1937. ÅRS DOMSAGOUTREDNING

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

nu _ _ OMORGANISATION '_Av QQMSAGOFÖRVALTNINGENd' SAMT LÖNEREGLERING FÖR L ; DOMSAGOPERSONALEN

#

STOCKHOLM 1939

• Sida 3
•  Original

4.

6 7.

9.

10.

11.

12. 13. 14. 15.

Kronologiskförteckning *

. Betänkande angående grunder för intagning av en-

skild väg till allmänt underhåll ävensom angaende staåsbåigmg till enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.- . s. '. Utredning och förslag rörande plats i Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. Beckman. 30, 87 s. kartor. Fö. Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. & statens järnvägar. Beckman. 206 s. K. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya. släktnamn. Lund, Blom. v, 106 s. Ju. - Betänkande angående revision av tjänsteförteck- ningen i vad avser statens affärsdrivande verk. Norstedt. 163 s. Fl. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. Kihlström. 128 5. Jo. Betänkande angående justitiekanslerns, justitieom- budsmannens ooh militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. Norstedt. 128 s. Ju. Betänkande med förslag till exporttarifter. Beck- man. 20 s. K. 1937 års landsiiskals- och stadstiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av laudefiskals- och stadsfiskalsbetattningama m. m. Norstedt. 341 s. Ju. » 1936 års lönekommitte. Betänkande med förslag trållmilitärt icke—ordinariereglemente. Marcus. 130 s. Betänkande och förslag rörande befrämjande av av- sättningen av den svenska etenindustriens produk- ter. Idun. 319 5. H. — Betänkande rörande industriellt utnyttjande avhalm. Hseggström. 125 8. Jo. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Mo- tiv och förslag. Marcus. 267 s. S. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 2. Verkställda undersökningar. Marcus. 550 s. S. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betän- kande med förslag till lag om reglering av anställ-

- och arbetsförhxillandena inom det kusliga arbetet. H&EBSHöm. 194 5. S.

16.

17. Utre

18.

19. 20.

21.-

22.

23. 24. 25. 26.

27.

28. 29.

Utredning och förslag angående fortsatt förstat— 15dle a.; kommunala mellanskolor. Hueggström. x, s. . — dning och förslag rörande fri undervisnings- materiell för folk- och fortsättningsskolor. Bragg-i ström. 4 8. E. 5 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med för-_; slag till förordning om arvs— och gavoskatt m. m.! Marcus. 264 s. Fl. — ; Betänkande om statstjänstemän ställning vid ar—* betskonflikter. Marcus. 82 s. . Betänkande med förslag till vissa ändringar i be- klädnadsreglementet för polispersonalen m. m. Beck-. man. 28 5. S. ' Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar» av sjömanslagen m. m. Norstedt. 39 s. Ju. Betänkande och förslag angående vissa med be— viljande av tillstånd till yrkesmässig automobil- traflk förenade frågor. Baggström. (2), 74 s. li. Ledningen av landstingens hälso— och sjukvards- verksamhet. Beckman. 105 s. s. Arbetslöshetsräknmgen'den 31 augusti 1937. Del 2. Arbetsförhet m. m. Beckman. 117 s. S. Betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. Marcus. vill, 134, 138, 142 s. Ju. Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande. Del 1. Förslag till familjebidragslag m. m. Beck- man. 75 s. Fö. ' Betänkande med utredning och förslag angående rätt för folkskollärare rn. fl. att inskrivas vid uni- versitet och högskolor samt där avlägga examina. Baggström. 80 5. E. Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjan- de av_ kronans fiskevatten. Idun. 2 s. Jo. 1937 års domsagoutredning. Betänkande med för- slag till omorganisation av domsagotörvajtnjngenw samt lönereglering för domsagopersonalen. Nor- stedt. 126 s. 'Ju. ,

• Sida 1
•  Original

JUSTITIEDEPARTEMENTET

3. Tidigare reformförslag i fråga. om häradshövdingarnas avlönings- system. '

Frågan om en reform av avlöningssystemet för häradshövdingarna har varit föremål för flera utredningar. Som framgår av den förut lämnade redogörelsen hava emellertid hittills endast vidtagits partiella och provi- soriska åtgärder, vilka särskilt framtvingats genom de ekonomiska förhål- landenas omvälvning i följd av världskriget. Frågan om häradshövdingar- nas avlöningssystem har också Överskuggats av frågan om en allmän pro- cessreform; den tidigare rådande osäkerheten om dennas utformning har icke inbjudit till mera definitiva åtgärder i fråga om organisationen och avlöningssystemet för domsagorna.

I samband med antagandet av förslaget om partiell löneförbättring an-

• Sida 14
•  Original

höll 1920 års riksdag, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan, huruvida sportelsystemet såsom avlöningsform för domare lämpligen borde avskaffas eller under dåvarande förhållanden bibehållas. Den så- lunda av riksdagen begärda utredningen verkställdes av särskilda sakkun- niga, som den 24 september 1921 avgåvo betänkande i ämnet. I detta be- tänkande föreslogs, att häradshövdingarnas avlöningsförmåner skulle utgö- ras dels av fast lön å 10 008 kronor — för häradshövding i domsaga inom Västerbottens eller Norrbottens län eller Härjedalens domsaga dock 10500 kronor — dels 15 procent av stämpelavgiften för utgående expeditioner, däri inberäknat dittills utgående lösen för å häradsrättens vägnar utfärdade expeditioner, vilken skulle förvandlas till stämpelavgift, dels oclc liksom förut lösen för protokoll rörande extra förrättningar och för expeditioner, utfärdade å domarämbetets vägnar. Häradshövdingarna skulle helt be- frias från förvaltningsutgifter på så sätt, att all såväl rättsbildad som icke rättsbildad personal skulle bliva statsanställd och direkt avlönas av stats- verket; till skrivmaterialier skulle för varje domsaga anvisas ett särskilt anslag att disponeras av häradshövdingen utan redovisningsskyldighet. Hä- radshövdingarnas inkomster skulle genom detta avlöningssystem enligt de sakkunnigas beräkningar komma att för olika domsagor växla mellan 22 500 och 11 700 kronor. Härutöver skulle enligt förslaget häradshövdingarna dels uppbära dyrtidstillägg enligt då gällande grunder, samtliga å en an- tagen inkomst av 11500 kronor, dels ock äga uppbära vanlig försäljnings- provision å försålda stämplar.

I yttranden över 1921 års förslag framställdes från olika håll anmärk- ningar mot den föreslagna lönenivån såsom varande för låg. Göta hovrätt och hovrätten över Skåne och Blekinge gjorde för sin del gällande, att spor- telsystemet borde helt avskaffas och att tills detta kunde ske det vore bättre att behålla det gamla systemet orubbat.

Sedan yttranden över 1921 års förslag inkommit, tillkallades för överar- betning av förslaget nya sakkunniga, vilka avgåvo betänkande den 28 februari 1923 (Stat. off. utr. 1923: 27). Dessa sakkunniga föreslogo vissa modifikationer i 1921 års förslag. Lönen föreslogs att utgå efter 19 löne- graden i den för manliga befattningshavare vid statsdepartementen gällande löneplanen (motsvarande nuvarande lönegraden A 29). Lönen skulle så- ledes differentieras efter ortsgrupper och uppflyttning i löneklass ske efter respektive 3, 6 och 9 år. I högsta löneklassen skulle lönebeloppen komma att växla mellan 11 460 och 10 020 kronor. Dessutom skulle kallorts- och dyrtidstillägg utgå efter de för nyreglerade verk vanliga grunder. De egent- liga sportlerna skulle avskaffas; däremot skulle utgå andel å stämpel för utfärdade expeditioner med 25 procent å årligt försäljningsbelopp intill 20 000 kronor, med 15 procent å belopp däröver intill 30 000 kronor samt med 5 procent å överskjutande belopp. Dittillsvarande expeditionslösen skulle därvid överföras till stämpelavgift, och beträffande vissa expeditioner skulle denna avgift höjas ytterligare. Ifrågavarande andel av stämpelmedel beräknades för de olika domsagorna komma att växla mellan omkring 7 000

• Sida 15
•  Original

och 2 000 kronor. Slutligen skulle försäljningsprovision å försålda stämp- lar utgå i förut gällande ordning.

1 infordrade yttranden över 1923 års förslag framkommo i huvudsak mot- svarande anmärkningar mot detsamma som mot 1921 års betänkande. I statsverkspropositionen till 1924 års riksdag framhöll chefen för justitiede- partementet, att flera av de framställda anmärkningarna vore av den natur, att förslaget måste underkastas en ganska grundlig överarbetning. Dess- utom komme säkert kostnaderna att överstiga de av de sakkunniga beräk- nade, och även om merkostnaden kunde täckas genom en höjning av vissa stämpelavgifter, som icke i och för sig kunde anses oskälig, väckte det be- tänkligheter att under då rådande ekonomiska förhållanden betunga all- mänheten med ökade utgifter. Frågan kunde således icke underställas 1924 års riksdag.

Frågan om organisations— och avlöningsförhållandena vid underrätterna kom därefter i nytt läge genom processkommissionens år 1926 avgivna be- tänkande angående rättegångsväsendets ombildning. I detta betänkande, som hade formen av en principutredning, föreslogs en enhetlig organisation av underrätterna på landet och i städerna; som benämning å underrätten föreslogs lagmansrätt. Domkretsarna tänktes åtskilligt förstorade i förhål- lande till gällande ordning. Varje domsaga skulle iförestås av en lagman; dessutom skulle i domsagorna finnas en eller flera lagfarna rådmän, som omväxlande med lagmannen skulle utöva ordförandeskap i rätten.

Sedan processkommissionens betänkande avgivits, tillsattes särskilda sak- kunniga för utredning rörande ordnande av vissa ekonomiska och organisa- toriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta 'rättegångsrefor- men, vilka sakkunniga avgåvo betänkande år 1928 (Stat. off. utr. 1928: 20). De sakkunniga byggde i fråga om underrätterna sitt förslag på en indelning av riket i 93 domsagor, därvid de 7 största städerna skulle bilda egna dom- sagor. Beträffande frågan om lagmännens avlöning ,framhöllo de sakkun- niga, att det förvisso vore kortsynt att av överdrivna omsorger om de stats- finansiella konsekvenserna slå in på en lönepolitik, som kunde äventyra den goda rekrytering av domarkåren, som dittills kunnat ske, och därigenom motverka själva syftet med rättegångsreformen. Från dessa utgångspunk- ter avgåvo de sakkunniga sitt förslag. Lagmännen föreslogos inplacerade i en lönegrad motsvarande A 1 i det civila avlöningsreglementet, dock med lön alltid utgående efter högsta ortsgruppen, d. v. s. 13 020 kronor om året. Därutöver borde lagmännen, med undantag för sådana i de minsta dom- sagorna, erhålla principiellt efter arbetsbördans storlek beräknade lönetill- lägg med skiftande belopp upp till 8 000 kronor. Sistnämnda belopp skulle utgå till lagmännen i de allra största och mest krävande domsagorna, var- igenom dessa lagmän i lönehänseende skulle bliva jämställda med justitie- råd. De sakkunniga diskuterade lämpligaste sättet att bestämma lönetilläg— gens storlek och förordade närmast att låta tillägget bliva beroende på dom- sagans folkmängd och areal men avgåvo icke något bestämt eller utformat förslag härutinnan. Dyrtidstillägg och försäljningsprovision å stämplar för— utsatte de sakkunniga skola fortfarande utgå.

• Sida 16
•  Original

I yttranden över 1928 års betänkande framställde samtliga hovrätter an- märkningar av innebörd, att därest det föreslagna lönesystemet för lagmän infördes, de efter arbetsbördan graderade lönetilläggen borde sättas högre för lagmännen i de mindre domsagorna än vad de sakkunniga syntes hava avsett.

Den organisation av underrätterna, som processkommissionen föreslagit, har emellertid som bekant icke lagts till grund för det fortsatta arbetet på en rättegångsreform. Enligt de av riksdagen år 1931 antagna huvudgrun- derna för en rättegångsreform skall den nuvarande domstolsorganisationen i princip bibehållas, frånsett att de mindre städerna regelmässigt skola in— förlivas med angränsande domsaga.

B. Domsagornas personalorganisation. 1. Översikt över tillkomsten av den nuvarande personnlor-ganisationen.

Såsom redan i redogörelsen för häradshövdingarnas avlöningssystem an- tytts, var tidigare häradshövdingen den ende ämbetsutövaren i domsagan. De i domsagan anställda biträdena voro hans privata medhjälpare, vilkas ställning icke i och för sig medförde någon offentlig befogenhiet; alla åtgär- der skedde i domhavandens namn och på hans ansvar. Avlönling till biträ- dena, där sådan ifrågakom, utgick enligt med häradshövdingem träffad pri- vat uppgörelse. För att skaffa sig själva lättnad i arbetsbördan och bereda sina rättsbildade biträden meriter begärde och erhöllo emelllertid härads- hövdingarna i allmänhet betydande ledighet med ett rättsbilldat biträde i domsagan som vikarie, vilken då i full utsträckning utövade dlomarämbetet. Det stora flertalet jurister började efter avlagd examen och sedan de inskri- vit sig i hovrätten sin praktiska verksamhet med tjänstgöring ;såsom biträde åt häradshövding. Denna tjänstgöring avslutades regelmässigt med hållande av ett antal ting eller allmänna tingssammanträden, den s. k. tingssittningen- I allmänhet ansågos biträdena redan efter 11/2 års tjänstgöring i domsaga kompetenta till erhållande av dylikt vikariat. Intill år 1894 tillldelades dem, som fullgjort tingssittning av viss omfattning, titeln vice häradshövding.

För dem som önskade fortsätta på domarbanan stodo därefter två vägar öppna, den s. k. lantdomarvägen och den s. k. hovrättsvägen. De som gingo den förra vägen kvarstannade i domsagotjänstgöring och inriktade sig på att erhålla vikariat för häradshövdingar, som åtnjöto långvarig ledighet, eller förordnande att uprätthålla vakanta häradshövdingämbeten, därvid de kun- de uppbära de ämbetet åtföljande sportlerna. Dessa lantdomaraspiranter tjänstgjorde i regel efter hand i ett flertal domsagor. I allmänhet erhöllo de någon tids adjunktion i hovrätt och stundom även revisionssekreterarförord- nande, innan de vunno befordran till häradshövdingämbete som första ordi- narie tjänst. Övriga domaraspiranter brukade däremot efter någon kortare tids tingssittning börja tjänstgöra i hovrätt, där de som funnos lämpliga för

• Sida 17
•  Original

domarbanan över fiskalsförordnande och adjunktion vunno befordran till ordinarie ledamot; därefter kunde befordran eventuellt ske till revisionssek- reterare. Den som blivit revisionssekreterare erhöll i regel företräde fram- för andra vid sökande av häradshövdingämbete.

Under de senaste 20 åren, alltsedan den första domsagostadgans tillkomst år 1918, har emellertid på hithörande område skett en successiv föränd- ring, som markerats av de varandra avlösande domsagostadgorna av åren 1920, 1925 och 1933. Dels har den rättsbildade, avlönade personalen i dom- sagorna undan för undan utökats och kommit att omfatta även mera kva— lificerade befattningshavare än de notarier, som där fullgöra sin första tjänstgöring. Dels har en arbetsfördelning skett i den riktningen, att den dömande verksamheten beträffande de mera krävande målen i största möj- liga utsträckning förbehållits häradshövdingen och övriga mera kvalificerade befattningshavare genom inskränkning och reglering av häradshövdingens rätt till ledighet samt uppställande av strängare kompetenskrav för vikarie i samband med avlastning av andra till domarämbetet hörande göromål å de underordnad-e befattningshavarna. Dels har slutligen en omläggning av rekryteringsförhållandena samt utbildnings- och befordringsgången ägt rum.

Vad angår personalorganisationen infördes genom 1918 års domsagostad— ga möjlighet att i domsaga inrätta en förste notarietjänst. Genom 1920 års stadga infördes möjlighet att inrätta även en andre notarietjänst. Enligt 1925 års stadga kunde i vissa fall två och sedan 1936 kunna flera andre no— tarier anställas i samma domsaga. Genom 1920 års stadga inrättades vidare en biträdande domarinstitution, avsedd för de större domsagorna. Till bi- trädande domare kunde endast förordnas den som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. Genom 1933 års domsagostadga hava de förutvarande biträdande domartjänsterna ersatts med sekreterarbefattningar. Samtidigt hava för de allra största domsagorna inrättats biträdande domarebefattningar av ny typ, vilkas innehavare i regel skola vara assessorer i hovrätt. Enligt be- slut av innevarande års riksdag har slutligen möjliggjorts att i ett antal större domsagor besätta sekreterartjänsten med hovrättsassessor. Beträffan- de samtliga ifrågavarande befattningar gäller, att de inrättats som genom— gångs— och utbildningsplatser. De tillsättas genom förordnande på viss tid; för såväl notarie- som sekreterarförordnande gäller — frånsett de fall då hovrättsassessor förordnas till sekreterare —-— att de var för sig normalt icke må innehavas längre tid än sammanlagt tre år.

I samband med personalorganisationens utvidgande hava som förut nämnts bestämmelser givits syftande till en rationell arbetsfördelning i dom— sagorna särskilt genom att i största möjliga utsträckning förbehålla härads— hövdingen den egentliga dömande verksamheten. Redan genom 1925 års domsagostadga inskränktes notariernas tingssittning till ett visst begränsat antal allmänna tingssammanträden; den vilken såsom notarie hållit ett så- dant antal sammanträden kunde icke förordnas att hålla ytterligare sam- manträden, innan han haft förordnande som fiskal i hovrätt. Och i sam- band med sekreterarinstitutionens införande har enligt bestämmelserna i 2—392129

• Sida 18
•  Original

1933 års domsagostadga, vilka i detta hänseende trädde i kraft från och med år 1936, notariernas tingssittning i princip avskaffats. Numera kunna notarierna endast i undantagsfall och efter minst två års tjänstgöring i dom- saga förordnas att vara ordförande i häradsrätt vid handläggning av annat än vissa såsom mindre krävande ansedda mål och ärenden (s. k. bagatell- mål).

I fråga om utbildnings- och befordringsgången har även, såsom antytts, genom de senare årens reformer en viss omläggning skett. Den gamla lant- domarbanan organiserades närmare genom 1918 års domsagostadga. En- ligt bestämmelserna i denna och de båda följande domsagostadgorna skulle vid varje hovrätt finnas av Kungl. Maj:t förordnade vice häradshövdingar för att, när häradshövdingämbete vore obesatt eller häradshövding åtnjöte långvarig ledighet, mottaga förordnande att förvalta ämbetet. År 1926 be- stämdes emellertid, att vice häradshövdingar icke vidare skulle förordnas; och sedan alla vid den tidpunkten förordnade vice häradshövdingar numera befordrats eller avgått har en enhetlig befordringsgång erhållits, byggd på växling mellan tjänstgöring i underrätt och i överrätt.

Den av häradshövdingarna anställda icke rättsbildade personalen har under årens lopp i följd av den växande arbetsbördan i allmänhet småning— om utökats och består numera i regel av kvinnliga biträden med stadigva- rande anställning.

2. Domsagopersonalens sammansättning och arbetsuppgifter enligt gällande ordning.

I 1933 års med smärre jämkningar nu gällande domsagostadga (Sv. fört".- saml. 1933: 309) föreskrives angående den rättsbildade domsagopersonalens organisation och arbetsuppgifter i huvudsak följande.

Är häradshövding i behov av biträde som äger att på eget ansvar utföra vissa på domaren eljest ankommande göromål, äger han anmäla det hos hovrätten, som förordnar om anställande av förste notarie i domsagan. Förste notariens åligganden specificeras noga i domsagostadgan och kunna i huvudsak karakteriseras som utförande av åtskilliga expeditionella göro- mål. Han äger mottaga handlingar i domarens ställe, bestyrka avskrifter, utfärda vissa bevis, företaga förberedande åtgärder enligt ett flertal olika författningar m. m., allt dock endast i den mån domaren ej själv tager be- fattning därmed. I övrigt har förste notarien att under häradshövdingens ledning biträda denne i hans ämbetsgöromål. Kompetensvillkor för förste notarie år att hava uppnått 23 års ålder och att efter juris kandidatexamen hava tjänstgjort ett halvt år som biträde åt häradshövding.

Finner hovrätten på framställning av häradshövdingen, att för domsagans behöriga skötsel erfordras rättsbildat biträde utöver förste notarien, äger hovrätten förordna om anställande av andre notarie i domsagan. Kungl. Maj:t kan på häradshövdingens framställning förordna om anställande av

• Sida 19
•  Original

ytterligare en eller flera andre notarier i domsagan. Andre notarie har att efter häradshövdingens anvisningar och på hans ansvar biträda honom i ämbetsgöromålen. Annat kompetensvillkor än att hava avlagt juris kan- didatexamen finnes ej stadgat för andre notarie. Andre notarie, som har kompetens att vara förste notarie, kan av häradshövdingen förordnas att utföra göromål, som eljest ankomma på förste notarie.

I domsaga där Kungl. Maj:t på framställning av häradshövdingen finner det för göromålens behöriga gång erforderligt skall vara anställd sekrete- rare. Denne har att, när häradshövdingen ej själv tager befattning där,» med, föra häradsrättens dombok och övriga protokoll i mål och ärenden som handläggas av häradshövdingen såsom ordförande i häradsrätten. I samband därmed har sekreteraren att uppsätta och kontrasignera kungörel— ser, skrivelser m. m., som häradshövdingen har att .såsom ordförande i rät- ten underteckna; sekreteraren äger ock underskriva expedition i mål eller ärende, däri han uppsatt dombok eller protokoll, där ej fråga är om slutligt utslag eller edgängsutslag. Sekreteraren har vidare att, när han därtill av hovrätten förordnas, vara inskrivningsdomare och lagsökningsdomare samt att vikariera för häradshövdingen. Till sekreterare kan endast förordnas den som uppehållit fiskalsbefattning i hovrätt och av hovrätten funnits skic- kad att erhålla fortsatt domarförordnande. —— Förste eller andre notarie, som fyllt 25 år och efter avlagd examen tjänstgjort 11/2 år hos häradshövding, kan av häradshövdingen förordnas att uppsätta dombok och protokoll, kun- görelser, skrivelser m. m.

Där göromålen äro av den omfattning och beskaffenhet, att de icke lämp- ligen kunna ombesörjas av häradshövdingen jämte sekreterare och notarier, må på häradshövdingens framställning i domsagan anställas biträdande do- mare med de åligganden som bestämmas i en av Kungl. Maj:t för dom- sagan fastställd arbetsordning. Till biträdande domare skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda bestämmer, förordnas assessor i hovrätt.

Samtliga förut omnämnda befattningshavare förordnas av hovrätten på viss tid, förste och andre notarie för kalenderhalvår eller budgetår eller för återstående del av sådan tid, där ej särskilda förhållanden föranleda annat, samt sekreterare och biträdande domare för budgetår eller för återstående del därav, om ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda bestämmer. För- ordnande för förste och andre notarie meddelas så gott som undantagslöst på förslag av häradshövdingen och avvikelse från förslaget bör enligt dom- sagostadgan ej ske, såframt ej synnerliga skäl därtill äro. Den som varit. förste eller andre notarie i sammanlagt tre år må allenast då synnerliga skäl föreligga erhålla ytterligare förordnande i sådan egenskap. Den som innehaft förordnande som sekreterare sammanlagt tre år må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande erhålla ytterligare förordnande i sådan egenskap, såvitt han icke är hovrättsassessor.

Med bestämmelserna om befattningshavarna i domsagorna och deras ålig- ganden böra jämföras stadgandena angående häradshövdings rätt till tjänst— ledighet och förordnande av vikarie. Häradshövding kan" befrias från att

• Sida 20
•  Original

hålla särskilda sammanträden med tremansnämnd ävensom från att a allmänna tingssammanträden handlägga de i det föregående berörda s. k. bagatellmålen. Dit hänföras dels ärenden, som må förekomma å tremans- nämndssammanträde, dels civilmål, huvudsakligen kravmål, av beskaffen- het att kunna handläggas å dylikt sammanträde, då målet första gången förekommer eller uppskov föranletts av att parten eller parterna å någon- dera sidan uteblivit, dels brottmål i vilka högre straff än böter ej kan före- komma. Vidare kan häradshövdingen i domsaga, där sekreterare är an- .ställd, om antalet rättegångsdagar under en 4-veckorsperiod uppgår till 3 eller 4, befrias från hållande av en av dessa dagar samt, om antalet rätte- gångsdagar överstiger 4 under en dylik period, befrias från hållande av 2 av dagarna. Vid uttagande av sådan ledighet bör dock tillses, dels att mål eller ärende av vidlyftig eller invecklad beskaffenhet förbehålles härads- hövdingens egen handläggning, dels ock att ombyte av ordförande under ett och samma måls handläggning och avgörande såvitt möjligt ej kommer att äga rum. Där häradshövdingen är inskrivningsdomare, må han be— frias frän inskrivningsgöromålen under högst tre fjärdedelar av den tid han ej åtnjuter semester, dock ej så att han vinner befrielse från mer än tre fjärdedelar av de inskrivningsdagar, som ej infalla under hans semestertid. I övrigt må häradshövding åtnjuta ledighet för semester 11/2 månad och lika lång tid för vinnande av lättnad i arbetsbördan och ombesörjande av enskilda angelägenheter, i regel dock ej ä tid då allmänt sammanträde eller sammanträde för tings avslutande infaller; därjämte kan häradshövding, frånsett för sjukdom och annat laga förfall, erhålla ytterligare ledighet om Kungl. Maj:t så medgivit med hänsyn till arbetsbördan i domsagan eller där- till att häradshövdingen uppnått hög ålder eller har vacklande hälsa. Till- .lika kan partiell ledighet beviljas då tillfälligt göromål av vidlyftig eller tids- ödande beskaffenhet förekommer i domsagan.

De domargöromål, från vilka häradshövdingen sålunda kan vinna be- frielse, förutsättas kunna i regel utföras av andra befattningshavare i dom- sagan. Detaljerade kompetensföreskrifter härvidlag äro givna. Förord- nande att tjänstgöra som inskrivningsdomare kan meddelas i domsagan anställd förste eller andre notarie, som fyllt 24 år och efter examen tjänst- gjort i domsaga ett år. Förordnande att hålla tremansnämndssammanträ- de och att å allmänt tingssammanträde handlägga bagatellmål må med- delas förste eller andre notarie, som uppnått 25 års ålder och efter examen tjänstgjort 11/2 år i domsaga. Sådan notarie må även förordnas att eljest förvalta häradshövdingämbete med den inskränkning, att han ej må tjänst- göra såsom ordförande i häradsrätt i vidare mån än vid handläggning av bagatellmål eller såsom ordförande i synerätt eller ägodelningsrätt.

Förordnanden som hittills omnämnts kunna, när särskilda skäl äro, till- delas även annan än i domsagan anställd förste eller andre notarie, om han i övrigt uppfyller föreskrivna villkor. _- Förordnande att med vidsträcktare befogenhet än senast angivits förvalta häradshövdingämbete må tilldelas den som tjänstgjort såsom ledamot eller

• Sida 21
•  Original

fiskal i hovrätt och funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnandc. Endast om sådan vikarie ej finnes att tillgå, må förordnande varom nu är fråga tilldelas förste eller andre notarie, vilken tjänstgjort 2 år i domsaga och därunder haft dels förordnande som ordförande i häradsrätt med be- gränsad behörighet dels ock minst 6 veckors inskrivningsdomarförord- nande.

Den tjänstgöring i domsaga som fordras för förordnande som ordförande i rätten —— 1 1/2 år för förordnande med inskränkt och 2 år för förordnande med oinskränkt befogenhet — kan till en tid av 6 månader utbytas mot tjänstgöring i hovrätt eller i rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter eller som biträde åt ledamot av Sveriges advokatsamfund.

För närvarande pågår i rikets domsagor det omfattande arbetet med upp- läggande av nya fastighetsböcker, som föranletts av den år 1932 beslutade- reformen i fråga om inskrivningsväsendet. Detta arbete har nödvändiggjort vissa övergångsanordningar med avseende å arbetsfördelning och organisa- tion i domsagorna. Då ifrågavarande arbete inom ett fåtal år torde vara väsentligen slutfört i det stora flertalet domsagor, synes emellertid anledning ej finnas att här närmare ingå på nämnda övergångsanordningar. '

Slutligen må anmärkas, att då befattningshavare i domsaga förordnas att förvalta häradshövdingämbetet eller eljest att upprätthålla högre befattning" än sin egen, detta ej medför rubbning i hans skyldighet att utöva sin egen, tjänst, där ej vikarie för honom förordnas, något som mera sällan inträffar..

Personalens sammansättning i rikets domsagor vid ingången av år 1939 framgår av bifogade sammanställning (Bil. B).

Bland domsagorna intaga de tre största en särställning i organisatoriskt hänseende. I den största, Södra Roslags, är sedan år 1923 inrättad en in- skrivningsavdelning under särskild chef för handläggning av inskrivnings— ärenden och vissa andra göromål. I domsagan finnes dessutom en sekrete— rare, som numera är hovrättsassessor. I envar av de båda domsagor, som komma närmast i storleksordning, nämligen Södertörns domsaga samt Askims, Hisings och Sävedals domsaga, är anställd en biträdande domare, som är hovrättsassessor, jämte en sekreterare med fiskalskompetens. För ar— betsförhållandena i nu berörda tre domsagor skall lämnas närmare redo— görelse i det följande.

Beträffande övriga domsagor äro för närvarande sekreterare anställda i 48, och av dessa sekreterare äro 7 hovrättsassessorer. Sekreteraren brukar regelmässigt tjänstgöra som ordförande i häradsrätten ett visst antal all- männa rättegångsdagar, vanligen 10 om året, i några av de större domsagor- na dock flera. Sekreteraren är ock vanligen förordnad till inskrivningsdo- mare, i några domsagor dock endast för visst tingslag; i allmänhet erhåller han emellertid befrielse från inskrivningsdomarskapet halva året eller läng- re tid. I övrigt användes för närvarande sekreterarnas arbetskraft på de flesta håll huvudsakligen för uppläggning av de nya fastighetsböckerna. Sekreterarna hava sålunda endast undantagsvis kommit att tagas i anspråk

• Sida 22
•  Original

"för vad som enligt domsagostadgans bestämmelser framstår som en av de- ras huvuduppgifter, nämligen att uppsätta dombok i mål och ärenden som handlagts av häradshövdingen.

Vad härefter angår notarierna finnes nu i varje domsaga en förste notarie, i Södra Roslags domsaga dock 2, av vilka den ene tjänstgör å inskrivnings- avdelningen. Andre notarie finnes numera i samtliga domsagor; i 53 dom- sagor äro anställda 2 sådana notarier, i 4 domsagor 3 och i en domsaga 4. i omkring hälften av rikets domsagor tjänstgöra utöver förste och andre notarier ett eller flera rättsbildade biträden i avbidan på att erhålla notarie— förordnande. Antalet av dessa »extra notarier» uppgick den 1 januari 1939 till sammanlagt 120, därav 32 i de 5 domsagorna med kansli i Stockholm eller Göteborg. Förste notarierna och andre notarierna förordnas regelmäs- sigt, i den mån de därtill äro kompetenta enligt domsagostadgan, att i viss utsträckning tjänstgöra som ordförande i häradsrätt vid handläggning av bagatellmål och att vara inskrivningsdomare. I åtskilliga domsagor anlitas notarierna i större eller mindre utsträckning att biträda med uppsättande av dombok, dock mera sällan på grund av sådant förordnande att utföra sek- reterargöromål, som häradshövdingen enligt vad förut nämnts kan meddela. I övrigt biträda de med förekommande göromål av allehanda slag, såväl mera kvalificerade som rent expeditionella; arbetsfördelningen och arbets- sättet vid ärendenas behandling skiftar ganska mycket i olika domsagor. I de flesta domsagor torde notarierna särskilt det första året av sin anställ- ning och ofta längre tid sysselsättas huvudsakligen med inskrivningsväsen- det.

De icke rättsbildade biträdena växla i allmänhet till antalet mellan ett och tre i varje domsaga; i de största domsagorna är dock antalet högre. De verkställa naturligen i första hand all renskrivning och utskrivning av expeditioner. Ej sällan utföra de dock mera kvalificerat arbete av expedi- tionell natur. Särskilt är vanligt, att ett icke rättsbildat biträde mottager och utlämnar handlingar på domsagans kansli; ett sådant biträde tjänstgör i allmänhet som kommissionär. I några domsagor brukar ett dylikt biträde ägna förberedande behandling åt inskrivningsärendena.

3. Den nuvarande befordringsgången på. domarbanan.

Genom de senare årens reformer har befordringsgången på domarbanan kommit att i huvudsak gestaltas på följande sätt.

Efter juris kandidatexamen, som numera endast undantagsvis avlägges före 24 års ålder, vidtager för domaraspiranten en 3-årig notarietjänstgöring i domsaga, eventuellt motsvarande tids tjänstgöring vid rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter. Notarietjänstgöring i domsaga fullgöres allt- jämt för utbildning och meritberäkning även av mången som ej ämnar fort— sätta på domarbanan. Var och en som tjänstgjort nämnda tid i domsaga kan emellertid vinna inträde i hovrätt, närmast för prövning för erhållande

• Sida 23
•  Original

av fiskalsförordnande. Fiskalsgöromål innefatta i huvudsak föredragning av besvärsmål inför hovrätten och uppsättande av förslag till utslag i så- dana mål.

Efter inträdet i hovrätten följer för domaraspiranten en utbildnings- och prövotid av ett halvt till ett år, som avslutas med s. k. provföredragningar, därvid aspiranten har att föredraga besvärsmål på samma sätt som fiskal. Den som godkännes i provföredragningarna brukar erhålla ett första för- ordnande som fiskal såsom ett vitsord om godkännandet. Fiskalsförordnan- det medför viss kompetens, bland annat för erhållande av sekreterarförord- nande i domsaga och vissa förordnanden i rådhusrätt. Oftast kan dock den godkände domaraspiranten på grund av det begränsade antalet fiskalsplat- ser icke omedelbart erhålla sammanhängande fiskalsförordnande utan till- delas till en början dylikt förordnande endast för en eller några få dagar åt gången vid tillfälliga ledigheter, och först småningom erhåller han mera stadigvarande förordnande. Under mellantiderna kan han tjänstgöra i hov- rätten mot fiskalsaspirantarvode. Ett visst antal sådana arvoden stå näm— ligen till hovrätternas förfogande. Ehuru dessa arvoden sålunda i regel måste delvis tagas i anspråk för att tillgodose aspiranter som redan godkänts efter provföredragningar, komma de dock i allmänhet huvudsakligen till godo aspiranter som ännu ej undergått dessa prov.

Sedan aspiranterna godkänts i provföredragningarna, bruka de under ti- den närmast därefter tagas i anspråk jämväl för tillfälliga vikariat i härads— rätt och rådhusrätt eller för biträde med uppläggning av nya fastighets- böcker i domsagorna. Sedermera erhålla de regelmässigt förordnande som sekreterare i domsaga. Numera brukar sådant förordnande icke meddelas förrän vederbörande tjänstgjort minst 6 månader som fiskal i hovrätten och oftast ej förrän 1 1/2 år efter första fiskalsförordnandet. Hovrätten för Övre Norrland nödgas dock i regel meddela sekreterarförordnande tidigare för att kunna besätta de under hovrätten lydande sekreterarplatserna. Sekrete- rartjänstgöringen varar numera i regel den tid av 3 år, utöver vilken, enligt domsagostadgan, förordnande som sekreterare ej får innehavas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. I några fall har dylikt tillstånd meddelats. I en del andra fall har inträffat, att den vilken återvänt till hovrätten efter sekreterartjänst- göring icke omedelbart kunnat beredas fiskalsförordnande utan nödgats nå- gon tid tjänstgöra mot aspirantarvode.

Efter fortsatt fiskalstjänstgöring i hovrätten erhålla småningom domar- aspiranterna i tur och ordning adjunktion, till en början vid tillfälliga ledig— heter och småningom mera stadigvarande, och bliva i regel efter samman— lagt ett års adjunktion förordnade till assessorer i hovrätten. Assessorerna innehava icke någon viss tjänst med rätt till lön; de äro endast berättigade att i den mån ledamotsplatser i hovrätten icke upprätthållas av ordinarie ledamöter, d. v. s. hovrättsråd, i tur och ordning erhålla adjunktion. Under senare år har dock icke inträffat, att tjänstgöring som ledamot i hovrätt icke kunnat beredas assessor, som ej av annat uppdrag varit förhindrad att bestrida sådan tjänstgöring. Assessor är förpliktad att mottaga förordnande

• Sida 24
•  Original

såsom ledamot i hovrätten ävensom förordnande såsom häradshövding, bi- trädande domare eller sekreterare i domsaga (Sv. förf.-saml. 1939: 340). Den i tjänsten äldre är dock ej skyldig att framför den yngre mottaga förordnan- de i domsaga under längre tid än sammanlagt två år.

Intill assessorsförordnandet äro domaraspiranterna underkastade fortgå- ende prövning av sin lämplighet och kunna, om de icke anses fylla måttet, skiljas från domarbanan. Naturligen eftersträvas dock att redan under den första hovrättstjänstgöringen verkställa så grundlig prövning, att gallringen bland aspiranterna i huvudsak skall vara avslutad innan de erhålla förord- nande som domsagosekreterare. Med assessorsförordnandet anses emeller- tid vederbörande definitivt godkänd för domarbanan. Assessor kan skiljas från sitt förordnande endast om han visat sig oskicklig, vårdslös eller för- sumlig eller ock under längre' tid än två år i följd varit ur stånd att tjänst- göra; dylikt skiljande från tjänsten har endast i sällsynta undantagsfall före- kommit.

Assessorerna bruka i tur och ordning utnämnas till hovrättsråd. Före denna utnämning kallas emellertid numera i regel assessorerna att tjänstgöra som t. f. revisionssekreterare. Hovrättsrådsutnämningen brukar ej verka rubbning i revisionssekreterarförordnandet, och utnämning till ordinarie revisionssekreterare följer oftast tämligen kort efter hovrättsrådsut- nämningen. Revisionssekreterartjänst är nästan aldrig sluttjänst. Där- ifrån sker ofta befordran till häradshövding. Ej sällan återgå numera revi- sionssekreterare till hovrättsrådsämbete, emellanåt för att senare utnämnas till häradshövdingar.

I stor utsträckning kallas såväl assessorer som hovrättsråd och revisions- sekreterare till lagstiftnings- och andra utredningsuppdrag, varigenom vissa avvikelser kunna ske från den nu angivna befordringsgången.

4. Den rättsbildade icke-ordinarie domsago- och hovrättspersonalens avlöningsförhållanden.

På grund av växlingen i tjänstgöring mellan underrätt och överrätt för rekryteringspersonalen på domarbanan hava avlöningsförmånerna för den- na personal — bortsett från notarierna _— med avseende å varje befordrings- grad utformats på ett likartat sätt för hovrätterna och domsagorna. En redogörelse för den rättsbildade icke-ordinarie personalens avlöningsförhål- landen i hovrätterna och i domsagorna torde därför böra lämnas i ett sam- manhang. Domsagopersonalens avlöningsförhållanden äro för närvarande reglerade genom kungörelse den 26 maj 1933 (Sv. förf.-saml. 1933: 310) och hovrättspersonalens genom kungl. brev den 22 juni 1939 (Sv. förf.-saml. 1939: 335).

I domsagorna uppbär förste notarie i ärligt arvode 2 400 kronor och andre notarie 1 800 kronor; i domsaga under hovrätten för Övre Norrland och i Härjedalens domsaga är dock arvodet 2 700, respektive 2 000 kronor. Å ar-

• Sida 25
•  Original

vodet utgår dyrtidstillägg såsom för befattningshavare vid oreglerade verk. Erinras må, att notarier liksom andra rättsbildade biträden ofta åtnjuta fri bostad i tingshus.

Under den efter notarietjänstgöringen i domsagorna följande hovrätts- tjänstgöringen uppbär—es avlöning i regel först i form av fiskalsaspirantar- vode. Dettas belopp utgör för närvarande 3 360 kronor, å vilket rörligt till- lägg icke utgår.

Lönen till fiskal i hovrätt och till sådan sekreterare i domsaga, som ej är hovrättsassessor, utgår efter enhetliga grunder. De åtnjuta lön efter 15 löneklassen. Efter att under sammanlagt 11/2 år hava tjänstgjort såsom fiskal eller, efter första fiskalsförordnandet, såsom advokatfiskal, sekrete- rare eller ledamot i hovrätt, såsom vikarie för häradshövding —— inbegripet förordnande att biträda. med uppläggning av nya fastighetsböcker — såsom biträdande domare eller sekreterare i domsaga eller såsom ledamot i råd- husrätt, i vilken jämte borgmästaren skola sitta minst två lagfarna ledamö- ter, uppflyttas emellertid vederbörande vid tjänstgöring såsom fiskal eller domsagosekreterare i 21 löneklassen; dock får tjänstgöring som advokatfiskal eller sekreterare i hovrätt tillgodoräknas endast till en tid av högst 6 månac der, och för uppflyttning erfordras städse att minst 6 månader hava tjänst. gjort som ledamot eller fiskal i hovrätt eller eljest hava fullgjort fiskals- göromål efter hovrättens förordnande. Till sekreterare i ovan angivna norr- ländska domsagor utgår ett särskilt tilläggsarvode å 500 kronor för år.

Assessor åtnjuter, då han tjänstgör såsom adjungerad ledamot i hovrätt, lön såsom extra ordinarie tjänsteman i 29 lönegraden, d. v. 5. med begyn— nelselön i 28 löneklassen. Såsom biträdande domare eller sekreterare i dom- saga åtnjuter han arvode motsvarande nämnda lön. Assessorerna hava nu- ; mera tillagts tjänste- och familjepensionsrätt såsom tjänstemän i berörda lönegrad. Adjungerad ledamot i hovrätt, som ej är assessor, äger upp- bära begynnelselön enligt 26 löneklassen. Till biträdande domare, som ej är assessor, utgår i regel arvode efter samma grunder som till sekre- terare.

Det må anmärkas, att å fiskal och adjungerad ledamot i hovrätt tilläm- pas även i andra hänseenden än i fråga om själva lönen bestämmelserna ;. i icke-ordinarie reglementet rörande extra ordinarie tjänstemän, å fiskal i ' 15 löneklassen dock bestämmelserna rörande extra tjänstemän. Sådan till-

lämpning av bestämmelserna i icke-ordinariereglementet förekommer där- emot icke med avseendeåsekreterare och biträdande domare i domsaga. , Dessa senare kunna således exempelvis icke bibehållas vid arvode i hän- t delse av sjukdom.

Beträffande chefen för inskrivningsavdelningen i Södra Roslags domsaga gälla särskilda avlöningsbestämmelser, för vilka närmare redogöres i det följande.

Vad angår avlöning till vikarie för häradshövding eller för annan befatt- ningshavare i domsaga gäller, att om biträdande domare, sekreterare eller förste eller andre notarie förordnas att upprätthålla högre befattning än sin

• Sida 26
•  Original

egen, åtnjuter han lön i sin vanliga tjänst utan vikariatsarvode. Annan vi- karie för häradshövding än befattningshavare i domsagan uppbär arvode, om han är assessor i hovrätt, efter den löneklass han tillhör som assessor, om han haft fiskalsförordnande men ej är assessor, efter den löneklass han till- hör som fiskal, samt om han icke uppehållit befattning som fiskal, efter 3 000 kronor om året jämte oreglerat dyrtidstillägg. Endast då domsaga är ledig eller då häradshövding i undantagsfall ej är berättigad att under le- dighet uppbära nägra inkomster av domsagan, äger vikarien åtnjuta in- komster av domsagan i likhet med ordinarie häradshövding, dock att i stål- let för själva lönen skall utgå ett arvode motsvarande lönens halva belopp eller 2 250 kronor för år. -

Förordnas någon som ej är befattningshavare i domsagan att vikariera för förste notarie, sekreterare eller biträdande domare, utgår avlöning efter samma grunder som skulle tillämpas om han vore innehavare av tjänsten.

Häradshövdings skyldighet att bidraga till avlönande av andre notarie, sekreterare och biträdande domare är förut omnämnd.

Den av häradshövdingarna anställda och avlönade icke rättsbildade per- sonalens löneförhållanden äro förut berörda i samband med redogörelsen för häradshövdingarnas förvaltningskostnader.

• Sida 27
•  Original

ANDRA AVDELNINGEN.

Domsagoutredningens förslag.

A. Utgångspunkterna för förslaget.

I samband med hemställan om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa förevarande utredning framhöll föredragande departements- chefen i statsrådet den 18 juni 1937, att avlöningssystemet för häradshöv- dingarna vore ur allmän löneteknisk synpunkt föråldrat och småningom kommit att verka ojämnt. Så länge i samband med det nuvarande sportel- systemet det ekonomiska ansvaret för domsagornas förvaltning principiellt läge på häradshövdingarna, försvårades ock ett tillfredsställande ordnande av såväl de rättsbildade som de icke rättsbildade biträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden. För upptagande av frågan om en revision av avlöningssystemet talade jämväl det skälet, att den åtminstone i princip syntes böra hava vunnit sin lösning innan den nya rättegångsordningen in— fördes. En lönereglering för häradshövdingarna borde tydligen innefatta en övergång till ett lönesystem utan sportler. En följd härav bleve, att dom- sagoförvaltningen måste helt förstatligas, i den mån det icke tillkomme de tingshusbyggnadsskyldiga att sörja för densamma. Beträffande löneställ- ningen för häradshövdingarna framhöll departementschefen, att den om- ständigheten, att häradshövdingarnas verksamhet uppenbarligen vore av stor betydelse för rättsvården och att det därför vore av vikt att för härads- _ hövdingtjänsterna förvärva skickliga domare, borde beaktas vid avvägningen av häradshövdingarnas löner i förhållande till lönerna inom domstolsväsen- det i övrigt och inom förvaltningen. Departementschefen yttrade vidare, att med hänsyn till domsagornas växlande storlek och häradshövdingarnas på grund därav skiftande arbetsbörda och ansvar löneförmånerna icke torde kunna bestämmas lika för alla häradshövdingar utan en viss differentiering få ske av löneförmånerna i de olika domsagorna. Slutligen framhöll depar- tementschefen, att även frågorna om de rättsbildade och icke rättsbildade domsagobiträdenas anställnings- och avlöningsförhållanden samt om det antal befattningshavare av olika slag, som vore erforderligt å de olika dom— sagokanslierna, borde göras till föremål för ifrågavarande utredning.

Redan vid domsagoutredningens tillsättande hava således i betydelsefulla hänseenden bestämda direktiv för utredningsarbetet meddelats. Sedermera

• Sida 28
•  Original

hava de riktlinjer, efter vilka domsagoorganisationen och domsagopersona- lens avlöningssystem böra utbyggas, ytterligare klarlagts genom fullbordan- det av andra utredningsarbeten. Processlagberedningen har sålunda i sitt den 29 november 1938 dagtecknade betänkande (Stat. off. utr. 1938: 43 och 44) framlagt fullständigt förslag till ny rättegångsbalk, där de grundläg- gande bestämmelserna om domstolarnas organisation upptagits och det nya processförfarandet i detalj utformats. Detta förslag bygger på de av riks- dagen år 1931 i huvudsaklig överensstämmelse med framlagd proposition (nr 80) antagna huvudgrunderna för en rättegångsreform. Vidare har efter förslag av 1936 års lönekommitté och vederbörlig riksdagsbehandling nytt civilt avlöningsreglemente och nytt civilt icke-ordinariereglemente utfärdats och trätt i kraft den 1 juli 1939 (Sv. förf.—saml. 1939: 272 och 273). Här- igenom har domsagoutredningen erhållit möjlighet att föreslå häradshöv- dingarnas och den övriga domsagopersonalens inordnande under de avlö- ningsbestämmelser, som för framtiden skola gälla för civilförvaltningen i allmänhet.

Domsagoutredningen vill till en början lämna en överblick över de ut- gångspunkter för dess arbete, som — förutom i dess direktiv — förefinnas i processlagberedningens betänkande samt i den utveckling och omvandling av arbetsuppgifterna i domsagorna, som på grund av redan beslutade reformer för närvarande pågår.

Vad domsagoindelningen beträffar pågår för närvarande ett fsuccessivt införlivande av de mindre städerna med angränsande domsagor i enlighet med lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende. På framställning av stadsfullmäktige eller eljest med deras sam- tycke äger Konungen förordna, att rådhusrätt i stad skall upphöra och sta- den i judiciellt avseende förenas med domsaga. Beträffande stad, i vars rådhusrätt borgmästaren är ensam lagfaren ledamot eller jämte borgmästa— ren endast en ledamot finnes, som skall vara lagfaren, må Konungen, när . borgmästartjänsten är ledig, även utan stadsfullmäktiges samtycke under vissa villkor förordna om stadens förenande med domsaga; sådant förord- nande må dock ej meddelas beträffande länsresidensstad. Enligt process- lagberedningens förslag skola alla ledamöter av rådhusrätt, till antalet minst tre, vara lagfarna. Med avseende å städer med rådhusrätt, i vilken vid den nya rättegångsbalkens ikraftträdande icke sitta tre lagfarna ledamöter, an- ser beredningen lämpligt, att rådhusrätten bibehålles under någon över- gångstid. Enligt nu antydda principer skulle efter hand med domsagorna komma att införlivas åtminstone ett 40-tal av de mindre städer, som nu hava rådhusrätt.

Under de senaste 15 åren har eftersträvats att genom omreglering minska antalet domsagor. Sedan år 1923 har sålunda domsagornas antal ned- bringats från 125 till nuvarande 116. Processlagberedningen framhåller i överensstämmelse med vad i propositionen angående rättegångsreformen och av riksdagen år 1931 uttalades, att liksom hittills en successiv reglering

• Sida 29
•  Original

av de mindre domsagornas områden bör äga rum. I beredningens förslag till rättegångsbalk upptagas emellertid icke några bestämmelser om dom- sagoindelningen, och processreformens införande är icke avsett att hava nå- gon omedelbar inverkan på densamma.

I domsagoutredningens uppdrag ingår icke direkt att befatta sig med frå- gan om städernas förenande med domsagor eller domsagoområdenas regle— ring i övrigt. Vid uppgörande av organisationsplaner för de särskilda dom- sagorna och lönegruppering för häradshövdingarna har domsagoutredningen fördenskull att utgå från den nuvarande indelningen. I de fall där borg- mästartjänsten i stad för närvarande är vakant och staden ej är större än att rådhusrättens bibehållande för framtiden kan anses uteslutet, har dom- sagoutredningen dock ansett sig vid uppgörande av sitt förslag böra inräkna staden i vederbörande domsaga; detta är förhållandet beträffande fem stä— der. I andra fall åter har domsagoutredningen, ehuru borgmästartjänsten är vakant och utredning om stadens förenande med domsaga pågår, icke tagit hänsyn härtill, då det icke kan anses självklart att sådan förening kom- mer att äga rum. Domsagoutredningen vill emellertid framhålla, att för- ändringar i domsagoindelningen givetvis kunna föranleda ändringar med avseende å såväl de berörda domsagornas personalorganisation som veder- börande häradshövdingars löneställning.

Enligt processlagberedningens förslag skall häradsrätten fortfarande re- gelmässigt vara sammansatt av en lagfaren domare som ordförande jämte nämnd; ordförandens och nämndens ställning till varandra skall också i stort sett förbli densamma som för närvarande. Det avses, att häradshöv- dingen i allmänhet skall fungera som ordförande i rätten, åtminstone vid handläggningen av mera krävande mål. I övrigt skall häradshövdingen naturligen liksom hittills hava den högsta administrativa ledningen av dom- sagan; han skall, som det i förslaget till rättegångsbalk heter, förestå dom- sagan.

I fråga om domsagopersonalens organisation i övrigt har processlagbered- ningen i förslaget till rättegångsbalk upptagit föreskrift, att i domsaga skall finnas sekreterare, om ej annat bestämmes; där skall ock, om göromålen kräva det, som biträdande domare finnas en eller flera assessorer. Angå- ende tillsättningen av dessa befattningshavare föreslås stadgande, att assessor i domsaga skall förordnas av Konungen för viss tid, dock att om behovet av biträdande domare finnes stadigvarande, assessor må utnämnas av Ko- nungen. Sekreterare föreslås skola förordnas av hovrätten för viss tid.

I sina motiv framhåller processlagberedningen i anslutning till proposi- tionen år 1931, att det för rättsskipningen är av stor vikt, att häradshövding- ens arbetskraft i första hand kommer till användning för de egentliga do- maruppgifterna samt att han befrias från expeditionsgöromål och andra be- styr, som äro av mera underordnad betydelse, varför i domsagan bör fin- nas sekreterare, som under eget ansvar har att förestå det egentliga kansli— arbetet. Undantag från denna huvudregel bör enligt beredningen göras

• Sida 30
•  Original

allenast beträffande de mindre domsagorna. Vidare uttalar beredningen, att i vissa domsagor de egentliga domaruppgifterna redan nu äro av den om- fattningen, att de icke kunna fullgöras av häradshövdingen ensam, och att i sådan domsaga bör, om förhållandet ej är av tillfällig natur, finnas tillgång till biträdande domare. Genom förslaget att biträdande domare skall, om behovet är stadigvarande, kunna utnämnas till befattningen öppnas enligt beredningen en utväg att i de större domsagorna genomföra en mera fast uppdelning av domargöromålen och på detta sätt begränsa vikariatsystemet, samtidigt som ur befordringssynpunkt vinnes den fördelen, att den nu alltför knappa tillgången på ordinarie domarbefattningar i domsagorna kan utökas; tillräcklig anledning att besätta sekreterartjänsterna med ordinarie innehavare anser beredningen däremot icke föreligga. Beträffande de övriga befattningshavare, som erfordras för domsagornas skötsel, förutsätter be- redningen, att bestämmelser med-delas i administrativ ordning.

I propositionen år 1931, till vilken riksdagen i denna del anslöt sig, utta- lades, att ät sekreteraren borde, utöver ledningen av det egentliga kansliar- betet, även anförtros handhavandet av inskrivningsärenden i den omfatt- ning, som betingades av arbetsbördan i domsagan. Vidare framhölls där, att för kontinuiteten i arbetet det uppenbarligen vore av vikt, att sekreteraren erhölle en mera stadigvarande anställning. Han borde tillika äga sådan ut- bildning, att han vid häradshövdingens semesterledighet eller vid annat mera kortvarigt förfall för häradshövdingen kunde inträda som dennes vika- rie. Det ytterligare behov av juridiskt biträde, som kunde föreligga inom dom- sagan, syntes som nu kunna tillgodoses genom notarier med mera tillfällig anställning.

De principer för domsagopersonalens sammansättning, som sålunda 1931 godtagits och på vilka processlagberedningen bygger sitt förslag, hava redan i betydande utsträckning omsatts i verkligheten genom 1933 års utbyggnad av domsagoorganisationen, för vilken förut redogjorts. Vid övervägande av organisationens närmare utformning-i framtiden torde först böra uppmärk- sammas den inverkan processreformen kan beräknas erhålla på arbetsbör- dan och arbetsuppgifterna i domsagorna jämfört med förhållandena under nuvarande ordning.

För närvarande kunna målen handläggas vid ett flertal rättegångstillfäl- len med uppskov från det ena tillfället till det andra. Över handläggningen skall föras protokoll, som fullständigt skall upptaga allt vad som vid hand- läggningen förekommit av betydelse för målets avgörande. Domen skall grundas på det material som återfinnes i protokollen. En betydande del av domsagoarbetet består just i uppsättandet av protokollen i rättegångsmålen, vilket uppsättande sker först efter rättegångsförhandlingarnas avslutande vid varje sammanträde. .

Enligt processlagberedningens förslag skall rättegångsförfarandet i tviste- mål och i brottmål, vari enskilt åtal föres, inledas med en förberedande för- handling utan medverkan av nämnd, vid vilken förhandling emellertid må- len under vissa förutsättningar skola kunna företagas till avgörande. De

• Sida 31
•  Original

i I | | ; l i

mål, som icke sålunda avgöras, skola hänskjutas till en s. k. huvudförhand- ling av muntlig natur. 1 brottmål, vari allmänt åtal föres, verkställes s. k. förundersökning genom polis- och åklagarmyndigheterna, varefter huvud— förhandling äger rum. Under förberedelsen eller förundersökningen kunna frågor om åtgärder av provisorisk natur, exempelvis om häktning och kvar- stad, upptagas och avgöras av rätten. Beträffande huvudförhandlingen, vid vilken nämnd i regel skall medverka, eftersträvas att göra densamma så kon- centrerad som möjligt, så att uppskov från ett rättegångstillfälle till ett an— nat endast i undantagsfall skall behöva förekomma. Då huvudförhandling äger rum, skall domen grundas endast på vad vid denna förhandling före- kommit och avkunnas i omedelbar anslutning till densamma eller inom helt kort tid därefter. Protokoll skall föras endast i begränsad omfattning och färdigställas före huvudförhandlingens avslutande. Bland annat skola av- lagda vittnesmål vara skriftligen avfattade i slutgiltig form redan under för- handlingens förlopp. I motsats till vad nu är fallet skall domen utfärdas med rubrik, upptagande parternas yrkanden och invändningar m. m.

Vid genomförande av processlagberedningens förslag kommer det nuva- rande vidlyftiga arbetet med uppsättande av protokoll efter tingssamman- trädena att bortfalla. I stället kommer den förberedande förhandlingen uppenbarligen att kräva ganska mycket arbete. Härvid torde erfordras med- verkan av sekreterare och notarier.

Huruvida arbetet med rättegångsmålen i domsagorna kommer att såsom helhet öka eller minska genom det nya rättegångssättets införande är en fråga, som icke kan på förhand besvaras. Processlagberedningen framhål- ler, att det är ytterst vanskligt att bedöma, huruvida det nya rättegångsvä— sendet över huvud kommer att medföra ökat personalbehov. Enligt bered— ningens uppfattning torde emellertid arbetsförhållandena vid underrätterna icke undergå någon mera väsentlig förändring. Med hänsyn härtill har dom- sagoutredningen ansett sig, såvitt angår den egentliga rättegångsverksamheten, i huvudsak kunna grunda sitt förslag på de nuvarande förhållandena. Här- vid måste emellertid iakttagas, att den föreslagna organisationen blir sådan, att den kan tänkas övertaga de förändrade uppgifter, processreformen kom- mer'att medföra, eller i allt fall, att den smidigt kan ändras efter de nya förhållandena. Med hänsyn till att det framtida behovet av arbetskrafter först sedan erfarenhet vunnits rörande den nya rättegångsordningens tillämp- ning kan med någon större tillförlitlighet bedömas, måste en viss varsamhet iakttagas särskilt så vitt angår inrättandet av ordinarie tjänster. Samtidigt måste emellertid möjligheterna till en utökning av organisationen hållas oppna.

Frånsett de egentliga rättegångsmålens behandling och de verkningar pro— cessreformen må medföra härvidlag, äro arbetsförhållandena i domsagorna på andra områden för närvarande underkastade stora förändringar. Främst syftas här på följderna av den år 1932 beslutade inskrivningsreformen. För uppläggning av de nya fastighetsböcker, som betingas av denna reform, ut-

• Sida 32
•  Original

för den i domsagorna anställda personalen för närvarande ett betydande en- gångsarbete. Detta arbetes slutförande, vilket i det väsentliga kan beräk- nas ske inom ett fåtal år, kommer att medföra en betydande lättnad i dom- sagoarbetet, detta även därför, att det löpande arbetet med inskrivningsären- dena genom omläggningen avsevärt förenklas. Den minskning av arbetet på inskrivningsväsendets område, som sålunda kan väntas, uppväges emel- lertid delvis av den arbetsökning, som håller på att inträda genom överfö- rande av vissa uppgifter från de administrativa myndigheterna till domsto- larna. Från och med år 1938 hava lagsöknings- och handräckningsmålen dit överflyttats från överexekutor, och från och med år 1939 hava bötesför- vandlingsmålen överflyttats från länsstyrelserna till domstolarna. I vilken grad dessa överflyttningar komma att i längden medföra ökning av arbets- bördan i domsagorna låter sig svårligen med större tillförlitlighet beräkna. På vissa håll synas lagsöknings- och handräckningsmålen hava medfört en icke obetydlig ökning i arbetet. Detta är särskilt fallet i vissa, i närheten av de största städerna belägna domsagor; motsvarande förhållande kan väntas inträffa med avseende å bötesförvandlingsmålen. Emellertid lärer den ökning i arbetet, som i nu nämnda hänseenden inträder, i de flesta fall bliva avsevärt mindre än den lättnad, som inskrivningsreformens genomfö- rande medför. Då verkningarna av nu berörda omläggningar av domsago- arbetet inom kort måste framträda, har domsagoutredningen i görligaste mån tagit hänsyn till dessa verkningar vid uppgörande av sitt förslag.

B. Häradshövdingarnas avlöning.

Det nya avlöningssystemet för häradshövdingarna skall enligt direktiven för domsagoutredningen bygga på sportelsystemets fullständiga avskaffande. Här- med torde i första hand avses indragning av häradshövdingarnas rätt till lösen för utfärdade expeditioner. Emellertid lärer i detta sammanhang även böra upptagas frågan om indragning av häradshövdingarnas rätt till stämpelpro— vision. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag till riksdagen innevarande år (prop. 1939:208) har beslutats, att i samband med det nya avlönings- reglementets ikraftträdande stämpelprovisionen skall avvecklas såvitt angår befattningshavare vid nyreglerade verk inom den civila statsförvaltningen. I betraktande härav synes det självfallet, att vid en reglering av häradshöv— dingarnas avlöningssystem i anslutning till civila avlöningsreglementet deras rätt till stämpelprovision bör bortfalla, oavsett om även i fortsättningen skulle åläggas dem att vara stämpelförsäljare. Utredningen vill emellertid ifråga- sätta, att stämpelförsäljningen i domsagorna anförtros åt icke rättsbildade biträden; därest så skulle bliva fallet bör givetvis ej heller någon provision förekomma. Vid sportlernas och stämpelprovisionens avskaffande synes avlöningssystemet för häradshövdingarna böra helt och hållet anslutas till det nya civila avlöningsreglementet.

Beträffande avvägningen av häradshövdingarnas avlöningsförmåner har

• Sida 33
•  Original

chefen för justitiedepartementet i samband med domsagoutredningens till- sättande framhållit, att vid denna avvägning borde beaktas häradshövding- ämbetenas stora betydelse för rättsvården och vikten av att för dessa ämbe- ten förvärva skickliga domare. Det må ock erinras, att i propositionen år 1931 angående rättegångsreformens huvudgrunder dåvarande chefen för ju— stitiedepartementet betonade, att domarnas avlöning över huvud borde till-_ mätas så, att dugliga och med håg och fallenhet för domarkallet begåvade personer droges till detsamma. Beträffande särskilt häradshövdingarnas av- löning framhölls därvid, att med hänsyn till de stora krav, som vid ett munt— ligt koncentrerat förfarande måste ställas å domstolens ordförande, det vore oeftergivligt, att avlöningen också i de mindre domsagorna hölles jämförelse- vis hög. I detta sammanhang uttalades, att rekryteringen av ordförande- posterna i underrätterna i allmänhet borde ske ur de yngre hovrättsrådens krets.

Domsagoutredningen har för sin del vid behandlingen av frågan om hä— radshövdingarnas avlöningsställning utgått från den uppfattning, som kom— mit till uttryck i de nyss återgivna uttalandena. Då en god rättsvård fram- står som en av samhällets främsta uppgifter, är det av utomordentlig vikt att äga en väl kvalificerad domarkår, vilket ej kan vinnas utan en god avlö— ningsställning för densamma. Vad särskilt beträffar underrätterna är det angeläget att för ordförandeplatserna där kunna förvärva framstående do- mare, och det nya rättegångsförfarande, som är avsett att införas, kommer sannolikt att ställa väl så höga krav på innehavarna av dessa poster som det nuvarande. Vid underrätterna skola målen i första hand utredas och avdömas, och vad därvid brister kan, vilket rättegångssystem som än må tillämpas, svårligen till fullo hotas i överrätt, i allt fall icke utan betydan- de besvär och kostnader. Om i följd av bristande förtroende för un- derrätterna benägenheten att överklaga deras domar blir större, medför detta att överrätternas arbetsbörda ökas och rättsskipningens snabbhet mins— kas samt att såväl det allmänna som parterna äsamkas större kostnader. Frånsett detta torde goda och väl kvalificerade underrätter mer än något an— nat vara ägnade att upprätthålla förtroendet för rättsskipningen i allmänhet.

Vad särskilt angår häradshövdingarna, intaga de sedan gammalt en fram— skjuten ställning inom vårt lands rättsliv. Såsom ordförande i häradsrätten och dess ende rättsbildade ledamot, omgiven av lekmannanämnden, har häradshövdingen kommit att mera direkt än andra domare inför allmänhe- ten företräda rättsordningen och bära ansvaret för att lag och rätt hållas levande bland menige man. Då domsagornasrättsbildade personal —— från- sett häradshövdingarna — även för framtiden skall bestå väsentligen av no- tarier och av domaraspiranter, som på ett senare stadium passera domsa— gorna på genomgångsplatser, komma vidare häradshövdingarna att såsom hittills vara de som i främsta rummet handhava de blivande domarnas prak- tiska utbildning; därigenom hava häradshövdingarna också ett väsentligt ansvar för befästandet av den goda andan inom domarkåren.

Häradshövdingämbetena höra i flertalet fall vara slutposter. Domsagout-

• Sida 34
•  Original

redningen utgår från att befordringsgången fram till dessa tjänster i det stora hela skall likna den nuvarande. Befordran till häradshövding kan så- lunda beräknas komma att i regel ske från hovrättsråds- eller revisionssekre- terarämbete och —— sedan numera den s. k. lantdomarbanan avvecklats — i ett mindre antal fall från hovrättsassessorsställning. Posterna som ordfö- rande å hovrätternas divisioner böra emellertid, såsom vid processreformens förarbeten förutsatts, vara sluttjänster, till vilka man bör beräkna att stun- dom kunna förvärva häradshövdingar.

I betraktande av häradshövdingarnas ställning i rättslivet ligger särskild vikt uppå, att de äro oberoende i ekonomiskt hänseende. För att trygga de- ras självständighet och förebygga varje misstanke om bristande oväld synes lämpligt att ifråga om rätten att innehava privata uppdrag i princip jäm- ställa häradshövdingarna med justitieråd och regeringsråd. Det i 4 5 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgade förbudet för dem som äro underkastade reglementet att utan särskilt, beträffande högre tjänstemän av Kungl. Maj:t meddelat tillstånd, mottaga uppdrag såsom styrelseledamot eller tjänsteman hos verk, bolag, förening eller inrättning, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt syfte, eller annat därmed jämförligt uppdrag, bör alltså enligt domsagoutredningens uppfattning göras ovillkorligt såvitt angår häradshöv- dingarna, så att Kungl. Maj:t icke skall äga dispensera från förbudet. För justitieråd och regeringsråd gäller ett dylikt ovillkorligt förbud med av- seende å i huvudsak samma slags uppdrag som angivas i avlöningsreglemen- tet. För dem gäller ock ett ovillkorligt förbud att mottaga skiljemannaupp- drag. För häradshövdingarnas del vill domsagoutredningen föreslå ett ovill- korligt förbud att mottaga skiljemannauppdrag, såvida det ej meddelas av offentlig myndighet. Förbud att mottaga även skiljemannauppdrag, som meddelas av offentlig myndighet, torde icke vara gagneligt för det allmänna, då myndigheterna i en del fall kunna hava svårighet att finna annan lämp- lig skiljeman än en häradshövding.

Domsagoutredningen utgår sålunda vid avvägning av häradshövdingarnas löner därifrån, att häradshövdingtjänsterna äro att anse som framskjutna slutposter inom domstolsväsendet, till vilka befordran oftast bör ske från hovrättsråds- eller revisionssekreterarämbete, samt att häradshövdingarna skola vara helt förbjudna att innehava enskilda uppdrag av det slag som förut angivits. Med hänsyn härtill böra häradshövdingarna enligt utredning- ens uppfattning i framtiden tilläggas en avlöningsställning, som avsevärt överstiger den för hovrättsråd — här bortses från ordförande å division — och revisionssekreterare. Å andra sidan synes en ungefärlig paritet med av- löningsställningen för andra underrättsordförande böra eftersträvas, därvid närmast borgmästarna i de större städerna samt vattenrättsdomarna kom- ma i fråga för jämförelse. Slutligen torde avlöningen för häradshövdingarna i varje fall icke böra överstiga den för justitieråd och regeringsråd.

Hovrättsråd och revisionssekreterare äro för närvarande placerade i löne- graden A 30, d. v. s. med slutlön å 13 500 kronor i Stockholm förutom rör- ligt tillägg. Till de hovrättsråd, som äro förordnade till ordförande å divi-

• Sida 35
•  Original

sion, utgår numera ett årligt tilläggsarvode ä 2 500 kronor. Då ordförandena regelmässigt såsom hovrättsråd åtnjuta lön i högsta löneklassen inom A 30, uppgå deras samlade löneförmåner i Stockholm till 16 000 kronor jämte rör- ligt tillägg, motsvarande lönen i lönegraden B 2. I propositionen angående rättegångsreformen år 1931 förutsattes, att ordförandeposterna å divisionerna skulle göras till särskilda befattningar med avlöningsförmåner efter samma grunder som gälla för häradshövdingar. Därest ordförandebefattningarna i hovrätterna bliva självständiga tjänster, utgår domsagoutredningen därifrån, att _ bland annat med hänsyn till de stora krav den nya rättegångsordningen kommer att ställa på innehavarna av dessa befattningar —— tjänsterna i varje fall icke kunna placeras i lägre lönegrad än den som motsvarar de nuvaran— de löneförmånerna till ordförandena eller lönegraden B 2. Vad angår vice ordförandena å divisionerna åtnjuta de för närvarande tilläggsarvode ä 1 000 kronor om året. Frågan om deras blivande avlöningsförmåner är tydligen i viss mån beroende av den ställning de komma att intaga under den nya rättegångsordningen. För närvarande utöva de verkligt ordförandeskap en- dast undantagsvis. Skola de i framtiden utöva ordförandeskap i större om- fattning, kommer frågan om deras avlöningsställning att aktualiseras, men domsagoutredningen har icke anledning att närmare ingå på detta spörsmål.

Beträffande avlöningsförhållandena vid stadsdomstolarna må framhållas, att dessa i första hand regleras av städerna själva, som vidkännas kostna- derna för rättsskipningen därstädes, ehuru Kungl. Maj:t fastställer avlönings- bestämmelserna. Närmast jämförbara med häradshövdingarna i tjänsteställ- ning äro bland stadsdomarna borgmästarna i de större städerna. Vid en jämförelse av avlöningsförmånerna torde lämpligen väljas de 20 största stä- derna. Samtliga dessa hava hellitterat rådhusrätt, och det torde icke komma att ifrågasättas att förena dem med domsaga; den till folkmängden minsta är i invånarantal nära jämställd med den till folkmängden minsta domsagan. Borgmästarens inkomster av ämbetet i ifrågavarande 20 städer framgår av följande tabell. Siffrorna avse i princip innevarande år men äro i en del fall approximativa, beroende på att i inkomsterna delvis ingår dyrtidstillägg, beräknat efter växlande grunder, samt viss expeditionslösen och stämpelpro- vision. Det må ock anmärkas, att hänsyn icke tagits till pensionsavdrag, vilka verkställas efter skiftande bestämmelser. Där begynnelselön ej angives, förekomma ej ålderstillägg.

Borgmästaruas nvlöningsförmåner år 1939.

Stad 133221??? Begynnelselön Slutlön Stockholm ................................ 570 771 22 500 Göteborg . . : .............................. 275 753 20 000 Malmö .................................... 151 247 21 500 23 7001 Norrköping ................................ 69 434 16 800 19 800 Hälsingborg .............................. 61 365 18 000 20 100 Örebro .................................... 47 602 19 000 21 000

1 Till nuv. borgmästaren utgående särskilda tillägg ej inräknade.

• Sida 36
•  Original

133153? Begynnelselön Slutlön

Borås .................................... 46 928 20 000 23 000 Gävle .................................... 39 736 17 000 19 000 Eskilstuna ................................ 38 881 19 000 23 000 Uppsala .................................. 37 012 16 200 17 400 Västerås .................................. 36 551 18 000 21 000 Linköping ................................ 35 234 18 000 21 600 Jönköping ................................ 35 008 14 000 17 000 Karlstad .................................. 27 948 17 000 19 000 Karlskrona ................................ 27 849 14 300 16 300 Halmstad ................................ 27 222 18 600 Lund .................................... 26 861 19 000 21 500 Kalmar .................................. 21 124 15 600 17 600 Landskrona .............................. 20 081 17 500 Sundsvall ................................ 18 623 17 700 18 700

Såsom av tabellen framgår växlar slutlönen för borgmästarna i ifrågava- rande 20 städer mellan 16 300 och 23 700 kronor. Medeltalet utgör omkring 19 900 kronor, och i flertalet fall ligga inkomsterna i slutlönställning ganska nära detta medeltal. Slutlönen uppnås oftast efter omkring 10 års tjänstgö- ring. Det må anmärkas, att löneförhållandena tidigare varit mera ojämna . mellan olika städer och utvisat såväl lägre som högre inkomster än vad nu är fallet. Genom regleringar de senaste åren har emellertid större likfor- mighet erhållits; härvid har tidigare ofta rådande sportelsystem genomgående i huvudsak avskaffats, ehuru som nämnts i en del fall några obetydliga sport- ler kvarstå. Till nämnda uppgifter om borgmästarnas löner må fogas den upplysningen, att de rådmän, vilka utöva ordförandeskap å avdelning i Stock- holms och Göteborgs rådhusrätter, åtnjuta sammanlagda årliga avlöningsför- måner i Stockholm å omkring 18 200 kronor och i Göteborg å omkring 17 100 kronor. Det kan slutligen anmärkas, att borgmästare och rådmän i regel hava tillfälle att i följd av sin ställning erhålla åtskilliga biinkomster.

Vattenrättsdomarna äro sedan år 1932 placerade på ordinarie stat i löne- graden A 2, numera B 2, med en avlöningsförstärkning å 1,500 kronor. Deras sammanlagda lön är således 17 500 kronor förutom rörligt tillägg.

Justitieråden uppbära liksom regeringsråden lön å 21 000 kronor jämte reglerat dyrtidstillägg, och annan ändring i deras löneställning torde icke för närvarande vara ifrågasatt än att inordna dem under civila avlönings- reglementet, därvid deras lön skulle bliva 22 000 kronor. I detta samman- hang bör framhållas, att den nuvarande placeringen av samtliga hovrätts— presidenter i lönegraden B 3 med 18 000 kronor i lön av skilda anledningar får antagas komma under förnyad omprövning inom en nära framtid. Slutligen må erinras om det för häradshövdingarna föreslagna löneläget vid de tidigare utredningarna i förevarande ämne. Enligt 1921 års förslag skulle häradshövdingarnas inkomster, inbegripet dyrtidstillägg och stämpel- provision enligt nu gällande grunder, kommit att uppgå till belopp, som torde kunna beräknas hava växlat mellan omkring 28 000 och 15 000 kronor.

• Sida 37
•  Original

Vid genomförande av 1923 års förslag torde häradshövdingarnas inkomster hava kommit att under nuvarande förhållanden växla mellan omkring 23 000 och 15 000 kronor. De är 1928 för lagmännen föreslagna avlöningsförmåner- na skulle hava medfört inkomster för dem växlande mellan omkring 25 000 och 16 000 kronor.

Med hänsyn till vad ovan anförts om häradshövdingämbetenas bety- delse och i betraktande av rådande avlöningsförhållanden för olika slag av domare, finner domsagoutredningen, att den lägsta avlöning som bör kom- ma i fråga för häradshövding är omkring 16 000 kronor samt att det stora flertalet häradshövdingar bör hava ej obetydligt högre lön. Häradshövding- arnas avlöningsförmåner böra väl icke överstiga justitierådens, men betänk- ligheter torde icke möta mot att tillägga ett mindre antal häradshövdingar löneförmåner som närma sig justitierådslönen; i 1928 års betänkande röran- de processreformens ekonomiska verkningar föreslogs, att lagmännen i de allra största domsagorna skulle erhålla inkomster motsvarande sistnämnda lön samt därjämte stämpelprovision.

Domsagoutredningen har fördenskull stannat för att förorda en löne- skala för häradshövdingarna ä 16 000—21 000 kronor jämte rörligt tillägg efter vanliga grunder, vilken skala enligt utredningens uppfattning motsva— rar den spännvidd som bör räda mellan lönerna i olika domsagor, med hän- syn framför allt till arbetsbördan och det därmed förenade ansvaret.

Arbetsbördan återverkar visserligen på personalorganisationen, så att i de större domsagorna mera arbete avlastas på underordnade befattnings- havare; häradshövdingen i en mindre domsaga kan därför måhända ej säl- lan hava lika lång arbetstid som häradshövdingen i en större. Det högre kvalificerade arbetet måste emellertid regelmässigt taga större del av härads- hövdingens tid i anspråk i en större än i en mindre domsaga. De organisa- toriska och administrativa problemen äro också av mera komplicerad natur i en större domsaga. Över huvud är arbetet där, frånsett arbetstidens längd, i allmänhet mera pressande än i en mindre. Därest icke en differentiering av lönerna efter arbetet genomfördes, vilket i och för sig synes rättvist, skulle helt visst de mindre krävande domsagorna i stort sett bliva mera eftersträ- vade av häradshövdingaspiranterna än de mera krävande, vilket skulle med- föra den tendensen, att de dugligare domarna erhölle de mera lättskötta domsagorna. Frånsett arbetsbördans omfattning och beskaffenhet finnas även andra omständigheter, vilka påkalla en viss differentiering av lönerna. Härtill återkommer utredningen i det följande.

Det föreslagna löneläget för häradshövdingarna kan måhända förefalla tämligen högt i förhållande till det allmänna löneläget inom statsförvaltning- en. Bland annat skulle häradshövdingarna därigenom komma i paritet med flertalet chefer för de centrala ämbetsverken. Emellertid måste erinras därom, att de högst kvalificerade ämbetsmännen inom den centrala stats- förvaltningen, särskilt verkscheferna, tämligen allmänt hava biinkomster på grund av särskilda statliga uppdrag. Häradshövdingarna å andra sidan skola enligt vad domsagoutredningen föreslagit förbjudas att innehava upp-

• Sida 38
•  Original

drag av de flesta slag, som skulle kunna medföra något mera väsentligt ekonomiskt utbyte. Häradshövdingarna få fördenskull antagas i regel icke komma att hava andra arbetsinkomster än sina fastslagna avlöningsförmåner. Härtill är att märka, att samtliga häradshövdingars pensionsställning avses skola följa det lägsta avlöningsbeloppet.

Av visst värde synes även vara en jämförelse mellan häradshövdingarnas föreslagna avlöningsförmåner och inkomsterna för andra lokala befattnings- havare, som kunna jämföras med häradshövdingarna i fråga om ansvarsfull ställning och utbildningens omfattning. Härvid kan främst hänvisas till provinsialläkarna, vilka vid 1939 års riksdag fått sin löneställning reglerad. Provinsialläkarna åtnjuta dels statlig lön och dels arvode efter taxa i sin läkarpraktik och för vissa tjänsteförrättningar, varjämte de i regel innehava särskilda läkarbefattningar såsom bisysslor. Den årliga inkomsten för pro- vinsialläkarna i 300 redovisade distrikt under åren 1936 och 1937 utgjorde, i 56 distrikt belopp under 15 000 kronor, i 113 distrikt belopp från 15 000 in- till 20000 kronor samt i 131 distrikt belopp å 20000 kronor eller mera. Vid den nu verkställda regleringen har genom ny lönegruppsindelning åstad- kommits en viss utjämning i inkomsthänseende de olika distrikten emellan, men någon egentlig sänkning av provinsialläkarnas allmänna inkomstnivä har icke ägt rum och lönegruppsindelningen har skett på sådant sätt, att så vitt möjligt inkomsten i de särskilda distrikten skall uppgå till minst om- kring 16 000 kronor.

En kategori lokala statliga befattningshavare, vilkas nyligen fastställda avlöningsställning jämväl kan vara av visst intresse vid avvägningen av hä- radshövdingarnas avlöningsvillkor, utgöres av rektorerna vid de högre all- männa läroverken. Deras lön utgår med belopp växlande efter löneklasserna 34—36 i löneplanen A, d. v. s. i högsta ortsgrupp med belopp å 15 030 till 14 010 kronor jämte rörligt tillägg. Vid provårsläroverk kan ytterligare utgå tilläggsersättning med minst 1 500 kronor.

Domsagoutredningen är för sin del av den uppfattningen, att häradshöv- dingarna enligt utredningens förslag komma att erhålla en i förhållande till dem åvilande ansvar och arbetsuppgifter skälig löneställning.

I fråga om den tekniska utformningen av häradshövdingarnas lönesystem föreslår domsagoutredningen, att samtliga häradshövdingar placeras i löne- graden B 2, i vilken lönen utgår med 16 000 kronor förutom rörligt tillägg. Till häradshövdingarna i de minsta domsagorna skola icke utgå ytterligare avlöningsförmåner. Häradshövdingarna i flertalet domsagor åter förutsättas erhålla särskilda avlöningstillägg inom den förut angivna skalan. Genom den nu föreslagna anordningen vinnes, att samtliga häradshövdingar samt vatten- rättsdomarna, vilka redan äro placerade i nämnda lönegrad, erhålla samma pensionsvillkor, vilket underlättar övergång från ett ämbete till annat, där detta finnes önskvärt.

För bestämmande av de tillägg, som utöver lön efter lönegraden B 2 sko— la utgå, har domsagoutredningen haft olika metoder under övervägande.

• Sida 39
•  Original

En metod är att låta en poängberäkning automatiskt bliva bestämmande för tilläggens storlek med årlig eller eljest periodisk omräkning av beloppen. En annan metod är att indela domsagorna i ett antal lönegrupper med fixe— rat avlöningstillägg för varje grupps domsagor. Med den förra metoden skulle bland annat undvikas en fast klassificering av domsagorna i större och mindre, vilken ur vissa synpunkter måhända kan framstå som mindre önskvärd. Emellertid synes denna metod, hur den än utformas, vara för- knippad med betydande vanskligheter, vilket framgår av tidigare förslag i ämnet. I 1923 års betänkande rörande häradshövdingarnas avlöningssy- stem föreslogs sålunda en beräkningsgrund, enligt vilken tillägg skulle utgå med viss procent av stämpelbeloppen å utgående expeditioner. Detta för- slag kan i viss mån betecknas som ett maskerat sportelsystem och går ej helt fritt från de anmärkningar, som riktats mot sportelväsendet. Dessutom skulle en sådan avlöningsform verka oberäkneligt och säkerligen ej fullt rättvist. I 1928 års förut omförmälda betänkande ifrågasattes att tillägg skulle utgå efter domsagans areal och folkmängd. En sådan beräknings- grund skulle emellertid icke vara tillfredsställande, enär arbetsbördan en- dast i förhållandevis ringa mån synes vara beroende av dessa faktorer. Detta har nämligen framgått av de undersökningar, som domsagoutredningen fö- retagit. Utredningen har sökt att genom poängsättning av mål och ärenden av olika slag finna en lämplig grund för beräkning av arbetsbördan men funnit, att en sådan, som automatiskt tillämpad ens tillnärmelsevis kan vän- tas verka på ett tillfredsställande sätt, knappast står att finna. De faktorer som inverka på arbetsbördans storlek äro allt för skiftande och individuella för att på detta sätt kunna fixeras.

Domsagoutredningen har fördenskull funnit sig böra förorda en indelning av domsagorna i fasta avlöningsgrupper, i huvudsak med utgångspunkt från arbetsbördan i de olika domsagorna. Detta utesluter emellertid ej, att hän- syn samtidigt kan tagas även till andra faktorer, vilka böra påverka av— löningsställningen. Till häradshövdingarna i lägsta gruppens domsagor före- slås skola utgå endast löneförmåner efter lönegraden B 2, medan för härads- hövdingarna i övriga lönegrupper föreslås avlöningsförstärkning med bestämt belopp för varje lönegrupp. I fråga om gruppindelningen har utredningen slutligen funnit en indelning i 5 grupper lämplig, därvid skillnaden i löne- belopp mellan angränsande grupper blir 1250 kronor. Lönegrupperingen framgår av följande tabell, där även angives antalet domsagor, som utred— ningen vid sina undersökningar ansett böra hänföras till varje grupp.

Sammanlagda löne- Antal

.. Avlönings- .. . Lonegrupp förstärkning fäggnteiihlågrgn domsagor I ............................ — 16 000 21 11 ............................ 1 250 17 250 24 111 . . . . . ....................... 2 500 18 500 34 IV ............................ 3 7 50 19 750 31

V ............................ 5 000 21 000 6

• Sida 40
•  Original

Domsagoutredningen har för de särskilda domsagornas inplacering i löne- grupp och även för bestämmande av personalorganisationen verkställt om- fattande undersökningar rörande arbetsbördan i domsagorna. I första hand har utredningen därvid tagit hänsyn till de statistiska faktorer, som framgå av härvid fogade sammanställning över arbetsbördan i domsagorna (Bil. C). Vidare har utredningen genom besök å ett stort antal domsagokanslier sökt bilda sig en direkt uppfattning om arbetsförhållandena i domsagorna i all- mänhet och om betydelsen för arbetsbördan av de olika slagen av mål och ärenden. Utredningen har även sökt att taga hänsyn till sådana faktorer, som icke kunna statistiskt angivas. Särskilt må här anmärkas, att fastig- hetsförhällandenas invecklade beskaffenhet väsentligen försvårar arbetet i vissa domsagor. Av sådan anledning hava vissa domsagor i Kopparbergs län placerats i högre lönegrupp än eljest skulle hava blivit fallet.

Vid gruppindelningen har emellertid som nämnts hänsyn icke tagits ute- slutande till häradshövdingarnas arbetsbörda. Den nya B-löneplanen, i vilken häradshövdingarna föreslås placerade, upptager ingen ortsgruppe- ring inom lönegraderna efter prisförhållandena på olika orter. I viss mån bör emellertid kansliortens karaktär och belägenhet påverka lönegruppe- ringen för häradshövdingarna. På grund härav hava vissa domsagor i övre Norrland liksom Härjedalens domsaga placerats i högre lönegrupp än ar- betsbördan i och för sig skulle motivera. Då de förhållanden, som föranleda kallortstilläggs utgående enligt avlöningsreglementet, således delvis beaktats vid lönegruppsindelningen av domsagorna, bör dylikt tillägg icke utgå till häradshövdingarna, en omständighet som ej bör lämnas obeaktad vid bedö- mandet av lönegruppsplaceringen.

Den lönegruppsplacering av de särskilda domsagorna, vilken domsagout- redningen sålunda efter angivna grunder utarbetat, framgår av vidfogade förteckning (Bil. D). Till gruppindelningen må anmärkas, att i mellan- gruppen, som omfattar 34 häradshövdingar, ingå häradshövdingar såväl i domsagor, där sekreterare föreslås anställda, som i domsagor, där sekrete- rare enligt domsagoutredningens förslag ej skola finnas. Utredningen har ansett det vara en fördel, att gränsen mellan domsagor med och utan sekre- terare icke sammanfaller med någon avlöningsgräns. På grund av den lättnad i arbetet, som anställande av sekreterare medför för häradshöv- dingens del, kan det inträffa, att häradshövdingarna i vissa mindre sekre— terardomsagor snarast äro mindre arbetstyngda än häradshövdingarna i de största domsagor som sakna sekreterare. Det vore då icke lämpligt, om de förra häradshövdingarna finge högre avlöningsförmåner än de senare.

Häradshövdingarnas avlöningsförstärkning har den karaktär, att densam- ma bör vara dem tillförsäkrad för deras ämbetstid på samma sätt som den egentliga lönen. Domsagas placering i lägre lönegrupp än förut bör sålunda icke föranleda, att den sittande häradshövdingens avlöningsförstärkning minskas. Med hänsyn härtill bör lämpligen domsagas eventuella omplacering i lönegrupp regelmässigt tagas under övervägande vid ombyte å hå- radshövdingtjänsten. Domsagas omflyttning i lönegrupp torde dessutom böra

• Sida 41
•  Original

tagas under omprövning vid införlivande med domsagan av stad, som tidi- gare haft rådhusrätt, samt eljest vid områdesregleringar. I övrigt torde en- staka domsagor böra uppflyttas i lönegrupp endast vid varaktiga, synnerli— gen betydande och av särskilda förhållanden föranledda ökningar i arbets— bördan. Efter en längre tidsperiods förlopp bör en allmän omprövning av gruppindelningen äga rum. Domsagornas indelning i lönegrupper bör fast- ställas av Kungl. Maj:t inom av riksdagen angiven ram.

Vid genomförande av domsagoutredningens förslag skola häradshövding- arna uppföras i tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet i löne- graden B 2. Bestämmelserna om avlöningsförstärkning böra lämpligen, lik— som beträffande vattenrättsdomarna, intagas i kapitlet med särskilda be— stämmelser under andra huvudtiteln (8 kap. 49 å); ett särskilt moment för domsagorna är erforderligt. I detta moment böra ock infogas bestämmelser därom, att kallortstillägg ej skall utgå, samt de särregler i fråga om rätten att mottaga uppdrag utom tjänsten, vilka utredningen föreslagit.

Frånsett nu angivna hänseenden lära undantag från avlöningsreglemen— tets allmänna regler icke erfordras med avseende å häradshövdingarna. Av- löningsreglementets bestämmelser om semester och tjänstledighet synas så— lunda utan inskränkning böra tillämpas å häradshövdingarna. I fråga om se- mestern innebär detta egentligen endast den ändringen i förhållande till gällande ordning, att häradshövding, som icke fyllt 40 år — för närvarande finnes ingen sådan häradshövding — får sin semester inskränkt från eljest utgående 45 dagar till 35 dagar årligen. Däremot skola häradshövdingarna icke vidare äga åtnjuta sådan ledighet för vinnande av lättnad i arbetsbör- dan och ombesörjande av enskilda angelägenheter, som de enligt gällande domsagostadga kunna — i regel utan att vidkännas minskning i avlönings- förmånerna — erhålla under en och en halv månad om året eller i vissa fall längre tid. Tjänstledighet för enskilda angelägenheter skall enligt av- löningsreglementet medföra vissa avdrag å avlöningsförmånerna. Erhåller åter häradshövding för handläggning av visst eller vissa mål eller ärenden eller eljest för fullgörande av särskilt åliggande i tjänsten befrielse helt eller delvis från övriga honom åliggande tjänstegöromål, skall han enligt avlö- ningsreglementet åtnjuta oavkortad lön. Enligt domsagoutredningens för— slag skola vissa med domarämbetet eljest förenade göromål liksom hittills regelmässigt i viss utsträckning anförtros underordnade befattningshavare i domsagan på grund av hovrättens närmare förordnanden i enlighet med domsagostadgans bestämmelser. Den befrielse från vissa göromål, som häradshövdingen härigenom erhåller, bör givetvis ej heller medföra av- drag å avlöningsförmånerna; här kan över huvud ej anses vara fråga om tjänstledighet för häradshövdingen utan blott om en arbetsfördelning i domsagorna, som lämpligen regleras genom domsagostadgan. Slutligen gi— vas i avlöningsreglementet bestämmelser om tjänstledighet dels för offent- ligt uppdrag m. m., dels ock till följd av olycksfall i tjänsten, sjukdom m. m. Det må anmärkas, att de i avlöningsreglementet angivna avdragen hänföra sig till den efter viss lönegrad och löneklass utgående lönen. Huru med av-

• Sida 42
•  Original

löningsförstärkningen skall förfaras vid tjänstledighet torde Kungl. Maj:t böra bestämma, såsom nu är fallet i fråga om vattenrättsdomarnas avlönings- förstärkning; stadgande av sådant innehåll bör ingå i avlöningsreglementets bestämmelser om avlöningsförstärkning.

Vad angår de bestämmelser om särskilda ersättningar av olika slag, som äro intagna i avlöningsreglementet, komma de givetvis att bliva tillämpliga på häradshövdingarna. Av särskild betydelse bliva härvid bestämmelserna om ersättning för flyttningskostnader och resor i tjänsten. Med det nya lö- nesystemets införande böra häradshövdingarna givetvis vid alla resor i tjäns- ten, även vid ordinarie tingsresor, åtnjuta ersättning enligt allmänna rese- reglementet.

Genom häradshövdingarnas placering i lönegraden B 2 komma deras pen- sionsförmåner beträffande såväl tjänste- som familjepensionen att avsevärt förbättras. Å andra sidan måste häradshövdingarna, som nu äro helt be- friade från avgifter för tjänstepension, vidkännas löneavdrag härför, var- jämte avgifterna för familjepensionen komma att höjas. Resultatet av re- formen i pensionshänseende framgår av denna tabell.

Häradshövdingarnas pensionsförhållanden.

enligt gällande bestämmelser. vid inplacering i lönegrad B2. Tjänstepension. (vid full pensions— och tjänsteålder) Pensionsunderlag .................. 6 672 kr. Pensionsunderlag .................. 7 896 kr Dyrtidstillägg .................... 864 » Dyrtidstillägg .._._._ .............. 864 : Summa pension 7536 kr. Summa pension 8760 kr. Familjepension. Grundpension med förhöjningar. . 2 032: 80 kr. Fast del ...................... 2 970 kr. Dyrtidstillägg .................. 564 > Rörlig del ...................... 475: 20 » Summa pension till änka 2596: 80 kr. Summa pension till änka 3 445: 20 kr. Till första barnet 50 % förhöjning, till varje Till första barnet 50 % förhöjning, till varje följande 20 % förhöjning. följande 20 % förhöjning. Avdrag å lön. För tjänstepension ............ (intet avdrag) För tjänstepension .................. 474 kr. För familjepension .............. 235: 20 kr. För familjepension .......... _. . .. 504 : Summa 235: 20 kr. Summa 978 kr.

Vid jämförelse mellan häradshövdingarnas nettobehållning enligt gällan- de ordning och enligt förslaget bör sålunda observeras, att pensionsavdragen bliva (978—235 =) 743 kronor högre enligt förslaget.

I samband med avlönings- och pensionsförhållandenas reglering torde där- efter utnämnda häradshövdingar böra befrias från skyldigheten att deltaga i den för häradshövdingarna samt landssekreterarna och landskamrerarna gemensamma familjepensionskassan, vilken synes böra avvecklas.

• Sida 43
•  Original

C. Domsagornas personalorganisation.

]. Inledning.

Som av den förut lämnade redogörelsen framgår, finnas för närvarande inom domsagoförvaltningen icke några ordinarie befattningshavare utöver häradshövdingarna. Behovet av underordnad rättsbildad personal tillgodoses dels genom notarierna och dels genom icke ordinarie domaraspiranter i hov- rättskarriären, vilka erhålla förordnanden i domsagorna som sekreterare eller biträdande domare. Härigenom har det system med växlande tjänstgöring i överrätt och underrätt skapats, för vilket förut närmare redogjorts. Pro— cesslagberedningen synes avse, att den nuvarande ordningen härutinnan i huvudsak skall bibehållas. Domsagoutredningen har för sin del icke an— ledning att föreslå någon principiell omläggning av det nuvarande systemet.

Med det samband i avseende å befordringsgång, utbildning och avlönings- förhållanden, som råder mellan hovrätterna och domsagorna, måste frå- gorna om de icke—ordinarie rättsbildade befattningshavarna i domsagorna behandlas i sammanhang med frågorna om den icke-ordinarie hovrättsperso- nalen. Domsagoutredningen finner sig därför böra avgiva förslag även rö- rande sistnämnda personal, i den mån icke vissa specialfrågor angående densamma kunna lösas fristående. 1936 års lönekommitté har i sitt betän- kande med förslag till civilt icke-ordinariereglemente (Stat. off. utr. 1938: 52) förordat den icke-ordinarie hovrättspersonalens inordnande under reglemen- tets bestämmelser och har därvid angivit vissa riktlinjer för en omläggning, som ansluta sig till den nuvarande hovrättsorganisationen och befordrings- gången. Över kommitténs förslag, som givetvis återverkar på domsagosek— reterarnas och de biträdande domarnas ställning, har domsagoutredningen avgivit utlåtande den 14 februari 1939, däri utredningen tagit ståndpunkt till de i betänkandet berörda frågorna angående domstolspersonalens avlö- ningsförhållanden och befordringsgång. Emellertid innefattar lönekommit- téns förslag icke någon reglering för domsagonotarierna, vilkas lönesystem ju icke har samband med hovrättspersonalens, och beträffande notarierna har domsagoutredningen således icke tidigare haft tillfälle att framlägga sin ståndpunkt.

Då den icke rättsbildade personalen i domsagorna, som nu består av bi— träden, vilka häradshövdingen privat anställer och avlönar, i följd av spor— telsystemets avskaffande skall bliva statsanställd och då personalorganisa- tionen således blir helt oberoende av häradshövdingens privatekonomiska intresse, komma förutsättningar att finnas för en mera rationell organisa— tion av domsagoarbetet än den nu i allmänhet rådande, särskilt så till vida som åtskilliga arbetsuppgifter lämpligen kunna överföras från rättsbildad till icke rättsbildad personal. Sistnämnda personal torde sålunda i allmänhet böra utökas, och i samband därmed torde den rättsbildade personalen kun- na minskas.

• Sida 44
•  Original

Det framtida personalbehovet enligt domsagoutredningens i det följande angivna beräkningar, frånsett dock notarieaspiranter och icke ordinarie ej rättsbildade befattningshavare, framgår av bifogade sammanställning (Bil. B).

2. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan rättsbildad och icke rätts- bildad personal.

Vid den närmare planläggningen av domsagornas personalorganisation torde till en början böra undersökas arbetsuppgifternas ändamålsenliga för- delning mellan rättsbildad och icke rättsbildad personal. En sådan under- sökning har nyligen verkställts av 1936 års domsagokommitté, som i sin år 1937 avgivna utredning angående de rättsbildade domsagobiträdenas an— ställnings- och avlöningsförhållanden (Stat. off. utr. 1937: 20) huvudsakligen sysslade med frågan, huru behovet av notarier i de olika domsagorna skulle kunna tillgodoses. Kommittén föreslog inrättande av ett antal nya andre notarietjänster, vilket förslag genomfördes vid 1938 års riksdag. I anslut- ning till nämnda förslag hemställde kommittén om införande i domsago- stadgan av en uttrycklig föreskrift, att å domsagas kansli skulle finnas nödigt antal icke rättsbildade biträden för utförande av skrivgöromål och därmed jämförligt arbete, och kommittén angav i sin motivering tämligen detaljerat de göromål, som borde ankomma å den icke rättsbildade personalen. Till dessa göromål hänförde kommittén sålunda, bland annat, utskrivning av expeditioner och renskrivning av protokoll efter koncept, åsättande av bevis å handlingar i enlighet med protokoll och utskrivande av kallelser och med— delanden. Utöver detta mera mekaniska skrivarbete ifrågasatte kommittén, om ej de icke rättsbildade biträdena borde kunna ombesörja uppsättande av protokoll, i den mån arbetet vore av mera schablonartad karaktär. Vidare borde sådana biträden i regel kunna upprätta saköreslängder samt handhava kassabokföring och stämpelåsättande. Beträffande arbetet med införingar i fastighetsböcker, uppsättande av gravationsbevis samt förande av rotlar och diarier fann kommittén, att enhetliga regler icke kunde uppställas för de icke rättsbildade biträdenas medverkan. Omständigheterna och arbetets kva- litet kunde härvid växla. För kollationeringsarbete och mottagande av hand- lingar från rättssökande slutligen ansåg kommittén, att i allmänhet nota- rierna borde anlitas med hänsyn till värdet ur utbildningssynpunkt av detta arbete.

Domsagoutredningen kan till stor del ansluta sig till 1936 års kommittés uppfattning angående den lämpliga fördelningen av arbetet mellan rättsbil— dad och icke rättsbildad personal. Dock synes den icke rättsbildade perso- nalen lämpligen kunna handhava vissa arbetsuppgifter i större utsträckning än vad nämnda kommitté förutsatt. Sålunda torde denna personal i allmän- het böra ombesörja kollationering och mottagande av handlingar från all- mänheten. Vidimering av avskrifter torde kunna anförtros mera kvalifice- rade icke rättsbildade biträden. Vidare lärer redan nu eller i en näraliggan-

• Sida 45
•  Original

de framtid förutsättningar finnas att överföra mera betydande arbetsområ- dem till icke rättsbildade befattningshavare. Domsagoutredningen syftar här- vid i första hand på inskrivningsväsendet, som efter inskrivningsreformens genomförande till väsentlig del bör kunna handhavas av sådana befattnings— haware.

I fråga om inskrivningsväsendets organisation må här framhållas, att i samband med de nya fastighetsböckernas iordningställande förut rådande oklarheter angående fastigheternas identitet samt äganderätts- och inteck— nimgsförhållanden undanröjas; varje fastighet föres på särskilt upplägg, där anteckningar om såväl lagfarts- som inteckningsförhållanden göras i sär- skilda spalter. Härigenom bliva dessa förhållanden för varje fastighet lätt överskådliga och framgå i regel av själva upplägget. För behandling av lagfarts- och inteckningsärenden kommer i allmänhet, förutom inhämtande av vad som är tillgängligt å vederbörande fastighetsbokupplågg, endast att krävas en förhållandevis enkel formell granskning av de i ärendet ingivna handlingarna. Beslutet får uttryck i form av en införing i fastighetsboken jämte ett i överensstämmelse härmed å vederbörande handling tecknat be- vis, båda regelmässigt av schablonartad karaktär; det i flertalet domsagor ännu bibehållna systemet med protokoll i inskrivningsärenden torde kunna beräknas snart bliva i stort sett avskaffat. En ännu större förenkling än ifråga om lagfarts- och inteckningsärendenas behandling gör sig med det nya systemets införande gällande beträffande uppsättning av gravationsbevis. Detta arbete, som enligt den gamla ordningen ej sällan varit synnerligen omständligt och därför i förhållandevis stor utsträckning tagit den rätts- bildade arbetskraften i anspråk, blir med den nya ordningen i regel en ren avskrivning ur fastighetsboken.

För vissa ärenden, t. ex. relaxeringar av inteckningar, lärer väl även i framtiden juridisk arbetskraft i allmänhet erfordras för beredningen och uppsättandet, men det vida övervägande flertalet ärenden och bevis torde helt visst dugliga icke rättsbildade biträden kunna bibringas förmåga att självständigt uppsätta och iordningställa, så att handlingarna kunna i får- digt skick föreläggas inskrivningsdomaren till justering och underskrift. I en eller annan domsaga tillämpas redan ett dylikt arbetssystem med gott re- sultat, ehuru fastighetsboksuppläggningen icke avslutats. Denna omständig- het torde giva starkt belägg för att, sedan de nya fastighetsböckerna införts, arbetet med inskrivningsväsendet skall utan våda kunna väsentligen anför- tros dylika biträden. Man torde till och med hava skäl förmoda, att detta arbete ej Sällan kommer att bliva mera säkert och tillförlitligt utfört av ru- tinerade icke rättsbildade biträden än av de ständigt växlande notarierna, som för närvarande i regel få sig detsamma anförtrott som sin första upp- gift under den praktiska utbildningen på domarbanan. Givetvis fordras, liksom under nuvarande ordning, att fungerande inskrivningsdomaren över— vakar arbetet och verkställer justering.

Den minskning och förenkling av arbetet med inskrivningsväsendet, som i allmänhet kan väntas, kommer dock icke att göra sig gällande i alla dom-

• Sida 46
•  Original

sagor. I flertalet domsagor inom Kopparbergs län äro fastighetsförhållan- dena så invecklade, att arbetet med de nya fastighetsböckerna icke kan be- räknas bliva färdigt inom överskådlig tid. Särskilda organisatoriska åtgär- der kunna därför möjligen vara av nöden i dessa domsagor.

Även på andra områden än inskrivningsväsendet synes i framtiden komma att finnas större utrymme än för närvarande för mera kvalificerade icke rättsbildade biträden i domsagorna. Redan nu handhaves oftast kassabok- föringen i domsagorna av sådana biträden. Då förvaltningen helt förstat- ligas, måste emellertid bokföringen utvidgas i förhållande till vad nu är fallet samt enhetligt regleras genom statliga föreskrifter. Det synes lämp— ligt, att denna bokföring och kassaredovisning ålägges ett icke rättsbildat bi- träde med redogöraransvar. Såsom ett led i strävandena att befria härads- hövdingen från kansligöromål och även för skärpande av kontrollen synes ändamålsenligt, att detta biträde även handhar stämpelförsäljningen, ehuru- väl under häradshövdingens överinseende. Samma biträde torde ofta också kunna anförtros att mottaga och i första hand granska handlingar, som av rättssökande ingivas, ävensom att utlämna expeditioner med tillhörande hand- lingar. Biträdet skulle således komma att förestå domsagans expedition för allmänheten. I regel lärer med dessa göromål även böra förenas kommis- sionärskapet i domsagan. Det kan anmärkas, att redan nu i en del domsa- gor finnas icke rättsbildade biträden med ett arbetsområde i det väsent- liga motsvarande det nu skisserade. -

Beträffande kommissionärsgöromålen vill domsagoutredningen föreslå, att dessa obligatoriskt åläggas den icke' rättsbildade befattningshavare i domsa- gan, som häradshövdingen bestämmer, att utföras å tjänstetid utan särskild ersättning. I synnerhet om, såsom utredningen vill föreslå, de icke rätts- bildade befattningshavare, vilka närmast komma i fråga att bliva kommis— sionärer, erhålla förhållandevis goda löneförmåner, synes ej skäligt, att sär- skilt kommissionärsarvode utgår till dem. De nuvarande kommissionärsav- gifterna torde böra indragas till statsverket och därvid förvandlas till stäm- pelavgifter å motsvarande belopp.

Därest processlagberedningens förslag genomföres, torde ytterligare upp- gifter tillkomma för icke rättsbildade biträden. Sålunda skola enligt detta förslag kallelser och meddelanden av skilda slag i ökad utsträckning utfär- das samt delgivningar ombesörjas genom domstolens försorg, varjämte nya rotlar och diarier torde komma att införas. Självfallet kräver åtskilligt av detta arbete övervakning från den rättsbildade personalens sida, närmast av sekreteraren eller annan som omedelbart förestår det egentliga kansliarbetet, och det torde vara svårt att nu bestämt avgöra, i vad mån expeditionella uppgifter skola kunna överlämnas åt icke rättsbildad personal för själv— ständig handläggning. Domsagoutredningen har dock velat erinra om, att i följd av processreformen en viss utvidgning av de mera kvalificerade upp- gifterna för icke rättsbildad personal kan förväntas.

• Sida 47
•  Original

3. Icke rättsbildad personal.

För att den föreslagna anordningen att anförtro icke rättsbildad personal uppgifter av mera kvalificerat slag skall utfalla väl, är det ett oeftergivligt villkor att för ifrågavarande uppgifter kunna förvärva dugliga personer. På grund härav måste löneställningen för dem, som skola handhava samma uppgifter, bestämmas väsentligt högre än för dem, som huvudsakligen skola syssla med enklare göromål. Domsagoutredningen vill föreslå, att i varje domsaga inrättas åtminstone en ordinarie tjänst för en icke rättsbildad be- fattningshavare med placering i lönegraden A 11. I vissa större domsagor synes emellertid erfordras kvalificerad icke rättsbildad arbetskraft i vidare omfattning. Vad angår de fyra största domsagorna i riket behandlas deras personalorganisation under särskild avdelning i det följande. Beträffande övriga större domsagor har domsagoutredningen beräknat, att i 29 av dem erfordras, jämte en tjänst i A 11, jämväl en tjänst i A 7. Fördelningen av arbetet mellan dessa båda befattningshavare har domsagoutredningen före- ställt sig i regel skola bliva den, att befattningshavaren i 11 lönegraden sysslar övervägande med inskrivningsväsendet och den i 7 lönegraden om- besörjer kassabokföring, redovisning och stämpelförsäljning, expedition av allmänheten och kommissionärsgöromål.

För det egentliga skrivningsarbetet i domsagorna samt andra kansligöro- mål av mindre krävande natur vill domsagoutredningen föreslå tjänster i lönegraden A4. Det torde ej vara lämpligt att inrätta ordinarie tjänster i lägre lönegrad än den sistnämnda, enär arbetsuppgiftema över huvud svår- ligen kunna begränsas till rent utskrivningsarbete utan samtliga arbetskraf- ter kunna behöva tagas i bruk för varjehanda förekommande göromål. Även själva skrivarbetet är i regel av den art, att omsikt och eftertanke krävas.

Beträffande antalet tjänster i 4 lönegraden i varje domsaga torde, med hänsyn bland annat därtill att verkningarna av processreformen i fråga om mängden av skrivgöromål och därmed jämförligt arbete äro svåra att över- blicka, särskild försiktighet böra iakttagas vid inrättande av ordinarie be- fattningar. Härför talar även den omständigheten, att antalet icke rätts- bildade biträden i domsagorna för närvarande är ganska begränsat. Detta beror visserligen huvudsakligen därpå, att arbetet till avsevärd del ombesör- jes av notarier, vilkas antal, enligt vad domsagoutredningen vill föreslå, skulle väsentligen minskas, men behovet av icke rättsbildad arbetskraft som er- sättning för notarier är tämligen svårt att på förhand fixera. Domsago- utredningen har sålunda ansett sig icke kunna ifrågasätta inrättande för när- varande av mer än en ordinarie tjänst i 4 lönegraden beträffande några andra domsagor än de fyra största. I fråga om 28 domsagor har utredningen i sina beräkningar icke upptagit någon dylik tjänst. Det gäller här sådana domsagor, där göromålen icke synas vara av den storleksordning, att två icke rättsbildade arbetskrafter med säkerhet kunna utnyttjas till fullo. För övrigt komma sannolikt flera av dessa domsagor att inom kort bliva före-

• Sida 48
•  Original

mål för reglering, så att större domsagor bildas, och med hänsyn här- till synes önskvärt att antalet ordinarie tjänster i dessa domsagor hål- les så lågt, att samtliga innehavare av sådan tjänst omedelbart kunna placeras å ordinarie befattning vid eventuell domsagoreglering.

Domsagoutredningen har vid sina beräkningar av behovet av icke rätts- bildad personal i allmänhet såsom ordinarie (se bil. B) upptagit det antal dylika befattningshavare, som utredningen funnit med visshet erforderligt i respektive domsagor. Härvid har utredningen förutsatt, att i ett stort antal domsagor kommer att erfordras ytterligare sådan personal med full tjänst- göring, ehuru utredningen icke tilltrott sig att med säkerhet utpeka i vilka domsagor så kan bliva fallet. Utrymme torde sålunda finnas för ett så stort antal extra ordinarie och extra befattningshavare förutom tillfälliga arbetskrafter, att lämplig proportion erhålles mellan ordinarie och icke- ordinarie personal. Utredningen vill för övrigt betona, att ordinarie tjänster till det av utredningen angivna antalet böra inrättas efter hand, i den mån tillgång till kvalificerade sökande finnes, och att även efter organisationens fulla utbyggnad såsom ordinarie ifrågasatta tjänster böra kunna tidvis upp— rätthållas av extra ordinarie befattningshavare.

Den sammansättning av den icke rättsbildade personalen och den för- delning av tjänsterna å domsagorna, som i anledning av domsagoutredning- ens förslag må fastställas, bör kunna utan större omgång bliva föremål för jämkningar med hänsyn till ändringar i arbetsbördan. På grund härav torde riksdagen böra fastställa allenast en gemensam personalförteckning för de ordinarie tjänsterna i samtliga domsagor och åt Kungl. Maj:t över- lämnas att fördela tjänsterna å domsagorna. Kungl. Maj:t synes ock böra äga inrätta extra ordinarie tjänster för icke rättsbildad personal. Åt ve- derbörande hovrätt lärer kunna anförtros att inom ramen av tillgängliga medel förordna om anställande av extra tjänstemän. Såväl extra ordinarie som extra tjänstemän böra kunna anställas med halvtidstjänstgöring, där så med hänsyn till arbetsbördan och andra omständigheter finnes lämp— ligt. För tillfällig skrivhjälp och dylikt synas medel böra ställas till härads- hövdingarnas disposition.

Det må i detta sammanhang framhållas, att anslagen för icke-ordinarie personal måste göras förhållandevis stora och —— åtminstone att börja med —— böra utgå som förslagsanslag, bland annat med hänsyn till svå— righeten att på förhand beräkna i vad mån vidlyftiga mål eller andra mera tillfälliga arbetsuppgifter kunna komma att kräva extra arbetskraft. An— slagets storlek synes lämpligen till en början kunna beräknas efter kostna- den för 30 extra ordinarie och 50 extra befattningshavare med full tjänst- göring i 4 lönegraden. Ifrågavarande anslag torde böra beräknas för hela riket gemensamt och av Kungl. Maj:t i lämplig fördelning ställas till hov— rätternas förfogande för utbetalning av lönerna till extra ordinarie och extra tjänstemän samt för tillhandahållande av medel åt häradshövdingarna till tillfällig skrivhjälp och dylikt.

Vad angår den icke rättsbildade personalens kvalifikationer torde några

• Sida 49
•  Original

formella kompetenskrav icke böra uppställas. Tjänsterna i 4 lönegraden torde här såsom i regel inom statsförvaltningen komma att beklädas med kvinnliga innehavare. Ej sällan torde dessa befattningshavare kunna å domsagokansliet utbildas för de uppgifter med avseende å inskrivningsvä- sendet, expedition och bokföring m. ni., som böra tillkomma de högre icke rättsbildade befattningshavarna, så att de förra kunna vikariera för de senare och eventuellt efterträda dem; det är naturligtvis i och för sig en fördel, om till högre tjänst kan befordras en person, som redan förut är för— trogen med förhållandena i domsagan. Emellertid måste å andra sidan med skärpa betonas, att befordran från lägre tjänst till högre inom samma dom- saga efter anciennitetsprincipen icke får framstå som regel; härigenom skulle syftet med den nya organisationen kunna helt förfelas. Som redan förut antytts måste det nämligen vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att till de högre tjänsterna, särskilt dem som äro avsedda för inskrivnings- väsendet, förvärva verkligt dugliga och för sin uppgift kompetenta inne- havare, och det torde knappast regelmässigt kunna påräknas, att i en dom- saga skall finnas tillgång till en lägre befattningshavare som fyller dylika anspråk. Särskilt de föreslagna tjänsterna i 11 lönegraden torde ej säl- lan kunna locka även kvalificerade manliga sökande. Exempelvis torde f. d. militärer med underofficersskola eller kontorister med handelsskola ofta vara väl lämpade för dessa tjänster.

Vad domsagoutredningen i det föregående anfört rörande arbetsfördelning- en mellan de icke rättsbildade biträdena av olika grader får icke fattas så, att arbetsuppgifterna borde en gång för alla noga uppdelas mellan biträdena. Av den föreslagna organisationen i mindre domsagor med endast ett ordi- narie icke rättsbildat biträde följer, att detta biträde har att ombesörja såväl mera kvalificerat arbete med inskrivningsärendens uppsättande, bokföring o. s. v. som även skrivarbete, för så vitt icke-ordinarie arbetskraft ej måste anlitas för ändamålet. Men även i andra domsagor torde biträdena av högre grad stundom behöva tagas i anspråk för renskrivningsarbete och dylikt. Å andra sidan böra biträdena av lägre grad, i den mån så erfordras och de därtill äro dugliga, kunna i viss omfattning nyttjas även för mera kvalificerade göromål; detta torde, som förut antytts, även böra ske av ut- bildningshänsyn, så att de vid förfall för biträden av högre grad kunna över- taga dessas uppgifter och eventuellt efterträda dem. Över huvud kan inom en förhållandevis så liten organisation med så mångahanda arbetsuppgif- ter som ett domsagokansli en strängt genomförd arbetsfördelning icke till- lämpas.

Vad nu sagts gäller i viss mån även arbetsfördelningen mellan den rätts- bildade och den icke rättsbildade personalen. Särskilt måste förutsättas, att notarier i viss utsträckning även i framtiden kunna anlitas för göro— mål, som i och för sig icke nödvändigt fordra juridiskt utbildad arbets- kraft. Detta bör dock; i huvudsak ske ur utbildningssynpunkt. Som exem- pel å göromål, vilka notarierna böra beredas tillfälle att för sin egen in- formationi viss omfattning utföra, må anföras beredning av inskrivnings- 4—352129

• Sida 50
•  Original

ärenden, kollationering, mottagande av allmänheten och förande av vissa diarier. I vilken utsträckning sådana göromål komma att handhavas av notarierna, måste naturligen till en viss grad bliva beroende av tillgången på olika slag av arbetskrafter i domsagan. För renskrivning och därmed jämförliga bestyr böra givetvis notarierna ej avses.

Domsagoutredningen har i det föregående icke föreslagit några benäm- ningar å de tjänster i olika lönegrader som ifrågasatts. Detta beror därpå, att frågan om benämningarna å tjänster i ifrågavarande lönegrader inom statsförvaltningen i allmänhet för närvarande är under behandling. Be- träffande de affärsdrivande verken har förslag härutinnan nyligen fram— lagts i ett betänkande rörande revision av tjänsteförteckningen för dessa verk (Stat. off. utr. 1939: 5). Till detta förslag hava statsmakterna ännu ej tagit ståndpunkt, och vid pågående utredning om revision av tjänsteför- teckningen för den allmänna civilförvaltningen lärer frågan om benäm— ningen å tjänster i förevarande lönegrader ytterligare komma under om— prövning. Vid nämnda förhållanden och då benämningar å tjänsterna för icke rättsbildad personal i domsagorna torde böra ansluta sig till benämning- arna å motsvarande tjänster inom allmänna civilförvaltningen, har domsago— utredningen ansett sig icke böra framlägga något förslag i ämnet.

4. Tingsnotarier.

Domsagonotariernas ställning har genom de senare årens reformer un- dergått en betydande förändring, främst genom tingssittningens avskaffan- de. Notariernas uppgift att med avseende å andra mål än s. k. bagatell- mål omväxla med häradshövdingen som rättens ordförande har övertagits av sekreterarna och de biträdande domarna; och i de domsagor, där sådan befattningshavare ej finnes, kan häradshövdingen icke längre vinna befrielse från utövandet av ordförandeskapet beträffande de större målen för att därigenom vinna lättnad i arbetsbördan. Endast i undantagsfall kunna no— tarierna fortfarande hålla egentliga ting, medan de däremot tidigare kunde hålla allmänna tingssammanträden efter 11/2 års tjänstgöring i domsaga. Den sammanlagda tjänstgöringen omfattade då i allmänhet en tid av om- kring tre år. I samband med tingssittningens avskaffande har fastställts en minimitid av tre års notarietjänstgöring som villkor för erhållande av fiskalsförordnande i hovrätt. Notarietjänstgöring av angivna längd har även i övrigt i merithänseende likställts med tingssittning enligt förut gällande ordning.

Ehuru notarietiden icke förkortats, har otvivelaktigt dess värde ur ut- bildningssynpunkt genom tingssittningens avskaffande väsentligen minskats. Notarierna synas också för närvarande, som en följd av [inskränkningen i de- ras dömande verksamhet, i ännu större utsträckning än tidigare syssla med inskrivningsväsendet och expeditionella göromål. Som förut anmärkts ägna sig notarierna i regel det första året av sin anställning övervägande åt in-

• Sida 51
•  Original

skrivningsväsendet, och ej sällan synes detta förhållande fortfara under större delen av notarietiden. I de flesta fall få väl notarierna småningom biträda med uppsättande av dombok och deltaga i överläggningar rörande domar och utslag, och regelmässigt torde de i större eller mindre utsträck- ning tjänstgöra vid memorialet under tingssammanträdena. I många dom- sagor brukar dock häradshövdingen sätta upp sin dombok själv, antingen genom diktamen för skrivbiträde eller för hand, och detta är i ännu högre grad fallet beträffande sekreterarna, då de hålla tingssammanträden. Det kan därför förekomma, att notarierna endast i mindre utsträckning få in- blick i den dömande verksamheten på annat sätt än genom handläggning av bagatellmål och uppsättande av dombok i sådana mål. få

Efter den förenkling av inskrivningsgöromålen, som möjliggöres genom de nya fastighetsböckerna, och den överflyttning av dessa göromål å icke rättsbildade arbetskrafter, som domsagoutredningen föreslagit, lärer nota- riernas befattning med inskrivningsväsendet komma att högst väsentligt in- skränkas. I övrigt torde, på sätt förut antytts, en viss överflyttning av expeditionsgöromål från notarier till icke rättsbildade befattningshavare böra äga rum. På grund av det sålunda minskade utrymmet för notariernas» verksamhet i domsagorna synes de vid varje tidpunkt tjänstgörande nota— riernas antal kunna i ej ringa mån nedbringas. Och i betraktande dels av tingssittningens avskaffande och dels av minskningen av notariernas syss- lande med inskrivningsväsendet, torde en förkortning av den nuvarande tre- årstjänstgöringen för notarierna vara lämplig. Genom notariernas frigörande i stor utsträckning från befattningen med inskrivningsväsendet kunna de redan från början av sin tjänstgöring sysselsättas med göromål, som angå den egentliga domarverksamheten, varigenom de kunna beräknas vinna kännedom om dessa göromål vid en tidigare tidpunkt än för närvarande är regel. Domsagoutredningen har vid sina undersökningar kommit till den uppfattningen, att — under förutsättning att utredningens förslag i fråga om den icke rättsbildade personalen genomföres samt sekreterare anställas i ungefär samma omfattning som för närvarande —— de tjänstgörande nota- riernas antal, inbegripet de nuvarande »extra notarierna», skulle kunna ned- bringas med ungefär en tredjedel av det nuvarande antalet, och att samti- digt en förkortning av notarietiden till två år borde äga rum.

Dm föreslagna förkortningen av notarietiden synes vara så mycket mera motiverad, som de vilka fortsätta på domarbanan obligatoriskt — i den mån de ej ägna sig åt stadsdomstolarna — för en längre tidsperiod skola åter- vända till domsagorna som sekreterare och därvid under utförande av mera kvalificerade uppgifter komma att vinna ingående förtrogenhet med dom- sagoarbetet. Genom sekreterartjänstgöringens införande har dessutom be- fordringsgången på domarbanan blivit åtskilligt långsammare, och tidpunk- ten för befordran till sluttjänst är på väg att avsevärt framflyttas; även på grund härav är det synnerligen önskvärt att en förkortning av notarie- tiden genomföres. Det kan för övrigt här anmärkas, att bland de unga juristerna kommit till synes en opinion för en förkortning av notarietiden.

• Sida 52
•  Original

Sveriges förenade studentkårer hava sålunda vid den s. k. studentriksdagen i Lund hösten 1938 inom sektionen för juridiska utbildningsfrågor antagit en resolution, däri _ under åberopande av att domsagoarbetet i framtiden kunde i större utsträckning än nu anförtros fast anställda arbetskrafter _— uttalas, att notarietiden borde nedsättas till exempelvis två år.

Hittills har talats om notarier i bemärkelsen av rättsbildade biträden över "huvud, vilka fullgöra sin första praktiska tjänstgöring i domsagorna, oav- sett om de äro förordnade å någon notarietjänst eller ej, och med notarie- tiden har avsetts den sammanlagda tiden för tjänstgöring i domsaga efter examen och före eventuellt inträde i hovrätt. Från de utgångspunkter, för vilka förut redogjorts, synes antalet notarier i nyss angivna bemärkelse böra utgöra två i det stora flertalet domsagor och endast i förhållandevis få dom— sagor behöva uppgå till tre eller flera. I några av de minsta domsagorna skulle väl med hänsyn till arbetsmängden i och för sig åtminstone tidtals endast en notarie vara erforderlig, men med hänsyn till nödvändigheten av .att upprätthålla kontinuiteten i arbetet och till behovet av tillgång på no- tarier med kompetens att på eget ansvar utföra vissa göromål bör möjlighet finnas att i varje domsaga hava anställda minst två notarier. I fråga om dylik kompetens torde reglerna böra utformas i huvudsaklig anslutning till vad nu gäller. Sålunda torde behörighet att innehava notarietjänst, varmed följer befogenhet i huvudsak motsvarande nuvarande förste notaries, böra vinnas efter ett halvt års domsagotjänstgöring och uppnådda 23 levnadsår samt behörighet att fungera som inskrivningsdomare efter ett års domsago- tjänstgöring och uppnådda 24 levnadsår. Med minst två notarier anställda .i varje domsaga bör det praktiskt taget kontinuerligt komma att finnas till- gång till notarie med inskrivningsdomarkompetens, så att häradshövdingen eller den som i hans ställe är inskrivningsdomare kan befrias från inskriv- ningsärendena i den utsträckning som medgives i domsagostadgan. För när- varande kan notarie efter 11/2 års domsagotjänstgöring och uppnådda 25 levnadsår erhålla förordnande dels att handlägga bagatellmål och därmed likställda ärenden samt att i övrigt förvalta häradshövdingämbetet med den inskränkning, att han icke kan vara ordförande i häradsrätt vid handlägg- ning av andra mål än bagatellmål eller i ägodelnings- eller synerätt, dels ock att fullgöra vad eljest åligger sekreterare i fråga om domboksuppsätt- ning och expedition. Det synes förtjänt att tagas under övervägande, huru- vida icke i anledning av notarietidens förkortning till två är någon jämkning skulle kunna ske i kompetensvillkoren för erhållande av förordnanden, som sist berörts, så att i samtliga domsagor skulle komma att finnas mera stadig- varande tillgång till notarie, som i mån av behov kunde handlägga bagatell- mål och eljest med inskränkt befogenhet förvalta domarämbetet i härads- hövdingens ställe; det må erinras, att före 1933 års domsagostadga dylik kompetens erhölls samtidigt med kompetens att vara inskrivningsdomare.

Beträffande notariernas anställnings- och avlöningsförhållanden har i sam- band med inrättande de senare åren av nya andre notariebefattningar i dom-

• Sida 53
•  Original

sagorna uttalats, att de rättsbildade biträden, som oundgängligen erfordras för domsagornas behöriga skötsel, borde erhålla ersättning för sitt arbete,. även om tjänstgöringen skulle innefatta ett visst moment av utbildning. 19363 års domsagokommitté, som utgick från denna princip, anmärkte emellertid,. att avlöning icke bör utgå till dem, vilkas huvudsakliga tid åtgår till att sätta sig in i de å domsagokansliet förekommande arbetsuppgifterna. Domsagoutredningen får för sin del ansluta sig till den uppfattningen, att de rättsbildade biträden, som erfordras för domsagornas skötsel, böra åtnjuta avlöning. Även nyanställda biträden, vilka erfordras för tillbörlig rekryte- ring av personalen i domsagan, synas i regel böra åtnjuta något arvode, ehuru deras tid delvis måste åtgå till att sätta sig in i arbetet; i regel torde för öv' rigt dessa biträden redan från första början utföra åtskilligt för domsagans skötsel nödigt arbete. Den avlöning som för närvarande utgår till notarierna måste betraktas som % ganska ringa i förhållande till de arbetsuppgifter som åvila dem. Arvodet även till förste notarie understiger vad som brukar tillkomma extra tjänste- män med motsvarande utbildning i de centrala verken under deras första anställningsår. Då det endast finnes en förste notariebefattning i varje dom- saga, måste emellertid notarierna i regel under större delen av sin tjänste- . tid åtnöja sig med det lägre andre notariearvodet eller gå helt utan avlöning. Detta är knappast skäligt. Sedan de rättsbildade biträdena kommit över det första informationsstadiet — vilket torde kunna beräknas till ett halvt år eller den minimitid, som vederbörande måste hava tjänstgjort för erhål- lande av förordnande som förste notarie —— synas de kunna göra anspråk på en avlöning i varje fall icke understigande det nuvarande förste notarie- arvodet. Tillräckliga skäl synas ej föreligga för differentiering i avlönings- hänseende av de rättsbildade biträden, som kommit över nämnda informa- tionsstadium. Skillnaden mellan förste notaries och andre notaries ställ- ning har väsentligen förminskats, sedan dels genom 1925 års domsagostadga möjlighet införts för häradshövdingen att förordna andre notarie, vilken är behörig till förste notarietjänst, att utföra sådana göromål som eljest enligt domsagostadgan åvila förste notarie, dels ock tingssittningen, som i regel skedde först efter uppnått förste notarieskap, avskaffats. Särskilt vid no- tarietidens förkortande till två år torde en enhetlig notariegrad böra införas i stället för de nuvarande förste och andre notariegraderna. Till de enhetliga notarietjänster, vilka domsagoutredningen sålunda får &. föreslå och vilka lämpligen kunna benämnas tingsnotarietjänster, böra kun- na förordnas rättsbildade biträden, vilka fyllt 23 år och tjänstgjort i dom- , saga ett halvt år efter examen, d. v. s. samma villkor som nu gälla för för— ' ordnande till förste notarie; sålunda förordnad tingsnotarie skulle ock hava , behörighet motsvarande nuvarande förste notaries. Domsagoutredningen # avser, att dylikt förordnande i regel skall kunna erhållas efter den före- , skrivna föregående minimitjänstgöringen om ett halvt år eller efter obetyd- ligt längre tid. Domsagoutredningen har haft under övervägande att inordna tingsnotari-

Vs.—_ _

• Sida 54
•  Original

erna under icke-ordinariereglementet och därvid placera dem i viss lönegrad i löneplanen för extra tjänstemän, varigenom lön skulle komma att utgå med olika belopp efter ortsgrupp och reglementets bestämmelser rörande extra tjänstemän även i övrigt bliva tillämpliga å notarierna. Med hänsyn till no- tarietidens kortvarighet samt den omständigheten, att endast en mindre del av notarierna fortsätta på domarbanan, har utredningen emellertid stannat vid att föreslå ett för alla tingsnotarier lika arvode. Avlöning med olika belopp efter ortsgrupp vore för övrigt ej lämplig ur rekryteringssynpunkt, då kansliorterna i de domsagor, som skulle komma att placeras i ortsgrupp med lägre avlöning, i regel äro mera avsides belägna och redan därför mindre lockande för notarieaspiranterna. I fråga om arvodets storlek före— slår domsagoutredningen ett belopp av 3 600 kronor för år, vilket något överstiger det nuvarande förste notariearvodet, som inbegripet dyrtidstill- lägg uppgår till omkring 3 200 kronor. Å det föreslagna arvodet skall icke beräknas rörligt tillägg. Däremot bör i förekommande fall utgå kallorts- ' tillägg. Sistnämnda tillägg är avsett att i viss mån ersätta den nuvarande förhöjningen av arvodet i vissa norrländska domsagor; det synes lämpligt, att även för notariernas vidkommande de förhållanden, som föranlett kall- ortstillägg, beaktas i samma ordning som skett beträffande andra statliga befattningshavare.

Notarierna böra erhålla semester av samma längd, som gäller för extra tjänstemän eller 15 dagar årligen. Häradshövdingen torde emellertid i an- slutning till vad nu gäller böra äga rätt att bevilja notarierna ytterligare le- dighet i viss utsträckning, exempelvis 15 dagar årligen.

I den föreslagna tvååriga notarietiden bör inräknas den tjänstgöringstid om minst ett halvt år, som infaller före förordnandet till tingsnotarietjänst. Lämpligen synas biträdena under denna första tjänstgöringstid kunna be- nämnas tingsnotarieaspiranter. Som förut anmärkts böra de enligt domsago- utredningens uppfattning i allmänhet komma i åtnjutande av arvode även under denna tid. I sådant hänseende föreslås, att notarieaspiranterna skola kunna tilldelas ett arvode ä 2 100 kronor för år räknat, till vilket icke bör komma annat tillägg än kallortstillägg i vanlig ordning. Det föreslagna be- loppet understiger något den nuvarande andre notarielönen, som med dyr- tidstillägg uppgår till omkring 2 400 kronor.

På motsvarande sätt som notarietidens längd för närvarande regleras höra i sådant syfte bestämmelser meddelas, dels att den som två år innehaft tingsnotarietjänst eller avlönad tingsnotarieaspiranttjänst icke utan synner- liga skäl bör erhålla ytterligare förordnande såsom tingsnotarie, dels att för antagande till extra fiskal i hovrätt skall fordras två års domsagotjänst- göring, dels ock att för de fall där för viss behörighet hittills fordrats tre års sådan tjänstgöring framdeles icke skall fordras längre tjänstgöring än två år. Härigenom lärer den sammanlagda tiden som notarieaspirant och no- tarie i praktiken komma att regelmässigt bliva två år eller synnerligen obe— tydligt längre tid. För rätt att räkna tjänstgöringen som merit i förenämn- da hänseenden bör vidare fordras, att vederbörande under minst ett år in—

• Sida 55
•  Original

ur,-.— .

nebaft tingsnotarieförordnande. En sådan föreskrift skulle även vara äg- nad att underlätta rekryteringen av notarietjänsterna i mera avlägset be— lägna domsagor och motverka tendensen till anhopning av notarieaspiran- ter i domsagor med kansli i de större städerna.

Vad angår den närmare fördelningen av tingsnotarie- och tingsnotarieaspi- ranttjänsterna å domsagorna, har förut gjorts gällande att i varje domsaga böra finnas minst två rättsbildade biträden på detta stadium samt att å and- ra sidan nämnda antal endast i jämförelsevis få domsagor behöver över- skridas. Då enligt domsagoutredningens förslag den sammanlagda tiden som notarie och notarieaspirant i regel kommer att vara två år och upp- flyttning till notarie i regel bör ske efter ett halvt års tjänstgöring, erford- ras i dc flesta domsagorna möjlighet att förordna notarier till antal, i stort sett motsvarande det behövliga antalet biträden. Under de tidsperioder, då rekryteringsförhållandena det påkalla, bör dock i stället för en notarie för- ordnas en "notarieaspirant. Exempelvis skulle i en domsaga, där två rätts- bildade biträden av ifrågavarande slag erfordras, kunna förordnas två nota- rier, men regelmässigt skulle under halva året i stället för den ene notarien finnas en notarieaspirant. I en domsaga med tre biträden, i vilken sålunda biträdesombyte i medeltal skulle ske var åttonde månad, skulle de sex första månaderna av varje åttamånadersperiod finnas två notarier och en notarie- aspirant, medan de båda återstående månaderna även den dittillsvarande notarieaspiranten skulle vara notarie. I större domsagor bör emellertid ut— över notarierna permanent kunna finnas åtminstone en notarieaspirant. Exempelvis skulle i en del domsagor kunna ständigt finnas tre notarier och därjämte en notarieaspirant. I regel skulle då omsättningen av rättsbildade biträden ske varje halvår; vid en notaries avgång kunde notarieaspiranten, som då tjänstgjort ett halvt år, bliva notarie och ny notarieaspirant antagas. Hinder synes ej heller böra resas mot att vid förefallande behov anställa no- tarieaspirant utöver det antal rättsbildade biträden, som ansetts permanent erforderligt, med rätt för aspiranten att räkna sig tjänstgöringen till godo i merithänseende.

I tekniskt avseende föreslår domsagoutredningen den organisationen, att i varje domsaga inrättas tingsnotarietjänster till det antal som motsvarar maximiantalet tingsnotarier, vilka enligt angivna grunder kunna tjänstgöra i domsagan, med möjlighet att i stället för en notarie hava en notarieaspirant anställd. För det stora flertalet domsagor föreslås endast två notarietjänster. Flera notarietjänster synas böra förekomma endast i domsagor med sekrete- rare eller högre befattningshavare. Antalet sekreterardomsagor, för vilka domsagoutredningen föreslår tre notarietjänster, uppgår till 15. Endast be- träffande de fyra största domsagorna i riket har utredningen funnit flera än tre notarietjänster erforderliga.

Beträffande notarieaspiranterna synes någon formell begränsning av deras antal icke böra uppställas, och särskilda notarieaspirantplatser torde ej böra inrättas. En följd härav är emellertid, att samtliga notarieaspiranter

• Sida 56
•  Original

icke obligatoriskt kunna komma i åtnjutande av arvode; å andra sidan böra, som förut betonats, de som verkligen äro behövliga i domsagorna om möj- ligt erhålla sådant. Domsagoutredningen får till lösande av denna fråga fö- reslå, att anslaget till notarier och notarieaspiranter beräknas efter notarie- arvode å samtliga de föreslagna notarietjänsterna. När i domsaga finnes notarieaspirant i stället för notarie, föreslås, att denne aspirant alltid erhål- ler aspirantarvode. De belopp som sålunda inbesparas genom att notarie- aspirantarvode ä 2 100 kronor utgår i stället för notariearvode ä 3 600 kro- nor föreslår domsagoutredningen skola få användas till avlönande av ytter- ligare notarieaspiranter. De notarieaspirantarvoden, vilka på nämnda sätt skulle tillkomma, synas icke böra fast knytas till vissa domsagor utan till- delas notarieaspiranterna av hovrätten med hänsyn till de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna.

Det föreslagna tingsnotarie- och tingsnotarieaspirantsystemet torde möj— liggöra en smidig anpassning av organisationen efter växlande arbetsförhål- landen. Först må framhållas, att domsagoutredningens förslag till fördel- ning av tingsnotarietjänsterna endast är avsett att tjäna till utgångspunkt vid beräkningen av det samlade antalet notarier. Den definitiva fördelningen bör ankomma på Kungl. Maj:t, och Kungl. Maj:t bör efter ändrade omstän- digheter kunna överflytta notarietjänster mellan domsagorna, vilket kan ske så mycket lättare, som åtminstone någon notarietjänst årligen nybesättes i varje domsaga. Vidareunderlättas en smidig anpassning efter arbetsförhål- landena genom möjligheten att antingen hava notarieaspirant anställd i stål- let för notarie eller ock en, eventuellt flera notarieaspiranter utöver dem som tjänstgöra i stället för notarier.

Domsagoutredningen vill framhålla, att med det föreslagna notariesyste- met, varigenom å ena sidan det vid varje tidpunkt förefintliga antalet nota- rier (inbegripet notarieaspiranter) minskas med omkring en tredjedel i för- hållande till det nuvarande antalet (inbegripet icke statsavlönade rättsbildade biträden) och å andra sidan tjänstgöringstiden förkortas likaledes med en tredjedel i förhållande till vad nu gäller, kommer antalet unga jurister, som kunna genomgå notarietjänstgöringen, att bliva ungefär detsamma som hit- tills. Detta synes vara eftersträvansvärt, enär det måste anses som en för- del att så många jurister som möjligt erhålla närmare kännedom om det inre domstolsarbetet och särskilt om häradsrätternas verksamhet.

På senaste är hava svårigheter yppats i en del domsagor att erhålla önskat antal rättsbildade biträden. Dessa svårigheter synas dock icke vara så bety- dande som de, vilka förekommit under vissa tidigare perioder, och i stort sett synes tillströmningen av juris kandidater till domsagorna för närvaran- de ganska väl svara mot behovet. I vissa domsagor torde det alltid vara svårare att anskaffa notarier än i andra beroende på kansliortens belägenhet eller andra särskilda omständigheter. Domsagoutredningen vill emellertid betona, att det föreliggande förslaget bör vara ägnat att öka benägenheten hos de unga juristerna att genomgå notarietjänstgöring. I den mån denna

• Sida 57
•  Original

- r—v—v.—_--_- =.

benägenhet senare år minskats, torde detta delvis hava haft sin grund däri, att för förvärvande av formella meriter, motsvarande dem som följde med den gamla tingssittningen, stadgats så lång domsagotjänstgöring som tre är, samtidigt som den ur utbildningssynpunkt så värdefulla tingssittningen av- skaffats. Därest notarietjänstgöringen förkortas till två år och sådan tjänst- göring tillägges lämpligt meritvärde, torde detta verka förmånligt på till- strömningen av juris kandidater till domsagorna. De förbättrade löneför- hållandena för notarier och notarieaspiranter, som föreslagits, lära jämväl medföra gynnsamma verkningar i berörda hänseende.

5. DomaraSpiranternas första hovrättstjänstgöring.

Beträffande de domaraspiranter, som efter i domsagorna fullbordad no— tarietjänstgöring börja provtjänstgöra i hovrätterna, ifrågasatte 1936 års lönekommitté i sitt betänkande rörande icke-ordinariereglementet, huruvida icke någon mindre ersättning i form av fiskalsaspirantarvode borde utgå re— dan under den allra första aspiranttiden, innan de s. k. provföredragningarna ägt rum och frågan huruvida aspiranten skall erhålla fiskalsförordnande avgjorts. Lönekommittén fann emellertid, att denna fråga med hänsyn till sitt samband med avlöningsförhållandena för notarier i domsagorna borde prövas vid utredningen angående domsagopersonalens löneförmåner. I sitt utlåtande över lönekommitténs förslag anslöt sig domsagoutredningen till uppfattningen, att en viss ersättning borde utgå under det första aspirant- stadiet, men förklarade, att ersättningens belopp och sättet för dess utbeta- lande borde närmare övervägas i syfte, bland annat, att förhindra tillström- ning till hovrätterna av personer, vilka ej hade för avsikt att fortsätta på do— marbanan och underkasta sig fiskalsprövningarna.

Domsagoutredningen får nu vidhålla sin ståndpunkt, att arvode till domar- aspiranterna i regel bör utgå redan under den första tiden i hovrätten. Som förut nämnts finnes redan nu ett begränsat antal aspirantarvoden. Sådant arvode utgår för närvarande med 3 360 kronor och motsvarar sålunda unge— fär det nuvarande förste notariearvodet. Det synes domsagoutredningen skä- ligt, att de vilka inkomma till hovrätterna från domsagorna i avsikt att söka fullfölja domarbanan icke behöva vidkännas minskning i de relativt lågt tillmätta löneförmåner de förut ätnjutit, även om den första tiden i hov- rätten övervägande ägnas åt utbildning och prövning. Det är angeläget att icke genom oförmånliga avlöningsförhållanden under den första hovrätts- tjänstgöringen avhålla dugande men mindre bemedlade personer från att beträda domarbanan. Domsagoutredningen får sålunda föreslå, att fiskals- aspiranter i regel tilläggas arvode med samma belopp som det föreslagna tingsnotariearvodet eller 3600 kronor.

En annan fråga är, vad som bör åtgöras i syfte att personer, vilka ej hava för avsikt att fortsätta på domarbanan men likväl anmäla sig till tjänst- göring i hovrätten, icke skola komma att uppbära aspirantarvode. Här-

• Sida 58
•  Original

utinnan torde andra åtgärder icke lämpligen kunna vidtagas än att hov- rätten, innan någon antages till aspirant, närmare förvissar sig om ve- derbörandes avsikter och hans förutsättningar för domarbanan, såvitt de kunna bedömas av hans egna uppgifter samt av upplysningar från härads- hövdingen i den domsaga, där aspiranten tjänstgjort, och av i övrigt kända omständigheter. En dylik undersökning kan dock endast hava till ända- mål att utgallra dem, vilka uppenbart antingen icke ämna fullfölja domar- banan eller äro olämpliga därför. Eljest synes önskvärt, att samtliga be- höriga aspiranter liksom nu mottagas till prövning och att de såvitt möjligt genast erhålla aspirantarvode. Tillströmningen till hovrätterna kommer alltid att automatiskt begränsas genom den successiva avgången av nota- rier från underdomstolarna; för att bliva fiskalsaspirant skall ju fordras två års tjänstgöring i domsaga eller rådhusrätt.

En garanti för att fiskalsaspirantarvodena icke skola missbrukas bör även lämnas genom bestämmelser motsvarande de nuvarande i hovrätternas ar- betsordningar upptagna av innebörd, att efter företagen prövning de som funnits skickade och lämpliga för domarbanan böra erhålla första fiskals- förordnandet tidigast sex månader och ej senare än ett år efter hovrätts— tjänstgöringens början. Denna förhållandevis korta prövotid om ett halvt till ett år —— numera i praktiken oftast obetydligt över ett halvt år — måste väl utnyttjas för att syftet med densamma skall ernås. De vilka ej kunna antagas till fiskalstjänstgöring böra utan nämnvärt uppskov skiljas från hovrätten.

Det må anmärkas, att någon större anslagsökning knappast torde erfordras för att samtliga fiskalsaspiranter skola erhålla arvode, då redan för närva- rande fiskalsaspiranterna erhålla arvode, i Göta hovrätt ofta omedelbart och i övriga hovrätter i regel efter några månader. Det må även framhållas, att till utjämning av aspiranttillgången mellan hovrätterna en begränsning av fiskalsaspirantarvodenas antal i en hovrätt med stark tillströmning av aspi- ranter skulle kunna ske för att därigenom öka benägenheten hos notarierna att söka sig till annan hovrätt, varest arvode skulle kunna erhållas tidigare.

6. Hovrättsfiskaler och deras tjänstgöring i domsagorna.

Hovrättsfiskalernas nuvarande ställning i hovrätterna och skyldighet att tjänstgöra vid underrätterna är förut närmare behandlad. Beträffande fiskalsinstitutionen anförde 1936 års lönekommitté i sitt betänkande angå- ende icke-ordinariereglementet, att sedan domaraspiranten efter provföre- dragningarnas avslutande blivit godkänd för fortsatt tjänstgöring på domar- banan, borde han antagas till extra fiskal med placering såsom extra tjänsteman i 18 lönegraden, varigenom lönen skulle komma att utgå enligt 15 löneklassen, d. v. s. samma löneklass som nu gäller för extra fiskaler och domsagosekreterare under den första tiden av 11/2 år, varunder de innehava förordnande i sådan egenskap. Denna anställning borde enligt

• Sida 59
•  Original

lönekommittén fortgå till tidpunkten för tillträdande av förordnande såsom sekreterare i domsaga, då tjänstemannen borde antagas till extra ordinarie fiskal med placering i 21 lönegraden, d. v. s. med begynnelselön efter 20 löneklassen eller en löneklass lägre än den nuvarande högre löneklassen för extra fiskaler och domsagosekreterare. Anställning och lön såsom extra or- dinarie fiskal skulle bibehållas såväl under domsagotjänstgöringen som även efter återkomsten till hovrätten för fortsatt fiskalstjänstgöring. Vid ad- junktion i hovrätten skulle utfärdas vikariatsförordnande å assessorstjänst, i följd varav vikariatsersättning skulle utgå såsom för vikariat å extra ordinarie tjänst i den för assessorer föreslagna 29 lönegraden.

I sitt utlåtande över lönekommitténs betänkande förklarade sig domsago- utredningen finna det önskvärt, att de vid provföredragningarna godkända domaraspiranterna, vilka nu tidtals nödgades tjänstgöra mot blott aspirant- arvode eller någon gång rent av helt utan lön, tillförsäkrades en fast in— komst som extra fiskaler. Det vore visserligen sant, att dessa domaraspiran- ter icke alltid kunde helt tagas i anspråk för fiskalstjänstgöring, men de finge i sådana fall biträda hovrättsledamöter eller äldre fiskaler med upp- sättande av förslag till domar och utslag m. 111. Man måste naturligt— vis förutsätta, att hovrätterna icke för fortsatt tjänstgöring godkände aspi- ranter till större antal än en lämpligt avvägd rekrytering för domarbanan krävde. De extra fiskalerna utgjorde emellertid så att säga den reservkår, som under tidsperioder, då mycken hovrättspersonal toges i anspråk för förordnanden och uppdrag utom hovrätten, ersatte denna personal men som under andra tidsperioder icke kunde utnyttjas i lika hög grad. Tillgången på förordnanden och uppdrag utom hovrätten växlade ganska mycket. Exempelvis användes under riksdagstiden åtskillig hovrättspersonal i riks- dagsutskotten, och under sommaren utnyttjades mycken hovrättspersonal för vikariat i underrätterna; det kunde då hända, att åtskilliga extra fiskaler, som på grund härav haft full fiskalstjänstgöring i hovrätten, under hösten icke kunde beredas sådan. Det borde i detta sammanhang framhållas, att ehuru extra fiskal syntes icke böra förordnas till innehavare av sekreterar- tjänst i domsaga =— sådana förordnanden borde förbehållas de föreslagna extra ordinarie fiskalerna och liksom för närvarande i regel meddelas för ett budgetår i sänder _— borde extra fiskal likväl kunna erhålla mera till- fälligt förordnande ej blott såsom vikarie för domsagosekreterare utan även såsom vikarie för häradshövding eller biträdande domare eller såsom bi- träde för uppläggning av nya fastighetsböcker eller ock såsom vikarie för ledamot i rådhusrätt, advokatfiskal eller sekreterare i hovrätt m. m. Vid varje förordnande i domsaga, inbegripet förordnande att biträda med upp— läggning av fastighetsböcker, borde han i avlöningshänseende bibehålla sin ställning som extra fiskal.

Domsagoutredningen fann det vidare väl motiverat, att fiskalerna efter en viss tids tjänstgöring i hovrätterna vunne den större trygghet, som extra ordinarie anställning medförde, särskilt genom rätten till tjänste- och fa- miljepension, detta i betraktande av den betydande förlängning av fiskals-

• Sida 60
•  Original

tiden och därav följande höjning av åldern vid befordran till assessor, som just nu försigginge, den noggranna prövning i hovrätterna, som numera tor- de ske redan under den första aspirant- och fiskalstiden, samt den mera fasta och samtidigt krävande ställning, som under fiskalsstadiet erhölles på sekreterarplatserna i domsagorna. Antagning som extra ordinarie fiskal borde emellertid ej ske förrän hovrätten haft tillfälle att pröva vederböran— des lämplighet för domarbanan så grundligt, att det endast i sällsynta un- dantagsfall skulle behöva inträffa, att en domaraspirant på senare stadium skildes från nämnda bana. Som villkor för befordran till extra ordinarie fiskal syntes sålunda böra fordras viss minimitids anställning som extra fiskal samt dessutom fullgörande av egentlig fiskalstjänst under viss del av denna tid. Vidare borde givetvis dylik befordran ske endast i den mån man kunde räkna med, att vederbörande för framtiden skulle kunna bere- das permanent tjänstgöring som fiskal eller domsagosekreterare. Till dom- sagosekreterare borde förordnas endast den som vore antagen till extra ordinarie fiskal. För antagning till sistnämnda befattning borde däremot ej krävas, att vederbörande samtidigt förordnades till domsagosekreterare. Det kunde tydligen inträffa, att någon som stode i tur att bliva extra ordi- narie fiskal icke lämpligen kunde omedelbart erhålla sekreterarförordnan- de utan behövde användas i fiskalstjänst eller eljest för annan tjänstgöring än som domsagosekreterare.

Vad anginge den föreslagna löneställningen för de extra ordinarie fiska- lerna — 21 lönegraden med begynnelselön i 20 löneklassen — fann domsago- utredningen densamma innebära en sänkning av den sedan gammalt gällan- de löneplaceringen för fiskalerna. De dittillsvarande ordinarie fiskalstjäns- terna vore placerade i 22 lönegraden. Dessa tjänster hade tidigare regel- mässigt innehafts av assessorer, som på grund av adjunktion eller annat för- ordnande icke kunde upprätthålla dem; före år 1933 hade de upprätthållits av t. f. fiskaler, som åtnjutit lön efter 21 löneklassen. Dessutom hade då funnits ett mindre antal biträdande fiskaler med arvode i ungefärlig pa- ritet med 15 löneklassen. År 1933 hade det nuvarande systemet med en en- hetlig extra fiskalskår med begynnelselön i 15 och uppflyttning i 21 löne- klassen efter 11/2 års tjänstgöring införts. Även om antagningen till extra ordinarie fiskal skulle kunna äga rum något tidigare än den nuvarande upp- flyttningen från 15 till 21 löneklassen, syntes detta icke motivera en så låg placering för extra ordinarie fiskaler som den föreslagna med begynnelse- lön i 20 löneklassen. Visserligen skulle uppflyttning till 21 löneklassen ske efter tre år, men det borde uppmärksammas, att då de nuvarande avlönings- bestämmelserna år 1933 infördes domaraspiranterna i regel kunde inom en tidrymd av tre år påräkna adjunktion med lön efter 26 löneklassen. Den förut påpekade förlängningen av fiskalstiden, som börjat göra sig gällande, vore ett starkt skäl för en placering av de extra ordinarie fiskalerna i åt- minstone 22 lönegraden. Det borde också erinras, att förmånen av pensions— rätt medförde avdrag av pensionsavgifter, varigenom den kontanta lönen även vid placering i nämnda lönegrad komme att utgå med minskat be-

• Sida 61
•  Original

lopp i förhållande till vad nu gällde. Arbetets art och det därmed för- enade ansvaret, ej minst under tjänstgöringen som sekreterare i domsaga och därmed regelmässigt förenat ordförandeskap i häradsrätt, syntes dom- sagoutredningen väl motivera, att de extra ordinarie fiskalerna icke place— rades lägre än i 22 lönegraden.

Mot lönekommitténs förslag framställdes även av hovrätterna och allmän- na civilförvaltningens lönenämnd erinringar i väsentligen samma riktning som av domsagoutredningen.

Vid framläggande av förslaget till icke-ordinariereglementet inför riksda- gen år 1939 yttrade chefen för finansdepartementet (prop. nr 218), att den kritik, som riktats mot lönekommitténs förslag, visade hän på angelägen- heten av att lönefrågorna och därmed förbundna organisatoriska spörsmål upptoges till bedömande i ett sammanhang, samt erinrade om att avlönings- förhållandena för den icke-ordinarie hovrättspersonalen ägde nära samband med motsvarande förhållanden inom underrätterna på grund av den växel- verkan i avseende å domarutbildningen, som rådde mellan hovrätterna och domsagorna. En prövning av lönekommitténs förslag i det vidare samman- hang, som sålunda antytts, borde därför anstå i avvaktan på resultaten av domsagoutredningens överväganden av löneförhållandena för domsagornas rättsbildade personal.

När domsagoutredningen nu har att taga slutlig ståndpunkt till frågan om fiskalernas ställning, kan utredningen i huvudsak hänvisa till sitt refe— rerade utlåtande. Domsagoutredningen anser sålunda, att de vid provföre- dragningarna godkända aspiranterna böra — i den omfattning som erford- ras för en lämpligt avvägd rekrytering å domarbanan — antagas till extra fiskaler med avlöning såsom extra tjänstemän i 18 lönegraden. Med bibe- hållande av sin ställning och lön som extra fiskaler och i förekommande fall med åtnjutande av tjänstgöringstraktamente, böra de kunna förordnas att vikariera å alla tjänster för rättsbildad personal i domsaga ävensom att biträda med uppläggning av nya fastighetsböcker. De böra ock kunna tagas i anspråk för vikariat i stadsdomstolarna. Domsagoutredningen vill .dock framhålla, att mera krävande förordnanden om möjligt ej böra tilldelas extra fiskal, och får härutinnan hänvisa till vad nedan anföres om sekre- terares ordförandeskap i häradsrätt.

Efter viss tids anställning som extra fiskal, förslagsvis 11/2 år, därav under viss minimitid utförts fiskalsgöromål i hovrätten, böra domaraspiranterna, om de fortfarande finnas lämpade för domarbanan, kunna antagas till fiska- ler med placering som extra ordinarie tjänstemän i 22 lönegraden. Dom- sagoutredningen vill understryka, att denna lönegrad är den lägsta, som ut- redningen anser böra ifrågakomma med hänsyn till de maktpåliggande upp- gifter såväl i hovrätt som i underrätt, vilka ankomma å dessa befattnings- havare. Ett särskilt skäl att icke vidtaga någon sänkning av fiskalernas nuvarande löneställning är den avsevärda förlängning av fiskalstiden, som nu gör sig gällande.

De senaste åren hava vid ett par tillfällen från hovrättshåll framförts för-

• Sida 62
•  Original

slag om inrättande av ett antal förste fiskalsbefattningar i högre lönegrad än den 22. Därest förslaget om extra ordinarie fiskalsbefattningar i sist- nämnda lönegrad bifalles, synas dock knappast tillräckliga skäl föreligga att inrätta ytterligare en extra ordinarie befordringsgrad mellan fiskals- och assessorsgraden. Hovrättsförslagen torde hava åsyftat att bereda de äldre- fiskalerna en mera tryggad ställning och högre lön. I den mån detta syfte icke ernås genom inrättandet av extra ordinarie fiskalsbefattningar i 22 löne- graden, synes detsamma lämpligen kunna tillgodoses genom gynnsamma beräkningsgrunder _med avseende å löneförmånerna vid fiskals adjunktion. Det förslag lönekommittén framlade i denna punkt blev föremål för erin— ringar från hovrätternas sida. Emellertid har domsagoutredningen knappast anledning att vidare ingå på denna detaljfråga, som ej berör domsagornas förhållanden och som torde kunna lösas utan inverkan på lönesystemet i övrigt.

Extra ordinarie fiskal bör vara skyldig att med bibehållande av sin löne— ställning mottaga alla slag av förordnanden vid underrätter, även vid under- rätt under annan hovrätt än den han tillhör. Vid sådant förordnande i dom— saga böra avlöningsreglementets bestämmelser om flyttningsersättning respek- tive tjänstgöringstraktamente tillämpas.

Fiskalerna böra liksom nu obligatoriskt för viss tid förordnas till sekrete— rare i domsaga. Enligt gällande domsagostadga framstår som sekreterarens huvuduppgift att föra häradshövdingens dombok. Som framhållits hava sekreterarna i praktiken endast i synnerligen ringa utsträckning kommit att syssla därmed, måhända huvudsakligen på den grund, att de på de flesta håll för närvarande ägna en stor del av sin tid åt uppläggning av nya fastig- hetsböcker. Enligt processlagberedningens förslag undergär domboksupp- sättandet en väsentlig förändring, i det att domboken skall färdigställas vid själva förhandlingarna. Sekreterarna hava enligt gällande domsagostadga också till uppgift att handhava åtskilliga expeditionella göromål, och pro- cesslagberedningen angiver såsom sekreterarnas blivande huvuduppgift att under eget ansvar förestå det egentliga kansliarbetet. Dessutom äro sekre— terarna enligt gällande ordning regelmässigt inskrivningsdomare i hela dom- sagan eller en del av densamma, och någon ändring i detta förhållande är icke avsedd.

I främsta rummet hava således sekreterarna enligt såväl den nuvarande som den blivande processordningen tillagts andra uppgifter än utövande av dömande verksamhet. I betydande utsträckning hava de dock enligt den nu— varande ordningen tillagts även sådan verksamhet. I de domsagor, där sekreterare för närvarande äro anställda, äro nämligen de egentliga domar- göromålen i regel så omfattande, att häradshövdingarna icke ansetts kunna själva handhava dem helt, utan i anknytning till domsagostadgans bestäm- melser om häradshövdings möjlighet till befrielse från tingssammanträden har åt sekreterarna regelmässigt överlåtits att såsom ordförande i härads- rätterna i ej ringa utsträckning självständigt utöva kvalificerad domarverk—

• Sida 63
•  Original

samhet. Processlagberedningen torde ej hava avsett att helt betaga sekre- terarna möjlighet att fungera som domare även i mera kvalificerade mål; de skulle alltså även efter den nya processordningens införande kunna hålla tingssammanträden och sålunda leda huvudförhandlingar och döma i därvid förekommande mål.

Domsagoutredningen får för sin del hävda angelägenheten därav, att sekre- terare även på fiskalsstadiet icke heller i framtiden berövas det utomor- dentligt värdefulla utbildningsmoment, vilket utövande av ordförandeskap i rätten innefattar. Statsmakterna hava de senaste decennierna mål- medvetet fullföljt reformsträvandena att inskränka och småningom avskaffa notariernas s. k. tingssittning. Den obegränsade utövning av domarämbetet, som tidigare tillagts unga notarier, utan att de ens för sin uppgift blivit närmare prövade, måste också otvivelaktigt anses hava varit mindre lämp- lig. Någon vidgad rätt för notarier att hålla ting har domsagoutredningen ej heller ifrågasatt, utan fastmera innebär dess förslag, att de sista resterna av notariernas egentliga tingssittning avskaffas. De till sekreterare förord- nade fiskalerna åter, som åtskilliga år tjänstgjort på domarbanan och av hovrätten omsorgsfullt prövats med avseende å sin lämplighet för densam- ma, torde däremot icke böra undanhållas utövning av kvalificerad döman- de verksamhet.

Om domsagoutredningen sålunda finner det angeläget, att sekreterare på fiskalsstadiet beredes tillfälle att självständigt utöva egentlig dömande verk- samhet, finner utredningen det å andra sidan ej mindre angeläget, att detta sker endast i begränsad omfattning och under sådana former och förutsätt— ningar i övrigt, som såvitt möjligt garantera ett fullgott handhavande av domarverksamheten. I detta sammanhang må betonas, att liksom notari— erna vid sin tingssittning normalt kunnat påräkna ordinarie häradshöv- dingens råd och bistånd böra sekreterarna i viss utsträckning kunna göra det. Det är ock önskvärt, att häradshövdingarna särskilt under den första delen av sekreterarnas tjänstetid ägna deras ämbetsutövning i allmänhet en mera ingående uppmärksamhet. Detta blir för framtiden så mycket mera påkallat, om domsagoutredningens förslag rörande notarietidens förkort- ning till två år genomföres.

Jämte det, att den till sekreterare förordnade fiskalen i sin domarutöv- ning bör känna sig hava ett stöd hos häradshövdingen, ligger särskild vikt uppå, att sekreteraren erhåller god tid att väl bereda mål och ärenden, som ankomma på hans handläggning, och tillräckligt rådrum att noga överväga domar och beslut. I sådant syfte bör sekreterarens domarutövning kvantita- tivt ganska starkt begränsas. Att såsom hittills förekommit i ett mindre an- tal domsagor sekreterare med fiskalskompetens utövar en domarverksamhet av motsvarande omfattning som häradshövdingen i en mindre eller medel- stor domsaga eller i enstaka fall i ännu större omfattning kan icke anses för- enligt med berättigade krav på en god rättsvård.

Omfattningen av sekreterarnas dömande verksamhet måste naturligen i viss mån avpassas efter arbetsbördan i domsagan. För närvarande hålla

• Sida 64
•  Original

sekreterarna i de flesta fall omkring 10 allmänna rättegångsdagar årligen. Ett och samma antal rättegångsdagar kan emellertid innebära en ganska skiftande omfattning av dömande verksamhet, beroende på handläggnings- tidens längd samt målens antal och beskaffenhet. Handläggningstidens längd torde vara en förhållandevis mera rättvisande och användbar beräknings- grund för omfattningen av nämnda verksamhet än rättegångsdagarnas an- tal. De som sekreterare förordnade fiskalerna synas som regel icke böra tilläggas att hålla flera än 10 rättegångsdagar om året av normal längd.

Den dömande verksamhet, som fiskalerna under sin sekreterartjänstgöring utöva, synes böra underkastas vissa inskränkningar även av kvalitativ na- tur. Enligt gällande domsagostadga skall, då sekreterare anförtros hållande av allmänna rättegångsdagar, tillses att mål eller ärende av vidlyftig eller invecklad beskaffenhet förbehålles häradshövdingens egen handläggning. Denna bestämmelse har icke alltid i praktiken fått den betydelse som åsyf- tats. Det är emellertid av vikt att en bestämmelse i dylik riktning efter- leves; och det synes lämpligt att giva densamma en något vidgad avfattning, så att häradshövdingen förbehålles icke blott mål och ärenden, som ur rent juridisk synpunkt eller med hänsyn till processmaterialets omfattning och karaktär framstå som svåra att handlägga och avdöma, utan även mål och ärenden, som med hänsyn till andra särskilda förhållanden kräva större mognad i omdömet jämte förhandlingsvana och auktoritet.

Den självständiga dömande verksamhet ifrågavarande sekreterare skola utöva bör emellertid komma att upptaga endast en relativt mindre del av deras tid. Domsagoutredningen avser ej att med sitt förslag inkräkta på det som även enligt utredningens uppfattning måste utgöra en av sekrete- rarnas huvuduppgifter, nämligen att i huvudsak självständigt förestå det egentliga kansliarbetet. Särskilt efter genomförandet av den tilltänkta rät- tegångsreformen är det av vikt, att häradshövdingarna i de större domsa- gor varom här är fråga så långt möjligt befrias från dylikt arbete och det omedelbara ansvaret för expeditionen sam—t sålunda beredas möjlighet att mera koncentrera sig på den dömande verksamheten. Det må i detta sam- manhang åter erinras därom, att sekreterarna, som för närvarande i stor omfattning syssla med uppläggning av nya fastighetsböcker, sedan dessa böc- ker färdigställts bliva i tillfälle att ägna sig åt det löpande kansliarbetet i en helt annan utsträckning än hittills i regel varit fallet.

De som sekreterare förordnade fiskalerna böra även taga en tämligen in- gående befattning med inskrivningsväsendet. På grund av den förkortade notarietiden och det överlåtande av inskrivningsväsendet på icke rättsbil- dad personal, som ifrågasättes, torde emellertid de som sekreterare förord- nade fiskalerna icke vid början av sin tjänstgöring hava förvärvat den ingående kännedom om inskrivningsväsendet, som de nuvarande sekre- terarna i regel erhållit under sin notarietid. Med hänsyn härtill synes icke tillrådligt, att häradshövdingen i domsagor varom nu är fråga helt be- frias från all befattning med inskrivningsärendena. En viss översyn från häradshövdingens sida synes erforderlig för att garantera säkerheten och

• Sida 65
•  Original

kontinuiteten i fråga om arbetet med inskrivningsväsendet, och detta torde lämpligen åstadkommas genom att häradshövdingen själv i viss utsträck- ning fungerar som inskrivningsdomare. Sedan de nya fastighetsböckerna blivit upplagda och systemet med icke rättsbildade biträden för behandling av inskrivningsärendena genomförts, torde häradshövdingens inkrivningsdo- marskap icke bliva synnerligen betungande. Å andra sidan bör sekreteraren bliva väl förtrogen med inskrivningsärendena och bör därför utöva inskriv- ningsdomarskap i betydande omfattning; i övrigt torde liksom nu notarier kunna förordnas som inskrivningsdomare. Sekreteraren lärer vidare i all- mänhet lämpligen kunna fungera som lagsökningsdomare och konkursdo- mare.

Beträffande frågan i vilken utsträckning fiskaler skola anställas såsom sekreterare i domsagorna må erinras, att sekreterare överhuvud böra an- ställas endast i sådana domsagor, där utrymme lämpligen finnes för döman- de verksamhet från deras sida. I de domsagor, där så icke är fallet, torde ej heller sekreterare erfordras för andra göromål, åtminstone ej under nuva- rande förhållanden. De häradshövdingar, som för närvarande ej biträdas av sekreterare, sätta upp sin dombok samt förestå inskrivningsväsendet och kansligöromålen i domsagan med biträde av notarier och icke rättsbildade biträden. Det kan knappast påstås, att denna ordning visat sig otillfreds- ställande. Dessutom må i detta sammanhang åter erinras, att i det stora flertalet domsagor arbetet med uppläggning av nya fastighetsböcker pågår; sedan detta arbete avslutats frigöres en del av häradshövdingens arbetskraft, varjämte arbetet med inskrivningsväsendet förenklas. Med vad nu anförts är naturligtvis icke sagt, att ej i en och annan av de domsagor, som nu sakna sekreterare, behov av sådan befattningshavare kan föreligga eller inom kort framträda, men i stort sett synes sekreterarbeståndet hava nått den storlek, som under nuvarande arbetsförhållanden kräves. I vad mån den nya pro— cessordningen kan komma att öka behovet av sekreterare kan ej nu bedö- mas. Som förut anmärkts väntar processlagberedningen knappast någon ökning av arbetsbördan som helhet betraktad i domsagorna. I allt fall kan tydligen domsagoutredningen icke med hänsyn till arbetsförhållandena i domsagorna nu föreslå någon utökning av sekreterarinstitutionen. I de dom— sagor, där på grund av arbetsbördans storlek annan än häradshövdingen måste anförtros större dömande verksamhet än som lämpligen bör ankom- ma å sekreterare med fiskalskompetens, bör emellertid en befattningshavare med högre kompetens anställas.

Från nämnda utgångspunkter föreslår domsagoutredningen, att av de nu- varande med fiskaler besatta sekreterartjänsterna två indragas, nämligen de i Sunnerbo samt i Gärds och Albo domsagor. I den förra domsagan synes arbetsmängden de senaste åren hava avsevärt minskat, och i den senare domsagan torde anställandet av sekreterare hava skett huvudsakligen med hänsyn till fastighetsboksuppläggningen. Beträffande de domsagor, som nu &_392129

• Sida 66
•  Original

icke hava sekreterare, föreslår utredningen, att sekreterare med fiskals- kompetens anställas i Tveta, Vista och Mo samt i Norra och Södra Vedbo domsagor, i den sistnämnda dock under förutsättning att' staden Eksjö för- enas med domsagan. I övrigt vill domsagoutredningen icke i nuvarande läge förorda inrättandet av någon ytterligare sekreterartjänst. Gränsen mellan de domsagor som behöva sekreterare och andra är uppenbarligen svår att draga, och fördelningen av sekreterarna på domsagorna bör liksom beträf- fande notarierna ankomma på Kungl. Maj:t, som när anledning gives bör kunna överflytta sekreterartjänst från en domsaga till annan. Detta kan ske så mycket lättare, som tjänsterna även i framtiden torde böra tillsättas för ett år i sänder.

I detta sammanhang må något beröras det särskilda organisationsproblem, som föreligger i flertalet domsagor inom Kopparbergs lån på grund av de invecklade fastighetsförhållandena därstädes. I dessa domsagor får upp— läggning av nya fastighetsböcker ske endast i den mån Kungl. Maj:t lämnar tillstånd därtill. Sådant tillstånds meddelande är i sin tur i viss utsträck— ning beroende av att skiftesförrättningar enligt den särskilda lagstiftningen för Kopparbergs lån på detta område komma till stånd. För handhavandet av inskrivningsväsendet och jorddelningsmålen samt för uppläggningen av de nya fastighetsböckerna erfordras i ifrågavarande domsagor arbetskraft utöver vad som normalt är behövligt. För närvarande äro i 4 av dom- sagorna sekreterare med fiskalskompetens anställda, nämligen i Hedemora, Falu, Nedansiljans och Ovansiljans domsagor. Åtminstone i Nedansiljans domsaga är sekreterartjänsten väsentligen betingad av fastighetsförhållan- dena. Även i Falu och Ovansiljans domsagor kunde sekreterartjänstens be- hövlighet ifrågasättas, om hänsyn ej toges till fastighetsförhållandena. Det kunde visserligen vara förtjänt att tagas under övervägande, huruvida icke för berörda uppgifter på fastighetsväsendets område borde vidtagas särskilda organisatoriska åtgärder, exempelvis att i stället för sekreterare hava anställda särskilda befattningshavare, som under lång tid kunde be- räknas kvarstanna ä sina platser. Emellertid kan domsagoutredningen icke till närmare behandling upptaga detta specialproblem, som delvis är bero- ende av statsmakternas åtgärder i fråga om bedrivandet av skiftesförrätt- ningar och fastighetsboksuppläggning. Utredningen föreslår därför bibehål- lande av ifrågavarande sektererartjänster tills vidare.

I fråga om gränsen mellan domsagor, som böra hava sekreterare med fiskalskompetens, och domsagor, som böra hava befattningshavare med högre kompetens, föreslår domsagoutredningen, att utöver de 8 domsagor, i vilka nu hovrättsassessorer äro anställda som sekreterare, i ytterligare 2 dom- sagor, som nu hava sekreterare med fiskalskompetens, dessa utbytas mot befattningshavare som äro hovrättsassessorer. Å andra sidan föreslår ut- redningen, att i 2 domsagor, där nu finnes assesssor som sekreterare, denne i samband med inrättandet av en högre ordinarie tjänst utbytes mot en fiskal som sekreterare. I enlighet med vad nu föreslagits skulle fiskaler bliva an- ställda såsom sekreterare i sammanlagt 43 domsagor.

• Sida 67
•  Original

Vad angår den tidrymd, under vilken fiskalerna böra fullgöra sekreterar- tjänstgöring i domsagorna, anser domsagoutredningen, att den i allmänhet bör omfatta ungefärligen tre år eller den tid som i domsagostadgan fast- ställts som denna tjänstgörings normala maximum. En sådan tidrymd sy- nes tillräcklig för att giva nödig kontinuitet och stadga åt domsagoarbetet samt bereda sekreterarna erforderlig förtrogenhet med nämnda arbete. Å andra sidan synes en längre tjänstgöringstid knappast lämplig ur utbildnings- synpunkt; efter den angivna tidens förlopp böra domaraspiranterna full— följa utbildningen i hovrätt och snarast möjligt beredas adjunktion där— städes.

Domsagoutredningen vill här något beröra befordringsförhållandena på domarbanan och de vanskliga problem på detta område, som uppstått sär- skilt genom sekreterarinstitutionens inrättande år 1933. Härutinnan får hänvisas till vidfogade, av domsagoutredningens sekreterare uppgjorda pro- memoria (bil. E), i vilken närmare redogöres för den ansvällning av fiskalskåren, som blivit en följd av sekreterarinstitutionen, och för denna ansvällnings inverkan i fråga om befordringsålderns höjande. Att olägen- heter äro förbundna med en hög befordringsålder synes uppenbart. Enligt domsagoutredningens mening vore det önskvärt, om man kunde undvika någon egentlig höjning av åldern vid befordran till häradshövding, vilken ålder under senare tid i allmänhet legat mellan 40 och 45 år. Vissa av domsagoutredningen framställda förslag äro även ägnade att motverka en sådan höjning. I sådant hänseende må nämnas notarietidens förkortning och sänkningen av pensionsåldern för häradshövdingarna, varigenom vin- nes en snabbare omsättning på ifrågavarande poster. Oaktat dessa förhål- landen synes det dock i betraktande av det nuvarande stora antalet fiskaler vara anledning antaga, att åldern vid befordran till häradshövdingämbeten och övriga sluttjänster på domarbanan inom den närmaste framtiden kom- mer att undergå en måhända ganska avsevärd höjning. För att denna höjning icke skall bliva än mera framträdande synes det i varje fall för närvarande nödvändigt att eftersträva en begränsning av rekryteringsper- sonalen för domarbanan. På grund härav bör under nuvarande förhållan- den en ökning av sekreterarnas antal såvitt möjligt undvikas. Sedan i en framtid en återgång till mera normala befordringsförhållanden börjat in— träda, kan man måhända åter skrida till någon ökning av domsagosekre- terarnas antal, något som ur andra synpunkter kan framstå såsom önsk- värt.

7. Hovrättsassessorer och deras tjänstgöring i domsagorna.

Hovrättsassessorerna, vilkas huvuduppgift är. att tjänstgöra som leda— möter i hovrätterna vid ordinarie ledamöters förfall, hava som förut nämnts skyldighet att, då så påfordras, i viss utsträckning tjänstgöra såsom vikarie för häradshövding eller som biträdande domare eller sekreterare i domsaga.

• Sida 68
•  Original

Vid tjänstgöring av angivet slag i såväl hovrätt som häradsrätt åtnjuta asses- sorerna avlöning såsom extra ordinarie tjänstemän i 29 lönegraden, d. v. 5. med begynnelselön efter 28 löneklassen. 1936 års lönekommitté har föresla- git, att assessorerna helt skola erhålla ställning som extra ordinarie tjänste- män i nämnda lönegrad, vilket skulle medföra att de ägde rätt till lön, obe— roende av om ledamotsplats i hovrätt eller tjänstgöring i häradsrätt kunde beredas dem eller ej. Domsagoutredningen har i sitt förberörda utlåtande anslutit sig till lönekommitténs förslag i detta hänseende och får nu vidhålla denna sin uppfattning. Utredningen får emellertid i anslutning till sitt ut- låtande erinra, att särskilda regler angående assessors skiljande från tjänsten förutsättas alltjämt skola gälla. Vidare får utredningen i anslutning till ut- låtandet framhålla, att assessorerna höra i samband med erhållandet av ställningen såsom extra ordinarie tjänstemän åläggas tjänstgöringsskyldighet i olika befattningar såväl vid häradsrätt som rådhusrätt, även under annan hovrätt än den vederbörande tillhör, med bibehållande av sin löneställning som assessorer och i övrigt på motsvarande villkor som fiskal.

I två domsagor, Södertörns domsaga och Askimsdomsagan, hava redan före innevarande år var-it anställda hovrättsassessorer å de där inrättade bi- trädande domartjänsterna. I år hava såsom nämnts i vissa andra domsagor hovrättsassessorer anställts såsom sekreterare. Denna nya typ av sekre- terare har tillkommit i anledning av hovrätternas framställning om inrät- tande av ytterligare ett antal biträdande domartjänster, vilka framställningar domsagoutredningen i huvudsak tillstyrkt i utlåtande den 20 oktober 1938. De skäl hovrätterna anförde för sina framställningar voro i princip desam— ma som domsagoutredningen ovan andragit till förmån för anställandet i vissa större domsagor av en befattningshavare med högre kvalifikationer än dem som hovrättsfiskaler i allmänhet hunnit förvärva; domsagoutredningen anslöt sig också i sitt utlåtande till de av hovrätterna framförda synpunk- terna.

I den proposition till årets riksdag (1939: 227), genom vilken förslaget att hovrättsassessorer i vissa fall skola förordnas till domsagosekreterare fram— lades, anslöt sig chefen för justitiedepartementet till de synpunkter, som hovrätterna och domsagoutredningen gjort gällande, och fann det lämpli- gaste medlet att — med behörigt hänsynstagande till processlagberedningens förslag samt utan föregripande av utredningen angående domsagornas orga- nisation — inom en begränsad kostnadsram avhjälpa anmärkta missförhål- landen i fråga om omfattningen av de till sekreterare förordnade fiskalernas dömande verksamhet vara, att medel ställdes till förfogande för att i dom- sagor, där domarverksamheten i särskilt hög grad utövades av sekreteraren, tillförsäkra denne sådan ersättning att befattningen kunde besättas med en assessor.

Frågan om beskaffenheten av de tjänster för befattningshavare med högre kvalifikationer än fiskals, som erfordras i vissa domsagor, har sålunda icke slutligt avgjorts genom de senast vidtagna åtgärderna. Domsagoutredningen finner för sin del lämpligt, att i de domsagor, där visserligen en sådan

• Sida 69
•  Original

högre kvalificerad befattningshavare erfordras, men å andra sidan icke finnes utrymme för någon ytterligare befattningshavare med högre kva- lifikationer än notariernas, en befattning inrättas, avsedd att beklädas av hovrättsassessor med tidsbegränsat förordnande. I de domsagor, där jämte häradshövdingen stadigvarande erfordras mer än en befattningshavare med högre kompetens än notaries, föreslår domsagoutredningen icke anställande av hovrättsassessorer utan inrättande av ordinarie tjänster vid sidan av hä- radshövdingämbetena jämte för fiskaler avsedda sekreterartjänster. Detta gäller de fyra största domsagorna, vilkas organisation behandlas för sig i det följande.

Huruvida i de domsagor, där hovrättsassessor enligt domsagoutredningens mening bör anställas, denne skall hava ställning som sekreterare eller som biträdande domare — eventuellt med särskild domartitel — kan vara före- mål för tvekan. I en domsaga helt utan sekreterare måste häradshövdingen själv utföra de egentliga sekreterargöromålen för så vitt ej desamma, såsom i ej ringa utsträckning torde vara fallet, kunna överlåtas å notarier. I en domsaga, där jämte häradshövdingen är anställd en assessor men eljest ingen högre befattningshavare än notarier, måste givetvis sekreterargöro— målen, i den mån de ej kunna handhavas av notarier, närmast ankomma å assessorn, vad än den befattning han innehar i domsagan benämnes. Sam- tidigt skall visserligen assessorn utöva en betydande dömande verksamhet, och med hänsyn härtill kunde möjligen en benämning som framhäver egen- skapen av domare synas lämplig. Då befattningshavaren torde nämnas med sin assessorstitel, kan emellertid frågan ur sistnämnda synpunkt icke anses hava någon större betydelse. Framhävas bör att assessorn skall vara skyldig att, i den mån hans självständiga dömande verksamhet lämnar tid övrig, biträda i domsagoarbetet efter häradshövdingens anvisningar. Han skall över huvud intaga en ställning, som väsentligen endast i fråga om omfatt- ningen av den självständiga dömande verksamhet han utövar skiljer sig från en sekreterares med fiskalskompetens, om också inga mål med hänsyn till sin beskaffenhet böra undantagas från hans handläggning. Domsagoutred- ningen har sålunda stannat vid att föreslå, att ifrågavarande befattningar göras till sekreterartjänster. Emellertid synas såväl de för assessorer som de för fiskaler avsedda sekreterartjänsterna böra benämnas tingssekreterar— tjänster i analogi med vad som föreslagits beträffande notarietjänsterna.

Vid bedömandet av frågan, i vilka domsagor tingssekreterartjänsten bör beklädas av assessor, torde hänsyn mera böra tagas till omfattningen av den dömande verksamheten och övriga kvalificerade göromål än till den to- tala arbetsbördan. Förut har antytts den betydelse den sammanlagda år- liga förhandlingstiden härvid kan tillmätas. Som påpekats kan emellertid över huvud en särskild statistisk faktor icke ensam tilläggas avgörande vikt vid ett bedömande av det slag varom här är fråga. Sålunda bör förhand-' lingstidens längd jämföras med antalet mål och ärenden av olika slag vid häradsrätterna. Dessutom måste hänsyn tagas även till andra förhållanden. än de nu nämnda, exempelvis antalet särskilda sammanträden med full.

• Sida 70
•  Original

nämnd, av vilka de flesta hållas för rannsakning med häktade. Av stor betydelse äro även antalet och beskaffenheten av jorddelningsmålen, sär- skilt de mål som handläggas vid ägodelningsrätten. Då jorddelningsmålen enligt lag skola handhavas av häradshövdingen själv eller vid förfall för honom av en i domarevärv erfaren person, kan i domsaga där dessa mål äro tyngande detta vara ett särskilt skäl att hava assessor på sekreterartjänsten.

I de domsagor, där domsagoutredningen tänker sig assessor anställd som sekreterare, överskrider förhandlingstiden vid de allmänna sammanträdena i regel 300 timmar om året. Det synes i allmänhet vara lämpligt, att i dessa domsagor de som sekreterare anställda assessorerna hålla två allmänna rät- tegångsdagar i varje fyraveckorsperiod med handläggningstid av normal längd._ I övrigt böra de som sekreterare anställda assessorerna i huvudsak handhava de göromål, som i andra domsagor tillkomma de såsom sekrete- rare tjänstgörande fiskalerna. Särskilt böra assessorssekreterarna i likhet med fiskalssekreterarna under häradshövdingarnas överinseende förestå och leda det egentliga kansliarbetet. Med hänsyn till den vidsträckta dömande verksamhet som utövas av assessorssekreterarna kan det emellertid befinnas lämpligt att i viss utsträckning befria dem från de göromål, som bruka ut- föras av fiskalssekreterarna. Utformningen av befattningshavarnas uppgifter i varje särskilt fall torde böra ankomma på hovrätten. Av Kungl. Maj:t fast- ställd arbetsordning synes knappast behövlig beträffande de domsagor, varom nu är fråga.

Organisationsformen med en assessor såsom sekreterare har i år genom- förts — förutom i två av de största domsagorna, för vilka domsagoutredning- en i det följande förordar utvidgad organisation — i ytterligare 6 domsagor, nämligen Medelpads östra; Ångermanlands norra; Västerbottens norra; Vättle, Ale och Kullings; Östra och Medelsta; samt Bräkne och Listers domsagor. Domsagoutredningen får nu föreslå, att assessor anställes som sekreterare i ännu 2 domsagor, nämligen Västerbottens västra och Torneå. Härigenom skulle antalet domsagor med denna organisationsform bliva sammanlagt 8. Utredningen föreslog visserligen i sitt berörda utlåtande, att fiskalssekreterare skulle utbytas mot biträdande domare i ytterligare 3 domsagor, men detta skedde huvudsakligen med hänsyn till arbetet med fastighetsboksupplägg- ningen, vartill i detta sammanhang hänsyn ej tages.

Frågan om sekreterartjänstgöringens längd för de assessorer som förordnas till domsagosekreterare ligger i viss män på ett annat plan än frågan om längden av fiskalernas sekreterartjänstgöring. Först må framhållas, att även om assessorernas tjänstgöringstid i domsaga skulle sättas tämligen kort, komma likväl i följd av det begränsade antalet platser endast förhål- landevis få assessorer att passera'domsagorna som sekreterare. Vidare må anmärkas, att utbildningssynpunkten måste komma att intaga en mera undan— skjuten plats vid regleringen av assessorernas domsagotjänstgöring. Assesso- rerna få anses hava sin egentliga utbildningstid bakom sig och såsom defi- nitivt godkända för domarbanan vara att använda inom domstolsväsendet, där deras krafter bäst behöva tagas i anspråk, utan särskilda hänsyn till ut-

• Sida 71
•  Original

bildningsmomentet. Som förut betonats böra assessorerna vara skyldiga att mottaga förordnande i domsaga. Emellertid anser domsagoutredningen, att denna skyldighet såsom nu bör bliva tidsbegränsad till två år, för den hän- delse yngre assessor finnes att tillgå. Eljest skulle kunna inträffa, att hov— rätten ålade vissa assessorer, som hovrätten måhända funne mindre lämpade för hovrättstjänstgöring, att oavbrutet tjänstgöra som sekreterare eller å vikariat i domsaga. Det kunde då möjligen uppkomma en ny lantdomar- bana av mindre lycklig typ. De assessorer som bliva sekreterare i domsagor- na böra därför kvarstå i den vanliga domarkarriären och hava full säker- het för att de genom sekreterartjänstgöringen icke i någon mån diskrediteras för den vanliga hovrättsbanan. Under angivna förutsättningar synes man berättigad antaga, att ifrågavarande sekreterarplatser i de flesta fall skola kunna besättas efter ansökningar från assessorernas sida. Ehuru assessors skyldighet att mottaga sekreterarförordnande icke bör omfatta längre tid än två år, är det likväl med hänsyn till kontinuiteten i domsagoarbetet önsk- värt, att assessorernas sekreterartid i regel blir av längre varaktighet. Man * bör därför ordna befordringsförhållandena på sådant sätt, att en del assesso- rer frivilligt välja detta alternativ. En assessor borde exempelvis kunna _ kvarstanna i domsaga som sekreterare och kunna beräkna att därifrån få . befordran direkt till häradshövding i någon förhållandevis mindre eftersökt domsaga vid en tidigare tidpunkt än han skulle kunnat erhålla hovrätts- rådsämbete. Skulle sådan befordran icke vinnas, innan vederbörande står i tur att erhålla revisionssekreterarförordnande, torde emellertid dylikt för— ordnande kunna tilldelas honom.

8. De fyra största domsagornas personalorganisation.

De fyra största domsagorna i riket — Södra Roslags, Sollentuna och Fä- rentuna, Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals — kräva en större organisation än den i allmänhet föreslagna.

I den största av ifrågavarande domsagor, Södra Roslags, är, som förut i korthet omnämnts, sedan år 1923 inrättad en särskild inskrivningsavdelning, å vilken handläggas lagfarts-, intecknings- och tomträttsärenden samt ären- den om inteckning i jordbruksinventarier ävensom ärenden rörande samman- läggning av fastigheter, i den mån de ej ankomma på ägodelningsrätten, samt ärenden som föranledas av domhavandens befattning med jordregister eller fastighetsregister för stad. Inskrivningsavdelningen förestås av särskild chef, vilken det åligger att vara inskrivningsdomare i domsagan och som ' med avseende å sådana avdelningen tillagda ärenden, som ej ankomma å inskrivningsdomare, fullgör vad eljest åligger häradshövdingen. Chefen för inskrivningsavdelningen skall vara hovrättsassessor, men den nuvarande in— nehavaren av befattningen, som ej är assessor, kan likväl meddelas fortsatt förordnande. I fråga om avlöningsförmåner åtnjuter chefen 7 500 kronor i lön med ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring samt oregle-

• Sida 72
•  Original

rat dyrtidstillägg jämte 40 procent av lösen för de i domsagan utfärdade gravationsbevisen. Inskrivningsavdelningen intager en självständig ställning , i förhållande till domsagokansliet i övrigt, och hovrätten meddelar närmare * föreskrifter beträffande avdelningens förvaltning. Å avdelningen tjänstgöra en förste och en andre notarie; notarierna i domsagan skola efter en av hovrätten fastställd plan tjänstgöra växelvis å inskrivningsavdelningen och såsom biträden åt häradshövdingen. Hovrätten beslutar även rörande an- talet skrivbiträden å avdelningen och avlöningen till dessa. Inskrivnings- avdelningen kan betraktas som en försöksanordning. Beslut om avdelning- ens upprätthållande har fattats successivt för vissa tidsperioder, sedan år 1934 för ett budgetår i sänder. Till belysning av arbetsbördan å inskriv- ningsavdelningen må nämnas, att inskrivningsärendenas antal de senaste åren uppgått till omkring 12 000 årligen. Vad angår det egentliga domsago- kansliets organisation, är den där anställde sekreteraren numera hovrätts- assessor. Under senare år har antalet allmänna rättegångsdagar i domsagan uppgått till mellan 60 och 70 årligen med i genomsnitt omkring 8 timmars förhandlingstid, av vilka dagar sekreteraren hållit omkring hälften. Beträffande Södertörns samt Askims, Hisings och Sävedals domsagor erin- ras, att i vardera domsagan nu äro anställda en biträdande domare, som är hovrättsassessor, och en sekreterare, som är fiskal. Befattningshavarnas åligganden i de båda domsagorna äro enligt arbetsordningarna något olika fördelade. I Södertörns domsaga skall biträdande domaren bland annat tjänstgöra såsom ordförande i häradsrätten under minst två allmänna rätte- gångsdagar i varje fyraveckorsperiod och vid flertalet sammanträden för rannsakning med häktade, vara konkursdomare och lagsökningsdomare samt under häradshövdingens överinseende leda och fördela arbetet mellan de rättsbildade biträdena i domsagan, under det att sekreteraren skall vara in- skrivningsdomare och tjänstgöra som ordförande i häradsrätten vid de åter- stående rannsakningssammanträdena; han förordnas emellertid dessutom re- gelmässigt till ordförande vid en allmän rättegångsdag i fyraveckorsperioden. I Askimsdomsagan åter åligger biträdande domaren enligt arbetsordningen att vara ordförande i häradsrätten endast vid vissa rannsakningssamman- träden, ehuru han dessutom brukar förordnas att hålla en allmän rätte- gångsdag i fyraveckorsperioden, och i övrigt skall han i huvudsak vara in- skrivningsdomare, konkursdomare och lagsökningsdomare; sekreteraren bru- kar i denna domsaga hålla två allmänna rättegångsdagar i fyraveckorspe- rioden och dessutom biträda vid uppsättandet av häradshövdingens dom— bok. I Södertörns domsaga äro sålunda biträdande domarens åligganden koncentrerade på den dömande verksamheten och sekreterarens på inskriv- ningsväsendet, i Askimsdomsagan är förhållandet det motsatta. I omfattning närma sig de egentliga domargöromålen i vardera domsagan dem i Södra Roslags domsaga. I Södertörns domsaga understiger inskrivningsärendenas antal icke mycket motsvarande antal i Södra Roslags domsaga; i Askims— domsagan uppgå dessa ärenden till mellan 5 000 och 6 000 årligen. Sollentuna och Färentuna domsaga är den förhållandevis minsta av de

• Sida 73
•  Original

fyra nu ifrågavarande. Där är anställd en sekreterare, som numera är hov- rättsassessor. Domargöromålen i denna domsaga äro något mindre omfat- tande än i de båda föregående; inskiivningsärendenas antal uppgår till om- kring 7 000 årligen

Nu ifrågavarande domsagor ligga omkring rikets båda största städer. De äro 1 följd härav alla stadda 1 stark utveckling med växande folkmängd och fortskridande fastighetsdelning. Arbetsmängden kan — så långt sig låter överblicka — beräknas komma att stiga, för den händelse domsagorna icke ändras till sin geografiska omfattning. Vid bedömningen av dessa domsa- gors organisationsproblem måste sistnämnda möjlighet alltid hållas i sikte. Hittills hava respektive städer vid skilda tillfällen inkorporerat delar av dessa domsagor, och flera sådana inkorporeringsfrågor äro under övervägan- de. Visserligen har på senare tid som i viss mån ett alternativ till inkorpo- rering framförts tanken på en kommunal samorganisation mellan storstä- derna och deras omgivande kommuner, eventuellt förenad med en admi- nistrativ nyordning. Dessa frågor äro nu föremål för särskild utredning. De förslag som härur kunna framkomma kunna givetvis inverka på dom- sagoindelningen. Skulle inkorporeringar med storstäderna icke komma att företagas i större omfattning, kan en delning av ifrågavarande domsagor el- ler annan reglering till flera och mindre domsagor tänkas ske. Domsagout- redningen måste emellertid framlägga sitt förslag med utgångspunkt från den nuvarande domsagoindelningen.

Domsagoutredningen vill till en början framhålla, att den särskilda in- skrivningsavdelningen i Södra Roslags domsaga synes vara en ändamåls- enlig anordning i en domsaga av ifrågavarande storlek. Å ena sidan kan den egentliga dömande verksamheten taga i anspråk åtminstone två arbets- krafter med högre kvalifikationer, å andra sidan är inskrivningsväsendet jämte därmed sammanhängande ärenden av sådan omfattning, att även efter den förenkling av detsamma som inträder med de_nya fastighetsböckerna en särskild chef för dessa göromål synes vara fullt motiverad. Ehuru in— skrivningsväsendet i Sollentuna- och Askimsdomsagorna är mindre än i Södra Roslags och Södertörns domsagor, synes mest ändamålsenligt att i samtliga nu ifrågavarande domsagor inrätta en särskild inskrivningsavdel— ning. I de båda förstnämnda domsagorna torde cheferna för inskrivnings- avdelningarna kunna tilläggas —— utöver de uppgifter som i Södra Roslags domsaga nu åvila motsvarande befattningshavare — även vissa andra ärenden, exempelvis lagsökningsmål.

För att fylla syftet med de särskilda inskrivningsavdelningarna synas de- ras chefer principiellt böra göras till ordinarie befattningshavare. Dessa tjänster böra knappast inpassas i den vanliga domarkarriären. Det torde i regel ej vara lämpligt, att den som under längre tid uteslutande sysslat med inskrivningsväsendet därefter övergår till egentlig dömande verksamhet. Då här endast är fråga om fyra tjänster, lära några allmänna regler för rekry— teringen ej böra uppställas. Med hänsyn till platsernas karaktär av slut- tjänster samt den självständiga ställning och det ansvar för fastighetsären-

• Sida 74
•  Original

(lenas rätta handläggning, som tillkomma tjänsteinnehavarna, torde dessa icke böra placeras i lägre lönegrad än A 29, vilket motsvarar vad som gäller för de assessorstjänster vid Stockholms rådhusrätt, vilkas innehavare äro in- skrivningsdomare. Befattningshavarnas titel torde lämpligen bliva inskriv- ningsdomare. Häremot kan visserligen invändas, att inskrivningsdomare samtidigt är en i lagen given teknisk benämning på den som vid varje domstol handlägger inskrivningsärendena, men någon egentlig olägenhet härav synes knappast vara att befara.

I betraktande av den omfattning, i vilken den dömande verksamheten måste överlämnas åt annan än häradshövdingen, synas förutsättningar fin- nas för att i ifrågavarande domsagor med undantag för Sollentunadomsagan inrätta ordinarie tjänster motsvarande de ordinarie biträdande domartjäns- ter, som processlagberedningen tänkt sig i vissa fall. Jämte dylik befatt- ningshavare föreslås i åsyftade tre domsagor på den för domargöromålen avsedda kansliavdelningen en tingssekreterare på fiskalsstadiet. I Sollen- tunadomsagan synes på sistnämnda avdelning icke behöva finnas annan befattningshavare med högre kvalifikationer än en dylik sekreterare.

De sålunda i tre domsagor föreslagna nya ordinarie befattningshavarna för den dömande verksamheten böra äga väsentligen samma kvalifikationer som en häradshövding. Domsagoutredningen anser, att dessa befattningar böra göras lockande för väl meriterade och dugliga hovrättsassessorer. Med hänsyn härtill och till arbetsuppgiftens karaktär torde tjänsterna i avlönings- hänseende böra jämställas med de nuvarande hovrättsrådsämbetena och således placeras i lönegraden A 30. Normalt torde från dessa tjänster böra vinnas befordran till häradshövding. Övergång till hovrättsrådsämbete bör ock kunna ske.

Vad de ifrågavarande befattningarnas benämning och deras innehavares titel angår erinras, att processlagberedningen i förslaget till rättegångsbalk infört ett stadgande, att i domsaga skall, om göromålen kräva det, som bi- trädande domare finnas en eller flera assessorer. Titeln assessor synes emel- lertid knappast lämplig för de befattningshavare, som nu ifrågasatts av dom- sagoutredningen. Då dessa skulle befordras till sin tjänst från assessorsskap i hovrätten, och då enligt domsagoutredningens förslag i vissa domsagor skola finnas sekreterare, som äro hovrättsassessorer och som torde komma att benämnas med denna titel, synes för ifrågavarande befattningshavare höra införas en annan titel än den av assessor, vilken för övrigt närmast leder tankarna på bisittare i en kollegial domstol. Benämningen biträdande domare är å andra sidan icke väl användbar som titel och motsvarar knap— past heller den omfattande och kvalificerade dömande verksamhet, som skall tillkomma ifrågavarande domare. Domsagoutredningen har fördenskull stannat vid att föreslå benämningen tingsdomare, vilken titel synes väl mot- svara befattningarnas karaktär.

Härefter må något beröras frågan, huru arbetet skall närmare fördelas mellan de högre befattningshavarna i de fyra ifrågavarande domsagorna, därest domsagoutredningens organisationsförslag genomföres. I de tre dom-

• Sida 75
•  Original

sagor, för vilka tingsdomare föreslås, har den dömande verksamheten visat sig så omfattande och förhandlingstiden vid de allmänna sammanträdena så lång, att tingsdagarna lämpligen torde i stort sett böra jämnt fördelas mel— lan' häradshövdingen och tingsdomaren; dock bör tingssekreteraren, av skäl som tidigare framhållits, i regel förordnas att hålla en allmän rättegångsdag i varje fyraveckorsperiod. Det kan anmärkas, att för Askimsdomsagan det nu framlagda förslaget innebär en ändring av den till synes principiellt mindre tillfredsställande nuvarande ordningen, att sekreteraren med endast fiskalskvalifikationer utövar en större dömande verksamhet än biträdande domaren, som är assessor. Även i Sollentunadomsagan bör tingssekreteraren hålla en allmän rättegångsdag i fyraveckorsperioden, häradshövdingen torde i denna domsaga kunna hålla de övriga allmänna rättegångsdagarna. Det må erinras, att i samtliga ifrågavarande domsagor bör sekreteraren, enär han är helt befriad från inskrivningsväsendet, kunna mera än i andra dom- sagor lämna häradshövdingen och i förekommande fall tingsdomaren bi- träde i den dömande verksamheten. Huru rannsakningssammanträdena och jorddelningsmålen samt konkursdomar- och lagsökningsdomarskapet skola fördelas mellan befattningshavarna torde höra bestämmas i särskild arbets- ordning för varje domsaga.

Beträffande notarieorganisationen föreslår domsagoutredningen, att i en- var av de tre största domsagorna inrättas 5 och i Sollentunadomsagan 4 no— tariearvoden, därvid utredningen förutsätter, att i varje domsaga alltid tjänst- göra sammanlagt minst 6 respektive 5 notarier och notarieaspiranter. Sist- nämnda förhållandevis höga siffror understiga likväl hetydligt antalet för närvarande i envar av dessa domsagor tjänstgörande rättsbildade biträden, som uppgår till över tiotalet. Fördelningen av notarierna och notarieaspi— ranterna mellan inskrivningsavdelningen och domsagokansliet i övrigt synes med hänsyn till inskrivningsavdelningens och dess chefs självständiga ställ- ning böra, liksom för närvarande i Södra Roslags domsaga är fallet, ske genom hovrätten, därvid en plan bör uppgöras för notariernas och notarie- aspiranternas tjänstgöring växelvis å de olika avdelningarna.

Vad angår den icke rättsbildade personalen uppgår densamma i Södra Roslags domsaga till 8, i Södertörns till 7 och i envar av Sollentuna- och Askimsdomsagorna till 4 personer. På grund av överföring av arbetsuppgif- ter från rättsbildad till icke rättsbildad personal bör den senare personalen i dessa domsagor utökas, särskilt i Askimsdomsagan. I fråga om högre tjäns- ter föreslår domsagoutredningen i envar av ifrågavarande domsagor med undantag för Sollentunadomsagan 2 tjänster i lönegraden A 11 och en i A 7. Arbetsfördelningen mellan innehavarna av dessa tjänster har utredningen tänkt sig i regel bliva den, att av befattningshavarna i A 11 en tjänstgör på inskrivningsavdelningen och en förestår expeditionen för allmänheten, bok- föringen m. m., under det att befattningshavaren i A 7 närmast förestår skriv- ningsarbetet på det egentliga domarkansliet, vilket arbete i dessa domsagor kräver ett flertal arbetskrafter. I Sollentunadomsagan föreslås en tjänst i A 11 för inskrivningsavdelningen samt en i A 7 för expeditionen för allmän-

• Sida 76
•  Original

heten m. m. Antalet ordinarie tjänster i lönegraden A 4 föreslås i Södra Roslags domsaga till 5, i Södertörns till 4 samt i en var av Sollentuna- och Askimsdomsagorna till 2. Härutöver torde i varje domsaga krävas extra ordinarie eller extra befattningshavare, vilkas antal emellertid icke synes nu kunna närmare angivas. Det må framhållas, att i en personalorganisation av den storlek, som finnes i dessa domsagor, bör lämpligen en viss del av personalen vara icke-ordinarie befattningshavare.

Domsagoutredningen vill slutligen med avseende å de fyra nu behandlade domsagorna anmärka, att därest, med hänsyn till den förut berörda möjlig- heten att dessa domsagor göras till föremål för regleringar av ett eller annat slag, det icke anses lämpligt att nu inrätta nya ordinarie tjänster där, de föreslagna tingsdomarna och inskrivningsdomarna givetvis tillsvidare kunna göras till extra ordinarie utan att detta inverkar på organisationsplanen i övrigt. Dock bör i betraktande av det stora antalet icke ordinarie tjänster på domarbanan över huvud ett långvarigt provisorium om möjligt undvikas. Särskilt må anmärkas, att den nuvarande chefen för inskrivningsavdelning- en i Södra Roslags domsaga, som länge tjänstgjort å denna befattning, kan hava berättigade anspråk på erhållande av ordinarie tjänst.

D. Formerna för tjänstetillsättning.

Häradshövding bör självfallet för framtiden som hittills utnämnas av Kungl. Maj:t, därom bestämmelse för övrigt intagits i processlagberedning- ens förslag till rättegångsbalk. Tillsättningsförfarandet regleras för närva- rande genom kungörelse den 30 december 1922 (Sv förf.-saml. 1922: 605). Enligt denna kungörelse skall, då häradshövdingämbete blir ledigt, den hov- rätt, under vilken ämbetet lyder, utfärda kungörelse därom i allmänna tid- ningarna och medelst anslag inom hovrätten med föreläggande av 30 da- gars ansökningstid. Sedan ansökningstiden utgått, skall hovrätten upprätta och till Kungl. Maj:t insända förslag till befattningens återbesättande, över vilket förslag besvär kunna anföras inom 30 dagar. Enligt praxis upptagas å förslaget tre personer, i den mån kompetenta sökande anmält sig. Emeller- tid äger ordinarie innehavare av domarämbete enligt praxis rätt att direkt hos Kungl. Maj:t anmäla sig som sökande. I anledning av sådana ansök- ningar avgivas icke yttranden av hovrätten eller annan myndighet. Sedan lantdomarbanan avvecklats, äro numera de flesta sökande till häradshöv- dingämbete förut innehavare av ordinarie ämbete, och det har förekommit, att icke någon sökande anmält sig i hovrätten.

Hädanefter lära emellertid hovrättsassessorer emellanåt komma att söka häradshövdingämbeten, och sådana fall torde praktiskt taget bliva de enda, då ansökan göres hos hovrätten. Häradshövdingämbetena tillsättas utan hänsyn till de sökandes tidigare anknytning till viss hovrätt. Hovrätterna äga emellertid givetvis direkt kännedom endast om sådana sökande, som tjänst-

• Sida 77
•  Original

råg: __ .

gjort under vederbörande hovrätt. Då de inbördes meriterna mellan assesso— rer tillhörande samma hovrätt regelmässigt 1ära räknas efter dessas tur- ordning i hovrätten, synas hovrättsförslagen, om de bibehållas, i framtiden egentligen endast komma att få intresse som en värdering efter formella grunder av meriterna mellan assessorer från skilda hovrätter.

Beträffande de sökande, som enligt gällande ordning anmäla sig direkt hos Kungl. Maj:t, bruka i stort sett meriterna beräknas och befordran ske efter vederbörandes tur som revisionssekreterare. Denna turordning har redan bestämts av Kungl. Maj:t i samband med meddelande av det första revi- sionssekreterarförordnandet. Förslag till sådan turordning brukar under hand uppgöras av hovrätternas presidenter. Därest även assessorer skulle tillåtas söka häradshövdingämbete direkt hos Kungl. Maj:t, kommer proble- met om meritberäkningen att vara ungefär detsamma som vid bestämman- det av revisionssekreterarturen. Det må emellertid betonas, att vid härads- hövdingutnämningar bland dem som äro revisionssekreterare eller i allt fall fått sin turordning i nedre justitierevisionen fastställd denna turordning icke obetingat följes. Särskild hänsyn synes sålunda tagas till meriter inom lagstiftningsarbetet, utövning av statssekreterare- eller expeditionschefstjänst eller andra särskilda omständigheter.

Av det sagda torde framgå, att hovrättsförslagen i fråga om tillsättande av häradshövdingämbeten utan olägenhet kunna avskaffas och att dessa äm— beten lämpligen utan undantag böra sökas direkt hos Kungl. Maj:t. Samma ordning som för utnämning av häradshövdingar synes även böra gälla vid tillsättning av tingsdomartjånster. När häradshövding- eller tingsdomar- befattning blir ledig, bör således vederbörande hovrätt anmäla detta till Kungl. Maj:t, varefter befattningen kungöres till ansökan ledig genom justi- tiedepartementets försorg.

Det kan ifrågasättas, huruvida icke Kungl. Maj:t i samtliga fall vid be- sättande av häradshövding- och tingsdomarämbeten borde inhämta ytt- rande från en institution, som kunde väntas med högsta möjliga grad av oväld, sakkunskap och auktoritet avgiva förslag i ärendet. En sådan an- ordning synes så mycket mera påkallad som måhända, med hänsyn till de särskilda krav den nya rättegångsordningen kommer att ställa på under- rättsordförandena, tillsättningen av häradshövdingämbetena i framtiden icke kommer att ske i lika hög grad efter anciennitetsprincipen, som hittills varit fallet. Även vid bestämmande av revisionssekreterarturen och utnämning av hovrättsråd, eventuellt också vid tillsättning av ordförande och vice ord- förande å hovrättsdivisionerna, torde emellertid den ifrågasatta anordningen vara önskvärd. Domsagoutredningen får sålunda framföra det uppslaget, att en institution tillskapas för avgivande av förslag i berörda ärenden. Denna institution synes lämpligen kunna anknytas till de sammankomster mellan hovrätternas presidenter av icke officiell karaktär, som de senaste åren bru- kat förekomma. Vid behandling av ifrågavarande befordringsärenden kun- de eventuellt förutom hovrättspresidenterna även deltaga ett par represen- tanter för högsta domstolen.

• Sida 78
•  Original

Vad angår inskrivningsdomarbefattningarna torde även de böra tillsättas av Kungl. Maj:t, men härvidlag synas ansökningarna böra ingivas till veder- börande hovrätt, som med eget förslag överlämnar handlingarna till Kungl. Maj:t.

Angående tillsättningen av tingssekreterartjänster erinras, att de nuva— rande sekreterar- och biträdande domarbefattningarna tillsättas av veder- börande hovrätt för ett budgetår i sänder. Enligt processlagberedningens förslag skola sekreterare förordnas av hovrätten för viss tid; biträdande domare skola antingen förordnas för viss tid eller utnämnas av Kungl. Maj:t. Enligt domsagoutredningens förslag skola biträdande domare ej finnas utan endast tingssekreterare, vilka kunna vara antingen fiskaler eller assessorer i hovrätt. Sekreterare av sist angivna slag motsvara närmast de biträdande domare, som enligt processlagberedningen skulle tillsättas på förordnande.

Beträffande tillsättningen av de för assessorer avsedda tingssekreterar- tjänsterna må framhållas, att endast ett begränsat antal assessorer kan bli- va tingssekreterare och att tjänstgöringen bör anordnas på sådant sätt, att såvitt möjligt assessorer frivilligt söka sig till ifrågavarande sekreterarplat- ser. Ansökningsrätten bör icke vara bunden vid vederbörande hovrätt, vilket är önskvärt bland annat med hänsyn till möjligheten att utjämna beford- ringsförhållandena mellan hovrätterna. Med hänsyn till berörda omständig- heter torde det vara mest ändamålsenligt att hava ett centraliserat tillsätt- ningsförfarande, så att Kungl. Maj:t utfärdar förordnande å befattningarna.

Då en för assessor avsedd sekreterarplats skall tillsättas, torde kungörel- se därom böra utfärdas av den hovrätt, under vilken vederbörande dom- saga lyder. Förslag till tjänsternas besättande synes böra avgivas av hov- rätternas presidenter. Befattningarna böra normalt tillsättas för ett budget- år i sänder eller återstående del av sådan tid. I betraktande av den förut berörda önskvärdheten därav, att assessorerna i regel stanna längre tid som domsagosekreterare, bör emellertid förordnande kunna förlängas utan nytt kungörelseförfarande.

Det måste betonas, att assessorerna över huvud icke få anses hava någon rätt att efter förtjänst och skicklighet erhålla sekreterarbefattningar som de sökt. På grund av sin anställning som assessorer äro de skyldiga att tjänst- göra å den befattning, där de finnas behövliga. Deras ansökningar rörande sekreterarbefattningarna äro därför endast att betrakta som önskningar rö- rande sättet för tjänstgöringsskyldighetens fullgörande. Därest de sökande finnas mera behövliga för annan tjänstgöring, kan avgörande vikt icke fästas vid dessa önskningar. Å andra sidan måste, i den mån ansökningar till sekreterartjänst icke inkommit i erforderlig omfattning, assessor som icke sökt kunna utses till sekreterare. Även härvidlag böra hovrättspresidenter- na avgiva förslag.

Vad härefter angår frågan om tillsättandet av de för fiskaler avsedda sek- reterarbefattningarna, är denna fråga i viss mån av annan beskaffenhet än den föregående. Samtliga fiskaler skola obligatoriskt förordnas till sekrete-

• Sida 79
•  Original

rare, eventuellt ledamöter av rådhusrätter under viss tid. Något ansöknings- förfarande synes då ej erforderligt. Det kan måhända förefalla ligga närmast till hands att i enlighet med såväl gällande ordning som processlagbered- ningens förslag låta hovrätterna var för sig förordna fiskaler till sekreterare i underlydande domsagor, därvid hovrätterna helt naturligt i regel förordna dem som äro fiskaler i vederbörande hovrätt. Häremot talar emellertid den för domsagoutredningen avgörande omständigheten, att domsagor med sek- reterarplatser avsedda för fiskaler inom de olika hovrättsområdena förekom- ma i en omfattning, som ej svarar mot hovrätternas inbördes storlek. Under Svea hovrätt med 8 divisioner skola enligt domsagoutredningens förslag fin- nas 18 dylika sekreterarplatser. Under vardera av Göta hovrätt och hovrät— ten för Västra Sverige — efter uppdelning av den nuvarande Göta hovrätt den 1 oktober 1941 eller senare dag —— ävensom under hovrätten över Skåne och Blekinge, varje hovrätt bestående av 2 divisioner, skola finnas 7 eller 8 sekreterarplatser för fiskaler samt under hovrätten för Övre Norrland med en division 2 dylika platser. Detta innebär, att per division i hovrätt skola finnas, under Svea hovrätt något över 2, under hovrätten för Övre Norrland 2 samt under de övriga hovrätterna 4 eller närmare 4 för fiskaler avsedda sekreterarplatser. Därest sekreterarplats alltid besättes med fiskal från den hovrätt under vilken vederbörande domsaga lyder, kan tydligen i betraktan- de av nämnda siffror väntas, att i vissa hovrätter sekreterartiden kommer att förlängas utöver den tid av tre år, som ansetts önskvärd, under det att i andra hovrätter motsvarande tid kommer att bliva kortare. Till undvikande av sådana olägenheter bör fiskal kunna förordnas till sekreterare i domsaga under annan hovrätt än den han tillhör.

Mot den föreslagna anordningen skulle kunna invändas, att om fiskaler i en hovrätt komme att tjänstgöra som tingssekreterare under en annan, den hovrätt de tillhöra undandrages uppsikten över deras verksamhet och berövas möjligheten att pröva deras skicklighet som underrättsdomare. Emellertid torde detta icke kunna undvikas, då man icke kan fördela sekreterarna i jämn proportion på hovrätterna utan hänsyn till domsagornas storlek. Bety- delsen av berörda olägenhet torde ej heller vara allt för stor. Det må fram- hållas, att den hovrätt, under vilken fiskal från annan hovrätt tjänstgör som tingssekreterare, kan meddela sistnämnda hovrätt gjorda iakttagelser röran- de vederbörandes sätt att sköta sin befattning.

Med hänsyn till den omständigheten, att ifrågavarande sekreterartjänster sålunda icke alltid kunna besättas med fiskaler från den hovrätt under vil- ken domsagan lyder, torde ett centraliserat tillsättningsförfarande höra till- lämpas även med avseende å dessa tjänster. Domsagoutredningen finner härutinnan lämpligt, att tjänsterna liksom nu tillsättas för ett budgetår i sänder, och föreslår den ordningen, att före varje budgetår hovrätterna till Kungl. Maj:t anmäla de fiskaler, som böra komma i åtanke för erhållande av sekreterarförordnande. Förslag till besättande av samtliga för fiskaler avsedda sekreterarplatser i riket för nästkommande budgetår bör därefter avgivas av hovrättspresidenterna. Givetvis bör vid tillsättningen av sekre-

• Sida 80
•  Original

terare beaktas, att kontinuiteten i domsagotjänstgöringen så långt möjligt be- varas och att fiskal ej utan tvingande skäl som sekreterare överflyttas från en domsaga till en annan.

Domsagoutredningen övergår härefter till frågan om tingsnotariernas och tingsnotarieaspiranternas tillsättning. För närvarande antagas oavlönade rättsbildade biträden av häradshövdingen genom privat överenskommelse med vederbörande. Hovrätterna hava emellertid infört den ordningen, att anmälan om anställningen sker till hovrätten. Förste och andre notarie för- ordnas som tidigare nämnts av hovrätten på häradshövdingens förslag, och avvikelse från förslaget bör enligt domsagostadgan icke ske, såframt ej syn- nerliga skäl därtill äro. 1936 års domsagokommitté föreslog, att befattning som förste eller andre notarie skulle av vederbörande hovrätt kun- göras till ansökan ledig, och att hovrätten, sedan häradshövdingen av- givit yttrande, skulle — helt obunden av eventuellt förord -— tillsätta be- fattningen. Avsikten med detta förslag var att inskränka häradshövdingar- nas inflytande på tillsättningen och skapa garanti för fullt objektiva antag- ningsgrunder. I fråga om de oavlönade rättsbildade biträdena föreslog kom- mittén icke annan ändring i nuvarande ordning än att hovrätten skulle äga bestämma, huru många sådana biträden som i varje underlydande dom— saga finge tjänstgöra med rätt att räkna tjänstgöringen som merit. Avsikten härmed var att åstadkomma en jämnare fördelning av arbetskraften i dom— sagorna. Kommitténs förslag i berörda hänseenden blev emellertid föremål för invändningar i de däröver avgivna yttrandena. Särskilt framhölls, att den som erhållit anställning i en domsaga borde få fullfölja sin notarie— tjänstgöring därstädes och icke behöva utträngas av utifrån kommande sö- kande; både ur notariernas och domsagoarbetets synpunkt måste en fram— tvungen förflyttning av notarier mellan olika domsagor verka olyckligt.

Vid bedömande av förevarande frågor må till en början fastslås, att den som börjat tjänstgöra i en domsaga som notarieaspirant normalt bör full- borda sin notarietjänstgöring i samma domsaga. Detta synes ur såväl dom- sagoarbetets som notariernas synpunkt så tydligt vara det bästa, att vidare skäl därför knappast behöva anföras. Hela notariesystemet bygger på jämn passagegång av notarierna i en domsaga utan överflyttningar från en dom- saga till annan. En notarieaspirant bör också från början kunna beräkna sina utsikter till befordran och erhållande av meriter under notarietiden. Att exempelvis en person börjar som notarieaspirant i en domsaga och fort- sätter som notarie i en annan bör väl i särskilda fall kunna förekomma men bör icke vara en normal ordning.

Åtgärder i syfte att främja objektiva antagningsgrunder och en lämplig fördelning av arbetskrafterna mellan domsagorna synas domsagoutredningen icke böra vidtagas på annat sätt än genom reglerande bestämmelser rörande den första anställningen i domsaga. Även om åtgärder i angivna syfte icke för närvarande äro trängande, torde de dock böra vidtagas i samband med att domsagoförvaltningen helt förstatligas och notarieaspiranterna inordnas

• Sida 81
•  Original

i denna förvaltning. Häradshövdingarna torde emellertid böra beredas ett väsentligt inflytande i fråga om notarieaspiranters anställande i deras dom- sagor. I regel lära häradshövdingarna hava lika goda tillfällen som hov- rätterna att bedöma sökandes kvalifikationer, och de hava själva ett mycket stort intresse av att erhålla dugliga biträden. Det torde sålunda vara lämp- ligt, att häradshövdingarna som regel taga initiativ till anställande av viss person såsom notarieaspirant.

Den tidigare av de juridiska föreningarna vid universiteten och Stock- holms högskola bedrivna platsförmedlingsverksamheten på området har nu— mera övertagits av den offentliga arbetsförmedlingen, som bedriver densam- ma å särskilda avdelningar för s. k. studentförmedling, i intim samverkan med vederbörande studentkårsorganisationer och hovrätternas sekreterarex— peditioner. Denna anordning synes fungera på ett tillfredsställande sätt; de vilka önska genomgå notarietjänstgöring erhålla god överblick över ledig- blivande platser, och häradshövdingarna hava en institution att vända sig till, om de önska erhålla sökande till sina domsagor. Anledning lärer ej föreligga att nu företaga någon ändring i fråga om denna platsförmedlings- verksamhet. Det bör i detta sammanhang erinras, att domsagoutredningens förslag rörande notariernas avlönings— och tjänstgöringsvillkor i och för sig är ägnat att främja en jämn fördelning av de nyexaminerade juris kan- didaterna på domsagorna. Vid bifall till förslaget, att samtliga erforderliga rättsbildade biträden i domsagorna skola erhålla arvode, torde nämligen till- gänglig arbetskraft söka sig till de ställen där den behöves, i viss motsats till vad nu är fallet, då en stor del av de rättsbildade biträdena måste tjänst- göra utan ersättning och vid sådant förhållande helt naturligt samlas i dom— sagor med kansli i de större städerna eller å andra ur deras synpunkt väl- belägna orter. En sådan spridning av arbetskraften främjas även vid ge- nomförande av förslaget att under den tvååriga domsagotjänstgöringen för- ordnande som tingsnotarie skall hava innehafts under minst ett år för rätt till meritberäkning.

Även om med hänsyn till det anförda häradshövdingarna torde kunna i första hand åläggas omsorgen om anskaffandet av notarieaspiranter till domsagorna, lära likväl hovrätterna böra utöva en viss kontroll över an- ställandet. Domsagoutredningen föreslår sålunda, att tingsnotarieaspiranter liksom tingsnotarier förordnas av hovrätten på förslag av vederbörande hä— radshövding eller efter inhämtande av hans yttrande. Den i gällande dom- sagostadga upptagna föreskriften, att avvikelse från häradshövdingens för- slag i fråga om förordnande av förste eller andre notarie ej bör ske, så- framt ej synnerliga skäl därtill äro, synes väl starkt binda hovrätternas handlingsfrihet. Domsagoutredningen föreslår sålunda ett stadgande, att till tingsnotarie eller tingsnotarieaspirant skall förordnas den som häradshöv- dingen föreslagit, såframt ej särskilda skäl till annat förekomma. Här- igenom torde hovrätterna erhålla tillräcklig befogenhet att vägra förordnan- den, som av en eller annan orsak framstå som mindre lämpliga. Sålunda kunna hovrätterna därvid taga hänsyn till eventuell brist på sökande till

• Sida 82
•  Original

notarie- eller notarieaspirantanställning i andra domsagor. Det må erinras, att förordnande som notarieaspirant ej i och för sig medför rätt till arvode; såsom förut framhållits bör sådant arvode särskilt tilläggas vederbörande av hovrätten i anledning av att notarietjänst i domsaga står obesatt eller eljest i mån av tillgång på medel. Slutligen mä anmärkas, att häradshövdingen givetvis bör kunna låta en juris kandidat liksom en juris studerande tjänst- göra i domsagan utan att vara av hovrätten förordnad notarieaspirant, men i sådant fall skall tjänstgöringen icke medföra någon rätt till meritberäk- ning.

I fråga om tillsättningen av icke rättsbildad personal synes egentligen en- dast den frågan vara tveksam, huruvida häradshövdingen eller hovrätten skall tillsätta densamma. För det förra alternativet talar den omständighe— ten, att hovrätten icke kan äga närmare kännedom om de sökande och att häradshövdingen intager den ställning som chef för domsagan, att det kan synas naturligt att han tillsätter personal i de grader, varom här är fråga. Det kan här nämnas, att vattenrättsdomaren tillsätter kontorsbiträde vid vattendomstol medelst konstitutorial. För det motsatta alternativet -—— att hovrätten tillsätter —— kan emellertid anföras den stora vikten av, att de högre icke rättsbildade befattningshavarna bliva väl kvalificerade och icke utan vidare tillsättas efter anciennitet. Med hänsyn till sistnämnda förhål- lande synes det domsagoutredningen önskvärt, att överordnad myndighet har att utse dessa befattningshavare. Det torde emellertid knappast vara skäl att göra någon skillnad i tillsättningsförfarandet med avseende å olika slag av tjänster för icke rättsbildad personal. Med hänsyn till det anförda får dom- sagoutredningen föreslå, att samtliga ordinarie, extra ordinarie och extra be- fattningar för icke rättsbildad personal tillsättas av hovrätten på förslag av häradshövdingen. Ansökningsförfarande i vanlig ordning genom härads— hövdingens försorg torde böra föregå upprättande av förslag till ordinarie befattningar. Sistnämnda befattningar böra tillsättas medelst konstitutorial.

E. Expensutgifter och medelsförvaltning i domsagorna.

Sportelsystemets avskaffande måste, såsom i domsagoutredningens direktiv framhållits, medföra att staten påtager sig kostnaderna för domsagornas för- valtning, i den mån det ej tillkommer de tingshusbyggnadsskyldiga att sörja härför. Staten bör sålunda övertaga -— förutom all kostnad för personalens avlönande —— även övriga förvaltningsutgifter, vilka nu åvila häradshövding- en. Emellertid är, såsom av förut lämnad redogörelse framgår, gränsen mel- lan häradshövdingens och de tingshusbyggnadsskyldigas åligganden på detta område svävande och i praxis olika dragen i skilda domsagor.

Genom särskilda sakkunniga verkställdes år 1936 utredning angående re- vision av bestämmelserna om tingshusbyggnadsskyldigheten (stat. of-f. utred. 1936: 37). De sakkunniga föreslogo, att tingshusbyggnadsskyldigheten fort-

• Sida 83
•  Original

farande skulle vila å tingslaget, vilket föreslogs organiserat efter mönster från kommunallagarna för handhavande av detta bestyr. I fråga om skyldighe- tens omfattning förordade de sakkunniga en fixering av densamma i huvud- saklig överensstämmelse med den i allmänhet rådande praxis. Över de sak- kunnigas förslag avgav domsagoutredningen utlåtande den 16 september 1938, däri utredningen förklarade, att ur de synpunkter, utredningen hade att företräda, en lösning av frågan syntes kunna ske antingen i huvudsak- lig överensstämmelse med sakkunnigförslaget eller genom statens övertagan- de av tingshusbyggnadsskyldigheten. Samtidigt förklarade emellertid ut- redningen, att den planerade omläggningen av häradshövdingarnas avlöé ningssystem icke gärna kunde träda i kraft utan att frågan löstes i ena eller andra riktningen. Därest tingshusbyggnadsskyldigheten, såsom föreslagits, skulle kvarbliva hos tingslagen, måste nämligen vid häradshövdingarnas be- frielse från förvaltningsutgifterna en klar gräns uppdragas mellan statens och tingslagens ekonomiska skyldigheter. Gentcmot den föreslagna gräns- dragningen framförde domsagoutredning—en vissa detaljanmärkningar.

Frågan om en revision av bestämmelserna om tingshusbyggnadsskyldig- heten är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Vid sådant för- hållande kan domsagoutredningen — som själv icke har att taga ståndpunkt till frågan om tingshusbyggnadsskyldigheten bör kvarbliva hos de lokala me- nigheterna —— icke vid sina beräkningar utgå från någon väsentlig ändring i nu rådande förhållanden. Utredningen förutsätter fördenskull, att tillsvi- dare tingshusbyggnadsskyldigheten kvarbliver hos tingslagen i den omfatt- ning, som föreslagits i sakkunnigbetänkandet, med de av domsagoutredning— en ifrågasatta modifikationerna. Tingslagen förutsättas i enlighet härmed skola dels hålla lokaler för häradsrättens sammanträden jämte häradsfängel- se ävensom kansli- och arkivlokaler, allt med möbler och inventarier, inbe- gripet erforderliga kassaskåp men icke skriv- och räknemaskiner eller andra kontorsapparater, dels bekosta städning, renhållning, uppvärmning och be- lysning beträffande samtliga lokaler, dels ock avlöna vaktmästare. Alla andra förvaltningskostnader förutsättas däremot övertagna av statsverket.

De förvaltningskostnader —— utöver avlöningar — för vilka statsverket skall svara omfatta sålunda kostnaderna för all skrivmateriel, skrivmaskiner, räk- nemaskiner, dikta-fonanläggningar och andra kontorsapparater, fastighets- böcker, rotlar, diarier, kontorsböcker och dylikt, inbindning av protokoll och handlingar ävensom telefon. Det må anmärkas, att fastighetsböcker redan bekostas av statsverket och att härför utgår särskilt anslag. Utöver vad nu angivits torde statsverket även böra bekosta erforderligt antal exemplar av den vanliga lageditionen samt av statskalendern, Nytt Juridiskt Arkiv och annan löpande litteratur, som finnes nödig. I detta sammanhang må fram— hållas, att riksdagstryck, kommittébetänkanden och dylikt böra i erforderlig omfattning tillställas domsagokanslierna kostnadsfritt.

För nu angivna förvaltningsutgifter torde böra beräknas ett för alla dom- sagor gemensamt anslag att i lämplig fördelning ställas till hovrätternas dis- position, vilket anslag åtminstone till en början torde böra utgå som förslags-

• Sida 84
•  Original

anslag. För beräkning av anslaget torde häradshövdingarna för varje bud- getår, inom tid som hovrätten bestämmer, böra insända förslag till omkost- nadsstat för domsagorna, vilka förslag kunna ligga till grund för hovrätter- nas framställningar för uppgörande av statsverkspropositionen.

Vid statens övertagande av förvaltningsutgifterna för domsagorna böra hä- radshövdingarna eller eventuellt tingslagen tillhöriga, för domsagoarbetet erforderliga skrivmaskiner och andra kontorsapparater samt skrivmateriel och kontorsutensilier på begäran inlösas efter värdering.

Hovrätterna böra enligt domsagoutredningens förslag disponera samtliga anslag för domsagoförvaltningen. Domsagopersonalens avlöningsförmåner — med undantag för ersättning till tillfälliga biträden — skol-a direkt utbe- talas till vederbörande av hovrätterna. Expensmedel jämte ersättning till tillfälliga biträden skola av hovrätterna fördelas på domsagorna och i första hand redovisas till hovrätterna. Det synes innebära en förenkling och ra- tionalisering av medelsförvaltning och redovisning, att länsstyrelserna, som nu handhava utbetalandet av de statliga avlöningsförmånerna till domsago- personalen, helt frigöras från befattning med domsagoförvaltningen och att ifrågavarande bestyr läggas på hovrätterna, som hava överinseendet över personalen i domsagorna. De nya uppgifter, som sålunda tilläggas hovrätter- na, medföra emellertid en ej ringa arbetsökning för deras kanslipersonal. I Svea hovrätt torde för den ekonomiska förvaltningen beträffande såväl själva hovrätten som underlydande domsagor böra inrättas en särskild kamrerar- tjänst i lönegraden A 24. I övriga hovrätter torde, sedan nuvarande Göta hovrätt uppdelats i två ungefär jämstora hovrätter, ifrågavarande bestyr kun- na handhavas av sekreteraren. För att bereda kamreraren, respektive sekre- terarna nödigt biträde i förevarande hänseende torde, åtminstone i de flesta hovrätterna, böra inrättas en ny tjänst i någon av de lägre lönegraderna. An- gående medelsförvaltning, bokföring och redovisning torde riksräkenskaps- verket böra utfärda närmare föreskrifter.

F. Övergången till den nya ordningen.

Vid beräkningar, som domsagoutredningen verkställt, har visat sig, att häradshövdingarna i 100 av de 116 domsagorna komma att vid den före- slagna löneregleringen erhålla minskade inkomster i förhållande till vad de åtnjutit i medeltal under femårsperioden 1934—1938. Domsagoutredningen finner skäligt, att häradshövdingar, som vid övergång å den nya avlönings- staten erhålla minskade avlöningsförmåner, beredas en övergångsersättning i principiell anslutning till vad som tillerkändes landssekreterare och lands- kamrerare, då deras sportler indrogos genom löneregleringen för landsstats- tjänstemännen år 1925. Denna övergångsersättning torde dock ej ens från början böra utgå med hela skillnadsbeloppet mellan inkomsterna enligt nu- varande ordning och de nya löneförmånerna. Hänsyn bör nämligen härvid- lag tagas dels till de förbättrade pensionsförmånerna ävensom ersättning för

• Sida 85
•  Original

sjulkvård m. m., som skall utgå enligt förslaget, dels ock därtill, att härads- hövdingarnas inkomster de senaste åren i allmänhet stigit ej obetydligt på grund av ökade sportler. Domsagoutredningen föreslår sålunda, att ifråga- varande ersättning under första övergångsåret bestämmes till fyra femtedelar av skillnaden mellan å ena sidan vederbörande häradshövdings medelinkomst undler de fem kalenderåren närmast före löneregleringens ikraftträdande och å andra sidan de nya avlöningsbeloppen, beräknade till lönen efter löne- gratd B 2 jämte "utgående avlöningsförstärkning; hänsyn torde ej böra tagas till det rörliga tillägget, som för närvarande ungefär motsvarar höjningen av pensionsavgifterna. De sålunda erhållna beloppen föreslås avrundade till närmaste jämna hundratal kronor samt maximerade till 10,000 kronor. Be- träffande domsaga, där ersättning för förlorad lösen för inteckningsförnyel- ser tidigare blivit indragen, bör givetvis övergångsersättning beräknas som om förstnämnda slags ersättning aldrig hade utgått. Övergångsersättning föreslås för varje år efter det första, sedan den nya löneregleringen trätt i kraft, skola minskas med en tiondel av det ursprungliga beloppet, så att ersättningarna efter 10 år äro helt avskrivna. För att giva en föreställning om storleken av ifrågavarande ersättningsbelopp har i bil. D angivits vad desamma skulle uppgå till, därest häradshövdingarnas inkomster under fem- årsperioden 1934—1938 lades till grund för beloppens storlek.

Vidare torde böra meddelas en övergångsbestämmelse av innebörd, att det ovillkorliga förbud mot innehav av vissa uppdrag, som föreslagits beträf- fande häradshövdingarna, under de första 10 åren efter den nya löneregle- ringens ikraftträdande ej skall gälla sådana uppdrag som innehavas vid nämnda ikraftträdande; med avseende å dessa uppdrag synes dock »— därest innehav av motsvarande slags uppdrag såvitt angår andra tjänstemän enligt avlöningsreglementet är beroende av Kungl. Maj:ts tillstånd —— sådant till- stånd böra utgöra villkor för häradshövdings fortsatta innehav av dylikt uppdrag.

Slutligen lärer för häradshövdingarnas vidkommande även erfordras en övergångsbestämmelse i fråga om skyldigheten att avgå med pension. För häradshövding, som utnämnts före den 1 juli 1935 och icke anmält, att han önskar övergå å den från nämnda dag gällande ordningen, inträder enligt nuvarande bestämmelser avgångsskyldighet först vid 70 års ålder. I sam- band med det nya avlöningssystemets genomförande bör denna åldersgräns sänkas till den för övriga häradshövdingar redan gällande åldern av 67 år. Denna sänkning torde dock böra vidtagas efter hand. Domsagoutredningen föreslår sålunda, att för häradshövdingar, som övergå på den nya lönestaten, ifrågavarande åldersgräns skall bibehållas vid 70 år under de två åren när- mast efter den nya lönestatens ikraftträdande, därefter under två år utgöra 69 år, under de två följande åren 68 år samt först därefter bliva 67 år. Därest det nya lönesystemet skulle träda i kraft den 1 juli 1941, skulle så- ledes sänkningen av åldersgränsen till 67 år bliva fullt genomförd den 1 juli 1947. En sänkning av åldern för skyldighet att avgå synes synnerligen lägligt kunna vidtagas under ifrågavarande tidrymd. Endast förhållandevis

• Sida 86
•  Original

få häradshövdingar uppnå nämligen därunder den ålder, då avgångsskyldig- heten inträder; av de nuvarande häradshövdingarna äro 18 födda under 9- årsperioden 1871—1879. Sänkningen av åldersgränsen kommer således icke att medföra, att något särskilt stort antal häradshövdingämbeten bliva lediga inom en kort tidrymd. Vidare är det synnerligen önskvärt, att den tidigare pensionsåldern är fullt genomförd mot slutet av 1940-talet, varigenom den höjning av åldern vid befordran till häradshövding, som på grund av förut angivna omständigheter eljest kan väntas inträda vid denna tidpunkt, i nå- gon mån motverkas.

Med hänsyn bland annat till de särskilda övergångsförmåner, som sålunda erbjudas, vill domsagoutredningen förmoda, att häradshövdingarna allmänt komma att övergå på den nya lönestaten. Skulle så icke vara fallet beträf- fande någon häradshövding, lärer förvaltningen av hans domsaga i allt fall böra förstatligas på förut angivet sätt; det måste nämligen vara förknippat med stora olägenheter att efter hand genomföra förstatligande av förvalt- ningen i de olika domsagorna. Till sådan häradshövding böra fortfarande utgå lön och tjänstgöringspenningar enligt hittills gällande ordning. Där- emot böra förvaltningskostnadsbidrag, dyrtidstillägg, stämpelprovision och partiell löneförbättring icke vidare förekomma. Det vill synas, att härads- hövdingarna icke äga något rättsligen grundat anspråk på att lösensatserna 'i expeditionslösenförordningen skola bibehållas just vid sina nuvarande be- lopp, vilka bestämts med hänsyn till att häradshövdingarna skulle svara för förvaltningskostnaderna. Vad angår ersättningen för förlorad lösen för in- teckningsförnyelser har densamma förutsatts skola utgå, så länge den nuvarande löneregleringen är gällande, men även därunder kunna bliva före- mål för jämkning i fråga om beloppen. Vid statens övertagande av alla för- valtningsutgifter torde i varje fall häradshövding, som ej övergår på den nya lönestaten, höra vidkännas en icke obetydlig minskning i löseninkoms- terna, samtidigt som ersättningen för lösen för inteckningsförnyelser bör upp- höra.

Vad beträffar övergången till den nya personalorganisationen i övrigt sy- nas bestämmelser i vissa hänseenden nödvändiga. Den föreslagna förkort- ningen av notarietiden torde sålunda såväl med hänsyn till domsagoarbetet som till notarierna själva böra genomföras i ett par etapper. Domsago- utredningen föreslår i detta hänseende, att vid nyorganisationens ikraftträ- dande notarietiden sänkes till 21/2 år samt att sänkning till två år vidtages först tre år därefter. Eljest skulle måhända svårigheter uppkomma att or- ganisera domsagoarbetet och alltför många notarier samtidigt eller inom kort tidrymd lämna domsagorna för att söka annan anställning.

I fråga om nyorganisationen av den icke rättsbildade personalen torde en övergångstid av fem år böra stadgas, under vilken de av domsagoutred- ningen föreslagna tjänsterna för sådan personal kunna stå obesatta. Härads- hövdingarna böra beredas god tid att anskaffa och utbilda erforderliga bi- träden, särskilt mera kvalificerade som kunna bliva lämpliga för tjänsterna

• Sida 87
•  Original

i 11 och 7 lönegraderna. I avbidan på att dessa tjänster bliva vederbörligen besatta böra notarier till större antal än som föreslagits i det föregående kunna vara anställda i domsagorna. Domsagoutredningen föreslår sålunda, att i domsaga, där under övergångstiden tjänst i 11 eller 7 lönegraden står obesatt, tingsnotarie i stället må kunna förordnas, även om därigenom det av domsagoutredningen i bil. B angivna antalet notarier i domsagan över- skrides. En sådan anordning underlättas genom att notarietiden icke omedel- bart sänkes till två år. Hovrätterna torde på förslag av vederbörande härads- hövding böra för varje domsaga meddela erforderliga föreskrifter angående övergången till den nya organisationen. I särskilda fall torde en längre övergångstid än fem år kunna bliva behövlig, exempelvis om uppläggningen av de nya fastighetsböckerna icke hunnit avslutas inom denna tid. För dylika fall bör Kungl. Maj :t kunna meddela särskilda bestämmelser.

Vid övergången till den nya ordningen böra givetvis i regel de av härads— hövdingarna nu anställda icke rättsbildade biträdena erhålla statsanställning å lämplig ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Emellertid torde en del av dessa biträden på grund av ålder eller annan orsak vara mindre arbetsföra, varför de ej böra erhålla sådan anställning. Ofta kunna dessa biträden påräkna endast ytterst obetydliga pensionsförmåner. Föreningen Sveriges häradshövdingar har i skrivelse år 1936 hos Kungl. Maj:t hemställt om åt- gärder för att bereda pension av statsmedel åt sådana domsagobiträden, som under en längre följd av år ägnat huvudsakliga delen av sin arbetskraft åt domsagoarbetet men på grund av ålder eller sjukdom icke längre kunna uppehålla sina befattningar. Denna framställning har efter remiss till stats- kontoret överlämnats till domsagoutredningen att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag. Utredningen finner för sin del, att ifrågavarande biträden i allmänhet böra komma i åtnjutande av statspension men att frågan härom bör prövas individuellt efter framställning i varje särskilt fall.

G. Kostnadsberäkningar.

För beräkning av statsverkets årliga kostnad vid genomförande av domsago- utredningens förslag och den nettokostnadsökning, som därav uppkommer för statsverket i jämförelse med nuvarande förhållanden, har utredningen uppgjort följande sammanställningar.

Årliga kostnaden för domsagoförvaltningen efter genomförande av domsago— utredningens förslag.

I . Avlöningar. 116 häradshövdingar

Lön i lönegrad B 2 .................... 1 856 000 Avlöningsförstärkningar ................ 261 250 2 117 250 3 tingsdomare i lönegraden A 30

Lön beräknad efter 33 löneklassen ............. :. . 40 050

4 inskrivningsdomare i lönegraden A 29 Lön beräknad efter 32 löneklassen ................ 51 510 2 203 810

• Sida 88
•  Original

Lön beräknad efter 29 löneklassen ä E-ort ......... 84 840 43 tingssekreterare som äro hovrättsfiskaler Lön beräknad efter 21 löneklassen å E-ort ......... 292 056 258 tingsnotarier Arvode efter 3 600 kronor om året ................ 928 800 1 305 696 119 icke rättsbildade befattningshavare i lönegrad A 11 Lön beräknad efter 15 löneklassen å E-ort ......... 559 062 33 icke rättsbildade befattningshavare i lönegrad A 7 Lön beräknad efter 11 löneklassen å E-ort ......... 126 819 97 icke rättsbildade befattningshavare i lönegrad A 4 Lön beräknad efter 8 löneklassen ä E-ort .......... 325 629 1 011 510 Rörligt tillägg efter 6 % till förenämnda befattningshavare med undan— tag för tingsnotarier ........................................... 162 834 Kallortstillägg ................................................... 10 920 Icke—ordinarie icke rättsbildad personal ............................ 220 000 Tingstolkar ...................................................... 4 000 4 923 770 11. Omkostnader. Skrivmateriel m. m. ................................... 100 000 Inbindning ............................................ 40 000 Litteratur ............................................ 20 000 Telefon ............................................... 60 000 Resekostnader ......................................... 80 000 300 000

Samtliga kostnader 5 223 770.

Statsverkets nuvarande kostnad för domsagoförvaltningen jämte inkomster som enligt domsagoutredningens förslag skola. tillföras statsverket vid dom- sagoförvaltningens förstatligande.

I. Kostnader för domsagoförvaltningen.

Nettoutgifter för avlöningsförmåner enligt avlöningsstaten

1939/40 (inberäknat belopp motsvarande de i domsagorna

tjänstgörande hovrättsassessorernas pensionsavgifter) . . . . 1 903 000 Dyrtidstillägg till häradshövdingar och notarier samt inskriv—

ningsdomaren i Södra Roslags domsaga beräknat efter 34 % 494 000 Reseersättningar vid justitiestaten i domsagorna enligt staten

1939/40 ............................................. 23 000 2 420 000

II. Inkomster som skola tillföras statsverket. Häradshövdingarnas inkomst av lösen beräknad efter medel-

talet för åren 1934—1938 ............................ 1 859 000 Häradshövdingarnas stämpelprovision beräknad efter medel-

talet för åren 1934—1938 ............................ 182 000 Kommissionärsarvoden beräknade efter medeltalet för åren

1934—1938 .......................................... 117 000 2 153 000

Summa kronor 4 578 000

• Sida 89
•  Original

Till belysning av sammanställningarna må ytterligare anmärkas följande. Avlöningsförmånerna till personalen äro beräknade utan avdrag för pen- sionsavgifterna. Enligt gällande ordning vidkännas häradshövdingarna icke någ-'on avgift för sin tjänstepension och förhållandevis ringa avgift för familje- pensionen. Enligt förslaget skola de vidkännas avdrag såsom befattnings- havare i lönegraden B 2. Av övrig domsagopersonal hava för närvarande en- dast de hovrättsassessorer, vilka tjänstgöra som biträdande domare eller sek- reterare, pensionsrätt; då avdrag för deras pensionsavgifter gjorts i statberäk- ningarna för innevarande budgetår, hava dessa avgifter måst tilläggas i sam- manställningen här ovan. Enligt förslaget skola tings- och inskrivningsdo- mare, tingssekreterare samt ordinarie och extra ordinarie icke rättsbildad per- sonal hava tjänste- och familjepensionsrätt samt vidkännas avdrag härför. Pensionsavdragen enligt förslaget uppgå till sammanlagt omkring 190000 kronor mot omkring 35 000 kronor enligt gällande ordning. Skillnaden i ut- betalda årliga avlöningsförmåner enligt förslaget och enligt gällande ordning är således omkring 155 000 kronor mindre än vad av sammanställningen fram- går.

Omkostnadsberäkningarna enligt förslaget grunda sig såvitt skrivmateriel angår på häradshövdingarnas till statistiska centralbyrån för de senaste fem åren avlämnade uppgifter. Utgifterna i berörda hänseende under dessa år hava växlat mellan omkring 90 000 och 78 000 kronor. Ett statligt anslag för ifrågavarande ändamål torde icke böra beräknas lägre än till 100 000 kronor. Häri är dock icke inräknad kostnad för diktafoner, vilka som förut nämnts i den mån de anskaffas draga betydande utgifter. Kostnaden för inbindning och telefon har hittills i regel bestritts av de tingshusbyggnadsskyldiga, i en- staka fall även vissa utgifter för litteratur. Beträffande resekostnader utgår innevarande budgetår ett anslag å 23 000 kronor för att bestrida sådana rese- kostnader, för vilka häradshövdingarna äga uppbära ersättning av statsver- ket. De av häradshövdingarna själva bestridda resekostnaderna hava under år 1938 uppgått till omkring 40 000 kronor enligt de av dem själva lämnade uppgifterna. Då ersättning för alla resor i framtiden skall utgå enligt rese- reglementet, torde reseanslaget lämpligen kunna beräknas till 80 000 kronor.

De nuvarande lösenavgifterna böra vid löneregleringens ikraftträdande in- dragas till statsverket, därvid enligt 5 5 i expeditionslösenförordningen i stål- let för lösen skall utgå stämpel till motsvarande belopp. Det kan ifrågasättas, huruvida icke de sammanlagda stämpelavgifterna i detta sammanhang borde underkastas en allmän revision. Emellertid torde i samband med processre- formens genomförande ett helt nytt system med rättegångsavgifter i stället för stämpel å domboksutdrag komma att införas. I avbidan härå torde ej nu någon ändring i gällande lösen- och stämpelsatser böra vidtagas. Stämpel- avgifterna beträffande inskrivningsväsendet lära även vara i behov av revi- sion efter genomförande av inskrivningsreformen och den nu förevarande lö— neregleringen. Domsagoutredningen har emellertid ej anledning att närmare ingå på nu berörda spörsmål. Det bör dock framhållas, att sedan avlönings- systemet frigjorts från lösenavgifterna och dessa omvandlats till stämpelav—

• Sida 90
•  Original

gifter, avgifternas belopp kunna mera fritt bestämmas i enlighet med vad ur sakliga synpunkter finnes lämpligt.

Stämpelprovision skall ej vidare tillgodoräknas häradshövdingarna av post- verket. Kommissionärsarvodena böra som förut framhållits förvandlas till stämpelavgifter.

I beräkningarna hava icke upptagits de ökade kostnaderna i anledning av hovrätternas utvidgade ekonomiska förvaltning. Dessa jämförelsevis mindre betydande kostnader kunna måhända till någon del uppvägas av minskade utgifter för länsstyrelserna i anledning av deras befrielse från all befattning med domsagoförvaltningen.

Merkostnaden för statsverket enligt förslaget kan måhända synas betydan- de, även om hänsyn tages till att pensionsavdragen å lönerna icke beräknats samt att en del utgifter övertagits från de tingshusbyggnadsskyldiga. Med hänsynstagande till nämnda omständigheter kan den årliga merkostnaden för det allmänna, frånsett kostnaden för de förhöjda pensionerna, beräknas till ej fullt 400 000 kronor. Framhållas må, att denna merkostnad nästan helt beror på ökade löneförmåner åt den underordnade personalen i domsagorna. Förslaget kan sägas innebära, att de nu av staten svagt avlönade notarierna erhålla förbättrade löneförmåner och att de nu utan lön privat anställda »extra notarierna» ersättas av förhållandevis väl avlönade icke rättsbildade biträden. Betänkligheter böra icke möta mot att staten för sådant ändamål vidkännes även en rätt betydande utgiftsökning.

Frånsett de årliga kostnaderna krävas vissa övergångs- och engångsutgif— ter. De föreslagna övergångsersättningarna till häradshövdingarna skulle en- ligt beräkningar grundade på femårsperioden 1934—1938 under första över- gångsåret kräva ett belopp av 296800 kronor. Detta belopp skall automa- tiskt minskas med en tiondel varje följande år under övergångstiden; minsk- ningen kommer emellertid att bliva mera omfattande på grund av häradshöv- dingars avgång. Vidare erfordras ett engångsanslag för inlösen av skrivma- skiner och andra kontorsmaskiner samt skriv- och kontorsmateriel i övrigt, vilket förslagsvis torde kunna upptagas till 150000 kronor. Härtill synes eventuellt böra komma ett engångsanslag för inköp av litteratur till domsago- kanslierna, varmed närmast åsyftas äldre årgångar av Nytt Juridiskt Arkiv, vilket anslagsbehov kan uppskattas till 100 000 kronor.

• Sida 91
•  Original

Särskilt yttrande

av ledamöterna Gustafsson och Eriksson.

Då vi icke kunna biträda majoritetens inom domsagoutredningen förslag till löneställning för häradshövdingarna är detta ej beroende på att vi för— bise vikten av en god löneställning för domarna och behovet av att därige- nom erhålla en god och tillfredsställande rekrytering av domarekåren. —I dessa hänseenden instämma vi tillfullo i vad som anförts såväl av föredra- gande departementschefen vid utredningens igångsättande som av domsago- utredningen i detta betänkande. Vi kunna emellertid icke bortse från de lönesättningar, som av statsmakterna nyligen beslutats för andra chefsbefatt— ningar inom statsförvaltningen, eller medverka till fastställande av en löne- ställning för häradshövdingarna, som i och för sig måste inbjuda till ny omprövning av lönerna för chefsbefattningarna inom statsförvaltningen. Då Kungl. Maj:t uppdragit åt särskilda sakkunniga att inom finansdeparteinen- . tet biträda med viss omprövning av lönegradsplaceringen för befattnings— havare vid allmänna civilförvaltningen, har nämligen i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet uttryckligen föreskrivits att de sakkunniga vid arbetets bedrivande böra utgå från gällande verkschefslöner.

Enär häradshövdingebefattningarna skola tillsättas medelst fullmakt bör jämförelse ifråga om löneställningen sökas med sådana chefsbefattningar inom den civila statsförvaltningen, som likaledes tillsättas medelst fullmakt. Dessa befattningar, vilka tillhöra löneplan B i civila avlöningsreglementet, äro alla att betrakta såsom sluttjänster, till vilka utnämning i regel sker vid avsevärt framskriden levnadsålder.

Vi måste även taga avstånd från vissa delar av den motivering, som av majoriteten anförts till stöd för dess förslag. Förekomsten av avlönade stat— liga uppdrag vid sidan av den innehavda statstjänsten, torde icke vara så allmänt förekommande bland de under löneplan B upptagna chefstjänste- männen att nämnda förhållande kan ha motiverat en lägre löneställning, än vad eljest skulle fastställts. Jämförelsen med provinsialläkares årsinkomster måste även vara missvisande. Överhuvud är det synnerligen svårt att jäm- föra löneställningen för en tjänsteman, som avlönas delvis med fast lön och delvis med inkomster för utförda prestationer enligt taxa, med en tjänste— man, för vilken föreslås fast årslön. Det måste också uppmärksammas i detta sammanhang att förste provinsialläkare i lönehänseende hänförts till lönegrad A 30.

Enär enligt förslaget endast ett fåtal av häradshövdingarna — ett tjugo- tal å de minst arbetstyngda domsagorna — skola åtnjuta minimilöner utan

• Sida 92
•  Original

avlöningsförstärkning, hava vi övervägt huruvida icke en inplacering i lö- negrad B 1 kunde vara skälig. Med hänsyn till att vi anse oss böra biträda majoritetens förslag om en löneställning av 21 000 kronor för häradshöv— dingarna i de största domsagorna, och då vi anse att skillnaden i löneställ- ning mellan de minsta och största domsagorna icke bör utgöra mera än 6 000 kronor per år, ha vi emellertid ansett att minimilönen bör fastställas till 15 000 kronor. Årslönen för häradshövding i de minsta domsagorna, vilka ej åtnjuta avlöningsförstärkning, blir därigenom lika med den som gäller för regementschefer m. fl. beställningshavare vid försvarsväsendet.

Beträffande domsagornas hänförande till lönegrupper biträda vi majori- tetens förslag. Vi föreslå att avlöningsförstärkningens belopp fastställes till respektive 1 500, 3 000, 4 500 och 6 000 kronor. Med utgående från en mi— nimilön av 15000 kronor, bli alltså de sammanlagda löneförmånerna i de särskilda grupperna, utom rörligt tillägg, 15 000, 16 500, 18000, 19 500 och 21 000 kronor. Vårt förslag påkallar ändring i civila avlöningsreglementet antingen så att i löneplan B införes en ny lönegrad med årslön 15 000 kronor, varjämte avlöningsförstärkningarnas belopp införes i ett särskilt moment i 49 &, eller ock så att, i anslutning till vad som i vissa andra fall skett, såväl grundlönebeloppet som avlöningsförstärkningarnas belopp införas i nyss- nämnda paragraf av avlöningsreglementet.

Ehuru frågan om revision av pensioneringsbestämmelserna är föremål för särskild utredning och sålunda icke direkt hör under domsagoutredningens arbetsområde, torde ändock pensionsfrågan för häradshövdingarna böra nå- got beröras. För närvarande äro beträffande medelst fullmakt tillsatta be- fattningshavare särskilda pensionsunderlag fastställda ej mindre för de olika lönegraderna tillhörande löneplan B, än även för den ifråga om årslönens be- lopp mellan lönegraderna B 1 och B 2 liggande löneklassen för regementschef m. fl. För löneplan C har emellertid fastställts gemensamma pensionsun- derlag för flera lönegrader. Sålunda är till exempel pensionsunderlaget det- samma för samtliga lönegrader C 5———C9 (årslönebelopp C 5 13 000 kronor och C 9 17 000 kronor). Då i anslutning till sistnämnda förhållande samma pensionsunderlag bör kunna fastställas för lönegraderna B 1 och B 2 (årslö- nebelopp B 1 14 000 kronor och B 2 16 000 kronor) blir det av oss före- slagna årslönebeloppet för häradshövdingar, 15 000 kronor, utan inverkan i pensionshänseende. Pensionsunderlaget för häradshövding blir då lika med vattenrättsdomares pensionsunderlag, vilket också måste anses vara rik- tigt. Det ligger givetvis utanför vår uppgift att söka bedöma den inbördes relationen mellan pensionsunderlagen för befattningshavare tillhörande de högsta lönegraderna i löneplanen A och pensionsunderlagen för löneplaner- na B resp. C. Det synes oss emellertid som om denna fråga vore förtjänt av omprövning. Vi ha emellertid med det anförda velat framhålla att vi icke avse att pensionsunderlaget skall fastställas till lägre belopp för härads— hövding än för vattenrättsdomare.

• Sida 93
•  Original

• Sida 94
•  Original

• Sida 95
•  Original

Häradshövdingarnas nettobehållning av domsagorna.

Medeltal d 1 1

åren 1929—1938 areanilåt—aww År 1938 Norra Roslags ........................ 18 771 19 502 18 890 Mellersta Roslags ..................... 16 121 16 547 16 368 Stockholms läns västra ............... 16 972 16 417 19 531 Södra Roslags ........................ 55 766 64 395 74 282 Sollentuna och Färentuna ............. 33 0401 37 2511 34 849 Södertörns ........................... 44 995” 49 111' 48 019 Uppsala läns södra ................... 24 011 24 669 25 397 Uppsala läns norra ................... 25 716 25 610 22 318 Nyköpings ........................... 22 363 23 776 23 626 Oppunda och Villåttinge .............. 23 382 24 840 25 367 Livgedingets ......................... 19 187 19 727 21 115 Gotlands norra ....................... 18 4048 20 320 19 941 Gotlands södra ....................... 18 205 18 274 20 136 Östersysslets ......................... 18 708 17 969 18 973 Mellansysslets ........................ 20 2504 20 143 22 089 Södersysslets ......................... 16 143 16 595 16 342 Nordmarks ........................... 17 826 18 266 17 142 Jösse ................................ 19 077 20 922 20 972 Fryksdals ............................ 20 132 21 922 20 581 Älvdals och Nyeds ................... 18 513 18 329 18 018 Östernärkes .......................... 21 370 21 451 23 000 Västernärkes ......................... 20 125 20 992 24 811 Nora ................................ 23 735 29 634 27 357 Lindes ............................... 19 465 19 422 19 184 Västmanlands mellersta ............... 21 434 22 413 32 102 Västmanlands västra .................. 23 674 25 279 31 041 Västmanlands östra ................... 18 709 18 561 20 612 Falu ................................ 22 513 23 517 24 268 Hedemora ........................... 24 019 26 641 35 520 Våsterbergslags ....................... 19 460 ' 20 222 27 551 Nås och Malungs ..................... 21 360 22 322 19 081 Nedansiljans ......................... 23 126 24 646 27 253 Ovansiljans .......................... 20 463 20 076 22 796 Gästriklands östra .................... 19 198 19 939 20 683 Gästriklands västra ................... 18 110 19 087' 20 076

Bollnäs .............................. 19 691 20 964 20 812

1 Ersättning för förlorad lösen å inteckningsfömyelser 5350 kr. årligen indragen fr. o. m. den al, 1936. Medeltalen likväl beräknade såsom om ersättning utgått samtliga är fr. o. m. 1935. * Ersättning för förlorad lösen å inteckningsförnyelser 6 200 kr. indragen fr. o. m. den 1/1, 1936. Medeltalen likväl beräknade såsom om ersättning utgått samtliga är fr. o. m. 1935. ' Fullständiga uppgifter saknas för är 1931. Året ej inräknat i medeltalet. * Fullständiga uppgifter saknas för år 1930. Året ej inräknat i medeltalet.

• Sida 96
•  Original

åren 1929—1938 åren 1934—1938 År 1938 Sydöstra Hälsinglands ................ 19 153 18 914 20 081 ! Norra Hälsinglands ................... 21 675 20 701 21 572 Västra Hälsinglands .................. 22 815 23 900 21 897 Medelpads västra ..................... 24 956 26 556 32 228 Medelpads östra ...................... 21 319 22 577 23 727 Ångermanlands södra ................. 20 7271 21 930 24 699 Ångermanlands mellersta .............. 18 267 19 682 20 547 Ångermanlands Västra ................ 20 343 21 095 22 797 Ångermanlands norra ................. 20 8052 23 152 30 984 Jämtlands östra ...................... 19 439 18 500 22 005 Jämtlands norra ...................... 22 035 21 268 21 617 Jämtlands västra ..................... 18 759 18 527 20 488 Härjedalens .......................... 17 668 18 226 16 439 Kinda och Ydre ...................... 15 950 15 308 14 171 Mjölby (Folkungabygdens) ............. 19 412 19 785 20 156 Aska, Dals och Bobergs ............... 18 109 17 606 21 135 Bråbygdens och Finspånga läns ........ 23 775 24 572 25 551 Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds. 16 656 19 446 19 733 Linköpings ........................... 19 299 18 845 19 939 Tveta, Vista och Mo ................. 25 316 28 869 30 772 Norra och Södra Vedbo ............... 20 224 21 316 21 869 Njudungs ............................ —3 22 309 24 346 Östbo och Västbo . . . . . . . . . . . . ; ....... 20 328 21 493 22 441 Östra Värends ....................... 28 3964 27 2524 26 604 Mellersta Värends .................... 17 841 18 125 17 185 Västra Värends ...................... 20 457 19 492 20 238 Sunnerbo ............................ 24 388 24 540 22 225 Tjusts ............................... 21 788 21 877 22 089 Sevede och Tunaläns ................. 17 257 17 096 17 824 Aspelands och Handbörds ............. 18 183 18 620 20 044 Norra Möre och Stranda .............. 15 907 15 642 14 158 Södra Möre .......................... 18 996 19 907 22 147 Ölands .............................. 19 0235 19 2266 20 0385 Hallands södra ....................... 23 433 25 127 24 795 Hallands mellersta .................... 22 942 23 424 25 078 Hallands norra ....................... 21 345 23 452 23 153 Askims, Hisings och Sävedals ......... 32 724 34 513 42 375 Inlands .............................. 18 360 18 788 19 773 Orusts och Tjörns .................... 14 169 13 931 15 372 Sunnervikens ......................... 17 787 17 538 16 704 Norrvikens ........................... 19 774 20 174 20 327 Marks ............................... 19 074 21 281 22 676 Kinds och Redvägs ................... 21 037 21 660 24 311 Borås ............................... 18 777 20 458 21 473

Vättle, Ale och Kullings .............. 23 731 27 485 30 919

1 Domsagan erhöll sin nuvarande omfattning den 1/1 1930. Siffran avser medeltalet för åren 1930—1938. 2 Domsagan nybildad den 1/1 1930. Siffran avser medeltalet för åren 1930—1938. ' Domsagan nybildad den 1/1 1934. ' Ersättning för förlorad lösen ä inteckningsförnyelser 2 650 kr. indragen fr. o. m. den "I, 1937. Medeltalen likväl beräknade såsom om ersättnin en utgått samtliga är fr. o. m. 1935. 5 Fullständiga uppgifter saknas för år 1938. ret ej medräknat i medeltalen. Siffran i kol. för 1938 avser 1937.

• Sida 97
•  Original

åren 1929—1938

Flundre, Väne och Bjärke ............. Nordals, Sundals och Valbo ........... Tössbo och Vedbo .................... Vadsbo .............................. Skövde .............................. Vartofta och Frökinds ................ Skånings, Valle och Vilske ............ Åse, Viste, Barne och Laske .......... Kinnefjärdings, Kinne och Kållands ..... Östra och Medelsta ................... Bräkne och Listers ................... Ingelstads och Järrestads ............. Gärds och Albo ...................... Villands ............................. Östra Göinge ........................ Västra Göinge ........................ Norra Åsbo .......................... Södra Åsbo och Bjäre ................ Oxie och Skytts ...................... Torna och Bara ...................... Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads. .. Färs ................................ Frosta och Eslövs .................... Rönnebergs, Onsjö och Harjagers ...... Luggude ............................. Umeå ............................... Västerbottens södra ................... Västerbottens västra .................. Västerbottens mellersta ............... Västerbottens norra ................... Piteå ................................ Luleå ............................... Kalix ............................... Torneå .............................. Gällivare .............. . ............ .

20 023 17 919 16 401 21412 16 505 16 992 17 927 18 237 18 443

_l

2

23 408 23 326 19 866 19 568 25 589 19 718 19 680 25 1903 17 523 20 733 17 762 22 680 28 9894 24 254 17 951 18 1464 17 805 17 452 24 090 19 456 19 465 19 786 17 460 16 468

Medeltal åren 1934—1938 20 688 17 796 17 601 21 922 16 823 19 214 17 345 19 051 21 384 23 5471 22 669 22 764 24 848 20 826 19 455 26 347 20 689 19 023 24 5093 17 391 21 231 18 111 22 976 30 722 22 636 17 722 18 045 18 409 17 561 25 808 19 944 20 957 21 116 17 022 16 106

År 1938

19 409 18 355 19 604 22 623 21 968 21 281 18 298 18 757 20 145 24 558 21 005 24 802 22 336 22 744 18 640 25 925 23 262 20 316 22 811 19 035 21 476 19 466 24 931 32 849 23 850 17 550 18 042 21 480 17 987 27 285 21 403 23 875 21 973 18 116 17 288

* Domsagan nybildad l/lL 1937. Siffran i kolumnen för 1934—1938 avser medeltalet för åren

1937—193 . * Domsagan nybildad 1/1 1934.

' Ersättning för förlorad lösen å inteckningsförnyelser 3 825 kr. indragen fr. o. m. l/u, 1937. Medeltalen likväl beräknade såsom om ersättninven utgått samtliga är fr. o. m. 1935.

' Fullständiga uppgifter saknas för är 1930.

7—392129

Året ej inräknat i medeltalet.

• Sida 98
•  Original

Bil. B.

Domsagornas personalorganisation.

1 | 2 | 3 | 4 5 | 6 ] 7 8 9 | 10 | 11 Personal den 1 jan. 1939 Framågådgfååggzlbeägäifågsago' o r.: [ ;, 95- & -—— 59 ':]- ä Ordinarie icke rätts- Domsaga %? 35? ägg 555533 55 5,5 bildade biträdenai 28' ä;; &: 233. 82% se; åå lonegrad 25 se %” ggg—"52.5 å”? avr—___ & & E..- 5 ”" _: f 5 en "' &_ ., % (& ., .. A 11 A 7 A 4 Norra Roslags ..... . . 3 1 11/2 2 1 1 Mellersta Roslags ..... 2 1 1 2 1 Stockholms läns västra 2 4 11/2 2 1 1 Södra Roslags ........ 2 5 6 8 2 1 5 2 1 5 Sollentuna 0. Färentuna 1 4 7 4 1 1 4 1 i 1 2 Södertörns ........... 2 5 8 7 2 1 5 2 1 4 Uppsala läns södra . .. 1 3 4, 2 1 3 1 1 1 Uppsala läns norra 1 2 3 2 1 2 1 1 Nyköpings ........... 3 11/2 2 1 1 Oppunda o. Villåttinge 1 3 1 3 1 3 1 1 1 Livgedingets ......... 2 1 11/2 2 1 Gotlands norra ....... 2 1 2 1 Gotlands södra .. ..... 2 110 1 2 1 Östersysslets" ........ 2 1 2 1 1 Mellansysslets . . . . . . . . 3 11/, 2 1 1

* Där 2 befattningshavare upptagas, är den ene biträdande domare (i Södra Roslags domsaga inskrivningsdomare) och den andre sekreterare. Där endast 1 befattningshavare utmärkes, är denne sekreterare.

* Av de i denna kolumn angivna notarierna är i varje domsaga 1 förste notarie, i Södra Roslags domsaga dock 2; de övriga äro andre notarier.

* Här avses de av häradshövdingen i regel utan lön anställda rättsbildade biträdena. ' Här upptagas icke biträden, som endast eller övervägande äro behjälpliga vid uppläggningen av de nya fastighetsböckerna. 1]. betecknar omkring en halv arbetskraft för det löpande dom- sagoarbetet.

5 Där 2 befattningshavare upptagas, är den ene tingsdomare och den andre inskrivnings- domare. I Sollentuna och Färentuna domsaga, dår endast 1 befattningshavare utmärkes, är denne inskrivningsdomare. ' Med kursiv siffra utmärkas tingssekreterare, som skola vara hovrättsassessorer; övriga an- givna tingssekreterare skola vara hovrättsfiskaler. " Siffrorna i denna kolumn angiva det högsta antal tingsnotarier, som må anställas i varje domsaga. I stället för tingsnotarie må vara anställd tingsnotarieaspirant. Dessutom kunna anställas ytterligare sådana aspiranter. " Utöver ordinarie icke rättsbildade biträden kunna anställas extra ordinarie och extra dylika biträden. " För domsagans skötsel erfordras enligt häradshövdingens uppgift endast 2 extra notarier. " Extra notarien behövlig med hänsyn till uppläggningen av nya fastighetsböcker. ” Domsagoutredningens förslag till personalorganisation är uppgjort under förutsättning att Filipstad införlivas med domsagan.

• Sida 99
•  Original

1

Södersysslets ......... 2 1 2 1 Nordmarks .......... 2 1 2 1 Jösse ................ 3 1 11/2 2 1 1 Fryksdals ............ 3 1 2 1 1 Älvdals o. Nyeds ..... 2 1 1 2 1 1 Östernärkes .......... 3 1 11/2 2 1 1 Västernärkes . . . . . . . 1 2 1 2 1 2 1 1 Nora ................ 1 2 1 Pil/, 1 2 1 1 1 Lindes .............. 2 1 1 2 1 Västmanlands mellersta 3 1 11/2 2 1 1 Västmanlands västra . 2 2 11/2 2 1 1 Västmanlands östra .. 2 1 1 2 1 Falu ................ 1 3 1 3 1 2 1 1 1 Hedemora ........... 1 3 21/2 1 2 1 1 1 Västerbergslags ....... 2 2 2 1 Nås o. Malungs ...... 3 1 2 1 Nedansiljans ......... 1 2 1 1 1 2 1 Ovansiljans .......... 1 2 2 1 2 1 1 Gästriklands östra . . . . 3 1 2 1 1 Gästriklands västra 2 1 2 1 Bollnäs .............. 3 11 1 2 1 1 Sydöstra Hälsinglands 2 1 2 1 Norra Hälsinglands .. 1 2 1 11/2 1 2 1 1 Västra Hälsinglands . . 1 3 2 1 2 1 1 1 Medelpads västra ..... 1 2 1 2 1 2 1 1 1 Medelpads östra ...... 1 3 1 2 1 3 1 1 1 Ångermanlands södra . 1 2 1 21/2 1 2 1 1 1 Ångermanlands meller-

sta ................ 1 2 1 2 1 2 1 1 Ångermanlands västra. 3 2 2 1 1 Ångermanlands norra . 1 3 1 21/2 1 3 1 1 1 Jämtlands östra ...... 3 11/2 2 1 1 Jämtlands norra ...... 1 2 1 2 1 2 1 1 Jämtlands västra ..... i 3 2 2 1 1 Härjedalens .......... 3 2 2 1 1 Kinda o. Ydre ....... 2 1 2 1 _ Folkungabygdens ..... 3 1 3 2 1 1 Aska m. fl.2 ......... 2 1 2 2 1 1 Bråbygdens 0. Fin-

spånga läns ........ 1 3 1 2 1 2 1 1 Hammarkinds m. fl.. . . 2 1 2 1 Linköpings ........... 3 1 2 2 1 1 Tveta m. fl. ......... 3 1 11/2 1 2 1 1 Norra 0. Södra Vedboi 3 11/2 1 2 1 1 Njudungs ............ 1 3 1 2 1 2 1 1 Östbo 0. Västbo . . . . . 1 3 11 21/2 1 2 1 l 1 Östra Värends ....... 1 3 21/2 1 2 l 1 1 1 1 Ertra notarien behövlig med hänsyn till uppläggningen av nya fastighetsböcker. _ ' Domsagoutredningens förslag till personalorganisation är uppgjort under förutsättning att Mttala införlivas med domsagan. _ ³ Domsagoutredningens förslag till personalorganisation är uppgjort under förutsättning att Eksjö införlivas med domsagan.

• Sida 100
•  Original

1 i 2 | 3 | 4 5 6 7 8 9 i 10 11 |

Mellersta Värends . . . . 2 1 1 2 1 Västra Värends ...... 3 1 2 1 1 Sunnerbo ............ 1 2 1 2 2 . 1 1 Tjusts ............... 2 1 1 2 i 1 1 Sevede o. Tunaläns .. 2 1 1 2 1 Aspelands o. Handbörds 2 1 2 2 1 1 Norra Möre o. Stranda 2 1 1 2 1 1 Södra Möre .......... 1 2 2 1 2 1 1 1 Ölands .............. 2 1 11/, 2 1 1 Hallands södra ....... 1 3 1 2 1 2 1 1 1 Hallands mellersta. . . . 1 3 1 21/2 1 2 1 1 1 Hallands norra ....... 3 1 2 2 1 1 Askims in. fl. ........ 2 4 7 4 2 1 5 2 1 2 Inlands .............. 2 1 2 2 ' 1 1 Orusts o. Tjörns ..... 2 1 1 2 1 Sunnervikens ......... 1 3 11 2 1 2 1 1 Norrvikens ........... 2 1 1 2 1 Marks ............... 3 1' 11/2 2 1 1 Kinds o. Redvägs . . . . 3 2 2 1 Borås ............... 3 1 1*/2 2 1 1 Vättle m. fl. ......... 1 3 , 1 3l/2 1 3 1 1 1 Flundre m. fl. ....... 1 3 1 3 2 1 1 1 Nordals m. fl. ....... 1 2 11 2 1 2 1 1 Tössbo o. Vedbo ..... 2 1 1 2 1 Vadsbo .............. 1 3 1 5 l 3 1 1 1 Skövde .............. 1 2 1 11/2 1 2 1 1 Vartofta o. Frökinds. . 2 1 2 1 Skånings rn. fl ....... 2 1 2 1 Åse m. fl. ........... 2 1 1 2 1 1 Kinnefjärdings m. fl. . 2 1 1 2 1 Östra o. Medelstaa 1 3 11 av. 1 3 ! 1 1 1 Bräkne o. Listers . . . . 1 3 2 3 1 3 3 1 1 1 Ingelstads o. Järre-

stadsl ............. 1 2 25 2 1 2 1 1 1 Gärds o. Albo ....... 1 2 1 2 2 1 1 1 Villands ............. 2 1 1 2 1 Östra Göinge ........ 2 1 1 2 1 Västra Göinge ....... 1 3 3 1 3 1 l 1 Norra Åsbo .......... 2 1 2 2 1 1 Södra Åsbo o. Bjäre .. 3 1 3 2 1 1 Oxie o. Skytts ....... 1 2 3 21/2 1 2 1 1 1 Torna 0. Bara ....... 1 3 2 4 1 3 ; 1 1 1 Vemmenhögs m. fl. 1 2 1 2 1 2 1 1 1 Färs ................ 2 1 11/2 2 i 1 Frosta o. Eslövs ..... 1 3 3 : 3 1 3 | 1 1 1 .

* Extra notarien behövlig med hänsyn till uppläggningen av nya fastighetsböcker. ” Extra notarien anställd med hänsyn till rekryteringen av notarietjänsterna. __ " . * Domsagoutredningens förslag till personalorganisation är uppgjort under forutsattmng att Ronneby införlivas med domsagan. _ .. " _

* Domsagoutredningens förslag till personalorganisation är uppgjort under forutsattnmg att Simrishamn införlivas med domsagan. _ .

5 Den ene extra notarien behövlig endast med hänsyn till uppläggningen av nya fastighets- böcker.

• Sida 101
•  Original

1 i 2

Rönnebergs m. fl. I 1 Luggude ............. ! 1 Umeå ............... Västerbottens södra. .. ! Västerbottens västra.. * Västerbottens mellersta * Västerbottens norra. . . Piteå ................ i Luleå Kalix ............... I 'Torneå .............. Gällivare ............

mrowwwoomu—wwww wwmwwwwwwwmw HHHHHHHHHHHH

!

| 120 924 258

3 q _ _ = Summa , 54 33

1 Extra notarien behövlig med hänsyn till uppläggningen av nya fastighetsböcker.

• Sida 102
•  Original

Sammanställning över arbetsbördan i domsagorna åren 1932—1938. Siffrorna i kol. 2—10 för år 1938 grundade på icke slutligt granskade uppgifter.

Siffrorna i kol. 12 för

är 1937 delvis approximativa.

1 2 3 4 5 6 7 8 9

11 12 13

Tvis- tiga civil- mål

Domsaga

Tredsko- vis av- dömda

el. ome- delbart

med- givna civilmål

Mal med häk- tade

Övriga

brottmål

UPP- tagna i statistik form.

3a

an dra

J ord- del- nings- mål och -ären- den

In- skriv-

nings-

ären- den

Övriga ärenden (utom lag- Söknings- och hand- räcknings-

ärenden)

Allmänna

sammanträden

Antal rätte- gängs- dagar Antal rätte- gångs - timmar

Särskilda sammanträden. Antal rättegångs-

med vanlig nämnd

Norra Roslags

Årligen 1932—1936 38 1937........... 26 1938 ..... 36

Mellersta Roslags Årligen 1932—1936 . . . 1937 1938........... 27

Stockholms läns västra Årligen 1932—1936 . . . 1937........... 31 1938........... 25

Södra Roslags Årligen 1932—1936 . . . .. 171

186 154

Sollentuna och Färentuna Årligen 1932—1936 . . .

1937..... 1938...

D 00

& CO

. . 104 . . 69 . ...... . 134

Södertörns Årligen 1932—1936 . . . . . 157 1937........... 121 1938..... ...... 83

39 38 41 34 19 43 64 48 75

283 264 311

171 200 122

144 199 167

QDQDCQ P4 nin-om

22 99 _|... 13 10 16 22

48 47 61 24 33 24 45 59 68

195 147 303 125 148 134 121 142 200

225 226 308 137 139 179 281 360 277 868 ¹ 137 ¹ 148 758 ¹ 031 690 760 478

73 123 105 64

129

33 83 169 284 298 112 160 156

216 288

¹ 707 ¹ 655 ¹ 501 ¹ 275 ¹ 183 ¹ 229 ¹ 734 ¹ 654 ¹ 886

12 248 12 194 12 484

⁷ 138 ⁶ 439 ⁶ 652 ⁸ 461 10 999 11 761

714 725 880 484 408 436 387 378

¹ 300 ¹ 388 ² 166

794 ¹ 021 862

¹ 104 ¹ 061 ¹ 144

30 30 30 30 30 30 66 65 51 54 70 70

180 220 120 120 180 170 280 291 600 474

16 20 19 13

0701

• Sida 103
•  Original

Uppsala läns södra

Årligen 1932—1936 . . . .. 56 100 9 84 425 80 3307 935 1937 . . . . . . . . . 40 102 10 110 556 122 3 167 842 40 300 16 2 1938 . . . . . . . . . 45 83 4 99 628 174 3 165 897 94 40 252 10 2

Uppsala läns norra Årligen 1932—1936 . . . .. 37 83 1937........... 30 78 1938........... 31 76

86 379 125 2 256 1 110 84 360 148 2 238 971 30 150 3 80 375 158 2 162 1 154 74 31 163 6

v-Au—q (CNN

Nyköpings Årligen 1932—1936 . . . .. 43 62 1937........... 24 59

1938 . . . . . 35 38

Oppunda och Villåttinge Årligen 1932—1936 . . . . . 42 86 1 1937........... 22 60 1938........... 76 50

Livgedingets ' 1 Årligen 1932—1936 . . 40 34 41 229 32 1846 737 i 1937 . . . . . . . . . . . 15 59 44 231 45 1 659 727 40 200 3

1938 . . . . . . . . . . . 19 51 59 261 70 1 686 686 66 40 165 1

Gotlands norra Årligen 1932—1936 . . . .. 31 90 37 151 55 1 781 475 1937 . . . . . . . . . 26 71 59 185 91 2 416 457 10 75

1938 . . . .. . . . . 16 88 —— 86 242 186 1 857 509 68 10 90

Gotlands södra Årligen 1932—1936 . . . 28 53

i 1937....... .. 14 32 ¹ 1938........... 14 43 _

60 313 52 2 321 888 65 264 101 2 489 893 40 210 7 — 89 367 88 1 607 760 65 40 234 8 —

älv—ÄN

67 343 62 3 096 1 131 * 69 425 74 3 257 1 089 33 340 15 70 514 92 3 163 1 116 70 41 378 22

CNG] HIP-10

CNN NHH

win GCD

28 118 60 1 702 43 130 124 1 921 46 173 152 2 041

meo

12 90 12 —- 46 10 82 1 —

wv—(CO ooooo mur—oo

Östersysslets * _ . Årligen 1932—1936 . . . . . 47 74 5 68 370 62 2 003 810 * 1937 . . . . . . . . . . . 23 74 12 113 388 69 1 941 723 23 190 17 2 1938 . . . . . . . . . . . 59 51 2 119 483 99 1 844 780 72 23 177 10 2

Mellansysslets Årligen 1932—1936 . 87 1937........... 32 58 1938........... 33 69

72 347 74 2 078 745 84 333 119 2 111 721 26 220 81 317 111 1 919 785 45 27 216 6 —

XD (|!

103 | |_— (bind

Staden Filipstad torde inom kort införlivas med domsagan. Siffrorna i kol. 2—10 avse domsagan jämte staden.

• Sida 104
•  Original

'!

5|6

9

10

11|12

13|14

Tvis- tiga civil- mål

Domsaga

Tredsko- vis av- dömda

el. ome- delbart

med- givna civilmål

Mål med häk- tade

Övriga brottmål

UDP' tagna i statistik- form. 3 a

andra

J ord- del- nings- mål och -ären— den

In- skriv- nings- ären-

den

Övriga ärenden (utom lag- Söknings- och hand- räcknings- ärenden)

Lagsök- nings- och handräck- ningsären- den (in-

komna

är 1938)

Allmänna sammanträden

Antal rätte- gångs- dagar Antal rätte-

gångs- timmar

Särskilda sammanträden. Antal rättegångs- dagar

med vanlig nämnd med tremans- nämnd

Södersysslets

Årligen 1932—1936 .. . 1937 1938........... 12

Nordmarks

Årligen 1932—1936 . . . .. 1937

1938........

Jösse Årligen 1932—1936 .. 1937

1938...........

Fryksdals

Årligen 1932—1936 . . 1937

1938...........

Älvdals och Nyeds Årligen 1932—1936 . . . .. 1937

1938 . . .

Östernärkes Årligen 1932—1936 ..

1937........ . 1938...........

Västernärkes Årligen 1932—1936 .. 1937 . . . .. 1938

49 49 30 39 38 33 87 49 81 56 42 48 48 61 19 52 26 17 96 76 70

GGN—4 NNv—l CDQCD LOPCO bmw L v—Il mb!"

39 42 48

235 183 272

25 25 43

161 230 185

53 78 103

418 492 677

56 65 86

317 344 64 112 104 374 664

57 81

288 256 293 75 105 394 416 446

44 61 53 41 50 104 90 123 104 105 128 69

100 78

61 122 67

¹ 599 ¹ 404 ¹ 446 ¹ 430 ¹ 433 ¹ 309 ¹ 922 ¹ 707 ² 073 ¹ 859 ¹ 794 ¹ 819 ¹ 478 ¹ 320 ¹ 183 ³ 529 ² 588 ² 541 ² 824 ² 852 ² 789

499 647 710 633 781 608 831 887 793 834 877 938 541 569 725 952 834 681

¹ 151 ¹ 097 ¹ 127

40 23 43 39 47 40 62 20 24

100 84

20 20 80 80

20 20

180 190

20 21

130 155

26 25

170 171

50 200

182

35 35

225 246

10 13

• Sida 105
•  Original

Nora

Årligen 1932—1936 . . . . . 32 53 . . . . 28 122 . . . . 34 111

59 356 64 2 359 622 103 494 47 4 601 715 32 240 5 2 96 652 59 3 670 830 172 36 227 16 2

mini)-

Lindes

Årligen 1932—1936 19 36 1937........... 13 32 1938........... 21 38

Västmanlands mellersta Årligen 1932—1936 . . . . . 31 62

25 200 37 1 834 603 22 214 43 1 775 629 30 140 6 — 48 260 45 1 458 583 46 30 140 2 —

män?

58 338 48 2 024 755 1937 12 57 1501 1023 30 210 13 1938 - 88 367 62 2 411 1 048 28 30 238 8

Västmanlands västra 1 .

Årligen 1932—1936 . . . .. 35 65 65 437 52 2377 1 026 1937 . . . ..... . . . 36 53 627 86 2 208 1 008 20 100 3 — 1938 . . . . . . . . . . . 26 49 143 636 65 2 599 1 077 60 20 76 2 —

Västmanlands östra

Årligen 1932—1936 ..... 43 55 1937 . ....... . 35 40 1938........... 45 21

(NN vh CO 0 7—4 CO v—i m mmm

CO 0? LQIQN

31 230 54 1 904 709 ¹ 561 684 12 110 6 — 60 253 52 1 771 732 12 116 3 —

CD & m 10 (N O 7.0 när-4

i. !.

Falu Årligen 1932—1936 .

48 330 62 2 519 1 054 2 332 1 182 28 170 6 — 45 398 126 2 737 994 74 24 161 5 —

v—l LO

74

!" CD CD QN CO CD !" men: 10 lr— m CO (» CD 03 H

Hedemora ” Årligen 1932—1936 . 59 112 8 80 448 56 2 368 1 043 1937 . . . .. . . . . . . 34 107 7 80 451 57 3 188 931 40 230 8 13

1938 . . . . . . . . . . . 58 89 11 91 644 62 2 794 1 027 46 40 230 16 13

: Västerbergslags , Årligen 1932—1936 . 44 ; 1937....... 55 = 1938........... 31 81

Nås och Malungs Årligen 1932—1936 . . . . . 25 34 1937........... '268 27 1938........ . 26 19

58 326 42 1 632 728 348 38 1 430 819 21 100 12 47 337 44 1 826 834 25 21 94 10

HH

IO in inc-ota hb (Nr-1

43 244 53 1 378 624 47 254 76 1 456 593 20 110 5 — 57 223 63 1 510 739 12 20 95 3 —

105 somm

* 1 Staden Arboga införlivades med domsagan den 1 januari 1939. Siffrorna i kol. 2—10 avse domsagan jämte staden. — ' Städerna Hedemora och Säter införlivades med domsagan den 1 januari 1937. Siffrorna i kol. 2—9 avse för tiden dessförinnan domsagan jämte

städerna. — ' Härav 245 mål ang. expropriation.

• Sida 106
•  Original

3

| 5

6 9

10

ml

12

13|

14

Tvis- tiga civil- mal

Domsaga

Tredsko- vis av- dömda

e]. ome- delbart

med- givna civilmål

Mål med häk- tade

Övriga brottmål

"PP- tagna i statistik-

form.

3a

andra

J ord- del- nings- mål och -åren- den

ln- skriv- nings- ären-

den

Övriga ärenden (utom lag- Söknings- och hand- räcknings-

ärenden)

Lagsök- nings- och handräck- ningsären- den (in-

komna

år 1938)

Allmänna

sammanträden

Antal rätte- gångs- dagar Antal rätte-

gångs- timmar

Särskilda

sammanträden. Antal rättegångs-

dagar

med ' med

vanlig tremans- nämnd nämnd

Nedansiljans Årligen 1932—1936 . . . . 1937

1938

Ovansiljans

Årligen 1932—1936 50 1937........... 24 1938 .....

Gästriklands östra

Årligen 1932—1936 . . 46 1937 47 1938........... 72

Gästriklands västra

Årligen 1932—1936 .. 1937 1938........... 70

!" CO

aom CDI-Q

Bollnäs

Årligen 1932—1936 .. 1937........... 32 1938........... 40

Sydöstra Hälsinglands Årligen 1932—1936 .. 1937........... 29 1938........... 26

Norra Hälsinglands Årligen 1932—1936 . . . . . 33 1937........... 39 1938........... 79

ål

CD #

34 48 23 67 49 41 72 126 82 98 88 71 103 64 70 65 51818

QMH (DMI-Q CDQND mmm PCDCD with-4

10 12

49 63 69 56 51 53 89 96 143 44 65 62 44 54 38 43 47 76 76 55 71

259 275 269 213 250 539 719 940 309 401 502 242 280 364 278 356 426 426 512 475

45 77 91 106 129 54 115 50 92 87 138 62 113 91

181 215

¹ 844 ¹ 801 ² 752 ¹ 642 ¹ 643 ¹ 788 ¹ 969 ¹ 803 ¹ 932 ¹ 255 ¹ 251 ¹ 671 ¹ 712 ¹ 538 ¹ 396 ¹ 585 ¹ 553 ¹ 394 ¹ 930 ² 107 ¹ 054 ¹ 079 ¹ 126

858 751 810 807 860 835 518 583 620 696 720 615 652 645 654 615 742

58 89

103

40 65 35 27

21 20 31 27 21 20 21 20 21 21 20 20 30 30

140 168 230 243 130 140 200 160 180 147 100 117 240 240

10 — 15 —

20 12

HH HP!

• Sida 107
•  Original

_Wé

Västra Hälsinglands

Årligen 1932—1936 .. . .. 96 86 1937........... 45 91 1938 ........... 54 91

88 482 129 2 301 769 113 656 176 2 277 848 30 240 5 105 654 203 2 373 706 63 33 270 3

HH radade 1-4

Medelpads västra

Årligen 1932—1936 . . 72 149 10 109 644 111 2373 742 1937 . . . . . . . . . . . 63 92 7 127 723 190 2 238 786 33 210 6 —— 1938 . . . . . . . . . . . 1 497 80 19 119 690 204 2 792 855 99 30 230 12 ——

Medelpads östra

Årligen 1932—1936 . . . . . 140 137 20 173 977 141 2 699 961 1937 . . . . . . . . . . . 66 132 20 162 985 157 2 306 1 143 50 390 26 —- 1938 . . . . . . . . . . . 58 138 25 156 1 066 129 2 521 1 291 83 52 324 19 —

Ångermanlands södra ,

Årligen 1932—1936 . . . . . 90 100 11 89 566 102 2 257 716 * 1937 . . . . . . . . . . . 63 111 9 77 556 148 2 754 775 30 210 18 1

1938 . . . . . . . 59 126 11 150 620 118 2 818 916 92 30 220 19 1

Ångermanlands mellersta Årligen 1932—1936 . . . . . 66 100 11 76 447 81 1 617 667 1937 . . . . . . . . . . . 55 85 6 97 626 135 2 080 1 103 40 300 12

1938 . . . . . . . . . . . 46 104 7 94 491 81 1 913 917 69 44 294 8

Ångermanlands västra

Årligen 1932—1936 . . . . . 61 45 - 1937........ 1938........ 40 64

Ångermanlands norra '

Årligen 1932—1936 . . . . . 96 162 17 103 826 242 2 569 956 1937 . . . . . . . . . . . 69 131 20 159 1 182 280 3 510 1 450 30 300 19 — 1938 . . . . . . . . . . . 67 178 10 157 926 314 3 348 1 321 95 40 400 5 4

Jämtlands östra

Årligen 1932—1936 . . . .. 47 69 1937...... . 25 41 1938 . . . .. . . 43 38

Jämtlands norra - Årligen 1932—1936 . . . .. 61 63 3 52 316 81 2251 621

1937 . . . . . . . . . . . 28 58 2 53 388 104 2 205 730 31 185 6 -— 1938 . . . . . . . 42 49 3 96 457 99 2 335 627 97 30 200 11 ——

Hi!—|

59 259 82 1 594 525 58 395 128 1 658 616 20 130 10 —- 106 367 132 1 882 612 64 20 155 12 —

MIG!! CD CQ lö m

46 220 90 1 632 520 58 326 143 1 832 969 20 160 8 1 73 284 122 1 966 653 77 22 170 5 1

*När—1

- ' 1 Härav 424 mål ang. expropriation. — ' Staden Örnsköldsvik införlivades med domsagan den 1 januari 1938. Siffrornai kol. 2—9 avse för tiden dessförinnan domsagan jämte staden.

• Sida 108
•  Original

ala

9

10

11 12

13l14

Domsaga

Tredsko- vis av- dömda

el. ome- delbart

med— givna civilmål Tvis- tiga civil- mål

Mål med häk- tade

Övriga brottmål

UPP' _ tagna 1 statistik-

form.

3 a

andra

J ord— del- nings- mål och -ären- den

In- skriv— nings- ären-

den

Övriga ärenden (utom lag- Söknings- och hand- räcknings- ärenden)

Lagsök- nings- och handräck- ningsären- den (in-

komna

år 1938)

Allmänna sammanträden

Antal rätte- gångs— dagar Antal rätte-

gångs- timmar

Särskilda sammanträden. Antal rättegångs- dagar

med tremans- nämnd med vanlig nämnd

Jämtlands västra

Årligen 1932—1936 1937........... 1938...........

Härjedalens Årligen 1932—1936 .. 1937 1938

Kinda och Ydre

Årligen 1932—1936 1937 1938 .....

Mjölby (Folkungabygdens)1 Årligen 1932—1936 . . . . 1937 .

1938

Aska, Dals och Bobergs2 Årligen 1932—1936 . . . . 1937 1938

Bråbygdens och Finspånga läns

Årligen 1932—1936 1937........... 1938........... Hammarkinds, Stegeborgs och Årligen 1932—1936 . . . .. 1937

1938 . . . . .

36 26 55 41 39 26

34 26 23 54 41 13

23 18 13 32 17 17

44 25 44 98 71 51

48 31 46 84 84 49

48 38 49

Skärkinds 25 17 15

84 76 47 20 15 28

ämm QDD'w 1-4 corner) WWE Lou-un QN

36 52 48

196 277 43

47 48

285 358 268 161 142 241

37 32 29 54 57 49

310 302 353

69 95 80

282 558 71

53 68

348 338 471

36 33

185 224

43 237

63 115 86 83 113 80 41 27 20 33 24 47 77 118 150 29 52 ¹ 966 ² 078 ² 281 ¹ 273 ¹ 233 ¹ 385 ¹ 541 ¹ 075 901 ² 296 ² 174 ² 147 ² 349 ¹ 821 ² 443 ² 916 ² 469 ³ 080 ¹ 417 ¹ 455 ¹ 449

507 654 693 382 352 430 577 519 603

¹ 036 906 ¹ 010

765 999 720

¹ 089 ¹ 023 993

418 474 520

96 68 45 59 75 68 30 20 20 35 29 20 20 30 30 20 22 30 30 20 20

160 124 175 125

90 90

190 194 100 130 190 239 120 106

eo IQ

10 14

• Sida 109
•  Original

Linköpings Årligen 1932—1936 . . . 57 54 317 50 2382 646 _ 1937 . . . . . . . . . .. 27 25 _ 67 301 68 2356 1115 22 175 2 —

1938 . . . . . . . . . . . 31 23 56 398 59 1 870 1 005 45 22 165 3 _-

Tveta, Vista och Mo & Årligen 1932—1936 . . . . 61 130 7 80 699 83 3364 959

1937 . . . . . . . . . . . 32 107 2 92 836 129 2 365 1 051 40 200 4 11 1938 . . . . . . . . . . . * 242 103 6 121 967 143 3 287 1 039 93 40 235 5 11

Norra och Södra Vedbo5 Årligen 1932—1936 . . . 144 1937........ 45 98 1938........... 51 85

!” |.» co

v-l

LO CD

76 507 68 2 755 934 510 74 2 148 833 40 250 5 94 767 73 2 283 863 129 20 218 10

v—lv—l

G? 05 cameo

Njudungs Årligen 1932—1936 . . . . . 58 97 71 600 92 3310 1 161 1937 . . . . . . . . . . . 28 54 514 98 2 790 1 102 40 130 4

1938 . . . . . . .. . 25 78 82 515 144 2 710 1 127 72 40 146 3

Östbo och Västbo i Årligen 1932—1936 . . . 70 98 83 633 109 3 266 1 125 1937 . . . . . . . . . . . 50 90 709 163 3 186 1 157 40 155 6 1

1938 . . . . . . . . . . . 55 61 109 727 127 3 218 1 120 90 40 160 5 1

Östra Värends Årligen 1932—1936 .. 61 70 1937........ .. 74 48 1938........... 71 39

Mellersta Värends Årligen 1932—1936 . . . .. 35 34 1 29 160 29 1 839 579

, 1937 . . . . . . . . . . . 16 33 3 26 293 43 2 693 602 30 180 4 — l 1938 . . . . . . . . . . . 45 31 2 41 236 99 1 204 575 65 30 200 2 —

Västra Värends Årligen 1932—1936 .. . 58 67 1937........... 30 57 1938........... 50 31

HH

LO i» man

05 00 under

62 356 69 3 273 1 504 60 436 150 3 444 1 556 27 210 16 _ 60 340 143 2 550 1 346 104 31 219 5 -—

mcb!"

43 273 25 2 036 790 231 80 1 467 869 20 130 4 — 68 226 87 1 358 876 55 20 162 10 —

t— *” WWW

Sunnerbo Årligen 1932—1936 . . . .. 57 65 1937........ 36 66 1938........ 24 76

46 345 35 3 063 970 44 234 72 2 200 1 033 30 180 3 1 36 258 98 2 267 1 014 98 30 180 5 1

$$$"!

¹ Staden Skänninge införlivades med domsagan den 1 januari 1939. Siffrorna i kol. 2—10 avse domsagan jämte staden. —— ' Staden Motala torde inom kort införlivas med domsagan. Siffrorna i kol. 2—10 avse domsagan jämte staden. —— ' Staden Gränna införlivades med domsagan den 1 januari 1936. Siffrorna i kol. 2-—9 avse för tiden dessförinnan domsagan Jamte staden. — ' Härav 174 mål ang. expropria— tion. —— " Staden Eksjö torde inom kort införlivas med domsagan. Siffrorna ! kol. 2—10 avse domsagan jämte staden.

• Sida 110
•  Original

¹ 2 3 4 5|6 7 s 9 10 11|12 13|14

Tr d k - Övr" a . .. .. vies äv? brottlåiäl Jord- Övriga Lagsok- Allmanna

. .. del- In- ärenden nings- och sammanträden TVlS- domda Mål . . - tiga el. ome- med upp- nmgs- skriv- (utom lag- handrack-

. . .. . äl nings- söknings- ningsären- c1v11- delbart hak- tagna 1 m .. . Antal Antal . . _ och aren- och hand- den (in- - ..

mål åxå?; tade Stfaåälk andra -ären- den räcknings- komna ratte— ratte- med med

.. gångs- gangs- vanlig tremans- civilmål 3 a den arenden) år 1938) dagar timmar nämnd nämnd

Särskilda sammanträden. Antal rättegångs- dagar

Domsaga

Tjusts Årligen 1932—1936 . 43 1937........... 23 1938........... 23 46

Sevede och Tunaläns

Årligen 1932—1936 26 48 1937........... 17 25 1938........... 27 33

Aspelands och Handbörds

Årligen 1932—1936 . . . . . 50 46 53 259 50 1 559 646 1937 . . . . . . . . 22 36 47 457 104 1 654 570 30 160 1938 . . . . . . . . . . . 50 27 — 62 392 110 1 969 668 59 32 188

Norra Möre och Stranda Årligen 1932—1936 ..... 36 46 1937........... 12 31 1938........... 14 52

v—1 m

56 240 28 1 771 727 54 339 33 1 729 699 20 160 9 76 328 53 1 480 779 48 20 204 10

v-n-c Näin w (N

33 234 59 1 283 609 44 303 84 1 169 454 30 130 6 1 70 338 97 1 158 616 31 30 143 7 1

mmm

I v—IN v—h—d

71 449 62 1 610 609 95 681 116 1 651 637 21 185 10 2 57 664 104 1 531 673 60 24 217 6 2

NCDCQ

Södra Möre Årligen 1932—1936 . . . . . 52 49 1937..... 44 42 1938........... 39 52

96 494 48 2 050 966 121 744 124 2 380 835 39 300 11 _ 167 624 98 2 006 894 76 40 275 9 ——

omoto

Ölands Årligen 1932—1936 . . . . . 33 29 1937 ..... . . . . 16 44 1938........... 51 24

Hallands södra Årligen 1932—1936 . . . . . 47 61 1937 . . . ........ 37 60 1938........... 29 55

52 359 65 1 796 883 59 564 162 2 043 932 20 115 7 — 59 376 168 1 860 833 58 20 136 5 —

det

63 344 53 3 480 1 005 86 750 91 3 716 956 40 300 12 —— 97 541 98 3 622 1 084 104 40 ”253 7 —

nanm

• Sida 111
•  Original

Årligen 1932—1936 1937........... 1938.......

Hallands norra * Årligen 1932—1936 . . 1937........... 1938

Askims, Hisings och Sävedalsa Årligen 1932—1936 . . . . .

1937........... 1938......

Inlands

Årligen 1932—1936 1937........... 1938...........

Orust och Tjörns Årligen 1932—1936 . . . . . 1937 . . . . .

1938 . . . . . .

Sunnervikens ' Årligen 1932—1936 . 1937 . . . . . . .

1938 . . . .

Norrvikens

Årligen 1932—1936 . . . .. 1937 1938

Marks Årligen 1932—1936 . Kinds och Redvägs

Årligen 1932—1936 1937 1938...........

72 38 41 66 45 36

171 168 107

37 49 27 30 30 25 91 60 42 46 31 25 56 49 57 34 24 32

cameo COCOv-l hoom men.-o v—l WNN NHU ("Dr—(H mm:s

63 64 74 58

176 179 181

56 51 60 26 34 26 92 84 89 40 46 38 83 87 84

43 35 34

393 507 527 394 499

¹ 251 ¹ 043 ¹ 154

358 635 593 143 145 280 628 686 619 292 336 316 299 257 390 200 358 286

53 72 87 116 111

155 136 191

65 103 183 45 92 81 101 126 29 72 117 95 132 108 43 72 59

¹ 122 984 ¹ 031

833 932 768

¹ 394 ¹ 487 ¹ 078

583 647 600 666 596 563 995 914 995 857 724 788 729 715 699 848 835 853

134

38

157

64 26 37 46

30 30 31 30 79 75 41 41 13 13 40 40 20 20 20 20 25 23

175 186 170 173 620 476 250 240

75 77

250 312 130 115 155 120 140 137

11 16

O] (N VG]

8 8

12 12 12

HH

[»

2 2

1. Staden Falkenberg införlivades med domsa

sagan jämte staden. — ' Staden Lysekil införlivades med domsagan den 1 januari 1938. Siffrorna i kol. 2—9 avse för tiden dessförinnan domsagan jämte staden. gan den 1 januari 1938. Siffrorna i kol. 2—9 avse för tiden dessförinnan domsagan jämte staden. —— ' Staden Kungsbacka införlivades med domsagan den 1 januari 1935. Siffrorna i kol. 2—9 avse för tiden dessförinnan do

msagan jämte staden. — ' Staden Marstrand infö

rlivades med domsagan den 1 januari 1935. Siffrorna i kol. 2—9 avse för tiden dessförinnan dom-

• Sida 112
•  Original

3

sla

9

10

ml

12 13 14

Domsaga

Tvis- tiga civil- mål

Tredsko- vis av- dömda

el. ome- delbart

med- givna civilmål

Må] med

häk— tade

Övriga brottmål

uPP' _ tagna 1 statistik— andra form.

33.

J ord- del- nings- mål och -ären- den

In- skriv- nings- ären-

den

Övriga ärenden (utom lag- söknings- och band- räcknings- ärenden)

Lagsök- nings— och handräck- ningsären- den (in-

komna

år 1938)

Allmänna

sammanträden

Antal rätte- gångs- dagar Antal rätte- gångs- timmar

Särskilda

sammanträden. Antal rättegångs-

med vanlig nämnd med tremans- nämnd

Borås

Årligen 1932—1936 .. . 1937 1938......... Vättle, Ale och Kullings

Årligen 1932—1936 1937 1938.........

Flundre, Väne och Bjärke

Årligen 1932—1936 1937 1938.........

Nordals, Sundals och Valbo

Årligen 1932—1936 . . . . 1937 . . . . ..... .

1938.......

Tössbo och Vedbo Årligen 1932—1936 . 1937 . . . . . . . 1938 . . . . . . .

Vadsbo Årligen 1932—1936 . 1937 . . . . . . . 1938 . . . . . . .

Skövde 1 Årligen 1932—1936 . 1937 . . . . . . . 1938 . . . . . . .

44 42 43 26 39 42 37 31 24 33

62 59 56 45

35 33 14 73 71 72

142 162 128

69 59 61 47 39 8 81 76 59 71 60 57

MHLQ ämm t—Bm mmm QHQ into-n 10500

55 205 43 347 59 146 96 513 95 443 120 557 75 633 96 677 107 774 56 400 60 403 72 344 45 245 44 483 60 402 86 443 98 575 130 615 69 541 89 810

100 149 104 155 207

47 60 64 101 66 72 63 122 111 40 89

² 043 ² 053 ² 372- ³ 562 ³ 166 ³ 774 ² 173 ² 067 ² 263 ² 278 1 601 ¹ 585 ¹ 474 ¹ 623 ¹ 496 ³ 074 ² 310 ² 902 ² 280 ² 303 ¹ 971

715 736 942 875 ¹ 194 ¹ 088 876 975 806 958 877 ¹ 121 699 799 911

¹ 227 ¹ 400 ¹ 607

753 832 865

58 58 47 56 33 60 48

48 48 41 40 32 32 30 31 38 44 20 40

170 226 310 312 310 310 250 280 135 144 225 287 130 220

13 11 13 10

10 12

HW

• Sida 113
•  Original

a och Frökinds Årligen 1932—1936 . . . . 1937 1938

Skånings, Valle och Vilske Årligen 1932—1936 . . . . 1937

1938

8—392129

Årligen 1932—1936 1937 l938..........

Årligen 1932—1936 . . . . 1937 1938 . . . .

Östra och Medelsta1 Årligen 1932—1936 . . . .

1938..........

Bräkne och Listers Årligen 1932—1936 . . . . 1937 1938

Ingelstads och Järrestads1

Årligen 1932—1936 . . . . 1937 . . . 1938

Gärds och Albo Årligen 1932—1936 . . . . 1937 1938

Villands Årligen 1932—1936 . . . . 1937 1938

Åse, Viste, Barne och Laske

28 34 21 32 21 30 40 24 24

Kinnefjardings, Kinne och Kållands

17 15

17 15 45 37 30 21

163 157 127

64 63

120 91 83

57 66 64 39 35 51

NN Hmm N IN NN?”

www WIN

doo (01010

61 76 74 37 39 28 55 91 53 52 52 63

103 125 106

72 110 132 58 70 74 49 42 57 42 41 50

499 462 178 189 185 301 310 260 292 246 582 709 431 453 586 318 368 300 267 415 402 339 418 343

41 132 58 102 58 98 49 108 70 97 149 130

111 122 119

66 123 144 80 116 134 68 138 136

¹ 744 ¹ 524 ¹ 861 ¹ 500 997 ¹ 272 ² 003 ¹ 640 ¹ 473 ¹ 856 ¹ 718 ¹ 645 4 297 ² 877 ³ 343 ³ 324 ² 800 ² 723 ³ 109 ² 901 ³ 922 ² 582 ³ 128 ² 138 ¹ 935 ¹ 920 ² 380

728 795 869 574 679 614 796 697 737 603 622 630

¹ 389 ¹ 012 ¹ 572

993 929 885 906 819 892 733 731 673 501 481 450

34 18 47 23

144

64 95 86 29

20

_20

30 30 30 30 30 30 45 47 43 44 30 30 20 25 20 20

125 111 140 157 150 152 170 185 340 305 350 391 190 201 140 166 185 98

12 10 10 18

MH

8 10

¹ Staden Skövde förenades med Gudhems och Kåkinds domsaga till Skövde domsaga den 1 januari 1938. Siffrorna i kol. 2—9 avse för tiden dessförinnan förstnämnda domsaga jämte staden. -— ' Staden Ronneby torde inom kort införlivas med domsagan. Siffrorna ikol. 2—10 avse domsagan jämte staden. — ' Staden Simrishamn torde inom kort införlivas med domsagan. staden. Siffrorna i kol. 2—10 avse domsagan jämte

• Sida 114
•  Original

3

5|6

9

11 12

13|14

Domsaga

Tvis-

tiga

civil-

mål

Tredsko- vis av- dömda

el. ome- delbart

med- givna civilmål

Övriga

brottmål

uPP- tagna i statistik-

form.

3a

andra

Jord- del- nings- mål

och

-ären-

den

In-

skriv- nings- ären-

den

Övriga ärenden (utom lag- söknings- och band- räcknings- ärenden)

Allmänna

sammanträden

Antal rätte- gångs- dagar Antal rätte-

gångs- timmar

Särskilda sammanträden. Antal rättegångs- dagar

nämnd nämnd

med med vanlig tremans-

Östra Göinge Årligen 1932—1936 . . . 1937

1938 . . . . .

Västra Göinge Årligen 1932—1936 . . . 1937

1938 . . . . . .

Norra Åsbo

Årligen 1932—1936 . . . 1937 1938 . . . . . .

Södra Åsbo och Bjäre

Årligen 1932—1936 . . . 1937 . . . . . . 1938 . . . . . .

Oxie och Skytts

Årligen 1932—1936 . . . 1937 . . . . . . 1938 . . . . . .

Torna och Bara Årligen 1932—1936 . . . 1937

1938 . . . . . . .

Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads

Årligen 1932—1936 .. 1937 1938...........

64 45 55

50 48 34

141 117 125

55 73 25 52 49 64 62 54 54

COM wanoo &?th mmm LQPCO

(DPM

41 234 45 364 53 431 71 347 76 507

100 488

39 231 47 253 29 303 43 293 52 263 60 257 79 563 95 461

112 495

88 748 133 885 182 848 65 281 85 412 99 352

80 77 79

123 197

72 167 148 51 64 63 61 36 95 33 46

¹ 714 ² 210 ² 036 ² 545 ³ 013 ³ 258 ² 345 ² 585

668 623 628 852

¹ 626

952 648 654 690 718 651 791 784 673 636

¹ 033

936 917 805 821 820

20 22 33 45 20 20 30 32 40 40 40 40 30 30

130 161 300 306 125 105 245 230 240 281 280 283 195 217

v—lv—l CO H

18 ——

• Sida 115
•  Original

Färs Årligen 1932—1986 44 40 1937........... 23 37 1938........... 41 22

42 137 18 1 770 547 46 145 45 1 668 526 20 105 5 — 65 148 31 1 909 529 31 20 116 6 ——

än!”

Frosta och Eslövs

Årligen 1932—1936 . 72 92 1937........... 39 91 1938........... 46 81

Rönnebergs, Onsjö och Harjagers Årligen 1932—1936 . . . . . 70 67 1937. 51 67 1938........... 27 88

84 494 35 2 934 1 079 106 602 60 3 701 911 40 260 6 3 115 497 49 2 987 941 65 40 250 6 3

ECDCD

75 431 46 2 958 886 104 631 96 4 963 898 30 195 16 — 114 430 126 3 513 899 71 30 211 11 —

hoom

Luggude

Årligen 1932—1936 . . . .. 77 74 77 581 43 3008 1 076 1937 . . . . . . . . . .. 66 81 135 824 106 3 209 1112 30 190 12 3

1938 . . . . . . . . . . . 56 65 152 804 57 3 642 940 40 30 200 9 3

Umeå , Årligen 1932—1936 . . . .. 53 75 61 442 74 2 010 639 I 1937 . . . . . . . . . .. 20 71 149 2 583 599 21 145 14

1938 . . . . . . . . . . . 31 60 82 669 111 2 284 558 85 23 170 8

Västerbottens södra

Årligen 1932—1936 . . . . . 44 46 1937 . . . . . . . 1938....... 34 25

Västerbottens västra

Årligen 1932—1936 . . . . . 80 111 10 134 785 99 2 268 640 1937 . . . . . . . . . . . 52 110 10 161 826 113 2 394 838 46 300 15 1938 . . . . . . . . . . . 62 107 8 170 956 125 2 742 881 182 39 263 19

Västerbottens mellersta Årligen 1932—1936 32 27 1937........... 4 21 1938........... 35 &

Västerbottens norra

Årligen 1932—1936 . . . . . 80 79 1937 . . . . . . 1938 . . . . . .

5050

v—(v—C u") v-4 to 52

somm

43 288 84 1 408 676 397 181 1 598 899 35 280 4 56 464 104 1 468 822 91 32 250 6

en b- tomt-'D 38 cc v—i

CNN v—(v—l N 170

35 223 42 1 675 847 19 130 26 254 90 1 884 657 61 18 110 —— 2

CD Q' (9 03 =" *” P( _| [* (D CD CO |__ CD GNT—l

10 77 629 141 3 470 930 . 93 85 5 102 932 162 2 797 945 41 310 4 1 ⁸ 84 741 186 3 054 936 163 40 291 6 1

¹ Härav 183 mål ang. expropriation.

• Sida 116
•  Original

3 5

IB

9

10

ml

12 13

Domsaga

Tvis- tiga civil- mål

Tredsko- vis av- dömda

el. ome- delbart

med- givna civilmål

Mål med

häk- tade

Övriga brottmål

"PP"

3a

tagna i statistik- form.

andra

J ord- del- nings- mål och —ären- den

In- skriv- nings- aren-

den

Övriga ärenden (utom lag— söknings— och hand- räcknings- ärenden)

Lagsök- nings- och handräck- ningsären-

den (in-

komna

år 1938)

Allmänna

sammanträden

Antal rätte- gångs- dagar Antal rätte- gångs- timmar

Särskilda sammanträden. Antal rättegångs-

med vanlig nämnd

Piteå Årligen

Luleå Årligen

Kalix Årligen

Torneå Årligen

Gällivare Årligen

1932—1936 . . 1937

1938......

1932—1936 1937 . . . . .. 1938 . . . . .. 1932—1936 1937 . . . . . . 1938 . . . . .. 1932—1936 1937 . . . . . . 1938 . . . . ..

1932—1936 1937 . . . . .. 1938 . . . . ..

40 49 74 42 47 49 63 90 66 109 54 53 65 42 48 76

127 118 174

mum

11

CDPN

10 12

62 85 80 81 88 92 46 64 51 72 80 76 79 70 91

357 322 512 577 569 853 329 369 420 479 651 448 551 582

86 112 205 85 126 181 73 103 109 46 34 19 29 ² 120 ² 406 ² 798 ² 311 ¹ 979 ³ 120 ² 208 ¹ 694 ² 071 ¹ 250 ¹ 164 ¹ 378

681 ² 020 675

598 892 938 714 642 ¹ 096 474 648 501 351 405 540 627 596 490

131 285 179 234 137

21 22 38 37 23 22 47 47 28 28

180 207 290 202 160 143 420 400 215 190

17 10

17 15

• Sida 117
•  Original

Förslag till lönegruppsindelning av domsagorna.

Övergångsersätt- ning första över- gångsåret beräknad

Domsaga på grundval av in- komsterna åren 1934—1938. Lönegrupp I. (21 domsagor. Avlöningsförstärkning utgår ej.) Mellersta Roslags ............................................. 400 Stockholms läns västra ....................................... 300 Livgedingets ................................................. 3 000 Gotlands norra ............................................... 3 500 Gotlands södra ............................................... 1 800 Södersysslets ................................................. 500 Nordmarks ................................................... 1 800 Lindes ....................................................... 2 700 Västmanlands östra ........................................... 2 000 Västerbergslags ............................................... 3 400 Kinda och Ydre .............................................. _ Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds ........................ 2 800 Mellersta Värends ............................................. 1 700 Sevede och Tunaläns .......................................... 900 Orusts och Tjörns ............................................ — Norrvikens ................................................... 3 300 Kinds och Redvägs ........................................... 4 500 Tössbo och Vedbo ............................................ 1 300 Skånings, Valle och Vilske .................................... 1 100 Kinnefjärdings, Kinne och Kållands ............................ 4 300 Färs ......................................................... 1 700 Lönegrupp II. (24 domsagor. Avlöningsförstärkning 1 250 kronor.) Norra Roslags ................................................ 1 800 Västmanlands mellersta . ...................................... 4 100 Nås och Malungs ............................................. 4 100 Gästriklands Västra ........................................... 1 500 Bollnäs ...................................................... 3 000 Sydöstra Hälsinglands ......................................... 1 300 Jämtlands östra .............................................. 1 000 Jämtlands Västra ............................................. 1 000 Folkungabygdens (f. d. Mjölby) ................................ 2 000 Linköpings ................................................... 1 300 Västra Värends ............................................... 1 800

• Sida 118
•  Original

Övergångsersätt- ning första över- gångsåret beräknad

Domsaga . . pa grundval av m- komsterna åren 1934—1938. Tjusts ....................................................... 3 700 Aspelands och Handbörds ..................................... 1 100 Norra Möre och Stranda ...................................... — Ölands ...................................................... 1 600 Inlands ...................................................... 1 200 Vartofta och Frökinds ........................................ 1 600 Åse, Viste, Barne och Laske .................................. 1 400 Villands ..................................................... 2 900 Östra Gomge 1800 Norra Åsbo .................................................. 2 800 Södra Åsbo och Bjäre ........................................ 1 400 Västerbottens södra ........................................... 600 Västerbottens mellersta ........................................ 200 Lönegrupp III. (34 domsagor. Avlöningsförstärkning 2 500 kronor.) Uppsala läns norra ........................................... 5 700 Nyköpings ................................................... 4 200 Östersysslets ................................................. —- Mellansysslets ................................................ 1 300 Jösse ........................................................ 1 900 Fryksdals .................................................... 2 700 Älvdals och Nyeds ........................................... -— Östernärkes .................................................. 2 300 Västernärkes ................................................. 2 000 Nora ........................................................ 8 900 Västmanlands västra .......................................... 5 400 Falu ......................................................... 4 000 Nedansiljans ................................................. 4 900 Ovansiljans .................................................. 1 300 Gästriklands östra ............................................ 1 200 Norra Hälsinglands ........................................... 1 800 Ångermanlands västra ........................................ 2 100 Jämtlands norra .............................................. 2 200 Härjedalens . . . ; .............................................. — Aska, Dals och Bobergs ....................................... — Bråbygdens och Finspånga läns ................................ 4 900 Njudungs .................................................... 3 000 Sunnerbo .................................................... 4 800 Hallands mellersta ............................................ 3 900 Hallands norra ................................................ 4 000 Marks ....................................................... 2 200 Borås ........................................................ 1 600 Nordals, Sundals och Valbo ................................... — Skövde ...................................................... — Gärds och Albo .............................................. 5 100 Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads ........................... 2 200 Umeå . .............................................. . ....... —

• Sida 119
•  Original

119 Övergä ngsersätt— ning första över- ån såret ä Domsaga lg)?! årundvåfraIxfniarlic£ komsterna åren 1934—1938. Piteå ........................................................ 1 200 Kalix ........................................................ 2 100 Lönegrupp IV. (31 domsagor. Avlöningsförstärkning 3 750 kronor.) Uppsala läns södra ........................................... 3 900 Oppunda och Villåttinge ...................................... 4 100 Hedemora .................................................... 5 500 Västra Hälsinglands ........................................... 3 300 Medelpads västra ........................................... '. . 5 400 Ångermanlands södra ......................................... 1 700 Ångermanlands mellersta ...................................... _ Tveta, Vista och Mo .......................................... 7 300 Norra och Södra Vedbo ....................................... 1 300 Östbo och Västbo ............................................ 1 400 Östra Värends ................................................ 3 900 Södra Möre .................................................. 100 Hallands södra ............................................... 4 300 Sunnervikens ................................................. — Vättle, Ale och Kullings ...................................... 6200 Flundre, Väne och Bjärke ..................................... 800 Vadsbo ...................................................... 1 700 Östra och Medelsta ........................................... 3 000 Bräkne och Listers ........................................... 2 300 Ingelstads och Järrestads ...................................... 2 400 Västra Göinge ................................................ 5 300 Oxie och Skytts .............................................. 700 Torna och Bara .............................................. — Frosta och Eslövs ............................................ 2 600 Rönnebergs, Onsjö och Harjagers .............................. 8 800 Luggude ..................................................... 2 300 Västerbottens västra .......................................... — Västerbottens norra ........................................... 4 800 Luleå ........................................................ 1 000 Torneå ...................................................... -— Gällivare ..................................................... — Lönegrupp V. (6 domsagor. Avlöningsförstärkning 5 000 kronor.) Södra Roslags ................................................ 10 000 Sollentuna och Färentuna ..................................... 8 700 Södertörns . ................................................ . . 10 000 Medelpads östra .............................................. 1 200 Ångermanlands norra ......................................... 1 700 Askims, Hisings och Sävedals .................................. 10 000

• Sida 120
•  Original

Bil. E.

P. M. angående befordringsförhållandena på. domarbanan.

En stark försämring av befordringsmöjligheterna på domarbanan håller för när- varande på att inträda såsom en följd av den utökning av fiskalskären som de se- nare åren ägt rum. Med fiskalskåren avses här de domaraspiranter vilka erhållit fiskalsförordnande i hovrätt men ännu ej nått fram till assessorsförordnande. Ut- ökningen av antalet av dessa domaraspiranter beror främst därpå, att de tagas i anspråk ej blott som tidigare för fiskalstjänstgöring i hovrätt utan även för andra uppgifter, i synnerhet för att upprätthålla de år 1933 och följande är inrättade 51 domsagosekreterartjänster-na, av vilka dock några år 1939 besatts med assessorer. Vidare meddelas domaraspiranter på fiskalsstadiet numera i långt större utsträck— ning än förut vikariatsförordnanden i domsagorna och vid rådhusrätterna, var- jämte åtskilliga användas för uppläggning av nya fastighetsböcker i domsagorna. Sådana aspiranter utnyttjas även alltmera för utrednings- och sekreteraruppdrag i statsdepartementen, riksdagen och kommittéer. Dessutom har antalet fiskalsbefatt- ningar för tjänstgöring i hovrätterna de senaste åren ökats från 30 till 39.

På grund av berörda förhållanden har sålunda fiskalskåren vuxit i storlek, sär- skilt under åren närmast efter 1933, och omfattade vid 1939 års ingång ej mindre än 155 personer. Någon motsvarande ökning av antalet högre tjänster har där- emot icke ägt rum. Verkningarna i befordringshänseende av fiskalskårens ansväll- ning hava emellertid ännu icke hunnit framträda till fullo. Åldern vid erhållande av adjunktion och assessorsförordnande har visserligen redan stigit, men en ytter- ligare stegring kan med säkerhet förutses inom de närmaste åren. Under de första övergångsåren efter 1933 omfattade nämligen sekreterartjänstgöringen i domsagor- na i regel endast ett är eller obetydligt längre tid, och de som senast blivit assesso- rer hava i allmänhet genomgått en sekreterartjänstgöring av dylik längd. Nu- mera har sekreterartjänstgöringens längd stigit till i regel omkring tre år, och för de nuvarande innehavarna av sekreterartjänsterna kommer åldern vid befordran till assessor att stiga i motsvarande mån. Sekreterartjänstgöringens inordnande i domarkarriären såsom obligatorisk genomgångstjänstgöring på fiskalsstadiet med- för givetvis i princip en förlängning av tiden innan befordran till assessor kan vin- nas motsvarande tjänstgöringens längd.

Beträffande den redan inträdda stegringen av åldern vid befordran till assessor må framhållas, att medelåldern vid assessorsförordnandet under 1920-talet befann sig i stigande från omkring 31 levnadsår kalenderåret 1921 till omkring 321/2 lev- nadsår kalenderåret 1929. I början av 1930-talet inträdde en hastig stegring till omkring 34 år, förorsakad av den indragning av extra ledamöter i hovrätterna, som ägde rum i slutet av 1920-talet, sedan den stora arbetsbalans, vilken uppkom- mit under världskriget och den efterföljande krisen, avarbetats. Efter någon sänk- ning i mitten av 1930-talet har en ny höjning av befordringsåldern, nu till omkring 35 år, inträtt från och med år 1937, då verkningarna av domsagosekreterarinstitu- tionens införande börjat göra sig gällande. Till belysning av förhållandena må här lämnas följande sammanställning av levnadsåldern vid befordran till assessor beträffande samtliga i statskalendern för åren 1922, 1929, 1937 och 1939 upp- tagna assessorer, däri levnadsåldern beräknats efter skillnaden mellan födelseåret och året för assessorsförordnandet.

• Sida 121
•  Original

Antal i stats- År kalendern Levnadsåldern vid befordran till assessor " 255533 29 år 30 år 31 år 32 är 33 år 34 år 35 är läge? 1922 .......... 50 4 6 16 16 2 1 3 2 1929 .......... 65 2 10 19 19 7 4 2 2 1937 .......... 58 0 0 1 10 18 20 7 2 1939 .......... 55 0 0 2 7 16 14 9 7

Till belysning av den framtida utvecklingen må följande framhållas. Under den senaste 5-årsperioden 1934—1938 hava sammanlagt 130 domaraspiranter, som fort- farande äro kvar på domarbanan, erhållit sitt första fiskalsförordnande eller i me- deltal 26 om året; de i tjänsten äldsta bland dessa aspiranter erhålla under år 1939 sin första adjunktion, och tiden mellan första fiskalsförordnandet och första ad- junktionen blir sålunda för dem omkring 5 år. Under samma period, 1934—1938, hava tillhopa 56 personer befordrats till assessorer eller i medeltal 11 om året. Man kan räkna med att antalet personer, som erhålla sin första adjunktion, i årligt medeltal är praktiskt taget detsamma som antalet, vilka bliva assessorer, och att tiden mellan första adjunktionen och assessorsförordnandet utgör omkring 2 år. Skulle under de kommande åren antalet personer, som årligen erhålla sin första adjunktion, respektive assessorsförordnande, icke öka, och skulle tillika samt- liga de 130 personer på hovrättshanan, som under perioden 1934—1938 erhållit sitt första fiskalsförordnande, fullfölja denna bana, kunna de yngsta bland dessa således icke erhålla adjunktion förrän omkring 12 år efter första fiskalsförord- nandet och icke bliva assessorer förrän omkring 14 är efter detsamma. -

För att rätt kunna bedöma läget i befordringshänseende och de nyss anförda Siffrornas verkliga innebörd måste emellertid givetvis undersökas, dels i vad mån assessorsutnämningarna kunna väntas öka, dels ock i vad mån domaraspiranter- innan de erhållit assessorsförordnande kunna väntas lämna hovrättsbanan. Här- utinnan är att märka, att sedan lantdomarbanan avskaffats,. så gott som samt- liga häradshövdingämbeten kunna väntas bliva besatta av dem som gått hovrätts- vägen. Under de senaste 10 åren hava omkring 20 lantdomaraspiranter vunnit be- fordran till häradshövding, d. v. s. omkring 2 årligen. I följd av lantdomarbanans avveckling torde därför antalet assessorsutnämningar kunna väntas stiga med om- kring motsvarande antal årligen. Vidare kan möjligen en något ökad avgång från hovrättskarriären till stadsdomstolarna väntas. I vilken omfattning en sådan av- gång kommer att ske beror tydligen i viss män på vilka kompetensvillkor för sö- kande av befattning vid rådhusrätt som kunna bliva föreskrivna. Sedan år 1934 gäller härutinnan (Sv. förf.-saml. 1934: 117), att för erhållande av stadsassessors- eller stadsnotarietjänst fordras att hava haft fiskalsförordnande i hovrätt, och för längre vikariat å befattning som lagfaren ledamot av rådhusrätt med minst tre lagfarna ledamöter fordras i regel att antingen innehava ordinarie tjänst vid råd- husrätten eller att hava haft fiskalsförordnande. Motsvarande villkor gäller där- emot ej för sökande av ordinarie borgmästar- eller rådmanstjänst. Man torde icke kunna räkna med, att antalet assessorer eller högre befattningshavare i hov- rättskarriären, som avgå till rådhusrätt, kommer att utvisa någon ökning under de närmaste åren jämfört med den gångna femårsperioden. Däremot torde man kun- na antaga, att ett antal fiskaler kommer att övergå till rådhusrättstjänst, hur stort är dock vanskligt att angiva. Slutligen lärer en tillfällig ökning av assessorsutnäm- ningarna i hovrätterna inträda i föjd av att 8 domsagosekreterartjänster hädanefter skola besättas med hovrättsassessorer; härigenom lärer åldern för befordran till assessor kunna nedbringas med omkring ett halvt år, om ock någon motsvarande sänkning av åldern vid befordran till sluttjänst icke vinnes.

• Sida 122
•  Original

Det må framhållas, att bland dem som erhållit fiskalsförordnande avgången från hovrättskarriåren — bortsett från den nyss berörda till rådhusrätterna —— är obe- tydlig. Med den noggranna prövning som numera föregår detta förordnande sy- nes det endast i ganska sällsynta undantagsfall inträffa, att någon senare skiljes från banan. Frivillig övergång till andra banor förekommer åtminstone för närva- rande i mycket ringa utsträckning.

Vad nu anförts synes giva vid handen, att — även om någon ökning av antalet assessorsförordnanden samt en viss avgång av fiskaler till stadsdomstolarna torde komma att äga rum — en tidrymd av omkring 10 år kommer att förflyla, innan de i tjänsten yngsta bland de nuvarande fiskalerna vid kvarstannande i hovrätten kun- na bliva assessorer. Detta innebär ungefär en fördubbling av tiden mellan första fiskalsförordnandet och assessorsförordnandet i förhållande till vad som varit regel före år 1937. På grund härav torde, om ej motåtgärder vidtagas, medelåldern vid befordran till assessor mot slutet av 1940-talet kunna beräknas stiga till nära 40 år, d. v. s. ungefär den hittillsvarande åldern vid befordran till hovrättsråd. Me— delåldern vid befordran till hovrättsråd, häradshövding och andra sluttjänster kan beräknas komma att stiga i motsvarande grad. Befordran till häradshövding ex— empelvis, som hittills i de flesta fall vunnits vid något över 40 års ålder, skulle så- ledes under 1950-talet i regel komma att ske först vid en ålder av 45—50 år.

Domsagoutredningens förslag kunna i viss omfattning motverka befordringsålderns höjning. I främsta rummet märkes härvidlag sänkningen av åldern för häradshöv- dings skyldighet att avgå med pension från 70 till 67 är, vilken skall vara genom- förd mot slutet av 1940-talet. Vidare är att beakta förslaget om en förkortning av notarietiden från 3 till 2 år. Denna förkortning kan visserligen ej inverka på den "nuvarande fiskalskårens befordringsutsikter, men för dem som i framtiden erhålla en förkortad notarietid lärer — frånsett möjligen ett par årskullar notarier i över- gången till den nya ordningen — en motsvarande förkortning av den samlade tjänst- göringstiden före befordran till sluttjänst komma att äga rum. De föreslagna tre tingsdomartjånsterna innebära slutligen i sin mån en ökning av antalet ordinarie tjänster, till vilka befordran kan ske, om än deras betydelse ur förevarande syn- punkt är ringa. '

Ur befordringssynpunkt vore givetvis en minskning av antalet sekreterarplat- ser i domsagorna önskvärd. Med hänsyn till domsagoarbetets behov föreslår dom- sagoutredningen dock icke någon sådan minskning men förordar ej heller någon ut- ökning av antalet sekreterarplatser. Genom den av utredningen redan tidigare tillstyrkta reformen att besätta ett antal sekreterartjänster med assessorer i stället för med fiskaler vinnes, att befordran till assessor kan ske omkring ett halvt år tidigare än eljest och att sekreterartjänstgöringen på fiskalsstadiet även för fram- tiden torde kunna begränsas till den ur utbildningssynpunkt såsom lämplig ansedda tidrymden av 3 år, vilket eljest icke skulle vara möjligt. Om antalet sekreterar- platser för fiskaler, såsom de senaste åren varit fallet, utgör 51, och om sekreterar- tjänstgöringen pågår under 3 år, innebär nämligen detta, att årligen i genomsnitt 17 domaraspiranter efter sådan tjänstgöring lämna domsagorna för att återinträda i hovrätterna, vilket är ett högre antal än som motsvarar antalet befordringar till assessor och andra avgångar från fiskalskåren. Om däremot, såsom domsagout- redningen föreslår, antalet sekreterarplatser för fiskaler bestämmes till endast 43, innebär detta vid en tjänstgöringstid av 3 år, att endast omkring 14 fiskalssekreterare årligen återvända till hovrätten, vilket antal bättre motsvarar det beräknade :m- talet befordringar och andra avgångar från fiskalskåren de närmaste åren.

För att på längsta möjliga sikt kunna bedöma befordringsförhållandena skall här givas en överblick över det antal platser, som efter genomförandet av nu pla- nerade reformer skulle komma att överhuvud finnas på domarbanan, och från

• Sida 123
•  Original

deinna utgångspunkt göras ett försök att beräkna den årliga avgången och det därav beiroende nyrekryteringsbehovet i en mera avlägsen framtid.

.Antalet ordinarie tjänster vid domstolarna samt allmänna eller enskilda tjänster i övrigt, vilka kunna beräknas i framtiden komma att rekryteras den befordrings- väjg, som är föremål för domsagoutredningens behandling, torde kunna beräknas umgefär sålunda, Högsta domstolen. Nedre justitierevisionen .............................. 50 Hovrätterna .......................................................... 100 Häiradsrätterna ....................................................... 115 Råidhusrätterna ....................................................... 125 Administrationen, kommunal och enskild verksamhet ...................... 30

'Till denna uppställning må anmärkas, att någon förändring i fråga om högsta domstolens och nedre justitierevisionens personal icke för närvarande kan förutses, varför densamma upptagits till ungefär det nuvarande antalet justitieråd och revi- sirmssekreterare. Hovrätterna, som nu räkna sammanlagt omkring 80 ledamö- ter, torde däremot i samband med rättegångsreformens genomförande behöva något utökas, i vilken omfattning kan icke här närmare angivas men förmodligen i varje falll med ett par tiotal ledamöter. Hovrättspersonalen har därför upptagits till jämnt 100. För häradsrätternas vidkommande har upptagits ungefär det nuva- rainde antalet häradshövdingar. Häradshövdingarnas antal kan visserligen beräk- nas nedgå något genom domsagosammanslagningar, men å andra sidan har dom- sagoutredningen föreslagit några tingsdomartjånster, som åtminstone ,till en del torde uppväga eventuella indragningar; antalet befattningar kunna således upp- tagas ungefär till det nuvarande antalet häradshövdingar. Beträffande rådhusrät- terna har' upptagits en siffra ungefär motsvarande det nuvarande antalet ordinarie litterata befattningshavare vid rådhusrätter med minst tre litterata ledamöter. Ut— gångspunkten är således här, att i framtiden rådhusrätterna skola helt rekryteras hovrättsvågen. I beräkningarna hava emellertid icke medtagits rådhusrätterna i de tre största städerna, vilka måste antagas komma att i fortsättningen liksom nu hava egen rekryteringspersonal utanför hovrättskarriären motsvarande deras eget behov, även om den växelverkan mellan hovrätterna och dessa rådhusrätter, som redan i viss mån kommit till stånd, kan bliva ytterligare utvecklad. Vad slutligen angår den sista siffran i uppställningen, för administrationen etc., är densamma naturli- gen synnerligen approximativ.

Enligt de nu återgivna beräkningarna skulle således i en framtid omkring 420 ordinarie tjänster stå till förfogande för dem som gå domarbanan. Då den samlade tjänstetiden å ifrågavarande platser enligt verkställda undersökningar synes kun- na beräknas till i medeltal omkring 20 år, skulle den årliga nyrekryteringen till detta platsbestånd i genomsnitt bliva något över 20 personer. Den ökning denna siffra innebär i förhållande till de i det föregående gjorda beräkningarna rörande antalet årliga assessorsutnämningar och andra avgångar från fiskalskåren, som kunna vän- tas under de närmaste åren, är beroende på att de sist återgivna beräkningarna avse en mera avlägsen framtid, då det förutsättes att efter processreformens genomförande hovrätterna utökats, de kvarvarande rådhusrätterna, frånsett de tre största, börjat helt rekryteras hovrättsvägen, pensionsålderns sänkning genomförts och en höjning av befordringsåldern inträtt.

Rörande de lämpliga principerna för den framtida politiken i förevarande hän- seende lärer av den lämnade redogörelsen framgå, att en utökning av de för fiskaler avsedda sekreterarplatserna med hänsyn till en lämpligt avvägd rekrytering bör ske med stor varsamhet. Man bör tillse, att på längre sikt icke flera personer efter en omkring 3-årig tjänstgöring lämna dessa sekreterarplatser än som motsvarar an- talet befordringar av fiskaler till assessors- eller andra högre tjänster. Om sist-

• Sida 124
•  Original

nämnda antal i en visserligen mera avlägsen framtid såsom beräknats kan komma att växa till ett 20-tal, torde ifrågavarande sekreterartjänsters antal jämsides eller måhända helst i något dröjande takt kunna växa till ett (SO-tal. Det kan förmodas, att behov av ett dylikt antal tjänster också småningom skall göra sig gällande. Hår avses dels det förhållandet, att genom mindre domsagors reglering till större och genom nuvarande mindre magistratsstäders förening med domsaga ett antal dom- sagor kunna nå den storlek, att sekreterare erfordras — detta torde kunna in- träffa i omkring ett 10-tal fall — dels den möjligheten, att arbetsbördan i en del domsagor, oavsett områdesregleringar, skall kunna växa i sådan omfattning, att sekreterare blir behövlig.

Visa sig de gjorda beräkningarna rörande å ena sidan personalbehovet i dom- sagorna, å andra sidan befordringsmöjligheterna riktiga, skulle de gällande prin- ciperna för domsagokansliernas organisation kunna bestå. Emellertid måste givet- vis dylika beräkningar på så lång sikt som det här är fråga om alltid vara osäkra. Detta är så mycket mera fallet i nuvarande läge, då ett helt nytt rättegångsförfaran- de skall införas. Det synes således nödvändigt att i fortsättningen med uppmärk- samhet följa domsagornas organisationsproblem.

Givetvis kan ett eventuellt i framtiden yppat behov av ökad juridisk arbetskraft i domsagorna icke avvisas därmed, att inrättandet av nya underordnade tjänster i domsagorna skulle allt för mycket försämra befordringsutsikterna och höja åldern för befordran till sluttjänst. Domsagornas behov av tillräcklig arbetskraft hör till— godoses. Härvid kunna olika utvägar tänkas. En sådan väg är anvisad genom förslaget om inrättandet av ett antal tingsdomartjånster och den redan vidtagna åtgärden att besätta ett antal sekreterartjänster med assessorer. Ett fortsatt be- trädande av denna väg synes dock böra ske med varsamhet, särskilt såvitt angår ut- ökning av den icke-ordinarie personalen. Varje sådan utökning medför nämligen, om ej motsvarande ökning av antalet ordinarie tjänster äger rum, ytterligare höj- ning av medelåldern vid befordran till dylika tjänster.

En annan utväg att tillgodose yppat behov av arbetskraft består i en utveck- ling av den tjänstetyp, som i domsagoutredningens förslag representeras av inskriv- ningsdomarinstitutionen. Även om knappast flera domsagor än de fyra största, där en särskild inskrivningsdomare föreslagits, torde kunna lämna utrymme för en slut- tjänst, vars innehavare helt eller alldeles övervägande skulle syssla med inskriv— ningsväsendet, torde det i allt fall vara en tänkbar utväg att även i en del andra domsagor inrätta en sluttjänst av underordnad karaktär, vars innehavare icke skulle ägna sig åt den egentliga dömande verksamheten annat än möjligen i baga- tellmål. Vissa svårigheter torde dock finnas att på ett lämpligt sätt rekrytera så— dana platser i större utsträckning. De vilka ämnat fullfölja den egentliga domar- banan men därvid misslyckats kunna befaras icke alltid komma att med önsk- värt intresse därefter ägna sig åt enklare göromål på ett domsagokansli. En särskild befordringsväg till dylika tjänster är ej heller alldeles lättfunnen.

Den bästa utvägen i händelse av större arbetsökning i en domsaga är måhända i vissa fall en delning av densamma eller annan områdesreglering, så att vederbörande häradshövding kan bemästra arbetet med hjälp av notarier och icke rättsbildade biträden.

Det är icke anledning att vidare ingå på ifrågavarande organisationsspörsmål, som i varje fall nu sakna aktualitet. Det måste emellertid betonas, att någon större ut- byggnad av den nuvarande sekreterarinstitutionen icke för närvarande bör ifråga- komma. Det är nämligen angeläget, att vid organisationens utformande även re- kryterings— och befordringssynpunkter vinna tillbörligt beaktande. Eljest kunna svårigheter att väl utbilda domstolspersonalen göra sig gällande samt en allt för hög ålder vid befordran till sluttjänst bliva vanlig, varigenom domstolsväsendet och rättsskipningen i längden kunna tillfogas allvarlig skada. B. Hagström.

• Sida 125
•  Original

INNEHÅLL.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. justitiedepartementet

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Historik och nuvarande förhållanden.

A. H äradshövdingamas avlöningssystem.

1. Översikt över tillkomsten av det nuvarande avlöningssystemet ...... 2. Håradshövdingarnas avlöningsförhållanden enligt gällande ordning . . 3. Tidigare reformförslag i fråga om häradshövdingarnas avlöningssystem

B. Domsagornas personalorganisation.

1. Översikt över tillkomsten av den nuvarande personalorganisationen 2. Domsagopersonalens sammansättning och arbetsuppgifter enligt gäl- lande ordning .............................................. 3. Den nuvarande befordringsgången på domarbanan ................ 4. Den rättsbildade icke-ordinarie domsago- och hovrättspersonalens av- löningsförhållanden ..........................................

ANDRA AVDELNINGEN.

Domsagoutredningen förslag. A. Utgångspunklema för förslaget ...... . ............................... B. Häradshövdingarnas avlöning ........................................ C. Domsagornas personalorganisation.

1. Inledning ....................................................

2. Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan rättsbildad och icke rätts- bildad personal ............................................ 3 Icke rättsbildad personal ...................................... 4 Tingsnotarier ................................................

5. Domaraspiranternas första hovrättstjänstgöring .................. 6 Hovrättsfiskaler och deras tjänstgörng i domsagorna .............. 7 Hovrättsassessorer och deras tjänstgöring i domsagorna ............

8. De fyra största domsagornas personalorganisation ................

D. Formerna för tjänstelillsättning ...................................... E. Expensutgi/ter och medelsförvaltning i domsagorna ......................

Sid.

5 7 13

16

18 22

24

27 32

43

47 50 57 58 67 71

76 82

• Sida 126
•  Original

111

Bil. Bil. Bil. Bil. Bil.

Sid. Övergången till den nya ordningen .................................. 84 Kostnadsberäkningar .............................................. 87 Särskilt yttrande .................................................. 91

Bilagor.

A. Häradshövdingarnas nettobehållning av domsagorna ................ 95 B. Domsagornas personalorganisation ................................ 98 C. Sammanställning över arbetsbördan i domsagorna åren 1932—1938 .. 102 D. Förslag till Iönegruppsindelning av domsagorna .................... 117 E. P. M. angående befordringsförhållandena på domarbanan ............ 120

• Sida 127
•  Original

• Sida 128
•  Original

• Sida 129
•  Original