sådan grundval för replikrätten torde ock saknas fog för att såsom förutsättning för dess uppkomst kräva att insända- ren varit föremål för omnämnande eller häntydning i den bemötta artikeln. Motio- nären har visserligen för sin. del ej heller ryggat för denna konsekvens och går !. o. m. än längre, då han framför kravet på en i lag föreskriven avdelning »ordet fritt» i åtminstone varje politisk tidning.
Utan att det etiskt, socialt och politiskt berättigade i kravet på ett vidsträckt tillmötesgående från pressens sida med införande av insända repliker underkän- nes, lärer dess omvandling till rättsplikt med hänsyn till det anförda böra redan ur principiell synpunkt avvisas. Det torde då icke vara av nöden att utförligare utveckla vilka till stor del oövervinneliga tekniska vanskligheter, som dölja sig bakom förbehållet, att replikrätten skall givas »rimlig omfattning». Erfarenhe— terna från Frankrike visa å andra sidan på ett avskräckande sätt vådan av en lagstiftning, som här nöjer sig med att uttrycka en allmän princip och lämnar åt sed och rättspraxis att närmare reglera dess tillämplighetsområde. Följden har, såsom det med rätta sagts, blivit »ett ändlöst tvistande och talrika varandra motsägande prejudikat». I själva verket har ett förvånande stort antal rätte- gångar om droit de réponse fullföljts instanserna igenom, en otalig mängd tviste- frågor om dess innebörd och omfång bragts å bane, utan att det, tack vare den ständigt skiftande frågeställningen, lyckats en likvisst åttioårig praxis att i till- fyllestgörande omfattning fastställa erkända normer.1
I princip har denna praxis, under hänvisning till att genmälesrätten, sådan den lagstadgats, är »allmän och oinskränkt» (général et absolu) måst proklamera full frihet för insändaren att vara »ensam domare över sitt genmäles form, inne- håll och nytta». Bl. a. har det i kraft av denna princip fastslagits att en för- fattare eller konstnär har genmälesrätt mot en kritik av hans arbete, även om kritiken varit fri från varje personligt moment. Till stöd för vägran att införa ett genmäle kan ej anföras, att dess innehåll saknar samband med den bemötta artikeln, försåvitt ej bristen på dylikt samband är alldeles uppenbar och sträcker sig till alla genmälets delar.
De gränser man uppställt, bestå väsentligen i förbehållen, att genmälets inne- håll ej får vara brottsligt eller anstötligt, samt vidare de vaga och till sin innebörd mycket omstridda villkoren, att genmälet ej får kränka tredje mans
1 Sedan detta skrevs, ha de franska bestämmelserna modifierats genom en lag den 29 sept. 1919, huvudsakligen avseende en begränsning av det utrymme som får dispone- ras för genmäle.
berättigade intresse eller artikelförfattarens heder. Genmälesrätten är icke be- gränsad till blott ett inlägg i replikskiftet av samme insändare; men gränsen i denna riktning bestämmes av domstolen efter omständigheterna. Slutligen har det ock uttalats, att de angivna fordringarna på genmälet böra tolkas strängare i sådana fall, »där det rör sig mindre om ett svar än om en utmaning att fort- sätta en upphetsande polemik, där det snarare är fråga om en diskussion rörande politiska principer, än ett beriktigande av fakta, som hänföra sig till insän- darens person».
Att dessa den franska praxis' resultat i allt fall icke ägna sig såsom underlag för utformning av en lagbestämd replikrätt hos oss, torde vara uppenbart.
Får efter det anförda fastslås, att om rätten till genmäle skall vinna upptagande i vår lag, man är hänvisad till att efter tyskt och norskt föredöme begränsa densamma till en rätt att beriktiga faktiska uppgifter, så äro de tekniska svårig- heterna vid institutets utformning ingalunda därmed undanröjda. Det hittills mest vällyckade försöket att bemästra dessa svårigheter torde föreligga i den norska strafflagen. —— —— —»
Efter redogörelse för dess stadgande i ämnet och kommentar däröver fortsättes: »Man har velat särskilt betona det pedagogiska värdet hos lagbestämmelser av ifrågasatta slag. Och det är utan tvivel riktigt att deras nytta och berättigande . bör bedömas väsentligen ur synpunkten av deras moraliska auktoritet, deras in— : flytande på uppfattningen om vad som är god eller förkastlig sed, medan deras i betydelse som rättsmedel är av sekundär art. Ett försök att främja god sed genom 1 att reglera den till en lagstadgad rättsplikt är emellertid som bekant en ömtålig : [ och grannlaga sak. I otid anbragt, kan det lätt framkalla ett resultat, rakt mot- satt det avsedda; och fråga är, om ej risken härför just i förevarande fall överväger.
Det är naturligen svårt att avgiva ett giltigt omdöme om i vad mån redan nu, utan stöd av lagbud, det råder god publicistisk sed i fråga om införande av insända genmälen. I den omförmälda motionen och i det däröver avgivna ut— skottsutlåtandet uttalas härom inbördes stridande meningar. Men svårligen torde emellertid kunna bestridas, att — enskilda fall frånsedda —— pressen i allmänhet i själva verket tillmötesgår med införande av både beriktiganden och andra genmälen i en långt vidsträcktare omfattning än som, efter det ovan sagda, låter sig göra att statuera såsom rättsplikt. De olika pressorganen öva ock — låt vara av vilka bevekelsegrunder — i ej ringa mån uppsikt och kritik mot varandra i fall av obefogad vägran.
Men vid sådant förhållande må man väl föranledas till tvivel, huruvida ett lag- stadgande är ägnat att förbättra eller ens vidmakthålla det rådande tillståndet. Den möjlighet synes ingalunda utesluten, att ett dylikt stadgande komme att oftare åberopas till stöd för vägran än för yrkande på genmälets införande, och att vad nu är en fråga om god sed, heder eller ridderlighet komme att urarta till en advocerande lagtolkningsträta.
Ytterligare en omständighet förtjänar måhända-att framhållas. Den kanske van- ligaste anledningen till missnöje med en tidnings förhållande till genmälesinsän- ! dare är redaktionens kommentarier till det införda genmälet, i vilka den egna framställningens riktighet direkt eller indirekt vidhålles och sanningsenligheten , av insändarens uppgifter öppet eller förtäckt drages i tvivelsmål. Men även i de
fall, där ett sådant förfarande är obefogat och förkastligt —— vilket naturligen långt. ifrån alltid behöver vara händelsen —— lämnar »rätten till genmäle» ,intet skydd däremot. Ett sådant skydd, ehuru visserligen begränsat till» de svårare fallen av osanna eller förvrängande tidningsuppgifter, lämnar däremot det stad- gande, som upptagits i förevarande paragraf av förslaget, genom det incitament det innebär till återtagande utan omsvep _av den osanna uppgiften.
Efter vad nu blivit anfört rörande institutet genmälesrätt, torde det finnas självfallet, att förslaget ej heller upptager det andra förordade institutet: en all- män skyldighet att vid angrepp eller kritik å ett i skrift eller tryck nedlagt ut- talande, förslag, betänkande, beslut 0. s. v., även utan anmaning och i sam- band med det egna uttalandet återgiva det bedömda. Även här måste fasthållas att såsom hållbar rättsgrund för förpliktelsen icke kan uppställas det allmännas intresse av att skilda omdömen och åskådningar göras lätt tillgängliga för jäm- förelse, utan blott den angripnes eller kritiserades intresse av att allmänheten icke bibringas en skev uppfattning av vad han i själva verket yttrat eller åtgjort eller av 'de.'faktiska förutsättningar, som utgjort grundvalen för detta hans ytt— rande eller'jåtg'örande. Men det torde utan vidare inses, att den gräns för publi- kationsskyldigheten, som på grund härav måste dragas, är ännu mycket svårare att ntstaka än motsvarande gräns för rätten till genmäle. I ett visst annat hänseende låter sig denna sistnämnda rätt jämförelsevis lätt regleras, i det att den kan be- stämmas såsom en rätt att få ett formulerat genmäle av visst maximiomfång ordagrant och utan uteslutningar intaget. Något motsvarande kan av lätt in- sedda skäl omöjligen här föreskrivas. Det kan icke ifrågasättas, att man icke skulle få ätnöja sig med utdrag eller referat av det kritiserade aktstycket. På ett sådant utdrag eller referat kan naturligen ställas det abstrakta och ideella krav, att det skall giva en riktig föreställning om originalet och vara >>i erforderlig mån» fullständigt. De minimifordringar åter, som lagen skulle kunna uppställa i sitt straffsanktionerade påbud måste av olika skäl, bl. a. för att skydda mot godtycke vid lagtillämpningen, uppdragas så låga, att de komme att sakna allt värde. Själva förutsättningen för skyldighetens inträdande är ej mindre svår att fastställa. Väl är det axiomatiskt att icke varje tidningsartikel, där måhända för hundrade gången ett visst aktstyckes innehåll blötes och stötes, skall åtföljas av ett avtryck eller referat därav. Det är tvärtom tydligt, att om ej hela tryck— friheten skall beläggas med trånga och besvärande band, måste gränsen för publikationsskyldigheten även åt denna sida dragas helt snäv. Men att på tillfreds— ställande sätt uppdraga denna gräns, synes vara en olöslig uppgift.
Dessa svårigheters förhandeiivaro torde finnas helt naturlig, om man besinnar, h'uru my'cket strängare krav ställas på en tidningsredaktör genom nu avhandlade publikations- eller referat-skyldighet, än genom skyldigheten att införa genmäle. Denna sistnämnda skyldighet blir aktuell först genom initiativ i varje särskilt fall av den, som finner sitt intresse därav; och den har en väsentligen passiv karaktär, går ut på att lämna plats för ett beriktigande, som tillställes tidningen formulerat. Publikationsskyldigheten blir däremot aktuell utan anmodan; någon yttre hållpunkt för bedömande av dess inträde har tidningsredaktören således icke. Och i alla de fall där det ej kan ifrågakomma att obeskuret och ordagrant publicera det granskade aktstycket, innefattar den en förpliktelse till aktiv verk- samhet genom ett grannlaga urval eller egen produktion, under ansvar för rik- tighet och behörig fullständighet.
Slutligen må anmärkas, att om publikationsskyldighet av förevarande art skall stadgas, det torde saknas tillräcklig grund att begränsa densamma till den perio- diska pressen, en begränsning som däremot är självfallen i fråga om skyldig- heten a'tt publicera genmäle.
I det ena som det andra fallet tala dock enligt kommitterades uppfattning de starkare Skälen för att överlämna utvecklingen till omhändertagande av andra goda makter än rättsordningens.»1
1 Krav på införande av rätt till beriktigande har även framställts i 1934 års motion om ändringar i tryckfrihetsiagstiftningen, se sid. 139, not 1.
Med hänsyn till den omfattning, i vilken uti de diktatursträvande rörel- sernas publikationer användas oriktiga och vilseledande uppgifter, kunde det synas påkallat att stadga skyldighet att i tidning införa beriktigande av sådana uppgifter. Därest ett sådant stadgande skulle befinnas ägnat att motarbeta den skadliga verkan av eller stävja den trafik som pågår, skulle det vara ett allmänt intresse av stor vikt att det skedde. Emellertid torde denna förutsättning böra vara för handen för att kommittén skulle ha an- ledning att föreslå ett sådant stadgande. Frågan har jämväl betydelse utan- för området för de företeelser varom det här är fråga, och meningarna sy- nas vara delade om huruvida stadgandet där är lämpligt.
Beträffande frågan huruvida den angivna förutsättningen är för handen skulle stadgandet onekligen ha ett visst värde om man kunde utgå från att det komme att användas och att beriktigandet genast och utan kom— mentarer infördes. Beriktigandet skulle i sådant fall kunna tänkas delvis neutralisera den oriktiga uppgiftens skadliga verkan och dessutom tjäna till att varsko läsarna angående vederbörande tidnings vederhäftighet i allmänhet.
Emellertid är det långt ifrån säkert att de av de oriktiga uppgifterna be- rörda i någon större utsträckning skulle vilja begagna sig av möjligheten till beriktigande. Utom det ovissa i verkningarna av ett sådant torde på de flesta enskilda håll en sådan uppfattning råda, att man icke skulle anse det nödigt eller skulle vilja inlåta sig på ett bemötande, särskilt som möjlighe- ten till polemik icke kunde undvikas. För offentliga myndigheter synes det knappast heller vara önskvärt att ge sig in på diskussioner av denna art. I den mån det från det allmännas sida bör ifrågasättas en reaktion mot en oriktig uppgift i annan form än genom åtal, torde andra möjligheter att nå den stora allmänheten stå till buds. Även om vederbörande begag- nade sig av institutet, skulle det för övrigt saknas garantier för att infö- randet komme att ske omedelbart d. v. 5. medan ett beriktigande ännu kunde vara aktuellt, och vidare torde det, såsom redan antytts, vara ute- slutet att undvika polemik. Därigenom skulle också mycket av värdet med ett stadgande av det ifrågasatta slaget gå förlorad. Å andra sidan skulle möjligen genom stadgandet ett kanske kärkommet tillfälleberedas ytter- lighetspartierna och deras anhängare att i andra tidningar öppna diskus- sion och propageia sina idéer på grundval av förekommande oriktiga upp- gifter.
I själva verket torde man vara berättigad antaga att institutet icke be- träffande bekämpande av de företeelser, som här diskuteras, skulle komma att få större betydelse.
På grund av vad sålunda anförts anser sig kommittén icke böra förorda införandet därav.
Bestämmelserna angående tryckfrihetens övervakning.
I sammanhang med förevarande utredning synes en länge omdebatterad fråga böra vinna sin lösning, nämligen överflyttningen av övervakningen i avseende å tryckfrihetsförordningens efterlevnad från justitieministern till justitiekanslern.
Beträffande det processuella förfarandet vid beivrandet av politiska brott i allmänhet gäller flerstädes utomlands, att åtalsrätten är förbehållen rege- ringen eller eljest högsta åtalsmyndigheten, liksom att målen i första in- stans upptagas av viss högre domstol eller jurydomstol. Så t. ex. handläg- gas i Finland förräderibrott av hovrätten såsom första instans, i Danmark få förräderibrott åtalas endast efter justitieministerns påbud och i Schweiz gäller, att politiska brott ej få åtalas annat än efter beslut av förbundsrå— det och att de skola handläggas av »Geschwornengericht».
Hos oss finnas inga allmänna bestämmelser härutinnan. Enligt 8 kap. 29 % SL får emellertid våld eller smädelse mot främmande makts regent i riket eller mot främmande makts sändebud, som vistas i riket, i regel ej åtalas utan att Konungen giver lov därtill. Samma gäller enligt 9 kap. G % SL för dylika handlingar mot Konungen m. fl. Beträffande tryckfrihets- brott finnas däremot särskilda regler, som avvikande från allmän lags före— skrifter hänvisa tryckfrihetsmålen till jurydomstol och, vad som här är av intresse, lägger övervakningen av tryckfrihetsförordningens efterlevnad i justitieministerns hand, men dessa regler äro icke inskränkta till att gälla enbart politiska brott.
Kommittén finner sig oförhindrad att framlägga förslag till ändring av bestämmelserna i förevarande avseende. Dessa bestämmelser torde icke di- rekt beröras av den blivande allmänna rättegångsordningen och ha ej heller upptagits av utredningen angående tryckfrihetsprocessens ombildning.
Gällande rätt och tidigare behandling av frågan.
Enligt gällande rätt ha de vanliga åklagar— och polismyndigheter—na icke i denna egenskap att taga någon befattning med övervakandet av tryckta skrifters allmängörande. Denna övervakning tillkommer i stället justitie- ministern och utövas med hjälp av särskilt förordnade ombud. Sådana fin— nas i regel å orter, där boktryckeri anlagts, och å förläggningsplatser för militär. Det åligger justitieministern tillse, att förgripliga skrifter, där så är av behovet påkallat, åtalas och beläggas med kvarstad. Själva åtalet överlämnas emellertid till justitiekanslern. I samma stund som en skrift till försäljning eller spridande utgives, skall ett exemplar avlämnas till justitieministern eller dennes ombud, och dessa äga därefter rättighet att belägga skriften med kvarstad. Kvarstaden innebär, att alla exemplar av skriften tagas i förvar, till dess” avgjort blivit, om skriften skall konfiske- ras. Därest ombud i landsorten belagt skrift med kvarstad, skall kvarsta-
den inom viss kortare tid prövas av justitieministern. Med nutidens goda kommunikationer förordna emellertid ombuden i praxis icke om kvar- stad utan sätta justitieministern i tillfälle att själv träffa avgörande här- utinnan. Efter kvarstaden skall skriften omedelbart överlämnas till justitie- kanslern för laga åtgärd. Denne skall för att kvarstaden må fortfara, inom viss tid hänvisa saken till åtal inför domstol. Justitiekanslern avgör for- mellt om åtal skall äga rum, men fast praxis är, att åtalet aldrig uteblir. Det reella åtalsbeslutet fattas alltså av justitieministern. Därjämte äger emel— lertid givetvis regeringen förordna om åtal, och en sådan order är justitie- kanslern skyldig utföra.1 Han kan även oberoende av remiss från justitie- ministern själv anställa åtal för innehållet i tryckt skrift, men detta förekom- mer sällan. Justitiekanslern äger ej förordna om kvarstad. På anmälan från främmande makt äger Konungen förordna om kvarstad av skrift med för så- dan makt kränkande innehåll. I fråga om utrikes tryckta skrifter på främ- mande språk gäller att de av justitieministern kunna beläggas med kvar- stad, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att eventuellt besluta om deras återutförande ur riket. Föreskrift finnes, att varje bokhandlare skall till justitieministern eller hans ombud inlämna förteckning å till affären inkomna utländska skrifter, men denna bestämmelse tillämpas ej. Särskilda bestämmelser finnas om skrifter, som anträffas vid trupp eller å flottans fartyg och uppenbarligen åsyfta att utplåna känslan av plikter mot foster— landet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslyd- naden. Dessa kunna indragas genom förordnande å ort utom Stockholm av justitieministerns ombud samt inom Stockholm av den eller de perso- ner som justitieministern härför tillsatt. Justitieministern har slutligen att handlägga s. k. ordningsmål, varmed avses t. ex. att boktryckare underlå- ter avlämna anmälan om boktryckeri, eller att å skrift, som föryttras i bokhandel, saknas boktryckarnamn, tryckningsort eller årtal. I dessa fall äger justitieministern utdöma böter, varöver kan klagas hos Högsta dom- stolen.
I detta sammanhang må även nämnas, att polisen ej på eget initiativ äger inskrida mot tryckta skrifter. Den har intet annat att göra än att anmäla saken för justitieministerns ombud och avvakta kvarstadsbeslut. Kvarstaden är ju föga effektiv, då därför alltid åtgår en viss tid. Med avseende å disci— plinupplösande skrifter, som spridas vid trupp etc., samt i fråga om affischer, flygblad etc. har dock polisen vissa befogenheter. Härtill återkommer kom- mittén i det följande.
'1 Kungl. Maj:t är högsta åklagarmyndighet i riket samt äger i statsrådet förordna om åtal av vilket brott som helst. Därvid kan åtalets utförande uppdragas åt viss åklagare eller kan justitiekanslern eller vederbörande Konungens befallningshavande anmodas utse åklagare i målet. Justitiekanslern är Konungens högsta ombudsman, i vilken egenskap honom åligger »förnämligast att föra eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens .talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans
rätt samt att, å Konungens vägnar, —— _ —— beivra fel, som av domare och ämbets- män begångna bliva». (Reg. f. g 27.)
Beträffande antalet av justitieministern anbefallda åtal de senaste åren och utgången därav hänvisas till följande tabell:
1 1 31 . Antal Utgången av åtalen * r åtal *
1_ 1 1
, 1 ogillade | fängelse böter 1 1
1 l 1 1925 ................ l 2 l "1 — 1926 ................ , _ __ _ — | 5 := 2 _ 2 — _ 2 1929 ................ 1 (3 — 5 ! 1 1930 ................ 1 2 — 2 ! _ 1931 ................ , s 1 5 ' 2 i 1932 ................ | 2 — 2 _— ; i 1933 ................ 2 — 2 — | 1934 ................ | 2 _ — 2
Av nämnda åtal ha bl. a. 11 avsett försvarsfientliga skrifter, 5 uttalanden om främmande makter samt 4 sedlighetss'årande skrifter.
Vad angår svensk rättsntveckling må följande nämnas. Kontrollen Över tryckfriheten tillhörde först hovkanslern men vid detta ämbetes indragning 1840 överflyttades bestyret å justitiestatsminis- tern samt sedermera, efter inrättandet år 1875 av ett särskilt statsminister- ämbete, å justitieministern. I 1869 års motioner om ändringar i tryck- frihetsförordningen upptogs även förslag om kontrollens överflyttande till justitiekanslern, men konstitutionsutskottet fann då ej skäl föreslå dy- lik ändring. I 1871 och 1872 års av konstitutionsutskottet utarbetade för- slag hemställdes däremot, såsom förut nämnts, att övervakningen och där- med kvarstadsmyndigheten skulle övertagas av justitiekanslern. Såsom skäl härför anförde utskottet 1871, att de allmänna domstolarna enligt dess för- slag skulle upptaga de s. k. ordningsmålen, vilka förut handhafts av justitie- statsministern. Då genom denna inskränkning justitiestatsministerns rätt att övervaka TF:s efterlevnad endast komme att innefatta rättigheten att förordna om åtal och kvarstad, ansåg utskottet denna befattning, som vore av natur att tillkomma allmän åklagare, icke lämpligen böra uppdra— gas åt rikets främsta ämbetsman, varemot den helt naturligt läte hänföra sig till området av den verksamhet, justitiekanslern såsom chef för åkla- garmakten ägde utöva. Samma förslag upptogs även i 1887 års proposition angående ny tryckfrihetsförordning, varvid äberopades de av utskottet 1871 anförda skälen med framhållande tillika av olämpligheten därav att en dylik befattning utövades av en ledamot i Konungens råd.
Frågan återupptogs i en motion vid 1908 års riksdag. Konstitutionsut- skottet, vars hemställan bifölls, tillstyrkte skrivelse med begäran om ut— redning »huruvida och i vilken mån justitieministern bör befrias från den honom för närvarande åliggande skyldighet att övervaka skrifters all- mängörande», och uttalade bl. a., att det läge en egendomlig inkonsekvens i att medan lagstiftningen i allmänhet uppdroge åklagarmakten och det
1 i |
1 1 I | i 1 1 1 1 1 1
151 omedelbara övervakandet över iakttagandet av allmän ordning och säkerhet åt särskilda myndigheter övervakandet av tryckfriheten i väsentliga delar bli- vit anförtrott åt en bland Konungens rådgivare. Utskottet ansåg, att i samma mån utvecklingen komme att medföra mer eller mindre utpräglade parti- motsättningar, växte ock faran för att justitieministerns sätt att handhava ifrågavarande befogenhet skulle bliva föremål för misstro och misstydnin- gar. Vid sakens behandling i riksdagen yttrade Hjalmar Branting, att han visserligen ginge med på att begära utredning men att man på publicistiskt håll icke kunnat frånse det i viss mån betänkliga i att ställa övervakandet av tryckt skrift under en institution som måhända kunde bli av sådan beskaf- fenhet, att möjligheten för den allmänna meningen att påverka densamma kunde vara ganska reducerad i jämförelse med den möjlighet som funnes att påverka en medlem av en sittande regering.1
Med 'hänvisning till riksdagens härutinnan avlåtna skrivelse upptogs frågan i 1912 års kommittébetånkande. Däri föreslogs, att justitiekanslern själv och genom ombud, som av honom förordnades, skulle vaka över la- gens efterlevnad. Ombud för justitiekanslern skulle förordnas i varje stad utom Stockholm ävensom köping, varest boktryckeri vore i behörig ord— ning inrättat. På Konungens prövning skulle ankomma, huruvida även å annan ort justitiekanslern skulle hava särskilt ombud. Ombuden skulle vid utövningen av sin befattning ställa sig till efterrättelse tryckfrihetslagen jämte de särskilda föreskrifter, som av justitiekanslern meddelades. De skulle njuta det skydd och vara underkastade det ansvar, allmän lag stad- gade för tjänstemän. —— Innan åtal anställts, finge kvarstad förordnas av justitiekanslern, så ock av hans ombud i den ort, varest skriften blivit tryckt, eller, om skriften utgått från boktryckeri å ort, där ombud ej fun- nes”, av det ombud som närmast vore. Saknades å skriften uppgift om tryckningsorten eller funnes uppgiften därom oriktig, skulle såsom tryck- ningsort vara ansedd den ort, där skriften anträffades. Sådant förordnan- de skulle, för att vara gällande, sist inom åtta dagar, efter det skriften avlämnades till justitiekanslern eller hans ombud, vara meddelat den, s'om hade att ombesörja kvarstadens verkställande i tryckningsorten. —— Förordnande om kvarstad skulle underställas prövning av den rätt, varest åtal för skriftens innehåll borde anställas, och skulle förty förordnandet anmälas hos rätten eller dess ordförande, om tryckningsorten vore stad, där rätten hade sitt säte, sist nästa dag och i annat fall sist inom fyra dagar efter det förordnandet gavs. Rätten skulle meddela beslut i frågan sist inom fyra dagar efter det underställningen skedde. Hade ej under- ställning skett eller beslut meddelats inom tid, som nu vore sagd, skulle förordnandet vara förfallet. —— Hade ombud förordnat om skrifts heläg- gande med kvarstad, skulle ombudet, jämte anmälan härom, med först avgående post till justitiekanslern insända exemplar av skriften. Justitie-
1 sé 11 kam. prot. nr 62, sid. 72.
kanslern ägde, där han prövade kvarstadsåtgärden icke böra äga bestånd, återkalla förordnandet, ändå att detsamma av rätten fastställts, men eljest, om så erfordrades, förordna om kvarstadens verkställande jämväl å andra orter än tryckningsorten. Hade förordnande om kvarstad'blivit av rätten fastställt och funne ej justitiekanslern, där förordnandet med- delats av hans ombud, skäligt återkalla detsamma, skulle åtal för skrif- tens innehåll ofördröjligen anställas. — Förordnande om indragning av försvarsfientliga skrifter skulle meddelas av justitiekanslern eller det hans ombud, som närmast vore. Beträffande utrikes tryckta skrifter på främ- mande språk föreslogs, att justitiekanslern skulle äga förordna om dylika skrifters beläggande med kvarstad, vilket beslut emellertid ofördröjligen skulle underställas kommitterade för tryckfrihetens vård. Ätalsrätten skulle tillkomma justitiekanslern. —— Slutligen skulle ordningsmålen förläggas till de allmänna domstolar.na
I motiveringen till de föreslagna bestämmelserna anfördes bl. a. (sid. 93 f.) :
»Kommitterade vilja för sin del till en början framhålla, att den av chefen för justitiedepartementet utövade befattningen med pressärenden i själva verket är av större räckvidd än lagens ordalag direkt giva vid handen, ity att han är faktiskt att betrakta såsom även högsta åtalsmyndighet. Rent formellt tillkommer visserligen icke denna åtalsmyndighet honom, utan justitiekanslern; men man må teoretiskt intaga vilken ståndpunkt som helst i den ovan berörda lagtolk- ningsfrågan, huruvida justitieministerns överlämnande av den kvarstadsbelagda skriften till justitiekanslern medför skyldighet för denne att utan egen prövning an— ställa åtal eller ej, praktiskt ställer sig i allt fall saken så, att å ena sidan det sålunda anbefallda åtalet aldrig uteblir, och å andra sidan de fall äro lätt räk- nade, där åtal av justitiekanslern anställts utan justitieministerns föranledande. Härav framgår tillika, att om lagstiftaren haft —för avsikt att genom kvarstads- och åtalsmyndighetens fördelande på skilda händer skapa något slags garanti mot missbruk, denna »garanti» i tillämpningen bortfallit.
Vad därnäst den ifrågasatta överflyttningen angår, kunna kommitterades flertal först och främst för sin del ej annat än instämma i den förkastelsedom, som uttalats över den nu bestående ordningen. Det synes dem vara ett oförnekligt missförhållande av betänklig art, att en medlem av regeringen, tillika det svenska justitieväsendets högsta chef, vid sidan av sin ställning såsom Konungens an- svarige rådgivare och sin egentliga ämbetsförvaltning, har att utöva polis- och åtalsmyndighet i pressmål. En dylik dubbelställning kan icke vara annat än menlig ur justitieförvaltningens och rättsskipningens objektiva synpunkt. Den är ägnad att giva en politisk bismak även åt åtgärder, som i sig själva sakna en dylik. Och detta är i sin tur ägnat att ofördelaktigt inverka på objektiviteten i juryns dom.
Såsom ett företräde hos det nuvarande systemet har man å andra sidan stundom framhållit, att detsamma gåve tillfälle till en form för utkrävande av ansvar för det sätt, varpå övervakningen handhaves, som vore i hög grad hälsosam för tryckfriheten. Härmed kan tydligen icke åsyftas den av grundlagen angivna juridiskt—politiska statsrådsansvarigheten, ty denna har aldrig ansetts omfatta justi— tieministerns befattning med tryck'frihetsärenden, utan den rent parlamentariska ansvarigheten. Att nu tryckfrihetsfrågor kunna hava sin politiska sida är visser- ligen obestridligt; men huruvida det skall kännetecknas som ett företräde hos en anordning, att den utsätter en minister för angrepp, icke för hans allmänna
. : i i i . i .
lagstiftnings-, förvaltnings- eller befordringspolitik, utan för hans verksamhet, av- seende rättsskipningen i konkreta mål -— vare sig nu anmärkningen gäller över— driven stränghet eller allt för stor efterlåtenhet — därom kunna meningarna säker- ligen vara delade. Ett synes visst, nämligen att det klander, som riktas mot kvar- stadsbeläggaren och åklagaren, på ett oklart och tvetydigt sätt drabbar även rege- ringsmedlemmen och chefen för justitieförvaltningen.
Finner man alltså, att justitieministern bör befrias från befattningen med över— vakningen av tryckfrihetens lagliga utövning, torde knappt annat val stå öppet än dess överflyttande till justitiekanslern. Att den icke kan anförtros åt lokala polismyndigheter har förut påpekats såsom en självklar sak. Såsom redan i mo- tiverna till de äldre förslagen utvecklats, är det ock blott en helt naturlig åtgärd att förlägga de enligt erfarenhetens vittnesbörd intimt sammanhörande kvarstads- och åtalsfunktionerna till den allmänna åklagaremaktens högsta representant. Med en i viss mån annorlunda given motivering än den ovan nyss berörda hava emel- lertid under kommitterades överläggningar framförts betänkligheter ur tryckfrihets- intressets synpunkt mot en dylik överflyttning. Det har yttrats den farhågan, att särskilt den politiska pressens behöriga rörelsefrihet kunde komma att lida in- trång, om ansvarigheten för de åtgärder, som här äro i fråga, icke längre till- komma en person, som i kraft av sin ställning stode i omedelbar kontakt med det pulserande samhällslivet och meningsbrytningarna däri, utan en ren ämbets- myndighet. Denna ämbetsmyndighet kunde komma att beklädas av en man, som, utan att man hos honom behövde förutsätta andra motiv, än ett strängt och redligt nit att fylla sin ämbetsplikt, bleve en fara för även en lojalt brukad tryck- frihet genom att sakna öra för ordens valör i den offentliga pressdiskussionen och ställa sig oförstående till den naturliga företeelse, att uppkomna skarpare poli- tiska och sociala stridigheter också medföra ett häftigare, men därför icke otill- låtligt språk. Så mycket mera beaktande krävde denna möjlighet vid det för- hållandet, att i synnerhet kvarstadsrätten innefattade en makt, som, därest den ej brukades med stor varsamhet och sinne för uppgiftens ömtåliga natur, kunde vålla ett ganska oförskyllt svårt, ja ödesdigert ekonomiskt avbräck. Härtill kom- me att justitiekanslern i sina åtgöranden vore i en alldeles särskild grad undan- dragen påverkan av rättelse och kritik, i det att icke blott ett parlamentariskt ansvar, utan jämväl ingripande från justitieombudsmannens sida mot honom är uteslutet.
Dessa betänkligheter hava emellertid av kommitterades flertal icke ansetts böra tilläggas synnerlig betydelse. Mot dem kan i första rummet anmärkas, att de synas mera räkna med förhållanden, som tillhöra ett redan tillryggalagt skede av den svenska tryckfrihetens utveckling, än med de nutida och rimligtvis sanno- lika framtida. Känslan för en vidsträckt politisk tryckfrihets betydelse har allt för länge genomsyrat samhället, och den politiska pressens maktställning är sedan länge alltför starkt befäst, för att en fara, sådan som den nyss angivna, skulle vara att i realiteten räkna med, särskilt då man besinnar huru starka jämväl de lagfästade garantier äro, som motverka densamma. Det lär ock svär- ligen kunna påstås att den hittillsvarande återhållsamheten i fråga om politiska tryckfrihetsåtal varit beroende av den parlamentariska ansvarigheten, ty den har förefunnits långt innan en dylik ansvarighetsform på allvar kom till tillämpning. Vidare mäste naturligen, om kvarstads- och åtalsmyndigheten läggas till justitie- kanslern, det av regeringen förväntas att vid besättande av detta ämbete syn- nerlig hänsyn tages till denna viktiga sida av ämbetsuppgiften och till de kvali— fikationer, som ur denna synpunkt måste ställas på dess innehavare; och skulle ett misstag härutinnan vara begånget, lämnar ju befattningens karaktär av för- troendeämbete möjlighet till rättelse härutinnan.
Slutligen förtjänar det framhållas, att det ekonomiska avbräck, som genom en oberättigad kvarstadsåtgärd kan tillfogas den därav drabbade, vid närmare på- seende skall befinnas långt ringare än man synes vara benägen att tro. Vägrar domstolen sin fastställelse eller frikänner juryn i tryckfrihetsmålet, måste ju kvar- staden upphävas och skriften åter bliva fri till försäljning. Vad angår böcker, bro- schyrer, vecko- och månadsskrifter, har då i själva verket kvarstaden kommit att verka som en kraftig reklam för skriften i fråga. Vad äter den dagliga nyhets- pressen beträffar, ligger saken visserligen annorlunda. Den skada, som både tid- ningsföretaget och annonsörerna erfarit, gottgöres icke genom skriftens lösgivande efter en eller annan vecka eller månad. Men just denna press är icke dess mindre den, som har allra minst att frukta av kvarstadsinstitutet, något som erfaren- heten till fullo bestyrker. Härtill bidraga många faktorer: bland dem först och främst dessa pressalsters spridningssätt, som ytterligt försvårar en effektiv kvar- stad.
Mot vad nyss rörande en lagd kvarstads verkningar yttrats har emellertid fram- ställts den, invändning, att det må äga sin riktighet för de fall, där juryn fri- känner, men att det bör besinnas, att ehuru en skrift verkligen finnes innefatta ett lagbrott, detta lagbrott dock i det konkreta fallet kan vara av den jämförelse- vis oskyldiga beskaffenhet, att det borde vara nog med att det erhåller sitt straff, utan att den tungt och desslikes ojämnt drabbande ekonomiska påföljden av upp— lagans sekvestrering därjämte behövde tillgripas. Denna anmärkning synes kom- mitterade i och för sig fullt berättigad. Men den riktar sin kritik åt orätt håll, då den vänder sig mot kvarstadsbeslämmelserna. Den har sin rätta adress till vår gällande rätts regler rörande konfiskation. Är nämligen en skrift av den beskaffenhet, att den enligt lagens ovillkorliga föreskrift skall konfiskeras, så är det blott i sin ordning, att denna åtgärds effektiva genomförande säkerställes genom kvarstad. Gällande tryckfrihetsförordning föreskriver nu konfiskation så- som en ovillkorligt inträdande påföljd vid alla i dess 5 3 uppräknade tryck- frihetsmissbruk utom för smädelse mot ämbets- och tjänsteman i och för äm- betet, där sådan påföljd (i motsats till förhållandet vid smädelse mot enskild person) ej förekommer. Men det kan säkerligen icke sägas vara av något tvingande behov påkallat att i varje fall, där en skrift i någon punkt överträtt lagens rä— märken, dess spridning helt och hållet undertryckes. Fastmera bör kravet på ett dylikt undertryckande bedömas efter ett varsamt avvägande av faran för dess skadliga verkningar för det allmänna eller för enskilda å ena sidan, verkningarna av det ifrågasatta ingreppet å andra sidan. Ett sådant avvägande kan icke ske i lagbud, utan måste överlämnas åt domstolens bedömande i det enskilda fallet. I enlighet med dessa synpunkter äro förslagets konfiskationsbestämmelser i kap. 1 5 8 och kap. 2 5 16 avfattade.
Så tillvida sammanhänger emellertid denna ändring i konfiskationsreglerna med den här avhandlade frågan, som den tydligen utövar en mildrande återverkan på kvarstadsinstitutet. Enligt gällande rätt, där konfiskationspåföljden är ovill- korlig, kan åtalsmyndigheten svårligen utan att komma i motsägelse med sig själv underlåta att, där åtal anbefalles, jämväl förordnaom kvarstad, såvida ej kvarstadsrätten genom förbiseende redan försuttits. Enligt förslaget åter blir det både en rätt och en skyldighet för myndigheten att i varje förekommande fall pröva, huruvida den avsedda skriftens brottslighet är av så svår beskaffenhet, att kvarstad bör tillgripas, eller om det ej kan vara nog med åtals anställande.
Vad angår den lokala övervakningen genom ombud i orterna, har det stundom yttrats den farhåga, att det för justitiekanslern, därest tillsättandet av dessa ombud lades i hans hand, skulle ligga nära till hands att därtill utse de honom underlydande fiskaler eller andra med åklagare- eller polisfunktion beklädda per-
soner. Kommitterade hava emellertid ansett en dylik utövning av befogenheten i fråga stå i alltför uppenbar strid med ombudsinstitutets karaktär, sådan den av lagstiftaren avsetts och i tillämpningen hittills uppfattats, för att ett upp- tagande i lagtexten av ett uttryckligt förbud häremot skulle vara vare sig nödigt eller ens lämpligt.»
En ledamot av kommittén, redaktören Hallgren, som i föreliggande fråga i det vä- sentliga biträdde kommittémajoritetens mening, ehuru under anförande av vissa be- tänkligheter, yttrade, att överflyttningen borde åtföljas av kontroll över kvar— stadsinstitutets användande, förslagsvis genom tryckfrihetskommitterade. Vidare an— såg han böra föreskrivas att justitiekanslerns ombud ej finge tagas ur den lokala åklagarmyndighetens krets.
I yttrande är 1913 över 1912 års kommittébetänkande anförde dåvarande justitiekanslern Sjöberg, att han fann det rimligt att den föreslagna över— flyttningen till justitiekanslern skedde, under förutsättning dock att i så- dant fall arbetskrafterna hos justitiekanslersämbetet förstärktes. —— I det gemensamma yttrandet från publicistorganisationerna över betänkandet be- 1 rördes ej särskilt denna fråga. —— I yttrande av Svenska Tidningsutgivare- föreningen över patentlagstiftningskommitténs förslag till lag mot illojal konkurrens 1915 framhölls emellertid i samband med en kritik av kommit- ! téns förslag att lägga brott mot denna lag under allmänt åtal även när ' det gällde brott i tryckt skrift, att man endast med tvekan ville motse över— ' vakningsmyndighetens överflyttning från justitieministern till justitiekans- lern.
Frågan om de skyldigheter som uti ifrågavarande hänseende åligga justitieministern har flera gånger varit föremål för debatt i riksdagen i an- ledning av interpellationer eller efter anmärkningar från konstitutionsut- l skottet. Härvid har det i allmänhet gällt försvarsfientliga skrifter. Redan ] 1906 besvarades av statsminister Staaff en interpellation i detta ämne. Frå- gan kom vidare upp 1926 genom interpellation och genom anmärkning från konstitutionsutskottet mot dåvarande justitieministern ävensom 1927 genom anmärkning från konstitutionsutskottet mot en efterföljande justitie- minister.:l I allmänhet har därvid från regeringshåll betonats, att den justitieministern anförtrodda befogenheten att anställa åtal i tryckfrihets- mål icke finge uppfattas såsom innebärande en skyldighet att anställa åtal i varje fall då sådant enligt lagen skulle vara möjligt. Det har även på- pekats det olämpliga i att justitieministern eventuellt skulle bliva desavue- , rad av juryn. En av de justitieministrar, mot vilka anmärkning riktats, j uttalade bl. a.2: »— det mot ifrågavarande slags handlingar riktade straffho- tet avser att bereda samhället ett skydd, vilket alltså ingalunda bör ovillkor— ligen tillgripas, sa snart de formella förutsättningarna för ett straffrättsligt * Nämnas må vidare, att vid 1934 års riksdag förekommit en interpellation rörande
ifrågasatt underlåtenhet av justitieministern att ingripa mot sedlighetssårande skrifter. Sell kam. prot. 1926, nr 19 sid 18.
förfarande kunna anses vara för handen. utan endast i den mån statens väl eller eljest ett allmänt intresse kan sådant påkalla.'»1
Utländsk rätt.
Såsom exempel på olika anordningar av åtals- och beslagsrätten beträf- fande tryckta skrifter skall redogörelse lämnas för de övriga nordiska län- derna och Nederländerna.
Enligt danslra presslagen (1851) kan offentligt äta] på grund av innehållet i tryckt skrift igångsättas endast på order av justitieministern. Beslag av tryckta skrifter på grund av vilkas innehåll ansvar skall göras gällande kan utom vad angår utländska skrifter endast ske genom beslut av domstolsmyndighet. Polismyndigheten har 'ej rätt att ens interimistiskt verkställa beslag. Enligt en förordning 1931 för Köpen— hamns politi äger polisen förbjuda försäljning och utdelning av trycksaker på all- män plats, när sådant kan föranleda störande av den allmänna ordningen.
I Finland åligger tillsynen över tryckfrihetslagens (1919) efterlevnad justitie- ministeriet, som därvid biträdes av länsstyrelserna och underordnade polismyn- digheter. Allmän åklagare och polischef äger rätt att, där tryckalster är till sitt innehåll förgripligt, verkställa kvarstad utan justitieministeriets förordnande men bör inom ett dygn göra anmälan därom hos justitieministeriet som underställer den- samma domstols prövning eller därest ministeriet icke anser skäl för kvarstaden föreligga förordnar om dess upphävande. Vid 1929 års senare riksdag framlades förslag att överflytta övervakningen på justitiekanslern. Som skäl anfördes, att justi- tieministerns ställning såsom ansvarig för sina ämbetsåtgärder inför riksdagen icke vore ägnad att giva stöd åt den självständighet och oavhängighet samt en- hetlighet vid övervakandet av tryckfrihetslagens efterlevnad som uppgiften förut- satte. Förslaget avstyrktes emellertid av lagutskottet, som anförde, att utskottet med beaktande av att mot tryckfriheten begångna brott ofta vore av mer eller mindre politisk natur, kommit till den uppfattningen, att förordnande om åtal för tryck- frihetsbrott icke kunde överföras på justitiekanslern utan att försätta denne i en så- dan ställning att hans opartiskhet kunde sättas i fråga än från det ena än från det andra hållet, vilket vore ägnat att försvaga justitiekanslerns auktoritet. Vidare åberopade utskottet, att det icke påvisats, att den nuvarande ordningen skulle för- anlett missförhållanden, vilka påkallade en ändring av densamma. Utskottets hem- ställan bifölls av 1930 års tidigare riksdag.
Norge saknar särskild tryckfrihetsförordning. Enligt straffprocesslagen har riks- advokaten att avgöra om åtal skall ske för »forbrydelser» genom tryckt skrift. Däremot åtalas »forseelser» i fråga om tryckta skrifter, t. ex. underlåtenhet att utsätta boktryckares namn o. dyl., av de vanliga åklagarmyndigheterna. Enligt all- männa regler gäller för övrigt att om riksadvokaten anser att i visst fall brott ej bör åtalas t. ex. därför att intet offentligt intresse (hensyn) kräver detta, han skall göra framställning i saken till konungen, som det slutliga avgörandet tillkommer. Beslag får i trängande fall göras av åtalsmyndigheten eller, om dess beslut ej kan avvaktas, av polismyndigheten men skall ofördröjligen underställas domstols pröv— ning.
I Nederländerna saknas särskild tryckfrihetsförordning. För tryckfrihetsm'ål gälla allmänna regler' 1 fråga om forum, åtalsmyndighet och beslagsrätt. »
1 Överflyttning av övervakning från justitieministern till justitiekanslern påyrkades även i 1934 års motion om ändringar i tryckfrihetslagstjftningen. I anslutning därtill yrkades i särskild motion, att justitiekanslerns egenskap av förtroendeämbetsman skulle upphävas. Denna motion avslogs (Konst. -atsk. utlåtande nr 7) Jfr sid. 139, not 1.
Kommittén delar i stort sett den uppfattning som uttalats i 1912 års be— tänkande angående olämpligheten därav att en medlem av regeringen, "vid sidan av sin ställning såsom Konungens ansvarige rådgivare och sin egent- liga ämbetsförvaltning, har att utöva polis— och åtalsmyndighet i pressmål. Väl förhåller det sig så att hittills olägenheterna av den nuvarande ordnin- gen icke särskilt skarpt framträtt. Detta torde bero därpå att på ansvarigt häll en relativ enighet rått angående det sätt på vilket TF:s bestämmelser till skydd mot missbruk av tryckfriheten borde tillämpas. Även om i inter- pellationer och eljest tid efter annan framställts anmärkningar mot veder- börande justitieministrars sätt att handhava dessa bestämmelser, har dock, trots växlingen av regeringar och justitieministrar, någon större skillnad ej förmärkts i bestämmelsernas handhavande. Vilket parti regeringen än till- hört, har den allmänna tendensen, såsom förut påpekats, varit att ej åtala annat än i undantagsfall, och detta har även gällt av ytterlighetspartierna bedriven propaganda. Det kan emellertid ej förväntas att denna enighet alltid skall fortfara.
Handhavandet av statens straffande makt måste helt naturligt i stort sett rätta sig efter tidsförhållandena och det av dem skapade allmänna läget i samhället. Det har redan förut påpekats, att det allmänna läget be- träffande de företeelser varom det här är fråga på de senare åren i hög grad förändrats. Frågan om behandlingen av oarter i ytterlighetspartiernas verksamhet har också trätt i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare. I den mån mera djupgående skiljaktigheter skulle yppa sig beträffande handhavandet av åtalsbefogenheten i denna nya situation —— och sådana kunna lätt tänkas uppstå —- vore att befara att de vid regeringsskiften
Detta skulle vara föga önskvärt i en tid som framför allt torde kräva fast- het och konsekvens i statsmaktens uppträdande.
Den förändrade situationen torde även i ett annat avseende återverka på förevarande fråga. Efter uppkomsten av en ytterlighetsriktning även på högerkanten av den politiska skalan blir handhavandet av åtalsrätten än
& ömtåligare än förut. Särskilt därest, såsom kommittén förutsatt, åtalsbe- t fogenheten måste komma till flitigare användning -—— och redan förhållan— , denas natur torde föra därhän -— måste risken ökas att justitieministerns i ätgöranden av en kanske utbredd opinion skulle kunna stämplas såsom i
' skulle kunna taga sig uttryck i ett olika utövande av denna befogenhet. 0 |
förestavade av politiska hänsyn. I rättsordningens intresse synes en ord- ning som medför ett sådant resultat böra undvikas.
Kommittén föreslår därför i överensstämmelse med de föregående för— slagen till TF och riksdagens uttalande 1908, att de befogenheter i fråga om övervakningen av tryckfriheten, som hittills ankommit på justitiemi- nistern, överflyttas på justitiekanslern. Detta får emellertid icke innebära, att tryckfrihetsärendena därefter skola prövas enbart ur formella synpunkter.
158 TF:s avfattning ger anvisning på en lämplighetsprövning och denna måste, såsom kommittén redan förut framhållit, göras med stor takt och urskill- ning. Naturligen kommer justitiekanslern ej sällan att härvid ställas inför ömtåliga avgöranden, men såsom i 1912 års betänkande anförts är att förvänta att vid besättandet av posten hänsyn tages till vederbörandes kva— lifikationér i detta avseende. Spörsmålet angående konfiskation, som i 1912 års betänkande berörts i samband med överflyttningen till justitiekanslern av övervakningen, torde icke äga ett sådant sammanhang med sistnämnda fråga, att överflyttningen bör göras beroende av en ändring i konfiskationsreglerna. Kommittén anser sig därför icke ha anledning att gå in på detta spörsmål. Kungl. Maj:t har fortfarande att utöva den högsta tillsynen över tryck- friheten och bibehåller rätten att ingripa mot tryckalster, som smäda främ- mande makt.
I fråga om kvarstadsinstitutet kan tagas i övervägande att även i andra hänseenden vidtaga ändringar.
Genom kvarstadsinstitutets organisation och bland annat valet av de per- soner som skola handha detsamma har man velat skapa garantier för att det icke komme att obehörigen inskränka tryckfriheten. Det kan emellertid icke förnekas att genom dessa anordningar institutets effektivitet blivit i hög grad lidande. Innan chefen för justitiedepartementet eller hans ombud hunnit granska en förgriplig skrift, förordna om kvarstad, sätta sig i för- bindelse med polisen och innan sedan order från denna hunnit utgå, kan distribution av skriftens" hela upplaga redan ha skett: och det kan ha skett under ordningsmaktens ögon, utan att denna haft befogenhet att ingripa. Polisen äger nämligen enligt gällande rätt ej att av eget initiativ ingripa mot tryckt skrift.
Ur synpunkten av ett elektivt ingripande mot brottslig propaganda från ytterlighetspartiernas sida skulle naturligtvis en sådan ändring av bestäm- melserna vara önskvärd att ordningsmakten ägde provisoriskt belägga med kvarstad en förgriplig skrift, till dess inom en kort tillmätt frist veder- börande tryckfrihetsombud hunnit anträffas och hans mening inhämtats. Ordningsmaktens och de vanliga åklagarnas skiljande från den omedel- bara befattningen med tryckfrihetens övervakande hör emellertid till de TF genomgående principer, som ansetts nödvändiga i dess system av garantier, och frågan synes ha en alltför stor räckvidd för att låta TF:s innehåll på detta område bestämmas uteslutande av hänsynen till ytter— lighetspartiernas propaganda. Då härtill kommer att förslag till nya regler beträffande kvarstadsinstitutets anordnande framlagts av de förut nämnda sakkunniga inom justitiedepartementet, har kommittén ej funnit sig böra föreslå några genomgripande förändringar i detta avseende.
På en punkt synes det emellertid kommittén angeläget, att en ändring kommer till-l stånd.
Den bristande effektiviteten i kvarstadsinstitutet torde kännbarast göra sig gällande, då det är fråga om flygblad och andra liknande skrifter, som äro avsedda att hastigt spridas och vanligen utdelas utan vederlag. I fråga om dessa skrifter torde ofta hända att något exemplar ej avlämnas till över- vakningsmyndigheten, och under alla förhållanden är skyndsamhet mer än eljest av nöden. Därförutan torde ett kvarstadsförordnande merendels vara utan någon effekt. Vidare kan i dessa fall myndigheternas vanmakt fram- stå såsom synnerligen anstötlig. Detta gäller framför allt då skriften inne- håller en tydlig och klar uppmaning till brott. Det ligger i flygbladets natur i motsats till exempelvis en tidning att dess innehåll omedelbart och hastigt förmedlas till läsaren. Då det innehåller en klar och tydlig uppmaning till brott måste dess spridning under sådana förhållanden betecknas såsom en öppen utmaning mot rättsordningen. Denna synes icke böra tålas. Några invändningar av avgörande art synas icke kunna göras mot att i dylikt fall lämna ordningsmakten en rätt att provisoriskt taga flygbladet i beslag. Ett flygblads innehåll kan såsom redan nämnts snabbt uppfattas, och om rätten att lägga ett provisoriskt beslag inskränkes till fall av uppen- bar uppmaning till brott, torde någon fara för det lojala bruket av tryck- friheten ej vara att befara. Gentemot en sådan rätt kan ej heller åberopas några ekonomiska risker, då spridandet av flygbladet vanligen icke torde ; representera några ekonomiska intressen.
På grund av de skäl som anförts föreslår kommittén att i de bestämmel— ser, som komma att reglera kvarstadsinstitutet, införes en bestämmelse av innehåll att då flygblad eller skrit't, som utdelas utan vederlag, innehåller klar och tydlig uppmaning till brott, polismyndigheten skall äga att provi- soriskt belägga skriften med kvarstad intill dess övervakningsmyndigheten ' eller dess ombud meddelat besked, huruvida kvarstad kommer att förord-
nas. Samtidigt torde böra meddelas föreskrift att sådant besked ofördröj— ligen och senast inom 48 timmar skall inhämtas, vid äventyr att den pro- visoriska kvarstaden eljest förfaller.
Den föreslagna överflyttningen av övervaknin—gsskyldigheten skulle för- anleda ändring eller omskrivning av ett stort antal moment i TF.1 Delvis föreslås annan lydelse av dessa i det av justitiedepartementets sakkunniga utarbetade förslaget till ändringar i ”tryckfrihetsprocessen och kvarstadsreg- lerna. Kommittén finner det lämpligast, att ändringarna i TF i denna del verkställas i samband med arbetet på tryckfrihetsprocessens omdaning och har därför icke i lagtext avfattat samtliga de ändringar som föranledas av kommitténs förslag härutinnan. I stort sett torde 1912 års förslag därvid kunna läggas till grund. Av liknande skäl har kommittén ej heller utarbetat lagtext ia'vse'ende å förslaget till rätt för polismyndighet att belägga skrift med kvarstad.
* _S 1, mom. 4, 5 och 8, & 4 inom. 1—6 och 10—12 samt 5 5 inom. 8, 11, 12 och ”13.
Beslag av icke tryckt skrift.
I detta sammanhang skall i korthet beröras frågan om beslag av sten— cilerade och andra skrifter, som hos oss icke hänföras under tryckfrihetsför— ordningen. Det kunde ifrågasättas att genom uttryckliga bestämmelser reglera frågan om beslag av icke tryckt skrift, som omförmäles & 8 kap. 3 g och 10 kap. 14 % strafflagen. Denna fråga utgör emellertid endast en detalj av den vida mera omfattande frågan om ordningsmaktens allmänna rätt att ingripa till förhindrande av brott, och det torde icke vara nöd— vändigt att utbryta denna detalj till särskild rättslig reglering.
Till en början må sålunda anmärkas att om de bestämmelser antagas, som kommittén föreslår angående spridande av skrifter bland krigsfolk, frågan icke torde få så stor praktisk betydelse. Oavsett dessa bestämmelser synes emellertid frågan vinna en tillfredsställande lösning genom iakttagande av vad som måste anses vara gällande rätt på området.
Någon tvekan lärer icke råda därom att polisen äger taga i beslag skrift innehållande uppmaning till brott, vilken innehaves av den som sprider skrift. Tvekan synes huvudsakligen ha uppstått angående skrift, som ännu icke varit föremål för spridning. Det har sålunda hänt att hela upplagan av en för utdelning bland krigsmanskap avsedd icke tryckt skrift, innehållande uppmaning till brott, vilken av polisen omhändertagits innan spridning verkställts, av denna anledning återställts till ägaren. Enligt kommitténs me- ning har emellertid polisens rätt att taga i beslag medlet för brotts begående icke till nödvändig förutsättning att ett brott redan blivit begånget. Det ligger i sakens natur och framgår för övrigt av 3 % i den för polispersonal fastställda normalinstruktionen att polisman har att »söka förekomma sådana överträ— delser av lag och allmänna stadganden, vilkas åtalande ankommer ååklagar- myndighet». Naturligtvis äger icke polisen på grund av denna sin allmänna befogenhet rätt att omhändertaga vilket som helst föremål, vilket kan an— vändas till begående av brott, eller att för ett förebyggande beslag företaga vilka som helst åtgärder. Jämväl innehavarens rätt måste tydligen beaktas. Det torde dock böra tillkomma polisman rätt att omhändertaga av honom anträffat föremål som icke kan vara avsett för annat ändamål än begående av brott, och i vars behållande innehavaren icke kan ha annat intresse än att kunna begå brottet. Tillämpat på icke tryckt skrift innehållan- de uppmaning till brott torde polisman ha rätt att omhändertaga sådan . för spridning avsedd skrift som av honom anträffas. — Möjligen kan å po- lismyndighetens ställningstagande i det omnämnda fallet h'a inverkat tryck- frihetsförordningens av omsorgen att värna tryckfriheten dikterade bestäm- melSer. Om de ändringar i dessa komma till stånd, som kommittén föreslår, , har man anledning förvänta att detta skall bidraga till att skingra den'tve- " kan, som funnits i förevarande avseende beträffande icke tryckt skrift.
I varje fall har kommittén, med den uppfattning åt vilken här givits ut- tryck, icke ansett sig böra föreslå några bestämmelser i ämnet.
Juryinstitutionen.
En omständighet, som i debatten om handhavandet av rättsvården på tryckfrihetens område alltid framhållits såsom ett hinder för ett kraftigare ingripande mot propaganda från ytterlighetsriktningar, är den osäkerhet som föranledes av tryckfrihetsprocessens anordningar och särskilt jury- systemet. Det är ofta omöjligt även för den som är i besittning av sak- kunskap och erfarenhet att med tillbörlig säkerhet kunna beräkna utgången av ett tryckfrihetsmål; anställandet av talan, även en berättigad sådan, kom- mer därför ofta att framstå såsom någonting riskabelt, varpå man endast ogärna vill inlåta sig.
På grund av det anmärkta förhållandet torde emellertid icke kunna sättas i fråga att avskaffa jurysystemet. Detta är ett viktigt led i de garantier med vilka man velat omgärda tryckfriheten. En jury med sin intimare kontakt med samhällslivet och de uppfattningar som röra sig däri har ansetts bättre än yrkesdomaren med sin många gånger av ämbetet betonade inställning kunna bedöma den ämnets och tankens förenlighet med lagen och den skrif- tens allmänna syftning, som lagstiftaren vid bedömningen av brottslighets- frågan velat tilhnäta större betydelse än uttrycket och framställningssättet. 1 den mån juryn förhindrar ett ovist åklagarnit att triumfera fyller den så- lunda en viktig uppgift, och den uppgiften har sitt berättigande jämväl i fråga om ytterlighetspartiernas propaganda.
Åtgärder kunna ifrågasättas endast i den män i själva anordningarna för juryns utseende och funktion finnas brister som skapa en rättsvården även- tyrande osäkerhet. Sådana brister ha påpekats såväl i 1912 års betänkande som i det betänkande, vilket nyligen avlämnats av förenämnda särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet. I 1912 års betänkande anföres t. ex. att det sedan länge kunde anses ha rätt enighet därom »att de nu gällande reglerna äro behäftade med grova brister, som oavlåtligt och eftertryckligt gjort sig påminta vid tillämpningen». Anmärkningarna ha huvudsakligen riktat sig mot det sätt, på vilket parternas medverkan vid juryns utseende är anordnad, och det är säkerligen här som den största bristen föreligger. 1912 års betänkande karakteriserade läget så att man på många håll både bland de närmast intresserade och bland allmänheten »vant sig vid att be- trakta tryckfrihetsmåls utgång såsom ett resultat av skicklig taktik och ; slump i förening». i För vinnandet av de syftemål, som förevarande utredning avser, måste det vara av vikt att sådana brister i den mån det är möjligt avhjälpas. Då emellertid förslag till nya bestämmelser härutinnan framlagts av förenämnda sakkunniga, har kommittén icke ansett sig böra närmare ingå på frågan.
Ingripanden mot affischer m. m.
En viss osäkerhet råder angående frågan i vad mån myndigheterna äga ingripa mot ett offentliggörande av tryckt skrift, som sker genom anslag, kringbärande av plakat eller på liknande sätt. Klara lagbestämmelser saknas, och även om dessa till en viss del ersättas av praxis, torde dock under skydd av den oklarhet som råder bedrivas åtskilligt ofog, vilket måste betecknas såsom stridande mot god ordning. Därjämte föranledas lätt av detta tillstånd beskyllningar, mot polisen för övergrepp.
' Då frågan äger ett ej ringa intresse med avseende å ytterlighetspartiernas propaganda, torde den här böra upptagas till behandling.
Gällande rätt m. m.
Med stöd av sin allmänna uppgift att avstyra och förhindra fortsättande av brott anses polisen kunna ingripa mot tryckta skrifter, där spri- dande eller offentligt anslående av dylika stör ordningen eller är för- argelseväckandefl Enligt rättsfall har myndighet ansetts berättigad att för- bjuda anslående av tryckt valaffisch innehållande en bild av kungl. slottet i Stockholm, från vilket höjde sig en pansarklädd knuten hand, och försedd med orden »Utmaningen mot Sveriges folk bör tillbakaslås». Vidare har det- ansetts förargelseväckande att anslå plakat, i vilka vissa personer angivits som strejkbrytare och missfirmats och häremot har alltså polisen kunnat ingripa genom att avlägsna plakatet. Likaså har polisen ansetts behörig avlägsna plakat i demonstrationståg med sådana inskriptioner som med med tronen, altaret och penningpåsen»2 o. s. v.
Justitieombudsmannen har åtskilliga gånger ingripit mot myndigheter för olaga åtgärder mot tryckta skrifter såsom nedtagande av bojkottsanslag. borttagande av valaffischer etc. Bl. a. må omnämnas ett av justitieombuds— mannen anhängiggjort åtal mot en landsfiskal för tjänstefel bestående däri. att han öppnat två låsta för affischering avsedda skåp, som tillhörde en syndikalistisk organisation och uppsatts å allmän plats, samt därur bort- tagit två tryckta anslag om bojkott och blockad mot en gästgivare in. m. Justitieombudsmannen ansåg, att plakaten ej innehållit något mot ordningen eller anständigheten sårande, varför laga anledning till ingripande saknats. Högsta domstolen fann emellertid enligt utslag den 14 oktober 1927 med av-
1 Mot affischer »— tryekta eller" ej —— kan vidare ingripas enligt ordningsföreskrifter i åtskilliga städer. Sålunda stadgas t. ex. i särskilda ordningsföreskrifterna för Stock- holm, 55 14 och 49, efter lagändring den 18 december 1933, att annonser, affischer och andra sådana tillkännagivanden må inom staden eller dess område icke anbringas å mark som är utlagd eller avsedd till väg, gata ellernallmän plats med mindre veder- börande myndighet därtill lämnat tillstånd samt ej heller uppsättas på offentliga minnes- märken eller vid gata eller allmän plats anslås å byggnader, plank eller andra föremål utan ägarens eller disponentens medgivande. Straffet för överträdelse är 2 till 100 kronors böter. " N. J. A. 1915, sid. 515 och 1909, sid. 104.
seende å de uttalanden rörande viss namngiven person, som anslagen inne- hållit, landsfiskalen ej ha saknat fog för sin åtgärd och ogillade åtalet.1
Frågan om ingripande mot tryckta affischer o. dyl. upptogs såväl i 1887 som i 1912 års förslag till ny tryckfrihetslagstiftning.
1887 års förslag innehöll ett stadgande att för spridning av tryckt skrift genom anslag vid allmän plats skulle gälla de villkor och inskränkningar, som för dylik spridning av annan skrift vore eller bleve stadgade. I motiven uttalades, att bestämmelsen tillkommit »till förekommande av all tvekan huruvida polismyndighet må äga rätt att meddela föreskrifter angående det sätt att sprida tryckt skrift som sker genom dess anslående på offentliga platser».
I 1912 års förslag upptogs ett stadgande av samma innehåll dock att orden »genom anslag vid allmän plats» utbytts mot orden »genom anslag, genom kringförande av plakat eller på annat likartat sätt». I motiven an- fördes bl. a.:
»En erinran har ansetts böra givas i lagen därom, att i fråga om uppsättande av plakat, kringförande av demonstrationsstandar o. s. v. allmänna ordningsregler äga tillämplighet oberoende därav att plakatets eller standarets inskription framställts genom tryck, och förty polismakten jämväl är berättigad inskrida mot ordningen eller anständigheten sårande tilltag av denna art, utan att vara hänvisad till de villkor och omständligare former tryckfrihetslagen anvisar för kvarstad.»
Kommittén:
Även om den företagna utredningen visar att myndigheterna äga rätt att ingripa mot ett offentliggörande av tryckt skrift som sker genom anslag, kringbärande av plakat eller på liknande sätt, då därigenom brytes mot allmän ordning eller anständighetens krav, torde, för att undanröja den ovisshet som härutinnan kan råda, uttrycklig erinran därom böra göras i TF. Kommittén föreslår för sådant ändamål ett tillägg till 5 1 mom. 1 i överensstämmelse med det stadgande som i 1912 års förslag intagits.
Att utsträcka en sådan bestämmelse till flygblad synes icke motiverat. Spridandet av flygbladet innebär icke ett sådant omedelbart offentliggöran- de av en skrifts innehåll som ett anslag eller ett kringburet plakat. Det är utan vidare klart, att spridandet av ett flygblad icke får ske på ett sätt som stör ordningen eller eljest innebär ett brott, och i övrigt synes den ändring, som föreslagits i bestämmelserna angående kvarstad, vara till- räcklig. '
Utgivningsförbud för tidningar.
Gällande rätt och tidigare behandling av frågan.
Utgångspunkten för det svenska tryckfrihetssystemet är friheten från pre- ventiv censur. Det står i. överensstämmelse därmed att kvarstadsinstitutet
1 N. J. A. 1927, sid. 499.
omgärdats med stränga bestämmelser om domstolsprövning inom viss tid etc. Man har på detta sätt velat hindra att kvarstadsinstitutet på omvägar utvecklades till en administrativ indragningsmakt, varigenom förbudet mot censur skulle kunna kringgås. Rätt att förbjuda utgivning av en tidning finnes ej hos oss.1
Indragningsmakten har dock tidigare beträffande periodiska skrifter funnits.
År 1785 infördes kungl. privilegium för rätt att utge dagblad eller periodiska skrifter, vilket privilegium efter gottfinnande kunde återkallas av Konungen. Detta system avskaffades 1809 men återinfördes genom 1812 års tryckfrihetsförordning, som lade maktmedlet i hovkanslerns hand. Härom stadgades i tryckfrihetsförord- ningen, att hovkanslern kunde, när han ansåg att dagblad eller periodisk skrift vore vådlig för allmän säkerhet, att den utan skäl och bevis förnärmade personlig rätt eller att den vore av en »fortfarande smädlig egenskap», genast låta inställa skriftens utgivande, intill dess efter anmälan hos Kungl. Maj:t, vilken anmälan borde äga rum sist inom 8 dagar, sedan hovkanslern blivit om kvarstadens verk- slällande underrättad, Kungl. Maj:t i statsrådet förordnat, huruvida den inställda skriftens fortsättning kunde vidare tillåtas, och skulle det ankomma på Kungl. Maj:ts förordnande, huruvida utgivaren av ett sålunda indraget dagblad eller pe- riodisk skrift framdeles måtte kunna utgiva annan sådan skrift. Denna indrag- ningsrätt utövades synnerligen godtyckligt av hovkanslern. Indragning skedde-utan dom och rannsakning och utan att författaren fick veta varför och långt mindre fick tillfälle att försvara sig. Som motiv för indragningen angav hovkanslern vanligen, att en tidningsartikel var misshaglig till sitt innehåll eller vådlig för allmän sä- kerhet eller förgriplig för utländska makter, särskilt Ryssland. Emellertid började indragningsmakten att alltmera missbrukas till att stävja varje kritik av rikets styrelse, som kändes obehaglig för regeringen. Särskilt riktade den sig mot Lars Hiertas tidning Aftonbladet. Indragningen kringgicks emellertid lätt genom att tid— ningen obetydligt ändrade titeln och ny ansvarig utgivare till namnet ställdes i spetsen för densamma, och detta nya dagblad lämnades såsom ersättning åt det indragna bladets prenumeranter. Det sista Aftonblad som Hierta utgav bar nam- net »Det 26 Aftonbladet». På detta sätt förlöjligades indragningsmakten. Den upp- hörde att användas 1838 och avskaffades vid 1844—45 års riksdag.
Utländsk rätt.
Rätt att meddela utgivningsförbud för tidningar eller därmed likartade åtgärder fordras, även för andra än extraordinära förhållanden, stadgad i flera främmande länder. Såsom exempel härpå må nämnas följande:
I finska tryckfrihetslagen stadgas, att då innehållet i periodisk skrift innefattar förräderi, uppmaning till uppror, nedsättande av offentlig myndighet o. dyl. (brott mot 12 kap. samt 16 kap. 8 och 24 %% strafflagen ävensom uppviglingslagen), justitieministeriet äger förordna om indragning av skriften tills vidare. Förord- nandet skall därefter inom viss tid underställas domstols prövning, och domstol äger förordna att skriften skall indragas för en tid av högst ett år. Denna tid fast- ställdes 1930, medan tiden förut var högst tre månader. Förordnandet om indrag- ning skall gälla även annan skrift som utgives för att ersätta den indragna skriften.
I Schweiz har den 26 mars 1934 av förbundsrådet utfärdats en förordning enligt
1 Dock må erinras om stadgandet i 4 5 2 m. TF, att utgivande av periodisk skrift skall inställas, om vederbörligt hinderslöshetsbevis ej erhållits.
vilken tidning, som gjort sig skyldig till särskilt svåra förlöpningar och därigenom satt förhållandet till främmande makter i fara, skall erhålla varning eller, om den- na icke leder till resultat, förbjudas utkomma för viss tid. Avgörande härom träffas av förbundsrådet.
I Tjeckoslovakien stadgas enligt lagen den 19 mars 1923 om skydd för republiken, att om genom periodisk skrift begåtts vissa i lagen angivna straffbara handlingar av mera svårartad natur (t. ex. hetsande mot statsförfattningen), och med hänsyn till förut begångna, inom förhållandevis kort tid därförut meddelade utslag i sådant hän- seende mot samma tidning — om än densamma utgivits under annan titel — anledning finnes befara ett fortsatt utförande av dylika straffbara handlingar genom tidningens innehåll, kan i utslag rörande sådant brott bestämmas, att utgivandet av tidningen skall inställas. Sedan domstolens utslag vunnit laga kraft, kunna vederbörande myndigheter (politische Behörde zweiter Instanz) meddela närmare bestämmelser, vilka ej få över— klagas, angående indragningen och fastställa förbud för tidningen att utkomma under en tid av högst en månad, om tidningen utges minst 5 gånger i veckan, under en tid av högst två månader, om tidningen utges minst 1 gång i veckan, samt under en tid av högst 6 månader beträffande övriga tidningar. Sådant indragningsbeslut får meddelas inom ett år efter domstolens dom, om tidningen utges minst 5 gånger i veckan och eljest inom 6 månader efter nämnda dom. Om vederbörande myn- dighet (Pressbehörde) är av den åsikten, att den indragna tidningen utkommer under annat namn, äger myndigheten förbjuda utgivandet, vilket beslut går i verkställighet oberoende av klagan. —— Enligt en lag den 10 juli 1933 till komplet- tering av lagen om skydd för republiken har regeringen erhållit rätt att — om det erfordras för ett verksammare skydd för republikens säkerhet eller värdighet, för republikens författning eller för den allmänna friden —— genom särskild förordning bestämma att sådant inställande av tidningens utgivning skall kunna ske även för vissa lindrigare brott (t. ex. upphetsande av befolkningsgrupper mot varandra), ävensom att tiden härför skall kunna förlängas för periodiska skrifter som utkomma minst 5 gånger i veckan till 3 månader och till sådana skrifter som utkomma minst 3 gånger i veckan till 6 månader. En sådan förordning skall genast under- ställas nationalförsamlingen eller dess permanenta utskott. Regeringen begagnade sig omedelbart av rätten att utfärda en dylik förordning.
I detta sammanhang må även omnämnas de regler som gälla om rätt att för- bjuda kolportage av periodiska skrifter. Detta kan verka som ett partiellt utgiv- ningsförbud. Enligt en lag den 10 juli 1933 angående ändring och komplettering av presslagarna kunna de administrativa myndigheterna (Landesbehörde) förbjuda kolportage av skrifter, som medelbart eller omedelbart undergräva eller smäda republikens självständighet, författningsenliga enhet,. integritet, demokratiskt- republikanska statsform eller demokratiska ordning eller som genom osant och sanningen förvrängande innehåll utgöra en fara för allmänt lugn. Med kolportage menas utdelande eller försäljning av skrifter å allmän plats (öffentliche Orten und Räumlichkeiten) eller sådan distribuering som sker från -hus till hus. Enligt en ändring i sistnämnda lag den 10 juli 1934 kan även förbjudas att sprida tryckta skrifter i affärer, där tobak och frimärken säljes, järnvägskiosker o. dyl. Vidare kan på en tid av högst _2 år rätten att få periodisk skrift befordrad genom post eller järnväg antingen helt och hållet eller ock i fråga om härför gällande taxe- nedsättning indragas. —— Förbud av sistnämnda art meddelas av inrikesministeriet.
Kommittén:
Såsom en orsak till den ringa effektiviteten av TF:s bestämmelser mot missbruk av tryckfriheten har bland annat framhållits, att kvarstads- och
konfiskationsåtgär-der icke kunna "vidtagas, förrän en skrift redan blivit spridd. Det enda verkliga botemedlet häremot vore "ju införande av censur. Historien har emellertid lämnat många bevis på dennas vanmaktoch skad- lighet. Under censurens tryck ha i regel de förföljda åsikterna endast vunnit i styrka och utbredning. Ett förbud mot utgivande av tidning för viss tid kan delvis få samma verkan som censur utan att hava dess olägenheter. Det är dock en åtgärd som-går mycket långt i inskränkning av tryckfriheten och dessutom kan ha mycket vittgående ekonomiska verkningar. Att låta myndigheterna under normala förhållanden erhålla en rätt att meddela så- dant förbud såsom isolerad åtgärd anser kommittén därför icke böra kom- ma ifråga-. Det torde för övrigt vara förenat med synnerligen stora svårig- heter att så formulera ett stadgande, att en godtycklig tillämpning uteslötes. Mera talar däremot för tanken att meddela en sådan rätt för orostider såsom krig och uppror. Kommittén återkommer till denna fråga vid behandlingen av spörsmålet om undantagslagstiftning för sådana fall.
Propagandan i skolorna.
Gällande bestämmelser m. 111.
För skolor av olika slag gällande stadgar äro utfärdade av, Kungl. Maj:t i administrativ väg. I allmänhet innehålla de icke några uttryckliga bestäm- melser mot politisk verksamhet av lärare eller lärjungar.
Vad först angår lärarna föreskrives dock i stadgan för folkhögskolor den 31 december 1919, att lärare bör hava för ögonen att icke påtrycka eleverna någon viss åskådning i politiska eller religiösa frågor, utan att lärare såväl i sin undervisning som då han eljest uttalar sig inför eleverna i sådana frå- gor bör vinnlägga sig om att låta olika synpunkter komma till sin rätt och, där han ger uttryck åt sin egen mening, ålägga sig måttfullhet och visa till- börlig grannlagenhet och fördragsamhet gentemot oliktänkande (% 27). I läroverksstadgan den 17 mars 1933 föreskrives, att all undervisning skall åsyfta att hos lärjungarna väcka och underhålla kärlek till fosterlandet samt att göra lärjungarna till goda och dugliga medborgare (% 46). Lärare skall städse erinra sig att han skall vara sina lärjungar till ett föredöme (& 131). Vad angår folkskollärare stadgas i folkskolestadgan den 26 september 1921 (% 29), att lärare bör i allt sitt förhållande såväl i som utom skolan giva sina lärjungar ett gott föredöme samt med flit och trohet fullgöra sina åliggan- den. Vidare stadgas (5 32), att om skolrådet finner giltig anledning till an- märkning mot ordinarie folkskollärare på grund av fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av lärarens vandel, skolrådet har att tilldela den felande varning. Låter han sig därav ej rätta, må han ånyo varnas eller ock för längre eller kortare _tid högst sex månader skiljas från befattningen. Är felet av svårare beskaffenhet, må han skiljas för alltid från befattningen. Detta får alltså ej ske förrän efter fruktlös befunnen varning. Frågan om - lärares ställning i förevarande hänseenden har vid flera tillfällen varit före- mål för diskussion. Därvid har emellertid saken närmast gällt ungdomens religiösa och sedliga ledning.
Beträffande Iå'rjungarnas skyldigheter m. m. må nämnas, att enligt läro- verksstadgan lärjunge skall vinnlägga sig om gudsfruktan, sanningskärlek, flit och goda seder samt visa vördnad för allmän lag och fastställd ordning (5 50). Jämväl utom läroverket skall han ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter med avseende å förlustelser och njutningsmedel som rektor
i samband med kollegiet och efter skolöverstyrelsens godkännande med- delar (% 52). Rektor skall ägna uppmärksamhet åt föreningsverksamheten bland lärjungarna (% 143). För folkskolorna stadgas i folkskolestadgan bl. a., att lärjunge skall vara pliktig att iakttaga ett sedligt och anständigt uppträdande såväl inom som utom skolan (5 42). — Dessutom finnas sär- skilda ordningsstadgar för olika skolor med ytterligare föreskrifter.
Beträffande de från skolmyndigheterna till kommittén inkomna yttran- dena må anföras följande.
Politisk propaganda från larares sida synes endast i undantagsfall före- komma. Några kommunistiska folkskollärare finnas, vilka delvis bedrivit kraftig agitation för partiet utom skolan. En av dessa hade vägrat under- visa i kristendom. Beträffande en folkhögskola talas om en kommunistisk lärare, som på grund av agitation ej fick fortsatt förordnande. Vidare om- nämnas två nationalsocialistiska lärare, den ene vid en realskola och den andre vid en yrkesskola. De båda sistnämnda hade emellertid icke bedrivit propaganda inom skolan.
Beträffande politisk verksamhet av lärjungarna meddelas från allmänna läroverken, att på en del håll ej få förekomma politiska föredrag eller diskus- sioner mellan eleverna i politiska spörsmål. På andra håll har förbjudits bä- randet av partipolitiska märken, uppsättandet av anslag om politiska samman- komster o. s. v. Kollegiet och rektor vid ett läroverk ha föreslagit att i nya ord— ningsregler för läroverket måtte införas ett förbud för lärjunge att tillhöra politisk förening. Från ett håll tillstyrkes förbud mot partipolitiska samman- slutningar bland läroverkets elever. I allmänhet vitsordades i yttrandena, att det politiska intresset hos eleverna varit starkt men ingalunda gått till några överdrifter.
Vad angår realskolorna innehålla yttrandena utan undantag, att propa- ganda av samhällsfientlig art icke bedrivits inom skolorna.
Från en högre gosskola meddelas, att några elever varit inblandade i upp- träden vid ett kommunistiskt agitationsmöte. I anledning därav hade med- delats förbud för lärjungarna att närvara vid kommunistiska eller national- socialistiska möten.
Vid vissa folkhögskolor har kommunistisk agitation förekommit. Samma gäller de kommunala institutionerna för yrkesundervisning. Där påtalas från flera håll en livlig kommunistisk propaganda vid möten o. dyl. Intresset härför hade hos eleverna varit synnerligen starkt men sedermera slappnat.
Vad slutligen angår folkskolorna påtalas från vissa håll, att kommunister- na bildat pionjäravdelningar bland barnen och agiterat mot skolornas kris- tendomsundervisning. De vunna resultaten synas emellertid vara minimala och verksamheten torde ha gått tillbaka.
* Skolöverstyrelsen har utan eget yttrande till justitiedepartementet överlämnat de från skolorna inkomna yttrandena.
Angående tidigare behandling av frågan om åtgärder mot politisk verk- samhet av lärare eller lärjungar må nämnas följande.
I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan anfördes härom i samband med frågan om åtgärder för att på upplysningens väg motarbeta denna propaganda (sid. 91):
»Samhällets eget intresse kräver givetvis, att försvarsfientlig propaganda i sko- lorna icke får förekomma. Ett uttryckligt förbud däremot synes 'alltså påkallat. Mot det systematiska spridandet av denna åskådning i övrigt har man däremot i allmänhet intet annat medel att tillgripa än upplysning, eftersom ett längre gående ingripande ofelbart skulle medföra inskränkningar i yttrandefrihet samt försam- lings— och föreningsfrihet, vilka icke skulle kunna genomföras utan allvarlig risk för den medborgerliga friheten.»
I samband med behandlingen av frågan om lagstiftningsåtgärder beträf- fande yttrandefriheten göres i betänkandet beträffande lärarnas verksamhet följande uttalande (sid. 114): .
»I detta sammanhang bör måhända ihågkommas den propaganda, som skulle kunna tänkas på sina håll bedriven i skolorna till förmån för försvarsfientlig åskådning. Då undervisningen i statens och av staten understödda skolor får anses vara offentlig, och det i allt fall får anses vara lärare vid sådana skolor förbjudet att sprida läror, som äro direkt statsfientliga, kan med allt skäl ifrågasättas, om ej dylik propaganda faller under tjänstefel. De rent privata skolorna kunna ej kontrolleras, utan ankommer det här på vederbörandes föräldrar och målsmän att själva bestämma, vilken samhällelig undervisning som skall lämnas barnen, och taga dem ifrån skolan, om ej vad sålunda bestämmes länder till efterrättelse.»
Vid 1932 års riksdag förekom en interpellation angående den kommu- nistiska propagandan i folkskolorna.1 Ecklesiastikministern, statsrådet Sta- dener, uttalade då bl. a., att lärare, som i skolorna dreve kristendomsfientlig propaganda, gjorde sig skyldig till fel i tjänsten som avsåges i % 32 folk— skolestadgan samt att gällande stadganden syntes vara tillräckliga för att verksamt bekämpa sagda propaganda såvitt den berörde folkskolan.2
Vid 1933 års riksdag påyrkades i en motion åtgärder mot den antireligiösa propagandan särskilt bland barn och ungdom. I motionen åberopades bl. a. den kommunistiska pionjärrörelsen. Denna motion avslogs emellertid.3
? I kam. protokoll 1932 nr 50, sid. 11 f. ' '” Anledningen till interpellationen var bl. a. den verksamhet som i angivna hänseende bedrevs av folkskolläraren Martin Eriksson i Lauker. Denna föranledde hösten 1928 en skolstrejk samt begäran från målsmännens sida om Erikssons skiljande från sin an- ställning. Det åberopades, att han på en kyrkostämma rekommenderat Marx' litteratur och annan kommunistisk litteratur som likvärdig med bibeln o. s. v. Eriksson till- delades hösten 1932 av skolstyrelsen varning enligt folkskolestadgan åå 29 och 32, hu- vudsakligen för hätska uttalanden angående religionen utanför skolan. Därjämte hade han vid ett skolstyrelsesammanträde förklarat sig gilla spridandet av kommunistiska flygblad bland barnen i skolan samt vid ett tillfälle iklädd kommunistuniform och hållande ett kommunistiskt agitationstal förrättat en begravning. Skolstyrelsen avstängde honom även från tjänstgöring. I utslag i maj 1933 fastställde domkapitlet varningen men upphävde avstängningsbeslutet. Genom utslag den 6 september 1933 upptog Kungl. Maj:t icke till prövning Erikssons besvär i fråga om varningen samt fann ej skäl göra ändring i domkapitlets utslag i avstängningsfrågan.
3 II kam. första tillf. utsk. utl. nr 2.
Vid 1934 års riksdag väcktes i båda kamrarna motioner om åtgärder för ungdomens skyddande i religiöst och sedligt hänseende. I anledning av motio- nerna begärde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t »vidtagande av sådana åtgärder till förhindrande och motverkande av religiöst och sedligt ned- brytande propaganda bland barn och ungdom, vartill Kungl. Maj:t efter verkställd utredning kan finna förhållandena föranleda».
I yttrande över motionerna anförde skolöverstyrelsen: »Den religiöst och sedligt nedbrytande propaganda, för vilken barnen kunna bliva utsatta, kommer givetvis, såsom motionärerna också framhållit, i de flesta fall från inflytelser utanför skolan. Överstyrelsen finner sig icke höra i detta samman- hang närmare ingå på denna sak. Endast det vill överstyrelsen framhålla, att det synes överstyrelsen vara en mycket viktig angelägenhet, att barnen i våra skolor i möjligaste mån bliva skyddade för sådana direkta skadegörare inom eller utom skolan, vilka vilja göra barnen till föremål för propaganda eller organisation för främjande av syften, vilka strida mot grunderna för skolans undervisande och fostrande verksamhet, sådana dessa grunder blivit fastställda genom gällande för- fattningar.»
I de utskottsutlåtanden, som åberopades i riksdagens skrivelse, anfördes bl. a. :1
»Utskottet vill först som sin uppfattning uttala, att ett verksamt skydd mot en förråande antireligiös och sedligt nedbrytande propaganda näppeligen vinnes genom enbart fiskala åtgärder. Det missförhållande, varom här är fråga, måste man söka komma till rätta med efter mera positiva linjer. En god kulturvård i vidsträcktaste bemärkelse särskilt för ungdomen innebär ett stöd åt denna i dess strävan att genomkämpa nuvarande svårigheter med bibehållen kulturell och andlig resning. Denna utskottets principiella uppfattning utesluter emellertid icke, att utskottet ansluter sig till tanken att vissa skyddsåtgärder kunna befinnas önskvärda även om utskottet anser sig böra hävda, att man här bör framgå med stor varsamhet. Utskottet vill sålunda uttala sin principiella anslutning till den av skolöverstyrelsen framförda uppfattningen, att det måste anses som ett berättigat krav, att hem och samhälle icke nödgas tolerera, att en lärare bedriver kristendomsfientlig propa- ganda i skolan eller eljest bland minderåriga. Emellertid kan ifrågasättas, om de bestämmelser, som för närvarande äro gällande på ifrågavarande område, äro tillräckliga för ett fullt tillgodoseende av detta krav. Såsom av motionärerna fram- hållits, har det förekommit, att en lärare drivit en förråande och för många män- niskor ytterst sårande antireligiös propaganda utan att vederbörande myndigheter kunnat förhindra det. Till följd av denna hans verksamhet hade föräldrarna till barnen i det skoldistrikt, där han tjänstgjorde, fattats av misstro till hans lärar— gärning, och för att undvika hans enligt deras mening fördärvliga inflytande på barnen hade föräldrarna, ofta med stora personliga uppoffringar, flyttat barnen till andra skolor. Läraren i fråga hade under vissa tider haft att undervisa endast en enda lärjunge från skolbyn, under det att övriga skolbarn av angivna skäl hållits inackorderade i andra byar, där lärare verkat, vilka åtnjutit befolkningens förtroende.
Det synes utskottet uppenbart, att ovan skildrade förhållanden äro av sådan art, att en upprepning därav måste av vederbörande myndigheter kunna förhindras. Äro nu gällande författningar härvidlag otillräckliga, böra de' härutinnan kom-
1 I kam. första tillf. utsk. utl. nr 4 samt ll kam. första tillf. utsk. ut]. nr 6.
pletteras. Det bör icke vara tillåtet för en lärare '— och detta bör även gälla utan- för skolans omräde —— att uppträda på sådant sätt, att han skapar ringaktning för sin lärargärning eller direkt motverkar sin uppgift att vara ungdomens under- visare och fostrare. Å andra sidan vill utskottet i detta sammanhang med efter— tryck framhålla, att utskottet givetvis icke vill medverka till skapandet av några bestämmelser, som kunde hindra en lärare i utövandet av hans allmänt med- borgerliga rättigheter eller ställa honom under något slags förmynderskap i fråga om hans övertygelse.
Att skolans ungdom i görligaste mån bör skyddas mot en propaganda, som söker omintetgöra skolans fostrande arbete, synes utskottet självfallet liksom också att skolpliktig ungdom ovillkorligen bör förskonas från varje slag av politisk propa- ganda.»
I anledning av riksdagens skrivelse har yttrande inhämtats från skol- överstyrelsen. Några åtgärder av intresse ur de synpunkter kommittén har att anlägga ha emellertid ej därefter vidtagits.
Kommittén:
Med undantag för ytterlighetspartierna torde i allmänhet enighet råda därom att partipolitisk propaganda icke hör förekomma i skolorna.
Emellertid torde rektorer och skolföreståndare ha tillräckliga befogen- heter för att stävja otillbörliga tilltag i detta avseende," och de i ärendet avgivna yttrandena giva icke anledning till antagande att några bestäm- melser i ämnet äro erforderliga. I den mån otillbörlig agitation bland skol- ungdomen från lärares sida äger rum torde korrektiv finnas däremot i de Överordnade myndigheternas tillsyn och straffbestämmelserna angående tjänstefel.
Kommittén skall i annat sammanhang återkomma till frågan om lärares uppträdande utom tjänsten.
I övrigt får kommittén härutinnan hänvisa till det initiativ, som riksdagen 1934 tagit i frågan.
Propagandan inom försvarsverket.
I den statsfientliga propagandan förtjänar särskilt den propaganda upp- märksamhet, som bedrives inom försvarsverket. Den härrör dels från utom- stående civila och dels från militären själv, främst då de värnpliktiga.1
Allmänna synpunkter.
Såvitt det är fråga om nationalsocialisternas propaganda, har redan förut framhållits att de ej torde vara främmande för tanken att söka fäste ibland befälskårerna för att utnyttja dessa förbindelser för sina syften. De national- socialistiska idéerna torde ha vunnit ett visst insteg i befälskårerna, men i vilken utsträckning detta skett låter sig ej med någon visshet bedöma. Myn- digheterna ha haft mycket litet att förmäla om nationalsocialistisk pro- paganda bland försvarsverkets personal. Propagandan torde till sin all.—' männa läggning ej skilja sig från den allmänna nationalsocialistiska pro— pagandan.
Från kommunistiskt och därmed närbesläktat håll bedrives däremot inom försvarsverket en propaganda av särskild art, som fordrar en mera ingående undersökning och som i det följande efter sitt syfte benämnes disciplinupp— lösande propaganda.
Den kraftigaste disciplinupplösande propagandan bedrives av Sillénkom— munisterna i enlighet med instruktioner från Komintern. I Sverige började denna propaganda i och med att kommunistiska partiet bildades 1921. Den propaganda, som förut ägt rum, hade i viss mån en annan karaktär. Till denna återkommer kommittén längre fram.
Propagandan åsyftar att upplösa disciplinen inom krigsmakten för att hindra eller försvåra krigsmaktens användning, vare sig det skulle komma i fråga vid orostillfällen inom landet eller mot en yttre fiende. I sistnämnda avseende tänkes i främsta rummet på Sovjet-Unionen. Därjämte går hos kommunisterna tanken vidare mot omvandlingen av ett krig till ett inbördeskrig för upprättandet av proletariatets diktatur. Propagandan avser att hos militären inplanta, att densamma icke skall vara ett verktyg åt de nuvarande maktägande utan att, när det gäller, »vapnen skola riktas åt rätt håll». Den har icke pacifistisk grund utan är i själva verket milita— ristisk. Pacifismen betecknas på kommunisthåll som en villfarelse. De under
1 Jfr Bil. 4.
173 militärtjänstgöringen förvärvade kunskaperna och färdigheterna skola stäl- las icke i fosterlandets utan i Sovjet-Unionens direkta tjänst.
Till belysning av den kommunistiska propagandans mål må här med- delas följande:
Vid Kominterns VI:e världskongress 1928 antogos vissa teser rörande »Krigsfaran och kommunisternas uppgifter» (över kampen mot det impe- rialistiska kriget).
Enligt dessa vore arbetet bland ungdomen, framför allt arbetarungdomen, en fråga av avgörande betydelse. Alla kommunister måste ägna största energi åt bekäm- pandet av bl. a. de borgerliga försvarsskolorna etc., medelst vilka bourgeoism förbereder ungdomen för det imperialistiska kriget. En annan uppgift vore be- kämpandet av den borgerliga militära ungdomsutbildningen. Recept som t. ex. »vägran att bära vapen», »vägran att skjuta» o. s. v. vore starkt spridda bland massorna; många arbetare trodde sig allvarligt kunna uträtta något med dem. I själva verket vore de vanvettiga och skadliga. — -— Från synpunkten av det imperialistiska krigets förvandling i inbördeskriget toge kommunisterna ställning till parollen om krigstjänstvägran (bojkott av kriget), som en del »radikala» paci- fister och vänstersocialdemokrater representerade. Kommunisterna bekämpade den- na paroll. Om en sådan »massbojkott» delvis lyckades, så bleve dess resultat, att just de mest beslutsamma och klassmedvetna arbetarna iclce befunne sig i armén. Ett systematiskt revolutionärt arbete i armén, en av de mest avgörande uppgifterna i kampen mot kriget, vore omöjligt. Därför hade Lenin alldeles rätt, när han 1922 på grundval av världskrigets erfarenheter skrev: »Bojkotten av kriget är en dum fras. Kommunisterna måste rycka in i varje reaktionärt krig.» _ —— Därför måste de kommunistiska partierna, när frågan uppkomme om inträdet i den borgerliga armén eller militärtjänstvägran (bojkotten), i allmänhet råda arbetarna och de fattiga bönderna att avvisa parollen om niilitärtjänstvägran, i stället lära sig vapenhantverket, i armén utföra revolutionärt arbete och i det givna ögon— blicket vånda vapnen mot bourgeoisin. — — De måste fullt öppet tala om det otillräckliga i kampmedlet militärtjänstvägran, göra klart för massorna att enda riktiga metoden i kampen mot det imperialistiska kriget består i att förvandla det till inbördeskrig och att detta är omöjligt utan revolutionärt arbete i den bor- gerliga armén. Denna nödvändighet måste energiskt propageras. Det revolutionära arbetet i armén måste organiseras och öppet propageras. _ -— I förbindelse med soldaternas ekonomiska krav och klagomål vore det nödvändigt att använda medlet tjänstevägran eller det kollektiva tjänstesabotaget resp. vissa former av strejk från soldaternas och matrosernas sida. _ —— Nödvändigt vore ett grundligt förstörelse— arbete bland bourgeoisins trupper, vilket arbete i ögonblicket för upproret överginge i kampen om armén.
Den kommunistiska propagandan är av internationell natur och före- kommer i de flesta länder. Särskilt har den kommit till synes vid flottorna, där flera myterier ägt rum på grund av denna agitation.
Såsom exempel på verksamheten må beträffande Frankrike härom näm- nas följande.1
Inom arméns och flottans olika avdelningar eller förband samt vid fabriker och verkstäder äro organiserade s. k. celler. Då »stunden är kommen» skola vissa där- 1 Följande redogörelse grundar sig på en avhandling om den kommunistiska agitatio- nen inom franska krigsmakten, utgiven av F. Coty 1928. Jfr Ny Militär Tidskrift, årgång 1928, sid. 262 f. '
till utsedda medlemmar inom cellen övertaga befälet över resp. truppförband och fartyg. , Innan de värnpliktiga inrycka till sin militära tjänstgöring utvecklas ett mycket livligt agitationsarbete. De lokala kommittéerna, vilka innehava medlemsförteck- ningar, anordna särskilda möten för dem, vilka skola inkallas till militärtjänst— göring. Ordinarie möten äga i regel rum en gång i veckan. Den dagliga tjänsten skötes av ett särskilt ombud. De nyinryckande få vid dessa särskilda möten sina 1 instruktioner, uppagiteras ytterligare samt erhålla uppgift till vem de skola vända i sig (cell, i militärtjänst varande partikamrat) efter sin inryckning. I samband med 5 denna verksamhet värvas nya medlemmar, vilka till partiet måste lämna detalje- ' rade upplysningar rörande personliga förhållanden, militära färdigheter m. in. Ny— komlingarna bearbetas efter de mest rationella metoder. Befälspersonalens brutali- tet, tjänstgöringens hårdhet, förplägnadsförhållandenas uselhet m. m. utmålas för dem på värsta sätt. Undervisning meddelas vidare huru man tekniskt bäst skall gå till väga för att arrangera indisciplinära uppträden, uppväcka hat mot befälet samt undergräva krigslydnaden utan att själv råka illa ut. Skulle så inträffa kan vederbörande med tillförsikt räkna på att kamraterna och partiet skola hålla ho- nom skadeslös, för så vitt han endast efter ankomsten till kasernen eller fartyget sätter sig i förbindelse med en viss namngiven person, som i sin tur sätter honom i förbindelse med vederbörande cell. De kamrater, som förut varit i militärtjänst. giva de nyinryckande erforderlig orientering samt instruktioner och förhållnings- order. —— I samband med dessa möten utdelas flygblad och broschyrer, avsjunges Internationalen m. m. Omedelbart före avfärden till den militära tjänstgöringen anordnas särskilda avskedsmöten. — I samband med transporten till tjänstgörings— orten förses de värnpliktiga med rikliga förråd av spritdrycker, så att de kunna berusa sig och omedelbart igångsätta disciplinvidriga uppträden. — Väl kommen i tjänst framställer man ideliga krav, krav omöjliga att uppfylla och krav på allt. Man börjar med små upptåg av till synes ofarlig natur, vilka antaga alltmer disciplinvidriga former, övergå till bråk av större omfattning och till sist formliga upplopp och myterier. — Angående verkningarna av agitationen redogöres för oordningar och upplopp, som ägt rum under repetitionsövningarna år 1927 (25 dagar). — Exemplen hava valts från icke mindre än 47 namngivna regementen, tillsammans besittande ett 70-tal kommunistceller, vilkas tillvaro är konstaterad. —— Oordningama hava i regel börjat med klagomål mot maten, begäran om ökad utsträckning av permission eller för sen inställelse efter tilländalupen permission. Soldaterna hava i samband härmed alltefter omständigheterna uppträtt på ett oförskämt sätt mot befälet -— särskilt mot det yngre. Då och då har detta resul- terat i att vederbörande blivit arresterad. En eller annan timme efteråt ha plöts- ligt demonstrationer utbrutit på en gång i hela lägret. Man har fordrat, att den arresterade skall släppas ut, sjungit Internationalen, tjutit och visslat, understundom slagit befälet, överrumplat vakten, bemäktigat sig nycklarna till arrestlokalerna eller försökt storma desamma, vilket ibland lyckats. I några fall har man inringat regementsbefälhavaren och förklarat, att man icke skulle släppa lös honom, förrän de arresterade kamraterna försatts på fri fot. —— Stundom har man nekat att ställa upp till övningar. Vid ett par tillfällen hava dessa på grund härav mäst inhiberast — Antalet kommunistceller inom marinen är stort; icke endast vid örlogsstationerna utan även å fartygen. »Det finnes nästan lika många celler som fartyg.» — Man beräknar, att år 1927 över 3 000 man vid marinen voro organise- rade kommunister samt att ett 60-tal kommunistiska celler funnos. ——
Beträffande Sverige antogos under en partikongress i september 1930 följande riktlinjer för det antimilitära arbetet.:
De kamrater, som de värnpliktiga själva hava att utse, och vilka skola syssla med införskaffande av upplysningar, få under inga omständigheter deltaga i den allmänna propagandan eller röja att de äro kommunister. Däremot skola- de med energi och uthållighet gå in för att genom påtagligt intresse för tjänsten söka tillvinna sig befälets förtroende och ernå sådana kommenderingar och uppdrag, varest det mesta möjliga är att inhämta av allt, som rör tjänsten. Särskilt viktigt lir att utforska nyheter i beväpning (ev. konstruktionsritningar), förvaringsplatser för vapen och ammunition samt utrustning av alla slag, förutsättningar för strids- övningar och dessas förlopp samt taktiska förfaringssätt m.m. De övriga skola vid alla tillfällen söka utveckla alla ansatser till missnöje och sträva efter att frambringa verkliga utslag av massopposition i antidisciplinär anda.
De kommunister, som befinna sig uti militärtjänst (stamanställda eller värnpliktiga) uppdelas sålunda i två kategorier, rapportörer och agitatorer.
Hur propagandaarbetet tänkes utfört framgår av följande år 1932 av K. U. Fzs verkställande utskott till GK:s instruktörer utsända antikrigsbulletin eller instruktion:
Den 28 maj skall den stora inryckningen ske. Då rycker massor av unga prole- tärer från arbetsplatserna, arbetslösa från AKzförläggningarna —— från gatorna .. ............ , fattiga lant- och småbondeungdomar in i borgarnas armé för att lära sig försvara »fosterlandet» —- för att utbildas för kriget mot arbetarstaten. Kamrater! Detta står för dörren!
Vi måste se till att de kommer in i armén med den fasta föresatsen att lära sig vapnens bruk för att använda dem mot fienden i det egna landet, för att förvandla det imperialistiska kriget till ett medborgarkrig.
Vet ni vilka unga arbetare som skall in i lumpen? Tag ett papper, skriv upp alla, namn och adress. Besök dem och inbjud dem till vårt arbetslöshets- eller fabriksmöte —— men också till vårt medlemsmöte, till våra cellmöten. Därmed skapar vi förutsättningen för att varje ung arbetare skall gå in i armén som en medveten arbetarklassens soldat.
Tag löfte av dem att de meddelar oss sitt vapennummer, kompani o. s. v. och sänd det till DS.1 Därmed kan vi få utvidgade förbindelser inom armén.
Enhetsfronten — rekrytgruppcn.
De unga rekryterna, som väntar på att fullgöra sin värnplikt, måste samlas på den bredaste enhetsfront. På våra antikrigsmöten väljer vi därför antikrigs- kommittéer. Dessa blir enhetsfrontsorgan i kampen mot kriget och har bl. a. att omedelbart påbörja arbetet att skapa rekrytgrupper.
Det gäller därför att samla dem på deras klasskrav. Våra kamrater på fabri- kerna, på de olika platserna, samlar lokalt alla, som inom de närmaste tre åren skall fullgöra sin värnplikt. Dessa förberedas på den förestående kampen inom armén, likaså nödvändigheten av ständiga förbindelser mellan arbetsplats och för- läggning — mellan militären och det civila. Det är förbrödringen mellan arbetare och soldater. Vid aktioner för bättre förhållanden inom armén, vid trakasseringar av officersklicken o. s. v. svarar arbetarna i det civila med sympatiaktioner. Likaså , hållas soldaterna informerade om arbetarnas och ungdomens kamp. På varje större arbetsplats och bland de arbetslösa och bondeungdomen i varje bostadsområde.
* Distriktsstyrelsen.
samlar man rekrytungdomen i sådana grupper. De blir enhetsfronten i kampen mot det imperialistiska kriget. Som ledning för varje rekrytgrupp väljas tre av de bästa kamraterna, som är ansvariga för förbindelserna o. s. v.
Vad skall ske själva inryckningsdagen?
Vi skall veta med vilket tåg, buss eller båt de unga värnpliktiga skall avresa. ' Där skall vi »dränka» de unga pojkarna i flygblad och tidningar. _ ;
Vid stationen skall vi mobilisera massor av unga arbetare, arbetslösa som har tid att mitt på dagen gå till stationen. Där skall pojkarna mottagas med flygblad. Kort tal skall hållas och demonstration genomföras.
Går detta för sig, om befälet möter dem vid stationen? Ja, naturligtvis. Våra kamrater på förläggningsorten formerar sig till. ett tåg och så drager vi pojkarna med. Detta går avsevärt lättare, om våra kamrater, som skall in i lumpen, är för— beredda pä detta redan från början. Det måste DS i varje distrikt organisera. Det gäller att klarlägga för alla ungkommunister och unga arbetare att en sådan manifestation ger genklang på arbetsplatserna ute bland ungdomen —- samt inne i armén. En sådan manifestation visar borgarklassen att arbetarungdomen är kampberedd. Och om polisen ingriper är det bara att fortsätta demonstrationen, eventuellt skingras för ett ögonblick, för att sedan fortsätta densamma.
P. S. Det är en ovillkorlig plikt för varje organisationsledning att inhämta uppgifter från alla celler om vilka kamrater, som rycker in i kasernerna och flottan. Inhämta adresser etc. Dessa uppgifter skall snabbast sändas till distriktsstyrelsen.
Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund. [V. U.»
I oktober 1932 utsände K. U. F. till bl. a. alla militärförläggningar listor för namnunderskrifter, innefattande krav på full församlingsfrihet för krigs- maktens manskap och erkännande av soldatråden.
Av intresse är följande utdrag ur en arbetsplan av 1931 för K. U. Fzs CK: >>I. Kampen mot de imperialistiska krigsförberedelserna och vårt antimilitära massarbete.
Arbetet inom armén skall taga sikte på att utlösa kamprörelse bland militär- manskapet, sålunda är det en uppgift för Norrbotten att också detta år ge ett gott exempel för hela landet och få med militärmanskap i demonstrationerna l:a maj och i pingst.» '
Även för arbetet i krigsindustrin har utgivits en instruktion av K. U. F:s CK. Den har följande lydelse:
Vårt arbete i krigsindustrien.
Att verkligen förbereda kampen mot kriget är omedelbart förbundet med för- stärkning av vårt arbete inom krigsindustrien. Därför är ett uppfyllande av vår huvuduppgift, kampen mot det imperialistiska kriget och för Sovjet-Unionens för- svar, omöjlig utan att vi tränger in i och utvecklar ett väldigt arbete i krigs- industrin. Vi måste betona att detta är av en synnerligen stor vikt och har länge underskattats opportunistiskt. Utan ammunition och vapen kan inga krig föras. Våra uppgifter i krigsindustrien består framför allt i att vinna majoriteten av
arbetareungdomen i de avgörande fabrikerna för oss. Detta kan man endast nå genom skapandet av KUF-celler samt en rad av legala och halvlegala massorga- nisationer, framför allt fackliga, som utveckla en energisk kamp mot kriget och som förbinder denna kamp med de alldagliga politiska och ekonomiska ungdoms- kraven.
Utgående härifrån måste vi lägga denna verksamhet på följande sätt:
1. Alla distrikts- och organisationsledningar skola särskilt beakta krigsmaterials- fabrikerna, såväl de, som redan i dag utföra beställningar (flygmaskinsverkstäder, vapenfabriker, ammunitionsfabriker, kemiska fabriker), som de, vilka snabbt och i avgörande grad kan omlägga sin drift till dylika tillverkningar (t. ex. metall-, textil-, cellulosa- och de flesta kemiska fabriker).
2. Här blir det en uppgift för distriktsledningen och lokalorganisationerna att klargöra den politiska betydelsen av det arbete, som varje arbetare på verkstäderna i fråga utför. Vi måste säga att deras arbete i krigsindustrien stärker imperialisterna för kampen mot Sovjet-Unionen, är behjälpligt för genomförandet av nya krig och för den kapitalistiska utvägen ur krisen. På följande sätt förbinda vi de konkreta uppgifterna i kampen mot kriget:
a) Avslöja krigsförberedelserna med exempel från den egna fabriken.
b) Avslöja vart och ett fall vid övergång från civil- till krigsmaterialproduktion.
c) Masspropaganda för att klargöra kommunisternas ståndpunkt till krigsfaran.
d) Förberedelser för genomförandet av ekonomiska strider, strejker, politiska strejker.
e) Reella åtgärder för att förhindra att beställningarna uppfyllas.
3. För att uppfylla dessa uppgifter är det nödvändigt att:
a) Organisera KUF—celler i alla krigsmaterialfabriker och då i första hand där particeller finnas. Detta kräver en skarp uppmärksamhet på fabrikerna från DSI, KS2— och organisationsledningens sida och våra bästa kamrater måste bestäm— mas för denna verksamhet. .
b) DS-antiledning3 eller en speciell antiledning sköter förbindelsen mellan cel- lerna och för varje cell sättes en ansvarig kamrat.
c) Utgiva upprop, flygblad, tidningar, utarbeta speciella program för kraven från ungdomen i fabrikerna.
d) Organisera manifestationer i krigsmaterialfahrikerna.
e) Organisera massmöten, med hjälp av de arbetslösa.
f) Avslöja socialdemokratiens demagogik, att kriget betyder utvägen ur krisen för de arbetslösa, samt deras linjer för försvaret av det egna landets imperialism och dess uppgift i förberedelserna för interventionen mot Sovjet-Unionen.
Allt detta måste, då kampen genomföres på grundval av de ekonomiska ford- ringarna, hava till följd strejk.
Vi föreslå er på grund av ovanstående, att koncentrera er på följande verk- städer: ....................................
Beaktande de speciella förhållanden, under vilka krigsmaterialfabrikerna arbeta (där ungdomen i regel lider mindre under krisens lidanden), måste vårt arbete anpassas efter dessa förhållanden. Våra kamrater måste genom flygblad, upprop, tidningar, och genom en individuell agitation uppklara för denna ungdomsmassa, varför borgarklassen låter dem leva under så drägliga förhållanden och varför en halvmilitär ledning införes. Genom dessa upplysningar måste ungkommu- nisterna' uppvisa nödvändigheten av klassolidariteten mellan all arbetarungdom på grundval av konkreta händelser ur livet bland krigsfabrikernas ungdom.
1 Distriktsstyrelse. 2 Kretsstyrelse. ” Ledningen för det antimilitära arbetet. 12—421111
Det är nödvändigt att uppställa ekonomiska krav för ungdomen, som bära en defensiv och offensiv karaktär. Särskilt betonas nödvändigheten av de offensiva kraven och specialkraven för de unga arbetarskarorna. Man måste använda alla former för kamp: delstrejker för avdelningarna, passiv resistens, sabotage, halv- timmes- och entimmesstrejker o. s. v. I sammanhang med förhindrande av krigs- beställningar måste man vara medveten om att organisering av politiska strejker kräver uppställning av ekonomiska kampprogram av oss. I dessa indragas krav, som äro riktade mot en halvmilitär ordning i krigsfabrikerna. På grundval av dessa krav inledes en masskampanj hån mot strejkförklaringen.
Man måste konspirativt anordna rådslag med de aktiva unga partilösa, välja ungdomsförtroendemän och skapa ungdoms-RFO-grupper. Man måste veta vilka motståudareorganisationer, som äro för handen, och fackföreningens karaktär. Vi måste lägga in all kraft för att skapa en opposition i fackföreningarna. För ledande av denna rörelse, måste man skapa en konspirativ grupp i stil med våra kommu- nistiska fraktioner.
4. Ungdomscellerna i krigsindustrin måste vara centrum, som leder hela arbetet. Deras uppgift är:
a) Efter möjlighet fördela krafterna, så att man kan tränga in i alla huvud- avdeln.
b) Utarbeta en arbetsplan för genomförandet av massarbetet, genomföra flygande möten, ge ut driftstidningar, flygblad, utnyttja alla legala och halvlegala möjlig- heter (massorganisationer, exkursioner, samkväm).
c) Att individuellt bearbeta varje ung arbetare och isynnerhet dem, som på ett eller annat sätt visa sympatier för vårt arbete.
(1) Att reagera för alla händelser och lämna upplysningar till de. unga arbetarna därom, i synnerhet dem som äro förbundna med förberedelser och genomförande av kriget. Resultatet av detta arbete måste bliva en intim förbindelse mellan alla celler och den breda massan av ungdom (men cellerna få i intet fall avkonspire- ras), som säkrar det omedelbara genomförandet av alla direktiv från förbundet och partiet för vinnande av arbetarungdomens majoritet för kampen mot kriget på grundval av genomförandet av enhetsfrontstaktiken underifrån (indragande av alla aktivister mot motståndareorganisationer och den partilösa ungdomen i vårt massupplysningsarbete), genomförandet av ekonomiska strejker, den politiska strej- ken mot kriget efter partiets riktlinjer. .
5. Cellerna måste utveckla ett speciellt arbete bland flickorna. Man måste taga i betraktande att flickorna i fall av krig dras in i fabrikerna till kvalificerat ar- bete. Vi måste uppnå, att massor av flickor värvas till våra celler, att särskilda organisatörer utses för dem. Speciella konferenser måste hållas med flickor. I alla program med ungdomskrav måste speciella krav uppställas för dem. De måste dras in i våra massorganisationer.
6. RUF-cellerna i krigsindustrien måste vara strängt illegala. Det betyder:
a) Att några ungkommunister i varje cell bestämmas som reserv, som inte taga någon del i arbetet, som inte besöker dessa möten och med vilka man har sär- skild förbindelse.
b) Cellerna måste upprätthålla de konspirativa reglerna: kämpa mot all vacklan, organisera ett säkert bevakande av dokument, skapa möjligheter för utbredning av litteratur och tidningar. '
c) En särskild uppmärksamhet måste cellerna rikta mot provokationen och pro- vokatörer, mot fabriksspionaget. I varje cell, där en ungkommunist blir misstänkt för att stå i förbindelse med företagaren eller polisen, måste han, tills frågan uppklarats, genast befrias från varje deltagande i cellarbetet. Avslöjandet av pro-
vokatörer och spioner måste man genast göra bekant för hela arbetsstyrkan på fabriken. '
d) Cellerna måste utnyttja alla möjligheter för säkerställande av förbindelser med alla unga arbetare på fabrikerna (bostäder, lokaler o. s. v. måste finnas).
e) Ungkommunisterna skola vid genomförandet av arbete med de partilösa och ungdomen i motståndareorganisationerna inte tala om att de äro ungkommunister, innan de unga arbetarna äro dragna in i celler. Allt det offentliga massarbetet i KUFzs namn måste utföras av arbetslösa ungkommunister, som för detta ända- mål organisera bostadsgrupper och ortsgrupper.
7. För inträngandet på fabriker, där vi inte ha några ungkommunister, måste man framför allt utnyttja de fackliga organisationerna. RFO, röda fackföreningar, sympatiserande medlemmar i de reformistiska fackföreningarna.
8. Hela arbetet i krigsindustrien måste utföras under den omedelbara ledningen, kontrollen och efter partiorganisationernas linjer. Därför är det nödvändigt att åstadkomma en intim förbindelse med parti- och ungdomsorg. Finnes ingen particell på fabriken, så upptages förbindelsen mellan RUF—celler och närmaste parti- ledning.
Beträffande propagandans art hänvisas i övrigt till i Bil. 1 b intagna utdrag ur tidningar m. 111.
Av de till kommittén från militärmyndigheterna inkomna yttrandena framgår, att den kommunistiska propagandan gör sig ganska olika märkbar å olika tider och platser. Den synes för närvarande främst förekömma inom östra arméfördelningen och övre Norrlands trupper samt inom flottan, där den under senare år alltmera stegrats. Verksamheten har bedrivits såväl före som vid inskrivningsförrättningarna, vid de värnpliktigas inryckning, under marsch till förläggningsomrädet, inom eller omedelbart utom detta område, å övningsfält, under och vid avresa till fälttjänstövnin- gar, under militärpersonals permissionstid, i samband med upphörande av militärtjänsten, vid militära verkstäder, bland landstormsmän, kort sagt un- der hela den militära tjänstgöringen. De medel som kommit till användning äro 'i främsta rummet spridande av skrifter, stencilerade eller tryckta (Tor- peden, Manskapsbladet), muntlig propaganda (enskild, vid möten eller å kaféer), matstrejker och därmed sammanhängande disciplinvidriga uppträ- den och dylikt. Kommunistisk cellbildning torde ha förekommit särskilt bland de värnpliktiga. Vidare har förekommit, att militär i uniform delta— git i kommunistiska demonstrationer eller andra manifestationer. På sista ti- den har även förekommit hissande av röda fanor å upplagda flottans fartyg, målande av kommunistiska paroller vid förläggningarna och dylikt. Med förkärlek framdrages i agitationen, att avsikten är att man skall skaffa mili- tärmanskapet bättre villkor och lättnader, samt framhålles avsikten att verka för fred, mot krig och fascism. Agitationens styrka har varit i hög grad bero- ende på förefintligheten av intresserade kommunister bland de värnpliktiga. Från myndigheterna påtalas det systematiska spioneri, som bedrives från kommunistiskt håll genom insamlande av uppgifter rörande försvaret. Det
framhålles slutligen faran av att vid mobilisering genom den kommunistiska agitationen tusentals svenska medborgare inom och utom krigsmakten skulle stå beredda att i egenskap av propagandister, spioner och sabotörer gå främmande makts ärenden.
Till närmare belysande av propagandan vid truppförbanden må ur mili- tärmyndigheternas yttranden m. m. återges följande:
a) Armén.
Chefen för I. 16 (Halmstad): Vid I.16 hade vid flera tillfällen, särskilt i samband med inryckning till repetitionsövningar, utdelats flygblad och tidningar, innehållande artiklar ägnade att upplösa disciplinen, uppväcka hat mot befälet eller av i övrigt upphetsande art. Utdelningen hade skett i kasernetabtissemen- tets omedelbara närhet men utanför kasernområdet. Skrifter hade dock vid dessa tillfällen även anträffats inom kasernen hos inryckande värnpliktiga, tydligen i avsikt att utdelas bland kamraterna. Vid höstgruppens inryckning i oktober 1932 blev en kontingent under officers befäl under marsch från järnvägsstationen till kasernen ofredad av tre kommunister, som icke blott sökte utdela sina tid- ningar till truppen utan även — trots befälets tillsägelser —— trängde sig in i marschkolonnen för att fullfölja sitt uppsåt. Detta skedde i stadens (Halmstad) centrum. Befälhavaren måste med tillgängligt befäl söka hålla vederbörande på av- stånd, vilket endast delvis lyckades. Den poliskonstapel, som befälhavaren vände sig till, ansåg sig icke kunna ingripa, då han icke visste eller av befälhavaren kunde erhålla upplysning, huruvida skrifterna voro indragna. Först då det på- pekades för konstapeln, att utdelandet av skrifterna störde marschen samt att kommunisterna uppträdde förargelseväckande, antecknades deras namn och ådöm- des de senare böter.
Chefen för I. 15 (Borås): Vid ett par värnpliktsinryckningar hade förekommit ut- delande av kommunistiska flygblad (till enskilda värnpliktiga utom kasernom- rådet). I ett fall kunde skriften ej behandlas som tryckalster (och indragas), då den mångfaldigats med stencil. Propagandaförsöken syntes åtminstone vid ett till- fälle hava skett samtidigt med liknande försök å arméns förläggningsorter i öv- rigt och på föranstaltande av över lokalorganisationerna stående partimyndighet. Försöken syntes hava bedrivits med föga energi och flygbladsutdelarna hade icke såsom annorstädes, sedan de påtagligen varskotts, vågat fullfölja sin verksamhet.
Chefen för 1.22 (Karlstad): Till värnpliktiga tillhörande regementet hava vid repetitionsövningar och på senare tid vid inskrivningsförrättningar utdelats kommu- nistiska flygblad. Under övningarna hava de insmugglats inom kasernområdet. Vi- dare har verksamhet av ifrågavarade art bedrivits i form av utom kasernområdet men inom förläggningsområdet anordnade sammankomster, till vilka de värnplik- tiga anmodats infinna sig, ofta under formen av inbjudan till »kaffefester». Där- vid hava hållits föredrag och gjorts försök till cellbildning bland de värnpliktiga. Slutligen hava kommunister gjort försök till utnyttjande av militärtjänst för pro- pagandaverksamhet. Sålunda hade 1930 en organiserad kommunist sökt fast an» ställning för att, enligt vad som uppdagades, komma i tillfälle till sådan verk- samhet. Senast 1933" gjordes framställningar från 2 organiserade inskrivnings- skyldiga kommunister att bliva hänförda till kategorien »underbefäl och fack- man».
Chefen för A. 8 (Karlsborg): Vid detta regemente hade ej förekommit samhälls- fientlig propaganda av större betydenhet. Några gånger hade »Manskapsbladet» och kommunistiska flygblad anträffats inom kasernområdet, sannolikt utdelade av värn-
pliktiga kommunister, Då den kommunistiska propagandan bedreves i smyg man och man emellan (cellbildning), vore det svårt att konstatera någon direkt agita- tion för disciplinens undergrävande. Några sammankomster bland militärpersona- len hade icke förmärkts, men år 1932 företogo de värnpliktiga ett par gånger mat- strejker, Vilka sannolikt igångsatts på tillskyndan av värnpliktiga kommunister.
Chefen för I.] (Stockholm): Kommunistisk propaganda av ifrågavarande slag har förekommit dels inom och dels utom kasern. Inom kasern har sådan någon gång iakttagits och haft formen av insmugglade tryckalster eller hektograferade upprop. Dessa hava i regel »hittats», men den skyldige har icke kunnat upptäckas. Muntlig propaganda har även förekommit men städse på sådant sätt, att befälet ej kunnat beivra den. Utom kasern sker det egentliga påverkandet i här ifråga- varande syfte och främst å kommunistiska möten och å kaféer. Fall hava inträffat, då polismyndighet under iland meddelat, att namngivna korpraler och furirer i uniform deltagit i sådan propaganda. Vid undersökning har emellertid fastslagits att de lämnade namnuppgifterna varit oriktiga, vadan antagligen obehöriga upp- trätt i uniform för att giva sitt uppträdande större pondus. Mot dessa slag av propaganda står befälet praktiskt taget maktlöst. Vidare har vid inryckning till värnpliktstjänstgöring ej sällan förekommit att kommunistiska flygblad utdelats dels på planen mellan kasernen och gatan, dels på gatan. En utdelare på planen omhändertogs av befälet, men agitatorn på gatan kunde icke nås annat än av polisen. Denna hade i vissa fall icke ingripit trots att innehållet i skriften —— ehuru denna ej varit indragen —— otvetydigt avsett att undergräva disciplinen. Ytterligare har vid förläggning till Järvafältet vid flera tillfällen utdelning av kommunistiska flygblad förekommit. Huruvida rätt förelåge att avvisa utdelare av andra agita- tionsskrifter än indragna sådana vore ej fullt klart. Från de allmänna vägar, som leda genom Järvafältet, kunde dock icke avvisande ske. Även vid inskrivnings- förrättningar hade propaganda ägt rum.
Chefen för Ing. 3 (Stockholm): Propaganda av statsfientlig natur har bedrivits från Sillénkommunistiskt håll genom uppsättande vid upprepade tillfällen under se- naste halvåret utanför ingångarna till kårens förläggningar å Marieberg och Frösun- da av anslag, avseende föredrag och möten i antimilitaristisk och statsfientlig anda.
Chefen för 1.3 (Örebro): Vid inryckning av större värnpliktskontingenter även- som vid avresa till större fälttjänstövningar m. m. har vid upprepade tillfällen före— kommit, att utanför kaserngrindarna utdelats kommunistiska flygblad avseende ifrågavarande propaganda. Med polismaktens biträde har ingripande skett häremot, dock har all dylik utdelning icke fullständigt kunnat förhindras. I tjänst varande manskap har vidare inbjudits till av kommunistiska organisationer anordnade före- drag med innehåll ägnat att upplösa disciplinen eller eljest av statsfientlig ka- raktär.
Chefen för 1.5 (Östersund) finner det ovedersägligt, att agitation från kommu- nistiskt håll bedrivits såväl bland de fast anställda som bland de värnpliktiga. Det vore vidare utom allt tvivel, att sådant arbete fortfarande bedreves. År 1931 före- kom med säkerhet under vintern och våren ett energiskt agitationsarbete särskilt bland regementets skolelever. Ådalskommenderingen, däri skoleleverna ingingo som buvudkontingent, blottade förefintligheten av kommunistiska element. Några vice- korpraler, som efter återkomsten på anmälan av några elever och äldre under- befäl erkände sig vara anhängare av det kommunistiska partiet, erhöllo avsked. Någon anslutning bland kamraterna syntes icke hava vunnits. Beträffande värn- pliktiga hade förekommit att efter tjänstgöringstidens slut vunnits upplysning om att bland dem, som under sin tjänstetid visat sig vara de allra bästa och mest inresserade, varit ivriga kommunister. Enligt upplysning skulle kommunisterna med förkärlek besöka ett par (namngivna) kaféer på Prästgatan och Kyrko-
gatan, dit de lockade värnpliktiga. Kommunistiska flygblad hade tid efter annan anträffats dels spridda i logement och dagrum och dels instuckna i de värnplik- tigas fickor.
Chefen för I. 21 (Sollefteå): Den kommunistiska agitationen har till största de- len omhänderhafts av Sillénkommunisterna och bedrivits dels mot de värnpliktiga före deras inryckning till tjänstgöring och dels inom förläggningen under tjänst— göringen. Före varje inryckning till tjänstgöring sammankallas genom medde- landen i den kommunistiska pressen de tjänstgöringsskyldiga värnpliktiga till ett möte, varvid instruktioner lämnas för propagandan under tjänstgöringen. — —— — Särskilda ombud utses, som skola till förläggningarna medföra allehanda flyg- blad för att där fördela dem. Flygbladsutdelarna vid inryckningarna till regemen- tet hava dels fördelat flygbladen under järnvägstransporterna, dels försökt att införa dem i. kasern, vilket som regel misslyckats. Ofta har det hänt att buntar med flygblad _tillvaratagits bortkastade utanför kasern, sannolikt därför att inne- havaren känt på sig att ett införande och utdelande inom kasern varit lönlöst. Även under tjänstgöringen komma flygbladsutdelare till regementet, i regel ut- sända av den Sillénkommunistiska organisationen i Kramfors. Utdelningen av flyg- bladen sker vanligen utanför kasern och endast i några få fall har inträffat att be- fälet inom kasern tillvaratagit dessa ströskrifter. Vid utdelningen inom kasern lägges vanligen en bunt i logementet under det truppen är ute i tjänstgöring. — Under tjänstgöringen organiseras militärceller vid regementet. Att avslöja dessa är mycket svårt. Försök att i cellerna enrollera fast anställt manskap hava med säkerhet gjorts, och åtminstone i ett par fall hava dessa ledare kunnat avslöjas. Ledningen har i något fall utgått från ett kafé i kasernens närhet.
Militärbefälhavaren för övre Norrland påpekar, att inom militärområdet under senare år utvecklats en mycket omfattande statsfientlig verksamhet. Verksamheten har i stor utsträckning inriktats på att förbereda den väpnade maktens sättande ur funktion vid lämpligt tillfälle. I sådant syfte söker man förmå sina anhängare att väl tillgodogöra sig vapenutbildningen och lära känna den militära organisa- tionen för att kunna bemäktiga sig densamma vid behov. En organisation av kom— munistiska celler vid truppförbanden har i hemlighet upprättats. Påverkan under tjänstgöring har bedrivits dels genom enskild agitation och dels genom öppen pro- paganda i form av tryckalster och möten. Den kommunistiska pressen har städse i hög grad intresserat sig för de militära förhållandena. Genom att vid varje till- fälle göra sig till målsman för krav och önskemål från de värnpliktigas sida, ge- nom att begagna alla ansatser till missnöje, genom hets och förtal mot befälet, sär- skilt då detta söker upprätthålla disciplinen, genom att lögnaktigt återgiva förhål— landena ochi vissa fall helt uppkonstruera ur statsfientlig synpunkt lämpliga så- dana har man sökt vinna anhängare bland de värnpliktiga. underminera det goda förhållandet mellan befäl och manskap samt minska befälets auktoritet. I Norr- botten utgör särskilt »Norrskensflammans» inflytande en allvarlig fara. Inom stora lager av befolkningen utgör den den enda nyhetskällan, och frukterna härav ur statsfientlig synpunkt ha tydligt framträtt. Såsom exempel på det anförda hänvisar militärbefälhavaren till bl. a. en av fästningspolisen i Boden upprättad »P. M. an- gående kommunistisk verksamhet inom Norrbottens län under åren 1930—1938» samt yttranden av cheferna för I. 19 och A. 8. I sagda P. M. finnas intagna åtskil- liga utdrag ur Norrskensflamman 1930—1933, innehållande artiklar av disciplin- upplösande art samt uppgift om kommunistiska möten och demonstrationer 1930 ——1933, till vilka militärmanskap inbjudits eller varit närvarande. Dessa utgjorde 14 stycken, varav fyra demonstrationståg. Antalet närvarande, i uniform klädda värnpliktiga angives (från ett fåtal till högst 75). Bland i demonstrationståg med- förda banderoller märkas: »Undergräv disciplinen i borgarnas armé.» »Ar-
betare och bönder i vapenrocken skall veta sin plikt vid ett krig mot Sovjet- Unionen». Bland yttrandena vid mötena citeras bl. a. en uppmaning till manska- pet att såsom 1917 på Seskarön vägra att skjuta på arbetarna, utan i stället i det avgörande ögonblicket vända vapnen åt rätt håll för att likvidera 100-åriga sjuk- domar från samhällskroppen. Vidare finnas sammandrag utvisande, att enbart under maj 1933 inom Bodens fästnings skyddsområde hållits omkring ett 30-tal kommunistiska möten och sammankomster (å offentlig plats, Norrskensflammans expedition, i enskilda hem m. fl. platser) samt en sammanfattning av kända fall, då agitation bedrivits vid truppförbanden. Enligt denna sammanfattning hade om- kring årsskiftet 1929—1930 på regementena i Boden spritts ett exemplar av den antimilitära skriften Manskapsbladet för 1929, innan skriften indrogs. Enligt i sammanfattningen intaget citat från »Norrskensflamman» hade .»indragningen kom- mit litet post festum», ty skriften hade spritts på regementena i Boden i 1000 exemplar. Enligt sammanfattningen förekom under fälttjänstövningar i trakten av Luleå hösten 1930 spridning genom kommunister av antimilitaristisk litteratur bland trupperna; sådan litteratur spreds även under höstmanövern 1931 i trakten av Piteå bland trupperna varom anmälan gjordes till länsstyrelsen; i juni 1932 anträffades vid I. 19 en f. d. korpral sysselsatt med utdelning av »Stormklockan» och broschyren »Den Röde Rekryten»; i juli 1933 anträffades å A. 8 flygblad med rubriken: »Till alla utryckande unga arbetare och småbönder», för vars spridning en värnpliktig åtalades vid krigsrätt men frikändes, då det icke bevisats, att han avvetat innehållet i skriften. — Angående verksamheten i allmänhet uttalas slut- ligen: Maktmedlen, som nu äro avsedda att garantera den väpnade maktens till- förlitlighet i de lagliga myndigheternas tjänst äro otillräckliga. Även om de nöd- torftligen funktionera under normala förhållanden, råder det intet tvivel om, att ej deras svaghet vid de stundom ofrånkomliga spända situationerna skall förr eller senare visa sig ödesdiger och leda till mycket allvarliga konsekvenser redan i fred och i än högre grad i händelse av krig.
b) Marinen.1
Chefen för marinstaben: Inom svenska flottan funnes — frånsett varvsarbe- tarna, bland vilka otvivelaktigt funnes ett visst kommunistiskt inslag -— i huvud- sak ingen annan kommunism, än den som dit infördes med värnpliktiga. Särskilt utmärkte sig den värnpliktskontingent, huvudsakligen bestående av norrlänningar, som februari 1933 inryckte till tjänstgöring på Stockholms station, från början för ett synnerligen disciplinvidrigt uppträdande.
Flottans stamkader torde med få undantag vara fri från kommunistiskt inslag. Vid rekrytantagningen torde man, genom omsorgsfull granskning av de inträdessö— kandes förhållanden, i allmänhet hava lyckats utestänga kommunisterna. Det fåtal av stammen, som därefter vunnits för de statsfientliga idéerna, hade påverkats av värnpliktiga eller civila agitatorer. Otvivelaktigt läge organiserandet av den kom- munistiska propagandan inom marinen, i den mån denna leddes från personer inom densamma, helt och hållet i händerna på värnpliktiga. _ —— — Ett exempel på hur kommunisterna förstå att underblåsa och utnyttja en missnöjessituation ut- gör otvivelaktigt sommarens »matstrejk» i Karlskrona. Kommunistagitationen bland det i land förlagda manskapet ä denna station hade sedan något år haft en sådan intensitet, att det med stor sannolikhet kunde förutses att något i stil med det inträffade omsider måste komma till stånd. I de lokala kommunistledarnas instruk- tioner ingick just igångsättandet av aktioner av denna art.
1 Beträffande matstrejken i Karlskrona i juli 1933 hänvisas till i Bil. 1 b intagna rapport och tidningsuttalanden.
Chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation. De värnpliktiga ha i ett flertal fall och i ett fall en kontraktsanställd varit när- varande vid kommunistiska möten. Dessa värnpliktiga ha i allmänhet varit iden- tifierade kommunister och kända som agitatorer. Att dessa fritt och obehindrat kunnat förekomma vid mötena och ofta hälsats och hyllats av de i mötet upp- trädande talarna är givetvis ett förhållande som höjt dem i kamraternas ögon och givit ökad pondus åt deras fortsatta agitation.
Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation framhåller, att inom värn- pliktigkontingenterna antalet kommunister synes vara i starkt stigande. Dessa unga män. som komma från industrisamhällenas kommunistklubbar, öva på sina kamra- ter kraftig agitation i det dagliga umgänget. Dessa medtagas till kaféer i staden, där kommunister ha sitt tillhåll, och bjudas där på fri förtäring, alltid i samband med något revolutionärt föredrag.
Fartygschefen å pansarskeppet Drottning Victoria: Å fartyget bedrevs vintern 1932—33, under det fartyget var stationärt förlagt i Karlskrona, kommunistisk propaganda, huvudsakligen bland de värnpliktiga. Resultatet av densamma visade sig i en viss oro och trotsigt uppträdande av en del av dessa, särskilt eldarna. Vid denna tid påträffades ombord även vid flera tillfällen kommunistiska agita- tionsskrifter såsom »Torpeden», »Blåkragen» m. fl. Så snart fartyget i början av maj lämnade Karlskrona, blevo förhållandena ombord bättre. Agitationscentralen var påtagligen förlagd i staden. Ombord å Drottning Victoria funnos emellertid några värnpliktiga eldare, som fortsatte verksamheten. Agitationen gick företrädes- vis ut på att muntligen missfirma underbefälet. Därjämte uppmanades de värn— pliktiga att vägra lyda order på så sätt, att de skulle förklara sig ej orka utföra anvisat arbete samtidigt som de skulle framhålla att de visst icke vägrade att lyda. Två av dessa agitatorer blevo efter anmälan med stöd av gällande regle- mentsbestämmelser avpolletterade till Karlskrona örlogsstation. Därefter har å detta pansarskepp icke förmärkts kommunistisk propaganda. En av de sålunda av- polletterade syntes sedermera hava spelat en viss roll vid den s. k. matstrejken i Karlskrona.
Fartygschefen å pansarskeppet Gustaf V: Sedan den 8/5 1933 hade veterligen endast vid ett tillfälle agitation förekommit, i det att en 2. kl. sjöman å luft- värnstornet inristat följande: »Ned med alla officerare, fram för kommunismen med alla medel, du, som har vapen i hand. Ned med vapnet mot röd front. Upp till kamp mot alla officerare, ned med överklassen. Röd front, leve Ryss- land. Mot röd front.» Denne hade härför av krigsrätten jämlikt 96 % SfK dömts för bristande i anständigt uppförande till disciplinstraff, vilket chefen ansåge alltför lindrigt.
Chefen för kustflottan: Å depåfartyget Dristigheten hade under sommaren 1933 dels påträffats kommunistiska agitationsalster dels ock de värnpliktigas discipli- nära uppträdande efter kommunistisk påverkan lämnat en del övrigt att önska. Anledningen härtill syntes vara att söka i det förhållandet, att fartyget på grund av minskade anslag icke kunnat hållas i samma mån rörligt som övriga fartyg utan i stor utsträckning varit förlagt stillaliggande till Hårsfjärden. Sedan en värn- pliktig, som visat sig vara erfaren ledare för agitation av ifrågavarande slag, av- polletterats från fartyget till örlogsstation, hade besättningens disciplinära upp— trädande blivit ett helt annat. '
Befälhavande amiralen i Karlskrona (i årsrapport den 13 januari 1934): »Under året hava 12 ansökningar om avhållande av kommunistiska möten inkommit till polismyndigheten i Karlskrona, av vilka 4 avslagits och 8 blivit bifallna. För- bud för militärmanskapet att deltaga i samtliga avhållna möten hava av mig utfärdats.
Efter framställning från mig hava indragits 4 i kasernetablissementen anträf- fade antimilitära skrifter. Därjämte hava anträffats och omhändertagits tvenne exemplar av den 1"! duplikator niångfaldigade, periodiskt utkommande skriften »Blåkragen. Organ för de röda blåkragarna i Karlskrona», vilken jämlikt gällande bestämmelser icke kan indragas på grund av att den icke är tryckt.
Antalet kommunister såväl bland civilbefolkningen som bland militärmanskapet i Karlskrona torde hava ökat avsevärt i förhållande till föregående år. Den mot militärmanskapet riktade kommunistiska propagandan fortgår med oförminskad styrka och bedrives fortfarande bl. a. i kafélokaler, i kasernelablissementens ome- delbara närhet.»
Chefen för kustartilleriet, som inhämtat yttranden i saken från cheferna för Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen, upplyser, att propaganda av större mått, ägnad att upplösa disciplinen eller eljest av statsfientlig karaktär icke med säkerhet kunnat konstateras inom dessa regementen. Däremot har det förekommit, att kommunistiska flygblad och andra sådana skrifter vid enstaka tillfällen anträffats inom regementenas förläggningsområden. Vid inryckning av värnpliktiga 1932 till Karlskrona kustartilleriregernente ha1 därjämte utdelats kommunistiska flygblad vid kontingentens samling i Halmstad. Polismyndighet fanns därvid icke tillstädes, och regementets marschbefälhavare, en underofficer, ansåg sig icke äga rätt ingripa.
c) Flygvapnet.
Yttrandena ge vid handen att verksamhet av ifrågavarande art där är så gott som okänd.
Det är klart att ytterlighetspartiernas propaganda inom krigsmakten icke kan ses helt och hållet som en isolerad företeelse och att i den mån åtgärder vidtagas mot statsfientlig verksamhet i allmänhet även propagandan inom försvarsverket kan komma att drabbas därav. Det är sålunda tydligt att i den mån ett även för militär personal gällande förbud att tillhöra organisa- tioner med statsfientlig verksamhet genomfördes, denna åtgärd indirekt kunde komma att ha den största betydelse i detta avseende. Beträffande den nationalsocialistiska propagandan inom försvarsverket skulle antagligen därmed de åtgärder vara uttömda, som kunna komma i fråga, så länge pro— pagandan ej tar andra former än för närvarande.
Sillénkommunisternas propaganda är ett led i deras allmänna förberedelse av den maktstrid, genom vilken deras diktatur skall åstadkommas, och dess- utom en försvarsåtgärd till förmån för deras »andliga fädernesland» Sovjet- Ryssland. Den avser för båda alternativen att oskadliggöra en fiende och eventuellt vinna beväpnade bundsförvanter för kampen. Ett krig skall vän- das till inbördeskrig. De uppställda målen skola nås genom att upplösa disciplinen inom krigsmakten d. v. s. förmå manskapet att icke lyda order, då krigsmakten skall användas. Som medel för upplösande av disciplinen försöker man, i viss män i likhet med tillvägagångssättet i den allmänna propagandan, att förbereda sinnesstämningar, som äro ägnade att utlösa sig i disciplinvidrigt förhållande. Man söker sålunda utplåna känslan av plikter mot fosterlandet, att alstra missnöje med militärtjänsten och tjänst-
göringsförhållandena, att uppväcka hat mot befälet, att framställa långt gående krav och att om möjligt driva de värnpliktiga till »strejk» och andra indisciplinära uppträden. Dessutom riktas till manskapet allmänna uppma- ningar att i givna situationer » vända vapnen åt rätt håll». Av myndigheternas yttranden torde framgå att propagandan ej varit utan resultat och att vissa | disciplinvidriga uppträden måste tillskrivas densamma. ,
Det huvudsakliga intresset här knyter sig till den från kommunistiskt f håll bedrivna disciplinupplösande propagandan. Innan det undersökes till vilka åtgärder den kan föranleda, bör först påpekas en företeelse vil- ken stundom i sin helhet liksom den kommunistiska propagandan brukar betecknas som försvarsfientlig propaganda men bör noga skiljas från den ' kommunistiska, nämligen den pacifistiska propagandan. Utgångspunkten ; för denna, som särskilt bedrives av fredsföreningar, är den på religiösa och moraliska motiv grundade uppfattningen om krigets förkastlighet såsom medel att avgöra internationella tvister. Syftet är att ersätta kriget med ett organiserat förfarande för lösningen av tvister folken emellan och att trygga freden. Man har här att göra med en rörelse på ett annat plan än den disci— plinupplösande propagandan. Staten har icke anledning att ingripa mot denna rörelse på grund av dess syftning. I den mån pacifismens anhängare verka genom att söka övertyga människor om riktigheten av sin uppfatt- ning och icke bland försvarets krafter driva någon verksamhet som går ut på indisciplinärt förhållande eller eljest i sin propaganda använda otillåtna medel, har staten överhuvudtaget icke anledning att ingripa mot dem. Någon disciplinupplösande verksamhet har icke heller lagts de pacifistiska organi- sationerna till last.
De problem, som den disciplinupplösande propagandan uppställer, äro ingalunda nya i svenskt samhällsliv. Sedan lång tid tillbaka har en liknande propaganda bedrivits, och samma problem, som nu äro aktuella, ha också tid efter annan varit föremål för diskussion. Den kommunistiska agitationen på förevarande område kan i viss mån sägas vara fortsättningen av en från radikala riktningar inom det socialdemokratiska partiet och särskilt dess ungdomsföreningar bedriven agitation. Vissa ej oväsentliga olikheter i de båda rörelserna förtjäna emellertid påpekas. Utgångspunkterna för den ti- digare, från vissa håll inom det socialdemokratiska partiet bedrivna agita— tionen, voro pacifistiska tankegångar, föreställningar att vårt lands försvar mot en övermäktig granne vore utsiktslöst och onödigt, ja rent av farligt, och framförallt uppfattningen att arbetarklassen i en ej fullt genomförd de- mokratisk ordning stode »utanför samhället» och hade samhällets makt- medel riktade mot sig. Den kommunistiska agitationen har återigen till ut- gångspunkt uppfattningen av våldet som den avgörande kraften i fråga om samhällets gestaltning trots en genomförd demokratisk ordning. Under det att från dem, som inom det socialdemokratiska partiet äro arvtagare till de riktningar från vilka agitationen utgick, denna upphört i och med sam-
hällsskickets demokratisering, vilja kommunisterna ej erkänna den demo- kratiska ordningen och ställa sig själva utanför samhället. En annan synner- ligen viktig olikhet i rörelserna är den, att den kommunistiska agitationen genom det utländska inflytandet på dess verksamhet kan sägas tjäna ett främmande intresse. Därigenom har i agitationen införts ett moment, som måste göra den i sig själv betänkliga företeelsen än allvarligare. Olikheten i utgångspunkter har i viss mån inverkat på taktiken i propagandan. Under det att man i den äldre propagandan försökte försvåra rekryteringen av stam- anställda bl. a. genom smädelser och förföljelse och likaledes försökte för- svåra värnpliktsutbildningen genom att mana till lättja, slöhet och tredska, göras numera försök att få fotfäste bland manskapet och underbefälet, och kommunisterna försöka själva så gott som möjligt tillgodogöra sig utbild- ningen för att draga fördel därav för sina intressen.
Vikten av propagandans stävjande.
Den militära maktens livsnerv är disciplinen. Utan disciplin är den mili— tära organisationen maktlös. Detta gäller ej blott det försvar, som kan bli nödvändigt mot en anfallande yttre fiende, utan även försvaret mot stats- fientliga element inom landet. Jämväl i sistnämnda fall är det militära maktmedlet, även om det förutsättes komma till användning endast i nöd- fall, erforderligt för statens försvar. Det är därför klart att en verksamhet, som riktar sig på förstörandet av disciplinen inom försvarsverket i syfte att främja anslag mot den demokratiska ordningen, är en företeelse, som med största uppmärksamhet måste följas av statsmakterna. Så länge samhället har ett militärt maktmedel till sitt försvar, måste tillses att detta ej blir ineffektivt. En annan anledning för statsmakterna att följa ifrågavarande propagandaverksamhet är att den såsom ett direkt för- sök att sabotera eller försvåra en statsverksamhet är en utmaning mot sam- hällsmaktens auktoritet och sålunda faller under de synpunkter, som förut anförts angående önskvärdheten att bevara denna auktoritet orubbad.
Upplysningsverksamhet och undanröjande av missförhållanden.
Samhällets intresse av att motarbeta propagandaverksamheten i fråga ligger i öppen dag. Bland åtgärder, vilka kunna verka därhän, förtjäna så- dana, som kunna undanröja anledningar till missnöje med förhållandena i tjänsten, stor uppmärksamhet. Det är här, i motsats till vad som gäller den allmänna propagandan, fråga om ett begränsat område, där i detta av- seende verkligen någonting kan göras.
Såsom förut framhållits begagnas dylika missnöjesanledningar med för— kärlek för den agitation, varom det här är fråga. Ehuru det icke kan anses ligga i kommitténs uppdrag att undersöka vad som kan åtgöras för att av— hjälpa möjligen förefintliga brister, vill kommittén, med fullt instämmande i vad uti flera av militärmyndigheternas yttranden anförts, understryka angelägenheten av att de förbättringar komma till stånd, som kunna göras med hänsyn till manskapets inkvartering, bespisning, förströelser på fritid och dylikt. Det må. särskilt erinras därom att i fråga om flottan anförts att förläggningsmöjligheterna å vissa äldre fartyg och i vissa kaserner icke mot- svara berättigade krav samt att längre tids stillaliggande för fartygen har ett direkt skadligt inflytande på disciplinen.
Av vikt för motarbetande av agitationen är likaledes att förhållandet mellan befäl och manskap gestaltas så, att ovilja mot tjänsten icke upp- kommer. Med erkännande av det förtjänstfulla arbete som därutinnan un- der de senare åren nedlagts av befälskårerna, vill kommittén betona vilken betydelse i förevarande avseende som bör tillmätas den personliga behand- lingen av de värnpliktiga. Brister i den omvårdnad och hänsyn, varpå de värnpliktiga, utan att det behöver vara fråga om någon klemighet, kunna göra anspråk, är ägnad att skapa missnöje och misstämning. Sådana ini- tiativ, som utan att disciplinen lider men därav föra befäl och manskap i närmare kontakt med varandra, böra hälsas välkomna. Befälskårens roll som ungdomsuppfostrare och dess pedagogiska utbildning böra särskilt beaktas. Disciplinen bör byggas på ömsesidigt förtroende och ett samför— stånd, som hos den menige skapar respekt och tillgivenhet för befälet. .
I de för de särskilda vapenslagen gällande reglementena finnes numera stadgad skyldighet för befälhavare att på upplysningens väg bibringa man- skapet övertygelse om det för fosterlandet skadliga uti strävanden, som åsyfta att utplåna känslan av plikten mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden.1 Härav torde kunna väntas ett gott resultat, såvida uppgiften fullgöres med den varsamhet som ämnets ömtåliga beskaffenhet föranleder. Upplysningen skulle säkerligen vara förfelad, om den uppfattas som partipolitisk propaganda. Det torde emellertid kunna förväntas att från det högre militärbefälets sida övas vederbörlig kontroll över upplysningsverksamheten.
Slutligen må understrykas vikten av åtgärder för ordnande av civilanställ— ning åt stamanställda. Den stamanställde, som efter avgång från sin an- ställning finner sig drabbad av arbetslöshet, blir lätt ett offer för ytterlig- hetspartiernas propaganda. Den särskilda fara, som därav kan uppkomma, ligger i öppen dag. Staten har å andra sidan vissa förpliktelser mot de stam- anställda. Då emellertid denna fråga varit föremål för särskild utredning, finner sig kommittén icke böra gå närmare in på densamma.
1 Tj. f. a. 1 & 28 mom. R. f. m. I, 42 5 11 m'om. och III, 39 % 11 mom. samt Tj. f. f. 1' 5 7 mom., allt enligt ändringar vidtagna 1933.
Lagstiftningsåtgärder.
Allmänna riktlinjer.
Med åtgärder av det slag som hittills behandlats kan väl i viss mån ver- kan av den disciplinupplösande propagandan neutraliseras. Det är emel- lertid klart att med de utgångspunkter propagandan har, åtgärderna i fråga icke äro ägnade att stäcka densamma och icke heller att hindra att den ut- övar en skadlig inverkan på disciplinen. I den mån missnöje är en förut- sättning för densamma är för övrigt att märka att i militärtjänsten med dess krav på disciplin och enhetliga förhållanden missnöje lätt kan framkallas. Det måste undersökas i vilken mån de åtgärder, som antytts, måste kom- pletteras med repressiva åtgärder.
Redan nu finnas åtskilliga lagbestämmelser mot den disciplinupplösande propagandan, dels straffstadganden och dels stadganden av preventiv na- tur utan straffsanktion. Vissa av dessa stadganden ha emellertid kommit ur tillämpning och andra ha visat sig ineffektiva. Anledningarna här- till torde vara flera. Delvis torde förhållandet bero på svårigheten att få bevisning mot agitatorerna. Till en del torde man emellertid däri ha att se ett utslag av den obenägenhet att ingripa, som hittills bestämt samhällets uppträdande i allmänhet mot företeelser av ifrågavarande art, särskilt på yttrandefrihetens område. Slutligen torde det anmärkta förhållandet till en ej ringa del bero därpå att lagbestämmelserna på området äro otydliga och otillräckliga.
Då frågan om lämpligheten av ett strängare bruk av gällande lagar eller införande av skärpta lagbestämmelser skall bedömas med avseende på ifråga- varande propaganda, kunna för och emot anföras samma synpunkter, som i allmänhet göras gällande i fråga om ett kraftigare ingripande mot den kommunistiska verksamheten och den kommunistiska propagandan i all- mänhet och som tidigare behandlats. Diskussionen skall ej här i sin helhet upprepas. Endast några skäl, som ha särskilt avseende på denna speciella propaganda skola beröras.
Till stöd för en mera negativ ståndpunkt kan här särskilt åberopas att manskapet, som det närmast gäller, ändå icke kan undandragas propagan- dan, då det icke är under fanoma, ävensom att i alla händelser den form av propaganda, som under tjänstetiden bedrives man och man emellan, icke annat än i undantagsfall kan åtkommas. Det kan vidare anföras att betydande tekniska svårigheter möta vid ett försök att lagstifta på området.
Vad sålunda anföres är obestridligt. I själva verket är det omöjligt att för— hindra all disciplinupplösande verksamhet, och man är gentemot den disciplinupplösande propagandan till stor del nödsakad att lita till de krafter, som i militärtjänsten verka till disciplinens uppehållande och icke minst till manskapets egen sunda uppfattning och känsla för sina medborgerliga plik-
' 190 ter. Målet att försöka undertrycka all disciplinupplösande verksamhet torde också vara ouppnåeligt.
Kommittén kan emellertid icke av de anförda omständigheterna draga den slutsatsen att inga repressiva eller preventiva åtgärder skulle vara erforder— liga. Det är dock tydligt att propagandan under de värnpliktigas tjänstgö- ringstid beredes särskilt gynnsamma förhållanden icke blott på den grund att de värnpliktiga då äro samlade utan även på grund därav att tjänstens förhållanden erbjuda agitationen ett material, som senare förlorar största de- len av sin aktualitet och sin verkan. Ju mera ostört propagandan under 5 denna tid kan bedrivas, desto större omfattning når den och därigenom större möjligheter att verka. Den omständigheten att i många fall propagan- dan öppet och ostraffat får fortgå erbjuder också ett skådespel, som strider mot god disciplin och i sig själv kan ha skadliga följder för disciplinen.
Väl avvägda repressiva eller preventiva åtgärder kunna säkerligen därför göra nytta.
I fråga om de tekniska svårigheterna är det sant att sådana finnas, sär- skilt i fråga om den propaganda, som i avsikt att förbereda sinnet på ett kommande disciplinbrott tar form av en kritik av samhälls- och tjänst- förhållanden eller de militära förhållandena överhuvudtaget. Ett långt gå- ende ingripande kan komma att lägga en obehörig hämsko på kritiken av samhällsförhållandena och särskilt de militära förhållandena. Svårigheten är så mycket större som den disciplinupplösande verksamheten långt ifrån alltid framträder som en skarpt avgränsad företeelse. Den kan många gånger, såsom t. ex. vid ett allmänt möte eller i en politisk tidning, förekomma in- vävd i en propaganda som riktar sig ej endast till militären utan till med- borgare i allmänhet. Även andra medborgerliga friheter än rätten till kritik - kunna på liknande sätt äventyras. Dessa tekniska svårigheter böra emeller- tid icke hindra ett ingripande mot vad som utan tvekan måste betraktas som ett ofog och kan åtkommas.
Ifråga om de åtgärder som kunna sättas i fråga synes böra fordras att de bli effektiva för uppnåendet av de mål man uppställer utan att onödigt- vis inskränka eller äventyra lojala medborgares frihet. Att vidtaga åtgär- der som icke leda till det mål man åsyftar kan endast leda till att försvaga respekten för lagarna. Särskilt bör eftersträvas att undertrycka de anstötliga former av. propagandan, vilka genom själva sin förekomst kunna utöva ett skadligt inflytande på disciplinen. Vidare synas åtgärderna såvitt möjligt böra anordnas så att föremålen för agitationen ej onödigt inskränkas i sin handlingsfrihet. En åtgärd i sådan riktning kan skapa missnöje och, ovilja och kan därigenom bli ett tacksamt medel för den agitation man vill motarbeta.
Översikt över föregående lagstiftningsåtgärder och lagförslag i ämnet.
I 1881 års strafflag för krigsmakten förekomma ej några specialbestäm- melser mot disciplinupplösande propaganda. I 80 % stadgades emellertid straff för den som på något ställe, där krigsfolk vore samlat, med högljudd röst eller med häftighet eller på annat anstötligt sätt utfor i klander emot någon överordnads förhållande eller åtgärder eller över lön, underhåll eller be- klädnad eller företog sig annan dylik handling, därav uppror eller upplopp lätt kunde föranledas.
Redan i kommittéförslaget till ny krigslagstiftn'ing 1905 framställdes i re- servationen yrkanden om effektivare lagbestämmelser till stävjande av den' försvarsfientliga propagandan.
Frågan togs därefter upp 1906 genom antagande av de 3. k. Staafflagama. Dessa omfattade utom de förut omnämnda ändringarna i 10 kap. 14 & SL och % 3 mom. 7 TF, såvitt nu är av intresse, dels vissa ändringar i 8 kap. SL och 77 å i 1881 års SfK, vilka rörde uppmaning till uppror, dels infö- rande i TF av bestämmelserna om indragning, dels ock en lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster. Det må erinras, att det centrala i den lagen var en utvidgning av 10 kap. 14 % SL till att avse straff för uppmaning till varje brott, prisande av brottslig handling och försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Förut straffades endast den som uppmanade till brott mot SL eller sökte förleda till ohör- samhet mot lag eller laga myndighet. Motsvarande ändring genomfördes även i TF & 3 mom. 7, varjämte i denna förordning tillkommo bestämmel- serna i Q 4 mom. 12 m. fl. om indragning av tryckta skrifter, som åsyftade att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot be- fälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Åren 1908—1909 kompletterades denna lagstiftning genom en utvidgning av indragningsrätten, varvid även övriga ändringar i TF definitivt antogos.
I strafflagen för krigsmakten 1914 infördes en bestämmelse i 71 & om straff för den som söker upphetsa till ovilja mot krigstjänsten.
Vid 1915 års riksdag framlades en proposition avseende att bereda möj— lighet för myndigheterna att förbjuda kända yrkesagitatorer; som redan ti- digare fällts till ansvar för det de upphetsat krigsfolket till brott mot krigs- lydnaden och kunde antagas ämna bedriva agitatorisk verksamhet i för- svarsfientligt syfte å ort, där avdelning av krigsmakten var på stadigvarande sätt förlagd, att uppehålla sig där. Propositionen bifölls av första men av- slogs av andra kammaren.
Vid samma riksdag väcktes en motion om tillägg till SL 10 kap. 14 å i syfte att utsträcka den allmänna straffbestämmelsen i detta lagrum att om- fatta jämväl sådan försvarsfientlig agitation som ägde rum inför samlat krigsfolk eller då värnpliktiga, som icke vore krigsmän, vore samlade på
grund av föreskrift i värnpliktslagen, och som åsyftade att upphetsa till ovilja mot krigstjänsten eller uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Motionen bifölls av första men avslogs av andra kammaren.
Förslaget upptogs i motion vid 1916 års riksdag med samma resultat. I sistnämnda motion föreslogs även straff för den som förledde krigsman till svårare brott för vilka straff funnos utsatta i SfK. Men även detta avslogs, enär bestraffande av delaktighet i förbrytelse som begåtts av tjänsteman ej ;
ansågs förenligt med svensk rättsståndpunkt.
Mot slutet av kriget ökade den antimilitära propagandan i intensitet. Vid f 1917 års riksdag väcktes partimotioner från högern, däri föreslogs, att riks— ; dagen måtte begära en allsidig utredning angående beskaffenheten och om- ' fånget av den i landet bedrivna försvarsfientliga agitationen och för riks- dagen framlägga förslag till de lagstiftningsåtgärder, som vore erforderliga för att förebygga den fara för rikets värnkraft som en dylik agitation kunde innebära. Även dessa motioner biföllos av första men avslogos av andra kammaren.
Chefen för försvarsdepartementet tillkallade emellertid särskilda sakkun- niga för frågans utredning (generalmajoren Hugo Hult, ordförande, samt kom- mendören Arthur Ekström, borgmästarna Otto Holmdahl och Sixten Neiglick samt krigsdomaren Gunnar Collin, ledamöter). Dessa avgåvo den 1 oktober 1921 betänkande och förslag angående åtgärder mot den försvarsfientliga pro- pagandan. Betänkandet tog huvudsakligen sikte på den äldre form av pro- pagandan, som gick ut på raserandet av försvaret och avskaffande av militär verksamhet överhuvud taget. Särskild uppmärksamhet ägnades det då ak- tuella problemet att få vakanserna i armén besatta. Betänkandet innehöll —— förutom vissa förslag till åtgärder för undanröjande av olika miss- förhållanden, som ansåges ha befordrat den försvarsfientliga propagandan _ förslag till en mängd lagstiftningsåtgärder, innefattande bl. a. ändringar i SL, SfK och värnpliktslagen, bestämmelser om församlingsfrihet och om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster och demonstra- tionståg, ävensom en del författningar av administrativ karaktär. För inne— hållet härav skall redogörelse lämnas vid behandlingen av de speciella frå— gorna. Betänkandet föranledde emellertid ingen lagstiftningsåtgärd.
På grund av skrivelse från riksdagen 1922 tillsattes för omarbetande och humanisering av SfK de 5. k. 1922 års krigslagstiftningssakkunniga. Dessa framlade 1923 betänkande, med förslag till bl. a. inskränkning av Sszs tillämplighetsområde, införande av villkorlig dem samt sänkning av straf- fen för åtskilliga brott. Förslaget, som även i vissa delar berörde förevarande frågor, föranledde ingen annan åtgärd än att straffen för rymning sänktes 1924. Utredningen återupptogs 1925 men avstannade med utgången av år 1926.1
* 1932 års riksdag har begärt utredningens återupptagande.
I början av år 1929 togs emellertid frågan om åtgärder mot den försvars- fientliga propagandan upp inom justitiedepartementet. Cheferna för general- och marinstaberna anmodades att efter granskning av 1921 års betänkande och hörande av underordnade myndigheter inkomma med förslag rörande de åtgärder vilka lämpligen syntes böra vidtagas gentemot den försvars- fientliga propagandan. De begärda yttrandena som innefattade åtskilliga för— slag till åtgärder inkommo därefter i mars och april 1929. _ Dessa blevo föremål för granskning inom justitiedepartementet, varvid utarbetades ett utlåtande, över vilket hösten 1929 avgåvos yttranden från vissa militär- myndigheter. Några lagstiftningsåtgärder ha emellertid icke vidtagits i an- ledning av den förnyade utredningen.
Den disciplinupplösande propagandan har dessutom påtalats i ett stort antal skrivelser från militärmyndigheterna till Konungen eller cheferna för justitie— och försvarsdepartementen, årsrapporter m. in.
Här må till sist erinras om yrkandena i riksdagen om återställande av 10 kap. 14 % SL till dess lydelse före 1906 ävensom om de interpellationer och anmärkningar från konstitutionsutskottet, som förekommit beträffande underlåtenhet från justitieministerns sida att ingripa mot försvarsfientliga eller disciplinupplösande skrifter.
Lagstiftningsåtgärder mot den disciplinupplösande propagandan kunna tänkas avse undertryckande av propagandan, förhindrande av militärens kontakt med densamma eller avskiljandet från krigsmakten av för discipli- nen vådliga element.
Åtgärder till undertryckande av propagandan, indragning och beslag av skrifter.
Gällande rätt och tidigare behandling av frågan.
De lagbestämmelser som i första hand straffbelägga d e n di s e i p li n- upplösande propagandan i allmänhet äro 10 kap. 14 % SL, 71 % SfK samt % 3 mom. 7 TF, vilka alla avse yttrandefriheten. Vidare må nämnas stadgandena om straff för uppmaning till uppror och förräderi i 8 kap. 3 och 8 %% SL samt 68 % SfK.
Av intresse äro ytterligare bl. a. bestämmelserna om församlingsrätten, särskilt 73 % SfK och 1906 års lag om krigsmanskaps tillträde till samman- komster, tryckfrihetsförordningens stadganden om indragning av tryckta skrifter ävensom de allmänna bestämmelserna om tjänsteförsummelser av militärer i 79, 96, 130 och 210 55 SfK.
Beträffande innehållet av nämnda bestämmelser i SL och TF hänvisas till redogörelsen för propagandan i allmänhet. Av bestämmelserna i 10 kap.
14 % SL äro i detta sammanhang av särskilt intresse stadgandet i l:a mo- mentet om straff för uppmaning till våld å person eller egendom eller till annat brott vilket som helst och i 3:e momentet om straff för försök att för- leda till annan ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Uppmaning till ohörsamhet mot befälet är straffbar enligt l:a momentet och ej enligt 3:e momentet, som huvudsakligen avser s. k. civil ohörsamhet. Erinras må, att såväl 8 kap. 3 och 8 åå som 10 kap. 14 % SL fordra för straffbarhet att upp- maningen erhållit en viss grad av offentlighet (inför menighet eller folksam— ling eller i skrift, som utspritts).
Motsvarande bestämmelser i SfK återfinnas i 68 och 71 åå. I 68 % stadgas, att om någon muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift, som han bland krigsfolket utspritt eller låtit utsprida, uppmanat eller annorledes sökt för- leda till uppror, brottet skall vid straffets bestämmande efter allmän lag anses hava skett under försvårande omständigheter. Detsamma gäller, om man utspritt eller låtit utsprida annans skrift för att därmed åstadkomma uppror.
Direkt mot den disciplinupplösande propagandan riktar sig 71 å, som stadgar straff för den som muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift den han bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit uppmanat eller annorledes sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten. Liksom i 68 % straffas även utspridande av annans skrift. Bortsett från uttrycket »eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten» är 71 & utbruten ur 10 kap. 14 å SL. Straffet är emellertid därjämte något lägre än i sistnämnda lag- rum beroende troligen på att i 71 % ingår även upphetsande till ovilja mot krigstjänsten. Påföljden är fängelse eller i lindrigare fall disciplinstraff eller där omständigheterna äro synnerligen försvårande straffarbete i högst 2 år.1
Uttrycket inför »samlat krigsfolk» förutsätter liksom uttrycket »menig- het» i SL en viss offentlighet. En man och man emellan bedriven muntlig agitation inbegripes ej under straffbestämmelsen. Äandra sidan kan det emel- lertid vara föremål för delade meningar om uttrycket samlat krigsfolk fullt motsvarar SL:s bestämmelser härutinnan. Tvivelaktigt är sålunda, huruvida SfK liksom SL från bestämmelsernas tillämplighet undantager sådana fall, där yttrandena fällts vid en enskild sammankomst.
Anmärkas må att en person som ej lyder under SfK i regel icke be- straffas om han förleder en person som lyder under denna lag till en ren tjänsteförbrytelse. Ett undantag från denna regel uppställes i 8 kap. 26 % SL, där straff stadgas för civilpersoner, vilka förleda eller hjälpa krigsman att rymma.
Vissa former av disciplinupplösande verksamhet (t. ex. skriftspridning och möten) anses kunna bestraffas enligt 79 & SfK såsom underlåtenhet att efter- komma överordnads i särskilda fall meddelade föreskrifter i vad som rör
1 Enligt 10 kap. 14 & SL kan i sistnämnda fall följa straffarbete i högst 4 år.
allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten. Straffet är.disciplinstraff eller fängelse i högst 6 månader.
Vidare kunna på den disciplinupplösande propagandan även tillämpas de allmänna bestämmelserna i 130 % SfK för brott mot tjänsteplikt. Härvid kan även enskild agitation bestraffas. Påföljden är disciplinstraff eller om förbrytelsen är av svårare beskaffenhet fängelse i högst 6 månader eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid eller om omständigheterna äro synnerligen försvårande och den brottslige är officer eller underofficer av— sättning. — Slutligen kan för mindre förseelser mot militär tukt och ordning tillrättavisning meddelas enligt 210 % SfK.
Angående tillämpningen av nu nämnda lagrum hänvisas till Bil. 4. Vad angår tryckta skrifter blir % 3 mom. 7 TF tillämplig.1 Däri stadgas ' såsom förut nämnts, att som missbruk av tryckfriheten skall anses upp- maning till brott eller försök att annorledes än genom uttrycklig uppmaning, såsom genom prisande av brottslig handling, förleda till brott, så ock försök att eljest förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Ej heller här förekommer sålunda uttrycket »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten». Ett försök att »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten» är alltså icke straffbart, där det sker i tryckt skrift, med mindre däri tillika ligger ett försök att förleda till brott eller annan ohörsamhet mot lag eller laga myndighet.
I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan föreslogos av de sakkunnigas majoritet beträffande 10 kap. 14 % SL samt 68 och 71 åå SfK en del ändringar som i detta sammanhang äro av intresse. I samband härmed behandla de sakkunnige ingående frågan om straffbeläggande av den enskilda propagandan.
I 10 kap. 14 % SL föreslogs i anslutning till de förut nämnda motionerna vid 1915 och 1916 års riksdagar ett nytt 4:e moment av följande lydelse:
Där någon i annat fall, än nu är sagt, muntligen inför samlat krigsfolk eller in- för samlade värnpliktiga, som icke äro krigsmän, men på grund av gällande be- stämmelser om värnplikt inställt sig till fullgörande av dem i sådant avseende åliggande skyldighet, eller i skrift, den han bland krigsfolket eller bland sådana värnpliktiga utspritt eller utsprida låtit, söker upphetsa till ovilja mot krigs- tjänsten eller uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigs- lydnaden, vare lag som i 3 mom. sägs.
Någon allmän kriminalisering av den enskilda propagandan såvitt anginge agitatorer som ej lydde under SfK föreslogs ej annat än för ett special- fall, nämligen förledande till värnpliktsvägran (utvidgning av 8 kap. 26 % SL) .
I 68 och 71 %% SfK föreslogs däremot straffbeläggande även av den enskilda propagandan. Begränsningen till inför samlat krigsfolk eller i skrift som utspritts föreslogs därför borttagen. I 71 % upptogs vidare straff för den »som uppmanat eller annorledes sökt förleda krigsman till ohörsamhet mot för-
1 Av värnpliktig författad tidningsartikel (tryckt), innehållande uppmaning till ohör— samhet mot befälet, kunde ej för den värnpliktige medföra straff enligt SfK, se N. J. A. 1901, sid. 280.
mans eller överordnads befallningar i tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten eller uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. — Några motsvarande ändringar i TF & 3 mom. 7 föreslogos däremot ej.1
I motiven till betänkandet anfördes i fråga om kriminaliseringen av den enskilda propagandan (sid. 107 f.):
Såsom av den historiska översikten framgår, har på senare tid gång efter an- nan försök gjorts att få kriminaliserad den enskilda propaganda, som är riktad på framkallande av brottsliga handlingar av försvarsfientlig natur, oavsett om sådan handling därav bliver en följd. Motiveringen för kriminaliseringskravet har varit den fara för staten, som ifrågavarande propaganda otvivelaktigt innebär, och man har givetvis alltid varit medveten om, att det här är fråga om en undan- tagslagstiftning, om uppställande av ett delictum sui generis. Mot en dylik kri- minalisering göra sig emellertid starka betänkligheter gällande. Någon större be- tydelse kan därvidlag knappast tillmätas den ofta framställda invändningen, att handlingar av lika valör i stor omfattning komma att falla utanför kriminali- seringen och således fortfarande bliva ostraffade. Ty, därest ett verkligt behov föreligger att med straffhot reagera mot en på visst sätt beskaffad handling, är den omständigheten, att moraliskt likvärdiga och in casu kanske lika skade- bringande handlingar ej äro och ej avses bliva kriminaliserade, ej i och för sig tillräckligt skäl att avstå från kriminaliseringen. De största betänkligheterna ligga fastmera däri, att den ifrågasatta kriminaliseringen innebär ett ingrepp i privat- livet av den beskaffenhet och omfattning, att den kan accepteras endast under synnerligen prekära omständigheter och endast under förutsättning, att därav skulle kunna förväntas ett påtagligt resultat, som ej i huvudsak kan på annat sätt ernås.
Det är tänkbart, att omständigheterna få antagas vara så prekära, att de kunna anses påkalla utomordentliga åtgärder. Men det kan däremot icke anta- gas, att kriminaliseringen annat än i undantagsfall skulle komma att leda till några påtagliga resultat. Ty möter den, som driver propagandan, hos objektet för densamma förståelse för sina synpunkter, kommer av naturliga skäl ingen an— mälan till stånd och blir det följaktligen ej heller tillfälle till något ingripande. Ar objektet åter icke mottagligt för propagandan utan reagerar mot densamma, kom- ma som regel bevissvårigheter att förhindra straffbestämmelsernas tillgodogörande. Straff skulle sålunda endast undantagsvis komma att ådömas och då som regel, när in casu den fara för förledande, som skulle utgöra motivet för bestraffningen, faktiskt ej förelegat.
Den föreslagna straffbestämmelsens betydelse skulle sålunda huvudsakligen vara det avskräckande moment, som dess tillvaro komme att innebära. Det kan emel- lertid med skäl betvivlas, att några resultat av betydelse skola kunna påvisas. Man får ej inbilla sig, att de, som systematiskt driva propaganda, ej äro fullt på det klara med, att de driva en mot det nuvarande samhället fientlig verksamhet, som är belagd med straff, därest den drives offentligt eller riktar sig på bestämd brottslig handling, som kommer till utförande. Lika litet bör man utgå från an-
1 Såsom skäl att icke vidtaga dylika ändringar i TF anfördes i betänkandet (sid. 120): Det låter sig icke göra att i TF införa motsvarande bestämmelse, redan av den anled- ningen, att en straffbeläggning av yttranden i tryck icke kan inskränkas till att omfatta de fall, då skriften sprides bland krigsfolk och samlade värnpliktiga, utan måste vara generell, varför, därest ett stadgande i nämnd riktning införes i TF, detta oavvisligen måste medföra, att även ett i en bland civila personer spridd skrift fällt yttrande, som åsyftar exempelvis att uppväcka hat mot det militära befälet, skulle bli straffbart.
nat, än att ifrågavarande personer hava mycket väl reda på, vilken svaghet bevissvårigheterna skulle komma att för statsmyndigheterna innebära. Då man har att räkna med ett systematiskt nekande och det sällan torde bliva möjligt att såsom vittne höra den, som utsatts för propagandan, enär denne i regel till- lika komme att vara angivare, skulle det sålunda högst sällan inträffa, att de farligare agitatorerna kunde dragas till ansvar, säkerligen ännu mera sällan än de tillfälliga och jämförelsevis ofarliga, även detta ett ganska betänkligt för- hållande.
Den avskräckande verkan av kriminaliseringen komme alltså säkerligen att i regel bliva ganska obetydlig, helst som man på detta område har att räkna med en utbredd åskådning, ofta uppblandad med fanatism.
De principiella betänkligheter, vilka sålunda resa sig mot förslaget att straff- belägga enskild uppmaning, som ej lett till straffbar gärning, och enligt de sak- kunniges mening förhindra införande i SL av ett allmänt stadgande i sådan rikt- ning, få dock ej undanskymma möjligheten av, att, såsom redan framhållits, särskilda omständigheter kunna i vissa fall påkalla en kriminalisering av dylik uppmaning. En sådan omständighet äro de särskilda förpliktelser, som påvila krigsmän och övriga SfK underkastade personer, och som göra, att man av dessa mer än av andra har rätt fordra, att de avhålla sig från att driva försvars- fientlig propaganda.
Beträffande den föreslagna ändringen i 10 kap. 14 & SL anfördes (sid. 186 f.):
Genom beskrivningen å brottsobjektet »samlat krigsfolk eller samlade värnplik- tiga, som icke äro krigsmän, men på grund av gällande bestämmelser om värn- plikt inställt sig till fullgörande av dem i sådant avseende åliggande skyldighet», har åstadkommits, att de värnpliktiga såväl vid inskrivnings- och mönstrings- förrättning som vid inryckning till tjänstgöring skyddas av bestämmelsen, oav- sett att de icke äro krigsmän.
Beträffande straffbeläggandet i 68 och i 71 %% SfK även av den man och man emellan bedrivna propagandan av krigsfolk anfördes (sid. 118):
Det synes de sakkunnige, som om den i SfK % 71 uppställda förutsättningen för straffbarhet, nämligen att där avsett yttrande skall ha fällts inför samlat krigsfolk eller i bland krigsfolket utspridd skrift, skäligen bör bortfalla. Ty av den, som är underkastad krigslag, har man, såsom redan påvisats, på grund av de särskilda plikter, som därav följa, rätt att fordra, att han avhåller sig från att driva försvarsfientlig propaganda; och dessutom är, då propagandan bedrives av militär personal, den därmed förknippade faran större än eljest. Detta har föranlett de sakkunnige att föreslå nyssnämnda % utvidgad att omfatta även enskilda yttranden samt motsvarande ändring i SfK % 68.
Mot förslaget i dessa delar anfördes reservationer av herr Holmdahl, som ansåg att jämväl SL:s hithörande bestämmelser i 10 kap. 14 å och 8 kap. 3 & borde utsträckas att omfatta den enskilda propagandan, samt av herr Neig- lick, som avstyrkte varje kriminalisering av den enskilda propagandan.
Herr Holmdahl yttrade efter att ha berört 1887, 1889 och 1906 års lag- stiftning angående uppmaning till brott bl. a. (s. 198 f.):
Då man genomläser motiven till ovanberörda lagändringar, finner man, att någon meningsskiljaktighet icke förefunnits därom att varje uppmaning, som
åsyftar att undergräva samhällsordningen, är brottslig, vare sig den bedrives of- fentligt eller enskilt. Att man detta oaktat stannade för att straffbelägga allenast offentlig uppmaning till brott, har därför ingalunda berott därpå att man ansett den enskilda uppmaningen till brott ofarlig och därför tillåtlig, utan därpå att den offentliga agitationen vid tiden för ovannämnda lagändringar dels var mera allmänt förekommande, dels ock ansågs vara av farligare beskaffenhet än den enskilda.
Det lär emellertid icke kunna förnekas, att den enskilda agitationen, då den bedrives på ett planmässigt sätt, icke står den offentliga efter i fråga om effektivitet. Av handlingar, som de sakkunniga haft tillfälle taga de] av, framgår tydligt, hur planmässigt den enskilda agitationen mot vårt försvar är organiserad och hur systematiskt man går tillväga, då det gäller att infånga och bearbeta offren för densamma. —— — _-
Det bör under sådana förhållanden vara lagstiftarnas uppgift att tillse, att jämväl den enskilda propaganda, som äger rum i försvarsfientligt syfte, kriminali- seras, även där förledandet stannar vid försök. En dylik åtgärd är desto mera på- kallad, som man kan förutse, att i den mån svårigheterna för agitatorerna att nå krigsmanskapet med offentlig agitation genom skärpta lagbestämmelser ökas, agita- tionen kommer att så gott som uteslutande bedrivas på enskild väg.
Principiellt torde några vägande invändningar icke kunna göras mot en sådan kriminalisering. Den brottsliga viljan är uppenbarligen hos agitatorn densamma, vare sig han riktar agitationen på individen eller han låter den framträda offent- ligt och därigenom ger den en kollektiv form. Ur subjektiv synpunkt kan följakt- ligen den enskilda agitationen icke sägas vara mindre brottslig än den offentliga. Ur objektiv synpunkt kan det tyckas, som om den offentliga agitationen skulle innebära en större fara, då den syftar till och jämväl såsom effekt kan medföra, att ett flertal individer förledas till brott. Men å andra sidan innebär den enskilda agitationen i så måtto en allvarligare fara, att agitatorn blir i tillfälle att med större intensitet och sålunda med utsikt till bättre effekt påverka den, som han gör till föremål för sin agitation. Men oavsett dessa förhållanden bör det vara samhällets skyldighet tillse, att en verksamhet, som förklarats vara brottslig, då den framträder offentligt och inriktas på en samling individer, också kriminaliseras, då dessa individer var för sig göras till objekt för samma verksamhet.
Med allt skäl kan det betecknas såsom en betänklig inkonsekvens i vår straff- lagstiftning, att en agitator, som i ett föredrag inför en folksamling av exempel- vis 40 personer uppmanar till brottslig handling, är förfallen till straff, men blir straffri, om samma uppmaning till brott enskilt riktas till en var av samma per- soner. Får denna inkonsekvens kvarstå, kommer den rent av att verka som en direkt hänvisning till agitatorerna att, i den mån den offentliga agitationen för- svåras, i ännu större utsträckning inrikta sin verksamhet på enskild agitation. Jag bortser ingalunda från svårigheten att påvisa och åtkomma en agitation, som inriktas på enskild person och således undviker offentligheten. Men detta är ute- slutande en bevisningsfråga, som icke har med kriminaliteten att göra. Även om en kriminalisering av den enskilda agitationen i så måtto skulle visa sig mindre effektiv, att i ett flertal fall agitatorer på grund av bristande bevisning skulle undgå att sakfällas, får detta dock icke utgöra något skäl för att lämna straffritt ett förfarande, som det allmänna rättsmedvetandet stämplar såsom brottsligt. Man torde dessutom kunna förvänta, att medvetandet om att agitationen innebär ett brottsligt förfarande, som kan medföra straffpåföljd, skall verka i någon mån repressivt på agitatorerna och avhålla laglydiga medborgare från att låna sitt öra åt agitatorernas lockelser.
Herr Neigliclc yttrade bl. &. (sid. 206 f.): I 8 kapitlet 26 % 1 mom. allmänna strafflagen samt 68 å och 71 % strafflagen för krigsmakten ha de sakkunnige föreslagit införande av straffbestämmelser för vissa försöksbrott samt kriminalisering av även den enskilda agitationen. Utan att vilja bestrida att skäl, som icke kunna frånkännas viss betydelse, tala för de berörda förslagen, synas de mig dock ägnade att väcka mycken betänksamhet. Försöks- brotten äro i regel icke straffbelagda i svensk strafflag och det måste vara syn- nerligen betänkligt att på ett specialområde med dock avsevärd räckvidd rubba den gamla svenska principen att endast offentlig uppmaning till brott straffas. För en sådan åtgärd måste förutsättas å ena sidan att möjlighet saknas att med gällande lagstiftning bekämpa det onda, mot vilket lagstiftningen riktas, och å den andra att den föreslagna lagstiftningen utan att kränka andra berättigade intressen medför avsedd effekt. I det förra avseendet framgår av den utredning, som de sakkunnige lämnat, att redan i nu gällande lagstiftning medel för pro- pagandans kringskärande ingalunda saknas. I det senare avseendet lär det icke kunna förnekas, att lagstiftningen i fråga skulle medföra avsevärda olägenheter, medan den avsedda effekten måste befaras utebliva. Exempelvis vill jag såsom olägenheter framhålla, att straffheläggning av den enskilda agitationen är ägnad att inom manskapet framkalla ömsesidig misstänksamhet, skapa spioneri och egga till mera eller mindre välgrundade anmälningar för att vinna överordnades be- vågenhet. Ett olidligt förhållande kan lätt uppstå inom en krets, där god kamrat- _anda bör råda. Ett så vagt uttryck som »upphetsning till ovilja mot krigstjänsten» kan också otvivelaktigt leda till straffheläggning av tämligen oskyldiga uttalan- den. Medan man huvudsakligast vill nå den organiserade agitationen och de ledande männen, komme lagstiftningen ofta att gå ut över den mera oöverlagda agitationen eller att drabba de enfaldiga och mindre brottsliga agitatorerna, som icke upp- träda med den försiktighet och omtanke, som de ledande agitatorerna säkerligen skola veta att iakttaga. Denna uppfattning torde icke heller vara de sakkunnige främmande, då det i betänkandet beträffande visst manskaps överflyttande till isoleringsavdelning säges, att »intet tvivel råder om att den försvarsfientliga pro- pagandans män i regel akta sig för att komma i sådan konflikt med lag, att de härför kunna straffas». Då jag således är av den meningen, att olägenheterna av den nu berörda lagstiftningen måste befaras bliva större än den beräknade effek- ten, kan jag icke biträda de sakkunniges förslag i dessa delar.
I ett par av de till kommittén inkomna yttrandena från militärmyndig- heterna påyrkas kriminalisering även av den enskilda propagandan särskilt genom cellbildning.
Mot den del av den disciplinupplösande propagandan, som tar sig ut- tryck i s p r i d 11 i n g a v s k r i f t e r finnas åtskilliga bestämmelser.
Vad först angår tryckta skrifter märkes särskilt indragningsinstitutet. Kvarstad å tryckt skrift förekommer ju blott i samband med åtal och kan således ej förekomma beträffande skrifter som ej äro straffbara enligt TF. Men medelst indragning kan man komma åt ej straffbara skrifter. Föremål för indragning är enligt % 4 mom. 12 TF skrifter, som uppenbarligen åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, oberoende av om skriften sy- nes straffbar eller ej. Anträffas sådan skrift vid trupp eller ombord å flot-
tans fartyg må indragning ske av de exemplar av skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas. Högste befälhavaren vid truppen eller å fartyget utverkar förordnande om indragning och hindrar provisoriskt spridning. Justitieministerns ombud meddelar därefter förordnande om indragning. Förordnandet verkställes genast av befälet men anmäles av justitie- ministerns ombud hos tryckfrihetskommittén, som prövar förordnandets bestånd. _ I % 4 mom. 14 TF stadgas straff för den som, medan förord- nande om indragning är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg. För den händelse den brottslige lyder under SfK blir denna tillämplig. Motsva- rande bestämmelser finnas härom i 72 å SfK. Då skriftspridaren oftast förnekar vetskap om indragningsförordnandet, är straffbestämmelsen föga effektiv. Förslag att utbyta orden »med vetskap om» till »haft skälig anled- ning misstänka» har därför flera gånger framställts.
Beträffande tryckfrihetskommitténs befattning med indragning av skrif- ter har inhämtats, att antalet indragningsärenden varit 1930 10, 1931 20, 1932 29, 1933 8 och 1934 14. Fastställes indragningsbeslutet, lämnas medde- lande till kommandoexpeditionerna, som vidarebefordra meddelandet till de olika förläggningarna. Indragningen innebär nämligen att skriften ej får spridas vid någon trupp eller å något örlogsfartyg i riket. Tryckfrihetskom- mittén prövar indragningen icke endast med hänsyn till skriftens beskaffen- het utan även med hänsyn till frågan var beslag av densamma skett. Detta måste ju ha ägt rum »vid trupp» eller ombord. Endast tryckta _ ej stencile- rade — skrifter tillhöra tryckfrihetskommitténs handläggning. Justitieminis- tern tar ingen som helst befattning med skrifterna i följd av att desamma indragits utan härför erfordras att ombuden insända skrifterna direkt till justitieministern.
Beträffande spridning av tryckta skrifter har särskild uppmärksamhet varit fäst vid uttrycket vid trupp i & 4 mom. 12 och 14. Tolkningen av ut- trycket har blivit föremål för domstols prövning i samband med två av justitieombudsmannen gjorda ingripanden mot statstjänstemän, vilka ansetts ha gjort sig skyldiga till övergrepp med hänsyn till spridande av tryckt skrift. För dessa fall redogöres i 1929 års ämbetsberättelse och i båda gällde det beslagtagande av skrifter genom civil polismyndighet utanför läger— området. Då de äro belysande för tillämpningen av bestämmelserna om sprid- ning av skrifter skall här redogöras för dem.
I det ena fallet riktades anmärkningen mot en t. f. landsfiskal, som efter an- mälan av militärbefälet vid ett regemente, att två personer på allmänna landsvägen omedelbart utanför förläggningsplatsen utdelade skrifter, vilka eventuellt kunde anses straffbara, infunnit sig på platsen, omhändertagit ett antal exemplar av ett flygblad, vars innehåll synts honom åsyfta att utplåna krigsmanskapets känsla av plikter mot fosterland, lagar och samhällsordning, samt anmält saken för justitie- ministerns ombud i orten. J. O. förordnade om åtal mot landsfiskalen och angav sin uppfattning av vad som passerat i den för åklagaren utfärdade instruktionen.
-— Avsikten med stadgandet i TF & 4 mom. 12 hade tydligen, framhöll J. O., varit att förhindra spridning vid trupp eller å flottans fartyg av disciplinupplösande skrifter. Det vore också tydligt, dels att förhindrandet av spridningen skulle ankomma på befälet, och dels att indragning endast skulle få Ske av sådana exem— plar, som anträffades vid trupp eller ombord å flottans fartyg. Det förra vore en naturlig följd av att åtgärderna endast riktade sig mot spridande vid trupp eller å fartyg. Skulle befälet härvid behöva anlita polismyndighet för att hindra civila personer från sådan spridning, torde polisens befogenhet inskränka sig till vad som för ordningens upprätthållande kunde anses erforderligt: Polisen torde utan tvivel inom sitt verksamhetsområde äga avvisa civila utspridare av indragna skrifter från truppen eller fartyget, men kunde ej tillerkännas någon på TF:s ifrågavarande stadgande omedelbart grundad befogenhet att fråntaga en sådan utspridare i hans besittning varande, för spridning avsedda skrifter, som icke voro belagda med kvarstad eller konfiskerade. Den här ifrågavarande skriften hade visserligen ge- nom ett tidigare av tryckfrihetskommittén fastställt beslut förklarats skola in- dragas, men den var ej belagd med kvarstad eller konfiskerad. Såvitt den anträf- fades vid trupp eller å fartyg, skulle verkställigheten av indragningsbeslutet an- komma på militärbefälet. För så vitt den anträffades utom trupp, finge beslag- tagande icke alls äga rum. Skulle landsfiskalen ha verkställt beslaget i tanke att därmed inleda ett rättsligt beivrande av skriften, vore hans förfarande ännu mindre försvarligt, då kvarstad å tryckt skrift endast finge äga rum under de förutsättningar och i den ordning, som i tryckfrihetsförordningen stadgades, och sålunda aldrig av polismyndighet på eget initiativ. — Häradsrätten, där målet anhängiggjorts, frikände den tilltalade, men Svea hovrätt, där besvär anfördes på uppdrag av J. O., yttrade bl. a., att som svaranden, även om han ansett innehållet i ovannämnda skrifter vara av brottslig beskaffenhet, icke vare sig i sin egenskap av polisman i orten eller eljest ägt laglig befogenhet att, på sätt som skett, fråntaga de båda skriftspridarna de av dem innehavda 'skriftexemplaren, dömdes han för oförstånd i tjänsten att böta tjugofem kronor. Utslaget vann laga kraft.
Det andra fallet gällde en skriftspridning, som ägt rum i sammanhang med de värnpliktigas inryckning vid ett i en stad förlagt regemente. Regementsbefälet hade, under framhållande att en skärpt kommunistisk propaganda vore att befara vid inryckningen. hos polismyndigheten i staden anhållit om erforderligt bistånd för vidtagande av nödiga åtgärder jämlikt TF % 4 mom. 12 för det sannolika fall, att skrifter av i detta lagrum berörd natur komme att spridas vid truppen. Ett inskridande även gentemot utanför kasernområdet verksamma agitatorer vore nämligen nödvändigt till förhindrande av åtminstone den öppet skeende utdel- ningen av sagda skrifter till de inryckande. Därjämte hade från regements- befälets sida framställning gjorts hos justitieministerns ombud på platsen om indragningsförordnande beträffande tre olika skrifter, som påträffats inom kasern- området, varefter ett sådant förordnande meddelats. I anledning av regements— befälets anhållan hade kriminalpolismän beordrats att närvara vid inryckningen. Dessa hade funnit några civila personer i färd med att till de inryckande utdela exemplar av de förut nämnda tre skrifterna dels omedelbart utanför kasernpor— tarna, dels vid järnvägsstationen, varifrån en del värnpliktige skulle tåga till ka- sernen, samt omhändertagit ett antal exemplar. som sedan avlämnats å regements- expeditionen. J. O. ansåg, att polismyndigheten genom att fråntaga de ifrågava- rande civila personerna utanför kasernområdet de av dem innehavda skrifterna överskridit sin befogenhet på ett sätt, som stode i bestämd strid med TF:s grund- satser, och förordnade om åtal mot polismästaren. _— Svea hovrätt, där målet anhängiggjordes, yttrade i sitt utslag bl. a., att enär bestämmelsen i TF % 4 mom. 12 om indragningsföro'rdnandes verkställande av militärbefäl icke uteslöte vare sig
befogenhet för befälet att för ändamålet anlita bistånd av polismyndighet eller skyldighet för polismyndighet att efterkomma en av befälet i sådant hänseende fram— ställd anmodan, ty och som de omhändertagna skriftexemplaren med hänsyn till de föreliggande omständigheterna borde anses ha påträffats vid trupp, alltså och då polismästaren varit pliktig att till militärmyndighet, på vars anmodan han om- händertagit skrifterna, överlämna desamma, ogillades åtalet. — J. O. anförde besvär och framhöll därvid, att huvudfrågan vore, huruvida skriftexemplaren vore att anse som anträffade vid trupp, vilket vore ett villkor för att indragning i egentlig mening lagligen kunnat ske. Då de »icke anträffats å militärt område, utan vid tiden för beslagsåtgärderna varit i civila personers besittning under sådana förhållanden, att någon trupp icke haft tillgång till desamma», ansåg J. O., att militärmyndighet icke ägt indraga dessa exemplar, vare sig med eller utan hjälp av polismyndighet. Huruvida det tillkomme polismyndighet att bistå militärbefäl med indragning vid trupp, funne J. 0. vid sådant förhållande betydelselöst. Emel- lertid hade J. O. intet att erinra mot ett inskridande i och för sig från den civila polisens sida i syfte att hindra skrifters obehöriga utdelande till trupp, men han funne det ifrågavarande beslagtagandet vara ett alltför radikalt och mot grund- lagen stridande medel att förhindra spridningen. Man hade bort nöja sig med att med tillgängliga maktmedel hålla utspridarna borta från truppen samt upplysa dem om indragningsbeslutet. — Målet avgjordes av Högsta domstolen genom utslag den 25 mars 1929, vari ej gjordes ändring i hovrättens utslag.1
I fråga om stencilerade och på därmed jämförligt sätt framställda skrifter följer åtal på grund av deras spridande, om skriftspridaren är krigsman, enligt SfK samt eljest enligt SL. I förra fallet handlägges målet av krigs- domstol och i senare av vanlig domstol. Medan man, om en skrift är tryckt, icke kommer åt skriftspridaren, om boktryckarens namn finnes an- givet eller boktryckaren kan utfinnas, men däremot kan straffa denne eller författaren, är förhållandet i fråga om stencilerade skrifter, att man ofta nog ej kan komma åt flygbladens verkliga upphovsmän.
Enligt Tj. f. a. (5 114, p. 9), skall envar vid regemente anställd eller tjänst- görande ofördröjligen göra behörig anmälan, då till hans kännedom kommit att vid truppen sprides sådan skrift, vilken uppenbarligen avser att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Motsvarande bestämmelser finnas i R. f. m. I rekrytundervisningen för flottan stadgas, att om dylik skrift motta- ges eller påträffas, anmälan ofördröjligen skall göras till närmaste befäl. Underlåtenhet härav betraktas som lydnadsbrott.
På grund av sin rätt att fastställa erforderliga föreskrifter rörande ord- ningen har befälhavande amiralen i Karlskrona genom fästningsorder den 28 februari 1934 utfärdat bl. a. följande föreskrifter i fråga om sådana skrif- ter, som uppenbart åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden:
Det är förbjudet att inom krigsmakten tillhörande och under befälhavande amiralens i Karlskrona myndighet varande kasern-, befästnings- eller annat om-
1 Se N. J. A. 1929, sid. 239.
råde, etablissemang eller byggnad av vad slag det vara må eller fartyg, båt eller flygplan innehava eller förvara skrift, vilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden.
Ovannämnt förbud avser skrift med angivet syfte evad detta syfte återfinnes i hela skriften eller endast i del därav samt evad skriften är mångfaldigad eller icke samt oberoende av sättet för mångfaldigandet eller av skriftens karaktär av proklamation, upprop, meddelande eller annat. Påträffas skrift av ovannämnt slag skall den, som påträffar densamma, omedelbart och utan att uppvisa den för an- nan person inlämna skriften till befäl eller befattningshavare, som bestämmes av truppförbandschefen, och därvid meddela alla av påträffaren kända omständig- heter rörande skriften och sättet för dess spridande.
Liknande bestämmelser ha utfärdats av chefen för kustflottan. Vad angår spridning av skrifter genom posten finnas möjligheter till in- gripande enligt ett kungl. brev den 20 nov. 1908, däri föreskrives, att om mi- litär befälhavare märker, att sådan försändelse, som mottagits till utdelning bland underlydande, innehåller meddelande, som innebär försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, han skall återställa försändel- sen till postverket och anmäla saken till generalpoststyrelsen.1
Skärpta bestämmelser beträffande spridning av skrifter påyrkades i skri- velse till Konungen den 21 september 1933 från befälhavande amiralen i Karlskrona.2
Han föreslog, att —— i den mån så erfordrades genom författningsändring _ möjlighet skapades för skyndsamt utfärdande av generellt förbud gällande örlogsstationer och kustfästningar, mot saluhållande eller spridande av tidnin- gar eller annan litteratur av vad slag det vara må, oberoende av sättet för deras utskrivning eller tryckning och oberoende av om det gäller enstaka als- ter eller upplaga, blott innehållet är av sådan beskaffenhet, att det kan anses tjäna syfte att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet, uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. — I en den 17 februari 1934 till che- fen för försvarsdepartementet ingiven skrivelse, anför amiralen vidare beträffande . tryckta och stencilerade skrifter: Nuvarande föreskrifter skilja på »tryckt» skrift och annan sådan. Indragningsbestämmelserna gälla enligt gällande tolkning av lagens bokstav endast »tryckt» skrift. Numera användas vid framställningen av »tryckt» skrift sättmaskiner, som äro konstruerade efter samma princip som skrivmaskiner. Genom nedtryckande av tangenter framställas skrifttecknen successivt på ett nega- tiv, varefter mångfaldigande sker. Vid sådant förhållande vill det synas, som någon artskillnad icke längre kan upprätthållas mellan »tryekt» skrift, framställd med hjälp av sättmaskin, och skrift, som framställts med skrivmaskin för att sedan mångfaldigas. Om lagens bokstavstolkning verkligen skulle möjliggöra upprätthål- lande av någon skillnad, så är det i sanning tid, att denna lagens bokstav ändras. Vördnaden för en lag synes mig lätt kunna lida intrång, om den bokstavstrogna
* Detta ansluter sig till ett kungl. brev till generalpoststyrelsen den 23 juli 1908, däri föreskrivits, att om postfunktionär förmärker, att å brevkort eller i allmänhet å försän- delses yttre eller ock i korsband förekommer meddelande, som innebär försök att för- leda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet försändelsen icke må med post he- fordras eller till adressat utlämnas, utan bör anmälan om förhållandet göras hos general- poststyrelsen.
” Denna skrivelse åberopas i till kommittén inkommet yttrande av länsstyrelsen i Blekinge län under anförande, att den avlåtits efter samråd med länsstyrelsen.
tolkningen förtager lagens mening och därjämte måste anses föråldrad. Är en skrift brottslig, så lärer den vara det, oberoende av om skriften framställts med hjälp av sättmaskin, skrivmaskin eller skrivpenna eller om den mångfaldigats med tryckpress, cyclostyle eller annan maskinell anordning eller om den icke mång- faldigats alls. Brottslig skrift måste därföre också få beslagtagas, oberoende av dess framställningssätt och oberoende av om den mångfaldigats eller icke.
I till kommittén inkomna yttranden anföras av: Chefen för östra arméfördelningen: I vad avser propagandan bör lagstiftning i huvudsak gå ut på inskränkt tryckfrihet, ökade befogenheter att beslagtaga skrif- ter (även om dessa äro duplicerade), som avse undergrävande av disciplinen, lag- stadgat förbud mot agitation inom truppförbanden i samma syfte samt ökade befogenheter att taga i förvar personer, som söka förmå militärpersonalen till ohörsamhet.
Militärbefälhavaren för övre Norrland: Den omständigheten, att befälet saknar myndighet att effektivt ingripa, verkar demoraliserande och är stundom t. o. m. farligare än själva propagandan, ty detta ger intryck av vanmakt och stärker där- för de nedbrytande krafterna samt inverkar nedslående på de goda elementen. I fråga om tryckta skrifter framhålles: Åtal anställes stundom icke, även då uppenbart lagbrott föreligger, och genom juryinstitutionens användning på sätt, som nu är stadgat, skapas osäkerhet i rättskipningen, i det att lagen icke konse- kvent kan tillämpas, utan samma artikel kan på ett ställe bli förklarad brottslig och på ett annat icke. I praktiken ha i varje fall förhållandena utvecklat sig så, att rättsskyddet mot missbruk av tryckfriheten, då det gäller statsfientlig verk- samhet, är i hög grad otillfredsställande och sannolikt mindre än i de flesta andra länder. o - "&
Chefen för kustflottan: Med nuvarande lagstiftning är det icke möjligt att lag- ligen träffa sådan personal, som sprider icke indragna skrifter innehållande kom— munistiska hetsartiklar mot försvaret. Ett dylikt sakernas tillstånd är ohållbart och rättelse härutinnan kan icke erhållas på annat sätt än genom utfärdande av lag, som förklarar att spridande av dylika pressalster betraktas som en brottslig handling.
Chefen för västra arméfördelningen: Det har exempelvis flerfaldiga gånger in- träffat, att skrifter, hänförliga till de i & 4: 12 TF avsedda, blivit utdelade till värnpliktiga vid inskrivningsförrättning och under inställelse till värnpliktstjänst- göring. Med nuvarande lagstiftning kan häremot ingripande icke ske. % 4: 12 TF bör med hänsyn härtill ändras. Det bör likaledes stadgas befogenhet att fråntaga den som bland militär personal (vid inskrivningsförrättningar m. m.) sprider skrif- ter av här avsedd art av honom innehavda sådana skrifter.
Chefen för 1.9 (Skövde) hänvisar till »fallet Rålamb» i Stockholm 1933. I detta fall ingrep ordföranden i en inskrivningsnämnd och fråntog en kommunistisk flyg- bladsutdelare, som tagit plats utanför inmönstringslokalen, en del av dennes tryck- alster. Ordföranden blev emellertid sedermera dömd till böter härför.
Utländsk rätt.1
Det ligger i sakens natur, att de allmänna bestämmelser mot statsfientlig propaganda, som finnas i strafflagar och andra lagar, träffa även den disci-
1 Redogörelserna för utländsk rätt i avseende å militära förhållanden äro såvitt angår Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, England och Frankrike grundade på samman- ställningar, verkställda i marinstaben med ledning av från marin- ooh militärattachéerna särskilt infordrade uppgifter.
plinupplösande propagandan särskilt i den mån den bedrives av civila. I dessa lagar finnas därjämte ofta specialstadganden i sistnämnda hänseende. Vidare finnas givetvis en mängd bestämmelser i militära strafflagar, regle- menten o. s. v., som härvid äro av intresse. De redogörelser, som i det föl- jande lämnas för utländsk rätt rörande militära förhållanden, omfatta hu- vudsakligen de särskilda bestämmelser, som sålunda gälla. I övrigt hän- visas till redogörelsen för propagandan i allmänhet. Här må slutligen be- träffande England och Tyskland påpekas, att krigsmakten endast omfattar stampersonal.
Danmark: I strafflagen (% 127) stadgas straff för den som uppmanar värnplik- tiga eller personer som höra till krigsmakten, till olydnad mot befallningar i tjäns- ten. Uppmaningen behöver ej ha skett offentligt. I strafflagen för krigsmakten (åå 105—106) stadgas straff för den som i en församling av krigsmän antingen uppmanar dessa till uppror eller olydnad, eller i avsikt att förleda till något av dessa brott antingen med hög röst eller häftigt eller på annat opassande sätt besvärar sig över en överordnads åtgärd, eller i samma avsikt frambär annat klagomål o. dyl. eller företager annan handling. Straff följer även om det brott, som uppmaningen avsåg, icke kommit till utförande och även om uppsåtet icke varit inriktat därpå. Vi- dare stadgas (å 107 ) straff för den som klagar över besvär eller brist eller företager annan handling av beskaffenhet att han borde kunna inse, att därigenom missnöje kan utbredas inom någon del av krigsmakten. Straff finnes ej stadgat för enbart innehav av disciplinupplösande skrifter, men detta kan enligt de allmänna bestäm- melserna i strafflagen (% 21) innebära försök till brott.1 Det anses självklart, att militär befälhavare äger beslagtaga dylika skrifter, som anträffas hos militär— personer eller inom militära etablissement. Skrifter, som innehålla sådana upp- maningar som t. ex. att »rette vaabnene den rigtige vej», anses höra av polisen beslag— tagas. Härtill fordras emellertid rättens medverkan. Indragning av sådan skrift kan genom beslut av rätten ske, när det med hänsyn till rättssäkerheten är av nöden, även om åtal ej anställes. —— Enligt av marinministeriet utfärdade föreskrifter för »savaernet» (den 27 december 1932) är det förbjudet att föra ombord politiska propagandaskrifter och att medverka till anslag eller fördelning av sådana (% 32) samt att utbreda osanna och illasinnade nyheter och uppgifter, som kunna vara till skada för tjänsten (% 33).
FinIand: I strafflagen (16 kap. 9 %) stadgas straff för den som förlett eller sökt förleda värnpliktig att förgripa sig på förman, visa honom olydnad eller eljest handlai strid mot tjänsteplikt. I strafflagen för krigsmakten (% 102) stadgas straff för den som utbrister i missnöje över befälets anordningar eller knotar över besvär eller försakelser för tjänstens skull på ett sätt, som är ägnat att sprida missnöje inom truppförbandet. —— Justitieministern äger efter anmälan från polismyndighet indraga skrift. Militärbefälet anses på grund av sin skyldighet att upprätthålla disciplinen äga beslagtaga disciplinupplösande skrift ombord på flottans fartyg, i kaserner, under manöver o. s. v.
Norge: I strafflagen (% 134) stadgas straff för den som medverkar till förövande av någon efter militär lag straffbar handling, som kan medföra 2 års »fengsel» eller svårare straff. Vidare stadgas straff för den som offentligen söker att upp- hetsa någon, som hör till krigsmakten, till ovilja mot tjänsten eller till hat mot militära överordnade. Även försök är straffbart. I den militära strafflagen (% 47) finnas motsvarande bestämmelser beträffande krigsmän. Där uppställes ej som
1 Se sid. 109, not 2.
villkor, att handlingen skall ha skett offentligt. — Enligt en instruktion den 1 de- cember 1922, som rör militärbefälets medverkan vid beivrande av militära brott m. m., äger militärbefälet i trängande fall, om åklagarmyndighetens beslut icke utan fara kan avvaktas, verkställa beslag av tryckta skrifter.
Nederländerna: I militära strafflagen stadgas (art. 146) straff för den som munt- ligen eller genom skrift uppmanar militärperson till i samma lag upptaget brott. Vidare stadgas (art. 147) straff för den som muntligen eller genom skrift eller avbildning söker undergräva disciplinen vid krigsmakten eller som utsprider, ut— ställer, anslår eller innehar ett förråd av dylik skrift eller avbildning med känne- dom om avsikten med densamma. I båda dessa lagrum straffbelägges alltså även den enskilda propagandan. — Enligt Reglement betreffende de krijgstucht är det militär förbjudet att genom ovilja etc. visa missnöje med tjänsten eller att uppegga , kamrater därtill (art. 20). Vidare är det förbjudet att ombord på krigsfartyg, i ; kasern eller annan militärförlåggning utan tillstånd av befälhavande officeren eller annan militär chef hålla möten, låta teckningslistor cirkulera, uppsätta anslag eller företaga insamlingar av vad slag det vara må (art. 17) ävensom att å dylika plat- ser införa, ha i sin besittning eller utsprida skrifter, vilka på militärbefälets order i krigstuktens och krigsmaktens intresse böra hållas borta därifrån (art. 19). _ Marinkommendanten har genom särskild order angivit vilka periodiska skrifter som icke få finnas ombord å krigsfartyg, i marinens kaserner etc. Denna order, som innehåller en förteckning upptagande kommunistiska, fascistiska och dylika tidningar, kompletteras efter hand.
England: I krigslagarna stadgas stränga straff för sådan disciplinupplösande verksamhet som har karaktären av myteri. Några andra bestämmelser mot dylik verksamhet funnos icke tidigare, men den 16 november 1934 har tillkommit en lag mot uppeggande till missnöje (Incitement to Disaffection Act). Däri stadgas (p. 1) straff för den som i ont uppsåt eller avsiktligt söker förleda krigsman (mem— ber of His Majesty”s forces) till pliktförgätenhet i tjänsten eller brott mot lyd— nadsplikten. Vidare stadgas (p. 2) straff för den som i avsikt .att själv begå sådan handling eller i avsikt att medhjälpa därvid eller uppegga, bidraga eller råda till sådan handling eller i avsikt att förmå annan person att begå sådan handling har i sin ägo eller under sin kontroll skrift, som är av sådan art, att utspridandet därav bland krigsmän skulle främja sådant brott. Slutligen meddelas utförliga regler om husrannsakan, då misstanke om dylikt brott föreligger. Sådan får emel- lertid endast ske, sedan en domare tillhörande »the High Court» givit sitt tillstånd därtill. — Militär befälhavare äger rätt att beslagtaga disciplinupplösande skrifter, vilka anträffas under sådana omständigheter, att beslag behöver ske för att skydda disciplinens upprätthållande.
Frankrike: I de förut omnämnda lagarna om pressens frihet (1881) och om undertryckandet av anarkistiska stämplingar (1894) straffbelägges särskilt propa- gandan bland militärer. I förstnämnda lag (art. 25) stadgas straff för den som offentligen (på sätt i art. 23 omtalas)1 uppmanar militärpersoner att svika sina militära plikter och den lydnad, de äro skyldiga sina förmän beträffande sådant, som de enligt militära lagar och reglementen blivit ålagda att göra. -— Samma brott straffbelägges även i 1894 års lag (art. 2). Här fordras emellertid ej, att uppmaningen skall ha skett offentligt. När det gäller uppmaning till militärer, kräves ej heller, att uppmaning skall ha skett i anarkistiskt syfte. Enligt rättsfall tillämpas lagen på den antimilitära propagandan. —— Disciplinupplösande skrift, som anträffas inom' militärt område, må beslagtagas av officer. Något straff för civila personer, som inneha dylika skrifter, avsedda att utdelas, finnes ej.
1 Se sid. 111.
Vad speciellt angår bestämmelserna om uppmaning och förledande må ytterligare nämnas följande:
Schweiz.- I förslaget till förbundsstrafflag (art. 243) stadgas straff för den som offentligen uppmanar till ohörsamhet mot militärt befäl, tjänsteförsummelse etc. I den militära strafflagen (art. 98) finnes motsvarande straffbestämmelse, som lika- ledes avser offentlig uppmaning.
Tjeckoslovakien: I lagen till skydd för republiken (1923) stadgas straff för den, som uppmanar till en militärförbrytelse eller är behjälplig vid eller berömmer en sådan. Detta gäller även civila och oavsett om uppmaningen skett offentligt eller ej.
Tyskland: I strafflagen (% 112) straffas civila som uppmana krigsmän till olyd— nad mot militärt befäl. Det måste avses en viss befallning, en allmän uppmaning till olydnad mot militärlagarna räcker ej. Uppmaningen behöver ej ske offentligt. I militära strafflagen (% 102) stadgas bland annat straff för den som uppväcker miss— nöje med tjänsten bland sina kamrater. Det är även här tillräckligt, om gärnings- mannen muntligen under hand agiterar bland dem.
Kommittén:
Den framställning som givits av gällande rätt visar att disciplinupplösande propaganda i viss mån straffas. Detta är i främsta rummet fallet då den yttrar sig i försök att förleda till brott. Den allmänna strafflagen (10 kap. 14 %) belägger med straff sådant försök, däri inbegripet försök att för- leda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten, under förutsättning att det sker genom skrift eller muntligen inför menighet eller folksamling. I förutsättningarna ingår sålunda ej fordran på att för- söket riktas mot krigsfolk. En uppmaning till ohörsamhet riktad till civila värnpliktiga, vilka ej befinna sig under fanor'na, faller sålunda under straff- stadgandet. Strafflagen för krigsmakten, som endast gäller för krigsman, har en motsvarighet till dessa föreskrifter (71 å), då den straffbelägger försök att förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befall- ningar i tjänsten. Det förutsättes därvidlag att försöket göres muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift som sprides bland krigsfolket. Då tryck- frihetsförordningen straffar försök att förleda till brott (% 3 mom. 7), gö- res ej, såvitt angår propaganda som tar sig uttryck i sådant försök, skill- nad mellan tryckt och annan skrift. För den disciplinupplösande propa- ganda, som betjänar sig av det mera försåtliga medlet att förbereda man- skapets sinne för disciplinbrott, t. ex. genom försök att uppväcka hat mot befälet, finnes straff stadgat endast i 71 % SfK, och förutsättningen för straffbarhet är att person, som lyder under krigslagarna, muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift den han bland krigsfolket utspritt eller ut— sprida låtit, söker »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten». Då någon mot- svarighet till denna bestämmelse ej återfinnes i tryckfrihetsförordningen, är i själva verket, såvitt angår skrift, propagandan av denna art genom tryckt skrift icke straffbar. Härutöver finnas emellertid vissa bestäm-
melser, avseende att oskadliggöra propagandalitteratur. Ett särskilt för- farande har skapats, möjliggörande indragning av skrift, som anträf- fas vid trupp eller ombord å flottans fartyg och som »uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden». Effekten av indrag- ning är att exemplar av skrift, som blir föremål för sådan åtgärd, kan omhändertagas, då den anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg samt att spridande av skriften vid trupp eller ombord å flottans fartyg blir straffbart för den som äger vetskap om indragningsförordnandet. Be- stämmelserna återfinnas i tryckfrihetsförordningen (% 4 mom. 12—14) och avse endast tryckt skrift.
Det system som sålunda är uppbyggt kan icke anses vara helt konsekvent och måste betecknas såsom i viktiga avseenden ineffektivt.
Den första inkonsekvens, som kan anmärkas, är den olika beskrivning som i olika lagar givits den mera försåtliga formen av propagandan. I 71 % SfK omtalas den såsom »upphetsande till ovilja mot krigstjänsten», i % 4 mom. 12 TF såsom åsyftande »att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden». Det lagrum, & 80 i 1881 års SfK, som 71 % avsåg att ersätta, stadgade straff för den, som på något ställe, där krigsfolk var samlat, med högljudd röst eller med häftighet eller på annat anstötligt sätt utfor i klander emot någon överordnads förhållande eller åtgär- der eller över lön, underhåll eller beklädnad eller företog sig annan dylik handling, därav uppror eller upplopp lätt kunde föranledas. I 1905 års betänkande med förslag till ny lag motiverades ändringen därmed att para- grafen till sitt innehåll var alltför svävande och vittgående. Uttrycket »upp- hetsande till ovilja mot krigstjänsten» torde särskilt om det sammanställes med det övriga brottsliga förfarande som bestraffas enligt 71 å ha avsett ej blott att utgöra ett koncisare uttryck för innehållet i % 80 i 1881 års SfK utan även att angiva den disciplinupplösande agitation som vid tiden för försla- gets framläggande bedrevs. Uttrycket synes emellertid alltjämt vara i viss mån svävande och vittgående. Därunder skulle säkerligen, även med be- aktande att det fordras hetsande, kunna inbegripas åtskilliga tämligen oskyl- diga och mycket vanliga yttringar av missnöje. Den beskrivning av agita- tionen, som förekommer i 1906 års lag och 5 4 mom. 12 TF, är lämpligare såtillvida som där det väsentliga i den disciplinupplösande propagandan, syftet att undergräva krigslydnaden, angivits och angivits som det väsent- liga. Det i dessa lagar förekommande uttrycket »att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet» synes däremot vara alltför svävande och mång- tydigt och lämpar sig i varje fall icke i en brottsbeskrivning. En likformig beskrivning av den propaganda som avses bör tydligen finnas på olika håll. Det centrala i denna bör vara syftet att undergräva krigslydnaden, och som exempel därpå kan lämpligen angivas meddelande av mot disciplinens krav
stridande förhållningsorder och försök att uppväcka hat mot befälet. I det förra exemplet ingår naturligtvis försök att förleda till ohörsamhet mot för- mans eller överordnads befallningar i tjänsten, men uttrycket är vidsträck- tare och omfattar uppmaning till varje reglementsstridigt uppträdande. Att sådan agitation som går in under den beskrivningen bör vara straffbar un- der de i 71 % angivna förutsättningarna, d. v. 5. då den bedrives av krigsman inför samlat krigsfolk eller genom skrift, synes naturligt med de särskilda förpliktelser som i detta avseende måste anses åligga krigsman. [ åtskilliga fall torde visserligen disciplinupplösande propaganda från krigsmans sida vara straffbar som tjänstefel, men där detta ej inträffar, torde ett sådant straffstadgande som 71 5 vara erforderligt.
De övriga inkonsekvenser och brister som det kan bli fråga om att av- hjälpa torde framgå av en undersökning av möjligheterna att i olika rikt- ningar utvidga straffskyldigheten.
Den radikalaste utvidgningen och en utvidgning, som från teoretisk syn- punkt kan förefalla mycket tilltalande, vore att straffbelägga all propa— ganda, som syftar till att göra krigsmakten obrukbar, utan att göra skillnad på om den utövas bland krigsfolk eller civila, av krigsfolk eller civila, of- fentligt eller enskilt, genom uppmaning till brott eller på annat sätt.
Vid en undersökning huruvida en sådan utvidgning lämpligen bör äga rum framträda omedelbart de förut berörda svårigheterna att kriminalisera den mera försåtliga formen av propagandan. Det är redan från början klart att denna form av propaganda med hänsyn till såväl handlingens kvalitet som möjligheterna att avgränsa företeelsen från det tillåtliga utövandet av yttrandefriheten är vida mindre ägnad för kriminalisering än det direkta försöket att förleda till brott. I den mån det gäller den offentliga propagan— dan äro ifrågavarande propagandaforms medel desamma som de, vilka komma till användning i den politiska propagandan i allmänhet. En all- män kriminalisering därav skulle därför lätt kunna komma att drabba rätten till offentlig kritik över samhällsförhållandena och särskilt de mili- tära förhållandena. Vanskligheterna att skilja mellan den tillåtliga kriti- ken och den speciellt disciplinupplösande propagandan måste ofta bliva synnerligen stora. I fråga om den enskilda propagandan gäller detsamma. Här tillkommer dessutom att sådana uttalanden som tjäna ifrågavarande propaganda helt naturligt ofta måste förekomma i det dagliga umgänget utan att något disciplinupplösande syfte finnes.
Enligt kommitténs mening bör därför i avseende å ifrågavarande form av propaganda straffskyldighet icke stadgas annat än för sådana fall där propagandans disciplinupplösande karaktär i regel är lätt att konstatera eller disciplinens krav oundgängligen fordra det.
Enligt kommitténs mening bör med dessa utgångspunkter straffskyldig- het som regel icke stadgas annat än då propaganda av ifrågavarande art bedrives bland krigsfolk. Då det gäller civila, måste det i regel vara syn-
nerligen svårt att särskilja förevarande propaganda från den tillåtliga kri- tiken, och propagandan torde i regel äga rum under förhållanden, vilka ej äro ägnade att ge den samma verkan som då den riktas till krigsfolk. I ett visst fall anser kommittén emellertid att det finnes skäl att likställa propa- ganda bland civila med sådan bland krigsfolk. Fallet avser propaganda bland värnpliktiga, som ej äro krigsmän men samlade på grund av före- skrift i värnpliktslagen, och det skall närmare beröras i sammanhang med frågan om åtgärder mot skrifter med disciplinupplösande innehåll.
I frågaom propaganda av ifrågavarande slag bland krigsfolk kunde en viss utvidgning av straffskyldigheten synas mera motiverad, eftersom straffstadgandet i 71 & SfK redan i viss mån träffar propagandan. Det kunde sålunda till en början ifrågasättas att även enskild muntlig propaganda av krigsfolk bland krigsfolk bleve straffbelagd. Till stöd för en sådan utvidg- ning kunna bl. a. åberopas de särskilda tjänsteplikter som ävila krigsfolk och även värnpliktigt sådant. I 1921 års betänkande föreslogs också på denna grund ett uppgivande av kravet på propagandans offentlighet i 68 och 71 åå SfK. Det är emellertid att märka, att i de fall då tjänsteplikten särskilt förtjänar beaktande, d. v. 5. då det gäller fast anställd personal, den som bedriver disciplinupplösande propaganda torde göra sig skyldig till straffbart tjänstefel och alltså under alla förhållanden kan straffas.1 I öv- rigt talar mot en kriminalisering av den ifrågavarande propagandan, då den bedrives muntligen man och man emellan, den förut påpekade svårigheten att särskilja dess yttringar från i det dagliga umgänget vanligen förekom— mande uttalanden utan disciplinupplösande syfte. De skäl som i 1921 års betänkande anförts mot en kriminalisering av den enskilda propagandan i allmänhet synas dessutom med särskild styrka gälla i fråga om det mili- tära livet. Kriminaliseringen skulle lätt nog kunna uppamma ett angivar- system och en spänning i det militära samlivet, vilken måste betraktas som mindre önskvärd. Då den därjämte säkerligen skulle visa sig ha föga effekt, anser kommittén de särskilda plikter, som följa med värnpliktstjänstgörin- gen, icke böra föranleda en sådan kriminalisering, som här dryftats.
Det kunde emellertid ytterligare ifrågasättas huruvida icke straffskyl— digheten borde utvidgas så att den mera försåtliga formen av propaganda borde bestraffas jämväl då den bedrives av civila, under förutsättning att den sker offentligt på sätt i 71 % SfK angives, d. v. 5. då den sker genom skrift eller muntligen inför samlat krigsfolk. För en bestämmelse i sådan riktning talar det förhållandet att verkan av propagandan kan vara lika stor vare sig den bedrives av krigsmän eller av civila. Även här måste det emellertid ofta, då det gäller den muntliga propagandan, vara svårt att skilja mellan propaganda av disciplinupplösande karaktär och berättigad kritik. Det kan icke förutsättas att det alltid vore fråga om yttranden riktade en-
1 Jfr sid. 297.
bart till krigsmän. Då det är fråga om allmänna möten, där yttranden av denna karaktär kunna förväntas, finnes i 1906 års lag ett lämpligare medel att hindra verkan av propagandan. I den mån det gäller propaganda av ifrågavarande art inför huvudsakligen militärmanskap, torde det återigen vara fråga om mer eller mindre svåråtkomliga sammankomster, där säker- ligen ej heller den direkta uppmaningen till ohörsamhet saknas och där följaktligen möjligheten att ingripa redan finnes. Då därtill kommer att på grund av bevisningssvårigheten en bestämmelse, som avsåge enbart så- dana sammankomster, ej skulle erhålla någon avsevärd verkan, torde det ej heller vara anledning att i detta avseende föreslå någon ändring.
Det direkta försöket att förleda till ohörsamhet är såsom framgår av den föregående redogörelsen straffbart då det sker offentligt. Det kunde ifrågasättas att åtminstone beträffande denna grova form av disciplinupplö- sande propaganda uppgiva kravet på offentlighet. Det torde emellertid utan vidare vara klart att, då försöket riktar sig till civila, det icke är någon anled- ning att i fråga om offentlighetskravet skilja mellan disciplinupplösande pro- paganda och annan propaganda. Då det gäller krigsfolk kunna återigen be- träffande försök till förledande åberopas samma skäl mot en kriminalisering av propagandan man och man emellan som anförts i fråga om den mera försåtliga formen av propaganda.
Särskilt då det gällt propaganda bland krigsfolk, har i främsta rummet syftats på den muntliga propagandan. Beträffande propaganda genom skrift göra sig i viss mån andra synpunkter gällande än de som här förut anförts, och endast beträffande sådana anser kommittén det vara anledning att på ifrågavarande område föreslå åtgärder.
Då det-gäller repressiva åtgärder, skiljer sig skriften från det muntliga yttrandet i ett avseende, som här är av stor betydelse. Den lämnar ej blott ett påtagligt spår av sin förekomst utan även ett ovedersägligt bevis om sitt innehåll. Åtminstone i ett stort antal fall är också syftet med skriften lätt att konstatera. Det är under sådana förhållanden naturligt att man i främsta rummet strävat efter att komma till rätta med propagandan genom skrift. Härför kan ytterligare anföras som skäl att skriften är lättare att sprida och att genom den agitationen kan få större effekt.
I vårt land ha genom det förut omtalade indragningsförfarandet särskilda anordningar vidtagits för att försvåra disciplinupplösande propaganda ge- nom skrift. Det är emellertid just i fråga om den skriftliga propagandan som inkonsekvensen och ineffektiviteten i den svenska lagstiftningen på detta område i synnerhet framträder. I viss mån under skydd av lagens bestäm- melser bedrives ostraffat en otillbörlig trafik. Har emellertid staten en gång givit uttryck åt den ståndpunkten att spridning av viss propaganda- litteratur bland krigsfolk icke bör vara tillåten, gäller det att tillse att göra bestämmelserna därom så effektiva som möjligt. Det kan icke verka främjande på disciplinen utan måste i stället verka nedbrytande
212 på densamma och dessutom nedsättande på respekten för lag och myndig- heter att de överordnades strävanden systematiskt och med framgång kunna trotsas i skydd av lagens egna bestämmelser. Staten måste anses skyl- dig att ge de militära myndigheterna sådana hjälpmedel i händerna för den kamp mot disciplinupplösande krafter, som staten själv anbefallt, att myn- digheterna icke komma att framstå såsom vanmäktiga.
Såsom en brist i det nuvarande systemet måste först betecknas att indrag- ning endast kan ske beträffande tryckt skrift. Förfarandet äger icke tillämp— ning beträffande skrifter framställda på annat sätt än genom tryckmaskin. Med andra moderna metoder kunna emellertid skrifter mångfaldigas i sam- ma utsträckning som genom tryckmaskin, och särskilt på förevarande om- råde ha, med all sannolikhet för att undgå tryckfrihetsförordningens be- stämmelser, sådana andra metoder i stor utsträckning kommit till använd- ning. Beträffande på sådant sätt framställd skrift har hittills icke funnits någon särskilt anordnad möjlighet till ingripande. Varje rimligt skäl sak- nas emellertid för att i förevarande avseende upprätthålla en skillnad, och skrifter synas i förevarande avseende böra vara likställda, på vilket sätt de än blivit framställda.
En olägenhet med det nuvarande systemet är vidare att indragningsför- farandet icke är förbundet med straffbestämmelser till förhindrande av spridning av skriften ens då spridningen måste betecknas som ett uppenbart ofog. Straff finnes endast stadgat för spridande av skrift som spridaren ve- terligt är föremål för indragningsförordnande. Även i den begränsade om- fattning som straffsanktion sålunda föreligger är den värdelös, då det yt- terst sällan torde kunna bevisas att vederbörande känt till indragningsför- ordnandet. En sådan ståndpunkt kan vara naturlig när det gäller skrifter. som äro avsedda för spridning bland såväl civila som militärer, men då skriften är avsedd att uteslutande eller åtminstone huvudsakligen spridas bland krigsfolk och den, som sprider skriften vid trupp eller ombord å flot- tans fartyg, måste vara underkunnig om dess innehåll, saknas anledning att låta straffet bero ens på meddelandet av indragningsförordnande. Vederböran- de torde i sådant fall vara väl medveten om att han är engagerad i ett an- grepp på disciplinen och således i en otillåtlig trafik. Då skriften uppenbar- ligen är avsedd för utdelning bland krigsfolk och spridaren är medveten om skriftens innehåll, synes straffet icke heller behöva bindas vid att utdelning sker vid trupp eller ombord å flottans fartyg, utan det synes vara tillräckligt att spridning sker bland krigsfolk var detta än må befinna sig.
I fråga om sådan skrift, som innehåller försök att förleda till brott och särskilt ohörsamhet mot överordnads befallningar, och där spridande redan med nuvarande lagstiftning kan drabbas av straff, har det i flera fall visat sig att man kunnat ertappa en person med ett större antal exemplar av skriften, tydligen avsedda att spridas bland krigsfolk, men att man ej kun- nat befordra honom till näpst därför att beviset att han verkställt spridning
av skriften icke kunnat åstadkommas. Då omständigheterna på nämnda sätt utvisa att vederbörande är engagerad i spridningstrafiken, synes ford- ringarna för bestraffning vara satta för formellt. Redan innehavet synes under sådana förhållanden, i alla de fall då spridandet skulle vara straff- bart, böra räcka som förutsättning för straffskyldigheten. Genom ett så- dant stadgande skulle många gånger också öppnas möjlighet att drabba de egentligen skyldiga och ej endast deras verktyg.
Enligt kommitténs mening böra de brister i det nuvarande systemet av- hjälpas, som här blivit påpekade. Ett tillgodoseende av de önskemål som framhållits erbjuder emellertid vissa svårigheter med hänsyn till tryck- frihetsförordningens bestämmelser. Redan beträffande indragningsförfaran- dets tillämpning å icke tryckta skrifter uppkommer sålunda frågan huru- vida en sådan tillämpning bör anordnas genom att lägga icke tryckta skrif- ter under tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Vissa i det föregående . anförda skäl kunde synas tala därför. Emellertid skulle detta med-
föra en fullständig rubbning beträffande tryckfrihetsförordningens system i fråga om tryckerier, och därjämte skulle säkerligen tryckfrihetsför- ordningen bli tillämplig i fråga om en hel del skrifter av sådan art att dess bestämmelser föga passa för desamma. I fråga om de straffbestämmelser, som synas böra stadgas, skulle dessa återigen, i den mån de hänföra sig till tryckt skrift, kunna komma att strida mot det i tryckfrihetsförordningen tillämpade ansvarighetssystemet, den exklusiva ansvarighet som där bibe- hålles och den ordning i vilken ansvaret utkräves av olika personer i an- svarighetskedjan.
Enligt kommitténs mening böra dessa svårigheter lösas så, att hela den lagstiftning, som rör skrifters spridning bland krigsfolk, bör anordnas utanför tryckfrihetsförordningens ram, således även i den mån det rör tryckta skrifter. En sådan anordning kan synas synnerligen vittgående till sin innebörd med hänsyn till den hittills gällande principen att allt som sam- manhänger med tryckfriheten, däribland även frågan om skrifts spridning, skall regleras genom tryckfrihetsförordningen och sålunda stå under grund- lags hägn. Anordningen synes emellertid motsvara vad förhållandena kräva. I den mån man erkänt att disciplinens krav kunna påkalla förbud att fritt få sprida en skrift, synes det naturligt att skänka dessa krav hela det beaktande som är nödvändigt ur disciplinens synpunkt. Att tillgodose dessa krav inom ramen för tryckfrihetsförordningen med dess stela former och på helt andra förhållanden inriktade bestämmelser synes ej kunna ske. Hur föga tryck- frihetsförordningens bestämmelser passa på förevarande område framgår ' om man tänker sig det fall, att det gäller spridning av skrift under krig. Det måste vara orimligt om utspridaren, hur disciplinvidrigt skriftens innehåll än kunde anses, skulle gå fri i skydd av tryckfrihetsför— ordningens ansvarighetssystem, och lika orimligt skulle det vara att, om han befunnes skyldig till straff, rättegången skulle ske inför jury. Lik-
nande synpunkter gälla beträffande förhållandena i fredstid. Att, då det gäller disciplinens krav, låta tryckfrihetsförordningens system bli ledande princip kan lätt medföra att det brottsliga ställes under grundlags hägn och att samhället avväpnas. Lagen kan icke vara självändamål.
Fördelarna av en utbrytning ur tryckfrihetsförordningen av vad som rör spridning av tryckt skrift bland krigsmanskap synas vara avsevärda. Utom möjligheten att uppnå det ur disciplinens synpunkt önskvärda resultatet, skulle större enhetlighet uppnås på ett område där hittills oreda rätt och där mer än eljest ett tillkrånglat och svårfattligt system är ägnat att skada. Disciplinens krav måste växla efter de försök som göras att störa densamma, och det måste endast anses vara i sin ordning att kunna, utan att behöva invänta grundlagsändringar, vidtaga nödvändiga åtgärder.
Från tryckfrihetens synpunkt synes icke heller ett sådant utbrytande ur tryckfrihetsförordningen av bestämmelserna på ifrågavarande område inne- bära några vådor. Det är endast i en mycket begränsad omfattning som spridning av skrift skulle regleras utanför tryckfrihetsförordningens bestäm- melser och på ett område där politisk agitation överhuvudtaget icke kan an- ses särskilt tilltalande. Regleringen skulle icke komma att bero på admi— nistrativt godtycke utan på beslut av regering och riksdag. Garantierna för missbruk från myndigheternas sida skulle i det väsentliga bli desamma eller likvärdiga med dem tryckfrihetsförordningen lämnar.
I det lagförslag som kommittén utarbetat ha med bibehållande av indrag- ningsförfarandet som det centrala de önskemål som förut angivits blivit beaktade.
1 & återger i allt väsentligt innehållet av tryckfrihetsförordningens bestäm- melser angående indragningsförfarandet (% 4 mom. 12 och 13), och blir, då stadgandet ej är inordnat i tryckfrihetsförordningen, tillämplig jämväl på andra än tryckta skrifter. I indragningsförfarandets anordningar har ingen förändring skett. Att utsträcka tryckfrihetskommitténs befogenhetsområde att avse jämväl icke tryckta skrifter synes icke böra möta några betänklig- heter. Av militär befälhavare under krigstid meddelat förordnande om in- dragning av skrift synes ej böra underställas tryckfrihetskommittén. Tryck— frihetskommitténs tillsättande och uppgift regleras av tryckfrihetsförord- ningen, av % 108 regeringsformen, & 70 riksdagsordningen och 20 å i instruk- tionen för justitieombudsmannen. Att i dessa lagrum insätta bestämmelser om att tryckfrihetskommittén skall hava även andra uppgifter än att vårda tryckfriheten synes ej erforderligt. Detta skulle även kunna medföra, att lagen ej ens beträffande icke tryckta skrifter kunde träda i tillämpning förrän efter grundlagsändring. Beträffande beskrivningen av ifrågavarande propaganda har följts det uttryckssätt som föreslagits för 71 % SfK.
För det fall att periodisk skrift visar sig gång efter annan innehålla ytt- randen syftande till undergrävande av krigslydnaden ha ifrågasatts bestäm- melser, som skulle öppna möjlighet att för viss tid förbjuda skriftens spri-
dande vid trupp eller å flottans fartyg. Kommitténs majoritet har emeller- tid ansett att med bestämmelserna i 1 5 ett sådant längre gående ingrepp i friheten att sprida skrifter ej är erforderligt.
2 g innehåller de nya straffbestämmelser som, enligt vad förut sagts, måste anses erforderliga för att komplettera indragningsförfarandet. Straffskyl— digheten är inskränkt till de fall där det är uppenbart att man har att göra med en skrift med disciplinupplösande innehåll, d. v. s. i regel en skrift som genom sitt innehåll angiver att den huvudsakligen vänder sig till krigsfolk. Indragningsmyndighetens friande beslut bör naturligtvis komma den åtalade till godo. Därigenom undvikes också en kollision mellan denna myndighets prövning och domstolens. I 2 % har inbegripits för det av kom- mittén förut antydda fallet, då propaganda bland civila bör likställas med propaganda bland krigsfolk. Fallet avser sådana tillfällen, då värnpliktiga, som ej äro krigsmän, äro samlade på grund av bestämmelse i värnpliktslagen. Att vid ett tillfälle, då de värnpliktiga samlats på statens föranstaltande, bland dem driva propaganda i disciplinupplösande syfte framstår som en utmaning mot samhället, och då i allt väsentligt de skäl, som tala för ett kraftigare in- gripande mot skriftlig propaganda bland krigsfolk, äga tillämpning även här, har kommittén ansett densamma böra bli föremål för liknande behandling. Ett indragningsförfarande torde här icke böra komma i fråga.
Då lagstiftningen anordnas utanför tryckfrihetsförordningens ram, möj- liggöres utan särskilda bestämmelser att polisen, i de fall då spridning eller innehav straffas, på eget initiativ kan ingripa med beslag.
Utöver den ändrade lydelse, som redan föreslagits beträffande brottsbe- skrivningen i 71 % SfK, synes annan ändring i detta lagrum ej påkallad än att däri intages en bestämmelse motsvarande förenämnda lagförslags straff- stadgande för innehav av skrift med disciplinupplösande innehåll. I 72 & SfK erfordras en mindre jämkning.
Militärens deltagande i möten m. m.
Gällande bestämmelser och föregående behandling av hithörande frågor.
Vad angår m ö t e n i a 1 l m ä 11 h e t är _— utöver de allmänna bestäm- melser, som församlingsrätten enligt allmänna strafflagen och ordnings- stadgan för rikets städer är underkastad — den församlingsrätt, som tillkom— mer personer lydande under SfK, inskränkt genom stadgandena i 73 % SfK och lagen den 16 juni 1906 om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster m. m.
I 73 % SfK stadgas straff för krigsfolk som håller sammankomst för råd- plägning i ämnen, genom vilkas avhandlande fruktan eller misströstan kan hos krigsfolket utbredas eller brott mot krigslydnaden lätt kan föranledas, såsom om faran eller olämpligheten av företag eller tjänsteförrättning, där-
till befallning är given eller förväntas, om vådan av den ställning, vari krigs- makten eller någon del därav befinner sig, eller om förmans förhållande eller åtgärder. Av de exempel på otillåtna överläggningsämnen som sålunda an- föras avse de båda första huvudsakligen krigstid, medan det tredje äger lika giltighet i fred som krig. —— I motsvarande paragraf i 1881 års SfK fanns upptaget ytterligare ett sådant exempel, nämligen otillräckligheten av lön, beklädnad eller underhåll, men detta uteslöts i 1914 års SfK. — Vissa be- stämmelser meddelas vidare för det fall, att officer eller underofficer i ända- mål som nu sagts, kallat underlydande till sammankomst eller givit dem tillstånd att hälla sådan sammankomst. Huruvida det är fråga om en allmän eller enskild sammankomst är likgiltigt.1
Medan 73 % SfK riktar sig mot sådana för krigslydnaden farliga samman- komster, som hållas inom krigsmakten, avser 1906 års lag att förhindra, att krigsfolk deltar i civila sammankomster, vid vilka disciplinupplösande propaganda är att förvänta. För lagens tillämpning fordras: 1) att samman— komst blivit utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänst- göring (att det skall vara fråga om en allmän sammankomst framgår icke av lagen, utan även enskilda sammankomster torde åsyftas); 2) att det skall på giltiga grunder kunna antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden (de be- gagnade uttrycken äro desamma som förekomma i & 4 mom. 12 TF för att karakterisera disciplinupplösande skrifter). Där dessa båda förutsättningar äro för handen, äger på stället varande högste befälhavare förbjuda man- skapet att deltaga i sammankomsten. Om förbuds meddelande skall befäl- havaren ofördröjligen avlåta underrättelse till justitiekanslern.£
Utan betydelse är, om sammankomsten äger rum för överläggning eller hållande av föredrag, om den sker inom— eller utomhus eller om manskapet är i uniform eller ej. Förbudet måste tydligtvis hänföra sig till viss särskild sammankomst. Någon rätt att generellt förbjuda bevistandet av samman- komster av visst slag, respektive sammankomster, som anordnas inom vissa lokaler eller av vissa personer, äger befälhavaren sålunda icke.3
De straffstadganden, som pläga tillämpas vid överträdelse av meddelat förbud, äro 79 och 130 %% SfK, vilka handla om underlåtenhet att efter-
1 Stadgandet i 73 & SfK har även ansetts vara normerande för krigsfolkets föreningsrätt. Härutinnan hänvisas till redogörelsen sid. 284 f. ” Enligt ett kungl. cirkulär den 5 februari 1915 skall polismyndigheten å ort, där krigs- manskap är samlat till tjänstgöring, ofördröjligen underrätta högste befälhavaren, så snart polismyndigheten fått vetskap om att sådan sammankomst skall äga rum. 3 Befälhavare har ej ansetts äga befogenhet att meddela allmänt förbud för manskap att besöka dansbanor eller andra lokaler eller att deltaga i vissa möten; se N. J. A. 1913 sid. 6. —— Enligt inhämtade upplysningar plågar stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogs- station meddela förbud mot besök å Sillénkommunistiska, Kilbomssocialistiska och syndika- listiska möten. I allmänhet avse eljest förhuden Sillénkommunistiska möten. Förbud att besöka fredsmöte meddelas ej, om där ej förekommer uppmaning till värnpliktsvägran o. dyl. Något förbud att besöka nationalsocialistiska möten har ej meddelats.
komma överordnads föreskrifter samt försummelse av tjänsteplikter. En- dast disciplinstraff torde ådömas.1
Förslag om ändring av bestämmelserna i 1906 års lag har vid flera till- fällen framlagts.
Åren 1917 och 1918 inkommo sålunda framställningar i sådant syfte, å ena sidan från stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm och å andra sidan från Stockholms vänsterkommun. Dessa hänskötos till de sak- kunniga för utredning av församlingsrätten men föranledde ej i deras 1919 avgivna betänkande annat än ett uttalande, att gällande specialbestämmelser beträffande krigsmans rätt att deltaga i sammankomst icke borde upphävas genom den av de sakkunniga föreslagna allmänna lagen om församlingsrätt.
I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan föreslogs ny lydelse av 1906 års lag, ävensom vissa bestämmelser avsedda att inflyta i en blivande allmän lag om församlingsfriheten.
Beträffande 1906 års lag ansågs, att uttrycket »ort, där krigsmanskap är samlat för tjänstgöring» lede av oklarhet och lätt kunde kringgås därigenom att samman- komsten hölles alldeles i närheten av tjänstgöringsorten. Därför föreslogs bestäm- melsernas utsträckande till sammankomster, som utsatts att hållas inom 5 km från sådan ort. Vidare föreslogs borttagande av uttrycket »att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet» samt utbytande av orden »vilka åsyfta att» mot uttrycket »som äro ägnade att». Med yttranden, som voro ägnade att uppväcka hat mot be— fälet eller eljest undergräva krigslydnaden, likställdes yttranden, som voro ägnade att »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten». Ävenledes jämställdes med den om- ständighet, att vid sammankomsten antoges skola förekomma yttranden av sålunda angiven beskaffenhet, att därvid antoges skola behandlas ämnen, som åsyftades i 73 % SfK. Detta motiverades därmed, att om krigsfolk ej finge hålla sammankomst för rådplägning i sådana ämnen, det naturligtvis ock borde kunna förbjudas dem att besöka sammankomster, som för sådant ändamål av annan anordnats. Det för- klarades uttryckligen, att vad sålunda stadgats om sammankomster även skulle gälla demonstrationståg, om på giltiga grunder kunde antagas att det vore ägnat att upphetsa till ovilja mot krigstjänsten, uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden.
För att lämna militärbefälet ett vapen mot den verksamhet, som av föreningar och sammanslutningar å enskilda möten dreves i försvarsfientligt syfte föreslogs införande i 1906 års lag av ett stadgande av det innehåll. att om förening eller sammanslutning bedreve verksamhet, som på giltiga grunder kunde anses ägnad att upphetsa till ovilja mot krigstjänsten, uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, vederbörande befälhavare skulle äga förbjuda manskapet att deltaga i sammankomster och demonstrationståg, som av föreningen eller sammanslutningen anordnades. Detsamma skulle vara fallet, därest det på giltiga grunder kunde antagas, att inom förening eller sammanslutning avhandlades sådana ämnen som åsyftades i 73 % SfK. '
För underlättande av den kontroll, som genomförandet av 1906 års lag förutsatte, borde slutligen i en blivande lag om församlingsfrihet stadgas bl. a. att den, som å ort där krigsmanskap vore samlat till tjänstgöring eller inom 5 km. avstånd från sådan ort ville anordna allmän sammankomst för behandling av fråga, som rörde
* Se Bil. 4.
rikets försvarsväsen, eller demonstrationståg i syfte att giva uttryck för deltagarnas mening i sådan fråga skulle vara skyldig att hos polismyndigheten begära tillstånd till sammankomstens hållande.
I motiven anfördes (sid. 54): Visserligen äger vederbörande befälhavare enligt lagen den 16 juni 1906 rättighet att förbjuda manskapet att bevista utlyst sammankomst med försvarsfientligt pro— gram, n. b. om det på giltiga grunder kan antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Men denna lag har i praktiken visat sig icke hava åsyftad betydelse. Även frånsett svårigheten att utöva kontroll, särskilt om, såsom ofta är fallet, sammankomsten är av en- skild natur och tillträde för myndigheterna sålunda förbjudet, är lagen nämligen till sin effektivitet synnerligen starkt beskuren därigenom, att förbudet alltid måste avse en redan utlyst sammankomst. Genom att sprida kännedom om samman- komsten på sådant sätt eller så sent, att militärmyndigheterna ej erhålla vetskap om densamma i tillräckligt god tid för att hinna utfärda förbud, eller genom att, om förbud utfärdats, i sista stund ändra tid och plats för sammankomsten avlägs- nar man lätt de svårigheter för propagandan, som lagen velat skapa. Samma re- sultat ernås genom att åt sammankomsten förläna en skenbart oskyldig karaktär, d. v. 5. genom att i det offentliggjorda programmet ej upptaga de ämnen av för- griplig beskaffenhet, som skola där förekomma till behandling 0. s. v. Dessa svag- heter i lagens bestämmelser hava agitatorerna insett och i stort sett gjort lagen betydelselös genom att anlita ovan berörda metoder att kringgå densamma.
För meddelanden om plats och tid för dylika sammankomster hava i syfte att undgå offentlighet telefonen och posten kommit till användning.
I det inom justitiedepartementet 1929 utarbetade utlåtandet anfördes om dessa förslag bl. a.:
Att på föreslaget sätt angiva en viss bestämd zon, inom vilken dylikt förbud skulle få meddelas, synes både av praktiska och teoretiska skäl olämpligt. Emeller- tid torde anledning föreligga att utsträcka stadgandets tillämplighet utöver vad som kan omfattas av ortsbegreppet. Ett dylikt utsträckande torde kunna ske därigenom, att efter orden »å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring» insättes orden »eller i närheten av sådan ort». Därest ändring av stadgandet skall ske, synes ej heller anledning föreligga att motsätta sig att på föreslaget sätt utbyta orden >vilka åsyfta att» mot uttrycket »som äro ägnade att» ävensom att utbyta orden »utplåna känslan av plikter mot fosterlandet» mot uttrycket »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten» eller kanske hellre i lagrummet upptaga jämväl sistnämnda uttryck. (Jämför emellertid ordalagen i % 4: 12 tryckfrihetsförordningen .) Det har även ifrågasatts, att dylikt förbud skulle kunna avse även sammankomster, där- vid skola behandlas ämnen, som åsyftas i 73 å i strafflagen för krigsmakten. Fråga kan emellertid vara, om förbudet verkligen bör avse dylika sammankomster annat än då ifrågavarande ämnen avhandlats på sådant sätt som förut är nämnt.
I skrivelsen till Konungen den 21 september 1933 berörde befälhavande amiralen i Karlskrona även denna fråga.
Han föreslog, att —— i den mån så erfordrades genom författningsändring — möjlighet skapades för skyndsamt utfärdande av generellt förbud gällande örlogs- stationer och kustfästningar mot allt hållande av föredrag, vari yttranden med syfte att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet, uppväcka hat mot befälet eller
eljest undergräva krigslydnaden kunde väntas förekomma, såväl på offentlig plats som i lokal, dit allmänheten ägde tillträde.
I till kommittén inkomna yttranden anföra:
Chefen för marinstaben: I en stad av Karlskrona storlek är det möjligt för mili- tärbefälet att följa förekomsten av möten av statsfientlig karaktär och förbjuda deltagande i desamma. Så är däremot näppeligen fallet i Stockholm. Därför er- fordrades ett allmänt förbud för krigsmanskap mot deltagande i sammankomster, anordnade av organisationer eller personer, kända för statsfientlig verksamhet. Ät högste militäre befälhavare på vederbörande plats borde uppdragas att tillkänna- giva vilka organisationer och personer, som skulle falla under detta förbud. Sam- tidigt borde stadgas skyldighet för polismyndighet att biträda militärbefälet vid upprätthållande av dylikt förbud. I Stockholm hade under senare tid förekommit, att kommunistiska värnpliktiga i trupp trotsat av myndigheterna utfärdat förbud att besöka kommunistiskt möte. Stockholms polismästare hade förklarat att polis- myndigheterna icke äga författningsenlig rätt att ingripa häremot.
Chefen för I. 22 (Karlstad): 1906 års lag hade icke kunnat komma till tillämp- ning beträffande vissa kommunistiska sammankomster utom kasern, till vilka de värnpliktiga inbjudits och varvid föredrag förekommit och detta dels emedan anordnarna av dylika sammankomster vanligen underlåtit att offentligen annon- sera dem och dels emedan propagandasyftet vanligen maskerats under förebärande av andra, lagliga ändamål (kaffebjudningar o. d.). Dä därtill komme, att truppför- bandschef enligt gällande tolkning icke ansåges befogad att genom generella före- skrifter organisera kontroll å manskapets besök vid sammankomster, så bleve möjligheten att ingripa mot hithörande slag av disciplinupplösande och statsfient- lig verksamhet ringa eller ingen.
Militärbefälhavaren för övre Norrland: Förbud erfordrades för militärmanskap att i uniform deltaga i demonstrationer eller sammankomster anordnade av stats— fientliga element, eller vid vilka det kunde antagas, att yttranden skulle förekomma, vilka åsyftade att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Den nuvarande formalistiska tillämpningen av lagen den 16 juni 1906 hade medfört, att den utan svårighet kunnat kringgås. Militärmanskap hade i icke ringa utsträckning närvarit vid sådana möten, utan att ingripande kunnat ske för varje särskild gång. Genom att ändra tid eller plats för mötet kunde vidare ett förbud utan svårighet kringgås. Ett generellt förbud hade avsedd verkan, under det att ständigt upprepade förbud ofta kunde onödigt- vis rikta uppmärksamheten på det angivna slaget av möten. Allt detta gällde, därest icke över huvud offentliga yttranden av i lagen 1906 angiven natur ansåges böra straffbeläggas. Det hade nämligen angivits som en egendomlighet att stämpla dem farliga, så att utfärdande av förbud för deras åhörande medgivits, men att deras fällande icke kriminaliserats.
Slutligen må nämnas, att stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogs- station i skrivelse till Konungen den 25 oktober 1934 påyrkat införande av skyldighet för polismyndigheten att avlägsna militärmanskap från för dem förbjudna möten.
I skrivelsen anföres, att det visat sig, att straffet för överträdelse av meddelat förbud icke alltid vore tillräckligt för att hindra manskap att överträda detta. Önskvärt syntes därför vara, att krigsmanskap, som trotsade detsamma, kunde omedelbart avlägsnas från mötet. 1906 års lag lämnade emellertid intet svar på frågan, huruvida detta läte sig göra. Polismyndigheterna i landet torde i avsaknad av uttryckligt lagstadgande i ämnet ställa sig tveksamma till frågan om sin be-
fogenhet att avlägsna militärmanskap från möte och närmast luta åt den lue- ningen, att dylik befogenhet ej funnes. Emellertid måste det anses otillfredsstäl- lande, att ett i laga ordning meddelat förbud icke skulle kunna bringas till åt- lydnad. Och även om det med den otydlighet, som syntes vidläda nuvarande lag- stiftning, skulle kunna befaras, att sammanstötningar mellan mötesdeltagare och ordningsmakt någon gång bleve följden vid ett ingripande, torde detta mindre ofta bliva fallet, i händelse det förefunnes ett uttryckligt lagstadgande, som förplik- tade till dylikt ingripande.
I vad mån 1906 års lag är tillämplig även på d e m 0 n s t r a t i o n s- tå g är tveksamt. I denna del synes det vara befogat att giva 1906 års lag sådan tolkning, att under densamma inbegripas även sådana fall, där det på giltiga grunder kan antagas, att vid ett demonstrationståg skola förekomma yttranden av den beskaffenhet, som i nämnda lag sägs. Det väsentliga vid demonstrationståg är emellertid tydligtvis icke de vid detsamma tilläventyrs förekommande yttrandena utan den opinionsyttring, som ligger i demonstrationståget såsom sådant. I känslan härav har man också ifrågasatt en ännu vidsträcktare tolkning av 1906 års lag, enligt vilken denna skulle komma till tillämpning även i sådana fall, där demonstrations- tåget äger omedelbart samband med sammankomst, där yttranden av det slag, som i lagen avses, kunna befaras, ävensom i de fall, där själva de- monstrationen har samma syfte som de i lagen angivna yttrandena.1
I vissa militära reglementen etc. finnas bestämmelser rörande deltagande i demonstrationståg.
I rekrytundervisning för kustartilleriet (mom. 54) stadgas sålunda, att kustartilleristen skall iakttaga att »icke utan tillstånd deltaga i demonstra- tioner». I fästningsinstruktionen för Karlskrona fästning (mom. 80) stadgas, att det är militär personal förbjudet att utan särskilt tillstånd deltaga i de- monstrationståg, som äger rum inom fästningen. Vad beträffar Stockholms garnison finnes en av överkommendanten utfärdad garnisonsorder (den 14 september 1917), med innehåll att garnisonens manskap förbjudes deltaga i s. k. demonstrationståg samt att under permission eller fritid uppträda i större grupper utom kasernerna och att den, som utan laglig befogenhet ordnar eller leder manskap, hemfaller under 5 122 SfK (egenmäktigt tagande av befäl). — I flottans rekrytundervisning fanns åren 1913—1922 upptaget förbud för krigsfolk att å gator och allmänna platser sluta sig till folksamlingar och att utan tillstånd deltaga i några slags demonstrationer. För närvarande finnas emellertid icke vare sig i flottans rekrytundervisning eller i reglemen- tet för marinen någon bestämmelse i frågan. I soldatinstruktionen och tjänst— göringsreglementet för armén finnas ej heller några bestämmelser härom.
Anmärkas må till sist, att stadgandet i 96 % SfK om straff för den som inom förläggnings- eller stationsort eller, då han å annan ort uppträder i mi-
"1 Det_ må erinras om att i 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan foreslagits införande av uttrycklig bestämmelse i 1906 års lag, att denna även skulle gälla demonstrationståg.
litär tjänstedråkt, å allmän plats brister i anständigt uppförande eller åstad- kommer förargelse, kan tänkas bli tillämpligt på deltagande i demonstra- tionståg.1
I flera av de förut intagna yttrandena från militärmyndigheterna påyrkas skärpta bestämmelser beträffande militärens deltagande i demonstrationståg.
Frågan har även påtalats av chefen för marinstaben i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 november 1933, däri påyrkades utfärdande av förbud för militär personal att i uniform deltaga i av politiska organisationer an— ordnat demonstrationståg eller att i uniform medverka som talare eller funktionär vid av politisk organisation anordnat möte. I skrivelsen an- fördes bl. a.:
Med den tillspetsning, som de politiska motsättningarna inom landet fått, måste det anses olämpligt att militär personal på ett mer framträdande sätt deltoge i politiska manifestationer på den ena eller andra sidan. Direkt förbud syntes dock kunna utfärdas endast mot sådant deltagande i uniform; vad beträffade regle— randet av dylikt deltagande i civil dräkt syntes man endast hava att förlita sig till vederbörandes sunda omdöme. Förbud borde uppenbarligen gälla lika för all militär personal och lika för alla platser. Den mest framträdande av brukliga politiska manifestationer vore demonstrationståget. Mot deltagande i sådant i uni- form borde förbud utfärdas. Förbudet borde ej utsträckas att gälla »demonstra- tion». Vad med sagda begrepp avsåges vore skäligen oklart; om därmed menades möte, som avhölles före eller efter anordnat demonstrationståg, syntes deltagande häri ej kunna förbjudas annat än jämlikt 1906 års lag.
Ingripande i fråga om lokaler, där disciplinupplösande p r o p a g a n (1 a h e (1 riv e s, såsom kaféer o. dyl., påyrkas av flera mili- tärmyndigheter.
Beträffande gällande bestämmelser för bedrivande av kaférörelse o. dyl. må nämnas följande:
Enligt kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnersdricka må sådan försäljning i regel ej bedrivas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd (& 2). Tillstånd må ej meddelas inom läger, kasernområde eller annat, uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område (% 3 mom. 4). Tillstånd till utskänkning meddelas av läns- styrelse (5 13). Vid större folkanhopningar etc. (bl. a. vapenövningsmöte eller sammandragning av trupp) må länsstyrelse, ävensom i stad polismyn- dighet samt å landet kronobetjänt och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda utskänkningen eller föreskriva inskränkningar däri (% 25). — Därest å ställe, där idkande av utskänkning medgivits, oordningar visa sig eller osedlighet bedrives och till följd därav rörelsens innehavare icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma, äger länsstyrelse att återkalla utskänkningsrätten (27 % mom. 1). Därest oordningar föranledas av detalj- handel med pilsnerdricka eller å försäljningsstället osedlighet bedrives och
1 Se Bil. 4.
sådant fortfar, oaktat skedd erinran från polismyndighet i stad eller krono- betjänt eller kommunalnämnd å landet, må i stad magistraten (i Stockholm överståthållarämbetet) och på landet kommunalnämnden förbjuda försälj- ningens fortsatta bedrivande. Beslutet härom skall genast gå i verkställighet, men inom 8 dagar underställas prövning av länsstyrelsen, som har att för viss tid fastställa detsamma eller ock upphäva det (5 27 mom. 2).
Motsvarande bestämmelser finnas i kungl. förordningen angående för- säljning av rusdrycker den 14 juni 1917 (åå 55, 70—72).
I kungl. förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker stadgas, att — bortsett från det fall att någon har rätt att utskänka pilsnerdricka samt beträffande utskänk- ning vid tillfällig allmån sammankomst o. dyl. —— rätt till utskänkning av al- koholfria drycker endast tillkommer den *som erhållit bevis om tillstånd eller anmälan (% 4). Länsstyrelse äger att efter framställning, i stad av stads- fullmäktige och på landet av kommunalstämma, förordna om införande av tillståndstvång (% 5 mom. 1). Inom läger, kasernområde eller annat ute- slutande för krigsmaktens behov upplåtet område må utskänkning ej äga rum med mindre länsstyrelse, på framställning av vederbörande befäl- havare, därtill meddelat tillstånd (5 5 mom. 2). Eljest är det i regel tillräck- ligt med anmälan. Bedrives å försäljningsställe osedlighet eller visar sig sådant ställe utgöra tillhåll för personer, som dömts för olovlig befattning med rusdrycker, eller finnes innehavaren vara oförmögen att upprätthålla god ordning i försäljningslokalen eller föranledas av försäljningen oord- ningar i närheten av försäljningsstället, äger länsstyrelsen återkalla till- stånd till försäljning eller för viss tid meddela förbud mot utskänkningen (% 14 mom. 1). I detta fall må ock i annan stad än Stockholm magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda utskänkningens fortsatta be- drivande, i överensstämmelse med vad som gäller beträffande utskänkning av pilsnerdricka (% 14 mom. 2). Vid större folkanhopningar etc. gälla jäm— väl motsvarande bestämmelser som i fråga om utskänkning av pilsnerdricka
(% 15)-
I skrivelsen till Konungen den 21 september 1933 anförde befälhavande amiralen i Karlskrona:
Den mera intima kommunistiska agitationen har i Karlskrona sin central i ett invid flottans kaserner beläget kafé. Innehavaren av detta intager en ledande ställning inom det kommunistiska partiets lokalavdelning, vars övriga mera aktiva medlemmar ofta där hava sitt tillhåll. Det är vidare känt, att å kaféet i fråga tillhandahålles kommunistisk propagandalitteratur och att sådan därifrån distri- bueras till militärmanskapet. Tydligt är, att kaférörelsen endast utgör en täck- mantel för den kommunistiska agitationen bland militärmanskapet och att kaféet av dess nuvarande innehavare övertagits för att bliva en hård för denna agitation. Den form av agitation, som bedrives med utgångspunkt från ett av det kom- munistiska partiet eller någon av dess betrodda medlemmar innehaft kafé, synes mig på ett ganska effektivt sätt kunna åtkommas genom att befälhavare — 1
analogi med vad som gäller enligt lagen om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster —— bemyndigas att utfärda förbud för krigsmanskap att besöka utskänkningsställe, som, enligt vad av vederbörande polismyndighet verk- ställd undersökning ger vid handen, utgör tillhåll för personer, kända för att be- driva vaerksamhet, åsyftande krigslydnadens undergrävande, eller vars innehavare eller föreståndare år dylik person. För förbudets utfärdande höra i övrigt upp- ställas de villkor och bestämmelser, som gälla enligt nyss nämnda lag, med tillägg av ändamålsenlig tidsbestämning för förbudets giltighet. Bemyndigandet för be- fälhavare att utfärda dylikt förbud skulle alltså gälla utskänkningsställen »å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring». För det fall att utskänknings- ställe, å vilket bedrives kommunistisk agitation, är beläget omedelbart invid kasern- område —- såsom förhållandet är här i staden —- torde det emellertid icke vara tillräckligt med förbud för militärmanskapet att besöka kaféet, utan bör det läggas i myndigheternas hand att kunna förbjuda utskänkningens fortsatta bedrivande. I 14 5 av kungl. förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker angivas åtskilliga fall, då sådant förbud kan av länsstyrelse eller interimistiskt av annan civil myndighet meddelas. Genom ett tillägg till mom. 1 av sagda paragraf eller ock genom särskild författning skulle vad där stadgas kunna utsträckas att gälla även nu förevarande fall. Ett sådant tillägg skulle förslagsvis kunna tillfogas såsom ett nytt stycke och erhålla följande lydelse: »Vad i första stycket är stadgat gälle även för det fall, att utskänknings- ställe, vilket är beläget omedelbart invid kasernområde, läger eller annat för krigs- maktens behov upplåtet område, visar sig utgöra tillhåll för personer, som äro kända för att bedriva verksamhet, åsyftande krigslydnadens undergrävande, eller vilket innehaves eller förestås av dylik person.» Ett motsvarande tillägg torde möjligen även befinnas erforderligt vid 27 % av kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka.
I infordrat yttrande tillstyrkte chefen för marinstaben dessa förslag och anförde bl. a.:
1906 års lag åsyftade endast tillfälliga sammankomster under det att befäl- havande amiralen i Karlskrona åsyftade ett mera permanent förbud för under- lydande att besöka sådana namngivna offentliga närings- eller samlingsställen, som av vederbörande administrativa myndigheter vore kända som tillhåll för personer, som bedriva sådan verksamhet, som i nyssnämnda lag avsåges. Chefen för marin- staben biträdde befälhavande amiralens i Karlskrona förslag, och syntes ordnings- föreskrifter av denna art kunna inflyta i vederbörliga reglementen eller ock utgå som en allmän kungörelse, vars innehåll då skulle vara följande, där givetvis formuleringen borde noggrannare prövas: »Å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring, äge på stället varande högste befälhavare förbjuda manskapet att besöka sådana närings- eller samlingsställen, som enligt vad av vederbörande ad- ministrativa myndighet föranstaltad undersökning giver vid handen, plåga använ; das till sammankomster av personer, kända för sådan verksamhet, som åsyftar att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot be- fälet eller eljest undergräva krigslydnaden, eller som innehavas eller förestås av dylik person.»
I till kommittén inkommet yttrande anför militärbefälhavaren för övre Norrland:
Enligt förordn. ang. försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker 5 % 2 mom. erfordrades för utskänkning av alkoholfria drycker inom ute- slutande för krigsmaktens behov upplåtet område tillstånd av länsstyrelsen efter
framställning av vederbörande befälhavare. Denna bestämmelse borde utsträckas att gälla område på ett avstånd från kasernerna, som av vederbörande befälhavare till länsstyrelsen anmäldes.
Frågan om militärbefälets befogenhet i avseende å o r (1 nin g e n s upprätthållande i allmänhet och rätt att härvid erhålla bi- träde av polis har förut i olika sammanhang berörts.
Inom kasernområde etc. åligger ordningens upprätthållande militärbefäl (vakter, patruller etc.). Militär befälhavare kan förbjuda obehöriga tillträde till kaserner och andra områden.
Militärbefälet äger emellertid även därutöver i viss utsträckning polisbe- ? fogenhet mot civila. _I kungörelsen den 9 maj 1916 angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ord- ning m. rn. finnes sålunda föreskrivet bl. a. att om vakt, patrull el. dyl. förmärker, att genom oljud eller oväsen eller på annat sätt den allmänna ordningen störes, underrättelse härom ofördröjligen skall lämnas till polis- myndighet (5 1 st. 1). Stör någon på detta sätt ordningen i närheten av post— eller vaktställe eller marinen tillhörande fartyg, skall vaktens eller fartygets befälhavare äga taga den felande i förvar (1 % st. 2). Om vakt, patrull el. dyl. eller någon som tillhör avdelning av krigsmakten under tjänsteutövning blir utsatt för våld eller förolämpning, äger vakt eller befälhavare, om polismyndighet ej finnes tillstädes, ävenledes taga den som gjort sig skyldig till våldet eller förolämpningen i förvar (3 $). Om någon sålunda tagits i förvar, må han emellertid, därest häktningsskäl ej föreligger, ej kvarhållas längre än till dess han uppgivit namn och hem- vist (4 å). Slutligen innehåller kungörelsen bestämmelser om nödvärnsrätt och rätt att använda vapen (5 €).
Vid flera tillfällen har ifrågasatts utsträckning av denna polisbefogenhet. I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan föreslogs införande uti 1916 års kungörelse av en bestämmelse att å plats, där krigs- manskap vore samlat till övning, på stället varande högste befälhavare skulle —— där för ordningens upprätthållande sådant ansåges erforderligt -— äga förbjuda personer, som ej tillhörde krigsmanskapet, att utan giltig anledning uppehålla sig å övningsplatsen ävensom för förbudets genomfö- rande låta avspärra densamma.
I det inom justitiedepartementet 1929 utarbetade utlåtandet avstyrktes emellertid detta förslag och anfördes:
För visso tala skäl för en bestämmelse av angiven innebörd. De bekanta hän- delserna vid Hallandsmanövern 1928 visa, att behov finnes av en dylik före- skrift. Emellertid kunna befogade invändningar framställas mot bestämmelsen, åtminstone i dess föreslagna avfattning. Sålunda kan invändas, att bestämmelsen är av den beskaffenhet, att den bör erhålla: allmän lags karaktär; det lärer näppe- ligen vara konstitutionellt riktigt att i administrativ ordning giva militärbefälhava- ren rätt att förbjuda civila personer att uppehålla sig å område, som ej tillhör eller på liknande sätt disponeras av militär myndighet. Dylik rätt torde endast
kunna givas beträffande område, som är stadigvarande upplåtet för militära öv- ningar. Vidare torde det i många fall ej vara praktiskt genomförbart att på före— slaget sätt avspärra dylikt område.
I stället föreslogs i utlåtandet bl. a. att åt länsstyrelse borde lämnas be- fogenhet att stadga vite för beträdande av område, som vore stadigvarande upplåtet för militärövningar, och att, där dylikt vitesförbud utfärdats, högste befälhavaren skulle äga från området avvisa obehöriga personer.
I till kommittén inkommet yttrande anför chefen för marinstaben: Det vore av synnerlig vikt, att författningsenligt tydligt stadgades polismyndig- hets skyldighet att biträda militärbefälet vid förhindrandet av den försvarsfient- liga propagandan, i skrift och tal. — —— — Vidare borde, när polismyndighet ej funnes tillstädes, militärpersonalen ha rätt att fasttaga civila personer, som be- dreve antimilitär propaganda bland militärmanskap, för vidare överlämnande till polismyndighet.
Utländska bestämmelser.1
Härutinnan finnas en mångfald olika bestämmelser. Dessa sammanhänga naturligen nära med frågan om rätten för militär personal att deltaga i politiska föreningar eller över huvud taget utöva politiska rättigheter. För dessa frågor skall emellertid redogöras i annat sammanhang.2
Danmark: I strafflagen för krigsmakten (% 162) stadgas straff för krigsmän, som utan överordnads tillstånd deltaga i sammankomst av krigsmän för att rådslå om tjänsteförhållanden eller politiska angelägenheter eller i trots av deras överordnade meddelat särskilt förbud deltaga i politisk sammankomst av civila medborgare. -— Stadgandet motsvaras av likartade föreskrifter i tjänstgöringsreglementena. — Rätt att utfärda dylikt förbud tillkommer garnisonskommendanten eller i garnison, där che- fen för generalkommandot eller divisionschef har sitt säte, denne, samt vid flottan högste befälhavaren. Något allmänt förbud mot deltagande i viss organisations möten får ej meddelas. Dock anses det lagligen kunna utfärdas förbud mot del- tagande i kommunistiska möten och demonstrationer. Vidare har genom gene- ralorder förbud utfärdats för militär att besöka vissa angivna kommunistiska möteslokaler och klubbar. _ Polisen anses ha skyldighet att övervaka efterlev- naden av dessa bestämmelser och kan avlägsna militärer från ett för dem för- bjudet möte. Polisen har på eget initiativ inskridit och anhållit en uniformerad värnpliktig, som i en kommunistisk demonstration bar en röd fana. — Enligt all— männa rättsregler må civila agitatorer, som göra sig skyldiga till straffbara hand- lingar, anhållas av militärbefälet om de tagas på bar gärning.
Finland: I strafflagen för krigsmakten (% 147) stadgas straff för krigsmän i aktiv tjänst eller värnpliktiga, vilka utan lov av vederbörande befäl deltaga i offentlig sammankomst. År 1928 gav befälhavaren för krigsmakten vederbörande garnisons— eller förbandschef rätt att medgiva besök i arbetarföreningars hus, därest det endast vore fråga om tillställning, vid vilken icke politik förekomme. Detta hindrar emel— lertid icke, att garnisons- eller förbandschefen kan på skälig anledning förbjuda
1 Jfr sid. 204, not 1. 2 Se sid. 292 f.
15—421111
sådana besök. Tidigare utfärdades förbud att besöka vissa kaféer i garnisonsstä- derna, där man misstänkte att propaganda bedrevs. Numera meddelas emellertid icke dylika förbud, enär de visade sig svåra att övervaka. —— Polisen har icke skyl- dighet att annat än på uppmaning av militärbefäl hindra militär att besöka sam— mankomst. — Därest civila agitatorer bedriva verksamhet bland militärer så, att de göra sig skyldiga till brott mot strafflagens vidsträckta förräderibestämmelser, kunna de av envar anhållas.
Norge: Genom kommenderande generalens cirkulär den 28 februari 1918 har förbud meddelats för värnpliktiga, inkallade till tjänst, och andra krigsmän att i uniform deltaga i sammankomster med försvarsfientligt syfte. —— Enligt cirkulär den 17 januari 1905 bestämmes, att det »på ekserserplasser og i militaere etablisse- menter samt under militaere övelser i det hele tatt ikke tillates noen mot vårt forsvarsvesen eller dets myndigheter rettet agitasjon, det vaere sig ved utdeling av skrifter, föredrag, taler eller lignende henvendelser». Enligt cirkulär den 3 april 1916 skall detta förbud också avse bärandet av antimilitaristiska eller andra lik- nande märken och försvarsfientliga demonstrationer på annat sätt.
Militärt befäl har en mera vidsträckt polisbefogenhet än hos oss. I Disciplinaer- reglement for haeren og flåten den 1 december 1932 (% 16) stadgas: »Til oprett- holdelse av ordenen innen festning, ekserserplass, militaar leir, kaserne, verksted, verft, krigsfartoi og annet militaert område har befalingsmenn og militaere vakter almindelig politimyndighet likeoverfor enhver såvel innenfor vedkommende om- råde som i fornaden utstrekkning innen de naermest tilstotende omgivelser. Personer, som volder forstyrrelse av ordenen, kan bortvises eller fjernes med makt og i fornodent fall anholdes (forelobig arresteres), inntil der ikke lenger er grunn til å befrykte forstyrrelse av ordenen av dem, og man har fått tilfredsstillende op- lysning om vedkommendes navn, stilling og bopel og i tilfelle avhort vidner.» — Dessa bestämmelser avse varje område, inom vilket vederbörande militära befäl har plikt och rätt att upprätthålla ordningen, ej blott övningsplatser, kaserner etc. som tillhöra de militära myndigheterna, utan också vad som tillfälligtvis nyttjas som bivack, lägerplats etc. ävensom »den grunn som en militmr avdeling opholder sig på eller beveger sig på under avelser og marsjer utenfor ekserserplassen» med närmast tillstötande omgivningar. Det militära befälet har sålunda när det gäller civila både rätt och plikt att företaga det som är nödvändigt för att förebygga och stävja den försvarsfientliga agitationen inom och invid detta område. Den civila ordningsstöraren kan bortvisas eller föras bort och om det anses nödvändigt »fare- lobig» arresteras. —— Om det antages, att den agitation som bedrives är straffbar, skall vederbörande befäl genast underrätta åtalsmyndigheten (polisen) och vidtaga de mått och steg som äro nödvändiga till att skaffa bevisning och försäkra sig om den misstänktes person.
Nederländerna: Enligt Reglement betreffende de krijgstucht är det förbjudet (art. 17) för militär att vare sig i uniform eller civilklädd deltaga i demonstrations— tåg utan tillstånd av vederbörande befäl. Likaså är det förbjudet att deltaga i demonstrationer samt offentliga eller andra möten om vederbörande befäl förbjudit detta eller deltagandet är i strid med disciplinens intresse. —— Vidare är det för- bjudet (art. 22) för militär att uppehålla sig i lokaler, om vilka han vet, att där begås handlingar i strid med goda seder, eller vilka vederbörande befäl förbjudit militär att besöka. — Enligt särskilda bestämmelser är det militära tjänstemän förbjudet att tillhöra eller lämna stöd åt vissa politiska grupper eller föreningar (se nedan). På grund härav har genom en förordning den 28 februari 1934 för- klarats, att under förlänande av sådant stöd inbegripes även deltagande i offentliga och andra sammankomster av dylika organisationer eller förgreningar därav. — Vid upprätthållande av mötesförbud har endast militär polis skyldighet att biträda.
* —- Några direkta bestämmelser om rätt att stänga lokaler, där disciplinupplösande propaganda bedrives, finnas ej, men enligt utskänkningsförordningen (Drankwet den 26 november 1931) må vederbörande myndigheter indraga utskänkningstill- stånd, bl. a. om utskänkningen utgör en fara för den offentliga ordningen, säker- heten och sedligheten.
England: Beträffande flottan stadgas (King”s Regulations and Admiralty In- structions, art. 17) förbud för militärpersoner att taga aktiv del i politiskt möte eller demonstration, varemot de må bevista politiska möten som åhörare. —— Veder- börande befälhavare kan meddela särskilt förbud för manskap att bevista möten, där statsfientlig eller disciplinupplösande agitation bedrives. Sådant förbud kan utfärdas att gälla även under tjänstledighet samt ha formen av generellt förbud att bevista möten anordnade av viss organisation. Förbud kan även meddelas mot besök å lokal, där statsfientlig eller disciplinupplösande agitation bedrives. Brott mot förbud bestraffas såsom olydnad mot överordnads befallning. -— Någon rätt att stänga lokaler, där disciplinupplösande verksamhet bedrives, finnes ej. — Polis- myndigheten har inga särskilda rättigheter beträffande möten, som besökas av krigsmän.
Frankrike: I vederbörliga reglementen stadgas rätt för militärbefälhavare att för- bjuda krigsfolk att besöka möten, där disciplinupplösande propaganda bedrives. Generellt förbud kan av försvarsministern meddelas att bevista möten, anordnade av viss organisation. — Krigsmanskapet får icke vare sig i uniform eller civilklätt deltaga i politiska demonstrationståg. — Vederbörande befälhavare kan förbjuda krigsmanskapet att besöka vissa lokaler. — Polismyndigheten har skyldighet att biträda militärbefälet att upprätthålla sådana förbud men plågar inskränka sig till att angiva den brottslige hos vederbörande befälhavare. — Militärbefälet äger enligt praxis rätt att anhålla civil agitator bland krigsfolket.
Tyskland: Enligt riksvärnslagen (1921) får militär ej deltaga i politiska sain- mankomster.
Kommittén:
Militär befälhavares befogenheter i fråga om disciplinens upprätthållande _ har hos oss icke ansetts innebära rätt att påbjuda inskränkningar i ut- övandet av vad som allmänt kan betecknas som de medborgerliga friheter- na annat än i den mån tjänstens fordringar oundgängligen kräva det. ; Undantag från regeln har ansetts böra stadgas i allmän lag. Så har skett genom 1906 års lag, som ger viss befogenhet åt militär myndighet att för- bjuda manskap att deltaga i sammankomst där propaganda av disciplin- ' upplösande beskaffenhet kan väntas förekomma.
Det ligger i sakens natur att fullgörandet av en medborgerlig skyldighet sådan som värnplikten icke bör åtföljas av större inskränkningar i de med— borgerliga friheterna än sådana som kunna vara erforderliga för det behö- riga fullgörandet av tjänsten. I tjänstens fordringar äro naturligtvis också inneslutna de krav som dikteras av nödvändigheten att upprätthålla disci- plinen. Emellertid är det tydligt att med hänsyn till den angivna utgångs- punkten och ämnets ömtålighet man bör framgå med försiktighet. Det har redan förut påpekats att man endast i begränsad omfattning kan för— hindra manskapet att komma i beröring med den disciplinupplösande
propagandan. I det civila livet är detta omöjligt och under den militära tjänstgöringen erbjuder det stora svårigheter att hindra kontakt med andra värnpliktiga eller civila, som bedriva sådan propaganda. Det har också påpekats huru—som man i stor utsträckning är nödsakad att lita till de kraf- ter, som verka till disciplinens uppehållande, ej minst till manskapets egen sunda uppfattning och känsla för sina medborgerliga plikter. Onödiga inskränkningar i den personliga friheten torde lätt uppfattas som trakasseri. Känslan att vara underkastad sådana inskränkningar och att vara ut- satt för misstro skapar lätt ovilja mot militärtjänstgöringen och befälet och verkar i motsatt riktning mot vad man genom sådana inskränkningar i disciplinens intresse vill uppnå.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det icke böra komma i fråga att stadga långt gående inskränkningar i manskapets allmänna medborger- liga friheter i tanke att kunna fullständigt hålla dem undan den disciplin- upplösande propagandan, ett syfte som synes omöjligt att förverkliga. Vad man i främsta rummet synes böra eftersträva är att i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som uppdragits på detta område, söka för- ' hindra manskapets indragande i propagandan under former, som komma deltagandet att framstå som ett indisciplinärt uppträdande. Detta inträffar t. ex. då manskap deltar i ett offentligt möte, där yttranden med disciplin- upplösande tendens förekomma, och deltagandet framstår som en tillslut- ning till tendensen i yttrandena. En sådan manifestation från deras sida, som skola uppfostras till disciplin, måste anses oförenlig med god ordning. ' Disciplinen och befälets auktoritet kunna lätteligen skadas därav. Icke minst ur den synpunkten att deltagande i sådana indisciplinära företeelser böra hindras är 1906 års lag av vikt. Beträffande denna lags be- ; stämmelser är i vissa avseenden ändring påkallad. Så hör till en början ? beskrivningen på den propaganda som åsyftas bringas i överensstämmelse 7 med den, som föreslagits för andra lagar på området. Vidare bör det område, inom vilket bevistandet av möten kan bli föremål för förbud, angivas på sådant sätt att tvekan ej kan uppstå, huruvida det , kan sträcka sig utanför det administrativa område, där det militära etablisse- mentet är beläget. Om syftet med lagen skall vinnas, måste förbud kunna meddelas att bevista möte som hålles jämväl i grannskapet av förläggnings- orten. Befälhavaren måste äga efter erfarenheterna från varje plats avgöra hur långt detta område bör sträcka sig. Ändring i angivna avseende före- slås.
En annan utvidgning som satts i fråga är att befälhavare skulle erhålla befogenhet att utfärda generellt förbud mot bevistande av sådana möten och sammankomster som anordnas av sammanslutning, vilken i allmänhet bedriver disciplinupplösande propaganda. Enligt 1906 års lag kan för när- varande förbud utfärdas endast i fråga om viss redan kungjord sam- mankomst. I det nyss antydda fallet kan tydligen ofta på grunder,
som kunna anses giltiga, antagas att vid sammankomsterna skall före- komma något yttrande med disciplinupplösande tendens, och följden kan bliva att förbud utfärdas mot varje kungjort möte. Det kan till stöd för den föreslagna utvidgningen av lagen anföras att ständigt återkommande förbud kunna utöva ett irriterande inflytande, som skulle undvikas om generellt förbud kunde utfärdas. Det har också anförts att med de nu- varande förutsättningarna för utfärdande av förbud det vore lätt att före- komma lagens tillämpning därigenom att åt sammankomsten förlänades en skenbart oskyldig karaktär samt att förbud kunde kringgås genom änd- ring av tid och plats för sammankomst på sådant sätt att befälet ej finge kännedom därom. De skäl, som sålunda kunna anföras till stöd för utvidg- ningen, synas emellertid ej i och för sig motivera en befogenhet att utfärda allmänt förbud. Med utsträckt anmälningsskyldighet för möten kan ändring av tid och plats ej praktiseras för att kringgå ett förbud beträffande visst möte. I den mån ett av militär befälhavare utfärdat förbud ger anledning till irritation, torde denna ej bliva mindre om förbudet är generellt och där- igenom blir riktat mindre mot en viss begränsad företeelse än en viss sam- manslutning som sådan. Kommittén anser sig därför ej kunna förorda en så långt gående utvidgning av lagen som den ifrågasatta.
I ett fall synes emellertid vara erforderligt, att manskapet kan förhind- ras att bevista av viss sammanslutning anordnade möten eller sammanträ- den utan att förbud för varje gång behöver utfärdas och oberoende av de yttranden, som vid mötet eller sammankomsten kunna väntas förekomma. Det gäller möten och sammanträden anordnade av sådana sammanslut- ningar, vilka krigsmaktens fast anställda personal, enligt vad kommittén på annat ställe föreslår, kunna bli förbjudna att tillhöra. Frågan skall be— handlas i sammanhang med frågan om sådant förbud.
Jämväl i ett annat avseende synes en utvidgning böra ske. Av medde- landen i pressen och militärmyndigheternas yttranden har framgått att mi- litärmanskap i uniform i ej obetydligt antal och samlade deltagit i av yt- . terlighetspartier anordnade demonstrationer. Från vissa militära myndig- heter har förhållandet påtalats och hemställts om förbud för militär, så- väl manskap som befäl, att i uniform deltaga i demonstration.
Starka skäl synas tala för ett sådant förbud. En politisk demonstration avser att vara en opinionsyttring och att ge särskilt eftertryck åt denna. Att uniformsklädd militär deltager i en sådan meningsyttring synes icke väl överensstämma med den återhållsamhet som från militär sida bör visas vid uppträdandet i uniform. I vissa fall kan militärens deltagande i demonstra- , tionen, på liknande skäl som i fråga om dess deltagande å möten, lätt . komma i strid med disciplinens krav. Ett förbud synes därför här vara på sin plats. Disciplinens och det allmännas krav måste här anses så över- väga den enskilde militärens krav på åtnjutande av full frihet, att detta senare måste vika. Det offer, varom det är fråga, kan icke heller sågas
vara synnerligen stort. Sett från den värnpliktiges synpunkt, kan det icke sägas ha något större intresse att under den jämförelsevis korta värnplikts— tiden hans rätt att deltaga i en politisk opinionsyttring av denm speciella form göres beroende av möjligheten att erhålla civilpermission.
Det förbud kommittén föreslår avser att drabba alla slags demonstra- tioner. Skälen för ett förbud ha avseende på alla politiska demonstra- tioner, även om de naturligtvis i särskilt hög grad äro tillämplga på de- monstrationer anordnade av ytterlighetspartierna. Att inskränkt förbudet till politiska demonstrationer eller av politiska partier anordnade demonstra- tioner synes ej låta sig göra, om man vill göra lagen effektiv och undvika svårigheter vid tillämpningen. Beträffande krigsmanskapet synes det lämp- ligt att förbudet stadgas i samband med de frågor som berörasi 1906 års lag. Denna torde med hänsyn till utvidgningen av dess innehåll böra er- sättas av en ny lag. Vad angår officerare och underofficerare, torde saken lämpligen kunna regleras i de militära reglementena.
En fråga som mycket nära sammanhänger med det problem, som be-
handlats i 1906 års lag, är huruvida förbud bör kunna meddelas mot man— *
skaps besök på kaféer eller andra lokaler, där disciplinupplösande propa- ganda bedrives eller man har anledning antaga att sådan förekommer. I 3 militärmyndigheternas utlåtanden har påtalats ett fall i Karlskrona där ett ' kafé, vid en viss tidpunkt ett sådant i omedelbar närhet av kasernområdet, , tjänat som operationsbas för den disciplinupplösande propagandan, och ? vidare har uppgivits att propagandan bedreves å kaféer eller i klubblokaler, dit de värnpliktiga inbjödes och där de trakterades med kaffe samt dans förekomme. Närmare uppgifter om den propaganda, som bedrives å ifråga— varande ställen, saknas.
Att, såsom från militärt håll föreslagits, utsträcka den militär befälhavare i 1906 års lag tilldelade befogenheten att avse jämväl besök å vissa kaféer eller andra näringsställen skulle emellertid antagligen bliva en föga effektiv åtgärd i kampen mot den disciplinupplösande propagandan, även om förut- sättningen för förbud gjordes så obestämd som föreslagits eller att personer som bedriva sådan propaganda bruka ha sitt tillhåll i lokalen. Åtgärdens ' enda effekt bleve att rörelsen flyttades till annat håll eller att agitatorerna sökte andra kanaler för att komma i kontakt med manskapet. Förbud för manskapet att besöka vissa kaféer torde fördenskull icke böra förekomma. Förhållanden sådana som de i Karlskronafallet _— den föreliggande utred— ningen synes utvisa att det i närheten av kasernerna belägna kaféet be- drevs i syfte att utgöra en propagandacentral — utgöra emellertid en sådan utmaning mot samhället att de ej böra tolereras. Medlet häremot synes vara att förhindra rörelsens fortsättande. Som förutsättning härför synes böra stadgas att rörelsen på giltiga grunder kan antagas ha till syfte att främja propagandan för undergrävande av krigslydnaden. Även om en sådan be— stämmelse på grund av bevisningssvårigheter endast sällan kan komma till
användning, bör i sådant fall, där syftet är klart, möjlighet finnas att stäcka rörelsen. I sådant syfte böra föreskrifter inflyta i kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka samt i kungl. förord- ningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och där- med jämförliga drycker.
För att bestämmelserna i 1906 års lag skola bliva effektiva erfordras ett samarbete mellan myndigheterna. Det är sålunda tydligt att vederbörande militära befälhavare måste äga kännedom om ett möte för att kunna utfär- da förbud enligt lagen. Detta förutsätter, att därest anmälan sker om mötet, den myndighet, som mottager anmälan, omedelbart underrättar befälhavaren därom. Med den ordning kommittén föreslår i fråga om anmälan av möten kommer att vinnas större möjlighet att följa möteslivet. Vederbörande civila myndigheter böra emellertid erinras om sin förenämnda skyldighet.
Beträffande utfärdande av förbud för viss ort bör tillses att en- hetlighet uppnås för olika grenar av försvarsverket, där de äro represente- rade på samma ort. Det synes ur alla synpunkter vara olämpligt, i fall frågan om förbud för samma ort behandlas av flera befälhavare var för sig, som kunna komma till olika resultat. Bestämmelser i nämnda syfte synas böra givas och torde lämpligast kunna meddelas i den för kom- mandomål föreskrivna ordningen.
Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation har påpekat att polis— myndigheterna icke ansåge sig äga befogenhet att ingripa för att från möte avlägsna manskap, som trotsade enligt 1906 års lag meddelat förbud, samt ifrågasatt ett lagstadgande som förpliktade till dylikt ingripande.
Enligt kommitténs mening är polismyndigheternas ståndpunkt berättigad. l polisens befogenhet kan icke anses ingå upphävandet av varje rättsstridigt tillstånd, även om ett brott föreligger. Då allmän ordning ej störes och en- skild rått ej kränkes, torde sålunda polisen ej äga befogenhet att ingripa för att uppehålla speciella disciplinära föreskrifter. Det är emellertid, i över- ensstämmelse med de allmänna principer som enligt kommittén böra följas, tydligt att de överträdelser av förbud att bevista möten, som stationsbefäl- havaren påtalar, böra bringas att upphöra. Härför torde dock ej erfordras ett sådant ingripande från polisens sida som stationsbefälhavaren ifrågasatt. Det torde räcka att de skyldiga befordras till laga näpst. Enligt 79 % straff- lagen för krigsmakten bestraffas överträdelse av förbud med disciplinstraff eller fängelse i högst 6 månader. Ett lämpligen avvägt straff enligt detta stadgande torde "snart göra slut på ofoget. 1 den mån svårigheter att identifiera de skyldiga förefinnas — sådana svårigheter ha enligt vad kom- mittén erfarit yppat sig —— kunna de militära myndigheterna vända sig till polismyndigheten med begäran om bistånd. Att lämna sådant bistånd måste anses ingå i polisens såväl befogenhet som skyldighet på grund av dess allmänna befattning med uppdagandet av brott. Sådant bistånd lärer ej heller utebliva och någon lagändring för att tillförsäkra det torde ej vara
erforderlig. Polismyndigheten bör helt naturligt själv bestämma tillväga- gångssättet för att fastställa vederbörandes identitet men har å andra sidan att tillse att dess bistånd blir effektivt, och den kan, om det för vinnande av detta syfte erfordras, bli tvungen att skrida till ett anhållande.
De militära myndigheternas rätt att sörja för upprätthållande av ord- ningen inom militära etablissement, eventuellt därifrån avlägsna civila per- soner, som kommit därin och som störa ordningen, följer av deras disposi- tionsrätt. Det synes lika naturligt att inom militärt övningsområde, i läger eller kvarter, de militära myndigheterna skola äga liknande befogenheter, även om den dispositionsrätt de äga till område för övning, läger eller kvarter icke är lika exklusiv som i fråga om ett militärt etablissement. En sådan befogenhet synes också stå väl i överensstämmelse med såväl principerna i 1916 års kungörelse som den liknande befogenhet, vilken ge- nom kungörelse den 28 mars 1914 är tillagd personal, anställd vid statens och enskilda för allmän trafik upplåtna järnvägar, även om i sistnämnda fall säkerhetsintresset och icke ordningsintresset varit avgörande. Av ytt- randena från militärmyndigheterna synes framgå att ett behov av sådan befogenhet föreligger och det är tydligt att den skulle erbjuda ökade möjlig- heter att förhindra icke önskvärd propaganda. Att de militära myndig- heterna uti ifrågavarande fall skola behöva lita till den civila ordnings- makten synes utgöra en onödig omväg. Någon fara för missbruk torde icke heller föreligga, lika litet som man torde behöva hysa några farhågor för att genom bryskt eller olämpligt tillvägagångssätt det goda förhållandet till den civila befolkningen skulle störas. Betydelsen av upprätthållandet av ett sådant förhållande torde stå alltför klart för våra dagars militära befäl för att de skulle tänkas vilja vedervåga detta. De högre militära myndigheterna skulle säkerligen också genom instruktioner och kontroll tillse att befogen- heten icke komme att utövas på ett olämpligt sätt.
Kommittén föreslår införandet i 1916 års kungörelse 1 5 av ett stadgande i sådan riktning som här angivits.
Avskiljande från krigsmakten av fast anställd personal, som bedriver disciplinupplösande propaganda.
Av stort intresse för det ämne som här diskuteras är den behandling som bör komma sådana element inom krigsmakten till del, vilka bedriva disci— plinupplösande propaganda.
Beträffande den fasta personalen torde den naturliga lösningen vara att sådana element avlägsnas från krigsmakten. Genom propaganda av det slag som här avses måste vederbörande anses bryta en förpliktelse enligt sitt anställningsavtal. I de krav som tjänsten ställer på honom ingår en god disciplin, och denna innebär ej blott att den anställde själv har att beflita sig om lydnad utan helt naturligt också att avhålla sig från handlingar,
som kunna inverka skadligt på disciplinens upprätthållande inom truppen i allmänhet. Med hänsyn till disciplinens betydelse måste detta anses vara en väsentlig förpliktelse i anställningsavtalet. Den, som bedriver propa— ganda av här ifrågavarande art, gör sig otvivelaktigt jämväl skyldig till straffbart tjänstefel. Såsom förut nämnts, är i tjänstgöringsreglementena för de särskilda vapenslagen beträffande underbefäl stadgat att sådant befäl har att övervaka att bland de menige ej något förehaves som kan avse att undergräva krigslydnaden. Detta innebär naturligtvis i främsta rummet ett krav på honom själv att avhålla sig från sådan propaganda. Även beträf- fande sådan fast anställd personal, för vilken någon uttrycklig instruk— tionsbestämmelse ej föreligger, måste det anses vara en tjänsteplikt, som »av förhållandenas beskaffenhet påkallas». Deltagande i sådan propaganda måste därför betraktas som brott enligt 130 % strafflagen för krigsmakten, och vid straffets utmätande måste naturligtvis beaktas, att på sätt nämnts förfarandet innebär ett eftersättande av en väsentlig förpliktelse enligt an- ställningsavtalet. För officer och underofficer kan straffet enligt 130 % strafflagen för krigsmakten vid synnerligen försvårande omständigheter bli avsättning, och möjlighet att från krigsmakten avlägsna. en agitator, som skulle höra till dessa kategorier, finnes alltså. Jämväl i övrigt torde med hänsyn till villkoren för anställning finnas sådan möjlighet. Beträffande det fast anställda manskapet finnes i de författningar, som för marinen och flygvapnet reglera dessa villkor, föreskrift därom att vederbörande befäl— havare äger avskeda manskap, som visat sig olämpligt för fortsatt anställ- ning,1 och det torde vara uppenbart att manskap, som beträdes med pro- paganda av ifrågavarande beskaffenhet, är olämpligt. I samtliga anställ— ningsförfattningar torde böra införas en bestämmelse av denna lydelse.
Redan med tanke på att förebygga disciplinupplösande propaganda kunde det vara önskvärt att gå längre än att från krigsmakten avskilja personal som beträdes med sådan verksamhet. Det kunde ifrågasättas att från krigs— makten avskilja fast anställd personal, som tillhör sammanslutning be— drivande sådan verksamhet eller som främjar sådan sammanslutnings verk- samhet. Frågan om att på detta sätt i förebyggande syfte avskilja opålitlig personal har emellertid en större räckvidd. Den sammanhänger med frågan om behandlingen i allmänhet av sådana tjänstemän, som tillhöra eller äro verksamma för att främja statsfientliga sammanslutningars verksamhet. Den skall därför utbrytas för att behandlas i detta sammanhang. Detsamma gäller avlägsnande av sådana element bland försvarsverkets civila arbetare ävensom av statsfientliga element i de frivilliga försvarskårerna.
1 Se redogörelsen sid. 282.
Värnpliktiga, som bedriva disciplinupplösande propaganda.
Gällande bestämmelser och frågans tidigare behandling.
Någon särskild tjänstgöring för värnpliktiga, som anses opålitliga, begått brott etc., finnes icke anordnad enligt värnpliktslagen. I 10 % av nämnda lag stadgas emellertid, att värnpliktig, vilken på grund av honom ådömd straff- påföljd är utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 % SL, ej må fullgöra honom åliggande tjänstgöring utan skall an- ses likställd med den som erhållit uppskov. Vidare märkes rätten att hem- förlova värnpliktig, som dömts till straff, vilket medfört att han viss tid ej | kunnat deltaga i tjänstgöringen.1 i
Frågan om behandlingen av värnpliktiga agitatorer har sedan länge disku- | terats och kan i viss mån sägas utgöra ett specialfall av det vidsträcktare och ändå äldre problemet om behandlingen av element i en trupp som utöva ett skadligt inflytande på disciplinen. Den tanke som dominerat diskussionen har varit avskiljande av de för disciplinen skadliga elementen och deras sammanförande till särskilda avdelningar.
Sådana disciplinavdelningar ha tidigare funnits hos oss. Härom må nämnas följande:2
År 1826 inrättades ett disciplinkompani i Vanäs fästning, dit soldater, som för >liderlighet och okynne» avfördes ur rullarna, skulle få sändas. Detta avlöstes 1842 av en avdelning av kronoarbetskären. 1860 förordnades, att kronoarbetskårens soldatklass, bestående av manskap, som från värvade armén blivit för opålitligt uppförande utstruket, skulle benämnas disciplinkompaniet.
I 1868 års disciplinstadga för krigsmakten (€ 17) föreskrevs, att därest någon av manskapet efter tre eller flera gånger undergångna bestraffningar enligt straff- lagen för krigsmakten eller disciplinstadgan, varav, om endast disciplinstraff före- , kommit, minst en gång i tredje graden, ånyo gjorde sig skyldig till förseelse, som ; vore att hänföra till disciplinmål, och »ingen vån var», att den brottslige under , förblivande vid den trupp, till vilken han hörde, skulle kunna återföras till sin ] tjänsteplikt, då skulle han, om han hörde till värvad trupp. ur rullorna utstrykas och överlämnas till Konungens Befallningshavande, som hade att förordna om hans avsändande till kronoarbetskårens disciplinkompani, varest den brottslige under sin återstående kapitulationstid skulle hållas till allmänt arbete.
Enligt 1875 utfärdat reglemente för disciplinkompaniet skulle manskapet syssel- sättas med arbete för fortifikationens räkning, och kompaniet lydde i militäriskt hänseende under kommendanten å Karlsborgs fästning. Disciplinsoldat, som under en längre tid uppfört sig oklanderligt, kunde på därom av kompanichefen gjord
1 Enligt inskrivningsförordningen % 123, skall till linjetjänst uttagen värnpliktig, som icke äger tillgodoräkna sig som fullgjord tjänstgöring viss tid, då han enligt vad i & 113 mom. 1 i samma förordning stadgas icke deltagit i tjänstgöring, i regel hemförlovas. I sistnämnda lag- rum meddelas vissa bestämmelser om hur denna tid skall beräknas. Därvid tages endast hän- syn till andra anledningar för frånvaro än sjukdom och skada i tjänsten. Vid första tjänstgöringen får sådan värnpliktig, som underlåtit deltaga i tjänstgöringen 8 dagar i följd, ej tillgodoräkna sig denna tid 0. s. v. Hemförlovad värnpliktig skall enligt 5 114 nämnda för- ordning följande år åter inkallas. 2 En utförligare redogörelse för frågan finnes i Betänkande och förslag angående krigs- manskaps överflyttning till särskild avdelning av krigsmakten rn. m., avgivet av inom lant- försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga 1917, sid. 26 i. (se nedan).
anmälan vid generalmönstring uppflyttas uti en för sådant ändamål särskilt avsedd elitavdelning. Därest disciplinsoldat vid avgången från kompaniet var uppflyttad i elitklass, skulle detta särskilt angivas i avskedspasset »för att underlätta återin- trädet i krigstjänst, i fall karlen skulle sådant åstunda». Permittering utom fäst- ningen kunde i allmänhet endast förekomma för de till elitavdelningen hörande disciplinsoldaterna, dock icke under arbetstiden.
Något avvikande bestämmelser inflöto i 1881 års disciplinstadga för krigs- makten.
I skrivelse 1894 anhöll riksdagen om utredning rörande upphävande av bestäm- melserna om avsändande av bestraffat manskap till disciplinkompani eller, om be— rörda bestraffningssätt skulle finnas behöva i en eller annan form bibehållas, huru- vida detsamma icke borde ådömas endast av krigsrätt. Disciplinkompaniet av- skaffades sedan denna utredning verkställts enligt två förordningar 1895—1896.
Förevarande fråga upptogs sedermera i 1905 års betänkande om revision av SfK m. m. Däri föreslogs, att i 10 % värnpliktslagen skulle inrymmas ett stadgande innebärande att om värnpliktig blivit upprepade gånger straffad efter strafflagen för krigsmakten, och omständigheterna vore sådana. att krigsman, hörande till det vid krigsmakten fast anställda manskapet, kun- nat i motsvarande fall skiljas från sin anställning, skulle i den ordning och i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelades, så- dan värnpliktig överföras till särskild avdelning av krigsmakten för att där fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet.
Samma skulle gälla, ifall värnpliktig, som tillhört det fast anställda man— skapet, men blivit skild från sin anställning vid krigsmakten, begått brott, som i strafflagen för krigsmakten vore belagt med ansvar.
I betänkandet anfördes angående huru förslaget lämpligen skulle genom- föras, följande:
Sådana upprepade gånger straffade värnpliktiga, vilkas avskiljande från övriga värnpliktiga syntes för disciplinens upprätthållande erforderligt, skulle från det re- gemente eller truppförband eller den station av flottan, de eljest tillhörde, över- föras till vissa särskilda å rikets fästningar förlagda regementen och truppförband, såvitt möjligt tillhörande samma vapenslag som det, vartill de värnpliktiga i fråga vid inskrivningen uttagits. Från flottan syntes i sådant fall dylika värnpliktiga lämpligen kunna överflyttas till kustartilleriet. Vid dessa regementen och truppför- band skulle av dessa sålunda överförda värnpliktiga, jämte tilläventyrs befintliga egna värnpliktiga av samma kategori, bildas särskilda avdelningar. vilka skulle förläggas i möjligaste mån avskilt från det övriga manskapet och för sig vapen- övas. I regel syntes sålunda överflyttad värnpliktig böra fullgöra hela sin återstå- ende tjänstgöring vid det regemente eller truppförband, vartill han överförts. Dock syntes vederbörande befälhavare böra kunna i särskilda fall tillåta värnpliktig, som gjort sig därav förtjänt, att få återgå till förutvarande regemente eller trupp- ' förband eller station av flottan.
Över kommitténs förslag avgåvos yttranden av åtskilliga militärmyndig— heter. Beträffande sättet för förslagets genomförande gingo meningarna bland de hörda
myndigheterna mycket i sär. Medan somliga bestämt förordade militär utbildning för de ifrågavarande elementen, höllo däremot andra före, att de borde användas
till arbeten av lämplig natur, exempelvis befästningsarbeten, vägbyggnadsarbeten och utdikning av myrmarker å kronans domäner. Allmänt framhölls, att perso- nerna i fråga ej borde få kvarstanna vid sina respektive truppförband i Särskilda avdelningar, enär den avsedda isoleringen därigenom ej vunnes och befälstill- gången ej vore tillräcklig härför, utan i stället sammanföras till för armén och flottan eller större delar därav gemensamma avdelningar, vilka helst borde för- läggas till någon av rikets fästningar (Boden eller Karlsborg). Avdelningarna borde hava militärisk organisation. I fråga om befälet framställdes olika förslag. Medan somliga ansågo, att detta borde kommenderas från de särskilda truppförbanden, framhölls från annat håll, att särskilt befäl borde för ändamålet anställas, even- tuellt med bättre avlöningsförmåner än befälet i allmänhet. Med hänsyn till det out- redda skick, vari frågan om avdelningarnas organisation och om genomförandet av förslaget i övrigt förelåge, framhölls från vissa håll angelägenheten av en när- mare utredning i förevarande hänseende.
Förslaget, som i propositionen till 1914 års riksdag fick en något ändrad lydelse, avslogs emellertid av riksdagen. I stället begärde riksdagen i skri- velse utredning om huruvida sådana för förseelser mot den militära strafflagen upprepade gånger straffade värnpliktiga, vilka kunde an— tagas öva ett demoraliserande inflytande å övriga värnpliktiga, lämp- ligen skulle kunna, avskilda från övriga värnpliktiga, vapenövas för sig själva eller användas till lämpliga för statens räkning erforderliga arbeten.
I riksdagens skrivelse anfördes bl. a.: Om riksdagen icke ställde sig avvisande mot tanken på en anordning, varigenom möjlighet bereddes att avskilja ifrågavarande element från övriga värnpliktiga, hölle riksdagen dock före, att starka garantier måste beredas, för att densamma skulle bliva med urskillning och sorgfällighet tillämpad. Kungl. Maj:ts propo- sition innehölle icke någon antydan om, huru man härutinnan tänkt sig saken an- ordnad. Erfarenheterna från det förra disciplinkompaniet visade bland annat, att därest bestämmanderätten lades enbart i vederbörande befäls hand, en mycket ojämn tillämpning, ägnad att motverka anordningens syfte, kunde vara att emotse. Det torde därför vara nödigt, att en annan anordning träffades, och syntes det riksdagen som om avgörandet med fördel skulle kunna läggas i vederbörande krigsrätts händer. I varje fall syntes en utredning härutinnan vara erforderlig.
I anledning av riksdagens skrivelse tillsattes särskilda sakkunniga, vilka 1917 avgåvo betänkande med förslag i frågan.
Frågan hade emellertid dessförinnan tagits upp även i annan ordning, nämligen i samband med organisationen av flottans sjömanskär.
I av särskilda sakkunniga 1904 avgivet betänkande angående organisation av den- na kår påvisades bland de orsaker som ansågos ha bidragit till att försämra discipli- nen inom kåren att det visat sig att det manskap som på grund av bestraffningar jämlikt disciplinstadgan för krigsmakten utstrukits ur sjömanskårens rullar och därefter på grund av värnpliktslagens bestämmelser överförts eller inskrivits ”i flottans beväring utövade ett menligt inflytande på övriga värnpliktiga. En före- skrift att sålunda avskedat manskap befriades från värnpliktens fullgörande kunde emellertid ha till följd att manskapet toge anställning vid stammen i full avsikt att där begå sådana förseelser att det efter kort tid bleve utstruket ur rullorna, och det vore icke lämpligt att öppna en sådan utväg för erhållande av befrielse från värnpliktens fullgörande. Genom i kommandoväg utfärdade föreskriifter hade
år 1904 emellertid bestämts, att nu ifrågavarande värnpliktiga icke skulle sjö- kommenderas, utan förläggas i land eller å logementsfartyg, skilda från övriga värnpliktiga, och användas till Sådan tjänstgöring, som stationsbefälhavaren be- stämde. Denna föreskrift vore enligt förenämnda sakkunnigas åsikt ägnad att i väsentlig mån undanröja de olägenheter, som ur disciplinär synpunkt visat sig uppstå vid dessa värnpliktigas övande tillsammans med flottans övriga värnplik- tiga. Det vore emellertid önskvärt, att ifrågavarande värnpliktiga överfördes till militärarbetare och användes för utförande av befästningsarbeten vid kustfäst- ningarna.
I ett 1913 av chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid flottans station i Stockholm till stationsbefälhavaren i Stockholm avgivet yttrande anfördes emel- lertid i denna fråga bland annat följande: Att vapenöva de vid fast anställ- ning »utstraffade» värnpliktiga avskilda från de övriga läte sig ej göra, varken ombord eller i land. Flottan saknade alldeles både materiel och personal, som kunde avses härtill. Försök i denna riktning hade gjorts, då övningstiden var väsentligt kortare, men de hade ej utfallit väl. Det hade tvärtom utgjort en sann- skyldig straffexpedition för det befäl och manskap av stammen, som blivit kom- menderade till denna svåra tjänstgöring. Med den utsträckta övningstiden av 300 dagar och de övningsplaner, som blivit stadfästade för utbildning av manskap, såväl stam som värnpliktiga, kunde icke ens ifrågasättas att bemanna särskilda fartyg för detta ändamål, ej heller funnes någon möjlighet att vid Stockholms station kunna förlägga eller i land vapenöva dessa utstraffade heväringsmän av— skilda från de övriga.
Stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm förklarade också i ett den 12 februari 1913 avgivet utlåtande, att de vid flottan gjorda försöken att låta det »utstraffade» manskapet, då det återkom för att fullgöra värnpliktstjänst— göring, undergå sin vapenövning på särskilt därför utrustade fartyg icke givit så- dant resultat, att de ansetts böra fortsättas.
I det av 1914 års sakkunniga år 1917 avgivna betänkandet angående krigsmanskaps överflyttning till särskild avdelning av krigsmakten m. m. föreslogs bl. a. att värnpliktig skulle kunna överflyttas till iso- leringsavdelning: 1:o) om han dömts till ansvar för brott, som han begått under tid, då han var fast anställd vid krigsmakten eller full- gjorde honom som värnpliktig åliggande tjänstgöringsskyldighet, och inom fem år efter straffets verkställande under sin tjänstgöringsskyldighet som värnpliktig begått nytt brott samt antingen bägge dessa brott straffats med straffarbete eller ock det ena av dem medfört straffarbete och det andra utgjort brott, som i strafflagen för krigsmakten omförmäles såsom straff- bart och straffats med böter, vaktarrest eller svårare straff; eller 2:o) om han under tid, då han var fast anställd vid krigsmakten eller fullgjorde honom som värnpliktig åliggande tjänstgöringsskyldighet, tre eller flera gånger undergått bestraffningar för brott, som i strafflagen för krigsmakten omförmälas såsom straffbara, och inom fem år, efter det han undergått den av dessa bestraffningar, som sist verkställts, under sin tjänstgörings- skyldighet som värnpliktig begått nytt brott, som i nämnda lag omförmäles såsom straffbart, samt omständigheterna i övrigt voro sådana, att krigsman, tillhörande det vid krigsmakten fast anställda manskap, kunnat i mot-
svarande fall jämlikt 29 % 3 momentet strafflagen för krigsmakten skiljas från sin anställning.1
Angående detaljerna i förslaget må nämnas följande:
De sakkunniga ansågo det mest rationella och även ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste vara, att till en för hela krigsmakten gemensam avdelning, benämnd isoleringsavdelning, sammanföra de individer, som borde hållas avskilda. Då fråga uppkom om krigsmanskaps överflyttning, skulle krigsrätt verkställa under- sökning för att utreda om sådana förhållanden vore för handen, att överflyttning borde äga rum, samt i ämnet avgiva utlåtande. Avstyrkte krigsrätten, skulle frågan förfalla. Tillstyrkte krigsrätten, ägde arméfördelningschefen eller motsvarande chef att efter inhämtande av regementschefens yttrande besluta i ämnet. Vid avdelningen skulle dels bedrivas militär utbildning, dels ock utföras vissa arbeten för försvars— anläggningar eller annat för krigsmakten erforderligt arbete med iakttagande av att de överflyttades sysselsättning ej erhölle karaktär av något slags straffarbete. Efter tre månader skulle frågan om återförflyttning till det ursprungliga trupp- förbandet av krigsrätten upptagas till prövning.
Beträffande den av de sakkunniga intagna ståndpunkten att såsom förut- sättning för åtgärder stadga ett visst antal bestraffningar anfördes i mo- tiven (sid. 61 f.).
Mot de sakkunnigas förslag torde komma att invändas, att överflyttning på angivna grunder till den särskilda avdelningen skulle komma att äga rum i en alltför inskränkt omfattning. Som överflyttning av krigsman i allmänhet ej skulle kun- na ske, förrän han antingen ådömts straffarbete, eller ock tre eller flera gånger blivit disciplinärt bestraffad för brott mot strafflagen för krigsmakten samt därefter begått nytt sådant brott, skulle i de flesta fall en avsevärd del av utbildningstiden gå till ända, innan åtgärden kunde ifrågakomma. Särskilt i fråga om de värnpliktiga skulle med anledning härav anordningen ur praktisk synpunkt kunna anses bliva av jämförelsevis ringa betydelse. Vidare torde komma att anmärkas, att bland manskapet förekomme vissa individer, vilka genom sitt inflytande och sitt upp- förande menligt påverka sina kamrater, även om de icke under sin tjänstgöring vid krigsmakten gjort sig skyldiga till straffbar förseelse under sådana omständig- heter eller av den art eller i den omfattning, att överflyttning enligt förslaget skulle kunna ifrågasättas.
Att dylika invändningar med visst fog kunna resas mot det av de sakkunniga framställda förslaget, kan icke förnekas. Till en början må emellertid härvid fram- hållas, att det synes vara uteslutet, att låta till överflyttning föreslå jämväl så- dana krigsmän, vilka icke låtit sig komma något straffbart till läst, om de också anses i demoraliserande riktning påverka sina kamrater i lika hög grad som de, vilka upprepade gånger bestraffats för begångna förseelser. Ty även om de mest detaljerade föreskrifter skulle kunna utarbetas för att angiva, under vilka förut- sättningar dylika element finge avlägsnas från förbanden, vore ändock fara för handen, att tillämpningen komme att präglas av ett visst godtycke och gåve anledning till mer eller mindre befogade anmärkningar.
En oeftergivlig fordran måste enligt de sakkunnigas mening vara, att den, som skall kunna ifrågakomma till överflyttning till isoleringsavdelning, i hand- ling ådagalagt ett brottsligt sinnelag och härför ådömts bestraffning.
1 Beträffande överflyttning av fast anställd krigsman skulle enligt de sakkunnigas för- slag såtillvida gälla något strängare regler, att sådan krigsman skulle kunna överflyttas redan efter att hava begått ett brott, varå följt straffarbete, utan att han i övrigt låtit straffbar handling komma sig till last.
Jämväl till förebyggande av att överflyttning till isoleringsavdelningen bleve anlitat i onödigt stor utsträckning synes det vara ändamålsenligt att uppställa jämförelsevis stränga konstitutiva garantier. Först efter det en på erfarenheten grundad kännedom om de föreslagna bestämmelsernas verkningar vunnits, torde frågan om beredande av möjlighet till en utvidgning böra tagas under ompröv- ning. Även rent praktiska skäl hava talat för att grunda de nya föreskrifterna å de i 29 % strafflagen för krigsmakten upptagna stadgandena om skiljande av fast anställt manskap från krigsmakten.
Över 1917 års förslag inhämtades yttranden från åtskilliga militärmyn- digheter. I yttrandena anfördes i allmänhet, att förutsättningarna för över- flyttning vore för stränga, att krigsrätten ej borde ha med saken att göra samt att återflyttning ej borde få förekomma.
Inspektören för flottans övningar till sjöss åberopade ett uttalande utav sitt juridiska biträde, däri anfördes: Det vore påtagligt att med en överflyttningsmöj— lighet begränsad till fall av upprepad bestraffning isoleringsavdelningen bleve endast en halvmesyr. Intet tvivel kunde emellertid råda därom, att de, vilkas iso- lerande i främsta rummet syntes önskvärt, nämligen den försvarsfientliga propa- gandans män i regel aktade sig för att komma i sådan konflikt med lag att de därför kunde straffas och följaktligen icke kunde enligt förslagets bestämmelser åtkommas. Om fritt spel fortfarande lämnades för denna propaganda inom trupp- förbanden syntes ej mycket vunnet med att en eller annan vårdslös eller person- ligen tjänstovillig individ enligt lagen komme att överflyttas till isoleringsavdel- ningen.
Några lagstiftningsåtgärder föranledde icke 1917 års betänkande. Frågan togs därefter upp i 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan. Däri yttrades (sid. 152 f.).
Från olika håll har framkommit förslag angående överlämnande till särskilda av- delningar. isoleringsavdelningar (straffkompanier, disciplinkompanier), av perso- ner i militårtjänstgöring, som gjort sig skyldiga till försvarsfientlig propaganda. I det förslag angående krigsmanskaps överflyttning till särskild avdelning av krigs- makten m. m., som av särskilt utsedda sakkunnige avlämnades den 7 sept. 1917, avvisades denna tanke, väl i första band emedan översändande till isolerings- avdelning enligt sakkunniges uppfattning borde få ske endast efter noggrant kon- staterande genom domstols försorg av vissa förutsättningar i form av bestraffade förseelser m. m., varemot frågan om vederbörande gjort sig skyldiga till för— svarsfientlig agitation ej ansågs lämpa sig för dylik väsentligen formell procedur. Förslaget i fråga föranledde ej någon åtgärd. Det står sålunda öppet att fullfölja tanken på att till isoleringsavdelning överlämna även agitatorer.
Mot tjänstpliktigt manskaps överlämnande under angivna förhållanden till iso- leringsavdelning synes principiellt knappast kunna göras någon anmärkning, under förutsättning att för överlämnandet tillfredsställande utredning kunnat åväga- bringas därom, att vederbörande verkligen gjort sig skyldig till agitatorisk verk- samhet. Givet är ock, att, om rätt att meddela sådant förbud över huvud skall ifrågakomma, tillfyllestgörande garantier mot missbruk böra skapas först och främst genom att till krigstmstol överlämna prövningen, huruvida en agitator skall på angivet sätt behandlas.
Såsom förutsättning för överflyttningen bör däremot icke uppställas, att den, som skall kunna komma i fråga därtill, ådömts bestraffning för sin agitatoriska verksamhet. Om så sker, blir stadgandet om isolering i hög grad ineffektivt. Så-
som förut påpekats, råder det nämligen intet tvivel om, att den försvarsfientliga propagandans män i regel akta sig för att komma i sådan konflikt med lag, att de härför kunna straffas. Därest prövningen, om och när en icke straffad skall kunna överflyttas till isoleringsavdelning, anförtros åt domstol, behöver knappast befaras, att godtycke därvid behöver göra sig gällande. Har man enligt bestämmel- serna i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn kunnat anförtro åt en så pass primitivt ordnad in- stitution som den i varje skoldistrikt förefintliga barnavårdsnämnden att besluta om isolering av vanartade barn till och med sexton års ålder, synes det knappast berättigat att underkänna domstolarnas förutsättningar för att med urskillning träffa liknande avgöranden beträffande individer, som äro något fåtal år äldre.
En anordning av föreslagen art skulle givetvis komma att i väsentlig grad öka krigsrätlernas arbetsbörda. Ävenledes kan ifrågasättas, om en krigsrätt med sitt jämförelsevis tunga arbetssätt äger tillräcklig smidighet för att kunna övertaga den utredning, som i varje särskilt fall måste anställas för att utröna, huruvida omständigheterna tala för vidtagandet av en isoleringsåtgärd. Under sådana för- hållanden synes det måhända lämpligt att anordna en förberedande utredning under betryggande former, varefter krigsrätten skulle äga att på grundval av det sålunda införskaffade materialet, eventuellt efter kompletterande förhör, fatta beslut.
Slutligen uppställer sig frågan, huruvida den överflyttade skall under hela sin återstående tjänstgöringstid tillhöra isoleringsavdelningen eller huruvida han skall kunna efter längre eller kortare tids förlopp äterflyttas till sitt förband. Att, därest det senare alternativet våljes, vederbörande krigsrätt bör pröva frågan om återflyttningen, är givet, likaså att förbättrings- och prövotiden ej får tillmätas alltför knappt, samt att, därest den återflyttade fortfar att utöva sin farliga verk- samhet, förnyad överflyttning bör kunna ske. Starka skäl tala emellertid för att överflyttning bör vara definitiv. Det synes föga sannolikt, att en försvarsfientlig yrkesagitator, som under isoleringen saknat tillfälle att driva propaganda, och vars uppförande under den tid han vistats vid isoleringsavdelningen följaktligen kan synas oklanderligt, skulle därunder undergå sådan förändring, att han efter åter- komsten till sitt truppförband underläte att återupptaga sin agitatoriska verksam- het. Enda skillnaden bleve nog den, att denna verksamhet komme att bedrivas under mera försiktiga men därför icke mindre farliga former.
De sakkunnige, som hålla före, att överflyttning till isoleringsavdelning innebär ett det kraftigaste medel till förhindrande av den försvarsfientliga propaganda, som drives av personer i militär tjänstgöring, hava icke ansett sig böra framlägga något positivt förslag till frågans lösning, då densamma nyligen varit föremål för sakkunnig utredning, men vilja dock kraftigt framhålla önskvärdheten av att frågan snarast möjligt vinner sin lösning, huvudsakligen i sådan riktning, som här ovan antytts.
I de från cheferna för general- och marinstaberna våren 1929 infordrade yttranden över 1921 års betänkande påyrkades åtgärder i förevarande hån- seende.
Chefen får generalstaben anförde: Inskrivningsförordningens % 34 stadgade bl. a., att de värnpliktiga med hänsyn till kroppsbeskaffenheten till i kommandoväg bestämt antal skulle uttagas till linjetjänst. _ Enär kroppsbeskaffenheten enbart vore grund för uttagning till linjetjänst, erhölle följaktligen kommunisterna enligt sin önskan tillfälle till propagandaverksamhet inom utbildningsförbanden. Å andra sidan borde framhållas, att ett hänförande av kommunisterna till ersättningsreser- ven, vars huvuddel inginge i depåerna men även till viss del i fälttruppförbanden
(vid infanteriet utgöres huvuddelen av personalen vid truppträngen av ersättnings- reservister), skulle medföra påtagliga olägenheter. Vid vägandet av dessa olägen- heter mot fördelen av att hålla utbildningsförbanden fria från propagandaverk- samhet synes det senare, trots olägenheterna, vara att föredraga. —— Inskrivnings- förordningens ovan angivna bestämmelse borde följaktligen undergå ändring där- hän, att vid de värnpliktigas kategoriserande även »opålitlighet» (i politiskt av- seende) kunde utgöra skäl för hänförande till ersättningsreserven. — Uppmärk- samhet borde inom truppförbanden även fästas därpå att tilldelning till viss tjänst (särskilt kulsprutetjänst) av värnpliktiga, som komme från ort, känd såsom säte för kommunistiska organisationer, borde ske om möjligt med beaktande av den vårnpliktiges pålitlighet i berörda avseende.
Det kunde även ifrågasättas, om icke värnpliktig, SOm under sin tjänstgöringstid misstänktes för eller gjort sig skyldig till propaganda, borde överföras från linje- tjänst till ersättningsreserven. Ävenså kunde möjligen böra tagas under övervägande att överföra propagandister till civilt arbete.
Chefen för marinstaben åberopade ett utlåtande av avdelningschefen för marin- stabens utrikesavdelning, däri anfördes: För att i den mån så är möjligt hindra att kommunisterna droge nytta av värnpliktstjänsten för sina brottsliga syften vore det önskvärt, att de farligaste kommunistiska agitatorerna kunde avstängas från värnpliktstjänstgöring. Därför borde utredas möjligheten av att utfärda lagbe- stämmelse, stadgande att sådan värnpliktig som straffats för disciplinupplösande verksamhet inom krigsmakten kunde avskiljas från fortsatt fredstjänstgöring och hänvisas till att i stället förrätta arbete i likhet med s. k. samvetsömma värn- pliktiga.
I det inom justitiedepartementet 1929 utarbetade utlåtandet underströks lämpligheten av att vid uttagning till linjetjänst avseende fästes vid veder- börandes pålitlighet. Vad anginge förslaget att värnpliktig som straffats för disciplinupplösande verksamhet inom krigsmakten skulle avskiljas från fort- satt fredstjänstgöring och hänvisas till att i stället fortsätta arbeta i likhet med s. k. samvetsömma värnpliktiga anfördes i utlåtandet:
Mot detta förslag syntes visserligen inga vägande skäl kunna anföras under förutsättning, att dessa värnpliktiga icke sammanfördes med de samvetsömma utan avskildes från dessa och behandlades enligt särskilda regler. Emellertid krävde en sådan anordning avsevärda lagändringar och det kunde ifrågasättas, om ej ändamålet med den föreslagna åtgärden kunde vinnas genom föreskrift, att den, som under värnpliktstjänstgöring straffats för disciplinupplösande verksamhet, skulle kunna överföras till ersättningsreserven. Beträffande den, som sålunda överförts till denna reserv, torde det redan nu stå de militära myndigheterna fritt att ordna hans tjänstgöring sålunda, att han ej kunde fortsätta sin propaganda.
Chefen för generalstaben förklarade sig i yttrande över utlåtandet ej ha något att erinra mot de sålunda föreslagna åtgärderna."
Chefen för marinstaben anförde i yttrande över utlåtandet: »Av de myndigheter, vars yttrande i ärendet införskaffats, hava stationsbefäl- havaren i Stockholm, varvschefen i Stockholm, befälhavande amiralen i Karls- krona och kommendanten i Vaxholms fästning bestämt uttalat sig mot att kom- munister uttagas till linjetjänst. Och de borde icke heller hänföras till ersättnings- reserven, utan i stället till särskilda arbetsavdelningar i ungefärlig likhet med de 5. k. samvetsömma värnpliktiga. Detta innebär sålunda en utvidgning av ma- rinstabens —— — förslag, som endast avsåg de värnpliktiga, som straffats för disci-
plinupplösande verksamhet inom krigsmakten, d. v. 5. de ivrigaste agitatorerna. Högste befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet godtaga där- emot i utlåtandet framlagda förslag.
För min egen del får jag anföra följande: Till tjänstgöring vid flottan inskrivna värnpliktiga äro samtliga uttagna till linjetjänst. Vid kustartilleriet finnes, liksom vid armén, såväl linje som ersättningsreserv. Till tjänstgöring å flottans varv kommenderas årligen 500 av arméns till ersättningsreserv uttagna värnpliktiga. De huvudsakliga syftemål, som skulle vinnas med i utlåtandet framlagt förslag till uttagning för linjetjänst, kunna antagas vara: att befria den viktigaste värn— pliktskontingenten (linjetjänsten) från opålitligt kommunistiskt inslag; att för- hindra den kommunistiska rörelsens planer på att genom samhällets försorg, men i mot samhället fientligt syfte, förskaffa rörelsens anhängare färdighet i vapnens bruk; samt att såvitt möjligt isolera de kommunistiska värnpliktiga från krigs- maktens övriga personal.
Vad beträffar de båda först nämnda av dessa syftemål fyllas de otvivelaktigt genom kommunistiska värnpliktigas överförande till ersättningsreserven. Så icke, åtminstone vad marinen beträffar, det sista. Vid marinen saknas på grund av trånga förläggningsförhållanden möjlighet att isolera ersättningsreserven från öv— riga personalgrupper; det är nämligen att märka att den agitation, som förekom- mer, huvudsakligen är förlagd till fritid, icke till övnings- och arbetstid.
Emellertid tala övriga här anförda skäl otvivelaktigt för att uttaga de kommu- nistiska värnpliktiga till ersättningsreserven. En sådan lösning skulle också av- gjort vara att förorda, om fredstjänstgöringstiden i ersättningsreserven vore minst lika lång som i linjen.»
Efter framhållande, att så ej då var fallet enär för ersättningsreserven tjänste- tiden utgjorde i de flesta fall allenast 60 dagar mot 200 för till linjetjänst ut- tagna vid marinen, flygvapnet och arméns specialtruppslag, avstyrkte chefen för ma— rinstaben ifrågavarande förslag.1 — Beträffande värnpliktiga, som straffats för disciplinupplösande verksamhet föreslogs, att de måtte hänvisas till utförande av arbete i likhet med s. k. samvetsömma värnpliktiga.
I flera av de till kommittén inkomna yttrandena beröres även denna fråga. Chefen å Dristigheten: R. f. m. II % 91 mom. 2 medgåve rätt för självständig befäl- havare att beordra avpollettering av underlydande, som visade sig sakna känsla för ordning och disciplin till den grad, att hans kvarstannande ombord ansåges menligt inverka på den övriga besättningen. Givetvis hade en befälhavare häri— genom en möjlighet att i vissa fall — t. ex. då man direkt kunde härleda upp- komna ordnings- och disciplinbrott från kommunistisk propaganda — göra sig av med alltför aggressiva kommunister. Härigenom vore dock föga vunnet i sak, då den på så sätt avpolletterade på annan plats inom försvaret finge tillfälle att fort- sätta sin landsfördärvliga propaganda.
Chefen för arméns intendenturförråd i Boden: En arbetare som utövat kommu-
1 De vapenföra värnpliktiga fördelas med hänsyn till sin kroppsbeskaffenhet till linje- tjänst eller till ersättningsreserven. Tjänstgöringstiden i linjetjänst år vid infanteriet 140 dagar och vid marinen och specialtrupperna något längre. Tjänstgöringstiden i ersättnings- reserven är högst 140 dagar. Därav uttogos tidigare endast 60 dagar. Numera få alla till ersättningsreserven tilldelade, vilka inkallas, tjänstgöra 140 dagar men i stället inkallas ej en del av de svagaste av de till ersättningsreserven uttagna. Tjänstgöringen i ersättningsreser- ven består i yrkesutbildning och handräckningsarbeten m. m. Den är av två slag, en mera kva- lificerad, yrkestjänst, och en enklare, depåtjånst. År 1933 utgjorde antalet värnpliktiga, till- delade linjetjänst, 29 473, därav hären 25 243, marinen 3 503 och flygvapnet 727 samt till— delade ersättningsreserven 15 498. Av de sistnämnda inkallades vid hären 10 715, vid marinen 1 453 och vid flygvapnet 292, eller tillhopa 12 460. Övriga 3038 inkallades icke.
nistisk agitation i manskapsmässen, hade förflyttats till det utanför det egentliga etablissementet liggande slakteriet, varigenom möjligheten till agitationens fort- satta bedrivande i hög grad inskränktes.
Militärbefälhavaren för övre Norrland: Det borde undersökas, i vad mån stats- fientligt sinnade värnpliktiga borde i stället åläggas annat arbete enligt liknande principer, som nu gällde för samvetsömma värnpliktiga, eller i vad mån sådana värnpliktiga borde under värnpliktstjänstgöring fullgöra denna i handräcknings- tjänst. I vilken utsträckning det ena eller andra förfaringssättet borde användas, vore främst beroende av det erforderliga antalet värnpliktiga i vapen- och hand- råckningstjänst. Därest icke ett frånskiljande av de statsfientliga elementen ägde rum, komme otvivelaktigt under tider av hårdare spänning allvarliga vådor att uppstå. Särskilt ansåge han sig böra framhålla det allvarliga läget i detta av- seende inom Norrbottens län. Vid det för riket särskilt betydelsefulla försvaret av Bodens fästning måste man för närvarande t. o. m. räkna med att en mycket stor procent av försvarsstyrkan kunde väntas göra allt för att gynna en ev. mot- ståndare. '
Chefen för kustflottan: De statsfientliga värnpliktiga borde åläggas någon tjänst- göring motsvarande den för s. k. samvetsömma värnpliktiga, varvid de så vitt möjligt skulle sammanföras till en och samma plats, där icke andra värnpliktiga tjänstgjorde. Det syntes i detta sammanhang kunna ifrågasättas, huruvida icke såväl stammanskap som värnpliktiga, de förra vid anställningens början och de senare vid inskrivningen, borde få avgiva en edlig försäkran, att de icke tillhörde någon statsfientlig organisation. En del opålitliga element komme givetvis att underskriva en dylik försäkran för att komma i tillfälle att bedriva statsfientlig verksamhet, men det vore ovedersägligt en viss styrka att ha en dylik försäkran, om man komme på någon med otillåten agitation. En dylik agitator komme i varje fall att för övrig personal framstå i en moraliskt dålig dager.
Utländska bestämmelser.1
De utländska bestämmelserna om behandlingen av opålitliga värnplik- tiga äro i_regel olika, allt eftersom dessa dömts till bestraffning eller ej. Som exempel må nämnas följande:
Danmark: Enligt strafflagen för krigsmakten (% 32) äger krigsrätt under vissa omständigheter ådöma menig, som varit straffad i viss omfattning och ånyo gör sig skyldig till förseelse, som tilläggsstraff »at han fjernes fra sin afdeling» med rätt för »krigsbestyrelsen» att använda honom till krigsmaktens nytta, dock utan att sam- manföra sådana personer till särskilda avdelningar. Visar den dömde flit och gott uppförande, kan han efter två månaders straffri tjänst tillåtas återvända till sin förutvarande avdelning. — Några föreskrifter om särskild tjänstgöring för värn- pliktiga som bedriva disciplinupplösande verksamhet finnas ej.
Finland: I värnpliktslagen (1932, % 36) stadgas, att om värnpliktig före eller efter sitt inträde i tjänst uppfört sig så, att på sannolika skäl måste förutses, att han icke vill fullgöra honom såsom värnpliktig tillkommande skyldigheter, kan förklaras att han skall avhållas från beröring med övrigt manskap under den tid han bort tjäna i aktiv trupp eller deltaga i reservens repetitionsövningar samt att han efter mobilisering skall användas i arbete, som direkt eller indirekt gagnar försvaret. Enligt förordningen angående tillämpning av värnpliktslagen skola dy- lika arbetspliktiga beordras till speciella arbetskommandon, vilka förläggas skilt från andra truppavdelningar. Närmare föreskrifter angående den ordning, i
1 Jfr sid. 204, not 1.
vilken värnpliktig skall förklaras vara sådan arbetspliktig, meddelas av försvars- ministeriet. —— Bestämmelserna avse att möjliggöra ett förhindrande av att kommunistiska element vapenövas. Emellertid ha dylika arbetskommandon aldrig kommit till stånd; den stränga övervakning, som man har mot statsfientlig verk- samhet och de stränga straff, som finnas stadgade häremot, anses ha gjort dylik åtgärd överflödig. Opålitliga värnpliktiga vapenövas men icke såsom specialister. I vissa fall överföras de till handräckningstjänst. —— Vidare finnas särskilda bestäm- melser om isolering av värnpliktiga, som ådömts vissa svårare straffpåföljder. —— Ertappas värnpliktig med kommunistagitation, åtalas han och bestraffas, varvid strafftiden i regel utmätes längre än värnpliktstjänstgöringstiden.
Nederländerna: Värnpliktiga, som före inryckningen äro kända för statsfientlig eller disciplinupplösande verksamhet eller under tjänstgöringen visa prov härpå, kunna överföras till extra värnpliktiga (Dienstplichtwet art. 28: 4 st. 2). Till extra värnpliktiga hänföras eljest sådana värnpliktiga, som icke genom lottning uttagits till vanlig värnpliktstjänstgöring. De extra värnpliktiga inkallas icke annat än vid krig, krigsfara eller andra särskilda omständigheter. —— Värnpliktiga, som bestraffas för vissa brott, kunna sättas till Särskilt hårt arbete eller placeras i disciplinavdel- ningar (Wet op de Krijgstucht art. 5 och 32).
Frankrike: Värnpliktiga, som äro kända för statsfientlig eller disciplinupplösande verksamhet, bliva särskilt övervakade. Om värnpliktig bestraffas för disciplinupp- lösande verksamhet eller andra brott kan han placeras i disciplinavdelning eller i svårare fall uteslutas ur armén. Vid disciplinavdelningarna (sections spéciales), erhålles militär utbildning. Uppföra de dit förflyttade sig väl, kunna de i regel efter 6 månaders vistelse i en dylik avdelning återinsättas i vanlig tjänstgöring. De som uteslutas ur armén, sammanföras i särskilda avdelningar (sections d'exclus) och sysselsättas med arbeten för militärväsendets räkning samt få ej bära vapen (lagen den 31 mars 1928 om arméns rekrytering).
Kommittén:
För bekämpandet av den disciplinupplösande propagandan skulle det helt naturligt vara en stor fördel att kunna förhindra sådan propaganda från värnpliktigas sida. Detta problem kan emellertid icke lösas på samma sätt som motsvarande problem beträffande det fast anställda manskapet. Den värnpliktige agitatorn kan icke lämpligen skiljas från tjänsten. Värnplikten innebär ej en frivilligt åtagen förpliktelse. Skiljandet från tjänsten skulle på många håll betraktas som en eftersträvansvärd förmån och en sådan påföljd av agitationen kunde lätt uppmuntra därtill. Av samma anledning torde ej heller kunna komma i fråga att överföra den värnpliktige agitatorn till er- sättningsreserven, även om dess tjänstgöring för närvarande är lika lång som linjetjänsten.
En tänkbar lösning vore att isolera värnpliktiga, som beträdas med disci- plinupplösande propaganda, från den övriga truppen för att vapenövas för sig eller eventuellt utföra arbete av civil natur men av nytta för försvaret. De tidigare diskussionerna angående behandlingen av element, som kunna ha en dålig inverkan på disciplinen, visa emellertid vilka svårigheter som möta ett försök att isolera sådana värnpliktiga. Att sammanföra dem i större förband kan icke i och för sig anses vara en lycklig lösning av frågan. En
åtgärd, som på detta sätt får karaktär av straff, förutsätter dessutom en formell procedur och iakttagande av bevisregler, som skulle göra åtgärden mer eller mindre ineffektiv.
Kommittén, som icke anser sig höra i denna ordning ingå på frågan vad som inom ramen för nu gällande bestämmelser kan åtgöras för att stävja propaganda av värnpliktiga, har i betraktande av de anförda olägenheterna med särskilda isoleringsavdelningar icke velat föreslå någon åtgärd i sådan riktning.
Diverse frågor.
Såväl i 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan som i utlåtanden däröver och från militärmyndigheterna till kommittén eller eljest inkomna yttranden ha åtskilliga andra åtgärder mot den disciplin- upplösande propagandan och därmed sammanhängande förhållanden på- yrkats. Några av dessa frågor skall kommittén här beröra. '
Samvetsömma värnpliktiga. Lagen den 12 juni 1925 om värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, stadgar, att värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse (religiöst samvets'öm) eller av annan jämförlig orsak (etiskt samvetsöm) hyser allvarliga samvetsbetänk— ligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen föreskri- ver, skall kunna få fullgöra viss annan tjänstgöring. Om hans samvetsbe- tänkligheter avse tjänstgöring med vapen, kan han få fullgöra sin tjänst- göring vid krigsmakten utan att övas i vapnens bruk eller bära vapen eller ammunition (% 1 a). Avse däremot hans samvetsbetänkligheter varje tjänst- göring vid krigsmakten, kan han i stället för sådan tjänstgöring få utföra civilt arbete för statens räkning (% 1 b). Tillstånd att fullgöra värnplikts- tjänstgöring på sätt i 1 & sägs meddelas av vederbörande inskrivningsrevi- sion. Därvid skall enligt en kungörelse den 23 december 1925 etiskt sam- vetsöm förete bl. a. intyg av två trovärdiga personer att de anse sökanden hysa allvarliga samvetsbetänkligheter mot tjänstgöring i vanlig ordning eller vid_krigsmakten över huvud. Inskrivningsrevisionen har emellertid fri pröv- ningsrätt i frågan. Beträffande samvetsömma värnpliktiga år tjänstgörings- tiden längre än för andra värnpliktiga. Den, som fullgör tjänstgöring enligt 5 1 2, skall tjänstgöra ett antal dagar, som med 90 överstiger det samman- lagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid skolat åligga honom om han fullgjort värnplikten i vanlig ordning. Utföres arbetet enligt & 1 b utgör motsvarande ökning i antalet tjänstgöringsdagar 120. Samvets- ömma lyda ej under SfK utan straffas för förbrytelse i tjänsten enligt en särskild lag den 12 juni 1925.
Enligt en den 9 januari 1935 vidtagen ändring i kungörelsen den 23 de- cember 1925 ha meddelats vissa skärpta bestämmelser angående beskaffen- heten av berörda intyg.
Såsom förut nämnts, har den pacifistiska propagandan särskilt tagit sig uttryck i agitation för att förmå de värnpliktiga att fullgöra värnplikten såsom samvetsömma. Denna verksamhet torde helt säkert ha bidragit till
att antalet samvetsömma, framför allt de etiskt samvetsömma avsevärt ökats.
Dessa förhållanden ha vid flera tillfällen påtalats av de militära myndig— heterna i framställningar till Kungl. Maj:t, vari anförts, att de samvets- ömma understöddes med penningbidrag från fredsorganisationer, att intyg om samvetsömhet utfärdades utan kontroll o. s. v. Även i ett par av de till kommittén inkomna yttrandena beröres denna fråga.
Sålunda anför t. f. chefen för I. 20 (Umeå): Den av pacifisterna be- drivna propagandan vore farligare än den kommunistiska. Denna propaganda syntes under det senaste året ha väsentligt ökats i fråga om utbredning och in- tensitet att döma av det ökade antalet värnpliktsvägrare. Socknarna Lycksele och Stensele och, ehuru icke i lika hög grad, Sorsele och Vilhelmina hade sedan 1926 varit härdar för samvetsömhet, beroende på den därstädes vitt utbredda pingst- rörelsen, under det att socknar som t. ex. Lövånger, där en strängt luthersk religiös övertygelse vore rådande, icke varit mottagliga för inverkan från pacifistiskt håll. I ett flertal socknar, där samvetsömhet tidigare icke förekommit, hade den fram- trätt för första gången 1933, i andra socknar hade den märkbart ökats. Särskilt anmärkningsvärd vore ökningen av antalet samvetsömma i Norsjö. Där funnes även länets största fredsförening, bestående av 200—300 medlemmar. Agitationen sköttes därstädes synnerligen nitiskt. De värnpliktiga tillhandahölles formulär och övriga erforderliga upplysningar, som kunde möjliggöra befrielse från värnpliktens fullgörande.
Vid 1934 års riksdag förekommo motioner angående ändring i lagstift- ningen rörande samvetsömma, vilka motioner emellertid avslogos.1
Trots den sympati fredssträvandena förtjäna kan ej förnekas att de me- toder, som på vissa håll användas i avsikt att främja desamma, måste be- tecknas som mindre lojala och ur samhällets synpunkt betänkliga. Så är otvivelaktigt fallet, om samvetsömhet uppammas genom penningbidrag och om intyg om samvetsömhet lättsinnigt utfärdas utan undersökning. Även om från samhällets synpunkt kan finnas anledning att ingripa mot sådana företeelser, synas de dock ej äga det sammanhang med den verksamhet, som är föremål för förevarande undersökning, att frågan kan anses falla inom kommitténs uppdrag.
1 I motionerna (I kam. nr 111 och II kam. nr 223) yrkades, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om snara åtgärder för att undanröja de uppenbara brister som vidlådde lagen om samvetsömma ävensom rörande bestämmelser om straff- påföljd för den som obehörigen utnyttjade lagens föreskrifter eller lämnade medhjälp därtill. — Andra lagutskottet, vars hemställan bifölls av riksdagen, avstyrkte i utlåtande nr 20 motionerna under åberopande av att frågan på grund av framställningar från militära myn- digheter var föremål för Kungl. Maj:ts bedömande. Utskottet fann sig ha anledning förvänta, att Kungl. Maj:t i samband med behandlingen av sagda framställningar komme att taga under övervägande de åtgärder, vilka kunde vara erforderliga för att bereda ökad möj- lighet att vid bedömandet av värnpliktigas ansökningar av det slag, varom här vore fråga, skilja de fall, då samvetsbetänkligheterna grundade sig på en ärlig och varaktig över- tygelse, från fall av annan art.
Skydd för befäl mot smädelser, våld o. dyl. Dessa frågor intogo en fram- trädande plats i 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan. Bl. a. föreslogs tjänstemannaskydd för fast anställt manskap samt vissa skärpta straff.
Med hänsyn till den ändrade form propagandan numera tagit anser sig kommittén icke härutinnan böra framlägga några särskilda förslag utöver vad som beträffande propagandan i allmänhet föreslagits bl. a. i fråga om kriminalisering av lögnaktiga uppgifter samt om allmänt åtal för smädelser mot tjänstemän i vissa fall.
lngripande mot vapenstölder. Denna fråga har påtalats i åtskilliga av militärmyndigheternas yttranden. Att vapenstölder vid truppförbanden tagit någon större omfattning ger utredningen emellertid icke vid handen. I straff- lagen för krigsmakten finnas även tillräckliga straffbestämmelser häremot för krigsmän.
Kommunisternas inställning är ju, att de när kampen om samhällsmak- ten inledes skola i kaserner och på dylika platser bemäktiga sig vapnen och därefter fördela dem bland sina anhängare. Däremot torde de icke såvitt ut- retts för närvarande ha försökt att upplägga vapenförråd.
Såsom redan de sakkunniga för behandlingen av vapenlagstiftningen er- inrat, är av vikt att vapenförråd förvaras på ett betryggande sätt. Här- utöver anser sig kommittén icke ha anledning att i förevarande ämne före- slå några åtgärder.
Undervisning om gällande lagbestämmelser mot den disciplinupplösande propagandan. Av vikt är att befäl och åklagare erhålla erforderlig kun- skap om gällande bestämmelser angående den disciplinupplösande propagan- dan och ingripande däremot. Härutinnan torde ej allt vara så väl beställt. Så- dan kunskap är emellertid naturligen en förutsättning för möjligheten att åstadkomma ett noggrannare iakttagande av gällande lags stadganden från myndigheternas sida.
Chefen för marinstaben framställde 1929 önskemål, att nu gällande lag- bestämmelser, som kunna vinna tillämpning i fråga om handlingar och ut- talanden från kommunistiskt håll, måtte sammanställas och jämte för- klaringar och prejudikat utdelas till militära myndigheter och civil ord- ningsmakt. Detta yrkande upptages även i det från chefen för marinstaben till kommittén inkomna yttrandet.
Nämnas må, att t. ex. inom holländska marinen upplysande föredrag hållas för officerskåren om innebörden av lagbestämmelserna om krigstuktens upprätthållande och den hjälp militären härvid äger få från den' civila ordningsmaktens sida.
Det synes kommittén som om uppmärksamhet bör ägnas denna fråga.
Spioneri.
Förutom åt propagandan inom försvarsväsendet bör uppmärksamhet äg- nas åt en annan verksamhet, som Sillénkommunisterna bedriva med avse- ende å försvaret. Det gäller insamlandet av uppgifter angående försvaret och andra förhållanden, som kunna ha inverkan på rikets försvarskraft. Med hänsyn till partiets allmänna inställning och erfarenheterna såväl här— ifrån som från annat håll, torde man vid bedömandet av förhållandet böra utgå från att insamlandet sker för att gå främmande makt till handa. Det måste sättas i fråga om gällande bestämmelser i detta avseende äro till— räckliga.
Den moderna svenska lagstiftningen om spioneri har tillkommit 1913. Huvudstadgandena återfinnas i 8 kap. 18—21 55 SL, däri stadgas straff för uppenbarande och utforskande av militära hemligheter, samt i lagen den 9 maj 1913 innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av be- tydelse för rikets försvar, vilken lag avser åtgärder, som innebära fara för sådana hemligheters uppenbarande.
Uppenbarandet av militära hemligheter behandlas i 8 kap. 18 % SL. Däri stadgas straff för den som för obehörig uppenbarar sådana handlingar, avbildningar eller andra föremål eller sådana sakförhållanden, vilkas uppen— barande för främmande makt kan skada rikets försvar och som han vet böra hållas hemliga. Den ordinära straffsatsen är straffarbete i högst 4 år. Om faran var ringa eller omständigheterna eljest äro synnerligen mildrande kan dömas till fängelse eller böter. Därest åter hemligheten uppenbarades för främmande makt eller eljest under sådana förhållanden, att synnerlig fara för rikets säkerhet därav uppkom, skall straffet vara straffarbete i 2—6 år. -— Föremål för straffskyddet äro i första rummet handlingar, som upprättats angående hemliga militära förhållanden, t. ex. mobiliseringspla- ner och kartor med tillhörande beskrivningar, vidare till försvarsväsendet hörande områden och lokaler, som icke äro tillgängliga för allmänheten. Ytterligare är emellertid enligt förarbetena att hit hänföra åtskilligt, som icke direkt tillhör försvarsväsendet och som kan antagas vara känt för åt- skilliga personer utanför krigsmakten, men som dock har karaktären av militär hemlighet, t. ex. vattendjup i en s. k. hemlig farled eller grundfär-
_ . _wmu—W—_W____vw . .,-.. __
hållanden intill en för landstigning lämplig kustort. I den proposition som låg till grund för lagen uttalade departementschefen, att endast sådana fall borde komma under lagen, då fråga vore om hemligheter som verkligen kunde upprätthållas mot en främmande makt. — Det fordras givetvis ej nå- got regeringsbeslut för att uppgifter skola vara hemliga. Sådana sakförhål— landen som för allmänheten redan äro kända ha därigenom upphört att vara hemliga. Om man sålunda meddelar uppgift om djup i farvatten, som finnes utsatt å sjökort, eller uppgifter ur tryckta offentliga handlingar, är detta ej straffbart även om meddelandet är farligt för riket. —— Såsom obehö- rig måste räknas var och en, som icke på särskild grund, t. ex. tjänsteställning, uppdrag att utföra visst arbete 0. s. v., är berättigad att erhålla kännedom om hemligheten. —— I subjektivt avseende fordras, att gärningsmannen vet att vad han uppenbarar bör hållas hemligt. — Även försök är straffbart (19 å). Förutsättningen är, att brottets fullbordan förhindrades endast ge- nom omständigheter, som voro oberoende av gärningsmannens vilja.
Beträffande utforskande av militära hemligheter stadgas i 8 kap. 20 å SL, att den som med vetskap därom, att föremål eller sakförhållande, varom i 18 % förmäles, bör hållas hemligt, obehörigen sätter sig i besittning av sådan hemlighet skall dömas till straffarbete i högst 2 år eller fängelse. Om det av omständigheterna framgår, att gärningsmannen ej haft för avsikt att uppen- bara hemligheten för någon obehörig eller om omständigheterna eljest äro synnerligen mildrande, skall straffet i stället vara böter. Skulle åter brottet ske i avsikt att uppenbara hemligheten för främmande makt, skall dömas till straffarbete i 1—4 år. — Brottet är fullbordat, då gärningsmannen fått kännedom om det sakförhållande, varom är fråga. Sådant utforskande kan i många fall vara en förberedelse till det straffbara uppenbarande, om vilket förut är talat, men detta är icke alltid förhållandet. De motiv, av vilka ut- forskandet föranletts, sakna betydelse för brottets straffbarhet. Även ut— forskandet av exempelvis vetenskapligt intresse, turistintresse eller ren ny- fikenhet är ' hänförligt under stadgandet. Anledningen härtill är natur- ligtvis den fara som uppstår att hemligheten sprides vidare och sålunda kommer till främmande makts kännedom. — I subjektivt avseende fordras emellertid, såsom vid uppenbarandet, att gärningsmannen haft vetskap om att det föremål eller sakförhållande, varom är fråga, bör hållas hemligt. _ Jämväl försök till utforskningsbrottet år straffbart (21 å). Men villkor för straffbarheten är icke blott att brottets fullbordan blev förhindrad endast genom omständigheter, som voro oberoende av gärningsmannens vilja, utan jämväl att gärningsmannen haft avsikt att uppenbara hemligheten för främmande makt. Eljest vore att befara, att en del handlingar av ganska oskyldig beskaffenhet läte hänföra sig under bestämmelsen, vilket kunde giva anledning till obefogade angivelser och trakasserier.
Professor Thyrén föreslår i utkast till strafflag spec. delen X (1931), som be- handlar förräderibrotten, straff för den som låter sådana handlingar, avbildningar
eller andra föremål eller sådana åtgärder eller sakförhållanden, som röra rikets försvar och som han vet böra hemliga hållas, komma till främmande stats eller obehörig persons kännedom, ävensom för den som obehörigen förskaffar sig kännedom om sådan hemlighet. —— I motiven anföres:
Handlingsobjektet i SL 8: 18 begränsas till hemligheter, »vilkas uppenbarande för främmande makt kan skada rikets försvar och som han vet böra hemliga hållas». Det torde dock möta betänkligheter att direkt i rekvisitet införa skadligheten för försvaret och därmed för straffbarhet förutsätta, att inkulpaten kan visas ha insett denna skadlighet. Det synes vara nog, att han vet, att ifrågavarande sakförhållande etc. bör hållas hemligt.
Till nämnda stadganden i 8 kap. SL anknyta sig vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och strafflagen för krigsmakten. I 3 5 10 mom. TF stadgas sålunda att såsom missbruk av tryckfriheten skall anses bl. a. utgivande i tryck av sådana avbildningar och beskrivningar av rikets fäst- ningsverk och övriga fasta försvarsanstalter, vilkas offentliggörande kan skada rikets försvar och om vilka det är utgivaren veterligt, att de böra hem- lighållas. Brottet straffas efter allmän lag. I 5 127 SfK stadgas, att om nå- gon för obehörig uppenbarar sådana handlingar, avbildningar eller andra föremål eller sådana sakförhållanden, vilkas uppenbarande för främmande makt kan skada rikets försvar och som han vet böra hemliga hållas, eller obehörigen sätter sig i besittning av hemlighet, varom nu är sagt, skall vid straffets bestämmande efter allmän lag brottet anses vara begånget under försvårande omständigheter. Samma gäller även försök till sådant brott.
Vad slutligen angår lagen den 9 maj 1913 innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar stadgas där straff för den som genom att lämna oriktiga uppgifter om sina personliga för- hållanden eller eljest svikligen bereder sig tillträde till vissa försvarsanlägg- ningar, mot meddelat förbud beträder sådana anläggningar, utan vederbör- ligt tillstånd avhildar eller beskriver viss försvarsanläggning samt utan veder- börligt tillstånd företager sjömätning eller lodning vid rikets kuster, eller i därtill hörande skärgårdar eller hamnar. Avsikt att spionera behöver icke styrkas och straff inträder även om avsikten visas hava varit helt annan.
Såsom exempel på den form, vari den kommunistiska spioneriverksam- heten bedrives, må nämnas följande:
Vid en av kommunistiska och andra organisationer anordnad s. k. anti- krigskonferens i Stockholm den 22 september 1934 antogs enhälligt en re- solution, enligt vilken arbetet bland manskapet vid armén och flottan skulle uppdelas i två huvudgrupper, en för allmän propaganda mot militarismen m. m. och den andra omfattande bl. a. informationstjänst, innebärande ett regelrätt system för insamlandet av uppgifter om allt som rör tjänsten, om truppens politiska sammansättning, lokaliteter i hus och fartyg, beväp- ningens art och myckenhet, stridssätt och formationer m. m., ritningar eller beskrivningar över förläggningar, förrådshus, fartyg och beväpning m. m., över beklädnads- och proviantförhållanden, leverantörer och formerna för
leveranser av såväl proviant som oljor, bränsle, ammunition och beklädnad. —— Enligt en instruktion för »R. F. F:s Röd-marinsoldater» skulle dessa inrapportera allt som rörde »arbetarnas fiender». —— Angående organiseran- det av sådan verksamhet inom krigsindustrin hänvisas till den instruktion som finnes intagen å sid. 176 f.1
I till kommittén inkommet yttrande anför chefen för östra arméfördel- ningen:
Från kommunistiskt håll bedriven annan verksamhet än propaganda torde främst vara inriktad på spioneri. Man kunde utgå från att det spioneri, som från detta håll förekomme i vårt land, bedreves efter samma grunder, som bli— vit kända i andra länder, d. v. s. vore inriktad även på militära förhållanden. De underrättelser, som våra kommunister kunde lämna sina uppdragsgivare, torde i fredstid vanligen i och för sig ej vara av sådan beskaffenhet att de måste betecknas såsom »hemliga». Det vore först sedan dessa underrät- telser sammanställts, som de kunde bliva till nytta för mottagaren. Härav följ- de omvänt, att en skicklig ledare, som till sitt förfogande hade en vidsträckt organisation av hängivna kunskapare, genom väl avpassade och till lämpliga per- soner framställda frågor kunde skaffa sig ingående underrättelse rörande vårt försvar. Ville man förhindra detta, så att säga »mindre kriminella» spioneri, gällde det alltså att förekomma utövandet av dettas ledning. _— Vad beträffade nu gällande lagstiftning mot spioneri i egentlig (rent kriminell) mening, torde denna — så långt hans erfarenhet sträckte sig —— vara tillfyllest. Vidare uttalades att det näppeligen vore möjligt att på lagstiftningens väg erhålla ökade möj- ligheter att förhindra det »mindre kriminella» spioneriet.
I utlandet gällande bestämmelser på området torde i regel i likhet med de svenska avse förhållanden vilka böra hållas hemliga. Det torde sakna in- tresse att här närmare granska dem.2
Kommittén:
De lagbestämmelser, som finnas mot spioneri, avse förhållanden som äro av sådan beskaffenhet att de böra hållas hemliga, och effektiviteten av dessa bestämmelser i fråga om sådana uppgifter har icke från något håll satts i fråga. Även verksamhet, som går ut på insamlandet av uppgifter av icke hemlig natur, måste dock anses vara synnerligen betänklig.
Sålunda kunna de uppgifter, som på detta sätt insamlas, då de samman- ställas, ge upplysning om förhållanden av hemlig natur. Den kanske betänk- ligaste sidan av saken är emellertid att i kretsar, som syssla med denna verk- samhet, lätt kan uppstå den uppfattningen att tillhandagåendet med upplys- ningar åt främmande makt ej innebär något otillbörligt. Särskilt med den flytande gräns, som existerar mellan förhållanden, som böra hemlighållas,
* År 1933 åtalades en person tillhörande kommunistiska ungdomsförbundet för spio- neri. Han dömdes av Stockholms rådhusrätt genom utslag den 4 maj 1933 enligt 8 kap. 20 & SL till 3 månaders straffarbete, för det han obehörigen inhämtat upplysningar om samövningar, som hållits mellan flottan och andra flygkårens detachement i Karls- krona. Utslaget fastställdes av Svea hovrätt genom utslag den 4 december 1933 och hovrättens utslag vann laga kraft.
' Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen X (1931), sid. 120 f. Ny Spioneri- lagstiftning har 1934 tillkommit bl. a. i Frankrike och Belgien.
och sådana, som icke äro av hemlig natur, kan denna uppfattning lätt med- föra stora vådor. Det synes därför vara ett viktigt intresse att verksamhet av denna art hejdas, vare sig det rör hemliga eller icke hemliga förhållanden. Kommittén är därför av den meningen att verksamheten bör kriminaliseras även då den avser icke hemliga förhållanden.
Med hänsyn till syftet synes straffstadgandet endast böra avse svensk man. Att det endast gäller den systematiska verksamheten har utmärkts med uttrycket »insamla eller låta insamla uppgifter». Som förutsättning för straffbarhet i subjektivt hänseende stadgas att insamlandet sker i syfte att gå främmande makt tillhanda. Från straffbestämmelsen torde av praktiska skäl böra undantagas i tryck offentligt tillgängliga uppgifter.
Stadgandet torde böra ingå i 8 kap. SL efter 21 å.
AVD. III.
Fråga om förbud mot organisation och dess verksamhet.
Den hittills företagna undersökningen har resulterat i förordande av vissa åtgärder på olika begränsade områden i syfte att bekämpa oarter, som framträtt i samband med de diktatursträvande partiernas verksamhet. Även om dessa åtgärder enligt kommitténs mening äro ägnade att var på sitt håll bidraga till upprätthållandet av ordningen och stävjande av självsvåld, skulle det dock vara att överskatta deras betydelse att tro att genom dem tenden— serna till ordningens störande eller annat självsvåld vore helt undertryckta, eller att all fara för attentat mot den demokratiska stats- och rättsord- ningen skulle vara undanröjd. Det återstår att undersöka huruvida större effekt kan uppnås genom ett mera radikalt ingripande, avsett att under- trycka de rörelser som företräda de bekämpade tendenserna.
Verksamhet, som avser förgripelse på samhällets yttre och inre säker- het, straffbelägges i sina svåraste former som hög- eller landsförräderi. Denna kriminalisering sträcker sig i skilda länders lagstiftning olika långt. Särskilt gäller detta i fråga om straffbeläggandet av förberedelser till dylika brott. Det viktigaste specialfallet för sådan förberedelse torde vara bildandet av sammanslutningar med omstörtande syfte. Mot det hot, som sådana sam- manslutningar utgöra för statslivets ostörda förlopp, har man i allt större utsträckning sökt skydda sig, främst genom inskränkningar i förenings- rätten av olika slag. Detta har skett antingen genom ändringar i straff- lagarna eller i föreningslagstiftningen eller genom särskilt utfärdade lagar till skydd för staten och samhället eller ock genom särskilda lagar eller be- slut, varigenom dylika sammanslutningar upplösts. Där sådan upplösnings- rätt stadgats, har denna av de styrande, om det bortses från nationalitets- strävanden, använts mot den internationella kommunismen, ävensom mot högerradikala grupper, som sträva efter en fullständig omvälvning av stats- ordningen.
Gällande rätt m. m.
Några allmänna bestämmelser mot lagstridiga eller statsfientliga samman- slutningar finnas icke i strafflagen. Dock må erinras om de allmänna be- stämmelserna i 3 kap. SL om straff för den som deltagit i en komplott för
förövande av ett begånget brott samt de förut omnämnda stadgandena i 8 kap. SL om straff för stämpling och annan förberedelse till förräderi.1 Be- träffande sammanslutningar finnas emellertid utanför strafflagen spridda bestämmelser, som i förevarande avseende kunna ha ett visst intresse.
Den svenska lagstiftningen på det föreningsrättsliga området är tämligen ofullständig. Regeringsformen innehåller inga föreskrifter om rätten för medborgare att sammansluta sig i föreningar eller andra organisationer och ej heller i annan lag är någon allmän grundsats uttryckt angående sådan rätt. Den förutsättes emellertid given i sakens natur såsom inbegripen un- der svenska folkets urgamla frihet. Liksom de enskilda ej åtnjuta rättsskydd för olagliga handlingar får emellertid ej heller föreningsrätten missbrukas för olovliga syften. Det är egentligen endast ekonomiska föreningar, som varit föremål för rättslig reglering. Dessa regleras av lagen den 22 juni 1911. I denna lag stadgas bl. a. i 75 %, att registrering för sådan förening skall vägras, därest föreningens stadgar prövas åsyfta lagstridig eller uppenbart osedlig verksamhet eller eljest strida mot lag eller författning. På grund härav kunna alltså ekonomiska föreningar med öppet tillkännagivna lagstri- diga syften icke vinna rättskapacitet. Därest registrerad förenings verksam— het finnes vara lagstridig eller uppenbart osedlig, kan enligt 46 & domstol på yrkande av ombud, som justitiekanslern eller Konungens befallningshavande förordnar, förklara föreningen skyldig att träda i likvidation. För att giva nödig kraft åt beslutet skall domstolen även förordna en eller flera perso- ner att verkställa föreningens likvidation. Några straffpåföljder för den som efter domstolens beslut om föreningens upplösning fortsätter dess verksam- het stadgas ej. Verkningarna av domstolens beslut äro rent civila och inne- bära, att den upplösta föreningen förlorar sin rättskapacitet. —— I olikhet mot åtskilliga andra länder finnes icke hos oss någon allmän reglering av ideella föreningar, till vilka ju även politiska organisationer äro att räkna. Förslag härutinnan ha visserligen förelagts riksdagarna 1910 och 1911 men avslagits, och ett nytt, år 1919 av nuvarande hovrättsrådet 0. H. Arsell uppgjort förslag har hittills icke föranlett någon åtgärd. I de för riksdagen fram- lagda förslagen funnos bestämmelser om tvångslikvidation motsvarande om— nämnda stadganden i 1911 års lag om ekonomiska föreningar. Sådana be- stämmelser saknas emellertid i 1919 års förslag. Såsom skäl härför åberopas bl. a., att dylika stadganden vore av offentligrättslig natur och borde regleras i samband med en lagstiftning om församlingsfriheten?)
Ett ingripande mot vissa sammanslutningar har skett genom kårlagen den 15 juni 1934.3 Enligt denna lag är det förbjudet att bilda eller deltaga
1 Härom se redogörelsen sid. 103 f. ” Se Utkast till lag angående ideella föreningar, 1919, sid. 121. 3 Till grund för lagen låg ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag, som avsåg förbud att bilda eller tillhöra sammanslutning som förfogade över eller vars medlemmar ägde tillgång till vapen och som hade till ändamål eller vars verksamhet måste anses innebära förberedelse att med användande av vapen utöva befogenhet, som vore för-
| |
i sammanslutning, som enligt sitt tillkännagivna ändamål avser att tjäna såsom skyddskår för politiskt parti eller därmed jämförlig grupp av sam- hällsmedlemmar eller som eljest med hänsyn till organisation och verk— samhet eller andra omständigheter måste anses syfta till att utgöra ett makt- medel av sådan art som militär trupp eller polisstyrka. Vad sålunda stadgats skall emellertid ej gälla av Konungen godkänd sammanslutning, som har till ändamål att biträda vid rikets försvar, ej heller av polismyndighet an- ordnad, under sådan myndighets omedelbara ledning stående förstärkning av ordningsmakten. Vidare stadgas förbud att för sammanslutning, som sålunda är förbjuden, upplägga eller innehava förråd av vapen, ammunition, utrustning eller dylikt eller att bland medlemmarna verkställa utdelning där— av. Likaså är förbjudet att till sådan sammanslutning eller för dess verksam- het upplåta område eller hus eller del därav eller att med penningar eller på annat sätt understödja sammanslutningen.
I princip torde i övrigt gälla, att om en förening utövar samhällsskadlig verksamhet, offentlig myndighet egentligen icke kan inskrida mot föreningen såsom sådan på annat sätt än genom att upplösa eller förbjuda dess sam— mankomster, om dessa äro offentliga. Detta är emellertid ett kraftigt maktmedel mot bekämpandet av olaglig föreningsverksamhet. Församlings- friheten utgör ju i själva verket en förutsättning för föreningsfriheten. Skulle föreningen utanför sammanträdena t. ex. genom sin styrelse bedriva olaglig verksamhet, kunna myndigheterna vända sig mot de enskilda förenings- medlemmar, som gjort sig skyldiga till någon straffbar handling.
Professor Thyrén har i utkast till strafflag spec. delen X (1931), som be— handlar förräderibrotten, icke upptagit några straffbestämmelser mot stats— fientliga sammanslutningar. I utkastet del XI (1933), som bl. a. behandlar brott mot allmän ordning och frid, har emellertid stadgats straff för den som deltager i sammanslutning, vilken har till syfte att föröva eller fram- kalla brott eller för uppnående av sitt syfte använder brottsliga medel. I motiven till detta stadgande anföreslz
Särskilda bestämmelser om »sannnansvärjning» till förräderibrott förekomma mycket allmänt i lagarne. Åtskilliga lagar gå mer eller mindre långt utöver denna gräns. Den norska lagen bland andra straffar varje stiftare eller deltagare i förening, som till ändamål har förövande av eller »opmuntring» till brott; den ut- vidgar rekvisitet till i lag förbjuden förening och till förening, vars medlemmar förplikta sig till obetingad lydnad mot någon. Då erfarenheten från andra länder visar, att sådana sammanslutningar kunna innebära en allvarlig samhällsfara, och dylika »ligor» även hos oss icke torde vara alldeles okända, synas skäl föreligga behållen offentlig myndighet, eller hindra sådan myndighet i dess tjänsteutövning, eller störa allmän ordning och säkerhet eller föröva brott mot medborgerlig frihet, eller tjäna som skyddskår för politiskt parti eller annan grupp av samhällsmedlemmar. ävensom att utan Konungens tillstånd bilda beväpnad sammanslutning, som hade till ändamål att på kallelse av offentlig myndighet biträda vid ordningens upprätthållande eller rikets försvar, samt slutligen att tillhöra sådan sammanslutning, därest den bildats utan Konungens tillstånd.
1 Se nämnda utkast, sid. 212.
för en kriminalisation. Utkastet har dock, även i betraktande av att stadgandet är nytt för vår rätt, ansett sig böra inskränka kriminalisationen till sammanslut- ningar, som hava till syfte eller såsom medel använda brottsliga gärningar. Vad särskilt angår »i lag förbjudna» sammanslutningar, synes det naturliga vara, att, om lagstiftaren finner skäl utfärda dylika förbud, han förser en sådan författ- ning med kriminalsanktion.
I åtskilliga till kommittén inkomna yttranden från länsstyrelserna och där- under lydande myndigheter behandlas frågan om förbud mot ytterlighets- partiernas verksamhet.
Sådant förbud tillstyrkes av flera myndigheter. Sålunda anföra: Poliskammaren och stadsfiskalen i Karlskrona: Alla sammanslutningar, vilka uppenbarligen syftade till att med våldsamma medel omstörta rådande samhälls- ordning eller undergräva lagliga institutioner, borde av Kungl. Maj:t kunna för- bjudas. I samband härmed måste givetvis erforderliga lagbestämmelser utfärdas för ett sådant förbuds effektiva upprätthållande.
Länsstyrelsen i Uppsala län: Det vore en brist att gällande svensk lagstiftning icke, såsom i vissa främmande lagar torde vara fallet, kriminaliserade själva sam- manslutningen med revolutionärt syfte eller andra handlingar än dem, som toge form av visst slag av försök. Det syntes uppenbart, att ordningsmakten härige- nom förhindrades att på tidigt stadium uppspåra, beivra och förebygga yttringar, som under allmän oro kunde taga allvarlig karaktär. Respekten för förenings- rätten syntes icke kunna leda därhän, att sammanslutningar med olagligt syfte finge obehindrat utveckla sig. Ej heller syntes farhågan för att sammanslutningarna än mera skulle drivas över till hemliga organisationer böra utgöra hinder mot skärpning av lagstiftningen. En sprängning med lagliga medel av en revolutionär organisation torde otvivelaktigt medföra ett väsentligt avbräck för själva rörelsen.
Stadsfiskalen i Lysekil i av magistraten i staden åberopat yttrande: Enär staten väl icke borde tillåta, att föreningar bildades i syfte att med våld förskaffa sig politisk makt, vilket numera i mer eller mindre förtäckta ordalag ofta deklare- rades av kommunistiska föreningar, förefunnes enligt hans åsikt en brist i gäl- lande lagstiftning, som icke lämnade något effektivt medel för bekämpande av dylika föreningar.
Polislcammaren i Göteborg: Vad beträffade de åtgärder, som för närvarande syntes böra vidtagas mot sådan verksamhet som i promemorian angåves, torde först och främst böra ifrågasättas, huruvida icke det kommunistiska partiet, vars syfte uppenbarligen vore att med olagliga medel omstörta samhällsskicket, borde förbjudas.
Stadsfiskalen i Söderhamn i av magistraten i staden åberopat yttrande: För att bekämpa den revolutionära verksamheten, torde intet annat numera återstå än att kriminalisera all sådan verksamhet. Samhället måste skaffa sig rätt att förbjuda och upphäva de revolutionära sammanslutningarna.
Stadsfiskalen i Luleå: Enår den kommunistiska rörelsens mål vore att med vålds— medel omstörta Sveriges stats- och rättsordning, vore det naturligt, att denna rörelse eller sammanslutning skulle vara i lag och författning förbjuden. Den skulle förklaras illegal.
Länsstyrelsen i Norrbottens län (i yttrande den 1 september 1933): Kommunis- men borde över huvud taget icke tillåtas i landet. Vad speciellt anginge myndig- heternas möjligheter att med stöd av gällande lagstiftning effektivt ingripa mot förevarande omstörtningssträvanden, vore dessa helt visst synnerligen begränsade. Detta sammanhängde med det förhållandet, att kommunismen helt enkelt likställdes
med ett politiskt parti i vanlig mening. Situationen vore, så vitt länsstyrelsen förstode, härvidlag fullständigt ohållbar: kommunismen, ehuru till sin natur och bekännelse öppet revolutionär, d. v. s. samhällsfientlig i högsta potens, behand- lades likvisst som ett politiskt parti och åtnjöte i avsevärd utsträckning samhällets och rättsordningens beskydd på samma sätt som legitima rörelser bland med- borgarna. Vid sådant förhållande syntes man utgå från en skäligen felaktig frågeställning, när man i detta sammanhang efterforskade eventuella »brister och luckor i gällande lagstiftning»; det vore fastmera samhällsmaktens hela legislativa inställning till kommunismen såsom sådan som vore oriktig, att icke säga absurd, och förty i behov av genomgripande förändring. I detta stycke funne sig läns- styrelsen kunna i allt väsentligt ansluta sig till den uppfattning, varåt stads- fiskalen i Luleå i sitt yttrande givit uttryck. —— (I yttrande den 31 juli 19341): Sedan länsstyrelsen den 1 september 1933 till chefen för justitiedepartementet av- gav redogörelse för sina erfarenheter och uppfattning av den inom länet pågående statsfientliga verksamheten, hade hithörande förhållanden, så vitt utrönas kunnat, ej undergått nägra mera väsentliga förändringar. Länsstyrelsens allmänna inställ— ning till dessa företeelser vore ock alltjämt och utan varje prutmån den, som läns- styrelsen i sin nämnda skrivelse torde hava på ett oförtydbart sätt angivit.
Mot förbud uttala sig bl. a. följande myndigheter:
Tredje polisintendenten i Stockholm i en av överståthållareämbetet åberopad P. M.: Det kunde av olika skäl icke bliva tal om ett förbud vare sig mot kom- munistisk eller nazistisk propaganda. Ett dylikt förbud skulle — — — i själva ver- ket innebära ett förbud för utövande av politisk verksamhet, när det gällde ytterlig- hetspartierna. Ett förbud skulle under nu rådande förhållanden icke endast innebära ett oklokt steg utan även vara obehövligt. Man såge i Finland varthän ett förbud kunde leda. Här hade man måst inrätta en politisk polis med förgreningar över hela landet, som hade fullt arbete med att kontrollera och övervaka det hemliga arbete, som trots allt bedreves i kommunismens tjänst. För övrigt fick ju Finland uppleva ett verkligt inbördeskrig, som väl närmast föranledde förbudet. Någon motsvarig- het till dessa förhållanden hade vi ju icke haft i vårt land.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Att direkt straffbelägga tillhörandet av visst parti, vilket i samband därmed skulle förbjudas, vore visserligen en åtgärd, som borde tagas i övervägande, men länsstyrelsen ville dock ifrågasätta, huru- vida den borde för närvarande vidtagas. Befaras kunde, att den underjordiska verksamheten därigenom komme att stimuleras.
Några länsstyrelser uttala önskemål om lagstiftning på olika områden mot statsfientlig verksamhet men ifrågasätta därvid icke förbud.
Länsstyrelsen i Jönköpings län: Ingripande hade ej ansetts kunna ifrågakomma med avseende å den verksamhet, som utvecklades vid offentliga möten, då denna nämligen i regel vore lagd så, att den endast snuddade vid strafflagens råmärken. Det syntes länsstyrelsen därför nödigt att, i den mån den av kommunistiska sam- manslutningar bedrivna verksamheten ej redan vore straffbelagd och den eljest över huvud taget ansågs vara av beskaffenhet att böra stäckas, vidtaga sådan änd— ring i lagstiftningen att bedrivande av densamma straffbelades och möjlighet i övrigt bereddes myndigheterna att mera ingående granska densamma, än vad för närvarande vore fallet med hänsyn därtill, att den bedreves under sådana former, att all kontrollerande verksamhet i regel vore utesluten.
Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalade härutinnan endast att gällande be-
1 Avgivet på särskild begäran från kommittén.
stämmelser till värnande av församlings- och tryckfriheten i viss mån hindrade ett effektivt ingripande mot samhällsomstörtande folkelement.
Länsstyrelsen i Örebro län: Utan att hysa någon övertro angående möjligheten att allenast genom skärpt lagstiftning kunna komma till rätta med den statsfientliga verksamheten, vore länsstyrelsen emellertid av den bestämda uppfattningen, att en sådan skärpning vore oundgänglig i kampen mot denna.
Andra länsstyrelser anse gällande lagstiftning på hithörande område till- räcklig eller att i varje fall för länet i fråga ej förekomme behov av ytter- ligare lagbestämmelser:
Länsstyrelsen i Hallands län: Några ingripanden mot kommunisternas verksamhet hade icke förekommit i länet. Det torde dock vara möjligt att med nu gällande lagstiftning ingripa mot en sammanslutning med syfte att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra rikets stats- och rättsordning, som till syftets förverkligande mottoge ekonomiskt understöd av främmande makt.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen hade förutom beträffande vapen- innehav icke i gällande lagstiftning iakttagit sådana 'brister och luckor, som hind- rade ett effektivt ingripande mot ifrågavarande verksamhet.
Länsstyrelsen i Östergötlands län: Det syntes länsstyrelsen tydligt, att de poli- tiska ytterlighetsriktningarna med revolutionära tendenser hittills vunnit mycket liten anslutning inom länet. Skulle emellertid under inflytande från andra länder eller andra trakter i vårt land detta förhållande ändras, komme förvisso även för länet att framträda behov —- — — måhända även av mera restriktiva lagbestäm- melser. Men länsstyrelsens hittillsvarande erfarenhet på området gåve icke läns- styrelsen anledning att på grund av remissen framställa några direkta önskemål eller förslag i berörda hänseende.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län: De förebyggande lagstiftningsåtgärder, som i pro- memorian åsyftades, torde vara föreskrifter om inskränkningar i nuvarande ytt- rande-, mötes- och tryckfrihet. Länsstyrelsen hade från länet inga särskilda iaktta- gelser att bygga på för att i dessa avseenden kunna framställa några förslag.
Utländsk rätt.
Professor Thyrén har i utkastet till strafflag del XI, som behandlar brott mot allmän ordning och frid, gjort en sammanfattning av in— och utländsk strafflagstiftning om straffbara sammanslutningar. Däri anföres i en allmän inledninglz
En förbindelse mellan ett flertal individer i syfte att med ömsesidigt bistånd begå (ett eller flera) brott kan ofta vara att uppfatta såsom förberedelse till brott (i större eller mindre skala). Så länge emellertid brottsplanen ännu icke tagit mera konkret gestalt, är en konstruktion såsom förberedelse knappast användbar; och skulle än så vara, straffas förberedelsen såsom sådan i de flesta lagar endast mycket undantagsvis. Det är därför förklarligt, att flera lagar, på grund av den uppenbara faran, kriminalisera själva förbindelsen såsom ett delictum sui gene- ris. Mestadels medtagas dock, såsom »objektbrott», icke alla brott (särskilt icke förseelser). Å andra sidan förekomma ofta utvidgningar av kriminalisationen till sådana förbindelser, som, utan att direkt gå ut på brott, likväl hava ett lagstridigt eller eljest samhällsskadligt ändamål, eller själva äro lagstridiga såsom av staten
1 Se nämnda utkast, sid. 100.
förbjudna (eller kanske: icke tillåtna — till den del auktorisation fordras för förbindelsens lagenlighet). Ett slags presumptionsbestämmelse föreligger, om för- bindelsen, utan avseende på dess ändamål, kriminaliseras allaredan på grund av dess hemlighet, såsom fallet är i några lagar, eller, såsom även förekommer, på grund av medlemmarnas förpliktelse till ovillkorlig lydnad eller lydnadsplikt mot okänd.
Vidare påpekas, att de flesta lagar ha bestämmelser om sammansvärjning till förräderibrott (i synnerhet högförräderi] —— detta även lagar, som generellt straffa förberedelse till förräderi.
Beträffande lagstiftningen i de särskilda länderna må här lämnas följande redogörelse:
Danmark: Grundlagen (% 85) medger principiellt rätt för medborgarna att utan föregående tillstånd bilda föreningar med lagliga syften. Ingen förening kan upplösas genom ingripande av regeringen, men förening kan tillfälligt förbjudas av denna. I sådant fall skall genast vid domstol anställas talan om föreningens upplösning. Denna bestämmelse har emellertid tillämpats en- dast en gång, är 1873, mot en avdelning av Internationella Arbejdsforeningen for Danmark. —— Den 28 april 1934 har utfärdats en lag om förbud mot »Sam- menslutninger eller Korps, som har til Hensigt ved ulovlig Magtanvendelse at ove Indflydelse paa politiske eller offentlige Anliggender».
Finland: I Finland ha statsfientliga sammanslutningars verksamhet för- bjudits genom bestämmelser i strafflagen, i föreningslagstiftningen samt i riksdagsordningen, kommunallagarna och vallagarna. Dessa bestämmelser ha gång efter annan ändrats och skärpts. De viktigaste av nu gällande be- stämmelser äro följande:
I strafflagen upptagas straffbestämmelser om högförräderi, försök där- till, sammansvärjning och offentlig uppmaning till högförräderi i nära över- ensstämmelse med den svenska lagens regler, varjämte i 11 kap. 4 % finnes en allmännare straffbestämmelse för den som, i avsikt att begå högförräderi, sätter sig i förbindelse med främmande regering eller missbrukar den äm- betsmyndighet, som är honom anförtrodd, eller anskaffar vapen eller man- skap eller företager annan så beskaffad förberedelsehandling. Dessa äldre straffbestämmelser ha sedermera utvidgats, framför allt genom det 1931 till- komna stadgandet i 11 kap. 4 a &. Däri stadgas straff för den, som 1) ansluter sig till sådan förening, organisation eller annan sammanslutning, som honom veterligen är verksam för våldsamt omstörtande av Finlands stats— och sam- hällsordning eller avser främjande eller medelbart eller omedelbart understöd- jande av dylik verksamhet, eller vilken genom vårvande av medlemmar, in- samlande av medel, erläggande av avgift eller på annat därmed jämförligt sätt verkar till förmån för honom veterligen så beskaffad sammanslutning; 2) deltager i möte, som honom veterligen sammankallats för främjande av högförrädisk verksamhet, eller å vilket lägges råd eller beslutes om främ- jande av högförräderi åsyftande verksamhet eller grundande av i 1 punkten
nämnd sammanslutning, därest icke av omständigheterna framgår, att hans avsikt icke varit att befrämja en dylik verksamhet; 3) i tal, skrift eller annor- ledes beprisar högförräderi eller förberedelse därtill eller utsprider skrifter eller framställningar, om vilka han vet, att de innehålla uppvigling till hög- förräderi eller förberedelse därtill eller lovordande därav, eller 4) på annat sätt i ord eller handling uppsåtligen främjar högförräderi åsyftande verk- samhet. Straffet är, om handlingen icke på grund av annat lagrum är be- lagd med strängare straff, fängelse ej under 2 månader varjämte må kunna ådömas förlust av medborgerligt förtroende.
Vidare har 1933 tillkommit en straffbestämmelse mot militära kårer (16 kap. 8 a 5). '
Vad angår föreningslagstiftningen stadgas i regeringsformen, att finska medborgare utan föregående tillstånd äga bilda föreningar för fullföljande av ändamål, som ej strida mot lag och god sed. Stadganden angående rät- tighetens utövning skola utfärdas genom lag. Bestämmelser härom finnas i föreningslagen den 4 januari 1919. I denna lag, som reglerar ideella för- eningar, föreskrives efter senast 1934 företagna ändringar bl. a.: För gemen- samt fullföljande av syfte, som ej strider mot lag eller god sed, må förening bildas med iakttagande av vad i lagen stadgas. I förening, som väsentligen fullföljer politiskt syfte, må icke annan vara medlem än finsk medborgare eller förening bestående endast av sådana medlemmar. Föreningens ända- mål må icke omfatta sådana befogenheter, som tillkomma endast offentlig myndighet. Förening, till vars syften hör att inverka på politiska ange- lägenheter, må icke bildas eller dess verksamhet organiseras så, att den i fråga om den lydnad, som fordras av medlemmarna, ävensom föreningens uppdelning i truppformationer och grupper eller med avseende å utrustning med vapen, helt och hållet eller till någon del är att betrakta såsom organise- rad på militäriskt vis. Redan vid föreningens registrering sker en förhands- prövning av dess laglighet. Är det sannolikt, att förening är avsedd att utöva mot lag eller god sed stridande verksamhet eller att med kringgående av lag fortsätta upplöst förenings verksamhet, bör registermyndigheten införskaffa utlåtande i saken av den allmänna underrätt, inom vars domkrets för- eningens anmälda hemvist är, och skall allmänna åklagaren i sådant syfte instämma ordföranden 'i föreningens styrelse inför rätta att höras samt anskaffa all den utredning, som i saken kan erhållas. Därest av domstolens utlåtande ej framgår, att föreningen är avsedd att utöva mot lag eller god sed stridande verksamhet eller att med kringgående av lag fortsätta upplöst förenings verksamhet, bör registrering ske.
På yrkande av allmän åklagare eller föreningsmedlem kan domstol för- klara förening upplöst, om föreningen utövar verksamhet, som strider mot lag eller god sed eller ock mot föreningens i dess stadgar angivna syfte, eller om föreningen är avsedd att med kringgående av lag fortsätta någon upp— löst förenings verksamhet. Där fråga är om mindre överträdelse, må dom-
stolen emellertid i stället allenast meddela styrelsen varning. Föreningen må icke heller upplösas, om föreningen inställt sin mot lag eller god sed eller mot i föreningens stadgar angivet syfte stridande verksamhet och föreningens inre organisation tillika prövas utgöra garanti för att dylik verksamhet icke i framtiden upprepas. Genom utslag, varigenom förening, som har själv- ständiga underavdelningar eller i vilka föreningar ingå såsom medlemmar, förklaras upplöst, kan domstol, efter det underavdelningarna eller medlems— föreningarna blivit hörda, förklara även underavdelningarna eller medlems- föreningarna upplösta. Inrikesministern och landshövdingarna äro berätti- gade att tillsvidare förbjuda lagstridig förenings fortsatta verksamhet. Så- dant förbud skall emellertid inom viss kort tid underställas domstols pröv- ning. Har förening tillsvidare förbjudits att fortsätta sin verksamhet, får ny förening för fortsättande av föreningens verksamhet icke bildas, innan yr- kandet på den förstnämnda föreningens upplösning genom laga kraft vunnet utslag avgjorts. Om domstol fastställer interimistiskt förbud mot fortsättan- det tillsvidare av förenings verksamhet eller förklarar förening upplöst, skall domstol tillika förordna en eller flera personer att förvalta eller utreda för- eningens bo. Då förening upplösts av orsak att dess verksamhet avsett hög- eller landsförräderi eller stödjande direkt eller indirekt av dylik verksamhet, kan domstol förklara förenings egendom förbruten till staten. — Med stöd av denna lag har ett synnerligen stort antal föreningar upplösts. Enligt en i april 1934 utgiven förteckning utgjorde antalet upplösta föreningar 3 258, däribland ett stort antal fackföreningar samt idrotts- och nykterhets- föreningar. De ojämförligt flesta av dessa voro av kommunistisk natur, men även en del lappoföreningar återfinnas i förteckningen.
De icke minst viktiga bestämmelserna mot statsfientliga sammanslut- ningar finnas i riksdagsordningen, lagen om riksdagsmannaval, lagen om val av de elektorer, vilka äga förrätta valet av republikens president, kommunal— lagarna samt kommunala vallagen. Genom bestämmelser i dessa lagar upp- häves valbarheten för den som anklagats eller dömts för hög- eller landsför- räderi ävensom delaktighet, förberedelse eller försök därtill. Sålunda stadgas i riksdagsordningen enligt 1934 antagen lagändring, att den som enligt 11 eller 12 kap. strafflagen dömts för förräderibrott skall ända till utgången av det sjätte kalenderåret efter det han till fullo utstått sitt straff jämte därmed förenad straffpåföljd vara i avsaknad av valbarhet. Samma gäller om den som ställts under åtal för sådant brott eller mot vilken vederbörande åklagare till rätten inlämnat anklagelseskrift för sådant brott. Vidare stadgas, att om riksdagsman förverkar sin valbarhet upphör hans uppdrag. Riksdags- man må emellertid ej åtalas eller berövas sin frihet för i riksdagen yttrade åsikter eller sitt förhållande i övrigt under förhandlingarna, så framt icke riksdagen fattat beslut härom med minst 5/s-delar eller vid hög- och lands- förräderibrott flertalet av de avgivna rösterna. I lagen om riksdagsmannaval stadgas, att om valmansförenings kandidatlista upptager någon enligt om-
nämnda bestämmelser i riksdagsordningen icke valbar person, skall veder- börande valnämnd (centralnämnd) vägra att offentliggöra kandidatlistan. Detta beslut skall emellertid underställas högsta förvaltningsdomstolens prövning. — Motsvarande stadganden finnas i kommunallagarna och kom- munala vallagen , men där skall beslutet underställas landshövdingens pröv- ning. Beträffande till kommunalt förtroendeuppdrag vald person gäller även, att om han förverkar sin valbarhet, hans uppdrag skall upphöra. Om han åtalats för hög- eller landsförräderi eller åklagaren till domstolen inlämnat anklagelseskrift för sådant brott, må han under den tid rättegången varar icke utöva sitt uppdrag.
I samband med lagstiftningen mot statsfientlig verksamhet bör också ses den lagstiftning angående yttrandefriheten, för vilken förut redogjorts, och som i vissa avseenden innebär inskränkningar i denna.
Beträffande tillkomsten av dessa lagbestämmelser må följande nämnas:
Resultatet av 1918 års inbördeskrig blev att hela arbetarrörelsen, såväl den fack— liga som den politiska, blev slagen till marken. Socialdemokraterna hade på ett par undantag när uteslutits ur riksdagen. Småningom uppstodo likväl åter såväl ett socialdemokratiskt som ett kommunistiskt parti. Vid valen 1919 besatte social- demokraterna 4/10 av platserna och vid valen 1922 fingo kommunisterna c:a 128 000 röster och 27 platser i riksdagen. I augusti 1923 ingreps emellertid mot kommu- nisternas verksamhet. Deras förtroendemän häktades för förräderi, varigenom största delen av den kommunistiska riksdagsgruppen blev försatt ur funktion. Myn- digheterna började även ingripa mot de kommunistiska föreningarna och upplöste åtskilliga sådana, enär deras verksamhet enligt föreningslagen vore lagstridig. Vid nyvalen 1923 erhöllo kommunisterna endast c:a 91000 röster och 18 platser i riks- dagen. Kommunisterna började dock så småningom åter tilltaga i styrka och erhöllo 1927 20 och 1929 23 platser i riksdagen. Frågan om lagstiftning mot kommunis— ternas samhällsfientliga agitation blev huvudfrågan vid 1929 års senare riksdag. Regeringen framlade vissa förslag om skärpningar i föreningslagen, avseende bl. a. att möjliggöra interimistiskt förbud mot föreningsverksamhet. Socialdemokraterna ansågo, att lagen betydde ett slag mot den demokratiska friheten. Regeringen gjorde lagen till kabinettsfråga och vid voteringen uteblevo socialdemokraterna, varför lagen antogs.
På våren 1930 framträdde den antikommunistiska lapporörelsen såsom en makt- faktor i Finlands politiska liv och framställde starka krav på effektivt ingripande mot kommunisterna. Under trycket härav framlade regeringen i juli 1930 förslag till sådana bestämmelser i riksdagsordningen, kommunallagarna och vallagarna, att valbarhet ej skulle tillkomma den som tillhörde förening, organisation eller annan sammanslutning, som vore verksam i syfte att våldsamt omstörta Finlands stats- och samhällsskick eller avsåge främjande eller understödjande medelbart eller omedel- bart av sådan verksamhet eller den som under loppet av de 3 närmast föregående åren verkat till förmån för sådan sammanslutning eller på annat sätt främjat en verksamhet i nämnda syfte. Förutsättningen för att grundlagsändringen i riks- dagsordningen omedelbart skulle kunna antagas, var att lagen med % majoritet för- klarades brådskande. Vidare erfordrades 21'3 majoritet för dess antagande. Social- demokraterna röstade emellertid mot lagen, varför den endast kunde förklaras vilande till efter nyval. Riksdagen blev därefter upplöst. I de nya valen del- togo ej kommunisterna. Valet fick sådan utgång, att vid den därefter på hösten
hållna riksdagen 2/s majoritet erhölls för lagen (en röst skilde). Vid sistnämnda riksdag antogs även förslag om skärpta straff för högförräderi (11 kap. 4 a % strafflagen) . ,
Till 1931 års riksdag framlades förslag till skärpningar i föreningslagen avseende införande av förhandsprövning vid registrering av föreningar, konfiskation av upp- löst förenings egendom m. m. Förslaget förklarades vilande till över nyval.
Lapporörelsen fortsatte under tiden med oförminskad styrka. Upplösningen av kommunistiska organisationer tog ny fart. Den 27 februari 1932 inträffade emel- lertid det 5. k. Mäntsäläupproret och detta föranledde, att lapporörelsen i mars samma år förbjöds av inrikesministeriet, vilket förbud fastställdes av domstol.
Efter nyvalen sommaren 1933 upptogs ånyo det sedan 1931 vilande förslaget om ändringar i föreningslagstiftningen. Detta avslogs emellertid, varefter framlades en ny proposition, som något modifierade det föregående förslaget. Huvudanmärk- ningen mot detta förslag hade varit, att bestämmelserna om förhandsprövning kunde föranleda administrativt godtycke. Därför föreslogs nu införande av domstolskon- troll däröver. Det nya förslaget antogs av 1934 års tidigare riksdag.
Vid denna riksdag ändrades vidare den förut stadgade valbarhetsdiskvalifikationen för den som inom de senaste tre åren verkat för statsfientlig sammanslutning etc. till att gälla den som inom de senaste sex åren på sätt förut nämnts enligt 11 eller 12 kap. strafflagen dömts till straff för dylik verksamhet eller åtalats härför. För- valtningsmyndigheternas fria prövningsrätt blev sålunda avskaffad och det judiciella förfarandet avgörande. Anledningen till dessa ändringar var bl. a., att kommunist— sammanslutningarna i allmänhet upplösts för mer än tre år sedan, varför någon ledning ej kunde fås av medlemskap i sådan sammanslutning vid bedömandet av valbarheten. Domstolsprövningen ansågs vidare utgöra en bättre kontroll över bestämmelsernas tillämpning. Denna gång motarbetades icke lagförslaget av social- demokraterna, vilka tydligen voro påverkade av sistnämnda omständighet.
Norge: I strafflagen (& 330) stadgas straff för den som stiftar eller deltager i förening, vilken genom lag är förbjuden eller vars syfte är förövande av eller »opmuntring» till straffbara handlingar eller vars medlemmar förplik- tat sig till obetingad lydnad mot någon. Straffet är böter eller »hefte» eller »fengsel» intill tre månader eller om föreningens ändamål är att föröva eller »opmuntre till» brott »fengsel» intill sex månader. — I grundlagen finnas inga bestämmelser om föreningsfrihet, men denna förutsättes såsom självklar.
Nederländerna: I strafflagen (art. 140) stadgas straff för deltagande i en förening, som har till ändamål att begå brott, med fängelse i högst 5 år samt deltagande i annan av lagen förbjuden förening med fängelse i högst 6 må- nader eller böter högst 300 gulden. Beträffande stiftare och ledare kunna dessa straff förhöjas med en tredjedel.
Föreningsrätten erkännes av grundlagen men stadgas däri, att rätten kan i den offentliga ordningens intresse regleras och inskränkas. Bestämmelser härom finnas i en lag angående förenings- och församlingsrätten 1855. Däri förbjudes bildandet av eller deltagandet i förening som har till ändamål ohörsamhet mot eller överträdelse av lag och laga stadgar, angrepp på eller undergrävande av goda seder eller åstadkommande av hinder för utöv- ningen av andras lagliga rättigheter. Lagen reglerar icke följderna därav att en förening förklaras vara förbjuden.
Tydligen med anledning av kommunistiska politikers verksamhet beslöt rege— ringen i februari 1934 att tillsätta en kommitté med uppdrag att utreda nödvändig- heten och ändamålsenligheten av lagstiftnings- eller andra åtgärder med avseende å ledamotskap i representativa församlingar för sådana personer, vilkas politiska strävan uppenbarligen vore inriktad på en förändring av statsinstitutionerna med användande eller främjande av olagliga medel. Kommittén förklarade i sitt ut- låtande att den uppfattat sitt uppdrag såsom avseende frågan om åtgärder allenast emot personer, som vore medlemmar av representativa församlingar, vadan varje spörsmål om åtgärder emot grupper av personer eller enstaka partier såsom sådana fölle utanför kommitténs uppdrag. Kommittén framlade två lagförslag. — Det ena innehöll, att ledamot av generalstaterna eller av provins- eller kommunalrepresen- tation, vilken i sin verksamhet såsom sådan eller med begagnande av från sådant ledamotskap härrörande myndighet, tillfälle eller medel gåve uttryck åt en strävan, riktad på en förändring av den bestående rättsordningen med användande eller främjande av olagliga medel, kunde förklaras förlustig sitt ledamotskap. Beslut härom skulle fattas av Conseil d”Etat's avdelning för administrativ rättsskipning efter skriftlig anmälan av kammarpresidenten, såvitt fråga vore om en ledamot av generalstaterna, eller eljest av provinsguvernören samt i båda fallen efter en procedur, varunder den anmälde bereddes tillfälle att bemöta den mot honom gjorda anmälan samt upplysningar kunde införskaffas muntligen eller genom vittnesför- hör. Från och med dagen efter anmälans ingivande skulle. den anmälde tills vidare avstängas från utövande av sitt ledamotskap. — Det andra lagförslaget avsåg sådan ändring av strafflagen, att bistraffet förlust av valrätt och valbarhet vid offentliga val alltid skulle ådömas, när en ledamot av generalstaterna eller av provins- eller kommunalrepresentation fälldes till ansvar för förräderibrott, majestätsbrott, brott emot offentlig myndighet eller emot offentlig ordning m. in. enligt något av vissa uppgivna lagrum.
I juli 1934 ägde svåra kravaller rum i landets större städer, föranledda bl. a. av hetsagitation i kommunistpressen. Närmaste orsaken till oroligheterna torde ha varit missnöje över nedsättning av arbets]öshetsunderstöden. I anledning av oroligheterna förekom en interpellation i generalstaterna angående frågan huruvida regeringen skulle taga under övervägande ett förbud mot det kommunistiska partiet. Härtill svarade premiärministern, att frågan tydligen rörde en komplettering av 1855 års lag, enligt vilken föreningar, som stode i strid med offentlig ordning, voro förbjudna, samt att regeringen hade sin uppmärksamhet på spörsmålet, om det vore önskligt att komplettera denna lag.
Schweiz: Enligt förbundsförfattningen äga medborgarna bilda föreningar, såvida ej dessas syften eller de medel, som användas för att uppnå desamma, äro rättsstridiga eller farliga för staten. Kantonerna ha emellertid rätt att lagstifta mot missbruk. De flesta kantoner ha dock icke underkastat för- eningsrätten någon inskränkning. Schweiziska obligationslagen stadgar be- träffande ideella föreningar att registrerad sådan förening av domstol kan upplösas, om den fullföljer otillåtet ändamål. Domstol äger då under vissa omständigheter förordna, att föreningens tillgångar skola överlämnas till en offentlig anstalt.
I lagen till skydd för den allmänna ordningen, som förkastades vid folk- omröstning i mars 1934, stadgades bl. a. straff för den som dels bildade sam- manslutning, vilken åsyftade eller vars verksamhet ginge ut på antingen att
genom olagliga medel hindra eller störa offentlig myndighets åtgärder eller lagarnas genomförande eller att utan tillstånd av förbundsrådet eller kan- tonsregering utöva befogenhet, som lagligen endast tillkomme statliga organ, dels anslöte sig till sådan sammanslutning eller deltoge i dess strävanden, dels ock uppmanade till bildande därav eller efterkomme dess föreskrifter. Mot lagen anmärktes bl. a., att dess bestämmelser om inskränkningar i föreningsrätten voro av mångtydigt innehåll. Bestämmelserna ansågos vara så tänjbara, att de kunde drabba vilken meningsriktning som helst som icke gillades av de maktägande. — Ikantonen Tessin har emellertid den 25 januari 1934 antagits en lag till statens skydd, däri motsvarande bestämmelser ingå, och i kantonen Ziirich har den 25 juli 1934 framlagts förslag till lag till skydd för den allmänna ordningen innehållande förbud mot rättsstridiga och för staten farliga föreningar, vilket förslag skall underkastas folkomröstning.1
England: Föreningsfrihet råder visserligen, men om förening fullföljer ett lagstridigt ändamål anses föreningsmedlemmarna göra sig skyldiga till »conspiracy» (komplott). Var och en som handlar såsom medlem av sådan förening eller understöder densamma straffas.
Beträffande deltagande i samhällsfarliga föreningar stadgas straff i ett par äldre lagar, Unlawful Oath Act, 1797 och 1812, samt Unlawful Societys Act, 1799.
I Unlawful Oath Act stadgas, att som svår förbrytelse, underkastad straffarbete intill 7 år, skall anses att någon förestavar eller förorsakar förestavandet eller hjälper och bistår till eller är närvarande och samtycker till förestavandet eller avläggandet av någon ed eller överenskommelse eller förbindelse av eds natur, som innebär eller är ämnad att förplikta den som avlägger densamma: (1.) att deltaga i myteri eller.upproriskt företag; (2.) att störa den allmänna ordningen; (3.) att vara medlem av någon sammanslutning eller förening bildad för sådant ändamål; (4.) att lyda föreskrifter eller befallningar av något utskott eller någon grupp av personer; som icke lagligen bildats, eller av någon ledare, anförare eller annan sådan person, som icke har laglig befogenhet härtill; (5.) att icke angiva eller av- lägga vittnesmål mot någon medansluten, allierad eller annan person; (G.) att icke förråda eller bekantgöra någon olaglig sammanslutning eller förening eller någon olaglig handling, som är verkställd eller skall verkställas, eller någon olaglig ed eller förbindelse, vilken mä hava blivit förestavad eller erbjuden eller avlagd av någon person, eller innehållet av någon sådan ed eller förbindelse. Samma gäller den som utan att vara tvingad därtill mottager eller avlägger någon sådan ed eller förbindelse.
I Unlawful Societys Act stadgas, att den som bildar eller deltager i någon för- ening, där medlemmarnas namn hemlighållas, skall ådömas straff för bildande av olaglig förbindelse eller förening. Ej heller får inom förening finnas styrelse, ut- skott eller dylikt, vars sammansättning ej är känd för medlemmarna in. 111. Undantag gäller bl. a. för frimurareorden.2
Frankrike: I samband med revolutionen förbjödos 1795 föreningar som störde allmän ordning och 1798 politiska föreningar. I code pénal stadgades, 1 De särskilda kantonerna äro såsom förut nämnts oförhindrade att för sin del antaga
den vid folkomröstningen 1934 förkastade lagen. ? Se Stephen, A Digest of the Criminal Law, 1926, art. 116 och 118.
att politiska föreningar om mer än 20 personer icke fingo bildas utan myn- digheternas samtycke. Sedermera har emellertid föreningsfrihet införts ge- nom lag den 1 juli 1901, varigenom dessa bestämmelser i code pénal upp- hävts. Enligt 1901 års lag äro föreningar otillåtna och förbjudna, som bildats för eller fullfölja ändamål, som står i strid mot lag eller goda seder eller hota statens integritet eller den republikanska styrelseformen. Dylika föreningar kunna på yrkande av envar eller av allmän åklagare upplösas av civil domstol. Den som efter en sådan upplösning vidtar åtgärder för att upprätthålla eller rekonstruera föreningen straffas med böter 16—5 000 francs och fängelse 6 dagar—1 år. För deltagande i statsfientliga föreningar följer straff enligt code pénal, art. 75 f. Nämnas må, att regeringen den 20 nov. 1934 framlagt en proposition om införande av anmälningsskyldighet för utomhusmöten m. m., däri föreslås, att om möte hålles i strid mot lagens bestämmelser domstol bl. a. skall äga förklara den organisation som anord— nat mötet upplöst.
Belgien: I grundlagen fastslås rätt för medborgare att sammansluta sig i föreningar, därvid denna rätt ej kan underkastas några i förväg lagda hinder. Förening kan av domstol upplösas, om den fullföljer olagliga ända- mål. Enligt en lag den 20 juli 1934 har förbud meddelats mot att bilda, bi- träda eller tillhöra enskilda sammanslutningar av militär natur.
Tjeckoslovakien: I lagen till skydd för republiken den 19 mars 1923 stad- gas straff för den som grundar en hemlig organisation, vars ändamål är att undergräva statens självständighet, författningsenliga enhet eller den demo- kratiskt-republikanska statsformen, den som med kännedom om detta ända- mål inträder i en sådan förening, träder i förbindelse med densamma eller deltager i dess verksamhet på något som helst sätt eller understöder för- eningen eller dess medlemmar i deras omstörtningssträvanden materiellt eller på något annat sätt. Såsom hemlig organisation anses också en organi- sation, som har ett ändamål av nu angiVen art, men föregiver annat ända- mål. Straffet är »strenger Arrest» 1 månad—2 år.
Den 25 oktober 1933 har utfärdats en lag beträffande inställande av verk- samheten och upplösning av politiska partier. Ifrågavarande lag lägger i re- geringens hand att suspendera ett partis verksamhet eller att upplösa det- samma. Förutsättningarna för såväl upplösning som suspendering äro, att genom ett politiskt partis verksamhet republikens självständighet, författ- ningsenliga enhet, integritet, demokratiskt-republikanska statsform eller säkerhet i avsevärd grad hotas. —— Verkningarna av ett partis suspendering äro i stort sett följande: 1) Partiets verksamhet förbjudes. (Såsom exempel på förbjuden verksamhet anföres begagnande av uniformer, märken eller andra partibeteckningar, hållande av sammankomster, värvning av parti— medlemmar, insamling av medel till partiet, anslutning till partiet, ävensom understödjande av detsamma.) — 2) Medlem av suspenderat parti får under en tid av tre är, vilken tid dock kan förkortas, icke utan särskilt tillstånd an-
ordna möten, vari inbegripas sammankomster begränsade till inbjudna gäs— ter. — 3) Utgivning eller spridning av tidskrift eller annat tryckalster, som tjänar suspenderat partis syftemål, kan förbjudas. — 4) Medlem av suspen- derat parti kan ställas under särskild uppsikt, innefattande censurering av post och telegram samt inskränkning av rörelsefriheten. — 5) Användande av suspenderat partis namn för beteckning å förening eller sällskap för- bjudes. — 6) Medlem av suspenderat parti går offentliga mandat förlustig; häri innefattas dock ej medlemskap i nationalförsamlingen. — 7) Partiets tillgångar beslagtagas, likasom medel som annan innehar för dess räkning, eller överhuvud medel, vilka uppenbarligen enbart varit avsedda för partiets syftemål. Över de beslagtagna medlens förvaltning skall särskilt beslutas. Från suspenderat parti beslagtagna medel kunna emellertid ej tillfalla sta- ten. —— Den strängare av de båda åtgärder, som kunna företagas mot poli— tiskt parti, nämligen upplösning, medför samma följder, som de, vilka äro förenade med suspendering, vartill komma följande skärpningar: 1) Den som är eller inom sex månader före partis upplösning varit medlem av det- samma förlorar sitt mandat i nationalförsamlingen. — 2) Upplöst partis till- gångar tillfalla staten. — Den som överträder ett förbud eller påbud enligt lagen skall —— oavsett det straff som kan följa vid rättegång inför domstol — av de statliga polismyndigheterna för förseelse åläggas »Arrest» intill 6 må- nader eller böter intill 50 000 Ke eller båda dessa straff. Bestämmelser finnas även om upplösning av förening, som tjänar partiets syften. — Omedelbart efter lagens ikraftträdande har densamma tagits i anspråk för suspendering av det tysk—nationella partiet samt för upplösning av det tyska nationalsocia- listiska arbetarpartiet.
Tyskland (före den nationalsocialistiska regimens genombrott): I straffla- gen stadgas (5 128) straff för deltagande i sammanslutning, vars tillvaro, or- ganisation eller syfte hållas hemliga för myndigheterna eller vars medlemmar mäste förbinda sig till lydnad mot okänd överordnad eller till obetingad lyd- nad mot känd överordnad. Straffet är för medlemmar fängelse intill 6 måna- der samt för stiftare eller föreståndare fängelse 1 månad—1 år. Vidare stadgas (& 129) straff för deltagande i sammanslutning, till vars ändamål eller verk- samhet hör att med olagliga medel förhindra eller sätta ur kraft förvalt- ningsåtgärder eller lagarnas genomförande. Straffet är för medlemmar fängelse intill 1 år och för stiftare eller föreståndare fängelse i 3 måna- der—2 år.
I föreningslagen (1908) stadgas, att en förening, vars ändamål strider mot strafflag, kan upplösas. I riksförfattningen (1919) stadgas väl (art. 124), att alla tyskar ha rätt att bilda föreningar eller sammanslutningar med ända- mål, som icke strida mot strafflagarna. Denna rätt har emellertid suspen— derats genom av rikspresidenten, i enlighet med den honom i riksförfatt- ningen (art. 48) tillagda rätt att om den allmänna säkerheten och ord—
ningen i väsentlig grad störes eller hotas provisoriskt sätta författningens bestämmelser i denna del ur kraft.
Genom skyddslagarna för republiken den 27 juli 1922 och den 25 mars 1930 m. fl. lagar stadgades skärpta straff för deltagande i statsfientliga för- eningar, rätt för förvaltningsmyndigheterna att upplösa dessa 0. s. v. Dessa bestämmelser, liksom de sedermera utfärdade ytterligare skärpta bestäm- melserna i sådant hänseende lämnas emellertid här åsido.1
I detta sammanhang torde böra beröras den socialistlag, som i Tyskland gällde åren 1878—1890. Vid riksdagsmannavalet 1877 samlade det socialistiska arbetare- partiet 493 000 röster eller 9 % av valmanskåren. Kort därefter skedde två attentat mot den tyske kejsaren. Den allmänna meningen gjorde socialdemokraterna ansva- riga därför, och sä tillkom på Bismarcks initiativ i oktober 1878 lagen mot »de samhällsvådliga strävandena inom socialdemokratin». I lagen förbjödos bl. a. varje förening, församling eller publikation, vilken genom socialdemokratiska,'.so- cialistiska eller kommunistiska strävanden hade till mål att omstörta den bestående stats- och samhällsordningen. Detsamma skulle gälla föreningar, inom vilka dylika strävanden visade sig, som hotade det allmänna lugnet och i synnerhet endräkten mellan samhällsklasserna. Om en förening förbjudits, skulle dess kassor o. dyl. tagas i beslag. Straff stadgades för den som deltog i en förbjuden förening såsom medlem eller utövade verksamhet i en sådan förenings intresse. Vidare med- delades bestämmelser om kontroll över föreningarnas sammankomster, om sprid- ning av skrifter, insamlande av bidrag till dylika föreningar 0. s. v. Lagen avsåg särskilt att komma åt yrkesagitatorer och ledare. De som dömdes enligt lagen kunde av domstol förvisas från vissa orter o. s. v. Belägringstillständ kunde för- klaras i av socialistisk agitation hotade samhällen, varvid de administrativa myn- digheterna fingo väsentligt ökade befogenheter att ingripa.
Lagen, som ursprungligen gällde endast 2%, år men sedermera förlängdes, till- lämpades till en början mycket strängt och visade till synes stor effektivitet. Alla socialistiska organisationer upplöstes, partiets tidningar förbjödos, agitatorerna fängslades och utvisades. Så småningom återhämtade sig emellertid den socialde- mokratiska rörelsen. Man slöt sig samman i sång- och gymnastikföreningar, rök- klubbar o. dyl., varvid propaganda utövades. Sedan år 1881 fackföreningarna blivit tillåtna, blevo dessa samlingsplatser och värvningsställen för rörelsen. Anslut- ningen till socialdemokratiska partiet ökade också alltmera. På våren 1890 föreslog regeringen förlängning av den då utlöpande lagen i delvis strängare form. Då det visade sig omöjligt att i denna form genomdriva lagen röstade de konservativa, som betecknade det av vederbörande utskott framlagda mildrade förslaget som värdelöst, för avslag och bragte härmed hela frågan på fall. Vid det kort därefter förrättade riksdagsmannavalet erhöll socialdemokratiska partiet 1 487 000 röster.
Kommittén:
Såsom i inledningen-till denna avdelning påpekats, ha staterna i allt större utsträckning sökt skydd mot statsfientlig verksamhet genom ingripanden mot sammanslutningar med omstörtande syfte. Man har särskild anledning att ifrågasätta en dylik åtgärd beträffande sådana rörelser på ena eller andra hållet, om vilkas syfte att med våld omstörta stats- och rättsordningen nå- gon tvekan icke kan råda och som otvivelaktigt arbeta för att förverkliga
* Härom 'se vidare rikspresidentens förordningar till upprätthållande av den inre friden den. 19 dec. 1932 och till skydd för folk och stat den 28 febr. 1933.
detta mål. Det kan synas naturligt icke minst i en demokratisk stat att un- der alla förhållanden försöka stäcka sådan verksamhet samt undanröja det hot mot stats- och rättsordningen och det irritationsmoment i samhällslivet som den måste utgöra.
Mot ett sådant ingripande har emellertid invänts bl. a. följande: I den mån en sådan rörelse varom det här är fråga verkligen utgör språkrör för ett miss- nöje inom någon befolkningsgrupp, kan ett försök att undertrycka rörelsen ha till följd att missnöjet blir bittrare och får en explosiv kraft som det eljest ej skulle ha. Vidare skulle det ej kunna undgås att de åtgärder, som äro er- forderliga för en rörelses undertryckande, kunde komma att utgöra en källa till irritation i samhällslivet. Därvid kunde friktion med andra befolknings- grupper än de närmast berörda uppkomma. Likaså vore att motse att de straffdomar, vilka torde vara nödvändiga för att tillförsäkra förbudet effek- tivitet, på sina håll verkade upprörande. Detta kunde, särskilt om ett för- bud komme att verka ensidigt, bidraga till att inom de breda befolknings— lagren skapa en större sympati och genklang för den rörelse, man försökte undertrycka, än denna i sig själv skulle ha kunnat vinna. En sådan utveck- ling vore så mycket mindre önskvärd som faran av de rörelser det här är fråga om väsentligen bestode i möjligheten att deras anhängare i en kritisk situation rycka större befolkningsgrupper med sig.
Dessa invändningar kunna ej frånkännas all betydelse. Enligt kommitténs mening hava de emellertid ej sådan räckvidd att tanken på varje förbudslag- stiftning bör uppgivas. I de ifrågavarande rörelserna ligga sådana tendenser att de kunna utveckla sig till den största fara för rikets säkerhet eller ord- ningen i landet, och ett radikalt ingripande kan därför, åtminstone under vissa förutsättningar, vara nödvändigt. Ett samhälle kan ej i längden finna sig i att se ej blott den hävdvunna rättsuppfattning, på vilken den lagliga ordningen är uppbyggd, utsatt för ett systematiskt undergrävningsarbete utan även statens säkerhet och ordningen i landet äventyrad genom organiserade angrepp därpå. I den mån det visar sig att man ej kan komma till rätta med i en partiverksamhet framträdande oarter, som medföra sådana risker, genom åtgärder mot dessa oarter sedda som isolerade företeelser, kan i säkerhetens och ordningens intresse krävas att åtgärder tillgripas mot den organisation, vilken uppbär verksamheten och utgör förutsättningen för att denna skall uppnå någon större effekt. De nyss anförda invändningarna kunna endast föranleda därtill att man bör framgå med varsamhet, vilket ju för övrigt är betingat jämväl därav att det rör sig om viktiga medborger— liga friheter. Det bör sålunda undvikas att ge ett ingripande sken av att vara ett försök att undertrycka en lojalt framförd missnöjesyttring eller en åsikt eller en idé. Det är en mot statens säkerhet och ordningen i landet riktad verksamhet som bör drabbas av förbudet. Vidare bör undvikas att åtgärden får sken av att vara riktad endast mot ett håll. På vilket håll verk- samhet av sådan art, som bör föranleda förbud, än förekommer, bör in-
gripande ske. Däremot kan man naturligtvis ej låta ett ingripande mot ett håll betingas av_ett liknande ingripande mot ett annat håll utan avseende å den verksamhet, som därifrån kommit till synes.
Med hänsyn till vad som anförts anser kommittén sig icke böra föreslå något omedelbart förbud men väl en lagstiftning som möjliggör att under vissa förutsättningar upplösa en sammanslutning och dess verksamhet. Därest dessa förutsättningar på lämpligt sätt avvägas, torde lagstiftningen icke med något sken av berättigande kunna betraktas som en åsiktsför- följelse eller ett obehörigt ingrepp i medborgerliga rättigheter. Någon fara för att den i ansvarskännande kretsar skulle framkalla sympati för den rörelse, som på grund av sin verksamhet pådroge sig påföljden av ett förbud, torde icke 'heller under angivna förutsättningar finnas. I detta avseende kunna trots betydande olikheter i förhållandena exempel från utlandet åberopas. Även i demokratiskt styrda stater har förbud genom- förts utan att sådana verkningar försports. Exempel från utlandet torde jämväl visa att ett förbud kan göras effektivt.
Angående värdet av en sådan lagstiftning som den ifrågasatta vill kom- mittén, utöver vad som anförts, framhålla att den redan genom sin tillvaro säkerligen skulle vara till nytta. Den skulle utgöra en nyttig påminnelse till de krafter, vilka stå bakom de ordningsstörande tendenserna, om de risker de löpa. Förlusten av rätten att öppet driva sin verksamhet måste för dessa krafter, vad som än sägs i motsatt riktning, innebära en stor olägenhet. Möj- ligheten till ingripande bör därför medföra en återhållande verkan, som kan bli av betydelse i ordningens och samhällslugnets intresse. Vidare bör ej helt förloras ur sikte önskvärdheten av att i vissa kritiska situationer kunna före- taga ett snabbt ingripande. I vårt land finnes en särskild anledning att ej uppskjuta den erforderliga lagstiftningen tills en sådan situation inträffat. Våra tryckfrihetsbestämmelser kunna nämligen såsom varande av grundlags natur ej i en hast ändras, och utan ett undertryckande av agitationen genom tryckt skrift torde ett ingripande sådant som det här ifrågasatta bli värde- löst. I en rättsstat bör man även i upprörda tider kunna lita till lagliga me- del för att skydda stats- och rättsordningen. Utarbetandet nu av den erfor- derliga lagstiftningen har slutligen den fördelen att de nuvarande jämfö— relsevis lugna förhållandena innebära en viss garanti för att i en kritisk situation samhällets reaktion ej skall medföra allvarligare intrång i de med- borgerliga fri— och rättigheterna.
I .fråga om lagstiftningens utformning må inledningsvis anmärkas att kommittén icke ansett erforderligt eller ändamålsenligt att utvidga förräderi- bestämmelsernas räckvidd. Ingenting synes vara att vinna genom ett all- mänt straffbeläggande av förberedelse till högförräderibrott. Med den upp- fattning, som råder, nämligen att högförräderi förutsätter en viss aktualitet — i fråga om upproret och en viss fasthet i planerna, skulle sådan verksamhet som här åsyftas icke komma att drabbas av ett dylikt straffstadgande mera
än av de redan nu befintliga. Det synes icke heller lämpligt att söka utvidga förberedelsebegreppet. Oavsett de invändningar, som från principiell syn- ' punkt kunna anföras däremot, må framhållas att därigenom skulle såsom högförräderibrott komma att rubriceras en massa i sig själva obetydliga och relativt oskyldiga handlingar. Därigenom skulle lätt den respekt, som bör omgiva förräderibestämmelserna, kunna gå förlorad. En sådan utvidgad för- beredelsebestämmelse torde för övrigt under alla förhållanden behöva kom- pletteras med bestämmelser av den art som här föreslås. De redan gällande förräderibestämmelserna komma naturligtvis automatiskt i tillämpning i den mån omstörtningsförsöket aktualiseras och planerna antaga bestämd form.
De förutsättningar, under vilka kommittén tänkt sig att upplösning skulle kunna äga rum, ha angivits så, att en sammanslutnings verksamhet med hän- syn till genom densamma ådagalagt syfte att med våld omstörta eller för— ändra rikets statsskick eller med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra offentlig myndighet i dess verksamhet, brott mot medbor- gerlig frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att sätta statens säkerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara. Alla ansvarskännande samhällsmedlemmar måste finna det naturligt att ett ingripande kan äga rum mot verksamhet av det slag som angivits, då statens säkerhet eller ordningen i landet därigenom sättes i uppenbar fara. Uttrycket försök att hindra offentlig myndighet i dess verksamhet innefattar upplopp och liknande oroligheter. Bland ej särskilt nämnda handlingar, som kunna tänkas karakterisera verksamheten såsom farlig, må nämnas spioneri eller annat förräderi, anskaffande av vapen, uppsättande av förbjudna kårer etc. Det kan icke alltid fordras att sammanslutningen fattat beslut om före- tagande av handlingen, utan det bör räcka att handlingen kan sägas utgöra en yttring av verksamheten, (1. v. s. framstår som ett naturligt resultat därav. En enstaka handling, vilken möjligen kan tillskrivas en sammanslutning, skulle ej i och för sig berättiga till upplösning. Därför skulle erfordras att handlingen ingår som led i en verksamhet, vilken med en viss nödvändighet | måste föra till sådana resultat som i förslaget angivits. Detta uttryckes, för- utom därigenom att handlingen skall vara en yttring av verksamheten, även i därigenom att verksamheten säges vara av sådan beskaffenhet att statens sä- ) kerhet eller ordningen i landet genom densamma sättes i uppenbar fara. ) Upplösning bör naturligtvis ej komma i fråga, om någon sådan fara för framtiden ej kan anses förefinnas. Med hänsyn till det moderna organisa- tionsväsendets utveckling måste, då en huvudorganisation upplöses, även av densamma beroende organisationer kunna upplösas. Såsom beroende orga- nisationer måste betecknas ej blott till huvudorganisationen anslutna lokal- avdelningar utan även formellt fristående organisationer som behärskas av huvudorganisationen. Om dessa ej inneslötes i förbudet, kunde de komma att utgöra organisatoriska stödpunkter för rörelsens fortsättande. Betänk- ligheter mot upplösande jämväl av beroende organisationer som äro formellt
fristående äro så mycket mindre berättigade som de i själva verket endast utgöra en anordning för bedrivandet av huvudorganisationens verksamhet. *
Upplösningen måste helt naturligt medföra att sammanslutningens verk- samhet ej får fortsättas, Förbud däremot bör meddelas i upplösningsbeslu— tet. Upplösningen måste vidare medföra likvidation av sammanslutningens egendom. Kommittén föreslår att egendomen skall kunna förklaras förver- kad. Anledning därtill föreligger t. ex. då verksamheten syftat till att med våld omstörta statsskicket.
För att göra förbudet effektivt fordras naturligtvis i första hand att sam- manslutning icke må kunna bildas, som uppenbart avser att fortsätta upplöst sammanslutnings verksamhet. Möjlighet att upplösa även sådan samman- slutning stadgas i 2 5, och upplösningen bör naturligtvis ske i samma ord- ning och med samma garantier mot missbruk av upplösningsbefogenheten som stadgas i 1 &. Att här lita endast till ett straffstadgande skulle medföra att ett icke önskvärt dröjsmål med upplösningen kunde uppkomma. Frågan huruvida en ny sammanslutning, som bildas, är avsedd att fortsätta en upplöst sammanslutnings verksamhet måste naturligtvis lämnas i dom- stolens hand att avgöra efter omständigheterna, i främsta rummet arten av. den nya sammanslutningens verksamhet, kretsen av deltagare, de ledande personerna etc. I sista hand bestämmande blir naturligtvis huruvida den nya sammanslutningens verksamhet kan anses fortsätta de förkastliga tendenser i den gamla sammanslutningens verksamhet, vilka föranlett upplösningen.
För effektiviteten fordras vidare att utgivande eller spridande av tidning eller annan skrift för främjande av upplöst sammanslutnings verksamhet måste förhindras. Bestämmelser därom föreslås införda såsom särskilda mo- ment i åå 4 och 5 TF. Bestämmelserna om upplösning av förening ha tjä- nat till förebild. I 4 % I mom. har avsetts ett allmänt förbud, varemot i II mom. huvudsakligen avsetts rättegång beträffande särskild periodisk skrift. De nya momentens nummer bli naturligtvis beroende på de omarbetningar i övrigt som må komma att göras i dessa paragrafer.
Slutligen måste för att göra förbudet effektivt straffstadgande finnas. Det har ansetts lämpligt att antyda olika sätt på vilka förbudet kan brytas. Straf- fet måste givetvis vara relativt strängt. Kårlagen har följts i det avseendet att egenskapen av tjänsteman måste anses såsom försvårande och kan med- föra påföljden av avsättning eller mistning av tjänsten på viss tid, även då straffarbete ej ådömts. Straffbestämmelser för överträdelse av förbudet att utgiva tidning ha intagits i tryckfrihetsförordningen .
I 4 % meddelas bestämmelse om förverkande av egendom som användes för fortsättning av rörelsen. Ett sådant stadgande har ansetts motiverat för att giva ytterligare effektivitet åt förbudet.
En synnerligen viktig fråga i en lagstiftning av förevarande art är i vems hand det skall läggas att meddela upplösningsbeslutet. De omständigheter, vilka angivits som förutsättningar för upplösning av sammanslutning, äro
sådana som även i andra fall bruka uppdragas åt domstol att pröva (jfr 8 kap. 13, 14 och 25 åå SL). Enligt kommitténs mening är det under sådana förhållanden mest överensstämmande med svensk rättsuppfattning att an- förtro uppgiften åt domstol. Endast därigenom vinner avgörandet erforder- lig objektivitet och undandrages mer eller mindre tillfälliga politiska infly- telser. Endast inför domstol torde en fullt tillfredsställande utredning kunna förebringas rörande befintligheten av förutsättningarna för upplösning. Det kan ock förväntas, att ett domstolsavgörande i förhållande till allmänheten erhåller större auktoritet än ett sådant av administrativ myndighet.
Vid övervägande av frågan åt vilken domstol avgörandet bör anförtros, kan måhända någon tvekan råda. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke en speciell domstol borde för sådana mål som de hithörande inrättas. Kommittén har emellertid icke ansett denna utväg nödvändig men å andra sidan funnit det mindre praktiskt att föreslå överlämnandet därav till de olika underrätterna med den bristande enhetlighet som då skulle kunna befaras. Kommittén förordar målens läggande under Svea hovrätt. Härigenom tillgodoses enhetligheten i lagens tillämpning och ävenledes kra- vet på större skyndsamhet i förfarandet vid eventuella besvär.
Med hänsyn till det samband, som finnes mellan upplösning av samman- slutning och förbud mot utgivande av tidning, bör uppenbarligen även.sär- skilt anhängiggjort mål angående sådant förbud handläggas på samma sätt som mål angående upplösning av sammanslutning. Bestämmelse i sådant avseende har upptagits i 5 5 TF. Även här bli bestämmelsernas plats i para- grafen beroende på de omarbetningar som i övrigt skola göras däri.
Initiativet till en åtgärd av ifrågavarande slag kan naturligtvis icke över— lämnas åt ett flertal personer. Med hänsyn till uppgiftens ömtåliga beskaffen- het bör dessutom initiativtagaren besitta särskilda kvalifikationer. Kommittén har ansett det ligga närmast till hands att uppgiften anförtros justitiekanslern. Regeringen såsom i sista hand ansvarig för ordningen torde ha tillräckliga möjligheter till initiativ genom hänvändelse till kanslern. Det har ifråga— satts att initiativrätt skulle lämnas jämväl till justitieombudsmannen. En sådan uppgift ligger emellertid helt utanför justitieombudsmannens ämbets- uppgift i övrigt. Den omständigheten att justitieombudsmannen är en riks-. dagens förtroendeämbetsman gör det också ur principiell synpunkt olämp- ligt att åt honom anförtro en sådan med riksdagens befogenheter så föga sammanhängande uppgift.
I processuellt avseende har kommittén vidare ansett sig av praktiska skäl böra föreslå att på talan mot huvudorganisation jämväl underlydande lokal- avdelning må kunna förklaras upplöst. Några berättigade invändningar sy- nas icke kunna göras häremot.
För att tillgodose de krav på särskild skyndsamhet som i vissa fall må kunna finnas har kommittén ansett det böra stadgas möjlighet för domstol, där talan om upplösning är anhängiggjord, att meddela provisoriskt förbud i
avvaktan på det slutliga utslaget. Det synes bäst överensstämma med förhål- landenas natur att ett sådant beslut ej må kunna överklagas. Någon fara torde ej ligga däri, då mål av ifrågavarande beskaffenhet helt naturligt kom- ma att handläggas med den största skyndsamhet. Överträdelse av proviso- riskt förbud bör naturligtvis medföra samma påföljd som överträdelse av slutgiltigt förhud.
I samband med dessa bestämmelser bör medgivas rätt för justitiekanslern att förordna om beslag i överensstämmelse med stadgandena i lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål, i den mån de kunna bli till- lämpliga.
AVD. IV.
Vissa frågor rörande allmänna organ och myn- digheternas befogenheter.
Fråga om förbud för i allmän tjänst anställda att del- taga i statsfientlig verksamhet.
Även med den uppfattning kommittén företräder beträffande lämpligheten av förbud mot ytterlighetspartierna och deras verksamhet kan och bör den frågan uppställas, om icke på grund av de särskilda krav, som kunna ställas på sådana personer, som äro anställda i det allmännas tjänst, förbud bör utfärdas för dem att ansluta sig till dessa partier eller att främja deras verksamhet.
Gällande bestämmelser och tidigare behandling av frågan.
Olika kategorier av i allmän tjänst anställda.1
I motsats till åtskilliga främmande länder finnes icke hos oss någon all- män tjänstemannalag, som systematiskt och uttömmande reglerar tjänste- männens rättsliga ställning i förhållande till staten. Ej heller finnes någon enhetlig reglering av anställningsförhållandena för arbetare i statens tjänst. Likaså saknas dylika allmänna bestämmelser beträffande kommunala och med dem jämställda tjänstemän eller arbetare.
Med varje särskild befattning äro i regel förbundna vissa i lagar, instruk- tioner, reglementen eller arbetsordningar angivna, i densamma ingående spe- cifika tjänsteplikter. Såsom för alla befattningshavare gemensamma sådana
* År 1927 beräknades i allmän tjänst anställda till följande antal: anställda hos staten 104 909, därav tjänstemän 79 982 och arbetare 24 927; anställda hos landsting 10141; anställda hos kommuner (städer, köpingar, municipalsamhällen, landskommuner) 71457, dels i egen regi 67 631, därav tjänstemän 51506 och arbetare 16125, dels ock i kommu- nalindustriella företag i enskild drift 3826, därav tjänstemän 453 och arbetare 3373; anställda hos prästlönekassor (prästerskapet) 2400 samt anställda hos vägkassor (väg- distriktens personal) 20 000; tillhopa 208 907. (Jfr: Anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst, utgiven av socialstyrelsen 1931, sid. 73.')
plikter har man plågat angiva trohets- och lydnadsplikt samt plikt att iakt- taga ett oförvitligt uppträdande. Man måste fordra att en ämbets- eller tjänsteman icke för en sådan vandel, att aktningen för ämbetet eller tjänsten därigenom sättes i fara. Någon ämbets- eller tjänstemannaed till regering eller författning förekommer icke.1
Skillnaden mellan tjänstemän och arbetare är flytande och skäligen god- tycklig. Medan man i allmänt språkbruk såsom arbetare plågar beteckna löntagare som i huvudsak utför kroppsarbete, gäller detta knappast i fråga om statens och kommunernas befattningshavare, där en stor del av kropps— arbetet utföres av personer i tjänstemannaställning. Vad som förnämligast åtskiljer arbetare från andra anställningshavare är, att lönen för arbetare bestämmes genom avtalsuppgörelser, träffade antingen med enskilda arbetare genom anställningskontrakt eller med grupper av arbetare genom kollek— tivavtal, medan däremot ,tjänstemännens arbets- och löneförhållanden äro fastställda i allmän författning. En tendens att successivt överföra mera kva- lificerade arbetarekategorier till tjänstemannagruppen har alltmera gjort sig gällande.
Rätten för tjänstemän och arbetare i det allmännas tjänst att strejka ingår i den större frågan om samhällsfarliga arbetskonflikter. Denna fråga har kommittén ansett ligga utanför sitt uppdrag och den förbi- gås därför även i detta sammanhang.
Försvarsverkets personal intager i flera avseenden en särställning. Denna skall därför i det följande behandlas för sig.
I samband härmed har även ansetts böra upptagas frågan om förbud för statsfientliga element att vara medlemmar i de frivilliga försvarsorgani— sationerna.
Tjänstemän i allmänhet.
Ingripande för fel och försummelser av tjänsteman kan ske i straffrättslig väg efter behörigt åtal, eller i disciplinär väg genom ingripande av över- ordnad. _Det finnes ej någon egentlig begreppsskillnad mellan kriminella och disciplinära straff.
Enligt 36 % regeringsformen får den som har Kungl. Maj:ts fullmakt å tjänst icke avsättas utan rannsakning och dom. Oavsättligheten inne- bär emellertid icke rätt att fortfarande inneha tjänsten utan allenast rätt att, under den tid anställningen avsett, orubbat bibehålla samtliga med tjänsten förenade ekonomiska förmåner. En mängd tjänster, även högre sådana, tillsättas numera genom förordnande eller konstitutorial, med eller utan möjlighet till avskedande genom uppsägning. Även för dessa tjänster finnes skydd mot godtycklig avsättning. Statens ordinarie befattningshavare anses sålunda ej kunna avskedas från sina befattningar utan att till stöd
1 Ämbetsed avfordras numera endast domare, domkapitelsledamöter och statsråd, var- jämte präster avlägga ett löfte.
därför åberopas sådana omständigheter, som kunna föranleda avskedande i judiciell eller disciplinär väg. Dock kan enligt 35 & regeringsformen Konungen fritt entlediga innehavare av förtroendesysslor. Extra ordinarie befattningshavare kunna entledigas efter viss tids uppsägning eller omedel- bart, om de anses olämpliga. Ett sådant entledigande har ej formellt karak- tären av bestraffning men kan naturligtvis i verkligheten ha det. — Om till- sättning av ämbetsmän stadgas i 28 % regeringsformen vissa villkor beträf- fande religion och statsborgarskap. För de flesta tjänster finnas dessutom särskilda fordringar om kompetens o. dyl. Anmärkas må, att ådömande av påföljd enligt 2 kap. 19 % SL alltid medför förverkande av allmän befatt- ning, som av den dömde innehaves, samt inskränkning för alltid eller för viss tid i hans behörighet att innehava viss tjänst eller allmän befattning.
Det straffrättsliga ingripandet mot ämbets- och tjänstemän regleras i huvudsak i 25 kap. SL. Enligt 22 å i kapitlet skall vad om ämbetsmän är stadgat gälla bland annat även dem, som äro satta _att förvalta städers, menigheters eller allmänna av Konungen stadfästade kassors, verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter, om de tjänstemän, som lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna, och om andra, som äro förordnade att förrätta ämbete eller tjänsteärende. Bestämmelserna i 25 kap. SL avse i huvudsak egentliga ämbetsbrott, d. v. s. brott, som innebära kränkning av tjänsteplikter, vare sig brottet är av den natur, att det endast kan begås av vissa statens befattningshavare eller av sådan befattnings- havare överhuvud, eller det innefattar ett allmänt brott, som anses böra bestraffas på särskilt sätt, då det begåtts av en statens befattningshavare. De egentliga ämbetsbrotten äro i kapitlet speciellt uppräknade i %% 1—15 (ta- gande av mutor, förskingringar etc.) samt generellt angivna i åå 16 och 17, vilka båda lagrum äro avsedda att tillämpas, där brottet ej hör under något av de i kapitlets föregående paragrafer upptagna brott.
I 5 20 st. 1 stadgas, att om ämbetsman eller därmed jämställd för brott dömes till straffarbete eller svårare straff, han tillika skall dömas till av- sättning, ändå att brottet är begånget utom ämbetet eller tjänsten. Äro om- ständigheterna synnerligen mildrande, må dömas till mistning av ämbetet på viss tid. Vid vissa sedlighetsbrott av uppfostrare eller lärare kan avsättning eller mistning av tjänsten följa även om för brottet ej ådömes straffarbete. Särskilda stadganden finnas i detta hänseende beträffande officerare och underofficerare (se nedan) samt i fråga om präster.1 Vad härefter angår den disciplinära straffmyndigheten äro icke alla statens
1 Beträffande präster gäller lagen den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst m. in. Om präst för brott utom ämbetet blivit dömd endast till böter eller fängelse kan han likväl, om brottet är sådant att hans prästerliga anseende därigenom fläckas eller spilles, dömes till suspension eller avsättning (& 8). Samma är fallet, om han inlåter sig på hantering, som ej anslår hans ämbete, åstadkommer uppenbar förargelse genom sitt leverne eller någon sin gärning utan att brott begås etc. (5 9). — Ingripande har flera gånger skett från justitieombudsmannens sida mot präster för inblandande av politik i ämbetsutövning (se .l. O:s ämbetsberättelse 1931. sid. 31 m. fl.).
befattningshavare underkastade sådan. Från denna äro undantagna bl. a. chefer, underchefer, ledamöter och föredragande i Kungl. Maj:ts kansli samt hos de centrala verken och länsstyrelserna etc. Tydligt torde emellertid vara, att varje förman, även om det ej uttryckligen utsagts, måste vara be- rättigad att, där den underordnade ej behörigen fullgör sina tjänsteplikter, erinra honom därom och anbefalla rättelse.
De i 25 kap. SL intagna bestämmelserna utesluta ej i andra författningar stadgade bestämmelser om straff för tjänstemän. I 3 % promulgationslagen till SL föreskrevs väl, att alla i särskilda lagar, författningar eller vitesförbud givna straffbestämmelser för brott, är vilka i nya lagen straff vore satta, upp— hävdes, men enligt 18 & gjordes undantag bland annat för straffbestämmel- ser efter särskilda lagar, författningar, instruktioner eller taxor för fel eller försummelser av ämbets- och tjänstemän i vissa fall, »de där i nya lagen ej uttryckligen nämnda äro». Härmed avsågs särskilt den disciplinära straff- befogenheten.1
Vid angivande i de särskilda lagarna etc. av de disciplinära förseelserna har man i regel ej såsom i strafflagens 25 kap. använt ett detaljerat upp- räknande av tjänsteförseelserna efter deras art med angivande för en var av det straff, som bör ifrågakomma, utan förseelserna ha i regel endast an— givits generellt. Anmärkningsvärt är att, med undantag för icke ordinarie befattningshavare, klandervärt uppförande utom tjänsten i allmänhet allenast upptagits i instruktionerna för sådana verk, vilkas personal mera direkt kom— mer i förhållande till allmänheten.
Beträffande ett par av de i detta sammanhang viktigaste tjänstemanna- grupperna skall här lämnas en kort redogörelse för gällande disciplinära bestämmelser.
Polispersonalen: Enligt polisreglementet för riket den 26 september 1925 till- sättas ordinarie befattningshavare vid polisen antingen genom ständigt förord— nande eller genom förordnande tills vidare. Den, som erhållit ständigt förordnande kan icke i administrativ ordning skiljas från tjänsten annat än såsom påföljd av svår förseelse i densamma, i vilket fall den disciplinära bestraffningsrätten utövas av en särskild disciplindomstol, poliskollegiet. Ordinarie befattningshavare, som icke erhållit ständigt förordnande, kan, om han på grund av mindre gott upp- förande eller annan anledning funnits för tjänsten olämplig, skiljas därifrån, dock med rätt till två månaders avlöning. Extra befattningshavare, som varit an- ställd vid polisväsendet i minst två år i följd, kan skiljas från tjänsten i följd av indragning av befattningen, liksom på grund av olämplighet för tjänsten. I båda fallen är dylik extra befattningshavare berättigad till två månaders lön. Annan
1 Frågan huru den disciplinära straffbefogenheten ställer sig till den judiciella är om- stridd. Faktiskt synas de disciplinära myndigheterna anse sig befogade att i särskilda fall disciplinärt ingripa även beträffande brott, som speciellt angivits i strafflagen. Uppfatt- ningen synes dock i allmänhet vara, att åtalsvägen bör anlitas, där felet är av svårare be- skaffenhet eller skadestånd kan ifrågakomma, liksom ock då oaktat lindrigare disciplinär bestraffning rättelse ej vunnits. Valrätten mellan disciplinär bestraffning och åtal till- kommer principiellt disciplinärmyndigheten och ej befattningshavaren, ehuru naturligen disciplinärmyndigheten, om befattningshavaren föredrager åtalsvägen, i regel ej har an- ledning motsätta sig hans önskan.
extra befattningshavare kan, när helst tjänsten det kräver, skiljas från sin anställ- ning, dock i regel med rätt till en månads avlöning. Därjämte kunna samtliga be- fattningshavare, som icke erhållit ständigt förordnande, skiljas från tjänsten i enahanda ordning som de, vilka erhållit dylikt förordnande (% 2). Överskrider befattningshavare sin befogenhet eller åsidosätter han vad honom åligger eller visar han eljest oförstånd eller oskicklighet i tjänsten eller förhåller han Sig i sin enskilda vandel på sådant sätt, att aktningen för polistjänsten sättes i fara, må han bestraffas med varning, förlust av löneförmåner eller mistning av tjänsten viss tid samt under vissa omständigheter avsättas från tjänsten (% 17).
Kommunikationsverkens tjänstemän: Enligt instruktionerna för järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen gäller, att tjänsteman, som beträdes med fel i tjänsten eller låter klandervärt uppförande (även utom tjänsten) komma sig till last, av resp. styrelse kan ådömas böter med högst en månads lön eller mistning av tjänsten högst tre månader. Om den som begått tjänstefel ånyo beträdes därmed eller tjänstefelet är av svårare beskaffenhet, kan han avsättas. Denna påföljd fin- nes alltså ej vid klandervärt uppförande. Samma bestämmelser gälla enligt gene— raltullstyrelsens instruktion med den skillnaden, att enligt denna jämväl kan ådö- mas varning samt att avsättning får ådömas ej endast för upprepat tjänstefel eller sådant fel av svårare beskaffenhet utan även i motsvarande fall för klandervärt uppförande. Beträffande icke ordinarie befattningshavare för samtliga dessa verk stadgas, att om sådan förhåller sig försumlig eller oskicklig eller visar klandervärt uppförande eller gör fel i tjänsten, han antingen kan avskedas —— såvitt angår järnvägsstyrelsen efter viss tids uppsägning samt såvitt angår övriga verk omedel- bart —— eller ock dömas för tjänstefel.
Beträffande lärare hänvisas till redogörelsen för propagandan i skolorna. l kårlagen den 15 juni 1934 stadgas, att där den brottslige är ämbets- eller tjänsteman i statens eller kommuns tjänst, detta skall anses såsom försvå— rande omständighet, och denne ändå att han dömes till ringare straff än straffarbete kunna dömas till avsättning eller mistning av tjänsten på viss tid. Straffet för överträdelse av lagen är fängelse eller dagsböter eller där omständigheterna äro försvårande straffarbete i högst 1 år.
Angående tillkomsten av dessa bestämmelser må nämnas följande: I det sakkunnigbetänkande, som låg till grund för lagen, anfördes bl. a.: Sär- skild uppmärksamhet påkallar frågan om skyldighet för i statens eller kommuns tjänst anställd person att avhålla sig från sådan verksamhet, som enligt de sak— kunnigas mening bör förbjudas. Uppenbart är att personer som äro anställda i det allmännas tjänst, i all synnerhet de som tillhöra polis- eller militärväsendet, hava en alldeles särskild plikt att avhålla sig från varje otillåten befattning med sådana sammanslutningar, som avse att med våldsamma medel störa ordningen eller ingripa på områden, som äro förbehållna offentliga organ, och att det ur stats- och rättsordningens synpunkt måste anses ytterst betänkligt om degöra sig skyldiga till förfarande, som enligt de sakkunnigas mening bör vara förbjudet för envar. Det synes med hänsyn därtill böra föreskrivas, att en i det allmännas tjänst anställd person, som gör sig skyldig till överträdelse av förut angivna förbud, skall kunna skiljas från sin befattning för alltid eller på viss tid. Det torde i sådant syfte främst böra fastslås, att om ämbetsman eller i statens eller kommuns tjänst anställd tjänsteman beträdes med brott av angiven art, detta skall anses så— som försvårande omständighet. Han bör följaktligen enligt vad förut sagts kunna dömas till straffarbete. Dömes han till straffarbete, skall han jämlikt 25 kap. 20 och 22 55 allmänna strafflagen jämväl dömas till avsättning eller mistning av sin
tjänst på viss tid. Emellertid kan det begångna brottet i och för sig vara av den art, att straffarbete ej bör ifrågakomma, och för dylikt fall bör med hänsyn till det oavvisliga kravet att i det allmännas tjänst anställda personer icke olovligen befatta sig med enskilda väpnade sammanslutningar stadgas, att sådan person, om han gör sig skyldig till brottsligt förfarande av ifrågavarande natur, må kunna dömas till avsättning eller mistning av sin tjänst, även om han dömes till lind- rigare straff än straffarbete. Vad här anförts om ämbets- och tjänstemän synes däremot icke böra gälla för t. ex. kommunala förtroendemän, vilka i förevarande avseende intaga en helt annan ställning än de egentliga tjänstemännen.
Vid lagförslagets remittering till lagrådet anförde chefen för socialdepartementet bl. a.: Uppenbarligen är det ett rimligt krav, att personer som äro anställda i det allmännas tjänst avhålla sig från handlingar som kunna störa ordning och fred i det samhälle de äro satta att tjäna. Det synes icke böra tolkas såsom tecken på misstroende eller eljest giva anledning till anmärkning, om dessa personer, när samhället finner sig nödsakat lagstifta mot sammanslutningar som kunna störa samhällsfreden, i viss mån bliva föremål för särbehandling i denna lagstiftning. Med hänsyn jämväl till den inverkan, ett deltagande av samhällets egna tjänstemän i förbjudna organisationer måste få på övriga samhällsmedlemmar, torde det vara fullt förklarligt om samhället för att förebygga ett sådant deltagande vid- tager den åtgärden att stadga ett skärpt straffansvar för sina tjänstemän. Me- ningarna kunna visserligen vara delade om hur detta skärpta straffansvar när— mare skall utformas. Enligt min mening bör det emellertid icke endast givas den formen, att i lagen föreskrives att det skall anses såsom försvårande omständighet om den som förbrutit sig mot lagen är tjänsteman. Utan det bör, såsom de sak— kunniga jämväl föreslagit, dessutom införas möjlighet för domstolen att döma till avsättning eller suspension även i det fall att straffet icke bestämmes till straffarbete. Jag vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten därå, att de sakkunnigas förslag ingalunda innebär att avsättning eller suspension är obliga- torisk, så snart en tjänsteman förbrutit sig mot lagen. Förslaget innehåller i denna del allenast att domstolen, ändå att tjänstemannen dömes till ringare straff än straffarbete, må döma till avsättning eller suspension. Att begränsa det före- slagna stadgandet angående särskilt tjänstemannaansvar att gälla endast vissa tjänstemän — i vilken händelse närmast skulle ifrågakomma sådana som äro anställda vid ordnings- eller militärväsendet —-1 synes mig icke vara lämpligt. Bland annat torde mot en sådan begränsning kunna invändas, att även utanför de angivna kategorierna finnas åtskilliga befattningshavare, på vilka måste ställas alldeles särskilda krav i nu förevarande hänseende. —— Ej heller eljest har jag funnit anledning att frångå de sakkunnigas förslag i denna punkt. ——- Under »tjänstemän» äro uppenbarligen i detta sammanhang att hänföra jämväl ämbets- man.
Lagrådet hemställde, att bestämmelsen måtte utgå, då den saknade motstycke i gällande lagstiftning och ginge utöver vad som kunde anses påkallat av om— ständigheterna samt stadgandet i 25 kap. 20 % SL erbjöde tillräckligt korrektiv. Lagrådet anförde vidare, att om så icke ansåges vara förhållandet, borde i varje fall den ifrågasatta bestämmelsen begränsa-s att avse allenast sådana tjänstemän, beträffande vilka en överträdelse av lagen framstode såsom särskilt betänklig. Härvid framhölls, att 17 % polisreglementet lämnade möjlighet att på disciplinär väg med suspension eller avsättning bestraffa i reglementet avsedd befattnings- havare vid polisväsendet även för annan brottslig gärning än tjänstefel.
Departementschefen fann emellertid vad lagrådet anfört icke vara av beskaffen- het att föranleda ett frånträdande av hans ståndpunkt, och denna godkändes även av riksdagen.
I samband härmed må nämnas, att vid 1934 års riksdag framställdes en interpellation rörande viss politisk orientering inom officers- och underoffi- cerskårerna. Interpellationen besvarades av statsministern, som bl. a. hän- visade till att frågan var under utredning av kommittén.1
Försvarsverlcets personal.
Försvarsverkets personal består dels av krigsmän, dels av civilmilitära och civila befattningshavare, dels ock av civila arbetare. Bestämmelser om vilka av dessa som lyda under SfK finnas i 6 % SfK. Under lagen höra först och främst krigsmän. Detsamma gäller med vissa undantag även civila'ämbets- och tjänstemän, civila betjänte, vilka äro anställda vid krigsmaktens förråd samt extra poliskonstaplar vid flottan. Under den tid de tjänstgöra vid mobi- liserad avdelning av krigsmakten lyda även månads- och daglönare vid flottan samt vid truppförbanden anställda manliga hantverkare, maskinister och ”el— dare under SfK.
Den arbetsledande arbetarpersonalen, verkmästare, förmän 0. dyl., har enligt en kungörelse den 22 juni 1928 med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke ordinarie befattningshavare vid försvarsverket hänförts till tjänstemannakategorien. De torde emellertid för tjänstefel svara enligt 25 kap. SL. Om de uppsägas av annan anledning än tjänstefel, ha de rätt till 3 månaders uppsägningstid. De förutvarande månadslönarna vid flottan ingå numera i denna tjänstemannakategori.2
Till krigsmän räknas utom de värnpliktiga huvudsakligen officerare och underofficerare samt fast anställt manskap. Vad beträffar tjänsteförbry- telser och påföljderna härför intaga officerare och underofficerare, å ena, samt fast anställt manskap, å andra sidan, en olika ställning, vilket sam- manhänger med att för fast anställt manskap icke finnes någon tjänst, från vilken avsättning i teknisk mening kan ifrågakomma.
Krigsmaktens fast anställda manskap indelas i underbefäl och meniga. Volontär vid armén antages av regements- eller kårchef medelst kontrakt enligt kungörelsen den 24 mars 1916 angående antagande och avskedande av volontär (fast anställt manskap) vid armén med undantag av musikvolontär (ändrad den 19 december 1919 Och den 22 oktober 1926). Rörande antag- ningsvillkoren finnas föreskrifter om ålder, kroppsbeskaffenhet, god fatt- ningsförmåga samt vissa betyg. Vid antagning skall företräde lämnas åt den, som är inskriven såsom värnpliktig, och särskilt åt värnpliktig, som under sin tjänstgöring visat lämplighet för underbefälsutbildning. Tiden för
' Se ll kam. protokoll 1934, nr 50, sid. 2 f. 2 Enligt 1881 års SfK lydde vid krigsmakten anställda civila ämbets- och tjänstemän samt envar annan, som vid krigsmakten innehade stadig befattning, under SfK. I 1922 års krigslagstiftningssakkunnigas betänkande föreslogs, att SfK endast skulle gälla vissa begränsat angivna kategorier av ifrågavarande tjänstemän. Däremot föreslogs i det 1929 inom justitiedepartementet utarbetade utlåtandet angående åtgärder mot den försvarsfient— liga propagandan, att samtliga försvarsverkets civila arbetare redan vid försvarsberedskap skulle ställas under krigslagarna.
den första anställningen bestämmes till 2, 3 eller 4 år samt för förnyat tjänsteavtal (rekapitulation) från 1/2 till 2 år. Avsked före utgången av be- stämd anställningstid meddelas av vederbörande regements- eller kårchef utan ansökan bl. a. åt den som enligt regements- eller kårchefens beprö- vande visat sig olämplig för utbildning till underbefäl.
Vad angår flottan rekryteras sjömanskåren enligt R. f. m. % 23: a) ge- nom karlskrivning från skeppsgossekåren, med skyldighet för den karl- skrivne att kvarstå i sjömanskåren under sex år, räknat från och med den 1 oktober det år karlskrivningen sker; samt b) genom anställning av manskap medelst kontrakt för viss tid. —— Anställningstiden anses i regel förlängd ge- nom rekapitulation med ett år för varje gång, därest uppsägning från veder- börande kårchefs eller från den anställdes sida icke skett senast å sextionde da- gen före anställningstidens utgång. — För skeppsgossar, polismän m. fl. gälla särskilda bestämmelser. -— Menig eller korpral, som ådagalägger oförmåga i tjänsten eller eljest befinnes olämplig för fortsatt anställning, må efter pröv— ning av chefen för underofficers- och sjömanskårerna meddelas avsked före anställningstidens utgång (R. f. m. I 5 39 mom. 4).1 — Högbåtsman eller flaggkorpral, som inom de tre första åren efter erhållet förordnande eller befordran befunnits olämplig för bestridande av sin tjänst eller ådagalagt mindre hedrande vandel, skall snarast möjligt efter tredje årets utgång av chefen för underofficers- och' sjömanskårerna uppsägas från sin anställning vid sjömanskåren att avgå vid anställningstidens utgång. Har han icke blivit sålunda uppsagd, skall han vara berättigad att kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder, såvitt han icke avskedas på grund av bestraffning eller kassation (R. f. m. % 23, p. 4).
Vad angår flygvapnets manskap föreskrives i kungörelsen den 29 septem- ber 1933 angående inträde vid, befordran inom och avgång från flygvapnet ävenledes att avsked före utgången av avtalad anställningstid kan av kår- chefen meddelas utan ansökan bl. a. åt den som ådagalägger oförmåga i tjänsten eller eljest befinnes olämplig för fortsatt anställning.
Nu nämnda bestämmelser om rätt att före kontraktstidens utgång av- skeda fast anställda, därest de äro olämpliga, ha åtminstone vid marinen och flygvapnet i regel ansetts tillämpliga på menig eller underbefäl, som utövar verksamhet i disciplinupplösande riktning eller som, utan att sådan verk- samhet kunnat ledas i bevis, tillhör kommunistiska partiet.
Beträffande påföljderna med avseende å förlust av tjänst eller anställning vid tjänsteförbrytelser stadgas i 29 g 1 st. SfK, att officer eller underofficer, som efter SfK eller allmän lag dömes till ansvar för stöld eller snatteri eller för annat brott till straffarbete eller svårare straff, tillika skall dömas till avsättning. Detta stadgande motsvarar den förut nämnda bestämmelsen i 25 kap. 20 5 1 st. SL, dock med den skillnad att under det efter sistnämnda lag-
1 Motsvarande bestämmelse finnes för kustartilleriet i R. f. m. & 35 mom. 4.
rum alternativt kan dömas till mistning av ämbetet på viss tid, efter före- varande paragraf alltid skall dömas till avsättning. Stadgandet i 29 ä 1 st. SfK tillämpas även på officerare och underofficerare i reserven under deras tjänstgöring vid krigsmakten. Eljest gäller för dem bestämmelserna i 25 kap. 20 å SL. _ Vad angår fast anställt" manskap stadgas i samma 29 5 2 st., SfK att om sådan person begår brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff, han skall av vederbörande befälhavare skiljas från sin anställ- ning vid krigsmakten dock att, då tiden för straffarbetet ej uppgår till sex månader och brottet ej är sådant, att hans medborgerliga anseende därige- nom fläckas eller spilles, på befälhavare må bero att bibehålla honom vid an- ställningen.
För såväl officerare och underofficerare som fast anställt manskap gäller enligt 29 % 3 st. SfK, att om sådan person för brott mot SfK dömts tre gånger till visst straff och inom fem år därefter begår nytt brott, han under vissa omständigheter kan om han är officer eller underofficer dömas till av- sättning och om han tillhör manskapet av vederbörande befälhavare skiljas från anställningen vid krigsmakten, såvida han prövas hava gjort sig ovär- dig den aktning och tillit som bör tillkomma av honom innehavd befattning eller krigstuktens upprätthållande eljest det kräver. Vissa strängare bestäm- melser gälla enligt 90 & SfK vid våld eller annan misshandel å underordnad.
Frågan om införande av rätt att avskeda fast anställd militär personal som tillhör statsfientlig sammanslutning upptogs vid behandlingen 1929 inom justitiedepartementet av frågan om åtgärder mot den försvarsfientliga propagandan. I det inom departementet utarbetade utlåtandet anfördes:
Ifrågasättas kunde att införa en bestämmelse av exempelvis den lydelsen, att avsked finge före anställningstidens utgång meddelas den, som befunnes tillhöra eller ha tillhört sammanslutning, vilken hade till syfte att med våldsamma medel förändra den lagligen bestående samhällsordningen. Mot denna formulering kunde visserligen ej invändas, att en person skulle kunna undgå bestämmelsens tillämp- lighet genom att utgå" ur sammanslutningen, men förbises borde ej, att en dylik bestämmelse lätt kunde komma att medföra en strävan att maskera syftet hos dy- lika sammanslutningar samt att en dylik bestämmelse till följd härav torde tarva en komplettering. En sådan kunde tänkas ligga i den förutnämnda bestämmelsen om avskedande av den, som visade sig olämplig för utbildning till underbefäl. Vis- serligen torde denna närmast ha avseende å egenskaper av utpräglat militär karak- tär. Emellertid torde man däri möjligen kunna inlägga den tolkningen, att med nämnda uttryck jämväl avsåges det fall, att vederbörande visade opålitlighet eller bedreve propaganda. Då emellertid en dylik tolkning vore ganska oviss och läm— nade rum för olika uppfattningssätt hos skilda myndigheter samt, därest den skulle befinnas riktig, lede av tänjbarhet och obestämdhet med hänsyn till den anställdes rättssäkerhet, torde likvisst ett närmare preciserande av förutsättningarna för av- sked i förevarande hänseende böra eftersträvas. En sådan precisering skulle kunna vinnas, om man till den ovannämnda förutsättningen för avskedande fogade jäm— väl den, att han eljest verkat för undergrävande av krigslydnaden inom krigsmak- ten. I fråga om underbefälet torde nämnda verkan kunna knytas jämväl till det förhållandet, att han varit verksam för att hos underlydande uppväcka ovilja mot tjänsten. För stadgandets tillämplighet förutsattes naturligtvis ej, att han gjort sig
skyldig till sådant förfarande, som omförmäles i 71—74 %% strafflagen för krigs- makten. —— Bestämmelse av dylik innebörd syntes böra införas i samtliga reglemen- ten och kungörelser. som avsåge fast anställt manskaps avskedande. — Emellertid torde även föreskrifter av denna innebörd icke böra förordas, därest ej garanti samtidigt bereddes mot obehörigt avskedande. Då det av hänsyn till discipli- nen ej torde kunna föreslås rätt för vederbörande att överklaga ett dylikt beslut, måste säkerhet i angivna hänseende vinnas på annat sätt. Det torde lämpligast kunna ske därigenom, att vederbörande chef genom generatorder ålades, att han, innan han med tillämpning av ifrågavarande bestämmelse avskedade någon. skulle vara skyldig inhämta fastställelse å beslutet hos närmast högre militärbefäl. — Beträf— fande officerare och underofficerare ansåges några bestämmelser ej erforderliga.
] yttranden över berörda utlåtande anförde cheferna för general- och marinsta— berna bl. a. att förbud borde meddelas för befattningshavare av högre än manskaps grad att tillhöra antikonstitutionell sammanslutning.
[ skrivelsen till Konungen den 21 september 1933 anförde befälhavande amiralen i Karlskrona:
Föreskrifterna för antagande och avskedande av fast anställt manskap måste om- formuleras, förtydligas och förses med tillägg därhän att det stadgades förbud att antaga och skyldighet att omedelbart avskeda menig, korpral, skeppsgosse, polis- man m. fl., som tillhörde politiskt eller annat parti eller sammanslutning med syfte att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet, att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden.
I till kommittén inkomna yttranden anföra: Chefen för marinstaben: Bland marinens myndigheter hade försports en viss tveksamhet — särskilt när det gällt karlar, vilka i övrigt varit dugliga och sköt- samma i tjänsten _— huruvida anslutning till kommunistisk organisation gjort en karl hemfallen under bestämmelse i reglementet för marinen del I % 39 mom. 4. Bl. a. för att undvika okynnesklagomål hos M. 0. — vilka kunde föranleda, att veder- börande myndigheter droge sig för att tillämpa ifrågavarande paragraf mot kom- munister —— borde klarare linjer uppdragas. Det borde ske genom att i lag eller reglemente stadgas, att den som befunnes tillhöra eller ha tillhört sammanslut- ning. vilken hade till syfte att med våldsamma medel förändra den lagligen bestå- ende samhällsordningen eller eljest verkade eller verkat i denna riktning, icke kunde bekläda befattning vid krigsmaktens stam eller reserv eller som civil befatt- ningshavare vid dess verkstäder, förråd o. s. v.
Militårbefålhavaren för övre Norrland: Det hade visat sig, att det vore ganska van- ligt, att statsfientliga element åtnjöte anställning i statens eller kommunens tjänst. Detta syntes vara ett otillbörligt gynnande av sådana element, och särskilt farligt vore det, att de t. o. m. finge bedriva verksamhet som lärare vid olika läro- och uppfostringsanstalter. I varje fall borde det ej ifrågakomma, att personer, som ar- betade på att med våld omstörta samhället och därför bedreve upplösande propa- ganda bland militärpersonalen, erhölle arbete eller anställning inom militära etablis- sement eller av militär myndighet. Med hänsyn till dessa elements inställning till främmande makt måste dessutom direkt fara för spioneri för sådan makt anses föreligga. Förbud mot anställning av sådana personer vore på grund av för när— varande rådande förhållanden erforderligt, enär denna till synes självklara åtgärd icke eljest kunde genomföras. Kontrakt borde, då statsfientlig verksamhet eller till- hörighet till sådant parti ådagalagts, kunna brytas.
I detta sammanhang skall i korthet beröras frågan om militärpersonalens föreningsrätt. Denna har ansetts reglerad genom det förut omnämnda stad-
gandeti 73 & SfK om straff för krigsfolk, som håller sammankomst för råd- plägning i ämnen, genom vilkas avhandlande fruktan eller misströstan kan hos krigsfolket utbredas eller brott mot krigslydnaden lätt kan föranledas, såsom om faran eller olämpligheten av vissa tjänsteförrättningar o. dyl. Detta stadgande har enligt prejudikat ansetts innebära förbud för militära föreningar med sådant ändamål.1
Frågan om lagstiftning i förevarande ämne har särskilt varit aktuell med hänsyn till de 5. k. manskapsklubbar, som tidigare funnits inom krigsmak— ten. Härom må nämnas följande:
Under år 1922 gjorde sig vid åtskilliga truppförband en rörelse gällande för bildande av s. k. manskapsklubbar med ändamål bl. a. att, på allt sätt verka för manskapets bästa och »för upprätthållandet av kontakten med det civila livet». Detta ändamål skulle förverkligas, bland annat, genom övervakande av befälets uppförande, bestraffningar och rättsskipning, instruktioner, order och befallningar, permissionsförhällanden, övningar och övningsmateriel samt kommenderingar.
Frågan om sådana klubbar enligt gällande rätt kunde åtkommas med straff, blev i ett par särskilda fall gjord till föremål för domstols bedömande. Emellertid frikändes de åtalade i båda fallen.2 Detta föranledde 1923 ett flertal framställningar från militära myndigheter till Kungl. Maj:t angående lagstiftningsåtgärder mot 5. k. manskapsklubbar.
Dessa framställningar remitterades till 1922 års krigslags!iftningssaklrunniga. De sakkunnigas majoritet (nuvarande statsrådet Leo samt borgmästarna Bååth och J. Pettersson) funno icke skäl föreslå någon lagstiftningsåtgärd i ämnet. De hänvisade till 1909 års rättsfall och yttrade bl. a.: »Vederbörande befälhavare äro skyldiga att svara för ordning och tukt inom sina truppförband. Visa sig inom truppen tendenser, vilka lätt kunna leda till brottsligt förfarande, måste de där- för ingripa _till brottens förebyggande. För sådant ändamål äga de lita till det särskilda lydnadsförhållande, som består inom krigsmakten, och utfärda för sina underlydande bindande förbud. Komme det till regementschefens kännedom, att inom truppen en sammanslutning bildats eller är under bildande, och kan det med hänsyn till sammanslutningens ändamål eller faktiskt utvecklade verksamhet skä- ligen befaras, att inom sammanslutningen sådana sammankomster skola hållas, som enligt 73 & äro förbjudna, måste han därför anses berättigad och pliktig att utfärda förbud för sina underlydande att bilda eller tillhöra sammanslutningen. Överträdelse av sådant förbud medför ansvar enligt 79 % SfK.» _— Två av de sak-
1 Se N. J. A. 1909, sid. 416. Detta rättsfall gällde åtal mot en regementschef för det han förbjudit honom underlydande korpraler att ansluta sig till ett förbund, avsett att omfatta allt svenskt underbefäl och att tillvarataga dess intressen i vissa avseenden. Krigs— liovrätten, som frikände regementschefen, yttrade i sin motivering bland annat, att det med hänsyn till innehållet i 81 å i 1881 års SfK (motsvarande 73 å i gällande SfK) måste kunna och böra krigsman förvägras att ansluta sig till förening, vars verksamhet visar sig gå ut på eller skäligen kunna befaras komma att gå ut på vidtagande av åtgärder, vilka förutsätta överläggningar och beslut å föreningens sammankomster i sådana ämnen, som omförmälas i nämnda paragraf, samt att regementschefen i förevarande fall haft grundad anledning befara, att sådana rådplägningar skulle förekomma. Högsta domstolen fann väl, att regementschefen icke ägt tillräcklig anledning antaga, att vid ifrågavarande förbunds sammankomster rådplägning skulle förekomma i ämnen, som avsåges i 81 å i 1881 års SfK, samt att förty regementschefen genom förbudets utfärdande och vidhållande överskridit den honom tillkommande ämbetsmyndighet, men som detta förfarande dock icke vore av beskaffenhet att medföra ansvar för tjänstefel, fastställde högsta domstolen krigshovrättens domslut. 2 Målen avgjordes av krigshovrätten.
kunniga (riksdagsmannen J. B. Johansson i Fredrikslund och generalen J. Nauck- hoff) voro emellertid av skiljaktig mening och ansågo, att uttryckligt förbud borde stadgas mot bildande av dylika klubbar.1
De till kommittén inkomna yttrandena ge emellertid ej vid handen att sådana föreningsbildningar för närvarande förekomma inom truppförbanden.
Försvarsverkets civila arbetarstam uppgår till ett antal av bortåt 5000 personer. De största grupperna äro sysselsatta vid varven i Karlskrona och Stockholm, vid artilleriets fabriker och tygstationer, nämligen Karl Gustafs stads gevärsfaktori, Ammunitionsfabriken (Marieberg), Åkers krutbruk samt Stockholms, Bodens och Karlsborgs tygstationer, ävensom vid Arméns Cen- trala Beklädnadsverkstad i Stockholm. Vidare finnas mindre grupper vid olika verkstäder och förråd, hos de särskilda truppförbanden etc.
Enligt kungl. brev 1920 beträffande armén och 1922 beträffande marinen ha arbetarna erhållit förhandlingsrätt. Först tillkommo kollektivavtal be- träffande vissa smärre verkstäder och förråd. 1934 har kollektivavtal slutits dels den 3 juli för under intendentsdepartementet lydande verkstäder m. m., dels ock den 16 november för under marinförvaltningen lydande arbetare. Där kollektivavtal finnes, anställas arbetarna genom antagningsbevis, vari hänvisning sker till kollektivavtalet. Arbetarna ha vidare under 1934 er- hållit en fastare ställning genom att de tillerkänts pensionsrätt.
De i förevarande hänseende viktigaste arbetargrupperna äro givetvis de som lyda under arméförvaltningens artilleridepartement och marinförvalt- ningen.
Vad först angår artilleriets arbetare, finnas icke några andra begräns- ningar för dem att deltaga i statsfientlig verksamhet än att förbud finnes stadgat för »tidnings- eller annan läsning» under arbetstiden »såväl som all agitation på arbetsplatsen».2 Angående avskedande av arbetare stadgas, att chefen för tyganstalt må omedelbart från arbetet skilja tygarbetare bl. a. om han icke iakttager gott uppförande, om han visar trots mot verkstads- befålets order, samt om han å arbetsplatsen uppehåller sig med onödigt prat eller bedriver agitation.3 I antagningsbevisen för arbetarna stadgas, att de utan föregående uppsägning kunna skiljas från tjänsten. Omedelbart av- skedande torde emellertid endast i sällsynta undantagsfall ha ägt rum. I regel tillämpas en uppsägningstid av 14 dagar eller längre. _ Vidare må anmärkas, att förbud finnes stadgat att yppa hemligheter angående fabrika- tionen etc.
Beträffande marinens arbetare gäller enligt kollektivavtalet under de 4 första veckorna av anställningstiden ingen uppsägningstid. Kvarstårvar-
' Se nämnda sakkunnigas betänkande (statens offentliga utredningar 1923: 78), sid. 152, 178 och 204. Se Instruktion rörande artilleriets tyganstalter och truppförråd, Bil, 3, Verkstadsregler, & 8 mom. 2. Se d:o, & 8 mom. 15.
betare därefter, tillämpas en ömsesidig uppsägningstid på 14 dagar. Ar- betare kan avskedas utan iakttagande av uppsägningstid bl. a. för upp- repade förseelser mot i avtalet lämnade föreskrifter. Sådant avskedande skall föregås av utredning, avsedd att fastställa förseelsens art och omfatt- ning. Angående arbetares allmänna skyldigheter stadgas i å 12 av kollektiv- avtalet bl. a., att han skall följa de föreskrifter, som utfärdats rörande arbetet och allmän ordning inom arbetsområdet, fullgöra arbetsbefäls or- der, iakttaga ett ordentligt uppförande samt genast åtlyda tillsägelse av polis, post eller patrull. Enligt nämnda paragraf punkt 3 är det arbetare förbjudet att å arbetsplats bedriva agitation eller anslå eller sprida proklamation o. dyl. —— Vidare finnes stadgat förbud att yppa militära och tekniska hemligheter etc.
I en för Karlskrona örlogsvarv den 1 mars 1934 utfärdad varvsorder anges närmare vad som är hänförligt till »proklamation o. dyl.» enl. punkt 3 samt uttalas vidare:
»Varvschefen förväntar sig att bedrivandet å varvets område och arbetsplatser av försvarsfientlig propaganda förhindras så långt sig göra låter av varvets befäl, arbetsledare, arbetare och manskap. _- Envar å varvet anställd, som å dess ar- betsplatser eller eljest å arbetstid finnes innehava skrift varom ovan sägs utan att hava ställt sig här givna föreskrifter till efterrättelse, är olämplig att vidare nyttjas i varvets tjänst.1
I det 1929 inom justitiedepartementet utarbetade utlåtandet beträffande åt- gärder mot den försvarsfientliga propagandan upptogs frågan om arbetarnas ställning till statsfientliga organisationer. Däri anfördes:
Det torde vara ställt utom tvekan att från försvarsväsendets verkstäder och förråd borde utestängas personer, vilka kunde misstänkas ämna begagna sin anställning för statsfientliga syftemål. Enahanda skäl, som föranlett framförande av för- slag om rätt att vägra anställning och att bevilja avsked för fast anställd per- sonal vid krigsmakten, som vore ansluten till kommunistisk sammanslutning, gjorde sig gällande beträffande anställning av och avsked för försvarsväsendets civila arbetare. Följdriktigheten syntes alltså kräva, att de föreslagna bestämmelserna ägde tillämpning även i fråga om nu avsedda personalgrupper. Härvidlag måste emellertid beaktas vissa praktiska omständigheter, som torde omöjliggöra be- stämmelsernas fulla genomförande. — Härefter påpekades bl. a. att ett avskedande av annan anledning än överträdelse av gällande avtal otvivelaktigt torde medföra motåtgärder från arbetarnas sida. —- Slutligen uttalades, att bl. a. följande åtgär- der syntes kunna vidtagas. Vid anställning av arbetare vid försvarsväsendets för- råd och verkstäder torde det böra åligga antagningsmyndigheten att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan rörande sökandens pålitlighet. Under anställningstiden borde arbetsledningen lägga sig vinn om att övervaka arbetarna för att söka ut- röna, huruvida anledning funnes att ifrågasätta deras pålitlighet. Därest skäl funnes att misstänka arbetare borde arbetsledningen vid fördelning av arbetet tillse, att denne icke i sitt arbete eller eljest erhölle tillfälle att få del av hemligheter rörande försvaret eller möjlighet att utöva sabotage.
* I augusti 1929 avskedades efter uppsägning två varvsarbetare i Karlskrona, vilka del- tagit i ett kommunistmöte, den ene såsom ordförande och den andre såsom fanbärare. Avskedandet föranledde protestskrivelser till regeringen från vederbörande fackförening men utan resultat.
Chefen för marinstaben anförde i yttrande Över utlåtandet:
Det torde vara ställt utom tvekan att från försvarsväsendets verkstäder och förråd borde utestängas personer, vilka kunde misstänkas ämna begagna sin an- ställning till anstiftande av strejker, sabotage eller spridande till obehöriga av meddelanden om vissa tjänsteförhållanden m. m. I utredningen anfört förslag rö— rande arbetares övervakning syntes icke vara tillräckligt eller alltid genomförbart. Det syntes som om i här berört avseende samma bestämmelser borde gälla be- träffande antagning och avskedande för försvarsväsendets arbetare som för övrig
försvarsväsendets personal.
I skrivelsen till Konungen den 21 september 1933 föreslog befälhavande amiralen i Karlskrona motsvarande bestämmelser för arbetare som för fast anställt manskap (se ovan). I till kommittén inkommet yttrande anför chefen för arméns intendentur— förråd i Boden:
Det vore önskligt, att en kommunistisk agitator skulle kunna genom avsked helt avlägsnas. I avsaknad av lagbestämmelser härom torde man emellertid under nuvarande förhållanden få anse en dylik avtalsbestämmelse oantaglig från ar— betarpartens sida, och ett avsked utan stöd av vare sig lag eller avtal syntes med hänsyn till dess konsekvenser varken lämpligt eller möjligt att genomföra. Men nog finge man väl anse det i hög grad egendomligt att en person, som stämplade mot staten, fortfarande skulle få bibehållas i sin goda statstjänst. Det synes därför angeläget, att sådana lagbestämmelser utfärdades, att om en i statens tjänst varande arbetare bevisligen bedreve statsfientlig eller disciplinupplösande agitation bland det militära manskapet eller sina arbetskamrater, denne omedelbart skulle avskedas.
Utländska bestämmelser. Tjänstemän i allmänhet.
I de flesta länder är tjänstemännens politiska frihet i olika hänseenden mer inskränkt än i de nordiska länderna. Detta markeras främst genom de ofta förekommande förbuden för tjänstemännen att vara medlemmar i folkrepresentationen. Sådana förbud motiveras emellertid utom av politiska skäl även av att medlemskapet anses oförenligt med den kontroll, som re— presentationen utövar över förvaltningen.
Här skall till en början lämnas en översikt över tjänstemännens ställning i de övriga nordiska länderna samt därefter en del upplysningar om för- hållandena i andra länder.
Danmark: Tjänstemännens ställning regleras av lagen om statens tjänstemän den 31 mars 1931. I denna stadgas bl. a., att tjänstemännen såväl i som utanför tjänsten skola visa sig värdiga den aktning och tillit, som deras ställning kräver. Varje tjänsteman skall vid sin första anställning underskriva en förklaring, vari han på heder och samvete lovar att uppfylla sina tjänsteplikter med trofasthet och nitälskan. Tjänstemän med en grundlön av 4800 kronor och däröver utnämnas av Konungen. Sådan tjänsteman skall avgiva en högtidlig försäkran att iakttaga grundlagen. Tjänsteman, som icke utnämnes av Konungen, kan avskedas efter 3 månaders uppsägning eller om avsättningen grundas på tjänsteförseelse, begångna brott eller en i den offentliga meningen vanärancle handling, utan uppsägning.
Av Konungen tillsatta tjänstemän äger Konungen även avskeda, dock med undan- tag för domare (grundlagen % 17).
Finland: Enligt lagen den 29 juni 1926 angående utnämningsbrev för innehavare av statens tjänster och fasta befattningar samt om deras rätt att kvarstå i sin tjänst eller befattning skall för den som utnämnes till statstjänst eller fast befatt- ning såsom utnämningsbrev utfärdas öppet brev, fullmakt eller befattningsbrev. Öppet brev utfärdas å sådan tjänst, som besättes av republikens president samt å officerstjänst vid armén och flottan. Fullmakt utfärdas för domare, ledamöter 'av centrala ämbetsverk o. s. v. Befattningsbrev slutligen utfärdas för polistjänster samt andra sådana tjänster eller befattningar, vilkas innehavare med hänsyn till tjänstens eller befattningens art skola vara underkastade särskild kontroll och bestämmanderätt från statens sida. Innehavare av tjänst, som därå undfått öppet brev, må av presidenten entledigas, då allmän fördel sådant kräver. Innehavare av tjänst, som därå erhållit fullmakt, må efter laga rannsakan och dom eller, där tjänsten ej är domarämbete, i disciplinär väg skiljas från tjänsten. Den, som erhållit författningsbrev, må från befattningen entledigas, när skäl därtill prövas föreligga, eller ock i disciplinär väg skiljas från tjänsten. I lagen med- delas närmare bestämmelser om det disciplinära förfarandet och stadgas vidare, att i sådan ordning tjänsteman (med undantag för domare) må från tjänsten skiljas, om han genom sin verksamhet eller sitt förhållande i eller utom tjänsten visat sig ovärdig det förtroende eller den aktning hans ställning såsom innehavare av statstjänst förutsätter.
Något uttryckligt förbud för tjänstemän att tillhöra statsfientliga sammanslut— ningar finnes icke i strafflagen, men brott mot 11 kap. 4 a strafflagen (deltagande i föreningsverksamhet avseende omstörtande av stats- och samhällsordningen m. rn.) kan — även om härför blott dömes till fängelse —— medföra förlust av medborgerligt förtroende och alltså även av ämbete eller tjänst. Nämnas må att lagen den 5 april 1934 om förbud mot begagnande av politiska kännetecken stadgar att tjänsteman som bryter mot lagen kan skiljas från tjänsten eller avsättas.
Norge: Här skiljes på embedsmsend och bestillingsmand. Ämbetsman skall svära eller om han enligt lag är befriad från eds avläggande, högtidligen lova lydnad och trohet mot författningen och Konungen (grundlagen 21 å). Andra embetsmaend än förtroendeämbetsmän må icke avskedas annat än efter dom och ej heller mot sin vilja förflyttas (grundlagen 22 å).
För bestillingsmand gäller lagen om offentlige tjenestemaend den 15 februari 1918. Däri stadgas rätt att avskeda tjänsteman bl. a. om han genom opassande upp- förande i eller utom tjänsten visar sig ovärdig sin befattning eller nedbryter den aktning och tillit som densamma kräver.
I strafflagen (% 325) stadgas straff för embeds- eller bestillingsmand, bl. a. om han utom tjänsten förhåller sig på ett sätt, som gör honom ovärdig till eller verkar nedbrytande på den för hans ställning nödiga aktningen och tilliten. Straffet är böter men vid återfall eller under särskilt försvårande omständigheter kan dömas till tjänstens förlust.
Avskedande genom dom äger rum, då en embeds- eller bestillingsmand befinnes sakna någon av de för tjänstens innehav nödvändiga eller lagligen föreskrivna betingelserna (lagen om strafflagens ikraftträdande % 10). Den avsättning varom här är fråga har icke karaktären av straff. Den sålunda rådande ordningen sam- manhänger därmed att enligt 22 % grundlagen ämbetsmän endast kunna avsättas genom dom samt att den disciplinära myndigheten gentemot dem, såvitt de ej äro militärer, är ur stånd att meddela tillrättavisning.
Slutligen må nämnas, att enligt lagen om politiet (1927) polistjänstemän icke få vara medlemmar av någon förening eller organisation genom vilken de förplikta sig till eller kunna förpliktas att underlåta sina tjänsteplikter eller till annat upp- trädande som står i strid med dessa.
Vad angår övriga länder må lämnas följande uppgifter:
Nederländerna: Regeringen äger befogenhet att, i den mån så icke skett genom lag, efter hörande av Conseil diEtat, utfärda föreskrifter rörande tjänstemäns anställande, avsked, avlöning, tjänstgöringstider rn. 111. Med begagnande av denna befogenhet har regeringen den 22 maj 1933 utfärdat en förordning innefattande, bland annat, tillägg till förut gällande allmänna reglemente för statstjänstemännen (art. 97 b), innebärande att tjänsteman enligt bemyndigande av premiärministern kan avskedas om han har revolutionär åskådning, samt om han eljest är medlem av en sammanslutning, om vilken premiärministern har förklarat, att densamma på grund av de syften den eftersträvar, eller de medel den använder, kan bringa i fara eller skada det behöriga uppfyllandet av hans plikt såsom tjänsteman, eller om han på något sätt lämnar medverkan eller stöd till en sådan sammanslutning eller en därifrån härrörande aktion.
På grundval av denna bestämmelse ha i särskilda av premiärministern utfär- dade förordningar, vilka successivt ändrats, angivits de sammanslutningar i vilka statstjänstemän ej må vara medlemmar. I dessa förordningar (den senaste av den 5 april 1934) uppräknas i sådant hänseende åtskilliga kommunistiska, syndikalistiska, anarkistiska, fascistiska, nationalsocialistiska och andra sammanslutningar.
Samma befogenhet att utfärda reglementariska bestämmelser tillkommer beträf- fande tjänstemän hos provinser, kommuner och vissa andra samfälligheter vederbö- rande myndighet. Därest regeringen finner en ändring eller komplettering önsklig av reglementariska föreskrifter gällande för sådana tjänstemän, men vederbörande myndighet efter anmaning underlåter att inom förelagd frist vidtaga sagda ändring eller komplettering, kan denna ändock på regeringens föranstaltande tvångsvis ge- nomföras. På initiativ från regeringens sida pågår på grund härav ett successivt in- förande i provinsernas och kommunernas tjänstemannareglementen av de nya reg- ler, som innehållas i reglementet för de civila statstjänstemännen (art. 97 b).
Något tvivel om de angående tjänstemännens medlemskap i sammanslutningar meddelade föreskrifternas förenlighet med gällande statsrättsliga principer i fråga om allmänt medborgerliga rättigheter torde näppeligen anses föreligga. Man reso- nerar så, att från det allmännas sida beträffande personer, som antagas i dess tjänst, kunna uppställas särskilda, av tjänsteförhållandet betingade fordringar, vilka ju endast den behöver underkasta sig, som självvilligt träder i det allmännas tjänst.1
Slutligen må nämnas, att regeringen i oktober 1933 utfärdat en kungörelse av följande lydelse: Enår i dessa oroliga tider tjänsteplikten medför, att en tjänste- man bör stödja överheten i dess svåra uppgift och icke bereda överheten några svå- righeter vare sig i eller utom tjänsten, beslutar ministerrådet, att en tjänsteman har att avhålla sig från varje offentlig aktion emot överheten och dess styrelse.
Schweiz: Enligt lagen om förbundstjänstemännens tjänsteförhållanden den 30 juni 1927 (art. 13) må tjänsteman ej tillhöra förening som för sitt ändamål använder medel som äro rättsstridiga eller statsfientliga. Genom sitt förhållande i och utom tjänsten skola tjänstemännen visa sig värdiga den aktning och det förtroende, som tjänstemannaställningen kräver (art. 24). Utnämningar ske i regel blott för tre år. Detta gör, att en tjänsteman, som ej begått sådant tjänstefel, som kan medföra
1 Enbart de nationalsocialistiska tjänstemännen och arbetarna, som träffades av berörda lagstiftning beräknades (enligt tidningsuppgifter) till c:a 3 000.
avskedande, men begått sådant fel, att han är obrukbar eller skadlig för admi- nistrationen, ändock kan avskedas.
Med tillämpning av bestämmelserna i tjänstemannalagen (art. 13) har förbunds- rådet i den 2 december 1932 utfärdat beslut förbjudit alla tjänstemän, anställda och arbetare i edsförbundets tjänst att tillhöra det kommunistiska partiet i Schweiz eller att medverka i vilken kommunistisk organisation det vara må. I tillämpningen övervakas förordningens efterlevnad sålunda, att tjänstemännen få avgiva en skriftlig förbindelse av innehåll, som motsvarar förbundsrådets beslut. Vid överträdelse följer avskedande under iakttagande av bestämmelserna i tjänstemannalagen.1 Tjänstemän få ej vara medlemmar i nationalrädet men med särskilt tillstånd i ständerrådet.
I England få statens avlönade tjänstemän med vissa begränsade undantag icke uppställas som kandidater vid parlamentsval. — Motsvarande gäller i Frankrike.
Belgien: Tjänstemännen kunna i allmänhet avskedas, om de förverkat den tillit som visats dem och för den skull i det allmännas intresse böra berövas sin tjänst. Ett cirkulär av den 25 juni 1884 förbjuder alla tjänstemän att blanda sig i parti- politik. Tolkningen av detta förbud har sträckt sig mycket långt. Tjänstemän ha sålunda avsatts, enär de närvarit vid vissa möten, yttrat sig å dem och deltagit i beslut, som där fattats. Man har till och med helt och hållet förbjudit vissa tjänstemän att sysselsätta sig med politik vid risk av avsättning. Tjänstemän få ej vara medlemmar i folkrepresentationen.
Tjeckoslovakien: Enligt en lag den 12 juli 1933 angående beivrande av statsfientlig verksamhet av statsanställda och vissa andra personer (statens ämbets— och tjänste— män, lärare vid offentliga skolor, innehavare av offentliga pensioner o. s. v.) gäller, att tjänsteman som bedriver en mot statens suveränitet, självständighet, integritet och författningsenliga enhet eller den demokratiskt-republikanska statsformen riktad verksamhet eller uppmanar eller söker förleda därtill eller uppsåtligen vid utövan- det av tjänsten igångsätter eller utbreder osanna uppgifter angående statens för- hållanden, varigenom statens värdighet nedsättes eller förtroendet för staten och statliga anordningar undergräves, eller som deltager i någon förening som öppet eller hemligen idkar sådan verksamhet, skall straffas med avskedande eller förlust av pension eller från staten utgående bidrag till avlöning. Detsamma gäller tjänste- man som berömmer, uttryckligen godkänner eller verksamt understödjer sådan verk- samhet. I mindre allvarliga fall kan då i stället dömas till suspension för en tid av högst 3 år. Bestämmelserna i lagen skola efter förordnande av regeringen användas så länge nödvändigheten fordrar ett förstärkt skydd för staten. Även när lagen ej sålunda gäller skall det emellertid anses som ett grovt fel mot tjänsteförpliktelser att utöva ifrågavarande verksamhet och kunna medföra av- skedande med avkortad pension eller förlust av pension helt eller delvis. Regeringen har förordnat att lagen skall gälla tills vidare.
Tyskland.- Enligt riksförfattningen (1919) förbehållas tjänstemännen frihet i politiskt tänkesätt. l tjänstemannalagen för riket (1907) stadgas, att varje tjänste- man är skyldig att genom sitt förhållande i och utom ämbetet visa sig värdig den aktning, som tjänsten fordrar. Tjänstemännens ställning har emellertid genom senare lagstiftning helt förändrats, särskilt genom lagen den 7 april 1933 till återställande av tjänstemannaståndet (Berufsbeamtentum). Denna lag, som seder- mera vid flera tillfällen kompletterats, avser en omreglering av tjänstemanna- ståndet på nationell grund.
1 Enligt tidningsuppgifter lår denna förklaring hava medfört, att samtliga tjänstemän, anställda och arbetare i edsförbundets tjänst, som varit medlemmar i kommunistiska organisationer (ett 80-tal vid statsjärnvägarna anställda Och ett fåtal andra), utträtt ur organisationerna.
Försvar-svcrlrens personal.1
De för tjänstemän i allmänhet stadgade begränsningarna i rätten att idka politisk verksamhet gälla givetvis även för militär personal, men där gä ofta begränsningarna längre, särskilt med avseende å föreningsrätten. I några länder, där tjänstemän i allmänhet äro valbara till folkrepresenta- tionen, är stadgat undantag härutinnan för militärer. I andra länder sak- nar militär personal rösträtt och är över huvud taget förbjuden att befatta sig med politik. —— Bestämmelser finnas överallt om rätt till avskedande av fast anställd personal, som gör sig skyldig till svårare disciplinförseelser eller andra brott.
I fråga om de för försvarsverkets militära personal och civila tjänstemän gällande speciella föreskrifter i förevarande hänseende må nämnas följande:
Danmark: Beträffande militära tjänstemän gälla enligt tjänstemannalagen 1931 vissa särskilda bestämmelser för antagande och avskedande. Officerare och därmed jämställda utnämnas och avskedas alltid av Konungen. — Fast anställda, som ej äro tjänstemän, kunna avskedas utan angivande av skäl med iakttagande av enligt lag eller sedvänja fastställd uppsägningstid. Offentlig bevisning om orsaken be- höver ej ske. — Beträffande militärers föreningsrätt stadgas i grundlagen (% 92) att bestämmelserna om föreningsfrihet i 85 & grundlagen (se ovan) blott gälla med de inskränkningar, som följa av de militära lagarnas föreskrifter. I strafflagen för krigsmakten (% 162) stadgas straff för krigsmän, som utan förmans tillstånd ingå inbördes föreningar som angå deras tjänsteförhållanden eller politiska angelägenheter eller som oaktat särskilt förbud av förman deltaga i politisk förening av civila med- borgare. ——- Behörighet att besluta om sådant förbud tillkommer garnisonskormmen— danten eller ev. chefen för generalkommandot eller divisionschefen (jämför Tjeneste— reglemente for hzeren, 1921, p. 337). Något generellt förbud mot inträde i politiska föreningar kan ej meddelas, men däremot torde förbudet kunna omfatta inträde i kommunistiska föreningar.2
Finland: Enligt lagen den 29 juni 1926 angående utnämningsbrev för innehavare av statens tjänster m. m. kan entledigande ske av officerare, då allmän fördel sådant kräver, samt av stamunderofficerare, befattningshavare vid varv o. dyl., när skäl därtill prövas föreligga. Offentlig bevisning behöves ej. Dessa bestämmelser ha i många fall tillämpats på personer, som icke skött sin tjänst (bristande arbetsamhet eller intresse, allmän olämplighet etc.). Det i lagen stadgade disciplinära förfarandet har däremot icke kommit i tillämpning på militära tjänstemän. _— Kommunistagita— torer tillhörande stammen åtalas, bestraffas och avskedas. — I strafflagen för krigs— makten (å 147) stadgas straff för krigsman i aktiv tjänst, som tillhör politisk för- ening. Officerare förbjödos 1934 av försvarsministern att tillhöra Akademiska Ka- relska Sällskapet, vilket anses driva politik.3 Befälhavaren för krigsmakten utvid- gade förbudet att även omfatta frimurareorganisationer. -— Militär personal är icke valbar till riksdagen men har rösträtt.
Norge: Genom kommenderande generalens cirkulärskrivelse den 28 februari 1918 har förbud meddelats för till tjänst inkallade värnpliktiga och andra krigsmän att tillhöra föreningar med försvarsfientligt syfte.
Nederländerna: Myndigheterna kunna begagna sig av reglementarisk rätt att av-
1 Jfr sid. 204, not 1. 2 Jfr redogörelse för mötesrätten, sid. 225. 3 Denna organisation bildades 1922 med ändamål att arbeta för Karelens införlivande med Finland.
skeda viss personal tillhörande stammen, som visat sig »oordentlig», vilket begrepp utsträckts till att innefatta jämväl politisk opålitlighet. Alla militärer, som äro under vapen (således även värnpliktiga under den tid de äro inkallade till tjänstgöring) äro underkastade bestämmelserna i Reglement betreffende de krijgs- tucht, vars art. 17 innehåller förbud att ansluta sig till eller på något sätt stödja sådana grupper eller sammanslutningar, vilkas ändamål eller verksamhet stå i strid med krigsmaktens väsen eller krigstuktens upprätthållande, eller beträffande vilka försvarsministern förklarat, att anslutning eller stöd från militärens sida stri- der mot krigstuktens intressen.
Efter en serie av svårartade utbrott av insubordinalion, som förekommo inom den nederländska marinen i början av 1933 och som nådde sin höjdpunkt i myte— riet ombord .1 pansarskeppet »De Zeven Provincicn» i februari _samma år, fann regeringen nödvändigt att vidtaga en kraftig upprensning. Det ansågs konstaterat. att den indisciplinära undan i väsentlig mån berodde på förefintligheten av ett slags militära fackföreningar under utpräglat radikal, delvis civil ledning och på inflytande från socialdemokratiskt och kommunistiskt håll. Försvarsministern utfärdade under år 1933 efter vartannat förbud för militära tjänstemän, d. v. 5. för dem som tagit militär anställning i statens tjänst, således volontärer inbegripna, men icke värnpliktiga, att ansluta sig till eller stödja grupper eller föreningar på socialdemokratisk grundval, grupper eller föreningar på fascistisk eller national- socialistisk grundval samt en angiven fritänkareförening. Vidare utfärdades den 18 mars 1933 stränga bestämmelser om militära föreningar och deras verksamhet, innebärande skyldighet att anmäla sammanträden för befälhavaren o. s. v. För- ening, som berör krigsfolks materiella militära intressen, får ej bildas titan till- stånd. Tillståndstvång föreligger däremot ej för bildande av sportföreningar o. dyl.
Premiärministerns förordningar om förbud för tjänstemän att tillhöra vissa kom- munistiska, syndikalistiska, anarkistiska, fascistiska, nationalsocialistiska och andra sammanslutningar gälla även militära tjänstemän. Dessutom stadgas emellertid i en förordning den 5 april 1934 beträffande tjänstemän sorterande under försvars- departementet även förbud att tillhöra det socialdemokratiska arbetarpartiet samt organisationer anslutna till det nederländska förbundet av fackföreningar, byrån för propaganda mot kommunism och fascism samt byrån för bojkott av tyska varor. Anslutning till dessa organisationer ansågs vara av beskaffenhet att kunna bringa i fara eller skada fullgörandet av de plikter, som ålåge sådana tjänstemän.
Schweiz: I strafflagen för krigsmakten (art. 99) stadgas straff för den som grun- dar en förening om vilken han vet eller måste antaga, att dess verksamhet är riktad på undergrävande av den militära disciplinen, den som inträder i en sådan förening eller deltager i dess verksamhet, den som uppmanar till bildande av en sådan för- ening samt den som följer en sådan förenings direktiv.
England: Krigsfolk anses ej få tillhöra föreningar, vilka söka verka i disci- plinupplösande syfte. — Bedriver person tillhörande manskapet disciplinupp— lösande verksamhet, kan han avskedas. Offentlig bevisning behövs ej, om för- hållandet vitsordas av officer. —- Beträffande föreningsrätten gäller för flot- tan att det är förbjudet att bilda sådana sammanslutningar eller föreningar bland dess personal, som hava till ändamål att åstadkomma förändringar i gäl- lande bestämmelser eller i seder och bruk inom flottan. Utan tillstånd må för— eningar bildas för legitima ändamål, nämligen för idrott eller välgörenhet. I övriga fall måste tillstånd utverkas av amiralitetet, som i regel ogillar bildandet av föreningar inom flottan, vilka äro underavdelningar av utomstående, och för vilka vederbörande endast har intresse som medborgare och icke såsom anställd i flottans tjänst.
Frankrike: Principiellt anses att militär personal ej bör befatta sig med politisk
verksamhet. Politisk rösträtt medges endast åt sådana krigsmän, som åtnjuta tjänst— ledighet eller ha rätt att fritt välja sin vistelseort. —— Officerare och militära tjänste- män få icke deltaga i någon förening, som icke är godkänd av ministeriet. Det är vidare principiellt förbjudet för krigsmän att deltaga i politiska föreningar. — Enligt reglementena kan stamanställd, som icke uppfyller sina tjänsteplikter, omedelbart avskedas.
Tjeckoslovakien: Krigsmän sakna politisk rösträtt. Yrkesofficerare, yrkesunder- officerare och gendarmer äro ej heller valbara till folkrepresentationen.
Tyskland: Enligt riksvärnslagen (1921) är det militärer förbjudet att deltaga i det politiska livet. Militärer ha ej rösträtt och äro ej valbara till riksdagen. De få icke tillhöra politiska föreningar och ej heller andra föreningar, om förbud häremot meddelats för upprätthållande av den militära lukten och ordningen. Militärer till- hörande viss garnison eller besättningen på ett fartyg etc. äro berättigade att stifta inbördes föreningar, som emellertid skola anmälas hos vederbörande befälhavare. Denne äger utfärda förbud mot föreningen, om den är oförenlig med den militära tjänsten eller med militär tukt och ordning. Soldater kunna omedelbart avskedas på grund av »ovärdighet».
Beträffande försvarsverkets civila arbetare må till en början erinras om att bestämmelserna om förbud för tjänstemän att tillhöra statsfientliga orga— nisationer ibland utsträckes till statens arbetare i allmänhet. Så gäller t. ex. i Schweiz.
Till kommittén ha inkommit följande uppgifter. Danmark: Enligt arbetsregler för örlogsvarvet och flottstationen må arbetare, som tjänstgjort mindre än 3 månader, avskedas med 24 timmars uppsägning. Eljest gäller en uppsägningstid av en vecka. Den som har gjort sig skyldig till oord- ning eller överträtt meddelade bestämmelser kan avskedas utan uppsägning.
Finland: På försvarsverkets arbetare är lagen om arbetsavtal den 1 juni 1922 tillämplig. Enligt denna; kunna i anställningsavtalet införas bestämmelser om arbetarnas förpliktelser. Utan avseende å avtalad uppsägningstid må avtalet ome- delbart hävas, bl. a. när arbetare visar sig för det åtagna arbetet uppenbart oskick- lig eller väsentligen brister i fullgörandet av villkoren i avtalet eller av vad enligt allmän sed i sådant avseende bör följas. Dessa bestämmelser ge möjlig— heter att avskeda agitatorer. —— Vid statens gevärsfabrik tillämpas en klausul, som innebär ömsesidig uppsägningsrätt inom 24 timmar. Arbetsledningen anser sig därav enbart ha haft gynnsamma erfarenheter. '
I Nederländerna gäller beträffande för sådana arbetare samma inskränkningar i rätten att tillhöra politiska organisationer som för tjänstemän sorterande under försvarsdepartementet (jfr ovan).
I England har amiralitetet föreskrivit, att medlem av kommunistiska partiet icke får vara anställd vid amiralitetets anläggningar eller vid marinens dockor och varv, och exempel finnas på att arbetare avskedats på sådan grund. Ett dylikt avskedande av en mekaniker 1928 föranledde debatt i parlamentet. Försvarsvåsendets civila arbetare kunna eljest avskedas endast efter talan i administrativ väg.
I Frankrike kunna arbetare vid arsenalerna icke på den grund att de bedriva stats- fientlig verksamhet avskedas annat än genom judiciellt förfarande.
K 0 m mi t t é n:
Såsom framgår av redogörelsen för i utlandet gällande rätt, ställas fler- städes synnerligen stränga krav på de statliga tjänstemännens återhållsam— het beträffande politisk verksamhet överhuvudtaget och på sina håll ha i
detta hänseende särskilda krav ställts på militär personal. Det förekommer ofta att tjänstemän eller åtminstone militär personal över huvud taget ej få deltaga i politiska partibildningar eller utöva aktiv politisk verksamhet.
Till grund för sådana bestämmelser torde ligga den ofta av gjorda er- farenheter bekräftade uppfattningen att en politiserande ämbetsmannakår och i främsta rummet en politiserande officerskär kan utgöra en fara för statsmaskineriets behöriga gång, särskilt i orostider. Genom sin hand över statsmaskineriet eller över krigsmakten äger ämbetsmannen eller en militär befälhavare en makt, som, om den brukas på ett illojalt sätt, kan innebära stora vådor för statsordningen och individens frihet. Ett förbud mot aktivt deltagande i det politiska livet kan därför ha framstått som en garanti mot missbruk.
Även där lagar av detta slag ej finnas, kan naturligtvis anställning i det allmännas tjänst påkalla en viss återhållsamhet i vederbörandes politiska verksamhet. Det är sålunda klart att ett främjande av partisyften i tjänsten kan komma att utgöra tjänstefel. Partipolitisk propaganda av en präst i hans predikan eller av en lärare i hans undervisning bör falla under ett sådant bedömande. Vidare kan säkerligen politisk eller annan propaganda— verksamhet utanför tjänsten komma att innefatta ett brott mot de elemen- tära krav, som det allmänna har rätt att ställa på den anställdes vandel utanför tjänsten. Dessa krav, som i regel beröras i tjänstereglementen, gå i allmänhet ut på att den anställde skall avhålla sig från sådana hand— lingar, vilka äro ägnade att i väsentlig mån äventyra den aktning och det förtroende som äro nödvändiga för ett behörigt utövande av ämbetet. Gränserna för dessa krav måste helt naturligt med de skiftande uppfatt- ningar och värdesättningar, som finnas i samhället, dragas ganska snävt. Det är emellertid uppenbart att en präst genom hätska utfall mot religionen i sitt uppträdande utom tjänsten kan göra sig skyldig till straff (jfr 9 å i lag den 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst m. m.). Samma torde vara förhållandet med en religionslärare, som gör sig skyldig till sådana utfall, även om beträffande lärare saknas den rättsliga reglering av ämbetsbrotten som gäller i fråga om präst.
Vilken återhållsamhet en viss tjänsteställning än kan anses påkalla, är hos oss den traditionen fast utbildad att tjänstemannen dock i princip skall ha samma rätt som varje annan medborgare att aktivt deltaga i politisk verk- samhet, att tillhöra det parti han önskar och vara verksam för främjandet av dess mål. Att helt bryta mot denna princip och att i likhet med vad som sker på vissa håll i utlandet meddela allmänt förbud för tjänstemän eller militär personal att aktivt deltaga i den politiska striden torde sakna berät- tigande i vårt land. Våra erfarenheter tala ej till förmån för en sådan åtgärd.
Om sålunda ett allmänt upphävande av tjänstemannakårens och officers- kårens frihet i detta hänseende icke bör komma i fråga, bör dock till pröv—
ning upptagas frågan om icke en inskränkning påkallas, såvitt angår ytter- lighetspartierna och verksamhet som främjar deras syften.
Det kan göras gällande att, även om dessa partier och deras verksamhet ej förbjudas, det allmänna dock måste ställa särskilda krav på sina anställdas lojalitet och pålitlighet. Just ur den ovan anförda synpunkten av samhälls- maskineriets behöriga funktion särskilt under orostider kan det innebära en fara att de anställda äro engagerade i en verksamhet, som har till mål eller på grund av erfarenheten från annat håll kan misstänkas ha till mål att med våldsamma eller eljest med olagliga medel omstörta den lag- ligen bestående stats- och rättsordningen. Faran torde förefinnas vare sig vederbörande gentemot sitt parti är bunden av lydnadsplikt eller ej. Här- förutom kan anföras att det ligger något otillbörligt däri att den anställde. som av det allmänna åtnjuter lön, deltar i en organiserad verksamhet, som är riktad mot samhällets organ och de uppgifter dessa ha att fylla, och alldeles särskilt i verksamhet riktad mot ordningens upprätthållande och lagarnas efterlevnad.
Kommittén finner emellertid de anförda skälen icke motivera ett allmänt förbud. Förhållandena kunna icke anses vara sådana, att det i allmänhet skulle vara berättigat att försätta tjänstemännen i en undantagsställning. I stort sett torde tjänstemännens anslutning till ytterlighetspartierna vara ringa, och i stort sett torde fara för sabotage av det samhälleliga maskineriets funktion ej vara så stor. Vad man med ett förbud skulle uppnå skulle dessutom endast vara avsvärjandet av en partianslutning eller hindrandet av ett öppet främjande av ytterlighetspartiernas verksamhet. Då man ej skulle kunna nå tänkesättet, skulle faran vara ungefär densamma som förut. I den mån en sådan finnes, torde i en kritisk situation en utrensning lätt kunna åstadkommas och kanske lättare än om ett förbud utfärdats.
Även med denna allmänna inställning anser emellertid kommittén att be- träffande befattningshavare i viss samhällelig verksamhet andra synpunkter delvis göra sig gällande än de ovan anförda. Kommittén avser samhällets såkerhetstjänst, försvarsverkets och ordningsmaktens personal.
Det är tydligt att de synpunkter, som härförut anförts till stöd för ett förbud, starkast göra sig gällande beträffande dessa tjänster. Om dessa innehavas av element, som äro engagerade i verksamhet med sådana mål och metoder som ytterlighetspartiernas, kan effektiviteten hos krigsmakten och ordningsmakten i hög grad äventyras. Det är icke heller otänkbart att de kunna vändas till ett hot mot samhället och dess organ. I viss mån kunna naturligtvis i fråga om effektiviteten av ett förbud med den mera begrän- sade omfattning som här avses göras samma invändningar som i fråga om ett allmänt förbud. Här tillkomma emellertid andra skäl som tala för för- budet. Redan som ett stöd för åtgärderna mot den disciplinupplösande pro- pagandan torde det vara önskvärt. Vidare är det för känslan av lugn och trygghet i samhället viktigt att hos den stora allmänheten tilltron till de här
% I [ !
ifrågavarande samhällsorganens pålitlighet och lojalitet icke rubbas. Det är visserligen sant att ingenting inträffat som i stort sett givit anledning att betvivla denna pålitlighet och lojalitet, men det synes böra förhindras att enskilda befattningshavare genom sin anslutning till ytterlighetspartierna eller medverkan i oöverlagda handlingar och uppträden från sådant håll för- anleda en ändrad uppfattning. I fråga om befattningshavare i dessa kårer gäller också att kravet på deras återhållsamhet i den politiska striden måste ställas högre än för andra befattningshavare.
På grund av vad sålunda anförts anser kommittén det böra förbjudas krigsmaktens fast anställda personal och dess reserver samt befattningsha- vare vid polisväsendet att deltaga i sammanslutning, vars verksamhet är så— dan eller vilken ålägger sina medlemmar sådana förpliktelser, att fara för behörigt fullgörande av vederbörandes tjänsteplikt kan uppkomma. Lika— ledes bör det förbjudas att främja sådan sammanslutnings verksamhet.
Med hänsyn till åklagarnas ställning till ordningsmakten har det ansetts nödvändigt att inbegripa befattningshavare vid åklagarväsendet uti ifråga- varande lagstiftning.
Ännu en personalgrupp synes böra medtagas i förbudet, nämligen för- svarsverkets civila personal. Olämpligheten av att sådan personal är engage- rad'i en mot statsmakten fientlig verksamhet ligger i öppen dag. Läsningen av de Sillénkommunistiska instruktionerna för arbetet inom krigsindustrien torde vara tillräckligt belysande i detta hänseende.1 Fara för spioneri och sabotage föreligger. De möjligheter till disciplinupplösande propaganda bland krigsmanskapet, som anställningarna innebära, kunna ej heller lämnas obe— aktade. Visserligen skulle kunna göras gällande att kollektivavtalens och de enskilda anställningskontraktens bestämmelser skulle erbjuda tillräckliga möjligheter att avskeda ur här ifrågavarande synpunkter olämpliga arbe- tare. Ett klart ställningstagande från statsmakternas sida torde emellertid för undvikande av missförstånd och svårigheter vara att föredraga.
Förbudet torde böra meddelas av Konungen enligt bemyndigande i sär- skild lag. I det förbud, som utfärdas, synas sammanslutningarna böra namn- givas samt den tid angivas inom vilken utträde skall ha ägt rum.
Någon särskild straffsanktion torde ej behövas. De allmänna bestämmel- serna om tjänstefel, bestämmelserna i 130 & strafflagen för krigsmakten, de i anställningsförfattningarna beträffande manskapet förekommande före- skrifterna om avskedande från tjänsten samt bestämmelserna i detta av— seende i den civila personalens kollektivavtal eller anställningskontrakt torde vara tillräckliga för att uppnå syftet med lagen. Emellertid lärer i lagen böra intagas en erinran därom att överträdelse skall anses som tjänstefel och må kunna, oavsett omständigheterna i övrigt, anses som tjänstefel begånget un- der synnerligen försvårande omständigheter.
De Värnpliktiga synas icke böra inbegripas under lagen. Att pålägga dem
1 Se sid. 176 f.
skyldighet att utträda ur de föreningar, som kunna bli föremål för för- bud, är icke lämpligt. Däremot synes det naturligt att krigsmanskap i all- mänhet förbjudes att bevista sammankomster anordnade av sammanslut- ningarna i fråga. Det skulle verka stötande, om t. ex. de värnpliktiga kunde deltaga i sådana sammankomster, då det är krigsmaktens fast anställda personal förbjudet att över huvud taget tillhöra sammanslutningarna eller främja deras verksamhet. Stadgande i här antydd riktning bör intagas i den lag, som är avsedd att ersätta 1906 års lag.
Samma synpunkter, som lagts på frågan om avskiljande av statsfientliga element ur försvarsverkets personal, kunna också tillämpas på de frivilliga försvarskårerna och det statsunderstödda skytteväsendet. De frivilliga för- svarsorganisationer det härvid främst är fråga om äro den frivilliga land- stormsrörelsen, den frivilliga automobilkåren och den frivilliga motorbåts- kåren. För dessa liksom för skytterörelsen finnas av Kungl. Maj:t fastställda stadgar. Kungl. Maj:t äger förordna ledamöter i skytteförbundets översty— relse och verkställande utskott till det antal Kungl. Maj:t kan finna gott. Motsvarande bestämmelser gälla för landstormsförbunden. I frivilliga auto— mobilkåren och motorbåtskåren förordnar Kungl. Maj:t kårchef och vice kårchef. De båda sistnämnda organisationerna erhålla genom kronans för- sorg vapen och ammunition vid övningar. Personalen i de frivilliga försvars- kårerna lyder under krigslagarna då de tjänstgöra vid mobiliserad avdel- ning av krigsmakten.1
I det 1929 inom justitiedepartementet utarbetade utlåtandet beträffande åtgär- der mot den försvarsfientliga propagandan föreslogs, att i stadgarna för de fri- villiga försvarsorganisationerna skulle införas bestämmelse därom, att medlem som tillhörde eller tillhört sammanslutning, som hade till syfte att med våldsamma medel omstörta den lagligen bestående samhällsordningen, skulle uteslutas ur or- ganisationerna.
Chefen för marinstaben påpekar i till kommittén inkommet yttrande, att detta förslag ännu ej förverkligats.
Beträffande frivilliga försvarsorganisationer i utlandet må nämnas, att för skydds- kårerna i Finland, vilka emellertid äro fast infogade i försvarsorganisationen, gäl- ler, att som medlem endast kan inträda aktad finsk man, till vars trohet mot fäderneslandet och dess lagliga samhällsordning förtroende kan hysas. —— I Neder- länderna avse de meddelade förbuden för tjänstemän sorterande under försvars- departementet mot att tillhöra vissa angivna politiska sammanslutningar även den frivilliga landstormen.
De frivilliga försvarsorganisationerna intaga i viss mån en ömtålig ställ- ning. Av största vikt är därför att de hållas politiskt fullt neutrala. Att stats-
1 Antalet deltagare i landstormsrörelsen är i manliga landstormsföreningarna över 20 000 och i ungdomsavdelningarna .över 3000. Antalet frivilliga skyttar tillhörande skytteför— bunden utgör omkring 100 000. Särskilda anslag ha hittills utgått under fjärde huvudtiteln för frivilliga övningar med landstormen och för övningar med frivilliga automobilkåren cch frivilliga motorbåtskåren ävensom till det frivilliga skytteväsendets befrämjande.
fientliga element ej böra få deltaga i dylika organisationer torde vara uppen- bart. Denna sak synes lämpligen böra ordnas av organisationerna själva ge- nom att i deras stadgar införas bestämmelser, enligt vilka medlem ej får till- höra eller verka för sådana sammanslutningar, till vilka fast anställda vid försvarsverket ej få vara anslutna. Motsvarande torde böra gälla för det av staten understödda frivilliga skytteväsendet.
Myndigheterna lära i sin hand äga medel att tillse att åtgärden effektivt genomföres, såsom genom uppställande av villkor för erhållande av stats- anslag.
Polisväsendet m. m. I det uppdrag som lämnats kommittén måste jämväl anses inbegripet att undersöka om ordningsmakten motsvarar de krav, som med hänsyn till ytterlighetspartiernas verksamhet böra ställas på densamma.
Gällande bestämmelser m. 111.
De maktmedel, som för ordningens upprätthållande stå till samhällets förfogande, äro polisen och krigsmakten. I första hand har tänkts, att polisen skall komma till användning för nämnda ändamål. l sista hand får även militärens bistånd anlitas.
Bestämmelserna om användande av militär för sådant ändamål finnas i 10 kap. 12 och 13 %% SL samt kungl. förordningen den 31 december 1915 angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning m. m. Föreskrifterna i 12 % avse uppror. Enligt 13 % skall vad där stadgas tillämpas även vid upplopp. 12 & innefattar vissa garantier mot an— vändande vid orostillfällen av större våld än som oundgängligen är av nö— den. Dels har det lagts i den civila myndighetens hand att avgöra när va- penmakt må brukas —— frånsett det fall att civil myndighet ej är tillstädes och dess ankomst ej kan avbidas, då den på stället varande högste militär- befälhavaren äger handla i civilmyndigheteus ställe, dels gäller som huvud- regel, att vapen ej må användas mot deltagare i uppror eller upplopp, förrän civilmyndigheten »tre gånger ljudeligen i Konungens nanm befallt dem att genast åtskiljas, vid äventyr att vapenmakt eljest användes». Endast om de så hastigt övergå till våld, att civilmyndigheten ej kan förfara på nu angivet sätt, äger denna förordna, att ordningen genast skall återställas med vapen- makt. Slutligen stadgas, att vapen ej i något fall må brukas längre än civil- myndigheten finner sådant nödigt. I de fall, då militärbefälhavaren äger handla i civilmyndighets ställe, är det han som skall läsa upprorslagen och i övrigt fullgöra civilmyndighets funktioner. Enligt 1915 års förordning må på begäran av civilmyndighet militär personal användas bl. a. till stillande av uppror samt i övrigt, då i särskilda fall militärhandräckning anses ound— gängligen erforderlig för upprätthållande av allmän ordning. Behörig att begära militärhandräckning är länsstyrelse, var inom sitt län. Är skyndsam-
het av nöden och kan länsstyrelses medverkan för handräcknings erhål— lande icke utan fara eller större olägenhet avvaktas, må dock polischefen i orten samt landsfogde ävensom statspolisintendenten direkt hos vederbö- rande befälhavare begära militärhandräckning.
Enligt är 1932 genomförd ändring i berörda förordning har rätten för civilmyndighet att direkt begära dylik handräckning, såvitt nu är i fråga, begränsats till det fall, att Konungens beslut om handräckningen icke kan utan fara eller större olägenhet avvaktas. Bestämmanderätten är alltså lagd i Konungens hand. Härigenom har man velat uttala, att ordningens upp- rätthållande i främsta rummet är en den civila polismyndighetens ange- läg.;enhet.1
Polisväsendet företer en stor brist på enhetlighet. Detta sammanhänger med att polisen är såväl statlig som kommunal samt att den delvis är inord- nad i landsstaten. Särskilt de kommunalt inrättade polistjänsterna visa en stor mångfald av olika befattningar med skilda kvalifikationer, utrust— ning, löneförhållanden o. dyl.
Enligt instruktionen för landshövdingarna den 12 april 1918 (% 6 mom. 1) är länsstyrelsen länets högsta polismyndighet. I sådan egenskap tillkommer det länsstyrelsen att hava ansvar för och ledning av polisväsendet i länet samt tillse att polisdistrikt och landsting fullgöra vad dem i avseende å polisväsendet åligger. Motsvarande stadgande finnes i instruktionen för över- ståthållareämbetet den 1 december 1882 (& 22). I sistnämnda instruktion föreskrives vidare (5 4), att överståthållaren har som åliggande, att, om något förehaves, som innefattar stämpling mot riket, Konungen, Konunga- huset, rikets styrelse eller riksdagen eller eljest är för landsfriden menligt, icke allenast hos Konungen sådant utan dröjsmål anmäla utan ock till avvärjande av fara och för de brottsliges befordrande till laga ansvar vidtaga de åtgärder. som av omständigheterna påkallas. —— Under länsstyrelsen har landsfogden ansvaret för och ledningen av polisväsendet å landsbygden och i städer, där magistrat ej finnes. I övriga städer tillkommer ledningen polismästaren (eller där sådan ej finnes borgmästaren). Under dessa myndigheter sortera vidare landsfiskaler eller stadsfiskaler samt köpings- och landstingspolis.2 Den lägsta polismyndigheten utgöres i städer och köpingar av polismän samt i övriga landsbygdsdistrikt av f järdingsmän. Fjärdingsmännen ha ofta polismyndigheten som bisyssla, men de kunna utbytas mot fullt sysselsatta polismän. Statspolisen är avsedd att vara en rörlig poliskår för hela riket. Här- för disponeras även bl. a. den s. k. reservpolisen. För hela rikets behov finnas
* Militär har ej använts för ordningens upprätthållande sedan 1931 (i Ådalen och Halmstad). Under storstrejken 1909 var militär utkommenderad c:a 2 månader, när det var som mest c:a 7 000 man.
2 Enligt 1934 av särskilda sakkunniga uppgjort förslag till omorganisation av lands- fogdetjånslerna skall landsfogden bliva länspolischef och ha en allmän översyn av polis- väsendet i hela länet.
vidare vissa andra anordningar såsom centralbyrån för fingeravtryck, sprit- polis, gränspolis, polisbyrån för övervakning av utlänningar, polisskolorna m. rn. Vid fästningar och vid flottan finnas särskilda poliskårer.
Polisväsendets organisation grundar sig i huvudsak på polislagen den 6 juni 1925 med de däri i anledning av statspolisens inrättande 1932 vidtagna ändringar. 1925 års organisation trädde i kraft successivt och har i hela sin utsträckning gällt först från den 1 januari 1932. Huvuddragen av organisa- tionen äro följande:
Upprätthållande av polisverksamheten är en kommunal angelägenhet, som det åligger vederbörande polisdistrikt att ombesörja. Riket skall härför vara indelat i polisdistrikt. Stad, liksom köping, som enligt särskil- da bestämmelser är pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polis- personal, skall utgöra särskilt polisdistrikt. Indelningen i polisdistrikt bestämmes i övrigt av länsstyrelsen -— efter förslag av vederbörande lands- fiskal, sedan denne hört ombud för vederbörande kommuner och sedan kom- munerna erhållit tillfälle att yttra sig angående förslaget — men till ett po- lisdistrikt må ej hänföras mer än en kommun, där ej vederbörande kommu- ner själva sådant påyrka eller länsstyrelsen finner det för polisverksamhetens behöriga upprätthållande vara särskilt påkallat. År 1932 funnos 77 sådana kommunalförbund med 309 kommuner, alltså i medeltal 4 kommuner i varje förbund.
Med polisverksamhet förstås i lagen, vad angår stad, »upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, verkställande av spaning och annan undersök- ning angående brott ävensom den verksamhet i övrigt, som på grund av sär- skilda stadganden eller hävdvunnet bruk åligger polispersonal i denna dess egenskap» (egentlig polisverksamhet), men för landsbygdens del omfattar po- lisverksamheten därjämte »biträde vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning av utskylder eller böter och vid annan handräckning». I polisdistrikten skola anställas fjärdingsmän eller andra polismän i den omfattning det efter kom- muns eller kommunalförbunds eget beprövande under länsstyrelsens kontroll erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom vederbörande polisdi- strikt. Är befattning av stadigvarande beskaffenhet och kan befattningshava- ren antagas bliva fullt sysselsatt därav, skall befattningen vara ordinarie; i de mindre polisdistrikt, där tjänsten icke giver full sysselsättning, är befatt- ningshavaren således icke ordinarie, även om befattningen är stadigvarande. Polisdistrikt är pliktigt att skäligen avlöna sina befattningshavare, att med skälig pension förse innehavare av ordinarie befattning samt att vid döds- fall på grund av skada i tjänsten utgiva familjeunderstöd och begravnings- hjälp. Beslut rörande lön etc. skall underställas länsstyrelsens prövning. Är lönen uppenbart för låg eller åsidosätter polisdistriktet eljest sina åligganden, kan länsstyrelsen föranstalta om rättelse (14 ä 2 mom.). Befogenhet att tillsätta ordinarie befattningshavare vid polisväsendet tillkommer i stad läns- styrelsen, medan övriga befattningshavare där tillsättas av polischefen. Fjär-
dingsmän på landsbygden utses genom val, och länsstyrelsen har att för— ordna den valde, där icke särskilda skäl annat föranleda. I övrigt tillsättas polisbefattningar på landsbygden av länsstyrelsen.
I fråga om statsbidrag till polisdistrikten för den nu berörda organisationen är grundregeln den, att städer och ovannämnda köpingar icke härför er- hålla statsbidrag, under det att staten i övriga polisdistrikt bidrager till av- löningen med hälften beträffande ordinarie befattningar och en femtedel i fråga om icke ordinarie befattningar. Detta statsbidrag beräknades för bud- getåret 1934/35 till 1600 000 kronor.
Landstingen må till förstärkning av den för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet avsedda polispersonalen inom respektive landstings- område anställa särskilda polismän. Statsbidrag för landstingspolis utgår efter ungefär samma grunder som beträffande ordinarie befattningshavare i andra landsbygdsdistrikt än köpingar. Landstingspolisen är emellertid efter statspolisens tillkomst ställd på avskrivning. Statens bidrag upptogs för bud- getåret 1934/35 till endast 5000 kronor.
För särskilda tillfällen kunna extra polismän (fjärdingsmän) anställas. Vidare kunna å viss ort på landsbygden ordningsmän tillsättas för att vid rent tillfälliga och oförutsedda behov ingripa. På enskild bekostnad kan polisbevakning genom ordningsvakt anordnas vid visst företag, vid viss till— ställning eller eljest i särskilt fall.
I fråga om användning av befattningshavare vid polisväsendet för polis- verksamhet utom det område, för vilket han är anställd, gäller såsom allmän regel, att befattningshavare må användas därtill, om hans avlöning helt eller delvis bestrides av statsmedel. Närmare regler härom meddelas i polis- reglementet för riket den 26 september 1925. Bestämmanderätten har vid användning inom landsfiskalsdistrikt landsfiskalen, vid användning inom länet länsstyrelsen, i brådskande fall landsfogden, och vid användning utom länet _— efter anmälan av länsstyrelse —— chefen för socialdepartemen- tet. Dessutom kan elev vid av staten bekostad eller understödd polis- skola tagas i anspråk. Då utomordentliga omständigheter därtill föranleda, äger Konungen förordna, att även annan befattningshavare vid polisväsen- det må användas för polisverksamhet utom det område, för vilket han är anställd.
För sådan tjänstgöring har vidare inrättats den s. k. reservpolisorganisa- tionen. Denna innebär följande: Städer med minst 10 000 invånare ävensom en av Kungl. Maj:t bestämd stad i varje län, där stad med minst 10000 invånare ej finnes, skola vara pliktiga att vid tillfälligt behov av polisför- stärkning å annan ort tillhandahålla en reservpolisman för varje fullt tal av 10 000 invånare, dock att, om numerären enligt nämnda grund icke upp— går till tre, tre polismän ändock skola tillhandahållas. Konungen bestäm- mer i vad mån reservpolismännen skola utgöras av befäl och vara beridna. Till polisdistrikt, som skall tillhandahålla reservpolismän, utgår statsbidrag
för varje reservpolisman, som skall tillhandahållas, med en tredjedel av de sammanlagda löneförmåner, som årligen tillkomma i distriktet anställd polisman med lägsta lön inom den tjänstegrad, reservpolismannen skall till- höra. Om vid stadens poliskår finnes statspolis, utgår bidraget med en sjätte- del. Vidare utgår visst bidrag för hästar och hästutrustning m. m. I samband med statspolisens inrättande tillkom 1932 i polislagen en bestämmelse (& 15 mom. 4), att om polisdistrikt, som skall tillhandahålla reservpolismän, åtagit sig att för viss tid tillhandahålla ytterligare reservpolismän, för var och en av dessa skall utgå statsbidrag med en sjättedel av berörda löneförmåner, i den mån distriktet visar, att lämpliga och tjänstbara personer, vilka tidigare, innehaft befattningar såsom ordinarie polismän i stad och vilkas ålder med högst fem år överstiger den för distriktets polismän i motsvarande tjänstegrad gällande pensionsåldern, enligt överenskommelse med distriktet stått till förfogande för att vid utkallande av reservpolispersonal tjänstgöra såsom ersättare för denna inom distriktet. Statsbidrag för reservpolismän må dock sammanlagt utgå högst för dubbla det antal, som distriktet skall tillhanda- hålla. Statens kostnader för reservpolisen beräknades för budgetåret 1934/35 till 215 000 kronor.
Statspolisen, som trätt i funktion den 1 januari 1933, bygger i princip på reservpolisinstitutionen och den förut befintliga kriminalpolisen för hela rikets behov. Statspolisen består av två avdelningar, ordningsstatspolisen och kriminalstatspolisen. Den står under ledning av statspolisintendenten och bekostas helt och hållet av staten. En del av polisen är beriden. För tjänstgöring såsom ordningsstatspolis skola i 19 städer tillhandahållas till- hopa 6 kommissarier, 22 överkonstaplar och 172 konstaplar, sammanlagt 200 man, och för tjänstgöring såsom kriminalstatspolis skola i 24 städer tillhandahållas tillhopa 1 kommissarie, 18 överkonstaplar och 47 konstap— lar, sammanlagt 66 man. -—— Vad ordningsstatspolisen angår ha större styrkor placerats i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle, Sundsvall och Luleå. Det be— stämda antalet statspoliser utses såsom en påbyggnad av respektive stads polis- kår inom denna för en tid av 3 år. De skola inom varje poliskår samman- föras till en särskild statspolisavdelning. Man kan genom denna anordning ständigt föryngra kåren. Statspolisens uppgift är framför allt att biträda med ordningens upprätthållande i riket i allmänhet, särskilt då extraordinärt be- hov av polishjälp erfordras, men vidare skall den å landsbygden biträda med vanliga ordningspolisuppgifter såsom övervakning av vägtrafiken, till- syn över marknader och nöjesplatser, efterhållning av smugglare och lösdri— vare samt övervakning av de bestämmelser som gälla beträffande jakt och fiske. Genom att statspolisen sålunda även får syssla med vanliga polisgöro- mål undgår den att få prägeln av något slags gendarmeri. Utgifterna för statspolisen beräknades för budgetåret 1934/35 inklusive statspolisintenden- tens lön till 1662 600 kronor.
Under statspolisintendentens ledning står polisbyrån för övervakning av ut-
länningar. Denna inrättades från och med år 1923 i Stockholm samt har till uppgift att ombesörja registreringen av utlänningar, som vistas i riket, samt att utöva kontroll över meddelade uppehålls- och arbetsanställningstillstånd. Kostnaden beräknades för budgetåret 1934/35 till 62 700 kronor.
Angående polisens uniformering och beväpning stadgas i polislagen , att polisdistrikt åligger draga försorg om föreskriven uniformering och be- väpning av distriktets polispersonal. Beväpning samt annan utrustning än uniform åt personal, vilken tjänstgör såsom statspolis, ävensom för sådan tjänstgöring erforderlig materiel skall dock ombesörjas av statsverket. Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående polispersonalens tjänstedräkt, tjänstetecken och beväpning.
Sådana äro utfärdade enligt cirkulär till länsstyrelserna den 29 januari 1926. Däri finnas stadganden om skyldighet för polisman i stad och på landet att bära tjänstedräkt av viss närmare angiven beskaffenhet. För fjärdingsmän, som icke är fullt sysselsatt av tjänsten, är tjänstedräkten i den mån polischefen ej annorledes förordnar endast skärmmössa eller pälsmössa med visst utseende och armbindel av mörkblått tyg med polisemblem och förgyllda knappar. — Beträffande beväp- ningen stadgas, att polispersonal, som är anställd vid ordningspolisavdelning i stad eller för landstingsområde, ävensom fjärdingsmän, som är fullt sysselsatt av tjänsten och huvudsakligen har att fullgöra egentlig polisverksamhet, under tjänstgöring skall vara försedd med battong, dock att polischefen äger förordna, att polisman vid viss tjänstgöringi stället för battong skall föra sabel eller pistol eller någon kombination av dessa vapenslag. Annan i polisdistrikt ä landsbygden anställd, av tjänsten fullt sysselsatt polispersonal skall bära battong eller efter polischefens förordnande för viss tjänstgöring därjämte pistol. I polisdistrikt å landsbygden anställd, av tjänsten icke fullt sysselsatt polispersonal skall i den mån polischefen ej annorledes förordnar bära battong.
För utbildning av polismän finnas polisskolor i Stockholm och Göteborg, den förra helt och den senare delvis bekostad av staten. Genom länsstyrel- sernas försorg torde därjämte vissa instruktionskurser anordnas för lands- bygdens och småstädernas polispersonall. Statsverkets kostnader beräknades för budgetåret 1934/35 för polisskolan i Stockholm till 70000 kronor och för polisskolan i Göteborg till 7 000 kronor. Konungen äger utfärda närmare bestämmelser angående polisskola.
Sådana äro meddelade för polisskolan i Stockholm enligt ett reglemente 1925 (ändrat 1932) samt för polisskolan i Göteborg enl. kungl. brev 1932. I berörda reglemente stadgas bl. a. att inträde i skolans lägre klass må sökas av envar som är anställd såsom polisman i polisdistrikt eller för landstingsområde eller uppfyller de fordringar som äro stadgade för att antagas till extra konstapel i någon stad, som är skyldig att tillhandahålla reservpolispersonal eller för något landstings— område. Inträde i skolans högre klass må sökas av envar som innehar ordinarie polismans befattning i polisdistrikt eller för landstingsområde.2
I polisreglementet för riket stadgas om tillsättning av ordinarie polisman, att i stad eller köping som bildar eget polisdistrikt icke må, där invånar—
1 I förslaget till omorganisation av landsfogdetjänsterna har även ifrågasatts inrättande av en polishögskola i Stockholm. "” 1933 och 1934 ha vidare anordnats vissa poliskurser för underbefäl. 20—421111
antalet överstiger 2 000, till ordinarie polisman antagas annan än den som genomgått lägre klassen i en av staten bekostad polisskola, länsstyrelsen obetaget att i särskilt fall annorledes besluta. Detsamma gäller annat polis— distrikt, vars invånarantal överstiger 5000. Ordinarie anställning vid kri— minalpolisavdelning må ej vinnas av annan än den som genomgått högre klassen i sådan polisskola. För Övrig polispersonal fordras icke polis- skoleutbildning. Ytterligare kompetenskrav kunna av länsstyrelserna upp- ställas i de instruktioner, som utfärdas med ledning av den av chefen för socialdepartementet fastställda normalinstruktion för polispersonalen den 12 december 1925.
Allmänna synpunkter.
Som ett av de viktigaste kraven beträffande samhällets uppträdande mot ytterlighetspartierna och till stävjande av de tendenser till våldsanvändning, som yppat sig i deras verksamhet, måste betecknas ett fast uppträdande från ordningsmaktens sida i fråga om försök att störa ordningen. Ordnings- makten måste inge sådan respekt, att oroselementen avhållas från att ställa till ordningsstörande uppträden, och om sådana inträffat, måste det fordras, att den kan snabbt och bestämt inskrida till ordningens återställande. Till dessa mera direkt på ordningens upprätthållande riktade krav, som ytter- lighetspartiernas verksamhet ställer på polismyndigheten, kommer också den övervakning över denna verksamhet, som nödvändiggöres å ena sidan av intresset att förekomma planerade oordningar och eventuellt mera i stort anlagda kuppförsök och å andra sidan av behovet att till åtal befordra lag- överträdelser.
Såsom framgår av den redogörelse, vilken lämnats angående polisens or- ganisation, är denna i många stycken tämligen nyligen reglerad, och någon fullständig erfarenhet angående dess sätt att verka i sitt nya skick torde väl knappast ha vunnits. Det är också sant att vid uppbyggandet av denna or- ganisation åtminstone i viss mån hänsyn tagits till ytterlighetspartiernas verksamhet. Så har t. ex. skett vid statspolisens inrättande. Dessa omstän- digheter skulle möjligen kunna tänkas tala emot att ånyo till behandling upptaga frågan om polisorganisationen. Vissa av de uppgifter inför vilka polismyndigheten ställts genom ytterlighetspartiernas verksamhet ha emel— lertid över huvud taget icke beaktats i organisationsplanen. Så är t. ex. fallet med övervakningsuppgiften. Organisationen har icke heller i sin helhet va- rit föremål för granskning med hänsyn till de uppgifter det här är fråga om. I viss mån ha även erfarenheter vunnits av de nya inslagen i organisatio- nen. Även om erfarenheterna beträffande statspolisen och dess arbete i stort sett äro goda, är det svårt att avvisa tanken att polisorganisationen allt— jämt är behäftad med avsevärda brister på viktiga punkter. 1925 och 1932
års reformer torde icke kunna anses annat än som de första stegen till för- bättring av polisorganisationen.
I den inom socialdepartementet 1931 utarbetade P. M. rörande reservpo- lis och statspolis m. m., som låg till grund för statspolisens inrättande, ut- talades bl. a. angående grundvalarna för reformenlz
»Vid de verkställda undersökningarna rörande lämpligaste sättet för genom- förande av de förbättringar, som på i det föregående anförda skäl ansetts önsk- värda, har man haft att utgå från att själva den genom 1925 års lag fastställda polisorganisationen bör för närvarande lämnas orubbad. Visserligen har redan tidigare och i annat sammanhang fråga väckts om en undersökning av verkningarna av nämnda lag och om huruvida omläggningar därav i olika riktningar vore önsk- värda. Tidpunkten för en dylik undersökning, som givetvis måste föregå en mera genomgripande förändring, kan emellertid ännu icke anses vara inne, då, såsom redan anförts, den nya organisationen först vid det kommande årsskiftet skall vara fullt genomförd. En dylik förändring är emellertid utesluten även av andra skäl. Den måste sålunda nära sammanhänga med omorganisation av åklagarorga- nisationen på landsbygden, ett problem, som gjorts till föremål för särskild utred— ning men knappast torde kunna erhålla någon slutgiltig lösning förrän i samband med den kommande processreformen. Vidare lärer det vara att vänta, att den på- gående skatteutjämningsberedningen även skall till behandling upptaga landsbyg- dens polisväsen, och det kan icke anses lämpligt att föregripa dess arbete. Att avvakta resultaten av den ena eller andra av nu angivna utredningar har uppen- barligen icke kunnat komma i fråga, eftersom den föreliggande frågan om för- ändrad polisorganisation ansetts vara av den trängande beskaffenhet, att förslag däri bör om möjligt föreläggas redan 1932 års riksdag.»
Det må nämnas, att skatteutjämningsberedningen 1932 avgivit huvudbetän- kande med förslag rörande polisväsendets förstatligande i viss del, nämligen beträffande landsbygden,2 samt att utredningen angående åklagarväsendet hittills resulterat i förenämnda förslag angående omreglering av landsfogde- tjänsterna.
I flera till kommittén inkomna yttranden påyrkas förnyad utredning an- gående polisväsendet i dess helhet eller i olika detaljhänseenden.
Med hänsyn till vad som anförts anser kommittén hinder icke föreligga att nu upptaga spörsmålet om polisorganisationen till diskussion, så myc- ket mindre som en verkligen fullständig erfarenhet av dennas sätt att ar- beta icke kan vinnas annat än i fall då den utsättes för svårare påfrest- ningar. Då det emellertid här gäller organisationsfrägor av invecklad art och delvis rent tekniska spörsmål, anser kommittén sig icke höra i denna del avgiva några detaljerade förslag. Kommittén anser i stället en särskild allsidig utredning av hithörande frågor böra igångsättas och inskränker sin egen uppgift till att, ur de synpunkter kommittén har att anlägga och på grundval huvudsakligen av de från länsstyrelserna och statspolisintenden- ten inkomna yttrandena, göra sådana erinringar, som kommittén anser böra tagas under övervägande vid denna särskilda utredning.
1 Se prop. nr 178, 1932, bil. A, sid. 20. 2 Se nedan sid. 321 f.
308 _ Särskilda frågor.
De frågor som i detta sammanhang särskilt påkalla intresse äro: 1) om- reglering av fjärdingsmansinstitutionen; 2) utökning av ordningspolisen; 3) polisens uniform och beväpning; 4) polisens utbildning; 5) övervak- ning av den statsfientliga verksamheten; 6) förstatligande helt eller del- vis av polisväsendet; 7) skyldighet att biträda polismyndighet; samt 8) po- lisens makt- och tvångsmedel m. rn.
1. Omreglering av fjärdingsmansinstitutionen.
En ständigt återkommande anmärkning mot polisväsendet gäller fjär- dingsmansinstitutionens otillfredsställandebeskaffenhet. Särskilt påtalas olä- genheterna av att fjärdingsmännen tillsättas genom val och hava för små distrikt.
I propositionen till 1925 års riksdag (nr 58) med förslag till lag om polis- väsendet m. m. föreslogs avskaffandet av f järdingsmansinstitutionen. Lands- fiskalsdistriktets indelning i polisdistrikt skulle såsom regel ske på sådant sätt, att i varje polisdistrikt åtminstone en polisman kunde antagas erhålla full sysselsättning. Skulle på grund av visst områdes avskilda läge eller annan särskild omständighet området icke lämpligen kunna sammanföras med an- nat till ett polisdistrikt, skulle det emellertid kunna bilda eget distrikt, än- dock att det icke kunde giva full sysselsättning åt en polisman. I vafje län skulle finnas en polisstyrelse, som bl. a. skulle ha till uppgift att tillsätta de ordinarie polismännen. I varje polisdistrikt skulle inrättas en polisnämnd, som före dylik tillsättning skulle avge yttrande om de sökande.
Riksdagen biföll emellertid icke detta förslag utan gjorde däri vissa mo- difikationer och antog den ordning, för vilken förut redogjorts.
Andra särskilda utskottet, som behandlade propositionen, ansåg en reform av behovet påkallad, men fann sig icke övertygat om att man därvid borde gå så långt, att man helt avskaffade den nuvarande fjärdingsmansinstitutionen för att ersätta fjär- dingsmännen med polismän, vilka skulle ha att helt ägna sig åt sina befattningar. Ut- skottet ville visserligen icke hestrida, att å vissa orter den verksamhet, som enligt för— slaget skulle å landsbygden ombesörjas av polismännen, lämpligen kunde och borde uppdragas ät yrkesmän i enlighet med vad förslaget innehölle. Men i ett synnerligen stort antal fall torde på den egentliga landsbygden, där polisverksamheten väsentligen måste bestå av indrivningsarbete, denna polisverksamhet bättre och billigare kunna om- besörjas av befattningshavare av de nuvarande f järdingsmännens typ, vilka hade be- fattningen såsom en bisyssla vid sidan av annan verksamhet. De stora tjänstgörings- områden, som ett genomförande av förslaget skulle medföra, skulle också sanno- likt draga med sig olägenheter i olika avseenden. Utskottet hade därför, i enlig— het med vad som förordats i åtskilliga av de i ämnet väckta motionerna, funnit sig böra föreslå, att fjärdingsmansinstitutionen bibehölles, om ock i något modifierad form. Då någon principiell arbetsfördelning emellan fjärdingsmän och extra polis- män icke funnes, torde det vara lämpligt, att fjärdingsmansinstitutionen finge om— fatta jämväl de extra polismännen. Tillsåge man, att kommunerna otvetydigt för- pliktades att till kronobetjäningens biträde anställa all den personal, som vore av
nöden för ett behörigt ombesörjande av polisverksamheten i den utvidgade bety- delse, vari detta uttryck fattades i förslaget, gåve man vidare länsstyrelserna möj- lighet att tillskapa distrikt för fullt sysselsatt personal i de sannolikt icke alltför vanliga fall, där ett dylikt sammanförande av kommuner till gemensamma distrikt vore av ett särskilt behov påkallat, och säkerställde man slutligen befattningshavarna med avseende å såväl ekonomiska förmåner som tjänsteställning, torde man i övrigt sakna anledning till några väsentliga omläggningar av det dåvarande landsbygds- systemet.
I propositionen angående statspolisen vid 1932 års riksdag yttrade chefen för socialdepartementet, att tiden för ett övervägande av frågan om förän- drad indelning av riket i polisdistrikt ännu ej vore inne, eftersom tillräcklig översikt saknades över hur gällande bestämmelser verkat inom riket i dess helhet i avseende å distriktsindelningen.1
I åtskilliga av de till kommittén inkomna yttrandena framställas anmärk- ningar mot fjärdingsmansinstitutionen. För en del av dessa kommer att redogöras under de efterföljande frågorna. Här må återges följande ytt- randen:
Statspolisintendenten: Under alla förhållanden borde 1) de nuvarande, i regeln alltför små polisdistrikten sammanslås till polisdistrikt av den storlek, att särskilda ordinarie polismän och särskilda exekutionsbiträden kunde tillsättas, eller i varje fall minst en ordinarie polisman (tillika exekutionsbiträde), detta enär den nuva— rande anordningen med ett stort antal extra fjärdingsmän, som i huvudsak skulle försörja sig med civilt yrke vid sidan om polistjänsten vore, särskilt under politiskt upprörda tider, i hög grad otillfredsställande, samt 2) den nuvarande anordningen för fjärdingsmännens tillsättande borttagas och samma regler tillämpas som beträf- fande polismän i stad, detta enär en polisman icke borde utses genom ett —— oftast efter politiska linjer —- förrättat val — —.
Polismästaren i Gävle: För små polisdistrikt och för många polismyndigheter med till stor del för polisväsendet främmande uppgifter förringade effektiviteten av polisens verksamhet.
T. f. landsfiskalen i Vallentuna distrikt: En framkomlig väg till förbättring beträf- fande de extra fjärdingsmännens möjligheter att göra nytta vid upplopp eller andra våldsuppträden syntes vara att sammanslå två eller tre av de små socknar, som nu hölle var sin extra fjärdingsman, till större polisdistrikt med en ordinarie fjär- dingsman, vilken borde äga modern polisutbildning, utrustning och beväpning.
Lands/iskalen i Unnaryds distrikt: Kommunernas ovillighet att sammanslås till stör-re polisdistrikt omöjliggjorde anställande av ordentligt avlönad, skolad polis. De nuvarande fjärdingsmännen vore synnerligen bra till skatteindrivning och i vissa fall till ordningens upprätthållande vid dansbanor o. dyl., men att med enbart sådan hjälp effektivt ingripa mot samhällsomstörtare torde vara omöjligt.
Landsfiskalen i Näsums distrikt: Det vore olämpligt, att kommunistiska kom- munalmän deltoge i val av polismän. Ordningsmakten bleve oberoende och själv- ständig endast om den tillsattes av ansvariga myndigheter och icke genom val.
Landsfiskalen i Skärkinds distrikt: Gällande bestämmelser om val borde upp- hävas. Det vore nödvändigt att vid tillsättning av polis- och fjärdingsmanstjänster polischefens uttalande om vederbörandes lämplighet eller icke för befattningen i första hand beaktades i det fall, där kommun eller polisdirektion valde annan sö-
1 Se prop. nr 178, 1932, sid. 37.
kande än den polischefen funne mest lämplig. Fall hade inträffat, där politisk åskådning, efterlåten eller menlös natur värderats.
Länsstyrelsen i Jönköpings län: Ordningsmakten inom länet borde omorganise- ras. Framför allt erfordrades en allmänt bättre utbildning och utrustning av fjär— dingsmännen. De extra fjärdingsmännen borde helst utbytas mot ordinarie sådana.
Kommittén:
En av de allvarligare brister, som påtalas i den nuvarande polisorganisa- tionen, rör frågan om landsbygdens ordningspolis. Ur synpunkten av de all- männa krav, som kommittén ansett böra ställas på polisen, torde kunna fordras, att det finnes en lokalpolis, som med egna krafter kan hålla ord- ning vid ett möte eller reda upp en mindre oordning i en folksamling. F järdingsmansinstitutionen torde i sitt nuvarande skick näppeligen fylla dessa krav. Än mindre torde den inge de ordningsstörande elementen så stark respekt, att de avhållas från ordningens störande. Ur de synpunkter kommittén företräder skulle det vara önskvärt, att polisdistrikten i större utsträckning än som hittills skett sammansloges och att fjärdingsmännen åtminstone för den egentliga polistjänsten utbyttes mot särskilt utbildade polismän. Den minskade ortskännedom, som måste följa av större distrikt, torde ej vara något avgörande skäl mot en sådan anordning. Vid en sådan reglering borde naturligen hänsyn tagas till de olika förhållandena i olika bygder. Det är givet att tätbebyggda samhällsbildningar ställa andra krav på ordningsmakten än den rena landsbygden.
Enligt den nuvarande lagstiftningen finnas visserligen åtminstone teore- tiskt möjligheter att i dessa avseenden åstadkomma förbättringar. Med bibe— hållande av fjärdingsmansinstitutionen i dess nuvarande form, torde emel- lertid kommunernas inflytande på valet av fjärdingsmän ej kunna rubbas. Därigenom och genom kommunernas inflytande på sammanslagningarna skulle uppstå svårigheter att genomföra den reform som erfordras, och det kan sättas i fråga, om utan ett förstatligande av polisväsendet åtminstone på landsbygden en verklig förbättring står att vinna. Kommittén skall i annat sammanhang ingå på frågan om polisväsendets förstatligande.
2. Utökning av ordningspolisen.
I de till kommittén inkomna yttrandena uttalas från vissa håll, att den nuvarande organisationen är tillräcklig, medan ett flertal myndigheter på- kalla utökning eller förstärkning av ordningspolisen.
T. f. landsfogden i Göteborgs och Bohus län: »Om man bortser från det ofta på- talade missförhållandet, att flertalet fjärdingsmän saknar nödig polisutbildning och beväpning, torde tack vare tillkomsten av ordningsstatspolisen och de förbättrade kommunikationerna någon anmärkning icke kunna göras mot ordningsmaktens organisation och utrustning vid eventuella ingripanden.»
Länsstyrelsen i Gävleborgs län i likhet med landsfogden :" länet: Statspolisens organisation vore tillfredsställande för åstadkommande av effektivt ingripande, åt- minstone vad landsbygden anginge.
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Man borde lämpligen någon tid avbida närmare erfarenheter av den nyinrättade statspolisens verksamhet.
Länsstyrelsen i Södermanlands län: Oavsett den tillgängliga polisstyrkans i händelse av allvarliga oroligheter alltför ringa numerär syntes sådana brister i ordningsmaktens inom länet organisation och utrustning, som hindrade ett effek- tivt ingripande, icke vara att påvisa.
Länsstyrelsen i Jämtlands län: Även för mötande av mindre oordningar torde den nuvarande ordningspolisen — fjärdingsmännen — på grund av dess ringa antal samt otillräckligheten i polisutbildning och beväpning stå tämligen maktlös. Ho- tande situationer kunde hinna utveckla sig på ett icke önskvärt sätt, innan till- räcklig styrka statspolis komme tillstädes.
Landsfogden i Stockholms län i av länsstyrelsen åberopat utlåtande: För ett ef- fektivt bekämpande av uppkomna eller tillämnade oroligheter torde ortspolisen på grund av sin fåtaliga numerär och ringa polisrutin i regel ej förslå. Statspolisen, vilken i sig inneslöte såväl kriminal- som ordningspolis, syntes däremot vara väl ägnad att omhänderhava denna polisuppgift. Erfarenheten i länet syntes ej giva belägg för befintligheten av brister i statspolisens organisation och utrustning.
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Genom statspolisens inrättande hade möjlig- heten för ett ingripande mot aktiv verksamhet, varom nu vore fråga, i avsevärd grad förbättrats. Om och i den mån dylik verksamhet vunne utbredning, torde en ytterligare förstärkning av ordningsmakten vara erforderlig, då ordningsmakten, i all synnerhet på landsbygden, vore otillräcklig för ett effektivt ingripande mot omstörtningsförsök och möjlighet till ett framgångsrikt ingripande från statspoli- sens sida äventyrades i fall av samtidiga oroligheter på ett flertal orter.
Magistraten i Nyköping i likhet med stadsfiskalen och poliskommissarien i sta- den: Ordningsmakten torde även efter inrättandet av statspolisen icke vara till— räckligt stark för ett effektivt och snabbt avvärjande av ett allvarligt och väl organiserat försök att med våldsamma medel omstörta rättsordningen.
Magistraten och polisen i Halmstad: Det vore klokt att i tid öka statspolisens antal, så att det bleve möjligt, att genast slå ned ett uppror. Ett omstörtnings- försök torde komma mycket hastigt.
Länsstyrelsen i Malmöhus län: Vid bestämmande av polisens numerär hade man att taga hänsyn till dels det behov som grundade sig å polisens uppgifter under mera normala förhållanden och dels det behov av polis som grundades dårå, att större oroligheter av mera tillfälliga orsaker kunde uppstå. Inrättandet av stats- och te- servpolis hade ju, vad ordningspolisen anginge, närmast haft till ändamål att sist— nämnda behov av polis skulle i väsentlig mån tillgodoses genom en anordning, där utgifterna lades på statsverket. Länsstyrelsen vore icke i stånd att med stöd av erfarenhetsrön påvisa, att den förstärkning av polisväsendet som under nämnda form åstadkommits, icke hittills varit tillfyllest, men länsstyrelsen kunde icke underlåta att i förevarande sammanhang framhålla, hurusom det kunde befaras, att den statliga polisorganisationen icke komme att visa sig vara tillräcklig, för den händelse den inre politiska spänningen ökades i den riktning som den senaste tidens händelser angäve. Skulle polisen på ett mera stadigvarande sätt få omhänder- hava uppgiften att tillse, att oordningar icke förekomme vid offentliga politiska möten och den handlingslusta fortsätta, som nu kännetecknade de politiska par- tierna, särskilt ytterlighetspartierna, torde den tid icke vara avlägsen, då frågan om en ökning av den av statsmedel betalda polisen måste upptagas till prövning.
Statspolisintendenten underströk vad länsstyrelsen i Malmöhus län anfört därom, att det kunde befaras, att den statliga polisorganisationen icke komme att visa sig vara tillräcklig för den händelse den inre politiska spänningen ökades i
den riktning, som den senaste tidens händelser angåve samt framhöll att det under statspolisens hittillsvarande verksamhet visat sig föreligga behov av perso- nalökning redan för tillgodoseende av de arbetsuppgifter, som normalt åvilade stats- polisen. Skulle mera kritiska förhållanden inträda, komme dessa brister i personal- styrkan att framträda så mycket starkare. —- I vissa städer förelåge redan med hänsyn till de krav, som måste uppställas i fråga om behörigt utövande av polis- verksamheten under normala förhållanden, starkt behov av ökad personal. Att förhållandena i sådana städer vid uppkommande oordningar kunde bliva syn- nerligen elakartade vore uppenbart. _- Han framställde därjämte specificerade krav på förstärkning av ordningsstatspolisen med tillhopa 15 man och 12 ridhästar. _ Vidare framhöll han, att en förstärkning av ordningsmakten för särskilda tillfällen genom utbyggande av den nuvarande reservpolisorganisationen icke borde ifråga- komma, enär dels denna -— åtminstone hittills —— icke inneburit någon reell ut- ökning av polispersonalen utan blott att förut befintlig personal tillhandahållits utanför vederbörande stads område, dels ock förhållandena ofta kunde beräknas vara sådana, att vederbörande polischef ansåge sig icke kunna lämna begärd reservpolis, i vilka fall påräknad förstärkning sålunda icke kunde erhållas i av- sedd ordning. — Det i sammanhang med statspolisens inrättande genomförda systemet med utökning av reservpolisen genom anställande av s. k. ersättare (polislagen 15 % 4 mom. 2 st.) hade hittills icke kunnat genomföras i någon stad och små utsikter torde föreligga att så skulle kunna ske annat än i undantags- fall.
Magistraten i Linköping: Polisen saknade erforderlig vana att handskas med deltagare i ett upplopp.
Vidare påtalades från åtskilliga städer och landsfiskalsdistrikt otillräckligheten av den lokala polisstyrkan, önskvärdheten av att statspolisen förstärktes samt den bristande polisutbildningen hos fjärdingsmännen.
Behovet av en stark polismakt för ordningens upprätthållande har visat sig i så gott som alla främmande kulturländer. Man har därigenom också sökt undvika att härför använda militär. En medelväg har tagits i en del länder genom inrättandet av särskilda militärt organiserade poliskårer, s. k. gendarmeriet. Sådana finnas t. ex. i Frankrike och Tjeckoslovakien.1
Förstärkning av den fasta polisstyrkan har man flerstädes sökt ordna ge- nom reservpolisorganisationer av olika slag. Av särskilt intresse är härvid anordnandet av medborgerliga reservpoliskärer. Dessa kunna antingen vara avsedda allenast för polisändamål eller ock huvudsakligen för försvarets stärkande men ha ordningens upprätthållande som biuppgift.
I England finnas kårer av förstnämnda slag av s. k. special constables. Dessa kårer tillkommo enligt parlamentsbeslut för över 100 år sedan. Nu gällande bestämmel- ser äterfinnas i »The Special Constables Act, 1914» samt »The Special Constables Order, 1923». Rekryteringen av kårerna sker på frivillighetens väg och någon medborgarplikt att tjänstgöra föreligger icke. Frivillig polisman får sitt förordnan-
1 I Tjeckoslovakien utgör gendarmeriet enligt en lag 1920 en militäriskt organiserad vaktkår, som har till ändamål att enligt anvisningar av därtill behöriga statliga myndig- heter i hcla den tjeckoslovakiska republikens område upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det lyder med hänsyn till utövningen av säkerhetstjänsten under de- »politiska statsmyndigheterna» samt i sista hand under inrikesministern. Om den allmänna ordnin- gen i betänklig grad hotas, kunna myndigheterna låta koncentrera gendarmeriet på den hotade punkten.
de av underdomaren i orten och skall före inträde i tjänst avgiva en högtidlig för- klaring, att han i sin egenskap av frivillig polisman skall med trohet tjäna Konungen etc. Han erhåller därefter polismans befogenhet. Han får icke användas för annat ändamål än att upprätthålla den allmänna ordningen till skydd för be- folkningen och trygga egendom i det polisdistrikt eller den del av distriktet för- ordnandet avser. Emellertid ha dessa polismän anlitats även för mera ordinära polisuppgifter, såsom till trafikpolis vid arbetskonflikter o. dyl. I London, där de frivilliga poliskårerna lära utgöra över 30 000 man, togos de bl. a. i anspråk vid det 5. k. hungertåget 1934. De frivilliga poliskårerna inkallas och stå under befäl av polischefen inom vederbörande polisdistrikt under överinseende av »The Secretary of State for Home Affairs». Frivillig polisman är icke berättigad till någon avlöning av allmänna medel men erhåller ersättning för utgifter i tjänsten såsom för kläder, husrum och kost samt för förlorad arbetsförtjänst. Under vissa omständigheter kan frivillig polisman eller hans familj komma i åtnjutande av pensron.
I norska polislagen (1927) stadgas såsom redan förut nämnts, att »frivillig or— densvern» icke får upprättas utan polismästarens samtycke och endast får verka under hans ledning. Avsikten med denna bestämmelse var att förbjuda privata kårer men bereda möjlighet att anordna frivilliga poliskrafter för att hjälpa den ordinarie polisen vid upplopp, naturkatastrofer o. dyl. Det nödvändiga manskapet skulle, när det användes, erhålla polismans befogenhet och förses med erforderliga kännetecken härpå. Vid lagens ikraftträdande fanns en frivillig sammanslutning kallad »Samfundsvernet» med ändamål att värna samhället mot revolutionära rö- relser. Denna sammanslutning förklarade sig villig att i enlighet med lagens före- skrifter ställa sig till polismyndigheternas förfogande och i ett cirkulär från justitiedepartementet 1928 anmodades polismästarna att härför träda i förbindelse med »Samfundsvernets» lokala ledning. Denna anmodan har emellertid endast i ringa utsträckning efterkommits. De allra flesta polismästarna meddelade, att det icke fanns behov för den förstärkning av polisen, som ett dylikt »ordensvern» skulle representera, eller att de icke funno en sådan förstärkning lämplig. Berörda institut torde därför för närvarande sakna praktisk betydelse.
Exempel på frivilliga kårer av mera militär art lämna Finland och Neder- länderna.
I Finland tjäna skyddskårerna, vilka, såsom nämnts, huvudsakligen äro en för- svarsorganisation, även såsom en medborgerlig reservpolis. Ordningsmakten äger sålunda, om polisstyrkan befinnes otillräckli", påkalla handräckning av skyddskår när en folkmängd ådagalägger ett uppsåt att göra uppror eller störa den allmänna säkerheten och ordningen o. s. v. Angående skydd-skårernas organisation må näm— nas, att anslutningen är frivillig. Aktiv medlem är skyldig deltaga i skyddskårens övningar och i fullgörandet av andra uppgifter samt vid behov i väpnat försvar av fosterlandet och den lagliga samhällsordningen. Någon avlöning utgår ej. Urakt- låter medlem att fullgöra sina skyldigheter kan han skiljas från kåren. Medlem som genomgått fastställda kurser kan befordras till skyddskårsofficer. Skyddskärerna må icke taga del i verksamhet som är av politisk art. Deras verksamhetsområden sammanfalla i regel med kommunerna och de sortera under en befälhavare med stab, under vilken lyda olika sektioner samt ytterligare underavdelningar. De högsta cheferna tillsättas av presidenten eller försvarsministern. En stor del av kostna- derna för skyddskårerna bestrides med genom kårernas försorg ihopbragta medel. Resten erhålles genom statsanslag, bidrag från kommuner etc.
I Nederländerna finnas två formationer av beväpnade medborgare, borgarvärnet
i städerna och den frivilliga landstormen på landsbygden, vilka avse att vara ett skydd mot inre oroligheter.
Hos oss har frågan om medborgerliga poliskårer fått aktualitet genom tillkomsten av kårlagen den 15 juni 1934. Genom denna lag'har förbjudits bildandet av sammanslutningar av sådan art som poliskår. Förbudet skall dock ej gälla av polismyndighet anordnad, under sådan myndighets omedel- bara ledning stående förstärkning av ordningsmakten. Vid lagens remitte- ring till lagrådet yttrade chefen för socialdepartementet bl. a.:
Självfallet hava statsmakterna att sörja för en i avseende å storlek och utrust- ning tillräcklig ordningsmakt. Lika klart är, att under utomordentliga omständig- heter medborgarna behöva anlitas för ordningens upprätthållande. Givet är ock, att en ansvarig polisledning kan vara nödsakad att i förväg vidtaga anordningar för utnyttjande av ett dylikt bistånd från medborgarnas sida. I sådana fall bör emel- lertid polismyndigheten själv åvägabringa den erforderliga förstärkningen, särskilt genom förordnande av civila personer såsom extra polismän. Det torde ock kunna förväntas att å platser, där dylika situationer visa sig, polisledningen sörjer för att nödiga åtgärder varda vidtagna på ett sätt som ur ordnings- och andra synpunk- ter är lämpligt och betryggande. En av polisledningen anordnad, på avtal mellan enskilda personer grundad förstärkning av ordningsmakten, förutsättande att per- sonen i fråga beväpnas allenast vid tjänstgöring, är tydligen av helt annan beskaffen- het än en fristående, på privat väg tillskapad kår.
Överståthållarämbetet har sedermera påbörjat organiserandet av en med- borgerlig reservpoliskår i Stockholm.
Kommittén:
Statspolisintendenten har framhållit, att i vissa städer, redan med hän- syn till de krav som måste uppställas i fråga om behörigt utövande av polis- verksamheten under normala förhållanden, föreligger starkt behov av ökad personal. Andra myndigheter yttra sig i samma riktning. I den mån en ut- ökning av den lokala polisen i städerna är önskvärd, lämnar nuvarande lagstiftning även här en möjlighet till rättelse (% 14 mom. 2) men i praktiken torde sådan rättelse icke vara att förvänta annat än i fall av ett ytterst flagrant eftersättande av en stads skyldigheter i fråga om'sitt polisväsende.
Jämväl i fråga om statspolisen har statspolisintendenten, med framhållan- de att det under statspolisens hittillsvarande verksamhet visat sig föreligga be- hov av personalökning redan för tillgodoseende av de arbetsuppgifter som normalt åvila statspolisen, anhållit om en mindre förstärkning av denna kår. Frågan om behovet av en sådan tillökning bör tydligen undersökas.
Emellertid kan frågas om de undersökningar, som sålunda av stats- polisintendenten förordats, äro tillräckliga. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför i ett av statspolisintendenten understruket yttrande att »det kan befaras att den statliga polisorganisationen icke kommer att visa sig vara tillräck- lig för den händelse den inre politiska spänningen ökas i den riktning den senaste tidens händelser angiva». Det problem som här beröres är huruvida statspoliskåren, som avser att bringa hjälp i situationer då den ordinarie
lokala polisstyrkan kan befaras icke vara situationen mäktig, är i stånd att bestå påfrestningen av större oroligheter.
Poliskåren kan givetvis ej hållas vid sådan styrka, att den har möjlighet att kuva allvarligare revoltförsök. I sådana fall måste användas militär och andra medel, som samhället kan förfoga över. Med den uppfattning, som kommit till uttryck vid 1932 års ändringar i 1915 års kungörelse angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning, bör emellertid polisstyrkan vara tillräcklig för att hindra även svårare upplopp och liknande oroligheter. Huruvida den nuvarande poliskåren skulle förslå härtill i händelse av att dylika oroligheter samtidigt uppstode på flera platser i landet synes med skäl kunna sättas i fråga. Det kan visserligen sägas, att sedan statspolisen inrättats några oroligheter icke inträffat i landet, som i och för sig giva anledning till antagande att den skulle vara otillräcklig. Vid de upploppstillfällen, som förekommit, har statspolisen visat sig situa- tionen vuxen, och myndigheterna ha i regel icke uttalat några önskemål om kårens förstärkning. Det är emellertid att märka att deras erfarenhet är mycket kort och grundad på jämförelsevis lugna förhållanden. Man torde dock ej kunna utgå från att de lugna förhållanden, som för närvarande råda hos oss, alltjämt skola fortsätta. Man måste även beakta den möjlig- heten att allvarligare oroligheter kunna uppstå och att ett hastigt ingripande kan vara av nöden. Kommittén anser det därför böra övervägas huruvida en förstärkning av ordningspolisen med särskilt avseende på orostillfällen bör komma till stånd.
En sådan förstärkning torde kunna ske efter i huvudsak tre linjer. En lösning, som försökts i Stockholm på initiativ av överståthållarämbetet, är bildandet av medborgerliga reservpoliskårer. Förutsättningarna för så- dana kårer torde främst finnas i de större städerna. Om de organiseras på lämpligt sätt och intresse för dem finnes hos allmänheten, kunna de säkert bliva av värde. Av största vikt är att kårerna rekryteras från olika samhälls- lager då de eljest lätt kunna omfattas med misstro. Uppslaget ger anledning till åtskilliga detaljspörsmål, som, om det befinnes lämpligt som förebild, böra undersökas. Sålunda uppkomma frågor om utbildning, uniformering, beväpning, ersättning etc. En användning i egentlig polistjänst synes ej kunna förutsättas och i Stockholm torde närmast ha förutsatts användning i viss bevakningstjänst.
En annan lösning kunde tänkas vara en reservpolisinstitution, samman- satt av vissa bestämda element såsom pensionerade polismän, f. d. stam- anställda etc., vilka skulle åtnjuta en mindre avlöning för att stå till för- fogande. I viss mån har vår nuvarande polislag (& 15 mom. 4) åsyftat en sådan institution, men enligt vad statspolisintendenten meddelat har den icke på något ställe kommit till stånd.
Slutligen kan tänkas en utvidgning av statspoliskåren. En sådan lösning skulle framför de förut nämnda ha den fördelen att ökningen skulle komma
att tillföra ordningsmakten fullt övat folk som kunde sättas in på den punkt där dess bistånd bäst behövdes. En ökning av statspoliskåren torde emel- lertid förutsätta att full sysselsättning med vanliga polisgöromål kunde be- redas även de nytillkommande medlemmarna.
Kommittén anser sig icke på grund av den föreliggande utredningen kunna göra något uttalande på vilken linje en eventuell förstärkning av ordningsmakten bör ske. Naturligtvis kan även tänkas kombinationer av de olika linjerna.
3. Polisens uniform och beväpning.
I åtskilliga till kommittén inkomna yttranden påtalas polisens bristande utrustning.
Statspolisintend'enten: Att polispersonalen i ett flertal städer icke vore tillfreds- ställande utrustad och beväpnad hade vid åtskilliga tillfällen kunnat konstateras. Detta innebure en allvarlig brist, som med det snaraste borde avhjälpas, så att varje polisman vid behov kunde utrustas med pistol, sabel och hjälm. —— Ordinarie polis- män på landsbygden borde uniformeras och beväpnas på samma sätt som polismän i stad, detta enär det vid gemensamt uppträdande av polismän från olika orter vore av största vikt, att de vore enhetligt utrustade.
Länsstyrelsen i Västmanlands län: I fråga om utrustningen av ordningsmaktens personal hade för länets vidkommande gällande bestämmelser om sådan personals beväpning icke vunnit tillämpning i full utsträckning. Visserligen hade inom en- staka polisdistrikt beväpning anskaffats, men på flertalet håll hade sådan ansetts onödig. Framställning från polischef om åläggande för vederbörande kommun att anskaffa beväpning hade emellertid icke i något fall förekommit. Polispersonalen vore sålunda i detta hänseende i stort sett illa rustad att möta ett eventuellt vålds— angrepp. En brist i nuvarande lagstiftning härutinnan läge enligt länsstyrelsens me- ning däri, att det ankomme på vederbörande polisdistrikt att självt bestämma om anskaffning av erforderlig beväpning. Enligt länsstyrelsens mening vore en sådan anordning icke lämplig. Visserligen hade länsstyrelsen befogenhet att ålägga polis- distrikten att bekosta inköp av erforderlig beväpning, men denna utväg syntes föga tilltalande. Lämpligare vore då, att statsverket självt övertoge det ekonomiska ansvaret för ordningsmaktens beväpning å orter, där sådant kunde av länsstyrel- sen anses erforderligt.
Landsfislcalen i Tranås distrikt: Å varje landsfiskalskontor borde deponeras lämp- ligt antal browningpistoler med ammunition att utdelas till lantpolisen då organise- rat våld mot myndighet ägt rum eller oroligheter med skäl kunde befaras. Vetskapen härom skulle säkerligen många gånger verk-a förebyggande.
Landsfiskalen i Svedala distrikt: Det vore orimligt, att extra fjärdingsmän skulle vara förmenade att i tjänsten bära skjutvapen. Enbart vetskapen om att sådant vapen kunde av polismannen få begagnas lugnade månget sinne och kunde i hög grad uppväga den brist på tillräcklig polisstyrka, som förefunnes på landsbygden.
Landsfogden i Hallands län: Såväl landsfogden som alla landsfiskalerna och bi- trädande landsfiskalerna i länet saknade av staten tillhandahållna skjutvapen. Då det med skäl kunde sättas i fråga, huruvida kungörelsen den 26/5 1925 angående ersättning åt befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet för vissa av deras verksamhet föranledda utgifter m. ni. kunde tillämpas för anskaffande av dylika vapen, vore ett bestämt stadgande härom i hög grad önskvärt, innebärande att ovan-
nämnda befattningshavare tillerkändes rätt att på statsverkets bekostnad genom länsstyrelsens försorg erhålla skjutvapen av den för polisväsendet bestämda typen. Vidare framhölls, att tår—gasbomber utgjorde ett ytterst verksamt medel vid bekäm— pande av oroligheter. De vore så gott som ofarliga men hade en betydande effekt, då det gällde att tvinga en hotfull folkmassa att skingra sig. Ett antal sådana bom- ber borde ovillkorligen ställas till varje länsstyrelses förfogande såsom varande en avgörande faktor att förhindra blodsutgjutelse. I Halland borde bomberna för— varas och efter rekvisition utlämnas av regementsförläggningen.
Poliskammaren i Malmö: Det vore påtagligt, att polisen borde utrustas med till- räckliga medel _— tårgasbomber, stålhjälmar och grövre eldhandvapen m. m. — för att kunna utföra sitt värv i svåra situationer.
Landsfiskalen i Kinna distrikt: Polismännen å landsbygden vore endast beväp- nade med battonger, vilket måste anses vara otillräckligt vid ingripande mot en större folkhop. Varje polisman i ett samhälle med lägst 1 000 invånare borde vara beväpnad med sabel, vilket gåve god respekt.
Chefen för kriminalpolisen i Lund: Ridande polis vore det bästa hjälpmedlet för att återställa ordningen. Erfarenheten hade visat att med sådan ordningen läte sig återställas utan användande av skjutvapen. Vidare påyrkades anskaffande av tår- gasbomber.
Landsfiskalen i Valkebo distrikt: Landsfiskalerna borde erhålla såväl uniform som beväpning på statsverkets bekostnad.
Stadsstyrelsen i Trollhättan: Kostnaderna för polisens beväpning bures nu av polisdistriktet. Detta medförde, att beväpningen vore både olikformig och ofull- ständig. Det vore ur alla synpunkter lämpligare, att dessa rätt obetydliga kostna- der överflyttades på statsverket, åtminstone såvitt anginge eldvapen.
Landsfiskalen i Gullbergs distrikt: För ordningsmaktens effektiva ingripande, om behov därför skulle förekomma, borde landsfiskalerna av kronan utrustas med fullständig beväpning och sådan borde även ingå i fjärdingsmännens och de extra fjärdingsmännens utrustning. De extra fjärdingsmännen borde få bära för de ordi- narie föreskriven uniform.
T. i. landsfiskalen i Malmbergets distrikt: Polismyndigheten borde på oroliga platser förses med exempelvis gasbomber och maskingevär. Ordningsmakten borde kunna kväva en börjande upprorsrörelse eller åtminstone verksamt fördröja dess utbredning, tills militärtrupp hunne anlända och ingripa.
Landsfiskalen i Gällivare distrikt: Såväl den lokala som statspolisen borde ut— rustas för att med effekt kunna möta ett upplopp och erhålla någon utbildning i handhavandet av denna utrustning.
Önskvärdheten av att de lokala polismyndigheterna försågs med skjutvapen framhölls vidare från åtskilliga städer och landsfiskalsdistrikt. Beträffande Våxiö och Halmstad upplystes, att endast 1/3 av poliskåren hade skjutvapen. I Mjölby fanns ej annan beväpning än 3 pistoler inköpta vid storstrejken 1909.
Kommittén:
Effektiviteten av polisens uppträdande är i hög grad beroende på dess uniformering och beväpning. Härutinnan har ett stort steg framåt tagits genom att 1925 års polislagstiftning givit Kungl. Maj:t befogenhet att ut- färda gemensamma bestämmelser härom. Kommittén vill i anslutning till de refererade yttrandena endast framhålla ett par önskemål. Det synes så- lunda vara av betydelse, att i en enhetligt uppträdande polisstyrka unifor- mering och beväpning äro någorlunda likartade. Att mot oroselement an-
vända dels uniformerad och väl beväpnad statspolis dels ock obeväpnad och annorledes uniformerad ortspolis eller fjärdingsmän utan annan beväpning än battong eller andra tecken på sin ställning än mössa och armbindel är uppenbarligen olämpligt. Det är att utmärka en del av polisstyrkan som den svagare.
Vidare bör uppmärksamhet ägnas åt frågan att ställa till polisens för- fogande sådana vapen som ej behöva medföra blodsutgjutelse. Upprätthål- lande av beriden polispersonal torde vara erforderligt. Den anses allmänt vara av stort värde så snart det gäller att dirigera större folksamlingar.
4. Polisens utbildning.
Betydelsen av bättre utbildning för polispersonalen har framhållits såväl vid polislagens tillkomst 1925 som vid statspolisens inrättande 1932. Sist- nämnda år utökades i sådant syfte polisskolan i Stockholm och beslöts stats- bidrag till polisskolan i Göteborg.
Vid utskottsbehandlingen av propositionen om statspolis 1932 uttalade sig de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet för en förnyad utredning i denna fråga. De anförde i sitt förslag till formulering av utskottsutlåtandet:1
I det föregående har antytts den betydelse, som bör tillmätas polispersonalens utbildning. Utskottet vill ytterligare betona vikten av att såväl polisbefäl som andra polismän, vilka användas för ordningens upprätthållande vid folksamlingar eller liknande tillfällen, besitta de särskilda egenskaper som i sådana fall erfordras. I den dagliga polistjänsten kunna dessa samma egenskaper bidraga till att skapa ett gott förhållande mellan poliskårerna och allmänheten. Synnerlig vikt ligger således på poliskårern-as rekrytering samt polismännens och polisbefälets special- utbildning för sitt yrke. Vad som kan göras för åstadkommande av förbättringar i dessa avseenden -— icke minst i fråga om landsbygdens polisbefäl — bör icke nnderlätas, och enligt utskottets mening böra vid en förnyad utredning dessa frå- gor undersökas. Ehuru huvudvikten vid utredningen således bör läggas på att er- hålla en kvalitativ förbättring av ordningspolisen, bör utredningen givetvis om- fatta även andra åtgärder till polisväsendets förbättring.
I flera av de till kommittén inkomna yttrandena beröres denna sak. Härut- innan hänvisas till de under de övriga frågorna intagna yttrandena.
Kommittén:
Allt större krav ställas på polispersonalens takt, uppträdande och skick- lighet, och en förbättrad polisutbildning är därför en viktig fråga. Den ut- bildning, som polisen för närvarande erhåller, torde i många hänseenden få anses otillfredsställande. Detta gäller särskilt polisen på landsbygden och i de smärre städerna. Genomgåendet av kurser och skolor borde om möjligt göras obligatoriskt.
* Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåt. nr 2, sid. 35.
Överståthållarämbetet har — på grund av sin förut omnämnda uppgift att förhindra stämpling mot riket, Konungen, riksdagen etc., — att ägna särskild uppmärksamhet åt den statsfientliga verksamheten.1 I övrigt torde ej finnas några särskilda organ härför. Något specialäliggande härutinnan är ej heller anförtrott åt statspolisen.
I flera av de till kommittén inkomna yttrandena uttalas önskemål om sär- skilda anordningar i detta hänseende.
Länsstyrelsen i Västmanlands län: Åtminstone vid residensstädernas kriminalpolis— avdelningar borde någon eller några befattningshavare avdelas att tjänstgöra som ett slags politisk polis med uppgift att noga följa misstänkta organisationers verk- samhet och föra förteckning över styrelseledamöter och övriga ledare. Det torde nämligen få anses av största vikt vid ett eventuellt påkallat ingripande från ord— ningsmaktens sida att på förhand äga kännedom om, varest ledningen för en even- tuell våldsaktion är till finnandes.
Länsstyrelsen i Jönköpings län: Då den statsfientliga verksamheten ofta skedde i hemlighet, skulle det vara önskvärt att jämsides med en allmänt bättre polisutbild- ning instruktionskurser anordnades i syfte att giva ordningsmaktens represen— tanter en inblick i dessa arbetsmetoder och möjligheterna för bekämpande av verksamheten.
Länsstyrelsen i Uppsala län: Dess bristande kännedom om ytterlighetspartiernas samhällsomstörtande verksamhet kunde möjligen bero på alltför svag organisation hos spaningspolisen.
Polisen i Karlstad i ett av magistraten i staden åberopat yttrande: Det vore önsk- värt att polismyndigheten sattes i stånd att kontinuerligt och effektivare än vad nu kunde vara fallet övervaka förekomsten av samhällsfientlig verksamhet. För sådant ändamål kunde en centralbyrå inrättas i Stockholm, som organiserade och ledde övervakandet. Beträffande landet i övrigt kunde ärendet uppdragas åt landsfog- darna, som med biträde av lämplig kriminalpolismän i varje stad, där kriminal- avdelning funnes och, beträffande övriga orter med biträde av polisman vid stats- polisens kriminalavdelning inom vederbörligt län. ombesörjde denna angelägenhet inom sina respektive tjänstgöringsomräden.
Stadsfislcalen i Arvika: Anstalter borde träffas för en speciellt på ifrågavarande förhållanden inriktad kunskapande verksamhet.
Poliskammaren i Göteborg framhöll vikten av en fortlöpande övervakning av de politiska ytterlighetspartierna och deras verksamhet.
Landsfiskalen i Kiruna distrikt förordade en effektivare övervakningsverksamhet, vilken lämpligen borde ske genom statspolisen i samarbete med ordningsmakten på orten.
Stadsfiskalen i Luleå föreslår en utbyggnad av statspolisen med en avdelning med specialitet att ingripa mot den kommunistiska rörelsen.
Landsfiskalen i Skellefteå norra distrikt: Statspolisen borde utföra kunskapande verksamhet bl. a. för uppdagande av hemliga vapenförråd.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt poliskamntaren i Göteborg: De för fullgörande av övervakning av ytterlighetspartierna erforderliga penningmedlen borde tillhandahållas av staten.
Chefen för A.8 (Boden): Det torde böra åligga polisen såsom en särskild upp- gift att följa den statsfientliga och revolutionära propagandaverksamheten samt
1 Se ovan sid. 301.
dennas personella och materiella resurser. Detta syntes vara ett så speciellt om- råde för polisens verksamhet, att viss personal borde utbildas och uteslutande an— vändas för denna detalj under särskilt kunnig och lämplig ledning.
Militär-befälhavaren för övre Norrland: Inom Bodens fästnings skyddsområde fun— nes möjligheter för myndigheterna att erhålla uppgifter om militärmanskapets ställ- ning till statsfientliga rörelser genom fästningspolisen, men samma möjlighet fun- nes icke i övriga delar av landet, därest icke statspolisen utökades och kunde få användning för detta ändamål.
I främmande länder finnes ej sällan för övervakning av den statsfientliga verksamheten särskilt organiserad politisk polis. Framför allt gäller detta länder, där de statsfientliga organisationerna upplösts eller förbjudits. I Fin- land har denna polis till uppgift att iakttaga och i mån av möjlighet stävja alla försök och all sådan verksamhet, som är riktad mot republikens själv- ständighet eller regeringsformen eller är ägnad att rubba den allmänna sä- kerheten och lagliga samhällsordningen i republiken. I Danmark och Norge torde ej finnas s_ädan polis.1
K o m m i t t € 11:
Det har redan förut framhållits att, med de mål ytterlighetspartierna ställa och de arbetsmetoder de använda, ett övervakningsarbete är nödvändigt. Det torde saknas anledning att för detta ändamål hos oss inrätta en politisk polis. Uppgiften bör ingå i kriminalpolisens arbete. Då en viss centralisation av arbetet är nödvändig, synes det lämpligt att uppgiften i huvudsak anför- tros åt statspolisen. En utökning av arbetskrafterna lärer för detta ända- mål vara erforderlig. Hur stor denna utökning bör vara torde få bli bero- ende pä närmare utredning.
6. Förstatligande helt eller delvis av polisväsendet.
Spörsmålet om polisväsendets förstatligande är mer eller mindre avgöran- de för polisväsendets gestaltning även i olika detaljhänseenden. Såväl 1925 som 1932 års polislagstiftning ha inneburit avsevärda steg mot förstatli- gandet.
I propositionen vid 1925 års riksdag med förslag till lag om polisväsen- det anförde chefen för socialdepartementet:2
För min del är jag av den åsikten, att ett förstatligande av polisväsendet icke inom överskådlig tid torde kunna komma i fråga. Bland de skäl, som kunna anfö- ras mot en sådan lösning av problemet, vill jag särskilt understryka ett, nämligen
* I en »Innstillning fra Statspolitiutvalget», Oslo 1934 (se nedan), anföres, att kontrollen »med omstreifere» borde kunna överlåtas till statspolisen och att detta vore en hittills för- summad statsuppgift, som väntade på sin lösning. Statspolisen borde kunna fungera som en centralorganisation för denna kontroll. Arbetet ansågs väsentligen bestå i kontorsarbete och kunna sysselsätta ett par man.
2 Se prop. nr 58, sid. 33. — Enligt det av landshövding Linnér 1922 avgivna förslaget till omorganisation av polisväsendet ålades kommuner och landsting att sörja för den lokala polisorganisationen med visst statsbidrag och under kontroll från statsmyndigheten. Polispersonalens tillsättning skulle ankomma på statsmyndigheten.
det statsfinansiella. Ett förstatligande av polisväsendet skulle icke gärna kunna ske utan att staten iklädde sig åtminstone större delen av kostnaden för polisorga— nisationen. Då enbart avlöningskostnaden för de lokala polisavdelningarna efter en polisreform torde komma att överstiga 16 miljoner kronor, medan staten för närvarande deltager i samtliga poliskostnader med omkring 1 miljon kronor, torde det vara tydligt, att det åtminstone icke för närvarande är möjligt att gå till ett förstatligande av polisväsendet. Ställer man sig på denna ståndpunkt, blir det givet- vis nödvändigt att — hur än polisorganisationen utformas — låta den lokala polis- organisationen bliva en huvudsakligen och i första hand kommunal angelägenhet, vars ombesörjande ålägges vederbörande kommunala bildningar såsom en offent- ligrättslig förpliktelse.
I den 1931 inom socialdepartementet utarbetade P. M. rörande reservpolis och statspolis m. m. uttalades bl. a.1:
Såsom ett medel att effektivt bereda statsmakterna tillräckligt stor polispersonal har förordats förstatligande av polisväsendet i de större städerna, givetvis mot ut- tagande från städerna av vissa bidrag till polisväsendet. Detta förslag möter emel- lertid organisatoriska och rättsliga svårigheter av allvarligt slag. varförutom det redan av ekonomiska skäl torde vara för närvarande ogenomförbart. För övrigt skulle man icke därigenom öka möjligheten att utanför respektive städer dispo- nera de nuvarande styrkorna, och en förstoring av dessa lärer kunna vinnas på en enklare väg, än med denna utgångspunkt är möjligt.
Skattentjämningsberedningen, vilken såsom nämnts behandlat detta spörsmål, föreslog i sitt principbetänkande 1932, att statens ställning till städernas polisväsende skulle lämnas oförändrad men att staten skulle över- taga polisväsendet på landsbygden, därvid dock undantogs tillhandahållan- det av arrestrum och tjänstelokaler.2 Beredningen anförde härom bl. a.:
Omsorgen om ordningens upprätthållande, brotts upptäckande och beivrande, be— vakandet av det allmännas fiskaliska intressen och andra likartade bestyr, vilka helt eller delvis inbegripas under polisverksamheten, kunna betecknas som i emi- nent grad riksangelägenheter. I viss omfattning har staten också omhändertagit denna angelägenhet eller lämnat bidrag till täckande av kostnaderna för polis- väsendets upprätthållande. Genom 1925 års polislag och 1932 års beslut om sär- skild statspolis har statens kostnadsandel ökats i betydande utsträckning och viktiga steg tagits i riktning mot polisväsendets förstatligande på rikets landsbygd.
Ett fullständigt förstatligande av denna förvaltningsuppgift torde sålunda från principiell synpunkt kunna väl motiveras. Emellertid ställer sig saken av praktiska och historiska skäl väsentligt olika för landsbygden å ena och städerna å andra sidan. Städernas skyldighet att själva bekosta sitt polisv-äsende ingår åtminstone till en del i det komplex av speciella åligganden och förmåner, som knutits till stads- bildningen och stadsrättigheterna. Polisverksamheten i stad omfattar på grund av stadssamhällenas struktur och för dem egenartade förhållanden i övrigt en del upp— gifter, vartill motsvarighet saknas på vår landsbygd, och betingar därför, såsom fram- går av den ovan gjorda kostnadssammanställningen (se nedan) en total utgift, vilken även om den ställes i relation till folkmängden, är mycket större än den på lands- bygden för samma verksamhet belöpande utgiften. Polisväsendets organisation och
1 Se prop. nr 178, 1932, Bil. A, sid. 20. "' Beredningen bestod av f. d. rådmannen E. Lyberg, ordförande, samt lantbrukaren 0. Carlström, f. d. häradshövdingen K. Dahlberg, möbelsnickaren E. Fast, hemmansägaren E. 0. MagnuSSon, lantbrukaren L. Tjällgren, generaldirektören N. Wohlin och sekreteraren i Svenska Landstingsförbundet S. Odén, ledamöter. Herr Fast reserverade sig och avstyrkte förslaget i denna del.
administration måste för städernas vidkommande avpassas efter mycket varierande behov och kunna därför icke utan stora vanskligheter direkt handhavas av statens organ, under det att den i allmänhet större likformigheten på landsbygden gör det möjligt för staten att utan någon mera framträdande olägenhet självständigt pröva och avgöra frågor, som sammanhänga med tillsättande och avlöning av polis— personalen. Genom därvid uppkommen större frihet för staten att bestämma om polismännens placering och användning, dessa tjänstemäns frigörande från beroen- det av valförsamlingarna och upphävandet av den dualism, som för närvarande rä- der med avseende å val av fjärdingsmän och bestämmande av deras avlöning, en dualism, som visat sig leda till starka motsättningar mellan länsstyrelserna och landskommunerna, torde tvärtom avsevärda fördelar såsom följd av en dylik över- flyttning vara att vinna.
När de anförda omständigheterna alltså tala för att staten övertager polisväsen- det å rikets landsbygd, lär detta kunna och höra ske utan hinder därav, att ena- handa omläggning icke genomföres i stadssamhällena. En dylik brist på uniformi- tet mellan stad och landsbygd förekommer ej sällani andra länder och karakterise- rar redan i viss mån förhållandena i Sverige. Visserligen skulle en avlyftning från landskommunerna av ifrågavarande utgifter icke vara av någon större betydelse för dessa kommuners ekonomi och för undanröjande av skattetryckets ojämnheter. Men utgifterna bidraga dock till ojämnheterna. De kännas i många skattetyngda kommuner såsom en besvärande pålaga, och det är ej uteslutet, att stegrade krav så småningom måste mera allmänt ställas på landsbygdens polisorganisation och öka kostnaderna för densamma. Beredningen har för den skull stannat för ett för- slag om dylik överflyttning.
Den stadsliknande karaktären hos köpingarna och municipalsamhällena har föranlett beredningen att taga under omprövning, huruvida icke undantagsbestäm- melser borde meddelas för dessa samhällen, varigenom de komme att i här ifråga- varande avseende följa städernas i stället för landsbygdens regler. De övervägande skälen synas dock beredningen tala för att låta statens övertagande av polisväsendet följa hela landsbygden utan något undantag. Härigenom vinnas enkelhet och reda samt undvikas anledningar till mångahanda svårlösta intressekonflikter. Ej minst med hänsyn till att municipalsamhälle skapas genom en statlig tvångsakt skulle otvivelaktigt stadgande av skyldighet för dylikt samhälle att till skillnad från lands- bygden i övrigt svara för vissa kostnader för hållande av polis kännas såsom en orättvisa och orsaka svårigheter för det statliga ingripandet med syfte att bringa ordningsstadgan i tillämpning. Även må, då jämförelse göres mellan å ena sidan städerna och å andra sidan köpingarna och municipalsamhällena, erinras om att dessa sistnämnda på andra områden intaga en mindre gynnad ställning än städerna, särskilt i fråga om väghållningsbesväret.
Av praktiska skäl synes från överflyttningen böra undantagas kostnaderna för anskaffning och underhåll av för polisväsendet erforderliga fastigheter och tjänste— lokaler. —— — —
Enligt en av beredningen gjord sammanställning av kommunernas netto- utgifter för polisändamål år 1928 uppgingo dessa för städerna till 19 080 000 kronor, för landskommunerna till 2 508 000 kronor, för köpingarna till 412 000 kronor och för municipalsamhällena till 87 184 kronor. Utgifterna torde se- dan dess ha ytterligare stigit, allteftersom 1925 års polislagstiftning med dess ökade förpliktelser för polisdistrikten trätt i tillämpning.
Några åtgärder i anledning av beredningens förslag i denna del ha ännu ej vidtagits.
I flera till kommittén inkomna yttranden beröres denna fråga. Länsstyrelsen i Malmöhus län: Polismännen, särskilt på landsbygden, vore i sin ställning alltför mycket beroende av de kommunalt beslutande myndigheterna. Ge— nom 1925 års lag hade visserligen frågan om polismans avskedande blivit i stort sett på tillfredsställande sätt ordnad, men hans säkerhet i fråga om avlöning och pension vore icke lika stor. Särskilt vore förhållandena på landsbygden i detta avseende otillfredsställande. Det hade visat sig, att den marginal för den kommu- nala styrelsens beslutanderätt, som uppstode i följd av stadgandet att polisdistriktet skulle skäligen avlöna polisman, vore ganska vid, och följaktligen bleve polis- mannen i fråga om avlöningen i väsentlig mån beroende av de styrande i kommu- nen, även om länsstyrelsen skulle pröva lönefrågan. I samma mån som polisen måste mer och mer tagas i anspråk för uppgifter, som hade samband med spänningen mellan politiska partier, framträdde nämnda förhållande som en allt större olägenhet. Lös- ningen av denna fråga torde kunna vinnas antingen därigenom, att med bibehål- lande av systemet med polisväsendet såsom en kommunal angelägenhet statsmyn- digheten ensam bestämde avlöning m. m. åt polismannen eller sålunda att polis— väsendet gjordes rent statligt. Det sista funne länsstyrelsen vara att föredraga även med hänsyn därtill, att frågan om polismännens antal i distriktet då på samma gång bleve ordnad. Nämnda fråga vore givetvis en av de mest betydelsefulla i före— varande avseende. De faktorer, som vore av vikt vid bestämmandet av polisens numerär i ett distrikt _ härvid tänktes närmast på städerna —, kunde visserligen skifta efter de lokala förhållandena, men länsstyrelsen hade anledning antaga, att numerären hölles vid eller nedanför undre gränsen ofta nog av för långt gående sparsamhetshänsyn, som inom polisdistrikten gjorde sig gällande. Det system som för närvarande tillämpades i numerärfrågan, nämligen att kommunen beslutade i frågan och prövning efteråt ägde rum genom statlig myndighet, vore således enligt länsstyrelsens förmenande i tillämpningen sådant, att numerären kunde av kom- munerna hällas nere.
Lands/Ogden i Västernorrlands län: Det vore önskvärt, att staten — — helt skilde sambandet mellan polisväsendet och de kommunala myndigheterna. —— -— Svagheten i detta avhängighetsförhälllande visade sig även 1. ex. i fråga om polisens utrust- ning. Det förhållandet att åtskilliga kommuners finanser på grund av den allmänna depressionen avsevärt försämrats hade medfört, att anslagen till polisväsendet bleve alldeles för knappt tilltagna. Som exempel anfördes att Gudmundrå polisdistrikt först år 1933 kunnat anskaffa sablar och att åtskilliga av länets industridistrikt saknade tidsenliga arrestlokaler.
Magistraten i Alingsås samt landsfiskalerna i Arlöv och Vellinge distrikt uttalade sig för helt förstatligande av polisväsendet.
Statspolisintendenten: Landsbygdens polisväsende borde helt förstatligas.
De flesta främmande länder ha numera statsadministrerad polis. Där så ej är fallet torde tendensen alltmera gå i denna riktning. I detta samman- hang må beträffande polisväsendets organisation i Danmark, Finland och Norge nämnas följande:
Danmark: Polisen är liksom hos oss såväl statlig som kommunal. Statspolisen inrättades 1911 och har sedan vid flera tillfällen, senast 1933, utvidgats. Den om- fattar. förutom högre befäl 106 kriminalassistenter, 123 overbetjente och 399 be— tjente. Dess uppgift är främst att tjänstgöra som kriminalpolis men därjämte att upprätthålla lugn och ordning. Vidare handhar den bl. a. tillsynen över utlänningar. Staten organiserar även med bidrag från kommunerna ordningspolisen i Sönderjyl- land. Den övriga ordningspolisen är kommunal. Det kommunala inflytandet på
polisväsendet är emellertid ringa. Landet indelas i 72 poliskretsar med polis- mästare (i Köpenhamn polisdirektör) till chefer. Kommunen lämnar bidrag till avlönande av ortspolisens tjänstemän och tillsätter dessa efter förslag av polismästa— ren. Rätt att avskeda dem tillkommer däremot polismästaren, dock i vissa fall efter samråd med kommunen. Den kommun—ala polisen skall ha samma grundlön som statspolisen, och kommunerna kunna varken öka eller minska polisstyrkan utan justitieministerns samtycke. Lönen utbetalas av staten, som även bekostar polisens uniform och övrig utrustning samt utbildning. Justitieministern äger utfärda före- skrifter härom. Envar polisman fär användas inom den poliskrets han tillhör.
I ett av en särskild kommission avgivet betänkande om revision av polisväsendet 1926 föreslogs helt förstatligande av detta (med 9 röster mot 7). År 1928 antogs därefter en lag om politiets ordning, som ligger till grund för den nuvarande polis- organisationen. Regeringen (Madsen-Mygdal) följde därvid i förevarande hänseende kommissionens minoritet. Såsom skäl anfördes huvudsakligen, att ett förstatligande av polisen skulle innebära en betydande merutgift. I folketinget röstade emellertid socialdemokraterna för förstatligande under åberopande att detta vore det mest praktiska och rationella. Nya förslag till förstatligande ha sedermera uppgjorts och frågan är för närvarande under utredning.
Finland: Polisen är så gott som helt förstatligad. Ett par undantag finnas dock. Enligt en lag 1931 åligger det sålunda stad att hålla lokal och bidraga med 1/3 till avlöningen åt polisväsendet i staden. Beträffande landsbygden gäller vidare enligt en lag 1930, att landskommunerna skola bidraga med 1/3 av lönen till de 5. k. reservpoliserna. Dessa reservpoliser anställas till högst samma antal som de ordinarie poliserna för att å lördagar och söndagar, vid folksamlingar o. dyl. biträda den ordinarie polisen. De ha en lön av i regel mellan 200—500 mark i må- naden. Antalet reservpoliser bestämmes av landshövdingen, som även tillsätter dem, sedan kommunerna fått yttra sig om kandidaterna. Vid behov kan ortspolisen an- vändas till tjänstgöring utom förvaltningsområdet. Därom bestämmer vid tjänst- göring inom länet landshövdingen och vid tjänstgöring utom länet inrikesministern. Härjä'mte är ordnat ett särskilt »flygande komm-ande» (c:a 300 man), vars huvud- styrka är kasernerad i Helsingfors. Det tjänstgör även som smugglingspolis. I varje län finnes en polisinspektör med uppgift bl. a. att höja poliskårens yrkeskunskap och yrkesskicklighet.
Norge: Polisen är såväl statlig som kommunal. Statens inflytande på det kom- munala polisväsendet är starkt. Statspolisen, som upprättades från den 1 januari 1932 bl. a. för att förstärka den lokala polisen vid oroligheter, består utom befäl av 76 man. Dess huvudsyssla har blivit att bekämpa rusdrycksförseelser (smugg- ling och hembränning). För orostillfällen disponera statsmyndigheterna även över en reservpoliskår i Oslo (20 man) och polisskolans elever (omkring 36 man). Justitiedepartementet har emellertid rätt att bestämma. att kommunalavlönad polis från vilken kommun som helst i landet skall dirigeras som hjälp åt polisen på annat håll. Alla överordnade polistjänster äro statsavlönade. På landsbygden ut- göres polisen huvudsakligen av lensmenn (närmare 500) och lensmannsbetjente (omkring 700). De förra få sin lön mest genom sportler och avlöna själva sina lensmannsbetjente. På vissa orter finnas emellertid vid sidan härav särskilda polis- män (omkring 120). Dessa avlönas, liksom de underordnade polismännen i stä- derna, av kommunerna. Lönen bestämmes emellertid av Konungen. Om en kommun icke beviljar tillräckliga medel för den polis som i och för upp— rätthållande av ordningen eller efterforskande av brott behövs i kommunen, kan polismästaren bringa saken inför departementet, varefter kommunen kan få före- läggande att öka anslaget. Statsmyndigheterna ha det övervägande inflytandet på polisens tillsättning. Denna sker genom ett »ansettelseråd» på 3 eller 4 personer,
därav endast en representant för kommunen. Departementet ger föreskrifter om den kommunala polisens utbildning och uniformering, men däremot ej i fråga om beväpningen.
Förslag till förstatligande av polisväsendet framlades 1920 men föll på kostnads— frågan. 1933 tillsattes ett »utvalg» för behandling av spörsmålet, på vilket sätt man under nuvarande ekonomiska förhållanden bäst skulle uppnå att göra den polis som stode till statsmyndigheternas omedelbara disposition, så stark och effektiv som förhållandena kräva. »Utvalget» avgav den 17 mars 1934 en »innstilling», vilken som huvudförslag upptog att polisväsendet helt och hållet skulle övertagas av staten. Majoriteten ville därvid slopa den nuvarande statspolisen, medan en minoritet ville ha den bibehållen. Härjämte föreslogs införande av ett reservpolis- system med användning av lensmannsbetjente m. m.
I anslutning till »utvalgets» förslag framlade regeringen den 18 maj 1934 pro— position »om statspoliti». Propositionen innebar förslag, att stortinget prin- cipiellt skulle uttala sig för att staten övertoge hela polisförvaltningen, varvid kommunerna skulle efter viss beräkning ersätta statens utlägg i fråga om av- löningar, pensionering samt lokaler för polisen. Vidare skulle statspolisen av— vecklas och ersättas med en extraordinär polisorganisation, som skulle vinnas genom »å utdanne og utruste s:erskilte utrykningsstyrker ved de centrale politi- korps i de forskjellige deler av landet». I gengäld skulle polisstyrkan på dessa »centrale steder» ökas »i noen grad» genom statsavlönade »betjenter og konstabler uten refusion fra kommunene». Dessa styrkor skulle utses för fem år åt gången och förnyas med % varje år. De skulle deltaga i det dagliga polisarbetet men därjämte erhålla speciell utbildning med hänsyn till den extraordinära tjänsten. Såsom reserver skulle bibehållas eleverna i polisskolan och reservekorpsen i Oslo samt därjämte inrättas en särskild kår på 100 lensmannsbetjente. Proposi- tionen avstyrktes av vederbörande utskott med 4 röster (arbetarepartiets represen- tanter jämte ordföranden) mot 4. Utskottet ansåg frågan om polisväsendets för— statligande ej vara tillräckligt utredd. Vidare uttalade utskottet bl. a. att den nu— varande statspolisen borde avvecklas men att något behov av särskilda kommunala poliskårer för extraordinära polisändamål ej funnes. Ärendet avgjordes av stor- tinget den 25 juni 1934, varvid propositionen bifölls. Ett under överläggningen framställt yrkande, att kommunerna endast skulle ersätta en del (förslagsvis 2/a) av statens utgifter för polisväsendets förstatligande avslogs. Med anledning av stortingets sålunda fattade principiella beslut förbereder justitiedepartementet till- sammans ined en för ändamålet utsedd kommitté förslag till polisväsendets om- organisation, avseende statens övertagande av polisväsendet från och med budget- året 1935/1936.
Kommittén:
Vid påpekandet av de brister, som vidlåda den nuvarande polisorganisa- tionen i stort sett, har ofta framhållits att åtminstone i vissa avseenden så— dana genomgripande förbättringar, som skulle vara önskvärda ur de syn- punkter kommittén företräder, sannolikt icke i full utsträckning kunna på- räknas inom ramen för de nuvarande anordningarna. Mycket pekar också på att en sådan förbättring bäst skulle vinnas genom ett förstatligande av polisväsendet i sin helhet. Genom förstatligande och därigenom vunnen enhetlighet i organisation och ledning skulle polisen överallt kunna få erforderlig styrka och utrustning, polismännen placeras på lämpliga poster
samt polisstyrkor lättare sammandragas vid orostillfällen. Utbildning och rekrytering skulle kunna ske mera målmedvetet. Vidare torde för poli— sen uppnås större självständighet, då den ej står i beroende av en politisk valkorporation. Utvecklingen i utlandet går tydligen också i riktning mot ett förstatligande.
Mot ett förstatligande torde ej ur ändamålsenlighetssynpunkt kunna an- föras några mera vägande skäl. Det kan göras gällande att kommunerna en- ligt gammal hävd haft hand om polisväsendet och att förstatligandet kan medföra en ökad klyfta mellan polisen och allmänheten. Häremot kan dock med rätta invåndas att förhållandena så väsentligt ändrats och att de krav som ställas på polisen nu äro så helt olika mot förr, att den gamla hävd- vunna ordningen ej längre är den naturliga. Polisens och allmänhetens ställ- ning till varandra torde återigen mindre bero på sättet för polisens utseen- de än på polisens sätt att sköta sitt värv, och anledning saknas att antaga att i detta hänseende någon försämring skulle ske i händelse av ett förstat- ligande. De behandlade invändningarna kunna icke i väsentlig mån anses försvaga tyngden av de skäl som tala för ett förstatligande.
Mot ett allmänt förstatligande ha emellertid anförts de statsfinansiella konsekvenser som en sådan åtgärd skulle draga med sig. Kommittén har icke ansett det ingå i dess uppgift att göra en utredning angående denna fråga. I den mån ur denna synpunkt hinder icke finnes mot åtgärden synes dess genomförande böra övervägas. Särskilt bör tagas under övervägande _ huruvida icke skatteutjämningsberedningens förslag om förstatligande av landsbygdens polisväsende bör genomföras. Ett skäl att särskilt taga upp denna fråga finnes i den svaghet, som påpekats i fråga om den lokala polis— organisationen på landsbygden.
7. Skyldighet alt biträda polismyndighet.
Någon allmän skyldighet härutinnan finnes ej i svensk rätt. I 10 kap. 23 % SL stadgas visserligen straff för den som vägrar offentlig myndighet handräckning, men detta förutsätter en allmänt gällande föreskrift om skyl- dighet att lämna sådan handräckning vid särskilt slag av förrättning.
Professor Thyrén har i utkasten till SL delarna IX (1930) , som handlar om brott mot myndighet m. m., samt XI (1933), som handlar om brott mot all- män ordning och frid m. m., upptagit föreliggande fråga men ej heller fun- nit skäl föreslå några straffbestämmelser för underlåtenhet att biträda myn- dighet. I utkastet till brott mot myndighet rn. m. finnes en straffbestämmelse för den som söker hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet. I motiven härtill anför Thyrén (sid. 211 f.):
»Till den del detsamma icke gäller om att vägra handräckning, torde få anses, med den ringa utsträckning, som en dylik handräckningsskyldighet har i vårt land, att kriminalisationen därav, i den mån den icke åstadkommes genom en allmän
bestämmelse om olydnad eller uppställes bland förseelserna, kan överlämnas åt specialbes tämmelser. »
I utländska strafflagar1 förekommer ofta straff för underlåtenhet att hjälpa myn- dighet, vanligen vid avvärjande av brott eller olycka. Förutsättningen är emeller- tid i regel, att det kan ske utan större fara eller uppoffring. Sådana bestäm— melser finnas t. ex. i danska och norska strafflagarna. Så stadgas i norska strafflagen (% 327) straff för den som, »skjont det kunde skje uten saerlig fare eller opofrelse, undlater på opfordring å bistå en offentlig tjenestemann, när hjelp er forneden til avvendelse av en forbrytelse eller ulykke, eller avholder en annen fra å yde sådan bistand» ävensom för den som »ellers uberettiget nekter nogen offentlig tjenestemann sin bistand».
Speciell skyldighet att biträda polismyndighet finnes i vissa länder. I England gäller sålunda enligt oskrivna rättsregler (common law), att allmän- heten i regel har skyldighet att biträda polisen i dess tjänsteutövning. Många prejudikat finnas, där personer blivit straffade för underlåtenhet härutinnan. Detta är särskilt förhållandet vid arrestering samt vid grövre brott, i vilket senare fall en enskild person som uppehåller sig på platsen för brottet har samma skyldighet som polisman att söka förhindra eller vidtaga andra åtgärder i anledning av brottet. Då det gäller vidtagandet av åtgärder för ordningens upprätthållande torde emeller- tid biträde från allmänhetens sida i avsaknad av prejudikat icke kunna framtvingas.
Enligt finska kommunallagen för landskommunerna (1917, % 61) äger kom- munalnämnden i sin helhet eller dess ledamöter övervaka ordningen inom kom- munens område samt förebygga ofog och överträdelser av allmän lag eller fast- ställda ordningsstadgar ävensom i detta avseende erhålla biträde och understöd av kommunens funktionärer samt av medlemmarna i kommunen i den ordning och på det sätt som av kommunalfullmäktige föreskrives. Vid utövandet av denna verksamhet må nämnden jämväl erhålla bistånd av ortens ordningsmyndigheter och äger nämnden å sin sida samverka med dessa, där ordningsmakten ensam icke förmår avstyra ofog eller oordning.
Kommittén:
Att vid behov hjälpa polisen bör vara en självklar medborgerlig skyldighet. Kommittén finner däremot icke skäl att föreslå några lagbestämmelser enligt utländskt mönster. En lagfäst skyldighet saknar hos oss den förankring i den allmänna uppfattningen, som torde vara en nödvändig förutsättning för dess genomförande. Skulle en sådan skyldighet framtvingas, lära för övrigt un- dantag böra göras för det fall att sådant biträde kan medföra fara. Skyldig- heten kan då svårligen tagas i anspråk vid upplopp och andra oroligheter och skulle sålunda ur de synpunkter kommittén har att anlägga få föga be- tydelse.
Allmänheten bör på andra sätt uppmuntras att hjälpa ordningsmakten. Ett initiativ i rätt riktning är den av 1934 års riksdag begärda utredningen angående ersättning i vissa fall av statsmedel för skada, som tillfogats en- skild person vid ingripande på ordningsmaktens sida.2
1 Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen XI, sid. 62 f. ' Se II kam, Sze tillf. utsk. utlåt. nr 4.
8. Polisens makt- och tvångsmedel m. m.
Polisen begagnar sig enligt sakens natur i viss utsträckning av tvångsåt- gärder mot enskilda i sin verksamhet för upprätthållandet av allmän ord- ning och säkerhet. Bestämmelser som giva polisen befogenheter härutinnan finnas i allmän lag och polisförordningar. I viss utsträckning torde emeller- tid polisen ha att handla efter vad omständigheterna i de speciella fallen fordra. Det bör slutligen undersökas, huruvida gällande bestämmelser på detta område äro tillfyllestgörande eller i behov av komplettering.
Det må anmärkas, att av den mångfald frågor som inrymmas härunder en del i olika sammanhang berörts i det föregående, såsom beslag av skrif- ter, kontroll över sammankomster m. m.
För efterforskning och förhindrande av brott äger polisen rätt att med- dela befallningar, förbud o. dyl. Denna rätt är i vissa hänseenden reglerad i lag eller författning, men så är långt ifrån alltid händelsen. Polisen får då handla efter omständigheterna och lita till sitt eget omdöme. Där brott blivit begånget, äger polisen enligt 19 & promulgationslagen till strafflagen samt lagen om vissa tvångsmedel i brottmål verkställa anhållande, beslag, husrannsakan etc. Vad angår polisens rätt i sådant hänseende för avvärjan- de av brott, finnas inga motsvarande föreskrifter i allmän lag. I normalin- struktionen för polispersonalen 1925 (% 8) stadgas emellertid, att om det för upprätthållande av allmän ordning är av nöden, polisman har att anhålla den, vars uppträdande innefattar ett störande av eller en omedelbar fara för den allmänna ordningen samt att anhållandet skall ske även där det eljest erfordras till förekommande eller avvärjande av gärning, som är i lag eller författning med straff belagd och av sådan beskaffenhet, att polisman är pliktig att mot densamma ingripa. Den anhållne får hållas i förvar allenast så länge ett fortsatt störande av ordning och säkerhet är från honom att be- fara. Angående polismans rätt att använda våld stadgas i samma instruktion (% 10), att för verkställande av åtgärd som ankommer å polisman strängare medel ej må användas, än de föreliggande förhållandena kräva, samt att våld må tillgripas allenast därest det är av ett oundgängligt behov påkallat.
I detta sammanhang böra även uppmärksammas bestämmelserna om kontroll över utlänningar, resande, vapen, explosiva varor, giftiga ämnen etc.
Kommittén:
Kommittén har icke funnit anledning att med avseende å de nu berörda spörsmålen, utöver vad i annat sammanhang skett, föreslå någon utsträck- ning av de befogenheter, som i sådana hänseenden få anses tillkomma po— lisen.
Vad särskilt angår övervakningen av utlänningar ha icke de till kom- mittén inkomna yttrandena givit anledning att antaga att lagbestämmelser-
na i ämnet, ur de synpunkter som här göra sig gällande, skulle vara i behov av ändring. Vissa till kommittén inkomna handlingar giva emellertid vid handen att utlänningar, som utvisats, ofta under längre tid kvarstannat i riket i avvaktan på inresetillstånd till annat land samt att de därunder rest omkring utövande icke önskvärd politisk propaganda. Kommittén anser att det för respekten för lag och myndighet är av vikt att sådant förhindras och att därför vederbörande myndigheter böra erinras om angelägenheten därav.
Fråga om särskilda befogenheter för myndigheterna vid orostillfällen.
Allmänna principer och gällande bestämmelser.
Regeringsmakten har särskilt i främmande länder i stor utsträckning möjlighet att vid tillfällen av oro, inre eller yttre, vidtaga åtgärder som göra intrång i de eljest gällande medborgerliga rättigheterna. Särskilt vitt- gående voro dessa befogenheter under världskriget. Efter dettas slut an- nullerades emellertid i åtskilliga länder dessa befogenheter eller trädde utan särskilt beslut ur kraft.
En allmän princip anses vara, att regeringen såsom högsta verkstäl- lighetsorganet äger vidtaga alla de mått och steg, som erfordras för att upprätthålla den allmänna säkerheten och rikets försvar. Sådan rätt får även anses gälla hos oss.
Även de högsta polis- och förvaltningsmyndigheterna ha i regel rätt att utfärda föreskrifter i angivna hänseenden. Sålunda må erinras om läns- styrelsernas rätt att för ordningens upprätthållande vid orostillfällen och dylikt göra inskränkningar i de medborgerliga friheterna genom mötes- förbud o. s. v.1
Regeringsmaktens befogenhet i dessa hänseenden följer ofta av stad- ganden i grundlag eller allmän lag, vilka antingen direkt ta sikte på oros- tillfällen eller mera allmänt medgiva regeringen att utfärda speciallagar vid behov.
Vid sidan av den lagstiftning, vartill folkrepresentationen skall medverka, finnes överallt en regeringsmakten tillkommande förordningsrätt, som står på gränsen till verkställighetsåtgärder. Så är även fallet hos oss, där Konungen har i sin hand den ekonomiska lagstiftningen. Emellertid inne- fattar denna icke alla de ämnen, som ha betydelse i de hänseenden, varom nu är fråga.
I flera länder finnes rätt för regeringen att, då folkrepresentationen ej
1 Se sid. 89.
är samlad, utfärda lagar, vilka därefter skola underställas representationen, Sådan rått saknas hos oss.1
Andra länder gå än längre och överflytta genom bestämmelser i grund- lag eller allmän lag under särskilda förutsättningar även då folkrepresenta- tionen är samlad lagstiftningsmakten i vissa hänseenden helt och hållet på regeringen.
Genom dylika s. k. konstitutionella fullmaktslagar kan regeringen medges rätt att på egen hand handla eller att utfärda lagar och förordningar. Full— maktslagarna spelade en mycket stor roll under världskriget och satte i många länder folkrepresentationen på viktiga områden helt ur spelet. De ha sedermera särskilt kommit i tillämpning under de ekonomiska kriser, som följt i krigets spår. De under kriget hos oss gällande livsmedelslagarna voro av dylik art. Numera finnas hos oss endast vissa specialstadganden i sådant hänseende. Ett dylikt är stadgandet i lagen den 2 augusti 1927 om utlännings rätt att här i riket vistas (% 49), att Konungen i händelse av krig eller fara för krig eller där sådant för rikets försvar eller eljest på grund av sär- skilda omständigheter synes erforderligt äger meddela de särskilda bestäm- melser, som må finnas nödiga med avseende i utlännings rätt att inkomma eller uppehålla sig i riket eller att vistas å viss ort inom riket.
I främmande länder finnas flerstädes bestämmelser, som innebära möj- lighet att i händelse av krig eller uppror förklara riket eller viss del därav i krigs— eller belägringstillstånd. Kännetecknande för lagbestämmelser härut- innan är, att de för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet till- städja suspendering av de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna, utvidga den militära strafflagens tillämpning samt överföra den verkställande civila makten på de militära myndigheterna. —— Hos oss finnes dylika bestäm- melser endast för landfästning eller av landbefästningar skyddad ort.”
Frågan om införande av bestämmelser om belägringstillstånd och regle- ring av länsstyrelsernas rätt i fråga om extraordinära åtgärder vid orostill- fällen behandlades av de 1931 inom socialdepartementet tillkallade sakkun- niga för utredning rörande reserv- och statspolisen. Dessa anförde i en p. m. bl. a. följandegz
Under utredningsarbetet har undersökts frågan, huruvida det vore önskvärt med en utvidgning eller ett förtydligande av gränserna för den befogenhet, som till- kommer länsstyrelse i fråga om extraordinära åtgärder vid orostillfällen. Övervå- gande skål ha emellertid därvid ansetts tala för att icke föreslå någon åtgärd i så-
1 I motion vid 1920 års riksdag, I kam. nr 223, föreslogs införande av provisorisk lagstiftningsrätt genom utsträckande av Konungens ekonomiska lagstiftningsrätt till ange- lägenheter, som ej tålde uppskov. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet under åberopande bl. a., att provisorisk lagstiftningsrått ledde till söndringar mellan regering Och riksdag samt avslogs. —— Angående principen »nöd bryter lag», se Herlitz: Om lag- stiftning, 1930, sid. 586. " Se kungl. kung. den 22 augusti 1914. —— Däremot finnas en mängd förordningar för tillgodoseende vid krig eller krigsfara av särskilda militära intressen, såsom t. ex. skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov. Vidare finnas föreskrifter i sådant hänseende beträffande sjöfart, post, telegraf o. dyl. ' Se prop. 178, 1932, sid. 76.
dant hänseende. Nu gällande bestämmelser ha nämligen befunnits innebära till- räckliga möjligheter för länsstyrelserna att förfara efter omständigheterna. Den tvekan, som på sina håll under den offentliga diskussionen kommit till Synes exem- pelvis beträffande länsstyrelses rätt att meddela fridlysning av visst område, lärer vara oberättigad så till vida, som länsstyrelse otvivelaktigt äger dylik rätt i all den omfattning, som kräves för ordningens upprätthållande. Erfarenheten har emel- lertid givit vid handen betydelsen av att fridlysning icke utsträckes till område, där sådan icke erfordras, att gränserna för det fridlysta omrädet preciseras och att frid- lysningsbeslutet på effektivt sätt bringas till allmänhetens kännedom.
Tillräcklig anledning att i så måtto utsträcka länsstyrelsernas befogenhet, att de skulle äga exempelvis förbjuda folksamlingar eller eljest stadga regler, som ingå i vad som i andra länder plågar kallas »belägringstillstånd», har icke ansetts före- ligga.
I propositionen angående statspolisen 1932 anslöt sig chefen för social- departementet till vad sålunda anförts och uttalade, att han icke hade för avsikt att i dessa ämnen för det dåvarande framlägga några förslag.1
Utländska bestämmelser.
Beträffande den mångfald olika bestämmelser, vilka såsom förut antytts gälla i förevarande hänseende, må nämnas följande:
Danmark: Enligt grundlagen (% 25) må Konungen, när riksdagen icke är samlad, i trängande fall utfärda provisoriska (forelobige) lagar, som skola bekräftas av föl- jande riksdag. Genom sådana lagar, som få omfatta allt utom statsregleringen, kunna även förut gällande lagar sättas ur funktion. De provisoriska lagarna få emellertid ej strida mot grundlagen. — Polismästarna (i Köpenhamn polisdirek- tören) ha enligt polisförfattningarna .rätt att vid utomordentliga situationer utfärda befallningar eller förbud, som anses nödvändiga för att förebygga störande av all- män ordning och säkerhet, Uraktlåtenhet att följa dessa straffas med böter eller fengsel intill en månad. — Någon formell rätt att förklara belägringstillstånd el. dyl. finnes ej.
Finland: Regeringsformen (% 28) stadgar rätt för presidenten att på vissa be- stämda områden utfärda förordningar samt därjämte att utfärda förordningar i ämnen, som förut äro ordnade genom administrativa stadganden. I förordningar må ej upptagas stadganden som innebära ändring i lag. Polisväsendet regleras ge- nom dylika administrativa förordningar.
I skyddslagen för republiken den 18 november 1930 stadgas, att om riket hotas av omedelbar fara eller den allmänna ord—ningen kännbart blivit störd eller den allmänna ordningen och säkerheten äro allvarligt hotade, presidenten äger utan hinder av bestämmelserna i grundlagen om de medborgerliga rättigheterna genom förordning stadga om alla de åtgärder som för farans avvärjande eller ordningens tryggande prövas vara nödvändiga. Sådan förordning skall omedelbart delgivas riksdagens talman, som ofördröjligen skall bringa den till riksdagens kännedom, och förordningen skall upphävas, där riksdagen så beslutar. Denna lag har tilläm- pats år 1932 i samband med det 5. k. Mäntsäläupproret.
Enligt lagen om krigstillstånd den 26 september 1930 äger republikens president under krig eller uppror, såvida rikets försvar eller rättsordningens upprätthållande
1 Se prop. 178, sid. 77. Det .må nämnas, att den 17 juni 1932 utfärdats en kungörelse om rätt för länsstyrelse att då polisstyrka sammandrages för ordningens upprätthållande förordna om skyldighet för allmänheten att avstå förnödenheter etc. till polisen.
det kräver, förklara riket eller viss del därav i krigstillstånd. Under krigstid må genom förordning bestämmas om övervakning av tryckskrifters utgivande, utfär- das bestämmelser om inskränkning eller inställande av förenings verksamhet, om församlings- och vistelsefrihet, skärpta bestämmelser skola gälla om häktning o. s. v.
Norge: Enligt grundlagen (& 17) må Konungen utfärda provisoriska lagar bl. a. angående polisväsendet, att gälla till nästa storting. Därigenom kan liksom i Fin- land allmän lag ej sättas ur kraft. Provisoriska lagar få ej heller strida mot grund- lagen. Några bestämmelser oni belägringstillstånd etc. finnas icke.
Nederländerna: I grundlagen stadgas, att för hävdande av yttre eller inre säkerhet varje del av rikets territorium kan av regeringen eller undantagsvis å dess vägnar förklaras i krigs- eller belägringstillstånd. Beträffande innebörden härav hänvisas till särskild lagstiftning, varjämte förklaras, att denna kan innefatta överflyttande på militärmyndighet av civilmyndigheternas grundlagsenliga befogen- het med avseende å den offentliga ordningens upprätthållande samt avvikelser från grundlagens stadganden om tryckfrihet, förenings- och församlingsfrihet, enskild bostads okränkbarhet samt brevhemlighet. — Enligt den i ämnet gällande lagen (1899) kan belägringstillständ påbjudas såväl vid krig och krigsfara som när oro- ligheter inom landet sätta rikets eller någon landsdels inre eller yttre säkerhet i trängande fara. Proklamerandet av belägringstillstånd medför, att de civila myn- digheterna underordnas militärmyndigheten, vilken med avseende å uppehållandet av ordning och allmän Säkerhet övertager deras befogenhet och därutöver utrustas med vidsträckt kompetens att vidtaga de åtgärder, som i sådant hänseende befin- nas påkallade. Sålunda stadgas bl. a., att inga offentliga möten eller demonstratio- ner få äga rum utan skriftligt tillstånd av militärmyndigheten, att denna äger för- ordna om stängning av teatrar och kaféer, att den äger utfärda inskränkande före- skrifter eller förbud med avseende å tryckning och spridning av skrifter, att den förfogar över post-, telegraf— och telefonanstalter och äger rätt att taga kännedom om innehållet av brev och telegram, att den äger verkställa husundersökningar o. s. v.
Även utan proklamerande av belägringstillstånd stå kraftiga medel til-l förfogande för ordningens upprätthållande. Enligt kommunallagen (1851 med senare ändringar) är kommunalstyrelsens chef, den av regeringen utnämnde borgmästaren, i händelse av upplopp eller ansatser därtill, folkskockning eller annat störande av den all— männa ordningen eller av allvarliga farhågor att något dylikt skall inträffa, befo- gad dels att påkalla bistånd av krigsmakten, vilken begäran vederbörande militär- myndighet är skyldig att genast efterkomma (art. 217 och 218), dels att giva alla befallningar, som han anser nödiga för ordningenstupprätthållande, därvid han emel- lertid icke bör låta bruka våld utan föregående varning (art. 219). Är det i en sådan situation nödvändigt att meddela och ofördröjligen kungöra allmänna polis- föreskrifter, vilket normalt tillkommer kommunalstyrelsen, är borgmästaren befo- gad även härtill. Dylika föreskrifter kunna avse t. ex. förbud mot demonstrationer och folksamlingar, ändrad stängningstid för utskänkningsställen o. s. v. Över- trädelse är straffbar enligt strafflagen (art. 443). -— Rätteligen torde väl borg- mästarens ifrågavarande befogenhet icke sträcka sig in på de områden, som behär- sk-as av grundlag, allmän lag och provinsiella författningar. I praktiken kommer dock en mycket vidsträckt uppfattning av hans befogenhet till tillämpning. Sålunda hände för något år sedan, att borgmästaren i en fabriksstad, där oroligheter upp- stått i sammanhang med en omfattande strejk, tillkännagav, att sådana icke i sta- den bosatta personer, vilkas därvaro medförde fara för allmänt lugn och ordning, emedan de eggade till oordningar eller till handlingar, som kunde få till följd stö- rande av den offentliga ordningen, komme att förvägras uppehålla sig i staden och, vid bristande åtlydnad av sådan föreskrift, att avlägsnas. Sedan på angivet sätt för-
farits i ett särskilt fall och detta givit anledning till en interpellation i generalsta- terna, förklarade inrikes- och justitieministrarna i svar på interpellationen, att borgmästaren enligt kommunallagen varit befogad att vidtaga ifrågavarande åtgärd. — Under oroligheterna i Amsterdam sommaren 1934 infördes ej belägringstillstånd men borgmästaren utfärdade ett allmänt förbud mot försäljning eller spridning av trycksaker eller andra skrifter ävensom kringförande av avbildningar å allmänna platser. I några fall förbjödos möten och demonstrationståg.
Schweiz: I förbundsförfattningen (art. 102) stadgas, att förbundsrådet skall vaka över edsförbundets internationella förbindelser, yttre säkerhet, självständighet och neutralitet, ävensom sörja för den inre säkerheten samt upprätthållande av lugn och ordning. Dessa bestämmelser ha tolkats så, att förbundsrådet för dylika ända- mål äger utan förbundsförsamlingens hörande utfärda lagar. Hur långt denna rätt sträcker sig är omstritt.1 Den har emellertid begagnats t. o. m. för att med hänsyn till rikets yttre säkerhet meddela vissa inskränkningar i tryckfriheten.
England: I en lag till skydd för samhället i händelse av nöd (emergency) 1920 stadgas, att Konungen kan i händelse att vissa personer eller viss grupp av per- soner företagit handlingar, varigenom landets fred äventyras, livsmedels- och bränsle- tillförseln eller kommunikationsväsendet väsentligen rubbas eller eljest den allmänna säkerheten äventyras, förklara, att ett s. k. emergency—tillstånd föreligger. Dylik förklaring gäller ej för längre tid än en månad men kan förlängas. Då förklaringen utfärdats skall parlamentet sammanträda inom fem dagar och orsaken till utfär- dandet meddelas parlamentet. Konungen äger i och med sådan förklarings utfär- dande meddela eller ålägga alla å hans vägnar handlande personer sådana rättig- heter och plikter som synas nödvändiga för ordningens bevarande, säkrandet av tillgången på livsförnödenheter rn. m. Rätten att strejka och att utan användande av tvång övertala andra därtill får emellertid ej kränkas och ej heller får utfärdas bestämmelser som innebära tvång till krigstjänst eller industriellt arbete. De av konungen utfärdade förordningarna skola omedelbart efter utfärdandet föreläggas parlamentet och gälla ej längre än till 7 dagar efter framläggandet, om ej par- lamentet godkänner dem. Förklaringen gäller en månad och måste därefter förnyas. Krigsutbrott torde knappast i och för sig kunna anses konstituera en »emergencyr i lagens mening, men lagen kan givetvis av andra anledningar tillämpas vid sådant tillfälle. Den tillkom i anledning av en svår konflikt inom gruvindustrien 1920 och har därefter tillämpats vid storstrejken 1926. Då utfärdades bestäm— melser som möjliggjorde långt gående ingrepp i tryck-, församlings- och yttrande- friheten. —- Vid lagens antagande förklarade underhusets ledare Bonar Law så- som något nästan självklart, att' de i förslaget upptagna särskilda befogenheterna vore oundgängligen nödvändiga för regeringen; han vore övertygad om »att de befogenheter, som vi bedja om besittas av regeringen i varje stort land i världen». I de extraordinära situationer, som lagen förutsatte, måste regeringen ha möjlighet att omedelbart vidtaga sådana åtgärder, som vore behövliga för folkets förseende med »the necessities of life».2
Frankrike: Lagbestämmelser finnas om krigs- och belägringstillstånd, vilka till- kommit redan på mitten av 1800-talet och sedan varit grundläggande för lagstift- ning i detta ämne i andra länder. Belägringstillstånd kan förklaras i händelse av överhängande fara som följd av krig med främmande makt eller väpnat uppror. I regel sker förklaringen genom en lag av begränsad varaktighet men undantagsvis har även presidenten förklarat belägringstillstånd. Verkan är att upprätthållandet av ordning och säkerhet går över till de militära myndigheterna, att vissa borger-
1 Se Tingsten, Regeringsmaktens expansion under och efter världskriget, 1930, sid. 63 f. ” Se samma arbete, sid. 119.
liga brott avgöras av militära domstolar, att de militära myndigheterna få rätt att företaga husundersökning, utvisa personer från det område, som år förklarat i be- lägringstillstånd, påbjuda utleverering av vapen, förbjuda publikatton er och möten, som äro ägnade att verka upphetsande o. s. v.
Tjeckoslovakien: Mellan nationalförsamlingens sessioner fungerar ett särskilt ut- skott bestående av 24 medlemmar, 16 från deputeradekammaren och 8 från senaten. Detta utskott kan i trängande fall fatta beslut, som eljest blott kunna åvägabringas genom lag, dock ej rörande författningsfrågor. Förslag härom skall väckas av rege- ringen med samtycke av republikens president. Besluten förlora sin giltighet, om ej nationalförsamlingen inom 2 månader efter början av dess nästkommande sam- manträde stadfäst dem.
Enligt en lag den 14 april 1920 om utomordentliga förfoganden kan, när krigs- tillstånd inträder eller när inre händelser i avsevärd grad hota statens integritet, författningen eller den offentliga ordningen, regeringen med presidentens samtycke besluta inskränkningar i den grundlagsstadgade press-, yttrade- och församlingsfri— heten m. 111. Dessa förordnanden få ej gälla längre än som är oundgängligt nödvän- digt för sådant ändamål eller återställandet av den offentliga ordningen samt i varje fall högst 3 månader. De skola sist 14 dagar efter utfärdandet föreläggas national- församlingen eller dess ständiga utskott samt upphävas, därest något av husen, respektive utskottet vägrar sitt godkännande eller då något beslut härom ej fattats inom en månad efter förordningens utfärdande.
Tyskland: Beträffande Tyskland må erinras om den förut omnämnda art. 48 i riksförfattningen (1919). Genom denna, som innebär en typisk fullmaktslag, äger rikspresidenten om den allmänna säkerheten och ordningen i väsentlig grad störes eller hotas, vidtaga de åtgärder, som äro nödvändiga för säkerhetens och ordnin— gens återställande. Härvid kan han fatta beslut, som strida mot gällande lag, även- som provisoriskt helt eller delvis sätta ur kraft de medborgerliga grundrättigheter, som i riksförfattningen erhållit sin materiellträttsliga reglering, såsom förenings-, yttrande- och tryckfrihet etc. Bestämmelsen kan tillämpas även då riksdagen är samlad.1
Kommittén:
Det är naturligen nödvändigt, att Kungl. Maj:t och de administrativa myndigheterna vid tillfällen av krig och inre oroligheter äga rätt att ut— färda de föreskrifter och företaga de ingripanden, som omedelbart må krävas för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. I huvudsak torde också gällande lagstiftning ge möjlighet därtill.
Beträffande de utvidgningar i myndigheternas befogenheter, som kunna påkallas av ytterlighetspartiernas verksamhet, anser kommittén dessa icke höra på förhand bestämmas i vidare mån än som skett genom kommitténs förslag till lag angående 'för statens säkerhet och ordningen i landet far- liga sammanslutningar. Om man genom en beredskapslagstiftning yt- terligare skulle vilja utdvidga myndigheternas befogenheter, skulle man lätt komma i strid med de krav på fasthet och bestämdhet, som här vunnit hävd, då det gäller uppdragandet av gränserna mellan
1 Angående tillämpning av denna art. se t. ex. rikspresidentens förordningar den 28 september 1921 och den 28 februari 1933.
statens och den enskildes rätt. Erfarenheterna från utlandet giva ock- så vid handen att sådana befogenhetslagar lätt föranleda missbruk och godtycke från de förvaltande myndigheternas sida och att de till och med kommit att utgöra medel för angrepp mot själva den demokra- tiska statsordningen. Å andra sidan torde de erforderliga utvidgningarna kunna ske tämligen hastigt genom riksdagens medverkan. Under sådana för- hållanden anser kommittén det vara att föredraga att de befogenheter, som avses, givas under sådan medverkan först då behovet gjort sig gällande. Denna metod har den fördelen att man då kan bygga på erfarenhetens grund och därför också bättre kan se behovet och räckvidden av de be- stämmelser som antagas.
Ett område där det framför andra kunde sättas i fråga att införa en beredskapslagstiftning är tryckfrihetsförordningen . Införandet av ändringar i denna måste nämligen försiggå i den beträffande grundlag stadgade, mera tidskrävande ordningen. Emellertid torde icke heller på detta område medel saknas att vid ett kritiskt tillfälle hävda det allmännas intressen. Då dess- utom de svårigheter, som finnas vid varje beredskapslagstiftning, här sär- skilt göra sig gällande, finner kommittén icke heller på detta område sär- skilda bestämmelser böra givas utöver dem som föreslagits i samband med ovannämnda lagförslag.
Särskilda yttranden.
Av llerr Borell:
Enligt min mening kan det väl ifrågasättas, huruvida icke till skydd för den bestående samhällsordningen, såsom skett exempelvis i Finland, lagstiftningsåtgärder borde vidtagas, som möjliggjorde ett radikalt och ome- delbart undertryckande av sådana företeelser, å ena eller andra hållet, om vilkas syfte att med våld omstörta statsordningen någon tvekan icke kan råda och vilka otvivelaktigt arbeta för att förverkliga detta mål. Inom kommittén har emellertid tanken på så långt gående åtgärder icke vunnit anslutning. Såsom av det föreliggande betänkandet framgår har kommitténs majoritet i fråga om åtgärder mot organisationer, som bedriva statsfientlig verksamhet, framlagt ett förslag till lag angående för statens säkerhet och ordningen inom landet farliga sammanslutningar, som skulle möjliggöra att, under vissa angivna förutsättningar, sammanslutningar, som verka i ovan an- givna syfte, kunde upplösas, under det att en minoritet uti ifrågavarande hån- seende intagit en helt negativ ståndpunkt. Då jag icke framställt något förslag om åtgärder av ovan först angivna art, utan anslutit mig till tanken på en lagstiftning av det slag, som av majoriteten föreslås, har detta huvud- sakligen berott därpå, att jag kommit till den uppfattningen, att under rådande förhållanden utsikter icke lära förefinnas att vinna tillräcklig an- slutning för åtgärder avseende omedelbart förbud mot anslutning till eller deltagande i sammanslutningar med förenämnda syfte, och att något prak- tiskt resultat således icke stode att vinna på denna väg. Härtill kommer, att åt en lagstiftning av den principiella innebörd, som den i betänkandet framlagda, borde kunna givas en sådan avfattning, att densamma, kom- pletterad med lämpliga lagstiftningsåtgärder inom begränsade områden, även om den icke kunde förväntas erhålla samma effektivitet som en ome- delbar förbudslagstiftning, dock skulle giva samhället väsentligt ökade möj- ligheter, utöver de som för närvarande förefinnas, att komma till rätta med de statsfientliga tendenserna och utgöra ett allvarligt memento för de krafter, som organisera och leda verksamheten-i fråga.
338 Det av majoriteten framlagda lagförslaget har emellertid i sin % 1 erhållit en sådan avfattning, att det enligt min åsikt icke fyller de anspråk, som böra ställas på en lagstiftning av detta slag. Enligt lydelsen av nämnda % mä sammanslutning, vars verksamhet med hänsyn till genom densamma ådaga— lagt syfte att med våld omstörta eller förändra rikets statsskick eller med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra offentlig myndig- het i dess verksamhet, brott mot medborgerlig frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att sätta statens sä— kerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara, jämte av densamma beroende sammanslutningar kunna på talan av justitiekanslern av domstol upp- lösas. Det torde vara att antaga, att med denna lydelse av stadgandet ett vid domstol framfört yrkande om upplösning av sammanslutning med ovan angivet syfte icke skulle kunna bifallas utan att det kunde visas, att verk- samheten hunnit så långt i sitt förberedande arbete för vinnande av det slutliga målet — samhällets våldsamma omstörtande —— att en direkt och omedelbar fara redan då kunde sägas vara för handen. Lagen i fråga skulle" vid sådant förhållande icke bidraga till att fylla den lucka i vår nuvarande. lagstiftning på förevarande område, som förefinncs därutinnan, att sådan statsfientlig verksamhet, som innebär fara för att de åsyftade våldsåtgär- derna kunna komma till utförande, i regel icke är åtkomlig förrän den omsatts i handlingar, som i 8 kap. SL benämnas stämpling eller förledande till förräderi, och således skulle vara av föga värde i förebyggande syfte. Då det tillika synes mig uppenbart, att sådan verksamhet i och för sig innebär uppenbar fara för statens säkerhet eller ordningen i landet, och någon annan bevisning härom än den som ligger i blotta tillvaron därav således icke kan vara erforderlig, anser jag, att första stycket av ifråga— varande å bör erhålla följande lydelse:
1 &.
Sammanslutning, vars verksamhet syftar till att med våld omstörta eller förändra rikets statsskick eller vars verksamhet med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra offentlig myndighet i dess verk- samhet, brott mot medborgerlig frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att sätta statens säkerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara, må jämte av densamma beroende sam- manslutningar kunna, på talan av justitiekanslern, av domstol upplösas.
Vad angår de lagstiftningsåtgärder på särskilda områden, som på sätt förut antytts äro erforderliga till kompletterande av förenämnda lag, kan i fråga om vad kommittén eller dess majoritet härutinnan föreslagit riktas huvudsakligen samma invändning som förut framställts eller att allt för litet avseende fästats vid vikten av att åstadkomma en lagstiftning, som i erforderlig omfattning möjliggör ett ingripande i preventivt syfte mot den
statsfientliga verksamheten för att därigenom avlägsna den fara, som redan förekomsten därav innebär. I sådant hänseende synes det vara erforderligt att i första hand giva bestämmelserna om förberedelser till högförräderi en vidgad utsträckning, så att även förberedande verksamhet, som icke fortskridit så långt, att de nuvarande bestämmelserna därom i 8 kap. SL äro tillämpliga, blir straffbelagd ävensom att i samma syfte bestämmelserna i 10 kap. 14 & SL utvidgas och skärpas, då det ingalunda kan påstås, att nämnda straffbud äro tillnärmelsevis tillräckliga för ifrågavarande behov.
Frågan om utsträckande av straffet till varje fall av uppmaning till brott, således oavsett om uppmaningen skett offentligt på sätt nu fordras, har redan tidigare för svensk rätts del varit föremål för diskussion i den spe- ciella formen att det gällt straffbeläggandet av försvarsfientlig propaganda. I 1921 års betänkande om sådan propaganda avstyrkte kommittémajori- teten en allmän kriminalisering av den enskilda propagandan och anförde därvid som det viktigaste skälet däremot, att den skulle innebära ett ingrepp av den beskaffenhet och omfattning, att den kunde accepteras endast under förutsättning att därav skulle kunna förväntas ett påtagligt resultat, som ej i huvudsak kunde på annat sätt ernås. En ledamot av kommittén var emellertid av avvikande mening och ansåg, att i fråga om den försvars- fientliga propagandan jämväl enskild uppmaning till brott borde krimina— liseras. Till denna fråga, såvitt den faller inom strafflagens för krigs- makten tillämplighetsområde, skall jag återkomma i det följande. Vad an— går kriminaliserande av enskild propaganda överhuvudtaget genom allmänt straffstadgande i strafflagen måste jag emellertid instämma i de i kom- mittébetänkandet anförda betänklighetcrna. En sådan kriminalisering skulle, på sätt däruti framhålles, säkerligen bliva utan avsevärda resultat och av föga avskräckande verkan.
I ett visst fall synes emellertid en kriminalisering av uppmaning till brott, 'som ej räknas till den offentliga, ha en uppgift attfylla. Det gäller sådan uppmaning eller sådant försök att förleda till brott, som riktas till förenings eller annan sammanslutnings medlemmar. Det ligger i sakens natur, att i sådana fall faran för förverkligandet av brottet i regel är större än vid offentlig uppmaning. Ett straffbeläggande av en sådan uppmaning har dessutom den fördelen, att straffhotet riktas mot dem, som vid kollision med lagarna mestadels gå straffria men bäst förtjäna straffet eller de på- drivande krafterna. Mot en sådan utvidgning av stadgandet i 10 kap. 14 å SL och motsvarande stadgande i 8 kap 3 % samma lag torde ej heller kunna invändas, att den medför obehöriga ingrepp i privatlivet. En uppmaning till brott som riktas till förening synes ej kunna göra anspråk på att åt- njuta privatlivets helgd. Det är för övrigt tydligt, att det lojala förenings- arbetet ej skulle beröras av den ifrågasatta utvidgningen av straffbestäm- melserna.
Ät den del av den statsfientliga propagandan, som riktas mot landets
försvarsanstalter, måste ägnas alldeles särskild uppmärksamhet. Krigsmak- ten är i en orolig tid statens yttersta medel att hävda sig själv och den rätts- ordning, på vars grund staten är uppbyggd. Av utomordentlig vikt är därför att, om dess användande blir nödvändigt, densamma är ett samtidigt lydigt och kraftfullt redskap i statsmaktens hand. Men det får ej bortses ifrån att krigsmakten, om den kommer i felaktiga händer, i stället för att vara samhällets yttersta skydd, kan bliva dess yttersta fara. Man kan icke vara blind för, att det är en sådan utveckling, vartill den nu fortgående stats— fientliga propagandan inom krigsmakten syftar. Den är något väsentligt allvarligare än ett »ofog», såsom den flerstädes i kommittébetänkandet karak- teriseras. I sådant hänseende förtjäna de i betänkandet återgivna uttalan- dena av militära myndigheter ett allvarligt beaktande. Jag hänvisar sär- skilt till militärbefälhavarens för övre Norrland i betänkandet sid. 182 f. in- tagna yttrande.
Propagandans frukter ha hittills —— om man ser saken i stort —— visser- ligen ej tagit sig uttryck i några särskilt allvarliga indisciplinära uppträ- den. Dock har från flera militära förband anmälts att matstrejker och fall av kollektiv lydnadsvägran förekommit. Fall av stenkastning mot befäl har också inrapporterats, utan att gärningsmännen blivit ertappade. Vid ett och samma regemente har på fyra år förekommit ej mindre än tio be- lvrade "fall av misshandel eller förolämpning mot underbefäl från värn- pliktigas sida. Förvisso är detta ägnat att tjäna som påminnelse om vilka krafter, som äro i rörelse på djupet. Härvid bör även beaktas, att den statsfientliga propagandan i dess nuvarande form just tar sikte på att ej visa sina resultat i onödan. Ett flertal militära förbandschefer, som inberättat, att de vid sina truppförband ej kunna påvisa några direkta utslag av den stats- fientliga verksamheten, ha samtidigt uttalat sin övertygelse om, att sådan verksamhet dock i det fördolda pågått och pågår. De vådor, som från detta håll hota krigsmaktens disciplin och användbarhet i statsmaktens hand, få visserligen ej överdrivas. Militärmyndigheternas rapporter äro samstämmiga i att stampersonalen i stort sett står obesmittad av den statsfientliga propa- gandan. Men denna personal utgör ett förhållandevis mycket ringa inslag i krigsmaktens kadrer. Dessa domineras av de värnpliktiga och, även om det står utom diskussion, att den vida övervägande delen till sin allmänna inställ- ning är lojal mot staten och sin militära ledning, tala dock officiella siffror sitt ofrånkomliga språk om, att värnpliktigkontingentens inslag av personer, som genom sina partier öppet förkunna statsfientliga syften, är långt ifrån oväsentligt. Visserligen kan vara att hoppas, att i en för land och folk kri- ' tisk situation en stor del av dessa skulle taga sitt förnuft till fånga och visa sig som laglydiga medborgare. Men samtidigt kan icke betvivlas, att bland dem, som bekänna sig till statsfientliga åsiktsriktningar, finnes ett stort antal fanatiska personer, som i landets och statens fara skulle se sitt efter längtade tillfälle att söka genomföra sina mot lagsamhället fientliga av-
sikter. Dessa fanatici utgöra den statsfientliga rörelsens och propagandans ledare. Det är deras tillvaro som innebär det största faromomentet. Sam- manknutna genom en fast organisation med mäktigt stöd utifrån kunna de vålla betydande ohägn och verklig fara genom att i en kritisk situation uppvigla krigsmaktens från medborgerlig synpunkt ljumma element till antidisciplinära eller fosterlandsförrädiska handlingar.
Militärmyndigheternas rapporter ge en beklämmande och skrämmande bild av den slapphet, som präglar efterhållningen av krigsmaktens stats- fientliga element. Denna slapphet är beroende både på lagarnas otillräck- lighet och på bristande kraft vid deras tillämpning. Till kommittén har inkommit statistik över militära rättsfall, omfattande de senaste fem åren och härledda till antimilitär eller statsfientlig verksamhet. I dessa inemot ett hundratal rapporterade fall har — i de av dessa då straff ådömts —— i regel tillämpats paragrafer i strafflagen för krigsmakten, som avse under- låtenhet att efterkomma överordnads i särskilt fall meddelade bestäm- melser (% 79), bristande i anständigt uppförande (& 96), försummelse eller oförstånd i fullgörande av tjänsteplikter (% 130) och dylikt. Strafflagens för krigsmakten speciella bestämmelser mot antidisciplinär propaganda (& 71) har endast itvenne fall kunnat bringas i tillämpning. I intet fall har tillämpats lagrum, angivande vad här i verkligheten försiggår, nämligen statsfientlig verksamhet och förberedelse till uppror. I tre fall har utmätts fängelse, men då har förseelsen komplicerats genom misshan- del eller förolämpning mot överordnad. För propaganda har enligt 5 71 i ett fall genom utslag, som av den dömde överklagats och ännu ej är slut- ligen avgjort, ådömts en månads fängelse. I detta fall hade hos den åtalade värnpliktige påträffats ett större antal kommunistiska skrifter, tryckta eller stencilerade. I alla övriga fall har påföljden stannat vid arrest upp till fem- ton dagar eller tillrättavisning, kasernförbud och dylikt. Inom marinen, som varit särskilt hårt utsatt för den statsfientliga propagandan, har på fem år gentemot densamma icke utmätts strängare straff än disciplinstraff (arrest).
Det kanske vanligaste utslaget av den statsfientliga verksamheten bland militären är spridning av skrifter med uppviglande innehåll. Militärmyn- digheternas i praktiken tillgängliga medel att motverka och beivra denna trafik har i stort sett inskränkt sig till att bestämmelser utfärdats, att upphit- tad eller på annat sätt åtkommen skrift med uppviglande innehåll omedelbart skall avlämnas till vederbörande befäl. När sedan vid på förekommen miss- tanke eller av andra skäl företagen inspektion av manskapets skåp eller till- hörigheter dylik skrift påträffats, har vederbörande för överträdelse av ovan angivna order bestraffats för försummelse i fullgörande av tjänsteplikt. I intet fall har för sådana förseelser utmätts svårare straff än disciplinstraff (i regel upp till c:a åtta dagars vaktarrest) även när det rört sig om påträffande av skrifter av typ »Torpeden» och dylika.
Den grundläggande orsaken till mildheten i lagarnas tillämpning är så-
kerligen det exempel, som i vårt land gives från statsmakternas sida. När statsmakterna tillåta, att den mest ohöljda revolutionspropaganda får i pressen och annorstädes öppet bedrivas, är det icke så mycket att för- våna sig över, att de underordnade myndigheterna känna sig förlamade i sitt ingripande mot sådana företeelser. Såsom exempel på vad som i vårt land kan få opåtalt passera kan förtjäna här återgivas följande utdrag ur ett upprop infört i tidningarna »Stormklockan» och »Ny Dag» respektive den 29 augusti och den 1 september 1934.
»I Thälmanns anda! Ungdomsinternationalens paroller till Internationella ungdomsdagen den 1 sep— lcmber — —- -—
Soldater! Marschera inte mot era egna bröder, arbetarna och bönderna. Kämpa gemensamt med vapen i hand mot ert eget lands horgarklassi Flottister! Följ det hjältemodiga exemplet från pansarkryssaren Potemkin och De Zeven Provincien!»
Militärmyndigheternas härom gjorda anmälan har icke föranlett någon åtgärd.
Den statsfientliga rörelsen _ som i all synnerhet riktar sig mot krigsmakten och som däri har sin farligaste yttring är som känt endast en förgrening av en vitt omfattande internationell sådan. I många länder har den framkallat de betänkligaste följder genom undergrävande av krigs- maktens lojalitet mot stat och rättssamhälle. På sätt i betänkandet angives har också i åtskilliga länder frammanats en stark reaktion däremot i form av skärpta lagar och andra åtgärder. Så i vårt grannland Finland, där man synnerligen kraftigt gripit in mot den statsfientliga verksamheten inom krigsmakten. I Holland har såsom en följd av allmänt kända, mycket all— varliga disciplinära företeelser inom krigsmakten en hel serie av särdeles resoluta åtgärder uti ifrågavarande hänseende vidtagits, och i England, som under senare år haft mycket kännbar erfarenhet av statsfientligt under— mineringsarbete, har vid parlamentets senaste session lagstiftningen mot den statsfientliga propagandan inom krigsmakten blivit skärpt, särskilt i vad den avser rätten att gentemot densamma företaga husrannsakan.
Att även hos oss väsentligt skärpta lagstiftningsåtgärder, utöver de förut omnämnda inom den allmänna strafflagens område fallande, måste vid- tagas för bekämpande av denna den farligaste arten av den statsfientliga propagandan och att vad kommittén eller dess majoritet härutinnan före- slagit ej är tillfyllest, synes mig uppenbart. Men det erfordras också, på sätt uttalas i ett inom justitiedepartementet år 1929 utarbetat utlåtande, att åstadkomma en större livaktighet samt ett noggrannare iakttagande av gäl— lande lags stadganden från åtalsmyndigheternas sida beträffande såväl den skriftliga som den muntliga propagandan. Detta gäller förvisso även ord— ningsmakten.
I detta sammanhang återkommer jag nu till frågan om kriminaliserande av den enskilda propagandan, i vad densamma faller inom det speciella om-
råde, som 1921 års förut omnämnda betänkande närmast hade för ögonen. Det är uppenbart att de skäl. som kunna anföras emot en allmän krimi- nalisering av sådan propaganda icke i samma grad gälla i fråga om den. som bedrives enskilt emellan personer tillhörande försvarsverket. Det ingri- pande i privatlivets helgd, som åberopats som det starkaste skälet mot en sådan allmän kriminalisering, får icke samma karaktär, då det gäller över- vakande av personer, som lyda under krigslagarna och till följd därav äro underkastade en strängare begränsning beträffande sitt handlande och sitt uppträdande överhuvudtaget. Uppenbart är också, att möjligheterna att upptäcka och beivra en man och man emellan bedriven propaganda är vida lättare, då det gäller personer tillhörande krigsmakten än då det gäller per- soner i det civila livet. Med hänsyn till vikten av att skapa effektiva medel i kampen mot den försvarsfientliga propagandan tvekar jag ej att föreslå sådana ändringar i strafflagen för krigsmakten, att även den enskilda pro- pagandan blir straffbelagd. De bestämmelser i nämnda lag, som härutinnan komma i fråga, äro de, som innefattas i %% 68 och 71.
I samband därmed föreslår jag jämväl, att uttrycket krigsfolk i dessa åå utbytes mot »försvarsverkets personal» i syfte att åstadkomma skydd även för propaganda riktad mot försvarsverkets civila arbetare, vilka vid mobili— sering lyda under strafflagen för krigsmakten, en propaganda, som kan vara lika farlig, som den, som riktas mot krigsfolket.
Den försvarsfientliga propaganda, som riktas mot försvarsverkets per- sonal, ledes och bedrives emellertid i allt väsentligt från civilt håll, och de viktigaste bestämmelserna mot denna propaganda äro därför de, som ingå i den allmänna strafflagen och som huvudsakligen innefattas i 10 kap. 14 %. I sin nuvarande lydelse hava dessa bestämmelser visat sig ineffektiva mot den pågående propagandaverksamheten, vilken, såsom förut påpekats, är alldeles särskilt besvärlig och farlig, då den inriktas mot försvarsmakten. Från militärt håll har särskilt uttalats önskvärdheten av att straffbestäm- melser meddelas mot den försvarsfientliga propaganda, som riktas mot bli- vande värnpliktiga med anledning av deras förestående inryckning. Med nu angivna utgångspunkter kommer jag att föreslå ytterligare tillägg till 10 kap. 14 & SL för möjliggörande av ingripande mot av civila personer bedriven propaganda bland samlad personal tillhörande försvarsverket eller bland värnpliktiga, som ej tillhöra försvarsverket men äro samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen.
Bland de förslag, som framläggas av kommittén, ingår även ett förslag till lag om spridande av vissa skrifter. Enligt min mening bör denna lag i vissa delar utvidgas och skärpas. Ät lagen synes böra givas sådan lydelse, att icke blott skrift, som innehåller uttalande, som direkt riktar sig mot krigslydnaden, utan även sådan, som mera allmänt syftar till omstörtning av den lagliga samhällsordningen, kan indragas, samt att sådan indragning bör kunna ske även om skriften anträffas bland värnpliktiga, som ej äro
krigsmän men som äro samlade på grund av stadgande i värnpliktslagen, och på samtliga de platser, där samling eller verksamhet för försvarsver- kets ändamål äger rum, såsom exempelvis vid lokal för inskrivning av värn- pliktiga, vid ett örlogsvarv, vid en försvarsverkets fabrik etc. Då indrag- ningsförfarandet är en besvärlig och omständlig procedur, synas mig så- dana bestämmelser böra meddelas, att spridande av sådan periodisk skrift, i vilken gång efter annan intages artiklar, som uppenbarligen äro ägnade att undergräva krigslydnaden eller verka i samhällsfientligt syfte, må på viss tid kunna förhindras.
Kommittéförslaget innefattar även förslag till lag om ändrad lydelse av 1 g i kungörelsen den 9 maj 1916 angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. 111. Enligt för— slaget äger militär befälhavare även i andra fall än i paragrafen an- givna sörja för upprätthållande av ordningen »i läger eller kvarter» samt att för sådant ändamål från platsen avlägsna eller eventuellt taga i för- var den, som stör ordningen. Från militärt håll har framhållits önskvärd- heten av att bestämmelsen gives en allmännare avfattning, så att exempel- vis agitatorer, vilka såsom ofta plågar ske fatta posto i närheten av mili- tär förläggning eller visa sig påträngande under marsch, falla under den- samma. Då uppenbart synes vara, att obehörig agitation genom utdelande av flygblad eller annorledes å plats varom här är fråga eller vid trupp är att hänföra till störande av ordningen, synes ovan angivna syfte vara vunnet, om efter orden »i läger eller kvarter» tillägges »eller i grannskapet därav el- ler eljest vid trupp».
Då enligt lagen den 16 juni 1906 om förbud för krigsmanskap att del- taga i vissa sammankomster sådant förbud beträffande möten och sam— mankomster, som anordnas av sammanslutning, vilken i allmänhet be- driver disciplinupplösande propaganda, kan utfärdas endast i fråga om redan kungjord sammankomst, har inom kommittén fråga uppstått, huru- vida befogenheten borde utvidgas så, att generellt förbud mot bevistande av sådana möten och sammankomster kunde utfärdas. Kommittémajorite- ten har emellertid avvisat en sådan tanke under anförande bland annat att det generella förbudet skulle medföra betydligt större intrång i församlings- friheten och de politiska fri- och rättigheterna än det för särskilt fall med- delade. Då emellertid någon egentlig skillnad i sådant hänseende icke sy- nes mig förefinnas, om förbud meddelas generellt eller för varje särskild gång, då sådana sammankomster förekomma, och meddelande av uppre- pade förbud givetvis medföra vida mera besvär och omgång samt det icke synes vara uteslutet, att desamma äro ägnade att framkalla mera irritation än det generella förbudet, synes mig betänkligheter icke möta att stadga rätt för vederbörande militära myndigheter att meddela generellt förbud uti ifrågavarande hänseende. Förbud synes böra kunna meddelas även i fråga om sammankomster, som anordnas av sammanslutning, som bedriver stats-
fientlig propaganda, även om den icke direkt är avsedd att verka disciplin— upplösande.
Kommittén föreslår tillägg till 8 kap. SL, enligt vilket straff stadgas för den, som insamlar »ej i tryck offentligt tillgängliga» uppgifter angående ri— kets försvar eller angående förhållanden, som ha inflytande på rikets för- svarskraft, i syfte att därigenom gå främmande makt tillhanda, ändå att uppgifterna ej äro av beskaffenhet att höra hållas hemliga. Då även insam- landet av i tryck offentligt tillgängliga handlingar kan ske i brottsligt syfte, synas de citerade orden böra utgå. För tydlighetens skull synes även böra utsägas, att jämväl den, som förmedlar sådant insamlande varom nu är fråga, är förfallen till ansvar.
Under spörsmålet om åtgärder mot statsfientlig verksamhet faller även frågan om ökad kontroll över anordnandet av allmänna sammankomster och demonstrationer. Den åtgärd, som därvid främst synes böra tagas un- der övervägande, torde vara att utsträcka för städer och liknande samhäl- len gällande anmälningsplikt och tillståndstvång även till den egentliga landsbygden. Förslag i sådan riktning ha, såsom av kommittébetänkandet framgår, vid flera tillfällen diskuterats och senast behandlats vid 1932 års riksdag, då en proposition om införande av tillståndstvång för samman- komster utomhus och demonstrationer å landsbygden i samma utsträckning som i städerna avslogs. Emellertid torde förhållandena sedan dess, särskilt genom ytterlighetspartiernas alltmer skärpta agitation, ha väsentligt för- ändrats. Såsom allmänt är känt ha oordningar och oroligheter vid samman- komster och demonstrationer förekommit icke minst å landsbygden och de torde där särskilt ha underlättats genom otillräcklig polisövervakning.
Tendensen går, åtminstone i tätt befolkade trakter, på de flesta områden alltmera mot att likställa land och stad. Den åtskillnad som i förevarande hänseende gäller beträffande anmälningsplikt och tillståndstvång torde ock- så åtminstone i sådana trakter sakna varje berättigande. På grund av svå- righeten att på många håll hastigt sammandraga en effektiv polisstyrka är det på landsbygden snarare av särskild betydelse att polismyndigheten i god tid erhåller underrättelser om sammankomster och demonstrationer, så att mått och steg mot ordningsstörande uppträden kunna vidtagas. Om polis- myndigheten erhåller kännedom om ett möte först sedan oordningar upp— stått, är det uppenbarligen betydligt svårare att komma till rätta med dessa.
Vad först angår demonstrationer förekomma dessa visserligen mindre ofta å landsbygden än i städerna, men då demonstrationsrätten där vid flera till- fällen missbrukats genom »uppvaktningar» hos strejkbrytare, nattliga de- monstrationer o. s. v., torde kravet på tillståndstvång för dylika tillställningar icke böra avvisas. Mera tveksamt är, om anmälningsplikt bör införas för inom- husmöten och tillståndstvång för utomhusmöten. Nutidens goda kommu- nikationer göra emellertid att stora folkmassor lätt kunna samlas även till '
ett möte å landsbygden. Det måste även anses oegentligt att göra skillnad på nöjestillställningar och demonstrationer, å ena, samt andra tillställningar, å andra sidan, då gränsen mellan dem ofta är mycket svävande. Härtill kommer att under den långa tid motsvarande bestämmelser gällt i stå- derna det i stort sett icke annat än från ytterlighetspartiernas sida före- kommit anmärkningar mot det sätt, varpå bestämmelserna tillämpas. Denna kritik riktar sig för övrigt mest mot att bestämmelserna ej tillämpas lika mot ytterlighetspartierna å ömse sidor. Den gällande ordningen fungerar tämligen friktionsfritt och att bestämmelserna gjort stor nytta är otvivel- aktigt. Särskilt betydelsefullt är att demonstrationer och möten av oliktän- kande å samma tid och plats kunna förbjudas.
Mot införande av anmälningsplikt och tillståndstvång har invänts. bland annat, att det skulle medföra en betungande omgång och tidsutdräkt att å landsbygden fullgöra dessa bestämmelser, då vederbörande myndighet ofta är avlägset boende eller ej kan anträffas. Emellertid torde det ligga i sakens natur, att möten i glest befolkade trakter i regel måste utsättas rätt långt i förväg och å övriga orter torde myndigheten vara tämligen lätt tillgänglig. Saken bör kunna ordnas genom post eller telefon och dessa förbindelser ut- vecklas ju alltmer. Tillståndsresolutioner för ifrågavarande sammankomster och demonstrationer böra lämpligen meddelas utan avgift.
En annan invändning har varit rädsla för godtyckligt förfarande från myndigheternas sida. Ej heller denna invändning torde förtjäna avseende. Myndigheten kan givetvis ej efter gottfinnande förbjuda sammankomster. Korrektiv häremot finnes genom den övervakning som länsstyrelserna och justitieombudsmannen utöva.
Den av kommittén föreslagna rätten för Kungl. befallningshavande att be- stämma om tillämpning av % 13 ordningsstadgan, envar för sitt län, medför bland annat den olägenheten, att olika regler kunna bli gällande i olika de- lar av riket.
Jag har därför stannat vid att föreslå, att bestämmelserna för städer och vissa andra orter om anmälningsplikt och tillståndstvång även skola gälla för den egentliga landsbygden.
Vad angår formen för den ifrågasatta lagstiftningen synes på sätt i 1932 års förslag skett hänvisning böra göras till motsvarande för stad gäl- lande bestämmelser. Andra stycket i % 30 ordningsstadgan, som lägger i kungl. befallningshavandes hand att utsträcka giltigheten av 5 13 ordnings— stadgan till område invid eller i närheten av stad, blir obehövligt och före- slås borttaget.
Kommittén har upptagit till behandling jämväl frågan om meddelande av straffbestämmelser för Skymfande av svenska flaggan, något som ej sällan förekommer i den kommunistiska muntliga såväl som skriftliga agitationen genom uttryck sådana som »kapitalutsugarnas symbol», »den
blågula trasan» o. s. v. Kommittén har emellertid stannat vid att man skulle kunna lita till den naturliga reaktion, som dylika förlöpningar och osmak- liga uttryckssätt utöva. Vidare har hänvisats till att för muntliga offent— liga uttalanden kan följa straff såsom för förargelseväckande beteende. Härmed bör man emellertid enligt min mening ej åtnöjas, då straffet för förargelseväckande beteende är högst 100 kronors böter och dylika utta- landen i skrift äro helt straffria.
i utlandet ha flerstädes straffbestämmelser för Skymfande av flaggan under senare åren tillkommit. Sådana böra införas även hos oss. Utform— ningen av desamma synes lämpligen kunna ske efter förebild av 10 kap. 14 & SL och placeras som en ny paragraf i detta kapitel.
Jag anser mig jämväl böra beröra en fråga, i vilken jag visserligen icke avser att framlägga något direkt förslag, men som synes mig vara av den vikt och betydelse. att den förtjänar upptagas till närmare övervägande vid den vidare undersökning, som kan komma att äga rum beträffande de spörsmål, som varit föremål för kommitténs behandling. Jag avser här- med frågan om utgivningsförbud för tidningar. Det är helt naturligt att i ett demokratiskt samhälle som vårt betänkligheter resas mot tan— ken på vidtagande av en sådan åtgärd, som otvivelaktigt innebär en långt gående inskränkning av tryckfriheten och som kan ha vittgående ekono- miska verkningar. Kommitterade ha också med denna motivering ställt sig avvisande häremot. Den statsfientliga verksamhet, som för närvarande bc- drives i vissa tidningar i vårt land, är emellertid av den art, att det kan sättas i fråga, huruvida det icke snarare är ett vittnesbörd om bristande självhävdelse än ett utslag av sund tolerans, att samhället tillåter sådana tidningar att, utan påföljd. nummer efter nummer uppmana till samhäl— lets omstörtande med våld.
Länsstyrelsens i Norrbottens län i betänkandet återgivna uttalande om tidningen Norrskensflammans verksamhet är belysande uti ifrågavarande hänseende. Det förtjänar också att citeras vad militärbefälhavaren för övre Norrland säger om samma organ:
»Särskilt anser jag mig böra framhålla den allvarliga fara som i Norr- botten tidningen Norrskensflammans inflytande utgör. Inom stora lager av befolkningen utgör den nämligen den enda nyhetskällan och frukterna här av ur statsfientlig synpunkt ha tydligt framträtt.»
Även andra pressalster, som utöva ett nära nog lika fördärvligt infly- tande, utgivas och spridas regelbundet i vårt land. Så t. ex. tidningen Storm- klockan, som specialiserat sig på den försvarsfientliga propagandan. I num- mer efter nummer söker den att indirekt hetsa militärerna till insubordina- tion och ytterst till revolution.
De nu i korthet angivna företeelserna äro av så allvarlig och skräm- mande art. att det synes mig böra tagas i närmare övervägande, huruvida
icke omständigheterna påkalla, att ingripande genom utgivningsförbud på viss tid bör möjliggöras. Redan tillvaron av bestämmelser därom skulle säkerligen utgöra ett synnerligen effektivt vapen i kampen mot den stats- fientliga verksamheten.
Till sist anser jag mig böra framhålla, hurusom i ett betänkande av den omfattning som det nu föreliggande det icke kan undvikas, att en det ut- talanden förekomma, som icke i allo kunna av samtliga ledamöter i kom- mittén biträdas, men måste jag avstå från att ingå på de övriga härovan icke berörda fall, där för mitt vidkommande sådana skiftningar i åsikter eller omdömen föreligga, då sådant skulle föra för långt.
Under hänvisning till det ovan anförda finner jag mig — jämte det redan framställda förslaget till lydelse av 1 % i förslaget till lag angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar —— böra förorda följande författningstexter:
1:o) beträffande strafflagen:
följande lydelse av förslaget till lag om införande i 8 kap. av en tillagd paragraf med beteckning 21 a:
21 a %.
Svensk man som insamlar, låter insamla eller förmedlar insamling av upp- gifter angående rikets försvar eller angående förhållanden, som ha infly- tande på rikets försvarskraft, i syfte att därigenom gå främmande makt till- handa eller eljest i statsfientligt syfte, dömes — —— _ dömas.
följande förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 3 5 och 10 kap. 14 5 samt till införande i vartdera av 8 och 10 kap. av en tillagd paragraf:
8 kap. 3 &.
Har någon muntligen inför menighet eller annan folksamling eller i skrift den han utspritt eller utsprida låtit eller i muntligt eller skriftligt med- delande innehållande anvisningar för förenings eller annan sammanslutnings eller dess medlemmars verksamhet, uppmanat eller annorledes sökt förleda till förräderi, som i 1 % sagt är, dömes, när ingen straffbar verkan dårå följde, till straffarbete i högst sex år. Samma lag vare om den, som an- nans skrift utspritt eller utsprida låtit, att därmed komma sådant förräderi åstad.
Tillagd paragraf.1
Var som söker förleda till eller annorledes verkar för omstörtande av den lagliga samhällsordningen med våldsamma medel ändå att planerna eller förberedelserna för sådan omstörtning ej äro sådana att bestämmelserna
11 Genom ändring av 30 å i samma kapitel torde böra stadgas, att den som enligt ifråga- varande paragraf är förfallen till straffarbete till minst 6 månader även skall dömas till påföljd enligt 2 kap. 19 &.
i 2 och 3 %% dårå äro tillämpliga: dömes till fängelse eller straffarbete i högst 4 år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter dömas.
Sker sådan gärning i avsikt att förmå försvarsverket tillhörande personal eller värnpliktiga, som ej tillhöra försvarsverket men äro samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, att biträda vid sådant omstörtande eller vid . sådant tillfälle svika sina plikter mot den lagliga statsmakten, skall detta anses såsom synnerligen försvårande.
10 kap. 14 %.
Var som muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspritt eller utsprida låtit, eller i muntligt eller skriftligt meddelande inne- hållande anvisningar för förenings eller annan sammanslutnings eller dess medlemmars verksamhet uppmanar till våld å person eller egendom eller till annat brott, varde, där ej uppmaningen särskilt med straff belagd är, dömd till böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller äro eljest omständigheterna synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas. Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delaktighet i brott, som dårå följt, gälle vad i 4 kap. 1 & stadgas.
Där någon annorledes, såsom genom prisande av brottslig handling, muntligen inför menighet eller folksamling eller i skrift den han utspritt eller utsprida låtit söker förleda till brott, vare lag som i 1 mom. sägs.
Har någon eljest på sätt i 1 eller 2 mom. förmäles sökt förleda till ohör- samhet mot lag eller laga myndighet, straffes med böter eller fängelse.
Där någon i annat fall än nu sagt är muntligen inför samlad personal till- hörande försvarsverket eller bland värnpliktiga, vilka ej tillhöra försvars- verket, men äro samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, eller i skrift, den han bland försvarsverkets personal eller bland sådana värnplik— tiga utspritt eller utsprida låtit sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten eller eljest genom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att upp- väcka hat mot befälet eller på annat sätt sökt undergräva" krigslydnaden dömes till fängelse eller till straffarbete i högst fyra år. Äro omständig- heterna synnerligen mildrande må till böter dömas.
Vad i denna lag är stadgat gälle även om den, som annans skrift, vars innehåll är efter samma paragraf straffbart, utspritt eller utsprida låtit för att därmed främja den med skriften åsyftade verkan. '
Tillagd paragraf.
Var som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift den han utspritt eller utsprida låtit, skymfar rikets flagga, straffes med fängelse i högst sex månader eller böter.
Vad i denna paragraf" är stadgat, gälle även om den som annans skrift med sådant innehåll utspritt eller utsprida låtit. (Motsvarande bestämmelse bör införas i & 3 tryckfrilzetsförordningen.)
220) följande lydelse av förslaget till lag angående skrifter ägnade alt undergräva krigslydnaden:
% 1.
Därest vid trupp eller bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men äro samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, eller ombord å flottans fartyg eller vid försvarsverket tillhörande anstalt skrift anträffas, vilken genom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt uppen- barligen åsyftar att undergräva krigslydnaden eller verkar för omstörtande av den lagliga samhällsordningen med våldsamma medel, må indragning ske av de exemplar av skriften, som under sådana förhållanden anträffas. Den, som vid truppen, å fartyget eller vid anstalten högsta befälet utövar, äger omedelbart vidtaga nödig åtgärd för mildrande av sådan skrifts spri- dande inom truppen, å fartyget eller vid anstalten under tid, som åtgår — — —— bero.
52.
Befinnes periodisk skrift gång efter annan intaga artiklar, vilka genom sådant innehåll som i 1 % sägs uppenbarligen äro ägnade att undergräva krigslydnaden eller verka för omstörtande av den lagliga samhällsord- ningen med våldsamma medel, må tryckfrihetskommittén efter framställning av högste på viss förläggningsort kommenderande befälhavare förordna att sådan skrift under viss tid ej överstigande ett år ej må spridas vid trupp eller bland under militärt befäl stående värnpliktiga eller ombord å flottans fartyg eller vid försvarsverket tillhörande anstalt. Sådant förordnande gälle som indragningsförordnande och skall delgivas utgivaren.
53.
Om Konungen utfärdar förbud för försvarsverkets personal att tillhöra viss sammanslutning eller deltaga i dess sammankomster gälle detta jäm- väl som sådant förbud mot spridning, som i 3 % sägs, i fråga om periodisk skrift som av sammanslutningen utgives.
% 4. Den, som vid trupp eller bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men äro samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, eller ombord å flot— tans fartyg eller vid försvarsverket tillhörande anstalt eller eljest bland för-
svarsverkets personal sprider eller låter utsprida skrift, som i 1 % sägs, straffes, om han avvetat eller haft skälig anledning antaga att skriften hade sådant innehåll, med fängelse eller dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst fyra år dömas.
Lag _ — — kommittéförslaget 2 å andra och tredje styckena _— — —— förfallen.
% 5. Lyder — _— — kommittéförslaget % 4 i i —— straff.
åö.
Åtal _— —— —- kommittéförslaget 5 % — — — upptagande.
57.
Böter —— _ _ kommittéförslaget ö % _ _ — strafflagen.
3:o) följande förslag till kungörelse angående tillämpning för riket i dess helhet av bestämmelserna i 5 13 ordningsstadgan för rikets städer den. 24 mars 1868:
Härigenom förordnas, att vad i & 13 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 är stadgat skall tillämpas även å ort, varest vad sålunda stadgas icke redan är gällande; och tillkommer i förevarande fall lands- fiskal enahanda befogenhet, som enligt nämnda paragraf är i fråga om stad tillagd polismyndighet därstädes.
_ Kungörelsen den 10 juni 1932 angående tillämpning för riket i dess hel— het av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 skall upphöra att gälla.
4:o) följande lydelse av förslaget till kungörelse om ändrad lydelse av 5 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868:
Härigenom förordnas, att andra stycket i 9; 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 skall upphöra att gälla.
5zo) beträffande strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914: följande lydelse av förslaget till lag om ändrad lydelse av 71 5:
71 5.
Var som muntligen eller i skrift den han bland försvarsverkets personal utspritt eller utsprida låtit sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten eller eljest såsom genom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att upp- väcka hat mot befäl eller på annat sätt sökt undergräva krigslydnaden,
eller verkar för omstörtande av den lagliga samhällsordningen med våldsamma medel, varde, där ej gärningen är att anse såsom uppmaning eller förledande till uppror, varom i 68 % förmäles, dömd till straffarbete i högst 4 är eller där omständigheterna äro synnerligen mildrande till fängelse eller disciplinstraff. Är den skyldige i följd av gärningen förfallen till straff för delaktighet i brott, som dårå följt, gälle vad i 4 kap. 1 % allmänna straff- lagen och 34 å denna lag är sagt.
Lag — _ _ dem.
följande förslag till lag om ändrad lydelse av 68 5:
68 5.
Har någon uppmanat eller annorledes sökt förleda försvarsverkets per- sonal till uppror, dömes till fängelse eller straffarbete i högst sex år. Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delaktighet i brott, som dårå följt, gälle vad i 4 kap. 1 % allmänna strafflagen och 34 % denna lag är sagt.
Gzo) följande lydelse av förslaget till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i demonstrationståg och vissa sammankomster:
Det _ _ —— demonstrationståg.
Det _ _ _ tillhöra.
Är eljest sammankomst _ _ _— krigslydnaden eller som syfta till om- störtande av den lagliga samhällsordningen med våldsamma medel, äge på stället varande högste befälhavare förbjuda manskapet att deltaga i sam- mankomsten. Allmänt förbud mä meddelas mot deltagande i sådana sam- mankomster, som anordnas av förening eller sammanslutning, som enligt vad allmänt är känt bedriver disciplinupplösande eller statsfientlig propa- ganda. Om förbuds meddelande avlåte befälhavare ofördröjligen under- rättelse till justitiekanslern.
Överträdelse _ _ — lag.
samt 7:o) följande lydelse av förslaget till kungörelse om tillägg till 5 1 kungörelsen den 9 maj 1916 angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. m.:
Inom militärt övningsområde samt i läger eller kvarter eller i grann- skapet därav eller eljest vid trupp äge militär befälhavare även i andra fall än nyss sagts sörja för upprätthållande av ordningen. För sådant ändamål må avlägsnas den som uppträder berusad eller eljest stör ordningen. l trängande fall må ock sådan person tagas i förvar såsom i föregående stycke sägs.
I övrigt ansluter jag mig till den av kommittén föreslagna författnings— texten.
Av herrar Bergström och Olof Olsson gemensamt:
A. Frågan om förbud mot organisation och dess verksamhet.
Det förslag till lag till skydd mot för statens säkerhet och ordningen i lan- det farliga sammanslutningar, som kommitténs majoritet enat sig om, avser att skapa en befogenhetslagstiftning, som vid behov kunde tagas i bruk mot sammanslutningar, vilka genom en mot statsskicket och ordningen i landet fientlig verksamhet bragt statsskicket och ordningen i-uppenbar fara. Talan i sådant mål skulle av justitiekanslern väckas och föras inför Svea hovrätt.
Vi äro inte främmande för tanken, att situationer kunna uppstå i ett land, som kunna påkalla utomordentliga åtgärder för statsskickets och ordningens upprätthållande. Det kan bli fråga om åtgärder, som begränsa de medbor— gerliga fri- och rättigheterna. Det avgörande härvidlag måste vara statens och rättsordningens behov av att kunna behärska en uppkommen kritisk situation. Det är dock självfallet, att särskilda åtgärder för ett sådant syfte endast kunna erhålla tillfällig karaktär. En befogenhetslagstiftning av det slag som kommittéförslaget åsyftar saknar karaktären av en tillfällig skydds- åtgärd. Från det ögonblick den tagits i bruk får man räkna med icke ett tillfälligt förbud mot en sammanslutning, som domstolen funnit utgöra en uppenbar fara för statens säkerhet och ordningen i landet, men väl med ett för framtiden gällande förbud. Det av domstolen utfärdade förbudet fort- sätter att gälla även sedan den kritiska situation, som kan sägas ha fram- kallat det, upphört. Staten ställes här inför en undertryckningsuppgift med samma risker och besvärligheter, som möter i länder, där man inriktat sig på att definitivt utrota icke önskvärda partier. Det är sålunda ur denna syn- punkt man har att bedöma kommittémajoritetens förslag.
Till en början må i anknytning härtill anmärkas att genom en upplösning av en sammanslutning dess verksamhet antagligen skulle drabbas av ett slag, som åtminstone till en tid bleve kännbart för verksamheten i fråga. Det bleve i stort sett omöjligt för en sådan verksamhet att regelbundet utgiva tidningar och hålla offentliga sammankomster. Men därmed vore icke frå- gan om rörelsens oskadliggörande avgjord. Det kan icke förutsättas, att man helt skulle kunna undertrycka en rörelse av detta slag. Om man tar den kommunistiska rörelsen som exempel är det tydligt, att de kommunis- tiska idéerna skulle komma att leva kvar även efter partiets upplösning. De skulle enligt en viss erfarenhet med all sannolikhetkomma att avsätta sig i en illegal, underjordisk verksamhet. Propagandan man och man emellan skulle bli en värdefull form för kommunistisk idéspridning. Man bör icke förbise att den fara man vill komma åt icke är beroende av rörelsens yttre partiverksamhet. Faran består mera i dess inre, slutna möjligheter att vid situationer av spänning och upphetsning draga med sig andra befolknings- grupper. Denna fara kommer att kvarstå även efter upplösningen av den
sammanslutning som tidigare mera öppet utgjort faran. För att fortsätta med Sillénkommunisterna som exempel är det bekant att de söka missbruka" fackorganisationerna för sina strävanden, särskilt vid tillfällen, då de av en arbetskonflikt tro sig kunna åstadkomma en allvarligare social konflikt. Det är sannolikt, att de erhölle en bättre resonans för sina syften, om deras partiorganisation bleve föremål för en undertryckningspolitik, som av allt att döma måste betjäna sig av martyrskapande hårda och hänsynslösa me- del, om den ville utvinna den effekt den eftersträvade. Här anmäler sig den gamla erfarenheten, att ett missnöje, som vägras utlopp, blir bittrare och får en mera.-explosiv prägel än det annars skulle få. Det råder intet tvivel om att ytterlighetspartierna ge uttryck åt ett missnöje som finnes inom vissa befolkningsgrupper. För kommunisternas vidkommande tar detta sig sär- skilt uttryck i valsiffror, som ligga långt över deras medlemsnumerär. Det representerar en resonans för deras allmänna strävanden, som kan bli både bredare och hetare genom en undertryckningspolitik, som man på det hållet komme att finna framför allt orättfärdig.
Bland ogynnsamma verkningar av ett förbud ha vi redan antytt, att den verksamhet man vill komma åt med förbudet drives ned i underjordiska kanaler. Vad man skulle vinna i fråga om en minskning genom rörelsens yttre och öppna omfattning kunde lätt förloras i ökade svårigheter att följa och moraliskt motverka dess verksamhet.
Det anmäler sig emellertid ännu starkare skäl mot en befogenhetslagstift- ning av det slag, som kommittémajoritetens förslag skulle utgöra grunden till. För att undertrycka en politisk rörelse kräves det under alla förhållan- den som vi redan antytt ett hårt och hänsynslöst tillvägagångssätt. Utan ett sådant framgångssätt blir undertryckningsförsöket från början ett slag i luften, vilket just icke skulle medverka till samhälls- och statsauktoritetens upprätthållande. Man bleve nödgad att ingripa mot varje förening, som kunde tänkas bli en organisatorisk stödjepunkt för en fortsatt verksamhet i dolda former. Vad detta skulle innebära förstår man bäst om man erinrar sig, att de rörelser, som det här närmast skulle bli fråga om, bestå sig med ett helt nät av underordnade hjälporganisationer, vilka genomgående söka maskera de syften de tjäna. De kunna bilda nya hemliga organisationer. Ett förbud skulle för sin effektivisering _ så långt denna nu är möjlig _ kom- ma att påkalla ett ständigt övervakande och ingripande mot en fortsättning av verksamheten. Fackföreningsrörelsen skulle sannolikt bli föremål för en irriterande uppmärksamhet. En särskild politisk polis bleve ofrånkomlig, och denna måste utrustas med befogenheter som i hög grad skulle kännas krän- kande för ett privatliv, som vårt folk sedan gammalt vant sig att betrakta som ett för polisen fridlyst och fredat område. Spioneri och angiveri skulle blomstra och för att hålla rörelsen nere skulle krävas straff av en stränghet, som lätt kunde hos bredare folklager avsätta stämningar av skadlig art för den lojala samhällsanda som är den enda sunda grundvalen för ett lugnt
samhällsliv. Vad värre är: man riskerade att politisera vårt domstolsväsende och bringa det allmänna förtroende det nu åtnjuter i upplösning. Över— huvudtaget innebär all politisk undertryckning genom domstolarna en fara för en god och samvetsgrann rättsvård. Effektiviseringen kan lätt kräva, att man blir mindre sorgfällig med anspråken på bevisföring, en tendens som kan skärpas därutav att även domarens egen politiska uppfattning oavsikt— ligt kan komma med i spelet. Bedömanden och avgöranden av denna poli- tiska art äro någonting som våra domstolar icke lämpa sig för.
Med den frihet vi äro vana vid här i landet sedan långa tider tillbaka skulle helt säkert många av de åtgärder som en undertryckningspolitik komme att föra med sig, te sig som förhatliga för stora grupper av medborgare. Man skulle få svårt att förstå isynnerhet inskridanden mot organisationer vilka icke i sina program eller öppet på annat sätt röja sina avsikter att med våld medverka till samhällsordningens omstörtande. Polisen, som finge den otacksamma och besvärliga uppgiften att söka verkställa undertryckningen, komme sannolikt i en försämrad ställning i allmänhetens förtroende. I en sådan verksamhet kan lätt den uppfattningen uppstå, att det är fråga om en åsiktsförföljelse. Mycket talar för att ett förbud med efterföljande under- tryckningsåtgärder av skiftande slag skulle inom stora kretsar framkalla känslor och stämningar av fientlighet mot statsmakten och öka sympatierna för de rörelser och den verksamhet man velat komma åt. 'Det skulle isyn- nerhet bli fallet, om lagen bleve ensidigt tagen i bruk, det vill säga tillämpad mot den ena ytterlighetsrörelsen men inte mot den andra. Fara föreligger härför. Det torde komma att erbjuda mindre svårigheter att få lagen till- lämpad mot det Sillénkommunistiska partiet än mot de nazistiska partierna. Man behöver därför inte förutsätta någon partiskhet hos domarna. Det för- håller sig så att kommunistpartiet mera öppet affischerar sitt våldshot mot samhället än nazistsammanslutningarna, vilket dock inte förändrar det fak— tum, att nazistpartierna äro minst lika hett inställda som kommunisterna på att med våld förgöra den nuvarande demokratiska statsordningen och även komma att göra det, om de beredas tillfälle därtill. Det är fråga om samma våldsandas barn. Vårt folk skulle icke förstå en undertryckningspolitik som drabbade den ena ytterligheten men läte den andra löpa fri och obunden. Det skulle avsätta en misstro och ovilja mot vår lagstiftning, rättsskipning och ordningsmakt av mycket allvarlig beskaffenhet. Det bleve fara för, att den rörelse man velat undertrycka även ur själva undertryckningsåtgärder— nas sannolika ensidighet erhölle en moralisk kraft utifrån, som skulle göra den farligare för samhället i de underjordiska kanaler, dit man drivit den, och där man icke skulle kunna kontrollera dess förehavanden så som när den tillåtes röra sig öppet i samhället.
Man har åberopat erfarenheter från utlandet för undertryckningspoliti- kens möjligheter. Med sådana hänvisningar kommer man dock inte långt. Från utlandet kan också hämtas den erfarenheten att man misslyckats med
att undertrycka en såsom samhällsfarlig ansedd rörelse. Vad visar den tyska socialistlagens öde på sin tid annat? Man får vid jämförelser med utlandet icke släppa ur sikte att stora skiljaktigheter i förutsättningarna för en sådan lagstiftning finnas. Folkkaraktär och kulturell nivå betyda mycket härut- innan. En undertryckningspolitik har mindre möjlighet att lyckas i ett land, där folkets kulturella nivå _ såsom i Sverige _ är hög. Det beror också på i hög grad vilka öden ett folk nyligen upplevat. Särskilt påverkas den all- männa opinionen därav. Det förtjänar framhållas att i Västeuropa, där för- hållandena i dessa avseenden närmast äro jämförliga med våra egna, har ett ingripande sådant som det här ifrågasatta icke kommit till stånd.
Det är också tydligt, att det i vårt land för närvarande icke föreligger en situation som skulle kunna påkalla så utomordentliga åtgärder som de före- slagna för statsskickets skyddande. De orostendenser som yppat sig från visst håll ha visserligen irriterat och oroat, men de ha dock icke givit anled- ning att betvivla samhällets möjligheter att bemästra dem. De ha på intet vis hotat samhället och dess funktioner. De ha varit av lokalt begränsad karaktär. De ha icke hotat ordningen i landet eller statens säkerhet. Med en väl avpassad tillämpning av de straffbestämmelser, som redan gälla, och dem, som kommittén föreslagit, torde samhället ha medel att hålla efter de mest framträdande oarterna av ytterlighetspartiernas verksamhet.
Till det anförda är att ytterligare erinra om att varje slag av befogenhets- lagstiftning som på detta område utformas utan närmare känning med den situation för vilken den är avsedd, måste bli lidande av avsevärda brister. Det möter stora svårigheter redan då förutsättningarna skola angivas. Ga- rantier kunna icke vinnas mot att lagen icke komme att tillämpas mot även lojala partier. Meningarna inom olika samhällsgrupper skifta inte bara ifråga om vilka partier som äro samhällsfientliga utan även ifråga om gra- den för deras farlighet. När den politiska hetsen sätter in kring en verk- samhet från ett parti, vilken väckt oro och förargelse, möter det ingen svå- righet att förse den med en samhällsfarlig innebörd, som den icke äger, och denna stämning kan lätt smitta av sig på den dömande myndigheten. Man riskerar med andra ord att förbud bleve utfärdade utan att de förutsätt- ningar, som lagstiftaren åsyftat, inträtt. De av kommittémajoriteten skisse— rade förutsättningarna äro tänjbara i denna riktning. Vi hänvisa särskilt till ett så lösligt begrepp som att det inte ens skulle påkallas att samman- slutning, mot vilken talan om upplösning föres för stats- eller ordningsfient- lig verksamhet av dess medlemmar, själv fattat beslut därom. Det skulle vara nog om handlingen kunde sägas utgöra ett led i dess verksamhet och »framstå som ett naturligt resultat» eller »en yttring» av denna.
Det bör heller inte förbises, att kommittémajoriteten för en effektivisering av en undertryckningspolitik på förslagets grund förutsätter och föreslår ett indragningsinstitut i fråga om periodiska skrifter, vilket står i strid med hela vår tryckfrihetslagstiftnings anda, som ju avser att skydda pressfriheten.
Då kommittéförslaget icke är påkallat av de verkliga förhållandena här i landet och då av allt att döma en lagstiftning på dess grund skulle leda till allvarliga kränkningar av vårt folks medborgerliga rättsmedvetande och därigenom bli till skada för en god medborgare- och samhällsanda, ha vi icke kunnat biträda förslaget i fråga.
B. Anmälningsplikt och tillståndstvång för offentliga möten på landsbygden.
Kommitténs förslag beträffande anmälningsplikt och tillståndstvång för offentliga möten på landsbygden går ut på att 5 30 i ordningsstadgan för ri- kets städer skulle ändras därhän att det bleve möjligt för länsstyrelse att genom beslut som underställes Kungl. Maj:ts prövning bestämma ett betyd- ligt vidsträcktare tillämpningsområde än vad nu är möjligt för de bestäm- melser om anmälningsplikt och tillståndstvång som gälla enligt % 13 i sam— ma stadga. För närvarande äger länsstyrelse meddela beslut om tillämpning av & 13 i dess helhet för visst område invid eller i närheten av stad (eller annan ort, municipalsamhälle etc., där ordningsstadgan i dess helhet gäller). Med Kungl. Maj:ts godkännande skulle länsstyrelse med den föreslagna vid- gade befogenheten kunna lägga hela länets landsbygd under precis samma mötesbestämmelser, som nu gälla för stad, vilket innebär att icke blott an- mälningsplikten i fråga om offentliga möten utan även skyldigheten att ut- verka polismyndighetens tillstånd för att anordna offentliga utomhusmöten för sådana landsbygdsområden infördes. Meningen med denna utvidgning av länsstyrelses rätt att utfärda strängare mötesrestriktioner för landsbygden är att låta behovet vara avgörande för sådana bestämmelser. Det skulle med andra ord bli en lokal avvägning, varvid hänsyn kunde tagas till varje trakts möjligheter att upprätthålla självdisciplin på sina offentliga sammankomster och även till lokala besvärligheter att snabbt nog kunna utverka särskilt mötestillstånd.
Det skall inte bestridas, att den sålunda föreslagna ordningen för denna frågas ordnande erbjuder formella möjligheter för den smidighet och an- passning från myndigheternas sida, som kommitténs majoritet eftersträvar. Frågan är blott om den ifrågasatta anordningen komme att utnyttjas av länsstyrelserna på detta sätt. Mycket talar för att länsstyrelserna genom- gående skulle komma att eftersträva att städernas och municipalsamhällenas mötesrestriktioner bleve gällande för landsbygden utan undantag. Länssty- relserna anlägga främst polissynpunkter på detta spörsmål. De medborger- liga hänsynen få lätt träda i bakgrunden. Vi fästa uppmärksamheten på att i länsstyrelsernas yttranden till kommittén rörande rätten att få anordna offentliga möten genomgående yrkats på att landsbygden utan undantag läg- ges under samma mötesbestämmelser som städerna. Från polishåll har man till och med gått så långt, att man ifrågasatt rätt för polismyndigheten att vid pröx ning av fråga om tillstånd för offentligt möte få förhandcensurera
föredrag, som anmäles i samband med framställning om mötestillstånd. Man ryggar därför även ur denna synpunkt tillbaka inför anspråket att offent- liga möten på landsbygden skola göras beroende av tillstånd av landsfiska- lerna. Visserligen skulle enligt kommittémajoritetens mening prövningen av tillståndsfråga endast få ske ur ordnings- och trafiksynpunkter, men det är nu en gång synpunkter, som erbjuda en elasticitet, som kunde bli nog så hinderlig på sina håll för mötesfrihetens utövande. Det vore säkert för- hastat att räkna med att den praxis som utformats i städerna för sådana frå- gors prövning och avgörande skulle utan vidare komma att tillämpas på även landsbygden. Det skulle sannolikt komma att kräva en lång övergångs— tid med åtskilliga irriterande besvärligheter för arrangörerna vid anordnande av offentliga möten. Man får i detta sammanhang ej heller förbise, att utverkandet av mötestillstånd på sina håll kan kräva en tidsödande pro- cedur och redan därigenom bli hinderligt i hög grad för mötesfrihetens ut- övande. Det har icke förekommit någonting, som motiverar att landsbygden skulle ställas under tillståndstvång i förevarande hänseende. Såvitt vi kunna bedöma har det ej varit svårare att med den nuvarande fria ordningen för landsbygden upprätthålla möteskulturen där, än det varit i städerna och municipalsamhällena. Det är väl fråga om ej svårigheterna varit större i stå- derna, där mötesrestriktionerna äro strängare.
Den prövning som kommittén i sitt förslag ifrågasätter hos Kungl. Maj:t i fråga om sådan rätt för länsstyrelserna som det här är fråga om får man betrakta såsom mera formell än reell. Det bleve en mycket svår sak för Kungl. Maj:t att motsätta sig framställningar från våra länsstyrelser om rätt att lägga landsbygden under samma mötesbestämmelser som städerna lyda under.
Det är de anförda skälen som förhindrat oss från att biträda kommitté- majoritetens förslag till en ändring av 5 30 i ordningsstadgan för rikets stä- der. En enhetlig ordning för rikets hela landsbygd är att föredraga.
Frågan om anmälningsskyldighet erbjuder givetvis både mindre risker och besvärligheter att ordna. Det väsentliga härvidlag är att myndigheterna icke få föreskriva ett förfaringssätt, som blir tidsödande. En anmälan om pla- nerat möte till närmarste telefonstation för vidare befordran av förestånda- ren till distriktets polismyndighet borde vara tillräcklig. Anmälan bleve snabbt förmedlad, anmälaren skulle vid behov kunna verifiera den och kost- naden bleve ringa. Det bör dock övervägas om ens anmälningsskyldighet är påkallad. Ett av de väsentliga skäl som åberopats för sådan anmälningsplikt är att ett planerat möte kan bli i behov av polisskydd och att polisen för att kunna lämna sådant skydd måste ha kännedom om mötet på förhand. Det behovet borde, synes det oss, kunna tillgodoses genom frivillig anmälan till polismyndigheten. Det är av synnerlig vikt ur församlingsfrihetens syn- punkt, att söka undvika onödiga och hinderliga bestämmelser.
C. Militärens deltagande i demonstrationståg.
Mot vad kommittén föreslår i fråga om förbud för krigsmanskap att i tjänstedräkt deltaga i demonstrationståg ha vi i och för sig intet att erinra. Kommittén uttalar härom, att det sett från den värnpliktiges synpunkt icke kan sägas ha något större intresse att under den jämförelsevis korta värn- pliktstiden hans rätt att deltaga i politisk opinionsyttring av denna speciella form göres beroende av möjligheterna att erhålla civilpermission. I detta 'ut- talande kunna vi emellertid instämma allenast under förutsättning, att möj- ligheten för manskap till civilpermission säkras. Enligt de militära regle- mentena är ju civilpermission att betrakta som ett undantag, och” tillstånd därtill beviljas endast i särskilda fall. Vid flottan lär civilpermission ytterst ' sällan förekomma. Det föreslagna förbudet skulle därför under nuvarande förhållanden troligen verka som ett absolut hinder för manskapet att deltaga i demonstrationståg. Detta måste emellertid anses som ett obehörigt intrång i manskapets medborgerliga rättigheter. Det föreslagna förbudet förutsätter därför ovillkorligen en uppmjukning av bestämmelserna om meddelande av civilpermission.
D. Frågan om förbud för i det allmännas tjänst anställda att deltaga i statsfientlig verksamhet.
Kommittémajoritetens förslag till lag om förbud för viss i det allmännas tjänst anställd personal att deltaga i vissa sammanslutningar och främja de- ras verksamhet ledes av det sympatiska syftet att försvarsväsendet och ord- ningsmakten i samhället skulle befrias från den misstro, som uppkommit hos stora delar av allmänheten därigenom att fast anställd militär- och po- lispersonal anslutit sig till vissa ytterlighetspartier, inför vilkas strävanden allmänheten erfar endast oro och olust. Det skulle också ha vunnit vår an- slutning, om det i fråga om omfattningen erhållit en fastare begränsning. Det står säkert som ett allmänt önskemål att vår fast anställda militär- och polispersonal, som har att svara för landets både yttre och inre trygghet, intet gemensamt har med ytterlighetsriktningar, som eftersträva att bringa lag och ordning ur funktion och placera ett våldsbetonat godtycke i stället. Förslaget har framkallat betänkligheter hos oss därigenom att det in- ramar även försvarsverkens civila arbetargrupp. Det saknar därmed den fastare begränsning, som skulle försvåra en lösligare utvidgning av lagens omfattning. Det har redan framförts anspråk på att även kommunikations- verkens stora personalgrupp skulle inrymmas i den fullmaktslag för Kungl. Maj:t, som förslaget åsyftar. Med en fortsatt utvidgning av lagstiftningens ram finge man kanske snart nog räkna med en förbudslag, som erbjöde samma svårigheter och risker för sitt upprätthållande, som vi erinrat om i vår reservation rörande en befogenhetslagstiftning mot statsfientliga partier
och sammanslutningar. Det är här fråga om en undantagslagstiftning. All sådan lagstiftning är i sig själv ömtålig och kan uppkalla för samhället skad- liga opinioner. Samhället kan förlora mer än det vinner, om det beträder en sådan väg mot större grupper av medborgare.
Av herr Olof Olsson:
1.
Inför den samhällssyn, som i stor utsträckning lett kommittén i dess arbete och som följaktligen också återspeglar sig i dess betänkande, står jag tämligen främmande. För mig är den medborgerliga friheten det vä- sentliga. Men denna frihet kommer inte av sig själv och blir inte med- borgarens egendom, därför att den proklameras. Den måste förvärvas —— i vanliga fall erövras — och i alla skiften tillvaratagas, och den tillvara- tages endast därigenom, att man inte tillåter att den kränkes —— inte ens i allvarliga situationer. Tankefriheten och yttrandefriheten, som ger den förra dess värde, såväl som församlingsfriheten —— således rätten att tänka och tala fritt, att söka tillsammans med andra lägga råd och, om man så vill, ändra vad man inte längre finner ändamålsenligt _ allt detta är för mig fundamentala ting. Och dessa kulturens landvinningar böra komma alla i ett samhälle till del, även den ouppfostrade och den illvillige. Att en samhällsmedlem visar sig ovärdig friheten är, när allt kommer omkring, i hög grad en fråga om bildningsgraden och får inte förvilla begreppen.
Jag tvingas till denna banala upprepning av synpunkter, som inte saknas i betänkandet, därför att synpunkterna så litet vunnit beaktande. Det före- faller ibland, som om de kommit med mera en passant eller därför att den demokratiska konventionalismen krävde, att de åtminstone fingo ett heders- omnämnande. Genom kommitténs hela betänkande går det som en försäk- ran, att den inre situationen i vårt land numera är sådan, att de medbor- gerliga fri- och rättigheterna för vissa grupper medborgare och i viss ut- sträckning måste suspenderas. Men vad man saknar, är detta vägande av de olika faktorernas betydenhet, som skulle visa, att man med nödvändighet måste tillgripa en sådan ytterlighet.
Att taga upp denna fråga i hela dess vidd är emellertid inte görligt i en reservation; det skulle vara att skriva ett nytt betänkande. Jag tänker därför begränsa mig till ett mindre område, som i viss mening belyser det hela, nämligen frågan om de värnpliktiga.
2.
Genom kommitténs förslag skulle den medborgerliga rörelsefriheten för de värnpliktigas vidkommande bli ytterligare kringskaren. Anledningen är
nu som för trettio år sedan behovet att skydda beväringen. Det ligger vis- serligen enligt kommitténs mening i sakens natur, att en medborgerlig skyl- dighet sådan som värnplikten inte bör åtföljas av större inskränkningar i de medborgerliga friheterna, än som det behöriga fullgörandet av tjänsten kräver. Men å andra sidan är det inte möjligt att förbise den propaganda, som genom skrifter, tidningar och flygblad, på möten och andra samman- komster med all iver bedrives av kommunisterna och vars yttersta mål är att undergräva krigslydnaden. Disciplinen är den militära maktens livsnerv, och krav om skärpta bestämmelser mot denna propaganda framställas av samtliga militärmyndigheter.
Det är uppenbart, att så länge samhället vidmakthåller en värnplikt, måste det sörjas för att den inte blir ineffektiv. Den får inte falla sönder genom en fortskridande disciplinlöshet. Men enbart den omständigheten, att militär- myndigheterna yrka på strängare bestämmelser beträffande en viss propa- ganda, kan inte vara skäl nog för ingrepp i de medborgerliga fri- och rättig- heterna. Militärer kunna vara utmärkta som sådana och förträffliga som människor, men det är inte dem som man närmast tänker på, när det gäller att modellera samhällsförhållandena. Man måste veta, hur det förhåller sig med denna omskrivna disciplinupplösning. Att kommunisterna äro verksam- ma och att de ha bestämda syften är en sak; en annan sak _ och den som i detta sammanhang har betydelse — är de synbara resultaten av deras verksamhet.
Till kommitténs förfogande ha ställts tvenne sammanställningar — den ena avseende marinen och den andra beträffande armén — över sådana rättsfall under åren 1930—34, som ha sammanhang med antimilitär eller statsfientlig verksamhet. Tillsammans upptaga de 91 numrerade fall jämte tre mål behandlade vid krigshovrätten.
För att dessa rättsfall skola ha någon betydelse vid bedömandet av den fråga som här föreligger, måste de genomgå en reducering i tvenne om- gångar. Först måste de punkter plockas bort, som endast ange att någon- ting inträffat men inte anknyta till något bestämt fall som varit under omprövning. Det är sju sådana punkter som av denna anledning gå bort. De angiva exempelvis, att »vid flerfaldiga tillfällen manskap rapporterats, enär de bevistat förbjudna möten, men ha rapporterna ej av kompanichefer- na kunnat vidarebefordras, då vederbörande förnekat" deras riktighet och vittnen ej kunnat förebringas». Eller också får man i något fall veta, att »under sommaren sökte Umeå socialdemokratiska ungdomsklubb störa ord- ningen och uppväcka hat mot befälet». Hit hör väl också rätteligen räknas det fall, då tre civila sökte dela ut kommunistiska tidningar bland nyinryc- kande värnpliktiga och för den skull fingo böta 50 kronor för förargelse- väckande beteende.
Till dessa nu nämnda sälla sig sedan i en andra omgång de tre mål, som
behandlats vid krigshovrätten. De falla visserligen inom tidrymden 1930— 34, men äro inte annars daterade. I ena fallet frikändes den värnpliktige, i det andra dömdes den åtalade till en månads fängelse för att inom kasern ha utspritt det stencilerade »Manskapsbladet». I det tredje fallet erhöll en värnpliktig 5 dagars vaktarrest, därför att han försålt »Norrskensflamman». Han hade av krigsrätten blivit frikänd.
Alla de övriga rättsfallen kunna sammanfattas i följande tabell:
Rättsfall åren 1930—34 som ha sammanhang med antimilitär eller statsfientlig verksamhet.
Marinen Armén
Förseelse 1931 1932 1933 1934 1930 1931 1932 1933
. Brott mot. ordningsföreskrif- ter och andra föreskrifter ..
. Fel mot militär tukt och ord- ning samt bristande anstän- digt uppförande
3. Förolämpning, hot och våld
. Ohörsamhet, uppmaning till ohörsamhet, trots och upp- hetsning till ovilja
. Självpermission ............ . Uppmaning till matstrejk . . . Rymning ..................
. Fylleri, förargelsevåckande beteende ..................
. Snatteri .................. . Avskrift av handlingar ....
. Frikännande; ingen åtgärd; målet avskrivet ............ 1 —- 1 5 1 —— 1 3 2 3
Summaj 2 2 2 21 15 5 6 9 9 12 83
De här behandlade båda sammanställningarna ha ju ett bestämt syfte. Det är meningen, att de skola åskådliggöra, hur den disciplinupplösande propagandan i vårt land i verkligheten ter sig; de utgöra — strängt taget — det egentliga bevismaterialet. Det är därför i sin ordning, att man avsöndrar de lätta och oväsentliga delar, som ingenting bevisa. Dit hör i främsta rummet de 17 fall, som förekomma under förseelsepunkten 11. Det är möj- ligt, att i mer än ett fallen förseelse i här tagen betydelse föreligger, men ingenting är visst; det kan vara ett klart förnekande, och det kan vara en klart oberättigad misstanke, även om det förra låter mera trovärdigt i mångas öron än det senare. Men även punkterna 7—10 böra skiljas ut. Ty rym- ningar med eller utan persedelsförskingring, fylleri med eller utan förargel- seväckande beteende kunna lika litet som snatteri betraktas som speciella
utslag av den disciplinupplösande eller statsfientliga propagandan. Och de avskrifter av handlingar, som en menlös värnpliktig gjorde sig skyldig till 1929/30, ansågs inte kunna rubriceras som värre brott än »oförstånd i full- görande av tjänsteplikter». Det återstår således 57 rättsfall, 29 för arméns del och 28 för marinens.
När man närmare betraktar den ovanstående tabellens båda hälfter, fin- ner man, att de rätt avsevärt skilja sig från varandra. Frånsett att marinens rättsfall i en enastående grad koncentrera sig kring de båda sista åren, är det beträffande denna gren av försvaret framför allt förseelser mot ord- nings- och andra föreskrifter som förekomma, då däremot förolämpningar mot överordnade, hotelser och våldshandlingar dominera i fråga om armén.
I övrigt kan det ha sitt intresse att se, vad som döljer sig bakom tabellens siffror och rubriker. För marinens del intar det 5. k. Karlskronafallet en särställning. En dag i juli 1933 gingo ett stort antal såväl stammatroser som värnpliktiga i matstrejk. Det är väl ingen som tror någonting annat, än att kommunisterna hade sin hand med i spelet. Det resulterade i 6—1() dagars vaktarrest för 47 stammatroser och lika många dagars kasernförbud för lika många värnpliktiga. Men annars förete de olika fallen i stort sett en envis upprepning. Någon värnpliktig eller stammatros har visat sig inne- ha någon tidning av någon kommunistisk sort: »Kuriren» —— »Torpeden» — »Blåkragen» _ »Norrskensflamman» -— »Stormklockan». Eller också har det vid skåpvisi'tationerna påträffats kommunistiska flygblad, propaganda- litteratur o. d. Detta allt går under förseelserubriken »brott mot givna före- skrifter» och har straffats med 4—15 dagars vaktarrest —— en eller annan gång med variationen »skärpt arrest». Vid sidan härav ha värnpliktiga blivit ertappade på förbjudna kommunistiska möten, någon gång i ett de- monstrationståg och för den skull likaledes måst vandra in i en 6—10 da- gars vaktarrest för »underlåtenhet att följa utfärdade föreskrifter». Men utöver dessa båda brottskategorier äro försyndelserna sällsynta, och endast en gång har en sådan händelse förekommit, som att en värnpliktig efter en tillrättavisning utfor i hotfulla yttranden och svordomar mot befälet.
Något annorlunda ställa sig förhållandena på armésidan. Här märks just inte mycket av de marina brotten; i två fall ha värnpliktiga straffats för utdelning av kommunistiska flygblad, och en gång har en volontär utan permission avrest till Luleå samt där deltagit i en demonstration, »iklädd uniform och bärande kommunisternas röda blomma på bröstet», som det heter i sammanställningen. Men glåpord och andra missfirmelser, svordomar och hotelser —— huvudsakligen mot underbefäl — trots och tredska och upp— studsighet förekomma i mer än ett tiotal fall. I ett par tre fall ha kontrover- serna urartat till misshandel av underbefäl, polis och likställd krigsman, och straffmåttet har i tre andra fall överskridit en månads fängelse.
Så ter sig alltså den bild av den disciplinära upplösningen, som enligt regementsbefälets samstämmiga mening är ett resultat av den kommunis-
tiska propagandan. Den återger som förut nämnts 57 rättsfall —— 29 för arméns del och 28 för marinens — och den omfattar en tidrymd, som sträcker sig över 5 år. Fördelade årsvis blir det 5,8 fall per år för armén och 5,6 för marinen. Därest man endast räknar med de två sista åren bli siff- rorna 7 resp. 13 pr år.
Under åren 1930—34 uttogos till linjetjänst i vårt land 147 228 värn- pliktiga. Av dessa tilldelades 126 004 armén, 17 562 marinen och återstoden flygvapnet. Under samma ö-årsperiod uttogos till ersättningsreserven 79 084 värnpliktige, av vilka 75 241 tilldelades armén, 2 919 marinen och resten flygvapnet. Av dessa tillsammans 226 312 man inkallades likväl inte alla. Hur många de inkallade voro och hur de fördelade sig i fråga om armén och marinen, framgår av nedanstående sammanställning.
Antal till linjetjänst * uttagna värnpliktiga, som Antal till ersättnings- Ä tillstädeskommit för 1. reserven uttagna värn— f tjänstgöring eller tjänst— pliktiga som inkallats vid , Summa
göring i en följd vid ,
!
armén marinen armén marinen 1
| :
1930 ................ : 24 023 3 466 12 090 1 490 1 1931 ................ f 24 583 3 473 10 820 1 596 1932 ................ 1 24 379 3 529 10 355 1 493
l l 1933 ................ | 21448 3174 10 715 1 453 1 1934 ............. . . ., Uppgifter saknas Uppgifter saknas 1
Det framgår av tabellen, att under de 4 åren 1930—33 i runt tal 158 000 man fullgjort sin värnplikt, av vilka i det närmaste 20 000 tillhört marinen. Då siffrorna förete en sjunkande tendens, kan man rätt gärna inte ersätta de felande uppgifterna för år 1934 med de föregående årens medeltal, men troligen är man väl något så när på den säkra sidan, därest man beräknar 1934 års beväringskontingent till 35 000 man. Då vidare ersättningsreserven huvudsakligen användes för handräckningsgöromål och således till största delen inkallas samtidigt med de till linjetjänst uttagna, betyder detta, att under här ifrågavarande 5-årsperiod mellan 35 000 och 40 000 värnpliktiga årligen och samtidigt varit samlade under fanorna.
Det råder inte något tvivel om, varthän moskvakommunisterna syfta. Att de tänka sig en proletariatets diktatur, med allt vad detta enligt den tredje internationalens uttalanden innebär, är uppenbart. Att de ledande ibland dem när som helst skulle vilja genomföra denna diktatur med våld, därest de så kunde, är väl också tämligen säkert. Att det kommunistiska partiet liksom andra svenska partier inom sina djupa led rymmer en fond av idealitet och att >>proletariatets diktatur» för det stora flertalet medlemmar ingenting annat är än en något dunkel omskrivning för närmare liggande samhällskrav, är min personliga övertygelse.
Det råder heller inte något tvivel om att inte kommittén skulle ha rätt i sin utgångspunkt, att »varje användande av våld inom samhället innebär ett allvarligt brytande av den rättsordning, vars upprätthållande är en av sta- tens främsta uppgifter», och att det vidare är betänkligt, när våldet använ- des systematiskt för att utöva inflytande på samhällets angelägenheter. »Våld föder upphetsning och oro och framkallar lätt våldsamma reaktio- ner.» Det finns därför ingen skiljaktighet mellan mig och kommittén i detta stycke; alla våldstendenser böra bekämpas och undertryckas. Men jag kan ändå inte följa majoriteten; jag håller nämligen före dessutom, att den kom- munistiska förkunnelsen inte enbart är en våldspredikan och att verknin- garna av denna förkunnelse i vårt land under kommitténs villiga händer fått en framställning i övernaturlig storlek. -
Var och en som tar del av kommitténs motivering och förslag i fråga om den disciplinupplösande propagandan måste få den föreställningen, att självsvåldet regerar och att oordningar höra till ordningen för dagen. Och hur förhåller det sig i verkligheten? De båda tabellerna här ovan ge ett belysande svar. Under 5 år ha ungefär 190 000 värnpliktiga varit samlade, den disciplin- upplösande propagandan har arbetat med liv och lust, och resultatet har bli— vit, att man i 57 fall _ bland dessa många berörande stamanställda —— har måst ådöma straff för disciplinära förseelser, som försäkras vara föror- sakade av denna propaganda. Man kan visserligen tvista om detta senare, vad armén beträffar. Men även om man utan invändning godtar armébefälets för- säkringar, och även om man utanför dessa bestämda fall ville tänka sig lika många disciplinära försyndelser som av olika anledning aldrig kommit att falla under domen, skulle ändå inte de brottsliga värnpliktige kunna räknas i annat än hundradedelen av 1 % av den samlade beväringsstyrkan.
Jag måste bekänna, att jag inte kan finna, att tabellernas siffror äro sär- skilt ägnade att framkalla Skrämsel i fråga om de disciplinära förhållan- dena. Och jag kan heller inte finna, att den verklighet, som ligger bakom dem, återspeglar en situation av den prekära beskaffenhet, att hela vår be- väring måste andligen isoleras för att inte den disciplinära upplösningen skall få överhand inom krigsmakten, så till lands som vatten.
3.
Vid begravning i september 1933 av en avliden värnpliktig på Gotland nedlade en annan värnpliktig en krans med röda band och med påskriften »från revolutionära sjömän». Den värnpliktige dömdes till 8 dagars kasern-. förbud.
I juli 1934 upptäcktes, som det heter, ett par värnpliktiga på ett kommu- nistmöte på Stortorget i Karlskrona. De erkände vid förhöret, att de ägt kännedom om att mötet var förbjudet men trott sig kunna stå på torget, när de inte deltogo i själva mötet utan endast tittade på »folket» och pratade
sinsemellan. De dömdes till vaktarrest för brott mot givna föreskrifter. Da- gen efter hittades hos den ene av dem — vid namn Pärlman —— en del pap- perslappar med kommunistiska emblem, som stuckits ut med en nål. Sam- tidigt fann man också 5. k. flygblad med orden »Frihet åt Pärlman», lika- ledes utstuckna på samma sätt som emblemen. För dessa förbrytelser fick värnpliktigen Pärlman 4 dagars skärpt arrest.
När man läser om brott och straff i varianter sådana som dessa, undrar man, vad det egentligen är som sker, när en svensk medborgare undergår sin värnplikt. Att han byter vistelseort och sysselsättning — en sysselsätt- ning som för övrigt är tvångsvis —— är en ytlig betraktelse. Att han måste underkasta sig en viss lydnadsplikt är en praktisk nödvändighet. Han kan visserligen reagera mot denna, om den strider mot hans allmänna upp- fattning om lydnad, men det påverkar ingen. Han kan inte ha rätt att brista i hörsamhet eller påverka andra till ohörsamhet. Tiden är kort, gången av militärövningarna får inte utsättas för störningar och följaktligen måste disciplinens fordringar krävas ut till den sista skärven. Men hur ställer det sig med den medborgerliga friheten? Har en värnpliktig rätt att tänka och yttra sina tankar? Har han rätt att läsa sådant som stämmer överens med hans tankeliv? Frågorna förefalla så enfaldiga, men de äro direkt betingade av vad som försiggår på våra lägerplatser.
Det står någonstans i kommitténs betänkande, att »nlilitär befälhavares befogenheter i fråga om disciplinens upprätthållande har hos oss icke an- setts innebära rätt att påbjuda inskränkningar i utövandet av vad som all- mänt kan betecknas som de medborgerliga friheterna annat än i den mån tjänstens fordringar oundgängligen kräva det. Undantag från regeln har ansetts böra stadgas i allmän lag. Så har skett genom 1906 års lag som ger sin befogenhet åt militär myndighet att förbjuda manskap att deltaga i sammankomst, där propaganda av disciplinupplösande beskaffenhet kan väntas förekomma.»
Detta förefaller att vara klart besked, och jag frågar: varför straffades den unge man, som lade kransen på graven på Gotland? På vad sätt hade han förbrutit sig? Är det någonting ovärdigt, att sjömän som själva älska att kalla sig revolutionära bringa en kamrat en sista hälsning i form av en krans med röda band, och kan det ur någon synpunkt betraktas som en för— brytelse, att en värnpliktig lägger ned den kransen på den dödes grav? Men jag frågar mig också: vari bestod det brott, som kostade värnpliktigen Pärl— man 4 dagars skärpt arrest. Var det ett brott mot lydnadsplikten? Ville han genom att pricka ut kommunistiska emblem på små papperslappar förleda kamraterna till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten eller kanske rent av uppväcka hat mot befälet? Och så detta med »Frihet åt Pärlman» ! Det sitter en arrestant och söker sig tidsfördriv; han måste någonting taga sig till. Han har läst eller sett någon gång i någon kommu- nistisk tidning ett upprop om »Frihet åt Thälmann», den tyske kommunisten.
Det faller honom in, att Pärlman ju också befinner sig i en prekär situa— tion, och så prickar han ut denna galghumoristiska parallell, som hos det läsande befälet synbarligen snarare lockade fram tanken på galge än det mera befriande sinnet för humor.
Det har under de sist gångna årtiondena i mer än ett avseende förbru- tits mot den värnpliktiga ungdomen på de svenska lägerplatserna, och det vore inte för tidigt, om det skedde rättelse. Men sådan rättelse kan inte ske, förrän man resolut bestämmer sig för att draga en bestämd gränslinje mellan lydnadsplikten i tjänsten samt de medborgerliga rättigheterna såväl i som utanför densamma. Det har nämligen gått så, som den politiska vänstern i vårt land alltid förutsett: de disciplinära straffen för ohörsam- het ha alltmer övergått att bli politiska straff —— straff för åsikter. Det sä- ges i betänkandet, att det i detta sammanhang inte är fråga om ett ingri- pande mot åsikter, och det är ju alltid en tänkvärd sak, om kommittén lyckats övertyga sig själv; det är annars lätt att konstatera att inom ma- rinen så gott som alla bestraffningar ske inte på grund av disciplinvidriga uppträdanden i tjänsten, utan därför att man hos beväringsmannen den eller den funnit kommunistiska flygblad och tidningar eller överraskat värn— pliktiga på kommunistiska möten. Det är därför någonting i detta samman- hang att lägga märke till, hurusom den »disciplinupplösande» propagandan omväxlande också benämnes den »statsfientliga» _— en utmärkt förklädnad, som ger möjlighet att förfölja den politiska åskådningen under sken av att skydda disciplinen för upplösning. Det är nämligen det fatala med den disciplinära upplösningen, att den kan kontrolleras; den måste taga sig något synligt uttryck och för närvarande förefaller den, som synes av ta- bellerna, mera som ett överansträngt talesätt. Statsfientlighet däremot är ett ord av många tydningar, och under dess vida politiska omfattning kan det begås vilka disciplinära övergrepp som helst.
Det har mer än en gång förvånat mig, att man inom armébefälet inte reagerar mot den roll, som man där tvingas spela. Detta spioneri och detta snokande i skåp och lådor —— ter det sig inte i hög grad förödmjukande för det svenska befälssinnet? Och märker man inte, att dessa tvivelaktiga de- taljer i lägerlivet äro enastående meningslösa? Det påträffas ett förbju- det flygblad i ett skåp, och det konfiskeras för att hindra den värnpliktige från disciplinvidriga äventyrligheter. Men lusten till sådant beror väl inte därpå, att det ligger ett flygblad i ett skåp, och denna lust, om den finns, försvinner väl inte därför att man avlägsnar det tryckta bladet.
Man kommer ingen vart på den vägen, men man tvingas längre och längre bort från det rimliga. Man börjar med förbud mot kommunistiska och anti- militaristiska tryckalster —- jämte visitationer ——- inom administrationsom- rådet samt förbud, spioneri och angivaresystem i fråga om farliga möten utanför detsamma. Detta visar sig sakna effektivitet; man måste gå vidare. Man rensar grannskapet av förläggningsorten något mera rationellt genom
att ge befälhavaren rätt att bestämma gränsen för grannskapet. Men inom detta område kan det finnas kaféer och andra näringsställen, som kanhända äro fullt så skadliga för lydnadsplikten som mötena; man måste följaktligen gå vidare och sörja för att dylika ställen försvinna. Så långt har kommittén hunnit. Det är emellertid inte så enkelt att hålla reda på alla sådana mö- ten, som på giltiga grunder kunna antagas bli farliga; det_ är väl då enklare att generellt förbjuda »allt hållande av föredrag». Alltså funderar en reser- vant på att gå vidare. Och under tiden ser man bort ifrån det rent underliga, att de värnpliktiga i de allra flesta fallen straffas för att de höra på sådant, som inte är straffbart att säga, och att de läsa sådant, som inte är straffbart att trycka.
Jag vänder således tillbaka till utgångspunkten. Det är samhällets rätt att kräva, att dess intressen gå före den enskildes; därför är också vad vi kalla staten i och för sig en inskränkning i den enskildes frihet. Men sta- ten är också en inrättning för medborgarnas egen skull för att tillvarataga de fri- och rättigheter, som dessa behöva för sin trivsel och sin utveckling. Om därför någon berövar den värnpliktige hans andel i de medborgerliga friheterna — såsom flerfaldiga gånger sker på lägerplatserna —— så är detta i grund och botten en statsfientlig handling.
Jag har därför kommit till den uppfattningen, att 10 kap. 14 % strafflagen, som avser dessa förhållanden, bör återföras till den lydelse, den ägde före 1906 års lagändring. '
Av herr Anton Pettersson:
Med avseende å det uttalande, som kommittén gjort rörande fjärdings- mansinstitutionens avskaffande, anser jag mig böra anmäla skiljaktig me- ning.
Det torde vara obestridligt, att denna institution icke ur alla synpunkter fungerar tillfredsställande. Men jag kan ej finna, att detta bör föranleda dess avskaffande. Snarast synes man härav få anledning att undersöka huru- vida man ej skulle kunna reformera den genom att låta fjärdingsmännen behålla exekutionsgöromålen och enklare polisgöromål t. ex. uppehållande av ordningen vid dansbanor och mindre nöjestillställningar, medan mera krävande göromål anförtroddes åt en specialutbildad och för större områden organiserad poliskår.
BILAGOR.
Bilaga 1.
Utdrag ur tidningar m. m., belysande ytterlighets- riktningarnas propaganda.
Till belysande av ytterlighetsriktningarnas agitation ha här sammanförts några exempel, företrädesvis hämtade ur tidningar under åren 1933 och 1934. Sammanställningen har uppdelats i a) propagandan i allmänhet samt b) propagandan inom försvarsverket. Beträffande agitationen i samband med strejker hänvisas även till Bil. 2.
a. Propagandan i allmänhet.
Sveriges Kommunistiska Parti (Sillénkommunisterna).
Vad angår partiets allmänna syften anfördes i en 1934 å partiförlaget utgiven broschyr av H. Vretling med titeln »Vad vill kommunisterna».
»Borgarklassen kommer aldrig att frivilligt överlämna .makten åt arbetarklassen. Hela dess statliga våldsapparat, militär, polis, lagar och fängelser är uppbyggd i syfte att skydda och försvara den nuvarande samhällsordningen. Därför är det också otänkbart att arbetarklassen på parlamentarisk väg skulle kunna erövra makten. Parlamentet kan endast tjäna som tribun och de utomparlamentariska aktionerna är de avgörande kampmomenten i klasskampen. Reformismen lär att de sociala missförhållandena kan övervinnas inom ramen av kapitalismen genom reformpolitik och att genom en fredlig utveckling socialismens system så små- ningom skulle efterträda kapitalismen. Utvecklingen har visat hela falskheten i denna ståndpunkt. När borgarklassen känner sitt välde vackla utökar den sina maktmedel mot de arbetande massorna. Dagar antas mot fackföreningarna, arbe- tarnas revolutionära organisationer upplöses och förbjudes, nödförordningar ut— färdas, parlamentet sättes ur funktion o. s. v., vilket händelserna i en rad länder under senaste åren visat. Gentemot denna reformismens falska ståndpunkt hävdar den revolutionära marxismen, att klassmotsättningarna under kapitalismens utveck- ling skärpes och att alla erövringar, som proletariatet uppnått genom klasskampen inom ramen av kapitalismen, icke väsentligt förbättrat arbetarklassens materiella läge. Därför måste klasskampens mål vara att upphäva den privata äganderätten till produktionsmedlen och störtande av kapitalismens ekonomiska och politiska system. Förutsättningen för detta är den proletära revolutionen och upprättandet av den proletära diktaturen.»
I en ledare i Norrskensflamman för den 7 juli 1934 med rubriken »Kom- munisternas landsförräderi» anfördes:
>>— —— — kommunisterna står inte i utländska makters sold. Kommunisterna har lika stor rätt att kalla sig svenskar, som någonsin amiral Lindman eller hans
korpraler i Norrbottens moderata valmansförbund. Kommunisterna förnekar inte heller den nationella känslan, samhörigheten med sin hembygd, med sina fäders språk, med den nationella kultur under vilken de uppväxt och fostrats. Kommu- nisterna blir »fosterlandsförrädare» i kapitalismens ögon därför att de bekämpar ett orättfärdigt samhällssystem. Kommunisterna blir landsförrädare i de makt— ägandes ögon därför, att de kämpar för ätererövring av den svenska jorden, fabri— kerna och verkstäderna till dem, som är dess rättmätiga ägare — den svenska arbe- tare- och bondeklassen. — —— — Vi kommunister äro stolta över att Sverige kun- nat framskapa män av Engelbrekts resning. Vi är stolta över att det i detta land fostras en arbetarklass vars revolutionära medvetande stiger. Vi är stolta över att den svenska arbetarklassen kunnat fostra en sådan kämpe som Axel Nordström. Men vi protesterar när de som stulit jorden, skogarna, fabrikerna och verkstäderna kommer och framställer sig som de rättmätiga ägarna till tjuvgodset. Vi proteste- rar när'detta folk kallar dem för landsförrädare, som mer än någon annan käm- par för att utveckla de breda massorna och göra dem i stånd att fullborda sin revo- lutionära gärning och återställa den svenska nationen till dess rättmätiga ägare och skapa en frihet som är någonting annat än friheten att svälta ihjäl.»
I en broschyr av riksdagsman H. Hagberg med titeln »Den enda utvägen ur kris och nöd», (utgörande av denne hållet anförande vid remissdebatten 1934) anfördes:
»Kommunistiska Partiet, vars ledare och lärare är Marx, Lenin, Stalin och Di— mitrov, låter inte hejda sig. Vi erkänner blott att det finns ett slag av högförräderi, nämligen högförräderiet mot den svenska arbetarklassen. Sådana högförrädare finns det många i denna riksdag.»
Kritiken mot myndigheterna har förutom mot militären, särskilt riktat sig mot konungahuset, domstolarna, polisen och prästerskapet.
I en artikel i Ny Dag för den 16 juni 1933 anfördes i anledning av Konun- gens 75-årsdag, att han vore »Sveriges dyraste understödstagare» samt att han »några gånger ingripit i Sveriges politiska liv, bl. a. med försök att dra in Sverige i världsbranden på Tysklands sida».
I en ledare i samma tidning för den 19 december 1934 med rubriken » Korruption i den svenska ämbetsmannavärlden» anfördes:
»De enskilda ämbetsmännen har en bred marginal för omfattande manipulatio— ner med den svenska statskassans medel. Då och då kommer något ströfall till allmänhetens kännedom, som visar hur illa det står till med den beprisade heder- ligheten bland ämbetsmännen. På det militära området har vi exempelvis den all- bekanta Vaxholmsskandalen som slutade med att de värst komprometterade högre officerarna satt till doms över varandra och frikände varandra. Ur statsrevisorer- nas tidigare luntor minns vi särskilt de upplyftande historierna från landsstaten i Falun där nästan hela ämbetsmannakåren hade ledighet för andra uppdrag men ändå fick sina rundliga löner. Även årets statsrevision ger några försiktiga prov på tillståndet i ämbetsverken.» ——- — —
Efter en redogörelse för statsrevisorernas anmärkningar bl. a. beträffande extrauppdragen i byggnadsstyrelsen samt vissa tjänstemäns resekostnader och fria telefoner fortsattes:
»Att märka är att de ordinarie revisorerna aldrig gör anmärkning på denna om- fattande korruption i statens verk. De väldiga summor som går åt till de svenska
ämbetsmännens systematiska försök att sko sig genom hutlösa traktamenten och liknande inkomstkällor och deras praxis att uppbära lön av staten samtidigt som de innehar en mängd privata uppdrag anses vara alldeles i sin ordning. Stats- revisionens försiktiga avslöjanden ger bara några blygsamma stickprov på den utbredda ruttenheteu och korruptionen inom den svenska byråkratins domäner.»
Domstolarna beskyllas för att vara »klassdomstolar». I Ny Dag för den 8 mars 1934 förekom en artikel om domen mot fridstö- rarna vid Clartémötet med rubriken »Domstolen slog vakt om fascistbanditer- ua på högskolan. 40 kronors böter för några S. A.-män». Däri anfördes,
att domstolsutslaget utgjorde en ny utmaning mot arbetarna och ett nytt över- tygande bevis för att den »demokratiska rättvisan» på allt sätt skyddade de fas— cistiska förbrytarna. Nu visste fascisterna att de lugnt kunde organisera nya över- fall på arbetarmöten, arbetartidningar o. s. v. under skydd av den »demokra- tiska statens» lagar och domstolar.
I samma tidning för den 29 augusti 1934 förekom i anledning av en dom över Sillénkommunisternas ledarei Göteborg, K. E. Senander, som åtalats för prisande av brottslig" handling, en artikel med rubrik »Senander dömd till 3 månader. Ny upprörande klassdom. Göteborgs arbetare skall ge svar».
I Sydsvenska Kuriren för den 17 november 1934 förekom härom rubriken »Senanders dom fastställd i Göta klassrätt. Tre månaders fängelse för pri- sande av ryska revolutionen och generalstrejken».
I en kommentar till nyssnämnda dom anfördes i Arbetartidningen för den 16—22 november 1934:
»Vi utlyste på sin tid en pristävlan, där ett penningpris på några hundra kronor väntade den, som kunde visa upp en enda paragraf i svensk lag, som stämplade ryska revolutionen eller generalstrejken som brottsliga handlingar och sålunda kunde ge laglig motivering åt domen över kamrat Senander. Någon aspirant på priset har aldrig anmält sig. Och det är kanske inte så underligt. 'l'y inte ens de lagkloke herrarna i hovrätten har kunnat hitta någon paragraf av det slaget. De kunde bara fastställa domen. Men det räcker ju för att dessas uppdragsgivare skall bli belåtna. Är bara 'straffl-tiden lagom tilltagen, så fäster de sig sällan vid att klassdomarna saknar t. o. m. skenet av att vara lagliga.»
På grund av Ädalshändelserna ha förekommit en mängd uttalanden av detta slag.
I Norrskensflamman för den 26 juni 1934 fanns under rubriken »Nord- ström fri» införd en artikel, vari efter en redogörelse för Ädalshändelserna anfördes:
>>— — — den svenska ,demokratin' nöjde sig inte med fem arbetarliv. Klass- justisen började sitt arbete. En rad domar avkunnades. Domen mot Nordström blev den brutalaste och löd på 21/2 års straffarbete, men då rannsakningstiden inte frånräknades blev den sammanlagda tukthusvistelsen 3 år. Denna dom var den mest upprörande klassdom som hittills avkunnats i detta land. Den var en hämndeakt från den härskande borgarklassens sida mot en av arbetarnas främsta och mälmedvetnaste kämpar.»
I samma tidning för den 14 juni 1933 förekom en artikel med rubriken »Klassirättvisan” har nu sagt sitt sista ord i Ådalsprocessen. Mesterton, Beck-
man och Rask frikända av högsta domstolen, sedan den först dömt de beskjut- na arbetarna till 15 års tukthus. Men arbetarna ha ännu inte sagt sitt sista ord. Res på nytt amnestikravet». I artikeln anfördes bl. a.:
»Den svenska klassrättvisan har nu sagt sista ordet ifråga om arbetarmorden i Ådalen. Samma domstol, som i Ädalsmordet avkunnat domar på sammanlagt över 15 års tukthus mot de demonstrerande arbetarna, den frikänner nu lika enhälligt de verktyg, som av den kapitalistiska staten lät bruka sig till arbetarmorden. Sam— ma domstol, som enhälligt avkunnat domarna mot de i Klemensnäs och Sandarne överfallna arbetarna, den frikänner Mesterton, Beckman och Rask!
Vi anklagar inte enbart de nu frikända militärerna. Och vi anklagar heller enbart inte de ledamöter, som fattade det frikännande beslutet. Men vi anklagar den kapitalistiska mätts-ordningen, enligt vars lagar arbetarmord är tillåtna, men aktioner mot strejkbryteri, för arbete och bröd, är belagda med tukthusstraff. Vi anklagar den nu sittande =arbetar,—regeringen för att den i strid mot sina egna tidigare avgivna löften vägrar ge de dömda arbetarna amnesti.»
Mot polisen har särskilt anförts, att den gjort sig skyldig till provokationer och övergrepp.
Som prov härpå må återges följande artikelrubriker: i Ny Dag för den 8 juli 1933 »För ett år sedan. Polisens blodiga överfall på Sandarnearbetarna. Hur blir det med regeringens utlovade undersökning. Am- nestikravet skall ställas tills det uppfyllts.»,
i samma tidning för den 6 juni 1934 »Polispiketen mot flygbladsutdelare. Söker hindra propaganda för möte i Thälmannkampanjen. Nazistisk poliskommissarie begår fräcka övergrepp»,
i Arbetartidningen för den 19—25 oktober 1934 »Poliser och nasister samarbeta för att provocera fram bråk. Polisöverfall på arbetare och barn vid nasistmöte i Gamlestaden» ,
i Norrskensflamman för den 23 juni 1934: »Välkomsthyllning ät Nordström med polisprovokation. Stora larbetarmassor hyllade den tappre klasskämpen vid frigivandet. I guldstol från fängelseporten. Polisen provocerade och sökte hindra arbetarna att hälsa Nordströms frigivande», samt
i Ny Dag för den 23 juni 1934: »Tusentals arbetare hälsar kämpen Axel Nord- ström. Stort möte i Göteborg. Fräcka polisprovokationer.» (Artikeln åtföljdes av ett fotografi av Nordström omgiven av flera kommunistleclare i Göteborg, bl. a. Senan- der, samtliga med höjd knuten näve.)
I Ny Dag för den 7 juni 1934 förekom en artikel med rubriken »Nothins fascistiska hjälppolis utbildas för borgarklassens inbördeskrig mot arbetarna. Skall användas för att stilla uppror», däri anfördes:
»Lagen för väpnade kårer är överhuvudtaget en lag om borgarklassens förbere- delser och organisering av inbördeskriget mot arbetarmassorna. Den är en lag för befordrandet av borgarklassens strävanden till upprättandet av en blodig fas— cistdiktatur. Till en sådan lagstiftning, till sådana åtgärder medverkar aktivt so- cialdemokratins ledare!»
Ett ohöljt prisande av politiska brottslingar förekommer i samband här- med. Axel Nordströms frigivande efter avtjänat straff för upploppet i Ådalen föranledde sålunda flera sådana uttalanden. Som exempel härpå må nämnas,
att i Ny Dag för den 22 juni 1934 fanns intaget en hälsning till Nordström från »Sveriges Kommunistiska Parti, centralkommittén», däri anfördes: »Ditt parti och din klass behöver dig, Axel Nordström! Kampen går ändå hår- dare nu, än den gången för tre är sedan, och massornas nöd är ändå långt större efter ytterligare tre års kapitalistisk kris. Lönerna sänkes, understöden sänkes, arbetarrörelsen snöres in i ett nät av nya klasslagar. Ditt parti hotas med illega- litet. Borgarklassen förbereder sig till den öppna fascistiska diktaturen och det nya imperialistiska kriget. Men arbetarnas kampvilja har också blivit starkare under dessa är och det gäller att samla denna kampvilja i en stark proletär enhets- front under kommunistiska partiets ledning. Vi behöver dig för den kampen och främst behöver vi dig i kampen för amnesti åt de politiska fångarna, för frihet åt Forsberg och Wall och alla de andra, i kampen för räddning av Thälmann och de andra tappra kämparna för den tyska revolutionen. —— Så är du äter äntligen tillbaka på din plats i kämpaledet, Axel Nordström. Icke endast ditt parti utan hela landets arbetarklass hälsar dig välkommen åter till den kamp som skall fullföljas till kapitalismens fullständiga krossande och socialismens seger.»
En mängd hälsningstelegram till Nordström avtrycktes i slutet av juni 1934 i kommunisttidningarna, däribland ett av följande lydelse:
»Leve den oböjlige klasskämpen Axel Nordström! De Tullanställdas Samorga- nisation. Göteborgsavdelningen.»
Agitationen nådde sin kulmen i samband med Ädalshändelserna. Som exempel på vad man då skrev må återges följande utdrag ur en ledare i Norrskensflamman för den 19 maj 1931 med rubriken »Planlagt mordhlz
»Borgarpressen anstränger sig just nu för att bevisa att morden nere i Ådalen var rena olyckshändelsen. Vi känner oss inte förvånade däröver. De avslöjanden som redan gjorts är nämligen av den art, att de ställer myndigheterna mot väg- gen som simpla mördare, anklagade för uppsåtligt och planlagt mord. —— _ — Innan trupperna skickades iväg fingo de genomgå en specialkurs i mordteknik. De trupper som skickades från Umeå trimmades hela natten före med kulsprute— exercis. Man ville vara säker på att mordverktygen inte kom i händerna på nä- gon klåpare, som kanske inte skulle duga till att expediera människoliv enligt order.
Sedan alla dessa förberedelser vidtagits fylldes de blivande mördarna med äkta svenskt kronbrännvin, allt enligt egen uppgift. Med huvudet omtöcknat av bränn- vin skulle de inte, räknade man, tänka sig för, någon agitation och påverkan skulle inte kunna inverka på dem. llusiga uv brännvin, upphetsade av borgarpressen, trimmade av sina officerare, utan någon förbindelse med sin klass sattes bödlarna bakom kulsprutorna, färdiga att lyda order och meritera sig för befordran. Den svenska kapitalismen saknar inte precis medel för att sätta väldets drifter i svall— uing på sina trogna vakthundar.
Om man närmare studerar det sätt varpå avrättningarna ty något annat var det icke —— skedde, så stärkes man i förvissningen att det hela var planlagt mord. Man hade faktiskt i förväg bestämt vilka som skulle mördas, offras på den kapi- talistiska ”ordningens” altare. Den första som stupade var en av fanbärarna, den andre hans hjälpkamrat. — _ — Man har på socialdemokratiskt håll, för att därmed skydda regeringen, kastat skulden på militärbefälhavaren, kapten Mester- ton, vilken av Z. Höglund klarakteriserats som en kriminaldåre, farlig för den allmänna säkerheten. Det" är riktigt, att Mesterton är en hyperuervös skurk, som
1 För innehållet i ledaren blev tidningens ansvarige utgivare jämlikt & 3 lllOll'l. 8 TF och 10 kap. 2 & SL ådömd fängelse i 5 månader; se N. J. A. 1932 not 5. B 278.
även, enligt uppgift, vårdats för sin nervositet. Men han är därjämte en av den svenska arméns mest fascistanstuckna officerare, ett brutalt odjur utan mot- stycke. — — —— Vi gör oss inga illusioner att en annan regering, oavsett om den har Lindman eller Per Albin Hansson till chef. skulle ha handlat på ett annat sätt. Ja, vi betvivlar inte ett ögonblick att vilken regering än den svenska' kapita- lismen skulle ha haft så skulle den ha uppträtt som bödel. Parollen: Ned med mördarregeringen Ekman betyder alltså inte att arbetarna skall kämpa för en annan borgerlig regerings tillkomst, utan innebär i sig själv ett försök att kon- centrera arbetarklassens krafter för ett slag mot kapitalismen. Ned med mördar- regeringen! ——- Leve arbetarklassens revolutionära kamp mot kapitalismen!»
Som prov på kritiken mot prästerna må återges en artikel ur Arbetartid— ningens julnummer 1934 under rubriken >>Julen förblir vad den varit. De rikas och välbärgades högtid».
»Men prästerna går kapitalisternas ärenden. Det visar hela deras uppförande. De är alltid färdiga att hetsa mot proletärerna, som kommer med de allra enklaste rättfärdighetskrav. Prästerna är anhängare av makten. De befinner sig själva vid makten och där söker de att förbli. För att kunna detta använder de alla medel, än hets och än sådana lockelser som dålig teater i kyrkorna för att förmå männi- skorna att tjäna deras intressen.
Proletärerna måste bli klara med det bedrägeri som kyrkorna sprider ibland dem och se till att detta inte längre får invagga dem i säkerhet, medan de maktägande sätter i gång med sin folkslakt. Just nu är krigsfaran särskilt hotande. Kapita- listerna talar om kriget som det vore något som inte kan användas under det de själva och inga andra är arrangörer av detsamma. Gör därför slut på den reli- giösa humbugen genom att avslöja prästernas dubbelspel att spela fredsvänner under det deras verksamhet går ut på att tjäna egna maktintressen då de fordrar att proletärerna skall offra sig för deras omätliga profitbegär.»
Vidare må till belysande av partiets antireligiösa propaganda intagas föl- jande ur Ny Dag för den 27 december 1934 hämtade referat från »Arbetar- idrottsmännens julotta i National»:
»Kamrat Set Persson höll ett timslångt anförande om prästernas uppgift i det kapitalistiska samhället och om de revolutionära arbetarnas ställning till religio- nen. Talaren avtackades med kraftiga applåder. —— _— — Som avslutning spelade ungkommunisterna sketchen Yttersta' Domen. — -— — Sketchen var en utmärkt parodi på den s. k. yttersta domen och avslutades med Internationalen, sjungen med fart och kläm av hela publiken.»
Tillståndet i samhället kritiseras skarpt och de politiska motståndarna inom arbetarlägret göras ansvariga därför. Som prov på denna propaganda kunna tjäna följande, nedanstående dagar i Ny Dag 1933 förekomna artikel- rubriker:
den 8 juli »30 reformistpampar förskingrade 2181000 kr. Ändå är det bara en del av de fackliga förskingringarna. Ett viktigt kapitel i den reformistiska kor- ruptionens kanaktäristik»,
den 15 juni »Fienderna till den proletära enheten är fascismens hantlangare. De socialdemokratiska delegaterna på Pariskongressen fördömer sina ledares för- rädiska politik. Låt deklarationen komma till varje socialdemokratisk arbetares kännedom»,
den 13 juni »Kampen mot splittringscirkulär 807. ”Betänk vilket liv dom för.”
Korruption i reformistpävarnas läger en av orsakerna till motståndet mot opposi- tionen. Höga löner som missbrukas med dagtraktamenten i skift. 25 kronor ut- över lönen för 8 timmars sömn»,
den 28 juni »Här måste man svälta och leva sämre än djur. *En flammande anklagelse mot ”arbetarstyrets fattigvård i själva Soc.-D.” 'En polishund får 50 kr. i månaden, familj på 3 personer 67 krf»,
den 12 juni »Erbjuden sanatorievärd —— inga respengar. 'Arbetarstyret' utmär- ker sig. ”Bryr mig inte om det.”»,
den 9 juni »”Arbetarstyret' drar in på ljusräkningarna. Tycker att de arbetslösa kan klara sig på sommarljuset. Bilda en aktionskommitte'! Kräv rättelse.»,
den 10 juni »Dog av svält i det 'arbetsstyrda” Stockholm. 27-årig kvinna på söder. som inte i längden kunde leva på beskedet: Kom igen nästa vecka. Vad har de anklagade att säga till sitt försvar.», '
den 13 juni »Soc.-D. söker neka för svältdödsfallet. Den avlidnes och gran- narnas uttalanden vittnar mot svältbyråkratin. Om det var njurlidande, varför sändes hon då till AK? Minskar ej undernäring motståndskraften?»,
den 15 juni »Svältbyråkratin hetsar kvinna till självmordsförsök. Vägrades resa till moderns begravning. 'Principiellt beslut, mot sådan hjälp» (i artikeln påtala- des, att kvinnan i fråga nekats att förutom resa erhålla klädesutrustning),
den 19 augusti »Vi anklagar myndigheterna för Viktor Nilssons död. Förföljd till döds i det ,arbetsstyrda' Stockholm. En av de fem som avstängdes vid Ängby.».
den 7 juni »Slakta kreaturen och häng dig själv! 'Rådet' till de arbetslösa i Gällivare landsbygd. Bakgrunden till hungermarschen» (avsåg de arbetslösas hun— germarsch till Gällivare-Malmberget), samt
den 9 juni »40 öre per dag och person. ”Jag struntar i om barnen svälter ihjäl'.» (Avsåg ett yttrande, som skulle ha fällts av en ledamot av AK i Njurunda.)
Strejkagitationen spelar en framträdande roll. Beträffande dennas 'ytt- ringar vid olika strejktillfällen hänvisas till Bil. 2. Här må nämnas att den ej sällan sker i mer förtäckt form, såsom i noveller o. dyl.
I Stormklockan för den 19—25 juli 1933 fanns sålunda införd en berättelse med rubriken »En ofarlig metod», Vlal'l beskrevs, huru hämnd togs på en strejkbrytare genom att ett bord pressades mot honom, så att några revben knäcktes m. m.
I en novell med rubriken »Kvinnor» i Ny Dag för den 10 juni 1933 beskrevs en demonstration av kvinnor, som sökte hindra strejkbrytare att arbeta, vilket slu- tade med att en kvinna blev nedskjuten av polisen. Kvinnorna framställdes som hjältar och martyrer.
I Ny Dag voro år 1933 införda två artiklar med rubrikerna »Nya former för strejkkampen», däri förekommo instruktioner och uppmaningar till ar- betarna att med våld sätta sig i besittning av fabrikerna.
Sovjet-Unionen betecknas såsom fosterlandet och framhålles såsom ett mönster.
I en artikeli Ny Dag för den 1 augusti 1933 under rubriken »Varför för- svarar vi Sovjet-Unionen?» uttalades:
»Sovjet—Unionen bygger socialismen och ger därmed arbetarklassen det, som kapitalismen aldrig kan ge den -— ett fosterland. Därför försvarar vi Sovjet— Unionen.»
I en artikel i Stormklockan för den 19—25 juli 1933 med rubriken »Vems fosterland», anfördes:
>>Är du då utan fädernesland? Nej! Du har arbetar- och bondestaten i öster. Det är ditt fosterland. Du förstår måhända ej deras tungomål, har ej deras seder, men vad, som finnes på andra sidan Systerbäck det tillhör den arbetande mänsklig— heten. Det fosterlandet skall vi försvara till sista blodsdroppen! Kommunisternas paroll i det imperialistiska kriget är: Nederlag för den egna regeringen! Försvara Sovjet-Unionen!»
I Ny Dag för den 12 november 1934 anfördes i ett resebrev under rubri- ken »Nu är slotten sanatorier för arbetarna»:
»Vi har nu passerat gränsen till socialismens och framtidens land. Den för- lamande hand som tycks vila över Lappo-Finland, kan ej spåras här. Vi känner att vi befinner oss i en ny värld. I Sovjet är det liv och rörelse, arbete och glädje —— — —— Just som vi stiger av tåget i Leningrad, så marscherar ett kompani av Röda armén förbi, med taktfasta steg och sång. Det var en liten del av'folkets stora armé, Sovjets och hela världens arbetares försvar.»
Socialistiska partiet (Kilbomspartiet).
Angående partiets syften må återges följande uttalande: ur en ledare i Folkets Dagblad för den 1 maj 1934:
»I dag tågar åter demonstrationstågen under röda fanor. Den som vill socialis- mens seger över kapitalismens vanvett, den möter upp i den socialistiska sam- lingens led. De som där samlas, de demonstrerar mot splittringen inom arbetar- leden och för en ny enad uppmarsch på basen av den revolutionära marxismens- leninismens grundprinciper. De demonstrerar mot kohandel och nationell samling samt för socialistisk samling —— vilket är förutsättningen för det fattiga folkets seger i detta land.»
samt ur en 1934 år partiförlaget utgiven broschyr av E. Höglund med titeln » Politisk Silléncirkus » :
»I det här landet finns det endast ett parti, som, stående på den revolutionära marxismens grundval, följer det gamla ryska bolsjevikpartiets väg i kampen om makten. — I strid mot sillénsk vingelpolitik och socialdemokratiskt samarbete med de borgerliga representerar Socialistiska Partiet medvetna revolutionära strävan- den inom arbetarklassen och bland småfolkets massor. —— Det Socialistiska Partiet har ställt som motto: »Seger åt massorna i den definitiva kampen om makten.»
Som exempel på prisande av politiska brottslingar må nämnas en artikel i tidningen Avantgardet (organ för partiets ungdomsrörelse) för oktober 1933, däri under rubriken »Elon Östlund fri» anfördes:
»Den 23 september öppnades fängelseportarna för kamrat Elon Östlund, vilken bak gallren i de maktägandes fängelse avtjänat tre månaders straffarbete. — Det var som bekant kravallerna i Sandarna som kamrat Östlund och några andra arbetare blev syndabockar för. Straffet utmättes först till ett halvt års straff- arbete men sänktes i högre instans till tre månaders straffarbete.
Kamrat Östlund bestod provet och kom ut från fängelsevistelsen lika ,röd” och lika klassmedveten som någonsin förut. Försöken från sillénhåll att locka honom över till detta politiska taskspelargäng avvisade han med förakt. Heder åt honom. Han är en kamrat som få. —— _ _ Tack och välkommen ut, kamrat.»
Ett prov på vilseledande framställning utgör ett referat i Folkets Dagblad för den 28 maj 1934 över medborgartåget i Stockholm. Detta var försett
med ett fotografi, däri på bildens ena hälft syntes ett par av högerledarna och på den andra en grupp nationalsocialister hälsande dem med fascist- hälsning. Fotografiet var sammanfogat av två olika fotografier. Under bil— den stod »Nassarna hälsar sina meningsfränder».
Syndikalisterna.
Som prov på uttalanden om organisationens syftemål mä återges: ur en ledare i Arbetaren för den 14 maj 1934 med rubriken »3 år efter Ådalen»:
»I denna situation har den svenska arbetarklassen blott ett att göra: att orga— nisera sitt försvar. Att aktivisera sina medlemmar icke blott till försvar mot reak— tionen, utan till anfall. Offensiven är den bästa försvarsstrategin. — Endast en revolutionär arbetarrörelse kan bli i stånd att framgångsrikt bjuda reaktionen spetsen. — Var man måste ha vilja till kamp och bruka denna vilja på effektivaste sättet.»
samt ur en ledare i samma tidning för den 9 december 1933 med rubriken »Militären och arbetarklassen»:
»,Motständare till varje organiserat våld i en revolutionär regerings händer, bortse syndikalisterna inte ifrån, att striderna i epoken mellan det kapitalistiska nuet och framtidens fria kommunism inte kunna försiggå utan slitningar. De erkänna alltså det väpnade våldet som försvarsvapen mot de härskande klassernas våld vid kampen för besättandet av företagen och jorden genom det revolutionära folket. Liksom emellertid expropriationen av företagen och jorden måste utföras och ledas in på den sociala revolutionens våg av arbetarnas ekonomiska revolu— tionära organisationer, så får försvaret av revolutionen icke överlåtas till någon revolutionär- eller annan organisation, som står utanför de revolutionära ekono— miska organisationerna. Det måste i stället anförtros åt folket självt och deras ekonomiska organisationerf
Ovanstående tes tolkar den syndikalistiska internationalens ställning till vålds— problemet och är en del av IAAzs principuttalande.»
Prisande av politiska brottslingar förekommer även. [ samma tidning för den 22 maj 1934 anfördes i en artikel under rubriken » Frid Nordin har läm- nat Långholmen. På lördagsmorgonen frigavs han från bastiljen. Ett stort antal kamrater hälsade honom välkommen»:
»Den 19 maj frigaVS kamrat Nordin från Kronohäktet på Långholmen, där han avtjänat tre månaders fängelse, som svensk domstol ådömt honom för sanningen om Tysklands bödel, Hermann Göring.
Nordin, som utanför fängelseporten hälsades välkommen till friheten och kam- pen av arbetskamraterna på redaktionen samt av ett stort antal L. S.-medlemmar och ungdomsklubbister, var kry och frisk, vilket tyder på att han tagit tvångs- semestern på den svenska bastiljen med jämnmod. —— —— —
Från L. S:s agitationskommitté i Bomhus överlämnades en ståtlig, röd fana, som symboliserade den revolutionära syndikalismens idéer och strävanden. Dess- _11tom fick han mottaga blommor samt ett stort antal brev och hälsningstelegram. Slutligen utbringades ett fyrfaldigt besvarat leve för den frigivne. Fängelseuppe- hållet har, som sagt, icke skadat Nordin och heller icke medverkat till att han skulle ångrat sitt brott och nu vara färdig att be om syndernas förlåtelse.
Nordin har nu avtjänat fängelsestraffet. Hans lidna oförrätter kunna bäst häm- nas genom att kamraterna runt om i landet fördubbla propagandan för syndi- kalismens idéer och spridningen av Arbetaren.»
Nationalsocialisterna. Lindholmspartiet.
Som exempel på propagandan i allmänhet må återges följande uttalanden i Den Svenske Nationalsocialisten:
ur en artikel i numret för den 30 augusti 1934 under rubriken »Kamp mot systemet! Demokrati är folkfientlighet. Den kollektiva dumhetens tid måste taga slut»:
»Nationalsocialistiska Arbetarepartiet är ett revolutionärt parti, ty det strävar efter att omskapa samhället i bättre och lyckligare gestalt. Vi nationalsocialister önska icke förbliva ett parti bland andra partier, som genom kompromisser och kohandelspolitik skall försöka tänja ut sitt liv så länge som möjligt och verka som parti blott för partiets egen skull utan vi proklamera en hänsynslös och mål- medveten kamp mot det demokratiska-kapitalistiska system som nu råder i Sverige och är orsaken till nöden och eländet här. Vär avsikt är visst icke att med vapen i hand och under våldsamma former omstörta samhället, ty illegaliteten är oss absolut främmande. Det svenska folkets värsta fiende är demokratien. Demokrati betyder ansvarslöshet och förtryck. Det är den kollektiva dumhetens styrelseform, den är omöjlig såväl i princip som i sin nuvarande urartning. Systemets män in- gripa mot nationalsocialisterna, emedan dessa våga kritisera systemet, och förbjuda dem att sprida sina åsikter, hindra dem att deltaga med övriga politiska partier i valpropagandan i radion, försöka förhindra oss att avhålla möten, sprider lögner och förtal om våra ledare och vår organisation. Demokratien skall vara frihet, men den innebär i själva verket frihetens upphävande.»
ur numret för den 26 juli 1934 i ett upprop av Lindholm »Till Partiets SA- män»:
»I hysterisk rädsla för den vaknande folkviljan och fulla av samvetsförebråel— ser på grund av sina svikna löften ha nu de makthavande ”demokraterna” beslutat kringskära folkets möjligheter att i fred och lugn avhålla politiska opinionsmöten. För detta ändamål får S. A.-organisationen, trots att den aldrig umgåtts med några ”våldsplaner' eller någon ”beväpning,, icke heller existera som politiska skyddsVakter vid mötena. _
Som framgår av meddelande i denna tidning förklaras alltså partiets S. A.- organisation upplöst fr. o. m. den 1 aug. i egenskap av skyddsrörelse för partiet. I stället framstår så mycket kraftigare dess uppgift som en aktiv propagandagrupp inom partiets olika formationer. Genom en intensiv upplysnings- och mötesverk- samhet skall värt parti snart vinna det inflytande som ger S.A. tillbaka rättig- heten att försvara sig mot överfallande marxisthopar.
Att hela verksamheten uteslutande blir politisk propaganda o. s. v. betyder dock ej att våra partimedlemmar måste undvika den fysiska träningen i olika slag av sport, ej heller de ordnade politiska uppmarschema kunna förbjudas. Och det är och förblir varje svensk medborgares både rättighet och skyldighet att handla i nödvärn då han angripes samt även att bistå en misshandlad kamrat.
S.A. är och förblir partiets kärna och säkra garant för den offensiva andan. S. A. är och förblir hela den nationalsocialistiska rörelsens föredöme ifråga om
plikttrohet, enkelt levnadssätt och hängiven soldat-anda! Kämpa med samma heder inom de politiska organisationer som Ni alltid förut gjort och visa systemherrarna att deras löjliga mötesvaktförbud redan från början förfelat sin avsikt: det skall varken stävja vår propaganda eller minska vår sammanhållande kraft ej heller kunna locka oss till lagöverträdelser. Det skall tvärtom påskynda för systemet att gräva sin egen grav, ty Sveriges folk låter inte i längden tubbas på sina gamla fri— och rättigheter. Partiledningen förväntar nu av varje S. A.-man, att han så- som partimedlem noggrant liksom alltid följer vära ordningsbestämmelser och direktiv. Sker detta alltjämt i fortsättningen så skall vår rörelse växa ut till en oemotståndlig kraft och S. A.-månnen snart återigen marschera under egna fanor.
Det är endast en organisations- och detaljuppgiftsförändring, som nu sker, men huvuduppgiften kvarstår och skall aldrig ändras: störta det kapitalistiska jude- välde, som kallar sig »demokrati». Och för den saken följas vi åt som trogna kamrater, ledare och S. A.-män till engång frihetsstimman slår för hela vårt ar- betande folk! —— S. A.! Alltid framåt! Seger eller död!
samt ur en ledare i numret för den 29 november 1934 (efter en redogörelse för en del påstådda överfall och övergrepp mot nationalsocialister från »marxister» och polisen):
»Inför den sista serien av socialdemokratiska våldshandlingar utropa vi vårt: Nu får det vara nog. Våld föder våld. Vi ha gjorts värnlösa genom 5. A.-förbudet, men vi tänka inte låta oss hundsfotteras hur länge som helst. De socialdemokratiska fogdarna mä veta, att Sveriges folk inte är försett med asiatiskt slavsinne. Må knutpiskan vina! Fram piskas båt och vrede, som till slut skola sopa bort hela systemet! Arbetarna skola samlas till kamp mot denna demokrati med dess Janus— ansikte. Valkampanjernas och festligheternas humanitetfraser äro endast till för att dölja vardagens diktatur, terror, råhet, våld. —— Nu får det vara nog! Sverige vakna!»
Furugårdspartiet.
Propagandan inriktar sig bl. a. på att nedsvärta politiska motståndare. I ett föredrag i Malmö den 28 augusti 1933 yttrade Furugård enligt steno- grafiskt referat:
>>Hur många skogsarbetare, lantarbetare, chaufförer eller hembiträden skulle man få räkna samman för att deras usla inkomster skulle sammanlagda gå upp till sådana årsinkomstcr på 50, 60000 kronor, som de socialistiska storpamparna med familjer på tre eller fyra personer lever upp årligen. -— _ ——- Det finns bara 22 verkliga och ärliga arbetare i riksdagen, de andra äro svenska folkets politiska soutenörer. — -— _—
De borgerliga och socialdemokraterna kivas om utsugningsmakten, tillsammans bildar de en synnerligen gynnsam symbios för att tala biologiens språk. Tillsam- mans ha de stulit hundratusentals miljoner. Men när någon kräver grundlig statsrevision och vill bevisa detta, då är det in på Långholmen eller Härlanda med honom. Varje försök att få en ordentlig revision till stånd är utsiktslöst under det nuvarande systemet.»
I en artikel i Nationalsocialistisk tidning, nr 23, 1934, med rubriken »Na- tionalsocialismen och parlamentarismen» anfördes:
»Intet är självklarare än att den svenska statens styresmän utsättes för sido- inflytelser från olika finansiella intressen, som väl veta, vilken betydelse t. ex.
en tullreform kan ha. En viss riksdagsgrupp kan då förespeglas ekonomiskt stöd vid en förestående valpropaganda, enskilda politiker kunna få sina trassliga affärer reparerade, och vilket är då naturligare än att man sätter igång en våldsam pro- paganda för tullsänkning, man börjar tala om nödvändigheten av att bryta den nationella isoleringen, att arbeta på mellanfolklig förståelse i ekonomiska ting o. s. v. Hade vi ej haft det talande exemplet, Ivar Kreuger, och många andra, för ögonen, skulle de här anförda fallen kunna tagas för enbart konstruktioner. Nu är det dock en bister realitet, som grinar mot det svenska folket: man utlämnar de nationella värdena åt internationella koncerner, man begår förräderi mot sitt eget land. Detta kunna ej sanningssökande, verklighetsbundna medborgare för- neka, hur mycket man än söker bortförklara det från partipolitiskt håll.
En mycket bidragande orsak till den allmänna försumpningen bland de sty- rande måste sökas i formen för tillsättningen av de statliga förtroendemännen. Detta är ej en urvalsprocess för dugligheten utan för talarkonsten och framför allt: inga som helst moraliska garantier för personens inre kvalitet sättes som borgen.»
I en artikel i tidningen Nazisten, valnummer, hösten 1934, anfördes under rubriken »Siffrorna här nedan tala ett tydligt språk»:
»Vi nazister få ofta gå under beteckningen skojare och banditer i den hederliga svenska pressen för det en eller annan bandit från andra politiska skikt råkat slinta in i vår organisation. Fallet Wiklund har fått tjäna som anledning till en hel del bornerat skäll i nämnda press. — — —— Förskingringarna i vårt land ut- föras till fyrtio 0/0 av borgare, medan de sextio 0/0 rekryteras från de marxistiska leden.
Ett litet stickprov på marxistiska fackföreningspåvar, som förskingrat, är kanske nödvändigt för att vi skola slippa bli beskyllda för lögnare i den hederliga pressen.»
Härefter följde en redogörelse för vissa förskingringar, varefter fortsattes: »Det påstås som bekant, att sanningen är illa tåld och något ligger väl däri eftersom man nu från marxistiskt håll försökt sig på en kohandel, varigenom man i eget intresse skulle hindra tidningarna från att ange namn och övriga igenkän- ningsmärken på storförskingrare, mördare och dylika bovar. Man måste ju er- känna, att släktskapen kan kännas obehaglig, men är icke detta att gå väl långt"!
Undvik skojarna vid valen! Rösta med nazisterna!»
Grovt vilseledande framställningar ha även eljest förekommit. I Vår Kamp för den 30 maj 1933 funnos sålunda införda artiklar med följande rubriker:
»En ny Kreuger? Samröre Konsuln—Postsparbanken? Öppna frågor till herr Örne» samt »Konsum inför bankrutt. Var äro Grov- och fabriksarbetarnas pengar"! Vi kräva redovisning.»
I Svenska Rikstidningen Dagbladet för den 5 januari 1934 fanns införd följande annons för medlemsvårvning:
»Mord. Ett nytt skede i kampen mot nationalsocialismen i Sverige har inletts: S. A.-man Gösta Wiklund skulle bli första offret: Judepengar och vanvettig hets drev marxister och utländska mördare att fegt och uselt utgjuta svenskt blod! Svenskar! Hur mycken skymf ämna Ni låta övergå vår egen stam? Hur länge ämna Ni låta Edra dödsfiender organisera undergången? Huset står i brand! Nationalsocialismen är vår enda räddning!»
381 Ekströmspartiet. Här må återges följande uttalanden i ledare i Riksposten för den 17 okto- ber 1934:
»Socialdemokratien över hela världen ställes i ”revolutionär försvarsställning'. Så ock den svenska. Kamrater! Vi ha en svår strid att utkämpa. Ännu ha vi för- månen att föra den utan större risk till liv och lem, ännu hägra icke koncentra- tionslägren och fängelserna för oss. Må vi begagna tiden väl, må vi föra propa- gandan för våra idéer med sådan kraft, att de den dag, då den ”revolutionära försvarsställningen' besättes, och utrotningskriget mot oss proklameras, vunnit så- dan genklang hos svenska arbetare av hjärnan och handen, att ställningen måste uppgivas utan blodig strid. Vi äro vänner av freden och vilja gå fredens väg, med legala medel omskapande vårt land efter nationella socialistiska riktlinjer. Men den svenska socialdemokratien följer de internationella signalerna. Den går mot bolsjeviscringen och den blodiga terrorn. Quo vadis, socialdemokrati? får sitt svar, när vi se på Österrike och Spanien. Må vårt land förskonas från den utvecklingen. Den enda räddningen är en snabb och överraskande seger för våra idéer. På varje man i våra formationer vilar ansvaret tungt. Må var man veta sin plikt.»
samt för den 5 december 1934:
»En svensk nationalsocialist måste först och främst i sitt arbete för den natio- nella socialismen taga hänsyn till gällande lagar och förordningar. De få icke över- trädas. Vi stå på legalitetens grund och vilja med legala medel omskapa vårt land efter nationalsocialistiska riktlinjer. Vi plädera för laglydnad och rättrådighet och vilja göra rent hus med klasskampskoryféer och systemskojare. Men ska!] allmän- heten få aktning för oss och betrakta oss som annat än en samling barnungar, fan- taster och ligister och vad än värre.är, humbugsmakare, måste vi i vår dagliga gärning leva så som vi lära.—»
b. Propagandan inom försvarsverket.
Sveriges Kommunistiska Parti (Sillénkommunislerna).
Angående denna propaganda i allmänhet anfördes i en ledare i Norrskens- flamman för den 3 augusti 1934 med rubriken »Vår antimilitära kamp», att den inriktades på att svetsa de breda arbetar- och bondemassorna samman i ett obrottsligt kampförbund med soldaterna. Vidare uttalades:
»Med detta mål för ögonen bedriver kommunisterna sitt revolutionära arbete bland de värnpliktiga och stamanställda. Blott kommunisterna kämpar för militär- manskapets dagskrav, blott kommunisterna organiserar och leder soldaternas kamp för deras omedelbara intressen. I direkt förbindelse med militärmanskapets mass- aktioner för sina krav, framför allt i samband med den stora matstrejken i Karls— krona i fjol, har också den borgerliga-soc.-demokrat. pressen hetsat till ingripan- den, skärpta straff och förbudsåtgärder mot den kommunistiska verksamheten. — Därvid har man inte heller gjort någon hemlighet av att det är kommunisternas arbete och kamp för militärmanskapets omedelbara intressen, deras revolutionära arbete för att organisera kampförbundet mellan arbetarna och soldaterna, som borgarklassen och dess krigsorganisatörer fruktar.»
I Stormklockan för den 21 april 1934 anfördes i en ledare med rubriken »Det rustas för krig och massmord i Sverige under sosseregeringens led- ning»'
»Vi skriar ej om avrustning i allmänna fraser, _ — _ Men vi säger klart och tydligt till ungdomen: tag de vapen, som sättes i dina händer, öva dig med dem, men använd dem rätt. Den arbetande ungdomens uppslutning kring våra antimili— tära paroller, för att säkra en segerrik proletär revolution, blott den kan slutligen garantera avskaffandet av kapitalismens krig, avskaffa den borgerliga militaris— men samt upprätta en arbetarnas och böndernas folkbeväpning, en röd armé, som håller vakt om socialismens landvinningar!»
I en ledare i Sydsvenska Kuriren för den 22 december 1934 med rubriken AVennerström talar sanning» anfördes:
»— —- —— det är nättopp det som är summan av allt socialt vetande, att alla kapitalismens krafter samspelar på ett raffinerat sätt mot alla de krafter och före— teelser som kan rubba eller hota att rubba deras positioner eller korsa deras åtgöranden. Låt oss därför med kraft gå in för att likvidera den ”tanken” inom arbetarklassen, att vi bekämpar kriget med värnpliktsvägran, samvetsömma känslo- reaktioner eller hinkeanskt vrövl. Vi måste också göra klart för arbetarna att till kampen mot kriget hör inte bara revolutionär antimilitär propaganda utan också revolutionär dagskamp på arbetsplatser och mot tvångslagar, inte bara myteri utan också ammunitions- och transportstrejker. Kampen mot kriget omspänner alla områden för klasskamp men måste givetvis för dagen koncentreras på krigsmate- rialfabriker, ammunitionstransporten, de värnpliktiga och underbefälen samt det 'arbetsfredsarbete', som regeringen genomför i form av nya klasslagar och fack- lig splittring.»
I en ledare i Arbetartidningen för den 17—19 april 1934 under rubriken » Kommunismen och beväpningen» anfördes:
»Vill kommunisterna arbetarklassens beväpning? Ja, obetingat. Ty arbetarklas- sens beväpning är nödvändig för kapitalismens störtande. Kapitalismen stöder sig på vapnen. Därpå lämnade Ädalshändelserna 1931 ett för alla begripligt bevis. Och för att störta kapitalismen måste man slå ned dess väpnade makt, som inte bara består av den statliga militären och polisen utan också av kapitalismens särskilda väpnade styrkor: de frivilliga landstorms- och skytteföreningarna m. fl. dylika organisationer, som tillsammans utgöra kapitalistklassens särskilda armé. Proleta— riatets beväpning måste praktiskt genomföras framför allt genom erövring av manskapet i borgarklassens armé och flotta. Den som har männen i armén och flottan med sig han har också vapnen. Klart är, att det kan bli nödvändigt en gång, att beväpna fler än de soldater och matroser man vunnit i armén och flot— tan. Men frågan om beväpningen är icke ens då en fråga om stöld eller köp. Det är helt enkelt en fråga om att med tillhjälp av de väpnade styrkor, man redan tagit från motståndare, erövra vapen ifrån honom _ —— —-.»
En kraftig agitation har bedrivits i samband med avhållna kongresser »mot krig och fascism», »Internationella ungdomsdagen» etc.
I Stormklockan för den 21 april 1934 förekom en artikel med rubriken >>60 ombud representerade 4 000 arbetare på Kristianstadkonferensen!», vari anfördes:
»Konferensen mot krig och fascism, som hölls i Kristianstads Folkets Hus un- der förra söndagen, —— _ —— Dessutom hade fyrtio revolutionära ”blåkragar” från Karlskrona sänt ett ombud —— —— _.
Konferensens mest uppmärksammade moment var en hälsning från fyrtio revolu- tionära 'blåkragar' i Karlskrona, som lovade att i händelse av krig rikta vapnen mot klassfienden i det egna landet.»
I en inbjudan från Norrbottens kommunistiska ungdomsdistrikt till 20:e Internationella ungdomsdagen intagen i samma tidning för den 24 augusti ' 1934 anfördes:
»1:sta sept. genomföres över hela världen den 20:de Internationella Ungdoms— dagen. Mitt under brinnande krig, under ledning av Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg, höjdes den Internationella Ungdomsdagens röda fana, kring vilken samlades hela världens revolutionära ungdom. Under denna fana ställde den revo- lutionära ungdomen parollen: Rikta ej vapnen mot dina klassbröder i andra län- der, utan mot din verklige fiende _ borgarklassen i det egna landet!»
I ett i samma tidning infört upprop från Kommunistiska Ungdomsinter— nationalen till Internationella ungdomsdagen den 1 september 1934, an- fördes:
»Soldater och matroser! Vänd er gemensamt med arbetarungdomen mot kriget och överfallet på Sovjetunionen! Kämpa för era krav! Vägra att bli arbetarklas- sens och böndernas bödlar! Förbrödra er med de kämpande arbetarna! Från ka— sernoket, från officerarnas och den fascistiska terrorns godtycke kan endast pro- letariatet rädda er. I fall av krig måste ni veta att rätt använda vapnen och för— hindra krigsorganisatörernas planer. —— Soldater! Marschera inte mot edra egna bröder, arbetarna och bönderna. Kämpa gemensamt med vapen i hand mot ert eget lands borgarklass! -— Flottister! Följ det hjältemodiga exemplet från pansar- kryssaren Potemkin och De Zeven Provincien!»
Såsom exempel på olika former av propagandan må vidare återges föl- jande:
I Stormklockan för den 12 maj 1934 fanns införd en artikel med rubriken: »Vi är alla kamrater ljuger nazistöverste», däri refererades ett föredrag, som regementschefen vid kustartilleriet å Oskar-Fredriksborg hållit om de kom- munistiska organisationernas skadliga verksamhet. I artikeln anfördes bl. a.:
»Överstens fras att ,vi sitter på samma gren” och 'vi är alla kamrater” lurar inte arbetarpojkarna i kronans kläder. De vet att de inte sitter i samma båt. De tillhör arbetarklassen. Militärmakten är däremot borgarklassens stöd och av- sedd att sättas in mot inte bara någon tänkt 'yttre fiende” utan även mot arbetar— na här i landet som kämpar för sina intressen.»
I Norrskensflamman den 1 maj 1934 förekomme åtskilliga annonser innehållande proletära hälsningar från regementena, däribland en av föl— jande lydelse:
»56 grabbar från Norrbottens regemente sänder alla proletärer i hela världen sin flammande kamphälsning. —— Vi är med i kampen och var medveten om att vi komma att vända våra vapen rätt.»
I Stormklockan för den 12 maj 1934 fanns införd en artikel med rubriken: »Kustis manskap i Karlskrona vägrade äta rutten potatis», vari refererades en matstrejk och anfördes:
»Så skall det gå till, då motsträviga myndigheter och befäl skall tvingas på knä för manskapets rättmätiga krav. Exemplet från ,kustis' bör tas till intäkt för ak- tioner på alla förläggningar och båtar, varest officerarnas nonchalans och god— tycke medför försämrade förhållanden för manskapet!»
I en artikel i Arbetartidningen för den 4—10 maj 1934 under rubriken »lmponerande 1 maj mönstring under kommunisternas fanor. Röda kust- artillerister hälsade demonstrationen» anfördes:
»Dä demonstrationen passerade Vasagatan inträffade en händelse, som säkert etsade sig in i minnet på åskådarna. På snörrät linje stod 15 uniformerade kust- artillerister uppställda i stram givakt och hälsade kommunisternas demonstration, varannan med handen till mössan på militäriskt sätt och varannan med knuten näve. Denna händelse visar att vår antimilitära propaganda börjar bära frukt och att ungdomen i armén och flottan börjar förstå vilket parti som kämpar för deras krav.»
I en novell i Ny Dag för den 11 juni 1933 med rubriken >>Hundratusen skarpa skott» omtalades en del episoder från beväringslivet samt huru vid fältmarsch beväringarna fått bära 100 skarpa skott. Novellen avslutades på följande sätt:
»_ Vi skulle behållit dom där hundra skarpa skotten, som vi för bördans skull fick med på fältmarschen, sade 105 Karlsson en dag när vi satt och filosoferade på en bänk i korridoren. Tänk dej, hundra tusen skarpa skott, då skulle vi kunna ta ut grabbarna ur kroken och göra slut på det här permissionsförbudet med. Och varför inte hela det här helvetet.
_ Det har du rätt i. Men skotten finns kvar. Gevär och kulsprutor finns det också.»
I en artikel i den stencilerade tidningen Torpeden, »Huvudorgan för Skeppsholmens revolutionära flottister», för mars 1934 anfördes under rub- riken »Slå tillbaka fascistofficerarnas försök att splittra manskapets enhet- liga sammanhållning»:
»Genom att militärmanskapet kämpar för sina dagskrav, stärkes deras förtroende för aktionens och strejkens makt. För när manskapet börjar tro på sig själva och använda sig av strejken i kampen emot officerskamarillan, _ _ _ tro ej office- rarna pä manskapet. Var och en måste göra klart för sig, att i den kommande uppgörelsen mellan arbete och kapital kan ingen stå neutral. Vill du kämpa för arbetarklassens frigörelse så är din plats bland de revolutionära flottisternas led, och inte bland passifisterna och pessimisterna. GenOm en undanfallspolitik vinnes intet. Arbetarklassens seger vinnes endast genom en oomkullrunkelig enhetsfront, arbetare och militär emellan. Självfallet kommer flottisternas propaganda såsom hittills att mötas av ett hårt motstånd, mänga kamrater har och kommer att kastas i kroken, för sitt arbete för militärens revolutionära organisering. Men detta får ej förhindra att vårt arbete avstannar. Det får ej avstanna ens så mycket som en sekund. Tiden till den stundande uppgörelsen är ytterst kort. Gör därför klart för var och en, att kapitalismens störtande utan våldet är omöjligt. Tag därför emot den nuvarande härskande klassens mordverktyg. Lär dig vapnens bruk. Ej för att mörda dina kamrater i ett annat land. Utan för att i den stundande uppgörelsen vända dem emot din och alla arbetares fiende _ kapitalismen. Alla måste därför _ utan att avstå ett enda ögonblick för att utnyttja de legala möjligheterna _ ägna den största uppmärksamhet och energi för att organisera och utvidga militär— manskapets militärcellorganisationer. Annars kommer den i krigsutbrottet bezgyn- nande terrorn, vars förtecken redan nu visar sig, oundvikligen att förinta militär- cellsorganisationerna, och därmed de viktigaste förutsättningarna för den revolu- tionära kampen emot kriget. Det är även av outsäglig stor vikt att antikrigs-
ungdomens kongress, vilken kommer att avhållas i slutet av april, bliver ordentligt diskuterat flottisterna emellan. För vi äro ju ibland de, som ha erfarenhet om hur det ser ut på en militärförläggning. Det är därför vi, som måste bidraga med att på antikrigskongressen kunna framlägga konkreta exempel på olika arbetsmetoder, vilka är att rekommendera för vidare användning.»
I en artikel i samma tidning, nr 6, 1933, anfördes med anledning av 3-års- dagen för Ädalshändelserna:
»När vi nu stanna inför de 5 mördades dödsdag må all militär, värnpliktiga såväl som stamanställda ställa sig den frågan: Hur skall jag ställa mig inför ett nytt Ådalen? Du är arbetare fastän du ligger i lumpen, därför är arbetarnas intressen även ditt intresse. I den tanken vänder du ditt vapen mot arbetarnas förtryckare, samhällets härskare, kapitalismen.»
Artikeln flankeras av en teckning, föreställande en hånleende officer med hak— korsemblem i mössan samt framför denne fem likkistor. Under teckningen stod: »Den 5-dubble arbetarmördaren kapten Mesterton».
Av särskilt intresse är frågan om Sillénkommunisternas medverkan vid den s. k. matstrejken i Karlskrona den 24 juli 1933. Denna gav upphov till en kraftig agitation i partiets tidningar.
Till upplysning om händelseförloppet må intagas följande utdrag ur den av befälhavande amiralen i Karlskrona till chefen för försvarsdepartementet däröver avgivna rapport:
»Överenskommelse om igångsättande av en matdemonstration vid frukostskaff— ningen sagda dag (den 24 juli) har uppenbarligen träffats mellan de pådrivande elementen några dagar dessförinnan, varefter de övriga av ifrågavarande man- skapskontingenter övertalats, tubbats eller skrämts att deltaga. — Den å örlogs- varvet tjänstgörande personalen, den s. k. varvsparaden, vilken ifrågavarande dag bestod av 56 st. andraklass och 46 st. tredjeklass stameldare och hant- verkare samt två värnpliktiga utpurras tidigare än övrigt manskap, nämligen kl. 5.15 varefter den intager sin frukostskaffning, vilken i enlighet med all annan utspisning vid sjömanskåren är s. k. fri skaffning. Detta innebär, att envar har rätt att inom viss tid intaga vederbörlig måltid, om han så önskar. Om enskilda av manskapet av någon anledning icke vilja intaga något mål så är detta dessas ensak. Men sker uteblivandet i massa, blir det en demonstration, vilket också var avsikten. _ Så gott som hela varvsparaden underlät sålunda vid tillfället att intaga frukostskaffningen under förevändning att maten vore otillräcklig. Då sedan tiden var inne för uppställning och avmarsch till varvet kl. 6.30, underlät detta manskap att åtlyda biträdande veckohavande officerens befallning till upp- ställning. Sagde officer beordrade då en av de närmast stående av manskapet, vpl. 29 219/31 Olsson att efterkomma ordern, vilket denne vägrade. Han intogs" då i förvarsarrest. Stationskrigsrätten har ådömt Olsson 1 månads fängelse. Kon- tingenten beordrades omedelbart efter det Olsson avförts till förvarsarresten att gå upp i sina logement, vilket åtlyddes, varefter logementen låstes och poster utsattes. Sedan under tiden veckohavande officeren meddelats om det skedda och kommit tillstädes, beordrade denne logeme'ntsvis uppställning för avmarsch till varvet, vilken order följdes. Under tiden hade klockan blivit omkring 700. Härunder hade det övriga manskapet i kasernerna i vanlig tid utpurrats och klätt sig. Detta manskap skulle nu på motsvarande Sätt som varvsparaden intaga sin frukostskaffning. Den några dagar tidigare i allmän tjänst inryckta värn-
pliktskontingenten samlades i stället till större delen, omkring 340 man, i när- heten av den nu uppställda varvsparaden och hälsade denna _ icke befälet _ med hånfulla tillmälen med anledning av att varvsparaden ställt upp. Denna avmarscherade emellertid i ordning. _ Ovannämnda värnpliktige intogo alltjämt icke sin frukostskaffning, och då signalen kl. 7.50 blåstes om deras uppställning, hörsammades den icke under förevändning att ordentlig mat först skulle utspisas. _ Kl. 8.00 hissas flaggan på kasernerna varvid vakten går i gevär och skyldrar och övrigt manskap under vanliga förhållanden är uppställt samt givakt år kom- menderat. Då flaggan nu på slaget gick upp var sagda värnpliktskontingent såsom ovan nämnts ännu icke uppställd. Äldste Instruktionsofficeren vilken för tillfället samtidigt är tjänsteförrättande skolchef och nu kom tillstädes för att i vanlig ordning övertaga befälet beordrade kontingenten att stå i givakt under ceremo- nien vilket hörsammades av de närmast stående. Jag anser att anledningen till att ordern i övrigt icke hörsammades till största delen kan tillskrivas att detta nyinryckta manskap icke ännu var vant vid örlogsbruket att under flaggas his- sande intaga givaktställning, även om ordnad uppställning icke ägt rum. Den ifrågavarande värnpliktskontingenten meddelades omedelbart efter ceremonien av Äldste Instruktionsofficeren, att uppmarsch till matsalen komme att göras med samtliga, varvid den, som icke ville äta, endast skulle passera genom matsalen. Uppställning beordrades nu och inmarschen skedde plutonvis under vederbörande befäl, varefter den ordinarie frukostskaffningen allmänt intogs utan störningar. Omedelbart därefter igångsattes övningarna. _ Varvsparaden framkom till varvet vid den tidpunkt, då ett kortare uppehåll göres i arbetet för att de civila arbetarna skola intaga medförd frukost, vilket varvsparaden då även kan göra, därest den begagnat sig av tillåtelsen att medföra frukost, vilket ej var fallet. När sedan uppehållet var tilländagånget och arbetet skulle påbörjas, underlät varvsparaden detta. Då jouringenjören efter en stund kommit tillstädes, beordrade han igång- sättningen, varvid manskapet svarade, att om de först erhölle mat, skulle arbe- tena genast påbörjas. Tjänsteförrättande varvschefen underrättades och kom till- städes, varvid manskapet avgav samma förklaring. Denne beordrade återmarsch till kasernen, vilket skedde i ordning. Varvsparaden återkom dit omkring kl. 10.00, varest förberedande förhör omedelbart igångsattes samt sagda manskap erhöll middagsskaffning något tidigare än eljest, vilken måltid intogs utan stör- ningar. Efter skaffningen fortsattes de förberedande förhören avdelningsvis, me- dan varvsparadens övriga avdelningar avmarscherade till varvet och igångsatte arbetena. _ Omkring kl. 11.30 blev en värnpliktig, på grund av att han intagit sin frukostskaffning i vederbörlig ordning, misshandlad av värnpliktige 2 206/33 Johansson, vilken förseelse omedelbart upptäcktes. Efter vederbörligt förhör åla- des han av kårchefen åtta dagars vaktarrest.» _ Efter en redogörelse för beskaf- fenheten av matinrättningen, marketenteriet och kasernerna, varvid framhölls, att anstalterna för manskapets välfärd voro långt ifrån tillfredsställande, fortsattes: »Den i händelserna inblandade värnpliktskontingenten inryckte till tjänstgöring helt nyligen och hade den 24 juli erhållit den första grundläggande militära ut- bildningen endast under sex dagar. Självklart hade dessa värnpliktiga under sagda korta tid icke kunnat bibringas någon högre grad av militär disciplin utöver den, som hos den enskilde individen må vara nedlagd i hans karaktär, inställning till plikt i allmänhet och till försvaret. Det är sannolikt, att inom kontingenten finnes ett antal kommunister såväl som att dessa vilja begagna sin tjänstgöringstid till att utbreda sina tänkesätt bland den övriga militären samt begagna varje tillfälle att undergräva krigslydnaden och ställa till disciplinvidriga uppträden. Härvid äro mat- förhållandena som känt alltid ett nära till hands liggande och tacksamt område.
Oavsett huruvida skälig grund till klagomål på matens myckenhet eller be- skaffenhet förelegat, varom jag ännu icke är beredd att uttala mig, är det min åsikt, att många av demonstranterna deltagit huvudsakligen på grund av s. k. solidaritet eller av rädsla för stryk, vilket ju bestyrkes av att sådant verkligen seder- mera förekommit, att vidare demonstrationen för många, särskilt de mindre re- flekterande, verkligen haft till enda ändamål att söka få förbättring i kosthållet, men att för initiativtagarna och pådrivarna, d. v. s. för de i själva verket svårast felande, det huvudsakliga målet varit ett annat. Verkliga, överdrivna eller in- billade svagheter i kosthållet hava enligt min mening tagits till förevändning av vissa element inom de inblandade manskapskategorierna eller av individer utanför kasernerna för att åstadkomma bråk och utgöra ett led i det arbete på krigs- lydnadens undergrävande, som uppenbarligen alltjämt pågår. Vid åtskilliga till- fällen har min företrädare i ämbetet med skärpa framhållit dessa förhållanden i Karlskrona. Jag har nu full anledning att instämma i vad han därvid anfört. Agitationen bland krigsmanskap från kommunistiska element inom och utom kasernområdena har pågått länge och har ingalunda upphört efter matdemonstra— tionen, vilken enligt min mening till mycket stor del är ett verk av sagda agi— tation. _ _ __»1
I en ledare i Ny Dag för den 27 juli 1933 under rubriken »Karlskrona» anfördes angående dessa händelser:
»Karlskronaaffären skall först och främst ges de proportioner, den verkligen hade. Det vore falskt att överskatta den demonstration, som flottisterna genom- förde. Det kan naturligtvis inte bli tal om »myteri». Det fanns en hel del svaga punkter i aktionens genomförande. Men det vore lika falskt att underskatta denna aktion. Att klargöra fakta och för alla arbetare framhålla deras stora betydelse i hela arbetarklassens kamp mot de imperialistiska krigsförberedelserna, år av största vikt, inte minst nu då vi står mitt uppe i en antikrigs— och antifascistkam- panj kring 1 augusti. _ _ _ .
Kommunisterna hemlighålla inte sina avsikter. Vi förklarar öppet, att vi med all kraft går in för de krav vi uppställer för manskapet i borgarnas här och flotta, krav om bättre bespisning, bättre avlöningsförmåner, honnörspliktens av- skaffande, rätt att deltaga i arbetarklassens organisationer och möten, rätt att välja kommittéer för att tillvarataga manskapets intressen o. s. v. Ja, vi hem- lighåller inte heller, att detta blott är delkrav för mobiliseringen av manskapet, och att huvuduppgiften är att klargöra för arbetarklassens ungdom i vapenrock och blåkrage, att fienden står i det egna landet.
I enlighet med denna inställning är det en plikt för varje kommunist att alltid stå i spetsen för manskapets kamp för bättre förhållanden, att organisera denna kamp, att vidareutveckla den, att söka så mobilisera manskapet, att kampen föres till seger. Vi anser sålunda, att aktionen i Karlskrona bör fortsätta. med krav om frigivning av de arresterade kamraterna, för inställande av krigsrättsförfa- randet, för undersökning och för bestraffning av de officerare, som bestulit man— skapet på deras mat, för bättre mat och rätt för manskapet att genom av dem själva valda organ fritt kontrollera både bespisnings- och övriga förhållanden.»
I en ledare i Norrskensflamman för den 28 juli 1933 under rubriken »My- teriet i Karlskrona» anfördes härom:
»Det är sannerligen anledning för borgarpressen till nervositet, ty matroser som
1 Se Vidare Bil. 4.
en gång gjort ”myteri', kan göra det en gång till i en annan situation och göra det ännu effektivare.
Det gällde som sagt denna gång en protest mot matordningen. Genom att ge de värnpliktiga otillräcklig och dålig mat, söker de maktägande nedbringa kostna- derna för upprätthållandet av sin våldsapparat. Alt därför protesten gällde just detta område var naturligt och reducerar inte det ringaste dess politiska betydelse. De flesta myterier under de senaste åren i de imperialistiska staternas arméer och flottor har gällt manskapets förplägnad eller ekonomiska förhållanden i övrigt. Men denna direkta orsak utesluter inte att det finns indirekta. Kapitalismens all- männa kris avspeglar sig i en växande revoltstämning. Det ökade misstroendet till kapitalismens hela system, massornas instinktiva fruktan för ett nytt krig, det florerande kapitalistiska banditdömet, men framför allt socialismens segertåg i Sovjet-Unionen, revolterna i kolonierna och kommunistiska partiets verksamhet är faktorer, som indirekt dikterar protestyttringarna. _ _ _
Den svenska arbetarklassen står helt solidarisk med sina unga kämpar på Karls— krona flottstation. Den ser i dessa händelser ett löftesrikt brytande med den fega slavmoral, som kapitalismen inplantat och hyllar matroserna som kämpat mot ett system, som förtrycker allt Sveriges arbetande folk.»
I en artikel i Stormklockan nr 37 1933 under rubriken »Följ Karlskrona- flottisternas maning» refererades ett upprop från »flottisterna i Karlskrona», vari anfördes:
»På samlad front ha vi flottister i Karlskrona, oavsett politisk uppfattning, gått till enhetlig aktion för våra gemensamma krav.»
Slutligen må nämnas, att i ett i samma tidning för den 22—28 febr. 1934 intaget »Öppet brev till alla medlemmar i Sveriges Kommunistiska Ung- domsförbund» undertecknat »Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund (Sektion av Komm. Ungdomsinternationalen) Centralkommitténs extra ple- num» anfördes att matrosstrejken i Karlskrona var ett av de bästa exemplen på ungdomens antikrigskamp, och att strejken stod under ledning av kom- munistiska ungdomsförbundets militärcell.
Socialistiska partiet (Kilbomspartiet).
Som bevis på partiets inställning i förevarande avseende må återges föl- . jande uttalande i en ledare i Folkets Dagblad för den 15 februari 1934 med rubriken »Vad lär oss Wien»:
»Ett tredje problem som händelserna i Österrike ställer på dagordningen är frågan om den väpnade kampen. — Men så mycket måste sägas, att, om arbetarna tvingas till väpnad kamp måste de ha på sin sida soldaterna. _ Vår lärdom här måste bli ej blott en skärpt antimilitär propaganda i gamla former utan fastmer en ny antimilitär propaganda som ej blott förlägges inom kasernerna utan blir en del av den allmänna propagandan bland det arbetande folkets yngre och äldre generationer. Så vitt man kan döma av de officiella Wientelegrammen har solda- terna helt kämpat på den reaktionära regeringens sida och detta kan ej förklaras annat än genom en bristande upplysningsverksamhet och felaktig taktik från ar- betarrörelsens sida.»
Syndikalisterna.
Organisationens allmänna inställning till militären framgår av följande ut- talande i en ledare i Arbetaren för den 9 december 1933 under rubriken »Mi— litären och arbetarklassen».
»Det har i alla tider för syndikalismen varit en självklar sak, att den militära maktapparaten måste undergrävas, att den genom propaganda måste så bearbetas, att den blir otjänlig för kapitalismen att använda som ett vapen mot arbetar- klassen. Vi hävda fortfarande öppet nödvändigheten av att fullfölja detta arbete. Den viljelösa disciplinen, det själlösa lydnadstvånget inom armén måste brytas ned. Vi göra detta helt öppet trots att hr Vennerström som högste chef för det statliga slaktväsendet förklarat, att det måste med lagens strängaste medel gripas in mot alla som bedriva en dylik verksamhet. _
Den springande punkten är på vilket sätt man effektivast skall kunna under- gräva kadaverdisciplinen inom armén och flottan och göra dessa institutioner odug- liga som redskap för kapitalismens upprätthållande.
Vi underskatta ingalunda den individuella vägran att fullgöra militärtjänst. Vi tvärtom uppskatta denna handling mycket högt. I den ligger den enskilde indi- videns revolt mot statens anspråk på att få ,äga' människan, som man äger en stut eller annat oskäligt kreatur. I den handlingen ligger individens resning mot statens anspråk på att få enrollera människan som ett viljelöst nummer i sin mordapparat. I den handlingen ligger det en personlighetens självhävdelse, som vi både respektera och uppskatta. Den -verkar befriande som en fri naturs pro- test mot statsslaveriet och mordbarbariet, och som sådan är den icke blott berät- tigad utan utomordentligt förtjänstfull. Den är en handlingens propaganda med en stark influens på massorna.
Men den räcker icke. Även om dessa vägrare skulle stiga till några tusen per år, vilket alls icke är omöjligt, så räcker det icke därför att armén och flottan ändå befinna sig i motståndarnas händer som vapen mot arbetarklassen. Dessa apparater måste bearbetas inifrån, och det är en uppgift framförallt för den syndikalistiska ungdomen, som ekonomiskt bör hjälpas i sin propaganda av våra L. S., som bättre än de fattiga ungdomsklubbama äro ägnade att finansiera denna verksamhet. _ — _ En flotta och en armé som icke låta använda sig mot en proklamerad generalstrejk _ det är just detta vi måste åstadkomma.»
Som exempel på agitationens art må nämnas att av medlemmar i syndi— kalistiska ungdomsförbundet den 3 november 1933 å olika platser i landet uppklistrades affischer av följande lydelse:
»Krossa Sverges militärväsende! Vägra bli broderdråparel Slå ned knektväldet! Utrym omedelbart regementena! Vägra värnpliktstjänstgöring! Vägra krigstjänst! Revolt mot militarismen!)
I en artikel i Arbetaren för den 4 november 1933 anfördes i ett omnäm- nande av saken och i anledning av företagna ingripanden: »Kampen kommer att skärpas. Den skall icke sluta förrän broderskapets idé har förverkligats, militarismen har krossats och den kämpande socialismens seger är ett faktum.»
Nationalso-cialisterna.
Här må återges ett upprop i tidningen Vår Kamp (Furugårdspartiet) för den 5 augusti 1933 »Till svenska arméns officerare, underofficerare och underbefäl!»
»Uppträdena i Karlskrona visa oss tydligt vad klockan är slagen. De röda förrädarna sätta den svenska arméns och marinens manskap på svältkost och samtidigt taga de denna fräckhet till utgångspunkt för en hänsynslös agitation mot arméns och marinens befäl.
Länge nog hava de röda skurkarne utan motstånd fått bedriva sitt skändliga spel med det svenska folkets ungdom.
Har Du betänkt Ditt ansvar som befäl. Tänk på att det är Din plikt mot Sveriges folk, att Du upplyser den ungdom Du har att utbilda om vem som är deras verkliga fiende. Tala om för dem, vem som satt dem på svältkost. Peka ut de demokratiska streberfigurerna, som utföra sin judasgärning såsom välbetalda hantlangare åt den judiska storfinansen. Tala om för dem att vår så kallade de- mokrati icke är någonting annat än storfinansens diktatur. Tala om för dem att slutmålet, bolsjevismen, är den absoluta oinskränkta judediktaturen.
Har du som befäl betänkt vart den nu alltmer tilltagande röda diktaturen bär hän? Det nu införda uniformsförbudet är början till slutstriden.
Vi ha att välja mellan å ena sidan urgammal svensk frihet under hakkorsbane- ret och å andra sidan en bloddrypande diktatur under de röda odjuren i ham- marens och skärans tecken. Har Du tänkt på att Sveriges krigsminister, Wenner- ström, varit en av de ivrigaste kommunistagitatorerna? Har Du tänkt på att denne bolsjevik kommer att kommendera Sveriges krigsmakt, när avgörandet faller? Har Du tänkt över att Du inom en ganska snar framtid får välja mellan att bliva röda-frontkämpe eller upprorsmakare?
Svenska militärer! Slut upp i den bruna armén innan det är för sent! S. N. 8. P. (Svenska Nationalsocialistiska Partiet) är den rörelse, som står oberoende av de hemliga judiska organisatörerna av bolsjevismen. S. N. S. P. är den enda orga— nisation, som kan bjuda den röda diktaturen spetsen. Ifyll och insänd ofördröj- ligen anmälningskupongen på sista sidan. Även hemligt medlemskap kan erhållas om så önskas. Tiden hastarl Ditt ansvar inför historien och Ditt folks framtid bjuder Dig att göra Din plikt! _ Svensk Front! Hell Furugård!»
Bilaga 2.
Redogörelse för vid arbetskonflikter åren 1931—1934 inträffade oroligheter, vilka torde stå i samband med den kommunistiska agitationen.
Textillconflikten 1931.
På nyåret 1931 utbröt konflikt inom textilindustrien, vilken varade till i mars samma år. Den hade i det stora hela ett lugnt förlopp. I början av konflikten förekomma emellertid en del oroligheter (i Borås och Skene), bestående i krossande av fönsterrutor i fabrikerna, snöbollskastning och skrän mot arbetsvilliga (i huvudsak förmän och tjänstemän, som utförde vissa arbeten vid fabrikerna) m. rn. Fyra av orostiftarna ådömdes fängelse— straff. En kraftig agitation bedrevs från kommunistiskt håll.
Upploppet i Halmstad 1931.
1 februari 1931 utbröt i Halmstad strejk vid därvarande brädgårdar. Or- saken till strejken var, att arbetsgivarna genom avtalsuppsägning försökte sänka timlönerna. Någon förlikning i lönestriden uppnåddes icke, varför en av firmorna ansåg sig böra anskaffa arbetskraft från annat håll. Det område inom hamnen där trävaruupplagen voro förlagda fridlystes av läns— styrelsen den 23 mars. Kort efter fridlysningen anlände till Halmstad en del arbetsvilliga. Dessa blevo omedelbart efter ankomsten missfirmade och miss- handlade av de strejkande, varvid en Sillénkommunist anhölls. De arbets- villiga voro förlagda å tvenne inom det fridlysta området liggande fartyg. I samband med de arbetsvilligas ankomst syntes i den kommunistiska pres- sen dagligen artiklar, vilka uppmanade de strejkande till kraftåtgärder mot de arbetsvilliga. Ny Dag hade särskilda lösnummerförsäljare placerade i Halmstad för att öka spridningen av tidningen vid oroscentrum.
Under rubriken »Jaga bort strejkbrytarslöddret i Halmstad» anfördes i Ny Dag: *
Resolutioner hjälper inte. Strejkbrytarna ger sig inte från Halmstad om det avfattas aldrig så många resolutioner, allra helst om dessa kommer från möten. där huvudtemat är: här inte hand på strejkbrytarna. Kraftigare medel måste till- gripas. Halmstads arbetare måste befinna sig på krigsfot intill den stund då den
siste strejkbrytaren lämnat staden. _ _ —— En avdelning av Röda Frontförbundet för Halmstad är ett trängande behov, det är en lärdom som dagens situation lärt oss.
Den 20 april företogs under ledning av sillénkommunister demonstrationer vid och inom det fridlysta området, varvid de demonstrerande övergingo till skadegörelse å egendom. En del vagnar, kärror samt en släpvagn till lastautomobil, vilka voro stående inom hamnområdet, vräktes i sjön. Vid samma tillfälle uppstodo sammanstötningar mellan polis och demonstranter, därvid en del personer skadades. På grund av dessa uppträden begärde länsstyrelsen hos socialministern tillstånd att tillkalla polisförstärkning. Den 21 april anlände från Göteborg ett antal polismän, därav en del beridna. Stora demonstrationer, ledda av sillénkommunister, företogos vid polismän- nens ankomst. Några svårare oroligheter uppstodo dock icke. Den 23 april på kvällen höllo Sillénkommunisterna möte i Folkets Hus. Efter mötets slut begåvo sig deltagarna i samlad trupp till det fridlysta området, där de trängde in i avsikt att få tag i de arbetsvilliga. Därvid förekom skott- lossning från demonstranterna, vilken besvarades av de arbetsvilliga, sten- kastning etc. Ett par personer skadades. På kvällen förekom även demon- strationer utanför polisstationen.
Ny Dag refererade under rubriken »Skarpa skott från Lumplena i Halm- stad» händelseförloppet vid mötesdeltagarnas ankomst till hamnområdet på följande sätt:
—- — därifrån tågade arbetarna till strejkbrytartillhållet. Vid halv 9-tiden sam- lades all polisförstärkning till trots Halmstads arbetare och trängde fram genom det fridlysta området ända till de båda lumplenornas tilläggsplatser. Plötsligt började strejkbrytarna skjuta skarpt.1 Tre ynglingar bland demonstranterna, två i 13—14 års- och en i lB-årsåldern träffades i benen och måste föras till sjukhus, där de nu vårdas. Dådet väckte naturligtvis våldsam förbittring bland arbetarna. Ste- narna började hagla och situationen var en stund rått kritisk för polis och bry- tare. Borgmästaren försökte i gammal stil med besvärjelser. Han läste nämligen upprorslagen tre gånger under ideliga inpass från arbetarna. När han kom till orden om att de församlade skulle skingra sig i konungens namn, svarade proletä- rerna samfällt: »Vi sk—r i både dej och kungen.» Arbetarnas hållning mot bry- tarna var trots lagläsningen så bestämd, att polis och brytare kände sig mycket osäkra . . . Senare samlades också ett stort antal arbetare utanför det fräcka hets- bladet Halland, vars pressluskar fick ordentligt reda på, vad arbetarna tänker om dem. Tidningen fick även några fönsterrutor krossade. — I stadsfullmäktige ha kommunisterna med kraft framfört kravet på strejkbrytarnas och kosackernas av- lägsnande. Kommunisterna i Halmstad ställer nu parollen om en lokal general- strejk för att tvinga bort brytarna och polisen. Propagera och organisera för den parollen överallt och genomför den utan dröjsmål. Slöddret och dess skyddspolis skall bort.
Den 24 april på kvällen hölls ett möte i Folkets Park, vid vilket kom- munisterna framställde förslag om lokal generalstrejk. Detta godtogo dock ej mötesdeltagarna. Mötet avslutades vid 9-tiden eftermiddagen, varefter deltagarna lämnade platsen och begåvo sig ut i staden. Å olika platser förekommo sammanstötningar med polisen. Ett demonstrationståg begav
1 Enligt ett vittne avlossades minst tre skarpa skott från demonstranterna, innan de arbetsvilliga sköto.
sig till tidningen Hallands lokaler, där demonstranterna —— ledda av Sillén- kommunister — slogo sönder en del fönsterrutor genom stenkastning. Den utkommenderade polisstyrkan gjorde vid detta tillfälle ett flertal chocker mot demonstranterna varvid desamma skingrades. Polisstyrkan var dock fåtalig, varför myndigheterna vid 12-tiden på natten begärde militärför- stärkning, vilken bevakade det fridlysta området. Därefter förekomma icke några allvarligare demonstrationer eller andra oroligheter.
Den 2 maj bilades strejken. För deltagande i oroligheterna dömdes fyra demonstranter till frihetsstraff, varierande mellan 2—3 månaders straff- arbete.
Ådalshändelserna m. m. 1931.
På hösten 1930 utbröt konflikt vid de 5. k. Marmaverken. Denna för- anledde vissa sympatistrejker, bl. a. vid Sandvikens fabriker i Ådalen.
Den 12 maj 1931 anlände dit 70 arbetsvilliga, vilka skulle insättas i stuveriarbete vid fabrikerna. De arbetsvilliga fördes i fabrikernas båtar till Lunde, där de inkvarterades i logementsbyggnad, tillhörande det stuveri- bolag som skulle ombesörja lastningen. Omedelbart efter att det blivit känt för de strejkande arbetarna i Ådalen att de arbetsvilliga anlänt, på- börjades en aktion mot dessa, _vilken tydligen leddes av Sillénkommunister- na. I en artikel i Ny Dag för den 13 maj 1931 anfördes följande:
». . . Slå igen Ådalen tills hela slöddret är borta . . . Demonstrationer på midda- gen. Under natten och tidigt på morgonen har kommunisterna varit i livlig aktion med att sprida ett flygblad, som förfärdigats under nattens lopp. 2 000 exemplar har funnit vägen till arbetarna på olika platser och manar till demonstration klockan 12 i dag... Från Svanö, Frånö, Sprängsviken, Kramfors, Väija och Dynäs och även från längre bort liggande platser kommer arbetarna att mönstra upp för att demonstrera mot brytarpacket... Strejkbrytarna skall bort från Ådalen. Det är parollen, kring vilken alla arbetare enas i dag. Och arbetarna har makt att genom- föra den parollen.»1
Enligt uppgift samlades onsdagen den 13 maj vid 12-tiden middagen några hundratal arbetare på idrottsplatsen i Kramfors. Vid mötet hölls ett kort anförande av Axel Nordström, en av kommunistledarna i Ådalen. Mö- tet avslutades med ett demonstrationståg, som efter att ha upptagit demon- stranter från annat håll torde ha räknat 4—500 personer. Tåget fortsatte fram till fabriksområdet i Sandviken. Detta var omgärdat av ett grovt stål— trådsnåt, fästat vid järnstolpar. Demonstranterna beredde sig tillträde till det inhägnade området genom att lyfta av en grind. Vid tågets ankomst hade de arbetsvilliga varit sysselsatta med att vid fabriksområdets kaj lasta pappersmassa i ångaren Milos. Så snart demonstranterna inkommit å om- rådet, hade på grund av den upphetsning som rådde bland dem, flertalet arbetsvilliga förts ombord på en transportbåt. Demonstranterna spridde sig
1 Jfr Ådalskommissionens berättelse, sid. 21 o. 22.
nu, trotsande den närvarande polisstyrkans försök att hejda dem, över om- rådet, drogo sig ned mot kajen och började en häftig stenkastning mot de arbetsvilliga. Då transportbåten lagt ut, beredde de sig tillträde till Milos och funno ombord 6 arbetsvilliga, vilka blivit kvar. Dessa blevo grovt misshandlade. De upphissades med gajtrossen över däck där de —— eller åtminstone någon av dem —— fingo dingla en kortare stund. Ett par av de upphissade blevo liggande på däck antingen verkligt eller skenbart av- svimmade. Ytterligare misshandel mot de liggande avvärjdes på polismans uppmaning av Nordström, som ställde sig grensle över de misshandlade och på detta sätt sökte skydda dem från sparkar och slag. Demonstranterna ordnade sig nu åter till tåg och begåvo sig tillbaka till Kramfors. De två arbetsvilliga, som blivit liggande ombord ä fartyget, lämnades kvar, men fyra andra tvingades att medfölja demonstrationståget till en öppen plats i Kramfors, där de uppställdes på en makadamhög och förhördes av Nord- ström om sina levnadsomständigheter och om anledningen till att de åtagit sig arbetet. Därefter tillätos de att söka läkare på grund av den under- gångna misshandeln. Efter återkomsten till Kramfors ämnade demonstran- terna marschera till Lunde, men denna plan kom ej till utförande. En polisstyrka i bilar beordrades till Lunde för att skydda de arbetsvilligas förläggning därstädes. Det inhägnade område, där denna var belägen, blev fridlyst. På grund av förutnämnda händelser begärde och erhöll länsstyrel- sen av socialministern tillstånd att rekvirera militär för ordningens upp- rätthållande. Den 13 maj vid 11-tiden eftermiddagen anlände en militär- styrka från Sollefteå till Sprängsvikens station, där omkring 1 000 arbetare samlats. Vid detta tillfälle krossade demonstranterna rutorna till en bil, i vilken skulle transporteras militären tillhörigt gods. En kommunist höll ett anförande, vari han uppmanade till generalstrejk. Leven utbringades för Sovjetunionen och den revolutionära klasskampen. Flygblad med föl- jande innehåll utdelades till militären av kommunisterna.
»Kamrater i vapenrocken. Kapitalisternas hungeroffensiv mot arbetarna skärpes alltmer. I den allmänna hungeroffensiven ingår även striderna vid Verstegh-verken, (lär arbetarna en längre tid fått kämpa mot försämrade levnadsvillkor. Arbetarna skola med alla medel slås tillbaka. Du, kamrat, skall i kapitalismens intresse tvin— gas att skjuta ned dina kämpande klasskamrater. Kamrat, solidarisera dig med arbetarnas kamp. Vänd vapnen mot förtryckarna.»
Vid tidpunkten för militärens ankomst till Sprängsviken hade en del strej- kande samlats utanför de arbetsvilligas förläggning i Lunde, vilken stod under bevakning av en fåtalig polisstyrka. De strejkande började kasta sten mot förläggningsbyggnaden, varvid flera fönsterrutor krossades. De arbets- villiga transporterades då i båtar ut på redden. Polisstyrkan var alltför få- talig för att kunna ingripa mot folkmassan. Den till Sprängsviken anlända militärstyrkan ingrep senare i Lunde, varvid rökgasbomber måste användas för att skingra mängden. Några personer skadades därvid. Vid 1-tiden på natten hade lugnet i någon mån återställts. På grund av dessa händelser
begärde länsstyrelsen polisförstärkning från Stockholm, Härnösand och Sundsvall.
Den 14 maj på eftermiddagen hölls ett stort protestmöte i Frånö Folkets Park, där omkring 3 000 personer närvoro. Protestmötet hade organiserats av Transportarbetareförbundets avd. 40 i Lunde. Mötet öppnades genom att tvenne arbetare, vilka något skadats genom rökgasbomberna, fingo visa sig å en estrad. Anförande hölls av Nordström, vilken bl. a. uppmanade mötesdeltagarna att nedlägga arbetet i hela Ådalen. Detta förslag bifölls av mötet och arbetsnedläggelsen skulle ske från och med samma kväll. Å mötet beslöts vidare om tillsättande av ett särskilt kamputskott, bestående av 11 personer. Dessa skulle leda striden. Omedelbart efter mötets slut ord- nade sig en del av mötesdeltagarna i demonstrationståg till Lunde. Vid tågets ankomst dit uppstodo sammanstötningar mellan den därstädes för- lagda militären och de demonstrerande, varvid fem personer dödades och ett flertal skadades. Beträffande det närmare händelseförloppet hänvisas till Ådalskommissionens berättelse. Dessa senare händelser gjorde, att läns- styrelsen begärde och erhöll ytterligare militärförstärkning, dels från Öster— sund och dels från Umeå. Länsstyrelsen utfärdade den 14 maj en offentlig kommuniké, vari bl. a. meddelades att lastningsarbete tills vidare icke fick bedrivas av de i Lunde kasernerade arbetsvilliga.
J ordfästningen av de vid sammanstötningen dödade dirigerades av unifor— merade kommunister. För deltagande i upploppen straffades åtskilliga per- soner, strängast Nordström, som erhöll 2 år och 6 månaders straffarbete.
Beträffande kommunisternas roll vid dessa oroligheter har åtskillig dis- kussion ägt rum. Till belysande av kommunisternas egen syn på frågan må här intagas ett uttalande av Nordström i Ny Dag för den 27 juni 1934 (till bemötande av ett påstående att han av kommunistpartiets ledning ut— pekats såsom »ledare för upploppet»):
»Kommunistiska partiet och dess press har i verkligheten hela tiden med skärpa gått emot borgarnas påståenden att »upplopp» förelågi Sandviken och Lunde. Därför har självklart aldrig någonsin kommunistiska partiets ledning eller press utpekat mig som ledare för ett »upplopp» vars existens partiet bestrider. Däremot har jag självklart aldrig förnekat att jag var ledare för det kommunistiska parti- distriktet i Ådalen. Just därför förstår också varje arbetare att kapitalisternas domstol skulle finna en förevändning att döma mig. Jag är stolt över att kunna säga att mitt kommunistiska parti uppträdde riktigt och rakryggat i dessa allvars- dagar men jag har också i friskt minne hur ynkligt kilbomsledarna uppträdde i den situationen.»
Vidare må återges följande uttalande i en på kommunistpartiets förlag utgiven broschyr, »Arbetarmorden i Ådalen», av A. Vretling:
' »Endast under ledning av Sveriges Kommunistiska Parti och den Röda fackliga oppositionen kan arbetarna föra kampen till seger . . . Genom att följa det kommu— nistiska partiets paroller kunde Ådalens arbetare segra i den första drabbningen . . . Bryt med de socialdemokratiska ledarnas och den fackliga byråkratins och deras
hjälpares arbetarfientliga politik. Slå vakt om det Kommunistiska partiet genom massanslutning till dess organisationer.»
Efter de händelser för vilka redogjorts uppmanade Kommunistiska Par- tiets Centralkommittés politiska byrå till generalstrejk i Ådalen. Till sina organisationer över hela landet riktade den uppmaning till anordnandet av proteststrejker och protestmöten. Dylika strejker och möten genomfördes å olika platser i landet, huvudsakligast under Sillénkommunistisk ledning. ] Stockholm uppstodo vid en del möten och demonstrationer sammanstötnin- gar mellan den utkommenderade polisstyrkan och de demonstrerande, varvid ett flertal personer skadades. 11 personer anhöllos, och av dessa dömdes 10 till frihetsstraff, varierande mellan 2—8 månaders straffarbete. Bland de dömda märkas flera personer som hade ledande ställningar inom Sil- lénpartiet.
Konflikten inom pappersmasseindustrin 1932.
Konflikten utbröt i februari 1932 med anledning av att arbetarna ej ville godtaga av arbetsgivarna företagna lönesänkningar. Den förliktes i augusti samma år, sedan i mars ett för arbetarna något förmånligare av pappers- industriarbetareförbundet tillstyrkt förlikningsförslag förkastats, främst på grund av RFO:s agitation. Stuveriarbetarna i Norrland gjorde delvis ge- mensam sak med de strejkande. De av konflikten beroende verken sökte delvis hålla arbetena i gång medelst anlitande av kontorspersonal och arbets- villiga och detta föranledde åtskilliga oroligheter, av vilka särskilt må näm- nas Byske, Klemensnäs, Luleå samt Sandarna.
1. Byske (23 maj). Ett av ledande kommunister i Norrbotten dirigerat demonstrationståg trängde sig förbi polisspärren och tog sig in på fabriks- området, varefter ett strejkutskott förmådde med lastningsarbete sysselsatta arbetsvilliga att avlägsna sig.
2. Klemensnäs (5 juli). Mot av arbetsgivaren anlitade arbetsvilliga före- kom en kraftig hets i kommunistpressen, demonstrationer m. m. Länssty- relsen lät den 6 juni fridlysa visst inhägnat område omkring fabriken. Till detta beordrades polisbevakning. På kvällen den 5 juli utsatte en kommu- nistisk partiorganisation ett möte att äga rum å en plats omedelbart utanför det fridlysta området. Fabriken bevakades då av 27 poliser, varjämte lands- sekreteraren och landsfogden befunno sig på platsen. Innan kommunist- mötet började hade landsfiskalen beordrat några av de arbetsvilliga att reparera staketet i närheten av mötesplatsen, då detta nedbrutits. De mötes- deltagare som hunnit samlas (några hundra personer) begåvo sig då till den plats, där nämnda arbetsvilliga arbetade med staketets lagning, och började kasta sten mot dem och mot polismän som uppehöllo sig i närheten. Sedan de arbetsvilliga avlägsnat sig, hölls mötet i närvaro av över 1 000 per- soner. Anförande hölls av medarbetaren i Norrskensflamman A. F. F ors- berg, vilken agiterade för kamp mot strejkbrytarna. Omedelbart efter mötet
uppmanade en annan medarbetare i samma tidning, M. F. Wall, mötes- deltagarna att tåga till den plats där de arbetsvilliga arbetade och söka få dem att nedlägga arbetet. Ett tåg formerades därefter, där Forsberg och Wall gingo i andra ledet. Demonstranterna begåvo sig till berörda plats och började ånyo kasta sten på de arbetsvilliga och polisen. Slutligen rev folkmassan ned staketet och gick till anfall mot polismännen, som måste draga sig tillbaka till ett par byggnader, dit även de arbetsvilliga begivit sig. Byggnaderna utsattes för stenkastning, varvid ett stort antal fönsterrutor krossades. Flera polismän erhöllo därvid smärre skador. Folk- massan drog sig därpå tillbaka till den förut använda mötesplatsen, där Forsberg ånyo höll ett tal, vari polisens uppträdande kritiserades.
Forsberg och Wall jämte flera andra personer åtalades. Domstolarna fun- no att upplopp förelegat samt att Forsberg och Wall varit anförare för upp- loppet och dömde dem att vardera hållas till straffarbete 2 år 6 månader. 3 andra deltagare i upploppet dömdes till straffarbete i 3 månader. Åt en av dessa beviljades sedan nåd. I kommunistpressen ha tid efter annan förekom- mit framställningar om beviljande av amnesti för Forsberg och Wall. Den sistnämnde har genomgått partiskola i Sovjet-Unionen i två år.
3. Luleå (7 juli). Oroligheter föranleddes även här genom användandet av arbetsvilliga. Efter ett protestmöte häremot i Folkets park den 7 juli sökte åtskilliga mötesdeltagare att tränga in på ett i anledning av konflikten fridlyst område, varvid polisen måste skingra mängden. Ett par personer skadades, ehuru ej svårt. Nämnas må, att i Norrskensflamman för den 7 juli på första sidan före- kom med fetstil följande upprop:
Bort med strejkbrytarslöddret och dess beskyddare! Stort demonstrationsmöte å Folkets Park i afton kl. 7. _— Talare: Red. Hagberg m. fl. Arbetare, män och kvinnor! Upp i massor till protest mot strejkbryteriet och polisens provokatoriska uppträdande. Strejkkommittén.
I ett upprop den 11 juli i samma tidning anfördes bl. a.:
Arbetare i Luleå!
I hamnen ligger en lumplenla, lastad med svartfötter, som kommit hit för att taga brödet ur munnen på transportarbetarna. Åtta man av slöddret var med på Milos i Lunde förra året. För deras skull har fem arbetare mördats!
På gatorna patrullerar ett starkt uppbåd kosacker med revolvrar i bältet. Dessa revolvrar är laddade med ammunition, avsedd för Luleå arbetare. De går endast och väntar på tillfälle till nya överfall, nya blodsutgjutelser.
Hur länge skall Luleå arbetare tillåta detta? Skärp kampen mot strejkbryteriet! Kräv brytarpolisens avlägsnandet
4. Sandarne (9 juli). Vid sulfatfabriken i Sandarne hade från den 9 juli 1932 anställts arbetsvilliga för stuveriarbete. Fabriksområdet hade enligt
kungörelse av. länsstyrelsen blivit fridlyst. På eftermiddagen nämnda dag anordnades ett demonstrationståg av Söderhamns stuveriarbetarefackför- ening från Stugsund till Lerviks Folkets hus, som ligger omkring 1 kilometer från fabriksområdet. I Folkets hus hölls ett möte med tal av bl. a. statims- karlen vid Statens järnvägar Set Persson. Då oroligheter befarades förstirk— tes polisstyrkan så att sammanlagt 41 poliser, därav 15 man från Stockholm och 7 man från Gävle, bevakade fabriksområdet. Befälet fördes av lands- fogden. Landshövdingen var därjämte själv på platsen. Poliserna voro be- väpnade med sabel, pistol och tårgasbomber. Omedelbart efter mötets slut begav sig en folkmassa på omkring 800 personer i spridd ordning till fabriks- området och samlades på en öppen plats intill det fridlysta området, varifrån de arbetsvilliga kunde iakttaga dem. Folkmassan började därefter kasta sten på och grovt skymfa polismännen. Polisen gjorde då en chock mot folkmassan, varvid en person blev sabelhuggen. Detta irriterade ytterligare upp stämningen. Polisen kastade även två tårgasbomber mot folkmassan. En stor del av denna begav sig då från platsen, men en del stannade kvar och fortsatte stenkastningen. Ett avsevärt antal kvinnor deltogo även i upp- trädet, särskilt genom skrän och Skymfande av polisen. Slutligen kommen- derade landsfogden eld och 13 skott avlossades, varvid 3 personer sårades, en tämligen svårt i ena benet. Folkmassan skingrades då. Av stenkast- ningen skadades fem poliser, dock ingen allvarligt.
För uppträdet åtalades åtta personer, däribland stationskarlen Persson, den sistnämnde såväl för anstiftan som för deltagande. En arbetare Zetter- ström åtalades för anförande av upploppet. Vid underrätten dömdes Zetter- ström att hållas till straffarbete 2 år 6 månader samt de övriga 7 tilltalade till straffarbete i 6 eller 7 månader, varjämte Persson avsattes. Hovrätten nedsatte straffen för Zetterström till straffarbete i 6 månader och för de övriga till straffarbete i 3 eller 4 månader, varjämte Perssons avsättning fastställdes. Högsta domstolen gjorde ej ändring häri. Zetterström erhöll sedermera nåd. — Från Svenska järnvägsmannaförbundets avdelning nr 90 m. fl. arbetarorganisationer i Söderhamn inkommo sedermera framställnin- gar till regeringen, att Persson måtte återfå sin tjänst, men dessa framställ- ningar föranledde ej någon åtgärd. Nämnas må, att Persson vid 1934 års landstingsmannaval blivit invald i landstinget på kommunisternas lista.
Sjömanskonflikten 1933.
I denna konflikt insatte kommunisterna en kraftig aktion. De lyckades också i början av mars hindra att ett medlingsförslag blev antaget. Strax därpå ägde tämligen svårartade uppträden rum i Göteborg riktade mot far- tyg. som inmönstrat besättning av arbetsvilliga. Det första uppträdet skedde den 21 mars på kajen vid ångaren Gvalias tilläggsplats. En polisman kull- kastades och endast det kraftiga uppträdandet av en utkommenderad polis- styrka hindrade äntring av fartyget. Dagen därpå gjordes ett mera fram-
gångsrikt försök mot ångaren Kjell, som skulle inmönstra besättningsfolk i stället för strejkande. Då ett hundratal strejkande och »sympatisörer» be— vakade kajen, lossade ångarens befälhavare själv förtöjningarna, och Kjell gick ut och mottog den nya besättningen ute på redden. Emellertid märkte befälhavaren, att en mängd roddbåtar och jollar kretsade runt fartyget, var- för han gick i land för att ringa på polis. Under tiden lyckades en man från en av småbåtarna taga sig ombord och kasta ned en lejdare, med vars hjälp 15 personer snart hade tagit sig upp på fartyget. Här sökte man övertala de arbetsvilliga att lämna fartyget. Några av dem gjorde så, men fem som vägrade blevo bortförda av de strejkande. Polisen anlände några minuter senare men enleveringen hade då redan skett och förövarna voro ur sikte. Då fångarna hade förts i land, möttes de av en skara blockad— funktionärer som togo hand om dem. De förhördes om namn och adress och fördes sedan i bilar, bland vilka var en vagn, tillhörig sjöfolksförbun- det, till Västgötabanans gamla stationshus, där de strejkande hade sitt hu- vudkvarter. Där underkastades fångarna nya förhör och man jämförde deras. uppgifter med förbundets liggare, tydligen i avsikt att få utrönt, om de arbetsvilliga varit strejkbrytare förut. Från högkvarteret fördes de sedan i bil till en plats ungefär två mil från staden. Där fördes de i en skogs- dunge ur bilarna, misshandlades och släpptes. Ett par av gärningsmännen blevo sedermera ådömda fängelsestraff. Redan den 30 mars träffades upp- görelse i konflikten. Försök till liknande aktioner förekommo även i andra hamnar. Att aktionerna voro planlagda visar ett cirkulär från »Sjötrans- portarbetarnas R. F. O. Riksledningen». I detta cirkulär, som dagtecknats den 20 mars heter det:
Kamrater. På den konferens, som i går avhölls med representanter från olika hamnar, beslöts, att sända följande anvisningar till kamraterna på platserna.
Kampen mot strejkbryteriet: En mängd fartyg har lyckats erhålla strejkbrytar— besättningar och gå ut. Detta är en stor svaghet. Vi måste skärpa kampen. Det är otillräckligt med fåtaliga strejkposter. Vi måste organisera masstrejkvakter och massdemonstrationer i hamnarna mot strejkbryteriet. Vi bör också organisera i varje hamn en eller flera chock-brigader, som har till uppgift att taga iland bry- tarna från fartygen. Vi bör också organisera grupper, försedda med mönja och penslar, som målar paroller i hamnen (inte bara på staket och skjul, utan även på stenläggningen och kajerna). I demonstrationer och mass-strejkvakter bör vi draga in också andra arbetargrupper.
I en av Sjötransportarbetarnas R. F. O. utgiven broschyr »Sjömansstrej- kens lärdomar. R. F. 0. i kamp» anföres om uppträdena:
»I Göteborg demonstrerade sjömännen mot 'Hedda' och 'Gvalia' för att jaga bort strejkbrytarna. Polisen ingrep, men de strejkande sjömännen nära nog _. trots ordningsmaktens dragna sablar —— vräkte dem i sjön vid sitt angrepp på det sistnämnda fartyget. 2000 arbetare samlades i närheten av hamnområdet där strejkbrytarfartyget låg. Hela polisstyrkan kommenderades till platsen. Ridande kosacker gjorde vilda attacker mot sjömännen och andra arbetare och polisens batongslag haglade över de för en dräglig existens kämpande sjömännen. Kamp-.
viljan förblev obruten. Trots att borgarma koncentrerat hela ordningsmakten i hamnen, foro de strejkande sjömännen ut till strejkbrytarfartyget 'Kjell' och förde iland brytarna därifrån. I Malmö demonstrerade sjömännen mot strejkbrytarfar- tyget 'Ursus', drev undan polisen och skar av telefontrådarna då polisen ringde efter förstärkning. I Landskrona och Halmstad genomfördes liknande aktioner, och i Stockholm (Skeppsholmen) demonstrerade flottisterna mot ntskeppning av strejk- brytare från flottans område. I städerna organiserade det kommunistiska partiet möten och demonstrationer mot strejkbryteriet, kallande övriga arbetargrupper till stöd åt sjömännen. Sjöfolkförbundets ledning förklarade i tidningarna att de ,med förfäran hade erfarit de timade händelserna och att de inte alls gillade sjömännens sätt att bekämpa strejkbrytarna”. De togo fullständigt avstånd från det inträffade och sällade sig till borgarpressen som vrålade av raseri och uppmanade riksdag och regering att med alla medel ”stoppa de strejkandes terror'.»
Strebelkonflikten 1934.
Vid de s. k. Strebelverken i Västervik uppstod i mars 1934 en strejk i anledning av lönetvist. Arbetsdomstolen förklarade i maj strejken olaglig samt ålade arbetarna att återupptaga arbetet. Arbetarna, av vilka större delen voro organiserade i den syndikalistiska lokala samorganisationen, återgingo emellertid icke till arbetet, enligt uppgift därför att arbetsgivarna skulle ha vägrat att återtaga mer än ett 30-tal av den till 127 uppgående arbetsstyrkan. Saken instämdes då åter till arbetsdomstolen, som ålade arbetarna och deras organisation höga skadestånd. Därefter ha verken sökt upprätthålla driften genom arbetslösa från andra orter, som hänvisats dit. Häremot har förekommit en kraftig hets även från kommunisthåll. Smärre oroligheter ha förekommit i samband med demonstrationer. Stenkastning har skett mot de nya arbetarna och försök gjorts att tvinga dem att lämna arbetet. Statspolis har varit beordrad till platsen.
Sammandrag av ytterlighetspartiernas röstsiffror vid senaste båda riksdags- och landstingsmannaval.
I. Riksdagsmannavalen 1928 och 1932. % 1928årsval 1932 års val '
Ktlbomskommu- Sillénkommu- Nation als 0 cialis t erna
Kommunisterna nisterna nisterna
Pro- Pro- Pro- Pro- cent. za- cent. tält cent. ?; cent. andel Röster val- andel Röster val- andel Röster val- andel av väl- av väl- av väl- av väl- . da . da . da . larna Jarna larna | Jama
An- tal val- da
Röster
Stockholmsstad.............................. 27152 2 1 Stockholms län. . . . .. 9 668 Uppsalalån......... 2923 Södermanlands län... .. 2026 Östergötlands län. 6677 Jönköpings län...... .. 2735 Kronobergslän... 3084 Kalmarlän...... 4328 Gotlands län..... Blekinge 1än......... Kristianstads län. Fyrstadskretsen. . . . .. Malmöhus län. . . . . .. Hallands län...... Göteborgs stad..... Göteborgs och Bohus Älvsborgs läns norra. Älvsborgs läns södra. Skaraborgs län...... Värmlands län. . . . . . Örebro län. . . . . 4 698 Västmanlandslän...... 4389 Kopparbergs län 9172 Gävleborgslän............... 13044 Västernorrlands 1ån.......... 9848 Jämtlandslän....................... 2396 Västerbottenslån............ 686 Norrbottenslän....... 12520 1
151 567 8
29 779 11-s 5 056 11 126 161 1 351 , 6 031 11-3 86 ; 4 442 5-7 165 1 4 594 3-5 1 962 1 908 1 588 1 232 2 028 544 3 392
NH
v—t
? N
ONHN'OQDMW
O N
NWMBWQO Nmmwmwmm
Nv—oöH—mm '.'?
(I) O
| l I |
1 583 1 594 1 236 368 1 601 9 425 1 865 535 492 986 2 953 690 1 486 1 025 6 971 7 028 1 221 1 718 15 840 2 74 245 2
1 513 172 1 848 1 485 696 2 623 1 495 1 276 1 607 2 213 11 441 1 7 006 4 297 13 025 1 13 712 1 6 925 281 559 734
132 564 6
cb
1665 1034 1976 503 2401 8877 2742 1623 1465 2120 11815 1
N N
EDM Ol—HNWWQWQOFWMHWl—WQQ .,. . HH
NDH—H&HHNNQ menomézmmwmo
H v—l am N
FN:—!!! OO nav—oo No O *” C 10
HHH
omooozoo—ölool—wcon
HdQOhwwquowo—ooz—
mNb—NN-stczawcyuaoz—H—Meeww cocovmcooon Ftv-1
Nu'a N
lot—cavöu'n-nä eo Ftv—4 N
*! ? ca
15 170 0 0-6
i") no
II. Landstingsmannavalen 1930 och 1934.1
1930 års val
1934
års
val'
Kilbomskommu- nisterna
Socialistiska partiet (Kilbomspartiet)
Sillénkommu— nisterna
Kommunistemä (Sillénpartiet)
Nationalsocia- listerna
An- Pro- tal cent. val— andel da av väl-
Röster
& : ä _.
Pro- Pro- #21- cent. ?21' cent. andel Röster val- andel
jarna jarna
d a av val— da av val-
Röster
Pro— cent. :åä andel— d 11 av väl- jama
An-
Röster
An—
Pro- tal
da
Stockholms län. . . . Uppsala län. . . . . .. Södermanlands län. . Östergötlands län. . Jönköpings län. . . Kronobergs län. . . Kalmar norra. . . . .
Häls—scene CDLQNHHOI—t
493 405 443 662 314
Kalmar södra. . . Gotlands län. . . . 815
Blekinge län. . . . . Kristianstads län.. Malmöhus län. . . . Hallands län.......... Göteborgs och Bohus län. Älvsborgs län. .. . . . .. Skaraborgs län. . . . . Värmlands län. . . . Örebro län. . . Västmanlands lan Kopparbergs län. . Gävleborgs län. .. . . . Västernorrlands län. . Jämtlands län. . . . . . Västerbottens län. . Norrbottens län. . . .
1 Hela antalet platser ' Preliminära siffror.
landstingen
Ilzll
2—1
29 370 27 549 322 156 210 1 040 109 617 1 464 1 957 261 156 7 011
b öllö
CDCDQCGO Ov—(v—(N
'|53|:—
anamma OOCHOH
:C
H
www—_uöoo—oonå ' ' ' ' '
"505310?!—MLGNwCDNXQNQOl—QFOWMWQQCD
ommna9ep_ meo—_mmmomåoNN—omåäåhé—
MMHmeb—HQCQONMK—IQQEDW
_! Hill
”'? o
””WQNQ IOv—oNOv—(O
romeo—q— HOOHQ
I.! C
|
"T' 0
35 011 3 2-4
17 410
1930 1132 och 1934 1140.
Qnap-dte: NNOOO H
N
mai—meroövv-coo m
IQ
HHÖ N N
EQ
Bilaga 4.
Översikt över av krigsdomstolar eller i disciplinär ord- ning åren 1930—1934 avgjorda mål, som anses ha haft samband med den disciplinupplösande propagandan, m. 111.
Från vederbörande militärmyndigheter ha genom kommitténs militära sakkunnige införskaffats uppgifter angående under åren 1930—1934 av krigsdomstolar och militära befälhavare handlagda »rättsiall, som ha sam- manhang med antimilitär eller statsfientlig verksamhet». Inom marinstaben har gjorts en sammanställning härav, upptagande 94 numrerade fall. Av dessa ha i 17 fall frikännande ägt rum, mål avskrivits eller ingen åtgärd vid— tagits, därför att bevisning saknats eller handlingen ej ansetts enligt gällande rätt straffbelagd. I 65 fall har straff ålagts eller tillrättavisning meddelats en eller flera felande. Dessa 65 fall avse misshandel, förolämpning eller hot mot överordnad, vägran att lyda order, matstrejk, utdelande eller innehav av disciplinupplösande skrifter, deltagande i förbjudna möten m. m. Därav komma på armén 33 fall (1930 6, 1931 5, 1932 6, 1933 8 och 1934 8) samt på marinen 32 fall (1930 1, 1931 2, 1932 1, 1933 14 och 1934 14). Endast i 7 av dessa fall har utdömts strängare påföljd än arrest, därav 3 för miss- handel av överordnad (1—2 mån. fängelse), 1 för vägran att åtlyda för— mans befallning, 1 för rymning samt 2 för spridning och innehav av disci- plinupplösande skrifter (de 4 sistnämnda 1 mån. fängelse). Härvid har ej medräknats den värnpliktige som för deltagande i matstrejken i Karlskrona 1933 dömdes till 1 mån. fängelse.
Ett par av dessa fall röra ett flertal felande. Härvid märkes främst mat- strejken i Karlskrona sommaren 1933. För denna erhöllo 47 stammatroser 3—10 dagars vaktarrest enligt 130 & SfK och 47 värnpliktiga 6—15 dagars kasernförbud enligt 210 % SfK. Dessutom dömdes en värnpliktig till 1 må- nads fängelse för det han i samband med strejken underlåtit att lyda order och en annan värnpliktig till 8 dagars vaktarrest för det han försökt tvinga en kamrat att deltaga i matstrejken. _— Vidare upptages ett fall från västra arméfördelningen i augusti 1932, då 12 värnpliktiga överenskommo att ute- bliva från aftoninspektionen, enär de ej erhållit permission. De dömdes enligt 52 & SfK, 7 till 2 dagars och 5 till 1 dags vaktarrest. _ Ytterligare må näm- ' nas ett fall från övre Norrlands trupper i oktober 1931, då en furir vid en danstillställning blev antastad av ett antal värnpliktiga med hånande
yttranden m. m. samt slagen sanslös. De värnpliktiga kunde mot sitt ne- kande ej dömas för våldet, men erkände i övrigt och erhöllo enligt 96 % SfK 8 dagars vaktarrest. —— I de återstående av ifrågavarande 65 fall ha fe- lande varit tillhopa 57 värnpliktiga och 13 stamanställda.
I sammanställningen uppgives, att från ett regemente på 4 år inrappor- terats 10 fall av misshandel, förolämpning och hot mot överordnad, vilka av regementsbefälet ansetts kunna hänföras till resultat av den antimilitära eller statsfientliga propagandan. Av dessa fall hade endast ett resulterat i fängelsestraff.
Under flera nummer i sammanställningen upplyses vidare — något som jämväl framgår av de till kommittén inkomna yttrandena från militärmyn- digheterna —— att dessutom ett stort antal fall av disciplinupplösande verk- samhet, såsom skriftspridning, deltagande i förbjudna möten o. dyl. före- kommit, utan att dock gärningsmännen kunnat spåras. Sålunda anmärkes t. ex. beträffande sjömanskårens kaserner i Karlskrona, att dylika skrifter anträffats följande antal gånger: 1930 2, 1931 0, 1932 7, 1933 3 och 1934 21.
I nedanstående uppställning ha, i syfte närmast att visa hur brott av före- varande art beivras, sammanförts en del av nämnda 65 fall, som mera uppenbart synes kunna hänföras till den politiska disciplinupplösande pro- pagandan. Misshandel, förolämpning och hot mot överordnad ha därvid liksom matstrejker lämnats åsido. De i uppställningen upptagna lagrum- men i SfK röra följande ämnen: 71 & upphetsande till ovilja mot krigs- tjänsten m. m., 79 & underlåtenhet att efterkomma överordnades i särskilt fall meddelade bestämmelser, 96 % bristande i anständigt uppförande, 130 % försummelse eller oförstånd i fullgörande av tjänsteplikter samt 210 % min- dre förseelser mot militär tukt och ordning.
Till- År och Den läm—
.. .. felandes pad Vipenålag Brottets__eller forseelsens art tjänste— para-
ställning graf i SfK
Påföljd
Armén.
V:a arméför- deln.
1931 ...... Utdelande av komm. flygblad Värnpl. 8 d. vaktarrest 1933 ...... Vägran att ställa upp till övning » (2) 10 d. »
1934 ...... Utläggande av komm. flygblad i » (2) ' 2 d. » kompantlokaler
Ö:a arméför- deln.
1930 ...... Tillägnande av avskrifter av vissa » generalstabshandlingar (skrivbitr.)
År och vapenslag m. m.
Brottets eller förseelsens art
Den felandes tj änste- ställning
Nza arméför- deln.
1 932 ......
1934 ......
Övre Norr- lands trupper
Marinen.
Stockholms örlogsstation
Karlskrona örlogsstation
Underlåtenhet att inlämna komm. flygblad till befäll
Spridande av 'Manskapsbladet»; in- nehav av en större saml. komm. litteratur m. m.
Försök att vid korum förmå övriga värnpl. att ej deltaga i sjungandet av »Du gamla, du fria» Upphetsande yttranden under marsch8
Försäljning av »Norrskensflammam
Innehav av »Blåkragen» » » 'Stormklockan')
Nedläggning vid värnpl. begravn. av krans med inskript. 'Från revolu- tionära sjömän»
Innehav av »Torpedenv
Innehav av insamlingslista till »Tor— pedenv, undertecknad »Skeppshol— mens revolutionära flottister»
Innehav av »Torpeden» Deltagande iförbjudet komm. möteE
Uppsättande på Skeppsholmen av plakat med inskrift »Frihet åt Thälmann» m. m.
Författande av en mot officerare riktad art. i »Blåkragen»
Deltagande i civil dräkt i komm.
Vicekorpral
Vämpl.
Värnpl. Stameldare (2) Värnpl.
)) Stammatros Värnpl.
Stammatroser
(2)
Stammatros
demonstrationståg m. m.
79
d. vaktarrest
män. fängelse '
d. vaktarrest
))
. kasernförbud
))
. vaktarrest
!
15 d.
10 d. »
1 Den tilltalade hade utdelat komm. flygblad men ansågs ej kunna dömas härför, då flygbladen ej voro förbjudna »å kompaniförteckningarna.. 'Krigshovråtten; utslaget överklagat hos Kungl. Maj. t. 'nDom har det bra, som rider där framför, men om det skulle bli krig, så vet jag nog, vart jag skall rikta geväret. » — »Hur skulle det gå, om vi alla vägrade ?» ' Krigsrätten frikände, men krigshovrätten fällde. ' Den tilltalade erkände sig vara komm. och begärde på den grund omedelbart avsked. ' De militära ledamöterna i krigsrätten dömde till 1 man. fängelse för brott mot givna föreskrifter och 15 d. vaktarrest för bristande anständigt uppförande.
År och vapenslag Brottets eller förseelsens art
Den felandes tj ånste— ställning
Påföljd
Innehav av komm. litteratur flygblad
Tal i berusat tillstånd å ett kafé för komm. (»röd fröna-rop m.m.)
') I) »
' Deltagande i komm. möte
Deltagande ikomm. möte samt våg- ran att lämna detsamma
Innehav av ett flertal komm. skrif-
Stammatros Värnpl. Stammatros
Värnpl. (3)
Stamanställd
Värnpl.
. skärpt arrest . vaktarrest
))
» (1) . » (2) . skärpt arrest
. vaktarrest
ter jämte stöld av varvsnyckel1 Innehav av komm. flygblad
Karlskrona kustart.-reg.
1931 ...... Deltagande i förbjudet möte (för- nekade vetskap om förbudet) Göteborgs
örlogsdepå
1933 ...... Utbringande i berusat tillstånd på
gata i Göteborg av leve för komm.
Värnpl. 6 d. vaktarrest
Örlogsfartyg
1930 ...... Deltagande i förbjudet möte= Stamanställd o. Värnpl. Stammatros
79 6 d.
1933 ...... Upphetsande inskriptionera 96, 15 d. 130 m. fl.
79 1934 ...... Innehav av »Kurirem Värnpl. 4 d. »
Till jämförelse må nämnas, att enligt senast tillgängliga rättsstatistik, för är 1931, sakfälldes i första instans följande antal personer för brott eller förseelser emot SfK, nämligen enligt 71—74 55 1, enligt 76—79 åå 72, enligt 95—96 55 109 samt enligt 130 och 132 55 177.
1 Den tilltalade erkände, att han såsom ordonnans hos en officer vid varvet tillgripit nyckeln men påstod sig icke ha använt den. Strax förut hade emellertid en röd flagga hissats på ett örlogsfartyg inom varvet och ett flertal komm. flygblad hittats där. Anled- ning ansågs föreligga att antaga, att den tilltalade använt nyckeln för att utföra detta tilltag. ' De tilltalade besökte mötet med civila ytterplagg överuniformen. ” Den tilltalade inristade på olika ställen på fartyget inskriptioner såsom uNed med alla officerare», »Fram _för kommunismen-. Han fälldes jämväl för rymning .och persedelför- skingring.
