SOU 1938:43

Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk

N 4-0 (;(

oå (- _ Cija

&( 4, IOTQ'

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 19:38:43 JUSTITIEDEPARTEMVENTET

PRO'CESSLAGBEREDNINGENS

FÖRSLAG

'RÄTTEGÄNGSBALK

I

LAGTEXT

STOCKHOLM 1938 '

Statens _offentliga utredningar 1938

Kronologisk fö rteckning

&

. Betänkande angående omorganilsation gv polisskolan

i Stockholm m. 111. Idun. (4),1 .. Förslag till revision av den svensska kyrkohand-

boken. Av E. Eidem. Uppsala, Almo-vist & Wiksell. vij, 303 5. E. . Byggnadsindnstrieni Sverige. 2. Arbetsgivares och

iöntagures inkomster. Idun. vij, 198 s. .'. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslösheten omfattning och växlingar. Idun. vij, 202 s. 5. . Betänkande med utredning och förslag rörande

produktions- och avsättningsförhållandena. inom triidgdrdsniiringen. Marcus. 314 s. Jo.,

. Betänkande1näringsfrdgan. Marcus. 173, 251'5. S. . Betänkande angående barnbekiädnadsbidrag m. m. Marcus. 133, 18' 5. S. 1936 års yrkesskolsakknnniga. Betänkande med för- slag rörande omorganisation av vissa delar av tek- älska. skolan i Stockholm. Hae'ggström. viij,45ås. il E. Utlåtande rörande tlottuns fartygstyper in. in. Norstedt. 71 s. 16.

. Byggnadsindustrien I Sverige. 1. Allmän översikt,

yttranden och förslag. Idun. xvj, 741 s. .. . Riktlinjer för en lagstiftning om ägareförbehnll och

avbotnlningsköp. Av F. Schmidt. Norstedt. 64 s. Ju. . Undersökning av taxeringsutfollet beträffande jord-

bruksfastighet å. landsbygden enligt berednings- näinndernas förslag vid 19398 års allmänna fastig- hetstaxerin'g. erggström. 11.11.

25. Betänkande med förslag till lag om villkorlig f_ri-

26.

27

28.

29.

30

.

' strien. Idun.

31.

32.

33. 34.

givning m. m. Nerstedt. 77 s. Ju. Betänkande med utredning och förslag angående centrala. verkstad'sskoior m. m. Idun. (2), 320 B. E. Betänkende med förslag till trafikförsäkringslag jämte därmed sammanhängande författningar. Nor- stedt. 139 s.J11. " 1936 års järnvägskommitté. Betänkande rörande åtgärder för enhetliggörande av det. svenska järn- vägsnätet. Norstedt. '276 s. K Betänkande med utredning och förslag angående intogning av elever i första. klassen av de allmänna. läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Idun. 216 5. E.

Betänkande Jämte lagförslag angående lärlingsut- bildningen inom hantverket och den mindre indu- 159 &. ll. Försöksutredning beträffande omfattningen av yr- kesmässig godstrafik med automobil eller släpvagn under år 1937. Beckman. 211 s. K. Betänkande med utredning och förslag angående ]begynnelsespraket i realskolan. Baggström. 228 s. Betänkande och förslag rörande den andliga vården inom försvarsväsendet. Beckman. 95 8. Ni. fågeln statliga. cgnahemsverksamheten. Mercus. vill, s 0.

13. Betänkande angående förvärvsarbetande kvinnors ' 35. Betänkande och förslag angående utsträckning av rättsliga ställnsing vid äktenskap och barnsbörd. den årliga. lästlden vid folkskolan m.m. Idun. Marcus. 52 s. S: 102 s. i. 14. Betänkande och förslag angående skolövcrstyiel- 36. Betänkande med förslag rörande djurskyddslag- sens organisation. Baggström. ix, 3965. ). stiftning. Marcus. 151 s. Ju. 15. Betänkande angående 'landsbygdens avfolkning.. 37. Normalbestämmelscr för järnkonstruktioner till Marcus. 208, 90' 5. S. ' byggnadsverk (järnbestämmelser). Tredje omarbe- 16. Betänkande och förslag angående verksamheten tade upplagan. Beckman. 83 5. K. vid kungl. dramatiska teatern, dess förvaltning och 38. Betänkande med förslag till ändringar i arrende- ledning nggström. 78s lagstiftningen. Marcus. 492 5. Ja.

17. Betänkande med förslag8 till lotteriförordning 111. 39. Betänkande med förslag- tillxstatliga. åtgärder för m.Ms;1-cus. 70 s. li. stödjande av privatflygningens utvecklingiSverige.

18. Betänkande med förslag till lag om frivillig pen-- Beckman.1075 K. sionering av i enskild tjänst anställda 111. m. 40. Betänkande medutrednlng ochiörslagrörande stats- Beckmen. 121 s. Ju. bidrag till anordnande av bostäder dt åldringar och 19. Yttrande med socialetiska. synpunkter på. befolk- änko1 i s. k. pensionärshem. Idun. 98 s. ** ningsfrägun. Marcus. 52, 10 5. S. 41. 1936 års upphördskommitté. Betänkande med för- 20. Betänkande angående barnkmbbor och sommar- slog till omorganisation av upphördsväsendct och kolonier m. m.Mmcus.76.(2),16's. S. .- folkbokföringen m.m. Del 2. Folkbokföringon. 21. Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 19.37 Del 1. Marcus. vi, 400 s. Fl. Beckman. 254 s. s. 42. Betänkande med utredning och förslag angående 22. Betänkande med förslag till reformerad hyreslag- '; åtgärder till den svenska. exportnäringcns främv . stiftning. Norstedt. 278s Ju. *. jande. Idun. 118 5.11. 23. Betänkande med förslag 8till lag om enskilda vägar ; 43. Processing-beredningens förslag till rättegångshalk m.m. Beckman. 229 5.11. i 1. Lagtext. Norstedt. vilj. 150 s. Ju. 24. Betänkande med vissa. demografiska utredningar. 44. Processlagberedningens förslag till rilttegdngsbalk. —Mn.rcus. 290 s. Motiv m. m. Norstedt. 619 s. J.

I

_ Anm. Om särskild tryckort ej nngives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra. begynnel- sebokstävema till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiustikdepurtementet. .lo.== =1ordbruksdepnrtementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 aug. statens offentliga utredningen yttre anordning (nr 98) utgivna utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938: 43 JUSTITIEDEPARTEMENTET

PROCESSLAGBEREDNINGENS

FÖRSLAG

TILL

RÄTTEGÅNGSBALK

I

LAGTE'XT

STOCKHOLM 1938 Korven. nox'rnvcnnnnsr. ?. A. nons'rnn'r & sömn 332356

Till KONUNGEN.

Sedan riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts proposition den 6 februari 1931, nr 80, avgivit yttrande rörande huvudgrunderna för en rätte- gångsreform, har Eders Kungl. Maj :t den 12 juni 1931, i samband med an-

mälan av riksdagens skrivelse i ämnet, bemyndigat chefen för justitiedeparte- mentet dels att tillkalla högst tre sakkunniga att inom departementet utarbeta förslag till lagbestämmelser angående rättegångsväsendet och vad därmed sam- manhängde ävensom att förordna sekreterare hos de sakkunniga dels ock att utse högst åtta personer att vid arbetet tillhandagå de sakkunniga med råd i förekommande frågor. På grund av nämnda bemyndigande tillkallades den 18 juni 1931 professorn, juris doktorn Th. Engströmer och hovrättsrådet, nu- mera revisionssekreteraren P. Santesson att inom departementet utarbeta för- slag till lagbestämmelser i ämnet, varjämte till sekreterare hos de sakkunniga förordnades assessorn, numera revisionssekreteraren T. Strandberg. Tillika utsågos följande personer att tillhandagä de sakkunniga med råd, nämligen presidenten K. Schlyter, borgmästaren G. Bissmark, advokaten E. Löfgren, häradshövdingen C. Arhusiander, ledamöterna av riksdagens första kammare P. Gustafsson i Benestad och E. Jonsson i Lycksele samt ledamöterna av riks- dagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen A. Lindqvist och Gr. Persson i Falla.

På. hemställan av chefen för justitiedepartementet har Eders Kungl. Maj:t den 30 september 1932 beslutat, att ifrågavarande lagstiftningsarbete skulle överlämnas åt en beredning, processlagberedningen, bestående av ordförande och två. ledamöter jämte sekreterare samt samtidigt utsett till ordförande f. d. justitierådet N. G'ärde, till ledamöter Engströmer och Santesson samt till sek- reterare Strandberg. .Vid sidan av denna beredning skulle den förut tillkal- lade nämnden fortfarande tillhandagå med råd i förekommande frågor. I be- redningens sammansättning har ägt rum den förändringen, att Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1934 förordnat Strandberg att med bibehållande av sin sekreterarbefattning vara ledamot i beredningen. Dessutom har assessorn E. Söderlund den 22 april 1938 förordnats att från och med den 1 maj samma år tillsvidare tjänstgöra som biträdande sekreterare hos be- redningen.

Beredningen har nu slutfört sitt uppdrag i vad angår utarbetande av för— slag till ny rättegångsbalk; däremot har beredningen ännu icke övergått till behandling av de lagstiftningsfrägor inom olika områden, som sammanhänga med införandet av den nya rättegångsbalken.

Under arbetets gång har beredningen samrått med den för detta ändamål tillkallade nämnden. Sammanträden med nämnden ha hållits: under år 1933 den 30 mars—2 april och den [8—15 december, under år 1934 den 26 novem— ber—1 december, under år 1935 den 2—11 december, under år 1936 den 9—23 november, under år 1937 den 22 november—3 december samt under är 1938 den 31 oktober—3 november. Vid dessa sammanträden ha förslagets olika de- lar genomgåtts och överläggning med nämnden ägt rum. I samband med nämndens sista sammanträde ha nämndens ledamöter avlämnat ett skriftligt uttalande rörande förslaget.

Till beredningen ha för att tagas i övervägande vid dess arbete överlämnats följande framställningar:

1) en av riksdagens justitieombudsman den 22 december 1926 till Eders Kungl. Maj:t avlåten framställning angående åtgärder för bättre tillgodose- ende av vittnens rätt att undfå ersättning för inställelse vid domstol;

2) en av fil. lic., jur. kand. greve Arvid Wachtmeister den 3 juli 1934 till chefen för justitiedepartementet avlåten skrivelse angående vissa vittnespsy- kologiska spörsmål;

3) en av agronomen S. 0. Berg den 19 augusti 1935 till chefen för justitie— departementet avlåten skrivelse angående råttegångsombuds befogenhet att avsäga sig uppdrag att föra parts talan;

4) en av styrelsen för Sveriges advokatsamfund den 6 februari 1936 till Eders Kungl. Maj:t avlåten skrivelse angående åtgärder för stärkande av den för brott misstänktes eller tilltalades försvar under tiden för polisutredningen; samt ;

5) riksdagens skrivelse den 19 juni 1936, nr 339, i anledning av riksdagens år 1935 församlade revisorers berättelse, såvitt angår ändrade bestämmelser rörande uppbörd och utbetalning av nedsatta fullföljdsavgifter och kostnads— ersättningar vid fullföljd av talan mot hovrätts utslag eller beslut.

Beredningen har nedannämnda dagar avgivit underdånigt yttrande i föl- jande frågor:

1) den 16 december 1932 angående en inom justitiedepartementet upprättad promemoria jämte utkast till lag om upphörande av vissa krigsdomstolar;

2) den 30 december 1932 i anledning av en inom justitiedepartementet utar- betad promemoria angående lagstiftning om vissa straffprocessuella tvångs- medel;

3) den 10 januari 1933 i anledning av ett av särskilda inom justitiedepar- tementet tillkallade sakkunniga avgivet betänkande angående reformering av vikariatsystemet vid häradsrätterna;

4) den 24 augusti 1933 i anledning av ett inom justitiedepartementet upp- rättat förslag angående avskaffande av brottmåls ställande under framtiden;

5) den 11 november 1933 i anledning av framställning om uppförande på ordinarie stat av inskrivningsavdelningen i Södra Roslags domsaga;

6) den 22 november 1933 i anledning av ett inom justitiedepartementet upp- rättat förslag till lag om blodundersökning i brottmål;

7) den 29 december 1933 i anledning av ett inom justitiedepartemen- tet upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 % rättegångs- balken;

8) den 26 april 1934 över ett inom justitiedepartementet utarbetat utkast till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 37 och 38 %% rättegångsbalken;

9) den 2 juni 1934 över en inom justitiedepartementet upprättad promemoria jämte utkast till lag med vissa bestämmelser om häradsting och lag om kun- görande av häradsrätts sammanträden;

10) den 15 september 1934 över en inom justitiedepartementet upprättad promemoria jämte utkast till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 1 % rättegångs- balken;

11) den 14 november 1934 över ett av särskilda inom justitie- och socialde- partementen tillkallade sakkunniga avgivet betänkande angående omorganisa- tion av landsfogdetjänsterna ;

12) den 15 december 1934 över en inom justitiedepartementet upprättad pro— memoria jämte utkast till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 februari 1924 angående domstols behörighet i fråga om upptagande av vissa brottmål;

13) den 22 december 1934 angående uppdelning av Svea hovrätt; 14) den 9 januari 1935 över en inom justitiedepartementet utarbetad pro— memoria jämte utkast till lag om upptagande av bevis för bevakande av rät- tighet i utlandet;

15) den 2 oktober 1935 över ett av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag till lag om domkapitel;

16) den 15 november 1935 över en av häradshövdingen Yngve G. Wisén gjord framställning om uppförande på ordinarie stat av inskrivningsavdelning- en i Södra Roslags domsaga;

17) den 21 november 1935 över en av överståthållarämbetet gjord framställ- ning med förslag rörande åklagarväsendet i Stockholm;

18) den 3 januari 1936 över ett inom justitiedepartementet upprättat för- slag till lag om rättegången i vissa tryckfrihetsmål;

19) den 9 januari 1936 över en inom justitiedepartementet utarbetad pro- memoria angående utsträckt användning av muntliga förhör i hovrätt jämte därvid fogade lagförslag;

20) den 1 februari 1936 över en inom justitiedepartementet utarbetad pro— memoria angående överflyttande till domstolsmyndighet av lagsökningsmål och mål om handräckning för fordran jämte därvid fogat lagförslag;

21) den 5 februari 1936 i ärende angående Simrishamns förenande i judici- ellt hänseende med Ingelstads och J ärrestads domsaga;

22) den 14 februari 1936 över en av tillkallade utredningsmän utarbetad promemoria angående omorganisation av landsfiskals— och stadsfiskalsbefatt- ningarna;

23) den 28 maj 1936 över en av Föreningen Sveriges hovrättsdomare gjord framställning rörande lönereglering för hovrättsråd;

24) den 5 november 1936 över en av sakkunniga inom justitiedepartementet verkställd utredning angående revision av bestämmelserna om tingshusbygg- nadsskyldigheten ;

25) den 15 oktober 1938 angående uppdelning av *Göta hovrätt; samt 26) den 9 november 1938 över ett av 1935 års vägsakkunniga avgivet be- tänkande med förslag till lag om enskilda vägar m. m., i vad förslaget avsåge överförande av vägmål från allmän underrätt till ägodelningsrätt.

Härutöver ha för yttrande till beredningen överlämnats: 1) en av sakkunniga inom justitiedepartementet den 8 november 1933 till chefen för nämnda departement överlämnad promemoria angående ordningen för stadsdomartjänsternas tillsättande m. m. jämte däröver avgivna yttran- den; samt

2) en av sakkunniga inom justitiedepartementet under år 1935 upprättad promemoria angående utsträckt möjlighet att återbryta dom i brottmål jämte däröver avgivna yttranden.

De båda sistnämnda frågorna ha upptagits till behandling i beredningens betänkande.

Beredningen får härmed i underdånighet överlämna sitt betänkande med förslag till rättegångsbalk jämte tillhörande motiv och bilagor. Vid betän- kandet är tillika fogat det yttrande rörande förslaget, som avgivits av leda- möterna i den rådgivande nämnden.

Underdånigst

N. GÄRDE.

THORE ENGSTRÖMER. PER SAN TESSON. , HTORE STRANDBERG.

Stockholm den 29 november 1938.

F ö r s 1 a g till Bättegängsbalk.

Härigenom förordnas, att rättegångsbalken i Sveriges rikes lag skall hava följande lydelse:

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Om domstolsväsendet.

1 KAP.

Om allmän underrätta.

lå.

Allmän underrätt är på landet och i stad, som hör till domsaga, häradsrätt samt i annan stad rådhusrätt.

Domsaga utgör ett tingslag; är domsaga mycket vidsträckt eller äro eljest synnerliga skäl därtill, må i domsaga vara två eller flera tingslag. Tingslag är häradsrättens domkrets.

Om indelning i tingslag förordnar Konungen.

25.

Allmän underrätt är första domstol, om ej annat är stadgat.

3 %.

Domsaga förestås av häradshövding. I domsaga skall, om ej annat bestämmes, finnas sekreterare; där skall ock, om göromålen kräva det, som biträdande domare finnas en eller flera asses- sorer. Häradshövding, assessor och sekreterare skola vara lagfarna.

För domsaga skall finnas kansli, som hälles öppet för allmänheten å be- stämda tider.

4 %. I häradsrätt dömer häradshövdingen med nämnd. Häradsrätten vare dock domför utan nämnd vid måls avgörande utan huvudförhandling samt annan

handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn a stället, så ock i tvistemål vid huvudförhandling, som hålles i omedelbart samband med för- beredelsen.

5 %.

I tingslag skola finnas aderton nämndemän. Erfordras flera nämndemän, bestämmer Konungen deras antal.

I nämnd skola sitta minst sju och högst nio. Rör mål allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och är brottet sådant, att målsägande ej finnes, eller hålles syn å stället utom huvudförhandling, vare dock häradsrätten domför med tre i nämnden.

Häradshövdingen fördele efter samråd med nämnden tjänstgöringen mellan nämndemännen. Fördelningen bör ske så, att erforderlig ortskännedom är före- trädd inom nämnden.

6 %.

För tingslag skall å den eller de orter, som Konungen bestämmer, vara tings- ställe.

7 %.

I tingslag skola för huvudförhandling med nämnd å tingsställe årligen å be- stämda tider hållas allmänna ting. Allmänt ting skall med undantag för tiden under häradsrättens ferier hållas varje vecka, om ej annat föranledes av arbetet i domsagan, antalet tingslag eller andra omständigheter. Äro i tingslag flera tingsställen, fördelas tingen mellan dem.

För huvudförhandling i mål, vari häradsrätten är domför med tre i nämnden, skola, om det erfordras, ting hållas å bestämda tider och orter. Ting må hål- las å annan ort än den, där tingsställe är.

Om tingsordning förordnar Konungen.

8 %. Då det för arbetets jämna gång eller eljest finnes erforderligt, äge härads- hövdingen för förhandling, som sägs i 7 %, utsätta särskilt sammanträde samt bestämma tid och ställe för sammanträdet.

9 %.

För annan handläggning än i 7 % sägs skall häradsrätten hålla sammanträde så ofta det för arbetet kräves. Häradshövdingen bestämme tid och ställe för sammanträde.

10 %.

För rättsskipningen i rådhusrätt skola finnas borgmästare och rådmän samt, om göromålen kräva det, en eller flera assessorer. De skola vara lag- farna.

Rådhusrätt må vara delad i avdelningar. Vid rådhusrätt skall finnas kansli, som hålles öppet för allmänheten å be- stämda tider.

. . __ _——4 _-__,______________

11 &.

Rådhusrätt vare domför med tre lagfarna domare. Ej må flera än fyra lagfarna domare sitta i rätten. Rådhusrätt vare dock domför med en lagfaren domare vid måls avgörande utan huvudförhandling samt annan handläggning, som ej sker vid huvudförhandling eller syn å stället, så ock i tvistemål vid huvudförhandling, som hålles i omedelbart samband med förberedelsen. Rör mål ansvar för brott, varå kan följa straffarbete i två år eller därutöver, skall vid huvudförhandling eller syn å stället nämnd hava säte i rätten; finnes, sedan nämnd deltagit, målet ej vara av beskaffenhet, som nu nämnts, vare rätten dock domför med nämnd.

Rådhusrätt, beträffande vilken Konungen meddelat förordnande därom, vare domför med en lagfaren domare, om målet rör allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och brottet är sådant, att måls- ägande ej finnes.

12. %.

I stad med rådhusrätt skola finnas nämndemän till det antal, som Konun- gen bestämmer.

I nämnd skola sitta minst sju och högst nio. Borgmästaren fördele efter samråd med nämnden tjänstgöringen mellan nämndemännen.

13 %.

Rådhusrätt skall för huvudförhandling varje vecka hålla en eller flera all- männa rättegångsdagar samt eljest sammanträda så ofta det för arbetet kräves.

Rådhusrätt skall sammanträda i staden. Sammanträde må ock, om sär-' skilda skäl äro därtill, hållas å annan ort.

14 %.

Om särskild sammansättning av underrätt vid behandling av vissa mål gälle vad därom är stadgat.

15 %.

Till huvudförhandling må ej å samma dag utsättas flera mål, än att de kunna beräknas bliva slutförda under en tid av högst sex timmar. Hinna ej alla sålunda utsatta mål behandlas under dagen eller kräver ett måls hand- läggning mera än en dag, skall sammanträdet pågå under erforderligt antal helgfria dagar i följd.

Om den ordning, i vilken målen skola företagas, och om uppropslista förord- nar Konungen.

16 %.

För förvaring av anhållna eller häktade skall för domsaga å tingsställe eller annan ort, som Konungen bestämmer, så ock i stad med rådhusrätt finnas häkte. Med Konungens tillstånd må häkte vara gemensamt för flera dom-

sagor eller för domsaga och stad. När med hänsyn till häktets belägenhet eller eljest skäl äro därtill, förordnar Konungen särskild häktningsdomare att före åtalet verkställa på rätten ankommande prövning rörande häktning.

17 %. Närmare bestämmelser om underrätts organisation och verksamhet samt dom— sagas förvaltning meddelas av Konungen.

2 KAP. Om hovrätt.

1 %. Hovrätt är överrätt i mål, som fullföljas från allmän underrätt. Den äger tillsyn över de domstolar, som höra under hovrätten.

2 %.

Hovrätt tillkommer att som första domstol upptaga:

1. mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av under- rättsdomare eller annan ämbets- eller tjänsteman, mot vilken åtal för sådant brott enligt lag eller författning skall väckas i hovrätt; samt

2. tvistemål, om parterna skriftligen överenskommit, att tvisten skall upp— tagas omedelbart av hovrätt och att vid hovrättens prövning skall bero, samt tillika, då tvisten rör penningar eller sådant, som kan skattas i penningar, vär- det av det, varom tvistas, överstiger tretusen kronor, dock ej tvist, som avses i 10 kap. 17 % första stycket 1—7.

Är i lag eller författning eljest stadgat, att mål skall upptagas omedel- bart av hovrätt, vare det gällande.

3 %.

I hovrätt skola finnas president samt hovrättsråd och assessorer. De skola vara lagfarna.

Hovrätt skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelning skall be- stå av minst fyra hovrättsråd, av dem en ordförande och en vice ordförande, samt en eller flera assessorer. Presidenten må vara ordförande å. avdelning.

Vid hovrätt skall finnas kansli, som hålles öppet för allmänheten å bestämda tider.

4 %.

Hovrätt vare domför med fyra ledamöter; ledamot äge dock ensam meddela föreläggande om fullständigande av inlaga, förordna om delgivning, inhämta yttrande från myndighet samt fatta beslut, som rör skriftväxling mellan par- terna. Ej må flera än fem sitta i rätten.

Konungen bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avses i första styc- ket, må vidtagas av tjänsteman vid hovrätten.

5 %.

Hovrätt skall sammanträda å. ort, där den har sitt säte. Sammanträde må ock, om särskilda skäl äro därtill, hållas å annan ort.

Sammanträde skall hållas så ofta det för arbetet kräves. Hovrätt, beträffande vilken Konungen meddelat förordnande därom, skall årligen å bestämda tider hålla hovrättsting utom förläggningsorten å viss eller vissa orter inom domkretsen för huvudförhandling i mål från den delen av domkretsen.

6 %.

Rikets hovrätter äro:

Svea hovrätt, varunder höra Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävle— borgs län;

Göta hovrätt, varunder höra Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kal- mar och Skaraborgs län;

Hovrätten över Skåne och Blekinge, varunder höra Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län;

Hovrätten för övre Norrland, varunder höra Västerbottens och Norrbottens län;

Hovrätten för nedre Norrland, varunder höra Västernorrlands och Jämtlands län; samt :d;

Hovrätten för västra Sverige, varunder höra Hallands, Göteborgs och Bo- hus, Älvsborgs och Värmlands län.

7%.

Närmare bestämmelser om hovrätts organisation och verksamhet meddelas av Konungen.

3 KAP. Om högsta domstolen.

1 %. Konungens domsrätt utövas, på sätt regeringsformen stadgar, av högsta domstolen.

2 %. Högsta domstolen är överrätt i mål, som fullföljas från hovrätt. Att i högsta domstolen talan i visst fall må föras mot beslut av advokat- samfundets styrelse, stadgas i 8 kap. 8 %.

3 %. Högsta domstolen tillkommer att som första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av hovrättsdomare eller annan

ämbetsman, mot vilken åtal för sådant brott enligt lag eller författning skall väckas i högsta domstolen.

4%.

Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet.

Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning å olika ti- der gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge vad nu är föreskrivet till- lämpning allenast i det fall, att avdelningen finner den rådande meningen av- vika från dom eller beslut, som senast meddelats.

Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet förekommer å tid, då högsta domstolens alla avdelningar icke äro samlade.

5 %. Då mål avgöres av högsta domstolen i dess helhet, böra, om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltaga i avgörandet.

6 %. I behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Konungen bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avser allenast måls beredande, må vidtagas av nedre justitierevisionen eller tjänsteman vid denna.

7 %.

Förekomma skiljaktiga meningar, huruvida tillstånd, som sägs i 6 %, skall meddelas, vare tillstånd beviljat, om två ledamöter äro ense därom eller i fall, som avses i 54 kap. 11 % första stycket 2, någon ledamot finner tillstånd böra meddelas.

8 %. För högsta domstolen skall vid nedre justitierevisionen finnas kansli, som hålles öppet för allmänheten å bestämda tider. Närmare bestämmelser om nedre justitierevisionens organisation och verk- samhet meddelas av Konungen.

4 KAP.

Om domare.

1 %. Lagfaren domare skall vara svensk medborgare och hava fyllt tjugufem år samt hava avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Ej må den utöva domarämbete, som är omyndig elleri konkurstillstånd. Om kunskapsprov och villkor i övrigt för utövande av domarämbete förord- nar Konungen.

2 %. President i hovrätt, hovrättsråd, häradshövding, borgmästare och rådman

utnämnas av Konungen. Om val av borgmästare och rådman är särskilt stadgat.

3 %.

Assessor i hovrätt förordnas av Konungen. Assessor i domsaga förordnas av Konungen för viss tid. Finnes behovet av biträdande domare stadigvarande, må assessor utnämnas av Konungen. Sekre- terare i domsaga förordnas av hovrätten för viss tid.

Om tillsättning av assessor i rådhusrätt meddelas bestämmelser av Konungen.

4 %. Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för lagfaren domare i hovrätt eller underrätt meddelas bestämmelser av Konungen.

5 %.

Nämndeman utses genom val. Vid val av nämndemän för tingslag utgör varje kommun en valkrets. Un- derstiger antalet nämndemän kommunernas antal, skola angränsande kommu- ner på lämpligt sätt förenas till valkretsar. Två eller flera kommun'er må ock eljest sammanföras till gemensam valkrets, om det finnes erforderligt för att skilda orter eller delar av tingslaget skola bliva behörigen företrädda inom nämnden. Stad må ej med annan kommun förenas till en valkrets. Antalet nämndemän fördelas mellan valkretsarna i förhållande till deras folkmängd; varje valkrets skall dock utse minst en nämndeman. Indelning i valkretsar och antalet nämndemän för varje valkrets bestämmas av rätten.

V id val av nämndemän för stad med rådhusrätt bildar staden en valkrets. Val förrättas på landet å kommunalstämma eller, om kommunalfullmäktige finnas och kommunen utgör egen valkrets, av dem. Äro flera kommuner för- enade till en valkrets, förrättas valet å gemensam kommunalstämma; rätten bestämme, å vilken kommuns stämma valet skall förrättas. I stad förrättas valet av stadsfullmäktige eller, om sådana ej finnas, å allmän rådstuga.

Då nämndeman skall väljas, ankomme i domsaga på häradshövdingen 0th i stad med rådhusrätt på rätten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.

6 %.

Valbar till nämndeman är man eller kvinna, som inom valkretsen äger röst- rätt å kommunalstämma eller vid val av stadsfullmäktige och där har sitt hem- vist samt fyllt tjugufem år. Lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller den som eljest har till yrke att föra andras talan inför rätta må ej vara nämndeman.

Ej må annan vägra att mottaga val som nämndeman än den som fyllt sextio år eller eljest uppgiver giltigt hinder. Den som avgått ur nämnden vare ej skyldig att åter inträda förrän efter sex år.

7%.

Klagan över nämndemansval skall föras hos rätten. Föres klagan, lände va- let dock till efterrättelse, om ej rätten förordnar annat. Rätten pröve, ehuru klagan ej föres, den valdes behörighet.

8 %.

Nämndeman väljes för sex år, dock äge han avgå efter två år. Visar nämn- deman giltigt hinder, må rätten även tidigare entlediga honom. Nämndeman, som fyllt sextio år, äge ock avgå ur nämnden. Upphör nämndeman att vara valbar, vare uppdraget förfallet.

9 %.

Nämndeman, som entledigats eller eljest avgått, vare, om han alltjämt är valbar, skyldig att fortfarande bestrida tjänsten, till dess besked inkommit till rätten, att annan blivit vald, samt att även därefter tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han förut deltagit.

. 10 %.

Är nämndeman av jäv hindrad att tjänstgöra eller uteblir han från rättens sammanträde och kan annan nämndeman ej utan tidsutdräkt infinna sig, äge rättens ordförande till tjänstgöring i nämnden kalla någon, som är valbar till nämndeman för domkretsen.

11l %.

Domare skall, innan han må tjänstgöra, avlägga denna ed: »Jag N. N. lovar och försäkrar inför Gud den allsmäktige och vid hans heliga ord, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Guds och Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släkt- skap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som

saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen av- säges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och upp- riktig domare troget hålla.»

Med Konungens tillstånd må den, som på grund av sin åskådning i reli- giöst hänseende hyser betänklighet mot att avlägga ed, i stället avgiva för- Säkran på heder och samvete av samma innehåll i övrigt, som sägs i första. stycket.

Ed eller försäkran skall avläggas inför domstol eller inför rättens ordfö- rande.

12 %.

De som med varandra äro eller varit gifta eller äro trolovade eller äro i rätt upp- och nedstigande släktskap eller svågerlag eller äro syskon eller äro i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller som stå i adoptivförhållande till varandra, må ej samtidigt sitta som domare i rätten.

13 %.

Domare vare jävig att handlägga mål:

1. om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;

2. om han med part är eller varit gift eller är trolovad eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i den släkt- skap, att den ene är avkomling till den andres syskon eller att de äro syskon- barn, eller i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon eller syskons avkomling eller med någon, från vilkens syskon den andre härstammar, eller om han står i adoptivförhållande till part;

3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;

4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare eller god man för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av sty- relsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan in— rättning, som är part, eller, då kommun, vägdistrikt eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;

5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;

6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;

7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed,

8. om han 1 saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller

9. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba för- troendet till hans opartiskhet i målet.

14 %.

Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna.

Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, så snart ske kan, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den omständighet, varå jävet grun- das, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.

Fråga om jäv mot domare i lägre rätt må ej upptagas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rätten göres av part, som enligt vad i andra stycket stadgats är berättigad därtill, eller talan föres mot beslut, varigenom jävet ogil— lats. Ej må fråga om jäv mot särskild ledamot av nämnd väckas i högre rätt.

15 %.

Sedan fråga om jäv mot domare uppkommit, må han vidtaga allenast sådan åtgärd i målet, som icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och ej inne- fattar avgörande av målet. Åtgärd, som nu sagts, må av domare vidtagas, ehuru han förklarats jävig.

I prövning av jävsfråga må domaren ej deltaga, med mindre rätten utan honom ej är domför och annan domare ej kan utan tidsutdräkt taga säte i rätten.

5 KAP.

Om offentlighet och ordning vid domstol.

1 %.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig. Kan det antagas, att något, som väntas förekomma vid förhandling, är stö- tande" för anständigheten och sedligheten eller att till följd av offentligheten något kan uppenbaras, som med hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hem- ligt för främmande makt, äge rätten förordna, att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar. '

I mål om ansvar för brott, som avses i 21 kap. 10 % strafflagen, må rätten, om målsäganden begär det eller rätten eljest finner det lämpligt, förordna, att förhandling skall hållas inom stängda dörrar. Förhandling, som under för- undersökning i brottmål äger rum vid domstol, skall hållas inom stängda dörrar, om den misstänkte begär det eller rätten finner, att offentligheten skulle vara till men för utredningen.

Förhör med den som är under femton år eller lider av sinnessjukdom, sinnes— slöhet eller annan rubbning av själsverksamheten må hållas inom stängda

dörrar.

a.*,—4.4—PV— " r—x—v- :

Är eljest för särskilt fall föreskrivet, att förhandling må hållas inom stängda.. dörrar, vare det gällande.

2%.

Tillträde till offentlig förhandling må, när rättens ordförande finner skål därtill, vägras den som enligt vad är känt eller må antagas ej fyllt aderton år.

3 %.

Vid förhandling inom stängda dörrar må efter rättens medgivande tjänste- man vid domstolen så ock den som för sin utbildning tjänstgör vid denna vara närvarande. När särskilda skäl äro därtill, må rätten medgiva även annan att närvara vid sådan förhandling.

4%.

Rätten äge förordna, att vad som förekommit vid förhandling inom stängda dörrar icke får uppenbaras.

5 %.

Överläggning till dom eller beslut skall hållas inom stängda dörrar, om rätten ej finner det kunna ske offentligt. Hålles överläggning inom stängda dörrar,. ' må, utom rättens ledamöter, närvara endast sådan rättens tjänsteman. som har att taga befattning med målet. När särskilda skäl äro därtill, må rätten med- giva även annan att närvara vid sådan överläggning.

Avkunnande av dom eller beslut skall ske offentligt. Har förhandling hål- lits inom stängda dörrar, må ock dom eller beslut avkunnas inom stängda dörrar.

6 %.

Är part, vittne eller annan, som skall höras inför rätten, ej mäktig sven- ska språket, må tolk anlitas att biträda rätten. Är den som skall höras döv eller stum och kan ej förhöret lämpligen ske medelst skriftligen avfattade frågor eller svar, må ock tolk anlitas.

Finnes vid rätten allmän tolk för det språk, varom är fråga, skall han an- litas. I annat fall förordne rätten lämplig person att i målet biträda som tolk; rätten äge ock hos länsstyrelsen påkalla biträde för tolks erhållande.

Ej må den anlitas som tolk, vilken till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad.

Om anställande av allmän tolk förordnar Konungen.

7 %.

Den som anställes som allmän tolk eller eljest förordnas att biträda som tolk skall inför rätten avlägga ed, att han efter bästa förstånd skall fullgöra det uppdrag, som lämnats honom.

Angående eds utbytande mot försäkran på heder och samvete gälle vad om vittnesed är stadgat.

8 %.

Till allmän tolk utgår ersättning enligt vad därom är särskilt stadgat. An— nan tolk äge av allmänna medel åtnjuta arvode så ock ersättning för kostnad och tidsspillan efter vad rätten prövar skäligt; i brottmål, vari åklagare för talan, skall ersättningen gäldas av statsverket.

9 %.

På rättens ordförande ankommer att upprätthålla ordning vid rättens sam- manträden och att meddela därför nödiga föreskrifter. Han äger utvisa den som stör förhandlingen eller eljest uppträder otillbörligt så ock för undvikande av trängsel begränsa antalet åhörare irättssalen. Ej må fotografi tagas i rättssalen.

Tränger sig någon, som utvisats, in i rättssalen eller åtlyder någon eljest ej tillsägelse, som meddelats till ordningens upprätthållande, äge rätten för- ordna, att han skall omedelbart tagas i häkte och kvarhållas där, så länge sammanträdet varar, dock ej utöver tre dagar.

6 KAP.

Om domstols protokoll.

lå.

Protokoll skall föras för varje mål särskilt. Över handläggning, som företages av lagfaren domare ensam eller av tjänste— man vid domstolen och ej sker vid sammanträde för förhandling eller vid måls avgörande, vare förande av protokoll ej erforderligt. Vid måls avskrivning, som ej sker i samband med förhandling, erfordras ej heller protokoll.

Rör mål allenast ansvar för brott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och har den tilltalade erkänt gärningen, må i sådant mål i stället för protokoll föras anteckningar enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen.

2 %.

Protokollet skall föras av befattningshavare vid rätten eller lagfaren leda— mot av rätten samt undertecknas av honom. Ordföranden äge, då omständig- heterna föranleda därtill, själv föra protokollet.

Ej må den anlitas som protokollförare, vilken till saken eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Protokollförare skall hava avlagt domared.

3 %. I protokoll skall antecknas: 1. domstolen samt tid och ställe för sammanträdet; 2. rättens ledamöter samt protokollföraren;

._._ --.—e.. a_n" '=v7'—

3. parterna och huruvida de äro tillstädes samt deras ombud eller biträden och i brottmål den tilltalades försvarare;

4. rättegångsfullmakt, som givits muntligen inför rätten;

5. kort beteckning av saken;

6. då förhandling hålles inom stängda dörrar, anledningen därtill;

7. rättens beslut, som ej uppsättes särskilt; samt

8. skiljaktiga meningar, som yppas vid omröstning inom rätten; nämndemans skiljaktiga mening antecknas, allenast om nämnden ensam eller, i rådhusrätt, i förening med någon av de lagfarna ledamöterna bestämt utgången.

4 %.

Protokollet vid muntlig förberedelse skall innehålla:

1. parternas yrkanden och invändningar, ändringar däri samt medgivanden av motpartens yrkanden;

2. kort redogörelse för de omständigheter parterna åberopa jämte motpartens yttrande däröver;

3. uppgift å de bevis parterna vilja åberopa och vad de vilja styrka med varje särskilt bevis; '

4. vilka skriftliga bevis företes; samt

5. vad i övrigt anses nödigt till ledning vid huvudförhandlingen. Har vad enligt första stycket skall antecknas i protokollet upptagits i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll i målet, skall i proto- kollet allenast hänvisning ske.

Vad i denna paragraf stadgas skall i tillämpliga delar gälla beträffande protokoll vid annan förhandling, dock ej huvudförhandling.

5 %.

Protokollet vid huvudförhandling skall innehålla kort redogörelse för för- handlingens gång samt upptaga:

1. parternas yrkanden och invändningar, ändringar däri samt medgivanden av motpartens yrkanden;

2. yrkanden av andra än parter samt huruvida parterna medgiva eller be- strida dessa yrkanden; samt

3. vilka vittnen eller sakkunniga höras och vilka bevis i övrigt förebringas. Har vad enligt första stycket 1 eller 2 skall antecknas i protokollet upp- tagits i inlaga eller annan handling eller förut upptecknats i protokoll i målet, skall i protokollet allenast hänvisning ske.

6 &.

I protokoll skall antecknas utsaga av vittne, sakkunnig, part under sannings- försäkran eller målsägande, då han höres i anledning av åklagarens talan, i den omfattning utsagan kan antagas vara av betydelse i målet, samt vad rätten vid syn å stället iakttager.

Vid förhandling i hovrätt vare ej nödigt att i protokollet antecknas utsaga eller iakttagelse, som nu sagts, med mindre anteckning därav kan antagas bli-

va av betydelse vid fullföljd till högsta domstolen. Ej heller vare sådan an-

teckning nödig vid förhandling i högsta domstolen. 7 %.

Vad part i övrigt anför eller eljest förekommer vid förhandling må ej an- tecknas i protokollet, med mindre särskilda skäl föranleda därtill. Ej må i protokollet upptagas parts utveckling av sin talan i rättsligt hänseende.

8 %. Protokollet över förhandling skall under förhandlingen omedelbart avfattas i slutlig form. Då protokollet är uppsatt, skall vid förhandlingens slut ordfö— randen å protokollet göra anteckning därom.

Utsaga, som enligt 6 % skall antecknas i protokollet, skall genast uppläsas samt den hörde tillfrågas, om han har något att erinra mot avfattningen. Er- inran, som ej föranleder ändring, skall antecknas i protokollet. Därefter må protokollet ej ändras.

95.

Rätten äge förordna, att utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkun- nig skall 1 stället för a t antecknas 1 protokollet upptagas genom stenografi (5 _,_,_T eller på fonetisk väg. 'rmuer & i -' ., __, & 'x Stenograffv utses av rätten. Ej må den anlitas som stenograf, vilken till saken då eller till någondera parten står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet ' ' ' därigenom kan anses förringad. Vad i 5 kap. 7 och 8 %% är stadgat om tolk äge motsvarande tillämpning beträffande stenograf, som utsetts av rätten. Stadgandet i 8 % andra stycket i detta kapitel äge motsvarande tillämpning beträffande utsaga, som upptagits genom stenografi. Vad enligt denna paragraf upptagits skall, så snart ske kan, återgivas i vanlig" skrift och uppteckningen biläggas protokollet. Närmare föreskrifter om upptagande av utsaga enligt denna paragraf med- delas av Konungen.

10 %.

Parternas inlagor och andra handlingar i målet samt rättens protokoll skola jämte avskrift av domen och sådant beslut, som uppsättes särskilt, samman- föras till en akt. I akten skola ock genom anteckning å inlaga eller på annat sätt upptagas kallelser, förelägganden eller andra beslut, som ej intagits ipro— tokoll.

Om rätt för part eller annan att återfå handling, som hör till akten, förordnar Konungen.

11 %.

Vid rätten skall över alla mål föras dagbok, utvisande tiden, då varje mål inkommit, därmed vidtagna åtgärder och tiden för målets avgörande samt, då talan fullföljts, tiden, då anmälan eller inlaga inkommit, och de åtgärder, som vidtagits. Motsvarande anteckning skall göras å akten.

12 %.

Vad i detta kapitel stadgas om protokoll, akt och dagbok i mål skall i till— lämpliga delar gälla även beträffande ärende.

13 %.

Närmare föreskrifter om protokoll och aktbildning samt om dagbok och and- ra förteckningar meddelas av Konungen.

7 KAP. Om åklagare och polismyndighet.

1 %. Allmänna åklagare äro: 1. justitiekanslern; 2. landsfogdar ; samt 3. distriktsåklagare. Hos åklagare, som sägs i första stycket, må finnas biträdande åklagare. Instruktioner för åklagarna utfärdas av Konungen.

2 %. Justitiekanslern är under Konungen högste åklagare och har i denna egen- skap ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket. Under justitiekanslern hava landsfogdarna, envar inom sitt verksamhetsom- råde, ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet.

3 %. Om utnämning av justitiekansler stadgas i regeringsformen. Landsfogde

utnämnes av Konungen. Om tillsättning av andra åklagare meddelas föreskrif- ter i de för dem gällande instruktionerna.

4 %.

Allmän åklagare vare vid underrätt landsfogde eller distriktsåklagare ; vid hovrätt justitiekanslern i mål, som enligt 2 kap. 2 % första stycket 1 upptages omedelbart av hovrätten, och i annat mål landsfogde eller distrikts- åklagare; samt

vid högsta domstolen justitiekanslern. Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åkla- gartalan där, efter justitiekanslerns förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

5%.

Justitiekanslern så ock landsfogde må övertaga uppgift, som tillkommer lägre åklagare. Justitiekanslern äge även förordna extra åklagare att föra talan vid underrätt eller hovrätt eller, då talan fullföljts allenast av enskild part, vid högsta domstolen.

Biträdande åklagare må i den omfattning, som bestämmes i instruktion, ut- föra uppgift, som tillkommer åklagare, hos vilken han är anställd. Väckande eller fullföljande av åtal i högsta domstolen må dock ej beslutas av annan än justitiekanslern.

6 %.

Föreligger för allmän åklagare beträffande visst brott omständighet, som skulle utgöra jäv mot domare, må han ej taga befattning med förundersökning eller åtal för brottet. Jäv må ej grundas å åtgärd, som åklagaren vidtagit å tjänstens vägnar, eller gärning, som förövats mot honom i eller för hans tjänst.

Ehuru åklagare är jävig, äge han vidtaga åtgärd, som ej utan fara kan upp- skjutas.

Fråga om jäv mot åklagare prövas av hans närmaste förman; jäv mot justi— tiekanslern prövas av honom.

7 %. Vad i detta kapitel är stadgat om landsfogde skall i fråga om Stockholm avse förste stadsfiskalen.

8 %. Om särskilda åklagare gälle vad om dem är stadgat. Ej må annan särskild åklagare än justitieombudsmannen eller militieom- budsmannen i högsta domstolen väcka åtal eller fullfölja väckt åtal.

9 %.

Med polismyndighet avses i denna balk, förutom åklagare, som har befatt- ning med polisväsendet, i stad, där polismästare finnes, polismästaren och befattningshavare i befälsställning vid polisväsendet, vilken enligt den för ho— nom gällande instruktionen äger handla i polismästarens ställe, samt i annan stad, där åklagaren icke har befattning med polisväsendet, den som närmast under polischefen har inseende över polisväsendet.

8 KAP.

Om advokater.

1 %.

För riket skall finnas ett allmänt advokatsamfund. Stadgar för samfun— det fastställas av Konungen.

Advokat är den som är ledamot av samfundet.

8 kap. Om advokater. 17 2 %.

Till ledamot av advokatsamfundet må antagas allenast den som är svensk medborgare, äger hemvist inom riket och fyllt tjugufem år samt avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrives i samfundets stadgar. Han skall hava gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att utöva advo- katverksamhet.

Ej må den antagas till ledamot, som är omyndig eller i konkurstillstånd eller som varit i konkurstillstånd och ej visat, att han är fri från borgenärernas krav.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot; ej heller den som eljest är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än ad- vokat, med mindre advokatsamfundets styrelse medgiver undantag.

€3 %.

Ansökan om inträde i advokatsamfundet prövas av dess styrelse.

4 %.

'Vid utövande av sin verksamhet skall advokat redbart och nitiskt utföra honom anförtrodda uppdrag och i allt iakttaga god advokatsed.

Verksamhet som advokat må icke bedrivas under form av aktiebolag och ej heller i bolag med annan än advokat, med mindre advokatsamfundets styrelse medgiver undantag.

Det åligger advokat att hålla penningmedel och andra tillgångar, som till- höra hans huvudmän, skilda från vad honom tillhör.

5%.

Advokat vare skyldig att, om offentlig försvarare för misstänkt eller biträde åt part, som åtnjuter fri rättegång, ej kan erhållas efter frivilligt åtagande, vid domstol i det län, inom vilket han har sitt kontor, mottaga förordnande som försvarare eller biträde.

6 %.

Tillsyn över advokatväsendet utövas av advokatsamfundets styrelse; den har att tillse, att advokat såväl vid utförande av talan inför domstol som i sin övriga verksamhet fyller de plikter, som åvila honom. Advokat vare skyl- dig att lämna styrelsen de uppgifter, som erfordras för denna tillsyn.

Justitiekanslern äge att hos styrelsen påkalla åtgärd mot advokat, som åsi- dosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara advokat.

7 %. Advokat, som i sin verksamhet uppsåtligen gör orätt eller som eljest förfar oredligt, skall av advokatsamfundets styrelse uteslutas ur samfundet. Aro omständigheterna mildrande, äge styrelsen i stället tilldela honom varning.

Asidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honom som advokat, äge styrelsen meddela honom varning eller erinran. Äro omständigheterna syn— nerligen försvårande, må styrelsen utesluta honom ur samfundet..

Upphör advokat att vara svensk medborgare eller flyttar han ur riket eller inträder beträffande advokat sådan omständighet, att han enligt 2 % andra. eller tredje stycket icke må antagas till ledamot av samfundet, vare han skyl- dig att genast utträda; gör han det ej, förordne styrelsen om hans uteslutning.

Styrelsen äge förordna, att beslut, varigenom någon uteslutits ur samfun- det, genast skall gå i verkställighet.

8 %.

Har advokatsamfundets styrelse avslagit någons ansökan om inträde i sam— fundet eller uteslutit någon därur, må han föra talan mot beslutet. Mot sty- relsens beslut i fråga, som avses i 7 %, må talan föras av justitiekanslern.

Talan skall föras genom besvär till högsta domstolen.

9 KAP. Om straff och vita.

1 %. Part, som mot bättre vetande inleder eller föranleder rättegång i tvistemål, straffes med dagsböter.

2 %. Föres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, dömes han till dagsböter; är det överrätts dom eller beslut, vare straffet lägst tjugufem dags- böter.

3%.

Söker part i tvistemål eller målsägande i brottmål genom påståenden eller invändningar, som äro uppenbart ogrundade, eller genom innehållande av bevis eller annan otillbörlig åtgärd förhala rättegången, straffes han med dagsböter. Vad nu sagts om part gälle ock intervenient, även om han ej äger ställning av part.

4%.

Vad i 1—3 %% är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande ställ- företrädare så ock ombud eller biträde.

5%.

Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller tager foto- grafi i rättssalen eller vägrar att efterkomma föreskrift, som meddelats till ordningens upprätthållande, eller som muntligen vid sammanträde eller i rätte-

gångsskrift uttalar sig otillbörligt eller eljest kränker domstolens värdighet, straffes med böter.

6 %. Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsledarens förordnande icke får uppenbaras, straffes han med dagsböter.

7 %. Rätten äge, om part eller annan finnes vid förhandling böra komma till- städes eller infinna sig personligen, förelägga vite; är särskild föreskrift om föreläggande meddelad, vare den gällande.

8 %.

Då enligt denna balk vite förelägges part eller annan, bestämme rätten vitet till belopp, som med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden och omständig- heterna i övrigt kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet. Vite må ej bestämmas under fem kronor eller över femtusen kronor. Har vite ut— dömts och förelägger rätten nytt vite, må vitet bestämmas till högre belopp, dock ej över tiotusen kronor. Vitesföreläggande skall delgivas den som föreläggan- det avser.

Vite må ej föreläggas, då straff är utsatt. Ej heller må vite föreläggas kronan.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, må vitet ej utdömas.

9 %. Är i denna balk straff utsatt i böter, dock ej dagsböter, vare lägsta bötes- straff fem kronor och högsta trehundra kronor. Böter och viten, som ådömas enligt denna balk, tillfalla kronan.

ANDRA AVDELNINGEN.

Om rättegången i allmänhet.

I. Om rättegången i tvistemål.

10 KAP.

Om laga domstol.

"1 %.

Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Är svaranden mantalsskriven å ort inom riket, anses den orten som hans hemvist.

Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han. uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig.

2 %.

Bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning— sökes i tvistemål i allmänhet där styrelsen har sitt säte eller, om säte för sty- relsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag sam— ma vare i fråga om kommun, vägdistrikt eller annan sådan menighet.

Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara i tvistemål i allmän—- het.

Kronan sökes där den myndighet, som har att bevaka talan i målet, har sitt säte.

3%.

Den som icke äger känt hemvist inom riket må i tvist rörande betalnings— skyldighet sökas där honom tillhörig egendom finnes. Rör tvisten lös egen- dom, må han sökas där egendomen finnes.

Fordran, som grundas å löpande skuldebrev eller annan handling, vars före- teende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där handlingen— är. Annan fordran anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Är pant ställd för fordringen, må denna anses finnas där panten är.

4 %. Har den som icke äger känt hemvist inom riket här ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld, må han i tvist därom sökas där förbindelsen ingicks eller gälden uppkom.

5 %. Den som idkar jordbruk, gruv- eller fabriksdrift, hantverk, handel eller an— nan dylik rörelse med fast driftställe må i tvist, som uppkommit omedelbart på grund av den rörelsen, sökas där driftstället är.

6 %. Har någon ingått förbindelse eller eljest ådragit sig gäld å ort, där han mera varaktigt uppehåller sig, må han, medan han befinner sig å orten, för sådan förbindelse eller gäld sökas där. Lag samma vare i fråga om gäld, som någon vid tillfällig vistelse å annan ort ådragit sig för kost, bostad eller dylikt.

7%.

Tvist på grund av förmyndares eller god mans förvaltning må väckas vid den rätt, där förmynderskapet eller godmanskapet är eller senast varit in- skrivet, eller ock vid rätten i den ort, där förvaltningen förts.

Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, må tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvaltningen förts.

8 %. Talan på grund av skadegörande handling må väckas vid rätten i den ort, där handlingen företogs. Företags handlingen å orter under skilda domstolar, må talan väckas vid envar av dem.

9 %.

Tvist om arv eller testamente eller om bodelning mellan arvingar och efter- levande make skall upptagas av den rätt, där den döde skolat svara i tviste- mål i allmänhet.

Tvist om bodelning mellan makar i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad skall upptagas av den rätt, där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet, eller, om mannen ej är skyldig att i sådant mål svara vid svensk domstol, där hustrun svarar i sådant mål.

Finnes i mål, som avses i denna paragraf, ej behörig domstol enligt vad nu är sagt, upptages målet av Stockholms rådhusrätt.

10 %.

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till ser- vitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendo- men skall upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag samma vare, då tvisten rör skyldighet för ägare eller innehavare av egendomen att full- göra något, som åligger honom i denna egenskap, eller, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits, arrende, hyra, hävd, byggnads underhåll, nybyggnad eller annat dylikt.

Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastig- heter under skilda domstolar, skall tvisten upptagas av den rätt, under vilken huvuddelen ligger.

11 %. Vid domstol, som sägs i 10 %, må ock väckas: 1. tvist om köpeskilling för fast egendom eller annat dylikt anspråk på grund av överlåtelse av äganderätt till egendomen; 2. talan mot ägare av fast egendom om skyldighet att personligen svara för gäld, för vilken egendomen utgör pant, om betalning samtidigt sökes ur egen- domen;

3. tvist om skada eller annat intrång å fast egendom; 4. talan om ersättning för arbete, som utförts å fast egendom; eller 5. talan om ersättning för det någon brustit åt hemul angående fast egen- dom. 12 %.

Som fast egendom anses även byggnad å annans grund samt gruva och för gruvdrift avsedd byggnad eller anläggning.

13 %. Tvist angående ombudsarvode eller annat dylikt anspråk på grund av rätte- gång må väckas vid den rätt, som först dömt i målet.

14 %.

Käromål mot flera svarande må väckas vid den rätt, där någon av dem en— ligt vad förut i detta kapitel är stadgat har att svara, om det sker samtidigt och käromålen stödja sig på väsentligen samma grund. Är saken sådan, att endast en dom kan givas mot alla, som hava del i saken, må talan ock väckas vid den rätt, där någon av dem har att svara.

Genkäromål upptages av den rätt, som upptagit huvudkäromålet. Talan, som avses i 14 kap. 4 eller 5 %, upptages av den rätt, som upptagit huvudmålet.

Fordran, som åberopas till kvittning, prövas av den rätt, som ägt döma Över genkäromål angående samma fordran.

15 %. Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, vare den utan verkan.

16 %.

Har skriftligt avtal slutits därom, att uppkommen tvist eller framtida tvist, härflytande ur angivet rättsförhållande, må väckas vid viss domstol eller att för tvisten viss domstol ensam skall vara behörig, lände det till efterrättelse, om ej annat är stadgat.

17 %.

Ej vare på grund av vad i detta kapitel stadgas rätten behörig att upptaga tvist, om

1. tvisten skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän;

2. tvisten skall väckas vid viss underrätt, som enligt lag är ensam behörig att upptaga sådan tvist;

3. tvist, som enligt lag må upptagas allenast av rådhusrätt, väckes vid hä- radsrätt ;

4. tvist, som avses i 9 eller 10 % eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, väckes vid annan domstol;

5. fråga är om äktenskapsmål;

6. tvisten angår utmätt lös egendom eller giltigheten av lösöreköpsavhand- ling och enligt lag skall upptagas av rätten i den ort, där egendomen finnes; eller

7. tvisten är av beskaffenhet att kunna utan stämning upptagas av domstol. Ej heller må på grund av vad i detta kapitel stadgas talan väckas vid dom- stol av annan ordning än den som för tvistens upptagande är i lag föreskriven; fråga om kvittning må dock upptagas i högre rätt.

18 %.

Är rätten av annan grund än i 17 % sägs obehörig att upptaga tvist, som där väckes, skall tvisten dock anses väckt vid rätt domstol, om ej svaranden i rätt tid gjort invändning om domstolens behörighet eller uteblivit från första inställelsen eller, då förberedelsen är skriftlig, underlåtit att inkomma med svaromål. Har svaranden uteblivit eller underlåtit att inkomma med svaro— mål, skall kärandens uppgift om de omständigheter, som betinga domstolens behörighet, tagas för god, om svaranden erhållit del därav och anledning ej förekommer, att den är oriktig.

19 %.

Har lägre rätt upptagit tvist, må fråga om rättens behörighet ej upptagas av högre rätt, med mindre frågan dit fullföljes av part, som är berättigad därtill, eller ock tvisten är sådan, att den skall upptagas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol eller omedelbart av högre rätt eller enligt lag eller författning skall omedelbart prövas av skiljemän.

20 %.

Meddelas i högre rätt beslut, varigenom lägre rätt förklaras icke vara be- hörig att upptaga mål, som där väckts, äge den högre rätten på yrkande av part hänvisa målet till lägre rätt, som finnes behörig.

Hava skilda domstolar genom beslut, som vunnit laga kraft, funnits obe- höriga, äge högsta domstolen, om någon av dem finnes behörig, på ansökan av part hänvisa målet till den domstol, av vilken målet bort upptagas.

21 %.

Hava i lag eller författning givits avvikande bestämmelser om laga domstol, vare de gällande.

E ! 11 KAP.

Om part. 1 %.

Envar kan vara part i rättegång. Råder ej parten över det, varom tvistas, eller rör tvisten rättshandling, som han ej själv äger ingå, föres talan av den som är partens ställföreträdare. Om talan på grund av skadegörande handling äge vad i 20 kap. 14 % och 21 kap. 1 % första stycket stadgas motsvarande tillämpning.

2 %. Bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, kan vara part i rätte-

gång. Lag samma vare i fråga om kronan samt kommun, vägdistrikt eller annan sådan menighet. För part, som nu sagts, föres talan av den som är partens ställföreträdare.

3 %. Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, äge dock föra talan här i riket, om han enligt svensk lag är behörig därtill.

4 %. Bevis, att den som i rättegång uppgives vara part eller vill föra talan som part eller ställföreträdare för part är behörig därtill, må ej fordras, med mindre anledning förekommer, att brist är för handen.

55.

Part skall vid huvudförhandling i underrätt infinna sig personligen, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid huvud- förhandling i hovrätt eller högsta domstolen vare part skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen. I underrätt skall part ock infinna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid annan förhandling än nu nämnts vare part skyldig att infinna sig personligen, om rätten finner det er- forderligt. Skall part höras under sanningsförsäkran, vare han skyldig att in- finna sig personligen.

Vad nu sagts om parts skyldighet att infinna sig personligen gälle ock parts ställföreträdare. Äro flera ställföreträdare, äge rätten bestämma, vil- ken eller vilka skola infinna sig. Äger part ej själv föra sin talan, vare han dock skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen.

12 KAP. Om rättegångsombud.

lå.

Parts talan må föras genom ombud. Om skyldighet för part att infinna sig personligen stadgas i 11 kap. 5 %.

2 %.

Såsom ombud må ej brukas annan än advokat eller den som rätten eljest med hänsyn till redbarhet, insikter och erfarenhet finner lämplig. Ombud skall vara svensk medborgare med hemvist inom riket. Ej må den vara ombud, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

3 %.

Lagfaren domare i eller rättsbildad befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman må ej vara ombud, med mindre Ko- nungen för visst mål giver lov därtill.

Ej må nämndeman vid den domstol han tillhör föra annans talan.

4 %.

Står någon till domare, som vid målets behandling är ledamot av rätten, i sådant förhållande, som avses i 4 kap. 12 %, må han ej brukas som ombud i målet. Ej heller må någon brukas som ombud i sak, varmed han tagit befatt- ning som domare eller befattningshavare vid domstol eller som ombud för mot- parten.

5 %.

Visar ombud oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller finnes han eljest olämplig, skall rätten avvisa honom som ombud i målet. Är ombudet advokat, skall rätten tillika hos advokatsamfundets styrelse göra anmälan angående om- budets förhållande; är han ej advokat, äge rätten förklara honom obehörig antingen för viss tid eller tills vidare att brukas som ombud vid den rätten.

6 %.

Avvisas ombud, skall rätten, om ej parten är tillstädes och själv vill föra sin talan, förelägga parten att för sig ställa ombud, som kan godkännas. Un— derlåter parten det och infinner han sig ej personligen, skall han anses som utebliven.

7 %.

Gör någon, som ej må vara ombud, i rättegång gällande å honom över- låtet anspråk och finnes sannolikt, att överlåtelsen skett, för att han skall kunna föra talan i målet, skall rätten förelägga honom att för sig ställa ombud. Underlåter han det, skall han anses som utebliven.

8 %. Vill part föra talan genom ombud, skall han giva ombudet fullmakt muntli- gen inför rätten eller ock skriftligen. Skriftlig fullmakt skall vara egenhändigt undertecknad av parten.

9 %.

Skriftlig fullmakt skall företes i huvudskrift, när ombudet första gången vid rätten för talan i målet.

Är, då fullmakt skall företes, sådan icke tillgänglig, skall rätten giva om- budet tid att förete den; vad nu sagts gälle ej i fråga om vade— eller missnöjes- anmälan. Finnes uppskov olägligt, må rätten fortsätta med handläggningen av målet, dock utan att däri meddela dom eller slutligt beslut. Utfärdas full- makt, skall behörigheten anses innefatta vad ombudet tidigare åtgjort i rätte- gången. 3—332356 I

Finner rätten ovisst, huruvida parts underskrift å fullmakt är riktig, må rätten medgiva anstånd för ovisshetens undanröjande. Skriftlig fullmakt skall i huvudskrift eller styrkt avskrift bifogas akten.

10 %.

Har innehållet i skriftlig fullmakt överbringats genom telegraf eller tele- fon enligt vad därom är föreskrivet, vare uppteckning därav gällande som fullmakt; fullmakten skall dock, om rätten finner det erforderligt, företes i huvudskrift för rätten vid påföljd att uppteckningen eljest anses ogill som fullmakt.

Närmare föreskrifter om överbringande av fullmakt genom telegraf eller telefon givas av Konungen.

11 %.

Såsom fullmakt för kronan eller kommun, vägdistrikt eller annan sådan menighet eller allmän inrättning gälle i behörig ordning utfärdat förordnande eller utdrag av protokoll över beslut, varigenom ombud förordnats. För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning må av protokollförare styrkt utdrag av protokoll över sådant beslut gälla som full- makt.

12 %.

Fullmakt skall innehålla ombudets namn. Ej må fullmakt ställas till inne— havaren.

Fullmakt skall avse visst mål eller rättegång i allmänhet. Vill part meddela fullmakt allenast för viss domstol eller särskilt rättegångstillfälle, skall det angivas i fullmakten. Muntlig fullmakt gälle allenast i det mål, vari den givits.

13 %.

Ombud må ej sätta annan i sitt ställe, med mindre parten givit lov därtill. Äger ombud sätta annan i sitt ställe, må även den, som av ombudet be- myndigats, överlåta åt annan att föra partens talan, om ombudet givit lov därtill.

14 %.

På grund av fullmakt äge ombudet behörighet att å partens vägnar angående saken '

1. väcka talan samt påkalla åtgärd, även om åtgärden ankommer å annan myndighet än rätten;

2. mottaga delgivning av inlagor och andra handlingar, dock ej föreläg- gande för parten att infinna sig personligen;

3. företaga alla handlingar för utförande av partens talan samt avgiva svaromål å alla mot parten framställda yrkanden;

4. avstå från yrkande, som framställts av part, och medgiva motpartens yr- kande;

5. ingå förlikning;

6. söka verkställighet av rättens dom; samt

7. uppbära parten tillerkänd ersättning för rättegångskostnad. Ej må på grund av fullmakt, som avser rättegång i allmänhet, ombudet väcka talan eller mottaga stämning angående sak, varom förlikning ej är till- låten.

Avser fullmakt allenast viss domstol, äge ombudet vid den domstolen samma behörighet, som sägs i första stycket; ombudet äge ock anmäla missnöje eller vad mot beslut eller dom, som meddelas av domstolen.

Gäller fullmakt allenast särskilt rättegångstillfälle, äge ombudet vid det rättegångstillfället samma behörighet, som sägs i första stycket 2—5 ; ombudet äge ock anmäla missnöje eller vad mot beslut eller dom, som då meddelas.

15 %.

I ombuds behörighet enligt 14 % må inskränkning ske, allenast såvitt an- går ombudets rätt att väcka talan, att mottaga delgivning av stämning, att ingå förlikning eller att söka verkställighet av rättens dom. Inskränkning, som icke skett i fullmakten, vare ej gällande mot rätten och motparten, innan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skriftligen.

16 5.

Är rättegångsfullmakt ej så avfattad som sägs i 12 & eller innehåller den annan inskränkning i ombudets behörighet, än som enligt 15 % är tillåten, skall rätten förelägga parten att avhjälpa felet. Avhjälpes ej felet, må fullmak- ten icke gälla.

17 %.

Rättegångshandling, som ombud i partens närvaro företagit, vare utan ver- kan mot parten, om han genast gör gensaga däremot.

18 %.

Fullmakt kan av parten när som helst återkallas. Vill ombud avsäga sig partens talan, åligge honom att på grund av full- makten bevaka partens rätt, till dess denne hunnit vidtaga åtgärd för utföran— de av sin talan.

Mot rätten och motparten vare återkallelse eller avsägelse ej gällande, in- nan den bragts till deras kännedom muntligen inför rätten eller ock skrift— ligen.

19 %.

Dör parten eller förlorar han rådighet över det, varom tvistas, upphör icke därmed fullmakten att gälla; rätten skall dock, när anledning förekommer där- till, om rättegången underrätta dödsboet eller partens ställföreträdare.

Har fullmakt givits av parts ställföreträdare och upphör sedan hans behö- righet, vare fullmakten dock gällande.

20 %.

Den som uppträder som ombud svarar för att han äger behörighet därtill och vare, om han ej förmår styrka, att han handlat efter fullmakt eller att rättegångshandling, som han företagit, blivit av parten godkänd eller ändock är gällande mot parten, skyldig att ersätta motparten eller annan den kostnad, som i rättegången uppstått genom att vad han företagit ej är bindande för par- ten. Om skyldighet att ersätta annan skada äge vad om fullmakt i allmänhet är stadgat motsvarande tillämpning.

21 %.

Vad i detta kapitel stadgas om ombud, som äger föra parts talan, gälle i tillämpliga delar beträffande ombud för vidtagande av särskild åtgärd.

22 %.

Part äge vid utförande av sin talan anlita biträde. Om rättegångsbiträde gälle vad i 2—5 %% stadgats.

23 %.

Har någon allmän fullmakt att förvalta annans egendom eller eljest hand- hava annans angelägenheter och är han på grund därav tillika behörig att föra huvudmannens talan inför rätta, gälle om sådant ombud vad om ställ- företrädare är stadgat.

24 %.

Är i lag eller författning särskild föreskrift meddelad om behörighet att föra annans talan, vare den gällande.

13 KAP.

Om föremål för talan och talans väckande.

1 %.

Talan om åläggande för svaranden att fullgöra något må upptagas till pröv- ning, ehuru tiden för fullgörelsen ej inträtt, då målet avgöres, om

1. fråga är om tid efter annan återkommande fullgörelser, som ej bero av redan lämnat eller framtida vederlag, och någon av dem är förfallen;

2. skyldigheten att fullgöra inträder, först då annan förpliktelse, varom talan väckts i målet, ej fullgöres;

3. fråga är om ränta, till dess betalning sker, å förfallen fordran eller om annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudförpliktelsen;

4. för käranden är av vikt, att fullgörelse sker å rätt tid, samt särskild an- ledning förekommer, att svaranden kommer att undandraga sig sådan fullgö- relse; eller

5. sådan talan i annat fall än nu sagts enligt lag må väckas.

2 %. Talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhållande består eller icke be- står, må upptagas till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder käranden till förfång.

Beror sakens prövning av frågan, huruvida visst rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna, består eller icke består, må ock talan om fastställelse därav upptagas.

Är i lag eljest stadgat, att fastställelsetalan i visst fall må upptagas, vare det gällande.

3 %.

Väckt talan må icke ändras. Käranden äge dock

1. på grund av omständighet, som inträffat under rättegången eller först då blivit för honom känd, kräva annan fullgörelse än den, varom talan väckts;

2. yrka fastställelse enligt 2 % andra stycket; samt

3. kräva ränta eller annan tilläggsförpliktelse, som följer av huvudför- pliktelsen, så ock eljest framställa nytt yrkande, såvitt det stöder sig på vä- sentligen samma grund.

Väckes yrkande, som avses i 2 eller 3, sedan målet företagits till huvudför- handling, och kan yrkandet ej utan olägenhet prövas i målet, må det avvisas. Ej må sådant yrkande väckas i högre rätt.

Såsom ändring av talan anses icke, att käranden beträffande samma sak in- skränker sin talan eller, utan att saken ändras, åberopar ny omständighet till stöd för sin talan.

4 %.

Talan skall väckas genom stämning, om ej annat är stadgat; Vill käranden enligt 3 % ändra sin talan, må det ske muntligen inför rätten eller ock skriftligen. Svaranden skall erhålla del därav.

Talan skall anses väckt, då ansökan om stämning inkom till rätten, eller, om stämning ej erfordras, då talan framställdes inför rätten.

5 %.

Återkallar käranden sin talan, sedan svaranden ingått i svaromål, och är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, skall, om svaranden yrkar det, målet dock prövas.

Är saken ej sådan, som i första stycket sägs, och återkallar käranden, sedan dom fallit, utan svarandens samtycke sin talan, vare återkallelsen utan verkan.

6 %. Ej må ny talan angående fråga, varom redan är rättegång mellan samma parter, upptagas till prövning.

7%.

Överlåter käranden det, varom tvistas, å annan, må denne utan ny stämning övertaga kärandens talan i målet sådan denna vid hans inträde i rättegången

är; om överlåtarens skyldighet att svara för rättegångskostnad gälle vad i 18 kap. 10 % stadgas.

Sker överlåtelse å svarandens sida, må den, å vilken överlåtelsen skett, i sva- randens ställe inträda i målet, om käranden samtycker därtill.

Har överlåtelse, som nu sagts, å någondera sidan ägt rum, vare den, å vil— ken överlåtelsen skett, på motpartens yrkande skyldig att efter kallelse inträda som part i rättegången.

14 KAP.

Om förening av mål och tredje mans deltagande i rättegång.

1 %. Väcker någon samtidigt flera käromål mot samme svarande, skola de hand- läggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

2 %. Har samtidigt en kärande väckt käromål mot flera svarande eller flera kä-

rande mot en eller flera svarande, skola målen handläggas i en rättegång, om de stödja sig på väsentligen samma grund.

3 %.

Vill svaranden till gemensam handläggning väcka talan mot käranden an— gående samma sak eller sak, som har gemenskap med denna, eller rörande fordran, som kan gå i avräkning mot kärandens, och sker det före huvudför- handlingen, skola målen handläggas i en rättegång. Käromål, som sålunda förenats med huvudkäromålet, är genkäromål. ;

4%.

Vill någon, som ej är part i rättegången, till gemensam handläggning väcka ; talan mot båda parterna eller endera om det, varom tvistas, och sker det före * huvudförhandlingen, skola målen handläggas i en rättegång. ? l l l 5 %.

Vill part, om han tappar saken, mot tredje man framställa återgångskrav eller anspråk på skadestånd eller annat dylikt, äge han, innan målet företages till huvudförhandling, till gemensam handläggning med det målet väcka sin talan mot tredje man. Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, om tredje man i anledning av den utgång saken kan få mellan parterna vill mot någon av dem eller båda väcka talan angående sådant anspråk.

Om väckande av talan mot tredje man i samband med klander av fång till fast egendom är särskilt stadgat.

6 %. Mål mellan samma eller olika parter må även i annat fall än nu sagts hand— läggas i en rättegång, om, det är till gagn för utredningen. När skäl äro där— till, må de åter särskiljas—.

7 %. Ej må i fall, som avses i 1—6 %%, mål förenas, med mindre för målen samma domstol är behörig och samma rättegångsform tillämplig.

8 %. Äro å någondera sidan flera parter, vare envar av dem i förhållande till motparten att anse som självständig part. Är saken sådan, att endast en dom kan givas för alla, som hava del i saken, skall rättegångshandling, som en medpart företager, gälla till förmån för de öv- riga, även om den strider mot deras handlingar.

9 %. Påstår någon, som ej är part i rättegången, att saken rör hans rätt, och visar han sannolika skäl för sitt påstående, äge han som intervenient å endera sidan deltaga i rättegången.

10 %.

Vill någon deltaga i rättegång som intervenient, skall han hos rätten göra ansökan därom. Över ansökan skola parterna höras. Om skäl äro därtill, må förhandling äga rum med parterna och sökanden. Rätten meddele, så snart ske kan, beslut över ansökan.

11 %.

Intervenient äge företaga rättegångshandling, som står öppen för parten ; han må dock ej ändra partens talan eller eljest företaga handling, som strider mot partens, eller annorledes än jämte parten fullfölja talan mot dom eller beslut.

Är på grund av rättsförhållandets natur eller eljest dom gällande för och mot intervenienten, som om den meddelats i rättegång, däri han varit part, äge han dock ställning av part i rättegången.

12 %. Menar part, att någon kan som intervenient deltaga i rättegången, äge han kungöra honom rättegången med anmaning att inträda däri. Den, för vilken rättegång kungjorts, äge i sin ordning kungöra den för an- nan, som han menar kunna inträda i rättegången. Om skyldighet för part att i vissa fall kungöra rättegång är särskilt stadgat.

13 %. Kungörande av rättegång sker genom delgivning av skriftlig inlaga. Inla- gan skall även delgivas motparten. I inlagan skola saken och grunden för åt- gärden angivas.

15 KAP.

Om kvarstad, skingringsförbud och annan handräckning.

1 %.

Har part, som i rättegång yrkat betalning för fordran, visat sannolika skäl för sin talan och kan skäligen befaras, att motparten genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att gälda vad genom domen kan antagas komma att åläggas honom, må kvarstad läg- gas å så mycket av hans lösa egendom, som svarar mot skulden, eller ock, om detär tillfyllest, egendomen ställas under förbud att säljas eller skingras. Skingringsförbud må ock meddelas å fast egendom, som tillhör motparten.

Kvarstad eller skingringsförbud må även läggas å egendom, till vilken part i rättegång påstått bättre rätt, om han visat sannolika skäl för sin talan och det skäligen kan befaras, att motparten undanskaffar, förstör eller väsent- ligt försämrar egendomen.

2 %.

Har part, som i rättegång yrkat betalning för fordran, visat sannolika skäl för sin talan och kan skäligen befaras, att motparten begiver sig från riket utan att efterlämna känd egendom, som svarar mot hans gäld, må förbud meddelas honom att avresa från orten, med mindre han ställer pant eller bor— gen för skulden. Reseförbud vare ej gällande utöver tre månader, sedan det delgavs motparten.

I beslut om reseförbud skall angivas den ort, där den, mot vilken förbudet gäller, skall uppehålla sig, samt erinras om påföljden för överträdelse av för- budet. Överträdes reseförbud, äge rätten på yrkande av parten förordna, att motparten skall återhämtas och under den tid förbudet gäller hållas i häkte.

3 %.

Har part i rättegång visat sannolika skäl för sin talan och kan skäligen befaras, att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företaga eller underlåta viss handling eller genom annat sitt förhållande hindrar eller för- svårar domens verkställande eller väsentligt förringar dess värde för parten, må vid vite förbud eller annat föreläggande meddelas motparten eller förord— nas om egendoms förvaltning av god man eller om annan åtgärd, som finnes er- forderlig för säkerställande av partens rätt. Föreläggande eller förordnande, som nu sagts, må ock meddelas, om det i annat fall är för parten av synnerlig vikt och det ej länder motparten till Väsentligt förfång.

4 %.

Finnes i rättegång om bättre rätt till egendom part hava egenmäktigt skilt motparten från egendomen eller eljest själv tagit sig rätt, må förordnas, att be- sittning eller annat förhållande, som rubbats, genast skall återställas.

5%.

Beslut om åtgärd, som avses i detta kapitel, meddelas av den rätt, där rätte— gången är.

Fråga om sådan åtgärd må upptagas allenast på yrkande av part. Yrkande må ej bifallas, med mindre tillfälle lämnats motparten att yttra sig däröver. Är fara i dröjsmål, må dock rätten omedelbart bevilja åt— gärden att gälla, till dess annorlunda förordnas.

Åtgärd, som avses i 1, 2 eller 3 %, må ej beviljas, med mindre part, som begärt åtgärden, hos rätten ställer pant eller borgen för skada, som kan till— skyndas motparten. Finnes parten ur stånd att ställa sådan säkerhet och har han visat synnerliga skäl för sin talan, må rätten befria honom därifrån. Från ställande av säkerhet vare kronan fri. Om pant och borgen gälle vad i utsök- ningslagen är stadgat.

6 %.

Återkallas eller förfaller talan, för vars säkerställande åtgärd enligt 1, 2 eller 3 % meddelats, eller har, då talan avser fordran, ställts pant eller borgen eller förekomma eljest ej längre skäl för åtgärden, skall den av rätten omedelbart hävas. Då målet avgöres, pröve rätten, om åtgärden fortfarande skall bestå. Rätten äge ock i samband med domen förordna om åtgärd, som nu sagts.

Rätten äge, när skäl äro därtill, på yrkande av part förordna, att åtgärd en- ligt 4 % skall gå åter.

7 %. Om verkställande av åtgärd, som avses i detta kapitel, gälle vad i utsöknings- lagen är stadgat.

16 KAP. Om omröstning.

1 %.

Yppas vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar, skall om- röstning ske.

I häradsrätt säge ordföranden först sin mening och inhämte därefter nämn— dens.

Vid omröstning i rådhusrätt så ock i överrätt skall den yngste i rätten först yttra sig och sedan var efter annan, såsom de hava säte i rätten. Har målet beretts av viss ledamot, säge han först sin mening.

Envar angive de skäl, varå han grundar sin mening.

2 %. Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt. Äro i saken flera käromål, skall beträffande varje käromål särskild omröst- ning ske. Över fordran, som åberopats till kvittning, skall ock röstas särskilt.

Är beträffande samma käromål fråga om flera omständigheter, som var för sig äro av omedelbar betydelse för utgången, må de efter sakens beskaffenhet uppställas till särskild omröstning. Om rättegångskostnad skall röstas sär- skilt.

Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning.

3 %.

Yppas i häradsrätt annan mening än ordförandens och äro alla i nämnden ense eller förena sig, då i nämnden äro flera än sju, minst sju om samma mening, gälle nämndens mening; i annat fall gälle ordförandens.

Vid omröstning i rådhusrätt så ock i överrätt gälle den mening, som omfat- tats av mer än hälften av rättens ledamöter; har någon mening erhållit hälf- ten av rösterna och är bland dem ordförandens, gälle den meningen.

Om omröstning beträffande prövningstillstånd stadgas i 3 kap. 7 %.

4 %.

Yppas vid omröstning i rådhusrätt eller överrätt flera än två meningar, utan att någon enligt 3 % skall gälla, och är fråga om penningar eller annat, som utgör viss myckenhet, skola rösterna för den större myckenheten sammanläg- gas med rösterna för närmast mindre och, om det erfordras, sammanläggnin- gen fortsättas efter samma grund, till dess någon mening skall gälla; i annat fall gälle den mening, för vilken rösterna äro flera än för annan, eller, om för flera meningar rösterna äro lika många, den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.

5 g. 3

Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, 1 skall röstas därom.

6 %. Är i tvistemål fråga även om ansvar, gälle om omröstning därutinnan vad i 29 kap. är stadgat. 7 %. Har nämnden ensam bestämt rättens avgörande, svare för detta envar nämn— deman, som med sin röst bidragit därtill.

17 KAP.

Om dom och beslut.

1 %. ?

Rättens avgörande av saken sker genom dom. Annat rättens avgörande träf— * fas genom beslut. Beslut, varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer , saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är I slutligt beslut.

2 %. Dom skall, om huvudförhandling vid rätten ägt rum, grundas å vad vid förhandlingen förekommit. I domen må ej deltaga domare, som ej övervarit hela huvudförhandlingen. Har ny huvudförhandling hållits, skall domen grun- das å vad därvid förekommit. Då mål avgöres utan huvudförhandling, skall domen grundas å vad hand- lingarna innehålla och eljest förekommit i målet.

3 %.

Dom må ej givas över annat eller mera, än vad part i behörig ordning yrkat. Är saken sådan, att förlikning därom är tillåten, må dom ej grundas å om- ständighet, som icke av part åberopats till grund för hans talan.

4 %. ! Äro i en rättegång flera käromål och kunna de särskiljas, må dom givas : över något av dem, ehuru handläggningen angående de övriga icke avslutats. ! Över huvudfordran och fordran, som åberopas till kvittning, må dömas alle- . nast i ett sammanhang. Medgives käromål till någon del, må särskild dom | givas över det som medgivits. | | l l

5 %.

Handläggas i en rättegång talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhål- lande består eller icke består, och tillika talan, vars prövning beror därav, må särskild dom givas över fastställelsetalan. Beror eljest prövningen av viss ta- lan av annan talan, som handlägges i samma rättegå