SOU 1937:33

Betänkande med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande

N 4-0 ('?

E%

oå (- ?» £" (lo-(?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE ' DEN PASTA LANTBRUKSUN DERVISN INGEN S ORDNANDE

AVGIVET AV

1936. ÅRS LA NTBR UKS UNDER VIS- NINGSKOMMITTE

STOCKHOLM 1937

CIO..

? 11.

1,2 13 .

14

" 15.

' . _ Anni. Om särskild tryckeri: ej angivas, ! bokstäverna. till det departement, under vilk jordbruksdepartementet. ' . ning-' (nr—98) utgivas utr-ed

K r o :) 01 o gji sk 'f"ö.rni:"e_go.wlc.'.il i'ri g 'i , f . ' *?

Socialiseringsproblemet. 2. Hushållsräkningens pro—-

blem och faktorer. Tiden. viii, 173 5. h. Sooialiseringsicieer och socialiseringspraxisi Sovjet- unionen. —2. Tiden. vij, 140 s. Fi. Betänkande med förslag till revision av förvarings- och interneringslagama m. m. Marcus. 96 s. Ju. Statslottcriutredningen. Betänkande med förslag rö- rande svenskt pcnninglotterl. Haeggström. 177 5. H. - Betänkande med förslag till lagstiftning angående

särskilda husbehoveskogar i Västerbottens och Norr- bottens läns lappmarker rn. m. Marcus. 98 s. 1 kar- ta. 0. Yttrande i abortfrågan. Marcus. 56 s. s. 1934 års nämnd för städningsntrednlng. Betan- kande med speciella beräkningar och förslag ro- rande ersättningarna, för städningsarbete inom vissa statliga _ämbetslokalcr i Stockholm m. m. Marcus. s. . * ' Betänkande med förslag angående den statsunder- stödda vattenavlednings- och avdikningsrerklam- heten samt därmed sammanhängande spörsmål. Baggström. 275 s. 3 bil. .lo. Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland med. vissa förslag till åtgärder- till förbättrande av den norrländska jordbrnkurbetolkningons ekono- miska. ställning. Marcus. 145 5. J 0. ' Betänkande med förslag angående rätt till fiske i Vänern, Vättern. Målaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 1. Lagförålag och motiv. Marcus. 550 s. Jo. Betänkande med förslag angående rätt till fiskei Vänern,. Vättern. Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. 2. Kartbilagor. Vänern och Hjälmaren Marcus. 4 s. 17 kartor. Jo. Arbetslöshetsundersökningen den Sljuli 1936. Beck- man. 196 s. 1 karta. s. Legberednlngens förslag till lag om aktiebolags pen- siiäms- olen andra personalstiftelser m.m. Norstedt. 5 5. |. Betänkande med förslag till vissa legstiftningsat- gärder till motverkande av överdriven skuldsätt- ning inom jordbruket. Marcus. 303 8. Jo. Utredning med förslag till vissa åtgärder för trafik- säkerhetens höjande vid korsningar i samma. plan mellan järnväg och väg samt järnvägarnas beredande av bidrag av automobilskattemedel till säkerhets- gggrdnliålgnrna vid dylika korsningar. nggström. s. .

* 25. Utredning rörande flottans fartygstyper in. in. Nor-:

16. Hembitrii'desutredningens betänkande. - biträden. —.

och förslag i fråga om utbildning av hem-',"

kande Beckman. 202 s. .

17 ., Betänkande angående vissa med frivillig anskaffning

man. 48 s. Fo. .; 18. ..Promemorla. angående grunderna, för en reform av lagstiftningen om rätt till litterära och musikaliska- ”verk. Norstedt.

avluftvärnsmateriel sammanhängande frågor. Beck ,! _,

67 s. Ju. ,

19. Betänkande med förslag till åtgärder mot smittsam:

kastning hos nötkreatur. Idun. 81 s. Jo. '

20. Utredning angående de rättsbildnde domsambitrdsi (lenas anställnings— och avlöningsförhallandel. N or"-f Stedt. 54 s. Ju. '

21. Betänkande med förslag nu lag om mininilönér." — för lantarbetare. Beckman.— 214;e. Ja.

22. Etterskrift-ln'll »Kyrkogodset i Skane, Halland och. Blekinge under dansk tid». Av E. Schelling. Mar- cus. 66 s. '

lr ;.

23. Betänkande angående penslonsstyrelscns invalidi- tetstörebyggande verksamhet. Beckman. 145 s. 8. 24." Förslag till ändrad lagstiftning om sammanträffande " av brott jämte motiv. Norstedt. 132 s. Ju.

!

stedt. 232 5. F |).

26. Betänkande med utredning och förslag rörande be- .. ( s. s -

redskapsarbeten. Beckman. 221 .

27. Betänkande med förslag till lönereglering'förlärnr- '_

29. Betänkande med förslag till lag om allmänn"

_sq.

år tryckorten Stockholm. et utredningen avgivits, t.v . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga. utredningars yttre anord- — ningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement. * .

personalen vid kommunala mellanskolor, kommu- nala flloikskolor och högre folkskolor. Norstedt. 1-.s.l.. '. ' ' '—

*_28. Betänkande med förslag till-lag om skyddskopoymp— '

ning m. rn. Beckman. 482 s. &.

Inge- skogar i Norrland och Dalarna m. m. Marcus. 246 e.

2 kartor. Jo: . . . Redogörelse .för inventering av odlingsjord &. krono- . parkerna nedanför odlingsgränsen i de två, nordli- gustc N orrlandslänen ävensom för vissa andra upp— . drag. Kihlström. 82 5. Jo. ' '

. Betänkande med förslag angående inrättande av: att statens institut för folkhälsan. Beckman. 78 a'. # ' bil. S. - — 1936 års lönekommitté. Betänkande medutrcdning _— oclsr förislag angående dyrortsgrupperlngen. Marcus. 17 s." 'i._ 1 . Betänkande med förslag angående dcu'iasta lant- bruksundorvisningcns ordnande. Marcus. 270 s. Jo.

"B okstäver'na med fetstil mgöra begynnelse- ex. E. __... ecklesiastikdepartementet, Jo. ;

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR1937z33 Jonnnm 11 iDl—Z 1 ARTE MENTl: 'r

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

ANGÅENDE

DEN PASTA LANTBRUKSUNDERVISNINGENS ORDNANDE

AVGIVET AV

1 93 6 ÅRS LAN TBR UKS UNDER VISNINGSKOZWMI TTE

STOCKHOLM 1937 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ................ 5 Kap. 1. Inledning ............. . ..................................................... 7 Utredningsuppdraget .................................... . .................... . . . . . 7 Insamlandet av material m. m. .................................................... 9 Kap. 2. Den lasta lantbruksundervisningens tillkomst och utveckling .......... 11 Lantbruksskolorna ................................................................ 12 Lantmannaskoiorna ................................................................ 21 Lanthushållsskolorna .............................................................. 37 Överinseende ...................................................................... 48 Kap. 3. Allmänna synpunkter på den lasta lantbruksundervisningen .......... 50 Kap. 4. Lantmannaskolor ......................................................... 59 Uppgift .......................................................................... 59 Undervisningens organisation ...................................................... 59 Undervisningens innehåll och anordnande .......................................... 66 Särskilda anstalter till elevernas fromma ............................................ 77 Utrustning ........................................................................ 73 Elever ............................................................................ 83 Lärare och lärarråd ............................................................... 83 Styrelse .......................................................................... 86 Överinseende ...................................................................... 86 Kap. 5. Lantbruksskolor .......................................................... 87 Uppgift ................................................................ . ......... 87 Undervisningens organisation ...................................................... 88 Undervisningens innehåll och anordnande .......................................... 90 Andra problem avseende lantbruksskolan ........................................... 96 Kap. 6. Lanthushållsskolor. . . . .................................................... 97 Uppgift ........................................................................... 97 Undervisningens organisation ...................................................... 97 Undervisningens innehåll och anordnande .................................. _ ........ 99 Utrustning ..... . .............. ........................ 102 Andra problem avseende lanthushållsskolan ........................................ 104 Kap. 7. praktisk elevutbildning .................................................. 105 Lantmannaskolor ...................................... . ........................... 105 Lantbruksskolor ........... . . . ................... . . .................... . ........... 108 Lanthushållsskolor .. ........................................ . ..... . . .............. 109 Kap. 8. Lantbruksundervisningens allmänna organisation .......... . ....... 110 Samordnandet av allmänna och lokala intressen .................................. 110 Nuvarande kategorier av ägare till statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter .. 111 Synpunkter rörande de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalternas framtida organisation. ......................................... . . . . . . . . . ..... . ...... . . 11!) Ytterligare rörande hushållningssällskapens ställning till Ianthruksundervisningen . . . . . . 120 Skogsvårdsstyrelsernas befattning med skogsundervisningen vid lantmanna— och lant— bruksskolor .......... . . . . . . . . . . 122 Förhållandet till folkhögskolan ........................... ...... 123 Samförläggning av lantmannaskola och Ianthushållsskola ........ . . . . . ......... . . . . . . 124

Sid. Kap. 9. Förslag till stadga för statsunderstödda lantbruksundervisningsanstal- ter jämte specialmotivering .................................................... 125 Förslag till stadga ................................................................. 126 Specialmotivering .................................................................. 142 Kap. 10. Lärarnas utbildning ............................ '. ..” ....................... 154 Lärare vid lantmanna- och lantbruksskolor ......................................... 154 " Lärare vid lanthushållsskolor ...................................................... 159 Lärarnas fortbildning .............................................................. 161 Kap. 11. Lärarnas tiänstgörings- och avlöningslörhållanden .................... 162 ;” Tjänstgöringsförhållanden .......................................................... 162 Avlöningsförhållanden ............................................................. 167 _ Gällande bestämmelser ................................................. . .......... 167 * = Kommitténs "förslag till lönereglering ............................................... 169 Löneplacering ......... . ............................................................ 171 ,54 Anställningsform .................................................................. 181 Kap. 12. Förslag till avlöningsreglemente för lärare vid statsunderstödda lant- bruksundervisningsanstalter ................................................... 182 Förslag till avlöningsreglemente .................................................... 132 Specialmotivering .................................................................. 196 Kap. 13. Grunder för årligt statsunderstöd ...................................... 201 ' Avlöningsmedel till lärarpersonal .................................................. 201 "? Bidrag till driftskostnadernas bestridande ......................................... 207 Förslag till kungörelse angående statsunderstöd till lantbruksundervisningsanstalter . . . . 211 Specialmotivering .................................................................. 214 Kfap. 14. Statsbidrag för nybyggnader ............. . .............................. 215 ' Förslag till kungörelse angående statsbidrag till nybyggnader m. 111. vid lantmanna- och lanthushållsskolor ............................................................... 221 -.-_ Specialmotivering .................................................................. 224 Kap. 15. Statslån för anskaffande av skoljordbruk .............................. 225 ”;;; Förslag till kungörelse angående statslån för anskaffande av skoljordbruk vid lant- mannaskolor och lanthushållsskolor .............................................. 227 Specialmotivering .................................................................. 230 Kap. 16. Specialkurs i Skogshushållning ............ . ............................ 230 15' ._ _"1 Allmän motivering ................................................................ 230 _,» Tidigare överväganden ............................................................. 232 :"): Kommitténs förslag till specialkurs ................................................. 234 1131). 17. statsunderstöd åt behövande elever .................................... 240 Kap. 18. Överinseende över lantbruksundervisningsanstalterna ................ 242 Kap. 19. Genomförandet av kommitténs iörberörda förslag ........... . ........ 248 Kap. 20. Kostnadsberäkningar och _anslagsfrågor .............. . ....... . ......... 251 Bilaga ............................................................................... 262

vi?

11"! . , . 1.5 "i

.'--.

Till Herr Statsrådet och Che/en för Kungl. Jordbrulcsdepartementet.

Undertecknade få härigenom överlämna »Betänkande med förslag angåen- de den fasta lantbruksundervisningens ordnande».

Stockholm den 6 oktober 1937.

THURE BJÖRKMAN

JONES ERIK ANDERSSON GUSTAF ELIASSON ADOLF GRANSTRÖM i Ovanmyra HJALMAR GUSTAFSON E. NYBLOM INGRID OSVALD i Dädesjö

ARNE PET TERSON

/ Gösta Sandberg.

Kap. 1. Inledning.

Utredningsuppdraget.

Genom beslut den 13 mars 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla åtta utredningsmän för att enligt i stats- rådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag rörande den lägre lantbruksundervisningens organisation.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departements— chefen anmälde berörda ärende, anförde departementschefen följande:

.Den lägre lantbruksundervisningens reformering har länge framstått som en aktuell angelägenhet. Frågan har tidigare varit föremål för utredning av därtill tillkallade utredningsmän. vilka i ett den 30 april 1930 avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1930z9) framlagt sina förslag angående denna undervisnings ordnande. Denna utredning har icke lett till någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Vid ett ändamålsenligt ordnande av den lägre lantbruksundervisningen bör hän- syn tagas till det förändrade läge och de nya problem, som uppstått under den tid som förflutit, sedan nämnda betänkande avgavs. Då jag delar de från olika håll framförda önskemålen om att en reformering snarast möjligt kommer till stånd finner jag mig böra föreslå denna frågas upptagande till förnyad utredning, i vad avser de egentliga ungdomsskolorna. Däremot torde icke frågan om särskilda kur- ser för jordbrukare upptagas i detta sammanhang.

Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara, att möjligheter beredas en be- tydande del av den manliga och kvinnliga ungdom, som kommer att söka sitt uppe- hälle vid jordbruket, att erhålla yrkesutbildning. De olika undervisningsanstalter- na böra därför göras så tilldragande för den jordbrukande ungdomen, att de ut- nyttjas i största möjliga utsträckning. Detta torde kunna vinnas på två vågar, vilka jämsides böra beträdas. Den ena är, att undervisningen vid läroanstalterna får en sådan läggning, att den motsvarar de behov, som åro aktuella för jordbrukar- ungdomen. Den andra är, att deltagande i utbildningen göres ekonomiskt över- komligt för de olika kategorier ungdom, för vilka den är avsedd.

Då det gäller att anpassa undervisningen efter det aktuella behovet, bör utred- ningen taga sikte på åtskilliga förhållanden. Sålunda är det ett önskemål, att varje trakt blir tillfredsställande försedd med läroanstalter, så att ej tillkomsten av dylika blir beroende av tillfälliga omständigheter. Behovet av skolor i olika delar av landet bör undersökas. Vidare bör undervisningens innehåll i möjligaste mån anpassas efter behovet inom varje trakt och undervisningsreglementet revideras i anslutning till sådana lokala behovsvariationer. I bygder, där skogsbruket är av stor betydelse för jordbruksbefolkningens utkomst, måste skogsskötsel ingå som en huvudbeständsdel i undervisningen och icke som ett biämne. l trakter med över- vägande mindre jordbruk bör undervisningen inriktas efter behovet hos dylika jordbruk, medan i distrikt, där bondejordbruk äro dominerande, hänsyn får tagas härtill 0. s. v.

Vid en översyn av läroplanen synes det angeläget att bereda ämnena jordbruks-

Kap. 1. Inledning.

Utredningsuppdraget.

Genom beslut den 13 mars 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla åtta utredningsmän för att enligt i stats— rådsprotokollet angivna riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag rörande den lägre lantbruksundervisningens organisation.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed föredragande departements- chefen anmälde berörda ärende, anförde departementschefen följande:

»Den lägre lantbruksundervisningens reformering har länge framstått som en aktuell angelägenhet. Frågan har tidigare varit föremål för utredning av därtill tillkallade utredningsmän, vilka i ett den 30 april 1930 avgivet betänkande (statens offentliga utredningar 1930: 9) framlagt sina förslag angående denna undervisnings ordnande. Denna utredning har icke lett till någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Vid ett ändamålsenligt ordnande av den lägre lantbruksundervisningen bör hän- syn tagas till det förändrade läge och de nya problem, som uppstått under den tid som förflutit, sedan nämnda betänkande avgavs. Då jag delar de från olika håll framförda önskemålen om att en reformering snarast möjligt kommer till stånd finner jag mig böra föreslå denna frågas upptagande till förnyad utredning, i vad avser de egentliga ungdomsskolorna. Däremot torde icke frågan om särskilda kur- ser för jordbrukare upptagas i detta sammanhang.

Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara, att möjligheter beredas en be— tydande del av den manliga och kvinnliga ungdom, som kommer att söka sitt uppe— hälle vid jordbruket, att erhålla yrkesutbildning. De olika undervisningsanstalter- na böra därför göras så tilldragande för den jordbrukande ungdomen, att de ut- nyttjas i största möjliga utsträckning. Detta torde kunna vinnas på två vågar, vilka jämsides böra beträdas. Den ena är, att undervisningen vid läroanstalterna får en sådan läggning, att den motsvarar de behov, som äro aktuella för jordbrukar- ungdomen. Den andra är, att deltagande i utbildningen göres ekonomiskt över- komligt för de olika kategorier ungdom, för vilka den är avsedd.

Då det gäller att anpassa undervisningen efter det aktuella behovet, bör utred- ningen taga sikte på åtskilliga förhållanden. Sålunda är det ett önskemål, att varje trakt blir tillfredsställande försedd med läroanstalter, så att ej tillkomsten av dylika blir beroende av tillfälliga omständigheter. Behovet av skolor i olika delar av landet bör undersökas. Vidare bör undervisningens innehåll i möjligaste mån anpassas efter behovet inom varje trakt och undervisningsreglementet revideras i anslutning till sådana lokala behovsvariationer. I bygder, där skogsbruket är av stor betydelse för jordbruksbefolkningens utkomst, mäste skogsskötsel ingå som en huvudbeståndsdel i undervisningen och icke som ett biämne. I trakter med över- vägande mindre jordbruk bör undervisningen inriktas efter behovet hos dylika jordbruk, medan i distrikt, där bondejordbruk äro dominerande, hänsyn får tagas härtill o. s. v.

Vid en översyn av läroplanen synes det angeläget att bereda ämnena jordbruks-

ekonomi och jordbrukskooperation ett framträdande rum. Undervisningen bör i sin helhet så bedrivas att eleverna, jämsides med den rena yrkesutbildningen, göras dugliga till medarbetare inom jordbrukets fackliga och kooperativa föreningsrörelse samt inom den praktiska ungdomsverksamheten.

Samtidigt som schemat bör yppa möjlighet till lokal anpassning, böra läroanstal- terna äga frihet att utveckla en egen individualitet, där undervisningens särdrag kunna utöva dragningskraft på elever även utanför skolans egentliga rekryterings- område. Undersökas bör möjligheten av att i vissa skolor meddela en mera in- gående undervisning i jordbrukets binäringar (smådjursskötsel, trädgårdsskötsel). Vidare bör övervägas, om ej för ungdom närmast efter folkskoleåldern kunde in- rättas skolor, där jämsides med jordbruksutbildningen även undervisades i av jord— bruket beroende eller jordbruket eljest närstående yrken, exempelvis motorskötsel, smide, snickeri, sadelmakeri o. s. v.

Undervisningen bör så anordnas, att eleverna äga nödiga förutsättningar att till- godogöra sig densamma. I skolor, där undervisningen närmast är av teoretisk art, måste tillses att eleverna på förhand hava god praktisk förtrogenhet med jordbruk. Inom åtskilliga delar av landet kan det måhända vara svårt för ungdomen att för— värva erforderlig praktik. I dylika fall bör övervägas, om ej skolformen bör vara sådan, att praktiken inhämtas samtidigt med undervisningen i övrigt. Värd beak- tande är också frågan, huruvida icke i skogsbygderna, där deltagande i skogsarbetet vintertid är vanligt från den manliga ungdomens sida, undervisningen förlägges till sommarkurser i stället för vinterkurser.

Av stor betydelse för undervisningens effektivitet är också möjligheten att hålla en tillräckligt specialiserad lärarkår vid de olika skolorna. Särskilt i fråga om skolor, där undervisningen icke pågår hela året, kan detta möta stora svårigheter. I detta avseende bör övervägas, om ej vissa speciallärare kunna under den del av året, då deras arbetskraft icke erfordras för undervisningen, sysselsättas inom andra arbetsområden. Sålunda kan tänkas, att dylika lärare knytas till försöks- ringar, bokföringsföreningar, hushållningssällskapens och skogsvårdsstyrelsernas upplysningskurser o. s. v. I detta sammanhang bör frågan om den lokala försöks- verksamhetens, lantbruksbokföringens och ungdomsverksamhetens inom jordbruket fastare anknytning till lantbruksundervisningen uppmärksammas.

Huruvida med skolorna böra förenas skoljordbruk, bör bedömas från synpunk- ten av den verkliga nytta dylikt jordbruk kan medföra. I sådana fall, då skoljord- bruket allenast användes för demonstrationer, särskilt då kursen är förlagd till en för jordbruket händelselös tid av året, kan sättas i fråga, om utgifterna för anskaffande och drift av skoljordbruk ge tillräcklig valuta och om ej dessa medel skulle komma till större nytta genom att användas till undervisningens effektivi- sering i annat avseende. Hårvidlag får dock icke bortses från lärarpersonalens behov av att stå i kontakt med praktiskt jordbruk.

Vid utredningen bör jämväl lärarutbildningen bliva föremål för uppmärksamhet, såvitt angår ifrågavarande lärares behov av praktiskt-pedagogisk insikt. Åtgärder böra föreslås för ordnande av utbildning i sådant hänseende. Särskilt bör härvid tillses, att de blivande lärarna sättas i tillfälle att förskaffa sig erfarenhet som ledare för elevernas självverksamhet i studiearbetet.

Med hänsyn till angivna olika önskemål i fråga om reformeringen av undervis— ningen, torde det vara nödvändigt att utredningen icke bindes till nu bestående skol- former, lantbruksskolor, lantmannaskolor och lanthushållsskolor, utan full frihet medgives att föreslå helt nya skoltyper, om detta för en rationalisering av jordbru- kets yrkesutbildning skulle visa sig erforderligt. Då detta kan komma att innebära, att jordbruksskolorna böra göras fria från det samband med folkhögskolorna, som på vissa håll föreligger, bör utredningen uppmärksamma därav föranledda konsekvenser med avseende på kostnaderna för eventuella förflyttningar, nya loka- ler o. s. v. och dessa kostnaders bestridande.

Rörande frågan om anordningar avseende att göra det ekonomiskt överkomligt för jordbrukarungdomen att anlita yrkesutbildningen, torde den lämpligaste utvä- gen vara att tillräckliga bidrag lämnas från det allmännas sida i understöd åt be- hövande elever. Dessa understöd böra dock så avvägas, att det under alla omstän- digheter medför någon ekonomisk uppoffring för eleverna själva att komma i åt- njutande av utbildningen, enär därigenom viss garanti skapas för att denna i första rummet kommer ungdom till godo, som har mest behov därav.»

Jämlikt ovanberörda bemyndigande tillkallade chefen för jordbruksde- partementet genom beslut den 13 mars 1936 såsom utredningsmän profes- sorn Th. V. E. Björkman, Stockholm, tillika ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare, hemmansägarna J. E. Andersson, Ovanmyra och K. Hj. Gustafson, Dädesjö, rektorn G. B. Eliasson, Svalöv, sekreteraren i Västerbottens läns hushållningssällskap E. A. Granström, Umeå, läns- jägmästaren A. E. Nyblom, Västerås, inspektrisen över undervisningen vid lanthushållsskolor I. Osvald, Brogård, Vattholma samt t. f. byråchefen i lantbruksstyrelsen 0. A. Petterson, Stockholm.

Till sekreterare vid utredningen förordnade jämlikt vederbörligt bemyn- digande chefen för jordbruksdepartementet den 24 mars 1936 t. f. andre kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet G. T. B. Sandberg.

Insamlandet av material m. m.

Med vederbörligt tillstånd företog kommittén i juni och juli 1936 under sammanlagt femton dagar resor till inhemska lantbruksundervisningsan- stalter för studier och undersökningar rörande lantbruksundervisningsvä- sendet. Därvid besöktes lantbrukshögskolan, Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, fackskolans för huslig ekonomi lanthushållningsse- minarium, Fredrika-Bremerförbundets lanthushållningsseminarium, 19 lant- mannaskolor, 9 lantbruksskolor samt 21 lanthushållsskolor ävensom Vitt- järvsgårdens jordbruksskola för pojkar invid Boden och Sunnerdahls hem— skola å Säbyholm. Vidare besöktes ett antal folkhögskolor.

Till kommittén hava, för att tagas i övervägande vid utredningen, över- lämnats följande handlingar:

en av skogsingenjören Olof XVaange, Bengtsfors den 17 mars 1936 gjord framställning angående den lägre lantbruksundervisningens organisation,

en inom socialdepartementet utarbetad promemoria angående understöd ur allmänna arvsfonden för praktisk utbildning, samt

en av Gävleborgs läns socialdemokratiska ungdomsdistrikt den 19 januari 1937 gjord framställning om vidtagande av åtgärder för utökning av arbets- tillfällena i skogsbygderna genom produktiva arbeten m. m.

Genom beslut den 16 november 1936 har Kungl. Maj:t anbefallt kommit- tén att avgiva utlåtande över en av Västerbottens läns hushållningssällskap gjord framställning om statsunderstöd till inrättande av en lantmanna- och lanthushållsskola inom Västerbottens läns lappmark. Sådant utlåtande av- gav kommittén den 18 november 1936.

Såsom av departementschefens yttrande till ovannämnda statsrådsproto— koll framgår, avgavs den 30 april 1930 betänkande med förslag angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen (statens offentliga utrednin- gar 1930:9). Kommittén har tagit del av nämnda betänkande jämte de av olika myndigheter m. fl. däröver avgivna yttrandena.

Det i berörda betänkande framlagda statistiska materialet har varit värde- fullt för kommitténs arbete. Kommittén har i regel ej ansett nödigt att ånyo redovisa detta material och icke heller har kommittén funnit erforderligt lämna någon redogörelse för lantbruksundervisningen i grannländerna, då detta ämne utförligt behandlats i nyssnämnda betänkande och några större förändringar sedan dess icke ägt rum.

Kommittén har rörande vissa förhållanden vid lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor anmodat skolornas styrelser, lärarpersonal samt vissa år- gångar av f. d. elever att lämna uppgifter i olika hänseenden. Vidare har kommittén berett lokalavdelningar av jordbrukarungdomens förbund samt ortsförbund av riksförbundet landsbygdens folk tillfälle att framföra syn- punkter rörande den lägre lantbruksundervisningen. Muntliga överläggnin- gar hava vidare ägt rum med ett antal lärare vid de olika slagen av skolor m. fl. Rörande undervisningen i Skogshushållning hava vissa uppgifter in- hämtats från skogsvårdsstyrelserna.

Resultatet av kommitténs arbete framgår av det följande. Kommittén vill emellertid redan här anmäla, att kommittén icke funnit möjligt att i detta sammanhang framlägga förslag om inrättandet av skolor, där jämsides med jordbruksutbildningen även lämnades grundligare undervisning i av jordbru— ket beroende eller jordbruket eljest närstående yrken, exempelvis motor- skötsel, smide, snickeri, sadelmakeri o. s. v. Vid övervägandet av denna fråga har kommittén nämligen funnit, att för meddelande av undervisning, som skulle giva eleverna möjlighet till framtida förvärvsarbete inom något av dessa yrken, kräves en så avsevärd utbildningstid, att denna undervis- ning ej lämpligen kan inordnas i de av kommittén föreslagna lantbruksunder- visningsanstalterna. Däremot har kommittén, såsom framgår av det följan- de, beträffande vissa av lantmannaskolans kursformer förordat sådan under- visning jämväl inom nämnda områden, att eleverna bliva bättre rustade att utföra vissa för det egna företagets behov erforderliga arbeten av dylikt slag.

Kap. 2. Den fasta lantbruksundervisningens tillkomst och utveckling.

Redan under 1700-talet kan man spåra försök att ordna lantbruksunder- visningen. Sålunda inrättades t. ex. så tidigt som år 1736 en s. k. schäferi- skola å Höjentorps gård i Västergötland. Som namnet antyder torde fårsköt- selns främjande därvid närmast hava åsyftats, men då skolan är 1748 föränd- rades till en slags lantbruksskola, visserligen avsedd för personer med univer- sitetsutbildning, hade programmet utvidgats att omfatta lantbruksundervis- ningen i allmänhet. Skolan flyttades 1750 till Alingsås, där den ägde bestånd till år 1766.

Den praktiska lantbruksundervisningen synes vid denna tidpunkt hava fångat huvudintresset, ty år 1774 gjordes ett annat försök att tillgodose sådan undervisning, nämligen vid Östads säteri invid Alingsås, vilket donerades för inrättande av en uppfostringsanstalt för fattiga barn.

Med tillkomsten av hushållningssällskapen i början av 1800-talet väcktes lantbruksundervisningen till nytt liv. Det ena hushållningssällskapet efter det andra försöker främja lanthushållningens utveckling genom att inrätta sko- lor, som i första hand skulle tillgodose det större jordbrukets behov av utbil- dat befäl. Sälunda inrättade Örebro läns hushållningssällskap redan år 1813 en s. k. rättarskola på Dyringe gård, vilken emellertid nedlades efter endast fem års verksamhet, och snart därefter anordnade Skaraborgs läns hushåll- ningssällskap en dylik skola på Storebergs gård, vilken emellertid ej heller ägde bestånd mera än några få år.

Ytterligare stimulerades lantbruksundervisningen genom Edvard Nonnens bekanta insats, då han år 1833 vid Degerberg i Västergötland grundade först en lantbruksskola och snart därefter även ett institut för högre utbildning i lantbruk. _

Om sålunda olika ansatser tid efter annan gjorts att få en ordnad lant- bruksundervisning till stånd, hade dock svårigheterna snart blivit övermäk— tiga, varför skoloma blevo av mera kort varaktighet.

Först med den på initiativ av Skånska hushållsföreningen år 1840 på Orups gård upprättade lantbruksskolan fick denna skolform egentlig stadga. Denna skola förflyttades 1876 till Oregården och år 1896 till Västraby, men måste år 1912 nedläggas i samband med den redan tidigare framträdande tendensen att andra undervisningsanstalter tillvunno sig ett allmännare intresse. Lant- bruksskolornas vidare utveckling framgår av den följande översikten.

Behovet av en undervisningsform, som kunde tillgodose jämväl det mindre jordbrukets behov av undervisning, ledde till att vissa folkhögskolor från slutet av 1870-talet började inrätta en särskild avdelning för teoretisk jord- bruksundervisning, avsedd för elever, som tidigare genomgått folkhögskola.

Såsom föregångare på den teoretiska undervisningens område bör dock näm- nas den år 1867 inrättade lantbruksskolan i Trälleborg, vilken visserligen avsåg att utbilda ledare för jordbruk men endast meddelade en helt teoretisk undervisning under 6 månaders kurser. Den teoretiska jordbruksutbildnin- gen vid kurser knutna vid folkhögskolan gav grunden till den skoltyp, som numera benämnes lantmannaskola. Direkt förslag om inrättande av lant- mannaskolor framlades år 1884 av lantbruksläroverkskommittén i dess då avgivna betänkande. I fråga om lantmannaskolans vidare utveckling åter- kommer kommittén därtill i det följande.

Den undervisning, som här förut omnämnts, var avsedd endast för den man- liga landsbygdsungdomen. Emellertid gjorde sig också behov gällande att bereda den kvinnliga ungdomen utbildning i lanthushåll. Även här visade sig folkhögskolorna mäktiga initiativ och upptogo en husmodersutbildning, som blev föregångare till den vidgade utbildningen i lanthushåll. På grund- val av ett förslag framlagt av 1907 års lantbruksundervisningskommitté an- _ gående inrättande av lanthushållsskolor avgav Kungl. Maj:t proposition i äm— net till 1912 års riksdag, som godkände förslaget.

Med lanthushållsskolornas inrättande sagda år hade den lägre lantbruks- undervisningen i värt land fått den utformning, som ännu är gällande, näm- ligen lantbruksskolor och lantmannaskolor avsedda för den manliga ungdo- men och lanthushållsskolor avsedda för den kvinnliga.

Lantbruksskolorna.

1. Organisation och antal. Såsom ovan antytts, kom den första egentli- ga lantbruksskolan till stånd år 1840 vid Orup i Malmöhus län. Till en början gällde av Kungl. Maj:t fastställda allmänna grunder för de lägre lantbruks- skolorna som stadgar för dessa jämte för varje skola givna särskilda bestäm- melser. Sedan uppmärksamheten fästs vid förekommande olikheter vid olika skolor, utfärdades det första allmänna reglementet för lantbruksskolor 1851. Skolornas ändamål var enligt detta att meddela unga män av den arbetande klassen såväl kunskap och insikt som praktisk övning och skicklighet i ett lantbruk, ävensom färdighet i slöjd, och att i sådant avseende även bibringa dem nödiga förberedande kunskaper samt att väcka och utveckla deras mo- raliska krafter. I 1877 års reglemente framhölls beträffande skolornas ändamål, att vid varje skola jordbruket och boskapsskötseln borde bedrivas så, att skolan -i praktiskt hänseende kunde tjäna såsom föresyn för ett efter ortens förhål- landen med god beräkning ordnat och omsorgsfullt skött lantbruk. Lantbruksskolorna hade dittills utbildat såväl arbetsförmän som brukare av mindre lantegendomar. Så småningom visade sig emellertid lantbrukssko- lorna icke lämpade att fylla denna dubbla uppgift. Erfarenheten gav nämli- gen vid handen, att allt efter det jordbruket inom en ort utvecklades, skolorna ej längre annat än undantagsvis anlitades av söner till ägare eller brukare av

. mindre egendomar, utan att skolorna övergingo att utbilda arbetsförmän för det större jordbruket. I överensstämmelse härmed angavs 1887 lantbruks- skolans ändamål vara att meddela undervisning i grunderna för lanthushåll- ning samt övning och färdighet i lantmannaarbetens utförande, ordnande och ledning.

År 1901 undergingo lantbruksskolorna i Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län en omorganisation, som i huvudsak innefattade, att skolorna från att vara tvååriga ombildades till ettåriga och att de teoretiska studierna genom att bedrivas i ett sammanhang under vinterhalvåret skänktes ökad be- tydelse. Denna omläggning motiverades därmed, att dessa trakters jordbruk knappast kunde sägas kräva utbildandet av särskilda arbetsledare samt att, såsom de rådande förhållandena utvisade, ortsbefolkningens behov av jord- bruksundervisning måste tillgodoses genom en mindre långvarig kurs, om skolorna skulle kunna påräkna att få elever. Senare undergick även lant- bruksskolan i; Kopparbergs län en sådan omorganisation. I enlighet härmed uppstodo två olika typer av lantbruksskolor, eni södra och mellersta Sverige samt en i Norrland och Dalarna. Den förras huvuduppgift skulle vara att utbilda arbetsledare för det större jordbruket och den senares att meddela ut- bildning åt blivande hemmansägare eller hemmansbrukare. Särskilda regle- menten för de olika'typerna utfärdades den 19 oktober 1911. Sedermera har nytt reglemente utfärdats den 291 januari 1926 (nr 26) för de av staten upp- rättade eller understödda lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige, vilket reglemente blev tillämpligt jämväl på lantbruksskolan i Dalarna.

Sedan den första lantbruksskolan kommit till stånd 1840, inrättades av hus-- hällningssällskapen ett flertal sådana skolor. Under åren 1882—1884, då an- talet lantbruksskolor var störst, uppgick detta till 29, vartill kommo de två liknande skolorna vid Ultuna och Alnarp. Efter hand minskades åter skolor- nas antal, huvudsakligen på grund av svårigheten att erhålla elever. Då 1907 års lantbruksundervisningskommitté avgav sitt betänkande, funnos emeller- tid ännu, förutom de tillletuna och Alnarp förlagda lantbruksskolorna, 18 statsunderstödda lantbruksskolor. Den omorganisation av lantbruksskolorna, som skedde i anslutning till nämnda kommittés förslag, gick för södra och mellersta Sverige ut på en nedskärning av skolornas antal samt skapande av större, mera rationellt ordnade utbildningsanstaltcr för i huvudsak det större jordbrukets befattningshavare.

För närvarande upprätthållas 10 lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige, nämligen: Berga i Stockholms län (upprättad 1921), Ultuna i Upp- sala län (1848), Ulvhäll i Södermanlands län (1912), Bjärka-Säby i Öster- götlands län (1882), Bollerup i Kristianstads län (1912), Alnarp i Malmöhus län (1861), Klagstorp i Skaraborgs län (1863), Varpnäs i Värmlands län [1892 (—l847)], Tomta i Västmanlands län (1888) och Vassbo i Kopparbergs län (1856). I Norrland finnas två lantbruksskolor, nämligen Nordvik i Västernorrlands län (1854) och Umeå i Västerbottens län [1927 (1859)].

Uppgifter om antal skolor och elever läsåren 1840—1936 hava samman- ställts i tab. 1. För läsåren 1840—1930 hava uppgifterna sammanställts i tio-.

Skolor i södra och mellersta Skolor i Norrland samt åren Sverige 1912—1925 i Dalarna Summa

Läsår Antal elever Antal elever ieååi/åt- Antal _ . Antal liga

skolor 2351; tidig—åh Summa skolor 111122; 123221; Summa skolor

avd.

1840/41—1849/501 1—10 35 — — — — — — 35 1850/51—1859 60 12—21 100 — — — — — — 100 1860 61—1869/70 22—27 162 — — — — — — 162 1870/71—1879/80 28 182 — — — — — — 182 1880/81—1889/90 26—29 206 — — — — — — 206 1890, 91 — 1 899/ 1900 24—25 216 — — — — — — 216 1900/01—1909/ 10 17—24 181 — 149 ”3—4 36 — 36 217 1910/11—1919/20 9—16 123 5 57 180 3—4 35 ” 25 60 240 1920/21—1929, 30 9—10 115. 61 176 2-—3 28 9 37 213 1930—1931 10 118 60 178 2 23 7 30 208 1931—1932 10 118 62 180 2 27 13 40 220 1932—1933 10 121 54 175 2 27 19 46 221 1933—1934 10 122 52 174 2 29 18 47 221 1934—1935 10 131 60 191 2 28 13 41 232 1935—1936 10 127 63 190 2 25 15 40 230

1 Uppgifterna för läsåren 1840—1900 avse hela Sverige. För läsåren 1840—1930 hava uppgifterna sammanställts i tioårsperioder, varvid antalet skolor angivits med lägsta och högsta antal samt antalet elever med medeltalet under perioden. * Från och med läsåret 1901—1902 påbörjades l-årskursen i Norrland. ” Från och med läsåret 1912—1913 påbörjades l-ärskursen vid skolorna isödra och mel- lersta Sverige samt vinterkursen vid skolorna i Norrland.

årsperioder, varvid antalet skolor angivits med lägsta och högsta antal under perioden. För läsåren 1930—1936 hava uppgifterna redovisats för varje läs- år. Uppgifterna för läsåren 1840—1900 avse hela Sverige.

2. Undervisningens anordnande. Kursen i de äldre lantbruksskolorna var tvåårig med huvudsakligen praktisk undervisning samt lektioner i teore- tiska ämnen i regel förlagda till morgnar och af-tnar. Lektionerna voro van- ligen så anordnade, att första årets elever undervisades i folkskoleämnena och dessutom fingo åhöra den äldre kursens undervisning. Med tiden uppkommo ökade krav på teoretisk undervisning. 1887 sökte man tillgodose dessa krav på samma gång anspråken på elevernas dagsverksarbeten något nedsattes. Då infördes den bestämmelsen, att under första året, som eleverna tillbrin- gade vid skolan, skulle för undervisningen å lärorummet samt för elevernas självstudium minst 50 och under det andra året minst 100 söckendagar läm- nas fria från annat kroppsarbete än det, som erfordrades för turerna i stall och ladugård m. m.

Vid möten åren 1888 och 1891 mellan föreståndarna för de med statsmedel understödda lantbruksskolorna framhölls emellertid, att nämnda bestämmel- ser voro ägnade att alldeles upphäva skolornas dittillsvarande grundkaraktär av praktiska yrkesskolor och medföra våda för skolornas framtida verksam- het. Om skolornas organisation i stället bibehölles i huvudsaklig överensstäm- melse med tidigare — 187 7 års — reglemente, skulle någon höjning i statsan- slaget icke vara erforderlig, vilket däremot vore fallet om tiden för elevernas praktiska arbete väsentligen minskades, såsom i 1887 års reglemente stadga- des. Lantbruksstyrelsen, som från 1890 års början fått på sig överlåten lant- bruksakademiens förvaltningskommittés förutvarande befattning i avseende å lantbruksläroverken, fann nämnda synpunkter förtjäna beaktande och gick i författning om utarbetande av förslag till nytt reglemente för lantbrukssko- lorna. Ett sådant utfärdades också 1893.

I detta stadgades, att undervisningen borde så ordnas, att tillräcklig tid läm- nades såväl till övning i lantmannaarheten samt undervisning å lärorummet som ock för elevernas självstudium. Genom detta stadgande skulle såsom dittills undervisningens närmare ordnande bero på varje särskild skolstyrelse och systemet med morgon- och aftonlektioner bibehölls. Om något missför- hållande yppades, skulle rättelse ske i överensstämmelse med vad lantbruks- styrelsen bestämde.

Såsom ovan antytts, upptogos i 1911 års reglementen två olika typer av lant- bruksskolor, en i södra och mellersta Sverige samt en i Norrland och Dalar- na. Den förra skulle fortfarande vara tvåårig, den senare däremot, liksom fallet varit fr. o. m. är 1901, vara ettårig.

I fråga om de förstnämnda av dessa skolor skulle jämte den tvååriga kur- sen för ett mindre antal elever, vilka hade vissa förkunskaper, anordnas en ettårig kurs. Den teoretiska undervisningen för de äldre eleverna i den två- åriga kursen liksom för ettårskursens elever skulle pågå under minst 100 hela dagar; timantalet för denna undervisning skulle uppgå till minst 280 under första året av den tvååriga kursen samt minst 800 under andra året av sist- nämnda kurs och vid den ettåriga kursen. För andra årets kurs avsågos sam- manhängande teoretiska studier, varvid dock en del av dagsprogrammet bor- de för motverkande av ett ensidigt stillasittande utfyllas med exkursioner, demonstrationer och praktiska övningar. För den yngre årskursen, vilkens teoretiska undervisning huvudsakligen skulle omfatta repetition av folksko- lans kurser i räkning och skrivning samt grundläggande delar av naturläran och för vilken behovet av självstudier ej gjorde sig så starkt gällande, ansågs att, där så av praktiska skäl funnes behövligt, systemet med morgon- och af- tonlektioner kunde bibehållas, i synnerhet som eleverna borde under åtminsto- ne ena året i ett sammanhang få följa arbetenas gång och dessutom i annat fall svårigheter skulle uppstå för skolegendomens rätta skötsel.

För lantbruksskolorna i Norrland och Dalarna inrättades år 1911 jämte den ettåriga kursen en teoretisk vinterkurs. Den teoretiska undervisningen — ge- mensam för båda kurserna — skulle pågå under minst 120 hela dagar och om— fatta minst 800 lektions- och övningstimmar. Dessutom skulle under som—

marhalvåret med helårseleverna genomgås en repetitionskurs a sammanlagt minst 50 timmar i ämnen, som föreståndaren bestämde. Under vinterhalv- året skulle jämte teoretisk undervisning genom turvis anordnad tjänstgöring i ladugård och slöjdstuga meddelas praktisk undervisning i husdjurens utfod- ring och vård samt i träslöjd, varjämte en dag i veckan borde användas till praktiska övningar och demonstrationer i jordbrukets viktigaste vinterarbeten samt, om möjligt, i skogsskötsel.

Beträffande timantalet för den teoretiska undervisningen vid skolorna i södra och mellersta Sverige förtjänar nämnas, att i gällande reglemente det- ta antal sänkts med 80 till minst 200 under första året av den tvååriga kur- sen samt höjts med 80 till minst 880 under andra året av sistnämnda kurs och vid den ettåriga kursen.

Så vitt angår lantbruksskolorna i Norrland är 1911 års reglemente allt- jämt gällande.

3. Utrustning m. m. I de äldre lantbruksskolorna var undervisningen övervägande praktisk. För att eleverna skulle få övning och för att skolan delvis skulle erhålla ersättning för den lämnade undervisningen kommo eleverna att utgöra skolegendomens huvudsakliga arbetsstyrka. Under de första årtiondena av lantbruksskolornas tillvaro hade dessa, utom sin egentliga skolverksamhet, även en mycket viktig uppgift därutin- nan, att jordbruksdriften vid skolorna verkade banbrytande då det gällde att driva fram jordbruket inom de olika orterna genom rationell odling, täckdikning m. fl. grundförbättringar och ett mera allmänt begagnande av ändamålsenliga, moderna jordbruksredskap. Under denna tid voro sko— lorna understundom förlagda till jämförelsevis mindre gårdar, och då er- forderliga grundförbättringar hunnit vidtagas vid en egendom, flyttade sko- lan ofta till en annan. Omorganisationen 1911 syftade till en inskränkning av antalet skolor, sani- tidigt som dessa borde vara större och väl utrustade. För närvarande äro de egendomar, till vilka skolorna äro förlagda i södra och mellersta Sveri- ge, i allmänhet av betydande storlek. Åkerarealen är störst vid Bjärka- Säby och Ultuna med 425 hektar samt överstiger 300 hektar jämväl vid Berga, Bollerup, Alnarp, Klagstorp och Tomta. Vid Ulvhäll och Varpnäs uppgår åkerarealen till 250 respektive 285 hektar, vid Vassbo utgör den 150 hektar. Av lantbruksskolor i Norrland finnas, såsom redan nämnts, endast två, vid Nordvik och invid Umeå. Åkerarealen är vid den förra skolegen- domen 33 och vid den senare 97 hektar. Skolegendomarnas areal och husdjursbesättningar vid slutet av år 1935 framgå av tab. 2. Först i 1911 års reglemente stadgades, att lantbruksskola skulle vara för— sedd med nödig undervisningsmateriel. Då hade med ökad styrka fram- hållits, att en lantbruksskola måste vara försedd med fullgod undervisnings- materiel, och detta icke endast för "lärorummet. För den praktiska utbild- ningen vore det nämligen av stor vikt, att skolan väl följde med sin tid be- träffande moderna maskiner och redskap.

Jordblifäiäareah Husdjur vid slutet av år 1935

Lantbruks— Hästar Nötkreatur Övriga djur skolor tåg?: _ bete Häs- Ung- Kal- Bi- träd- aker ECh Skog Hing- tar has" Tju— . Kvi- vai F. s . 13121: sam— gård ang star över ååå rar lxor gor äär ar vm år häl— 3 &” föl 1 år le" Berga ..... — 340 60 775 — 28 7 9 119 65 44 127 83 23 6 Ultuna . . . . — 425 113 113 — 33 7 4 148 44 20 34 7 — — Ulvhäll. . . . — 250 40 450 1 18 3 3 106 43 31 186 170 — — Bjärka—Säby —— 425 37 3 000 3 28 27 13 120 66 83 — 170 — — låollerup . . 25 389 92 83 — 33 7 4 210 56 81 — 304 — — Alnarp — 323 85 — — 32 20 3 157 94 57 61 638 — — Klagstorp . 13 328 101 539 — 26 7 2 87 55 50 96 54 — — Varpnäs .. 6 285 49 701 1 23 9 4 139 40 35 — 108 — — Tomta . . . . — 300 50 150 — 11 1 3 104 85 37 13 82 225 — Vassbo . . . . 2 105 9 208 — 8 4 2 40 11 10 — 90 — — Nordvik . . . 2 33 25 190 — 4 2 1 17 12 9 15 29 — — Umeå ..... — 97 29 200 1 7 18 1 22 10 7 43 10 90 5

Skolbyggnaderna hade icke under den tid, skolorna ofta flyttade, kun- nat hällas på någon högre ståndpunkt. Med omorganisationen 1911 och skolornas stadigvarande förläggning till större egendomar skedde i allmän- het en förändring till det bättre även beträffande själva Skolbyggnaderna.

Lantbruksskolorna voro från början uteslutande förlagda till enskilda tillhöriga egendomar. Dock meddelades allt sedan Ultuna och Alnarps lant- bruksinstitut trädde i verksamhet, det förra år 1848 och det senare 1861, uti institutens lägre kurs en med de statsunderstödda lantbruksskolornas jämförbar undervisning. Med tiden inköpte vissa hushållningssällskap skolegendomar. Med ägarna till de skolor, som voro förlagda till enskilda tillhöriga egendomar, uppgjorde vederbörande hushållningssällskaps förvalt- ningsutskott eller skolstyrelse kontrakt om förläggningen, och skolegen- domens ägare eller förvaltare var i allmänhet tillika föreståndare för lant- bruksskolan. Numera uppgöras kontrakten mellan lantbruksstyrelsen och egendomens ägare i de fall, där icke staten direkt upprätthåller driften.

Skolegendomarna Ultuna och Alnarp ägas av staten, Klagstorp, Vassbo, Nordvik och Umeå av det hushållningssällskap, inom vars område egendo— men är belägen, Bollerup av en stiftelse samt övriga skolegendomar av en— skild ägare.

4. Elever. De äldre lantbruksskolorna besöktes såväl av ynglingar, som Önskade utbilda sig till rättare, befallningsmän, ladufogdar och dylikt, som ock av sådana blivande ägare eller brukare av mindre och medelstora jord— 2—378684.

bruk, vilka hade för avsikt att framdeles själva handhava skötseln av egna jordbruk. Efter hand minskades emellertid tillslutningen från sistnämnda grupp, och lantbruksskolorna blevo till vida övervägande del utbildnings- anstalter för blivande arbetsförmän vid det större jordbruket.

Med införandet av särskilda bestämmelser för lantbruksskolorna i Norr- land blev dessa skolors uppgift uteslutande att meddela utbildning åt bli- vande hemmansägare eller hemmansbrukare.

Tillströmningen av sökande till lantbruksskolorna var i början i allmän- het god, i de flesta fall större än skolorna kunde mottaga. I några fall var emellertid förhållandet motsatt. Vid vissa skolor, särskilt de norrländska, måste man sålunda för att hålla kursen fulltalig begära undantag från be- stämmelsen, att elev vid inträdet borde hava fyllt 21 år. För de norr- ländska länen medgavs i regel nedsättning i åldersbestämmelsen till 18 år.

Småningom avtog emellertid vid de flesta skolorna tillströmningen av elever, och sedan riksdagen år 1874 uttalat sig för 18 år som lägsta ålder för inträdande elev, blev också denna fastställd i 1877 års reglemente. Denna inträdesålder har sedermera bibehållits.

Efter den år 1911 genomförda omorganisationen av lantbruksskolorna hava dessa i allmänhet åter erhållit nöjaktigt antal inträdessökande elever.

Angående elevernas antal under läsåren 1840—1936 hänvisas till tab. 1.

5. Lärare. Enligt det första reglementet för lantbruksskolorna skulle vid en lantbruksskola finnas en föreståndare eller förste lärare, som hade ledningen av skolan. Vidare skulle det finnas en underlärare samt en lä- rare i slöjd. Behörighetsvillkor för lärarna funnos ej angivna i reglementet. Föreståndaren antogs av skolans styrelse. Övriga lärare antogos av före- ståndaren i samråd med styrelsen. Enligt 1863 års reglemente skulle vid varje skola styrelsen antaga en föreståndare, en förste lärare, underlärare samt extra lärare i mån av be- hov jämte undervisare i slöjd och smide. Föreståndaren borde vara känd såsom skicklig och kunnig lantbrukare. Förste läraren skulle hava genom- gått fullständig kurs vid något högre lantbruksläroverk eller på annat sätt förvärvat erforderliga insikter. Underlärare och extra lärare borde äga den bildning och de egenskaper att de med framgång kunde meddela undervis- ning. Bestred föreståndaren själv platsen som förste lärare, fordrades i sådant fall av honom samma egenskaper och insikter, som föreskrevos för förste läraren. Enligt 1887 års reglemente borde föreståndaren helst själv såsom förste lärare undervisa i något eller några av huvudämnena. Därest ej förestån- daren på så sätt meddelade undervisning, skulle särskild förste lärare an- ställas. Benämningen å övriga lärare ändrades till andre lärare samt biträ- dande lärare. För att antagas som förste lärare fordrades att hava ge- nomgått lantbruksinstitut eller hava förvärvat däremot svarande kunska— per. Behörighetsvillkoren för övriga lärare ändrades icke. Enligt 1893 års reglemente fordrades lantbruks'styrelsens kompetensför-

klaring för att kunna antagas som förste lärare utan att hava genomgått lantbruksinstitut. För att föreståndaren skulle få undervisa såsom förste lärare i ettdera eller båda huvudämnena, jordbrukslära eller husdjurslära, fordrades samma behörighetsvillkor som för förste lärare. Enligt 1911 års reglementen skulle vid en lantbruksskola i södra och mellersta Sverige fin- nas utom föreståndare en förste lärare och en andre lärare samt biträdande lärare i mån av behov. Vid skola i Norrland fordras utom föreståndare endast en ordinarie lärare. Behörighetsvillkoren för att antagas till förestånda- re skärptes med fordran att hava avlagt avgångsexamen från lantbruksinsti- tut samt erhållit kompeten-sförklaring av lantbruksstyrelsen. Därjämte fordrades även väl vitsordad praktisk lantbruksverksamhet. I 1926 års reg- lemente för skolorna i södra och mellersta Sverige har ej skett någon änd- ring i dessa bestämmelser rörande lärarna och deras kompetens.

Genom lönereglering 1919 tillförsäkrades skolans föreståndare och förste lärare vissa minimilöner, nämligen i kontant grundlön för föreståndaren 5400 kronor och för förste lärare 3 700 kronor. Härtill kommer bostad och bränsle jämte erforderligt trädgårdsland samt ålderstillägg, för före- ståndare två och för förste lärare tre å 500 kronor efter respektive fem och tio samt, för förste lärare, femton års tjänstgöring. För andre lärare blev där- emot icke något visst lönebelopp föreskrivet.

Enligt gällande kungörelse angående statsunderstöd till lantbruksskolor m. m. den 18 juni 1927 (nr 222) äro föreståndare och förste lärare skyldiga att vara delägare i statens pensionsanstalt samt vara underkastade de be- stämmelser-, som äro eller varda meddelade i reglementet för sagda anstalt.

Utom nämnda löneförmåner har under de senare åren till skolornas lära- re utgått dyrtidstillägg å halva minimilönen efter samma grunder, som gällt för befattningshavare i statens tjänst (oreglerade verk). Vidare utgår från och med den 1 juli 1937 provisorisk avlöningsförbättring till föreståndare med 600 kronor, till förste lärare med 500 kronor och till vikarierande förste lärare med 285 kronor.

6. Styrelse. Till en början skulle. den närmaste tillsynen över lantbruks- skola utövas av en styrelse, tillsatt av skolans stiftare eller hushållnings- sällskapet i länet. 1887 bortföll rätten för skolans stiftare att utse styrelse. Denna skulle utses av hushållningssällskapets förvaltningsutskott inom den ort, där sko— lan vore belägen. Vore lantbruksskola förlagd till samma egendom som lant- bruksinstitut, skulle dess styrelse även vara styrelse för lantbruksskolan. Enligt 1893 års reglemente skulle styrelsen utgöras av hushållningssällska- pets förvaltningsutskott eller dem, åt vilka förvaltningsutskottet för en tid av tre är 1 sänder lämnade detta uppdrag. Enligt 1911 års reglementen skulle ordföranden utses av lantbruksstyrel- sen och tre ledamöter av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, var- jämte skolans föreståndare vore självskriven ledamot av styrelsen. Dessa bestämmelser hava ej vad de avse Norrland undergått någon änd-

ring. Enligt gällande reglemente för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige utses styrelsen på samma sätt, därest ej av Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmes. Såsom styrelse för vardera av lantbrukssko- lan vid lant-brukshögskolan vid Ultuna samt lantbruks-, mejeri- och träd- gårdsinstitutet vid Alnarp tjänstgör styrelsen för vederbörande högskola och institut jämte lantbrukssk-olans föreståndare.

7. Ekonomi och statsunderstöd. År 1841 beviljade riksdagen det första sta'tsanslaget till lantbruksskolorna, att med 1 500 kronor om året utgå till fem sådana. Ett lika belopp till ytterligare fem skolor anslogs vid 1844 års riksdag. Av 1850—1851 års riksdag höjdes anslaget till då befintliga 10 skolor till 3000 kronor om året till varje, och vid 1853—1854 års riksdag utsträcktes detta anslag till ytterligare tre nya skolor. År 1858 höjdes det till lantbruks— skolorna utgående årsanslaget till 4000 kronor för var och en av då be- fintliga 16 skolor. Under tiden efter 1858 utgick det årliga anslaget av statsmedel med 4 000 kronor till en lantbruksskola i varje län, där sådan skola fanns inrättad, men till ytterligare skolor med endast 2 000 kronor för varje skola under villkor, att hushållningssällskap eller landsting inom den ort, där skolan blivit upp- rättad, förbunde sig att till skolans underhåll tillskjuta lika belopp. 1911 höjdes årsanslaget till lantbruksskolorna i södra och mellersta Sve- rige till 7 500 kronor samt till skolorna i Norrland till 6 000 kronor. Med dessa belopp utgick statsunderstödet t. o. m. läsåret 1915—1916. 1917 års riksdag beviljade en särskild ökning av anslaget med 1 500 respek- tive 1 200 kronor. Påföljande års riksdag beviljade en ytterligare ökning med 700 respektive 600 kronor. Såsom särskilt villkor för sistnämnda för- höjning skulle gälla, att fasta försök enligt föreskrift och under ledning av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utfördes å skol- egendomen mot en ersättning av 500 kronor av statsmedel till försökens le- dare. I samband med fastställande av minimilöner för föreståndare och lä- rare beviljade riksdagen 1919 en höjning av statsunderstödet till 10 000 kro- nor för skolor i södra och mellersta Sverige samt till 8 000 kronor för skolor- na i Norrland och Dalarna. Detta statsunderstöd utgick med samma belopp t. o. m. läsåret 1925—1926. Redan år 1925 hade emellertid ordförandena i styrelserna för samtliga lantbruksskolor hos Kungl. Maj:t gjort framställ- ning om ytterligare ökning av anslagen till ifrågavarande skolor. Framställ- ningen gick ut på en höjning av årsanslaget med 2 000 kronor, varjämte be- gärdes ett engångsanslag av 5000 kronor till varje skola såsom bidrag till åstadkommande av anordningar för en rationellare undervisning i maskin- lära. Med anledning härav och i enlighet med lantbruksstyrelsens yttrande i ärendet föreslog Kungl. Maj:t 1926 års riksdag att höja årsanslaget till sko- lorna i södra och mellersta Sverige med 1 500 kronor och till skolorna i Norrland med 1 000 kronor. Detta förslag bifölls av riksdagen, vadan alltså statsunderstödet till lantbruksskola i södra och mellersta Sverige höjdes till

Tab. 3. Lantbruksskolornas, utom Ultuna och Alnarp, inkomster av allmänna medel under läsåren 1910—1936.

I 11 k 0 m % t ( r

, . . Norra Svcride (Norrland samt

L ä s ä r Sodra och mellersta Sverige åren 191211925 Dalarna)

Stats— Övrir'a Stats- Övriga

anslag1 anslang2 Summa anslag anslag Summa Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor 1910/11—1914/15 58 400 6 155 64 555 20 400 12 614 33 014 1915/16—1919/20 63 280 878 64 158 21360 18 734 40 094 1920/21—1924/25 74 000 3 077 77 077 24 200 29 037 53 237 1925/26—1929/30 89 600 3 12 892 102 492 17 600 19 025 36 625 1930/31—1934/35 92 000 3 11 133 103 133 18 000 23 710 41 710 1935—1936 92 000 3 14 134 106 134 18 000 24 800 42 800

1 Oberäknat älders- och dyrtidstillägg till lärare. Dessa tillägg uppgingo för budgetåret 1935/1936 till sammanlagt 27 316 kronor 2 Av landsting och hushållningssällskap. 5 Huvudsakligen vid Vassbo, som äges av hushållningssällskapet.

11 500 kronor och till skola i Norrland till 9 000 kronor. Dessa statsbidrag jämte erforderliga belopp till ålderstillägg åt föreståndare och förste lärare ävensom vissa vikariatsarvoden utgå alltjämt. - —

I lantbruksstyrelsens berättelser förefintliga uppgifter rörande storleken av de belopp, vartill statsunderstöd samt bidrag från hushållningssällskap och landsting (övriga anslag) uppgå, hava sammanställts i tab. 3. Anslagen hava upptagits med medeltalet under angiven tidsperiod. Uppgifter rörande statsunderstöd utöver ordinarie anslag hava icke funnits tillgängliga i lant- bruksstyrelsens berättelser. Emellertid må nämnas, att statsunderstöd till ålderstillägg samt dyrtidstillägg för budgetåret 1935/1936 uppgick till sam- manlagt 27 316 kronor.

Lantmannaskolorna.

1. Organisation och antal. 1882 års lantbruksläroverkskommitté föreslog inrättande med understöd av statsmedel av ett nytt slag av lantbruksläro- verk, så kallad—e lantmannaskolor, särskilt avpassade för sådana blivande ägare eller brukare av mindre lantegendomar, som utan hjälp av något un- der dem stående biträde själva komme att hava närmaste ledningen av och tillsynen över sina jordbruk. Föredragande departementschefen yttrade, då frågan om ordnandet av lantbruksundervisningen anmäldes för Kungl. Maj:t 1887, bland annat, att i ett land med så olika kulturförhållanden inom olika delar som Sverige, be- hoven av lantbruksundervisning med nödvändighet komme att göra sig gäl-

Antal skolor Antal elever i 1. ä s ä r S..... s...... 1888—1889 — — 9 97 — — — 97 1889—1890 — — 10 125 — » — 125 | 1890/91—1894/95 — — 11—14 150 — — — 150 ( 1695/96—1899/1900 _ — 14—15 187 _ — — 187 * 1900/01—1904/05 — — 16—23 254 — — — 254 1905/06—1909/10 — — 23—30 417 — — — 417 1910/11—1914/15 21—22 15—20 32—41 715 — — 13 728 1915/16—1919/20 18—19 25—27 43—46 1 031 60 14 18 1 109 1920/21—1924/25 18—19 25—28 44—47 916 69 32 18 1 003 1925/26—1929/30 13—18 25—27 41—44 943 61 57 21 1 025 1930—1931 15 26 41 1 033 60 82 23 1 116 1931—1932 15 25 40 1 134 63 117 26 1 223 1932—1933 15 25 40 1 172 68 108 21 1 261 1933—1934 14 26 40 1 175 61 96 21 1 257 1934—1935 14 27 41 1 288 70 135 26 1 384 1935—1936 14 27 41 1 243 74 128 27 1 344 1936—1937 12 29 41 1 312 72 139 21 1 405 1 Från och med läsåret 1913—1914 fördelades skolorna i A-typ och B-typ. * Längre kurs anordnades första gången läsåret 1918—1919. ! 3 Fortsättningskurs anordnades första gången läsåret 1919—1920. ' Andra årskurs anordnades första gången läsåret 1914—1915. " I summan ingår ej antalet elever i fortsättningskurs.

lande på olika sätt. I de orter, där den lägre lantbruksundervisningsanstalten företrädesvis sökte sina alumner bland självägande jordbrukares söner, måste undervisningen och skolans organisation ordnas efter deras förhållanden och åskådningssätt, då den däremot i de län, där skolan huvudsakligen besöktes av dem, vilka ville såsom rättare eller i andra dylika beställningar vinna sin framtida bärgning, måste inrättas med särskild hänsyn till deras villkor, och syntes det departementschefen, att behovet av lägre lantbruksundervisning borde vara lika berättigat till biträde av staten, i vilken form samma behov än tedde sig, blott trygghet förefunnes, att behovet vore verkligt och att dess tillfredsställande kunde vinnas i den form som ifrågasattes.

I enlighet med föredragande departementschefens sålunda uttalad-e åsikt föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att anvisa understöd till dessa skolor. 1887 års riksdag anvisade understöd från och med år 1888.

Då lantmannaskola första gången tillerkändes understöd, fastställde Kungl. Maj:t samtid-igt särskilda stadgar för varje skola, vilka med obetydliga av- vikelser överensstämde med varandra. '

Antalet lantmannaskolor uppgick år 1888 till 9, och år 1907 hade antalet ökats till 27.

De första lantmannaskolorna hade, såsom ovan antytts, på ett par undan— tag när tillkommit såsom en särskild avdelning vid en folkhögskola.

l överensstämmelse med vad 1907 års lantbruksundervisningskommitté föreslog blev det med 1912 års reglemente en i vissa avseenden ändrad orga— nisation av lantmannaskolorna. Utom skolor av dittills vanlig typ, nu be- nämnd litt. A, med vissa inträdesfordringar, upprättades en ny form, litt. B, med sådan undervisningsplan, att vanlig folkskolebildning vore tillräcklig för tillgodogörande av undervisningen. Denna uppdelning av lantmanna- skolorna i två skilda former med avseende å undervisningens omfattning har bibehållits i gällande reglemente.

Såsom ovan nämnts funnos 1907 27 lantmannaskolor. Under den följan— de femårsperioden tillkommo 9 skolor samt upphörde 2 med sin verksamhet. Under tiden därefter t. o. m. läsåret 1917—1918 ökades antalet skolor från 34 till 44. Efter denna tid har skolornas antal ej undergått större föränd- ringar. Det högsta antalet, 47, nåddes under läsåret 1920—1921, men seder- mera har antalet skolor åter nedgått. Under läsåret 1936—1937 voro 41 lant— mannaskolor i verksamhet.

I fråga om fördelningen på de olika typerna angåvos för läsåret 1913— 1914 22 skolor vara av A—typ och 15 av B-typ; under läsåret 1936—1937 voro däremot 12 av A-typ och 29 av B-typ.

De under läsåret 1936—1937 i verksamhet varande 41 lantmannaskolorna och deras typ samt fördehling på olika län framgår av följande översikt: Uppsala län: Vik (B) Södermanlands » Strängnäs (B) Östergötlands » Höje (B) och Lunnevad (A) Jönköpings » St. Segerstad och Tenhult (båda B) Kronobergs » Grimslöv (A) och Markaryd (B) Kalmar län, norra delen: Gamleby (A) » » södra » Högalid och Högsby (båda B) Gotlands län: Hemse (B) Blekinge » Bräkne-Hoby (A) Kristianstads » Hammenhög (B), Osby (B), Tomelilla (A) och Önnestad (A) Malmöhus » Skurup (B), Svalöv (A) och Vilan (A) Hallands » Katrineberg (A) Göteborgs och Bohus » Dingle (B) Alvsborgs län, norra delen: Färgelanda (A)

» » södra » Fristad och Sätila (båda B) Skaraborgs län: Skara (B) Värmlands » Kristinehamn (B), Kyrkerud (B) och Molkom (A) Orebro » Fellingsbro (B) och Kävesta (A) Västmanlands » Sala (B) Kopparbergs » Mora (B) Gävleborgs » Bollnäs (B) Västernorrlands >; Hussborg och Själevad (båda B) Jämtlands » Torsta (B) Västerbottens » Anderstorp och Degerfors (båda B)

Norrbottens » Gran och Matarengi (båda B).

Uppgifter om antal skolor och elevantal läsåren 1888—1937 hava sam- manställts i tab. 4. För läsåren 1888—1890 samt 1930—1937 hava uppgif- terna redovisats för varje läsår. Under mellanliggande period läsåren 1890 —1930 hava uppgifterna sammanställts i femårsperioder, varvid antalet sko- lor angivits med lägsta och högsta antal under perioden samt elevantalet med medeltalet under perioden. I summan av antalet elever har ej inräk- nats antalet elever i fortsättningskurs, enär dessa elever tidigare medräk- nats i elevantalet i huvudkurs.

2. Undervisningens anordnande. Från början förekom i lantmannasko— lan endast en kurstyp. Enligt föreskrift i 1912 års reglemente, som i detta avseende icke innebar någon ändring i förut rådande förhållanden, skulle undervisningen förläggas till den årstid, som med hänsyn till lokala förhållan- den funnes lämplig och som med något undantag visade sig vara vinterhalv- året. Undervisningen skulle pågå minst 20 veckor, ferier oberäknade. Ge- nom beslut av 1915 års riksdag tillkom möjlighet att erhålla statsunderstöd till en andra årskurs med samma längd och i huvudsak samma undervisning som vid skolans förut nämnda huvudkurs. Vid ungefär samma tidpunkt hade man vid lantmannaskolor i Skåne börjat hålla dels längre s. k. 9-månaders kurser, dels ock fortsättningskurser till huvudkurs med en undervisningstid av omkring 4 månader. 1918 års lagtima riksdag beslöt bevilja statsunderstöd jämväl till sist nämnda kurser; som villkor härför skulle bland annat gälla, att undervisningen pågick i den längre kursen minst 36 och i fortsättningskur- sen minst 16 veckor. Påföljande år, 1919, blev undervisningstiden i huvudkur- sen förlängd med omkring en vecka. Samtidigt ändrades föreskrifterna om minimitiden i så måtto, att denna uttrycktes i antal arbetsdagar, och minimi- tiden bestämdes till för huvudkurs och andra årskurs 125, för längre kurs 215 och för fortsättningskurs 95 arbetsdagar. Dessa bestämmelser om mini- mitid äro alltjämt gällande. I de för äldre lantmannaskola fastställda särskilda stadgarna fanns i all- mänhet angivet de läroämnen, som borde förekomma vid skolan. Med 1912 års reglemente upptogos vissa nya läroämnen. Ändringen betingades först och främst därav, att den nya formen för lantmannaskola, litt. B, för inträde endast krävde en väl genomgången folkskolekurs i de vanliga skolämnena, vilket förutsatte, att lantmannaskolan gav en repetitionskurs i svenska språ— ket och räkning ävensom välskrivning. Erfarenheten hade förut visat, att jämväl vid lantmannaskolor av dittillsvarande form, litt. A, en repetitionskurs i svenska språket och räkning vore av nöden, och en dylik kurs hade införts vid de flesta då arbetande lantmannaskolor. De i gällande reglemente föreskrivna obligatoriska ämnena., vilka i huvud- sak överensstämma med de i 1912 års reglemente upptagna, äro svenska språ— ket, räkning, geometri, naturkunnighet, jordbrukslära, husdjurslära, mjölk— hushållning, sjukvårds— och hovbeslagslära, trädgårdsskötsel, Skogshushåll- ning, byggnadslära, jordbruksekonomi, lantbruksbokföring, medborgarkun— skap, fältmätning och avvägning samt linearritning. Utom i de nu nämnda

ämnena kan skolans styrelse efter inhämtande av vederbörande inspektörs godkännande bestämma, att undervisning skall meddelas i något eller några andra ämnen.

Vid längre kurs omfattar undervisningen samma ämnen som i huvudkursen samt därtill ekonomilära och affärskunskap ävensom lagkunskap. Vid fort- sättningskurs skall meddelas undervisning i den omfattning och de ämnen, att denna undervisning jämte undervisningen i huvudkursen tillsammans i huvudsak motsvarar den som meddelas i längre kurs.

3. Utrustning. De äldre lantmannaskolorna hade, såsom redan förut påpekats, i regel tillkommit såsom särskilda avdelningar vid folkhögskolor. De för dessa lantmannaskolor nödiga lokaler, inventarier och undervisnings— materiel tillhandahöllos av samma sammanslutning, som bildats för respektive folkhögskolors upprättande och uppehållande. Också för de nyare lantman- naskolor, som tillkommit efter 1912 års organisation, gäller, att de i flertalet fall upprättats genom en för ändamålet bildad sammanslutning, som uppfört eller på annat sätt anskaffat byggnader för skolan. Endast i ett fåtal fall har en lantmannaskola från början tillkommit genom beslut av ett hushållnings- sällskap eller landsting. Däremot hava åtskilliga med folkhögskolor förena- de lantmannaskolor efter hand övertagits av respektive läns landsting. I regel hava skolornas lokaler därvid med full äganderätt övergått till landstinget. Dessa nu i korthet berörda förhållanden hava förorsakat, att lantmanna- skolorna i fråga om äganderätten till de av skolorna disponerade lokalerna förete stora olikheter. Olikheterna gälla också dispositionen av lokalerna, i det att några skolor hava de tillgängliga lokalerna uteslutande för egen räk- ning, under det att andra hava lokaler i samma byggnad som folkhögskola eller lanthushållsskola eller, i några fall, båda dessa. Stora olikheter före- finnas också med hänsyn till lokalernas omfattning och värde. Då. de äldre lantmannaskolorna, såsom förut erinrats, i regel tillkommit såsom avdelningar vid förut befintliga folkhögskolor, fingo de vid sitt upp- rättande ej tillgång till något skoljordbruk. I allmänhet torde man också vid denna tidpunkt haft den uppfattningen, att ett sådant jordbruk vore obe- hövligt, enär undervisningen skulle vara uteslutande teoretisk och det där- jämte förutsattes, att eleverna vid inträdet i skolan skulle hava praktiserat i jordbruk någon tid. Emellertid började man efter hand på åtskilliga håll känna denna lant- mannaskolornas isolering från jordbruket som en verklig brist i deras utrust- ning. Detta kom också till synes i 1907 års lantbruksundervisningskommittés betänkande och förslag. I 1912 års reglemente för lantmannaskolorna inför- des en bestämmelse, att skolan för undervisningens rätta bedrivande skulle hava tillgång till ett välskött jordbruk av sådan beskaffenhet, att det kunde vara eleverna till verkligt gagn vid deras utbildning. Med hänsyn till svårig- heterna i vissa fall att anskaffa dylikt jordbruk infördes en bestämmelse, att, därest sådant jordbruk icke fanns, överenskommelse borde träffas med inne- havare av välskött jordbruk om rätt för skolans lärare att å detta verkställa demonstrationer för eleverna.

Tab. 5. Uppgifter angående lantmannaskolor-nas Uppgifterna avse tiden

Uppskat- tade vär- Är för .. det av till Skuld å Antal .. Antal ' Agarens skolans .. .. ovmngsrum 5 k 0 l a låg-s Äga— anslag förfogande mångt—da largfslat; stämt samt golv— till- re ' 1934/1935 ställd egen- dgom g våre yta för komst dom (utom ] varje skoljord- bruk) Kronor Kronor Kronor m' m2 I | Vik ............ 1895 1 12 360 70 000 — 2: 54 — Strängnäs ...... 1914 1 10 100 120 000 — 1: 902, 1: 533 1: 42 Höje .......... 1913 f — — — 1: 56 — Lunnevad ...... 1888 1 11 500 2 188 600 ?» 442 000 1: 61 — Tenhult ........ 1912 f — 120 000 40 000 3: 130, 52 och 52 1: 52 .St. Segerstad . . . . 1920 I — 90 000 —— 2: 116 och 61 — Grimslöv ...... 1903 1 2 594 100 000 — 1: 84 — Markaryd ...... 1913 ab — 87 000 42 600 2: 70 och 60 1:70 Gamleby ........ 1891 1 7 001 2 253 000 — 2: 565 och 25 1: 9 Högalid ........ 1887 1 2 450 2 164 000 — 2: 78 och 23 1: 35 Högsby ........ 1918 f — 20 000 19 000 1: 75 — Hemse .......... 1888 h 3 300 2 187 500 — 1: 444 1: 465 Bräkne-Hoby . . 1887 [ Erforderligt utöver statens 83 900 —— 1: 71 1: 30 Önnestad ...... 1888 [ Beräknat hi— drag 3 000 5 351 850 ' 130 000 3: 73, 94 och 102 — Tomelilla ...... 1910 f 2 300 2 135 000 ” 45 600 2: 102 och 56 1: 72 Osby .......... 1912 st 2 547 5 90 000 5» 442 000 2: 100 och 55 2: 150 Hammenhög . . . . 1908 i 1 700, därav " 409 000 3 50 000 3: 100, 55 och 55 — 500 beräknad hyra Vilan .......... 1887 f Beräknad " 270 000 3 130 000 2:85 och 46 1 hyra 3 000 Svalöv .......... 1899 f Fria lokaler 287 000 150 000 2: 96 och 65 1: 95

' l=landsting; h=hushållningssällskap; f=förening; ab=aktiebolag; st=stiftelse; e=enskild._—

organisatoriska och ekonomiska förhållanden.

omkring maj 1936. Antal elevrum . , . . . Gym- avsedda för .?21111- Ökning 1 lokalerna sedan 1928 I.. _ na- elc— Under— Sdliiliffs stik- ver visnings- olv ta sal; skn- byggnad g y golv- en två tre lan ' gemensam yta elev ele— ele- kan verkställd beslutad planerad med ver ver mot- taga m'—' m& _— -— — 8—10 1 22 —— 1935 beslöts — fhsk. inköpa Jälla 1:42 _ —— 10 —— 50 — — — —— 1: 48 — — 5 6 32 _ — Ny skola å — central plats i länet 1: 23, 1:19 200 —— 9 3 — — — —— — 1:20 — -— 21 — 50 — — — —- —— —— 2 15 — 50 — Nybyggnad: — — gymnastiksal och rektorsb. _ _ _ _ _ 40 _ _ __ __ 1: 20 —— _ 9 2 40 1929 elev- — Gymnastik- — byggnaden byggnad och ladugård 1:30 — — 2 12 40 — — Inköp av fhsk. skoljordbruk 1:78 — _— 8 — — # Nybyggnad: —— fhsk. gymnastiksal och elevbo- städer —— — — 7 —— 20 —— —— — —— — 182'7 —— 14 —— 20 -— —— — fhsk. 2:37'6 och 25 180 -— —— —- 30 — —— —— fhsk. 2: 100 198 30 35 — 90 — —— Ny lärobyggn. —— 1: 72 220 — — — 35 Nybyggnads- —— -—- fhsk. o. ändrings- arbeten för 60 000 kr. 1:28 —— 1 6 — 60 —— Ny skol- _ lhsk. byggnad 2:36 och 20 162 -— 20 — 90 ,, —- -— lhsk. 1 1 Bostadsrum 48 —— —— —— — för 16 elever 1:65 — — | 31 | — 70 —- __ -— —

'-' Avser även folkhögskolan. -— 3 Avser även lanthushållsskolan.— * Avser även skoljordbruket.

Uppskat- tade vär- .. det av till . Antal Åsrk for Ägarens skolans 15.235 (fa l" Alntaå t övningsrum S k ] la 0 Äga- anslag förfogande e en— agglsa &; fam samt golv— 0 a till? re1 1934/1935 ställd egen- dgom D 21er or yta för komst dom (utom varje skoljord- bruk) Kronor Kronor Kronor in” m? Skurup ........ 1914 f -—— — — 2: 64 och 50 —— Katrineberg . . . . 1890 f — 2»3229 220 —— 1: 523 1: 657 Dingle .......... 1906 h 5 000 100 000 EO 000 2: 77 och 56 2: 36 och 21 + fria lokaler Färgelanda . . . . 1906 1 3 300 2200 000 — 1: 38 1: 315 Fristad ........ 1902 1 5 057 2432 000 — 1: 585 1: 423 Sätila .......... 1918 1 4 816 365 000 — 2: 84 och 60 1: 24 Skara .......... 1884 f — 103 000 8 000 3: 75, 60 och 40 — Kristinehamn . . ab —- — — 1: 477 1: 168 Molkom ........ 1887 1 1 800 — —— 1: 63 1: 30 Kyrkerud ...... 1922 f —— 3 35 000 518 000 2: 66 och 47'5 — Kävesta ........ 1892 st Hyra — — 1: 835 1 Fellingsbro ...... 1915 st Hyra 215200 000 — 1: 84 1 Sala ............ 1903 1 46 % 332 000 —— 3: 90, 75 och 64 1: 26 Mora .......... 1913 e Hyra ? 70 000 —- 1: 45 1 Bollnäs ........ 1905 1 14 150 273 350 _ 2: 200 och 45 1: 40 Själevad ........ 1910 f 100 6 000 — 1: 54 -—— Hussborg ...... 1914 f Fri hyra 3 184 000 — 1: 67 —- Torsta .......... 1884 1 16 000 30 000 _ 2: 74 och 35 — Vindeln ........ 1906 1 — 2 200 000 — — — Anderstorp . . . . 1934 h 3 550 3 65 000 — 1: 48 —— Gran .......... 1914 11 6 266 3 139 740 — 1: 70 —— Matarengi ...... 1901 st 500 av” 80 000 265421 000 1: 50 2: 130 och 90

1 1=1andsting; h= hushållningssällskap; f=iörening; ab=aktiebolag; st=sti1telse; e=enskild.—

? Avser även folkhögskolan.—s Avser även lanthushållsskolan

Antal elevrum —- _ - — . . Gym- avsedda för .?(1111— Okmng 1 lokalerna sedan 1928 .. na- elc- Under— Sallskaps— stik— ver visnings— erllmé sal ; sko- byggnad DO vy & golv- & två tre lan gemensam yta eln' ele— elc— kan verkställd beslutad planerad med ex ver ver mot— taga m2 m? 1: 20 150 _ 2 _ 32 _ — _ _ 1:32 250 _ 10 — 28 — —— _ fhsk. lhsk. 1: 22 _ _ 7 3 48 _ — Nybyggnad _ för slöjd, elev— bostäder Och gymnastiksal 1: 51 _ _ _ _ 24 _ _ _ fhsk. — 312 — 10 _ 25 _ _ — fhsk. _ _ _ 10 _ 20 _ Föreståndar— _ lhsk. bostad under byggnad _ _ _ _ _ 60 __ _. _. _ 1: 225 _ _ _ — 28 — _ _ Kristine- hamns praktiska skola 1: 54 250 Disponerar 30 Nybyggnad _ _ fhsk. efter behov 1929—30 1 _ _ 11 _ 35 _ — Ny skol- lhsk. byggnad 1 1 _ 7 _ 40 _ _ _ fhsk. 1 1 _ 2 7 50 _ _ _ fhsk. lhsk. 1: 46 — — 20 2 60 _ — _ — _ _ _ _ — 24 _ _ _ fhsk. 1:30 136 _ 7 4 50 — _ Inköp av fhsk. skoljordbruk 1: 225 _ — — _ 24 _ _ Inköp av _ jordbruk 1: 459 — _ 11 1 30 _ _ _ lhsk. — __ -— 5 — 35 — Ny skolbygg- _ _- nad 90 000 kr. — _ — — — — — —— — fhsk. 1: 12 _ _ 3 4 18 _ _ — lhsk. 1:26'4 _ — _ 8 24 _ _ _ lhsk. _ 130 _ 7 _ 24 _ _ Inköp av fhsk. lhsk. jordbruk

. _ * Avser även skoljordbruket.

Tab. 6. Uppgilter rörande skol- Uppgifterna avse tiden

J 0 r (1 b r 11- S k 0 l a bru- handels- inventariers taxerings- k Id ägare 1 kare värde värde värde S 11 Kronor Kronor Kronor Kronor Lu nnevad .............. sk f 45 000 —- 45 000 _ ' Tenhult ................ sk sk 45 000 _ 37 000 _ St. Segerstad .......... sk sk 45 000 11 000 37 900 6 600 Grimslöv .............. sk f 20 000 8 000 17 800 _ Markaryd .............. ensk f _ 5 500 _ _ Hemse ................ sk (Utarrenderat, användes ej som skoljordbruk) Bräkne-Hoby ........ . sk f 45 000 11 000 34 000 Önnestad 1 Ö ........... sk sk 192 000 45 700 146 300 150 000

Olahus ...... sk sk 103 000 38 000 65 000 20 800 Osby .................. sk sk 55 000 24 000 — 9 42 000 Hammenhög ........... ( ilägg" f (Om 20 ha, därav Vilan .................. ensk f (Om 50 ha, disponeras som Svalöv ................ sk sk 60 000 13 000 45 000 82 000 Katrineberg ............ sk ensk _ _ 13 000 _ Dingle ................ sk f 50 000 — 35 000 _ Fristad ................ sk f 20 000 1 500 13 400 _ Sätila ................. sk f 150 000 50 000 129 900 _ Kyrkerud .............. sk f 45 000 10 000 _ 30 000 Kävesta ................ sk 1 33 000 _ 16 500 _ Fellingsbro ............ sk f 40 000 _ 38 500 — Sala .................. sk sk _ 7 700 26 000 —— Mora .................. sk f _ 5 000 15 000 _ Själevad .............. eckl sk (Kyrkoherdeboställets i Själevad jordbruk arrenderas av Hussborg .............. ensk f (Om 30 ha åker, disponeras som Torsta ................ sk sk 30 000 5 000 27 100 — Vindeln ............... eckl f — _ _ _ Anderstorp ............ sk sk 20 000 4 000 23 400 _ Gran .................. sk sk '24 000 4 700 25 200 _ Matarengi .............. sk sk 35 000 15 000 27 600 * 21 000

1 sk = skolan; ensk = enskild; f = föreståndare; ] : lärare. 1 Belastar all skolans egendom.

jordbruk vid lantmannaskolorna. omkring maj 1936.

kets Husdjur areal, hektar Ordnat avelsarbete med tomt " Nöt- . " stambokföring för och _ bete Hastar krea- Svm Fjaderfa träd- aker och skog tur gård ang — 26 75 325 5 25 10 25 nötkreatur _ 20 13 27 _ _ _ — _ 4 24'5 12 86 3 19 14 390 nötkreatur, svin och höns _ 9'5 1'5 18 2 11 20 _ _ _ 7 25 20 1 8 5 60 nötkreatur _ 7'5 _ 15 _ _ — _ _ _ 15 _ 15 2 20 10 100 hästar och nötkreatur 5 66 13 36 5 39 89 407 hästar och nötkreatur 1 45 28 116 7 54 _ 212 nötkreatur _ 30 15 38 10 37 76 200 nötkreatur

35 ha tillhöriga skolan) demonstrationsjordbruk, ingen ersättning från skolan)

_ 23 3 — 3 20 — 200 _

_ 7'5 _ _ 2 7 10 50 _

_ 25 1'5 30 4 28 _ _ nötkreatur

_ 14 2 65 _ — _ _ _

3 87 15 165 10 68 91 100 nötkreatur och svin 244 36 11 _ _ _ _ ' _ nötkreatur — s.. — m 1 : leasade vargar: —

1 33 _ 48 6 23 3 50 nötkreatur

2 11'3 3'6 _ 2 14 18 _ nötkreatur

_ 6 _ _ 1 6 4 50 nötkreatur

skolan; anses ej lämpligt; planer på inköp av annat jordbruk) demonstrationsjordbruk, ingen ersättning från skolan)

12 4 12 2 14 4 50 nötkreatur 015 125 — 18 2 7 4 20 nötkreatur 25 14 11'5 50' 7 3 11 3 45 nötkreatur 04 25 2 367 3 24 14—21 200 nötkreatur och svin

I gällande reglemente föreskrives i nämnda hänseende, att lantmannaskola skall hava tillgång till intill skolan beläget skoljordbruk eller, där längre kurs och fortsättningskurs ej hålles, eventuellt endast demonstrationsjordbruk.

Uppgifter erhållna från föreståndarna vid lantmannaskolorna rörande sko- lornas byggnader, äganderättsförhållanden, värden och utrymmen samt skol- jordbrukens ägare, brukare, areal och husdjur avseende tiden omkring maj 1936 hava sammanställts i tab. 5 och 6.

4. Elever. För inträde i de äldre lantmannaskolorna krävdes vissa för— kunskaper. Frikallade från inträdesprövning voro de, som genomgått folk- högskola eller vissa klasser i allmänt eller tekniskt läroverk. I 1912 års reglemente bibehöllos för lantmannaskolan litt. A i huvudsak de inträdesfordringar, som funnits upptagna i flertalet av de då för lantmanna- skolor fastställda stadgarna. För lantmannaskola litt. B förutsattes inga and- ra förkunskaper hos eleverna än det kunskapsmått, som kunde förvärvas i folkskolan. För såväl lantmannaskola litt. A som lantmannaskola litt. B bibehölls mi- nimiåldern vid inträdet till 18 år, då det vid skolor av båda formerna ansågs erforderligt, att eleverna ägde tillräcklig mogenhet för att kunna väl tillgodo- göra sig undervisningen. Skolans styrelse tillerkändes befogenhet att undan- tagsvis i de fall, då en sökande ägde sådan mogenhet redan vid tidigare år, medgiva inträde oaktat sökanden icke uppnått 18 års ålder. Dessa inträdesfordringar hava bibehållits i gällande reglemente. Rörande elevernas antal under läsåren 1888—1937 hänvisas till tab. 4.

5. Lärare. Då de äldre lantmannaskolorna i regel tillkommit såsom en särskild avdelning vid en folkhögskola, var folkhögskolans föreståndare i regel föreståndare jämväl för den till samma plats förlagda lantmannaskolan, medan fackundervisningen handhades av en agronomiskt utbildad lärare. Enligt 1912 års reglemente skulle vid varje lantmannaskola finnas en agro— nomiskt utbildad föreståndare. För att redan bestående förhållanden icke alltför hastigt skulle rubbas medgavs, att i de fall, där man fann det lämp- ligt att fortfarande bibehålla redan förefintlig gemenskap i avseende å lärare, undervisningslokaler m. m. mellan lantmannaskola och folkhögskola, denna gemenskap finge fortfara, varvid en av de sålunda samarbetande skolornas föreståndare kunde utses till rektor för båda. Angående rektors uppgift stad- gades också närmare föreskrifter. Enligt gällande reglemente skall vid lantmannaskola utöver en föreståndare finnas minst en eller, där såväl huvudkurs som längre kurs hålles, minst två fast anställda lärare. Vid skola, som är förenad med folkhögskola och har med denna gemensam föreståndare, vilkens huvudsakliga tjänstgöring är för- lagd till folkhögskolan, skall utöver angivna antal finnas ytterligare en fast anställd lärare. Därjämte skola vid behov anställas ytterligare lärare. Till en början hade vid lantmannaskolorna vanligen funnits endast en lä- rare med agronomisk utbildning, vilket hade till följd, att denne fick under- visa i alla skolans huvudämnen.

Sedermera anställdes två lärare med kompetens att undervisa i skolans hu- vudämnen och därmed vanns, att vardera av dessa huvudlärare kunde ägna mera tid åt sitt ämne och därigenom vinna ökat intresse för undervisningen i detta.

Då det i 1912 års reglemente förutsattes, att vid en del skolor skulle finnas flera lärare, infördes i reglementet bestämmelser om bildande av ett lärar— råd med vissa åligganden i fråga om den verksamhet, som bedrevs vid skolan.

Enligt gällande reglemente anställas föreståndare och fast anställda lärare av skolans styrelse på viss tid eller ock tillsvidare med ömsesidig rätt till upp- sägning. Anställning på viss tid skall, med undantag för de två första åren, ske för minst tre år i sänder. U'ppsägningstiden skall utgöra minst fyra må- nader.

Det till lantmannaskolorna enligt 1912 års kungörelse angående anslag till lantmannaskolor utgående statsunderstödet hade fastställts i enlighet med 1907 års lantbruksundervisningskommittés förslag. I den av kommittén som grundval för detta förslag beräknade utgiftsstaten för en lantmannaskola hade bland annat upptagits som kontant lön till föreståndare 3 000 och till fast an- ställd lärare 2 000 kronor. Något stadgande om att dessa belopp skulle utgå som minimilön blev dock aldrig föreslaget eller antaget.

Genom lönereglering 1919 tillförsäkrades skolans föreståndare och fast an— ställda lärare vissa minimilöner, nämligen i kontant grundlön för förestån- dare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs under läsåret 4 000 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs 5 400 kronor samt för lärare med tjänstgöring vid enbart huvudkurs 3 000 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs 3 700 kronor. Härtill kommer bostad och bränsle enligt närmare angivna bestämmelser samt ålderstillägg, för föreståndare två och för lärare tre å 500 kronor efter respektive fem och tio samt, för lärare, femton års tjänstgöring.

Skolornas lärare, som förut tillhört dövstumlärarnas pensionsanstalt, er- höllo från och med år 1921 delaktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens pensionsanstalt). Föreskrifter om skyldighet för lärarna att tillhöra denna utfärdades genom kungl. kungörelse den 26 november 1920 (nr 752).

Utöver ovannämnda löneförmåner har under de senare åren till skolornas lärare utgått dyrtidstillägg å halva minimilönen efter samma grunder som gällt för befattningshavare i statens tjänst (oreglerade verk). Vidare utgår provisorisk avlöningsförbättring till föreståndare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs med 420 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, fort- sättningskurs eller andra årskurs med 600 kronor samt till lärare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs 'med 385 kronor och vid dylik kurs jämte längre kurs, 'fortsättningskurs eller andra årskurs med 500 kronor. Till vikarierande lärare med full tjänstgöring utgår 285 kronor.

6. Styrelse. Till en början utsågs lantmannaskolans styrelse av den myn- dighet eller de enskilda föreningar, genom vilkas bidrag skolan upprätthölls. 3———378684.

Enligt 1912 års reglemente skulle styrelsen utgöras av minst 5 personer, däribland skolans rektor, där sådan fanns, samt skolans föreståndare. Öv- riga ledamöter skulle utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämdes, då anslag till skolan första gån— gen beviljades.

I gällande reglemente har icke vidtagits någon ändring i dessa bestämmelser.

7. Ekonomi och statsunderstöd. Anslag till lantmannaskolor beviljades såsom ovan antytts första gången av 1887 års riksdag. Riksdagen beviljade på ordinarie stat från och med år 1888 till understöd åt sådana lantmannasko- lor (anstalter för lägre lantbruksundervisning med huvudsakligt ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning), för vilka stadgar blivit av Kungl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag å 15 000 kronor, att efter Kungl. Maj:ts be- prövande med högst 3 000 kronor årligen tilldelas sådan lantmannaskola un- der villkor bland annat att inom orten tillskötes lika belopp, elevavgifter inbe- räknade. Vidare medgav riksdagen, att besparingar å anslagen till lägre lant- bruksskolor finge användas till understöd åt lantmannaskolor med belopp av högst 4 000 kronor åt lantmannaskola, som vore belägen i län, där med stats- medel till samma belopp understödd lägre lantbruksskola ej funnes, och med högst 3 000 kronor åt övriga lantmannaskolor. För åtnjutande av dessa bi— drag skulle gälla samma villkor som för de förut nämnda bidragen, dock att i län där med statsmedel understödd lägre lantbruksskola ej funnes, stats- anslag till en lantmannaskola finge utgå, antingen bidrag inom orten tillskötes eller ej. Samtidigt med att upprättandet av lantmannaskolor visade sig vara föremål för ett livligare intresse, tillväxte även elevantalet vid några av dessa skolor så starkt, att behov av ökade lärarkrafter vid dem kom att allt mera göra sig gällande. Med anledning härav beslöt 1906 års riksdag, att statsanslaget åt sådan lantmannaskola, vars elevantal överstege 20, finge utgå med högst 4 000 kronor årligen. Grunderna för statsunderstödets utgående ändrades vid 1911 års riksdag. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse angående anslag till lantmannaskolor den 29 juni 1912 (nr 119). Enligt nämn- da kungörelse skulle understöd åt lantmannaskolor efter Kungl. Maj:ts beprö— vande utgå med ett grundanslag ä 2 000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppginge till minst 15 eller, under de tre första åren av en lantman- naskolas verksamhet, till minst 12. Vidare skulle ytterligare understöd utgå med högst 4 000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal överstege 30. och med högst 3 000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppginge till minst 15, men icke överstege 30. Slutligen skulle, under de tre första åren av en lantmannaskolas verksamhet, understöd utgå med högst 1 000 kronor åt sådan lantmannaskola, vars elevantal uppginge till minst 10, med rätt för Kungl. Maj:t att under de tre närmast följande läsåren bevilja i verksamhet varande lantmannaskola, vars elevantal uppginge till minst 12, anslag enligt förut gällande bestämmelser. Jämväl i andra fall ägde Kungl. Maj:t på grund

av särskilda omständigheter bevilja statsunderstöd åt lantmannaskola, vars elevantal icke uppginge till 15.

Såsom villkor för åtnjutande av statsunderstöd skulle för övrigt bland annat gälla, att inom orten tillskötes minst lika stort belopp, elevavgifterna inberäk- nade, som det, varmed statsbidraget överstege grundanslaget.

De sålunda utfärdade bestämmelserna kvarstodo i huvudsak oförändrade till och med läsåret 1918—1919. Dock tillkom genom beslut av 1915 års riks- dag möjlighet att erhålla statsunderstöd, högst 2000 kronor, till en andra årskurs med i huvudsak samma undervisning som vid skolans huvudkurs. Vi- dare beslöt 1918 års lagtima riksdag, att anslag skulle kunna beviljas jäm- väl till lägre kurs om minst 36 veckor samt fortsättningskurs-om minst 16 veckor. Anslaget till den förra utgjorde högst 5 000 kronor och till den senare högst 3 000 kronor.

Vid 1919 års riksdag undergingo bestämmelserna om statsunderstöd ånyo ändringar, och i anslutning därtill utfärdades gällande kungörelse angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m. den 5 december 1919 (nr 857).

Statsunderstöd Minsta Ordinarie Ökat boat;—

Grund- I __ . under- Summa g

anslag ovrigt Summa stod Huvudkurs ........................ 3 000 4 000 7 000 350 7 350 4 000 Parallellundervisning vid huvudkurs. .t —— 1 500 1 500 75 1 575 1 500 Andra årskurs .................... 1 250 1 250 2 500 125 2 625 1 250 Parallellundervisning vid andra årskurs — 1 500 1 500 75 1 575 1 500 Fortsättningskurs .................. 3 500 — 3 500 175 3 675 — Längre kurs ...................... 4 000 2 500 6 500 325 6 825 2 500

Understöden utgå med vissa angivna belopp till de särskilda kurserna samt till parallellundervisning vid huvudkurs eller andra årskurs och därjämte med erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar enligt i kungö- relsen stadgade regler. En del av understödet till huvudkurs, andra årskurs och längre kurs är betecknad såsom grundanslag. Den del av understödet, som överskjuter grundanslaget, utgår av statsmedel endast under förutsätt- ning att minst lika stort belopp tillskjutes inom orten.1 För statsunderstöd till fortsättningskurs, ålderstillägg och vikariatsersättning kräves icke något ortsbidrag. Däremot kräves för statsunderstöd till parallellundervisning orts- bidrag med lika stort belopp som statens understöd.

Utöver detta ordinarie understöd har på senare tid av riksdagen anvisats anslag till ökat understöd åt dessa skolor. Enligt nu gällande kungörelse härom (366/ 1935) kan lantmannaskola, som åtnjuter understöd av statsmedel

1 Till lantmannaskolan i Matarengi utgår särskilt statsunderstöd såsom ersättning för orts— bidrag.

enligt gällande bestämmelser angående statsunderstöd till lantmannaskolor m. m., tillika uppbära ökat statsunderstöd med, för läsår räknat, fem procent av det skolan enligt nämnda bestämmelser tillkommande belopp, understöd till ålderstillägg, särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonal samt bidrag till er- sättning åt Vikarie icke inräknade.

Med bortseende från statsunderstöden till ålderstillägg, vikariatsersättning och dyrtidstillägg till lärare framgå de nuvarande statsbidragen jämte för- utsatta minsta ortsbidrag av sammanställningen å föregående sida.

Därest skolans föreståndare tillika är föreståndare för folkhögskola —— alltså icke när skolorna hava var sin föreståndare och en av dem är utsedd

Tab. 7. Lantmannaskolornas inkomster under läsåren 1910—1936.

Statsunderstöd .. . . Summa L & 5 a r Ordinarie Övriga1 Summa Ortsbidrag inkomster anslag anslag Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor 1910/11—1914/152 141 630 — 141 630 114 244 255 874 1915/16—1919/20 270 222 28 578 298 800 263 867 562 667 1920/21—1924/25 346 584 202 933 549 517 406 184 955 701 1925/'26—1929/30 342 920 148 545 491 465 414 889 906 354 1930/31—1934/35 351 900 158 324 510 224 397 986 908 210 1935—1936 369 000 162 018 531 018 416 475 947 493 * Statsunderstöd under denna rubrik redovisades första gången för läsåret 1918—1919. 2 För läsåren 1910—1935 avse uppgifterna medeltalet under angiven tidsperiod.

Tab. 8. Lantmannaskolornas inkomster av andra medel än statsanslag under läsåren 1910—1936.

Ortsbidrag från Elev— . .. . . Diverse . L a s a r . . kommuner, avgifter . _ Summa hugälslläggs' landsting föreningar m. m.1 inkomster m. m. Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor 1910/11—1914/152 43 552 30 589 15 132 15 548 9 423 114 244 1915/16—1919/20 87 529 72 030 33 466 38 683 32 159 263 867 1920/21—1924/25 105 381 181 846 33 417 49 498 36 042 406 184 1925/26—1929/30 98 758 195 963 47 256 42 361 30 551 414 889 1930/31—1934/35 95 896 195 738 30 699 59 441 16 212 397 986 1935—1936 101 067 198 290 32 228 71 861 13 029 416 475 1 Från och med läsåret 1929—1930 även hyror för elevbostäder, som dittills upptagits under rubriken »Diverse inkomster». * För läsåren 1910—1935 avse uppgifterna medeltalet under angiven tidsperiod.

till rektor — skall den del av det ordinarie understödet, som icke är grund- anslag, minskas vid huvudkurs med 500 kronor samt vid andra årskurs, fort- sättningskurs eller längre kurs med 350 kronor.

I lantbruksstyrelsens berättelser förefintliga uppgifter rörande storleken av de belopp, vartill statsunderstöd och ortsbidrag till samtliga skolor upp- gått under åren 1910—1936, hava sammanställts i tab. 7 och 8. Statsanrsla- gen hava upptagits med medeltalet under angiven tidsperiod. Statsunderstöd under rubriken övriga anslag redovisades första gången för läsåret 1918— 1919. I lantbruksstyrelsens berättelser har från och med läsåret 1929—1930 rubriken elevavgifter utökats med hyror för elevbostäder.

Lanthushållsskolorna.

1. Organisation och antal. Förslag om upprättande av lanthushålls- skolor framlades av 1907 års lan-tbruksundervisningskommitté. På grundval av det framlagda kommittéförslaget och i huvudsaklig över- ensstämmelse därmed avgavs av Kungl. Maj:t proposition i ärendet till 1912 års riksdag. Det framlagda förslaget till upprättandet av lanthushållsskolor godkändes av riksdagen, och reglemente för med statsmedel understödda lanthushållsskolor utfärdades av Kungl. Maj:t den 29 juni 1912 (nr 118). Lanthushållsskolornas uppgift skulle vara att bibringa den kvinnliga ungdo- men på landsbygden de fackkunskaper, som vore behövliga för att rätt kunna sköta ett lanthushåll. Redan under första läsåret, 1912—1913, upprättades 14 skolor, fördelade på 10 olika län. Av dessa voro fyra fristående och de övriga förenade med folkhög- eller lantmannaskolor. Av de skolor, som voro förenade med folkhögskolor, hade i en del fall undervisning tidigare meddelats i folkhögskolans andra årskurs i huslig ekonomi, vilken under- visning upphörde med lanthushållsskolans upprättande. Läsåret 1917—1918 voro 32 skolor i verksamhet. Under den följande fem- årsperioden tillkommo 5 skolor. Efter denna tid har skolornas antal ej un- dergått större förändringar. De under läsåret 1936—1937 i verksamhet varande 39 lanthushållsskolorna och deras fördelning på olika län framgår av följande översikt:

Stockholms län : Vackstanäs Uppsala » Kumlan Södermanlands » Benninge Östergötlands » Borghamn och Rimforsa Jönköpings » St. Segerstad och Tenhult Kronobergs » Markaryd Blekinge » Bräkne-Hoby

Kristianstads » Apelryd, Hammenhög, Osby och Tollarp Malmöhus » Fridhem, Åkersberg och Östra Grevie Hallands » Katrineberg göteborgs och Bohus Dingle och Vendelsberg Alvsborgs län, norra delen: Färgelanda ) » södra » Sätila

V

Skaraborgs län: Axvall och Bjärtorp Värmlands » Kyrkerud och Uddeholm Örebro » Fellingsbro och Kävesta Västmanlands » Tärna Kopparbergs » Mora och Snöån Gävleborgs » Hälsingegården Västernorrlands » Hussborg och Stöndar Jämtlands » Birka Västerbottens » Anderstorp, Strömsör och Vindeln Norrbottens » Gran och Matarengi.

Uppgifter om antal skolor och elevantal läsåren 1912—1936 hava samman- ställts i tab. 9. För tiden före läsåret 1930—1931 hava uppgifterna samman- ställts i perioder, den första omfattande läsåren 1912—1915 och de övriga vardera fem läsår, varvid antalet skolor angivits med lägsta och högsta an- tal under perioden samt elevantalet med medeltalet under perioden. Från och med läsåret 1930—1931 hava uppgifterna redovisa-ts för varje läsår.

Tab. 9. Lanthushållsskolornas antal och elevantal läsåren 1912—1936.

A n t a l e l e v e r 1 L a s ä r Antal skolor kortare längre Summa _ kurser kurser 1912/13—1914/151 14—21 442 — 442 1915/16—1919/20 27—34 692 3 124 816 192021—1924/25 35—38 606 309 915 1525/26—192980 37—40 519 511 1 030 1930—1931 40 451 591 1 042 1931—1932 40 435 643 1 078 1932—1933 39 441 651 1 092 1933—1934 39 455 685 1 140 1934—1935 39 440 718 1 158 1935—1936 39 434 756 1 190 1 För läsåren 1912—1930 hava uppgifterna sammanställts ifemårsperioder, varvid antalet skolor angivits med lägsta och högsta antal samt antalet elever med medeltalet under perioden. ' Längre kurser höllos första gången läsåret 1917—1918.

2. Undervisningens anordnande. I den ursprungliga planen för lanthus- hållsskolans organisation upptogs blott en enda kurstyp, omfattande en un- dervisningstid av minst 12 veckor. Med läsåret 1917—1918 tillkom en längre kurs med dubbelt så lång varaktighet. 1919 förlängdes den kortare kursen med tre veckor. Undervisningstidens längd blev uttryckt i dagar, minst 105 för kortare och minst 165 för längre kurs. Kurserna vid de olika skolorna under läsåret 1936—1937 framgå av föl- jande översikt.

Kortare kurser Längre kurser

En kort och en lång kurs

En kurs Två kurser Tre kurser En kurs Två kurser Fridhem Markaryd Osby Sätila Vackstanäs Hammenhög Ö. Grevie Bräkne-Hoby Tollarp Bjärtorp Kumlan Åkersberg Vendelsberg Katrineberg Axvall Benninge Tärna Färgelanda Kävesta Rimforsa Kyrkerud Mora Borghamn Fellingsbro Snöån Tenhult Birka Hussborg St. Segerstad Vindeln Apelryd Anderstorp Dingle Gran Uddeholm Matarengi Stöndar Hälsingegården Strömsör

Det hör anmärkas, att kurserna vid Vackstanäs omfattat den ena 40 vec- kor med början den 1 augusti samt den andra 43 veckor med början den 1 februari ävensom att kursen vid Bjärtorp omfattat 38 veckor.

Enligt 1912 års reglemente skulle undervisningen vid varje kurs omfatta dels praktisk undervisning (övningar och demonstrationer), dels ock teore- tiskt undervisning. Praktisk lundervisning skulle meddelas i matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt, konservering, tvätt och städning, mjölk- hushållning, trädgårdsskötsel, fjäderfä- och smådjursskötsel, svin- och nöt- boskapsskötsel samt mjölkning, med demonstrationer i trädgård, hönshus, ladugård och svinhus ävensom praktiska övningar, där så lämpligen kunde ske. Teoretisk undervisning skulle meddelas i närings- och födoämneslära, enkel bokföring och beräkning av hushållsutgifter, lämpade efter olika in- komstbelopp, hälso- och sjukvårdslära samt barnavård, mjölkhushållning, trädgårdsskötselns grunddrag och trädgårdsalstrens tillgodogörande, sköt- seln av fjäderfä och andra smärre husdjur samt svinskötselnis och nötbo- skapsskötselns grunddrag.

Med hänsyn till olikheter i jordbrukshänseende inom landets olika delar som betingade, att undervisningen på varje plats lämpades efter de 10- kala förhållandena, skulle skolans styrelse bestämma de olika läroämnenas omfattning, liksom huruvida andra ämnen än de ovan nämnda skulle upp- tagas på läroplanen. I allmänhet skulle de teoretiska ämnena tilldelas om- kring två undervisningstimmar dagligen och återstoden av arbetstiden an- vändas till övningar och demonstrationer.

I gällande reglemente har endast tillagts, att vid längre kurs den praktiska undervisningen jämväl skall omfatta demonstrationer och övningar i enkel sömnad och lagning samt, där så lämpligen kan ske, i vävning.

3. Utrustning. Enligt det första reglementet för lanthushållsskolorna skulle skolorna för undervisningens rätta bedrivande äga tillgång till jord- bruk av sådan beskaffenhet, att det såsom undervisningsmateriel kunde vara

Tab. 10. Uppgifter angående lanthushållsskolor-nas Uppgifterna avse tiden

Uppskat— Å tade värdet Sär— r för » av till sko— . , Särskilt skilda Säll- sko- Agarens lans förfo— Skuld & lektions- under— skaps- , -- 1 anslag , .. namnda _ . . Skola lans Agare 1934 1935 gande stalld e endom rum, VlS- rum, till— I egendom g golvyta nings- golvyta komst (utom skol- loka- jordbruk) ler Kronor Kronor Kronor m” m2 Vackstanäs . . . 1921 st — 140 000 — 25”) 14 2: 58 och 25 Kumlan ...... 1912 sällskap 426 49 610 * 49 325 — 8 19 Benninge ..... 1915 e — 95 000 95 000 —— 7 Matsalen 42 Rimforsa ..... 1913 F. B. F. Hyra 47 500 — -— G Matsalen 45 Borghamn .. .. 1923 f Hyra _ — —— 5 Matsalen 101 Tenhult ...... 1918 f _ 125 000 85 000 — 8 3: 37'5, 24 och 34 St. Segerstad . . 1920 1 — 105 000 — 835 8 2: 25 och 155 Markaryd ..... 1917 e _ 35 000 20 000 26 6 — Bräkne-Hoby . 1918 ] Erforder- 30 300 — 30 4 Matsalen ligt utöver 35 statens Hammenhög . . 1913 f — 3 409 000 3 50 000 — 6 1: 24 Osby ......... 1913 st 795 3 90 000 3 42 000 55 6 1: 28 Tollarp ....... 1913 f — 40 000 19 740 75 6 2: sam— manl. 62 Apelryd ...... 1932 F. B. F. Hyra 112 000 4 63 250 42'5 7 — Fridhem ...... 1913 f 750 " 150 000 2 95 000 —— 2 — Ö. Grevie ..... 1914 f 247 9 87 000 ' 60 000 63 4 1: 24 Åkersberg ..... 1920 f — 98 000 50 350 91 7 — Katrineberg . . . 1914 f — 16 000 — 56 5 1: 245 Vendelsberg . . 1912 National- 1 500 2 800 000 2 280 000 — 5 1: 99 templar- orden

1 st=sti£telse; e=enskild ; f=förening; l=landsting ; h=hushållningssällskap; ab=aktiebolag. —

organisatoriska och ekonomiska förhållanden. omkring maj 1936.

, _ Antal elevrum av- . . niåtnik— sedda för 32:21. Ökning 1 lokalerna sedan 1928 Undervis- sal ; skolan mångyggi golvyta kan na gemeäi ma en två tre mottaga sam me elev elever elever verkstalld beslutad planerad -— 13 rum för 30 elever 36 Större nybygg- — —— — - nad 1935 —— 11 rum för 22 elever 22 Ny ladugård — —— — 1929 — 9 rum för 24 elever 24 Ny skolbygg- — — —— nad 1930 — -— 4 4 22 -— — —— —- — 8 rum för 18 elever 18 — Provkök med —- _ matsal och 4 elevrum — 2 12 — 24—30 Nya byggna- — _ — der 1933 —— 13 rum för 24 elever 26 Ny byggnad Gymnastik- — _ 1934—1935 sal under byggnad —— — 4 _ 20 — — — — — 2 4 2 16 — — — —— ] 62 4 7 — 24 —— —— — lmsk. — — 11 -— 26 _— Ny skolbygg— — lmsk. nad -— 10 rum för 24 elever 24 — — —— — — 13 rum för 28 elever 28 -— — —— — _ — — _ 16 Nytt skolkök —— — fhsk. 1932 — 9 rum för 19 elever 14 — -—— Gymnastikhus fhsk. med provkök och elevrum — — 16 — 32 Två ekonomi— —— — _— byggnader — 5 rum för 17 elever 18—20 Tvättstuga o. — — — konservkäl- lare 75 Erforderligt antal 20 — — —— fhsk.

” Avser även folkhögskolan. _ 5 Avser även lantmannaskolan. * Avser även skoljordbruket. .

Uppskat- Å tade värdet Sär- r för - _ av till sko— . Särskilt skilda Säll— sko— ååå—gm lans förfo- ål.;umlgdi lektions- under— skaps- Skola lans Ägare 1 1934/19g35 gande ställd e endom rum; vis— rum; till- egendom g golvyta nings— golvyta komst (utom skol- loka- jordbruk) ler Kronor Kronor Kronor m2 m2 Dingle ........ 1922 11 2 000 + 50 000 — —— 6 1: 44 fria lokaler Färgelanda. . . . 1913 1 1 000 + 30 000 —— — 5 1: 15 fria lokaler Sätila ........ 1919 I 3 160 3 65 000 — 60 5 _ Bjärtorp ...... 1912 1 0. h —— 60 000 — — 5 — Axvall ....... 1913 1 2 282 14 000 — 50 5 2: 105) och Uddeholm . . . . 1920 ab 6 000 69 000 — — 8 1: 32 Kyrkerud ..... 1928 f -— 3 35 000 3 18 000 66 5 — Kävesta ...... 1913 st Hyra — — — 3 Matsalen Fellingsbro. . . . 1916 st Hyra 28 000 — -- 5 1: 21 Tärna ........ 1915 1 9 881 74 700 —— —— 5 1: 16 Mora ......... 1915 e Hyra — — 94 6 Hall ielev- hemmet Snöån ........ 1912 ab 5 722 — —— — 5 —- Hälsingegården 1918 f 103 12 000 — — 7 1: 80 Hussborg ..... 1916 f Hyra ” 184 000 — 1 6 1: 46 Stöndar ....... 1925 f — 145 450 30 000 37 7 Hallarna jämte lek- tions- rummet Birka ........ 1917 st — —— -— 495 5 — Vindeln ...... 1913 1 1 700 18 000 — 48 8 — Strömsör ...... 1913 11 3 000 13 000 — 456 6 Lektions- sal och slöjdsal Anderstorp. . . . 1935 h 3 100 3 65 000 -— 48 4 1: 12 Gran ......... 1914 h 679 = 139 740 —— 1 6 1: 264 Matarengi ..... 1913 st 250 21 3 80 000 9,3” 21 000 90 7 1: 30 * st=stiftelse; e=enskild; f=förening ; l=landstingz h=hushållningssällskap; ab=aktiebolag. —

eleverna till verkligt gagn vid deras utbildning. Denna föreskrift motivera- des särskilt därmed, att undervisningen i dessa skolor borde göras så prak- tisk som möjligt; för detta ändamål ansågs tillfälle att ordna demonstratio- ner vara av största betydelse.

Gym- Antizååzvgg? av- Antal Ökning i lokalerna sedan 1928 Un dervis— nastik- elever " . sal ; skolan nailgsåååg; golvyta kan Isamg med mg en två tre mottaga .. elev elever elever verkstalld beslutad planerad — 9 rum för 23 elever 24 —- —— — — Erforderligt antal 24 Nybyggnad — —— fhsk. 1930—31 -— — 10 — 20 »» Rektorsbo- — lmsk. stad under byggnad - 6 rum för 21 elever 21 — — — —— 220 -— 10 — 16 — ,, — — — —— 5 3 18—21 Tillbyggnad — —— — 1932 — _- 11 — 24 — — —— lmsk. 1 I fhsk:s elevhem 24 -— — — — 1 — 10 —— 20—21 —— — — fhsk. lmsk. 1 —— 12 — 24 —— _ För nybygg— —— nad kommitté — —- 10 1 23 Elevhem 1932 —— — lmsk. fhsk. hönshus 1934 -— 9 rum för 21 elever 21 Ekonomi- » — —- byggnad 1935 —— 13 rum för 30 elever 30 Ladugård Fygelbygg- — — 1935 nad påbörjad — —— 1 1 1 25 — — —— lmsk. — 10 rum för 23 elever 23 Skolan kom — — —— 1936 till Stöndar — Erforderligt antal 24 — — — fhsk. — 3 rum för 12 elever 18 — _ — —— -— 4 rum för 16 elever 16 Hönshus 1929 — En tillbygg— —— isbod 1934 nad —— 7 rum för 18 elever 18 — —— _ lmsk. — — 5 4 24 — — — lmsk. 130 —- 15 — 30 -— — — fhsk. lmsk. ? Avser även folkhögskolan. —— 3 Avser även lantmannaskolan. * Avser även skoljordbruket.

I samband med beviljandet av anslag till längre kurser om minst 24 vec- kor i lanthushållsskolan infördes i reglementet en ny bestämmelse angående skoljordbruk. Enligt denna skulle skola, vid vilken hölles kurs om minst 24 veckor, vara förenad med ett mindre jordbruk med ladugård, svingård, höns—

Tab. 11. Uppgifter rörande skoljordbruk vid lanthushållsskolor (skolan ägare). Uppgifterna avse tiden omkring maj 1936.

Jordbrukets Husdjur Ordnat han- inven- areal, hektar iii/:dsasltläierti ggg—e 51335 325551. skuld tggt 5 bete 11155 5.23. Svin gå?- buggig träd- aker och skog tur fä Kronor Kronor Kronor Kronor gård ang Vackstanäs 40000 11000 39900 33000 06 20 — 1294 3 12 5 90 nötkreatur Kumlan 17500 5000 -— '49 325 1 8 — 75 2 4 4 54 — Rimforsa 40000 2000 20300 29400 05 106 11 47 9 2 25 nötkreatur Apelryd 37700 8845 27700 163 250 35 8 — 11 2 7 9 50 — Uddeholm 2600 1200 — -— 1'5 1'6 4'9 — —— 3 2 35 — Tärna 10000 3000 20000 — — 45 08 _ 1 4 3 89 _— Hälsinge— 17500 1500 10200 3500 — 49 2 505 4 3 150 — gården Strömsör 24 500 7000 24500 -— 22 228 33 117'5 2 19 5 147 nötkreatur och får 1 Avser all skolans egendom.

gård och trädgård, (1. v. s. skolan skulle förfoga över ett uteslutande för lant- hushållsskolans behov avsett, av skolan brukat jordbruk. Såväl denna före- skrift som ock den förut nämnda angående tillgång till jordbruk hava bibe- hållits i huvudsak oförändrade i det nu gällande reglementet.

För lanthushållsskolorna har hittills stadgats, att de skola vara försedda med lämpliga lokaler och nödig undervisningsmateriel.

Uppgifter erhållna från lanthushållsskolorna rörande skolornas byggna- der avseende tiden omkring maj 1936 hava sammanställts i tab. 10. I tab. 11 hava lämnats vissa uppgifter rörande skoljordbruk, som äg—es av vederbö— rande skola.

Några av de lanthushållsskolor, som icke äro förenade med lantmanna- skolor, hava tillgång till jordbruk såsom demonstrationsjordbruk. Lanthus- hållsskolor med kortare kurser hava i allmänhet icke sådan undervisning, som ansetts fordra tillgång till jordbruk.

4. Elever. Såsom inträdesfordran till lanthushållsskola bestämdes från början inga andra förkunskaper än dem som inhämtas i folkskolan. Inträ- desåldern sattes till 16 år, varvid dock tillika intogs den bestämmelsen, att under i övrigt lika förhållanden den inträdessökande skulle äga företräde, som fyllt 18 år eller som genomgått av staten understödd folkhögskola eller visat sig hava motsvarande kunskaper eller ock under längre tid deltagit i praktiska arbeten inom lantmannahem. Dessa bestämmelser gälla alltjämt. Rörande elevantal hänvisas till tab. 9.

5. Lärare. Enligt 1912 års reglemente skulle vid varje lanthushållsskola finnas en vid densamma boende föreståndarinna, som ledde och deltoge i undervisningen, varjämte övriga lärarkrafter skulle anställas till det antal, undervisningens behöriga upprätthållande krävde. För ett framgångsrikt bedrivande av undervisningen skulle såväl föreståndarinnan som lärarinnan i huslig ekonomi hava med goda vitsord avlagt avgångsexamen från lärarin- nekurs i sagda ämne. Enligt gällande reglemente fordras avgångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understödd lanthushållningsskola. Vidare skall enligt gällande reglemente vid varje skola finnas utom föreståndarinna minst en lärarinna med full tjänstgöring. Skulle föreståndarinnan ej bestrida full tjänstgöring, skall dessutom finnas anställd en extra lärarinna. I de fall, då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhög- skola eller lantmannaskola samt har med dylik skola gemensamma lokaler och lärare, kan efter överenskommelse mellan skolornas styrelser folkhög- skolans eller lantmannaskolans föreståndare utses till rektor jämväl för lanthushållsskolan. Angående rektors uppgift stadgas närmare föreskrifter. Föreståndarinna eller lärarinna, vilken bestrider full tjänstgöring, skall fast anställas av skolans styrelse på viss tid eller tillsvidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Anställning på viss tid skall, med undantag för de två första åren, ske för minst tre år 1 sänder. Uppsägningstiden skall utgöra minst fyra månader. . I den av 1907 års lantbruksundervisningskommitté uppgjorda beräkningen av kostnaderna för en lanthushållsskolkurs, på vilken förslaget om statsanslag till kursen grundade sig, hade lönerna till föreståndarinna och lärarinna för- slagsvis upptagits till 800, respektive 400 kronor. Någon föreskrift om att dessa belopp skulle utgå som minimilöner blev dock icke här föreslagen eller antagen. Lönerna till skolornas föreståndarinnor och lärarinnor voro där- för under de första åren mycket varierande. Genom lönereglering 1919 tillförsäkrades föreståndarinna och ordinarie lä- rarinna vid lanthushållsskola vissa minimilöner. I de sålunda tillförsäkrade lönerna ingår grundlön med följande belopp:

Föreståndarinna Lärarinna

1. Kortare kurser: första kursen under läsåret ........................ 1 400 1 000

andra ) » >> ........................ 1 000 800 tredje » >> ) ........................ 800 600 2. Längre kursen:

första kursen under läsåret ........................ 2 000 1 500 andra » » » ........................ 1 400 1 000

Till dessa grundlöner komma så ålderstillägg, för föreståndarinna två och för lärarinna tre, vart och ett å 300 kronor, efter respektive 5 och 10 samt, för lärarinna, 15 års tjänstgöring.

Förutom den kontanta lönen skola föreståndarinna och lärarinna åtnjuta bostad och bränsle enligt närmare angivna bestämmelser.

1921 erhöllo lanthushållsskolornas föreståndarinnor och lärarinnor del- aktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens pensionsanstalt). Föreskrift om skyldighet att tillhöra densamma har utfärdats genom kungl. kungörelse den 26 november 1920 (nr 751).

Förutom ovannämnda löneförmåner har under de senare åren till sko- lornas lärarpersonal utgått dyrtidstillägg å halva minimilönen efter sam- ma grunder, som gällt för befattningshavare i statens tjänst (oreglerade verk).

6. Styrelse. Enligt 1912 års reglemente skulle skolans styrelse utgöras av minst fem personer, däribland skolans rektor, där sådan fanns, samt skolans föreståndarinna. Övriga ledamöter, av vilka minst två skulle vara i orten bosatta kvinnor, skulle utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämdes, då anslag till skolan första gången beviljades. I gällande reglemente har icke vidtagits någon ändring i dessa bestäm- melser.

7. Ekonomi och statsunderstöd. Kostnaderna för en kurs vid lanthus- hållsskola beräknades av 1907 års lantbruksundervisningskommitté till 2 200 kronor. När 1912 års riksdag anvisade medel för ändamålet, förut- " sattes att lanthushållsskola skulle efter Kungl. Maj:ts beprövande av stats- medel erhålla ett belopp av högst 1 800 kronor för varje kurs. Med inrät- tandet av längre kurser blev anslaget till sådan kurs av riksdagen fastställt till 2 700 kronor. Vid 1919 års riksdag undergingo bestämmelserna om statsunderstöd änd- ringar och i anslutning därtill utfärdades gällande kungörelse angående statsunderstöd till lanthushållsskolor rn. m. den 12 december 1919 (nr 854). Understöd utgår nu med vissa angivna belopp till de särskilda kurserna och därjämte med erforderligt belopp till ålderstillägg och vikariatsersättningar enligt i kungörelsen stadgade regler. En del av understödet är betecknad såsom grundanslag. Den del av understödet, som överskjuter grundansla- get, utgår av statsmedel endast under förutsättning, att minst lika stort belopp tillskjutes inom orten.1 För statsunderstöd till ålderstillägg kräves icke något ortsbidrag. Vidare hava till dessa skolor alltsedan 1919 av riksdagen anvisats sär- skilda förslagsanslag för beredande åt dem av ökat understöd. Enligt nu gällande kungörelse härom (367/1935) kan lanthushållsskola, som åtnjuter understöd av statsmedel enligt gällande bestämmelser angående statsunder- stöd till lanthushållsskolor m. m., uppbära ökat statsunderstöd med, för läsår räknat, fem procent av det skolan enligt nämnda bestämmelser till- kommande belopp. understöd till ålderstillägg, särskilt dyrtidstillägg till lärarpersonal samt bidrag till ersättning åt vikarie icke inräknade.

1 Till lanthushållsskolan i Matarengi utgår särskilt statsunderstöd såsom ersättning för orts- bidrag.

Ytterligare har från och med budgetåret 1936/ 1937 anvisats statsbidrag till ersättning åt semestervikarie vid lanthushållsskola, där lärarna bestrida full tjänstgöring under mer än 300 dagar för läsår. I Kungl. Maj:ts brev den 5 juni 1936 hava bestämmelser utfärdats enligt vilka sådant bidrag skall utgå.

Med bortseende från statsunderstöden till ålderstillägg, vikariatsersätt- ningar och dyrtidstillägg till lärarpersonal framgå de nuvarande statsbidra- gen jämte förutsatta minsta ortsbidrag av följande sammanställning.

Statsunderstöd Minsta Ordinarie Ökat bgdi—å-g Grund— .. . under— Summa anslag I övrigt Summa stod Kortare kurser: första kursen .................... 1 500 1 700 3 200 160 3 360 1 700 andra i .................... 1 500 1 100 2 600 130 2 730 1 100 tredje : .................... 1 500 500 2 000 100 2 100 500 Längre kurser: första kursen .................... 2 250 2 250 4 500 225 4 725 2 250 andra » .................... 2 250 1 350 3 600 180 3 780 1 350

Därest vid lanthushållsskola under samma läsår hålles en kortare och en längre kurs, beräknas statsunderstödet till den längre kursen såsom för första kurs, även om denna hålles efter den kortare kursen. Den senare betraktas i dylikt fall såsom andra kurs.

I lantbruksstyrelsens berättelser förefintliga uppgifter rörande storleken av de belopp, vartill statsunderstöd och ortsbidrag till samtliga skolor upp- gått under läsåren 1912—1936, hava sammanställts i tab. 12 och 13. Upp-

Tab. 12. Lanthushållsskolornas inkomster under läsåren 1912—1936.

Statsunderstöd .. . . Summa L a s a r Ordinarie Övriga1 Summa Ortsbidrag inkomster anslag anslag Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor 1912/13—1914/152 49 346 —— 49 346 38 916 88 262 1915/16—1919/20 143 698 —- 143 698 116 788 260 486 1920/21—1924/25 247 911 — 247 911 190 286 438 197 1925/26—1929/30 203 021 57 430 260 451 221 253 481 704 1930/31—1934/85 209 960 74 398 284 358 227 101 511 459 1935—1936 225 100 88 919 314 019 235 954 549 973 1 Statsunderstöd under denna rubrik redovisades första gången för läsåret 1925—1926. 2 För läsåren 1912—1935 avse uppgifterna medeltalet under angiven tidsperiod.

Tab. 13. Lanthushållsskolornas inkomster av andra medel än statsanslag under läsåren 1912—1936.

Ortsbidragfrån L ä s ä r . . kommuner agglizfxfer _Diverse Summa huilåälsllpåggs- landsting föreningar, m. in.1 inkomster m. m. Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor 1912/13—1914/15*l 7 433 8 096 2 767 8 670 11 950 38 916 1915/16—1919;20 19 162 29 270 13 871 20 961 33 524 116 788 1920/21—1924/25 30 456 74 856 30 518 25 768 28 728 190 326 1925/26—1929/30 38 812 89 372 35 069 29 485 28 515 221 253 1930/31—1934/35 39 780 97 022 35 740 37 616 16 943 227 101 1935—1936 46 579 92 354 35 572 49 357 12 092 235 954 1 Från och med läsåret 1933—1934 även hyror för elevbostäder, som dittills upptagits under rubriken »Diverse inkomster». * 2 För läsåren 1912—1935 avse uppgifterna medeltalet under angiven tidsperiod.

gifter saknas för fyra skolor för läsåret 1912—1913. Anslagen hava upp- tagits med medeltalet under angiven tidsperiod. Statsunderstöd under rubri- ken övriga anslag redovisades i berättelserna första gången för läsåret 1925 —1926. I lantbruksstyrelsens berättelser har från och med läsåret 1933— 1934 rubriken elevavgifter utökats med hyra för elevbostäder.

Overinseende.

Såsom ovan nämnts uppdrog Kungl. Maj:t år 1849 åt lantbruksakade- miens förvaltningskommitté att handhava överinseendet över samtliga lant- bruksläroverken, vilket skulle utövas i form av inspektioner genom akade- miens direktör och sekreterare samt andra ledamöter av kommittén. Från varje skola skulle berättelse årligen ingivas- till kommittén. Kommittén skulle likaledes årligen till chefen för civildepartementet avgiva berättelse över skolornas verksamhet.

När lantbruksförvaltningen med 1890 års början överflyttades från lant- bruksakademiens förvaltningskommitté till ett särskilt ämbetsverk, lant— bruksstyrelsen, övertog denna styrelse överinseendet över skolorna. Chefen för lantbruksstyrelsen ägde, när han så funne nödigt och hans övriga äm— betsgöromål det medgåve, företaga resor för att inspektera de under sty- relsens inseende ställda skolorna, med rätt dock för honom att, när om- ständigheterna därtill föranledde, uppdraga åt ledamot i styrelsen att i hans ställe företaga resa i inspektionsändamål ävensom att efter bemyndi- gande av chefen för jordbruksdepartementet anmoda annan sakkunnig att verkställa dylik inspektion.

Enär detta system icke syntes med hänsyn till lantbruksundervisningens ökade omfattning vara tillfredsställande, föreslog 1907 års lantbruksunder- visningskommitté tillsättandet av särskilda inspektörer. Sedan omorgani- sation av lantbruks- och lantmannaskolor beslutats vid 1911 års riksdag samt riksdagen år 1912 beslutat inrättandet av lanthushållsskolor, varvid de i samband med propositionerna i dessa ämnen framlagda förslagen beträf- fande inspektionen av riksdagen lämnats utan erinran, utfärdades den 29 juni 1912 (nr 122) instruktion för inspektörerna över den lägre lantbruks- undervisningen i riket. Denna instruktion med däri genom kungörelse den 21 december 1915 (nr 598) gjord ändring innehöll huvudsakligen, att riket indelades i tre inspektionsdistrikt, det norra, mellersta och södra; att in- spektör förordnades av Kungl. Maj:t för tre år i sänder; att inspektionen skulle inom varje distrikt omfatta samtliga med statsmedel understödda lägre lantbruksundervisningsanstalter ävensom annan med statsmedel un- derstödd verksamhet för dylik undervisnings meddelande, med undantag likväl för mejeriundervisningen; att vederbörande inspektör skulle årligen besöka envar av nämnda anstalter, därav lantbruksskolorna två gånger; samt att inspektörerna skulle till lantbruksstyrelsen avgiva yttranden även- som årlig berättelse.

År 1918 genomfördes vissa förändringar i organisationen av ifrågavaran- de inspektion. Enligt den nya instruktionen för inspektörerna över den lägre lantbruksundervisningen i riket handhades tillsynen över lantbruksun- dervisningsanstalterna av två inspektörer, av vilka den ene skulle utöva till- syn över lantbruksskolorna och den andre över lantmanna- och lant- hushållsskolorna samt övrig med statsmedel understödd verksamhet för meddelande av lägre lantbruksundervisning, med undantag likväl för sådana utbildningskurser för särskilda yrkesutövare, vilka inspekterades av vederbörande statskonsulenter. I vad tillsynen avsåge lanthushållsskolorna skulle densamma huvudsakligen omfatta skolans ekonomi, efterlevnaden av gällande reglementen och andra föreskrifter, lokalförhållanden m. m. För övervakandet av undervisningen vid lanthushållsskolorna skulle finnas an- ställd en särskild inspektris, för vars verksamhet närmare bestämmelser ut- färdades av lantbruksstyrelsen den 10 april 1919.

Senare hava nya genomgripande förändringar vidtagits i sagda inspek- tionsverksamhets organisation, närmast sammanhängande med att särskild undervisningsbyrå inrättades i lantbruksstyrelsen. I den i sammanhang därmed utfärdade nya instruktionen för lantbruksstyrelsen (nr 509/1933) stadgas sålunda, att byråchefen å undervisningsbyrån tillika är inspektör över den lägre lantbruksundervisningen. Därjämte har lantbruksstyrelsen dock liksom förut förordnat särskild inspektris för övervakandet av under- visningen vid lanthushållsskolorna.

Kap. 3. Allmänna synpunkter på den fasta lantbruks- undervisningen.

Jordbrukets snabbt fortskridande utveckling i tekniskt hänseende liksom också de lantbruksekonomiska problemens i vår tid ständigt ökade aktualitet innebära, att relativt stora krav numera ställas på jordbrukets utövare icke blott i fråga om praktisk yrkesskicklighet utan även med avseende på bokliga kunskaper inom vederbörande fackområde. En tillfredsställande behandling av exempelvis sådana spörsmål som sortval och gödsling för olika grödor, planläggning av husdjurens avel och utfodring etc. hava med tiden kommit att förutsätta allt större insikter hos jordbrukaren, och den av utvecklingen påkallade inriktningen mot förbättrad kvalitet hos produkterna från såväl växtodlingen som husdjursskötseln bygger på förefintligheten av en vaken och kunnig jordbrukarkår. Den snabba utvecklingen inom jordbrukets ma- skinteknik och de skärpta fordringarna på ändamålsenlighet hos lantbrukets byggnader påkalla i ökad grad jord-brukarnas uppmärksamhet. Jordbrukets arbetsproblem och andra frågor av driftsekonomisk art ställa numera ökade krav på jordbrukarnas ekonomiska skolning, och en genom jordbrukarna själva organiserad avsättning utav lantbruksprodukter måste i väsentlig grad bygga på undervisning om hithörande ting. Kravet på högre skogsproduk- tion och bättre ekonomiskt utnyttjande av densamma har likaledes skärpt behovet av utvidgad skoglig undervisning för jordbrukets utövare.

Men även lanthushållets skötsel ställer alltjämt ökade fordringar. Små- djursskötsel, trädgårdsskötsel och andra ett lanthushåll tillhörande jämför- bara verksamhetsgrenar, som i regel tillfalla jordbrukets kvinnor, bliva allt- mer invecklade uppgifter och måste bedrivas med ökad kunnighet för att i nuvarande tid giva gott utbyte. Hemmets skötsel innesluter bland annat vissa av det nuvarande tidsläget belysta problem, sammanhängande dels med den inom jordbruksnäringen som regel ringa tillgången på kontanta penningme- del för familjehushållet och dels med den oftast synnerligen långa arbetsdag, som sedan gammalt varit husmoderns lott i ett jordbrukarhem. För bemäst- randet i de enskilda fallen av svårigheter utav bland annat nu antydd art måste goda kunskaper i skötseln av ett lanthushåll få anses vara ett mycket viktigt hjälpmedel. _

,F ör jordbruksnäringens bestånd och sunda utveckling lärer det i själva ver- ket vara ett livsvillkor, att jordbrukets både män och kvinnor äga ett tillfreds- ställande mått av yrkeskunskaper. I vår tid torde detta krav vara mera trän- gande än kanske någonsin tillförne, och intet tyder på att inom i varje fall den framtid, som redan nu mer eller mindre klart kan överblickas, detta be- hov skall minskas. Snarare torde motsatsen visa sig bliva fallet.

Inom varje praktiskt inriktad verksamhet och då icke minst inom jord' bruksnäringen ligger det nära till hands för utövaren att söka skaffa sig kun- skaper genom egna iakttagelser. Sådana iakttagelser kunna göras såväl" vid det egna företaget som också genom uppmärksammande av yrkesbröders åt- göranden. Äldre tiders framsteg inom jordbrukets teknik byggde i främsta rummet på dylika, i det praktiska livet inhämtade kunskaper, och alltjämt är inom jordbruket denna metod att förkovra sig i sitt yrke av en betydelse, som icke får underskattas.

Den nuvarande generationen av jordbrukare står emellertid inför särskilda svårigheter. Framstegen inom jordbruket grunda sig icke längre uteslutande och kanske ej ens till större delen på praktiska rön, vunna av näringens ut- övare, utan vid sidan härav hava nytillkomna forskningsinstitutioner och för- söksanstalter på jordbrukets område verksamt bidragit att föra jordbruket framåt i produktivt hänseende. De för jordbruket värdefulla resultat, som framgå av dessa oftast av staten själv upprättade eller med statsmedel under- stödda organs verksamhet, kunna emellertid icke överföras till det praktiska jordbruket på samma enkla sätt som de rön, vilka vunnits av någon lantman i orten. Ett effektivt tillgodogörande av försöksverksamhetens resultat kräver i stället ordnad undervisning i dessa ämnen.

Sådan undervisning kan meddelas i olika former. Den kan delgivas jordbrukaren respektive husmodern i lanthemmet genom böcker, tidnin- gar och tidskrifter, genom radioföredrag, genom rådgivning, föredrag och kortare undervisningskurser ute i bygderna, genom demonstrationer av väl- skötta jordbruk och lanthushåll ävensom av detaljer hörande till jordbruks- driften eller hemmets skötsel (exempelvis fältförsök, beteskultur, heminred- ning). Undervisningen kan också — i mera samlad form och mera ingående — meddelas vid relativt längre kurser anordnade vid fasta undervisningsan- stalter. I själva verket äro dessa skilda former för lantbruksundervisningen icke inbördes konkurrenter; tvärtom äro de ägnade att på ett lyckligt sätt komplettera varandra. Den fasta lantbruksundervisningen kan ej ersätta den tillfälliga undervisnings- och upplysningsverksamheten i alla dess for- mer, men å andra sidan kan ej heller den senare göra jordbrukets yrkes- skolor överflödiga.

Jordbruket genomgår en ständig utvecklingsprocess, och jordbrukaren lik- som också husmodern i ett lanthushåll måste därför ständigt söka vinna kän- nedom om de rön och praktiska försöksresultat, som efter hand framkomma, för att i den mån så lämpligen kan ske tillgodogöra sig dem i den egna verk- samheten. Sådan kontakt med utvecklingen kan endast vinnas genom att fli- tigt utnyttja de olika former av tillfällig undervisnings- och upplysningsverk- samhet, som stå till buds. Det vore felaktigt tro, att en kurs vid en lantbru- kets ungdomsskola skulle kunna giva den unga mannen eller kvinnan vid jordbruket alla de kunskaper, som i den blivande verksamheten även längre fram kunna visa sig erforderliga. Detta kan icke vara ungdomsskolans upp— gift, utan härvid får den särskilda undervisnings- och upplysningsverksamhe- ten efter behov gripa in. Men lantbrukets ungdomsskola skall lägga en god

grundval för den fortsatta, med förvärvsarbetet fortlöpande fackutbildningen, den skall skapa förståelse för betydelsen av att vetenskap och praktisk erfa— renhet samverka till ökad effektivitet och bärighet hos jordbruksnäringen, och den skall utveckla jordbrukarungdomens förmåga och intresse att genom självverksamhet och utnyttjande av fortsatta undervisningsmöjligheter göra en möjligast god insats inom sitt verksamhets—område. Över huvud taget torde den grundläggande skolning i yrket, som de fasta lantbruksundervisningsan- stalterna avse att bibringa, för de flesta jordbrukare och husmödrar i lant- hem utgöra en nödvändig förutsättning för att de sedermera skola kunna få verkligt utbyte av den fortsatta undervisnings- och upplysningsverksamheten och sålunda kunna på bästa sätt följa och utnyttja de nya resultat och rön, som jordbruksforskning och praktisk försöksverksamhet liksom även före— gångsmännen inom yrket ständigt ställa till förfogande.

Nära till hands ligger den frågan, huruvida icke de fasta lantbruksundervis- ningsanstalterna lämpligen kunde ersättas genom andra organ för grundläg- gande fackutbildning åt jordbrukarungdomen. Man kommer därvid osökt att tänka på den yrkesbetonade fortsättningsskolan. Det är emellertid uppenbart, att denna skolform aldrig kan ersätta en verklig jordbrukets yrkesskola. Den korta tid, som vid fortsättningsskolan kan ägnas åt lantbruksämnen respek- tive hushållsgöromål, den för undervisning på jordbruksområdet relativt mindre väl kvalificerade lärarkraft, som står till dessa skolors förfogande, och framför allt den ringa grad av mognad, som helt naturligt måste känne- teckna fortsättningsskolans elever, gör en sådan lösning otänkbar. Utan att närmare ingå på den yrkesbetonade fortsättningsskolans problem vill kom- mittén här endast framhålla som sin mening, att lantbruks- respektive hus- hållsundervisningen vid sådan skola, där denna undervisning är ändamålsen- ligt ordnad, bör kunna vara ägnad att väcka intresse för den verksamhet, som undervisningen är avsedd att tjäna. Under sådan förutsättning bör den kunna tillmätas ett icke ringa värde i och för sig, och den bör då också kun- na anses som ett icke betydelselöst propagandamedel för lantbrukets ung- domsskolor.

Måhända kan den åsikten göras gällande, att landsbygdsungdomens egen fria studieverksamhet kunde tänkas utgöra en godtagbar lösning av föreva- rande undervisningsfråga. Genom en utveckling av den undervisning i form av kursverksamhet, studiecirklar, klubbverksamhet och tävlingar i olika ar— betsgrenar inom jordbruket och lanthemmen m. m., som numera bedrives av jordbrukarungdomens förbund, svenska landsbygdens studieförbund och ar- betarnas bildningsförbund m. fl., borde åtskilligt stå att vinna. Det är emel- lertid påtagligt, att för denna undervisning icke kunna stå till förfogande de materiella resurser, som i detta fall krävas och som en fast undervisningsan- stalt har att erbjuda, och icke heller kan elevens tid disponeras för undervis- ningen i den utsträckning, som för vinnande av en någorlunda fyllig och all- sidig lantbruksutbildning är erforderlig. Landsbygdens ungdomsorganisatio- ner fylla genom sin fackligt undervisande verksamhet viktiga uppgifter: de taga hand om jordbrukarungdomen under det skede av den personliga ut-

vecklingen, då den är kanske som bäst i behov av handledning, de bibringa ungdomen nyttig kunskap inom det blivande verksamhetsområdet och — vad som icke är minst viktigt — de giva ungdomen viss förtrogenhet med själv- verksamheten som metod i studiearbetet. Kommittén anser ifrågavarande verksamhet vara en synnerligen god förberedelse för den fortsatta systema- tiska skolningen vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna och enbart av denna anledning väl värd att främjas.

I detta sammanhang bör även undervisning per korrespondens skänkas be- aktande. Otvivelaktigt har denna undervisningsmetod i många fall givit goda resultat. För vissa i lantbruksundervisningen ingående ämnen, som i större utsträckning förutsätta mera omfattande åskådningsmateriel, dyrbarare appa- ratur eller praktiska övningar, torde emellertid korrespondensundervisningen vara mindre användbar, och för övrigt torde flertalet ungdomar knappast äga de allmänna förutsättningar eller besitta den viljestyrka, som erfordras för att utan lärarens muntliga handledning tillägna sig en så omfattande och i vissa avseenden svår studiekurs, som det här gäller. Som komplettering till den fasta lantbruksundervisningen och för utbildning inom vissa delar av lant- brukets studiefält bör emellertid korrespondensundervisningen kunna be- traktas som ett värdefullt hjälpmedel.

Kommittén finner således, att de fasta lantbruksundervisningsanstalternas verksamhet får tillmätas grundläggande betydelse för jordbruksbefolkningens fackliga utbildning och att den i detta hänseende icke kan ersättas utav i an- nan form anordnad undervisning. Ingenting synes peka på att denna deras ställning skulle inom en överskådlig framtid komma att rubbas. Det måste därför betraktas som en viktig angelägenhet, att sagda undervisningsanstal- ter äga sådana förutsättningar, att de i möjligaste mån motsvara de krav, som rimligen kunna ställas på dem. Innan kommittén upptager hithörande problem till behandling, vill kommittén något beröra frågan om den önsk- värda elevfrekvensen vid lantbrukets ungdomsskolor.

Det har anmärkts, att anslutningen av elever till lantbruksundervisnings— anstalterna i vårt land lämnar åtskilligt övrigt att önska. Icke minst skulle en jämförelse med lantbruksundervisningen i våra tre grannländer giva be- lägg för en sådan uppfattning. Ehuru en statistisk jämförelse sådan som den ifrågavarande alltid måste vara haltande, finner också kommittén det vara otvivelaktigt, att åtminstone beträffande den form av utbildning, som våra lantmannaskolor avse att giva, en procentuellt ej obetydligt större del av de blivande jordbrukarna kommer i åtnjutande av sådan fackutbildning i våra grannländer än i vårt land.

Vilket mål bör då uppställas för våra fasta lantbruksundervisningsanstalter i fråga om elevfrekvens? I vissa främmande länder synes man hysa sympati för en sådan anordning, att en grundlig fackutbildning beredes åt ett relativt mindre antal blivande jordbrukare, varefter i sinom tid de av dem skötta jordbruken utnyttjas som undervisnings- och demonstrationsgårdar för ortens lantmän. Kommittén kan icke finna ett sådant program för lantbruksunder- visningen tillfredsställande. Såsom kommittén redan anfört, får jordbruka-

.ren betydligt större förutsättningar att tillgodogöra sig de successivt fram- kommande nya resultaten av jordbrukets försöksverksamhet och de nya rön, som ständigt göras av föregångsmännen inom det praktiska jordbruket, där- est ,han i sin ungdom erhållit ett visst mått av grundläggande fackutbildning. Detsamma gäller i allt väsentligt om husmodern i ett lanthushåll. Kommit- tén hyser sålunda den uppfattningen, att den fasta lantbruksundervisningen bör komma så många som möjligt av de blivande brukarna och husmödrar- na vid jordbruket till godo, även om för flertalet av dem den vid sådan un"- dervisningsanstalt meddelade fackutbildningen av olika skäl icke skulle bliva särskilt ingående.

. På sina håll — bland annat i ett par av våra grannländer — har nyligen diskuterats, huruvida icke lantbrukets yrkesskolor borde göras obligatoriska, ,det vill säga att för rätten att bedriva jordbruk borde krävas förutgående fackutbildning vid lantbruksundervisningsanstalt. Kommittén har icke fun- nit sig höra upptaga en sådan tankegång till prövning, enär i varje fall för närvarande tiden näppeligen kan anses mogen för en sådan åtgärd. Lant— bruksundervisningsanstalterna böra alltså förutsättas även i fortsättningen taga hand om endast sådana elever, som av intresse för sitt yrke men utan tvång söka sig till dessa skolor. Det är uppenbart, att detta utgångsläge för .lantbruksundervisningsanstalterna utgör både en styrka och en svaghet, en styrka så till vida som de anmälda eleverna få förutsättas hysa verkligt in- tresse för undervisningen, en svaghet däruti, att alltför många bland jord— brukarungdomen av olika anledningar kunna väntas försumma att begagna sig av de utbildningsmöjligheter som bjudas. Till motverkande av denna svaghet i systemet bliva särskilda åtgärder nödvändiga, med syfte dels att stärka skolans dragningskraft på jordbrukarungdomen, dels att i mån av behov ekonomiskt underlätta för vederbörande att vistas vid skolan. Till en viss grad torde elevfrekvensen få anses stå i direkt relation till omfattningen av dylika åtgärder. Men även därutöver torde vissa åtgärder för ökad an- slutning till skolorna vara påkallade, främst då spridandet av upplysning om skolornas verksamhet bland landsbygdens organisationer och kanske när- mast dess ungdomsorganisationer. Det bör ligga i skolornas eget intresse att i samarbete med lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen vidtaga an- stalter i sådant syfte.

, Den. fasta lantbruksundervisningen i Sverige -— meddelad vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor — har delvis gamla anor, och dess ut- veckling bygger på långvarig erfarenhet. Det undervisningssystem, som så- lunda utbildats, torde på d-et hela taget vara lämpligt för våra förhållanden och därför i sina allmänna huvudlinjer väl värt att bibehållas. Visserligen synes det kunna ifrågasättas, huruvida den åtskillnad, som hittills gjorts mel- lan lantbruks- och lantmannaskolor, även i fortsättningen är motiverad, eller .om icke de i båda skoltyperna innefattade kursformerna lämpligen kunde anordnas inom ramen av en sammanfattande skoltyp, som alltså i sig upp- toge både lantbruksskolan och lantmannaskolan. Kommittén har emellertid

icke kunnat finna, att en dylik sammanslagning skulle medföra några mera avsevärda praktiska fördelar, och då därtill benämningarna lantbruksskola och lantmannaskola sedan länge äro fast rotade, har kommittén icke ansett sig böra föreslå någon förändring i berörda hänseende.

Det är ingalunda lätt att åstadkomma en rättvis värdesättning av den nu- varande fasta lantbruksundervisningen i vårt land. En jämförelse med mot- svarande undervisning närmast i våra grannländer skulle väl därvid giva viss ledning, men härvidlag måste ihågkommas, att skilda länders olikartade förhållanden och förutsättningar alltid måste göra resultatet av en sådan jämförelse mer eller mindre villkorligt. Kommittén har icke heller funnit anledning att söka verkställa en sådan värdesättning. Helt allmänt vill kom- mittén endast uttala, att kommittén vid sina Studi-er på hithörande område kommit till den uppfattningen, att ett efter omständigheterna mycket gott ar- bete utföres vid våra lantbruksundervisningsanstalter och att resultatet av detta arbete också med hänsyn till förutsättningarna är påfallande gott. Sam- tidigt har kommittén emellertid trott sig finna, att den fasta lantbruksunder- visningen icke under de senaste decennierna undergått den utveckling, som varit möjlig och önskvärd, utan att fastmer en viss stagnation blivit märkbar: en väl stark konservatism synes hava gjort sig gällande inom undervisningen, skolorna synas icke hava kunnat skaffa sig ett tillräckligt grepp om jord- brukarungdomen, och från det allmännas sida — däri inbegripet flertalet hushållningssällskap och landsting _ hava skolorna icke ägnats så mycket intresse och uppmuntran, som deras betydelse för jordbruksnäringen synes kunna hava motiverat.

Den fasta lantbruksundervisningen har enligt kommitténs mening en så viktig uppgift att fylla, att de åtgärder, som kunna erfordras för att göra denna undervisning möjligast effektiv, också böra vidtagas. Så vitt kom- mittén kunnat finna, påkalla förhållandena reformer inom berörda under- visning i åtskilliga viktiga hänseenden.

Vad först angår lantbruksundervisningsanstalternas organisatoriska pro- blem synes det kommittén vara erforderligt, att skolornas äganderättsförhål- landen rationaliseras. Bakom varje skola bör stå en organisation, som kan garantera skolans vederbörliga upprätthållande och ekonomiskt svara för de förpliktelser, som kunna bliva en följd av statens bistånd åt skolan. Här- utöver bör det vara angeläget, att förutsättningar skapas för en god kontakt mellan skolan och de lokala intressena och ej minst de anslagsgivande orga— nen inom det område, där skolan är belägen, varigenom bör vinnas att de senare mera aktivt intressera sig för skolans utveckling. Särskild betydelse tillmäter kommittén anordningar för en god samverkan mellan skolans och vederbörande hushållningssällskaps undervisningsverksamhet. Detta gäller även den samverkan mellan skolan och vederbörande skogsvårdsstyrelse, som utgör förutsättning för den utvidgade skogsundervisning, kommittén förordar. I detta sammanhang vill kommittén vidare uttala som sin upp- fattning, att det för lantbruksundervisningens utveckling är av vikt, att det organisatoriska samband, som nu är rådande mellan ett flertal lantmanna-

och lanthushållsskolor å den ena sidan och folkhögskolor å den andra, bringas att upphöra.

I fråga om undervisningens anordnande synas särskilt beträffande lant- manna- och lantbruksskolor vissa reformer vara påkallade. Den teoretiska undervisningen vid dessa skolor bör i möjligaste mån inriktas på de kun- skapsområden, som äro av väsentlig betydelse för den blivande jordbruka- ren. I allmänhet torde undervisningen mera än hittills böra koncentreras på huvudämnena, därvid ej minst lantbruksekonomien med handelslåra och föreningskunskap bör uppmärksammas. Inom de delar av landet, där skogsbruket spelar en väsentlig roll, bör Skogshushållning ingå såsom vik- tig del av undervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolorna. För kom- mittén står det nämligen klart, att det behov av kunskap om skogens bästa utnyttjande och vård, som jordbrukarna i större delen av vårt land behöva, bäst tillgodoses genom undervisningens huvudsakliga förläggande till dessa skolor jämsides med lantbruksundervisningen. Å andra sidan synas vissa i de nuvarande kurserna ingående ämnen, vilka för den praktiske jordbruka- ren äga mindre omedelbart intresse, böra begränsas i omfattning eller helt uteslutas. Över huvud taget bör vid undervisningens planläggning strängt iakttagas, att lantbruks- respektive lantmannaskolan får karaktären av en verklig yrkesskola för jordbrukare.

Den praktiska inriktningen av undervisningen bör även komma till ut- tryck i formerna för undervisningens meddelande. Demonstrationer samt övningar av olika slag böra komma till flitig användning. I vissa fall bör även i lantmannaskolan elevens utbildning innefatta praktiskt arbete i lant- hushållning med i förekommande fall skogsbruk. Eleverna böra i möjli- gaste mån vänjas vid självverksamhet i studiearbetet, ty endast därigenom erhålles erforderlig garanti för att eleven får största varaktiga behållning av vistelsen vid skolan och att han sedermera blir i stånd att på bästa sätt följa och tillgodogöra sig de genom försöksverksamheten och i annan ordning vunna framstegen på jordbrukets område.

Undervisningen vid lantbruksundervisningsanstalterna bör i främsta rum- met syfta till att eleverna lära sig förstå grunderna för lanthushållningen och sambandet mellan företeelserna på detta område. Försiktighet bör iakttagas i fråga om krav på detaljerade minneskunskaper. Över huvud taget bör ett alltför stort pensum med åtföljande stark forcering i undervis- ningen undvikas. Det är bättre att eleverna få lära sig ett något mindre om- fattande kunskapsstoff grundligt än att ett större förelägges dem med san- nolik risk att det ej hinner smältas.

En lantbrukets ungdomsskola bör emellertid beakta, att den icke får taga till uteslutande uppgift att meddela kunskaper. Den bör därutöver söka stär- ka ungdomens tro på jordbruket samt väcka kärlek till yrke och hembygd. Den bör också vinnlägga sig om att utgöra ett gott hem för eleverna under deras vistelse vid skolan, att skapa trevnad för dem och att verka främjande på deras personliga utveckling.

Med hänsyn till den begränsade kurstid, varmed lantbruksundervisnings-

anstalterna i allmänhet hava att räkna, anser kommittén icke, att 5. k. all- mänbildande ämnen kunna få plats på dessa skolors undervisningsprogram. I detta hänseende böra lantbruksundervisningsanstalterna och folkhögsko- lorna kunna på ett lyckligt sätt komplettera varandra. Kommittén har vis- serligen ansett sig böra föreslå, att den vid lantmannaskolan nu förefintliga skillnaden mellan 5. k. A-typ och B-typ upphör och att genomgången folk- högskola eller däremot svarande kunskapwsmått sålunda icke längre skall vid någon lantmannaskola uppställas såsom inträdesvillkor. Men kommittén vågar tro, att när lantbrukets ungdomsskolor och folkhögskolan få själv- ständigt utveckla sig var och en efter sin egenart och sina särskilda uppgif- ter, då skall också ett gott samarbete mellan dem komma till stånd och re- sultatet icke minst för jordbrukarungdomens del bli det bästa möjliga.

En effektiv lantbruksundervisning ställer i vår tid i avsevärt högre grad än tillförne krav på materiella resurser. Det går icke längre att ordna så— dan undervisning tillfredsställande utan att lämpliga lokaler med ändamåls— enliga inventarier stå till förfogande. Kommittén förmenar också, att i nu— varande tid, då den allmänna undervisningen i landet liksom också fackut- bildningen inom andra yrken i regel äro väl rustade i byggnadshänseende, förtroendet för och uppskattningen av lantbruksundervisningen lätt- kan bliva lidande på om den yttre ramen för denna undervisning är alltför torf- tig och otidsenlig. I detta sammanhang vill kommitte'n även framhålla be- tydelsen av att lantbrukets ungdomsskolor allmänt utrustas med anordnin- gar för genom-förande av ett konsekvent tillämpat internatsystem för ele- verna liksom också att bostadsförhållandena för lärarna bliva på ett till- fredsställande sätt ordnade.

För lantbruksundervisningen har tillgången på rikhaltig och lämplig un- dervisningsmateriel ävenledes större betydelse nu än i äldre tid. För ord- nande av denna fråga krävas särskilda anstalter. Frågan om ändamåls- enliga läroböcker för denna undervisning kräver också beaktande.

I skolornas utrustning intager skoljordbruket en särskild plats. Kommittén har kommit till den uppfattningen, att skoljordbruket är utav stor betydelse ur miljöskapande synpunkt, som demonstrationsobjekt och i förekommande fall arbetsplats för eleverna samt icke minst för lärarnas fortlöpande kon- takt med praktiskt lantbruk. Kommittén har på grund härav funnit sig böra föreslå, att lantbruksundervisningsanstalterna mera allmänt utrustas med ändamålsenliga skoljordbruk.

Till främjande av elevernas praktiska yrkesskicklighet föreslår kommittén vidare vissa åtgärder för ett bättre ordnande av elevutbildningen vid väl- skötta jordbruk.

Ett tillfredsställande resultat av verksamheten vid lantbrukets ungdoms- skolor kan icke vinnas med mindre än att en tillräcklig och dugande lärar- personal står till skolornas förfogande. Vid den nyinrättade lantbrukshög- skolan, vars uppgift bland annat är att utbilda lärare vid lantmanna- och lantbruksskolorna, meddelas en mera grundlig fackutbildning än den som kom agronomerna vid de förutvarande lantbruksinstituten till del. Samti-

digt har emellertid utbildningen blivit mera specialiserad, vilket för lant- bruksundervisningsanstalterna och särskilt för de mindre av dem medför nya och understundom svårlösta problem. I stort sett torde nämnda specialise- ring leda till att skolorna få göras relativt stora. Till en viss gräns torde en sådan utveckling även ur andra synpunkter vara motiverad, därvid kommit- tén bland annat syftar på de ökade förutsättningar för en bättre utrustning av skolan och de större möjligheter till ett rikare liv vid skolan som därige- nom erhållas.

För en lantbrukslärare är det emellertid icke tillräckligt att äga god fack- utbildning; han måste även hava tillräckliga pedagogiska insikter och han måste väl beakta ungdomsskolornas syfte och deras elevers allmänna förut- sättningar för kunskapsinhämtandet. Först då kan undervisningen bliva verkligt fruktbringande.

För utbildningen av bland annat lärarpersonal vid lanthushållsskolor finnas inrättade tvenne statsunderstödda lanthushållningsseminarier. Kom- mittén har icke kunnat ingå på någon prövning av dessa utbildningsanstalters lämplighet för ifrågavarande ändamål men har trott sig finna, att denna fråga tarvar närmare övervägande.

Vid åtskilliga lantbruksundervisningsanstalter pågår undervisning för när- varande endast en del av året. Vid sådana skolor uppstår ej sällan ett syssel- sättningsproblem för lärarpersonalen beträffande ledighetstiden. Kommittén hyser den uppfattningen, att skolornas verksamhet i görligaste mån bör få en sådan planläggning, att lärarna bliva sysselsatta mera fullständigt under året. Men även i fortsättningen torde vissa svårigheter uppstå härvidlag, och kommittén räknar med att lärare med lång ledighetstid lämpligen kunna delvis sysselsättas med andra, undervisningen närliggande uppgifter. För vinnande av en god lösning av detta problem synes en nära kontakt med ve- derbörande hushållningssällskap vara särskilt eftersträvansvärd. Ur ung- domsskolornas egen synpunkt bör det vara en fördel, att lärarna i någon ut- sträckning bedriva s. k. utåtriktad verksamhet och därigenom beredas ökad möjlighet att stå i god kontakt med bygdens jordbruksförhållanden.

I samband med de åtgärder i övrigt till lantbruksundervisningens främ- jande, som kommittén föreslår, har kommittén funnit bärande skäl tala för en lönereglering för den fasta lärarpersonalen vid lantbruksundervisnings- anstalterna. I anslutning därtill hava lärarnas anställnings- och tjänstgö- ringsvillkor upptagits till övervägande.

Anordnandet och upprätthållandet av en god lantbruksundervisning för- utsätt-er stort intresse i de olika bygderna men också ett verksamt stöd från statsmakternas sida. Kommittén har i sådant hänseende funnit sig böra för- utsätta att staten lämnar ekonomisk-t bistånd, icke blott i form av skäligt un- derstöd till lantbruksundervisningsanstalternas upprätthållande och av till- räckliga understöd åt behövande elever, utan också såsom bidrag till bygg- nadskostnaderna för inrättande av nya, välutrustade undervisningsanstalter och för förbättrande av byggnadsbeståndet vid redan befintliga skolor samt såsom lån för anskaffande eller utvidgning av skoljordbruk.

De åtgärder avseende den fasta lantbruksundervisningen, som kommittén i det följande föreslår och som innebära en icke obetydlig ökning av statens kostnader för ändamålet, leda enligt kommitténs mening följdriktigt till ett ökat inflytande från statens sida på denna undervisnings planläggning och bedrivande. Kommittén förutsätter sålunda, att den i lantbruksstyrelsen in- gående administrationen av lantbruksundervisningen med därtill hörande kontrollanordningar i mån av behov kommer att utbyggas.

Kommittén övergår nu till att mera detaljerat framlägga och motivera sina förslag till en reformering av lantbrukets fasta undervisningsverksamhet.

Kap. 4. Lantmannaskolor.

Uppgift.

Lantmannaskolan får anses utgöra den allmänna formen för meddelande av grundläggande fackutbildning åt blivande jordbrukare. I jämförelse här- med blir lantbruksskolans uppgift, vartill kommittén senare återkommer, mera speciell och begränsad. Lantmannaskolan bör söka tillgodose både det större och det mindre jordbrukets intresse. Skolan bör inrikta sig på att giva sina elever en god teoretisk grund för yrkesutövandet och därut- över så långt möjligt även uppövad färdighet i att bemästra olika problem, som kunna väntas möta vid verksamhet inom det praktiska jordbruket. Vid sidan härav bör lantmannaskolan medverka vid utbildningen av medhjälpare och funktionärer avseende statsunderstödd eller därmed jämförbar verksam- het till jordbrukets främjande. Kommittén syftar härvid bland annat på utbildningen av kontrollassistenter och vandringsrättare ävensom funktionärer i jordbrukarnas ekonomiska organisationer.

Lantmannaskolans verksamhet bör syfta till att eleven i sitt fortsatta arbete inom jordbruksnäringen kan få omedelbar nytta av sina vid skolan inhämtade kunskaper, men också därtill, att han får ökade förutsättningar att följa och tillgodogöra sig det fortsatta framstegsarbetet inom sitt verk- samhetsområde.

Lantmannaskolan bör enligt kommitténs mening hava karaktär av ren yrkesskola för jordbrukare. Men denna yrkesskola bör verka i en sådan anda, att vistelsen vid skolan även blir av personlighetsfrämjande värde för eleven.

Undervisningens organisation.

Den omfattande uppgift, som sålunda får tilläggas lantmannaskolan, krä- ver tydligen, att denna skola får ett icke ringa mått av frihet i fråga om undervisningens organisation och anordnande. För olika ändamål erfordras

olika långa utbildningskurser, och undervisningens innehåll måste anpassas efter utbildningens syfte, därvid jämväl lokala förhållanden få beaktas. Kom- mittén har emellertid funnit det ändamålsenligt, att vissa allmänna bestäm- melser utfärdas angående undervisningens organisation vid lantmannaskola, och har i sådant syfte ansett sig böra föreslå, att sagda undervisning i regel anordnas i form av vissa olika typer av kurser, vilka kommittén i fortsätt- ningen benämner huvudkurser. Vid sidan av dessa böra emellertid vid lant- mannaskola även andra typer av huvudkurser kunna komma i fråga, lik— som naturligtvis också kortare undervisnings- och utbildningskurser på jordbrukets område.

Vinter-kurs. Vid varje lantmannaskola anordnas för närvarande årligen en teoretisk undervisningskurs om minst 125 arbetsdagar. Den benämnes hu— vudkurs eller, när den någon gång upprepas under året, andra årskurs. Med endast något undantag hålles huvudkursen under vinterhalvåret. Nämn- da kurstyp är den dominerande inom vår nuvarande lantmannaskoleunder- visning.

Kommittén har ej kunnat undgå att beakta den svaghet i utbildningshän- seende, som en enbart till vinterhalvåret förlagd kursform måste lida av. Ur växtodlingssynpunkt är denna del av året praktiskt taget händelselös och giver ej tillfälle till sådana demonstrationer och övningar, som lämp- ligen böra levandegöra och komplettera den teoretiska undervisningen. För undervisningen av den ungdom, lantmannaskolan är avsedd att tjäna, är onekligen behovet av tillgång åi gång varande jordbruk som demonstrations- material ofta stort, då denna ungdoms praktiska erfarenhet på området ofta är mycket begränsad. Med hänsyn till svårigheten för det stora fler- talet av blivande elever att för sin yrkesutbildning kunna ägna annan tid av året än vintern, då deras arbetskraft med minsta olägenhet kan av- varas för jordbruket hemma, måste dock en kursform finnas, som avpassats därefter.

Bortsett härifrån måste den nuvarande teoretiska s. k. femmånaderskursen anses vara väl kort. Med hänsyn till jordbrukets numera ganska komplicera- de produktions- och driftsförhållanden vore det utan tvivel önskvärt, att ifrågavarande allmänna utbildningskurs kunde göras icke obetydligt längre. I detta sammanhang må erinras därom, att kurstiden i stor sett icke föränd- rats sedan lantmannaskolans tillkomst på 1880-talet. Kommittén har över- vägt olika alternativ till en utvidgning av den nuvarande femmånaderskur- sens lästid men icke kommit till någon fullt tillfredsställande lösning. En utvidgning av kursen på det sättet, att den får omfatta jämväl en del av sommarhalvåret, torde, såsom redan antytts, av praktiska skäl icke vara möjlig. En i vissa andra länder tillämpad anordning att fördela undervis- ningen på två vinterhalvår har kommittén icke heller ansett sig böra föror- da, dels enär den därigenom Ökade kostnaden för utbildningen säkerligen skulle menligt påverka elevfrekvensen, dels emedan — såsom erfarenheten från andra länder tydligt giver vid handen — ganska många elever av olika

anledning kunde förväntas bliva förhindrade att återkomma till skolan den andra vintern, varigenom för dessa elever lantbruksutbildningen bleve mycket ofullständig. Kommittén har alltså funnit sig böra föreslå, att den. nuvarande s. k. huvudkursen bibehålles med oförändrad minimikurstid. Då kommittén anser sig böra räkna med, att denna kurstyp vid lant- mannaskolan jämväl i fortsättningen torde bliva den mest frekventerade, blir det särskilt angeläget att kursen anordnas på ett sådant sätt, att den knappa kurstiden blir så väl utnyttjad som möjligt. Kommittén åter- kommer härtill i det följande. I fråga om antalet arbetsdagar under kursen torde det med hänsyn till vegetationstidens längd vara svårt närmast för lantmannaskolorna isödra Sveriges slä-ttbygder att utsträcka undervisningen nämnvärt utöver det nu fastställda 'minimiantalet dagar. I södra Sveriges skogsbygder, i mellersta Sverige och framför allt i Norrland bör däremot undervisningstiden utan större olägenhet kunna icke obetydligt utsträckas. För möjliggörande i erforderlig utsträckning av skogsundervisningens för- läggning tiil barmark torde närmast förhösten böra utnyttjas vid vissa norr- ländska skolor. Kommittén anser att en utveckling mot sålunda utökad kurstid bör främjas och föreslår i det följande vissa åtgärder till under- lättande därav.

För denna kurs föreslår kommittén benämningen vinterkurs. Bortsett därifrån, att ifrågavarande kurs hittills såsom nämnts allmänt varit förlagd till vinterhalvåret, måste en motsvarande, under sommaren anordnad kurs med hänsyn till omständigheterna nödvändigt få en delvis annan läggning, och den bör då lämpligen falla under kategorien huvudkurser av annat slag.

Fortsättningskurs. I anslutning till vinterkurs kan enligt gällande under- visningsreglemente anordnas en fortsättningskurs om minst 95 arbetsdagar. Kommittén har varit tveksam, huruvida denna kurs lämpligen borde bi- behållas såsom ordinarie beståndsdel i lantmannaskolans kursplan. Löst fogad till vinterkursen, som den år, måste den nämligen ur pedagogisk syn- punkt anses äga icke obetydliga brister. För en elev vid vinterkurs, som kanske först inemot våren skall bestämma sig för deltagande i fortsättnings- kurs, när som alternativ oftast står verksamhet vid praktiskt jordbruk, blir vidare resultatet lätt, att intresset för fortsatt utbildning får vika. Den nu- varande elevfrekvensen vid fortsättningskursen synes giva belägg härför. Kommittén har emellertid ansett, att åtgärder böra kunna vidtagas, som skulle göra fortsättningskursen mera lockande och även mera givande. Den bör också i sig kunna upptaga den nuvarande s. k. praktiska fortsättnings- kurs, som vid ett par skolor fått plats på undervisningsprogrammet.

Fortsättningskursen plågar taga sin början omedelbart efter vinterkursens slut samt avslutas iaugusti månad. Kommittén anser det vara olämpligt, att denna kurs, som med hänsyn till sin förläggning till sommarhalvåret naturligt bör givas en utpräglat praktisk inriktning, avslutas så långt före vegetationsperiodens slut, helst som det för eleverna bör vara av mindre

intresse att vid sagda tidpunkt bliva lediga för praktiskt arbete inom jord- bruket eller annan verksamhet. För att syftet med kursen bättre skall kunna tillgodoses föreslår kommittén, att kurstiden utökas till minst 125 arbetsdagar. I allmänhet torde väl detta innebära, att kursen kommer att pågå under praktiskt taget hela sommarhalvåret. Såsom benämning för kursen anser kommittén, att ordet fortsättningskurs lämpligen bör bibehållas. Denna kurs kan visserligen icke betecknas som huvudkurs i egentlig mening, men av praktiska skäl har kommittén likväl funnit sig böra inräkna fort- sättningskursen bland dessa.

Längre kurs. Vid sidan av vinterkurs och fortsättningskurs och med hänsyn till kurstid ungefär motsvarande en förening av dessa båda med- giver undervisningsreglementet anordnandet av s. k. längre kurs, som alltså i förekommande fall skall fortgå minst 215 arbetsdagar. Sådan kurs har hittills anordnats endast vid tre skolor, samtliga i Skåne.

Ur pedagogisk synpunkt synes denna längre kurs avgjort vara att före- draga framför kombinationen vinterkurs—fortsättningskurs. Även om den s. k. längre kursen icke kan väntas vinna något mera allmänt insteg i lant- mannaskoleundervisningen, hyser kommittén likväl den uppfattningen, att närmast för det större bondejordbruket inom slä-ttbygdsområdena denna kurs bör tillmätas betydelse, och det förefaller vara anledning antaga, att denna betydelse framdeles kommer att ökas. Kommittén vill därför föreslå, att även denna kurstyp fortfarande upptages bland lantmannaskolornas huvud- kurser och med oförändrad benämning. Även beträffande denna kurstyp torde emellertid vissa reformer vara påkallade, vartill kommittén senare återkommer. I detta sammanhang vill kommittén endast framhålla, att de skäl, som nyss anförts till förmån för en utökning av kurs—tiden avseende den s. k. fortsättningskursen, med samma styrka gälla även beträffande den s. k. längre kursen. Kommittén föreslår i överensstämmelse härmed, att den längre kursen bestämmes skola fortgå minst 245 arbetsdagar.

Helårskurs. Utöver nu berörda former av huvudkurser, vilka upptagas redan i gällande undervisningsreglemente, har kommittén funnit sig böra föreslå en ny kursform, benämnd helårskurs, med kombinerad teoretisk och praktisk utbildning.

Lantmannaskolans undervisningsform har tid efter annan varit föremål för en kritik, som oftast bottnat i att skolformen vore för starkt teoretiskt betonad, ehuru den skulle utgöra de blivande egna jordbrukarnas förnämsta utbildningsmöjlighet. Krav hava därför framställts på en reformerad under- visning, som mera toge fasta på de praktiska momenten i undervisningen. Enligt kommitténs mening bör visserligen redan i lantmannaskolans nu- varande undervisningskurser och särskilt i fortsättningskursen och den längre kursen denna synpunkt kunna vinna beaktande. Kommittén kommer också att i det följande föreslå åtgärder i sådant syfte. Enligt kommitténs mening är det emellertid icke möjligt att inom nuvarande kurssystem in-

lägga något större mått av praktiska övningar i lantbruks- och i förekom- mande fall skogsarbeten. Kommittén har funnit detta utgöra en brist, som bör avhjälpas.

Ett stort antal jordbrukare förmena sig visserligen vara fullt hemma- stadda i fråga om rationella arbetsmetoder, och de anse då också vanligen, att även deras söner äro fullt kunniga i lantbrukets olika arbeten, sedan de en tid gått hemma med fadern som läromästare. Otvivelaktigt får också behovet av åtgärder för undervisning i praktiska lantbruksarbeten anses vara olika stort inom skilda bygder. Inom sådana distrikt, där jordbruket re- dan står jämförelsevis högt, torde mindre intresse för sådan praktisk ut- bildning kunna förväntas än inom de trakter, där jordbrukstekniken befin— ner sig på ett relativt lägre utvecklingsstadium. Den ena undersökningen efter den andra har emellertid påvisat, att arbetstekniken lämnar mycket övrigt att önska litet varstädes i vårt land och icke minst vid många mindre och medelstora jordbruk. Erfarenheten i övrigt bekräftar ävenledes detta förhållande.

I svaren på de förfrågningar i ämnet, som kommittén riktat till ett stort antal representanter för jordbrukarnas fackliga organisationer och ungdoms- organisationer, har kommittén också erhållit talrika belägg för, såväl att insikten om behovet av en bättre jordbruksteknik börjat allt mera tränga sig fram som också att åtgärder äro önskvärda för åstadkommande av en ordnad undervisning på detta område.

För de ungdomar, som hittills önskat erhålla ordnad undervisning i lant- brukets olika arbeten, har utbildningen vid lantbruksskola varit den utväg, som stått öppen. Då emellertid lantbruksskolan, sådan den organiserats i södra och mellersta Sverige, har utbildningen av arbetsförmän såsom sin huvuduppgift, har ej heller denna skolform bjudit blivande brukare vid mindre och medelstora jordbruk lämpligast möjliga utbildning. I viss ut- sträckning har vidare praktisk jordbruksutbildning, varom här är fråga, kunnat erhållas vid vissa elevjordbruk. Emellertid har frågan om ordnan- det av praktisk elevutbildning i denna form varit i viss mån försummad i vårt land. Kommittén tillmäter denna utbildningsform stor betydelse och har i det följande upptagit den till närmare övervägande. Det är likväl kom— mitténs uppfattning, att sådan elevutbildning icke kan ersätta den ord- nade praktiska undervisning rörande lämpliga arbetsmetoder m. m., som kan meddelas vid en skola.

Inför denna situation har det synts kommittén vara en angelägenhet av stor vikt att söka utforma en skoltyp, som i sig förenar lantmannaskolans teo- retiska undervisning med lantbruksskolans praktiska utbildning, i den mån denna senare kan vara av betydelse närmast för en brukare av ett mindre eller medelstort jordbruk. Kommittén har ansett lösningen kunna vinnas genom anordnandet inom lantmannaskolans ram av en ettårig kurs, förlagd till en skolegendom av den storlek och beskaffenhet, att eleverna kunna be— redas praktisk utbildning under deltagande i arbetet inom gårdsdriftens samt- liga grenar. Vid sådan kurs böra för övrigt också lämpliga förutsättningar

kunna skapas för en givande undervisning inom olika områden avseende jord- brukets s. k. binäringar.

För denna nya, inom lantmannaskolan anordnade huvudkurs föreslår kom- mittén som sagt benämningen helårskurs. Beträffande detaljerna rörande helårskursen får kommittén hänvisa till den följande framställningen.

Huvudkurser av andra typer. Även andra former för huvudkurser böra emellertid kunna komma i fråga vid lantmannaskolan. Enligt kommitténs uppfattning är det i själva verket synnerligen önskvärt för att icke säga nöd- vändigt, att lantbruksundervisningen söker pröva sig fram även efter nya vägar. Lantmannaskolan får aldrig arbeta schablonmässigt, utan den måste ständigt sträva efter ökad effektivitet och utveckling. I sådant syfte är en viss experimentverksamhet ett viktigt hjälpmedel. Kommittén skulle sålun- da finna det vara önskvärt, bland annat, att vid en eller annan skola för- sök gjordes med den s. k. norska kurstypen, där utbildningen omfattar två vinterhalvår och mellanliggande sommarhalvår, det senare huvudsakligen av- sett för övning i praktiskt jordbruksarbete. Den inom Finlands lantbruks- undervisning allmännast förekommande utbildningskursen, upptagande ett kalenderår med teori under första och sista delen av kurstiden samt praktik under sommaren, synes ävenledes vara förtjänt att prövas hos oss. Jämväl andra kursformer må kunna visa sig ändamålsenliga. Kommittén har an- sett, att Kungl. Maj:t bör äga medgiva rätt för lantmannaskola att upptaga till prövning sådan ny kursform, som kan anses äga förutsättningar att be- rika vår lantbruksundervisning.

Kortare undervisningskurser m. m. Lantmannaskolans undervisningsverk- samhet bör naturligtvis icke begränsas till de typer av relativt omfattande kurser, som kommittén här betecknat såsom huvudkurser. Tvärtom bör lant- mannaskolan enligt kommitténs mening så långt möjligt tagas i anspråk jäm- väl för kortare undervisningskurser av skilda slag, däribland lämpligen även repetitions- och fortbildningskurser för förutvarande elever vid skolan, liksom också för utbildningskurser avseende särskilda ändamål ( Specialkurser). Redan för närvarande torde möjligheter föreligga att erhålla statsbidrag för anordnande av dylika kortare kurser. Kommittén har icke funnit sig böra närmare ingå på denna undervisningsfråga, då detta problem torde ligga utanför kommitténs uppdrag. I väsentlig grad torde ifrågavarande under- visnings organisation och anordnande komma att bliva beroende av resul- taten av den enligt uppgift förestående utredningen angående hushållnings- sällskapens verksamhet på bland annat hithörande område. Kommittén har emellertid låtit sig angeläget vara att vid uppgörande av sina förslag av- seende lantmannaskolan taga hänsyn jämväl därtill, att skolan bör inom sin ram upptaga undervisningsverksamhet även av nu senast angivet slag. I detta sammanhang får kommittén ytterligare hänvisa till vad i kap. 11 anförts beträffande lärarnas sysselsättning och lantmannaskolornas behov av samarbete med hushållningssällskapen.

Tidigare hava förslag framkommit, att vid sidan av lantmannaskolorna skulle upprättas särskilda undervisningsanstalter för småbrukare. Argumen- leringen härför har i huvudsak varit, att lantmannaskolan närmast vore ämnad att tillgodose det medelstora jordbruket och att dess undervisning för den skull icke lämpligen kunde avpassas efter de särskilda utbildnings— krav, som skötseln av ett mindre jordbruk ställde. I detta sammanhang vill kommittén erinra därom, att i statsverkspropositionen under nionde hu- vudtiteln till 1928 års riksdag dåvarande departementschefen redogjorde bland annat för en framställning av Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avseende utom annat införande vid lantmannaskolor av kurser lämpade särskilt för småbrukare. Beträffande detta förslag an— förde departementschefen, att det enligt hans mening torde vara synnerli- gen önskvärt, att en undervisningsform infördes, vilken bättre än vad fallet torde vara med de dåvarande lantmannaskolorna vore inriktad på småbru- karnas särskilda förhållanden och behov. Ett försök att möjliggöra en dy- lik undervisning syntes departementschefen kunna bliva av en viss bety- delse för bedömande av olika skolformers lämplighet. I anslutning härtill gjordes ett sådant tillägg till bestämmelserna om den för lantmannasko- lorna gällande undervisningsplan, att jämkning däri kunde ske beträffande lantmannaskola, som vore särskilt avsedd för småbruksundervisning. Nån gon sådan undervisning har dock icke anordnats.

Kommittén har redan framhållit, att lantmannaskolan enligt dess uppfatt- ning hör hava ett så vidsträckt arbetsprogram, att den kan på ett tillfreds- ställande sätt tillgodose även det mindre jordbruket. Det låter sig enligt kom- mitténs mening väl genomföras, att skilda lantmannaskolor få ett väsentligt olika arbetsprogram. Över huvud taget bör lantmannaskolan vid organiseran- det av sin undervisning noga beakta bygdens behov. Är småbruket domineran- de, bör undervisningen också främst anpassas efter denna storleksgrupps sär- skilda krav. Enär olika storleksgrupper av jordbruk jämsides förekomma inom de flesta jordbruksområden, kan det vidare vara lämpligt, att inom distrikt med flera lantmannaskolor de olika skolorna inbördes genomföra en viss differentiering av undervisningen i syfte att bättre tillgodose jordbruket i dess helhet. Kommittén hyser således den uppfattningen, att särskilda småbrukarskolor icke kunna anses vara av behovet påkallade, och kommit- tén kan icke heller finna, att de ur andra synpunkter skulle vara önsk- värda.

Emellertid är det uppenbart, att särskilt för de mindre jordbrukarna an- ordnandet av kortare undervisningskurser av olika slag böra tillerkännas en mycket viktig roll vid sidan av den fasta lantbruksundervisningen. Genom hushållningssällskapens försorg hava sedan lång tid tillbaka anordnats dy— lika kurser i betydande utsträckning, men det är möjligt, att denna verk- samhet kan förtjäna att än ytterligare utvecklas. Kommittén tillåter sig att i samband härmed erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av två inom riksdagen väckta motioner angående anordnande av småbrukar-

5—378684.

kurser m. m. i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 april 1937 (nr 133) anhål— lit, att Kungl. Maj:t ville verkställa utredning angående anordnande av kurs- och annan upplysningsverksamhet i småbruksskötsel samt vidtaga de åt- gärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Undervisningens innehåll och anordnande.

Av de nuvarande lantmannaskolorna äro 12 anordnade som lantmanna- skola litt. A och 29 som lantmannaskola litt. B. De senare bygga i huvud- sak sin undervisning på att elevernas teoretiska underbyggnad utgöres av folkskolans lärokurs. De förra återigen kräva principiellt större teoretiska förkunskaper hos eleverna, i realiteten oftast liktydigt med att den inträdes- sökande skall hava genomgått av staten understödd folkhögskola eller på annat sätt förvärvat minst däremot svarande kunskaper. I praktiken har det emellertid såsom följd av bristande elevtillslutning långt ifrån alltid varit möjligt att upprätthålla detta inträdeskrav. Bland lantmannaskolans måls- män torde också den uppfattningen numera vara tämligen allmän, att ifråga- varande inträdeskrav bör upphöra att gälla. Kommittén delar denna upp- fattning. Ehuru kommittén väl inser betydelsen utav att vårt lands jord- brukare äga ett högt mått av allmän medborgerlig utbildning, kan kommit- tén icke finna, att förvärvandet därav rimligen bör uppställas såsom krav för inträde vid lantmannaskola. Denna bör principiellt bygga på folkskolan (med tillhörande fortsättningsskola) som bottenskola. Därest lantmannasko- lan, på sätt kommittén föreslår, organisatoriskt friställes i förhållande till folkhögskolan, bortfaller även den mera formella anledningen till bibehål- lande inom lantmannaskolan av skillnaden mellan 5. k. A- och B-typ. När kommittén nu övergår till att behandla spörsmålet om den vid lantmanna- skolans olika huvudkurser meddelade undervisningens innehåll och anord- nande, har kommittén alltså utgått ifrån att det stora flertalet elever vid lantmannaskolan tidigare genomgått allenast folkskola.

Vinterkurs. Vid behandling av frågan om undervisningens innehåll vid lantmannaskolans vinterkurs har kommittén ansett sig böra utgå från bland annat följande förutsättningar.

I) Lantmannaskolan bör hava karaktär av yrkesskola, d. v. s. lantman- naskolans direkta syfte bör vara att öka de blivande jordbrukarnas förut- sättningar att bliva kunniga och dugliga utövare av sitt yrke. Detta ute- sluter givetvis icke, att skolan därutöver både kan och bör påverka ungdo- mens personliga utveckling.

2) Undervisningstiden vid ifrågavarande huvudkurs kan beträffande fler- talet skolor icke avsevärt ökas utöver nu gällande kurstid (minimum 125 undervisningsdagar) .

3) Under senare tid framkomna krav på väsentligt utvidgad undervisning i lantbruksekonomi måste tillgodoses, därvid särskilt jordbrukets mark-

nadsproblem och jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse måste skänkas beaktande. Vidare måste i lantmannaskolans undervisning skogsskötseln beredas den mer eller mindre framskjutna plats, som motiveras av skogens betydelse för jordbrukets utövare i olika delar av landet.

I överensstämmelse med vad nu anförts har kommittén funnit sig böra föreslå, att det för närvarande i kursens undervisningsplan upptagna ämnet medborgarkunskap får utgå ur planen. Kommittén underskattar icke där- med betydelsen för de blivande jordbrukarna utav att äga insikt i de allmänt medborgerliga frågorna, men kommittén anser, att ifrågavarande kunskap lämpligen bör, och med nu förefintliga rika studiemöjligheter också utan större svårighet kan förvärvas utanför lantmannaskolan.

I fråga om svenska språket, räkning och geometri har kommittén den in- ställningen, att det för varje jordbrukare måste anses vara icke blott ägnat att skänka personlig tillfredsställelse utan också av stort praktiskt värde att äga goda kunskaper i dessa ämnen. Emellertid anser kommittén, att lant- mannaskolan i detta hänseende icke lämpligen kan medverka i vidare mån, än att eleverna vid skolan erhålla det mått av kunskap i berörda ämnen, att eleverna vad denna förutsättning angår utan svårighet kunna följa under- visningen i skolans fackämnen. Kommittén hyser den uppfattningen, att en repetition av folkskolans kurs bör vara ägnad att på ett nöjaktigt sätt till- godose detta krav. Kommittén vill tillägga, att beaktansvärda tillfällen till ytterligare övning i dessa ämnen naturligt erbjuda sig i samband med under- visningen i vinterkursens fackåmnen.

Beträffande naturläran gäller i viss mån vad ovan sagts om svenska språ- ket och räkning m. m., nämligen att ämnet i lantmannaskolans kursplan icke bör intaga större plats än som är nödvändigt för att en tillfredsställande grundval skall erhållas för den fortsatta undervisningen i de tillämpade lant- bruksämnena. Vad kommittén här förstår med naturlära kan lämpligen betecknas såsom allmän naturlära; den direkta tillämpningen på lanthus— hållningen bör enligt kommitténs mening i huvudsak behandlas i samband med undervisningen i de egentliga fackåmnena. I förhållande till de flesta lantmannaskolors nuvarande kursplan torde i överensstämmelse härmed naturlärans timantal under vinterkursen böra icke oväsentligt begränsas.

Undervisningen i fältmätning och avvägning har visserligen under senare år ej obetydligt beskurits vid många skolor, men kommittén anser, att ämnet i regel alltjämt har en i jämförelse med andra läroämnen för stor plats i lantmannaskolans undervisning. Kommittén vill naturligtvis icke frånkänna denna undervisning betydelse för jordbrukaren, men utbildningens praktiska värde för ifrågavarande elever synes knappast stå i full överensstämmelse med den tid, som offras på bibringandet därav. Ämnet bör därför enligt kommitténs mening ytterligare beskäras. Detsamma synes kommittén böra gälla om undervisningen i ritning. Kommittén vill över huvud taget ifråga- sätta, huruvida i allmänhet dragstift och tusch böra komma till användning vid vinterkursens ritövningar, och om icke dessa i stället borde få uteslu- tande resultera i med blyerts utförda skissritningar. *

I jordbruks- och husdju-rslära bör undervisningen i vinterkursen enligt kom- mitténs mening hava ungefär den omfattning, som nu är vanlig. Dessa äm- nen böra i kursplanen framstå såsom verkliga huvudämnen, och i överens— stämmelse med vad kommittén redan anfört böra vissa delar av den tilläm- pade naturläran lämpligen behandlas i samband med dem.

Redan tidigare har nämnts, att de nuvarande förhållandena inom jordbru- ket motivera cn viss omläggning av lantbruksundervisningen så till vida, att betydligt ökad uppmärksamhet ägnas åt de ekonomiska problemen. En jord- brukare i våra dagar har behov av viss skolning i ekonomiskt tänkande, han behöver kunskap om de viktigaste ekonomiska begreppen och företeelserna, och han bör äga någon kännedom om det ekonomiska livets organisation och yttringar i det nutida folkhushållet. Jordbrukets driftsekonomiska frågor synas bliva alltmer invecklade, och som följd därav framträder behovet av förbättrad ekonomisk skolning för jordbrukarna allt oftare och starkare. Det sedan några år pågående, snabbt fortskridande uppbyggandet av omfat- tande ekonomiska organisationer för avsättningen av lantbrukets produkter m. ni. kan sägas inleda ett nytt skede för det svenska jordbruket. Men för en lyckosam utveckling av denna lantmännens föreningsverksamhet är det för visso av utomordentlig betydelse, att de yngre, tillträdande jordbrukarna all- mänt äro ekonomiskt skolade att på bästa sätt fylla var och en sin uppgift i organisationen.

Nu nämnda och andra områden för den ekonomiska undervisningen, vilka närmare beröras i samband med undervisningsstadgan, böra enligt kommit- téns mening sammanföras i ett ämne: Iantbruksekonomi. Detta ämne bör i fortsättningen bliva ett av huvudämnena inom lantbruksundervisningen.

Även skogshushållningen kan i regel med skäl göra anspråk på en mera framskjuten plats i vinterkursens undervisningsprogram.

Under de senaste trettio åren har visserligen tillståndet å det enskilda skogs- bruket, icke minst bondeskogsbruket, avsevärt förbättrats. De krafter, som härvid samverkat, äro skogslagstiftningen, skogsvårdsstyrelsernas rådgivande verksamhet och den allmänna skogsupplysningsverksamheten, som bedri- vits bland annat vid lantbruksundervisningsanstalterna. Skogsvårdsstyrelser— nas berörda verksamhet torde härvid ha spelat den viktigaste rollen, och så blir sannolikt fallet även i framtiden. Genom denna får ju skogsägaren direkt handledning beträffande skötseln av egen skog. Gentemot den uppfattning, som framkommit, att en än mer utvecklad rådgivande verksamhet genom skogsvårdsstyrelserna skulle onödiggöra skogsundervisning i lantmannasko- lor, måste kommittén dock taga avstånd. Härvid är först att märka, att förutsättningen för att skogsvårdsstyrelsen skall å en enskild skog beredas till- fälle utöva sin verksamhet utöver, vad skogslagen säger, är att skogsägaren påkallar biträde och lojalt följer anvisningarna. För denna medverkan ford- ras givetvis ett visst skogsvårdsintresse, som bör uppammas i ungdomen vid genomgående av nämnda skolor. Vidare bör framhållas, att skogsvårdssty- relserna helt naturligt måste begränsa sin rådgivande verksamhet å den en- skildes skog till de rent skogsvårdande uppgifterna: stämpling, skogskultur,

dikning, betesfredningsåtgärder etc. Men skogsägaren är i minst lika hög grad i behov av kunskap i skogsekonomiska frågor, virkets upparbetning i lämp— liga sortiment i enlighet med marknadsläget, virkets vård och försäljnings- teknik m. m., och dessa uppgifter, som ständigt äro aktuella, är han hänvisad att själv lösa. Ej heller skogsägareföreningarna kunna härvid lämna den enskilde den kontinuerliga handledning i dessa frågor, som skulle kunna er- sätta det egna kunnandet.

Det svenska jordbruket är med undantag för vissa slättbygdsområden i regel kombinerat med skogsbruk. Arbetskraft och dragare utnyttjas sålunda för båda näringsgrenarna gemensamt. Där skogsinnehavet är ringa jämfört med inägojorden, knytes intresset för skogen närmast till frågan om fyllandet av behovet av husbehovsvirke. Vid större skogstillgång kommer större eller mindre del av virkesavkastningen att försäljas, vilket kräver insikt i virkes- vård och ekonomiskt utnyttjande av virkesskörden. Alltid krävas skogsvår- dande ätgärder för intensifiering av skogsproduktionen och förhöjd virkesav- kastning. Med avseende fäst å skogsbrukets olika betydelse för jordbrukarna i olika delar av landet torde i anknytning till anförda synpunkter Skogshus- hållningen böra beredas olika utrymme inom läroplanen för vinterkursen. I de rena jordbruksbygdernas skolor kan ämnet blott göra anspråk på ett mindre antal lärotimmar. Intresset får här koncentreras på husbehovsvirkes- frågor och skogskultur. Det senare på grund av tämligen stor förekomst i dessa trakter av gamla kalmarker, med skräpskog bevuxna fäladsmarker m. m. I de utpräglade skogsbygderna äter bör ämnet Skogshushållning anses fullt likvärdigt med jordbrukets huvudämnen —— jordbruks- och husdjurslära samt lantbruksekonomi — och få motsvarande utrymme på ämnesschemat. Härvid bör förutom en tämligen grundlig kunskap i den skogsekonomiska delen av ämnet även en icke obetydlig allmän orientering i hela ämnet kunna givas. I de blandade jordbruks— och skogsbygdernas skolor slutligen bör å skolschemat så stor plats beredas ämnet Skogshushållning, att även här en ganska grundlig skogsekonomisk kunskap kan inhämtas jämte kunskap i enklare beståndsvård, gallring m. m. Härutöver bör medhinnas så mycket av övriga delar av ämnet, att intresse för god skogsvård i allmänhet väckes. Även den utvidgade undervisning i Skogshushållning, kommittén här föreslår, torde för vissa elever bliva för knapp med hänsyn till deras framtida arbets- uppgifter. För beredande av möjlighet till ytterligare fördjupning i ämnet föreslår kommittén särskild utbildningskurs. Härtill återkommer kommittén i det följande.

Den stora betydelsen för jordbrukets ekonomi, som ligger i en tillfreds- ställande lösning av jordbrukets byggnadsfrågor, har gjort kommittén benä- gen att tillerkänna byggnadsläran en jämförelsevis framskjuten plats i lant- bruksundervisningen. Vid undervisningen i ämnet synes huvudvikten böra läggas vid bibringandet av förståelse för hur olika inredningsarbeten lämp- ligast böra planläggas och utföras.

För undervisning i trädgårdsskötsel är vintern givetvis mindre väl lämpad. Med hänsyn till trädgårdsodlingens stora betydelse ej blott ur ekonomisk utan

även ur näringsfysiologisk synpunkt har kommittén likväl ansett det vara önskvärt, att ett visst antal undervisningstimmar ägnas åt detta ämne.

I övriga uti vinterkursens nuvarande program ingående ämnen: mjölkhus— hållning, sjukvårds— och hovbeslagslåra samt lantbruksbokföring, bör enligt kommitténs mening undervisning meddelas även i fortsättningen.

Vid vissa lantmannaskolor ingår för närvarande slöjd såsom praktiskt un- dervisningsämne vid vinterkursen. Kommittén anser, att slöjdundervisning jämväl i fortsättningen bör få tagas med i undervisningsprogrammet för sagda kurs, när lantmannaskola så finner lämpligt.

Utöver den regelmässiga undervisning, som i det föregående berörts, höra i viss utsträckning anordnas fria föredrag i ämnen, som äga anknytning till lanthushållningen. Såsom exempel på sådana ämnesområden må nämnas fiske- och jaktvård, hembygdsvård, naturskydd, brandskydd etc. Kommittén finner det jämväl vara önskvärt, att några föredrag hållas angående arbets- fördelningen mellan män och kvinnor i lanthemmen till belysande av hus— moderns ställning och arbetsuppgifter i våra dagar med dess ändrade lev- nadsförhållanden.

Vid prövning av den nu gällande uppdelningen av undervisningen på olika läroämnen har kommittén icke kunna-t undgå att fästa sig vid den stora splitt- ring, som kännetecknar undervisningsplanen. Nu använda, av lantbruks- styrelsen fastställda betygsformulär avseende vinterkurs vid lantmannaskola redovisar sålunda kunskapsbetyg i ej mindre än 23 ämnen. Kommittén kan icke finna detta vara lämpligt. Bortsett därifrån, att betyget på detta sätt kommer att brista i överskådlighet, blir resultatet lätt, att eleverna i sin kan- ske ibland överdrivna strävan att i inbördes tävlan nå största möjliga betygs— summa glömma bort att skilja på huvudämne och biämne, varigenom syftet med kursen i viss mån förryckes. Kommittén hyser den uppfattningen, att kursplanen bör så uppställas, att den omedelbart giver uttryck för vad som är det väsentliga i undervisningsprogrammet. I konsekvens härmed bör en- ligt kommitténs mening betyg givas allenast i de ämnen, som kunna betrak- tas som kursens huvudämnen.

Efter övervägande av förevarande fråga har kommittén funnit sig böra föreslå, att räkning och geometri sammanföras till ett ämne, att naturläran i betygshänseende betraktas såsom ett enda ämne, att fältmätning och av- vägning samt del av linearritning få ingå under ämnet jordbrukslära, att mjölkhushållning samt sjukvårds- och hovbeslagslära få ingå under ämnet husdjurslära, att lantbruksbokföring får ingå under ämnet lantbruksekonomi samt att del av linearritning får ingå under ämnet byggnadslära.

Kommittén har vidare ansett sig böra föreslå, att endast ämnena natur- lära, jordbrukslära, husdjurslära och lantbruksekonomi samt — där ämnet har större omfattning — Skogshushållning betraktas såsom betygsämnen i lantmannaskolas vinterkurs. Uti övriga här upptagna ämnen — svenska språket, räkning och geometri, byggnadslära, trädgårdsskötsel och i vissa fall Skogshushållning — bör betyget endast upptaga anteckning om huruvida eleven på ett tillfredsställande sätt inhämtat den i ämnet meddelade under- visningen.

Undervisningen vid lantmannaskolan bör så anordnas, att den direkt fost- rar eleverna till självverksamhet. Därvid spela otvivelaktigt övningarna en stor roll. Det har sagts, att undervisningen i fältmätning och avvägning samt i ritning såsom huvudsakligen övningslektioner skulle äga särskild betydelse genom den omväxling i undervisningsarbetet, som de skänkte. Kommittén anser emellertid, att de flesta ämnen i lantmannaskolans vinterkurs hava så- dant innehåll, att viss del av undervisningen lämpligen kan meddelas i form av övningar och demonstrationer. Denna undervisningsform bör enligt kom- mitténs mening komma till användning i jämförelsevis stor utsträckning även av den anledningen, att kursen på det sättet lättare erhåller den önskvärda praktiska läggningen och därigenom blir bättre ägnad både att väcka elever- nas intresse och även att bliva dem till avsedd nytta. Approximativt synes omkring en tredjedel till hälften av lektionstimmarna böra få sådan karaktär. I begreppet övningar innefattar kommittén därvid bland annat skriftliga öv- ningar av olika slag på lärorummet, övningar och demonstrationer av labora- toriekaraktär, praktiska övningar och demonstrationer särskilt i huvudäm- nena, ävensom exkursioner och i förekommande fall 5. k. seminarieövningar.

För undervisningen i Skogshushållning hava övningarna speciellt värde. För att skogsundervisningen över huvud taget skall bliva fruktbärande fordras att den i största möjliga omfattning förlägges till skogen i samband med prak- tiska övningar. Enbart teoretisk undervisning på lärorummet har ringa värde. Helst bör den praktiska och teoretiska undervisningen bedrivas jämsides med varandra. En till kurstidens slut koncentrerad praktisk undervisning kan sålunda ej ersätta bristen på övningar under en föregående rent teoretisk kurs. Fullständigast fyller den praktiska undervisningen sitt syfte, om den kan förläggas såväl till fasta övningsskogar, där resultaten av under en följd av år vidtagna åtgärder på lång sikt kunna studeras, som till mer eller mindre ovårdade skogar, sålunda av den typ, eleverna i allmänhet sedermera gå att taga hand om. Likaväl som skoljordbruk synas böra ingå i en lantmanna- skolas utrustning, bör tillgången på en egen övningsskog för skolan vara ett mål att sträva efter. Möjligheten att till en skogsvårdsstyrelsen tillhörig skogsvårdsgård förlägga den praktiska undervisningen kompenserar givetvis i stort sett bristen på en skolans egen skog.

Men icke blott genom rikligt förekommande och instruktivt anordnade öv- ningar bör lantmannaskolan söka ernå den praktiska inriktningen av under- visningen. Även föreläsningarna böra hava praktisk läggning och beträf- fande deras innehåll bör läraren städse beakta, att det främst är bygdens jordbruksintressen som skolans undervisning har att tillgodose.

Vid kursen bör också erforderlig tid tillmätas åt eleven för självstudier. För närvarande är det vanligt, att vinterkursens schema upptager 7 a 8 lek- tionstimmar per dag. Enligt kommitténs mening är detta en ur pedagogisk synpunkt mindre god anordning. Det är möjligt, att man med användning av detta undervisningssystem kan medhinna att bibringa eleven ett ganska stort mått av minneskunskaper, men säkert torde vara, att på detta sätt in- hämtad kunskap lätt åter förflyktigas, enär den icke vunnits genom någon

nämnvärd personlig insats eller självständigt arbete från elevens sida. Kom- mittén anser, att antalet lektionstimmar för en elev vid lantmannaskolans vinterkurs icke bör i medeltal överstiga sex per undervisningsdag. Möjligen kan det befinnas lämpligt, att det dagliga antalet lektionstimmar är något större i början av kurstiden än senare, då eleven får förutsättas hava erhållit viss övning i mera självständigt studiearbete. Omfattar kursen endast mini- miantalet undervisningsdagar eller 125 blir då antalet lektionstimmar per elev 750. Med sådan begränsning i antalet lektionstimmar bör eleven med- hinna att i viss, om också begränsad utsträckning bedriva studier även utom lärorummet. I detta sammanhang vill kommittén understryka betydelsen av att eleverna vid kursens början liksom även senare under kursens gång vid lämpliga tillfällen dels informeras om undervisningskursens syfte, planlägg- ning och fortgång, dels också under några lektioner meddelas kunskap om studiearbetets metodik och teknik. Över huvud taget böra vid skolan sådana anordningar träffas, att undervisningen blir så effektiv som möjligt. Kom- mittén räknar med att vid förekommande övningar och demonstrationer elev- grupperna ej bliva större, än att ett gott resultat i varje fall säkras. Vid kurs med jämförelsevis stort antal elever torde beträffande undervisningen i före- läsningsform den på sina håll i Danmark tillämpade metoden förtjäna prövas. Denna innebär, att av exempelvis tre lektionstimmar i ett ämne eleverna ge- mensamt undervisas i föreläsningsform under de tvenne, medan den tredje användes för repetitioner, förhör och samtal rörande det förut genomgångna, därvid eleverna äro uppdelade i mindre grupper. Det torde väl knappast behöva särskilt påpekas, att beträffande samtliga former av undervisning vid kursen läraren bör vara angelägen om att undervisningen skall bliva i pedagogiskt hänseende så tillfredsställande som möjligt.

För ernåendet av ett gott resultat av undervisningen är det uppenbarligen betydelsefullt, att skolan är väl utrustad med lämplig urrdervisningsmateriel av olika slag. Kommittén återkommer härtill längre fram i detta kapitel.

Av största vikt är vidare, att ändamålsenliga läroböcker stå till elevernas förfogande. Det är tydligt, att undervisningen kan bliva mera effektiv, om den kan anknyta till en i tryck iförefintlig god framställning i ämnet. För eleverna måste det också anses vara av stort värde att jämväl under den fortsatta praktiska verksamheten kunna hämta uppgifter ur dylika läroböc- ker, allt efter som behov därav gör sig påmint. Få eleverna vid lantmanna- skolan — och detta gäller även lantbruksskolan —- under kursens lopp övning i att själva hämta sakuppgifter ur böcker, då torde samtidigt kraven på minneskunskaper avseende detaljer i undervisningen lättare kunna minskas.

Emellertid vill kommittén samtidigt understryka betydelsen av att de för lantmanna- och lantbruksskolor avsedda läroböckerna ej äro alltför omfattan- de och att innehållet icke är i onödigt hög grad späckat med detaljer och framför allt ej med sådana, som för den praktiske jordbrukaren måste te sig antingen alltför invecklade eller också skäligen betydelselösa. Man torde nämligen ej få bortse därifrån, att elev vid sådan skola näppeligen kan förut- sättas äga tillfredsställande förmåga att sovra en sådan läroboks innehåll

och främst taga vara på det för hans kunskapsinhämtande väsentliga därav. En annan olägenhet med de omfångsrika läroböckerna är den, att de nöd- vändigtvis bliva jämförelsevis dyrbara för eleverna att anskaffa. Även denna omständighet förtjänar stort beaktande.

Från olika håll har anmärkts, att de nu vid lantmanna- och lantbrukssko- lorna allmänt begagnade läroböckerna närmast i vissa huvudämnen äro allt- för omfattande och dyra. Enligt kommitténs uppfattning synas dessa an- märkningar icke sakna fog. I andra vid nämnda skolor förekommande läroämnen synas återigen läroböcker nästan helt saknas.

Kommittén har icke funnit sig böra närmare ingå på läroboksproblemet. På grund av frågans stora vikt förutsätter kommittén emellertid, att lant- bruksstyrelsen kommer att ägna densamma sin uppmärksamhet.

I anslutning till vad ovan anförts angående undervisningens innehåll och anordnande vid lantmannaskolans vinterkurs vill kommittén här framlägga ett schematiskt förslag till timplan för sådan kurs. I detta fall har kom- mittén utgått ifrån att undervisning i slöjd icke förekommer. Beträffande skogsbygden har hänsyn tagits till möjligheten att något förlänga vinterkur- sen för tillgodoseende av skogsundervisningen. Ifrågavarande förslag bör endast betraktas som ett i viss mån normgivande exempel. I praktiken får man tänka sig olika jämkningar från fall till fall. Det bör enligt kommit- téns mening få ankomma på lantbruksstyrelsen att med beaktande av de lokala förhållandena fastställa undervisningsplan för varje särskild skola.

Förslag till undervisningsplan för lantmannaskolans vinterkurs (antal undervisningstimmar per elev).

Jordbruksbygd Jogitåggäjgåm Skogsbygd L ä r o ä m n e

112113" Övn. S:a €£$?- Övn. S:a ?åsle' Övn. S:a

Naturlära .................. 1 60 2 10 70 1 60 ' 10 70 ' 60 2 10 70 Jordbrukslära .............. 120 3 60 180 100 ” 60 160 100 3 50 150 Husdjurslära ................ 4 120 60 180 4 100 60 160 4 100 60 1.60 Lantbruksekonomi .......... 90 5 80 170 75 5 75 150 70 ”* 70 140 Skogshushållning ............ 10 10 20 40 40 80 80 120 200 Trädgårdsskötsel ............ 10 — 10 10 — 10 10 — 10 Byggnadslära .............. 15 15 30 15 15 30 15 15 30 Svenska språket ............ — 30 30 —— 30 30 — 30 30 Räkning och geometri ........ —— 40 40 —— 40 40 — 40 40 Specialföreläsningar .......... 20 — 20 20 — 20 20 —— 20 Summa 44 5 305 750 420 330 750 455 395 850

Därav fysik 15 t., kemi 20 t., botanik 20 t. och geologi 5 t. Därav kemi 5 t. och botanik 5 t. Därav fältmätning och avvägning m. m. 15 t. Därav sjukvårdslära 20 t. och mjölkhushållning 10 t. 5 Därav lantbruksbokföring 50 t.

Övriga huvudkurser. Med avseende på undervisningens innehåll och an- ordnande bör även för övriga huvudkurser vid lantmannaskolan i stort sett gälla vad kommittén i det föregående anfört beträffande vinterkursen. Så- lunda bör även för dem undervisningen vara koncentrerad på huvudämnena och utmärkas av praktisk inriktning. Liksom vid vinterkursen bör stor vikt läggas vid övningar och demonstrationer, och de rikare möjligheter härtill som sommarhalvåret erbjuder böra väl tillvaratagas. Där så lämpligen kan ske, böra jämväl praktiska övningar i lantbruk och skogsbruk förekomma. Detta gäller närmast helårskursen men bör vara regel även för fortsättnings- kursen och i någon utsträckning förekomma jämväl vid den längre kursen. Enär ifrågavarande kurser antingen äro längre eller också, såsom vid fort- sättningskursen, bygga på förutgående lantbruksutbildning och eleverna där- igenom få förutsättas vara bättre rustade för självständigt studiearbete, torde det vara motiverat att antalet lektionstimmar per dag, när undervisningen har huvudsakligen teoretiskt innehåll, närmast under sommaren blir något lägre än vad tidigare angivits för vinterkursen.

Det torde vidare vara ändamålsenligt, att viss specialisering i undervis- ningen möjliggöres beträffande dessa kurser. Sådan specialisering får tänkas ske dels på det sättet, att olika skolor medgivas viss variation i kursernas innehåll och uppläggning, dels också sålunda, att eleverna vid samma kurs uppdelas på två eller flera med avseende på utbildningens syfte mer eller mindre skiljaktiga studielinjer.

I detta samman-hang vill kommittén något beröra frågan om kontroll- assistentutbildningen. Kommittén har visserligen icke funnit sig böra upptaga detta utbildningsspörsmål till närmare prövning och vågar därför icke heller uttala sig om vilka kvalifikationer som i fortsättningen böra krävas av en kontrollassistent. Men det synes kommittén antagligt, att ifrågavarande ut— bildning skulle befinnas lämpligen kunna — helt eller delvis — inordnas inom ramen för envar av fortsättningskursen, längre kursen och helårskursen. Kommittén skulle för sin del finna en sådan anordning önskvärd. Emeller- tid kan man ej antaga, att varje elev vid dylika kurser skulle önska erhålla fullständig kontrollassistentutbildning. Man får då tänka sig att vissa eleveri stället erhålla utvidgad undervisning i vissa andra ämnen, därvid bland an- nat lantbruksekonomien och kanske särskilt marknadsproblemen och jord- brukarnas ekonomiska föreningsrörelse förtjäna beaktande.

Undervisningen bör också få specialiseras på sådana ämnen som fjäderfä- skötsel, trädgårdsskötsel, pälsdjursavel etc.

Enär kommittén sålunda funnit sig böra räkna med ganska stora skiljak- tigheter även inom samma typ av kurser, har kommittén icke upprättat förslag till undervisningsplan för någon av dem. Det torde få ankomma på lantbruksstyrelsen att efter förslag av vederbörande skolstyrelse pröva och fastställa plan för varje särskild skola.

Kommittén övergår nu till att med några ord beröra envar av dessa typer av huvudkurs.

Fortsättningskursen. Vid denna kurs bör undervisningen vara dels teore- tisk och dels praktisk. Den teoretiska undervisningen bör närmast åsyfta att vidga och fördjupa den undervisning, som meddelats under vinterkursen. Vid den praktiska undervisningen återigen bör uppmärksamhet främst ägnas åt utbildningen av elevernas förmåga att rätt bedöma olika lantbruksarbeten och att utnyttja lantbrukets tekniska hjälpmedel. Inom område, där skogs— bruket har större betydelse, böra även vid denna kurs förekomma praktiska övningar i Skogshushållning.

Kommittén utgår ifrån, att fortsättningskurs må anordnas endast vid sådan lantmannaskola, där erforderliga förutsättningar i fråga om skoljordbruk m. m. förefinnas.

Likväl torde få förutsättas, att i kursplanen proportionen mellan teoretisk undervisning med övningar och praktiskt arbete skall kunna variera rätt avsevärt mellan olika skolor. Kommittén framlägger här nedan ett förslag till dagsprogram för fortsättningskurs, därvid det praktiska arbetet erhållit ett relativt stort utrymme.

Förslag till dagsprogram för fortsättningskurs.

Kl. 6—7 Turer i stall och ladugård samt annat praktiskt arbete. » . 8—12 Lektioner och övningar. » 13'30—15'30 Praktiskt arbete och demonstrationer.

För varje dag upptager detta förslag 4 timmar lektioner och övningar samt 3 timmar praktiskt arbete med tillhörande demonstrationer. Annan upp- delning mellan teoretisk undervisning och praktiskt arbete, så att exempelvis för varje elev mera sammanhängande perioder erhållas, kan också förtjäna att prövas. Vid en kurstid av 125 dagar erhållas 500 lektioner och övnings- timmar samt 375 timmar praktiskt arbete. Det förutsättes, att den praktiska undervisningen till sin omfattning får i viss utsträckning anpassas efter vä- derleks- och säsongförhållanden.

Förutom turer i djurstallarna och övning i viktigare jordbruks- och skogs- arbeten ävensom i förekommande fall i slöjd böra övningarna och demon- strationerna avse bland annat försöksverksamhet samt skötseln och använd- ningen av jordbruksmaskiner och redskap m. m.

Längre kurs. Denna kurs har hittills haft en tämligen utpräglad teoretisk karaktär, och kommittén räknar med att så även i fortsättningen skall bliva förhållandet. Denna kursform får därför närmast anses hava sitt berätti- gande däri, att kursens längd medgiver en avsevärd fördjupning och utvidg— ning av undervisningen i de ämnen, som förekomma vid vinterkursen. Enär vinterkursen är alltför kort för att en någorlunda grundlig undervisning skulle kunna meddelas, bör den längre kursen i detta hänseende kunna anses hava en uppgift att fylla. Den omständigheten, att kursen pågår jämväl under sommarhalvåret, bör emellertid medföra den ytterligare fördelen, att praktisk åskådningsmateriel kan erhållas i betydligt större utsträckning än vid vinter-

kursen, varigenom undervisningen i många fall kan göras mera levande och effektiv. Övningar av olika slag samt demonstrationer, delvis i samband med exkursioner, böra därför under sommaren tillmätas alldeles särskild vikt. Praktiskt arbete i skogen bör även vid denna kurs kunna ifrågakomma, om förhållandena därtill giva anledning. I någon utsträckning böra eleverna vidare kunna erhålla praktisk övning i sådana lantbruksarbeten, som ur ar- betsteknisk synpunkt erbjuda särskilt intresse, såsom till exempel olika skörde- och bärgningsmetoder.

Helårskurs. Då det synts kommittén värdefullt, att vid elevernas utbild- ning teori och praktik få gå hand i hand, vill kommittén beträffande denna kurs föreslå en undervisningsplan, vilken omfattar såväl praktisk som teo- retisk undervisning, fördelad över hela årskursen. Härigenom vinnes bland annat, att den teoretiska undervisningen ej behöver forceras såsom vid blott en vinterkurs samt vidare att den kan fördjupas något och anpassas till aktu— ella förhållanden allt efter årstidens växlingar.

Den teoretiska undervisningen vid helårskursen bör enligt kommitténs upp- fattning bedrivas efter i huvudsak samma plan som vid vinterkursen. Den längre kurstiden bör dock medgiva, att elevernas kunskaper i vissa delar bli- va fördjupade och utvidgade. I detta hänseende böra bland annat de till sommarhalvåret förlagda övningarna och demonstrationerna tillmätas bety- delse.

Den praktiska undervisningen bör så anordnas, att skolans elever under led- ning av vid skolan anställda lärare och förmän i huvudsak sköta skolegen- domen. Detta förutsätter, att eleverna endast permitteras i tur och ord- ning vid större helger och att arbetet vid skolan eljest pågår året runt.

Under vinterhalvåret bör den praktiska undervisningen sålunda bedrivas genom turvis anordnad tjänstgöring i häststall, ladugård, svin- och hönshus m. m. Därjämte böra erforderliga vinterarbeten vid jordbruket och i skogen utföras genom eleverna i den mån detta kan anses lända till uppfyllande av skolans ändamål. Vidare böra eleverna under vintern övas i träslöjd och eventuellt även i smide, hovbeslag, sadelmakeri och liknande arbeten, i den mån eleverna kunna väntas draga nytta därav i sin framtida verksamhet inom jordbruket.

Under sommarhalvåret bör anordnas — förutom nyssnämnda turer _ un— dervisning i alla vid egendomen förekommande arbeten, såsom jordbearbet— ning, sådd, grödornas skötsel under växttiden, skörd m. m., därvid särskild vikt bör läggas vid utbildningen av elevernas arbetsfärdighet samt deras för- måga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten, allt i den mån detta har betydelse för det mindre och medelstora jordbruket. Vid behov bör hela arbetsstyrkan kunna samlas till uteslutande praktiskt arbete såsom vid vår- bruk och skörd m. m. Vid den praktiska utbildningen bör särskilt iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid arbeten, som sådant fordra, samt att eleverna övas att rätt använda de tekniska hjälpmedel, som kunna före— komma vid ett rationellt skött jordbruk. Varje elev bör föra dagboksanteck-

ningar rörande sitt deltagande i praktiskt arbete vid skolegendomen, vilka anteckningar böra granskas av lärare.

Med avseende på undervisningens närmare anordnande har kommittén upp- gjort följande preliminära förslag till dagsprogram, som närmast är avsett att angiva det ungefärliga förhållandet mellan teoretisk och praktisk under- visning.

Dagsprogram för helårskurs. Vinterhalvåret. Kl. 5'30—7'30 Turer i husdjursstallar samt slöjd. » 8'15—12 Två föreläsnings- och två övningstimmar. >; 13—15 Turer i husdjursstallar samt slöjd. Sommarhalvåret. Kl. 5'30—7'30 Turer i husdjursstallar samt mindre arbeten vid gården.

» 8—11 En föreläsningstimme samt två timmar för övningar, demonstra- tioner, arbetsgenomgång m. m. » 12'30—16'30 Praktiskt arbete i jordbruk och skog samt turer i husdjursstallar.

Anm. I mån av behov disponeras hela dagar —— under både vintern och som- maren — för praktiskt arbete vid jordbruket och i skogen.

Under hela året förutsättes eleven hava senare delen av eftermiddagen le— dig för självstudier med undantag av den tid som förekommande mjölknings- turer på kvällarna kräva.

Enligt ovanstående uppställning kommer undervisningstiden vid skolan att disponeras approximativt sålunda:

c:a 1 000 timmar för föreläsningar, övningar och demonstrationer, c:a 1 200 timmar för praktiskt arbete i husdjursstallar, jordbruk och skog, c:a 300 timmar för slöjd. Kommittén har vid uppgörandet av ovanstående förslag till dagsprogram räknat med en uppdelning av arbetsdagen mellan teoretisk och praktisk un- dervisning. Det är möjligt, att en annan anordning, innebärande en grupp- indelning av eleverna och sysselsättning av grupperna periodvis alternerande med teoretiska och praktiska uppgifter, kan visa sig pedagogiskt riktigare. Kommittén anser, att den så småningom vunna praktiska erfarenheten bör få fälla utslaget i denna fråga.

Särskilda anstalter till elevernas fromma.

Lantmannaskolan skall vara en fackskola, och skolans verksamhet skall hava till syfte att bibringa eleverna goda yrkeskunskaper. Men det är enligt kommitténs uppfattning icke lyckligt, om livet vid skolan uteslutande får präglas av studiearbetet. Skolans syfte skulle i längden icke främjas, därest de utgångna elevernas huvudsakliga och bestående minnen från skolan kom- me att utgöras av intrycken utav forcerat och ansträngande kunskapsinhäm- tande.

Ett gott och starkt utvecklat kamratskap mellan skolans elever bör enligt kommitténs mening på allt sätt eftersträvas. Det goda kamratskapet är ägnat

att befordra en ideell inriktning hos eleverna, och samvaron kan då bliva i god mening personlighetsdanande.

Andan vid en ungdomsskola är i hög grad beroende av skolans förestånda- re och lärare. Det är kommitténs uppfattning, att om lärarna i allt visa ett gott föredöme, om de umgås med eleverna på ett förtroendefullt sätt även utom lärorummet och om de över huvud taget intressera sig för elever- na, ej blott med avseende på deras kunskapsinhämtande utan även i fråga om deras allmänna utveckling och trevnad, då skall också en god anda bliva rådande vid skolan. I sådant syfte bör likaledes, så långt det är görligt, ele- vernas medverkan tagas i anspråk för uppgifter i fråga om ordningen och arbetet inom skolan, vilka kunna verka uppfostrande på elevernas ansvars- och samhörighetskänsla och främja deras sociala och sedliga utveckling.

Kommittén har redan tidigare framfört såsom sin mening, att varje lant- mannaskola bör vara förenad med fullständigt internat för eleverna. Ett viktigt motiv vid detta ställningstagande har för kommittén varit, att ele— verna genom internatsystemet få rikare tillfällen till kamratlig samvaro samt vidare att lärarnas inflytande över elevernas utnyttjande av fritiden kan ökas, allt av betydelse för upprätthållande av en god och personlighetsfräm— jande anda vid skolan. I detta sammanhang vill kommittén framhålla be- tydelsen utav att vid skolan finnas tillfredsställande utrymmen för elevernas samvaro under lediga stunder.

Men vid skolan böra också mera direkta åtgärder vidtagas till elevernas utveckling och trevnad. Genom kvällsföredrag i allmänbildande ämnen, diskussionsaftnar och samkväm m. m. bör skolan söka skänka eleven så- väl tankelyftning som förströelse. Sådan aftonunderhållning, därvid oftast även elever böra aktivt medverka, synes lämpligen böra anordnas ungefär en gång i veckan.

Vid en ungdomsskola kan sången bereda glädje och trevnad. Vid lant- mannaskola böra för den skull eleverna övas i gemensam sång.

Gymnastik och idrottsövningar måste tillmätas stor betydelse i lantmanna- skolan. Icke nog med att eleverna i denna skola befinna sig i en ålder, då lämpliga kroppsövningar hava stort värde för en sund kroppsutveckling, utan de komma också i regel till skolan direkt från kroppsarbete i jordbruket. Det får då anses vara av särskild vikt, att det för eleven ovana stillasittandet på skolbänken någon gång avbrytes av gymnastik samt i förekommande fall sport och idrottsövningar. I detta syfte bör helst vid varje lantmannaskola finnas en gymnastiksal. Denna torde i många fall med fördel kunna ut— nyttjas jämväl av gymnastikintresserade i orten.

Utrustning.

Redan tidigare har kommittén framhållit betydelsen av att lantbruksunder- visningsanstalterna äro försedda med tillfredsställande materiella resurser. I samband med åtgärder i övrigt till främjande av lantbruksundervisningen

måste denna angelägenhet enligt kommitténs mening skänkas stort beaktande. Enligt vad kommittén kunnat finna, är utrustningen vid lantmannaskolorna för närvarande mången gång långt ifrån tillfredsställande. Knappast halva antalet skolor torde beträffande byggnader och lokalutrymmen vara nöjaktigt tillgodosedda, och i fråga om tillgång på lämplig undervisningsmateriel torde det allmänt vara mindre väl ställt. Skoljordbruk i verklig mening hava blott ett mindre antal lantmannaskolor.

Det är icke kommitténs åsikt, att lantmannaskolorna lika litet som andra lantbruksundervisningsanstalter böra utrustas på ett sådant sätt, att de bliva i någon mån lyxbetonade. Men byggnadsstandarden bör skäligen vara sådan, att den tillfredsställer vår tids krav på en undervisningsanstalt, och i fråga om åskådningsmateriel och andra hjälpmedel för undervisningen bör skolan äga en sådan utrustning, att undervisningen kan bedrivas ändamålsenligt och effektivt. Till belysande av denna fråga får kommittén ytterligare anföra föl- jande.

Undervisningslokaler. Behovet av utrymmen för undervisningen blir givet- vis i hög grad beroende av antalet elever vid skolan och dessas eventuella uppdelning på olika kurser eller studielinjer m. 111. Även vid jämförelsevis lågt elevantal bör emellertid möjlighet förefinnas att i vissa undervisningstim- nen eller delar därav uppdela eleverna i grupper. Som följd därav torde knappast någon skola kunna reda sig med endast en lärosal. I detta samman- hang vill kommittén framhålla önskvärdheten av att lantmannaskola har till- räckliga lokalutrymmen för att -— om också icke utan viss svårighet — kun- na hålla kortare undervisnings- eller utbildningskurser även under tid då huvudkurs pågår. Skolan bör helst också vara rustad att mottaga större jord- brukarsammanslutningar, föreläsningsföreningar och dylikt och på det sättet bliva en samlingsplats för sin bygd. Tidigare har kommittén motiverat före- komsten av gymnastiklokal vid lantmannaskola, och i allmänhet torde sådan lokal kunna vid sidan av sin huvuduppgift utnyttjas för sådana större sam- mankomster, därest icke de egentliga undervisningslokalerna skulle förslå för ändamålet.

Vid lantmannaskola erfordras vidare i allmänhet särskild lokal för till un- dervisningen hörande övningar av olika slag. Ytterligare måste utrymmen finnas för undervisningsmateriel samt för bibliotek med tillhörande läsrum.

Anordningar för internat. Kommittén har i annat sammanhang motiverat ett genomfört internatsystem vid lantmannaskolorna. Detta för bland annat med sig, att varje skola måste vara utrustad med ett erforderligt antal bo- stadsrum för eleverna. Sådant bostadsrum bör vara avsett för högst två elever. Vidare innebär systemet, att skolan är försedd med matsal och köks- utrymmen jämte bostadsutrymme för vid internatet sysselsatt personal. An- geläget är också, såsom redan framhållits, att särskild, på lämpligt sätt inredd lokal står till elevernas förfogande att under fritid användas av dem och därmed bidraga till deras trevnad under vistelsen vid skolan.

Bostäder för lärare. Enligt gällande reglemente skall föreståndare vid lantmannaskola vara boende vid skolan. För fast anställd lärare finnes ingen liknande bestämmelse och följden har blivit, att vid flertalet skolor lärarna själva få sörja för sin bostad, understundom med resultat, att avståndet mellan bostaden och skolan blivit relativt stort. Enligt kommitténs mening är detta förenat med olägenheter. De anställda lärarna böra vara förestånda- ren behjälpliga att taga vård om skolan, och de böra intressera sig för ele- vernas utbildning och trevnad även utanför lärorummet. Dessa uppgifter äro emellertid svåra att tillfredsställande fylla, därest läraren icke har sin bo- stad i omedelbar anslutning till skolan. Kommittén anser det för den skull vara en riktig utveckling, att skolan själv anordnar bostäder för sina lärare, och kommittén återkommer i det följande till den ekonomiska sidan av denna fråga.

Byggnadsprogram för lantmannaskola. I överensstämmelse med vad nu anförts angående lokalbehovet vid en lantmannaskola har kommittén verk- ställt en siffermässig, ehuru mycket approximativ beräkning av detta behov. Till ledning har kommittén begagnat sig av föreliggande förslag till vissa nybyggnader för lantmannaskolor, vilka under senaste tid planerats eller äro under uppförande. Kommittén har såsom exempel valt en skola av större typ med plats för 60 elever, vilka likväl förutsatts tillhöra en och sam- ma huvudkurs. Kommittén har därvid kommit till nedanstående ungefär— liga resultat. För en skola med avsevärt lägre elevantal blir lokalbehovet givetvis ej obetydligt mindre.

1. Undervisningslokaler. Ungefärlig golv- .. yta, m" Larosalar m. m. Lärosal för 60 elever .................................... 100 » >> 30 » .................................... 60 Rum för undervisningsmateriel ........................... 50 Laboratorium .......................................... 50 Biblioteks— och läsrum .................................. 40 Expeditionsrum ..................................... ;'.'__25_ 325 II. Gemensamma rum. Gymnastik- och samlingsrum .............................. 200 Matsal .................................................. 70 330 III. Bostäder. Lärare Föreståndare, 5 rum och kök ........................ 150 Två ämneslärare, vardera 4 rum och kök .............. 240 390 Elever 30 rum a 16 m2 .................................... 480 1 sjukrum ........................................ 16 496 Besökande

1 rum ............................................ 16 16

Personal yta, ma Husmoder ......................................... 20 Kökspersona12 rum a 16 rnz ........................ 32 52 954

IV. Köksavdelning.

Kök ................................................... 30 Serveringsrum och förrådsrum .............................. 40 Matsal för personalen ..................................... 12 82

V. Källarutrgmmen.

Källare .................................................. .40 Bränsle- och pannrum .................................... 60 Tvättstuga och strykrum .................................. 30 130

VI. Diverse utrymmen. Korridorer och kapprum m. m. 8 a 75 m2 .................. 225 Vindsutrymmen .. .. .. .. c:a 300 525 VII. Hygieniska anordningar.

Tvättrum 2 st. 30 tvättställ .............................. 40 NV. C. 5 St ............................................... 40 Badinrättning ............................................ 44 124

Summa 2 470

Inventarier. Kommittén vill under denna punkt begränsa sig till att göra det uttalandet, att lantmannaskolans Skolmöbler och andra inventarier böra vara av beskaffenhet att på ändamålsenligt sätt tjäna undervisningen, samti- digt som de böra bidraga att skänka skolan en tilltalande prägel.

Undervisningsmateriel. Vid lantmannaskolans undervisning utgör det praktiska lantbruket den viktigaste åskådnings- och undervisningsmaterielen. Lantbrukets husdjur, byggnader, maskiner och redskap samt under somma- ren de olika grenarna av växtodlingen utgöra värdefulla hjälpmedel i under- visningen, vilka icke kunna ersättas genom anordningar i lärosalen. På sam- ma sätt utgör skogen själv den viktigaste åskådningsmaterielen för skogsun- dervisningen. Men i vissa ämnen — särskilt de grundläggande — och för vis- sa detaljer i undervisningen spelar den laboratoriemässiga utrustningen en betydelsefull roll, och i andra fall kan den muntliga framställningen med för- del kompletteras genom modeller av olika slag, prov utav produkter och för- nödenheter avseende jordbruket, planscher, kartor och grafiska framställ- ningar m. m. I detta sammanhang mä särskilt pekas på den hjälp vid un- dervisningen, som skioptikon, balloptikon och projektionsapparat för filmer kunna erbjuda.

Kommittén har icke ansett sig böra i detalj sysselsätta sig med detta spörs- mål. Samtidigt som kommittén vill understryka betydelsen utav, att varje lantmannaskola blir försedd med en tillfredsställande uppsättning av under-

6—378684.

visningsmateriel och att denna framgent underhålles och förkovras, förutsät- ter kommittén, att denna utrustningsfråga blir föremål för lantbruksstyrel— sens särskilda beaktande. Antydningsvis vill kommittén tillägga, att en till- fredsställande lösning av denna fråga torde förutsätta någon form av organi- serad samverkan mellan intresserade parter.

I detta sammanhang vill kommittén även beröra frågan om lantmannasko- lans utrustning med lämpliga böcker och tidskrifter. Det synes önskvärt, att vid varje skola finnes en tämligen rikhaltig samling lantbrukslitteratur, jäm- väl upptagande handböcker på området. Vidare böra de viktigare facktid- skrifterna inom lantbruket finnas tillgängliga vid skolan.

Skoljordbruk. Såsom nyss nämnts, utgöra utrustningen, anordningarna och driftsförhållandena vid det praktiska jordbruket och skogsbruket lant— mannaskolans värdefullaste undervisningsmateriel. Det är uppenbart, att så— dan materiel skall rikligast och effektivast komma undervisningen till godo, om skolan äger och driver eget jordbruk. Vad nu sagts gäller närmast lant- mannaskola med enbart vinterkurs. Förekommer annan huvudkurs är det tydligt, att skoljordbruket får ytterligare ökad betydelse för elevernas utbild- ning genom de praktiska övningar och demonstrationer avseende växtod- lingen, som under sommarhalvåret kunna och höra förekomma, genom an- ordnande vid skolan av ordnad försöksverksamhet m. m.

Men skoljordbruket har betydelse även ur andra synpunkter. Det bidrager att vid skolan skapa en lämplig miljö för fackutbildningen, och ett väl orga- niserat och väl skött skoljordbruk bör vara ägnat att åt skolan skänka ett stärkt förtroende från bygdens lantbruksbefolknings sida. Icke minst bety- delse kan skoljordbruket anses hava för skolans lärare. Genom deltagande i skötseln av ett praktiskt jordbruk bliva dessa i tillfälle att ständigt hålla kon- takt med den näring, de genom sin undervisning skola tjäna.

För att det med skoljordbruket avsedda syftet fullt skall vinnas måste emel- lertid vissa förutsättningar vara uppfyllda. Först och främst måste jord- bruket hava en sådan storlek och utrustning, att det både arbetstekniskt och i övrigt kan drivas fullt rationellt samt att det kan erbjuda tillfredsställande möjligheter ur undervisningssynpunkt. Vidare måste jordbruket drivas av skolan själv. Endast därigenom kan jordbrukets uppgift att tjäna skolans syfte säkerställas. Den för närvarande vid åtskilliga skolor förekommande anordningen, att skolans föreståndare på eget ekonomiskt ansvar brukar sko- lan tillhörigt jordbruk, kan kommittén icke finna tillfredsställande. Än mindre kan kommittén finna riktigt att använda benämningen skoljordbruk för sådant jordbruksföretag, som har föreståndare eller lärare till ägare, eller av någon utav dem arrenderas av annan ägare än skolan. Ett ytter— ligare villkor för att skoljordbruket skall bliva till avsedd nytta är nämligen enligt kommitténs mening, att skolans lärarpersonal samfällt får intresse av jordbruksdriften. I sådant syfte föreslår kommittén, att bland uppgifterna för skolans föreståndare ingår att vara ledare för jordbruksdriften, därvid förutsättes biträde av de vid skolan anställda lärarna, samt att lärarrådet

beredes tillfälle att överlägga och avgiva förslag i viktigare frågor rörande skoljordbrukets anordnande och skötsel.

I anslutning till vad sålunda anförts har kommittén funnit sig böra föreslå, att varje lantmannaskola utrustas med ett lämpligt skoljordbruk.

Elever.

I fråga om fordringar för vinnande av inträde vid lantmannaskola anser kommittén, att de för närvarande för inträde i lantmannaskola litt. B gäl- lande kraven i huvudsak böra tjäna till efterrättelse. Detta innebär, att den sökande skall hava genomgått folkskola, under minst ett år hava varit syssel- satt med lantbruksarbeten samt hava fyllt 18 år. I gällande reglemente stad- gas, bland annat, att det må bero på styrelsen, om undantag må göras från den föreskrivna minimiåldern. Kommittén anser, att en liknande undantags- bestämmelse äveni fortsättningen bör finnas, och föreslår i överensstämmelse härmed, att elev må kunna intagas vid lantmannaskola redan vid fyllda 17 år. Likväl bör sådant undantag medgivas, endast där särskilda skäl föreligga. Kommittén förutsätter, att i förekommande fall dessa skäl bliva protokollförda och därigenom tillgängliga för vederbörande inspektionsmyn- dighet.

Med avseende på elevs skyldigheter under vistelsen vid skolan har kom- mittén i sina förslag ansett sig kunna i huvudsak upptaga nu gällande be- stämmelser.

Lärare och lärarråd.

Lärarkategorier. Såsom redan antytts, har kommittén funnit anledning föreslå lönereglering för, bland andra, lantmannaskolans lärare. I samband därmed har kommittén uppgjort förslag till benämningar för de olika kate- gorierna av lärare.

För ledaren av skolans undervisningsverksamhet använder kommittén be- teckningen föreståndare. Särskild rektorsbefattning har vid vissa skolor för- anletts av sammankopplingen med folkhögskola; med friställandet från denna skola blir sådan befattning överflödig. Ämneslärare anser kommittén vara en lämplig benämning för lärare vid lantmannaskola med fast anställning. Sär- skilt tillägg för framhävande av att sådan befattning har ordinarie karaktär torde vara överflödigt. För övriga mer eller mindre varaktigt anställda lä— rare — nu vanligen benämnda extra lärare —— har kommittén valt benäm— ningen extra ordinarie ämneslärare. Kommittén förutsätter nämligen att dessa lärare få extra ordinarie anställning. För de lärare slutligen, som anlitas för meddelande av undervisning i särskilt ämne, föreslår kommittén benäm- ningen speciallärare.

Behörighetsvillkor. Lantmannaskolornas karaktär av yrkesskolor för bli- vande jordbrukare gör det till en naturlig förutsättning, att föreståndare,

ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare skola hava avlagt agronomexa- men, antingen vid lantbrukshögskolan eller vid något av de förutvarande lantbruksinstituten. Vid skola med mera omfattande skogsundervisning kan det emellertid befinnas ändamålsenligt, att lärare i detta ämne erhåller fast anställning. En sådan lärare, som kommittén förutsätter skola äga ut- bildning som jägmästare, bör då principiellt vara oförhindrad att, där så be- finnes lämpligt, jämväl utses till föreståndare för lantmannaskola. I enstaka fall kan måhända person med annan teoretisk utbildning än nu nämnts be- finnas lämplig att anställas vid lantmannaskola. Kommittén föreslår, att för sådana fall lantbruksstyrelsen skall äga meddela dispens.

Såsom särskilt behörighetsvillkor har kommittén upptagit, för förestån- dare att under minst två är hava tjänstgjort såsom ämneslärare och för ämneslärare att under minst två år hava tjänstgjort såsom extra ordinarie ämneslärare. Genom denna bestämmelse har kommittén velat trygga, att den unge agronomens undervisningsförmåga och lämplighet över huvud taget för lärarkallet hunnit i någon mån prövas, innan han erhåller ordinarie anställning, och vidare att den ordinarie läraren hunnit något prövas i mera ansvarsfulla uppgifter inom lärarkallet, innan han övertager ledningen av en skola. Kommittén är emellertid medveten om att även annan förutbild- ning kan vara kvalificerande för ämneslärar- och föreståndarkallet. Främst bör därvid verksamhet i hushållningssällskapens och jordbrukets under- visande ungdomsorganisationers tjänst nämnas. Men även undervisnings- verksamhet vid annan form av ungdomsskola kan vara meriterande för be- fattning, varom här är fråga. För dessa och andra fall förutsättes dispens- rätt för lantbruksstyrelsen.

För läraren vid en fackskola spelar den praktiska utbildningen och erfa- renheten en viktig roll. Kommittén har därför ansett, att vid tillsättandet av föreståndar- och lärarbefa'ttningar vid lantmannaskola särskilt avseende bör fästas vid praktisk verksamhet inom ämnesområdet för den sökta be- fattningen. Kommittén syftar härvid främst på verksamhet inom det prak- tiska jordbruket, men ocksä på anställning hos hushållningssällskap, inom jordbrukarnas ekonomiska organisationer 0. s. v.

Av speciallärare bör fordras, att han äger grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, samt nödig undervisningsvana.

Tillsättandet av lärare. Extra ordinarie ämneslärare och speciallärare föreslås skola tillsättas av skolans styrelse utan föregående prövning av lant- bruksstyrelsen, och kommittén har icke funnit anledning att beträffande dessa lärare föreslå några särskilda regler för tillsättningsförfarandet. Gången för tillsättandet av föreståndare och ämneslärare har däremot ansetts böra regle- ras genom särskilda stadgebestämmelser.

Beträffande tillsättning av föreståndare gäller för närvarande, att styrelsen vid sitt val är bunden av att lantbruksstyrelsen förklarat sökanden kompe- tent, samt att före tillsättandet av befattningen tillfälle skall beredas statens inspektör för lantmannaskolorna (för närvarande byråchefen för un-

dervisningsärenden i lantbruksstyrelsen) att yttra sig om sökandens lämp- lighet. I fråga om fast anställd lärare finnes ingen motsvarande före- skrift.

Kommittén finner det påkallat, att i fortsättningen behörigheten för såväl ämneslärar- som föreståndarbefattning prövas av lantbruksstyrelsen. Där- emot synes det vid nuvarande organisation av kontrollen över skolorna, då chefen för lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå själv har ledningen av inspektionsverksamheten, icke längre vara motiverat, att inspektören skall avgiva särskilt yttrande rörande sökandes lämplighet. Å andra sidan anser kommittén, att den i det följande föreslagna löneregleringen för lantmanna- skolans lärare liksom också det ökade ekonomiska stöd över huvud taget, som kommittén räknar med skall komma skolorna till del från statens sida, motiverar, att staten får något ökat inflytande på tillsättningen av fasta lärarkrafter vid lantmannaskolorna, än vad hittills varit fallet. Kommittén finner det vara angeläget, att vid tillsättande av befattning, varom här är fråga, graden av skicklighet och lämplighet för befattningen blir avgörande vid valet mellan de sökande. Det står för kommittén klart, att det mången gång kan vara svårt för en lokal skolstyrelse att på ett riktigt sätt värdc— sätta och jämföra kvalifikationerna hos ett flertal i och för sig behöriga sökande. Det ligger väl också nära till hands, att skolstyrelsen under sådana förhållanden blir benägen giva visst företräde åt lärare, som under någon tid verkat vid skolan och därigenom blivit känd för styrelsens ledamöter, även om medsökande skulle hava större kvalifikationer för befattningen. I syfte att stärka sakkunskapen och objektiviteten vid tillsättandet av före- ståndar- och ämneslärarbefattningar vid lantmannaskolan föreslår kommit- tén, att lantbruksstyrelsen får till uppgift att i varje särskilt fall upprätta förslag till befattningen och på detta förslag uppföra de tre sökande _ därest så många behöriga sökande finnas —— vilka främst synas böra ifråga- komma till den lediga befattningen. Bland dessa tre bör sedan skolstyrelsen äga att träffa sitt val.

Föreståndarens åligganden. Kommittén har ansett sig böra föreslå, att i undervisningsstadgan intages särskild bestämmelse av innehåll, att förestån- daren tid efter annan bör närvara vid lärares undervisning samt, då han där- till finner anledning, samråda med läraren om de förhållanden han iakt- tagit ävensom lämna erforderliga föreskrifter, råd eller upplysningar. Där— vid bör han särskilt ägna uppmärksamhet däråt, att yngre och oerfarnare lärare erhålla den handledning, av vilken de kunna finnas vara i behov. I anslutning härtill har vidare föreslagits en allmän föreskrift, att förestånda- ren på allt sätt bör söka befordra samarbete och samförstånd med skolans ledning och mellan skolans lärare inbördes.

Beträffande föreståndarens mera specificerade åligganden har kommittén icke funnit anledning föreslå någon större förändring i förhållande till nu gällande bestämmelser. Beträffande handhavandet av skoljordbrukets sköt— sel har kommittén ansett, att detta obligatoriskt bör åligga skolans förestån-

dare, därvid kommittén likväl förutsätter, att biträde i mån av behov läm- nas av skolans lärare.

Lärares åligganden. Jämväl beträffande lärare har kommittén ansett lämp- ligt föreslå, att i undervisningsstadgan påpekas vikten av att gott samarbete upprätthålles med föreståndare och medlärare samt att läraren — och detta gäller naturligtvis också föreståndaren _— beaktar de särskilda anspråk, som verksamheten vid en lantbrukets ungdomsskola ställer.

Lärarråd. I gällande reglemente stadgas, att föreståndare och lärare till- sammans bilda ett lärarråd. Kommittén anser, att lärarrådet bör bildas av den lärarpersonal, som stadigvarande är sysselsatt vid skolan, d. v. s. före- ståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare, och att annan lärare bör deltaga i lärarrådets verksamhet endast i frågor varav han kan väntas vara omedelbart intresserad.

I fråga om lärarrådets uppgifter har kommittén inga större ändringar att föreslå. Dock har kommittén ansett det böra utsägas i undervisningsstadgan, att lärarrådet bör överlägga och avgiva förslag i viktigare frågor rörande skoljordbrukets skötsel.

Styrelse.

Gällande reglemente upptager föreskrift, att styrelse för lantmannaskola skall utgöras av minst fem personer förutom skolans föreståndare, d. v. s. tillsammans sex ledamöter. Kommittén anser att antalet ledamöter i dylik styrelse lämpligen bör vara udda samt att det skäligen kan begränsas till fem, d. v. s. fyra valda ledamöter samt skolans föreståndare. Kommittén an- ser, att detta ledamotsantal icke utan särskilda skäl bör ökas.

De valda ledamöterna utses enligt gällande reglemente på sätt och för den tid, som av Kungl. Maj:t för varje särskild skola närmare bestämmes, då statsanslag till skolan första gången beviljas. Enligt kommitténs mening bör emellertid i stadgan inrymmas rätt för Kungl. Maj:t att senare vidtaga änd- ring i nämnda hänseende, om sådan åtgärd skulle befinnas påkallad.

Beträffande styrelsens uppgifter har kommittén funnit nu gällande be- stämmelser i stort sett lämpliga. Det är emellertid enligt kommitténs me- ning angeläget, att styrelsens ledamöter, på sätt redan i gällande reglemente framhäves, genom besök i skolan och åhörande av undervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet, och att denna bestämmelse icke blir en död bokstav. Det förefaller kommittén naturligt, att styrelsens ledamöter samtidigt ingående taga del av skoljordbrukets skötsel.

Overinseende.

I nuvarande bestämmelse, att lantmannaskolorna skola stå under lant— bruksstyrelsens överinseende, föreslår kommittén ingen ändring.

Kap. 5. Lantbruksskolor.

Såsom redan förut anförts, äro lantbruksskolorna av två typer. Den ena, avsedd för de nordligare delarna av landet, omfattar två kurser, nämligen en teoretisk-praktisk helårskurs och en teoretisk vinterkurs, som i huvudsak överensstämmer med lantmannaskolans, den andra, avsedd för södra och mel— lersta Sverige, omfattar ävenledes två kurser, nämligen en tvåårig, närmast för utbildande av jordbruksförmän avsedd kurs, samt en ettårig, för bere- dande av allmän praktisk-teoretisk jordbruksutbildning åt unga lantmän av— sedd kurs.

De norrländska lantbruksskolorna hava till syfte att meddela utbildning åt blivande brukare av inom denna landsdel allmänt förekommande mindre och medelstora jordbruk. Kommittén utgår ifrån, att dessa skolor komma att ombildas till lantmannaskolor med teoretisk-praktisk helårskurs av den typ, som kommittén i det föregående föreslagit. När kommittén nu upptager till behandling frågan om lantbruksskolornas framtida organisation och verk- samhet, tager kommittén sålunda uteslutande sikte på den typ av lantbruks- skolor, som avses i gällande reglemente för lantbruksskolor i södra och mel- lersta Sverige. En ytterligare begränsning göres så till vida, att kommittén icke funnit anledning inbegripa de av staten själv upprättade lantbrukssko- lorna vid Ultuna och Alnarp i det resonemang, som här föres. Visserligen torde det vara lämpligt, att utbildningen vid de statliga lantbruksskolorna bedrives efter i stort sett samma linjer som vid övriga lantbruksskolor, men de förra synas likväl böra hava något större frihet vid undervisningens an- ordnande. Kommittén vill med andra ord överlåta åt de statliga skolorna att i viss utsträckning bliva experimentskolor inom ifrågavarande område för lantbruksundervisningen, med direkt syfte att söka utfinna vägar, som äro ägnade att göra utbildningen vid lantbruksskolan allt mera effektiv.

Uppgift.

Lantbruksskolans nuvarande uppgift är främst att utbilda arbetsförmän vid det större jordbruket. Av kommittén insamlat material utvisar också, att det stora flertalet från lantbruksskolorna utexaminerade elever söker anställ- ning som rättare eller därmed jämförliga befattningar.

Kommittén finner icke anledning att i denna punkt föreslå någon ändring. Vårt lands jordbruk har otvivelaktigt behov av en väl skolad kår av praktiska lantbrukstjänstemän, och lantbruksskolan synes äga goda förutsättningar att meddela för ändamålet lämpad utbildning. När det gäller praktisk undervis- ning i arbetsledning vid jordbruket, torde lantbruksskolan för övrigt icke lämpligen kunna ersättas av annan skolform. Dylik undervisning är emel-

lertid värdefull även för sådana ungdomar, som avse att framdeles själva bruka ett större jordbruk. Lantbruksskolan bör naturligtvis stå öppen även för dem. Enligt kommitténs mening är det i själva verket synnerligen önsk- värt, att skolan får elever med på detta sätt olika utbildningssyfte och att den alltså icke får karaktär av ren rättarskola. Kommittén anser sålunda, att lant— bruksskolans uppgift i fortsättningen såsom hittills bör vara att utbilda jord- bruksförmän ävensom brukare av jordbruk utav sådan storleksklass, att sär- skild utbildning i arbetets ledning får tillmätas större betydelse.

Undervisningens organisation.

Huvudkurs. Ända sedan lantbruksskolans tillkomst har den tvååriga utbildningskursen varit skolans ryggrad. Under lång tid utgjorde denna kurs den enda förekommande utbildningsformen, och den senare tillkomna ettårs- kursen har icke kunnat'göra den tvååriga kursen rangen stridig.

Kommittén har övervägt, huruvida icke den nuvarande tvåårskursen kunde i viss utsträckning förkortas. Därigenom skulle lantbruksskolans resurser för utbildningen bättre kunna utnyttjas, ett större antal elever skulle kunna ut— bildas med sannolikt åtföljande minskning i kostnader per elev från det all- männas sida, och slutligen skulle elevens egna uppoffringar i form av direkta kostnader, förlust i arbetsinkomst samt tidsutdräkt m. ni. kunna begränsas. F örutsättning för en förkortning av kurstiden torde bland annat vara, att en del av elevens förutgående praktiska sysselsättning i jordbruket finge form av från skolan övervakad elevutbildning. En allsidig praktisk utbildning vid Välskött jordbruk borde nämligen minska behovet av övning i lantmanna- arbetens utförande vid själva skolan.

Kommittén har emellertid kommit till det resultatet, att övervägande skäl tala för ett bibehållande åtminstone tills vidare av det nuvarande systemet med tvåårig utbildningstid vid lantbruksskolan. Genom att eleven står så lång tid under lärares direkta inseende bör utbildningen vinna i grundlighet, och skolans föreståndare får större möjlighet att bedöma elevens lämplighet för ifrågasatt anställning. För skolegendomens skötsel måste det också inne- bära en bestämd fördel, att eleven får vistas så lång tid vid skolan, att han hinner bliva väl förtrogen med egendomens förhållanden, liksom även att vid detta kurssystem icke alla elever ersättas av nya vid samma tidpunkt.

Kommittén föreslår alltså, att den tvååriga utbildningskursen vid lantbruks- skolan bibehålles och att denna kurs benämnes huvudkurs.

Ettårig kurs. Vid den nuvarande ettärskursen vid lantbruksskolan har elevfrekvensen i allmänhet varit låg. Om undantag göres för de statliga sko- lorna, där särskilda förhållande påverka elevfrekvensen, är det endast vid enstaka skolor, som det i reglementet stadgade antalet platser för ettårselever eller åtta kunnat helt eller i det närmaste besättas. I allmänhet har antalet kvalificerade sökande till denna kurs stannat vid betydligt lägre siffra.

Orsakerna till den i allmänhet ringa elevfrekvensen vid lantbruksskolans

ettårskurs torde vara flera. Kursen har ursprungligen avsetts för blivande egna jordbrukare, men utvecklingen har visat, att även vid denna kurs flerta— let elever önska efter avslutad utbildning erhålla avlönad anställning. Enär emellertid med hänsyn till kurstidens begränsning någon mera omfattande be- fälsutbildning i regel icke kunnat inläggas i programmet för denna kurs, hava de från ettårskursen utbildade eleverna oftast kommit att stå tillbaka i kon- kurrensen med tvåårskursens elever. Icke heller under utbildningstiden hava ettårseleverna —— vad det praktiska arbetet beträffar ——- i regel kunnat anses jämställda med de övriga. När de efter den teoretiska vinterkursens slut övergå till praktiskt arbete, måste det vara svårt för dem att hävda sig gent- emot kamraterna i tvåårskursen, vilka redan ett helt år tidigare varit syssel- satta med lantbruksarbeten vid skolegendomen och därigenom blivit väl in- satta i egendomens förhållanden. En brist hos ettårskursen har vidare varit svårigheten att anordna praktiska turer i husdjursskötsel under den egent- liga stallutfodringsperioden under vinterhalvåret, enär detta i huvudsak varit upptaget av teoretisk undervisning.

Nu antydda förhållanden torde hava varit ägnade att menligt påverka elev- frekvensen vid ettårskursen. Den omständigheten, att elev vid sådan kurs i regel haft att erlägga en icke obetydlig avgift för vistelsen vid skolan under det att elevplatserna i tvåårskursen oftast varit friplatser, har säkerligen ver- kat i samma riktning.

Åtskilliga ynglingar hava emellertid genomgått ettårskursen vid lantbruks- skola såsom förberedelse till fortsatta studier. Därvid må främst nämnas driftsledarkursen vid Alnarps lantbruks-,mejeri-ochträdgårdsinstitut. Denna kurs har enligt för densamma gällande stadgar till uppgift att meddela under- visning i de för ett rationellt jordbruks utövande erforderliga teoretiska grun- derna i och för utbildning till ledare av medelstora och större jordbruk. Det förtjänar emellertid erinras, att driftsledarkursen jämväl söker sina elever från lantbruksskolans tvåårskurs liksom också från lantmannaskolans längre kurs och fortsättningskurs.

Det har framhållits, att ettårskursen vid lantbruksskola skulle utgöra en särskilt värdefull förskola för fortsatt utbildning vid lantbrukshögskolan. Detta torde vara riktigt närmast ur den synpunkten, att studerande vid hög- skolan därigenom erhållit en allmän orientering i jordbrukets teori samt viss förtrogenhet med arbetet vid en lantbruksundervisningsanstalt. Med hänsyn därtill, att flertalet agronomer torde komma att sysselsättas inom lantmanna- skolan och hos hushållningssällskap, därvid de i båda fallen torde i huvud- sak få ägna sig åt det mindre och medelstora jordbrukets problem, vill kom- mittén emellertid ifrågasätta, huruvida icke en kurs vid lantmannaskola, eventuellt kombinerad med någon tids övervakad elevutbildning, kan anses utgöra en lika värdefull förutbildning till lantbrukshögskolan som lant- bruksskolans ettårskurs. I detta sammanhang får kommittén meddela, att enligt vad kommittén under hand inhämtat, knappast någon av de elever, som hittills vunnit inträde vid lantbrukshögskolan, torde hava för avsikt att efter agronomkursens slut ägna sig uteslutande åt praktiskt jordbruk.

Vad nu anförts innebär icke, att kommittén skulle frånkänna lantbrukssko- lans ettårskurs värde. Kommittén hyser den uppfattningen, att ettårskursen i och för sig kan giva ett mycket gott utbildningsresultat. Men på grund av de särskilda förhållanden, som råda vid en lantbruksskola, ifrågasätter kom- mittén lämpligheten av att den vid lantbruksskolorna i allmänhet bibehålles vid sidan av tvåårskursen. Den senare utgör en erkänt god utbildningskurs för arbetsförmän inom jordbruket, och kommittén anser det önskvärt, att flertalet lantbruksskolor helt få koncentrera sig på att tillgodose denna uppgift. Därigenom skulle utbildningsproblemen vid dessa skolor förenklas, skolegendomarna skulle bliva gynnsammare ställda i fråga om arbetskraft, enär samtliga elever då komme att stanna vid skolan två år, och varje skola skulle kunna utbilda ett större antal väl skolade jordbruksförmän än vad nu är fallet. Härtill kommer, att de förändringar i undervisningens anordnande vid den tvååriga kursen, som kommittén senare föreslår, lättare låta sig ge- nomföras, därest ettårskursen avföres från skolans program.

En del av det elevklientel, som ettårskursen nu har att räkna med, torde i fortsättningen lämpligen kunna få sin utbildning vid den reformerade lant- mannaskolan, en annan del vid lantbruksskolans huvudkurs. Därjämte räk- nar kommittén med att ettårskursen i viss utsträckning bibehålles tills vidare vid de statliga lantbruksskolorna. Skulle det anses önskvärt att dylik kurs jämväl anordnas vid en eller flera av de övriga lantbruksskolorna, torde det böra få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma därom från fall till fall.

Undervisningens innehåll och anordnande.

Lantbruksskolan var från början huvudsakligen en praktisk utbildnings- anstalt. Med tiden ökades dock den teoretiska undervisningen allt mera i omfattning. För närvarande skall enligt gällande reglemente sådan under- visning pågå minst 200 timmar under första året samt under andra året minst 100 hela dagar och av dagar, då läsning ej äger rum hela dagen, morg- nar och aftnar, så att under detta är antalet lektions- och övningstimmar under lärares ledning icke understiger 880.

I skrivelse till vissa årskurser av från lantbruksskolorna utexaminerade elever ställde kommittén bland annat den frågan, om den nuvarande utbild- ningen vid lantbruksskola på lämpligaste sätt kunde anses tillgodose det av- sedda ändamålet. I svaren härå framhöllo många elever önskvärdheten av att den teoretiska undervisningen gjordes mera omfattande. Ingen enda elev ,uttalade sig i motsatt riktning. Kommittén hyser för sin del den uppfattnin- gen, att lantbruksskolans huvudkurs i fortsättningen bör planläggas så, att något mera tid än hittills varit brukligt kan ägnas åt teoretiska studier. Re- dan tidigare har kommittén anfört, hurusom den fortgående utvecklingen inom jordbrukets teknik liksom också de allt mera invecklade jordbruks- ekonomiska problemen motivera en utvidgning och fördjupning i den teore- tiska lantbruksundervisningen. Icke minst på arbetsförmannen vid det större

jordbruket ställas i vår tid andra och större anspråk på fackligt vetande än förr, och för brukaren av ett större jordbruk framstår behovet av grundliga fackkunskaper om möjligt ännu starkare. Skall lantbruksskolan på bästa sätt fylla sin uppgift vid utbildningen av dessa båda kategorier av jordbrukets utövare, torde ökat beaktande få skänkas åt den teoretiska skolningen. En sådan inriktning måste uppenbarligen medföra, att något mindre tid än nu är fallet återstår för den praktiska utbildningen. Detta kan betraktas som en olägenhet. Men med den högre ståndpunkt, som vårt jordbruk under hand kommit att intaga, har det blivit lättare för eleven att redan före in- trädet vid lantbruksskolekursen tillägna sig en relativt god praktisk lant- bruksutbildning, och tiden för utförandet av lantmannaarheten vid själva sko- lan torde på grund därav kunna utan nämnvärd olägenhet något begränsas. De ekonomiska konsekvenserna härav för skolegendomens innhavare vill kommittén beröra i annat sammanhang.

Den utvidgade teoretiska undervisningen bör emellertid enligt kommitténs mening icke givas formen av någon mera avsevärd ökning i antalet under- visningstimmar. Strävandena höra i stället i främsta rummet inriktas på att få dessa timmar så effektivt utnyttjade som möjligt. För närvarande meddelas en icke ringa del av undervisningen i form av kvällslektioner efter slutad arbetsdag, och i vissa fall även såsom tidiga morgonlektioner. Kom- mittén ställde till förberörda, från lantbruksskolor utgångna elever jämväl en fråga angående kvällslektionernas relativa värde. Flertalet elever hava sva- rat, att kvällslektionerna efter i regel tröttande utearbete varit mindre givan- de. Även kommittén delar denna mening. Kommittén förmenar också, att systemet med kvällslektioner vid lantbruksskolan, vilket i äldre tid domine- rade inom undervisningen och ännu spelar en icke ringa roll, nu bör i huvudsak avvecklas. I stället bör ett större antal hela dagar ställas till förfogande för den teoretiska undervisningen. Innan kommittén närmare ingår på denna fråga, vill kommittén emellertid något beröra spörsmålet om den teoretiska undervisningens innehåll.

De flesta från lantbruksskolan utexaminerade elever, som erhålla anställ- ning såsom arbetsförmän, få väl i början huvudsakligen att göra med prob— lem inom växtodlingen. Det kunde då ligga nära till hands, att deras teo- retiska utbildning i huvudsak begränsades till detta område. Åtskilliga ele- ver erhålla emellertid annan form av anställning inom jordbruket, och bland dem som börja sin bana såsom rättare få många så småningom mera krä- vande och vidsträckta uppgifter i egenskap av befallningsmän, inspektorer och förvaltare. Av dessa skäl anser kommittén det vara riktigt, att lant- bruksskolan i fortsättningen såsom hittills meddelar en allsidig teoretisk lantbruksutbildning. Att blivande brukare av större jordbruk, som besöka lantbruksskola, hava beh0v därav, ligger i öppen dag.

För båda dessa kategorier av elever, som lantbruksskolan närmast har att räkna med, torde den för lantmannaskolans vinterkurs avsedda lärokur- sen vara lämpad. Emellertid ställer storjordbrukets skötsel vissa särskilda krav, och tillgodoseendet därav inom undervisningen bör lämpligen ske i

form av tillägg till läroplanen för berörda vinterkurs. Sålunda får ökad undervisningstid anslås för arbetsläran med betingslära, för lantbruksbokfö- ringen, för maskin- och redskapsläran etc. Närmast beträffande de blivande arbetsförmännen i deras egenskap av tjänstemän torde det också vara er- forderligt, att undervisningen i räkning och geometri liksom också i svenska språket blir grundligare än vad för lantmannaskolan förutsetts. I Skogshus- hållning torde undervisningen böra hava ungefär samma ställning som vid lantmannaskolan och alltså olika omfattning allt efter skolans läge och upp- gift. Med beaktande av nu anförda synpunkter torde det få ankomma på lantbruksstyrelsen att för varje särskild lantbruksskola fastställa undervis- ningsplan, som alltså bör upptaga samma undervisningsämnen som lantman- naskolan. Vad kommittén med avseende på undervisningen vid lantmanna- skolan anfört beträffande examensämnen m. m. bör ävenledes i tillämpliga delar gälla för lantbruksskolan.

Kunskapsstoffet blir sålunda ej obetydligt större vid lantbruksskolans hu- vudkurs än vid lantmannaskolans vinterkurs. Med hänsyn härtill har kom- mittén funnit sig böra föreslå, att för den teoretiska undervisningen vid lant- bruksskolan anslås tillhopa minst 150 arbetsdagar. Därutöver bör, på sätt kommittén nedan angiver, under vinterhalvåret anordnas ett antal spridda lektioner för repetitioner och vissa övningar.

För närvarande är den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolans två- årskurs till vida övervägande del förlagd till det andra utbildningsåret. För- sta året skall sålunda endast undervisningen i rättskrivning och välskrivning samt räkning till det huvudsakligaste avslutas samt en grundläggande kurs i naturkunnighet genomgås. Kommittén anser det vara mindre lämpligt, att den teoretiska undervisningen i så stor utsträckning, som gällande regle- mente föreskriver, uppskjutes till andra läroåret. En bättre balans i detta hänseende mellan de båda utbildningsåren bör enligt kommitténs mening vara ägnad att medföra gynnsammare resultat av utbildningen. Skolans föreståndare, som i regel undervisar endast i något huvudämne, har under nuvarande förhållanden ringa möjlighet att under första året bilda sig en uppfattning om elevens förutsättningar för teoretiska studier och får där- igenom oekså svårt att under denna tid fylla sin uppgift som hans rådgivare. Särskild vikt tillmäter kommittén den olägenheten av nuvarande system, att eleven under hela första året av sin vistelse vid skolan icke erhållit någon som helst undervisning i de tillämpade jordbruksämnena. Lantbruksskolan bör bibringa eleven ökad kunskap om icke blott huru ett arbete skall verk- ställas utan också varför det bör utföras på ett visst sätt. Det är enligt kom- mitténs mening önskvärt, att denna senare undervisning, som kan förväntas bidraga till att öka elevens intresse för utbildningen, i någon utsträckning meddelas eleven redan under första delen av hans vistelse vid skolan.

Vid övervägande av denna fråga har kommittén funnit lämpligt, att tiden för den teoretiska undervisningen uppdelas mellan de båda utbildningsåren sålunda, att ungefär en tredjedel till hälften därav kommer på första året och resten på andra året. I överensstämmelse härmed föreslår kommittén

stadgebestämmelse av innehåll, att för tillgodoseende av den teoretiska ut- bildningen vid lantbruksskolan skall under huvudkurs-ens första är minst 50 och under dess andra år så många hela dagar eller mot denna tid svarande antalet halva dagar ägnas åt föreläsningar med därtill hörande övningar och demonstrationer, att den sammanlagda tiden för teoretisk utbildning uppgår till minst 150 hela undervisningsdagar. Därutöver föreslår kommittén, att under vinterhalvåret för elev, som i huvudsak sysselsättes med praktiska gö- romål, teoretisk undervisning i form av övningar och repetitioner anordnas under i regel en timme dagligen.

Hänsynen till skolegendomens skötsel torde i regel förbjuda, att eleverna i båda årskurserna samlas till teoretisk undervisning samtidigt. Denna om- ständighet medför givetvis vissa svårigheter vid läsplanens uppgörande. Kom— mittén har för sin del vissa sympatier för en sådan anordning av undervis- ningen under vinterhalvåret, att de båda årskurserna alternativt sysselsättas med teoretiskt och praktiskt arbete sålunda, att den yngre kursens elever får teoretisk undervisning exempelvis en vecka och praktisk sysselsättning de två följande, under det att den äldre kursens elever under den första veckan i en dylik treveckorsperiod sysslar med praktiskt arbete och under de andra veckorna med teoretisk utbildning. Fördelas den teoretiska undervisningen mega jämnt mellan de båda utbildningsåren, kunna för båda årsklasserna perioderna för teoretisk undervisning och praktisk utbildning göras lika långa. En anordning i antydd riktning bör vara till fördel för eleverna däri- genom, att den teoretiska undervisningen blir mindre forcerad och pres— sande, samtidigt som varje elev får tillfälle att under hela vistelsen vid sko- lan hålla kontakt med de praktiska arbetena vid skolegendomen och icke så- som nu är fallet blir avkopplad därifrån under ett helt vinterhalvår. Ur pedagogisk synpunkt kan en dylik splittring av tiden för de teoretiska stu- dierna måhända betraktas som en nackdel. Det är väl också möjligt, att en mera sammanhängande studietid skulle för eleven underlät-ta inhämtandet av minneskunskaper. Men ur synpunkten av att eleven även bör smälta och verkligt tillägna sig den inhämtade kunskapen torde det vara enbart till för- del, att undervisningen fördelas över något längre tid och att eleven i mindre utsträckning behöver arbeta med trött hjärna. För åstadkommande av ökad sammanhållning mellan de teoretiska undervisningsperioderna synes det vara lämpligt, att under mellanliggande perioder, då eleven sysselsättes med prak- tiska göromål, i regel en kvällstimme om dagen användes för i främsta rum- met repetitioner och samtal rörande det under nästföregående studieperiod genomgångna kunskapsmaterialet. Därutöver böra under dessa lektionstim- mar kunna förekomma vissa slag av övningar, som bygga på självverksam- het från elevens sida, men däremot ej egentliga föreläsningar. Den relativt korta arbetstid under vinterhalvåret, som med ikraftträdandet av den nya arbetstidslagen för lantbruket genomföres, synes göra anordnandet av dylik undervisning i sålunda begränsad omfattning motiverat. Kommittén förut- sätter vidare, att eleverna under sådana perioder för praktiskt arbete skola använda någon del av kvällen jämväl för självstudier. Den omständigheten,

att de flesta elever efter avslutad kurs önska erhålla platser och därför äro särskilt intresserade av att erhålla ett gott avgångsbetyg från skolan, stärker antagandet att eleverna skola söka på bästa sätt utnyttja dylik ledig tid.

Enligt kommitténs mening låter sig emellertid också annan anordning av den teoretiska undervisningen under vintern tänkas. I vissa fall kan det måhända befinnas lämpligt att undervisningen anordnas i mera samman- hängande perioder. I andra fall återigen kan det möjligen vara att före- draga, att viss del av studiekursen anordnas som halvdagsläsning jämsides med praktiskt arbete. Därvid böra förekommande föreläsningar givetvis för- läggas till förmiddagen. Det torde få ankomma på varje skolas ledning att efter medgivande av lantbruksstyrelsen ordna denna angelägenhet på ett med hänsyn till de lokala förhållandena lämpligt sätt.

Under vinterhalvåret böra vid lantbruksskola 110—120 arbetsdagar kunna anslås till teoretisk undervisning, därvid förutsättes, att sådan undervisning icke meddelas de båda årskurserna samtidigt, utan att en av dem ständigt står till skolegendomens förfogande för utförande av vid denna årstid före- kommande praktiska arbeten. Äterstående 30—40 dagar för teoretisk ut- bildning få förläggas till sommarhalvåret med fördelning för varje enskild elev på två somrar. Under sommartiden böra regelbundet lämnas redogörel- ser för verksamheten vid skolegendomen, vad som blivit åtgjort under den närmast föregående tiden och vad som planeras för den närmast följande. I samband därmed böra anordnas demonstrationer rörande mera betydelse- fulla och vid tillfället instruktiva detaljer i växtodlingen eller andra områ- den av jordbruksteknisk art. Frågor avseende arbetets ordnande och led- ning böra jämväl vid sådana tillfällen diskuteras. Under sommaren bör vi- dare viss undervisning meddelas i Växtskydd, praktisk försöksverksamhet m. m., varjämte övningar i maskinteknik, i fältmätning och avvägning o. s. v. med fördel torde kunna förläggas till mindre arbetsbråda perioder under som- marhalvåret. Vissa övningar i Skogshushållning böra också naturligt kom- ma under denna årstid.

I överensstämmelse med vad nu anförts föreslår kommittén att, därest en- dast en tredjedel av den teoretiska undervisningen förlägges till huvudkur- sens första läsår, den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolans huvud- kurs ordnas på i huvudsak följande sätt. Under första vinterhalvåret avslu- tas undervisningen i svenska språket, räkning och geometri samt naturlära, varjämte vissa delar av jordbruksläran och husdjursläran genomgås. I sist- nämnda ämnen böra främst sådana partier behandlas, som hava särskilt värde genom den ökade förståelse för de praktiska arbetsuppgifterna, som de kunna väntas skänka eleven. Under-visningen bör detta halvår pågå om- kring 35—40 dagar förutom vissa kvällstimmar. Efterföljande sommarhalv- år anordnas demonstrationer och övningar i lanthushållning och i förekom- mande fall Skogshushållning under tillhopa omkring 10—15 dagar. Under andra vinterhalvåret omfattar undervisningen den del av den egentliga läro- kursen, som återstår från första året. Under detta halvår bör undervisnin- gen pågå omkring 75—80 dagar. Slutligen böra under sista sommarhalvåret omkring 20—25 dagar anslås till demonstrationer och övningar. I viss ut-

sträckning böra de hela undervisningsdagarna kunna få utbytas mot samma tid i form av halva dagar.

I fråga om sättet för den teoretiska undervisningens anordnande bör även vid lantbruksskolan iakttagas, att eleven så långt möjligt fostras till själv- verksamhet. Erforderlig tid bör anslås för självstudier, och vid heldagsläs- ning bör antalet lektionstimmar i allmänhet icke överstiga sex. Övningar av olika slag, demonstrationer och exkursioner böra flitigt utnyttjas som hjälp- medel vid undervisningen. Vad kommittén i dessa hänseenden anfört beträf— fande lantmannaskola gäller i lika utsträckning för lantbruksskolan.

Beträffande den praktiska utbildningen vid lantbruksskolan har kommit— tén intet att erinra emot att nu gällande bestämmelser bibehållas i huvudsak oförändrade. Vid tillämpningen är det emellertid av vikt att tillse, att mindre väl förutbildade elever icke skjutas åt sidan när det gäller mera makt- påliggande uppgifter inom jordbruksdriften, såsom skötseln av större lant- bruksmaskiner m. in. Snarare torde för dylika elever böra beredas tillfälle till ytterligare övning i sådana arbeten. Viktigt är också, att eleven på sätt reglementet avser erhåller den personliga, undervisande handledning vid de arbeten, som sådant fordra.

Enligt nu gällande bestämmelser skola eleverna lämnas tillfälle att, före— trädesvis under första året, genom särskilt anordnade turer i husdjursstallar- na erhålla grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten vid en väl ordnad hus— djursskötsel. Kommittén har inhämtat, att omfattningen av dylika turer är ganska olika vid skilda skolor. I allmänhet har likväl denna praktiska un— dervisning mindre omfattning än kommittén anser lämpligt. Lantbrukssko- lans undervisning bör avse att giva god utbildning i husdjursskötsel. För de elever, som ämna bliva självständiga jordbrukare, är betydelsen härav up- penbar. Men även de elever, som närmast äro inriktade på att bliva jord— bruksförmän, plåga i regel förr eller senare få med praktisk husdjursskötsel att göra. Det förtjänar erinras, att inom den teoretiska undervisningen vid lantbruksskolan husdjursläran — vilket kommittén också finner riktigt — intager en lika framträdande plats på programmet som jordbruksläran. Det måste då vara önskvärt, att de vid skolegendomen rikligt förekommande till- fällena till praktisk övning i husdjursskötsel också bliva i tillräcklig utsträck- ning utnyttjade. I detta sammanhang torde särskilt beaktas, dels att eleven vid inträdet i lantbruksskolan i regel torde äga relativt obetydliga förkunska- per i praktisk husdjursskötsel, dels också att husdjursskötseln tenderar att få en alltmer ökad betydelse för vårt lands jordbruksnäring.

Komm1ttén anser, att vid lantbruksskolans huvudkurs förslagsvis omkring två månader av elevens utbildningstid bör ägnas åt praktisk husdjursskötsel. Förekommande turer böra så fördelas, att eleven får tillfälle sätta sig in i de särskilda problem, som varje årstid uppställer, och en del av ifrågavarande praktiska utbildning bör lämpligen förläggas till andra studieåret, sedan den teoretiska undervisningen i husdjurslära i huvudsak avslutats.

För närvarande finnas vid de flesta lantbruksskolor anordnade s. k. prak- tiska utbildningskurser för ladugårdsförmän. Kommittén antager, att dessa kurser icke komma att nämnvärt påverkas av den föreslagna utökningen i

turer för lantbruksskolans elever. Någon minskning i berörda ladugårdskur- sers elevantal torde likväl få vidtagas.

Ett annat område för den praktiska utbildningen, som enligt kommitténs mening måste skänkas ökat beaktande, är skogsskötseln. Befattningen som rättare eller befallningsman vid en medelstor och även större gård förenar i sig ofta även skogvaktarsysslan. Framför allt erfordras för sådan arbets- förman utbildning i virkets aptering i olika sortiment, rotvärdeskalkylering, virkesvård och andra skogsekonomiska frågor. Även om de egentliga skogs- vårdsåtgärderna och själva utstämplingen å dessa gårdar sker under tillsyn av fackman, överlämnas den enklare gallringen, hyggesröjningen och dylikt oftast till jordbrukstjänstemannen, som alltså bör äga häremot svarande kompetens. Härför fordras bland annat en rent praktisk utbildning, därvid eleverna böra deltaga i förekommande avverkningar och andra skogsarbeten. Kommittén finner det icke möjligt att generellt angiva den tid, som för öv- ning i sådana arbeten bör stå till förfogande. I stor utsträckning blir detta beroende av skogsundervisningens omfattning över huvud taget vid skolan liksom naturligtvis även av tillgången på sådana arbeten vid skolegendomen. Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att beträffande varje särskild skola besluta i denna angelägenhet.

Förekommer vid lantbruksskola vid sidan av huvudkursen särskild ettårig kurs, bör enligt kommitténs mening elev vid sådan kurs beträffande den teo- retiska utbildningen i huvudsak följa andra årets undervisning för huvud- kursen. Den praktiska utbildningen bör för sådan elev anordnas i huvud- saklig överensstämmelse med vad ovan anförts beträffande huvudkursen, därvid de med den i förevarande fall kortare utbildningstiden förenade sär- skilda omständigheterna naturligtvis få vederbörligen beaktas.

Andra problem avseende lantbruksskolan.

Vad kommittén vid redogörelsen för lantmannaskolan anfört beträffande särskilda anstalter till elevernas fromma är i regel fullt tillämpligt även på lantbruksskolan. I själva verket utgör den omständigheten, att eleverna vistas vid skolan hela två år, ökad anledning till att särskilda ansträngningar göras för att skolan skall tjänstgöra såsom i viss mening ett hem för eleverna.

Beträffande lantbruksskolans utrustning, elever, lärare, styrelse m. m. gäl- ler ävenledes i tillämpliga delar vad kommittén anfört med avseende på lant- mannaskolan. I fråga om detaljerna får kommittén hänvisa till förslaget till undervisningsstadga med tillhörande specialmotivering. Redan nu vill kom- mittén emellertid anmäla, att kommittén funnit lämpligt föreslå, att lärarråd inrättas jämväl vid lantbruksskolan. Det finnes enligt kommitténs mening ingen anledning, varför denna skola i berörda hänseende skulle intaga annan ställning än lantmannaskolan. I fråga om lärarrådets funktioner har kom- mittén dock funnit sig böra föreslå den olikheten, att vid lantbruksskolan lärarrådet såsom sådant icke ansetts böra taga befattning med uppgifter av- seende skolegendomens skötsel.

Kap. 6. Lanthushållsskolor.

Uppgift.

Lanthushållsskolans uppgift bör i fortsättningen liksom hittills vara att meddela kunskap i grunderna för skötseln av ett lanthushåll. Med lanthus- håll förstår kommittén i detta sammanhang icke blott jordbrukarhushåll i trängre mening, utan därjämte även andra jämförbara hushåll, såsom lant- arbetarhushåll, hantverkar- och tjänstemannahushåll på landsbygden: s. k. producenthushåll, i vilka husmodern har till uppgift icke endast att hand- hava konsumtionen av olika varor och alster utan även att i viss utsträck- ning deltaga i produktionen och förberedandet av de nyttigheter, som om- sättas i hushållet. Kommittén syftar härvid på sådana verksamhetsområ- den som hemslöjd, trädgårdsskötsel, smådjursskötsel och i förekommande fall skötsel av större husdjur, samt tillvaratagandet av vid det egna företaget framställda produkter. I denna mening kan lanthushållsskolan sägas vara ägnad att utgöra en lämplig undervisningsanstalt för landsbygdens kvinnor i allmänhet.

Denna relativt vida ram för lanthushållsskolans verksamhet innebär en- ligt kommitténs uppfattning icke, att lanthushållsskolan skulle komma att stå i konkurrensförhållande till andra utbildningsformer, såsom t. ex. de på olika håll anordnade husmodersskolorna. Dessa torde nämligen i regel avse utbildning för skötseln av vad kommittén skulle vilja beteckna kon- sumenthushåll, d. v. s. stadshushåll och därmed jämförbara hushåll i sam— hällen och på landet.

Lanthushållsskolans organisationsform och arbetssätt innefatta rika möj— ligheter att stärka elevernas känsla för ett gott hemliv och lära dem upp- skatta husmoderns uppgifter i hemmet på landsbygden. Dessa möjligheter bör skolan på bästa sätt söka utnyttja.

Undervisningens organisation.

Undervisningen vid lanthushållsskolan är för närvarande organiserad på i huvudsak två olika kurstyper, nämligen en kortare kurs om minst 105 dagar och en längre kurs om minst 165 dagar, i vartdera fallet sön- och helgdagar inräknade men ferier oberäknade. Vid tvenne skolor hava inrät- tats kurser med en utbildningstid av 9—10 månader.

Den 5. k. kortare kursen är enligt kommitténs mening förenad med stora brister. Den korta undervisningstid, som vid denna kurs står till buds, med- giver icke en nöjaktig utbildning inom alla de områden, som vid skötseln av ett lanthushåll äro av betydelse. Följden blir, att elevernas utbildning blir relativt ytlig, varjämte kravet på allsidighet i utbildningen svårligen kan

upprätthållas. Enligt kommitténs uppfattning låter det sig icke heller tän- kas, att kursen efter viss omläggning av undervisningen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå, att denna kurstyp får utgå ur lanthushållsskolans program.

Det har framhållits, att den kortare kursen vid lanthushållsskolan skulle vara önskvärd av den anledningen, att den föranleder mindre kostnader för eleven än en längre kurs och därigenom lockar elever till skolan som eljest skulle utebliva. Detta må i viss utsträckning vara riktigt, men kommittén kan icke finna ett sådant argument tillräckligt för att motivera bibehållandet av en ur utbildningssynpunkt otillfredsställande kurstyp. Det torde i detta sammanhang jämväl böra erinras därom, att den kortare kursen nästan helt saknas vid de norrländska lanthushållsskolorna men är mera vanlig söder- ut. Denna skillnad kan enligt kommitténs mening knappast förklaras med hänvisning till ekonomiska faktorer. För övrigt hyser kommittén den upp- fattningen, att understöd från det allmännas sida bör utgå i den utsträckning, att även för behövande elever deltagandet i en något längre men därigenom också ur utbildningssynpunkt mera tillfredsställande kurs vid lanthushålls- skola blir ekonomiskt överkomligt.

Halvårskurs. Den 5. k. 5 1/2-månaderskursen (längre kursen) vid lant- hushållsskola torde i allmänhet kunna anses väl lämpad för sitt syfte. Vis- serligen kan också denna kurs med hänsyn till det omfattande undervisnings- programmet förefalla väl kort, och ännu längre kurser äro otvivelaktigt väl motiverade. Kommittén återkommer nedan härtill. För det stora flertalet av landsbygdens blivande husmödrar torde emellertid under nuvarande för— hållanden en undervisningskurs om i det närmaste ett halvt är få anses på ett ganska tillfredsställande sätt tillgodose behovet av yrkesutbildning. För ett bibehållande av nu gällande kurstid talar vidare, att en lanthushållsskola då kan anordna två kurser om året, varigenom skolans resurser bliva väl ut- nyttjade.

Kommittén föreslår sålunda, att den s. k. 51/2-månaderskursen bibehålles med oförändrad kurstid, att den betraktas som en av huvudkurserna vid lanthushållsskolan samt att den i fortsättningen benämnes halvårskurs. Des- sa kurser hava hittills i regel anordnats i form av vinter- och sommarkurser, men enligt kommitténs mening bör alternativt en sådan anordning kunna godkännas att kalenderåret uppdelas på en vår- och en höstkurs.

Årskurs. Såsom redan nämnts, anordnas för närvarande vid ett par av landets lanthushållsskolor utbildningskurser omfattande 9——10 månader. I andra länder, såsom exempelvis Finland, äro sådana längre kurser mera van- liga. Enligt kommitténs mening bör även i vårt land en starkare utveckling i sådan riktning på olika sätt främjas. Att på ett fullt tillfredsställande sätt sköta ett lanthushåll är i vår tid ingalunda någon lätt uppgift. Husmoderns verksamhet i ett sådant hushåll spänner över många och svåra områden, och bemästrandet av alla de problem, som därvid uppställa sig, förutsätter grund-

lig utbildning i hithörande ting. För många av landsbygdens kvinnor torde det också framstå såsom ett önskemål, att kurser anordnas, som kunna giva grundligare yrkesutbildning än den som kan erhållas vid en halvårskurs. Kommittén anser, att åtgärder böra vidtagas för tillgodoseende av ett sådant behov, och föreslår i överensstämmelse härmed, att såsom en av huvudkur- serna vid lanthushållsskolan upptages en utbildningskurs om förslagsvis minst 300 dagar, inberäknat sön— och helgdagar. För denna kurs föreslår kom- mittén benämningen årskurs.

Kortare undervisningskurser. Liksom vid lantmannaskolan böra även vid lanthushållsskolan — vid sidan av huvudkurserna —— anordnas kortare undervisningskurser av olika slag. Sådana kunna hava till syfte att meddela fortbildning inom vissa specialområden åt förutvarande elever. De kunna också taga till uppgift att underlätta arbetet för redan verksamma hus- mödrar i lanthushåll. Av skäl som anförts med avseende på lantmannasko- lan har kommittén icke heller i detta fall ansett sig böra närmare ingå på förevarande spörsmål utan nöjt sig med att vid övervägande av åtgärder av- seende lanthushållsskolans effektivisering räkna med jämväl denna arbets- uppgift.

Undervisningens innehåll och anordnande.

Halvårskursen. Den nuvarande & 1/2-månaderskursen synes i fråga om undervisningens innehåll och anordnande vara på det hela taget tillfredsstäl- lande. Kommittén kan därför tillstyrka, att ifrågavarande undervisningssy- stem bibehålles i stort sätt oförändrat. I fråga om vissa detaljer har kom— mittén likväl funnit sig böra föreslå jämkningar och justeringar.

Vid lanthushållsskolan förekommer teoretisk och praktisk undervisning jämsides. Med hänsyn till skolans syfte är detta enligt kommitténs mening en lämplig anordning, liksom också att huvudvikten lägges vid den praktiska utbildningen. Den teoretiska undervisningens uppgifter vid skolan synas lämpligen höra i huvudsak begränsas till att vidga blicken för lanthushållets problem och att bidraga till ökad förståelse för de arbetsuppgifter, som möta husmodern i ett lanthem.

I gällande reglemente angivas var för sig de praktiska och de teoretiska undervisningsämnena. Kommittén anser, att dessa båda grupper av ämnen lämpligen böra sammanföras under gemensamma benämningar, då den prak- tiska och teoretiska undervisningen i själva verket huvudsakligen utgöra olika utbildningsformer inom samma kunskapsområde. I anslutning härtill har kommittén funnit lämpligt föreslå, att undervisningen vid lanthushålls- skolan sammanfattas i ett något mindre antal ämnen än vad det nuvarande reglementet upptager. För lanthushållsskolans halvårskurs räknar kommit- tén sålunda med följande sju undervisningsämnen, nämligen näringslära, hemmets ekonomi, hälsolära och barnavård, hemvård, husdjurslära och mjölkhushållning, trädgårdsskötsel samt slöjd. Beträffande ämnenas in-

nehåll m. m. hänvisas till undervisningsstadgan med tillhörande specialmoti- vering.

Utöver nu berörda undervisning böra vid kursen i viss omfattning anord- nas fria föreläsningar, enstaka eller i kortare serier, i ämnen som anknyta till lanthemmets problem eller eljest äro av betydelse för den blivande hus- modern, såsom t. ex. hembygdsvård, hemslöjd, ungdomsorganisationerna, husmodersrörelsen och andra kvinnoorganisationer, kvinnornas insatser i samhällslivet, socialt ansvar m. 111.

Vid vissa lanthushållsskolor och särskilt sådana, som äro förenade med folkhögskola, har på undervisningsprogrammet i viss utsträckning upptagits jämväl svenska språket, räkning och i någon mån andra ämnen av allmän- bildande art. Med hänsyn till att kurstiden är väl kort redan för meddelan- det av en tillfredsställande yrkesutbildning, kan kommittén icke finna, att plats för dylika allmänbildande ämnen i fortsättningen kan beredas på lant- hushållsskolans program. Kommittén anser emellertid, att viss övning i rätt- skrivning och räkning bör kunna erhållas i samband med undervisningen i skolans fackåmnen.

Med avseende på undervisningens fördelning mellan teoretiska studier och praktiskt arbete har kommittén ansett lämpligt, att i medeltal omkring två timmar om dagen ägnas åt teoretisk undervisning med tillhörande demonstra- tioner och övningar samt återstoden av arbetsdagen åt praktiskt arbete. An- talet teoretiska lektioner vid halvårskursen kan då beräknas bliva omkring 275. Den ungefärliga fördelningen av dessa timmar mellan de olika under- visningsämnena synes förslagsvis kunna angivas sålunda:

Näringslära ................................ 80 timmar Hemmets ekonomi .......................... 40 » Hälsolära och barnavård .................... 35 » Hemvård .................................. 20 » Husdjurslära och mjölkhushållning ............ 40 » Trädgårdsskötsel ............................ 25 » Slöjd ..................................... 20 » Fria ämnen ................................ 15 »

För den praktiska utbildningen återigen har kommittén ansett sig böra framlägga följande förslag till arbetsfördelning, därvid för enkelhetens skull räknats med veckoturer.

Vinterkurs Sommarkurs Näringslära 10 veckor inre hushåll 8 veckor inre hushåll (hushållsarbete) 1 vecka slakt 1 vecka slakt 1 » konservering Hemvård 1 vecka tvätt 1 vecka tvätt 1 » städning 1 » städning 1 » underhållsarbetcn 1 » underhållsarbeten Slöjd 5 veckor 4 veckor Husdjurslära och mjölk- 4 veckor 3 veckor hushållning Trädgårdsskötsel —— — —— 3 veckor

Såväl i fråga om den teoretiska undervisningen som beträffande det prak- tiska arbetet är det emellertid av vikt, att de lokala förhållandena och därav beroende växlingar i utbildningsbehovet bliva vederbörligen beaktade. För tillgodoseendet av detta krav föreslår kommittén, att det får ankomma på lantbruksstyrelsen att för varje särskild skola fastställa undervisningsplan, därvid skolans ledning bör beredas tillfälle att framlägga de synpunkter, som kunna anses motivera jämkningar av olika slag i en eventuell normalkurs- plan.

Det praktiska arbetet synes lämpligen böra upptaga 6 51 7 timmar om dagen, något olika för olika turer. Det förtjänar framhållas, att vissa turer fortgå även under söndagen.

Med avseende på arbetets anordnande vid lanthushållsskola har kommit- tén funnit lämpligt framlägga följande förslag till dagordning, samtidigt som kommittén vill framhålla, att förslaget närmast avser att utgöra ett exempel.

Kl. 7—-—8 Praktiskt arbete för alla. Vissa sysslor börja något tidigare (kök, ladugård, höns o. s. v.). 8—8'45 Frukost (köket m. m. ordnas). 8'45—9'30 Lektion 1. Rast 10 minuter. 9'40—10'25 Lektion II. Receptgenomgång 15 minuter (eventuellt för alla). 10'40—13'30 Praktiskt arbete (kök, slöjdsal, tvättstuga, ladugård, hönshus, trädgård m. m.). Förmiddagsmål vid 11'30-tiden (10—15 minuter) utan ge- mensamt avbrott i arbetet. » 13—14 Middag. » 14—16 Praktiskt arbete. » 16—17 Eftermiddagskaffe och gemensam rast för alla. (Eventuellt lektion måndag e. m., i vilket fall endast en lektion hålles på lördagen). » 17_18 Praktiskt arbete (eventuellt icke slöjdlaget vissa dagar i veckan). » 18—19 Kvällsmat (sedan alla fria utom kökslaget). » 19—20 Köket iordningställes. Sång, gymnastik, samlingsattnar, persedelvård m. m, inlägges extra på dagord- ningen, varvid det praktiska arbetet i motsvarande grad inskränkes.

U U

V

V

Den grundläggande synpunkten i lanthushållsskolans undervisning bör va- ra, att eleverna genom vistelsen vid skolan erhålla ökade förutsättningar att bliva dugliga husmödrar i lanthem. I överensstämmelse härmed bör utbild- ningen vara möjligast allsidig; specialisering på endast en eller ett fåtal av husmoderns verksamhetsgrenar synes icke böra betraktas som en lanthus- hållsskolans uppgift.

Lanthushållsskolan bör på allt sätt söka främja självverksamheten från elevernas sida. Denna skolas ämnesområde och arbetssätt böra också kunna giva rika möjligheter härtill. Kommittén vill endast antydningsvis anföra, att exempelvis i det praktiska hushållsarbetet eleven bör flitigt övas att jäm- förelsevis självständigt lösa olika uppgifter, och åt de praktiska övningarna i trädgårdsskötsel synes lämpligen böra delvis givas den formen, att varje elev

får ett mindre trädgårdsland att i huvudsak på egen hand iordningställa och sköta.

I allt bör verksamheten vid skolan ordnas så, att arbetsglädje och trevnad komma att prägla undervisningsanstalten.

Liksom tidigare anförts med avseende på lantmanna- och lantbruksskolor- na, utgör jämväl för lanthushållsskolan läroboksfrågan ett viktigt problem. I själva verket synes beträffande lanthushållsskolan speciellt lämpade läro- böcker saknas för så gott som samtliga där upptagna läroämnen. Det är uppenbart, att undervisningen skall på grund härav bliva i hög grad försvå- rad, och särskilt måste utbytet av de teoretiska lektionerna därigenom bliva mindre. Även när det gäller dessa skolor förutsätter kommittén emellertid, att lantbruksstyrelsen ägnar läroboksfrågan sin uppmärksamhet.

Årskursen. Vid årskursen bör undervisningen anordnas efter i huvudsak samma riktlinjer, som i det föregående uppdragits för halvårskursen. Samma undervisningsämnen böra förekomma som vid sistnämnda kurs. På grund av den längre utbildningstiden bör emellertid undervisningen vid årskursen kunna avsevärt fördjupas och utvidgas. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de ämnen, som för elevernas framtida praktiska verksamhet kunna anses vara framför andra av betydelse. Sålunda bör vid årskurs förekomma bland annat praktiska övningar i barnavård. Kommittén har icke funnit an- ledning att närmare ingå på frågan om lämpligaste undervisningsplan för årskursen. I själva verket torde denna få förutsättas bliva i någon mån olika från fall till fall. Lantbruksstyrelsen bör äga att efter förslag från vederbö- rande skolstyrelse reglera jämväl denna angelägenhet.

Utrustning.

Lokalutrymmen. För lanthushållsskolan gäller i lika hög grad som för lantmanna- och lantbruksskolan, att utrustningen i fråga om lokalutrymmen måste vara tillräcklig och ändamålsenlig. För en effektiv undervisning krävas goda undervisningslokaler, och planläggningen ävensom anordnandet i öv- rigt av de särskilda lokalutrymmena bör vara sådan, att eleverna ej för myc- ket tröttas av improduktivt arbete. Lanthushållsskolan får enligt kommitténs mening icke vara lyxbetonad, men samtidigt bör dess utrustning icke återspegla bygdens förhållanden i den meningen, att den icke skulle innefatta de nyare anordningar i tids- och arbetsbesparande syfte ävensom i hygieniskt hänse- ende, vilka jämväl för ett lanthushåll kunna anses lämpliga och önskvärda.

För lanthushållsskolan är det naturligt, att den fasta lärarpersonalen har sina bostäder på skolan, och även internatsystemet för eleverna är där en självklar sak.

Kommittén har beträffande en större typ av lanthushållsskola (30 elever) uppgjort ett mycket approximativt förslag till program för lokalutrymmen med tillhörande anordningar. Förslaget har följande utseende.

yta, m* I. Undervisningslokaler. Lärosal (med undervisningsmateriel) ........................ 70 Expeditionsrum ........................................ 15 Slöjdsal ................................................ 90 Kök I (för stora hushållet) .............................. 75 Kök II (för individuell undervisning) flera avdelningar, exem- pelvis 3 ä 15 m2 ...................................... 45 Hemvårdsrum, eventuellt ................................ 20 Bagarstuga, konserveringsrum, slaktrum .................... 25 Mejerirum .............................................. 15 Förrådsrum (konserver, rotfrukter, frukt) ...... .. .......... 45 Tvättstuga med torkrum ................................ 40 - Mangel- och strykrum .................................. 30 470 II. Gemensamma rum. Samlingsrum (med bibliotek). . ............................ 50 Matsal ................................................ 50 Gymnastiksal .......................................... 150 250 111. Bostäder. Lärarinnor: Föreståndarinna, 2 rum ................................ 35 Tre lärarinnor, vardera 1 rum .......................... 60 Elever: 15 rum a 16 m2 ...................................... 240 1 sjukrum ............................................ 15 Besökande: 1 rum .............................................. 10 Personal: 1 rum .............................................. 15 375 IV. Diverse utrymmen. Korridorer och kapprum m. m. .......................... 150 Bränsle- och pannrum .................................... 40 Vindsutrymmen ........................................ 200 Rum för grova skor och utearbetskläder . .................. 15 405 V. Hygieniska anordningar. Badinrättning (badstu eller karbad, duschrum) .............. 30 NV. C. 2—3 st ........................................... 10 40

Summa 1 540 VI. Anordningar för praktisk utbildning i husdjursskötsel.

Utöver här nämnda lokaler fordras tillräckliga stallutrymmen för husdjursskötsel såsom höns- hus (för ungefär 100 höns och annat fjäderfä), svinhus (2—3 boxar), eventuellt fårhus och i förekommande fall ladugård (med plats för 4—12 kor och ungdjur).

Inventarier, undervisningsmateriel, bibliotek m. 111. Vad kommittén vid redogörelsen för lantmannaskolan anfört beträffande de i ovanstående rubrik innefattade beståndsdelarna i en dylik skolas utrustning gäller i tillämpliga delar även för lanthushållsskolan. Kommittén finner sig därför sakna anled— ning att i detta sammanhang åter upptaga dessa problem till behandling.

Skoljordbruk. Förbundenheten med det praktiska jordbruket måste en- ligt kommitténs mening för lanthushållsskolans verksamhet tillmätas syn- nerlig vikt. Endast om denna skola har god kontakt med den näring, där det stora flertalet av skolans elever framdeles skola verka, kan skolans un- dervisning förutsättas erhålla önskvärd praktisk inriktning och därigenom bliva till största gagn. En sådan praktisk inriktning främjas otvivelaktigt, om skolan själv är försedd med ett med hänsyn till bygdens förhållanden och skolans ändamål lämpligt jordbruk. Ett sådant jordbruk är ägnat att åt sko- lan skänka en lämplig miljö för samlevnaden och arbetet. Skolans karaktär av producenthushåll kan därigenom också bättre komma till sin rätt. Kom- mittén är av den meningen, att de allmänna fördelarna för lanthushållssko- lans undervisning av att skolan är försedd med jordbruk äro så stora, att lant- hushållsskolorna i regel böra vara utrustade därmed. Sådant skoljordbruk bör stå i undervisningens tjänst och i den utsträckning, så befinnes lämpligt, utnyttjas för demonstrationer och övningar. Det yttre lantbruksarbetet bör emellertid icke inbegripas i elevernas utbildning vid skolan, och beträffande övningarna i husdjursskötsel bör tillses, att eleverna sysselsättas därmed endast så lång tid som ur utbildningssynpunkt är motiverad.

Skulle vid viss lanthushållsskola särskilda svårigheter möta för anskaffan- de av skoljordbruk, eller skulle andra särskilda skäl kunna åberopas, bör lik- väl enligt kommitténs uppfattning sådan skola kunna befrias från skyldig- heten att vara försedd med skoljordbruk. I dylikt fall bör skolan dock vara försedd med sådana anläggningar, som erfordras för åstadkommande av en tillfredsställande praktisk undervisning i trädgårdsskötsel samt i smådjurs- skötsel.

Är lanthushållsskola förlagd till samma plats som lantmannaskola och den- na är försedd med lämpligt skoljordbruk, bör enligt kommitténs mening det- ta jordbruk kunna godkännas såsom skoljordbruk jämväl för lanthushålls- skolan. Dock bör därvid i fråga om särskilda anläggningar för undervisnin- gen i trädgårdsskötsel och smådjursskötsel gälla vad nyss sagts beträffande lanthushållsskola, som icke är försedd med skoljordbruk.

Andra problem avseende lanthushållsskolan.

Med avseende på särskilda anstalter till elevernas fromma samt bestämmel- ser rörande elever, lärare och lärarråd, styrelse m. m. gäller i tillämpliga de- lar vad kommittén i det föregående anfört beträffande lantmannaskolan. Beträffande eleverna har kommittén funnit sig böra föreslå en höjning av inträdesåldern från fyllda 16 till fyllda 17 år. Kommittén tillåter sig i öv- rigt att i fråga om dessa spörsmål hänvisa till det av kommittén framlagda förslaget till undervisningsstadga med tillhörande specialmotivering.

Kap. 7. Praktisk elevutbildning.

Lantmannaskolor. Kommittén har tidigare framhållit önskvärdheten av att den hittills vid lantmannaskolan meddelade, huvudsakligen teoretiska undervisningen kompletterades med anordningar för praktisk utbildning i lantbruksgöromål. I överensstämmelse därmed har kommittén föreslagit vissa åtgärder till främjande av den praktiska inriktningen av lantmanna- skolans undervisning, bland annat genom inrättande av särskilda teoretisk- praktiska helårskurser. Åtgärder i denna riktning kunna emellertid icke förväntas ensamma fylla det behov, varom här är fråga. Kommittén anser sålunda, att särskilda anordningar för praktisk elevutbildning i anknytning till lantmannaskolan behöva vidtagas. Sådan i en eller annan form organise- rad elevutbildning kan tänkas till tiden komma antingen före eller efter lantmannaskolekursen. I flertalet fall torde den emellertid få beräknas följa efter den teoretiska utbildningen.

Utrustas lantmannaskolorna allmänt med ändamålsenliga skoljordbruk, böra dessa i möjligaste mån utnyttjas för den praktiska elevutbildningen. Kommittén har i annat sammanhang understrukit betydelsen av att dylikt skoljordbruk ägde tillfredsställande storlek, och den nu angivna uppgiften för sådant skoljordbruk talar ytterligare för att dess åkerareal bör vara relativt stor.

Emellertid kan vid det enskilda skoljordbruket icke beräknas finnas plats för något större antal elever, och det får därför anses erforderligt, att den tillgång för den praktiska elevutbildningen, som dessa skoljordbruk kunna väntas representera, kompletteras av ett system med särskilda elevgårdar.

Viss erfarenhet på detta område står redan till buds. Sålunda har Sveriges allmänna lantbrukssällskap sedan många år tillbaka träffat avtal med ett antal större jordbruk att genom lantbrukssällskapets förmedling mottaga elever för praktisk utbildning på jordbrukets område. För närvarande lära på detta sätt årligen 40—50 unga män erhålla praktisk utbildning vid 10—15 elevgårdar. Oftast torde det därvid vara fråga om sådana elever, som syfta till fortsatta lantbruksstudier. Vid sidan härav förekomma i olika delar av landet jordbruksegendomar, som mer eller mindre regelmässigt mottaga lantbrukselever för utbildning och därigenom kunna anses i viss utsträck- ning göra tjänst som elevgårdar. I många fall rekryteras dessa praktikant- platser av elever från lantmannaskolorna under medverkan av dessa skolors föreståndare.

Enligt kommitténs mening är det önskvärt, att sistnämnda verksamhet från lantmannaskolornas sida erhåller ökad omfattning och sättes mera i system. För tillgodoseende av detta krav böra, som redan antytts, anordnin- gar vidtagas för åstadkommande av särskilda elevgårdar i landets olika

delar. Bland dessa elevgårdar böra olika storleksklasser av jordbruk vara representerade. Av varje elevgård bör fordras, att den är väl utrustad i fråga om byggnader samt levande och döda inventarier m. m. Elevgård bör i fråga om skötseln äga gott anseende i bygden, och driftsförhållandena vid gården böra vara sådana, att elevpraktiken blir möjligast lärorik. Det är emellertid uppenbart, att syftet med elevutbildningen icke helt kan vinnas, därest icke brukaren av elevgården är verkligt intresserad av ifrågavarande uppgift, att han låter eleverna deltaga i samtliga vid gården förekommande lantbruksarbeten och att han giver eleverna den handledning vid de olika arbetenas utförande, varav de kunna vara i behov. Även härtill bör alltså hänsyn tagas vid utseendet av elevgårdar.

Med avseende på den praktiska elevutbildningens organisation har kom- mittén övervägt, huruvida erforderliga elevgårdar borde utses av närmaste lantmannaskola, av vederbörande huhållningssällskap eller av lantbrukssty- relsen. Kommittén har därvid funnit övervägande skäl tala för, att lantman- naskolorna, som hava det omedelbara intresset av den praktiska elevutbild- ningens ordnande, själva få taga hand om elevgårdsfrågan. Enligt kommit- téns uppfattning bör sålunda för varje lantmannaskola vederbörande styrelse träffa överenskommelse med så många innehavare av för ändamålet lämp- liga jordbruk inom skolans egentliga verksamhetsområde, att det aktuella behovet av elevplatser kan anses vara tillgodosett. Förteckning över de an- tagna elevgårdarna jämte uppgift om antalet elever, som vid var och en av dem samtidigt kan utbildas, bör insändas till lantbruksstyrelsen. Senare inträffande förändringar i uppsättningen av elevgårdar m. ni. hör jämväl del- givas lantbruksstyrelsen.

Överinseendet över ifrågavarande praktiska elevutbildning bör även ordnas av skolans styrelse. Lantmannaskolans föreståndare bör lämp— ligen fungera såsom ledare och övervakare av nämnda utbildning inom skolans verksamhetsområde. I sådan egenskap bör föreståndaren bland annat dels verkställa fördelning av de för praktisk lantbruksutbild- ning anmälda eleverna mellan de olika elevgårdarna, dels överlägga med respektive elevgårds innehavare om elevutbildningens lämpliga anord- nande och om den ersättning, som skäligen må synas böra i varje särskilt fall utgå till lantbrukselev, dels också —— i förekommande fall med biträde av skolans lärare —- vid besök å varje elevgård göra sig förtrogen med såväl förhållandena vid elevgården som även de enskilda elevernas uppförande, intresse och arbetsduglighet. Kommittén anser, att ifrågavarande uppgifter skäligen böra inbegripas i föreståndarens tjänsteåligganden. Skulle uppgifter av dylikt slag kräva mera avsevärd tid och arbete, synes emellertid rimlig hänsyn böra tagas härtill vid fastställande av föreståndarens undervisnings- skyldighet. De av övervakningen betingade resekostnaderna torde kunna förutsättas icke bliva större, än att de utan svårighet kunna bäras av skolan.

Under tiden för ifrågavarande praktiska utbildning bör elev föra dagbok, uppställd enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. I dagboken böra

göras anteckningar dels om de arbeten, som eleven dagligen utför, dels också om de anordningar och åtgärder i Övrigt vid elevgården, vilka kunna anses vara av intresse för eleven med hänsyn till hans framtida verksamhet. Över fullgjord praktik vid elevgård bör eleven erhålla betyg, avfattat enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär. Betyget bör innehålla uppgift om det antal dagar, under vilka eleven varit sysselsatt med envar av vissa hu- vudgrupper av vid elevgården förekommande arbeten, samt vidare vitsord rörande elevens duglighet i arbetet, flit och intresse samt uppförande. Betyget synes böra undertecknas av — förutom elevgårdens innehavare — jämväl lantmannaskolans övervakare över elevutbildningen.

Såsom ovan antytts torde elev, som för fortsatt praktisk utbildning erhåller plats vid elevgård, i regel böra erhålla viss ersättning för sitt arbete. Denna ersättning bör emellertid icke fastställas till högre belopp, än att elevgårdens innehavare rimligen bör hava något ekonomiskt vederlag för det särskilda besvär och de olägenheter i övrigt, som må vara förenade med uppgiften att på här angivet sätt medverka i den praktiska elevutbildningen. Kommittén har sålunda icke funnit anledning föreslå, att särskilt bidrag av statsmedel utgår till innehavare av elevgård för ifrågavarande medverkan.

I vissa fall kan elev vid lantmannaskola förväntas önska få den fortsatta praktiska utbildningen förlagd till egendom i ett annat jordbruksdistrikt än det, där skolan har sin verksamhet. I allmänhet torde vara anledning söka beakta sådana önskemål. För jordbrukets utveckling bör det således enligt kommitténs åsikt vara till fördel, att lantmannaskoleelever från områden med i tekniskt hänseende mindre utvecklat jordbruk under någon tid er- hålla fortsatt lantbrukspraktik inom områden, där jordbruket har hunnit längre i utveckling. Enligt kommitténs mening bör denna angelägenhet kunna ordnas sålunda, att de olika lantmannaskolorna bistå varandra, så att en skola inom ett relativt mera framstående jor-dbruksdistrikt förmed- lar elevplatser vid skolans elevgårdar förutom åt egna elever jämväl åt sådana elever vid andra skolor, som av vederbörande föreståndare föreslås därtill.

I syfte att uppmuntra elever vid lantmannaskola till fortsatt praktisk elev- utbildning synes det kommittén önskvärt att i fall, då resekostnaderna skulle komma att uppgå till något större belopp, staten lämnar bidrag till dessa kostnaders bestridande. I sådant hänseende får kommittén föreslå att elev, som efter genomgången huvudkurs i lantmannaskola genom sådan skolas be- medling antager plats vid godkänd elevgård, av statsmedel erhåller bidrag till resekostnadernas bestridande med belopp, motsvarande biljettpriset för i förekommande fall resa i tredje klass på järnväg, resa i andra klass på båt samt resa i buss. Regel bör vara, att den praktiska elevutbildningen följer omedelbart efter den teoretiska kursen. I undantagsfall synes dock statsbi- drag till resekostnaderna böra kunna utgå, även när sagda utbildning påbör- jas senare; dock bör enligt kommitténs mening resan i sådant fall anträdas sist inom två år efter den teoretiska kursens avslutande. Statsbidrag bör en- ligt kommitténs uppfattning utgå, först när den på nämnda sätt beräknade

resekostnaden uppgår till minst 10 kronor. Däremot synes det icke vara ändamålsenligt att fastställa någon övre gräns för resebidragets storlek.

Det är enligt kommitténs åsikt i regel önskvärt, att eleven efter ifrågava- rande praktiska utbildning återvänder till sin hembygd. Av detta skäl bör staten ekonomiskt underlätta elevens återresa efter samma grunder som ovan nämnts beträffande utresan. Såsom villkor härför synes dock böra föreskri- vas, dels att den praktiska utbildningstiden omfattat minst fem månader samt att eleven kan förete intyg från elevgårdens innehavare att han på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig utbildningen, dels att återresan äger rum senast före utgången av året näst efter det, då utresan skedde. Vid fastställande av storleken av eventuellt resebidrag synas böra gälla samma bestämmelser, som ovan föreslagits med avseende på utresan.

Resebidrag, som här avses, torde böra utbetalas av respektive lantmanna- skola, som i vederbörlig ordning får söka för ändamålet erforderligt stats- anslag. Kommittén har ansett sig böra räkna med att årligen omkring 100 elever skola uppfylla villkoren för erhållande av dylikt resebidrag samt att bidraget, beräknat för både utresa och återfärd, i medeltal för elev skall uppgå till omkring 40 kronor. Det för ändamålet erforderliga statsanslaget får då beräknas till 4 000 kronor.

I samband med den årliga berättelsen över undervisningsverksamheten bör varje lantmannaskola till lantbruksstyrelsen lämna redogörelse för de åt- gärder, som under året vidtagits från skolans sida till främjande av den praktiska elevutbildningen.

Kommittén har icke förbisett, att svårigheter kunna möta vid organise- randet av praktisk elevutbildning på nu angivet sätt. I vissa fall kunna dessa måhända yppa sig, redan när det gäller att erhålla för ändamålet er- forderliga elevgårdar av lämplig beskaffenhet. Enär systemet bygger på fri- villig anslutning från praktikanternas sida, kan det kanske också i många fall visa sig svårt att bland lantmannaskolans elever och deras målsmän upp- amma tillräcklig förståelse för värdet av sådan ordnad elevutbildning. Den knapphet på arbetskraft, som nu synes vara tämligen allmän inom jordbru- ket, kan därvid komma att spela en stor roll. Kommittén anser emellertid, att resultatet av den föreslagna anordningen till icke ringa del kommer att bliva beroende av, i vad mån lantmannaskolornas lärare intressera sig för den praktiska elevutbildningen och nedlägga arbete på att söka främja så- dan utbildning. Även lantbruksstyrelsen synes därvidlag kunna göra en stor insats, helst som kommittén förutsätter, att denna styrelse utfärdar närmare bestämmelser rörande den praktiska elevutbildningen, varom här är fråga, och även i övrigt följer skolornas verksamhet på detta område.

Lantbruksskolor. Dessa skolor hava som förut sagts till huvudsaklig uppgift att utbilda arbetsförmän, och någon elevpraktik efter slutad kurs kommer därför beträffande lantbruksskolans elever i allmänhet icke i fråga. Däremot synes det, såsom redan i kap. 5 antytts, kunna ifrågasättas, huru- vida icke lantbruksskolorna lämpligen borde i viss utsträckning kontrollera

sina elevers förpraktik. Kommittén har icke funnit sig böra framställa nå- got förslag i sådant hänseende, utan vill endast såsom sin mening uttala, att i en framtid åtgärder i sådan riktning torde förtjäna övervägas.

Lanthushållsskolor. Även om lanthushållsskolorna företrädesvis äro in- riktade på praktiskt arbete, torde många elever hava stor nytta av ytter- ligare praktik i lanthushåll under god ledning efter kursens slut.

Så mångskiftande som arbetet i ett lanthushåll år, måste ämnena i lant- hushållsskolan bliva många, och den tid man hinner ägna åt vart och ett av dem är mycket kort. Någon träning till verklig rutin kan icke hinnas med. Givetvis skulle det för utbytet av undervisningen vid skolan vara fördelaktigt, om alla eleverna redan före sin skolkurs hade vana vid och kännedom om alla de olika arbeten, som de komma att syssla med vid skolan, men en dylik kontrollerad förpraktik torde vara mycket svår att organisera och genomföra.

För en del elever skulle man kunna tänka sig, att tillfälle till ytterligare praktik efter slutad kurs gåves vid själva skolan i vissa speciella ämnen och särskilt i djurvård, trädgårdsskötsel och slöjd. Men detta kan ej ske i någon större utsträckning och endast i de skolor, där djurbesättningen och träd- gården är större än vad som fordras för undervisning av de ordinarie ele- verna. Dylik specialpraktik fyller ej heller det behov, som arbetet på en elevgård skulle avhjälpa. Även om skolorna försöka likna hemmen, måste arbetssättet i många fall bliva olika, och den träning som behöves i att ordna in en mängd småsysslor i varandra kunna skolorna i allmänhet inte giva.

Praktik vid särskilda, välskötta lanthushåll (elevgårdar) med plats för 1—2 elever skulle därför på ett lämpligt sätt komplettera skolundervisningen. En del gårdar kunna redan nu sägas vara elevgårdar, enär de taga emot unga flickor, som önska praktik i lanthushåll för att sedermera vinna inträde i lanthushållningsseminarium. De stå emellertid icke under någon kontroll, och värdet av praktiken är ur undervisningssynpunkt i många fall ringa. Kommittén har i annat sammanhang påpekat vikten av att blivande lant- liushållslärarinnor erhålla sin förpraktik på särskilt kontrollerade elevgårdar. Men även för lanthushållsskolans elever i allmänhet bör enligt kommitténs mening en praktisk elevutbildning, anordnad på liknande sätt som ovan angivits beträffande lantmannaskolans elever, kunna anses vara av stort värde.

Genomföres systemet med elevgårdar för manliga elever sålunda, att dessa utses och stå under lantmannaskolornas kontroll, torde motsvarande system kunna tänkas för lanthushållsskolorna. Om varje skola själv har hand om elevgårdarna i sin trakt kommer systemet att omfatta gårdar iolika delar av landet, vilket måste anses värdefullt. De såsom elevgårdar ifråga- kommande lanthushållen böra vara av olika storlek och väl utrustade med hänsyn till vad som kan komma att bliva mera allmänt i jordbrukarhemmen i fråga om inredning och arbetsredskap m. 111. För att praktiken skall bliva

till verklig nytta fordras dock först och främst, att husmodern har sinne för organisation och känner ansvar inför att ordna arbetet i hemmet, så att eleverna efter hand få deltaga i alla sysslor i den proportion, som är lämplig för ordinära hem, samt dessutom att hon har intresse för under- visning och själv deltager i arbetet och icke lämnar eleven att reda sig på egen hand.

Beträffande övervakandet av elevgårdarna, dagbok, betyg, lön till eleverna och statsbidrag till resekostnaderna m. m. torde i tillämpliga delar böra gälla vad tidigare anförts under rubriken lantmannaskolor. Angående resebidra- gets storlek har kommittén ansett sig böra räkna med att årligen omkring 50 elever skola erhålla dylikt bidrag samt att bidraget även här i medeltal för elev skall uppgå till omkring 40 kronor. Det för ändamålet erforderliga statsanslaget får då beräknas till 2 000 kronor.

Kap. 8. Lanthruksundervisningens allmänna organisation.

Samordnandet av allmänna och lokala intressen.

Det får anses vara ett viktigt allmänt intresse, att tillräckliga och ända- målsenliga anordningar stå lantbruksbefolkningen till buds för möjliggö- rande av en god yrkesutbildning. Jordbruket är alltjämt vår viktigaste nä- ring, och dess betydelse ur folkhushållningssynpunkt är synnerligen stor. Det måste då anses ligga i statens intresse att med lämpliga medel med- verka därtill, att den värdefulla nationalekonomiska tillgång, som landets jordbruk representerar, på bästa sätt tillvaratages. Men därutöver synes staten böra främja en utveckling av jordbruksnäringen i sådan riktning, att den befolkningsgrupp, som genom arbete inom jordbruket skall hämta sin bärgning, erhåller ett skäligt utbyte av sin verksamhet. Av allmänt intresse synes vidare vara, att de möjligheter till en relativt tillfredsställande livsfö- ring, som lantbruket må kunna erbjuda sina utövare, också bliva på bästa sätt utnyttjade. Kommittén hyser den övertygelsen, att en god lantbruks- undervisning — däri jämväl inbegripet yrkesutbildning för lanthemmens kvinnor — är ägnad att i hög gra-d främja nu antydda syften.

Ytterst är det naturligtvis den enskilde näringsutövaren, som drager den direkta nyttan av en förbättrad yrkesutbildning. När det gäller lantbruks- undervisningens organisation, blir det emellertid i regel icke möjligt för den enskilde att utan vidare få sina önskemål beaktade. Det enskilda intresset får i stället komma till uttryck i någon form av organiserad samverkan mel- lan jordbrukets utövare eller genom andra organ med jämförbart syfte. I främsta rummet böra väl därvid nämnas hushållningssällskapen, som direkt

hava till uppgift att främja jordbruksnäringen inom vart och ett sitt verk- samhetsområde. Men även landstingen, olika slag av skolföreningar och stiftelser etc. kunna i viss utsträckning fungera som representanter för orts- intresset med avseende på lantbruksundervisningen.

Enligt kommitténs uppfattning är det betydelsefullt, att det allmännas in- tresse, representerat av staten, och det lokala intresset, företrätt av lämpliga organ i orten, få samverka vid uppbyggandet av den organiserade lantbruks- undervisningen i landet liksom också vid denna undervisningsverksamliets fortsatta bedrivande. Statens uppgift hör bland annat vara att tillse, att den allmänna planläggningen av undervisningen blir förnuftig, att tillräck- liga materiella resurser varda anvisade för verksamheten samt att erforder- lig och duglig lärarpersonal står till undervisningsverksamhetens förfogan- de. Staten bör vidare svara för den allmänna överblicken inom sagda un- dervisning, den bör i stora drag sörja för att de erforderliga lantbruksunder- visningsanstalterna bliva lämpligt fördelade över landet, och den bör över- vaka, att de var och en fylla sin uppgift på bästa sätt. Lämpligt organ för ortsintresset återigen bör utöva den omedelbara ledningen av de enskilda skolornas skötsel, sådant organ bör bäst kunna tillse, att undervisningen anpassas efter de rådande lokala förhållandena, och det bör också kunna kraftigt medverka därtill, att ifrågavarande utbildningsanstalter bliva väl kända inom området, att de komma att uppbäras av landsbygdsbefolknin- gens förtroende och att som följd därav jordbrukarungdomen gärna söker sin utbildning där. Hushållningssållskapens och skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän ute i bygderna torde med fördel kunna utnyttjas i detta syfte.

Förverkligandet av här ovan berörda, önskvärda samverkan mellan all- männa och lokala intressen bör enligt kommitténs uppfattning bäst kunna främjas, om skolorna såsom hittills ägas av ortliga organ, samtidigt som staten skänker un—dervisningsverksamheten sitt kraftiga stöd och även ut- övar den reglerande funktion inom detta område, som kan anses påkallad.

Nuvarande kategorier av ägare till statsunderstödda lantbruks-'- undervisningsanstalter.

Ägarna till de nuvarande lantbruksundervisningsanstalterna falla i hu- vudsak inom följande grupper: hushållningssällskap, landsting, föreningar av olika slag samt stiftelser. I enstaka fall äges skola av aktiebolag eller enskild ägare. I följande tabell angives för envar skola karaktären av äga- re, varjämte uppgift lämnas, huruvida på samma plats är förlagd annan skola med samme ägare. Det framgår av tabellen, att av de 41 lantmanna- skolorna 4 ägas av hushållningssällskap, 15 av landsting, 1 av hushållnings- sällskap och landsting gemensamt, 4 av stiftelse, 15 av förening, 1 av en- skild och 1 av bolag. Utav de i tabellen upptagna lantbruksskolorna ägas 4 av hushållningssällskap, 1 av stiftelse samt 4 av enskild. Av de 39 lanthus- hållsskolorna ägas 4 av hushållningssällskap, 7 av landsting, 1 av hushåll-

ägare m. m.

Skolans namn

Ägare

Annan till samma plats förlagd skola med samme ägare

Vik 1 Strängnäs ...... Höje Lunnevad ...... Tenhult ........ St. Segerstad . . . . Grimslöv Markaryd ......

Gamleby ........ Högalid ........ Högsby ........

Hemse Bräkne-Hoby Önnestad

Katrineberg . . . . Dingle ..........

Färgelanda ...... Fristad ........ Sätila .......... Skara ..........

' Molkom ........ Kristinehamn

Kyrkerud ......

Lantmannaskolan Uppsala läns landsting Södermanlands läns landsting Östergötlands lantmannaskoleförening Östergötlands läns landsting Tenhults ungdomsskolor, förening u. p.a. Jönköpings läns landsting Kronobergs läns landsting

Föreningen sydvästra Smålands ung- domsskola Markaryd u. p. a.

Norra Kalmar läns landsting Södra Kalmar läns landsting

Mellersta Kalmar läns lantmannaskole— förening u. p. a.

Gotlands läns hushållningssällskap Blekinge läns landsting Önnestads folkhögskolas och lantman- naskolas garantiförening

Ingelstads, Järrestads och Albo härads folkhögskole- och byggnadsförening u. p. a.

Sydöstra Skånes folkhögskoleförening Stiftelsen Osby lantmannaskola

Garantiföreningen för folkhögskolan på Vilan

Föreningen nordvästra Skånes ungdoms— skolor Fridhem u. p. a.

Vemmenhögs m. fl. härads lantmanna— skole- och fastighetsförening u. p. a. Hallands folkhögskolas principalför- ening Göteborgs och Bohus läns hushåll-

ningssällskap Älvsborgs läns landsting Älvsborgs läns landsting Älvsborgs läns landsting

Skaraborgs läns lantmannaskolas bygg- nadsförening 11. p. a.

Värmlands läns landsting Kristinehamns praktiska skola (aktie- bolag) Västra Värmlands lant- och skogsman- naskoleförening 11. p. a.

! Skolan förlägges fr. 0. in. hösten 1937 till Jälla.

Folkhögskola

Folkhögskola Lanthushållsskola Lanthushållsskola Folkhögskola

Folkhögskola Folkhögskola

Folkhögskola Folkhögskola och lanthushållsskola Folkhögskola

Lanthushållsskola

Folkhögskola Lanthushållsskola Folkhögskola

Folkhögskola och lanthushållsskola

Folkhögskola och lanthushållsskola Lanthushållsskola

Folkhögskola och lanthushållsskola Folkhögskola Lanthushållsskola

Folkhögskola

Lanthushållsskola

Skolans namn

Ägare

Annan till samma plats förlagd skola med samme ägare

Kävesta ........

Fellingsbro ...... Sala ............ Mora

Själevad ........

Hussborg

Torsta ..........

Vindeln ........ Anderstorp Gran

Matarengi ......

Berga .......... Ulvhäll . ....... Bjärka—Säby . . . . Bollerup ........

Klagstorp . . . . . . Varpnäs ........ Tomta .......... Vassbo ........ Nordvik ........

Umeå ..........

Vackstanäs

Kumlan ........ Benninge

Rimforsa ...... Borghamn ...... Tenhult ........ St. Segerstad . . . . Markaryd ......

Bräkne—Hoby

Stiftelsen Örebro läns landstings och folkhögskoleförenings folkhögskola Stiftelsen makarna Erikssons läroanstalt Västmanlands läns landsting Enskild

Gävleborgs läns landsting Norra Ångermanlands lantmannaskole— förening Medelpads lantmannaskoleförening 11. p. a.

Jämtlands läns landsting och hushåll- ningssällskap

Västerbottens läns landsting Västerbottens läns hushållningssällskap Norrbottens läns hushållningssällskap Stiftelsen Tornedalens folkhögskola

Lantbruksskolan Enskild Enskild Enskild

Stiftelsen Tage Ludvig Sylvans lant- bruksinstitut

Skaraborgs läns hushållningssällskap Enskild

Enskild

Kopparbergs läns hushållningssällskap Västernorrlands läns hushållningssäll- skap Västerbottens läns hushållningssällskap

Lanthushållsskolan

Stiftelsen Otto och Signe Broms hem- skola å Vackstanäs

Sällskapet Uppsala enskilda läroverk Enskild

Fredrika-Bremer-förbundet

Vadstena folkhögskoleförening Tenhults ungdomsskolor, förening 11. p. a' Jönköpings läns landsting Enskild

Blekinge läns landsting

Folkhögskola och lanthushållsskola

Folkhögskola och lanthushållsskola Folkhögskola och lanthushållsskola Folkhögskola

Lanthushållsskola

Folkhögskola och lanthushållsskola Lanthushållsskola Lanthushållsskola Folkhögskola och lanthushållsskola

Lantmannaskola Lantmannaskola

Lantmannaskola och folkhögskola

Hammenhög Ingelstads, Järrestads och Albo härads Lantmannaskola folkhögskole— och byggnadsförening 11. p. a. Osby .......... Stiftelsen Osby lantmannaskola Lantmannaskola 8—378684.

Skolans namn

Ägare

Annan till samma plats förlagd skola med samma ägare

Östra Grevie . . . .

Åkersberg . . . . . .

domsskolor Fridhem 11. p. a.

Oxie och Skytts härads folkhögskolo- förening u. p. a. Lunds stifts kyrkliga ungdomsförbunds folkhögskoleiörening u. p. a.

sällskap

Tollarp ........ Tollarps kvinnliga slöjd- och hushålls- —- skolas garantiförening Apelryd ........ Fredrika-Bremer-förbundet -— Fridhem.. ...... Föreningen nordvästra Skånes ung- Lantmannaskola oeh folkhögskola

Folkhögskola

Katrineberg .. .. Hallands folkhögskolas principalför- Lantmannaskola och folkhögskola ening

Vendelsberg .. . . Nationaltemplarorden Folkhögskola

Dingle .......... Göteborgs och Bohus läns hushållnings— Lantmannaskola

Färgelanda ...... Älvsborgs läns landsting Lantmannaskola och folkhögskola Sätila .......... Älvsborgs läns landsting Lantmannaskola Bjärtorp ........ Skaraborgs läns landsting och hushåll- —— ningssällskap Axvall .......... Skaraborgs läns landsting Folkhögskola Uddeholm ...... Uddeholms aktiebolag — Kyrkerud ...... Västra Värmlands lant- och skogs- Lantmannaskola mannaskoleförening u. p. a. Kävesta ........ Stiftelsen Örebro läns landstings och Lantmannaskola och folkhögskola folkhögskoleförenings folkhögskola Fellingsbro Stiftelsen makarna Erikssons läroanstalt Lantmannaskola och folkhögskola Tärna .. .. ...... Västmanlands läns landsting Folkhögskola Mora .......... Enskild Lantmannaskola och folkhögskola Snöån ..... . . Aktiebolaget Bergslagets praktiska sko— — or Hälsingegården.. Föreningen Hälsingegården u. p. a. — Hussborg ...... Medelpads lantmannaskoleförening Lantmannaskola 11. p. a. Stöndar ........ Offers lanthushållsskoleförening 11. p. a. — Birka . . ........ Stiftelsen Birka folkhögskola Folkhögskola Vindeln ........ Västerbottens läns landsting Lantmannaskola och folkhögskola Strömsör ...... Västerbottens läns hushållningssällskap — Anderstorp Västerbottens läns hushållningssällskap Lantmannaskola Gran ...... . . .. Norrbottens läns hushållningssällskap Lantmannaskola Matarengi ...... Stiftelsen Tornedalens folkhögskola Lantmannaskola och folkhögskola

ningssällskap och landsting gemensamt, 6 av stiftelse, 16 av förening, 3 av enskild och 2 av bolag. På samma plats som lantmannaskola och med samma ägare äro förlagda 21 folkhögskolor och på samma plats som lant- hushållsskola och likaledes med samma ägare äro förlagda 14 folkhögsko- lor. Utav lanthushållsskolor, som icke äro förlagda till samma plats Och

med samma ägare som folkhögskola, äro 10 förlagda till samma plats och med samma ägare som lantmannaskola.

I anslutning härtill har kommittén funnit lämpligt meddela vissa uppgif- ter rörande de organisatoriska förhållandena vid sådana lantmanna- och lanthushållsskolor, som ägas av förening, stiftelse eller aktiebolag. Dessa upp- gifter hava sammanförts i en promemoria, vilken som bilaga fogats vid detta betänkande.

Synpunkter rörande de statsunderstödda lantbruksundervisnings- anstalternas framtida organisation.

Inledningsvis vill kommittén erinra om att själva äganderätten till en lant- brukets ungdomsskola vid nuvarande bestämmelser icke för med sig något direkt inflytande på undervisningsverksamheten vid skolan. Denna verksam- het står i varje särskilt fall under ledning av en enligt särskilda grunder ut— sedd skolstyrelse. Äganderätten till skolan avser sålunda närmast skolans materiella tillgångar, och ägarens funktion inskränker sig oftast till att hand- hava vården om skolans fasta egendom, därest icke jämväl denna uppgift uppdragits åt skolans styrelse, i vilken ägaren —- därest han icke utgöres av enskild person — regelmässigt är representerad. För lantbruksskola, som är förlagd till jordbruksegendom med enskild ägare, råda i vissa hänseenden särskilda förhållanden, varom mera nedan.

Begränsas ägarens befattning med skolans verksamhet på sätt ovan an- förts — och kommittén räknar med att detta beträffande åtskilliga skolor även framdeles skall bliva fallet — är det närmast en omständighet, som för kommittén blivit utslagsgivande när det gällt att taga ståndpunkt till frågan om ordnandet av lantbruksundervisningsanstalternas äganderättsförhållan- den. Såsom redan antytts och i ett senare avsnitt av framställningen när- mare avhandlas, har kommittén funnit erforderligt, att staten i fortsättnin- gen lämnar ökat ekonomiskt stöd till lantbruksundervisningsanstalterna. Be- hovet av utökade och mera ändamålsenliga lokalutrymmen vid flertalet sko- lor motiverar enligt kommitténs uppfattning, bland annat, att staten läm- nar bidrag jämväl för byggnadsändamål. Vid nybildning av skola eller ut- flyttning av skola, som nu är förenad med annan undervisningsanstalt, torde statens medverkan i nämnda hänseende i många fall komma att visa sig sär- skilt trängande. Skall staten på dylikt sätt medverka till bestridande av anläggningskostnader vid lantbruksundervisningsanstalt, lärer det emellertid vara erforderligt, att staten erhåller rimlig säkerhet för att de sålunda an- visade medlen varaktigt komma till nytta för därmed avsett ändamål. Äga- ren till skolan bör med andra ord svara för att det ytterligare belopp, som må erfordras för dylikt byggnadsföretag, tillskjutes från annat håll, att skolans byggnader i fortsättningen väl underhållas samt att verksamheten vid skolan kommer att upprätthållas, intill dess Kungl. Maj:t i förekomman- de fall lämnar sitt medgivande till skolans nedläggande.

Enligt kommitténs mening bör i fortsättningen statsunderstöd till lant— bruksundervisningsanstalt vara förbundet med villkor, att anstaltens ägare kan ikläda sig och svara för en förbindelse av nu antydd innebörd. Det är tydligt, att sådant ansvar bör kunna tagas av såväl hushållningssällskap som landsting. Däremot torde föreningsformen i detta hänseende befinnas vara otillfredsställande. Att en för detta ändamål särskilt bildad ekonomisk förening står som ägare till en undervisningsanstalt med allmännyttigt syfte torde vara i princip oriktigt, helst som i detta fall skolans inkomster i allt väsentligt komma att bestå av anslag från stat och ortsorgan. En ideell före- ning återigen kan ej beräknas äga den ekonomiska ryggrad, som skulle krä- vas av densamma i egenskap av ägare utav en lantbruksundervisningsans[alt. Sistnämnda svaghet torde i allmänhet vidlåda även de ekonomiska förenin- gar, som ovan berörts. Av den redogörelse, som i form av bilaga till detta betänkande lämnats rörande hithörande o'rrganisationsförhållanden, torde också framgå, att den brokiga samling av föreningsbildningar, som för när- varande äga ett icke ringa antal av landets lantbruksundervisningsanstalter, i regel icke äro särskilt funktionsdugliga. I allmänhet hava de bildats i syfte att främja tillkomsten av en lantmanna- respektive lanthushållsskola. För det ta ändamål hava de visat sig lämpliga och även gjort en värdefull insats. Men sedan skolan kommit till stånd har i allmänhet föreningens uppgift kunnat anses vara löst, och i regel fyller den, som redan sagts, i fortsättningen icke heller någon mera märkbar funktion. Få torde också de skolföreningar vara, som under skolans fortsatta verksamhet i längden visat något mera påtag- bart intresse för skolans förhållanden.

Kommittén har övervägt, huruvida icke den anordningen i vissa fall vore lämplig, att skolans förutvarande elever sammanslöte sig och gemensamt sva— rade för skolans upprätthållande. Emellertid har kommittén icke funnit den- na väg framkomlig. Ett livaktigt elevförbund bör för varje skola betraktas som en styrka, men sammanslutningens ur organisatorisk synpunkt lösliga karaktär torde göra den föga lämpad att bära upp det ekonomiska ansvaret för en undervisningsanstalt av den art, varom här är fråga.

Kommittén har sålunda kommit till det resultatet, att föreningsformen icke utgör en tillfredsställande lösning av ifrågavarande organisationsproblem. Enligt kommitténs mening bör därför sådan skola, som nu har förening till målsman, överflyttas på annan ägare. Enär dylik skola för uppfyllandet av stadgade villkor om ortsbidrag i regel är helt beroende av anslag från landsting eller hushållningssällskap, torde det vara lämpligast, att sådant an- slagsgivande ortsorgan blir jämväl formell ägare till skolan. I åtskilliga fall lämnas emellertid ortsbidrag av både landsting och hushållningssällskap, och frågan om överflyttandet av äganderätten kan då bliva mera invecklad. Såsom kommittén nedan närmare utvecklar, anser kommittén det vara mest ändamålsenligt, att hushållningssällskapen få utöva ledningen av den fasta lantbruksundervisningen, vart och ett inom sitt område. Kommittén vågar också räkna med att ett landsting i regel skall under förhandenvarande för- hållanden finna det vara ur undervisningsverksa-mhetens synpunkt lämpligt

att överlåta skolan på vederbörande hushållningssällskap, samtidigt som landstinget fortfarande lämnar ekonomiskt stöd för skolans upprätthållande.

I vissa fall kan nu antydd väg måhända icke visa sig vara framkomlig. Kommittén har tänkt sig, att för sådana tillfällen en stiftelse lämpligen står som ägare till skolan. Kommittén förutsätter, att de anslagsgivande ortsor- ganen ena sig om en sådan organisatorisk åtgärd och att de därigenom för- binda sig att i fortsättningen gemensamt upprätthålla skolan. Den förutva— rande ägaren till skolan får givetvis ävenledes förutsättas medverka till sko- lans överlåtande på sådan stiftelse.

Kommittén har uppgjort förslag till normalstadgar för dylik stiftelse. F ör- slaget återfinnes här nedan. Till närmare motivering av berörda förslag vill kommittén endast anföra, att kommittén funnit en sådan anordning bäst ägnad att tillgodose syftet med den tilltänkta organisationsformen, att en och samma styrelse får till uppgift att såväl ansvara för undervisningsverksam- hetens behöriga upprätthållande som också handhava stiftelsens egendom, el- ler med andra ord, att i stiftelsens angelägenheter direkt inbegripes även själ- va verksamheten vid skolan. Med avseende på sammansättningen av stiftelsens styrelse förutsätter kommittén, att ifrågakommande ledamöter utses enligt vissa regler av de anslagsgivande ortsorganen samt den förutvarande ägaren, därest denna är en förening som även i fortsättningen upprätthåller viss verk- samhet. Eventuellt synes ett elevförbund vid skolan, därest detta är tillräck- ligt omfattande och livskraftigt, i vissa fall lämpligen kunna utse styrelsele- damot i stället för nyss berörda förening.

När särskilda skäl härtill föranleda bör Kungl. Maj:t äga godkänna jämväl sådana stadgar för ifrågavarande slag av stiftelse, vilka i en eller annan punkt anses böra erhålla från normalstadgarna avvikande lydelse.

Förslag till normalstadgar för stiftelse såsom ägare av lantbruksundervisningsanstalt.

ä ].

Stiftelsen benämnes stiftelsen ...... lantmannaskola (lanthushållsskola). & 2.

Stiftelsen har grundats av ...... , som anslagit egendom att såsom själv-

ständig förmögenhet tjäna lantbruksundervisningen.

å3.

Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de bestämmelser, som äro el- ler framdeles varda av Kungl. Maj:t utfärdade angående statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter, inom ...... läns hushållningssällskaps verksamhetsområde upprätthålla en lantmannaskola (lanthushållsskola) ävensom att bedriva annan därmed förenlig undervisningsverksamhet.

5 4. Stiftelsens angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av dels ...... valda ledamöter, därav . . . . . . utses av . . . . . ., . . . . . . utses av ...... och . . . . . . utses av . . . . . ., dels ock lantmannaskolans (lanthus- hållsskolans) föreståndare såsom självskriven ledamot.

Ledamotvalen avse de två kalenderår, som följa närmast efter valen. Styrelsen har sitt säte i . Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom sig kassaförvaltare. Sekreterare är, såvitt ej styrelsen annorlunda be- stämmer, föreståndaren.

För besluts fattande skall minst hälften av styrelsens ledamöter vara när- varande. Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika meningar, gäller den mening, som ordföranden biträder.

& 5. Styrelsen handhaver all stiftelsens egendom och ansvarar för undervis- ningsverksamhetens behöriga upprätthållande. Utan tillstånd av Kungl. Maj:t må styrelsen icke avyttra eller med inteck- ning för gäld belasta stiftelsen tillhörig egendom.

åö.

Styrelsens räkenskaper och förvaltning skola för varje läsår granskas av tre revisorer, vilka för ett år i sänder utses, en av vederbörande länsstyrelse, en av vederbörande hushållningssällskap och en av vederbörande landsting. För varje 1evisor väljes en suppleant.

Före den 1 mars varje år skall styrelsen till revisorerna avlämna berättelse öve1 sin förvaltning av stiftelsen nästföregående läsår.

Revisorerna skola senast den 15 april över granskningen avgiva berättelse, som, efter det sty relsen lämnats tillfälle att taga del av densamma, skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse framläggas för vederbörande hushållnings- sällskap och landsting.

å7.

För ändring av dessa stadgar erfordras Kungl. Maj:ts godkännande.

% 8. Därest stiftelsens verksamhet anses böra upphöra, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att efter vederbörandes hörande besluta därom och angående dispositionen av stiftelsens tillgångar.

Beträffande lantbruksskolan råda, såsom redan antytts, speciella förhål- landen. Ett rätt bedrivande av undervisningen i lantmannaarbetens utföran- de och särskilt i arbetsledning förutsätter, att till skolan är knuten en större

jordbruksegendom. Av praktiska och väl även ekonomiska skäl hava lant- bruksskolorna i äldre tid tämligen allmänt kommit att förläggas till egen- domar, tillhörande enskilda ägare. För närvarande äro fem av de i södra och mellersta Sverige belägna lantbruksskolorna förlagda till sådana privat- ägda jordbruksegendomar. På grund av gällande bestämmelser har jordbru- kets ägare fått påtaga sig det ekonomiska ansvaret för skolans utrustning med lokalutrymmen, inventarier och undervisningsmateriel m. m.

Enligt kommitténs uppfattning kan en sådan form för lantbruksskolans or- ganisation, som nu berörts, lätt giva anledning till olägenheter. Skolegendo- mens ägare har kanske ej alltid de ekonomiska förutsättningar, som erford- ras för att skolans utrustning städse skall hållas på en tillfredsställande nivå. Enär ägarens intresse för skolan väl oftast till betydande del sammanhänger därmed, att skolans elever utgöra den huvudsakliga arbetskraften vid egen- domen, kommer lätt den privatekonomiska synpunkten i konflikt med kravet på att verksamheten vid skolan skall bedrivas så, att resultatet ur utbildnings- synpunkt blir det bästa möjliga.

Kommittén anser emellertid icke, att svårigheter av nu antydd och möjli- gen annan art, som kunna följa av systemet med privatägda lantbruksskolor, äro av den storleksordning, att de äro ägnade göra systemet ohållbart. I stort sett torde de nuvarande privatägda lantbruksskolorna hava på ett tillfreds- ställande sätt fyllt sin uppgift, och exempel kunna anföras, då den privatägda skolan framstår såsom föredöme vid anordnandet av lantbruksundervisning av detta slag. Kommittén hyser jämväl den förhoppningen, att eventuellt uppkommande motsättningar mellan ägarens ekonomiska intresse och det allmänna undervisningsintresset även framdeles skola kunna finna en till- fredsställande lösning. Kommittén har således icke funnit anledning föreslå ändring av berörda system för lantbruksskolans organisation. Samtidigt för- utsätter dock kommittén, att någon ny lantbruksskola av detta slag icke kom- mer att inrättas.

1 det föregående har kommittén betonat betydelsen av att det allmännas intresse och det lokala intresset, företrätt av lämpliga ortsorgan, få sam- verka vid lantbruksundervisningens bedrivande. Bland dylika lokala organ böra närmast hushållningssällskap och landsting ifrågakomma, då de re- presentera, hushållningssällskapet i särskild grad jordbruksnäringen i orten, landstinget ortsintressena i allmänhet. Landstinget äger härjämte särskilda möjligheter att ekonomiskt stödja skolverksamheten. Kommittén tillmäter dessa ortsorgans medverkan vid denna verksamhets ändamålsenliga bedri- vande och utveckling så stor betydelse, att kommittén finner deras regelmäs- siga representation i lantbruksundervisningsanstalternas styrelser i hög grad önskvärd. Detta gäller följaktligen även styrelserna för de stiftelser, som föreslagits skola stå som ägare till skolor i vissa fall.

Ytterligare rörande hushållningssällskapens ställning till lant- bruksundervisningen.

När kommittén i det föregående har behandlat spörsmålet om hushållnings- sällskap såsom ägare av lantbruksundervisningsanstalt, har kommittén räk- nat med nu rådande förhållanden i fråga om verksamhetens organisation vid sådan anstalt. Det nuvarande systemet innebär, som redan sagts, att ägaren har att göra huvudsakligen med de materiella resurserna vid skolan, under det att ledningen av själva undervisningsverksamheten vid skolan, anställan- det av lärare m. m. ankommer på en särskild för ändamålet tillsatt styrelse. Skolan kommer därigenom att framstå såsom en självständig enhet som icke har någon stadgeenlig anknytning till annat i orten förefintligt organ för jordbrukets främjande. Kommittén anser, att undervisningsverksamheten på jordbrukets område skulle i hög grad främjas, om de fasta lantbruksunder- visningsanstalternas verksamhet direkt samordnades med den allmänna un- dervisningsverksamhet, som hushållningssällskapen bedriva.

Ur det allmännas synpunkt måste det anses angeläget, att de av staten på olika vägar vidtagna åtgärderna på lantbruksundervisningens område få samverka på ett sådant sätt, att bästa resultat kan ernås. Det kan ur så- dan synpunkt icke vara lämpligt, att hushållningssällskap och skolor arbeta mer eller mindre isolerade från varandra. Situationen synes kräva, att ett organ, som äger överblick över jordbrukets förhållanden inom ett större om- råde och som kan bedöma det aktuella undervisningsbehovet för olika orter och tidpunkter, får till uppgift att utöva ledningen av denna undervisnings- verksamhet. Denna uppgift bör jämväl innefatta tillsynen av att när flera undervisningsanstalter av samma slag finnas inom ett område, dessa anstal- ter med hänsyn till val av huvudkurser samt undervisningens inriktning inom dessa i möjligaste mån komplettera varandra, så att de samlade utbild- ningsmöjligheterna bäst motsvara lantbruksbefolkningens behov inom om- rådet.

Enligt kommitténs åsikt kan för en sådan uppgift endast hushållnings- sällskapen komma i fråga. Endast dessa hava den allmänna överblick över förhållandena, som erfordras, samtidigt som de äga den administrativa ap- parat, som för handhavandet av ifrågavarande uppgift är behövlig.

En ändamålsenlig lösning av detta spörsmål torde innebära, att veder- börande lantbruksundervisningsanstalt till en viss grad inordnas såsom ett led i hushållningssällskapets allmänna verksamhet. De härav föranledda organisatoriska anordningarna bliva enligt kommitténs mening i huvudsak följande:

1. Hushållningssållskapet prövar den allmänna planen för skolans un- dervisningsverksamhet och denna verksamhets ställning inom lantbruksun- dervisningen i allmänhet inom sällskapets område. Sällskapet tager jäm- väl viss befattning med uppgörandet av plan till anordnande av olika kur- ser vid skolan.

2. Hushållningssållskapet sysselsätter den vid skolan mera stadigvaran— de anställda lärarpersonalen — när denna icke helt tages i anspråk för sko- lans verksamhet — med sådana ytterligare uppgifter inom hushållnings- sällskapets verksamhetsfält, som efter samråd med skolans styrelse må be- finnas lämpligt tilldela den. Denna anordning liksom skolans ställning i övrigt bör medföra, att ifrågavarande lärarbefattningar tillsättas av hus- hållningssällskapet. En dylik organisationsform, som alltså lämnar skolstyrelsens uppgift att leda skolans undervisningsverksamhet och handhava dess ekonomi i huvud- sak obeskuren, bör även ur skolans egen synpunkt vara önskvärd. Genom inordnandet i hushållningssällskapets verksamhet får sällskapet ett mera direkt intresse att sprida kännedom om skolan och utbildningsmöjligheterna vid denna. Såsom tidigare anförts, synes för närvarande kännedomen bland jordbrukarna om lantbrukets ungdomsskolor vara på många håll mycket bristfällig, och det synes angeläget, att åtgärder vidtagas i syfte att råda bot därför. En sådan anordning medför vidare, att skolans lärare erhålla ökad möjlighet att bedriva s. k. utåtriktad verksamhet, varigenom deras kännedom om bygdens jordbruksförhållanden ökas till gagn för undervis- ningen vid skolan. För lantmannaskola med enbart vinterkurs såsom huvudkurs tillkommer som en enligt kommitténs uppfattning ytterligare för- del, att den fast anställda lärarpersonalen kan garanteras stadigvarande sysselsättning under hela året och därigenom erhålla tryggare arbetsförhål- landen och även förmånligare avlöningsvillkor. För hushållningssällskapet återigen bör inordnandet av lantbrukets ung- domsskolor i sällskapets verksamhet innebära en omedelbar fördel så till vida, som ett värdefullt tillskott av kvalificerad arbetskraft därigenom stäl- les till sällskapets förfogande. Vid skolor, där undervisningen tager den huvudsakliga delen av. året i anspråk, blir dock detta tillskott givetvis mindre att räkna med. Såsom ytterligare fördel kan antecknas, att sällska- pet genom en sådan anordning får ökad möjlighet att främja önskvärd cir- kulation av befattningshavare mellan lärar- och konsulentverksamhet. När kommittén i det föregående talat om uppgifter inom hushållningSsäll- skapets verksamhetsfält, inbegriper kommittén däri vissa sysselsättningar, som för närvarande icke direkt sortera under sällskapet. Härvid må sär- skilt nämnas verksamhet såsom un-dervisare (konsulent) i jordbrukarungdo- mens organisationer samt ledare av försöksringar och bokföringsföreningar rn. m. Även dessa verksamhetsgrenar ligga nämligen hushållningssällska- pen nära, och i regel äro de också beroende av sällskapens ekonomiska och organisatoriska stöd. Kommittén räknar med att även i fortsättningen samband skall finnas mellan dem och sällskapen. Det bör då också vara en lämplig och lätt genomförbar anordning att lärarpersonal, som på ovan angivet sätt är direkt knuten till ett hushållningssällskap, i den mån så be- finnes ändamålsenligt sysselsättes såsom exempelvis ungdomskonsulenter, försöksledare vid försöksringar, föreståndare vid bokföringsföreningar etc. Trots det stora värde, som kommittén tillmäter en organisatorisk anörd-

ning av nu anfört slag, har kommittén likväl icke i nuvarande läge ansett sig böra föreslå, att den får obligatorisk karaktär. Det torde i stället böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, när erforderliga förutsättningar härför befinnas vara för handen, för varje särskilt fall utfärda föreskrift i sådant syfte.

Vid fråga om anställande av tillfälliga lärarkrafter för undervisning i till- lämpat lantbruksämne eller trädgårdsskötsel, bör detta om möjligt ske ge- nom anlitande av tjänstemän hos hushållningssällskap. Med hänsyn till den specialisering, som äger rum vid lantbrukshögskolan, kan det vid mindre lantmannaskolor, där endast två lärare beräknas bliva fast anställda, in- träffa den situationen, att ett av huvudämnena jordbrukslära, husdjurs- lära eller lantbruksekonomi icke kan företrädas av kompetent lärare med mindre än att särskild speciallärare anställes. I förekommande fall synes denna fråga lämpligen böra lösas i samarbete med hushållningssällskapet. Särskilda medel böra finnas disponibla att utgå såsom arvode åt sålunda an— litad speciallärare.

Skogsvårdsstyrelsernas befattning med skogsundervisningen vid lantmanna- och lantbruksskolor.

Kommittén har tidigare föreslagit, att vid lantmanna- och lantbrukssko- lorna ökad uppmärksamhet i fortsättningen ägnas åt undervisningen i skogs- hushållning. Därvid framstå såsom viktiga spörsmål dels frågan om an- ställandet av lämpliga lärare för denna undervisning, dels också frågan om lämplig undervisningsplan för detta ämne. I båda dessa angelägenheter sy- nes medverkan av skogsvårdsstyrelsen i länet vara helt naturlig, då denna utgör det centrala skogsvårdsorganet i sitt län, varför kommittén förutsätter, att dylik medverkan regelmässigt sökes och lämnas.

Vid skola med fast anställd lärare i Skogshushållning bör vederbörande skogsvårdsstyrelse lämpligen beredas tillfälle att yttra sig över kompeten- sen hos sökande till sådan befattning, innan lantbruksstyrelsen prövar ve- derbörandes behörighet för tjänsten. Uppgörelse bör om möjligt träffas, att sådan lärare under tider, då han ej är bunden av undervisningen vid sko- lan, som extra tjänsteman får arbete hos skogsvårdsstyrelsen.

Då skogsundervisningen skall ombesörjas av tillfälliga lärarkrafter, bör detta om möjligt ske genom tjänstemän hos skogsvårdsstyrelse. Uppgörelse härom bör sökas av skolstyrelsen. Kan sådan tjänsteman ej erhållas, bör vid anställning av annan lärare samråd sökas med skogsvårdsstyrelsen. Vid skola med fast anställd lärare i Skogshushållning kan ifrågakomma behov av tillfällig övningslärare med skogvaktareutbildning, därvid skogsvårdssty- relsen ävenledes i första hand bör anlitas.

Vid uppgörande av plan för undervisning i Skogshushållning bör vid samtliga skolor, med undantag av sådana med ringa undervisning i ämnet

(jordbruksbygdsskolor), vederbörande skogsvårdsstyrelses yttrande inhäm- tas angående planens lämplighet med hänsyn till ortsförhållandena. Här- jämte förutsättes skogsvårdsstyrelsens medverkan för anvisning av lämpliga demonstrationsskogar och för utnyttjande av dess undervisningsmateriel.

Då skogsundervisningen helt eller delvis omhänderhaves av tjänstemän, anställda hos skogsvårdsstyrelse, bör skogsvårdsstyrelsens yttrande över un- dervisningsplanen jämväl avse tidsfördelningen under kursen för möjlig- görande, att lärarnas tjänstgöringstid vid skolan i görligaste mån lämpas efter arbetet hos skogsvårdsstyrelsen.

Till frågan om kostnaderna för skogsundervisningen och sättet för deras bestridande återkommer kommittén i det följande.

Förhållandet till folkhögskolan.

Såsom framgår av tabellen sid. 112 äro ett avsevärt antal lantmanna- och lanthushållsskolor samorganiserade med folkhögskola. Kommittén har re- dan antytt, att den anser ett särskiljande av dessa skolformer vara av be- hovet påkallat.

Folkhögskolan å ena sidan samt lantmanna- och lanthushållsskolan å den andra hava väsentligt olika syfte: den förra har allmänbildande syfte, de senare äro yrkesskolor. Samlevnaden mellan de båda skolformerna har oftast varit sådan, att folkhögskolan framträtt såsom den starkare. Härtill har givetvis den historiska utvecklingen spelat en stor roll: folkhögskolan har varit den äldre parten, och lantmanna- respektive lanthushållsskolan har senare vuxit fram. Resultatet har i regel blivit, att sådan lantbruksunder- visningsanstalt haft svårt att komma till sin rätt, att utveckla sig och att över huvud hävda sig vare sig inåt eller utåt.

Den reformering av lantmanna- och lanthushållsskolorna, som kommit- tén i olika hänseenden föreslår, försvåras ävenledes av ett fortsatt samord- nande med folkhögskolan. Ordnandet av skolornas organisationsproblem, tillgodoseendet av kravet på utåtriktad verksamhet, genomförandet av års- anställning för lärarna i jordbrukets tjänst etc., äro allt anstalter, som svår- ligen skulle låta sig genomföras, därest skol-orna alltjämt vore förenade med folkhögskolor.

Kommittén föreslår för den skull, att de lantmanna- och lanthushållssko- lor, som nu äro förenade med folkhögskola, friställas i förhållande till denna skola.

Vissa folkhögskolor hava i större eller mindre utsträckning upptagit lant- bruksundervisning på sitt program. Där ifrågavarande undervisning har så ringa omfattning, att den närmast kan hänföras under begreppet hembygds- kunskap, bör den kunna vara ägnad att direkt främja lantbruksundervis- ningens syfte genom att stimulera ungdomen att söka verklig utbildning på området. Beträffande det mindre antal folkhögskolor återigen, som med-

delar en mera omfattande lantbruksundervisning och även angiver detta vara ett av skolans syften, bör enligt kommitténs mening uppställas det kravet, att den sålunda meddelade lantbruksundervisningen fyller berätti- gade anspråk på yrkesutbildning inom ifrågavarande område. Kommittén vill ifrågasätta, huruvi-da icke beträffande dylik skola lantbruksstyrelsen borde äga pröva kompetensen hos lärare, som anställes för sådan under- visning, granska planen för denna undervisning samt även utöva inspektion av ifrågavarande undervisningsverksamhet. Det synes nämligen kommit- tén angeläget, att den centrala ledningen blir för all statsunderstödd lant- bruksundervisning samlad hos det ämbetsverk, dit den rätteligen hör, näm- ligen lantbruks-styrelsen.

Med den reformering av lantbruksundervisningen, som kommittén före- slår, torde de fasta lantbruksundervisningsanstalterna bliva rustade att i stort sett sörja för den grundläggande yrkesutbildningen inom jordbruket. Det synes då vara önskvärt, att folkhögskolan iakttag—er återhållsamhet i fråga om åtgärder inom detta utbildningsområde. Det torde ankomma på skolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen att gemensamt överväga lämplig- heten av att i särskilt fall nedlägga lantbruksundervisningen vid folkhög- skola. Kommittén betraktar det såsom självklart, att sådan utbildning icke upptages av ytterligare folkhögskolor.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla önskvärdheten av att ett visst samarbete kommer till stånd mellan lantbruksstyrelsens undervis- ningsbyrå och skolöverstyrelsen även när det gäller friställandet av lant- hushållsskolor liksom också främjandet i allmänhet av undervisningsverk— samheten för landsbygdens kvinnliga ungdom.

Samförläggning av lantmannaskola och lanthushållsskola.

Kommittén anser, att lanthushållsskolan får de största förutsättningarna att vinna en god utveckling samt att för undervisningen och eleverna skapa en lämplig miljö, om skolan förlägges för sig såsom en självständig un- dervisningsanstalt. En sådan anordning bör därför enligt kommitténs me- ning främjas.

Emellertid kan det i vissa fall befinnas ändamålsenligt, att lanthushålls- skola samförlägges med lantmannaskola. Enligt kommitténs mening böra hinder icke uppställas för en sådan åtgärd. Dock synas därvid vissa regle- rande föreskrifter böra gälla, avsedda att i erforderlig utsträckning tillför- säkra lanthushållsskolan den självständighet, varav den kan vara i behov. Kommittén får i sådant hänseende föreslå följande:

1. Lantmannaskolan och lanthushållsskolan böra hava samma ägare. Styrelsen bör vara gemen-sam och förslagsvis bestå av fem valda ledamöter, därav två kvinnor, samt de båda föreståndarna vid skolorna. Respektive föreståndare bör vara föredragande och sekreterare i styrelsen i de frågor,

som beröra vederbörandes skola. För varje skola bör föras särskilt pro- tokoll.

2. Varje skola bör hava sina egna undervisningsbyggnader, dock att gymnastiklokalen lämpligen bör vara gemensam. Lanthushållsskolan bör på sätt tidigare anför-ts få utnyttja lantmanna- skolans jordbruk för sin undervisning. Den bör också till pris, som sty- relsen bestämmer, i mån av behov inköpa tillgängliga produkter därifrån. Lanthushållsskolan bör disponera över egen trädgård för undervisningen liksom också för undervisningen i smådjursskötsel själv äga erforderliga stallutrymmen med tillhörande djurbesättningar.

3. Ekonomien bör hållas fullt skild för de båda skolorna.

4. De disciplinära uppgifterna böra för varje skola handhavas av veder- börande föreståndare. Ordningsreglerna böra vara i möjligaste mån enhet- liga för de båda skolorna. Inom varje skola bör finnas ett lärarråd. För handläggande av förekom- mande gemensamma angelägenheter böra ledamöterna i de båda lärarråden samlas till ett större kollegium, i vilket styrelsen bör utse ordförande.

I trakter med gles bebyggelse bör dock i särskilda fall Kungl. Maj:t äga medgiva, att undervisningsbyggna—den får vara gemensam. Kommittén syf- tar därvid närmast på sådant fall, att under året med hänsyn till elevtill- gången endast en halvårskurs befinnes lämpligen kunna anordnas vid lant- hushållsskolan och då med förläggning till sommarhalvåret, samtidigt som lantmannaskolans undervisning så gott som uteslutande bedrives vid vinter- kurs.

Kap. 9. Förslag till stadga för statsunderstödda lantbruks- undervisningsanstalter jämte specialmotivering.

Kommittén har förordat, att de nuvarande tre kategorierna av lantbruks- undervisningsanstalter, nämligen lantmannaskolor, lantbruksskolor och lant- hushållsskolor, alltjämt bibehållas. Verksamheten vid dessa skolor regleras för närvarande genom särskilda reglementen för varje form av skolor, d. v. 5. ett reglemente för lantmannaskolor, ett för lantbruksskolor i södra och mel- lersta Sverige, ett för lantbruksskolor i Norrland samt ett för lanthushålls- skolor. Enligt kommitténs mening böra i viktiga delar samma bestämmel- ser reglera verksamheten vid de olika skolorna. Dessutom har det synts kom- mittén praktiskt, att de för olika skolformer gällande föreskrifterna så långt möjligt sammanföras till vinnande av ökad överskådlighet. Med hän- syn härtill har kommittén utarbetat förslag till gemensam stadga för stats- understödda lantbruksundervisningsanstalter. I denna för lantmanna-, lant- bruks- och lanthushållsskolor gällande stadga hava sålunda sammanförts de bestämmelser, som skola reglera skolornas verksamhet.

Kommitténs förslag till stadga för statsunderstödda lantbruks- undervisningsanstalter.

]. Organisation och ändamål. 1 %.

De lantbruksundervisningsanstalter, som i denna stadga avses, äro av tre slag, nämligen dels lantmannaskolor, dels lantbruksskolor, dels ock lanthus- hållsskolor.

2 %. Lantbruksundervisningsanstalt har till ändamål att främja yrkesutbildnin- gen inom jordbruksnäringen, samtidigt som den bör vårda sig om elever- nas personliga utveckling. 3 ©.

1. Lantmannaskolan har att meddela kunskap i grunderna för lanthus- hållningens utövande.

2. Huvudkurserna vid lantmannaskola äro följande:

a) vinterkurs om minst 125 arbetsdagar;

b) fortsättningskurs till vinterkurs om minst 125 arbetsdagar;

c) längre kurs om minst 245 arbetsdagar; samt

d) helårskurs. Där dagantalet angivits för kurs inräknas i detta antal icke sön- och helg- dagar, ej heller ferier.

Där särskilda skäl sådant föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att huvud- kurs av annan form än ovan sägs må anordnas vid lantmannaskola.

4 5.

1. Lantbruksskolan har att meddela kunskap i grunderna för lanthushåll- ningens utövande med särskilt syfte att bibringa övning och färdighet i lant- mannaarbetens ordnande och ledning.

2. Huvudkursen vid lantbruksskola är tvåårig. Kursen tager sin början den 1 november samt avslutas mellan den 20 och den 24 oktober två år därefter, och skall undervisningen ordnas så, att en ny kurs börjar varje är. Där särskilda skäl sådant föranleda, äger Kungl. Maj:t besluta att vid lant- bruksskola anordnas jämväl en ettårig kurs, vilken i förekommande fall ta- ger sin början den 1 november samt avslutas ett år därefter samtidigt med huvudkursen.

5 s”.

1. Lanthushållsskolan har att meddela kunskap i grunderna för skötseln av ett lanthushåll.

2. Huvudkurserna vid lanthushållsskola äro följande:

a) halvårskurs om minst 165 dagar; samt b) årskurs om minst 300 dagar. I dagantalet inräknas sön- och helgdagar men icke ferier.

6 %.

Läsår räknas från och med den 1 november till och med den 31 oktober nästföljande år. På framställning av lantbruksundervisningsanstalts styrel- se må lantbruksstyrelsen medgiva jämkning härutinnan.

Under varje läsår skall vid lantbruksundervisningsanstalt, i överensstäm- melse med vad Kungl. Maj:t efter förslag av undervisningsanstaltens styrelse bestämmer, anordnas en eller flera huvudkurser.

Utöver ovan angivna huvudkurser må vid lantbruksundervisningsanstalt anordnas särskilda kortare undervisnings- och utbildningskurser enligt vad om sådana kurser är särskilt stadgat.

ll. Undervisning och utrustning.

Lantmannaskolor.

7 å.

Vid vinterkurs skall meddelas undervisning i: 1) Svenska språket: repetition av folkskolans kurs med ämnesval företrä- desvis berörande lanthushållningen.

2) Räkning och geometri: repetition av folkskolans kurs, med tillämpning på lanthushållningen.

3) Natur-lära: k em i: grunddragen av oorganisk och organisk kemi med särskilt avseende på den allmänna jordbruksläran och u-tfodringsläran; f y 5 i k: grunddragen av mekaniken, värmeläran, elektricitetsläran och väder- leksläran, med särskild tillämpning på lanthushållningen; g e o ] og i: de för jordbruket viktigaste mineralen och bergarterna; de lösa jordavlagringarna och deras uppkomst; b 0 t an i k: växternas byggnad och livsyttringar, sär- ' skilt deras upptagande och tillgodogörande av näringsämnen samt fortplant- ning.

4) Jordbrukslära: åkerjordens uppkomst, olika jordarter och deras egen- skaper; nyodling; jordens avdikning jämte mätningslära; maskiner och red- skap för lantbruket; åkerjordens bearbetning; växternas behov och jordens förråd av växtnäring; gödsel- och jordförbättringsmedel samt deras använd— ning; gödselvård; åkerbruksväxternas förädling, sådd, skötsel, skörd och för- varing; de olika åkerbruksväxternas odling och lämplighet under olika för- hållanden; ängars och betesmarkers anläggning och skötsel; de vanligaste ogräsen och metoder för deras utrotande; växtsjukdomar och skadeinsekter samt deras bekämpande.

"5. Husdjurslära: husdjurens anatomi och fysiologi; husdjurens avel och raser; djurnäringens allmänna grunder; de olika fodermedlen, deras sam-

mansättning, värde och användning; husdjurens uppfödning och skötsel; hus- djurens hälso- och sjukvård jämte hovvård; mjölkens sammansättning, egen- skaper, behandling och användning; mjölkningens utförande.

6) Lantbruksekonomi: jordbrukets historiska utveckling; de för lantbruks- ekonomien grundläggande nationalekonomiska begreppen och företeelserna; jordbrukets produktionsmedel, produktionsgrenar, driftsorganisation och driftsledning; arbetslära; bokföring med ekonomiska beräkningar och för- handskalkyler; uppgörande av skattedeklarationer; värdering av jordbruks- fastigheter och däri ingående beståndsdelar; handeln med jordbrukets pro- dukter och förnödenheter samt jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse; jordbrukarnas kreditförhållanden och kreditorganisationer; jordbrukets nu- varande ställning och samhälleliga betydelse; det allmännas åtgärder för jord- bruksnäringens befrämjande; jordbrukets produktionsförhållanden i sådana främmande länder, som ur den svenska jordbruksproduktionens synpunkt erbjuda särskilt intresse.

7) Skogshushållning: skogsmarken och dess bonitering; de vanliga skogs- träden; huvudgrunderna för skogens vård, avverkning och reproduktion; skogsuppskattning med tillväxtlära, sortimentskunskap, rotvärdeskalkylering, drivningsteknik och virkesvård, med huvudvikten lagd å de delar av ämnet, som avse virkets ekonomiska tillgodogörande, skogsbeskattning, skogslagstift- ning och brandskydd.

8) Byggnadslära: byggnadsmaterialier och deras användning, huvudgrun— derna för lantmannabyggnaders uppförande och inredning; bostadens inred- nmg.

9) Trädgårdsskötsel: trädgårdens anläggning och skötsel; trädgårdsalstrens värde och användning.

Undervisning i de delar av rättsväsendet, som närmast beröra jordbruket, meddelas i anslutning till de olika fackåmnena.

I ämnen av speciell karaktär, vilka hava anknytning till jordbruket, anord- nas föreläsningar, enstaka eller i kortare serier.

8 å.

Vid fortsättningskurs skola förekomma förutom teoretisk undervisning jämväl praktiska övningar i lantmannagöromål.

Den teoretiska undervisningen skall åsyfta att vidga och fördjupa den un- dervisning, som meddelats under vinterkursen. Vid den praktiska undervis- ningen skall uppmärksamhet främst ägnas åt utbildningen av elevernas för— måga att rätt bedöma olika lantbruksarbeten och att utnyttja lantbrukets tekniska hjälpmedel.

9 5. Vid längre kurs skall undervisningen omfatta vad för vinterkurs är i 7 % föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt dem, som för elevernas framtida praktiska verksamhet äro framför andra av betydelse.

129 10 å.

Vid helårskurs skall förekomma såväl teoretisk undervisning som ock prak- tiska övningar i lantmannagöromål.

Den teoretiska undervisningen skall i huvudsak omfatta vad för vinterkurs är i 7 & föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av ele- vernas kunskaper i där angivna ämnen. Sagda undervisning meddelas till större delen under vinterhalvåret och anpassas för övrigt så långt det är möj- ligt efter årstidernas växlingar, varigenom undervisningen i huvudämnena kan anknytas till för årstiden aktuella demonstrationer och övningar.

Vid den praktiska undervisningen skola eleverna övas i vid skoljordbruket förekommande lantmannagöromål. Uppmärksamhet skall ägnas åt utbild- ningen av elevernas arbetsfärdighet samt förmåga att rätt bedöma och plan- lägga olika arbeten. Särskilt skall iakttagas, att undervisande handledning lämnas vid arbeten som sådant fordra, samt att eleverna övas att rätt använda de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma vid ett rationellt skött jordbruk.

115.

Undervisningen vid lantmannaskola skall städse mellan de olika ämnena vara fördelad på sådant sätt, att skolans karaktär av att vara en yrkesskola för lantbrukare noggrant iakttages.

Undervisningen i de tillämpade ämnena skall i möjligaste mån anknyta till jordbrukets förhållanden i den bygd, som utgör vederbörande skolas huvud- sakliga verksamhetsområde.

I syfte att bereda elev möjlighet att erhålla mera grundlig kunskap i en el— ler flera speciella grenar av lanthushållningen eller dess binäringar må efter lantbruksstyrelsens medgivande undervisningen vid fortsättningskurs, längre kurs och helårskurs ordnas efter parallella, i fråga om undervisningens inne- håll i erforderlig utsträckning skiljaktiga studielinjer.

12 &.

Undervisningen vid lantmannaskola bör ordnas så, att vid huvudsakligen teoretisk kurs varje elev erhåller omkring sex timmars undervisning dagligen; dock att vid längre kurs undervisningen under kursens senare del må min- skas till omkring fem timmar dagligen.

13 %.

I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen skall lantman- naskola vara försedd med ett med hänsyn till bygdens förhållanden och sko— lans ändamål lämpligt jordbruk.

Skoljordbruket, som skall drivas i skolans egen regi, skall stå i undervis- ningens tjänst och i den utsträckning, så lämpligen kan ske, utnyttjas för demonstrationer och övningar samt, i förekommande fall, utbildning av ele- verna i praktiska lantbruksarbeten.

Å skoljordbruket böra anordnas demonstrationsförsök till belysande av för orten betydelsefulla växtodlingsproblem.

Vid skola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogsskötseln är av större betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skola, där å skolegen- domen ej finnes för praktisk skogsundervisning lämpligt skogsområde, ele- verna genom skolans försorg erhålla sådan undervisning utanför skolegen- domen.

Lantmannaskola, som är förlagd till samma plats som lanthushållsskola, är skyldig lämna lanthushållsskolan tillgång till skoljordbruket för demon- strationer och övningar.

Lantbruksskolor.

14 5.

1. Den teoretiska undervisningen skall i huvudsak omfatta vad för lant- mannaskolans vinterkurs är i 7 % föreskrivet, därvid dock särskilt avseende skall fästas å förhållandena vid det större jordbruket.

2. För tillgodoseende av den teoretiska utbildningen skola under huvud- kursen minst 150 hela dagar eller det mot denna tid svarande antalet halva dagar ägnas åt lektioner med därtill hörande övningar och demonstrationer. Av nämnda antal dagar skola minst 50 hela dagar eller det mot denna tid svarande antalet halva dagar falla på huvudkursens första år. Därutöver bör under vinterhalvåren för elev, som i huvudsak sysselsättes med praktiska göromål, teoretisk undervisning i form av övningar och repe- titioner anordnas under i regel en timme dagligen.

3. Undervisningen vid skolan bör ordnas så, att då teoretisk utbildning pågår varje elev erhåller omkring sex timmars undervisning dagligen.

15 %.

Vid lantbruksskola skall synnerlig uppmärksamhet ägnas åt utbildningen av elevernas arbetsskicklighet samt utvecklandet av deras förmåga att rätt bedöma och planlägga olika arbeten. För ändamålet skola eleverna övas i alla förekommande lantmannagöromål. Härvid skall, med undvikande av ensidigt användande av elevernas arbetskraft, särskilt iakttagas, att under- visande handledning lämnas vid arbeten, som sådant fordra, samt att varje elev övas att rätt använda de tekniska hjälpmedel, som böra förekomma vid ett rationellt skött större jordbruk.

Den praktiska undervisningen skall ordnas så, att varje elev lämnas till- fälle att genom särskilt anordnade turer i husdjursstallarna erhålla grundlig praktisk insikt i alla olika arbeten vid en väl ordnad husdjursskötsel samt dels genom att turvis tjänstgöra såsom arbetsförmän öva sig att fördela och tillse olika arbeten, dels under tjänstgöring å magasin eller i förrådsrum grundligt inlära där förekommande göromål och dels i samband med sagda arbeten öva sig i förandet av dagsverkslistor och journaler. Varje elev skall föra dagboksanteckningar över arbetenas gång och sättet för olika arbetens planläggning och utförande, vilka anteckningar skola på lämpligt sätt kon- trolleras.

Elev i ettårig kurs, varom i g 4 förmäles, deltager beträffande'den teore- tiska utbildningen huvudsakligen i andra årets undervisning för huvudkur- sen. Den praktiska utbildningen anordnas för sådan elev i huVudsaklig över- ensstämmelse med vad i 15 å sägs.

17 &.

Lantbruksskola skall vara förlagd till en med hänsyn till skolans ändamål lämplig jordbruksegendom, vilken i egenskap av skoljordbruk skall stå i un- dervisningens tjänst och i erforderlig utsträckning utnyttjas för utbildning av eleverna i praktiska lantbruksarbeten samt för i samband med den teore- tiska undervisningen anordnade demonstrationer och övningar. Skoljordbru- ket skall i fråga om utrustning och skötsel kunna tjäna till föresyn vid be- drivande av jordbruk i orten.

Vid skolan skall bedrivas sådan försöksverksamhet, som kan anses vara för eleverna lärorik.

Vid lantbruksskola, som är belägen i sådan trakt av landet, där skogssköt- seln är av större betydelse för lantbrukets utövare i allmänhet, skola, där å skolegendomen ej finnes för praktisk skogsundervisning lämpligt skogsom- råde, eleverna genom skolans försorg erhålla sådan undervisning utanför skolegendomen.

Lanthushållsskolor.

18 &.

Vid halvårskurs skall meddelas undervisning i: 1) Näringslära: näringsämnenas förekomst, egenskaper och betydelse, äm- nesomsättningen; översikt över födoämnena, deras sammansättning, närings- värde och pris med särskild vikt lagd vid de inhemska lantbruksprodukter- na; födoämnenas sammanställning på matsedeln och tillagning samt för- varing.

2) Hemmets ekonomi: jordbruksproduktionen, kvinnans insats i produk- tionen, föreningsrörelsens betydelse för jordbrukaren, produkternas använd- ning i eget hushåll och till försäljning, hemmets ekonomi, budgetberäknin- gar, personliga räkenskaper.

3) Hälsolära och barnavård: människokroppens byggnad och förrättnin- gar; personlig hygien, bostadshygien, arbetshygien; första hjälpen vid olycks- fall, de vanligaste sjukdomarna, sjukvård i hemmet; barnavård.

4) Hemvård: bostadens inredning och utrustning samt underhåll; inven- tarier och deras vård, hemkultur, tvätt, mangling, strykning.

5) Husdjurslära och mjölkhushållning: husdjurens anatomi och fysiologi, avel och raser; olika fodermedel, deras sammansättning, värde och" använd- ning; husdjurens uppfödning och skötsel; ladugårdshygien och sjukvård; mjölkningsarbetets utförande, mjölkens behandling och användning, sam- mansättning och egenskaper.

6) Trädgårdsskötsel: den mindre trädgårdens anläggning; köksväxtodling; odling av bärbuskar och fruktträd; prydnadsväxter; trädgårdsalstrens värde och användning.

7) Slöjd: sömnad och vävning, underhåll av hemmets inventarier, kläder och dylikt.

I ämnen av speciell karaktär, vilka hava anknytning till lanthushållet, an- ordnas föreläsningar, enstaka eller i kortare serier.

19 %.

Vid årskurs skall undervisningen omfatta vad för halvårskurs är i 18 & föreskrivet samt därutöver åsyfta fördjupning och utvidgning av elevernas kunskaper i där angivna ämnen, särskilt dem, som för elevernas framtida praktiska verksamhet äro framför andra av betydelse.

20 å.

Undervisningen i de olika läroämnena skall främst anknyta till förhållan- den i den bygd, som utgör vederbörande skolas huvudsakliga verksamhets- område.

21 g.

Undervisningen bör ordnas så, att varje elev vid sidan av praktiska övnin- gar erhåller omkring tolv timmars teoretisk undervisning i veckan.

22 %.

I syfte att främja en praktisk inriktning av undervisningen skall lanthus- hållsskola vara försedd med ett med hänsyn till bygdens förhållanden och skolans ändamål lämpligt jordbruk.

Skoljordbruket skall stå i undervisningens tjänst och i den utsträckning, så befinnes lämpligt, utnyttjas för demonstrationer och övningar.

Därest vid lanthushållsskola särskilda svårigheter möta för anskaffande av skoljordbruk eller andra särskilda skäl förefinnas, må Kungl. Maj:t på ansökan av skolans styrelse medgiva skolan befrielse från skyldigheten att vara försedd med skoljordbruk; dock att skolan i varje fall skall vara för- sedd med sådana anläggningar, som erfordras för åstadkommande av en till- fredsställande praktisk undervisning i trädgårdsskötsel. samt i smådjurs- skötsel.

I fall då lanthushållsskola är förlagd till samma plats som lantmannaskola och denna är försedd med lämpligt skoljordbruk, må detta jordbruk kunna godkännas såsom skoljordbruk jämväl för lanthushållsskolan. Därvid skall dock gälla vad i nästföregående stycke sägs beträffande särskilda anläggnin- gar vid lanthushållsskola, därest ej Kungl. Maj:t för särskilt fall medgivit undantag därifrån.

Gemensamma bestämmelser.

23 g.

Genom gymnastik- och idrottsövningar bör sörjas för elevernas sunda kroppsutveckling.

På lantbruksstyrelsens prövning må bero, huruvida, då gymnastikundervis- ning av särskilda skäl icke kan anordnas, denna undervisning må kunna er- sättas genom lämpliga kroppsövningar av annat slag.

Eleverna böra övas i gemensam sång.

24 &.

Undervisning vid lantbruksundervisningsanstalt skall, allt efter ämnets art, meddelas i form av föreläsningar och övningar, demonstrationer och exkur- sioner samt — i därför anpassade kurser —— övningar i förekommande lant- manna- respektive hushållsgöromål; den skall ock förenas med repetitioner och förhör samt, i därför ägnade kurser, praktiska prov.

Vid undervisningen höra, i den mån så befinnes lämpligt, sådana arbets- former komma till användning, som kunna vara ägnade att befrämja elever- nas självverksamhet.

Likaledes bör, så långt detta är görligt, elevernas medverkan tagas i an- språk för uppgifter i fråga om ordningen och arbetet inom skolan, vilka kun- na verka uppfostrande på elevernas ansvars- och samhörighetskänsla och främja deras sociala och sedliga utveckling.

Ej minst bör skolan vara angelägen att i uppfostrande syfte begagna de tillfällen till samliv mellan lärare och elever, som även utom undervisningen kunna erbjudas.

25 å.

Undervisningsplan, upptagande kursens längd, undervisningsämnena och det ungefärliga antal lärotimmar, som skall ägnas åt varje ämne, fastställes av lantbruksstyrelsen efter förslag av lantbruksundervisningsanstaltens sty- relse. Sådan undervisningsplan skall lända till efterföljd, intill dess ändring av lantbruksstyrelsen påfordras eller av undervisningsanstaltens styrelse ifrågasättes, i vilket senare fall ändringen icke må tillämpas innan lantbruks- styrelsen fastställt densamma.

Arbetsordning fastställes för varje kurs av lantbruksundervisningsanstal- tens styrelse efter förslag av lärarrådet.

26 &.

Lantbruksundervisningsanstalt skall vara försedd med lämpliga lokaler och Skolmöbler samt nödig undervisningsmateriel.

Vid lantbruksundervisningsanstalt bör finnas bibliotek för lärare och ele- ver, jämväl upptagande ett urval lämpliga uppslagsböcker. Där så ske kan, bör för eleverna vara anordnat särskilt läsrum. '

Lantbruksundervisningsanstaltens undervisningsmateriel skall elev i den utsträckning så mä anses lämpligt äga begagna på tider och villkor, som före— ståndaren bestämmer.

27 9.

Så vitt möjligt är, skola inom skolbyggnaden eller i dess omedelbara när- het finnas skolan tillhöriga, tjänliga bostäder för lärare och elever.

28 g.

Tillfälle bör beredas eleverna vid lantbruksundervisningsanstalt att genom studieresor under lärares ledning komplettera de vid skolan vunna kunska- perna. Sålunda böra eleverna vid lantmanna- och lantbruksskola få besöka framstående lantbruk för studium av jordbruket och husdjursskötseln, skogs- skötseln samt lantbrukets binäringar. Dessa studieresor böra om möjligt även utsträckas till industriella anläggningar för förädling av jordbrukets och skogsbrukets produkter eller framställning av förnödenheter för jord- bruket. Eleverna vid lanthushållsskola böra få studera välskötta lanthushåll jämte lantbrukets binäringar, ävensom, där så lämpligen kan ske, sådana in- rättningar och industriella anläggningar, som för elevernas utbildning erbju- da särskilt intresse.

29 %.

Vid lantbruksundervisningsanstalt skall enligt av lantbruksstyrelsen fast- ställt formulär föras dagbok, vari av läraren antecknas kort uppgift om den å lärorummet varje lektion meddelade undervisningen samt om demonstra- tioner och övningar utom lärorummet jämte studieresor, företagna under lärares ledning, ävensom i förekommande fall uppgift h-uru varje elev varit sysselsatt med praktiska arbeten.

30 5.

Vid kursens slut anordnas offentlig avslutning. Efter genomgången kurs erhåller elev avgångsbetyg, avfattat enligt av lant- bruksstyrelsen fastställt formulär, samt undertecknat av skolans förestån— dare.

III. Elever.

31 %.

Elever antagas av skolans styrelse på förslag av föreståndaren.

325.

1. För vinnande av inträde såsom elev vid lantbruksundervisningsanstalt fordras, att häva genomgått folkskola eller ock på annat sätt hava förvärvat mot- svarande kunskapsmått,

a) lantmannaskola:

att hava under minst ett år varit sysselsatt med lantbruksarbeten; samt att hava fyllt 18 år;

b) lantbruksskola: att vara fri från påvisbara sjukdomsanlag och lyten; att äga tillräckliga kroppskrafter för utförande av lantbruksarbeten och under minst ett år hava varit sysselsatt med dylika arbeten; samt

att hava fyllt 18 år;

c) lanthushållsskola:

att hava fyllt 17 år.

2. För vinnande av inträde vid fortsättningskurs vid lantmannaskola er- fordras att hava genomgått vinterkurs eller ock på annat sätt hava förvärvat motsvarande kunskapsmått.

3. För vinnande av inträde i eventuellt förekommande ettårig kurs vid lantbruksskola fordras, utöver vad i punkt 1 sägs, att hava förvärvat sådana teoretiska kunskaper i svenska språket, räkning och geometri samt naturlära, som efter styrelsens prövning finnes motsvara, vad som inhämtas under hu— vudkursens första arbetsår.

33 &.

Ansökning om inträde skall ställas till skolans styrelse. Vid ansökningen skola fogas behöriga intyg för styrkande att sökanden uppfyller inträdes- fordringarna.

34 %.

Bland inträdessökande äger den företräde, som under längre tid deltagit i praktiska arbeten inom lantbruk respektive lanthushåll.

Där särskilda skäl föreligga, må vid lantmannaskola kunna intagas elev under 18 år men som fyllt 17 år samt vid lanthushållsskola elev under 17 år men som fyllt 16 år.

35 &.

Elev vid lantmannaskola och vid lanthushållsskola bekostar själv sitt uppe- hälle vid skolan ävensom bostad m. m.

Elev vid lantbruksskola erhåller vid skolan kost, bostad med värme och lyse samt läkarvård, elev i huvudkurs avgiftsfritt och elev i ettårig kurs, där sådan förekommer, mot den avgift, som lantbruksstyrelsen på förslag av sko- lans styrelse bestämmer.

36 %.

Elev skall iakttaga ett oförvitligt uppförande och ställa sig till efterrättelse av skolans styrelse fastställda ordningsstadgar samt av föreståndare eller lä- rare givna föreskrifter.

Elev, som är lättjefull eller ohörsam eller eljest gör sig skyldig till ovärdigt uppförande och som icke låter sig rätta av varning, som föreståndaren med— delar honom inför lärarrådet, ävensom elev, som begått förseelse av svårare beskaffenhet, må kunna av styrelsen skiljas från skolan.

IV. Föreståndare, lärare och lärarråd.

37 5.

Vid varje skola skall finnas en föreståndare, som leder, deltager i och an— svarar för undervisningen, samt det antal ämneslärare, extra ordinarie äm- neslärare och speciallärare, som kräves för undervisningens behöriga upprätt— hållande.

38 g.

1. För att kunna antagas till föreståndare, ämneslärare eller extra ordi- narie ämneslärare erfordras:

a) att vara fri från sjukdom och lyte, som göra den sökande olämplig för lärarkallet;

b) att vara känd för hedrande vandel och äga den stadga i karaktären, som ungdomens ledning kräver;

c) att besitta förmåga att enkelt och redigt meddela undervisning;

d) att h-ava i föreskriven ordning avlagt agronomexamen respektive av- gångsexamen från lärarinnekurs vid med statsmedel understött lanthushåll— ningsseminarium, där ej lantbruksstyrelsen på grund av särskilda skäl i visst fall beviljat undantag från detta villkor.

Såsom särskilt villkor för behörighet till föreståndarbefattning skall gälla, att vederbörande under minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort såsom ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola och för behörighet som ämneslärare att han under sammanlagt minst två läsår med goda vitsord tjänstgjort som extra ordinarie ämneslärare vid lant- manna- eller lantbruksskola respektive lanthushållsskola; lantbruksstyrelsen dock obetaget att, där särskilda skäl föreligga, medgiva undantag från här nämnda särskilda villkor.

Vid antagande av föreståndare eller ämneslärare må särskilt avseende fästas vid väl vitsordad praktisk verksamhet inom ämnesområdet för den sökta befattningen. Vid antagande av föreståndare vid lantbruksskola bör särskilt uppmärksammas betydelsen av att sökanden äger de insikter och egenskaper, som hava betydelse för en god skötsel av skolegendomen.

2. För att anställas såsom speciallärare erfordras att äga grundlig insikt i det ämne, vari undervisning skall meddelas, samt nödig undervisnings- vana.

39 &.

Då befattning såsom föreståndare eller ämneslärare blivit ledig åligger det skolans styrelse att så snart ske kan och, där ej lantbruksstyrelsen finner skäligt på gjord framställning bevilja uppskov, senast inom tre månader låta i post- och inrikes tidningar samti minst en allmänt spridd lantbrukstid- skrift kungöra ledigheten med tillkännagivande, att ansökningar till befatt—

ningen skola till skolans styrelse ingivas före klockan tolv å trettionde dagen efter den dag då kungörelsen varit införd i post- och inrikes tidningar. Skulle ansökningstiden utgå å helgdag vare nästkommande söckendag fataliedag.

40 &.

Sökande till föreständar- eller ämneslärarbefattning skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt merit- och tjänsteförteckning; samt 2) ihuvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

a) vederbörligt åldersbetyg;

b) inom de senaste sex månaderna före ansökningstidens utgång utfärdat läkarbetyg angående frihet från sjukdom och lyte, som i 38 & 1 mom. a) avses;

c) betyg över avlagda examina och vitsord över genomgångna utbildnings- kurser;

(1) vitsord över praktisk utbildning för lärarkallet och förut bestridd tjänst— göring; samt

e) övriga handlingar, varigenom sökanden vill styrka sin behörighet och lämplighet för den sökta befattningen.

41 å.

Sedan ansökningstiden utgått, översändas ansökningshandlingarna till lantbruksstyrelsen, som äger att pröva de sökandes behörighet och att, därest så många behöriga sökande finnas, på förslag till befattningen uppföra de tre sökande, vilka främst synas böra ifrågakomma till den lediga befatt— ningen.

Sedan tiden för anförande av besvär mot lantbruksstyrelsens förslag gått till ända eller, i händelse av besvär, Kungl. Maj:t meddelat beslut, har sko- lans styrelse att till befattningen antaga någon av de å förslaget uppförda; därvid likväl beträffande föreståndarbefattning vid lantbruksskola, som är förlagd till enskild egendom, personvalet skall träffas i samråd med ägaren eller innehavaren av egendomen.

42 %. Extra ordinarie ämneslärare och speciallärare förordnas av skolans styrelse.

43 &.

Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare anställas tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Uppsägningstiden skall utgöra för föreståndare och ämneslärare sex månader och för extra ordinarie ämnes- lärare tre månader. Speciallärare anställes på viss tid.

44 &.

Om ingen behörig sökande anmält sig till den ledigförklarade befattningen, skall befattningen ofördröjligen ånyo kungöras ledig. Om blott en eller två behöriga sökande anmält sig till den ledigförklarade befattningen, må befatt- ningen ånyo kunna ledigförklaras.

45 %.

Föreståndaren åligger att vaka däröver, att skolans verksamhet behörigen fortgår efter denna stadga och andra gällande föreskrifter samt att såväl lärare som elever fullgöra sina skyldigheter.

Föreståndaren bör därför tid efter annan närvara vid lärares undervis- ning samt, då han därtill finner anledning, samråda med läraren om de för- hållanden han iakttagit ävensom lämna erforderliga föreskrifter, råd eller upplysningar, samt därvid särskilt ägna uppmärksamhet däråt, att yngre och oerfarnare lärare erhålla den handledning, av vilken de kunna finnas vara i behov.

I all sin verksamhet bör föreståndaren låta sig angeläget vara att befordra samarbete och samförstånd med skolans ledning och mellan skolans lärare inbördes.

Föreståndaren åligger vidare: 1) att under styrelsens inseende handhava skolans ekonomi, därest sty- relsen icke annorlunda besluter;

2) att vara ordförande i skolans lärarråd; 3) att sammankalla lärarrådet minst en gångi månaden under varje läro- kurs;

4) att för styrelsen anmäla, om anledning till anmärkning finnes mot nå— gon lärare;

5) att såväl inom som utom skolan utöva tillsyn över eleverna och i före- kommande fall tilldela elev varning ävensom att för styrelsen anmäla, när anledning till elevs skiljande från skolan förekommer;

6) att mottaga alla till skolan eller dess styrelse ställda skrivelser och över dem föra diarium;

7) att föra protokoll vid styrelsens sammanträden, där ej styrelsen annor- lunda bestämmer, samt att uppsätta avgående skrivelser och över dessa föra diarium;

8) att enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär föra matrikel över skolans elever samt liggare över dem tilldelade avgångsbetyg:

9) att årligen inom tid, som styrelsen bestämmer, till denna avgiva berät- telse om skolans verksamhet under föregående läsår;

10) att, där icke av styrelsen eller eljest i vederbörlig ordning annorlunda bestämmes, handhava ledningen av till skolan förlagda särskilda undervis- nings- och utbildningskurser ävensom vid skolan anordnad försöksverksam- het; samt

11) att med biträde av skolans lärare handhava skötseln av skoljordbruket, där ej så vitt angår lanthushållsskola styrelsen annorlunda bestämmer.

Därutöver åligger det föreståndare vid lantmannaskola och lanthushålls- skola att leda och övervaka genom skolans försorg anordnad praktisk elev- utbildning utom skolan.

Lärare åligger att med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter enligt detta reglemente samt i övrigt ställa sig till noggrann efterrättelse de före- skrifter rörande verksamheten vid skolan, som av skolans styrelse eller före- ståndare meddelas.

47 %.

Varje lärare bör till förverkligande av skolans uppgift vinnlägga sig om ett gott samarbete med föreståndare och medlärare.

Lärare bör alltid beakta det ansvar, som följer med uppgiften att hand- leda vuxen ungdom, samt att det mål, skolan har att främja, säkrast vinnes genom lärarens eget föredöme och ett förtroendefullt umgänge med eleverna även utom lärorummet.

48 &.

Föreståndare eller lärare, som icke förmår att vid skolan upprätthålla skick och ordning eller uraktlåter att fullgöra sina åligganden enligt detta reglemente eller i övrig-t visar sig uppenbart olämplig för sin uppgift, må kunna av skolans styrelse utan iakttagande av stadgad uppsägningstid skiljas från sin befattning, dock, där befattningshavaren är ordinarie, endast efter förut given, motiverad och protokollförd, resultatlös varning.

49 %.

Föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare utgöra tillsam— mans skolans lärarråd.

Annan lärare än i första stycket sägs äger deltaga i lärarrådets överlägg- ningar och beslut vid de tillfällen, då frågor förekomma, som angå hans undervisning samt ordning och tukt eller utdelande av belöningar och under- stöd.

Lärarrådet åligger:

1) att på föreståndares kallelse sammanträda för överläggning om elever- nas framsteg, flit och uppförande, om åtgärder till främjande av undervis- ningen samt om vad i övrigt kan lända till gagn för skolan;

2) att uppgöra förslag till undervisnings- och timplan, ordningsstadgar samt lärarnas tjänstgöring m. m., vilka förslag underställas styrelsens pröv- ning; samt

3) att avgiva yttrande i de frågor rörande skolans verksamhet, som hän- skjutas till lärarrådet.

Vidare åligger det lärarråd vid lantmannaskola och vid lanthushållsskola att överlägga och avgiva förslag i viktigare frågor rörande skoljordbrukets skötsel samt lärarråd vid lantmannaskola och vid lantbruksskola att årligen till skolans styrelse inkomma med förslag till den försöksverksamhet som lämpligen anses kunna utföras vid skolegendomen under läsåret.

Vid lärarrådets sammanträden skall föras protokoll.

V. Styrelsen. 50 &.

Skolans styrelse utgöres av minst fyra ledamöter jämte skolans förestån dare, vilken dock icke äger att deltaga i beslut, som rör föreståndarens rätt och ställning vid skolan. Övriga styrelseledamöter, av vilka vid lanthus- hållsskola minst två skola vara kvinnor, utses på det sätt och för den tid, som av Kungl. Maj :t för varje särskild skola närmare bestämmes.

Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande samt inom eller utom sig kassaförvaltare. Sekreterare är, så vitt ej skolans styrelse annor- lunda bestämmer, föreståndaren.

Sedan styrelse blivit vald ävensom då förändringar inom densamma ägt rum, lämnar styrelsen uppgift därom till lantbruksstyrelsen.

För besluts fattande skall minst hälften av styrelsens ledamöter vara närvarande. Vid omröstning, som utfaller med lika röstetal för olika me- ningar, gäller den mening, som ordföranden biträder.

51 &.

Styrelsen tillkommer: 1) att antaga och entlediga föreståndare och lärare samt att, med iakt- tagande av vad därom är särskilt stadgat, bestämma dessas avlöningsför- måner;

2) att åt föreståndare och lärare bevilja sökt tjänstledighet samt att, om så prövas nödigt, förordna om platsens uppehållande under ledigheten;

3) att på förslag av föreståndaren antaga elever, samt, om så finnes nö- digt, skilja elev från skolan;

4) att hava överinseende över ekonomien vid skolan; 5) att årligen, efter förslag av föreståndaren, uppgöra inkomst- och ut- giftsstat för skolan;

6) att uppgöra förslag till undervisningsplan för skolan samt underställa densamma lantbruksstyrelsen;

7) att granska och fastställa ordningsstadgar samt arbetsordning för sko- lan ävensom plan för försöksverksamheten;

8) att beträffande lantmannaskola och lanthushållsskola hava överinse- ende över den genom skolan anordnade praktiska elevutbildningen;

9) att övervaka, att detta reglemente och andra för skolan gällande före- skrifter efterlevas ävensom att skolans verksamhet ledes i enlighet med dess ändamål;

10) att bestämma dag för kurs början och avslutning samt därom under- rätta lantbruksstyrelsen;

11) att årligen före den 15 mars till lantbruksstyrelsen och vederbörande hushållningssällskap enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär avgiva berättelse över skolans verksamhet under senast förflutna läsår; samt

12) att i övrigt på allt sätt främja skolans bästa.

Styrelsens ledamöter lböra genom besök i skolan och åhörande av under- visningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet samt, i händelse an- ledning förekommer till anmärkning eller till avhjälpande av påtagliga bris- ter, därom göra anmälan vid styrelsens sammanträde.

52 å.

För de medel, skolans styrelse har under sin förvaltning, ansvara styrel- sens ordförande och ledamöter gemensamt.

Styrelsens räkenskaper och förvaltning skola för varje läsår granskas av tre revisorer, vilka för ett år i sänder utses, en av vederbörande länssty- relse, en av vederbörande hushållningssällskap och en av vederbörande landsting, allt där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar.

VI. Överinseende.

53 &.

Lantbruksundervisningsanstalt skall stå under inseende av lantbrukssty- relsen samt vara underkastad den kontroll och de bestämmelser i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.

Vll. Särskilda bestämmelser.

54 %.

I syfte att främja en planmässig utveckling av undervisningsverksamheten på jordbrukets område äger Kungl. Maj:t, när erforderliga förutsättningar härför befinnas vara för handen, föreskriva, att lantbruksundervisningsan— stalt inordnas såsom ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet. Vid sådan anordning skola gälla följande sär- skilda bestämmelser:

1. Hushållningssållskapet prövar den allmänna planen för lantbruks- undervisningsanstalts un-dervisningsverksamhet och denna verksamhets ställning inom lantbruksundervisningen i allmänhet inom hushållningssäll- skapets område.

2. Plan till anordnande av olika kurser vid lantbruksundervisningsan- stalt skall uppgöras av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsut- skott (förvaltningsutskottet) efter förslag av eller samråd med skolans sty- relse.

3. I 25 å omnämnt förslag till undervisningsplan samt ifrågasatt änd- ring däri skall prövas av förvaltningsutskottet.

4. Vad i 39 & finnes stadgat om skolans styrelse skall gälla förvaltnings- utskottet.

5. Antagande av föreståndare [och ämneslärare, varom stadgas i 41 g 2 stycket, tillkommer förvaltningsutskottet efter hörande av skolans styrelse.

Extra ordinarie ämneslärare förordnas av förvaltningsutskottet efter hö- rande av skolans styrelse.

Speciallärare anställes av skolans styrelse.

6. I den mån föreståndare, ämneslärare eller extra ordinarie ämneslärare- icke helt tages i anspråk för skolans verksamhet, åligger det honom att full- göra de ytterligare uppgifter inom hushållningssällskapets verksamhetsom- råde, som förvaltningsutskottet efter samråd med skolans styrelse må finna lämpligt tilldela honom.

7. Tjänstledighet för föreståndare och lärare under tid, då undervisning vid skolan pågår, beviljas av skolans styrelse för sammanlagt högst sex veckor under ett läsår. Behöver föreståndare och lärare ledighet under längre tid eller då undervisning vid skolan ej pågår, beviljas sådan av för- valtningsutskottet. Erfordras vikarie för tjänstledig befattningshavare, meddelas vikarieför- ordnande av den, som beviljat ledigheten.

8. I 48 & omnämnd åtgärd att skilja föreståndare eller lärare från sin befattning ankommer på förvaltningsutskottet efter hörande av skolans styrelse.

9. Skolans styrelse skall årligen före den 1 augusti till förvaltningsut- skottet inkomma med förslag till inkomst- och utgiftsstat för skolan för nästkommande läsår. Skolans medelsbehov prövas av hushållningssäll- skapet. 10. Skolans räkenskaper granskas i samband med granskningen av hus- hållningssällskapets räkenskaper.

55 %.

Vad i denna stadga sägs om föreståndare och lärare gäller såväl man som kvinna.

Specialmotivering till kommitténs förslag till stadga för statsunder- stödda lantbruksundervisningsanstalter.

Såsom tidigare anförts och som även framgår av ovan framlagda förslag till undervisningsstadga, har en sammanslagning av de särskilda reglemen- tena för lantmannaskolor, lantbruksskolor och lanthushållsskolor ägt rum. Kommittén har vid utarbetandet av sitt förslag till stadga i stora delar byggt på nu gällande särskilda reglementen. Dock hava både nya bestämmelser och ändringar i nu gällande föreskrifter visat sig påkallade. Vidare hava vissa redaktionella ändringar företagits. Åtskilliga av de föreslagna bestäm- melserna hava emellertid ej ansetts tarva någon särskild motivering utöver vad kommittén anfört i kap. 3—8.

För närvarande stadgas, att lantmannaskolan avser att bibringa kunskap i grunderna för lanthushållningens utövande »med huvudsakligt avseende å förhållandena vid medelstora och mindre jordbruk». Då kommittén ansett, att lantmannaskolans uppgift ej "bör på dylikt sätt begränsas att tillgodose endast vissa storleksklasser av jordbruk, har bestämmelsen borttagits.

Det nuvarande beräkningssättet i dagar har bibehållits för vinterkurs, fortsättningskurs och längre kurs.

I anslutning till vad kommittén anfört i kap. 3 har kommittén föreslagit borttagande av de med avseende å undervisningens innehåll skilda former- na lantmannaskola litt. A och lantmannaskola litt. B.

6 %.

Kommittén har räknat med, att vissa skolor kunna finna det fördelaktigt att påbörja läsårets första eller enda huvudkurs vid annan tidpunkt än om- kring den 1 november. Sålunda kan med hänsyn till skogsundervisningen särskilt lantmannaskola i Norrland finna det lämpligt att börja vinterkursen någon tid före den 1 november. Vidare kan det tänkas, att en eller annan skola önskar börja sina kurser den 1 januari och då särskilt lanthushålls- skola med två halvårskurser eller lantmannaskola, som önskar lägga under- visningen efter finskt mönster. Därför har kommittén föreslagit rätt för lantbruksstyrelsen att medgiva jämkning i föreskriften, att läsåret skall räknas från och med den 1 november till och med den 31 oktober följan- de år.

7 5.

Svenska språket. Kommittén vill i detta sammanhang uttala, att ett all- mänt införande av den sjuåriga folkskolan på landsbygden bör vara ägnat att underlätta lantmannaskolans uppgift på detta område liksom även i fråga om nästföljande ämne.

Räkning och geometri. Uti folkskolans kurs ingå bland annat enkel bok- föring med deklarationsuppgifter ävensom vissa övningar i fältmätning. I lantmannaskolans kursplan upptages denna undervisning i annat samman- hang.

Naturlära. Den angivna kursen har i stort sett samma omfattning som i nuvarande kursplan, dock att de praktiska tillämpningarna i huvudsak skju- tas över på de tekniska fackämnena. Vid undervisningen i botanik bör beak- tande skänkas åt bland annat de former av bakterier och svampar, som äro av särskild betydelse inom jordbruket.

Jordbrukslära. Under den allmänna jordbruksläran har såsom del utav avdikningsläran upptagits fältmätning och avvägning med tillhörande rit- ning. Till den allmänna jordbruksläran har även hänförts undervisningen i nyodling liksom i gödselvård, under det att växtföljdsfrågan ansetts hava i främsta rummet lantbruksekonomisk innebörd.

I växtodlingsläran torde bland annat ärftlighetslärans allmänna grunder lämpligen kunna behandlas. Inom växtodlingslärans kursplan har ogräsens betydelse blivit ytterligare betonad, liksom även växtskyddsfrågorna.

Husdjurslära. I fråga om ämnets materiella innehåll Överensstämmer för- slaget i huvudsak med nu gällande kursplan. Dock har till ämnet lagts un- dervisningen i mjölkhushållning liksom också i husdjurens sjukvård m. m.

Lantbruksekonomi. Åt detta ämne har givits en mera framskjuten plats än den nu vanliga. Kommittén har ansett det vara lämpligt, att i detta ämne får ingå en kortare översikt över jordbrukets historiska utveckling, lik- som också en kortfattad redogörelse över jordbrukets produktionsförhållan- den i de främmande länder, som ur skilda synpunkter erbjuda särskilt av intresse för svenska jordbrukare.

Såsom inledning närmast till jordbrukets drifts- och värderingslära bör lämnas en orientering i de grundläggande nationalekonomiska begreppen och företeelserna. I driftsläran bör undervisning bland annat meddelas i växt- följdsfrågor. Bokföringen kan skäligen anses utgöra en del av lantbrukseko- nomien och bör betraktas såsom ett viktigt hjälpmedel icke blott i kontrol- len över jordbruksföretagets varu- och penningomsättning m. m. utan också för möjliggörande av de ekonomiska beräkningar och förhandskalkyler, som en effektiv driftsorganisation och driftsledning förutsätta. Det vid undervis- ningen använda bokföringssystemet bör vara så enkelt och lättfattligt som möjligt.

Jordbrukets marknadsproblem äro ägnade att alltmer tilldraga sig upp- märksamhet, och i samband därmed måste den ekonomiska föreningsverk- samheten inom jordbruket skänkas tillbörligt beaktande i lantmannaskolans undervisning. Kreditproblemen äro också viktiga, varför bland annat hypo- teks- och jordbrukskasseorganisationerna icke få bortglömmas.

Slutligen bör ämnet innefatta en redogörelse för jordbruksnäringens för- valtningsmässiga organ ävensom för det allmännas åtgärder till jordbruks- näringens befrämjande.

Skogshushållning. Även detta ämne har i kommitténs förslag erhållit en utförligare beskrivning än i nu gällande undervisningsplan. Samtidigt har framhållits, att särskilt beaktande bör skänkas åt de delar av ämnet, som avse skogsprodukternas ekonomiska tillgodogörande. Allt efter bygdens ka- raktär av skogsbygd eller slättlandskap kan undervisningen i Skogshushåll- ning vid lantmannaskola komma att få väsentligt olika omfattning. I vissa fall kan det måhända vara motiverat att behandla endast vissa delar av det undervisningsprogram, som förslaget angiver. Där skogsbruket utgör en vik- tig del av lanthushållningen, förutsätter kursplanen i ämnet, att en väsentlig del av undervisningen meddelas i form av praktiska övningar i skogen.

Byggnadslära. Vid ämnets behandling förutsättes, att huvudvikten lägges vid planläggning och inredning av byggnader, med särskilt beaktande av frå— gan om förändringar av äldre byggnader, så att dessa bättre motsvara sitt ändamål. Därvid böra bland annat hygieniska krav och brandskyddssyn- punkter tillgodoses. Det har ansetts önskvärt, att i byggnadsläran jämväl bo-

stadens och särskilt köksavdelningens ändamålsenliga inredning upptages till behandling.

Trädgårdsskötsel. Den korta kurs i trädgårdsskötsel, som här avses, bör närmast hava till syfte att väcka intresse för trädgårdsodlingen ej blott ur ekonomisk synpunkt utan även på grund av den trevnad, som en väl plan- lagd och skött trädgårdsanläggning är ägnad att skänka familjen. Trädgårds- produkternas stora betydelse för åstadkommande av en högvärdig kost bör även beaktas.

De viktigare lagar och författningar, som i olika hänseenden reglera jord- brukets förhållanden, synas böra behandlas i samband med de avsnitt av vederbörande undervisningsämnen, dit de närmast kunna anses höra.

8—10 åå.

I gällande reglemente för lantmannaskolorna finnes för fortsättningskurs och längre kurs särskilt angivet, i vilka ämnen undervisning skall meddelas. Kommittén har ansett, att den teoretiska undervisningen i dessa kurser liksom i den i 10 & föreslagna helårskursen bör meddelas i samma ämnen som i vin- terkursen, ehuru utbildningen får förutsättas bliva i olika hänseenden för- djupad och vidgad. På grund härav och då kommittén förutsatt, att beträf- fande envar av ifrågavarande tre typer av huvudkurs undervisningsplanen med lantbruksstyrelsens medgivande kan erhålla rätt olika utformning vid skilda skolor, har kommittén icke ansett lämpligt, att stadgan innehåller de- taljerade bestämmelser rörande innehållet i de olika läroämnena vid sagda kurser.

I anslutning till vad kommittén anfört i kap. 4 hava bestämmelser om den praktiska utbildningen utformats. Även vid längre kurs har kommittén för- utsatt visst mått av praktisk utbildning, men ej funnit anledning att i stadgan giva direkt uttryck däråt.

12 å.

Kommittén har förutsatt, att gymnastik och idrottsövningar samt övningar i sång skola falla utanför den i denna paragraf angivna undervisningstiden.

13 &.

Med hänsyn till vikten av att för undervisning i Skogshushållning hava till- gång till lämpliga skogsområden, har i denna paragraf inryckts en bestäm- melse, att därest vid skola inom område, där skogsbruket är av större bety- delse och undervisningen i skogshushållning förty bör erhålla jämförelsevis framskjuten plats på skolschemat, skolegendomen ej skulle vara lämplig för den praktiska undervisningen i ämnet, denna bör ordnas på lämpligt skogs— område på annat håll.

16 &.

För att elev i ettårig kurs skall kunna följa den teoretiska utbildningen i andra årets undervisning för huvudkursen, måste han i annan ordning in= hämta, vad i denna kurs redan kan hava genomgåtts. Angående sättet här- för bänvisas till vad som anföres härom under 32 &.

17 &. För närvarande finnas inga bestämmelser om lantbruksskolas jordbruk. Kommittén har föreslagit sådana, i tillämpliga delar överensstämmande med de för lantmannaskolor föreslagna.

18 ä.

1. Näringslära. Ämnet bör omfatta teoretisk undervisning avseende närings- och födoämnena, näringsbehovet vid olika åldrar och under olika levnadsförhållanden samt matlagningslära. Den praktiska utbildningen bör avse övning i matlagning tillämpad för olika åldrar och för olika eko- nomisk standard samt bakning, slakt, konservering m. m. För konserve- ring är emellertid vintern en föga lämpad tid, och kommittén finner det där- för vara önskvärt, att för elever vid vinterkurs möjlighet beredes att under eftersommaren komplettera sin utbildning vid skolan med övning i kon- servering.

2. Hemmets ekonomi. Detta ämne har huvudsakligen teoretiskt inne- håll, dock att framställningen bör vara förbunden med talrika övningar i lärosalen. Ämnet synes lämpligen böra inledas med ett tiotal föreläsningar av agronomiskt utbildad person om jordbruksproduktionen i allmänhet, om jordbrukarens och hans medhjälpares arbetsuppgifter m. m. samt om för- eningsrörelsens betydelse för jordbruket etc. I ämnet bör vidare undervisning meddelas om det inflytande på hemmets ekonomi, som användandet i större och mindre utsträckning av hempro- ducerade livsmedel utövar, vidare om åtgärder och anordningar inom andra hemmets områden för åstadkommande av en sund ekonomi, om lämpliga metoder avseende handhavandet av hemmets bokföring, budgetberäkningar och kostnadskalkyler av olika slag samt de personliga räkenskaperna.

3. Hälsolära och barnavård. Även detta ämne torde vid halvårskursen få behandlas i huvudsak teoretiskt, dock med åtföljande praktiska övningar och demonstrationer. Undervisningen hör bland annat avse att giva viss kunskap om personlig hygien och bostadshygien, om vanligare sjukdomar och enklare former av sjukvård samt om barnens fysiska och psykiska vård under olika åldrar.

4. Hemvård. Den teoretiska undervisningen i detta ämne bör avhandla frågor rörande hemmet och familjen samt vidare omfatta frågor rörande bostadens inredning och utrustning med inventarier m. 111. De praktiska övningarna i ämnet böra avse tvätt och städning samt hemmets underhåll i övrigt.

5. Husdjurslära och mjölkhushållning. Undervisningen i detta ämne torde få förutsättas erhålla väsentligt olika omfattning vid skilda skolor. Hänsynen till de lokala förhållandena och förutsättningarna inom de en- skilda skolornas verksamhetsområden kan enligt kommitténs uppfattning motivera, att exempelvis undervisningen i de större husdjurens skötsel får en helt olika plats på de olika skolornas undervisningsprogram. I sådana bygder, där nötkreaturen inom småbruket och även bondejordbruket mera

allmänt helt eller delvis plåga skötas av kvinnor, där bör lanthushållsskolan också medverka till att kvinnorna erhålla lämplig utbildning för handha- vandet av dessa sysslor. Inom sådana jordbruksdistrikt återigen, varest endast en ringa del av landsbygdens kvinnor deltaga i sådant arbete eller deras medverkan däri är mera tillfällig, där synes det kunna ifrågasättas, om lanthushållsskolan på sitt program bör upptaga utbildning i praktisk ladugårdsskötsel. Uteslutes denna utbildning, torde den teoretiska under- visningen i ämnet kunna i huvudsak begränsas till husdjurens vård samt ladugårdshygien och vad därmed står i samband.

Sammanfattningsvis vill kommittén uttala som sin uppfattning, att ladu- gårdsskötsel —— praktisk och teoretisk _ i regel bör ingå i lanthushållssko- lans undervisningsprogram. I särskilda fall bör dock lantbruksstyrelsen äga att på framställning av vederbörande skolstyrelse medgiva undantag från denna regel. Sådan framställning bör innehålla saklig motivering.

Vid varje lanthushållsskola bör meddelas såväl praktisk som teoretisk undervisning i smådjursskötsel. Därvid bör särskild uppmärksamhet ägnas åt fjäderfäskötseln. Men även åt svinskötseln och i förekommande fall fårskötseln bör i undervisningen beredas erforderligt utrymme.

Övning i mjölkningsarbetets rätta utförande bör enligt kommitténs upp- fattning ävenledes med-delas varje vid lanthushållsskola intagen elev. Även om mjölkningen numera icke längre allmänt betraktas såsom en kvinnor- nas uppgift, synes dock varje husmoder i lanthem kunna anses hava nytta av att äga viss förtrogenhet med detta arbete. Därvid böra även de hygie- niska problemen avseende mjölkproduktionen beaktas.

I mjölkhushållning bör kursen omfatta både teoretisk och praktisk un- dervisning, dock synas med hänsyn till tidsutvecklingen övningarna i fram- ställandet av mejeriprodukter icke böra göras särskilt" omfattande.

6. Trädgårdsskötsel. Vid varje halvårskurs bör meddelas teoretisk un- dervisning i detta ämne. Den praktiska utbildningen måste däremot av naturliga skäl i stort sett förbehållas de under sommarhalvåret anordnade kurserna. Får läsåret sammanfalla med kalenderåret, erhållas givetvis för- utsättninga1 att i viss utstläckning upptaga praktisk trädgårdsskötsel på ploglammet för va1je halvårskurs.

7. Slöjd. Ett antal lektioner böra hållas i sömnads-— och vävnadslära. Tyngdpunkten i ämnet bör emellertid förläggas till de praktiska övningar- na, därvid städse bör beaktas, att utbildningen huvudsakligen skall avse nyttoslöjd för lanthemmets behov.

22 5.

Vid vissa lantbruksundervisningsanstalter i Norrland användas undervis— ningsbyggnaderna under vintern för lantmannaskola och under sommaren för lanthushållsskola. Det är med tanke på dessa lanthushållsskolor, som kommittén i denna paragraf föreslagit rätt för Kungl. Maj:t att medgiva un- dantag från skyldigheten för sådan skola att vara försedd med särskilda an- läggningar för praktisk undervisning i trädgårdsskötsel och smådjursskötsel.

Med hänsyn till den betydelse, en ändamålsenligt anordnad och bedriven gymnastik får anses hava icke blott för elevernas kroppsliga utveckling utan jämväl från allmän uppfostringssynpunkt, har kommittén här föreslagit, att endast efter prövning av lantbruksstyrelsen denna undervisning må ersättas genom lämpliga kroppsrörelser av annat slag.

25 &.

Beträffande undervisningsplan stadgas nu för lantmannaskola, lanthus- hållsskola samt lantbruksskola i Norrland, att sådan plan skall granskas och fastställas av skolans styrelse. Därest undervisning i lantmannaskola skall meddelas även i andra än de obligatoriska ämnena eller om undervisning i sistnämnda ämnen skall ges större omfattning än som normalt stadgats, må sådant enligt 7 & reglementet för lantmannaskolorna ske efter inhämtande av vederbörande inspektörs godkännande. Vid lantmannaskola, som har till syfte att bibringa kunskap särskilt så vitt angår skötseln av småbruk, skall för närvarande enligt 4 % undervisningsplanen fastställas av lantbruksstyrel- sen. Vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige fastställes undervis- ningsplan efter förslag av vederbörande skolstyrelse av lantbruksstyrelsen. Kommittén har ansett enhetliga regler i detta avseende erforderliga och före- slagit, att undervisningsplanen skall fastställas av lantbruksstyrelsen samt att av lantbruksstyrelsen godkänd undervisningsplan skall gälla, intill dess ändring däri i vederbörlig ordning äger rum.

26 å".

Kommittén har tidigare närmare behandlat frågan om lantbruksundervis- ningsanstalternas materiella resurser och framhållit angelägenheten av att de behov, som i detta hänseende föreligga, bliva tillgodosedda. I detta sam- manhang torde böra beaktas, att en skola ej till förfång för undervisningen mottager flera elever, än som med hänsyn till skolans utrymmen och övrig utrustning kan anses skäligt.

Med hänsyn till vikten av elevernas självverksamhet har kommittén velat framhålla betydelsen av att bibliotek, läsrum och undervisningsmateriel i er- forderlig utsträckning stå till elevernas förfogande.

28 &.

Bestämmelser om studieresor finnas för närvarande endast i reglementet för lantmannaskolorna. Kommittén anser, att tillfälle bör beredas jämväl eleverna i lantbruks— och lanthushållsskolor att företaga studieresor. I för- hållande till gällande bestämmelser rörande studieresor för elever vid lant- mannask010r har kommittén föreslagit borttagande av inskränkningen, att de skola avse jordbruk »i orten». ,Vidare har inskränkningen, att studiebe- sök vid industriella anläggningar endast skulle ordnas för eleverna i längre kurs och fortsättningskurs, likaså borttagits.

Kommittén har ansett, att formulär till dagbok bör fastställas av lantbruks- styrelsen i syfte att befrämja likformighet härutinnan vid olika skolor och underlätta dagböckernas granskning.

30 å.

För närvarande stadgas för lantmannaskolorna, 12 5, att offentlig av- gångsexamen skall anställas vid kursens slut. Enligt reglementet för lant- bruksskolorna i södra och mellersta Sverige, 11 ,5, skall varje år i mars eller april månad anställas offentlig examen. Vid kursernas slut anställes offent- lig kursavslutning. För lanthushållsskolorna saknas bestämmelser om of- fentlig avgångsexamen. Då kommittén ifrågasätter lämpligheten av att en sådan examen anställes, har kommittén föreslagit, att denna utbytes mot en vid kursens slut anordnad offentlig avslutning. Vidare anser kommittén det tillräckligt, att avgångsbetygen till eleverna undertecknas av skolans före- ståndare.

32 %.

För vinnande av inträde vid lantbruksskola har kommittén föreslagit, att gällande bestämmelser i huvudsak bibehållas. Dock har kommittén icke fun- nit anledning medtaga nuvarande bestämmelse om företräde för den, som fullgjort första årets värnplikt, vilken tjänstgöring ej finge äga rum under skolkursen. Kommittén förutsätter, att denna angelägenhet likväl röner be- aktande från skolledningens sida.

Enär det ansetts önskvärt, att elev vid lanthushållsskola äger något större mognad än den som i regel hunnit vinnas vid 16 års ålder, har kommittén funnit sig böra föreslå, att inträdesåldern till lanthushållsskola normalt höjes med ett år, eller från fyllda 16 till fyllda 17 år.

Givetvis kan en elev vid lanthushållsskola förväntas få större utbyte av sin vistelse vid skolan, om eleven redan förut besitter viss praktisk erfarenhet inom det område, som undervisningen vid skolan omfattar. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra förutsätta, att sådan erfarenhet nödvändigt skall hava förvärvats vid lanthushåll. På grund härav har nu gällande före- skrift, att elev vid lanthushållsskola skall före inträdet hava minst ett är all- varligt deltagit i de vid ett lantmannahem förekommande göromål, uteslutits.

Enligt kommitténs förslag skall vid lantbruksskola under första året med- delas teoretisk undervisning även i andra ämnen, än de i 3 mom. angivna. Där ettårig kurs förekommer, bör därför för de elever, som vinna inträde i sådan kurs, för inhämtande av vad sålunda kan hava genomgåtts anordnas särskild undervisning.

Gällande bestämmelser angående frihet från sjukdom såsom inträdesvill- kor till lantbruksskola hava bibehållits. I detta sammanhang vill kommittén framhålla betydelsen utav, att vid lantmannaskola och lanthushållsskola ele- verna underkastas läkarundersökning vid kursens början, anordnad genom vederbörande skolas försorg. Genom att på detta sätt vis-s kontroll utövas

med avseende på eventuellt förekommande fall av smittsam sjukdom, ska- pas ökade förutsättningar att vidmakthålla ett gott sundhetstillstånd vid skolan.

33 5.

Dessa bestämmelser överensstämma i huvudsak med nu gällande; dock har kommittén icke funnit skäl bibehålla nuvarande stadgande, att ansökan skall vara egenhändigt skriven av sökanden, då skolan i regel torde tillställa sö- kandena tryckta ansökningsformulär.

34 &.

Den nuvarande företrädesrätten till inträde vid lanthushållsskola för den, som genomgått folkhögskola eller visat sig hava motsvarande kunskaper, har borttagits.

35 5.

Första stycket överensstämmer med gällande bestämmelser, dock hava på grund av de skäl, som anföras i kap. 13, bestämmelserna 0111 undervisnings- avgift borttagits.

Beträffande avgifter för eleverna vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige stadgas för närvarande, att frielev erhåller avgiftsfritt undervisning, kost, bostad, vedbrand och lyse samt läkarvård. Avgiften för betalande elev bestämmes av lantbruksstyrelsen efter förslag av skolans styrelse. Kommit- tén har föreslagit, att varje elev i huvudkurs skall erhålla de förmåner, som nu kommer frielev till del och att elev i ettårig kurs skall betala avgift enligt samma regler som för närvarande gälla för betalande elev, dock att ingen avgift beräknas för undervisningen.

37 5.

Enligt gällande bestämmelser kan, där lantmannaskola är förenad med folkhögskola och föreståndaren är gemensam för båda skolorna, denne vara fast anställd vid folkhögskolan. Är lantmannaskola förlagd till samma plats som folkhögskolan och har med denna gemensamma lokaler men icke ge- mensam föreståndare, kan, där skolorna äro ställda under samma styrelse, endera skolans föreståndare kunna av styrelsen utses till rektor för båda sko- lorna. Likaledes kan, där lanthushållsskola är förlagd till samma plats som folkhögskola eller lantmannaskola och har gemensamma lokaler med sådan skola, efter överenskommelse mellan skolornas styrelser, folkhögskolans eller lantmannaskolans föreståndare utses till rektor för lanthushållsskolan.

4 Då kommittén föreslagit, att lantmanna- och lanthushållsskolor skola stäl- las helt oberoende av folkhögskolan samt lanthushållsskolan självständig gentemot lantmannaskolan, ha ovannämnda bestämmelser om gemensam föreståndare eller rektor bortfallit. ' Beteckningen »fast anställd» för föreståndare och lärare har borttagits. Lärarna hava såsom ovan anförts erhållit benämningarna ämneslärare, extra ordinarie ämneslärare och speciallärare.

De under 1 mom. a)—c) föreslagna behörighetsvillkoren överensstämma med gällande villkor för att antagas till lärare vid allmänt läroverk m. fl. undervisningsanstalter.

Kommittén har i kap. 4 framhållit, att det kan befinnas ändamålsenligt att exempelvis vid lantmannaskola, där skogsundervisningen har större om- fattning, en lärare i Skogshushållning, som ej avlagt agronomexamen, er- håller ordinarie anställning, samt att en sådan lärare jämväl bör kunna utses till föreståndare. Vid lanthushållsskola kan det måhända ävenledes i särskilt fall vara motiverat, att lärarinna, som ej genomgått lanthushåll- ningsseminarium, erhåller ordinarie anställning och jämväl utses till före- ståndarinna. Kommittén syftar därvid närmast på sådan lärarinna, som vid särskild undervisningsanstalt utbildats till trädgårds- eller slöjdlärarin- na. I enstaka fall torde det jämväl kunna vara befogat, att svensk lära- re, som erhållit sin teoretiska fackutbildning vid utländsk läroanstalt mo't- svarande svensk lantbrukshögskola respektive lan'thushållningsseminarium, anses behörig vinna ordinarie anställning vid sådan lantbruksundervisnings- anstalt, varom nu är fråga. I sådana fall bör lantbruksstyrelsen äga rätt med- dela dispens.

Vid lantbruksskola kommer föreståndaren att själv vara ansvarig för för- valtningen av den i regel stora skolegendomen. Därför bör särskilt vid utse- ende av sådan föreståndare iakttas, att han besitter nödiga kvalifikationer för egendomens skötsel. Praktisk utbildning och erfarenhet bör i sådana fall tillmätas särskild vikt. Naturligtvis har förmågan at't väl sköta ett jordbruk även betydelse för en föreståndare vid en lantmannaskola, men kommittén har ej ansett detta behöva särskilt utsägas i undervisningsstadgan.

39 &.

Förfarandet vid kungörandet av ledig befattning såsom föreståndare eller ämneslärare har här angivits utförligare än i gällande bestämmelser.

40 %.

För närvarande saknas bestämmelser om vilka handlingar en sökande av en lärarbefattning skall bifoga sin ansökning. Kommitténs förslag bygger i huvudsak på läroverksstadgans bestämmelser i detta hänseende.

'43 %.

Gällande uppsägningstid för lärare vid lantbruksskolor utgör minst sex månader. Sex månaders uppsägningstid är även stadgad för tjänstemän vid hushållningssällskapen. I överensstämmelse härmed har kommittén före- slagit nämnda uppsägningstid för föreståndare och ämneslärare. För extra ordinarie ämneslärare har kommittén föreslagit den för extra ordinarie tjänstemän inom civilförvaltningen i allmänhet gällande uppsägningstiden.

För den händelse endast en eller två behöriga sökande anmält sig till en ledigförklarad befattning och skolans styrelse ej skulle vara nöjd med den eller de sökande, har här möjlighet lämnats att ånyo förklara befattningen ledig.

45 %.

Beträffande föreståndarens åligganden ha vissa jämkningar i nuvarande bestämmelser skett i anslutning till vad kommittén anfört i kap. 4—8.

48 å.

Den nuvarande särskilda förutsättningen för entledigande av befattnings- havare, som varit fast anställd vid skolan under minst tre år, har utsträckts att omfatta alla ordinarie befattningshavare.

49 5.

I denna paragraf har föreslagits närmare bestämmelser om lärarråds sam- mansättning och åligganden. Ordförande i lärarrådet är enligt 45 å i försla- get skolans föreståndare.

50 5.

Styrelsen för lantbruksskola utgöres enligt gällande bestämmelser av en utav lantbruksstyrelsen för en tid av tre är utsedd ordförande, tre av för- valtningsutskottet hos det hushållningssällskap, inom vars verksamhetsom— råde skolan är belägen, för samma tid utsedda ledamöter ävensom skolans föreståndare. För lantmannaskola och lanthushållsskola äger Kungl. Maj:t enligt gällande bestämmelser för varje särskild skola bestämma, huru styrel- sen skall utses, därvid dock gäller att skolans föreståndare är självskriven ledamot. De föreslagna bestämmelserna överensstämma i huvudsak med de vid lantmanna- och lanthushållsskolor gällande. I kap. 8 har kommittén framhållit som i hög grad önskvärt, att hushållningssällskap och lands- ting regelmässigt äro representerade i skolornas styrelser. Då kommittén avstått från att i stadgeförslaget om styrelsens sammansättning inrycka be- stämmelser härom, grundar detta sig på den uppfattningen, att Kungl. Maj:t bör äga fria händer att vid utseende av skolstyrelserna taga vidsträckt hän- syn till de skiftande intressen, som för närvarande stå bakom skolorna.

I gällande reglementen för lantmanna- och lanthushållsskolor stadgas, att Kungl. Maj:t skall fatta beslut om styrelses sammansättning, då statsanslag första gången beviljas. Denna bestämmelse har borttagits. Såsom anförts i kap. 4 bör nämligen Kungl. Maj:t när som helst under skolans verksamhet kunna meddela beslut om ändring i styrelsens sammansättning.

Förslaget att för besluts fattande minst hälften av styrelsens ledamöter skola vara närvarande samt att vid lika röstetal för olika meningar den mening skall gälla, som ordföranden biträder, saknar motsvarighet i gällan- de bestämmelser.

Styrelsens åligganden hava här angivits i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande bestämmelser. De vidtagna jämkningarna bero av ändringar i stadgans övriga delar.

52 &.

Kommittén har ansett det böra stadgas, att styrelsens ordförande och leda- möter gemensamt ansvara för de medel, som skolans styrelse har under sin förvaltning.

Med hänsyn till att skolverksamheten till mycket stor del bedrives med statsmedel, har kommittén ansett det böra föreskrivas, att en av revisorerna skall utses av länsstyrelsen. Hushållningssållskapen och landstingen plåga i regel svara för den huvudsakliga delen av det i förekommande fall utgående ortsbidraget och de representera även i övrigt viktiga intressen med avseende på den undervisningsverksamhet, det här gäller. Kommittén har därför an- sett sig böra föreslå, att vederbörande hushållningssällskap och landsting be- träffande varje lantbruksundervisningsanstalt inom området regelmässigt utse vardera en revisor.

54 &.

Såsom framgår av vad tidigare anförts, har kommittén funnit starka skäl tala för en sådan anordning, att lantbruksundervisningsanstalt inordnas så- som ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisnings- verksamhet. Även vid sådan organisationsform har kommittén ansett den föreslagna stadgan i tillämpliga delar kunna gälla, men har funnit vissa sär- skilda bestämmelser därutöver erforderliga.

1—3. Med hänsyn till att hushållningssällskapet bäst bör kunna bedöma undervisningsbehovet inom sitt verksamhetsområde, har kommittén föresla- git, att plan till anordnande av olika kurser vid en skola uppgöres samt för- slag till undervisningsplan prövas av sällskapets förvaltningsutskott. Kom- mittén förutsätter, att när viktigare sådana ärenden behandlas i förvaltnings- utskottet, skolans föreståndare beredes tillfälle att deltaga i överläggnin- garna.

4—7. Enär lärarna förutsättas skola sysselsättas av hushållningssällskapet även under tid, då undervisning vid skolan icke pågår, har här föreslagits, att ledigkungörande och antagande av föreståndare, ämneslärare och extra ordinarie ämneslärare bör tillkomma förvaltningsutskottet. Det bör natur— ligtvis stå förvaltningsutskottet fritt att överlämna dessa uppgifter till sko- lans styrelse.

Speciallärare däremot, vars uppgifter äro begränsade till skolans egen un- dervisningsverksamhet, bör i varje fall anställas av skolans styrelse.

8. Då det enligt kommitténs förslag ankommer på förvaltningsutskottet att antaga vissa lärare, torde det även böra ankomma på förvaltningsutskottet att entlediga dem. 9—10. Samtidigt som hushållningssällskapet i stort skall överblicka lant- bruksundervisningens ordnande och leda denna verksamhet, måste åt sko-

lans styrelse givas frihet att ur undervisningens synpunkt lokalt leda skol- verksamheten i Överensstämmelse med sällskapets allmänna plan. Styrelsen skall sålunda utgöra skolans närmaste ledande och förvaltande organ. Då hus- hållningssällskapet svarar för skolans ekonomi, torde styrelsen emellertid böra årligen till förvaltningsutskottet inkomma med förslag till inkomst- och ut- giftsstat för nästkommande läsår, varjämte skolans räkenskaper lämpligen böra granskas i samband med granskningen av hushållningssällskapets rä- kenskaper.

Därest en eller flera fasta lantbruksundervisningsanstalter inordnas i ett hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet, synes det kommit- tén vara lämpligt, att inom sällskapet inrättas en särskild undervisnings- nämnd för beredning av frågor rörande skolornas verksamhet och dennas samordnande med sällskapets undervisningsverksamhet i övrigt. Kommit- tén har dock ej velat föreslå en sådan anordning såsom obligatorisk, då i vissa fall förvaltningsutskottet kan tänkas vara berett att självt påtaga sig en sådan funktion.

55 &.

Enär den av kommittén föreslagna stadgan kommer att gälla både manliga och kvinnliga lärare har här utsagts, att vad som sägs om föreståndare och lärare skall gälla såväl man som kvinna.

Kap. 10. Lärarnas utbildning.

Lärare vid lantmanna- och lantbruksskolor.

Vid behandling av detta spörsmål begränsar kommittén sig till de agrono- miskt utbildade lärarna. Med få undantag förutsättas alla ordinarie och extra ordinarie lärare vid ovannämnda skolor äga sådan utbildning. I så- dana fall, då ämnet Skogshushållning intager särskilt stor plats på undervis- ningsprogrammet, kan en lärare med jägmästarutbildning tänkas ingå i för- berörda, till undervisningsanstalten mer eller mindre fast knutna lärarper- sonal, men kommittén har icke funnit anledning att närmare ingå på frågan om dessa relativt fåtaliga lärares utbildning för ifrågavarande undervisnings- verksamhet. Kommittén förutsätter dock, att även beträffande sådan lärare lämpligheten för befattningen skall före anställandet vara väl dokumenterad. Vad därefter angår speciallärarna, torde deras undervisningsverksamhet vid lantmanna- respektive lantbruksskola kunna beräknas bliva av jämförelse- vis ringa omfattning, i varje fall om undantag göres för den vid de flesta skolor förekommande specialläraren i Skogshushållning, vilken kommittén förutsätter skall äga jägmästarutbildning. Icke heller för speciallärarnas

del har kommittén därför funnit anledning upptaga utbildningsfrågan till behandling.

De agronomiskt skolade lärarna utbildas numera vid lantbrukshögskolan. För inträde såsom ordinarie studerande vid denna högskola kräves i fråga om teoretiska förkunskaper, att sökanden antingen avlagt godkänd student- examen och samtidigt kan förete betyg över godkända kunskaper i vissa i gymnasiekursen ingående ämnen, därav några efter fordringarna å real- gymnasiet, eller erhållit avgångsbetyg från folkhögskolans specialkurs för lantbruksstuderande. Sistnämnda kurs, som anordnas vid Vilans folkhög- skola, omfattar numera två läsår. För att antagas till elev vid denna kurs fordras att hava erhållit avgångsbetyg från lantmannaskolas huvudkurs eller längre kurs eller lantbruksskola och att därvid hava erhållit minst betyget med beröm godkänd i jordbrukslära och husdjurslära samt intyg om lämp- lighet för fortsatta lantbruksstudier. Vidare fordras, antingen att hava ge- nomgått andra årskurs vid folkhögskolas huvudkurs och därvid deltagit i undervisningen i vissa ämnen, eller att hava avlagt realexamen, eller att kunna förete vitsord om motsvarande kunskaper.

Högskolans styrelse äger medgiva undantag från ovan angivna föreskrif- ter om avlagda examina för sökande, som på av styrelsen godtaget sätt styrkt sig äga motsvarande kunskaper.

Med avseende på praktiska förkunskaper kräves för inträde vid lantbruks- högskolan minst tre års väl vitsordad jordbrukspraktik, varav minst ett år vid mindre eller medelstort jordbruk. I praktiktiden må genomgången kurs vid lantbruksskola inräknas. Styrelsen äger att med hänsyn till arten av den vitsordade praktiken och övriga föreliggande kvalifikationer för särskilt fall medgiva förkortning av praktiktiden med högst ett år.

För avläggande av agronomexamen beräknas normalt en studietid vid högskolan av tre år. De hittills utexaminerade agronomerna torde emeller- tid i genomsnitt hava använt en icke obetydligt längre tid för sina examens- studier.

Från tiden för avläggandet av i viss mån kvalificerad studentexamen får alltså studeranden räkna med 6 a 7 års utbildning för agronomexamen, bort- sett från eventuell värnpliktstid och andra möjligen förekommande uppe- håll i utbildningen.

Agronomexamen avlägges å någon av följande tre studielinjer, nämligen jordbrukslinjen, husdjurslinjen och den ekonomiska linjen, så benämnda allt efter som huvudvikten vid studieämnenas gruppering hänförts till jordbruks— lärans, husdjurslärans eller lantbruksekonomiens område.

De' 1 agronomexamen ingående ämnena indelas med hänsyn till deras vikt och omfång å de olika linjerna i betygsämnen, slutförhörsämnen och kurs- ämnen. Jordbrukslinjens kurs upptager 8 betygsämnen, 6 slutförhörsämnen och 8 kursämnen, husdjurslinjens och den ekonomiska linjens kurs vardera 8 betygsämnen, 5 slutförhörsämnen och 8 kursämnen. Endast i betygs- ämnena prövas de studerandes insikter genom verklig tentamen, men vitsord eller intyg angående undervisningens inhämtande skall studerande för exa-

mens avläggande hava förvärvat i samtliga de till linjen hörande ämnena. Därvid skall gälla, att minst betyget med beröm godkänd erfordras i följande betygsämnen, nämligen å jordbrukslinjen i dels ett av ämnena lantbruks- botanik, lantbrukskemi och marklära, dels allmän jordbrukslära samt växt- odlingslära, å husdjurslinjen i dels ett av ämnena husdjurens anatomi och fysiologi, ärftlighetslära och lantbrukskemi, dels två av ämnena husdjurens utfodring och skötsel, husdjurens avels- och raslära samt växtodlingslära, å ekonomiska linjen i ett av ämnena matematik och nationalekonomi med statistik, dels lantbruksekonomi med handelslära samt lantbruksbokföring.

Studerande, som vid prov i betygsämne erhållit minst en betygsenhet ut- över de sålunda angivna lägsta fordringarna för examen, äger för varje så- dan betygsenhet bortvälja ett slutförhörsämne eller kursämne, tillhörande samma examensdel.

Den pedagogiska utbildningen vid lantbrukshögskolan består enligt hög- skolans undervisningsprogram däruti, att vederbörande lärare giver en för samtliga studielinjer gemensam kurs (25 timmar), omfattande dels föreläs- ningar över allmän och speciell undervisningslära (omkring 10 timmar), dels undervisningsövningar samt övningar i lantbruksjournalistik. Under vissa förutsättningar, som ovan angivits, kan ämnet bortväljas.

Den tidigare agronomutbildningen, som ägde rum vid de förutvarande lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp, var mindre omfattande. För vin- nande av inträde vid dylikt lantbruksinstitut erfordrades i fråga om teore- tiska kunskaper att hava genomgått andra ringen vid allmänt läroverk med minst betyget godkänd i modersmålet, matematik och biologi eller med före- teende av andra vitsord, som av lärarrådet godkändes, styrkt sig äga mot— svarande insikter i samma ämnen eller ock avlagt realskolexamen med minst betyget godkänd i modersmålet, tyska, geografi, matematik och natur- lära, och beträffande praktisk förutbildning att äga minst två års väl vits- ordad lantbrukspraktik. Vid institutet var kurstiden fastställd till två år. Kursplanen upptog icke anordningar för specialisering i studierna. Sedan agronomexamen avlagts fanns emellertid möjlighet att genomgå ettårig kon- sulentkurs med specialisering på tre linjer: jordbrukslinjen, husdjurslinjen och mejerilinjen.

Lantbrukshögskolans tillkomst innebär enligt kommitténs uppfattning av- sevärt ökade förutsättningar för en tidsenlig utbildning av lantbrukslärarna och därmed för en ändamålsenlig utveckling av lantbruksundervisningen i landet. Bland annat torde syftet med den genomförda linjeindelnjngen, in- nebärande viss specialisering i studierna, vara gott. Kommittén anser sig emellertid samtidigt böra framhålla, att det ur den allmänna lantbruksunder- visningens synpunkt utgör ett viktigt intresse, att denna specialisering, så vitt angår utbildningen av lantbrukslärare, icke drives för långt. Undervis- ningen vid lantmanna- och lantbruksskolor har utpräglat praktiskt syfte, och det är av vikt, att läraren vid sådan skola, även om hans egen undervisning omfattar endast vissa bestämda läroämnen, äger en tillfredsställande allmän agronomisk utbildning. Härtill kommer, att vid vissa skolor verksamheten

torde få beräknas erhålla sådan mindre omfattning, att tre agronomiskt ut- bildade lärare, representerande de tre olika studielinjerna vid lantbrukshög- skolan, icke kunna anställas. Men även där tre sådana lärare finnas, synas de särskilda förhållandena vid lantmanna- och lantbruksskolorna kunna föranleda, att lärarna i viss utsträckning få ersätta varandra i undervisnin— gen. Även i sådant fall är det av betydelse, att lärarnas eventuella speciali- sering ej lägger hinder i vägen. Den nuvarande bortvalsrätten vid lantbruks- högskolan synes ur förevarande synpunkter vara ägnad att i vissa fall ytter- ligare försvåra ett effektivt utnyttjande av lärarkrafterna vid ifrågavarande skolor. Kommittén har icke ansett sig böra närmare ingå på detta spörsmål men förutsätter, att lantbruksstyrelsen, som har att pröva behörigheten för olika lärartjänster vid sådana skolor, och lantbrukshögskolan i' samråd söka finna en tillfredsställande lösning av denna fråga.

Frågan om lantbrukslärarnas pedagogiska utbildning förtjänar enligt kom- mitténs mening att särskilt uppmärksammas. Om också en lärares förmåga att meddela undervisning är i hög grad beroende av inneboende anlag för lärarkallet, torde nämligen icke kunna förnekas, att varje läraraspirant -— liksom för övrigt också aspirant på konsulentbefattning och åtskilliga andra tjänster — är i behov av en viss vägledning i fråga om det sätt, på vilket lant- bruksundervisning bör meddelas. Å andra sidan torde man icke böra utgå ifrån, att genom dylik förberedande pedagogisk utbildning skola på en gång kunna erhållas fullgoda undervisare. Härvid spelar nämligen erfarenheten en stor roll.

Kommittén, som funnit nuvarande pedagogiska utbildning vara för knapp- händig, har övervägt, vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas i syfte att tillgodose ifrågavarande lärares beh0v av praktisk pedagogisk insikt. Där- vid har kommittén bland annat dryftat ett alternativ, innebärande att en särskild läroanstalt upprättades för ändamålet efter i huvudsak finskt mön— ster. Kommittén har vidare övervägt lämpligheten av att vissa lantmanna- och lantbruksskolor finge funktion av speciella övningsskolor för dylik lä- rarutbildning, därvid provårsinstitutionen vid läroverken i viss män skulle tjäna som förebild. Kommittén har emellertid kommit till den uppfattnin- gen, att till en början vissa mindre långt gående anordningar borde genom- föras i förevarande hänseende, och att erfarenheten sedermera finge utvisa, i vad mån ytterligare åtgärder för praktiskt-pedagogisk utbildning kunde befinnas påkallade. Sålunda har kommittén ansett sig böra föreslå, att ifrå- gavarande utbildning tills vidare får äga rum dels vid lantbrukshögskolan och dels vid lan-tmanna- och lantbruksskolorna under den tid agronomen tjänstgör såsom extra ordinarie ämneslärare.

Utbildningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan torde enligt kommitténs mening lämpligen böra anordnas efter i huvudsak följande linjer.

Främst för sådana studerande, som ämna ägna sig åt lärarverksamhet, utbygges den nu vid lantbrukshögskolan anordnade kursen i pedagogik. Den bör liksom hittills varit fallet omfatta dels föreläsningar och dels undervis- ningsövningar jämte övningar i lantbruksjournalistik.

Föreläsningarna böra omfatta pedagogik, psykologi och metodik. Det synes kommittén lämpligt, att en del av dessa föreläsningar uppdragas åt en med de praktiska förhållandena vid lantbrukets yrkesskolor väl förtrogen och i lantbruksundervisningen väl kvalificerad lärare. Tillhopa böra före- läsningarna upptaga förslagsvis 25 lektionstimmar.

Efter de pedagogiska föreläsningarnas slut bör varje deltagare i kursen in- för sina kamrater och i närvaro av läraren i pedagogik hålla en övnings- och en provföreläsning över något lämpligt jordbruksämne. Dessa föreläsnin- gar böra vara så avfattade, att de lämpligen kunna hållas vid en kurs för jordbrukare i allmänhet eller för eleverna vid en allmän lantbruksunder- visningsanstalt. Varje sådan föreläsning bör åtföljas av kritik.

De studerandes övriga undervisningsövningar böra lämpligen äga rum vid Ultuna lantbruksskola samt vid närbelägna lantmannaskolor. Innan studeranden får hålla några lektioner vid nämnda skolor hör han först hava åhört ett visst antal lektioner och av vederbörande lärare blivit underrättad om det sätt, på vilket undervisningen vid dessa skolor meddelas. Därefter bör den studerande hålla minst fyra övnings- och provlektioner tillhopa. Av dessa bör minst en övnings- och en provlektion hållas i ett av huvudämnena jordbrukslära, husdjurslära och lantbruksekonomi. Vid dessa övnings- och provlektioner bör förutom läraren i pedagogik och vederbörande lärare vid lantbruks- respektive lantmannaskolan jämväl ytterligare någon av lant- brukshögskolans lärare vara närvarande. Efter varje lektion bör hållas kritik.

Studerande, som deltagit i den pedagogiska kursen och hållit det föreskriv- na antalet lektioner, bör erhålla intyg häröver. För anställning såsom extra ordinarie ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola bör uppställas så- som villkor, bland annat, att sökanden kan förete intyg, varom här är fråga.

Sedan en från lantbrukshögskolan utexaminerad agronom erhållit anställ- ning såsom extra ordinarie ämneslärare vid lantmanna- eller lantbruksskola, bör det tillkomma vederbörande föreståndare att giva den unge läraren den handledning i fråga om undervisningsverksamheten, varav denne kan vara i behov. Det torde vidare böra ankomma på vederbörande inspektör att vid besök på skolan särskilt närvara vid sådan lärares lektioner samt följa hans undervisning och pedagogiska utveckling. Genom den av kommittén före- slagna anordningen, att agronom skall hava tjänstgjort minst två år såsom extra ordinarie ämneslärare, innan han kan anses behörig att erhålla mera fast anställning såsom ordinarie ämneslärare, torde på nu angivet sätt möj- lighet vinnas att pröva den unge agronomens lämplighet för lärarkallet, in- nan han i förekommande fall såsom ordinarie knytes till ifrågavarande un- dervisningsverksamhet.

Kommittén vill i detta sammanhang tillägga, att jämväl vid undervisningen i de olika fackämnena vid lantbrukshögskolan möjlighet i många fall torde yppa sig att giva den studerande vägledning med avseende på den framtida verksamheten i lantbruksundervisningens tjänst. Det synes sålunda vara både möjligt och lämpligt, att vederbörande lärare vid lantbrukshögskolan i före- kommande fall giva de studerande anvisningar om, på vad sätt det vid hög-

skolan inhämtade rika kunskapsstoffet lämpligen synes böra sovras i syfte att lantmanna- och lantbruksskolans undervisning skall erhålla den över- skådlighet och praktiska inriktning, som för sådana skolor är erforderlig. Kommittén förutsätter härvid, att lantbrukshögskolans lärare själva hava god kontakt med arbetet vid dessa jordbrukets ungdomsskolor. Den om- ständigheten, att ett betydande antal av högskolans studerande kunna för— väntas senare erhålla anställning vid ungdomsskolorna, synes utgöra ett starkt motiv för upprätthållandet av sådan kontakt.

Ytterligare vill kommittén uttala såsom sin mening, att det för den unge agronomen—läraren bör anses vara av stort värde att själv hava genomgått en lantmanna- eller lantbruksskola. En sådan förutbildning bör därför ef ter- strävas. Redan nu gäller, att genomgången kurs vid lantbruksskola må in- räknas i den såsom förutbildning till lantbrukshögskolan föreskrivna prak- tiktiden. Kommittén skulle ur nu angiven synpunkt finna det ändamålsen- ligt, att kurs vid lantmannaskola värdesattes på motsvarande sätt.

Lärare vid lanthushållsskolor.

Lärarinnepersonalen vid lanthushållsskolorna rekryteras nästan uteslu- tande från de båda med statsmedel understödda lanthushållningssemina- 1'ierna. Vi-d behandling av frågan om lärarinneutbildningen avseende lant- hushållsskolorna har kommittén därför ansett sig hava anledning taga hän— syn närmast till den utbildning, som ifrågavarande seminarier meddela.

För tillträde till lärarinnekursen i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan för huslig ekonomi kräves i fråga om teoretiska förkunska- per, att sökanden genomgått 8-klassig flickskola eller avlagt realexamen eller genomgått två humanistiska folkhögskolekurser på sammanlagt minst 10 månader samt att hava genomgått kurs i lanthushållsskola. Med avseende på praktiska förkunskaper kräves att minst ett halvt år hava arbetat i lant- hushåll.

Kursen varar två år. Första terminen tillbringas vid fackskolan i Uppsala, ett helt är å skolans lantgård Brogård samt följande vårtermin åter vid fackskolan i Uppsala.

För vinnande av inträde såsom elev vid Fredrika Bremerförbundets lant- hushållningsseminarium i Rimforsa kräves i fråga om teoretiska förkunskaper att hava avlagt realexamen eller äga motsvarande behörigen styrkta kunska- per 1 modersmål, matematik, fysik och kemi. Med avseende på praktiska för- kunskaper kräves att hava minst ett är allvarligt deltagit i alla inom ett hem på landet förekommande sysslor, ävensom, vad beträffar sökande, som ämnar under lärokursens andra år begagna sig av undervisningen i trädgårdslära- rinnekursen, minst ett års praktik i större trädgård.

Seminariet omfattar tre kurser, nämligen lanthushållslärarinnekursen, skol- kökslärarinnekursen samt trädgårdslärarinnekursen. Undervisningen vid var- je kurs fortgår under två år. Första årets undervisning är gemensam för

samtliga kurser och avser att bibringa eleverna praktiska och teoretiska kun— skaper på alla områden, som beröra ett lanthushåll. Andra året ägnas åt specialutbildning i de ämnen, som ingå i vederbörande kurs. Seminariets styrelse äger medgiva att elev må befrias från något eller några av semina- riets läro- och övningsämnen.

Undervisningen vid de båda seminarierna omfattar i väsentliga delar sam- ma ämnen och är dels teoretisk dels praktisk samt förenad med undervis- ningsövningar, omfattande demonstrationer, teoretiska lektioner och före— drag, ävensom ledning av praktiskt arbete.

Den teoretiska undervisningen omfattar psykologi, pedagogik, metodik, kemi, fysik, bakteriologi, botanik, fysiologi, hälso- och sjukvårdslära, bar- navård, närings- och födoämneslära, vävteori, hemvård, trädgårdsskötsel, husdjursskötsel och mjölkhushållning, jordbrukslära, bokföring, uppstäl- lande av hushållsbu-dget samt samhällslära.

Den praktiska undervisningen omfattar matlagning, bakning, slakt och konservering, slöjd (vävning och sömnad m. m.), hemvård (renoverings- arbeten, städning, rengöring, tvätt, mangling och strykning), trädgårdssköt- sel och tillvaratagande av trädgårdens produkter, husdjurens skötsel, mjölk- ning, smör- och ostberedning samt lantbruksarbeten.

Den pedagogiska utbildningen vid lanthushållningsseminarierna omfattar, enligt de uppgifter kommittén erhållit, teoretiska lektioner i pedagogik, psyko- logi och metodik (omkring 50 timmar), hospitering vid olika slag av lek- tioner, föredrag och demonstrationer samt uppgörande av förslag till kur- ser m. m. Vidare få eleverna hålla 1—2 föredrag inför sina kamrater även- som 6—8 demonstrationer samt 7—12 provlektioner med elever i lanthus- hållsskola och fortsättningsskola. Under 21—24 dagar anordnas övning i ledning av praktiskt arbete.

Beträffande den praktiskt pedagogiska utbildningen giva ovanstående upp- gifter vid handen, att lanthushållslärarinnorna erhålla något större övning vid sin utbildningsanstalt än vad agronomerna för närvarande få vid sin. Under åberopande av vad kommittén ovan beträffande agronomerna anfört med avseende på den fortsatta pedagogiska övningen såsom extra ordinarie ämneslärare, vilket i tillämpliga delar gäller även för lanthushållsskolorna, får kommittén uttala såsom sin mening, att särskilda åtgärder icke för närva- rande synas böra vidtagas för en utökning av den nu vid lanthushållnings- seminarierna meddelade pedagogiska undervisningen.

Emellertid har kommittén det intrycket, att hela frågan om lanthushållslä- rarinneutbildningen lämpligen bor-de inom den närmaste framtiden göras till föremål för särskild utredning. Enligt kommitténs uppfattning äro delvis gan- ska ingripande reformer i denna utbildning av behovet påkallade. Bland annat synes det vara önskvärt, att eleverna vid lanthushållningsseminarium i all- mänhet ägde ett bättre teoretiskt underlag för studierna. Vidare synes den praktiska förutbildningen böra vara så planlagd, att garantier finnas för kunnighet i allehanda praktiska arbeten, omfattande tillräcklig tid för övning i husdjursskötsel och särskilt smådjursskötsel, i trädgårdsskötsel och i lant-

hushåll in. in. Praktiken i lanthem — helst elevgårdar under kontroll ——— bör om möjligt åtminstone delvis avse verklig bondgård, där husmodern själv deltager i allt arbete.

Själva seminarierna torde behöva bättre utrustas med undervisningsmate- riel, laboratorier och bibliotek. Undervisningen torde behöva i viss utsträck- ning omläggas efter nya principer, t. ex. med tillämpad näringslära i matlag- ningen och med hänsyn mera tagen till möjligheterna att vid låga inkomster skaffa en fullvärdig kost. I de flesta ämnen torde en grundligare teoretisk undervisning vara påkallad. Möjligen kan tid härför vinnas genom avlast- ning av en del praktiskt arbete, som lämpligen kan överflyttas till förutbild- ningen.

Möjligt är, att här ifrågasatt utredning lämpligen bör sammanföras med en utredning om skolkökslärarinneutbildningen. Undervisningen på landsbyg- den utanför lanthushållsskolorna bestrides nu av dels lanthushållslärarinnor, dels och huvudsakligen av skolkökslärarinnor. Dessa senare torde i många fall icke tidigare haft kontakt med landsbygden, och utbildningen vid skol- köksseminarierna torde uteslutande vara upplagd för konsumenthushåll. År- ligen utexamineras ungefär 25 lanthushållslärarinnor och ungefär 65 skol- kökslärarinnor. En undersökning skulle sannolikt visa, att undervisningen i husligt arbete i vårt land skulle vara betjänt av att en större del av lärarinne- kåren ägde grundligare utbildning för landsbygdsförhållanden.

Lärarnas fortbildning.

Inom lanthushållningen med därtill hörande kunskapsområden går utveck- lingen snabbt framåt, och av lärarna vid jordbrukets ungdomsskolor krävas icke ringa ansträngningar för att följa med sin tid. För att i någon mån un— derlätta detta har staten under senare år lämnat understöd för anordnandet av särskilda fortbildningskurser för lärarpersonal vid lantbruksundervisnings- anstalter.

Följande kurser hava under nedannämnda år anordnats för lärare vid lant- manna- och lantbruksskolor:

1924 växtodlingskurs i Svalöv, 1925 kurs i husdjurslära å Vilan, 1934 kurs i lantbrukets avsättningsfrågor och jordbrukskooperation i Sala och kurs i maskinlära och elektroteknik i Ultuna,

1935 kurs i jordbrukets driftslära, lantbruksbokföring och pedagogik i Strängnäs och kurs i maskinlära och elektroteknik i Ultuna,

1936 kurs i ladugårdshygien vid veterinärhögskolan, samt 1937 ävenledes kurs i ladugårdshygien vid veterinärhögskolan. För lanthushållslärarinnor anordnades 1933 en kurs i jordbruksämnen å Brogård, 1936 en kurs i pedagogik och psykologi i Rimforsa samt 1937 en kurs i slöjd i Mora.

11—378684.

Ifrågavarande kurser synas hava varit till stort gagn, och jämförbar kurs- verksamhet bör därför enligt kommitténs mening även i fortsättningen bedri- vas. Den omständigheten, att lantbruksundervisningen nu torde stå inför en viss reformering, synes göra det särskilt påkallat, att de redan verksamma lä— rarna — och detta gäller både agronomerna och lanthushållslärarinnorna — beredas talrika tillfällen att förkovra sig inom sina ämnesområden. Därvid torde icke minst böra beaktas behovet av fortbildningskurser i praktisk peda- gogik. Särskilda kurser rörande administrativa och organisatoriska problem avseende lantbruksundervisningsanstalterna torde även böra övervägas, där- vid såsom kursdeltagare synas kunna ifrågakomma såväl redan fungerande föreståndare som också lärare, vilka önska bereda sig för sådan uppgift.

Kap. 11. Lärarnas tjänstgörings- och avlönings- förhållanden.

Tjänstgöringsförhållanden.

Allmänna synpunkter. Vid nuvarande anordning av lantbruksundervis- ningen hlir omfattningen av de fast anställda lärarnas tjänstgöring mycket varierande vid olika skolor. Lantbruksskolornas verksamhet pågår året runt, och lärarna få därigenom också ständig sysselsättning. l enstaka fall an- ses dock andre läraren kunna undvaras under sommarhalvåret. De flesta lantmannaskolors ordinarie undervisning utgöres av endast vinterkurs, om- fattande 125 arbetsdagar eller något därutöver. Under den långa undervis- ningsfria tid, som därigenom uppstår, har visserligen föreståndaren att hand- lägga åtskilliga ärenden av bland annat administrativ art, men detta kan icke anses helt taga hans tid i anspråk. Övriga lärare äro under sådan tidsperiod praktiskt taget helt befriade från tjänstgöring vid skolan. Vad slutligen lant- hushållsskolan beträffar, äro tjänstgöringsförhållandena där ännu mer va— rierande. Undervisningsprogrammet kan omfatta en till tre kortare kurser, en eller två längre kurser, en längre och en kortare kurs eller i ett par fall en kurs om 9—10 månader. Allt efter programmets på detta sätt angivna storlek växlar också lärarpersonalens tjänstgöringstid. Anställningen ans—es omfatta själva kurserna som sådana, och därest ej minst två kurser hållas under samma läsår, har icke ens föreståndarinnan rätt till fri bostad vid skolan under hela året.

Närmast vid vissa lantmannaskolor plåga vid sidan av den ordinarie un— dervisningen mer eller mindre regelmässig-t anordnas kortare utbildnings- och undervisningskurser. Undervisning vid sådana kurser anSes dock icke innefattas i skyldigheterna för skolans lärare, varför i förekommande fall

uppgörelse får träffas med dem, innefattande bland annat överenskommelse- om särskilt undervisningsarvode.

Denna organisation för undervisningen har givit uppliov till ett i många fall svårlöst sysselsättningsproblem. Av de uppgifter, som kommittén i detta ärende inhämtat från vederbörande, framgår, att åtskilliga lärare haft svårt att över huvud taget erhålla sysselsättning under ledighetstiden i skolarbetet, och där sysselsättning vunnits har denna icke sällan haft sådan karaktär, att dess betydelse huvudsakligen får sökas i det tillskott till årsinkomsten, som läraren därigenom erhållit, under det att dess värde för lärarens fortsatta undervisningsverksamhet måste betecknas såsom skäligen ringa.

Enligt kommitténs uppfattning kan en av de viktigaste förutsättnin— garna för fortsatt gynnsam utveckling inom lantbruksundervisningen sägas vara, att lärarnas sysselsättningsförmåga bringas till bättre lösning. Vid nyordning på detta område synas särskilt följande principer böra tjäna till ledning.

1. Lärarna böra stå till vederbörande skolas förfogande i den utsträck- ning skolan behöver dem, ej blott för huvudkurser utan även för kortare ut- bildnings- och undervisningskurser.

2. Lärarnas arbetskraft bör, i den mån den ej tages i anspråk för sko- lans undervisningsverksamhet, utnyttjas på ett sådant sätt, att skolans syfte därigenom främjas och läraren erhåller ökade förutsättningar att meddela en efter bygdens förhållanden anpassad, gagnande undervisning. Den första av dessa punkter innebär, bland annat, att en lärares medver- kan uti en vid skolan anordnad kortare undervisningskurs icke får göras be- roende av att vederbörande lärare finner de ekonomiska villkoren vara till- fredsställande, och den senare punkten syftar bland annat därtill, att den från undervisning ledige läraren bör sysselsättas med arbetsuppgifter, som ligga hans ämnesområde nära, och främst inom den bygd, från vilken skolan hämtar det stora flertalet av sina elever.

Undervisningsskyldighet. När kommittén nu går att något beröra frågan om lärarpersonalens tjänstgöringsskyldighet, vill kommittén förutskicka, att de för tjänstgöringen grundläggande betingelserna kunna gestalta sig olika vid skilda skolor och att därför jämkningar i undervisningsskyldigheten kun- na vara motiverade i särskilda fall. I det följande tager kommittén sålunda hänsyn endast till vanligen rådande förhållanden.

1. Lantmannaskola. Med föreståndarskapet vid lantmannaskola följa vissa administrativa och förvaltning'smässiga göromål, innefattande bland annat funktioner i styrelse och lärarråd, handhavandet av skolans skriftväxling, upprätthållandet av ordningen vid skolan, bestyr samman- hängande med elevanskaffning, anordningar för eleverna under deras vistel- se vid skolan samt ledning och övervakning av den praktiska elevutbildnin— gen m. m., vården om skolans fasta och lösa egendom, varibland särskilt må nämnas skötseln av skoljordbruket, m. m. Vid bestämmande av före- ståndarens undervisningsskyldighet måste givetvis hänsyn tagas till berörda

arbetsuppgifter, vilka normalt tendera att ökas i samma mån som skolans elevantal blir större och skolans verksamhet mera omfattande. Med hän- synstagande härtill har kommittén funnit rimligt räkna med att förestånda- rens undervisning omfattar 14—20 veckotimmar allt efter skolans storlek och andra undervisningen påverkande förhållanden.

Ämnesläraren kan mera odelat ägna sig åt undervisningen. Dock må icke förglömmas, att läraren skall i viss utsträckning taga hand om eleverna även utom lärorummet, och han får förutsättas lämna viss medverkan i fråga om skoljordbrukets skötsel ävensom i övrigt biträda föreståndaren i dennes all- männa åligganden. Vid prövning av frågan om sådan lärares undervisnings- skyldighet förtjänar vidare uppmärksammas, att lantbruksundervisningen så- som i huvudsak tillämpad vetenskap ställer relativt stora krav på läraren. Denne måste, för att undervisningen skall bliva levande, hålla nära kontakt med jordbruksnäringens praktiska förhållanden. Härför åtgår icke ringa tid, vilken skäligen bör inräknas bland förberedelserna för lektionerna. Med hänsynstagande till vad som anförts har kommittén ansett, att ämneslärares undervisningsskyldighet lämpligen bör omfatta 20—24 veckotimmar. Varia- tionen i timantalet betingas av det större eller mindre elevantal, som tillhör kursen eller studiegruppen, ävensom proportionen inom undervisningen mel- lan föreläsningar och övningar av olika slag.

För extra ordinarie ämneslärare synes skäligen böra beräknas samma un- dervisningsskyldighet som föreslagits för ämneslärare.

2. L a n t b r n k 5 s k 0 l a. Föreståndaren vid en lantbruksskola har i hu- vudsak samma organisatoriska uppgifter som kollegan vid lantmannaskolan. Den till lantbruksskolan knutna jordbruksegendomen får likväl förutsättas vara betydligt större än ett skoljordbruk vid lantmannaskola, och som följd därav kommer lantbruksskoleföreståndarens tid att iavsevärt större utsträck- ning tagas i anspråk för jordbruksförvaltningen. Ytterligare får beaktas, att föreståndaren har att leda elevernas praktiska lantbruksutbildning icke blott under sommaren utan även under vinterhalvåret. På grund härav kan vid lantbruksskolan föreståndaren icke i samma omfattning deltaga i den teore— tiska undervisningen som vid lantmannaskolan. Å andra sidan är det synner- ligen önskvärt, att den stora praktiska erfarenhet och sakkunskap, som får anses förefinnas hos en lantbruksskolas föreståndare, i största möjliga ut- sträckning får göra sig gällande även i den teoretiska undervisningen. Enligt kommitténs mening torde föreståndarens undervisningsskyldighet bliva lämp- ligt avvägd, om den får omfatta 10—12 veckotimmar. Ämnesläraren vid lantbruksskola har ävenledes i huvudsak samma allmän- na uppgifter som kollegan vid lantmannaskola. Dock torde han lämpligen böra i större utsträckning medverka vid skolegendomens förvaltning, och även i elevernas praktiska lantbruksutbildning hör han taga del. På grund härav torde hans undervisningsskyldighet skäligen böra begränsas till 16——20 vecko- timmar. För extra ordinarie ämnesläraren torde undervisningsskyldigheten lämpligen givas liknande omfattning. Vad nu sagts om undervisningsskyldighet för lärarpersonal vid lantbruks-

skola avser huvudsakligen vinterhalvåret. Under sommaren får den teore- tiska undervisningen mindre omfattning, medan de praktiska uppgifterna bli- va mera krävande. För lärarpersonalen får då räknas med en motsvarande förskjutning i fråga om tjänstgöringens innehåll.

3. L a n t h u 5 h ä 1 l s s k 0 l a. Det vid lanthushållsskolan tillämpade un- dervisningssystemet försvårar fastställandet av fixerad undervisningsskyldig- het. Den teoretiska undervisningen har relativt mindre omfattning. Vid den praktiska undervisningen uppdelas eleverna i grupper, som var för sig hand- ledas av en lärarinna. En dylik grupp sysselsättes i regel med samma slags ar- bete under hela dagen, och därigenom blir också lärarinnan jämförelsevis bun- den. På grund av de särskilda förhållanden, som sålunda råda vid lanthus— hållsskolan, har kommittén icke funnit möjligt att för dess personal angiva den undervisningsskyldighet, som kunde anses lämplig. I samband härmed får kommittén erinra om att jämlikt kommitténs här förut framlagda förslag föreståndarinnan vid varje lanthushållsskola skulle erhålla motsvarande orga- nisatoriska uppgift som föreståndaren vid en lantmannaskola samt att lärar- personalen beträffande de allmänna uppgifterna avseende omhändertagandet av eleverna m. rn. skulle hava samma funktioner som övriga lantbruksunder- visningsanstalters lärarpersonal.

Undervisningsskyldighetens delvisa uppfyllande genom andra arbetsupp- gifter. Vid lantbruksskola kunna lärarna anses få full sysselsättning med de uppgifter som där föreligga. Kommittén har redan vid diskussionen om ifrå- gavarande lärares undervisningsskyldighet räknat med de särskilda förhållan- den, som råda vid sådan skola. Även vid lanthushållsskola torde under kurs— tid den anställda lärarpersonalen kunna fullt utnyttjas. Däremot synas för lantmannaskolans vidkommande fall kunna inträffa, då så icke blir förhål- landet.

Såsom redan anförts, är agronomutbildningen numera specialiserad på tre linjer: jordbrukslinjen, husdjurslinjen och den ekonomiska linjen. På grund härav framstår det som ett viktigt önskemål, attlninst tre agronomiskt utbil— dade lärare finnas vid varje lantmannaskola. Vid mindre sådan skola lärer det emellertid icke vara möjligt att effektivt utnyttja så många lärare vid un- dervisningen. Men även vid något större skola och särskilt om Skogshushåll- ning ingår som ett mera betydande ämne i undervisningen, blir saken måhän- da komplicerad. Enligt kommitténs mening bör i vissa fall den möjligheten stå öppen, att en eller flera av lärarna delvis sysselsättas med andra uppgifter. Därvid bör främst ifrågakomma verksamhet i vederbörande hushållningssäll- skaps tjänst, såsom t. ex. medverkan i av sällskapet anordnade undervisnings— kurser. Arbete för ungdomsorganisationer, försöksringar, bokföringsför- eningar och därmed jämförbara organisationer bör också kunna godkännas såsom kompensation för visst avdrag i undervisningsskyldigheten vid skolan.

Det kan anmärkas, att genom nu ifrågasatt anordning den fasta lantbruks- undervisningen skulle komma att belastas med vissa kostnader för lärares av—

löning, som rätteligen borde falla på hushållningssällskap eller annat organ, som i viss utsträckning skulle sysselsätta ifrågavarande lärare. Kommittén har uppmärksammat detta spörsmål men kommit till den uppfattningen, att det i själva verket icke torde betyda så mycket, om dessa kostnader ej hållas strängt isär. Läraren kommer hela tiden att tjäna lantbruksundervisningen, tagen i vidsträckt bemärkelse, och genom den »utåtriktade» verksamheten främjar han direkt skolans syfte på flera sätt.

Därest den totala undervisningsskyldigheten för en lärare bestämmes i form av visst antal undervisningstimmar per vecka, bör det vid minskning av lära- rens undervisning vara lätt att fastställa, hur stor del av tiden han bör stå till förfogande för andra uppgifter, enär undervisningsskyldigheten per effektiv arbetsdag vid skolan givetvis får förutsättas bliva oförändrad. Om exempel— vis lärarens undervisningsskyldighet är bestämd till 24 veckotimmar och hans verkliga undervisning i stället motsvarar i medeltal 16 timmar i veckan, då bör läraren under omkring en tredjedel av undervisningstiden kunna arbeta med andra uppgifter. Denna »fritid från skolan» bör i det valda exemplet kunna fördelas med två dagar per vecka eller sammanföras i längre perioder allt efter omständigheterna.

Nu angivna system för sysselsättning av lärare, som icke har full undervis— ningsskyldighet vid skolan, förutsätter emellertid en viss kontroll. Det [torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser i detta hänseende.

Lärares verksamhet under tid då huvudkurs icke pågår. Kommitténs förslag till lantbruksundervisningens organisation innebär, att vid åtskilliga lantbruksundervisningsanstalter huvudkurs pågår hela året samt att vid andra skolor kurser pågå så stor del därav, att lärarens arbetskraft _ om hänsyn tages till behovet av ferier eller semester — vid full tjänstgöring blir helt ut- nyttjad. Detta får sålunda anses gälla beträffande lantmannaskola med hel- årskurs, längre kurs eller fortsättningskurs, lantbruksskola samt lanthushålls— skola med två halvårskurser eller årskurs. Vid lantmannaskola med enbart vinterkurs samt —— i förekommande fall lanthushållsskola med endast en halvårskurs förefinnes däremot ett verkligt »sysselsättningsproblem» beträf- fande lärarpersonalen. Kommittén har redan tidigare framhållit, att åtgär- der för ett lämpligt tillvaratagande och utnyttjande av denna arbetskraft få anses utgöra en viktig angelägenhet.

Vad först angår nu avsett slag av lantmannaskola, finner kommittén det vara lämpligt, att den från huvudkurs fria tiden i första hand tages i anspråk för kortare kurser vid skolan. Enär denna fria tid utgöres av sommarhalv- året, lärer det emellertid åtminstone tidvis bliva förenat med svårigheter att i större utsträckning erhålla elever från det praktiska jordbruket till dy— lika kurser.

Av dylik lantmannaskolas lärarpersonal blir föreståndaren i viss mån bun- den vid skolan även sommartiden. Vissa administrativa uppgifter föreligga även då, och skoljordbruket kräver regelbunden tillsyn. Helt kan dock ej ar-

betskraften beräknas bliva tagen i anspråk för dylika skolans uppgifter. Äm- neslärare och i förekommande fall extra ordinarie ämneslärare förfoga natur- ligtvis mera fullständigt över den från undervisning lediga tiden.

För lanthushållsskola med endast en halvårskurs ställa sig förhållandena i förevarande hänseende i stort sett likartade med dem, som gälla vid lantman- naskola med enbart vinterkurs, dock att vid lanthushållsskola, som här avses, jämväl föreståndarinnan kan beräknas i större utsträckning förfoga över sin tid mellan huvudkurserna.

Kommittén har upprepade gånger framhållit vikten utav, att den i angivna fall lediga, kvalificerade arbetskraften blir utnyttjad i det dubbla syftet, att lärarnas arbete skall på bästa sätt komma jordbruket till godo och att lärar- na genom denna verksamhet skola få ökade förutsättningar att anpassa sko- lans undervisning efter elevernas behov. Detta torde förutsätta, att en dylik lärares verksamhet utanför skolan i regel måste avse uppgifter, som ligga inom vederbörande hushållningssällskaps verksamhetsfält, vare sig de bedri- vas av sällskapet självt eller av detta närstående organ. En fullt tillfredsstäl- lande lösning av detta problem kan enligt kommitténs mening vinnas, endast om verksamheten vid dylik skola, på sätt kommittén i det föregående före— slagit, inordnas såsom ett led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet och lärarpersonalen i överensstämmelse därmed anställes av hushållningssällskapet. Där denna organisatoriska åtgärd icke anses kunna vidtagas, torde den mera lösliga anordningen få tillämpas, att hushållningssällskapet eller annat vederbörande organ träffar avtal med lära— ren från fall till fall.

Vad här ovan anförts beträffande lärares tjänstgöringsförhällanden har icke avseende på speciallärare. Dessa anställas för vissa bestämda, relativt begränsade uppgifter. Full tjänstgöringstid ifrågasättes icke för dem, och något sysselsättningsproblem uppstår då icke heller.

Avlöningsförhållanden. Gällande bestämmelser.

Avlöning till fast anställd lärarpersonal vid lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor regleras genom gällande kungörelser angående statsunder- stöd till ifrågavarande skolor. Avlöningsförmånerna utgöras av dels kontant lön, dels naturaförmåner. Den kontanta lönen utgår med minst de belopp, som finnas upptagna i följande tabell. Endast i undantagsfall torde de till- lämpade lönevillkoren innefatta något högre kontant lön, än vad dessa mini- mibelopp angiva.

Å ett belopp motsvarande hälften av ovannämnda kontanta minimibelopp utgår dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare vid 5. k. oreglerade verk gällande grunder (för 3:e kvartalet 1937 med 31 %). Enligt vad kom- mittén inhämtat, har därjämte landsting berett utfyllnad till det av statsme-

Befattningshavare Grim-lön Ålderlsällägg Lantmannaskolor. Föreståndare med tjänstgöring endast vid huvudkurs (vinterkurs) 4000 2 a 500 Lärare » ) ) ) ) » 3000 3 få 500 Föreståndare » » vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs ........................ 5400 2 a 500 Lärare med tjänstgöring vid dylik kurs jämte längre kurs, fort- sättningskurs eller andra årskurs ............................ 3700 3 a 500 Lantbruksskolor. Föreståndare .................................................. 5400 2 a 500 Förste lärare .................................................. 3700 3 a 500 Lanthushållsskolor. Föreståndarinna för första kortare kurs ........................ 1 400 » » andra » » ........................ 1 000 | ) » tredje » » ........................ 800 [' 2 51 300 » » första längre » ........................ 2000 | » » andra » » ........................ 1 400 Lärarinna » första kortare » ........................ 1 000 » > andra » » ........................ 800 » » tredje » » ........................ 600 3 a 300 ) » första längre » ........................ 1 500 » » andra » » ........................ 1000

Anm. 1. Beträffande älderstilläggen gäller, att det första tillträdes efter i regel fem års tjän- stetid, det andra efter ytterligare fem år och det tredje, där sådant förekommer, efter än ytterligare fem år. För tillträdandet av ålderstillägg fordras att vederbörande lärare bestritt sin tjänst under viss minsta del av den i dylik femårsperiod ingående undervisningstiden. För lanthushållsskola gäller i sådant hänseende såsom särskilt villkor, att tjänstgöringstiden under ifrågavarande femårsperiod skall omfatta tillhopa minst 500 undervisningsdagar.

Anm. 2. Därest vid lanthushållsskola föreståndarinna eller lärarinna under samma läsår bestrider undervisning vid en kortare och en längre kurs, utgår avlöning till henne för den längre . kursen såsom för första kurs, även om denna kurs hålles efter den kortare kursen. Avlöningen för den kortare kursen utgår i stället såsom för andra kurs.

del utgående dyrtidstillägget vid 28 lantmannaskolor och 18 lanthushålls- skolor.

Vidare utgår från och med 1 juli 1936 provisorisk'avlöningsförbättring till lärare vid lantmannaskolor med följande belopp för helt år räknat, nämligen till föreståndare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs 420 kronor, och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs 600 km— nor, samt till fast anställd lärare med tjänstgöring enbart vid huvudkurs 385 kronor, och vid dylik kurs jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs 500 kronor. Till vikarierande lärare med full tjänstgöring utgår 285 kronor.

Från och med den 1 juli 1937 utgår provisorisk avlöningsförbättring även till lärare vid lantbruksskolor med 600 kronor till föreståndare, 500 kronor till förste lärare och 285 kronor till vikarierande förste lärare, allt för år räknat.

I fråga om rätten till naturaförmåner stadgas i gällande kungörelse angå- ende statsunderstöd till lantmannaskolor m. m., att föreståndare vid sådan skola skall åtnjuta fri bostad av i regel minst fem rum och kök ävensom er- forderligt bränsle. Där dessa förmåner icke kunna beredas, skall kontant ersättning lämnas med så stort belopp, som kan anses motsvara sagda förmå- ners värde, dock minst 800 kronor. För lärare omfattar motsvarande förmån bostad av i regel minst fyra rum och kök, därest han har eget hushåll, samt eljest bostad av minst två rum ävensom i båda fallen erforderligt bränsle. Den i förekommande fall lämnade kontanta ersättningen skall utgå med be- lopp som motsvarar sagda förmåners värde, dock minst 500 kronor.

Beträffande lantbruksskola föreskrives i berörda hänseende helt kort, att föreståndare och förste lärare skola åtnjuta bostad och bränsle jämte erfor- derligt trädgårdsland.

Motsvarande bestämmelser avseende lanthushållsskola utsäga, att före- ståndarinna har rätt till minst två rum och lärarinna till minst ett rum, i båda fallen jämte erforderligt bränsle. För lärarinna kan bostadsförmänen utby- tas mot ett kontant belopp av minst 300 kronor. Såväl föreståndarinna som lärarinna äga åtnjuta nämnda naturaförmåner under hela läsåret, därest anställningen vid skolan under samma läsår omfattar minst två kurser. I detta sammanhang förtjänar ytterligare nämnas, att under tid då kurs pågår föreståndarinna och lärarinna äga rätt att åtnjuta kost i elevhushållet till självkostnadspris.

Avlöningen till extra lärare respektive lärarinna med full tjänstgöring reg- leras icke genom allmänna föreskrifter. Enligt vad kommittén inhämtat, sy- nes det vara vanligt, att dylik lärare vid lantmannaskolas vinterkurs erhåller ett arvode av omkring 1 500 kronor och kollegan vid lantbruksskolan, därvid tjänstgöringen omfattar hela året, likaledes omkring 1 500 kronor. För extra lärarinna vid lanthushållsskola torde ett månadsarvode av 100 kronor vara vanligt. I de flesta fall torde jämte den kontanta lönen utgå bostadsförmån och i särskilda fall — vid lantbruksskola och lanthushållsskola — jämväl fri kost.

!

Kommitténs förslag till lönereglering.

Kommittén har ansett, att i dess uppgift jämväl inginge spörsmålet om eventuell lönereglering för lantbruksundervisningsanstalternas lärarpersonal. Kommittén har stärkts i denna uppfattning genom vissa uttalanden, som ve- derbörande statsråd gjort i samband med avgivande av förslag till riksdagen om provisorisk avlöningsförbättring åt vissa grupper av ifrågavarande lant- brukslärare.

Vid övervägande av denna fråga har kommittén icke kunnat undgå att finna, att det nuvarande arvodessystemet är långt ifrån tillfredsställande. Den kontanta avlöningen utgår i regel efter lästid, och lärarens anställning vid skolan betraktas i huvudsak avse endast den tid, då i vederbörande reg- lemente upptagen undervisningskurs pågår. Övrig tid anses läraren äga fritt disponera. Det är uppenbart, att förutsättningarna för ett effektivt utnytt- jande av skolan i lantbruksundervisningens tjänst därigenom väsentligt minskas. För vinnande av ett fullgott resultat torde det vara erforder- ligt, att lärarens anställningsvillkor äro sådana, att om möjligt hela hans ar- betskraft ägnas åt skolan och denna närstående verksamhet, och vidare, att lärarens avlöningsförhållanden så ordnas, att den bestämda årslönen så vitt möjligt får avse lärarens totala arbetsprestation och icke endast viss del därav.

Vid nuvarande lönesystem är det icke möjligt att på ett tillfredsställande sätt avväga till ifrågavarande lärarpersonal utgående lönehelopp med hänsyn till dyrortsförhållanden och andra jämförbara faktorer. Även häruti ser kom- mittén en olägenhet.

En särskilt viktig synpunkt vid ställningstagandet till denna fråga har kommittén funnit vara angelägenheten utav, att ifrågavarande lärargrupp er- håller sådana anställningsvillkor, att verksamheten i lantbruksundervisnin- gens tjänst kan anses innefatta skälig trygghet för befattningshavaren i ekono- miskt hänseende. Endast om detta villkor är uppfyllt, torde i längden lärar- befattningarna vid våra lantbruksundervisningsanstalter kunna rekryteras på ett tillfredsställande sätt. I detta sammanhang förtjänar jämväl beaktas, att beträffande den agronomiskt skolade lärarpersonalen själva utbildningstiden numera, såsom den redan lämnade redogörelsen i ämnet giver vid handen, är avsevärt längre än tillförne, Därigenom hava också kostnaderna för utbild- ningen betydligt ökats.

Enligt kommitténs mening kan nyssnämnda krav icke på ett ändamålsen- ligt sätt tillgodoses, därest icke lönereglering enligt i huvudsak samma grun— der, som gälla för statstjänare, genomföres jämväl för lärarpersonal vid lantbruksund-ervisningsanstalter. Den omständigheten, att under senaste tid dylik lönereglering beslutats för andra kategorier av lärare, därav för- utom lärare vid det statliga undervisningsväsendet jämväl folkskollärare m. fl., utgör enligt kommitténs uppfattning ytterligare skäl för att motsva- rande åtgärder vidtagas även beträffande lantbrukslärarna.

Kommittén har sålunda ansett sig böra föreslå, att lönereglering i unge- färlig överensstämmelse med det statliga systemet genomföres för lantbruks- undervisningsanstalternas lärarpersonal. Vid uppgörande av förslag till be- stämmelser för denna lönereglering har kommittén funnit sig kunna i vä- sentliga delar bygga på det motsvarande förslag, som uppgjorts med avse- ende på folkskollärarna. Kommitténs förslag, som omfattar både ordinarie och icke ordinarie lärare, återfinnes i det följande. Till motivering av vissa i förslaget intagna bestämmelser vill kommittén redan nu anföra följande.

Kommittén har övervägt, huruvida en lönereglering för lärarpersonal vid

lantbruksundervisningsanstalter lämpligen kan genomföras under förutsätt- ning att det nuvarande nettolönesystemet bibehålles, d. v. 5. att lärarna lik- som hittills ätnjuta bostad och bränsle in natura eller kontant ersättning för utebliven sådan förmån och att den kontanta lönen så avpassas, att den samlade löneinkomsten, kontant och in natura, i möjligaste mån motsvarar lön i de löneklasser inom det allmänna lönesystemet, dit respektive lärare kan anses böra hänföras. Emellertid har kommittén funnit, att allvarliga olägenheter kunna väntas bliva förenade med ett sådant lönesystem, och kommittén har därför stannat vid, att löneregleringen för ifrågavarande lä- rare bör —— liksom för övrigt är fallet beträffande lärare vid läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter ävensom folkskollärare m. fl. — bygga på bruttolöneprincipen. Denna innebär, att hela avlöningen till läraren utgår såsom kontant lön och att läraren lämnar ersättning för anvisad tjänstebostad efter det värde, denna beräknas hava med hänsyn till hyrespriserna i orten.

Vid fastställandet av ifrågavarande hyresbelopp böra enligt kommitténs mening de grunder lämpligen kunna tillämpas, som komma att gälla för folkskollärare m. fl. Enär föreståndare och ämneslärare vid lantmanna- och lantbruksskola få förutsättas hava större tjänstebostad än folkskollärare, måste tillägg göras till den tabell avseende löneavdrag för tjänstebostad, som ingår i avlöningsreglementet för folkskollärare m. fl. För enkelhets skull föreslår kommittén, att löneavdraget för tjänstebostad om fyra rum och kök bestämmes till det i nyssnämnda tabell fastställda avdraget för bostad om tre rum och kök plus skillnaden mellan sistnämnda avdrag och avdraget för bostad om två rum och kök. Löneavdraget för tjänstebostad om fem rum och kök synes lämpligen kunna fastställas efter enahanda grunder.

För föreståndarinna och ämneslärarinna vid lanthushållsskola, vilkas tjänstebostad i regel omfattar respektive två och ett rum, synas de i nyss- nämnda tabell upptagna löneavdragen för respektive två rum och kök samt ett rum och kök lämpligen kunna oförändrade tillämpas. Därigenom be- lastas visserligen dessa lärare med större avdrag, än som med hänsyn till själva tjänstebostadens storlek kunde anses skäligt, men med hänsyn därtill, att ifrågavarande lärare förutsättas intaga sin kost i skolans elevhushåll och därigenom i viss utsträckning utnyttja skolans kök, finner kommittén den föreslagna avdragsnormen vara motiverad.

För extra ordinarie ämneslärare synes löneavdrag för anvisad tjänstebo- stad skäligen böra bestämmas beträffande lärare vid lantmanna- eller lant— bruksskola för två rum och beträffande extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola för ett rum.

Löneplacering. Ordinarie lärare med full årstjänstgöring.

Föreståndare vid lantmannaskola med tjänstgöring vid hu- vudkurs (vinterkurs) jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra års- kurs åtnjuter för närvarande avlöningsförmåner till ungefär följande värde:

kr. kr.

Grundlön .............................................. 5 400 5 400 Ålderstillägg (2 a 500) .................................. — 1 000 Provisorisk avlöningsförbättring ........................... 600 600 Dyrtidstillägg å grundlön och ålderstillägg (uppskattningsvis 15 %) 810 960 Kronor 6 810 7 960 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 900 900 Tillhopa kronor 7 710 8 860

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 810 960

Vid lönereglering bör föreståndare med full årstjänstgöring enligt kommit- téns mening placeras i 26:e lönegraden. Skäl synas visserligen tala för att dylik föreståndare i lönehänseende närmast likställdes med rektor vid real- skola och sålunda hänfördes till 27:e lönegraden. Kommittén har emeller- tid icke ansett sig böra förorda en sådan åtgärd. Å andra sidan kan lägre placering i lönegrad än vad här föreslagits icke gärna ifrågakomma, bland annat av det skälet, att lönen då i många fall skulle komma att icke avse- värt understiga värdet av nu utgående förmåner.

Här nedan har gjorts en sammanställning, utvisande den ungefärliga av- löningen enligt 26:e lönegraden. Enär lantbruksundervisningsanstalterna i regel äro förlagda till landsbygden, bliva i allmänhet avlöningsbeloppen för de lägsta dyrortsgrupperna tillämpliga. Av de 90 här och i det följande av- sedda lantbruksundervisningsanstalterna torde ungefärligen 54 skolor tillhöra ortsgrupp A, 13 ortsgrupp B, 16 ortsgrupp C samt 7 ortsgrupp D.

Aulöning enligt 26:e lönegraden.

Dyrortsgrupp A: Löneklass: 26 27 28 29 lön .................................... 7 140 7 620 8 100 8 580 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) ...... 928 990 1 053 1 1 092 provisorisk avlöningsförstärkning .......... 132 132 132 132

Kronor 8 200 8 742 9 285 9 804

L ä r a r e vid la n tm a n n a sk ola med tjänstgöring vid huvudkurs (vinterkurs) jämte längre kurs, fortsättningskurs eller andra årskurs uppbär för närvarande avlöning till ungefär följande värde.

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön .............................................. 3 700 3 700 Ålderstillägg (3 a 500) .................................. —— 1 500 Provisorisk avlöningsförbättring ........................... 500 500 Dyrtidstillägg å grundlön och ålderstillägg (uppskattningsvis 15 %) 555 780 Kronor 4 755 6 480 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 700 700 Tillhopa kronor 5 455 7 180

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 555 780

För lärare vid lantmannaskola med full årstjänstgöring föreslår kommit- tén placering i 22:a lönegraden. Med avseende på kompetensfordringar, tjänstgöringens art och vederbörandes ålder vid tillträde av ordinarie tjänst synes visserligen ämneslärarhefattningen vid lantmannaskola vara fullt jämförbar med adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, och angelägenheten av att ett gott lärarmaterial står till lantbruksundervisningens förfogande kunde då utgöra ett starkt motiv för att ämneslärare vid lantmannaskola i avlöningshänseende åminstone likställdes med adjunkt, som jämlikt riksda- gens innevarande år fattade beslut tillhör 23:e lönegraden. Enär ämneslä- rarbefattningen icke i samma utsträckning får betraktas såsom slutpost, för- menar kommittén likväl att 22:a lönegraden bör kunna för sådan befattning anses någorlunda tillfredsställande. Lägre lönegradsplacering, än nu nämnts, kan ej rimligen komma i fråga redan med hänsyn till nu utgående avlöning till sådan lärare.

Avlöning enligt 22:a lönegraden.

Dyrortsgrupp A: Löneklass: 22 23 24 25 lön .................................... 5 520 5 880 6 300 6 720 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) ...... 717 764 819 873 provisorisk avlöningsförstärkning .......... 132 132 132 132

Kronor 6 369 6 776 7 251 7 725

Föreståndare vid lantbruksskola är för närvarande i avlö- ningshänseende likställd med sådan föreståndare vid lantmannaskola, som ovan avses. Kommittén finner det vara lämpligt att denna likställdhet även i fortsättningen upprätthålles och får i överensstämmelse därmed föreslå, att jämväl föreståndare för lantbruksskola hänföres till 26:e lönegraden. Det är vanligt att föreståndaren vid lantbrukssköla, därest han är anställd tjänste- man, utöver föreståndarlönen erhåller särskilt förvaltararvode av skolegen- domens ägare. Kommittén anser, att dylik förestån-dare bör medgivas rätt att även efter löneregleringens genomförande i förekommande fall mottaga sådant arvode.

Förste lärare vid lantbruksskola är nu i avlöningshänse— ende likställd med sådan fast anställd lärare vid lantmannaskola, som ovan berörts, och kommittén finner icke skäl föreslå någon ändring därutinnan. Ämneslärare vid lantbruksskola bör således tillhöra 22:a lönegraden.

Föreståndarinna vid lanthushållsskola med två längre kurser åtnjuter för närvarande avlöningsförmåner till följande ungefärliga värde:

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön .............................................. 3 400 3 400 Ålderstillägg (2 a 300) .................................. — 600 Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 %) ...................... 510 600 Kronor 3 910 4 600 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 450 450 Tillhopa kronor 4 360 5 050

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 510 600

Föreståndarinna med tjänstgöring i den omfattning, varom här är fråga, bör enligt kommitténs mening vid lönereglering hänföras till 18:e lönegraden. Med hänsyn till vederbörande lärares ansvarsfulla och maktpåliggande upp- gifter kan visserligen denna lönegradsplacering förefalla låg. icke minst om jämförelse göres med folkskollärarinna, som vid så relativt kort tjänstgö— ringstid som 39 veckor erhåller lön enligt 17:e lönegraden. Emellertid bör enligt kommitténs mening någon hänsyn tagas därtill, att lärarinna vid lant- hushållsskola kan så ordna sitt kosthåll, att de omedelbara levnadskostna- derna bliva relativt låga. Därest, såsom kommittén räknar med, utbildningen av lärarpersonal vid lanthushållsskolan i en framtid blir mera tidskrävande och- dyrbar, torde frågan om föreståndarinnas placering i lönegrad få upp- tagas till förnyat övervägande.

Avlöning enligt 18:e lönegraden överensstämmer till beloppet nära med redan utgående avlöningsförmåner till föreståndarinna med här avsedd tjänstgöringsskyldighet. I detta sammanhang vill kommittén erinra om att lärarpersonalen vid lanthushållsskola hittills icke kommit i åtnjutande av provisorisk avlöningsförbättring, till olikhet'emot jämförbar personal vid lantmanna- och lantbruksskolor. Lägre lönegradsplacering än vad ovan före- slagits torde sålunda icke böra komma i fråga.

Aulöning enligt 18:e lönegraden.

Löneklass : 18 19 20 21 (22) Dyrortsgrupp A: lön .............................. 4 260 4 560 4 860 5 160 5 520 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) 553 592 631 670 717 provisorisk avlöningsförstärkning . . . . 132 132 132 132 132

Kronor 4 945 5 284 5 623 5 962 6 369

Lärarinna vid lanthushållsskola med två lägre kurser upp- bär för närvarande följande avlöningsförmåner (i vissa delar beräknade värden) :

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön .............................................. 2 500 2 500 Ålderstillägg (3 a 300) .................................. — 900 Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 %) ...................... 375 510 Kronor 2 875 3 910 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 300 300 Tillhopa kronor 3 175 4 210

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 375 510

Kommittén föreslår för lärarinna med ovan angiven tjänstgöringsskyldig- het placering i 15:e lönegraden. Det kan visserligen icke utan fog anmärkas, att då folkskollärarinna trots avsevärt kortare tjänstgöringstid (39 veckor) blivit placerad i 17 :e lönegraden, så borde lanthushållslärarinnan med de krä- vande uppgifter, som åvila henne, icke lämpligen placeras så lågt på löne-

skalan, som här föreslagits. Under åberopande av i huvudsak samma skäl, som ovan anförts med avseende på föreståndarinnas lönegradsplacering, fin- ner kommittén sig emellertid icke böra för närvarande föreslå högre placering av lanthushållslärarinna än ovan angivits, samtidigt som kommittén anser, att ännu lägre placering i lönegrad icke rimligen bör ifrågasättas.

Avlöning enligt 15:e lönegraden.

Dyrortsgrupp A: Löneklass: 15 16 17 18 (19) lön .............................. 3 450 3 660 3 960 4 260 4 560 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) 448 475 514 553 592 provisorisk avlöningsförstärkning . . . . 132 132 132 132 132

Kronor 4 030 4 267 4 606 4 945 5 284

Förestående förslags tillämplighet. Enligt kommitténs mening bör ovan framlagda förslag till lönegradsplacering för där angivna lärargrupper äga tillämplighet närmast i följande fall, nämligen för

1) föreståndare och ämneslärare med full tjänstgöring vid sådan lantman- naskola, där undervisning vid huvudkurs — en eller tvenne i följd — pågår under minst tio månader årligen;

2) föreståndare och ämneslärare vid lantbruksskola; samt 3) föreståndarinna och ämneslärarinna med full tjänstgöring vid sådan lanthushållsskola, där undervisning vid huvudkurs — en eller tvenne i följd _ pågår under minst tio månader årligen.

Emellertid synas beträffande lärarpersonal vid lantmanna- och lanthus- hållsskola de föreslagna lönegraderna böra under vissa förutsättningar bliva tillämpliga i ytterligare fall. Såsom kommittén redan framhållit, torde även i fortsättningen vid åtskilliga lantmannaskolor utav huvudkurser komma att anordnas endast vinterkurs. Vid vissa lanthushållsskolor kan måhända den ordinarie undervisningen komma att omfatta allenast en halvårskurs. Kom- mittén har ansett det vara särskilt viktigt, att skolor med sålunda begränsad undervisningstid anknytas till hushållningssällskapen, på det att lärarna un- der den relativt långa undervisningsfria tiden må kunna utnyttjas på bästa sätt. Lärare, som därigenom erhåller ordnad tjänstgöring under hela arbets- året, bör emellertid komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som om han under samma tid vore sysselsatt med undervisning vid själva skolan. Kommittén föreslår i överensstämmelse härmed, att ovan föreslagna löne- gradsplacering får gälla jämväl ordinarie lärarpersonal vid sådan lantmanna— eller lanthushållsskola, där undervisning vid huvudkurs visserligen pågår kortare del av året, än ovan sagts, men där undervisningen ingår såsom led i vederbörande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet och läraren under tid, då undervisning vid skolan icke pågår, sysselsättes med jämförbara uppgifter inom hushållningssällskapet eller detta närliggande verksamhetsområden. Vad nu sagts bör jämväl avse fall, då huvudkurs vis- serligen pågår under förut angiven tid, men läraren icke har full tjänstgöring 'vid undervisningen utan i viss utsträckning sysselsättes jämväl med uppgif- ter av det slag, som nu avsetts.

Därest lantmannaskola med enbart vinterkurs såsom huvudkurs icke har den organisatoriska kontakt med vederbörande hushållningssällskap, som nyss sagts, får tjänstgöringsskyldigheten för lärare vid sådan skola anses vara reglerad endast för den tid huvudkursen pågår. Ehuru detta förhållande otvivelaktigt medför vissa svårigheter för genomförandet av en eventuell löne— reglering, har kommittén likväl ansett det vara angeläget söka lösa detta pro- blem. Det förefaller nämligen icke otänkbart, att eljest en icke ringa del av lantmannaskolans lärarkår skulle åtminstone till en början ställas utanför en lönereglering. Med hänsyn icke minst till önskvärdheten av att de all- männa bestämmelserna i ett avlöningsreglemente för lantbrukslärare bliva tillämpliga i största möjliga utsträckning, har kommittén ansett önskvärt, att jämväl nu avsedda lärare bliva föremål för lönereglering. Detsamma gäller enligt kommitténs mening lärarpersonalen vid de lanthushållsskolor, som i förekommande fall anordna endast en halvårskurs om året och icke äro or- ganisatoriskt knutna till hushållningssällskap.

Vid övervägande av frågan om lönereglering för lärare vid lantmannaskola med endast vinterkurs har kommittén ansett följande två alternativ vara förtjänta att främst upptagas till prövning.

Alt. 1. Ifrågavarande lärare placeras i lägre lönegrad än kollegerna med tjänstgöring under längre tid. Den lönegrad, som sålunda fastställes, bör då avse viss undervisningstid, vilken lämpligen torde böra fastställas till något längre än stadgad minimitid för kursen, förslagsvis till 130 undervisnings- dagar eller 22 undervisningsveckor. I samband med löneregleringen bör emellertid föreskrivas, att lärare skall vara skyldig att även utöver sålunda fastställd undervisningstid dels biträda föreståndaren i de allmänna uppgif- terna avseende skolans verksamhet, dels också meddela ytterligare undervis— ning vid skolan, t. ex. då vinterkursen förlänges utöver nyssnämnda tid och även då kortare kurser anordnas vid skolan under sommarhalvåret. I sist- nämnda fall torde det vara rimligt, att planen för kurserna så vitt möjligt uppgöres redan före vinterkursens slut, på det läraren må kunna veta, vilken tid han kan beräkna få disponera för andra uppgifter. Förevarande alter- nativ förutsätter, att läraren erhåller särskild ersättning för den undervisning, som han meddelar utöver den undervisningstid, som ligger till grund för lö- neregleringen. Denna särskilda ersättning synes lämpligen kunna beräknas per undervisningstimme.

Alt. 2. Ifrågavarande lärare få samma löneställning som motsvarande lä- rare med tjänstgöring under längre tid. Enär läraren vid skola med endast vinterkurs är helt eller delvis befriad från undervisning under sommarhalv- året får han under denna tid vidkännas avdrag på lönen. Avdraget synes kun- na bestämmas efter i huvudsak samma grunder, som skulle gälla för den sär- skilda ersättningen enligt alt. 1, därvid i särskild ordning får fastställas om- fattningen av den beräknade tjänstgöringsskyldighet, som må anses skälig för lärare med full tjänstgöring och som alltså skall tjäna såsom utgångspunkt för avdragsberäkningen.

Kommittén har vid jämförelse mellan dessa båda alternativ funnit det första vara mest tillfredsställande och har i överensstämmelse därmed utar— betat följande förslag till lönegradsplacering m. m. för ifrågavarande lärare.

Föreståndare vid lantmannaskola med endast vin- te r k u r s åtnjuter för närvarande avlöning med ungefär följande be- lopp (i vissa delar beräknade värden):

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön .............................................. 4 000 4 000 Ålderstillägg (2 a 500) .................................. —— 1 000 Provisorisk avlöningsförbättring ........................... 420 420 Dyrtidstillägg å grundlön och ålderstillägg (uppskattningsvis 15 %) 600 750 Kronor 5 020 6 170 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 900 900 Tillhopa kronor 5 920 7 070

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 600 750

Kommittén föreslår att föreståndare, som här avses, placeras i 23:e löne- graden. Den sålunda fastställda avlöningen bör anses utgöra ersättning för - icke blott den lämnade undervisningen under stadgad kurstid utan även den administrativa verksamhet, som följer med föreståndarskapet och faller icke endast på kurstiden utan också på andra delar av året. Vidare bör skötseln av skoljordbruket anses falla under de obligatoriska åligganden, för vilka sär- skild ersättning icke utgår.

Avlöning enligt 23:e lönegraden.

Löneklass : 23 24 25 26 Dyrortsgrupp A: lön .................................... 5 880 6 300 6 720 7 140 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) ...... 764 819 873 928 provisorisk avlöningsförstärkning .......... 132 132 132 132

Kronor 6 776 7 251 7 725 8 200

För undervisning utöver den i avlöningsreglementet fastställda lägsta un- dervisningstiden förutsättes föreståndaren komma i åtnjutande av särskild ersättning. Om man utgår ifrån att skolverksamheten vid lantmannaskola med fortsättningskurs eller längre kurs för närvarande pågår ungefär fyra månader längre tid än vid skola med enbart vinterkurs och att förestånda- ren i genomsnitt meddelar undervisning omkring tre timmar om dagen, skulle för hela sommarhalvåret på hans del komma ungefär 300 undervisningstim- mar. Enligt kommitténs förslag ökas emellertid den längre undervisnings- tiden för föreståndare med helårstjänstgöring till ungefär fem månader. För närvarande erhåller föreståndare vid lantmannaskola 1 800 ä 2 000 kronor så- som ersättning för undervisning m. 111. under sommarhalvåret. Motsva- rande ersättning enligt kommitténs förslag, d. v. s. skillnaden mellan 26:e och 23:e lönegraderna, blir något mindre. Vid övervägande av denna fråga

har kommittén funnit skäligt föreslå, att den i förekommande fall utgående särskilda ersättningen till ifrågavarande kategori av föreståndare bestäm- mes till fem kronor per undervisningstimme. Kommittén har icke funnit anledning föreslå olika ersättning för föreläsningstimme och för övnings-, repetitions- eller demonstrationstimme, utan har ansett lämpligare att på sätt föreslagits en med hänsyn till de olika undervisningsformerna avvägd ge- nomsnittlig ersättning bestämmes. I det föreslagna arvodet inrymmes även ersättning för tillhörande administrativa uppgifter. Lärare vid lantmannaskola med endast vinterkurs åtnjuter för närvarande avlöning enligt följande grunder: Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön .............................................. 3 000 3 000 Ålderstillägg (3 a 500) .................................. — 1 500 Provisorisk avlöningsförbättring ........................... 385 385 Dyrtidstillägg å grundlön och ålderstillägg (uppskattningsvis 15 %) 450 675 Kronor 3 835 5 560 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 700 700 Tillhopa kronor 4 535 6 260

'Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 450 675

Av ovanstående uppställning framgår, att nu utgående avlöningsförmåner för lantmannaskolelärare med undervisning endast vid vinterkurs äro jäm- förelsevis höga i förhållande till tjänstgöringstidens längd. I själva verket torde lönen vara så avvägd, att den skulle — om än knappt — tillgodose lä- rarens levnadsbehOV under hela året. I många fall torde också dylik lärare hava mycket blygsamma om ens några extra inkomster av arbete under som- marhalvåret. Enär i detta fall icke förutsättes organiserad kontakt med ve- derbörande hushållningssällskap, vågar kommittén icke heller räkna med att ifrågavarande lärare allmänt skola kunna under sommarhalvåret intjäna nå- got nämnvärt tillskott till lönen. Kommittén finner sig därför böra föreslå, att vid lönereglering placeringen i lönegrad får bestämmas utav storleken av nu utgående avlöningsförmåner. Det visar sig då, att 18:e lönegraden blir den lämpliga.

Avlöning enligt 18:e lönegraden.

Löneklass: 18 19 20 21 22 Dyrortsgrupp A: lön .............................. 4 260 4 560 4 860 5 160 5 520 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) 553 592 631 670 717 provisorisk avlöningsförstärkning . . . . 132 132 132 132 132

Kronor 4 945 5 284 5 623 5 962 6 369

Den särskilda ersättningen för tjänstgöring utöver i avlöningsreglementet stadgad undervisningstid bör i detta fall enligt kommitténs mening skäligen bestämmas till fyra kronor per undervisningstimme.

Lanthushållsskolor med endast en halvårskurs rtorde framdeles bliva rela- tivt sällsynta. Kommittén har emellertid ansett, att i förekommande fall lä- rarpersonalen jämväl vid sådan skola bör få sina avlöningsförhållanden reg- lerade.

Föreståndarinna vid lanthushållsskola med endast

e n l ä n g r e k u r s har följande avlöningsförmåner:

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön .............................................. 2 000 2 000 Ålderstillägg (2 a 300) .................................. — 600 Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 %) ...................... 300 390 Kronor 2 300 2 990 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 225 225 Tillhopa kronor 2 525 3 215

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 300 390

Kommittén föreslår för dylik föreståndarinna placering i 11:e lönegraden. Någon bestämmelse om särskild ersättning för överskjutande tjänstgörings- tid 'torde i detta fall icke vara erforderlig.

Avlöning enligt 11:e lönegraden.

Löneklass: 1 1 12 13 14 (15) Dgrortsgrupp A: lön .............................. 2 730 2 880 3 060 3 240 3 450 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) 354 374 397 421 448 provisorisk avlöningsförstärkning . . . . 216 216 132 132 132

Kronor 3 290 3 470 3 589 3 793 4 030

Lärarinna vid lanthushållsskola med endast en l ä n g r e k u r s åtnjuter för närvarande följande avlöning:

Begynnelselön, Slutlön,

kr. kr.

Grundlön .............................................. 1 500 1 500 Ålderstillägg (3 å 300) .................................. — 900 Dyrtidstillägg (uppskattningsvis 15 %) ...................... 225 360 Kronor 1 725 2 760 Bostad med bränsle (beräknat värde) ...................... 150 150 Tillhopa kronor 1 875 2 910

Tillkommer eventuellt dyrtidstillägg från landsting (uppskattat belopp) .............................................. 225 _ 360

Kommittén anser, att lärarinna med tjänstgöring av ifrågavarande omfatt- ning bör placeras i 7 :e lönegraden. Icke heller i detta fall torde behov upp- stå av särskilda bestämmelser om ersättning för överskjutande tjänstgöring.

Avlöning enligt 7:e lönegraden.

Löneklass : 7 8 9 10 (11) Dyrortsgrupp A: ' lön .............................. 2 220 2 340 2 460 2 580 2 730 dyrtidstillägg (uppskattningsvis 13 %) 288 304 319 335 354 provisorisk avlöningsförstärkning . . . . 216 216 216 216 216

Kronor 2 724 2 860 2 985 3 131 3 290

I cke-ordinarie lärare.

Extra ordinarie lärare. För sådan lärarpersonal vid lantbruksundervis- ningsanstalt, som icke haft ordinarie anställning, har som redan sagts löne- förhållandena hittills varit helt oreglerade. Enligt kommitténs mening måste det dock anses önskvärt, att det icke obetydliga antal lantbrukslärare, som det här gäller, får sina anställnings- och avlöningsförhållanden bättre ord- nade, än vad nu är fallet. Detta synes vara så mycket mera påkallat, som det visat sig att åtskilliga av dessa extra lärare nödgats tjänstgöra under för dem ofta mycket otillfredsställande ekonomiska villkor under en längre följd av år, innan ordinarie anställning kunnat erhållas.

Extra lärare vid lantmannaskola med full tjänstgöring under hela läsåret — och kommittén räknar till dessa jämväl sådana, som under någon del av året äro sysselsatta av vederbörande hushållningssällskap med undervis- ningsverksamheten närstående uppgifter — samt andre lärare vid lantbruks— skola synas böra i princip likställas i avlöningshänseende. Båda dessa grup- per av lärare, vilka kommittén med ett gemensamt namn benämner extra ordinarie ämneslärare, synas böra erhålla anställning som extra ordinarie befattningshavare och placeras i 17:e lönegraden. Därest extra ordinarie äm- neslärare vid lantmannaskola anställes för undervisning huvudsakligen un- der vinterkurs, hör han enligt kommitténs mening skäligen placeras som extra ordinarie befattningshavare i 12:e lönegraden, samtidigt som den sär- skilda ersättningen för undervisning under överskjutande tid synes böra fastställas till tre kronor per undervisningstimme.

Extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola bör enligt kommit- téns uppfattning hänföras till 11:e lönegraden för extra ordinarie befatt- ningshavare, därest anställningen avser skola med undervisning hela året, och till 4:e lönegraden för extra ordinarie befattningshavare, därest skolan under läsåret anordnar endast en halvårskurs.

Speciallärare. Med speciallärare förstår kommittén sådan lärare, som utan att erhålla full tjänstgöring anställes för att meddela undervisning i visst äm- ne. Avlöning till sådan lärare bör enligt kommitténs mening icke fixeras i avlöningsreglementet. I stället synes ifrågakommande arvode till sin storlek lämpligen böra bestämmas från fall till fall.

Vikarierande lärare. När exempelvis ämneslärare vikarierar för förestån- dare eller extra ordinarie ämneslärare för ämneslärare, bör vikariatsersätt- ning utgå enligt enahanda grunder som innefattas i allmänna civilförvaltnin-

gens lönesystem. Behöver vikarie anställas, som icke tidigare åtnjutit avlö— ning enligt det för lärare vid lantbruksundervisningsanstalt gällande avlö- ningsreglementet, torde, därest vikariatet avser ämneslärarbefattning, veder- börandes lönevillkor böra anpassas efter de grunder, som skulle gällt, därest han vid vikariatets erhållande haft anställning som extra ordinarie lärare vid skolan. Avser vikariatet i stället föreståndarbefattning, torde lantbrukssty- relsen böra äga att i vart och ett av de sannolikt sällsynta fall, som må kom- ma i fråga, besluta om vikariatsersättningens storlek.

Anställningsform.

I det föregående har kommittén använt beteckningen ordinarie för vissa kategorier av lärarpersonal. Därmed har kommittén velat understryka ifrå- gavarande befattningars karaktär av fast anställningsform. Å andra sidan innebär sagda beteckning icke, att lärarna skulle vara ordinarie i den mening, som avlöningsreglementet för den allmänna civilförvaltningens befattnings- havare lägger däri.

För närvarande är fast anställd lärare vid lantmanna- eller lantbruksskola anställd antingen för viss tid _ därvid med undantag för de två första åren anställning skall ske för minst tre år i sänder —— eller också tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Uppsägningstiden utgör för närvarande vid lantmannaskola minst fyra månader och vid lantbruksskola minst sex må- nader. Beträffande lärare vid lanthushållsskola saknas bestämmelse i före- varande hänseende.

Kommittén finner det vara angeläget, att lantbrukslärarnas anställnings- förhållanden så långt möjligt tryggas. Med hänsyn till lantbruksundervis- ningsanstalternas karaktär av frivilliga utbildningsanstalter synes det emel- lertid vara nödvändigt, att ledningen för dylik ungdomsskola äger viss möj- lighet att genomföra förändringar i fråga om lärarpersonalens storlek och sammansättning. Sådan förändring kan nödvändiggöras av utvecklingen i fråga om elevtillströmningen till skolan. Den omständigheten, att skolan bygger på frivillig anslutning från elevernas sida, framhäver emellertid vi- dare vikten utav, att varje lärare vid sådan skola är lämpad för sin uppgift. Eljest kan elevtillslutningen lätt komma att bliva lidande. Det är tydligt, att i det fall lärare vid sådan ungdomsskola må visa sig uppenbart olämplig, ledningen för skolan bör äga vidtaga åtgärder för hans ersättande med an- nan lärarkraft. Därest skolan är inordnad i vederbörande hushållnings- sällskaps verksamhet, bör givetvis sådant utbyte lättare kunna ske, utan att den förutvarande läraren därigenom ställes utan lämplig sysselsättning.

Kommittén föreslår sålunda, att den ordinarie lärarpersonalen vid lant- bruksundervisningsanstalt även i fortsättningen anställes tills vidare. Den öm- sesidiga uppsägningstiden synes böra för samtliga sådana lärare fixeras till sex månader.

Kommittén har på grund av den tidsutdräkt, som därav skulle hava vål- lats, icke till övervägande upptagit spörsmål, som äga samband med lärarnas pensionsförhållanden. Enligt vad kommittén inhämtat, pågår emellertid för närvarande en utredning angående vissa pensionsspörsmål berörande lärare vid folk- och småskolor, och det synes kommittén sannolikt, att resultatet av denna utredning kan bliva till värdefull vägledning för en kommande regle- ring av pensionsförhållandena jämväl för lärare vid lantbruksundervisnings- anstalter.

Kap. 12. Förslag till avlöningsreglemente för lärare vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.

1 kap. Ordinarie lärare.

1 Q.

1. Ordinarie lärare vid 1antbruksundervisningsanstalt äger åtnjuta avlö— ning enligt de i detta reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor ävensom i enlighet med de särskilda föreskrifter, som kunna varda av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den dag, tillträde skett, till och med den dag, läraren avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående lärares skyldighet att avgå från tjänsten samt rätt till pen- sion är särskilt stadgat.

2 g.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas tjänst å rikets eller riksda- gens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen, å kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej lantbruksstyrelsen på därom gjord fram- ställning efter hörande av skolans styrelse eller i förekommande fall veder- börande hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller befattning ej må anses inverka hinderligt för utövande av lärartjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

3. Lärare må ej vid sidan av tjänsten åtaga sig undervisning i annan lä- roanstalt, så framt ej lantbruksstyrelsen på därom gjord framställning och ef— ,

ter prövning, att ifrågavarande undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den ordinarie befattningen, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

3 5.

1. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda meddelade i vederbörande stadga för statsunderstödda lantbruksundervis- ningsanstalter, ävensom övriga i behörig ordning meddelade bestämmelser angående hans tjänst.

2. Lärare skall vara pliktig att jämväl under tid, då huvudkurs icke på- går, stå till vederbörande skolstyrelses respektive förvaltningsutskotts förfo- gande för undervisningsverksamhet och andra därmed jämförbara uppgif- ter.

3. Utöver de särskilda åligganden, som lärare jämlikt 1 mom. må vara förpliktad fullgöra, skall lärare vara skyldig meddela undervisning, före- ståndare vid lantmannaskola under fjorton till tjugo, ämneslärare vid lant- mannaskola under tjugo till tjugofyra, föreståndare vid lantbruksskola under tio till tolv samt ämneslärare vid lantbruksskola under sexton till tjugo un- dervisningstimmar i veckan.

4. Utöver vad ovan sagts skall lärare vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, som genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen kan bliva honom ålagd, eller den jämkning i åligganden, som i vederbörlig ordning varder för honom bestämd.

4å.

1. Till ordinarie lärare, som avses i detta reglemente, utgår lön enligt av- delning B av den under 9 % avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451, jfr nr 270/1925) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, införda löneplanen, vilken för varje lönegrad upptager flera löneklasser med särskilda, för olika orts— grupper fastställda lönehelopp; dock skall för kvinnlig lärare gälla den be- gränsning, som i 5 & omförmäles. Härvid hänföras de olika lärarna till följande lönegrader, nämligen A. Vid skola, där undervisning vid huvudkurs pågår under minst tio måna- der årligen, samt vid skola, där undervisning vid huvudkurs visserligen på- går kortare del av året, men där undervisningen ingår såsom led i vederbö— rande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet och läraren under tid, då undervisning vid skolan icke pågår, sysselsättes med jämför- bara uppgifter inom hushållningssällskapet eller detta närliggande verk- samhetsområden: . föreståndare vid lantmannaskola eller lantbruksskola till lönegraden B 26, ämneslärare vid lantmannaskola eller lantbruksskola till lönegraden B 22, föreståndarinna vid lanthushållsskola till lönegraden B 18, samt ämneslärarinna vid lanthushållsskola till lönegraden B 15.

Ortsgrupp

Lönegrad 112315? A B C D E F G kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. 7 2 220 2 322 2 424 2 526 2 628 2 730 2 832 8 2 340 2 4—18 2 556 2 664 2 772 2 880 2 988 9 2 460 2 574 2 688 2 802 2 916 3 030 3 144

7:e lönegraden ...... 10 2 580 2 700 2 820 2 940 3 060 3 180 3 300

11 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486

11 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486 12 2 880 3 012 3 144 3 276 3 408 3 540 3 672 11:e lönegraden ....... 13 3 060 3 198 3 336 3 474 3 612 3 750 3 888 14 3 240 3 384 3 528 3 672 3 8l6 3 960 4 104 15 3 450 3 600 3 750 3 900 4 050 4 200 4 350

15 3 450 3 600 5 750 3 900 4 050 4 200 4 350 16 3 660 3 816 3 972 4 128 4 284 4 440 4 596 15:e lönegraden ...... 17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 18 4 26!) 4 434 4 608 4 782 4 956 5 130 5 304 19 4 56!) 4 746 4 932 5 118 5 304 5 490 5 676

18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 956 5130 5 304 19 4 560 4 746 4 932 5 118 5 304 5 490 5 676 18:e lönegraden ...... 20 4 860 5 058 5 256 5 454 5 652 5 850 6 048 21 5 160 5 370 5 580 5 790 6 000 6 210 6 420 22 5 520 5 736 5 952 6 168 6 384 6 600 6 816

22 5 520 5 736 5 952 6 168 6 384 6 600 6 816 23 5 880 6 102 6 324 6 516 6 768 6 990 7 212 24 6 300 6 528 6 756 6 984 7 212 7 440 7 668 25 6 720 6 954 7 188 7 422 7 656 7 890 8 124

22:a lönegraden ......

23 5 880 6 102 6 324 6 546 6 768 6 990 7 212 I 24 6 300 6 528 6 756 6 984 7 212 7 440 7 668 25 6 720 6 954 7 188 7 422 '7 656 7 890 8 124

23:e lönegraden ...... i 26 7 140 7 380 7 620 7 860 8100 8 3-10 8 580

26 7 140 7 380 7 620 7 860 8 100 8 340 8 580 I 27 7 620 7 860 8 100 8 340 8 580 8 820 9 060 28 8 100 8 340 8 580 8 820 9 060 9 300 9 540

26:e lönegraden ...... i 29 8 580 8 820 9 060 9 300 9 540 9 780 10 020

B. Vid lantmannaskola och lanthushållsskola med av huvudkurser en— bart vinterkurs respektive en halvårskurs:

föreståndare vid lantmannaskola till lönegraden B 23, ämneslärare vid lantmannaskola till lönegraden B 18,

föreståndarinna vid lanthushållsskola till lönegraden B 11, samt ämneslärarinna vid lanthushållsskola till lönegraden B 7. Ifrågavarande lönegrader upptaga nedanstående löneklasser med följande, för olika ortsgrupper fastställda lönehelopp:

Fördelningen av de orter, där lärarna äro stationerade, å de uti lönepla- nen upptagna sju ortsgrupper, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av ut- redning rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes i enlighet med bestämmelserna i 5—7 åå.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort blivit hänförd.

Med stationeringsort förstås den ort, vid vilken läraren har sin huvud— sakliga tjänstgöring.

2. Till lärare vid lantmannaskola med enbart vinterkurs, som meddelar undervisning utöver 130 arbets-dagar, utgår för överskjutande undervisnings- tid särskilt arvode för undervisningstimme med fem kronor till föreståndare och med fyra kronor till ämneslärare.

3. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 11 & samt de särskilda förmåner, som omförmälas i 18 5.

5 5. 1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller lärare, vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen inom den löne-

grad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 6 eller 7 & giva anled- ning till avvikelse härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyt- tas läraren till närmast högre löneklass och efter ytterligare tre år till den därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för veder- börande lönegrad fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 6 eller 7 %. Kvinnlig lärare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklas- sen inom vederbörande lönegrad.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvar- talet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjän- stetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

4. Beslut om lärares uppflyttning i högre löneklass fattas av skolans styrelse respektive förvaltningsutskottet i god tid, innan läraren äger tillträ- da lön i den högre löneklassen, och skall anteckning om sådant beslut i protokollet intagas.

6 %. Såsom villkor för lärares uppflyttning till högre löneklass gäller utöver vad ovan är sagt: &) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund av förordnan- de annan tjänst vid statsunderstödd lantbruksundervisningsanstalt, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid, han på förordnande uppe- hållit befattning i statens tjänst, åtnjutit tjänstledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av offentligt uppdrag eller honom åliggande militär tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hän- syn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid läraren tillhört den lägre löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vil- ken läraren särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att läraren icke redan uppnått den levnadsälder, vid vilken han, en- ligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, mä icke fattas, utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anled- ning till förnyat uppskov därmed.

Har lärare, med tillämpning av föreskriften i punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må skolans styrelse re- spektive förvaltningsutskottet sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring an- ses böra föranleda därtill, kunna besluta, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

7 g.

1. För bestämmande av lärares begynnelselön och sedermera hans upp— flyttning till högre löneklass må tillgodoräkning ske av lärarens tjänstgö- ring före tillträdandet av innehavande befattning enligt följande grunder. I. Föreståndare och ämneslärare vid lantmannaskola eller lantbruks- skola må för placering i löneklass tillgodoräkna den tid de tidigare kunna hava innehaft motsvarande eller högre ordinarie anställning vid statsunder- stödd lantmannaskola eller lantbruksskola. II. Föreständarinna och ämneslärarinna vid lanthushållsskola må för placering i löneklass tillgodoräkna den tid de tidigare kunna hava innehaft motsvarande eller högre ordinarie anställning vid statsunderstödd lanthus- hållsskola.

2. Utöver vad ovan stadgats i fråga om tillgodoräkning för placering i löneklass skall gälla, att där lärare i hushållningssällskaps tjänst eller eljest utfört arbete eller fullgjort uppdrag av beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jäm- förbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å egen befattning, på Kungl. Maj:ts prövning skall bero, om och i vad mån till- godoräkning härav må äga rum.

3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

4. Därest lärare vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten ha- va kommit i ätnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jäm- väl för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart er- hålla lön enligt närmast högre löneklass. Lärare som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda före- skrift eller stadgande i 5 5 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten. räkna sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass.

8 %.

Därest sådan ändring av huvudkurs vid lantbruksundervisningsanstalt beslutes, att därav berörd lärartjänst enligt 4 & kommer att tillhöra högre eller lägre lönegrad än förut, skall tjänstens innehavare från och med den kalendermånad, under vilken den ändrade organisationen börjar tillämpas. åtnjuta avlöning och övriga förmåner, som om han från och med nämnda kalendermånad tillträtt befattning i den lönegrad, som tjänsten med hänsyn till den ändrade organisationen skall tillhöra.

9 &. Därest åt lärare anvisas tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet, skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de närmare föreskrifter, som kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

10 5.

Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, skall han månadsvis lämna er- sättning för densamma genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavare på grund av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att upp- bära någon avlöning för månaden eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas.

Ersättning för tjänstebostad jämte bränsle skall utgå med för olika hyres— grnpper nedan angivna belopp, för helt år räknat:

Hyresgrupp

För tjänstebostad | | I | | | | | innehållande I II III IV V VI VII VIII IX

Kronor

1 rum .................. 282 366 450 534 618 702 786 870 954 2 rum .................. 420 552 684 816 948 1 080 1 212 1 344 1 476 4 rum och kök ......... 708 924 I 140 1 356 1 572 1 788 2 004 2 220 2 436 5 rum och kök ......... 852 1110 1368 1626 1884 2142 2400 2658 2916

Fördelning _å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro sta- tionerade, fastställes av Kungl. Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande hyreskostnaderna.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas, att lärare åt vilken som tjänstebostad anvisas större lägenhet än fem rum och- kök för föreståndare vid lantbruksskola eller lantmannaskola, fyra rum och kök för ämneslärare vid lantbruksskola eller lantmannaskola, två rum för föreståndarinna vid lanthushållsskola samt ett rum för ämneslärarinna vid lanthushållsskola, icke skall vara skyldig att på grund därav erlägga högre ersättning, än vad eljest skulle vara fallet.

Har lärare fått sig anvisad tjänstebostad, som ej i väsentliga avseenden uppfyller vad som skäligen kan fordras, skall den ersättning, som läraren en- ligt bestämmelserna i denna paragraf skall erlägga för bostaden, av skolans styrelse respektive förvaltningsutskottet nedsättas med det belopp, som prö- vas skäligt i förhållande till vad som i sådant avseende brister.

Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett, dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensions- ålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den lö- pande månadens utgång.

Innehavaren av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nö- digt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

11 5.

För lärare, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av landet, där vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenhetel, utgår kall- ortstillägg med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda belopp, för redovisningsår räknat, nämligen:

för kallortsklass I ................ 60 kronor » » II ................ 120 » >> » III ................ 195 ) ) ? IV ................ 300 ) ) ) V ................ 450 ) ) ' VI ................ 600 »

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma de orter, där kallortstillägg mä utgå, samt dessa orters fördelnmg å nämnda sex kallortsklasser.

Kallortstillägg utgår för den tid, anställningen varar, och utbetalas med en tolftedel av ovan angivna årsbelopp för kalendermånad räknat.

12 &.

Lärare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallorts- tillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å sin befattning, utan även för den tid, under vilken han åtnjutit semester eller vilken han, där lantbruks- styrelsen på grund av synnerliga skäl därtill lämnat sitt medgivande, använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna lantbruksundervisningens intressen.

13 ä. 1. Därest lärare av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än som avses i 2 mom., hindras att tjänstgöra, skall han å lönen vidkännas ett tjänstledig- hetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell:

Löneklass qadi—åå Löneklass åzdglå 7 1: 20 19 3: 25 8 1: 30 20 3: 50 9 1: 40 21 3: 75

10 1: 50 22 4: _ 11 1: 65 23 4: 50 12 1:80 24 5: —- 13 1: 95 25 5: 50 14 2: 10 26 6: —— 15 2: 30 27 6: 50 16 2: 50 28 7: — 17 2: 75 29 7: 50 18 3: —

2. Har lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom bli- vit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i före- kommande fall, kallortstillägg, så länge sjukdomen varar, dock med avdrag för enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående sjukpenning, samt

h) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, med- fört längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, "men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej lantbruksstyrelsen funnit skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre

belopp än nyss sagts; skolande dock även i de i denna punkt avsedda fall de sålunda angivna löneförmånerna minskas med ovannämnda sjukpenning.

Uppbär lärare livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, skall hans av- löning nedsättas med belopp motsvarande livräntans storlek, såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda medgivit.

3. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara, eller har undervisningen måst inställas på grund av rådande smittsam sjuk— dom bland människor eller husdjur, må läraren under tiden åtnjuta oavkor- tad lön jämte, i förekommande fall, kallortstillägg, dock högst under sex må- nader, men skall läraren för tid dårutöver av sin lön avstå ett belopp, mot- svarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej lantbruks- styrelsen funnit skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller ske med lägre belopp än nyss sagts. Lärare, vilkens tjänstgöring sålunda för en tid inställts, skall dock vara skyldig att utan särskild ersättning fullgöra återvinnande av den förlorade undervisningstiden i den utsträckning, som må komma att påfordras.

4. Föreskrift-erna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad därom är stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

14 %.

Lärare, som beviljats ledighet

a) för fullgörande av uppdrag att vara ledamot av riksdagen eller kyrko- mötet eller att vara riksdagens revisor, eller

b) för fullgörande av annat offentligt uppdrag, för vilket ersättning ej ut- går eller för vilket ersättning utgår endast med visst belopp för sammanträ— des- eller förrättningsdag, med undantag dock för ej mindre uppdrag, som omförmälas i gällande kungörelse med bestämmelser angående kommittéer, än även anställning hos riksdagen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet, eller

0) för vårdande av svag hälsa, som äger rum & omedelbart sammanhang med föregående tjänstledighet på grund av sjukdom och av vederbörande läkare förklaras erforderlig för återvinnande av full tjänsteduglighet efter samma sjukdom, dock högst för en månad, eller

(1) under högst åtta dagar för enskild angelägenhet, som befinnes vara av särskilt ömmande beskaffenhet, eller där eljest synnerliga skäl föreligga,

skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, motsvarande det i 13 ä 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag.

Vad sålunda stadgats skall även gälla vid kvinnlig lärares ledighet för ha- vandeskap eller barnsbörd under en tid av högst tre månader.

15 5.

Lärare, som erhållit ledighet föratt fullgöra honom såsom beställnings- havare i försvarsväsendets reserver (reservstater) eller såsom värnpliktig åliggande militär tjänstgöring, skall i löneavseende för sådan tid avstå hälf- ten av honom eljest tillkommande löneförmåner.

16 5.

Lärare, som i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet för att uppehålla a-nnan lärarbefattning vid statlig eller statsunderstödd läroanstalt, skall un- der ledigheten avstå hela lönen, jämte i förekommande fall kallortstillägg.

17 g.

1. För fullgörande av uppdrag, som omförmäles i gällande kungörelse med bestämmelser angående kommittéer, ävensom anställning hos riksda- gen eller dess revisorer eller hos kyrkomötet samt vid ledighet av annan an- ledning än som avses i 13 16 åå, må lärare kunna under högst två måna- der av ett och samma läsår erhålla tjänstledighet mot avstående av den på tiden belöpande delen av lönen samt i förekommande fall kallortstillägg.

2. Vid tjänstledighet utöver två månader av anledning som i 1 mom. av- ses, skall läraren avstå av årslönen utöver vad i 1 mom. sägs det belopp lant- bruksstyrelsen bestämmer.

18 %.

Enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar, skall lärare vid ska- da till följd av olycksfall i tjänsten kostnadsfritt erhålla erforderlig läkar- vård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medför förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälp- medel, allt dock endast i den mån sagda förmåner icke utgå enligt olycks- fallsförsäkringslagens bestämmelser.

19 %.

Lärare skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att såsom vikarie be- strida befattning inom högre lönegrad vid samma skola. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariatet va- rar, uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, mot— svarande skillnaden mellan det i 13 ä 1 mom. angivna tjänstledighetsavdra- get i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst.

20 5.

1. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej skolans styrelse respektive för- valtningsutskottet med lantbruksstyrelsens medgivande finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig lära-re från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ord- ning erhållit tjänstledighet eller kunnat styrka giltigt förfall, må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

21 &. Lärare äger årligen, när det kan ske utan hinder för undervisningens och ovrlga göromåls behöriga gång, företrädesvis under tid då undervisning icke

pågår åtnjuta semester eller däremot svarande ledighet under 35 dagar intill det år, under vilket läraren fyller 40 år, och under 45 dagar från och med det år, under vilket läraren fyller 40 år.

22 %.

Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för döds- fallet, dock högst 500 kronor. Vid lärarens dödsfall till följd av olycksfall i tjänsten skall dock förenämnda belopp minskas med den begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.

2 kap. Extra ordinarie lärare. 23 %.

Med extra ordinarie lärare avses i detta reglemente ämneslärare, som an- ställes för full tjänstgöring å befattning, som i föreskriven ordning inrättats såsom extra ordinarie.

24 ä.

1. Till extra ordinarie lärare utgår, på sätt i det följande angives, lön enligt den under 7 5 i kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestäm- melser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom all— männa civilförvaltningen införda löneplanen, vilken för varje lönegrad upp- tager flera löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda löne— belopp. För kvinnlig lärare skall dock gälla den begränsning, som i 5 5 om- förmäles. Härvid hänföras de olika lärarna till följande lönegrader, nämligen A. Vid skola, där undervisning vid huvudkurs pågår under minst tio må- nader årligen, samt vid skola, där undervisning vid huvudkurs visserligen på- går kortare del av året, men där undervisningen ingår såsom led i vederbö- rande hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet och läraren under tid, då undervisning vid skolan icke pågår, sysselsättes med jämförbara uppgifter inom hushållningssällskapet eller detta närliggande verksamhets- områden: extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola eller lantbruksskola till 17:e lönegraden, samt extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola till 11:e lönegraden. B. Vid lantmannaskola och lanthushållsskola med av huvudkurser en- bart vinterkurs respektive en halvårskurs: extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola till 12:e lönegraden, samt extra ordinarie ämneslärarinna vid lanthushållsskola till 4:e lönegraden. Ifrågavarande lönegrader upptaga nedanstående löneklasser med följande, för olika ortsgrupper fastställda lönehelopp:

Ortsgrupp

Lönegrad 11432; A B c D E F G

kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. 2 1 620 1 692 1 764 1 836 1 908 1 980 2 052 3 1 740 1 818 1 896 1 974 2 052 2 130 2 208 __ 4 1 860 1 944 2 028 2 112 2 196 2 280 2 364 4” lonegrade" """ 5 1 980 2 070 2 160 2 250 2 340 2 430 2 520 6 2 100 2 196 2 292 2 388 2 484 2 580 2 676 7 2 220 2 322 2 424 2 526 2 628 2 730 2 832

9 2 460 2 574 2 688 2 802 2 916 3 030 3 144 10 2 580 2 700 2 820 2 940 3 060 3 180 3 300 11 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486 12 2 880 3 012 3 144 3 276 3 408 3 540 3 672 13 3 060 3 198 3 336 3 474 3 612 3 750 3 888 14 3 240 3 384 3 528 3 672 3 816 3 960 4 104

11:e lönegraden ......

10 2 580 2 700 2 820 2 940 3 060 3 180 3 300 11 2 730 2 856 2 982 3 108 3 234 3 360 3 486 12 2 880 3 012 3 144 3 276 3 408 3 540 3 672 13 3 060 3 198 3 336 3 474 3 612 3 750 3 888 14 3 240 3 384 3 528 3 672 3 816 3 960 4104 15 3 450 3 600 3 750 3 900 4 050 4 200 4 350

12:e lönegraden ......

15 3 450 3 600 3 750 3 900 4 050 4 200 4 350 16 3 660 3 816 3 972 4 128 4 284 4 440 4 596 17 3 960 4 122 4 284 4 446 4 608 4 770 4 932 18 4 260 4 434 4 608 4 782 4 956 5 130 5 304 19 4 560 4 746 4 932 5 118 5 304 5 490 5 676 20 4 860 5 058 5 256 5 454 5 652 5 850 6 048

17:e lönegraden ......

I fråga om fördelningen av de orter, där extra ordinarie ämneslärare äro stationerade, å de uti löneplanen upptagna ortsgrupperna gäller vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende fastställt för i detta reglemente avsedda ordinarie lärare.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fast- ställes i enlighet med vad som i tillämpliga delar föreskrives i 5—7 åå.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken lä- rarens stationeringsort blivit hänförd.

Med stationeringsort förstås orten för den skola, vid vilken läraren har sin huvudsakliga tjänstgöring.

2. Till extra ordinarie ämneslärare vid lantmannaskola med enbart vinter- kurs, som meddelar undervisning utöver 130 arbetsdagar, utgår för överskju- tande undervisningstid särskilt arvode av 3 kronor för undervisningstimme.

3. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandet i 11 & samt! de särskilda förmåner, som omförmälas i 18 ä. 4. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

25 &. Extra ordinarie lärare äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande] fall, kallortstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å sin befattning, utanl även för den tid, under vilken han åtnjutit semester.

26 å.

Extra ordinarie lärare, som av behörigen styrkt sjukdom i andra fall, än; som avses i 13 g 2 och 3 mom., hindras att tjänstgöra, äger att under en tid av? högst sex månader av ett och samma kalenderår eller vid sjukdom, som? fortgår över årsskifte, under högst sex månader i en följd åtnjuta lön jämte förekommande kallortstillägg efter avdrag av ett belopp för dag räknat, som, framgår av nedanstående tabell:

Löneklass i:.döfg Löneklass åådä'å 2 —: 70 12 1: 80 3 —: 80 13 1: 95 4 —: 90 14 2: 10 5 1: — 15 2: 30 6 1: 10 16 2: 50 7 1: 20 17 2: 75 8 1: 30 18 3: — 9 1: 40 19 3: 25

10 1: 50 20 3: 50 11 1: 65

I övriga fall av sjukledighet skall extra ordinarie lärare avstå hälften av honom eljest tillkommande löneförmåner.

27 5.

Extra ordinarie lärare, som beviljas ledighet av anledning, som i 14 & sägs, skall i löneavseende för sådan tid avstå ett belopp, som motsvarar det i 25 % angivna tjänstledighetsavdraget.

Till extra ordinarie lärare, som fullgör honom åliggande militär tjänst- göring, utgår ersättning med två kronor för dag.

28 %. Avlider extra ordinarie lärare, skall till hans dödsbo såsom begravnings- hjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock högst 400 kronor.

Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall i tjänsten skall dock förenämnda belopp minskas med den begravningshjälp, vartill dödsboet är berättigat en- ; ligt olycksfallsförsäkringslagen.

29 5.

För extra ordinarie lärare skola i övrigt i tillämpliga delar gälla bestäm- melserna 3—6, 8—11 åå, 13 5 2—4 mom., 15—21 åå i detta reglemente.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 & beträffande extra ordinarie lärare skall iakttagas, att lärare, åt vilken som tjänstebostad anvisas större lägenhet beträffande lärare vid lantmannaskola eller lantbrukssköla än två rum samt beträffande lärarinna vid lanthushållsskola ett rum, icke skall vara skyldig att på grund därav erlägga högre ersättning än vad eljest skulle vara fallet.

3 kap. Övriga icke-ordinarie lärare.

30 &.

Lärare, som utan att erhålla full tjänstgöring anställes för att meddela un- dervisning i visst ämne, benämnes i detta avlöningsreglemente speciallärare.

Avlöning till speciallärare utgår i form av arvode, beräknat efter antalet undervisningstimmar. Arvodets storlek bestämmes av skolans styrelse re- spektive förvaltningsutskottet, där ej för visst fall Kungl. Maj:t meddelat be- slut i sådant hänseende.

31 5.

Till lärare, som icke tidigare åtnjuter avlöning såsom ordinarie eller extra ordinarie lärare enligt detta reglemente och som anställes för full tjänstgö- ring såsom vikarie för tjänstledig lärare eller å vakant lärarbefattning, skall under tiden för denna anställning utgå avlöning vid vikariat för ämneslärare i tillämpliga delar enligt samma grunder som om han varit extra ordinarie ämneslärare, samt vid vikariat för föreståndare enligt grunder som i varje särskilt fall bestämmas av lantbruksstyrelsen.

4 kap. Reglementets tillämplighet. 32 &.

Lärare, som omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente trä-der i kraft, innehar ordinarie befattning av den art, som här ovan avses, eller som senare tillträder sådan befattning, är pliktig att, med frånträdande av samt- liga honom vid tidpunkten för nämnda ikraftträdande tillkommande, av stat eller skolans styrelse tillerkända förmåner, underkasta sig detta regle- mentes föreskrifter och villkor ävensom dels minskning i eller upphörande av extra inkomster, som kunna medfölja befattningen eller utgå för bestyr i samband därmed, dels ock de ändrade bestämmelser, som kunna varda

utfärdade rörande de i 3 5, 13 ä 3 mom. och 18 % berörda hänseenden samt i fråga om såväl egen pension som familjepension.

Vad ovan i denna paragraf sägs skall icke utgöra hinder för föreståndare vid lantbruksskola att uppbära det särskilda förvaltararvode, som ägaren till den egendom, till vilken skolan är förlagd, kan hava anslagit.

Specialmotivering.

Kommittén har sammanfört avlöningsbestämmelserna för de olika kate- gorierna av lärare vid statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter i ett gemensamt avlöningsreglemente.

Uppställningen av förslaget till avlöningsreglemente ansluter sig nära till avlöningsreglementet för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen den 22 juni 1921 (nr 451, omtryckt genom kungörelsen 1925: 270). Vidare ansluter sig det här framlagda förslaget i vissa delar till det av 1936 års lärarlönesakkunniga avgivna förslag (statens offentliga utredningar 19:36:48) till lönereglering för lärare vid folk- och småskolor.

Avlöningsreglementet för lantbruksundervisningsanstalter innehåller föl— jande kapitel:

1. Ordinarie lärare. 2. Extra ordinarie lärare. 3. Övriga icke-ordinarie lärare. 4. Reglementets tillämplighet.

Ordinarie lärare.

1 5.

I gällande kungörelser angående statsunderstöd till ifrågavarande skolor finnas särskilda föreskrifter angående avdrag å lönen för pensionsavgifter till statens pensionsanstalt och avdrag i vissa fall av tjänstledighet. Kom- mittén avser icke någon ändring av vad sålunda stadgats. Någon särskild föreskrift i avlöningsreglementet angående nu nämnda avdrag synes emel- lertid icke vara erforderlig. Beträffande pensionsavdragen må framhållas, att bestämmelser härom finnas meddelade i reglementet för statens pen— sionsanstalt.

Då kommittén nu föreslagit utbetalning av lönen i enlighet med vad som gäller för befattningshavare vid nyreglerade verk, kommer avlöning att utgå endast till och med den dag, läraren avgår. Kommittén förutsätter, att här- av föranledda åtgärder komma att vidtagas beträffande bestämmelserna om lärarnas tjänstepension, som enligt gällande bestämmelser utgår först från och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten efter upp- nådd pensionsålder ägt rum.

2 5.

I fråga om rätt för lärare att med ordinarie lärarbefattning förena annan tjänst eller särskilt uppdrag har kommittén ansett, att samma bestämmelser böra gälla för lärarna som för statens befattningshavare.

Den prövning, som beträffande i 2 mom. avsedda fall inom statsförvalt— ningen verkställes av Kungl. Maj:t eller av vederbörande verksstyrelse, tor— de lämpligen böra överlämnas åt lantbruksstyrelsen.

Då kommittén i 3 mom. föreslagit rätt för lantbruksstyrelsen att i före- varande fall medgiva dispens har kommittén närmast tänkt på det utbyte av lärare, som till fromma för undervisningen skulle kunna ske mellan till samma plats förlagda lantmanna- och lanthushållsskolor ävensom folkhög- skolor.

3 å.

Kommittén har funnit det önskvärt, att i reglementet infördes föreskrift beträffande den del av lärarnas tjänstgöringsskyldighet, som avsåge medde- lande av undervisning. Angående det föreslagna antalet veckotimmar hän- visas till vad som anförts 1 kap. 11.

4 å.

Kommittén har i denna paragraf för olika lärarkategorier angivit, vilken lönegrad de böra tillhöra, och därefter angivit de lönehelopp, som den för närvarande gällande löneplanen vid den allmänna civilförvaltningen upp- tager för olika löneklasser i de olika ortsgrupperna. Kommittén utgår här— vid ifrån att om lönebeloppen i denna allmänna löneplan ändras, motsva- rande ändring skall från samma tidpunkt som för andra befattningshavare tillämpas även för lärarna, i den mån ändringarna beröra de lönegrader, i vilka lärarna äro inplacerade.

Kommittén utgår ifrån, att för kvinnlig lärare böra gälla samma bestäm- melser i fråga om rätten att erhålla uppflyttning till den högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, som nu gäller i frågaom kvinnlig befattnings— havare i statens tjänst.

5—6 åå.

Bestämmelserna i 5—6 åå om rätt för ordinarie lärare att efter viss tids tjänstgöring i ordinarie anställning erhålla uppflyttning i högre löneklass ansluta sig i allt väsentligt till vad som gäller för statens befattningshavare i allmänhet.

7 å.

Vad kommittén föreslagit under punkt 1 överensstämmer i huvudsak med gällande bestämmelser.

Då kommittén i 2 mom. särskilt framhållit att lärare, som utfört arbete av viss beskaffenhet i hushållningssällskaps tjänst, skulle för placering i lö- neklass äga tillgodoräkna denna tid, har kommittén närmast tänkt på be- tydelsen av en cirkulation mellan innehavarna av lärarbefattningar vid lant— bruksundervisningsanstalt och konsulentbefattningar hos hushållningssäll- skap.

8å.

I denna paragraf hava bestämmelser intagits angående skyldighet för lä- rare att efter i vederbörlig ordning beslutad ändring av huvudkurs vid sko- la, vid vilken han är anställd, övergå till motsvarande lärartjänst inom! den högre eller lägre lönegrad, som tjänsten med hänsyn till den ändrade organisationen skall tillhöra. Av paragrafens formulering framgår, att lä- raren i den nya lönegraden givetvis äger rätt att enligt å 7 för uppflyttning i löneklass tillgodoräkna sig anställningstiden i den förutvarande löne- gra-den.

9—10 åå.

Enligt kommitténs förslag till lönereglering på bruttolönesystemets grund komma lärarnas nuvarande förmåner av fri bostad och bränsle att upphöra och lärarna i stället att lämna ersättning för anvisad tjänstebostad efter det värde, denna beräknas hava med hänsyn till hyrespriserna i orten.

Vid fastställandet av ifrågavarande hyresbelopp har kommittén, såsom i den allmänna motiveringen anförts, anslutit sig till av 1936 års lärarlöne- sakkunniga förordat system vid lönereglering för lärare vid folk— och små- skolor med reglementsbundna hyresavdrag differentierade efter hyresorts- grupp, varvid hyresortsgrupperingen baseras på det av socialstyrelsen vid den allmänna dyrortsgrupperingen utnyttjade statistiska materialet.

11 %. Kommittén har ansett, att kallortstillägg böra utgå med de belopp, vartill motsvarande tillägg upptagits i de statliga avlöningsreglementena.

12 %.

I anslutning till vad som gäller för statens befattningshavare i nyreglerade verk, har kommittén ansett, att lärare i vissa fall bör kunna få ledighet med bibehållande av samtliga löneförmåner för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt sätt kunna tjäna lantbruksundervisningens intressen. För att trygga en lämplig begränsning av stadgandets tillämpning har beslutanderätten lagts hos lantbruksstyrelsen.

13 %.

Kommittén har ansett, att lärare vid behörigen styrkt sjukdom skall vid- kännas tjänstledighetsavdrag på sätt som gäller för andra nyreglerade be- fattningar. '

För närvarande finnas några särskilda bestämmelser icke meddelade an- gående lärares rätt till avlöning under ledighet på grund av olycksfall i tjän- sten och ej heller i fråga om ersättning för läkarvård och läkemedel i sam- band med olycksfall i tjänsten. I detta avseende hava lärarna i förekom- mande fall allenast uppburit vanlig sjukavlöning under av olycksfall föran- ledd ledighet och i övrigt varit hänvisade till gällande bestämmelser i olycks- fallsförsäkringslagen. Kommittén utgår ifrån, att dessa lärare skola komma

& åtnjutande av samma förmåner vid olycksfall i tjänsten som statens egna befattningshavare.

I enlighet härmed har kommittén i sitt förslag till avlöningsreglemente för lärarna intagit i huvudsak samma bestämmelser i detta ämne, som gälla för statliga befattningshavare vid nyreglerade verk.

Skulle emellertid ersättning utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen, torde denna ersättning böra avdragas från de lärarna tillkommande avlönings- förmånerna.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså lärarna under sjukledighet, som föranletts av olycksfall i tjänsten, erhålla avlöning till sådant belopp, att denna avlöning jämte enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående sjukpen- ning motsvarar oavkortad lön. Härvid förutsättes alltså, att sjukpenning en- ligt olycksfallsförsäkringslagen utbetalas direkt till vederbörande lärare. I fråga om lärare, som uppbär livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, skul- le avlöningen nedsättas med belopp motsvarande livräntans storlek. Efter särskild prövning skulle dock detta avdrag kunna för visst fall bestämmas till lägre belopp. Denna prövning torde lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj:t.

14—17 åå.

I 14—17 åå har kommittén föreslagit vissa bestämmelser rörande de av— drag, lärarna skola vidkännas å lönen vid olika slag av tjänstledighet av annan anledning än sjukdom. Även i dessa avseenden har kommittén sökt att i möjligaste mån få till stånd enahanda bestämmelser som för motsva- rande befattningshavare i statens tjänst. För sistnämnda befattningshavare hava hithörande bestämmelser meddelats i 2 5 av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 357) med tilläggsbestämmelser till gällande avlöningsreglemente. I denna för-fattning hava emellertid för ledighet av olika i författningen när- mare angivna anledningar föreskrivits icke mindre än fyra olika avdrag.

1936 års lärarlönesakkunniga ansågo dessa bestämmelser alltför inveckla- de för att kunna tillämpas för folk- och småskollärarnas vidkommande. Icke minst med hänsyn till bestyret med granskning och utbetalning av statsbidragen hade de sakkunniga ansett det nödvändigt att så mycket som möjligt förenkla hithörande bestämmelser. Härvid hade dock de sakkun- niga sökt tillse, att lärarna i stort sett skulle bliva likställda med de statliga befattningshavarna. Kommittén har funnit vad sålunda anförts äga till- lämplighet även på nu ifrågavarande lärare och föreslagit bestämmelser i överensstämmelse med nämnda sakkunnigas förslag.

18—20 555. Dessa bestämmelser överensstämma i sak med motsvarande föreskrifter för befattningshavare i statens tjänst.

21 &. Vid övervägande av frågan om semester för ifrågavarande lärare har kom- mittén icke funnit anledning föreslå olika lång tid för de olika kategorierna

av lärare. Den föreslagna tiden kan enligt kommitténs förmenande med hänsyn till arten av lärarnas arbete icke anses för lång. Jämförd med den ledighet, som kommer lärare vid andra undervisningsanstalter till del, torde den snarare vara kort. Beträffande uttagandet av semester bör det för lä- rare vid lantmannaskola med enbart vinterkurs och vid lanthushållsskola med enbart en halvårskurs vara regel, att denna åtnjutes då undervisning ej pågår. 22 å.

Innehållet i denna paragraf överensstämmer i sak med motsvarande före- skrifter för befattningshavare i statens tjänst.

Extra ordinarie lärare.

Avlöningsbestämmelserna för de extra ordinarie lärarna hava utfor— mats i anslutning till vad kommittén i kap. 11 anfört i fråga om dessa lärare. I övrigt har kommittén sökt anpassa dessa bestämmelser i så nära anslutning som möjligt till vad som gäller för motsvarande befattningsgrupper inom den allmänna civilförvaltningen. Härvid har hänsyn givetvis måst tagas till de avvikelser, som för de ordinarie lärarnas vidkommande föreslagits i förhål- lande till bestämmelserna i de statliga avlöningsreglementena.

Övriga icke-ordinarie lärare.

Avlöningsbestämmelserna för övriga icke-ordinarie lärare hava utformats i anslutning till den allmänna motiveringen.

Reglementets tillämplighet.

Beträffande övergången till det nya lönesystemet har kommittén icke fun- nit skäl föreslå rätt för ordinarie lärare, som av en eller annan anledning icke skulle vilja underkasta sig det föreslagna reglementets villkor och be- stämmelser, att bliva bibehållen vid de avlöningsförmåner, som utgå enligt nu gällande bestämmelser. Kommittén har nämligen funnit det lämpligt att samtliga lärare omedelbart övergå till det nya lönesystemet, i förekommande fall med iakttagande av stadgad uppsägningstid.

Angående kommitténs förslag rörande rätten för föreståndare vid lant- bruksskola att uppbära särskilt förvaltararvode, vill kommittén erinra att sådant arvode utgår till föreståndaren vid Alnarps lantbruksskola. I propo- sition nr 143 till 1931 års riksdag framhöll dåvarande chefen för jordbruks- departementet rörande löneförmånerna åt föreståndaren vid Alnarps lant- bruksskola, att med hänsyn därtill, att denne utöver uppgiften som förestån- dare för nämnda skola även skulle intaga den ansvarsfulla ställningen som förvaltare av Alnarps egendom, syntes utöver lönen böra utgå ett särskilt förvaltararvode. Detta arvode borde utgå av egendomens medel och följ- aktligen icke upptagas i avlöningsstaten för skolan.

Kap. 13. Grunder för årligt statsunderstöd.

För närvarande utgår, på sätt i kap. 2 närmare angivits, statsunderstöd till lantbruksundervisningsanstalter med visst i för vederbörande skolform gällande kungörelse fastställt belopp. Storleken av detta belopp är i regel oberoende av skolans elevantal; endast för lantmannaskolas vinterkurs är särskilt bestämt, att då elevantalet överstiger 30 statsunderstöd kan utgå till parallellundervisning med 1 500 kronor. Såsom villkor för erhållande av statsunderstöd erfordras i regel, att från orten tillskjutes visst belopp för samma ändamål.

Till ålderstillägg åt fast anställda föreståndare och lärare liksom också i vissa fall till vikariatsersättning utgår särskilt statsunderstöd, liksom också till dyrtidstillägg och i förekommande fall provisorisk avlöningsförbättring åt sådana lärare.

Kommittén kan icke finna det nuvarande systemet för tilldelande av stats- understöd till lantbruksundervisningsanstalter fullt tillfredsställande, närmast av det skälet, att enligt kommitténs uppfattning vid nuvarande bestämmel- ser alltför ringa hänsyn tages till de stora skillnader i elevantal, som kunna förefinnas mellan olika skolor tillhörande samma skolform. Efter övervä- gande av frågan om ett bättre anpassande av statsunderstödet efter envar skolas verkliga behov har kommittén funnit sig böra föreslå, att statsunder- stöd i fortsättningen utgår dels i form av avlöningsmedel till lärarpersonal och dels såsom bidrag till bestridande av skolans driftskostnader.

Avlöningsmedel till lärarpersonal.

Såsom redan anförts, utgår ålderstillägg till fast anställd lärarpersonal liksom också dyrtidstillägg och provisorisk löneförbättring till sådana lärare direkt av statsmedel. Detsamma gäller om de i förekommande fall utgående vikariatsersättningarna. I övrigt må i detta sammanhang erinras, att det fasta statsunderstödet till ,den allmännaste kurstypen — vinterkurs vid lant- mannaskola —— för närvarande utgår med belopp som. exakt motsvarar grundlönerna för föreståndare och fast anställd lärare tillhopa.

Kommittén anser, att steget nu bör tagas fullt ut och att de fast anställda lärarna vid lantbruksundervisningsanstalter sålunda i fortsättningen böra erhålla hela sin kontanta avlöning av statsmedel. Den omständigheten, att ifrågavarande löner förutsättas bliva i avlöningsreglementet till beloppet fast- ställda och icke längre betecknade såsom minimilöner, underlättar givetvis en sådan överflyttning på staten av ansvaret för lärarnas avlönande. I detta sammanhang tillåter kommittén sig erinra därom, att folkskollärarnas kon- tanta avlöning efter beslut av 1935 års riksdag från och med den 1 juli 1936 helt bestrides med statsmedel. Kommittén anser minst lika starka skäl tala för att motsvarande anordning genomföres beträffande lantbrukslärama.

Extra ordinarie ämneslärare liksom även vikarierande lärare synas böra vara i förevarande hänseende principiellt likställda med ordinarie lärare. Jämväl extra ordinarie lärare vid lantbruksundervisningsanstalt bör alltså enligt kommitténs åsikt erhålla den kontanta lönen uteslutande av stats- medel.

I det föregående har kommittén berört endast de vederbörande lärare tillkommande kontantlönerna. Därmed förstår kommittén den avlöning, som återstår sedan avdrag gjorts för hyresvärdet av tjänstebostad. Kom- mittén anser nämligen, att det bör ankomma på de lokala organen att sörja för sådan naturaprestation. Därest skolan själv disponerar över erforderliga lärarbostäder — och kommittén har i tidigare sammanhang uttalat sig för en sådan anordning — erfordras ingen kontant utfyllnad av lärarens lön; får läraren däremot själv sörja för bostad, bör det ankomma på skolan att med hjälp av från orten kommande anslagsmedel giva honom den kontanta er- sättning härför, som avlöningsreglementet förutsätter.

Skola de vid lantbruksundervisningsanstalt anställda ordinarie och extra ordinarie lärarna i fortsättningen avlönas med statsmedel, är det emellertid erforderligt, att särskilda regler uppställas beträffande den omfattning, i vil- ken sådana lärare må anställas vid olika skolor. I sådant hänseende får kommittén föreslå följande.

1. Lantmannaskola. Vid skola med vinterkurs —— med eller utan efter- följande fortsättningskurs —— eller längre kurs böra följande lärare finnas, när elevantalet utgör: 20—30: föreståndare och en ämneslärare; 31—40: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare; 41—60: föreståndare och två ämneslärare. Vid skola med helårskurs böra följande lärare finnas, när elevantalet utgör: 20—30: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare; 31—40: föreståndare och två ämneslärare.

Vid skola med annan kombination av huvudkurser, än vad ovan sägs, bör Kungl. Maj:t i varje särskilt fall äga bestämma det antal lärare, för vilkas avlöning statsunderstöd skall utgå.

När kommittén här ovan såsom mått på skolornas storlek och det därav följande behovet av fast lärarpersonal angivit den undre och övre gränsen för elevantalet, har kommittén utgått ifrån att skolan skall äga sådana lokal- utrymmen och sådan utrustning i övrigt, att skolan har plats för ett elevan- tal, som motsvarar den övre gränsen för det sålunda angivna antalet. Det- ta innebär enligt kommitténs mening, att en mindre skola bör vara så ut- rustad, att den samtidigt kan taga emot minst 30 elever, en medelstor skola med föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare minst 40 elever och en större skola med föreståndare och två ämneslärare 60 elever.

mannaskola skall utgöra lägst 20, mot för närvarande lägst 15. Kommittén anser nämligen, att den utrustning, som under alla omständigheter erfordras vid en lantmannaskola, icke i önskvärd grad tages i anspråk, därest elevan- talet är lägre. Icke heller blir lärarnas arbetskraft då i regel på ett till- fredsställande sätt utnyttjad. I särskilda fall torde emellertid Kungl. Maj:t böra äga medgiva dispens beträffande det sålunda fastställda minimiantalet elever.

Kommittén har vidare ansett, att maximigränsen för elevantalet vid en och samma kurs bör begränsas till för teoretisk huvudkurs 60 elever, liksom nu är fallet, och för teoretisk-praktisk huvudkurs (helårskurs) 40 elever. En sådan begränsning synes erforderlig med hänsyn därtill, att vid större kur- ser effektiviteten i undervisningen lätt torde löpa fara att avtaga. Emeller- tid torde Kungl. Maj:t böra äga att även beträffande det sålunda angivna maximiantalet elever i särskilt fall medgiva dispens.

Med hänsyn till lantmannaskolans karaktär av frivillig utbildningsanstalt kan variationen i el-evtillströmning lätt bliva betydande. De härigenom upp- kommande förskjutninga-rna i behovet av lårarkraft måste givetvis upp- märksammas. Kommittén hyser den uppfattningen, att tillfälliga vaniatio- ner i elevantal icke böra få påverka den fasta läraruppsättningen. Först om ändringen i elevantal visar sig varaktig, böra därav följande konsekvenser i fråga om lärarkårens storlek och sammansättning dragas. Med avseende härpä få.-r kommittén föreslå följande.

Vid nyupprättad skola, där icke mer än en huvudkurs samtidigt anordnas, böra såsom ordinarie lärare anställas en föreståndare och en ämneslärare. Därutöver anställes extra ordinarie ämneslärare, för den händelse skolans elevantal sådant påkallar. Den extra ordinarie ämnesläraren kan därvid i förekommande fall komma att få ersätta en ordinarie lärare. När skolan varit i verksamhet två respektive tre år, tillsättas ordinarie lärare i den ut- sträckning, som vederbörande kungörelse om statsunderstöd angiver. Där- vid bör iakttagas, att elevantalet under vartdera av de 'två verksamhets- åren eller i medeltal för de tre på varandra följande verksamhetsåren ut- gjort minst det antal, som sålunda föreskrivits.

Vid skola, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande redan varit i verksamhet minst två respektive tre är, bör elevantalet under de senast till- ändalupna två eller tre läsåren läggas till grund för lärarkårens storlek och sammansättning på sätt nu angivits.

Skulle elevantalet sedermera n-edgå, bör enligt kommitténs mening utveck- lingen under fem läsår avvaktas, innan indragning av ordinarie lärarbefatt- ning sker. Extra ordinarie lärarbefattning synes däremot böra indragas, därest elevantalet under vartdera av de två senast tilländalupna läsåren un— derstigit det antal, som för inrättandet av sådan lärarbefattning föreskrivits. I vissa fall torde det emellertid vara ändamålsenligt, att vid skola, som på grund av ringa elevantal icke längre kan sysselsätta det antal lärare, som tidigare anställts, lärarna i viss utsträckning sysselsättas med lämpliga upp- gifter i vederbörande hushållningssällskaps tjänst i överensstämmelse med vad förut angivits. Kungl. Maj:t bör äga att för. sådant fall medgiva, att av-

löningsmedel må fortfarande tillgodonjutas för lärare, som eljest skolat upp- sägas från befattningen.

2. Lantbruksskola. På grund av undervisningens karaktär blir det elevantal, som kan mottagas vid lantbruksskola. mindre fluk—tuerande än vid övriga skolformer inom lantbruksundervisningen. Enär lantbruksskolan närmast har till uppgift att utbilda lantbrukstjänstemän (arbetsledare), kan även förutsättas, att elevtillströmningen blir mindre varierande och i all- mänhet av den storlek, att det vid skolan förefintliga antalet elevplatser kan fyllas. Skulle elevantalet under en följd av är avsevärt sjunka därunder, torde en omorganisation eller eventuellt ett nedläggande av skolan böra över- vägas. I gällande reglemente avseende lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige stadgas såsom redan nämnts, att vid varje skola skall finnas plats för 28 elever, därav 20i den tvååriga och 8 i den ettåriga kursen. Vid fler- talet skolor är det verkliga elevantalet i regel något större. Vad kommittén tidigare föreslagit beträffande undervisningens anordnande vid lantbruks- skola torde i stort sett innebära en tendens till ökning av det antal elever, som lämpligen kan mottagas vid sådan skola. De utvidgade praktiska öv- ningarna i husdjursskötsel torde verka i sådan riktning, liksom också den föreslagna praktiska utbildningen i Skogshushållning. Den av kommittén rekommenderade förskjutningen i lantbruksskolans utbildning i riktning mot något utvidgad teoretisk undervisning bör ävenledes kunna förväntas med- verka till sådant resultat. Å andra sidan kan ettårskursens borttagande be- räknas i och för sig verka i motsatt riktning, enär dessa elever i jämförelse- vis mindre utsträckning sys-selsä-ttas med praktiska arbetsuppgifter. Den fortskridande utvecklingen inom jordbrukstekniken, innebärande nya och ökade möjligheter till begränsning i användningen av mänsklig arbetskraft, bör emellertid i förevarande sammanhang jämväl uppmärksammas, liksom å andra sidan även den senaste tidens lagstiftningsåtgärder till minskning av arbetstiden inom jordbruket. Kommittén har ansett sig böra räkna med, att vid lantbruksskola skall efter genomförandet av förenämnda reformer i fråga om undervisningens anordnande finnas plats för minst 32 elever och att det verkliga elevantalet skall för olika skolor komma att hålla sig mellan 32 och 40. Det torde böra ankomma på lantbruksstyrelsen att för varje lantbruksskola bestämma, för huru många elever plats skall finnas vid skolan. Kommittén anser, att vid varje lantbruksskola med nyssnämnda 'elev- antal bör finnas föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämnes- lärare. Någon variation i lärarpersonalens antal och sammansättning synes sålunda vid denna skolform icke behöva komma i fråga.

3. Lanthushållsskola. Lärarbehovet vid lanthushållsskola bör enligt kommitténs mening beräknas på följande sätt: vid 15—20 elever: föreståndarinna, en ämneslärarinna och en extra ordi- narie ämneslärarinna;

vid 21—24 elever: föreståndarinna och två ämneslärarinnor; vid 25—30 elever: föreståndarinna, två ämneslärari-nnor och en extra or— dinarie ämneslärarinna.

I överensstämmelse med vad förut anförts beträffande lantmannaskolorna, bygger förestående förslag till uppsättning med lärarpersonal på att vid de olika grupperna av skolor finnes plats för respektive minst 20, minst 24 och upp till 30 elever.

Vid bedömande av lanthushållsskolans lärarbehov förtjänar uppmärk- sammas, att speciallärare icke komma i fråga i samma utsträckning som vid lantmannaskola, och vidare, att undervisningen vid lanthushållsskola får beräknas pågå under i allmänhet 11 månader av året. Det har icke synts kommittén lämpligt, att för dessa skolor ett genomfört system med särskilda semestervikarier genomför—es. I stället böra i regel de fast anställda lärarin- norna, under förekommande semestertid för någon av dem, ersätta var- andra. Kommittén har tagit hänsyn härtill vid uppgöra—nde av förevarande förslag till läraruppsättning.

Enligt berörda förslag skulle ett antal av 15 elever få betraktas såsom minimum för huvudkurs. För närvarande är motsvarande minimiantal fastställt till 12. Kommittén anser på i huvudsak samma grunder som tidigare anförts beträffande lantmannaskolan, att lanthushållsskolan måste utveckla en ej alltför ringa verksamhet, om den skall anses på ett tillfreds— ställande sätt fylla sin uppgift. Att samtidigt utbilda 15 elever bör enligt kommitténs uppfattning anses som den minsta arbetsprestation, som bör fordras av sådan skola. Å andra sidan bör elevantalet vid sådan skola icke heller vara särskilt stort. Skolans önskvärda karaktär av hem för eleverna går då lätt förlorad. Kommittén föreslår, att ett elevantal av 30 fastställes såsom maximum för huvudkurs vid lanthushållsskola. För när- varande är motsvarande högsta elevantal 24. I anslutning härtill vill kom- mittén uttala, att i särskilda fall Kungl. Maj:t bör äga meddela dispens be- träffande såväl det lägsta som det högsta tillåtna elevantalet vi—d dylik hu- vudkurs.

När, såsom i de flesta fall torde bl'iva fallet, lanthushållsskola under sam- ma läsår anordnar två huvudkurser, bör vid fastställandet av lärarpersona- lens storlek och sammansättning räknas med medeltalet av elever vid de båda kurserna. I övrigt bör enligt kommitténs mening i denna fråga gälla i tillämpliga delar vad kommittén tidigare anfört med avseende på lantman- naskolans lärarpersonal.

Vad slutligen angår speciallärarna, synes även för deras avlönande böra utgå understöd av statsmedel. Kommittén har tidigare framhållit betydelsen utav att sång och gymnastik allmänt övas vid lantbruksundervisningsanstal- terna. I många fall torde facklärare vid dylik skola vara lämpad att om- händerhava sådan uppgift. Där detta icke är fallet, får emellertid utom- stående lärare anlitas. I syfte att ekonomiskt underlätta för skolan att i sådant fall anordna tillfredsställande undervisning i sång och gymnastik,

bör för ändamålet statsmedel kunna utgå. Kommittén föreslår, att sådant statsunderstöd bestämmes till högst 4 kronor för varje undervisnings- timme.

I övrigt förutsätter kommittén, att speciallärare skall förekomma regel- bundet endast vid lantmann-a- och lantbruksskola och vid dessa skolor en- dast i ämnena skogshushållning och trädgårdsskötsel. För närvarande be- stridas kostnaderna för skogsundervisningen vid lantbrukets ungdomsskolor till betydande del av vederbörande skogsvårdsstyrelser, vanligen så, att skogsvårdsstyrelse kostnadsfritt ställer lärare och i förekommande fall även biträden till förfogande för ändamålet. I vissa fall har skogsvårdsstyrelses medverkan formellt fått formen av särskilt anslag till skolan, att användas som ersättning åt läraren i Skogshushållning. Enligt kommitténs mening bör i fortsättningen ämnet Skogshushållning icke beträffande de ekonomiska förhållandena intaga någon särställning vid de fasta lantbruksundervis- ningsanstalterna. Kommittén har i annat sammanhang förutsatt, att skogs- vårdsstyrelserna även framgent skola aktivt medverka vid ifrågavarande undervisning, och kontant bidrag synes därvid ävenledes kunna komma i fråga. Men specialläraren i Skogshushållning bör enligt kommitténs upp- fattning liksom varje annan lärare avlönas direkt av skolan och medel härför sålunda upptagas i skolans stat. Kommittén föreslår, att statsun- derstöd får utgå till avlöning av jämväl sådan speciallärare, därvid bidraget för undervisningstimme skäligen synes böra bestämmas till högst 8 kronor. Därest undervisningen i Skogshushållning bestrides av ordinarie eller extra ordinarie lärare vid skolan, synes efter Kungl. Maj:ts bestämmande stats- bidrag böra kunna i viss utsträckning utgå till ersättning åt i stället erfor- derlig speciallärare i tillämpat lantbruksämne.

Såsom bidrag till avlönande av speciallärare i trädgårdsskötsel bör en- ligt kommitténs mening statsbidrag utgå enligt samma grunder som ovan föreslagits beträffande speciallärare i Skogshushållning.

I de fall då vid lantmannaskola endast finnas föreståndare och en ämneslä- rare och oundgängligt behov av speciallärare i tillämpat lantbruksämne före- ligger, bör efter Kungl. Maj:ts prövning statsbidrag till ifrågavarande special- lärares avlönande utgå enligt ovan för speciallärare i Skogshushållning och trädgårdsskötsel angivna grunder.

Till speciallärarnas grupp kunna med visst fog hänföras jämväl de av skolan tillkallade föreläsare, som skola hava till uppgift att behandla äm- nen av speciell karaktär. Kommittén har tidigare framhållit betydelsen utav att sådana föreläsningar i viss utsträckning hållas för att i sin mån bidraga till att berika livet vid skolan. För ändamålet bör statsunderstöd skäligen utgå, och kommittén föreslår, att detta bestämmes till högst 30 kro- nor per föredrag. Samtidigt synes beloppet böra maximeras till 300 kronor för skola och läsår. Därest vid lanthushållsskola såsom huvudkurs an- ordnas halvårskurser, torde för varje sådan halvårskurs sagda statsunder- stöd böra begränsas till 150 kronor.

Bidrag till driftskostnadernas bestridande.

Om staten på nu angivet sätt i allt väsentligt bestrider kostnaderna för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna, kunna de anslags- givande ortsorganen koncentrera sitt bidragsgivande att avse de för skolor- nas upprätthållande erforderliga driftskostnaderna. Även när det gäller dessa torde emellertid staten i viss utsträckning böra lämna sitt ekonomiska bistånd. Redan nu täcker statsunderstödet vid vissa skolor något större del av skolans utgifter än den som utgöres av lärarlöner. Med hänsyn till att de flesta skolor för närvarande äro mindre väl utrustade, torde drifts- kostnaderna för skolorna kunna väntas efter nyordningen icke oväsentligt stiga, och det torde vid sådant förhållande vara erforderligt, att staten i vi- dare mån än hittills varit fallet deltager i dessa kostnaders bestridande. Den önskvärda utvecklingen i sådan riktning, att hushållningssällskapen mera direkt omhändertaga undervisningsverksamheten, torde i varje fall betyd- ligt försvåras, därest alltför stora krav uppställas i fråga om ortsbidrag till ifrågavarande skolor. Statens inflytande på lantbruksundervisningens orga- nisation och utveckling torde vid sådant förhållande icke heller kunna göra sig fullt gällande. Kommittén föreslår för den skull, att staten lämnar visst understöd jämväl till de årliga driftskostnadernas bestridande. Inn-an kom- mittén närmare ingår på denna fråga, vill kommittén emellertid upptaga till behandling spörsmålet om skolans egna inkomster.

Vid de flesta av lantbrukets ungdomsskolor upptages för närvarande un- dervisningsavgift av eleverna, i den mån dessa icke på grund av särskilda författningsbestämmelser äro helt eller delvis befria—de därifrån. Särskilt vid norrländska skolor är det emellertid icke ovanligt, att undervisnings- avgift ej upptages. Undervisningsavgift—en utgår i förekommande fall med olika belopp. Enligt för kommittén tillgängliga uppgifter utgår undervis- ningsavgift vid lantmannaskolas vinterkurs med lägst 25 och högst 120 kronor. Vid längre kurs upptages undervisningsavgift med ända till 240 kronor. Vid lanthushållsskolas längre kurs äro enligt inkomna uppgifter gränserna 25 och 80 kronor. Vid lantbruksskola kan undervisningsavgiften icke särskilt angivas, enär den vid sådan skola i förekommande fall ut- gående avgiften innefattar jämväl kost, bostad, bränsle och lyse samt läkar- vård.

Kommittén har upptagit till prövning, huruvida icke bestämmelse borde utfärdas i sådant syfte, att undervisningsavgiften vid lantbrukets ungdoms- skolor helt avskaffades. Enligt kommitténs mening kunna vägande skäl anföras till förmån för den åsikten, att yrkesutbildningen inom lantbruks- näringen icke borde belastas med dylik avgift. Kommittén anser för egen del, att en utveckling i sådan riktning bör främjas. Förutom argument av principiell art torde därvid särskilt förtjäna framhållas, att undervisnings- avgiften för de allra flesta av landsbygdens ungdomar framstår såsom en ingalunda oväsentlig utgiftspost vid beräkning av utbildningskostnaderna.

Enär dessa kostnader även därförutan tämligen allmänt anses betungande, synes det vara befogat räkna med, att nu utgående elevavgifter skola i icke sällsynta fall medföra, att elevfrekvensen oförmånligt påverkas. Det synes kommittén önskvärt, att hinder av detta slag så långt möjligt undan- röjas. Kommittén har sålunda ansett sig böra föreslå, att systemet med elevavgifter avvecklas vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Skulle avvecklingen av ekonomiska skäl icke anses kunna ske omedel- bart, böra dock enligt kommitténs mening i förekommande fall utgående elevavgifter till beloppet maximeras. I sådant avseende får kommittén föreslå, att rätten till statsunderstöd åt lantbruksundervisningsanstalt för- bindes med bland annat det villkoret, att undervisningsavgift får upptagas med högst följande belopp, nämligen: vid vinterkurs vid lantmannaskola .......................... högst 50 kronor » fortsättningskurs vid lantmannaskola ...................... » 50 » » längre kurs » >> ...................... » 100 » » helårskurs » » ...................... >> 50 ) » halvårskurs vid lanthushållsskola ........................ >> 50 > » helårskurs » » ........................ > 100 »

Vid lantbruksskolans huvudkurs bör enligt kommitténs mening själva un- dervisningen under alla förhållanden vara avgiftsfri.

Kommittén anser vidare att, för den händelse elevavgifterna icke anses böra helt avskaffas, rätten att upptaga undervisningsavgift bör ytter—ligare begränsas i så måtto, att beträffande samtliga huvudkurser sådan elev, som erhållit understöd av statsmedel för genomgående av kursen, blir befriad från undervisningsavgift.

En i vissa fall ganska betydande inkomst kan lantmanna- och lanthus- hållsskola erhålla i form av hyresavgifter från vid skolan boende elever. Dylik avgift plågar beräknas efter cirka 10 kronor per elev och månad. Vid en skola med genomfört internatsystem kan denna inkomstkälla utöva ett icke ringa inflytande på den årliga ekonomien.

Till en skolas eventuella inkomster av nu angivet slag bör givetvis hänsyn tagas vid bestämmande av storleken utav statens bidrag till bestridande av skolans driftskostnader. Med avseende på grunderna för anvisandet av dylikt bidrag får kommittén i övrigt anföra följande.

Vissa driftskostnader vid en lantbruksundervisningsanstalt äro till Väsent- lig grad oberoende av elevantalet vid skolan; andra kostnader återigen stå i nära förhållande till antalet elever. Med beaktande härav har kommittén funnit skäl föreslå, att viss del av statsunderstödet får formen av ett fixt belopp, under det att en annan del till storleken ställes i beroende av elev- antalet vid skolan. Sistnämnda anordning torde få tillmätas värde även i det avseendet, att skolan därigenom får ökat intresse av att vidtaga åtgär- der för elevanskaffningen.

Beträffande lantmannaskolan har kommittén verkställt beräkningar rö- rande utgifterna under de senaste åren vid olika skolor. Beräkningarna försvåras emellertid därav, att såsom redan anförts skolornas nuvarande

utrustning och anordningar i övrigt i allmänhet icke kunna anses tillfreds- ställande. Kommittén har emellertid kommit till det resultatet, att stats- understöd skäligen bör utgå med, för år räknat, dels ett grundbelopp av 1500 kronor eller, om två huvudkurser samtidigt anordnas vid skolan, 2 500 kronor, dels ett varierande belopp, beräknat efter 5 kronor per elev- månad. Sistnämnda begrepp innebär, att skolan för varje elev erhåller 5 kronor för varje månad, som huvudkurs pågår. Till exemplifiering av nu angivna grunder för anvisande av statsunderstöd får kommittén anföra, att om en lantmannaskola med endast vinterkurs (5 månaders undervisning) har 30 elever, skulle statsbidraget uppgå till 1 500 + 5 X (5 X 30) = 1 500 + 750 = 2 250 kronor. Har skolan däremot såväl vinterkurs med exem- pelvis 50 elever som även längre kurs (10 månaders undervisning) med t. ex. 25 elever, skulle dess statsbidrag komma att uppgå till 1 500 + 1 000 + 5 X (5 X 50) +5X (10 X25) =2500 +2500=5000 kronor.

Emellertid bör enligt kommitténs mening ifrågavarande statsunderstöd icke utgå med högre belopp, än det som för samma ändamål tillskjutes från orten. Vidare synes statsunderstödet icke böra överstiga hälften av skolans utav lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader, sedan därifrån avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder. Såsom driftskostnader synas i detta sammanhang böra godkännas skäliga utgifter för byggnadsunderhåll, värm—e och lyse, renhållning, inventarier, undervisningsmateriel, bibliotek,1 exkursioner, försöksverksamhet, annonser och trycksaker, skrivma-teriel m. m., post och telefon, försäkringar. Däremot böra hit icke få räknas pen- sionsavgifter, hyra för bostad till lärarpersonal eller ersättning för bostad och bränsle åt sådan. Icke heller bör i sagda utgiftsberäkning få inbegri- pas eventuellt hyra för skollokaler eller utgiftsräntor på grund av byggnads- skulder eller dylikt. Kommittén anser nämligen att för åstadkommande av större jämförbarhet mellan de olika skolornas ekonomiska förhållanden den förutsättningen bör ligga till grund, att skolan avgiftsfritt ehuru mot underhållsskyldighet äger disponera för undervisningen erforderliga lokaler. Där detta icke motsvaras av de verkliga förhållandena, böra därav föran— ledda ekonomiska problem behandlas för sig och icke påverka utgiftssta- ten för själva skolverksamheten. I det följande föreslår kommittén åtgår- der ägnade att för framtiden sanera ifrågavarande ekonomiska förhål- landen.

För att lättare överblicka skolornas ekonomiska förhållanden torde det vara ändamålsenligt att bokföringen vid dessa skolor liksom vid lant- bruks— och lanthushållsskolor sker enligt av lantbruksstyrelsen fastställda grunder.

I fråga om lantbruksskolan har kommittén icke på samma sätt kunnat bedöma behovet av statsbidrag till driftskostnadernas bestridande, närmast av den anledningen, att vid åtskilliga skolor utgifterna för själva undervis- ningsverksamheten icke hållas strängt isär från den ekonomiska verksam-

! I den mån staten ej i annan ordning lämnar bidrag för ändamålet. 14—378684.

heten vid skolegendomen. Därtill kommer även den betydande svårigheten att på ett riktigt sätt beräkna värdet av det utav skolans elever för egen- domen utför-da arbetet, vilket givetvis bör upptagas såsom en inkomstpost för skolan. Verkställda överslagsberäkningar hava emellertid givit vid han- den, att en lantbruksskola skäligen bör komma i åtnjutande av statsunder- stöd enligt samma grunder som ovan föreslagits för lantmannaskola. Där- vid har kommittén tagit hänsyn till den förskjutning i proportionen mellan tiden för teoretisk undervisning och för praktiskt arbete, som ett genom- förande av kommitténs förslag i denna del skulle medföra, liksom också till de ökade krav i fråga om utrustning med undervisningsmateriel m. in., som kunna komma att ställas på skolan. Kommittén föreslår alltså, att jämväl lantbruksskola tilldelas årligt statsunderstöd med dels 1 500 kronor i grund- belopp och dels 5 kronor per elevmånad. Enär i detta fall ortsbidrag icke kan förutsättas, synas de för lantmannaskolan uppställda villkoren avse- ende statsunderstödets utbetalande icke heller få anses tillämpliga.

Lanthushållsskolan arbetar under i stort sett enahanda ekonomiska villkor som lantmannaskolan. De undersökningar, som kommittén verkställt röran- de lanthushållsskolornas ekonomiska förhållanden och behov av statsunder- stöd, hava också bibringat kommittén den uppfattningen, att statens bidrag till dessa skolor skäligen bör bestämmas efter samma grunder, som komma att gälla för lantmannaskolorna. Kommittén föreslår i överensstämmelse härmed, att jämväl till lanthushållsskola får utgå statsunderstöd med 1 500 kronor i grundbelopp och därutöver 5 kronor per elevmånad. Därest sko- lan under läsåret av huvudkurser anordnar endast en halvårskurs, bör grund-beloppet likväl begränsas till 1000 kronor.

Vid bestämmande i det enskilda fallet av det belopp utav statsmedel, som enligt sagda grunder bör utgå till lanthushållsskola, bör i tillämpliga delar gälla vad kommittén i sådant avseende anfört beträffande lantmannaskolan.

Kommittén har icke funnit anledning föreslå särskilda bestämmelser i ekonomiskt hänseende för tryggande av exempelvis att utrustningen med undervisningsmateriel vid lantbruksundervisningsanstalt är nöjaktig, att för- söksverksamhet bedrives i tillfredsställande omfattning, att exkursioner fö- retagas o. s. v. Kommittén förmenar nämligen, att det bör inbegripas i lant- bruksstyrelsens överinseende att övervaka sådana förhållanden. Därest så skulle befinnas erforderligt, torde den åtgärden böra övervägas, att inkomst- och utgiftsstat årligen av lantbruksstyrelsen fastställes att lända till efter- rättelse, dårvid bland annat tillses, att erforderliga belopp stå till förfogande för nu nämnda ändamål.

Beträffande de villkor i övrigt, som lämpligen synas böra fästas vid tillf godonjutandet av årligt statsunderstöd, ävensom anordningarna för stats- medlens utbetalande får kommittén hänvisa till följande förslag till kungö- relse i ämnet med tillhörande specialmotivering.

Förslag till kungörelse angående statsunderstöd till lantbruks- undervisningsanstalter.

1 %.

Till lantbruksundervisningsanstalt må enligt de grunder och i den ord- ning, som i denna kungörelse stadgas, utgå understöd av statsmedel i form av

a) avlöningsmedel till lärarpersonal, samt

b) bidrag till täckande av skolans driftskostnader.

Avlöningsmedel till lärarpersonal. 2 %.

Till avlöning av ordinarie och extra ordinarie lärare äger lantbruksunder- visningsanstalt av staten erhålla avlöningsmedel med belopp, motsvarande vad lärarna äro berättigade erhålla enligt gällande avlöningsreglemente efter vederbörligt avdrag för beräknat värde av bostadsförmån eller däremot sva- rande belopp, dock högst till följande antal befattningshavare.

A. Vid lantmannaskola: '

1) Vid skola med vinterkurs — med eller utan efterföljande fortsättnings- kurs — eller längre kurs, och elevantalet utgör

20—30: föreståndare och en ämneslärare; 31—40: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare; 41—60: föreståndare och två ämneslärare. 2) Vid skola med helårskurs och elevantalet utgör 20—30: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare: 31—40: föreståndare och två ämneslärare. 3) Vid skola med annan huvudkurs eller kombination av huvudkurser än under 1) och 2) sägs:

det antal lärare, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. B. Vid lantbruksskola: föreståndare, en ämneslärare och en extra ordi- narie ämneslärare.

C. Vid lanthushållsskola, där medeltalet av elever under läsårets huvud- kurser utgör

15—20: föreståndarinna, en ämneslärarinna och en extra ordinarie ämnes- lärarinna;

21—24: föreståndarinna och två ämneslärarinnor; 25—30: föreståndarinna, två ämneslärarinnor och en extra ordinarie äm- neslärarinna, samt

vid skola, där medeltalet av elever under läsåret överstiger 30: det antal lärare, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer. Till ersättning åt speciallärare i sång och gymnastik samt vid lantmanna- och lantbruksskola jämväl i Skogshushållning och trädgårdsskötsel må utgå statsbidrag, i den mån undervisningen i dessa ämnen icke skäligen kan upp- dragas åt ordinarie eller extra ordinarie lärare vid skolan, med belopp som

Kungl. Maj:t bestämmer för varje skola, dock högst 8 kronor för varje un- dervisningstimme för lärare i Skogshushållning och trädgårdsskötsel samt högst 4 kronor för varje undervisningstimme för lärare i sång och gymna- stik. Meddelas undervisningen i Skogshushållning av ordinarie eller extra ordinarie lärare vid skolan, eller har lantmannaskola med endast förestån- dare och en ämneslärare eljest oundgängligt behov av speciallärare i tilläm- pat lantbruksämne, må— efter Kungl. Maj:ts bestämmande statsbidrag enligt ovan för speciallärare i Skogshushållning angivna grunder kunna utgå till ersättning åt jämväl speciallärare i tillämpat lantbruksämne.

Till ersättning åt tillkallade föreläsare i ämnen av speciell karaktär må utgå statsbidrag med högst 30 kronor för föredrag, dock att skola i intet fall må under ett och samma läsår erhålla högre statsbidrag för sagda ändamål än 300 kronor. Till lanthushållsskola med enbart en halvårskurs må dock för nämnda ändamål utgå högst 150 kronor.

3 %.

Vid skola, där fråga är om statsmedel för avlönande av förutom förestån- dare mer än en ämneslärare, skall såsom särskilt villkor för anställande av sådan ytterligare lärare gälla, att elevantalet under vartdera av de två se- nast tilländalupna läsåren eller i medeltal för de tre senast tilländalupna läsåren utgjort minst det antal, som enligt 2 & erfordras för att ifrågavarande lärare skall avlönas med statsmedel. Skulle elevantalet sedermera nedgå, ,så att medeltalet för de fem senast tilländalupna läsåren är lägre än ovan angivits, skall ifrågavarande lärarbefattning indragas, där ej Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter finner skäl medgiva att avlöningsme- del för ändamålet må fortfarande tillgodonjutas.

Skulle elevantalet vid skola där extra ordinarie ämneslärare finnes an- ställd nedgå, så att medeltalet för de två senast tilländalupna läsåren är lägre än det antal, som enligt 2 & erfordras för att ifrågavarande lärare skall avlönas med statsmedel, skall lärarbefattningen indragas.

Bidrag till täckande av lantbruksundervisningsanstalts driftskostnader.

4 å.

Till täckande av lantbruksundervisningsanstalts driftskostnader må utgå årligt statsbidrag med dels ett grundbelopp av 1 500 kronor, dock att såsom grundbelopp utgår till lantmannaskola, där två huvudkurser samtidigt an- ordnas, 2 500 kronor, samt till lanthushållsskola, där under läsåret av hu- vudkurser endast en halvårskurs anordnas, 1 000 kronor, dels oclc ett belopp av 5 kronor för varje .elev och månad, som huvudkurs pågår.

Statsbidrag enligt denna paragraf må icke utgå till lantmannaskola och lanthushållsskola med högre belopp än det, som för samma ändamål kon- tant tillskjutes inom orten. Statsbidraget må icke heller överstiga hälften .av ;skolans utav lantbruksstyrelsen godkända driftskostnader, sedan där— ifrån avdrag gjorts för influtna hyror av elevbostäder.

Allmänna villkor för statsunderstöd.

55.

Såsom villkor för tillgodonjutande av de i denna kungörelse omförmälda statsunderstöd skall utöver vad ovan anförts gälla:

1) att behovet av lantbruksundervisningsanstalten kan anses vara vitsor- dat;

2) att lantbruksundervisningsanstalten är anordnad i överensstämmelse med gällande stadga för statsunderstödda sådana undervisningsanstalter;

3) att undervisningen vid huvudkurs pågår under minst den tid, som i gällande stadga för statsunderstödda lantbruksun-dervisningsanstalter är fö- reskrivet, med rätt för Kungl. Maj:t att, där särskilda skäl därtill föranleda, bevilja statsunderstöd, oaktat kursen icke pågått stadgad minimitid;

4) att beträffande lantmannaskola elevantalet i huvudkurs uppgår till minst 20 och beträffande lanthushållsskola minst 15 eller, då fråga är om lantmanna— eller lanthushållsskola, som hållit huvudkurs under ett eller flera föregående läsår, i medeltal för de fem sista åren eller det mindre antal läsår, då skolan varit i verksamhet, uppgått till minst angivna antal, samt att det icke överstiger vid lantmannaskola 60 och vid lanthushållsskola 30, med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter bevil- ja statsunderstöd, oaktat villkoren i fråga om elevantalet icke äro uppfyllda;

5) att beträffande lantbruksskola det antal elever mottages, som lant- bruksstyrelsen bestämmer;

6) att beträffande samtliga huvudkurser varje elev äger åtnjuta under- visning utan avgift;

7) att till föreståndare och lärare utgå enligt gällande avlöningsreglemente föreskrivna avlöningsförmåner;

8) att skola-ns styrelse anmäler föreståndare, ämneslärare och extra ordi- narie ämneslärare till delaktighet i statens pensionsanstalt och ställer sig till efterrättelse de i reglementet för sagda anstalt i fråga om huvudman medde- lade föreskrifter samt att skolan bestrider i samma reglemente stadgad del av de årliga avgifterna till anstalten;

9) att skolan underkastar sig den kontroll, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall finner skäl föreskriva.

Rekvisition och utbetalande av statsunderstöd.

6. 5;

1. Rekvisition av enligt denna kungörelse utgående statsunderstöd skall avse läsår och av skolans styrelse efter ingången av november och före ut- gången av december månad näst efter det läsår, som avses, i två likalydande exemplar avlämnas till lantbruksstyrelsen. Rekvisitionen uppgöres enligt av lantbruksstyrelsen fastställt formulär.

2. Vid ifrågavarande rekvisition skall skolans styrelse lämna uppgift å de

pensionsavgifter, som böra utgå till statens pensionsanstalt i enlighet med vad i sådant avseende stadgas i reglementet för statens pensionsanstalt, samt å beräknade värden å bostadsförmäner eller däremot svarande belopp.

3. Lantbruksstyrelsen skall granska de inkomna rekvisitionerna och där- vid tillse, att i fråga om de särskilda lärare, för vilkas avlöning statsunder- stöd sökes, de för sådant understöds erhållande stadgade villkoren äro upp- fyllda och de lämnade uppgifterna riktiga, varefter lantbruksstyrelsen sna- rast möjligt skall utbetala statsunderstöd till skolans styrelse.

4. Vid utbetalning av statsunderstöd jämlikt 3 mom. innehålles ett be- lopp, som svarar mot pensionsavgifter till statens pensionsanstalt för samt- liga de i 2 mom. omförmälda befattningshavare. Vidare skall jämväl av- drag göras för beräknat värde av bostadsförmån eller däremot svarande be- lopp.

5. Till skolans styrelse skall lantbruksstyrelsen utan särskild rekvisition i början av november månad varje år förskoltsvis utbetala 45 procent av det belopp, som- på grund av utav skolans styrelse gjord rekvisition efter avdrag av pen—sionsavgif-ter och beräknade värden av bostadsförmäner senast utbe- talts för ett läsår. Där särskilda skäl därtill föranleda, må sagda procenttal jämkas efter omständigheterna. I början av därpå följande april månad ut- anordnas likaledes ett förskott enligt enahanda grunder. Förskott, som här avses, avrundas vid utbetalning till närmast lägre hund- ratal kronor; och skall summan av de i november och efterföljande april förskjutna beloppen avdragas vid den slutliga utanordningen av statsunder- stödet för läsåret.

6. Det åligger lantbruksstyrelsen att varje år före februari månads ut- gång till statens pensionsanstalt inkomma med uppgift å slutsumman av de jämlikt 4 mom. avdragna pensionsavgiftema för nästföregående läsår.

Specialmotivering.

1—4 55 hava utformats i anslutning till vad kommittén anfört ovan i detta kapitel.

5 å.

Vad i punkt 2) sägs avser givetvis bland annat även undervisningsanstalt— tens utrustning.

Rörande innehållet i punkterna 4) och 5) hänvisas 'till vad ovan i detta kapitel anförts.

Punkterna 6), 7) och 8) överensstämma i sak med gällande bestämmelser. Beträffande punkt S) vill kommittén anmäla, att kommittén utgår ifrån att även extra ordinarie ämneslärare skola vinna delaktighet i statens pensions- anstalt.

6 5.

Angående rekvisition och utbetalande av statsunderstöd har kommittén här föreslagit ett förfarande, som i huvudsak bygger på vad som för närva-

rande gäller vid utbetalande av statsbidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor (Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 juni 1936, nr 434).

Då läsåren i allmänhet komma att omfatta tiden den 1 november—den 31 oktober, har kommittén föreslagit att rekvisition av statsunderstöd av— seende läsåret skall inlämnas till lantbruksstyrelsen inom två månader efter läsårets slut. För den händelse läsåret skulle vara bestämt att omfatta annan tid än nu nämnts, torde jämkning i anledning därav få ske. För att veder- börande skola ej skall vara nödsakad att själv förskottera hela det belopp, som efter läsårets slut kan påräknas av statsmedel, sedan rekvisition ingivits och hunnit prövas i lantbruksstyrelsen, har föreslagits utbetaland'e av för- skott av statsmedel dels i början av november och dels i början av april. Vardera gången bestämmes förskottet till 45 procent av det för skolan på helt läsår belöpande anslagsbelopp av statsmedel, vilket senast av lantbruks— styrelsen fast-ställts på grund av gjord rekvisition. Med hänsyn till förekom- mande ändringar i fråga om elevantal och antal lärare m. m. torde lant- bruksstyrelsen äga att efter omständigheterna jämka det belopp, som skall utgå i förskott.

Kap. 14. Statsbidrag för nybyggnader.

Redan tidigare har kommittén framhållit, att vid många av de nuvarande lantbruksundervisningsanstalterna den materiella utrustningen är långt ifrån tillfredsställande. Bland annat är vid ett stort antal skolor byggnadsbestån- det icke av den beskaffenhet, att undervisningens krav på rymliga och även i övrigt ändamålsenliga lokaler kan anses vara på ett skäligt sätt tillgodo- sett. Kommittén har jämväl redan uttalat såsom sin mening, att för åstad- kommande inom rimlig tid av tillfredsställande förhållanden i berörda hän- seende särskild ekonomi-sk medverkan från statens sida vore av behovet påkallad, ävensom att den erforderliga utflyttningen av nu med folkhög- skola förenade lantmanna- och lanthushållsskolor ytterligare aktualiserade denna fråga.

Hittills har det ankommit på vederbörande skolas ägare att själv svara för den fasta utrustningen vid skolan. Kommittén har i annat samman- hang erinrat om att åtskilliga skolföreningar i sådant hänseende förtjänst- fullt medverkat till uppkomsten av nya skolor. Allt efter som kraven på tidsenliga skolbyggnader stigit, har det emellertid blivit svårare för de flesta ägare av lantbruksundervisningsanstalter att tillgodose uppkommande be- hov av utvidgningar och förbättringar. De relativt höga kostnader, som nya skolbyggnader medföra, torde också i vissa fall hava försvårat tillkom- sten av nya skolor.

Under senare tid har i vissa fall bidrag av lotterimedel utgått till bygg-

nadsarbeten vid lantbruksundervisningsanstalt. Sålunda har Kungl. Maj:t såsom bidrag till om- och nybyggnadsarbeten förordnat om utbetalning av penninglotterimedel till, bland andra, nedannämnda undervisningsanstalter med belopp, som angivas i följande förteckning.

Lantmannaskolor och lanthushållsskolor,

Borghamns lanthushållsskola ........................ 1936 16 000 Dingle lantmanna- och lanthushållsskola .............. 1933 50 000 1936 75 000 125 000 Fellingsbro lantmannaskola .......................... 1937 120 000 Fredrika Bremerförbundets lanthushållsskola i Rimforsa och trädgårdsskola i Apelryd ...................... 1921 100 000 1932 75 000 175 000 Hallands lantmannaskola ............................ 1937 100 000 Hammenhögs lantmannaskola ........................ 1931 50 000 Hälsingegårdens lanthushållsskola .................... 1933 45 000 1936 7 000 52 000 Osby lantmanna- och lanthushållsskola .............. 1931 75 000 1935 75 000 150 000 Själevads lantmannaskola .......................... 1934 40 000 St. Segerstads lantmanna- och lanthushållsskola ........ 1931 60 000 Tenhults lantmanna- och lanthushållsskola ............ 1931 40 000 1933 40 000 80 000 Torsta lantmannaskola ............................ 1933 60 000 1936 50 000 110 000 Vackstanäs lanthushållsskola ........................ 1932 60 000 1934 25 000 85 000 Åkersbergs lanthushållsskola ........................ 1933 22 500 Östergötlands lantmannaskola ........................ 1936 150 000

Folkhögskolor, som äro förenade med lantmanna- eller lanthushållsskolor.1

Axvall .................................... 1930 50 000: —

1933 50 000: — 100 000; _ Birka ...................................... 1936 150 000: — Fridhem .................................... 1931 75 000: — Matarengi .................................. 1921 192 711: 43

1932 50 000: — 242 711; 43 Skurup .................................... 1931 50 000: -— Tomelilla .................................. 1933 25 000: — Vendelsberg ................................ 1931 50 000: —

1936 40 000: — 90 000; __ Vilan ...................................... 1933 85 000: -— Önnestad .................................. 1930 50 000: —

1934 67 000: — 117 000: _

östra Grevie ................................ 1935 45 000: —

1 Beträffande de under denna rubrik angivna bidragen har icke kunnat angivas, i vad mån beloppen kommit lantbruksundervisningen till godo.

Vidare har riksdagen i tvenne fall anvisat medel i form av räntefritt lån för upprättande av nya lantbruksundervisningsanstalter. Sålunda anvisade 1936 års riksdag ett anslag å 225 000 kronor för att tillhandahållas Norr- bottens läns hushållningssällskap för inrättande av en lantbruksskola. Be- loppet lämnades såsom stående räntefritt lån mot inteckningssäkerhet och återbetalningsskyldighet i händelse av skolans nedläggande. Vidare anvi- sade 1937 års riksdag på enahanda villkor ett anslag av 130 000 kronor till Västerbottens läns hushållningssällskap för inrättande av en lantmanna- och lanthushållsskola.

På detta sätt har lantbruksun-dervisningen erhållit ett gott handtag, men enligt kommitténs mening äro de sålunda tillämpade formerna för tilldelan- de av byggnadsanslag i längden icke tillfredsställande. Kommittén anser det vara erforderligt, att ifrågavarande medelstilldelning bringas mera i system, att med andra ord enhetliga bestämmelser bliva gällande på detta område. Det är uppenbart, att fördelningen av lotterimedel icke kan till- fredsställa dessa fordringar. I stället torde för ändamålet erforderliga me- del böra upptagas i riksstaten.

Kommittén har haft under övervägande, huruvida medel, som på angivet sätt anvisas, böra utlämnas i form av bidrag eller som räntefritt lån. Så- som ovan antytts, hava statsmakterna i fråga om lantbruksundervisnings- anstalter redan vid ett par tillfällen beträtt den sistnämnda vägen. Enligt kommitténs mening kunna också vissa skäl anses tala för en sådan anordning. Främst förtjänar kanske därvid framhållas, att staten genom att lämna byggnadshjälp i form av lån skulle erhålla ett starkare ekonomiskt grepp om lantbruksundervisningsanstalterna. Därest staten i en framtid skulle anse lämpligt att bedriva den allmänna lantbruksundervisningen i egen regi — en eventualitet, som kommittén icke ansett sig böra räkna med — skulle förutsättningarna för ett överförande på staten av förefintliga undervis- ningsbyggnader på området måhända också bliva gynnsammare, därest sta- ten redan i förväg ägde inteckning i fastigheterna för eventuellt län.

Det vill emellertid synas kommittén, som om tillämpningen av ett dylikt inteckningsförfarande i vissa fall kunde väntas vara förenad med praktiska svårigheter. De byggnader, till vilkas uppförande staten enligt föreliggan- de förslag skulle ekonomiskt medverka, torde ofta komma att bliva belägna å mark tillhörande skoljordbruk, för vilkas anskaffande staten måhända i annan ordning lämnat län eller vilka i annan ordning kunna vara belastade med inteckningar. Skall i sådant fall den med statens ekonomiska hjälp uppförda byggnaden självständigt utgöra säkerhet för av staten lämnat lå- nebelopp, torde det vara erforderligt att för byggnaden behövligt tomt- område avstyckas från jordbruksfastigheten. Vid om- och tillbyggnad av skollokaler kan det måhända i särskilda fall bliva förenat med ännu större svårighet att på ett ändamålsenligt sätt tillämpa ett inteckningsförfarande.

När det gäller hushållningssällskap och landsting torde för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida staten bör för ett eventuellt lån kräva inteckning i den uppförda eller förbättrade undervisningsbyggnaden. Såsom av det i kapi-

tel 15 intagna förslaget till kungörelse angående statslån för anskaffande av skoljordbruk framgår, har kommittén beträffande nyssnämnda kategorier av låntagare icke ansett erforderligt, att de ställa säkerhet i form av in- teckning för erhållet sådant lån. I förekommande fall torde enahanda be- stämmelser böra gälla med avseende på lån varom här är fråga. Men om inteckning i vederbörande fastighet ej kräves av staten, synes förut angivna motiv för lånevägen vid statens anslagsgivning till nybyggnader vid lant- bruksundervisningsanstalt hava väsentligt försvagats. '

Det andra alternativet, d. v. 5. att staten lämnar direkt bidrag till bygg- nadsföretag, varom här är fråga, synes kommittén vara betydligt enklare i tillämpningen. Staten har då endast att kontrollera, att understödet kom- mer till bästa användning. Därest lantbruksundervisningsanstalten kom- mer att varaktigt upprätthållas, torde i själva verket skillnaden mellan rän- tefritt lån och direkt bidrag vara av huvudsakligen formell natur. Ned- lägges skolverksamheten, torde emellertid staten även vid användandet av bidragsvägen kunna på ett nöjaktigt sätt tillvarataga det allmännas intresse. I sådant hänseende får kommittén föreslå, att i samband med ansökning om statsbidrag för byggnadsändamål vid lantbruksundervisningsanstalt veder— börande sökande —— i överensstämmelse med vad i regel torde hava före- skrivits beträffande landsting vi-d ansökning om statsbidrag för uppföran- de eller inrättande av vissa anstalter inom hälso- och sjukvården — avgiver förbindelse att, bland annat, icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande nedlägga undervisningsanstalten eller använda densamma till annat än det därmed avsedda ändamålet. Förbindelsen bör vidare föreskriva skyldighet för vederbörande att, om nu nämnda villkor icke fullgöres, återbära upp- buret statsbidrag eller så stor del därav, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Men även om Kungl. Maj:t medgivit undervisningsanstaltens nedläggan- de, synes i särskilda fall viss återbetalningsskyldighet böra kunna göras gällande. Kommittén skulle därvid kunna tänka sig sådana grund—er för fastställande av återbetalningsskyldigheten, att denna finge avse det be- lopp, som motsvarades av det ursprungliga statsbidraget minskat med för- slagsvis 31/3 eller 4 procent av bidraget för vart och ett av de år, under vilka den med statsbidraget färdigställda byggnaden tagits i anspråk för ifrågavarande undervisningsverksamhet. Sedan byggnaden använts för av- sett ändamål under 30 respektive 25 år, skulle alltså enligt nu angivna grun- der all återbetalningsskyldighet upphöra. Emellertid har kommittén icke ansett sig böra föreslå en obligatorisk anordning av här skisserad innebörd utan har funnit det vara lämpligare, att Kungl. Maj:t erhåller rätt att efter prövning av varje särskilt fall besluta efter omständigheterna.

Såsom ovan antytts, utgår i förekommande fall statsunderstöd till lands- ting för uppförande av byggnader avseende hälso- och sjukvård i form av direkt bidrag. Statens understöd avseende folkskolebyggnaders uppförande m. ni. kan sägas hava samma form. Vid sådant förhållande och då kom- mittén såsom ovan nämnts anser bidragsvägen vara den ur praktisk syn- punkt enklare, har kommittén funnit sig böra föreslå, att statens ekono-

miska medverkan jämväl på förevarande område erhåller form av direkt bidrag.

Kommittén har vidare övervägt, huruvida statens bidrag för ifrågavaran- de ändamål lämpligast borde utgå såsom engångsbidrag, eller om det hellre borde fördelas på en längre följd av år i ungefärlig överensstämmelse med de grunder, som gälla beträffande folkskolebyggnader. Med hänsyn till att antalet fall, då statsbidrag kan väntas utgå för byggnadsverksamhet vid lantbruksundervisningsanstalter, kan förutsättas bliva jämförelsevis ringa, har kommittén ansett det vara mest praktiskt, att vägen med engångsbi- drag väljes.

Med avseende på de allmänna bestämmelser, som synas böra gälla be- träffande statsbidrag för nybyggnader m. in. vid lantbruksundervisnings- anstalt, vill kommittén till en början anmäla, att kommittén icke ansett sig kunna föreslå, att sådant bidrag beviljas för byggnadsverksamhet vid lant— bruksskola. Vid sådan skola synas nämligen undervisningsbyggnaderna vara oskiljaktigt förenade med skolegendomen, och viss del av skolans byggnader kan anses ersätta eljest vid egendomen uppträdande behov av arbetarbostäder. Över huvud taget torde det vara förenat med oöverstigliga svårigheter för staten att disponera ifrågavarande undervisningsbyggnader, därest skolegendomens ägare av någon anledning skulle uppsäga kontraktet om skolans upprätthållande. Kommittén anser följaktligen, att vid lant- bruksskolorna såsom hittills ägaren bör sörja för skolans utrustning med bland annat ändamålsenliga byggnader. Statens byggnadsbidrag bör i överensstämmelse därmed avse endast lantmanna- och" lanthushåll—s- skolor.

Men även beträffande sistnämnda skolformer synes viss begränsning i fråga om rätten till medelstilldelning vara påkallad. Kommittén har redan framhållit, att statsbidrag för byggnadsändamål bör förknippas med förbin- delse för vederbörande ägare till skola att i fortsättningen svara för skolans underhåll samt för undervisningsverksamhetens behöriga upprätthållande. På grund härav bör rätten till byggnadsbidrag begränsas till följande tre kategorier av ägare av lantmanna- och lanthushållsskolor, nämligen hushåll- ningssällskap, landsting och i särskild ordning bildad stiftelse.

Vid fastställande av bidragsbeloppet böra enligt kommitténs mening läg— gas till grund kostnader för olika slags lokaler för skolans ändamål, däri inbegripet bostäder för lärare och elever, med tillhörande biutrymmen av olika slag jämte erforderliga ledningar och fast inredning, för iordningstäl- lande eller inhägnande av by-ggnadstomt och för anordnandet av brunn även- som utgifter för ritningar, arbetsledning och kontroll. Däremot böra icke få inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva dem en bättre disposition, liksom ej heller kostnader för erforderliga byggnader för skoljordbruket.

Vad som föreskrives beträffande statsbidrag för anskaffande av nya bygg- nader bör enligt kommitténs mening i tillämpliga delar gälla även om- eller tillbyggnadsarbeten under förutsättning, att genom dessa arbeten nya för

undervisningen avsedda utrymmen erhållas, för vilka kostnaderna enligt vad ovan sagts kunna få läggas till grund för bidragsberäkningen.

Av de kostnader avseende byggnadsverksamhet vid lantmanna- eller lant- hushållsskola, som ovan angivits, synas tre fjärdedelar böra bestridas genom statligt byggnadsbidrag, därest hushållningssällskap står som ägare, och eljest hälften av kostnaderna. Kommittén har ansett sig böra föreslå högre bidragskvot för hushållningssällskap dels av den anledningen, att hushåll- ningssällskapens egen ekonomi i regel icke torde tillåta stora utgifter för byggnadsändamål, dels också för tillgodoseende av önskemålet, att hushåll— ningssällskapen så långt möjligt erhålla en ledande ställning inom den fasta lantbruksundervisningen.

Det torde dock kunna tänkas förekomma fall, då även en stiftelse bör kom- ma i åtnjutande av det högre statsbidraget till byggnader. Om nämligen ett hushållningssällskap av ekonomiska eller andra bärande skäl icke ensamt kan åtaga sig det ekonomiska ansvaret för en skola men väl genom delaktig- het i en särskilt för skolan bildad stiftelse ekonomiskt och på annat sätt stödja skolans verksamhet, torde det enligt kommitténs mening vara skäligt, att så- dan stiftelse må erhålla byggnadsbidrag enligt samma grunder, som gälla för hushållningssällskap.

Det torde dock böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall fatta beslut därom.

Under den närmaste framtiden torde en utflyttning av flertalet utav de nu med folkhögskola förenade lantmanna- och lanthushållsskolorna bliva aktu- ell. Kommittén anser, att ifrågavarande skilsmässa bör underlättas genom särskild undantagsbestämmelse av innehåll, att vid friställande av skola jäm- väl landsting och stiftelse må komma i åtnjutande av statsbidrag motsva- rande tre fjärdedelar av de för tilldelningen av sådant bidrag godkända kost- naderna för det nya byggnadsföretaget.

Med avseende på bestämmelser i övrigt för erhållande och tillgodonjutan- de av statsbidrag för nybyggnader m. in. vid lantmanna- och lanthushålls- skolor hänvisas till följande förslag till kungörelse i ämnet jämte special- motivering.

Kommittén har, såsom 1 kap. 12 närmare motiveras, utgått ifrån att den del av kostnaderna för byggnadsverksamhet vid lantmanna- och lanthus- hållsskolor, vilken icke enligt ovanstående bestrides av statsmedel, skall till- skjutas från orten, och att skolans egen ekonomi alltså icke skall tyngas av skuldräntor och amorteringsskyldighet avseende sådan utrustning. Detta hindrar givetvis icke, att det anslagsgivande ortsorganet självt upptager lån för ändamålet.

Åtskilliga lantmanna- och lanthushållsskolor besväras emellertid, såsom närmare framgår av tab. 5 och 10 i kap. 2, av skulder å redan förefintliga byggnader, och i vissa fall synes denna skuldsättning vara verkligt betungan- de för skolans ekonomi. I åtskilliga fall torde det ogynnsamma ekonomiska läget vara beroende av att omfattande byggnadsföretag verkställts under

dyrtid. Det synes särskilt i sådant fall förtjäna tagas under övervägande, huruvida icke genom statens medverkan en sanering av skolans ekonomi borde åvägabringas. Därvid torde krav böra uppställas på kapitaltillskott jämväl från orten. Vid avvägande av statens ekonomiska hjälp torde för övrigt böra fästas avseende vid huruvida skolan för byggnadsändamål redan erhållit bidrag från det allmänna i form av lotterimedel eller på annat sätt.

Kommittén har icke ansett det vara möjligt att uppställa några ensartade regler för den medelsanvisning, varom här är fråga. Bidrag för skuldsa- nering torde böra grunda sig på motiverad framställning från vederbörande skola, och det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t och riksdagen att efter utredning och prövning av ärendet bestämma om eventuellt bidrag från fall till fall. Emellertid torde det vara lämpligt, att den tid fixeras, inom vil- ken dylik framställning skall vara ingiven. Kommittén vill föreslå, att sag- da tidsfrist fastställes till två år efter den tidpunkt då den av kommittén fö- reslagna kungörelsen angående statsunderstöd till lantbruksundervisnings- anstalter träder i kraft.

Upprättandet av en lantbruksundervisningsanstalt liksom även senare vid- tagna utvidgningar och förbättringar i fråga om byggnadsbeståndet vid sko- lan medföra i regel jämväl anspråk i fråga om skolinventarier och undervis- ningsmateriel. I vissa fall kunna kostnaderna härför uppgå till icke obetyd- liga belopp. Kommittén har redan anfört, att den nuvarande utrustningen med Skolmöbler och undervisningsmateriel beträffande flertalet skolor läm- nar åtskilligt övrigt att önska. Detta kunde utgöra ett ytterligare skäl för att staten lämnade ekonomiskt stöd för åstadkommande av en förbättring även i detta hänseende. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå åtgärder i sådan riktning. Det vill nämligen synas kommittén, som om sko- lans ägare, därest han erhåller nu föreslaget ekonomiskt stöd avseende bygg- nadsverksamheten, borde kunna ensam svara för den lösa utrustningen. Det synes för övrigt vara förenat med icke ringa svårigheter att i förekommande fall på ett lämpligt sätt avväga grunderna för dylikt statsunderstöd.

Förslag till kungörelse angående statsbidrag till nybyggnader m. m. vid lantmanna- och lanthushållsskolor.

1 %.

1. Hushållningssållskap, landsting eller sådan stiftelse, vars ändamål är att upprätthålla en lantmannaskola eller en lanthushållsskola och vars stad- gar fastställts av Kungl. Maj:t, äger enligt de grunder och i den ordning, som i denna kungörelse stadgas, erhålla statsbidrag tilll bestridande av kostnader för anskaffande av nya byggnader vid statsunderstödd lantmanna- skola eller lanthushållsskola.

2. Vad i denna kungörelse stadgas om bidrag för anskaffande av nya byggnader gäller i tillämpliga delar om- eller tillbyggnadsarbeten under för-

utsättning, att genom dessa arbeten nya för undervisningen avsedda utrym- men vinnas, för vilka kostnaderna enligt föreskrifterna i 2 & må inräknas i den i samma paragraf omförmälda högsta kostnadssumman.

2 &.

Såsom förutsättning för erhållande av byggnadsbidrag enligt denna kun- görelse gäller, att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till byggnadsföretagets ut- förande.

Byggnadsbidrag beräknas å det belopp (bidragsunderlaget), som motsvarar de styrkta kostnaderna för byggnadsföretaget, i den mån dessa icke överstiga den samtidigt med byggtillståndets meddelande fastställda högsta kost- nadssumma, varå statsbidrag må beräknas, samt äro av beskaffenhet att enligt vad i nästa stycke sägs kunna inräknas i nämnda summa.

I den högsta kostnadssumman må inräknas kostnader för lokaler för skolans ändamål, däri inbegripet bostäder för lärare och elever, med till- hörande biutrymm-en av olika slag jämte erforderliga ledningar och fast inredning, för iordningställande eller inhägnande av byggnadstomt och för anordnande av brunn ävensom utgifter för ritningar, arbetsledning och kon— troll. Däremot må icke inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva dem en lämpligare disposition, ej heller kostnader för erforderliga bygg- nader för skoljordbruket.

Därest nybyggnad av skollokaler eller bostäder för lärare och elever sker för att ersätta äldre sådana lokaler, må kostnadssumman kunna reduceras med det belopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Sker ny- byggnad i anledning av att lokaler förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes, skall den ersättning, som på grund av försäkring eller eljest kan k-omma att utgå, avdragas från kostnadssumman; dock att, därest till uppförandet av de äldre lokalerna icke utgått bidrag jämlikt denna para- graf, på Kungl. Maj:ts prövning skall ankomma, huruvida och i vad mån sådant avdrag skäligen må äga rum.

3 %.

Byggnadvsbidrag för ifrågavarande ändamål utgår till hushållningssällskap med tre fjärdedelar samt till landsting och stiftelse med hälften av bidrags- underlaget. Där särskilda skäl föreligga, må dock stiftelse efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna erhålla byggnadsbidrag enligt samma grunder som gälla för hushållningssällskap.

Beträffande byggnadsföretag, som föranletts av lantmannaskolas eller lant- hushållsskolas skiljande från folkhögskola, må jämväl till landsting eller stiftelse utgå byggnadsbidrag med tre fjärdedelar av bidragsunderlaget.

4 &. 1. Ansökning om statsbidrag till nybyggnader skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till lantbruksstyrelsen.

a) utredning angående behovet av nybyggnad;

b) huvudritningar med därtill hörande situationsplan;

c) arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning, utvisande de för lokalernas inrättande beräknade kostnaderna, varvid i de fall, då anlägg- ningen omfattar utrymmen eller anordningar, för vilka byggnadsbidrag, en- ligt vad i 2 & sägs, icke kan utgå, kostnaderna för dessa utrymmen eller an- ordningar skola särskilt angivas;

d) uppgift, huruvida byggnaderna äro avsedda att ersätta äldre sådana byggnader, samt utredning angående sistnämnda byggnaders framtida dis- position och värde;

e) redogörelse för det sätt, varpå kontroll över arbetets utförande är av- sedd att utöva-s; samt

f) den ytterligare utredning, sökanden vill åberopa till stöd för ansök- ningen.

Därest bidrag sökes för utförande av om- eller tillbyggnadsarbeten å be- fintliga byggnader, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig per- son, att byggnaden är av den beskaffenhet, att planerad om- ell-er tillbyggnad lämpligen kan ske.

2. Det åligger lantbruksstyrelsen att, efter hänvändelse från den, som ämnar ingiva ansökning om bidrag enligt denn-a paragraf, tillhandagå med råd och upplysningar rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena.

5 5.

Det åligger lantbruksstyrelsen att granska de i ansökningshandlingarna lämnade uppgifterna, varvid lantbruksstyrelsen jämväl har att beakta, huru- vida de ifrågasatta byggnadsarbetena äro med hänsyn till organisationen av lantbruksundervisningen i orten i övrigt ändamålsenliga. Efter verkställd granskning skall lantbruksstyrelsen med eget yttrande överlämna handlin- garna till Kungl. Maj:t.

6 %.

Sökande, som tillerkänts statsbidrag för byggnader, är för åtnjutande av statsbidrag pliktig:

att låta uppföra de byggnader, för vilka bidraget beviljats, i enlighet med godkända ritningar och i övrigt giv-na föreskrifter;

att bestrida ersättning till den i 7 & omförmälda av lantbruksstyrelsen för- ordnade byggnadssakkunnig-e;

att hava byggnaderna brandförsäkrade till betryggande belopp; att, sedan byggnaderna blivit uppförda samt i vederbörlig ordning avsyna- de och godkända, ansvara för deras vård och underhåll;

att icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande nedlägga skolan eller använda densamma till annat än det därmed avsedda ändamålet; samt

att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må hava med- delats vid bidragets beviljande.

Därest något av nu nämnda villkor icke fullgöres, skall uppburet stats- bidrag eller så stor del därav, som av Kungl. Maj:t bestämmes, återbäras.

I det fall, att Kungl. Maj:t på framställning medgiver nedläggandet av undervisningsanstalt, som kommit i åtnjutande av statsbidrag för byggnads- ändamål, bestämmer Kungl. Maj:t vid samma tillfälle, huruvida och i vad mån sålunda uppburet statsbidrag skall återbäras.

7 g.

1. Statsbidrag må i mån av arbetets fortgång lyftas med belopp, som lantbruksstyrelsen bestämmer, dock att minst en tiondel av statsbidraget skall hos lantbruksstyrelsen innestå, intill dess arbetet blivit avsynat och veder- börligen godkänt. Avsyning förrättas av byråchefen för undervisningsärenden i lantbruks- styrelsen med biträde av en av lantbruksstyrelsen förordnad byggnadssak- kunnig person samt i närvaro av ombud för den som tillerkänts bidrag. Vid förfall för nämnde byråchef må lantbruksstyrelsen förordna annan lämp- lig pers-on att förrätta avsyningen. Vid avsyningsförrättningen skola vara till- gängliga alla räkenskaper och andra handlingar rörande byggnadsföre- taget. Över allt vad som vid förrätt-ningen förekommit skall upprättas proto- koll som av förrättningsmännen underskrives. I protokollet skall särskilt an- tecknas, huruvida byggnadsarbetena blivit verkställda i enlighet med god- kända ritningar och i övrigt givna föreskrifter samt förty böra godkännas, ävensom de kostnadsbelopp, som enligt förrättningsmännens bedömande böra läggas till grund vid bestämmandet av bidragsunderlaget. Protokollet samt räkenskaperna och övriga handlingar rörande byggnadsföretaget skola här- efter omedelbart insändas till lantbruksstyrelsen, varjämte avskrift av pro- tokollet skall tillställas den som tillerkänts bidrag.

2. Sedan protokollet och övriga handlingar inkommit till lantbrukssty- relsen samt den som tillerkänts bidrag, där lantbruksstyrelsen finner sådant erforderligt, beretts tillfälle att yttra sig i anledning av protokollets inne- håll, har lantbruksstyrelsen att meddela beslut i fråga om lokalernas god- kännande och att, därest desamma godkännas, tillika bestämma bidragsun- derlaget samt statsbidragets belopp. Lantbruksstyrelsens beslut skall delgivas vederbörande hushållningssäll- skap, landsting eller stiftelse.

3. Äterstoden av statsbidrag skall av lantbruksstyrelsen utanordnas, så snart lantbruksstyrelsens i 2 mom. omförmälda beslut vunnit laga kraft.

Specialmotivering.

55 1—3. Rörande innehållet i dessa paragrafer får kommittén utöver vad ovan i detta kapitel sagts anföra följande.

Om staten, då det gäller blivande byggnadsföretag, enligt kommitténs mening bör åtaga sig att bära en bestämd, för varje fall lika stor del av bygg-

nadskostnaden, är det självfallet för staten ett synnerligen viktigt intresse, att den tillerkännes ett ökat inflytande på de för kostnadernas storlek avgörande frågorna. Staten kan uppenbarligen icke finna sig i att ställas inför bety- dande utgifter, vilkas behörighet den icke varit i tillfälle att kontrollera. Så- lunda måste det ur statens synpunkt vara angeläget att kunna förhindra, att byggnader uppföras, utan att stadigvarande behov därav kan anses före- ligga, samt att kostnaderna överskrida vad som för lämpliga och ändamåls- enliga byggnader kan anses skäligt. Detta krav på inflytande från statens sida i berörda byggnadsfrågor gör det nödvändigt att såsom villkor för stats- bidrag till ny- och ombyggnader fordra, att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till byggnadsföretagets utförande samt prövat kostnadssumman och fastställt ett maximum för statsbidragsbeloppet, motsvarande den bestämda kvotdelen av den såsom skälig befunna kostnadssumman. Bidraget bör därefter utgå med angivna kvotd-el av den verkliga byggnadskostnaden, dock högst ett be- lopp, som svarar mot nämnda maximum. Återstående kostnaden faller på orten. åå 4—7.

Vad kommittén föreslagit i dessa paragrafer bygger i huvudsak på gäl- lande bestämmelser rörande byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet (Kungl. Maj:ts kungörelse den 6 mars 1936, nr 45). Då kommittén i 4 % 2 mom. föreslagit, att lantbruksstyrelsen skall tillhandagå med råd och upplysningar rörande ifrågasatta byggnadsarbeten, förutsätter kommittén att lantbruksstyrelsen för detta ändamål i mån av behov beredes tillgång till byggnadssakkunnigt biträde. Även vid den granskning, som omförmäles i 5 &, torde sådant biträde vara erforderligt.

Därest i enlighet med kommitténs förslag en kvinnlig byråinspektörstjänst inrättas å undervisningsbyrån i lantbruksstyrelsen, förutsätter kommittén att jämväl innehavaren av denna tjänst kommer att vid behov deltaga vid avsy- ning av byggnader för lanthushållsskola.

Kap. 15. Statslån för anskaffande av skoljordbruk.

I det föregående har kommittén framhållit betydelsen utav, att varje lant- mannaskola är försedd med lämpligt skoljordbruk. Även för lanthushålls- skolornas del har tillgången till eget jordbruk befunnits utgöra ett viktigt ön- skemål. Beträffande lantbruksskolorna utgör förefintligheten av lämplig skol—egendom en nödvändig förutsättning för den praktiska utbildningen. I fråga om jordbrukets ställning till skolan intager emellertid sistnämnda skol- form en särställning inom lantbruksundervisningen, och vad i det följande anföres beträffande statslån för anskaffande av skoljordbruk har därför icke tillämplighet på lantbruksskolorna.

I kap. 2 har kommittén lämnat vissa uppgifter rörande den omfattning, i vilken lantmanna- och lanthushållsskolor för närvarande äro utrustade med skoljordbruk. Det framgår av sagda redogörelse, att många lantmannasko- lor ännu sakna eget jordbruk, och beträffande lanthushållsskolorna äro hittills endast ett fåtal försedda med skoljordbruk. Härtill kommer när— mast beträffande lantmannaskolorna, att de redan förefintliga skoljordbru- ken i många fall måste anses vara alltför små.

En avsevärd utveckling inom dettaområde får sålunda anses vara av behovet påkallad. I syfte att påskynda denna utveckling synes staten böra lämna visst ekonomiskt stöd vid anskaffandet av skoljordbruk. Även denna fråga erhåller ökad aktualitet genom den föreslagna utflyttningen av nu med folkhögskola förenade lantmanna- och lanthushållsskolor.

Med avseende på den form, i vilken statligt stöd synes böra lämnas på ifrågavarande område, har kommittén ansett lämpligt, att i huvudsak sam- ma grunder, som gälla inom den statliga egnahemsverksamheten för utläm- nande av lån till anskaffande av jordbruksegnahem, bliva tillämpliga jämväl i förevarande fall. Kommittén finner sig sålunda böra föreslå, att statslån för anskaffande av skoljordbruk bestämmes kunna utgå med högst fem sjättedelar av ifrågavarande jordbruks värde med därå befintliga eller till uppförande avsedda, för jordbrukets behov erforderliga byggnader. Vid fastställande av lånebeloppet bör jämväl medräknas jordbruksegendomen eventuellt tillhörande skog. Detta motiveras bland annat utav önskvärd- heten av att skolan så vitt möjligt själv disponerar över erforderliga områden för de praktiska övningar i Skogshushållning, som må anses böra ingå i sko- lans undervisning.

Äterstående del av anskaffningskostnaden för skoljordbruk liksom även kostnaden för jordbrukets utrustning med levande och döda inventarier sy- nes skäligen böra bestridas från orten.

Kommittén förutsätter, att erhållet statslån förräntas i över-ensstämmelse med de grunder, som gälla för egnahemsjordbruk. Det kan göras gällande, att skoljordbrukets ekonomi på detta sätt blir för hårt belastad. Kommittén kan icke dela denna uppfattning. Visserligen torde skoljordbrukets karak- tär av »uppvisningsjordbruk» föranleda vissa särskilda kostnader, och den maskinella utrustningen får också förutsättas bliva större och dyrbarare än vid ett vanligt jordbruk av motsvarande storlek. Men å andra sidan repre- sentera skolans lärare ett rikt mått av teknisk och ekonomisk sakkunskap, vilken enligt föreliggande förslag gratis står till skoljordbrukets förfogande, och skolans elevhushåll bör kunna förmånligt påverka avsättningen av skoljordbrukets produkter. Båda dessa faktorer få förutsättas utöva ett gynn— samt inflytande på skoljordbrukets ekonomi. Över huvud taget anser kom- mittén det vara angeläget, att skoljordbruket för den omgivande bygden lik- som även för skolans elever framstår såsom ett icke blott tekniskt utan även ekonomiskt välskött jordbruk. Fylles detta krav, bör också skälig ränta på anläggningskapitalet kunna erläggas. Kommittén vill härtill foga, att om

skolan har särskilda utgifter för försöksverksamhet, dessa böra föras på själva undervisningsverksamhetens stat och icke belasta skoljordbruket.

Kommittén har tidigare framhållit, att särskilt vid lantmannaskola skol- jordbruket ej får vara för litet, enär vid sådant förhållande dels ett effek- tivt utnyttjande av jordbruket i undervisningens tjänst försvåras, dels också förutsättningarna att göra jordbruksföretaget ekonomiskt bärigt lätt minskas. Ur dessa synpunkter har kommittén funnit sig böra föreslå, att maximibelop- pet för statslån till anskaffande av skoljordbruk fastställes till för lantman- naskola 100 000 kronor och för lanthushållsskola till 30 000 kronor.

Där särskilda omständigheter föreligga, synes emellertid Kungl. Maj:t böra äga bevilja högre belopp än nu angivits. Kommittén syftar därvid bland annat på lantmannaskola med teoretisk-praktisk helårskurs. För så- dan skola är ett jämförelsevis stort jordbruk erforderligt, och för skogsun- dervisningens ändamålsenliga bedrivande kan det befinnas önskvärt, att sådan jordbruksfastighet jämväl omfattar en större areal skogbärande mark.

Vad ovan föreslagits beträffande statslån för anskaffande av skoljordbruk, bör enligt kommitténs uppfattning i tillämpliga delar gälla även vid utvidg- ning av redan befintligt jordbruk. Såsom kommittén anfört, har skoljord- bruket vid åtskilliga lantmannaskolor för liten jordbruksareal, och det måste anses motiverat, att staten medverkar till en utvidgning av dessa, ur under- visningssynpunkt mer eller mindre »ofullständiga jordbruk».

Beträffande vissa av nu förefintliga skoljordbruk torde ägaren i samband med förvärvet hava fått upptaga lån på jämförelsevis ogynnsamma villkor. Det synes enligt kommitténs mening böra få överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter i förekommande fall gjord framställning från vederbörande bestämma, huruvida i särskilt fall statslån på nu angivna villkor må utlämnas jämväl beträffande sådant redan anskaffat jordbruk.

I överensstämmelse med vad förut anförts med avseende på statsbidrag för nybyggnader m. m. har kommittén ansett sig böra föreslå, att beviljandet av statslån för anskaffande av skoljordbruk begränsas till fall, då jordbruket äges av hushållningssällskap, landsting eller på förut angivet sätt bildad stiftelse.

I övrigt får kommittén beträffande detaljer hänvisa till följande förslag till kungörelse i ämnet med tillhörande specialmotivering.

Förslag till kungörelse angående statslån för anskaffande av skol- jordbruk vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor.

1 &. Hushållningssållskap, landsting eller sådan stiftelse, vars ändamål är att upprätthålla en lantmannaskola eller en lanthushållsskola och vars stadgar fastställts av Kungl. Maj:t, må kunna i den ordning denna kungörelse stad-

gar erhålla statslån för inköp av jordbruksegendom att användas 'till skol- jordbruk vid statsunderstödd lantmannaskola eller lanthushållsskola.

Vad i denna kungörelse stadgas med avseende på anskaffande av skoljordbruk gäller i tillämpliga delar även vid utvidgning av skoljord- bruk.

Ansökning om statslån, varom ovan sägs, skall, ställd till Kungl. Maj:t, in- givas till lantbruksstyrelsen, och skola vid ansökningen fogas de handlingar, sökanden vill åberopa till stöd för framställningen. Lantbruksstyrelsen ålig- ger att så snart ske kan med eget yttrande överlämna ansökningen till Kungl. Maj:t.

25.

Skoljordbruket skall vara av för skolans behov lämplig storlek, belägenhet och beskaffenhet. För jordbrukets drift behövliga byggnader skola finnas å jordbruket eller ock vara avsedda att uppföras.

3å.

Statslån för anskaffande av skoljordbruk utgår med högst fem sjättedelar av det värde, som vid värdering verkställd av två personer förordnade av vederbörande länsstyrelse åsatts den till förvärvande ifrågasatta egendomen med därå befintliga eller till uppförande avsedda ekonomibyggnader, dock med högst 100000 kronor för lantmannaskola och högst 30 000 kronor för lanthushållsskola. När särskilda omständigheter därtill föranleda, äger Kungl. Maj:t medgiva, att högre belopp än nu angivits må utgå.

45.

Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må sist innan amorteringsskyldighet jämlikt 5 % inträder av låntagaren lyftas i statskontoret mot avlämnande av skuldförbindelse dårå.

Annan låntagare än hushållningssällskap eller landsting skall därjämte, innan någon del av statslånet må utbekommas, till statskontoret avlämna så- som säkerhet för den avgivna skuldförbindelsens uppfyllande antingen första inteckning i den fastighet, som medelst lånet anskaffas, eller ock annan så- kerhet, som av statskontoret godkännes. Därest statskontoret under låneti- den skulle finna ställd säkerhet icke vidare vara nöjaktig, skall låntagaren inom av statskontoret förelagd tid, dock minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar, som av statskontoret godkännas.

59.

Statslån skall med avseende å återbetalningen delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av utbekommet lånebelopp, och en stående del, utgörande tre femtedelar av samma belopp.

Amorteringsskyldigheten inträder med sjätte året efter utgången av det kalenderår, då lånet av Kungl. Maj:t beviljats. Intill dess kapitalavbetal- ningen börjar, erlägges endast ränta efter 3'6 procent om året å statslånets hela belopp. Därefter erlägges dels å amorteringsdelen, intill dess den blivit till fullo gulden, en annuitet av 56 procent, varav såsom ränta räknas 3'6 procent å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen, dels ock å stående de— len ränta efter 36 procent, intill dess jämväl denna lånedel till fullo in- betalats.

Statslånets stående del kan, där icke sådant förhållande som i 6 & sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter låntagaren därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för varje år av låntagare inbetalas till statskontoret före utgången av mars nästföljande år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas under det sjunde året från utgången av det år, under vilket lånet av Kungl. Maj:t beviljats.

Å till betalning förfallet kapitalbelopp, som ej inbetalas till statskontoret inom härför stadgad tid, skall låntagare erlägga ränta efter sex procent om året från förfallodagen till dess likvid sker.

6 å.

Därest beviljat lånebelopp användes för annat ändamål än för anskaf- fande av det därmed avsedda skoljordbruket,

eller låntagaren ej fullgör vad vid lånets beviljande förutsatts beträffande uppförande av byggnader å skoljordbruket,

eller låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven ränte- eller kapitalavbetalning,

eller det med lånet förvärvade jordbruket icke längre användes för under- visningsändamål enligt föreskrifter därom i den för ifrågavarande skolor gällande stadga,

eller skolan nedlägges, äger statskontoret eller lantbruksstyrelsen anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida ogulden del av utbekommet statslånebelopp skall vara förfallet till återbetalning samt rätten att utbekomma ännu icke utbetalad del av beviljat lån förverkad.

75.

Hushållningssållskap, landsting eller i 1 & angivet slag av stiftelse må under de i denna kungörelse stadgade villkor kunna erhålla statslån jämväl till inbetalning av ogulden del av skuld, vilken åsamkats för inköp av skol- jordbruk, därest ansökan om sådant lån göres inom två år från och med den dag denna kungörelse trätt i kraft.

Specialmotivering.

55 1—3.

Dessa paragrafer hava utformats i anslutning till vad kommittén anfört ovan i detta kapitel. åå 5—6.

Såsom ovan i detta kapitel anförts, hava lånevillkoren utformats i anslut- ning till bestämmelserna rörande egnahemslån för jordbrukslägenheter. Kom- mittén utgår härvid ifrån att om lånevillkoren rörande egnahemslånen änd- ras, motsvarande ändring skall från samma tidpunkt tillämpas även för de lån, varom här är fråga.

Kap. 16. Specialkurs i Skogshushållning.

Allmän motivering.

Vid avgivande av förslag till undervisningsplan för lantmanna- och lant- bruksskolor har kommittén framhållit, att behovet av skoglig fackkunskap hos ägare och förvaltare till jordbruk, kombinerat med skogsbruk, kräver en fylligare undervisning i Skogshushållning än vad dessa undervisningsanstalter med få undantag hittills erbjudit. Härvid har kommittén särskilt betonat vik- ten av undervisning, teoretisk och praktisk, i förvaltningen, såsom organisa- tion av drivningar och andra tekniska arbeten, driftskalkylation, virkets av- sättning m. ut., under framhållande av att det biträde med skogens skötsel, som skogsvårdsstyrelserna erbjuda, och som ifrågavarande kategori av skogs- ägare även i betydande grad utnyttja, i stort sett är begränsat till hjälp eller anvisning för tillämnad avverkning eller i avseende å skogsmarks behandling. I avseende å virkets ekonomiska tillgodogörande äro skogsägarna sålunda hänvisade till egen förmåga eller till det biträde av fackmän vid sidan av skogsvårdsstyrelserna, de kunna ha tillfälle anlita.

Med den utvidgade och starkt ekonomiskt betonade skogsundervisning vid lantmannaskolor i skogsbygd och mellanbygd, och vid lantbruksskolor, som av kommittén föreslagits, torde det angivna behovet i huvudsak bliva tillgodo- sett, vad avser det mindre hemmansskogsbruket. Emellertid torde härutöver föreligga behov av ytterligare möjligheter till fördjupad skogsundervisning för

. vissa kategorier av blivande ägare och förvaltare av jordbruk med skog. Det- ta gäller dels ägare eller förvaltare till större hemmansskogar, i norra Sve- rige 300 ha och större, i södra och mellersta Sverige 200 ha och större, dels förvaltare, inspektorer och befallningsmän å gods och herrgårdar med bety- dande skogstillgång. Å dessa fastigheter utgör ofta avkastningen från skogen

en viktig, ofta den viktigaste, delen av årsintäkterna, och vanskötsel av skogs- förvaltningen kan medföra ödesdigra följder för deras bestånd. Kommittén fäster härvid största avseendet vid den sistnämnda gruppen av fastigheter. Förvaltningen av gods och herrgårdar ordnas olika med hänsyn till innehavet av skog och dennas avverkningsmöjligheter. Medan de mycket stora godsen med en avverkningsvolym av mer än omkring 15000 kbm (över 5000 ha skogbärande mark) oftast hava särskild skogsförvaltare med högre skoglig utbildning och erforderligt antal skogvaktare, hava de medelstora blott fast anställd skogvaktare, medan skogsskötseln ledes och övervakas av en konsul- terande skogsman med högre skoglig utbildning eller ock av skogsvårdsstyrel- sen i länet. Å herrgårdar med mindre skogstillgång slutligen ombesörjer be- fallningsmannen eller rättaren en skogvaktares åligganden, medan skogssköt- seln planlägges av skogsvårdsstyrelsen, eventuellt av en konsulterande skogs- man. Å det medelstora och mindre herrgårdsskogsbruket ligga sålunda de driftstekniska åtgärderna i händerna på lantbruksförvaltaren, vare sig denne är ägaren själv eller en anställd person. Kraven på god skogsekonomisk ut- bildning äro sålunda här stora. Dessa krav skärpas givetvis, ju mer förvalt- ningen själv förädlar virket och ju mångsidigare virkessortimentsfördelningen är på orten. Förvaltare- eller inspektorstjänster å berörda gods och herrgår- dar besättas i icke ringa utsträckning av personer med enbart lantbruksskole- eller lantmannaskoleutbildning, om också för de större godsen numera under- stundom torde fordras genomgången driftsledarkurs vid Alnarps lantbruks- institut. .

Berörda krav på lantbruksbefälets skogliga förvaltningskompetens anser kommittén ej bliva tillräckligt tillgodosedda genom föreslagen undervisnings- plan för lantbruksundervisningsanstalterna, ehuru denna otvivelaktigt i och för sig är god. Den påbyggnad å skogsundervisningen, som genomgåendet av driftsledarkurs erbjuder, kompletterar enligt kommitténs mening ej heller till- räckligt den i de lägre skolorna meddelade undervisningen. Härtill är den alltför knapp och ofullständig. Driftsledarkursens elever synas själva inse undervisningsplanens brister med avseende å den skogliga utbildningen, vil- ket framgår av de förfrågningar, som enligt vad kommittén har sig bekant, elevkåren detta år gjort till centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund angående förefintligheten av ytterligare utbildningsmöjligheter på området för blivande förvaltare av kombinerade jordbruk och skogsbruk. Kommittén har ytterligare styrkts i sin uppfattning angående behovet av en utvidgad eko- nomiskt betonad skogsundervisning för ifrågavarande skogsägare och tjänste- innehavare genom under hand inhämtade upplysningar från skogsmän, som genom konsulterande verksamhet eller i sin tjänsteutövning stå i nära kon- takt med det större enskilda skogsbruket.

Kommittén har vid övervägande av olika sätt för fyllande av den brist i undervisning i Skogshushållning, som ovan berörts, stannat vid tillstyrkande av ett förslag om inrättandet av en specialkurs som påbyggnad å driftsledar- kursens samt lantmanna- och lantbruksskolornas undervisning i detta ämne. Till utformningen av detta förslag återkommer kommittén längre fram.

Tidigare överväganden.

Vid framläggande av proposition (nr 136) till 1936 års riksdag angående skogsundervisningens omorganisation redogjorde föredragande departements- chefen för ett av särskilda utredningsmän framfört förslag om inrättande av en l-årig skogsbrukskurs, avsedd dels för från skogsskola med goda vitsord utexaminerade elever, dels för jordbrukare, vilka med goda vitsord genomgått driftsledarkursen å Alnarp eller skogsbetonad lantmannaskola eller erhållit annan jordbruksutbildning, som inrymt de första grunderna av skogliga kun- skaper och därtill kunde förete bevis om två års skogspraktik, dock minskat till ett år för dem, som utexaminerats från driftsledarkursen. Utbildningen skulle ge ett rikligare kunskapsstoff i praktiskt-ekonomiska frågor och en vi- dare blick för sammanhanget mellan alla frågor, som inbegripas under skogs- förvaltning, samt särskilt taga sikte på att förena de skogliga och jordbruks- tekniska fackkunskaperna. Jordbrukare med viss grundläggande skoglig ut- bildning skulle beredas tillfälle att vid kursen förbättra sina skogliga kunska- per särskilt i förvaltningstekniska frågor. De skogsutbildade förmännen skul- le å sin sida erhålla en tämligen grundlig orientering i jordbrukets förhållan- den, enär den fortsatta utbildningen väsentligen vore avsedd för skogvaktare, som erhålla anställning vid mindre egendomar, där skogs- och jordbruksför- valtning ej lämpligen kunde skiljas. Utbildningen var härjämte avsedd för bi- träden hos skogsägarorganisationer i deras verksamhet för förbättrad vir- kesvård, aptering, virkesmätning m. m. samt för länsskogvaktare. Skogs- brukskursen skulle i likhet med statens skogsskolor vara anknuten till en Skogsförvaltning i närheten av lämplig jordbruksförvaltning. Den av utred- ningsmännen utarbetade läroplanen omfattade 670 föreläsningstimmar, 380 övningstimmar på lärorummet och 104 dagar för praktiska övningar och upp- tog samtliga skogsskolans och lantbruksskolans nuvarande huvudämnen med särskilt betonande av skogsekonomi och lantbruksekonomi. Elevantalet var beräknat till 30. De årliga kostnaderna voro beräknade till 31 800 kronor.

I avgivna yttranden över utredningsmännens förslag om inrättandet av skogsbrukskursen hade enstämmigt vitsordats behovet av en skoglig fort- bildningskurs för sådana ägare eller förvaltare av jordhruksegendomar med mindre skogsbruk, som förut erhållit lantbruksutbildning. Den föreslagna ge- mensamma utbildningen av de två skilda grupperna hade däremot på flera håll väckt starka betänkligheter.

Domänstyrelsen förordar bibehållande av en fortsättningskurs för skogvaktare, avsedd att utbilda eleverna för mindre krävande förvaltningsuppdrag, i första hand skogsbruk, men ock, ehuru i mindre utsträckning, jordbruk.

Lantbruksstyrelsen har avstyrkt den gemensamma undervisningen för skogsskole- utbildade och lantbruksutbildade elever. Styrelsen förordar en utvidgad skoglig un- dervisning för dem, som genomgått lantbrukets skolor, och för dem som genomgått driftsledarkursen kan tänkas en skoglig fortbildningskurs, förlagd till lämpliga skogsegendomar.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anser ej den föreslagna skogs- brukskursen vara en lämplig utbildningsform för ägare till mindre hemman och

egendomar. För dessa personer förordas skoglig undervisning på bred front ilant- brukets egna skolor. Däremot talar mycket för en kurs av föreslagen karaktär för ägare eller förvaltare av gods och andra större eller medelstora egendomar, vilkas skogar äro för små att ställas under självständig förvaltning, då ej ens en utvidgad skogsundervisning vid lantbrukets lägre skolor för dessa personer alltid är till fyl- lest. Centralrådet omnämner de kortare skogskurser, tillkomna på privat initiativ, som med goda resultat anordnats för större privata skogsägare vid Rödjenäs i Jön- köpings län. Rådet har intet att erinra mot, att denna undervisningsform mera fast infogas i den skogliga utbildningens organisation.

Lärarrådet vid skogshögskolan vitsordar behovet av skogliga utbildningskurser för blivande ägare av kombinerat skogs- och jordbruk men påtalar olämpligheten av hopförandet av elevmaterial med olika förutbildning. Lärarrådet anser det i övrigt otänkbart, att personer med flerårig lantbruksutbildning skulle släppa kontakten med sitt yrke för att under ett eller två år ägna sig åt skogsarbete i och för vinnande av inträde vid skogsbrukskurs. Kravet på förpraktik i skogsbruk bör kunna släp- pas, om praktisk och teoretisk undervisning få löpa jämsides. Huvudvikten beträf— fande skogsundervisningen för denna kategori av elever bör läggas vid de skogs— teknologiska delarna av ämnet, då en skogsägare numera i alla delar av landet kan påräkna råd och biträde från skogsvårdsstyrelse, vad angår skogsvärden, men ej be- träffande avverkningens utförande, aptering, försäljning m. m., där han får lita till egna kunskaper för erhållande av gott ekonomiskt resultat.

Styrelsen för skogshögskolan betecknar samundervisningen vid en skogsbrukskurs som vansklig och anser skilda kurser lämpligare.

Styrelsen för lantbrukshögskolan delar utredningsmännens uppfattning, att behov föreligger av ökade möjligheter till skogsutbildning för blivande egna jordbrukare och lantbruksbefäl, vilka ofta komma i kontakt med Skogstekniska och skogsekono- miska frågor. Likaledes skulle en grundläggande orientering i jordbrukets detaljer för blivande skogvaktare vara av värde för deras framtida verksamhet. Äveni detta utlåtande framhålles olämpligheten av den gemensamma utbildningen och den praktiska ogenomförbarheten av fordran på ett eller två års skoglig förpraktik för inträde i kursen för lantbruksutbildade elever. Styrelsen förordar ökad skogsunder- visning vid de lägre lantbruksundervisningsanstalterna för tillgodoseende av lant- brukarnas omvittnade behov av skoglig fackkunskap.

Sveriges skogsägareförbund finner de anförda skälen för skogsbrukskursens inrät- tande bärande och tillstyrker förslagets försöksvisa genomförande, men förbundet varnar för överskattning av kompetensen i förvaltningstjänst för de från kursen ut- examinerade.

Svenska tråuaruexportföreningen finner skogsbrukskursens dubbla uppgift inne- bära en svaghet, varigenom utbildningen befaras bliva lidande för båda grupperna. För skoglig utbildning av enskilda jord- och skogsbrukare synes en skogsbrukskurs kunna bliva till gagn. En dylik kurs torde dock böra utformas såsom en överbygg- nad på någon lantbruks- eller lantmannaskola. En lång skoglig förpraktik synes ej behöva förutsättas, huru än kurstypen utformas.

Svenska forstmästareförbundet pekar på möjligheten för den lantbruksutbildade att genomgå vanlig skogsskola, om behov av starkt utvidgad skogsutbildning före- ligger i visst fall, och avstyrker den ettåriga splittrade skogsbrukskursen som olämp- lig för utbildning av förvaltare av kombinerat skogs- och jordbruk.

Svenska skogsmästareförbundet och Sveriges kronojägareförbund avstyrka av olika skäl inrättande av skogsbrukskursen.

Departementschefen uttalade i förberörda proposition viss sympati för den föreslagna skogsbrukskursen och fann de påtalade svårigheterna med hop- förandet av de tvenne elevkategorierna betydligt överdrivna. Han ansåg, att

kursformen gav möjlighet till gemensamt fritt studtiearbete av mogna män u-r skilda men varandra närliggande praktiska yrken, vilket kunde giva rikare utbyte än eljest. Departementschefen fann emellertid frågan om en skoglig fortsättningskurs stå i nära samband med ordnandet av den skogliga undervisningen vid lamtbruksundervisningsanstaltema. Vid den av stats- rådet planerade utredningen angående dessa anstalters omorganisation fun- nes anledning antaga, att detta slag av undervisning komme att bliva till- godosedd på ett mer effektivt sätt än för närvarande vore fallet. Under så- dana omständigheter fann statsrådet lämpligt, att resultatet av en dylik re- formering av den skogliga utbildningen vid dessa skolor—avvaktades, innan slutlig ställning toges till frågan om den ytterligare skogliga förvaltningstek- niska utbildning, som utredmngsmännen föreslagit. Då förslagets genom- förande härjämte innebure avsevärda kostnader, ville statsrådet ej för det då- varande föreslå åtgärder i angivet syfte.

Jordbruksutslcottct anförde i sitt utlåtande över nämnda proposition an- gående skogsundervisningens omorganisation beträffande skogsbrukskursen, att med denna frågas lösning lämpligen borde bero, i avvaktan på resultatet av den ifrågasatta utredningen angående den lägre lantbruksundervisningen.

Kommitténs förslag till specialkurs.

Allmänna synpunkter. Återgivna uttalanden av institutioner och för- eningar bestyrka kommitténs här ovan angivna uppfattning, att behov före- ligger av en god ekonomiskt betonad skoglig utbildning för innehavare eller förvaltare av jordbruk, kombinerade med större skogsbruk. Dessa yttran- den styrka även kommittén i dess mening, att denna utbildning bör utformas såsom en överbyggnad på lantbruksundervisninganstalternas skogsundervis- ning och sålunda helt avpassas för jordbruksutbildade personer. Kommit- tén förordar i anslutning härtill anordnandet av en specialkurs i Skogshus- hållning, ekonomiskt betonad, för personer som genomgått driftsledarkur- sen å Alnarp, lantbruksskola eller lantmannaskola i skogsbygd eller mellan- bygd. Kommittén tager sålunda avstånd från utredningsmännecns förslag till skogsbrukskurs, avsedd för såväl skogsskole- som lantbruksskoleutbildade. ] överensstämmelse med kommitténs allmänna uppfattning angående lant- bruksundervisningens lämpliga utformning anser kommittén, att denna på- byggnad i skogsundervisningen bör göras starkt praktiskt betonad och nära anknyta—s till en egendom av den art, som de blivande innehavarna eller för- valtarna komma att sköta, d. v. 5. en egendom av herrgårds- eller godstyp med större skog. Av skäl, som bland annat anförts av skogshögskolans lä- rarråd, synes uteslutet att som villkor för deltagande i den skogliga special- kursen fordra särskild skogspraktik. Med den utvidgade skogsundervisning, kommittén föreslår för samtliga lantbruksskolor och för samtliga lantmanna- skolor förutom i de rem-a jordbruksbygderna, anser kommittén att special- kursens elever böra besitta tillräckliga förkunskaper och färdighet utan sär-

skild praktik. Vad angår från driftsledarkursen utexaminerade elever, böra dessa, även om deras elementära utbildning skett i en lantmannaskola med ringa skogsundervisning, kunna nöjaktigt följa kursen, då genomgåendet av driftsledarkursen givit dem en jämförelsevis grundlig allmän ekonomisk ut- bildning.

Elevantal. Utredningsmännen för skogsundervisningens omorganisation angåvo det lämpliga elevantalet vid den föreslagna skogsbrukskursen till 30. Då kommitténs förslag till specialkurs bygger på dess rekrytering enbart av lantbruksutbildade elever, vill kommittén föreslå, att maximiantalet åtmin— stone tills vidare begränsas till 20. Kommittén räknar härvid med att högst ett 10-tal elever skola komma från driftsledarkursen, där elevantalet nor- malt är 30, samt övriga direkt från lantmanna- och lantbruksskolor. För att möta eventuellt behov av utbildningsmöjligheter för ett större antal ele- ver, bör vid övervägande av platsen för kursens förläggning de förefintliga utvecklingsmöjligheterna i sådant hänseende beaktas.

Inträdesfordringar. Sökande bör kunna förete avgångsbetyg från driftsle- darkursen vid Alnarps lantbruksinstitut eller från lantbruksskola eller lant- mannaskolekurs med lägst 70 timmars undervisning i Skogshushållning; i båda de senare fallen med betyget godkänd i nämnda ämne. Åldern bör ej överstiga 30 år; dock synes lantbruksstyrelsen böra äga medgiva dispens från åldersvillkoret, då särskilt skål därtill föreligger.

Extra elever. Vid specialkurs må efter lantbruksstyrelsens prövning i mån av utrymme mottagas extra elever, som icke uppfylla int-rådesfordringarnas krav å föregående utbildning, på villkor lantbruksstyrelsen äger bestämma.

Kurstid. Även om kravet på tämligen stor grundlighet i den åsyftade specialkursens olika läroämnen ej får tillbakasättas, måste å andra sidan beaktas, att kurstidens längd och kostnaderna för dess genomgående ej för- svårar dess rekrytering av elever, som därav hava påtagligt behov. Vid av- vägande av dessa synpunkter har kommittén stannat vid förslag om en kurstid av fyra månader med en effektiv lärotid av 90 a 95 dagar eller cirka 650 timmar. Av flera skäl, bland annat tidpunkten för kursavslutning för Alnarps driftsledarkurs, lantbruksskolor och lantmannaskolor med längre kurs eller fortsättningskurs, föreslår kommittén att specialkursen påbörjas omkring den 1 november samt avslutas omkring den 10 mars med två vec— kors uppehåll för julhelgen. Tillträde till jordbruksarrenden sker i regel den 14 mars, och vid denna tidpunkt sker även ofta tillträde till lamtbruksbefäls- tjänster, varför kursen bör vara avslutad före nämnda datum. Med hänsyn till kursens huvudsakliga syfte, utbildning i drivningsteknik och virkets eko- nomiska tillgodogörande, är även den föreslagna kurstiden lämplig. Om kursen, som kommittén åsyftar, blir förlagd till en skogsegendom i södra delen av landet, behöver i allt fall ej befaras, att alltför riklig snöförekomst

skall utgöra ett allvarligt hinder för en effektiv undervisning i form av prak- tiska övningar och demonstrationer. Kommittén har övervägt möjligheten av att på samma plats anordna tvenne kurser med angiven längd samma år men blott vartannat år, men har ansett att såväl organisatoriska skäl som svårigheter med elevtillslutning lägga hinder härför.

Förläggningsplats. Vid övervägande angående lämpligaste förläggnings- platsen för specialkursen har kommittén undersökt möjligheten att för än- damålet utnyttja den av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund i dess ovan-berörda yttrande omnämnda egendomen Rödjenäs i Jönköpings län, där ägaren årligen sedan några år tillbaka anordnat 3 månader långa skogskurser för godsägare och deras söner och andra intresserade, jämte den därför uppbyggda organisationen. Undersökningen har emellertid givit ne- gativt resultat, då dels de former, under vilka kursen ordnas —— kursdelta- garnas deltagande i ägarens familjeliv — dels kursavgifter och inackorde- ringskostnader förhindra dess användbarhet för ifrågavarande elevklientel. Enligt kommitténs uppfattning löses förläggningsfrågan på lyckligaste sätt, om specialkursen anknyter till någon redan arbetande lantbruksskola i södra delarna av landet med stort jord- och skogsbruk. Organisationsfrågan vore då i stort sett redan ordnad med avseende på skolstyrelse, föreståndare och speciallärare i Skogshushållning. Tillgången å föreläsningslokal vore även be- tryggad. Redan förefintlig samling av undervisningsmateriel, komplette- rad med speciell sådan, komme jämväl den nya kursen till godo. Flera skäl tala för att för ändamålet i första hand tänka på de lantbruksskolor, som äro förlagda till av staten ägda egendomar, Ultuna och Alnarp. Ett sådant projekt strandar emellertid på att dessa egendomar sakna skogsbruk i er- forderlig omfattning. För den privatägda lantbruksskoleegendomen Bjärka- Säby i Östergötlands län föreligger emellertid denna förutsättning i hög grad. Egendomens väl bestockade skogsmarksareal uppgår till cirka 3 000 ha. Betesfrågan är rationellt ordnad. Sågtimret förädlas vid egen ramsåg. Äga- ren är här ej främmande för tanken på anläggning jämväl av en modern klingsåg. Å orten finnas goda avsättningsmöjligheter för flertalet vanliga virkessortiment, sulfit- och sulfatved, pitprops, stolpar av olika slag, bränn- ved m. m., varför framställningen av skogsprodukter kan bliva mycket mång- sidig. Då med hänsyn till förefintliga byggnader inkvarteringsfrågan för 25 å 30 elever härjämte kan ordnas utan större kostnader, talar mycket för spe- cialkursens förläggning till denna egendom, åtminstone tills vidare. I den mån kommitténs förslag till inrättande av lantmannaskolor med praktisk- teoretisk helårskurs, väl utrustade med stort skoljordbruk och jämväl med eget större skogsbruk, kunna realiseras, kan specialkursens förläggning till en dylik skola måhända jämväl förtjäna tagas under övervägande. En tredje möjlighet till kursens förläggning har i kommittén även beaktats, nämligen en statens jordbruksdomän med minst cirka 300 ha skogsmark och med en för elevernas inkvartering lämplig mangårdsbyggnad, där jämväl föreläs- ningssal kunde inrymmas. Kommittén har hos domänstyrelsen efterhört

möjligheterna att på sist angivet sätt ordna kursförläggningen. För ända- målet lämplig kronoegendom finnes emellertid åtminstone för närvarande ej disponibel. Den egendom, som av domänstyrelsen framför andra ansetts äga förutsättningar därför, har vid kommitténs undersökningar befunnits komma att draga alltför höga ombyggnadskostnader och disponera alltför ringa skogsmarksareal.

Med hänsyn till de stora kostnader, uppsättning av möbler och andra in- ventarier samt utrustning i övrigt beräknas draga, om kursen på angivet sätt göres fristående, torde böra övervägas, huruvida i förekommande fall kursens byggnader och övrig utrustning kunna utnyttjas för annat under- visningsändamål under de tider av året, specialkursen ej tager dem i anspråk. Härvid kunna ifrågakomma fortsättningskurser för skogsskoleutbildade, an- ordnade av skogsvårdsstyrelser, domänverket eller privata skogsägare, i en- lighet med förslag, som framkommo i yttranden över förslag till skogsunder- visningens omorganisation år 1935. Ävenledes kan tänkas, att till ifrågava- rande egendom förläggas vederbörande skogsvårdsstyrelses skogsvårdskurser för enskilda skogsägare och för egen personalutbildning, stämplings-, plan— törskurser o. d. '

Undervisningsplan. Som kommittén här ovan anfört, bör den föreslagna specialkursen i första hand taga sikte på elevernas skogsekonomiska utbild— ning, sålunda virkesavkastningens tillgodogörande, medan mindre tid får äg- nas åt de skogsvårdande åtgärderna. Härutinnan överensstämmer sålunda undervisningsprogrammets huvudlinje med lantmanna- och lantbruksskolor- nas. Undervisningen blir sålunda starkt specialiserad och åsyftar ej att bi- bringa eleverna ett kunskapsmått, likvärdigt med skogsskoleutbildningens. Kommittén vill sålunda starkt understryka, att kursen ej är avsedd för ut- bildning av kvasiskogvaktare, men vill framhålla, att den skogsekonomiska utbildningen blir minst lika omfattande som i skogsskolorna.

Kursplanen föreslås omfatta följande ämnen: Skogsekonomi. Prisbildningslära, skogsbrukets produktionsmedel och organisation, drifts- och arbetsledning, kollektivavtal, skogsbrukets räntabili- tet och kreditförhållanden, föreningsverksamhet inom skogsbruket, det all- männas åtgärder för skogsbrukets befrämjande, skogsbokföring, virkesdekla- ration, försäljningsteknik (offerering, fakturering m. m.).

Skogsteknologi. Hägnads- och byggnadslära, planläggning och organisa- tion av avverkningsarbeten, sortiments- och apteringslära, virkespriser, stu- dier i virkesförädling, bland annat cirkelsågning.

Skogsuppskattning. Kort repetition i de matematiska grunderna. Övning i användning av uppskattningstabeller, tillväxtlära, bedömning och beräk- ning av virkesposters sortimentsutbyte och värde, metoder för avkastningsbe- räkning, fastighetstaxering.

Skogsskötsel, Hyggesvår-d, stämplingsövningar, särskilt ungskogsgallring, kvalitetsförbättrande åtgärder, bekämpande av skogseld.

Rättslära. Översikt av de delar av civilrätten, som särskilt beröra skogs-

bruket, och deras praktiska tillämpning, såsom skogsvårdslagarna, vägar, hägnad, jakt och fiske, arrendelagstiftning.

Jaktvård. Föreläsningar och demonstrationer i jaktvård. Praktiska övningar böra fylla den övervägande delen av arbetsprogrammet, men teoretisk och praktisk utbildning böra äga rum jämlöpande. Eleverna böra tämligen grundligt övas i virkets avverkning, tillredning, uppmätning och transport samt deltaga i sågning. Eleverna böra uppmuntras till själv- studier och tid anslås till deras självständiga lösande av förelagda uppgifter. Viss tid bör även anslås till exkursioner samt studieresor till förädlingsverk och skogsbruk. Diskussioner böra anordnas i skogliga spörsmål. Undervis- ningstiden per dag föreslås till normalt 7 timmar.

Undervisningsschemat uppbygges förslagsvis sålunda:

Föreläs— Demonstra- Undervisningsämne: ningar, tözlfåhgä-h $$$?

tlmmar timmar , Skogsekonomi .................................... 50 50 100 Skogsteknologi .................................... 50 190 240 Skogsuppskattning ................................ 40 60 100 Skogsskötsel ...................................... 40 100 140 Rättslära ........................................ 20 10 30 Jaktvård ........................................ 10 20 30 Fria ämnen (betesvård rn. m.) .................... 10 , — 10 Summa 220 430 650

Lärare. Därest specialkursen anslutes till en lantbruksskola, bör kursens ledning handhavas av denna skolas föreståndare. Lantbruksskolans lärare i Skogshushållning, som i regel torde vara en skogsvårdsstyrelsens tjänsteman, torde lämpligen jämväl kunna undervisa i vissa läroämnen, särskilt skogs— skötsel, medan för undervisningen i övrigt torde få anställas en biträdande lärare med skogshögskoleutbildning, vartill torde kunna påräknas en i do- mänverket anställd yngre jägmästare på extra stat med tjänstgöring under blott viss del av året. För de praktiska övningarna torde härjämte erfordl as en övningslärare med skogvaktarutbildning (skogsrättare). Härtill torde kunna påräknas en hos skogsvårdsstyrelsen anställd extra länsskogvaktare med tjänstgöring under blott viss del av året.

Blir specialkursen fristående utan anslutning till läroanstalt, torde behov föreligga av tvenne jägmästarutbildade lärare, varav den ene är förestån- dare. Till dessa befattningar torde kunna påräknas extra tjänstemän från domänverket eller eventuellt från skogsvårdsstyrelser med begränsad tjänst- göring. Härtill kommer en skogsrättare.

Undervisningen i rättslära, jaktvård och fria ämnen torde i viss utsträck— ning få uppehållas av speciallärare.

Kommittén måste medgiva, att ett system för lärarrekrytering, som byg- ger på användning av extra befattningshavare, ofta med ringa praktisk erfa- renhet, ej är lyckligt, men kommittén är ej i stånd att nu föreslå något bättre. Kan i framtiden specialkursen förläggas till en ettårig praktisk-teoretisk lant-

mannaskola, kan organisationen måhända ordnas mera tillfredsställande ge- nom en fast anställd lärare i Skogshushållning för båda kurserna, som under den tid, specialkursen pågår, till sitt biträde har en extra lärare jämte en skogsrättare.

Då den skogliga specialkursen ingår som ett led i lantbruksundervisnin- gen, föreslår kommittén, att den på enahanda sätt som de lägre lantbruks- undervisningsanstalterna ställes under kontroll och inspektion av lantbruks- styrelsen. Om specialkurs är ansluten till lantbruksskola eller annan under- visningsanstalt, föreslår kommittén att den senares styrelse jämväl utgör styrelse för kursen. Av styrelsens ledamöter bör emellertid i dylikt fall åt- minstone en vara i Skogshushållning kunnig och erfaren. För fristående kurs föreslår kommittén tillsättande av en lokalstyrelse av fem personer, varav lantbruksstyrelsen utser en ledamot, tillika ordförande, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund en ledamot samt hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen i det län, där kursen är förlagd, vardera en ledamot, var- jämte skolans föreståndare bör vara självskriven ledamot.

De årliga kostnaderna för den föreslagna specialkursen beräknas sålunda:

Alternativ I (kursen anknuten till annan skola): Lärare, timavlönad .................................... 700:— Lärare, anställd 4 mån ................................. 2 500: — Övningslärare, anställd 4 mån ........................... 1 200:— Särskilda föreläsare .................................... 1 000: — 5 400: _ Expenser, byggnadsunderhåll, inventarier och undervisningsmateriel, kur-

sens ledning m. m. .......................................... 2 600: —

Summa kronor 8 000: —

Alternativ II (fristående kurs):

Lärare, tillika föreståndare ............................ 3 200: — Biträdande lärare .................................... 2 500: — Övningslärare ........................................ 1 200: — Särskilda föreläsare .................................... 1 000: — 7 900; __ Expenser ...................................................... 2 500: —— Byggnadsunderhåll, inventarier och undervisningsmateriel m. m ....... 1 600: -—

Summa kronor 12 000:—

Härtill komma för båda alternativen engångskostnader för fasta och lösa inventarier samt annan utrustning. För alternativ II kunna dessa kostnader ej beräknas lägre än 20 000 kronor. För alternativ I åter blir kostnadsbe- loppet i så hög grad beroende å vederbörande skolas förefintliga resurser, att kostnadsbeloppet ej kan ens närmelsevis fixeras. Vid förläggning av kursen till Bjärka-Säby lantbruksskola står en tämligen välutrustad brukshotell- byggnad till förfogande för elever och lärare.

Vid kursens förläggningsplats anordnas elevhushåll, som helt bekostas av eleverna. Elevunderstöd bör utgå enligt samma grunder som för elever vid lantmannaskola.

Kap. 17. Statsunderstöd åt behövande elever.

Gällande bestämmelser angående understöd av statsmedel åt vissa elever vid lantbruksundervisningsanstalter äro meddelade i kungörelse i ämnet den 24 april 1936 (nr 112). Elever, som kunna ifrågakomma till erhållande av statsunderstöd, uppdelas vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid helårskurs vid lantbruksskola i Norrland och Dalarna i två behovs- grader, obemedlade och mindre bemedlade, samt vid lantmannaskola, lant— hushållsskola och teoretisk vinterkurs vid lantbruksskola i Norrland och Da- larna i tre behovsgrader, nämligen en första behovsgrad för mindre bemed- lade samt en andra och en tredje behovsgrad för obemedlade, därvid till högsta (tredje) behovsgraden räknas endast elev, som i synnerlig grad är i behov av understöd.

Understöd utgår med högst följande belopp, nämligen vid lantbruksskola i södra och mellersta Sverige samt vid helårskurs vid lantbruksskola i Norrland och Dalarna med 120 kronor till obemedlad och 60 kronor till mindre bemedlad elev för varje årskurs; samt

vid lantmannaskola, lanthushållsskola och teoretisk vinterkurs vid lant- bruksskola i Norrland och Dalarna med 35 kronor till elev av tredje behovs— graden, med 20 kronor till elev av andra behovsgraden och med 15 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat för läsmänad.

Nu angivna understödsbelopp hava tillämpats för lantbruksskolorna från och med läsåret 1930—1931 och för övriga från och med läsåret 1933—1934. Tidigare utgingo motsvarande understöd beträffande den förstnämnda grup- pen med respektive 100 och 60 kronor och för den sistnämnda gruppen med respektive 45, 25 och 15 kronor.

Kommittén har från föreståndarna för de olika skolorna inhämtat uppgift om den ungefärliga kostnaden för elev att deltaga i huvudkurs vid ifråga- varande skola. Det har därav framgått, att sagda kostnad — om hänsyn i detta fall icke tages till den undervisningsavgift, som eleven i förekommande fall har att erlägga —— i medeltal kan beräknas uppgå till ungefär följande belopp:

Böcker Person- . Utrust- och un- l1ga ut- . . . Exkur- . ning och Kost Logi derv1s- sioner g1fter res ekost— Summa nings- under nader materiel kursen Lantmannaskolas vinterkurs (5 månader) .............. 210 50 62 10 55 135 522 Lantbruksskolas tvåårskurs (hela kursen) .............. — — 100 10 415 390 915 Lanthushållsskolas längre kurs (51/2 månader) ............ 210 61 66 6 40 125 508

Det framgår av ovanstående, att nu utgående elevunderstöd icke ens beträf— fande i synnerlig grad behövande elev täcker mer än en mindre del av elevens kostnader för utbildningen vid lantbruksundervisningsanstalt. Med hänsyn till önskvärdheten av att jordbrukarungdomen mera allmänt erhåller till- fredsställande yrkesutbildning, finner kommittén detta förhållande vara be- tänkligt. Det förtjänar i detta sammanhang jämväl framhållas, att vistelsen vid lantbruksundervisningsanstalt ganska ofta föranleder ytterligare kostna- der för vederbörande därigenom, att avlönad arbetskraft under tiden får an- ställas i hemmet såsom ersättning för den sålunda förlorade egna arbetskraf- ten. Enligt kommitténs mening bör vid bestämmande av elevunderstödens storlek rimlig hänsyn tagas även härtill.

Till ett stort antal förutvarande elever vid lantbruksundervisningsanstalter liksom också till talrika lokala föreningar tillhörande jordbrukarungdomens organisationer samt jordbrukarnas fackliga organisationer har kommittén ställt den frågan, vilka åtgärder lämpligen borde vidtagas till höjande av elev- frekvensen vid lantbrukets ungdomsskolor. Genomgående har i de inkomna svaren på denna fråga framhållits, att en av de viktigaste åtgärderna vore att de nu utgående elevunderstöden väsentligt höjdes. Kommittén delar denna uppfattning. Enligt kommitténs mening torde man icke kunna förvänta nå— gon mera avsevärt ökad elevtillslutning från ekonomiskt svagt ställda jord- brukarhem, därest icke vistelsen vid skolan för dem framstår såsom eko- nomiskt lättare överkomlig.

I anslutning till vad nu anförts vill kommittén föreslå, att understöd av statsmedel till behövande elever i fortsättningen får utgå med följande be- lopp, nämligen:

vid lantbruksskola med 250 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 150 kronor till elev av andra behovsgraden och med 75 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat för årskurs; samt

vid lantmannaskola och lanthushållsskola med 50 kronor till elev av tredje behovsgraden, med 30 kronor till elev av andra behovsgraden och med 20 kronor till elev av första behovsgraden, allt beräknat för läsmänad.

Då även eleverna i den i kap. 16 föreslagna specialkursen i Skogshushåll- ning torde böra komma i åtnjutande av understöd av statsmedel, föreslår kommittén, att sådant understöd till dem bör utgå enligt samma grunder som för elever vid lantmannaskola.

Beträffande helårskurs vid lantmannaskola torde elev böra komma i åt- njutande av viss ekonomisk förmån jämväl i annan ordning. Vid sådan kurs får varje elev förutsättas själv bestrida kostnaderna för kost och logi under hela utbildningstiden. Enär emellertid eleven kan beräknas uträtta ett icke ringa mått av produktivt praktiskt arbete, synes det vara rimligt, att han erhåller någon ersättning härför. Kommittén får i sådant hänseende föreslå, att varje elev, som fullständigt genomgår sådan kurs, under senare delen av kurstiden i lämpliga portioner erhåller ett arvode av förslagsvis 200 kronor. Ifrågavarande belopp bör enligt kommitténs mening bestridas av skoljord- brukets inkomster eller eljest till skolans förfogande stående medel.

Enligt gällande bestämmelser skall ansökning om understöd för genomgå- ende av ovan avsedda skolor, ställd till lantbruksstyrelsen, i regel ingivas till vederbörande skolstyrelse i samband med inträdesansökningen. För ansök- ning om elevunderstöd skall användas särskilt formulär, och de lämnade uppgifterna skola vara på visst föreskrivet sätt vitsordade. Efter verkställd granskning av inkomna ansökningar skall skolstyrelsen avgiva förslag angå- ende behovsgrad och understödsbelopp samt senast inom en månad efter kursens början insända ansökningarna till lantbruksstyrelsen, som har att efter vederbörlig prövning till skolstyrelsen översända det åt eleverna av lant- bruksstyrelsen beviljade understödsbeloppet för att tillställas vederbörande elever.

Det måste enligt kommitténs uppfattning betraktas såsom en olägenhet, att behövande elev erhåller kännedom om honom tilldelat understöd först nå- gon tid efter det han påbörjat utbildningskursen. Kommittén har övervägt, huruvida icke en sådan anordning lämpligen kunde genomföras, att elev kunde rtaga sådant eventuellt statsunderstöd med i beräkningen, redan innan han slutligt beslöte sig för att söka utbildning vid lantbruksundervisningsan- stalt. Enär det beträffande våra lantbruksundervisningsanstalter är vanligt, att en stor del av ungdomen först kort tid före kursens början beslutar sig för att deltaga däri, synes emellertid en ändring i tiden för stipendiebelop- pens fastställande i nyss antydd riktning bliva förenad med betydande prak- tiska svårigheter. Kommittén har för den skull icke funnit sig böra för när- varande föreslå någon ändring i denna punkt. Icke heller i övrigt har kom- mittén funnit anledning framställa förslag till ändring av de nu gällande allmänna bestämmelserna rörande tilldelningen av ifrågavarande elevunder— stöd.

Kap. 18. Överinseende över lantbruksundervisnings- anstalterna.

Såsom 1 kap. 2 nämnts handhar lantbruksstyrelsen överinseendet över och inspektionen av statens och med statsmedel understödda lantbruksundervis- ningsanstalter med undantag för lantbrukshögskolan. Byråchefen å lant- bruksstyrelsens undervisningsbyrå är inspektör över den lägre lantbruksun- dervisningen, och för övervakandet av undervisningen vid lanthushållsskolor- na är förordnad särskild inspektris. Å undervisningsbyrån skall därjämte finnas en byråinspektör, vilken befattning emellertid tills vidare uppehålles av en byrådirektör på övergångsstat. Dessutom finnes å byrån ett extra ordi- narie kontorsbiträde. Byråchefen och byråinspektören äro tills vidare an- ställda å extra stat.

De uppgifter, som enligt Kungl. Maj:ts instruktion den 8 oktober 1918 för inspektörerna över den lägre lantbruksundervisningen i riket tidigare åvilat ifrågavarande inspektörer, tillkomma nu lantbruksstyrelsen.

I enlighet med lantbruksstyrelsens instruktion åligger det numera denna styrelse att genom sin undervisningsbyrå bland annat utöva tillsyn över verk- samheten vid lantbruks—, lantmanna— och lanthushållsskolorna, övervaka efter- levnaden av för dessa skolor gällande reglementen och andra föreskrifter samt genom upplysningar och råd kraftigt stödja skolstyrelser, föreståndare och lärare i deras arbete.

För erhållande av tillförlitlig uppfattning av undervisningens bedrivande samt skolornas tillstånd och behov har vederbörande inspektör att genom personligt besök skaffa sig kännedom om skolornas lärarkrafter, deras an- stållnings- och avlöningsförhållanden, gällande undervisningsplan, sättet för undervisningens meddelande, vid skolorna tillämpad arbetsordning, deras ekonomiska förhållanden samt rörande skoljordbruket, dess skötsel, lämp- lighet och utnyttjande i undervisningens tjänst. Vidare har inspektören att uppmärksamma sådana förhållanden, som kunna bidraga till förbättring av skolornas verksamhet och därvid särskilt verka för att skolorna erhålla väl utbildade och för sitt kall lämpade lärarkrafter, tjånliga undervisningsloka- ler, ändamålsenlig och tillräcklig undervisningsmateriel, lämpliga bostäder för elever och lärare.

För inspektrisen har lantbruksstyrelsen, som förut nämnts, fastställt sär- skild instruktion, enligt vilken hon har att efter av styrelsen fastställd res- plan besöka lanthushållsskolorna samt övervaka, att såväl den praktiska som teoretiska undervisningen meddelas i enlighet med gällande reglemente och övriga föreskrifter och att för densammas bedrivande finnas anställda fullt kompetenta och tillräckliga lärarkrafter; att tillse, att den undervisning och praktiska handledning, som lämnas i de egentliga lantbruksämnena, är väl anpassad efter ortens förhållanden och kvinnornas arbetsuppgifter i lant- hushåll; att verka för anskaffandet av lämplig undervisningsmateriel, erfor- derliga skolköks- och lantbruksinventarier, smärre husdjur och erforderliga utrymmen för dessa och tillräckligt område för skolträdgård samt att till- handagå med råd och anvisningar och på allt sätt söka främja skolornas verksamhet.

Om vid verkställd inspektion anledning till anmärkning finnes, har inspek- tören eller inspektrisen att söka åstadkomma rättelse i berörda förhållanden och, därest så befinnes lämpligt och erforderligt, skriftligen underrätta sko- lans styrelse angående de gjorda anmärkningarna.

Vid inspektionema skall utöver vad i nyssnämnda instruktioner är före- skrivet tillses

1) beträffande ekonomien: att lärarna erhålla en mot deras utbildning, arbete och tjänsteålder sva- rande avlöning, samt

att stadgat antal frielever finnas vid skolan;

2) beträffande undervisningen:

att undervisningen är så planlagd och meddelas på sådant sätt, att den med skolan eller kursen särskilt avsedda fackutbildningen bibringas eleverna,

att undervisningsjournal eller dagbok finnes upplagd, i vilken vederbö- rande lärare skall hava i korthet antecknat vad som under varje lektion blivit genomgånget,

att de olika läroämnena ingå i skolans läsordning i enlighet med gällande reglemente, att ämnena behandlas i lämplig ordning och i för kursens upp- gift lämpligt omfång, så att icke något ämne alltför mycket inkräktar på övriga ämnen, samt att undervisningen, så vitt av undervisningsjournalen kan utrönas, försiggår i enlighet med uppgjord undervisningsplan,

att lärarna, särskilt de i huvudämnena, fylla i gällande reglemente angivna fordringar, vilket genom åhörande av lektioner och av förhör, genom gransk- ning av skriftliga uppsatser, ritningar, bokföringsböcker m. m. samt på annat lämpligt sätt utrönes,

att eleverna erhålla tillräcklig handledning vid i fastställd undervisnings- plan upptagna övningar såsom i ritning, fältmätning och avvägning, i bokfö- ring, frökännedom, groningsförsöks utförande, kemiska laborationer o. s. v., samt

att lämpliga läroböcker användas i de olika ämnena samt att tillgång fin- nes till fullt tillräcklig undervisningsmateriel, däri vid lantbruks- och lant- mannaskolor inbegripet lämpliga och nödiga jordbruksmaskiner och redskap;

3) beträffande skolans skötsel i allmänhet: att skolans styrelse, så vitt av dess protokoll och övriga upplysningar kan inhämtas, fyller sina i gällande reglemente angivna åligganden,

att skolans lokaler, lärosalar och elevernas boningsrum äro i gott och tids- enligt skick, samt

att mathållningen, där gemensam dylik finnes, är enkel men fullt tillräck- lig och av god beskaffenhet.

Vid inspektion av de särskilda skolorna tillses följande:

1) Lantbruksskolorna:

att skolegendomens jordbruk skötes rationellt, ekonomiskt och mönster- gillt,

att kreatursstammarna äro av tillfredsställande beskaffenhet och i gott skick samt gödselvården god,

att _den turlista, som bör finnas upprättad, bereder samtliga elever till- fälle deltaga i förekommande arbeten,

att den vid skolan förda arbetsjournalen lämnar nöjaktiga upplysningar om elevernas arbeten och övningar,

att eleverna i den yngre avdelningen erhålla fullt nöjaktig utbildning i förekommande lantmannaarheten, därvid särskilt iakttages, att undervisan- de handledning lämnas vid arbeten, som sådant fordra, samt

att utställningen till arbete försiggår på praktiskt och ändamålsenligt sätt. 2) Lantmanna- och lanthushållsskolorna: att för skolan finnes fastställd undervisningsplan och särskilt uppgjort förslag till inkomst- och utgiftsstat,

att uppgivna ortsbidrag influtit, att fingerade inkomster icke upptagits såsom ortsbidrag och att överskott å ortsbidrag från föregående är icke an- givits såsom ortsbidrag för löpande år,

att skolans reviderade räkenskaper i huvudsak överensstämma med stat- förslaget för samma år,

att, där de byggnader m. m., i vilka skolan inrymmes och som av densam- ma användas, helt eller delvis icke tillhöra skolan, endast rimlig hyra för dem beräknats,

att tillgängligt demonstrationsjordbruk vid skolan eller i dess närhet är så ordnat och skött att det fyller sin uppgift,

att vid lantmannaskola föreskrivna sammanträden med lärarrådet hållits och protokoll vid dessa sammanträden blivit förda, samt

att åtgärder av lantmannaskolas föreståndare eller styrelse vidtagas för att skaffa elever, som sådant önska, plats vid välskötta gårdar för erhållande av praktisk utbildning.

Inspektören och inspektrisen hava i regel sökt ordna sina inspektionsrcsor på sådant sätt, att varje skola besökts vartannat år.

Förutom här ovan relaterade inspektion och rådgivande verksamhet be- träffande skolorna på jordbrukets område tillkommer det dessutom lant- bruksstyrelsens undervisningsbyrå att pröva och granska från lantbruksun- dervisningsanstalterna inkomna ansökningar och rekvisitioner av statsbidrag till skolornas verksamhet, till ålderstillägg och dyrtidstillägg åt lärare, till vi- kariatsersättningar och till understöd åt elever m. m. samt utanordna ifråga- varande medel.

Efter här ovan lämnade redogörelse för undervisningsbyråns samt inspek- törens och inspektrisens åligganden och verksamhet vill kommittén fram- lägga följande allmänna synpunkter och förslag beträffande överinseendet över lantbruksundervisningsanstalterna.

Enligt kommitténs mening utgör inspektionen av de fasta lantbruksunder- visningsanstalterna ett betydelsefullt led i främjandet av lantbruksundervis- ningen. Om också den inspekterande verksamheten är mycket betydelsefull, torde emellertid undervisningsbyråns ledande, initiativtagande och rådgivan- de verksamhet på lantbruksundervisningens område vara av än större vikt. Kommittén förutsätter sålunda, att det må tillkomma undervisningsbyrån att leda in den fasta lantbruksundervisningen på de vägar, som med hänsyn till jordbrukets läge och utveckling och ur det allmännas synpunkt äro mest lämpliga. Vidare torde det böra tillkomma undervisningsbyrån att taga ini- tiativ till startande av nya skolor och härom överlägga med vederbörande ortsmyndigheter och att i samråd med dessa framlägga förslag till under- visningens rationella ordnande inom landets olika delar.

En förutsättning för denna undervisningsbyråns i viss mån vidgade verk- samhet är dock, att byrån utrustas med erforderligt antal för ifrågavarande uppgifter fullt kompetenta personer. Enligt kommitténs förmenande torde deti längden icke kunna anses ändamålsenligt, att personalen vid denna byrå icke erhåller den fastare anställning, som byråns arbetsuppgifter mo-

tivera och nödvändiggöra. Befattningshavarna vid lantbruksstyrelsens un- dervisningsbyrå böra icke betraktas såsom någon extra personal för mera tillfälligt behov utan erhålla ordinarie anställning. Det torde nämligen icke kunna anses lämpligt med alltför täta ombyten på dessa platser, vilket en mera lös anställning sannolikt skulle medföra.

Kommittén vill därför föreslå, att den erforderliga personalen å byrån överföres på ordinarie stat.

Allt sedan undervisningsbyråns tillkomst har dess arbete successivt ökats. Det tillkommer nämligen byrån att handlägga ärenden rörande förutom lant- manna-, lantbruks- och lanthushållsskolor jämväl lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp med dess olika kurser och försöksverksamhet, egendom, mejeri och trädgård, lanthushållningsseminariet å Rimforsa, spe- cialundervisningen på jordbrukets område, såsom mejeriskolor, utbildnings- kurser för kontrollassistenter, ladugårdsförmän och svinskötare, fortbild- ningskurser för mejeripersonal, utbildningskurser för mjölkbedömare, vand- ringsrättare och inträdessökande imejeriskolor för kvinnor samt undervis- ning för i mindre jordbruk deltagande män och kvinnor, reseunderstöd för lantbrukets studerande, ungdomsverksamheten m. 111.

Om kommitténs här föreliggande förslag i fråga om lantbruksundervisnin- gens ordnande genomföres, komma undervisningsbyråns arbetsuppgifter att öka i avsevärd grad. Därest staten, såsom kommittén föreslagit, kommer att i högre grad än hittills ekonomiskt stödja skolorna på jordbrukets område i form av statsanslag till lärarpersonalens löner, bidrag till skolans driftskost— nader, till skolbyggnader, elev- och lärarbostäder, förhöjda understöd till därav behövande elever och lån för anskaffande av skoljordbruk, torde detta nämligen medföra och nödvändiggöra behov av ökat inflytande från statens sida i fråga om undervisningens ledning, organisation och lämpliga anord- nande. Kommittén förutsätter härvidlag, att innan anslag och lån av stats- medel för nyssnämnda ändamål beviljas, ifrågavarande ärenden noggrant och sakligt bliva granskade och prövade genom undervisningsbyråns för- sorg. Därtill kommer att lantbruksstyrelsen genom sin undervisningsbyrå skall vid tillsättande av ordinarie föreståndar- och ämneslärarbefattningar verkställa prövning av de sökandes behörighet till ifrågavarande tjänster. Alla dessa viktiga uppgifter komma givet att öka undervisningsbyråns ar- bete men även på samma gång medföra ökade fordringar på byråpersonalens duglighet och arbetsförmåga.

En viss lättnad för byrån vid genomförandet av dess ansvarsfulla arbets- uppgifter skulle dock kunna åstadkommas genom att å byrån inrättades en kvinnlig byråinspektörsbefattning med uppgift, bland annat, att bereda ären- den och verkställa inspektion avseende lanthushållningsseminarierna och lanthushållsskolorna samt den övriga undervisningsverksamhet för landsbyg- dens kvinnliga ungdom, som faller inom lantbruksstyrelsens arbetsområde. Någon tvekan synes icke behöva råda om att de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma ifrågavarande byråinspektör, skulle helt upptaga hennes tid. Det torde för övrigt icke vara möjligt att, om man i fråga om undervisningen för

landsbygdens kvinnor vill åstadkomma en förändring till det bättre, ens för de nuvarande mera begränsade inspektionsuppgifterna bibehålla det nuva— rande systemet med blygsamt avlönad arvodestjänst såsom bisyssla till annan ansvarsfull befattning.

Kommittén anser sig ock böra framhålla, att den nu så aktuella frågan om åstadkommande av bättre arbetsförhållanden för landsbygdens kvinnor även- ledes torde mer än väl motivera, a-tt inom lantbruksstyrelsens undervisnings- byrå inrättas en byråinspektörstjänst, vars innehavare skulle hava till upp- gift att medverka i detta arbete. Det torde jämväl tillkomma denna befatt- ningshavare att i förekommande fall taga befattning med den hushållnings- sällskapens hemkonsulentverksamhet, varom utredning nu pågår.

I fråga om de åligganden, som böra tillkomma vederbörande inspektör och inspektris, vill kommittén framhålla önskvärdheten av att vid inspektion till- ses, att varje skolas allmänna verksamhet och särskilt undervisningen vid densamma så b-edrives, att skolan på bästa sätt fyller sin uppgift att främja yrkesutbildningen inom jordbruksnäringen, samtidigt som den vårdar sig om elevernas personliga utveckling. De åligganden, som enligt här ovan om- nämnda inst-ruktioner åvilade de förutvarande inspektörerna, torde i huvud- sak även böra tillkomma byråchefen och byråinspektören i deras inspektions- verksamhet. -

Beträffande inspektionen av skolorna vill ock kommittén framhålla önsk- värdheten av att den icke sker med alltför långa tidsmellanrum. Helst synes varje skola böra besökas minst en gång varje år. Då det icke torde vara möjligt för vederbörande byråchef att förutom allt annat honom åliggande arbete medhinna denna ökade inspektionsverksamhet, förutsätter detta, att en del inspektioner överlåtas på den manliga byråinspektören.

I detta sammanhang vill kommittén uttala önskvärdhet-en av att vid ifråga- kommande inspektion av lantbruksund-ervisningsanstalt skolans styrelse här- om underrättas, så att styrelsens ordförande eller någon av dess ledamöter må kunna närvara vid inspektionen och taga del av dess resultat samt för övrigt rådgöra och överlägga med den inspekterande angående verksamheten vid skolan.

Kommittén vill sålunda förorda, att öveninseendet av lantmanna-, lant- bruks- och lanthushållsskolorna fortfarande handhaves av lantbruksstyrel- sen genom dess undervism'ngsbyrå, att denna byrås nuvarande personal, en byråchef och en byråinspektör, överföres på ordinarie stat, att en kvinnlig byråinspektörstjänst i 24:e lönegraden, likaledes å ordinarie stat, inrättas vid undervisningsbyrån samt att därjämte å byrån i mån av behov anställas er- forderligt antal biträden.

Kap. 19. Genomförandet av kommitténs förberörda förslag.

Det är enligt kommitténs mening önskvärt, att de förändringar i fråga om lantbruksundervisningens organisation och bedrivande, vilka i det föregåen- de motiverats, snarast möjligt bliva genomförda. Bortsett därifrån, att den nya ordningen rimligen bör kunna förväntas medföra ökad effektivitet och utveckling inom sagda undervisning och att det ur denna synpunkt torde få anses ändamålsenligt, att reformeringen icke onödigtvis uppskjutes, lärer det icke kunna undvikas, att själva övergångstiden blir för skolorna förenad med vissa olägenheter av såväl administrativ som undervisningstekniak art. Det synes därför motiverat, att denna mellanperiod så långt möjligt begränsas. Vid övervägande av denna fråga bör givetvis tillbörligt beaktande skänkas åt de praktiska problem, som vid genomförandet av de föreslagna undervis- ningsreformerna kunna väntas anmäla sig för lösning.

Därest kommitténs förslag komma att föreläggas 1938 års riksdag och i huvudsak bliva av riksdagen godkända, torde enligt kommitténs mening över- gången till den nya ordningen kunna ske på följande sätt.

Undervisningsstadgan synes lämpligen kunna träda i kraft den 1 novem- ber 1938, då det nya läsåret börjar. De bestämmelser i stadgan, som avse tillsättandet av lärarpersonal liksom också antagandet av elever, böra dock göras tillämpliga från en tidigare tidpunkt, på det att de i stadgan i nämnda hänseenden förutsatta ändringarna kunna iakttagas redan beträffande de hu- vudkurser, som öppnas vid läsårets början.

Från och med läsåret 1938—1939 böra alltså tillämpas de föreslagna änd— ringarna beträffande lantbruksundervisningsanstalternas huvudkurser och dessas längd. Samtidigt böra de önskvärda reformerna med avseende på undervisningens innehåll och anordnande genomföras. Vid lantbruksskolas huvudkurs synes det emellertid kunna bliva förenat med svårigheter att på en gång genomföra den förutsatta förskjutningen i den teoretiska undervis- ningens omfattning mellan de två utbildningsåren. Det synes motiverat, att beträffande denna punkt ett års övergångstid bestämmes, så att den nya kursplanen träder i full tillämpning först från och med läsåret 1939—1940. I detta sammanhang får kommittén erinra om att lantbruksstyrelsen enligt gällande reglementen för lantbruksskolor har att upprätta kontrakt med ve- derbörande innehavare av skolegendomen angående lantbruksskolans för- läggning dit. Enligt vad kommittén inhämtat löpa de senast ingångna kon- trakten med två års ömsesidig uppsägningstid. Därest för någon statsunder- stödd lantbruksskola innehavaren skulle motsätta sig tillämpningen av de nya bestämmelserna angående undervisningens ordnande och för statsunder- stödets beräkning m. m., torde den sålunda stadgade uppsägningstiden få iakttagas.

Med avseende på genomförandet av bestämmelsen om skoljordbruk vid lantmannaskola torde böra medgivas en övergångstid av fem år. Medgives beträffande friställandet av lantmannaskola, som nu är förenad med folk- högskola, på sätt nedan sägs längre övergångstid, synes likväl för sådan skola sistnämnda övergångstid böra gälla även bestämmelsen om skoljordbruk. Med sistnämnda undantag bör sålunda lantmannaskola, som förut icke har skoljordbruk, inom fem år efter stadgans ikraftträdande, anskaffa ett sådant. Beträffande komplettering av skoljordbruk, som kan anses »ofullständigt», bör i fråga om övergångsbestämmelser gälla vad nu nämnts med avseende på anskaffandet av skoljordbruk, dock att Kungl. Maj:t synes böra bemyndi- gas att, när särskilda skäl därtill giva anledning, medgiva skola ytterligare övergångstid för dylik komplettering. Därest skoljordbruket vid tidpunkten för stadgans ikraftträdande är utarrenderat och arrendeavtalet ingåtts före den 1 juli 1937, bör skolan medgivas rätt att bruka skoljordbruket genom arrendator under högst fem år från den tidpunkt, då stadgan träder i kraft, dock med iakttagande av, att om vid avtalets ingående kortare arrendetid överenskommits, denna tid skall gälla. Beträffande lantmannaskola, som an- ordnar fortsättningskurs, längre kurs eller helårskurs, synes emellertid över- gångstid, varom nu sagts, ej böra medgivas.

För lanthushållsskola bör beträffande skoljordbruk i tillämpliga delar gäl- la vad nu anförts med avseende på lantmannaskola.

Det av kommittén förutsatta friställandet av lantmannaskola eller lanthus- hållsskola, som nu är förenad med folkhögskola, från sådan skola, kräver ävenledes viss tid. Enligt kommitténs mening kan jämväl i detta fall en övergångstid av fem år anses skälig. Härutöver synes dock Kungl. Maj:t böra bemyndigas att i särskilda fall på framställning medgiva förlängning av sagda övergångstid med ytterligare tre år. Därvid bör uppställas såsom villkor, att sådan framställning skall hava gjorts före utgången av det tredje året av den först nämnda, femåriga övergångstiden.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå några särskilda bestämmelser för att under nyssnämnda övergångstid reglera de administrativa förhållan- dena vid lantmanna- respektive lanthushållsskola, som är förenad med folk- högskola. Kommittén förutsätter, att denna fråga kan på ett tillfredsställan- de sätt ordnas genom överenskommelse mellan vederbörande skolstyrelser. I detta sammanhang vill kommittén likväl framhålla, att den i detta hänse- ende vid Vilan gällande ordningen enligt kommitténs uppfattning synes vara förtjänt att övervägas (se bilagan).

Avlöningsreglementet bör träda i kraft vid samma tidpunkt som undervis- ningsstadgan eller den 1 november 1938. Därest fast anställd lärare icke vill övergå till det nya lönesystemet, torde i förekommande fall stadgad uppsäg- ningstid få iakttagas. Skulle denna komma att helt eller delvis bliva förlagd till tiden efter ingången av läsåret 1938—1939 torde det vara lämpligt att ifrå- gavarande lärare under hela sistnämnda läsår erhåller lön enligt samma be- stämmelser som hittills. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t och riksda-

gen att besluta, huruvida i sådant fall provisorisk avlöningsförbättring fort- farande skall utgå.

Gällande reglementen för lantmannaskolor och lantbruksskolor innefatta möjlighet för vederbörande styrelse att alternativt anställa lärare på viss tid (i regel tre år). Därest denna, bestämmelse i något fall tillämpats, få givetvis de därav följande konsekvenserna vid det nya avlöningsreglementets tillämp- ning ävenledes iakttagas i det fall, att läraren icke önskar få det nya löne- systemet tillämpat.

I samband med löneregleringens genomförande torde vissa följdförfatt- ningar till avlöningsreglementet bliva erforderliga, samtidigt som vissa nu gällande författningar med avlöningsbestämmelser för ifrågavarande lärar- personal torde böra upphävas. Såsom kommittén i det föregående räknat med, böra ordinarie och extra ordinarie lärare vid lantbruksundervisningsan- stalter erhålla dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning enligt sam- ma grunder, som gälla för nyreglerade verk inom statsförvaltningen. Sam- tidigt böra nu gällande bestämmelser rörande dyrtidstillägg ävensom i före- kommande fall provisorisk avlöningsförbättring åt sådana lärare upphävas.

Gällande bestämmelser angående provisoriskt dyrortstillägg åt befattnings- havare å de dyraste orterna synas icke äga aktualitet för här avsedd lärar- personal.

Vidare må erinras, att kommitténs förslag angående den hyresersättning, lärare i förekommande fall har att erlägga, bygger på att Kungl. Maj:t fast- ställt fördelningen av lärarnas stationeringsorter på de olika hyresgrupper, som avlöningsreglementet upptager.

Enär det för ifrågavarande lärarpersonal redan gällande lönesystemet in- nebär en utbetalning av lönerna i efterskott, torde övergången till det nya lönesystemet icke ur denna synpunkt behöva föranleda några särskilda åtgär- der från statsmakternas sida.

Kungörelsen angående statsunderstöd till lantbruksundervisningsanstalter. Jämväl denna författning bör träda i kraft den 1 november 1938. Den del därav, som handlar om lärarpersonalens storlek och sammansättning vid de olika skolformerna, bör likväl göras tillämplig i så god tid, att skolorna kun- na vidtaga erforderliga dispositioner i syfte att få lärarbehovet tillgodosett för läsåret 1938—1939.

Kommittén har i kungörelsen föreslagit, att till grund för utbetalning av förskott å statsunderstöd skall läggas det belopp, som av lantbruksstyrelsen senast utbetalts på grund av gjord rekvisition. Då det kommer att dröja något mer än ett läsår, sedan kungörelsen trätt i kraft, innan någon rekvisi- tion hunnit prövas, torde lantbruksstyrelsen under denna tid böra medgivas rätt att förskottsvis utbetala det belopp, som lantbruksstyrelsen kan finna närmast motsvara ett förskott enligt i kungörelsen föreslagna grun-der.

Kungörelser-na angående dels statsbidrag till nybyggnader och dels stats- lån för anskaffande av skoljordbruk böra däremot om möjligt träda i kraft

redan den 1 juli 1938. Det torde nämligen vara synnerligen önskvärt, att den förbättring avseende lantbruksundervisningsanstalternas utrustning, som kommittén tidigare motiverat, snarast möjligt kan påbörjas. I vissa fall tor- de även för planerad utflyttning av lantmannaskolor och lanthushållsskolor, som nu äro förenade med folkhögskolor, vara av värde, att sagda kungö- relser bliva tillämpliga redan vid den föreslagna tidigare tidpunkten.

Föreslagna bestämmelser angående elevunderstöd böra tillämpas från och med läsåret 1938—1939.

Kap. 20. Kostnadsberäkningar och anslagsfrågor.

Ett genomförande av kommitténs i det föregående framlagda förslag till reformering av de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna ställer krav på ekonomisk medverkan från statens sida i olika hänseenden. Be- hovet av statsunderstöd står naturligen i visst förhållande till skolornas antal och undervisningsverksamhetens omfattning. Det är uppenbarligen icke möjligt att på detta stadium framlägga några exakta beräkningar över den framtida utvecklingen av lantbruksundervisningen och på grund därav icke heller för de anslagsbelopp av statsmedel, som må komma att visa sig erforderliga. När kommittén i det följande i allt fall framlägger resultatet av vissa beräkningar på hithörande område, få dessa beräkningar alltså betraktas såsom ungefärliga.

Statsunderstöd till avlöningar och driftskostnader vid lantbruks- undervisningsanstalter.

Lantbruksstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1938/1939. Lant- bruksstyrelsen har i sina anslagsäskanden till 1938 års riksdag beräknat be- hovet av statsunderstöd till lantmanna-, lantbruks- och lanthushållsskolor till följande belopp:

Brrraaar Lamarr Lasse” sats;. Summa Ordinarie understöd ................... 368 900 110 000 231 100 710 000 Ökat understöd ....................... 18 500 — 11 500 30 000 Ålderstillägg .......................... 78 000 12 000 45 000 135 000 Vikariatsersättning .................... 2 500 500 1 500 4 500 Ersättning till semestervikarier ......... — — 7 000 7 000 Dyrtidstillägg ......................... 85 500 20 500 43 000 149 000 Provisorisk avlöningsförbättring ........ 40 000 11 000 20 000 71 000

Kronor 593 400 154 000 359 100 1 106 500

Medelsbehovet enligt kommitténs förslag vid undervisningsverksamhetens nuvarande omfattning. Kommittén har verkställt en beräkning rörande det belopp av statsmedel, som sannolikt skulle erfordras därest kommitténs förberörda förslag i huvudsak tillämpades på nu förefintliga skolor och vid ungefär det elevantal, som skolorna hade under det senast redovisade läsåret eller 1935—1936.

Antalet lantmannaskolor är nu 41. Kommittén har räknat med att de båda lantbruksskolorna i Norrland skola omorganiseras till lantmannasko— lor med teoretisk-praktisk helårskurs. Starka skäl synas tala för att jäm- väl lantbruksskolan i Dalarna underkastas samma förändring, men kom- mittén har i detta sammanhang ej tagit hänsyn därtill. Vid förevarande beräkning har alltså antalet lantmannaskolor angivits till 43.

Lantbruksskolorna med tvåårig utbildningskurs äro — då vid denna be— räkning hänsyn ej tages till de statliga lantbruksskolorna vid Ultuna och Alnarp, vilka erhålla driftsanslag i annan ordning — till antalet 8. Kom- mittén har i sina kalkyler räknat med samma antal.

Vad slutligen angår lanthushållsskolorna, finnas för närvarande 39 så— dana. Åtskilliga av dessa, med folkhögskolor förenade skolor anordna en- dast en kortare (31/2 månader) utbildningskurs om året, men kommittén förutsätter, att samtliga ifrågavarande skolor övergå till halvårskurs och att sålunda icke någon av dem nedlägges i avvaktan på friställandet från folk- högskola. I ö'verensstämmelse härmed upptaga kommitténs beräkningar alla nu förefintliga lanthushållsskolor eller 39.

Antalet elever vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna utgjorde för läsåret 1935—1936 enligt tillgängliga uppgifter följande:

Lantmannaskolar:

Halvårskurs (vinterkurs) .................................. 1 1 260

Längre kurs ............................ . ................ 72

Teoretisk-praktisk kurs ................................... 2 25 3 1 357 Lantbruksskolor ................................................... 4 233 Lanthushållsskolan

Halvårs- eller kortare kurs ..... . .......................... 1 138 Årskurs ................................................. 52 1 190

Summa 2 780.

Med hänsyn till de särskilda lantbruksundervisningsanstalternas elevan- tal under de senaste åren har kommittén, med iakttagande av vad här förut föreslagits beträffande lärarpersonalens storlek och löneplacering, ansett sig

' Elever från sommarkurs i Vindeln, andra årskurs i Osby samt vinterkurs vid lantbruks- skolor i Norrland äro inräknade.

” Elevantalet motsvarar nuvarande antalet elever i helårskurs vid lantbruksskolor i Norrland. 3 Vid under året anordnade fortsättningskurser har meddelats undervisning för tillhopa 139 elever. Dessa kunna anses vara inräknade redan bland eleverna i halvårskurs och äro därför icke här särskilt redovisade. Vid beräkningarna rörande statens bidrag till lantmannaskolornas driftskostnader hava de emellertid beaktats.

* Samtliga elever i tvåårskursens båda årsklasser samt'i ettårskursen, allt avseende de 8 stats— understödda lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige.

kunna approximativt räkna med följande antal ordinarie och extra ordi- narie lärare. Antal lärare med fördelning på lönegrader.

Ordinarie lärare ExtraäOÄdmarle S k () lf o r m r re

B26B23822B18315B11 B7 17 12 11 4

Lantmannaskolor med antingen vinter— kurs jämte fortsättningskurs och/eller

längre kurs eller teoretisk-praktisk kurs 12 — 22 — —— — — 5 —— — — Lantmannaskolor med enbart vinterkurs -—— 31 —— 33 — — — — 9 — —— Summa 12 31 22 33 — —-— — 5 9 — — Lantbruksskolor ....................... 8 — 8 -— — — — 8 — — -— Lanthushållsskolor med antingen två halv- årskurser eller årskurs ............... —— —- — 21 30 — —- — — 14 — Lanthushållsskolor med en halvårskurs. . — — — — — 18 27 — —— — 10 Summa — —— — 21 30 18 27 -— — 14 10

Tillhopa 20 31 30 54 30 18 27 13 9 14 10

Med nu angivna utgångspunkter har kommittén vid sina beräkningar kommit till följande resultat beträffande det antagliga behovet av statsun- derstöd (avrundade belopp).

Statsunderstödets storlek vid nuvarande antal skolor och elever.

Lant- B 1 d r a g e t 5 a r t Lansanålzgna Lagjilåjlålrs higitååålrs- Summa Bidrag till avlöningar.

Ordinarie lärare .................... 697 000 131 000 405 000 1 233 000 Extra ordinarie lärare .............. 45 000 31 000 60 000 136 000 Speciallärare m. fl. . . ................ 69 000 11 000 19 000 99 000 Kronor 811 000 173 000 484 000 1 468 000

Bidrag till driftskostnader. Grundanslag ........................ 68 000 12 000 49 000 129 000 Rörligt anslag . . . . .................. 40 000 14 000 34 000 88 000 Kronor 108000 26 000 83 000 217000 Tillhopa kronor 9l9 000 190 000 507 000 1 685 000

Anm. 1. Vid beräkning av avlöningsbeloppen för ordinarie lärare har i varje fall räknats med den högsta löneklass, som kan komma i fråga. Som utgångspunkt har valts dyrortsgrupp A, och det därvid erhållna beloppet har ökats med 3 procent såsom kompensation för att stationerings- orten för vissa lärare kommer att tillhöra annan dyrortsgrupp. Till avlöningsbeloppen hava lagts dyrtidstillägg, beräknat till 13 procent av slutlönen, samt provisorisk avlöningsförstärk— ning enligt för statens befattningshavare gällande grunder. Däremot har avdrag icke gjorts för pensionsavgifter. Från den sålunda beräknade bruttolönen har avdrag gjorts för bostadsförmån, beräknat efter hyresgrupp I med tillägg av 3 procent såsom kompensation för platser tillhörande annan hyresgrupp.

Anm. 2. Beräkningen av avlöningsbeloppen för extra ordinarie lärare har itillämpliga delar verkställts enligt samma grunder som under anm. 1 angivits. Vid beräknandet av posten av- löningsförhöjningar har antagits, att i medeltal varannan lärare vid varje tidpunkt åtnjuter ett ålderstillägg. Vissa belopp hava beräknats skola utgå såsom kallortstillägg.

Anm. 3. I posten avlöningar till speciallärare m. fl. ingå jämväl arvoden för enstaka före- läsningar i speciella ämnen. Vid beräkning av statsbidrag till arvoden åt egentliga speciallärare har antagits, att undervisningen i Skogshushållning och trädgårdsskötsel omfattar vid lantmanna- och lantbruksskolor i medeltal tillhopa omkring 100 timmar. Undervisningen i sång och gymnastik har för dessa skolor liksom för lanthushållsskolor ävenledes beräknats omfattai medeltal tillhopa omkring 100 timmar vid varje skola. Emellertid har kommittén idetta fall räknat med, att vid ungefär en tredjedel av skolorna någon av de fast anställda lärarna skall kunna bestrida ifrågavarande undervisning, och för dessa fall har alltså ej beräknats särskil statsbidrag till speciallärararvoden.

Med avseende på den undervisning genom speciallärare i tillämpat lantbruksämne, som enligt vad kommittén tidigare anfört kan anses motiverad vid vissa mindre lantmannaskolor, har kommittén utgått ifrån att endast huvuddelen av ämnet skall meddelas av sådan lärare. Om förslagsvis 125 timmars undervisning bestridas av sådan lärare, skulle enligt de beräknings- grunder, som kommittén tidigare föreslagit, 1000 kronor erfordras såsom särskilt statsunderstöd åt varje skola där dylik speciallärare behövde anställas. Här har beräknats, att tio skolor kunna behöva dylik lärarförstärkning.

Anm. 4. Driftskostnadsbidragen hava beräknats i överensstämmelse med de grunder, som angivits i kap. 13.

När en jämförelse skall göras mellan erforderligt statsbidrag enligt ovan- stående kostnadsberäkning och nu utgående statsunderstöd för motsvaran- de ändamål, synes bland annat böra beaktas följande.

Kommittén har vid sina beräkningar upptagit den högsta förekommande löneklassen för ordinarie lärare, under det att lantbruksstyrelsen i sina an- slagsäskanden räknar med det aktuella me-delsbehovet för tilldelande av ålderstillägg. En överslagsberäkning har givit vid handen, att det av lant- bruksstyrelsen beräknade anslaget till ålderstillägg får ökas med omkring 70 000 kronor, för att jämförbarhet med kommitténs beräkningsmetod skall vinnas.

Vidare har kommittén utgått ifrån att vissa vid lantmanna- och lanthus- hållsskolor anordnade kurser skola i fortsättningen omfatta längre tid än förut. Vad särskilt angår lanthushållsskolorna har kommittén sålunda för- utsatt bland annat, att de nuvarande 31/2-månaderskurserna skola överföras till 51/2-månaderskurser. Vid nuvarande bestämmelser om statsunderstöd till lanthushållsskolor skulle övergång från en kortare kurs till en halvårs- kurs innebära en ökning av utgående statsunderstöd med — beträffande skola där endast en kurs anordnas årligen — 1 365 kronor. En verkställd överslagsberäkning har visat, att vid nu gällande anslagsgrunder ett allmänt utbytande av ifrågavarande korta kurser mot halvårskurser skulle föranleda en anslagsökning av i runt tal 20000 kronor.

Ytterligare må framhållas, att den föreslagna löneregleringen skulle kom- ma att avlasta landstingen från deras utgifter för dyrtidstillägg åt lärare vid lantmanna- och lanthushållsskolor. Det har icke varit möjligt för kom- mittén att närmare beräkna totalsumman av ifrågavarande utgifter för landstingen, men sannolikt håller den sig omkring 70000 kronor om året.

Medelsbehovet vid viss utveckling av undervisningsverksamheten. Kom- mittén har gjort ett försök att beräkna statens sannolika kostnader för verk- samheten vid de fasta lantbruksundervisningsanstalterna även under den för- utsättningen, att de av kommittén föreslagna reformerna fått verka någon tid och att därigenom viss utveckling inom sagda undervisning kunnat ernås. Kommittén har därvid såsom ett exempel räknat med följande antal skolor av olika slag med nedanstående genomsnittliga elevantal:

Lantmannaskolor med enbart vinterkurs. . . . . . . . 5 a 50 elever = 250 elever » » r » ........ 15 a 35 » = 525 > > > » ) ........ 10 a 25 » = 250 >> » ) vinterkurs+f0rtsättningskurs 8 a 50 (+25) » = 400 >> » » » +längre kurs . . . . 4 a 50 + 25 » = 300 » » ) teoretisk-praktisk kurs ..... 5 a 35 » = 175 » >> >> » > ..... 4 a 25 » = 100 >> Summa 51 skolor med 2 000 elever. Lantbruksskolor .................................. 6 skolor med 210 elever. Lanthushållsskolor med två halvårskurser ........... 12 a 54 elever = 648 elever » » > » ........... 12 a 44 » = 528 » » >> » >> ........... 12 a 32 » = 384 : » » en halvårskurs ............... 6 a 18 » = 108 » » » årskurs .................... 6 a 22 » = 132 >

Summa 48 skolor med 1 800 elever.

Anm. Vid beräkning av lantmannaskolornas elevantal hava icke medräknats elever i fort- sättningskurs (i exemplet 200 sådana elever), enär de få anses redan ingå bland elevernai vinterkurs. För lantbruksskolornas del har antagits, att ytterligare någon skola skall omändras till lantmannaskola med teoretisk—praktisk helårskurs. För såväl lantmanna— som lanthushålls- skolor har räknats med viss marginal i fråga om elevantalet; förutsättas samtliga skolor vara »fullbelagda», skulle årligen ytterligare respektive 360 och 240 elever kunna erhålla utbildning.

Vid nu angiven förutsättning skulle ungefär följande antal fast anställda lärare erfordras. Vid placeringen i lönegrad har kommittén räknat med, att av lantmannaskolor med enbart vinterkurs och av lanthushållsskolor

Beräknat antal lärare med fördelning på lönegrader.

Ordinarie lärare Extréääglll'tliénarle S k 0 1 f o r m (

B26B23B22B18B15B11B7 17 12 11 4

Lantmannaskolor med enbart vinterkurs 10 20 12 23 _ — — 5 10 -— —-

Lantmannaskolor med antingen vinter— kurs jämte fortsättningskurs och/eller

längre kurs eller teoretisk-praktisk kurs 21 — 42 — — — — 8 —— —- —

Summa 31 20 54 23 — —— — 13 10 — —

Lantbruksskolor ...................... 6 — 6 —— — — — 6 — — —

Lanthushållsskolor med en halvårskurs — — — 2 2 4 4 — — 2 4 Lanthushållsskolor med antingen två halv-

årskurser eller årskurs .............. — — — 42 72 -— — — — 24 -—

Summa — — — 44 74 4 4 — — 26 4

Tillhopa 37 20 60 67 7464 »4 19 10 26 4

med endast en halvårskurs en tredjedel äro inordnade i hushållningssällska- pens verksamhet på ett sådant sätt, att lärarna kunna anses hava full års- tjänstgöring.

Med tillämpande av samma beräkningsgrunder, som kommittén tidigare i detta kapitel angivit, erhålles följande resultat.

Beräknat behov av statsunderstöd vid viss antagen utveckling av den fasta lant- bruksundervisningen.

Lant— Bidragets art Lanstknåfoana Lagligfårs hgilååålls- Summa Bidrag till avlöningar.

Ordinarie lärare .................... 962 000 102 000 632 000 1 696 000 Extra ordinarie lärare .............. 79 000 23 000 77 000 179 000 Speciallärare m. fl ................... 80 000 8 000 27 000 115 000 Kronor 1 121 000 133 000 736 000 1 990 000

Bidrag till driftskostnader. Grundanslag ........ 81000 9000 69000 159000 Rörligt anslag ...................... 67 000 13 000 52 000 132 000 Kronor 148 000 22000 121 000 291 000 Tillhopa kronor 1 269 000 155 000 857 000 2 281 000

Anslagsbehov för budgetåret 1938/1939. Vid beräkning av statsanslaget till ifrågavarande undervisningsverksamhet för budgetåret 1938/1939 torde undervisningens nuvarande organisation och omfattning böra läggas till grund. Ovan har anmälts, att det antagliga anslagsbehovet —— därest under— visningsförhållandena under läsåret 1935—1936 få vara normerande — upp- går till omkring 1 685000 kronor. För läsåret 1938—1939 bör emellertid skäligen räknas med en något ökad omfattning av lantbruksundervisnings- anstalternas verksamhet, och såsom följd därav kunde anslaget anses be- höva upptagas med något högre belopp. Emellertid förtjänar i detta sam- manhang erinras, att den föreslagna övergången från avlöning av lärarna efter lästid till jämn fördelning av lönen mellan läsårets alla månader inne- bär en viss förskjutning i skolornas behov av anslagsmedel. För närvaran- de är anslagsbehovet i hög grad koncentrerat till vinterhalvåret; efter löne- regleringens genomförande blir behovet mera jämnt fördelat över året. Bc- träffande budgetåret 1938/1939 innebär detta, att under månaderna juli—— oktober de beräknade kostnaderna för undervisningen bliva betydligt lägre än under samma del av ett följande budgetår. Även om det av kommittén föreslagna systemet med utbetalande av förskott till skolorna är ägnat att till väsentlig del motverka berörda förskjutning, synes det dock vara moti- verat att för det budgetår, under vilket den nya kungörelsen om statsunder- stöd till lantbruksundervisningsanstalterna träder i kraft, beräkna anslags- behovet till något lägre belopp än som kan förväntas bliva erforderligt så

snart den nya ordningen får tillämplighet under helt budgetår. Efter över- vägande av denna fråga har kommittén ansett sig böra föreslå, att anslaget till statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter för budgetåret 1938/ 1939 bestämmes till 1 500 000 kronor. Anslaget bör såsom hittills hava för- slagsanslags natur.

Understöd åt behövande elever.

Enligt tillgängliga uppgifter utgick under läsåret 1935—1936 statsunder- stöd åt behövande elever vid lantmanna—, lantbruks- och lanthushållsskolor med följande belopp, nämligen

åt elever vid lantmannaskolor ................................ 145 018 kronor » >> >> lantbruksskolor ................................ 30 818 » » » lanthushållsskolor .............................. 112 176 »

Summa 288 012 kronor.

I sina anslagsäskanden avseende budgetåret 1938/1939 har lantbrukssty- relsen under förutsättning av oförändrade bestämmelser rörande understöds- beloppens storlek beräknat anslagsbehovet för understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter m. m. till 300 000 kronor. Av detta belopp torde omkring 12 000 kronor avse vissa speciella utbildningskurser, och för de undervisningsanstalter, som ovan avses, torde alltså anslagsbehovet hava beräknats till samma belopp som det för läsåret 1935—1936 disponerade eller 288 000 kronor.

Kommittén har verkställt en beräkning, i vad mån ifrågavarande anslags- behov kan komma att påverkas utav en höjning av nu utgående elevunder- stöd till de belopp, som kommittén i kap. 17 föreslagit. Till grund för beräk- ningen har legat antalet elever under läsåret 1935—1936 och deras ekono- miska förhållanden. Resultatet har blivit följande (i avrundade belopp):

elevunderstöd vid lantmannaskolor ............................ 214 000 kronor » » lantbruksskolor ............................. 55 000 » » » lanthushållsskolor .......................... 166 000 )

Summa 435 000 kronor.

Härtill torde få läggas omkring 2 000 kronor avseende understöd åt be- hövande elever vid den föreslagna specialkursen i Skogshushållning.

Man synes vara berättigad antaga, att behovet av statsmedel för elevunder— stöd i stort sett står i direkt proportion till det totala antalet elever vid lant- bruksundervisningsanstalterna. Vid ökad tillströmning av elever torde alltså få räknas med en ungefär motsvarande höjning av statsanslaget. Kommit- tén har ansett sig böra för läsåret 1938—1939 räkna med något högre elevan- tal än under läsåret 1935—1936. I särskilt fall kommer härtill viss förläng- ning av huvudkursernas längd. Enligt kommitténs mening synes på grund härav statsanslaget till understöd åt behövande elever vid ifrågavarande lant- bruksundervisningsanstalter böra för budgetåret 1938/1939 upptagas med 450000 kronor eller med 162 000 kronor högre belopp än vad lantbruks- styrelsen i sina förberörda anslagsäskanden torde hava beräknat.

Anslag till diverse ändamål.

I kap. 10 har kommittén motiverat särskilda fortbildningskurser för lärar- personal vid lantbruksundervisningsanstalter. Det synes lämpligt att medel för detta ändamål stå till förfogande redan under läsåret 1938—1939. För- slagsvis böra under nämnda läsår tre dylika kurser anordnas. Kostnaderna härför synas approximativt kunna beräknas till 8000 kronor. Sistnämnda belopp torde alltså böra inräknas i kostnaderna för lantbruksundervisnin- gen under budgetåret 1938/ 1939.

Redan i samband med framläggandet i kap. 7 av vissa förslag till ord- nande av praktisk elevutbildning i anknytning till lantmanna- och lanthus- hållsskolor meddelade kommittén sina beräkningar angående det sannolika behovet av anslag till resebidrag åt vissa elever, som deltogo i sådan utbild- ning. Ifrågavarande anslagsbehov angavs till för lantmannaskolor 4000 kronor och för lanthushållsskolor 2 000 kronor. I överensstämmelse därmed torde från anslaget till lantbruksundervisningsanstalter för budgetåret 1938/ 1939 böra för sagda ändamål stå till förfogande ett belopp av 6 000 kronor.

Vid framläggande i kap. 16 av förslag till anordnande av, specialkurs i Skogshushållning anförde kommittén kostnadsberäkningar för två alternativ, nämligen dels kurs med anknytning till redan befintlig skola och dels fri- stående kurs. Det förra alternativet ansågs innebära en årlig kostnad av 8 000 kronor, det senare en motsvarande kostnad av 12 000 kronor. Kom- mittén räknar i detta sammanhang med att det förra alternativet kommer att följas. Enär en dylik specialkurs synes böra anordnas redan på nyåret 1939, torde erforderligt belopp, 8000 kronor, böra anvisas för budgetåret 1938/ 1939.

I samband med behandlingen av frågan om överinseendet över lantbruks- undervisningsanstalterna (kap. 18) har kommittén föreslagit inrättandet i lantbruksstyrelsen av en kvinnlig byråinspektörstjänst i lönegraden B 24. Erforderliga avlöningsmedel avseende sagda befattning tor-de redan för bud— getåret 1938/1939 böra upptagas på lantbruksstyrelsens stat. Därav föran- ledd höjning i lantbruksstyrelsens avlöningsstat synes böra beräknas till, om vederbörligt avdrag göres för pensionsavgifter, 8016 kronor. I stället bör nu utgående arvode till inspektris för lanthushållsskolorna, 1 200 kronor, indragas. Nettoökningen blir alltså 6816 kronor.

Bidrag till nybyggnader m. m.

Kommittén har i kap. 14 angivit de grunder, enligt vilka statsbidrag till ny- och ombyggnadsarbeten vid lantmanna- och lanthushållsskolor synes böra utgå. Av lätt insedda skäl är det förenat med betydande svårigheter att med tillfredsställande noggrannhet beräkna de kostnader, som genomförandet av kommitténs berörda förslag kan väntas åsamka statsverket.

Byggnadskostnaderna för en lantbruksundervisningsanstalt äro nära bero- ende av det antal elever, som skolan avser att på en gång kunna mottaga. Med utgångspunkt från de sammanställningar rörande lokalbehovet i särskilt fall vid lantmanna- respektive lanthushållsskola, som kommittén framlagt i kap. 4 och 6, samt med ledning av uppgifter från skolor, som nyligen upp- fört eller planera uppförande av undervisnings- och bostadsbyggnader, har kommittén ansett sig kunna utgå ifrån, att vid fullständig nybyggnad för lantmannaskola de byggnadskostnader, å vilka enligt kommitténs förslag byggnadsbidrag från staten må beräknas approximativt kunna allt efter skolans storlek angivas till 200 000—400 000 kronor. Vid de medeltalsberäk— ningar, som i detta sammanhang kunna komma i fråga, synes den genomsnitt- liga kostnaden skäligen kunna uppskattas till 300 000 kronor. För en lant- hushållsskola synas motsvarande kostnader kunna beräknas uppgå till 125 000—200 000 kronor eller i genomsnitt 160 000 kronor.

För närvarande äro 21 lantmannaskolor och 14 lanthushållsskolor före- nade 1ned folkhögskolor. Av berörda lantbruksundervisningsanstalter sakna 16 lantmannaskolor och 8 lanthushållsskolor egna undervisningsbyggnader, och för samtliga dessa skolor torde byggnadsfrågan bliva aktuell inom lop- pet av de åtta år, som kommittén angivit såsom längsta övergångstid för så- dana skolors friställande. Därutöver äro åtskilliga redan fristående lant- manna- och lanthushållsskolor i behov av nybyggnader, och ett antal nya så- dana skolor synas böra under den närmaste framtiden upprättas, därvid statsbidrag till byggnadskostnaderna torde få beräknas. Utan att här kunna framlägga detaljerad plan för ifrågavarande byggnadsverksamhet vill kom- mittén anmäla, att kommittén funnit skäligt räkna med att under en första tioårsperiod omkring 25 lantmannaskolor och 20 lanthushållsskolor mer eller mindre fullständigt behöva erhålla nybyggnad. Vid åtskilliga andra skolor får förutsättas behov av vissa om- och tillbyggnadsarbeten under samma tidsperiod.

Därest såsom i det föregående angivits uppförandet av nybyggnad beräk- nas i medeltal kosta för lantmannaskola 300 000 kronor och för lanthushålls- skola 160 000 kronor, skulle den för tioårsperioden beräknade kostnaden för nybyggnader komma att uppgå till omkring 10 700 000 kronor. Härtill få läggas kostnader för om- och tillbyggnadsarbeten vid andra lantmanna- och lanthushållsskolor med förslagsvis 3 300 000 kronor. Hela kostnadssum- man skulle alltså uppgå till 14 000 000 kronor eller för år räknat 1 400 000 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle statsbidrag utgå till hushållningssällskap med 75 procent samt till landsting med 50 procent av de godkända bygg- nadskostnaderna. Stiftelse skulle i vissa fall vara jämställd med hushållnings- sällskap, i andra med landsting. Beträffande byggnadsföretag, som föran- letts av lantmannaskolas eller lanthushållsskolas skiljande från folkhögskola," skulle dock även till landsting och i förekommande fall stiftelse utgå stats— bidrag enligt -de gynnsammare grunderna. Enär under de närmaste åren flertalet byggnadsföretag torde sammanhänga med friställandet av lant-

bruksundervisningsanstalter, synes det vara motiverat att utgå ifrån att av de för en första tioårsperiod beräknade byggnadskostnaderna ungefär 70 procent skola falla på statens andel. Ifrågavarande belopp skulle alltså under sagda period skäligen böra uppskattas till 980000 eller i runt tal 1 000 000 kronor per år.

Med hänsyn till den nuvarande konjunkturen på byggnadsmarknaden kunde det måhända anses lämpligt, att vid genomförandet av ifrågavarande byggnadsprogram tills vidare iakttoges stor återhållsamhet. Emellertid tala ur undervisningens synpunkt starka skäl för att byggnadsverksamheten vid skolorna bedrives i minst samma omfattning under periodens första del som senare. Under en följd av år, som nu senast förflutit, har nämligen i avvak— tan på resultat från de utredningar, som igångsatts beträffande lantbruks- undervisningen, byggnadsverksamhet förekommit vid lantmanna- och lant- hushållsskolor endast i mycket ringa omfattning. Härtill kommer, att i fö- rekommande fall friställandet av sådana skolor från folkhögskola med där— av betingad byggnadsverksamhet icke utan olägenhet för lantbruksundervis- ningen synes kunna uppskjutas utöver den övergångstid, som kommittén i kap. 19 angivit.

Några av de lantmanna- och lanthushållsskolor, vilka under de senaste åren tilldelats bidrag av lotterimedel för byggnadsföretag, torde ännu icke hava påbörjat ifrågavarande byggnadsverksamhet. Det synes vara motiverat att jämväl sådan skola, därest den vill underkasta sig de därmed förbundna villkoren, anses berättigad att komma i åtnjutande av statsbidrag för bygg- nadsverksamhet enligt de grunder, som angivas i kap. 14. Därvid bör dock från det sålunda beräknade statsbidraget avdrag göras med belopp motsva- rande det för samma ändamål redan beviljade understödet av lotterimedel.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår kommittén, att för budgetåret 1938/ 1939 anvisas ett reservationsanslag av 1 000 000 kronor att tagas i an- språk såsom statsbidrag för nybyggnader m. m. vid lantmanna- och lant- hushållsskolor.

Kommittén förutsätter att de statsmedel, som kunna erfordras för en i förekommande fall under statens medverkan genomförd sanering av skuld- satta lantmanna- och lanthushållsskolors ekonomi, komma att anvisas i an- nan ordning.

Statslån för anskaffande av skoljordbruk.

Kommittén har i kap. 15 föreslagit, att staten enligt särskilda grunder be- viljar lån till anskaffande av jordbruk vid- lantmanna- och lanthushållssko- lor samt till komplettering av sådana jordbruk. Maximibeloppet för sådant lån borde i regel fastställas till för lantmannaskola 100000 kronor och för lanthushållsskola 30 000 kronor.

För ändamålet torde en särskild lånefond böra inrättas. Vilka anspråk, som under den första tiden kunna komma att ställas på en sådan fond, synes

på detta stadium vara svårt att Överblicka. Kommittén vill emellertid före- slå, att ifrågavarande fond för budgetåret 1938/1939 tillföres ett kapital av 500 000 kronor.

Sammanfattning.

I överensstämmelse med vad ovan anförts torde sålunda anslagsbehovet avseende de fasta lantbruksundervisningsanstalterna böra för budgetåret 1938/ 1939 beräknas på följande sätt:

I. Lantbruksundervisningsanstalter, förslagsanslag: Kronor Avlöningar.................: ............... ' ..... Bidrag till driftskostnader ........................ l 1 500 000 Kurser för lärares fortbildning .................... 8 000 Främjande av praktisk elevutbildning .............. 6000 Specialkurs i Skogshushållning .................... 8 000 1 522 000 II. Understöd åt behövande elever vid fasta lantbruksundervisnings- anstalter, förslagsanslag ..................................... 450 000 III. Byggnadsverksamhet vid lantmanna- och lanthushållsskolor, reser- vationsanslag .............................................. 1 000 000 IV. Statens skoljordbrukslånefond, reservationsanslag ............... 500000

Härtill kommer den ökning av lantbruksstyrelsens avlöningsstat, som för- anledes av inrättandet av den av kommittén föreslagna kvinnliga byråin- spektörstjänsten i styrelsen.

Bilaga.

P. M.

angående vissa organisatoriska förhållanden rörande föreningar, stiftelser och aktiebolag, som äga lantmanna- och lanthushållsskolor.

Lantmannaskolor.

Höje: Skolan torde inom närmaste tiden komma att nedläggas och, ersättas med en ny större lantmannaskola, upprättad på central plats i länet. Skolan äges av Östergötlands lantmannaskoleförening, som har till ändamål att inom Östergötlands län inrätta en lantmannaskola och i övrigt främja lantbruksundervisningen. Med- lem erlägger inträdesavgift med minst för enskild person 10 kr., för ideell förening 50 kr. samt för förening i övrigt, kommun eller annan sammanslutning 300 kr. Medlem äger ingen rätt till återfående av erlagd inträdesavgift eller eljest till andel i föreningens tillgångar. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse, be- stående av 9 ledamöter. Föreståndaren för lantmannaskolan är självskriven leda- mot av styrelsen. Övriga ledamöter väljas för två år. Upplöses föreningen, skall, sedan dess tillgångar realiserats och skulder betalts, eventuellt överskott överlämnas till Östergötlands läns hushållningssällskap för att av sällskapet förvaltas och an- vändas till något lanthushållningen gagneligt ändamål.

TenhuIt: Skolan äges av Tenhults ungdomsskolor, förening 11. p. a. Föreningen har till ändamål att inom Rogberga socken förvärva lämpliga fastigheter och där uppföra och tillhandahålla behövliga byggnader för Tenhults lantmanna- och lant- hushållsskolor. I övrigt skall föreningen på bästa sätt befrämja och stödja skolor- nas verksamhet. Medlem, som kan vara enskild person, kommun och samfällig- het, deltager i föreningen med minst en andel. Andelarnas storlek är 50 kr. Om föreningens tillgångar det medgiver, erhåller medlem högst 5 % årlig ränta å till fullo inbetalt andelsbelopp. Medlem, som efter uppsägning utträtt, äger inga an- språk på insats eller vinstutdelning eller andel i föreningens tillgångar. Avlider medlem, äger arvinge senast inom tre månader därefter i den avlidnes ställe in- träda i föreningen utan att göra någon insats. Föreningens angelägenheter hand- havas av en styrelse på 7 personer, som väljas för två år. En ledamot i styrelsen utses av Jönköpings läns hushållningssällskap. Styrelsen åligger bl. a. att förvalta föreningens fastigheter och medel. Har under året uppstått vinst, avsättas minst 10 % till reservfond. Vinstmedel må användas som premier och stipendier. Upp— löses föreningen, skola tillgångarna överlämnas antingen till länets landsting eller hushållningssällskap, att användas för främjande och upplysning i lanthushållning inom länet.

Markaryd: Numera äges skolan av föreningen Sydvästra Smålands ungdomssko- lor Markaryd u. p. a. Föreningen har till ändamål att genom ekonomiskt sam- arbete och understöd möjliggöra och underlätta medlemmarnas och deras anhörigas fackliga och medborgerliga utbildning. Medlem deltager med en eller flera insat- ser å 100 kr. Medlem, som avgår, äger ej återbekomma kontant inbetalda belopp

och äger ej heller rätt till andel i föreningens tillgångar. Arvinge kan inträda i av- lidens ställe. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av 7 personer, utsedda för två år, därav en utses av Markaryds köping och en av Markaryds kommun. Styrelsen handhar föreningens ekonomiska intressen. Av ärlig vinst avsättas 10 % till reservfond. Föreningen kan, utom på de i förenings- lagen angivna grunderna, upplösas endast om dess skolverksamhet skall övertagas av annan sammanslutning eller offentlig myndighet. Medlem äger utfå endast vad han insatt i föreningen. Övriga tillgångar skola överlämnas till den eller de under- visningsanstalter, vari av föreningen upprätthållna skolor övergå. Skulle verk- samheten vid skolorna helt upphöra, skola tillgångarna, sedan medlemmarna åter- fått sina insatser, utgöra en fond för det fria folkbildningsarbetet. Fonden skall förvaltas av länets landsting.

Högsby: Skolan äges av Mellersta Kalmar läns lantmannaskoleförening 11. p. a. Föreningen har till ändamål att verka för åstadkommande av en lantmannaskola och en lanthushållsskola inom mellersta Kalmar län samt för dessa skolors fram- tida uppehållande och ändamålsenliga skötsel. Medlem erlägger en avgift av 5 kr. en gång för alla. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av 5 ledamöter valda för två år. Uppstår behållning, avsättes denna till en fond, som skall användas till något för skolan lämpligt ändamål. Upplöses föreningen, fördelas tillgångarna på Aspelands, Handbörds och Stranda underavdelningar av Kalmar läns södra hushållningssällskap.

Önnestad: Skolan äges av Önnestads folkhögskolas och lantmannaskolas garanti- förening. Föreningens ändamål är att understödja folkhögskolan och lantmanna- skolan i Önnestad. Medlem erlägger inträdesavgift med minst 100 kr. Styrelsen består av 9 personer. Föreståndarna för folkhögskolan och lantmannaskolan äro självskrivna. Övriga ledamöter väljas för två år. Vid upplösning skola tillgångarna användas till något för Kristianstads län allmännyttigt ändamål.

Hammenhög: Skolan äges av Ingelstads, Järrestads och Albo härads folkhög- skole- och byggnadsförening. Föreningen har till ändamål att uppföra byggnader för folkhögskola och lantmannaskola. Varje insats utgör 50 kr. Föreningens ange- lägenheter handhavas av en styrelse på 7 ledamöter samt skolans föreståndare (bör väljas) och 4 suppleanter. Styrelsen har bl. a. att leda föreningens affärsverksam- het och på bästa sätt förränta föreningens medel. Vid upplösning skola kvarstå- ende medlemmar utfå sina insatser eller vad å dem belöper. Överskott överlämnas till länets landsting för främjande av upplysningen inom länet.

Tomelilla: Skolan äges av Sydöstra Skånes folkhögskoleförening u. p. a. Före- ningen har till ändamål att upprätta och ekonomiskt understödja en folkhögskola i närheten av Tomelilla järnvägsstation samt i förening därmed husmodersskola och lantmannaskola. Medlem i föreningen är den person eller kommun, som i föreningen deltager med en eller flera insatser å vardera 50 kr. Föreningens an- gelägenheter handhavas av en styrelse på 10 ledamöter och 6 suppleanter, valda bland föreningens medlemmar å föreningsstämma för två år i sänder. Styrelsen skall å föreningens vägnar utöva målsmanskap för skolorna samt välja inom eller utom sig ledamöter i styrelse för skolorna.

Osby: Skolan äges av stiftelsen Osby lantmannaskola. Särskilda stadgar för den- na hava icke utfärdats.

Vilan: Skolan äges av garantiföreningen för folkhögskolan på Vilan. Föreningens ändamål är att understödja och upprätthålla folkhögskolan på Vilan ävensom lant- mannaskolan och övriga lärokurser och inrättningar, som äro förlagda på Vilan.

Medlem erlägger ett bidrag av minst 50 kr. Samtliga från medlemmar influtna bidrag skola bilda en fond, varav endast räntan får användas för skolans ändamål. Avgående föreningsmedlem frånträder sin delägarerätt i föreningens tillgångar åt kvarvarande och tillkommande medlemmar. Skulle föreningen ej kunna upprätt- hålla skolan, är föreningen skyldig att till länets landsting avstå all egendom med skyldighet för landstinget om det mottager gåvan att upprätthålla en folkhögskola för länets ungdom. Styrelsen för föreningen består av 4 av föreningen valda leda- möter samt av folkhögskolans och lantmannaskolans föreståndare såsom själv- skrivna ledamöter.

Följande uppgifter rörande lantmannaskolans samband med folkhögskolan hava lämnats.

Administration. Vardera skolan utgör en självständig enhet med var sin föreståndare. Styrelsen är gemensam och utses av garantiföreningen och de an- slagsgivande myndigheterna, länets landsting och hushållningssällskap. I fråga om antagande av elever, undervisningen och dess ordnande, disciplinen inom lärosalen m. m. är vardera föreståndaren självständig, eventuellt i samråd med kollegiet, ar- betsutskottet eller styrelsen.

Ekonomi. Vardera föreståndaren mottaget för sin skola alla inkomster (an- slag, elevavgifter etc.) och utbetalar alla utgifter (lärarlöner, undervisningsmaterial etc.) samt redovisar i särskild bokföring. Eventuella överskott överlämnas till ga- rantiföreningens kassör, som skall vara en av styrelsens ledamöter. Denne kassör redovisar garantiföreningarnas inkomster (överskott från skolorna, rumshyror etc.) och utgifter (reparationskostnader, bränsle, räntor och amorteringar etc.). Garanti— föreningen svarar för byggnadernas underhåll, bränsleinköp, lyse, områdets skötsel m. In. Ett särskilt arbetsutskott, vari båda föreståndarna äro självskrivna ledamö- ter, handhar de löpande göromålen och jämväl tillsyn över skolhushållet, för vil- ket särskilda räkenskaper föras.

Disciplin. För disciplinen på skolan, alltså i dagrum, matsalar, elevrum 0. s. v., svarar närmast folkhögskolans föreståndare av den anledningen, att han är boende inom skolkomplexet, men äger envar av föreståndarna lika rätt att ingripa disciplinärt mot läroanstaltens alla elever, om förhållandena så kräva. I svårare fall skola disciplinära åtgärder hänskjutas till det samlade kollegiet, arbetsutskottet eller styrelsen.

I fråga om det interna livet inom skolan: vid öppnandet och avslutandet av kur- ser, vid fester och samkväm äga båda föreståndarna lika rätt att officiellt uppträda inför elever och allmänhet. I vilken grad detta uppträdande skall ske får bli en överenskommelse mellan föreståndarna i varje särskilt fall. Vid mera högtidliga tillfällen har det hittills synts lämpligt att båda två bli talesmän. Vid fastställan- det av principer för de båda skolornas förhållande till varandra har grundtanken varit, att det är en läroanstalt, en lärarkår och en elevkår. Rättigheter och skyl- digheter skola vara lika.

Särskilda skriftliga instruktioner hava för föreståndarna, kassören och arbetsut- skottet upprättats.

Skolorna hava i huvudsak skilda lärosalar och fackundervisningsmaterial, men i övrigt brukas allt gemensamt, varvid så ordnats, att behoven och utrymmen m. m. ej kollidera.

Svalöv: Skolan äges av föreningen Nordvästra Skånes ungdomsskolor Fridhem 11. p. a. Föreningen har till ändamål att genom ekonomiskt samarbete och under- stöd möjliggöra och underlätta medlemmarnas och deras anhörigas fackliga och medborgerliga utbildning genom att upprätthålla .och vårda till Fridhem i Svalöv förlagda folkhög-, lantmanna- och lanthushållsskolor jämte andra liknande under- visningsanstalter, tillhandahålla nödiga lokaler samt bereda tillgång till bostäder

och mathållning för skolornas elever. Medlem erlägger insats med 100 kr. Med- lem som avgår äger ej återbekomma kontant inbetalda belopp eller eventuell vinst- utdelning. Arvinge kan ingå i avlidens ställe. Föreningens angelägenheter hand- havas av en styrelse av 11 ledamöter utsedda för två år, av vilka 2 utses av lands- tinget och 2 av hushållningssällskapet samt övriga väljas på föreningsstämma. Föreningen kan, utom på de i föreningslagen angivna grunder, upplösas, endast om dess skolverksamhet övertages och fortsättes av annan sammanslutning eller offent— lig myndighet. Av föreningens tillgångar äger medlem utfå endast insats. Övriga tillgångar skola överlämnas till den eller de undervisningsanstalter, vari av förenin- gen upprätthållna skolor övergå, i proportion till de gåvor och övriga inkomster, som för de olika skolorna erhållits.

Skurup: Skolan äges av Vemmenhögs m. fl. härads lantmannaskole- och fastig- hetsförening u. p. a. Föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas eko- nomiska intressen genom att i Vemmenhögs härad upprätthålla en lantmannaskola och förvärva för skolan lämpliga fastigheter samt bereda tillgång till bostäder och mathållning för skolans elever. Varje insats utgöres av 15 kr. Föreningens ange- lägenheter handhavas av en styrelse av 10 ledamöter, av vilka 6 väljas av förenin- gen, 2 av landstinget och 2 av hushållningssällskapet. Föreningen kan, utom på de i föreningslagen angivna grunderna, upplösas, endast om dess skolverksamhet skall övertagas och fortsättas av annan sammanslutning eller offentlig myndighet. Av föreningens tillgångar äga föreningsmedlemmarna därvid rätt att utfå endast, vad de i föreningen insatt. Föreningens övriga tillgångar skola överlämnas till lä- nets hushållningssällskap.

Katrineberg: Skolan äges av Hallands folkhögskolas principalförening. Stadgar äro ej överlämnade till kommittén.

Skara: Skolan äges av Skaraborgs läns lantmannaskolas byggnadsförening u. p. a. Föreningen har till ändamål att uppföra byggnader avsedda till lokaler för lant- mannaskola. Minsta andel är 25 kr. Styrelsen, utsedd på föreningsstämma, be- står av 7 ledamöter jämte föreståndaren (bör väljas). Styrelsen har att leda före- ningens affärsverksamhet och pä bästa sätt förränta föreningens medel. Vid upp- lösning skola kvarstående medlemmar utfå sina insatser eller vad å dem belöper. Överskott överlämnas till hushållningssällskapet för främjande av det mindre och medelstora lantbrukets utveckling inom länet.

Kristinehamn: Skolan hyr lokaler av aktiebolaget Kristinehamns praktiska skolor.

Kyrkerud: Skolan äges av Västra Värmlands lant- och skogsmannaskoleförening u. p. a. Föreningen har till ändamål att upprätta och understödja en för västra Värmlands förhållanden anpassad lantmannaskola. Insats utgör 50 kr. Förenin- gens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av 7 ledamöter. Styrelsen skall främja föreningens verksamhet och ändamål. Föreningen kan, utom på de i föreningslagen angivna grunderna, upplösas, endast om den av föreningen under— stödda skolverksamheten övertages och fortsättes av annan sammanslutning eller offentlig myndighet eller ock helt nedlägges. Därvid äger medlem rätt att utfå en- dast insats. Övriga tillgängar överlämnas till den undervisningsanstalt, vari skolan övergår, eller, om verksamheten nedlägges, till hushållningssällskapet, som äger att efter skogsvårdsstyrelsens hörande använda medlen till främjande av lant- och skogsbruket inom skolans verksamhetsområde.

Kävesta: Skolan är inrymd i lokaler som ägas av stiftelsen Örebro läns landstings och folkhögskoleförenings folkhögskola. Stiftelsens ändamål är att för höjande av allmän och medborgerlig bildning upprätthålla en folkhögskola i Kävesta samt i

266 anslutning därtill, i den mån så ske kan, en lantmannaskola och en lanthushålls- skola ävensom de andra skolor, som lämpligen kunna förenas med folkhögskolan. Stiftelsens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av dels 8 valda leda- möter, varav 4 av landstinget, 2 av hushållningssällskapet och 2 av folkhögskole- föreningen, dels ock folkhögskolans föreståndare som självskriven ledamot. I hän- delse av verksamhetens upphörande skall stiftelsens egendom tillfalla landstinget mot villkor att landstinget övertager stiftelsens skulder.

Fellingsbro: Skolan äges av stiftelsen Makarna Erikssons läroanstalt. Enligt ma- karna Erikssons testamente skulle i deras fastighet eller till motsvarande värde in- köpt annan fastighet inom Fellingsbro kommun inrättas en fast läroanstalt med undervisning i alla de ämnen, som förekomma vid folkhögskolan, ävensom i nyttiga handaslöjder. Till styrelse skulle å kommunalstämma utses fyra av församlingens ledamöter, två män och två kvinnor. Styrelsen skulle hava överinseende över un- dervisningen och ordna alla skolans angelägenheter.

Mora: Samtliga byggnader, som ägas av Emma Zorn, hava utan ersättning upp- låtits för undervisningsändamål. Närmare redogörelse lämnas under lanthushålls- skolor.

Hussborg: Skolan äges av Medelpads lantmannaskoleförening u. p. a. Förenin- gens ändamål är att efter mottagande av fru Carin Bergs å Johannisberg erbjudna fastighet Hussborg å denna upprätta en lantmannaskola samt på allt sätt stödja och höja lantbruksundervisningen å Hussborg samt att befordra lantmannaskolans eko- nomiska intressen. Medlem erlägger ej avgift eller insats. Styrelsen består av 5 ledamöter valda för två år. Upplöses föreningen, tillfalla tillgångarna länets hus- hållningssällskap att användas till jordbrukets bästa inom Medelpad.

Själevad: Norra Ångermanlands lantmannaskoleförening arrenderar kyrkoherde- bostället i Själevad. Föreningen har till ändamål att ekonomiskt understödja och vidmakthålla Norra Ångermanlands lantmannaskola i Själevad. Insatser utgöras av antingen engångsavgifter å 30, 100 eller 500 kr. eller årliga avgifter ä 3, 10 eller 50 kr. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse på 9 ledamöter. Före- ståndaren är självskriven ledamot. Upplöses föreningen, skola, sedan verksamheten lagenligt avvecklats, eventuellt kvarvarande tillgångar överlämnas till länets hus— hållningssällskap för att av det förvaltas och användas till stipendier åt behövande ynglingar från norra Ångermanland, vilka genomgå någon av lantbrukets skolor i länet.

Matarengi: Skolan är inrymd i lokaler, som ägas av stiftelsen Tornedalens folk- högskola. Stiftelsen, som har till ändamål att upprätthålla en folkhögskola i Norr- bottens län, skall i den mån så ske kan, jämte folkhögskola, inrätta eller upprätt- hålla en lantmannaskola samt de andra skolor, som prövas lämpliga. Stiftelsens angelägenheter förvaltas av en centralstyrelse, bestående av förutom folkhögsko- lans föreståndare och, där lantmannaskola finnes inrättad, föreståndaren för denna, 3 ledamöter utsedda 1 av länsstyrelsen, 1 av landstinget och 1 av hushållningssäll- skapets förvaltningsutskott. Upphör stiftelsens verksamhet, skall frågan om förfa- randet med stiftelsens behållna tillgångar underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Lanthushållsskolor.

Vackstanäs: Skolan äges av stiftelsen Otto och Signe Broms” hemskola å Vack- stanäs. Stiftelsen har till syfte att verka för bibringande åt unga kvinnor av in- sikt och praktisk färdighet i vad som hör till ett lantbrukarhems ordna-nde och skötsel. För detta syftes vinnande upplåter stiftelsen sin egendom Vackstanäs och

övriga sina tillgångar att användas för drivande å nämnda egendom av en statsun- derstödd lanthushållsskola jämlikt av Kungl. Maj:t för dylika skolor utfärdade regle- mentariSka bestämmelser. Stiftelsens angelägenheter handhavas av en styrelse, bestä- ende av 7 ledamöter. Lanthushållsskolans föreståndarinna är självskriven ledamot. Av övriga utses två av Fredrika-Bremer-förbundets styrelse, två av Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott och två av landstinget. Regle- mentet för stiftelsen är fastställt av Fredrika-Bremer-förbundets styrelse i enlighet med Otto Broms, gåvobrev. För ändring av reglementet fordras godkännande av förbundets styrelse.

Kumlan: Skolan äges av sällskapet Uppsala enskilda läroverk. Sällskapet har till ändamål att verka för ungdomens sunda uppfostran i såväl fysiskt som andligt avseende, särskilt genom skolans anpassning till livets krav. Sällskapets tillgångar förvaltas som offentlig egendom och få ej användas till medlemmarnas enskilda för- del. De olika under sällskapet lydande anstalter, som åtnjuta eller åtnjutit särskil- da anslag av stat eller kommun eller mottagit särskilda för dem bestämda gåvo- medel, skola i fråga om egendom och förvaltning hållas fullständigt skilda.

Medlemmar av sällskapet äro: de f. d. delägare i aktiebolaget Uppsala enskilda läroverk, som vid sällskapets bildande förklarat sig villiga att i detsamma ingå, fungerande och f. (1. medlemmar i sällskapet eller aktiebolaget Uppsala enskilda lä- roverks styrelse, inspektorer, rektorer och föreståndarinnor för sällskapets läroan- stalter samt i övrigt de personer, som i sällskapet inväljas. Dessutom kunna heders- ledamöter väljas. Hedersledamöter och funktionärer inom sällskapet eller dess an- stalter erlägga inga avgifter till sällskapet; övriga medlemmar betala en årsavgift av 2 kr. Sällskapets styrelse utgöres av rektorer och föreståndarinnor för sällska- pets läroanstalter samt 8 för två år valda ledamöter.

Om sällskapet upphör med sin verksamhet, skola behållna tillgångar överlämnas till annan korporation för lika eller besläktat ändamål eller till Uppsala stad för något med ungdomens uppfostran i sammanhang stående syfte.

Rimforsa: Skolan äges av Fredrika-Bremer-förbundet. Förbundet vill samla svenska kvinnor till gemensamt samhällsarbete, befordra deras duglighet och känsla av ansvar såsom medborgare, uppfostrare och arbetare inom olika områden samt verka för förbättrande av kvinnans ställning i hem, samhälle och stat. Förbundet upprätthåller bl. a. utbildningsanstalter inom en del kvinnliga arbetsområden. Med- lem erlägger avgift, vilken utgör för årsbetalande 4 kr., för ständig medlem 70 kr. en gång för alla samt för understödjande medlem 500 kr. att erläggas i en summa eller med 100 kr. för år. Förbundets styrelse består av 17 ledamöter valda för tre är å allmänt årsmöte.

Borghamn: De byggnader, i vilka skolan är inrymd, jämte jordområden tillhöra staten (domänverket) och arrenderas av Vadstena folkhögskoleförening. Förenin- gen upplåter hyresfritt skolans lokaler.

Tenhult: Skolan äges av Tenhults ungdomsskolor, förening u. p. a. Redogörelse för föreningen lämnad ovan under lantmannaskolor.

Osby: Skolan äges av stiftelsen Osby lantmannaskola.

Hammenhög: Skolan äges av Ingelstads, Järrestads och Albo härads folkhögskole- cch byggnadsförening. Redogörelse för föreningen lämnad ovan under lantmanna- skolor.

Tollarp: Skolan äges av kvinnliga slöjd- och hushållsskolans i Tollarp garanti- förening. Föreningens ändamål är att upprätthålla och understödja kvinnliga slöjd- och hushållsskolan i Tollarp. Föreningens medlemmar äro antingen ständiga eller

årsmedlemmar. Ständiga medlemmar äro enskilda personer, som till föreningen inbetalt minst 40 kr. Årsmedlemmar äro hushållningssällskap, kommuner eller andra korporationer, som till föreningen inbetala minst 50 kr. årligen. Föreningens styrelse består av 8 ledamöter valda för två är vid ordinarie sammanträde. Upp- hör skolans verksamhet, skola föreningens tillgångar användas för något annat, helst liknande, allmännyttigt ändamål inom orten, som föreningen bestämmer.

Apelryd: Skolan äges av Fredrika-Bremer-förbundet.

Fridhem: Skolan äges av föreningen Nordvästra Skånes ungdomsskolor Fridhem u. p. a. Redogörelse för föreningen lämnad ovan under Svalövs lantmannaskola.

Ö. Grevie: Skolan äges av Oxie och Skytts härads folkhögskoleförening. Före- ningen har till ändamål att efter förvärvande av lämplig fastighet i Ö. Grevie dårå uppföra byggnader, avsedda för inrymmande dels av en inom orten tillämnad folk- högskola och lantmannaskola, dels ock av samlings- och möteslokaler samt bostä— der till möjligast billiga pris åt föreningsmedlemmarna. Medlem deltager med minst en insats av 50 kr. Medlem, som efter uppsägning utträtt, äger inga anspråk på insats eller vinstutdelning eller andel i föreningens tillgångar. Arvinge äger inträda i föreningen i avlidens ställe. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av 9 för två år valda ledamöter. Upplöses föreningen, skola, sedan före- ningens alla skulder blivit guldna, återstående tillgångar fördelas mellan de kvar- stående medlemmarna sålunda, att dessa äga att först utfå sina insatser eller vad å dem belöper. Finnes ett överskott, skall detta överlämnas åt länets landsting för främjande av upplysningen inom länet.

Åkersberg: Skolan äges av Lunds stifts kyrkliga ungdomsförbunds folkhögskole- förening u. p. a. Föreningens ändamål är att förvärva och tillhandahålla en lämp- lig fastighet för en folkhögskola. Varje insats utgör 50 kr. Arvinge äger inträda i avlidens ställe. Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av 5 för två år valda ledamöter. Upplöses föreningen, skola, sedan föreningens alla skulder blivit guldna, återstående tillgångar överlämnas till Lunds stifts kyrkliga ungdomsförbund.

Katrineberg: Skolan äges av Hallands folkhögskolas principalförening. Stadgar äro ej överlämnade till kommittén.

Vendelsberg: Skolan äges av Nationaltemplarorden.

Uddeholm: Skolan äges av Uddeholms aktiebolag, som upplåter fastighet och in- ventarier. Bolaget beviljar årligen anslag för skolans drift (6 000 kr. + fri hyra).

Kyrkerud: Skolan äges av Västra Värmlands lant- och skogsmannaskoleförening u. p. a. Redogörelse för föreningen lämnad ovan under lantmannaskolor.

Kävesta: Skolan är inrymd i lokaler, som ägas av stiftelsen Örebro läns lands- tings och folkhögskoleförenings folkhögskola. Redogörelse för stiftelsen lämnad ovan under lantmannaskolor.

Fellingsbro: Skolan äges av stiftelsen Makarna Erikssons läroanstalt. Redogö- relse för stiftelsen lämnad ovan under lantmannaskolor.

Mora: Skolan äges av Emma Zorn, som fritt upplåter lokaler till folkhögskolan, lantmannaskolan och lanthushållsskolan. Efter hennes död skall enligt testamente all makarnas egendom tillfalla staten och stå under Kungl. Maj:ts omedelbara dispo- sition och förvaltning och skall Kungl. Maj:t i statsrådet äga att förfoga över densamma utan riksdagens hörande. Makarna hava i testamentet uttalat önske-

målet, att de byggnader, som för närvarande disponeras av Mora folkhögskola och lantmannaskola, alltjämt skola upplåtas till upplysningsändamål.

Snöån: Skolan äges av aktiebolaget Bergslagets praktiska skolor (skolbolaget), som av Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag arrenderar skolbyggnader och ut- hus jämte trädgård. Skolbolaget har till ändamål att vid verk och egendomar, där Stora Kopparbergs Bergslags aktiebolag har sin verksamhet, inrätta och stödja samt lämna instruktioner till undervisningsanstalter, vid vilka hos Bergsbolaget anställda arbetares barn och ungdom kunna erhålla praktisk undervisning och träning till intensivt, produktivt arbete samt bibringas nödiga kunskaper för vårdande, utveck- ling och bevarande av hälsa till själ och kropp.

Hälsingegården: Skolan äges av föreningen Hälsingegården 11. p. a. Föreningen har till ändamål att efter förvärv av fastighet, varå Hälsingegårdens lanthushålls- skola kan upprätthållas, idka ekonomisk verksamhet genom fastighetens uthyrande för sådant ändamål ävensom att idka därmed sammanhängande ekonomisk verk- samhet. Medlem deltager med minst en insats om 100 kr. Av årsvinst skola av- sättas minst 10 % till en reservfond, intill dess denna uppgår till 1 000 kr. Av föreningen må ej under ett räkenskapsår utdelas mer än 5 % på andelskapitalet. Föreningens styrelse skall bestå av samma personer och till samma antal som sty- relsen för lanthushållsskolan. I föreningen inbetalda insatser återbetalas icke vid medlems avgång ur föreningen eller vid föreningens upplösning i vidare mån än medlem vid inbetalningen förbehållit sig. Upplöses föreningen, skola behållna till- gångar, belöpande på insatser, om vilkas återbetalning förbehåll icke gjorts, över- lämnas till stiftelsen Agnes Sundbergs minnesfond.

Hussborg: Skolan äges av Medelpads lantmannaskoleförening 11. p. a. Redogö- relse för föreningen lämnad ovan under lantmannaskolor.

Stöndar: Skolan äges av Offers lanthushållsskoleförening u. p. a. Föreningens ändamål skall vara att befrämja sina medlemmars ekonomiska intresse genom att för Offers lant- och ladugårdsskötareskola tillhandahålla lokaler, jordutrymmen och inventarier, stödja dessa skolors verksamhet och framtida bestånd i orten genom ekonomiska bidrag, att underlätta medellösa lärjungars vistelse vid skolorna medelst billigare län eller kontanta understöd, att göra lant- och ladugårdsskötareskolans arbeten och syften allmänt kända genom publikationer eller föredrag och att i övrigt verka för god elevanslutning till skolorna och gott förhållande mellan dessa skolor och allmänheten samt anslagsgivande myndigheter. Medlemmar erlägga insats, en- skilda personer 2 kr. och korporationer 30 kr., varjämte samtliga medlemmar er- lägga en årsavgift av 1 kr. Av den årliga nettobehållningen å föreningens verksam- het skola minst 5 procent avsättas till en reservfond, och må ej utdelning av vinst göras i vidsträcktare män, än att de återstående tillgångarna överskjuta skulderna med minst två gånger det belopp, som motsvarar insatserna jämte reservfond. Före- ningens styrelse består av 9 ledamöter, som väljas å årssammanträde för två år i sänder. Upplöses föreningen, skola, sedan skulderna blivit guldna, återstående till- gångar överlämnas till styrelsen för Offers lant- och ladugårdsskötareskola, att av denna styrelse förvaltas på så sätt, att årligen räntan utdelas såsom stipendier till medellösa lärjungar vid dessa skolor.

Birka: Skolan äges av stiftelsen Birka folkhögskola. Stiftelsen har till ändamål att genom upprätthållande av en folkhögskola i Jämtland och eventuellt andra med denna skola förenade skolor och anstalter, huvudsakligen inom Jämtlands län sprida en medborgerlig folkbildning, som kan främja kristen, fosterländsk kultur, goda hemförhållanden, lantbrukets och skogsskötselns utveckling samt ekonomiskt väl— stånd i allmänhet. Stiftelsens angelägenheter omhänderhavas av Birka folkhög-

skolas styrelse såsom stiftelsens centralstyrelse. Därest stiftelsens verksamhet anses böra upphöra, skall beslut därom godkännas, förutom av centralstyrelsen, jämväl av landstinget och folkhögskoleföreningen samt fastställas av länsstyrelsen. Frågan huru skall förfaras med stiftelsens tillgångar skall underställas Kungl. Maj:ts pröv-

ning.

Matarengi: Skolan är inrymd i lokaler, som ägas av stiftelsen Tornedalens folk- högskola. Redogörelse för stiftelsen lämnad ovan under lantmannaskolor.