SOU 1939:44

Utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor

N 4-0 C(

E%-

a": (- 3 $" (io-(**

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

JUSTITIEDEPARTEMENTET

UTREDNING STATSDEPARTEMENTENS ORGANISATION

OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

% STOCKHOLM ,1939'

Kronologisk förteckning

Betänkande angående grunder för intagning av en- skild väg till allmänt underhåll ävensom angående statsbigrag till enskilda vägar. Svenska Tryckeri o..-b. 5 s. li. . Utredning och förslag rörande plats i Stockholms

skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. Beckman. 30. 87 s. 6 kartor. Fö. Betänkande med förslag till taxa för befordring av gods m. m. & statens järnvägar. Beckman. 206 s. K. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn. Lund, Blom. v, 106 s. Ju. . Betänkande angående revision av tjänsteförteek-

ningen i vad avser statens affärsdrivande verk. Norstedt. 163 s. Fi. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lnnthemmen. Kihlström. 126 3. Jo. Betänkande angående justitiekanslerns, justitieom- budsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. Norstedt. 128 s. Ju.

8. Betänkande med förslag till exporttariffer. Beck-

10. 11. 12. 13. 14. 15. ' 16. 17.

18

19. ' 20.

21. 22.

23.

bokstäverna till dei. dep:! jordbruksdepnrtementet.

..tiv och förslag. Marcus. 257 s.

' arbetet. Hzeggström. man. 20 5. K. _ 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. Norstedt. 341 s. Ju.

1936 års lönekommltté. Betänkande med förslag till militärt lcke—ordinarlereglemente. Marcus. 130 s.

Betänkande och förslag rörande befrämjande av av- sättningen av den svenska stenindustriens produk- ter. Idun. 319 s. ll. Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. Baggström. 125 s. Jo. Rationaliseringsutredningens betänkande. Del 1. Mo-

RationaIlseringsutrednlngens betänkande. Del 2. Verkställda undersökningar. Marcus. 550 8. S. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betän- kande med förslag till lag om reglering av anställ- nings- och arbetsförhällgaänlenzå inom det husliga 1 s. . Utredning och förslag angående fortsatt förstat- ligande av kommunala mellanskolor. nggström. x. 157 5." E. Utredning och förslag rörande fri undervisnings- materlell för folk- och fortsiittningsskolor. Haag—g- ström. 224 s. E. . 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med för- slag till förordning om arvs- och gavoskatt m. m. Marcus. 264 s. Fl. Betänkande om statstjänstemäns ställning vid ar— betskonflikter. Marcus. 2 s. Fi. Betänkande med förslag till vissa. ändringar i be-' klädnadsreglementet för polispersonalen m. m. Beck- man. 28 s. S. Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. Norstedt. 39 s.alu. Betänkande och förslag angående vissa med be- viljande av tillstånd till yrkesmässig automobil- trafik förenade fragor. Hazggström. (2), 74 s. K. Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårds- verksamhet. Beckman. 105 s. ?.

24. 25. 26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33

34.

35.

36.

37.

38 39. 40.

41.

42

43.

44

Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arhetstörhet m. m. Beckman. 117 &. Betänkande med förslag till lag om arbetsfostren m. m. Marcus. viii. 134, 138, 142 s. Ju. Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande- Del 1. Förslag till familjebidragslag m. m. Beck— man. 75 s. Fö. , Betänkande med utredning och förslag angående rätt för folkskollärare m. fl. att inskrivas vid uni- versitet och högskolor samt där avlägga examina. Bergström. 80 s. 1]. Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjan- de av kronans fiskevatten. Idun. 237 s. 1 karta. Jo. 1937 års domsagoutredning. Betänkande med för- slag till omorganisation av domsagoförvnltningen samt lönereglerlng för domsagopersonalen. Nor- stedt. 126 s. Ju. Betänkande med utredning Och förslag rörande till- godoseendet av behovet av allmänna samlings- lokaler. Marcus. 134 s. S. Betänkande angående vissa. med värden av civila patienter e garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfragor. Beckman. 75 &. Fö. Betänkande angående revision av tryckfrihetsför- ordningens ansvarighetsregler och därmed samman- hängande förhållanden. Norstedt. 51 s. Ju. Betänkande med förslag till ändringarl förmyn- derskapslagstiftningen. Av Å. Helmbäck. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 92 s. Ju. Betänkande med förslag rörande Skärgårdarnas be- hov av förbättrade kommunikationer. Del 1. Beck- man. 200 s. 8 bil. K. Dragbilar. Betänkande med förslag till klassifice- ring av vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda automobiier, m. m. Haage- ström. 64 s. K. Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. Marcus. 36 s. Fi. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa, föreskrifter angående tillverkning av bröd efter vikt m. m. Baggström. 58 3. S. . ' 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till manskapsaviöningsreglemente. Marcus. 256 s. Fi. Utredning. och förslag angående de kommunala flick- skolornas organisation. Baggström. 74 s. E. Betänkande angående åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. 1. Förslag till motivering. Norstedt. 274 s. Ju. 1938 års docentutredning. Betänkande och förslag rörande docentinstitutionen. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 159 B. E. Betänkande med utredning och förslag angående civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål. Hceggström. vj, 64 5. S. Betänkande med utredning och förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets officerskarer m. m. Beckman. 283 s. Fö. Utredning angående statsdepartementens organisa- iåison och därmed sammanhängande fragor. Norstedt. 5. ||.

|

Anm. Om särskild trycken e] angives. år tryckoroen Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse

rtement. under vilket utredningen avgivits, t. ex Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningarna yttre anordning

E. : eckiesiastikdepurwmenmt. 10 =

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAB1939z44 JUSTHWEDEPARTEMENTET

UTREDNING

ANGÅENDE

STATSDEPARTEMENTENS ORGANISATION

OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

STOCKHOLM 1939 utser.. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 394.537

i?

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. justifiedepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1938 har Herr Statsrådet den 30 i samma månad tillkallat mig att inom justitiedepartemen— tet biträda med verkställandet av utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. Den 13 januari 1939 har expeditionschefen C. Romberg förordnats att biträda mig vid uppdra- gets fullgörande.

Sedan på därom under hand mottagen anmodan till särskild behandling upptagits frågan om inrättande av ett departement för krisärenden, har jag den 26 september 1939 avlämnat Promemoria angående inrättande av ett folkhushållningsdepartement.

Uppdraget har numera i sin helhet fullgjorts. I anledning härav får jag vördsamt överlämna bifogade Utredning angående statsdepartementens orga- nisation och därmed sammanhängande frågor.

Stockholm den 20 december 1939.

KARL LEVINSON.

Carl Romberg.

Inledning.

Den nuvarande organisationen av centralförvaltningens högsta instans vi- lar på de grundlagsbestämmelser som slutligt antogos vid 1918 års riksdag. Medan enligt den förut gällande ordningen statsdepartementens antal och be- nämningar varit fastslagna i grundlag, överfördes stadgandena härom då till allmän lag. Enligt den sedan dess gällande lydelsen av ä 5 regeringsfor- men skola departementen vara minst åtta, högst tio och deras antal inom dessa gränser ävensom deras benämningar och huvudsakliga verksamhets- områden bestämmas genom en av Konungen och riksdagen gemensamt stif- tad lag. Den närmare fördelningen av ärendena departementen emellan fastställesi administrativ ordning.

I samband med genomförandet av de nyss nämnda grundlagsändringarna bestämdes genom lag den 20 juni 1918 (nr 389) om statsdepartementen, att dessa skulle vara åtta, nämligen utrikes-, justitie-, lantförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen. Denna lag ersat- tes redan året därpå av den nu gällande lagen om statsdepartementen, ut- färdad den 19 juni 1919 (nr 340), enligt vilken departementen skola vara nio och ha följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen:

utrikesdepartementet för utrikes ärenden; justitiedepartementet för lagärenden och justitieförvaltningen; försvarsdepartementet för försvarsväsendet till lands och sjöss; socialdepartementet för ärenden av social natur, så ock ärenden rörande den inre civila förvaltningen samt allmän hälso- och sjukvård;

kommunikationsdepartementet för ärenden rörande samfärdselanstalter och allmänna arbeten;

finansdepartementet för finansförvaltningen och skatteväsendet; ecklesiastilcdepartementet för kyrkoårenden samt ärenden rörande under- visning, vetenskap och konst;

jordbruksdepartementet för ärenden rörande jordbruk, domäner och sko- gar; samt

handelsdepartementet för ärenden rörande handel, industri och sjöfart. Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1920, har ej varit föremål för änd- ring. Genom en särskild provisorisk lag den 14 oktober 1939 (nr 719), som trädde i kraft den 15 i sistnämnda månad och gäller till och med den 30 juni 1941 eller den tidigare dag Konungen förordnar, har emellertid stadgats att, förutom de statsdepartement som finnas angivna i 1919 års lag, skall finnas ett folkhushållningsdepartement med uppgift att handlägga med rå-

dande utomordentliga förhållanden sammanhängande ärenden rörande folk— hushållningen.

Den närmare gränsdragningen mellan de ordinarie departementens verk- samhetsområden reglerades från och med den 1 juli 1920 genom stadgan den 22 juni 1920 (nr 333) angående fördelning av ärendena mellan statsdeparte- menten, vilken sedan ingången av år 1931 ersatts av en ny stadga i samma ämne, utfärdad den 12 december 1930 (nr 447). Folkhushållningsdeparte- . mentets arbetsuppgifter äro närmare bestämda genom en särskild stadga den 14 oktober 1939 (nr 721).

Sedan tillkomsten av 1919 års lag om statsdepartementen ha förslag om ändringar i olika hänseenden av departementsorganisationen vid flera till- fällen prövats av statsmakterna. För de viktigaste av dessa ändringsförslag skall redogörelse lämnas i annat sammanhang. Här må allenast nämnas att spörsmålet senast var före vid 1938 års riksdag, som, i anledning av väckta motioner, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll om utredning i ämnet.

Nu nämnda riksdagsskrivelse anmäldes den 16 december 1938 för Kungl. Maj:t, som på hemställan av chefen för justitiedepartementet bemyndigade denne att tillkalla en sakkunnig att inom departementet biträda med verk- ställande av utredning angående statsdepartementens organisation och där- med sammanhängande frågor. Föredragande departementschefen, statsrå- det Westman, erinrade i detta sammanhang därom att frågan om en depar- tementalreform tid efter annan under den nuvarande departementsorganisa- tionens tillvaro varit föremål för uppmärksamhet, samt åberopade den sär— skilt under de senare åren stegrade statsverksamheten och den därmed för- bundna ökningen av regeringsärendena. Vid den utredning av nyssnämnda fråga, som enligt departementschefens mening nu borde komma till stånd. syntes honom höra till allsidig utredning upptagas spörsmålen angående de förändringar i statsdepartementens organisation och arbetssätt, vilka berörts i 1938 års konstitutionsutskotts berörda yttrande eller som eljest kunde vara erforderliga till avhjälpande av förefintliga brister. Bland problem, vilka härvid borde göras till föremål för behandling. framhöll departementsche- fen frågorna om utjämning av arbetsbördan departementen emellan och om inrättande av. nya departement, om decentralisation av regeringsärenden, om inrättande av en särskild krislidsorganisation samt möjliggörande av en ut— ökning av de konsultativa statsrådens antal då tidsförhållandena sådant på- kallade, om förändringar som påkallades av landets försvarsberedskap, om beredande av ökad möjlighet att i administrativ ordning vidtaga organisa- toriska förändringar inom Kungl. Maj:ts kansli samt om ändrade bestäm- melser rörande sammansättningen av tillförordnad regering.

Till fullgörande av förevarande uppdrag ha vissa jämförande undersök- ningar verkställts med avseende å departementens nuvarande arbetsbörda. På grundval av därvid gjorda rön skall till en början till behandling upp— tagas frågan, huruvida och i vad mån lättnader i de särskilda departemen- tens arbetsbelastning stå att vinna genom decentralisation av vissa regerings-

ärenden. Härefter kommer framställningen att inriktas på de ändringar i depurtementsindelningen och ärendenns fördelning mellan departementen, som kunna finnas behövliga och lämpliga till vinnande av de syften som angivits i utredningsdirektiven. I samband härmed skall uppmärksamhet även ägnas spörsmålet, vilka åtgärder som må erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig kristidsorganisation inom den högsta centralförvaltningen. Slutligen behandlas spörsmålet om de jämlcningur i grundlagsbestämmelser- na om statsrådets sammansättning m. ni., som kunna anses påkallade.

I den anbefallda utredningen ingår icke att upptaga frågan om föränd- ringar i departementens inre organisation. Med hänsyn härtill och till rä- dande osäkerhet såväl beträffande tidpunkten för en eventuell omorgani- sations genomförande som beträffande övriga på frågan inverkande om- ständigheter framläggas icke heller några kostnadsberäkningar.

Inom justitiedepartementet har utarbetats en P. M. angående departe- mentsorganisationen i vissa främmande länder m. m., vilken finnes härvid fogad såsom bilaga A.

Departementens nuvarande arbetsbörda.

För vinnande av en allmän föreställning om ärendenas kvantitativa fördel- ning på departementen med nuvarande ärendesgruppering har en under- sökning verkställts rörande antalet ärenden, som under ett vart av åren 1931 —1938 inkommit till de olika departementen med undantag av utrikesdepar- tementet. Vid undersökningen har skilts mellan ärenden ankommande på Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden), på vederbörande departements- chef (departementsärenden) och på Kungl. Maj:t i regeringsrätten (rege- ringsrättsärenden). Bland dessa tre kategorier av ärenden är det framför allt den förstnämnda som i förevarande sammanhang kommer i betraktande, ehuru även departementsärendena kunna spela en ej ringa roll för departe- mentens arbetsbörda. Regeringsrättsärendena däremot äro här av mindre intresse, helst de i allmänhet också beredas och föredragas av särskilda tjänstemän.

Det bör framhållas att en statistik sådan som denna, vilken upprättats med ledning av de å registratorskontoren förda diarierna över inkommande ärenden, icke är ägnad att giva någon fullt tillförlitlig bild av det inbördes förhållandet medan departementen i belastningsavseende. Frånsett brister av teknisk natur, såsom att det ofta beror på en tillfällighet huruvida sär- skilda framställningar, vilka med varandra äga samband i ett eller annat hänseende, komma att redovisas i diarierna såsom ett eller flera ärenden, kan uppenbarligen ärendenas större eller mindre svårighetsgrad icke kom- ma till något uttryck i dessa siffror.

Det fullständiga resultatet av undersökningen återfinnes i Bilaga B. Här nedan lämnas en sammanställning av uppgifterna såvitt angår antalet re- geringsärenden:

Antal inkomna regeringsärenden Departement

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938 Justitiedepartementet ........ 4 312 4 475 4 727 5 283 5 603 5 982 6 691 7 424 Försvarsdepartementet1 ...... 5 659 4 088 5 590 5 673 5 606 5 927 G 507 5 764 Socialdepartementet . ........ 3 384 5 193 4 093 3 769 3 239 3 366 3 446 3 609 Kommunikationsdepztet ...... 2 523 2 496 2 619 3 055 2 800 2 778 3 388 3 619 Finansdepartementet ........ 2 242 2 304 2 555 2 544 2 438 2 585 2 930 3 161 Ecklesiastikdepartementet . . . . 3 756 3 697 3 731 3 828 3 955 4 171 4 675 5 295 .lordbruksdepartementet ...... 3 038 3 465 3 797 4 128 4 687 4 176 4 096 4 172 Handelsdepartementet ....... 1 737 1 814 1 988 1 904 2 430 2 627 2 881 2 589

' Kommandomål ej inräknade.

Beträffande de till de olika departementen hörande ärendesgrupperna ha särskilda undersökningar företagits. De viktigaste resultaten härav fram- gå av följande redogörelse.

J ustitiedepartementet.

Såsom av tablån framgår har antalet regeringsärenden inom justitiedepartementet starkt ökats under senare år, och detta departement intager i sådant hänseende numera första eller, om i försvarsdepartementets regeringsärenden inräknas kommandomålen, andra .rummet bland samtliga.

Bland regeringsärendena intaga de som röra nåd i brottmål en särställ- ning, i det att dessa ärenden, vilka i konseljen föredragas av chefen för justi- tiedepartementet, icke handläggas och expedieras av departementets egen personal. Nådemålen ha under senare år så gott som oavbrutet ökat i an- tal. Under åren 1931—1938 utgjorde de resp. 551, 810, 910, 1 017, 1 100, 1 152. 1 085 och 1205. Sistnämnda båda siffror motsvara drygt 16 0/0 av hela antalet på justitiedepartementet ankommande regeringsärenden under åren 1937 och 1938.

Av de ärenden som handläggas inom departementet böra lagärendena särskilt framhållas. Numerärt sett utgöra de icke någon påfallande stor del av arbetsbördan. Antalet i diarierna redovisade lagärenden har sålunda un- der senaste femårsperiod uppgått till i medeltal 123 om året. Denna siffra giver dock uppenbarligen ingen som helst föreställning om den roll dessa ärenden spela för departementets arbetsbörda. Det torde i detta hänseende vara tillräckligt att erinra därom att statssekreteraren, på vilken lagstift- ningsfrågornas behandling huvudsakligen ankommer, härvid biträdes av tre byråchefer för lagärenden jämte ett växlande antal särskilt tillkallade sakkunniga.

Bortsett från nådemål och lagärenden fördelade sig de under åren 1937 och 1938 till justitiedepartementet inkomna regeringsärendena på de olika huvudgrupperna sålunda:

Ärenden rörande 1937 1938 Domstolsväsendet .............................. 512 538 Antagande av släktnamn . ...................... 3 209 3536 F ångvårdsväsendet . ............................ 299 350 Medborgarskap ................................ 664 706 Utlänningskontroll .............................. 79 100 Fidelkommissförfattningar ...................... 115 133 Tillstånd till äktenskap och adoption . ......... 467 594 Övriga frågor .................................. 127 145

Summa 5472 6102

Även antalet på justitiedepartementet ankommande departements- ärenden är relativt stort, och detta departement överträffas i sådant hänseende endast av socialdepartementet. Inom nämnda kategori utgöres

en betydande del av ärendena rörande tillämpning av tryelcfrilietsförord- ningen. Antalet dylika ärenden har under perioden 1931—1938 visat svagt sjunkande tendens och utgjorde under ett vart av nämnda år (totalantalet departementsärenden angivet inom parentes) resp. 644 (954), 585 (885), 589 (877), 576 (833), 560 (899), 494 (875), 462 (815) och 560 (949) eller i årligt medeltal 559 (886).

Antalet till justitiedepartementets område hörande re g e r i n g 5 r ä t t 5- ärenden är ringa.

Försvarsdepartementet.

I fråga om antalet r e g e r i n g s ä r e n d e n intager försvarsdepartementet även under normala tidsförhållanden en framskjuten plats bland departe— menten. Om kommandomålen —— vilka avgöras av Konungen i närvaro allenast av departementschefen — inräknas bland regeringsärendena, kom— mer departementet främst av samtliga; undantages nämnda ärendesgrupp, ligger likväl endast justitiedepartementet före med avseende å antalet ären- den. Sammanlagda antalet kommandomål uppgick år 1937 till 5270 och år 1938 till 4 800. Av de egentliga regeringsärenidena utgöres en mycket be— tydande del av s. k. värnpliktsätenden, omfattande ärenden rörande befrielse från värnpliktens fullgörande, uppskov med värnpliktstjänstgöring, hemför- lovning, befrielse från uttagning för utbildning till underbefäl eller fack- män, av inskrivningsrevision underställda beslut samt avkortning i tjänst- göringstiden. Dylika ärenden inkommo under åren 1937 och 1938 till antal av 1 514 resp. 1 427. Ofta förekommande äro även ansökningar om tillstånd för värnpliktiga att _utflytta ur riket: antalet uppgick nämnda år till 247 resp. 220.

Bland den stora massan av försvarsärenden torde endast två smärre grup— per kunna urskiljas, vilka på grund av sin beskaffenhet synas äga mindre starkt samband med de övriga. Av dessa grupper har den ena, nämligen ärenden rörande den ekonomiska försvarsberedskapen, numera överflyttats till det provisoriska folkhushållningsdepartementet. Antalet dylika ärenden uppgick under vartdera året 1937 och 1938 till 17. Den andra nu åsyftade ärendesgruppen, omfattande ärenden rörande sjölmrteväsendet, utgjordes år 1937 av 48 och år 1938 av 43 ärenden.

Antalet d ep a r t e m e nt s ä r e n d en, som under åren 1931—1935 höll sig tämligen konstant med ett årligt medeltal av 272, har under åren 1937 och 1938 undergått en ej obetydlig ökning till resp. 340 och 402.

Regeringsrättsärendena äro för försvarsdepartementets del gans— ka fåtaliga. De uppgingo under de två senaste åren till resp. 79 och 51.

Socialdepartementet.

Huru de på socialdepartementet ankommande regeringsärendena under de två senaste åren fördelat sig på de tre huvudgrupperna sociala

ärenden (i egentlig mening), hälso— och sjukvårdsärenden samt lantrege- rings- och kommunala ärenden framgår av följande tablå:

Ä r e n d e 11 1937 1938

Sociala ärenden ................................ 1 755 1 841 Hälso— och sjukvårdsärenden .................... 714 737 Lantregerings- och kommunala ärenden .......... 977 1 031 Summa 3446 3609

Bland de sociala ärendena ingingo ärenden rörande behandling av lösdri- vare till ett antal av 15 resp. 20 samt ärenden rörande föreningsväsendet och tillämpning av lagen om tillsyn över stiftelser—vilka ärenden jämväl hand- lagts å departementets sociala byrå — till ett sammanlagt antal av 23 under vartdera året. Såsom lantregeringsärenden ha räknats, bland annat, dels ärenden rörande rikets administrativa indelning och rörande det civila luft- skyddet, dels ärenden rörande nådevedermälen, vilka senare, oavsett att de till en mindre del närmast varit att hänföra till andra ärendesgrupper, samtlig a handlagts a departementets landsstatsbyrå. Inom gruppen lant— regerings- och kommunala ärenden urskiljas följande undergrupper:

Ä r e n d e 11 1937 1938 Luftskyddsärenden . ............................ 41 73 Polisärenden, ordningsmål i övrigt .............. 297 382 Övriga lantregeringsärenden .................... 444 386 Indelningsärenden .............................. 28 33 Municipalärenden .............................. 26 27 Övriga kommunala ärenden .................... 141 130

Summa 977 1031

Av samtliga de under åren 1937 och 1938 inkomna regeringsärendena handlades å statssekreterarens avdelning resp. 470 och 347 samt å rätts- avdelningen (lagbyrån) iesp. 121 och 103. Dessa tillhörde till största delen gruppen sociala ärenden, men även hälso- och sjukvårdsärenden voro ganska talrikt representeradeå dessa avdelningar inom departementet.

Sasom redan i det föregående nämnts har antalet departements- ärenden inom socialdepartementet varit mycket betydande. Av dessa ha, särskilt under de senaste åren, en mycket stor del avsett tillstånd att till liket införa skjutvapen eller ammunition jämlikt & 9 kungörelsen den 26 juli 1927 med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition resp. 19 & vapenkungörelsen den 22 juni _1934. Det numeriska förhållandet mellan denna ärendesgrupp samt övriga departementsärenden framgår av nedanstående tablå:

Ä r e n d e n ' 1937 1938

Tillstånd enligt vapenkungörelsen ............... 825 793 Övriga departementsärenden .................... 465 492 Summa 1290 1285

Även antalet regeringsrättsärenden, tillhörande socialdeparte- mentets verksamhetsområde, är ansenligt. För perioden 1931—1938 utgjor- de sålunda det årliga medeltalet 407. Under de två senaste åren fördelade sig regeringsrättsärendena på de olika huvudgrupperna sålunda, att 201 resp. 226 voro att hänföra till sociala ärenden i egentlig mening, 69 resp. 99 till hälso- och sjukvårdsärenden samt 117 resp. 178 till ]antregerings- och kommunala ärenden.

Kommunikationsdepartementet.

De till kommunikationsdepartementet hörande r e g e r in g 5 ä r e n d e n a fördelade sig åren 1937 och 1938 på följande huvudgrupper:

Ärenden rörande 1937 1938 Kommunikationsväsendet ....................... 2 362 2 571 Radioväsendet . ................................ 70 68 Statens vattenfall .............................. 44 49 Stadsplane- och byggnadsväsendet .............. 500 586 Kronans byggnader ............................ 93 97 Övriga frågor .................................. 319 248

Summa 3 388 3 619

Till ärenden rörande kronans byggnader hänföras huvudsakligen frågor angående dels disposition, inredning och reparation av statens egna bygg— nader, dels förhyrning av byggnader eller lokaler för statens räkning. —— Gruppen »övriga frågor» har till största delen utgjorts av ärenden rörande förhandlingsrätt för statens tjänstemän enligt'kungörelsen den 4 juni 1937 i detta ämne.

D e p a r t e m e n t 5 ä r e n d e n a äro i kommunikationsdepartementet gans- ka fåtaliga; det årliga medeltalet för perioden 1931—1938 uppgick till knappt 95.

Däremot faller ett betydande antal regeringsrättsärenden inom departementets verksamhetsområde. Medeltalet för ifrågavarande åttaårs- period utgjorde sålunda nära 453. Av dessa hänför sig det stora flertalet till kommunikationsväsendet (1937 339, 1938 331) samt ett mindre antal till stadsplane- och byggnadsväsendet (1937 83, 1938 81).

Finansdepartementet.

Av de till detta departement hörande regeringsärendena utgöres det övervägande antalet av ärenden av kommunal natur. Dessa avse dels det kommunala skatteväsendet, dels kommunernas finanshushållning. De under åren 1937 och 1938 inkomna ärendena av sistnämnda kategori för- delade sig på följande undergrupper:

Ä r e 11 d e 11 1937 1938 Låneärenden ................................... . 823 1 000 Fondärcnden .................................. 21 53 Skatteutjämningsärenden ........................ 30 30 Summa 874 1 033

Det bör anmärkas att under de 30 skatteutjämningsärenden som, enligt vad ovan angivits, diarieförts såsom inkomna under ett vart av ifrågavaran— de år innefattas ett stort antal särskilda framställningar, nämligen under år 1937 1 322 och under år 1938 1 205.

Departementsärendenas antal har under åren 1931—1938 hållit sig tämligen konstant med ett årligt medeltal av 264.

I fråga om antalet r e g e ri n g 5 r ä tt s ä r e n d e n ligger finansdepartemen- tet främst bland samtliga departement. Antalet har under den ifrågavaran- de åttaårsperioden undergått växlingar i båda riktningarna och utgjort i årligt genomsnitt 789.

Eeklesiastikdepartementet. '

De till departementet under åren 1937 och 1938 inkomna regerings- ärendena fördela sig på följande huvudgrupper:

Ä r e n d e 11 1937 1938 Kyrkoiirenden .................................. 1 224 1 355 Akademiärenden . .............................. 1 046 1 174 Läroverksärenden .............................. 1 056 1 154 Folkskoleärenden .............................. 1 349 1 612

Summa 4 675 5 295

Erinras må i detta sammanhang, att ärenden rörande kyrkolagstiftning icke ankomma på ecklesiastikdepartementet utan tillhöra justitiedepartemen- tets verksamhetsområde.

Vissa smärre ärendesgrupper ha varit föremål för särskild undersökning. Antalet dithörande ärenden framgår av följande uppställning:

Ärenden rörande 1937 15138 Naturminnesmärken, nationalparker ............ 13 10 Tekniska Högskoleväséndet ...................... 39 91 Yrkeslindervisning ...... '. ....................... 73 90 UniversitetsSjukhusen ........................... 47 49 Biografväsendet ................................ 20 18

Departementsärendena äro talrika och ha ökat avsevärt under den tid undersökningen omfattat. Antalet, som år 1931 utgjorde 667, har för åren 1937 och 1938 stigit till resp. 880 och 832. I sistnämnda två siff- ror ingå kyrkoärenden med 81 under vartdera året, medan dithörande aka- demiärenden utgjorde resp. 518 och 452, läroverkSärendena resp. 97 och 78 samt folkskoleärendena resp. 184 och 221.

Antalet regering s_rättsärenden inom ecklesiastikdepartementets Område har efter år 1930 _ med undantag för åren 1933 och 1934, då en betydande ansvällning förekom — undergått ganska små variationer. Me- deltalet för åren 1935—1938 utgör 229.

J ordbruksdepartementet.

Av antalet åren 1937 och 1938 inkomna regeringsärenden belöpte mer än hälften på sådana ärendesgrupper som synas kunna sammanfattas under beteckningen lantbruk i vidsträckt bemärkelse; dit hänföras frågor rörande jordbruk och lantmannanäringar, dithörande försöks- och under- visningsväsende, frökontroll, husdjurssjukdomar och veterinä1väsende,eg— nahemsväsende, jmdbrukskooperation, jordbrukskredit m. m. ävensom fis- ke. Under nämnda båda är fördelade sig samtliga regeringsärenden pä föl- jande, i förevarande sammanhang mera betydelsefulla gruppelz

Ärenden rörande 1937 1938

Lantbruk, fiske ................................................ 2 219 2 209 Statens domäner. . . . . . . . . . . . . .' .................................. 547 447 Skogar, jakt .................................................... 291 408 Lantmäteriet, allmänna kartväsendet ............................ 149 136 Geologiska och meteorologiska undersökningar m. m. ............ 3?) 16 Övriga frågor .................................................. 857 956 Summa 4 096 4 172

Antalet d e p a r t e 111 e n t s ä r e n d e 11 har för jordbruksdepartementets del visat en ej ringa stegring under senare är, nämligen från 358 under år 1931 till 636 är 1937 och 592 år 1938.

Regeringsrättsärendena ha däremot — frånsett en tillfällig ehuru ganska betydande ökning under åren 1934 och 1935 — varit relativt

fåtaliga. Medelsiffran för de tre senaste åren utgjorde sålunda 81. På jorddelnings- och mätningsväsendets område —— ovan redovisat under »lant- mäteriet» — kommo år 1937 30 och 1938 38 regeringsrättsårenden.

Han dels departementet.

De under åren 1937 och 1938 inkomna r e g e ri n g s ä r e n d e na förde— lade sig på följande huvudgrupper:

Ärenden rörande 1937 1933

Handel ........................................................ 411 404 Sjöfart ........................................................ 358 354 Industri, hantverk, bergshantering .............................. 770 810 Bolag, försäkringsväsende ........................................ 314 280 Lotterier, tippning .............................................. 784 450 Övriga frågor .......................... . ....................... 244 291 Summa 2 881 :.. 589

Den relativt låga siffran för gruppen lotteri- och tippningsärenden under år 1938 förklaras därav att det st01a flertalet av ärendena angående fördel— ning av tipsmedel, vilka pläga inkomma till departementet på en gång i slutet av året, för år 1938 inkom först i januari 1939 (c:a 550).

Antalet d e p 3 r t e m e n t s ä r e n d e 11 inom handelsdepartementet är nu- mera betydånde För femårsperioden 1934—1938, varunder siffran ei un- dergått väsentlig förskjutning i någondera riktningen, han det årliga medel- talet utgjort 772.

R 0 g e r i n g 5 r ä t t s å re n d e 11 ha under tiden 1931—1938 förekommit till ett antal av i genomsnitt 62 om året.

Decentralisation av vissa regeringsäreuden.

Tidigare behandling.

Frågan om möjligheterna att genom utsöndring av ärenden från Kungl. Maj:t i statsrådet åstadkomma lättnader i departementschefernas arbetsbör- da har länge varit föremål för uppmärksamhet. Genom inrättandet år 1909 av en administrativ högsta domstol, regeringsrätten, ha de administrativa besvärsmålen _— vilka förr spelade en viktig roll med avseende å regeringens arbetsbörda — till väsentlig del förlorat karaktären av regeringsärenden. Denna avlastning visade sig emellertid otillräcklig. Redan d e p (1 r t e m e n- t a I I: 0 m m i t t e r ade framhöllo sålunda i sitt den 31 december 1912 av- givna betänkande, hurusom trots allt det faktum kvarstode, att statsrådets medlemmar i allmänhet vore överhopade med göromål i högre grad än som kunde vara förenligt med statens sanna fördel. Såsom en utväg ur dessa svårigheter förordade kommitterade, att ärenden av mindre vikt, med vilka Kungl. Maj:t besvårades, skulle överlämnas till avgörande av lägre myndig- heter. Den huvudgrundsats som vid genomförande härav borde vinna till- lämpning angavs av kommitterade på det sätt, att intet ärende borde hand- läggas i högre instans än dess natur eller andra omständigheter krävde; dock måste man givetvis gå till väga med den största varsamhet, så att ej något ärende, om än i och för sig av ringa betydelse, utan vägande skäl lösrycktes från Kungl. Maj:ts maktområde.1

På grundval av det förslag till decentralisation, som departementalkom- mitterade framlagt, upptogs spörsmålet ånyo till behandling i det av Ia n (1 5- h ö v din g e 11 A cr. el S c h 0 t t e den 27 februari 1917 avgivna betänkan- det angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. m.2 Inledningsvis framhöll den sakkunnige bland annat, att vid besva— randet av frågan huruvida en ärendesgrupp skall decentraliseras eller ej va- let ofta komme att bero på den speciella synvinkel varunder ärendet betrak- tats och stundom närmast bleve en smakfråga; det borde därjämte bemärkas att en decentralisation av regeringsärenden hade praktisk betydelse allenast om de ifrågavarande ärendena förekomme mera regelbundet och i större antal. Beträffande de särskilda synpunkter, som den sakkunnige anlade på frågan om decentralisation inom olika huvudgrupper av regeringsärenden, må sammanfattningsvis anmärkas följande:

1 Jfr departementalkommitterades betänkande I 5. 252 ff. " S. 25 ff.

Ärenden rörande fördelning av anslag, beviljade av riksdagen, syntes som regel kunna överlåtas på underordnad myndighet i de fall då Kungl. Maj:ts prövning måste bliva av närmast formell natur; själva grunderna för delaktighet i anslaget måste därförut vara med tillräcklig noggrannhet angivna. Dispenser och tillåtelser, grundade på lag som stiftats av Kungl. Maj:t och riksdag gemensamt, kunde icke utsöndras från Kungl. Maj:t, så länge lagen bestode, samt syntes också i regel, om de vore av mera avsevärd betydelse, böra förbliva regeringsärenden. Ett dele- gerande på underordnad myndighet av dispensrätten i fråga om administrativa författningar borde i regel icke ske i andra fall än då decentralisering kunde äga rum till allenast en central myndighet, så att enhetligheten i dispenserna bleve skäligen upprätthållen. Sådana dispenser och särskilda förfoganden som hän- förde sig till allmänna medborgerliga rättigheter eller förpliktelser — t. ex. enligt värnpliktslagen och vissa andra författningar på det militära området —— borde med hänsyn till sin berörda beskaffenhet förbehållas Kungl. Maj:t. Med avseende ä spörsmålet angående delegerande på underordnad myndighet av meddelande åt enskilda av särskilda förmåner som innebure vissa förpliktelser för andra (kon— cessioner o. s. v.) borde beaktas, att Kungl. Maj:t representerade den allsidigaste överblicken av förhållandena och den upphöjdaste opartiskheten, varför det ofta vore av betydelse gentemot den enskilde, att beslutet just emanerade från Kungl. Maj:t. Beträffande tjänstledigheter och förordnanden i anledning av ledigheter och vakanser hade det synts påkallat att ifrågasätta mera omfattande förändringar i decentralisationssyfte av dåvarande förhållanden. På de politiska ärendenas område voro decentralisation på underordnad myndighet givetvis i allmänhet ute- sluten.

Den sakkunnige erinrade slutligen, att med överlämnande av en ärendes- grupp till avgörande av underordnad myndighet rätten för den enskilde att besvärsvägen draga ärendet under Kungl. Maj:t funnes kvar, såvida ej för särskilda undantagsfall besvärsrätt förklarats ej föreligga. Om det ock- så ur allmänna synpunkter vore önskvärt att den på Kungl. Maj:t ankom- mande besvärsprövningen överlämnades till regeringsrätten, fann den sak- kunnige med hänsyn till naturen av de ärenden som i främsta rummet kunde ifrågasättas till decentralisation — likväl i flertalet fall besvärens fullföljande till Kungl. Maj:t i statsrådet vara mest överensstämmande med de grunder, efter vilka fördelningen av besvärsmål mellan regeringsrätten och Kungl. Maj:t i statsrådet dittills ägt rum.

Vid framläggandet för 1919 års riksdag av förslaget till ny lag om statsdepartementen berördes i samma proposition (nr 359) jämväl frå- gan om decentralisation av vissa regeringsärenden, och meddelades därvid, att utredning i nämnda hänseende sedan någon tid påginge inom de sär— skilda departementen. I den till 1920 års riksdag avlåtna proposi- tion (nr 3), i vilken frågan om genomförandet av den året förut beslutade nya departementsindelningen upptogs till slutlig behandling, upplystes att den nyss omförmälda utredningen dåmera i en del fall föranlett beslut från Kungl. Maj:ts sida, varigenom decentralisation i viss omfattning redan ägt rum, samt i övrigt fortskridit så långt att återstående därpå grundade åtgärder torde kunna genomföras till den tidpunkt då den nya departe- mentsindelningen vore avsedd att träda i kraft. Härigenom skulle, enligt

2—394537

vad i propositionen uttalades, departementen vid nämnda tidpunkt vara befriade — där ej Kungl. Maj:ts avgörande påkallades i anledning av an- förda besvär —— från sådana ärenden som vid den verkställda utredningen funnits utan olägenhet kunna överlämnas till slutlig handläggning av cen- trala verk eller andra myndigheter.

1 926 års riksdag. I samband med uppkommen fråga om besparings- åtgärder inom centralförvaltningen upptogs i 1926 års statsverksproposition förevarande spörsmål till övervägande. Under avdelningen »för flera hu- vudtitlar gemensamma frågor» uttalade chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, att enligt verkställd undersökning en minskning av statsdepartementens arbetskrafter kunde underlättas genom mindre för- skjutningar mellan departementen och vissa centrala ämbetsverk bland an- nat genom viss decentralisation av mindre betydande ärendesgrupper från Kungl. Maj:t till vederbörande ämbetsverk. Enligt departementschefens mening borde decentralisationen inskränkas till sådana ärenden som redan på ett förberedande stadium behandlades av centralt ämbetsverk, eftersom det ej skulle vara förenat med någon nämnvärd besparing att överflytta avgörandet från Kungl. Maj:t till myndighet som eljest ej skulle taga be- fattning med ärendet i fråga. Då vidare decentralisation ej borde vidtagas beträffande ärenden, i vilka den av vederbörande myndighet företagna prövningen skedde ur synpunkter vitt skilda från dem som borde tillvara- tagas inom statsdepartementen, måste, enligt vad departementschefen fram- höll, decentralisationen bliva tämligen begränsad. — De mera viktiga äm- nesgrupper, i fråga om vilka decentralisation förutsattes komma att äga rum, anmäldes under vederbörande huvudtitlar.

I sitt utlåtande (nr 119) med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverks- propositionen framlagda förslag i nu förevarande hänseende anförde stats- utskottet, att en decentralisation av mindre betydande ärendesgrupper från Kungl. Maj:t till vederbörande ämbetsverk syntes väl befogad, men att ut- skottet ville framhälla angelägenheten av att man ginge fram med en viss försiktighet vid avgörandet av vilka ärenden som lämpligen kunde decentra- liseras. Särskilt ville utskottet fästa uppmärksamheten på den olägenhet som i form av en icke ensartad författningstillämpning kunde uppstå, därest olika myndigheter komme att var för sig slutligen handlägga samma grup- per av ärenden. Enligt vad utskottet inhämtat hade man i sådant avseende en icke i allo gynnsam erfarenhet av den beslutanderätt beträffande ålders- tillägg och uppflyttning i löneklass, som genom särskilda författningar un- der åren 1921 och 1922 tillagts olika ämbetsverk och myndigheter. Under förutsättning att nödig varsamhet i avseende å den ifrågasatta anordningen iakttoges, hade utskottet emellertid intet att erinra mot densamma.

Jämväl konstitutionsutskottet vid 1926 års riksdag fann anledning ingå på decentralisationsproblemet. I sitt utlåtande (nr 12) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lag om statsdepartementen jämte i ämnet väckta motioner förklarade sig sålunda sistnämnda utskott ifråga-

sätta, huruvida ej i åtskilliga fall en ändring skulle kunna vidtagas där- igenom att avgörandet överflyttades till det centrala verk som berett ärendet ur saklig synpunkt, med rätt för vederbörande att i besvärsväg eller, om så funnes i särskilda fall önskligt, underställningsvis draga frågan under Kungl. Maj:ts slutliga prövning. Utskottet fann närmare utredning krävas på denna punkt.

1 9 3 8 ä r s r i k s d a 9. I sitt utlåtande (nr 7) i anledning av de vid 1938 års riksdag väckta motionerna om utredning angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement förklarade konstitutionsutskottet — under erinran om utskottets nyssnämnda uttalande år 1926 —- att utskottet funne frågan om decentralisation alltfort förtjäna närmare undersökning. Utskottet, som låtit verkställa en översikt av sådana grupper av ärenden som inom de olika departementen regelbundet i större antal återkomma hos Kungl. Maj:t i stats- rådet, sade sig ingalunda förbise att likformigheten i dessa ofta återkom— mande ärendens avgörande, vilken kunde motivera en utflyttning från de- partementen, icke uteslöte att ur andra synpunkter en diskretionär pröv— ning av Kungl. Maj:t kunde vara önskvärd. Utskottet fann dock av över- sikten framgå att en viss decentralisering vore möjlig, även om någon mera avsevärd minskning av arbetet inom flertalet av departementen icke skulle bliva följden därav.

Utredningsmannens yttrande.

Enligt direktiven för denna utredning har i uppdraget ingått att verk- ställa ytterligare undersökning av möjligheten att överlåta avgörandet i mindre betydelsefulla frågor från Kungl. Maj:t till vederbörande centrala ämbetsverk. Såsom utgångspunkt vid denna undersökning har tagits den av 1938 års konstitutionsutskott verkställda översikten av större, regelbundet återkommande grupper av regeringsärenden,

Inom justitiedepartementet utgöra ärendena rörande antagande av släktnamn en numerärt mycket betydande del av regeringsärendena. Med *hänsyn till sin beskaffenhet torde släktnamnsärendena—vilkas prövning tidigare åvilat länsstyrelserna — väl lämpa sig för decentralisation, och en dylik åtgärd skulle utan tvivel innebära en ej oansenlig lättnad av justitiede— partementets arbetsbörda. Att märka är emellertid, att ansökningar om an- tagande av släktnamn icke undergå förberedande behandling i något äm- betsverk, varför en decentralisation av dem icke skulle medföra någon egent- lig arbetsbesparing utan fastmera leda till att i en del fall, där besvär bleve anförda, ärendena komme att behandlas i två instanser. Med hänsyn härtill har utredningsmannen icke funnit sig böra förorda att prövningen av dessa ärenden överflyttas till lägre myndighet.

Ett par andra kategorier av regeringsärenden, som ingå såsom en ej ringa del i justitiedepartementets arbetsbörda, utgöras av ansökningar om svenskt medborgarskap jämlikt lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust

av svenskt medborgarskap samt om dispens enligt 2— kap. 1, 6 och 8 55 giftermålsbalken från där stadgade äktenskapshinder. Med hänsyn till dessa ärendens natur torde det av principiella skäl icke böra ifrågakomma att beslutanderätten i dem undandrages Kungl. Maj:t.

En annan i förevarande sammanhang omnämnd ärendesgrupp, vilken dock icke omfattar något större antal ärenden, utgöres av ansökningar om rätt för utländska medborgare och bolag m. fl. att förvärva fast egendom som omförmäles i 4 % lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Det synes ligga nära till hands att överlämna prövningen av dessa frågor till avgörande av vederbörande länsstyrelse i likhet med vad förhållandet är beträffande svenska bolags och föreningars fastighetsförvärv i motsvarande fall. Då emellertid frågan angående ändrade anordningar överhuvud för utlänningsärendenas behandling överlämnats till utredning av särskilda sakkunniga inom justitie— departementet, vid vilken utredning jämväl förevarande spörsmål torde bliva föremål för övervägande, har utredningsmannen ansett sig sakna anledning att framlägga förslag i detta hänseende.

Av de till försvarsdepartementet hörande ärendena utgöres en stor grupp av sådana som avse ansökningar om befrielse från värnpliktens fullgörande jämlikt & 16 mom. 5 värnpliktslagen. Av principiella skäl böra dispenser av nu ifrågavarande art, vilka hänföra sig till en allmän medborger- lig skyldighet, förbehållas Kungl. Maj:t. Enahanda invändning synes kunna göras gällande mot en decentralisation av de likaledes talrika regerings- ärendena rörande uppskov med militärtjänstgöring samt hemförlovning av vissa värnpliktiga, i vilka fall Kungl. Maj:ts dispensrätt ävenledes anses grunda sig på nyssnämnda lagrum.

Vidare föreligger i försvarsdepartementet ett betydande antal ärenden, avseende ansökningar om antagande säsom officers- eller reservofficersaspi— rant utan hinder av stadgade antagningsvillkor i fråga om ålder, kunskaps- prov o. dyl. En anledning att bibehålla handläggningen av dessa ansökning- ar — vilka icke grunda sig på någon särskild bestämmelse uti ifrågavarande administrativa författningar— hos Kungl. Maj:t har tidigare utan tvivel varit önskemålet att ärendena bedömas allsidigt och efter enhetliga grunder. Då numera särskilda chefer för de olika försvarsgrenarna finnas, synes avgö- rande hinder icke böra möta att från Kungl. Maj:t utsöndra dessa ärenden och anförtro prövningen av dem åt nämnda chefer, var inom hans område. Antalet ansökningar av förevarande slag, vilka voro föremål för prövning under åren 1937 och 1938, utgjorde resp. 300 och 170.

Inom 5 0 e i a 1 d e p a r t e m e n t e t handlägges ett ej ringa antal ären- den rörande understöd ur allmänna arvsfonden. Dylika understöd skola jämlikt 2 5 lagen om allmänna arvsfonden utdelas av Kungl. Maj:t. För ett bibehållande av denna ordning talar ej blott storleken av de belopp, om vilka det här rör sig, utan även nödvändigheten av att sammanhålla dessa ärenden, vilkas avgörande grundas på förslag av olika underordnade myndigheter, i

allmänhet socialstyrelsen eller skolöverstyrelsen. Vid den år 1937 beslutade omorganisationen av socialstyrelsen förutsattes också, att avgörandet i nu ifrågavarande ärenden alltjämt skulle förbehållas Kungl. Maj:t.1 —— I ovan nämnda, av konstitutionsutskottet verkställda översikt finnas ytterligare upp- tagna två, relativt fåtaliga grupper av socialärenden. Den ena omfattar ärenden rörande tillstånd för länsstyrelse jämlikt 61 % lagen om fattigvården att till prövning upptaga för sent inkommen ansökan av fattigvårdsstyrelse att av staten utbekomma gottgörelse för fattigvård. Den befogenhet att dispen- sera från lagens bestämmelser om fatalietid som enligt det angivna stadgandet tillagts Kungl. Maj:t — och som införts så sent som år 1936 _ lärer, då någon central myndighet som lämpligen kunde övertaga ifrågavarande ärenden icke finnes samt det är av vikt att upprätthålla en enhetlig praxis på området, icke böra göras till föremål för decentralisation. Den andra omförmälda gruppen utgöres av ärenden, i vilka på grund av särskild föreskrift i 5 & 3 mom. lagen den 2 juni 1916 om skyddskoppympning vissa hos medicinal- styrelsen gjorda ansökningar om undantag från skyldigheten att vaccinera barn underställts Kungl. Maj:ts diskretionära prövning. Att avgörandet så- lunda lagts i Kungl. Maj:ts hand beror uppenbarligen på sakliga övervägan- den. Någon ändring i nuvarande ordning synes icke motiverad.

En framträdande plats bland socialärendena intaga, särskilt under vissa perioder, ärendena angående åtgärder till arbetslöshetens bekämpande, såsom beredskapsarbeten, reservarbeten samt lån och subventioner för främjande av enskild företagsamhet. Med hänsyn till dessa frågors centrala betydelse för arbetslöshetsprogrammets genomförande kan deras överflyttande till av- görande av underordnad myndighet icke förordas.

En ärendesgrupp, som i viss mån har en särställning bland de till social- departementet hörande ärendena, utgöres av ansökningar om tillstånd till införsel av skjutvapen och ammunition. Enligt 19 % vapenkungörelsen den 22 juni 1934 må införsel härav ej ske utan tillstånd av chefen för nämnda departement. Ansökningar härom förekomma årligen i stort antal, i vilket avseende hänvisas till sifferuppgifterna i det föregående. Med hänsyn till å ena sidan frekvensen av dessa ärenden, å andra sidan deras i regel enkla beskaffenhet synes en decentralisation av dem i och för sig kunna förordas. Något centralt verk, till vilket prövningen lämplig-en kunde överlämnas, lärer emellertid — i saknad av en central polismyndighet — för närvarande knappast finnas. På den till handelsdepartementet knutna krigs- materielinspektionen ankomma visserligen uppgifter, vilka erbjuda viss likhet med de här ifrågavarande.2 De synpunkter inspektionen har att iakttaga vid sin kontrollverksamhet äro dock av helt annan art än de som böra an- läggas på vapenärendena, och det synes jämväl mindre lämpligt att utbryta dessa senare från det departements verksamhetsområde, som har att hand- lägga frågor rörande allmän ordning och säkerhet. Vid sådana förhållanden

* Jfr prop. nr 266/1937 5. 22. 2 Jfr förordning 11/6 1937 (nr 326) ang. tillverkning, försäljning och införsel av gaskydds- materiel jämte kungörelse 5. d. (nr 327).

har något förslag om decentralisation av vapenärendena icke ansetts nu kunna framläggas.

En till kommunikationsdepartementet hörande ganska an- senlig ärendesgrupp utgöres av ansökningar om tillstånd att utbekomma körkort utan hinder därav att sökanden, till följd av att han ej under de två senaste åren varit mantalsskriven i riket, icke kan förete intyg som omför- mäles i 20 5 1 mom. c) motorfordonsförordningen (s. k. nykterhetsintyg). Dispens från skyldigheten att vid ansökan om körkort foga sådant intyg meddelas enligt nämnda författningsrum av Kungl. Maj:t. Ärenden av detta slag förekommo till ett antal av 291 under år 1937 och 306 under år 1938. Det vill synas, att dessa frågor utan olägenhet kunde överlämnas till av- görande av vederbörande länsstyrelse. Framställningar från vissa samman- slutningar om författningsändring i sådan riktning äro ock för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts prövning. — Bland motortrafikärendena äro vidare att nämna ansökningar om åldersdispens för erhållande av körkort eller tra- fikkort. Då motorfordonsförordningen ej förutsätter att undantag medgivas från åldersbestämmelserna samt sådan dispens, enligt den praxis som ut- vecklat sig, ej. heller anses böra ifrågakomma, synes spörsmålet om de- centralisationsåtgärder i detta avseende sakna aktualitet.

För rätt att utföra eller nyttja radioanläggning, (1. V. 5. sändareanläggning, erfordras enligt lag den 16 maj 1924 Kungl. Maj:ts tillstånd. Dylika tillstånd meddelas under nu rådande utomordentliga förhållanden som regel icke. Under normala tider förekomma ärenden av detta slag i ganska stor ut- sträckning; sålunda prövades under år 1937 72 och under år 1938 75 ansök- ningar, vilka samtliga biföllos. Ärendena äro i allmänhet av enkel beskaf- fenhet och torde utan olägenhet kunna överlämnas till avgörande av telegraf- styrelsen, som alltid har att utlåta sig över ansökningarna. Framhållas mä, att jämväl chefen för försvarsstaben höres i dessa frågor. En eventuell de- centralisation lärer ej utgöra hinder för att de militära synpunkterna liksom förut kunna komma till sin rätt vid ärendenas avgörande.

Av de på f i n a n 5 d e p a r t e m e n t et ankommande mera omfattande ärendesgrupperna synes knappast någon böra ifrågakomma till decentralisa- tion. Sålunda torde i konstitutionsutskottets översikt upptagna ärenden rö- rande utförsel av guld och obligationer, beviljande av pension och understöd, beviljande av tullrestitution i vissa fall, avstående av klandertalan för all— männa arvsfonden, besvär beträffande utskänkning av pilsnerdricka och rus— drgcker samt fastställelse av beslut angående kommunala lån och kommunal fondbildning samtliga böra förbehållas Kungl. Maj:t redan med hänsyn till sin beskaffenhet och i vissa fall även för upprätthållande av enhetlighet vid frågornas bedömande. Erinras må i detta sammanhang, att de i berörda översikt anmärkta ärendena rörande restitution av gummiskatt, vilka tidigare förekommit i stort antal. till följd av skattens upphörande numera försvunnit.

Inom ecklesiastikdepartementet har under innevarande år en icke oväsentlig minskning av arbetsbördan åstadkommits därigenom att till avgörande av kammarkollegiet överlämnats flertalet förut på Kungl. Maj:t ankommande ärenden om tillstånd till utbyte och försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt en- ligt lagen den 4 januari 1927 i dessa ämnen. En annan betydande ärendes- grupp, tillhörande detta departements verksamhetsområde, vilken kan tän- kas bliva föremål för decentralisering, utgöres av ärenden rörande utdelning av statens räntefria studielån. Jämlikt reglemente den 19 juni 1919 (nr 511) ankommer det på Kungl. Maj:t såväl att bevilja dylika lån som ock att be- sluta angående en del i anledning av redan beviljade lån uppkommande frå- gor, såsom om uppskov i vissa fall med amortering m. m. Beträffande ut- delningen av studielån ankommer det på en särskild nämnd att upprätta förslag, vilket i allmänhet följes av Kungl. Maj:t. En överflyttning på denna nämnd av beslutanderätten i fråga om lånens beviljande lärer knappast i och för sig vara ägnad att väcka betänkligheter. En dylik åtgärd torde böra medföra att till nämnden hänskjutas jämväl de ovan omförmälda följdären- dena.

Att nämna är vidare det ej ringa antal ärenden som gälla tillstånd till äter- besättande av lediga lärartjänster vid statliga undervisningsanstalter. Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t den 31 mars 1926 och den 18 juni 1927 samt på grundval därav utbildad praxis underställas Kungl. Maj:t alla frågor rö- rande återbesättande av ordinarie lärartjänster vid folkskoleseminarierna ävensom av lektors-, adjunkts- och övningslärartjänster samt ämneslärayrinne— befattningar vid de allmänna läroverken. Beslut om återbesättande ha un- der de senaste åren meddelats till följande antal: 1934 78, 1935 75, 1936 109, 1937 116 och 1938 124; av dessa avsågo samtliga utom 10 under år

) 1937 och 8 under år 1938 tjänster vid allmänna läroverken. Det syn-es kun— na ifrågasättas, huruvida det icke är möjligt att lätta på kravet att dessa frågor skola prövas av Kungl. Maj:t.

För jordbruksdepartementets vidkommande synes det böra övervägas dels att till lantbruksstyrelsens avgörande överlämna vissa ären- den rörande införsel av hästar, vartill på grund av en särskild kungörelse den 30 december 1936 (nr 647) Kungl. Maj:ts tillstånd för närvarande kräves, dels att vidtaga sådana ändringar i lagen den 11 maj 1934 angående köttbesikt- ning och slakthus samt i kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt nämnda lag, att befrielse för visst samhälle från köttbesiktningstvång och från skyldighet att anordna egen köttbesiktningsbyrä ävensom fastställelse av lokala köttbesilctningstaxor och införande av organtväng skall kunna beslutas av medicinalstyrelsen och ej såsom nu bero på Kungl. Maj:ts prövning. Berörda ärenden förekomma år- ligen i ej ringa antal; sålunda avgjordes under åren 1937 och 1938 resp. 162 och 102 ärenden, tillhörande den förra gruppen, samt resp. 320 och 341 åren- den av den senare. Båda slagen av ärenden synas lämpa sig för decentralisa-

tion. Mot en överflyttning till lantbruksstyrelsen av hästinförselärendena torde dock kunna anföras, att dessa stundom kunna kräva ett bedömande även ur andra synpunkter än dem styrelsen närmast har att företräda.

I fråga om de likaledes ganska vanliga ärendena rörande avskrivning av stödlån och ackordslån till jordbrukare torde en decentralisation icke i och för sig böra anses utesluten. Någon för ändamålet lämplig underordnad myndighet synes dock knappast stå till buds utom såvitt angår den minsta gruppen, nämligen ackordslånen. Den för riket gemensamma centralnämn- den för ackordslåneärenden kunde sålunda tänkas övertaga prövningen jäm- väl av frågor om avskrivning av dylika lån. Ur arbetssynpunkt torde emel- lertid en sådan åtgärd bliva av ringa betydelse för departementet.

Till de förhållandevis ofta återkommande ärendena inom jordbruksdepar- tementet äro även att hänföra ansökningar om tillstånd jämlikt 1 5 lagen om rätt till fiske att utsätta fast fiskeredskap i öppna havet samt om ersättning för skada av björn på grund av 2 & lagen angående nationalparker eller 27 ä 1 mom. jaktstadgan. Oavsett att en decentralisation av dessa ärenden i och för sig knappast skulle komma att nämnvärt inverka på departementets ar- betsbörda, synas ärendena med hänsyn till sin beskaffenhet snarast böra för- behållas Kungl. Maj:t. Detsamma gäller om de ganska talrika ansökningar att av ekonomiska skäl vinna befrielse från påförd mjölkavgift, vilka för närvarande ankomma på Kungl. Maj:ts prövning.

Av de på handelsdepartementet ankommande ärendena till- föra de som angå tillstånd att framdraga elektriska högspänningsledningar departementet en betydande och ständigt stegrad arbetsbörda. Bestämmel- ser i ämnet återfinnas i 2 å lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar. Beträffande möjligheten att decentrali- sera hithörande ärenden må framhållas, att koncessionsbestämmelserna från och med den 1 juli innevarande år erhållit ny lydelse, varigenom dessa frå- gor torde få anses i högre grad än förut bundna hos Kungl. Maj:t. Sålunda har man numera infört en särskild behovsprövning jämte prövning av anlägg- ningens förenlighet med planmässig elektrifiering överhuvud. Vidare har kommerskollegii rätt att, i avbidan på koncessionsfrågans slutliga avgörande, meddela provisoriskt driftstillstånd gjorts beroende av att 5. k. förhandstill- stånd beviljas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill ävensom till det förhål- landet att frågorna om koncession i ett flertal fall äro sammankopplade med expropriationsfrågor, har utredningsmannen ej funnit sig böra framlägga för- slag om decentralisering av berörda ärendesgrupp.

Ansökningar om dispens från det i kungörelse den 6 maj 1927 (nr 129) stadgade förbudet mot utförsel av vissa äldre kulturföremål, vilka ärenden tidigare förekommit i ganska stort antal, ha under senare år förlorat i bety- delse ur arbetssynpunkt. För att olika intressen skola vinna beaktande vid ärendenas prövning torde det vara av värde att dessa alltjämt avgöras av Kungl. Maj:t. — Tillstånd för utlänning att här i riket utöva näring eller va- ra styrelseledamot i aktiebolag skall jämlikt & 26 näringsfrihetsförordningen resp. 57 & aktiebolagslagen sökas hos Kungl. Maj:t. Frågan om revision av

dessa bestämmelser torde bliva föremål för undersökning av de inom justitie- departementet tillkallade sakkunniga för utredning angående ändrade anord- ningar för utlänningsärendenas behandling, därvid även decentralisations- spörsmålet kan antagas komma att uppmärksammas.

På handelsdepartementet ankommer vidare att handlägga de talrika ären- dena rörande tillstånd till anordnande av lotterier ävensom rörande bidrag ur lotterimedelsfonden samt ur fonderna för idrottens främjande och för fri- qutslivets främjande (tipsmedel). Ärendena angående fördelning av ifråga- varande fondmedel lära, ej minst med hänsyn till de mycket stora belopp det här gäller, icke böra undandragas Kungl. Maj:t. Vad lotteritillstånden angår torde i saknad av en lämplig central myndighet, till vilken dessa frågor överlag kunna hänskjutas, den nuvarande ordningen — vilken för övrigt godkänts av riksdagen så sent som i år1 — böra bibehållas.

En kategori av ärenden, vilka förekomma inom samtliga departement och på grund av sin frekvens redan tidigare varit föremål för uppmärk- samhet i samband med fråga om decentralisation av regeringsärenden, äro utnämningsärendena. Särskilt inom försvarsväsendet (kompaniofficerare) samt undervisningsväsendet (lektorer och adjunkter vid läroverken) äro de på Kungl. Maj:t ankommande utnämningarna talrika, men även till vissa låkartjänster samt befattningar inom lantmäteri- och veterinärstaterna handläggas årligen utnämningar i ej ringa antal. Med avseende å eventu- ella decentralisationsåtgärder på detta område bör emellertid framhållas, att utnämningsfrågornas personliga och ej sällan ömtåliga natur manar till varsamhet härvidlag. Att en fråga avgöres av Kungl. Maj:t betraktas allmänt såsom innebärande största möjliga trygghet för att ärendet blir underkastat omsorgsfull och oväldig prövning under aktgivande på olika synpunkter. Erfarenheten har även visat, att möjligheten att hos Kungl. Maj:t överklaga i lägre instans gjorda utnämningar — vilken givetvis bör förbehållas vederbörande —— plågar utnyttjas i betydande utsträckning, var- för en decentralisation av dessa ärenden icke lärer kunna beräknas med- föra en motsvarande lättnad i departementens arbetsbörda. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utredningsmannen funnit sig icke böra förorda, att utnämningar till ifrågavarande jämförelsevis höga befattningar överlämnas till underordnade myndigheter.

Såsom sammanfattning av det ovan anförda vill utredningsman- nen uttala att, enligt vad under de särskilda departementen påvisats, vissa möjligheter till decentralisation av regeringsärenden otvivelaktigt föreligga, men att de ärenden, som kunna ifrågakomma till en sådan åtgärd, icke äro av det antal eller den beskaffenhet i övrigt, att deras utsöndrande från Kungl. Maj:t kan nämnvärt inverka på lösningen av de organisatoriska problem beträffande Kungl. Maj:ts kansli, vilka utgöra det huvudsakliga föremålet för denna utredning.

1 Jfr riksdagens skrivelse nr 178/1939.

Departementsindelningen och ärendenas fördelning mellan departementen.

Tidigare ändringsförslag.

Indragning av handelsdepartementet.

1 1926 års statsverksproposition1 anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, vid behandlingen av förslag till besparingsåtgärder, att han ansett sig böra under omsorgsfull prövning bringa frågan, huruvida en minskning av antalet departement lämpligen kunde ske genom att sam- manföra handelsdepartementets huvudsakliga verksamhetsområde med det som tillhörde kommunikationsdepartementet. Departementschefen anförde härom bland annat:

»Enligt ett uppgjort utkast skulle därvid till kommunikationsdepartementet över- föras alla ärenden, som röra sjöfarten. Även frågor rörande industri. och bergs- bruk, hantverk och slöjd m. m. skulle lämpligen kunna hänföras till kommunika— tionsdepartementet. Till detta departement borde jämväl överflyttas frågor röran- de den inrikes handeln. Beträffande traktatfrågor och andra ärenden rörande ut— rikes handeln kunde ifrågasättas att överföra dessa antingen till kommunikations- departementet eller till utrikesdepartementet. I det utarbetade utkastet hava ären- dena i fråga tillagts utrikesdepartementet. Ärenden rörande lotterier och försäk- ringsärenden skulle lämpligen kunna överföras till finansdepartementet. — — —-—

De fördelar, som skulle vinnas genom handelsdepartementets indragning, be- gränsa sig väsentligen till den besparing, som därmed skulle vara förenad. Vad dessutom skulle stå att vinna torde i huvudsak bestå däri, att ärenden rörande sjö- farten skulle komma att handläggas inom samma departement som frågor om tra— fikanstalterna till lands samt de industriellt-tekniska ärendena i stort sett samman- föras inom ett departement.

Det är givet, att det vid upprepade tillfällen framförda kravet på inrättande av ett särskilt departement för industri, handel och sjöfart verkligen bottnat i ett av näringarnas utövare känt behov av en egen representant i regeringen. De skäl, som anförts till förmån för departementets inrättande, äga ock alltjämt giltighet.

Inrättandet från och med budgetåret 1923/1924 av den särskilda traktatavdel- ningen i handelsdepartementet visar hän på den uppmärksamhet, som numera måste ägnas åt våra handelstraktatförhällanden och som särskilt under de när- maste åren är i hög grad påkallad. Att så skulle bliva fallet förutsågs väl vid handelsdepartementets inrättande. Men den erfarenhet, som sedan dess vunnits, har än tydligare visat angelägenheten av att väl kvalificerad personal med möjlig- het till ständig kontakt med näringslivet står till förfogande för utförande av alla de utredningar av olika slag, vilka måste såväl föregå inledandet av traktatför- handlingar med främmande makter som ock utföras under förhandlingarnas gång.

1 Utgifterna: För flera huvudtitlar gemensamma frågor, 5. 4 if.

Därjämte och kanske i främsta rummet måste ock beaktas vikten av att den leda- mot av regeringen, som har att laga det slutliga ansvaret för förhandlingarnas re- sultat, även är i tillfälle att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt förhandlingarnas gång för att — efter samråd såväl med myndigheter som näringarnas egna repre- sentanter — giva nödiga anvisningar och råd åt dem som omhänderhava själva

förhandlingarna.»

Departementschefen förklarade sig anse att, om man bortsåge från kost- nadssynpunkten, övervägande skäl talade för att icke under då rådande förhållanden vidtaga någon förändring i förevarande avseende. Den kost— nadsbesparing — beräknad till omkring 100 000 kronor årligen — som skulle uppstå genom en departementsindragning, vore visserligen icke obetydlig men syntes dock icke vara av den storleksordning att den borde tillmätas avgörande betydelse.

I särskilda motioner framställdes yrkanden bland annat dels (motion Iz99) om överflyttning av de i handelsdepartementet handlagda ärendena till det eller de andra statsdepartement, dit de närmast kunde anses höra, dels ock (motion 11: 141) om ny utredning samt förslag angående minsk- ning av antalet departement, med särskilt iakttagande huruvida ej, i sam- band med utsträckt överflyttande till ämbetsverkens avgörande av vissa dåvarande regeringsärenden, handelsdepartementet kunde med annat för— enas eller indragas.

Konstitutionsutskottet (utlåt. nr 12) förklarade sig anse att frågan om sammanslagning av handels- och kommunikationsdepartementen icke kun- de anses löst genom avvisandet därav i statsverkspropositionen. Utskottet yttrade härom närmare:

»I sitt förslag av år 1912 till ny departementsindelning framhöllo departemental- kommitterade, att det så till vida skulle vara naturligt att förena de föreslagna handels- och kommunikationsdepartementen till ett departement, som det vore obe- stridligt, att för befrämjande av näringsväsendets utveckling och förkovran ett av de viktigaste medlen vore kommunikationernas ändamålsenliga förvaltning och ut— nyttjande. En dylik anordning ansågo sig emellertid kommitterade av flera skäl icke kunna förorda. Främst gjordes gällande, dels att näringsväsendet och kom- munikationsväsendet vart för sig bildade ett betydande förvaltningsområde, dels att hos den högsta ledningen inom departementen krävdes sakkunskap av väsentligt olika natur. Härjämte befarade man även, att, därest övriga näringar utom jord- bruket sammanfördes med kommunikationsväsendet, jordbrukets intressen skulle vid åtgärder i kommunikationsfrägor eftersättas, samt att genom den ifrågasatta anordningen ett visst motsatsförhällande skulle kunna uppstå mellan å ena sidan handelns, industriens och sjöfartens intressen, å andra sidan de intressen, som kom- munikationsdepartementet såsom företrädare för statens affärsdrivande verk skulle hävda,

De erfarenheter, som efter den nuvarande departementsorganisationens upprät- tande år 1920 vunnits, synas icke hava bestyrkt riktigheten av de utav departemen- talkommitterade anförda, i statsverkspropositionen åberopade motiv. Antalet och beskaffenheten av de inom dessa departement handlagda ärenden synas icke be- kräfta, att ärendena nödvändigt kräva två departement. De uppgifter, som efter en sammanslagning av departementen skulle åvila den högsta ledningenytorde icke bliva alltför betungande. Det kan även här sättas i fråga, om ej vissa grupper av de till dessa departement hörande ärendena kunna med fördel överföras till de centrala ämbetsverken.

Icke heller torde de ärenden, som handläggas av ifrågavarande departement, vara mera skiftande än de olika ämnesgrupper, som för närvarande i vissa fall äro sam— manförda till ett departement. Den allmänna överblick över ett departements ar- betsområde, som av dess högsta ledning fordras, torde därför jämväl kunna crnås i ett sammanslaget handels- och kommunikationsdepartement, även om speciella fackkunskaper rörande de skilda förvaltningsgrenarna icke i allo kunna förutsättas vara för handen.. De farhågor, som departementalkommitteradc uttryckt rörande möjligheten av intressekonflikter mellan jordbruket och övriga näringar vid ett sammanförande av handels— och kommunikationsdepartementen, anser sig utskot- tet icke kunna tillerkänna någon avgörande betydelse. Dylika intressekonflikter kunna, hur än departementsorganisationen är beskaffad, i vissa fall inträffa och måste genom samarbete mellan departementen lösas. Vad slutligen angår förhål- landet mellan å ena sidan handeln, industrien och sjöfarten, å andra sidan statens affärsdrivande verk, skulle det, enligt utskottets mening, kunna väntas vara till avse- värd fördel, om hithörande frågor bleve föremål för enhetlig behandling inom ett departement.»

Då alltså de anförda skälen mot en sammanslagning av handels- och kom- munikationsdepartementen icke kunde anses avgörande, och då en dylik sammanslagning i princip syntes utskottet önskvärd såväl med hänsyn till ärendenas sakliga beredning som ur besparingssynpunkt, fann sig utskottet. böra tillstyrka förnyad utredning av denna fråga.

I en reservation inom konstitutionsutskottet av herr Engberg m. fl. anför- des, att den ifrågasatta sammanslagningen av handels- och kommunikations- departementen vore olämplig ur såväl principiella som praktiska synpunkter. Såsom ett det allra kraftigaste argument för förefintligheten av ett handels- departement åberopade reservanterna, att på handelsdepartementet och när- mast dess chef ankomme att noggrant följa näringslivets utveckling ävensom att vidtaga och föreslå åtgärder, som med iakttagande av allmänt väl vore ägnade att befordra handelns, industriens och sjöfartens sunda utveckling och växt; det vore på dessa frågor som huvudparten av handelsministerns arbete måste inriktas. Enligt vad reservanterna uttalade kunde det med fog ifrågasättas, huruvida efter departementens sammanslagning skulle kun- na ägnas den uppmärksamhet åt näringsfrågorna, som dessa på grund av sin vikt oavvisligen krävde. Beservanterna framhöllo därjämte, att den ekonomiska utvecklingen efter kriget gått i sådan riktning att handelspoli- tiken fått en helt annan och större betydelse än tillföme. Härom anfördes närmare:

»Sönderbrytandet av de äldre och lätt överskådliga traktatsystemen och deras er- sättande med nya och invecklade system, resandet av höga tullmurar i flertalet länder, detta och åtskilligt annat synes påkalla statens uppmärksamhet och ingri- pande till näringslivets stödjande i en helt annan utsträckning än före kriget. Den— na lät vara beklagliga utveckling har helt naturligt heller icke kunnat undgå att öva inflytande på gestaltningen av de svenska näringarna, i det deras utveckling i mångt och mycket blivit beroende av den handelspolitiska utvecklingen i världen. Att noga aktgiva på denna utveckling och att ingripa till näringslivets förkovran är handelspolitikens förnämsta uppgift. Därav följer ovillkorligen, att det organ, varpå denna omsorg ytterst vilar, icke får vara så tyngt av administrativa eller andra uppgifter, att de stora närings- och handelspolitiska frågorna skjutas åt sidan.»

Såsom av redogörelsen under nästa rubrik närmare framgår, förföll frågan.

Kyrkoärendenas överflyttande till justitiedepartementet.

I en till 1926 års riks-dag avlåten proposition (nr 12) framlades förslag att överflytta kyrkoärendena till justitiedepartementet och förvandla ecklesia- stikdepartementet till ett undervisningsdepartement. Propositionen innehöll ej någon närmare motivering till detta förslag utan hänvisade huvudsak- ligen till vissa uttalanden i samma års statsverksproposition.1 Chefen för finansdepartementet anförde här bland annat:

»I det av departementalkommitterade framlagda förslaget till ny organisation av Kungl. Maj:ts kansli ingick såväl ett justitie- och kyrkodepartement som ett under- visningsdepartement.

Till stöd för sitt förslag i denna del framhöllo kommitterade i första hand, att ecklesiastikdepartementet vore ett mycket arbetstyngt departement. Vidare påvisade kommitterade, hurusom det syntes vara all anledning att antaga, att departementets arbetsbörda även framgent komme att väsentligt ökas.

Beträffande ecklesiastikdepartementets allmänna ställning till de kyrkliga ären- dena uttalade kommitterade bland annat, att ecklesiastikdepartementet icke hade att reglerande och normerande ingripa i kyrkans inre liv. Vad departementet hade att göra vore huvudsakligen att reglera vissa yttre förhållanden, som rörde kyrkan, huvudsakligen av juridisk, kameral och ekonomisk natur. När sådana förhållanden inträdde, att det kyrkliga livet för sin utveckling krävde ändrade eller nya former, vid vilkas danande statens medverkan erfordrades, vore det organ, som härvid toges i anspråk, icke företrädesvis ecklesiastikdepartementet utan justitiedeparte- mentet, vilket enligt gällande departementalstadga handhade den kyrkliga lagstift- ningen och följaktligen hade att handlägga kyrkliga frågor av organisatorisk eller eljest mera genomgripande betydelse. — _ —

De skäl, som av departementalkommitterade anfördes till stöd för behovet av en utbrytning av kyrkoärendena från ecklesiastikdepartementet, torde i allt väsent- ligt fortfarande äga tillämpning.

Under nuvarande förhållanden, då kyrko- och undervisningsärenden äro sam— manförda i ecklesiastikdepartementet, är arbetsbördan för departementschefen i hög grad tyngande. Med den fortgående utvecklingen på undervisningens område måste detta komma att framträda allt starkare. Det torde därför vara i hög grad gagneligt att, då undervisningsärendena fortfarande böra sammanhållas i ett de- partement, från ecklesiastikdepartementet avskiljas de ärenden, som vid sidan av undervisningsärendena bilda ett helt för sig, nämligen kyrkoärendena.

Vad beträffar frågan om det departement, till vilket kyrkoärendena böra över- flyttas, lärer ej kunna komma i fråga annat än att förlägga dessa ärenden till justi- tiedepartementet. Särskilt den omständigheten att kyrkolagsfrågorna —— de i regel viktigaste regeringsfrågorna beträffande kyrkan — tillhöra justitiedepartementets handläggning, gör överflyttningen av kyrkoärendena till justitiedepartementet na- turlig. Ej heller torde med hänsyn till justitiedepartementets arbetsbörda avgörande hinder möta att förlägga kyrkoärendena till detta departement.»

I en motion (1:99) framställdes yrkande om inrättande av särskilda de- partement för kyrkoärenden och för undervisningsärenden.

1 Utgiftema: För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 10 ff.

Konstitutionsutskottet fann i förenämnda utlåtande [nr 12) ytterligare utredning erforderlig om såväl ecklesiastik- som justitiedepartementets arbets- börda. Även om hänsyn toges till att vissa grupper av ärenden, som enligt gällande ordning hörde till justitiedepartementet, vore av föga tyngande be- skaffenhet, syntes det utskottet kunna befaras att detta departements arbets- börda, om kyrkoärendena överfördes dit, skulle bliva så betydande att det inom kort måste tagas i övervägande på vad sätt den i sin ordning skulle kunna lättas. I detta sammanhang erinrades, att i chefens för justitiedeparte- mentet åliggande efter utskottets mening borde ingå icke blott att behandla de löpande ärendena inom justitiedepartementet samt leda det lagstiftnings- arbete som ankommer på detta departement, utan även att överblicka och sammanhålla den vittomfattande lagstiftningen i övrigt. Utskottet ansåg det vara av synnerlig vikt, att det löpande arbetet inom departementet ej bleve så betungande att denna verksamhet eftersattes, men fann det kunna ifrågasättas om icke så skulle bliva förhållandet, därest den föreslagna över- flyttningen av kyrkoärendena till justitiedepartementet komme till stånd. Här- förutom sade sig utskottet icke kunna för sig fördölja, att det i propositio— nen framlagda förslaget i själva verket måste betraktas i ett större samman- hang och icke borde ur detta utbrytas såsom en fristående fråga. Utlåtan- det utmynnade i en hemställan att riksdagen ville, med avslag å propositio- nen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en fullständigare och mera ingående utredning rörande ändrad departementsindelning, med beaktande av frågan huruvida antalet departement kunde genom sammanslagning minskas.

I den tidigare omförmälda reservationen av herr Engberg m. fl. yrkades bifall till förslaget om kyrkoärendenas överflyttande till justitiedepartementet, vilket i samband därmed borde erhålla benämningen justitie- och ecklesiastik- departementet. Enligt reservanternas mening syntes den ifrågasatta över- flyttningen vara av natur att utan alltför stor ökning i justitiedepartementets arbetsbörda dels åstadkomma större enhetlighet i kyrkoärendenas handlägg- ning genom att sammanföra i ett departement såväl kyrkolagsärendena som övriga kyrkoärenden, dels möjliggöra skapandet av ett rent undervisnings- departement, som kunde helt ägna sig åt ärenden rörande undervisning, vetenskap och konst.

Kamrarna stannade i olika beslut: medan första kammaren biföll utskottets hemställan, anslöt sig andra kammaren i huvudsak till Kungl. Maj:ts stånd- punkt i ämnet. Frågan hade därmed förfallit.

Inrättande av ett hälsovårdsdepartement.

I motioner till 1938 års riksdag (I: 74, II: 150) väcktes förslag om inrättan- de av ett hälsovårdsdepartement. Motionärerna, herr Ohlin m. fl. i första kammaren samt fröken Hesselgren m. fl. i andra kammaren, erinrade bland annat om de särskilda organisationer med uppgift att verka för folkhälsans höjande, som bildats i England, Tyskland (»Kraft durch Freude») och lta-

lien (»Dopo Lavoro»), samt framhöllo att just den egentliga hälsovården i framtiden borde bliva och komme att bliva en starkt växande arbetsuppgift, vilken komme att ställa de allra största krav på initiativ och ledning från den centrala organisationen. Att i regeringen funnes en särskild ledamot, som kunde ägna sig åt hälso- och sjukvårdsproblemen, förefölle motionärerna motiverat, och de föreslogo därför en utredning rörande en lämplig utbryt— ning av hälso- och sjukvårdsspörsmålen företrädesvis från socialdeparte- mentet men i viss utsträckning även från andra departement.

Konstitutionsutskottet (utlåt. nr 7) invände bland annat, att man vid ge- nomförandet av 1919 års departementalreform utgått från att hälso- och sjuk- vårdsärenden skulle ingå i ett och samma departement som de sociala ären- dena i egentlig mening, samt uttalade också såsom sin mening, att de förra ärendena stode i så intimt samband med och i ett så nära växelförhållande till de senare, att skälen mot ärendenas uppdelning på två skilda departe- ment bleve övervägande.

Konstitutionsutskottet 1938.

I sitt sist berörda utlåtande i anledning av motionerna angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement anförde konstitutionsutskottet, utöver vad redan återgivits, såsom sin uppfattning att alltför omfattande arbetsuppgifter nu- mera finge anses åvila socialdepartementet, i det att till dess handläggning hörde icke endast huvudparten av de rent sociala ärendena utan därjämte ett betydande antal viktiga ärenden av annan natur. Liksom civildepartemen- tet, från att ha varit ett kombinerat inrikes-, social- och kommunikations- departement, efter kommunikationsärendenas utbrytning år 1919 blivit ett enbart inrikes- och socialdepartement, syntes, enligt vad utskottet uttalade, den sociala omvårdnadens snabba utveckling under senare år nu motivera en närmare undersökning, om icke detta departements verksamhetsområde borde begränsas och detsamma omdanas till ett departement omfattande allenast de grupper av ärenden, som vore av rent social natur. Utskottet framhöll att frågan om en överflyttning till annat eller andra departement av ärenden, vilka låge mera vid sidan av de i egentlig mening sociala spörs- målen, vore endast en sida av det mera omfattande, likaledes aktuella pro- blemet om dels en något jämnare fördelning av ärendena departementen emellan, dels ett avskiljande av vissa ärenden från avgörande i statsrådet. Efter att ha något berört decentralisationsproblemet anförde utskottet i fråga om ärendesfördelningen följande:

»Vid en i samband med frågan om en jämnare fördelning av ärendena mellan de- partement företagen undersökning av spörsmålet om överflyttning från socialdepar- tementet till annat departement av de icke sociala ärendena lärer i första hand böra komma under övervägande lantregeringsärendenas, däri inbegripna polisärendenas, överförande till justitiedepartementet såsom ett justitie- och inrikesdepartement. En sådan reform får dock icke medföra, att det senare departementets arbetsuppgif- ter så väsentligen ökas, att den allmänna översyn av lagstiftningsarbetet, som åvi- lar departementet, härigenom äventyras. Vid prövning vidare av frågan om de

kommunala ärendenas utsöndring från socialdepartementet bör eftersträvas, att dessa i största möjliga utsträckning sammanföras i ett enda departement, så att den nuvarande för deras allsidiga och sakkunniga bedömande olämpliga splittringen såvitt möjligt undanröjes, och därvid även deras sammanhang med lantregerings- ärendena beaktas.

Att härvid kan uppkomma fråga om inrättande av ett fristående inrikesdeparte- ment för främst dessa och närbesläktade ärendens handläggning ligger i sakens na— tur. I samband därmed torde dock en undersökning böra verkställas angående möj- ligheten och lämpligheten av en sammanslagning av andra departement. Konsti- tutionsutskottet ansåg som tidigare nämnts år 1926, att en sådan utredning borde inriktas på sammanslagning av kommunikations- och handelsdepartementen; denna uppfattning delades väl av första kammaren men icke av andra kammaren, i följd varav frågan om en utredning av detta spörsmål då förföll.»

Enligt utskottets mening vore tiden inne för en närmare undersökning av frågan om en departementalreform. Med vad i utlåtandet anförts sade sig utskottet ha velat fästa uppmärksamheten på vissa därmed samman- hängande spörsmål utan att uppdraga några bestämda riktlinjer för en så- dan reform. En närmare utredning i ämnet syntes utskottet från riksdagens sida böra göras förutsättningslös, och även andra spörsmål än de som be- rörts i utlåtandet torde, om anledning därtill visade sig föreligga, komma under övervägande vid utredningen. Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om en förutsättningslös utredning av frågan om en departementalreform samt om framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av kamrarna (riksdagsskrivelse nr 112).

Utredningsdirektiven.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 16 december 1938 anförde chefen för justitiedepartementet med avseende å frågan om en utjämning av arbetsbördan departementen emellan, att en överflyttning av ärenden från ett departement till ett annat syntes böra undvikas i de fall då ärendena därigenom skulle komma att avskäras från sambandet med andra närbesläk- tade ärenden; medan däremot ett särskilt skäl för överflyttning uppenbar- ligen vore, om därigenom vunnes att i ett departement sammanfördes ären- den som stode i samband med varandra. Till utveckling härav anförde departementschefen vidare:

»Det synes sålunda till exempel förtjäna undersökas huruvida en överflyttning hör äga rum av kyrkolagstiftningsärenden från justitie- till ecklesiastikdepartemen- tet, av ärenden rörande de akademiska sjukhusen från ecklesiastik- till socialdepar- tementet, av ärenden angående den tekniska undervisningen från ecklesiastik- till handelsdepartementet, av ärenden angående den geologiska undersökningen från jordbruks- till handelsdepartementet samt av ärenden rörande åklagar- och polis- väsendet ävensom angående alkoholistvård och behandling av_lösdrivare från social- till justitiedepartementet.

Ytterligare må framhållas att ärenden angående allmänna arbeten för närvarande handläggas inom ett flertal departement och att det torde vara förtjänt av under- sökning, i vad mån och på vilket sätt handläggning-en av dessa ärenden lämpligen

må kunna koncentreras i syfte att befrämja enhetlighet. Sistberörda spörsmål äger samband med frågan om en för ekonomiska kristider lämpad organisationsform, vartill jag i det följande återkommer.»

Departementschefen framhöll i nu förevarande del slutligen, hurusom det möjligen kunde visa sig att en fullt rationell lösning av organisationsfrågan icke läte sig göra, därest den nuvarande departementsindelningen bibehölles, samt att det sålunda kunde finnas erforderligt att inrätta nya departement och inom denna förändrade ram genomföra en lämplig fördelning av arbets- uppgifterna.

Utredningsmannens yttrande.

De förändringar beträffande departementsindelningen och ärendesfördel- ningen, vilka komma i betraktande i förevarande sammanhang, ha till syfte dels att åstadkomma en önskvärd utjämning av arbetsbördan mellan depar- tementen, dels att därvid i möjligaste mån sammanföra sådana nu till olika departement hörande ärendesgrupper som stå i närmare samband med var- andra. Vad den sistnämnda synpunkten beträffar anser sig utredningsman- nen böra först som sist understryka, att en uppdelning av ärendena, som konsekvent grundar sig på dessas inbördes sakliga sammanhang, icke lärer kunna åstadkommas. De till en viss grupp hörande särskilda ärendena er- bjuda nämligen ej sällan beröringspunkter än med den ena, än med den andra förvaltningsgrenen.

Det bör vidare förutskickas, att de synpunkter som här anläggas på nämn- da spörsmål och de förslag som framläggas äga avseende å tider med nor— mala förhållanden inom samhällslivet. Frågan om behovet av särskilda ät- gärder för att anpassa en för dylika förhållanden avsedd organisation efter de krav, som ett krisläge kan komma att ställa på organisationen, skall bliva föremål för särskild behandling i det följande.

Såsom framgår av det föregående ha de mera genomgripande ändringsför- slag som framlagts efter genomförandet av 1919 års departementalreform gällt indragning av handelsdepartementet, överflyttande av kyrkoärendena från ecklesiastik- till justitiedepartementet samt inrättande av ett hälsovårds- departement.

Till sistnämnda två frågor blir tillfälle att återkomma längre fram. Vad åter angår spörsmålet om handelsdepartementets indragning har detsamma synts vara av sådan innebörd att ställning därtill måste tagas, innan utred- ningen inriktas på departementsorganisationen i övrigt. I det föregående har erinrats om att detta spörsmål år 1926 var föremål för statsmakternas pröv- ning. l nämnda års statsverksproposition, där frågan om sammanslagning av handels- och kommunikationsdepartementen upptogs till övervägande så- som ett led i de allmänna besparingssträvandena, avvisades tanken på en dy- lik åtgärd. Från Kungl. Maj:ts sida ansågs sålunda behovet av en särskild representant i regeringen för industri, handel och sjöfart till fullo ådagalagt,

och de skäl som på sin tid anförts till förmån för handelsdepartementets in- rättande förklarades alltjämt äga giltighet. Inom riksdagen blev ställnings- tagandet mindre deciderat, i det att konstitutionsutskottets av en knapp ma- joritet dikterade utlåtande, vilket bland annat innefattade ett principiellt ut- talande till förmån för sammanslagningen, godkändes av första kammaren men förkastades av andra kammaren. I en reservation, till vilken sistnämn- da kammare anslöt sig, underströks betydelsen av de uppgifter på närings- livets område, som ankomma på chefen för handelsdepartementet, samt ifrå- gasattes, huruvida efter en sammanslagning av detta departement med kom- munikationsdepartementet tillbörlig uppmärksamhet skulle kunna ägnas nä- ringsfrågorna.

Även om delade meningar tidigare kunnat råda rörande behövligheten av ett särskilt handelsdepartement, torde likväl de industriella och kommersiella näringsgrenarnas betydelse för vårt land undan för undan ha undergått en sådan utveckling att ett departement, vars verksamhet har sin tyngdpunkt förlagd till dessa näringars område, numera knappast kan undvaras. För- utom detta för utredningsmannen avgörande förhållande kommer jämväl i betraktande att den ökning av arbetsbördan, som under årens lopp ägt rum för alla departement, avsevärt minskat möjligheterna för ett sammanföran- de av handelsdepartementets och annat departements huvudsakliga arbets- uppgifter. Då dessutom — såsom av det följande kommer att framgå — en sammanslagning av handelsdepartementet med kommunikationsdepartemen- tet skulle lägga hinder i vägen för den enligt utredningsmannens mening när- mast till hands liggande lösningen av frågan om arbetsbördans utjämning mellan departementen inom den nuvarande organisationens ram, har utred- ningsmannen ansett sig icke kunna förorda en reform, innebärande att han- delsdepartementet skulle uppgå i något av de övriga departementen. I stäl- let har uppmärksamhet ägnats möjligheterna att, med bibehållande av han- delsdepartementets allmänna karaktär, dit överflytta ytterligare vissa grup- per av ärenden.

I detta sammanhang må i korthet omnämnas en annan departementsorga- nisationen berörande fråga av mera fristående natur. Efter förevarande ut- rednings igångsättande ha vissa kvinnoorganisationer hos Kungl. Maj:t gjort framställning om tillskapande av ett centralt statligt organ för ärenden rö- rande hemmen. Av vad i samband därmed förekommit vill det synas, som om förslagsställarna bland annat tänkt sig möjligheten att inrätta ett depar— tement för hemfrägor. Detta departements uppgift skulle vara att utöva led- ningen av den statliga verksamheten med avseende å hemmens samt hus- mödrarnas och hemarbetarnas angelägenheter, exempelvis ärenden rörande avhjälpande av bristen på arbetskraft, hemarbetets rationalisering, främjan- de av hemslöjd och andra för hemmen lämpliga binäringar, undervisning i hygien, matlagning och sömnad, nöjeslivets ordnande, pensionering av hem- arbetare, mödrahjälp, barnavård, fattigvård och ålderdomsvård, bidrag ur allmänna arvsfonden m. m.

Spörsmål, vilka på ett eller annat sätt beröra verksamheten i hemmen eller andra för dem betydelsefulla ämnen, falla inom ett flertal departements om- råden. Tanken att utsöndra och till ett departement sammanföra dessa många och olikartade ärenden synes icke praktiskt utförbar. Det vill ock förefalla, att de ur social synpunkt helt visst beaktansvärda syften som ligga bakom framställningen skulle kunna tillgodoses på annat sätt. Frågan här- om faller emellertid utom ramen för förevarande utredning.

Med iakttagande av vad nu anförts har en prövning skett av olika möjlig- heter till ändring av departementsindelningen och ärendesfördelningen i ovan angivna syfte. Härvid har utredningsmannen ansett sig kunna lämna utri- kesdepartementet åsido, då detta departement synts intaga en sådan särställ- ning att någon förändring av dess verksamhetsområde näppeligen bör ifråga- komma. Beträffande övriga departement har till en början undersökts, huru- vida genom överflyttning av ärendesgrupper dem emellan en tillfredsstäl- lande lösning kan vinnas med bibehållande av det nuvarande antalet perma- nenta departement. Resultatet av dessa överväganden framlägges här nedan såsom alternativ I. I andra hand har uppgjorts ett i det följande såsom alternativ II återgivet förslag till ny departementsindelning, innebärande en ökning av de permanenta departementens antal med ett.

Alternativ I: oförändrat antal departement.

Bland de mest arbetstyngda departementen är det såsom förut erinrats två, som efter 1919 års departementalreform varit föremål för mera radi— kala ändringsförslag, nämligen social- och ecklesiastikdepartementen.

Vad först angår ecklesiastikdepartementet, föreslog sålunda Kungl. Maj:t 1926 års riksdag, att de. kyrkliga förvaltningsärendena skulle utbrytas från detta departement och överflyttas till justitiedepartementet. Huvudskäl för detta förslag var behovet att lätta ecklesiastikdepartementets stora arbetsbör- da. Att detta skäl alltjämt äger giltighet ligger i öppen dag. Emellertid lä— rer det icke kunna förnekas, att vissa beröringspunkter föreligga mellan kyr- ka och skola, samt att det i betraktande härav framstår som en naturlig och praktisk anordning att kyrko- och undervisningsärendena sammanhållas i ett gemensamt departement. Tydligt är också, att något motsvarande sam- band icke är för handen mellan kyrkoärendena och någon mera betydande grupp förvaltningsärenden i annat departement. Lämpligheten av nämnda ärendens sammanförande med justitiedepartementets arbetsuppgifter torde redan ur denna synpunkt kunna diskuteras. En dylik åtgärd synes därjämte vara ägnad att medföra svårigheter vid justitiedepartementets administrering. Den skulle även stå hindrande i vägen för sådana utökningar av justitiede- partementets verksamhetsområde, som, då det gäller en arbetsutjämning in- om departementsorganisationen enligt förevarande alternativ, rent sakligt sett. måste anses mera motiverade.

Av nu antydda skäl synes en minskning av ecklesiastikdepartementets för- valtningsuppgifter icke kunna ernäs genom utsöndring av kyrkoärendena —-— något som ej heller ifrågasatts vare sig av 1938 års riksdag eller i utrednings- direktiven. För att i någon mån tillgodose departementets behov av lättnad i arbetsbördan komma förslag i det följande att framläggas om överförande därifrån av vissa smärre ärendesgrupper.

Beträffande därefter socialdepartementet hade, såsom i det föregående angivits, 1938 års riksdag att behandla motionsvis väckta förslag om in- rättande av ett hälsovårdsdepartement i syfte bland annat att lätta social- departementets arbetsbörda. Även om denna rent siffermässigt sett må- hända icke framstår som mera tyngande än flera andra departements —— socialdepartementet har under de två senaste åren i själva verket kommit först på femte plats med avseende å det genomsnittliga antalet inkomna regeringsärenden och på fjärde plats, om departementsärendena medräk- nas —— torde det dock vara obestridligt att departementets uppgifter, som helhet betraktade, äro synnerligen maktpåliggande även under normala för- hållanden och därjämte starkt ökas under tider med ogynnsamma ekono- miska konjunkturer. Sistnämnda förhållande kommer tydligt till uttryck i de statistiska uppgifterna för perioden 1931—1938. Antalet till socialde- partementet inkomna ärenden, som under år 1931 uppgick till 3384, steg under krisåret 1932 till ej mindre än 5 193; siffran sjönk därefter ånyo, med ett minimum år 1935 av 3239 och ett genomsnitt för hela femårs- perioden 1934—1938 av 3 486. Enligt vad förut framhållits gäller det i nu förevarande sammanhang att behandla de organisatoriska spörsmålen med hänsyn till normala tidsförhållanden. Uppenbart är dock, att man härvid icke kan bortse från sådana konjunkturväxlingar som erfarenhetsmässigt förekomma tid efter annan. Det lärer tvärtom böra eftersträvas att inom den normala departementsorganisationens ram bereda tillräckligt utrymme för expansion, så att ej redan en tämligen måttlig ökning av ett departe- ments arbetsbörda _ exempelvis till följd av en kris på arbetsmarknaden — medför svårigheter vid departementets administrering. Med hänsyn här- till har det synts utredningsmannen vara av väsentlig betydelse vid en re- vision av departementsorganisationen att åstadkomma en effektiv begräns- ning av socialdepartementets arbetsuppgifter.

Enligt vad som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för de- partementens nuvarande arbetsbelastning fördela sig de på socialdeparte- mentet ankommande regeringsärendena på tre huvudgrupper, nämligen sociala ärenden i egentlig mening, hälso- och sjukvårdsärenden samt lant- regerings- och kommunala ärenden. Som också nämnts avsågo motionerna vid 1938 års riksdag hälso- och sjukvårdsärendenas överförande till ett särskilt för ändamålet inrättat departement. Häremot erinrades, bland annat, att ifrågavarande ärenden stode i så intimt samband med och i ett så nära växelförhållande till de sociala ärendena i egentlig mening, att övervägande skäl förelåge mot dessa ärendens uppdelning på två skilda departement. Utredningsmannen delar denna uppfattning och kan med hänsyn härtill icke

förorda att hälso- och sjukvårdsärendenas handläggning anförtros åt annat departement än det, på vilket sociala ärenden i allmänhet ankomma.

Nu omförmälda båda ärendesgrupper motsvara närmare tre fjärdedelar av departementets samtliga regeringsärenden; medeltalet under åren 1937 och 1938 inkomna ärenden utgjorde sålunda för dessa grupper tillhopa 2 524 av inalles 3 528 regeringsärenden. Den tredje huvudgruppen, bestående hu- vudsakligen av lantregerings- och kommunala ärenden, äger ej något star- kare samband med de förra. Att dithörande ärenden på sin tid förlades till det departement, vars huvuduppgifter skulle ligga på det sociala området, motiverades väl därav att såväl länsstyrelsernas som kommunernas verk- samhet kommit att omfatta en mängd sociala uppgifter. Anordningen torde dock närmast ha haft karaktären av en nödfallsutväg. Mot att nu utbryta dessa ärenden från socialdepartementet lära inga betänkligheter kunna re- sas, så mycket mindre som de ärenden, vilka därefter skulle finnas kvar i socialdepartementet _ motsvarande vad som lärer kunna betecknas såsom sociala ärenden i mera vidsträckt bemärkelse — med hänsyn till sin om- fattning och beskaffenhet väl lämpa sig att bilda den huvudsakliga grun- den för ett departements verksamhet.

Såsom förutsättning för att en sådan begränsning av socialdepartementets verksamhetsområde skall kunna genomföras gäller naturligtvis, att en lämp- lig förläggning av de utbrutna lantregerings- och kommunala ärendena kan åstadkommas. Det bör krävas såväl att ifrågavarande ärenden icke te sig helt främmande för det departements övriga huvuduppgifter, till vilket de överflyttas, som ock att detta departement efter en dylik utökning av dess verksamhetsområde icke i sin tur blir alltför svårt att administrera.

Med hänsyn till förstnämnda krav lärer det icke kunna komma i fråga att förlägga lantregerings- och kommunalärendena till handelsdepartementet, även om detta departement i och för sig torde kunna tåla någon ökad ar- betsbelastning. Mot ett överflyttande av hela detta ansenliga ärendeskom- plex till justitiedepartementet —— en anordning, som ur principiell synpunkt måhända kunde försvaras — torde omfattningen av det sistnämnda departe- mentets arbetsbörda lägga hinder i vägen. Spörsmålet om möjligheten och lämpligheten av att dit förlägga någon del av ifrågavarande ärenden skall upptagas till behandling i ett senare sammanhang.

En tänkbar lösning av problemet synes däremot vara att sammanföra lantregerings- och kommunalärendena samt huvudparten av de på kom- munikationsdepartementet nu ankommande ärendena i ett departement, vil- ket lämpligen kunde benämnas inrikesdepartementet och alltså skulle träda i kommunikationsdepartementets ställe. Särskilt med hänsyn till den in- gående befattning länsstyrelserna ha att taga med åtskilliga av de spörsmål som falla inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, såsom rörande anläggning av vägar, hamnar och andra allmänna arbeten, lärer ur synpunkten av ärendenas inbördes sammanhang ingen erinran kunna göras mot en sådan departementsbildning. Ej heller torde — åtminstone ifall en del av de nu till kommunikationsdepartementet hörande ärendena

förläggas på annat håll _ det ombildade departementets arbetsbörda bliva av sådan storleksordning att avgörande betänkligheter mot den ifrågasatta an- ordningen av denna anledning för närvarande behöva inställa sig.

I händelse av en dylik departementsbildning torde vissa ytterligare om— flyttningar av ärenden böra vidtagas i syfte att åstadkomma en jämnare ären— desfördelning departementen emellan. En närmare redogörelse lämnas här nedan dels för de arbetsuppgifter som, i enlighet med nyss angivna grunder, skulle tillkomma inrikesdepartementet, dels ock de förändringar med avseende ä övriga departements verksamhetsområden, som med föranledande av eller i samband med den ändrade departementsindelningen synas böra komma till stånd.

Inrikesdepartementet.

På sätt ovan anförts skulle inrikesdepartementet bildas på grundval av det nuvarande kommunikationsdepartementet och sålunda övertaga detta depar- tements huvudsakliga arbetsuppgifter, varjämte dit skulle överflyttas de på socialdepartementet nu ankommande lantregeringsärendena och kommunala ärendena.

Till Iantregeringsärenden i vidsträcktare bemärkelse äro i första hand att hänföra ärenden rörande lantregeringen, lappadministrationen och civila bo- ställen ävensom rikets administrativa indelning i vad denna nu tillhör social— departementet. Till samma grupp pläga vidare räknas ärenden som röra po- lisväsendet samt allmän ordning och säkerhet. Med avseende å sistnämnda ärenden kan viss tveksamhet göra sig gällande, huruvida de icke för begrän- sande av inrikesdepartementets arbetsbörda skulle kunna förläggas till justi- tiedepartementet. Erinras må, att enligt det preliminära förslag till ärendes- fördelning, som framlades i samband med 1919 års proposition angående ny departementsindelning, förordades närmast att flytta polisärendena till sagda departement. Vid departementalreformens genomförande stannade man emel- lertid för att tillsvidare icke bryta ut polisväsendet från lantregeringen utan låta därmed anstå i avbidan på en omorganisation av polisväsendet. Sist- nämnda fråga väntar alltjämt på sin lösning och har senast förlidet är över- lämnats till utredning genom särskilda sakkunniga inom socialdepartemen— tet. Att märka är, att av den nuvarande ordningen beträffande de ifrågava- rande ärendenas handläggning i högsta instans följer att jämväl ärenden rö- rande åklagarväsendet — frånsett stadsfiskalerna, vilka lyda under justitie- departementet handläggas i socialdepartementet. Obestridligen tala sak— liga skäl för att åklagarväsendet, såsom nära sammanhängande med domsto- larna, i sin helhet förlägges under justitiedepartementet. Beträffande däremot det med länsstyrelserna nära förbundna och delvis starkt kommunalt beto- nade polisväsendet (i egentlig mening) synes saken ställa sig annorlunda. Med den gemenskap i fråga om personalorganisationen, som i vårt land föreligger mellan åklagarväsendet och polisväsendet, lärer det emellertid svårligen låta sig göra att i departementalt hänseende skilja dessa båda förvaltningsgrenar åt. Med hänsyn härtill samt till det läge vari polisväsendets organisationsfråga

befinner sig synas övervägande skäl tala för att ärenden rörande polisväsen- det — däri inbegripet åklagarväsendet, såvitt detta för närvarande hör till so— cialdepartementet —— jämte övriga lantregeringsärenden övertagas av inrikes- departementet. Härvid torde i överensstämmelse med nu gällande ordning dit böra hänföras, bland annat, ärenden rörande det civila luftskyddet samt de 5. k. vapenärendena, vilka sistnämnda enligt vad tidigare nämnts ha ka- raktär av departementsärenden.

De kommunala ärenden som på sin tid överflyttades från civildepartemen- tet till socialdepartementet — det kommunala skatteväsendet samt kommu- nernas finansh—ushållning hade redan förut utbrutits och förlagts till finansde— partementet — avse, förutom kommunallagstiftning, kommunernas allmänna hushållning i övrigt. Vad de nyssnämnda till finansdepartementet hörande ärendena beträffar skulle det ur synpunkten av de kommunala angelägenhe- ternas enhetliga behandling i högsta instans tvivelsutan vara till fördel, om till inrikesdepartementet hänfördes jämväl kommunernas finanshushållning. Då emellertid hithörande ärenden äro mycket talrika _ under åren 1937 och 1938 inkommo 874 resp. 1 083 — samt inrikesdepartementets arbetsbörda, en- ligt den här avsedda indelningen, redan dessa ärenden förutan torde bliva an— senlig, synes en dylik åtgärd icke tillrådlig, i varje fall icke innan erfarenhet vunnits rörande den omhandlade nya ordningens verkningar.

Stommen till inrikesdepartementets arbetsuppgifter skulle som nämnts ut- göras av de ärenden som ankomma på det nuvarande kommunikationsdepar- tementet. Därvid torde man dock, för att undvika att departementet efter lantregerings- och kommunalärendenas överförande dit bleve alltför betungat, böra å annat departement överflytta vissa av kommunikationsdepartementets ärenden.

Av inrikesdepartementet böra först och främst övertagas följande ärenden rörande samfärdselanstalter och allmänna arbeten, nämligen de som angå järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik, lufttrafik och radioväsendet ävensom angående statens vattenfall och deras tillgodogörande samt kronans byggnader, sist— nämnda två ärendesgrupper i den mån de nu ankomma på kommunikations- departementet. Av sistnämnda departement handläggas vidare frågor om byggande och underhåll av hamnar och farleder. Det skulle kunna ifråga- sättas att överföra dessa ärenden till handelsdepartementet, som har att hand- lägga ärenden rörande reglementen och taxor för begagnande av dylika an- stalter jämte därmed sammanhängande spörsmål. En dylik anordning skulle bidraga till en koncentration i sistnämnda departement av sjöfartsärendena och samtidigt innebära en ej obetydlig lättnad i inrikesdepartementets arbets- börda. Med hänsyn till kravet på enhetlighet och sakkunskap torde det emel- lertid höra i möjligaste mån undvikas att på olika departement splittra hand- läggningen av ärenden rörande allmänna arbeten. Då denna synpunkt får anses vara av utslagsgivande betydelse, torde även ärendena rörande underhåll av hamnar och farleder böra övertagas av inrikesdepartementet.

En önskvärd begränsning av sistnämnda departements arbetsbörda skulle

ernäs, om de till kommunikationsdepartementet hörande ärendena rörande stadsplaneväsendet och det därmed nära sammanhängande byggnadsväsen- det kunde hänföras till justitiedepartementet. Särskilt de till stadsplanevä- sendet hörande förvaltningsärendena äro ej sällan av beskaffenhet att vid sin beredning kräva ingående såväl juridisk som administrativ sakkunskap, varför det torde vara förenat med viss fördel, att de handläggas i samma de- partement som ombesörjer lagstiftningen i ämnet. Givet är emellertid, att viss tvekan kan göra sig gällande i fråga om lämpligheten att företaga den utökning av justitiedepartementets verksamhetsområde, som en dylik anord- ning skulle innebära. Erinras må, att under åren 1937 och 1938 inkomna förvaltningsärenden rörande stadsplane- och byggnadsväsendet uppgingo till 500 resp. 586 regeringsärenden samt 83 resp. 81 regeringsrättsärenden. Av det föregående framgår ock, att justitiedepartementet redan nu har att hand- lägga ett iögonfallande stort antal ärenden. Emellertid är att märka, att av de löpande ärendena —- och dessa utgöra den långt övervägande delen —— åtminstone två tredjedelar äro av föga arbetskrävande natur. Det är de de- partementet åvilande lagstiftningsuppgifterna som giva särskild tyngd åt de- partementets arbetsbörda. Framför allt med hänsyn till dessa uppgifter kan det därför framstå såsom mindre önskvärt att belasta departementet med stadsplane- och byggnadsväsendet. Då det likväl ur arbetsbördans synpunkt torde vara förenat med mindre olägenhet att förlägga ifrågavarande ärenden till justitiedepartementet än till ett inrikesdepartement med det vidsträckta arbetsfält i övrigt, som förutsättes enligt förevarande alternativ till departe- mentsindelning, har utredningsmannen ansett sig böra stanna för att förorda frågans lösning i angivna riktning. — De fåtaliga ärendena rörande brand- väsendet torde däremot utan olägenhet kunna övertagas av inrikesdeparte- mentet. '

En ytterligare lättnad i inrikesdepartementets belastning synes stå att vinna genom att till socialdepartementet överflytta de på kommunikationsdeparte- mentet nu ankommande ärendena rörande förhandlingsrätt för statens tjänste- män enligt kungörelsen den 4 juni 1937 i detta ämne. Dylika ärenden inkom- mo under åren 1937 och 1938 till ett antal av omkring 300 resp. 230. Sedan den ojämförligt mera omfattande och maktpåliggande gruppen lantregerings- och kommunala ärenden utbrutits från socialdepartementet, torde hinder icke behöva möta mot nyssnämnda ärendens förläggande till detta departement.

Enligt vad sålunda angivits skulle inrikesdepartementets verksamhetsom- råde huvudsakligen omfatta förvaltningsärenden angående

lantregeringen; lappadministrationen; civila boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement; polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement;

lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting även- som kommunalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement;

brandväsendet;

järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder och hamnar, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement;

vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik samt kommunikationsväsen- det i övrigt till lands;

lufttrafik; radioväsendet;

statens vattenfall och deras tillgodogörande, i den mån dessa ärenden ej tillhöra annat departement;

kronans byggnader, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement. Till inrikesdepartementet torde vidare böra hänföras lagstiftningsfrågor i de ämnen som falla inom departementets förvaltningsområde. Vid jämfö- relse med nuvarande gränsdragning mellan å ena sidan justitiedepartemen- tets, å andra sidan social— och kommunikationsdepartementens befattning med lagstiftningsärendena torde *den sålunda förordade anordningen i prak- tiken knappast innebära någon annan mera betydande förändring än att från justitiedepartementet utbrytes lagstiftningen i ämnen som röra motor- fordonstrafik och lufttrafik.

I anslutning härtill skulle till inrikesdepartementet höra följande verk och stater m. m.:

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna med landsstaten;

blankettkommissionen; landstingen; städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej innehava do- marbefattning;

stats— och reservpolisen; polisskolorna i Stockholm och Göteborg;

poliskollegierna; luftskyddsinspektionen;

generalpoststyrelsen med postsparbanken och poststaten; telegrafstyrelsen med telegrafstaten; järnvägsstyrelsen med järnvägsstaten; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt den statliga vägorganisationen i länen;

vattenfallsstyrelsen med statens vattenfallsverk;

byggnadsstyrelsen; länsarkitekterna;

direktionen för kanaler och hamnarbeten;

djurgårdskommissionen.

Justitiedepartementet.

Kommunikationsdepartementets omvandling till inrikesdepartement enligt ovan förordade grunder skulle, såsom av det sagda framgår, omedelbart in- verka på justitiedepartementets verksamhetsområde i så måtto, att dels vis— sa med kommunikationsväsendet sammanhängande lagstiftningsuppgifter skulle från justitiedepartementet överflyttas till inrikesdepartementet, dels

rock förvaltningsärendena rörande stadsplane- och byggnadsväsendet, vilka för närvarande ankomma på kommunikationsdepartementet, övertagas av justitiedepartementet. I samband med uppdelningen av socialdepartemen- tet torde emellertid ytterligare ett par smärre dithörande grupper av förvalt- ningsärenden, avseende allmänna frågor rörande föreningsväsendet samt till- länipning av lagen om tillsyn över stiftelser, lämpligen böra tilldelas justi- tiedepartementet. I denna del hänvisas till vad som anföres här nedan un- der socialdepartementet.

Bland frågor om ärendesomflyttningar, vilka enligt direktiven för utred- ningen borde göras till föremål för undersökning, nämndes även överflytt- ning av kyrkolagstiftningsärendena från justitiedepartementet till ecklesia- stikdepartementet samt av ärendena angående alkoholistvård och behandling av lösdrivare från social- till justitiedepartementet. Vad förstnämnda spörs- mål beträffar anser sig utredningsmannen, med hänsyn till ecklesiastikde- partementets stora arbetsbörda och svårigheten att åstadkomma lättnad i denna genom utsöndring av ärenden från departementet, icke böra framläg- ga förslag i den riktning som ifrågasatts. Med avseende å behandlingen av lösdrivare erinras att 1937 års lösdriverilagstiftningskommitté den 31 augus- ti 1939 avgivit betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. (sta- tens off. utredn. 1939: 25). Ett godkännande av de grundsatser, å vilka det- ta förslag bygger, lärer leda till att åtminstone en del av förevarande ären- den böra hänföras till justitiedepartementets verksamhetsområde. Betänkan— det är för närvarande remitterat till myndigheter m. fl. för yttrande. I lag- stiftningsfrågans nuvarande läge anser sig utredningsmannen sakna anled- ning föreslå ändrad departemental förläggning av lösdrivarärendena. Med behandlingen av lösdrivare står alkoholistvården i nära och naturligt sam- band. Statens alkoholistanstalter å Svartsjö och i Landskrona äro ock an- ordnade i omedelbar anslutning till tvångsarbetsanstalterna därstädes. Å andra sidan synes det tvivelaktigt, huruvida alkoholistärendena lämpligen böra skiljas från ärendena rörande nykterhetsverksamheten, vilka äro av utpräglat social natur. Det sagda lärer giva vid handen, att frågan om alkoholistvårdens eventuella förläggande under justitiedepartementet icke är mogen för sin lösning i förevarande sammanhang.

Försvarsdepartementet.

Vid den statistiska översikten av departementens nuvarande arbetsbörda urskildes bland de ärenden som — under normala tidsförhållanden — höra till försvarsdepartementet två smärre grupper, vilka betecknades såsom mindre nära sammanhängande med försvarsärendena i övrigt, nämligen dels de ärenden som röra den ekonomiska försvarsberedskapen, dels ärendena angående sjökarteväsendet.

Vad beträffar den ekonomiska försvarsberedskapen erinras till en början, att det centrala organet för handläggning av dithörande frågor (rikskommis- sionen) i enlighet med utredningsmannens förslag överflyttats till folkhus-

hållningsdepartementet.- Av skäl motsvarande dem, som ansetts motivera .att under de nu rådande extraordinära förhållandena tillfälligt flytta ledningen av de ekonomiska försvarsberedelserna från försvarsdepartementet, torde det kunna ifrågasättas huruvida nämnda ledning bör bibehållas där under nor- mala tider. De alltmera vidgade uppgifter särskilt på industriens men även på handelns och sjöfartens områden, som kommit att ingå i omförmälda be- redskapsarbete, synas böra föranleda att nu åsyftade ärenden efter folkhus- hållningsdepartementets avveckling övertagas av handelsdepartementet. En dylik anordning får dock självfallet icke medföra att de militära synpunkter- na i någon mån eftersättas. Det ligger vikt på att ärendena liksom nu beredas under erforderlig samverkan med de militära förvaltningsorganen, och de böra avgöras i samråd med chefen för försvarsdepartementet. Ut- redningsmannen förordar alltså — under dessa förutsättningar —— att ären- den rörande den ekonomiska försvarsberedskapen normalt skola hänföras till handelsdepartementet samt att såsom följd härav också rikskommissio- nen överflyttas till detta departement.

Frågan om att förlägga sjökarteväsendet till handelsdepartementet har ti- digare vid upprepade tillfällen och senast i samband med 1936 års försvars- reform varit föremål för övervägande.1 Till stöd för en sådan åtgärd har framför allt åberopats, att sjökarteväsendet numera Obestridligen i främsta rummet tjänar handelssjöfarten, för vilken det civila sjömätningsväsendet är av ojämförligt större betydelse än för marinen. Å andra sidan har såsom skäl för sjökarteverkets bibehållande under försvarsdepartementet anförts, att dess arbetsuppgifter äro nära förbundna med sjöförsvarets intressen och att praktiska fördelar synts vara förenade med sjökarteväsendets inordnande under den departementsgren som omhänderhar försvarsväsendets personal— frågor och materialförvaltning. Det vill emellertid förefalla, som om dessa senare argument icke borde tillmätas avgörande betydelse. Sjökarteverket torde intaga i huvudsak samma ställning i förhållande till försvaret som ri— kets allmänna kartverk, vilket lyder under jordbruksdepartementet. Några allvarliga betänkligheter synas icke kunna resas mot att hänföra sjökarte- väsendet till handelsdepartementet, dit.detsamma med hänsyn till sitt huvud- sakliga syfte närmast synes höra. På, grund av vad sålunda anförts tillstyr— kes att ifrågavarande förvaltningsgren — jämte sjökarteverket med under- lydande kontrollstationer — överflyttas till handelsdepartementet.

Socialdepartementet. Sedan till inrikesdepartementet överflyttats gruppen lantregerings- och kommunala ärenden, skulle socialdepartementets kvarstående arbetsuppgif- ter huvudsakligen utgöras av rent sociala ärenden samt hälsovårds- och sjuk- vårdsärenden. Såsom redan anmärkts synas därjämte från socialdeparte- mentet böra avlastas de ärenden rörande föreningsväsendet i allmänhet samt rörande tillämpning av lagen om tillsyn över stiftelser, vilka för närvarande

1 Jfr prop. nr 225/1936 5. 695 ff.

ankomma på detta departement. Båda ärendesgruppema äro ganska fåta- liga; sammanlagt inkommo under år 1937 44 och under år 1938 45 dithö- rande ärenden, av vilka 18 resp. 21 ankommo på Kungl. Maj:t i statsrådet och återstoden tillhörde regeringsrätten. De flesta regeringsärendena avsågo ansökningar om vissa dispenser enligt lagen om ekonomiska föreningar. Ur arbetssynpunkt blir en dylik överflyttning sannolikt av mindre betydelse. Då emellertid lagstiftningen i förevarande ämnen faller inom justitiedeparte- mentets område samt förvaltningsärendena äga ringa samband med social- departementets övriga arbetsuppgifter, synes deras handläggning lämpligen böra överföras till justitiedepartementet. I socialdepartementet torde där- emot fortfarande böra handläggas ärenden rörande arbetarkooperation, un- derstödsföreningar, sjukkassor, arbetslöshetskassor och andra liknande sam— manslutningar av social natur.

Å andra sidan skulle, enligt vad vid inrikesdepartementet framhållits, från kommunikationsdepartementet till socialdepartementet överflyttas ärenden angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän. I samband med frågan om ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde skall vidare framläggas förslag att förlägga universitetssjukhusen under socialdepartementet.

Finansdepartementet.

Någon förändring beträffande detta departements verksamhetsområde före— slås icke enligt förevarande alternativ.

Ecklesiastikdepartementet.

Ecklesiastikdepartementet hör till de mest arbetstyngda departementen, och det framstår utan tvivel såsom ett befogat önskemål att dess arbetsbörda i möjligaste mån lättas genom att till andra, svagare belastade departement överflyttas sådana ärenden som med hänsyn till sin natur äga mindre starkt samband med de övriga. Emellertid är departementets verksamhetsområde — om uppdelningen i kyrko- och undervisningsärenden lämnas åsido — av utpräglat enhetlig beskaffenhet. Möjligheterna att utsöndra särskilda ären- desgrupper äro till följd härav mycket begränsade. I vissa fall torde ock hinder mot en dylik åtgärd föreligga på den grund att en överflyttning skulle kunna ifrågakomma endast till ett departement, som i sin tur redan förut får anses tillräckligt belastat; detta synes gälla om ärenden rörande naturmin- nesmärken och nationalparker samt rörande biografväsendet, vilka kunde tänkas bliva hänförda till inrikesdepartementet. Beträffande ett par grupper av ärenden torde emellertid dylika hinder ej möta mot deras överförande till annat departement.

Av den befattning.ecklesiastikdepartementet har att taga med universitets— och högskoleväsendet i allmänhet följer, att de 5. k. universitetssjukhusen (karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet, akademiska sjukhuset i Uppsala, Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund och allmänna barnbördshuset i Stockholm) anses höra till detta departement. Det synes med skäl kunna

ifrågasättas, huruvida den omständigheten att nämnda sjukvårdsanstalter fylla vissa uppgifter med avseende å den akademiska undervisningen bör föranleda att deras förvaltning skall sortera under ett annat departement än sjukvårdsanstalternas i allmänhet. För sin del vill utredningsmannen förorda att nu ifrågavarande anstalter överflyttas till socialdepartementet.

Enligt departementsstadgan ankommer vidare på ecklesiastikdepartemen- tet att handlägga ärenden rörande yrkesundervisningen. Frågan om dess departementala förläggning har varit föremål för delade meningar, därvid å ena sidan huvudvikten lagts vid den omständigheten att yrkesskolväsendet utgör en gren av skolväsendet överhuvud, medan å andra sidan hävdats att yrkesskolväsendet bör organiseras i intim kontakt med näringslivet och därför förläggas till det departement som i övrigt handlägger frågor rö- rande hantverk, industri och handel. l överensstämmelse med sistnämnda uppfattning har den s. k. verkstadsskoleutredningen i sitt den 30 december 1938 avgivna betänkande med utredning och förslag angående överstyrelse för yrkesutbildning (statens off. utredn. 1938: 54) förordat en överflyttning av den centrala ledningen av yrkesutbildningen från ecklesiastikdepartemen- tet till handelsdepartementet, därvid dock förutsatts att för de arbetsuppgif- ter beträffande yrkesundervisningens statliga ledning, som för närvarande åvila skolöverstyrelsen, inrättas en fristående överstyrelse för yrkesutbild- ning. Vad verkstadsskoleutredningen under nämnda förutsättning föresla- git synes väl grundat och biträdes fördenskull. Såsom följd av yrkesunder- visningens eventuella förflyttning torde jämväl de tekniska högskolorna (tek— niska högskolan och Chalmers tekniska högskola) böra hänföras till handels- departementet.

Jordbruksdepartementet.

Vad nyss sagts angående svårigheten att genom utbrytning av ärendes- grupper effektivt lätta ecklesiastikdepartementets arbetsbörda äger i viss mån giltighet också i fråga om jordbruksdepartementet. Dess verksamhets- område bildar, trots den mångfald olika uppgifter som omfattas därav, ett ganska väl sammanhängande helt, varifrån inga mera avsevärda ärendes- grupper kunna utan olägenhet avskiljas. Ett undantag synes utgöras av ärendena rörande lantmäteriet och vissa därmed sammanhängande ämnen, vilka ärenden i och för sig borde med fördel kunna handläggas av sam- ma departement som omhänderhar ledningen av den inre civila förvalt- ningen. Att detta ganska omfattande och delvis svårartade ärendeskomplex skulle kunna övertagas av ett inrikesdepartement med den arbetsbelastning i övrigt, som ovan angivits, torde emellertid vara uteslutet.

Goda skäl torde däremot tala för att låta de ärenden som röra geologiska undersökningar övertagas av handelsdepartementet. Denna ärendesgrupp blev redan vid jordbruksdepartementets tillkomst dit överflyttad från civil— departementet tillika med det centrala ämbetsverk som utövar den omedel— bara ledningen av ifrågavarande verksamhet, Sveriges geologiska undersök-

! ning. Att ärendena sålunda förlades till jordbruksdepartementet motivera-

des med deras samband med dettas övriga arbetsuppgifter. Givetvis äro ock undersökningarna, i den mån de falla inom det agrikultur-geologiska området, av stor betydelse för jordbruket. Emellertid har den geologiska undersökningsverksamheten numera i allt högre grad inriktats på ett efter moderna metoder bedrivet malmletnings- och undersökningsarbete, avseende fyndigheter av ädlare malmer. Den har därigenom kommit att spela en synnerligen viktig roll för vårt lands bergshantering. En överflyttning av ifrågavarande ärendesgrupp jämte Sveriges geologiska undersökning till det departement som representerar sistnämnda näringsgren är med hänsyn här- till att förorda.

Vidare torde jordbruksdepartementet kunna befrias från handläggning av ärenden rörande meteorologiska och hydrografiska undersökningar samt stormvarningsanordningar. Hithörande frågor, vilka tidigare handlades in- om ej mindre än fem olika departement, blevo efter inrättandet år 1919 av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, lydande under jordbruksdepar- tementet, sammanförda i sistnämnda departement, Otv-ivelaktigt föreligger visst samband mellan ifrågavarande verksamhet samt de till jordbruksdeparte- mentet hörande näringarna, särskilt jordbruket och fisket. Men å andra sidan är denna verksamhet också av stor betydelse med hänsyn till sjöfar— tens intressen. På grund härav och i utjämningssyfte synes handläggningen av dessa ärendesgrupper lämpligen kunna överlämnas till handelsdeparte- mentet, dit naturligen då också bör hänföras statens meteorologisk-hydrogra- fiska anstalt. Erinras må i detta sammanhang även om det samarbete i frå- ga om hydrogeologiska Specialundersökningar, som instruktionsmässigt förekommer mellan nämnda anstalt och Sveriges geologiska undersökning.

Handelsdepartementet.

Någon utbrytning av ärenden från det jämförelsevis lindrigt belastade handelsdepartementet har icke synts motiverad.

Däremot skulle enligt de förslag till ärendesomflyttningar, som framlagts i det föregående, till handelsdepartementet överflyttas följande ärendes- grupper, nämligen från försvarsdepartementet ärenden rörande sjökarte— väsendet och —— efter folkhushållningsdepartementets avveckling — den ekonomiska försvarsberedskapen, från ecklesiastikdepartementet under viss förutsättning ärenden rörande tekniska högskoleväsendet och yrkesundervis— ningen samt från jordbruksdepartementet ärenden rörande geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar ävensom stormvarnings- anordningar. Som följd härav skulle följande ämbetsverk m. m. komma att hänföras till handelsdepartementet: sjökarteverket med därunder lydande kontrollstationer, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. tek- niska högskolan, Chalmers tekniska högskola, tekniska läroverk samt andra anstalter för yrkesundervisning, Sveriges geologiska undersökning och sta- tens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

I syfte att åskådliggöra de verkningar, siffermässigt sett, som skulle bliva följden av de ovan förordade ärendesomflyttningarna, har upprättats nedan-

stående tablå, vilken, med utgångspunkt från medeltalet inkomna rege- r i n g s ä r e n d e 11 åren 1937 och 1938, utvisar dels de olika departementens arbetsbörda före förändringarna, dels den minskning resp. ökning i antalet ärenden, som för de olika departementens vidkommande representeras av de till överflyttning föreslagna ärendesgruppema, dels ock varje departements arbetsbörda sådan den skulle te sig efter dessa förändringar. Anmärkas må, att dessa siffror icke innefatta vissa — numerärt obetydliga _ förändringar som kunna föranledas därav att den till ett visst förvaltningsområde höran- de lagstiftningen överflyttas från ett departement till ett annat.

Antal regeringsärenden Departement Före Minsk- . Efter förändr. ning Öknmg förändr. Justitiedepartementet .......................... 7 058 _- 567 7 625 Försvarsdepartementet ........................ 6 136 1 63 _ 6 073 1 Socialdepartementet .......................... 3 528 1 027 315 2 816 Inr'k d a t t t .......................... 1 es ep P men & 3504 311 1 004 3 697 (Kommunikationsdepartementet) .............. Finansdepartementet .......................... 3 046 —— — 3 046 Ecklesiastikdepartementet ...................... 4 9852 48 — 4 9372 Jordbruksdepartementet ........................ 4 134 25 — 4 109 Handelsdepartementet ........................ 2 735 — 88 2 823

1 Kommandomål ej inräknade. ” Till följd av 1939 skedd decentralisation (jfr s. 23) beräknas en minskning med 380 ärenden. Anm. Under förutsättning att yrkesundervisningen överflyttas från ecklesiastik— till handels- departementet blir för förstnämnda departement minskningen 195 och slutsiffran 4790 ärenden och för handelsdepartementet ökningen 235 och slutsiffran 2970 ärenden.

Om hänsyn jämväl tages till de förslag till decentralisation av regerings- ärenden, som framlagts i det föregående, komma vissa av ovanstående slut- siffror att undergå någon jämkning nedåt. Huru stor vinsten av decentra- lisationsåtgärderna blir beror givetvis bland annat på i vilken omfattning be- svär komma att anföras över den lägre myndighetens beslut. Approximativt synes minskningen för de olika berörda departementens vidkommande kun- na uppskattas till högst följande antal ärenden, nämligen: försvarsdeparte- mentet 200, inrikes-(kommunikations-)departementet 300, ecklesiastikdepar- tementet 150 och jordbruksdepartementet 300.

Att beräkna uppkommande förskjutningar med avseende å dep arte- m e n t s ä r e n d e n a ställer sig svårt. Framhållas må allenast, att social- departementet skulle befrias från de 5. k. vapenärendena — utgörande åren 1937 och 1938 i medeltal 809 _ vilka i stället komme att handläggas i inri- kesdepartementet.

Ifråga om antalet regeringsrättsärenden skulle—med anlitan- de av motsvarande beräkningssätt som för regeringsärendena — genomföran- det av förevarande förslag få huvudsakligen den verkan, att inrikesdepartef

mentet finge övertaga, förutom sammanlagt 360 av de på kommunikationsde- partementet nu ankommande regeringsrättsärendena, 148 dylika ärenden från socialdepartementet (ordningsmål, kommunala ärenden), samt att till justi- tiedepartementet överflyttades 22 regeringsrättsärenden från socialdeparte- mentet (föreningsärenden) och 82 från kommunikationsdepartementet (stads- planeväsendet) .

Alternativ II: tio departement.

Av huvudsakligen samma skäl som de, för vilka inledningsvis redogjorts i samband med alternativ I, har utredningsmannen även vid utformandet av förslag till departementsindelning på grundval av ett normalt departements— antal av tio funnit den mest ändamålsenliga lösningen vara att bilda ett inri- kesdepartement, som skall ha till en av sina centrala uppgifter att handlägga lantregerings- och kommunala ärenden. Samtliga nu förefintliga permanenta departement föreslås bibehållna vid sina benämningar med de jämkningar med avseende å sina respektive verksamhetsområden, vilka betingas i första hand därav att i det nya departementet skola sammanföras sådana ärenden som med hänsyn till sin beskaffenhet samt vederbörande departements nu- varande arbetsbelastning finnas lämpligen böra flyttas dit. Härutöver inne- fattar jämväl förevarande förslag en del ärendesomflyttningar i utjämnings- syfte, vilka icke stå i omedelbart sammanhang med inrikesdepartementets inrättande.

Inrikesdepartementet.

Beträffande omfattningen av gruppen Iantregeringsärenden hänvisas till vad ovan anförts vid inrikesdepartementet enligt alternativ I.

Förutom de kommunala ärenden som för närvarande tillhöra socialdepar- tementet hör till inrikesdepartementet överflyttas den grupp av kommunala ärenden, avseende kommunernas finanshushållning, vilken nu ankommer på finansdepartementet. Hit höra ärenden rörande kommunala län, kommunal fondbildning och understöd av skatteutjämningsmedel. I samband med al- ternativ I framhölls, hurusom det helt visst skulle vara till fördel för en en— hetlig behandling av de kommunala problemen, därest nämnda ärenden för- lades till samma departement som skall handlägga övriga ärenden rörande kommunernas allmänna hushållning, men att en sådan åtgärd med hänsyn till det då ifrågasatta inrikesdepartementets arbetsbörda icke syntes tillråd- lig. Något motsvarande hinder föreligger icke enligt förevarande alternativ och utredningsmannen vill därför förorda att även de kommunala finans- hushållningsärendena Övertagas av inrikesdepartementet. Därest sedan jäm- väl kommunallagstiftningen förlägges till detta departement, kommer där att på ett ändamålsenligt sätt koncentreras huvudparten av de frågor som avse den borgerliga kommunen. Att från finansdepartementet utbryta ärendena rörande det kommunala skatteväsendet lärer däremot ej böra ifrågakomma.

Till ett inrikesdepartement med nu angivna arbetsuppgifter torde vidare kunna förläggas ärendena rörande stadsplane— och byggnadsväsendet samt brandväsendet. Dessa äga intet starkare samband med övriga på kommu-

nikationsdepartementet ankommande ärenden. Däremot föreligga åtskilliga beröringspunkter mellan dem samt de kommunala ärendena i egentlig me- ning, och ett sammanförande av nämnda ärendesgrupper i ett och samma departement synes därför utgöra ett ej oviktigt led i strävandena att åstad- komma en rationell departementsindelning. Då denna anordning låter sig genomföras utan olägenhet med hänsyn till inrikesdepartementets arbets- börda, torde den vara att föredraga framför att, såsom enligt alternativ I före- slagits, belasta justitiedepartementet med stadsplane- och byggnadsväsendet.

En tredje betydelsefull kategori av ärenden, som av liknande skäl synes böra komma i åtanke vid bestämmandet av det nya departementets verksam- hetsområde, omfattar förvaltningsärenden rörande lantmäteriet och därmed sammanhängande ämnen (jorddelnings-, avvittrings- och mätningsväsendet samt statsbidrag till upprättande av fastighetsregister) ävensom de dem när- stående ärendena rörande allmänna kartväsendet. Samtliga dessa ärenden handläggas i jordbruksdepartementet. Huvuddelen av dem blev redan vid departementets inrättande dit överflyttad från civildepartementet. Att de ifrågavarande spörsmålen stå i visst samband med jordbruksdepartementets centrala arbetsuppgifter kan ej heller bestridas. Därest emellertid på sätt här förutsatts bildas ett särskilt departement med huvuduppgifter inom den inre civila förvaltningen samt fastighetsbildningsväsendet i städer och stads- liknande samhällen, synes det naturligt och praktiskt att dit hänföra jäm- väl frågor rörande lantmäteri, jorddelning och mätningsväsende.

De nu angivna ärendesgruppema bilda tillsammans en tillräcklig grund för det nya departementets verksamhet. Med hänsyn till önskvärdheten av att i möjligaste mån lätta jämväl ecklesiastikdepartementets arbetsbörda vill emellertid utredningsmannen förorda, att från sistnämnda departement till inrikesdepartementet överflyttas ärendena rörande dels naturminnesmär- ken och nationalparker, dels ock biografväsendet. Den förstnämnda grup- pen tillhörde intill den 1 juli 1934 jordbruksdepartementet men förlades från nämnda tidpunkt till ecklesiastikdepartementet. Denna åtgärd betingades av vetenskapsakademiens befattning med naturskyddsfrågorna. Emellertid sy- nes det ligga nära till hands att låta dessa ärenden, som till synes äga ringa samband med ecklesiastikdepartementets övriga arbetsuppgifter men med vilkas behandling länsstyrelserna eller lappadministrationen oftast har att taga befattning, övertagas av det departement varunder lantregeringen sorte- rar. Vad biografärendena angår äro dessa av ganska oenhetlig beskaffenhet. Vissa av dem, avseende ordningsföreskrifter för biografer o. dyl., äro närmast att beteckna såsom polisärenden. I fråga om filmcensuren, vars omedelbara utövande tillkommer statens biografbyrå, kunna förutom hänsyn till ord- ning och sedlighet jämväl kulturella, pedagogiska, försvars- och utrikespoli— tiska m. fl. synpunkter kräva beaktande. Beträffande särskilt frågan om fördelning av anslag till befrämjande av vissa i samband med biografväsen- det stående ändamål gör sig otvivelaktigt folkbildningsintresset starkt gällan- de. Då en uppdelning på olika departement ej gärna kan ifrågakomma samt en förläggning till inrikesdepartementet av ärendena angående biografväsen-

det i deras helhet icke kan-. tänkas medföra några olägenheter, har utred- ningsmannen stannat för denna lösning..

Inrikesd'epartementets verksamhetsområde enligt nu förevarande alterna— tiv skulle sålunda huvudsakligen omfatta förvaltningsärenden rörande

lantregeringen; lappadministrationen; civila boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej, tillhör annat departement; polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement;

lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting även- som kommunalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement;

stad'splane- och byggnadsväsendet; brandväsendet; lantmäteriet samt jorddelnings-, avvittrings- och mätningsväsendet; bidrag av statsmedel för upprättande av fastighetsregister;

allmänna kartväsendet; naturminnesmärken ; nationalparker; biografväsendet. Beträffande frågan, i vilken omfattning inrikesdepartementet bör hand- lägga jämväl frågor om lagstiftning i de ämnen som sålunda falla inom dess förvaltningsområde, erinras att av dithörande lagstiftni'ngsgrenar kommu- nallagstiftningen för närvarande ankommer på socialdepartementet", medan jorddelnings- och stadsplanelagstiftningen ävensom lagstiftningen angående fredande av naturmi'nnesmärken och angående nationalparker handlägges i justitiedepartementet. Såsom redan antytts synes det vara lämpligt att kom- munallagstiftningen efter den nya departementsindelningens genomförande förlägges till inrikesdepartementet, dit jämväl lagstiftningen om naturmin- nesmärken och nationalparker utan olägenhet synes kunna överflyttas. Där- emot böra enligt utredningsmannens mening de centrala och svårbemästrade lagstiftningsuppgifter som representeras av jorddelnings- och stadsplanela- garna jämte närstående författningar förbehållas justitiedepartementet med dess speciella expertis på detta område.

Till inrikesdepartementet böra på grund av den föreslagna ärendesfördel- ningen hänföras följande verk och stater m. m.:

överståthållarämbetet saint länsstyrelserna med landsstaten;

blankettkommissionen ;

landstingen;

städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej innehava do- marbefattni'ng;

stats- och reservpolisen; polisskolorna i Stockholm och Göteborg;

poli'skollegierna; luftskyddsinspektionen; lantmäteristyrelsen med' lantmäteristaten;

statens reproduktionsanstalt; kommissionen för de allmänna kartarbetena;

rikets allmänna kartverk; statens biografbyrå.

Justiticdepartementet.

Därest inrikesdepartementet tilldelas de arbetsuppgifter som nyss angi- vits, medför detta alltså för justitiedepartementets vidkommande, att detta departement skiljes från den omedelbara befattningen med lagstiftning an- gående fredande av naturminnesmärken samt nationalparker. Liksom en- ligt alternativ I föreslås å andra sidan, att till justitiedepartementet överflyt- tas de på socialdepartementet nu ankommande förvaltningsärendena röran- de löreningsväsendet i allmänhet samt rörande tillämpning av lagen om till- syn över stiftelser.

Försvarsdepartementet.

Av skäl som angivits under alternativ I föreslår utredningsmannen, att ärendena rörande den ekonomiska försvarsberedskapen och sjökarteväsen— det samt, som följd härav, rikskommissionen för ekonomisk försvarsbered- skap och sjökarteverket med underlydande kontrollstationer överflyttas från försvarsdepartementet till handelsdepartementet.

Socialdepartementet.

Jämväl enligt förevarande alternativ skola som nämnts från socialdepar- tementet utbrytas Iantregerings- och kommunala ärenden (till inrikesdepar- tementet) samt förvaltningsärenden rörande föreningsväsendet i allmänhet och tillsyn över stiftelser (till justitiedepartementet). Beträffande skälen för överflyttning av sistnämnda båda ärendesgrupper hänvisas till vad som anförts vid socialdepartementet under alternativ I.

Å andra sidan torde, på sätt enligt nämnda alternativ ock föreslagits, från ecklesiastikdepartementet hit förläggas universitetssjukhusen. -

Enligt alternativ I skulle, till lättande av arbetsbördan för det till inrikes- departementet omvandlade kommunikationsdepartementet med dess omfat- tande uppgifter både inom civilförvaltningen och kommunikationsväsendet, till socialdepartementet överflyttas de på kommunikationsdepartementet an- kommande ärendena rörande förhandlingsrätt för statens tjänstemän. I nu förevarande fall lärer någon motsvarande ärendesomflyttning icke vara av behovet påkallad.

Kommunikationsdepartementet.

Beträffande kommunikationsdepartementet ifrågasättes ej annan föränd- ring än att därifrån skola, enligt vad ovan utvecklats, till det nya inrikesde- partementet överflyttas förvaltningsärenden rörande stadsplane- och bygg— nadsväsendet samt brandväsendet. Genom dessa ärendens avskiljande tor- de kommunikationsdepartementets karaktär av speciellt organ inom Kungl. Maj:ts kansli för samfärdselanstalter och allmänna arbeten bliva ytterligare accentuerad.

Finansdepartemeniet. Förslaget till arbetsuppgifter för inrikesdepartementet innebär, bland an- nat, att från finansdepartementet dit överflyttas ärenden rörande kommu- nernas finanshushållning. I övrigt torde anledning ej föreligga att i detta sammanhang vidtaga förändringar med avseende å de ärenden som ankom- ma på finansdepartementet.

Ecklesiastikdepartementet.

Enligt alternativ I skulle från ecklesiastikdepartementet utbrytas dels, un- der särskilt angiven förutsättning, till handelsdepartementet ärendena röran- de det tekniska högskoleväsendet och yrkesundervisningen jämte dithörande läroanstalter, dels ock till socialdepartementet universitetssjukhusen. Under hänvisning till den därvid anförda motiveringen föreslås enahanda för- ändringar i nu förevarande sammanhang. Därjämte torde, på sätt vid inri- kesdepartementet utvecklats, till sistnämnda departement böra hänföras de på ecklesiastikdepartementet ankommande förvaltningsärendena angående dels naturminnesmärken och nationalparker, dels ock biografväsendet (jämte statens biografbyrå).

Jordbruksdepartementet.

Genom den ovan förordade överflyttningen till inrikesdepartementet av förvaltningsärendena rörande lantmäteriet m. m. och allmänna kartväsendet jämte till dessa förvaltningsområden hörande myndigheter lärer en icke ovä- sentlig lättnad i jordbruksdepartementets arbetsbörda vinnas. Förutom de nu nämnda ärendesgruppema torde, i likhet med vad som föreslagits en- ligt alternativ I och av skäl som där anförts, höra till handelsdepartementet hänföras ärendena rörande geologiska samt meteorologiska och hydrogra- fiska undersökningar ävensom stormvarningsanordningar tillika med de dit- hörande ämbetsverken Sveriges geologiska undersökning och statens meteo- rologisk-hydrografiska anstalt.

Handelsdepartementet.

De förändringar med avseende å handelsdepartementets verksamhetsom— råde, som föranledas av det ovan anförda — och vilka jämväl överensstäm- ma med vad i sådant hänseende föreslagits enligt alternativ I —— upprepas här sammanfattningsvis. Från försvarsdepartementet överflyttas ärenden rörande sjökarteväsendet jämte sjökarteverket med underlydande kontroll- stationer samt, sedan folkhushållningsdepartementet avvecklats, ärenden rö- rande den ekonomiska försvarsberedskapen tillika med rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Från ecklesiastikdepartementet överflyt- tas under tidigare angiven förutsättning ärenden rörande det tekniska hög- skoleväsendet och yrkesundervisningen jämte tekniska högskolans och Chal- mers tekniska högskola samt tekniska läroverk och andra anstalter för yr- kesundervisning. Slutligen överflyttas från jordbruksdepartementet ärenden rörande geologiska, meteorologiska och hydrografiska undersökningar samt stormvarningsanordningar tillika med Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Nedanstående sammanställning utvisar de olika departementens arbetsbör- da enligt förevarande alternativ i jämförelse med nu gällande ärendesfördel- ning. I likhet med den motsvarande tablån vid alternativ I grunda sig siffer- uppgifterna på medeltalet inkomna r e g e r i n g 3 ä r e n d e n åren 1937 och 1938. Även beträffande förevarande sammanställning gäller att vissa numerärt obetydliga förskjutningar till följd av överflyttning av lagstift- ningsärenden ej komma till synes i densamma.

Antal regeringsärenden Departement " _

affär. hääså' Ökning ingår. Justitiedepartementet .......................... 7 058 — 23 7 081 Försvarsdepartementet ........................ 6 136 1 63 — 6 073 1 Socialdepartementet .......................... 3 528 1 027 48 2 549 Inrikesdepartementet .......................... — — _ 2 706 Kommunikationsdepartementet ................ 3 504 549 — 2 955 Finansdepartementet ...... ' .................... 3 046 979 —- 2 067 Ecklesiastikdepartementet ...................... 4 9852 79 — 4 906” J ordbruksdepartementet ........................ 4 134 168 —- 3 966 Handelsdepartementet ........................ 2 735 — 88 2 823

* Kommandomål ej inräknade. ? Till följd av 1939 skedd decentralisation (jfr s. 23) beräknas en minskning med 380 ärenden. Anm. Under förutsättning att yrkesundervisningen överflyttas från ecklesiastik- till handels- departementet blir för förstnämnda departement minskningen 226 och slutsiffran 4759 ärenden och för handelsdepartementet ökningen 235 och slutsiffran 2970 ärenden.

Angående inverkningarna på ovanstående slutsiffror av utredningsman- nens förslag till decentralisation av vissa ärendesgrupper hänvisas till vad härom anmärkts i anslutning till tablån vid alternativ 1.

Jämväl med avseende å departementsärendena åberopas här det vid föregående alternativ anförda.

Beträffande r e g e r in g 5 r ä t t s ä r e n d e n a skulle enligt förevarande alternativ det nya inrikesdepartementet komma att övertaga i runt tal 270 dylika ärenden, därav 148 från socialdepartementet (ordningsmål, kommu- nala ärenden), 87 från kommunikationsdepartementet (stadsplaneväsendet, brandväsendet) och 34 från jordbruksdepartementet (lantmäteriärenden), medan till justitiedepartementet skulle överflyttas 22 regeringsrättsärenden från socialdepartementet (föreningsärenden).

Sammanfattning.

. För en jämförelse mellan de båda ovan framlagda alternativa förslagen i fråga om arbetsbördans fördelning å olika departement är man väsentligen

hänvisad till tablåerna i det föregående. Med avseende å dessa må här un- derstrykas att. lika litet som det förebragta statistiska materialet kan göra anspråk på att giva en exakt bild av det inbördes förhållandet mellan depar- tementens arbetsbelastning, lika litet böra därav dragas nägra alltför ingå- ende slutsatser beträffande betydelsen ur arbetssynpunkt av de ifrågasatta ärendesomflyttningarna. Oavsett att, i saknad av enhetliga principer för ärendenas diarieföring, flera samtidiga framställningar av närliggande inne- håll kunna komma att redovisas i statistiken ibland var för sig, ibland så- som endast ett ärende. giva de nakna siffrorna uppenbarligen intet uttryck för ärendenas olika svårighetsgrad eller mer eller mindre arbetskrävande be- skaffenhet i övrigt. Trots de brister som sålunda vidlåda de statistiska sam- manställningarna äro dessa dock enligt utredningsmannens mening långt ifrån utan värde, då det gäller att bedöma de föreslagna förändringarnas praktiska innebörd, särskilt om de ses i belysning av allmänna erfarenheter rörande de olika ärendesgruppernas större eller mindre tyngd ur arbetssyn- punkt.

För justitiedepartementets vidkommande innebär alternativ I en ej ovä- sentligt ökad arbetsbelastning i förhållande till det andra alternativet. Ök- ningen hänför sig till stadsplane- och byggnadsväsendet, som det ansetts nöd— vändigt att avlasta från det till ett inrikesdepartement ombildade kommuni- kationsdepartementet. Icke så mycket med hänsyn till justitiedepartemen- tets löpande ärenden, som med hänsyn till de maktpåliggande arbetsuppgif- ter, vilka med avseende å lagstiftningen åvila detta departement, måste det gi- vetvis framstå såsom mindre önskvärt att departementet belastas med ett nytt ärendeskomplex av den storleksordning och svårighetsgrad, varom här är fråga.

Vad angår försvarsdepartementet förete de båda alternativen ej någon skill- nad sinsemellan. Ehuru detta departement måste betecknas såsom synner- ligen arbetstyngt, äro möjligheterna att avskilja och till annat departement överflytta dithörande ärenden starkt beskurna till följd av den naturliga om- fattningen av departementets verksamhetsområde. Utöver den ganska obe- tydliga avlastning som kan åstadkommas på denna väg synes dock, såsom tidigare framhållits, någon lättnad i departementets arbetsbörda stå att vin- na genom decentralisation av vissa ärenden. —

Även med avseende å socialdepartementet överensstämma de alternativa förslagen i huvudsak med varandra. De innebära sålunda, att detta depar- tements verksamhetsområde begränsas till att omfatta frågor av mer eller mindre utpräglat social natur. Härutöver har det i alternativ I befunnits nödvändigt att för ernående av en begränsning i arbetsbördan för det till in— rikesdepartement omvandlade kommunikationsdepartementet till socialde- partementet överflytta de förhållandevis enkla ärendena rörande förhand- lingsrätt för statens tjänstemän.

I fråga om inrikesdepartementet faller det i ögonen, att detta departement enligt alternativ 1 skulle påläggas en arbetsbörda som från början måste anses vara i största laget. Om kommunikationsväsendets utveckling fortsät-

ter som hittills, föreligger därför en viss risk för att departementet snart nog kan bliva överbelastat.

För finansdepartementets vidkommande medför alternativ II i jämförelse med det första alternativet den betydande lättnaden, att departementet be- frias från befattningen med de talrika ärenden rörande kommunernas finans- hushållning, som för närvarande handläggas därstädes. Även om finansde- partementet icke, vad angår de rent löpande ärendena, "är bland de mest ar- betstyngda, ligger fördelen av en dylik avlastning med hänsyn till departe- mentets övriga viktiga uppgifter i öppen dag.

Ehuru ecklesiastikdepartem'entet väl skulle behöva få sin arbetsbörda lät- tad, äro enligt bägge alternativen de förändringar, som det befunnits möjligt att hämtinnan föreslå, av förhållandevis ringa omfattning. Alternativ II ställer sig emellertid i detta avseende något fördelaktigare än alternativ I.

Vad nu sagts om ecklesiastikdepartementet "gäller i stort sett även beträf- fande jordbruksdepartementet, ehuruväl skillnaden i verkan av de båda al- ternativen här är mera markerad.

Erinras bör att i fråga om sistnämnda två departement även vissa möjlig- heter tilil decentralisation av ärenden torde föreligga.

Beträffande slutligen handels-departementet ställa sig de båda alternativen lika och innebära en mindre ökning i arbetsuppgifterna.

Om man sålunda endast tager i betraktande antalet ärenden, som efter "de ifrågasatta förändringarna skulle ankomma på respektive departement, ter sig skillnaden mellan de båda "alternativen måhända icke slående. Ov-eder— sägligen uppvisar dock förslaget med tio departement jämnare belastnings- siffror för flertalet av departementen.

Skärskådas äter de båda alternativen ur synpunkten av ärendenas inbör- des sammanhang, torde det stå klart att alternativ II erbjuder avgjorda före- träden framför alternativ I. Här skall endast erinras om de viktigaste av dessa. Man undgår att belasta justitiedepartementet med det betydande och från departementets övriga arbetsuppgifter inom förvaltningen relativt fri- stående ärendeskomplex, som hänför sig till stadsplane- och byggnadsväsen- det. Genom att till ett nytt inrikesdepartement sammanföra lantregerings- ärenden samt ären-den rörande de borgerliga kommunernas allmänna hus- hållning och finanshushållning ävensom de från kommunala uppgifter här- ledda ärendena rörande stadsplane-, byggnads- och brandväsendet ernäs en koncentration av dessa varandra närstående ärenden och undanröjes i avse- värd mån den nuvarande splittringen av de kommunala frågornas behandling i högsta instans. Därmed torde de önskemål beträffande nämnda ärendes- gruppers departementala förläggning, åt vilka 1938 års konstitutionsutskott givit uttryck, i huvudsak få anses tillgodosedda. En viss styrka synes också ligga däri, att "ärendena rörande fastighetsbildningen såväl på landet som i städerna förenas iett departement.

Till förmån för alternativ II talar ytterligare en omständighet, vars bety— delse icke får underskattas. Genom de 'i jämförelse med det första alterna- tivet begränsade arbetsuppgifter, som enligt alternativ II skulle åvila ej blott

inrikes-departementet utan även flera av de övriga departementen, bliva dessa bättre rustade att möta en framtida ökning av arbetsbördan, vare sig den utgör en automatisk följd av förvaltningens tillväxt eller den har karaktären av en av krisförhållanden förorsakad tillfällig ärendesanhopning. I detta hänseende må även framhållas, hurusom det under en ekonomisk kris kan befinnas önskvärt" att — till undvikande av mera vittgående organisatoriska nyanordningar — lätta arbetsbördan för något av krisärenden särskilt be- tungat departement genom att provisoriskt överflytta en mera betydande del av dess övriga arbetsuppgifter till annat håll. Det är uppenbart att alternativ I, i vad avser en dylik åtgärd, erbjuder väsentligt sämre möjligheter än det förslag som bygger på ett ökat antal departement.

Av huvudsakligen de skäl som nu angivits har utredningsmannen funnit sig böra förorda det såsom alternativ II betecknade förslaget, innefattande en ökning av departementens antal till tio. Erinras må emellertid att, så- som i det följande ytterligare kommer att beröras, de nuvarande grund- lagsbestämmelserna icke medgiva genomförandet av en dylik reform förr- än i samband med folkhushållnjngsdepartementets avveckling. Skulle det anses nödvändigt att utan avvaktande av nämnda avveckling eller grund- lagsbestämmelsernas ändring lätta på socialdepartementets arbetsbörda, an- ser utredningsmannen, att alternativ I bör kunna läggas till grund. För en omläggning av departementsorganisationen enligt sistnämnda alternativ er- fordras dels ett par smärre ändringar i lagen om statsdepartementen och dels partiella ändringar i departementsstadgan. Härtill ha förslag icke i föreva- rande sammanhang utarbetats. Däremot bifogas en i anslutning till de- partementsstadgans bestämmelser upprättad översikt av departementens verksamhetsområden enligt alternativ II (bilaga C).

Kristidsorganisationen.

I sitt yttrande till statsrådsprotokoll-et den 16 december 1938 erinrade che- fen för justitiedepartementet om de alldeles särskilt påfrestande arbetsupp- gifter som, enligt vad erfarenheten visat, under en ekonomisk kris uppstode för vissa departement samt angav i anslutning därtill olika vägar som syntes kunna ifrågakomma för att avhjälpa därav föranledda organisatoriska svå- righeter. Departementschefen anförde härom:

»De åtgärder av olika slag -— reserv- och beredskapsarbeten, kontantunderstöd, bostadslån, anslag till allmänna arbeten m. m. — vilka under tider av nedgång i näringslivet ingå i den statliga beredskaps- och krispolitiken, handläggas allt efter sin art inom skilda fackdepartement.

Måhända kan det befinnas erforderligt att uthygga de av krisärendena särskilt berörda departementen antingen på så sätt att arbetskrafterna inom vissa avdel-

ningar eller byråer förstärkas eller ifrågavarande departement utökas med tillfälliga byråer för ifrågavarande slag av ärenden.

Det är emellertid givetvis nödvändigt, att de olika åtgärderna sammanhållas till ett helt och inordnas inom den allmänna penningpolitiska och finanspolitiska ra- men. Det kan därvid måhända erfordras att för tillgodoseende av denna synpunkt till lösning upptaga nya och viktiga organisationsproblem.

Ifrågasättas kan sålunda, att samtliga ärenden, som härröra av beredskaps- och krispolitiken, tillföras ett av de nuvarande fackdepartementen för handläggning i samråd med finansdepartementet. Ett sammanförande av krisärendena på sätt se- nast antytts lider emellertid av, bland annat, den svagheten, att arbetsbördan för det departement, på vars handläggning ärendena skulle ankomma, kan föranleda svårigheter att administrera departementet.

Av praktiska skäl kan det därför måhända vara lämpligt att tillfälligt inrätta ett särskilt departement för beredskaps- och arbetslöshetsärenden. Den organisation, som i detta fall skulle komma till stånd, synes under tider med ringa arbetslöshet eller goda ekonomiska förhållanden överhuvud taget böra förberedas ej blott teo- retiskt utan även genom vidtagandet av vissa begränsade praktiska anordningar.

Ytterligare en lösning av frågan om krisorganisationen kan ifrågasättas i form av en särskild statsrådsheredning för krisärendena. I denna skulle deltaga stats- ministern, cheferna för finansdepartementet och andra berörda departement samt ett av de konsultativa statsråden. Till föredragning skulle enligt detta alternativ krisärendena förberedas genom en enhetligt arbetande byrå, som sammanställde re— sultaten av de förut i de olika departementen verkställda utredningarna och möjlig— gjorde en samlad översikt över krisåtgärderna.»

Departementschefen framhöll, att i detta sammanhang även syntes kunna övervägas huruvida möjlighet borde beredas att, då tidsförhållandena sådant påkallade, utöka de konsultativa statsrå—dens antal. Under utredningsarbetet borde jämväl upptagas frågan om de förändringar som vore påkallade av landets försvarsberedskap.

Därest en omläggning av departementsindelningen enligt något av de i det föregående framlagda förslagen kommer till stånd, lärer, i den mån det gäller en kris med begränsning huvudsakligen till förhållandena på arbetsmarkna- den, behovet av en särskild kristidsorganisation inom Kungl. Maj:ts kansli i väsentlig grad förlora aktualitet. Oavsett huruvida företräde gives åt det ena eller det andra alternativet, komma socialdepartementets arbetsuppgifter att begränsas så betydligt att departementet bör vara i stånd att bemästra den utsvällning av de på departementet ankommande ärendesgruppema, som är att förvänta i en dylik situation. Möjlighet synes ock föreligga — i varjefall om det av utredningsmannen förordade förslaget om inrättande av ett helt nytt inrikesdepartement genomföres — att för befrämjande av en enhetlig ledning av krispolitiken till socialdepartementet sammanföra vissa med kri- sen sammanhängande ärenden, vilka eljest tillhöra annat departement. En lättnad beträffande andra arbetsuppgifter torde vid behov i stället kunna be— redas socialdepartementet genom att provisoriskt överflytta hälso- och sjuk- vårdsärendena till inrikesdepartementet.

Annorlunda kunna förhållandena komma att gestalta sig i händelse av en krigskris sådan som den vi nu genomleva, eller därest vårt eget land skulle invecklas i krig. I ett dylikt läge kan kravet på enhetlighet och planmässig-

het i ledningen för krispolitiken liksom ock arten och mångfalden av de spe- ciella problem i övrigt, vilka på olika förvaltningsområden uppkomma i sam- manhang med krisen, leda till en sådan påfrestning av den högsta centralför- valtningen, att en för normala tider avsedd departementsorganisation icke håller måttet, och detta även om denna organisation skulle omfatta tio de- partement.

Även en utbyggnad av departementsorganisationen kan sålunda visa sig behövlig. För det fall att nonnalorganisationen hålles inom nuvarande ram, lämna gällande grundlagsbestämmelser viss möjlighet därtill. Med avseende härå hänvisas till den provisoriska förstärkning av departements- organisationen, som efter utredningens igångsättande åstadkommits genom inrättandet av ett särskilt folkhushållningsdepartement med uppgift att handlägga med den nu rådande krisen sammanhängande ärenden rörande folkhushållningen. I den händelse emellertid departementsorganisationen redan för normala förhållanden gives en omfattning av tio departement, stöter en sådan provisorisk anordning på hinder i grundlagsbestämmelser— na. I båda fallen utesluta dessa bestämmelser — bland annat genom fixe- randet av antalet konsultativa statsråd — möjligheten att "lösa frågan om kristidsorganisationen på det sätt som departementschefen i utredningsdi- rektiven funnit kunna alternativt ifrågasättas, nämligen att utan ökning av departementens antal tillskapa ett särskilt organ inom Kungl. Maj:ts kansli för handläggning av krisärenden. Spörsmålet om åtgärder för beredande av önskvärd rörelsefrihet i nu omförmälda hänseenden skall upptagas till behandling under nästa avdelning.

Här torde endast böra tilläggas att, vare sig fråga är om en konjunk— turkris eller om en krigskris, det med hänsyn till oberäkneligheten av de faktorer, vilka måste spela in vid bedörnandet av de erforderliga extraor- dinära anstalterna för krisårendenas behandling, svårligen synes låta sig göra att i förväg uppdraga närmare riktlinjer för dessa anstalters utfor- mande. I allt fall lärer därmed böra anstå, till dess slutlig ställning tagits till spörsmålet om normalorganisationens ordnande.

Jämkningar i grundlagsbestämmelserna om statsrådets sammansättning m. m.

Utredningsdirektiven.

I direktiven för förevarande utredning framhöll chefen för justitiedepar- tementet, att de åtgärder beträffande departementsindelningen m. m., vilka han i det föregående angivit såsom tänkbara, torde påkalla jämkningar i de nuvarande i grundlag eller allmän lag givna bestämmelserna på föreva- rande område. Departementschefen underströk särskilt, att till övervägana de syntes böra upptagas, bland andra, spörsmålet om beredande av ökad möjlighet att i administrativ ordning vidtaga organisatoriska förändringar inom Kungl. Maj:ts kansli.

Även fann departementschefen böra utredas frågan om ändring i visst syfte av bestämmelserna angående tillförordnad regerings sammansättning.

Här skall nu först till behandling upptagas frågan om erforderliga jämk- ningar i gällande grundlagsbestämmelser rörande statsrådets sammansätt— ning. Dessförinnan synes det emellertid vara av värde att en kort redo- görelse lämnas för de vid tidigare tillfällen diskuterade förslag, vilka syftat till att mer eller mindre fullständigt frigöra spörsmålet om statsrådets sam- mansättning från reglering i grundlag.

Förarbetena till 1918 års grundlagsändringar.

Enligt de före år 1918 gällande grundlagsbestämmelserna var antalet le- damöter av statsrådet fixerat till elva, av vilka åtta skulle vara chefer och föredragande för var sitt av vissa uppräknade departement.

I sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande framlade de parte— m e n t a I k 0 m mi t te ra d e jämväl förslag till ändring av dessa bestäm- melser. Förslaget innebar i huvudsak, att antalet statsrådsledamöter skulle utgöra lägst tio, högst tolv, att för de särskilda förvaltningsgrenarna skulle finnas statsdepartement till det antal som bestämdes genom en av Konung- en och riksdagen gemensamt stiftad 1ag, vilken tillika angåve varje depar— tements huvudsakliga verksamhetsområde, samt att Konungen skulle bland statsrådets ledamöter utnämna chefer och föredragande för de olika de- partementen.

Beträffande bestämmelserna om statsdepartementens antal och benäm- ningar anförde kommitterade,1 att det syntes dem påtagligt att dessa be-

1 Jfr departementalkommitterades betänkande I 5. 134 ff.

stämmelser icke vore av grundlags natur. Enligt kommitterades mening vore bestämmelsernas betydelse närmast att angiva normerna för det sätt varpå centralförvaltningen skulle vara uppdelad för sin verksamhet i högsta instans; de ägde följaktligen icke konstitutionell utan administrativ karak- tär. Vid bedömande av frågan om departementsindelningens inrymmande i grundlag hade emellertid även en annan omständighet av praktisk inne- börd varit bestämmande för kommitterade. Härom anfördes i betänkandet bland annat:

»Det synes nämligen kommitterade otvivelaktigt att, med hänsyn till vikten av statsförvaltningens anpassning efter samhällsutvecklingens krav, det ofta nog måste framstå såsom en kännbar olägenhet, att ifrågavarande stadganden äro bundna vid de tunga former, som äro gällande för ändring av grundlag. — — —

Det torde vara så mycket mera angeläget, att förevarande stadganden bliva i samband med den nu ifrågasatta departementsreformen uteslutna ur regerings- formen, som behovet av rörligare och smidigare former uti ifrågavarande avse- ende helt visst framgent kommer att starkare framträda i bredd med en livligare växelverkan mellan statsförvaltningen och samhällslivet i det hela.»

aKommitterade funno det kunna ifrågasättas, om ej bestämmandet av departementsindelningen helt och hållet borde läggas i Kungl. Maj:ts hand, men hade — om ock en dylik anordning skolat medföra beaktansvärda fördelar — likväl icke ansett tillrådligt att ett sådant steg då toges, särskilt i betraktande därav att en dylik utsträckt rätt för Kungl. Maj:t, ehuru till- lämpad i de flesta europeiska stater, icke överensstämde med våra förvalt- ningsförhållanden sådana de historiskt utvecklat sig. Kommitterade hade vid sådant förhållande trott spörsmålet böra lösas på det sätt, att i rege- ringsformen allenast utsades att statsdepartement skulle finnas för de sär- skilda förvaltningsgrenarna — varmed departementalstyrelsens princip vore i grundlag fastslagen — samt att vidkommande departementens antal i re- geringsformen hänvisades till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.

I fråga om statsrådets sammansättning förklarade sig departementalkom- mitterade av anförda skäl1 utgå från att statsrådet normalt skulle bestå av tolv medlemmar, nämligen nio departementschefer och tre konsultativa statsråd. Kommitterade funno det emellertid givet att undantagsfall kunde inträffa, då svårigheter mötte att bilda en homogen regering av ett så stort antal ledamöter. På grund härav hyste kommitterade den uppfattningen att antalet statsråd icke borde fixeras i grundlagen, utan att åt Konungen borde lämnas rätt att efter omständigheterna vid varje särskilt tillfälle be- stämma detta antal, dock med den begränsning som ovan angivits. Här- igenom hade, enligt vad kommitterade framhöllo, möjlighet beretts att vid vissa undantagsfall bilda en mindretalig regering, på samma gång man ge- nom bestämmandet av minimiantalet statsrådsledamöter till tio givit ut- tryck däråt att nämnda antal, med hänsyn till statsförvaltningens uppdel— ning på nio departement, vore det lägsta som kunde anses bjuda erforder- lig trygghet för förvaltningens behöriga handhavande.

1 Jfr betänkandet I 5. 137 ff.

Med anledning av departementalkommitterades betänkande framlades för 1914 års senare riksdag en proposition (nr 79) med förslag till ändring av grundlagens stadganden bland annat i nu förevarande delar. Be- träffande frågan om utbrytande ur grundlagen av bestämmelserna om de- partementens antal och benämningar förklarade chefen för justitiedeparte- mentet, att han funne vad kommitterade anfört till stöd för sitt förslag här- om givetvis förtjänt av beaktande, men att han det oaktat ej kunde ansluta sig till kommitterades förslag såsom helhet betraktat, enär, enligt vad de- partementschefen hölle före, departementsindelningen icke borde helt be— rövas den stadga som sammanhängde med de dåvarande bestämmelsernas egenskap av grundlagsstadganden. Ett antagande av kommitterades för— slag skulle enligt departementschefens förmenande innebära ett större av— steg från då bestående förhållanden än som kunde anses erforderligt och lämpligt. Frågan syntes i stället böra lösas på sådant sätt att i regerings- formen inrymdes, bland annat, stadgande om att departementens antal skul- le vara lägst åtta, högst tio samt inom dessa gränser bestämmas i särskild av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Behovet av rörligare och smidigare former i avseende å departementsindelningen fann departe- mentschefen bliva i fullt tillräcklig mån tillgodosett även med detta för- slag. Ej heller kommitterades förslag att antalet statsrådsledamöter skulle i grundlagen bestämmas till minst tio och högst tolv biträddes av departe- mentschefen. Denne ansåg det fortfarande höra i regeringsformen uttryck- ligen angivas, att en statsrådsledamot skulle vara chef och föredragande för varje departement ävensom att i statsrådet skulle ingå tre konsultativa medlemmar. En begränsning i antalet statsrådsledamöter vore i varje fall given genom bestämmelsen om att departementens antal ej finge överstiga tio.

Konstitutionsutskottet anmärkte i sitt utlåtande (nr 15) i anledning av propositionen bland annat, att ökningen i smidighet och rörlighet beträf- fande ifrågavarande bestämmelser enligt Kungl. Maj:ts förslag tydligen in- skränkte sig till vad som kunde anses vara vunnet genom själva departe- mentsindelningens överförande från grundlag till lag, och utskottet fann det kunna sättas i fråga, om denna vinst ur berörda synpunkt kunde anses tillräcklig. Avgörande för utskottets ställningstagande blev emellertid en annan omständighet, nämligen att propositionen icke gav någon utgångs- punkt för en preliminär överenskommelse om den nya lagens innehåll. Detta utgjorde enligt utskottets mening ett bestämt hinder att då förorda Kungl. Maj:ts förslag till grundlagsändringar.

På utskottets hemställan avslogs därefter propositionen av riksdagen.

Förslaget framlades, i oförändrad form, ånyo av Kungl. Maj:t för 1 9 1 7 års riksdag (prop. nr 248).

I konstitutionsutskottets utlåtande (nr 25) underströks att ifrågavarande bestämmelser Obestridligen vore av administrativt innehåll samt att, om än dylika stadganden fordom ansetts ha sin naturliga plats i en författnings- urkund och rent av ansetts utgöra dennas väsentligaste innehåll, utveck-

lingen oförtydbart gått i den riktningen att de allt mer och mer utsöndrats ur grundlagarna. En överflyttning av den art Kungl. Maj:t föreslagit skul- le således, enligt vad utskottet anförde, väl överensstämma med våra grund- lagars allmänna utveckling. Sedan utskottet härefter —— med en mindre, formell ändring — tillstyrkt förslaget, antog riksdagen i enlighet härmed detsamma såsom vilande. Det vilande förslaget blev påföljande är definitivt antaget av riksdagen.

1930 års riksdagsmotion.

Vid 1930 års riksdag väcktes motion (I: 239) om utredning rörande den ändring i grundlag, som erfordrades för att åstadkomma en på folkets och representationens förtroende grundad stark regeringsmakt. Motionärerna, herrar Möller, Sandler och Schlyter uttalade, att vid den ifrågasatta ut- redningen särskilt borde beaktas, bland annat, att Kungl. Maj:t skulle er- hålla frihet att bestämma regeringsledamöternas och statsdepartementens antal — dock med den begränsning att ett visst minimum föreskreves i lag —— liksom att fördela ärendena mellan regeringsledamöter och statsdeparte— ment. Härom anfördes bland annat:

»Den stärkning av regeringsmakten, som, enligt vad inledningsvis nämndes, är av oss åsyftad, torde också kräva vissa omläggningar av regeringens inre organi- sation. En parlamentarisk regering bildas ej sällan för lösning av en viss eller vissa aktuella, på dagordningen stående frågor. För regeringen måste det då vara av synnerlig betydelse att kunna organisera sig under former, som möjliggöra att dessa frågor erhålla en såväl sakkunnig som skyndsam behandling. Härvid möta emellertid svårigheter genom den brist på möjlighet till anpassning, som f. n. utmärker regeringens organisation. Det kan t. ex. vid en regerings bildan- de vara önskvärt att i regeringen bereda plats åt en person, som skulle särskilt lämpa sig att driva fram en viss aktuell fråga. I regel kan detta ej ske i annan form än att vederbörande blir chef för det departement varunder ärendet sorterar. Han kommer emellertid då att i egenskap av departementschef se sin tid splittrad på en mängd löpande frågor, som kräva handläggning. Betydligt ändamålsenligare vore givetvis, om personen i fråga kunde erhålla säte i konseljen utan att belastas med departementschefens alla bestyr och han i stället kunde få tillfälle att mera helt ägna sig åt beredningen av spörsmålet i fråga.

En liknande situation kan naturligen inträda även under en regerings tillvaro. En omfattande fråga, vars ministeriella handläggning skulle fullt ut kräva en mans arbetskraft, kan plötsligt aktualiseras. Kristidens förhållanden ge belysande exem- pel härpå. Med nuvarande organisation gå dylika ärenden rent automatiskt in un- der ett visst departement, och ifrågavarande departementschef nödgas till sin kanske redan förut tyngande arbetsbörda ta på sig även ansvaret för dessa nya ärendens handläggning.»

Efter att ha erinrat om den år 1918 genomförda departementalreformen anförde motionärerna vidare:

»Vad departementens inre organisation beträffar togs ett steg i riktning mot ett enhetligt regeringskansli genom en är 1926 genomförd reform, genom vilken alla ordinarie tjänster inom departementen, med undantag av de högre förordnande- tjänsterna och kanslirådsbefattningarna, tillsättas utan angivande av visst stats- departement. Skäl synas nu föreligga att taga steget fullt ut: att således i rege-

ringsformen allenast fastställa ett visst minimum i fråga om regeringsledamöter- nas antal och att överlåta den närmare utformningen av den inre organisationen av regeringsarbetet till regeringen själv med allenast den begränsning beträffande antalet. tjänstebefattningar inom Kungl. Maj:ts. kansli, som ovillkorligen härflyter ur riksdagens budgetmakt.

Möjligheten att sålunda på det i varje särskilt fall ändamålsenligaste sättet för- dela och organisera arbetet inom regeringen och framför allt möjligheten att kun- na lämpa organisationen efter olika aktuella förhållanden måste vara ägnad att bereda starkare garanti för en sakkunnig och snabb beredning av regeringsärendena —— en ordning, som givetvis måste vara ägnad att i sin mån. bidraga till en stärk- ning av regeringsmaktens ställning.»

Konstitutions'utskottet förklarade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 20), att utskottet kunde helt instämma i motionens syfte, men att en- ligt utskottets mening de i motionen framförda reformförslagen vore av den art att de icke eller i varje fall icke i någon väsentlig grad kunde tjäna nämnda syftes förverkligande. Beträffande det nyss återgivna särskilda reformförslaget i fråga om regeringens inre organisation anförde utskottet:

»Att överflytta beslutanderätten pä ifrågavarande områden till Kungl. Maj:t fin- ner utskottet icke lämpligt. _- _ — Enligt utskottets mening är det av värde, att vissa grundläggande bestämmelser angående departementens antal givas i grund- lagen och att i övrigt antalet departement och departementsindelningen bestämmes av konung och riksdag. Den av motionärerna föreslagna reformen skulle, synes det, kunna leda- till, att vid bildandet av en regering antalet departement— och för- delningen av ärendena mellan departementen bestämdes mera med hänsyn till per— sonliga och partipolitiska än sakliga grunder.»

Då utskottet således, på dessa och i övrigt anförda skäl, icke kunde an- sluta sig till de riktlinjer för en utredning, som framlagts i motionen, av- styrktes denna.

Flera reservationer avgåvos emellertid inom utskottet. Herr Reuterskiöld anförde sålunda, att utskottet bort hemställa att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag rörande upphä- vande av grundlagsstadgandena om statsdepartementens bestämmande genom lag och om antalet statsråd samt rörande dessa frågors ordnande genom. den årliga statsregleringen. Enligt reservantens mening hade utskottet i nu förevarande del bort uttala bland annat följande:

»Vad slutligen angår motionärernas förslag, att Kungl. Maj:t skulle erhålla fri— het att bestämma regeringsledamöternas och statsdepartementens antal m. ni., vill utskottet erinra, att i och med borttagandet ur. grundlagen av bestämmelserna om visst antal departement och motsvarande antal departementschefer inom statsrådet redan den väg är beträdd, som leder till det resultat i huvudsak, som motionärer- na avse. Visserligen fordras efter nu gällande rätt, att antalet i stället skall fast- ställas genom lag, men denna lag innehåller intet utom uppräkning, benämning och huvudsyfte i fråga om departementen, och den kunde lika gärna avvaras som finnas, vilket innebure att dessa frågor i stället finge avgöras genom den årliga statsregleringen och de till grund för denna liggande organisationsbesluten. Lika väl som numera. antalet befattningshavare i Kungl. Maj:ts kansli, utan egentlig hänsyn till departementsindelningen beror av staten, lika väl vore det möjligt att låta antalet departementschefer bero av statens fastställande. Detta innebure intet .annat än att sammanlagda antalet byråer inom Kungl. Maj:ts kansli kunde på växlande sätt sammanföras under viss departementschef. Och det kan efter ut-

skottets tanke icke med fog förnekas, att för den moderna regeringsbildningen det skulle vara en fördel, om ej blott antalet departementschefer, utan även deras ämbetsverksamhets omfattning finge bero av varje regering själv. Budgetmässigt erfordras härvid inga minimi- men väl vissa maximigränser, inom vilka regerings- bildningen finge röra sig.»

I en reservation av herr Sävström m. fl. framhölls, hurusom den nuvarande la- gen om statsdepartement lämnade föga utrymme vare sig i fråga om ärendenas fördelning inom departementen eller i fråga om antalet regeringsledamöter och arbetets fördelning mellan dessa. En utredning av berörda spörsmål funno reser- vanterna vara påkallad. I särskilda reservationer uttalade sig vidare herr Thulin för tillstyrkande av skrivelse i motionens syfte och herr Engberg för bifall till vad motionärerna hemställt i, bland annat, här ifrågavarande ämne.

Motionen avslogs av riksdagen.

Konstitutionsutskottet 1938.

I sitt utlåtande i anledning av motionerna till 1938 års riksdag angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement erinrade konstitutionsutskottet —— efter att ha framhållit, hurusom frågan om de konsultativa statsrådens an- tal och arbetsuppgifter numera krävde särskild uppmärksamhet — att, ef- tersom statsministern i regel icke samtidigt vore departementschef, i allmän- het i statsrådet inginge endast två administrativa konsultativa statsrådi egentlig mening. Med hänsyn till att statsverksamheten avsevärt utvidgats under senare år ansåg utskottet, att det kunde finnas anledning taga i över- vägande möjligheten att vid särskilt behov tillsätta något ytterligare stats- råd med specialuppgifter men utan departement, om än utrustat med sär- skilt kansli. Ett dylikt statsråd skulle, enligt vad utskottet anförde, bland annat kunna bidraga till att lätta en av särskilda anledningar alltför hårt tyngd departementschefs arbetsbelastning.

Utredningsmannens yttrande.

I det föregående har påvisats, hurusom någon tillfredsställande lösning av frågan om ärendesfördelningen mellan de olika departementen icke står att vinna annorledes än genom utvidgning av departementsorganisationen. I anslutning härtill har förslag framställts om inrättande av ett nytt depar— tement, benämnt inrikesdepartementet. Det synes emellertid knappast böra ifrågakomma att genomföra en sådan organisatorisk reform förrän i sam— band med det provisoriska folkhushållningsdepartementets avveckling. Med hänsyn härtill och då gällande grundlagsbestämmelser icke lägga hinder i vägen för en Ökning av departementens antal till tio, skulle en dylik reform icke i och för sig påkalla någon ändring i nämnda bestämmelser utan en- dast i lagen om statsdepartementen. Frågan om behovet av en översyn av grundlagsbestämmelserna i ämnet måste emellertid betraktas även ur andra synpunkter.

Härvid är till en början att erinra om att, därest antalet departement re- dan för normala förhållanden fastställes till tio, statsmakterna avhända sig

den möjlighet som hittills förelegat att i händelse av utomordentliga för- hållanden av ena eller andra slaget provisoriskt utbygga departementsor— ganisationen. Erfarenheten från den senaste tiden torde emellertid få an- ses utgöra tillräckligt belägg för nödvändigheten av att bibehålla en viss rörelsefrihet i sistnämnda avseende. Redan detta förhållande synes moti- vera en jämkning i grundlagsbestämmelserna.

En annan omständighet, som pekar i samma riktning, hänför sig till det konsultativa inslaget i statsrådet. Den ökning av departementens arbets- börda, som undan för undan ägt rum, har givetvis gjort sig kännbar icke blott för departementscheferna utan jämväl för de konsultativa statsråden. Alldeles särskilt har den dem åliggande författningsgranskningen samt kon- trolläsningen av riksdagspropositioner och akter i andra ärenden rönt en betydande påverkan av regeringsärendenas starka tillväxt. Även med bibe- hållande av niodepartementsorganisationen gör sig därför, åtminstone tidtals, behov gällande av ytterligare ett konsultativt statsråd. Än mera måste detta bliva fallet vid ett ökat departementsantal. Tvivelsutan skulle det varit högeligen önskvärt att under den nu rådande krisen kunna förfoga ej blott över ett provisoriskt folkhushållningsdepartement utan ock över ett något ökat antal konsultativa statsråd. Oavsett om statsmakterna besluta sig för en ordning med normalt tio departement eller icke, synes sålunda åtgärd böra vidtagas i syfte att möjliggöra en ökning av antalet dylika statsråd.

Med hänsyn till nu anförda synpunkter har utredningsmannen funnit vissa jämkningar i hithörande grundlagsbestämmelser snarast böra genom— föras. Beträffande innebörden och utformningen av dessa jämkningar kunna givetvis olika meningar göra sig gällande.

Vad angår s t a t 5 d e p a r t e m e n t e n s a n t a l håller utredningsman- nen för sin del före, att tiden nu är inne att till förnyat övervägande upptaga frågan om utbrytande ur grundlagen av bestämmelserna därom. Mot en reform i denna riktning har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, förutom historiska skäl huvudsakligen anförts, att det vore av värde att vissa grundläggande bestämmelser angående departementens antal angåves i grund- lagen, samt att reformen kunde leda till att vid bildandet av en regering antalet departement och ärendenas fördelning bestämdes mera med hänsyn till personliga och partipolitiska än sakliga grunder. Det vill emellertid synas, som om dessa invändningar icke skulle vara av alltför stor tyngd. Departe- mentalstyrelsens princip lärer kunna på tillfyllestgörande sätt fastslås genom bibehållande av grundlagsbestämmelsen att statsdepartement skola finnas för de särskilda grenarna av rikets styrelse. Och de farhågor, som kommit till uttryck beträffande konsekvenserna av ett borttagande ur grundlagen av bestämmelserna angående antalet departement, torde kunna tillräckligt be- aktas även vid departementsantalets reglering i annan ordning. Redan de- partementalkommitterade framhöllo på sin tid, hurusom med hänsyn till vikten av statsförvaltningens anpassning efter samhällsutvecklingens ram bundenhcten vid de tunga former som gälla för ändring av grundlag ofta nog måste framstå såsom en kännbar olägenhet. Riktigheten härav lärer med

önskvärd tydlighet framgå av vad i det föregående anförts. Enligt utred- ningsmannens mening skulle en smidigare men samtidigt ur konstitutionell synpunkt betryggande anordning ernås genom att låta frågan om departe- mentens antal avgöras genom statsregleringen och Kungl. Maj:ts på grund därav meddelade beslut. Tillräcklig anledning synes härvid icke föreligga att, såsom i 1930 års riksdagsmotion förutsattes, göra någon åtskillnad med avseende å antalets begränsning i den ena eller i den andra riktningen. Därest den nu förordade ändringen kommer till stånd, torde därav böra följa att fördelningen av ärendena mellan departementen och bestämmandet av dessas benämningar läggas i Kungl. Maj:ts hand.

Fördelarna med en dylik ordning synas ej inskränka sig blott därtill att ändringar i departementens och därmed statsrådsledamöternas antal kunna vidtagas utan det dröjsmål som föranledes av en grundlagsändring. Beak- tansvärd är också den ökade möjlighet som beredes att, därest en inträffad kris eller andra extraordinära förhållanden skulle påkalla skyndsamma organisatoriska förändringar inom Kungl. Maj:ts kansli, i ut— jämningssyfte vidtaga omgrupperingar av ärenden departementen emellan, utan att riksdagens samtycke behöver avvaktas.

På grund av vad nu anförts föreslås, att stadgandena i g 5 regeringsfor- men om departementens antal samt om ordningen för bestämmande av de- ras benämningar »och huvudsakliga verksamhetsområden utgå. I stället bör i nämnda paragraf föreskrivas, dels att antalet departement bestämmes av Konungen och riksdagen gemensamt, dels ock att departementens benäm— ningar och fördelningen av ärendena, departementen emellan, bestämmas av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord stadga. La- gen om statsdepartementen bör i anslutning härtill upphävas.

Den sålunda ifrågasatta reformen lärer medföra, att den befattning som enligt % 38 riksdagsordningen tillkommer konstitutionsutskottet med avse- ende å lagstiftning angående statsdepartementen bör bortfalla. Erinras må emellertid att, därest det skulle anses nödigt att vid utskottsbehandling- en av frågor om förändring av departementens antal inhämta konstitutions- utskottets mening i ämnet, möjlighet härtill torde föreligga genom tillämp- ning av de i 5 47 riksdagsordningen meddelade bestämmelserna angående sammansatt utskott.

Vad härefter beträffar frågan om de konsultativa statsrådens antal, varom stadgas i & 6 regeringsformen, skulle det behov av rörelse- frihet vid bestämmandet därav, som i det föregående påvisats, effektivt kunna tillgodoses på det sätt att även detta antal göres helt oberoende av grundlagsföreskrifter och i stället fastställes av Konungen och riksdagen gemensamt. Enda skälet för ett bibehållande av det nuvarande antalet, eller tre, såsom ett i grundlag stadgat minimum skulle vara, att man därigenom bereder större säkerhet för att de konsultativa statsråden icke vid något till- fälle bliva färre än nu. Enligt utredningsmannens mening föreligger dock näppeligen något praktiskt behov av en dylik grundlagsbestämmelse, vilken

därjämte synes mindre väl ansluta sig till det förslag beträffande departe- mentens och departementschefernas antal, som framlagts i det föregående.

I detta sammanhang är emellertid att erinra om en likaledes i g 6 rege- ringsformen meddelad bestämmelse, att bland de tre statsråden utan depar- tement minst två böra ha förvaltat civil beställning. Detta stadgande är avsett att utgöra en borgen för att varje regering inom sig skall räkna ett tillräckligt antal ledamöter med grundlig kännedom om civil förvaltning. Redan departementalkommitterade ansågo det emellertid kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke bestämmelsen kunde helt och hållet bortfalla. Bland annat anfördes att densamma vore mindre tillfredsställande ur den synpunkten att, även då tre konsultativa statsråd inginge i regeringen, det icke syntes böra oundgängligen fordras att två av dem uppfyllt berörda vill- kor; det kunde exempelvis vid ett givet tillfälle befinnas fördelaktigt att, jämte statsministern, som väl i de flesta fall kunde antagas komma att bliva icke en ämbetsman utan fastmera en politiskt skolad man, en annan i det parlamentariska livet erfaren och i övrigt lämplig person, som ej tjänstgjort inom statsförvaltningen eller jurisdiktionen, inträdde såsom konsultativt statsråd. Kommitterade påpekade även, att föreskriften i fråga innebure en inskränkning i Konungens rätt att välja sitt råd ävensom att den dåmera icke ägde samma berättigande som före regeringsrättens tillkomst. För egen del vill utredningsmannen tillägga, att det synes kunna ifrågasättas, om stadgandet ens för fyllande av det därmed avsedda syftet är av den betydelse lagstiftaren velat tillmäta detsamma. Den omständigheten att en person förvaltat civil beställning, under vilket begrepp lärer innefattas varje statlig befattning utom militär — och möjligen prästerlig — tjänst, innebär knappast någon garanti för att vederbörande äger djupare kunskap om det civila för- . valtningsväsendet. Det lärer för övrigt få förutsättas att vid bildandet av en regering behovet av administrativ erfarenhet inom denna kommer att till- godoses, oavsett om det nu omhandlade stadgandet bibehålles eller icke.

Av nu anförda skål förordas, att i förevarande paragraf meddelas en be- stämmelse av innehåll, att statsrådet skall bestå av —— förutom cheferna för departementen — statsråd utan departement till det antal som bestämmes av Konungen och riksdagen gemensamt, samt att det nuvarande särskilda behörighetsvillkoret för konsultativa statsråd utgår.

Genom att sålunda icke i grundlag fixera antalet statsråd utan departe- ment hålles möjlighet öppen att anlita sådan ledamot av regeringen för sär- skilda uppgifter i syfte att för en kortare eller längre tid bereda lättnad i arbetsbördan för någon eller några av departementscheferna, därest så till följd av en inträffad kris eller andra särskilda förhållanden skulle finnas behövligt. Detta synes kunna ske på det sätt, att ett statsråd utan depar- tement förordnas att i departementschefs ställe föredraga vissa ärenden. Dessa ärenden skulle alltså fortfarande formellt bibehållas i respektive de- partement samt där beredas och expedieras, men departementschefen skul— le befrias från den omedelbara befattningen med dem och den särskilt för- ordnade föredraganden ha att fullgöra hans åligganden med avseende å de ifrågavarande ärendenas beredning, föredragning och expediering.

Huruvida ett dylikt förordnande av »biträdande departementschef» — var- till vissa motsvarigheter finnas i främmande länder — överensstämmer med gällande svensk konstitutionell rätt, är måhända att anse såsom tveksamt. Dock torde det få antagas att hinder ej möter mot anordningen i fråga, därest denna har rent tillfällig karaktär. Till förekommande för framtiden av varje ovisshet beträffande grundlagens innebörd på denna punkt synes det lämp- ligt att verkställa en viss omredigering av det i 5 5 sista stycket regerings- formen upptagna stadgandet angående utseende av departementschefer.

Innan utredningsmannen lämnar frågan om statsrådets sammansättning, bör påpekas att de syften, som enligt det föregående ansetts höra till- godoses genom att låta antalet departement och konsultativa statsråd be- stämmas i samband med statsregleringen, givetvis i stället kunna ernås genom att göra sagda antal beroende av en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Även vid en sådan — enligt utredningsmannens mening onödigt omständlig _ anordning torde det emellertid, för att den anpassning efter utvecklingen, som eftersträvats, icke skall äventyras, böra vara Konungen förbehållet att bestämma om fördelningen av ärendena mellan departementen och om dessas benämningar.

Som förut nämnts har i direktiven för denna utredning bland spörsmål, som borde göras till föremål för undersökning, upptagits jämväl fråga om ändrade bestämmelser rörande sammansättningen av tillförord- nad regering. Syftet med utredningen i denna del angavs vara att för sammansättningen finna en form, som undanröjde den nu förefintliga be- gränsningen i den administrativa befogenheten för departementschef, vilken ej vore medlem av tillförordnad regering, och åstadkomme att samtliga statsråds arbetsförmåga utnyttjades på ett tillfredsställande sätt under tid då tillförordnad regering vore tillsatt.

Angående s. k. tillförordnad regering stadgas i & 43 regeringsformen, att om Konungen går i fält eller till avlägsnare inrikes orter reser, han äger förordna »tre ledamöter av statsrådet, under den ordförande, som han, antingen ibland prinsar av sitt hus eller ibland statsrådets ledamöter, sär- skilt nämner,» att i viss omfattning föra regeringen.

Tillsättandet av tillförordnad regering medför bland annat en tillfällig förändring i fråga om chefskapet för åtminstone flertalet departement, i det att departementen därvid fördelas mellan den tillförordnade regeringens medlemmar, vilka under den tid förordnandet varar förestå respektive de— partement såsom tillförordnade chefer. Under samma tid är således en ordinarie departementschef, som icke tillhör den tillförordnade regeringen, ställd utanför regeringssammanträdena och därjämte i saknad av befogen- het att meddela på departementschefen ankommande beslut, även om han är oförhindrad och i realiteten fortfar att leda sitt departement. Att en sådan ordning icke kan vara praktisk och ändamålsenlig synes ej behöva när-

mare utvecklas. Utredningsmannen är också av den uppfattningen att en ändring bör komma till stånd i syfte att undanröja den begränsning i en ordinarie departementschefs möjligheter att utöva sitt ämbete, som följer av ovanberörda grundlagsbestämmelse. Hur detta syfte lämpligen skall till- godoses är en annan fråga. Med avseende härå torde följande böra be- aktas.

Därest Konungen under tid för vilken tillförordnad regering är tillsatt har att avgöra regeringsärenden, som han förbehållit sin egen prövning, hålles konselj å den ort där Konungen uppehåller sig. Här måste följaktligen statsrådsledamöter i erforderligt antal infinna sig. Det förekommer ej säl- lan, att samtidigt eller så gott som samtidigt hålles dels regeringssammanträ- de i Stockholm och dels konselj å Konungens vistelseort. Då den tillförordna— de regeringens medlemmar måste anses vara av laga förfall hindrade att del- taga i nämnda konselj, torde, för att så många av statsrådets ledamöter som möjligt skola kunna deltaga i denna, åtminstone vid sådana tillfällen som här åsyftas antalet medlemmar av den tillförordnade regeringen icke böra hållas högre än som kan anses oundgängligen nödvändigt. Möjlighet måste därför föreligga att, med iakttagande av ett grundlagsstadgat minimum, anpassa tillförordnad regerings medlemsantal så, att antalet statsråds— ledamöter som stå till förfogande för att deltaga i konselj ej därigenom otill- börligt reduceras. Överhuvud torde de skäl som åberopats till stöd för en ändring av ifrågavarande bestämmelser tala för att Konungen, med nyss angivna inskränkning, bör ha fria händer att lämpa tillförordnad rege- rings sammansättning liksom ock arbetsfördelningen mellan dess medlem- mar efter förhållandena i varje särskilt fall. I enlighet härmed har det synts utredningsmannen, att det syfte varom här är fråga lämpligen bör tillgodoses på det sätt att antalet statsrådsledamöter, som Konungen äger förordna såsom medlemmar av tillförordnad regering utöver ordföranden, i grundlagen bestämmes till minst tre.

I anslutning härtill uppställer sig spörsmålet huruvida, sedan en tillför- ordnad regering med visst antal medlemmar tillsatts av Konungen, denna regering själv äger besluta om förändring av nämnda antal. Erinras må i detta sammanhang, att i Kungl. Maj:ts — i konselj meddelade — beslut om tillsättande av tillförordnad regering regelmässigt inryckes föreskrift där- om att, därest ordföranden eller någon av medlemmarna skulle bliva av sjukdom, jäv eller annan orsak hindrad att deltaga i regeringen, däri skall inkallas någon annan statsrådsledamot och att vid inträffande förändring i regeringens sammansättning den främste av regeringens ledamöter skall vara ordförande. Hinder synes icke möta att detta bemyndigande _— som väl saknar stöd i regeringsformens bestämmelser men anses vara uttryck för konstitutionell sedvanerätt — efter den nu ifrågasatta grundlagsänd- ringens genomförande gives den vidgade innebörd som erfordras för en ändamålsenlig tillämpning av den ändrade bestämmelsen.

Förutom de grundlagsändringar som ovan förordats torde i detta samman- hang böra i g 25 regeringsformen vidtagas en jämkning, innefattande rättel- se av en där förekommande hänvisning.

Med iakttagande härav har upprättats förslag till ändrad lydelse av 55 5, 6, 25 och 43 regeringsformen samt 5 38 riksdagsordningen, vilket förslag fin- nes härvid fogat såsom bilaga D. _

P. M.

angående departementsorganisationen i vissa främmande länder m. m.

Danmark.

Enligt Danmarks Grundlov utnämner och avskedar konungen sina ministrar. Han bestämmer även deras antal och ärendenas fördelning dem emellan. Genom beslut av konungen ha upprättats nya ministerier och särskilda av en minister styrda för— valtningsgrenar. Stundom har så skett i strid mot vad i lag stadgats; exempelvis överfördes enligt kungörelse 26/3 1914 ärenden rörande utskrivningsväsendet från .lustitsministeriet till Indenrigsministeriet, oaktat värnpliktslagen 8/6 1912 förutsatte att justitieministern utövade ledningen av utskrivningsväsendet. Statsministeriet, som tidigare närmast varit ett sekretariat för konseljpresidenten (statsministern), har ge- nom beslut av konungen tillagts betydande allmänna administrativa uppgifter, såsom förvaltningen av Grönland, ärenden rörande Färöarna, förhållandet till Island, na- turskyddslagstiftningen m. m.

Ehuru konungens befogenhet att bestämma ministrarnas antal och ärendenas för- delning dem emellan ej kan inskränkas i vanlig lagstiftningsväg, måste vid befo- genhetens utövning hänsyn tagas därtill att avlöningen till ministrarna och till äm— betsmännen i eventuella nya ministerier mäste bestämmas av den anslagsbeviljande statsmakten. Om en ändring av ministeriernas antal eller verksamhetsområden har till följd att nya fasta tjänster (faste Stillinger med Pensionsret) inrättas, kräves att riksdagen samtycker härtill genom antagande av den i den årliga Normeringsloven —— ett årligt supplement till Statstjenestemandsloven, som bl. a. omfattar inrättandet av nya fasta tjänster — upptagna bestämmelsen härom eller genom antagande av en annan motsvarande lag om upprättande av sådana befattningar. Erfordras ej upp— rättande av nya fasta tjänster utan endast en ökning av den extra personalen, är en Bevilling på Finansloven för ändamålet tillräcklig.

I allmänhet har antalet ministrar svarat mot antalet ministerier på så sätt att vart och ett av de olika ministerierna varit ställt under var sin minister och varje minister i allmänhet varit chef för ett ministerium; tidigare var sålunda statsminis- tern även chef för ett av de då förefintliga ordinarie ministerierna. Emellertid ha stundom utnämnts ministrar utan portfölj; detta har även varit händelsen vid ut- nämning av statsministrar. Någon gång har åt en minister anförtrotts ledningen av mer än ett ministerium; sedan 1905 ha sålunda de var för sig självständiga krigs— och marinministerierna hänförts under samme minister, som därefter benämnts för- svarsminister. Stundom ha de under ett ministerium hörande ärendena underställts olika ministrars prövning eller ärenden, tillhörande en ministers verksamhetsområde, handlagts av personalen i ett annat ministerium.

Åren 1848—1894 funnos 7 ministerier. Antalet har sedermera växlat. På senaste tiden har det hänt att nya ministerier inrättats vid ett ministerskifte för att åter vid nytt ministerskifte avlösas av andra. För närvarande äro ministerierna 13, nämli- gen Statsministeriet, Udenrigsministeriet, Krigsministeriet, Marineministeriet, Finans- ministeriet, Justitsministeriet, Indenrigsministeriet, Socialministeriet, Ministeriet for Handel, Industri og Sefart, Ministeriet for offentlige Arbejder, Ministeriet for Land— bruk og Fiskeri, Kirkeministeriet och Undervisningsministeriet.

Enligt den norska Grundloven utser konungen själv ett råd av norska medborgare, som skall bestå av en statsminister och minst 7 andra medlemmar. Konungen fördelar ärendena bland statsrådets medlemmar på sätt han prövar lämpligt. Till att taga säte i statsrådet mä konungen vid utomordentliga tillfällen kalla, utom statsrådets ordinarie medlemmar, andra norska medborgare, dock icke ledamöter av stortinget.

Grundloven, som alltså ålägger konungen att fördela göromålen mellan statsrå— dets ledamöter, förutsätter att ledningen av regeringskontoren fördelas mellan de särskilda ledamöterna av statsrådet. Regeringskontoren äro organiserade i departe— ment till det antal konungen bestämmer; föreskrifter härom meddelas i en särskild regeringsinstruktion (Instruks for Regjeringen). Den befogenhet konungen äger att fördela ärendena mellan statsrådets ledamöter innefattar i sig även befogenheten att bestämma vilka regeringsdepartement som skola finnas. Departementens antal och verksamhetsområden kunna således rättsligt sett icke bestämmas i lagstiftnings- väg eller genom beslut av stortinget utan endast av konungen; dennes befogenhet i sagda avseende är emellertid faktiskt starkt beskuren framför allt på grund av stor— tingets befogenhet att bevilja anslag för de av konungens beslut i detta avseende uppkomna behoven. Icke heller kan genom lag eller beslut av stortinget intrång rättsligen göras i konungens befogenhet att bestämma, vilket eller vilka departe— ment varje ledamot av statsrådet skall förestå. I regel förestår varje ledamot av statsrådet ett departement. Är ledamot av statsrådet av sjukdom eller ledighet för- hindrad att utöva sin befattning, förestår i regel ett statsråd samtidigt flera departe- ment.

I början av september 1939 funnos 9 regeringsdepartement, nämligen: utenriks— departementet, kirke- og undervisningsdepartementet, justis- og politidepartementet, departementet for sosiale saker, departementet for handel, sjefart, industri, hånd- verk og fiskeri, landbruksdepartementet, departementet for de offentlige arbeider. l'i— nans— og tolldepartementet samt forsvarsdepartementet. Till regeringens kontor är även att hänföra statsrådssekretariatet. Statsrådssekretzeren fungerar som sekre— terare vid statsrådets sammanträden och har även andra åligganden.

Den la/n 1939 biföll urtima stortinget en proposition med förslag bl. a. till upp— rättande av ett krisedepartement med uppgift att organisera och leda de åtgärder som äro nödvändiga för att trygga och ordna landets förseende med livsförnöden— heter och andra viktiga varor rn. 111. under det krig som utbrutit i Europa. Krise- departementet är organiserat efter delvis andra principer än de ordinarie departe- menten.

Finland. Enligt Finlands regeringsform 17/7 1919 skall jämte republikens president _ ål vilken den högsta verkställande makten är uppdragen —— för statens allmänna

styrelse finnas ett statsråd, bestående av en statsminister och nödigt antal minist— rar. Presidenten fattar, på föredragning av vederbörande minister. sina beslut i statsrådet, vars i ärendets handläggning deltagande medlemmar äro för beslutet an— svariga, såvitt de ej till protokollet uttalat skiljaktig mening.

Statsrådet är en kollegial myndighet med den väsentliga uppgiften att handhava den allmänna styrelsen i landet, dock så att vissa slags hithörande ärenden kunna vara presidenten förbehållna eller statsrådet undandragna eller ock uppdragna åt en minister eller ämbetsman vid ministerium. Å statsrådet ankommer att till verk—- ställighet befordra presidentens beslut samt att avgöra ej mindre de ärenden, om vilka statsrådet enligt lag äger besluta, än även de övriga styrelse- och för— valtningsärenden som icke blivit i regeringsformen eller annan lag eller förordning

presidenten förbehållna och icke heller uppdragits åt någon minister i egenskap av chef för ministerium eller åt lägre myndighet.

Till medlemmar av statsrådet —— vilka böra åtnjuta riksdagens förtroende _— kallar presidenten för redbarhet och skicklighet kända infödda finska medborgare. Den minister, till vars handläggning ärenden rörande justitieförvaltningen höra, samt minst en av de andra ministrarna skola vara lagfarna. I statsrådet skall fin- nas en justitiekansler, som bör äga framstående insikt i rättsväsendet.

Statsrådet omfattar det antal ministerier, som erfordras för de särskilda förvalt— ningsgrenarna. Varje ministerium föreslås av en minister. Ministeriernas antal och allmänna verksamhetsområde fastställas genom lag och kunna alltså icke änd- ras i administrativ ordning, medan de närmare stadgandena om ärendenas fördel— ning mellan ministerierna samt om statsrådets organisation i övrigt utfärdas ge- nom förordning. Bestämmelserna återfinnas dels i två lagar 30/3 1922, den ena om ministeriernas i statsrådet antal och allmänna verksamhetsområde, den andra om ärendenas handläggning i statsrådet och dess ministerier, dels ock i en för- ordning, likaledes 30/3 1922, innefattande reglemente för statsrådet. I sistnämnda författning ha närmare bestämmelser meddelats om ärendenas fördelning mellan ministerierna. Slutligen må anmärkas en förordning 30/3 1922, innefattande reg-- lemente för justitiekanslern vid statsrådet.

Med bortseende tills vidare från den utökning av statsrådet, som på senaste tiden ägt rum i anledning av de inträdda utomordentliga förhållandena, skola i stats— rådet för handhavandet av den allmänna styrelsen och de särskilda förvaltnings- grenarna finnas 10 ministerier, nämligen ministeriet för utrikesärendena, justitie- ministeriet, ministeriet för inrikesärendena, försvarsministeriet, finansministeriet, undervisningsministeriet, lantbruksministeriet ministeriet för kommunikationsväsen— det och allmänna arbetena, handels- och industriministeriet samt socialministeriet. Därutöver finnes ett kansli för statsrådet samt skall, enligt reglementet för justitie- kanslern, vid statsrådet finnas ett justitiekanslersämbete. Chef för varje ministe- rium är en minister. Republikens president kan till medlemmar av statsrådet, ut- över cheferna för ministerierna, kalla normalt högst två ministrar med uppdrag att såsom biträdande chefer handlägga ärenden vid ett eller flera ministerier eller att vara ministrar utan portfölj. Kan minister för sjukdom, jäv eller annat tillfälligt hinder icke handhava sina åligganden, ankommer det enligt berörda lag å republi- kens president att förordna någon annan minister i hans ställe. Möjligheten för presidenten att till medlemmar av statsrådet kalla biträdande ministeriechefer eller ministrar utan portfölj har under senare år i regel utnyttjats. Det har även före- kommit att en ministeriechef samtidigt varit biträdande minister i annat ministerium och att en medlem av statsrådet, som varit biträdande minister i ett ministerium, förordnats att samtidigt vara biträdande minister i ett annat ministerium.

De under sistlidne augusti månad inträdda exceptionella förhållandena ha för- anlett inrättandet av ett elvte ministerium. Genom lag 20/9 1939 angående ändring av lagen om ministeriernas i statsrådet antal och allmänna verksamhetsområde har sålunda stadgats att i statsrådet kan finnas ett folkförsörjningsministerium. Av ärenden som ankomma å statsrådet skall detta ministerium, då sådant finnes, hand- lägga ärenden som angå tryggandet av befolkningens utkomst samt reglementering av det ekonomiska livet och användningen av arbetskraften under krig eller annat undartagstillstånd ävensom beredning av sådana ärenden, för såvitt de ej överläm- nats till annat ministerium. I anslutning härtill har genom en likaledes 20/9 1939 utfärdad förordning för angivna ändamål inrättats ett folkförsörjningsministerium, som skall finnas tills vidare och till dess genom förordning annorledes bestämmes. Enligt förordning 25/9 1939 har i reglementet för statsrådet införts ett tillägg, vari angivits de ärenden folkförsörjningsministeriet har att handlägga. —— Därjämte har presidenten bemyndigats att tillkalla ännu en biträdande ministeriechef.

I Nederländernas grundlag stadgas att statsdepartement upprättas av konungen. På grund härav upprättas sådana genom kungliga beslut, vari tillika angives veder- börande departements verksamhetsområde. Antalet statsdepartement och arbets- fördelningen dem emellan kunna följaktligen ändras efter konungens gottfinnande. Med hänsyn till generalstaternas befogenhet i fråga om budgeten måste dock, därest ett nytt statsdepartement upprättas eller ändring sker beträffande arbetsfördelning- en mellan departementen, en budgetstat i form av lagförslag därefter föreläggas ge- neralstaterna för godkännande. Även om en ändring i.arbetsfördelningen mellan departement icke medför en ökning i utgifter, måste överförandet av respektive ut- giftsposter från en huvudtitel i statsbudgeten till en annan äga rum genom lag. Frågan, huruvida den nederländska riksbudgetstaten bereder några möjligheter att möta eventuella utökningar av statsdepartement, torde böra besvaras nekande, var- vid dock torde uppmärksammas att möjlighet förefinnes att under tiden begära er- forderliga krediter för den åsyftade utökningen.

Sedan år 1937 kunna även ministrar utan portfölj utnämnas. Enligt arbetsordningen för ministerrådet erfordras för besluts fattande, att mera än hälften av antalet ledamöter är närvarande. I fråga om handläggningen av ärenden inför ministerrådet har emellertid den praxis utvecklat sig beträffande vissa områden som hava en mera speciell karaktär, att fattandet av beslut kan läggas i händerna på en särskild kommission av ministrar. I sådana kommissioner plägar presidiet utövas av presidenten i ministerrådet. Enligt arbetsordningen skall presi' denten väljas varje år, men enligt ett sedan länge vedertaget bruk fungerar den per— son som bildat regeringen utan val såsom president, så länge regeringen består.

Belgien.

I Belgien saknas lagbestämmelser om regeringsmedlemmarnas eller de olika mi- nisteriernas antal. Däremot är i belgiska författningen bestämt att konungen ut- nämner och avskedar sina ministrar.

Vid varje ny regerings tillträde bestämmes i administrativ väg och oberoende av budgetära hänsyn antalet ministrar och ministerier. Ministeriernas antal har varit relativt stabilt, men ministrarnas antal växlar ofta, enär stundom en minister får övertaga två ministerier. Då i Belgien råder ministerstyrelse, är det blott vik— tiga ärenden som föredragas i ministerrådet.

Frankrike.

Ministrarna utses i Frankrike genom beslut av republikens president. Denna pre- sidentens befogenhet finnes ej uttryckligen stadgad i någon konstitutionell lag, men framgår av ett stadgande i lagen 25/2 1875 om den offentliga maktens organisation. enligt vilket presidenten tillsätter alla civila och militära ämbeten. Vid minister- skifte i Frankrike överlämnar republikens president åt en politiker att med över- tagande av konseljpresidentskapet välja sina medarbetare samt förelägga republi- kens president en ministerlista. Emellertid finnes intet i författningen eller i annan lag, som tillämpas, bestämt om ministrarnas eller ministeriernas antal eller om mi- nisteriernas verksamhetsområden; bestämmanderätten i detta avseende anses utan vidare tillkomma republikens president. Visserligen tillkom 20/6 1920 en lag, som bland annat föreskrev att ministerier och undersekretariat kunna inrättas endast på grund av lag, men denna grundsats lärer aldrig ha iakttagits. Varje konselj- president konstituerar sin ministär såsom det behagar honom och inskränker sig

till att av kamrarna äska de nödiga anslagen. Voteringen av anslagen betraktas såsom legislativ approbation.

I allmänhet lära nya ministerier komma till stånd genom särskilda dekret, ut- färdade av republikens president; stundom har emellertid detta icke varit fallet utan ministeriets tillkomst varit att tillskriva det faktum att presidenten utnämnt chef för ministeriet. Genom dekret av republikens president bestämmes på ena— handa sätt varje ministeriums verksamhetsområde.

Kabinettet utgöres under alla förhållanden av en chef, nämligen konseljpresiden- ten, och ett antal ministrar med portfölj. Vidare kan en ministär i sig innesluta ministrar utan portfölj, statsundersekreterare (sous-secrétaires d'Etat) samt kom- missarier (commissaires). Ministrar utan portfölj ha förordnats av olika anled- ningar: för att förena olika politiska partier kring en viss uppgift, exempelvis för- svaret, eller för att befria konseljpresidenten från äliggandet att sköta ett visst mi- nisterium, och slutligen har man stundom upprättat en dylik post för en politiker, vilken av en eller annan anledning ej kunnat tilldelas något visst ministerium. Mi- nistrarna utan portfölj ha endast att deltaga i ministerkonseljens överläggningar; de kunna ej utöva någon makt.

Antalet ministrar och ministerier har växlat mycket. Före världskriget utgjorde antalet ministrar i medeltal 12, under världskriget 10 och senare inemot ett 20- tal. Före det nu pågående krigets utbrott var antalet ministrar 18.

I september 1939 inrättades två nya ministerier, nämligen ett blockadministe— rium — eller snarare folkförsörjningsministerium — samt ett rustningsministerium. Blockadministeriet har närmast till uppgift att ombestyra folkförsörjningen och omläggningen av landets ekonomiska liv på krigsfot.

Tyskland.

Under tiden till 1918 var rikskanslern att anse såsom rikets ende ansvarige mi- nister; såsom sådan var han den högste ledaren av rikets förvaltning och chef för de Reichsämter som voro att jämställa med ministerier i andra stater. I spetsen för varje sådant Reichsamt stod en statssekreterare, men denne hade ej ställning såsom minister utan var endast medhjälpare åt rikskanslern. Om upprättandet av dessa Reichsämter gällde ganska invecklade bestämmelser; i allmänhet krävdes härför — utom för vissa fall bestämmelser utfärdade i lagstiftningsväg —— beslut av förbundsrådet och kejsaren ävensom, därest för ändamålet krävdes anslag av statsmedel, av riksdagen.

Enligt Weimarförfattningen utgjordes riksregeringen av rikskanslern och riks- ministrarna. Dessa sistnämnda utnämndes på rikskanslerns förslag av rikspresi- denten. Rätten att tillskapa och organisera riksministerier ansågs vara ett utflöde av den statsöverhuvudet tillkommande exekutiva makten. För ändamålet krävdes endast beslut i administrativ ordning, med de förbehåll att riksdagens rätt att be- vilja medel för ändamålet lämnades oberörd, att om organisationen av ett mini- sterium grundade sig på en lag, den endast i lagstiftningsväg kunde ändras, och slutligen att den tillskapade organisationen icke lade grunden till nya materiella regeringsrättigheter gentemot statsborgarna eller andra statsorgan.

Numera har Fiihrer-principen trängt igenom icke blott i politiskt utan även i statsrättsligt avseende. Detta visar sig ej minst i förhållandet mellan rikspresi- denten-rikskanslem å ena sidan och rikskabinettet å den andra. Genom en provi- sorisk lag 23/3 1933 (Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich), varige— nom nyssnämnda princip infördes och regeringen gjordes oberoende av riksda- gen, tillerkändes regeringen rätten till s. k. förenklad lagstiftning. Under det att förut lagar utan vidare kunde utfärdas av riksdagen, anförtroddes nu samma rätt ät regeringen, däri innesluten befogenheten att med vissa undantag ändra statsför-

fattningen. Denna förenklade lagstiftningsmakt bekräftades och utvidgades genom lag 30/1 1934 (Gesetz iiber den Neuaufbau des Reiches), genom vilken inskränk— ningarna i regeringens befogenhet att ändra statsförfattningen borlföllo.

I kraft av denna lagstiftning och av bestämmelser, utfärdade med stöd därav, ha kabinettets ledamöter själva blivit Fiihrer, var och en på sitt område, och dessa äro i sin ordning underordnade rikspresideuten-rikskanslern; denne är sålunda icke primus inter pares utan överordnad kabinettets medlemmar. Antalet minis- terier är ej fastställt; rikskanslern kan i kraft av sin organisationsbefogenhet skapa nya eller förena gamla.

Riksmiuisterierna voro 1937 till antalet 14. Härtill komma två riksministrar utan portfölj, av vilka den ene är Stellvertreter des Fiihrers.

Genom kungörelse 30/8 1939 inrättades ett ministerråd för rikets försvar (Minis- terrat fiir Reichsverteidigung). Detta ministerråd äger utfärda förordningar med laga kraft i alla fall, där icke der Föhrer särskilt föreskriver att en av minister- rådet utfärdad förordning skall slutgiltigt behandlas av riksregeriugen eller riks— dagen.

England.

Till ministären i England (the ministry) räknas alla de statsämbetsmiin som skola ombytas vid ett ministärskifte; deras antal uppgår till mellan 60 och 70. En del av dessa bildar det 5. k. kabinettet (the cabinet), som de facto utövar styrelsen. Kabinettet är en till följd av den historiska utvecklingen framvuxen institution, vil— ken icke finnes omnämnd i någon lag och för vars verksamhet icke några former finnas stadgade. Huru många och vilka av ministären premiärministern (the prime minister) vill kalla till kabinettet beror i själva verket av honom; antalet plågar numera uppgå till omkring 20,

Premiärministern i England äger nämligen i stort sett att fritt förfoga över admi- nistrationen och kan principiellt på egen hand besluta om tillsättande av nya mi- nistrar och ministerier samt beträffande deras arbetsuppgifter. I fråga om utnämning av nya ministrar kräves blott ett numera formellt godkännande av konungen. Skall ett nytt ministerium inrättas, anses däremot enligt för närvarande härskande praxis frågan därom böra i lagstiftniugsväg framläggas för parlamentet, om det nya ministeriets varaktighet beräknas sträcka sig utöver en tidrymd av sex månader. De för upprättandet av ett nytt ministerium erforderliga anslagskraven måste godkännas, först av skattkammarcn (the treasury) samt se- nare, i samband med budgetbehandlingen, av underhuset. Premiärministern äger vidare att på egen hand bestämma sammansättningen av kabinettet. —— De leda— möter i konseljen, som tillika tillhöra kabinettet, äro jämväl lnedlemmar av det 5. k. privy council, som i gamla tider utgjorde konungens råd men nu övergått till att uteslutande bliva en dekoration. Dess ledamöter utnämnas för livstid på grund av framstående ställning på det politiska, litterära, vetenskapliga eller administra- tiva området.

I samband med krigsutbrottet mellan England och Tyskland ha vissa föränd— ringar vidtagits inom regeringen. Samma dag kriget förklarades avgick den då sit— tande regeringen och bildades ny sådan. I sammanhang härmed inrättades nya ministerier för livsmedelsförsörjningen, för det ekonomiska kriget och för »natio- nal service» samt ett informationsministerium. Inom det nya kabinettet har —— med världskrigets krigskabinett (war council) som förebild —— bildats ett krigskabinett, bestående av 9 ministrar.

Justitiedepartementet i oktober 1939.

77 Bilaga B.

Uppgift å. antalet; inkomna ärenden åren 1931—1938.

J ustitiedepartementet.

_. Departe- . Regerings- _ Regermgs- . År ärenden : 12132” riittsä ren den bum ma [ 1931 ........... 4 312 954 9 5 275 1932 .......... 4 475 885 20 5 380 19253 ........... 4 727 877 7 5 611 1934 . . ........ 5 283 833 2 6 118 1935 ........... 5 603 899 7 () 509 1936 ........... 5 982 875 9 6 866 1937 ........... 6 691 815 7 7 513 1938 ........... 7 424 949 9 8 382 Försvarsdepartementet. _. Departe— . _ Regelmgs— _ Regermgs— Ål ärenden1 iii-Zid; rättsärenden Summa 1931 ........... 5 659 281 93 6 033 1932 ........... 4 088 242 97 4 427 1933 ........... 5 590 297 85 5 972 1934 ........... 5 673 295 95 6 063 1935 ........... 5 606 253 73 5 932 1936 ........... 5 927 274 143 6 344 1937 ........... 6 507 340 79 6 926 1938 ........... 5 764 402 51 6 217

* Kommandomäl ej inräknade. Dessa utgjorde under resp. år 4579, 4795, 4530, 4731, 4 399, 5422, 5270 och 4 800.

Socialdepartementet.

. Departe— . Regerings— _ Regerings- År ärenden äTålåän rättsärenden Summa 1931 ........... 3 384 685 313 4 382 1932 ........... 5 193 645 362 6 200 1933 ........... 4 093 970 396 5 459 1934 ........... 3 769 1 490 469 5 728 1935 ........... 3 239 1 436 448 5 173 1936 ........... 3 366 1 264 460 5 110 1937 ........... 3 446 1 290 387 5 123 1938 ........... 3 609 1 285 503 5 397

. Departe- . _ Regermgs— _ Regermas— . Ål ärenden ååå; rättsärencden Summa 1931 ........... 2 523 114 417 3 054 1932 ........... 2 496 78 426 3 000 1933 ........... 2 619 90 437 3 146 1934 ........... 3 055 69 522 3 646 1935 ........... 2 800 94 508 3 4')2 1936 ........... 2 778 108 469 3 355 1937 ........... 3 388 107 424 3 919 1938 ........... 3 619 96 420 4 135 Finansdepa-rtementet. . Departe— . » Regerings- _ Regerings- . Ar ärenden ååå?!" rättsärenden Summa 1931 ........... 2 242 284 791 3 317 1932 ........... 2 304 296 941 3 541 1933 ........... 2 555 267 816 3 638 1934 ........... 2 544 258 747 3 549 1935 ........... 2 438 225 738 3 401 1936 ........... 2 585 302 634 3 521 1937 ........... 2 930 248 724 3 902 1938 ........... 3 161 231 921 4 313 Ecklesiastikdepartementet. . Departe— . Regerings- _ Regerings— . År ärenden gåååzn rättsärenden Summa 1931 ........... 3 756 667 198 4 621 1932 ........... 3 697 673 201 4 571 1933 ........... 3 731 746 478 4 955 1934 ........... 3 828 951 466 5 245 1935 ........... 3 955 930 266 5 151 1936 ........ —. . . 4 171 848 229 5 248 1937 ........... 4 675 880 209 5 764 1938 ........... 5 295 832 213 6 340 J ordbruksdepartementet. . Departe- . Regerrnas- _ Regerings- Är ärendetii åligga" rättsärenden Summa 1931 ........... 3 038 358 88 3 484 1932 ........... 3 465 457 83 4 005 1933 ........... 3 797 5116 89 4 392 1934 ........... 4 128 576 258 4 962 1935 ........... 4 687 566 144 5 397 1936 ........... 4 176 602 88 4 866 1937 ........... 4 096 636 66 4 798 1938 ........... 4 172 592 89 4 853

. Departe— . Regenngs- _ Regermgs- . År ärenden är?:ååcin rättsärenden Summa 1931 ........... 1 737 505 68 2 310 1932 ........... 1 814 666 59 2 539 1933 ........... 1 988 588 76 2 652 1934 ........... 1 91 14 790 59 2 753 1935 ........... 2 430 732 47 3 209 1936 ........... 2 627 857 62 3 546 1937 ........... 2 881 724 62 3 667 1938 ........... 2 589 756 66 3 411

Bilaga C .

Översikt av statsdepartementens verksamhetsområden enligt alternativ II.

A. Förvaltningsärenden.1

Justitiedepartementel:

Ärenden rörande inseende över lagskipningen; domstolarna och deras personal; rikets judiciella indelning; tingsstad, tingshus och häradshäkte; offentliga rättshjälpsanstalter;

fastighetsregister, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; antagande av släktnamn; åtal för brott och förordnande av domstol, där sådant ankommer på Kungl. Maj:t; av brottmål föranledda ersättningar av allmänna medel; ersättning till oskyldigt häktade eller dömda; ersättning i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- oeh tjänstemän med flera;

fångvården; behandling av minderåriga förbrytare; förvaring av förminskat till- räkneliga förbrytare samt internering av återfallsförbrytare; straffregister;

nåd i brottmål; villkorlig frigivning; tillämpning av tryckfrihetsförordningen , i vad denna förordning därom stadgar; rikets vapen och flagga; rikets gränser; regering och riksdag med undantag av ärenden rörande utrikesnämnden; val till riksdagens kamrar; sammanfattande av berättelsen till riksdagen om vad i rikets styrelse tilldragit sig;

medborgarskap; tillstånd för utlänning samt vissa bolag och föreningar att för- värva fast egendom, gruva eller aktier;

förbrytares utlämnande; tillämpning av utlänningslagen , i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departe- ment;

fideikommissförfattningar;

tillstånd till äktenskap och adoption, där meddelande av sådant tillstånd ankom- mer på Kungl. Maj:t;

föreningsväsendet i allmänhet;

tillämpning av lagen om tillsyn över stiftelser;

rättsstatistik; svensk författningssamling.

Utrilresdepartementet:

Försvarsd e partementet : Arenden rörande

försvarsväsendet med därtill hörande personal och materiel; vården om de till försvaret upplåtna fastigheter och byggnader ävensom av för- råd samt andra anstalter och inrättningar för försvarets behov;

undervisningsväsendet samt sjukvårds- och veterinärväsendet vid försvaret; * Jfr % 1 departementsstadgan jämte ändringar: SFS 1932:417, 1933:525, 1934:235, 1936:366, 1937z915 och 1938z365.

välgörenhetsinrättningar för den till försvaret hörande personalen; frivilliga sammanslutningar för tillgodoseende av försvarsbehov.

Socialdepartementet:

Ärenden rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom kollektiv— och andra arbets- avtal, arbetstvister;

arbetarskydd, såsom skydd mot olyckshändelse och ohälsa i arbete, minderåri- gas och kvinnors användande till arbete, hemindustriellt arbete, arbetstidens längd och förläggning utom vad angår arbetstiden å fartyg, vilotid;

arbetsmarknaden, arbetsförmedling, utvandring och tillsyn å utvandraragenter; arbetstillstånd för utlänning; socialförsäkring; åtgärder mot arbetslöshet och för social förtäuksamhet i all— mänhet;

socialstatistik;

förhållandet till internationella arbetsorganisationen; nykterhetsverksamhet, i vad den ej tillhör annat departement; alkoholistvård; behandling av lösdrivare; bostadsväsendet, i vad dylika ärenden ej förlagts till annat departement; kooperation, utom i vad angår jordbrukskooperation; fattigvård och barnavård samt sociala frågor i övrigt, vilka ej tillagts annat de- partement;

understöd ur allmänna arvsfonden; allmän hälsovård; sjukvårdsväsendet, i vad det ej ankommer på annat departe— ment; läkarkonstens utövning; karantänsväsendet; apoteksväsendet; undervisnings- väsendet för barnmorskor och barnmorskeväsendet i övrigt; utbildning av civil sjukvårdspersonal.

Inrikesdepartementet:

Ärenden rörande lantregeringen; lappadministrationen; civila boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement; polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement;

lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting ävensom kom- munalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement;

stadsplane- och byggnadsväsendet; brandväsendet; lantmäteriet samt jorddelnings-, avvittrings- och mätningsväsendet; bidrag av statsmedel för upprättande av fastighetsregister;

allmänna kartväsendet;

naturminnesmärken; nationalparker; biografväsendet.

Kommunikationsdepartementet:

Ärenden rörande järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder och hain— nar, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement;

Vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik samt kommunikationsväsendet i öv— rigt till lands; '

lufttrafik; radioväsendet;

statens vattenfall och deras tillgodogörande, i den mån dessa ärenden ej tillhöra annat departement;

kronans byggnader, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement; förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

Finansdepartementet:

Ärenden rörande jordeboksväsendet samt de jord eller lägenheter åtföljande rättigheter och skyl- digheter, i den mån sådant ärende icke är hänförligt under någon av de till andra departement hörande grenar av förvaltningen;

statens skatteväsende samt den allmänna förvaltningen och redovisningen av statsmedel; stämpelavgifter; expeditionslösen; markegångssättning;

avstående av arv, som tillfallit allmänna arvsfonden, samt klander av testamente i fall, som avses i 4 5 lagen om allmänna arvsfonden;

det kommunala skatteväsendet; statsregleringen ; anslagen till hov- och slottsstaterna; den till konungens och konungahusets bruk anslagna fasta och lösa egendom;

statens till andra förvaltningsgrenar ej upplåtna fasta och lösa egendom;

mantalsskrivning;

tullväsendet; frihamnar och frilager; myntväsendet; justeringsväsendet samt kontrollstämplingen; mått och vikt; fast- ställande av den räntefot, efter vilken ränta å de i postsparbanken innestående medel skall gottgöras, samt bestämmande, huruvida och efter vilka grunder ränta & medel, som innestå å postgirokonto, skall gottgöras kontoinnehavare;

bank-, hypoteks- och fondväsendet; tillverkning och försäljning av drycker och andra varor, som innehålla alkohol, med undantag av alkoholhaltiga apoteksvaror; försäljning av vissa alkoholfria drycker;

tobaksmonopolet;

allmänna resereglementet; pensionsväsendet, i vad det ej ankommer på annat departement; statistik, i vad den ej tillhör annat departement.

Ecklesiastikdepartementet:

Ärenden rörande

kyrkoväsendet; prästämbetets utövning; prästerskapets och kyrkobetjäningens avlöning och övriga förmåner; ecklesiastika boställen;

rikets ecklesiastika indelning; församlingsstyrelsen och den kyrkliga kommunen i övrigt, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement;

arkiv-, biblioteks- och museiväsendet, i vad det ej ankommer på annat departe- ment;

vitterhet och skön konst samt för konstens utövande avsedd undervisning; teater— väsendet;

universitets- och högskoleväsendet samt vetenskaplig verksamhet i övrigt, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement;1

skol- och undervisningsväsendet, i vad det ej ankommer på annat departement; rikets indelning i skoldistrikt och folkskolinspektionsområden;

allmän folkbildning och folkuppfostran; abnormundervisning och yrkesundervis— ning,1 i vad dylik undervisning ej ankommer på annat departement;

undervisningsstatistik.

1 Under förutsättning att en särskild överstyrelse för yrkesutbildning inrättas, utgå ärendena rörande yrkesundervisning under ecklesiastikdepartementet, samt upptagas under handelsdeparte— mentet ärenden rörande: tekniska högskoleväsendet; yrkesundervisning, i vad dylik undervis- ning ej ankommer på annat departement.

Jordbrulrsdepartementet:

Ärenden rörande jordbruk och lantmannanäringar med därtill hörande försöks- och undervis— ningsväsende; frökontrollväsendet; landsbygdens elektrifiering; fiske;

stuteriväsendet och hästaveln; det civila veterinärväsendet; husdjurssjukdomar; veterinärundervisning; egnahemsväsendet och därmed i samband stående jordförmedling; jordbrukets andelsrörelse;

den kronans fasta egendom, som ej innehaves med stadgad åborätt eller är an- slagen till visst statsändamål och till följd därav antingen upplåten till omedelbart begagnande eller ställd under särskild ämbetsmyndighets vård;

statens och andra allmänna skogar samt kronans överloppsmarker; enskildas skogar; Skogshushållning med därtill hörande försöks— och undervisningsväsende; jakt;

tillämpning av vattenlagen, utom i vad angår vattendomstolarna och deras per- sonal; flottning;

tillämpning av lagen om ägofred; lappväsendet, med undantag av ärenden angående lappadministrationen; tillstånd för bolag och förening att förvärva fast egendom i vad dylika ärenden ej tillagts annat departement.

Handelsdepartementet:'

Ärenden rörande in- och utrikes handel;

handelshögskoleväsendet;

in- och utrikes sjöfart; skeppsmätningsväsendet, tillsyn å fartyg; arbetstid å far— tyg; dispaschörsväsendet; registrering av fartyg; befäl å handelsfartyg; mönstring av sjöfolk; navigationsundervisning; lots- och fyrväsendet; livräddningsväsendet; skeppshypoteksväsendet;

s jökarteväsendet ; reglementen och taxor ä avgifter för begagnande av kanaler, farleder och ham- nar samt därmed sammanhängande frågor;

industri; torvhantering; hantverk och annan dylik hantering; slöjd; bergs- och brukshantering ;

lärlingsväsendet; statens gruvegendom; geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar; stormvar- ningsanordningar;

patent; skydd för varumärken, mönster och modeller; elektriska starkströmsanläggningar, med undantag av spårvägs- och järnvägs— anläggningar;

eldfarliga oljor; explosiva varor; normalpapper och normalbläck; aktiebolag, med undantag av bank- och järnvägsaktiebolag; handelsbolag och enkla bolag; rätt för utlänning att vara styrelseledamot i svenskt bolag samt att i riket idka handel eller annan näring; det affärsmässiga försäkringsväsendet; lotterier; ekonomisk försvarsberedskap; näringsstatistik.

1 Jfr not a s. 81.

B. Lagstititningsärenden.1 Justitiedepartementet:

Ärenden rörande

a) grundlag, riddarhusordning, förordning angående allmänt kyrkomöte, ansva- righetslagar för statsrådets ledamöter, för fullmäktige i riksbanken, för ledamöterna i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor och för riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret samt lagar om högsta domstolen, om regeringsrätten, om lagrådet, om val till riksdagen och dess utskott, om statsdepartementen,2 om kommandomål, om rikets vapen och flagga och om inskränkningar i rätten att utbekomma allmän-

na handlingar;

b) civil-, straff- och kyrkolag samt annan lag, stiftad enligt den i % 87 regerings- formen omförmälda ordning, med iakttagande dock att nedanämnda ärenden, även i den mån de avse sådan lag, som nyss sagts, skola tillhöra följande departement.

Socialdepartementet: Lagstiftning i frågor, som tillhöra departementets förvaltningsområde, med un- dantag av hyreslagstiftning.

Inrikesdepartementet:

Lagstiftning i frågor, som tillhöra departementets förvaltningsområde, med nn— dantag av lagstiftning rörande fastighetsbildning å landet och i stad samt stads- planelagstiftning.

Kommanikationsdepartementet:

Lagstiftning angående byggande _och underhåll av vägar å landet samt angående bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet; koncessions- och trafiksäkerhets- lagstiftning för järnvägar; lagstiftning om radio.

Finansdepartementet:

Lagstiftning angående olovlig in- eller utförsel av varor; lagstiftning i frågor rö- rande bank- och fondväsendet, med undantag av dem som angå bankers konkurs.

Ecklcsiastikdepartementet:

Lagstiftning angående byggande och underhåll av kyrka och prästgård samt an- gående tillsättning av prästerliga tjänster.

Jordbruksdepartementet: Lagstiftning angående skogar och skogsvård; lagstiftning i frågor rörande lapp- väsendet. Handelsdepartementet:

Lagstiftning rörande tillsyn å fartyg, arbetstid å fartyg. det affärsmässiga för— säkringsväsendet, oriktig ursprungsbeteckning och lotterier.

C. Verk och stater m. lll-3 Justitiedepurtementet:

Högsta domstolen; regeringsrätten; lagrådet;

1 Jfr ä 2 departementsstadgan jämte ändringar: SFS 1936:366, 1937:534 och 1938:365. 1 Därest av utredningsmannen framlagt förslag till ändrad lydelse av 55 regeringsformen genomföres, bortfaller lagstiftning om statsdepartementen. 36; Jfr % 5 departementsstadgan jämte ändringar: SFS 1934:235, 1936: 366, 1937: 534 och 1938:

nedre justitierevisionen;

justitiekanslersämbetet;

h ovrätterna ; allmänna underdomstolarna;

vattendomstolarna; krigsdomstolarna; polisdomstolar och poliskammare med domsrätt; förmyndarkammaren i Stockholm;

offentliga rättshjälpsanstalter;

tryckf rihetsombuden ;

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten; interneringsnämnden; ungdomsf än gelsenämnden ; vårdanstalter för förminskat tillräkneliga förbrytare och Interneringsanstalter för återfallsförbrytare;

uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare.

Utrikesdepartementet:

Försvarsdepartementet:

Lantförsvaret: chefen för armén med under honom lydande staber, inspektionsmyndigheter, truppförband, personalkårer och formationer samt undervisnings-, sjukvårds- och övriga inrättningar och anstalter;

arméförvaltningen med därunder lydande fabriker, verkstäder samt andra inrätt- ningar och anstalter;

krigsvetenskapsakademien;

till lantförsvaret hörande milda stiftelser;

sjöförsvaret:

chefen för marinen med under honom lydande chefsmyndigheter, stabsorgan, inspektionsmyndigheter, sjöstyrkor, personalkårer, truppförband och formationer samt undervisnings-, sjukvårds- och övriga inrättningar och anstalter;

marinförvaltningen med därunder lydande anstalter, verkstäder och andra in- rättningar;

örlogsmannasällskapet;

till sjöförsvaret hörande milda stiftelser;

flygvapnet:

chefen för flygvapnet med under honom lydande staber, flygförband och for- mationer samt undervisnings- och övriga anstalter;

flygförvaltningen;

försvarsstaben ; försvarsväsendets lönenämnd; riksvärderingsnämnden ; f artygsuttagningskommissionen ; försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå.

Socialdepnriementet: Socialstyrelsen; förlikningsmän i arbetstvister; arbetsdomstolen;

skiljedomare i arbetstvister; anstalterna för offentlig arbetsförmedling;

utlänningsnämnden;

statens arbetslöshetskommission; besvärsnämnden för reservarbetslöner; nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen;

arbetsrådet; statens fattigvårds- och barnavårdsinspektions befattningshavare;

tvångsarbetsanstalterna;

alkoholistanstalterna;

a rbetshemmen ;

skyddshemmen; barnhusen;

mödrah jälpsnämnderna ; statens byggnadslånebyrå;

försäkringsrådet; riksförsäkringsanstalten; yrkesinspektionens befattningshavare; pensionsstyrelsen; fullmäktige för folkpensioneringsfonden; sjukkassenämnden;

delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet; medicinalstyrelsen; sinnessjuknämnden; specialitetsnämnden; svenska farmakopé- kommittén; statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier; statens institut för folkhälsan; provinsialläkarstaten; sjukvårdsanstalter, med un- dantag av dem som höra till annat departement; statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar och flickor; vanföreanstalterna; förlossningsanstalterna; harn— morskeläroanstalterna; centralskolan för specialutbildning av bamsjuksköterskor; apotekarstaten; apotekens avgiftsnämnd.

Inrikesdepartementet:

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna med landsstaten;

blankettkommissionen; landstingen; städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej innehava domarbe- fattning;

stats- och reservpolisen; polisskolorna i Stockholm och Göteborg; poliskollegierna ;

luftskyddsinspektionen; lantmäteristyrelsen med lantmäteristaten;

statens reproduktionsanstalt; kommissionen för de allmänna kartarbetena; rikets allmänna kartverk; statens biografbyrå.

K ommunikationsdepartementet:

Generalpoststyrelsen med postsparbanken och poststaten; telegrafslyrelsen med telegrafstaten; järnvägsstyrelsen med järnvägsstaten; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt den statliga vägorganisationen i länen; vattenfallsstyrelsen med statens vattenfallsverk; byggnadsstyrelsen ; länsarkitekterna ;

direktioner för kanaler och hamnarbeten; . djurgårdskommissionen.

Kammarkollegiet; statskontoret;

mynt- och justeringsverket;

kammarrätten ;

generaltullstyrelsen med tullstaten: statistiska tabellkommissionen; statistiska centralbyrån; bank- och fondinspektionen; sparbanksinspektionen ;

riksräkenskapsverket; kontrollstyrelsen;

allmänna lönenämnden; statens bostadsnämnd; statens pensionsanstalt; övriga pensionsinrättningar, i den mån de ej tillhöra annat departement;

överkontrollörer vid brännvins- och maltdryckstillverkningen; justerare av mått och vikter; styrelsen över Sveriges allmänna hypoteksbank; styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa och styrelsen över all— männa hypotekskassan för Sveriges städer;

styrelsen för Svenska bostadskreditkassan; m j öltypskommissionen ;

konjunkturinstitutet;

styrelsen för Sparbankernas säkerhetskassa.

Ecklesiastikdepartementet:

Ecklesiastikstaten ; riks- och landsarkiv;

kungl. biblioteket, stifts- och landsbiblioteket i Linköping samt övriga bibliotek, vilka ej tillhöra annat departement;

nationalmuseet; livrustkammaren; naturhistoriska riksmuseet; statens historiska museum och övriga under Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens inseende ställda institutioner; nordiska museet samt övriga museer, som ej tillhöra annat departement;

svenska akademien; vetenskapsakademien; Vitterhets-, historie- och antikvitets— akademien; konstakademien med konsthögskolan; musikaliska akademien med mu— sikkonservatoriet samt övriga akademier ävensom vittra och lärda samfund, vilka ej tillhöra annat departement;

riksheraldikern ;

kungl. teatrarna; Nobelstiftelsen; stiftelsen Thielska galleriet;

kanslern för rikets universitet; universitet och högskolor, med undantag av högskolor, som tillagts annat de- partement;1 tandläkarinstitutet; statens institut för rasbiologi; farmacevtiska in- stitutet;

skolöverstyrelsen;

högre lärarinneseminariet i Stockholm med statens skolköksseminarium och hus— hållsskola; allmänna läroverk; kommunala mellanskolor; kommunala flickskolor; privatläroverk;

1 Under förutsättning att en särskild överstyrelse för yrkesutbildning inrättas, upptages denna under handelsdepartementet. varjämte dels under ecklesiastikdepartementet utgå: tekniska läro- verk samt.andra anstalter för yrkesundervisning, dels ock under handelsdepartementet upptagas: tekniska högskolan; Chalmers tekniska högskola; tekniska läroverk och andra anstalter för yrkes— undervisning.

folkskoleseminarier; småskoleseminarier; folkskolinspektionen; anstalter för folk— undervisning samt anstalter för abnormundervisning, som ej tillhöra annat departe- ment;

tekniska läroverk samt andra anstalter för yrkesundervisning1 ävensom andra läroanstalter, vilka ej tillhöra annat departement;

gymnastiska centralinstitutet; stadionstyrelsen;

milda stiftelser för ändamål, vilkas tillgodoseende ej tillkommer under annat de— partement lydande myndighet.

Jordbruksdepartementet:

Lantbruksstyrelsen; statens lantbruksingenjörer; statskonsulenter; fiskeriinten- denter; övriga under lantbruksstyrelsen hörande, ej särskilt nämnda befattnings- havare;

lanthruksattachéer;

lantbruksakademien ;

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet; statens växtskyddsanstalt; lantbrukets undervisningsanstalter; hushållningssällskapen; inrättningar för främ— jande av lantbruket eller dess binäringar;

statens hingstdepåer och stuteri; den civila veterinärstaten; veterinärhögskolan; veterinärinrättningen i Skara; sta- tens veterinärbakteriologiska anstalt;

statens centrala frökontrollanstalt; statens lagerhus- och fryshusstyrelse; maskin- och redskapsprovningsanstalterna vid Ultuna och Alnarp;

styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan; statens egnahemsstyrelse; jordbrukskommissionerna; svenska hydrografisk-biologiska kommissionen; domänverket; statens skogsförsöksanstalt; skogshögskolan och skogsskolorna; skogsvårdsstyrelserna; skogsvårdsstyrelsernas förbund.

Handelsdepartementet:1 Krigsmaterielinspektionen ; kommerskollegium med bergsstaten; Sveriges geologiska undersökning; lotsstyrelsen med lots- och fyrstaten; sjökarteverket med därunder lydande kontrollstationer; statens meteorologisk-hydrografiska anstalt; patent- och registreringsverket; t'örsäkringsinspektionen; statens provningsanstalt; fartygsinspektionens befattningshavare; statens torvtjänstemän; statens instruktörer i hemslöjd; statens elektriska inspektion; kontrollanter för undersökning av eldfarliga oljor; sprängämnesinspektionen ; handelshögskolorna ; navigationsskolorna;

* Jfr not å s. 58.

skeppsmätningskontrollörer och skeppsmätare; sjömanshusen; sjöhistoriska museet; direktionen över handelsflottans pensionsanstalt; järnkontoret; styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan; allmänna försäkringsanstalter;

auktoriserade handelskamrar och svenska handelskamrar i utlandet; ingen j örsveten skapsakademien ; rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Bilaga D.

Förslag till

ändrad lydelse av 55 5, 6, 25 och 43 regeringsformen samt 5 38 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

åf).

För särskilda grenar av rikets styrelse skola finnas statsdepartement till det antal, som bestämmes av Konungen och riksdagen gemensamt.

Departementens benämningar och fördelningen av ärendena, departemen- ten emellan, bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentli- gen kungjord stadga.

Bland statsrådets ledamöter utser Konungen chefer och föredragande för departementen. Chefen för det departement, till vilket utrikes ärendena höra, är minister för utrikes ärendena.

åö.

Statsrådet skall bestå av cheferna för departementen samt statsråd utan departement till det antal, som bestämmes av Konungen och riksdagen ge— mensamt.

AV statsrådets — — — främste ledamot. Statsrådets ledamöter — — —— ärenden övervara. & 25.

Till föredragning och avgörande i regeringsrätten skola ärendena beredas i det departement, vartill de, enligt den i 5 % omförmälda fördelning, höra.

% 43.

Går Konungen i fält, eller till avlägsnare inrikes orter reser, förordne minst tre ledamöter av statsrådet, under den ordförande, som Han, antingen ibland prinsar av Sitt hus eller ibland statsrådets ledamöter, särskilt nämner, att föra regeringen i de mål, Konungen föreskriver. Med de mål, Konungen då Själv avgör, förhålles på det sätt, som 8 % stadgar.

Vad nu — — — honom utövas.

Riksdagsordningen . g 38.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgi 'a förslag i anled- ning av dit hänvisade frågor, som angä stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar om stats— rådets ansvarighet, om kommandomål, om förvärvande och förlust av med- borgarrätt, om rikets vapen och flagga, om allmänt kyrkomöte och om all— män folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts behandling".

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid. Skrivelse till chefen för justitiedepartementet ...................................... 3 Inledning ........................................................................... 5 Departementens nuvarande arbetsbörda ............................................ 8 Decentralisation av vissa regeringsärenden ........................................ 16 Tidigare behandling .............................................................. 16 Utredningsmannens yttrande .................................................... 19 Departementsindelningen och ärendenas fördelning mellan departementen ...... 26 Tidigare ändringstörslag .......................................................... 26 Konstitu'tiousutskottet 1938 ...................................................... 31 Utredningsdirektiveu .............................................................. 32 Utredningsmannens yttrande .................................................... 33 Kristidsorganisationeu ................................................................ 56 .lämkningar i grun(llagsbestämmelserna om statsrådets sammansättning m. m... 59 Utredningsdirektiven .............................................................. 59 Förarbetena till 1918 års grundlagsändringar .................................... 59 1930 års riksdagsmotion .......................................................... 62 Konstitutionsutskottet 1938 ...................................................... 64 Utredningsmannens yttrande .................................................... 64 Bilagor.

Bil. A. P. M. angående departementsorganisationen i vissa främmande länder m, m. ............................................................................ 71 Bil. B. Uppgift å antalet inkomna ärenden åren 1931—1938 .................. 77 Bil. (). Översikt av statsdepartemeutens verksamhetsområden enligt alternativ II 81 Bil. D. Förslag till ändrad lydelse av ;S 5, 6, 25 och 43 regeringsformen samt S' 38 riksdagsordningen .......................................................... 91

.1: ..l'_lt'.,ib;,l;. J' I? .! F. , ;; '4 .*"t*.;.ltllffélt1 '; . : *n' 4 *

ry.-i.: w . ;

älg”” '_-"* ,' ..

'f'fllmjltlh ,,-,_ ' ul-T _. * — . w . I- ..

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna. utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Betänkande med förslag till ändringar i vissa. delar av sjömanslagen m. m. [21 Betänkande med förslag till lag om arbetstostran m. m. [251 Betänkande ang.- revision av tryckfrihetstörordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande för— .faiiningar. [32] ' Betänkande med förslag till ändringar i förmyndar- skapslagstiftningen. [33]

'St—atsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ung. Jnstltlekanslerns. justitieomhndsman- nens och militleombudsmannens allmänna ämbets- ställulngm. m. ['I]

1937 års landsfiskuls-, och "studsflskalsutrednlng. Be- tänkande mod förslag till omorganisation av lands- liskals— och stadsiiskelsbetattnlngarna m. m. [9] Betänkande om statstjänstemäns ställning vid arbets- konflikter. [19] ' _ _ 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av domsagoiörvaltningen samt ' lönereglcring för domsagopersonaien. [29] * Utredning ang. statsdepartementens organisation och

därmed sammanhängande frågor. [44] . 'Kommunalförvaltnlng.

Statens och kommunernas finansväsen.

Betänkande ang. revision av tjänsteförtecknlngen i vad avser stat-ens affärsdrivande verk. [5] 1936 års lönekommltté. Betänkande med förslag till '

militärt icke-ordlnarlereglomente. [10] 1938 års nrvsskattekommitté. Betänkande med förslag i

till förordning om ärvs-_ och gåvuskatt m. m. [18v

* Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersätt—

ning för tjänstebostad. [36] - ' 1936 års lönekommltté. Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente. [38]

Politi-

Bettinkande med förslag till vissa ändringar i bekläd- nadsreglementet för polispersonalen m. m. [201 Betänkande med utredntng' och förslag eng. civilbe- Iotkningens förseende med gssmesker samt. inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamäl. [42]

Nationalekonomi och socialpolitik.

Itationallserlngsutredningens betänkande. Del 1. Motiv och förslag. [13] Del 2. Verkstiillda undersökningar. [14] Hemblträdesntredningens betänkande. 2. Betänkande

med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbetsförhällandenu inom det husllga arbetet. [15] Arbeislöslletsräkningen' den 31 augusti.-1937. Del 2. Arbetsförhet in. in. [24] Betänkande'nieri utredning och förslag rörande tillgodo- seendet av behovet av allmänna samlingslokaler. [30]

Ilitlso- och sjukvård.

, Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverk-

samhet. [23] . Betänkande ang. vissa med värden av civila patienter & gurnisonssjuklinsen sammanhängande organisations- i'rågor. [31]

'Allmlint näringsväsen.

Betänkande med förslag 'till kungörelse med _vissa före-' skrifter ang. tillverkning av bröd efter Vikt 111. m. [37]

Stockholm 1939. Kungl. Boktr.

Rättssldpning. Fångvård. ' ' 1 Fast egendom. Jordbruk med binlirlngar. * Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre la ' hemmen. [6] » Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjnn av kronans fiskevatten. [28]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbrnk.

i

Betänkande ang. åtgärder till motverkande av vatt förorening m. m. 1. Förslag och motivering. [40]

, . Industri. ; ' Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsätl

ningen av den svenska stenindustriens produkter. [11 Betänkande rörande industriellt utnyttjande av halm. [1'

l Handel och sjöfart. i , Kommnnlkationsväsen. l " Betänkande ang. grunder för intagning av enskild väl till allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag til enskilda vägar. [1] ' , Betänkande med förslag till taxa. för befordrlng n' i

gods m. m. & statens Järnvägar. [3] Betänkandomed förslag till exporttariffer. [8] Betänkande och förslag eng. vissa med beviljande ai

tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenad]

frågor. [22] *

: Betänkande med förslag rörande skärgårdarna behof * av förbättrade kommunikationer. [34]

Dragbilur. Betänkande med förslag'tillklassifieering ai

vissa för framdragande av släpfordon eller arbetq redskap ombyggda outomobiler, m. m. [35] 1

1 Bank-. kredlt- och penningvllsen. ; !

Försäkringsväsen.

] Kyrkoväsen. Under-vlsningsväsun. Andlig l _ odling i övrigt. i

Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släk?

namn. [4] Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande & kommunala mellanskolor. [16] & Utredning och förslag rörande fri undervisningsmateriol] för folk- och fortsättninzsskolor. [17] Betänkande med utredning och förslag ang. rätt. för folkskollärare m. fl. att inskriven Vid universitet och högskolor samt där avlägga examina. [27] Utredning och förslag ang. de kommunala. flickskolor

. nas organisation. '[39] i

1938 ars docentntredning. Betänkande och förslag rörande docentinstitutionen. [41] !

Försvm'sräsen. l|, . Utredning och förslag rörande platsLStookholmsskz'iri, gård för förliiggning'av Stockholms örlogsbas. [2] , Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänknnxiel Del 1. Förslag till familjebidrugslag m. rn. [26] » Betänkande med utredning och förslag ang. rekryteé ringen av försvarsväsendets officerskarer m. m. [43]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. i

| i | i

P. A". Norstedt &Söner 394537