SOU 1935:8

Betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet

N 4-0 ('?

oå (—

_ mu,

&( *, lo-p'o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

OFFENTLIGA UTREDN. NGAE _9 'JUSTITIEDEPABTEMENTET '

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG ANGÅENDE

ÅTGÄRDER MOT STATSFIENglggg VERKSAMHET

.

AVGIVET AV

EN DÄRTILL FÖRORDNAD KOMMITTE

STO CKHO'LM 1935

Statens offentliga "utredningar 1935 ' ' Kronologisk förteckning.

* . Betänkande med förslag angående åtgärder för spann—

.kPromcmoria angående tillsynen över fastighetsnegistrc— målsodlingens stödjande. Marcus. 134 5. Jo.

4

ringen och fastighetsbildningen. Marcus. 70 s. Ju.

. Betänkande med förslag rörande lån och årliga bidrag 5. Förslag till ändrade bestämmelser rei ande allmänna av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för handlingars offentlighet. Norstedt. 79 s. Ju. mindre bemedlade barnrika familjer jämte därtill hö- 6. Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Åtgä1der mot rande utredningar. Beckman. 86*, 265 S.S. arbetslöshet. Norstedt. x, 338, 32* s. S. ' . Kortfattad framställning av organisationssakkunnigas 7. Teknisk- ekonomiska utredningen rörande vägväsendet. , betänkande med utredning och förslag rö1ande den Del 2. Broar. Häggström. 130 s. . _ » samhälleliga hjälpverksamhelens organisation m.m. 8. Betänkande med förslag angående åtgärder mot stats— ' Beckman. 23 5. S. fientlig verksamhet. Idun. 406 s. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej angivas, är tryckorteu Stockholm Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse— okstävema till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E.=ecklesiastikdepartementet; Jo. —=jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre an- ordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. , ._

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1935:8 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG ANGÅENDE

ÅTGÄRDER MOT STATSFIENTLIG VERKSAMHET

AVGIVET AV

en därtill förordnad kommitté

Iduns tryckeri aktiebolag

Esselte ab. Stockholm 1935 421111

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Konungen ............................................................

F örfattningstexter.

Förslag till lag angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga

uvevv

sammanslutningar ......................................................... lag om ändring i 8 och 16 kap. strafflagen ........................ lag angående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden

ändring i vissa delar av %% 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsföror'dningen lag om mötesskydd ...................................................... kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 10 juni 1932 (nr 198) angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) ............................................................... kungörelse om ändrad lydelse av & 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) ....................................... lag om förbud för viss i det allmännas tjänst anställd per- sonal att deltaga i vissa sammanslutningar eller att främja deras verksamhet ......................................................... lag om ändrad lydelse av 71 och 72 %% strafflagen för krigs— makten den 23 oktober 1914 (nr 324) ................................ lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i demonstrations- tåg och vissa sammankomster ....................................... förordning om ändrad lydelse av 27 % 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka förordning om ändrad lydelse av 14 51 mom. förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker ....................................... kungörelse om tillägg till 5 1 kungörelsen den 9 maj 1916 (nr 149) angående vad militär personal i vissa fall har att iakt- taga vid upprätthållande av allmän ordning m. 111.

Betänkande.

Avd. I. Inledande översikt ..........................................

Behandlmgen i riksdagen av frågan om åtgärder mot stats/ienllig verksam- het; kommitténs uppdrag ............................................................

Sid.

11 13 14 16 20

På stals— och räffsordningens omsiöriande riktad verksamhet ............... Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internatio— nalen) med hjälporganisationer ............................................. Komintern sid. 33. Sveriges Kommunistiska Parti sid. 47. De kommunistiska hjälporganisationerna sid. 51. Utbredning sid. 56. —— Finansiering sid. 68. Socialistiska Partiet (Arbetarnas och Jordfolkets Förbund) .............. Syndikalismen och anarkismen ................................................ De nationalsocialistiska partierna ................................................ Sammanfattning ..................................................................... Allmänna synpunkter angående önskvärdhclen av ett ingripande från stals— maklen och de åtgärder7 som kunna tänkas komma i fråga ...............

Avd. II. Åtgärder mot särskilda yttringar av sialsfientlig verk— samhet .................................................................................

Ålgärder för att stävja våldsanvändning Och oordningar ........................

Bestämmelser angående våld mot enskild person, våldshandlingar och trots mot offentlig myndighet ................................................ Reglering beträffande arbetstvister ............................................. Straifbestämmelser till skydd för församlingrätten ........................ Upprätthållandet av ordningen vid möten och demonstrationer; anmäl- ningsplikt och tillståndstvång ................................................

Åtgärder för att stävja missbruk av yttrande— och tryckfrihet ..................

Förutsättningarna för propagandans stratfbarhet ...........................

Förledande till brott sid. 103. — Den allmänna propagandan i Övrigt (Smädande och hetsande mot författningen, upphetsande mot vissa grupper av befolkningen. Smädande av flagga, vapen etc. Smädelse mot allmänt organ såsom sådant eller mot kär eller grupp av ämbets- och tjänste— män. Lögnaktiga uppgifter) sid. 114.

Formella anordningar i avseende å utkrävandet av ansvar ...............

Utsträckt rätt för allmän åklagare att åtala förgripelser mot ämbets' och tjänstemän sid. 129. —— Ansvarigheten för utgivande av periodiska skrifter sid. 132. —— Skyldighet att beriktiga vilseledande uppgifter i periodiska skrifter sid. 142. — Bestämmelserna angående tryckfrihetens övervakning sid. 148. —— Beslag av icke tryckt skrift sid. 160. =— Jury- institutionen sid. 161. Ingripande mot affischer m. m. sid. 162. — Utgivningsförbud för tidningar sid. 163.

Propagandan i skolorna ............................................................... Propagandan inom försvarsverkel ...................................................... Allmänna synpunkter Vikten av propagandans stävjande .................................. . .......... Upplysningsverksamhet och undanröjande av missförhållanden ......... Lagstiftningsåtgärder ..................... .. ........................................

Allmänna riktlinjer sid. 189. — Översikt av föregående lagstiftnings- åtgärder och lagförslag i ämnet sid. 191. Åtgärder till undertryckande av propagandan, indragning och beslag av skrifter sid. 193. — Militärens deltagande i möten m. 111. sid. 215. —— Avskiljande från krigsmakten av fast anställd personal, som bedriver disciplinupplösande propaganda sid. 232. — Värnpliktiga, som bedriva disciplinuppl'ösande propaganda sid. 234. —— Diverse frågor (Samvetsömma värnpliktiga. Skydd för befäl

58 60 61 68

71

79

79 80 80

86

99 103

167 172 172 187 187 189

mot smädelser, våld o. dyl. Ingripande mot vapenstölder. Undervisning om gällande lagbestämmelser mot den disciplinupplösande propagandan) sid. 245.

Spioneri ...................................................... ..................... Avd. III. Fråga om förbud mot organisation och dess verksamhet

Avd. IV. Vissa frågor rörande allmänna organ och myndigheter— nas befogenheter ..................................................................

Fråga om förbud för i allmän tjänst anställda att deltaga i stals/ientlig verk— samhet .................................................................................

Polisväsendet m. m. ..................................................................... Gällande bestämmelser m. m. ................................................... Allmänna synpunkter ............................................................ Särskilda frågor .....................................................................

1. Omreglering av tjärdingsmansinstitutionen sid. 308. 2. Utökning av ordningspolisen sid. 310. —- 3. Polisens uniform och beväpning sid. 316, — 4. Polisens utbildning sid. 318. — 5. Övervakning av den statsfientliga verksamheten sid. 319. — 6. Förstatligande helt eller delvis av polis— väsendet sid. 320. — 7. Skyldighet att biträda polismyndighet sid. 326. -— 8. Polisens makt- och tvångsmedel m. m. sid. 328.

Fråga om särskilda befogenheter för myndigheterna vid orostillfällen .........

Särskilda yttranden:

Av herr Borell ..................................................................... » herrar Bergström och Olof Olsson ....................................... » herr Olof Olsson ............................................................... » » Anton Pettersson ......................................................

Bilagor: 1. Utdrag ur tidningar m. m., belysande ytterlighetsriktningarnas propa- ganda ........................................................................... a) Propagandan i allmänhet sid. 369. — b) Propagandan inom tör-

svarsverket sid. 381. 2. Redogörelse för vid arbetskonflikter åren 1931—1934 inträffade oro— ligheter, vilka tordc stå i samband med den kommunistiska agita-

tionen ........................................................................... 3. Sammandrag av ytterlighetspartiernas röstsiffror vid senaste båda riksdags— och landstingsmannaval ..........................................

4. Översikt över av krigsdomstolar eller i disciplinär ordning åren 1930—1934 avgjorda mål, som anses ha haft samband med den disciplinupplösande propagandan, m. m. .................................

248

253

275

275 300 300

308

330

337 353 360 368

369

391

401

403

Förkortningar:

Allmänna strafflagen.

_ Tryckfrihetsförordningen.

Strafflagen för krigsmakten. Tjänstgöringsreglemente för armén.

Reglemente för marinen.

_ Tjänstgöringsreglemente för flygvapnet.

Till KONUNGEN.

Eders Kungl. Maj:t beslöt den 26 maj 1933 att tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa en förutsättningslös utredning angående åtgärder mot sådan av sammanslutningar eller enskilda bedriven verksamhet, som syf-

tar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sve- riges stats- och råttsordning, samt förordnade justitierådet Emil Sandström att vara ledamot och ordförande i kommittén. Vidare bemyndigades chefen för justitiedepartementet att till ledamöter utse ytterligare högst sju personer.

Till ledamöter i kommittén utsågos härefter den 30 maj 1933 dåvarande revisionssekreteraren Erik Lind, ledamöterna av I kammaren, häradshöv— dingen Th. Borell, läroverksadjunkten Olof Olsson och professorn J. Berg- man, ledamoten av II kammaren, redaktören K. Bergström samt ledamoten av I kammaren, ombudsmannen A. Pettersson.

Efter det Lind utnämnts till justitieråd, beviljades honom entledigande från ledamotsuppdraget från och med den 1 oktober 1933 samt utsågs till ledamot i hans ställe ledamoten av II kammaren, redaktören I. Österström.

Såsom sekreterare hos kommittén har tjänstgjort under tiden den 1 sep- tember 1933—den 1 februari 1934 förste amanuensen i socialdepartementet Gunnar Wejle samt därefter assessorn i Svea hovrätt Olof Thulin.

I anledning av framställningar från kommittén har chefen för marinsta- bens mobiliseringsavdelning kommendörkaptenen C. G. Wahlström den 26 oktober 1934 förordnats att biträda kommittén vid behandling av frågan om åtgärder mot den disciplinupplösande verksamheten inom krigsmakten samt majoren i generalstaben C. S. R. Kempff under tiden den 13—den 15 de- ? cember 1934 för samma ändamål stått till kommitténs förfogande.

På framställning av kommittén ha den 26 juni 1933 genom remiss från justitiedepartementet inhämtats upplysningar:

A) från länsstyrelserna angående dels de erfarenheter som inom deras ar- betsområde vunnits rörande förekomsten av sådan utav sammanslutningar el- ler enskilda bedriven verksamhet, som syftar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sveriges stats- och rättsordning, samt | sådan verksamhets utbredning, organisation, aktivitet och propagandameto- l der, dels iakttagelser rörande vapeninnehav och vapenövningar i hithörande !

|

syfte eller omständigheter, som stöda misstankar i sådan riktning, dels de ingripanden och åtgärder mot dylik verksamhet, som från myndigheternas sida förekommit, resultaten därav samt vunnen erfarenhet om möjligheterna att med gällande lagstiftning göra sådana ingripanden och åtgärder tillräck- ligt effektiva, dels iakttagelser angående de brister och luckor i gällande lagstiftning eller i ordningsmaktens organisation och utrustning, som hindra ett effektivt ingripande, och dels iakttagelser rörande reaktion hos andra samhällsgrupper, i form av organiserat bekämpande av en ytterlighetsrikt- ning samt därav föranledd friktion och spänning;

B) från chefen för generalstaben, arméfördelningscheferna, militärbefäl- havarna för övre Norrland och på Gotland, chefen för flygvapnet, chefen för marinstaben, stationsbefälhavarna vid Karlskrona och Stockholms örlogs- stationer samt cheferna för kustflottan och kustartilleriet i vilken omfatt- ning inom krigsmakten från kommunistiskt, nationalsocialistiskt eller annat

håll förekommit propaganda eller annan verksamhet, ägnad att upplösa disciplinen eller eljest av statsfientlig karaktär, samt huruvida med stöd av gällande lagstiftning ett effektivt ingripande häremot kunnat ske; ävensom

C) från skolöverstyrelsen huruvida och ivilken omfattning inom skolorna eller vid militär— och idrottsövningar med skolungdomen förekommit propa- ganda av kommunistiska, nationalsocialistiska eller andra liknande samman- slutningar eller av enskilda samt huruvida behov ansetts föreligga att i an— ledning därav vidtaga åtgärder.

De sålunda hörda myndigheterna ha till sina yttranden i de flesta fall fogat yttranden av dem underordnade myndigheter.

Beträffande polisväsendet har yttrande inhämtats från statspolisinten- denten.

Angående utländsk lagstiftning i hithörande ämnen ha uppgifter inför- skaffats genom beskickningarna i vissa europeiska länder. Kommitténs ord- förande och sekreterare ha vidare enligt särskilt bemyndigande under tiden den 23-—den 29 juni 1934 företagit en resa till Helsingfors för att inhämta upplysningar angående verkningarna av de åtgärder, som i förevarande hän- seende vidtagits i Finland.

För att vid arbetet tagas under övervägande har kommittén fått mottaga: en till chefen för justitiedepartementet av tillkallade sakkunniga avgiven P. M. rörande lagstiftning angående lögnaktiga uppgifter och vrängda fram- ställningar;

åtskilliga till Eders Kungl. Maj:t eller cheferna för justitie- och försvars- departementen från militärmyndigheterna inkomna framställningar om åt- gärder mot den disciplinupplösande verksamheten inom krigsmakten; samt

till statsministern från Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Söl- vesborgs Arbetarekommun och Åstorps Arbetarkommun inkomna framställ- ningar angående ingripande mot hetsande och ordningsstörande politisk pro- paganda m. rn. samt en till regeringen från Svenska Järnvägsmannaförbun- dets avdelning 85 i Vännäs inkommen framställning i samma syfte.

Kommittén har den 31 mars 1934 avgivit infordrat utlåtande över det av sakkunniga angående beväpnade enskilda sammanslutningar avgivna för- slaget till lag om förbud mot vissa sammanslutningar.

Sedan kommitténs arbete numera blivit avslutat, får kommittén härmed i underdånighet till Eders Kungl. Maj:t överlämna betänkande angående åt- gärder mot statsfientlig verksamhet. Betänkandet innehåller förslag

1) till lag angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar;

2) till lag om ändringi 8 och 16 kap. strafflagen;

3) till lag angående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden;

4) till ändring i vissa delar av åå 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen; 5) till lag om mötesskydd; 6) till kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 10 juni 1932 (nr

198) angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22);

7) till kungörelse om ändrad lydelse av % 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22);

8) till lag om förbud för viss i det allmännas tjänst anställd personal att deltaga i vissa sammanslutningar eller att främja deras verksamhet;

9) till lag om ändrad lydelse av 71 och 72 åå strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914 (nr 324);

10) till lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i demonstrationståg och vissa sammankomster;

11) till förordning om ändrad lydelse av 27 ä 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka;

12) till förordning om ändrad lydelse av 14 g 1 mom. förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker; samt

13) till kungörelse om tillägg till 5 1 kungörelsen den 9 maj 1916 (nr 149) angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthål- lande av allmän ordning m. m.

Beträffande de förslag, som kommittén eljest ansett sig böra framföra, får kommittén hänvisa till vederbörliga avdelningar i betänkandet.

Förslagen åtföljas av utredning och motivering. Där så ansetts vara av särskilt intresse, ha lämnats översikter av utländsk lagstiftning. Vid utarbe- tandet av dessa översikter har hänsyn tagits till lagstiftningen i Danmark, ! Finland, Norge, Nederländerna, Schweiz, England, Frankrike, Belgien, Tjec- ' koslovakien och Tyskland (före det nationalsocialistiska genombrottet).

Undertecknade Borell, Olsson, Bergström och Pettersson åberopa i vissa delar av oss avgivna särskilda yttranden.

Underdånigst EMIL SANDSTRÖM.

"TH. BORELL. OLOF OLSSON. J. BERGMAN. KARL BERGSTRÖM. ANTON PETTERSSON. IVAR ÖSTERSTRÖM.

Olof Thulin.

Stockholm den 11 januari 1935.

FÖRFATTNINGSTEXTER

Förslag till

lag angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

Sammanslutning, vars verksamhet med hänsyn till genom densamma ådagalagt syfte att med våld omstörta eller förändra rikets statsskick eller med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra offentlig myn- dighet i dess verksamhet, brott mot medborgeng frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att sätta statens sä- kerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara, må jämte av densamma be- roende sammanslutningar kunna, på talan av justitiekanslern, av domstol upplösas.

Upplöst sammanslutnings verksamhet må ej fortsättas, och skall i upp- lösningsbeslutet meddelas förbud däremot. Sammanslutningens egendom skall likvideras, och må domstolen förordna gode män att verkställa likvi- dationen. Beroende på de omständigheter, som föranleda upplösningen, må domstolen kunna förklara egendomen förverkad.

2 &.

Sammanslutning, som bildas i uppenbar avsikt att fortsätta upplöst sam- manslutnings verksamhet, må jämväl kunna, på sätt i 1 % sägs, förklaras upplöst.

3 5.

Den, som mot meddelat förbud fortsätter, eller främjar fortsättningen av, upplöst sammanslutnings verksamhet såsom genom deltagande ibeslut eller bevistande av sammanträde för främjande av dess syfte, utgivande eller spridande av tidning eller annan skrift för sådant ändamål eller erläggande av avgift eller upplåtelse av lokal eller redskap, genom bildande eller del- tagande i sammanslutning, som uppenbart är avsedd att fortsätta den upp— lösta sammanslutningens verksamhet, eller genom främjande av sådan sam- manslutnings verksamhet, straffes, där ej gärningen enligt allmänna straff-

lagen är belagd med strängare straff, med fängelse. Äro omständigheterna försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas. Är brottet ringa eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande, må till dagsböter dömas.

Är den brottslige tjänsteman i statens eller kommuns tjänst, vare det ansett såsom försvårande omständighet, och må han, ändå att han fälles till ringare straff än straffarbete, dömas till avsättning eller mistning av tjänsten på viss tid.

4 &.

Egendom, som med ägarens eller hans ställföreträdares samtycke använ- des för att främja fortsättningen av upplöst sammanslutnings verksamhet, må kunna dömas förverkad.

5 &.

Mål enligt 1 eller 2 & anhängiggöres vid Svea hovrätt, och skall hovrätten vid företagande av sådant mål bestå av presidenten samt fyra efter lottning utsedda ordinarie ledamöter.

På talan mot huvudorganisation må jämväl underlydande lokalavdelning förklaras upplöst.

Åtal för brott mot 3 % anhängiggöres vid allmän underrätt och utföres av allmän åklagare.

6 5.

Genom beslut under rättegången, som ej må särskilt överklagas, må domstol, där mål om upplösning av sammanslutning är anhängigt, meddela förbud att tills vidare i avvaktan på slutligt utslag fortsätta sammanslut- ningens verksamhet, och gälle angående överträdelse av sådant förbud vad i 3 och 4 åå är stadgat. I beslutet må förordnas gode män att om- händertaga sammanslutningens egendom.

Justitiekanslern må förordna om beslag å egendomen. I fråga om sådant beslag skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål föreskrives.

7 %. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen. Behållningen av förverkad egendom tillfaller allmänna pensionsfonden.

8 &.

Angående förbud mot utgivande eller spridande av tryckt skrift för att fortsätta, eller främja fortsättningen av, upplöst sammanslutnings verk— * samhet så ock angående straff för överträdelse av sådant förbud stadgas i tryckfrihetsförordningen .

Denna lag träder i kraft den

F ö r sla g till lag om ändring i 8 och;16 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, dels att 8 kap. 14 å och 16 kap. 15 % straff- lagen skola erhålla följande ändrade lydelse, dels ock att i 8 kap. straff— lagen skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad såsom 21 a 5:

8 KAP. 14 5.

Den, som uppsåtligen ger allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga uppgifter, ägnade att väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för rikets säkerhet eller allmän ordning och frid, straffes, där ej handlingen särskilt är belagd med högre straff, med fängelse eller böter.

21aå.

Svensk man, som insamlar eller låter insamla ej i tryck offentligt till- gängliga uppgifter angående rikets försvar eller angående förhållanden, som ha inflytande på rikets försvarskraft, i syfte att därigenom gå fråm—- mande makt tillhanda, dömes, då uppgifterna ej äro av beskaffenhet att höra hållas hemliga, till fängelse. Äro omständigheterna synnerligen för- svårande, må till straffarbete i högst två år dömas.

16 KAP. 15 &.

Ej må brott, som i 7, 8, 9 eller 11 % sagt är, åtalas av annan än måls- ägande, där ej ärekränkningen skett mot ämbets— eller tjänsteman i eller för hans ämbete eller tjänst eller avser förhållande utom ämbetet eller tjänsten av beskaffenhet att den kränkte därigenom kan anses ovärdig det förtroende och den aktning, som ämbetets eller tjänstens behöriga utövning kräver; ej heller må brott, som i 12 % sägs, åtalas av allmän åklagare, där det ej av målsägande till sådant åtal angives.

Denna lag träder i kraft den

Förslag

till

lag angående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden.

Härigenom förordnas som följer:

1 &.

Anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg skrift, vilken ge- nom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt uppenbar- ligen åsyftar att undergräva krigslydnaden, må indragning ske av de exem- plar av skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas. Den, som vid truppen eller å fartyget högsta befälet utövar, äger omedelbart vidtaga nödig åtgärd för hindrande av sådan skrifts spridande inom truppen eller å far- tyget under tid, som åtgår, till dess förordnande om indragning kan av ho- nom utverkas. Förordnande om indragningen meddelas å ort utom Stock- holm av chefens för justitiedepartementet ( justitiekanslernsl) ombud för över- vakning av tryckfrihetsförordningens efterlevnad samt i Stockholm av den eller de personer, som nämnde departementschef (justitiekanslern) för detta ändamål tillsatt. Förordnandet skall genast av befälet verkställas, men var- de ofördröjligen av den, som meddelat det, anmält hos tryckfrihetskommittén; och ankomme på kommittén att pröva, huruvida förordnandet skall äga bestånd.

Tillsättas för Stockholm flera personer med befogenhet, som nu är sagd, varde för envar av dem angivet hans verksamhetsområde.

Vid sådan avdelning av krigsmakten, som ställes eller är ställd på krigs—-» fot, äge högste befälhavaren rätt att förordna om indragning, varom i första stycket sägs, och skall vid hans beslut bero.

2 5.

Den, som vid trupp eller å flottans fartyg eller eljest bland krigsfolk el- ler bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, sprider eller låter utsprida för dylik sprid- ning uppenbarligen avsedd skrift av innehåll, som i 1 & sägs, straffes, om han avvetat eller haft skälig anledning antaga att skriften hade sådant inne- håll, med fängelse i högst ett år eller dagsböter.

1 Kommittén har föreslagit, att justitieministerns åligganden med avseende å tryckfri- hetens övervakning skola överflyttas på justitiekanslern (jfr sid. 16, not 1, samt sid. 157 f.).

Lag samma vare beträffande den, som innehar exemplar av sådan skrift under omständigheter, varav det uppenbarligen framgår att han har för avsikt att så sprida eller låta sprida dem.

Har anmälan gjorts för utverkande av förordnande om indragning och meddelas ej sådant förordnande eller varder förordnandet ej bestån- dande, vare frågan om ansvar förfallen.

3 &.

Den, som i andra fall än i 2 & sägs, medan förordnande om indragning av skrift är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter ut- sprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, straffes på sätt i samma paragraf sägs.

4 %.

Lyder den, som gör sig skyldig till enligt denna lag straffbart förfarande, under strafflagen för krigsmakten, och är gärningen där belagd med strängare straff, straffes enligt sistnämnda lag. Straff enligt förevarande lag äge ej hel- ler rum, där gärningen enligt allmänna strafflagen är belagd med strängare straff.

5 %. Åtal för brott mot denna lag anhängiggöres vid allmän domstol och ut- föres av allmän åklagare. Lyder den brottslige under strafflagen för krigs- makten, höre dock målet till krigsdomstols upptagande.

6 &. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft, beträffande icke tryckt skrift den , samt beträffande tryckt skrift då Konungen, efter det riksdagen antagit Konungens förslag till ändring av % 1 mom. 1, % 4 mom. 9, 12, 13 och 14 samt % 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen, låtit i riksdagen uppläsa öppet brev att kungörelse utfärdats om sådan ändring av tryckfrihetsför- ordningen.

Förslag

till

ändring i vissa delar av 55 1, 3, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen.1

51.

lzo) Alla _ —— handlingar. För spridande av tryckt skrift bland krigs- folk eller bland värnpliktiga, vilka ej äro krigsmän men samlade på grund av föreskrift i värnpliktslagen, så ock för offentliggörande av tryckt skrift genom anslag, genom kringförande av plakat eller på annat likartat sätt gälle de villkor och inskränkningar, som om annan skrift äro eller varda i sådant hänseende stadgade. Eljest må ej någon i annan ordning eller i annat fall, än denna lag stadgar, kunna för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas.

Under _ — utgives.

2:o. Någon tryckningen föregående granskning av skrift, eller annat förbud emot tryckning därav, än i 4 % sägs, skall ej äga rum. Ej skall _— —— försvaras.

4:o. Ä varje nummer eller häfte av periodisk skrift skall utsättas namnet å den, som har inseende över skriftens utgivning och äger bestämma dess innehåll (utgivaren). Försummas det, böte boktryckaren från och med tjugu- fem till och med tvåhundra riksdaler.

Utgivare av periodiska skrifter må endast den vara, som är i riket bosatt svensk medborgare, är myndig samt icke är ådömd påföljd enligt 2 kap. 19 €; strafflagen eller förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas. Är ut- givare icke, jämlikt vad nu är sagt, behörig, böte såväl utgivaren som för- läggaren och boktryckaren, den sistnämnde där han ägt vetskap om för- hållandet, från och med femtio till och med femhundra riksdaler.

'Uppgives å periodiska skrifter för skens skull såsom utgivare annan person än den verklige utgivaren, skola såväl den verklige utgivaren som ock den uppgivne ävensom förläggaren, de sistnämnda där uppgiften till- kommit med deras vetskap, straffas med böter från och med femtio till och

1 Kommittén har med hänsyn till det av särskilda sakkunniga nyligen framlagda be- tänkandet angående tryckfrihetsprocessens ombildning icke i lagtext utformat samtliga de ändringar, som föranledas av förslaget om överflyttning å justitiekanslern av justitie- ministerns åligganden med avseende å tryckfrihetens övervakning och ej heller förslaget om ändring i kvarstadsbestämmelserna (se sid. 159). Av samma skäl har kommittén Icke i åå 4 och 5 inarbetat de moment, som där föreslås tillagda.

med femhundra riksdaler. Har skriftens innehåll förklarats brottsligt, må straffet kunna höjas till fängelse i högst sex månader.

Är utgivare genom sjukdom, bortresa eller annat tillfälligt förfall hindrad att utöva sin befattning, må å den periodiska skriften jämte hans namn kunna angivas namnet å den, som i egenskap av hans ställföreträdare under tiden har inseende över skriftens utgivning och äger bestämma dess inne— håll. Har hindret fortvarat mera än två månader, skall uppgift, som nu är sagd, alltid äga rum. Försummas det, böte ställföreträdaren ävensom för— läggaren från och med tjugufem till och med tvåhundra riksdaler. Vad i andra och tredje styckena här ovan är sagt om utgivare skall äga mot- svarande tillämpning i fråga om ställföreträdare för honom.

Innan första numret av en periodisk skrift utgives, skall utgivaren till justitiekansleren mot bevis avlämna skriftlig anmälan, innehållande uppgift å skriftens titel och tryckningsort samt utgivarens namn. Sker förändring i något av dessa hänseenden, skall förändringen ofördröjligen anmälas på sätt nu är nämnt. Har anmälan, som nu är sagd, icke skett i behörig tid, böte såväl utgivaren som boktryckaren för varje gång åtal sker från och med tjugufem till och med tvåhundra riksdaler.

7:o. Den —— _ är. Utgivare av periodiska skrifter — — — iakttagna.

Fullgöres i fråga om periodiska skrifter utgivarens åligganden av annan person än den, som utsatts å skriften såsom utgivare eller ställföreträdare, svare den verklige utgivaren för innehållet däri.

Finnes ej behörig utgivare eller kan det ej visas vem han är, vare förläg- garen ansvarig. Finnes ej särskild förläggare eller kan det ej visas vem han är, eller var förläggaren, vid den tid då skriften utgavs, i anseende till ålder eller sinnesbeskaffenhet sådan, att ansvar enligt lag ej kan honom ådömas, eller var han vid den tiden icke bosatt i riket och kan han i sist- nämnda fall ej heller, då ansvaret göres gällande, här i riket anträffas, an- svare boktryckaren.

Utövas under tillfälligt förhinder för utgivaren hans befattning av ställ- företrädare, vars namn är eller jämlikt 4 mom. fjärde stycket bort vara utsatt å skriften, vare i fråga om ansvar för innehållet ställföreträdaren ansedd såsom utgivare.

Saknar utgivare av periodisk skrift tillgång till betalning av skadestånd eller rättegångskostnad, som i anledning av åtal för tryckt skrifts innehåll honom ådömts, vare skriftens förläggare för betalningen därav ansvarig.

8:o. Vid -— tillkännagiver. Angår rättegången periodisk skrift, må den instämmas, som enligt förenämnda regler svarar för skriftens innehåll. Do- maren — — inkalla.

Skulle _ — böter. Har _ är. 9:0. Utsätter någon å annan skrift än periodisk skrift bedrägligt ——-—- är.

18 g 3.

Tillagt mom.1

Spridning av falska rykten eller lögnaktiga uppgifter, ägnade att väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för rikets säkerhet eller all- män ordning och frid; brottet skall, där ej handlingen särskilt är belagd med högre straff, straffas med fängelse eller med böter från och med ett- hundra till och med ettusen riksdaler, och skriften konfiskeras.

2:o. I — —— ombud. Boktryckare, som denna föreskrift uraktlåter, vare förfallen till böter från och med femtio till och med femhundra riksdaler eller fängelse i högst sex månader.

7:o. Utgivare av periodiska skrifter, vilka _ — _— pliktas. 9:o. Den ——_— skriften. Rubbning —— _ — lag.

12:0—14zo. Dessa moment skola upphöra att gälla.

Tillagda mom.2

Izo. Därest sammanslutning, vars verksamhet med hänsyn till genom den- samma ådagalagt syfte att med våld omstörta eller förändra rikets stats- skick eller med hänsyn till sådana yttringar därav som försök att hindra offentlig myndighet i dess verksamhet, brott mot medborgerlig frihet eller andra brottsliga handlingar eller förberedelser därtill är av beskaffenhet att sätta statens säkerhet eller ordningen i landet i uppenbar fara, förklaras upplöst, må i beslutet därom, på yrkande av justitiekansleren, meddelas för- bud mot utgivande eller spridande av periodisk skrift, som utgivits av sam- manslutningen eller för dess räkning, så ock mot utgivande eller spridande av annan skrift, som avser att främja fortsättningen av sammanslutningens verksamhet. Genom beslut under rättegången, som ej må särskilt överklagas, må utgivande eller spridande av sådana skrifter förbjudas tills vidare i av- vaktan på slutligt utslag.

II:o. J ämväl i särskild rättegång må, på yrkande av justitiekansleren, med- delas förbud, som i I mom. sägs, så ock förbud mot utgivande eller spridande av periodisk skrift, med vilken uppenbarligen avses att ersätta förbjuden periodisk skrift. Angående provisoriskt förbud vare lag, som i samma mom. sägs. »

1 I den av sakkunniga inom justitiedepartementet avgivna P. M. rörande lagstiftning angående lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar föreslås omarbetning av 12 mom. i 3 5 (se sid. 122). Med hänsyn härtill har kommittén icke i paragrafen inarbetat det tillagda momentet eller utformat den jämkning, som erfordras i 4 & 11 mom. TF (se sid. 127 f.). ' Jfr sid. 16, not 1.

Illzo. Den, som fortsätter att utgiva eller sprida periodisk skrift, som för- bjudits, eller utgiver eller sprider skrift, som avser att ersätta förbjuden periodisk skrift, eller eljest utgiver eller sprider skrift, som avser att främja fortsättningen av den upplösta sammanslutningens verksamhet, straffes som sägs i lagen angående för statens säkerhet och ordningen i landet farliga sammanslutningar.

Egendom, som med ägarens eller hans ställföreträdares samtycke använts för utgivande av skrift, som här sägs, må kunna av domstolen på yrkande av åklagaren dömas förverkad. Behållningen av förverkad egendom tillfaller allmänna pensionsfonden.

10:o. Om laga domstol för åtal å förbrytelse, som omförmäles i 4 % 9 mom., gälle vad i allmän lag sägs.

11:o. Angripas, uti av trycket utkomna skrifter, enskilda personer, en eller flera, och det ej sker i och för deras ämbete eller tjänst eller för förhållande utom ämbetet eller tjänsten av beskaffenhet att den kränkte därigenom kan anses ovärdig det förtroende och den aktning, som ämbetets eller tjänstens behöriga utövning kräver, därom _ — —— verkställas.

Tillagt mom.1

Izo. Mål enligt 4 & II mom. anhängiggöres vid Svea hovrätt, och skall hov- rätten vid företagande av sådant mål bestå av presidenten samt fyra efter lottning utsedda ordinarie ledamöter. Talan mot hovrättens utslag full- följes i den för besvärsmål stadgade ordning.

Åtal enligt 4 & III mom. anhängiggöres vid allmän underrätt och hand- lägges i vanlig ordning.

Övergångsstadgande. Enligt äldre lag gjord anmälan om utgivande av periodisk skrift gälle endast för tiden intill utgången av år . Innan därefter något nytt num-

mer av skriften utkommer, skall anmälan göras enligt 1 g 4 mom. Sådan anmälan må göras redan under

Äldre lags bestämmelser om vem som är för tryckt skrifts innehåll an— svarig och om den ordning, vari ansvarigheten må fastställas, skola, jämväl efter det av riksdagen antagna ändringar härutinnan blivit gällande, till- lämpas i fråga om skrift, som dessförinnan utgivits.

1 Jfr sid. 16, not 1.

F ö r s 1 a g till lag om mötesskydd.

Härigenom förordnas som följer: Den, som genom våld å person eller egendom, genom oljud eller på annat sätt söker att hindra eller försvåra hållandet av allmän sammankomst för överläggning om allmänt eller enskilt ärende eller för åhörande av föredrag, straffes med fängelse. Var brottet ringa eller äro omständigheterna eljest mildrande, vare straffet dagsböter.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, förvandlas de enligt allmänna strafflagen.

Åtal för brott mot denna lag anhängiggöres vid allmän domstol och ut- föres av allmän åklagare.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 10 juni 1932 (nr 198) angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).

Härigenom förordnas, att kungörelsen den 10 juni 1932 angående till- lämpning för riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad i 5 13 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 är stadgat i fråga om maskerad, bal, lekstuga, lindansning, positivspelning eller dy- likt, akrobatiska konststycken, konstridning, djurförevisning eller andra med dessa jämförliga tillställningar skall tillämpas jämväl beträffande dylik

tillställning å ort, varest vad sålunda är stadgat icke redan är gällande. Lag samma vare, såvitt nämnda paragraf avser demonstrationståg.

I förevarande fall tillkommer landsfiskal enahanda befogenhet, som en- ligt samma paragraf är i fråga om stad tillagd polismyndighet därstädes.

Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag till

kungörelse om ändrad lydelse av 5 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).

Härigenom förordnas, att & 30 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868, i dess lydelse enligt kungörelsen den 10 juni 1932 (nr 199), i ne- dan intagna del skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vad — — hänseende.

Kungl. Maj:ts befallningshavande äge jämväl, där omständigheterna där-' till föranleda, att, efter vederbörandes hörande, genom beslut, som understäl- les Kungl. Maj:ts prövning, särskilt förordna, att vad i % 13 är stadgat skall, även i den mån bestämmelserna i samma- paragraf icke dessförinnan äro gällande, tillämpas å visst område på landet; och tillkommer i förevarande fall landsfiskal enahanda befogenhet, som enligt 5 13 är i fråga om stad tillagd polismyndighet därstädes.

Denna kungörelse träder i kraft den

Förslag

till

lag om förbud för viss i det allmännas tjänst anställd personal att deltaga i vissa sammanslutningar eller att främja deras verksamhet.

Härigenom förordnas som följer: Konungen äge utfärda förbud för krigsmaktens fast anställda personal och dess reserver, försvarsverkets civila personal samt befattningshavare vid polis-- och åklagarväsendet att deltaga _i sammanslutning, vars verk- samhet är sådan eller vilken ålägger sina medlemmar sådana förpliktelser, att fara för behörigt fullgörande av vederbörandes tjänsteplikt kan upp- komma, eller att främja sådan sammanslutnings verksamhet.

Överträdelse av sådant förbud varde för tjänsteman ansett som fel i tjänsten, och må tjänstefelet oavsett omständigheterna i övrigt kunna anses som begånget under synnerligen försvårande omständigheter.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

lag om ändrad lydelse av 71 och 72 %% strafflagen för krigsmak- ten den 23 oktober 1914 (nr 324).

Härigenom förordnas, att 71 och 72 åå strafflagen för krigsmakten skola, 71 å i nedan angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:

71 %.

Var som muntligen inför samlat krigsfolk eller genom skrift, den han bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit, uppmanat eller annorledes sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten eller eljest såsom genom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt sökt undergräva krigslydnaden, varde —— är sagt.

Lag samma vare om den, som annans skrift, den där innefattar sådant försök att undergräva krigslydnaden, som i 1 mom. sägs, utspritt eller ut- sprida låtit för att därmed främja den med skriften åsyftade verkan.

Lag samma vare ock om den, som innehar för spridning bland krigsfolk uppenbarligen avsedd skrift av innehåll, som i 1 mom. sägs, under omstän- digheter, varav det uppenbarligen framgår, att han har för avsikt att så sprida eller låta sprida dem.

72 5.

Den, som, medan förordnande om indragning av skrift jämlikt lagen an- gående skrifter, ägnade att undergräva krigslydnaden, är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg, dömes till fängelse i högst ett år eller disciplinstraff. Sker brottet vid tillfälle, som i 65 å sägs, då må till straffarbete i högst ett år dömas.

Denna lag träder i kraft, beträffande icke tryckt skrift den , samt beträffande tryckt skrift då Konungen, efter det att riksdagen an- tagit Konungens förslag till ändring av % 1 mom. 1, % 4 mom. 9, 12, 13 och 14 samt 5 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen, låtit i riksdagen uppläsa öppet brev att kungörelse utfärdats om sådan ändring av tryckfrihetsför- ordningen.

Förslag till

lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i demonstrationståg och vissa sammankomster.

Härmed förordnas som följer:

Det vare krigsmanskap förbjudet att i militär tjänstedräkt deltaga i de- monstrationståg.

Det vare vidare krigsmanskap förbjudet att bevista sammankomst an- ordnad av sammanslutning, vilken krigsmaktens fast anställda personal ej må tillhöra.

Är eljest sammankomst utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring, eller i grannskapet därav, och kan på giltiga grunder antagas att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka genom meddelande av mot disciplinens krav stridande förhållningsorder, genom försök att uppväcka hat mot befälet eller på annat sätt åsyfta att undergräva

krigslydnaden, äge på stället varande högste befälhavaren förbjuda man- skapet att deltaga i sammankomsten. Om förbudets meddelande avlåte befälhavaren ofördröjligen underrättelse till justitiekanslern.

Överträdelse av förbud, som här avses, vare ansett såsom brott mot krigs- lydnaden, varom sägs i 79 % strafflagen för krigsmakten, eller såsom för— summelse av tjänsteplikt enligt 130 % samma lag.

Denna lag träder i kraft den , då lagen den 16 juni 1906 (nr 42 s. 3) om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sam- mankomster skall upphöra att gälla.

Förslag till

förordning om ändrad lydelse av 27 g 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av pilsnerdricka.

Härigenom förordnas, att 27 ä 1 mom. förordningen den 11 juli 1919 an- gående försäljning av pilsnerdricka skall erhålla följande ändrade lydelse:

1. Visa sig å ställe, där idkande av utskänkning medgivits enligt 13 %, oordningar eller bedrives där osedlighet och kan till följd därav rörelsens innehavare icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma eller kan rörelsen på giltiga grunder antagas ha till syfte att främja verksamhet för undergrävande av krigslydnaden, äger Konungens befallningshavande att återkalla utskänkningsrätten.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

förordning om ändrad lydelse av 14 5 1 mom. förordningen den 8 maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker.

Härigenom förordnas, att 14 % 1 mom. förordningen den 8 maj 1925 an- gående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, skall erhålla följande ändrade lydelse:

1. Bedrives å försäljningsställe osedlighet, eller visar sig sådant ställe utgöra tillhåll för personer, som dömts för olovlig befattning med rus- drycker, eller finnes innehavaren vara oförmögen att upprätthålla god ord- ning i försäljningslokalen, eller föranledas av försäljningen oordningar i närheten av försäljningsstället, eller kan rörelsen på giltiga grunder antagas ha till syfte att främja verksamhet för undergrävande av krigslydnaden, äger länsstyrelsen återkalla tillstånd till försäljning eller för viss tid meddela förbud mot utskänkning av alkoholfria drycker.

Denna lag träder i kraft den

F ö r s 1 a g till kungörelse om tillägg till ä 1 kungörelsen dena-9 maj 1916 (nr 149)

a_r1_gående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ordning m. m.

Härigenom förordnas, att till 5 1 kungörelsen den 9 maj 1916 angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av all- män ordning m. ni. skall fogas ett nytt stycke av följande lydelse:

Inom militärt övningsområde samt i läger eller kvarter äge militär be- fälhavare även i andra fall än nyss sagts sörja för upprätthållande av ord- ningen. För sådant ändamål må från området avlägsnas den, som uppträder berusad eller stör ordningen. I trängande fall må ock sådan person tagas i förvar såsom i föregående stycke sägs.

Denna kungörelse träder i kraft den

BETÄNKANDE

AVD. I.

Inledande översikt.

Behandlingen i riksdagen av frågan om åtgärder mot statsfientlig verksamhet; kommitténs uppdrag.

Vid 1932 års riksdag päyrkades i likalydande motioner

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för riksdagen av bestämmelser, som avsåge, dels ett allmänt straff- beläggande av handlingar, som innefattade förberedelse till högförräderibrott, dels ock ett inskridande mot andra former av statsfientlig verksamhet, som icke drab- bades av gällande straffbestämmelser men vilka innebure fara för att högförräderi- brott kommes åstad; och borde vid utarbetandet av nämnda bestämmelser hän- syn tagas till frågan om åtgärder mot organisationer, som fullföljde mot Sveriges stats- och samhällsordning riktade syften.

Motionerna tillstyrktes av första lagutskottet1 med lottens hjälp men av- slogos av riksdagen i första kammaren med 44 röster mot 40 och i andra kammaren utan votering.

I utskottets utlåtande anfördes bl. a.:

Det kunde enligt utskottets mening icke råda tvivel därom, att frågan om åt- gärder mot högförrädisk verksamhet under senare tid erhållit en alltmera ökad aktualitet. Vid tiden för vår ännu gällande strafflags tillkomst —— 1864 —— hade man överhuvud knappast att räkna med någon mera allmänt utbredd verksamhet med syften av detta slag, och den politiska utvecklingen i vårt land under det närmaste halvseklet fram till världskriget hade icke givit tillräcklig anledning att skärpa de i strafflagen meddelade bestämmelserna mot dylik verksamhet. De av världskriget följande djupgående politiska och sociala omvälvningarna hade bragt även dessa frågor i ett annat läge. Alltmera öppet framträdde meningsriktningar, vilka med olagliga medel ville bekämpa den nuvarande samhällsordningen, och alltmera tydligt framträdde faran för att dessa riktningar i kritiska situationer kunde komma att omfattas av stora delar av befolkningen. Utskottet ville med styrka betona angelägenheten därav, att man under sådana förhållanden och med

* Utlåtande nr 19.

exempel från andra länder för ögonen icke finge slå sig till ro med att i vårt land farligare angrepp mot samhällsordningen hittills icke företagits eller förlita sig på att det svenska folkets mentalitet under alla förhållanden skulle utgöra en garanti mot sådana angrepp.

Såge man från dessa utgångspunkter på de medel, som i straffrättsligt avseende för närvarande stode samhället till buds för bekämpande av högförrädisk verk- samhet, syntes det utskottet uppenbart, att en utvidgning av desamma borde kom— ma till stånd. Såsom i motionerna framhölles kunde metoderna härför i hög grad växla, och det vote icke möjligt att i strafflagen uppräkna alla tänkbara sådana metoder.

Utskottet delade även motionärernas uppfattning, att man i en strävan att be- kämpa den högförrädiska verksamheten icke minst borde taga i sikte åtskillig verksamhet, som visserligen icke skulle kunna falla under ett allmänt straffbud för förberedelse till högförräderi, men som innebure en fara för att dylika brott i en framtid skulle komma till utförande. Därvid vore bland annat att tänka på den agitationsverksamhet, som på detta område bedreves. Önskvärt vore med hänsyn härtill att möjlighet förefunnes att inskrida även mot mera förtäckta former av propaganda i revolutionärt syfte. Härvid framstode såsom ett önskemål att kunna inskrida mot den fara för staten, som själva förekomsten av stats- fientliga organisationer kunde innebära. lfrågavarande lagstiftningsåtgärder borde icke få göras beroende av en blivande allmän strafflagsrevision. Vad som i an- märkta hänseenden ansåges böra göras, borde göras utan dröjsmål.

I reservationer från utskottets socialdemokratiska och frisinnade leda- möter hemställdes, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I den socialdemokratiska reservationen anfördes bl. a.:

Det erbjöde svårigheter att kriminalisera förberedelsehandlingar och motionärer— nas yrkande skulle leda till kriminalisering av politiska brott. Om ett ingripande genom lagstiftning måste ske mot den, som försökte uppnå sina syften med olag- liga medel, vore det å andra sidan nödvändigt, att lagen begränsades på ett sådant sätt, att den icke i själva verket komme att medföra straff för en viss åskådning i stället för att straffa det använda tillvägagångssättet. Att med lagstiftnings- åtgärder bekämpa vissa idéströmningar hade i alla tider visat sig fåfängt och måste alltjämt framstå såsom ur varje synpunkt synnerligen förkastligt. Vidare hänvisade reservanterna till professor Thyréns utredning om revision av strafflagen, varav förberedande utkast avseende fridsbrotten väntades föreligga under loppet av år 1932, och vilken utredning i denna del icke borde föregripas.

I den frisinnade reservationen anfördes bl. a.:

Den ifrågasatta lagstiftningen torde i tillämpningen giva anledning till stor osäkerhet och ojämnhet och med den omfattning, vari straff enligt motionärerna skulle komma att införas, kunde det ej undvikas, att de ingripanden, vartill en sådan lagstiftning komme att giva anledning, lätt framträdde såsom ett under- tryckande av viktiga medborgerliga rättigheter. Jämväl i detta fall torde som eljest gälla, att för samhället skadliga meningsriktningar i första hand borde'be- kämpas på övertygelsens väg. Förhållandena kunde dock utveckla sig i den rikt- ning, att straffbeläggande av vissa handlingar, som företoges i statsfientligt syfte men nu vore straffria, kunde visa sig nödvändigt. För sådant fall antoges dock att regeringen icke skulle underlåta att vidtaga de åtgärder och framlägga de förslag, som kunde påkallas.

Vid 1933 års riksdag togs frågan ånyo upp. I likalydande motioner yr- kadcs då, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att med det snaraste utredning måtte verkställas angående frågan om åtgärder mot statsfientlig verksamhet, varvid särskild hänsyn borde tagas till frågan om åtgärder mot organisationer, som fullföljde mot Sveriges stats- och sam- hällsordning riktade syften.».

Motionärerna anförde bl. a., att de fortfarande hölle. fast därvid, att den i 1932 års motioner anvisade vägen vore framkomlig, men därmed icke ville för- neka, att det även kunde givas andra utvägar för den statsfientliga verksamhetens bekämpande. Det kunde i detta sammanhang pekas på åtgärder till förbättrande av polisväsendet. 1932 års riksdagsbeslut om inrättandet av en statspolis vore obetingat ett steg i rätt riktning. Men det vore inte nog att stärka blott ordnings- makten, även lagen måste förstärkas. Bekant vore hurusom lagstiftningen i exem- pelvis sädana demokratiska kulturnationer som Finland, Frankrike och Tyskland kände helt andra möjligheter än den svenska lagstiftningen att i preventivt syfte ingripa mot revolutionära rörelser på ett förberedande stadium. Även i ett sådant land som Schweiz, där den folkliga friheten hade gamla anor, ryggade man numera icke tillbaka för kraftåtgärder vid bekämpandet av den moskvainfluerade propa— gandan. Det skulle likväl icke utan vidare påstås, att de åtgärder, som vidtagits mot samhällsfientlig verksamhet i dessa eller andra främmande länder, vore läm- pade även för vårt land. Huru därmed förhölle sig, därom kunde man yttra sig först efter företagen utredning. Det läge emellertid i sakens natur, att en ut- redning på förevarande delvis ömtåliga område icke kunde ske genom enskilda motionärers försorg. Meningen vore blott att framhålla, hurusom den i 1932 års högermotioner anvisade utvägen icke torde vara den enda framkomliga. Vad som åter med bestämdhet kunde påstås, det vore, att något måste göras för att effektivt bekämpa den statsfientliga verksamheten.

Motionerna hänvisades till tillfälliga utskott,1 vilka enhälligt tillstyrkte att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes med det snaraste föranstalta om en förutsättningslös utredning an- gående åtgärder mot sådan av sammanslutningar eller enskilda bedriven verksamhet, som syftade till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sveriges stats- och rättsordning.

Utskottens utlåtanden biföllos av kamrarna. I utlåtandena anförde utskot- ten, att riksdagens majoritet vid tidigare behandling av denna fråga syntes hava haft den uppfattningen att verksamheten i fråga med största fram- gång kunde bekämpas på övertygelsens väg. En jämförelse mellan de sociala och kulturella värden, som den demokratiska stats- och rättsordningen tryg- gat åt vårt folk, samt motsvarande förhållanden i de länder, där folklig självstyrelse saknades, utfölle icke till vår nackdel. Att vädja till medborgar- nas sunda omdöme borde följaktligen giva det resultat, att de krafter, som ville gå den våldsamma omstörtningens väg, härigenom betvingades. Sam- tidigt hade dock uttalats, att förhållandena kunde så utveckla sig, att andra medel, t. ex. en vidgad lagstiftning, kunde bliva nödvändiga för att bekämpa den verksamhet, som bedreves i statsfientligt syfte. Av flera skäl syntes det

1 I kam. 1 tillf. utskotts utlåtande nr 8 och II kam. 5 tillf. utskotts utlåtande nr 6.

som om tidpunkten vore inne att företaga en ingående och allsidig under- sökning om åtgärder mot den verksamhet, som med våldsamma eller olag- liga medel ville omstörta vår demokratiska stats- och rättsordning. Före- komsten inom vårt land av en statsfientlig propaganda och av tydliga vålds- tendenser hos vissa grupper och benägenhet även på andra håll att tillägna sig diktaturens tankegångar hade väckt oro inom vida kretsar av vårt folk. Det borde beaktas, att den ena ytterligheten framkallade den andra. Våld födde våld. Dessa ytterlighetsriktningar närde varandra och vållade oro i samhället. Erfarenheterna från utlandet vore härvidlag övertygande. Det vore statsmakternas skyldighet att icke låta en utveckling pågå, som ho- tade att sätta samhällslugnet samt stats- och rättsordningen i fara. När hän- syn toges till allt detta, funne utskottet en utredning erforderlig, utan att man inväntade resultatet av andra ämnet berörande utredningar. En sådan utredning borde bedrivas med all skyndsamhet och omfatta hela det fråge- komplex, som i detta sammanhang varit under diskussion.

Slutligen må nämnas, att i likalydande motioner vid 1934 års riksdag yrkades bl. a., att i det förslag till åtgärder som i anledning av den av riks- dagen 1933 begärda utredningen skulle framkomma måtte upptagas be- stämmelser av innehåll att medlemskap i organisationer, syftande till att med våldsamma eller eljest olagliga medel ändra Sveriges stats- och sam- hällsordning, ävensom all propaganda av enahanda art, belades med effek— tivt straff, i följd varav sådana organisationer skulle förklaras upplösta, allt i syfte att i lojala medborgares intresse åstadkomma ett efter tidens krav och fordringar svarande skydd för våra på den historiska utvecklingens grund byggda samhällsinstitutioner.

Motionerna avslogos under åberopande bl. a. att det icke vore erforder- ligt, att riksdagen för det dåvarande toge under övervägande de synpunkter, som enligt motionärernas förmenande vid utredningen borde vinna särskilt beaktande.1

Kommitténs uppdrag är att verkställa en förutsättningslös utredning an- gående åtgärder mot sådan av sammanslutningar eller enskilda bedriven verksamhet, som syftar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra Sveriges stats— och rättsordning.

Uppdraget måste ses mot bakgrunden av vissa företeelser i samband med de diktatursträvanden, vilka med förebilder från andra håll i Europa fram- trätt i vårt politiska liv.

Diktatursträvandena i sig själva innebära icke för en demokratisk stat nå- gon anledning att ingripa med åtgärder. I den mån de diktatursträvande partierna lojalt betjäna sig av demokratins eget vapen, övertygelsen, för att

1 I lagutskottets utlåt. nr 63.

i de av statsordningen föreskrivna formerna föra fram sin sak, ha demokra- tins anhängare endast att med samma vapen bekämpa dem och särskilt att med resultatet av sina gärningar försöka inverka på samhällsmedlemmarnas omdöme. En livsduglig demokrati har icke anledning att söka undvika en sådan kamp. Först då de diktatursträvande partierna i det politiska livet vilja införa medel och arbetsmetoder, som äro oförenliga med stats- och rättsordningen eller de idéer, på vilka dessa vila, kan fråga om ingripande uppkomma. I främsta rummet intresserar därvid användandet av våld i de politiska och sociala striderna.

Det är en sådan tankegång, som ligger bakom formuleringen av upp- draget. Kommittén anser detta omfatta en allmän undersökning, huruvida särskilt i de diktatursträvande partiernas verksamhet förekommer eller sättes i fråga användningen av medel och arbetsmetoder av sådan beskaffenhet, att ett ingripande kan anses påkallat, därvid kommittén har att föreslå de åt- gärder, som omständigheterna anvisa.

På stats- och rättsordningens omstörtande riktad verksamhet.

Fullgörandet av uppdraget förutsätter i första hand en undersökning av de diktatursträvande partiernas verksamhet och av därmed besläktad på stats- och rättsordningens omstörtande riktad verksamhet.

De rörelser i Sverige, vilka kunna ifrågasättas arbeta på ett olagligt om- störtande av Sveriges stats- och rättsordning äro Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internationalen) ledare H. Sillén, Socialis- tiska Partiet (Arbetarnas och Jordfolkets Förbund) ledare K. Kilbom, syndi— kalismen och anarkismen samt de nationalsocialistiska partierna. Av dessa uppträda syndikalismen och anarkismen icke såsom politiska partiorganisa- tioner.

Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internationalen) med hjälporganisationer.

Detta parti, i dagligt tal kallat det Sillénkommunistiska, är för närvarande det enda partiet med kommunistisk beteckning. Det bildades 1921, då det sedan 1917 verksamma Sveriges socialdemokratiska vänsterparti sprängdes och majoriteten övergick till Kommunistiska Internationalen.1 Till en början leddes partiet av Z. Höglund och F. Ström. Enär dessa krävde en viss själv— ständighet gentemot internationalen, uteslöts 1924 deras grupp ur denna, och de Moskvatrogna under ledning av K. Kilbom togo hand om partiappa- raten och huvudorganet Folkets Dagblad. Inom partiet uppstodo emellertid snart nya slitningar av samma orsak som förra gången, och en ny spräng- ning skedde 1929. En minoritet underkastade sig utan reservation internatio- nalens direktiv. Majoriteten under Kilboms ledning uteslöts ur internatio- nalen. Den behöll emellertid partiets huvudorgan och det mesta av parti- apparaten utom Norrbotten. Den Kilbomska riktningen fortsatte sin verk- samhet såsom ett internationellt oberoende parti med namnet Sveriges Kom— munistiska Parti. Minoriteten under ledning av bl. a. H. Sillén hade samma partibeteckning med tillägg Sektion av Kommunistiska Internationalen. Se-

1 Denna benämnes även den tredje internationalen. Den socialdemokratiska eller andra internationalen utgör sammanslutningen av de socialistiska arbetarpartiet, som sedan 1889 samlats till periodiska kongresser. Den sprängdes vid krigsutbrottet 1914 men reorganise- rades efter kriget.

dan i början av 1934 sammanslagning ägt rum mellan Kilbomsriktningen och en av A. Ström ledd lokal oppositionsgrupp inom Socialdemokratiska. Partiet, har Kilbomsriktningen ändrat sitt namn till Socialistiska Partiet (Ar- betarnas och Jordfolkets Förbund).

Komintern.

Sillénkommuhisterna äro såsom namnet anger anslutna till Kommunis- tiska lnternationalen (Komintern). Till en början skall lämnas en redo- görelse för Kominterns organisation.

Komintern bildades år 1919 på en kongress i Moskva. Den betecknar sig i sina stadgar som »föreningen av de kommunistiska partierna i de olika län- derna till ett enhetligt kommunistiskt världsparti». De särskilda ländernas partier äro sektioner av internationalen, och i varje land kan endast ett kom- munistiskt parti tillhöra denna. Därjämte höra till internationalen vissa andra organisationer.

Grundvalen för internationalens organisation är driftscellen, som omfattar alla i respektive företag arbetande partimedlemmar. Det högsta organet är världskon- gressen, bestående av ombud för sektionerna och internationalen eljest tillhörande organisationer. Antalet beslutande röster för varje sektion fastställes varje gång genom ett särskilt kongressbeslut med hänsyn till sektionens medlemstal och lan- dets politiska betydelse. Världskongressen sammanträder endast vart annat år, och under tiden mellan världskongresserna är det ledande organet den av kongressen valda exekutivkommittén (exekutiven, EK). Denna, som sammanträder minst en gång varje halvår, väljer i sin ordning ett inför densamma ansvarigt presidium som ständigt fungerande organ, under tiden mellan exekutivens sammanträden ledande hela dess verksamhet. Presidiet sammanträder minst var 14 dag. Exekutiv- kommittén och presidiet kunna upprätta ständiga byråer (västeuropeiska, syd- amerikanska etc.). Presidiet väljer det politiska sekretariatet, som förbereder frå- gorna till exekutivens och presidiets sammanträden och är dess verkställande organ. Presidiet upprättar en avdelning för arbetet bland de arbetande kvinnorna, ständiga kommissioner för enskilda grupper av sektioner (landssekretariat) och andra av- delningar som äro nödvändiga för dess arbete. Presidiet utnämner likaledes redak- tion för exekutivens tidskrifter och andra publikationer.

Redan arten av denna organisation ger en antydan om att makten är koncentre- rad hos exekutiven och särskilt dess verkställande organ. Stadgarnas bestäm- melser om de olika organens befogenheter lämna icke heller rum för någon tvekan i detta avseende.

Organisationen betecknas som uppbyggd på »den demokratiska centralismens» grundval. Det demokratiska elementet representeras därav att alla partiorgan väljas på allmänna medlemsmöten, konferenser och kongresser samt av periodisk rap- portering av partiorganen inför deras väljare. Centralismen åter finner uttryck däri att de övre partiorganens beslut hava »förbindande kraft för de lägre», samt »i sträng partidisciplin ävensom punktligt och ofördröjligt genomförande av beslut fattade av kommunistiska internationalen, dess organ och de ledande partiorganen».

Stadgarna innehålla i sistnämnda avseende följande bestämmelser: »Partifrågor diskuteras av partimedlemmar och organisationer endast till dess de avgjorts av vederbörande partiorgan. Sedan beslut antagits av kommunistiska internationalens kongresser. dess sektioners kongresser eller de ledande partiorganen, måste dessa

beslut ovillkorligen genomföras, även om en del av medlemmarna eller av de lokala partiorganisationerna ej gilla dem.»

Enligt de sålunda angivna principerna äro exekutivens beslut bindande för alla sektioner, och sektionerna äro likaledes förpliktade att genomföra anvisningar och direktiv av exekutivens ständiga byråer. Ehuru rätt till vädjan finnes i förra fallet till världskongressen och i senare fallet till exekutiven eller dess presidium, skola dock besluten utföras, tills de blivit upphävda. Centralkommittéerna i de enskilda sektionerna äro ansvariga ej endast inför sin partikongress, utan även inför exekutiven. De hava att till denna insända sina sammanträdespf'otokoll och rap- porter över sin verksamhet, och exekutiven har rätt att upphäva eller ändra beslut av såväl sektionernas centralkommittéer som deras kongresser. Exekutiven är vidare berättigad att ur internationalen utesluta partier, grupper eller enskilda medlemmar, därvid emellertid de uteslutna hava rätt att vädja till världskongres- sen. Valda medlemmar i sektionernas ledande organ kunna å andra sidan endast med exekutivens bifall nedlägga sina mandat innan nyval företagits. Sektions- kongresser kunna inkallas endast med exekutivens medgivande. Exekutiven och dess presidium kunna till de enkilda sektionerna sända befullmäktigade ombud (Ex. R.), vilka äga tillträde till alla möten och sammanträden av sektionernas cen- tralorgan. Dessa ombud hava särskild plikt att övervaka att sektionerna genom- föra kongressens och exekutivens beslut och kunna uppträda mot centralkommittén, om dess linje går mot exekutivens direktiv. Även instruktörer kunna på detta sätt utsändas. De enskilda sektionernas centrala pressorgan äro förpliktade att publicera alla beslut och officiella dokument från exekutiven.

Den av världskongressen valda internationella kontrollkommissionen (I. K. K.) har till uppgift att pröva ärenden, som röra »enheten och slutenheten» av sektionerna, liksom också enskilda medlemmars av olika sektioner uppförande som kommu- nister.

Enligt vad förut nämnts höra vissa val till världskongressens befogenheter. Dessutom debatterar och avgör kongressen program-, taktik- och organisations- frågor, som röra internationalens och dess sektioners verksamhet. Rätten att ändra internationalens program och stadgar tillkommer endast världskongressen. Exekutiven bekräftar de enskilda partiernas program med rätt för sektionen att vädja till världskongressen.

Det är med hänsyn till de här återgivna bestämmelserna tydligt att sekretariatet såsom det högsta exekutiva organet, vilket förbereder ärendena för exekutivens och kongressens sammanträden, har makten i sin hand och att den som behärskar sekretariatet behärskar partiet i alla dess förgreningar. Att denna makt i vad angår sektionerna icke endast finnes till på papperet utan verkligen utövas visas tillräckligt av det svenska partiets historia.

Vid bedömandet av frågan var denna makt är samlad måste erinras om Sovjet- Unionens betydelse för kommunismen. Därom säges i den VI:e världskongressens program:

»De strider som där ägt rum och de socialistiska anordningar som där införts medföra nödvändigtvis att Sovjet-Unionen utgör basen för alla undertryckta klas- sers internationella rörelse och huvudhärden för den internationella revolutionen.»

Exekutiven har enligt världskongressens beslut sitt säte i Moskva. Den ryska representationen i exekutiven är större än något annat lands, och det ligger i sakens natur att såväl exekutiven som dess verkställande organ komma att be— härskas av ryssarna. Med hänsyn till det kommunistiska partiets ställning i den sovjet-ryska staten1 innebär detta att den ryska statsmakten, oavsett de formella anordningarna, behärskar den kommunistiska internationalen och dess sektioner.

* Se Tingsten, Demokratiens seger oeh kris, 1933, sid. 560 f.

Den organisation för vilken nu redogjorts är endast huvudstommen i den organisatoriska byggnaden.

För de praktiska uppgifterna finnas vid sidan av Komintern vissa andra av denna behärskade internationella organisationer.

En sådan av öppet kommunistisk art är den Kommunistiska Ungdoms- Internationalen (K. U. I.). Denna har till uppgift att värva arbetarungdomen (i ålder 14—23 år) för och uppfostra den i de kommunistiska lärorna, att iakttaga de unga arbetarnas fackliga intressen samt att, i nära anslutning till det kommunistiska partiet deltaga i arbetarklassens strider. Därtill komma vissa agitatoriska uppgifter. Dess organisation överensstämmer nära med Kominterns.

Vidare finnas åtskilliga under kommunistiskt inflytande stående interna- tionella organisationer — i det följande kallade de kommunistiska hjälp- organisationerna som undvika att öppet uppträda under kommunistisk skylt och som, enligt vad utåt uppgives, hava till syfte att för vissa begrän- sade arbetsuppgifter samla jämväl oorganiserade eller till andra organisa- tioner anslutna arbetare på en enhetlig opolitisk linje.

Kominterns stadgar nämna bland sådana organisationer Röda Fackför- enings- -Internationalen, Internationella Röda Hjälpen samt Internationella Arbetarhjälpen. Andra dylika organisationer äro Röda Frontförbundet, Röda Sport-Internationalen och Sovjet-Unionens vänners förbund.

En annan liknande men mera löst utformad organisatorisk företeelse är de 5. k. kommunistiska fraktionerna. De omnämnas i Kominterns stadgar, och i det svenska partiets stadgar föreskrives härutinnan följande:

»I alla arbetare- och bondeorganisationer och organ utanför partiet, fackorga- nisationer, kooperativa föreningar, kultur- och upplysningssammanslutningar, idrottsföreningar, verkstads-, yrkes- och personalklubbar, arbetslöshetsorganisa- tioner, på kongresser och konferenser, i den kommunala förvaltningen och de kommunala institutionerna, i landstingen, i riksdagen o. s. v., där minst tre kom- munister finnas, organiseras fraktioner för uppnående av ökat partiinflytande och genomförande av partiets politik.»

Ehuru icke självständiga utan underordnade respektive partiorganisatio- ner, vilkas beslut skola genomföras, hava fraktionerna en viss organisation, vars struktur bestämmes genom särskilda instruktioner från komjnterns exekutivkommitté och sektionernas centralkommittéer. De utse sålunda en fraktionsledning. Fraktionen beslutar om partimedlemmarnas uppträdande i den organisation där den arbetar.

I Kominterns stadgar angives dess mål på följande sätt: »Såsom ledare och organisatör av proletariatets världsrevolutionerande rörelse och som försvarare av kommunismens grundsatser och syftemål strävar den kommunistiska internationalen efter att vinna den arbetande klassens flertal samt småbrukarnas och egnahemsägarnas breda lager, kämpar för att fastställa proletariatets världsdiktatoriska myndighet, för

grundandet av en världsunion av socialistiska sovjetrepubliker, för ,klas- sernas' fullständiga utplånande samt för förverkligandet av socialismen —— det första steget till det kommunistiska samhället.»

Det närmaste målet är åvägabringandet av proletariatets diktatur. Orga- niserandet av produktionen under denna övergångsperiod är helt naturligt en senare omsorg, och något ännu mera avlägset för intresset blir över- gången till det egentliga kommunistiska samhället.

Instrumentet härför är Komintern med dess olika avdelningar och dess högsta organ har uppgjort den strategiska plan, som angiver sättet för upp- giftens genomförande.

Beträffande denna plan antages som utgångspunkt —— här återgives ett uttalande av den tredje internationalens [l:a världskongress i »riktlinjer för den kommu- nistiska internationalens grunduppgifter» -— att i betraktande av ställningen i världen »är varje tanke på kapitalisternas fredliga underkastelse under de exploa— terades majoritetsvilja, på en fredlig, reformistisk övergång till socialismen icke endast utomordentlig spetsborgerlig kortsynthet, utan ett direkt bedrägeri mot arbetarna och ett förskönande av det kapitalistiska löneslaveriet, ett bemantlande av sanningen. Denna sanning består i att bourgeoisin, till och med den mest upp- lysta och demokratiska, redan nu inte ryggar tillbaka för något bedrägeri eller någon förbrytelse för att nedslakta miljoner arbetare och bönder för att rädda egendomsrätten till produktionsmedlen. Endast det våldsamma omstörtandet av bourgeoisin, beslagtagning av dess egendom, tillintetgörande av hela den borger- liga statsapparaten från ovan till nedan den parlamentariska, rättsliga, militära, byråkratiska, administrativa apparaten 0. s. v. -— intill fullständigt fördrivande eller internering av de farligaste och mest hårdnackade exploatörerna och sträng bevakning av dem för att bekämpa de oundvikliga försöken till motstånd och åter- upprättande av det kapitalistiska slaveriet endast dylika åtgärder äro i stånd att verkligt genomföra kapitalistklassens underkastelse.»

i samband härmed uttalas ytterligare: »Som en liknande vacker förfalskning av kapitalismen och den borgerliga demokratin, som ett liknande bedrägeri mot arbe- tarna måste å andra sidan den uppfattning betraktas, som är vanlig hos Andra Internationalens gamla partier och ledare, att flertalet av de arbetande och exploa- terade skulle vara i stånd att under de kapitalistiska slavförhållandena under bourgeoisiens ok, som antar oändligt olika former och desto mer raffinerade och grymma och skoningslösa, ju mer kultiverat ifrågavarande land är, upparbeta en fullkomlig socialistisk klarhet, en fast socialistisk övertygelse och karaktär. I verkligheten är upplysningen, uppfostran och organiserandet av de bredaste arbe- tande och exploaterade massorna endast möjlig under inflytande och ledning av proletariatet. Att frigöra dem från den splittring, de laster och Svagheter, som privategendomen har framkallat hos dem, och förvandla dem till ett fritt förbund av fria arbetare är möjligt endast när proletariatets förtrupp, understödd av den enda revolutionära klassen eller dess flertal, besegrar utsugarna och betvingar dem, befriar de exploaterade från deras slavtillstånd och oupphörligt förbättrar deras levnadsvillkor på bekostnad av de kapitalister, som bli fråntagna sin egen- dom alltså under den allra skarpaste klasskamp.»

Det är det våldsamma omstörtandet av bourgeoisin som skall medföra proletariatets diktatur. Härutinnan åberopar man för övrigt Marx, då han i Kommunistiska Manifestet yttrar:

»

»Kommunisterna försmå att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De för- klara öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. Må de härskande klasserna darra för en kom- munistisk revolution. Proletärerna ha i den ingenting annat att förlora än sina bojor. Men de ha en värld att vinna. Proletärer i alla länder förena er!»

Beträffande utvecklingen fram till omstörtningen utgår man från att klasskampen blir alltjämt intensivare och så småningom måste övergå i in- bördeskrigets fas, då man »måste utbyta kritikens vapen mot vapnens kritik».

Vid Vlze världskongressen uttalades härom: »Vid bestämmandet av den lämpligaste taktiken måste varje kommunistiskt parti taga hänsyn till det givna yttre och inre läget, graden av bourgeoisiens fasthet och styrka, gra- den av proletariatets kampberedskap, mellanskiktens hållning o. s. v. Vid bestämmandet av sin lösen och sitt program må partiet aldrig glömma, att slutmålet är maktens erövring och det borgerligt-kapitalistiska samhällets stör- tande. När en revolutionär stämning är för handen, när de härskande klasserna äro desorganiserade, massorna i ett tillstånd av revolutionär jäsning, när mellan- skikten stå gynnsamt stämda mot proletariatet och massorna visa sig kamp- och offerberedda, föreligger för det kommunistiska partiet den uppgiften, att föra massorna till ett frontangrepp mot den borgerliga staten. Dit når man genom propagerande för avsatsvis stegrade övergångslösningar (arbetarråd, arbetarkon- troll över produktionen, bondekommittéer för våldsamt tillägnande av gods- ägarnas jord, bourgeoisiens avväpnande och proletariatets beväpnandc o. s. v.) och genom organiserande av massaktioner, vilkas alla grenar måste vara under- ordnade partiets agitation och propaganda. Sådana massaktioner äro: strejker, strejker i förbindelse med demonstrationer, strejker i förbindelse med beväpnade demonstrationer och slutligen generalstrejk, förenad med beväpnat uppror mot den borgerliga statsapparaten. Den högsta formen av striden följer krigskonstens regler, förutsätter en fälttågsplan, en offensivkaraktär hos stridshandlingen och proletariatets obegränsade hängivenhet och hjältemod. Aktioner av denna art förutsätta dels de breda lagrens organiserande i kampformationer, som redan genom sin form omfatta och sätta i rörelse de största massor av arbetande (arbetar- och bonderåd, soldatråd o. s. v.) dels ock större intensitet i det revolu- tionära arbetet i här och flotta. Vid övergången till nya skarpare åtgärder måste partiet förstå att så föra fram massorna till de revolutionära positionerna, att de genom egen erfarenhet äro övertygade om partilinjens riktighet. Följes icke denna regel, så leder det till massornas klyvning. Icke mindre fördärvligt är det, om proletärpartiet underlåter att utnyttja höjdpunkten av den revolutionära utveck- lingen som kräver djärva och beslutsamma angrepp på fienden. Att låta ett sådant tillfälle förflyta utan att övergå till uppror, betyder detsamma som att låta initiativet övergå till motståndaren och förvandla revolutionen i nederlag.»

I samma ämne må vidare citeras ett uttalande vid en nordisk kommunistkon- ferens i Köpenhamn 1930: »Världsrevolutionens andra och sista skede kan börja på två sätt.1 Antingen genom att kapitalisterna gripa till offensiven och börja krig mot Sovjetunionen, detta är det bästa, eller att proletariatet börjar kampen och sätter hela världen i brand. Tiden för detta är inne när det kommunistiska partiet är färdigt med sin propaganda, när vänstern inom det socialdemokratiska partiet tagit makten där och när de arbetslösas revolutio- nära organisationer och idrottsrörelser äro utbyggda. Visar det sig, att även grann-

* Den första etappen var den ryska revolutionen,

landen stå beredda, att borgarnas försvarsorganisationer svika och att polisen sympatiserar med oss är allt klart till aktion. Revolten skall helt lugnt börja med en liten strejk, vilken så småningom utvecklar sig till att bliva av landsomfattande karaktär och som plötsligen en dag slutar med generalstrejk och allmän arbets- nedläggelse. Då skola de röda gardena, organiserade i olika vapenslag, marschera upp på sina mobiliseringsplatser. Det kommunistiska partiet övertager den verk- ställande makten, avsätter den borgerliga regeringen och sänder ut parollen: »All makt till det kommunistiska partiet!»

I II:a världskongressens riktlinjer uttalas vidare »att ögonblickets uppgift för de kommunistiska partierna består i att påskynda revolutionen, utan att genom konst- lade medel eller oförberett söka provocera fram densamma, samt att stärka prole- tariatets beredskap.»

För att arbetarna i varje land i varje givet ögonblick skola erhålla största möjliga bistånd från övriga länders organiserade proletärer och för att icke äventyra en seger, som på något håll uppnås, måste vårldsrevolutionen vara målet. Det kommunistiska partiet måste följaktligen vara ett enhet- ligt, hela världen omfattande parti.

Rörelsens inställning till den demokratiska samhällsuppfattningen är given redan genom redogörelsen för det sätt, på vilket man tänker sig proletariatets diktatur genomförd. Till ytterligare belysning därav må ur andra världs— kongressens manifest anföras följande:

»Med förakt förkastar kommunismen en politik, som leder därhän, att de tröga massorna hejdas, emedan man skrämmer dem med knutpiskan »kontrarevolution». Mot den kapitalistiska världens sönderfallande och kaos, som med all kraft hotar att förinta den mänskliga kulturen, uppställer den Kommunistiska Internationalen det internationella proletariatets förenade kamp, tillintetgörandet av all privat- egendom såsom produktionsmedel och nationalhushållningens omläggning på grundvalen av en enhetlig hushållningsplan, som uppställes och utföres genom producenternas solidariska gemenskap. Under baneret med påskriften »Proletaria- tets diktatur, Rådsregeringssystem» förenar den Kommunistiska Internationalen milliontals arbetande i alla världsdelar och utvidgar, rensar och formerar den i stridens eld sina egna led. Den Kommunistiska Internationalen är partiet för det internationella proletariatets revolutionära resning. Den utesluter alla grupper och organisationer, som i öppen eller understucken form förlama, demoralisera eller försvaga proletariatet; den driver det att icke böja sig för laglighetens, demokra- tiens, nationalförsvarets m. fl. avgudar, vilka äro en mask för bourgeoisins dikta- tur. Den Kommunistiska Internationalen kan vidare icke i sina led upptaga orga- nisationer, som visserligen upptagit proletariatets diktatur på sitt program, men det oaktat föra en politik, som räknar med fredlig lösning av en historisk kris. Blotta erkännandet av rådssystemet löser inga problem. Rådsregeringens organisa- tion besitter ingen undergörande kraft. Den revolutionära kraften ligger i prole- tariatet självt. Det är ovillkorligen nödvändigt att det reser sig till uppror, för övertagandet av makten, ty endast då kan rådsorganisationen visa sina fördelar som ett oförlikneligt vapen i proletariatets hand. Den Kommunistiska Internatio— nalen utesluter ur sina led alla de ledare inom arbetarrörelsen, som på direkt eller indirekt väg politiskt lämna bourgeoisin något bistånd. Vi behöva ledare, som icke gent emot bourgeoisin hysa något annat än ett dödligt hat, som sam- mankalla och föra fram proletärerna i outtröttlig kamp, som äro beredda att föra en armé av upproriska i striden, som icke hejda sig på halva vägen, och

som, vad som än må hända, icke underlåta att skoningslöst bestraffa dem som göra försök att hejda dem. -—

Yrkesorganisationer, ekonomiska och politiska uppror, bojkotter, parlaments- och' kommunalval, parlamentstribuner, tillåten och förbjuden agitation, hemlig propaganda inom armén, kooperativt arbete, barrikadkamp —- ingen enda organi- sations- eller kampform till arbetarnas gagn förkastar den Kommunistiska Inter- nationalen, och ingen enda form betraktas av den som ett allena hjälpande uni- versalläkemedel. —— -—

I allt sitt arbete, såsom ledare av revolutionära uppror, såsom organisatör av hemligt arbetande grupper, såsom fackföreningssekreterare, såsom agitator på massmöten eller såsom deputerad, som föreningsman eller som barrikadkämpe förblir kommunisten sig själv, den disciplinerade medlemmen av det kommunis- tiska partiet, den osjälviske kämpen och dödsfienden till det borgerliga samhället med dess ekonomiska grundvalar, dess statliga form, dess demokratiska ställning, dess religion och dess moral, han är den offervilligaste soldaten i proletärrevolu- tionen och den nya ordningens rastlöse apostel.»

Med sina mål och sin inställning till den demokratiska samhällsuppfatt- ningen har Komintern även tagit ställning till den rättsuppfattning, som utgör del av denna och kräver respekt för lag och ordning. Man måste nöd- vändigt komma i strid därmed, då man i handling omsätter tanken att i en alltmera skärpt våldskamp driva fram massorna mot de samhälleliga organen. Lagligheten liksom demokratin betecknas som avgudar, vilka äro en mask för bourgeoisins diktatur. Som exempel på direktiv för praktisk handling, utsprungna ur denna inställning, må anföras följande ur X:de exekutiv- kommittéplenums resolution angående den internationella dagen mot det imperialistiska kriget:

»E. K. föreslär alla sektioner av Komintern följande åtgärder: —— —— 3. Den kommunistiska internationalens sektioner skola omedelbart före den 1 augusti or- ganisera arbetarmassornas kamp för rätt till gatudemonstrationer och för detta ändamål i alla länder föranstalta om massmöten, massförsamlingar och mass- demonstrationer. Även där detta är förbjudet av polisen, skola flygande försam- lingar och demonstrationer på egen hand föranstaltas.» — — —- —- —- —- E. Kzs plenum anbefaller alla sektioner av K. I. följande aktionsformer för den 1 augusti: Genomförandet av politiska masstrejker överallt där detta är möjligt; föranstal- tandet av massförsamlingar, massmöten och gatudemonstrationer trots polisförbud med uppbåd av soldater och matroser, kvinnliga och unga arbetare, etc.»

I ett uttalande av ett möte mellan skandinaviska kommunister säges bl. a.: »Det gäller också att bryta ner respekten för de borgerliga lagarna.»

Överhuvudtaget, förkunnas det, har arbetaren inga plikter mot det borger- liga samhället utan endast mot sin klass och mot sitt andliga fosterland Sovjet-Unionen. I VI:e världskongressens program anföres bl. a.:

»Det internationella proletariatet, som i Sovjet-Unionen har sitt enda fosterland, är förpliktigat att understödja den socialistiska samhällsordningen i Sovjet-Unio- nen och att med alla medel försvara den proletära diktaturens land mot över- grepp från de kapitalistiska staterna. Därest de imperialistiska staterna överfalla Sovjet-Unionen med krig, måste det internationella proletariatets svar bliva djärva och energiska massaktioner i och för störtande av de imperialistiska regeringarna och för upprättande av proletariatets diktatur och förbund med Sovjet-Unionen. lm-

perialismens beväpnade överfall på Sovjet-Unionen för med järnhård nödvändighet till en våldsam revolutionär explosion. Denna explosion skall under sina ruiner i en hel rad 5. k. civiliserade länder begrava kapitalismen.»

Förberedelsen för omstörtningen måste bestå i desorganisationen av den borgerliga statsmakten och organisationen av de proletära krafterna. Enligt Kominterns förkunnelse har emellertid det kommunistiska partiet att utföra ett raseringsarbete, som syftar längre än till den borgerliga statsmakten. Hela det borgerligt-kapitalistiska tänkesättet måste förstöras för att ersättas med ett kommunistiskt tänkesätt. Bland fördomar, mot vilka man sålunda vill kämpa, räknas religionen. Religionen anses varken teoretiskt eller prak- tiskt förenlig med kommunismen.

En sida av den propaganda, som för det angivna raseringssyftet måste föras, är given redan genom målet för hela verksamheten. Det borgerligt demokratiska samhället måste utmålas såsom alltigenom bristfälligt, och sär- skilt arbetaren såsom där utsatt för ett olidligt tvång. Det kapitalistiska pro- duktionssystemet framställes såsom i färd att falla sönder och samhällena på väg att fascisticeras för att undertrycka arbetarklassens strävanden.

Såsom en motsats därtill framhålles Sovjet-Unionen. Enligt Xze E. K.- plenums teser »måste alla kommunistiska partierna föra en brett lagd upp- lysningskampanj i fråga om de väldiga framgångarna i Sovjet-Unionens socialistiska uppbyggnadsarbete. De måste mot den kapitalistiska rationali- seringen, som stöter proletariatet allt djupare ned i eländet, ställa det so- cialistiska uppbyggnadsarbetet i Sovjet-Unionen, som är en mäktig häv- stång för arbetarklassens materiella och kulturella uppsving.»

Det kapitalistiska samhället anses med nödvändighet medföra imperialism och krig. Propaganda mot det imperialistiska kriget påbjudes och ett led i kampen däremot är den internationella dagen mot det imperialistiska kriget (den 1 augusti). Hela världen och särskilt Kominterns politiska motstån— dare framställas såsom förberedande krig. Det gäller »att hänsynslöst av- slöja socialdemokratin och dess roll vid krigsförberedelserna och särskilt vänstersocialismen som den farligaste avarten av socialimperialism, genom pacifistiska fraser traktande efter att förminska de proletära massornas vak- samhet samt fördöljande och understödjande de kapitalistiska staternas krigs— förberedelser». Det krig, som förkunnelsen framför allt har i sikte, är ett krig mot Sovjet-Unionen.

Kampanjen mot kriget förbindes med kampanj mot de borgerliga sta- ternas »fascistiska terror, vilken tar sig uttryck i förbud mot arbetarorga- nisationer, förföljelser och förbud mot den kommunistiska pressen, upplös- ning av de kommunistiska partierna» etc.

En stor del av propagandan går för närvarande ut på bekämpandet av »den kapitalistiska och fascistiska reaktionen». E. K:s I:sta-maj-upprop 1934 är huvudsakligen inriktat härpå. Däri heter det bl. a.:

»Det imperialistiska kriget, ett nytt fruktansvärt folkmord, kan endast förhind- ras genom förstärkande av arbetarmassornas revolutionära kamp i enhetlig, sluten

front mot kapitalismen. Den blodiga fascistiska terrorns väg kan hejdas endast genom världsproletariatets slutna revolutionära klasskamp. På den hotande faran för imperialistiska krig och fascistisk diktatur måste de arbetande svara med stärkande av sin revolutionära enhetliga kampfront, av sin klassolidaritet, genom att de höjer den revolutionära kampens fana ännu högre.»

Vid sidan av de nu nämnda uppgifterna för propagandan har denna en mera direkt på den slutliga striden inriktad uppgift. Den skall tjäna till att förbereda massorna för denna. »Den oundgängligaste förutsättningen för den beväpnade resningens framgång är dess ideologiska förberedande bland massorna. Mässorna av enkla arbetare måste veta i vilken riktning" händel- serna utveckla sig, vilken betydelse de allt oftare återkommande beväpnade demonstrationerna och politiska strejkerna ha, vari för händelse av sam- manstötning mellan revolutionens beväpnade krafter och de härskande klasserna varje proletärs plikter bestå.»1

Såsom de kommunistiska partiernas centrala uppgift anger Komintern erövrandet av flertalet inom arbetarklassen. Därmed avses icke deras sam— manfattande inom det kommunistiska partiet. Man är tvärtom medveten om att partiet i allmänhet ej kommer att omfatta mer än en minoritet ens bland arbetarna, men man anser partiet utgöra arbetarklassens mest med- vetna och aktiva del och därför vara berättigat att taga ledningen av denna klass.2 Erövrandet av flertalet inom arbetarklassen innebär att tillvälla sig ledningen av arbetarklassen i dess strävanden. För att vinna detta mål mäste massorna.- undandragas inflytandet från de reformistiska eller de socialdemo- kratiska ledarna. Komintern uppmanar därför, såsom framgår av de redan gjorda citaten, till en oförsonlig kamp mot dessa ledare och den s. k. arbetar- aristokratin, vilka betecknas som socialfascister och förrädare?” Såsom det viktigaste medlet att undantränga de reformistiska ledarna framställes över- tagandet av ledningen i klass-striderna, i vilka den mest framträdande ak- tionen är strejken. Det läres att erövringen av arbetarklassens majoritet en- dast kan uppnås genom väldiga klasstrider, till vilka den ekonomiska ut- vecklingen och bourgeoisins allt hänsynslösare metoder för att undertrycka arbetarklassen lämna riklig anledning.

I ett E. Kzs aktionsprogram 1932 anföres bl. a.: »Grundvalen för den fackliga taktiken bildar den direkta aktionen av de revo— lutionära massorna och deras organisationer mot kapitalismen. Arbetarnas alla erövringar stå i direkt förhållande till den direkta aktionen och den revolutio- nära påtryckningen från massornas sida.

Med direkt aktion förstås alla slag av påtryckning från arbetarnas sida mot företagarna och staten, såsom bojkott, obstruktion, strejk, gatuaktioner, expro- priation av fabriker, våldsamt motstånd mot utförande av artiklar från företagen, väpnade resningar och andra revolutionära aktioner, som äro ägnade att ena arbetarklassen i kamp för socialismens förverkligande.»

1 Neuberg, Der bewaffnete Aufstand, företalet sid. XIII; jfr nedan sid. 44. '"” Se t. ex. N. Bucharin och E. Preobraschensky, Das ABC des Kommunismus, sid. 73 f. " Se t. ex. II:a världskongressens riktlinjer och Kuusinens rapport vid E, Kzs Xze plenum, Protokoll, Verlag Carl Hoym Nachf., sid. 39. '

Den numera förordade metoden att i klasstriderna övertaga ledningen kal- las »enhetsfronttaktiken nedifrån». Denna karaktäriseras på följande sätt:

»Det är varken en koalition med de socialdemokratiska spetsarna eller en sam- förståndspolitik nedifrån med deras funktionärer utan det är det kommunistiska partiets omedelbara appell till arbetarmassorna, de socialdemokratiska och de partilösa, de organiserade och de oorganiserade arbetarna. -— —- -— Enhetsfront- taktiken är den oförsonligaste kamp mot de reformistiska och socialdemokratiska organisationerna om massorna i företaget.»1

För genomförandet av enhetsfronttaktiken uppställes som mål fackför- eningarnas demokratisering, kamp för revision av de som reaktionära be- tecknade fackföreningsstadgarna, för proportionell representation, årliga val av funktionärer, utsträckning av de lokala fackföreningsorganisationernas självstyrelse etc.2 Avsikten med denna mot »centralismen» i kommunistiska organisationer stridande omsorg för demokratin är tydligen att öka kommu- nisternas möjligheter att vinna inflytande i fackföreningarna. Man förordar vidare försök att såsom stödpunkter för det kommunistiska inflytandet vinna driftsråden, där sådana finnas, eller, där driftsråd saknas, inrättandet av sådana eller av ett förtroendemanssystem. Det gäller emellertid särskilt att genombryta de socialdemokratiska traditionerna och den »fackliga lega- litetsuppfattningen», d. v. s. ängslan för att överskrida ramen för fackför- eningsstadgarna. Man måste skynda sig att genom bildande av förbere- dande utskott taga initiativet till strejkerna och förbereda dem. Striden skall ledas av särskilda organ av tillfällig natur, kampledningar till vilkas bildande kommunisterna måste taga initiativet och vilka böra väljas av hela arbetarmassan vid ett företag, såväl organiserade som oorganiserade arbetare och arbeterskor.

Denna lösen hade, enligt auktoritativa uttalanden, funnit livligt genljud i de breda lagren av massorna och tillåtit det kommunistiska partiet och anhängarna av den revolutionära fackföreningsrörelsen »att omkring detta lösenord och på den revolutionära kampens grund organisera en betydande del och i en rad fall till och med den utslagsgivande delen av de strejkande. Just lösenordet om bildandet av självständiga, den reformistiska fackföreningsapparaten icke underordnade kamp- ledningar tilläto det kommunistiska partiet och anhängarna av den revolutionära fackföreningsrörelsen att organisatoriskt sammansluta stora proletärmassor mot socialdemokratin och den reformistiska fackföreningsapparaten såsom fallet var i Ruhrområdet» .”

Enhetsfronttaktiken förutsätter jämväl uppställandet av de taktiskt riktiga kraven. Därvid böra de ekonomiska kraven förbindas med politiska krav.

Den politiska masstrejkens roll anses för närvarande tilltaga, därför att proletariatet, under förhållanden då ännu ingen omedelbar revolutionär

1 Se Maniulskis rapport vid Xze E. K.-plenum, nämnda prot. "” »Théses et resolutions du IV:e congrés de L'I. S. R. Moscou, 17 Mars—3 Avril 1928». sid. 50. 3 Se Thälmanns rapport vid X:e E. K.-plenum. Protokoll sid. 665 ff. samt E. Kzs teser. ibidem sid. 910 f.

_,__

situation föreligger, måste förfoga över ett vapen, som tillåter det att över- föra de nuvarande fackliga striderna i en högre form av kamp. »Om upp- roret är klasskampens högsta form, så tjänar den politiska masstrejken till förberedelse (Vorstufe) därför.»1

De politiska kraven få ej formuleras så att huvudproblemet, problemet om den politiska makten ställes i skuggan.- »För kommunisterna äro näm- ligen reformerna endast en sidoprodukt av den revolutionära kampen men icke självändamål såsom för reformisterna.» Såsom exempel på ett enkelt krav under en strejk, vilket också uttrycker ett politiskt mål, angives parol- len: »Bort med gendarmeriet, bort med polisen.»1

Man är medveten om att »så länge proletariatets krafter icke äro mogna för den omedelbara kampen om makten, så länge det ännu icke föreligger en omedelbart revolutionär situation, skola dessa klasstrider ofta sluta utan resultat» och att det under nuvarande förhållanden inte finns någon gynn- sammare jordmån än förr för att realisera sina delfordringar, men man anser sig ändå, trots nederlag och trots beskyllningar för kommunistisk strejkgalenskap, vinna i inflytande hos massorna. Massorna komma till insikt om att statsapparaten och reformisterna helt och hållet stå i kapitalis- mens tjänst samt om sin egen kraft. De oorganiserade massorna svetsas tillsammans med de klassmedvetna, framskridna elementen, och man får på det viset en sluten kampfront,

»Det beror på vår taktik, på våra revolutionära initiativ och på vår ihärdighet i vilken grad vi allt mer förmå stegra detta revolutionära uppsving, allt mera förvandla det i revolutionära masstrider, lössläppa ekonomiska och politiska strej- ker för att på detta sätt vinna proletariatets flertal för oss och leda det till avgörande strider om den politiska makten.»1

Frigjordheten från hänsyn till den fackliga stridens sakliga mål framgår jämväl av ett yttrande av dåvarande ordföranden i de ryska fackförenin- garnas centralråd Tomski på den sjunde allryska fackföreningskongres- sen 1926:

»I de borgerliga staterna är kommunisten alltid förpliktigad att understödja arbe- tarnas fordringar i fråga om förbättring av deras ekonomiska läge. Där år kom- munisten förpliktigad att träda fram i främsta ledet, när det gäller en höjning av lönen, oberoende av företagets och näringslivets läge. Men under proletariatets diktatur får kommunisten icke intaga en dylik ställning. Ingen enda skolad med- lem av lönearbetarnas klass får döma så, om hans klass står vid rodret och utövar diktaturen.»

För att angiva ledtråden i den verksamhet för »erövrandet av arbetar- klassens majoritet» som Komintern anbefaller kan anföras följande ut- talande:

»D.en internationella erfarenheten som generaliserats till ett kominterprogram- mets ledande direktiv visar att den centrala frågan i förberedandet av det be-

1 Yttranden av ledande kommunister vid Xze E. K. plenum.

väpnade upproret består däri att partiet är berett och äger förmågan att föra proletariatets avgörande massor ut på gatan, att ute på gatan stegra deras kamp- anda och att organisera dem till kampen om makten.»1

I samband med teorierna om strejkkampen förordas bildandet av orga- nisationer för att driva bort strejkbrytare och taga upp striden med polisen.

En annan av de viktigare uppgifterna, som anvisas de kommunistiska partierna i fråga om förberedelser av striden om makten, är upplösning av disciplinen inom samhällets maktorgan, polisen och militären. Denna del av verksamheten skall bli föremål för särskild behandling.

Beträffande den högsta formen av klasskampen, det beväpnade upproret, så har dettas taktik gjorts till föremål för vetenskapligt studium. I tryck föreligger sålunda bl. a. en 1928 på Druck und Verlag Otto Meyer i Ziirich utkommen bok »Der bewaffnete Aufstand», vars författare angives vara A. Neuberg men som enligt vad som uppgives skulle vara en bekant tysk kommunist vid namn Neumann. Boken är försedd med ett företal som inne- håller kritiska anmärkningar och som utger sig för att vara författat av förlaget. Företalets innehåll gör det emellertid uppenbart att det härrör från en annan och mera auktoritativ källa, antagligen det tyska kommunis- tiska partiets centralkommitté. I boken behandlas till en början åtskilliga beväpnade kommunistiska uppror, och de kommunistiska partiernas taktik i dessa göres till föremål för analys och kritik. Därefter följer en fram- ställning av det sätt, på vilket enligt författarens uppfattning det beväpnade upproret bör förberedas och utföras. Där avhandlas bl. a. det revolutionära arbetet i bourgeoisins stridskrafter för deras upplösning, uppgiften att i en revolutionär situation organisera proletariatets beväpnade stridskrafter, an- skaffandet av vapen, uppgörandet av plan för upproret, de revolutionära stridskrafternas fördelning och olika uppgifter, överraskningsmomentets betydelse och särskilt gatustridens taktik.

Beträffande anskaffandet av vapen utgår författaren från att, i den situa- tion då det blir fråga om ett uppror det skall bli möjligt för proletariatet att genom köp, avväpning av fascistiska förband, beslagtagande av enstaka lager och organiserandet av en om också primitiv vapenproduktion åstad- komma en beväpning av de egna. kamporganisationerna åtminstone i den omfattning att en framgångsrik kamp om vapen säkerställes. Innan i upprorets första ögonblick en tillräcklig mängd moderna vapen tagits som byte, måste åtminstone vissa avdelningar ta sin tillflykt till de mest ofull- komliga vapen för att med deras hjälp skaffa sig de moderna vapnen. Det citeras i detta avseende ett uttalande av Lenin: »Avdelningarna måste själva beväpna sig var och en med vad han har (gevär, revolver, bomb, kniv, knölpåk, med fotogén indränkta lappar för att anlägga eld).» _ I boken betonas nödvändigheten att resningen igångsättes i en revolu- tionär situation och i en uppstigande revolutionär väg. I kommunistiska

* Neuberg, a. a., företalet sid. V.

manifest brukar emellertid betonas att ehuru proletariatets förberedelse i flertalet kapitalistiska länder icke är avslutad, den politiska och ekonomiska situationen dock är osedvanligt rik på brännbara ämnen och att kampen plötsligt kan flamma upp.

Angående användandet av våld i allmänhet ogillar Komintern s. k. »en- skild terror», men det är redan av gjorda citat klart att det med de kom- munistiska aktionerna förenade våldet måste gillas. Strejkbrytare måste avlägsnas med 'alla medel, och då motstånd bjudes mot polisen måste även- ledes våld användas. Polisens uppträdande betecknas emellertid alltid som provokation. Att i den slutliga resningen hårdhet och skoningslöshet måste visas är en naturlig följd av hela läran. En av uppgifterna i upproret an- gives i förenämnda arbete vara »likvidering av kontrarevolutionens högsta ledning (regering, generalstab, ledande instanser för de kontrarevolutionära partierna och förbanden) ».1 Som exempel på en riktig taktik åberopas i före- talet2 det upprop som under Moskvaupproret i december 1905 uppslogs på gatorna:

»Särskilj noga edra medvetna fiender från de omedvetna tillfälliga motståndarna. Förinta de ena och skona de andra. Angrip om möjligt icke infanteri. Soldaterna äro barn av folket och komma aldrig att av fri vilja marschera mot folket. De tbliva endast upphetsade av officerarna och de högre överordnade. Mot dessa ;officerare och de högre överordnade måste ni därför rikta edra krafter. Varje officer, som för fram soldaterna till nedslaktning av arbetare. är en folkets fiende och förklaras som stående utanför lagen. Slå ovillkorligen ihjäl honom. Ingen nåd åt kosackerna. De hava så mycket folkets blod på sitt samvete, de äro arbetarnas svurna fiende. . . Överfall och förinta dragonerna och patrullerna. I kampen mot polisen förhäll eder som följer: Slå ihjäl allt befäl ända till 'löjtnant' vid varje gynnsamt tillfälle. Avväpna och häkta underofficerarna, men slå även ihjäl den, som är känd för sin grymhet och gemenhet. Men polismännen skola ni endast avväpna och tvinga dem att tjäna icke polisen utan eder själva.»

Slutligen må återgivas Kominterns rekommendationer för den händelse verksamheten ej kan bedrivas öppet under lagliga former (det illegala arbetet).

Redan i Kominterns stadgar heter det: »å 36. De kommunistiska partierna måste vara förberedda på att fortsätta sin verksamhet illegalt. Exekutivkommittén är förpliktad att understödja partierna vid förberedandet av den illegala verksamheten.»

I II :a världskongressens riktlinjer återfinnas följande uttalanden: »I alla länder, även de friaste, mest 'legala' och *fredliga' så till vida att'klass- kampen där är mindre skarp, är den tid fullständigt mogen, då det är obe- tingat nödvändigt för varje kommunistiskt parti att förena det legala och det illegala arbetet, legal och illegal organisation. Ty även i de mest upplysta och friaste länder med den mest 'solida' borgerliga demokrati, tillgripa nu regeringarna systematiskt, tvärtemot sina hycklande och lögnaktiga förklaringar, den utvägen att föra hemliga listor över kommunister och begå ständigt brott mot sina för-

1 Neuberg, a. a., sid. 211. 2 a. a. företalet sid. X.

fattningar, ge hemligt eller till hälften hemligt understöd åt vitgardister och stödja mord på kommunister, insmuggling av provokatörer inom kommunisternas led etc. Icke ens de reaktionära kälkborgarna kunna, med vilka vackra 'demokratiska' och pacifistiska fraser de än dölja sig, förneka detta faktum och dess nödvän- diga konsekvens: Oupphörligt bildande av illegala organisationer inom alla kom- munistiska partier med systematiskt illegalt arbete för ögonen och för förbere- dandet av det ögonblick då de borgerliga förföljelserna börja. —- _— —

Å andra sidan är det också nödvändigt att i intet fall inskränka sig till det illegala arbetet, utan också utveckla det legala och i detta avseende övervinna all svårighet, grunda legala pressorgan och legala organisationen under de mest olikartade och, vilket är nödvändigt, under ständigt skiftande benämningar. Så arbeta de illegala kommunistiska partierna i Finland, Ungern, Polen, Lettland, delvis i Tyskland etc. Så måste också det kommunistiska partiet och 'Världens Industriarbetare' (I. W. W.) i Amerika arbeta, så måste alla kommunistiska par- tier arbeta då statsmyndigheterna börja förföljelser på grund av Kommunistiska Internationalens beslut.

Den obetingat principiella nödvändigheten att förena det legala och det illegala arbetet bestämmes icke blott av den nuvarande periodens egendomliga karaktär som en inledning till proletariatets diktatur, utan också därför att det är nöd- vändigt att bevisa för bourgeoisin att det icke finns och icke kan finnas något område eller arbetsfält, som kommunisterna icke erövrar, och framför allt därför att det framdeles kommer att finnas breda lager av proletariatet och ännu mer av den icke-proletariska arbetande och exploaterade massan som ännu har tillit till den borgerliga demokratiska legaliteten och som det är en viktig plikt för oss att överbevisa om motsatsen.

I synnerhet visar arbetarpressens ställning i de mest framåtskridna kapitalis- tiska länder på den mest uppenbara falskhet i både friheten och jämlikheten under den borgerliga demokratin och nödvändigheten av en systematisk förening av det lagliga och illegala arbetet. Både i det besegrade Tyskland och i det segerrika Amerika användes hela bourgeoisins statsapparat och alla finanskungars knep för att fråntaga arbetarna deras press; juridiska förföljelser och häktningar eller mord (med hjälp av lejda mördare) på deras redaktörer, förbud av post- befordran, vägran att leverera papper o. s. v. Dessutom befinner sig det för en daglig tidning nödvändiga nyhetsmaterialet i de borgerliga telegrambyråernas hän- der och de annonser utan vilka en stor tidning icke kan bära sig stå till kapi- talisternas *fria' förfogande. Följaktligen fråntager bourgeoisin det revolutionära proletariatet dess press genom bedrägeri och genom kapitalets och det borgerliga herraväldets tryck.

Till kampen mot detta måste de kommunistiska partierna skapa en ny typ av tidningspress till masspridning bland arbetarna. Först och främst legala publi- kationer vilka måste lära sig att — utan att kalla sig kommunistiska och utan att tala om att de tillhöra partiet — utnyttja även den minsta legalitet såsom bolsjevikerna gjorde under tsarväldet år 1905; därjämte illegala tidningar, om också av minsta omfång och med oregelbunden utkomningstid men som i en mängd tryckerier omtryckas av arbetarna (hemligt, eller om rörelsen är stark nog genom revolutionärt övertagande av tryckerierna) och som ger proletariatet fria revolutionära nyhetsmeddelanden och revolutionär lösen. Utan revolutionär kamp för den kommunistiska pressens frihet som drager massorna med sig, är för- beredandet av proletariatets diktatur omöjligt.»

Särskilt ifråga om verksamheten inom krigsmakten betonas vikten av det illegala arbetet. I Ilzdra kongressens teser heter det sålunda:

»Varje parti, som önskar tillhöra den Tredje Internationalen, är förpliktigat att giva varje sovjetrepublik hänsynslöst bistånd i dess kamp mot de kontrarevolu- tionära krafterna. De kommunistiska partierna måste föra en otvetydig propaganda för att förhindra transporter av krigsammunition till Sovjetrepublikens fiender; vidare måste de med alla medel driva legal eller illegal propaganda ibland de till strypande av arbetarstyrkorna utsända trupperna o. s. v.»

Sveriges Kommunistiska Parti.

Sveriges Kommunistiska Parti (Sektion av Kommunistiska Internationa- len) erkänner såsom namnet anger Kominterns program samt utför sitt arbete i enlighet med dess riktlinjer och beslut. Organisationen är uppbyggd på grundval av celler. Dessa ingå i lokala organisatoriska enheter, i sin ordning anslutna till större sådana. I spetsen för partiet står en central- kommitté ( CK ). Partiarbetet utföres delvis genom underavdelningar av de internationella kommunistiska eller under kommunistiskt inflytande stående organisationerna.

Med Kominterns genomförda »centralism» är endast att vänta att det svenska partiets mål och verksamhet äro ett mer eller mindre troget eko av de allmänna riktlinjerna och de taktiska direktiven från den centrala led- ningen i Moskva. Hur långt fordran på underkastelse under Moskva går visa de ingripanden som skett i det svenska partiets verksamhet och där föranlett förut omförmälda regimförändringar och utbrytningar. Dessa ha föranletts av »högeravvikelser» hos ledningen av det svenska partiet, med hänsyn till inställningen till den revolutionära offensiven, religionsfrågan o. s. v.

Anmärkningarna från E. K. gällde vid den första schismen bl. a. en tidnings- artikel, där det gjordes gällande att ateismen icke vore en nödvändig kommunistisk trosbekännelse, samt vid den andra schismen bl. a. en tidningsartikel, förkunnande att det svenska partiets uppgift vid ett krig mot Sovjet-Unionen skulle vara att hindra Sveriges deltagande i kriget, under det att den kommunistiska läran ford- rar »att varje försök till krig mot Sovjet-Unionen förvandlas i en revolutionär aktion från proletariatets sida mot den egna bourgeoisien».

Angående förbindelserna med Komintern må i detta sammanhang an— märkas att åtskilliga hitsända representanter för E. K. och instruktörer, bli- vit anhållna och utvisade. Svenska kommunister utbildas vidare genom kur- ser vid ryska skolor i kommunismens teori och genomförandet i praktiken av dessa teorier.

Beträffande rörelsens mål uttalas i det svenska partiets program, att detta är att genom det arbetande folkets revolutionära massaktioner störta det kapi- talistiska samhället, upprätta proletariatets diktatur och uppbygga det socia- listiska samhällssystemet.

»Detta mål kan endast vinnas genom det beslutsamma användandet av prole- tariatets våld. De arbetande massornas utomparlamentariska direkta aktioner äro vägen till klassamhällets störtande och socialismens genomförande. Den bor- gerliga demokratin har överallt visat sig som kapitalets och borgarklassens fort-

satta herravälde i beslöjad form. Den är otillräcklig och oduglig när det gäller slutuppgörelsen med det kapitalistiska systemet. Proletariatets diktatur, d. v. s. arbetarklassens politiska och ekonomiska allenavälde, är ett nödvändigt genom- gångsled till socialismen, under vilken först en verklig demokrati är möjlig. Men endast genom att det organiserade proletariatets majoritet ställer sig bakom en sådan diktatur, kan denna verka i de arbetande klassernas och därmed hela samhällets intresse. — När det kommunistiska partiet fortfarande deltager i den parlamentariska verksamheten, så sker det dels för att i parlamentet bevaka arbe- tarklassens intressen och för att i enlighet med partiets principiella uppfattning utnyttja de möjligheter till revolutionär propaganda, som de politiska och kom- munala representationernas talarstolar och deltagande i valrörelsen lämna samt vidare därför, att vårt land ännu icke inträtt i den revolutionära situation, som själv skapar den proletära demokratins nya organ.»

Vidare framhålles, att partimedlemmarna måste underkasta sig Komin- terns och partiets alla beslut.

En mera förtäckt form ges åt omstörtningstanken i ett i februari 1934 ut- sänt flygblad med rubriken: »Revolutionär samling mot fascismen och so- cialfascismen, för arbetarnas dagskrav, för den proletära revolutionen» och undertecknat Sveriges Kommunistiska Parti Centralkommittén. Därur mä återgivas följande:

»Erövringen av makten _________________

Det ges ingen annan utväg ur kapitalismens kris än den som Oktoberrevolu- tionen visat: störtandet av utsugarklassen genom proletariatet, konfiskering av kapitalisternas banker, fabriker, verk, gruvor, transportmedel, byggnader, varu- förråd samt godsägarnas, kyrkans och dynastins egendomar.

Sovjet-Unionens levande exempel visar oss alla, att endast sovjet-systemet kan befria de breda massorna i Sverige från den kapitalistiska utsugningen och ut- plundringen, från kapitalismens kriser med dess ohyggliga lidanden för mas- sorna, från arbetslöshetens förbannelse, från osäkerheten för morgondagen, genom att det garanterar arbete och försörjning för alla. Sovjet-Unionens lysande exem- pel visar, att sovjet-systemet också i Sverige kommer att befria de breda bonde- massorna från utplundringen genom bankerna, bolagen och godsägarna, från de oerhörda skuld-, ränte- och skattebördorna till kapitalisterna och deras stat. Det finns ingen annan väg till socialismen än att följa bolsjevismens och Sovjet- Unionens väg. — — — Vi manar Sveriges arbetare till revolutionär samling och klasskamp.»

Partiets allmänna propaganda,! som bedrives genom möten, tidningar, flyg- blad, studiecirklar o. s. v., är i stort sett ett upprepande av de synpunkter, vilka komma fram i de från Moskva utgångna direktiven.

Samhällets brister och människors svårigheter hänföras till det kapita- listiska systemet som orsak. Samhället anklagas för arbetares svältdöd o. s._v. Samhällets omsorger för ordning och framför allt åtgärder mot kommu- nisterna äro uttryck för fascistterror och betecknas som provokationer. Rätt- visan är »klassjustis». Alla motståndare karaktäriseras såsom kapitalister och fascister. Mot de socialdemokratiska ledarna föres en förbittrad kamp. Det inpräntas att revolutionen måste komma.

Arbetslösheten bereder en god jordmån för kommunisterna. Den ställes

mot förhållandena i Sovjet-Unionen, där arbetslöshet uppgives icke råda. Mycket långt gående krav framställas å de arbetslösas vägnar.

Kommunistiska ungdomsförbundet har särskilt tagit om hand den disci— plinupplösande propagandan inom krigsmakten, vilken kraftigt bedrives i dess organ Stormklockan.1 '

Den påbjudna propagandan mot det imperialistiska kriget utföres. I cir- kulär till underavdelningarna meddelar det kommunistiska ungdomsför- bundets centralkommitté: »I Sverige ligger mobiliseringsorder färdig vid ge- neralstaben», de militära kretsarna talar »öppet om krig mot Sovjet-Unionen». I pressen framställes Sverige som engagerat i krigsförberedelser mot Sovjet- Unionen.

Partiet har även inriktat sig på propaganda bland barnen, särskilt genom den s. k. pionjärrörelsen. I ett programuttalande av kommunistiska ung- domsförbundet heter det därom:

»Kommunisterna förklara öppet, att de arbetande barnmassorna måste ryckas in i klasskampen, att just deras deltagande i proletariatets klasstrider, att för- svaret av barnens egna intressen i kampen mot den kapitalistiska utsugningen måste utgöra grundvalen för deras fostran. Arbetet bland barnen är för oss av utomordentlig betydelse, eftersom vi på detta sätt skapar de bredaste reserver åt oss för framtiden. Men redan i nuets klasskamp är barnmassornas kamp en betydande faktor. Det är nog att tänka på att 12—14—åriga barn alldeles oavsett att de även nu spelar en allt viktigare roll inom den kapitalistiska produktionen, om några få år inrangeras i de borgerliga arméerna för att med vapen i hand tjäna den härskande klassen. Det är alltså uppenbart vilken framstående plats arbetet på sammanfattandet och organiserandet av breda barnmassor måste bere- das i hela vår verksamhet.

I praktiken betyder det, att de olikartade barnorganisationerna måste skapa: ekonomiska föreningar (av spring- och tidningspojkar o. s. v.), idrotts- och bild- ningsorganisationer, cirklar, barnkapell, sångkörer, röda scoutföreningar o. s. v.»

Partiets propaganda går liksom Kominterns numera särskilt ut på agita- tion mot den fascistiska reaktionen. Sålunda anfördes i partiets lzsta maj- resolution 1934:

»I den socialdemokratiska regeringens hänsynslösa hungerpolitik, i den fackliga byråkratins nederlagsuppgörelser och splittring av fackföreningarna, i en ännu mer skärpt uthungring av de arbetslösa och ytterligare försämring av A. K.-arbe- tarnas läge, i tvångslagar mot fackföreningarna, i kriminalisering av de revolu- tionära arbetarorganisationerna, i förbud mot kommunistiska partiet och ungdoms- förbundet i allt detta ser borgarklassen en utväg ur krisen och hoppet om att kunna rädda sitt vacklande välde.

I denna situation riktar Sveriges kommunistiska parti en allvarlig maning till alla arbetare att i oförsonlig kamp omintetgöra dessa borgarklassens planer. I obrottslig solidaritet skall arbetarmassorna försvara sina klasskrav och omöjlig- göra för fascismens krafter att upprätta sin blodiga diktatur. Vi måste lära av vad som skett i Tyskland och Österrike, att där ledde socialdemokratins bor- gerliga politik och samarbete med klassfienden till Hitlers och Dollfuss fascis- tiska bödelsvälde.

1 Angående arten av den disciplinupplösande propagandan hänvisas till redogörelsen sid. 172 f

En annan bild visar utvecklingen i Sovjet-Unionen. Där har de arbetande mas- sorna under ledning av det kommunistiska partiet i revolutionär kamp störtat kapitalismen, upprättat den proletära diktaturen och bygger segerrikt socialismen. Sovjet-Unionens väg är den revolutionära marxismens väg, den väg som omöjlig- gör fascismens seger, den väg som leder till befrielse ur kapitalistiskt slaveri.

Med löfte om obrottslig sammanhållning kring våra klassintressen, i oförsonlig kamp mot hungeroffensiv, fascism och de imperialistiska makthavarnas krigspla- ner, i arbete för skapandet av en järnhärd proletär enhetsfront sänder vi våra kämpande klasskamrater i Tyskland, Österrike och övriga fascismens terrorländer vår broderliga hälsning och kräver frigivandet av alla inspärrade antifascistiska kämpar. Samtidigt sänder vi socialismens uppbyggare i Sovjet-Unionen vår flam- mande kamphälsning med löfte om försvar mot alla försök att störta arbetarnas och böndernas makt.»

Angående propagandan hänvisas till i Bil. 1 intagna utdrag ur tidningar m. m.

Som ett sammanfattande omdöme om partiets propaganda genom det ta- lade och skrivna ordet kan sägas att den använder ett häftigt och hetsande språk, samt att grundlösa beskyllningar ävensom oriktiga och vilseledande framställningar i stor utsträckning förekomma.

Särskilt intresse knyter sig till den kommunistiska verksamheten i tvis- terna på arbetsmarknaden och de »direkta aktionerna», vilka i mycket hög grad förse deras propagandaorgan med material.

Man försöker även i dessa avseenden följa direktiven. Där missnöje fin- nes försöker man ställa sig i spetsen för därav föranledda krav. I den mån de reformistiska fackföreningarna företräda arbetarna, försöker man genom längre gående krav undandraga arbetarna fackföreningsledarnas inflytande, man söker åstadkomma strid, och i striden försöker man åter undanskjuta fackföreningsledningen genom upprättandet av särskilda strejkledningar. En strejk betyder i regel en störtskur av beskyllningar mot fackförenings- ledningen, som anklagas för att gå »arbetsköparnas» ärenden och att för- råda arbetarna. Alldeles särskilt är detta fallet vid uppgörelsen efter striden, då eftergifter göras.

Tendensen att tillspetsa striderna och att försöka få massorna i harnesk mot ordningsmakten är också tydlig. Det sätt som därvid användes är att gå till angrepp mot arbetsvilliga eller personal som upprätthåller arbetet samt att sätta sig upp mot polisen, då den ingriper. Dessa aktioner beled- sagas av häftig och hetsande agitation i tidningar och flygblad. Om någon egentlig »politisering» av strejkerna kan emellertid knappast talas. I ett land som Sverige föreligger ju icke någon »omcdelbar revolutionär situation». Det enda som kan räknas till en politisering av striderna enligt den kommunis- tiska terminologin är att det ställts sådana paroller som »bort med polisen». I en av Sjötransportarbetarnas avdelning av den Röda Fackliga Oppositionen (R. F. O.) utgiven broschyr angående sjömansstrejken i Göteborg 19331 heter det under rubriken:

1 Se sid. 398.

»Strejken fick en stark politisk anstrykning.» »På planken i hamnområdet och på rederihusens fasader kunde man konstatera den skärpning striden undergick. Från att parollerna hade varit ”mot all reducering' o. s. v. lästes i stridens nu- varande skede nya paroller, målade med stora röda bokstäver som t. ex. ,Ned med polisterrorn. Bort med polisen från hamnområdet. Vi fordra omedelbart frigi- vande av alla häktade sjömän'.»

Vid strejken uppträdde en tysk kommunist som instruktör. Landsorganisationen har kraftigt ingripit mot den Sillénkommunistiska verksamheten inom fackföreningsrörelsen och bland annat genom det be— kanta »cirkuläret 807» i april 1933 uppmanat förbundsstyrelserna att

»med alla de medel, som stå till buds, upplysa medlemmarna om sillénarnas skadegörelse inom fackföreningsrörelsen och om nödvändigheten av att i alla avseenden iakttaga ett lojalt och solidariskt uppträdande; att ur fackföreningarna utesluta alla medlemmar av R. F. 0. samt jämväl andra, som bedriva fack- föreningsskadlig verksamhet».

Vid ett flertal arbetstvister ha under de senare åren oordningar förekom- mit, och ordningen har i vissa fall blivit rätt allvarligt störd. Uppträden av upploppsliknande karaktär ha förekommit. De utredningar som verkställts hava visserligen icke direkt tagit sikte på fastställandet av den skuld som det Sillénkommunistiska partiets verksamhet haft i dessa oroligheter. Med ledning av framkomna uppgifter och den allmänna tendensen i verksam- heten torde emellertid kunna fastslås att den haft en högst betydande del däri. Avgörande betydelse som bevis kanske därvid ej bör tillmätas den om— ständigheten att partiet självt tillskrivit sig ledarskapet. Partiets hela verk- samhet har emellertid haft en syftning i riktning mot oroligheter, den agita- tion som öppet bedrivits har gått åt samma håll, och andra uppgifter be— kräfta, att ledningen legat hos Sillénkommunister.

I Bil. 2 lämnas en redogörelse för de viktigaste av de åsyftade tillfällena. Bland andra aktioner som stått under kommunistiskt inflytande märkas flera strejker vid nödhjälpsarbeten. I åtskilliga fall ha »uppvaktningar» före- tagits hos myndigheter, därvid de uppvaktande uppträtt pockande och bo- tande. Partiets verksamhet har vidare tagit sig uttryck i försök att störa och hindra politiska motståndares möten.

I den behandling, som'frågan om den direkta aktionen fått i partiets press, bör uppmärksammas förordandet av strejk i förbindelse med be- sättning av arbetsplatsen.

Angående partiets allmänna inställning till ordningsmakten har särskilt i samband med Röda Front Förbundets verksamhet framkommit yttranden som visat avsikt att sätta sig upp mot ordningsmakten.

De kommunistiska hjälporganisationerna.

Röda Fackförenings-Internaiionalen (R. F. I., Profintern ) är sammanslut- ningen av kommunistiska fackföreningar och kommunistiska medlemmar av andra fackföreningar. Den har som verkställande organ en exekutivbyrå.

Det kommunistiska arbetet i reformistiska eller andra fackföreningar sker genom den s. k. Röda fackliga oppositionen (R. F. O.). Denna avser att samla alla revolutionärt oppositionella element inom fackföreningarna oav- sett partiband och behärskas genom fraktionsarbete. Den utgör kanske den viktigaste av de kommunistiska hjälporganisationerna och det förnämsta instrumentet i strävan att samla arbetarmassorna under det kommunistiska partiets ledarskap med undanträngande av de reformistiska ledarna.

Profintern bildades 1920 sedan förut ett fackföreningarnas provisoriska internationella råd bildats, men det var först från 1930 då R. F. I höll sin Vze kongress i Moskva, som något verkligt arbete nedlades på skapande av en röd fackföreningsrörelse i Sverige. En svensk delegation besökte kongres- sen, och de idéer som där inhämtats omsattes sedan i verkligheten vid åter- komsten.

Profinterns III:e världskongress antog ett aktionsprogram som innehåller bl. a. följande:

»Grundvalen för den fackliga taktiken bildas av de revolutionära massornas och deras organisationers direkta aktion mot kapitalet. (& 45.)

Arbetarklassens ekonomiska kamp i den närmaste framtiden har att koncentrera sig på lösningen av kontrollen över produktionen, varvid kontrollen måste genom- föras, innan regeringen och den härskande klassen hava skapat kontrollsurrogat . . . De revolutionära fackföreningarna måste med största bestämdhet uppträda mot den. socialistiska utpressnings— och bedrägeripolitik, med vilken ledarna för de gamla fackföreningarna ha befattat sig med de härskande klassernas hjälp. Allt prat från dessa herrars sida om en fredlig socialisering har blott till syfte att lura bort arbetarna från en revolutionär aktion, inriktad på den sociala revolu- tionen . .. (5 57).

De revolutionära fackföreningarna måste tum för tum avpressa den härskande klassen koncessioner, i det de tvinga den att genomföra en socialpolitisk lagstift- ning, och helt klarlägga för arbetarmassorna, att den sociala frågan kan lösas blott genom kapitalismens förintande och genom upprättande av proletariatets diktatur. De revolutionära fackföreningsmedlemmarna böra vidga konflikten mel- lan arbetsgivarna och arbetstagarna och bringa arbetarmassorna till insikt om nödvändigheten och oundvikligheten av den sociala revolutionen och proletariatets

diktatur. »

R. F. Ozs propagandaarbete i fackföreningarna bedrives genom bildande av grupper vid verkstäder, fabriker o. s. v. samt genom utgivande av sten- cilerade s. k. fabrikstidningar för olika arbetargrupper.

Landsorganisationens ingripande mot R. F. 0. har tidigare omnämnts.

Internationella Arbetarlijälpen (I. A. H.), kallad proletariatets proviant- kolonn, daterar sin tillvaro från 1921, då den bildades av bl. a. åtskilliga kulturpersonligheter i skilda länder till svar på ett upprop från Komintern om hjälp för de genom hungersnöden i Ryssland döende människorna. Den sålunda bildade organisationen har utnyttjats av Komintern i politiskt syfte och i samband därmed erhållit en mera stadgad organisation. Dess nuvaran- de synliga uppgift är att bistå nödlidande strejkande i såväl in- som utlandet

samt att upprätta sommarkolonier för arbetslösas barn. Den företager in- samlingar av pengar och matvaror för utdelning bland de strejkande.

Generalsekretariatet hade före det nationalsocialistiska genombrottet i Tyskland sitt säte i Berlin men torde numera vara förlagt till Paris.

1. A. H. utger sig för att vara opolitisk, och det torde vara sant så till- vida att medlemmarna icke alla äro organiserade kommunister. Det upp- ,gives sålunda att den svenska I. A. H.-sektionen består till 20 % av kommunister, 55 % av partilösa, 10 % av syndikalister och 15 % av social- demokrater och Kilbomssocialister. Emellertid torde organisationen i alla instanser från rikskommittén till de minsta kommittéerna behärskas av kommunisterna genom ett energiskt och målmedvetet »fraktionsarbete». Det är betecknande, att samtliga ledamöter i den svenska rikskommittén äro kommunister.

Internationella Röda Hjälpen (I. R. H.), som bildades 1922, ställer enligt sina stadgar »som sin uppgift att utan partiskillnad giva moraliskt, politiskt och juridiskt stöd åt den revolutionära klasskampens offer i alla länder», genom uppväckande och aktivt utvecklande av den internationella solidari- teten hos de arbetande massorna. De fångna, deras familjer, liksom de för- följda och deras familjer samt fallna revolutionära kämpars familjer skola erhålla moraliskt, materiellt och juridiskt understöd.

Utom detta understödsarbete har I. R. H. en politisk verksamhet, som enligt stadgarna består i:

»a) Organiserandet av protestmöten mot den vita terrorn och våldsdåden mot fångar, organiserandet av internationella dagar, ägnade åt revolutionära kämpar, organiserandet av en bred amnestikampanj med understöd från alla revolutionära arbetarorganisationer;

b) Stärkandet av den internationella solidariteten bland arbetarna genom offent- liggörandet av material från fångarnas och deras familjers liv;

c) Utnyttjandet av den kontrarevolutionära justisens verksamhet, enstaka fall av den vita terrorn, politisk förföljelse och ekonomisk bojkott mot familjer och barn till fallna kämpar, för revolutionärt agitationsändamål;

d) Organiserandet av en ständig förbindelse mellan fångarnas kamp och den breda proletära kampen.»

För fullföljande av propagandaverksamheten äger en mycket vidlyftig rapportering till de centrala organen rum, avseende redogörelse för »den vita terrorn (den borgerliga justisens arbete, förföljelser, domarnas karaktär o. s. v.)», bidrag med artiklar, fotografier och annat material samt doku— ment för I. B. H.-idéns internationella propaganda ävensom listor över »terrorns offer (fångar, förföljda, mördade)».

Den svenska sektionen av I. R. H. bildades 1930 och en av dess första uppgifter blev att ge stöd åt de finska flyktingar som lämnat Finland på grund av beslutet att införa undantagslagar för de politiska ytterlighets- partierna där. Vidare ha anordnats insamlingar i samband med Ådals—,

Sandarne- och Klemensnäshändelserna.1 Sommaren 1933 påbörjade I. B. H. en hjälpaktion för den tyska fascismens offer.

Sovjet-Unionens vänners förbund (S. U. V.) har bildats för att samman- föra människor, såväl arbetare som intellektuella, vilka intressera sig för det socialistiska uppbyggnadsarbetet i Sovjet-Unionen.

Förbundet bildades 1927 vid ett sammanträde i Moskva av delegater från olika länder, vilka av Sovjet-Unionen inbjudits för att med egna ögon se »det socialistiska uppbygget i S. U. efter 10 år».

I det av' S. U. V:s rikskonferens 1932 antagna programmet angavs förbun- dets uppgift på följande sätt:

»Sovjetnnionens vänners förbund är en internationell sammanslutning och som ett till detta anslutet förbund har SUV i Sverige till uppgift att genom föredrag, föreläsningar, tidningar och tidskrifter, radiomottagningar m. m., popularisera och sprida upplysning om förhållandena i den första arbetarstaten i syfte att för- svara SSSR och det socialistiska uppbygget. Förbundet vill förena alla arbetare och intellektuella oberoende av deras partipolitiska organisering och samla dem i en massrörelse till SSSR:S försvar.»

Den svenska rikskommittén utger en tidning »Sovjetnytt» om förhållan- dena i Sovjet-Unionen.

Såsom framgår av stadgarna är en av uppgifterna för S. U. V. att organisera ' resor till Sovjet-Unionen.

I Sovjet-Unionen anordnas på fabrikerna ekonomiska kampanjer för att säker- ställa ett visst antal utlänningars resor i S. U. Därefter lämnas av Komintern inbjudan till olika länder att sända arbetardelegationer, och det år sedan avsett att de delegater, som besökt Ryssland, vid hemkomsten skola driva propaganda på sina resp. verksamhetsområden eller i sina föreningar. -— Av en resolution över S. U. V:s verksamhet under år 1932 och dess arbetsuppgifter för 1933 framgår att man avser »att koncentrera sig på propagandan bland fabriksarbetarna sär- skilt inom krigsindustrin».

Organisationen behärskas av det kommunistiska partiet genom fraktionsarbete. Det kommunistiska inflytandet framgår klart av nämnda resolution liksom av en resolution antagen av en konferens i Göteborg i juni 1933.

Man försöker emellertid bibringa allmänheten den uppfattningen att S. U. V. är en helt opolitisk organisation, som icke har något som helst med den kommu- nistiska rörelsen att skaffa, och det har för den svenska avdelningen av hitsända utländska rådgivare framhållits att det vore olämpligt att den kommunistiska fraktionen inom förbundet vore känd och att den i stället borde förnekas och arbeta i hemlighet. I anledning av dessa direktiv har arbetet delvis omlagts, så att försmädliga eller förklenande uttryck om andra politiska partier eller åskådningar icke begagnas.

Röda Fron'tförbundet (R. F. F.) i Sverige bildades 1930. Dess första än- damål angavs i stadgarna vara att sammansluta alla arbetare, småbönder, arrendatorer och torpare —- alla fascismens verkliga fiender, män och kvin- nor på den revolutionära klasskampens grund i en hela landet omfattande antifascistisk kamporganisation. Det hade vidare till ändamål »att utgöra en arbetarnas värnorganisation mot fascistiska överfall på arbetarnas möten

* Se sid. 393 f.

och demonstrationer samt skydd mot strejkbrytargardenas angrepp». Slut- ligen hade det att leda de arbetande massorna i kampen mot fascismen och det imperialistiska kriget, och i samband därmed bedrevs upplysningsverk— samhet och propaganda. Organisationen utformades efter tyskt mönster och med tysk hjälp. Den hade militär natur med uniformering o. dyl.

Genom kårlagen1 torde R. F. F. ha blivit förhindrad att fortsätta sin verk- samhet. Samma gäller om de likartade organisationerna Antifa (Antifascis- tiska unga gardena), Röd Marin m. fl.

Den Röda Sport-Internationalen (R. S. I.) bildades 1921. Utgångspunkten för dess bildande torde ha varit betraktelser angående å ena sidan idrotts- männens insatser i underkuvandet av kommunistiska upprorsrörels'er sådana som i Finland, Tyskland och Ungern och å andra sidan arbetaridrottsmän— nens uppträdande under de revolutionära striderna i Ryssland åren 1918— 1919, »då arbetaridrottsmännen sida vid sida med det övriga proletariatet kämpade en heroisk kamp för vinnandet av den politiska makten». Man för— menade att en internationell organisation av arbetaridrottsmännen skulle bliva till ovärderlig nytta vid genomförandet av världsrevolutionen.

R. S. I:s mål angavs vid dess konstituerande kongress på följande sätt:

»Förenandet av alla arbetare och bönder i gymnastik— och idrottsorganisationer vilka stå på den proletära klasskampens ståndpunkt, samlandet av de arbetande massorna i stad och på land för att uppfostra dem till kroppslig duglighet, så att de kan deltaga i proletariatets klasskamp som motståndskraftiga, kroppsligt tränade, försvarsdugliga,'modiga och beslutsamma kämpar för nedrivandet av det kapitalistiska väldet.»

Vid den III:e världskongressen uppdrogos nya politiska och taktiska rikt- linjer för R. S. I:s organisationer. Det åsyftades

»att på alla områden utarbeta en klar linje mot den reformistiska och borgerliga idrotten, varigenom motsatsen mellan oss och dem kommer till klart uttryck och vi befäster enhetsfronten på revolutionär grundval och därigenom bliver i stånd att sönderspränga den borgerliga idrotten. Genom att genomföra massidrotts- arbetets metoder och den revolutionära klassuppfostran skola R. S. I.—organisatio- nerna visa de arbetande massorna, vari skillnaden mellan den borgerliga (refor— mistiska) och den proletära ideologin inom idrotten består».

I Sverige finnes en sektion av R. S. I. kallad Arbetarnas Idrottsförbund (A. I. F.).

Sveriges första arbetaridrottsförening, Stockholms Arbetar-Idrotts-Förbund, bil- dades 1922, men ehuru det använde en revolutionär ideologi, var det anslutet till Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet liksom andra senare bildade arbetar- idrottsföreningar. Dessa föreningar tillsatte en särskild kommitté för att tillvara- taga föreningarnas intressen och för att utreda möjligheten av bildandet av ett eget idrottsförbund. 1927 bildades Arbetaridrottsföreningarnas Samorganisation. Denna, som ehuru dess ledning huvudsakligast bestod av kommunister alltjämt kvarstod i Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet, synes till en början icke haft något politiskt intresse vilket ådrog det svenska kommunistiska par- tiet skarp kritik från Kominterns sida. Efter schismen 1929 beslöt man i Sillén-

1 Lagen om förbud mot vissa sammanslutningar den 15 juni 1934,

lägret att bilda ett Arbetarnas Idrottsförbund (A. 1. F.) som en sektion av R. 5. I. Den konferens, där detta beslutades och där en tysk kommunist medverkade, ut- talade »att förbundet från början kommer att stå på klart revolutionär grundval och kommer som en följd därav att söka ett intimt samarbete med de kommu- nistiska organisationerna». Då därjämte A. I. F.-medlemmarna ansågos böra del- taga i alla de demonstrationer, möten samt fackliga och politiska aktioner, som företogos av det kommunistiska partiet, ävensom bistå partiet i dess propaganda och undervisningsverksamhet, utgingo de socialdemokratiska och partilösa med- lemmarna ur förbundet. A. I. Fzs kommunistiska karaktär har därefter ytterligare accentuerats.

Till belysande härav må intagas följande uttalande i en artikel med rubrik »AIF 5 år» i Norrskensflamman för den 3 januari 1935:

»För AIF är dock icke de idrottsliga förbindelserna nog. AIF strävar att göra sina medlemmar ej blott till goda idrottsmän utan framförallt till dugliga klass- kämpar. Genom sin anslutning till Röda Sportinternationalen har förbundet också gjort sig till en oskiljaktig del av den kämpande revolutionära världsrörelsen. Endast genom att förbli trogen sina revolutionära principer kan också förbundet fylla sin uppgift även i fortsättningen som ledaren och organisatören av de prole- tära idrottsutövarna och deras kamp mot idrottens militarisering och fascistise- ring, mot reaktionen och det imperialistiska kriget, för försvar av Sovjet-Unionen och solidaritet med dess miljonomspännande idrottsrörelse.»

Utbredning.

Vad angår partiets utbredning angaVS i exekutivens verksamhetsberättelse för 1926 att det svenska partiet hade 11 400 medlemmar. Cellerna skulle hava varit 615, därav i Stockholm 90 drifts— och gatuceller. Efter schismen 1929 sjönk medlemsantalet kraftigt, och det synes under år 1930 hava fortsatt att sjunka, så att det i december nämnda år lärer hava understigit 5 000. Seder- mera har emellertid propagandan stegrats och medlemsantalet kraftigt ökats. Härtill torde hava medverkat de goda agitationstillfällen som de senare årens arbetsstrider medfört. En bidragande orsak torde också hava varit arbetslös- heten. I mitten av 1932 ansågs partiet räkna omkring 14 000 registrerade med- lemmar i landet och ungdomsförbundet skulle samtidigt hava räknat 12 000 medlemmar. Den 1. oktober 1932 räknade partiet enligt tillgängliga upp- gifter 17 507 registrerade medlemmar fördelade på 439 kommuner. I de- cember 1933 uppgives medlemsantalet fortfarande till något över 17 000, därav för Stockholm omkring 2 500. Ungdomsförbundet anses alltjämt räkna omkring 12 000 medlemmar därav för Stockholms vidkommande omkring 2 000.

Angående den regionala utbredningen må nämnas att i Norrbotten den 1 oktober 1932 funnos 5 000 registrerade medlemmar i partiet och 1 500 i ungdomsförbundet.

Medlemsantalet i R. F. F. anslogs sommaren 1931 till 2 år 3 000 däri inbe- räknat fackföreningsavdelningar, som kollektivt anslutit sig till förbundet. Ett 30-tal avdelningar funnos då. I september 1933 anslogs medlemsantalet nu 3 000. '

Enligt förbundets egen uppgift voro den 2 juli 1930 därtill anslutna om- kring 8 000 »rödgardister».

I stöd- och hjälporganisationerna utom R. F. F. anslogs medlemsantalet i september 1933 för A. I. F. till omkring 4 000, för S. U. V. till omkring 3 000 samt för 1. A. H. till omkring 8 000. Förl. R. H. uppgavs medlemsantalet i nov. 1934 till 3 000. Pionjärrörelsen torde vid sin höjdpunkt ha samlat omkring 2 000 medlemmar.

En medlem i partiet kan naturligtvis vara medlem i samtliga hjälporga- nisationer men ej i K. U. F.

Partiets styrka mätes emellertid ej enbart med siffrorna för registrerade medlemmar. Även sympatisörerna och medlöparna komma därvid i be- traktande.

Angående partiets styrka vid senaste båda riksdags- och landstingsmanna- val hänvisas till Bil. 3. Här må givas följande sammanfattning av partiets valresultat.1

Vid 1932 års riksdagsmannaval erhöllo Sillénkommunisterna 74 245 röster, mot- svarande 3 0/0 av valmanskåren (de röstande), samt 2 mandat, båda i Norrbottens län. Anslutningen var störst i detta län med 15 840 röster, motsvarande 254 0/0 av valmanskåren, Göteborgs stad med 9 425 röster, motsvarande 8'8 % av valmanskåren, Västernorrlands län med 7 028 röster, motsvarande 67 ()/0 av valmanskåren, samt Gävleborgs län med 6971 röster, motsvarande 68 0/0 av valmanskåren. I Stock— holms stad var röstetalet 5056, motsvarande 20/0 av valmanskåren. Minsta an- slutningen var i Gotlands län, inga röster, Uppsala län med 86 röster, Söderman- lands lä_n med 165 röster och Malmöhus län med 368 röster.2

Vid 1934 års landstingsmannaval erhöllo kommunisterna 42 183 röster, mot- svarande 2'5 0/0 av valmanskåren, samt 9 mandat, därav 8 i Norrbottens och 1 i Gävleborgs län. Anslutningen var störst i Norrbottens län med 10 203 röster, motsvarande 205 0/0 av valmanskåren, Västernorrlands län med 3955 röster, mot- svarande 4'5 0/0 av valmanskåren, Gävleborgs län med 3921 röster, motsvarande 57 0/0 av valmanskåren, samt Värmlands län med 3 082 röster, motsvarande 3'3 '% av valmanskåren. Minsta anslutningen hade Gotlands län med 49 röster, Uppsala län med 258 röster och Södermanlands län med 384 röster. Partiet har utsikt att erövra ett mandat i första kammaren i Västerbotten-Norrbottens läns valkrets 1938. Det hade den största procentuella röstökningen av något parti eller över 130 %. I åtskilliga län överträffades siffrorna från riksdagsmannavalet 1932. Till jämförelse må nämnas, att vid landstingsmannavalet 1930 Sillénkommunisterna er- höllo 17 410 röster, motsvarande 12 % av valmanskåren, samt 6 mandat, alla i Norrbottens län. Partiet var emellertid då nyorganiserat efter utbrytningen.3

Vid elektorsvalen 1934, vilka avsågo städer som icke deltaga i landsting (med undantag för Stockholm), erhöllo kommunisterna 9123 röster mot 2 424 vid 1930 års val. Vid stadsfullmäktigevalet samma år i Göteborg erhöllo kommunisterna 9554 röster och 5 mandat, därav 2 vinster. Nämnas må att vid municipalfull-

1 Beträffande 1934 års val äro uppgifterna preliminära. * Vid riksdagsmannavalet 1924 erhöllo Kilbomskommunisterna 63 601 röster, motsva- rande 3-6 % av valmanskåren, och 4 mandat. Höglundskommunisterna, som då ännu icke förenat sig med soeialdemokratiska partiet, erhöllo 26301 röster. Vid riksda smanna- valet 1928 erhöll det osplittrade kommunistpartiet 151 567 röster, motsvarande 64 a av val- manskåren, och 8 mandat. ' 3 Vid 1926 års landstingsmannaval erhöll det osplittrade kommunistpartiet 40109 röster, motsvarande 33 % av valmanskåren samt 14 mandat.

mäktigeval 1934 i Kiruna och Malmberget kommunisterna erhöllo respektive 17 mandat av 40 och 12 mandat av 26.

Finansiering.

Partiet finansieras genom avgifter och insamlingar. Anledning finnes emellertid att antaga att understöd lämnas från internationalen.

Detta antagande styrkes av vissa handlingar som av polisen anträffats hos en här 1931 anhållen tysk kommunist vid namn Kiihl. Denne hade av ett tyskt tryckeri- aktiebolag (Peuvag) erhållit i uppdrag att granska de kommunistiska tryckeriernas i Stockholm och Luleå ekonomiska ställning. Efter fullgörandet av sitt uppdrag fram- förde Kiihl till sina uppdragsgivare en hemställan från den svenska centralkom- mittén »om ett extra tillskott» på 25 000 kronor till gäldande av skuld för det för Stockholm inköpta tryckeriet. Beträffande Peuvag förklarade sig Kiihl icke kunna med bestämdhet uttala sig om huruvida Peuvag vore underordnat Komintern, men han ansåg att det var mycket möjligt att så var förhållandet. Han hade sig be- kant att Peuvag för några år sedan erhållit ett lån å 300000 riksmark från exe- kutivkommittén i Moskva. Av andra hos Kiihl anträffade handlingar framgick vidare att till sanering av de norska tidningsföretagen år 1928 lämnats ett bidra-g på 132 607 dollars. Det norska partiets politiska byrå anhöll samtidigt hos Komintern att dess löpande anslag av 750 kronor per månad skulle höjas för någon tid.

I exekutivkommitténs utgiftsstater äro upptagna belopp för understöd till partitidningar, förlag, kultur, spanings— och upplysningsarbete.

Socialistiska Partiet (Arbetarnas och Jordfolkets förbund).

Partiet benämndes, såsom förut anförts, före början av 1934 Sveriges Kommunistiska Parti. I stadgarna anges partiets mål sålunda:

»Socialistiska Partiet är en del av den internationella revolutionära rörelsen, vars mål är att genom det arbetande folkets revolutionära massaktioner störta det kapitalistiska samhället, upprätta proletariatets diktatur och uppbygga det socia- listiska samhällssystemet.

I det syftet samarbetar partiet internationellt med alla dem som kämpar på den revolutionära socialismens grundval och arbetar på förverkligandet av det socia- listiska samhället.»

Stadgarna innehöllo före namnändringen lika lydande bestämmelser. Det betonas också kraftigt att namnändringen icke innebär någon förändring i partiets program. Det vill föra en socialistisk politik i marxistisk anda. Nå- gon våldspropaganda torde icke bedrivas. Det framhålles i stället, att par- tiets uppgift är att förbereda den sociala revolutionen genom att söka vinna medborgarna på sin sida.

Till belysande av partiets program må här intagas: 1) ur en ledare den 6 oktober 1931 i partiets huvudorgan Folkets Dagblad: »En till sina syften revolutionär rörelse får icke hänge sig åt illusionerna om att genom djärva kupper tillägna sig samhällsmakten. Det gäller i stället för en dylik rörelse att vinna majoriteten av medborgarna på sin sida, att andligen förbereda den sociala revolutionen på ett sådant sätt, att någon strid mellan hundragrupper och stora militärdetachement aldrig skall kunna komma till stånd. Historien själv ger förresten tillräckliga exempel. Det är militären själv, som

"'gör' revolutionerna. De blodiga strider, som utkämpas, blir sådana mellan mili- tärstyrkorna och sådana trupper, som utgöres av de maktägandes speciella lego- knektar, antingen införskrivna sådana från utlandet, såsom skedde i Finland, eller truppförband från avsides liggande efterblivna trakter och rena officers- och kadettbrigader, understödda av fascistiska element. -— —

Arbetarmassornas, både den del av dem som står i det produktiva arbetet och den del, som är iklädda militärtröjan, organisering, upplysning och målmedvetenhet måste därför bli det avgörande, då en gång uppgörelsens timma slår. Sker detta, kan icke arbetsköparnas agenter i en kritisk situation räkna med understöd från de kommunala myndigheterna, såsom man i den nämnda planen förutsatt.»

2) ur partiets 1:sta maj-appell 1934: . »Erfarenheten från Tyskland och Österrike har visat att även den största orga- nisation intet förmår om den bygger på en felaktig politik. Kominterns och Andra Internationalens stora partier i Tyskland föll samman inför fascismen utan motstånd. I Österrike var hela arbetarklassen samlad i ett stort parti men blev trots en hjältemodig slutkamp dömd att misslyckas emedan den social- demokratiska ledningen på förhand hade försuttit möjligheterna till seger genom sin undfallenhet. Överallt måste nu arbetarklassen ta lärdom av dessa blodiga erfarenheter. Splittrare är icke de som vill föra den revolutionära kampen utan de som har lämnat den revolutionära socialismens väg och trots erfarenheter fortsätter den ödesdigra politik som bara kan föra till nederlag. Arbetarklassens samling kan i dag endast ske på klasskampens och den revolutionära socialismens grund.»

Partiets propaganda är av samma art som Sillénkommunisternas men mera hyfsad. Här må vidare hänvisas till i Bil. 1 intagna utdrag ur tid- ningar m. m.

Partiets organisation överensstämmer nära med Sillénkommunisternas. Det söker anslutning till motsvarande vänstersocialistiska eller fria kommu- nistiska partier i andra länder. *En särskild ungdomsavdelning, benämnd Socialistiska ungdomsförbundet, finnes.

Beträffande partiets utbredning må nämnas, att antalet medlemmar i juni 1934 uppgavs till omkring 20 000 fördelade på 414 arbetarkommuner. An- gående partiets styrka vid senaste riksdags- och landstingsmannaval hän- visas till Bil. 3. Det bör anmärkas, att partiet använt samma väljarbeteck- ning som socialdemokraterna.

Här må lämnas följande sammanfattning av partiets valresultat.1 Vid 1932 års riksdagsmannaval erhöllo Kilbomskommunisterna 132 564 röster, motsvarande 5:13 0/0 av valmanskåren, samt 6 mandat, därav 2 i Stockholm samt 1 i vart och ett av Stockholms, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. An- slutningen var störst i Stockholms stad med 29 779 röster, motsvarande 118 0/0 av valmanskåren, Gävleborgs län med 13 712 röster, motsvarande 134 % av val- manskåren, Kopparbergs län med 13 025 röster, motsvarande 141 % av valmans- kåren, Värmlands län med 11 441 röster, motsvarande 106 0/0 av valmanskåren, Stockholms län med 11126 röster, motsvarande 101 0/0 av valmanskåren, och Uppsala län med 6 031 röster, motsvarande 11'3 ('/0 av valmanskåren.

Vid 1934 års landstingsmannaval erhöll Kilbomspartiet 58 162 röster, mot— svarande 3'8 0/0 av valmanskåren, samt 12 mandat, därav 3 i vartdera av Vårm-

1 Jfr sid. 57. not 1.

lands och Gävleborgs län, 2 i Kopparbergs län samt 1 iett vart av Stock- holms, Uppsala, Örebro och Västernorrlands län. Anslutningen var störst i Koppar- bergs län med 8193 röster, motsvarande 105 0/0 av valmanskåren, Stockholms län med 7 647 röster, motsvarande 8'5 0/0 av valmanskåren, samt Gävleborgs län med 7 062 röster, motsvarande 103 0/0 av valmanskåren. Till jämförelse må näm- nas, att Kilbomskommunisterna vid 1930 års landstingsmannaval erhöllo 35 011 röster, motsvarande 24 ')/0 av valmanskåren, samt 3 mandat, därav 2 i Gävleborgs och 1 i Värmlands län.

Vid 1934 års elektorsval erhöll Kilbomspartiet 5975 röster mot 3482 år 1930. Partiets röstetal vid det samtidigt hållna stadsfullmäktigevalet i Göteborg var 4 780, vilket gav 2 mandat.

Syndikalismen och anarkismen.

Syndikalismen, som har sitt huvudsäte i Spanien, började hos oss 1910 då Sveriges Arbetares Centralorganisation (S. A. C.) bildades. Den tillkom bl. a. såsom en reaktion mot att den fackliga rörelsen sammankopplades med den partipolitiska arbetarrörelsen. Syndikalismen betecknar sig såsom en opo- litisk revolutionär fackföreningsrörelse och uppträder ej såsom självstän- digt politiskt parti. Syndikalismen anger sin uppgift vara att på revolu- tionär väg likvidera kapitalismen och förverkliga socialismen. Den vill avskaffa allt statstvång till förmån för individens största möjliga rörelse— frihet. Men medan de socialistiska politiska partierna vilja använda sig av * riksdagen för lagstiftning till arbetarnas förmån, vill syndikalismen åstad- komma motsvarande ordning på arbetsplatsen genom organisationernas egen makt. Syndikalismens metod är den direkta aktionen. Arbetarnas re- volutionära makt skall samlas i deras organisationer, som skola bli redskapet till störtandet av det gamla samhället och uppbyggandet av det nya. Strej- ken, bojkotten, blockaden, obstruktionen etc. äro former av direkt aktion. Genom ett systematiskt utvecklande och skärpande av klasskampen måste man logiskt komma till kulmen, den revolutionära generalstrejken, som skall bli inledningen till den sociala revolutionen. Det framhålles, att målen ej böra nås genom användande av våld. Dock förekomma även uttalanden i motsatt riktning.

Sålunda anföres i en ledare i rörelsens huvudorgan tidningen Arbetaren den 24 februari 1934 under rubriken »Våldet i klasskampen» bl. a.:

»Vi äro inga anhängare av blodigt vapenbruk. Vi äro icke romantiskt förgapade i gatans barrikader. Vi äro inga anhängare av blodsutgjutelse över huvud taget. Vi äro bestämda motståndare till såväl .bolsjevikisk som nazistisk terror. Vi äro inga anhängare av den 'kommunistiska' uppfattningen, att den sociala revolutio- nen skall vara en pannkaksvändning som gör det i går undre skiktet till det övre i dag, som förvandlar det i går härskande till det i dag tyranniserade, som gör gårdagens undertryckta till dagens förtryckare och anser det berättigat att genom ett mer eller mindre omfattande blodbad säkra sitt eget herravälde. Vi äro principiella motståndare till allt herravälde över huvud taget, och vi äro an- hängare av alla människors lika frihet och rätt. Vi se helst att samhällsfrågorna avgöras med andra vapen, med fredligare vapen än kanoner och giftgaser.

Men vi äro också medvetna om, att det icke är arbetarparten, som avgör formerna för den historiska uppgörelsen med borgarklassen. Vill den kapitalis- tiska borgarklassen erkänna det historiskt ofrånkomliga i samhällsomdaningen, vill den inse, att dess egen ekonomiska ordning med produktionsöverflöd, mass- arbetslöshet och masselände är dömd och icke evigt bestående och därefter vid- taga sina åtgärder för en fredlig avveckling, så gör den en gärning utan motstycke i historien. Ty historien har intet exempel på att en härskande klass någonsin god- villigt-avstått från sin makt. Vill den icke det, då återstår ingenting annat än att med makt skjuta den åt sidan från den väg den spärrar. Men det är denna klass, som själv gripit till vapen och själv bär ansvaret för vapnens bruk.»

Syndikalisterna bedriva disciplinupplösande propaganda inom krigsmak- ten. För närvarande agiteras liksom från kommunistiskt håll särskilt mot den fascistiska reaktionen, mot »tvångslagar mot arbetarna» etc. An- gående propagandan hänvisas vidare till i Bil. 1 intagna utdrag ur tid- ningar m. m.

Antalet medlemmar uppgavs 1933 vara 36 583, fördelade på 690 lokal— organisationer.

Nära syndikalismen står anarkismen. Anarkismen avser att nå sitt mål genom fredliga socialreformer. Den är för enskilda eller gruppers vålds- aktioner men mot massaktioner. Den strävar efter ett samhälle, där indi— viderna ha fullständig frihet. I ett sådant samhälle skulle solidariteten bli grundläggande och ingen plats finnas för tyranner och utsugare. Anarkis- men anger som sin uppgift att bekämpa allt tyranni och att med skriftlig och muntlig propaganda bereda väg för ett dylikt samhälle. Anslutningen torde vara obetydlig. '

De nationalsocialistiska partierna.

Efter mönster av den italienska fascismen och särskilt den tyska national- socialismen har ett flertal partibildningar skett.

Nationalsocialismen har det starka hävdandet av statens auktoritet utåt och inåt såsom ledmotiv i all sin förkunnelse. Detsamma gäller om fascismen, vilken torde ha varit en av förebilderna för nationalsocialismen. Fascismen uppstod i Italien och vann tillslutning åtminstone till stor del på grund av reaktionen emot kommunismen. Gentemot kommunismens klassegoistiska idéer uppställde fascismen den nationella patriotismen som ledande idé. Eljest äro likheterna mellan de ryska och italienska regimerna påfallande. I båda staterna har ett parti monopoliserat statsmakten och genom under- tryckning av all opposition tryggat sitt kvarstannande vid makten, re- presentationen har undanskjutits till förmån för regeringen och en Väla dig expansion av statens makt över samhällslivet och de enskilda med- borgarna har följt.

Den tyska nationalsocialismens officiella program företer en blandning av nationalistiska och antikapitalistiska krav förenade genom en mycket starkt utpräglad antisemitism. Bland de främsta målen har stått upprät-

tandet av en nationell diktatur samt bekämpande av den internationella » marxismen».

År 1924 bildade B. F urugård Nationalsocialistiska bonde- och arbetare- partiet. Är 1926 bildades av andra personer Sveriges fascistiska kamporga- nisation med program att störta det parlamentariska styrelsesättet, om så skulle erfordras med tillhjälp av våld, för införandet av en fascistisk dikta— tur vid sidan av konungamakten. Den fascistiska rörelsen i Italien torde ha varit modellen för denna organisation. På grund av inflytelser av tyska idéer övergick organisationen hösten 1929 i Sveriges nationalsocialistiska folkparti, som jämväl hade diktaturens upprättande eventuellt med våld på sitt program. I mars 1930 bildades genom utbrytning ur detta parti Ny- svenska folkförbundet, likaledes med nazistiskt program, och den 1 oktober 1930 sammanslogs detta med Furugårds parti. Det nya partiet, som fick namnet Svenska Nationalsocialistiska Partiet och ställdes under F urugårds ledning, upptog jämväl resterna av Sveriges Nationalsocialistiska folkparti. Svenska Nationalsocialistiska Partiet utformade till en början sitt program så, att genom propaganda och upplysning skulle agiteras för ernående av ett kraftigt massparti, på vars grund majoritet skulle erhållas i folkförsam- lingen. För ernående av regeringsmakten vore våldet förbjudet, men satte sig något politiskt parti eller annan sammanslutning till våldsamt motstånd vid det nationalsocialistiska partiets erövring av regeringsmakten skulle detta motstånd nedslås med våld.

I partiets nuvarande program och propaganda finnas inga uttalanden, att Avåld skall användas för uppnående av partiets mål. Däri anföres, att natio- nalsocialismen skall bygga upp en ny, rättvisare och framför allt mera ef- fektiv samhällsordning. »Den skall göra detta inifrån — med svenska mäns och kvinnors egna krafter -— ej såsom internationalisterna försökt och allt- jämt förgäves försökzl —- utifrån.» »I denna kamp är det just varandra, det är just en svensk folkgemenskap vi behöva.» Vidare uttalas bl. a., att folkets fiender äro det internationella överstatliga lånekapitalet, den marxistiska internationalismen och det parlamentariska partiväldet.

Till belysande av programmet må följande yttrande återgivas ur ett före- drag den 6 mars 1934 av Furugård:1

»Ni kunna ta prov ifrån vilket folkskikt, ni än behaga, ni kunna fara ut i vilken provins, ni än vilja, men överallt skola ni få samma svar, att national- socialismen är på marsch, därför att nationalsocialismen är den nationella och sociala sanningen, och sanningen kommer att segra, trots allt av det enkla skäl, har jag sagt och stiger, att vi nationalsocialister komma trots förbudslagar, trots tvångslagar, trots hets mot oss, att inom en kort tid ta makten på laglig väg, och den gången, då vi ha makten, då komma vi, jag upprepar detta, att mot dessa herrar av idag, mot de nya försök. att med alla till buds stående medel hejda oss på samma skändliga sätt som hittilldags, att för varje slag, som de rikta mot denna sunda folkrörelse, och denna är en återspegling av folkets själ, för varje slag komma vi att rikta retroaktivt verkande lagar.»

* Enligt av polismyndigheten fört stenografiskt referat,

Den 15 jan. 1933 bildades under ledning av S. 0. Lindholm genom utbryt- ning ur Svenska Nationalsocialistiska Partiet ett nytt parti Nationalsocialis- tiska Arbetarepartiet, vilket för närvarande torde vara det livskraftigaste av de nationalsocialistiska partierna i Sverige.

Dess program innehåller bl. a. följande:

1) En svensk befolkningspolitik ——

2) Skapandet av en auktoritativ,_sakkunnig, av partier och ekonomiska sär- intressen oberoende regering med statsmaktens verkliga utövning som sin egent- liga uppgift på grundval av den nordiska Iedar- och ansvarsprincipen.

Den grundlagsstridiga parlamentarismens avskaffande genom folkrepresentatio- nens ombildande till en rådgivande och kontrollerande yrkesriksdag, vald av obligatoriska näringsförbund korporationer inom samhällslivets skilda gre- nar (såsom jordbruk, Skogsbruk, bergsbruk, industri och hantverk, handel och sjö- fart, trafikväsende och fria yrken).

3) Förhindrande av statlig och kommunal skuldsättning —— -— —— 4) Den svenska modernäringens återupprättande — —— ——

5) Lagstadgad rätt till arbete. Organiserande av samtliga arbetsgivare och arbets— tagare i de i punkt 2 omförmälda näringsförbunden för reglerande av förhållandena på arbetsmarknaden. Tillförsäkrande åt alla arbetande av delaktighet i företagens vinst och representation i ledningen. Lagstadgad arbetstid och ärlig ferietid med oavkortad lön samt säkerhet gentemot avsked på grund av sjukdom eller värn- pliktstjänstgöring. Obligatorisk pensionering ävensom försäkring mot yrkessjuk- domar, tuberkulos, ofrivillig arbetslöshet samt sjuk- och moderskapsförsäkring genom resp. näringsförbunds försorg. Främjande av samarbete mellan alla inom företagen arbetande.

6) En målmedveten och på historisk tradition grundad svensk utrikespolitik. Samlande av de skandinaviska och baltiska folken till ett nordiskt statsförbund för hävdande av gemensamma politiska, ekonomiska och kulturella intressen. Sam- arbete med övriga nordiskt betingade stater.

Ett ändamålsenligt, moderniserat svenskt folkförsvar, grundat på allmän värn- plikt, till skydd för vårt lands urgamla frihet och oberoende. Kraftigt ingripande mot den pacifistiska självuppgivelsepropagandan.

7) En svensk folkkyrka ——

8) Den nordiska (germanska) rättens hävdande på rättsskipningens alla områden. Straffsatsernas skärpande, bl. a. ifråga om förskingring, bedrägeri, ocker och annan ekonomisk utplundring, för den ökade brottslighetens bekämpande. Döds- och kroppsstraffets återinförande. Straffåtgärder för övrigt i uppfostrande syfte. Kraf- tigt ingripande mot all landsförrädisk och sedesupplösande propaganda. Ordnings- maktens .omläggning till en enhetlig, statlig poliskår.

9) Brytande av det judiska inflytandet —-- _

I en artikel i partiets tidningsorgan »Den Svenske Nationalsocialisten» för den 15 mars 1934 anförde Lindholm angående partiets ställning till våldet i kampen:

»Nationalsocialistiska arbetarpartiets medlemmar äro icke någon beväpnad sam- manslutning och vår S. A.-organisation är uttryckligen förbjuden att befatta sig med några vapenövningar. Ej heller syftar partiet till någon »våldsam omstörtning» av det demokratiska samhället (ty det störtar sig självt).»

I slutet av år 1933 har vidare under ledning av M. Ekström bildats ett annat nationalsocialistiskt parti, Nationalsocialistiska Blocket. Dettas pro-

gram torde vara tillrättalagt för en mera intellektuell publik. Däri uttalas att partiet kämpar med författningsenliga medel för en omdaning av den nu- varande klasstaten Sverige till en svensk folkstat på nationalsocialistisk grund. »Den svenska nationalsocialismen, samlad i Nationalsocialistiska Blocket, är präglad av laglighetens anda och avvisar i kampen för sina poli— tiska mål osvenska idéer och äventyrligheter.»

Vid partiets första framträdande dementerades eftertryckligt allt tal om, att man med våld eftersträvade diktaturen.

Partiets första principprogram upptog följande huvudpunkter: En stark rikssty- relse, korporationsriksdag, statsförvaltningens centralisering och förenkling, betryg- gande av religionsvården, väckande och stärkande av fosterlandskärleken, återin- förande av ett sunt rättsväsende och återställande av respekt för lag och rätt, för- bjudande av kommunismen och.andra samhällsfientliga rörelser, stäckande av den folkförgiftande propagandan, avlägsnande av den judiska och judiskt influerade övermakten på det andliga, sociala och ekonomiska omrädet, sanerande och om- danande av näringslivet och finanspolitiken, hävdande av jordbrukets ställning som landets modernäring, återupprättande av rätten och friheten till arbete, bekämpande av arbetslösheten, uppbyggande av sociallagstiftningen i den rasmedvetna folkge- menskapens anda, minskande av skattebördorna, inriktande av undervisningsväsen- det i första hand på karaktärsdaning, ett starkt folkförsvar samt målmedveten svensk utrikespolitik.

Gemensamt för de nationalsocialistiska partierna är en vidlyftig organisa— tionsapparat. I spetsen står ledaren. Vidare finnas kretsar, avdelningar och grupper samt ungdomsorganisationer med underledare o. s. v.

En viktig del av Furugårds- och Lindholmspartiernas verksamhet ut- gjorde tidigare de 5. k. stormavdelningarna (S. A.). Dessa, som voro mili- tärt organiserade och uniformerade, ha emellertid genom kårlagen och uni- formslagen hindrats att fortsätta sin verksamhet. I instruktionen för Furu- gårdspartiets S. A.-organisation föreskrevs att de meniga skulle bilda en slags motsvarighet till våra förfäders fostbrödralag samt vara skyldiga att hålla tillsammans i nöd och lust. De vore underkastade lydnadsplikt till le- darna, vilket skulle ske genom ett särskilt löfte under högtidliga former. Stormavdelningarnas ändamål vore att utgöra ett maktmedel till skydd för partiets talare och övriga verksamhet. För Lindholmspartiets S. A.-organisa- tion funnos likartade bestämmelser. Sistnämnda stormavdelningar ha nu- mera ombildats till propagandaavdelningar.1

Åtminstone i den verksamhet som bedrevs av Furugårdspartiets storm- avdelningar kommo tendenser att använda våld till synes ehuru ej av all- varligare art. '

Sålunda företogo S. A.-män (omkring 30 st.) en aktion mot ett av föreningen Clarté den 6 december 1933 ä Stockholms hög-skola anordnat möte. Talaren avbröts med olika inpass och när försök gjordes att avlägsna fridstörarna uppkom bråk, varvid vaktmästaren lindrigt misshandlades.

Stor uppmärksamhet väckte även ett kort därefter i provokationssyfte arrangerat fingerat revolverattentat å en 5. A.-man (Viklund).2

1 Jfr sid. 378. 2 Jfr sid. 380.

Antalet medlemmar i S. A.-organisationerna uppgavs hösten 1933 för Furugårdspartiet till 1 300 och för Lindholmspartiet till 1 000.

Partiets propaganda avser framför allt att skapa missnöje med det be- stående samhället, regeringen och riksdagen. Vidare riktar den sig mot ju- darnas inflytande samt mot den internationella storkapitalismen. Kritiken är ofta grovt smädlig och vilseledande. Politikerna beskyllas för att vara korrumperade, riksdagsförhandlingarna benämnas »narrspel» o. s. v. Ek- strömspartiet är härvid mildare i tonen än de övriga partierna. Härutin— nan hänvisas vidare till i Bil. 1 intagna utdrag ur tidningar m. m.

Förtroendet för ledaren inplantas. I en artikel i »Den Svenske National- socialisten» för den 20 december 1934 med rubriken »Ett framgångsrikt kampår» anfördes:

»Mot vårt folks alla synliga och osynliga fiender har vi tagit upp kampen. Inga pengar har vi, inga av motståndarnas moderna hjälpmedel har vi. Har vi beslutat att av intet skapa de vapen varmed fienden skall slås? Nej, vi ha vad inga jude- demokrater i världen ha: vi ha offervilja och ett aldrig sviktande förtroende till vår ledare Sven Olov Lindholm. _ — Tack vare medkämparnas offervilja och tack vare deras fasta beslut att vara hans politiska soldater har Lindholm under det år som gått flyttat fram den svenska nationalsocialismens positioner på ett sätt som ingen utav oss trodde på vid årets början. — Med tillfredsställelse kan vi alltså blicka tillbaka på kampåret 1934. Men vår uppgift är inte att dröja vid vunna fram— gångar utan att ständigt föra fälttecknen framåt! Så börjar vi ett nytt år med ett oryggligt beslut att vinna än större segrar! Medlet är som förut: offervilja och för- troende! Målet är nationell frihet och social rättfärdighet, målet är säkrandet av den nordiska rasens framtid; och parollen för 1935: Med Lindholm för arbetar- Sverige!»

Den nationalsocialistiska regimen i Tyskland tages i försvar mot de an- grepp som riktas däremot från olika håll.

Propagandan bedrives särskilt genom offentliga möten. Denna verksam- het har tidvis varit mycket livlig. I en redogörelse för 1934 års arbetsresultat uppgavs att Lindholmspartiet under året anordnat omkring 1 100 möten. Tidvis har en kraftig agitation särskilt riktats till försvarsverkets fast an- ställda personal och skolungdomen i syfte att värva medlemmar.

Vad angår partiernas utbredning saknas uppgifter om antalet medlemmar. Nämnas må att Lindholmspartiet pingsten 1934 höll ett »årsting» i Göte- borg, varvid uppgavs att' 1 700 ombud voro närvarande.

Beträffande partiernas röstsiffror vid senaste riksdags- och landstings- mannaval hänvisas till Bil. 3. Här må nämnas följande:1

Vid 1932 års riksdagsmannaval erhöllo nationalsocialisterna 15170 röster, mot- svarande 0'6 0/0 av valmanskåren. Anslutningen var störst i Göteborgs stad med 6071 röster, motsvarande 57 0/0 av valmanskåren, Värmlands län med 3088 röster, motsvarande 2-9 0/0 av valmanskåren, samt Stockholms stad med 1940 röster, motsvarande 013 % av valmanskåren.

Vid 1934 års landstingsmannaval erhöllo nationalsocialisterna 8 712 röster, mot- svarande 0'5 "lo av valmanskåren. Anslutningen var störst i Malmöhus län med

1 Jfr sid. 57, not 1.

1 104 röster, motsvarande 0'9 % av valmanskåren, Värmlands län med 1 046 röster, motsvarande 1'1 0/0 av valmanskåren, Stockholms län med 952 röster motsvarande 1'1 0/0 av valmanskåren, samt Gotlands län med 499 röster, motsvarande 25 (,/0 av valmanskåren. Lindholmspartiet deltog i 8 län och samlade 4 411 röster. Furu- gårds- och Ekströmspartierna deltogo i 15 län och erhöllo 4 301 röster.

Vid 1934 års elcktorsval erhöllo nationalsocialisterna 4 266 röster, varav de flesta i Göteborg. Vid stadsfullmäktigevalet där samtidigt erhöll Lindholmspartiet 3569 röster och 2 mandat samt F urugårds- och Ekströmspartierna 739 röster.

Partierna finansieras genom medlemsavgifter, frivilliga gåvor, inträdes- avgifter till möten o. dyl. Enligt uppgifter, vilkas riktighet ej kunnat ut-

rönas, skulle understöd ha lämnats även från tyskt håll.

Sammanfattning.

Av de båda politiska ytterlighetsriktningarna har den kommunistiska upp— trätt tidigast. Den är numera delad på två partier, det ena utgörande en underavdelning (sektion) av den från Moskva ledda s. k. tredje intematjo- nalen och i dagligt tal efter sin ledare benämnt det Sillénkommunistiska par- tiet, och det andra internationellt oberoende —- ehuru det i stadgarna utger sig för att vara »en del av den internationella revolutionära rörelsen» _ och förut i dagligt tal benämnt det Kilbomskommunistiska partiet.

Båda ange som sitt mål att störta det kapitalistiska samhället, upprätta »proletariatets diktatur» och genomföra det socialistiska eller kommunis- tiska samhällssystemet.

Det ojämförligt största intresset knyter sig till det Sillénkommunistiska partiet. Detta och dess medlemmar äro förbundna till en sträng lydnads- plikt gentemot den tredje internationalen, som ekonomiskt torde understödja partiets verksamhet, ger det direktiv och kontrollerar det.

Arbetsprogrammet, som är den tredje internationalens, utgår från att det är omöjligt att med parlamentariska medel störta det kapitalistiska sam- hället och upprätta den proletariatets diktatur, som anses nödvändig för att uppbygga det kommunistiska samhället, samt att man därför måste i revolutionär strid med våld erövra samhällsmakten. Den våldsamma om- störtningen kommer fördenskull att bli den partiets verksamhet domine- rande uppgiften. Verksamheten bör, vilka mera närliggande uppgifter det än rör sig om,_ vara så inriktad att den skapar och befrämjar förutsätt- ningarna för denna omstörtning.

Propagandan i tal och skrift går, fullföljande detta syfte, ut på att om- skapa arbetarmassornas ekonomiska, religiösa och moraliska föreställ— ningar, att uppväcka och underhålla missnöje med den bestående samhälls- ordningen, att utså hat mellan olika samhällsgrupper, att förstöra respekten för samhällets lagar och institutioner samt att göra massorna förtrogna med tanken på den kommande kampen. I stor utsträckning användas härvid lögnaktiga uppgifter och förvrängda framställningar samt nedsättande och

kränkande beskyllningar mot tjänstemän, samhällsinstitutioner och motstån- dare. Såsom motsättning till det nuvarande samhället framhålles Sovjet— Unionen som ett lyckligt mönsterland.

Partiets verksamhet är i övrigt huvudsakligen inriktad på de krav.som framställas från arbetarhåll. Syftet är härvidlag att i >>klasskampen» för- söka tillvälla sig den faktiska ledningen av arbetarklassen och driva mas- sorna över till öppen strid mot den statliga makten. Med detta mål för ögo- nen blir programmet att ställa upp de mest vittgående krav, att skapa oro och spänning och att förbinda den fackliga kampen med aktioner, som »politisera» striden, d. v. s. äro ägnade att utlösa sammanstötningar med statsmakten. Det är avsett att krav och kampformer skola avsatsvis stegras. De högsta formerna av kommunistisk verksamhet anges i ett av internationa- lens programuttalanden, vara »massaktioner: strejker, strejker i förbindelse med demonstrationer, strejker i förbindelse med beväpnade demonstrationer och slutligen generalstrejk förenad med väpnat uppror mot den borgerliga statsapparaten».

I ett sådant program som det angivna är det tydligt att det spelar en jämförelsevis underordnad roll vad i fackligt avseende kan uppnås genom en'aktion. Den har vid sidan därav syftet att hårda och stålsätta den revo- lutionära viljan och skapa hat mot samhället, varjämte återtåget, som i regel måste utföras under den ansvariga fackföreningsledningens anförar- skap, ger anledning att beskylla denna för »nederlagsuppgörelse» och »för- räderi».

I vilken mån Sillénkommunisterna vid fullföljande av detta program lyc- kats i rent fackligt hänseende utöva inflytande på avtalsfrågor och arbets- strider har i detta sammanhang mindre intresse. I den mån det skett, kan man utgå från att det betytt en skärpning av kraven, en tillspetsning av striden och ett försvårande av uppgörelsen, utan att någon vinst för arbe- tarna uppnåtts genom den speciellt kommunistiska insatsen. Av större in— tresse för förevarande utredning är att konstatera att särskilt i samband med fackliga strider Sillénkommunisterna lyckats med indragande jämväl av utanförstående ställa till allvarliga uppträden, där våld mot person och egendom samt trots och angrepp med våld mot ordningsmakten förekommit. Sådana uppträden, vilka mångenstädes tagit en upploppsliknande karaktär, ha förekommit bl. a. i Halmstad, Lunde, Stockholm, Skene, Sandarne, Kle— mensnäs, Byske och Göteborg.1 Vid sådana tillfällen som de angivna föres uti ifrågavarande partis press ett särskilt häftigt och hetsande språk. Över— huvudtaget tjäna de fackliga striderna i stor utsträckning som underlag och utgångspunkt för propagandan.

Tendenser att använda våld ha kommit till synes jämväl vid störande av politiska motståndares möten.

Genom den verksamhet, varom härförut talats, har man i främsta rummet

1 Jfr sid. 391 f.

tänkt på att inom de stora massorna befrämja de psykologiska förutsätt- ningarna för revolutionen. Genom en särskild propaganda inom krigsmak- ten vill man enligt programmet sörja för att beröva samhället dess för- svarsmedel. Man avser att upplösa disciplinen för att göra krigsmakten oduglig både för ordningens upprätthållande, om dess användning för så- dant ändamål skulle visa sig nödvändigt, och för att eventuellt ur krigs— maktens led få tillgång till beväpnat manskap för revolutionens sak. Inom de militära förläggningarna spridas, för fullföljande av dennajpropaganda, utom de vanliga kommunistiska tidningarna och tidskrifterna, särskilda skrifter, där befälet kritiseras, förhållandena inom krigsmakten skildras i ofördelaktig dager samt politiska och sociala frågor beröras i kommunistisk anda och där ständigt upprepas uppmaningen till soldaterna att, om de skulle ställas inför den situationen, icke vända vapnen mot sina klassbröder utan mot officerarna och borgarna. Vidare torde genom anhängare inom krigsmakten", beväring eller fast anställda, bedrivas propaganda man och man emellan. Som stödpunkter för det disciplinupplösande arbetet och det kommunistiska inflytandet göras försök att inom krigsmaktens olika av- delningar bilda s. k. celler. Slutligen uppmanas till och befrämjas indiscipli- nära uppträden av manskapet.

Propagandan inom krigsmakten sätter sig jämväl det målet före att sabo- tera ett krig med främmande makt om sådant skulle inträffa, icke ur paci— fistisk synpunkt utan i syfte att vända kriget till väpnat uppror mot den egna statsmakten och att i samband därmed upprätta proletariatets diktatur. Särskilt tages sikte på ett krig med Sovjet-Unionen. Samtidigt med att man söker utplåna känslan för det egna fosterlandet, söker man uppamma arbe- tarnas känslor för Sovjet-Unionen, »den första arbetarrepubliken» och alla arbetares »andliga fädernesland». Det svenska samhället och den svenska statsmakten framställas som om de i förbund med den övriga världen vore i färd med att smida krigiska planer och rusta mot Sovjet-Unionen.

I samband med denna propaganda står en verksamhet att insamla upp- gifter angående militärväsendet och vapenindustrin. Beträffande denna verksamhet torde under alla förhållanden kunna sägas att den har till syfte att försvaga det egna landets ställning.

Som ett led i partiets förberedelse av omstörtningen hade man säkerligen att se Röda Frontförbundet, en kår av den art som blivit förbjuden genom lag. Ehuru denna kär angavs ha en defensiv uppgift, ligger det i sakens natur och bestyrkes också av åtskilliga uttalanden att den varit ämnad att användas vid våldsamma uppträden och att slutligen utgöra kadern för den kommande revolutionens trupper. I samband med kärbildningen hade jäm- väl framträtt de genom uniformslagen stävjade tendenserna att uniformera medlemmarna.

Kilbomspartiet antyder i sina stadgar att störtandet av det kapitalistiska samhället skall ske >>genom det arbetande folkets revolutionära massaktio-

ner». Revolutionen förefaller likväl icke att spela någon större roll i par- tiets propaganda och partiets praktiska verksamhet skiljer sig i stort sett icke från andra demokratiska partiers i fråga om medel och arbetssätt. Partiet synes emellertid vara intresserat av och deltaga i disciplinupplösande verksamhet inom krigsmakten.

Den svenska nationalsocialistiska rörelsen är, ehuru den betonar sin na- tionella särart, en efterbildning närmast av den tyska rörelsen med samma namn, men den har säkerligen liksom denna påverkats jämväl av den italien- ska fascismen. Den tyska rörelsen torde till sin uppkomst och framför allt till sin utveckling i icke ringa grad ha betingats av kommunismen och dess våldstaktik i Tyskland, och att även den svenska nationalsocialismens till— växt i viss mån befrämjats av kommunismens uppträdande här, synes vara ovedersägligt. De båda rörelserna stå i skarp motsättning till varandra.

De nationalsocialistiska partierna förklara numera i sina stadgar och även eljest i sina offentliga uttalanden, att de ej ämna använda våld utan endast parlamentariska medel för att införa den diktatur de eftersträva. Beträf— fande deras sätt att arbeta förete de emellertid vissa likheter med Sillénkom- munisterna. Det gäller även för dem att skapa missnöje med den bestående samhällsordningen samt att omskapa mentalitet och föreställningar, och i deras propaganda användas, liksom i den kommunistiska, lögnaktiga upp- gifter och vrängda framställningar samt nedsättande och kränkande utta- landen och beskyllningar mot tjänstemän och samhällsinstitutioner även- som mot politiska motståndare. Även om de bekänna respekt för lag och samhällets institutioner, är deras verksamhet ägnad att undergräva sådan respekt.

Vissa tendenser att använda organiserat våld vid inre uppgörelser och gentemot politiska motståndare ha jämväl kommit till synes. En liknande kårbildning och uniformerad klädsel som hos kommunisterna ha förekom- mit, kårbildningen liksom hos de senare under föregivande av defensiva uppgifter.

Utan att direkt arbeta för disciplinens undergrävande inom krigsmakten, torde nationalsocialisterna i sin allmänna värvningskampanj med ett visst intresse vända sig även till militären. Den tanken att de militära förbindel- serna äro avsedda att utnyttjas för deras syften ligger därför nära till hands.

Utanför de kommunistiska och nationalsocialistiska rörelserna finnas andra sammanslutningar, vilkas verksamhet i vissa avseenden går i samma riktning som deras och kan vara ägnad att sätta rättsordningen i fara. Det kan sålunda erinras om att, särskilt när det gäller arbetsstrider, »hand— lingens propaganda» förkunnas även från syndikalistiskt håll samt att från samma håll disciplinupplösande propaganda inom krigsmakten bedrives. Hos de kommunistiska och nationalsocialistiska rörelserna torde emellertid alla de företeelser, om vilka det i förevarande utredning kan bli tal, vara före-

trädda. Då kommitténs uppgift är att bedöma och föreslå åtgärder i av- seende å de objektiva företeelserna, oavsett var de må förekomma, saknas fördenskull anledning att här närmare beröra dessa sammanslutningars verksamhet. I den mån lagstiftningsåtgärder beslutas, blir det sedan myn- digheternas sak att i det särskilda fallet avgöra huruvida en rörelses verk- samhet drabbas därav eller ej.

Allmänna synpunkter angående önskvärdheten av ett in- gripande från statsmakten och de åtgärder, som kunna tänkas komma i fråga.

Såsom framgår av förestående sammanfattning går den verksamhet, som bedrives i syfte att införa diktatur, i flera avseenden utanför ramen av det demokratiska samhällets arbetsmetoder, och den använder medel, som måste väcka de allvarligaste betänkligheter.

Varje användande av våld inom samhället innebär ett allvarligt angrepp på den rättsordning, vars upprätthållande är en av statens främsta upp- gifter. Särskilt betänkligt är emellertid våldet, då det användes systematiskt för att utöva inflytande på samhälleliga angelägenheter. Våld föder upphets- ning och oro och framkallar lätt våldsamma reaktioner. Har våld från ett håll börjat användas i de samhälleliga angelägenheterna, blir följden lätt att våld tillgripes jämväl från annat håll. Det behöver icke närmare utvecklas för vilka faror enskilda medborgare skulle utsättas och huru rättsordningen såväl som den demokratiska statsordningen, vilken förutsätter frihet för samtliga befolkningsgrupper att uttrycka sin mening, skulle hotas till sina grundvalar, om våldet i någon större utsträckning bleve infört som politisk maktfaktor i det samhälleliga livet. Det är visserligen sant att utvecklingen i denna riktning icke hunnit så långt hos oss. Vad som förekommit av vålds— användning och störande av ordningen liksom redan det hot med använ- dande av våld, som revolutionstanken innebär, har emellertid varit tillräck- ligt för att skapa oro och förbittring inom vida kretsar av vårt folk. Reak- tionsföreteelser, som till upphov haft tanken att möta våld med våld, ha ej heller saknats. Nationalsocialismen har visserligen varit en imitation av ut- ländska förebilder, men dess uppkomst och tillväxt torde, såsom redan på- pekats, i ej oväsentlig grad ha befrämjats av den kommunistiska verksam- heten. Betecknande är också att det anfall på Clartémötet, som företogs av medlemmar av en nationalsocialistisk kår, omedelbart utlöste en diskussion om bildandet av ett arbetarvärn.1

Störandet av politiska motståndares möten och försök att hindra dem in- nebära ett direkt angrepp på en av de institutioner, som äro nödvändiga för att uppbära den demokratiska styrelseformen.

1 Jfr sid. (54.

Att i den politiska diskussionen användandet av lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar för att inverka på medborgarnas uppfattning sättes i system samt att tjänstemän och myndigheter och politiska motståndare ut- sättas för kränkande och skymfliga angrepp, är i hög grad stridande mot god ordning. Sådana metoder innebära liksom användandet av våld en de politiska sedernas förvildning och en osund politisk utveckling.

En verksamhet, som avser att göra ett statens maktmedel odugligt att funktionera, måste vidare medföra stora vådor och kan i en kritisk situation sätta de största värden på spel.

Såsom ett allmänt omdöme måste det uttalas att de företeelser som berörts i hög grad bära prägel av självsvåld. Om sådant tillåtes, blir följden lätt att de självsvåldiga elementen tro sig ha fritt spel. Den faran är i före— varande fall så mycket större som de element, varom det är fråga, icke sky att medvetet sätta sig över samhällets lagar.

Företeelser av den art, som angivits, väcka under alla förhållanden känslor av oro och otrygghet i vida kretsar och verka nedsättande på statsauktori— teten. Den omständigheten att våldstaktiken och propagerandet av vålds- idén samt de andra brott mot god ordning, vilka förekomma, ingå som led i en politik, ytterst syftande till den demokratiska stats- och rättsordningens sönderbrytande, ger ökad styrka åt dessa känslor. I samma riktning verkar den belysning, i vilken dessa företeelser ställas av efterkrigs- tidens händelser i andra länder. De blodiga inbördes strider, som härjat i skilda länder, äro ägnade att väcka eftertanke och icke mindre den om- ständigheten att knappt mer än 15 år efter den fred, som avslutade det stora världskriget och som av sina upphovsmän förklarades skola trygga demokratin, den demokratiska ordningen i många länder måst lämna plats för diktaturstaten.

Det kan icke vara fråga om att här ingående analysera orsakerna till den

. sist nämnda omständigheten. Sådana förhållanden som folkkaraktär, histo- riska förutsättningar samt den belastning i ekonomiskt och psykologiskt hänseende, som världskriget och fredsvillkoren skapat,.ha naturligtvis spelat Ä en viktig roll. Emellertid torde ej heller kunna förnekas att på vissa håll skulden till demokratins motgångar till stor del legat däri att den demokra— tiska staten icke med tillräcklig fasthet ingripit mot de från demokratiska synpunkter fördömliga metoder, som i den politiska striden använts av de diktatursträvande rörelserna.

Icke minst betecknande för styrkan och utbredningen av de stämningar, som de diktatursträvande partiernas verksamhet framkallat, är att det social- demokratiska ungdomsförbundet och några socialdemokratiska arbetar- kommuner i till statsministern eller regeringen ingivna och till kommit- tén överlämnade framställningar, under påtalande av särskilt den national- socialistiska propagandan, ifrågasatt strängare ingripande mot såväl de nationalsocialistiska partierna som det Sillénkommunistiska. Särskilt i en tid,

då de demokratiska principerna ställas under diskussion, är det anledning att räkna med och beakta dessa stämningar. Om tilltron till samhällets för- måga att hålla de antidemokratiska oroselementen i tyglarna rubbas, ökas benägenheten att sålla sig till ytterlighetspartierna.

Vad som anförts talar onekligen starkt för önskvärdheten att i den mån det med fullföljandet av en sund politik är möjligt, försöka komma till rätta med de företeelser som påtalats och att för sådant ändamål skärpa sam- hällets gent emot dem förda politik. Vid prövningen av de särskilda åtgär- der, som i sådant avseende kunna erfordras, måste helt naturligt de invänd- ningar, som ur en eller annan synpunkt kunna göras gällande, upptagas till granskning. Emellertid må redan här till behandling upptagas några argu- ment av en mera allmän innebörd, som kunna tänkas riktade mot varje skärpt lagstiftning eller behandling.

Det har i fråga om kommunismen gjorts gällande att dess tal om revolu- tionen ej vore att taga riktigt på allvar, att den saknade genklang inom de breda massorna och att den ej hade något verkligt inflytande.

Faran för ett verkligt omstörtningsförsök bör säkerligen ej'överdrivas. Nå- gon »revolutionär situation» föreligger ej för närvarande. Verkligheten motsvarar ej alltid vad som sägs i fråga om organisation och arbete. Fram- för allt äro de medel som stå till samhällsmaktens förfogande för att nedslå ett omstörtningsförsök så kraftiga, att det ej utan alldeles sär— skilda omståndigheter torde ha utsikter att lyckas. Genom vapenförord- ningen och kårlagen ha dessutom förberedelserna för ett sådant försök för- svårats. Det torde ej heller under något så när normala förhållanden kunna påräkna alltför vidsträckta sympatier. Om ytterlighetspartiernas inflytande och faran av deras verksamhet skulle bedömas uteslutande efter antalet av deras partianslutna anhängare, skulle helt visst rörelserna icke behöva inge några större betänkligheter. Icke heller det antal anhängare, som följer par- tierna vid offentliga val synes ägnat att i stort sett inge några farhågor. Det kan vidare icke utan allt skäl anföras, att det ständiga talet om revolutio- nen i viss mån verkar avtrubbande i fråga om idéns eggande kraft, åtmins— tone under normala förhållanden, och det är möjligt att åtskilliga av dem, som bekänna sig till omstörtningstanken, ej själva tänka sig denna såsom något, vilket överhuvudtaget kommer att bli aktuellt.

Emellertid må omstörtningsförkunnelsen ej heller underskattas. Att de pådrivande krafterna mena allvar torde vara ofrånkomligt, och att idéerna kunna driva till handling, därom ha de många blodiga revoltförsök, som un- der årens lopp på skilda håll i utlandet satts i gång, burit vittnesbörd. Att diskutera riskerna uteslutande med tanke på normala förhållanden är att förbise en viktig sida av omstörtningslärans egen förkunnelse. Enligt denna gäller det ej att till varje pris göra revolution. Tvärtom läres att det ej får ske annat än då situationen är mogen. Det är alltså i regel i en för sam— hället kritisk situation som man tänker sig att de revolutionära krafterna

skola sättas in. En sådan situation, där solidariteten med samhället blir ut- satt för starka påfrestningar, kan lätt uppkomma i de labila förhållanden som utmärka vår tid. Det är stämningarna då och den genklang omstört- ningsidéerna då kunna få, som bli avgörande. Faran för en allvarligare aktion riktad mot själva statsordningen ligger i den anslutning en sådan ak— tion vid ett kritiskt tillfälle kan tänkas få från håll, som eljest ej ha med ytterlighetspartierna att göra. Denna anslutning kan ej bedömas. Det kan endast sägas att partier, som icke känna solidariteten med samhället utan försöka utnyttja varje svårighet för sina speciella politiska syften, vid så- dana tillfällen komma att finna en betydligt gynnsammare jordmån för sin verksamhet. Det får därvid icke förglömmas att redan nu oroselementen på vissa håll äro anhopade i sådan utsträckning att oroshärdar lätt kunna upp- stå. Även om vapenförordning och kårlag verka i rätt riktning, garantera de dock ej säkerheten. Omstörtningsförkunnelsen utgår själv från att va— pen kunna och skola skaffas under omstörtningsförsöket. Revoltförsökens historia torde också visa att detta ej ligger utom möjligheternas gränser. Särskilt gäller detta, om till följd av den disciplinupplösande verksamheten inom krigsmakten man ej kan lita på denna. Även om krigsmakten har en annan huvuduppgift och ej annat än i nödfall bör anlitas för att stilla inre oroligheter, kan det dock ej undvikas att vid en allvarligare aktion mot stats- ordningen man i sista hand måste lita till krigsmakten för samhällets skydd. Låt vara att i en sådan aktion de statsfientliga elementen ej ha utsikt till slutlig framgång, kan dock en dylik aktion åstadkomma betydande skada.

Resultatet av det anförda är att omstörtningsidén ej kan lämnas obeaktad. Kommittén vill likväl betona att den ej i denna idé i och för sig ser den enda och ej heller den viktigaste anledningen att ingripa. Såsom torde framgå av den tidigare framställningen, har kommittén i främsta rummet tagit sikte på de former den revolutionära och de i övrigt diktatursträvande riktning- arnas verksamhet tagit samt återverkningarna därav på lugnet och ord- ningen i samhället ävensom på det politiska livets utveckling.

Vad som nu anförts om kommunismen gäller i tillämpliga avseenden även nationalsocialismen. Om trots försäkringarna i motsatt riktning en kupp skulle vara påtänkt, ligger icke faran i de partianslutnas eller de väljandes numerär utan i den genklang omstörtningsidéerna i en kritisk situation skulle kunna påräkna inom större befolkningsgrupper. ,

Ett annat resonemang, som förts vid tidigare förslag till åtgärder riktade mot kommunistisk verksamhet, har varit att undertryckningsåtgärder mot åsikter enligt erfarenhetens vittnesbörd icke hade utsikter att lyckas, att i stället de, som befordrades till straff, komme att framstå som martyrer och att därigenom den rörelse som bekämpades lätt kunde komma att främjas. Det vore att föredraga att i kampen mot en sådan rörelse lita till upplys- ningsverksamhet.

Ett sådant resonemang kunde ha fog för sig därest det endast vore fråga

om en idé som propageras. Det är emellertid här icke fråga om ett ingri- pande mot åsikter utan mot en verksamhet, som syftar till störande av lugn och ordning, således ett handlande i praktiskt syfte. Under alla tider har det ansetts vara statens rätt och skyldighet att skydda sig och medborgarna mot verksamhet av sådan natur, och den rätten och plikten kan ej röna inverkan därav att till hjälp för denna verksamhet begagnas det talade eller tryckta ordet. Martyrsynpunkten överdrives lätt. Att den, som använder våld eller eljest verkar för störande av lugn och ordning eller försöker sabotera en statsverksamhet, mera allmänt skulle anses vara ute i lovliga ärenden och därför, då han straffas, skulle betraktas som en martyr, förefaller föga sannolikt. Det är under alla förhållanden en risk, som måste vägas mot de risker den statsfientliga verksamheten innebär. Att tendenser, varom det är fråga, kunna åtminstone i vissa avseenden effektivt bekämpas torde exempel från andra länder visa.

Upplysningsverksamheten har säkert en stor uppgift att fylla då det gäl- ler motarbetandet av statsfientliga företeelser. De statsfientliga riktningar- nas hela betraktelsesätt och inställning torde emellertid i stort sett utesluta möjligheten att genom upplysning inverka på deras anhängare och för- hindra de osunda företeelser i deras verksamhet som här påpekats. Repres- siva åtgärder kunna därför ha en uppgift.

En jämförelse mellan de nuvarande diktatursträvande rörelserna och tidigare rörelser, vilkas verksamhet i ett eller annat avseende liknat de för— ras, torde i allt väsentligt vara förfelad. Företeelser av den beskaffenhet, som äro föremål för förevarande undersökning måste bedömas med hänsyn såväl till sin egenart som allmänna samhälls— och tidsförhållanden. Det måste sålunda beaktas att det demokratiska styrelsesättet är fullt genomfört i vårt land och att detta lämnar möjlighet att utan våld genomföra den mest radikala omändring av samhällsförhållandena. Den rad av oroligheter, där det Sillénkommunistiska partiet framträtt som påskyndare, hör också till de senaste åren. Rörelsens beroende av utländskt inflytande utgör ävenledes ett nytt faktum. Slutligen måste beaktas att numera flera mot demokratin fientliga partier framträtt, vilka stå i skarp opposition mot varandra och icke äro främmande för tanken att använda våld i det politiska livet. Icke minst sistnämnda förhållande har i väsentlig grad förändrat situationen. Den ena rörelsens verksamhet aktiveras under påverkan av den andras. Situationen ter sig nu allvarligare, och de problem, som här behandlas, torde därför tarva en annan behandling än tidigare.

I viss mån ha statsmakterna redan slagit in på en ny politik. Uniforms- lag, vapenförordning och kårlag äro utslag av denna. Vid utarbetandet av dessa lagar har tagits sikte på vissa särskilt betänkliga förhållanden i samband med ytterlighetspartiernas verksamhet. Dessa lagar äro ägnade att minska faran av denna verksamhet, såvitt det gäller allvarligare attentat mot den bestående stats- och rättsordningen, men de äro icke av beskaf-

fenhet vare sig att råda bot på de våldstendenser och det självsvåld, som här förut angivits, eller att ens helt avlägsna faran för omstörtningsförsök. Det bör icke heller lämnas obeaktat att efter kårlagens införande samhällsmed- lemmarnas känsla av trygghet i högre grad än förr beror på statsmakternas åtgärder mot oros- och omstörtningseleménten.

Den oro, som tar sig uttryck i den statsfientliga verksamhet, varom det här är fråga har otvivelaktigt samband med sociala förhållanden. Redogö- relsen för denna verksamhet torde emellertid ha visat att det icke rör sig om ett spontant uttryck av missnöje över några bestämda sociala missförhållan— den utan om verksamhet, som syftar till en omändring av grundvalarna för hela samhällsbyggnaden och att man för övrigt för att nå detta mål ofta icke endast begagnar sig av existerande verkligt missnöje utan även för- söker att med illojala medel skapa sådant för att sedan utnyttja missnöjet till störandet av ordningen. Med verksamhet av sådan art kan man tydligen icke komma till rätta enbart genom sociala reformer på det ena eller andra området. Att diskutera sociala reformer såsom förebyggande medel mot verksamheten i fråga skulle därför vara utan nytta för vinnande av de mål, vartill utredningsuppdraget syftar, och torde ej heller ingå i detta. Om så— lunda vad kommittén kan komma att föreslå endast utgöres av åtgärder av repressiv natur, straff— och politiätgärder, innebär detta icke ett förbi— seende av det förhållandet att det bästa medlet för hindrande av de stats- fientliga rörelsernas spridning bland breda samhällslager är en social politik som befrämjar folkets välfärd och undanröjer verkliga anledningar till miss- nöje. En sådan politik kräver emellertid lugn och ordnade förhållanden och befrämjas ej genom användande av antidemokratiska och illojala medel i den politiska kampen.

Beträffande de åtgärder, som kunna komma i fråga, ligger naturligtvis med hänsyn till ämnets Ömtålighet vikt uppå, att de bli väl avvägda i föi- hållande till de mål man önskar uppnå.

Som mål torde icke böra eftersträvas att undertrycka åsikter eller en idé. I den mån åtgärderna inriktas på ett sådant mål föreligger såsom redan på- pekats, risk ej blott för att de åtminstone i längden bli ineffektiva utan även för att de kunna komma att befrämja vad man vill motarbeta. Samhället lärer under alla förhållanden gent emot de krafter, varom det här är fråga, i hög grad ha att lita till de uppbyggande krafter, som verka i samhället.

Vad man däremot torde böra ta sikte på är att försöka hindra störandet av lugn och ordning och andra yttringar av självsvåld, som kommit till uttryck i de diktatursträvande partiernas verksamhet. I den mån det är fråga om ett handlande kan samhällets rätt och skyldighet att reglerande ingripa ej sättas i fråga. Därest det mål man sätter sig före på detta sätt

77 begränsas, vinnes den fördelen att man kan nöja sig med färre och fastare bestämmelser. Bestämmelser som på grund av bevissvårigheter ej kunna tillämpas eller eljest bliva ineffektiva torde göra mera skada än nytta. Vad som erfordras torde vara fasthet i uppträdandet mot de självsvåldiga ele- menten. Det bör stå klart att självsvåldet ej tolereras.

Som krav på de åtgärder, som föreslås, bör vidare uppställas att ett lojalt utövande av de fri- och rättigheter, på vilka den demokratiska ordningen bygger icke må hindras eller i väsentlig mån försvåras. Inskränkningar i dessa fri- och rättigheter, i den mån de avse att förhindra missbruk, kunna emellertid ej i och för sig möta betänkligheter. De demokratiska prin- ciperna kunna naturligtvis icke åberopas till skydd för självsvåldet. I den mån inskränkningar drabba även lojala medborgare, måste emellertid tillses att de ej införas utan starka skäl och att de ej komma att gå längre än nöd— vändigt.

Det bör undvikas att vidtaga sådana åtgärder, som äro ägnade att skapa onödig irritation utanför de kretsar, mot vilka åtgärderna rikta sig. I den mån åtgärderna föranleda trakasserier mot större befolkningsgrupper utan— för dessa kretsar eller ge dem berättigad anledning att uppfatta dem så, är fara värt att de i stället för att skapa lugn, framkalla oro och missnöje. Så- dant skulle endast kunna främja ytterlighetspartiernas syften.

Det är jämväl anledning att tillse att åtgärderna icke ge berättigad anled- ning till den uppfattningen att man går utöver vad som är nödvändigt för be- kämpande av de osunda tendenser man önskar stävja. Även därigenom kan man åstadkomma motsatsen till vad som åsyftas.

Till en början torde böra undersökas åtgärder, vilka taga sikte på under— tryckandet av sådana särskilda yttringar av de diktatursträvande partiernas verksamhet, vilka måste anses förkastliga.

Sålunda kunna ifrågasättas 1:o) åtgärder för att stävja våldsanvändning och oordningar; ?.:o) åtgärder för att stävja missbruk av yttrande- och tryckfrihet.

I samband därmed har kommittén särskilt att beakta 3:o) propagandan i skolorna och

4:0) propagandan inom försvarsverket.

Vidare bör undersökas .

özo) huruvida bestämmelserna mot spioneri äro tillräckligt effektiva. Slutligen böra prövas vissa frågor rörande allmänna organ och myndig- heternas befogenheter. Här torde först uppmärksammas

120) huruvida förbud bör meddelas för i allmän tjänst anställda att del- taga i statsfientlig verksamhet.

Härjämte erfordras 2zo) en undersökning av spörsmålet, huruvida samhället genom sitt polis- väsen kan anses tillräckligt rustat att möta och avvärja försök till ord— ningens störande och möjliga omstörtningsförsök.

Denna fråga innefattar jämväl spörsmålet 23:e) huruvida för orostillfällen utvidgade befogenheter för myndigheterna erfordras.

AVD. II.

Åtgärder mot särskilda yttringar av statsfientlig verksamhet.

Åtgärder för att stävja våldsanvändning och oordningar.

Den allvarligaste yttringen av de diktatursträvande partiernas verksamhet är otvivelaktigt användandet av våld och störandet av ordningen. Tanken att åt våldet lämna det avgörande ordet i den politiska och sociala debatten strider ej blott mot hela den demokratiska ordningens idé, som är att åt samhället trygga en lugn och fredlig utveckling. Den står i motsättning till en av varje samhällsbildnings primära uppgifter, den att skapa lugn och ordning till sina medlemmars trygghet. Den oro och känsla av otrygghet, som inom vida kretsar av befolkningen skapas av tanken i fråga och dess yttringar i praktisk handling, måste därför vara så mycket mera djup- gående.

Statens skyldighet att så långt det är möjligt förebygga våldsanvänd— ningen och oordningarna är obestridlig. Kommitténs uppdrag kan sägas i sin helhet vara inriktat på att söka finna utvägar för att nå detta mål. Även till den del åtgärder kunna komma i fråga för att stävja oarter i ytterlighets— partiernas propaganda kunna de sägas till sitt yttersta mål ha denna syftning.

Som ett första steg mot fullgörandet av uppdraget bör emellertid under- sökas om i avseende a den isolerade våldshandlingen eller oordningen något kan åtgöras i preventiv riktning.

Bestämmelser angående våld mot enskild person, våldshandlingar och trots mot offentlig myndighet.

I detta hänseende böra uppmärksammas de straffbestämmelser, som avse dels enskild persons våldshandlingar mot annan eller trots mot offentlig myndighet och dels en folkmassas samfällda uppträdande i denna riktning.

Här skalli korthet erinras om de bestämmelser i strafflagen som härvid— lag äro av intresse.

I 8 kap., som handlar »Om förräderi; så ock om andra för rikets säkerhet menliga brott», stadgas (% 1) straff för den som i uppsåt att med våldsamma medel

upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar gör uppror. I 9 kap. stadgas straff för våld mot Konungen och riksstyrelsen. I 10 kap., som har till rubrik >>Om brott emot offentlig myndighet» bestraffas våld och hot mot ämbets- och tjäns- teman i och för ämbetet eller tjänsten, våldsamt motstånd vid offentlig förrätt- ning m. m. En särskild avdelning av kapitlet avser förgripelser mot offentlig myn- dighet, som utgå från folkmängd. Dessa äro av två slag, uppror och upplopp. Upp- ror (åå 7—9) -— som förutsätter uppsåt hos mängden att med förenat våld sätta sig upp emot verkställighet av offentlig myndighets bud eller att den till någon äm- betsåtgärd tvinga eller att för sådan åtgärd hämnas —— indelas i tre grader: första graden är för handen, så länge folkmängden ej gått längre än till demonstrativt ådagaläggande av det brottsliga syftet, andra graden inträder, om upprorsmän- nen ej hörsamma myndighets befallning utan visa trotsighet, och tredje graden är uppnådd, om de övergå till våld. Upplopp (% 13) föreligger om folkmängd samlar sig tillhopa och störer lugnet eller allmänna ordningen utan att ådaga— lägga upprorsuppsåt och ej skingrar sig på offentlig myndighets befallning utan visar trotsighet däremot. Övergår den till våld ä person eller egendom, bli upp- rorsparagraferna i huvudsak tillämpliga. _— Våldsgärning å annan person vid offentlig förrättning samt brytande av hemfrid straffas i 11 kap. I 14 kap. be- straffas våld mot enskild person. Slutligen må nämnas, att i 15 kap. bestraffas brott emot annans frihet, hot med brottslig gärning etc.

Straffets preventiva verkan torde i fråga om de företeelser som avses i nämnda stadganden vara tagen i anspråk på ett väl avpassat sätt. Något förslag om skärpning eller ändring av ifrågavarande bestämmelser har i samband med ifrågavarande utredning icke framkommit. Genom en skärp- ning eller ändring av desamma torde icke heller något resultat stå att vinna.

Reglering beträffande arbetstvister.

En granskning av anledningarna till de oroligheter som ägt rum visar, att de mestadels stå i samband med arbetstvister, vilket ju också är i överens- stämmelse med uppläggningen av tredje internationalens program. I den mån en utvidgad rättslig reglering på arbetstvisternas område kan genom- föras, skulle antagligen anledningarna till oroligheter i viss mån minskas. De åtgärder som kunna framgå ur en eventuell lagstiftning angående »tredje mans rätt» väntas få betydelse även för det mål som åsyftas med kommitténs uppdrag. Ämnet har emellertid en räckvidd, som går alltför långt utöver gränserna för detta uppdrag, för att kommittén skulle anse sig kunna gå närmare in på detsamma.

Straffbestämmelser till skydd för församlingsrätten.

Granskningen av orostillfällena ger anledning till en annan iakttagelse. De äga mestadels rum i samband med möten och demonstrationer. Oordningar ha förekommit dels på det sätt att möten blivit störda av politiska motståndare och dels så att mötes- eller demonstrationsdeltagare trotsat offentlig myndighets anvisningar eller övergått till våld å person eller egendom.

I åtskilliga av de från länsstyrelserna till kommittén inkomna yttrandena anföres, att oroligheter förekommit därigenom att kommunisterna m. fl. stört möten anordnade av de nationalsocialistiska partierna m. fl.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: »Beträffande frågan om de brister och luckor i gällande lagstiftning eller i ordningsmaktens organisation och utrustning, som hindra ett effektivt ingripande, mä till en början framhållas att då länsstyrelsen icke kan åberopa några erfarenheter från dylika ingripanden, länsstyrelsen i det följande måste bygga på rön och erfarenheter som i allmänhet gjorts i fråga om polisverksamheten på förevarande område. Länsstyrelsen får då först såsom en brist i lagstiftningen framhålla, att offentliga möten på landsbygden, där % 13 ord- ningsstadgan icke är gällande, ej behöva i förväg anmälas för polismyndigheten, än mindre tillstånd till dem utverkas. Vid förra riksdagen framställt förslag därom vann icke bifall. Den utveckling det politiska livet därefter tagit har medfört att detta avslag framstår såsom beklagligt. Spänningen mellan de politiska ytterlig- hetspartierna har stegrats i den grad att oordningar lätt kunna uppstå vid de offentliga möten som dessa hålla. I flera fall på sista tiden har på national- socialistiska möten ordningen störts därigenom att politiska motståndare, i all— mänhet kommunister och medlemmar av socialdemokratiska ungdomsklubbarna, avbrutit talaren eller genom oväsen eller dylikt hindrat honom att tala. Det är uppenbarligen i ordningsavseende angeläget att polismyndigheten sättes i tillfälle att beordra polismän till dylika möten, men detta blir, beträffande den egentliga landsbygden, i allmänhet icke möjligt, om icke mötena i förväg bliva anmälda. Länsstyrelsen anser därför att ovannämnda vid årets riksdag behandlade, avslagna förslag ånyo bör bliva föremål för prövning.»

Stadsfislcalen i Vänersborg: De i staden boende medlemmarna av kommunistiska partiet hade visserligen ej företagit våldshandlingar, men det syntes som om för detta ändamål rekvirerade anhängare från Göteborg företagit sådana. Vid ett tillfälle uppkommo i Vänersborg ganska svårartade uppträden. Sveriges nationella ungdomsförbund hade nämligen 17/5 1931 anordnat möte på salutorget. Dit an- lände en vagnslast yngre personer från Göteborg, enligt uppgift tillhörande Sillén— gruppen, och dessa försökte på olika sätt störa ungdomsförbundets talare. Då anföraren för gruppen anhölls, uppstodo ganska allvarsamma oroligheter. En från Stockholm för ändamålet ditkommenderad polisstyrka lyckades dock rensa gatorna. En anhållen dömdes härför till 75 kr. böter.

T. f. Iandsfiskalen i Vallentuna distrikt: De politiska sammankomsternas förlopp hade varit lugnt (tillstånd alltid begärt), bortsett de vid de nationalsocialistiska mötena städse återkommande demonstrationsförsöken från kommunister och stund- om personer, som påstått sig vara socialdemokrater. Dessa hade stört ordningen genom tillrop och skymford. Avsikten syntes i regel hava varit att lövertaga' mötena. Huruvida kommunistpartierna formligen organisera dessa attacker vore för polismyndigheten på orten okänt. Själva uppträdde nationalsocialisterna kor- rekt. I ansökningar om tillstånd till offentiga möten hade anhållits att statspolis måtte övervaka ordningen vid mötena.

Polismästaren i Uppsala: I Uppsala hade förekommit vissa tendenser till stör- ning av ordningen, vilka dock icke varit av svårare art. Sålunda hade efter av— slutande av möten anordnade av anhängare till nationalsocialistiska meningsrikt— ningar, visat sig vissa svårigheter att undvika sammanstötningar mellan mötes- deltagare med olika politiska åsikter, i det att dessa samlat sig utanför mötes— lokalerna för fortsatt diskussion, vilken stundom röjt tendenser att övergå till handgripligheter.

Landsfislcalen i Dalby distrikt: »Vid de under senare tiden hållna national—

socialistiska föredragen ha socialdemokraterna å vederbörande plats uppbådat sina medlemmar och tillika erhållit stöd av sina anförvanter från städerna, vilka kom- mit tillstädes. Under föredragen ha dessa på allt sätt sökt ställa till bråk och av- bryta talaren genom tal och handling. — — Annan praktiserad metod är att före- dragshållarens motparti håller föredrag på samma tid och plats, belägen blott på kort avstånd därifrån.»

Stadsfiskalen i Borås: »Under de senare åren ha vederbörande ytterlighets— partiers sammanslutningar brukat anordna *protestrnöte', då annan politisk organisation. avhållit politiskt föredrag eller annan tillställning, och kommunis- terna hava, om protestmöte icke anordnats, brukat genom spridande av flygblad, tillrop åt talaren eller på annat sätt trakassera denne och anordnarna samt störa föredraget. Det är påtagligt att sådana störande åtgärder ibland varit organiserade. --— —— — Vid ett möte den 3 maj 1933 utnyttjade kommunisterna det förhål- landet, att endast tre polismän voro närvarande, så att föredraget omöjlig- gjordes och nationalsocialister trakasserades, missfirmades och misshandlades och slutligen måste fly från platsen i bilar. Därvid var Kilbomskommunisternas ledare närvarande och gav anvisningar, huru hans meningsfränder skulle uppträda.»

Det är anledning att förmoda att förhållandena på detta område på se- nare tid i viss mån förbättrats. Bland annat torde uniformslagen till en viss grad ha bidragit att verka i avspännande riktning. Dylika uppträden före- komma emellertid fortfarande.

Ett sådant av tämligen svårartad beskaffenhet förekom vid ett av Lindholms- partiet anordnat demonstrationståg genom Masthuggskvarteren i Göteborg pingsten 1934. Tåget hälsades med Internationalen, »Röd Front»-rop, leven mot fascismen m. m. Vidare uppstod bråk, varvid bl. a. polismästaren utsattes för lindrigt våld. Fem personer dömdes sedermera för förargelseväckande beteende till envar 50 kr. böter. —— Andra liknande uppträden ha enligt tidningsuppgifter förekommit vid åtskilliga möten under 1934, bl. a. i Stockholm, Malmö, Trelleborg, Ystad, Växiö, Jönköping, Borås, Falköping och Västervik.

I kommunistpressen göres gällande, att nationalsocialisterna själva provocerat fram dessa uppträden.

Som exempel på att nationalsocialisterna stört motståndarnas möten må nämnas det förut omnämnda uppträdet vid Clartémötet å Stockholms hög- skola i december 1933. Vidare ha de utdelat flygblad eller försålt sina tid- ningar vid motståndares möten och demonstrationer, varvid bråk vid ett par tillfällen uppstått.

Av de här lämnade spridda exemplen får anses framgå, att mötesfriden blivit störd i en sådan omfattning att det måste frågas om det straffskydd, som omgärdar den, är tillräckligt.

Gällande rätt.

I 11 kap. 9 & strafflagen stadgas, att om våldsgärning begås mot någon vid offentliga förrättningar såsom valförrättningar och kommunala stäm- mor, det skall vid straffets bestämmande anses såsom försvårande omstän- dighet samt att för svordom, oljud eller annan förargelse vid sådant tillfälle straffet skall utgöra böter högst 100 kronor. Enskilda sammankomster torde åtminstone i viss mån tryggas mot intrång genom bestämmelserna i 11 kap.

i i | ;

10—12 %% SL om hemfridsbrott.1 Våld mot riksdagen i avsikt att hindra dess överläggningar eller beslut eller påverka det sistnämnda i en viss riktning skall enligt 110 % regeringsformen straffas som förräderi. Vad angår all- männa sammankomster, som ej utgöra offentlig förrättning, utgöres straff- skyddet huvudsakligen av bestämmelserna i 11 kap. 15 % SL om förargelse- väckande beteende. Däri stadgas högst 100 kronors böter för den som gör oljud eller ovåsende eller eljest kommer förargelse åstad bl. a. å allmän plats eller å rum, där offentligt föredrag hålles eller offentlig föreställning pågår, »eller å annat ställe, som, mot eller utan avgift, är för allmänheten upplåtet». Våldför man annan å sådant ställe, som i lagrummet avses, skall detta anses som försvårande omständighet. Detta stadgande torde icke sär- skilt taga hänsyn till brottslighet som direkt tar sikte på att hindra eller försvåra utövandet av församlingsrätten.2 Därav förklaras också det låga straffet. För vissa fall kunna vidare 15 kap. 22 och 23 55 SL om rätts- stridigt tvång och hot tänkas komma till användning vid intrång i försam- lingsfriheten, men detta lärer endast kunna bli undantagsvis.

Professor Thyrén har behandlat denna fråga i utkast till strafflag spe- ciella delen XI (1933) om brott mot allmän ordning och frid m. m. Däri före- slås, förutom straff för störande av offentliga förrättningar och andakts— övningar, bötesstraff för den som stör tillåten allmän sammankomst. I mo— tiven anföres, att hindrande av annan sammankomst än allmänt organs sammanträde ej särskilts från störande, att störande genom våldshandling icke särskilt utbrutits samt att vid svårare fall straffet för våldet skall till- lämpas?

Utländsk lagstiftning.4

I danska strafflagen (% 137) stadgas straff för den som hindrar avhållandet av laglig offentlig sammankomst. Straffet är böter eller »haafte» eller under försvårande omständigheter, särskilt när handlingen har varit förbunden med »vold- som eller truende adfaerd», »faengsel» intill två år. Ändamålet för sammankomsten är likgiltigt. För störande genom larm och oordning av offentlig sammankomst stadgas även straff men detta skydd gäller endast riksdagen, kommunala stäm— mor etc.

I norska strafflagen (5 138) stadgas böter eller »fengsel» intill sex månader för den som »bevirker eller medvirker» till att offentlig förrättning, offentlig religiös sammankomst, kyrklig handling, offentlig undervisning eller skolundervisning, auk- tion eller offentlig sammankomst för behandling av »alment anliggende» olovligen hindras eller avbrytes. Med »alment anliggende» avses bl. a. folkmöten för dryf-

1 Jfr. N. J. A..1924, s. 452, däri straff för hemfridsbrott enligt 11 kap. 10 & SL ådömdes en person, som stört ett möte med en templarförening, vilket hölls inom stängda dörrar. ” Bestämmelsen tillkom i hithörande delar genom en lagändring 1904. Närmast avsåg denna att :skydda allmänheten mot förargelseväckande beteende». -— Ett 1903 framlagt förslag (i betänkande med förslag till lagar om registrerade föreningar för annan än eko- nomisk verksamhet m. m.) att bestämmelserna i 11 kap. 9 & SL skulle avse varje sam- mankomst, till vilken allmänheten hade tillträde, ledde ej till lagändring. ' Se nämnda utkast, sid. 212. ' Jfr samma utkast, sid. 107 f.

tande av val o. dyl. Hårt inbegripes sålunda icke varje tillåten sammankomst. Vidare stadgas (% 350) böter eller »fengsel» intill 2 månader för den som genom »slagsmäl, skrik, fornaermelig opforsel eller annen utilberlig adferd» stör allmänt lugn och ordning.

I finska strafflagen (42 kap. 7 %) stadgas böter eller fängelse ej över tre måna- der för den som å allmän väg, gata, farled eller annat offentligt ställe eller vid offentlig förrättning eller allmän sammankomst stör lugnet genom oljud eller svor- dom eller förövar annat ofog.

I nederländska strafflagen stadgas (art. 143) fängelse i högst nio månader för den som med våld eller hot om våld hindrar en tillåten offentlig sammankomst. Vidare straffas (art. 144) med fängelse i högst två veckor eller böter högst 60 gulden den som uppsåtligen genom att framkalla förvirring eller genom att göra oväsen stör tillåten offentlig sammankomst.

Beträffande Schweiz må nämnas, att i en hösten 1933 antagen men vid folk- omröstning i mars 1934 förkastad lag om skydd för den allmänna ordningen stadgades fängelse eller, om omständigheterna vore förmildrande, böter för den som genom våld hindrade eller störde sammankomster eller processioner. Dylika straffbestämmelser ha emellertid antagits för kantonen Tessin och ingå i ett lag- förslag i kantonen Ziirich som är underkastat folkomröstning.1

I England stadgas i »The Public Meeting Act» 1908, att den som vid ett tillåtet allmänt möte stör ordningen i ändamål att hindra genomförandet av det ärende för vilket mötet hålles gör sig skyldig till straffbar förseelse.

I Tjeckoslovakien stadgas i en lag den 12 augusti 1921 om skydd för försam- lingsfriheten m. m. »Arrest» i 1 vecka till 3 månader för den som hindrar eller stör en »lagligen» inkallad sammankomst genom att hindra eller försvåra för dem som äga deltaga däri att få tillträde till sammankomsten, genom att driva bort de närvarande samt genom att ej följa de ordniiigsföreskrifter som ledningen eller ordningsmännen vid sammankomsten meddela. Föreligga försvårande omständig- heter, vartill räknas att flera personer gemensamt överenskommit att störa eller hindra sammankomsten, kan följa »Arrest» i 6 månader. Även försök är straffbart.

I tyska strafflagen har 1923 införts en straffbestämmelse (& 107 a), som stadgar fängelse jämte böter för den som med våld eller hot om brott hindrar eller av- bryter tillåtna sammankomster, demonstrationer o. dyl. samt fängelse eller böter för den som begår våld mot sådana församlingar i avsikt att avbryta dem. Brottet kan begås genom att hindra en församling att äga rum såsom planerats, t. ex. genom att hålla talaren borta. Inpass, larm och oväsen höra ej hit men däremot att t. ex. en stinkbomb bringas att explodera under mötet. I övrigt torde bestämmelserna om straff för förargelseväckande beteende bliva tillämpliga. Härom gäller (% 360 p. 11)

1 I slutet av år 1932 inträffade svåra upplopp i Geneve. Detta föranledde efter begäran från förbundsförsamlingen en lag till skydd för den allmänna ordningen, som hösten 1933 antogs av förbundsförsamlingen med stor majoritet. Denna lag belade med straff uppmaning till brott mot staten och den allmänna ordningen, uppmaning till olydnad mot militär order och kränkning av armén, våldsåtgärder vid möten och demonstrationståg, överträdelse av mötes- och demonstrationsförbud, innehav av vapen och ammunitions- depåer. Vidare meddelades bestämmelser till landets skydd mot utländska agitatorer. Slut- ligen stadgades inskränkningar i föreningsrätten. Emellertid beslöt ledningen för social- demokratiska partiet att begära folkomröstning angående lagen. Denna omröstning ägde rum den 10 och 11 mars 1934, varvid lagen förkastades med 486168 röster mot 415 964, under ett röstdeltagande av omkring 80 %. Mot lagen röstade dels socialdemokrater och kommunister, dels ytterlighetspartierna på högersidan men även en stor del bönder och andra personer tillhörande borgerliga grupper. Att märka är, att de särskilda kantonerna äro oförhindrade att antaga lagen eller delar därav. —— Anmärkas må att en liknande, ' år 1921 antagen lagstiftning vid folkomröstning år 1922 förkastades.

att med böter eller häkte (Haft) straffes den som på ett otillbörligt sätt utan giltig anledning åstadkommer ordningsstörande oväsen eller förövar grovt ofog (grobe Unfug).

K o m m i t t 15 11.

Störande eller hindrande av motståndares möten utgör ett angrepp på en av de institutioner, som äro nödvändiga för att uppbära den demokratiska styrelseformen. Det är också klart att, även där svårare uppträden utebliva, förhållandet är i hög grad ägnat att framkalla irritation och spänning. Skyd- det för församlingsrättens utövande måste nu till ej oväsentlig del ligga i ett straffhot. De straffbestämmelser, som kunna tillämpas vid hindrande eller störande av sammankomster torde emellertid icke vara tillräckligt effek- tiva. Därest ej våld begås, blir straffet i allmänhet endast högst 100 kronors böter för förargelseväckande beteende.1

Såsom av redogörelsen för utländsk rätt framgår är straffet för hindrande eller störande av möten etc. i de fleSta främmande länder strängare än hos oss. Det synes vara erforderligt att i sådana fall av fridstörande tillgripa fri- hetsstraff. Bötesstraffets effektivitet är, då det gäller brott med politiska motiv, ytterligare nedsatt genom det numera vanliga förhållandet, att bö— terna betalas av för ändamålet insamlade medel och ur särskilt upplagda fonder. Det ifrågasatta skärpandet av straffskyddet kan tänkas ske antingen genom en höjning av straffet för förargelseväckande beteende i 11 kap. 15 & SL eller ock genom en särskild lagbestämmelse, som direkt tar sikte på hindrande eller störande av möten etc. Mot införande av fängelsestraff i 11 kap. 15 & SL talar, att detta lagrum jämväl avser en mångfald andra förhållanden. Svårigheten med ett särskilt lagstadgande år den avgränsning som är nödvändig. Det kunde ju ifrågasättas om icke på liknande sätt ett skydd borde skapas mot avsiktligt hindrande eller störande av ett offentligt organs eller en offentlig församlings funktion eller verksamhet. Vidare kunde ifrågasättas att under skyddet inbegripa sammankomster av andra slag, såsom teaterföreställningar, andaktsövningar o. dyl. Även vid dylika tillställningar hava störningar förekommit i politiskt syfte och i den grova formen av kastande av stinkbomber. Kommittén har stannat vid att föreslå ett särskilt lagstadgande, begränsat till allmänna sammankomster för över- läggning om allmänt eller enskilt ärende eller för åhörande av föredrag. Det är sådana sammankomster, som ha betydelse för utövandet av de medbor- gerliga rättigheterna, och det är också i fråga om dem, som behovet av stärkt straffskydd kraftigast gjort sig gällande. Då föredrag i allmänhet medtagits har man visserligen i någon mån gått utanför de politiska före- teelsernas område, men det torde av praktiska skäl ej låta sig göra att in-

1 Sålunda må nämnas, att fridstörarna vid det förut omnämnda Clartémötet å Stockholms högskola erhöllo 40—75 kronors böter och en person, som placerat en stinkbomb vid ett av Internationella Arbetarhjälpen anordnat möte å Auditorium i mars 1984, 100 kr. böter, allt enligt 11 kap. 15 & SL.

skränka bestämmelsen att gälla endast föredrag av politisk natur. Av formu- leringen torde framgå att uppsåtet måste vara riktat på hindrandet eller störandet. Spontana inpass eller störande intermezzon, som icke ha sin grund i en sådan avsikt, falla sålunda icke under bestämmelsen. Om brottet är ringa eller omständigheterna äro mildrande, synes straffet böra bli böter. Stadgandet torde lämpligen böra meddelas i särskild lag och ej i detta sammanhang infogas i allmänna strafflagen.

Upprätthållandet av ordningen vid möten och demonstrationer; anmälningsplikt och tillståndstvång.

Vilka repressiva åtgärder som än kunna komma i fråga mot vålds- och oordningstendenserna torde det ligga i sakens natur att möten och demon- strationer alltjämt komma att utgöra utgångspunkten för oordningar och att man i stor utsträckning har att lita 'till ordningsmaktens närvaro för att om möjligt förebygga dem och hindra våldshandlingar samt för att åter— ställa ordningen, ifall denna blir störd.

För att ordningsmakten skall kunna fylla denna uppgift förutsåttes natur- ligtvis att den i fråga om styrka, organisation, utrustning och utbildning fyller de anspråk som ställas på densamma. Ett första villkor är emellertid att ordningsmakten äger kännedom om var och när ett möte eller en de— monstration skall äga rum. Kommittén är här inne på den redan tidigare ofta diskuterade frågan angående anmälningsplikt och tillståndstvång för möten och demonstrationer. Med hänsyn till frågans vikt för ordningens upprätthållande anser kommittén den höra i detta sammanhang upptagas till förnyad prövning.

Gällande rätt.

Sveriges grundlagar innehålla inga föreskrifter om församlingsfriheten och ej heller i allmän lag är någon allmän grundsats uttryckt angående den- samma. Den förutsättes emellertid given såsom inbegripen under svenska folkets urgamla frihet.

Den enda allmänna bestämmelsen om församlingsfrihet finnes i 10 kap. 15 & SL. Detta stadgande kompletteras av åtskilliga föreskrifter i andra författningar, av vilka den viktigaste är g 13 ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868.

I 10 kap. 15 % SL talas endast om det fall att »menighet» sammankom- mer till överläggning om allmänt eller »menigheten särskilt rörande ärende». Den torde emellertid ha tillämpning även på andra sammankomster t. ex. föredrag. I lagrummet stadgas, att tillträde till sammankomsten ej må för- vägras offentlig myndighet samt att sammankomsten ej må upplösas av denna, så framt ej därvid företages något som strider emot lag eller eljest stör allmän ordning. Om en talare vid ett möte uppmanar till brottslig gärning,

i

kan den närvarande polismyndigheten omedelbart inskrida och upplösa mötet, och om en diskussion urartar till oordning, t. ex. slagsmål mellan olika partier, och ordningen icke återställes genom bråkmakarnas eventuella av— lägsnande från möteslokalen, kan sammankomsten likaledes upplösas. Som princip gäller, att upplösning ej må ske av blott lämplighetsskäl och ej heller på grund av farhågor för att något brottsligt skall komma att begås utan endast i fall verkligen något företagits som strider emot lag eller eljest stör den allmänna ordningen. —— Enskild sammankomst är ej underkastad någon kontroll av polis eller annan myndighet, för såvitt ej grundad miss- tanke förefinnes, att därvid skall förekomma brottsliga handlingar. I tvivel- aktiga fall torde polismyndighet äga rätt att bereda sig tillträde till en sammankomst för att avgöra, huruvida den har karaktären av offentlig. Till offentlig sammankomst äger myndigheten obetingat tillträde; för väg— ran härav är straff stadgati 10 kap. 23 & SL. Detta innefattar emellertid icke någon befogenhet för polismyndigheten att vare sig på förhand eller under sammankomsten utöva censur av något slag. Myndighetens enda kontroll— rätt ligger däri, att den på grund av vad som vid sammankomsten förekom- mer kan upplösa densamma.

Enligt 5 13 ordningsstadgan för rikets städer gäller, att på de platser, där denna är tillämplig, den som vill hålla eller föranstalta om hållande av ett allmänt föredrag, allmänt sammanträde eller annan tillställning, till vilken allmänheten har tillträde, därom skall i förväg göra anmälan till polismyndig— heten, såvida det icke är fråga om sammankomster som hava karaktären av föreläsning vid läroanstalt eller andaktsövning. Denna regel underkastas emellertid för två särskilda grupper av tillställningar undantag i skärpande riktning. Den ena av dessa grupper omfattar »maskerad, bal, lekstuga, lin- dansning, positivspelning eller dylikt, akrobatiska konststycken, konstrid- ning, djurförevisning eller andra med dessa jämförliga tillställningar» —— i det följande gemensamt betecknade såsom icke-kulturella nöjestillställ- ningar. Den andra gruppen inbegriper tillställningar, som skola äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest har obehindrat tillträde. För båda grup- perna föreskrives, att tillstånd av polismyndigheten alltid skall inhämtas till tillställningarna i fråga. Polismyndighetens rätt att förbjuda en dylik sam- mankomst får icke, enligt vad som måste anses utgöra fastslagen praxis, användas så att församlingsfriheten onödigtvis inskränkes. Tillstånd bör icke vägras i annat fall, än då sammankomstens hållande skulle föranleda oordning eller rubbning av trafiken på allmän plats. Tillstånd får icke vägras t. ex. med den motiveringen att ett föredrag som skall förekomma på sam— mankomsten kan väntas innehålla uppmaning till brott. För sådant fall har polismyndigheten endast att lita till sin befogenhet att upplösa samman- komsten. Där det visar sig att tillställning, för vilken fordras anmälan eller tillstånd, åsyftar eller innebär något som strider mot sedlighet eller allmän

förbjuda tillställningens fömyande.

Anmälan skall ske om möjligt minst 24 timmar före sammankomstens hållande och i varje fall förr än den kungöres i tidning om sådant kun- görande äger rum. Anmälan skall innehålla uppgift om tid och plats för sammankomsten. Polismyndigheten äger väl begära att "få veta ämnet för ett föredrag men icke fordra att få genomläsa konceptet till detsamma. Polis- myndigheten äger meddela erforderliga ordningsföreskrifter för tillställ- ningen. Över gjord anmälan lämnas icke något bevis, därest icke diariebevis över anmälningens inlämnande samtidigt begäres, utan den anmälande med- delas allenast kännedom om de ordningsföreskrifter, efter vilka han har att rätta sig. Ån-ansökan om tillstånd meddelas däremot beslut, som sökanden har att lösa. Därest beslutet innefattar bifall till ansökningen, angivas i reso- lutionen de villkor och ordningsföreskrifter, polismyndigheten funnit skä- ligt uppställa. Därest ansökningen avslås, böra skälen därtill anföras i be— slutet. ' .

Äger tillställningen rum utan anmälan eller tillstånd, har polismyndig- heten befogenhet att upplösa tillställningen i fråga. Polismyndigheten äger i dessa fall även inställa tillställningen.

Enligt en kungörelse den 10 juni 1932 har vad i g 13 ordningsstadgan är stadgat ifråga om icke-kulturella nöjestillställningar utsträckts att gälla även för landsbygden. Enligt 5 30 ordningsstadgan kunna bestämmelserna i & 13 även i övrigt bliva tillämpliga på landsbygden. Detta gäller beträffande kö- ping-, hamn, fiskläge eller annat ställe med större sammanträngd befolk- ning samt område invid eller i närheten av stad. Förordnande härom med- delas av länsstyrelse och skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

För stad kunna vidare särskilda ordningsföreskrifter, utöver vad ord- ningsstadgan eller lag och författning innehåller, antagas med avseende å allmän ordning därstädes enligt ordningsstadgan %% 20 och 21. HärOm förordnar länsstyrelse på förslag av stadsfullmäktige eller magistrat eller efter dessas hörande. I brådskande fall kunna sådana föreskrifter utfärdas av länsstyrelsen utan stadsfullmäktiges eller magistrats hörande men de få då icke bli gällande annat än för viss kort tid. Magistraten kan själv före— slå sådana tillfälliga föreskrifter och till och med om saken ej tål uppskov förordna, att de föreslagna bestämmelserna skola lända till efterrättelse i avbidan på länsstyrelsens beslut. I Stockholm bestämmer härutinnan i stället för magistraten överståthållarämbetet. På grund av dessa bestäm— melser kan t. ex. under orostider meddelas generellt mötesförbud å allmän plats inom stad-. ' '

Beträffande sammankomster å ort, där & 13 ordningsstadgan ej gäller, behövs i regel icke vare sig anmälan eller tillstånd och detta icke ens om sammankomsten skall äga rum å allmän väg. Även på landet kunna emellertid restriktioner-i detta hänseende föreskrivas; Sålunda kan lands-

lag eller föranleder till svårare oordning äger polismyndighet emellertid

kommun jämlikt föreskrifterna i 3, 6 och 80 åå lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelsevpå landet införa sådana föreskrifter i kommunala stadgar till främjande av ordning och säkerhet inom kommunen. Dessa kommunal- stadgar skola godkännas av länsstyrelsen. Genom sådan ordningsstadga torde dock ej kunna föreskrivas längre gående inskränkningar än enligt % 30 ordningsstadgan för rikets städer kunna bestämmas av Kungl. Maj:t och länsstyrelsen.

Nu nämnda bestämmelser torde även innefatta reglering av rätten att anordna demonstrationståg.1 Dessa måste nämligen anses såsom tillställ- ningar. I stad och därmed jämställda orter skola därför anordnarna hava tillstånd av polismyndigheten. Nämnas må, att i de särskilda ordningsföre- skrifter, som antagits av städerna med stöd av ordningsstadgan & 20, där- jämte ofta stadgats, att demonstrationer på allmänna platser icke få an— ordnas utan tillstånd av polismyndighet.

Slutligen må erinras, att länsstyrelsen såsom utövare av den högsta polis- myndigheten inom länet äger förbjuda hållande av allmän sammankomst, fridlysa vissa områden m. m., om det finnes erforderligt för upprätthållande av ordning och säkerhet. Denna rätt grundas på stadgandet i instruktionen för landshövdingarna den 12 april 1918 (% 6 mom. 1) att länsstyrelsen skall i egenskap av länets högsta polismyndighet övervaka, att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthållas och att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder varda vidtagna. I instruktionen för överståthållareämbetet den 1'december 1882 (5 22) stadgas, att överståthållaren bör hava omsorgsfull vårdnad dårå, att allmän ordning och säkerhet till person och egendom upprätthållas. Enligt den fortfarande gällande & 10 i instruktionen för landshövdingarna den 10 110- vember 1855 må »för handhavande härav» länsstyrelse stadga erforderliga viten.

Tidigare behandling av frågan.

Frågan om en allmän reglering av församlingsfriheten har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen men vid samtliga förfallit.2

Sedan justitieombudsmannen i en den 2 januari 1917 dagtecknad skri- velse hos Kungl. Maj:t framhållit behovet av klarare, tydligare och mera uttömmande lagstadganden rörande församlingsfriheten, tillkallade chefen för justitiedepartementet särskilda sakkunniga för nämnda ändamål, vilka den f1 oktober 1919 avgåvo betänkande i ämnet, innefattande förslag till bl. a. ändrad lydelse av % 86 regeringsformen samt lag om utövande av den svenska medborgare tillförsäkrade församlingsrätt. De sakkunniga före- slogo, att i 86 & regeringsformen församlingsrätten skulle uttryckligen lag— fästas. Den föreslagna lagen om församlingsrättens utövande var avsedd att

1 Se prop. 183,11932, sid. 52. 2 Se samma prop. sid. 28 f.

träda i stället för 10 kap. 15 å SL samt de bestämmelser i 5 13 ordnings-l stadgan för rikets städer, som avse allmänna föredrag, allmänna samman-'i” tråden eller andra tillställningar, till vilka allmänheten äger tillträde och! som hållas med stöd av den egentliga församlingsrätten. % 13 ordnings- stadgan skulle enligt de sakkunnigas förslag efter den nya lagstiftningens ikraftträdande innefatta bestämmelser endast angående offentliga nöjes— tillställningar. Med avseende å frågan huruvida i ordningsstadgan %% 13 och 30 förekommande bestämmelser om anmälan respektive tillstånd såsom vill- kor för rätt att anordna vissa tillställningar borde bibehållas, föreslogo de sakkunniga, att för allmän sammankomst inomhus anmälan och för allmän sammankomst utomhus tillstånd skulle erfordras, så framt sammankomsten anordnades i stad eller annan ort, där ordningsstadgan för rikets städer ägde tillämpning, men att däremot om sammankomsten anordnades annorstädes, anmälan eller tillstånd icke skulle erfordras.

Vidare skulle länsstyrelses rätt att meddela bestämmelser om inskränkning i församlingsfriheten avskaffas. Fördenskull föreslogs införande i 6 g i 1918 års landshövdingeinstruktion av en bestämmelse, att det ålåge läns— styrelse att övervaka att åt församlingsfriheten bereddes det skydd som i lag tillförsäkrats densamma samt att angående länsstyrelses befogenhet med avseende å allmänna och enskilda sammankomster skulle gälla vad därom särskilt vore i lag stadgat.

De sakkunniga anförde, att då i deras förslag icke befunnits erforderligt att stadga några som helst villkor för anordnande av allmän sammankomst å landet, det endast syntes vara en naturlig konsekvens härav att länsstyrelse icke borde äga befogenhet att förbjuda sådan sammankomst eller eljest genom stadgande av vitesförbud förhindra dess hållande. Emellertid ansågo de sakkunniga önskligt, att ett förtydligande i denna riktning infördes i 6 % landshövdingeinstruktionen.1

En reservant, borgmästaren Holmdahl, ansåg, att samma regler borde gälla för stad och land. I varje fall utgjorde de sakkunnigas förslag att icke meddela några bestämmelser om anmälan eller tillstånd för allmän sammankomst ä landsbygd ett det kraftigaste skäl för bibehållande av länsstyrelses rätt att då sådant med hänsyn till allmän ordning och säkerhet funnes erforderligt förbjuda hållandet av allmän sammankomst och genom vitesbestämmelser giva eftertryck åt sådant förbud.

I flertalet av de yttranden som inkommo från länsstyrelserna över för— slaget i dessa delar kritiserades detta. Det påyrkades utsträckande av de för städerna föreslagna bestämmelserna även till landsbygden och bibehållandet av länsstyrelses rätt att enligt 6 € landshövdingeinstruktionen meddela be- stämmelser om mötesrätten.2

Länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalade sålunda under åberopande bl. a. av förhållandena i Ådalen, att skyldigheten att anmäla resp. avvakta tillstånd till allmänna sammankomster borde utsträckas även till landsbygden. Skulle emellertid övervägande betänkligheter göra sig gällande mot en dylik utsträckning hölle läns- styrelsen före, att den föreskrift kunde införas, att vad som skulle gälla om ort,

* Se betänkandet sid. 49. 2 Se prop. 183, 1932, sid. 31 f.

! ordvdnningsstadgan ägde tillämpning, också komme att gälla eller kunde bringas tt gällallaa jämväl annat område »med avseende varå förhållanden av antydd art f'refunnnnnos i mera utpräglad grad».

' På glgrrundval av de sakkunnigas förslag och de inkomna yttrandena ut- lrbetadadles 1920 inom justitiedepartementet ett nytt förslag till lag om försam— .ingsrätätttens utövande. Enligt detta skulle anmälan om allmän sammankomst inomhlhuis icke erfordras vare sig sammankomsten ägde rum å ort, där ord- ningsstastaadgan för rikets städer ägde tillämpning eller å annan ort. Däremot skulle e sskyldighet att söka tillstånd till allmän sammankomst, som hölles å allmänin plats utomhus, eller till demonstrationståg utsträckas att gälla icke endast st 1' i stad eller å annan ort, där ordningsstadgan ägde tillämpning, utan jämväläl å ort, där å 13 samma stadga ägde tillämpning. Vidare skulle läns- styrelsdsee äga, när omständigheterna därtill föranledde, förordna, att samma tillstånintdsskyldighet skulle äga tillämpning jämväl för annan ort. Dylikt förord1dmande skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse, men länsstytylrelsen ägde föreskriva, att förordnandet skulle i avbidan på Kungl. Maj:tsts beslut lända till efterrättelse.

De ; ssakkunnigas förslag innebar sålunda den skärpning av gällande be— stämumielser, att tillstånd skulle erfordras för allmän sammankomst utomhus, vare sisigg den ägde rum å allmän eller enskild plats, varemot för sammankomst inomhhms anmälan skulle vara tillfyllest. Departementets förslag innebar i dennaa del den ändring, att för allmän sammankomst utomhus tillstånd skulle erforddnras endast så framt den anordnades å allmän plats. Då enligt departe- mentetetcs förslag i övrigt anmälningsskyldigheten helt och hållet borttagits. erford'dlrades alltså för allmän sammankomst å enskild plats utomhus varken anmäälzan eller tillstånd.

Jänmväl över departementets förslag infordrades yttranden. Detsamma förelaadles emellertid icke riksdagen.

I een motion vid 1926 års riksdag (första kammaren nr 15) föreslogs, att riksddagen skulle anhålla om utfärdande av sådana föreskrifter, enligt vilka demoonstrationståg och därmed jämförliga tillställningar icke finge äga rum å alhlmän , plats å landsbygden utan tillstånd av polismyndigheten. Sedan förstaa kammarens första tillfälliga utskott infordrat yttande över motionen fråm länsstyrelserna, hemställde utskottet i yttrande, att kammaren ville för sin ddel besluta att riksdagen måtte anhålla om utfärdande av sådana före- skriffter enligt vilka demonstrationståg och därmed jämförliga tillställningar icke : finge äga rum på allmän plats på landsbygden utan föregående anmälan till [polismyndigheten Denna hemställan bifölls av kammaren med 48 röster mot. 47. Andra kammarens tredje tillfälliga utskott hemställde emellertid, att kam1maren icke måtte biträda första kammarens i ärendet fattade beslut, och denna hemställan bifölls, till följd varav frågan förföll.

I Iyttranden, som av länsstyrelserna avgåvos över denna motion, uttalade sig mågra länsstyrelSer för att mom. 2 i 5 30 ordningsstadgan måtte sålunda

ändras, att länsstyrelserna skulle äga förordna om tillämpning av stadgan- dena i & 13 även för område å den egentliga landsbygden.1

Frågan upptogs därefter inom socialdepartementet i samband dels med regleringen av nöjestillställningarna på landsbygden, dels ock med polis- väsendets organisation. I anledning därav utarbetades 1932 av för nämnda ändamål tillkallade "sakkunniga en p. 111. jämte därvid fogat författnings— förslag, som avsåg reglering av nöjestillställningarna å landsbygden samt bestämmelser för tillställningar därstädes å allmän plats eller väg. Det föreslogs därvid bl. a. att vad i % 13 ordningsstadgan för rikets städer vore stadgat om tillståndstvång beträffande tillställning, som skulle äga rum på gata, torg eller annan allmän plats eller på annat under bar himmel beläget ställe, till vilket allmänheten eljest hade obehindrat tillträde, skulle till- lämpas jämväl beträffande dylik tillställning å ort, varest vad sålunda vore stadgat icke redan vore gällande. Vidare föreslogs, att beträffande icke- kulturella nöjestillställningar samma regler som för städerna skulle gälla för hela riket, d. v. 5. att anmälningsskyldighet för dylika tillställningar inomhus skulle införas.

Även i yttrandena över 1932 års förslag förekommo från några länssty- relser förslag, att bestämmelserna i % 13 skulle utsträckas att gälla riket i dess helhet.

Sålunda anförde länsstyrelsen i Hallands [än, att enligt förslaget till ändrad lydelse av % 30 i ordningsstadgan länsstyrelsens befogenhet att förordna om ut- sträckt tillämpning av % 13 fortfarande skulle begränsas till att gälla endast visst område invid eller i närheten av stad. Med den utveckling till koncentrerade be- byggelser vid vissa platser å landsbygden, som alltmera gjorde sig gällande, ansåge länsstyrelsen det skäligen omotiverat att bibehålla grannskapet till stad såsom en förutsättning för dylikt förordnande. Ehuru denna fråga icke hade direkt sam- band med de i förslaget behandlade, syntes det lämpligt att nu upptaga den- samma, då % 30 i ordningsstadgan i allt fall skulle ändras. Länsstyrelsen ville därför förorda sådan ändring i förslaget, att orden »å visst område invid eller i närheten av stad) utbyttes mot »å visst område å landet».2

Å andra sidan må nämnas, att Svenska Iandskommunernas förband i yttrande över 1932 års berörda förslag avstyrkte alla åtgärder för införande av anmälningsskyldighet eller tillståndstvång för möten å landsbygden, un- der anförande bl. a., att dylika åtgärder skulle förorsaka landsbygdens be- folkning obehag och komma att verka hämmande på de sunda folkrörel- serna.

I propositionen nr 183 till 1932 års riksdag framlades därefter det av sist- nämnda sakkunniga uppgjorda förslaget.

Förslaget tillstyrktes av första lagutskottet, men häremot reserverade sig samtliga utskottets socialdemokratiska ledamöter med yrkande att riks—

1 Se prop. 183, 1932, sid. 38. 2 Se samma prop.-sid. 48.

47. WW,-***, vwm ...w _

dagen skulle förklara sig ha funnit, att den föreslagna lagstiftningen icke borde äga rum.

Reservanterna anförde, att förslaget innebar ett allvarligt ingrepp i församlings- friheten och därtill bar klasslagens alla särmärken. Mötesfriheten komme att hindras eller försvåras för alla de många som inte hade en tumsbredd egen jord att stå på utan för sina sammankomster vore hänvisade till landsvägen eller annan allmän plats medan äter de besittande klasserna alltid kunde fritt hålla möten på sina egendomar. På landsbygden med dess större avstånd måste stora praktiska svårigheter möta vid inhämtande av landsfiskals tillstånd och redan en föreskrift om en enkel anmälan skulle bli ett onödigt tvång och lägga hinder i vägen mot många möten politiska, nykterhets-, välgörenhets-, ungdoms-, hembygds-, fri— religiösa etc. —— som icke tillräckligt långt i förväg planerats. Ingen kunde med fog påstå, att församlingsfriheten icke hos oss begagnats på ett lojalt sätt. Tid- punkten för frågans upptagande vore mindre lämplig. Det måste betecknas såsom olyckligt att öka dagens stridsfrågor genom att på en genom arbetslöshet pinad arbetarbefolkning lägga ytterligare en klasslag.

I andra kammaren segrade ifråga om tillståndstvång till utomhusmöten den socialdemokratiska reservationen med 104 röster mot 85, vilka tillföllo ett från frisinnat håll framställt förslag om endast anmälningsplikt för ifrå- gavarande tillställningar. I första kammaren bifölls emellertid nämnda för- slag om anmälningsplikt med 79 röster mot 53 men även där avslogs kravet på tillståndstvång. Däremot bifölls i båda kamrarna förslaget om anmäl- ningsplikt och tillståndstvång för icke-kulturella nöjestillställningar på lands— bygden.

Yttranden från länsstyrelserna.

I flera av de från länsstyrelserna till kommittén inkomna yttrandena har ifrågasatts införande av bestämmelser om anmälningsplikt och tillstånds- tvång beträffande möten å landsbygden.

Polislcammaren i Norrköping: Poliskammaren finner önskvärt, att ytterlighets- partiernas ndemonstrationer och friluftsmöten bli i lag förbjudna till förebyggande av större oordningar, som eljest med tiden sannolikt komma att uppstå.»

Polislcammaren i Malmö: »Myndigheter, hos vilka tillstånd skall sökas för an- ordnande av möten och processioner m. m. å allmän plats, borde tillerkännas större befogenhet, än vad som nu är fallet. Vederbörande borde sålunda äga klar befogenhet att förbjuda sådana möten; i varje fall då fråga vore om personer eller organisationer, om vilka det är allmänt känt, att de åsyftade samhällsfientlig verk— samhet. Som det nu år, måste först oroligheter förekomma eller annat klart och uppenbart lagbrott äga rum, innan polisen kan ingripa.»

Polisen i Lund: »Så länge som den nuvarande lagstiftningen icke medgiver någon som helst möjlighet för myndigheterna att på förhand förbjuda offentliga tillställ- ningar, där man har all anledning antaga förekomsten av brottsligt tillvägagångs- sätt, kan ordningsmakten förvisso icke anse sig ha något stöd i densamma. För närvarande kan ju en dylik offentlig tillställning icke upplösas med mindre än att vid densamma förekommit något lagstridigt. Giver man så dessutom tillställ- ningen karaktären av enskild sammankomst, så är ju ordningsmaktens handlings- frihet ytterligare kringskuren.»

Magistraten i Eksjö: »Enligt % 13 ordningsstadgan äger icke magistrat förbjuda hållande av offentliga möten med uppenbar omstörtningstendens, och enligt upp-

repade prejudikat får icke ens påfordras förhandsupplysning om vad som på möte skall framföras. Vid sådant förhållande blir myndighetens kontroll fullkomligt illusorisk. Dess enda befogenhet är, att om anledning därtill framkommer upplösa mötet, men denna åtgärd torde endast i sällsynta fall tillgripas, då den kan tänkas dels giva anledning till oroligheter och dels verka som reklam, vilka båda följder kunna medföra betänkligare konsekvenser än den förkunnelse man velat före- bygga. Magistraten anser, att ny lagstiftning på detta område, omfattande jämväl landsbygden, är av behovet synnerligen påkallad.»

Länsstyrelsen i Kronobergs län (i likhet med landsfogden i länet): »För att ett ingripande från myndigheternas sida skall bliva effektivt torde böra övervägas att genom lagstiftning möjliggöra ingrepp mot statsfientlig verksamhet på ett mera förberedande stadium samt att särskilt tydligare än hittills reglera ordningsmaktens befogenhet att förhindra och upplösa sammankomster och demonstrationståg av samhällsfientliga sammanslutningar ävensom att förhindra uppsättande av upprop och anslag om dylika sammankomster och demonstrationståg samt att nedtaga sådana uppsatta anslag.»

För ökad befogenhet att förbjuda sammankomst, vid vilken det kan förmodas att det skall förekomma statsfientlig propaganda, uttala sig vidare: magistraten i Södertälje (bedömes med ledning av anordnarnas föregående verksamhet), t. i. Iandsfogden i Kalmar län med instämmande av t. f. polis-cheferna i Västervik och. Kalmar, länsstyrelsen i Kalmar län samt stadsstyrelsen i Värnamo.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att anmälningsskyldighet bör införas för offentliga möten på landsbygden.

Landsfislcalen i Dalby distrikt: »Sedan vad i 5 13 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 är stadgat om maskerad, bal etc. genom kungörelse den 10 juni 1932 förklarats tillämpligt å ort, varest vad sålunda är stadgat icke redan är gällande, har föredrag, därvid särskilt med tanke på de politiska, helt kom— mit utanför polismyndighetens kontroll, enär vare sig anmälan eller tillstånds— bevis synes erfordras för hållandet av dylika. Anmälan har ändock hittills ägt rum i ganska stor utsträckning, men, sedan vederbörande såväl politiska parh som föredragshållare mer och mer kommit till insikt om att anmälningsskyldig- het icke torde föreligga, har dylik åsidosatts. Följden härav har blivit, att polis— myndigheten under sådana förhållanden icke erhållit kännedom om vare sig före- drag eller diskussioner mellan olika politiska partier, vilka därför lämnas fria tyglar. Visserligen annonseras föredragen, varvid vederbörande polismän påford- rats inkomma med uppgift om hållandet av dylika. Det torde dock endast vara. en tidsfråga, innan offentligt tillkännagivande om föredrag försvinner och polis- myndigheten helt kommer utanför, då uppgift om föredrags hållande genom brev eller på annat mindre offentligt sätt kommer att meddelas vederbörande.»

T. [. landsfogden i Göteborgs och Bohus län: »Brister i gällande lagstiftning har för länets vidkommande icke förmärkts. Dock synes anmälningsskyldighet för alla politiska möten å landsbygden böra föreskrivas i ordningsstadgan för rikets städer, oavsett varest mötet hålles, om detsamma är förut kungjort eller betalning av- fordras allmänheten.»

Ett allmänt yrkande att % 13 ordningsstadgan för rikets städer borde till alla delar utan vidare erhålla tillämpning överallt inom landet. framställes vidare av länsstyrelserna i Värmlands, Västerbottens och Västernorrlands län i överensstäm- melse med förslag framställda av vederbörande landsfogdar. Landsfogden i Värm- lands län åberopar till stöd för sin framställning, att allvarliga oordningar före- kommit i samband med av kommunisterna anordnade demonstrationer vid ett nazistiskt möte.

T. ]. landsfiskalen i Gudmundrå distrikt: »Det viktigaste och mest betydelsefulla för polismyndigheten vid anordnande av erforderlig bevakning och andra omstän- digheter i samband med demonstrationer torde otvivelaktigt vara att i något så när god tid erhålla vetskap om ett tillämnat möte eller en demonstration. Jag torde icke överdriva, om jag påstår, att den största orsaken till de så sorgliga hän- delserna i Sandviken 1931 måste tillskrivas den omständigheten, att polisen nätt två timmar i förväg före demonstrationen från Öd till Sandviken erhöll vetskap därom medelst då utdelade flygblad med uppmaning till demonstration mot de arbetsvilliga. Om det ålegat anordnarne sådan anmälningsskyldighet, som skulle ha varit myndigheten tillhanda låt oss säga 24 timmar i förväg, tror jag att mycket skulle hava kunnat gjorts för att redan på ett tidigare stadium ha företagit bevakningsmöjligheter i någorlunda god utsträckning.»

Önskvärdheten av införande av anmälningsplikt framhålles vidare av lands- fiskalerna i Bråbo, Värmdö, Villåttinge, Lösings, Ransäters och Nedertorneå distrikt.

Landsfiskalen i Rönö distrikt: »Församlingsfriheten å de allmänna vägarna måste anses vara synnerligen betänklig. I dessa dagar, då trafiken å våra vägar blivit så intensiv och olyckor dagligdags inträffa därstädes, förefaller det mig föga för- enligt med trafiksäkerheten, att folkmöten med hundratals deltagare få utan ens anmälan anordnas å landsvägarna. Polismyndighet kan ju icke principiellt för— bjuda dylika mötcns hållande och har vid ordningens upprätthållande å plats för sådant möte endast att hålla sig till bestämmelsen i 3 % 2 mom. första stycket väg— trafikstadgan. Tillämpningen härav vid ett politiskt möte tolkas utan tvivel av mötesdeltagarna som trakasseri från polisens sida. Allt talar därför för ett allmänt förbud mot offentliga sammankomster å allmänna vägar.»

Även landsfiskalen i Bråbo distrikt anser, att möten å allmänna vägar borde förbjudas.

Kommittén:

Vad angår stad och andra orter, där % 13 ordningsstadgan för rikets städer är gällande, torde ur synpunkten av ordningens tryggande icke kunna göras någon berättigad anmärkning mot gällande bestämmelser. Att, i överens- stämmelse med av vissa polismyndigheter framställda förslag, såsom isole- rade åtgärder -— de kunna naturligtvis jämväl tänkas genomförda som led i en förbudslagstiftning mot viss verksamhet -— införa förbud för ytterlig- hetspartiernas demonstrationer och friluftsmöten, befogenhet för polismyn— dighet att förbjuda sammankomst, då fråga är om personer eller organisa- tioner kända för samhällsfientlig verksamhet, eller att infordra förhands- upplysningar om vad som vid möte skall förekomma etc., skulle strida mot de riktlinjer från vilka kommittén ansett sig böra utgå. Sådana bestäm— melser skulle icke endast innebära möjligheten till administrativt godtycke utan även utgöra ett allvarligt intrång i de medborgerliga rättigheterna. Vidare är det synnerligen osäkert om därigenom skulle uppnås ett effektivt bekämpande av samhällsfientlig propaganda. Sådana åtgärder kunna där— för icke tillrådas.

I vad avser de delar av landsbygden, där & 13 ordningsstadgan för rikets städer endast gäller i fråga om nöjestillställningar, synas däremot anmärk- ningar med fog kunna göras gällande mot det nuvarande systemet. Enligt

detta erfordras lika litet anmälan som tillstånd vare sig för demonstrationer eller möten. Därigenom äventyras vid dessa den polisens medverkan i av-

D

seende a ordningens upprätthållande vars vikt och betydelse förut fram- hållits. Ordningsmakten har i fråga om möten och demonstrationer ännu ' en uppgift. Till en betydlig del äger ytterlighetspartiernas propaganda rum genom offentliga möten ävensom genom demonstrationståg med fanor och standar — med eller utan inskrifter. I den mån det anses önskvärt att in- gripa gent emot osunda företeelser i denna propaganda, är en kontroll nöd- vändig. Även om förhindrandet av ordningsstörande uppträden är ordnings- maktens viktigaste uppgift vid ifrågavarande tillfällen, måste jämväl denna kontrollerande uppgift beaktas. Även denna har för övrigt betydelse ur synpunkten av ordningens upprätthållande. Den verkar otvivelaktigt i pre- ventiv riktning.

Den åtgärd, som främst bör tagas under övervägande för att polisen skall kunna fullgöra sina uppgifter i fråga om möten och demonstratio- ner, är att utsträcka den för städer och liknande samhällen gällande ord- ningen även till den egentliga landsbygden. Förslag i sådan riktning ha, såsom av den föregående redogörelsen framgår, vid flera tillfällen dis- kuterats och senast behandlats vid 1932 års riksdag, då en proposition om införande av tillståndsplikt för sammankomster utomhus samt demonstra— tioner å landsbygden i samma utsträckning som i städerna — avslogs. Emellertid torde förhållandena sedan dess, särskilt genom ytterlighetspar- tiernas alltmer skärpta agitation, ha väsentligt förändrats. Såsom myn- digheternas här förut refererade yttranden utvisa, ha sådana oordningar och oroligheter, som inträffat vid sammankomster och demonstrationer, förekommit icke minst å landsbygden, och fall ha förekommit, där de åt- minstone delvis varit att tillskriva otillräcklig polisövervakning.1

Den åtskillnad, som beträffande anmälningsplikt och tillståndstvång upprätthålles mellan land och stad, måste åtminstone för tätt befolkade trak- ter betecknas som artificiell. På grund av svårigheten att på landsbygden hastigt sammandraga en effektiv polisstyrka är det där av särskild bety- delse, att polismyndigheten i god tid erhåller underrättelse om samman- komster och demonstrationer, så att mått och steg mot möjligen väntade ordningsstörande uppträden kunna vidtagas. Om polismyndigheten erhål- ler kännedom om ett möte eller demonstration först sedan oordningar uppstått, är det uppenbarligen betydligt svårare att komma till rätta med dessa. _,

En oundgänglig förutsättning för att polismyndigheten skall kunna full- göra sina uppgifter i detta hänseende synes under alla förhållanden vara en väsentligt utsträckt anmälningsplikt. I åtskilliga situationer är det

* Ådalskommissionen anförde i sitt "betänkande, att åtgärder borde vidtagas till före- kommande för framtiden av ett upprepande av vad som skett därigenom att vid tilltänkta större folksamlingar anordnarna och ordningsmakten på förhand vunne kontakt med var andra för utrönande av bästa sättet för ordningens upprätthållande.

emellertid önskvärt att polisen erhåller en reglerande myndighet som sträc- ker sig ända därhän att icke tillåta ett möte eller en demonstration.

I främsta rummet gäller detta om demonstrationer. Det kan även å lands- bygden, vid en demonstration som försiggår i ett mera tättbebyggt samhälle, vara erforderligt att anvisa viss väg. Det kan vidare vara erforderligt att träffa bestämmelser om tiden. Att såsom inträffat en demonstration företages på natten kan ickwietecknas annat än som ett oskick. Det kan vidare gälla att förhindra en sammanstötning mellan demonstrationståg av två fientliga partier. Slutligen kunna omständigheterna tänkas vara sådana att det ur synpunkten av ordningens upprätthållande är påkallat att överhuvudtaget icke tillåta demonstrationen. Om t. ex. demonstrationer för ett visst ända- mål visat sig medföra oroligheter och det är anledning antaga att sådana ånyo skola uppkomma, torde tillstånd ej böra lämnas. På grund av vad sålunda anförts bör tvekan icke kunna råda om önskvärdheten av tillstånds- plikt för demonstrationer. Mot införandet därav torde icke heller kunna göras några vägande invändningar ur synpunkten av ett fritt utövande av de medborgerliga rättigheterna.

Även i fråga om möten kan det vara av vikt att polismyndigheten äger en reglerande befogenhet och att de därför underkastas sådan plikt. Redan för att göra tillståndsplikten beträffande demonstrationer effektiv kan det sålunda vara angeläget att utomhusmöten äro underkastade samma be- stämmelser. Det torde nämligen vara svårt att uppdraga en skarp gräns mellan möten och demonstrationer.1 Det kan vidare vara önskvärt att för- hindra att möten av oliktänkande anordnas å samma tid och plats. Med ytterlighetspartiernas intensiva propaganda genom utomhusmöten äro så- dana fall numera icke ovanliga.

Mot införandet av anmälningsplikt och tillståndstvång på landsbygden har invänts att det skulle innebära ett allvarligt ingrepp i församlings- friheten och därvid torde närmast ha syftats på möten. Invändningen synes sakna berättigande i fråga om en ren formalitet som anmälnings- plikten. Icke 'heller beträffande tillståndstvånget torde det emellertid kunna vara fråga om något allvarligt ingrepp. De bestämmelser varom det är fråga äro ju desamma som tillämpas i städerna, och i fråga om dessas tillämpning i städerna har utbildats en fast praxis, som innebär att tillstånd icke anses böra vägras utan verkligt vägande skäl. Då de kontrolle- rande myndigheterna äro desamma, saknas varje anledning att antaga att tillämpningen på landsbygden skulle bliva en annan. Under den långa tid motsvarande bestämmelser gällt i städerna torde det, frånsett enstaka fall, icke annat än från ytterlighetspartiernas sida ha förekommit anmärkningar mot det sätt varpå bestämmelserna tillämpas. Denna kritik riktar sig för övrigt mest mot att bestämmelserna ej skulle ha tillämpats lika mot ytterlighetspar-

o

tierna a ömse sidor. Den gällande ordningen fungerar i stort sett friktions-

1 Se redogörelserna för oroligheterna i Klemensnäs, Sandarne etc., sid. 396 f. 7—491111

fritt, och det torde icke med fog kunna påstås att bestämmelserna lagt några obehöriga hinder i vägen för utövandet av de medborgerliga rättig- heterna.

Till stöd för den förutnämnda invändningen har i främsta rummet an- förts att införandet av tillståndstvång skulle på landsbygden medföra en betungande omgång och tidsutdräkt, då vederbörande myndighet ofta är avlägset boende eller ej kan anträffas. Nu torde det ligga i sakens natur, att möten i glest befolkade trakter i regel måste utsättas rätt långt i förväg och å övriga orter torde myndigheten vara tämligen lätt tillgänglig. For- maliteterna böra därför utan större svårigheter kunna ordnas med tillhjälp av telefon och post. Emellertid kan ej förnekas att en viss skillnad i före- varande avseende kan finnas mellan olika områden på landet. I den mån det kan tänkas vara förenat med besvär och omgång att inhämta myndig- hets tillstånd, måste också dessa svårigheter tänkas växla på olika håll. Detsamma torde gälla beträffande behovet av en reglering. Under sådana förhållanden och då lagstiftningen på detta ömtåliga område ej bör med- föra större ingrepp än som är nödvändigt, synes en lösning, som tillgodo- ser alla berättigade intressen, vara att länsstyrelsens befogenhet att be— stämma om tillämpning av ordningsstadgans föreskrifter utanför stad ut- sträckes att gälla utan sådana inskränkningar som nu äro stadgade. Därvid kunna olika lokala förhållanden komma till sin rätt. Med den procedur, som är föreskriven för utövandet av denna befogenhet torde ej vara att befara att förhastade beslut om utsträckning av ordningsstadgans föreskrif- ter skola komma till stånd.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén att tillståndstvång införes beträffande demonstrationer och att länsstyrelsens befogenhet att förordna om utsträckt tillämpning av & 13 i ordningsstadgan för rikets städer utvidgas på sätt som nämnts. Den förra av dessa lagstiftnings- åtgärder torde böra ske genom tillägg till kungörelsen den 10 juni 1932 angående tillämpning för riket i dess helhet av vissa betämmelser i ord- ningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868. Den senare återigen bör ske genom en ändring av % 30 i ordningsstadgan.

Åtgärder för att stävja missbruk av yttrande- och tryckfrihet.

Rätten att enskilt och offentligt, i tal och skrift få framlägga sin mening och därigenom söka inverka på opinionen utgör en av grundpelarna för den demokratiska samhällsordningen. Det är denna rätt, som jämte förenings- och församlingsfriheten möjliggör för den enskilde medborgaren att utöva det inflytande på statens styrelse, som det demokratiska statsskicket avser att giva honom. Utan yttrande- och tryckfrihet kan ett sådant i sann mening icke finnas. '

Den frihet den demokratiska samhällsordningen inrymmer för individen kan emellertid lika litet i detta hänseende som i något annat vara obegrän— sad. Den har sina gränser i hänsynen till andras frihet och samhällets bästa. En frihet, som tjänar till förevändning att använda moraliskt förkastliga medel och bryta samhällets lagar, kan icke åberopa sig på de demokratiska principerna. Friheten förutsättes utövad under ansvar och självdisciplin. Där dessa saknas och friheten urartar till självsvåld, kan den demokratiska ordningen och därmed allas frihet råka i fara. Faran hotar såväl från det håll, där självsvåldet uppträder, som från den reaktion, vilken självsvåldet kan framkalla. En sådan reaktion kan i sin iver att ställa till rätta lätt frestas att gå för långt. I den mån självsvåldet icke på annat sätt kan stävjas, måste fråga uppstå om samhällets ingripande.

I redogörelsen för de diktatursträvande partiernas verksamhet ha påpe- kats vissa yttringar av deras propaganda, vilka måste betecknas såsom syn— nerligen betänkliga. Det har sålunda påpekats att man med användande i stor utsträckning av illojala medel försöker att uppväcka och underhålla missnöje med bestående stats- och rättsordning, förstöra respekten för sam- hällets lagar och institutioner och utså hat mellan olika samhällsgrupper samt göra massorna förtrogna med tanken på en kommande våldsam om- störtning. I detta syfte försöker man egga till våld, samt använder lögn- aktiga och vilseledande uppgifter ävensom kränkande och nedsättande ytt- randen om tjänstemän, myndigheter och politiska motståndare.

Ett uppenbart missbruk av yttrande- och tryckfriheten måste sålunda anses föreligga. Dess förekomst framkallar oro och indignation på skilda hållisam- hället. Hur allvarlig och djupgående denna oro och indignation är framgår av de framställningar vilka gjorts angående ingripande. I fråga om dessa

framställningar gäller visserligen att de kanske närmast och med en viss ensidighet taga sikte på den propaganda, vars udd man känner riktad mot sig själv, men det är tydligt att det överallt är samma oarter i propagandan, varifrån denna än må komma, som framkalla reaktionen.

Att låta förhållandena helt fritt utveckla sig synes icke tillrådligt. Visser- ligen måste man, när det gäller osund och skadlig propaganda och agitation, i stor utsträckning lita till upplysning från ansvarskännande håll och på folks sunda uppfattning. I fråga om ett visst slag av agitation och propa- ganda och kanske den icke minst omfattande från de diktatursträvande par- tiernas sida, nämligen den som sker man och man emellan, är man uteslu- tande hänvisad till dessa försvarsmedel. Den torde vara svåråtkomlig för ingripande. Man kan emellertid ej förbise att den osunda och skadliga of- fentliga propagandan icke kan vara utan verkan. En propaganda, som an- vänder nutidens tekniska hjälpmedel, och särskilt tryckpressen, vinner lätt genom ett systematiskt och ihärdigt arbete anhängare och inverkar på folks uppfattning. Man kan ej heller lämna obeaktad den oro, som väckes. Vå- dan därav har förut framhållits.

I flera av de till kommittén inkomna yttrandena ha begärts åtgärder mot missbruk av yttrande- och tryckfriheten. Vad särskilt angår tryckta skrif- ter påyrkas bl. a. indragning av den kommunistiska pressen eller att tid- ningar och skrifter, som direkt uppmana till olagligheter i ett eller annat hänseende, skola förbjudas på viss tid.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar: »Länsstyrelsen vill härvid särskilt understryka behovet av sådan revision av gällande tryckfrihetsförordning, att uppenbart samhällsfientlig propaganda må kunna verksamt undertryckas. Genom kommunismens språkrör i Norrbotten, tidningen Norrskens- flamman, hava så många okynnesstrejker och -blockader kommit till stånd, så många arbetstillfällen förhindrats, så mycket arbetsleda, allmänt missnöje och samhälls- omstörtande läror utspritts, kort sagt så stor ekonomisk och moralisk skada åstadkom- mits att denna icke kan överskattas. Upplysning om kommunismens skändlighet synes ej hjälpa så länge rörelsen får ogenerat använda sitt språkrör i pressen uppnår den alltid att hålla missnöjet vid liv, stärker de trogna och värvar även prose- lyter till läran om maktens erövrande genom våld. Länsstyrelsen fäster ett all- deles särskilt avseende vid att myndigheterna, som hava att svara för ordningen och för medborgarnas trivsel och fortkomst, också beredas möjlighet att stävja ett sådant hinder i denna verksamhet som ett öppet revolutionärt tidningsorgan utgör. Berövad detta skulle kommunismens makt över sinnena snart avtyna. Från ifrågavarande tidnings tryckeri hava jämväl utsänts finskspråkiga tryckalster med kommunistiskt innehåll, berörande förhållanden i Finland och tydligen avsedda för spridning i detta land, varest dylik propaganda icke tillåtes. Norrskensflam- mans inflytande i Västerbotten, vars betydande industriorter tidigare utmärkt sig genom en lugn och plikttrogen arbetarstam, föga industrialiserad och med ett tyd- ligt samband med utgångsmiljön — bondeklassen, har under senare år utbretts på ett markant sätt, varom namnen Byske och Klemensnäs hära vittne.»

Om det under angivna förhållanden är önskvärt att något åtgöres för att stävja missbruket, måste å andra sidan framhållas vilken ömtålig uppgift

ett ingripande innebär. Missbruken böra undertryckas, men detta bör ej ske så att den lovliga kritiken drabbas. Att i mötestal och tidningspress kunna lämna obundna redogörelser för dagens händelser och fritt kommentera dessa, att kunna öva kritik avsamhällsförhållandena och samhällets styrelse måste anses som en värdefull tillgång, vilken bör noga värnas. Det är endast genom fri diskussion som säker kännedom kan erhållas om tillståndet i sam— hället, om önskningar och strävanden som röra sig hos samhällets medlem- mar, om missförhållanden som kräva rättelse, om övergrepp till vilka med offentlig myndighet beklädda personer kunna ha gjort sig skyldiga o. s. v. Det offentliga meningsutbytet tjänar även till att bemöta och undanröja fel- aktiga uppfattningar och föreställningar, vilka vid en strängt bunden ytt- randefrihet uppkomma genom rykten av olika slag.

Att rätten till fri kritik hålles öppen har nära samband med en annan fordran som ovillkorligt måste uppställas eller att en åsikt som sådan ej bör straffas. Det är av vikt att så ej sker även ur den förut framhållna synpunkten att man ej bör skapa martyrer. Ur samma synpunkt bör man söka undvika åtgärder, vilka kunna te sig som syftande till undertryckning av en opinion, inskränka sig till att drabba endast sådana företeelser som uppenbarligen måste anses som förkastliga samt'i fråga om tillämpningen söka undvika åtal, som ge intryck av kitslighet och trakasseri, och i stället vända sig mot klara missbruk av yttrandefriheten.

De sålunda uppställda fordringarna innebära bland annat en fordran på sådan bestämdhet i brottsbeskrivningen, att det icke skapas möjlighet att beskära rätten till fri kritik och att hindra för de styrande misshagliga me- ningar att framträda. Detta påkallas också därav att det skulle vara mindre lämpligt att låta gränserna för yttrande- och tryckfrihet bero på domarens mer eller mindre personligt färgade uppfattning. Domarkåren skulle däri- genom lätt, till skada för dess anseende, kunna indragas i den politiska de- batten. Vidare förutsättes en viss lämplighetsprövning i fråga om åtals an- ställande. En sådan är önsklig jämväl ur den synpunkten att ett i sig självt obetydligt och föga uppmärksammat yttrande genom ett olämpligt åtal kan understrykas och få en vikt som det därförutan ej erhållit.

Om ett ingripande enligt de angivna riktlinjerna i viss utsträckning skulle lämna opåtalad en propaganda mot vilken anmärkningar kunna riktas, må erinras att ett fullständigt förhindrande av sådan propaganda torde förut- sätta åtgärder, som skulle innebära allvarliga ingrepp i pressfriheten. Så- som redan förut anmärkts, måste man alltid i viss utsträckning lita till upplysning och folks sunda uppfattning, då det gäller en osund och skadlig agitation.

Omfattningen och arten av de missbruk av yttrande- och tryckfriheten, som förekomma, synas närmast tyda på att gällande bestämmelser icke äro tillräckliga eller icke fungera tillfredsställande.

Yttrandefriheten och vad därmed har samband innefattar en mängd

olika statsrättsliga, administrativa och straffrättsliga frågor. I regel fastslås yttrandefriheten i grundlag såsom en medborgerlig rättighet men ofta ga- ranteras i grundlag endast tryckfriheten. I regeringsformen % 86 stadgas att med tryckfrihet förstås rätten att utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder utgiva skrifter samt att ingen kan för tryckt skrifts innehåll straffas i annat fall »än om detta innehåll strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning». Tryck- friheten i dess helhet är vidare hos oss reglerad genom grundlag. I tryck- frihetsförordningen av den 16 juli 1812 återfinnas såväl de materiella reg- lerna om straff för missbruk av tryckfriheten som bestämmelserna om ut- givande av tryckta skrifter, övervakning av innehållet däri o. s. v. Tryck- frihetsförordningen gäller (% 1 mom. 1) allt vad genom tryck under all- mänhetens ögon lägges. Bestämmelserna ha icke ansetts tillämpliga å skrift, som framställts ä 5. k. stencilapparat.1 Beträffande straffbestämmelserna hänvisar tryckfrihetsförordningen i regel till strafflagen men bestäm- mer i vissa fall, då direkt motsvarighet mellan tryckfrihetsförordningen och strafflagens straffbud saknas, själv straffet. Såsom en allmän prin- cip uttalas i tryckfrihetsförordningen, att vid prövningen av en skrift hellre skall, om den kan synas tvetydig, frias än fällas samt att alltid mera må fästas uppmärksamhet på ämnets och tankens än på uttryckets lagstri- dighet, på skriftens åsyftning än på framställningssättet och att obestämda slutföljder ej må dragas av uttrycken. Fullständiga förslag till ny tryckfrihets- förordning ha framlagts dels av konstitutionsutskottet 1871 och 1872, dels av Kungl. Maj:t i proposition 1887, dels ock av särskilda kommitterade 1912, men dessa förslag ha ej lett till något resultat. Önskemål beträffande mera vittgående ändringar i TF ha även framställts i patentlagstiftningskommit- téns förslag 1915 till lag mot illojal konkurrens samt i 1921 års betänkande om åtgärder mot den försvarsfientliga propagandan. Nyligen ha särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet under ledning av borgmästaren Bissmark avgivit förslag till nya bestämmelser rörande tryckfrihetsprocessen och kvarstad å tryckta skrifter. Dessa sakkunniga ha jämväl haft i upp- drag att taga under övervägande frågan om ändring av TF:s bestämmelser om straff för lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar samt härom till justitieministern avgivit en promemoria, vilken remitterats till kom- mittén.

Bestämmelserna i allmänna strafflagen om brott mot yttrandefriheten äro spridda över skilda partier av lagen. Grupperingen är nämligen icke gjord efter sättet för rättskränkningens begående utan efter arten av det kränkta intresset. En sådan uppdelning finnes även i de flesta andra strafflagar och har bibehållits i professor Thyréns utkast till SL. Det må anmärkas, att i utländsk rätt vad som är lovligt bruk eller straffbart missbruk av den for- mella tryckfriheten ofta behandlas i allmänna strafflagen.

1 Se N. J. A. 1931, sid. 338.

Vid den undersökning kommittén går att företaga angående frågan med vilka brister bestämmelserna om yttrande- och tryckfrihet äro behäftade och vilka åtgärder som kunna vidtagas för att avhjälpa bristerna torde under- sökningen lämpligen kunna läggas så att uppmärksamheten riktas först på sådana bestämmelser, som avse förutsättningarna för propagandans straff- barhet, och sedan på den processordning genom vilken de komma till till- lämpning.

Förutsättningarna för propagandans straffbarhet.

Tills vidare må här lämnas åsido den speciella propaganda som äger rum i skolorna och inom krigsmakten. Propagandan i dessa avseenden skall i det följande bli föremål för särskild behandling. Här avses följaktligen endast den allmänna propagandan.

Förledande till brott.

I den propaganda varom det är fråga måste särskild uppmärksamhet äg- nas sådan som direkt åsyftar att förleda till brott eller ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Att sådan propaganda måste betecknas som förkastlig och kan leda till skadliga följder är uppenbart. De skäl, som tala för att om möjligt förebygga våld och oordningstendenser, äga tillämpning jämväl å , denna form av propaganda. Vad som kan åtgöras mot denna blir där- för också ett led i strävandena att förebygga nämnda företeelser.

! | i '

Gällande rätt m. m.

Föreliggande fråga sammanhänger naturligen nära med stadgandena om anstiftan och annan delaktighet i brott i 3 kap. SL. Där förutsättes för straffbarhet, att brott kommit till utförande.

I detta sammanhang torde vidare böra redogöras för de stadganden, som gälla agitation vilken innebär förberedelse till högförräderi eller till andra politiska brott i allmänhet. I 8 kap. 1 % SL stadgas straffarbete på livstid eller om faran var ringa 6—10 år för den som gör uppror i upp- såt: ]. att lägga riket under främmande makt, eller från riket söndra en därtill hörande del eller besittning; eller 2. att med våldsamma medel upp- häva eller. ändra någon av rikets grundlagar; eller 3. att Konungen liv eller frihet beröva eller honom från tronen uttränga; eller 4. att tronföljare eller annan prins, som till tronen arvinge är, livet beröva, eller någon av dem från tronföljden utestänga.

Det i denna paragraf angivna brottet plägar benämnas högförräderi. Inga närmare kännetecken äro uppställda för själva de gärningar, varigenom högförräderi kan komma till utförande; uppror angives endast såsom ett exempel. Högförräderiet består alltså såsom fullbordat brott i det uppsåtliga

åvägabringandet på vad sätt som helst av de resultat, som omförmälas under punkterna 1—4. Härmed skola jämlikt regeringsformen % 110 jämställas vissa angrepp mot riksdagen, dess kamrar eller utskott ävensom mot någon enskild riksdagsman.

Lika med fullbordat högförräderibrott straffas även försök därtill. Förut- sättningarna för att straffbart försök skall föreligga bliva i enskilda fall mycket olika allt efter den närmare beskaffenheten av de särskilda brotts- planerna. Avgörande är att man skall ha skridit till utförande av brotts- planens sista stadium, som avsetts skola leda till syftets förverkligande utan att erfordra förnyat åtgörande från brottslingens sida. I motsats till vad som gäller enligt vissa andra bestämmelser om straffbarhet för försök bort- faller i förevarande fall icke straffet, om gärningsmannen själv förhindrar brottets fullbordan.

På ett tidigare stadium än försökets drabbas högförrädisk verksamhet som regel icke av straff; någon allmän bestämmelse om straff för förbere- delse till högförräderi finnes icke. Några särskilda fall av sådan förberedelse straffbeläggas emellertid i de olika paragraferna i 8 kap. Sålunda stadgas i 2 & straff för stämpling till förräderi utan att förräderiet kommit till försök. Anstiftare av stämplingen skall dömas till straffarbete i 6—10 år ' eller där faran var ringa i 2—6 år. Deltagare dömes till straffarbete i högst | 6 år. I 3 % stadgas straff för uppmaning eller försök att annorledes förleda | till förräderi när ingen straffbar verkan därav följt. Förutsättningen är att handlingen skett muntligen inför menighet eller annan folksamling eller i i skrift, egen eller annans, som i sådan avsikt utspritts. i

Vissa handlingar som kunna innebära förberedelse till högförräderi men som bliva straffbara även om uppsåtet är mindre utpräglat straffbeläggas i 13 och 14 åå. Där stadgas straff i 13 % för den som bådar upp krigsfolk eller håller manskap samman som hemlov fått för att därmed utföra brott emot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet samt i 14 5 för den som sprider kring landet ut lögner eller falska rykten som för rikets säkerhet äro farliga, i uppsåt att därmed komma allmänt buller eller oväsende åstad.

Bestämmelsen i 8 kap. 3 & SL är ett specialfall med skärpt straff av 10 kap. 14 % SL som innehåller allmänna bestämmelser om uppmaning och förledande till brott.

I 10 kap. 14 5 SL, vilket lagrum hittills stått i förgrunden när det gällt lagstiftning mot statsfientlig verksamhet, stadgas i l:a mom., att var som, muntligen inför menighet eller folksamling, elleriskrift, den han utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller till annat i brott skall, om ej uppmaningen särskilt är med straff belagd, dömas till , böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna synnerligen försvå- % rande, må dömas till straffarbete i högst 4 år. Därest den skyldige i följd av uppmaningen är förfallen till straff för delaktighet i brott som blivit

begått, skall gälla vad i 4 kap. 1 % stadgas om sammanträffande av brott. I 2za mom. stadgas samma straff, där någon annorledes, såsom genom prisande av brottslig handling, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspritt eller utsprida låtit, söker förleda till brott. I 3:e mom. stadgas, att om någon eljest på sätt i l:a eller 2za momenten förmäles sökt förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, skall straffet vara böter eller fängelse. Slutligen föreskrives i 4:e momentet, att vad i paragrafen är stadgat skall gälla även om den, som annans skrift, . vars innehåll är straffbart efter paragrafen, utspritt eller låtit utsprida för

att därmed främja den med skriften åsyftade verkan.

För tillämpningen av 10 kap. '14 % fordras att försöket till förledande sker med en viss grad av offentlighet. Huruvida ett möte eller en kongress är att hänföra till menighet eller folksamling i lagens mening måste avgöras efter omständigheterna i det särskilda fallet. Av betydelse är bl. a. delta- garnas större eller mindre antal, huruvida sammankomsten på förhand offentligen kungjorts, t. ex. genom annonsering, om sammankomsten är till- gänglig för vem som helst eller endast för personer inom en sluten krets, t. ex. medlemmar i någon förening o. s. v. Det är ej nödvändigt, att upp- maningen skall hava skett å offentlig plats. I kravet på »menighet» torde närmast ligga, att tillträdet icke skall vara ur någon synpunkt begränsat. Emellertid har Högsta domstolen1 till menighet hänfört även en kongress, varvid närvarit ombud för socialdemokratiska ungdomsklubbar samt åtskil- liga inbjudna personer, jämväl ombud för arbetarkommuner, fackföreningar och Verdandiloger. Uteslutna skulle däremot vara sådana fall, då går- ningen skett på en sammankomst, där det blott finnes representanter för en enda organisation. Statsfientlig verksamhet på ett helt och hållet enskilt möte med ett stort antal närvarande torde sålunda vara straffri. Gränsen mellan offentliga och enskilda sammankomster är emellertid svävande.

Under 10 kap. 14 & hänföres uppmaning att vägra krigslydnad, för den hän- delse landet skulle bliva indraget i krig, eller att vägra låta inskriva sig som värnpliktig. Straff inträder sålunda även om begåendet av brottet i uppma- ningen göres beroende av vissa framtida händelser. Syftet med uppmaningen måste vara att förleda till brott eller ohörsamhet.

Nämnda bestämmelser i 8 och 10 kap. strafflagen äro icke tillämpliga om brottet sker genom tryckt skrift. I så fall gäller % 3 mom. 7 TF, vilket lagrum straffbelägger uppmaning till brott eller försök att annorledes än genom ut- trycklig uppmaning, såsom genom prisande av brottslig handling, förleda till brott, så ock försök att eljest förleda till ohörsamhet mot lag eller laga

1 Se N. J. A. 1916 s. 483. Detta mål gällde uppmaningar å ett möte mellan repre- sentanter för soeialdemokratiska ungdomsklubbar m. fl. till värnpliktiga att vägra krigs- tjänst o. s. v. Underrätten dömde för förräderi men hovrätten och Högsta domstolen tillämpade 10 kap. 14 & SL och dömde för uppmaning och förledande till ohörsamhet mot lag oeh laga myndighet.

myndighet. Beträffande straffsatserna hänvisas till strafflagen, varjämte föreskrives, att skriften skall konfiskeras.1

För personer som lyda under SfK finnas bestämmelser motsvarande 8 kap. 3 & och 10 kap. 14 å i 68 och 71 åå SfK. Härtill återkommer kommittén i samband med behandlingen av propagandan inom försvarsverket.

Av stort intresse är tillkomsten av 10 kap. 14 å SL. Denna skedde i sam- band med bekämpandet av den socialdemokratiska rörelsen på 1880-talet. I Tyskland hade 1878 antagits en lag mot socialdemokratien, däri all agita- tion, som gick ut på omstörtning av den bestående stats- och samhälls- ordningen eller skedde på ett sätt som störde den allmänna ordningen eller endräkten mellan samhällsklasserna, förbjöds. Såsom ett första steg till en lagstiftning i samma riktning infördes 1887 i 10 kap. 14 % SL stad- gande om straff för den som under de omständigheter som fortfarande angivas i lagrummet uppmanade till våld (i person eller egendom. Straffet var böter eller fängelse. Förut fanns i SL endast straff för uppmaning till uppror. Anmärkas må att någon motsvarande bestämmelse icke då till- kom i TF.

Redan vid lagens granskning i Högsta domstolen hade av justitierådet Ör- bom uttalats betänkligheter mot dess snäva formulering, då enligt hans me- ning det uppenbarligen erfordrades uttrycklig föreskrift i lagen att icke alle- nast den som uppmanade till våld å person eller egendom utan även den som eljest på ett för den allmänna säkerheten till person eller egendom ho- tande sätt uppviglade till omstörtande av samhällsordningen eller hetsade till tvedräkt eller förföljelser hela samhällsklasser emellan borde fällas till ansvar. Vid 1889 års riksdag framlades därefter på föredragning av Örbom, som då blivit justitieminister, ett förslag om utvidgning av lagrummet till att gälla offentlig uppmaning till vad brott som helst som bestraffades i SL, varjämte föreslogs införande av ett nytt moment, innehållande straff för den som i andra fall än förut sagts sökte förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet eller eljest uppviglade till åtgärd som innebure hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd.

Av propositionen och särskilt en vid dess behandling i riksdagen utdelad, inom justitiedepartementet utarbetad promemoria framgick att lagen var avsedd att träffa socialdemokratien. Justitieministern åberopade bl. a. rapporter från myn- digheterna i Malmö och Stockholm angående socialdemokraternas verksamhet och särskilt den pågående socialdemokratiska partikongressen, vid vilken Sveriges Social-

1 Till upplysning om tillämpningen av de nu behandlade stadgandena må nämnas att enligt senast tillgänglig rättsstatistilc för år 1931 sakfälldes enligt 10 kap. 14 5 19 personer, av vilka 8 erhöllo fängelsestraff, varierande mellan en till tre månader, samt de övriga böter. Enligt 8 kap. SL sakfälldes endast en person som erhöll bötesstraff. Någon särskild statistik beträffande & 3 mom, 7 TF finnes ej, men hela antalet enligt 5 3 TF åtalade personer utgjorde 19, av vilka 11 sakfälldes; 6 erhöllo fängelsestraff, varierande mellan en till sex månader, och de övriga böter. I betänkandet angående tryckfrihetsprocessens ombildning (1934), sid. 26, finnes en statistik över åren 1924—1933 anhängiggjorda åtal enligt & 3 TF. Dessa utgjorde enligt mom. 7 15, varav 13 biföllos, samt enligt mom. 7 och 8 (smädelse mot ämbetsman) 3, vilka biföllos.

demokratiska Arbetarparti bildades. Det uttalades bl. a., att det socialdemokratiska elementet vore i beredskap att skaffa sitt anhang den nödiga sammanhållningen och ledningen i det öppna krig vari det vore inbegripet mot det kristna samhället. Kongressen hade offentliggjort en del av fälttågsplanen och sökt att åstad- komma en koncentrering av sina stridskrafter till verksammare agitation och möj— ligen blivande våldsgärningar. Visserligen ansåges ingen omedelbar fara för han- den, men staten finge icke dröja med sitt ingripande till dess det bleve för sent. Statens anseende och värdighet tilläte icke någon passivitet gentemot ett sam- hällsont, som om det finge obehindrat utveckla sig hotade staten med tillintet- görelse. Vidare förklarades att avsikten vore att genom straffhot förebygga sådana falska, vrängda eller våldsamma framställningar, vilka syftade att hos den oerfarna, okunniga och lättledda mängden väcka eller underblåsa en mot samhällsordningen eller andra samhällsklasser fientlig sinnesstämning, ägnad att framkalla vålds- gärningar och andra förbrytelser. Det uttalades, att stadgandet icke avsåg att lägga hinder i vägen för »den sansade granskningen och kritiken av samhällsförhållan- dena, lagarne och myndigheternas beslut, eller yrkandet pä reformer i ena eller andra avseendet». Det upplystes även, att man haft under allvarligt övervägande huruvida icke sådana offentliga framställningar vilka syftade att reta olika sam- hällsklasser mot varandra borde i förslaget uttryckligen och särskilt omnämnas och med straff beläggas men att förhållandena emellertid »för närvarande» icke ansetts påkalla sådan åtgärd.

Propositionen lämnades utan anmärkning av Högsta domstolen och till- styrktes av lagutskottet med en del reservationer. Bland annat yrkade två bonderepresentanter, att bestämmelserna om straff för den som eljest upp— viglade till åtgärd som innebure hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd skulle utgå. I riksdagen föranledde förslaget långa debatter oaktat några socialdemokrater ännu ej funnos där. I första kammaren an- togs propositionen men i andra kammaren segrade bondereservationen med 109 röster mot 102 för helt avslag. 52 av kammarens ledamöter reserverade sig till protokollet. Första kammaren frånträdde därefter sitt beslut och an- slöt sig till andra kammaren. Resultatet blev alltså, att bestämmelsen i 10 kap. 14 % utsträcktes till att omfatta uppmaning till varje brott som i SL var belagt med straff och dessutom till försök att förleda till ohörsam— het mot lag eller laga myndighet.

Denna lags tillkomst föranledde emellertid icke något större antal åtal mot socialdemokraterna. Den kraftigaste åtalsperioden mot dem inföll under åren 1887—1888. Det torde därför ej vara lätt att bedöma i vad mån myn- digheternas möjligheter till inskridande mot den socialdemokratiska rörel- sen faktiskt ökades genom lagens tillkomst. Socialdemokratiens definitiva genombrott skedde emellertid kort därefter. Redan 1890 upphävdes den tyska socialistlagen, som ju endast haft den verkan, att den socialdemokratiska rörelsen vunnit i styrka.1

År 1906 skedde åter en ändring i lagrummet genom en av de 5. k. Staaff— lagarna. Dessa lagar som voro riktade mot den försvarsfientliga propa- gandan omfattade dessutom ändringar i 8 kap. SL samt i TF och SfK även-

1 Se sid. 268.

som en lag om krigsmanskaps församlingsrätt. För lagstiftningen skall när- mare redogöras i samband med behandlingen av propagandan inom för- svarsverket. Här mä emellertid nämnas, att ändringen i 10 kap. 14 % SL innebar införande av straff för prisande av brottslig handling samt höjande av straffskalan för uppmaning och förledande till 4 års straffarbete. I TF föreslogs samtidigt införande i 3 % 7 mom. av straff för uppmaning till brott etc. i överensstämmelse med SL:s stadganden. Ändringen häri blev icke slutligen genomförd förrän 1909.

Vid flera tillfällen ha i riksdagen motionsvis väckts förslag å ena sidan om återställande av 10 kap. 14 & SL till dess lydelse före 1906 eller dess upphävande samt å andra sidan om utvidgande av densamma genom in- förande av särskilda bestämmelser mot den försvarsfientliga propagandan. Sista gången frågan om lagrummets återställande till dess lydelse före 1906 sålunda var uppe var vid 1925 års riksdag. Motionen avstyrktes av första lagutskottets majoritet i utlåtande nr 16 under åberopande bl. a. av nödvändigheten att skydda samhället mot en hänsynslös anarkis- tisk agitation, som strävade att omstörta grundvalarna för samhällsskicket. Reservation anfördes av utskottets socialdemokrater, vilka tillstyrkte mo- tionen under yttrande bl. a.:

»Den är 1906 företagna ändringen av 10 kap. 14 % SL, innebärande dels ett tänj- bart ”förtydligande” av den förtäckta uppmaningen och dels en höjning i straff— skalan från fängelse till fyra års straffarbete, motiverades bland annat därmed, att om någon i syfte att befordra förverkligandet av anarkistiska idéer, som han omfattade, inför en okritisk och omogen publik uppmanade till rena nidingsdåd såsom att planlöst och enligt vanligt omdöme meningslöst mörda oskyldiga män— niskor, då kunde näppeligen en så lindrig straffart som fängelse vara på sin plats. Denna förvisso i god tro gjorda men synnerligen verklighetsfrämmande målning har blivit fullständigt vederlagd av det levande livet. Ty de, som dömts efter denna lag, hava ingalunda tillhört den kategori av människor, som föresvävade 1906 års lagstiftare, utan hava varit mestadels ungt folk, som i harmen över enligt deras mening förefintliga missförhållanden i samhället eller av ren oförmåga att välja juridiskt oangripliga uttryck gjort offentliga uttalanden, vilka ansetts hava överskridit det tillåtnas gränser. Men att i lagen med straffarbetets skamstämpel brännmärka dylika förlöpningar måste anses ovärdigt en kulturstat, och därför framträder också kravet på ifrågavarande lagbestämmelsers avskaffande alltjämt med oförminskad styrka.»

Angående de ändringar i 10 kap. 14 % SL som föreslagits i samband med ifrågasatta lagstiftningsåtgärder mot försvarsfientlig propaganda och de diskussioner som därvid förts, särskilt med avseende å straffbeläggande av den enskilda propagandan, hänvisas till redogörelsen för propagandan inom försvarsverket.

Professor Thyrén föreslår i utkast till strafflag spec. delen XI (1933), som behandlar brott mot allmän ordning och frid, bl. a. en bestämmelse att den som genom spridande av skrift eller muntligen vid offentligt upp- trädande uppmanar eller eljest söker förleda till brott skall straffas med fängelse eller böter, dock att vid försök att förleda till brott dårå högre

straff än fängelse kan följa straffet må kunna höjas till tukthus i sex år. Försök att eljest på sådant sätt förleda till ohörsamhet mot lag som rörer offentlig rätt skall straffas med böter. I dessa stadganden avsågs att inbe- gripa även uppmaning till högförräderibrott. — I utkastet till strafflag, del X (1931), om förräderibrott, föreslår Thyrén icke något allmänt straffbeläg- gande av förberedelser till dylika brott.

Utländsk rätt.1

De bestämmelser som härutinnan finnas äro av skiftande art. Ofta före- ligger ingen klar gräns mellan delaktighetsbestämmelserna och de egentliga straffstadgandena för uppmaning till brott.

Danmark: I strafflagen finnas allmänna bestämmelser om straff för förberedel- ser och försök, och dessa gälla även högförräderibrott.2 Vidare märkes en allmän straffbestämmelse (% 111) för den som företager någon handling, som åsyftar att påförfattningsstridigt sätt ändra statsförfattningen. Strafflagen innehåller vidare allmänna straffbestämmelser för offentlig uppmaning till brott (% 136) samt en allmän straffbestämmelse för den som övertalar annan att begå ett brott, även om det ej fullbordas (% 23).

I finska strafflagen stadgas (16 kap. 8 &) straff för den som offentligen i folk- samling eller genom skrift eller annan framställning, vilken han utspritt eller offentligen anslagit eller utställt, uppmanat eller sökt förleda till brott ävensom för den som på sådant sätt uppmanat till olydnad mot lag eller laga stadgar eller lovordar eller söker såsom strafflös framhålla handling vilken är i lag belagd med straff. Straffskärpning äger rum bl. a. om uppmaningen avsett förräderi. Beträf- fande sistnämnda slag av brott stadgas i en genom lag den 23 januari 1931 i strafflagen införd bestämmelse (11 kap. 4a %) straff för den som i tal, skrift eller annorledes beprisar högförräderi eller förberedelse därtill eller utsprider skrif- ter eller framställningar, Om vilka han vet att de innehålla uppvigling till högför- räderi eller förberedelse därtill eller lovordande därav.

I norska grundlagen (% 100) stadgas, att ingen må kunna straffas för någon skrift av vad innehåll den vara mä som han låtit trycka eller utgiva med mindre han uppsåtligen och uppenbarligen antingen själv visat eller uppmanat andra till olyd- nad mot lagarna, ringaktning mot religion, sedlighet eller statsmakterna, motstånd mot dessas befallningar eller ärekränkande beskyllningar mot någon. »Frimodige ytringer om statsstyrelsen og hvilkensomhelst anden gjenstand ere enhver tilatte.» Straff stadgas i strafflagen för sammansvärjning och offentlig uppmaning till för- räderi (% 104 jfd med % 94).3 Bland högförräderibrotten upptages straff för den som söker »å bevirke eller å medvirke til, at rikets statsforfatning ved ulovlige midler forandres» (% 98). Likaledes finnes straff stadgat för offentlig uppmaning

* Jämför Thyrén, Utkast till strafflag spec. delarna X (1931), sid. 166 f. och 172, samt XI (1933), sid. 85 f.

2 Sålunda straffas enligt 21 % »handlinger, som sikter til ad fremme eller bevirke ut- ferelsen af en forbrydelse,——— naar denne ikke fuldbyrdes, som forsog». Straffet skall nedsät- tas, när försöket vittnar om ringa styrka och fasthet i uppsåtet. Försöksbegreppet om- fattar icke blott handlingar, som höra till gärningens verkställande, utan också för- beredelsehandlingar »selv de fjerneste»; se Krabbe: Borgerlig Straffelov 1930, sid. 69. 3 I motiven anföres beträffande offentlig uppmaning till uppror, att sådan skall gå ut på »iverksettelsen» av handlingen och att endast de uppmaningar, som omedelbart avse att leda till handling eller ta sikte på en bestämd handling, som sökes få fram- kallad, höra dit. »Almindelig ophissende tale, uttalelser om berettigelsen eller nytten av revolusjonaare handlinger under visse eventualiteter o. s. v. barer da ikke hit.» (Kjerschow: Straffeloven med Kommentar, 1930, sid. 295.)

till och förhärligande av straffbar handling i allmänhet (% 140). En handling anses vara förövad offentligt, när den sker genom utgivande av tryckt skrift eller i när- varo av ett större antal personer eller under sådana omständigheter att den lätt kan iakttagas från en offentlig plats och har iakttagits av någon där (% 7).

Nederländerna: Strafflagens bestämmelser om uppmaning till högförräderibrott och andra brott ha skärpts vid två tillfällen, dels 1920 i avsikt att träffa den revolutionära propagandan och dels 1934 i avsikt att skydda den allmänna ord- ningen. Strafflagen (art. 92—95) innehåller bestämmelser om straff för olika hög— förrädiska handlingar, avseende bl. a. upphävandet eller förändrandet på olagligt sätt av den grundlagsenliga regeringsformen eller tronföljdsordningen..Jämväl kom- plott i sådant syfte är straffbelagd (art. 96). De är 1920 genomförda ändringarna i strafflagen togo särskilt sikte på stämpling och delaktighet i fråga om »omwendeling». Under »omwendeling» inbegripes sådant upphävande eller förändrande av regerings- formen eller tronföljdsordningen som ovan nämnts (art. 80 bis). År 1920 stadgades i anslutning till lagens allmänna stadgande angående försök (art. 45), att stämpling till en handling föreligger så snart gärningsmannens avsikt tagit sig uttryck i början till utförandet av handling (art. 79). Såsom för komplott till högförräderi skall straffas den som i syfte att förbereda eller befrämja högförräderibrott 1) söker förmå en annan att begå sådant brott eller medverka därtill eller att vara därvid behjälplig eller skaffa tillfälle, medel eller upplysningar därtill; 2) söker skaffa sig eller annan tillfälle, medel eller upplysningar för brottets begående; 3) innehar föremål, om vilka han vet att de äro ämnade till brottets begående; 4) före brottets utförande iordningställer eller innehar planer, vilka äro ämnade att meddelas annan person; samt 5) söker avstyra, hindra eller omintetgöra några åtgärder vidtagna å regeringens vägnar för att förekomma eller undertrycka ut- förandet av brott. Sådana föremål, som omnämnas under 3), skola kunna förklaras förbrutna. Den, om vilken det visas, att hans avsikt allenast är riktad på för- beredandet eller befrämjandet av politiska förändringar i allmän mening, är fri från straff. Även enskild uppmaning straffas. Vidare infördes 1920 i art. 131 och 132, som förut straffade offentlig (muntlig eller skriftlig) uppmaning till straff- bar handling resp. utspridande på vissa angivna sätt av skrift innehållande dylik uppmaning, även straff för den som uppmanade till våldsamt uppträdande mot offentlig myndighet eller på angivna sätt utspridde skrift med sådant innehåll. — I art. 132 har 1934 vidtagits bl. a. den ändring, att även spridande av reproduktion ävensom innehav av skrift eller reproduktion straffas. I lagrummet stadgas enligt dess nuvarande lydelse straff för den som sprider, offentligen utställer eller anslår skrift eller reproduktion, i vilken uppmanas till straffbar handling eller till våld- samt uppträdande mot offentlig myndighet, för den som innehar dylik skrift eller reproduktion, som är ämnad att spridas, offentligen utställas eller anslås, ävensom för den som offentligen uppläser dylik skrift. I sistnämnda båda fall fordras för straffbarhet att han vet eller har allvarliga skäl att antaga, att i skriften eller re- produktionen förekommer dylik uppmaning.

I schweiziska förbundsstrafflagen (art. 48) stadgas straff för den som genom muntliga eller skriftliga uttalanden eller framställningar i bild offentligen upphetsar till någon högförrädisk handling. Vidare stadgas (art. 52 bis) straff för den som offentligen uppmanar till eller förhärligar anarkistiska brott. —— I det under be- handling varande strafflagsförslaget (art. 225) stadgas straff för den som offent- ligen uppmanar till ett brott, varå kan följa straffarbete.1 —— I lagen om skydd för den allmänna ordningen, vilken vid folkomröstning imars 1934 förkastades, funnos 1 Förslag till ny strafflag för edsförbundet har behandlats av nationalrådet och ständer-

rädet 1932. Därefter ha de båda råden att taga ställning till de differenser som föreligga med avseende å deras beslut. Behandlingen därav beräknades vara avslutad hösten 1934.

stadganden om straff för uppmaning till brott mot staten och den offentliga ord- ningen, därest uppmaningen skedde inför en församling etc.

Enligt engelsk rätt straffas var och en som uppmanar annan att begå ett brott, oavsett om brottet kommit till utförande eller ej.

Den franska lagstiftningen mot uppmaning till och prisande av brott återfinnes huvudsakligen i lagen om pressens frihet av den 29 juli 1881, vilken lag ej, såsom namnet antyder, har avseende allenast i pressförbrytelser. Lagen representerar nämligen det systemet att den ej hänvisar till den allmänna straffrätten vare sig i fråga om brottsbeskrivning eller straffmått utan fastmer själv upptager en själv- ständig brottskatalog med utsatta straff. Den avser att enhetligt bedöma hand— lingar begångna vare sig genom tryckt skrift eller genom vilket annat medel för offentliggörandet som helst. Såsom sådana uppräknas bl. a. föredrag, rop eller hotelser framförda på offentlig plats eller på offentligt möte samt vidare offent- ligen sålda, utdelade, utbjudna eller utställda skrifter vare sig handskrivna eller tryckta ävensom slutligen plakat och affischer. I art. 23 stadgas straff för den som på angivet sätt uppmanar till brott, om uppmaningen resulterat i att brottet be- gåtts eller försök därtill skett och brottets fullbordan hindrades allenast av omstän- digheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende. I art. 24 stadgas straff för den som på samma sätt uppmanar till brott mot bl. a. statens inre och yttre säkerhet, även om uppmaningen ej resulterat i att brott begåtts. Vidare straffbe— läggas uppviglande rop eller sånger på offentlig plats eller vid offentliga samman— komster. —— I lagen den 28 juli 1894 om undertryckandet av anarkistiska stämp- lingar stadgas straff för uppmaning till eller prisande av vissa brott (mord o. dyl.), därest detta skett i anarkistiskt syfte. Härvid fordras ej, att det skett offentligt.

I Belgien stadgas i presslagen (1831) straff för den som offentligen i argt uppsåt angriper lagarnas förbindande kraft eller direkt uppmanar till olydnad mot dem. I en lag om undertryckande av uppmaningar till brott (1891) stadgas straff för den som genom anföranden vid möten eller på allmänna platser eller genom af- fischer, teckningar eller skrifter, tryckta eller ej, som utspridas, på angivet sätt upp- manar till brott även om brottet ej begås. En allmän straffbestämmelse härom finnes dessutom i code pénal (art. 66).

Beträffande Tjeckoslovakien stadgas i lagen den 19 mars 1923 till skydd för republiken straff för den som offentligen uppmanar till brott eller en större grupp (massenweise) till förseelse. Vidare stadgas straff för den som uppmanar en dylik grupp att icke uppfylla offentligrättsliga förpliktelser som äro ålagda enligt lag, samt för den som offentligen berömmer ett brott eller en förbrytare eller hans gärning. — En handling är begången offentligt om den begås i en tryckt eller en utspridd skrift eller i en församling eller inför en folkmängd.

l tyska strafflagen (% 83) finnas straffbestämmelser för offentlig uppmaning eller eggelse till högförräderi samt för den som på annat sätt förbereder ett högförrädiskt företag. För högförrädisk masspropaganda genom spridande av skrifter o. dyl. kan följa dödsstraff.1 —— Vidare stadgas straff (% 110) för den som offentligen inför folksamling eller genom utspridande eller offentligt anslående eller utställande av skrifter eller genom andra framställningar uppmanar till ohörsamhet mot lagar och förordningar eller av myndigheten behörigen träffade anordningar samt (% 111) som på. angivet sätt uppmanar person till begående av en straffbar handling. Här- jåmte finnes (% 49 a) en subsidiär straffbestämmelse för den som uppmanar annan att begå ett brott. Sker denna uppmaning muntligen, följer straff endast, om där- med avses att vinna egna fördelar.

1 Bestämmelserna härom ha tillkommit genom en lag om ändringar i straffrätten den 24 april 1934. Även enligt äldre rätt straffbelades emellertid varje_förberedelse till hög- förräderi. Innehav av dylika skrifter, avsedda att spridas, straffas likaledes (& 85).

Beträffande svensk rätts bestämmelser om uppmaning till eller för- ledande till brott, skulle möjligen kunna ifrågasättas att såsom 1889 års proposition stadga straff för den som, på annat sätt än i 10 kap. 14 5 om- nämnes, uppviglade till åtgärd som innebär hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd. De skäl, som vid riksdagsbehandlingen anfördes mot förslaget och då fällde detsamma, synas emellertid gälla med full kraft ännu i dag och sådana omständigheter synas icke heller ha tillkommit att deras tillämpning kan anses utesluten. En bestämmelse av sådan art är till sin syftning och formulering alltför obestämd för att enligt de rikt- linjer, som angivits för en lagstiftning på detta område, kunna tjäna som begränsning av yttrandefriheten. Den verkliga gränsens dragande bleve be- roende på domarens, av hans politiska ståndpunkt mer eller mindre färgade uppfattning, och ett allvarligt och ej önskvärt intrång på yttrandefriheten vore långt ifrån uteslutet. Var gränsen skulle komma att dragas mellan den kritik av samhällsförhållandena, som måste anses berättigad, och den kri- tik, som måste anses utgöra uppvigling till åtgärd innebärande hot mot sam— hällsordningen eller fara för dess bestånd, år ej lätt att avgöra. Att låta avgörandet bero på hela läggningen av ett partis verksamhet kan därvid ej vara tillfredsställande. Det är då ej längre fråga om en bestämmelse för begränsning av yttrandefriheten i allmänhet utan om en åtgärd riktad mot ett partis verksamhet som sådan. Diskussionen om sådana bestämmelser skall upptagas i annat sammanhang.

i I I Formuleringen förbättras ej avsevärt om uttrycket »samhällsordningen» ) utbytes mot »stats- och rättsordning» och även i övrigt synes en formule- ring för att täcka det föreslagna stadgandets vida syftning ej kunna åstad- kommas, om vederbörliga krav på bestämdhet och precision upprätthållas.

Propagandan tar sig ofta uttryck i prisande av brott och häri kanske ligger det ej minst farliga sättet att förleda till brott. Sålunda förekommer i samband med omnämnande av dagshändelserna prisande av handlingar. vilka innebära brott. Trots mot myndighet, upplopp och indisciplinära före- teelser inom krigsmakten lovordas. Såsom litterära bidrag intagas skildringar av liknande tilldragelser, vilka framställas såsom föredömliga. Sådana ar- tiklar ha förekommit i stor utsträckning utan att föranleda åtal, oaktat 10 kap. 14 % SL och motsvarande bestämmelse i tryckfrihetsförordningen innehåller stadgande om straff för den som genom prisande av brottslig hand- ling söker förleda till brott. Kommittén har därför tagit under övervägande ) att utvidga eller förtydliga stadgandet. En utvidgning kunde tänkas ske ; genom att i likhet med vad som skett i vissa utländska strafflagar krimi- ! nalisera prisande av brott i allmänhet. Detta synes emellertid föra för långt. ) I ett land där friheten varit regel måste det sålunda framstå som mot- ) bjudande att hindra ett värdeomdöme om störtandet av en tyrannisk styrelse. : |

Vad som framstår som förkastligt är det prisande som har till syfte att åtminstone under en viss situation förmå lyssnaren eller läsaren att begå en brottslig handling sådan som den prisade. Det kunde då tänkas att lägga huvudvikten vid prisandet men inskränka straffstadgandet att avse endast sådant fall då syftet är det nämnda eller möjligen precisera det syfte som fordras t. ex. därhän att den handlande avser att förbereda sinnesstämningar ägnade att utlösa sig i brott. Något positivt resultat torde emellertid ej stå att vinna genom en sådan ändring. Skillnaden är väsent- ligen en skillnad i formulering. Ett prisande i syfte att förleda till brott torde vara ett försök att förleda, och någon praktisk skillnad torde ej heller in- föras genom att låta brottet avse förberedande av sinnesstämningar ägnade att utlösa sig i brott. I själva verket torde det mesta av den propaganda, som avses, falla under bestämmelsen i dess nuvarande lydelse. Då de situa- tioner, till vilka de prisade brottsliga handlingarna hänföra sig, ständigt upprepas och den verksamhet, av vilken ifrågavarande propaganda utgör en del, är inriktad på att framkalla dessa brottsliga handlingar, måste man utgå från att med prisandet avses ett försök att förleda.

Om sålunda beträffande medlet för försök att förleda till brott någon avsevärd förbättring ej torde vara att vinna genom en omformulering av ifrågavarande stadgande, kunde dock sättas i fråga att utvidga stadgandets ! tillämpningsområde genom att i större eller mindre utsträckning släppa

det krav på offentlighet, som nu uppställes för straffbarhet. I sådant avseende har till en början prövats huruvida kravet på offent- ( lighet lämpligen kunde helt och hållet uppgivas för att därigenom skapa möjlighet att straffa den agitation man och man emellan som kan gå ut på förledande till brott. Frågan var med särskild hänsyn till den såsom »för- svarsfientlig» betecknade propagandan, under debatt i den utredning som utmynnade i 1921 års betänkande angående lagstiftning mot sådan propa- ) ganda.1 En reservant ville helt släppa kravet på offentlighet under fram- , hållande att konsekvensen fordrade kriminalisering av den enskilda propagan- | dan och att denna i så måtto vore farligare än den offentliga, att agitatorn ) bleve i tillfälle att med större intensitet och sålunda med utsikt till bättre effekt påverka den, som han gjorde till föremål för sin agitation. De sak- ) kunnigas majoritet ville emellertid icke, då det var fråga om propaganda ) bland civila, tillstyrka en kriminalisering av den enskilda propagandan och anförde i detta avseende att en sådan kriminalisering innebure ett avsteg från i svensk rätt dittills tillämpade principer och »ett ingrepp i privatlivet av den beskaffenhet och omfattning att den kan accepteras endast under synnerligen prekära omständigheter och endast under förutsättning att där— av skulle kunna förväntas ett påtagligt resultat, som ej i huvudsak kan på annat sätt ernås». Sådana omständigheter ansågos icke föreligga, och det framhölls bl. a. att bevissvårigheterna vore sådana att en bestämmelse inne-

1 Se sid. 195 f. 8—421111

bärande straff för enskild propaganda skulle få föga effekt och därför ej heller skulle få nämnvärd verkan i förebyggande syfte.

Kommittén ansluter sig i stort sett till den mening, som uttalats av majo— riteten i 1921 års sakkunnigebetänkande, och finner ej heller för närva— rande sådana omständigheter föreligga att kriminalisering av enskild upp— maning till brott kan anses motiverad. En sådan kriminalisering skulle, så- som i sakkunnigbetänkandet framhållits, lätt kunna leda till allvarliga in- grepp i vad som måste anses höra till privatlivets skyddade område, och vad som genom kriminaliseringen skulle kunna vinnas kan icke anses upp- väga olägenheterna av ett sådant ingrepp. Kommittén kan därför icke för- orda en sådan utsträckning av straffstadgandena för uppmaning till brott.

Ett annat förslag som övervägts har varit att utsträcka straffet för för- ledande till sådana fall, då uppmaning eller prisande riktas till förenings eller annan sammanslutnings medlemmar. Det ligger i sakens natur att i sådana fall faran för förverkligandet av brottet är större, och den fördelen skulle vidare ernås att straffhotet skulle riktas mot dem, som nu vid kolli- sion med lagarna mestadels gå straffria men bäst förtjänat straffet, eller de pådrivande krafterna. Även föreningslivet är emellertid i behov av ett lik— nande skydd som privatlivet. Genom ändringen skulle icke heller synnerligen mycket vara vunnet. I regel skulle något ingripande icke kunna ske, förrän det kommit till utförande av brott, och situationen torde då också i regel vara den att om uppmaning till brott skett, straff för delaktighet kan följa. Kom- mittén anser sig därför icke heller böra föreslå sådan ändring av veder- börande straffstadganden som den sist föreslagna.

Den företagna undersökningen torde ha visat att, såvitt den allmänna propagandan angår, icke något av praktiskt värde står att vinna genom en ändring i fråga om straffbarhetsförutsättningarna beträffande direkta för- sök till förledande till brott.

Den allmänna propagandan i övrigt.

Smädande och hetsande mot författningen, upp— hetsande mot vissa grupper av befolkningen.

Gällande rätt.

Hos oss saknas bestämmelser i dessa avseenden. Det är av intresse att jämföra vad här ovan anförts angående den tidigare behandlingen av änd- ringsförslag till 10 kap. 14 % SL.

Mot ordningsstörande agitation kan emellertid ifrågakomma att tillämpa stadgandet i 11 kap. 15 & SL om straff för den som å allmänna platser, samlingslokaler etc. gör oljud, oväsen eller eljest kommer förargelse åstad. Hit räknas nämligen även förargelse, som verkar på rent psykisk väg. Så- lunda kan enligt detta lagrum ingripas mot förargelseväckande uttalanden

vid möten, mot affischer och mot standar med inskriptioner vid demonstra- tioner. Straffet är emellertid högst 100 kronors böter.

Utländsk rätt.1

Finland: I strafflagen (16 kap. 25 &) stadgas straff för den som offentligen skym- far annan eller tvingar eller söker tvinga honom till förödmjukande handling av orsak att han tagit del i verksamhet, som avser landets försvar eller den lagliga samhällsordningens upprätthållande. _ Vidare hänvisas till de under »Lögnaktiga uppgifter» anförda bestämmelserna (se nedan).

Norge: I strafflagen (% 135) stadgas straff för den som utsätter den »almindelige fred» för fara genom att offentligen förhåna eller upphetsa till hat mot statsför- fattningen eller någon offentlig myndighet eller genom att offentligen upphetsa en del av befolkningen mot en annan, eller som medverkar därtill.

Nederländerna: Genom lagstiftningen 1934 till skydd för den allmänna ordningen har i strafflagen (art. 137 a, b och c) införts straff för den som offentligen (munt- ligen eller medelst skrift eller reproduktion) uppsåtligen utlåter sig i förolämpande form om offentlig myndighet, församling eller institution eller sprider, offent- ligen utställer eller anslår skrift eller reproduktion, i vilken förekomma dylika ytt- randen om offentlig myndighet, församling eller institution, eller som innehar dylik skrift eller reproduktion, som är ämnad att spridas, offentligen utställas eller an- slås, eller som offentligen uppläser dylik skrift. I sistnämnda båda fall förutsättes för straffbarhet att han vet eller har allvarliga skäl att förmoda att i skriften eller reproduktionen förekommer sådant yttrande. Samma gäller dylika yttranden om en befolkningsgrupp.

Enligt engelsk rätt straffas såsom uppvigling (sedilion) uttalanden som avse att åstadkomma missnöje eller förakt mot författningen, regeringen, parlamentet eller administrationen eller som rikta sig mot den allmänna friden eller i allmänhet upp- väcka otillfredsställelse bland undersåtarna eller hat mellan olika samhällsklasser. Fri politisk diskussion eller kritik med avseende å politiska frågor, regeringens åt- göranden o. dyl. är tillåten. Men kritiken måste ske utan argt uppsåt och får ej hava orättvisa och illvilliga motiv. Kritiken skall vara en rättvis framställning av de offentliga angelägenheterna.

Tjeckoslovakien: I lagen den 19 mars 1923 till skydd för republiken stadgas straff för den som uppviglar offentligt eller inför flera personer eller flera personer mot staten på grund av dess tillkomst, mot dess självständighet, författningsen-

|' liga enhet eller demokratiskt-republikanska statsform, för den som offentligen upp- ! manar till våldsamheter eller hat eller andra fientliga handlingar mot enstaka [ grupper av befolkningen på grund av deras nationalitet, språk, ras eller religion, | vidare för den som offentligen av samma anledning uppeggar till våldsamheter eller andra fientliga handlingar mot enskild och slutligen för den som offentligen på ett rätt eller upphetsande sätt smädar republiken, nationen eller del av nationen på sådant sätt att republikens värdighet åsidosättes eller den allmänna friden i republiken eller dess internationella förbindelser hotas. — Enligt ett tillägg till lagen, 1934, har stadgats straff för den som uppviglar offentligt eller inför flera personer eller flera personer till våldsamheter, fientliga handlingar eller hat mot särskilda grupper av befolkningen eller mot någon enskild person, därför att de äro anhängare av den demokratiskt-republikanska statsformen eller den demokra- tiska ordningen i republiken. I samma tillägg stadgas även straff för den som små- dar, skadar eller ringaktar republikens namn, vapen, flagga eller färger eller pre-

1 Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen XI (1933), sid. 134 f.

sidentens bild för att nedsätta republikens eller presidentens värdighet samt slut- ligen för den som genom grov otillbörlighet stör myndighets ämbetsutövning i av- sikt att nedsätta dess värdighet.

I tyska strafflagen (& 130) stadgas straff för den som på ett för den allmänna friden farligt sätt offentligen upphetsar olika klasser av befolkningen till våld- samheter mot varandra. Enligt rättsfall har denna bestämmelse icke ansetts till- lämplig på förhållandet mellan strejkande och arbetsvilliga. —-, Genom en för- ordning av rikspresidenten till upprätthållande av den inre friden den 19 decem- ber 1932 har vidare i strafflagen (% 134 a) införts straff för den som offentligen skymfar eller i ont uppsåt och avsiktligt gör föraktligt riket eller något av dess länder, dess författning, färger eller flagga eller den tyska krigsmakten.

Smädande av flagga, vapen etc.

Bestämmelser härutinnan saknas hos oss i motsats till vad fallet är i åtskilliga främmande länder. Skymfande av flaggan, vilket ofta förekom- mer inom den kommunistiska agitationen, kan emellertid bestraffas såsom förargelseväckande beteende.

I flera länder stadgas straffskydd för smädelse mot utländsk makts flagga. Så är t. ex. fallet i Danmark och Norge, oaktat någon särskild straffbestäm- melse där ej finnes till skydd för landets egen flagga. Bland de utländska bestämmelserna må i övrigt nämnas följande:1

I finska strafflagen (16 kap. 16 %) stadgas straff för den, som i tryckskrift eller bildlig framställning, som han utspritt eller offentligen utställt, skymfar landets flagga och riksvapen. I en lag den 14 april 1934 om förhindrande av för stat och samhälle skadlig uppvigling (uppviglingslagen) stadgas bl. a. straff för skym- fande av nationella minnen.

I det av schweiziska förbundsförsamlingen behandlade strafflagsförslaget stadgas (art. 232) straff för den som skadar eller begår Skymfande handlingar mot ett av myndighet anbragt värdighetstecken, däri inbegripet edsförbundets eller kantonernas vapen och flagga. '

Beträffande Tjeckoslovakien och Tyskland hänvisas till föregående avdelning.

Smädelse mot allmänt organ såsom sådant eller mot kår eller grupp av ämbets- och tjänstemän.

Gällande rätt m. 171.

Enligt svensk rättspraxis torde som allmän princip gälla, att juridiska personer eller andra sammanslutningar ej kunna vara objekt för ärekränk- ning. Vid ärekränkning mot korporationer måste man på samma gång ha riktat sig mot vissa personer för att ansvar för ärekränkning skall följa.2 Detta gäller även allmänna organ, dock med vissa undantag. Sålunda stad- gas straff i 9 kap. 8 % SL för smädelse mot riksstyrelse samt riksdagen

1 Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen X (1931), sid. 105 f. 2 Se N. J. A. 1904, sid. 483. Yrkande av ett aktiebolag om ansvar å en person för det denne pådiktat bolaget gärning, som för desg ära, goda namn Och medborgerliga anseende vore menlig m. m., ogillades, enär beskyllningarna såsom riktade icke mot viss person utan mot bolaget icke enligt lag kunde föranleda ansvar. Jfr Thyrén, Kommentar till strafflagens kap. 16, 1919, sid. 42.

i t ' (

jämte dess avdelningar och utskott, i TF % 3 mom. 6 för smädelse mot riksdagen och dess avdelningar genom tryckt skrift ävensom i 14 kap. 7 & rättegångsbalken för vanvördnad mot domstol under rättegång. Smädelse mot enskilda medlemmar av dessa korporationer bestraffas emellertid enligt 10 kap. 2 5 SL. I fråga om riksdagsman gäller enligt % 110 regeringsformen detta skydd medan riksdagen är samlad eller under resa till och från riks- dagen »när man vet honom i sådant ärende stadd vara». — I 10 kap. 2 % SL stadgas straff för smädelse, hotelse eller annan missfirmlig gärning emot ämbetsman i eller för hans ämbete, d. v. 5. under ämbetets utövning eller för innehavet av ämbetet eller i anledning av någon av honom i ämbetet vid- tagen åtgärd. Enligt 3 och 5 åå i samma kapitel likställas med ämbetsmän vissa tjänstemän m. fl. Sker smädelsen genom tryckt skrift, gäller TF % 3 8 mom., däri stadgas, att smädliga uttryck om rikets ämbets- och tjänstemän i och för ämbetet skola bestraffas efter allmän lag. ) Anmärkas må, att smädelse mot allmänt organ såsom sådant torde kunna bestraffas, om gärningen sker genom tryckt skrift, enligt stadgandet i g 3 mom. 12 TF, för den händelse nämligen smädelsen skett genom lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar. De allmänna bestämmelserna om ärekränkning i 16 kap. SL kunna naturligen även tillämpas och likaså be- ? stämmelserna i 11 "kap. SL om förargelse och oljud inför allmänt ämbets- verk etc.

Professor Thyrén har i sina utkast till strafflag upptagit ärekränk— ning mot ämbetsman allenast bland ärekränkningsbrotten och icke därjämte bland brotten mot offentlig myndighet. Någon uttrycklig straffbestämmelse för ärekränkning mot myndigheter eller juridiska perso- ! ner över huvud föreslås ej. Thyrén synes emellertid ej ställa sig avvisande ' mot en kriminalisering härav. Han anför sålunda i utkastet till »ärekränk- ningsbrottet» bl. a. följande:1 ' Att ärekränkningsobjektet utsträckes till juridiska personer eller överhuvud kol- ) lektiva bildningar innebär ingen irrationell utvidgning av deliktets bas. Att det , artificiella rättssubjektet icke har något självständigt själsliv, såsom den enskilda människan, bevisar endast, att ett angrepp på subjektiv ära icke kan göras mot , den juridiska personen såsom sådan. Men möjligheten återstår att, genom påverkan ; av_det allmänna omdömet om den juridiska personens verksamhet, angripa dess objektiva ära. Om det är ett samhällsintresse att hindra ett störande på annat sätt i av statens funktioner, så kan det tydligen även vara ett samhällsintresse att hindra * sådant störande genom beskyllningar, och då likaväl, att hindra dylikt angrepp | på andra, inom staten verksamma, kollektiva bildningars stiftelsers o. s. v. —— funktioner. Var gränsen skall anses gå för det straffskyddade området, är emel- lertid i de flesta rättsordningar en ganska osäker tolkningsfråga. Många lagar hava dock om än ofta endast genom åtalsbestämmelserna -— erkänt myndigheter såsom ärekränkningsobjekter (stundom kvalificerade). —- _— En ståndpunkt,

som synes företrädd bl. a. av dansk rättspraxis (där lagen tiger), är att tiller- känna den fysiska personen en särskild »Samfundszere», då han participerar i

1 Utkast till strafflag, spec. delen II, 1919, sid. 36, jfr sid. 121.

en kollektivbildning och straffskydda denna ära likaväl som hans rent personliga (se särskilt Goos, Spec. Straffen, I, 213 ff.).

Beträffande smädelser mot kår eller grupp av ämbets- och tjänstemän utan att viss eller vissa av dessa personer särskilt kan anses utpekad finnas ej heller i svensk rätt några lagbestämmelser. Thyrén har ej i sina ut- kast särskilt berört denna fråga. 'Sådan smädelse torde vara straffbar, om av omständigheterna framgår, att den riktar sig mot enskilda medlemmar av kåren eller gruppen. Därvid är av betydelse kårens eller gruppens stor— lek. Omständigheterna kunna naturligen tänkas vara sådana att varje med- lem därav kan anses befogad väcka talan för ärekränkning mot honom.

Utländsk rätt.

Beträffande utländsk rätts ställning till frågan, huruvida allmänt organ såsom sådant ävensom kårer och grupper av ämbets- och tjänstemän kunna vara objekt för ärekränkning må nämnas följande:

I dansk rättspraxis har ådömts straff för ärekränkning vid smädliga uttalanden mot Köpenhamns polis, statsbanorna, gränsgendarmeriet, Sorö akademi m. fl.1

I finska strafflagen (27 kap. 8 %) stadgas, att myndighet som blivit kränkt må angiva smädelse eller förolämpning till allmänt åtal, vilket stadgande tydligen förut- sätter att en myndighet kan vara föremål för ärekränkning.

Enligt norsk rättspraxis gäller, att juridiska personer och »engcre» samman- slutningar kunna vara föremål för ärekränkning.”

I den franska lagen om pressens frihet 1881 (art. 30 och 33) straffas smädelser mot myndighet (les cours, les tribunaux, les armées de terre ou de mer, les corps constitués et les administrations publiques). Åtal för dylika smädelser förutsätter (art. 47 mom. 3) tillstånd av myndigheten.3

Beträffande Tjeckoslovakien hänvisas till vad som sagts under den avdelning som handlar om smädande och hetsande mot författningen. Här må nämnas, att enligt en lag den 28 juni 1933 straff införts för ärekränkning mot politiska föreningar och periodiska tryckskriftcr.

Enligt tyska strafflagen straffas ärekränkning mot myndigheter (Behörden) och politiska representationer (politische Körperschaften). Detta framgår indirekt av åtalsreglerna. Sålunda stadgas (% 196), att ärekränkning mot »Behörden» kan an- givas till åtal av överordnad (amtlicher Vorgesetzte) ävensom (% 197), att äre- kränkning mot »politische Körperschaften» icke får åtalas utan bemyndigande från desamma. Med »Behörden» avses de varaktiga organen för statsförvaltningen i allmänhet, t. ex. regering, domstol, magistrat och fakultet vid ett universitet. »Politische Körperschaften» äro andra av ett flertal personer sammansatta organ för statsändamål, t. ex. lagstiftande församlingar, kommunala representationer etc.

* Se Krabbe, Borgerlig Straffelov, 1930, sid. 338. "” Se Kjerschow, Straffeloven med Kommentar, 1930, sid. 614. 3 Under »armées de terre ou de mer» inbegripes t. ex. hela officerskåren, en viss kate- gori officerare, ett visst regemente eller kompani. Till »corps constitués» räknas t. ex. »le conseil des ministres, les conseils d'arrondissement, les facultés de droit». Till >_>adm1- nistrations publiques» höra »toute collectivité de fonctionnaires ou d'agents, qui sans former un corps constitué, a cependant une organisation et une hiérarchie. et _a pour mission de gérer un service public, soit général, soit particulier». Straff för ärekränkning kan ej ådömas för uttalanden om särskilda klasser eller kategorier av medborgare sasorn »la magistrature, le clergé, la bourgeoisie, la noblesse, la presse». Se Porttevm, Traite de la presse, II, 1903, sid. 411 f.

Skyddet är grundat på att dessa organ och representationer utöva offentliga funk- tioner. Huruvida även andra juridiska personer äro objekt för ärekränkning är omstritt. Vad angår kårer och grupper av personer har rättspraxis gått mycket långt vid bestraffandet av ärekränkning genom kollektivbeteckningar. Således har dömts för ärekränkning mot »das preussische Richterstand», »alle Deutschen der Grenzmark», »die Grossgrundbesitzer», »das Officierkorps einer Garnison», »alle Kriminalbeamten, die zu einer bestimmten Zeit in einer Ort Dienst taten», »alle Geistlichen christlicher Religion» samt »die deutsche Offiziere».1

Ett invecklat spörsmål, till vilket den här behandlade frågan ger anled— ning, är rätten att vid åtal för smädelser mot allmänt organ få föra san- ningsbevisning. Hos oss torde sådan rätt saknas. I främmande länder gäller däremot i regel, att sanningsbeviset vid offentligt framställda beskyllningar rörande offentliga förhållanden medgives, försåvitt beskyllningen offentli— gen riktas mot ämbetsman såsom sådan.2

Lögnaktiga uppgifter.

Gällande rätt m. m. Förutom 10 kap. 14 % SL är i detta sammanhang av intresse stadgandet i 8 kap. 14 å SL om straff för den som kring landet sprider ut lögner eller falska rykten, som äro farliga för rikets säkerhet, i uppsåt att därmed »kom- ma allmänt buller eller oväsende åstad». Ifrågavarande stadgande är av ålderdomlig karaktär och har på grund av dess vaga uttryckssätt knappast vunnit tillämpning. Straffet är straffarbete i högst två år eller fängelse i högst sex månader. I TF saknas direkt motsvarighet till detta lagrum men där finnes i stället i % 3 mom. 12 ett lagstadgande av mera vidsträckt omfattning ehuru med väsentligt lägre straffskala. I nämnda moment stadgas att lögnaktiga upp- gifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande och förle- dande skola straffas med böter fr. o. m. 33 riksdaler 16 sk. t. 0. m. 100 riks- | daler, varjämte skriften skall konfiskeras. Med detta stadgande torde ha ) åsyftats allenast att brännmärka sådana framställningar som avse att hos : allmänheten uppväcka missnöje med och hat mot regering och styrelsesätt. Det skulle alltså vara fråga om ett rent publikt brott. I praktiken har emel- ) lertid med juryns tillhjälp bestämmelsen fått tillämpning även mot osanna, ) ehuru icke alltid ärekränkande framställningar om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.3 I samband med förslagen till ny tryckfrihetsförordning har även behand- lats frågan om straffet för lögnaktiga uppgifter eller vrängda framställningar till allmänhetens förvillande. I 1887 års förslag upptogs bestämmelsen med uteslutande av ordet »förledande», vilket lärer ha skett med hänsyn till att i

* Se Schwarz, Strafgesetzbuch, 1933, sid. 239. "3 Utkast till strafflag, spec. delen II, 1919, sid. 73. Enligt franska lagen om pressens frihet 1881 (art. 35) tillåtes sanningsbevis endast vid beskyllningar mot allmänna organ. 3 Se N. J. A., 1910, sid. 641 m. fl.

förslaget förefunnits stadganden om ansvar för uppmaning till uppror eller till våld å person eller egendom. Även i 1912 års förslag förekom stadgandet i denna form. Beträffande åtalsrätten utsades uttryckligen i sistnämnda förslag, att brottet kunde vara av beskaffenhet att allenast förnärma enskild persons rätt. Vad straffet beträffade var detta i båda förslagen satt liksom nu till minimum 50 kronors böter, medan bötesmaximum höjts till 500 kronor. Däremot saknades i förslagen bestämmelsen om att utgivare av periodiska skrifter skulle böta dubbelt. Vidare fanns en särskild straff- minskningsgrund upptagen —i fråga om tidningar. Nedsättning i straffet kunde nämligen ske om uppgiften eller framställningen prövades vara inta— ”gen i tidningen i god tro och densamma, innan åtal anställts, utan omsvep beriktigats eller återtagits.

Professor Thyrén har i utkast till strafflagens spec. del XI, (1933), som handlar om brott mot allmän ordning och frid, upptagit föreliggande fråga. Han föreslår i utkastet en bestämmelse om straff, fängelse eller böter, för den som uppsåtligen framkallar fara för rikets säkerhet eller för allmän ord- ning och frid genom utspridande av lögner och falska rykten. l motiven härtill anmärker Thyrén under hänvisning till 8 kap. 14 % SL att sådana rykten som där avsåges kunde vara skadliga nog även om de icke direkt angrepe »rikets säkerhet» men väl störde allmän ordning och frid samt att utkastet i anledning därav utvidgat rekvisitet till även detta fall.1

I den till kommittén remitterade, av de inom justitiedepartementet till— kallade sakkunniga (borgmästare Bissmark rn. fl.) till justitieministern av- givna P. M. rörande lagstiftning angående lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar anföres —— efter bl. a. en inledande historik samt en redo— görelse för svensk och utländsk rätt:

»Såsom utgångspunkt för en revision av lagstiftningen i föreliggande ämne synes den regeln i första hand böra uppställas, att gränserna för yttrandefriheten om möjligt uppdragas enhetligt, så att olika brottsbeskrivningar icke komma att förefinnas beträffande missbruk av yttrandefriheten genom tryckt skrift och övriga missbruk.

Vid en granskning av de bestämmelser som strafflagen för närvarande uppställer till skydd för utspridandet av falska rykten förefaller det ofrånkomligt att en utvidgning av desamma bör komma till stånd. Såsom förut utvecklats straff- belägger vår lag för närvarande endast en sådan gärning såvitt den är farlig för statens säkerhet. Uppenbarligen är det emellertid av största vikt att ett in— gripande med straff alltid kan äga rum, så snart ett utspridande innebär fara för allmän ordning och säkerhet. Vad angår det av Thyrén framlagda utkastet till den del av strafflagen, som omfattar brott mot allmän ordning och frid, kan erinras om att utkastet på sätt ovan utvecklats —— också utvidgat de nuvarande bestämmelserna i 8 kapitlet 14 % strafflagen till att gälla även det fall att allmän ordning och frid stördes. Slutligen kan framhållas, att falska ryk- ten om ekonomiska förhållanden, t. ex. om förestående börskriser, kunna inom vida kretsar framkalla svåra och oberäkneliga följder och därför förtjäna att kriminaliseras.

1 Se nämnda utkast, sid. 214.

Vidkommande först falska rykten, vilka ingå såsom ett led i en mot staten såsom så- dan riktad agitationsverksamhet eller vilka angripa staten i den verksamhet varigenom den söker fylla sina skilda uppgifter eller vilka störa den ordning vars upprätthållande är ett av de viktigaste statsändamålen, synes en tillfredsställande lösning av de straffbestämmelser vilka i dessa avseenden böra komma i fråga kunna vinnas först i samband med en ingående prövning av de inskränkningar i yttrandefriheten vilka kunna befinnas betingade för att hindra en verksamhet som syftar till att med våld eller eljest på olaglig väg omstörta eller förändra vår stats— och rätts- ordning. Då en utredning angående åtgärder mot en sådan verksamhet för när- varande pågår, synas övervägande skäl tala för att icke föregripa utredningen i denna del. Vid en utformning av straffbestämmelserna' härutinnan torde man emellertid kunna förutsätta att den bristande överensstämmelse som för när- varande förefinnes mellan strafflagens och tryckfrihetsförordningens brottsbeskriv- ningar bringas ur världen på det sätt att i 5 3 tryckfrihetsförordningen införes ett nytt moment motsvarande det lagbud som komme att upptagas i strafflagen. ' På vedertaget sätt böra vidare de åtgärder som skola anses brottsliga då de före- ! tagas genom tryckt skrift erhålla en kortfattad formellt självständig beskrivning i % nämnda moment, vars närmare innehåll framgår vid jämförelse med den i straff- lagen upptagna brottsbeskrivningen. Straffet kan dock ej, såsom tidigare plågat ske i liknande fall, blott bestämmas genom hänvisning till allmänna lagen, ty i denna stadgas dagsböter, men bestämmelserna härom skola såsom bekant icke tillämpas, då böter i tryckfrihetsmål utdömas enligt allmän strafflag. Det lärer därför vara nödvändigt att upptaga en självständig straffskala, vilken bör be— stämmas så att straffen enligt tryckfrihetsförordningen komma att i huvudsak bliva desamma som straffen för motsvarande brott enligt allmän lag.

Beträffande däremot lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar vilka icke rikta sig emot staten, hava åtskilliga sådana rykten karaktären av en kränk- ning emot samhällsmedlemmarna i allmänhet och kunna ofta tillika innebära oriktiga uppgifter om en eller flera bestämda enskilda personer. Andra rykten åter äro att uppfatta såsom riktade allenast emot enskild person. Hinder synes ej möta att för sig upptaga frågan om skärpta straff för utspridandet av rykten av nu nämnd art. Det har redan i det föregående framhållits såsom en grundläggande princip vid utformningen av lagstiftningen på ifrågavarande område att lag- buden i strafflagen och i tryckfrihetsförordningen borde vara av enahanda inne— håll. Tidigare har likaledes betonats att det i tryckfrihetsförordningen upptagna stadgandet om lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar kommit att supplera ' strafflagens bestämmelser om ärekränkning. Vid sådant förhållande kunde det , ifrågasättas att utvidga den förestående lagstiftningsuppgiften till att även om- fatta en omarbetning av åtskilliga bestämmelser härutinnan. Emellertid torde'en dylik utvidgning gå vitt utanför ramen för de sakkunnigas uppdrag. Att i detta sammanhang upptaga ärekränkningsbrotten till legislativ behandling synes ej hel- ler vara av behovet påkallat. Beträffande föreliggande brottsart torde man näm— ligen kunna konstatera en bestämd olikhet mellan verkningarna av det offentligen talade och det i tryck spridda ordet. Lögnaktiga uppgifter i :ett offentligen framsagt tal stanna i de flesta fall inom en mindre åhörarkrets under det att på— ståenden i tryck kunna i ett enda slag nå en offentlighet som är mångdubbelt större än den som i allmänhet vinnes av det talade ordet. Även om enhetlighet i behandlingen olika slags yttranderättsbrott emellan principiellt är- att föredraga, torde sålunda de skiljaktiga förhållanden som åtminstone i detta fall finnas kunna väl motivera ett avsteg från denna enhetlighet i avbidan på att bristerna i 16 kapitlet strafflagen i samband med en allmän revision av samma kapitel bliva avhjälpta.

Även i fråga om utspridandet av falska rykten vilka ej kunna anses vara riktade emot staten men dock innebära störningar av samhällslivets normala fortgång synes enhetlighet mellan strafflagen och tryckfrihetsförordningen principiellt vara att eftersträva. Det förtjänar emellertid att framhållas att gränslinjen mellan brott riktade emot staten och gärningar vilka allenast äro att uppfatta som brott emot samhällsmedlemmarna ännu alltjämt även i modern teori och lagstiftning är tämligen osäker. Av praktiska skäl torde det därför vara lämpligt att tillsvidare avstå från att i strafflagen, som för närvarande saknar bestämmelser härutinnan, inarbeta sådana och i stället avbida utvecklingen i rättspraxis. Härtill kommer att tryckfrihetsförordningen sedan gammalt straffbelagt de gärningar varom nu är fråga under det att strafflagen icke kriminaliserat desamma.

Därest de begränsningar av yttrandefriheten i tryck vilka kunna komma att föreslås beträffande de brott som till sin karaktär få anses utgöra angrepp mot staten reglerades genom upptagande i tryckfrihetsförordningen av särskilda an— svarsbestämmelser, torde alltså förevarande stadgande bliva inskränkt till att avse rykten vilka äro skadliga såväl för samhällets olika medlemmar i allmänhet som för den enskilde. Stadgandets uppgift blir således alltjämt att vara ett skydd för samhället, och det är att förvänta att en omgestaltning av det processuella för- farandet skall medföra en tillämpning av stadgandet i den utsträckning som mot- svarar dess uppgift härutinnan. Stadgandet torde även få en jämförelsevis stor betydelse för den enskilde. Särskilt synes det vara befogat att ett lagrum finnes som ger möjlighet att beivra angrepp i tryck emot död man, och det förtjänar även att framhållas att spridandet av ogrundade rykten rörande enskilda perso- ners eller företags ekonomiska förhållanden ur lätt insedda skäl påfordrar en kraftig näpst.

Med beaktande av vad sålunda anförts bör stadgandets brottsbeskrivning bibe- hållas oförändrad, dock att stadgandets tillämplighet uttryckligen bör begränsas till de fall där ej ansvar eljest finnes åsatt förbrytelsen.

I fråga om den i samma stadgande upptagna bötesbestämmelsen, vilken allt- sedan tryckfrihetsförordningens tillkomst kvarstätt oförändrad, torde erfarenheten hava ådagalagt att bestämmelsen icke varit tillfyllest. Straffet är uppenbarligen för lågt redan med hänsyn till det fall penningvärdet undergått sedan adertonhundra- talets början. Härtill kommer att ett utspridande av falska rykten stundom kan förorsaka stor skada. På grund härav och för att i det allmänna rättsmedvetandet inskärpa vikten av att ogrundade rykten icke utspridas torde det vara befogat att i straffskalan upptaga förutom bötesstraff jämväl frihetsstraff och i sådant hän- seende föreskriva att brottet kan förskylla fängelse i högst sex månader. Vidkom- mande äter det bötesstraff som bör ifrågakomma må ånyo erinras om att dags- böter ej få användas vid ådömande av böter för tryckfrihetsbrott. Dock bör med hänsyn till de grundsatser som i strafflagen vunnit tillämpning genom dagsbots- systemets införande straffmaximum sättas jämförelsevis högt. För bibehållande av en viss överensstämmelse med andra straffsatser i tryckfrihetsförordningen torde dock bötesmaximum ej böra sättas högre än 1000 riksdaler (banko, d. v. s. 1500 kronor); för utgivare av periodisk skrift inträder jämlikt % 4 mom. 7 tryckfrihets— förordningen fördubbling av straffsatsen. Dennas allmänna minimum torde böra bibehållas vid nuvarande 33 riksdaler 16 skillingar (banko, d. v. s. 50 kronor). Med hänsyn till den brådska under vilken tidningspressen arbetar torde slutligen i fråga om förseelser mot förevarande moment böra medgivas strafflindring till förmån för utgivaren av en tidning. Efter mönster från 1887 års proposition och 1912 års betänkande torde därför en särskild straffminskningsgrund böra införas som kan medföra straffets nedsättande under det vanliga minimum. Sådan ned- sättning synes höra ske om uppgiften eller framställningen prövas vara intagen

': I | ?

utan dröjsmål.»

Utländsk rätt.1

De förut omnämnda bestämmelserna om straff för smädande av författ- ningen, vissa befolkningsgrupper och allmänna organ innefatta i viss ut- sträckning även straff för lögnaktiga uppgifter. Här må omnämnas föl- jande bestämmelser, som mera direkt taga sikte på dylika uppgifter:

Finland: I strafflagen (16 kap. 24 %) stadgas straff för den »som offentligen i folksamling framställer eller genom skrift eller annorledes utsprider grundlösa uppgifter, vilka äro ägnade att nedsätta regeringen, folkrepresentationen eller dess utskott eller offentlig myndighet eller att väcka missaktning för deras åtgärd eller för den lagliga samhällsordningen eller att äventyra allmän ordning» samt för den som »genom hemlighållande av väsentliga omständigheter eller eljest genom förvrängning eller med användande av kränkande eller nedsättande uttryck eller framställning på förenämnt sätt framställer eller sprider uppgifter eller ut- talanden vilka äro ägnade att åstadkomma sådan verkan som tidigare är sagt». Straffet är böter men kan skärpas till fängelse om framställningen eller uppgiften avsåg väckande av sådan missaktning eller att äventyra den allmänna ord- ningen. I uppviglingslagen (1934) stadgas straff (högst 50 dagsböter eller fängelse i högst två år) för »den som offentligen i folksamling framställer eller genom tryckskrift eller annorledes utsprider grundlösa uppgifter eller med hemlighållande av väsentliga omständigheter eller eljest genom förvrängning eller med användande av krän- kande eller nedsättande uttryck eller framställningssätt framställer och sprider uppgifter och uttalanden, vilka äro ägnade att nedsätta riksdagen, regeringen, offentlig myndighet eller gällande stats- och samhällsordning eller att grovt kränka religiösa och sedliga grundsatser eller att skymfa nationella minnen». På enahanda sätt straffas den som på förenämt sätt framställer eller utsprider uttalanden eller uppgifter, vilka äro ägnade att skada Finlands förhållande till utländska makter eller att genom allmänhetens förvillande eller förledande äventyra allmän ordning eller väcka oro bland allmänheten. Åsyftade framställningen, uttalandet eller upp- giften åstadkommande av sådan verkan blir straffet fängelse i minst tre må- nader. Lagen innebär en temporär ändring av motsvarande lagrum i straff- lagen. I propositionen uttalades, att avsikten var att den sedermera skulle ersättas av inrättandet av en publicistkammare som skulle öva kontroll över journalist— verksamheten. Detta förslag mötte emellertid stark kritik och har icke fullföljts. I ett intervjuuttalande efter lagens antagande anförde justitieministern, att lagen skulle vara en kraftfull appell till tidningspressens självdisciplin. Pressen hade ofta brutit mot värdigheten's, självbehårskningens och sanningsenlighetens fordrin— gar. Statsordningens auktoritet lede av i pressen förekommande nedsättande ut- tryck om riksdagsmän, politiker o. dyl., särskilt i mindre omdömesgilla medbor— gares ögon. Olämplig värdesättning av domstolarnas arbete hade även förekommit. Som exempel på åtal enligt lagen må nämnas en artikel med anledning av rege- ringens förbud mot sjungandet av »Internationalen» (ett tragikomiskt påhitt av regeringen, av regeringen kunde väntas litet av varje, regeringen hade förverkat förtroendet hos arbetarna etc.), kåserier innehållande smädelser mot riksdagsmän, noveller skildrande böndernas kristidsrörelse i Österbotten (där de revolterade mot finanskapitalets ok) 0. s. v.

* Jfr Thyrén, Utkast till strafflag, spec. delen X (1931), sid. 102 f. och XI (1933), sid. 140 f.

Norge: I strafflagen stadgas (% 130) böter eller »hefte» eller »fengsel» intill ett år för den som mot bättre vetande offentligen »tillegger» någon av statsmakterna eller an- nan offentlig myndighet handlingar som de icke ha företagit eller ger en vilseledande framställning av de omständigheter, varunder eller på vilket sätt de ha handlat. Om det oriktiga påståendet har framförts i avsikt att skada myndighet i det allmänna omdömet, kommer samma straff till användning också när påståendet har framställts av grov oaktsamhet. Åtal får blott anställas efter begäran från vederbörande regeringsdepartement, Konungen eller stortinget. — Bland förseel- serna finnes (% 349) upptaget straff för den som mot bättre vetande och utan att ha giltigt skäl att anse ryktet sant offentligen utbreder eller medverkar till utbre- dande av ett falskt rykte som är ägnat att framkalla »almindelig forbitrelse eller skraekk eller fare for den almindelige fred og orden».

I franska lagen om pressens frihet 1881 (art. 27) stadgas straff (fängelse fr. o. in. en månad t. o. ni. ett år eller böter) för den som genom publicerande eller återgivande av falska nyheter i ond tro stört det allmänna lugnet.

Tjeckoslovakien: I lagen den 19 mars 1923 till skydd för republiken stadgas straff för den som utan att ha grundad anledning att antaga att en uppgift är sann offentligen meddelar eller på annat sätt utbreder denna, ehuru han vet att han därigenom allvarligt kommer att oroa befolkningen eller en grupp därav. Vidare straffas den som offentligen meddelar eller på annat sätt utsprider en dylik under— rättelse ehuru han vet att han därigenom skadar statens säkerhet, den offentliga säkerheten och den offentliga ordningen.

I tyska strafflagen (% 131) stadgas straff för offentligt utspridande av uppdiktade eller vilseledande fakta för att därigenom uppväcka förakt mot statsinrättningar och överhetens anordningar. För straffbarhet fordras vetskap om att dessa fakta äro av angiven beskaffenhet.1

Kommittén:

Det kunde sättas i fråga att efter utländska förebilder straffbelägga offent- ligt smädande och hetsande mot författningen, nationen eller statens flagga eller vapen samt upphetsande mot varandra av olika grupper av befolk- ningen på grund av olikheter vare sig i ras, religion eller politiska och sociala övertygelser. Sådant smädande och hetsande, vilket utgör ett viktigt led i de diktatursträvande partiernas verksamhet, måste onekligen beklagas. Det väcker förtrytelse och är ägnat att öka de motsättningar och misstämningar, som finnas inom samhället, och icke minst klyftan mellan de olika samhälls- klasserna, Åtminstone i vad angår den viktigaste och farligaste sidan av denna propaganda eller hetsandet av samhällsklasser och politiska motstån- dare mot varandra måste dock beaktas att de politiska, ekonomiska och so- ciala motsättningarna helt naturligt ge anledning till diskussion, och det måste vara synnerligen vanskligt att avgöra var den skarpa men berättigade kritiken upphör och den som Skymfande och hetsande betecknade vidtager. Man befinner sig på ett område, där sakens natur gördet svårt att uppdraga några bestämda gränser mellan det tillåtliga och det förkastliga. Bestämmel-

1 Straffen härför ha ytterligare skärpts bl. a. genom en förordning av rikspresidenten till avvärjande av lömska angrepp mot den nationella »lyftningens» regering den 21 mars 1933 och lagen den 24 april 1934 om ändringar i straffrätten (se sid. 111 not 1).

ser av den typ varom det här är fråga torde också utgöra exempel på faran av bestämmelser som genom sin allmänna avfattning och den tvekan de måste vålla vid tillämpningen riskera att blien död bokstav. Den norska bestämmel- sen angående offentlig upphetsning av en del av befolkningen mot en annan torde ha rönt detta öde. Vidare och det gäller samtliga nu avhandlade före- teelser i propagandan —— är det till stor del fråga om takt och god smak. Att i detta avseende svåra försyndelser begås behöver ej bli föremål för dis- kussion. Staten bör emellertid ålägga sig en viss återhållsamhet, då det gäller att skydda den goda tonen och smaken i det politiska livet. Misstag kunna lätt begås och ingripanden få lätt karaktären av trakasseri. Här måste man i stället i hög grad lita på de naturliga reaktioner, som förlöpningar och osmakliga uttryckssätt utlösa. Ett visst straffskydd däremot föreligger dess- utom såtillvida som straffbestämmelsen angående förargelseväckande be- teende kan komma till användning beträffande muntliga offentliga yttran- den. Bestämmelsen har sålunda tillämpats vid Skymfande av flaggan i munt— liga anföranden. På grund av de skäl som tala emot ett ingripande har kommittén icke ansett sig böra föreslå några allmänna bestämmelser efter berörda utländska förebilder.

Vad nu sagts hindrar icke att i vissa avseenden repressiva åtgärder böra brukas mot den ifrågavarande propagandan. Det kan påkallas därav att en- skildas rätt eller statsmaktens auktoritet kränkes eller att eljest förkastliga medel brukas i propagandan. Denna fordran gäller emellertid propagan- dan i dess helhet oavsett om den yttrar sig i smädelse mot författning eller flagga eller i hetsande av folkgrupper mot varandra.

Såsom av redogörelsen för gällande rätt framgår finnas bestämmelser som bestraffa ärekränkning av enskild man, av ämbets- och tjänstemän, av Konun- gen och medlem av Konungahuset, riksstyrelse och riksdagen, samt om kväl- jande av dom. Dessa bestämmelser förefalla att i stort sett vara tillräckliga och väl avvägda, då det gäller angrepp på enskild mans heder och de all- männa organens anseende.

Det skulle emellertid kunna ifrågasättas att utvidga ansvaret för ärekränk- ning av ämbets- och tjänsteman att avse jämväl fall, då han väl icke ärekrän- kes i eller för sitt ämbete men ändock på ett sätt som är avsett att nedsätta detta, vanligen genom att framställa honom såsom en mindervärdig individ eller eljest en ovärdig innehavare av sitt ämbete. Sådan ärekränkning är dock på kännbart sätt straffbelagd enligt bestämmelserna i 16 kap. SL om ärekränkning av enskild man, och en ändring skulle därför endast få bety- delse som ett betonande av statens intresse ibrottets bestraffande. Då detta intresse emellertid, såsom i det följande skall framgå, kan tillgodoses genom utsträckning av allmän åklagares åtalsrätt, saknas anledning att företaga den här ifrågasatta ändringen.

En annan utvidgning, som skulle kunna ifrågasättas beträffande straff- bestämmelserna för ärekränkning, är att bestraffa smädelser icke blott mot

enskild ämbets- eller tjänsteman utan mot allmänt organ såsom sådant eller mot viss kår eller grupp av ämbets- eller tjänstemän. Till stöd därför skulle kunna anföras att statens auktoritet lider därav icke mindre än genom små- delser mot den enskilde ämbets- eller tjänstemannen. Vad angår ärekränk- ning av ämbetsmannakår eller annan grupp av ämbets- eller tjänstemän torde emellertid frågan om ett straffbeläggande av sådan ärekränkning i viss mån falla under samma synpunkter som nyss anförts beträffande hetsande av olika samhällsgrupper mot varandra. Då kritik av statsstyrelsen är till- låten och diskussionen håller sig på ett så allmänt plan som den torde göra då det är fråga om kårer eller grupper, måste det vara vanskligt att avgöra var den berättigade kritiken upphör och smädandet vidtager. Vidare gäller i fråga om kårer och grupper att de i regel icke äro organiserade och att det skulle uppkomma svårigheter att avgöra vem som skulle äga föra talan för dem och taga initiativ till åtal om åklagaren ej ingriper. I den mån enskilda kårmedlemmar icke kunna sägas vara antydda och åtal för ärekränkning mot enskild ämbets- eller tjänsteman icke kan äga rum, synes straff ej heller böra förekomma. Beträffande offentliga organ ställer sig frågan i viss mån annorlunda. Statens auktoritet torde mera kunna sägas hänga tillsammans med statsorganens. Dessa äga en viss organisation och när det gäller ett visst statsorgan lära. yttrandena beröra mera konkreta frågor. I dessa fall torde däremot oftast enskilda ämbets- eller tjänstemän vara utpekade eller antydda på sådant sätt, att ärekränkningen måste anses riktad jämväl mot dem. Då ärekränkningen sålunda i detta fall vanligen torde vara underkastad straff- ansvar redan enligt nuvarande bestämmelser, skulle ur synpunkten av be- kämpandet av oarterna i ytterlighetspartiernas propaganda icke mycket vara vunnet genom straffbeläggande av ärekränkning mot offentliga organ. Under sådana förhållanden synes det kommittén icke lämpligt att i detta samman— hang införa en sådan bestämmelse. Kommittén har så mycket mindre an— ledning att göra det, som frågan har ett naturligt sammanhang med frågan om ärekränkning av andra kollektiva enheter i allmänhet och torde böra reserveras för gemensam lösning i en eventuell strafflagsreform. I viss män skulle för övrigt ett ökat skydd för de allmänna organens anseende beredas genom den bestämmelse som kommittén i det följande avsnittet av detta kapitel föreslår.

Det fall, då eljest förkastliga medel användas i propagandan, avser begag— nandet av lögnaktiga uppgifter. Någon meningsskiljaktighet kan ej råda därom att användande av ett sådant medel i den politiska striden måste för— dömas. Användningen därav kan också, såsom erfarenheten visar, innebära särskilda faror för lugnet och ordningen. Osanna uppgifter och falska ryk- ten ha visat sig särskilt ägnade att verka upphetsande och åstadkomma oro. En särskild form av medlets användning i de diktatursträvande krafternas tjänst är provokatoriska dåd, vilka tillskrivas motståndarna. Det bör icke råda någon tvekan om att med de skadliga verkningar sådana propaganda-

metoder kunna ha, staten bör reagera mot dem genom straffstadgande. Svå— righeterna för tillämpningen ur de angående hetspropaganda anförda syn-' punkterna föreligga här i avsevärt mindre omfattning, då det använda med-- let ger en viss fasthet åt brottbeskrivningen.

Av redogörelsen för gällande rätt har framgått att i tryckfrihetsförord- ningen 5 3 mom. 12 finnes ett straffstadgande avseende lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar men att sådant fattasi allmänna strafflagen. Det saknas varje anledning att på denna punkt upprätthålla en olikhet. För ytt- randefriheten bör i detta avseende gälla samma inskränkningar vare sig det är fråga om det talade ordet eller tryckt skrift. Att utan vidare införa TF:s bestämmelse i allmänna strafflagen torde emellertid ej låta sig göra. Denna bestämmelse har, som det synes med avvikelse från lagstif- tarens ursprungliga avsikt, erhållit tillämpning huvudsakligen på annat område än den politiska debatten. Det torde, såsom justitiedepartementets sakkunniga föreslagit, vara lämpligt att låta TF:s nuvarande bestämmelse med vissa ändringar kvarstå för detta dess nuvarande huvudsakliga tillämp- ningsområde samt att för det ändamål, som här har intresse, i- allmänna strafflagen och TF införa en särskild bestämmelse, som jämväl kan ersätta den antikverade bestämmelsen i 8 kap. 14 % SL.

Denna bestämmelse torde, såsom professor Thyrén föreslagit, böra avse utspridande av falska rykten och lögnaktiga uppgifter. Emellertid bör tyd— ligen icke återgivandet av varje falskt rykte eller lögnaktig uppgift bestraf- fas. Detta skulle föra för långt.

Det ligger i sakens natur att det ej går att i den politiska debatten helt undvika oriktiga uppgifter, som lämnas i god tro, och även om det skulle förekomma att oriktiga uppgifter medvetet lämnas, torde det, huru motbju- dande ett sådant tillvägagångssätt än år, vara praktiskt omöjligt att i varje fall ingripa. Verkan av en dylik uppgift är också helt visst i vanliga fall ej farligare än att det kan vara nog med den allmänna opinionens dom och att i den fortsatta diskussionen uppgiften från annat håll rättas. Vad som bör drabbas äro de allvarliga fall, då det falska ryktet eller den lögnaktiga uppgiften är ägnad att väcka förakt för allmänt organ eller att framkalla fara för rikets säkerhet eller allmän ordning och frid och då däråt gives allmän spridning i sådant syfte. Med en bestämmelse, som straffbeläg- ger ett sådant utspridande av falskt rykte eller lögnaktig uppgift, torde jäm- väl ett i provokationssyfte anordnat angrepp på person eller egendom bliva underkastat straff. Med hänsyn till det sätt, på vilket ett rykte sprides, synes det icke vara lämpligt att beträffande spridningen uppställa samma villkor som för uppmaning till brott i 10 kap. 14 & strafflagen.

Bestämmelsen bör beträffande allmänna strafflagen lämpligen ingå i 8 kapitlet strafflagen i stället för dess 14 å, som bör upphävas.

I tryckfrihetsförordningen synes bestämmelsen böra inflyta som ett nytt moment i 5 3. Detta torde böra inarbetas i paragrafen i samband med verk-

ställande av den utav justitiedepartementets sakkunniga föreslagna om- arbetningen av mom. 12. Brottet är av sådan beskaffenhet, att reglerna i 5 4 mom. 11 TF böra vinna tillämpning.

Att, i likhet med vad i 1887 års proposition och 1912 års betänkande före- slagits beträffande å 3 mom. 12 TF, införa en särskild bestämmelse om straffnedsättning vid god tro eller efterföljande beriktigande har icke synts kommittén erforderligt. Dessa förhållanden måste ändock spela en bety- dande roll vid straffmätningen och kunna där med hänsyn till de föreslagna straffen utan särskilt stadgande komma till sin fulla rätt.

I det föregående har behandlats frågan om vilka bestämmelser som erfordras för reglering av yttrande- och tryckfriheten i allmänhet. Frågan huruvida en sammanslutnings hela propaganda må förbjudas utgör natur- ligtvis del av det vidsträcktare problemet huruvida en sammanslutnings verksamhet i dess helhet må kunna förbjudas.

Formella anordningar i avseende å utkrävandet av ansvar.

Utredningen har visat att det endast på en punkt befunnits ändamålsenligt att ändra de allmänna bestämmelser, som med avseende på innehållet reglera yttrandefriheten, och att i stort sett bestämmelser finnas, vilka vända sig mot de grövre formerna av missbruk av yttrandefriheten. Det har emellertid påvisats att tryckta artiklar som innehålla straffbar propaganda lämnas obeivrade, och detta torde ofta förekomma.

Till en del kan detta förhållande tänkas bero på ämnets i sig själv öm- tåliga natur. Redan enligt de riktlinjer, som kommittén anser en sund och ändamålsenlig politik anvisa, bör för åtals anställande förutsättas att ett brottsligt missbruk av yttrandefriheten klart föreligger, och då det gäller tryckt framställning, understrykes detta krav av det förhållandet att en jury avgör sakfrågan. Åt en artikel om aktioner som innebära brottsliga handlingar kan t. ex. ges formen av en objektiv skildring, ehuru under- tonen i artikeln kan vara ett prisande av dylika aktioner. Eller en artikel- serie berörande en viss brottslig aktionsform kan vara distribuerad från visst håll för användning i olika länder, och det kan varnas för användning av denna aktionsform, där den icke har stöd bland de breda massorna. I dessa fall kan naturligtvis uppkomma tvekan huruvida ett försök att här förleda till brott föreligger.

Delvis torde uteblivandet av åtal ha varit ett utslag av en allmän politik. Vid bestämmandet av den hittills följda politiken lära de skäl, som anförts mot ingrepp överhuvudtaget mot ifrågavarande politiska riktningar, ha in- verkat. Det är tydligt att de ha sin största vikt just då det gäller yttrande- och tryckfrihet. Kommittén har redan i fråga om den behandling, som i

allmänhet bör komma dessa politiska riktningar till del, efter granskning av dessa skäl antytt att en åtstramning är önskvärd. En sådan ändring i den allmänna behandlingen av dem torde innebära som en naturlig följd ett strängare handhavande av de medel lagen lämnar för bekämpande av missbruk av yttrande- och tryckfriheten. Kommittén har därmed inga— lunda velat förorda någon formell tillämpning, som skulle föra till en for- cerad åtalskampanj. Tvärtom framgår av de riktlinjer, som kommittén antagit till ledning på detta speciella område, att kommittén tänkt sig åtalsrätten utövad med den urskillning som ämnets stora ömtålighet kräver.

Emellertid torde dessutom en bidragande orsak till återhållsamheten i fråga om anställandet av åtal ha varit förhållanden, som sammanhänga med det system vår TF uppbyggt i avsikt att med säkra garantier om- gärda tryckfriheten och noga begränsa de inskränkningar däri som påkal- las av möjligheten till missbruk. Detta system innehåller åtskilliga i vår allmänna straff— och processrätt okända anordningar och kännetecknas av en viss stelhet och formalism. Detta förhållande måste helt naturligt åter— verka på de möjligheter, som TF lämnar till ingripande mot rörelser vilka i särskilt hög grad i sin verksamhet missbruka tryckfriheten.

Då kommittén går att undersöka i vad mån brister i dessa hänseenden förekomma som gå att avhjälpa, syftar kommittén icke till upphävandet av sådana anordningar vilka måste anses som väsentliga för att garantera tryckfriheten. Detta följer redan av de allmänna riktlinjer kommittén an- givit för de åtgärder som kunde komma i fråga. Kommittén vill inskränka Sig till att föreslå sådana ändringar, som icke rubba det av TF upp- byggda systemet i dess stora grunddrag men som ändock kunna vara av vikt för ett effektivare bekämpande av missbruk av tryckfriheten.

Utsträckt rätt för allmän åklagare att åtala förgripelser mot ämbets- och tjänstemän.

Ett för ytterlighetspartiernas propaganda karakteristiskt drag är att som medel vid nedsvärtandet av samhället och samhällsordningen framställa ämbets- och tjänstemännen såsom mindervärdiga individer och härvid även indraga förhållanden som icke beröra deras tjänst. Trafiken fortgår ostört, då de angripna helt naturligt icke vilja underkasta sig omaket och kostna- derna att stämma. Det synes som om samhället härvidlag har ett intresse att söka ingripa och få agitationen att ålägga sig större måtta.

Gällande rätt m. m.

Enligt strafflagen behandlas. smädelse och ärekränkning mot ämbets- och tjänstemän eller därmed likställda antingen såsom ett brott mot sta- ten i 10 kap. eller ock såsom vanlig ärekränkning i 16 kap. Vidare finnas såsom förut nämnts bestämmelser på spridda ställen i 8 och 9 kap. om 9—421111

smädelser mot Konungen, riksdagenl, främmande makts regent m. fl. För brottslighet enligt 10 kap. förutsättes, att smädelsen skall ha skett i eller för ämbetet, d. v. 5. medan ämbets- eller tjänstemannen befinner sig i utövning av sin befattning vare sig å tjänstelokalen eller vid förrättning annorstädes eller ock så att ämbetsmannen utsättes för ärekränkning i an- ledning av en ämbetsåtgärd eller sin förvaltning av ämbetet eller i anled- ning av innehavet av ämbetet. Dessa brott lyda under allmänt åtal. Enligt 16 kap: 15 % faller ärekränkning under allmänt åtal endast om den skett i eller för någons ämbete eller tjänst, men får i övrigt med visst undantag som i detta sammanhang saknar intresse, endast åtalas av målsäganden. Nämnda bestämmelser måste tolkas så, att allmän åklagare ej kan åtala sådana ärekränkningar mot en ämbets- eller tjänsteman, som endast inne- bära missaktning eller göra intrång i hans rätt att betecknas såsom en oför- vitlig samhällsmedlem, även om avsikten varit att därigenom låta honom framstå såsom olämplig för sin befattning.

Därest smädelsen begås i tryckt skrift gäller TF:s motsvarande bestäm- melser i & 3 mom. 8, däri stadgas, att brottet skall straffas efter allmän lag. Vad angår åtalsrätten stadgas i % 5 mom. 11 TF, att om enskilda per- soner angripas i tryckt skrift och det ej sker i och för deras ämbete, må endast målsäganden anställa åtal. Tryckfrihetsförordningen känner sålun- da icke begreppet angivelsebrott.

Åtgärder i förevarande hänseende påyrkas i till kommittén inkommet yttrande från militärbefälhavaren för övre Norrland. Han anför:

»Smädliga uttryck om rikets ämbets- och tjänstemän i och för ämbetet, som icke beivras, äro, vad militära sådana beträffar, så vanliga, att det tillåtliga häri nästan ingått i allmänna medvetandet. Personliga angrepp mot militärt befäl på grund av denna egenskap eller angrepp på grund av dess utövande av tjänsten böra straff- beläggas samt åligga allmän åklagare att efter anmälan beivra.»

Utländsk rätt.

Beträffande de övriga nordiska länderna- må nämnas att för tjänstemän stadgas plikt att i och utom tjänsten visa sig värdiga det förtroende och den aktning tjänsten kräver.2 Angående åtalsrätten för smädelse mot tjänsteman

gälla följande bestämmelser:

I danska strafflagen stadgas i 121 % straff för den som med hån, okvädingsord eller annat förnärmande tilltal »overfalder» tjänsteman under utförande. av hans tjänst eller i anledning av denna. Detta lyder under allmänt åtal. Beträffande övriga ärekränkningsbrott gäller, att dessa endast få åtalas av målsägande men att tjänste— man' som beskylles för ett förhållande som kan medföra mistning av hans tjänst må kunna påkalla allmänt åtal. Vid 1934 års riksdag framlades i samband med ett lagförslag om förbud mot politiska kårer även ett förslag om tillägg till 121 % strafflagen, varigenom däri upptogs straff för den som på i lagrummet angivet

1 På grund av regeringsformen & 110 skola enskild riksdagsman, riksdagens full- mäktige m. fl. åtnjuta skydd mot förolämpning på samma sätt? som ämbetsmän. 2 Jfr sid. 288 f.

sätt omtalade tjänstemän i anledning av utövandet av deras tjänst eller uppdrag. Lagändringen avsåg egentligen att dylika brott skulle åtalas av allmän åklagare. Dock föreslogs, att åtalet skulle förfalla om den förorättade själv önskade det. Justitieministern anförde såsom skäl för förslaget, att det upprepade gånger hänt, att tjänstemän i utövande av sitt värv omtalats på ett förnärmande sätt i pressen eller på offentliga möten. Det danska journalistförbundet uttalade sig emellertid mot detta lagförslag och det fullföljdes icke.

Beträffande Finland må erinras om stadgandet i strafflagen (kap. 27 & 8), att små— delse eller förolämpning ej må åtalas av allmän åklagare, där ej målsäganden eller den myndighet som blivit kränkt anmält brottet till åtal. I uppviglingslagen (1934) stadgas, att om vanlig ärekränkning (enligt kap. 27 SL) offentligen i folksamling eller genom tryckt skrift riktar sig mot innehavare av »poliliskt eller allmänt medborger- ligt uppdrag» och är ägnat att giva upphov till sådan uppfattning, att den kränkte är ovärdig det förtroende, som han i sin verksamhet behöver, straffskärpning skall äga rum samt åklagaren äga väcka åtal även om målsäganden icke anmält brottet till åtal, dock ej såvida målsäganden på därom av åklagaren gjord för- frågan skriftligen avböjer åtalet. I propositionen till lagen uttalades, att ett per- sonligt Skymfande av innehavare utav politiskt eller allmänt medborgerligt uppdrag, varvid ej ens privatlivet skonas, blivit så gott som sed, vilket förgiftat det politiska livet och utgjorde hinder för ett under alla förhållanden nödvändigt förtroende- fullt samarbete mellan medborgarna.

Enligt norska strafflagen (% 251) kan ärekränkning åtalas av allmän åklagare om den verkställts mot någon under utövning av offentlig tjänst eller i anledning av tjänsten eller om offentlig tjänsteman beskyllts för handling eller förhållande som kan ådraga honom straff eller tjänstens förlust.

Kommittén:

Ämbets- och tjänstemän samt innehavare av allmänna uppdrag få givet- vis finna sig i att genom sin offentliga verksamhet inom vissa gränser ge sig till pris åt allmänhetens kritik och kunna icke begära att härvid åt- njuta samma hänsyn som möjligen kan medgivas på det rent privata om- rädet. Men de måste å andra sidan beredas effektivt skydd mot kränk- ningar som minska den auktoritet och det förtroende de böra äga. Förut har framhållits att i sig själva straffbestämmelserna måste anses tillräck- liga vare sig ärekränkningen skett i och för ämbetet eller tjänsten eller den därförutan har till syfte att nedsätta vederbörande såsom innehavare av ämbetet eller tjänsten. Det torde däremot vara en brist att sistnämnda slag av kränkningar ej falla under allmänt åtal. Den enskildes obenägenhet att taga initiativ till rättegång vid dylika kränkningar är troligen en av anled- ningarna till de ohämmade överdrifter som härutinnan ofta komma till ut- tryck i agitationen.

Den avgörande synpunkten för frågan huruvida åtalet av ett brott skall överlämnas åt åklagaren är om det allmännas intresse därav är så pass framträdande eller rättskränkningen är av sådan art, att reaktio- nen från statens sida bör bero av statens eget initiativ. Ur denna synpunkt synes en utvidgning av åtalsrätten beträffande ärekränkningsbrott mot äm- bets- och tjänstemän samt med dem likställda vara påkallad. Staten har ett

direkt intresse i att ämbets- eller tjänstemannens auktoritet och förtroende för dem bibehålles. Det må också erinras om, att åtalsrätten utomlands i detta fall i regel är mera utsträckt än hos oss. Kommittén föreslår därför sådant tillägg till 16 kap. 15 & SL, att då ärekränkning visserligen icke avser den kränktes ämbete eller tjänst men förhållande utom ämbetet eller tjänsten av beskaffenhet att den kränkte därigenom kan anses ovärdig det förtroende och den aktning som tjänstens behöriga utövning kräver, allmän åklagare må åtala sådant brott. Det torde ligga i sakens natur att, om äre- kränkningen innehåller viss beskyllning, den förfördelade blir hörd, innan åtal anställes, och att detta i undantagsfall kan föranleda därtill att åtal ej anställes. Motsvarande ändring i TF föreslås.

Ansvarigheten för utgivande av periodiska skrifter-.

Det är allbekant, att de nuvarande stadgandena om ansvarig utgivare lämnat utvägen för de verkligt ansvariga att skjuta straffrisken från sig på en bulvan, en s. k. »ansvaring». Denna utväg torde i stor utsträckning ha utnyttjats vid utgivandet av tidningar, som utgöra språkrör för ytterlig- hetspartierna. Det är ett gammalt önskemål att få slut på detta system, och kommittén anser att frågan i detta sammanhang bör upptagas och bringas till lösning. Det nuvarande systemet måste anses som ett svårt missförhål- lande ur rättsordningens och rättskänslans synpunkt, och detta minskas ej därav att dessa lejda ansvaringar ofta av mera ideella bevekelsegrunder än för penningar åtaga sig straffet. För stävjandet av de missbruk av tryck- friheten, som här förut påpekats, är det av vikt att detta missförhållande rättas.

Gällande rätt och föregående behandling av frågan.

TF:s allmänna regler om ansvar för tryckt skrifts innehåll äro helt olika mot vad som gäller enligt allmänna straffrättsliga regler. Utom för vissa särskilda fall, som här förbigås, kunna TF:s regler sammanfattas på följande sätt: För innehållet i en icke periodisk skrift ansvarar författa- ren ensam, således med uteslutande av medarbetare och andra som enligt allmänna rättsregler skulle betraktas som delaktiga i brottet. Kan ej 5. k. namnsedel —- en förseglad av två personer till riktigheten styrkt uppgift om författaren, som denne har att avlämna till boktryckaren _ företes av den senare och ger sig författaren icke självmant tillkänna vid rätten, drabbas boktryckaren av ansvaret (& 1 m. 8). Företes väl namnsedel men har författaren däri angivits oriktigt eller icke alls angivits eller uteblir han utan laga förfall från svaromål stå namnsedelsvittnena ansvaret (& 1 m. 6). Annan bevisning om författarens identitet än ovan nämnts må ej förekomma. Åklagaren äger för sin del icke förebringa någon som helst

bevisning i berörda avseende. Sprider någon skrift, varå boktryckarens namn icke utsatts, blir skriftspridaren ansvarig om boktryckaren eller för- fattaren ej kan upptäckas (% 1 m. 12).

Vad angår periodisk skrift, d. v. s. tidning eller tidskrift som utkommer i nummerföljd eller på bestämda tider, gäller, att den skall ha en ansvarig utgivare, vilken ensam bär författaransvaret för hela tidningens innehåll, oberoende av huru stor eller liten del han i verkligheten haft i en åtalad artikel, signerad eller ej, samt oberoende av om författaren anmäler sig vilja ansvara därför (& 1 m. 7). Att en utgivare av laga förfall såsom sjuk- dom, bortresa el. dyl. är förhindrad att vaka över sin tidnings innehåll be- ) friar honom icke från ansvar. En oriktig uppgift eller ett obefogat omdöme * kan förklaras brottsligt även om det blivit beriktigat eller återtaget. Med i utgivare förstås den som är försedd med justitieministerns bevis att intet ) hinder emot skriftens utgivande förekommer. För att erhålla dylikt s. k. | hinderslöshets- eller tillståndsbevis erfordras att utgivaren med företeende | av prästbetyg anmäler sig hos justitieministern samt uppger skriftens titel I och tryckningsort. Är sökanden ej förklarad ovärdig att föra annans talan,

skall hinderslöshetsbevis meddelas honom (% 1 m. 4). Därvid undersökes emellertid, att icke annan har hinderslöshetsbevis för tidning med samma namn. Om ett bolag bildats för utgivande av en tidning, blir det ej bola- get som får utgivningsrätten utan den hos bolaget anställde ansvarige ut- givaren. Skulle denne bli uppsagd från sin befattning måste nytt bevis utfärdas för efterträdaren. Intet hindrar, såsom förut nämnts, att beviset utställes för en person, som blott tjänstgör såsom bulvan och ingenting har med tidningens ledning att skaffa, varvid alltså den verklige ledaren går fri från straff. —— En periodisk skrift som utgives utan hinderslöshetsbevis bör beträffande ansvaret betraktas på samma sätt som en icke periodisk skrift för vilken namnsedel ej avlämnas. Om boktryckare utan att vara försedd med hinderslöshetsbevis trycker dagblad eller periodisk skrift skall han böta och skriftens utgivande inställas, intill dess anmälan gjorts (& 4 ' m. 2). _ Det ansvar som åligger utgivare understrykes särskilt genom TF:s * straffbestämmelser. Utgivare av dagblad och periodiska skrifter »vare ) framför andra erinrade om ett rätt bruk av tryckfriheten, och umgälles ut- ! givarens förbrytelse, genom sådant blad, dubbelt i alla de fall, där med | penningar pliktas» (& 4 m. 7). Ansvar enligt TF utkräves alltså utan prövning om subjektiv skuld och oberoende av huruvida vederbörande är verkligt delaktig eller ens vet av skriftens innehåll.

Redan vid 1869 års riksdag framlades motionsvis förslag till ändring av TF:s ansvarighetsregler med syfte bl. a. att hindra tidningsutgivare att överflytta ansvaret på bulvaner. Konstitutionsutskottet, som i anledning av motionerna och inom utskottet väckta förslag underkastade förordningen en

granskning, uppgjorde förslag till ändringar i förordningen, som bl. a. av- sågo att överflytta ansvaret i första hand på boktryckaren. Förslaget härut- innan antogs av första men avslogs av andra kammaren. Skälet för avslag var särskilt, att utskottet ansågs icke hava tagit nödig hänsyn till det samband, vari frågan om ansvarigheten stod till frågan om en förbättrad sammansätt- ning av juryn. I det av konstitutionsutskottet uppgjorda förslaget till ny TF 1871 föreslogs i fråga om ansvarigheten för periodisk skrifts innehåll, att denna skulle åligga den som i egenskap av utgivare bestämt skriftens inne- håll. Härmed avsågs, att utgivaren icke skulle svara, om han av laga för- fall, såsom sjukdom, bortresa o. dyl., vore förhindrad vaka över skriftens innehåll. Bestämmelserna om tillståndsbevis föreslogos avskaffade, men hos justitiekanslern, _ till Vilken övervakningen av tryckta skrifters innehåll skulle överflyttas eller till hans ombud skulle, innan tidning utgavs, upp- givas namnet på den person som i egenskap av utgivare bestämde innehållet i skriften, och utgivarens namn skulle finnas tryckt på varje nummer av tidningen. Om förändring härutinnan skedde, skulle även detta anmälas. Om utgivaren icke vid den tid då skriften utgavs hade fast bostad i riket och där vistades eller icke var i åtnjutande av personlig frihet, skulle boktryc- karen svara. Förslaget antogs av första kammaren men återförvisades i dess helhet av andra kammaren i anledning av åtskilliga mot detaljbestämmel- serna i förslaget framställda anmärkningar. Då tiden ej medgav utskottet att före riksdagens slut vidtaga nya åtgärder i anledning av återremissen, förföll frågan vid denna riksdag.

Vid 1872 års riksdag framlade konstitutionsutskottet nytt förslag till TF, däri utskottet liksom förut lade ansvaret för periodisk skrift uteslutande på utgivaren under förutsättning att dennes namn angavs å skriften. För att kunna godkännas som ansvarig utgivare av tidning erfordrades att vara i riket bosatt svensk undersåte, ha fyllt 15 år och ej vara för brott häktad, avvita eller genom sjukdom eller ålderdomssvaghet berövad förståndets bruk samt i åtnjutande av medborgerligt förtroende. Den som i sviklig avsikt ut- satte orått utgivarnamn å skrift skulle straffas för bedrägeri. Förslaget an- togs av första men avslogs av andra kammaren.

1887 års regeringsförslag till ny TF är av särskilt intresse därutinnan att det tillkom under en tid, då lagstiftning mot politiska ytterlighetsrikt- ningar stod på dagordningen. Däri stadgades, att å varje nummer av tid- ningen skulle utsättas namnet på den som i egenskap av huvudredaktör hade inseende över skriftens utgivande och ägde bestämma dess innehåll. Författare till uppsats i tidning svarade jämte huvudredaktören för uppsat- sens innehåll, om han namngivit sig eller åtagit sig ansvar. I sådant fall skulle rätten, därest den funne det skäligt, äga nedsätta straffet för huvudredaktö- ren under vad i allmänhet borde å brottet följa. För att undanröja uppfatt- ningen att den som hos chefen för justitiedepartementet uppgivits såsom ut- givare också nödvändigt måste antagas vara det, föreslogs borttagande av

skyldigheten att meddela denna uppgift. Innan första numret av tidning eller tidskrift utgavs, skulle förläggaren till justitiekanslern, till vilken jämväl en— ligt detta förslag övervakningen skulle överflyttas, avlämna skriftlig anmälan upptagande skriftens titel och tryckningsort samt förläggarens namn. Om för- ändring härutinnan ägde rum, skulle detta anmälas. Huvudredaktör finge en- dast den vara som vore svensk undersåte, rådde över sig och sin egendom, åt- njöt medborgerligt förtroende och personlig frihet samt vore bosatt inom riket. Om huvudredaktören genom förfall vore hindrad att utöva inseende över tidningens utgivning och bestämma dess innehåll, finge han i regel icke låta å tidningen uppgiva sig såsom huvudredaktör. Man hade tänkt sig, att föreskriften om att huvudredaktörens namn skulle anges å tidningen, vil- ket tillika lämnade domstolarna någon vägledning vid prövning av frågan vem som vore huvudredaktör eller ej, skulle i sin mån stävja bruket av lejda ansvaringar, då en tidning, som vore mån om sitt anseende, svår- ligen skulle vilja vedervåga detta genom att inför allmänheten uppträda med ett uppenbarligen falskt redaktörsnamn. Förslaget förutsatte emeller- tid uttryckligen möjligheten därav, att uppgiften kunde vara oriktig, och belade en sådan uppgift med straff alldeles oberoende därav, huruvida skrif- tens innehåll vore brottsligt eller icke. Straffskärpning skulle inträda om skriftens innehåll var brottsligt. En skenredaktör skulle aldrig ansvara för skriftens innehåll, utan skulle sådant ansvar åligga den verklige redaktö- ren, eller, om det ej kunde visas, vem han vore, förläggaren, vilken jämväl borde bära ansvaret för skriftens innehåll, då han till redaktör antagit nå- gon, som saknade erforderliga kvalifikationer. Efter förläggaren skulle bok- tryckaren svara. Förläggaren skulle även subsidiärt svara för böter samt skadestånds- och rättegångskostnader som ådömdes huvudredaktören. Då det allmänna rättsmedvetandet ej kunde känna sig tillfredsställt därmed, att huvudredaktören under en längre sjukdom eller bortresa stode som an- svarig för vad i tidningen förekomme, varemot det ej läge någon juridisk orimlighet däri, att han underginge straff för vad som brutits på hans an- svar, om han under en kortare tids hinder för honom att bestämma skrif- tens innehåll bibehölle redaktörskapet i egen person, fullt litande på sin re— daktionspersonals uppmärksamhet och goda vilja, stadgades, att om huvudre- daktör av tidning vore genom tillfälligt förfall hindrad att utöva inseende över tidningens utgivning och bestämma dess innehåll, finge han ändock under en tid av högst åtta dagar låta å tidningen uppgiva sig såsom huvudredaktör, och vore han, där så skedde, ansedd såsom huvudredaktör av tidningen även under denna tid. 1887 års förslag blev på grund av mellankom- mande riksdagsupplösning aldrig behandlat av riksdagen.

I anledning av en motion vid 1908 års riksdag avlät riksdagen en skri- velse, däri framhölls nödvändigheten av reformer rörande vissa delar av tryckfrihetsprocessen, i syfte även att göra slut på det av en allmän opinion sedan länge utdömda systemet med s. k. ansvaringar.

I det bl. a. med anledning av denna riksdagsskrivelse utarbetade kom— mittébetånlcandet 1912 upptogs i förevarande del såsom huvudstadgande att för innehållet av tidning eller tidskrift huvudredaktören skulle ansvara. Funnes ej behörig huvudredaktör, eller kunde det ej visas vem han vore, skulle förläggaren vara ansvarig. Funnes ej särskild förläggare eller kunde det ej visas vem han vore eller kunde i anseende till ålder eller sinnesbe- skaffenhet ansvar ej ådömas honom eller var han vid den tid då skrif- ten utgavs icke bosatt i riket och kunde han i sistnämnda fall ej heller, då ansvaret gjordes gällande, anträffas här i riket, skulle boktryckaren an- svara. _ Utövades under tillfälligt förhinder för huvudredaktören hans befattning av ställföreträdare, vars namn vore eller bort vara utsatt å skriften, skulle i fråga om ansvar för innehållet ställföreträdaren vara an- sedd såsom huvudredaktör. _ Vidare stadgades såsom särskilda föreskrif- ter för utgivning av tidning eller tidskrift bl. a.: Ä varje nummer eller häfte av tidning eller tidskrift skulle vid skriftens titel utsättas namnet på den, som i egenskap av huvudredaktör hade inseende över skriftens utgiv- ning och ägde bestämma dess innehåll. Försummades det, skulle boktrycka- ren straffas med böter. Huvudredaktör av tidning eller tidskrift finge en- dast den vara, som vore svensk medborgare, myndig, åtnjöte medborgerligt förtroende och personlig frihet samt vore bosatt inom riket. Vore huvud- redaktör icke, jämlikt vad nu är sagt, behörig, skulle såväl huvudredak- tören som förläggaren och boktryckaren, den sistnämnde där han ägt vet— skap om förhållandet, straffas med böter. Uppgavs å tidning eller tidskrift för skens skull såsom huvudredaktör annan person än den verklige huvud- redaktören, skulle såväl den verklige huvudredaktören som ock den upp- givne ävensom förläggaren, de sistnämnda där uppgiften tillkommit med deras vetskap, straffas med böter. Hade skriftens innehåll förklarats brotts- ligt, finge straffet höjas till fängelse. Vore huvudredaktören genom sjukdom, bortresa eller annat tillfälligt förfall hindrad att utöva sin befattning, kunde ä' tidningen eller tidskriften jämte hans namn angivas namnet å den, som i egenskap av hans ställföreträdare under tiden hade inseende över skrif- tens utgivning och ägde bestämma dess innehåll. Hade hindret fortvarat mera än fjorton dagar, skulle sådan uppgift alltid äga rum”. Försumma— des det, skulle ställföreträdaren ävensom förläggaren straffas med böter. Vad sålunda vore sagt om huvudredaktör, skulle äga motsvarande till- lämpning i fråga om ställföreträdare för honom. Innan första numret av tidning eller tidskrift utgavs skulle huvudredaktören till justitiekanslern _ å vilken övervakningen av TF:s efterlevnad skulle överflyttas _ mot be— vis avlämna skriftlig anmälan, innehållande uppgift å skriftens titel och tryckningsort samt huvudredaktörens namn. Skedde förändring i något av dessa hänseenden, skulle förändringen ofördröjligen anmälas på sain- ma sätt. Hade anmälan, som nu sagts, icke skett i behörig tid, skulle säväl huvudredaktören som boktryckaren för varje gång åtal skedde straffas med

böter. _ I övrigt bibehöll förslaget i huvudsak nu gällande regler om

anonymitetsskydd för författaren. Förläggaren gjordes ansvarig för böter samt skadestånd och rättegångskostnadsersättning som huvudredaktören ådroge sig.1 _

I motiven till 1912 års betänkande anfördes beträffande dessa stadganden bl. a. (s. 68 f.):

»Den praktiskt viktigaste uppgiften är därvid att göra ett slut på ”ansvarings*- systemet inom den periodiska pressen, och fastslå den regel, att den verklige ledaren av en tidning eller tidskrift också är den. som har att stå ansvaret för dess innehåll. Denne ledare är, för att förekomma all förblandning med den nu- varande ”ansvarige utgivaren”, i anslutning till förslagen från 1870-talet och i ordagrann överensstämmelse med 1887 års kungl. förslag, i själva lagtexten de- finierad såsom den som 'i egenskap av huvudredaktör har inseende över skriftens utgivande och äger bestämma dess innehåll”.

Något anonymitetsskydd är tydligen ingalunda på sin plats i fråga om den, som i den offentliga diskussionen valt att intaga en så framträdande ställning som ledarskapet av en periodisk publikation innebär, utan tvärtom måste det betrak- tas såsom nyttigt och nödigt, att hans person är allmänt känd. Förslaget har därför föreskrivit, att huvudredaktörens nanm skall vara å varje nummer utsatt. Denna föreskrift har sin motsvarighet i de flesta presslagar och legaliserar ju för övrigt blott vad här i landet plågat betraktas såsom god publicistisk sed. Skulle sådan uppgift emellertid saknas eller finnas falsk, måste det uppenbarligen vara åklagare eller målsägare medgivet att föra bevis om vem den verklige redak- tören år.»

Efter hänvisning till de anmälnings- och ordningsföreskrifter för den periodiska pressen, som förslaget upptog, anfördes i fortsättningen:

»Om de nyss anförda stadgandenas lämplighet såsom allmän basis för ansvarig- heten för den periodiska pressen torde knappast mycken meningsskiljaktighet råda. Vanskligare äro en del frågor om deras mer eller mindre modifierade tillämpning under vissa förhållanden. De mera betydelsefulla bland dessa skola här något beröras. . Ett av gammalt debatterat spörsmål är huruvida huvudredaktören skall i sista hand bära ansvaret och bära det ensam även i sådana fall, där en artikels för- fattare framträtt öppet under namn, eller i allt fall vid inträffat åtal själv önskar att få stå ansvaret. Anonyinitetens rätt konnne ju härav tydligen icke att kränkas. Men det är likvisst, såvitt kommitterade kunnat utröna, inom den svenska pressen alldeles ingen önskan, att ett dylikt författare-ansvar eller medansvar skulle in- föras. Man anser nämligen, att därigenom till pressens skada den auktoritativa ställning skulle försvagas, vilken huvudredaktören nu med stöd av sin allena- ansvarighet för skriftens innehåll intager gent emot redaktionsmedlemmar och allmänheten. Då dessutom ur principiell synpunkt den ifrågavarande anordningen också måste betecknas såsom åtminstone tvivelaktig till sitt berättigande, har den ej i förslaget upptagits. '

En andra fråga är den, om det borde tillåtas att ansvaret för en tidning upp- delas på cheferna för de olika huvudavdelningarna, med eller utan medansvarighet för huvudredaktören. Det yttre villkoret vore tydligen, att i tidningen på något sätt

1 I denna del var en ledamot av kommittén, redaktören Hallgren, skiljaktig under moti- vering att lagstiftningen ej borde räcka något finger åt finansväldet i pressen.

utmärktes gränserna för de särskilda avdelningarna. För en sådan rätt talar med en relativ giltighet det skäl, att man härigenom komme. närmare den ideala förut- sättningen för redaktörsansvaret, nämligen att redaktören varit i tillfälle att granska allt tidningens innehåll, innan det fått inflyta. Men mot densamma talar åter med styrka såväl samma betänklighet, som nyss omnämndes, nämligen försvagad ledare- auktoritet, som ock den onekliga fara för ett nytt bulvansystem, som den skulle innefatta. Icke heller en sådan rätt har därför förslaget velat medgiva.

Ett tredje och enligt kommitterades uppfattning synnerligen grannlaga spörs- mål är, hur ansvarigheten skall förläggas under en tid, då huvudredaktören av sjukdom, offentligt uppdrag eller andra skäl är förhindrad att utöva sin verksamhet.

Ett svar på detta spörsmål i lagen själv synes påkallat även ur den vidare syn- punkt, att därmed gives domstolarna en erforderlig ledning vid bedömande av den för det nya systemets tillämpning högviktiga frågan, hur strängt man har att uppfatta definitionen på huvudredaktör. Det är nämligen att förutse, att det icke alltid blir så lätt att avgöra om en person kan anses fungera såsom sådan endast till namnet eller även i verkligheten. Det är tydligen här icke fråga blott om sådana fall, där ett bulvansystem kan misstänkas, utan ock om fullt lojala för- hållanden. Personligt hänsynstagande till en tillförene förtjänstfull, numera för sitt värv icke fullt skickad redaktör kan exempelvis medföra ett mellantillstånd av något oklar karaktär.

I främsta rummet måste man av domstolarnas praktiska takt förvänta, att icke lagens avsikter och andemening förvrides, vare sig genom ett slappt handhavande, som återför oss till ansvaringssystemet, eller genom ett småaktigt rigoröst be- traktelsesätt, som fäster sig vid ett omedelbart handläggande av löpande ärenden eller vid ett rent tillfälligt vikariat i stället för vid den stadigvarande överled- ningen. Men det torde ändock icke vara betydelselöst, att en antydan om den gyl- lene medelvägen finnes att hämta i lagens egna stadganden. Härför lämpar sig den reglering av ansvarigheten i händelse av redaktörsgöromålens uppehållande genom vikarie, som i och för sig lär vara av behovet påkallad.

I 1887 års förslag stadgades, att redaktören icke längre fick uppgiva sig såsom sådan, ej heller betraktas såsom sådan, om han mera än åtta dagar av tillfälligt förfall varit ur funktion. Ett sådant stadgande skulle innebära, att ett par veckors sjukdom eller rekreationsresa eller —— för landsorten —— ett riksdagsmannauppdrag nödvändigt medförde ett verkligt eller rättare sagt två verkliga redaktörsskiften, som ock måste på bladet angivas. I denna form måste en sådan regel sägas in- gripa som ett onödigt och obilligt tvång på naturliga sakförhållanden. Både en tidnings eget, dess läsekrets, och slutligen även samhällets intressen äro endast betjänta av en viss kontinuitet i tidningens ledning, och det är då blott ett rimligt krav, att när denna kontinuitet i verkligheten fortbestår, tidningen icke skall tvingas att själv giva sig sken av motsatsen. Detta synes kunna undvikas genom en till- låtelse för huvudredaktören att under förfallotiden kvarstå som huvudredaktör, men under villkor, att där förfallet är av längre varaktighet jämväl utsättes nam- net på ställföreträdaren, som ock kommer att uppbära redaktörsansvarigheten. Gränsen, inom vilken ett förfall ej behöver medföra en dylik skyldighet, synes lämpligen kunna vidgas till fjorton dagar. Genom fordran på »tillfälligt förfall» torde hava förekommits, att ett sådant missbruk innästlar sig, att en i verklig- heten ej vidare fungerande redaktör söker uppehålla skenet av redaktörskap exempelvis genom att vid enstaka tillfällen handlägga något redaktionsarbete. -— Finner en huvudredaktör önskligt att även vid kortare förfall än fjorton dagar överflytta ansvaret på sin vikarie, synes lagen icke böra lägga hinder i vägen för en sådan anordning. —— — —»

I av publicistorganisationerna gemensamt avgivet yttrande över förslaget uttalades beträffande ansvarighetssystemet såsom självfallet att de principer på vilka det tryckfrihetsrättsliga ansvarighetssystemet vilade borde bibehållas och framhölls, att icke blott den svenska publicistvärlden utan även det svenska samhället av gammalt med synnerlig värme och enhällighet omfat- tade reglerna om tidningsutgivarens allenaansvarighet och förbudet mot ar- tikelförfattarens efterforskande såsom ett av det fria ordets viktigaste värn.1

Kommittén:

I överensstämmelse med vad som uttalats i de äldre förslagen till ny TF anser kommittén det ej böra ifrågasättas att frångå de grunder, på vilka det tryckfrihetsrättsliga ansvarighetssystemet för den periodiska pres- sen i vårt land vilar. Regeln om tidningsutgivarens allenaansvarighet betrak- . tas hos oss som ett oumbärligt skydd för anonymitetsrätten och ett av det i fria ordets viktigaste värn.

; Däremot torde någon egentlig meningsskiljaktighet ej förefinnas därom ; att den verklige utgivaren bör svara för innehållet i periodisk skrift och att * det s. k. ansvaringssystemet bör förbjudas. Detta har icke något att göra med garantierna för tryckfriheten, och olägenheterna därav ha redan på- I pekats. I överensstämmelse med 1912 års förslag föreslås, att ansvaret skall ! ävila den person som i egenskap av utgivare äger utöva inseendet över skrif- tens utgivande och bestämma dess innehåll. Det avgörande därvidlag torde, med hänsyn till huru förhållandena i praktiken gestalta sig, böra vara ut- övandet av det stadigvarande överinseendet över redaktionsarbetet. Vad beträffar det närmare reglerandet av utgivarens ansvar och de be- j stämmelser som erfordras härutinnan ansluter sig kommittén i allt väsent- , ligt till 1912 års förslag. Någon uppdelning av ansvaret för olika delar av tidningen har sålunda , ansetts icke böra äga rum. , Kommittén har icke ansett sig böra såsom »huvudredaktör» beteckna den ansvarige, då numera i större tidningsföretag den person, åt vilken denna titel gives, ofta icke utövar den ledning som här avses.

Såsom villkor för att få fungera såsom utgivare uppställes fordran, att vara i riket bosatt svensk medborgare, myndig, samt icke vara förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller ådömd straffpåföljd enligt 2 kap. 19 % strafflagen.

Meddelandet av hinderslöshetsbevis hänger så tillsammans med den gamla ansvarighetsregeln, att med den ändring som göres i denna bestämmelsen därom icke synes böra bibehållas. Hinderslöshetsbeviset skulle med den nu

* Vid 1934 års riksdag framlades en motion (II kam., nr 156), däri påyrkades åtskilliga reformer på tryckfrihetslagstiftningens område, bl. a. avskaffande av ansvaringssystemet i fråga om periodiska skrifter. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet (utl. nr 18), under hänvisning till de pågående utredningarna angående ändringar i tryckfrihetspro— cessen m. m., och avslogs.

föreslagna ansvarighetsregeln få en väsentligen ändrad funktion. Dess verk- liga betydelse bleve närmast att angiva att hinder ej ansetts möta mot be- gagnandet av det namn som för tidningen uppgivits. Frågan om skydd för tidnings namn har emellertid ej med tryckfrihet att göra. Ett behov av sådant skydd finnes, men detta bör tillgodoses på annat sätt. Kommitténs förslag förutsätter att särskilda bestämmelser för ändamålet utarbetas. Kommittén har emellertid ansett detta ligga utanför sitt uppdrag.

Ansökan om hinderslöshetsbevis har ersatts med en enkel anmä- lan till den övervakande myndigheten. Vidare har föreskrift meddelats om utsättande av utgivarens namn å varje nummer eller häfte av tidning eller periodisk skrift. Är utgivaren av sjukdom, bortresa eller annat tillfälligt förfall hindrad att utöva sin befattning, synes förhållandet i nära överensstämmelse med 1887 och 1912 års förslag böra ordnas så, att i utgivarens ställe kan och i vissa fall bör utses en ställföreträdare, vars nanm jämte utgivarens utsättes å tidningen och som på grund av sin befattning med ledningen av redaktionsarbetet bör övertaga ansvaret. Skyldigheten att utse sådan ställföreträdare synes emellertid av de i 1912 års betänkande an- förda skäl icke böra inträda annat än då hindret överstiger 2 månader. Ge- nom en sådan utsträckning av den tid, under vilken ställföreträdare icke behöver angivas, vinnes den fördelen, att vid vanligen förekommande hinder något ombyte i ledningen ej behöver utmärkas. Ur synpunkten av effektivi- teten i ansvarighetssystemet synes en sådan anordning icke kunna väcka några betänkligheter. Då ansvaret vilar å den person, som, trots det till— fälliga hindret, på längre sikt framstår som utgivare, torde straffhotet för missbruk av tryckfriheten ha minst samma effekt, som om detta uppbures av den medarbetare, vilken under hindret sköter ledningen. Att utsträcka ti- den utöver den föreslagna synes ur synpunkten av faran för ett nytt bul- vansystem icke tillrådligt. Vid kortarea förfall har utgivaren möjlighet att överflytta ansvaret på en vikarie. Lämpligheten härav kunde ur synpunk- ten av systemets effektivitet sättas i fråga. Det måste emellertid med den an- tagna principen vid vissa slag av förfall, såsom svår sjukdom eller avtjänan- de av straff, anses såsom naturligt att ansvaret skall även under kortare förfall kunna avlastas. För ställföreträdare bör helt naturligt gälla samma kvalifikationer och samma ansvar som för utgivare.

Den nya ansvarsregeln innebär att den verklige utgivaren skall svara för innehållet i tidningen, även om annan angivits såsom utgivare. Det bör vara tillåtet att genom fri bevisning styrka vem den verklige utgivaren är. Sy- stemet förutsätter bestämmelser angående subsidiära ansvarsregler ut- öVer de i 5 1 mom. 12 _ för den händelse behörig utgivare ej finnes el- ler det ej kan visas vem han är. Att för sådan händelse boktryckaren un— der alla förhållanden bör komma i fråga att bära det subsidiära ansva- ret synes naturligt och överensstämmer med TF:s eget system. Emeller- tid synes icke minst i de fall varom här är fråga ett ansvar för förlägga-

ren vara väl-motiverat, och kommittén har därför jämväl på denna punkt ansett sig böra följa 1912 års förslag, som i ansvarskedjan mellan utgiva- ren och boktryckaren inskjuter förläggaren. Även för de personer, som sub- sidiärt komma att svara för tryckt skrift, bör ansvaret vara enahanda som för utgivaren (jfr & 4 mom. 7). I överensstämmelse med 1912 års för- slag har kommittén ansett förläggarens ansvar böra utsträckas utöver det kriminella ansvaret. Om en förfördelad enskild part har att hålla sig endast till utgivaren, blir den rätt till skadestånd och rättegångskost- nader, som kan ha tillerkänts honom, ofta nog illusorisk. Med hän— syn till den ställning förläggaren intager till det tidningsföretag, genom vilket brottet är begånget, synes det därför väl motiverat att pålägga honom ett sekundärt civilt ansvar för skadestånd och rättegångskostnad. Detta an- svar synes i sådana fall som intressera förevarande utredning ha en upp— gift att fylla. Att, såsom skett i 1912 års förslag, utsträcka detta sekun- dära civila ansvar även till utdömda böter har kommittén icke ansett moti- verat.

Kommittén har tagit under övervägande huruvida icke förläggaren borde inskjutas i ansvarighetskedjan jämväl i fråga om annan skrift än tidning eller periodisk skrift. Förläggaransvaret synes där likväl icke böra införas annat än i samband med en allmän revision av ansvarighetsreglerna. Att en sådan är påkallad i åtskilliga avseenden synes framgå av 1912 års be- tänkande. Då en sådan allmän revision äger mindre intresse för uppnåen- det av kommitténs syftemål, har kommittén emellertid icke ansett sig böra ingå på frågan. I den mån frågan icke ur andra synpunkter anses böra nu lösas, synes den bristande överensstämmelse, som med antagandet av kom- mitténs förslag skulle uppkomma mellan periodiska skrifter och andra i fråga om förläggaransvaret, icke vara av den betydelse att den bör föran- leda ett uppskov med frågans lösning beträffande de förra.

För de föreslagna bestämmelsernas genomförande erfordras ett flertal straffbestämmelser, som utformats efter mönster av de äldre förslagen. Om de. av kommittén föreslagna stadgandena antagas, bör straffbestämmelsen i 5 4 mom. 2 för boktryckare, som trycker periodisk skrift utan att vara försedd med hinderslöshetsbevis för utgivaren, utgå. Likaledes bör straff- bestämmelsen i ä 1 mom. 9 bibehållas endast för annan än periodisk skrift. För vinnande av större likformighet kan ifrågasättas att jämväl låta straf- fet i samma moment undergå jämkning. Uttrycket »dagblad eller periodiska skrifter», vilket torde vara liktydigt med periodisk skrift, har ansetts böra överallt utbytas mot sistnämnda kortare uttryck.

I detta sammanhang kan ifrågasättas att såsom gäller i flera främmande länder införa rätt för domstol att förbjuda utgivare av tidning att utöva sin befattning på viss tid, om han gjort sig skyldig till svårare eller upprepade missbruk av tryckfriheten. Dylika bestämmelser vill kommittén emellertid icke förorda. Därest bestämmelsen infördes som en fix regel, kunde den i

många fall komma att verka omotiverat hårt. Om återigen tillämpningen gjordes beroende av domstolens diskretionära prövning, kunde lätt en ojämn tillämpning bli följden. I de fall som här särskilt intressera skulle också lätt ett bulvansystem uppammas.

Skyldighet att beriktiga vilseledande uppgifter 1 periodiska skrifter.

Såsom ett led i motarbetandet av vilseledande uppgifter i pressen finnes i åtskilliga länder stadgad rätt för den som däri angripes att få infört be- riktigande eller genmäle. Någon motsvarighet härtill finnes ej i svensk rätt.

Hithörande utländska bestämmelser innebära i regel, att den som vill be- möta ett i en tidning influtet, honom direkt berörande uttalande har en i fråga om genmälets omfång och innehåll på visst sätt avgränsad rätt att ofördröjligen få detta genmäle i tidningen infört. Denna rätt skyddas ge— nom straffbestämmelser för vägrat införande och genom domstols förstån- digande vid vitesäventyr.

Såsom exempel på dylika stadganden må redogöras för de norska och franska bestämmelserna i ämnet.

I norska SL (& 430) stadgas straff för utgivare av en tidning eller tidskrift, därest han vägrar att på begäran ,»av nogen umiddelbart vedkommende uforandret å opta en imotegåelse av i bladet eller tidsskriftet inneholdte anfarsler av faktisk art, såfremt imategåelsen fremkommer innen 1 år efter offentliggjorelsen av det imotegåtte, selv begrenser sig til faktiske anfarsler, intet straffbart inneholder och ikke gir tredjemann nogen imotegåelserett». Vägran anses ha skett när »imote- gäelsen» icke är intagen beträffande tidningar i det första eller andra och be- träffande tidskrifter i det första efter mottagandet utkomna nummer, som icke redan då var gjort färdigt till tryckning, och med en lika framträdande skrift och på ett lika iögonenfallande ställe som det »imotegåtte». Innehåller bemötandet mer än 50 rader, skall det överskjutande betalas enligt sedvanlig annonstaxa.

I franska lagen om pressens frihet (1881) stadgas, att ansvarige utgivaren för dag- lig tidning skall vara skyldig att inom 3 dagar efter mottagandet införa genmäle (réponse) från i tidningen nämnd eller utpekad person. I ej dagliga tidningar skall införandet ske i det nummer som följer närmast efter två dagar från mottagandet av genmälet. Införandet skall ske på samma plats och med samma stil som den artikel genmälet avser och får ej innehålla något tillägg eller inflickande. Gen- mälet får, oberäknat signatur m. m., ha samma längd som nämnda artikel, men får i varje fall utgöra 50 rader, även om artikeln varit kortare, och får ej överskrida 200 rader, även om artikeln varit längre. Samma regler gälla för repliker, då redaktören låter genmälet åtföljas av nya kommentarer. Gen— mälet skall införas avgiftsfritt och ej ens mot betalning har man rätt att få intaget längre genmäle än förut sagts. Särskilda bestämmelser gälla under val- kampanjer, i det att införandet av genmälet då skall ske inom viss kortare tid m. m. Vid domstol kan väckas talan om att få genmälet infört. Domstolens be- slut att ålägga redaktören att införa sådant skall meddelas inom viss kort tid och går i verkställighet oberoende av klagan. Sådan talan preskriberas ett år efter det den artikel, som genmälet skulle avse, publicerats. ;

Även för svensk rätts del har frågan om införandet av bestämmelser i detta ämne diskuterats.

i

I 1871, 1872 samt 1887 års förslag till ny TF funnos inga bestämmel- ser härutinnan. Frågan togs emellertid upp i en motion av herr Lindhagen vid 1910 års riksdag. Däri anfördes bl. a., att man borde »komma därhän, att man i en tidning får i rimlig omfattning publicerade ordagrant framställ- ningar, som där kritiseras, ävensom genmälen mot kritik eller angrepp i tidningen».

I det utskottsutlåtande, som avgavs över motionenl, yttrades i denna del följande: '

»Utskottet, som finner sig icke kunna biträda motionärens förslag i vad det- samma avser rätten för en tidnings motståndare att få i densamma införda vilka uttalanden de önska, delar däremot motionärens uppfattning om önskvärdheten av att de uttalanden, som göras till föremål för kritik, ävensom inkommande genmälen bliva i rimlig omfattning ordagrant publicerade. Medan detta i allmän- het torde iakttagas beträffande genmälen, är så däremot långt ifrån fallet med avseende å de i en tidning kritiserade uttalanden. Om ock i fråga om dessa senare stora svårigheter givetvis måste erbjuda sig för upprätthållandet av en dylik publikationsskyldighet, synes det dock utskottet, som om kravet dårå i allt fall ej borde eftergivas för de ledande politiska pressorganen med deras jämförelsevis stora textutrymme. I vad mån garantier för den av utskottet sålunda ifrågaställda publikationsskyldigheten stå att erhålla genom lagstadgande, torde vara tvivel underkastat.»

Under hänvisning till de pågående förberedelserna till revision av tryck- frihetsförordningen, avböjde utskottet att närmare inläta sig på motionä- rens förslag, som ej heller föranledde åtgärd från riksdagens sida.

I 1912 års kommittébetänkande upptogos ej några bestämmelser av ifråga- varande natur. I motiveringen till betänkandet anfördes bland annat, efter en redogörelse för 1910 års motion m. 111. (sid. 162 f.):

»Dä kommitterade nu gå att motivera den negativa ståndpunkt förslaget intager till de relaterade lagstiftningskraven, må till en början i fråga om »rätten till gen- mäle» framhållas, att det av såväl principiella som praktiska skäl svårligen lär kunna ifrågakomma att lagfästa en dylik rätt i vidsträcktare omfattning än i de tyska och norska lagarna skett, d. v. s. såsom en rätt till beriktigande av faktiska uppgifter, varvid denna rätt visserligen å andra sidan lika litet som i nämnda lagar behövde bindas till förutsättningen av ett föregånget »angrepp eller kritik». Den citerade motionären synes emellertid syfta till den genmälesrätt av mera om- fattande art, som representeras av den franska rättens droit de réponse, och som inrymmer jämväl befogenhet att kräva infört bemötande av de omdömen, den kritik, som genmälarens yttrade åsikt, åtgöranden o. s. v. i tidningen under- kastats, samt att däri till sitt försvar utveckla. den tankegång, som legat till grund för hans kritiserade uttalande eller åtgärd. Den tryckfrihet, vår gällande tryckfrihetsordning i slutorden till 5 2 tillförsäkrar allt vad »över i denna lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes, eller eljest gransknings- eller re- flexionsvis i dagsljuset framlägges» skulle, enligt detta krav, i vad den periodiska pressen angår, förknippas med det allmänna villkoret av skyldighet att publicera insänd replik från den, som varit föremål för anmärkning eller granskning.

För en dylik rätt till replik måste tydligen kunna anföras en helt annan rätts- grund än för rätten att beriktiga faktiska påståenden rörande en själv. Denna

1 II kam. femte tillfälliga utskotts utl. nr 26.

sistnämnda rätt kan grundas på ett skyddsvärdigt intresse för den enskilde, att hans förhållanden och åtgärder (resp. om rätten medgives offentlig myndighet, intresse för samhället att dess organs förhållanden och åtgärder) icke oemotsagt bliva för en tidnings läsekrets oriktigt eller vilseledande relaterade; och det kan väl försvaras att detta intresse gives ett vidsträcktare skydd än det, som straff- buden för tryckfrihetsmissbruk är ägnat att bereda. Ett motsvarande vidsträckt anspråk på rättsskydd kan däremot enligt svensk åskådning icke tillerkännas den personliga ömtåligheten för kritiska omdömen och reflexioner, den délicatesse, honneur et amour-propre, som i romanska länder angives såsom rättsskyddets föremål i detta fall. Hos oss torde man snarare på sina håll vara benägen att grunda en replikrätt på ett offentligt intresse att motverka allt för ensidig upp- lysning. Från erkännandet av dylikt intresses tillvaro är dock steget långt till att därav skapa en rättsgrund, som berättigar genomförande på lagtvångets våg av en ordning för den periodiska pressen, enligt vilken varje tidning tagen för sig skall äga i viss mån karaktär av ett tribunal, varest stridande uppfattningar rörande varjehanda allmänna ärenden och spörsmål pläderas mot varandra inför allmänna opinionen som domare. Med en sådan grundval för replikrätten torde ock saknas fog för att såsom förutsättning för dess uppkomst kräva att insända- ren varit föremål för omnämnande eller häntydning i den bemötta artikeln. Motio- nären har visserligen för sin. del ej heller ryggat för denna konsekvens och går !. o. m. än längre, då han framför kravet på en i lag föreskriven avdelning »ordet fritt» i åtminstone varje politisk tidning.

Utan att det etiskt, socialt och politiskt berättigade i kravet på ett vidsträckt tillmötesgående från pressens sida med införande av insända repliker underkän- nes, lärer dess omvandling till rättsplikt med hänsyn till det anförda böra redan ur principiell synpunkt avvisas. Det torde då icke vara av nöden att utförligare utveckla vilka till stor del oövervinneliga tekniska vanskligheter, som dölja sig bakom förbehållet, att replikrätten skall givas »rimlig omfattning». Erfarenhe— terna från Frankrike visa å andra sidan på ett avskräckande sätt vådan av en lagstiftning, som här nöjer sig med att uttrycka en allmän princip och lämnar åt sed och rättspraxis att närmare reglera dess tillämplighetsområde. Följden har, såsom det med rätta sagts, blivit »ett ändlöst tvistande och talrika varandra motsägande prejudikat». I själva verket har ett förvånande stort antal rätte- gångar om droit de réponse fullföljts instanserna igenom, en otalig mängd tviste- frågor om dess innebörd och omfång bragts å bane, utan att det, tack vare den ständigt skiftande frågeställningen, lyckats en likvisst åttioårig praxis att i till- fyllestgörande omfattning fastställa erkända normer.1

I princip har denna praxis, under hänvisning till att genmälesrätten, sådan den lagstadgats, är »allmän och oinskränkt» (général et absolu) måst proklamera full frihet för insändaren att vara »ensam domare över sitt genmäles form, inne- håll och nytta». Bl. a. har det i kraft av denna princip fastslagits att en för- fattare eller konstnär har genmälesrätt mot en kritik av hans arbete, även om kritiken varit fri från varje personligt moment. Till stöd för vägran att införa ett genmäle kan ej anföras, att dess innehåll saknar samband med den bemötta artikeln, försåvitt ej bristen på dylikt samband är alldeles uppenbar och sträcker sig till alla genmälets delar.

De gränser man uppställt, bestå väsentligen i förbehållen, att genmälets inne- håll ej får vara brottsligt eller anstötligt, samt vidare de vaga och till sin innebörd mycket omstridda villkoren, att genmälet ej får kränka tredje mans

1 Sedan detta skrevs, ha de franska bestämmelserna modifierats genom en lag den 29 sept. 1919, huvudsakligen avseende en begränsning av det utrymme som får dispone- ras för genmäle.

berättigade intresse eller artikelförfattarens heder. Genmälesrätten är icke be- gränsad till blott ett inlägg i replikskiftet av samme insändare; men gränsen i denna riktning bestämmes av domstolen efter omständigheterna. Slutligen har det ock uttalats, att de angivna fordringarna på genmälet böra tolkas strängare i sådana fall, »där det rör sig mindre om ett svar än om en utmaning att fort- sätta en upphetsande polemik, där det snarare är fråga om en diskussion rörande politiska principer, än ett beriktigande av fakta, som hänföra sig till insän- darens person».

Att dessa den franska praxis' resultat i allt fall icke ägna sig såsom underlag för utformning av en lagbestämd replikrätt hos oss, torde vara uppenbart.

Får efter det anförda fastslås, att om rätten till genmäle skall vinna upptagande i vår lag, man är hänvisad till att efter tyskt och norskt föredöme begränsa densamma till en rätt att beriktiga faktiska uppgifter, så äro de tekniska svårig- heterna vid institutets utformning ingalunda därmed undanröjda. Det hittills mest vällyckade försöket att bemästra dessa svårigheter torde föreligga i den norska strafflagen. —— —— —»

Efter redogörelse för dess stadgande i ämnet och kommentar däröver fortsättes: »Man har velat särskilt betona det pedagogiska värdet hos lagbestämmelser av ifrågasatta slag. Och det är utan tvivel riktigt att deras nytta och berättigande . bör bedömas väsentligen ur synpunkten av deras moraliska auktoritet, deras in— : flytande på uppfattningen om vad som är god eller förkastlig sed, medan deras i betydelse som rättsmedel är av sekundär art. Ett försök att främja god sed genom 1 att reglera den till en lagstadgad rättsplikt är emellertid som bekant en ömtålig : [ och grannlaga sak. I otid anbragt, kan det lätt framkalla ett resultat, rakt mot- satt det avsedda; och fråga är, om ej risken härför just i förevarande fall överväger.

Det är naturligen svårt att avgiva ett giltigt omdöme om i vad mån redan nu, utan stöd av lagbud, det råder god publicistisk sed i fråga om införande av insända genmälen. I den omförmälda motionen och i det däröver avgivna ut— skottsutlåtandet uttalas härom inbördes stridande meningar. Men svårligen torde emellertid kunna bestridas, att — enskilda fall frånsedda —— pressen i allmänhet i själva verket tillmötesgår med införande av både beriktiganden och andra genmälen i en långt vidsträcktare omfattning än som, efter det ovan sagda, låter sig göra att statuera såsom rättsplikt. De olika pressorganen öva ock låt vara av vilka bevekelsegrunder i ej ringa mån uppsikt och kritik mot varandra i fall av obefogad vägran.

Men vid sådant förhållande må man väl föranledas till tvivel, huruvida ett lag- stadgande är ägnat att förbättra eller ens vidmakthålla det rådande tillståndet. Den möjlighet synes ingalunda utesluten, att ett dylikt stadgande komme att oftare åberopas till stöd för vägran än för yrkande på genmälets införande, och att vad nu är en fråga om god sed, heder eller ridderlighet komme att urarta till en advocerande lagtolkningsträta.

Ytterligare en omständighet förtjänar måhända-att framhållas. Den kanske van- ligaste anledningen till missnöje med en tidnings förhållande till genmälesinsän- ! dare är redaktionens kommentarier till det införda genmälet, i vilka den egna framställningens riktighet direkt eller indirekt vidhålles och sanningsenligheten , av insändarens uppgifter öppet eller förtäckt drages i tvivelsmål. Men även i de

fall, där ett sådant förfarande är obefogat och förkastligt —— vilket naturligen långt. ifrån alltid behöver vara händelsen —— lämnar »rätten till genmäle» ,intet skydd däremot. Ett sådant skydd, ehuru visserligen begränsat till» de svårare fallen av osanna eller förvrängande tidningsuppgifter, lämnar däremot det stad- gande, som upptagits i förevarande paragraf av förslaget, genom det incitament det innebär till återtagande utan omsvep _av den osanna uppgiften.

Efter vad nu blivit anfört rörande institutet genmälesrätt, torde det finnas självfallet, att förslaget ej heller upptager det andra förordade institutet: en all- män skyldighet att vid angrepp eller kritik å ett i skrift eller tryck nedlagt ut- talande, förslag, betänkande, beslut 0. s. v., även utan anmaning och i sam- band med det egna uttalandet återgiva det bedömda. Även här måste fasthållas att såsom hållbar rättsgrund för förpliktelsen icke kan uppställas det allmännas intresse av att skilda omdömen och åskådningar göras lätt tillgängliga för jäm- förelse, utan blott den angripnes eller kritiserades intresse av att allmänheten icke bibringas en skev uppfattning av vad han i själva verket yttrat eller åtgjort eller av 'de.'faktiska förutsättningar, som utgjort grundvalen för detta hans ytt— rande eller'jåtg'örande. Men det torde utan vidare inses, att den gräns för publi- kationsskyldigheten, som på grund härav måste dragas, är ännu mycket svårare att ntstaka än motsvarande gräns för rätten till genmäle. I ett visst annat hänseende låter sig denna sistnämnda rätt jämförelsevis lätt regleras, i det att den kan be- stämmas såsom en rätt att få ett formulerat genmäle av visst maximiomfång ordagrant och utan uteslutningar intaget. Något motsvarande kan av lätt in- sedda skäl omöjligen här föreskrivas. Det kan icke ifrågasättas, att man icke skulle få ätnöja sig med utdrag eller referat av det kritiserade aktstycket. På ett sådant utdrag eller referat kan naturligen ställas det abstrakta och ideella krav, att det skall giva en riktig föreställning om originalet och vara >>i erforderlig mån» fullständigt. De minimifordringar åter, som lagen skulle kunna uppställa i sitt straffsanktionerade påbud måste av olika skäl, bl. a. för att skydda mot godtycke vid lagtillämpningen, uppdragas så låga, att de komme att sakna allt värde. Själva förutsättningen för skyldighetens inträdande är ej mindre svår att fastställa. Väl är det axiomatiskt att icke varje tidningsartikel, där måhända för hundrade gången ett visst aktstyckes innehåll blötes och stötes, skall åtföljas av ett avtryck eller referat därav. Det är tvärtom tydligt, att om ej hela tryck— friheten skall beläggas med trånga och besvärande band, måste gränsen för publikationsskyldigheten även åt denna sida dragas helt snäv. Men att på tillfreds— ställande sätt uppdraga denna gräns, synes vara en olöslig uppgift.

Dessa svårigheters förhandeiivaro torde finnas helt naturlig, om man besinnar, h'uru my'cket strängare krav ställas på en tidningsredaktör genom nu avhandlade publikations- eller referat-skyldighet, än genom skyldigheten att införa genmäle. Denna sistnämnda skyldighet blir aktuell först genom initiativ i varje särskilt fall av den, som finner sitt intresse därav; och den har en väsentligen passiv karaktär, går ut på att lämna plats för ett beriktigande, som tillställes tidningen formulerat. Publikationsskyldigheten blir däremot aktuell utan anmodan; någon yttre hållpunkt för bedömande av dess inträde har tidningsredaktören således icke. Och i alla de fall där det ej kan ifrågakomma att obeskuret och ordagrant publicera det granskade aktstycket, innefattar den en förpliktelse till aktiv verk- samhet genom ett grannlaga urval eller egen produktion, under ansvar för rik- tighet och behörig fullständighet.

Slutligen må anmärkas, att om publikationsskyldighet av förevarande art skall stadgas, det torde saknas tillräcklig grund att begränsa densamma till den perio- diska pressen, en begränsning som däremot är självfallen i fråga om skyldig- heten a'tt publicera genmäle.

I det ena som det andra fallet tala dock enligt kommitterades uppfattning de starkare Skälen för att överlämna utvecklingen till omhändertagande av andra goda makter än rättsordningens.»1

1 Krav på införande av rätt till beriktigande har även framställts i 1934 års motion om ändringar i tryckfrihetsiagstiftningen, se sid. 139, not 1.

Med hänsyn till den omfattning, i vilken uti de diktatursträvande rörel- sernas publikationer användas oriktiga och vilseledande uppgifter, kunde det synas påkallat att stadga skyldighet att i tidning införa beriktigande av sådana uppgifter. Därest ett sådant stadgande skulle befinnas ägnat att motarbeta den skadliga verkan av eller stävja den trafik som pågår, skulle det vara ett allmänt intresse av stor vikt att det skedde. Emellertid torde denna förutsättning böra vara för handen för att kommittén skulle ha an- ledning att föreslå ett sådant stadgande. Frågan har jämväl betydelse utan- för området för de företeelser varom det här är fråga, och meningarna sy- nas vara delade om huruvida stadgandet där är lämpligt.

Beträffande frågan huruvida den angivna förutsättningen är för handen skulle stadgandet onekligen ha ett visst värde om man kunde utgå från att det komme att användas och att beriktigandet genast och utan kom— mentarer infördes. Beriktigandet skulle i sådant fall kunna tänkas delvis neutralisera den oriktiga uppgiftens skadliga verkan och dessutom tjäna till att varsko läsarna angående vederbörande tidnings vederhäftighet i allmänhet.

Emellertid är det långt ifrån säkert att de av de oriktiga uppgifterna be- rörda i någon större utsträckning skulle vilja begagna sig av möjligheten till beriktigande. Utom det ovissa i verkningarna av ett sådant torde på de flesta enskilda håll en sådan uppfattning råda, att man icke skulle anse det nödigt eller skulle vilja inlåta sig på ett bemötande, särskilt som möjlighe- ten till polemik icke kunde undvikas. För offentliga myndigheter synes det knappast heller vara önskvärt att ge sig in på diskussioner av denna art. I den mån det från det allmännas sida bör ifrågasättas en reaktion mot en oriktig uppgift i annan form än genom åtal, torde andra möjligheter att nå den stora allmänheten stå till buds. Även om vederbörande begag- nade sig av institutet, skulle det för övrigt saknas garantier för att infö- randet komme att ske omedelbart d. v. 5. medan ett beriktigande ännu kunde vara aktuellt, och vidare torde det, såsom redan antytts, vara ute- slutet att undvika polemik. Därigenom skulle också mycket av värdet med ett stadgande av det ifrågasatta slaget gå förlorad. Å andra sidan skulle möjligen genom stadgandet ett kanske kärkommet tillfälleberedas ytter- lighetspartierna och deras anhängare att i andra tidningar öppna diskus- sion och propageia sina idéer på grundval av förekommande oriktiga upp- gifter.

I själva verket torde man vara berättigad antaga att institutet icke be- träffande bekämpande av de företeelser, som här diskuteras, skulle komma att få större betydelse.

På grund av vad sålunda anförts anser sig kommittén icke böra förorda införandet därav.

Bestämmelserna angående tryckfrihetens övervakning.

I sammanhang med förevarande utredning synes en länge omdebatterad fråga böra vinna sin lösning, nämligen överflyttningen av övervakningen i avseende å tryckfrihetsförordningens efterlevnad från justitieministern till justitiekanslern.

Beträffande det processuella förfarandet vid beivrandet av politiska brott i allmänhet gäller flerstädes utomlands, att åtalsrätten är förbehållen rege- ringen eller eljest högsta åtalsmyndigheten, liksom att målen i första in- stans upptagas av viss högre domstol eller jurydomstol. Så t. ex. handläg- gas i Finland förräderibrott av hovrätten såsom första instans, i Danmark få förräderibrott åtalas endast efter justitieministerns påbud och i Schweiz gäller, att politiska brott ej få åtalas annat än efter beslut av förbundsrå— det och att de skola handläggas av »Geschwornengericht».

Hos oss finnas inga allmänna bestämmelser härutinnan. Enligt 8 kap. 29 % SL får emellertid våld eller smädelse mot främmande makts regent i riket eller mot främmande makts sändebud, som vistas i riket, i regel ej åtalas utan att Konungen giver lov därtill. Samma gäller enligt 9 kap. G % SL för dylika handlingar mot Konungen m. fl. Beträffande tryckfrihets- brott finnas däremot särskilda regler, som avvikande från allmän lags före— skrifter hänvisa tryckfrihetsmålen till jurydomstol och, vad som här är av intresse, lägger övervakningen av tryckfrihetsförordningens efterlevnad i justitieministerns hand, men dessa regler äro icke inskränkta till att gälla enbart politiska brott.

Kommittén finner sig oförhindrad att framlägga förslag till ändring av bestämmelserna i förevarande avseende. Dessa bestämmelser torde icke di- rekt beröras av den blivande allmänna rättegångsordningen och ha ej heller upptagits av utredningen angående tryckfrihetsprocessens ombildning.

Gällande rätt och tidigare behandling av frågan.

Enligt gällande rätt ha de vanliga åklagar— och polismyndigheter—na icke i denna egenskap att taga någon befattning med övervakandet av tryckta skrifters allmängörande. Denna övervakning tillkommer i stället justitie- ministern och utövas med hjälp av särskilt förordnade ombud. Sådana fin— nas i regel å orter, där boktryckeri anlagts, och å förläggningsplatser för militär. Det åligger justitieministern tillse, att förgripliga skrifter, där så är av behovet påkallat, åtalas och beläggas med kvarstad. Själva åtalet överlämnas emellertid till justitiekanslern. I samma stund som en skrift till försäljning eller spridande utgives, skall ett exemplar avlämnas till justitieministern eller dennes ombud, och dessa äga därefter rättighet att belägga skriften med kvarstad. Kvarstaden innebär, att alla exemplar av skriften tagas i förvar, till dess” avgjort blivit, om skriften skall konfiske- ras. Därest ombud i landsorten belagt skrift med kvarstad, skall kvarsta-

den inom viss kortare tid prövas av justitieministern. Med nutidens goda kommunikationer förordna emellertid ombuden i praxis icke om kvar- stad utan sätta justitieministern i tillfälle att själv träffa avgörande här- utinnan. Efter kvarstaden skall skriften omedelbart överlämnas till justitie- kanslern för laga åtgärd. Denne skall för att kvarstaden må fortfara, inom viss tid hänvisa saken till åtal inför domstol. Justitiekanslern avgör for- mellt om åtal skall äga rum, men fast praxis är, att åtalet aldrig uteblir. Det reella åtalsbeslutet fattas alltså av justitieministern. Därjämte äger emel— lertid givetvis regeringen förordna om åtal, och en sådan order är justitie- kanslern skyldig utföra.1 Han kan även oberoende av remiss från justitie- ministern själv anställa åtal för innehållet i tryckt skrift, men detta förekom- mer sällan. Justitiekanslern äger ej förordna om kvarstad. På anmälan från främmande makt äger Konungen förordna om kvarstad av skrift med för så- dan makt kränkande innehåll. I fråga om utrikes tryckta skrifter på främ- mande språk gäller att de av justitieministern kunna beläggas med kvar- stad, varefter det ankommer på Kungl. Maj:t att eventuellt besluta om deras återutförande ur riket. Föreskrift finnes, att varje bokhandlare skall till justitieministern eller hans ombud inlämna förteckning å till affären inkomna utländska skrifter, men denna bestämmelse tillämpas ej. Särskilda bestämmelser finnas om skrifter, som anträffas vid trupp eller å flottans fartyg och uppenbarligen åsyfta att utplåna känslan av plikter mot foster— landet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslyd- naden. Dessa kunna indragas genom förordnande å ort utom Stockholm av justitieministerns ombud samt inom Stockholm av den eller de perso- ner som justitieministern härför tillsatt. Justitieministern har slutligen att handlägga s. k. ordningsmål, varmed avses t. ex. att boktryckare underlå- ter avlämna anmälan om boktryckeri, eller att å skrift, som föryttras i bokhandel, saknas boktryckarnamn, tryckningsort eller årtal. I dessa fall äger justitieministern utdöma böter, varöver kan klagas hos Högsta dom- stolen.

I detta sammanhang må även nämnas, att polisen ej på eget initiativ äger inskrida mot tryckta skrifter. Den har intet annat att göra än att anmäla saken för justitieministerns ombud och avvakta kvarstadsbeslut. Kvarstaden är ju föga effektiv, då därför alltid åtgår en viss tid. Med avseende å disci— plinupplösande skrifter, som spridas vid trupp etc., samt i fråga om affischer, flygblad etc. har dock polisen vissa befogenheter. Härtill återkommer kom- mittén i det följande.

'1 Kungl. Maj:t är högsta åklagarmyndighet i riket samt äger i statsrådet förordna om åtal av vilket brott som helst. Därvid kan åtalets utförande uppdragas åt viss åklagare eller kan justitiekanslern eller vederbörande Konungens befallningshavande anmodas utse åklagare i målet. Justitiekanslern är Konungens högsta ombudsman, i vilken egenskap honom åligger »förnämligast att föra eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens .talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans

rätt samt att, å Konungens vägnar, —— _ —— beivra fel, som av domare och ämbets- män begångna bliva». (Reg. f. g 27.)

Beträffande antalet av justitieministern anbefallda åtal de senaste åren och utgången därav hänvisas till följande tabell:

1 1 31 . Antal Utgången av åtalen * r åtal *

1_ 1 1

, 1 ogillade | fängelse böter 1 1

1 l 1 1925 ................ l 2 l "1 1926 ................ , _ __ _ | 5 := 2 _ 2 — _ 2 1929 ................ 1 (3 5 ! 1 1930 ................ 1 2 2 ! _ 1931 ................ , s 1 5 ' 2 i 1932 ................ | 2 — 2 _— ; i 1933 ................ 2 2 — | 1934 ................ | 2 _ 2

Av nämnda åtal ha bl. a. 11 avsett försvarsfientliga skrifter, 5 uttalanden om främmande makter samt 4 sedlighetss'årande skrifter.

Vad angår svensk rättsntveckling må följande nämnas. Kontrollen Över tryckfriheten tillhörde först hovkanslern men vid detta ämbetes indragning 1840 överflyttades bestyret å justitiestatsminis- tern samt sedermera, efter inrättandet år 1875 av ett särskilt statsminister- ämbete, å justitieministern. I 1869 års motioner om ändringar i tryck- frihetsförordningen upptogs även förslag om kontrollens överflyttande till justitiekanslern, men konstitutionsutskottet fann då ej skäl föreslå dy- lik ändring. I 1871 och 1872 års av konstitutionsutskottet utarbetade för- slag hemställdes däremot, såsom förut nämnts, att övervakningen och där- med kvarstadsmyndigheten skulle övertagas av justitiekanslern. Såsom skäl härför anförde utskottet 1871, att de allmänna domstolarna enligt dess för- slag skulle upptaga de s. k. ordningsmålen, vilka förut handhafts av justitie- statsministern. Då genom denna inskränkning justitiestatsministerns rätt att övervaka TF:s efterlevnad endast komme att innefatta rättigheten att förordna om åtal och kvarstad, ansåg utskottet denna befattning, som vore av natur att tillkomma allmän åklagare, icke lämpligen böra uppdra— gas åt rikets främsta ämbetsman, varemot den helt naturligt läte hänföra sig till området av den verksamhet, justitiekanslern såsom chef för åkla- garmakten ägde utöva. Samma förslag upptogs även i 1887 års proposition angående ny tryckfrihetsförordning, varvid äberopades de av utskottet 1871 anförda skälen med framhållande tillika av olämpligheten därav att en dylik befattning utövades av en ledamot i Konungens råd.

Frågan återupptogs i en motion vid 1908 års riksdag. Konstitutionsut- skottet, vars hemställan bifölls, tillstyrkte skrivelse med begäran om ut— redning »huruvida och i vilken mån justitieministern bör befrias från den honom för närvarande åliggande skyldighet att övervaka skrifters all- mängörande», och uttalade bl. a., att det läge en egendomlig inkonsekvens i att medan lagstiftningen i allmänhet uppdroge åklagarmakten och det

1 i |

1 1 I | i 1 1 1 1 1 1

151 omedelbara övervakandet över iakttagandet av allmän ordning och säkerhet åt särskilda myndigheter övervakandet av tryckfriheten i väsentliga delar bli- vit anförtrott åt en bland Konungens rådgivare. Utskottet ansåg, att i samma mån utvecklingen komme att medföra mer eller mindre utpräglade parti- motsättningar, växte ock faran för att justitieministerns sätt att handhava ifrågavarande befogenhet skulle bliva föremål för misstro och misstydnin- gar. Vid sakens behandling i riksdagen yttrade Hjalmar Branting, att han visserligen ginge med på att begära utredning men att man på publicistiskt håll icke kunnat frånse det i viss mån betänkliga i att ställa övervakandet av tryckt skrift under en institution som måhända kunde bli av sådan beskaf- fenhet, att möjligheten för den allmänna meningen att påverka densamma kunde vara ganska reducerad i jämförelse med den möjlighet som funnes att påverka en medlem av en sittande regering.1

Med 'hänvisning till riksdagens härutinnan avlåtna skrivelse upptogs frågan i 1912 års kommittébetånkande. Däri föreslogs, att justitiekanslern själv och genom ombud, som av honom förordnades, skulle vaka över la- gens efterlevnad. Ombud för justitiekanslern skulle förordnas i varje stad utom Stockholm ävensom köping, varest boktryckeri vore i behörig ord— ning inrättat. På Konungens prövning skulle ankomma, huruvida även å annan ort justitiekanslern skulle hava särskilt ombud. Ombuden skulle vid utövningen av sin befattning ställa sig till efterrättelse tryckfrihetslagen jämte de särskilda föreskrifter, som av justitiekanslern meddelades. De skulle njuta det skydd och vara underkastade det ansvar, allmän lag stad- gade för tjänstemän. —— Innan åtal anställts, finge kvarstad förordnas av justitiekanslern, så ock av hans ombud i den ort, varest skriften blivit tryckt, eller, om skriften utgått från boktryckeri å ort, där ombud ej fun- nes”, av det ombud som närmast vore. Saknades å skriften uppgift om tryckningsorten eller funnes uppgiften därom oriktig, skulle såsom tryck- ningsort vara ansedd den ort, där skriften anträffades. Sådant förordnan- de skulle, för att vara gällande, sist inom åtta dagar, efter det skriften avlämnades till justitiekanslern eller hans ombud, vara meddelat den, s'om hade att ombesörja kvarstadens verkställande i tryckningsorten. —— Förordnande om kvarstad skulle underställas prövning av den rätt, varest åtal för skriftens innehåll borde anställas, och skulle förty förordnandet anmälas hos rätten eller dess ordförande, om tryckningsorten vore stad, där rätten hade sitt säte, sist nästa dag och i annat fall sist inom fyra dagar efter det förordnandet gavs. Rätten skulle meddela beslut i frågan sist inom fyra dagar efter det underställningen skedde. Hade ej under- ställning skett eller beslut meddelats inom tid, som nu vore sagd, skulle förordnandet vara förfallet. —— Hade ombud förordnat om skrifts heläg- gande med kvarstad, skulle ombudet, jämte anmälan härom, med först avgående post till justitiekanslern insända exemplar av skriften. Justitie-

1 sé 11 kam. prot. nr 62, sid. 72.

kanslern ägde, där han prövade kvarstadsåtgärden icke böra äga bestånd, återkalla förordnandet, ändå att detsamma av rätten fastställts, men eljest, om så erfordrades, förordna om kvarstadens verkställande jämväl å andra orter än tryckningsorten. Hade förordnande om kvarstad'blivit av rätten fastställt och funne ej justitiekanslern, där förordnandet med- delats av hans ombud, skäligt återkalla detsamma, skulle åtal för skrif- tens innehåll ofördröjligen anställas. — Förordnande om indragning av försvarsfientliga skrifter skulle meddelas av justitiekanslern eller det hans ombud, som närmast vore. Beträffande utrikes tryckta skrifter på främ- mande språk föreslogs, att justitiekanslern skulle äga förordna om dylika skrifters beläggande med kvarstad, vilket beslut emellertid ofördröjligen skulle underställas kommitterade för tryckfrihetens vård. Ätalsrätten skulle tillkomma justitiekanslern. —— Slutligen skulle ordningsmålen förläggas till de allmänna domstolar.na

I motiveringen till de föreslagna bestämmelserna anfördes bl. a. (sid. 93 f.) :

»Kommitterade vilja för sin del till en början framhålla, att den av chefen för justitiedepartementet utövade befattningen med pressärenden i själva verket är av större räckvidd än lagens ordalag direkt giva vid handen, ity att han är faktiskt att betrakta såsom även högsta åtalsmyndighet. Rent formellt tillkommer visserligen icke denna åtalsmyndighet honom, utan justitiekanslern; men man må teoretiskt intaga vilken ståndpunkt som helst i den ovan berörda lagtolk- ningsfrågan, huruvida justitieministerns överlämnande av den kvarstadsbelagda skriften till justitiekanslern medför skyldighet för denne att utan egen prövning an— ställa åtal eller ej, praktiskt ställer sig i allt fall saken så, att å ena sidan det sålunda anbefallda åtalet aldrig uteblir, och å andra sidan de fall äro lätt räk- nade, där åtal av justitiekanslern anställts utan justitieministerns föranledande. Härav framgår tillika, att om lagstiftaren haft —för avsikt att genom kvarstads- och åtalsmyndighetens fördelande på skilda händer skapa något slags garanti mot missbruk, denna »garanti» i tillämpningen bortfallit.

Vad därnäst den ifrågasatta överflyttningen angår, kunna kommitterades flertal först och främst för sin del ej annat än instämma i den förkastelsedom, som uttalats över den nu bestående ordningen. Det synes dem vara ett oförnekligt missförhållande av betänklig art, att en medlem av regeringen, tillika det svenska justitieväsendets högsta chef, vid sidan av sin ställning såsom Konungens an- svarige rådgivare och sin egentliga ämbetsförvaltning, har att utöva polis- och åtalsmyndighet i pressmål. En dylik dubbelställning kan icke vara annat än menlig ur justitieförvaltningens och rättsskipningens objektiva synpunkt. Den är ägnad att giva en politisk bismak även åt åtgärder, som i sig själva sakna en dylik. Och detta är i sin tur ägnat att ofördelaktigt inverka på objektiviteten i juryns dom.

Såsom ett företräde hos det nuvarande systemet har man å andra sidan stundom framhållit, att detsamma gåve tillfälle till en form för utkrävande av ansvar för det sätt, varpå övervakningen handhaves, som vore i hög grad hälsosam för tryckfriheten. Härmed kan tydligen icke åsyftas den av grundlagen angivna juridiskt—politiska statsrådsansvarigheten, ty denna har aldrig ansetts omfatta justi— tieministerns befattning med tryck'frihetsärenden, utan den rent parlamentariska ansvarigheten. Att nu tryckfrihetsfrågor kunna hava sin politiska sida är visser- ligen obestridligt; men huruvida det skall kännetecknas som ett företräde hos en anordning, att den utsätter en minister för angrepp, icke för hans allmänna

. : i i i . i .

lagstiftnings-, förvaltnings- eller befordringspolitik, utan för hans verksamhet, av- seende rättsskipningen i konkreta mål -— vare sig nu anmärkningen gäller över— driven stränghet eller allt för stor efterlåtenhet — därom kunna meningarna säker- ligen vara delade. Ett synes visst, nämligen att det klander, som riktas mot kvar- stadsbeläggaren och åklagaren, på ett oklart och tvetydigt sätt drabbar även rege- ringsmedlemmen och chefen för justitieförvaltningen.

Finner man alltså, att justitieministern bör befrias från befattningen med över— vakningen av tryckfrihetens lagliga utövning, torde knappt annat val stå öppet än dess överflyttande till justitiekanslern. Att den icke kan anförtros åt lokala polismyndigheter har förut påpekats såsom en självklar sak. Såsom redan i mo- tiverna till de äldre förslagen utvecklats, är det ock blott en helt naturlig åtgärd att förlägga de enligt erfarenhetens vittnesbörd intimt sammanhörande kvarstads- och åtalsfunktionerna till den allmänna åklagaremaktens högsta representant. Med en i viss mån annorlunda given motivering än den ovan nyss berörda hava emel- lertid under kommitterades överläggningar framförts betänkligheter ur tryckfrihets- intressets synpunkt mot en dylik överflyttning. Det har yttrats den farhågan, att särskilt den politiska pressens behöriga rörelsefrihet kunde komma att lida in- trång, om ansvarigheten för de åtgärder, som här äro i fråga, icke längre till- komma en person, som i kraft av sin ställning stode i omedelbar kontakt med det pulserande samhällslivet och meningsbrytningarna däri, utan en ren ämbets- myndighet. Denna ämbetsmyndighet kunde komma att beklädas av en man, som, utan att man hos honom behövde förutsätta andra motiv, än ett strängt och redligt nit att fylla sin ämbetsplikt, bleve en fara för även en lojalt brukad tryck- frihet genom att sakna öra för ordens valör i den offentliga pressdiskussionen och ställa sig oförstående till den naturliga företeelse, att uppkomna skarpare poli- tiska och sociala stridigheter också medföra ett häftigare, men därför icke otill- låtligt språk. Så mycket mera beaktande krävde denna möjlighet vid det för- hållandet, att i synnerhet kvarstadsrätten innefattade en makt, som, därest den ej brukades med stor varsamhet och sinne för uppgiftens ömtåliga natur, kunde vålla ett ganska oförskyllt svårt, ja ödesdigert ekonomiskt avbräck. Härtill kom- me att justitiekanslern i sina åtgöranden vore i en alldeles särskild grad undan- dragen påverkan av rättelse och kritik, i det att icke blott ett parlamentariskt ansvar, utan jämväl ingripande från justitieombudsmannens sida mot honom är uteslutet.

Dessa betänkligheter hava emellertid av kommitterades flertal icke ansetts böra tilläggas synnerlig betydelse. Mot dem kan i första rummet anmärkas, att de synas mera räkna med förhållanden, som tillhöra ett redan tillryggalagt skede av den svenska tryckfrihetens utveckling, än med de nutida och rimligtvis sanno- lika framtida. Känslan för en vidsträckt politisk tryckfrihets betydelse har allt för länge genomsyrat samhället, och den politiska pressens maktställning är sedan länge alltför starkt befäst, för att en fara, sådan som den nyss angivna, skulle vara att i realiteten räkna med, särskilt då man besinnar huru starka jämväl de lagfästade garantier äro, som motverka densamma. Det lär ock svär- ligen kunna påstås att den hittillsvarande återhållsamheten i fråga om politiska tryckfrihetsåtal varit beroende av den parlamentariska ansvarigheten, ty den har förefunnits långt innan en dylik ansvarighetsform på allvar kom till tillämpning. Vidare mäste naturligen, om kvarstads- och åtalsmyndigheten läggas till justitie- kanslern, det av regeringen förväntas att vid besättande av detta ämbete syn- nerlig hänsyn tages till denna viktiga sida av ämbetsuppgiften och till de kvali— fikationer, som ur denna synpunkt måste ställas på dess innehavare; och skulle ett misstag härutinnan vara begånget, lämnar ju befattningens karaktär av för- troendeämbete möjlighet till rättelse härutinnan.

Slutligen förtjänar det framhållas, att det ekonomiska avbräck, som genom en oberättigad kvarstadsåtgärd kan tillfogas den därav drabbade, vid närmare på- seende skall befinnas långt ringare än man synes vara benägen att tro. Vägrar domstolen sin fastställelse eller frikänner juryn i tryckfrihetsmålet, måste ju kvar- staden upphävas och skriften åter bliva fri till försäljning. Vad angår böcker, bro- schyrer, vecko- och månadsskrifter, har då i själva verket kvarstaden kommit att verka som en kraftig reklam för skriften i fråga. Vad äter den dagliga nyhets- pressen beträffar, ligger saken visserligen annorlunda. Den skada, som både tid- ningsföretaget och annonsörerna erfarit, gottgöres icke genom skriftens lösgivande efter en eller annan vecka eller månad. Men just denna press är icke dess mindre den, som har allra minst att frukta av kvarstadsinstitutet, något som erfaren- heten till fullo bestyrker. Härtill bidraga många faktorer: bland dem först och främst dessa pressalsters spridningssätt, som ytterligt försvårar en effektiv kvar- stad.

Mot vad nyss rörande en lagd kvarstads verkningar yttrats har emellertid fram- ställts den, invändning, att det må äga sin riktighet för de fall, där juryn fri- känner, men att det bör besinnas, att ehuru en skrift verkligen finnes innefatta ett lagbrott, detta lagbrott dock i det konkreta fallet kan vara av den jämförelse- vis oskyldiga beskaffenhet, att det borde vara nog med att det erhåller sitt straff, utan att den tungt och desslikes ojämnt drabbande ekonomiska påföljden av upp— lagans sekvestrering därjämte behövde tillgripas. Denna anmärkning synes kom- mitterade i och för sig fullt berättigad. Men den riktar sin kritik åt orätt håll, då den vänder sig mot kvarstadsbeslämmelserna. Den har sin rätta adress till vår gällande rätts regler rörande konfiskation. Är nämligen en skrift av den beskaffenhet, att den enligt lagens ovillkorliga föreskrift skall konfiskeras, så är det blott i sin ordning, att denna åtgärds effektiva genomförande säkerställes genom kvarstad. Gällande tryckfrihetsförordning föreskriver nu konfiskation så- som en ovillkorligt inträdande påföljd vid alla i dess 5 3 uppräknade tryck- frihetsmissbruk utom för smädelse mot ämbets- och tjänsteman i och för äm- betet, där sådan påföljd (i motsats till förhållandet vid smädelse mot enskild person) ej förekommer. Men det kan säkerligen icke sägas vara av något tvingande behov påkallat att i varje fall, där en skrift i någon punkt överträtt lagens rä— märken, dess spridning helt och hållet undertryckes. Fastmera bör kravet på ett dylikt undertryckande bedömas efter ett varsamt avvägande av faran för dess skadliga verkningar för det allmänna eller för enskilda å ena sidan, verkningarna av det ifrågasatta ingreppet å andra sidan. Ett sådant avvägande kan icke ske i lagbud, utan måste överlämnas åt domstolens bedömande i det enskilda fallet. I enlighet med dessa synpunkter äro förslagets konfiskationsbestämmelser i kap. 1 5 8 och kap. 2 5 16 avfattade.

Så tillvida sammanhänger emellertid denna ändring i konfiskationsreglerna med den här avhandlade frågan, som den tydligen utövar en mildrande återverkan på kvarstadsinstitutet. Enligt gällande rätt, där konfiskationspåföljden är ovill- korlig, kan åtalsmyndigheten svårligen utan att komma i motsägelse med sig själv underlåta att, där åtal anbefalles, jämväl förordnaom kvarstad, såvida ej kvarstadsrätten genom förbiseende redan försuttits. Enligt förslaget åter blir det både en rätt och en skyldighet för myndigheten att i varje förekommande fall pröva, huruvida den avsedda skriftens brottslighet är av så svår beskaffenhet, att kvarstad bör tillgripas, eller om det ej kan vara nog med åtals anställande.

Vad angår den lokala övervakningen genom ombud i orterna, har det stundom yttrats den farhåga, att det för justitiekanslern, därest tillsättandet av dessa ombud lades i hans hand, skulle ligga nära till hands att därtill utse de honom underlydande fiskaler eller andra med åklagare- eller polisfunktion beklädda per-

soner. Kommitterade hava emellertid ansett en dylik utövning av befogenheten i fråga stå i alltför uppenbar strid med ombudsinstitutets karaktär, sådan den av lagstiftaren avsetts och i tillämpningen hittills uppfattats, för att ett upp- tagande i lagtexten av ett uttryckligt förbud häremot skulle vara vare sig nödigt eller ens lämpligt.»

En ledamot av kommittén, redaktören Hallgren, som i föreliggande fråga i det vä- sentliga biträdde kommittémajoritetens mening, ehuru under anförande av vissa be- tänkligheter, yttrade, att överflyttningen borde åtföljas av kontroll över kvar— stadsinstitutets användande, förslagsvis genom tryckfrihetskommitterade. Vidare an— såg han böra föreskrivas att justitiekanslerns ombud ej finge tagas ur den lokala åklagarmyndighetens krets.

I yttrande är 1913 över 1912 års kommittébetänkande anförde dåvarande justitiekanslern Sjöberg, att han fann det rimligt att den föreslagna över— flyttningen till justitiekanslern skedde, under förutsättning dock att i så- dant fall arbetskrafterna hos justitiekanslersämbetet förstärktes. —— I det gemensamma yttrandet från publicistorganisationerna över betänkandet be- 1 rördes ej särskilt denna fråga. —— I yttrande av Svenska Tidningsutgivare- föreningen över patentlagstiftningskommitténs förslag till lag mot illojal konkurrens 1915 framhölls emellertid i samband med en kritik av kommit- ! téns förslag att lägga brott mot denna lag under allmänt åtal även när ' det gällde brott i tryckt skrift, att man endast med tvekan ville motse över— ' vakningsmyndighetens överflyttning från justitieministern till justitiekans- lern.

Frågan om de skyldigheter som uti ifrågavarande hänseende åligga justitieministern har flera gånger varit föremål för debatt i riksdagen i an- ledning av interpellationer eller efter anmärkningar från konstitutionsut- l skottet. Härvid har det i allmänhet gällt försvarsfientliga skrifter. Redan ] 1906 besvarades av statsminister Staaff en interpellation i detta ämne. Frå- gan kom vidare upp 1926 genom interpellation och genom anmärkning från konstitutionsutskottet mot dåvarande justitieministern ävensom 1927 genom anmärkning från konstitutionsutskottet mot en efterföljande justitie- minister.:l I allmänhet har därvid från regeringshåll betonats, att den justitieministern anförtrodda befogenheten att anställa åtal i tryckfrihets- mål icke finge uppfattas såsom innebärande en skyldighet att anställa åtal i varje fall då sådant enligt lagen skulle vara möjligt. Det har även på- pekats det olämpliga i att justitieministern eventuellt skulle bliva desavue- , rad av juryn. En av de justitieministrar, mot vilka anmärkning riktats, j uttalade bl. a.2: »— det mot ifrågavarande slags handlingar riktade straffho- tet avser att bereda samhället ett skydd, vilket alltså ingalunda bör ovillkor— ligen tillgripas, sa snart de formella förutsättningarna för ett straffrättsligt * Nämnas må vidare, att vid 1934 års riksdag förekommit en interpellation rörande

ifrågasatt underlåtenhet av justitieministern att ingripa mot sedlighetssårande skrifter. Sell kam. prot. 1926, nr 19 sid 18.

förfarande kunna anses vara för handen. utan endast i den mån statens väl eller eljest ett allmänt intresse kan sådant påkalla.'»1

Utländsk rätt.

Såsom exempel på olika anordningar av åtals- och beslagsrätten beträf- fande tryckta skrifter skall redogörelse lämnas för de övriga nordiska län- derna och Nederländerna.

Enligt danslra presslagen (1851) kan offentligt äta] på grund av innehållet i tryckt skrift igångsättas endast på order av justitieministern. Beslag av tryckta skrifter på grund av vilkas innehåll ansvar skall göras gällande kan utom vad angår utländska skrifter endast ske genom beslut av domstolsmyndighet. Polismyndigheten har 'ej rätt att ens interimistiskt verkställa beslag. Enligt en förordning 1931 för Köpen— hamns politi äger polisen förbjuda försäljning och utdelning av trycksaker på all- män plats, när sådant kan föranleda störande av den allmänna ordningen.

I Finland åligger tillsynen över tryckfrihetslagens (1919) efterlevnad justitie- ministeriet, som därvid biträdes av länsstyrelserna och underordnade polismyn- digheter. Allmän åklagare och polischef äger rätt att, där tryckalster är till sitt innehåll förgripligt, verkställa kvarstad utan justitieministeriets förordnande men bör inom ett dygn göra anmälan därom hos justitieministeriet som underställer den- samma domstols prövning eller därest ministeriet icke anser skäl för kvarstaden föreligga förordnar om dess upphävande. Vid 1929 års senare riksdag framlades förslag att överflytta övervakningen på justitiekanslern. Som skäl anfördes, att justi- tieministerns ställning såsom ansvarig för sina ämbetsåtgärder inför riksdagen icke vore ägnad att giva stöd åt den självständighet och oavhängighet samt en- hetlighet vid övervakandet av tryckfrihetslagens efterlevnad som uppgiften förut- satte. Förslaget avstyrktes emellertid av lagutskottet, som anförde, att utskottet med beaktande av att mot tryckfriheten begångna brott ofta vore av mer eller mindre politisk natur, kommit till den uppfattningen, att förordnande om åtal för tryck- frihetsbrott icke kunde överföras på justitiekanslern utan att försätta denne i en så- dan ställning att hans opartiskhet kunde sättas i fråga än från det ena än från det andra hållet, vilket vore ägnat att försvaga justitiekanslerns auktoritet. Vidare åberopade utskottet, att det icke påvisats, att den nuvarande ordningen skulle för- anlett missförhållanden, vilka påkallade en ändring av densamma. Utskottets hem- ställan bifölls av 1930 års tidigare riksdag.

Norge saknar särskild tryckfrihetsförordning. Enligt straffprocesslagen har riks- advokaten att avgöra om åtal skall ske för »forbrydelser» genom tryckt skrift. Däremot åtalas »forseelser» i fråga om tryckta skrifter, t. ex. underlåtenhet att utsätta boktryckares namn o. dyl., av de vanliga åklagarmyndigheterna. Enligt all- männa regler gäller för övrigt att om riksadvokaten anser att i visst fall brott ej bör åtalas t. ex. därför att intet offentligt intresse (hensyn) kräver detta, han skall göra framställning i saken till konungen, som det slutliga avgörandet tillkommer. Beslag får i trängande fall göras av åtalsmyndigheten eller, om dess beslut ej kan avvaktas, av polismyndigheten men skall ofördröjligen underställas domstols pröv— ning.

I Nederländerna saknas särskild tryckfrihetsförordning. För tryckfrihetsm'ål gälla allmänna regler' 1 fråga om forum, åtalsmyndighet och beslagsrätt. »

1 Överflyttning av övervakning från justitieministern till justitiekanslern påyrkades även i 1934 års motion om ändringar i tryckfrihetslagstjftningen. I anslutning därtill yrkades i särskild motion, att justitiekanslerns egenskap av förtroendeämbetsman skulle upphävas. Denna motion avslogs (Konst. -atsk. utlåtande nr 7) Jfr sid. 139, not 1.

Kommittén delar i stort sett den uppfattning som uttalats i 1912 års be— tänkande angående olämpligheten därav att en medlem av regeringen, "vid sidan av sin ställning såsom Konungens ansvarige rådgivare och sin egent- liga ämbetsförvaltning, har att utöva polis— och åtalsmyndighet i pressmål. Väl förhåller det sig så att hittills olägenheterna av den nuvarande ordnin- gen icke särskilt skarpt framträtt. Detta torde bero därpå att på ansvarigt häll en relativ enighet rått angående det sätt på vilket TF:s bestämmelser till skydd mot missbruk av tryckfriheten borde tillämpas. Även om i inter- pellationer och eljest tid efter annan framställts anmärkningar mot veder- börande justitieministrars sätt att handhava dessa bestämmelser, har dock, trots växlingen av regeringar och justitieministrar, någon större skillnad ej förmärkts i bestämmelsernas handhavande. Vilket parti regeringen än till- hört, har den allmänna tendensen, såsom förut påpekats, varit att ej åtala annat än i undantagsfall, och detta har även gällt av ytterlighetspartierna bedriven propaganda. Det kan emellertid ej förväntas att denna enighet alltid skall fortfara.

Handhavandet av statens straffande makt måste helt naturligt i stort sett rätta sig efter tidsförhållandena och det av dem skapade allmänna läget i samhället. Det har redan förut påpekats, att det allmänna läget be- träffande de företeelser varom det här är fråga på de senare åren i hög grad förändrats. Frågan om behandlingen av oarter i ytterlighetspartiernas verksamhet har också trätt i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare. I den mån mera djupgående skiljaktigheter skulle yppa sig beträffande handhavandet av åtalsbefogenheten i denna nya situation —— och sådana kunna lätt tänkas uppstå —- vore att befara att de vid regeringsskiften

Detta skulle vara föga önskvärt i en tid som framför allt torde kräva fast- het och konsekvens i statsmaktens uppträdande.

Den förändrade situationen torde även i ett annat avseende återverka på förevarande fråga. Efter uppkomsten av en ytterlighetsriktning även på högerkanten av den politiska skalan blir handhavandet av åtalsrätten än

& ömtåligare än förut. Särskilt därest, såsom kommittén förutsatt, åtalsbe- t fogenheten måste komma till flitigare användning -—— och redan förhållan— , denas natur torde föra därhän -— måste risken ökas att justitieministerns i ätgöranden av en kanske utbredd opinion skulle kunna stämplas såsom i

' skulle kunna taga sig uttryck i ett olika utövande av denna befogenhet. 0 |

förestavade av politiska hänsyn. I rättsordningens intresse synes en ord- ning som medför ett sådant resultat böra undvikas.

Kommittén föreslår därför i överensstämmelse med de föregående för— slagen till TF och riksdagens uttalande 1908, att de befogenheter i fråga om övervakningen av tryckfriheten, som hittills ankommit på justitiemi- nistern, överflyttas på justitiekanslern. Detta får emellertid icke innebära, att tryckfrihetsärendena därefter skola prövas enbart ur formella synpunkter.

158 TF:s avfattning ger anvisning på en lämplighetsprövning och denna måste, såsom kommittén redan förut framhållit, göras med stor takt och urskill- ning. Naturligen kommer justitiekanslern ej sällan att härvid ställas inför ömtåliga avgöranden, men såsom i 1912 års betänkande anförts är att förvänta att vid besättandet av posten hänsyn tages till vederbörandes kva— lifikationér i detta avseende. Spörsmålet angående konfiskation, som i 1912 års betänkande berörts i samband med överflyttningen till justitiekanslern av övervakningen, torde icke äga ett sådant sammanhang med sistnämnda fråga, att överflyttningen bör göras beroende av en ändring i konfiskationsreglerna. Kommittén anser sig därför icke ha anledning att gå in på detta spörsmål. Kungl. Maj:t har fortfarande att utöva den högsta tillsynen över tryck- friheten och bibehåller rätten att ingripa mot tryckalster, som smäda främ- mande makt.

I fråga om kvarstadsinstitutet kan tagas i övervägande att även i andra hänseenden vidtaga ändringar.

Genom kvarstadsinstitutets organisation och bland annat valet av de per- soner som skola handha detsamma har man velat skapa garantier för att det icke komme att obehörigen inskränka tryckfriheten. Det kan emellertid icke förnekas att genom dessa anordningar institutets effektivitet blivit i hög grad lidande. Innan chefen för justitiedepartementet eller hans ombud hunnit granska en förgriplig skrift, förordna om kvarstad, sätta sig i för- bindelse med polisen och innan sedan order från denna hunnit utgå, kan distribution av skriftens" hela upplaga redan ha skett: och det kan ha skett under ordningsmaktens ögon, utan att denna haft befogenhet att ingripa. Polisen äger nämligen enligt gällande rätt ej att av eget initiativ ingripa mot tryckt skrift.

Ur synpunkten av ett elektivt ingripande mot brottslig propaganda från ytterlighetspartiernas sida skulle naturligtvis en sådan ändring av bestäm- melserna vara önskvärd att ordningsmakten ägde provisoriskt belägga med kvarstad en förgriplig skrift, till dess inom en kort tillmätt frist veder- börande tryckfrihetsombud hunnit anträffas och hans mening inhämtats. Ordningsmaktens och de vanliga åklagarnas skiljande från den omedel- bara befattningen med tryckfrihetens övervakande hör emellertid till de TF genomgående principer, som ansetts nödvändiga i dess system av garantier, och frågan synes ha en alltför stor räckvidd för att låta TF:s innehåll på detta område bestämmas uteslutande av hänsynen till ytter— lighetspartiernas propaganda. Då härtill kommer att förslag till nya regler beträffande kvarstadsinstitutets anordnande framlagts av de förut nämnda sakkunniga inom justitiedepartementet, har kommittén ej funnit sig böra föreslå några genomgripande förändringar i detta avseende.

På en punkt synes det emellertid kommittén angeläget, att en ändring kommer till-l stånd.

Den bristande effektiviteten i kvarstadsinstitutet torde kännbarast göra sig gällande, då det är fråga om flygblad och andra liknande skrifter, som äro avsedda att hastigt spridas och vanligen utdelas utan vederlag. I fråga om dessa skrifter torde ofta hända att något exemplar ej avlämnas till över- vakningsmyndigheten, och under alla förhållanden är skyndsamhet mer än eljest av nöden. Därförutan torde ett kvarstadsförordnande merendels vara utan någon effekt. Vidare kan i dessa fall myndigheternas vanmakt fram- stå såsom synnerligen anstötlig. Detta gäller framför allt då skriften inne- håller en tydlig och klar uppmaning till brott. Det ligger i flygbladets natur i motsats till exempelvis en tidning att dess innehåll omedelbart och hastigt förmedlas till läsaren. Då det innehåller en klar och tydlig uppmaning till brott måste dess spridning under sådana förhållanden betecknas såsom en öppen utmaning mot rättsordningen. Denna synes icke böra tålas. Några invändningar av avgörande art synas icke kunna göras mot att i dylikt fall lämna ordningsmakten en rätt att provisoriskt taga flygbladet i beslag. Ett flygblads innehåll kan såsom redan nämnts snabbt uppfattas, och om rätten att lägga ett provisoriskt beslag inskränkes till fall av uppen- bar uppmaning till brott, torde någon fara för det lojala bruket av tryck- friheten ej vara att befara. Gentemot en sådan rätt kan ej heller åberopas några ekonomiska risker, då spridandet av flygbladet vanligen icke torde ; representera några ekonomiska intressen.

På grund av de skäl som anförts föreslår kommittén att i de bestämmel— ser, som komma att reglera kvarstadsinstitutet, införes en bestämmelse av innehåll att då flygblad eller skrit't, som utdelas utan vederlag, innehåller klar och tydlig uppmaning till brott, polismyndigheten skall äga att provi- soriskt belägga skriften med kvarstad intill dess övervakningsmyndigheten ' eller dess ombud meddelat besked, huruvida kvarstad kommer att förord-

nas. Samtidigt torde böra meddelas föreskrift att sådant besked ofördröj— ligen och senast inom 48 timmar skall inhämtas, vid äventyr att den pro- visoriska kvarstaden eljest förfaller.

Den föreslagna överflyttningen av övervaknin—gsskyldigheten skulle för- anleda ändring eller omskrivning av ett stort antal moment i TF.1 Delvis föreslås annan lydelse av dessa i det av justitiedepartementets sakkunniga utarbetade förslaget till ändringar i ”tryckfrihetsprocessen och kvarstadsreg- lerna. Kommittén finner det lämpligast, att ändringarna i TF i denna del verkställas i samband med arbetet på tryckfrihetsprocessens omdaning och har därför icke i lagtext avfattat samtliga de ändringar som föranledas av kommitténs förslag härutinnan. I stort sett torde 1912 års förslag därvid kunna läggas till grund. Av liknande skäl har kommittén ej heller utarbetat lagtext ia'vse'ende å förslaget till rätt för polismyndighet att belägga skrift med kvarstad.

* _S 1, mom. 4, 5 och 8, & 4 inom. 1—6 och 10—12 samt 5 5 inom. 8, 11, 12 och ”13.

Beslag av icke tryckt skrift.

I detta sammanhang skall i korthet beröras frågan om beslag av sten— cilerade och andra skrifter, som hos oss icke hänföras under tryckfrihetsför— ordningen. Det kunde ifrågasättas att genom uttryckliga bestämmelser reglera frågan om beslag av icke tryckt skrift, som omförmäles & 8 kap. 3 g och 10 kap. 14 % strafflagen. Denna fråga utgör emellertid endast en detalj av den vida mera omfattande frågan om ordningsmaktens allmänna rätt att ingripa till förhindrande av brott, och det torde icke vara nöd— vändigt att utbryta denna detalj till särskild rättslig reglering.

Till en början må sålunda anmärkas att om de bestämmelser antagas, som kommittén föreslår angående spridande av skrifter bland krigsfolk, frågan icke torde få så stor praktisk betydelse. Oavsett dessa bestämmelser synes emellertid frågan vinna en tillfredsställande lösning genom iakttagande av vad som måste anses vara gällande rätt på området.

Någon tvekan lärer icke råda därom att polisen äger taga i beslag skrift innehållande uppmaning till brott, vilken innehaves av den som sprider skrift. Tvekan synes huvudsakligen ha uppstått angående skrift, som ännu icke varit föremål för spridning. Det har sålunda hänt att hela upplagan av en för utdelning bland krigsmanskap avsedd icke tryckt skrift, innehållande uppmaning till brott, vilken av polisen omhändertagits innan spridning verkställts, av denna anledning återställts till ägaren. Enligt kommitténs me- ning har emellertid polisens rätt att taga i beslag medlet för brotts begående icke till nödvändig förutsättning att ett brott redan blivit begånget. Det ligger i sakens natur och framgår för övrigt av 3 % i den för polispersonal fastställda normalinstruktionen att polisman har att »söka förekomma sådana överträ— delser av lag och allmänna stadganden, vilkas åtalande ankommer ååklagar- myndighet». Naturligtvis äger icke polisen på grund av denna sin allmänna befogenhet rätt att omhändertaga vilket som helst föremål, vilket kan an— vändas till begående av brott, eller att för ett förebyggande beslag företaga vilka som helst åtgärder. Jämväl innehavarens rätt måste tydligen beaktas. Det torde dock böra tillkomma polisman rätt att omhändertaga av honom anträffat föremål som icke kan vara avsett för annat ändamål än begående av brott, och i vars behållande innehavaren icke kan ha annat intresse än att kunna begå brottet. Tillämpat på icke tryckt skrift innehållan- de uppmaning till brott torde polisman ha rätt att omhändertaga sådan . för spridning avsedd skrift som av honom anträffas. Möjligen kan å po- lismyndighetens ställningstagande i det omnämnda fallet h'a inverkat tryck- frihetsförordningens av omsorgen att värna tryckfriheten dikterade bestäm- melSer. Om de ändringar i dessa komma till stånd, som kommittén föreslår, , har man anledning förvänta att detta skall bidraga till att skingra den'tve- " kan, som funnits i förevarande avseende beträffande icke tryckt skrift.

I varje fall har kommittén, med den uppfattning åt vilken här givits ut- tryck, icke ansett sig böra föreslå några bestämmelser i ämnet.

Juryinstitutionen.

En omständighet, som i debatten om handhavandet av rättsvården på tryckfrihetens område alltid framhållits såsom ett hinder för ett kraftigare ingripande mot propaganda från ytterlighetsriktningar, är den osäkerhet som föranledes av tryckfrihetsprocessens anordningar och särskilt jury- systemet. Det är ofta omöjligt även för den som är i besittning av sak- kunskap och erfarenhet att med tillbörlig säkerhet kunna beräkna utgången av ett tryckfrihetsmål; anställandet av talan, även en berättigad sådan, kom- mer därför ofta att framstå såsom någonting riskabelt, varpå man endast ogärna vill inlåta sig.

På grund av det anmärkta förhållandet torde emellertid icke kunna sättas i fråga att avskaffa jurysystemet. Detta är ett viktigt led i de garantier med vilka man velat omgärda tryckfriheten. En jury med sin intimare kontakt med samhällslivet och de uppfattningar som röra sig däri har ansetts bättre än yrkesdomaren med sin många gånger av ämbetet betonade inställning kunna bedöma den ämnets och tankens förenlighet med lagen och den skrif- tens allmänna syftning, som lagstiftaren vid bedömningen av brottslighets- frågan velat tilhnäta större betydelse än uttrycket och framställningssättet. 1 den mån juryn förhindrar ett ovist åklagarnit att triumfera fyller den så- lunda en viktig uppgift, och den uppgiften har sitt berättigande jämväl i fråga om ytterlighetspartiernas propaganda.

Åtgärder kunna ifrågasättas endast i den män i själva anordningarna för juryns utseende och funktion finnas brister som skapa en rättsvården även- tyrande osäkerhet. Sådana brister ha påpekats såväl i 1912 års betänkande som i det betänkande, vilket nyligen avlämnats av förenämnda särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet. I 1912 års betänkande anföres t. ex. att det sedan länge kunde anses ha rätt enighet därom »att de nu gällande reglerna äro behäftade med grova brister, som oavlåtligt och eftertryckligt gjort sig påminta vid tillämpningen». Anmärkningarna ha huvudsakligen riktat sig mot det sätt, på vilket parternas medverkan vid juryns utseende är anordnad, och det är säkerligen här som den största bristen föreligger. 1912 års betänkande karakteriserade läget så att man på många håll både bland de närmast intresserade och bland allmänheten »vant sig vid att be- trakta tryckfrihetsmåls utgång såsom ett resultat av skicklig taktik och ; slump i förening». i För vinnandet av de syftemål, som förevarande utredning avser, måste det vara av vikt att sådana brister i den mån det är möjligt avhjälpas. Då emellertid förslag till nya bestämmelser härutinnan framlagts av förenämnda sakkunniga, har kommittén icke ansett sig böra närmare ingå på frågan.

Ingripanden mot affischer m. m.

En viss osäkerhet råder angående frågan i vad mån myndigheterna äga ingripa mot ett offentliggörande av tryckt skrift, som sker genom anslag, kringbärande av plakat eller på liknande sätt. Klara lagbestämmelser saknas, och även om dessa till en viss del ersättas av praxis, torde dock under skydd av den oklarhet som råder bedrivas åtskilligt ofog, vilket måste betecknas såsom stridande mot god ordning. Därjämte föranledas lätt av detta tillstånd beskyllningar, mot polisen för övergrepp.

' Då frågan äger ett ej ringa intresse med avseende å ytterlighetspartiernas propaganda, torde den här böra upptagas till behandling.

Gällande rätt m. m.

Med stöd av sin allmänna uppgift att avstyra och förhindra fortsättande av brott anses polisen kunna ingripa mot tryckta skrifter, där spri- dande eller offentligt anslående av dylika stör ordningen eller är för- argelseväckandefl Enligt rättsfall har myndighet ansetts berättigad att för- bjuda anslående av tryckt valaffisch innehållande en bild av kungl. slottet i Stockholm, från vilket höjde sig en pansarklädd knuten hand, och försedd med orden »Utmaningen mot Sveriges folk bör tillbakaslås». Vidare har det- ansetts förargelseväckande att anslå plakat, i vilka vissa personer angivits som strejkbrytare och missfirmats och häremot har alltså polisen kunnat ingripa genom att avlägsna plakatet. Likaså har polisen ansetts behörig avlägsna plakat i demonstrationståg med sådana inskriptioner som med med tronen, altaret och penningpåsen»2 o. s. v.

Justitieombudsmannen har åtskilliga gånger ingripit mot myndigheter för olaga åtgärder mot tryckta skrifter såsom nedtagande av bojkottsanslag. borttagande av valaffischer etc. Bl. a. må omnämnas ett av justitieombuds— mannen anhängiggjort åtal mot en landsfiskal för tjänstefel bestående däri. att han öppnat två låsta för affischering avsedda skåp, som tillhörde en syndikalistisk organisation och uppsatts å allmän plats, samt därur bort- tagit två tryckta anslag om bojkott och blockad mot en gästgivare in. m. Justitieombudsmannen ansåg, att plakaten ej innehållit något mot ordningen eller anständigheten sårande, varför laga anledning till ingripande saknats. Högsta domstolen fann emellertid enligt utslag den 14 oktober 1927 med av-

1 Mot affischer »— tryekta eller" ej —— kan vidare ingripas enligt ordningsföreskrifter i åtskilliga städer. Sålunda stadgas t. ex. i särskilda ordningsföreskrifterna för Stock- holm, 55 14 och 49, efter lagändring den 18 december 1933, att annonser, affischer och andra sådana tillkännagivanden må inom staden eller dess område icke anbringas å mark som är utlagd eller avsedd till väg, gata ellernallmän plats med mindre veder- börande myndighet därtill lämnat tillstånd samt ej heller uppsättas på offentliga minnes- märken eller vid gata eller allmän plats anslås å byggnader, plank eller andra föremål utan ägarens eller disponentens medgivande. Straffet för överträdelse är 2 till 100 kronors böter. " N. J. A. 1915, sid. 515 och 1909, sid. 104.

seende å de uttalanden rörande viss namngiven person, som anslagen inne- hållit, landsfiskalen ej ha saknat fog för sin åtgärd och ogillade åtalet.1

Frågan om ingripande mot tryckta affischer o. dyl. upptogs såväl i 1887 som i 1912 års förslag till ny tryckfrihetslagstiftning.

1887 års förslag innehöll ett stadgande att för spridning av tryckt skrift genom anslag vid allmän plats skulle gälla de villkor och inskränkningar, som för dylik spridning av annan skrift vore eller bleve stadgade. I motiven uttalades, att bestämmelsen tillkommit »till förekommande av all tvekan huruvida polismyndighet må äga rätt att meddela föreskrifter angående det sätt att sprida tryckt skrift som sker genom dess anslående på offentliga platser».

I 1912 års förslag upptogs ett stadgande av samma innehåll dock att orden »genom anslag vid allmän plats» utbytts mot orden »genom anslag, genom kringförande av plakat eller på annat likartat sätt». I motiven an- fördes bl. a.:

»En erinran har ansetts böra givas i lagen därom, att i fråga om uppsättande av plakat, kringförande av demonstrationsstandar o. s. v. allmänna ordningsregler äga tillämplighet oberoende därav att plakatets eller standarets inskription framställts genom tryck, och förty polismakten jämväl är berättigad inskrida mot ordningen eller anständigheten sårande tilltag av denna art, utan att vara hänvisad till de villkor och omständligare former tryckfrihetslagen anvisar för kvarstad.»

Kommittén:

Även om den företagna utredningen visar att myndigheterna äga rätt att ingripa mot ett offentliggörande av tryckt skrift som sker genom anslag, kringbärande av plakat eller på liknande sätt, då därigenom brytes mot allmän ordning eller anständighetens krav, torde, för att undanröja den ovisshet som härutinnan kan råda, uttrycklig erinran därom böra göras i TF. Kommittén föreslår för sådant ändamål ett tillägg till 5 1 mom. 1 i överensstämmelse med det stadgande som i 1912 års förslag intagits.

Att utsträcka en sådan bestämmelse till flygblad synes icke motiverat. Spridandet av flygbladet innebär icke ett sådant omedelbart offentliggöran- de av en skrifts innehåll som ett anslag eller ett kringburet plakat. Det är utan vidare klart, att spridandet av ett flygblad icke får ske på ett sätt som stör ordningen eller eljest innebär ett brott, och i övrigt synes den ändring, som föreslagits i bestämmelserna angående kvarstad, vara till- räcklig. '

Utgivningsförbud för tidningar.

Gällande rätt och tidigare behandling av frågan.

Utgångspunkten för det svenska tryckfrihetssystemet är friheten från pre- ventiv censur. Det står i. överensstämmelse därmed att kvarstadsinstitutet

1 N. J. A. 1927, sid. 499.

omgärdats med stränga bestämmelser om domstolsprövning inom viss tid etc. Man har på detta sätt velat hindra att kvarstadsinstitutet på omvägar utvecklades till en administrativ indragningsmakt, varigenom förbudet mot censur skulle kunna kringgås. Rätt att förbjuda utgivning av en tidning finnes ej hos oss.1

Indragningsmakten har dock tidigare beträffande periodiska skrifter funnits.

År 1785 infördes kungl. privilegium för rätt att utge dagblad eller periodiska skrifter, vilket privilegium efter gottfinnande kunde återkallas av Konungen. Detta system avskaffades 1809 men återinfördes genom 1812 års tryckfrihetsförordning, som lade maktmedlet i hovkanslerns hand. Härom stadgades i tryckfrihetsförord- ningen, att hovkanslern kunde, när han ansåg att dagblad eller periodisk skrift vore vådlig för allmän säkerhet, att den utan skäl och bevis förnärmade personlig rätt eller att den vore av en »fortfarande smädlig egenskap», genast låta inställa skriftens utgivande, intill dess efter anmälan hos Kungl. Maj:t, vilken anmälan borde äga rum sist inom 8 dagar, sedan hovkanslern blivit om kvarstadens verk- slällande underrättad, Kungl. Maj:t i statsrådet förordnat, huruvida den inställda skriftens fortsättning kunde vidare tillåtas, och skulle det ankomma på Kungl. Maj:ts förordnande, huruvida utgivaren av ett sålunda indraget dagblad eller pe- riodisk skrift framdeles måtte kunna utgiva annan sådan skrift. Denna indrag- ningsrätt utövades synnerligen godtyckligt av hovkanslern. Indragning skedde-utan dom och rannsakning och utan att författaren fick veta varför och långt mindre fick tillfälle att försvara sig. Som motiv för indragningen angav hovkanslern vanligen, att en tidningsartikel var misshaglig till sitt innehåll eller vådlig för allmän sä- kerhet eller förgriplig för utländska makter, särskilt Ryssland. Emellertid började indragningsmakten att alltmera missbrukas till att stävja varje kritik av rikets styrelse, som kändes obehaglig för regeringen. Särskilt riktade den sig mot Lars Hiertas tidning Aftonbladet. Indragningen kringgicks emellertid lätt genom att tid— ningen obetydligt ändrade titeln och ny ansvarig utgivare till namnet ställdes i spetsen för densamma, och detta nya dagblad lämnades såsom ersättning åt det indragna bladets prenumeranter. Det sista Aftonblad som Hierta utgav bar nam- net »Det 26 Aftonbladet». På detta sätt förlöjligades indragningsmakten. Den upp- hörde att användas 1838 och avskaffades vid 1844—45 års riksdag.

Utländsk rätt.

Rätt att meddela utgivningsförbud för tidningar eller därmed likartade åtgärder fordras, även för andra än extraordinära förhållanden, stadgad i flera främmande länder. Såsom exempel härpå må nämnas följande:

I finska tryckfrihetslagen stadgas, att då innehållet i periodisk skrift innefattar förräderi, uppmaning till uppror, nedsättande av offentlig myndighet o. dyl. (brott mot 12 kap. samt 16 kap. 8 och 24 %% strafflagen ävensom uppviglingslagen), justitieministeriet äger förordna om indragning av skriften tills vidare. Förord- nandet skall därefter inom viss tid underställas domstols prövning, och domstol äger förordna att skriften skall indragas för en tid av högst ett år. Denna tid fast- ställdes 1930, medan tiden förut var högst tre månader. Förordnandet om indrag- ning skall gälla även annan skrift som utgives för att ersätta den indragna skriften.

I Schweiz har den 26 mars 1934 av förbundsrådet utfärdats en förordning enligt

1 Dock må erinras om stadgandet i 4 5 2 m. TF, att utgivande av periodisk skrift skall inställas, om vederbörligt hinderslöshetsbevis ej erhållits.

vilken tidning, som gjort sig skyldig till särskilt svåra förlöpningar och därigenom satt förhållandet till främmande makter i fara, skall erhålla varning eller, om den- na icke leder till resultat, förbjudas utkomma för viss tid. Avgörande härom träffas av förbundsrådet.

I Tjeckoslovakien stadgas enligt lagen den 19 mars 1923 om skydd för republiken, att om genom periodisk skrift begåtts vissa i lagen angivna straffbara handlingar av mera svårartad natur (t. ex. hetsande mot statsförfattningen), och med hänsyn till förut begångna, inom förhållandevis kort tid därförut meddelade utslag i sådant hän- seende mot samma tidning om än densamma utgivits under annan titel anledning finnes befara ett fortsatt utförande av dylika straffbara handlingar genom tidningens innehåll, kan i utslag rörande sådant brott bestämmas, att utgivandet av tidningen skall inställas. Sedan domstolens utslag vunnit laga kraft, kunna vederbörande myndigheter (politische Behörde zweiter Instanz) meddela närmare bestämmelser, vilka ej få över— klagas, angående indragningen och fastställa förbud för tidningen att utkomma under en tid av högst en månad, om tidningen utges minst 5 gånger i veckan, under en tid av högst två månader, om tidningen utges minst 1 gång i veckan, samt under en tid av högst 6 månader beträffande övriga tidningar. Sådant indragningsbeslut får meddelas inom ett år efter domstolens dom, om tidningen utges minst 5 gånger i veckan och eljest inom 6 månader efter nämnda dom. Om vederbörande myn- dighet (Pressbehörde) är av den åsikten, att den indragna tidningen utkommer under annat namn, äger myndigheten förbjuda utgivandet, vilket beslut går i verkställighet oberoende av klagan. —— Enligt en lag den 10 juli 1933 till komplet- tering av lagen om skydd för republiken har regeringen erhållit rätt att om det erfordras för ett verksammare skydd för republikens säkerhet eller värdighet, för republikens författning eller för den allmänna friden —— genom särskild förordning bestämma att sådant inställande av tidningens utgivning skall kunna ske även för vissa lindrigare brott (t. ex. upphetsande av befolkningsgrupper mot varandra), ävensom att tiden härför skall kunna förlängas för periodiska skrifter som utkomma minst 5 gånger i veckan till 3 månader och till sådana skrifter som utkomma minst 3 gånger i veckan till 6 månader. En sådan förordning skall genast under- ställas nationalförsamlingen eller dess permanenta utskott. Regeringen begagnade sig omedelbart av rätten att utfärda en dylik förordning.

I detta sammanhang må även omnämnas de regler som gälla om rätt att för- bjuda kolportage av periodiska skrifter. Detta kan verka som ett partiellt utgiv- ningsförbud. Enligt en lag den 10 juli 1933 angående ändring och komplettering av presslagarna kunna de administrativa myndigheterna (Landesbehörde) förbjuda kolportage av skrifter, som medelbart eller omedelbart undergräva eller smäda republikens självständighet, författningsenliga enhet,. integritet, demokratiskt- republikanska statsform eller demokratiska ordning eller som genom osant och sanningen förvrängande innehåll utgöra en fara för allmänt lugn. Med kolportage menas utdelande eller försäljning av skrifter å allmän plats (öffentliche Orten und Räumlichkeiten) eller sådan distribuering som sker från -hus till hus. Enligt en ändring i sistnämnda lag den 10 juli 1934 kan även förbjudas att sprida tryckta skrifter i affärer, där tobak och frimärken säljes, järnvägskiosker o. dyl. Vidare kan på en tid av högst _2 år rätten att få periodisk skrift befordrad genom post eller järnväg antingen helt och hållet eller ock i fråga om härför gällande taxe- nedsättning indragas. —— Förbud av sistnämnda art meddelas av inrikesministeriet.

Kommittén:

Såsom en orsak till den ringa effektiviteten av TF:s bestämmelser mot missbruk av tryckfriheten har bland annat framhållits, att kvarstads- och

konfiskationsåtgär-der icke kunna "vidtagas, förrän en skrift redan blivit spridd. Det enda verkliga botemedlet häremot vore "ju införande av censur. Historien har emellertid lämnat många bevis på dennas vanmaktoch skad- lighet. Under censurens tryck ha i regel de förföljda åsikterna endast vunnit i styrka och utbredning. Ett förbud mot utgivande av tidning för viss tid kan delvis få samma verkan som censur utan att hava dess olägenheter. Det är dock en åtgärd som-går mycket långt i inskränkning av tryckfriheten och dessutom kan ha mycket vittgående ekonomiska verkningar. Att låta myndigheterna under normala förhållanden erhålla en rätt att meddela så- dant förbud såsom isolerad åtgärd anser kommittén därför icke böra kom- ma ifråga-. Det torde för övrigt vara förenat med synnerligen stora svårig- heter att så formulera ett stadgande, att en godtycklig tillämpning uteslötes. Mera talar däremot för tanken att meddela en sådan rätt för orostider såsom krig och uppror. Kommittén återkommer till denna fråga vid behandlingen av spörsmålet om undantagslagstiftning för sådana fall.

Propagandan i skolorna.

Gällande bestämmelser m. 111.

För skolor av olika slag gällande stadgar äro utfärdade av, Kungl. Maj:t i administrativ väg. I allmänhet innehålla de icke några uttryckliga bestäm- melser mot politisk verksamhet av lärare eller lärjungar.

Vad först angår lärarna föreskrives dock i stadgan för folkhögskolor den 31 december 1919, att lärare bör hava för ögonen att icke påtrycka eleverna någon viss åskådning i politiska eller religiösa frågor, utan att lärare såväl i sin undervisning som då han eljest uttalar sig inför eleverna i sådana frå- gor bör vinnlägga sig om att låta olika synpunkter komma till sin rätt och, där han ger uttryck åt sin egen mening, ålägga sig måttfullhet och visa till- börlig grannlagenhet och fördragsamhet gentemot oliktänkande (% 27). I läroverksstadgan den 17 mars 1933 föreskrives, att all undervisning skall åsyfta att hos lärjungarna väcka och underhålla kärlek till fosterlandet samt att göra lärjungarna till goda och dugliga medborgare (% 46). Lärare skall städse erinra sig att han skall vara sina lärjungar till ett föredöme (& 131). Vad angår folkskollärare stadgas i folkskolestadgan den 26 september 1921 (% 29), att lärare bör i allt sitt förhållande såväl i som utom skolan giva sina lärjungar ett gott föredöme samt med flit och trohet fullgöra sina åliggan- den. Vidare stadgas (5 32), att om skolrådet finner giltig anledning till an- märkning mot ordinarie folkskollärare på grund av fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av lärarens vandel, skolrådet har att tilldela den felande varning. Låter han sig därav ej rätta, må han ånyo varnas eller ock för längre eller kortare _tid högst sex månader skiljas från befattningen. Är felet av svårare beskaffenhet, må han skiljas för alltid från befattningen. Detta får alltså ej ske förrän efter fruktlös befunnen varning. Frågan om - lärares ställning i förevarande hänseenden har vid flera tillfällen varit före- mål för diskussion. Därvid har emellertid saken närmast gällt ungdomens religiösa och sedliga ledning.

Beträffande Iå'rjungarnas skyldigheter m. m. må nämnas, att enligt läro- verksstadgan lärjunge skall vinnlägga sig om gudsfruktan, sanningskärlek, flit och goda seder samt visa vördnad för allmän lag och fastställd ordning (5 50). Jämväl utom läroverket skall han ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter med avseende å förlustelser och njutningsmedel som rektor

i samband med kollegiet och efter skolöverstyrelsens godkännande med- delar (% 52). Rektor skall ägna uppmärksamhet åt föreningsverksamheten bland lärjungarna (% 143). För folkskolorna stadgas i folkskolestadgan bl. a., att lärjunge skall vara pliktig att iakttaga ett sedligt och anständigt uppträdande såväl inom som utom skolan (5 42). — Dessutom finnas sär- skilda ordningsstadgar för olika skolor med ytterligare föreskrifter.

Beträffande de från skolmyndigheterna till kommittén inkomna yttran- dena må anföras följande.

Politisk propaganda från larares sida synes endast i undantagsfall före- komma. Några kommunistiska folkskollärare finnas, vilka delvis bedrivit kraftig agitation för partiet utom skolan. En av dessa hade vägrat under- visa i kristendom. Beträffande en folkhögskola talas om en kommunistisk lärare, som på grund av agitation ej fick fortsatt förordnande. Vidare om- nämnas två nationalsocialistiska lärare, den ene vid en realskola och den andre vid en yrkesskola. De båda sistnämnda hade emellertid icke bedrivit propaganda inom skolan.

Beträffande politisk verksamhet av lärjungarna meddelas från allmänna läroverken, att på en del håll ej få förekomma politiska föredrag eller diskus- sioner mellan eleverna i politiska spörsmål. På andra håll har förbjudits bä- randet av partipolitiska märken, uppsättandet av anslag om politiska samman- komster o. s. v. Kollegiet och rektor vid ett läroverk ha föreslagit att i nya ord— ningsregler för läroverket måtte införas ett förbud för lärjunge att tillhöra politisk förening. Från ett håll tillstyrkes förbud mot partipolitiska samman- slutningar bland läroverkets elever. I allmänhet vitsordades i yttrandena, att det politiska intresset hos eleverna varit starkt men ingalunda gått till några överdrifter.

Vad angår realskolorna innehålla yttrandena utan undantag, att propa- ganda av samhällsfientlig art icke bedrivits inom skolorna.

Från en högre gosskola meddelas, att några elever varit inblandade i upp- träden vid ett kommunistiskt agitationsmöte. I anledning därav hade med- delats förbud för lärjungarna att närvara vid kommunistiska eller national- socialistiska möten.

Vid vissa folkhögskolor har kommunistisk agitation förekommit. Samma gäller de kommunala institutionerna för yrkesundervisning. Där påtalas från flera håll en livlig kommunistisk propaganda vid möten o. dyl. Intresset härför hade hos eleverna varit synnerligen starkt men sedermera slappnat.

Vad slutligen angår folkskolorna påtalas från vissa håll, att kommunister- na bildat pionjäravdelningar bland barnen och agiterat mot skolornas kris- tendomsundervisning. De vunna resultaten synas emellertid vara minimala och verksamheten torde ha gått tillbaka.

* Skolöverstyrelsen har utan eget yttrande till justitiedepartementet överlämnat de från skolorna inkomna yttrandena.

Angående tidigare behandling av frågan om åtgärder mot politisk verk- samhet av lärare eller lärjungar må nämnas följande.

I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan anfördes härom i samband med frågan om åtgärder för att på upplysningens väg motarbeta denna propaganda (sid. 91):

»Samhällets eget intresse kräver givetvis, att försvarsfientlig propaganda i sko- lorna icke får förekomma. Ett uttryckligt förbud däremot synes 'alltså påkallat. Mot det systematiska spridandet av denna åskådning i övrigt har man däremot i allmänhet intet annat medel att tillgripa än upplysning, eftersom ett längre gående ingripande ofelbart skulle medföra inskränkningar i yttrandefrihet samt försam- lings— och föreningsfrihet, vilka icke skulle kunna genomföras utan allvarlig risk för den medborgerliga friheten.»

I samband med behandlingen av frågan om lagstiftningsåtgärder beträf- fande yttrandefriheten göres i betänkandet beträffande lärarnas verksamhet följande uttalande (sid. 114): .

»I detta sammanhang bör måhända ihågkommas den propaganda, som skulle kunna tänkas på sina håll bedriven i skolorna till förmån för försvarsfientlig åskådning. Då undervisningen i statens och av staten understödda skolor får anses vara offentlig, och det i allt fall får anses vara lärare vid sådana skolor förbjudet att sprida läror, som äro direkt statsfientliga, kan med allt skäl ifrågasättas, om ej dylik propaganda faller under tjänstefel. De rent privata skolorna kunna ej kontrolleras, utan ankommer det här på vederbörandes föräldrar och målsmän att själva bestämma, vilken samhällelig undervisning som skall lämnas barnen, och taga dem ifrån skolan, om ej vad sålunda bestämmes länder till efterrättelse.»

Vid 1932 års riksdag förekom en interpellation angående den kommu- nistiska propagandan i folkskolorna.1 Ecklesiastikministern, statsrådet Sta- dener, uttalade då bl. a., att lärare, som i skolorna dreve kristendomsfientlig propaganda, gjorde sig skyldig till fel i tjänsten som avsåges i % 32 folk— skolestadgan samt att gällande stadganden syntes vara tillräckliga för att verksamt bekämpa sagda propaganda såvitt den berörde folkskolan.2

Vid 1933 års riksdag påyrkades i en motion åtgärder mot den antireligiösa propagandan särskilt bland barn och ungdom. I motionen åberopades bl. a. den kommunistiska pionjärrörelsen. Denna motion avslogs emellertid.3

? I kam. protokoll 1932 nr 50, sid. 11 f. ' '” Anledningen till interpellationen var bl. a. den verksamhet som i angivna hänseende bedrevs av folkskolläraren Martin Eriksson i Lauker. Denna föranledde hösten 1928 en skolstrejk samt begäran från målsmännens sida om Erikssons skiljande från sin an- ställning. Det åberopades, att han på en kyrkostämma rekommenderat Marx' litteratur och annan kommunistisk litteratur som likvärdig med bibeln o. s. v. Eriksson till- delades hösten 1932 av skolstyrelsen varning enligt folkskolestadgan åå 29 och 32, hu- vudsakligen för hätska uttalanden angående religionen utanför skolan. Därjämte hade han vid ett skolstyrelsesammanträde förklarat sig gilla spridandet av kommunistiska flygblad bland barnen i skolan samt vid ett tillfälle iklädd kommunistuniform och hållande ett kommunistiskt agitationstal förrättat en begravning. Skolstyrelsen avstängde honom även från tjänstgöring. I utslag i maj 1933 fastställde domkapitlet varningen men upphävde avstängningsbeslutet. Genom utslag den 6 september 1933 upptog Kungl. Maj:t icke till prövning Erikssons besvär i fråga om varningen samt fann ej skäl göra ändring i domkapitlets utslag i avstängningsfrågan.

3 II kam. första tillf. utsk. utl. nr 2.

Vid 1934 års riksdag väcktes i båda kamrarna motioner om åtgärder för ungdomens skyddande i religiöst och sedligt hänseende. I anledning av motio- nerna begärde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t »vidtagande av sådana åtgärder till förhindrande och motverkande av religiöst och sedligt ned- brytande propaganda bland barn och ungdom, vartill Kungl. Maj:t efter verkställd utredning kan finna förhållandena föranleda».

I yttrande över motionerna anförde skolöverstyrelsen: »Den religiöst och sedligt nedbrytande propaganda, för vilken barnen kunna bliva utsatta, kommer givetvis, såsom motionärerna också framhållit, i de flesta fall från inflytelser utanför skolan. Överstyrelsen finner sig icke höra i detta samman- hang närmare ingå på denna sak. Endast det vill överstyrelsen framhålla, att det synes överstyrelsen vara en mycket viktig angelägenhet, att barnen i våra skolor i möjligaste mån bliva skyddade för sådana direkta skadegörare inom eller utom skolan, vilka vilja göra barnen till föremål för propaganda eller organisation för främjande av syften, vilka strida mot grunderna för skolans undervisande och fostrande verksamhet, sådana dessa grunder blivit fastställda genom gällande för- fattningar.»

I de utskottsutlåtanden, som åberopades i riksdagens skrivelse, anfördes bl. a. :1

»Utskottet vill först som sin uppfattning uttala, att ett verksamt skydd mot en förråande antireligiös och sedligt nedbrytande propaganda näppeligen vinnes genom enbart fiskala åtgärder. Det missförhållande, varom här är fråga, måste man söka komma till rätta med efter mera positiva linjer. En god kulturvård i vidsträcktaste bemärkelse särskilt för ungdomen innebär ett stöd åt denna i dess strävan att genomkämpa nuvarande svårigheter med bibehållen kulturell och andlig resning. Denna utskottets principiella uppfattning utesluter emellertid icke, att utskottet ansluter sig till tanken att vissa skyddsåtgärder kunna befinnas önskvärda även om utskottet anser sig böra hävda, att man här bör framgå med stor varsamhet. Utskottet vill sålunda uttala sin principiella anslutning till den av skolöverstyrelsen framförda uppfattningen, att det måste anses som ett berättigat krav, att hem och samhälle icke nödgas tolerera, att en lärare bedriver kristendomsfientlig propa- ganda i skolan eller eljest bland minderåriga. Emellertid kan ifrågasättas, om de bestämmelser, som för närvarande äro gällande på ifrågavarande område, äro tillräckliga för ett fullt tillgodoseende av detta krav. Såsom av motionärerna fram- hållits, har det förekommit, att en lärare drivit en förråande och för många män- niskor ytterst sårande antireligiös propaganda utan att vederbörande myndigheter kunnat förhindra det. Till följd av denna hans verksamhet hade föräldrarna till barnen i det skoldistrikt, där han tjänstgjorde, fattats av misstro till hans lärar— gärning, och för att undvika hans enligt deras mening fördärvliga inflytande på barnen hade föräldrarna, ofta med stora personliga uppoffringar, flyttat barnen till andra skolor. Läraren i fråga hade under vissa tider haft att undervisa endast en enda lärjunge från skolbyn, under det att övriga skolbarn av angivna skäl hållits inackorderade i andra byar, där lärare verkat, vilka åtnjutit befolkningens förtroende.

Det synes utskottet uppenbart, att ovan skildrade förhållanden äro av sådan art, att en upprepning därav måste av vederbörande myndigheter kunna förhindras. Äro nu gällande författningar härvidlag otillräckliga, böra de' härutinnan kom-

1 I kam. första tillf. utsk. utl. nr 4 samt ll kam. första tillf. utsk. ut]. nr 6.

pletteras. Det bör icke vara tillåtet för en lärare '— och detta bör även gälla utan- för skolans omräde —— att uppträda på sådant sätt, att han skapar ringaktning för sin lärargärning eller direkt motverkar sin uppgift att vara ungdomens under- visare och fostrare. Å andra sidan vill utskottet i detta sammanhang med efter— tryck framhålla, att utskottet givetvis icke vill medverka till skapandet av några bestämmelser, som kunde hindra en lärare i utövandet av hans allmänt med- borgerliga rättigheter eller ställa honom under något slags förmynderskap i fråga om hans övertygelse.

Att skolans ungdom i görligaste mån bör skyddas mot en propaganda, som söker omintetgöra skolans fostrande arbete, synes utskottet självfallet liksom också att skolpliktig ungdom ovillkorligen bör förskonas från varje slag av politisk propa- ganda.»

I anledning av riksdagens skrivelse har yttrande inhämtats från skol- överstyrelsen. Några åtgärder av intresse ur de synpunkter kommittén har att anlägga ha emellertid ej därefter vidtagits.

Kommittén:

Med undantag för ytterlighetspartierna torde i allmänhet enighet råda därom att partipolitisk propaganda icke hör förekomma i skolorna.

Emellertid torde rektorer och skolföreståndare ha tillräckliga befogen- heter för att stävja otillbörliga tilltag i detta avseende," och de i ärendet avgivna yttrandena giva icke anledning till antagande att några bestäm- melser i ämnet äro erforderliga. I den mån otillbörlig agitation bland skol- ungdomen från lärares sida äger rum torde korrektiv finnas däremot i de Överordnade myndigheternas tillsyn och straffbestämmelserna angående tjänstefel.

Kommittén skall i annat sammanhang återkomma till frågan om lärares uppträdande utom tjänsten.

I övrigt får kommittén härutinnan hänvisa till det initiativ, som riksdagen 1934 tagit i frågan.

Propagandan inom försvarsverket.

I den statsfientliga propagandan förtjänar särskilt den propaganda upp- märksamhet, som bedrives inom försvarsverket. Den härrör dels från utom- stående civila och dels från militären själv, främst då de värnpliktiga.1

Allmänna synpunkter.

Såvitt det är fråga om nationalsocialisternas propaganda, har redan förut framhållits att de ej torde vara främmande för tanken att söka fäste ibland befälskårerna för att utnyttja dessa förbindelser för sina syften. De national- socialistiska idéerna torde ha vunnit ett visst insteg i befälskårerna, men i vilken utsträckning detta skett låter sig ej med någon visshet bedöma. Myn- digheterna ha haft mycket litet att förmäla om nationalsocialistisk pro- paganda bland försvarsverkets personal. Propagandan torde till sin all.—' männa läggning ej skilja sig från den allmänna nationalsocialistiska pro— pagandan.

Från kommunistiskt och därmed närbesläktat håll bedrives däremot inom försvarsverket en propaganda av särskild art, som fordrar en mera ingående undersökning och som i det följande efter sitt syfte benämnes disciplinupp— lösande propaganda.

Den kraftigaste disciplinupplösande propagandan bedrives av Sillénkom— munisterna i enlighet med instruktioner från Komintern. I Sverige började denna propaganda i och med att kommunistiska partiet bildades 1921. Den propaganda, som förut ägt rum, hade i viss mån en annan karaktär. Till denna återkommer kommittén längre fram.

Propagandan åsyftar att upplösa disciplinen inom krigsmakten för att hindra eller försvåra krigsmaktens användning, vare sig det skulle komma i fråga vid orostillfällen inom landet eller mot en yttre fiende. I sistnämnda avseende tänkes i främsta rummet på Sovjet-Unionen. Därjämte går hos kommunisterna tanken vidare mot omvandlingen av ett krig till ett inbördeskrig för upprättandet av proletariatets diktatur. Propagandan avser att hos militären inplanta, att densamma icke skall vara ett verktyg åt de nuvarande maktägande utan att, när det gäller, »vapnen skola riktas åt rätt håll». Den har icke pacifistisk grund utan är i själva verket milita— ristisk. Pacifismen betecknas på kommunisthåll som en villfarelse. De under

1 Jfr Bil. 4.

173 militärtjänstgöringen förvärvade kunskaperna och färdigheterna skola stäl- las icke i fosterlandets utan i Sovjet-Unionens direkta tjänst.

Till belysning av den kommunistiska propagandans mål må här med- delas följande:

Vid Kominterns VI:e världskongress 1928 antogos vissa teser rörande »Krigsfaran och kommunisternas uppgifter» (över kampen mot det impe- rialistiska kriget).

Enligt dessa vore arbetet bland ungdomen, framför allt arbetarungdomen, en fråga av avgörande betydelse. Alla kommunister måste ägna största energi åt bekäm- pandet av bl. a. de borgerliga försvarsskolorna etc., medelst vilka bourgeoism förbereder ungdomen för det imperialistiska kriget. En annan uppgift vore be- kämpandet av den borgerliga militära ungdomsutbildningen. Recept som t. ex. »vägran att bära vapen», »vägran att skjuta» o. s. v. vore starkt spridda bland massorna; många arbetare trodde sig allvarligt kunna uträtta något med dem. I själva verket vore de vanvettiga och skadliga. -— Från synpunkten av det imperialistiska krigets förvandling i inbördeskriget toge kommunisterna ställning till parollen om krigstjänstvägran (bojkott av kriget), som en del »radikala» paci- fister och vänstersocialdemokrater representerade. Kommunisterna bekämpade den- na paroll. Om en sådan »massbojkott» delvis lyckades, så bleve dess resultat, att just de mest beslutsamma och klassmedvetna arbetarna iclce befunne sig i armén. Ett systematiskt revolutionärt arbete i armén, en av de mest avgörande uppgifterna i kampen mot kriget, vore omöjligt. Därför hade Lenin alldeles rätt, när han 1922 på grundval av världskrigets erfarenheter skrev: »Bojkotten av kriget är en dum fras. Kommunisterna måste rycka in i varje reaktionärt krig.» _ —— Därför måste de kommunistiska partierna, när frågan uppkomme om inträdet i den borgerliga armén eller militärtjänstvägran (bojkotten), i allmänhet råda arbetarna och de fattiga bönderna att avvisa parollen om niilitärtjänstvägran, i stället lära sig vapenhantverket, i armén utföra revolutionärt arbete och i det givna ögon— blicket vånda vapnen mot bourgeoisin. — — De måste fullt öppet tala om det otillräckliga i kampmedlet militärtjänstvägran, göra klart för massorna att enda riktiga metoden i kampen mot det imperialistiska kriget består i att förvandla det till inbördeskrig och att detta är omöjligt utan revolutionärt arbete i den bor- gerliga armén. Denna nödvändighet måste energiskt propageras. Det revolutionära arbetet i armén måste organiseras och öppet propageras. _ -— I förbindelse med soldaternas ekonomiska krav och klagomål vore det nödvändigt att använda medlet tjänstevägran eller det kollektiva tjänstesabotaget resp. vissa former av strejk från soldaternas och matrosernas sida. _ —— Nödvändigt vore ett grundligt förstörelse— arbete bland bourgeoisins trupper, vilket arbete i ögonblicket för upproret överginge i kampen om armén.

Den kommunistiska propagandan är av internationell natur och före- kommer i de flesta länder. Särskilt har den kommit till synes vid flottorna, där flera myterier ägt rum på grund av denna agitation.

Såsom exempel på verksamheten må beträffande Frankrike härom näm- nas följande.1

Inom arméns och flottans olika avdelningar eller förband samt vid fabriker och verkstäder äro organiserade s. k. celler. Då »stunden är kommen» skola vissa där- 1 Följande redogörelse grundar sig på en avhandling om den kommunistiska agitatio- nen inom franska krigsmakten, utgiven av F. Coty 1928. Jfr Ny Militär Tidskrift, årgång 1928, sid. 262 f. '

till utsedda medlemmar inom cellen övertaga befälet över resp. truppförband och fartyg. , Innan de värnpliktiga inrycka till sin militära tjänstgöring utvecklas ett mycket livligt agitationsarbete. De lokala kommittéerna, vilka innehava medlemsförteck- ningar, anordna särskilda möten för dem, vilka skola inkallas till militärtjänst— göring. Ordinarie möten äga i regel rum en gång i veckan. Den dagliga tjänsten skötes av ett särskilt ombud. De nyinryckande få vid dessa särskilda möten sina 1 instruktioner, uppagiteras ytterligare samt erhålla uppgift till vem de skola vända i sig (cell, i militärtjänst varande partikamrat) efter sin inryckning. I samband med 5 denna verksamhet värvas nya medlemmar, vilka till partiet måste lämna detalje- ' rade upplysningar rörande personliga förhållanden, militära färdigheter m. in. Ny— komlingarna bearbetas efter de mest rationella metoder. Befälspersonalens brutali- tet, tjänstgöringens hårdhet, förplägnadsförhållandenas uselhet m. m. utmålas för dem på värsta sätt. Undervisning meddelas vidare huru man tekniskt bäst skall gå till väga för att arrangera indisciplinära uppträden, uppväcka hat mot befälet samt undergräva krigslydnaden utan att själv råka illa ut. Skulle så inträffa kan vederbörande med tillförsikt räkna på att kamraterna och partiet skola hålla ho- nom skadeslös, för så vitt han endast efter ankomsten till kasernen eller fartyget sätter sig i förbindelse med en viss namngiven person, som i sin tur sätter honom i förbindelse med vederbörande cell. De kamrater, som förut varit i militärtjänst. giva de nyinryckande erforderlig orientering samt instruktioner och förhållnings- order. —— I samband med dessa möten utdelas flygblad och broschyrer, avsjunges Internationalen m. m. Omedelbart före avfärden till den militära tjänstgöringen anordnas särskilda avskedsmöten. I samband med transporten till tjänstgörings— orten förses de värnpliktiga med rikliga förråd av spritdrycker, så att de kunna berusa sig och omedelbart igångsätta disciplinvidriga uppträden. Väl kommen i tjänst framställer man ideliga krav, krav omöjliga att uppfylla och krav på allt. Man börjar med små upptåg av till synes ofarlig natur, vilka antaga alltmer disciplinvidriga former, övergå till bråk av större omfattning och till sist formliga upplopp och myterier. — Angående verkningarna av agitationen redogöres för oordningar och upplopp, som ägt rum under repetitionsövningarna år 1927 (25 dagar). Exemplen hava valts från icke mindre än 47 namngivna regementen, tillsammans besittande ett 70-tal kommunistceller, vilkas tillvaro är konstaterad. —— Oordningama hava i regel börjat med klagomål mot maten, begäran om ökad utsträckning av permission eller för sen inställelse efter tilländalupen permission. Soldaterna hava i samband härmed alltefter omständigheterna uppträtt på ett oförskämt sätt mot befälet -— särskilt mot det yngre. Då och då har detta resul- terat i att vederbörande blivit arresterad. En eller annan timme efteråt ha plöts- ligt demonstrationer utbrutit på en gång i hela lägret. Man har fordrat, att den arresterade skall släppas ut, sjungit Internationalen, tjutit och visslat, understundom slagit befälet, överrumplat vakten, bemäktigat sig nycklarna till arrestlokalerna eller försökt storma desamma, vilket ibland lyckats. I några fall har man inringat regementsbefälhavaren och förklarat, att man icke skulle släppa lös honom, förrän de arresterade kamraterna försatts på fri fot. —— Stundom har man nekat att ställa upp till övningar. Vid ett par tillfällen hava dessa på grund härav mäst inhiberast — Antalet kommunistceller inom marinen är stort; icke endast vid örlogsstationerna utan även å fartygen. »Det finnes nästan lika många celler som fartyg.» Man beräknar, att år 1927 över 3 000 man vid marinen voro organise- rade kommunister samt att ett 60-tal kommunistiska celler funnos. ——

Beträffande Sverige antogos under en partikongress i september 1930 följande riktlinjer för det antimilitära arbetet.:

De kamrater, som de värnpliktiga själva hava att utse, och vilka skola syssla med införskaffande av upplysningar, få under inga omständigheter deltaga i den allmänna propagandan eller röja att de äro kommunister. Däremot skola- de med energi och uthållighet gå in för att genom påtagligt intresse för tjänsten söka tillvinna sig befälets förtroende och ernå sådana kommenderingar och uppdrag, varest det mesta möjliga är att inhämta av allt, som rör tjänsten. Särskilt viktigt lir att utforska nyheter i beväpning (ev. konstruktionsritningar), förvaringsplatser för vapen och ammunition samt utrustning av alla slag, förutsättningar för strids- övningar och dessas förlopp samt taktiska förfaringssätt m.m. De övriga skola vid alla tillfällen söka utveckla alla ansatser till missnöje och sträva efter att frambringa verkliga utslag av massopposition i antidisciplinär anda.

De kommunister, som befinna sig uti militärtjänst (stamanställda eller värnpliktiga) uppdelas sålunda i två kategorier, rapportörer och agitatorer.

Hur propagandaarbetet tänkes utfört framgår av följande år 1932 av K. U. Fzs verkställande utskott till GK:s instruktörer utsända antikrigsbulletin eller instruktion:

Den 28 maj skall den stora inryckningen ske. Då rycker massor av unga prole- tärer från arbetsplatserna, arbetslösa från AKzförläggningarna —— från gatorna .. ............ , fattiga lant- och småbondeungdomar in i borgarnas armé för att lära sig försvara »fosterlandet» —- för att utbildas för kriget mot arbetarstaten. Kamrater! Detta står för dörren!

Vi måste se till att de kommer in i armén med den fasta föresatsen att lära sig vapnens bruk för att använda dem mot fienden i det egna landet, för att förvandla det imperialistiska kriget till ett medborgarkrig.

Vet ni vilka unga arbetare som skall in i lumpen? Tag ett papper, skriv upp alla, namn och adress. Besök dem och inbjud dem till vårt arbetslöshets- eller fabriksmöte —— men också till vårt medlemsmöte, till våra cellmöten. Därmed skapar vi förutsättningen för att varje ung arbetare skall gå in i armén som en medveten arbetarklassens soldat.

Tag löfte av dem att de meddelar oss sitt vapennummer, kompani o. s. v. och sänd det till DS.1 Därmed kan vi få utvidgade förbindelser inom armén.

Enhetsfronten — rekrytgruppcn.

De unga rekryterna, som väntar på att fullgöra sin värnplikt, måste samlas på den bredaste enhetsfront. På våra antikrigsmöten väljer vi därför antikrigs- kommittéer. Dessa blir enhetsfrontsorgan i kampen mot kriget och har bl. a. att omedelbart påbörja arbetet att skapa rekrytgrupper.

Det gäller därför att samla dem på deras klasskrav. Våra kamrater på fabri- kerna, på de olika platserna, samlar lokalt alla, som inom de närmaste tre åren skall fullgöra sin värnplikt. Dessa förberedas på den förestående kampen inom armén, likaså nödvändigheten av ständiga förbindelser mellan arbetsplats och för- läggning mellan militären och det civila. Det är förbrödringen mellan arbetare och soldater. Vid aktioner för bättre förhållanden inom armén, vid trakasseringar av officersklicken o. s. v. svarar arbetarna i det civila med sympatiaktioner. Likaså , hållas soldaterna informerade om arbetarnas och ungdomens kamp. På varje större arbetsplats och bland de arbetslösa och bondeungdomen i varje bostadsområde.

* Distriktsstyrelsen.

samlar man rekrytungdomen i sådana grupper. De blir enhetsfronten i kampen mot det imperialistiska kriget. Som ledning för varje rekrytgrupp väljas tre av de bästa kamraterna, som är ansvariga för förbindelserna o. s. v.

Vad skall ske själva inryckningsdagen?

Vi skall veta med vilket tåg, buss eller båt de unga värnpliktiga skall avresa. ' Där skall vi »dränka» de unga pojkarna i flygblad och tidningar. _ ;

Vid stationen skall vi mobilisera massor av unga arbetare, arbetslösa som har tid att mitt på dagen gå till stationen. Där skall pojkarna mottagas med flygblad. Kort tal skall hållas och demonstration genomföras.

Går detta för sig, om befälet möter dem vid stationen? Ja, naturligtvis. Våra kamrater på förläggningsorten formerar sig till. ett tåg och så drager vi pojkarna med. Detta går avsevärt lättare, om våra kamrater, som skall in i lumpen, är för— beredda pä detta redan från början. Det måste DS i varje distrikt organisera. Det gäller att klarlägga för alla ungkommunister och unga arbetare att en sådan manifestation ger genklang på arbetsplatserna ute bland ungdomen —- samt inne i armén. En sådan manifestation visar borgarklassen att arbetarungdomen är kampberedd. Och om polisen ingriper är det bara att fortsätta demonstrationen, eventuellt skingras för ett ögonblick, för att sedan fortsätta densamma.

P. S. Det är en ovillkorlig plikt för varje organisationsledning att inhämta uppgifter från alla celler om vilka kamrater, som rycker in i kasernerna och flottan. Inhämta adresser etc. Dessa uppgifter skall snabbast sändas till distriktsstyrelsen.

Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund. [V. U.»

I oktober 1932 utsände K. U. F. till bl. a. alla militärförläggningar listor för namnunderskrifter, innefattande krav på full församlingsfrihet för krigs- maktens manskap och erkännande av soldatråden.

Av intresse är följande utdrag ur en arbetsplan av 1931 för K. U. Fzs CK: >>I. Kampen mot de imperialistiska krigsförberedelserna och vårt antimilitära massarbete.

Arbetet inom armén skall taga sikte på att utlösa kamprörelse bland militär- manskapet, sålunda är det en uppgift för Norrbotten att också detta år ge ett gott exempel för hela landet och få med militärmanskap i demonstrationerna l:a maj och i pingst.» '

Även för arbetet i krigsindustrin har utgivits en instruktion av K. U. F:s CK. Den har följande lydelse:

Vårt arbete i krigsindustrien.

Att verkligen förbereda kampen mot kriget är omedelbart förbundet med för- stärkning av vårt arbete inom krigsindustrien. Därför är ett uppfyllande av vår huvuduppgift, kampen mot det imperialistiska kriget och för Sovjet-Unionens för- svar, omöjlig utan att vi tränger in i och utvecklar ett väldigt arbete i krigs- industrin. Vi måste betona att detta är av en synnerligen stor vikt och har länge underskattats opportunistiskt. Utan ammunition och vapen kan inga krig föras. Våra uppgifter i krigsindustrien består framför allt i att vinna majoriteten av

arbetareungdomen i de avgörande fabrikerna för oss. Detta kan man endast nå genom skapandet av KUF-celler samt en rad av legala och halvlegala massorga- nisationer, framför allt fackliga, som utveckla en energisk kamp mot kriget och som förbinder denna kamp med de alldagliga politiska och ekonomiska ungdoms- kraven.

Utgående härifrån måste vi lägga denna verksamhet på följande sätt:

1. Alla distrikts- och organisationsledningar skola särskilt beakta krigsmaterials- fabrikerna, såväl de, som redan i dag utföra beställningar (flygmaskinsverkstäder, vapenfabriker, ammunitionsfabriker, kemiska fabriker), som de, vilka snabbt och i avgörande grad kan omlägga sin drift till dylika tillverkningar (t. ex. metall-, textil-, cellulosa- och de flesta kemiska fabriker).

2. Här blir det en uppgift för distriktsledningen och lokalorganisationerna att klargöra den politiska betydelsen av det arbete, som varje arbetare på verkstäderna i fråga utför. Vi måste säga att deras arbete i krigsindustrien stärker imperialisterna för kampen mot Sovjet-Unionen, är behjälpligt för genomförandet av nya krig och för den kapitalistiska utvägen ur krisen. På följande sätt förbinda vi de konkreta uppgifterna i kampen mot kriget:

a) Avslöja krigsförberedelserna med exempel från den egna fabriken.

b) Avslöja vart och ett fall vid övergång från civil- till krigsmaterialproduktion.

c) Masspropaganda för att klargöra kommunisternas ståndpunkt till krigsfaran.

d) Förberedelser för genomförandet av ekonomiska strider, strejker, politiska strejker.

e) Reella åtgärder för att förhindra att beställningarna uppfyllas.

3. För att uppfylla dessa uppgifter är det nödvändigt att:

a) Organisera KUF—celler i alla krigsmaterialfabriker och då i första hand där particeller finnas. Detta kräver en skarp uppmärksamhet på fabrikerna från DSI, KS2— och organisationsledningens sida och våra bästa kamrater måste bestäm— mas för denna verksamhet. .

b) DS-antiledning3 eller en speciell antiledning sköter förbindelsen mellan cel- lerna och för varje cell sättes en ansvarig kamrat.

c) Utgiva upprop, flygblad, tidningar, utarbeta speciella program för kraven från ungdomen i fabrikerna.

d) Organisera manifestationer i krigsmaterialfahrikerna.

e) Organisera massmöten, med hjälp av de arbetslösa.

f) Avslöja socialdemokratiens demagogik, att kriget betyder utvägen ur krisen för de arbetslösa, samt deras linjer för försvaret av det egna landets imperialism och dess uppgift i förberedelserna för interventionen mot Sovjet-Unionen.

Allt detta måste, då kampen genomföres på grundval av de ekonomiska ford- ringarna, hava till följd strejk.

Vi föreslå er på grund av ovanstående, att koncentrera er på följande verk- städer: ....................................

Beaktande de speciella förhållanden, under vilka krigsmaterialfabrikerna arbeta (där ungdomen i regel lider mindre under krisens lidanden), måste vårt arbete anpassas efter dessa förhållanden. Våra kamrater måste genom flygblad, upprop, tidningar, och genom en individuell agitation uppklara för denna ungdomsmassa, varför borgarklassen låter dem leva under så drägliga förhållanden och varför en halvmilitär ledning införes. Genom dessa upplysningar måste ungkommu- nisterna' uppvisa nödvändigheten av klassolidariteten mellan all arbetarungdom på grundval av konkreta händelser ur livet bland krigsfabrikernas ungdom.

1 Distriktsstyrelse. 2 Kretsstyrelse. Ledningen för det antimilitära arbetet. 12—421111

Det är nödvändigt att uppställa ekonomiska krav för ungdomen, som bära en defensiv och offensiv karaktär. Särskilt betonas nödvändigheten av de offensiva kraven och specialkraven för de unga arbetarskarorna. Man måste använda alla former för kamp: delstrejker för avdelningarna, passiv resistens, sabotage, halv- timmes- och entimmesstrejker o. s. v. I sammanhang med förhindrande av krigs- beställningar måste man vara medveten om att organisering av politiska strejker kräver uppställning av ekonomiska kampprogram av oss. I dessa indragas krav, som äro riktade mot en halvmilitär ordning i krigsfabrikerna. På grundval av dessa krav inledes en masskampanj hån mot strejkförklaringen.

Man måste konspirativt anordna rådslag med de aktiva unga partilösa, välja ungdomsförtroendemän och skapa ungdoms-RFO-grupper. Man måste veta vilka motståudareorganisationer, som äro för handen, och fackföreningens karaktär. Vi måste lägga in all kraft för att skapa en opposition i fackföreningarna. För ledande av denna rörelse, måste man skapa en konspirativ grupp i stil med våra kommu- nistiska fraktioner.

4. Ungdomscellerna i krigsindustrin måste vara centrum, som leder hela arbetet. Deras uppgift är:

a) Efter möjlighet fördela krafterna, så att man kan tränga in i alla huvud- avdeln.

b) Utarbeta en arbetsplan för genomförandet av massarbetet, genomföra flygande möten, ge ut driftstidningar, flygblad, utnyttja alla legala och halvlegala möjlig- heter (massorganisationer, exkursioner, samkväm).

c) Att individuellt bearbeta varje ung arbetare och isynnerhet dem, som på ett eller annat sätt visa sympatier för vårt arbete.

(1) Att reagera för alla händelser och lämna upplysningar till de. unga arbetarna därom, i synnerhet dem som äro förbundna med förberedelser och genomförande av kriget. Resultatet av detta arbete måste bliva en intim förbindelse mellan alla celler och den breda massan av ungdom (men cellerna få i intet fall avkonspire- ras), som säkrar det omedelbara genomförandet av alla direktiv från förbundet och partiet för vinnande av arbetarungdomens majoritet för kampen mot kriget på grundval av genomförandet av enhetsfrontstaktiken underifrån (indragande av alla aktivister mot motståndareorganisationer och den partilösa ungdomen i vårt massupplysningsarbete), genomförandet av ekonomiska strejker, den politiska strej- ken mot kriget efter partiets riktlinjer. .

5. Cellerna måste utveckla ett speciellt arbete bland flickorna. Man måste taga i betraktande att flickorna i fall av krig dras in i fabrikerna till kvalificerat ar- bete. Vi måste uppnå, att massor av flickor värvas till våra celler, att särskilda organisatörer utses för dem. Speciella konferenser måste hållas med flickor. I alla program med ungdomskrav måste speciella krav uppställas för dem. De måste dras in i våra massorganisationer.

6. RUF-cellerna i krigsindustrien måste vara strängt illegala. Det betyder:

a) Att några ungkommunister i varje cell bestämmas som reserv, som inte taga någon del i arbetet, som inte besöker dessa möten och med vilka man har sär- skild förbindelse.

b) Cellerna måste upprätthålla de konspirativa reglerna: kämpa mot all vacklan, organisera ett säkert bevakande av dokument, skapa möjligheter för utbredning av litteratur och tidningar. '

c) En särskild uppmärksamhet måste cellerna rikta mot provokationen och pro- vokatörer, mot fabriksspionaget. I varje cell, där en ungkommunist blir misstänkt för att stå i förbindelse med företagaren eller polisen, måste han, tills frågan uppklarats, genast befrias från varje deltagande i cellarbetet. Avslöjandet av pro-

vokatörer och spioner måste man genast göra bekant för hela arbetsstyrkan på fabriken. '

d) Cellerna måste utnyttja alla möjligheter för säkerställande av förbindelser med alla unga arbetare på fabrikerna (bostäder, lokaler o. s. v. måste finnas).

e) Ungkommunisterna skola vid genomförandet av arbete med de partilösa och ungdomen i motståndareorganisationerna inte tala om att de äro ungkommunister, innan de unga arbetarna äro dragna in i celler. Allt det offentliga massarbetet i KUFzs namn måste utföras av arbetslösa ungkommunister, som för detta ända- mål organisera bostadsgrupper och ortsgrupper.

7. För inträngandet på fabriker, där vi inte ha några ungkommunister, måste man framför allt utnyttja de fackliga organisationerna. RFO, röda fackföreningar, sympatiserande medlemmar i de reformistiska fackföreningarna.

8. Hela arbetet i krigsindustrien måste utföras under den omedelbara ledningen, kontrollen och efter partiorganisationernas linjer. Därför är det nödvändigt att åstadkomma en intim förbindelse med parti- och ungdomsorg. Finnes ingen particell på fabriken, så upptages förbindelsen mellan RUF—celler och närmaste parti- ledning.

Beträffande propagandans art hänvisas i övrigt till i Bil. 1 b intagna utdrag ur tidningar m. 111.

Av de till kommittén från militärmyndigheterna inkomna yttrandena framgår, att den kommunistiska propagandan gör sig ganska olika märkbar å olika tider och platser. Den synes för närvarande främst förekömma inom östra arméfördelningen och övre Norrlands trupper samt inom flottan, där den under senare år alltmera stegrats. Verksamheten har bedrivits såväl före som vid inskrivningsförrättningarna, vid de värnpliktigas inryckning, under marsch till förläggningsomrädet, inom eller omedelbart utom detta område, å övningsfält, under och vid avresa till fälttjänstövnin- gar, under militärpersonals permissionstid, i samband med upphörande av militärtjänsten, vid militära verkstäder, bland landstormsmän, kort sagt un- der hela den militära tjänstgöringen. De medel som kommit till användning äro 'i främsta rummet spridande av skrifter, stencilerade eller tryckta (Tor- peden, Manskapsbladet), muntlig propaganda (enskild, vid möten eller å kaféer), matstrejker och därmed sammanhängande disciplinvidriga uppträ- den och dylikt. Kommunistisk cellbildning torde ha förekommit särskilt bland de värnpliktiga. Vidare har förekommit, att militär i uniform delta— git i kommunistiska demonstrationer eller andra manifestationer. På sista ti- den har även förekommit hissande av röda fanor å upplagda flottans fartyg, målande av kommunistiska paroller vid förläggningarna och dylikt. Med förkärlek framdrages i agitationen, att avsikten är att man skall skaffa mili- tärmanskapet bättre villkor och lättnader, samt framhålles avsikten att verka för fred, mot krig och fascism. Agitationens styrka har varit i hög grad bero- ende på förefintligheten av intresserade kommunister bland de värnpliktiga. Från myndigheterna påtalas det systematiska spioneri, som bedrives från kommunistiskt håll genom insamlande av uppgifter rörande försvaret. Det

framhålles slutligen faran av att vid mobilisering genom den kommunistiska agitationen tusentals svenska medborgare inom och utom krigsmakten skulle stå beredda att i egenskap av propagandister, spioner och sabotörer gå främmande makts ärenden.

Till närmare belysande av propagandan vid truppförbanden må ur mili- tärmyndigheternas yttranden m. m. återges följande:

a) Armén.

Chefen för I. 16 (Halmstad): Vid I.16 hade vid flera tillfällen, särskilt i samband med inryckning till repetitionsövningar, utdelats flygblad och tidningar, innehållande artiklar ägnade att upplösa disciplinen, uppväcka hat mot befälet eller av i övrigt upphetsande art. Utdelningen hade skett i kasernetabtissemen- tets omedelbara närhet men utanför kasernområdet. Skrifter hade dock vid dessa tillfällen även anträffats inom kasernen hos inryckande värnpliktiga, tydligen i avsikt att utdelas bland kamraterna. Vid höstgruppens inryckning i oktober 1932 blev en kontingent under officers befäl under marsch från järnvägsstationen till kasernen ofredad av tre kommunister, som icke blott sökte utdela sina tid- ningar till truppen utan även trots befälets tillsägelser —— trängde sig in i marschkolonnen för att fullfölja sitt uppsåt. Detta skedde i stadens (Halmstad) centrum. Befälhavaren måste med tillgängligt befäl söka hålla vederbörande på av- stånd, vilket endast delvis lyckades. Den poliskonstapel, som befälhavaren vände sig till, ansåg sig icke kunna ingripa, då han icke visste eller av befälhavaren kunde erhålla upplysning, huruvida skrifterna voro indragna. Först då det på- pekades för konstapeln, att utdelandet av skrifterna störde marschen samt att kommunisterna uppträdde förargelseväckande, antecknades deras namn och ådöm- des de senare böter.

Chefen för I. 15 (Borås): Vid ett par värnpliktsinryckningar hade förekommit ut- delande av kommunistiska flygblad (till enskilda värnpliktiga utom kasernom- rådet). I ett fall kunde skriften ej behandlas som tryckalster (och indragas), då den mångfaldigats med stencil. Propagandaförsöken syntes åtminstone vid ett till- fälle hava skett samtidigt med liknande försök å arméns förläggningsorter i öv- rigt och på föranstaltande av över lokalorganisationerna stående partimyndighet. Försöken syntes hava bedrivits med föga energi och flygbladsutdelarna hade icke såsom annorstädes, sedan de påtagligen varskotts, vågat fullfölja sin verksamhet.

Chefen för 1.22 (Karlstad): Till värnpliktiga tillhörande regementet hava vid repetitionsövningar och på senare tid vid inskrivningsförrättningar utdelats kommu- nistiska flygblad. Under övningarna hava de insmugglats inom kasernområdet. Vi- dare har verksamhet av ifrågavarade art bedrivits i form av utom kasernområdet men inom förläggningsområdet anordnade sammankomster, till vilka de värnplik- tiga anmodats infinna sig, ofta under formen av inbjudan till »kaffefester». Där- vid hava hållits föredrag och gjorts försök till cellbildning bland de värnpliktiga. Slutligen hava kommunister gjort försök till utnyttjande av militärtjänst för pro- pagandaverksamhet. Sålunda hade 1930 en organiserad kommunist sökt fast an» ställning för att, enligt vad som uppdagades, komma i tillfälle till sådan verk- samhet. Senast 1933" gjordes framställningar från 2 organiserade inskrivnings- skyldiga kommunister att bliva hänförda till kategorien »underbefäl och fack- man».

Chefen för A. 8 (Karlsborg): Vid detta regemente hade ej förekommit samhälls- fientlig propaganda av större betydenhet. Några gånger hade »Manskapsbladet» och kommunistiska flygblad anträffats inom kasernområdet, sannolikt utdelade av värn-

pliktiga kommunister, Då den kommunistiska propagandan bedreves i smyg man och man emellan (cellbildning), vore det svårt att konstatera någon direkt agita- tion för disciplinens undergrävande. Några sammankomster bland militärpersona- len hade icke förmärkts, men år 1932 företogo de värnpliktiga ett par gånger mat- strejker, Vilka sannolikt igångsatts på tillskyndan av värnpliktiga kommunister.

Chefen för I.] (Stockholm): Kommunistisk propaganda av ifrågavarande slag har förekommit dels inom och dels utom kasern. Inom kasern har sådan någon gång iakttagits och haft formen av insmugglade tryckalster eller hektograferade upprop. Dessa hava i regel »hittats», men den skyldige har icke kunnat upptäckas. Muntlig propaganda har även förekommit men städse på sådant sätt, att befälet ej kunnat beivra den. Utom kasern sker det egentliga påverkandet i här ifråga- varande syfte och främst å kommunistiska möten och å kaféer. Fall hava inträffat, då polismyndighet under iland meddelat, att namngivna korpraler och furirer i uniform deltagit i sådan propaganda. Vid undersökning har emellertid fastslagits att de lämnade namnuppgifterna varit oriktiga, vadan antagligen obehöriga upp- trätt i uniform för att giva sitt uppträdande större pondus. Mot dessa slag av propaganda står befälet praktiskt taget maktlöst. Vidare har vid inryckning till värnpliktstjänstgöring ej sällan förekommit att kommunistiska flygblad utdelats dels på planen mellan kasernen och gatan, dels på gatan. En utdelare på planen omhändertogs av befälet, men agitatorn på gatan kunde icke nås annat än av polisen. Denna hade i vissa fall icke ingripit trots att innehållet i skriften —— ehuru denna ej varit indragen —— otvetydigt avsett att undergräva disciplinen. Ytterligare har vid förläggning till Järvafältet vid flera tillfällen utdelning av kommunistiska flygblad förekommit. Huruvida rätt förelåge att avvisa utdelare av andra agita- tionsskrifter än indragna sådana vore ej fullt klart. Från de allmänna vägar, som leda genom Järvafältet, kunde dock icke avvisande ske. Även vid inskrivnings- förrättningar hade propaganda ägt rum.

Chefen för Ing. 3 (Stockholm): Propaganda av statsfientlig natur har bedrivits från Sillénkommunistiskt håll genom uppsättande vid upprepade tillfällen under se- naste halvåret utanför ingångarna till kårens förläggningar å Marieberg och Frösun- da av anslag, avseende föredrag och möten i antimilitaristisk och statsfientlig anda.

Chefen för 1.3 (Örebro): Vid inryckning av större värnpliktskontingenter även- som vid avresa till större fälttjänstövningar m. m. har vid upprepade tillfällen före— kommit, att utanför kaserngrindarna utdelats kommunistiska flygblad avseende ifrågavarande propaganda. Med polismaktens biträde har ingripande skett häremot, dock har all dylik utdelning icke fullständigt kunnat förhindras. I tjänst varande manskap har vidare inbjudits till av kommunistiska organisationer anordnade före- drag med innehåll ägnat att upplösa disciplinen eller eljest av statsfientlig ka- raktär.

Chefen för 1.5 (Östersund) finner det ovedersägligt, att agitation från kommu- nistiskt håll bedrivits såväl bland de fast anställda som bland de värnpliktiga. Det vore vidare utom allt tvivel, att sådant arbete fortfarande bedreves. År 1931 före- kom med säkerhet under vintern och våren ett energiskt agitationsarbete särskilt bland regementets skolelever. Ådalskommenderingen, däri skoleleverna ingingo som buvudkontingent, blottade förefintligheten av kommunistiska element. Några vice- korpraler, som efter återkomsten på anmälan av några elever och äldre under- befäl erkände sig vara anhängare av det kommunistiska partiet, erhöllo avsked. Någon anslutning bland kamraterna syntes icke hava vunnits. Beträffande värn- pliktiga hade förekommit att efter tjänstgöringstidens slut vunnits upplysning om att bland dem, som under sin tjänstetid visat sig vara de allra bästa och mest inresserade, varit ivriga kommunister. Enligt upplysning skulle kommunisterna med förkärlek besöka ett par (namngivna) kaféer på Prästgatan och Kyrko-

gatan, dit de lockade värnpliktiga. Kommunistiska flygblad hade tid efter annan anträffats dels spridda i logement och dagrum och dels instuckna i de värnplik- tigas fickor.

Chefen för I. 21 (Sollefteå): Den kommunistiska agitationen har till största de- len omhänderhafts av Sillénkommunisterna och bedrivits dels mot de värnpliktiga före deras inryckning till tjänstgöring och dels inom förläggningen under tjänst— göringen. Före varje inryckning till tjänstgöring sammankallas genom medde- landen i den kommunistiska pressen de tjänstgöringsskyldiga värnpliktiga till ett möte, varvid instruktioner lämnas för propagandan under tjänstgöringen. —— Särskilda ombud utses, som skola till förläggningarna medföra allehanda flyg- blad för att där fördela dem. Flygbladsutdelarna vid inryckningarna till regemen- tet hava dels fördelat flygbladen under järnvägstransporterna, dels försökt att införa dem i. kasern, vilket som regel misslyckats. Ofta har det hänt att buntar med flygblad _tillvaratagits bortkastade utanför kasern, sannolikt därför att inne- havaren känt på sig att ett införande och utdelande inom kasern varit lönlöst. Även under tjänstgöringen komma flygbladsutdelare till regementet, i regel ut- sända av den Sillénkommunistiska organisationen i Kramfors. Utdelningen av flyg- bladen sker vanligen utanför kasern och endast i några få fall har inträffat att be- fälet inom kasern tillvaratagit dessa ströskrifter. Vid utdelningen inom kasern lägges vanligen en bunt i logementet under det truppen är ute i tjänstgöring. Under tjänstgöringen organiseras militärceller vid regementet. Att avslöja dessa är mycket svårt. Försök att i cellerna enrollera fast anställt manskap hava med säkerhet gjorts, och åtminstone i ett par fall hava dessa ledare kunnat avslöjas. Ledningen har i något fall utgått från ett kafé i kasernens närhet.

Militärbefälhavaren för övre Norrland påpekar, att inom militärområdet under senare år utvecklats en mycket omfattande statsfientlig verksamhet. Verksamheten har i stor utsträckning inriktats på att förbereda den väpnade maktens sättande ur funktion vid lämpligt tillfälle. I sådant syfte söker man förmå sina anhängare att väl tillgodogöra sig vapenutbildningen och lära känna den militära organisa- tionen för att kunna bemäktiga sig densamma vid behov. En organisation av kom— munistiska celler vid truppförbanden har i hemlighet upprättats. Påverkan under tjänstgöring har bedrivits dels genom enskild agitation och dels genom öppen pro- paganda i form av tryckalster och möten. Den kommunistiska pressen har städse i hög grad intresserat sig för de militära förhållandena. Genom att vid varje till- fälle göra sig till målsman för krav och önskemål från de värnpliktigas sida, ge- nom att begagna alla ansatser till missnöje, genom hets och förtal mot befälet, sär- skilt då detta söker upprätthålla disciplinen, genom att lögnaktigt återgiva förhål— landena ochi vissa fall helt uppkonstruera ur statsfientlig synpunkt lämpliga så- dana har man sökt vinna anhängare bland de värnpliktiga. underminera det goda förhållandet mellan befäl och manskap samt minska befälets auktoritet. I Norr- botten utgör särskilt »Norrskensflammans» inflytande en allvarlig fara. Inom stora lager av befolkningen utgör den den enda nyhetskällan, och frukterna härav ur statsfientlig synpunkt ha tydligt framträtt. Såsom exempel på det anförda hänvisar militärbefälhavaren till bl. a. en av fästningspolisen i Boden upprättad »P. M. an- gående kommunistisk verksamhet inom Norrbottens län under åren 1930—1938» samt yttranden av cheferna för I. 19 och A. 8. I sagda P. M. finnas intagna åtskil- liga utdrag ur Norrskensflamman 1930—1933, innehållande artiklar av disciplin- upplösande art samt uppgift om kommunistiska möten och demonstrationer 1930 ——1933, till vilka militärmanskap inbjudits eller varit närvarande. Dessa utgjorde 14 stycken, varav fyra demonstrationståg. Antalet närvarande, i uniform klädda värnpliktiga angives (från ett fåtal till högst 75). Bland i demonstrationståg med- förda banderoller märkas: »Undergräv disciplinen i borgarnas armé.» »Ar-

betare och bönder i vapenrocken skall veta sin plikt vid ett krig mot Sovjet- Unionen». Bland yttrandena vid mötena citeras bl. a. en uppmaning till manska- pet att såsom 1917 på Seskarön vägra att skjuta på arbetarna, utan i stället i det avgörande ögonblicket vända vapnen åt rätt håll för att likvidera 100-åriga sjuk- domar från samhällskroppen. Vidare finnas sammandrag utvisande, att enbart under maj 1933 inom Bodens fästnings skyddsområde hållits omkring ett 30-tal kommunistiska möten och sammankomster (å offentlig plats, Norrskensflammans expedition, i enskilda hem m. fl. platser) samt en sammanfattning av kända fall, då agitation bedrivits vid truppförbanden. Enligt denna sammanfattning hade om- kring årsskiftet 1929—1930 på regementena i Boden spritts ett exemplar av den antimilitära skriften Manskapsbladet för 1929, innan skriften indrogs. Enligt i sammanfattningen intaget citat från »Norrskensflamman» hade .»indragningen kom- mit litet post festum», ty skriften hade spritts på regementena i Boden i 1000 exemplar. Enligt sammanfattningen förekom under fälttjänstövningar i trakten av Luleå hösten 1930 spridning genom kommunister av antimilitaristisk litteratur bland trupperna; sådan litteratur spreds även under höstmanövern 1931 i trakten av Piteå bland trupperna varom anmälan gjordes till länsstyrelsen; i juni 1932 anträffades vid I. 19 en f. d. korpral sysselsatt med utdelning av »Stormklockan» och broschyren »Den Röde Rekryten»; i juli 1933 anträffades å A. 8 flygblad med rubriken: »Till alla utryckande unga arbetare och småbönder», för vars spridning en värnpliktig åtalades vid krigsrätt men frikändes, då det icke bevisats, att han avvetat innehållet i skriften. Angående verksamheten i allmänhet uttalas slut- ligen: Maktmedlen, som nu äro avsedda att garantera den väpnade maktens till- förlitlighet i de lagliga myndigheternas tjänst äro otillräckliga. Även om de nöd- torftligen funktionera under normala förhållanden, råder det intet tvivel om, att ej deras svaghet vid de stundom ofrånkomliga spända situationerna skall förr eller senare visa sig ödesdiger och leda till mycket allvarliga konsekvenser redan i fred och i än högre grad i händelse av krig.

b) Marinen.1

Chefen för marinstaben: Inom svenska flottan funnes frånsett varvsarbe- tarna, bland vilka otvivelaktigt funnes ett visst kommunistiskt inslag -— i huvud- sak ingen annan kommunism, än den som dit infördes med värnpliktiga. Särskilt utmärkte sig den värnpliktskontingent, huvudsakligen bestående av norrlänningar, som februari 1933 inryckte till tjänstgöring på Stockholms station, från början för ett synnerligen disciplinvidrigt uppträdande.

Flottans stamkader torde med få undantag vara fri från kommunistiskt inslag. Vid rekrytantagningen torde man, genom omsorgsfull granskning av de inträdessö— kandes förhållanden, i allmänhet hava lyckats utestänga kommunisterna. Det fåtal av stammen, som därefter vunnits för de statsfientliga idéerna, hade påverkats av värnpliktiga eller civila agitatorer. Otvivelaktigt läge organiserandet av den kom- munistiska propagandan inom marinen, i den mån denna leddes från personer inom densamma, helt och hållet i händerna på värnpliktiga. _ —— — Ett exempel på hur kommunisterna förstå att underblåsa och utnyttja en missnöjessituation ut- gör otvivelaktigt sommarens »matstrejk» i Karlskrona. Kommunistagitationen bland det i land förlagda manskapet ä denna station hade sedan något år haft en sådan intensitet, att det med stor sannolikhet kunde förutses att något i stil med det inträffade omsider måste komma till stånd. I de lokala kommunistledarnas instruk- tioner ingick just igångsättandet av aktioner av denna art.

1 Beträffande matstrejken i Karlskrona i juli 1933 hänvisas till i Bil. 1 b intagna rapport och tidningsuttalanden.

Chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid Stockholms örlogsstation. De värnpliktiga ha i ett flertal fall och i ett fall en kontraktsanställd varit när- varande vid kommunistiska möten. Dessa värnpliktiga ha i allmänhet varit iden- tifierade kommunister och kända som agitatorer. Att dessa fritt och obehindrat kunnat förekomma vid mötena och ofta hälsats och hyllats av de i mötet upp- trädande talarna är givetvis ett förhållande som höjt dem i kamraternas ögon och givit ökad pondus åt deras fortsatta agitation.

Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation framhåller, att inom värn- pliktigkontingenterna antalet kommunister synes vara i starkt stigande. Dessa unga män. som komma från industrisamhällenas kommunistklubbar, öva på sina kamra- ter kraftig agitation i det dagliga umgänget. Dessa medtagas till kaféer i staden, där kommunister ha sitt tillhåll, och bjudas där på fri förtäring, alltid i samband med något revolutionärt föredrag.

Fartygschefen å pansarskeppet Drottning Victoria: Å fartyget bedrevs vintern 1932—33, under det fartyget var stationärt förlagt i Karlskrona, kommunistisk propaganda, huvudsakligen bland de värnpliktiga. Resultatet av densamma visade sig i en viss oro och trotsigt uppträdande av en del av dessa, särskilt eldarna. Vid denna tid påträffades ombord även vid flera tillfällen kommunistiska agita- tionsskrifter såsom »Torpeden», »Blåkragen» m. fl. Så snart fartyget i början av maj lämnade Karlskrona, blevo förhållandena ombord bättre. Agitationscentralen var påtagligen förlagd i staden. Ombord å Drottning Victoria funnos emellertid några värnpliktiga eldare, som fortsatte verksamheten. Agitationen gick företrädes- vis ut på att muntligen missfirma underbefälet. Därjämte uppmanades de värn— pliktiga att vägra lyda order på så sätt, att de skulle förklara sig ej orka utföra anvisat arbete samtidigt som de skulle framhålla att de visst icke vägrade att lyda. Två av dessa agitatorer blevo efter anmälan med stöd av gällande regle- mentsbestämmelser avpolletterade till Karlskrona örlogsstation. Därefter har å detta pansarskepp icke förmärkts kommunistisk propaganda. En av de sålunda av- polletterade syntes sedermera hava spelat en viss roll vid den s. k. matstrejken i Karlskrona.

Fartygschefen å pansarskeppet Gustaf V: Sedan den 8/5 1933 hade veterligen endast vid ett tillfälle agitation förekommit, i det att en 2. kl. sjöman å luft- värnstornet inristat följande: »Ned med alla officerare, fram för kommunismen med alla medel, du, som har vapen i hand. Ned med vapnet mot röd front. Upp till kamp mot alla officerare, ned med överklassen. Röd front, leve Ryss- land. Mot röd front.» Denne hade härför av krigsrätten jämlikt 96 % SfK dömts för bristande i anständigt uppförande till disciplinstraff, vilket chefen ansåge alltför lindrigt.

Chefen för kustflottan: Å depåfartyget Dristigheten hade under sommaren 1933 dels påträffats kommunistiska agitationsalster dels ock de värnpliktigas discipli- nära uppträdande efter kommunistisk påverkan lämnat en del övrigt att önska. Anledningen härtill syntes vara att söka i det förhållandet, att fartyget på grund av minskade anslag icke kunnat hållas i samma mån rörligt som övriga fartyg utan i stor utsträckning varit förlagt stillaliggande till Hårsfjärden. Sedan en värn- pliktig, som visat sig vara erfaren ledare för agitation av ifrågavarande slag, av- polletterats från fartyget till örlogsstation, hade besättningens disciplinära upp— trädande blivit ett helt annat. '

Befälhavande amiralen i Karlskrona (i årsrapport den 13 januari 1934): »Under året hava 12 ansökningar om avhållande av kommunistiska möten inkommit till polismyndigheten i Karlskrona, av vilka 4 avslagits och 8 blivit bifallna. För- bud för militärmanskapet att deltaga i samtliga avhållna möten hava av mig utfärdats.

Efter framställning från mig hava indragits 4 i kasernetablissementen anträf- fade antimilitära skrifter. Därjämte hava anträffats och omhändertagits tvenne exemplar av den 1"! duplikator niångfaldigade, periodiskt utkommande skriften »Blåkragen. Organ för de röda blåkragarna i Karlskrona», vilken jämlikt gällande bestämmelser icke kan indragas på grund av att den icke är tryckt.

Antalet kommunister såväl bland civilbefolkningen som bland militärmanskapet i Karlskrona torde hava ökat avsevärt i förhållande till föregående år. Den mot militärmanskapet riktade kommunistiska propagandan fortgår med oförminskad styrka och bedrives fortfarande bl. a. i kafélokaler, i kasernelablissementens ome- delbara närhet.»

Chefen för kustartilleriet, som inhämtat yttranden i saken från cheferna för Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen, upplyser, att propaganda av större mått, ägnad att upplösa disciplinen eller eljest av statsfientlig karaktär icke med säkerhet kunnat konstateras inom dessa regementen. Däremot har det förekommit, att kommunistiska flygblad och andra sådana skrifter vid enstaka tillfällen anträffats inom regementenas förläggningsområden. Vid inryckning av värnpliktiga 1932 till Karlskrona kustartilleriregernente ha1 därjämte utdelats kommunistiska flygblad vid kontingentens samling i Halmstad. Polismyndighet fanns därvid icke tillstädes, och regementets marschbefälhavare, en underofficer, ansåg sig icke äga rätt ingripa.

c) Flygvapnet.

Yttrandena ge vid handen att verksamhet av ifrågavarande art där är så gott som okänd.

Det är klart att ytterlighetspartiernas propaganda inom krigsmakten icke kan ses helt och hållet som en isolerad företeelse och att i den mån åtgärder vidtagas mot statsfientlig verksamhet i allmänhet även propagandan inom försvarsverket kan komma att drabbas därav. Det är sålunda tydligt att i den mån ett även för militär personal gällande förbud att tillhöra organisa- tioner med statsfientlig verksamhet genomfördes, denna åtgärd indirekt kunde komma att ha den största betydelse i detta avseende. Beträffande den nationalsocialistiska propagandan inom försvarsverket skulle antagligen därmed de åtgärder vara uttömda, som kunna komma i fråga, så länge pro— pagandan ej tar andra former än för närvarande.

Sillénkommunisternas propaganda är ett led i deras allmänna förberedelse av den maktstrid, genom vilken deras diktatur skall åstadkommas, och dess- utom en försvarsåtgärd till förmån för deras »andliga fädernesland» Sovjet- Ryssland. Den avser för båda alternativen att oskadliggöra en fiende och eventuellt vinna beväpnade bundsförvanter för kampen. Ett krig skall vän- das till inbördeskrig. De uppställda målen skola nås genom att upplösa disciplinen inom krigsmakten d. v. s. förmå manskapet att icke lyda order, då krigsmakten skall användas. Som medel för upplösande av disciplinen försöker man, i viss män i likhet med tillvägagångssättet i den allmänna propagandan, att förbereda sinnesstämningar, som äro ägnade att utlösa sig i disciplinvidrigt förhållande. Man söker sålunda utplåna känslan av plikter mot fosterlandet, att alstra missnöje med militärtjänsten och tjänst-

göringsförhållandena, att uppväcka hat mot befälet, att framställa långt gående krav och att om möjligt driva de värnpliktiga till »strejk» och andra indisciplinära uppträden. Dessutom riktas till manskapet allmänna uppma- ningar att i givna situationer » vända vapnen åt rätt håll». Av myndigheternas yttranden torde framgå att propagandan ej varit utan resultat och att vissa | disciplinvidriga uppträden måste tillskrivas densamma. ,

Det huvudsakliga intresset här knyter sig till den från kommunistiskt f håll bedrivna disciplinupplösande propagandan. Innan det undersökes till vilka åtgärder den kan föranleda, bör först påpekas en företeelse vil- ken stundom i sin helhet liksom den kommunistiska propagandan brukar betecknas som försvarsfientlig propaganda men bör noga skiljas från den ' kommunistiska, nämligen den pacifistiska propagandan. Utgångspunkten ; för denna, som särskilt bedrives av fredsföreningar, är den på religiösa och moraliska motiv grundade uppfattningen om krigets förkastlighet såsom medel att avgöra internationella tvister. Syftet är att ersätta kriget med ett organiserat förfarande för lösningen av tvister folken emellan och att trygga freden. Man har här att göra med en rörelse på ett annat plan än den disci— plinupplösande propagandan. Staten har icke anledning att ingripa mot denna rörelse på grund av dess syftning. I den mån pacifismens anhängare verka genom att söka övertyga människor om riktigheten av sin uppfatt- ning och icke bland försvarets krafter driva någon verksamhet som går ut på indisciplinärt förhållande eller eljest i sin propaganda använda otillåtna medel, har staten överhuvudtaget icke anledning att ingripa mot dem. Någon disciplinupplösande verksamhet har icke heller lagts de pacifistiska organi- sationerna till last.

De problem, som den disciplinupplösande propagandan uppställer, äro ingalunda nya i svenskt samhällsliv. Sedan lång tid tillbaka har en liknande propaganda bedrivits, och samma problem, som nu äro aktuella, ha också tid efter annan varit föremål för diskussion. Den kommunistiska agitationen på förevarande område kan i viss mån sägas vara fortsättningen av en från radikala riktningar inom det socialdemokratiska partiet och särskilt dess ungdomsföreningar bedriven agitation. Vissa ej oväsentliga olikheter i de båda rörelserna förtjäna emellertid påpekas. Utgångspunkterna för den ti- digare, från vissa håll inom det socialdemokratiska partiet bedrivna agita— tionen, voro pacifistiska tankegångar, föreställningar att vårt lands försvar mot en övermäktig granne vore utsiktslöst och onödigt, ja rent av farligt, och framförallt uppfattningen att arbetarklassen i en ej fullt genomförd de- mokratisk ordning stode »utanför samhället» och hade samhällets makt- medel riktade mot sig. Den kommunistiska agitationen har återigen till ut- gångspunkt uppfattningen av våldet som den avgörande kraften i fråga om samhällets gestaltning trots en genomförd demokratisk ordning. Under det att från dem, som inom det socialdemokratiska partiet äro arvtagare till de riktningar från vilka agitationen utgick, denna upphört i och med sam-

hällsskickets demokratisering, vilja kommunisterna ej erkänna den demo- kratiska ordningen och ställa sig själva utanför samhället. En annan synner- ligen viktig olikhet i rörelserna är den, att den kommunistiska agitationen genom det utländska inflytandet på dess verksamhet kan sägas tjäna ett främmande intresse. Därigenom har i agitationen införts ett moment, som måste göra den i sig själv betänkliga företeelsen än allvarligare. Olikheten i utgångspunkter har i viss mån inverkat på taktiken i propagandan. Under det att man i den äldre propagandan försökte försvåra rekryteringen av stam- anställda bl. a. genom smädelser och förföljelse och likaledes försökte för- svåra värnpliktsutbildningen genom att mana till lättja, slöhet och tredska, göras numera försök att få fotfäste bland manskapet och underbefälet, och kommunisterna försöka själva så gott som möjligt tillgodogöra sig utbild- ningen för att draga fördel därav för sina intressen.

Vikten av propagandans stävjande.

Den militära maktens livsnerv är disciplinen. Utan disciplin är den mili— tära organisationen maktlös. Detta gäller ej blott det försvar, som kan bli nödvändigt mot en anfallande yttre fiende, utan även försvaret mot stats- fientliga element inom landet. Jämväl i sistnämnda fall är det militära maktmedlet, även om det förutsättes komma till användning endast i nöd- fall, erforderligt för statens försvar. Det är därför klart att en verksamhet, som riktar sig på förstörandet av disciplinen inom försvarsverket i syfte att främja anslag mot den demokratiska ordningen, är en företeelse, som med största uppmärksamhet måste följas av statsmakterna. Så länge samhället har ett militärt maktmedel till sitt försvar, måste tillses att detta ej blir ineffektivt. En annan anledning för statsmakterna att följa ifrågavarande propagandaverksamhet är att den såsom ett direkt för- sök att sabotera eller försvåra en statsverksamhet är en utmaning mot sam- hällsmaktens auktoritet och sålunda faller under de synpunkter, som förut anförts angående önskvärdheten att bevara denna auktoritet orubbad.

Upplysningsverksamhet och undanröjande av missförhållanden.

Samhällets intresse av att motarbeta propagandaverksamheten i fråga ligger i öppen dag. Bland åtgärder, vilka kunna verka därhän, förtjäna så- dana, som kunna undanröja anledningar till missnöje med förhållandena i tjänsten, stor uppmärksamhet. Det är här, i motsats till vad som gäller den allmänna propagandan, fråga om ett begränsat område, där i detta av- seende verkligen någonting kan göras.

Såsom förut framhållits begagnas dylika missnöjesanledningar med för— kärlek för den agitation, varom det här är fråga. Ehuru det icke kan anses ligga i kommitténs uppdrag att undersöka vad som kan åtgöras för att av— hjälpa möjligen förefintliga brister, vill kommittén, med fullt instämmande i vad uti flera av militärmyndigheternas yttranden anförts, understryka angelägenheten av att de förbättringar komma till stånd, som kunna göras med hänsyn till manskapets inkvartering, bespisning, förströelser på fritid och dylikt. Det må. särskilt erinras därom att i fråga om flottan anförts att förläggningsmöjligheterna å vissa äldre fartyg och i vissa kaserner icke mot- svara berättigade krav samt att längre tids stillaliggande för fartygen har ett direkt skadligt inflytande på disciplinen.

Av vikt för motarbetande av agitationen är likaledes att förhållandet mellan befäl och manskap gestaltas så, att ovilja mot tjänsten icke upp- kommer. Med erkännande av det förtjänstfulla arbete som därutinnan un- der de senare åren nedlagts av befälskårerna, vill kommittén betona vilken betydelse i förevarande avseende som bör tillmätas den personliga behand- lingen av de värnpliktiga. Brister i den omvårdnad och hänsyn, varpå de värnpliktiga, utan att det behöver vara fråga om någon klemighet, kunna göra anspråk, är ägnad att skapa missnöje och misstämning. Sådana ini- tiativ, som utan att disciplinen lider men därav föra befäl och manskap i närmare kontakt med varandra, böra hälsas välkomna. Befälskårens roll som ungdomsuppfostrare och dess pedagogiska utbildning böra särskilt beaktas. Disciplinen bör byggas på ömsesidigt förtroende och ett samför— stånd, som hos den menige skapar respekt och tillgivenhet för befälet. .

I de för de särskilda vapenslagen gällande reglementena finnes numera stadgad skyldighet för befälhavare att på upplysningens väg bibringa man- skapet övertygelse om det för fosterlandet skadliga uti strävanden, som åsyfta att utplåna känslan av plikten mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden.1 Härav torde kunna väntas ett gott resultat, såvida uppgiften fullgöres med den varsamhet som ämnets ömtåliga beskaffenhet föranleder. Upplysningen skulle säkerligen vara förfelad, om den uppfattas som partipolitisk propaganda. Det torde emellertid kunna förväntas att från det högre militärbefälets sida övas vederbörlig kontroll över upplysningsverksamheten.

Slutligen må understrykas vikten av åtgärder för ordnande av civilanställ— ning åt stamanställda. Den stamanställde, som efter avgång från sin an- ställning finner sig drabbad av arbetslöshet, blir lätt ett offer för ytterlig- hetspartiernas propaganda. Den särskilda fara, som därav kan uppkomma, ligger i öppen dag. Staten har å andra sidan vissa förpliktelser mot de stam- anställda. Då emellertid denna fråga varit föremål för särskild utredning, finner sig kommittén icke böra gå närmare in på densamma.

1 Tj. f. a. 1 & 28 mom. R. f. m. I, 42 5 11 m'om. och III, 39 % 11 mom. samt Tj. f. f. 1' 5 7 mom., allt enligt ändringar vidtagna 1933.

Lagstiftningsåtgärder.

Allmänna riktlinjer.

Med åtgärder av det slag som hittills behandlats kan väl i viss mån ver- kan av den disciplinupplösande propagandan neutraliseras. Det är emel- lertid klart att med de utgångspunkter propagandan har, åtgärderna i fråga icke äro ägnade att stäcka densamma och icke heller att hindra att den ut- övar en skadlig inverkan på disciplinen. I den mån missnöje är en förut- sättning för densamma är för övrigt att märka att i militärtjänsten med dess krav på disciplin och enhetliga förhållanden missnöje lätt kan framkallas. Det måste undersökas i vilken mån de åtgärder, som antytts, måste kom- pletteras med repressiva åtgärder.

Redan nu finnas åtskilliga lagbestämmelser mot den disciplinupplösande propagandan, dels straffstadganden och dels stadganden av preventiv na- tur utan straffsanktion. Vissa av dessa stadganden ha emellertid kommit ur tillämpning och andra ha visat sig ineffektiva. Anledningarna här- till torde vara flera. Delvis torde förhållandet bero på svårigheten att få bevisning mot agitatorerna. Till en del torde man emellertid däri ha att se ett utslag av den obenägenhet att ingripa, som hittills bestämt samhällets uppträdande i allmänhet mot företeelser av ifrågavarande art, särskilt på yttrandefrihetens område. Slutligen torde det anmärkta förhållandet till en ej ringa del bero därpå att lagbestämmelserna på området äro otydliga och otillräckliga.

Då frågan om lämpligheten av ett strängare bruk av gällande lagar eller införande av skärpta lagbestämmelser skall bedömas med avseende på ifråga- varande propaganda, kunna för och emot anföras samma synpunkter, som i allmänhet göras gällande i fråga om ett kraftigare ingripande mot den kommunistiska verksamheten och den kommunistiska propagandan i all- mänhet och som tidigare behandlats. Diskussionen skall ej här i sin helhet upprepas. Endast några skäl, som ha särskilt avseende på denna speciella propaganda skola beröras.

Till stöd för en mera negativ ståndpunkt kan här särskilt åberopas att manskapet, som det närmast gäller, ändå icke kan undandragas propagan- dan, då det icke är under fanoma, ävensom att i alla händelser den form av propaganda, som under tjänstetiden bedrives man och man emellan, icke annat än i undantagsfall kan åtkommas. Det kan vidare anföras att betydande tekniska svårigheter möta vid ett försök att lagstifta på området.

Vad sålunda anföres är obestridligt. I själva verket är det omöjligt att för— hindra all disciplinupplösande verksamhet, och man är gentemot den disciplinupplösande propagandan till stor del nödsakad att lita till de krafter, som i militärtjänsten verka till disciplinens uppehållande och icke minst till manskapets egen sunda uppfattning och känsla för sina medborgerliga plik-

' 190 ter. Målet att försöka undertrycka all disciplinupplösande verksamhet torde också vara ouppnåeligt.

Kommittén kan emellertid icke av de anförda omständigheterna draga den slutsatsen att inga repressiva eller preventiva åtgärder skulle vara erforder— liga. Det är dock tydligt att propagandan under de värnpliktigas tjänstgö- ringstid beredes särskilt gynnsamma förhållanden icke blott på den grund att de värnpliktiga då äro samlade utan även på grund därav att tjänstens förhållanden erbjuda agitationen ett material, som senare förlorar största de- len av sin aktualitet och sin verkan. Ju mera ostört propagandan under 5 denna tid kan bedrivas, desto större omfattning når den och därigenom större möjligheter att verka. Den omständigheten att i många fall propagan- dan öppet och ostraffat får fortgå erbjuder också ett skådespel, som strider mot god disciplin och i sig själv kan ha skadliga följder för disciplinen.

Väl avvägda repressiva eller preventiva åtgärder kunna säkerligen därför göra nytta.

I fråga om de tekniska svårigheterna är det sant att sådana finnas, sär- skilt i fråga om den propaganda, som i avsikt att förbereda sinnet på ett kommande disciplinbrott tar form av en kritik av samhälls- och tjänst- förhållanden eller de militära förhållandena överhuvudtaget. Ett långt gå- ende ingripande kan komma att lägga en obehörig hämsko på kritiken av samhällsförhållandena och särskilt de militära förhållandena. Svårigheten är så mycket större som den disciplinupplösande verksamheten långt ifrån alltid framträder som en skarpt avgränsad företeelse. Den kan många gånger, såsom t. ex. vid ett allmänt möte eller i en politisk tidning, förekomma in- vävd i en propaganda som riktar sig ej endast till militären utan till med- borgare i allmänhet. Även andra medborgerliga friheter än rätten till kritik - kunna på liknande sätt äventyras. Dessa tekniska svårigheter böra emeller- tid icke hindra ett ingripande mot vad som utan tvekan måste betraktas som ett ofog och kan åtkommas.

Ifråga om de åtgärder som kunna sättas i fråga synes böra fordras att de bli effektiva för uppnåendet av de mål man uppställer utan att onödigt- vis inskränka eller äventyra lojala medborgares frihet. Att vidtaga åtgär- der som icke leda till det mål man åsyftar kan endast leda till att försvaga respekten för lagarna. Särskilt bör eftersträvas att undertrycka de anstötliga former av. propagandan, vilka genom själva sin förekomst kunna utöva ett skadligt inflytande på disciplinen. Vidare synas åtgärderna såvitt möjligt böra anordnas så att föremålen för agitationen ej onödigt inskränkas i sin handlingsfrihet. En åtgärd i sådan riktning kan skapa missnöje och, ovilja och kan därigenom bli ett tacksamt medel för den agitation man vill motarbeta.

Översikt över föregående lagstiftningsåtgärder och lagförslag i ämnet.

I 1881 års strafflag för krigsmakten förekomma ej några specialbestäm- melser mot disciplinupplösande propaganda. I 80 % stadgades emellertid straff för den som på något ställe, där krigsfolk vore samlat, med högljudd röst eller med häftighet eller på annat anstötligt sätt utfor i klander emot någon överordnads förhållande eller åtgärder eller över lön, underhåll eller be- klädnad eller företog sig annan dylik handling, därav uppror eller upplopp lätt kunde föranledas.

Redan i kommittéförslaget till ny krigslagstiftn'ing 1905 framställdes i re- servationen yrkanden om effektivare lagbestämmelser till stävjande av den' försvarsfientliga propagandan.

Frågan togs därefter upp 1906 genom antagande av de 3. k. Staafflagama. Dessa omfattade utom de förut omnämnda ändringarna i 10 kap. 14 & SL och % 3 mom. 7 TF, såvitt nu är av intresse, dels vissa ändringar i 8 kap. SL och 77 å i 1881 års SfK, vilka rörde uppmaning till uppror, dels infö- rande i TF av bestämmelserna om indragning, dels ock en lag om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster. Det må erinras, att det centrala i den lagen var en utvidgning av 10 kap. 14 % SL till att avse straff för uppmaning till varje brott, prisande av brottslig handling och försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Förut straffades endast den som uppmanade till brott mot SL eller sökte förleda till ohör- samhet mot lag eller laga myndighet. Motsvarande ändring genomfördes även i TF & 3 mom. 7, varjämte i denna förordning tillkommo bestämmel- serna i Q 4 mom. 12 m. fl. om indragning av tryckta skrifter, som åsyftade att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot be- fälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Åren 1908—1909 kompletterades denna lagstiftning genom en utvidgning av indragningsrätten, varvid även övriga ändringar i TF definitivt antogos.

I strafflagen för krigsmakten 1914 infördes en bestämmelse i 71 & om straff för den som söker upphetsa till ovilja mot krigstjänsten.

Vid 1915 års riksdag framlades en proposition avseende att bereda möj— lighet för myndigheterna att förbjuda kända yrkesagitatorer; som redan ti- digare fällts till ansvar för det de upphetsat krigsfolket till brott mot krigs- lydnaden och kunde antagas ämna bedriva agitatorisk verksamhet i för- svarsfientligt syfte å ort, där avdelning av krigsmakten var på stadigvarande sätt förlagd, att uppehålla sig där. Propositionen bifölls av första men av- slogs av andra kammaren.

Vid samma riksdag väcktes en motion om tillägg till SL 10 kap. 14 å i syfte att utsträcka den allmänna straffbestämmelsen i detta lagrum att om- fatta jämväl sådan försvarsfientlig agitation som ägde rum inför samlat krigsfolk eller då värnpliktiga, som icke vore krigsmän, vore samlade på

grund av föreskrift i värnpliktslagen, och som åsyftade att upphetsa till ovilja mot krigstjänsten eller uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Motionen bifölls av första men avslogs av andra kammaren.

Förslaget upptogs i motion vid 1916 års riksdag med samma resultat. I sistnämnda motion föreslogs även straff för den som förledde krigsman till svårare brott för vilka straff funnos utsatta i SfK. Men även detta avslogs, enär bestraffande av delaktighet i förbrytelse som begåtts av tjänsteman ej ;

ansågs förenligt med svensk rättsståndpunkt.

Mot slutet av kriget ökade den antimilitära propagandan i intensitet. Vid f 1917 års riksdag väcktes partimotioner från högern, däri föreslogs, att riks— ; dagen måtte begära en allsidig utredning angående beskaffenheten och om- ' fånget av den i landet bedrivna försvarsfientliga agitationen och för riks- dagen framlägga förslag till de lagstiftningsåtgärder, som vore erforderliga för att förebygga den fara för rikets värnkraft som en dylik agitation kunde innebära. Även dessa motioner biföllos av första men avslogos av andra kammaren.

Chefen för försvarsdepartementet tillkallade emellertid särskilda sakkun- niga för frågans utredning (generalmajoren Hugo Hult, ordförande, samt kom- mendören Arthur Ekström, borgmästarna Otto Holmdahl och Sixten Neiglick samt krigsdomaren Gunnar Collin, ledamöter). Dessa avgåvo den 1 oktober 1921 betänkande och förslag angående åtgärder mot den försvarsfientliga pro- pagandan. Betänkandet tog huvudsakligen sikte på den äldre form av pro- pagandan, som gick ut på raserandet av försvaret och avskaffande av militär verksamhet överhuvud taget. Särskild uppmärksamhet ägnades det då ak- tuella problemet att få vakanserna i armén besatta. Betänkandet innehöll —— förutom vissa förslag till åtgärder för undanröjande av olika miss- förhållanden, som ansåges ha befordrat den försvarsfientliga propagandan _ förslag till en mängd lagstiftningsåtgärder, innefattande bl. a. ändringar i SL, SfK och värnpliktslagen, bestämmelser om församlingsfrihet och om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster och demonstra- tionståg, ävensom en del författningar av administrativ karaktär. För inne— hållet härav skall redogörelse lämnas vid behandlingen av de speciella frå— gorna. Betänkandet föranledde emellertid ingen lagstiftningsåtgärd.

På grund av skrivelse från riksdagen 1922 tillsattes för omarbetande och humanisering av SfK de 5. k. 1922 års krigslagstiftningssakkunniga. Dessa framlade 1923 betänkande, med förslag till bl. a. inskränkning av Sszs tillämplighetsområde, införande av villkorlig dem samt sänkning av straf- fen för åtskilliga brott. Förslaget, som även i vissa delar berörde förevarande frågor, föranledde ingen annan åtgärd än att straffen för rymning sänktes 1924. Utredningen återupptogs 1925 men avstannade med utgången av år 1926.1

* 1932 års riksdag har begärt utredningens återupptagande.

I början av år 1929 togs emellertid frågan om åtgärder mot den försvars- fientliga propagandan upp inom justitiedepartementet. Cheferna för general- och marinstaberna anmodades att efter granskning av 1921 års betänkande och hörande av underordnade myndigheter inkomma med förslag rörande de åtgärder vilka lämpligen syntes böra vidtagas gentemot den försvars- fientliga propagandan. De begärda yttrandena som innefattade åtskilliga för— slag till åtgärder inkommo därefter i mars och april 1929. _ Dessa blevo föremål för granskning inom justitiedepartementet, varvid utarbetades ett utlåtande, över vilket hösten 1929 avgåvos yttranden från vissa militär- myndigheter. Några lagstiftningsåtgärder ha emellertid icke vidtagits i an- ledning av den förnyade utredningen.

Den disciplinupplösande propagandan har dessutom påtalats i ett stort antal skrivelser från militärmyndigheterna till Konungen eller cheferna för justitie— och försvarsdepartementen, årsrapporter m. in.

Här må till sist erinras om yrkandena i riksdagen om återställande av 10 kap. 14 % SL till dess lydelse före 1906 ävensom om de interpellationer och anmärkningar från konstitutionsutskottet, som förekommit beträffande underlåtenhet från justitieministerns sida att ingripa mot försvarsfientliga eller disciplinupplösande skrifter.

Lagstiftningsåtgärder mot den disciplinupplösande propagandan kunna tänkas avse undertryckande av propagandan, förhindrande av militärens kontakt med densamma eller avskiljandet från krigsmakten av för discipli- nen vådliga element.

Åtgärder till undertryckande av propagandan, indragning och beslag av skrifter.

Gällande rätt och tidigare behandling av frågan.

De lagbestämmelser som i första hand straffbelägga d e n di s e i p li n- upplösande propagandan i allmänhet äro 10 kap. 14 % SL, 71 % SfK samt % 3 mom. 7 TF, vilka alla avse yttrandefriheten. Vidare må nämnas stadgandena om straff för uppmaning till uppror och förräderi i 8 kap. 3 och 8 %% SL samt 68 % SfK.

Av intresse äro ytterligare bl. a. bestämmelserna om församlingsrätten, särskilt 73 % SfK och 1906 års lag om krigsmanskaps tillträde till samman- komster, tryckfrihetsförordningens stadganden om indragning av tryckta skrifter ävensom de allmänna bestämmelserna om tjänsteförsummelser av militärer i 79, 96, 130 och 210 55 SfK.

Beträffande innehållet av nämnda bestämmelser i SL och TF hänvisas till redogörelsen för propagandan i allmänhet. Av bestämmelserna i 10 kap.

14 % SL äro i detta sammanhang av särskilt intresse stadgandet i l:a mo- mentet om straff för uppmaning till våld å person eller egendom eller till annat brott vilket som helst och i 3:e momentet om straff för försök att för- leda till annan ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Uppmaning till ohörsamhet mot befälet är straffbar enligt l:a momentet och ej enligt 3:e momentet, som huvudsakligen avser s. k. civil ohörsamhet. Erinras må, att såväl 8 kap. 3 och 8 åå som 10 kap. 14 % SL fordra för straffbarhet att upp- maningen erhållit en viss grad av offentlighet (inför menighet eller folksam— ling eller i skrift, som utspritts).

Motsvarande bestämmelser i SfK återfinnas i 68 och 71 åå. I 68 % stadgas, att om någon muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift, som han bland krigsfolket utspritt eller låtit utsprida, uppmanat eller annorledes sökt för- leda till uppror, brottet skall vid straffets bestämmande efter allmän lag anses hava skett under försvårande omständigheter. Detsamma gäller, om man utspritt eller låtit utsprida annans skrift för att därmed åstadkomma uppror.

Direkt mot den disciplinupplösande propagandan riktar sig 71 å, som stadgar straff för den som muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift den han bland krigsfolket utspritt eller utsprida låtit uppmanat eller annorledes sökt förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten. Liksom i 68 % straffas även utspridande av annans skrift. Bortsett från uttrycket »eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten» är 71 & utbruten ur 10 kap. 14 å SL. Straffet är emellertid därjämte något lägre än i sistnämnda lag- rum beroende troligen på att i 71 % ingår även upphetsande till ovilja mot krigstjänsten. Påföljden är fängelse eller i lindrigare fall disciplinstraff eller där omständigheterna äro synnerligen försvårande straffarbete i högst 2 år.1

Uttrycket inför »samlat krigsfolk» förutsätter liksom uttrycket »menig- het» i SL en viss offentlighet. En man och man emellan bedriven muntlig agitation inbegripes ej under straffbestämmelsen. Äandra sidan kan det emel- lertid vara föremål för delade meningar om uttrycket samlat krigsfolk fullt motsvarar SL:s bestämmelser härutinnan. Tvivelaktigt är sålunda, huruvida SfK liksom SL från bestämmelsernas tillämplighet undantager sådana fall, där yttrandena fällts vid en enskild sammankomst.

Anmärkas må att en person som ej lyder under SfK i regel icke be- straffas om han förleder en person som lyder under denna lag till en ren tjänsteförbrytelse. Ett undantag från denna regel uppställes i 8 kap. 26 % SL, där straff stadgas för civilpersoner, vilka förleda eller hjälpa krigsman att rymma.

Vissa former av disciplinupplösande verksamhet (t. ex. skriftspridning och möten) anses kunna bestraffas enligt 79 & SfK såsom underlåtenhet att efter- komma överordnads i särskilda fall meddelade föreskrifter i vad som rör

1 Enligt 10 kap. 14 & SL kan i sistnämnda fall följa straffarbete i högst 4 år.

allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten. Straffet är.disciplinstraff eller fängelse i högst 6 månader.

Vidare kunna på den disciplinupplösande propagandan även tillämpas de allmänna bestämmelserna i 130 % SfK för brott mot tjänsteplikt. Härvid kan även enskild agitation bestraffas. Påföljden är disciplinstraff eller om förbrytelsen är av svårare beskaffenhet fängelse i högst 6 månader eller mistning av ämbete eller tjänst på viss tid eller om omständigheterna äro synnerligen försvårande och den brottslige är officer eller underofficer av— sättning. Slutligen kan för mindre förseelser mot militär tukt och ordning tillrättavisning meddelas enligt 210 % SfK.

Angående tillämpningen av nu nämnda lagrum hänvisas till Bil. 4. Vad angår tryckta skrifter blir % 3 mom. 7 TF tillämplig.1 Däri stadgas ' såsom förut nämnts, att som missbruk av tryckfriheten skall anses upp- maning till brott eller försök att annorledes än genom uttrycklig uppmaning, såsom genom prisande av brottslig handling, förleda till brott, så ock försök att eljest förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Ej heller här förekommer sålunda uttrycket »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten». Ett försök att »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten» är alltså icke straffbart, där det sker i tryckt skrift, med mindre däri tillika ligger ett försök att förleda till brott eller annan ohörsamhet mot lag eller laga myndighet.

I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan föreslogos av de sakkunnigas majoritet beträffande 10 kap. 14 % SL samt 68 och 71 åå SfK en del ändringar som i detta sammanhang äro av intresse. I samband härmed behandla de sakkunnige ingående frågan om straffbeläggande av den enskilda propagandan.

I 10 kap. 14 % SL föreslogs i anslutning till de förut nämnda motionerna vid 1915 och 1916 års riksdagar ett nytt 4:e moment av följande lydelse:

Där någon i annat fall, än nu är sagt, muntligen inför samlat krigsfolk eller in- för samlade värnpliktiga, som icke äro krigsmän, men på grund av gällande be- stämmelser om värnplikt inställt sig till fullgörande av dem i sådant avseende åliggande skyldighet, eller i skrift, den han bland krigsfolket eller bland sådana värnpliktiga utspritt eller utsprida låtit, söker upphetsa till ovilja mot krigs- tjänsten eller uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigs- lydnaden, vare lag som i 3 mom. sägs.

Någon allmän kriminalisering av den enskilda propagandan såvitt anginge agitatorer som ej lydde under SfK föreslogs ej annat än för ett special- fall, nämligen förledande till värnpliktsvägran (utvidgning av 8 kap. 26 % SL) .

I 68 och 71 %% SfK föreslogs däremot straffbeläggande även av den enskilda propagandan. Begränsningen till inför samlat krigsfolk eller i skrift som utspritts föreslogs därför borttagen. I 71 % upptogs vidare straff för den »som uppmanat eller annorledes sökt förleda krigsman till ohörsamhet mot för-

1 Av värnpliktig författad tidningsartikel (tryckt), innehållande uppmaning till ohör— samhet mot befälet, kunde ej för den värnpliktige medföra straff enligt SfK, se N. J. A. 1901, sid. 280.

mans eller överordnads befallningar i tjänsten eller sökt upphetsa till ovilja mot krigstjänsten eller uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Några motsvarande ändringar i TF & 3 mom. 7 föreslogos däremot ej.1

I motiven till betänkandet anfördes i fråga om kriminaliseringen av den enskilda propagandan (sid. 107 f.):

Såsom av den historiska översikten framgår, har på senare tid gång efter an- nan försök gjorts att få kriminaliserad den enskilda propaganda, som är riktad på framkallande av brottsliga handlingar av försvarsfientlig natur, oavsett om sådan handling därav bliver en följd. Motiveringen för kriminaliseringskravet har varit den fara för staten, som ifrågavarande propaganda otvivelaktigt innebär, och man har givetvis alltid varit medveten om, att det här är fråga om en undan- tagslagstiftning, om uppställande av ett delictum sui generis. Mot en dylik kri- minalisering göra sig emellertid starka betänkligheter gällande. Någon större be- tydelse kan därvidlag knappast tillmätas den ofta framställda invändningen, att handlingar av lika valör i stor omfattning komma att falla utanför kriminali- seringen och således fortfarande bliva ostraffade. Ty, därest ett verkligt behov föreligger att med straffhot reagera mot en på visst sätt beskaffad handling, är den omständigheten, att moraliskt likvärdiga och in casu kanske lika skade- bringande handlingar ej äro och ej avses bliva kriminaliserade, ej i och för sig tillräckligt skäl att avstå från kriminaliseringen. De största betänkligheterna ligga fastmera däri, att den ifrågasatta kriminaliseringen innebär ett ingrepp i privat- livet av den beskaffenhet och omfattning, att den kan accepteras endast under synnerligen prekära omständigheter och endast under förutsättning, att därav skulle kunna förväntas ett påtagligt resultat, som ej i huvudsak kan på annat sätt ernås.

Det är tänkbart, att omständigheterna få antagas vara så prekära, att de kunna anses påkalla utomordentliga åtgärder. Men det kan däremot icke anta- gas, att kriminaliseringen annat än i undantagsfall skulle komma att leda till några påtagliga resultat. Ty möter den, som driver propagandan, hos objektet för densamma förståelse för sina synpunkter, kommer av naturliga skäl ingen an— mälan till stånd och blir det följaktligen ej heller tillfälle till något ingripande. Ar objektet åter icke mottagligt för propagandan utan reagerar mot densamma, kom- ma som regel bevissvårigheter att förhindra straffbestämmelsernas tillgodogörande. Straff skulle sålunda endast undantagsvis komma att ådömas och då som regel, när in casu den fara för förledande, som skulle utgöra motivet för bestraffningen, faktiskt ej förelegat.

Den föreslagna straffbestämmelsens betydelse skulle sålunda huvudsakligen vara det avskräckande moment, som dess tillvaro komme att innebära. Det kan emel- lertid med skäl betvivlas, att några resultat av betydelse skola kunna påvisas. Man får ej inbilla sig, att de, som systematiskt driva propaganda, ej äro fullt på det klara med, att de driva en mot det nuvarande samhället fientlig verksamhet, som är belagd med straff, därest den drives offentligt eller riktar sig på bestämd brottslig handling, som kommer till utförande. Lika litet bör man utgå från an-

1 Såsom skäl att icke vidtaga dylika ändringar i TF anfördes i betänkandet (sid. 120): Det låter sig icke göra att i TF införa motsvarande bestämmelse, redan av den anled- ningen, att en straffbeläggning av yttranden i tryck icke kan inskränkas till att omfatta de fall, då skriften sprides bland krigsfolk och samlade värnpliktiga, utan måste vara generell, varför, därest ett stadgande i nämnd riktning införes i TF, detta oavvisligen måste medföra, att även ett i en bland civila personer spridd skrift fällt yttrande, som åsyftar exempelvis att uppväcka hat mot det militära befälet, skulle bli straffbart.

nat, än att ifrågavarande personer hava mycket väl reda på, vilken svaghet bevissvårigheterna skulle komma att för statsmyndigheterna innebära. Då man har att räkna med ett systematiskt nekande och det sällan torde bliva möjligt att såsom vittne höra den, som utsatts för propagandan, enär denne i regel till- lika komme att vara angivare, skulle det sålunda högst sällan inträffa, att de farligare agitatorerna kunde dragas till ansvar, säkerligen ännu mera sällan än de tillfälliga och jämförelsevis ofarliga, även detta ett ganska betänkligt för- hållande.

Den avskräckande verkan av kriminaliseringen komme alltså säkerligen att i regel bliva ganska obetydlig, helst som man på detta område har att räkna med en utbredd åskådning, ofta uppblandad med fanatism.

De principiella betänkligheter, vilka sålunda resa sig mot förslaget att straff- belägga enskild uppmaning, som ej lett till straffbar gärning, och enligt de sak- kunniges mening förhindra införande i SL av ett allmänt stadgande i sådan rikt- ning, få dock ej undanskymma möjligheten av, att, såsom redan framhållits, särskilda omständigheter kunna i vissa fall påkalla en kriminalisering av dylik uppmaning. En sådan omständighet äro de särskilda förpliktelser, som påvila krigsmän och övriga SfK underkastade personer, och som göra, att man av dessa mer än av andra har rätt fordra, att de avhålla sig från att driva försvars- fientlig propaganda.

Beträffande den föreslagna ändringen i 10 kap. 14 & SL anfördes (sid. 186 f.):

Genom beskrivningen å brottsobjektet »samlat krigsfolk eller samlade värnplik- tiga, som icke äro krigsmän, men på grund av gällande bestämmelser om värn- plikt inställt sig till fullgörande av dem i sådant avseende åliggande skyldighet», har åstadkommits, att de värnpliktiga såväl vid inskrivnings- och mönstrings- förrättning som vid inryckning till tjänstgöring skyddas av bestämmelsen, oav- sett att de icke äro krigsmän.

Beträffande straffbeläggandet i 68 och i 71 %% SfK även av den man och man emellan bedrivna propagandan av krigsfolk anfördes (sid. 118):

Det synes de sakkunnige, som om den i SfK % 71 uppställda förutsättningen för straffbarhet, nämligen att där avsett yttrande skall ha fällts inför samlat krigsfolk eller i bland krigsfolket utspridd skrift, skäligen bör bortfalla. Ty av den, som är underkastad krigslag, har man, såsom redan påvisats, på grund av de särskilda plikter, som därav följa, rätt att fordra, att han avhåller sig från att driva försvarsfientlig propaganda; och dessutom är, då propagandan bedrives av militär personal, den därmed förknippade faran större än eljest. Detta har föranlett de sakkunnige att föreslå nyssnämnda % utvidgad att omfatta även enskilda yttranden samt motsvarande ändring i SfK % 68.

Mot förslaget i dessa delar anfördes reservationer av herr Holmdahl, som ansåg att jämväl SL:s hithörande bestämmelser i 10 kap. 14 å och 8 kap. 3 & borde utsträckas att omfatta den enskilda propagandan, samt av herr Neig- lick, som avstyrkte varje kriminalisering av den enskilda propagandan.

Herr Holmdahl yttrade efter att ha berört 1887, 1889 och 1906 års lag- stiftning angående uppmaning till brott bl. a. (s. 198 f.):

Då man genomläser motiven till ovanberörda lagändringar, finner man, att någon meningsskiljaktighet icke förefunnits därom att varje uppmaning, som

åsyftar att undergräva samhällsordningen, är brottslig, vare sig den bedrives of- fentligt eller enskilt. Att man detta oaktat stannade för att straffbelägga allenast offentlig uppmaning till brott, har därför ingalunda berott därpå att man ansett den enskilda uppmaningen till brott ofarlig och därför tillåtlig, utan därpå att den offentliga agitationen vid tiden för ovannämnda lagändringar dels var mera allmänt förekommande, dels ock ansågs vara av farligare beskaffenhet än den enskilda.

Det lär emellertid icke kunna förnekas, att den enskilda agitationen, då den bedrives på ett planmässigt sätt, icke står den offentliga efter i fråga om effektivitet. Av handlingar, som de sakkunniga haft tillfälle taga de] av, framgår tydligt, hur planmässigt den enskilda agitationen mot vårt försvar är organiserad och hur systematiskt man går tillväga, då det gäller att infånga och bearbeta offren för densamma. —— _-

Det bör under sådana förhållanden vara lagstiftarnas uppgift att tillse, att jämväl den enskilda propaganda, som äger rum i försvarsfientligt syfte, kriminali- seras, även där förledandet stannar vid försök. En dylik åtgärd är desto mera på- kallad, som man kan förutse, att i den mån svårigheterna för agitatorerna att nå krigsmanskapet med offentlig agitation genom skärpta lagbestämmelser ökas, agita- tionen kommer att så gott som uteslutande bedrivas på enskild väg.

Principiellt torde några vägande invändningar icke kunna göras mot en sådan kriminalisering. Den brottsliga viljan är uppenbarligen hos agitatorn densamma, vare sig han riktar agitationen på individen eller han låter den framträda offent- ligt och därigenom ger den en kollektiv form. Ur subjektiv synpunkt kan följakt- ligen den enskilda agitationen icke sägas vara mindre brottslig än den offentliga. Ur objektiv synpunkt kan det tyckas, som om den offentliga agitationen skulle innebära en större fara, då den syftar till och jämväl såsom effekt kan medföra, att ett flertal individer förledas till brott. Men å andra sidan innebär den enskilda agitationen i så måtto en allvarligare fara, att agitatorn blir i tillfälle att med större intensitet och sålunda med utsikt till bättre effekt påverka den, som han gör till föremål för sin agitation. Men oavsett dessa förhållanden bör det vara samhällets skyldighet tillse, att en verksamhet, som förklarats vara brottslig, då den framträder offentligt och inriktas på en samling individer, också kriminaliseras, då dessa individer var för sig göras till objekt för samma verksamhet.

Med allt skäl kan det betecknas såsom en betänklig inkonsekvens i vår straff- lagstiftning, att en agitator, som i ett föredrag inför en folksamling av exempel- vis 40 personer uppmanar till brottslig handling, är förfallen till straff, men blir straffri, om samma uppmaning till brott enskilt riktas till en var av samma per- soner. Får denna inkonsekvens kvarstå, kommer den rent av att verka som en direkt hänvisning till agitatorerna att, i den mån den offentliga agitationen för- svåras, i ännu större utsträckning inrikta sin verksamhet på enskild agitation. Jag bortser ingalunda från svårigheten att påvisa och åtkomma en agitation, som inriktas på enskild person och således undviker offentligheten. Men detta är ute- slutande en bevisningsfråga, som icke har med kriminaliteten att göra. Även om en kriminalisering av den enskilda agitationen i så måtto skulle visa sig mindre effektiv, att i ett flertal fall agitatorer på grund av bristande bevisning skulle undgå att sakfällas, får detta dock icke utgöra något skäl för att lämna straffritt ett förfarande, som det allmänna rättsmedvetandet stämplar såsom brottsligt. Man torde dessutom kunna förvänta, att medvetandet om att agitationen innebär ett brottsligt förfarande, som kan medföra straffpåföljd, skall verka i någon mån repressivt på agitatorerna och avhålla laglydiga medborgare från att låna sitt öra åt agitatorernas lockelser.

Herr Neigliclc yttrade bl. &. (sid. 206 f.): I 8 kapitlet 26 % 1 mom. allmänna strafflagen samt 68 å och 71 % strafflagen för krigsmakten ha de sakkunnige föreslagit införande av straffbestämmelser för vissa försöksbrott samt kriminalisering av även den enskilda agitationen. Utan att vilja bestrida att skäl, som icke kunna frånkännas viss betydelse, tala för de berörda förslagen, synas de mig dock ägnade att väcka mycken betänksamhet. Försöks- brotten äro i regel icke straffbelagda i svensk strafflag och det måste vara syn- nerligen betänkligt att på ett specialområde med dock avsevärd räckvidd rubba den gamla svenska principen att endast offentlig uppmaning till brott straffas. För en sådan åtgärd måste förutsättas å ena sidan att möjlighet saknas att med gällande lagstiftning bekämpa det onda, mot vilket lagstiftningen riktas, och å den andra att den föreslagna lagstiftningen utan att kränka andra berättigade intressen medför avsedd effekt. I det förra avseendet framgår av den utredning, som de sakkunnige lämnat, att redan i nu gällande lagstiftning medel för pro- pagandans kringskärande ingalunda saknas. I det senare avseendet lär det icke kunna förnekas, att lagstiftningen i fråga skulle medföra avsevärda olägenheter, medan den avsedda effekten måste befaras utebliva. Exempelvis vill jag såsom olägenheter framhålla, att straffheläggning av den enskilda agitationen är ägnad att inom manskapet framkalla ömsesidig misstänksamhet, skapa spioneri och egga till mera eller mindre välgrundade anmälningar för att vinna överordnades be- vågenhet. Ett olidligt förhållande kan lätt uppstå inom en krets, där god kamrat- _anda bör råda. Ett så vagt uttryck som »upphetsning till ovilja mot krigstjänsten» kan också otvivelaktigt leda till straffheläggning av tämligen oskyldiga uttalan- den. Medan man huvudsakligast vill nå den organiserade agitationen och de ledande männen, komme lagstiftningen ofta att gå ut över den mera oöverlagda agitationen eller att drabba de enfaldiga och mindre brottsliga agitatorerna, som icke upp- träda med den försiktighet och omtanke, som de ledande agitatorerna säkerligen skola veta att iakttaga. Denna uppfattning torde icke heller vara de sakkunnige främmande, då det i betänkandet beträffande visst manskaps överflyttande till isoleringsavdelning säges, att »intet tvivel råder om att den försvarsfientliga pro- pagandans män i regel akta sig för att komma i sådan konflikt med lag, att de härför kunna straffas». Då jag således är av den meningen, att olägenheterna av den nu berörda lagstiftningen måste befaras bliva större än den beräknade effek- ten, kan jag icke biträda de sakkunniges förslag i dessa delar.

I ett par av de till kommittén inkomna yttrandena från militärmyndig- heterna påyrkas kriminalisering även av den enskilda propagandan särskilt genom cellbildning.

Mot den del av den disciplinupplösande propagandan, som tar sig ut- tryck i s p r i d 11 i n g a v s k r i f t e r finnas åtskilliga bestämmelser.

Vad först angår tryckta skrifter märkes särskilt indragningsinstitutet. Kvarstad å tryckt skrift förekommer ju blott i samband med åtal och kan således ej förekomma beträffande skrifter som ej äro straffbara enligt TF. Men medelst indragning kan man komma åt ej straffbara skrifter. Föremål för indragning är enligt % 4 mom. 12 TF skrifter, som uppenbarligen åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, oberoende av om skriften sy- nes straffbar eller ej. Anträffas sådan skrift vid trupp eller ombord å flot-

tans fartyg må indragning ske av de exemplar av skriften, som vid truppen eller å fartyget anträffas. Högste befälhavaren vid truppen eller å fartyget utverkar förordnande om indragning och hindrar provisoriskt spridning. Justitieministerns ombud meddelar därefter förordnande om indragning. Förordnandet verkställes genast av befälet men anmäles av justitie- ministerns ombud hos tryckfrihetskommittén, som prövar förordnandets bestånd. _ I % 4 mom. 14 TF stadgas straff för den som, medan förord- nande om indragning är gällande, med vetskap om förordnandet utsprider eller låter utsprida skriften vid trupp eller å flottans fartyg. För den händelse den brottslige lyder under SfK blir denna tillämplig. Motsva- rande bestämmelser finnas härom i 72 å SfK. Då skriftspridaren oftast förnekar vetskap om indragningsförordnandet, är straffbestämmelsen föga effektiv. Förslag att utbyta orden »med vetskap om» till »haft skälig anled- ning misstänka» har därför flera gånger framställts.

Beträffande tryckfrihetskommitténs befattning med indragning av skrif- ter har inhämtats, att antalet indragningsärenden varit 1930 10, 1931 20, 1932 29, 1933 8 och 1934 14. Fastställes indragningsbeslutet, lämnas medde- lande till kommandoexpeditionerna, som vidarebefordra meddelandet till de olika förläggningarna. Indragningen innebär nämligen att skriften ej får spridas vid någon trupp eller å något örlogsfartyg i riket. Tryckfrihetskom- mittén prövar indragningen icke endast med hänsyn till skriftens beskaffen- het utan även med hänsyn till frågan var beslag av densamma skett. Detta måste ju ha ägt rum »vid trupp» eller ombord. Endast tryckta _ ej stencile- rade — skrifter tillhöra tryckfrihetskommitténs handläggning. Justitieminis- tern tar ingen som helst befattning med skrifterna i följd av att desamma indragits utan härför erfordras att ombuden insända skrifterna direkt till justitieministern.

Beträffande spridning av tryckta skrifter har särskild uppmärksamhet varit fäst vid uttrycket vid trupp i & 4 mom. 12 och 14. Tolkningen av ut- trycket har blivit föremål för domstols prövning i samband med två av justitieombudsmannen gjorda ingripanden mot statstjänstemän, vilka ansetts ha gjort sig skyldiga till övergrepp med hänsyn till spridande av tryckt skrift. För dessa fall redogöres i 1929 års ämbetsberättelse och i båda gällde det beslagtagande av skrifter genom civil polismyndighet utanför läger— området. Då de äro belysande för tillämpningen av bestämmelserna om sprid- ning av skrifter skall här redogöras för dem.

I det ena fallet riktades anmärkningen mot en t. f. landsfiskal, som efter an- mälan av militärbefälet vid ett regemente, att två personer på allmänna landsvägen omedelbart utanför förläggningsplatsen utdelade skrifter, vilka eventuellt kunde anses straffbara, infunnit sig på platsen, omhändertagit ett antal exemplar av ett flygblad, vars innehåll synts honom åsyfta att utplåna krigsmanskapets känsla av plikter mot fosterland, lagar och samhällsordning, samt anmält saken för justitie- ministerns ombud i orten. J. O. förordnade om åtal mot landsfiskalen och angav sin uppfattning av vad som passerat i den för åklagaren utfärdade instruktionen.

-— Avsikten med stadgandet i TF & 4 mom. 12 hade tydligen, framhöll J. O., varit att förhindra spridning vid trupp eller å flottans fartyg av disciplinupplösande skrifter. Det vore också tydligt, dels att förhindrandet av spridningen skulle ankomma på befälet, och dels att indragning endast skulle få Ske av sådana exem— plar, som anträffades vid trupp eller ombord å flottans fartyg. Det förra vore en naturlig följd av att åtgärderna endast riktade sig mot spridande vid trupp eller å fartyg. Skulle befälet härvid behöva anlita polismyndighet för att hindra civila personer från sådan spridning, torde polisens befogenhet inskränka sig till vad som för ordningens upprätthållande kunde anses erforderligt: Polisen torde utan tvivel inom sitt verksamhetsområde äga avvisa civila utspridare av indragna skrifter från truppen eller fartyget, men kunde ej tillerkännas någon på TF:s ifrågavarande stadgande omedelbart grundad befogenhet att fråntaga en sådan utspridare i hans besittning varande, för spridning avsedda skrifter, som icke voro belagda med kvarstad eller konfiskerade. Den här ifrågavarande skriften hade visserligen ge- nom ett tidigare av tryckfrihetskommittén fastställt beslut förklarats skola in- dragas, men den var ej belagd med kvarstad eller konfiskerad. Såvitt den anträf- fades vid trupp eller å fartyg, skulle verkställigheten av indragningsbeslutet an- komma på militärbefälet. För så vitt den anträffades utom trupp, finge beslag- tagande icke alls äga rum. Skulle landsfiskalen ha verkställt beslaget i tanke att därmed inleda ett rättsligt beivrande av skriften, vore hans förfarande ännu mindre försvarligt, då kvarstad å tryckt skrift endast finge äga rum under de förutsättningar och i den ordning, som i tryckfrihetsförordningen stadgades, och sålunda aldrig av polismyndighet på eget initiativ. — Häradsrätten, där målet anhängiggjorts, frikände den tilltalade, men Svea hovrätt, där besvär anfördes på uppdrag av J. O., yttrade bl. a., att som svaranden, även om han ansett innehållet i ovannämnda skrifter vara av brottslig beskaffenhet, icke vare sig i sin egenskap av polisman i orten eller eljest ägt laglig befogenhet att, på sätt som skett, fråntaga de båda skriftspridarna de av dem innehavda 'skriftexemplaren, dömdes han för oförstånd i tjänsten att böta tjugofem kronor. Utslaget vann laga kraft.

Det andra fallet gällde en skriftspridning, som ägt rum i sammanhang med de värnpliktigas inryckning vid ett i en stad förlagt regemente. Regementsbefälet hade, under framhållande att en skärpt kommunistisk propaganda vore att befara vid inryckningen. hos polismyndigheten i staden anhållit om erforderligt bistånd för vidtagande av nödiga åtgärder jämlikt TF % 4 mom. 12 för det sannolika fall, att skrifter av i detta lagrum berörd natur komme att spridas vid truppen. Ett inskridande även gentemot utanför kasernområdet verksamma agitatorer vore nämligen nödvändigt till förhindrande av åtminstone den öppet skeende utdel- ningen av sagda skrifter till de inryckande. Därjämte hade från regements- befälets sida framställning gjorts hos justitieministerns ombud på platsen om indragningsförordnande beträffande tre olika skrifter, som påträffats inom kasern- området, varefter ett sådant förordnande meddelats. I anledning av regements— befälets anhållan hade kriminalpolismän beordrats att närvara vid inryckningen. Dessa hade funnit några civila personer i färd med att till de inryckande utdela exemplar av de förut nämnda tre skrifterna dels omedelbart utanför kasernpor— tarna, dels vid järnvägsstationen, varifrån en del värnpliktige skulle tåga till ka- sernen, samt omhändertagit ett antal exemplar. som sedan avlämnats å regements- expeditionen. J. O. ansåg, att polismyndigheten genom att fråntaga de ifrågava- rande civila personerna utanför kasernområdet de av dem innehavda skrifterna överskridit sin befogenhet på ett sätt, som stode i bestämd strid med TF:s grund- satser, och förordnade om åtal mot polismästaren. _— Svea hovrätt, där målet anhängiggjordes, yttrade i sitt utslag bl. a., att enär bestämmelsen i TF % 4 mom. 12 om indragningsföro'rdnandes verkställande av militärbefäl icke uteslöte vare sig

befogenhet för befälet att för ändamålet anlita bistånd av polismyndighet eller skyldighet för polismyndighet att efterkomma en av befälet i sådant hänseende fram— ställd anmodan, ty och som de omhändertagna skriftexemplaren med hänsyn till de föreliggande omständigheterna borde anses ha påträffats vid trupp, alltså och då polismästaren varit pliktig att till militärmyndighet, på vars anmodan han om- händertagit skrifterna, överlämna desamma, ogillades åtalet. J. O. anförde besvär och framhöll därvid, att huvudfrågan vore, huruvida skriftexemplaren vore att anse som anträffade vid trupp, vilket vore ett villkor för att indragning i egentlig mening lagligen kunnat ske. Då de »icke anträffats å militärt område, utan vid tiden för beslagsåtgärderna varit i civila personers besittning under sådana förhållanden, att någon trupp icke haft tillgång till desamma», ansåg J. O., att militärmyndighet icke ägt indraga dessa exemplar, vare sig med eller utan hjälp av polismyndighet. Huruvida det tillkomme polismyndighet att bistå militärbefäl med indragning vid trupp, funne J. 0. vid sådant förhållande betydelselöst. Emel- lertid hade J. O. intet att erinra mot ett inskridande i och för sig från den civila polisens sida i syfte att hindra skrifters obehöriga utdelande till trupp, men han funne det ifrågavarande beslagtagandet vara ett alltför radikalt och mot grund- lagen stridande medel att förhindra spridningen. Man hade bort nöja sig med att med tillgängliga maktmedel hålla utspridarna borta från truppen samt upplysa dem om indragningsbeslutet. — Målet avgjordes av Högsta domstolen genom utslag den 25 mars 1929, vari ej gjordes ändring i hovrättens utslag.1

I fråga om stencilerade och på därmed jämförligt sätt framställda skrifter följer åtal på grund av deras spridande, om skriftspridaren är krigsman, enligt SfK samt eljest enligt SL. I förra fallet handlägges målet av krigs- domstol och i senare av vanlig domstol. Medan man, om en skrift är tryckt, icke kommer åt skriftspridaren, om boktryckarens namn finnes an- givet eller boktryckaren kan utfinnas, men däremot kan straffa denne eller författaren, är förhållandet i fråga om stencilerade skrifter, att man ofta nog ej kan komma åt flygbladens verkliga upphovsmän.

Enligt Tj. f. a. (5 114, p. 9), skall envar vid regemente anställd eller tjänst- görande ofördröjligen göra behörig anmälan, då till hans kännedom kommit att vid truppen sprides sådan skrift, vilken uppenbarligen avser att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Motsvarande bestämmelser finnas i R. f. m. I rekrytundervisningen för flottan stadgas, att om dylik skrift motta- ges eller påträffas, anmälan ofördröjligen skall göras till närmaste befäl. Underlåtenhet härav betraktas som lydnadsbrott.

På grund av sin rätt att fastställa erforderliga föreskrifter rörande ord- ningen har befälhavande amiralen i Karlskrona genom fästningsorder den 28 februari 1934 utfärdat bl. a. följande föreskrifter i fråga om sådana skrif- ter, som uppenbart åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden:

Det är förbjudet att inom krigsmakten tillhörande och under befälhavande amiralens i Karlskrona myndighet varande kasern-, befästnings- eller annat om-

1 Se N. J. A. 1929, sid. 239.

råde, etablissemang eller byggnad av vad slag det vara må eller fartyg, båt eller flygplan innehava eller förvara skrift, vilken uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden.

Ovannämnt förbud avser skrift med angivet syfte evad detta syfte återfinnes i hela skriften eller endast i del därav samt evad skriften är mångfaldigad eller icke samt oberoende av sättet för mångfaldigandet eller av skriftens karaktär av proklamation, upprop, meddelande eller annat. Påträffas skrift av ovannämnt slag skall den, som påträffar densamma, omedelbart och utan att uppvisa den för an- nan person inlämna skriften till befäl eller befattningshavare, som bestämmes av truppförbandschefen, och därvid meddela alla av påträffaren kända omständig- heter rörande skriften och sättet för dess spridande.

Liknande bestämmelser ha utfärdats av chefen för kustflottan. Vad angår spridning av skrifter genom posten finnas möjligheter till in- gripande enligt ett kungl. brev den 20 nov. 1908, däri föreskrives, att om mi- litär befälhavare märker, att sådan försändelse, som mottagits till utdelning bland underlydande, innehåller meddelande, som innebär försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, han skall återställa försändel- sen till postverket och anmäla saken till generalpoststyrelsen.1

Skärpta bestämmelser beträffande spridning av skrifter påyrkades i skri- velse till Konungen den 21 september 1933 från befälhavande amiralen i Karlskrona.2

Han föreslog, att —— i den mån så erfordrades genom författningsändring _ möjlighet skapades för skyndsamt utfärdande av generellt förbud gällande örlogsstationer och kustfästningar, mot saluhållande eller spridande av tidnin- gar eller annan litteratur av vad slag det vara må, oberoende av sättet för deras utskrivning eller tryckning och oberoende av om det gäller enstaka als- ter eller upplaga, blott innehållet är av sådan beskaffenhet, att det kan anses tjäna syfte att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet, uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. I en den 17 februari 1934 till che- fen för försvarsdepartementet ingiven skrivelse, anför amiralen vidare beträffande . tryckta och stencilerade skrifter: Nuvarande föreskrifter skilja på »tryckt» skrift och annan sådan. Indragningsbestämmelserna gälla enligt gällande tolkning av lagens bokstav endast »tryckt» skrift. Numera användas vid framställningen av »tryckt» skrift sättmaskiner, som äro konstruerade efter samma princip som skrivmaskiner. Genom nedtryckande av tangenter framställas skrifttecknen successivt på ett nega- tiv, varefter mångfaldigande sker. Vid sådant förhållande vill det synas, som någon artskillnad icke längre kan upprätthållas mellan »tryekt» skrift, framställd med hjälp av sättmaskin, och skrift, som framställts med skrivmaskin för att sedan mångfaldigas. Om lagens bokstavstolkning verkligen skulle möjliggöra upprätthål- lande av någon skillnad, så är det i sanning tid, att denna lagens bokstav ändras. Vördnaden för en lag synes mig lätt kunna lida intrång, om den bokstavstrogna

* Detta ansluter sig till ett kungl. brev till generalpoststyrelsen den 23 juli 1908, däri föreskrivits, att om postfunktionär förmärker, att å brevkort eller i allmänhet å försän- delses yttre eller ock i korsband förekommer meddelande, som innebär försök att för- leda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet försändelsen icke må med post he- fordras eller till adressat utlämnas, utan bör anmälan om förhållandet göras hos general- poststyrelsen.

Denna skrivelse åberopas i till kommittén inkommet yttrande av länsstyrelsen i Blekinge län under anförande, att den avlåtits efter samråd med länsstyrelsen.

tolkningen förtager lagens mening och därjämte måste anses föråldrad. Är en skrift brottslig, så lärer den vara det, oberoende av om skriften framställts med hjälp av sättmaskin, skrivmaskin eller skrivpenna eller om den mångfaldigats med tryckpress, cyclostyle eller annan maskinell anordning eller om den icke mång- faldigats alls. Brottslig skrift måste därföre också få beslagtagas, oberoende av dess framställningssätt och oberoende av om den mångfaldigats eller icke.

I till kommittén inkomna yttranden anföras av: Chefen för östra arméfördelningen: I vad avser propagandan bör lagstiftning i huvudsak gå ut på inskränkt tryckfrihet, ökade befogenheter att beslagtaga skrif- ter (även om dessa äro duplicerade), som avse undergrävande av disciplinen, lag- stadgat förbud mot agitation inom truppförbanden i samma syfte samt ökade befogenheter att taga i förvar personer, som söka förmå militärpersonalen till ohörsamhet.

Militärbefälhavaren för övre Norrland: Den omständigheten, att befälet saknar myndighet att effektivt ingripa, verkar demoraliserande och är stundom t. o. m. farligare än själva propagandan, ty detta ger intryck av vanmakt och stärker där- för de nedbrytande krafterna samt inverkar nedslående på de goda elementen. I fråga om tryckta skrifter framhålles: Åtal anställes stundom icke, även då uppenbart lagbrott föreligger, och genom juryinstitutionens användning på sätt, som nu är stadgat, skapas osäkerhet i rättskipningen, i det att lagen icke konse- kvent kan tillämpas, utan samma artikel kan på ett ställe bli förklarad brottslig och på ett annat icke. I praktiken ha i varje fall förhållandena utvecklat sig så, att rättsskyddet mot missbruk av tryckfriheten, då det gäller statsfientlig verk- samhet, är i hög grad otillfredsställande och sannolikt mindre än i de flesta andra länder. o - "&

Chefen för kustflottan: Med nuvarande lagstiftning är det icke möjligt att lag- ligen träffa sådan personal, som sprider icke indragna skrifter innehållande kom— munistiska hetsartiklar mot försvaret. Ett dylikt sakernas tillstånd är ohållbart och rättelse härutinnan kan icke erhållas på annat sätt än genom utfärdande av lag, som förklarar att spridande av dylika pressalster betraktas som en brottslig handling.

Chefen för västra arméfördelningen: Det har exempelvis flerfaldiga gånger in- träffat, att skrifter, hänförliga till de i & 4: 12 TF avsedda, blivit utdelade till värnpliktiga vid inskrivningsförrättning och under inställelse till värnpliktstjänst- göring. Med nuvarande lagstiftning kan häremot ingripande icke ske. % 4: 12 TF bör med hänsyn härtill ändras. Det bör likaledes stadgas befogenhet att fråntaga den som bland militär personal (vid inskrivningsförrättningar m. m.) sprider skrif- ter av här avsedd art av honom innehavda sådana skrifter.

Chefen för 1.9 (Skövde) hänvisar till »fallet Rålamb» i Stockholm 1933. I detta fall ingrep ordföranden i en inskrivningsnämnd och fråntog en kommunistisk flyg- bladsutdelare, som tagit plats utanför inmönstringslokalen, en del av dennes tryck- alster. Ordföranden blev emellertid sedermera dömd till böter härför.

Utländsk rätt.1

Det ligger i sakens natur, att de allmänna bestämmelser mot statsfientlig propaganda, som finnas i strafflagar och andra lagar, träffa även den disci-

1 Redogörelserna för utländsk rätt i avseende å militära förhållanden äro såvitt angår Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, England och Frankrike grundade på samman- ställningar, verkställda i marinstaben med ledning av från marin- ooh militärattachéerna särskilt infordrade uppgifter.

plinupplösande propagandan särskilt i den mån den bedrives av civila. I dessa lagar finnas därjämte ofta specialstadganden i sistnämnda hänseende. Vidare finnas givetvis en mängd bestämmelser i militära strafflagar, regle- menten o. s. v., som härvid äro av intresse. De redogörelser, som i det föl- jande lämnas för utländsk rätt rörande militära förhållanden, omfatta hu- vudsakligen de särskilda bestämmelser, som sålunda gälla. I övrigt hän- visas till redogörelsen för propagandan i allmänhet. Här må slutligen be- träffande England och Tyskland påpekas, att krigsmakten endast omfattar stampersonal.

Danmark: I strafflagen (% 127) stadgas straff för den som uppmanar värnplik- tiga eller personer som höra till krigsmakten, till olydnad mot befallningar i tjäns- ten. Uppmaningen behöver ej ha skett offentligt. I strafflagen för krigsmakten (åå 105—106) stadgas straff för den som i en församling av krigsmän antingen uppmanar dessa till uppror eller olydnad, eller i avsikt att förleda till något av dessa brott antingen med hög röst eller häftigt eller på annat opassande sätt besvärar sig över en överordnads åtgärd, eller i samma avsikt frambär annat klagomål o. dyl. eller företager annan handling. Straff följer även om det brott, som uppmaningen avsåg, icke kommit till utförande och även om uppsåtet icke varit inriktat därpå. Vi- dare stadgas (å 107 ) straff för den som klagar över besvär eller brist eller företager annan handling av beskaffenhet att han borde kunna inse, att därigenom missnöje kan utbredas inom någon del av krigsmakten. Straff finnes ej stadgat för enbart innehav av disciplinupplösande skrifter, men detta kan enligt de allmänna bestäm- melserna i strafflagen (% 21) innebära försök till brott.1 Det anses självklart, att militär befälhavare äger beslagtaga dylika skrifter, som anträffas hos militär— personer eller inom militära etablissement. Skrifter, som innehålla sådana upp- maningar som t. ex. att »rette vaabnene den rigtige vej», anses höra av polisen beslag— tagas. Härtill fordras emellertid rättens medverkan. Indragning av sådan skrift kan genom beslut av rätten ske, när det med hänsyn till rättssäkerheten är av nöden, även om åtal ej anställes. —— Enligt av marinministeriet utfärdade föreskrifter för »savaernet» (den 27 december 1932) är det förbjudet att föra ombord politiska propagandaskrifter och att medverka till anslag eller fördelning av sådana (% 32) samt att utbreda osanna och illasinnade nyheter och uppgifter, som kunna vara till skada för tjänsten (% 33).

FinIand: I strafflagen (16 kap. 9 %) stadgas straff för den som förlett eller sökt förleda värnpliktig att förgripa sig på förman, visa honom olydnad eller eljest handlai strid mot tjänsteplikt. I strafflagen för krigsmakten (% 102) stadgas straff för den som utbrister i missnöje över befälets anordningar eller knotar över besvär eller försakelser för tjänstens skull på ett sätt, som är ägnat att sprida missnöje inom truppförbandet. —— Justitieministern äger efter anmälan från polismyndighet indraga skrift. Militärbefälet anses på grund av sin skyldighet att upprätthålla disciplinen äga beslagtaga disciplinupplösande skrift ombord på flottans fartyg, i kaserner, under manöver o. s. v.

Norge: I strafflagen (% 134) stadgas straff för den som medverkar till förövande av någon efter militär lag straffbar handling, som kan medföra 2 års »fengsel» eller svårare straff. Vidare stadgas straff för den som offentligen söker att upp- hetsa någon, som hör till krigsmakten, till ovilja mot tjänsten eller till hat mot militära överordnade. Även försök är straffbart. I den militära strafflagen (% 47) finnas motsvarande bestämmelser beträffande krigsmän. Där uppställes ej som

1 Se sid. 109, not 2.

villkor, att handlingen skall ha skett offentligt. Enligt en instruktion den 1 de- cember 1922, som rör militärbefälets medverkan vid beivrande av militära brott m. m., äger militärbefälet i trängande fall, om åklagarmyndighetens beslut icke utan fara kan avvaktas, verkställa beslag av tryckta skrifter.

Nederländerna: I militära strafflagen stadgas (art. 146) straff för den som munt- ligen eller genom skrift uppmanar militärperson till i samma lag upptaget brott. Vidare stadgas (art. 147) straff för den som muntligen eller genom skrift eller avbildning söker undergräva disciplinen vid krigsmakten eller som utsprider, ut— ställer, anslår eller innehar ett förråd av dylik skrift eller avbildning med känne- dom om avsikten med densamma. I båda dessa lagrum straffbelägges alltså även den enskilda propagandan. — Enligt Reglement betreffende de krijgstucht är det militär förbjudet att genom ovilja etc. visa missnöje med tjänsten eller att uppegga , kamrater därtill (art. 20). Vidare är det förbjudet att ombord på krigsfartyg, i ; kasern eller annan militärförlåggning utan tillstånd av befälhavande officeren eller annan militär chef hålla möten, låta teckningslistor cirkulera, uppsätta anslag eller företaga insamlingar av vad slag det vara må (art. 17) ävensom att å dylika plat- ser införa, ha i sin besittning eller utsprida skrifter, vilka på militärbefälets order i krigstuktens och krigsmaktens intresse böra hållas borta därifrån (art. 19). _ Marinkommendanten har genom särskild order angivit vilka periodiska skrifter som icke få finnas ombord å krigsfartyg, i marinens kaserner etc. Denna order, som innehåller en förteckning upptagande kommunistiska, fascistiska och dylika tidningar, kompletteras efter hand.

England: I krigslagarna stadgas stränga straff för sådan disciplinupplösande verksamhet som har karaktären av myteri. Några andra bestämmelser mot dylik verksamhet funnos icke tidigare, men den 16 november 1934 har tillkommit en lag mot uppeggande till missnöje (Incitement to Disaffection Act). Däri stadgas (p. 1) straff för den som i ont uppsåt eller avsiktligt söker förleda krigsman (mem— ber of His Majesty”s forces) till pliktförgätenhet i tjänsten eller brott mot lyd— nadsplikten. Vidare stadgas (p. 2) straff för den som i avsikt .att själv begå sådan handling eller i avsikt att medhjälpa därvid eller uppegga, bidraga eller råda till sådan handling eller i avsikt att förmå annan person att begå sådan handling har i sin ägo eller under sin kontroll skrift, som är av sådan art, att utspridandet därav bland krigsmän skulle främja sådant brott. Slutligen meddelas utförliga regler om husrannsakan, då misstanke om dylikt brott föreligger. Sådan får emel- lertid endast ske, sedan en domare tillhörande »the High Court» givit sitt tillstånd därtill. Militär befälhavare äger rätt att beslagtaga disciplinupplösande skrifter, vilka anträffas under sådana omständigheter, att beslag behöver ske för att skydda disciplinens upprätthållande.

Frankrike: I de förut omnämnda lagarna om pressens frihet (1881) och om undertryckandet av anarkistiska stämplingar (1894) straffbelägges särskilt propa- gandan bland militärer. I förstnämnda lag (art. 25) stadgas straff för den som offentligen (på sätt i art. 23 omtalas)1 uppmanar militärpersoner att svika sina militära plikter och den lydnad, de äro skyldiga sina förmän beträffande sådant, som de enligt militära lagar och reglementen blivit ålagda att göra. -— Samma brott straffbelägges även i 1894 års lag (art. 2). Här fordras emellertid ej, att uppmaningen skall ha skett offentligt. När det gäller uppmaning till militärer, kräves ej heller, att uppmaning skall ha skett i anarkistiskt syfte. Enligt rättsfall tillämpas lagen på den antimilitära propagandan. —— Disciplinupplösande skrift, som anträffas inom' militärt område, må beslagtagas av officer. Något straff för civila personer, som inneha dylika skrifter, avsedda att utdelas, finnes ej.

1 Se sid. 111.

Vad speciellt angår bestämmelserna om uppmaning och förledande må ytterligare nämnas följande:

Schweiz.- I förslaget till förbundsstrafflag (art. 243) stadgas straff för den som offentligen uppmanar till ohörsamhet mot militärt befäl, tjänsteförsummelse etc. I den militära strafflagen (art. 98) finnes motsvarande straffbestämmelse, som lika- ledes avser offentlig uppmaning.

Tjeckoslovakien: I lagen till skydd för republiken (1923) stadgas straff för den, som uppmanar till en militärförbrytelse eller är behjälplig vid eller berömmer en sådan. Detta gäller även civila och oavsett om uppmaningen skett offentligt eller ej.

Tyskland: I strafflagen (% 112) straffas civila som uppmana krigsmän till olyd— nad mot militärt befäl. Det måste avses en viss befallning, en allmän uppmaning till olydnad mot militärlagarna räcker ej. Uppmaningen behöver ej ske offentligt. I militära strafflagen (% 102) stadgas bland annat straff för den som uppväcker miss— nöje med tjänsten bland sina kamrater. Det är även här tillräckligt, om gärnings- mannen muntligen under hand agiterar bland dem.

Kommittén:

Den framställning som givits av gällande rätt visar att disciplinupplösande propaganda i viss mån straffas. Detta är i främsta rummet fallet då den yttrar sig i försök att förleda till brott. Den allmänna strafflagen (10 kap. 14 %) belägger med straff sådant försök, däri inbegripet försök att för- leda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befallningar i tjänsten, under förutsättning att det sker genom skrift eller muntligen inför menighet eller folksamling. I förutsättningarna ingår sålunda ej fordran på att för- söket riktas mot krigsfolk. En uppmaning till ohörsamhet riktad till civila värnpliktiga, vilka ej befinna sig under fanor'na, faller sålunda under straff- stadgandet. Strafflagen för krigsmakten, som endast gäller för krigsman, har en motsvarighet till dessa föreskrifter (71 å), då den straffbelägger försök att förleda till ohörsamhet mot förmans eller överordnads befall- ningar i tjänsten. Det förutsättes därvidlag att försöket göres muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift som sprides bland krigsfolket. Då tryck- frihetsförordningen straffar försök att förleda till brott (% 3 mom. 7), gö- res ej, såvitt angår propaganda som tar sig uttryck i sådant försök, skill- nad mellan tryckt och annan skrift. För den disciplinupplösande propa- ganda, som betjänar sig av det mera försåtliga medlet att förbereda man- skapets sinne för disciplinbrott, t. ex. genom försök att uppväcka hat mot befälet, finnes straff stadgat endast i 71 % SfK, och förutsättningen för straffbarhet är att person, som lyder under krigslagarna, muntligen inför samlat krigsfolk eller i skrift den han bland krigsfolket utspritt eller ut— sprida låtit, söker »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten». Då någon mot- svarighet till denna bestämmelse ej återfinnes i tryckfrihetsförordningen, är i själva verket, såvitt angår skrift, propagandan av denna art genom tryckt skrift icke straffbar. Härutöver finnas emellertid vissa bestäm-

melser, avseende att oskadliggöra propagandalitteratur. Ett särskilt för- farande har skapats, möjliggörande indragning av skrift, som anträf- fas vid trupp eller ombord å flottans fartyg och som »uppenbarligen åsyftar att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden». Effekten av indrag- ning är att exemplar av skrift, som blir föremål för sådan åtgärd, kan omhändertagas, då den anträffas vid trupp eller ombord å flottans fartyg samt att spridande av skriften vid trupp eller ombord å flottans fartyg blir straffbart för den som äger vetskap om indragningsförordnandet. Be- stämmelserna återfinnas i tryckfrihetsförordningen (% 4 mom. 12—14) och avse endast tryckt skrift.

Det system som sålunda är uppbyggt kan icke anses vara helt konsekvent och måste betecknas såsom i viktiga avseenden ineffektivt.

Den första inkonsekvens, som kan anmärkas, är den olika beskrivning som i olika lagar givits den mera försåtliga formen av propagandan. I 71 % SfK omtalas den såsom »upphetsande till ovilja mot krigstjänsten», i % 4 mom. 12 TF såsom åsyftande »att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden». Det lagrum, & 80 i 1881 års SfK, som 71 % avsåg att ersätta, stadgade straff för den, som på något ställe, där krigsfolk var samlat, med högljudd röst eller med häftighet eller på annat anstötligt sätt utfor i klander emot någon överordnads förhållande eller åtgär- der eller över lön, underhåll eller beklädnad eller företog sig annan dylik handling, därav uppror eller upplopp lätt kunde föranledas. I 1905 års betänkande med förslag till ny lag motiverades ändringen därmed att para- grafen till sitt innehåll var alltför svävande och vittgående. Uttrycket »upp- hetsande till ovilja mot krigstjänsten» torde särskilt om det sammanställes med det övriga brottsliga förfarande som bestraffas enligt 71 å ha avsett ej blott att utgöra ett koncisare uttryck för innehållet i % 80 i 1881 års SfK utan även att angiva den disciplinupplösande agitation som vid tiden för försla- gets framläggande bedrevs. Uttrycket synes emellertid alltjämt vara i viss mån svävande och vittgående. Därunder skulle säkerligen, även med be- aktande att det fordras hetsande, kunna inbegripas åtskilliga tämligen oskyl- diga och mycket vanliga yttringar av missnöje. Den beskrivning av agita- tionen, som förekommer i 1906 års lag och 5 4 mom. 12 TF, är lämpligare såtillvida som där det väsentliga i den disciplinupplösande propagandan, syftet att undergräva krigslydnaden, angivits och angivits som det väsent- liga. Det i dessa lagar förekommande uttrycket »att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet» synes däremot vara alltför svävande och mång- tydigt och lämpar sig i varje fall icke i en brottsbeskrivning. En likformig beskrivning av den propaganda som avses bör tydligen finnas på olika håll. Det centrala i denna bör vara syftet att undergräva krigslydnaden, och som exempel därpå kan lämpligen angivas meddelande av mot disciplinens krav

stridande förhållningsorder och försök att uppväcka hat mot befälet. I det förra exemplet ingår naturligtvis försök att förleda till ohörsamhet mot för- mans eller överordnads befallningar i tjänsten, men uttrycket är vidsträck- tare och omfattar uppmaning till varje reglementsstridigt uppträdande. Att sådan agitation som går in under den beskrivningen bör vara straffbar un- der de i 71 % angivna förutsättningarna, d. v. 5. då den bedrives av krigsman inför samlat krigsfolk eller genom skrift, synes naturligt med de särskilda förpliktelser som i detta avseende måste anses åligga krigsman. [ åtskilliga fall torde visserligen disciplinupplösande propaganda från krigsmans sida vara straffbar som tjänstefel, men där detta ej inträffar, torde ett sådant straffstadgande som 71 5 vara erforderligt.

De övriga inkonsekvenser och brister som det kan bli fråga om att av- hjälpa torde framgå av en undersökning av möjligheterna att i olika rikt- ningar utvidga straffskyldigheten.

Den radikalaste utvidgningen och en utvidgning, som från teoretisk syn- punkt kan förefalla mycket tilltalande, vore att straffbelägga all propa— ganda, som syftar till att göra krigsmakten obrukbar, utan att göra skillnad på om den utövas bland krigsfolk eller civila, av krigsfolk eller civila, of- fentligt eller enskilt, genom uppmaning till brott eller på annat sätt.

Vid en undersökning huruvida en sådan utvidgning lämpligen bör äga rum framträda omedelbart de förut berörda svårigheterna att kriminalisera den mera försåtliga formen av propagandan. Det är redan från början klart att denna form av propaganda med hänsyn till såväl handlingens kvalitet som möjligheterna att avgränsa företeelsen från det tillåtliga utövandet av yttrandefriheten är vida mindre ägnad för kriminalisering än det direkta försöket att förleda till brott. I den mån det gäller den offentliga propagan— dan äro ifrågavarande propagandaforms medel desamma som de, vilka komma till användning i den politiska propagandan i allmänhet. En all- män kriminalisering därav skulle därför lätt kunna komma att drabba rätten till offentlig kritik över samhällsförhållandena och särskilt de mili- tära förhållandena. Vanskligheterna att skilja mellan den tillåtliga kriti- ken och den speciellt disciplinupplösande propagandan måste ofta bliva synnerligen stora. I fråga om den enskilda propagandan gäller detsamma. Här tillkommer dessutom att sådana uttalanden som tjäna ifrågavarande propaganda helt naturligt ofta måste förekomma i det dagliga umgänget utan att något disciplinupplösande syfte finnes.

Enligt kommitténs mening bör därför i avseende å ifrågavarande form av propaganda straffskyldighet icke stadgas annat än för sådana fall där propagandans disciplinupplösande karaktär i regel är lätt att konstatera eller disciplinens krav oundgängligen fordra det.

Enligt kommitténs mening bör med dessa utgångspunkter straffskyldig- het som regel icke stadgas annat än då propaganda av ifrågavarande art bedrives bland krigsfolk. Då det gäller civila, måste det i regel vara syn-

nerligen svårt att särskilja förevarande propaganda från den tillåtliga kri- tiken, och propagandan torde i regel äga rum under förhållanden, vilka ej äro ägnade att ge den samma verkan som då den riktas till krigsfolk. I ett visst fall anser kommittén emellertid att det finnes skäl att likställa propa- ganda bland civila med sådan bland krigsfolk. Fallet avser propaganda bland värnpliktiga, som ej äro krigsmän men samlade på grund av före- skrift i värnpliktslagen, och det skall närmare beröras i sammanhang med frågan om åtgärder mot skrifter med disciplinupplösande innehåll.

I frågaom propaganda av ifrågavarande slag bland krigsfolk kunde en viss utvidgning av straffskyldigheten synas mera motiverad, eftersom straffstadgandet i 71 & SfK redan i viss mån träffar propagandan. Det kunde sålunda till en början ifrågasättas att även enskild muntlig propaganda av krigsfolk bland krigsfolk bleve straffbelagd. Till stöd för en sådan utvidg- ning kunna bl. a. åberopas de särskilda tjänsteplikter som ävila krigsfolk och även värnpliktigt sådant. I 1921 års betänkande föreslogs också på denna grund ett uppgivande av kravet på propagandans offentlighet i 68 och 71 åå SfK. Det är emellertid att märka, att i de fall då tjänsteplikten särskilt förtjänar beaktande, d. v. 5. då det gäller fast anställd personal, den som bedriver disciplinupplösande propaganda torde göra sig skyldig till straffbart tjänstefel och alltså under alla förhållanden kan straffas.1 I öv- rigt talar mot en kriminalisering av den ifrågavarande propagandan, då den bedrives muntligen man och man emellan, den förut påpekade svårigheten att särskilja dess yttringar från i det dagliga umgänget vanligen förekom— mande uttalanden utan disciplinupplösande syfte. De skäl som i 1921 års betänkande anförts mot en kriminalisering av den enskilda propagandan i allmänhet synas dessutom med särskild styrka gälla i fråga om det mili- tära livet. Kriminaliseringen skulle lätt nog kunna uppamma ett angivar- system och en spänning i det militära samlivet, vilken måste betraktas som mindre önskvärd. Då den därjämte säkerligen skulle visa sig ha föga effekt, anser kommittén de särskilda plikter, som följa med värnpliktstjänstgörin- gen, icke böra föranleda en sådan kriminalisering, som här dryftats.

Det kunde emellertid ytterligare ifrågasättas huruvida icke straffskyl— digheten borde utvidgas så att den mera försåtliga formen av propaganda borde bestraffas jämväl då den bedrives av civila, under förutsättning att den sker offentligt på sätt i 71 % SfK angives, d. v. 5. då den sker genom skrift eller muntligen inför samlat krigsfolk. För en bestämmelse i sådan riktning talar det förhållandet att verkan av propagandan kan vara lika stor vare sig den bedrives av krigsmän eller av civila. Även här måste det emellertid ofta, då det gäller den muntliga propagandan, vara svårt att skilja mellan propaganda av disciplinupplösande karaktär och berättigad kritik. Det kan icke förutsättas att det alltid vore fråga om yttranden riktade en-

1 Jfr sid. 297.

bart till krigsmän. Då det är fråga om allmänna möten, där yttranden av denna karaktär kunna förväntas, finnes i 1906 års lag ett lämpligare medel att hindra verkan av propagandan. I den mån det gäller propaganda av ifrågavarande art inför huvudsakligen militärmanskap, torde det återigen vara fråga om mer eller mindre svåråtkomliga sammankomster, där säker- ligen ej heller den direkta uppmaningen till ohörsamhet saknas och där följaktligen möjligheten att ingripa redan finnes. Då därtill kommer att på grund av bevisningssvårigheten en bestämmelse, som avsåge enbart så- dana sammankomster, ej skulle erhålla någon avsevärd verkan, torde det ej heller vara anledning att i detta avseende föreslå någon ändring.

Det direkta försöket att förleda till ohörsamhet är såsom framgår av den föregående redogörelsen straffbart då det sker offentligt. Det kunde ifrågasättas att åtminstone beträffande denna grova form av disciplinupplö- sande propaganda uppgiva kravet på offentlighet. Det torde emellertid utan vidare vara klart att, då försöket riktar sig till civila, det icke är någon anled- ning att i fråga om offentlighetskravet skilja mellan disciplinupplösande pro- paganda och annan propaganda. Då det gäller krigsfolk kunna återigen be- träffande försök till förledande åberopas samma skäl mot en kriminalisering av propagandan man och man emellan som anförts i fråga om den mera försåtliga formen av propaganda.

Särskilt då det gällt propaganda bland krigsfolk, har i främsta rummet syftats på den muntliga propagandan. Beträffande propaganda genom skrift göra sig i viss mån andra synpunkter gällande än de som här förut anförts, och endast beträffande sådana anser kommittén det vara anledning att på ifrågavarande område föreslå åtgärder.

Då det-gäller repressiva åtgärder, skiljer sig skriften från det muntliga yttrandet i ett avseende, som här är av stor betydelse. Den lämnar ej blott ett påtagligt spår av sin förekomst utan även ett ovedersägligt bevis om sitt innehåll. Åtminstone i ett stort antal fall är också syftet med skriften lätt att konstatera. Det är under sådana förhållanden naturligt att man i främsta rummet strävat efter att komma till rätta med propagandan genom skrift. Härför kan ytterligare anföras som skäl att skriften är lättare att sprida och att genom den agitationen kan få större effekt.

I vårt land ha genom det förut omtalade indragningsförfarandet särskilda anordningar vidtagits för att försvåra disciplinupplösande propaganda ge- nom skrift. Det är emellertid just i fråga om den skriftliga propagandan som inkonsekvensen och ineffektiviteten i den svenska lagstiftningen på detta område i synnerhet framträder. I viss mån under skydd av lagens bestäm- melser bedrives ostraffat en otillbörlig trafik. Har emellertid staten en gång givit uttryck åt den ståndpunkten att spridning av viss propaganda- litteratur bland krigsfolk icke bör vara tillåten, gäller det att tillse att göra bestämmelserna därom så effektiva som möjligt. Det kan icke verka främjande på disciplinen utan måste i stället verka nedbrytande

212 på densamma och dessutom nedsättande på respekten för lag och myndig- heter att de överordnades strävanden systematiskt och med framgång kunna trotsas i skydd av lagens egna bestämmelser. Staten måste anses skyl- dig att ge de militära myndigheterna sådana hjälpmedel i händerna för den kamp mot disciplinupplösande krafter, som staten själv anbefallt, att myn- digheterna icke komma att framstå såsom vanmäktiga.

Såsom en brist i det nuvarande systemet måste först betecknas att indrag- ning endast kan ske beträffande tryckt skrift. Förfarandet äger icke tillämp— ning beträffande skrifter framställda på annat sätt än genom tryckmaskin. Med andra moderna metoder kunna emellertid skrifter mångfaldigas i sam- ma utsträckning som genom tryckmaskin, och särskilt på förevarande om- råde ha, med all sannolikhet för att undgå tryckfrihetsförordningens be- stämmelser, sådana andra metoder i stor utsträckning kommit till använd- ning. Beträffande på sådant sätt framställd skrift har hittills icke funnits någon särskilt anordnad möjlighet till ingripande. Varje rimligt skäl sak- nas emellertid för att i förevarande avseende upprätthålla en skillnad, och skrifter synas i förevarande avseende böra vara likställda, på vilket sätt de än blivit framställda.

En olägenhet med det nuvarande systemet är vidare att indragningsför- farandet icke är förbundet med straffbestämmelser till förhindrande av spridning av skriften ens då spridningen måste betecknas som ett uppenbart ofog. Straff finnes endast stadgat för spridande av skrift som spridaren ve- terligt är föremål för indragningsförordnande. Även i den begränsade om- fattning som straffsanktion sålunda föreligger är den värdelös, då det yt- terst sällan torde kunna bevisas att vederbörande känt till indragningsför- ordnandet. En sådan ståndpunkt kan vara naturlig när det gäller skrifter. som äro avsedda för spridning bland såväl civila som militärer, men då skriften är avsedd att uteslutande eller åtminstone huvudsakligen spridas bland krigsfolk och den, som sprider skriften vid trupp eller ombord å flot- tans fartyg, måste vara underkunnig om dess innehåll, saknas anledning att låta straffet bero ens på meddelandet av indragningsförordnande. Vederböran- de torde i sådant fall vara väl medveten om att han är engagerad i ett an- grepp på disciplinen och således i en otillåtlig trafik. Då skriften uppenbar- ligen är avsedd för utdelning bland krigsfolk och spridaren är medveten om skriftens innehåll, synes straffet icke heller behöva bindas vid att utdelning sker vid trupp eller ombord å flottans fartyg, utan det synes vara tillräckligt att spridning sker bland krigsfolk var detta än må befinna sig.

I fråga om sådan skrift, som innehåller försök att förleda till brott och särskilt ohörsamhet mot överordnads befallningar, och där spridande redan med nuvarande lagstiftning kan drabbas av straff, har det i flera fall visat sig att man kunnat ertappa en person med ett större antal exemplar av skriften, tydligen avsedda att spridas bland krigsfolk, men att man ej kun- nat befordra honom till näpst därför att beviset att han verkställt spridning

av skriften icke kunnat åstadkommas. Då omständigheterna på nämnda sätt utvisa att vederbörande är engagerad i spridningstrafiken, synes ford- ringarna för bestraffning vara satta för formellt. Redan innehavet synes under sådana förhållanden, i alla de fall då spridandet skulle vara straff- bart, böra räcka som förutsättning för straffskyldigheten. Genom ett så- dant stadgande skulle många gånger också öppnas möjlighet att drabba de egentligen skyldiga och ej endast deras verktyg.

Enligt kommitténs mening böra de brister i det nuvarande systemet av- hjälpas, som här blivit påpekade. Ett tillgodoseende av de önskemål som framhållits erbjuder emellertid vissa svårigheter med hänsyn till tryck- frihetsförordningens bestämmelser. Redan beträffande indragningsförfaran- dets tillämpning å icke tryckta skrifter uppkommer sålunda frågan huru- vida en sådan tillämpning bör anordnas genom att lägga icke tryckta skrif- ter under tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Vissa i det föregående . anförda skäl kunde synas tala därför. Emellertid skulle detta med-

föra en fullständig rubbning beträffande tryckfrihetsförordningens system i fråga om tryckerier, och därjämte skulle säkerligen tryckfrihetsför- ordningen bli tillämplig i fråga om en hel del skrifter av sådan art att dess bestämmelser föga passa för desamma. I fråga om de straffbestämmelser, som synas böra stadgas, skulle dessa återigen, i den mån de hänföra sig till tryckt skrift, kunna komma att strida mot det i tryckfrihetsförordningen tillämpade ansvarighetssystemet, den exklusiva ansvarighet som där bibe- hålles och den ordning i vilken ansvaret utkräves av olika personer i an- svarighetskedjan.

Enligt kommitténs mening böra dessa svårigheter lösas så, att hela den lagstiftning, som rör skrifters spridning bland krigsfolk, bör anordnas utanför tryckfrihetsförordningens ram, således även i den mån det rör tryckta skrifter. En sådan anordning kan synas synnerligen vittgående till sin innebörd med hänsyn till den hittills gällande principen att allt som sam- manhänger med tryckfriheten, däribland även frågan om skrifts spridning, skall regleras genom tryckfrihetsförordningen och sålunda stå under grund- lags hägn. Anordningen synes emellertid motsvara vad förhållandena kräva. I den mån man erkänt att disciplinens krav kunna påkalla förbud att fritt få sprida en skrift, synes det naturligt att skänka dessa krav hela det beaktande som är nödvändigt ur disciplinens synpunkt. Att tillgodose dessa krav inom ramen för tryckfrihetsförordningen med dess stela former och på helt andra förhållanden inriktade bestämmelser synes ej kunna ske. Hur föga tryck- frihetsförordningens bestämmelser passa på förevarande område framgår ' om man tänker sig det fall, att det gäller spridning av skrift under krig. Det måste vara orimligt om utspridaren, hur disciplinvidrigt skriftens innehåll än kunde anses, skulle gå fri i skydd av tryckfrihetsför— ordningens ansvarighetssystem, och lika orimligt skulle det vara att, om han befunnes skyldig till straff, rättegången skulle ske inför jury. Lik-

nande synpunkter gälla beträffande förhållandena i fredstid. Att, då det gäller disciplinens krav, låta tryckfrihetsförordningens system bli ledande princip kan lätt medföra att det brottsliga ställes under grundlags hägn och att samhället avväpnas. Lagen kan icke vara självändamål.

Fördelarna av en utbrytning ur tryckfrihetsförordningen av vad som rör spridning av tryckt skrift bland krigsmanskap synas vara avsevärda. Utom möjligheten att uppnå det ur disciplinens synpunkt önskvärda resultatet, skulle större enhetlighet uppnås på ett område där hittills oreda rätt och där mer än eljest ett tillkrånglat och svårfattligt system är ägnat att skada. Disciplinens krav måste växla efter de försök som göras att störa densamma, och det måste endast anses vara i sin ordning att kunna, utan att behöva invänta grundlagsändringar, vidtaga nödvändiga åtgärder.

Från tryckfrihetens synpunkt synes icke heller ett sådant utbrytande ur tryckfrihetsförordningen av bestämmelserna på ifrågavarande område inne- bära några vådor. Det är endast i en mycket begränsad omfattning som spridning av skrift skulle regleras utanför tryckfrihetsförordningens bestäm- melser och på ett område där politisk agitation överhuvudtaget icke kan an- ses särskilt tilltalande. Regleringen skulle icke komma att bero på admi— nistrativt godtycke utan på beslut av regering och riksdag. Garantierna för missbruk från myndigheternas sida skulle i det väsentliga bli desamma eller likvärdiga med dem tryckfrihetsförordningen lämnar.

I det lagförslag som kommittén utarbetat ha med bibehållande av indrag- ningsförfarandet som det centrala de önskemål som förut angivits blivit beaktade.

1 & återger i allt väsentligt innehållet av tryckfrihetsförordningens bestäm- melser angående indragningsförfarandet (% 4 mom. 12 och 13), och blir, då stadgandet ej är inordnat i tryckfrihetsförordningen, tillämplig jämväl på andra än tryckta skrifter. I indragningsförfarandets anordningar har ingen förändring skett. Att utsträcka tryckfrihetskommitténs befogenhetsområde att avse jämväl icke tryckta skrifter synes icke böra möta några betänklig- heter. Av militär befälhavare under krigstid meddelat förordnande om in- dragning av skrift synes ej böra underställas tryckfrihetskommittén. Tryck— frihetskommitténs tillsättande och uppgift regleras av tryckfrihetsförord- ningen, av % 108 regeringsformen, & 70 riksdagsordningen och 20 å i instruk- tionen för justitieombudsmannen. Att i dessa lagrum insätta bestämmelser om att tryckfrihetskommittén skall hava även andra uppgifter än att vårda tryckfriheten synes ej erforderligt. Detta skulle även kunna medföra, att lagen ej ens beträffande icke tryckta skrifter kunde träda i tillämpning förrän efter grundlagsändring. Beträffande beskrivningen av ifrågavarande propaganda har följts det uttryckssätt som föreslagits för 71 % SfK.

För det fall att periodisk skrift visar sig gång efter annan innehålla ytt- randen syftande till undergrävande av krigslydnaden ha ifrågasatts bestäm- melser, som skulle öppna möjlighet att för viss tid förbjuda skriftens spri-

dande vid trupp eller å flottans fartyg. Kommitténs majoritet har emeller- tid ansett att med bestämmelserna i 1 5 ett sådant längre gående ingrepp i friheten att sprida skrifter ej är erforderligt.

2 g innehåller de nya straffbestämmelser som, enligt vad förut sagts, måste anses erforderliga för att komplettera indragningsförfarandet. Straffskyl— digheten är inskränkt till de fall där det är uppenbart att man har att göra med en skrift med disciplinupplösande innehåll, d. v. s. i regel en skrift som genom sitt innehåll angiver att den huvudsakligen vänder sig till krigsfolk. Indragningsmyndighetens friande beslut bör naturligtvis komma den åtalade till godo. Därigenom undvikes också en kollision mellan denna myndighets prövning och domstolens. I 2 % har inbegripits för det av kom- mittén förut antydda fallet, då propaganda bland civila bör likställas med propaganda bland krigsfolk. Fallet avser sådana tillfällen, då värnpliktiga, som ej äro krigsmän, äro samlade på grund av bestämmelse i värnpliktslagen. Att vid ett tillfälle, då de värnpliktiga samlats på statens föranstaltande, bland dem driva propaganda i disciplinupplösande syfte framstår som en utmaning mot samhället, och då i allt väsentligt de skäl, som tala för ett kraftigare in- gripande mot skriftlig propaganda bland krigsfolk, äga tillämpning även här, har kommittén ansett densamma böra bli föremål för liknande behandling. Ett indragningsförfarande torde här icke böra komma i fråga.

Då lagstiftningen anordnas utanför tryckfrihetsförordningens ram, möj- liggöres utan särskilda bestämmelser att polisen, i de fall då spridning eller innehav straffas, på eget initiativ kan ingripa med beslag.

Utöver den ändrade lydelse, som redan föreslagits beträffande brottsbe- skrivningen i 71 % SfK, synes annan ändring i detta lagrum ej påkallad än att däri intages en bestämmelse motsvarande förenämnda lagförslags straff- stadgande för innehav av skrift med disciplinupplösande innehåll. I 72 & SfK erfordras en mindre jämkning.

Militärens deltagande i möten m. m.

Gällande bestämmelser och föregående behandling av hithörande frågor.

Vad angår m ö t e n i a 1 l m ä 11 h e t är _— utöver de allmänna bestäm- melser, som församlingsrätten enligt allmänna strafflagen och ordnings- stadgan för rikets städer är underkastad — den församlingsrätt, som tillkom— mer personer lydande under SfK, inskränkt genom stadgandena i 73 % SfK och lagen den 16 juni 1906 om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster m. m.

I 73 % SfK stadgas straff för krigsfolk som håller sammankomst för råd- plägning i ämnen, genom vilkas avhandlande fruktan eller misströstan kan hos krigsfolket utbredas eller brott mot krigslydnaden lätt kan föranledas, såsom om faran eller olämpligheten av företag eller tjänsteförrättning, där-

till befallning är given eller förväntas, om vådan av den ställning, vari krigs- makten eller någon del därav befinner sig, eller om förmans förhållande eller åtgärder. Av de exempel på otillåtna överläggningsämnen som sålunda an- föras avse de båda första huvudsakligen krigstid, medan det tredje äger lika giltighet i fred som krig. —— I motsvarande paragraf i 1881 års SfK fanns upptaget ytterligare ett sådant exempel, nämligen otillräckligheten av lön, beklädnad eller underhåll, men detta uteslöts i 1914 års SfK. Vissa be- stämmelser meddelas vidare för det fall, att officer eller underofficer i ända- mål som nu sagts, kallat underlydande till sammankomst eller givit dem tillstånd att hälla sådan sammankomst. Huruvida det är fråga om en allmän eller enskild sammankomst är likgiltigt.1

Medan 73 % SfK riktar sig mot sådana för krigslydnaden farliga samman- komster, som hållas inom krigsmakten, avser 1906 års lag att förhindra, att krigsfolk deltar i civila sammankomster, vid vilka disciplinupplösande propaganda är att förvänta. För lagens tillämpning fordras: 1) att samman— komst blivit utsatt att äga rum å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänst- göring (att det skall vara fråga om en allmän sammankomst framgår icke av lagen, utan även enskilda sammankomster torde åsyftas); 2) att det skall på giltiga grunder kunna antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden (de be- gagnade uttrycken äro desamma som förekomma i & 4 mom. 12 TF för att karakterisera disciplinupplösande skrifter). Där dessa båda förutsättningar äro för handen, äger på stället varande högste befälhavare förbjuda man- skapet att deltaga i sammankomsten. Om förbuds meddelande skall befäl- havaren ofördröjligen avlåta underrättelse till justitiekanslern.£

Utan betydelse är, om sammankomsten äger rum för överläggning eller hållande av föredrag, om den sker inom— eller utomhus eller om manskapet är i uniform eller ej. Förbudet måste tydligtvis hänföra sig till viss särskild sammankomst. Någon rätt att generellt förbjuda bevistandet av samman- komster av visst slag, respektive sammankomster, som anordnas inom vissa lokaler eller av vissa personer, äger befälhavaren sålunda icke.3

De straffstadganden, som pläga tillämpas vid överträdelse av meddelat förbud, äro 79 och 130 %% SfK, vilka handla om underlåtenhet att efter-

1 Stadgandet i 73 & SfK har även ansetts vara normerande för krigsfolkets föreningsrätt. Härutinnan hänvisas till redogörelsen sid. 284 f. ” Enligt ett kungl. cirkulär den 5 februari 1915 skall polismyndigheten å ort, där krigs- manskap är samlat till tjänstgöring, ofördröjligen underrätta högste befälhavaren, så snart polismyndigheten fått vetskap om att sådan sammankomst skall äga rum. 3 Befälhavare har ej ansetts äga befogenhet att meddela allmänt förbud för manskap att besöka dansbanor eller andra lokaler eller att deltaga i vissa möten; se N. J. A. 1913 sid. 6. —— Enligt inhämtade upplysningar plågar stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogs- station meddela förbud mot besök å Sillénkommunistiska, Kilbomssocialistiska och syndika- listiska möten. I allmänhet avse eljest förhuden Sillénkommunistiska möten. Förbud att besöka fredsmöte meddelas ej, om där ej förekommer uppmaning till värnpliktsvägran o. dyl. Något förbud att besöka nationalsocialistiska möten har ej meddelats.

komma överordnads föreskrifter samt försummelse av tjänsteplikter. En- dast disciplinstraff torde ådömas.1

Förslag om ändring av bestämmelserna i 1906 års lag har vid flera till- fällen framlagts.

Åren 1917 och 1918 inkommo sålunda framställningar i sådant syfte, å ena sidan från stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm och å andra sidan från Stockholms vänsterkommun. Dessa hänskötos till de sak- kunniga för utredning av församlingsrätten men föranledde ej i deras 1919 avgivna betänkande annat än ett uttalande, att gällande specialbestämmelser beträffande krigsmans rätt att deltaga i sammankomst icke borde upphävas genom den av de sakkunniga föreslagna allmänna lagen om församlingsrätt.

I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan föreslogs ny lydelse av 1906 års lag, ävensom vissa bestämmelser avsedda att inflyta i en blivande allmän lag om församlingsfriheten.

Beträffande 1906 års lag ansågs, att uttrycket »ort, där krigsmanskap är samlat för tjänstgöring» lede av oklarhet och lätt kunde kringgås därigenom att samman- komsten hölles alldeles i närheten av tjänstgöringsorten. Därför föreslogs bestäm- melsernas utsträckande till sammankomster, som utsatts att hållas inom 5 km från sådan ort. Vidare föreslogs borttagande av uttrycket »att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet» samt utbytande av orden »vilka åsyfta att» mot uttrycket »som äro ägnade att». Med yttranden, som voro ägnade att uppväcka hat mot be— fälet eller eljest undergräva krigslydnaden, likställdes yttranden, som voro ägnade att »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten». Ävenledes jämställdes med den om- ständighet, att vid sammankomsten antoges skola förekomma yttranden av sålunda angiven beskaffenhet, att därvid antoges skola behandlas ämnen, som åsyftades i 73 % SfK. Detta motiverades därmed, att om krigsfolk ej finge hålla sammankomst för rådplägning i sådana ämnen, det naturligtvis ock borde kunna förbjudas dem att besöka sammankomster, som för sådant ändamål av annan anordnats. Det för- klarades uttryckligen, att vad sålunda stadgats om sammankomster även skulle gälla demonstrationståg, om på giltiga grunder kunde antagas att det vore ägnat att upphetsa till ovilja mot krigstjänsten, uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden.

För att lämna militärbefälet ett vapen mot den verksamhet, som av föreningar och sammanslutningar å enskilda möten dreves i försvarsfientligt syfte föreslogs införande i 1906 års lag av ett stadgande av det innehåll. att om förening eller sammanslutning bedreve verksamhet, som på giltiga grunder kunde anses ägnad att upphetsa till ovilja mot krigstjänsten, uppväcka hat mot det militära befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, vederbörande befälhavare skulle äga förbjuda manskapet att deltaga i sammankomster och demonstrationståg, som av föreningen eller sammanslutningen anordnades. Detsamma skulle vara fallet, därest det på giltiga grunder kunde antagas, att inom förening eller sammanslutning avhandlades sådana ämnen som åsyftades i 73 % SfK. '

För underlättande av den kontroll, som genomförandet av 1906 års lag förutsatte, borde slutligen i en blivande lag om församlingsfrihet stadgas bl. a. att den, som å ort där krigsmanskap vore samlat till tjänstgöring eller inom 5 km. avstånd från sådan ort ville anordna allmän sammankomst för behandling av fråga, som rörde

* Se Bil. 4.

rikets försvarsväsen, eller demonstrationståg i syfte att giva uttryck för deltagarnas mening i sådan fråga skulle vara skyldig att hos polismyndigheten begära tillstånd till sammankomstens hållande.

I motiven anfördes (sid. 54): Visserligen äger vederbörande befälhavare enligt lagen den 16 juni 1906 rättighet att förbjuda manskapet att bevista utlyst sammankomst med försvarsfientligt pro— gram, n. b. om det på giltiga grunder kan antagas, att vid sammankomsten skola förekomma yttranden, vilka åsyfta att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Men denna lag har i praktiken visat sig icke hava åsyftad betydelse. Även frånsett svårigheten att utöva kontroll, särskilt om, såsom ofta är fallet, sammankomsten är av en- skild natur och tillträde för myndigheterna sålunda förbjudet, är lagen nämligen till sin effektivitet synnerligen starkt beskuren därigenom, att förbudet alltid måste avse en redan utlyst sammankomst. Genom att sprida kännedom om samman- komsten på sådant sätt eller så sent, att militärmyndigheterna ej erhålla vetskap om densamma i tillräckligt god tid för att hinna utfärda förbud, eller genom att, om förbud utfärdats, i sista stund ändra tid och plats för sammankomsten avlägs- nar man lätt de svårigheter för propagandan, som lagen velat skapa. Samma re- sultat ernås genom att åt sammankomsten förläna en skenbart oskyldig karaktär, d. v. 5. genom att i det offentliggjorda programmet ej upptaga de ämnen av för- griplig beskaffenhet, som skola där förekomma till behandling 0. s. v. Dessa svag- heter i lagens bestämmelser hava agitatorerna insett och i stort sett gjort lagen betydelselös genom att anlita ovan berörda metoder att kringgå densamma.

För meddelanden om plats och tid för dylika sammankomster hava i syfte att undgå offentlighet telefonen och posten kommit till användning.

I det inom justitiedepartementet 1929 utarbetade utlåtandet anfördes om dessa förslag bl. a.:

Att på föreslaget sätt angiva en viss bestämd zon, inom vilken dylikt förbud skulle få meddelas, synes både av praktiska och teoretiska skäl olämpligt. Emeller- tid torde anledning föreligga att utsträcka stadgandets tillämplighet utöver vad som kan omfattas av ortsbegreppet. Ett dylikt utsträckande torde kunna ske därigenom, att efter orden »å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring» insättes orden »eller i närheten av sådan ort». Därest ändring av stadgandet skall ske, synes ej heller anledning föreligga att motsätta sig att på föreslaget sätt utbyta orden >vilka åsyfta att» mot uttrycket »som äro ägnade att» ävensom att utbyta orden »utplåna känslan av plikter mot fosterlandet» mot uttrycket »upphetsa till ovilja mot krigstjänsten» eller kanske hellre i lagrummet upptaga jämväl sistnämnda uttryck. (Jämför emellertid ordalagen i % 4: 12 tryckfrihetsförordningen .) Det har även ifrågasatts, att dylikt förbud skulle kunna avse även sammankomster, där- vid skola behandlas ämnen, som åsyftas i 73 å i strafflagen för krigsmakten. Fråga kan emellertid vara, om förbudet verkligen bör avse dylika sammankomster annat än då ifrågavarande ämnen avhandlats på sådant sätt som förut är nämnt.

I skrivelsen till Konungen den 21 september 1933 berörde befälhavande amiralen i Karlskrona även denna fråga.

Han föreslog, att —— i den mån så erfordrades genom författningsändring möjlighet skapades för skyndsamt utfärdande av generellt förbud gällande örlogs- stationer och kustfästningar mot allt hållande av föredrag, vari yttranden med syfte att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet, uppväcka hat mot befälet eller

eljest undergräva krigslydnaden kunde väntas förekomma, såväl på offentlig plats som i lokal, dit allmänheten ägde tillträde.

I till kommittén inkomna yttranden anföra:

Chefen för marinstaben: I en stad av Karlskrona storlek är det möjligt för mili- tärbefälet att följa förekomsten av möten av statsfientlig karaktär och förbjuda deltagande i desamma. Så är däremot näppeligen fallet i Stockholm. Därför er- fordrades ett allmänt förbud för krigsmanskap mot deltagande i sammankomster, anordnade av organisationer eller personer, kända för statsfientlig verksamhet. Ät högste militäre befälhavare på vederbörande plats borde uppdragas att tillkänna- giva vilka organisationer och personer, som skulle falla under detta förbud. Sam- tidigt borde stadgas skyldighet för polismyndighet att biträda militärbefälet vid upprätthållande av dylikt förbud. I Stockholm hade under senare tid förekommit, att kommunistiska värnpliktiga i trupp trotsat av myndigheterna utfärdat förbud att besöka kommunistiskt möte. Stockholms polismästare hade förklarat att polis- myndigheterna icke äga författningsenlig rätt att ingripa häremot.

Chefen för I. 22 (Karlstad): 1906 års lag hade icke kunnat komma till tillämp- ning beträffande vissa kommunistiska sammankomster utom kasern, till vilka de värnpliktiga inbjudits och varvid föredrag förekommit och detta dels emedan anordnarna av dylika sammankomster vanligen underlåtit att offentligen annon- sera dem och dels emedan propagandasyftet vanligen maskerats under förebärande av andra, lagliga ändamål (kaffebjudningar o. d.). Dä därtill komme, att truppför- bandschef enligt gällande tolkning icke ansåges befogad att genom generella före- skrifter organisera kontroll å manskapets besök vid sammankomster, så bleve möjligheten att ingripa mot hithörande slag av disciplinupplösande och statsfient- lig verksamhet ringa eller ingen.

Militärbefälhavaren för övre Norrland: Förbud erfordrades för militärmanskap att i uniform deltaga i demonstrationer eller sammankomster anordnade av stats— fientliga element, eller vid vilka det kunde antagas, att yttranden skulle förekomma, vilka åsyftade att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden. Den nuvarande formalistiska tillämpningen av lagen den 16 juni 1906 hade medfört, att den utan svårighet kunnat kringgås. Militärmanskap hade i icke ringa utsträckning närvarit vid sådana möten, utan att ingripande kunnat ske för varje särskild gång. Genom att ändra tid eller plats för mötet kunde vidare ett förbud utan svårighet kringgås. Ett generellt förbud hade avsedd verkan, under det att ständigt upprepade förbud ofta kunde onödigt- vis rikta uppmärksamheten på det angivna slaget av möten. Allt detta gällde, därest icke över huvud offentliga yttranden av i lagen 1906 angiven natur ansåges böra straffbeläggas. Det hade nämligen angivits som en egendomlighet att stämpla dem farliga, så att utfärdande av förbud för deras åhörande medgivits, men att deras fällande icke kriminaliserats.

Slutligen må nämnas, att stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogs- station i skrivelse till Konungen den 25 oktober 1934 påyrkat införande av skyldighet för polismyndigheten att avlägsna militärmanskap från för dem förbjudna möten.

I skrivelsen anföres, att det visat sig, att straffet för överträdelse av meddelat förbud icke alltid vore tillräckligt för att hindra manskap att överträda detta. Önskvärt syntes därför vara, att krigsmanskap, som trotsade detsamma, kunde omedelbart avlägsnas från mötet. 1906 års lag lämnade emellertid intet svar på frågan, huruvida detta läte sig göra. Polismyndigheterna i landet torde i avsaknad av uttryckligt lagstadgande i ämnet ställa sig tveksamma till frågan om sin be-

fogenhet att avlägsna militärmanskap från möte och närmast luta åt den lue- ningen, att dylik befogenhet ej funnes. Emellertid måste det anses otillfredsstäl- lande, att ett i laga ordning meddelat förbud icke skulle kunna bringas till åt- lydnad. Och även om det med den otydlighet, som syntes vidläda nuvarande lag- stiftning, skulle kunna befaras, att sammanstötningar mellan mötesdeltagare och ordningsmakt någon gång bleve följden vid ett ingripande, torde detta mindre ofta bliva fallet, i händelse det förefunnes ett uttryckligt lagstadgande, som förplik- tade till dylikt ingripande.

I vad mån 1906 års lag är tillämplig även på d e m 0 n s t r a t i o n s- tå g är tveksamt. I denna del synes det vara befogat att giva 1906 års lag sådan tolkning, att under densamma inbegripas även sådana fall, där det på giltiga grunder kan antagas, att vid ett demonstrationståg skola förekomma yttranden av den beskaffenhet, som i nämnda lag sägs. Det väsentliga vid demonstrationståg är emellertid tydligtvis icke de vid detsamma tilläventyrs förekommande yttrandena utan den opinionsyttring, som ligger i demonstrationståget såsom sådant. I känslan härav har man också ifrågasatt en ännu vidsträcktare tolkning av 1906 års lag, enligt vilken denna skulle komma till tillämpning även i sådana fall, där demonstrations- tåget äger omedelbart samband med sammankomst, där yttranden av det slag, som i lagen avses, kunna befaras, ävensom i de fall, där själva de- monstrationen har samma syfte som de i lagen angivna yttrandena.1

I vissa militära reglementen etc. finnas bestämmelser rörande deltagande i demonstrationståg.

I rekrytundervisning för kustartilleriet (mom. 54) stadgas sålunda, att kustartilleristen skall iakttaga att »icke utan tillstånd deltaga i demonstra- tioner». I fästningsinstruktionen för Karlskrona fästning (mom. 80) stadgas, att det är militär personal förbjudet att utan särskilt tillstånd deltaga i de- monstrationståg, som äger rum inom fästningen. Vad beträffar Stockholms garnison finnes en av överkommendanten utfärdad garnisonsorder (den 14 september 1917), med innehåll att garnisonens manskap förbjudes deltaga i s. k. demonstrationståg samt att under permission eller fritid uppträda i större grupper utom kasernerna och att den, som utan laglig befogenhet ordnar eller leder manskap, hemfaller under 5 122 SfK (egenmäktigt tagande av befäl). — I flottans rekrytundervisning fanns åren 1913—1922 upptaget förbud för krigsfolk att å gator och allmänna platser sluta sig till folksamlingar och att utan tillstånd deltaga i några slags demonstrationer. För närvarande finnas emellertid icke vare sig i flottans rekrytundervisning eller i reglemen- tet för marinen någon bestämmelse i frågan. I soldatinstruktionen och tjänst— göringsreglementet för armén finnas ej heller några bestämmelser härom.

Anmärkas må till sist, att stadgandet i 96 % SfK om straff för den som inom förläggnings- eller stationsort eller, då han å annan ort uppträder i mi-

"1 Det_ må erinras om att i 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan foreslagits införande av uttrycklig bestämmelse i 1906 års lag, att denna även skulle gälla demonstrationståg.

litär tjänstedråkt, å allmän plats brister i anständigt uppförande eller åstad- kommer förargelse, kan tänkas bli tillämpligt på deltagande i demonstra- tionståg.1

I flera av de förut intagna yttrandena från militärmyndigheterna påyrkas skärpta bestämmelser beträffande militärens deltagande i demonstrationståg.

Frågan har även påtalats av chefen för marinstaben i en skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 november 1933, däri påyrkades utfärdande av förbud för militär personal att i uniform deltaga i av politiska organisationer an— ordnat demonstrationståg eller att i uniform medverka som talare eller funktionär vid av politisk organisation anordnat möte. I skrivelsen an- fördes bl. a.:

Med den tillspetsning, som de politiska motsättningarna inom landet fått, måste det anses olämpligt att militär personal på ett mer framträdande sätt deltoge i politiska manifestationer på den ena eller andra sidan. Direkt förbud syntes dock kunna utfärdas endast mot sådant deltagande i uniform; vad beträffade regle— randet av dylikt deltagande i civil dräkt syntes man endast hava att förlita sig till vederbörandes sunda omdöme. Förbud borde uppenbarligen gälla lika för all militär personal och lika för alla platser. Den mest framträdande av brukliga politiska manifestationer vore demonstrationståget. Mot deltagande i sådant i uni- form borde förbud utfärdas. Förbudet borde ej utsträckas att gälla »demonstra- tion». Vad med sagda begrepp avsåges vore skäligen oklart; om därmed menades möte, som avhölles före eller efter anordnat demonstrationståg, syntes deltagande häri ej kunna förbjudas annat än jämlikt 1906 års lag.

Ingripande i fråga om lokaler, där disciplinupplösande p r o p a g a n (1 a h e (1 riv e s, såsom kaféer o. dyl., påyrkas av flera mili- tärmyndigheter.

Beträffande gällande bestämmelser för bedrivande av kaférörelse o. dyl. må nämnas följande:

Enligt kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnersdricka må sådan försäljning i regel ej bedrivas av annan än den, som därtill erhållit tillstånd (& 2). Tillstånd må ej meddelas inom läger, kasernområde eller annat, uteslutande för krigsmaktens behov upplåtet område (% 3 mom. 4). Tillstånd till utskänkning meddelas av läns- styrelse (5 13). Vid större folkanhopningar etc. (bl. a. vapenövningsmöte eller sammandragning av trupp) må länsstyrelse, ävensom i stad polismyn- dighet samt å landet kronobetjänt och kommunalnämnd för visst tillfälle förbjuda utskänkningen eller föreskriva inskränkningar däri (% 25). Därest å ställe, där idkande av utskänkning medgivits, oordningar visa sig eller osedlighet bedrives och till följd därav rörelsens innehavare icke anses vara lämplig att vidare förestå densamma, äger länsstyrelse att återkalla utskänkningsrätten (27 % mom. 1). Därest oordningar föranledas av detalj- handel med pilsnerdricka eller å försäljningsstället osedlighet bedrives och

1 Se Bil. 4.

sådant fortfar, oaktat skedd erinran från polismyndighet i stad eller krono- betjänt eller kommunalnämnd å landet, må i stad magistraten (i Stockholm överståthållarämbetet) och på landet kommunalnämnden förbjuda försälj- ningens fortsatta bedrivande. Beslutet härom skall genast gå i verkställighet, men inom 8 dagar underställas prövning av länsstyrelsen, som har att för viss tid fastställa detsamma eller ock upphäva det (5 27 mom. 2).

Motsvarande bestämmelser finnas i kungl. förordningen angående för- säljning av rusdrycker den 14 juni 1917 (åå 55, 70—72).

I kungl. förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker stadgas, att — bortsett från det fall att någon har rätt att utskänka pilsnerdricka samt beträffande utskänk- ning vid tillfällig allmån sammankomst o. dyl. —— rätt till utskänkning av al- koholfria drycker endast tillkommer den *som erhållit bevis om tillstånd eller anmälan (% 4). Länsstyrelse äger att efter framställning, i stad av stads- fullmäktige och på landet av kommunalstämma, förordna om införande av tillståndstvång (% 5 mom. 1). Inom läger, kasernområde eller annat ute- slutande för krigsmaktens behov upplåtet område må utskänkning ej äga rum med mindre länsstyrelse, på framställning av vederbörande befäl- havare, därtill meddelat tillstånd (5 5 mom. 2). Eljest är det i regel tillräck- ligt med anmälan. Bedrives å försäljningsställe osedlighet eller visar sig sådant ställe utgöra tillhåll för personer, som dömts för olovlig befattning med rusdrycker, eller finnes innehavaren vara oförmögen att upprätthålla god ordning i försäljningslokalen eller föranledas av försäljningen oord- ningar i närheten av försäljningsstället, äger länsstyrelsen återkalla till- stånd till försäljning eller för viss tid meddela förbud mot utskänkningen (% 14 mom. 1). I detta fall må ock i annan stad än Stockholm magistraten och på landet kommunalnämnden förbjuda utskänkningens fortsatta be- drivande, i överensstämmelse med vad som gäller beträffande utskänkning av pilsnerdricka (% 14 mom. 2). Vid större folkanhopningar etc. gälla jäm— väl motsvarande bestämmelser som i fråga om utskänkning av pilsnerdricka

(% 15)-

I skrivelsen till Konungen den 21 september 1933 anförde befälhavande amiralen i Karlskrona:

Den mera intima kommunistiska agitationen har i Karlskrona sin central i ett invid flottans kaserner beläget kafé. Innehavaren av detta intager en ledande ställning inom det kommunistiska partiets lokalavdelning, vars övriga mera aktiva medlemmar ofta där hava sitt tillhåll. Det är vidare känt, att å kaféet i fråga tillhandahålles kommunistisk propagandalitteratur och att sådan därifrån distri- bueras till militärmanskapet. Tydligt är, att kaférörelsen endast utgör en täck- mantel för den kommunistiska agitationen bland militärmanskapet och att kaféet av dess nuvarande innehavare övertagits för att bliva en hård för denna agitation. Den form av agitation, som bedrives med utgångspunkt från ett av det kom- munistiska partiet eller någon av dess betrodda medlemmar innehaft kafé, synes mig på ett ganska effektivt sätt kunna åtkommas genom att befälhavare — 1

analogi med vad som gäller enligt lagen om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster —— bemyndigas att utfärda förbud för krigsmanskap att besöka utskänkningsställe, som, enligt vad av vederbörande polismyndighet verk- ställd undersökning ger vid handen, utgör tillhåll för personer, kända för att be- driva vaerksamhet, åsyftande krigslydnadens undergrävande, eller vars innehavare eller föreståndare år dylik person. För förbudets utfärdande höra i övrigt upp- ställas de villkor och bestämmelser, som gälla enligt nyss nämnda lag, med tillägg av ändamålsenlig tidsbestämning för förbudets giltighet. Bemyndigandet för be- fälhavare att utfärda dylikt förbud skulle alltså gälla utskänkningsställen »å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring». För det fall att utskänknings- ställe, å vilket bedrives kommunistisk agitation, är beläget omedelbart invid kasern- område —- såsom förhållandet är här i staden —- torde det emellertid icke vara tillräckligt med förbud för militärmanskapet att besöka kaféet, utan bör det läggas i myndigheternas hand att kunna förbjuda utskänkningens fortsatta bedrivande. I 14 5 av kungl. förordningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker angivas åtskilliga fall, då sådant förbud kan av länsstyrelse eller interimistiskt av annan civil myndighet meddelas. Genom ett tillägg till mom. 1 av sagda paragraf eller ock genom särskild författning skulle vad där stadgas kunna utsträckas att gälla även nu förevarande fall. Ett sådant tillägg skulle förslagsvis kunna tillfogas såsom ett nytt stycke och erhålla följande lydelse: »Vad i första stycket är stadgat gälle även för det fall, att utskänknings- ställe, vilket är beläget omedelbart invid kasernområde, läger eller annat för krigs- maktens behov upplåtet område, visar sig utgöra tillhåll för personer, som äro kända för att bedriva verksamhet, åsyftande krigslydnadens undergrävande, eller vilket innehaves eller förestås av dylik person.» Ett motsvarande tillägg torde möjligen även befinnas erforderligt vid 27 % av kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka.

I infordrat yttrande tillstyrkte chefen för marinstaben dessa förslag och anförde bl. a.:

1906 års lag åsyftade endast tillfälliga sammankomster under det att befäl- havande amiralen i Karlskrona åsyftade ett mera permanent förbud för under- lydande att besöka sådana namngivna offentliga närings- eller samlingsställen, som av vederbörande administrativa myndigheter vore kända som tillhåll för personer, som bedriva sådan verksamhet, som i nyssnämnda lag avsåges. Chefen för marin- staben biträdde befälhavande amiralens i Karlskrona förslag, och syntes ordnings- föreskrifter av denna art kunna inflyta i vederbörliga reglementen eller ock utgå som en allmän kungörelse, vars innehåll då skulle vara följande, där givetvis formuleringen borde noggrannare prövas: »Å ort, där krigsmanskap är samlat till tjänstgöring, äge på stället varande högste befälhavare förbjuda manskapet att besöka sådana närings- eller samlingsställen, som enligt vad av vederbörande ad- ministrativa myndighet föranstaltad undersökning giver vid handen, plåga använ; das till sammankomster av personer, kända för sådan verksamhet, som åsyftar att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot be- fälet eller eljest undergräva krigslydnaden, eller som innehavas eller förestås av dylik person.»

I till kommittén inkommet yttrande anför militärbefälhavaren för övre Norrland:

Enligt förordn. ang. försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker 5 % 2 mom. erfordrades för utskänkning av alkoholfria drycker inom ute- slutande för krigsmaktens behov upplåtet område tillstånd av länsstyrelsen efter

framställning av vederbörande befälhavare. Denna bestämmelse borde utsträckas att gälla område på ett avstånd från kasernerna, som av vederbörande befälhavare till länsstyrelsen anmäldes.

Frågan om militärbefälets befogenhet i avseende å o r (1 nin g e n s upprätthållande i allmänhet och rätt att härvid erhålla bi- träde av polis har förut i olika sammanhang berörts.

Inom kasernområde etc. åligger ordningens upprätthållande militärbefäl (vakter, patruller etc.). Militär befälhavare kan förbjuda obehöriga tillträde till kaserner och andra områden.

Militärbefälet äger emellertid även därutöver i viss utsträckning polisbe- ? fogenhet mot civila. _I kungörelsen den 9 maj 1916 angående vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid upprätthållande av allmän ord- ning m. rn. finnes sålunda föreskrivet bl. a. att om vakt, patrull el. dyl. förmärker, att genom oljud eller oväsen eller på annat sätt den allmänna ordningen störes, underrättelse härom ofördröjligen skall lämnas till polis- myndighet (5 1 st. 1). Stör någon på detta sätt ordningen i närheten av post— eller vaktställe eller marinen tillhörande fartyg, skall vaktens eller fartygets befälhavare äga taga den felande i förvar (1 % st. 2). Om vakt, patrull el. dyl. eller någon som tillhör avdelning av krigsmakten under tjänsteutövning blir utsatt för våld eller förolämpning, äger vakt eller befälhavare, om polismyndighet ej finnes tillstädes, ävenledes taga den som gjort sig skyldig till våldet eller förolämpningen i förvar (3 $). Om någon sålunda tagits i förvar, må han emellertid, därest häktningsskäl ej föreligger, ej kvarhållas längre än till dess han uppgivit namn och hem- vist (4 å). Slutligen innehåller kungörelsen bestämmelser om nödvärnsrätt och rätt att använda vapen (5 €).

Vid flera tillfällen har ifrågasatts utsträckning av denna polisbefogenhet. I 1921 års betänkande om den försvarsfientliga propagandan föreslogs införande uti 1916 års kungörelse av en bestämmelse att å plats, där krigs- manskap vore samlat till övning, på stället varande högste befälhavare skulle —— där för ordningens upprätthållande sådant ansåges erforderligt -— äga förbjuda personer, som ej tillhörde krigsmanskapet, att utan giltig anledning uppehålla sig å övningsplatsen ävensom för förbudets genomfö- rande låta avspärra densamma.

I det inom justitiedepartementet 1929 utarbetade utlåtandet avstyrktes emellertid detta förslag och anfördes:

För visso tala skäl för en bestämmelse av angiven innebörd. De bekanta hän- delserna vid Hallandsmanövern 1928 visa, att behov finnes av en dylik före- skrift. Emellertid kunna befogade invändningar framställas mot bestämmelsen, åtminstone i dess föreslagna avfattning. Sålunda kan invändas, att bestämmelsen är av den beskaffenhet, att den bör erhålla: allmän lags karaktär; det lärer näppe- ligen vara konstitutionellt riktigt att i administrativ ordning giva militärbefälhava- ren rätt att förbjuda civila personer att uppehålla sig å område, som ej tillhör eller på liknande sätt disponeras av militär myndighet. Dylik rätt torde endast

kunna givas beträffande område, som är stadigvarande upplåtet för militära öv- ningar. Vidare torde det i många fall ej vara praktiskt genomförbart att på före— slaget sätt avspärra dylikt område.

I stället föreslogs i utlåtandet bl. a. att åt länsstyrelse borde lämnas be- fogenhet att stadga vite för beträdande av område, som vore stadigvarande upplåtet för militärövningar, och att, där dylikt vitesförbud utfärdats, högste befälhavaren skulle äga från området avvisa obehöriga personer.

I till kommittén inkommet yttrande anför chefen för marinstaben: Det vore av synnerlig vikt, att författningsenligt tydligt stadgades polismyndig- hets skyldighet att biträda militärbefälet vid förhindrandet av den försvarsfient- liga propagandan, i skrift och tal. — —— — Vidare borde, när polismyndighet ej funnes tillstädes, militärpersonalen ha rätt att fasttaga civila personer, som be- dreve antimilitär propaganda bland militärmanskap, för vidare överlämnande till polismyndighet.

Utländska bestämmelser.1

Härutinnan finnas en mångfald olika bestämmelser. Dessa sammanhänga naturligen nära med frågan om rätten för militär personal att deltaga i politiska föreningar eller över huvud taget utöva politiska rättigheter. För dessa frågor skall emellertid redogöras i annat sammanhang.2

Danmark: I strafflagen för krigsmakten (% 162) stadgas straff för krigsmän, som utan överordnads tillstånd deltaga i sammankomst av krigsmän för att rådslå om tjänsteförhållanden eller politiska angelägenheter eller i trots av deras överordnade meddelat särskilt förbud deltaga i politisk sammankomst av civila medborgare. -— Stadgandet motsvaras av likartade föreskrifter i tjänstgöringsreglementena. — Rätt att utfärda dylikt förbud tillkommer garnisonskommendanten eller i garnison, där che- fen för generalkommandot eller divisionschef har sitt säte, denne, samt vid flottan högste befälhavaren. Något allmänt förbud mot deltagande i viss organisations möten får ej meddelas. Dock anses det lagligen kunna utfärdas förbud mot del- tagande i kommunistiska möten och demonstrationer. Vidare har genom gene- ralorder förbud utfärdats för militär att besöka vissa angivna kommunistiska möteslokaler och klubbar. _ Polisen anses ha skyldighet att övervaka efterlev- naden av dessa bestämmelser och kan avlägsna militärer från ett för dem för- bjudet möte. Polisen har på eget initiativ inskridit och anhållit en uniformerad värnpliktig, som i en kommunistisk demonstration bar en röd fana. — Enligt all— männa rättsregler må civila agitatorer, som göra sig skyldiga till straffbara hand- lingar, anhållas av militärbefälet om de tagas på bar gärning.

Finland: I strafflagen för krigsmakten (% 147) stadgas straff för krigsmän i aktiv tjänst eller värnpliktiga, vilka utan lov av vederbörande befäl deltaga i offentlig sammankomst. År 1928 gav befälhavaren för krigsmakten vederbörande garnisons— eller förbandschef rätt att medgiva besök i arbetarföreningars hus, därest det endast vore fråga om tillställning, vid vilken icke politik förekomme. Detta hindrar emel— lertid icke, att garnisons- eller förbandschefen kan på skälig anledning förbjuda

1 Jfr sid. 204, not 1. 2 Se sid. 292 f.

15—421111

sådana besök. Tidigare utfärdades förbud att besöka vissa kaféer i garnisonsstä- derna, där man misstänkte att propaganda bedrevs. Numera meddelas emellertid icke dylika förbud, enär de visade sig svåra att övervaka. —— Polisen har icke skyl- dighet att annat än på uppmaning av militärbefäl hindra militär att besöka sam— mankomst. Därest civila agitatorer bedriva verksamhet bland militärer så, att de göra sig skyldiga till brott mot strafflagens vidsträckta förräderibestämmelser, kunna de av envar anhållas.

Norge: Genom kommenderande generalens cirkulär den 28 februari 1918 har förbud meddelats för värnpliktiga, inkallade till tjänst, och andra krigsmän att i uniform deltaga i sammankomster med försvarsfientligt syfte. —— Enligt cirkulär den 17 januari 1905 bestämmes, att det »på ekserserplasser og i militaere etablisse- menter samt under militaere övelser i det hele tatt ikke tillates noen mot vårt forsvarsvesen eller dets myndigheter rettet agitasjon, det vaere sig ved utdeling av skrifter, föredrag, taler eller lignende henvendelser». Enligt cirkulär den 3 april 1916 skall detta förbud också avse bärandet av antimilitaristiska eller andra lik- nande märken och försvarsfientliga demonstrationer på annat sätt.

Militärt befäl har en mera vidsträckt polisbefogenhet än hos oss. I Disciplinaer- reglement for haeren og flåten den 1 december 1932 (% 16) stadgas: »Til oprett- holdelse av ordenen innen festning, ekserserplass, militaar leir, kaserne, verksted, verft, krigsfartoi og annet militaert område har befalingsmenn og militaere vakter almindelig politimyndighet likeoverfor enhver såvel innenfor vedkommende om- råde som i fornaden utstrekkning innen de naermest tilstotende omgivelser. Personer, som volder forstyrrelse av ordenen, kan bortvises eller fjernes med makt og i fornodent fall anholdes (forelobig arresteres), inntil der ikke lenger er grunn til å befrykte forstyrrelse av ordenen av dem, og man har fått tilfredsstillende op- lysning om vedkommendes navn, stilling og bopel og i tilfelle avhort vidner.» Dessa bestämmelser avse varje område, inom vilket vederbörande militära befäl har plikt och rätt att upprätthålla ordningen, ej blott övningsplatser, kaserner etc. som tillhöra de militära myndigheterna, utan också vad som tillfälligtvis nyttjas som bivack, lägerplats etc. ävensom »den grunn som en militmr avdeling opholder sig på eller beveger sig på under avelser og marsjer utenfor ekserserplassen» med närmast tillstötande omgivningar. Det militära befälet har sålunda när det gäller civila både rätt och plikt att företaga det som är nödvändigt för att förebygga och stävja den försvarsfientliga agitationen inom och invid detta område. Den civila ordningsstöraren kan bortvisas eller föras bort och om det anses nödvändigt »fare- lobig» arresteras. —— Om det antages, att den agitation som bedrives är straffbar, skall vederbörande befäl genast underrätta åtalsmyndigheten (polisen) och vidtaga de mått och steg som äro nödvändiga till att skaffa bevisning och försäkra sig om den misstänktes person.

Nederländerna: Enligt Reglement betreffende de krijgstucht är det förbjudet (art. 17) för militär att vare sig i uniform eller civilklädd deltaga i demonstrations— tåg utan tillstånd av vederbörande befäl. Likaså är det förbjudet att deltaga i demonstrationer samt offentliga eller andra möten om vederbörande befäl förbjudit detta eller deltagandet är i strid med disciplinens intresse. —— Vidare är det för- bjudet (art. 22) för militär att uppehålla sig i lokaler, om vilka han vet, att där begås handlingar i strid med goda seder, eller vilka vederbörande befäl förbjudit militär att besöka. Enligt särskilda bestämmelser är det militära tjänstemän förbjudet att tillhöra eller lämna stöd åt vissa politiska grupper eller föreningar (se nedan). På grund härav har genom en förordning den 28 februari 1934 för- klarats, att under förlänande av sådant stöd inbegripes även deltagande i offentliga och andra sammankomster av dylika organisationer eller förgreningar därav. Vid upprätthållande av mötesförbud har endast militär polis skyldighet att biträda.

* —- Några direkta bestämmelser om rätt att stänga lokaler, där disciplinupplösande propaganda bedrives, finnas ej, men enligt utskänkningsförordningen (Drankwet den 26 november 1931) må vederbörande myndigheter indraga utskänkningstill- stånd, bl. a. om utskänkningen utgör en fara för den offentliga ordningen, säker- heten och sedligheten.

England: Beträffande flottan stadgas (King”s Regulations and Admiralty In- structions, art. 17) förbud för militärpersoner att taga aktiv del i politiskt möte eller demonstration, varemot de må bevista politiska möten som åhörare. —— Veder- börande befälhavare kan meddela särskilt förbud för manskap att bevista möten, där statsfientlig eller disciplinupplösande agitation bedrives. Sådant förbud kan utfärdas att gälla även under tjänstledighet samt ha formen av generellt förbud att bevista möten anordnade av viss organisation. Förbud kan även meddelas mot besök å lokal, där statsfientlig eller disciplinupplösande agitation bedrives. Brott mot förbud bestraffas såsom olydnad mot överordnads befallning. -— Någon rätt att stänga lokaler, där disciplinupplösande verksamhet bedrives, finnes ej. Polis- myndigheten har inga särskilda rättigheter beträffande möten, som besökas av krigsmän.

Frankrike: I vederbörliga reglementen stadgas rätt för militärbefälhavare att för- bjuda krigsfolk att besöka möten, där disciplinupplösande propaganda bedrives. Generellt förbud kan av försvarsministern meddelas att bevista möten, anordnade av viss organisation. Krigsmanskapet får icke vare sig i uniform eller civilklätt deltaga i politiska demonstrationståg. Vederbörande befälhavare kan förbjuda krigsmanskapet att besöka vissa lokaler. Polismyndigheten har skyldighet att biträda militärbefälet att upprätthålla sådana förbud men plågar inskränka sig till att angiva den brottslige hos vederbörande befälhavare. — Militärbefälet äger enligt praxis rätt att anhålla civil agitator bland krigsfolket.

Tyskland: Enligt riksvärnslagen (1921) får militär ej deltaga i politiska sain- mankomster.

Kommittén:

Militär befälhavares befogenheter i fråga om disciplinens upprätthållande _ har hos oss icke ansetts innebära rätt att påbjuda inskränkningar i ut- övandet av vad som allmänt kan betecknas som de medborgerliga friheter- na annat än i den mån tjänstens fordringar oundgängligen kräva det. ; Undantag från regeln har ansetts böra stadgas i allmän lag. Så har skett genom 1906 års lag, som ger viss befogenhet åt militär myndighet att för- bjuda manskap att deltaga i sammankomst där propaganda av disciplin- ' upplösande beskaffenhet kan väntas förekomma.

Det ligger i sakens natur att fullgörandet av en medborgerlig skyldighet sådan som värnplikten icke bör åtföljas av större inskränkningar i de med— borgerliga friheterna än sådana som kunna vara erforderliga för det behö- riga fullgörandet av tjänsten. I tjänstens fordringar äro naturligtvis också inneslutna de krav som dikteras av nödvändigheten att upprätthålla disci- plinen. Emellertid är det tydligt att med hänsyn till den angivna utgångs- punkten och ämnets ömtålighet man bör framgå med försiktighet. Det har redan förut påpekats att man endast i begränsad omfattning kan för— hindra manskapet att komma i beröring med den disciplinupplösande

propagandan. I det civila livet är detta omöjligt och under den militära tjänstgöringen erbjuder det stora svårigheter att hindra kontakt med andra värnpliktiga eller civila, som bedriva sådan propaganda. Det har också påpekats huru—som man i stor utsträckning är nödsakad att lita till de kraf- ter, som verka till disciplinens uppehållande, ej minst till manskapets egen sunda uppfattning och känsla för sina medborgerliga plikter. Onödiga inskränkningar i den personliga friheten torde lätt uppfattas som trakasseri. Känslan att vara underkastad sådana inskränkningar och att vara ut- satt för misstro skapar lätt ovilja mot militärtjänstgöringen och befälet och verkar i motsatt riktning mot vad man genom sådana inskränkningar i disciplinens intresse vill uppnå.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde det icke böra komma i fråga att stadga långt gående inskränkningar i manskapets allmänna medborger- liga friheter i tanke att kunna fullständigt hålla dem undan den disciplin- upplösande propagandan, ett syfte som synes omöjligt att förverkliga. Vad man i främsta rummet synes böra eftersträva är att i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer, som uppdragits på detta område, söka för- ' hindra manskapets indragande i propagandan under former, som komma deltagandet att framstå som ett indisciplinärt uppträdande. Detta inträffar t. ex. då manskap deltar i ett offentligt möte, där yttranden med disciplin- upplösande tendens förekomma, och deltagandet framstår som en tillslut- ning till tendensen i yttrandena. En sådan manifestation från deras sida, som skola uppfostras till disciplin, måste anses oförenlig med god ordning. ' Disciplinen och befälets auktoritet kunna lätteligen skadas därav. Icke minst ur den synpunkten att deltagande i sådana indisciplinära företeelser böra hindras är 1906 års lag av vikt. Beträffande denna lags be- ; stämmelser är i vissa avseenden ändring påkallad. Så hör till en början ? beskrivningen på den propaganda som åsyftas bringas i överensstämmelse 7 med den, som föreslagits för andra lagar på området. Vidare bör det område, inom vilket bevistandet av möten kan bli föremål för förbud, angivas på sådant sätt att tvekan ej kan uppstå, huruvida det , kan sträcka sig utanför det administrativa område, där det militära etablisse- mentet är beläget. Om syftet med lagen skall vinnas, måste förbud kunna meddelas att bevista möte som hålles jämväl i grannskapet av förläggnings- orten. Befälhavaren måste äga efter erfarenheterna från varje plats avgöra hur långt detta område bör sträcka sig. Ändring i angivna avseende före- slås.

En annan utvidgning som satts i fråga är att befälhavare skulle erhålla befogenhet att utfärda generellt förbud mot bevistande av sådana möten och sammankomster som anordnas av sammanslutning, vilken i allmänhet bedriver disciplinupplösande propaganda. Enligt 1906 års lag kan för när- varande förbud utfärdas endast i fråga om viss redan kungjord sam- mankomst. I det nyss antydda fallet kan tydligen ofta på grunder,

som kunna anses giltiga, antagas att vid sammankomsterna skall före- komma något yttrande med disciplinupplösande tendens, och följden kan bliva att förbud utfärdas mot varje kungjort möte. Det kan till stöd för den föreslagna utvidgningen av lagen anföras att ständigt återkommande förbud kunna utöva ett irriterande inflytande, som skulle undvikas om generellt förbud kunde utfärdas. Det har också anförts att med de nu- varande förutsättningarna för utfärdande av förbud det vore lätt att före- komma lagens tillämpning därigenom att åt sammankomsten förlänades en skenbart oskyldig karaktär samt att förbud kunde kringgås genom änd- ring av tid och plats för sammankomst på sådant sätt att befälet ej finge kännedom därom. De skäl, som sålunda kunna anföras till stöd för utvidg- ningen, synas emellertid ej i och för sig motivera en befogenhet att utfärda allmänt förbud. Med utsträckt anmälningsskyldighet för möten kan ändring av tid och plats ej praktiseras för att kringgå ett förbud beträffande visst möte. I den mån ett av militär befälhavare utfärdat förbud ger anledning till irritation, torde denna ej bliva mindre om förbudet är generellt och där- igenom blir riktat mindre mot en viss begränsad företeelse än en viss sam- manslutning som sådan. Kommittén anser sig därför ej kunna förorda en så långt gående utvidgning av lagen som den ifrågasatta.

I ett fall synes emellertid vara erforderligt, att manskapet kan förhind- ras att bevista av viss sammanslutning anordnade möten eller sammanträ- den utan att förbud för varje gång behöver utfärdas och oberoende av de yttranden, som vid mötet eller sammankomsten kunna väntas förekomma. Det gäller möten och sammanträden anordnade av sådana sammanslut- ningar, vilka krigsmaktens fast anställda personal, enligt vad kommittén på annat ställe föreslår, kunna bli förbjudna att tillhöra. Frågan skall be— handlas i sammanhang med frågan om sådant förbud.

Jämväl i ett annat avseende synes en utvidgning böra ske. Av medde- landen i pressen och militärmyndigheternas yttranden har framgått att mi- litärmanskap i uniform i ej obetydligt antal och samlade deltagit i av yt- . terlighetspartier anordnade demonstrationer. Från vissa militära myndig- heter har förhållandet påtalats och hemställts om förbud för militär, så- väl manskap som befäl, att i uniform deltaga i demonstration.

Starka skäl synas tala för ett sådant förbud. En politisk demonstration avser att vara en opinionsyttring och att ge särskilt eftertryck åt denna. Att uniformsklädd militär deltager i en sådan meningsyttring synes icke väl överensstämma med den återhållsamhet som från militär sida bör visas vid uppträdandet i uniform. I vissa fall kan militärens deltagande i demonstra- , tionen, på liknande skäl som i fråga om dess deltagande å möten, lätt . komma i strid med disciplinens krav. Ett förbud synes därför här vara på sin plats. Disciplinens och det allmännas krav måste här anses så över- väga den enskilde militärens krav på åtnjutande av full frihet, att detta senare måste vika. Det offer, varom det är fråga, kan icke heller sågas

vara synnerligen stort. Sett från den värnpliktiges synpunkt, kan det icke sägas ha något större intresse att under den jämförelsevis korta värnplikts— tiden hans rätt att deltaga i en politisk opinionsyttring av denm speciella form göres beroende av möjligheten att erhålla civilpermission.

Det förbud kommittén föreslår avser att drabba alla slags demonstra- tioner. Skälen för ett förbud ha avseende på alla politiska demonstra- tioner, även om de naturligtvis i särskilt hög grad äro tillämplga på de- monstrationer anordnade av ytterlighetspartierna. Att inskränkt förbudet till politiska demonstrationer eller av politiska partier anordnade demonstra- tioner synes ej låta sig göra, om man vill göra lagen effektiv och undvika svårigheter vid tillämpningen. Beträffande krigsmanskapet synes det lämp- ligt att förbudet stadgas i samband med de frågor som berörasi 1906 års lag. Denna torde med hänsyn till utvidgningen av dess innehåll böra er- sättas av en ny lag. Vad angår officerare och underofficerare, torde saken lämpligen kunna regleras i de militära reglementena.

En fråga som mycket nära sammanhänger med det problem, som be-

handlats i 1906 års lag, är huruvida förbud bör kunna meddelas mot man— *

skaps besök på kaféer eller andra lokaler, där disciplinupplösande propa- ganda bedrives eller man har anledning antaga att sådan förekommer. I 3 militärmyndigheternas utlåtanden har påtalats ett fall i Karlskrona där ett ' kafé, vid en viss tidpunkt ett sådant i omedelbar närhet av kasernområdet, , tjänat som operationsbas för den disciplinupplösande propagandan, och ? vidare har uppgivits att propagandan bedreves å kaféer eller i klubblokaler, dit de värnpliktiga inbjödes och där de trakterades med kaffe samt dans förekomme. Närmare uppgifter om den propaganda, som bedrives å ifråga— varande ställen, saknas.

Att, såsom från militärt håll föreslagits, utsträcka den militär befälhavare i 1906 års lag tilldelade befogenheten att avse jämväl besök å vissa kaféer eller andra näringsställen skulle emellertid antagligen bliva en föga effektiv åtgärd i kampen mot den disciplinupplösande propagandan, även om förut- sättningen för förbud gjordes så obestämd som föreslagits eller att personer som bedriva sådan propaganda bruka ha sitt tillhåll i lokalen. Åtgärdens ' enda effekt bleve att rörelsen flyttades till annat håll eller att agitatorerna sökte andra kanaler för att komma i kontakt med manskapet. Förbud för manskapet att besöka vissa kaféer torde fördenskull icke böra förekomma. Förhållanden sådana som de i Karlskronafallet _— den föreliggande utred— ningen synes utvisa att det i närheten av kasernerna belägna kaféet be- drevs i syfte att utgöra en propagandacentral utgöra emellertid en sådan utmaning mot samhället att de ej böra tolereras. Medlet häremot synes vara att förhindra rörelsens fortsättande. Som förutsättning härför synes böra stadgas att rörelsen på giltiga grunder kan antagas ha till syfte att främja propagandan för undergrävande av krigslydnaden. Även om en sådan be— stämmelse på grund av bevisningssvårigheter endast sällan kan komma till

användning, bör i sådant fall, där syftet är klart, möjlighet finnas att stäcka rörelsen. I sådant syfte böra föreskrifter inflyta i kungl. förordningen den 11 juli 1919 angående försäljning av pilsnerdricka samt i kungl. förord- ningen den 8 maj 1925 angående försäljning av vissa alkoholfria och där- med jämförliga drycker.

För att bestämmelserna i 1906 års lag skola bliva effektiva erfordras ett samarbete mellan myndigheterna. Det är sålunda tydligt att vederbörande militära befälhavare måste äga kännedom om ett möte för att kunna utfär- da förbud enligt lagen. Detta förutsätter, att därest anmälan sker om mötet, den myndighet, som mottager anmälan, omedelbart underrättar befälhavaren därom. Med den ordning kommittén föreslår i fråga om anmälan av möten kommer att vinnas större möjlighet att följa möteslivet. Vederbörande civila myndigheter böra emellertid erinras om sin förenämnda skyldighet.

Beträffande utfärdande av förbud för viss ort bör tillses att en- hetlighet uppnås för olika grenar av försvarsverket, där de äro represente- rade på samma ort. Det synes ur alla synpunkter vara olämpligt, i fall frågan om förbud för samma ort behandlas av flera befälhavare var för sig, som kunna komma till olika resultat. Bestämmelser i nämnda syfte synas böra givas och torde lämpligast kunna meddelas i den för kom- mandomål föreskrivna ordningen.

Stationsbefälhavaren vid Stockholms örlogsstation har påpekat att polis— myndigheterna icke ansåge sig äga befogenhet att ingripa för att från möte avlägsna manskap, som trotsade enligt 1906 års lag meddelat förbud, samt ifrågasatt ett lagstadgande som förpliktade till dylikt ingripande.

Enligt kommitténs mening är polismyndigheternas ståndpunkt berättigad. l polisens befogenhet kan icke anses ingå upphävandet av varje rättsstridigt tillstånd, även om ett brott föreligger. Då allmän ordning ej störes och en- skild rått ej kränkes, torde sålunda polisen ej äga befogenhet att ingripa för att uppehålla speciella disciplinära föreskrifter. Det är emellertid, i över- ensstämmelse med de allmänna principer som enligt kommittén böra följas, tydligt att de överträdelser av förbud att bevista möten, som stationsbefäl- havaren påtalar, böra bringas att upphöra. Härför torde dock ej erfordras ett sådant ingripande från polisens sida som stationsbefälhavaren ifrågasatt. Det torde räcka att de skyldiga befordras till laga näpst. Enligt 79 % straff- lagen för krigsmakten bestraffas överträdelse av förbud med disciplinstraff eller fängelse i högst 6 månader. Ett lämpligen avvägt straff enligt detta stadgande torde "snart göra slut på ofoget. 1 den mån svårigheter att identifiera de skyldiga förefinnas sådana svårigheter ha enligt vad kom- mittén erfarit yppat sig —— kunna de militära myndigheterna vända sig till polismyndigheten med begäran om bistånd. Att lämna sådant bistånd måste anses ingå i polisens såväl befogenhet som skyldighet på grund av dess allmänna befattning med uppdagandet av brott. Sådant bistånd lärer ej heller utebliva och någon lagändring för att tillförsäkra det torde ej vara

erforderlig. Polismyndigheten bör helt naturligt själv bestämma tillväga- gångssättet för att fastställa vederbörandes identitet men har å andra sidan att tillse att dess bistånd blir effektivt, och den kan, om det för vinnande av detta syfte erfordras, bli tvungen att skrida till ett anhållande.

De militära myndigheternas rätt att sörja för upprätthållande av ord- ningen inom militära etablissement, eventuellt därifrån avlägsna civila per- soner, som kommit därin och som störa ordningen, följer av deras disposi- tionsrätt. Det synes lika naturligt att inom militärt övningsområde, i läger eller kvarter, de militära myndigheterna skola äga liknande befogenheter, även om den dispositionsrätt de äga till område för övning, läger eller kvarter icke är lika exklusiv som i fråga om ett militärt etablissement. En sådan befogenhet synes också stå väl i överensstämmelse med såväl principerna i 1916 års kungörelse som den liknande befogenhet, vilken ge- nom kungörelse den 28 mars 1914 är tillagd personal, anställd vid statens och enskilda för allmän trafik upplåtna järnvägar, även om i sistnämnda fall säkerhetsintresset och icke ordningsintresset varit avgörande. Av ytt- randena från militärmyndigheterna synes framgå att ett behov av sådan befogenhet föreligger och det är tydligt att den skulle erbjuda ökade möjlig- heter att förhindra icke önskvärd propaganda. Att de militära myndig- heterna uti ifrågavarande fall skola behöva lita till den civila ordnings- makten synes utgöra en onödig omväg. Någon fara för missbruk torde icke heller föreligga, lika litet som man torde behöva hysa några farhågor för att genom bryskt eller olämpligt tillvägagångssätt det goda förhållandet till den civila befolkningen skulle störas. Betydelsen av upprätthållandet av ett sådant förhållande torde stå alltför klart för våra dagars militära befäl för att de skulle tänkas vilja vedervåga detta. De högre militära myndigheterna skulle säkerligen också genom instruktioner och kontroll tillse att befogen- heten icke komme att utövas på ett olämpligt sätt.

Kommittén föreslår införandet i 1916 års kungörelse 1 5 av ett stadgande i sådan riktning som här angivits.

Avskiljande från krigsmakten av fast anställd personal, som bedriver disciplinupplösande propaganda.

Av stort intresse för det ämne som här diskuteras är den behandling som bör komma sådana element inom krigsmakten till del, vilka bedriva disci— plinupplösande propaganda.

Beträffande den fasta personalen torde den naturliga lösningen vara att sådana element avlägsnas från krigsmakten. Genom propaganda av det slag som här avses måste vederbörande anses bryta en förpliktelse enligt sitt anställningsavtal. I de krav som tjänsten ställer på honom ingår en god disciplin, och denna innebär ej blott att den anställde själv har att beflita sig om lydnad utan helt naturligt också att avhålla sig från handlingar,

som kunna inverka skadligt på disciplinens upprätthållande inom truppen i allmänhet. Med hänsyn till disciplinens betydelse måste detta anses vara en väsentlig förpliktelse i anställningsavtalet. Den, som bedriver propa— ganda av här ifrågavarande art, gör sig otvivelaktigt jämväl skyldig till straffbart tjänstefel. Såsom förut nämnts, är i tjänstgöringsreglementena för de särskilda vapenslagen beträffande underbefäl stadgat att sådant befäl har att övervaka att bland de menige ej något förehaves som kan avse att undergräva krigslydnaden. Detta innebär naturligtvis i främsta rummet ett krav på honom själv att avhålla sig från sådan propaganda. Även beträf- fande sådan fast anställd personal, för vilken någon uttrycklig instruk— tionsbestämmelse ej föreligger, måste det anses vara en tjänsteplikt, som »av förhållandenas beskaffenhet påkallas». Deltagande i sådan propaganda måste därför betraktas som brott enligt 130 % strafflagen för krigsmakten, och vid straffets utmätande måste naturligtvis beaktas, att på sätt nämnts förfarandet innebär ett eftersättande av en väsentlig förpliktelse enligt an- ställningsavtalet. För officer och underofficer kan straffet enligt 130 % strafflagen för krigsmakten vid synnerligen försvårande omständigheter bli avsättning, och möjlighet att från krigsmakten avlägsna. en agitator, som skulle höra till dessa kategorier, finnes alltså. Jämväl i övrigt torde med hänsyn till villkoren för anställning finnas sådan möjlighet. Beträffande det fast anställda manskapet finnes i de författningar, som för marinen och flygvapnet reglera dessa villkor, föreskrift därom att vederbörande befäl— havare äger avskeda manskap, som visat sig olämpligt för fortsatt anställ- ning,1 och det torde vara uppenbart att manskap, som beträdes med pro- paganda av ifrågavarande beskaffenhet, är olämpligt. I samtliga anställ— ningsförfattningar torde böra införas en bestämmelse av denna lydelse.

Redan med tanke på att förebygga disciplinupplösande propaganda kunde det vara önskvärt att gå längre än att från krigsmakten avskilja personal som beträdes med sådan verksamhet. Det kunde ifrågasättas att från krigs— makten avskilja fast anställd personal, som tillhör sammanslutning be— drivande sådan verksamhet eller som främjar sådan sammanslutnings verk- samhet. Frågan om att på detta sätt i förebyggande syfte avskilja opålitlig personal har emellertid en större räckvidd. Den sammanhänger med frågan om behandlingen i allmänhet av sådana tjänstemän, som tillhöra eller äro verksamma för att främja statsfientliga sammanslutningars verksamhet. Den skall därför utbrytas för att behandlas i detta sammanhang. Detsamma gäller avlägsnande av sådana element bland försvarsverkets civila arbetare ävensom av statsfientliga element i de frivilliga försvarskårerna.

1 Se redogörelsen sid. 282.

Värnpliktiga, som bedriva disciplinupplösande propaganda.

Gällande bestämmelser och frågans tidigare behandling.

Någon särskild tjänstgöring för värnpliktiga, som anses opålitliga, begått brott etc., finnes icke anordnad enligt värnpliktslagen. I 10 % av nämnda lag stadgas emellertid, att värnpliktig, vilken på grund av honom ådömd straff- påföljd är utestängd från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 % SL, ej må fullgöra honom åliggande tjänstgöring utan skall an- ses likställd med den som erhållit uppskov. Vidare märkes rätten att hem- förlova värnpliktig, som dömts till straff, vilket medfört att han viss tid ej | kunnat deltaga i tjänstgöringen.1 i

Frågan om behandlingen av värnpliktiga agitatorer har sedan länge disku- | terats och kan i viss mån sägas utgöra ett specialfall av det vidsträcktare och ändå äldre problemet om behandlingen av element i en trupp som utöva ett skadligt inflytande på disciplinen. Den tanke som dominerat diskussionen har varit avskiljande av de för disciplinen skadliga elementen och deras sammanförande till särskilda avdelningar.

Sådana disciplinavdelningar ha tidigare funnits hos oss. Härom må nämnas följande:2

År 1826 inrättades ett disciplinkompani i Vanäs fästning, dit soldater, som för >liderlighet och okynne» avfördes ur rullarna, skulle få sändas. Detta avlöstes 1842 av en avdelning av kronoarbetskären. 1860 förordnades, att kronoarbetskårens soldatklass, bestående av manskap, som från värvade armén blivit för opålitligt uppförande utstruket, skulle benämnas disciplinkompaniet.

I 1868 års disciplinstadga för krigsmakten (€ 17) föreskrevs, att därest någon av manskapet efter tre eller flera gånger undergångna bestraffningar enligt straff- lagen för krigsmakten eller disciplinstadgan, varav, om endast disciplinstraff före- , kommit, minst en gång i tredje graden, ånyo gjorde sig skyldig till förseelse, som ; vore att hänföra till disciplinmål, och »ingen vån var», att den brottslige under , förblivande vid den trupp, till vilken han hörde, skulle kunna återföras till sin ] tjänsteplikt, då skulle han, om han hörde till värvad trupp. ur rullorna utstrykas och överlämnas till Konungens Befallningshavande, som hade att förordna om hans avsändande till kronoarbetskårens disciplinkompani, varest den brottslige under sin återstående kapitulationstid skulle hållas till allmänt arbete.

Enligt 1875 utfärdat reglemente för disciplinkompaniet skulle manskapet syssel- sättas med arbete för fortifikationens räkning, och kompaniet lydde i militäriskt hänseende under kommendanten å Karlsborgs fästning. Disciplinsoldat, som under en längre tid uppfört sig oklanderligt, kunde på därom av kompanichefen gjord

1 Enligt inskrivningsförordningen % 123, skall till linjetjänst uttagen värnpliktig, som icke äger tillgodoräkna sig som fullgjord tjänstgöring viss tid, då han enligt vad i & 113 mom. 1 i samma förordning stadgas icke deltagit i tjänstgöring, i regel hemförlovas. I sistnämnda lag- rum meddelas vissa bestämmelser om hur denna tid skall beräknas. Därvid tages endast hän- syn till andra anledningar för frånvaro än sjukdom och skada i tjänsten. Vid första tjänstgöringen får sådan värnpliktig, som underlåtit deltaga i tjänstgöringen 8 dagar i följd, ej tillgodoräkna sig denna tid 0. s. v. Hemförlovad värnpliktig skall enligt 5 114 nämnda för- ordning följande år åter inkallas. 2 En utförligare redogörelse för frågan finnes i Betänkande och förslag angående krigs- manskaps överflyttning till särskild avdelning av krigsmakten rn. m., avgivet av inom lant- försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga 1917, sid. 26 i. (se nedan).

anmälan vid generalmönstring uppflyttas uti en för sådant ändamål särskilt avsedd elitavdelning. Därest disciplinsoldat vid avgången från kompaniet var uppflyttad i elitklass, skulle detta särskilt angivas i avskedspasset »för att underlätta återin- trädet i krigstjänst, i fall karlen skulle sådant åstunda». Permittering utom fäst- ningen kunde i allmänhet endast förekomma för de till elitavdelningen hörande disciplinsoldaterna, dock icke under arbetstiden.

Något avvikande bestämmelser inflöto i 1881 års disciplinstadga för krigs- makten.

I skrivelse 1894 anhöll riksdagen om utredning rörande upphävande av bestäm- melserna om avsändande av bestraffat manskap till disciplinkompani eller, om be— rörda bestraffningssätt skulle finnas behöva i en eller annan form bibehållas, huru- vida detsamma icke borde ådömas endast av krigsrätt. Disciplinkompaniet av- skaffades sedan denna utredning verkställts enligt två förordningar 1895—1896.

Förevarande fråga upptogs sedermera i 1905 års betänkande om revision av SfK m. m. Däri föreslogs, att i 10 % värnpliktslagen skulle inrymmas ett stadgande innebärande att om värnpliktig blivit upprepade gånger straffad efter strafflagen för krigsmakten, och omständigheterna vore sådana. att krigsman, hörande till det vid krigsmakten fast anställda manskapet, kun- nat i motsvarande fall skiljas från sin anställning, skulle i den ordning och i enlighet med de närmare bestämmelser, som av Konungen meddelades, så- dan värnpliktig överföras till särskild avdelning av krigsmakten för att där fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet.

Samma skulle gälla, ifall värnpliktig, som tillhört det fast anställda man— skapet, men blivit skild från sin anställning vid krigsmakten, begått brott, som i strafflagen för krigsmakten vore belagt med ansvar.

I betänkandet anfördes angående huru förslaget lämpligen skulle genom- föras, följande:

Sådana upprepade gånger straffade värnpliktiga, vilkas avskiljande från övriga värnpliktiga syntes för disciplinens upprätthållande erforderligt, skulle från det re- gemente eller truppförband eller den station av flottan, de eljest tillhörde, över- föras till vissa särskilda å rikets fästningar förlagda regementen och truppförband, såvitt möjligt tillhörande samma vapenslag som det, vartill de värnpliktiga i fråga vid inskrivningen uttagits. Från flottan syntes i sådant fall dylika värnpliktiga lämpligen kunna överflyttas till kustartilleriet. Vid dessa regementen och truppför- band skulle av dessa sålunda överförda värnpliktiga, jämte tilläventyrs befintliga egna värnpliktiga av samma kategori, bildas särskilda avdelningar. vilka skulle förläggas i möjligaste mån avskilt från det övriga manskapet och för sig vapen- övas. I regel syntes sålunda överflyttad värnpliktig böra fullgöra hela sin återstå- ende tjänstgöring vid det regemente eller truppförband, vartill han överförts. Dock syntes vederbörande befälhavare böra kunna i särskilda fall tillåta värnpliktig, som gjort sig därav förtjänt, att få återgå till förutvarande regemente eller trupp- ' förband eller station av flottan.

Över kommitténs förslag avgåvos yttranden av åtskilliga militärmyndig— heter. Beträffande sättet för förslagets genomförande gingo meningarna bland de hörda

myndigheterna mycket i sär. Medan somliga bestämt förordade militär utbildning för de ifrågavarande elementen, höllo däremot andra före, att de borde användas

till arbeten av lämplig natur, exempelvis befästningsarbeten, vägbyggnadsarbeten och utdikning av myrmarker å kronans domäner. Allmänt framhölls, att perso- nerna i fråga ej borde få kvarstanna vid sina respektive truppförband i Särskilda avdelningar, enär den avsedda isoleringen därigenom ej vunnes och befälstill- gången ej vore tillräcklig härför, utan i stället sammanföras till för armén och flottan eller större delar därav gemensamma avdelningar, vilka helst borde för- läggas till någon av rikets fästningar (Boden eller Karlsborg). Avdelningarna borde hava militärisk organisation. I fråga om befälet framställdes olika förslag. Medan somliga ansågo, att detta borde kommenderas från de särskilda truppförbanden, framhölls från annat håll, att särskilt befäl borde för ändamålet anställas, even- tuellt med bättre avlöningsförmåner än befälet i allmänhet. Med hänsyn till det out- redda skick, vari frågan om avdelningarnas organisation och om genomförandet av förslaget i övrigt förelåge, framhölls från vissa håll angelägenheten av en när- mare utredning i förevarande hänseende.

Förslaget, som i propositionen till 1914 års riksdag fick en något ändrad lydelse, avslogs emellertid av riksdagen. I stället begärde riksdagen i skri- velse utredning om huruvida sådana för förseelser mot den militära strafflagen upprepade gånger straffade värnpliktiga, vilka kunde an— tagas öva ett demoraliserande inflytande å övriga värnpliktiga, lämp- ligen skulle kunna, avskilda från övriga värnpliktiga, vapenövas för sig själva eller användas till lämpliga för statens räkning erforderliga arbeten.

I riksdagens skrivelse anfördes bl. a.: Om riksdagen icke ställde sig avvisande mot tanken på en anordning, varigenom möjlighet bereddes att avskilja ifrågavarande element från övriga värnpliktiga, hölle riksdagen dock före, att starka garantier måste beredas, för att densamma skulle bliva med urskillning och sorgfällighet tillämpad. Kungl. Maj:ts propo- sition innehölle icke någon antydan om, huru man härutinnan tänkt sig saken an- ordnad. Erfarenheterna från det förra disciplinkompaniet visade bland annat, att därest bestämmanderätten lades enbart i vederbörande befäls hand, en mycket ojämn tillämpning, ägnad att motverka anordningens syfte, kunde vara att emotse. Det torde därför vara nödigt, att en annan anordning träffades, och syntes det riksdagen som om avgörandet med fördel skulle kunna läggas i vederbörande krigsrätts händer. I varje fall syntes en utredning härutinnan vara erforderlig.

I anledning av riksdagens skrivelse tillsattes särskilda sakkunniga, vilka 1917 avgåvo betänkande med förslag i frågan.

Frågan hade emellertid dessförinnan tagits upp även i annan ordning, nämligen i samband med organisationen av flottans sjömanskär.

I av särskilda sakkunniga 1904 avgivet betänkande angående organisation av den- na kår påvisades bland de orsaker som ansågos ha b