Innehållsiörteckning.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.. Inledning ........................................................................... !. Skogslörhållandena i övre Norrland ........................................ 1. Översikt .................................................................... 2. Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker ................................

a. Historik s. 17. — b. Uppgifter om skogarna s. 23.

3. Skyddsskogar och svärföryngrade skogar i Jämtlands, Västernorrlands och Koppar- bergs län samt enskilda skogar i Särna och Idre socknar ....................

a. Skyddsskogar s. 28. — b. Svårtöryngrade skogar s. 33. — c. Enskilda sko- gar i Särna och Idre socknar s. 34.

4. Norrbottens och Västerbottens läns kustland samt övriga delar av Jämtlands och Västernorrlands län ......................................................

a. Historik s. 35. — b. Uppgifter om skogarna s. 37. 5. Sammanfattning ............................................................

ll. Skogsvårdsprogram för de enskilda skogarna i övre Norrland .......... 1. Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker ................................

a. Föryngringsåtgärder s. 41. — b. Röjningsgallring i ungskog och stavaskog s. 49. —— c. Skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåt— gärder s. 50. — (1. Åtgärder för förbättring av avsättningsförhållandena s. 51. — e. Sammanfattning 5. 52.

2. Skyddsskogar och vissa förutvarande skyddsskogari Jämtlands, Västernorrlands och Kopparbergs län samt enskilda skogar i Särna och Idre socknar ..............

A. Nuvarande och vissa förutvarande skyddsskogar..

a. Föryngringsåtgärder s. 53. — b. Röjningsgallring i ungskog och stava— skog s. 55. — c. Skogsutdikning ,,, som ej utföres i samband med återväxtåtgärder s. 55. —— (1. Åtgärder för förbättring av avsätt- ningsförhållandena s. 55.

B. Enskilda skogar i Särna och Idre socknar ............ C. Sammanfattning ................................................ 3. Övriga delar av de fyra nordligaste länen .................................... a. Föryngringsåtgärder s. 57. — b. Röjningsgallring i ungskog och stavaskog

61. — c. Skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåt- gärder s. 61. — d. Åtgärder för förbättring av avsättningsförhållandena s. 62. — e. Sammanfattning 5. 62.

III. Skogsvårdsarbetets bedrivande å de enskilda skogarna lriket ............ 1. Nuvarande Iormer ..........................................................

a. Skogar under 1923 års skogsvårdslag s. 63. -— b. Skogar under 1932 års lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lapp— marker m.fl. områden 5. 65. — c. Den statliga bidragsverksamheten för skogsvårdsarbeten och betesförbättring s. 65. —— Statens skogsutdiknings- anslag s. 65. —— Statens skogsodlingsanslag s. 68. —— Anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar s. 71. — Anslaget till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo s. 75. — Särskilda skogs- vårdsanslag till enskilda skogar under domänstyrelsens inseende s. 77. — Anslaget till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörnlngå ofullständiga jordbruk s. 78.

2. Framställda förslag ..........................................................

17

28

39

41 41

53 53

55 56 57

63 63

81

• Sida 4
•  Original

IV. Det lappländska skogsvårdsprogrammets genomförande .................. 87 1. Inledning .................................................................. 87 2. Tjugoärsplan för det lappländska skogsvärdsarbetet ............................ 89 3. Koncentration av skogsvårdsarbetet .......................................... .. 94 4. Gemensamhetsskogar ........................................................ 94 5. Planläggning av skogsvärdsarbetet ............................................ 95 6. Tvång eller frivilligt samarbete under statlig medverkan ........................ 101 7. Organisation av skagsvdrdsarbetet ............................................ 106 8. Villkoren för statsbidrag .................................................... 113 V. Genomförandet av skogsvårdaprogrammet för områden utanför lappmar- kerna ...................................................................... 125 VI. Skogsvårdsprogrammet och arhetskraftsfrågan ............................ 131 1. Översikt för hela verksamhetsamrädet .......................................... 131 2. Specialundersökning för Iappmarkernu ........................................ 133 VII. Administrations- och tillämpningsfrågor .................................... 142 1. Reglering av skogsbetet ...................................................... 142

3. Det gemensamma skogsbetet iNorrland s. 142. — b. Förutsättningar för ra— tionalisering av betesbedriften Norrland s. 144. — c. Nu tillämpliga för- faranden för avlysning av gemensamt skogsbete s. 144. — d. Betesregle- ringens praktiska användning s. 148. -— e. Tillkomsten av betesreglcrings- _ institutet s. 149. — f. Utsträckt tillämpning av betesreglering s. 150. — g. Reglering av get— och fårbetet s. 151. -— h. Anläggning av betes— vallar s. 160.

2. Skyddsåtgärder vid hyggesbränning .......................................... 161

3. Anskaffning av frö och plantor .............................................. 168

4. Skogsvårdsprogrammets inverkan på skogsvärdsstyrelsernas personalstal och ekonomi 172 VIII. Sammanfattning med kostnadsberäkning .................................... 176

IX. Hemställan .................................................................... 189 Bilagor.

Bilaga 1. Förslag till kungörelse ang. villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. ........................................ 193 Bilaga 2. Förslag till cirkulär till skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med vissa föreskrifter rörande tillämp- ningen av kungörelsen den 1940 (nr ) angående villkoren för stats- bidrag frän anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m ....... 201 Bilaga 3. Förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 11, 12 och 59 %% lagen den 2 juni

1933 om ägofred .................................................................. 210 Bilaga 4. Utkast till skogsvårdsplan för skogsvårdsomräde i lappmarkerna ................ 213 Bilaga 5. Förslag till normalstadgar för skogsvårdsförening .............................. 226 Bilaga 6. Yttrande om betesfrågan i lappmarken och närmast motsvarande skogsbygder, avgivet av konsulenten hos Svenska Vall- och Mosskulturföreningen Bror Wallin 228 Bilaga 7. Undersökning över vidtagna åtgärder för betesfred med stöd av ägofredslagen 1933 samt resultatet av dessa, avgivet av konsulenten hos Svenska Vall— och Mosskulturför— eningen Johan Borg .............................................................. 236 Bilaga 8. Regler och anvisningar för hyggesbränning i Norrland av jägmästaren J. E. Wretlind .......................................................................... 239 Bilaga 9. Promemoria angående försäkring vid hyggesbränning .......................... 257

• Sida 5
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

Genom beslut den 12 maj 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst fem utredningsmän för att verk- ställa utredning rörande de möjligheter, som föreligga att snabbt skapa nya skogstillgångar i vissa delar av Norrland. På grund av detta bemyndigande tillkallades samma dag såsom utredningsmän undertecknade, sekreteraren i centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, jägmästaren E. A. F. Lundh, skogschefen E. W. Ronge, ledamoten av riksdagens andra kammare E. H. Lindberg samt hemmansägarna C. A. Strömbäck, Korpikå, och A. Råd— ström, Meselefors. Därjämte uppdrogs åt jägmästare Lundh att vara utred- ningsmännens ordförande. Enligt samma bemyndigande förordnades den 31 maj 1939 till sekreterare åt utredningsmännen jägmästaren E. W. Höjer.

Med stöd av Herr Statsrådets den 12 juni 1939 lämnade medgivande har utredningen som expert anlitat professorn vid skogshögskolan O. Eneroth. Förste kanslisekreteraren G. Nordberg har den 16 november 1939 förordnats att såsom särskild sakkunnig biträda utredningen vid utarbetande av vissa författningsförslag.

Utredningen har antagit benämningen Norrländska skogs-produktionsm— redningen.

Till utredningen har för att tagas i övervägande vid utredningens fullgö- rande av sitt uppdrag överlämnats

l) framställning av utredningens ledamot E. Lindberg den 15 augusti 1938 att till prövning måtte upptagas ett i framställningen skisserat förslag till effektiviserad skogsvård i Norrland, att därvid erforderliga utredningar måtte verkställas samt att förslag i frågan måtte föreläggas riksdagen;

2) framställning av Västerbottens läns landstings industrikommitté angå- ende ökade statsanslag till skogsvården inom de norrländska länen.

De nämnda framställningarna hava i sammandrag återgivits under av- delning III i utredningens betänkande.

• Sida 6
•  Original

Jämlikt medgivande av Herr Statsrådet den 12 juni 1939 har utredningen under tiden 27 juni—8 juli 1939 företagit en studieresa i övre Norrland och därvid sammanträffat med representanter för skogsvårdsstyrelserna samt med skogsägare och skogstjänstemän, anställda hos bolag eller i domänver- ket. Utredningen har mottagit ett antal skrivelser, huvudsakligen från en— skilda hemmansägare i Norrland, vari framhållits vissa synpunkter på de frågor, utredningen haft att behandla.

Utredningen har samrått med domänstyrelsen i vissa frågor, som beröra statsskogarna. Domänstyrelsen har därjämte lämnat medverkan vid beräk- ning av arbetskraftsbehovet inom skogsbruket i Norrbottens och Västerbot- tens läns lappmarker.

På begäran av utredningen hava konsulenterna hos Svenska vall- och mosskulturföreningen J. Borg och B. Wallin till utredningen avgivit yttran- den i vissa betesfrågor, varjämte jägmästaren J. E. Wretlind för utred- ningen utarbetat anvisningar rörande utförande av hyggesbränning.

Med återställande av de ovan under 1) och 2) omförmälda handlingarna får utredningen härmed vördsamt överlämna

Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen (i enskilda skogar i vissa delar av Norrland.

Stockholm den 5 december 1939. ERIK LUNDH

E. w. RONGE ELOF LINDBERG CARL STRÖMBÄCK ALBIN RÅDSTRÖM

Erik W. Höjer.

• Sida 7
•  Original

Inledning.

. Vid tillkallandet av utredningsmännen den 12 maj 1939 anförde chefen för jordbruksdepartementet i huvudsak följande: 1932 års lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden, vilken trädde i kraft den 1 januari 1934, har varit gällande i mer än fem år, eller mer än halva giltighetstiden. Genom vederbörande skogsvårdsstyrelsers försorg upprättade avverkningsplaner för skogarna visa, att av- verkningsbeloppen genomsnittligt äro högst i början av planernas giltighetstid för att sedan kraftigt falla. Ett uttag av i nämnda planer föreslagna avverkningsbe- lopp för de två första femårsperioderna, eller för den tid, varunder lagen i första hand skall gälla, lärer komma att medföra en icke oväsentlig nedsättning av ifrå- gavarande skogars virkeskapital. Tillgången på arbete inom skogshanteringen, som i betydande grad ökats genom upphävandet av förut gällande förordning om ut- syning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, skulle då åter komma att successivt minskas och därmed även den av detta arbete beroende befolkningens försörjningsmöjligheter, därest ej särskilda åtgärder vidtagas. Enär skogsbruket i dessa trakter liksom i stora delar av landet i övrigt och särskilt i de fyra nordligaste länen är den utan jämförelse viktigare förvärvskällan för befolkningen, synes det vara nödvändigt att med uppmärksam- het följa denna utveckling. En mera avsevärd nedsättning av skogsbrukets för- måga att lämna arbete och utkomst kan medföra allvarliga konsekvenser. I sitt betänkande den 26 november 1938 har 1936 års skogsutredning, bland an- nat, framhållit angelägenheten av att i dessa trakter arbetet med de nya skogs- generationernas uppdragande såvitt möjligt påskyndades och att en intensifiering av skogsvårdsarbetet ävenledes skedde i den mån avverkningarna komme att av- taga. Med hänsyn till betydelsen av förevarande fråga för de därav berörda landsde- larna torde en undersökning utan dröjsmål böra verkställas rörande de möjligheter, som föreligga att snabbt skapa nya skogstillgångar i ersättning för dem, som nu i forcerad takt tillgodogöras. Härvid torde frågan om de vägar, som kunna beträ- das för ett bättre produktivgörande av ifrågavarande skogsmarker över huvud taget, böra klarläggas. Undersökningen synes i första hand böra avse förhållandena i lappmarken men bör även omfatta andra trakter av Norrland med likartade be- tingelser ifråga om skogsbruket i den mån så befinnas erforderligt. Genom de statsanslag för skogsdikning och skogsodling, vilka för nämnda trakter alltsedan den 1 januari 1934 stått och alltjämt stå till förfogande, ha betydande skogsvårdsarbeten kommit till utförande. Det bör emellertid undersökas, huruvida de möjligheter till åtgärder, som gällande bestämmelser innebära, äro till fyllest i nuvarande läge. Mera effektiva medel synas nämligen kunna vara för ändamålet erforderliga. För att bedöma vad härför kräves, synes i första hand en snabbinventering böra komma till stånd för ett utrönande av de brister, som föreligga ifråga om skogar- nas tillstånd och skogsmarkernas utnyttjande. När resultaten av denna inventering

• Sida 8
•  Original

föreligga, gäller att bedöma, på vad sätt och i vilken omfattning åtgärder kunna vidtagas för skogsproduktionens förbättring. Härvid kunna lämpligen planer upp- rättas för produktionsarbetets verkställande. Beroende på beskaffenheten av dessa och de olika förhållanden, varunder de måste förutsättas komma till utförande, bör förslag upprättas rörande det stöd, som från statens sida erfordras för arbetets utförande. Slutligen bör undersökas, huruvida skogsträdfrö för de olika orterna kan frambringas i större kvantiteter.

I enlighet med de lämnade direktiven har utredningen i främsta rummet koncentrerat sitt arbete till de särskilda skogsvårdsfrågor, som möta i Norr— bottens och Västerbottens läns lappmarker. Utredningen har sålunda för- anstaltat om inventering genom skogsvårdsstyrelsernas i nämnda län för- sorg av behovet av skogsvårdsåtgärder å skogsmark samt därjämte från skogsvårdsstyrelserna inhämtat vissa uppgifter angående skogstillståndet i lappmarkerna. Uppgifterna om behov av olika åtgärder ha överarbetats av utredningens expert, professor O. Eneroth. Resultaten av inventeringen framläggas i avdelning 11 av detta betänkande.

De förslag, som utredningen framlägger i det följande, ha närmast ut- formats med hänsyn till förhållandena inom nu nämnda delar av landet. Utredningen har emellertid ansett, att den skogsvårdande verksamhet, som föreslagits för lappmarkema, bör utsträckas att omfatta jämväl Särna och Idre socknar av Kopparbergs län, där de enskilda skogarna varit och alltjämt äro underkastade samma skogslagstiftning som de enskilda skogarna i lapp- markerna, ävensom större delen av de områden i Jämtlands, Västernorr— lands och Kopparbergs län, vilka tidigare lytt under lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar. Även för övriga delar av de fyra nordligaste länen har utredningen funnit en dylik verksamhet påkallad, dock enligt i vissa hänseenden modifierade grunder.

• Sida 9
•  Original

I. Skogsförhållandena i övre Norrland.

1. Översikt.

De fyra nordligaste länen i riket omfatta enligt tillgängliga uppgifter föl- jande a r e ale r s k 0 g 5 m a r k inom olika ägaregrupper:

Tabell 1.

Produk- tionsför-

.. . .. . måga, ovriga _ ovriga en— allm. be en_ tet, kbm per _ 1 " skilda ma skogar sfåsarsknda kbm ”hg? skogar g skogar

l '! 3 '4 5 ' 7 8 9 10

Tusen hal Procentl

Län eller länsdel allm. ho-

sko- lags- gar3 skogar

Norrbottens läns lappmark. . 1 552 177 409 2 138 " 8 19 11 20 Västerbottens läns lappmark 921 402 589 1 912 21 31 1'5 213 Hela lappmarken 2 473 579 998 4 050 14 25 1'8 2'3

Norrbottens läns kustland .. 755 211 745 1 711 12 44 1'5 2'6 Västerbottens läns kustland 211 331 673 1 215 27 55 1'9 2'8 Jämtlands län 313 1 176 1 114 2 603 45 43 1'8 2'7 Västernorrlands län ........ 165 861 804 1 830 47 44 2'1 30

Summa och medeltal 3 917 3 158 4 334 11 409 28 38 16 26

1Enligt allmänna tastighetstaxeringen 1938. Uppgifterna om areal avvika från de av skogsvårdsstyrelserna lämnade uppgifterna för lappmarkerna, som anföras under avdelning I[:2, beroende bl. a. på svårigheten att avgränsa skogsmarken, särskilt i fråga om husbe— hovsskogarna, där kartläggning i stor utsträckning ännu icke utförts. — 2 Enligt riksskogs- taxeringeu 1923—1929. Siffrorna, som angiva s. k. idealbonitet, antagas av riksskogstaxe- ringsnämnden vara något för höga. De överstiga därjämte väsentligt den nuvarande produktionen. — 5 Häri ingår, förutom statsskogarna, ecklesiastika skogar, allmänningar och kronohemman m. fl. skogar.

Inom nämnda län återfinnes enligt riksskogstaxeringen 1924—1926 52 pro- cent av hela landets skogsmarksareal och 46 procent av dess samlade virkes- förråd. Den årliga tillväxten inom bark inom samma områden beräknades vid samma riksskogstaxering uppgå till omkring 176 miljoner kubikmeter år- ligen, motsvarande 37 procent av landets totala virkesproduktion vid samma tidpunkt.

• Sida 10
•  Original

Från dessa skogar hämtade den norrländska trävaruindustrien sin råvara decennium efter decennium utan att skogarna kunde beredas någon egentlig vård. Det norrländska skogsbruket har under den utveckling, som sedan följt, ställts inför skogsvårdsproblem, som sakna motsvarighet på andra håll, och linjerna för den norrländska skogsskötseln ha först så småningom klar- nat. Sedan rätt lång tid tillbaka bereder frågan om den gamla skogens för- yngring icke längre skogsmannen något större bekymmer beträffande de bättre belägna delarna av Norrland, ehuru skogsvården icke heller här ännu kan överallt hålla jämna steg med förädlingsverksamheten. Men inom stora områden, särskilt inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker och höglägen inom andra län, ha skogsmarkernas degenererade tillstånd och andra ogynnsamma omständigheter till sena tider gäckat skogsvårdarens an- strängningar. Vissa svårföryngrade marker har man ännu icke kommit till rätta med. Det är under sådana förhållanden naturligt, att det nuvarande skogliga tillståndet inom stora delar av Norrland präglats av det norrländska skogsbrukets underlägsenhet i förhållande till den hastigt expanderande trä- industrien, och att spåren av den fria skogsdriften under exploateringstidens tidigare skeden i dessa trakter alltjämt kunna skönjas på många håll. Här framträder bakgrunden till den betydelsefulla norrländska skogsfråga, som Skogsproduktionsutredningen har att behandla. Då de förslag utredningen kommer att framlägga givetvis äga ett direkt samband med problemställ- ningens uppkomst, finner utredningen nödvändigt att med några ord erinra om huvuddragen i den stora norrländska skogsexploatering, som nu lider mot sitt slut.

Den näringspolitiska utvecklingen under 1800-talets förra hälft är alltför välkänd för att här behöva närmare skärskådas. Vare nog sagt, att perioden kännetecknades av en stigande tilltro till den enskilda företagsamhetens för- måga att förvalta produktionskapitalen och utveckla näringslivet till gagn för landet och folket. De restriktiva föreskrifter, som inom olika områden på många sätt hållit den fria företagsamheten nere, försvunno en efter en. För skogsnäringens del fullbordades frigörelsen år 1863 med avskaffandet av exporttullar och exportförbud på trävaror och skogsprodukter samt upp- hörandet av den statliga kontrollen över exportsågverken. Utvecklingen i Sverige motsvarades av handelspolitiska åtgärder i träimporterande länder. Av största betydelse i detta hänseende var borttagandet under 1860-talet av importtull på trävaror i England och Frankrike, varigenom världsmarknaden öppnades för det norrländska virket. Samtidigt ökades möjligheterna att påbörja stordrift i enskild regi med den av statsmakterna år 1848 genomförda lagstiftningen om aktiebolag.

De tekniska landvinningarna vid mitten av förra århundradet, som följde näringslivets frigörelse i spåren, kommo även skogsnäringen till godo. Såg- ningstekniken förbättrades avsevärt redan under århundradets första decen- nier men genomgick sedan en vidare utveckling, som var särskilt kraftig under 1870-talet. Samma årtionde skedde genombrottet för den kemiska pappersmasseindustrien, som dock först långt senare blev av större betydelse

• Sida 11
•  Original

Tabell 2. Exporten från de norrländska tullkammardistrikten av sågat och hyvlat virke (inklusive småvirke) under vissa år i tusen standards'.

Örn- Hu-

. __ Härnö- Sunds- . __ Umea skoldzs sand vall diks Vik vall

Skel— lefteå *

Söder-

Hapa- .. . - År Lulea Pitea hamn

randa

1850 »— 7 5 6 -— 1855 3 6 — 10 10 — 1860 6 14 12 12 5 1865 14 16 24 38 10 1870 7 23 29 72 16 1875 14 24 26 91 18 1880 19 34 29 114 42 1885 22 14 21 152 46 1890 23 27 31 184 47 1895 33 24 ' 48 170 45 1900 42 28 48 57 178 47 1905 47 22 44 54 176 46 94 1910 40 29 42 50 172 46 1915 54 ' 24 48 50 . 132 39 54 65 1920 56 34 51 56 117 22 79 71 1925 55 38 60 74 141 40 81 82 1930 34 50 60 ' 143 37 79 79 1935 26 50 23 65 95 106 30 44 63

1 Uppgifterna ha ställts till utredningens förfogande av Svenska trävaruexportföreningen. För åren 1850, 1855 och 1860 ha uppgifterna av utredningen omräknats från tolfter till standards. —— ? Tullkammare inrättades i Skellefteå den 1/1 1882 och i Örnsköldsvik den I/-: 1894.

för Norrland. Ångkraften togs i bruk omkring år 1850 både för sågverksdrift och fraktfart. En kraftig utbyggnad av flottlederna skapade ett transportnät från skogen till havet av enastående kapacitet.

Därmed äro de viktigaste förutsättningarna för uppkomsten av en träför- ädlingsindustri vid de norrländska älvmynningarna angivna. Framsynta män '— mänga från andra länder —— sågo till att de blevo tillvaratagna. De första större sågverken anlades omkring år 1850 i Sundsvallsdistriktet, och vid den södra Norrlandskusten uppstod därefter det ena företaget efter det andra, warav åtskilliga i Ångermanland. Det första större sågverket i Västerbotten blev färdigt år 1860. I Norrbotten anlades den första sågen år 1862. Den följande utvecklingen belyses lättast med uppgifter om kvantiteten av de viktigaste från skilda områden exporterade eller inom områdena tillverkade industriprodukter, som härröra från skogen.

' Den norrländska exporten av s å g a t 0 c h h y v 1 a t v i r k e framgår av tabell 2.

De första träsliperierna i Norrland anlades omkring 1870. Denna industri nådde emellertid icke någon kraftigare utveckling förrän under 1900-talet,

• Sida 12
•  Original

vilket framgår av följande produktionssiffror, som ange tillverkning av m e- k a ni s k t r ä m a s s a i 1 000 ton torrvikt under vissa är:1

Tabell 3. L ä n Norrlands

Å r Hela tillverkning ' .. .. .. Norrland i % av

Norr- Vaster— .. Vaster- Gavle—

botten botten Jämtland norrland borg landets 1895 — a — 11 1'5 125 14 1900 _... _ _ 17 3 20 16 1905 _ — _— 33 8 42 22 1910 _ 18 — 44 27 89 32 1915 10 34 6 38 20 108 35 1920 7 32 20 41 22 122 38 1925 10 41 34 61 27 173 39 1930 15 80 24 100 33 252 44 1937 26 131 28 133 30 348 47

Industriell tillverkning av s 11 1 f i t c e l ] u ] o s a skedde första gången un— der 1870-talet. Under följande decennier ökades tillverkningsvolymen avse— värt, men större betydelse för de norrländska skogarnas tillgodogörande har denna industri — lika litet som de övriga massaindustrierna _ icke haft förrän under 1900-talet.

Tillverkningen av sulfitcellulosa har under nedanstående år utgjort i 1 000 ton torrvikt:

Tabell 4. L ä n Norrlands A r Hela tillverkning ,, .. .. Norrland i % av Norr— Vaster- .. Vaster— Gavle— botten botten Jämtland norrland borg? landets 1895 — ' 5 _ 25 30 52 1900 — —— 15 12 39 66 —— 1905 — 6 16 35 77 134 55 1910 — 39 32 135 119 325 59 1915 _ 48 20 235 165 468 63 1920 — 48 36 228 172 484 63 1925 — 56 45 310 209 620 65 1930 — 75 53 416 264 808 66 1937 —— 103 47 556 331 1 037 63 * Inklusive Skutskär.

1 Dessa och följande uppgifter äro hämtade dels från »Skogsbruk och skogsindustrier i norra Sverige», Norrländskt handbibliotek X, Uppsala 1925, dels ock från 1933 års skogsindustrisak— kunnigas betänkande (SOU 1935: 36), dels ock från den allmänna industristatistiken.

• Sida 13
•  Original

Den norrländska sulfatindustrien är av förhållandevis sent datum. De första fabrikerna anlades 1894 och 1895, och först långt senare tillkommo fabriker i Västerbotten och Norrbotten. Tillverkningen av s u ] f a t c e l ] u- 10 s a utgjorde under nedanstående år i 1000 ton torrvikt:

Tabell 5.

L ä n Norrlands Hela tillverkning .. .. Norrland i % av Norr— Vaster— .. Vaster- botten botten Jamtland norrland landets

1895 12 1900 _. t 32 1905 28 1910 * ' 31 1915 47 1920 58 1925 . 65 1930 58 ; 67 1937 71 71

1 Inklusive Skutskär.

Utredningen erinrar till sist om att de här lämnade uppgifterna icke full- ständigt redovisa virkesförbrukningen för export- och industriändamål i Norrland. Under vissa tidigare perioder har exporten av rundvirke, bjälkar och sparrar m. m. icke varit oväsentlig. Under senare år har särskilt wall- boardindustrien blivit av betydelse ur skoglig synpunkt, därför att den kan utnyttja virke av lägre kvalitéer än massaindustrierna.

Samtida iakttagare vittna, att de norrländska skogarna vid mitten av 1800-talet i stort sett kunde betraktas som urskogar. Om man bortser från skogstrakterna i kustlanden närmast bruken, vilka liksom all skog, som låg inom räckhåll för bergsbruket, voro hårt anlitade, inskränkte sig skogsdrif- ten till husbehovstäkt —— som visserligen avsåg många olika ändamål och var slösaktigt bedriven — samt tillgodoseende av de äldre vattensågarnas förhållandevis ringa och lokalt begränsade råvarubehov. Beståndens natur- liga utvecklingsförlopp bröts emellertid även på andra sätt. Rågsvedjning bedrevs allmänt av skogsbygdens innevånare men avtog hastigt under 1860- talet för att efter ingripande av statsmakterna under följande årtionde helt upphöra. Skogseldar, förorsakade av naturfenomen eller av skogsbygdens folk, förödde skogarna men skapade samtidigt snabbt nya, där skogsmarken icke härjats för hårt.

Så länge skogens produkter utnyttjades av människan endast i mycket begränsad utsträckning, kunde man ej tala om skogsbruk och än mindre om skogsvård. Den norrländska kustindustrien beredde för första gången

• Sida 14
•  Original

avsättning för en mera betydande del av de norrländska skogarnas virke och har sålunda skapat förutsättningarna för det norrländska skogsbru- ket. De grövre dimensionerna av tall- och torrskog erhöllo först rotvärde. Sedermera kunde även den grövre granskogen avverkas med förtjänst, men ända till tiden omkring sekelskiftet saknades avsättning för »småvirke». vari måste inbegripas även dimensioner, som tillgodogöras i våra dagars sågverksrörelse. Det är självklart, att den på sådant sätt begränsade av— sättningen för trä skulle föranleda en plockhuggning av de grövre träden över alla Norlands skogar, som upprepades och fullföljdes i den mån som virkespriser och transportförhållanden medgåvo virkets uttagande med för-. tjänst. Ju lägre dimensioner, som kunde avsättas, desto sämre rest-, skog lämnades kvar med resultat, att stora delar av de norrländska skogs-; markerna blevo täckta av utglesnade, ofta ganska lågvärdiga bestånd.

Inom de i avsättningshänseende bättre belägna delarna av Norrland — bl. a. vissa delar av de nordligaste länens kustland — inträffade emellanåt språngvisa stegringar i virkesvärdet, som här och var tillfälligt gåvo upp- hov till skövling av ung och medelålders skog. Dylik vanskötsel är numera sedan länge stävjad genom lagstiftning och tillsyn, ehuru frågan om skydd för den medelålders skogen alltjämt är föremål för skogsmännens upp- märksamhet. Utredningen kommer att något beröra denna fråga under avdelning V.

Exploateringen av de enskilda skogarna bedrevs länge under en synner- ligen olycklig form. Enär sågverken med hänsyn till verksamhetens ka- pitalkrävande natur ansågo sig böra försäkra sig om råvarutillgång för längre perioder framåt, förvärvade bolagen under skogsexploateringens tidi- gare år avverkningsrätter å enskilda skogar —— s. k. skogsköp — för van- ligen 50 år. Bönderna voro ofta mer än villiga att sälja, och avverknings- rätterna blevo under många år föremål för spekulation, bl. a. från upp- dykande mellanhänders sida. Att de bestående avverkningsrätterna un— der en tid, då virkesvärdet befann sig i hastigt stigande, födde mycket miss- nöje hos de skogsägande bönderna, som avhänt sig rätten till skogen, är lika litet ägnat att förvåna som att innehavama av avverkningsrätterna till- godogjorde sig de köpta rättigheterna utan hänsyn till skogsdriftens verk- ningar för skogsmarkens framtida produktion. Giltighetstiden för avverk- ningskontrakt blev genom ingripande av statsmakterna från år 1890 begrän- sad till 20 år. Bolagen hade emellertid redan dessförinnan i stor omfattning slagit in på en annan väg för att säkerställa sitt behov av sågtimmer. De förvärvade, särskilt från tiden efter 1870, skogsfastigheter med ägande- rätt, en utveckling, som i sin ordning avbröts genom 1906 års lagstiftning om förbud för bolag att förvärva jord i Norrland. Bolagens fastighets- förvärv bör, i skarp kontrast till deras förvärv av avverkningsrätter, ur skogsvårdssynpunkt bedömas gynnsamt.

Fackmännen mötte inom det uppväxande skogsbruket i Norrland nya problem, som trotsade deras från andra trakter hämtade erfarenhet. De sökte till en början anpassa den avverkningsform, som den ekonomiska

• Sida 15
•  Original

nödvändigheten föreskrev, till skogsvårdens krav. Den planlösa blädning, som uteslutande innebar tillgodogörande av gagnvirke, avlöstes å krono- parkerna av »ordnad timmerblädning», varom föreskrifter utfärdades åren 1867 och 1869. Vid timmerblädning sökte man utföra avverkningarna på sådant sätt, att återväxten tryggades. Uppmärksamhet skulle ägnas åt förläggningen av avverkningstrakterna, och all skog, som ansågs stå till hinder för föryngringen, borttagas så gott sig göra lät. Nya föreskrifter för skogsvården å kronoparkerna följde åren 1902 och 1912, vari bl. a. anbei fälldes, att timmerblädningen delvis skulle ske i form av föryngringshugg- ning. Men även om en del skogsvårdare redan ganska tidigt kommo till insikt om att fullgod återväxt icke kunde erhållas med mindre huggningar- na direkt inriktades på att genom friläggning bereda marken för föryngring, inskränkte sig åtgärderna i det praktiska skogsbruket på det hela taget alltjämt till uttagande av endast avsättningsbart virke. Icke ens den stor- artade förbättring av avsättningsförhållandena för småvirke, som massa- industriernas genombrott vid tiden för sekelskiftet medförde, kunde under sådana förhållanden möjliggöra en mera omfattande förnyelse av bestån- den, ty å den övervägande delen av Norrlands skogsmarker kunde — och kan alltjämt — tillfredsställan—de föryngringsytor ej skapas, om man icke vidtager andra åtgärder än sådana, som ge omedelbar vinst. I stort sett kvarlevde det praktiska skogsbrukets män mycket länge i föreställningen, att naturlig återväxt i regel kunde påräknas utan dylika åtgärder. Den under ifrågavarande tid framträdande bristen på arbetskraft, särskilt på kronoparkerna, torde även haft en viss betydelse härvidlag.

Skogsmännens bemödanden att bemästra skogsföryngringen i Norrland mötte även andra hinder. Avverkningarna måste i främsta rummet in- riktas på tillvaratagande av den överåriga och skadade skogen, som växte spridd över snart sagt alla delar av de norrländska skogsvidderna, vilka icke under senare tid övergåtts med eld. Då avverkningskvantiteterna sam- tidigt måste ransoneras, blev plockhuggningen en tvingande nödvändighet. I ovannämnda år 1912 utfärdade föreskrifter av domänstyrelsen erinrades skogstjänstemännen bl. a. om att nämnda synpunkter borde iakttagas, och de ha måst tillämpas långt senare.

Nya skogsvårdsidéer arbetade sig fram. Redan på 1870-ta1et höjdes rös- ter för trakthuggning eller traktblädning. Men den ovan omtalade obenä- genheten att utfälla virke, som vid avverkningen saknade avsättningsvärde, jämte andra praktiska svårigheter medförde, att dessa avverkningsmetoder, som —— enligt vad man numera vet —— måste tillämpas å större delen av de norrländska skogsvidderna, om föryngring skall uppkomma, först under 1900-talet fingo någon praktisk betydelse i övre Norrland. Det är karakte- ristiskt, att den norrländska skogsvårdskommittén ansåg sig kunna i sitt år 1912 avgivna betänkande1 uttala, att de norrländska föryngringsuppgifterna nämnda år voro desamma som 50 år tidigare, ty inga föryngringsytor hade upptagits.

' Betänkande avgivet den 16 mars 1912 av norrländska skogsvärdskommittén.

• Sida 16
•  Original

Av vad ovan sagts följer, att några föryngringsytor under 1800-ta1et över- huvud taget knappast upptogos i Norrland och att de skogsodlingar, som ut- fördes, voro av mycket liten omfattning. Inom de båda nordligaste länen är skogsodlingsverksamheten givetvis av ännu senare datum. I lappmarker- na har skogsodling visserligen mycket länge energiskt bedrivits å en del kronoparker och av enstaka enskilda skogsägare men i starkt begränsad omfattning. Likväl kan å mycket stora områden i lappmarkerna, där gro- njngsförhållandena äro dåliga, fröträd saknas eller andra hinder förefinnas, fullgod skogsäterväxt icke uppkomma utan att dylika åtgärder vidtagas. Den under senare år vunna insikten om detta förhållande har bidragit till att nu aktualisera de lappländska skogsfrågorna.

I syfte att belysa det utförda arbetet för skogsföryngring i Norrland har utredningen sammanställt tillgängliga uppgifter om skogsodlade arealer å de norrländska kronoparkerna. Av dessa kan utläsas att den för varje år skogsodlade arealen i hektar per 1 000 hektar produktiv skogsmark under nedanstående fem-årsperioder i medeltal utgjort:

Jämtlands Jämtlands Norr— och .. Norr— och .. Åren Väster- OCh Vaster— Åren Väster- OCh Vaster— bottens län1 norrlands bottens län1 norrlands lan1 lanl 1896—1900 .... 0'2 1'5 1916—1920 .... 0'3 3'3 1901—1905 . . .. 0'1 1'4 1921—1925 .... 0'5 2'7 1906—1910 . . .. 0'1 1'6 1926—1930 .... 0'4 1'6 1911—1915 . . .. 0'3 3'7 1931—1935 .... 0'3 1'0

De absoluta talen för skogsodlad areal utgöra i medeltal för åren 1931—— 1935 867 hektar och 530 hektar för respektive områden.

För de enskilda skogarna, varom här närmast är fråga, föreligga tyvärr endast mycket ofullständiga uppgifter. Man kan emellertid ur dessa utläsa, att den skogsodlade arealen å samtliga enskilda skogar inom det sydligaste av de båda områdena, per ytenhet räknat, motsvarar högst en fjärdedel av samma areal å kronoparkerna. Ifrågavarande areal har givetvis varit väsent- ligt större å bolagsskogarna än å hemmansskogarna.

Det är angeläget att här framhålla att, om avverkningarna föras på riktigt sätt och erforderliga hjälpåtgärder, såsom hyggesrensning och markbered— ning, vidtagas, den norrländska skogsskötseln i mycket stor utsträckning kan bygga på naturlig föryngring. De ovan lämnade uppgifterna kunna därför i och för sig icke förtälja i vad mån det som behöver göras för de norrländ- ska skogarnas reproduktion och vidmakthållande blivit gjort. Därom kan endast en inventering av skogstillståndet, som särskilt tager sikte på föryng- ringsfrågan, giva besked. Resultatet av en dylik undersökning för de en— skilda skogarna i lappmarkerna framlägges i den följande avdelningen, Il.

Inom det norrländska skogsbruket har under tidernas lopp stora ansträng- ningar gjorts av kronan och de enskilda skogsägarna, främst vissa bo-

1 Siffrorna kunna icke exakt uträknas för de angivna områdena men äro approximativt riktiga.

• Sida 17
•  Original

lag, för att förbättra skogsvården och bringa klarhet i de frågor rörande skogens skötsel, som ännu icke lösts. Sedan skogsvårdsstyrelser inrättats för de skilda länen, ha från deras sida mycket arbete nedlagts i samma syfte, och även andra organ och föreningar ha verkat för skogsvårdsfrågornas lösning.

Ehuru, såsom i det föregående framhållits, skogsodlingar i Norrland un- der tidigare år utförts i mycket begränsad omfattning, ha likväl här och var skogskulturer verkställts redan under 1800-talets sista decennier. De miss- lyckades emellertid av olika anledningar i stor utsträckning. Skogsodlingen utfördes ofta alltför snart efter avverkningen. Sydsvenskt eller utländskt frö användes i brist på frö av hemortens härkomst. Beteskreaturen förstör- de plantskogen, och sjukdomar dödade plantorna. Det låg helt säkert icke något märkligt däri, att det skogsvårdsintresse, som särskilt från 1890- talet växte fram och prövades, framför allt på vissa bolagsskogar, kom att till huvudsaklig del inriktas på torrläggningsarbeten. Belysande för detta förhållande år den verksamhet, som under åren 1905—1924 utövades av hushållningssällskapets i Västerbottens län skogsvårdsnämnd, som på be- gäran av skogsägare tillhandahöll allmänna medel som bidrag till skogs— vårdsarbeten. Under nämnda tid, då någon skogsvårdsstyrelse icke fungerat inom länet, ha med bidrag från nämnden av sammanlagt 1/2 miljon kronor utförts skogsvårdsarbeten av alla slag, varav dock 99 procent avsett dik- ningar. En liknande praktisk anpassning av skogsvården till rådande för- utsättningar föreligger, när skogsägande bolag under senare tid, med åsido- sättande av angelägna skogsodlingar, koncentrerat sitt skogsvårdsarbete på röjningar, därför att betesgången i skogen förhindrar utförandet av fullgoda skogsodlingar eller i varje fall avsevärt försvårar detsamma.

Utredningen vill till sist erinra om att de norrländska föryngringsfrågor- na varit föremål för studier av Skogsinstitutet, skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt och till nämnda institutioner samt Uppsala universitet knutna forskare. Vid skogsförsöksanstalten, som tillkom är 1902, inrätta- des år 1916 en särskild avdelning för föryngringsförsök i Norrland med hu- vudsaklig uppgift att utröna, på vilket sätt föryngring av skog i Norrland under skilda förhållanden kunde bäst och billigast ernås. Avdelningens ar- bete upphörde år 1933, då verksamheten övertogs av skogsförsöksanstaltens ordinarie organisation.

2. Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker.

a) Historik.

Omfattningen av skatte- och frälsehemmanen i Västerbottens och Norr- bottens läns lappmarker bestämdes i huvudsak enligt de i avvittringsstadgar för nämnda områden den 30 maj 1873 fastställda grunderna. Vid avvitt- ringen tilldelades hemmanen i regel mycket stora skogsanslag, vilket i sin

• Sida 18
•  Original

mån bidrog till den starka spekulation i skog och fastigheter, som utmärkte 'de närmast följande årtiondena. Ägarnas rätt att disponera skogen var emellertid redan från början begränsad. Genom särskild bestämmelse i av- vittringsstadgan inskränktes dispositionsrätten till skogen på samma sätt som jämlikt förordning är 1866 skett beträffande skattehemman, som uppkommit av från kronomark upplåtet nybygge. Sålunda stadgades, att skog icke finge försäljas utan föregående utsyning och stämpling av vederbörande skogstjänsteman (i skogsstaten), som hade att vid utsyningen ställa sig till efterrättelse föreskrifter av innehåll bl. a., att skogstrakt ej borde hårdare anlitas, än med skogens bestånd i framtiden vore förenligt. Enligt samma föreskrifter borde utsyningen helst så inskränkas, att varje skogstrakt för framtiden måtte lämnas enahanda årliga tillgång på sådana träd, som för timmereller bräder vore användbara, dock att fullmogen skog ej så länge finge sparas, att den av ålder toge skada.

En är 1874 utfärdad förordning ävensom förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket, vilka bl. a. innehöllo bestämmelse om ifrågavarande skogar, lämnade principerna för utsyningen orubbade. Den 18 juni 1915 utfärdades förordning ang. utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. om— råden (ändrad genom förordning den 14 juni 1929, nr 172). Även denna förordning, som innehöll väsentligt utförligare föreskrifter än de förut gäl— lande, byggde på principerna om utsyningstvång och uthålligt skogsbruk. Bland förordningens viktigare bestämmelser märktes följande.

Avverkning av barrträd för annat ändamål än husbehov kunde ske endast efter utsyning och stämpling av skogsstatstjänsteman. Utsyning skulle verkställas enligt avverkningsplan, som skulle upprättas på sådant sätt, att Skogsägarens ekonomiska intresse tillgodosåges genom uthålligt skogsbruk med iakttagande av skogsvårdens krav särskilt ifråga om borttagande av överårig eller skadad skog samt höjande i övrigt av skogens alstringsförmåga. Beträffande återväxt av skog stadgades, att i protokoll över utsyningsförrättning skulle angivas de åtgärder för skogsvårdens befrämjande å utsyningsområdet, som i avverkningsplanen eller eljest kunde hava föreskrivits såsom villkor för utsyning av viss skog eller angivits såsom behövliga. samt den tid, inom vilken föreskrivna åtgärder av dylikt slag skulle vara vidtagna. De föreskrivna åtgärderna kunde emellertid icke framtvingas.

Nämnda utsyningsförordning ersattes från den 1 januari 1934 med lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbot- tens Iäns lappmarker med flera områden (nr 180), som i det följande be- nämnes lappmarkslagen. Lagen, som ändrats genom lagar nr 152/1937. 299/1938 och 181/1939, äger provisorisk giltighet till och med den 31 de- cember 1943. Uppsikten över lagens efterlevnad utövas av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Enligt lappmarkslagen må avverkning av barrträd samt av lövskog ovan odlings- gränsen ske allenast efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad fastighets husbehov. Sådant tillstånd erford- ras dock ej för verkställande av för skogens utveckling ändamålsenlig gallring i så- dana bestånd av yngre skog, vilka vid avverkningsplans upprättande blivit å karta

• Sida 19
•  Original

tydligt utmärkta och särskilt angivits vara under planens giltighetstid i behov av gallring. Yngre skog mä ej avverkas annorledes än genom för skogens utveckling ändamålsenlig gallring, med mindre skogsvårdsstyrelsen i särskilt fall med hänsyn till skogens beskaffenhet finner skäl medgiva en mera omfattande avverkning.

Tillstånd skall med vissa undantag meddelas enligt avverkningsplan, som upp- göres särskilt för varje fastighet och skall angiva den myckenhet virke, som må under viss tid avverkas. Vid avverkningsplans upprättande skall tillses, dels att skadad eller överårig skog, som kan befaras avtaga i användbarhet, ävensom äldre skog, som i högre grad hindrar den yngre skogens utveckling, må kunna snarast av- verkas, dels att i övrigt, utan åsidosättande av fordran på en så vitt möjligt jämn virkesavkastning, äldre skog uttages i den omfattning, som erfordras för att sko- gen må inom skälig tid komma i sådant skick, att skogsmarkens alstringsförmåga varder på ändamålsenligt sätt tillgodogjord. Avverkningsplan skall granskas och fastställas av skogsvårdsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelsen äger efter ansökan förordna, att två eller flera fastigheter, för vilka avverkningsplaner blivit fastställda, må under viss tid vid avverknings före- tagande behandlas såsom en brukningsenhet. Sålunda tillkommen brukningsge— menskap skall av skogsvårdsstyrelsen på ansökan hävas, där någon av fastighe- terna, utan att de samlas å en hand, övergår till ny ägare, som ej förut deltager i gemenskapen.

Tillstånd, som meddelas enligt avverkningsplan, skall, där ej avverkning i mindre omfattning äskas, avse den avverkning, som belöper å en tid av fem år; dock må, när särskilda skäl därtill äro, skogsvårdsstyrelsen medgiva, att tillståndet må avse avverkning för ytterligare högst fem år. Frågan om dylikt tillstånd för längre tid framåt prövas av Konungen. I avverkningstillstånd skall angivas den tid, högst fem år, inom vilken avverkningen skall vara verkställd.

Tillstånd till avverkning lämnas antingen genom utsyning av sakkunnig person, som förordnas av skogsvårdsstyrelsen, eller ock, då fråga är om yngre skog eller i yngre skog förekommande spridda grupper eller enstaka träd av äldre skog, där så finnes tillräckligt, genom allenast anvisning av viss trakt, där avverkningen får företagas. I sistnämnda fall skola gränserna tydligt utmärkas och närmare före- skrifter lämnas rörande sättet för avverkningen. Finner skogsvårdsstyrelsen vid meddelande av tillstånd till avverkning nödigt, att vissa träd överhållas såsom frö- träd, äge styrelsen därom utfärda föreskrift. Fröträden skola genom styrelsens försorg förses med tydligt märke och må sedermera icke avverkas utan styrelsens tillstånd.

Där vid avverkning ej kvarlämnats skog av sådan täthet och beskaffenhet, att den med hänsyn till rådande naturförhållanden kan anses nöjaktig, samt en till— fredsställande naturlig återväxt ej heller kan inom skälig tid påräknas, skola så- dana åtgärder vidtagas, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt inom skälig tid efter avverkningen kommer att finnas å det avverkade området. Därå upp- kommen skog skall vidmakthållas, till dess den nått sådan utveckling, att den ej längre är att räkna som plantskog. Därest nu stadgad skyldighet skulle i särskilt fall bliva synnerligen betungande, äger skogsvårdsstyrelsen på ansökan medgiva skälig begränsning därav.

Uppkommer i skog skada genom brand, storm, snöbrott, insektshärjning eller annan dylik händelse eller genom åverkan, skall vad som föreskrivits om vidta- gande av åtgärder för betryggande av nöjaktig återväxt efter avverkning äga mot- svarande tillämpning, ändå att skyldighet därtill enligt föregående stycke ej förelig- ger. Där markens ågare ej uppsåtligen förorsakat eller genom åsidosättande av någon honom åliggande skyldighet vållat skadegörelsen, må åtgärder för återväxtens be- tryggande icke fordras till större kostnad, än som motsvarar värdet av de vid ska- degörelsen fällda träd, som finnas kvar ä området eller av ägaren tillgodogjorts, ävensom av de kvarstående träd, vilka blivit så skadade, att de ej böra bibehållas

• Sida 20
•  Original

eller eljest måste såsom hinderliga för betryggande av nöjaktig återväxt borttagas, jämte den ersättning, markägaren i anledning av skadan uppburit eller kunnat uppbära.

I motsats till 1923 års skogsvårdslag stadgar lappmarkslagen sålunda i sistnämnda fall icke reproduktionsplikt beträffande skada, som uppstått genom betning av hem- d'ur. JLagen innehåller särskilda bestämmelser angående omläggning av skogsmark. I fråga om sådan omläggning till betesmark stadgas följande. Vill fastighetsägare medelst röjning eller andra särskilda åtgärder anordna betesmark för varaktigt be- tesbruk eller äng, skall han därtill söka skogsvårdsstyrelsens tillstånd. För pröv- ning av ansökan om sådant tillstånd äger styrelsen, där detta av förhållandena på- kallas, verkställa undersökning samt därvid jämväl inhämta utlåtande från i lant- hushållning sakkunnig person. Finner skogsvårdsstyrelsen den sökta omläggningen böra medgivas, skall styrelsen bestämma tid för fullgörandet av de åtgärder, som erfordras för det avsedda ändamålet. Fullgöres ej inom bestämd tid vad sålunda blivit förelagt, må på talan av skogsvårdsstyrelsen domstol efter omständigheterna förelägga ny tid för fullgörande av för markens omläggning erforderliga åtgärder eller förordna om markområdets återförsättande i skogbärande skick och före— skriva vad därför skall vidtagas.

I övrigt innehåller lappmarkslagen närmare föreskrifter om utsyningsförrätt- ningar, uppsikt, ordning för behandling och fullföljande av skogsvårdsmål, såsom frågor om avverkningsförbud eller återväxtåtgärder m. m., ävensom ansvarsbe— stämmelser.

Jämlikt kungörelsen den 21 april 1933 (nr 174), (ändrad jämlikt kun- görelse nr 695/1938), ha utfärdats bestämmelser angående förrättning för upprättande av avverkningsplan, till vilka bestämmelser fogats särskilda an- visningar.

Tillämpningsföreskrifter till lappmarkslagen ha utfärdats jämlikt cirkulär till vissa skogsvårdsstyrelser den 21 april 1933 (nr 175).

Cirkuläret innehåller bl. a. föreskrifter i tvenne betydelsefulla avseenden. Så- lunda gäller, att då skogsvårdsstyrelse på sätt ovan sagts förordnat, att två eller flera fastigheter, för vilka avverkningsplaner blivit fastställda, må under viss tid vid avverknings företagande behandlas såsom en brukningsenhet, vid meddelande av avverkningstilltånd skall iakttagas, att sammanlagda avverkningsbeloppet icke må uttagas på sådant sätt, att å någon fastighet det därstädes för avverkningspla— nens giltighetstid fastställda beloppet överskrides. Häves sådan brukningsgemen- skap, skola de för de särskilda fastigheterna upprättade planerna lända till efter- rättelse. Därjämte föreskrives i cirkuläret, att vid utsyning och stämpling enligt avverkningsplan de stämplade träden skola särskiljas i realisationsförråd och ran- soneringsförråd.

Avverkningsplaner upprättas för tiden intill den 1/1 1954 men fastställas av skogsvårdsstyrelsen för tiden till och med år 1943.

Sedan avvittringen fortskridit så långt, att i huvudsak blott de ovan od- lingsgränsen1 belägna delarna av lappmarkema samt vissa områden av Jokk- mokks m. fl. socknar av Norrbottens län ännu voro oavvittrade, inleddes i samband med genomförandet av den s. k. Norrlandslagstiftningen en re-

1 Gränsen mellan de delar av lappmarkerna, som ansågos tjänliga till odling, och den mark, där nybyggen icke vidare skulle få anläggas, den s. k. odlingsgränsen, skulle enligt 1873 års stadga fastställas vid den allmänna avvittringen, vilket ock skedde genom förrättningar åren 1884, 1886 och 1890.

• Sida 21
•  Original

striktivare avvittringspolitik. I kungörelse den 20 april 1906 ang. vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker föreskrevs, att vid avvittring skulle iaktta— gas, att de särskilda hemmanen eller nybyggena skulle av skogsanslagen till— delas endast vad som efter noggrann, för varje fall förrättad undersökning ansåges erforderligt för nödigt husbehov, under det att återstoden skulle av- sättas till allmänning. Genom kungörelse den 5 juni 1909 (nr 54 ), innefat- tande vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker föreskrevs, att av skogs- anslag tillkommande hemman och nybyggen skulle viss del utläggas för till- godoseende av nödigt husbehov, men återstoden för varje avvittringslag av- sättas till allmänning att förvaltas för delägarnas gemensamma nytta. Sko— gen skulle utläggas särskilt för varje brukningsdel, särskild husbe- hovsskog, eller gemensamt för flera brukningsdelar, samfälld hus- behovsskog, beroende på möjligheterna att anordna särskilda husbe- hovsskogar i närheten av inägoma.

Regler om dispositionsrätten till husbehovsskog utfärdades i lagen den 5 juni 1909 ang. husbehovsskogar inom vissa områden. Beträffande särskild husbehovsskog gällde enligt lagen som regel, att avverkning endast finge verkställas till gårdens behov. Avkastningen från samfälld husbehovsskog finge däremot, med iakttagande i regel av en uthållig Skogshushållning, dis— poneras för delägarnas räkning även för avsalu.

Genom kungörelse den 8 oktober 1918 (nr 915) ang_ utsyning och stämp— ling (i vissa husbehovsskogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lapp— marker —— ändrade genom kungörelse den 17 mars 1933 (nr 84) — ha seder- mera föreskrivits, att föreskrifterna i utsyningsförordningen för lappmar- kerna, nr 251/1915, skulle, där annat icke vore stadgat, äga tillämpning ifråga om utsyning och stämpling på husbehovsskogarna. I enlighet härmed ha utsyningsförordningens bestämmelser om utsyning enligt avverkningsplan 111. m. tillämpats för husbehovsskogarna, dock att avverkningsplan icke be- hövt upprättas för de särskilda husbehovsskogarna.

Sedan betänkande och förslag angående lagstiftning för husbehovsskogar- na avgivits av skogslagkommissionen den 23 december 1936 (SOU 1937: 5) och frågan prövats vid 1938 års riksdag, har ny lagstiftning från och med den 1 januari 1939 trätt i kraft för nämnda skogar jämlikt lag den 17 juni 1938 om ändrad lydelse av 2, 11 och 6 55 samt 13 5 1 mom. lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbot— tens län m. fl. områden. Den nya lagstiftningen innebär i korthet, att så- väl särskilda som samfällda husbehovsskogar inordnats under lappmarks- lagen med tillägg, att skogsvårdsstyrelse äger att, där sådant finnes vara av nöden, till skydd för återväxten å nämnda husbehovsskogar, meddela för- bud mot avverkning till husbehov inom visst område av skogen. Erinras må, att härigenom införts full reproduktionsskyldighet jämväl för husbehovs- skogarna. I detta sammanhang ha såväl kommissionen som vederbörande departementschef framhållit betydelsen av att omföringen av gamla och

• Sida 22
•  Original

oväxtliga bestånd till nya och växtkraftiga på detta sätt påskyndades samt att detta, så långt möjligt vore, borde ske genom tillvaratagande av möjlig- heterna för naturlig föryngring.

Beträffande samfälld husbehovsskog har departementschefen påpekat, att förvaltningen av sådan skog med fördel kunde handhavas med tillämpning av föreskriftema i lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om förvaltning av bysam- fälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter.

Genom kungörelse den 17 juni 1938 (nr 300) ang. utsyning av husbehovs— virke ät vissa innehavare av särskild husbehovsskog i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker har föreskrivits att, där å särskild husbehovs- skog erforderlig skogstillgång saknas för tillgodoseende av husbehovet för den fastighet, vartill skogen hör, ägaren av fastigheten må under vissa vill— kor kunna utan ersättning erhålla erforderligt husbehovsvirke från närbelä- gen kronoskog.

1915 års utsyningsförordning för lappmarken avsåg icke endast de en— skilda hemmanen i lappmarkerna utan även skogar, hörande till krono- hemman och krononybyggen med stadgad åborätt inom de sex nordligaste länen. När den särskilda lagstiftningen om hus- behovsskogar upphävdes från den 1 januari 1939, blev 1932 års lappmarks- lag tillämplig på de åbohemman, för vilka lagen om husbehovsskogar tidi- gare varit gällande. För övriga åbohemman i de sex norra länen gäller ut- syningsförordningen intill den 1 januari 1940, då ifrågavarande skogar, allt- efter sin geografiska belägenhet, inordnas under 1923 års skogsvårdslag eller lappmarkslagen enligt lag den 12 maj 1939 om vissa ändringar i skogsvårds- Iagen den 15 juni 1923 (nr 180) samt lag samma dag ang. ändrad lydelse av 2 5 lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden (nr 181).

Beträffande de åbohemman och nybyggen, som lagts under lappmarks- lagen, har vederbörande departementschef jämlikt proposition nr 142 år 1939 till statsrådsprotokollet anfört, att det torde kunna förväntas, att skogsvårds- styrelserna tillsäge, att missbruk av avverkningsrätten förhindrades, samt understrukit vikten av att den möjlighet till ett snabbare uttag av skogen, som de ifrågasatta bestämmelserna komme att medgiva, begagnades med för- siktighet.

Allmänningsskogarna i Västerbottens och Norrbottens län ha avsatts i samband med avvittringen, i vissa fall genom frivilliga beslut av jordägarna, i andra fall på grund av föreskrift i gällande avvittringslag- stiftning. Som regel gäller, att skogarna äro samfälld egendom för ägarna eller vissa ägare av i mantal satt jord inom respektive socknar.

För allmänningsskogarnas disposition och förvaltning gäller intill den 1 januari 1940 förordningen den 18 juni 1920 (nr 331) ang. allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län samt, sedan frågan varit föremål för prövning vid 1938 års riksdag, från den 1 januari 1940 lagen den 17 juni 1938 (nr 297) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

• Sida 23
•  Original

De skogsbiologiska förhållandena i de nordligaste länens lappmarker ha för icke länge sedan ingående behandlats av en sakkunnigeutredning. 1927 års skogssakkunniga för lappmarken ha nämligen i sitt den 31 mars 1931 avgivna betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden (SOU 1931: 10) med anlitande av de källor, som stått till buds, utarbetat en översikt av de skogligt betydelsefulla naturförhållandena i Norrland och övre Dalarna samt skogstillståndet inom skilda delar av norra Sverige och därvid givit en noggrann analys av föryngringsfrågan i lappmarkerna. Utredningen finner på grund härav icke erforderligt att nu lämna redogörelse för nämn- da förhållanden, utan hänvisar i detta avseende till nämnda betänkande. Vad särskilt angår husbehovsskogarna får utredningen jämväl åberopa det ovan omförmälda betänkandet rörande sagda skogar (SOU 1937: 5), vari bl. a. husbehovsskogarnas föryngringsförhållanden behandlats.

De skogar i lappmarkerna, som äro föremål för behandling i förelig- gande betänkande, omfatta följande arealer i tusental hektar:1

Tabell 6.

Skatte— frälse— och .. .

kronoheinman2 samt Huåäélåvs' Alltåälgrångs- 0 m r ä d e krononybyggen

total skogs- total skogs- total skogs- areal mark areal mark areal mark Norrbottens läns lappmark ...... 1079 606 26 13 308 177 Västerbottens läns lappmark . . . . 1 380 921 180 111 127 103 Summa 2 459 1 527 206 124 435 280

? Skogsmarksarealen å kronohemmanen ingår för Norrbottens län med 66000 ha, men har i huggningsklassfördelningen i avd. II beräknats till 64000 ha. För Västerbotten har i båda fallen beräknats 12 000 ha. Arealen av kronohemman minskas ständigt genom skatteköp.

Av nedanstående tablå framgår hur skogsmarken å enskildas skogar (skatte-, frälse- och kronohemman, krononybyggen och husbehovsskogar) nedom odlingsgränsen fördelar sig å hö j (1 1 ä ge n:a

Tabell 7.

Procentuell fördelning å höjdområden

0 m r ä d 0 under 166 166—300 300—500 över 500

meter ö.h. meter ö.h. meter ö.h. meter ö.h.

Norrbottens läns lappmark .......... 3'8 354 553 55 Västerbottens läns lappmark .......... — 169 726 106

' Uppgifter från vederbörande skogsvårdsstyrelser. Uppgifterna ha avrundats till tusental hektar. Vissa felkällor måste vidlåda dylika uppgifter, särskilt beträffande husbehovsskogarna. ” SOU 1931:10.

• Sida 24
•  Original

I fråga om skogsmarkens fördelning å boniteter hänvisas till av- delning I: 4.

Virkesförråd och avverkningsbelopp å enskildas skogar inom Västerbottens läns lappmark ha under år 1939 gjorts till föremål för en undersökning av taxeringsledaren hos skogsvårdsstyrelsen i Västerbot- tens län, jägmästaren Anders Jansson i tidskriften Skogen, häfte nr 12. På begäran av utredningen har skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län utfört en motsvarande undersökning. Av undersökningarna, som i vissa avseen- den kompletterats av utredningen, framgår bland annat följande.

1932 års skogsvårdslag för lappmarkerna trädde i kraft den 1/1 1934. Av- verkningsplaner, som ha upprättats för skogarna,1 avse tjugoårsperioden 1934 1/1 1954. De uppgifter, som här framläggas, grunda sig huvudsakli— gen på avverkningsplanerna samt kännedomen om de utsyningar för av- verkning, som företagits under den första femårsperioden av den tid pla- nerna avse, åren 1934—1938.

Den 1/1 1934 var storleken och sammansättningen av det totala virkesförrådet av barrskog följande:

Tabell 8. Norrbotten Västerbotten kbm procen- kbm procen— kbm per tuell för- kbm per tuell för— ha delning ha delning Realisationsförråd .............. 7 518 000 14 37 17 687 000 20 39 Ransoneringsförråd .............. 5 017 000 9 24 10 884 000 12 24 Yngre skog .................... 7 899 000 15 39 16 779 000 18 37 Summa 20434000 38 100 45 350000 50 100 Anmärkning: Träd, som vid brösthöjd ej hålla minst 10 cm i diameter, ingå ej. Kubik— massan angiven på bark.

De å sid. 20 omförmälda anvisningarna till lappmarkslagen innehålla regler för avverkningarnas beräknande. Sålunda föreskrives, att den i vir— kesförrådet ingående äldre skogen skall med hänsyn till de avverkningar, som böra utföras, uppdelas i två kategorier: realisationsförrådet och ran- soneringsförrådet. Den förra kategorien omfattar vissa fröträd och över— ståndare i yngre skog samt sådana träd i äldre skog, vilka på grund av övermogenhet eller skada kunna beräknas avtaga i användbarhet. Den senare gruppen innefattar i huvudsak alla träd i äldre bestånd, vilka icke äro hänförliga till realisationsförrådet. R e a l i s a t i o n 5 f ö r r ä (1 e t är avsett att i sin helhet avverkas omedelbart, så framt ej skogsvårdens krav lägga hinder i vägen härför. Detta torde framför allt kunna inträffa i de fall, då skogens kvarhållande är av betydelse för föryngringen, då skogen

1 Nya avverkningsplaner ha upprättats för en betydande del av skogarna, varför uppgifterna för samtliga skogar, ehuru de icke äro exakta, kunnat härledas med god säkerhet.

• Sida 25
•  Original

Norrbotten Västerbotten S u m m a S 11 m m a Period Realisa- Ranso- . _ Realisa- Ranso- _ . tions— nerings- för varje arligen tions- nerings- för varje arhgen förråd förråd Ö-års- % ” förråd förråd 5—års- % av kbm kbm period, kg? mmm kbm kbm period, kg,? totala "k - — . _ kbm ha fövrlrråååt kbm ha ff,-12133; 1934—1938. Äldre skog 5963 600 876900 6840 500 25 67 11 302 0002090000 13 392000 30 59 Gallring i yngre skog —— -— 445 500 0? 04 — —- 1334 000 03 06 Summa — — 7286000 2"! 71 — —14726000 3'3 05 1939—1943.

Äldre skog 482 600 805 300 1 287 900 04 1'3 2 812 000 1 611 000 4 423000 10 20

Gallring i

yngre skog — — 189 600 01 02 — — 504000 01 02 Summa — — 1477 500 0'5 1'5 — -— 4927000 11 22 1944—1948.

Äldre skog 399 200 624 700 1 023 900 03 1'0 1 928000 1284 000 3 212 000 07 1'4 Gallring i

yngre skog — — 189 600 01 02 —— — 478 000 01 02 Summa — — 1 213 500 04 1'2 — — 3 690 000 08 1'6 1949—1953. Äldre skog 259 100 603 100 862 200 03 08 1 132 000 1 143 000 2 275 000 05 1'0 Gallring i yngre skog — —— 123 200 01 01 —— — 201 000 — 01 Summa —— — 085 400 04 09 — — 2 476 000 05 1'1 1934—1953. Äldre skog 7 104 500 2 910 000 10 014 500 09 25 17 174 000 6 128 000 23 302 000 1'3 2'6 Gallring i yngre skog —— —— 947 900 01 02 — — 2 517 000 01 03 Summa —— -— 10 962 400 1'0 2'7 — — 25 819 000 14 29

är av skyddsskogs karaktär eller då avverkningen kan väntas medföra, att det kvarvarande beståndet tager skada. I nämnda fall skall till ledning för avverkningens planläggande å marken angivas huru stor del av realisa- tionsförrådet, som beräknas kunna uttagas under varje i tjugoårsperioden ingående femårsperiod. Härvid förutsättes, att avverkningarna förläggas på ändamålsenligaste sätt med hänsyn till realisationsförrådets snara ut- tagande. För r a n s 0 n e r i n g 5 fö rr ä (1 et s uttagande i bestånd, som skola föryngringshuggas, äro närmare föreskrifter lämnade. Ransonerings— tiden angives vid en gynnsam till ordinär sammansättning av Virkesförrå- det till 20 51 30 år. Tiden bör utsträckas över 30 år endast om det skog- liga tillståndet är mera ogynnsamt och får ej överstiga 40 år.

• Sida 26
•  Original

Norrbotten Västerbotten . . Före % 1939: ulsynade . . Före 1/1 1939: uisynade avgåillilrtiil: s- avverkningsbelopp. ”32:33; S_ avverkningsbelopp. | Ut- belo g Efter 1/1 1939: sannolika belo g Efter 1/r 1939: sannolika * sy nin Gs— pp avverkningsbelopp pp avverkningsbelopp

. D nu perlod Häcrå'å Häoå 3 kbm kbm %; 5 % kbm kbm ä'; å &

, per är per är S' per är per år 5" u, ....

kbm och kbm och 1.08 å.; kbm loch kbm och ,]..Uå P... »:

ha ha 35,54 ha ha 551,54

w n 55- % o:: 3 55- g

g 93 = : SD :!

1 | 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

1919—1923 —— —— 1 096 738 036 75 — — 4 215 230 090 82 1924—1928 — —— 1 568 831 052 107 —— — 5 435 503 119 108 1929—1933 — — 1718 271 059 118 » -— 5 511521 1'22 111 1934—1938 7 286 000 27 4 573 000 170 347 14 726 000 33 9 000 000 200 181 1939—1943 1 477 500 05 3 000 000 c:a1'1 c:a 225 4 927 000 11 8 000 000 c:al's c:a 165 1944—1948 1 213 500 04 2 000 000 c:a ()'7 c:a 140 3 690 000 08 5 500 000 c:a1'2 c:a 110 1949—1953 985 400 04 1 389 400 c:a 05 c:a 100 2 476 000 05 3 319 000 c:a 07 c:a 65

Beräknat medeltal per år under femtonårsperioden 1939—1953: | | | 425960| 08 | | | |1121267| 1'2 |

Anmärkning: Uppgifter, som avse tid före 1/1 1934, avse även kronohemman, varför siff- rorna i kolumnerna 4 och 9 för ifrågavarande år äro något för höga. Övriga uppgifter torde icke röna inverkan av detta förhållande.

De av ransoneringsförrådet till avverkning under tjugoårsperioden anvi- sade virkesbeloppen böra lika fördelas på varje femårsperiod, såvida ej särskilda skäl motivera, att fördelningen sker på annat sätt. Där på grund av ogynnsam belägenhet eller andra omständigheter särskilda svårigheter för avsättning av realisationsförrådet förefinnas, må i undantagsfall ett större uttag av ransoneringsförrådet än som följer av det ovan sagda kun- na medgivas.

Den nu verkställda undersökningen har klarlagt tillämpningen av dessa föreskrifter. De i avverkningsplanerna beräknade avverk— ningsbeloppen för de fyra femårsperioder, planerna omfatta, fram- gå av tabell 9.

Under förutsättning att skogsägarna bedreve avverkningarna i den takt,

, som planerna medgåve, skulle avverkningsbeloppen komma att snabbt sjun- ka på det sätt, som tabell 9 utvisar. Avverkningsbeloppet för den första femårsperioden, som nu gått till ända, är för Norrbotten i runt tal respek— tive 5, 6 och 7 1/2 gånger så stort som avverkningsbeloppen för andra, tredje och fjärde femårsperioderna. Inom Västerbotten är nedgången i avverk- ningarna ej fullt så starkt markerad. Första femårsperiodens avverknings—

• Sida 27
•  Original

Diameterklass, Norrbotten Västerbotten cm 1/1 1934 1/1 1954 1/1 1934 1/1 1954 0 -— 15 2"! 20 22 5 —— 5'8 7"? (S'? 7'7 10.— 149 183 142 159 15 — 21-4 197 189 162 20 — 2315 169 227 169 25 — 176 102 17'0 103 30 — 95 40 10"? 52 35 —— 36 09 48 14 40 + 2'1 0'8 3'0 0'8 Summa 1000 802 1000 76'6 kbm per hektar: 0 cm + 41 - 33 55 42 10 cm + 38 30 50 37

belopp utgör där respektive 3, 4 och 6 gånger beloppen för de följande perioderna.

En sammanställning av första femårsperiodens utsyningar visar emeller- tid, att hela den avverkningskvantitet, som redovisats som tillåten, icke av- verkats. Den totala virkesmängd, som utsynats för åren 1934—1938, har för Norrbotten och Västerbotten utgjort respektive 73 och 61 procent av det för samma period tillåtna avverkningsbeloppet.

Vid de nämnda undersökningarna ha gjorts försök att med ledning av den första femårsperiodens avverkningar ungefärligen beräkna de avverknings- kvantiteter, som sannolikt komma att utfalla under återstående delar av den tid, planerna avse. Beräkningarna förutsätta, att normala konjunkturer bli- va rådande, men bero även i övrigt av så många svårberäkneliga omständig- heter, att resultatet, som sammanställts i tabell 10, måste återgivas med reservation. Till jämförelse angivas främst utsyningsbeloppen under de tre sista femårsperioderna av den äldre lappmarkslagens tillämpningstid.

Det visar sig nu, att avverkningen i verkligheten kommer att uttagas be- tydligt jämnare än vad den på avverkningsplanerna grundade beräkningen ger vid handen. Kolumnerna 6 och 11 i tabell 10 ange den relativa steg- ringen av avverkningsbeloppen efter den nya lappmarkslagens ikraftträ- dande och den sänkning av dessa, som kan förutses för de närmaste fem- årsperioderna. Även om de för de särskilda femårsperioderna beräknade beloppen icke kunna anses tillförlitliga, kan det dock med säkerhet sägas, att avverkningsbeloppen komma att efter de stora virkesuttag, som skett från år 1934, undan för undan i hastig takt sjunka till och under den nivå, som markeras av medelutsyningen för åren 1919—1923.

• Sida 28
•  Original

Undersökningarna belysa även de sannolika förändringarna av Virkesför— rådet av barrskog å de enskilda skogarna under tjugoårsperioden 1934 1/1 1954, ehuru uppgifterna måste betraktas som mycket approximativa. Ta- bell 11, som för varje länsdel av lappmarken anger vi r k e 5 m a s s a n dimensionsklassvis i procent av den totala virkesmas- san på bark den 1/1 1934 i varje länsdel, sammanfattar re- sultatet av denna del av undersökningen.1

Av tabellen, som förutsätter, att hela det i avverkningsplanerna beräk- nade avverkningsbeloppet uttages, kan utläsas bl. a. att virkesförrådet trots de fallande avverkningarna väntas till den 1/1 1954 något sjunka, s a m t att virkesförrådet över 25 cm. i brösthöjd till samma tid väntas i båda läns- delarna nedgä till omkring hälften av samma Virkesförråd den 1/1 1934. Den utvecklingsbara skogen befinner sig emellertid under hela perioden i god tillväxt och har redan före tjugoårsperiodens slut åstadkommit en ökning av förråden i de lägre dimensionsklasserna. I de högre dimensionsklasserna finnas däremot så små kvantiteter av dylik skog, att det dröjer ännu mycket längre, innan förråden i dessa klasser uppnå 1934 års siffror. Man nödgas därför räkna med att produktionen av timmerdugligt virke kommer att bli- va starkt begränsad även under en lång tid efter den 1/1 1954.

3. Skyddsskogar och svårföryngrade skogar i Jämtlands, Väster- norrlands och Kopparbergs län samt enskilda skogar i Särna och Idre socknar.

a) Skyddsskogar.2

Historik. Den nya skogslagstiftning, som genomfördes är 1903, innefatta- de även en lag om vården av skogar, vilkas bestånd erfordrades till skydd mot flygsandsfält och fjällgränsens nedgående, lagen den 24 juli 1903 (nr 79) ang. skyddsskogar. I lagen stadgades, att Kungl. Maj:t skulle äga, att för bi- behållande av skogar, som ovan nämnts, efter föregången syn och under— sökning förordna, att annan avverkning än till husbehov finge äga rum en- dast efter utsyning, som på statens bekostnad verkställdes av skogsstatens tjänstemän, dock att skogsägaren vore berättigad att på en gång erhålla ut— syning i så stor utsträckning, som vore förenlig med skogens återväxt och framtida bestånd.

Enligt lagen kunde Skogsägarens rätt att verkställa avverkning begränsas utöver vad nyss sagts. Där större inskränkning i ägarens rätt att bruka skogen, än ovan

' I fråga om beräkningsmetoder se den ovan omförmälda uppsatsen i »Skogen». 2 Skogslagkommissionen har i sitt den 24 februari 1936 avgivna betänkande med förslag till lagstiftning ang. skyddsskogar m. m. (SOU 1936 : 19) redogjort för skogsförhållandena m. m. å skyddsskogarna. Den följande framställningen bygger till väsentlig del på inämnda redogörelse lämnade uppgifter.

• Sida 29
•  Original

angivits, befunnes vara av nöden, kunde Kungl. Maj:t efter föregången undersök- ning i varje särskilt fall förordna om den inskränkning i förfoganderätten, som av omständigheterna påkallades. Meddelades sådant förordnande, vore ägaren, där han föredroge att avstå marken framför att tåla föreskriven inskränkning, berättigad påfordra, att marken skulle av staten lösas. Lagen innehöll i övrigt ansvarsbestämmelser m. m.

Särskilda förrättningsmän utsågos av Kungl. Maj:t för att avgiva förslag beträffande skyddsskogsgränsens sträckning. De principer, som legat till grund för gränsdragningen, framgå av följande uttalanden av en av förrätt- ningsmännenzl

Sedan förrättningsmännen tillsammans besiktigat en del av Jämtlands län och ute i skogen oupphörligen diskuterat frågorna om skyddsskogslagens tillämpning, blev det för förrättningsmännen allt klarare, att skogar, vilkas bestånd erfordra- des till skydd mot fjällgränsens nedgående, ovillkorligen måste anses utgöra de delar av den övre barrskogsregionen, där skogen, en gång förödd, antingen aldrig återkomme eller ock först efter mycket långa tider och då knappast av en be- skaffenhet motsvarande den avverkades. Längre ned i det stora skogslandet kunde vid avverkning visserligen förstöras en skogsgeneration, eller t. o. rn. den nästas uppkomst fördröjas, men skogen komme dock oemotståndligt åter; toge man där- emot i fjällbandet allt användbart virke, uppstode aldrig någonsin åter någon skog. Detta hade sin djupast liggande orsak i de klimatiska förhållandena och den förändring, dessa under de senare årtusendena undergått. — Som skyddsskog hade förrättningsmännen betraktat områdena mellan kalfjället och de områden nedan- för detta, där granen eller tallen nådde normal utveckling. — Ovan i korthet anförda skäl gjorde, att lagens ord om »skogar till skydd mot fjällgränsens ned- gående» synts förrättningsmännen böra fattas så, att de avsåge ej endast själva kalfjällets fortgående utbredning nedåt, utan även skydd mot den från skogs- ekonomisk synpunkt fullgoda skogens försvinnande genom olämplig avverkning från områden i fjälltrakterna, där den nu funnes, och densammas ersättande med värdelös, oväxtlig fjällskog.

Kungl. Maj:ts förordnanden om avsättande av skyddsskog gåvos i fråga om Jämtlands län genom brev den 21 december 1906 och den 31 december 1909, i fråga om Västernorrlands län genom brev den 9 februari 1912 och i fråga om Kopparbergs län genom brev den 22 oktober 1909.

De enligt nämnda brev inom J ä m tl a n (1 s 1 ä n, avsatta skyddsskogs- områdena sträckte sig såsom ett sammanhängande bälte utefter riksgränsen från länets södra till dess norra gräns. Områdena fördelade sig å 30 olika socknar samt omfattade enligt beräkningar, verkställda vid de till grund för breven liggande undersökningarna, en areal av 2 463 280 hektar. Av denna are- al utgjorde enligt samma beräkningar 1 169 560 hektar skogsmark, 1 174 755 hektar kalfjäll och subalpin björkskog samt 118 965 hektar särskilt redo— visade vatten. I berörda skogsmarksareal ingingo enskilda skogar med 853 665 hektar samt renbetesfjäll och kronoparker med 315 895 hektar. In- om Västernorrlands län avsattes såsom skyddsskogar två områden inom Tåsjö socken, nämligen 2400 hektar av Granöns skogsområde och 1 990 hektar av Tåsjöberget. Inom Kopparbergs län förklarades 9

* Professor Gunnar Andersson.

• Sida 30
•  Original

särskilda områden för skyddsskogsområden. Områdena, som voro belägna inom Lima, Transtrands, Mora, Våmhus, Älvdalens och Särna socknar, om- fattade enligt beräkning, verkställd vid den till grund för brevet den 22 oktober 1909 liggande undersökningen, en areal av 82 650 hektar, omfattan- | de dels enskilda skogar, dels ock ecklesiastika skogar, besparingsskogar och ' kronoparker. Skyddsskogarna i Västernorrlands och Kopparbergs län ut— lades enligt dessa beslut med väsentligt snävare tolkning av skyddsskogs— begreppet än vad som tillämpats beträffande Jämtlands län, varigenom en- dast områden med otvetydig skyddsskogskaraktär avsattes i de två förra länen.

Efter skogsvårdslagens antagande år 1923 företogs undersökning för att från skyddsskogarna avskilja de skogar, som borde falla under skogsvårds- lagen, de 5. k. produktiva skyddsskogarna. De nya förrättningsmännen tol- kade skyddsskogsbegreppet betydligt snävare. De anförde bl. a. följande:

Skyddsskogarnas angelägnaste uppgift hade ansetts vara att förhindra en ned- gång av skogsgränsen som följd av oförsiktiga ingrepp, en nedgång, som tänkts som oåterkallelig, när den en gång skett. Talet om fjällets irreparabla utbredning ned- åt hade dock otvivelaktigt inneburit åtskilliga överdrifter. Även om det finge anses otvivelaktigt, att en hänsynslös exploatering av skogen ända upp mot skogs- gränsen före skyddsskogslagens tillkomst i några fall lokalt nedflyttat trädgrän- sen, så att dess höjande till förutvarande nivå åtminstone för en lång tid framåt syntes omöjliggjord, ville dock förrättningsmännen särskilt framhålla, att man ännu hade mycket obetydlig kännedom om, huru långt ned i bestånden verk- ningarna i typförsämrande riktning av dylika överdrivna avverkningar kunde sträcka sig. För dessa lägre belägna skogar kunde det tydligen ofta nog vara tämligen likgiltigt, om ovanför liggande skyddsbälte utgjordes av barrskog eller björk, och det vore att märka, att en sänkning av barrskogsgränsen ofta re- sulterade icke i kalfjällets nedgång utan i subalpinregionens utbredning, där en dylik funnes. En dylik väl utbildad region kunde tjänstgöra som ett effektivt skyddsbälte mot pinande fjällvindar. Enligt förrättningsmännens uppfattning vore det för övrigt lika ofta eller oftare terrängens egen topografiska gestaltning, som utgjorde det egentliga vindskyddet, varvid skogbevuxenheten mot fjällgrän- sen spelade en underordnad roll.

De nya gränserna för skyddsskogsområdet fastställdes genom två kungl. brev av den 27 april 1928, ett för Jämtlands och ett för Kopparbergs län. Stör- re delen av de områden, som undantogos från skyddsskogslagens tillämpning, överfördes till svårföryngrad skog enligt 1923 års skogsvårdslag. Därvid un- dantogos också, såvitt möjligt, alla kronoparker och ecklesiastika skogar, som tangerade områdesgrånserna och förut intagits inom områdena, även-som de delar av besparingsskogarna, som tidigare fallit inom skyddsskogsområdet. Genom kungl. brev samma dag omfördes de dåvarande skyddsskogarna i Västernorrlands län till svårföryngrade skogar under skogsvårdslagen.

Efter utredning av skogslagkommissionen (SOU 1936: 19) behandlades förevarande skogslagstiftningsfråga vid 1937 års riksdag. Statsmakterna be- slöto jämlikt lag den 2 april 1937 (nr 212) om vissa ändringar i skogsvårds— Iagen den 15 juni 1923, med upphävande av skyddsskogslagen, att de i skogs- vårdslagen meddelade bestämmelserna om svårföryngrade skogar, för vilka

• Sida 31
•  Original

redogörelse lämnas i följande avdelning, skulle gälla jämväl för skyddssko- garna. Skogarnas geografiska omfattning ändrades icke.

Med den nya lagen inför-des reproduktionsplikt även för ifrågavarande ka- tegori av skogar. Det är emellertid uppenbart, att återväxtåtgärder å ifråga- varande trakter med dess säregna föryngringsförhållanden måste utkrävas med stor urskillning, liksom att det berättigade i att överhuvud taget utföra skogsodlingsätgärder bör noggrant prövas i varje särskilt fall. Denna frå- ga har ingående behandlats i förenämnda betänkande.1

Uppgifter om skogarna. Skyddsskogsområdena utgöras i huvudsak av de större kalfjäll, som finnas inom Jämtlands och Kopparbergs län, jämte de skogar, som äro belägna omkring eller i närheten av dessa fjäll. Vid bestäm- mandet av områdenas gränser har höjden över havet varit en betydelsefull faktor. Denna har dock ej ensam varit avgönande för gränsernas faststäl- lande utan hänsyn har även tagits till markens beskaffenhet och topografi m. m. samt vissa praktiska synpunkter. Ehuru gränserna för skyddsskogs- områdena sålunda ej framgå på samma höjd över havet, torde de dock till större delen vara belägna inom Jämtlands lån på en höjd av 400—500 meter och inom Kopparbergs län på en höjd av 500—600 meter.

De skogar, som omslutas av nyss angivna gränser, utgöras till övervägande del av fjällskogar av utpräglad skyddsskogskaraktär. Av praktiska skäl hava dock, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, till skyddsskogs— områdena ej sällan hänförts även andra skogar. Dessa senare äro i allmän- het att likställa med sådana svårföryngrade skogar, som omförmälas i 1923 års skogsvårdslag.

Skyddsskogsområdena i Jämtlands län äro till antalet sju. De tre största av dessa äro belägna invid riksgränsen och innesluta de fjällmassiv, som från riksgränsen utbreda sig österut. Dessa områden äro fördelade å sammanlagt 28 socknar. Övriga fyra områden äro relativt små. Av dessa är ett beläget i Linsälls socken i Härjedalen och de tre återstående i Frost- vikens socken i Jämtland.

Skyddsskogsområdena i Kopparbergs län utgöras av fyra särskilda områden. Det största av dessa innesluter Transtrandsfjällen och är beläget inom Transtrands socken. Ett annat område är beläget inom Älv- dalens, Mora och Våmhus socknar invid gränsen mot Jämtlands län och sammanhänger med ett av Skyddsskogsområdena inom detta län. Ett tredje område utgöres av Anjosvardens fjällområde och omfattar delar av Mora och Våmhus socknar. Det fjärde området utgöres av en mindre fjälltrakt i Lima socken.

Skyddsskogarnas areal framgår av följande tabell:2

1 SOU 1936 : 19, bl. a. sidorna 62—63, 68—72, 76—81 och 88—92. 3 Dessa och följande uppgifter äro hämtade från en i betänkandet 1936: 19 intagen special— utredning, som grundar sig på riksskogstaxeringens uppgifter från åren 1923—1929.

• Sida 32
•  Original

Mark ovan barrträds- gränsen (fjäll) övriga Skogsmark Myr impediment (ej vatten) Land— Skyddsskogs- samt inägor areal område i inalles % av % av % av hektar hektar land— hektar land- hektar land- areal areal areal Jämtlands län . . . . 385 150 433 165 925 186 339 020 381 890 095 Kopparbergs län . . 21 775 51'8 11 830 27'8 8 860 209 42 465

Skogsmarkens fördelning å b 0 nit e t e r är följande.

Tabell 13.

Markens bonitet

III IV V VI VII VIII IX Skyddsskogsområde i Produktionsförmåga. kubikmeter per år och ha1 6'0 4'5 3'4 2'5 1'8 1'2 08 J" tl d 1" hektar — 13 402 68 908 126 918 92157 38 974 44 791 m a en ...... a " S % — 3-5 17-9 33-0 23'9 10-1 11'6 K h a' lt" hektar — — 1 760 5 710 4 165 5 710 4 430 Opp” "”$ "m % _— — 81 26? 19-1 en 204

1 Se not 2 å sid. 9.

V i r k e 5 m a s s a n å skyddsskogarna utgör i kubikmeter per hektar inom bark:

L ä n Tall Gran Inalles (inkl.

lövträd) Jämtlands .................... 57 263 414 Kopparbergs .................. 7' 0 26' s 35' 8

Enligt nämnda riksskogstaxering bestod av virkesmassan inom bark å skyddsskogarna i Jämtlands län i fråga om tall 237 procent av övermogen och skadad skog, medan motsvarande siffra för granskogen var 322 procent. En jämförelse mellan nu angivna siffror för skyddsskogarna och motsva- rande siffror för Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker utvisar, att inom lappmarkernas barrskogar den starkt övermogna eller skadade skogen är ännu starkare företrädd än inom Skyddsskogsområdena. I riksskogstaxe- ringsnämndens utredning beräknas sålunda i fråga om Västerbottens läns lappmark 289 procent av tallens kubikmassa och 416 procent av granens kubikmassa, allt inom bark, tillhöra träd av nämnda mogenhetsklass. Mot- svarande procenttal för Norrbottens läns lappmark äro för tall 450 samt för

• Sida 33
•  Original

gran 49'7. Trots det relativt gynnsamma läge, som skyddsskogarna sålunda intaga i fråga om övermogen och skadad skog, är dock uppenbart, att även å skyddsskogarna dylik skog förekommer i alltför stor omfattning.

Tillväxten per år och hektar skogsproduktiv mark inom bark utgör för Skyddsskogsområdena i Jämtlands län 091 kubikmeter och för skydds- skogsområdena i Kopparbergs län 063 kubikmeter. Enligt riksskogstaxe— ringsnämndens utredning utgör den årliga tillväxten i kubikmeter inom bark per hektar skogsproduktiv mark inom Kopparbergs län i dess helhet 180, inom Västernorrlands län 205, inom Jämtlands län i dess helhet 148, inom Västerbottens läns kustland och lappmark respektive 179 och 124 samt inom Norrbottens läns kustland och lappmark respektive 151 och 070. Dessa siffror visa, att den årliga tillväxten inom Skyddsskogsområdena är väsentligt svagare än i Jämtlands och Kopparbergs län, tagna såsom helhet, men i fråga om större delen av områdena bättre än i Norrbottens läns lapp- mark.

b) Svårtöryngrade skogar.

Med skogsvårdslagen den 15 juni 1923 infördes i svensk skogslagstiftning begreppet svårföryngrad skog. Såsom svårföryngrad skog anses skog, som på grund av exponerat läge för sitt eget fortbestånd kräver en särskild för- siktighet vid behandlingen av befintliga bestånd och beredandet av återväxt. Från skyddsskogar skiljer den sig principiellt därigenom, att dess avsättande icke har till ändamål att bereda skydd mot faror, som hota andra områden. I praktiken bereder det emellertid stora svårigheter att i fjällens närhet av- gränsa skyddsskog från svårföryngrad skog, vilket bl. a. framgår därav, att större delen av de svårföryngrade skogarna i de nu ifrågavarande tre länen tidigare behandlats som skyddsskog. .

Skogsvårdslagens4 kapitel (18—21 åå) behandlar svårföryngrade skogar. Enligt 18 % kan Konungen på framställning av skogsvårdsstyrelsen och efter syn och undersökning förordna, att »där i någon trakt på grund av skogs- marks belägenhet i havsbandet eller på höjder eller eljest i särskilt expo- nerat läge det i allmänhet måste befaras att i händelse av ovarsam avverk- ning av befintlig skog återväxt skulle omöjliggöras eller ock återväxt, som kunde förväntas uppkomma, skulle bliva oskäligt sen eller underhaltig», skog inom sådan trakt skall vara underkastad de i 19—21 åå av lagen med- delade bestämmelserna. Beståmmelserna äro av väsentligen följande inne- börd.

Skogsvårdslagens allmänna bestämmelser om avverkning och åtgärder för be- tryggande av återväxt m. fl. äro tillämpliga jämväl å svårföryngrad skog. Skogs- vårdsstyrelsen äger föreskriva att fröträd, som särskilt utmärkts, icke må avver- kas. Avverkning för annat ändamål än husbehov må äga rum endast med till- stånd av skogsvårdsstyrelsen, därvid ägaren är berättigad att, med visst undan- tag, erhålla tillstånd till avverkning på en gång i så stor utsträckning som är med skogens återväxt förenlig. Sådant tillstånd skall i allmänhet lämnas genom utsyning men mä också givas genom anvisning av viss avverkningstrakt eller, där

3—899222.

• Sida 34
•  Original

skogsvårdsstyrelsen finner uppenbart, att skogens återväxt icke äventyras genom den ansökta avverkningen, utan vare sig utsyning eller anvisning.

Beträffande reproduktionsplikt gäller den särskilda föreskriften att, då tillstånd till avverkning meddelas, skogsvårdsstyrelsen skall föreskriva de återväxtåtgär- der, med vilka reproduktionsplikten skall anses fullgjord. Genom denna föreskrift, som icke gäller för av ägare utan tillstånd företagen husbehovsavverkning, har reproduktionsskyldigheten begränsats till sådana åtgärder, som vid meddelande av avverkningstillstånd bestämts. Skogsvårdslagens allmänna föreskrift om äga- rens generella ansvarighet för att marken äter skall bära skogsheständ inom skälig tid är sålunda ej tillämplig vid avverkning för avsalu inom svårföryngrat område.

Kungl. Maj:ts beslut om svårföryngrade skogar i nu ifrågavarande län äro meddelade i samma tre kungl. brev den 27 april 1928, vari skyddsskogs- områdenas omfattning bestämts. De såsom svårföryngrade avsatta markerna utgöras i Jämtlands län av 43 områden, belägna intill skyddsskogar eller i omedelbar närhet av sådana, i Västernorrlands län av två områden i Tåsjö socken samt i Kopparbergs län av 4 små spritt belägna områden i norra och västra delarna av länet.1

Den produktiva arealen av de svårföryngrade skogarna i nämnda län utgör

för Jämtlands län' ...................... 218 000 hektar” ) Västernorrlands län .................. 4 400 > 3 » Kopparbergs län ................. c:a 2 000 » 3

eller i allt 224 000 hektar, varav 178 400 hektar utgjort skyddsskog före år 1929.

e) Enskilda skogar i Särna och Idre socknar.

Dalarnas skogar blevo under tiden efter lappmarkslagstiftningens infö- rande år 1873 föremål för särskild utredning, som närmast föranleddes av försäljningar av 50-åriga avverkningsrätter, vilka även i Dalarna vunnit stor utbredning. De därav föranledda förslagen om skogslagstiftning genomför- des endast beträffande Särna socken med Idre kapellag, där de skogliga för— hållandena ansågos jämförbara med lappmarkernas skogsförhållanden och 1866 års förordning om inskränkt dispositionsrätt till skogen förty tillämp- lig. Kungl. Maj:t fastställde i enlighet härmed i skrivelse till länsstyrelsen i Kopparbergs län den 27 juni 1879 grunder för avvittring och storskifte i nämnda socken och kapellag med den angivna inskränkningen i hemmans- ägarnas dispositionsrätt till skogen. Ifrågavarande skogar inordnades seder- mera under 1915 års utsyningsförordning för lappmarksskogarna och lyda numera under lagen den 10 juni 1932, nr 180, om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. :fl. områden.

De enskilda fastigheterna i Särna och Idre socknar ha följande ytvidd i hektar:

1 Jämtlands läns allmänna kungörelser, ser. A, 1928, nr 142, Västernorrlands läns allmänna kungörelser, ser. A, 1928, nr 71, Kopparbergs läns allmänna kungörelser, ser. A, 1928, nr 14. * Därav ha 172000 hektar utgjort skyddsskog före år 1929. 9 Hela arealen har utgjort skyddsskog före år 1929.

• Sida 35
•  Original

Bolag Övriga Summa total mark skogsmark total mark skogsmark total mark skogsmark 53 189 38 740 43 437 27 128 96 626 65 868

För samtliga slag av skogar utgöra b 0 n i t e t 5 kl a s s e r n a följande pro- center av arealen :1

Tabell 15. Produktions— Procent av Bonitet förmåga, 2 kbm skogsmarks- per år och ha arealen —-IV 4'6 och högre 0'4 V—VI 3'4—2'5 51'6 VII—IX 1'8—0'8 48'0 2 Se not 2 ä sid. 9.

Kubikmassan av all skog inom bark uppmättes år 1923 till 448 kubikmeter per hektar prod. mark och motsvarande årliga tillväxt uppskattades samtidigt till 071 kubikmeter per hektar.

Åldersfördelningen inom ifrågavarande skogar är synnerligen ojämn. Ej ens inom lappmarkerna upptager den för föryngring mogna skogen, relativt sett, tillnärmelsevis sådana områden som i nämnda socknar av Kopparbergs län. Närmare 70 procent av skogsmarken bär skog, som ligger under för- yngring eller är avverkningsmogen.

4. Norrbottens och Västerbottens läns kustland samt övriga delar av Jämtlands och Västernorrlands län. 3) Historik.

Utredningen erinrar till en början om att jämlikt en förut omnämnd för- ordning av år 1866 dispositionsrätten till skogen var inskränkt även å vissa i Norrland utanför lappmarkerna och Dalarna belägna skattehemman, vilka uppkommit av från kronomark upplåtna nybyggen, ävensom å vissa andra fastigheter. Dessa s. k. ströhemman blevo sedermera underkastade 1915 års utsyningsförordning för lappmarkerna. Enligt förordningen den 14 juni 1929 om ändrad lydelse av 1 och 10 55 i förordningen den 18 juni 1915 ang. utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden inordnades dessa skogar från den 1 maj 1930 under 1923 års skogsvårdslag.

Frågan om lagstiftning för huvudparten av de norrländska skogarna utan- för lappmarkerna behandlades av statsmakterna första gången vid 1874 års

' Enligt 1923—1929 års riksskogstaxering. Även de följande uppgifterna avse alla slag av skogar.

• Sida 36
•  Original

riksdag, då riksdagen förelades ett förslag till förordning, som ålade skogs- ägaren att efter avverkning sörja för skogsäterväxt. Detta förslag avslogs av riksdagen, som i anledning av enskilda motioner i stället för N o r r ]) o t- t e n s lä n s k n s t 1 a n d antog en förordning ang. åtgärder till förekom- mande av överdriven avverkning av ungskog. Förordningen, som utfärda» des den 29 sept. 1874, stadgade visst förbud mot utskeppning av klenare virke.

Krav på liknande reglering av avverkningen av ungskog började ungefär vid samma tid framkomma även i V ä ste r b 0 t t e n s lä n s k n s t 1 a n (1. Sedan frågan utan resultat behandlats vid ett par föregående riksdagar, före- lade Kungl. Maj:t 1882 års riksdag proposition, vari till stävjande av »det allt mer tilltagande sparrhygget» föreslogs, att bestämmelserna i förordningen för Norrbottens kustland skulle vinna tillämpning även inom Västerbottens kustland. Riksdagen biföll propositionen, och förordning i ämnet utfärdades den 23 juni 1882.

De båda förordningarna sammanfördes efter beslut av 1888 års riksdag till en förordning den 19 mars 1888, som med vissa jämkningar och tillägg upptog de äldre. förordningarnas bestämmelser. 1903 års riksdag förehade åter frågan till behandling och den 24 juli samma år utfärdades en moderni— serad förordning, som i princip ej skilde sig från den förut gällande.

Den för ifrågavarande trakter införda principen om skydd för vissa lägre dimensioner, stadfästes ännu en gång av statsmakterna, ehuru nu i annan form. Den 18 juni 1915 utfärdades nämligen förordning om förekommande av överdriven avverkning & ungskog inom de delar av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken, vilken gemenligen går under namnet dimensionslagen. Förordningen innebar i så måtto en skärpning av den äldre lagstiftningen, att en kontroll av det klenare virkets tillgodogö- rande infördes redan vid avverkningstillfället. Förordningen, som ändrades i vissa delar genom förordning den 19 juli 1917, föreskrev bl. a. att avverk- ning av barrträd, som ej var torrt och som enligt lagen vore att anse såsom undermåligt, fick äga rum allenast efter vederbörligt tillstånd. Beträffande åtgärder för återväxt efter skedd avverkning innehöll lagen allenast bestäm— melse därom, att, därest förrättningsmannen ansåge nödigt, att vissa träd tills vidare Överhölles såsom fröträd, föreskrift härom skulle lämnas vid förrättningen. För lagens handhavande anställdes särskilda tjänstemän inom domänverket.

Dimensionslagen led, som skogsvårdslag betraktad, av allvarliga brister. Det anmärktes att den i vissa fall skyddade skog, som borde avverkas men i andra medgav avverkning av skog, som borde sparas, att den saknade effektiva bestämmelser om reproduktionsplikt och att den fria husbehovs- avverkningen kunde föranleda skogsskövling. Sannolikt är också att lagen verkat hämmande på skogsvårdsintresset. Efter beslut av 1924 års riksdag upphävdes lagen från den 1 januari 1925 jämlikt lag den 6 juni 1924, var- igenom de enskilda skogarna i Västerbottens och Norrbottens läns kustland inordnades under 1923 års skogsvårdslag. Samtidigt inrättades skogsvårds- styrelser även i de två nämnda länen.

• Sida 37
•  Original

Efter det ovan omtalade försöket år 1874 att införa lagstiftning om re; produktionsplikt för skogsägarna i Norrland fördes frågan om skogslag- stiftning fram upprepade gånger även för de delar av Norrland, som äro belägna söder om Västerbottens län. Särskilt i Jämtlands och Västernorr- lands län påyrkades av landstingen och andra representanter för ortsintres- sena restriktiva åtgärder för att skydda ungskog. Från andra håll, bl. a. av domänstyrelsen, gjordes gällande att skogsvården borde befrämjas på annat sätt, och någon särlagstiftning för dessa norrlandsskogar kom icke till stånd. Den är 1896 tillsatta norrländska skogsvårdskommittén avgav förslag till ny, enhetlig skogslagstiftning för enskildes skogar i större de- len av landet söder om Västerbottens län.] Förslaget låg till grund för lagen den 24 juli 1903 angående vård av enskildes skogar. Med lagens ikraftträdande den 1 januari 1905 underkastades bl. a. de enskilda skogar— na i Jämtlands och Västernorrlands län för första gången reglerande skogs- vårdsbestämmelser.

1903 års skogsvårdslag var en ren återväxtlag. Däri stadgades, att å skogsmark, tillhörig enskilde, avverkning ej finge så bedrivas eller efter avverkningen med marken så förfaras, att skogens återväxt uppenbarligen äventyrades. Uppsikten enligt lagen uppdrogs åt s k og s vårdsstyrel- s e r, vilka inrättades, en för varje län, som berördes av lagstiftningen. Be- tydelsefulla skogsvårdsuppgifter anförtroddes åt skogsvårdsstyrelserna vid sidan av tillsynen enligt skogsvårdslagen.

Kravet på skydd för ungskogen kom emellertid tillbaka. Skogslagstift- ningskommittén, som åren 1911—1918 sysslade med revision av skogs— vårdslagen, ägnade sig särskilt åt denna fråga. Den värdestegring för virke, som världskriget skapade, föranledde under tiden skövlingar, som givetvis voro mest ödesdigra, då de drabbade ungskog. Därav framtvingades år 1918 en speciell skyddslagstiftning. Genom lag den 10 juli 1918 om till— fälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog & fastighet i enskild ägo stadgades, att avverkning av ungskog ej finge ske annat än genom för skogsbeståndets utveckling ändamålsenlig gallring, så framt ej skogsvårds- styrelsen medgåve, att avverkning finge ske under annan form. Därjämte innehöll lagen visst skydd mot skövling även av annan skog än ungskog. Lagen antogs provisoriskt för varje år till ikraftträdandet av skogsvårdsla— gen den 15 juni 1923, som i stora delar byggde på av skogslagstiftningsf kommittén avgivet förslag men i fråga om skydd för yngre skog i huvud- sak anslöt sig till den provisoriska lagen.

1923 års skogsvårdslag, som alltjämt gäller för nu ifrågavarande delar av Norrland, behandlas under avdelning III.

b) Uppgifter om skogarna. Någon närmare redovisning av det aktuella skogstillståndet å de enskilda skogarna i nu ifrågavarande delar av Norrland föreligger endast beträffan- de Västernorrlands län, som år 1938 varit föremål för riksskogstaxering;

1 Betänkande avgivet den 9 september 1899.

• Sida 38
•  Original

De vid riksskogstaxeringen 1924—4926 insamlade uppgifterna kunna, ehuru de avse alla slag av skogar inom ifrågavarande landsdelar, likväl lämna en inblick i skogsförhållandena även är enskilda skogar, enär dessa utgöra mer- parten av den produktiva arealen, inom Jämtlands och Västernorrlands län omkring 90 procent. För jämförelse angivas jämväl motsvarande uppgif- ter för lappmarkerna.

Skogsmarkens procentuella fördelning å boniteter är föl- jande:

Tabell 16.

Bonitet

_ II III IV V VI VII VIII IX 0 m r a d e

Produktionsförmåga, kubikmeter per år och ha1

8'0 6'0 4'5 3'4 2'6 1'8 1'2 0'8

Norrbottens läns lappmark .......... — — O'? 715 35'8 31"? 161 815 Västerbottens läns lappmark ........ — 0'5 5'8 23'8 37'8 21'8 7'4 2'9 Norrbottens läns kustland .......... — "2 2'7 29'3 404 197 76 O'? Västerbottens läns kustland ........ — 05 S'!) 33'1 358 163 53 —— Jämtlands län ...................... —— 0'4 6'6 30.7 5358 17'5 6'3 2'8 Västernorrlands län ................ —— 0'7 12'2 42'3 31'2 95 41 ——

' Se not 2 år sid. 9.

Skogsmarkens procentuella fördelning å beståndsåldrar var omkring år 1925 följande: Tabell".

Ålder,år

1610. , 160— 120— 100— 80— 60— 40— 20_1 hal— där— _ . över 131 101 81 61 41 21 mark

0 m r ä (1 e Skogsbeståndet uppkommet under perioden2

före 1785— 1805— 1825— 1845— 1865— 1885— 1905— 1925 1785 1805 1b25 1845 1865 1h85 1905 1925 _

Norrbottens läns lappmark... 31'9 139 71 7'8 131) 123 6'9 4'5 "; Västerbottens läns lappmark. . 21'4 12'3 5'8 9'3 159 161 9'3 &? 4'3 Norrbottens läns kustland . . . 13'5 11'5 7'0 7'1 18'6 18'9 11'9 7'3 4'2 Västerbottens läns kustland. . . 37 108 101) 9'2 14'2 18'3 15'0 14'1 4'8 Jämtlands län ............... 11'9 141 95 109 14'4 15'3 10'6 3'l 10'3 Västernorrlands län .......... 6'5 11'5 9'4 9'8 14'3 23'1 14'5 51 59

* Ungefärliga perioder.

• Sida 39
•  Original

Tabell 17 ger en översikt över omfattningen av beståndsförnyelsen under olika tjugoårsperioder. Den sedan 1860—talet tilltagande avverkningen har icke medfört stegring av beståndsförnyelsen. Denna har tvärtom av andra anledningar — bland annat minskning av skogseldarna — stadigt minskat under samma tid.

Virkesförrädet å skogsmark, räknat i kubikmeter per hektar inom bark, utgjorde vid nämnda riksskogstaxering i Norrbottens och Västerbot- tens läns lappmarker respektive 36 och 58 kubikmeter. I samma läns kust— land utgjorde virkesförrådet 52 och 58 kubikmeter per hektar. Motsva- rande siffror för Jämtlands och Västernorrlands län voro 54 och 61 kubik- meter.

Uppgifter om den årliga tillväxten återfinnas å sid. 33.

Vid riksskogstaxeringens arbeten i V är S t e r n o r rl a n (1 s l ä n är 1938 ha insamlats uppgifter, som ge en god bild av det aktuella skogstillståndet i länet. Utredningen kommer att bearbeta en del av detta material i föl- jande avdelning. Av denna anledning lämnas här endast följande uppgif- ter om en vid nämnda riksskogstaxering å provytor verkställd uppskatt- ning av huggningsbehovet.1

Huggningsklassen C, till vilken hänföres yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium, omfattar 367 300 hektar bolagsskogar och 408 700 hektar övriga enskilda skogar eller tillsammans 776000 hektar, motsvarande c:a 45 procent av den totala skogsmarksarealen å enskilda sko- gar i länet. Beträffande bolagsskogarna har gallring ansetts vara erfor- derlig ä 5 3 p r 0 e e n t av arealen, d. v. s. å 196 100 (173 000 — 219 5002) hektar. Av övriga enskilda skogar har 69 procent, motsvarande en areal av 283 200 (255 000—311 0002) hektar, ansetts vara i behov av gall- ring.

5. Sammanfattning.

Norrland är, som ingen annan del av landet, för sin försörjning beroende av skogen. Det är ett livsvillkor för den övervägande delen av befolkning— en inom skogsbruk, jordbruk och industri, att skogsmarken utnyttjas och skogen hålles i högsta växtkraft. Sedan de sämst beskaffade skogsmar- kerna undantagits, vilka med hänsyn till förutsättningarna för lönande skogsbruk böra underkännas som produktionsmedel, får i fråga om övriga norrländska skogsmarker inga sådana åtgärder eftersättas, som äro erfor- derliga för att utvinna den avkastning skogsmarkerna kunna lämna. Ut- redningen har sett som sin främsta uppgift att undersöka vad som i detta avseende med skäliga uppoffringar kan uträttas och hur det bör ske.

Det torde ha framgått av den redogörelse för de norrländska skogarnas historia och nuvarande tillstånd, som i det föregående lämnats, att dessa

' Preliminära uppgifter. 3 Enligt medelfelsberäkning, se sid. 59.

• Sida 40
•  Original

skogar kännetecknas icke endast av den framskjutna plats i bygdens 'ach landets hushållning, som de intaga framför andra skogstillgängar i landet. Skogarna ha även uppkommit under klimatiska och biologiska förutsätt- ningar, som väsentligt skilja sig från betingelserna för skogsproduktion i rikets övriga delar. De stora träförädlingsindustriernas utnyttjande av sko— garna har också, i förening med statsmakternas lagstiftningsarbete, grund- lagt de nuvarande förhållandena i fråga om skogsmarkernas ägofördelning och skogarnas tillstånd, och på alldeles särskilt sätt ha dessa ingripanden präglat de lappländska skogarna. Det är nödvändigt att hålla detta i min- net, då från det allmännas sida övervägas åtgärder, som ha till syfte att i en eller annan form stödja skogsnäringen i ifrågavarande landsdelar.

• Sida 41
•  Original

II. Skogsvårdsprogram för de enskilda skogarna i övre Norrland.

1. Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker.1

De produktionsbefrämjande åtgärder, som kunna övervägas för Norr- och Västerbottens läns lappmarker, äro f ö r y ng ri n g s å t g ä r d e r, r 5 j— ningsgallring i ungskog och stavaskog, skogsutdik- ning samt åtgärder för förbättring av avsättningsför- hållanden. Utredningen, som kommer att behandla var och en av dessa grupper för sig, vill förutskicka, att den ansett sin uppgift böra begränsas till att avgiva förslag beträffande de åtgärder av skilda slag, som äro er- forderliga. Däremot kommer utredningen icke att ingå på någon redogörelse för de metoder, som under olika förhållanden lämpligen komma till an- vändning, ehuru de här nedan lämnade uppgifterna givetvis grunda sig på dylika överväganden. Den omfattande skogsvårdsverksamhet, vartill ut- redningen går att avgiva förslag, bör emellertid icke bindas av detaljerade direktiv beträffande de åtgärder, som skola komma till användning. Den sak- kunniga personal, åt vilken verksamhetens handhavande anförtros, bör fast— mer lämnas fria händer att undan för undan i skogsvårdsarbetet tillgodo— göra sig nya vetenskapliga rön och praktiska erfarenheter.

a) Föryngringsåtgärder.

Redan av den allmänna översikt över de lappländska skogarnas utveck- ling, som lämnats i det föregående, torde ha framgått, att ett skogsvårds- program för dessa skogar i första rummet måste taga sikte på åstadkom- mande av fullgod återväxt på de marker, som tidigare burit skog men för närvarande av skilda anledningar äro svagt eller icke alls bevuxna. Äter- växtåtgärderna intaga därför en framskjuten plats i det skogsvårdsprogram utredningen framlägger.

Som allmän regel vid utförande av åtgärder för skogsföryngring gäller, att kulturytan måste skyddas mot betning av kreatur. Djuren förorsaka nämligen genom tramp och bett svåra skador å skogsodlingarna, som de gärna uppsöka, emedan gräsbetet i allmänhet är något bättre på dessa kalfläckar än annorstädes. Där husdjuren beta i skogen, måste förekom- mande skogskulturer därför inhägnas. Även de naturliga föryngringarna lida ofta svårt av skogsbetet. Förutom den förstörelse av barrträdsplantor, som

1 Länsdelarna i lappmarkerna benämnas i denna avdelning Norrbotten och Västerbotten.

• Sida 42
•  Original

betesdjuren åstadkomma, förorsakas genom avbetning av unga lövplantor en systematisk utrotning av den i föryngringarna ofta värdefulla björken.

Inom mycket stora delar av lappmarkerna är betesdjurens skadegörelse så påfallande, att det är meningslöst att verkställa skogsodlingar utan att | bereda plantorna effektivt skydd. Utvägen att inhägna kulturområdena anser ! utredningen icke kunna ifrågakomma annat än i mycket begränsad utsträck- ning på grund av de stora kostnader, som skulle uppstå för de många skogs- odlingsområdena. En sådan lösning är dessutom oförenlig med ett skogs- vårdsarbete, som åsyftar att möjliggöra full produktion på de stora föryng- ringsområdena, ty de naturliga återväxterna kunna rimligtvis icke lämnas åt sitt öde, samtidigt som kostsamma kulturåtgärder vidtagas på andra håll.

Av angivna skäl betraktar utredningen genomförandet av betesfred som en i regel oundgänglig förutsättning för inledande av en intensivare skogs- vårdsverksamhet i lappmarkerna. Skogsvårdsarbetet bör därför föregås av betesreglering, och genomförandet av sådan reglering förutsätter a n l ä g g- ning av b ete s vallar. De tekniska frågor, som därvid uppkomma, behandlas av utredningen i avdelning VII: 1.

Skogsäterväxten är i lappmarkerna och vissa utanför lappmarkerna be- lägna områden utsatt för skadegörelse även från ren arna 5 sida. Ska- dorna kunna på vissa trakter, där renarna plåga hålla till, lokalt vara rätt stora men synas i stort sett icke vara mera betydande. Utredningen har på grund härav icke ansett sig böra närmare ingå på denna fråga men förut- sätter, att i de fall, då renbetningen väntas försvåra det skogsvårdsarbete, varom utredningen framlägger förslag, skogsvårdsstyrelsen skall genom ve- derbörande myndigheter söka vinna rättelse av förhållandet.

Föryngringsuppgifterna böra avse åstadkommande utan onödigt dröjs- mål av fullgod återväxt dels å befintliga föryngringsytor, som uppkommit före den 1/1 1934 och där reproduktionsplikt för markägaren sålunda icke föreligger, dels ock å sådana föryngringsytor, som uppkommit efter sagda dag eller i fortsättningen uppkomma och varest reproduktionsplikt enligt skogsvårdslagen för lappmarkerna föreligger. I fråga om sistnämnda för- yngringsytor må särskilt framhållas följande.

Nu ifrågavarande bestämmelse om reproduktionsplikt beträffande kal- mark stadgar, att, därest en tillfredsställande naturlig återväxt ej kan inom skälig tid påräknas, sådana åtgärder skola vidtagas, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt kommer att finnas inom skälig tid. Denna defini- tion av föryngringsresultatet motsvarar uppenbarligen icke det mål för för- yngringsarbetet, som utredning—en angivit i det föregående. Av motiven till stadgandet inhämtas, att avgörande för huruvida uppkommande återväxt skall anses som nöjaktig år, om den kan bliva sådan, »att den med hänsyn till täthet, teknisk beskaffenhet och tillväxtförmåg—a kan utvecklas till be- stånd, som i rimlig grad motsvarar boniteten». Därmed lär icke avses att ställa sådana krav på återväxten, att den kan giva upphov till fullslutna be- stånd, som helt utnyttja markens produktionsförmåga. Begreppet »skälig

• Sida 43
•  Original

tid» har ävenledes behandlats i motiven till nämnda lag. Därav framgår, att denna tid ansetts icke böra sättas kortare än den normala mognadstiden för hyggen, som beräknats till några få är å vissa tallhedar m. fl. marker men till 20 år eller mera i vissa granbestånd av hög ålder å råhumusrika marker i högt läge. Även här föreligger en avsevärd skillnad mellan vad som bör göras för att utnyttja skogsmarken och vad som kan fordras av markägaren.

Emellertid lärer i den praktiska tillämpningen icke ens den här ovan om— förmälda reproduktionsplikten kunna utkrävas. Enligt gällande skogsvårds- lag äger nämligen skogsvårdsstyrelse att, därest ifrågavarande skyldighet skulle i särskilt fall bliva synnerligen betungande, medgiva skälig begräns- ning därav. Vederbörande skogssakkunniga1 ha som motiv för detta stad- gande anfört en rad omständigheter, som enligt deras mening borde föran- leda till begränsning av reproduktionsplikten. Ehuru lagen varit i tillämp- ning under så kort tid, att några bestämda slutsatser icke kunna dragas om den praktiska betydelsen av reproduktionspliktens begränsning, står det dock redan nu klart, att sådan begränsning av reproduktionsplikten måste medgivas beträffande stora områden i lappmarkerna.

Av den av skogsvårdsstyrelserna utförda inventeringen av skogstillståndet å de enskilda skogarna framgår, att 5 k 0 g 5 m a r k e n (s k a t t e- 0 0 h kronohemman med undantag av husbehovsskogar) den 1/1 1934 fördelade sig å huggningsklasser med föl-

o

jande tusental hektar a varje huggningsklass:

Huggningsklass L ä n 5 d e 1 Summa I II III IV V

Norrbotten .................... 96 123 116 66 203 604 procent ..................... 16 20 19 11 34 100 Västerbotten .................. 120 191 233 87 290 921 procent ..................... 13 21 25 9 32 100 Hela lappmarken .............. 216 314 349 153 493 1 525 procent ..................... 14 21 23 10 32 100

Utgående från den areal i huggningsklass V, som föryngringshuggits un- der tiden 1934 1/1 1939, kan man beräkna att huggningsklasserna I och V den 1/1 1939 omfattade:

Huggningsklass V

Summa Norrbotten, tusen hektar .................. 159 140 604 procent ....................... 26 23 100 Västerbotten, tusen hektar .................. 186 224 921 procent ....................... 20 24 100 Hela lappmarken, tusen hektar .................. 345 364 1 525 procent ....................... 23 24 100

* 1927 års skogssakkunniga för lappmarken (SOU 1931:10 sid. 158 och följande.)

• Sida 44
•  Original

Härvid har icke tagits hänsyn till inväxning från IV:e huggningsklassen i Vze, vilket är oväsentligt, samt till övergång från Iza klassen till 11:e, vilket år av något större betydelse. Om man även i fortsättningen bortser från sistnämnda förändringar, och föryngringshuggningarna antagas bliva utförda enligt avverkningsplanerna, kunna arealerna av samma huggnings- klasser den 1/1 1954 beräknas till:

Huggningsklass

I V Summa Norrbotten, tusen hektar ...... 270 29 604 procent ............. 45 5 100 Västerbotten, tusen hektar . . . . 357 53 921 procent ............. 39 6 100 Hela lappmarken, tusen hektar. . 627 82 1 525 procent ............. 42 5 100

Anmärkning:

huggn i n g sklas 5 I omfattar, förutom kalmark, även annan under föryngring liggande skogsmark, varå återväxten ännu icke kan anses nöjaktig;

h 11 g g nin g 5 kl a s 5 I I omfattar utvecklingsduglig och nöjaktigt sluten plantskog samt ungskogsbeständ, vari endast röjningar kunna ifrågakomma;

11 u g g n i n g 5 kl a s s II I omfattar yngre bestånd, vilka i regel behöva bliva föremål för gallring;

h 11 g g nin g 5 k l a s s IV omfattar äldre bestånd, som ej böra föryngringshuggas utan fort- farande kunna genomhuggas;

h u g g ni 11 g 5 k l a s s V omfattar bestånd, som böra föryngringshuggas.

Vid undersökningen av huggningsklassfördelningen ha bolagsskogarna redo- visats särskilt. Fördelningen i huggningsklasser har därvid visat sig vara i stort sett densamma ä bolagsskogar och å övriga enskilda skogar, varför denna särskilda redovisning icke återgives här.

Av uppgifterna i tablån kan den slutsatsen dragas, att, därest arealen av huggningsklass I icke skall ökas under perioden 1934 1/1 1954, måste genom fullbordad föryngring före sistnämnda tidpunkt till II:a huggningsklassen ha överförts dels hela den areal, som den 1/1 1934 tillhörde huggningsklass I, dels hälften av den areal, som under perioden föryngringshugges.

Av tablån kan vidare utläsas följande:

1. Den 1/1 1934 fanns i lappmarken 216000 ha under föryngring, mot- svarande 14 procent av den totala produktiva arealen. Beträffande denna areal föreligger icke reproduktionsplikt.

2. Under den första femårsperioden ha föryngringshuggits:

i medeltal årligen

i Norrbotten ............. 63 000 ha 12 600 ha ) Västerbotten ............ 66 000 » 13 200 » summa 129000 ha 25 800 ha

Ärsavverkningen motsvarar i medeltal 17 procent av hela arealen.

3. Under de tre följande femårsperioderna beräknas bliva föryngrings- huggna sammanlagt:

• Sida 45
•  Original

”__,

i Norrbotten ............. 111 000 ha 7 400 ha » Västerbotten ............ 171 000 » 11 400 » summa 282 000 ha 18 800 ha

Årsavverkningen motsvarar i medeltal 1'2 procent av hela arealen.

4. Den totalareal skogsmark, som antingen redan nu ligger under för-* yngring eller sannolikt kommer att före år 1954 föryngringshuggas, i allt 627 000 ha, är alltså fördelad på följande sätt:

procent av be- fintliga och till 1954 uppkommande

föryngringsytor mark, som 1/1 1939 är avverkad1 utan reproduktionsplikt ......... 216 000 ha 35 med reproduktionsplikt .......... 129 000 >> 20 summa 345 000 ha 55 mark, som avverkas 1939 1/1 1954 med reproduktionsplikt .......... 282 000 ha 45

Av nämnda totalareal, som under tiden till omkring 1960 kan bli före— mål för föryngringsåtgärder, är alltså mer än hälften redan nu avverkad.

I viss utsträckning bör sjålvsådd kunna påräknas på ifrågavarande för- yngringsytor utan någon åtgärd efter avverkningen (tabell 18, kol. 2). Själv- sådd blir emellertid ofta alltför gles eller luckig, vilket, bortsett från betes- skador, kan bero på olämplig beskaffenhet hos markytan, brist på frö, an- grepp av sjukdomar eller konkurrens med befintlig skog. Föryngringen ta- ger också i allmänhet rätt lång tid. Särskilda föryngringsåtgärder måste där- för i regel tillgripas. Ätgärdernas natur äro beroende av de lokala förut- sättningarna, i första hand marktyp och höjdläge, men också hyggenas ål-. der, tillgång av fröbar skog m. fl. omständigheter.

Den av skogsvårdsstyrelserna verkställda beräkningen av erforderliga åter- växtåtgårder å skatte- och kronohemman med undantag a v h 11 5 b eh 0 v s s k 0 g a r framlägges i tabell 18. Beräkningen grundar sig på en genom skogsvårdsstyrelsernas försorg verkställd undersökning av de nya avverkningsplanerna för representativa områden, omfattande c:a 10 procent av den totala skogsmarksarealen. Åtgärderna avse åstadkom— mande av fullgod föryngring så snabbt som de biologiska förhållandena det tillåta.

Enligt beräkningen i tabell 18 bör 80 procent av föryngringsarealen bliva föremål för åtgärd i någon form. Det bör anmärkas, att markarealerna i kolumnerna 3—8 i viss utsträckning äro dubbelredovisade, beroende på att samma mark stundom bör behandlas med åtgärder av flera olika slag.

Vid undersökningen av åtgärdsbehovet ha särskilda uppgifter erhållits för

' Här betraktas utsynad skog som avverkad. -— En mindre del av ifrågavarande areal, vilken ej kan angivas, har genom fullbordad föryngring under åren 1934—1938 övergått till huggningsklass II.

• Sida 46
•  Original

Tabell 18. Av skogsvårdsstyrelserna beräknade åtgärder ] tusental hektar, å skogsmark, som är föryngringshuggen eller beräknas bliva föryngrings- huggen före den 1/1 1954 & skatte- och kronohemman med undantag av husbehovsskogar.

| I Å t g ä r d rah/[ååsålgal : [__ i hugg— L & n 5 d e ] ing.?" Häggs?- lli/Älä: nilååägeh Sådd Plain" Hägg.” niäåflyiåags-Sl atgard ning ning sådd tering dlkmng ringsyta) l 2 3 4 5 6 7 8 9 Å mark utan reproduk- lionsskyldighel. Norrbotten .......... ] 387 52"? 36 54 66 — S'? 96 procent av kol. 9 .. 140 55 4 6 7 — 4 Västerbotten ......... 1 39' 1 47- 1 6-4 1-3 440 4-5 4- 1 120 procent av kol. 9 . . 133 39 5 1 37 4 3 Hela lappmarken . . . . ' 77'8 998 100 67 50'6 45 7'8 216 procent av kol. 9 .. 136 46 5 3 23 2 4 Å mark m ed reproduk- tionsskyldighet. Norrbotten .......... 23'7 1308 95 185 209 -— 100 174 procent av kol. 9 .. 14 75 5 11 12 — 6 Västerbotten ........ 21'3 1922 62 393 484 43 188 237 procent av kol. 9 .. 9 81 3 17 20 2 8 Hela lappmarken 450 3230 15"? 57'8 693 43 288 411 procent av kol. 9 .. 11 79 4 14 17 1 7 Summa. Norrbotten .......... 624 1835 131 239 27'5 —- 13"! 270 procent av kol. 9 .. 23 68 5 9 10 — 5 Västerbotten ........ 60'4 2393 12” 6 40' 6 924 8' 8 22' 9 357 procent av kol. 9 .. 17 16 4 11 26 2 6 Hela lappmarken .. . . 1228 4228 257 645 1199 88 366 627 procent av kol. 9 .. 20 67 4 10 19 l 6 ' * Dessa siffror äro relativt höga, därför att vissa skogsodlingsåtgärder redan vidtagits 1934—1938 samt att byggena kunna vara för gamla för åstadkommande av fullgod återväxt.

bolagens skogar och övriga enskilda skogar. Beträffande mark, där reprod uktions plikt icke föreligger, framgår därav, att behovet av återväxtåtgärder kan för de båda ägaregrupperna uttryckas med följande siffror, som ange procent av de befintliga föryngringsytorna å skogar tillhörande respektive ägaregrupper:

Ingen Hygges— Övriga åtgärd rensning åtgärder Norrbotten enskilda .................... 23 7 1 1 9 bolag ...................... 70 28 10

• Sida 47
•  Original

Ingen Hygges- Övriga åtgärd rensning åtgärder Västerbotten enskilda .................... 25 45 5 1 bolag ...................... 40 34 50

I fråga om Norrbotten torde de väsentliga skiljaktigheter, som samman- ställningen visar mellan de två ägaregrupperna, i huvudsak kunna tillskrivas det förhållandet, att bolagsskogarna i stort sett äro i föryngringsavseende bättre belägna. Bortsett härifrån, visar uppställningen att hyggesrensning utförts i större omfattning av bolagen än av övriga enskilda å ifrågavarande, icke reproduktionspliktiga arealer.

Vid en liknande jämförelse för mark, där reproduktionsplikt föreligger, har större skiljaktigheter mellan bolagsskogar och andra enskilda skogar ej konstaterats.

Inom utredningen har utförts en kontrollberäkning av det behov av åter- växtåtgärder, som förefinnes å skatte- och kronohemman med undantag av husbehovsskogar. Denna beräkning har beträffande Västerbotten kunnat grundas på förekomsten av skilda marktyper inom huggningsklasserna I och V. Marktyperna fördela sig på sätt tabell 19 anger.

Tabell 19. M a r k t y p Föryngringsyta Procent av he1a_för— enligt Eneroth enligt Ronge 1 ha Suga? a ynåfärrigs Torr ristyp och torrare typer a.- Vaccinium ................. 68000 b: , ................. 70000 c.- » ................. 12000 150 000 42.0 Normal ristyp a: Myrtillus ............. , ..... 53000 b.- » .................. 66000 0: > .................. 11000 130000 35.4 Fuktig ristyp Fuktig ristyp ................ 29000 81 Dryopteris och fuktig Dryopteris a: Dryopleris ................. 2000 11: ) ................. 8500 c : » ................. 17 000 27 500 7-7 Örtrika typer Geranium .................... 500 0"? Kärraktig sumpskog Kärraktig sumpskog .......... 2 000 06 Normal sumpskog Normal sumpskog ............ 15000 42 Mosseaktig sumpskog Mosseaktig sumpskog ......... 3000 08 367 000 1000 Anmärkning. På grund av den metod, enligt vilken fördelning å marktyper utförts, torde de dominerande marktyperna ha blivit något överrepresenterade iovanstående sammanställ- ningar. 1 Norrlands skogsvårdsförbunds tidskrift, 1936: II.

• Sida 48
•  Original

Kontrollberäkningen stöder sig vidare på kännedomen om olika föryng- ringsmetoders användbarhet å skilda marktyper och lägen. Därvid har be— aktats följande:

1. En del av föryngringsytan är av så låg bonitet, att mera intensiva åtgärder böra tillsvidare anstå eller helt underlåtas. Hänsyn har däremot icke tagits till det nuvarande avsättningsläget för marken.

2. I vissa lägen har svårigheten att anskaffa frö av fullt lämplig prove- niens ansetts nödvändiggöra plantering, ehuru sådd eljest kunnat ske.

3. Goda fröår böra utnyttjas genom markberedning i större omfattning. Markberedning bör dessutom i största möjliga utsträckning användas, emedan den kan utföras under längre tid av året.

4. Bränning av hyggestrakter bör utföras i något större omfattning än skogsvårdsstyrelserna föreslagit. Utredningen beräknar i enlighet härmed att i ett skogsvårdsprogram för lappmarkerna böra innefattas i tabell 20 angivna skogsföryngringsätgär- der.

Tabell 20. Av utredningen beräknade återväxtåtgärder i tusental hektar å skogs-

mark, som är föryngringshuggen eller beräknas bliva föryngringshuggen före den 1/1 1954 å skatte- och kronohemman med undantag av husbehovsskogar.1

Å t g ä r (1 Ingen Slägga L ä n 5 d e l åt— Hyg— _ Brän— Hyg— _ rens- nin och tering dik- sadd2 ning g sådd ning Norrbotten ................ 81 180 26 25 30 2 14 3 — Västerbotten ............... 100 235 44 64 36 16 20 6 —- Summa 181 415 70 89 66 18 34 9 — Arbetsåtgångs, dagsverken per ha 1'5 6 105 95 18 7 25 — Norrbotten, tusen dagsverken .. . 270 156 263 285 36 98 7 1 115 Västerbotten, » » 423 264 672 342 288 140 15 2144 Summa tusen dagsverken 693 420 935 627 324 238 22 3259

Antal dagsverken per hektar total föryngringsyta: för Norrbotten 4'1 dagsverken. » Västerbotten 6'0 ) ¹ Utredningens beräkning avviker från skogsvårdsstyrelsernas (tab. 18) huvudsakligen däri, att större areal undantagits från alla åtgärder samt att markberedning, bränning med sådd samt plantering föreslagits i större omfattning men uteslutande sådd i mindre omfattning. De båda beräkningarnas summor för areal, som skall övergås med mera omfattande åtgärder än bygges— rensning, visa god överensstämmelse. —— 2 Avser dikade sumpskogshyggen m. m. —- 5 In- klusive arbetsåtgång för anskaffning av skogsodlingsmaterial.

Behovet av föryngringsåtgärder för h 11 5 h e h 0 v s s k 0 g a r och a l l— m ä n n i n g a r kan endast beräknas mycket approximativt, enär moderna och fullständiga avverkningsplaner icke finnas för dessa skogar. Skogsvårds-

• Sida 49
•  Original

styrelsernas med nämnda reservation lämnade uppgifter ange behovet av åtgärder för ifrågavarande skogar och är av den omfattning tabell 21 anger.

Tabell 2]. Å t g ä r d .. Hyg— Mark- ,. _ Hjälp- .,. _ _ L a n 5 d e 1 gesrens- bered- 113131; Sådd plante— Håål!) &??? ning ning => ring 5 n g t 11 s e n 11 e k t a r Hasbehovsskogar. Norrbotten ............... 43 03 03 06 —— — 0'4 Västerbotten .............. 17'0 — — —— 1'0 1'0 —— Summa 21'3 U'?) 03 06 1'0 1'0 0'4 Allmänningar. Norrbotten ................ 16'4 0'5 1'2 5'1 — — 1'3 Västerbotten .............. 14'3 —— — — 1' 5 09 — Summa 30'7 0'5 1'2 5'1 1'5 0'9 1'3 Summa summarum 52'0 0'8 1'5 5'7 2'5 1'9 1'7 Ovanstående arbeten motsvara i dagsverken för Norrbotten ............................ c:a 97 000 » Västerbotten .......................... >> 78000

eller i allt 175000 dagsverken

b) Röjningsgallring i ungskog och stavaskog. Med röjningsgallring förstås sådan gallring, där det utfällda virket har ett värde, som är lägre än avverkningskostnaden. Röjningsgallring kan på- skynda produktionen därigenom, att de kvarvarande stammarna hastigare utväxa till avsättningsbara dimensioner, att mindervärdiga trädslag (t. ex. tekniskt oduglig asp och björk) hindras att konkurrera med värdefullare trädslag (gran, tall), att överslutna bestånd hindras att bliva alltför gäng- liga (kronsvaga) och ömtåliga för diverse yttre påverkningar (storm, snö- lryck) samt att en jämnare stamfördelning åstadkommes i tid.

Behovet av röjningsgallringar har av skogsvårdsstyrelserna uppskattats till följande tusental hektar:

Skatte- och kronohemman utom husbehovsskogar.

Huggningsklass Stavaskog II Ill Norrbotten ............... 56'6 .3'7 —— Västerbotten .............. 131'0 70'0 1'0 Summa 187'6 73'7 1'0

• Sida 50
•  Original

Den angivna röjningsarealen i huggningsklass III avser sådana bestånd, där enbart gallring (= avverkning av avsättningsbara träd) ej ansetts til]- fyllest och gallring därför bör efterföljas av röjning.

Med en beräknad arbetsåtgäng av 3 dagsverken per hektar, blir den totala arhetsåtgången : i Norrbotten ........................ 181 000 dagsverken » Västerbotten ...................... 606 000 » eller i allt 787 000 dagsverken Husbehovsskogar och allmänningar. Husbehovs- Allmän— Summa skogar ningar Norrbotten ...... tusen hektar 1'1 3'8 4'9 Västerbotten ...... » » 6 ' o 1 1' 2 1 7' 2 Summa tusen hektar 7'1 15'0 22'1

Arbetsåtgången utgör omkring 55000 dagsverken, varav c:a 13 000 dags- verken i Norrbottens lappmark och c:a 42000 dagsverken i Västerbottens lappmark.

c) Skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåtgärder.

' Behovet av skogsutdikning har av tidigare utredningar beräknats vid flera tillfällen. Senast har 1931 års skogssakkunniga låtit verkställa en bearbet- ning av de uppgifter om dikningsbara marker, som framkommit vid den första riksskogstaxeringen. De sakkunniga ha beräknat omfattningen av den dikningsbara marken i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker till 323600 hektar sumpskog (försumpad skogsmark) och 97 700 hektar myr, vari inbegripes alla olika slag av skogar. Antages den dikningsbara marken fördela sig jämnt på skilda ägarekategorier, skulle de dikningsbara markerna enligt nämnda beräkning för enskildes skogar i lappmarkerna uppgå till i runt tal 135 000 hektar sumpskog och 40 000 hektar myr.

I fråga om sum pskog kan med ledning av den nu verkställda inven- teringen utföras en något säkrare beräkning av omfattningen av de marker, som i första hand böra göras till föremål för torrläggning. Utredningen har under föregående avdelning redogjort för inventeringens uppgifter om erforderlig hyggesdikning, varmed avses avdikning av försumpad skogs- mark (sumpskog), som sker i samband med föryngringshuggning eller åter- växtåtgärd (inom huggningsklasserna V och 1). Dessa dikningsarealer upp- gå till 14 000 hektar i Norrbotten och 20 000 hektari Västerbotten. Förutom torrläggning av dessa områden, bör i skogsvårdsprogrammet även intagas utdikning av sumpskog, som icke ligger under föryngring (inom huggnings- klasserna Il—IV). Dikning av sistnämnda slag bör i huvudsak avse endast godartade sumpskogsområden, som lämpligen avdikas i samband med öv-

• Sida 51
•  Original

rigt skogsvårdsarbete. Utredningen uppskattar ifrågavarande dikningsarea- ler till respektive 10 000 och 15000 hektar i Norr- och Västerbottens läns lappmarker.

Betydligt sämre hållpunkter givas för beräkning av den utdikning av myr, som lämpligen bör företagas, icke endast därför att någon nyare inventering av ifrågavarande åtgärdsbehov ej skett, utan även därför, att omfattningen av arealen starkt växlar med det krav på lönsamhet, som uppställes för dikning. Utredningen vill framhålla, att därest icke särskilda skäl föranleda till anordnande i större omfattning av torrläggningsarbeten som beredskapsarbeten, i den planerade skogsvårdsverksamheten bör ingå endast godartade, bevuxna myrmarker av mindre utsträckning, lämpliga att torrlägga inom ramen för det gemensamma skogsvårdsprogrammet. Med stöd av den relation, som 1931 års skogssakkunniga funnit råda mellan arealen av dikningsbar skogsmark och arealen av dikningsbar myr samt av skogsvårdsstyrelserna gjorda uppskattningar beräknar utredningen, att skogsvårdsprogrammet bör innefatta utdikning av c:a 25 000 hektar bättre myr, fördelade med 10 000 hektar å Norrbottens och 15 000 hektar å Väster— bottens läns lappmarker.

Sådan skogsutdikning, som ej redovisats under avdelning a. Föryngrings- åtgärder, kan sålunda beräknas erforderlig å en areal av sammanlagt högst 50 000 hektar i lappmarkens båda länsdelar, motsvarande omkring 600000 dagsverken, varav 240 000 dagsverken i Norrbotten och 360 000 dagsverken i Västerbotten.

d) Åtgärder för förbättring av avsättningsförhållandena. Enligt de för utredningen givna direktiven ankommer det icke på utred- ningen att behandla frågan om förbättring av avsättningsförhållanden för virke. Utredningen har i enlighet härmed icke ingått på någon undersökning av ifrågavarade spörsmål. Emellertid äro möjligheterna att utföra de skogs- vårdsåtgärder, varom utredningen har att avgiva förslag, i hög gad beroende av avsättningsförhållanden. Byggande av transportleder utgör sålunda ofta ett effektivt och billigt medel att stödja skogsvården. Utredningen har på grund härav ansett, att sådan byggnad av transportled, som lämpligen kan inordnas i den produktionsbefrämjande verksamhet, utredningen föreslår, även bör upptagas i skogsvårdsprogrammet.

Vid den regionsvisa planläggning av skogsvården, som utredningen i det följande föreslår, kan anläggningen av drivningsvägar med fördel planeras i samband med skogsvårdsåtgärderna. AV den i det föl- jande lämnade redogörelsen för de skogsvårdsanslag, som för närva— rande utgä, framgår, att det för vägarbeten tillgängliga anslaget kunnat i mycket ringa omfattning utnyttjas i Norrland, på grund av att bidrag utgå endast till sådana vägar, som fylla ett mera stadigvarande transport- behov även under tid, då vägbanan ej är tjälad. Utredningen anser, att det ur skogsvårdssynpunkt skulle vara av stor betydelse, om drivnings- vägar av lägre kvalitet än nyss sagts kunde i samband med skogsvårds-

• Sida 52
•  Original

arbetena komma till utförande i större utsträckning. Med anledning härav upptager utredningen i skogsvårdsprogrammet byggnad eller mera omfat— tande förbättring av större basväg. Sådan basväg bör kunna bära lastbils- transporter under tid, då marken är tjälad, försåvitt vägen står i förbindelse med bilväg och lastbil lämpligen kan komma till användning för virkes— transport inom avsättningsområdet. Hinder bör ej möta att utföra väg, som här avses, såsom permanent bilväg.

e) Sammanfattning.

Genomförandet av det skogsvårdsprogram för Norrbottens och Väster- bottens läns lappmarker, som framlagts i det föregående, skulle innebära att skogsvårdsarbeten skulle komma till utförande å mycket stora delar av de enskilda skogarna. Den sammanlagda skogsmarksarealen å skatte- och kronohemman med undantag av husbehovsskogar och allmänningar, som under programmets verkställighetstid — beräknad till 20 år — bör bli före- mål för en eller flera åtgärder, utgör ej mindre än 44 respektive 53 procent av hemmanens totala skogsmarksområden, ehuru vissa områden av låg boni- tet lämnats helt utanför skogsvårdsprogrammet och andra områden lika- ledes förbigåtts av den anledningen, att ovisshet rätt om den lämpligaste metoden att sätta områdena i fullgott, skogsproduktivt skick.

Ätgärdsfrekvensen framgår närmare av följande tablå:

Procent av skogsmarksarealen, som under 20-årspcrioden skall övergås med L ä n 5 d e ] föryngrings— röjnings- . . åtgärd gallring dikning summa Norrbottens .......................... 31 10 3 44 Västerbottens ........................ 28 22 3 53 Hela lappmarken .................... 29 17 3 49

Den sammanlagda dagsverksåtgången för al l a å t g ä r d e r, s 0 m r e d 0- visats i det föregående1 (å skatte- och kronohemman, s a mt al l m ä n nin g a r) framgår av följande sammanställning: A . g . a teatrar. käresta H Föryngrings—rkatte' och kronohemman ...... 1 115 000 2 144 000 åtgärder — - husbehovsskogar o. allmänningar "3730 1 212 000 JM 2 222 000 3 434 000 Röjningsgall-J skatte- och kronohemman ...... 181 000 606 000 ring lhusbehovsskogar o. allmänningar 13 000 194 000 42 000 648 000 842 000 Skogsutdikning, som ej utföres i samband med #4— återväxtåtgärder .......................... 240 000 360 000 600 000 Summa 1 646 000 3 230 000 4 876 000

1 Exklusive vägarbeten.

• Sida 53
•  Original

-—-————-—.———.w

2. Skyddsskogar och vissa förutvarande skyddsskogar i Jämt- lands, Västernorrlands och Kopparbergs län samt enskilda skogar i Särna och Idre socknar.

A. Nuvarande och vissa förutvarande skyddsskogar.

a) Föryngringsåtgärder.

Vad i det föregående anförts om nödvändigheten av att freda skogsod- lingar mot betning gäller givetvis även här ifrågavarande skogar. I fjäll— trakterna är den svåraste formen av skogsbetning, betning av getter och får,- allmännare bedriven än i det nedre skogslandet. Skadorna å den uppväxan- de, naturliga föryngringen äro lokalt mycket stora. Inom vissa områden synes den nuvarande björkskogsgränsens läge till väsentlig del vara påver- kad av betet. Det är på grund härav nödvändigt att även i Skyddsskogsom- rådena vidtaga åtgärder för reglering av skogsbetet genom avsättande i viss omfattning av särskilda betesmarker. Helt säkert kunna dessa betesmarker huvudsakligen utgöras av naturbeten. I vad mån dylika regleringar, eventuellt åtföljda av betesanläggningar, ur skogsvårdssynpunkt bör ske och lämpligen kan komma till utförande, skall enligt utredningens under avdelning VII: 1 lämnade förslag avgöras av skogsvårdsstyrelsen samt vid de förrättningar för betesreglering, som äro avsedda att företagas i de fall, då fredning av skogsmarken anses erforderlig.

Enär reproduktionsskyldighet först under senare år införts för skydds- skogarna, förefinnes å dessa — liksom i lappmarkerna —— stora områden, där någon skyldighet att vidtaga återväxtåtgärder överhuvud taget icke före- ligger för markägaren. I avdelning I: 3:b har redogörelse lämnats för de bestämmelser om reproduktionsplikt, som numera gälla för skyddsskogar och svårföryngrade skogar. Dessa bestämmelser syfta till sådan begräns- ning av avverkningarna för avsalu, att reproduktionsplikten icke skall bliva alltför betungande för markägaren och befriar dessutom denne från andra återväxtåtgärder än dem, som föreskrivits vid utsyningen. Tydligt är, att be- träffande mark, där reproduktionsplikt föreligger, icke heller inom skydds— skogarna fullgod återväxt kan åvägabringas så snabbt, som önskvärt är, utan att omfattande åtgärder vidtagas utöver vad skogsvårdslagen stadgar.

Skyddsskogarna ha varit föremål för avverkning i större omfattning tidi— gare än skogarna i lappmarken, emedan någon sådan begränsning av av— verkningen, som inneburit en strängare kvantitativ ransonering, icke före- kommit där. På grund av sitt höjdläge få dessa skogar i genomsnitt anses mera svårföryngrade än lappmarksskogarna, ehuru givetvis även här myc- ket stora olikheter förefinnas mellan skilda marker och lägen. Att föryng— ringen i genomsnitt — även med hänsyn tagen till den genomsnittligt låga

• Sida 54
•  Original

boniteten — ingalunda är ens nöjaktig är ostridigt. Som närmare framgår av avdelning I finnes likväl även inom skyddsskogarna betydliga arealer skogsmark av god produktionsförmåga. Sålunda beräknas skyddsskogarna i Jämtlands län omfatta ej mindre än 13000 ha av bon. IV och 69000 ha av bon. V, motsvarande sammanlagt c:a 21 procent av den totala skogs- marksarealen inom dessa skyddsskogar, under det att inom samma område den barrskog, som är av fjällskogstyp (bonitet IX), beräknas omfatta endast c:a 12 procent. Anledningen till denna för ifrågavarande höjdlägen anmärk- ningsvärt stora förekomst av relativt goda skogsmarker torde vara att söka i väsentligen geologiska och topografiska förhållanden. De fjäll- och fjäll- randbergarter, som äro kalkförande, bilda å sluttande mark ofta örtrika skogstyper, där granen visar en förvånande stark tillväxt. Det synes utred- ningen uppenbart, att skogsproduktionen i första hand bör befrämjas å dessa bättre skogsmarker.

De föryngringsåtgärder, som kunna ifrågakomma, äro följande:

1. Å de örtrika, genom tidigare avverkningar för starkt utglesnade och numera genom enbart sjålvsådd svårföryngrade granskogarna: p lan te- rin g med gran även utan ytterligare utglesning av nuvarande glesa be- stånd. ?. Å råhumusbesvärade granmarker i flackare terräng: hyggesbrän- ning, där det ej är för sent (avverkningstrakterna för gamla), åtföljd av skogsodling (sådd).

3. Å de under 2 nämnda marker, vilka på grund av ålder ej längre äro brännbara: skogsodling (sådd eller plantering).

4. Å vissa äldre avverkningstrakter inom tallområden: markbered-

n 1 n g.

5. Å äldre och nyare avverkningstrakter i allmänhet: h y g g e 5 r e n 5- n i n g.

6. Å vissa äldre och nyare avverkningstrakter: b ä c k r e n s nin g 0 c h di k nin g. Angående omfattningen av dessa olika slag av åtgärder kan för närva- rande någon beräkning ej förebringas. Utredningen har dock ansett sig böra göra följande försök att belysa åtminstone storleksordningen av de erforderliga kostnaderna genom jämförelse med lappmarksskogarna. Behovet av föryngringsåtgärder är, för arealenhet skogsmark räknat, sä- kerligen större inom fjällskogarna än inom lappmarken på grund av tidigare och hårdare avverkning och kan för tiden intill 1954 beräknas ungefärligen motsvara behovet i lappmarken. I det föregående har det till samma tidpunkt erforderliga föryngringsarbetet beräknats till en arbetsmängd, som motsva- rar 2'1 mansdagsverken per hektar av den totala produktiva skogsmarksarea- len. Antages samma föryngringsintensitet böra tillämpas på den bättre hälf- ten av nu avhandlade skogar, d. v. s. c:a 300 000 hektar, kan det föryngrings- arbete, som inom ifrågavarande del av nämnda skogar bör bedrivas under en tjuguårsperiod beräknas motsvara omkring 600000 dagsverken. Härtill bör läggas under samma tid erforderliga föryngringsarbeten inom den sämre

• Sida 55
•  Original

hälften av skogarna, överslagsvis beräknade till 100 000 dagsverken. I allt kunna sålunda ifrågavarande arbeten å Skyddsskogsområdena (nuvarande eller förutvarande) mycket approximativt angivas omfatta c:a 700 000 dags- verken, eller 1'2 dagsverken per hektar skogsmark.

Det bör särskilt understrykas, att denna beräkning förutsätter, att den mindre produktiva hälften av ifrågavarande områden blir föremål blott för de enklaste åtgärder, huvudsakligen hyggesrensning och ytdikning, under det att den mera produktiva delen behandlas med ungefär samma intensi— tet i föryngringsarbetet, som föreslagits för lappmarksskogarna.

b) Röjningsgallring i ungskog och stavaskog.

Även inom skyddsskogarna finnes stavagran i ej obetydlig omfattning. På vissa bolagsskogar ha ifrågavarande bestånd redan blivit föremål för rätt om- fattande röjningsarbeten. Likaledes finnas stora björkbrännor med mer eller mindre gles granföryngring, där en svagare björkröjning kan åstadkomma såväl en ökning av granfröproduktionen som en direkt hjälp åt de redan befintliga granarna. Omfattningen av dylika be- stånd kan ej angivas. Överslagsvis torde man kunna räkna med att tills- vidare omkring 7 000 dagsverken per år böra användas för dylika arbeten eller under tjugo år 140 000 dagsverken.

c) Skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåtgärder.

Dikningar inom skyddsskogsområdet böra huvudsakligen utföras såsom föryngringsåtgärd. Erforderliga dikningar redovisas därför under avdelning a) här ovan.

d) Åtgärder för förbättring av avsättningsförhållandena.

Stort behov av förbättrade transportleder förefinnes helt naturligt inom de avlägset belägna Skyddsskogsområdena. Utredningen har icke verkställt någon beräkning över omfattningen av de arbeten, som böra komma till ut- förande.

B. Enskilda skogar i Särna och Idre socknar.

De enskilda skogarna i Särna och Idre socknar äro i flera avseenden egen- artade. Den genomsnittliga boniteten är mycket låg _ lägre t. o. m. än i Jämtlands läns skyddsskogar — och nära 70 procent av arealen upptages av skog, som ligger under föryngring eller är avverkningsmogen. Virkesför— rådet per hektar är det oaktat mycket lågt. Huvudträdslaget är tall, och de lavrika skogstyperna dominera.

• Sida 56
•  Original

Utredningen anser sig icke böra förorda att nu särskilda f öry ngring s- åtgärder vidtagas. Detta beror emellertid icke på att föryngringen skulle i genomsnitt vara nöjaktig och att behov av förbättring ej skulle föreligga. Svårigheterna att inom rimlig tid kunna åstadkomma nöjaktigt slutna ung- skogar efter avverkning äro tvärtom i många fall högst betydande. De extremt lavhävdade tallmarkernas föryngringsproblem äro emellertid ännu så långt ifrån sin lösning, att nedlagda kostnader på direkta föryngrings— åtgärder å dylika marker tillsvidare måste betraktas såsom väsentligen expe- rimentkostnader, vilka icke böra givas plats inom den verksamhet, som här föreslås. Härav framgår, att å t g ä r (1 e r f ö r h e t e 5 r e gl e ri n g icke bliva i samma grad påkallade inom dessa skogar.

De åtgärder, som utredningen anser för närvarande kunna komma ifråga å dessa skogar för att påskynda och förbättra produktionen, äro i första hand röjningsgallringar, dels i översluten ungskog, dels i ojämnt utvecklade plant- och ungskogar (varg- och vargämnesgallringar).

Någon utredning angående förekomsten av sådan skog har ej kunnat åstadkommas. Förekomsten av överslutna ungskogar är dock ej betydande. Behovet av åtgärder i ojämna plant— och ungskogar är i detta område, lik- som å flertalet lavmarker i andra delar av Norrland, relativt sett, säkerligen betydligt större. Med hänsyn till att de nämnda åtgärderna draga ganska små kostnader per hektar torde en arbetsmängd, motsvarande tillsvidare c:a 1 000 mansdagsverken per år eller 20 000 dagsverken under tjugoårsperio- den böra förutses för området.

Rörande behov av skogsutdikning och åtgärder för förbätt- ring av avsättningsförhållanden har någon utredning icke före- tagits.

C. Sammanfattning.

De uppgifter, som ovan lämnats om behovet av åtgärder under tjugo år inom nu ifrågavarande områden, äro givetvis mycket approximativa. Den arbetsåtgång, som åtgärderna anses kräva, kan överslagsvis beräknas till följande antal mansdagsverkenlz

Nuvarande Enskilda .. och förutva- skogar i Särna Å t g a r d rande skydds— och Idre Summa skogar socknar Föryngringsåtgärder ......................... 700 000 — 700 000 Röjningsgallringar .......................... 140 000 20 000 160 000 Summa 840000 20000 860 000

1 Exklusive vägarbeten.

• Sida 57
•  Original

3. Övriga delar av de fyra nordligaste länen.

a) Föryngringsåtgärder.

Vad utredningen vid den föregående behandlingen av föryngringsförhål- landena i Norr- och Västerbottens läns lappmarker anfört i fråga om skogs- betningen gäller i huvudsak även för övriga delar av Norrland. Inom Jämtlands och Västernorrlands län, där den intensivaste skogsbetningen före- kommer, torde bctesdjurens skadegörelse på skogsäterväxten vara störst.

Föryngringsåtgärderna höra i första rummet avse icke reproduktionsplik- tiga marker. Dessa äro emellertid icke så omfattande inom tillämpnings- området för 1923 års skogsvårdslag, som inom lappmarkerna, enär bestäm- melser om reproduktionsskyldighet inom förstnämnda område varit gäl- lande under längre tid.

I fråga om reproduktionsskyldighet för markägaren efter avverkning gäl- ler för närvarande likartade bestämmelser för alla enskilda skogar i Norr- land, bortsett från den begränsning av skyldigheten, som kan medgivas enligt 1932 års skogsvårdslag för lappmarkerna, därest skyldigheten skulle i sär- skilt fall bliva synnerligen betungande. Även beträffande de norrländska skogar, som lyda under 1923 års skogsvårdslag, gäller sålunda, att någon skyldighet för markägaren att snarast möjligt försätta kalmark i full produk- tion icke föreligger utan endast skyldighet att sörja för att nöjaktig återväxt uppkOmmer inom skälig tid. Ehuru sistnämnda tidsbegrepp beträffande nu ifrågavarande marker måste vara av snävare innebörd än beträffande lapp— marken, kan man enligt utredningens mening icke lämna ifrågavarande mar- ker, där reproduktionsplikt föreligger, helt åsido, om man sätter sig det målet före, att den norrländska skogsproduktionen överhuvud taget skall uppdrivas till en intensitet, som motsvarar den för de lappländska skogarna föreslagna. Utredningen vill emellertid understryka, att, när skogsvårdsprogrammet ut- sträckes till de reproduktionspliktiga markerna, detta bör ske på sådant sätt, att den reproduktionsskyldighet, som lagligen åvilar markägarna, till fullo utkräves.

Det material, som kan utnyttjas för bedömande av behovet av åtgärder inom ifrågavarande delar av Norrland, är mycket knapphändigt. För Väster- norrlands län har emellertid riksskogstaxering utförts under år 1938, och utredningen har av riksskogstaxeringsnämnden beretts tillfälle taga del av vissa preliminära uppgifter från taxeringen. Med ledning av dessa upp- gifter kan behovet av åtgärder i viss utsträckning bedömas för sagda län. I övrigt nödgas utredningen inskränka sig till att antyda de erforderliga skogsvårdsarbetenas omfattning genom en uppskattning, som grundas på jämförelser med de områden, där skogsvårdsbehovct är bättre känt.

Västernorrlands län.

Enligt förenämnda riksskogstaxering fördelar sig skogsmarken i hugg- ningsklasser på följande sätt:

• Sida 58
•  Original

Huggningsklass enligt riksskogstaxeringen A B | c | 1) E Ä g a r e g r u p p Motsvarande huggningsklass enligt skogsvårdsföre- Summa skrifterna för lappmarkerna

I II III IV 0. V V m. fl. Bolag .................. 71 900 240 400 367 300 196 700 ( 4 900) 881 200 Övriga enskilda ......... 58 200 193 200 408 700 193 400 ( 5 100) 858 600 Summa 130 100 433 600 776 000 390 100 (10 000) 1 1 739 800 procent 7'5 24'9 44'6 224 06 1000

1 Enligt 1938 års fastighetstaxering 1 665 000 hektar. Se sid. 9.

Anmärkning:

Huggningsklass A: Skogsmark under föryngring, varvid skiljes mellan kal och trädbevuxen mark.

H u g g ni n g 5 kl a s 5 B: Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utveck- lingsstadium, i vilka eventuella avverkningar under närmaste tio år anses få karaktär av röjningsgallring. Stavaskog hänföres till denna grupp.

H 11 g g nin g 5 k l a s 5 C: Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium. Huggningsklass D: Skog, som på grund av ålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog.

Huggningsklass E: Skog av onormal sammansättning och i övrigt av beskaffen- het, att den snarast bör avverkas. Hit hänföres dels skog, som på grund av olämplig av— verkning eller av andra orsaker starkt utglesnats (trasbestånd), dels även slyskog av olämp- ligt trädslag eller trädbestånd av uppenbart olämplig härstamning (proveniens).

Huggningsklass D har med avseende å kommande behandling fördelats i följande klasser:

Huggningsklass enligt riks- skogstaxeringen D: 1 | D: 2 | D: 3

Ägaregrupp Motsvarande huggningsklass Summa enligt skogsvårdsföreskritterna för lappmarkerna IV IV och V V

Bolag ................ 125 300 27 100 44 300 196 700 Övriga enskilda . ..... 122 500 33 300 37 600 193400 Summa 247 800 60 400 81 000 390 100 procent 63'5 15'5 21'0 100'0

Anmärkning:

H u g g nin g 5 kl a s 5 D: 1: Skog, som tillsvidare bör behandlas med beståndsvårdande huggning.

H u g g nin g 5 kl a s 5 D: 2: Skog, om vilken tveksamhet kan råda, huruvida den tillsvidare bör behandlas enligt D: 1, eller om den bör avvecklas.

H uggningsklass D: 3: Skog, som bör avvecklas.

• Sida 59
•  Original

Vid bedömande av ovanstående uppgifter har man enligt riksskogstaxeringsnämn- den att räkna med vissa medelfel. Uppgifter för h ela lä n e ts s k 0 g 3 m a r k beträffande huggningsklassernas arealer äro enligt preliminära kalkyler behäftade med medelfel av i genomsnitt följande ungefärliga storlek, nämligen 20 procent för 20 000 hektar, 10 procent för 80 000 hektar och 5 procent för 320 000 hektar. Dessa medelfel gälla endast den felrisk, som härleder sig från taxeringens karaktär av stickprovsundersökning. I detta sammanhang torde dessa siffror även kunna an- vändas för d e n e n s k i l (1 a s k 0 g 5 m a r k e 11, då de allmänna skogarna upptaga endast c:a 9 procent av arealen skogsmark i detta län. Nöjer man sig alltså med två gånger medelfelet som säkerhetsgräns (sannolikhet 20: 1 att den verkliga arealen ligger inom dessa gränser), har man alltså att utläsa exempelvis uppgiften om 130 100 hektar i huggningsklass A på så sätt, att den verkliga arealen med nämnda sanno- likhet ligger inom gränserna 109 000—151 000 hektar, att 80 400 hektar i klass D : 3 ligger mellan c:a 64 000 och c:a 96500 hektar 0. s. v. Riksskogstaxerings- nämnden anger, att taxeringsresultat, behäftade med ett medelfel, överstigande 20 pro- cent, böra ses tillsammans med andra resultat och i större sammanhang för att kunna få något egentligt värde och har principiellt ej redovisat arealer, understigande 20 000 hektar för hela länet.

Den f ö r y n g r i n g 5 _v t a, som under en viss period kan bli föremål för föryngringsåtgärder, utgöres av 1) den nu förefintliga föryngringsytan, 109 000—151 000 hektar, 2) den föryngringsyta, vilken uppkommer under en tid, som är något kortare än den ifrågavarande arbetsperioden. Utred— ningen, utgår i denna beräkning från en femtonårig avverkningsperiod och en motsvarande tjugoårig arbetsperiod för föryngringsåtgärder.

Den under 2) omnämnda, tillkommande föryngringsytan uppskattas på följande sätt. Under närmast kommande 20 år föryngringshuggas:

Alternativ 1. Hektaf 1/2 av huggningsklass E » D: 3 ......................

Summa 72 000 (60 000—80 000)

Alternativ II. hela huggningsklass E » >> ' 1/2 av »

Summa 122 100 (105 500—139 000)

Den årligen uppstående föryngringsytan blir enligt det förra alternativet 3 000—— 4 000 hektar, enligt det senare alternativet 5 000—6 500 hektar. Utredningen anser sig icke kunna räkna med en lägre årlig föryngringsyta än 4 000 hektar, eller för 15 år 60 000 hektar.

Den yta, som under en antagen tjugoårig arbetsperiod kan bli föremål för föryngringsåtgärder, beräknas sålunda utgöra c:a 170 000—210 000 hektar (109000 + 60000; 151000 + 60000).

Vid riksskogstaxeringen har följande arealer inom huggningsklass A be- räknats böra bliva föremål för h _v g g e s r ö j nin g1 under de närmaste 10 åren, nämligen:

1 Hyggesröjning definieras vid riksskogstaxeringen något snävare än den hyggesrensning, som avses i detta betänkande.

• Sida 60
•  Original

ägaregruppen å övriga enskilda skogar ........ 26 600 » , > 46 » av arealen av huggningsklass A inom ägaregruppen eller i allt ...... 54 000 » , » 41'5 » av arealen i huggningsklass A.

Antages 40 procent av den nu befintliga föryngringsytan (huggningsklass A) och 75 procent av den nytillkommande föryngringsytan böra övergås med hyggesröjning under de närmaste 20 åren, blir behovet av hyggesröjning för samma tid 83 OOO—101000 hektar.

Ö v rig a f ö r y n g r i n g s å t g ä r d e r kunna endast ungefärligen upp- skattas med ledning av den ovan beräknade föryngringsytan, 170 000— 210 000 hektar. Behovet beräknas på sätt framgår av tabell 23, därvid även det ovan angivna behovet av hyggesröjning införcs:

Tabell 23. Beräknad pro- M cent av föryng- Åtgärden avser d "ans- Summa Å t g ä r d ringsytan, som nedanstående ka gsver— mansdags— bör bli föremål areal i hektar ”£ Per verken för åtgärd & Hyggesröj ning ................ —— 83 000—101 000 2 166 000— 202 000 (enl. ovanstående) Markberedning ............... 3 51 000— 63 000 9 255 000— 315 000 Sådd ........................ 15 25 500— 31 500 9 229 500— 283 500 Bränning och sådd ........... 10 17 000— 21 000 10 170 000; 210000 Hjälpplantering .............. 3 5 100— 6 300 18 91 800— 113 400 Hyggesdikning ............... 4 6 800— 8 400 6 40 800— 50 400 Summa —-— 188 400—231 200 — 953 100—1 174 000

F öryngringsarbetet skulle i enlighet härmed kräva en arbetsåtgång av c:a 1'1 miljoner mansdagsverken på en föryngringsyta av omkring 190 000 hektar (se föregående stycke!) eller 575 dagsverken per hektar föryngrings- yta. Motsvarande dagsverksåtgång för föryngringsarbeten i lappmarkerna har i det föregående beräknats till 41 dagsverken för Norrbotten och 60 dags— verken för Västerbotten.

Jämtlands län med undantag av skyddsskogarna.

Några uppgifter om behovet av föryngringsåtgärder föreligga icke. Därest detta behov antages vara av samma storlek, för hektar av totalarealen skogs- mark råknat, som i Västernorrlands län — vilket anses sannolikt — utgör motsvarande arbetsåtgång under 20 år omkring 1'1 miljoner mansdagsverken.

Norrbottens och Västerbottens läns kustland.

Med ledning av föryngringsarbetets beräknade omfattning per arealenhet skogsmark i andra delar av Norrland kan ifrågavarande åtgärder i Norr-

• Sida 61
•  Original

och Västerbottens läns kustland uppskattas till omkring 300 000 dagsverken i Norrbottens läns kustland och omkring 500000 dagsverken i Väster- bottens läns kustland eller i allt 800000 dagsverken under en tjugoårig ar- betsperiod.

b) Röjningsgallring i ungskog och stavaskog.

Enligt 1938 års riksskogstaxering för V ä 5 t e r n o r rl a n d 5 lä n ut- gör arealen av huggningsklass B 433 600 hektar,1 d. v. s. c:a en fjärdedel av hela skogsmarksarealen. Behovet av röjning under 10 år har av riksskogs- taxeringsnämnden angivits till följande arealer samt procenter av nämnda areal för hela huggningsklassen:2

Hektar Procent Bolagsskogar ...................... 89 600 37 Övriga enskilda skogar ______________ 101 200 52 Summa 190 800 44

Behovet av röjning är sålunda betydande. För en tjugoårig skogsvårds- period bör behovet uppskattas högre, förslagsvis till 50 procent av arealen i den nuvarande huggningsklassen B, (1. v. s. 200 000—235 000 hektar.

Motsvarande totala dagsverksåtgång utgör omkring 10 miljoner mansdags- verken, eller 0'6 dagsverken per hektar totalareal skogsmark.

Behovet av röjningsgallring i J ä m t 1 a n d 5 l ä 11 kan antagas vara något mindre än i Västernorrlands län. Antages behovet motsvara 0'5 dags- verken per hektar totalareal skogsmark, utgör arbetsåtgängen omkring 1 145 000 dagsverken.

Behovet av röjningsgallring inom N 0 r r b 0 t t e n s 0 c 11 V ä 5 t e r b 0 t- ten s läns k u stla n d beräknas med visst stöd av för andra norrländska områden föreliggande uppgifter motsvara c:a 350 000 dagsverken i Norrbot- tens läns kustland och 300 000 dagsverken i Västerbottens läns kustland eller i allt 650 000 dagsverken.

c) Skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåtgärder.

De dikningsbara markerna inom nu ifrågavarande områden ha av 1931 års skogssakkunniga beräknats på följande sätt:

Sumpskog Myr Summa ha ha ha Västernorrlands län ____________________ 125 800 65 700 191 500 Jämtlands län3 ........................ 273 000 139 200 412 000 Norr— och Västerbottens läns kustland _. 387 400 238 300 625 700 Summa 786 200 443 200 1 229 400

1 Enligt medelfelsberäkning c:a 399 000—468 000 hektar. ? Den areal, som i praktiken kan bli föremål för åtgärd, är något lägre. 3 Inklusive skyddsskogar och norra Dalarnff.

• Sida 62
•  Original

Med hänvisning till vad utredningen anfört under avdelning II: 1: c beräk- nar utredningen, att följande arealer dikningsbar mark böra torrläggas inom skogsvårdsprogrammets ram, nämligen:

Hektar Dagsverken i Västernorrlands län ,,,,,,,,,,,,,, c:a 40 000 560 000 5 » Jämtlands län ................... » 80 000 1 120 000 ? >> Norr- och Västerbottens läns kustland » 120 000 1 680 000 '

eller i allt omkring 240 000 hektar och 3 360 000 dagsverken.

(1) Åtgärder för förbättring av avsättningsförhållandena.

Någon utredning angående behovet av vägbyggnad inom ifrågavarande områden har icke företagits.

e) Sammanfattning.

Den undersökning av det föreliggande behovet av skogsvårdsåtgärder, som här ovan framlagts, har måst utföras med anlitande av ett mycket ojämnt och ofullständigt utredningsmaterial. Det totala behovet av skogsvårdsåtgärder kan därför endast uttryckas i följande avrundade siffror, som angiva d e n totala dagsverksåtgång, åtgärderna anses motsvara:

Jämtlands län Norr— och ,. med undantag av .. Å t g ä r d Ygätåänlgg' nuvarande och för- Yggåeäååz' Summa utvarande skydds- k : tl d skogar '” an Föryngringsåtgärder ............ 1 100 000 1 100 000 800 000 3 000 000 Röjningsgallringar .............. 1 000 000 1 145 000 650 000 2 795 000 Skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåtgär- der .......................... 560 000 1 120 000 1 680 000 3 360 000 Summa ' 2 660 000 3 : '5 000 3 130 000 9 155 000 1 Exklusive vägarbeten.

Framhållas må, att en väsentlig del av de ovan angivna föryngringsarbe- tena enligt gällande bestämmelser om reproduktionsskyldighet åligga mark— ägarna att utföra.

• Sida 63
•  Original

III. Skogsvårdsarbetets bedrivande å de enskilda skogarna i riket.

1. Nuvaran de former.

I syfte att undersöka i vad mån det ovan framlagda skogsvårdsprogrammet kan inom skälig tidrymd realiseras med anlitande av hittills prövade meto- der för bedrivande av skogsvårdsarbete lämnar utredningen här förberedelse- vis en översikt över de vägar, som nu följas för det enskilda skogsvårdsarbe- tet inom landet. Utredningen redogör först för ifrågavarande förhållanden å skogar under skogsvårdslagen den 15 juni 1923, som numera gäller för fler- talet skogsfastigheter i enskild ägo utanför de två norra länens lappmarker, samt övergår därefter till samma förhållanden å skogar under lagen den 10 juni 1932 om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden.

a) Skogar under 1923 års skogsvårdslag.

De viktigaste bestämmelserna i 1923 års skogsvårdslag beträffande vården av den mark med därå växande skog, som enligt lagen hänföres till skogsmark, innebära i huvudsak följande.

Yngre skog får ej avverkas annorledes än genom för skogens utveckling ända- målsenlig gallring, dock att i vissa fall avverkning i sådan skog må ske till husbehov samt —— efter tillstånd av skogsvårdsstyrelsen även för annat ändamål, då av- verkningen är avsedd att ingå såsom led i en rationell Skogshushållning eller eljest överensstämmer med en god skogsvård. Till yngre skog bör enligt kommentar till lagen räknas skog, som besitter en så stark tillväxtenergi, att dess värde som be- stående produktionsmedel är avsevärt större än den avkastning, som skulle kunna uttagas vid omedelbar avverkning. Beträffande skog, vilken icke är att anse såsom yngre, gäller, att avverkning ej må så bedrivas och efter avverkning ej heller må med marken så förfaras, att skogens återväxt äventyras.

Skogsvårdslagens grundläggande bestämmelse om återväxtåtgärder lyder: »Där vid avverkning icke kvarlämnats skog av sådan täthet och beskaffenhet, att den- samma med hänsyn till rådande naturförhållanden kan anses nöjaktig, samt en tillfredsställande naturlig återväxt ej heller kan inom skälig tid påräknas, skola sådana åtgärder vidtagas, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt inom skälig tid efter avverkningen kommer att finnas å det avverkade området. Därå upp- kommen skog skall vidmakthållas, till dess densamma nått den utveckling, att den ej längre är att räkna som plantskog.» Framhållas må, att markägare enligt ifråga-

• Sida 64
•  Original

varande bestämmelse kan åläggas utföra ej endast sådana direkta åtgärder, som rensning av buskar, markberedning, skogsodling o. (1. utan även avverkning av väx- ande skog, nämligen i det fall, då kvarlämnat bestånd är av sådan beskaffenhet, att det icke kan producera den avkastning marken skäligen bör lämna samt står till hinder för uppdragande av nöjaktig återväxt inom den som skälig ansedda tiden. Samma skyldighet att sörja för återväxt föreligger, då skog skadas genom brand, storm, snöbrott, insektshärjning och annan dylik händelse eller genom bet- ning av hemdjur eller åverkan. Skyldigheten är beträffande skada, som uppstått genom naturhändelse, på visst sätt begränsad, under det att skada genom betning av hemdjur medför oinskränkt reproduktionsplikt. Skogsvårdsstyrelsen kan dock medgiva skälig begränsning av sistnämnda reproduktionsplikt, om den skulle bliva synnerligen betungande.

I fråga om betesanläggning å skogsmark gäller, att vad i lagen stadgas ej utgör hinder för sådan ändrad användning av skogsmark, såframt marken är därtill lämp- lig och icke av större ytvidd än som kan anses skäligt. Finnes yngre skog å om- råde, som avses att användas för anläggning av betesvall, erfordras dock tillstånd av skogsvårdsstyrelsen, som har att bestämma tid för fullgörandet av de erforderliga åtgärderna.

Till sist må erinras om att Skogsägarens dispositionsrätt till skogen är inskränkt genom föreskrift, att skogen å en fastighet icke utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd får anlitas för avsalu i större omfattning än att fastighetens framtida husbehov är tryggat samt att för motverkande av spekulation i skogsfastigheter genom lagänd- ring år 1938 införts bestämmelse att skog å fastighet, som genom köp, byte eller gåva övergått till annan än arvlåtarens make eller arvinge, icke utan skogsvårds- styrelsens tillstånd får under närmaste fem år från det lagfart söktes å fånget, av— verkas annorledes än till husbehov, för såvitt icke avverkningen föranledes av en god skogsvårds fordringar.

Kungl. Maj:t kan i föreskriven ordning förordna, att skog inom viss trakt, där skogsvårdslagen gäller, skall såsom svårf ö ryngrad skog eller 5 k y d (1 s s k 0 g vara underkastad särskilda, strängare bestämmelser, vilka i huvudsak äro desamma för de båda nämnda slagen av skogar. Redogörelse för innebörden av bestämmelserna har lämnats ovan under avdelning 1, sid. 33.

Skogsvårdsstyrelserna, som enligt skogsvårdslagen handhava uppsikten över lagens efterlevnad, hava därutöver, jämlikt kungl. förordningen den 15 juni 1923 angående skogsvårdsstyrelser, viktiga skogsvårdsuppgifter sig ålag- da. För skogsvårdsstyrelsernas roll i skogsvårdsarbetet å de enskilda sko- garna är närmare redogjort i 1936 års skogsutrednings betänkande II: sid. 167 och följande.

Inom den ram, som skogsvårdslagen anger, har varje skogsägare att _ med anlitande, om han så finner gott, av det biträde skogsvårdsstyrelserna kun— na lämna självständigt bruka sin skog och företaga de arbeten för skogens vidmakthållande och förkovran, som han har möjligheter att utföra. Ini- tiativet ankommer på skogsägaren, och skogsvårdsstyrelsernas främsta upp- gift vid sidan av den fiskaliska verksamheten är att hos skogsägarna skapa förståelse för betydelsen av en god skogsvård och frammana det intresse för skötseln av skogen, utan vilket ett rationellt skogsbruk överhuvud taget icke är möjligt.

• Sida 65
•  Original

b) Skogar under 1932 års lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden.

Huvuddragen av lagstiftningen för de enskilda skogarna i de båda nord- ligaste länens lappmarker ha redan angivits i det föregående (sid. 18 och föl— jande). Därav framgår, att denna lagstiftning innehåller bestämmelser, som i huvudsak motsvara 1923 års skogsvårdslags bestämmelser om avverkning i yngre skog och åtgärder för tryggande av återväxt, dock att skyldigheten att sörja för återväxt kan, om den i särskilt fall skulle bliva synnerligen betung- ande, av skogsvårdsstyrelsen efter ansökan på skäligt sätt begränsas. Den yt- terligare inskränkning av Skogsägarens förfoganderätt till skogen, som lapp- markslagstiftningen innebär utöver vad skogsvårdslagen i detta hänseende stadgar, består väsentligen däri, att avverkning med i lagen angivna undan- tag icke får ske utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen och skall utföras en- ligt avverkningsplan, som tillgodoser vissa krav på ransonering av virkes- förrådet.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas befattning i övrigt med skogarna före- ligga icke några skiljaktigheter av principiell natur mellan de båda lagtill— lämpningsområdena. Skogsvårdsarbetet kan bedrivas under samma former. Det är dock naturligt, att skogsägarna i lappmarken, även om de nu äga stor frihet att vidtaga eller bestämma om huggningsingrepp och skogsvårdsåtgår- der i övrigt, i stor utsträckning vant sig att lita till uppsiktsmyndigheten, då det gällt att gripa sig an med skogsvårdsarbeten. Detta är så mycket mer förklarligt, som osäkerhet rått i fråga om de lämpligaste åtgärderna i ifråga- varande trakter och deras utförande samt åtgärderna ofta äro kostsamma.

c) Den statliga bidragsverksamheten för skogs- vårdsarbeten och betesförbättring.

I syfte att befordra skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar ha statsmak— terna anvisat bidrag utan återbetalningsskyldighet direkt till skogsägare. De anslag, som hittills stått till förfogande härför, äro statens skogsutdiknings- anslag, statens skogsodlingsanslag, anslaget till vissa tillfälliga skogsvårds- åtgärder å enskildas skogar samt anslaget till väg— och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo. Därjämte har domänstyrelsen disponerat särskilda anslag för skogsvård å vissa enskilda skogar. Det framgår av vad ovan anförts, att skogsvårdsstyrelserna vid sidan av förstnämnda anslag på olika sätt ekonomiskt bispringa skogsägarna med anlitande av egna tillgångar.

De allmänna redogörelser, som nedan lämnas för grunderna för ifrågava— rande statliga bidragsverksamhet, återgivas i vissa delar huvudsakligen efter framställningen i 1936 års skogsutrednings betänkande.

Statens skogsutdikningsanslag.

Statens skogsutdikningsanslag anvisades första gången för budgetåret 1927/ 28. Det har sedermera utgått med följande belopp: 5—399222.

• Sida 66
•  Original

År Kronor År Kronor År Kronor 1927 ........ 200 000 1932 ........ 1 000 000 1937 ........ 700 000 1928 ........ 300 000 1933 ........ 750 000 1938 ........ 1 600 000 1929 ........ 500 000 1934 ........ 750 000 1939 ........ 500 000 1930 ........ 700 000 1935 ........ 900 0th 1931 ........ 800 000 1936 ........ 900 000

Anslaget har sålunda för budgetåren 1927/28—1939/40 utgått med tillsam- mans 8'6 miljoner kronor. Vid prövning av allmänna beredskapsstaten för budgetåret 1939/40 har riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t må, under för beredskapsstaten gällande förutsättningar, under nämnda budgetår bevilja statsanslag intill 300 000 kronor utöver det för budgetåret anvisade beloppet för statens skogsutdikningsanslag.

För bidrag från anslaget lända till efterrättelse bestämmelserna i kungö- relsen den 27 juni 1927 (nr 270) med däri gjorda ändringar (kungörelserna n:ris 273/1930, 581/1933, 422/1937, 451/1938 och 118/1939). Vidare har Kungl. Maj:t samma dag utfärdat cirkulär (nr 273) till samtliga skogsvårds— styrelser och skogssällskapet med föreskrifter rörande tillämpningen av först- nämnda kungörelse, vilket cirkulär sedermera i vissa delar ändrats (cirku— lär nr 275/1930 och 79/1931).

Från statens skogsutdikningsanslag kan anvisas dels statsbidrag till utförande inom område, varå skogsvårdslagen eller lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden eller lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning, av torrläggningsföre- tag, vilka avse höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess ut- nyttjande för skogsbörd, dels ock särskilt förvaltningsbidrag. Ansökan om stats— bidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse, som, där ej styrelsen finner an- sökningen omedelbart böra avslås, föranstaltar om upprättande av förslag till ut- förande av företaget. Dylikt förslag skall, därest och i den män i företaget in- gående torrläggningsarbete anses böra vidmakthållas under längre tid än tio år, eller antagas kan, att med hänsyn till allmän eller enskild rätt hinder möter mot företaget, upprättas vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen.

Statsbidrag till visst företag eller del därav kan av skogsvårdsstyrelse beviljas under förutsättning, att styrelsen finner nyttan av torrläggningen minst motsvara kostnaden därför. Skogsvårdsstyrelse skall tillse, att bidrag främst lämnas till så- dana företag, som befinnas mest förtjänta av understöd. Statsbidrag må icke utgå för sådant i torrläggning ingående arbete, vartill annat statsunderstöd i form av bidrag eller län eller bidrag från skogsvårdskassa förut utgått eller utgår. Den omständigheten, att till annan del av företaget än bidraget avser eller till upp- rättande av förslag till företaget statsunderstöd eller bidrag från skogsvårdskassa utgått eller utgår, utgör icke hinder för bidrags beviljande.

Statsbidrag kan beviljas till högst fyrtio procent _ i de fyra nordligaste länen från den 1/7 1938 högst femtio procent av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända kost- naden för torrläggningsarbetet. I fråga om torrläggningsföretag i Norrland och vissa delar av Kopparbergs och Värmlands län kan, där läget å arbetsmarknaden därtill giver anledning, efter Kungl. Maj:ts medgivande, statsbidrag beviljas till högst sextio procent av samma kostnad. Bidrag må ej utgå till aktiebolag.

Med den, som mot åtnjutande av statsbidrag från anslaget åtager sig ett torrlägg— ningsarbete, skall skogsvårdsstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt. Genom dylikt

' Varav 400000 kronor å tilläggsstat.

• Sida 67
•  Original

Avsynade företag

Område och

år båtnadsareal,ha utbetalade antal statsbidrag,

skogsmark impediment summa kr.

1 2 3 4 5 6

Norrbottens läns kustland.

1927—1936 1 114 8 394 5 973 14 367 403 464 1937 190 1 750 792 2 542 66 886 1938 115 1 005 634 ' 1 639 38 841 1927—1938 1 419 11 149 7 399 18 548 509 191 Norrbottens läns lappmark. 1934—1936 11 39 11 50 1 308 1937 10 57 28 85 1 772 1938 14 94 24 118 3 379 1934—1938 35 190 63 253 6 459 Västerbottens läns kustland. 1927—1936 655 9 879 3 554 13 433 408 396 1937 164 1 661 518 2 179 69 242 1938 170 1 454 552 2 006 69 618 1927—1938 989 12 994 4 624 17 618 547 256 Västerbottens läns lappmark. 1934—1936 29 173 36 209 5 726 1937 43 297 45 342 8 402 1938 44 191 48 239 6 726 1934—1938 116 661 129 790 20 854 Jämtlands län. 1927—1936 884 4 155 4 060 8 215 292 180 1937 94 338 293 631 20 937 1938 110 487 423 910 31 683 1927—1938 1 088 4 980 4 776 9 756 344 800 Västernorrlands län. 1927—1936 999 4 164 1 808 5 972 221 749 1937 147 456 201 657 26 390 1938 139 448 139 587 22 808 1927—1938 1 285 5 068 2 148 7 216 270 947

kontrakt skall bidragstagaren bland annat förbinda sig att inom bestämd tid full- borda torrläggningsarbetet i överensstämmelse med av styrelsen fastställd arbets— plan. Har förslag till företaget upprättats vid syneförrättning enligt 10 kap. vatten- lagen, skall i kontraktet intagas erinran om den underhållsskyldighet, som åvilar vederbörande delägare. I annat fall skall bidragstagaren förbinda sig att under- hålla torrläggningsarbetet i den omfattning och under den tid, högst tio år, som

• Sida 68
•  Original

i kontraktet bestämmes. För fullgörande av kontraktet ävensom, därest mot kon- traktet brytes, för återbärande av lyftad del av statsbidraget jämte därå upplupen ränta, skall ställas säkerhet, som av skogsvårdsstyrelsen godkännes. Det tillkommer styrelsen att hava inseende över torrläggningsarbetets utförande samt att meddela slutligt godkännande av detsamma.

Sedan den med anlitande av anslaget bedrivna verksamhetens början år 1928 samt till och med år 1938, hava sammanlagt kontrakterats cirka 19 800 företag med en båtnadsareal av 160 300 hektar, varav avsynats och godkänts 15 100 företag med en båtnadsareal av 126 700 hektar.

För bestyret med verksamhetens handhavande hava skogsvårdsstyrelserna tillgodonjutit förvaltningsbidrag från anslaget, utgående med högst 18 pro- cent å det för utdelning såsom statsbidrag anvisade beloppet.

Bidragsverksamheten i de övre norrlandslänen belyses närmare av tabell 24, som för varje län meddelar uppgifter för dels tioårsperioden 1927—1936, dels vart och ett av åren 1937 och 1938, dels ock hela verksamhetstiden 1927—— 1938. Det bör bemärkas, att bidrag inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker utgått först från år 1934.

Den totala torrläggningskostnaden per hektar sumpskog och myr har ut- gjort:

Kronor

Norrbottens läns kustland (1927—38) 69 » » lappmark(1934—38) .............. 64 Västerbottens » kustland (1927—38) .............. 77 » >> lappmark (1934—38) .............. 66 Jämtlands län (1927—38) .......................... 88 Västernorrlands län (1927—38) ...................... 94

Statsbidrag har för ifrågavarande företag utgått med 40 procent av den angivna totala kostnaden.

Statens skogsodlingsanslag.

Statens skogsodlingsanslag anvisades första gången för budgetåret 1930/31. Anslaget har utgått med följande belopp:

År Kronor År Kronor År Kronor 1930 ........ 600 000 1934 ........ 350 000 1938 ........ 1 160 000 1931 ........ 400 000 1935 ........ 500 000 1939 ........ 100 000 1932 ........ 350 000 1936 ........ 350 000 1933 ........ 350 000 1937 ........ 400 000

Sammanlagt har sålunda för budetåren 1930/31—1939/40 anvisats anslag å 356 miljoner kronor. För budgetåret 1939/40 har å särskild beredskaps- stat uppförts ett förskottsanslag till statens skogsodlingsanslag å 100000 kronor.

Bestämmelser om anslagets användning hava meddelats i kungörelsen den 27 juni 1930 (nr 270) med däri genom kungörelserna nr 582/1933, 423/1937 och 452/1938 gjorda ändringar. Nämnda dag utfärdade Kungl. Maj:t jäm- 1 Varav 100000 kronor å tilläggsstat.

• Sida 69
•  Original

väl cirkulär (nr 271) till samtliga skogsvårdsstyrelser och skogssällskapet med föreskrifter rörande tillämpningen av sagda kungörelse, vilket cirkulär ändrats i viss del genom cirkulär nr 78/1931.

Från statens skogsodlingsanslag må anvisas bidrag till utförande a samma sko- gar, för vilka skogsutdikningsanslaget står till disposition, av företag, som avser skogsodling eller annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å följande marker med otillfredsställande skogstillstånd, nämligen: 1:o) skogsmark, som helt saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd (typ 1); 2:0) vanhävdad skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande slutenhet och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter (typ 2); samt 3zo) skogsmark, som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd (typ 3). Beträffande mark, som omförmäles under 2:o), må bidrag utgå allenast under förutsättning, att avsåttningsvärdet å det virke, som bör avverkas å marken för erhållande av nöj- aktig föryngring, understiger kostnaden för de åtgärder, som för sådant ändamål böra utföras. Statsbidrag må ej utgå till torrläggningsföretag, som avser höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd, eller till åtgärd, som någon enligt gällande eller äldre skogsvårdslag är pliktig vid- taga, dock att statsbidrag må lämnas till utförande av erforderliga återväxtåtgärder efter avverkning, som verkställts för erhållande av nöjaktig föryngring å mark, varom förmäles under 2:0) eller 3:0), ävensom till utförande å skogsmark, varå lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden äger tillämpning, av återväxtåtgärder, som äro så betungande att vederbörande skogsvårdsstyrelse funnit skäligt medgiva begränsning av den mark— ägaren enligt nyssnämnda lag åliggande skyldigheten i fråga om vidtagandet av åtgärder för återväxtens betryggande.

Ansökan om statsbidrag göres hos vederbörande skogsvårdsstyrelse som, där ej styrelsen finner ansökningen omedelbart böra avslås, föranstaltar om upprättande av förslag till utförande av företaget. Finner skogsvårdsstyrelsen, att företaget eller viss del därav angår mark, som bör användas för vederbörande fastighets eller där- med sambrukad fastighets behov såsom betesmark för ordnat beteshruk eller eljest för annat ändamål än skogsproduktion, må bidrag ej lämnas till företaget eller sagda del därav.

Statsbidrag kan av skogsvårdsstyrelsen beviljas under förutsättning, att styrelsen finner nyttan av företaget minst motsvara kostnaden därför. Styrelsen skall tillse, att bidrag främst lämnas till företag, som äro mest förtjänta av understöd. Bi- drag må icke utgå till sådant företag, vartill annat statsunderstöd i form av bidrag eller lån eller bidrag från skogsvårdskassa förut utgått eller utgår. Den om- ständigheten, att till upprättande av förslag till företaget statsunderstöd eller bi— drag från skogsvårdskassa utgått eller utgår, utgör dock icke hinder för bidrags beviljande.

Statsbidrag kan beviljas till högst femtio procent av den utav skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för företaget. I sagda kostnad må, där styrelsen finner er- forderligt att det område, som företaget avser, inhägnas eller att annan hägnads- åtgärd för områdets fredande mot betesdjur vidtages, inräknas ersättning för åt- gärdens utförande. Bidrag må ej lämnas till annan än den, som med ägande- eller fideikommissrätt innehar marken. Aktiebolag må icke erhålla bidrag.

Med den, som mot åtnjutande av skogsodlingsbidrag åtager sig arbete, skall skogs- vårdsstyrelsen upprätta skriftligt kontrakt, och skall därvid iakttagas bland annat följande. Genom kontraktet skall bidragstagaren förbinda sig att inom bestämd tid fullborda i företaget ingående arbete i överensstämmelse med av styrelsen fast— ställd arbetsplan. I kontraktet skall, om förhållandena därtill giva anledning, in- tagas föreskrift, att bidragstagaren är pliktig att enligt styrelsens bestämmande in-

• Sida 70
•  Original

Avsynadeföretag

Områdeoch båtnadsareal,ha

år

_ utbeta-

typ 1 och 2 typ 3 lade stats—

bidrag, kr.

rensnings- markbe- sådd plante-

- - . ö'ninrr huggning redning rmg r] 0

[ 2 3 4 5 6 8

Norrbottens läns kustland. 1930 —1936 1 129 9 535 11 676 188 831 1937 173 1 777 1 801 26 623 1938 262 2 080 2 143 31 077 1930—1938 1 564 13 392 15 620 246 531

Norrbottens läns lappmark. 1934—1936 244 2 223 2 398 21 263 1937 91 816 ' 899 8 205 1938 77 713 748 7 902 1934—1938 412 3 752 4 045 37 370

Västerbottens läns kustland. 1930—1936 1 656 12 641 113 460 1937 252 1 859 19 993 1938 215 1 440 18 631 1930—1938 2 123 15 940 152 084

Västerbottens läns lappmark. 1934—1936 184 1 644 ' 12 458 1937 327 —— ' 23 563 1938 244 2 219 20 830 1934—1938 755 3 863 56 851

Jämtlands län. 1930—1936 1 309 192 j172 128 1937 93 28 19 48 ) 15 039 1938 100 184 1 18 378 1930—1938 1502 404 27 465 ( (260) jamma

Västernorrlands län. 1930—1936 1 283 9 079 62 9 617 4 734 209 017 1937 331 1 421 — 3 1 429 1 294 43 268 1938 333 1 379 — 3 1 388 1 047 38 907 1930—1938 1 947 11 879 464 68 12 484 7 075 291 192

Anmärkning; Siffrorna inom parentes i kol. 8 för Jämtlands län angiva, att ifrågavarande hektar redovisats som röjning i typ 2.

• Sida 71
•  Original

hägna det område, som företaget avser, eller vidtaga annan hägnadsåtgärd, som på ett betryggande sätt fredar området mot betesdjur, och att underhålla för sådant ändamål uppförd hägnad intill dess å området uppkommen skog nått den ut- veckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog. Därjämte skall före- skrivas, att skog, som uppdragits med hjälp av statsbidraget, skall av bidrags- tagaren vidmakthållas, intill dess densamma ej längre är att räkna såsom plant- skog. _

För fullgörande av kontraktet ävensom, därest mot kontraktet brytes, för åter- bärande av lyftad del av statsbidraget jämte därå upplupen ränta skall, om ej skogsvårdsstyrelsen finner skäl att därifrån medgiva befrielse, ställas säkerhet, som av styrelsen godkännes. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att öva tillsyn därå, att arbete, varom kontrakt blivit upprättat, utföres på ändamålsenligt sätt samt att meddela slutligt godkännande av arbetet.

Alltsedan bidragsverksamhetens början är 1930 samt till och med år 1938 hava inalles kontrakterats cirka 15 400 företag med en areal av 115 300 hek- tar. Därav hava avsynats och godkänts 12 500 företag, omfattande 95400 hektar.

För befattningstagandet med nu avhandlade verksamhet hava skogsvårds- styrelserna uppburit förvaltningsbidrag efter i huvudsak enahanda grunder som i fråga om statens skogsutdikningsanslag.

Resultatet av en av utredningen verkställd undersökning om bidragsverk- samheten i de övre norrlandslänen framlägges i tabell 25. De båda norra länens lappmarker ha icke blivit delaktiga av anslaget förrän år 1934.

Den sammanlagda kostnaden per hektar, som varit föremål för åtgärd, har efter avdrag av den inkomst av virke, som uppstått för skogsägaren, utgjort:

Kronor Norrbottens läns kustland (1930—38) .............. 27 » » lappmark (1934—38) .............. 18 Västerbottens » kustland (1930—38) .............. 16 >> » lappmark (1934—38) .............. 16 Jämtlands län (1930—38) .......................... 31 Västernorrlands län (1930—38) ...................... 30

För ifrågavarande företag har statsbidrag utgått med 50 procent av den angivna totala kostnaden. Den stora skillnaden i kostnaden per hektar för å ena sidan de två norra och å andra sidan de båda södra länen beror hu- vudsakligen därpå, att, såsom framgår av den närmast före införda tablån, anslaget anlitats i förra fallet huvudsakligen för enklare skogsföryngrings- åtgärder (hyggesrensning m. m.) och i senare fallet till övervägande del för röjning i stavaskog. Dyrbarare skogsodlingsåtgärder, såsom sådd och plan- tering, ha i intetdera fallet förekommit i någon större omfattning.

Anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder & enskildas skogarf

Efter förslag av 1931 års skogssakkunniga, vilket föranledde proposition till 1932 års riksdag, anvisade riksdagen för budgetåret 1932/33 ett anslag av 2 miljoner kronor för att samtidigt bereda ökade försörjningstillfällen inom

• Sida 72
•  Original

skogsbruket under den rådande arbetslöshetsperioden och främja skogsvår- den. För nästföljande tvenne budgetår ställdes ytterligare inalles 8'5 miljo- ner kronor till förfogande. Medelsanvisningen för budgetåren 1932/33— 1934/35 har sålunda totaliter utgjort 105 miljoner kronor. För budgetåret 1938/39 har å tilläggsstat anvisats ytterligare 15 miljoner kronor. Sedermera har för budgetåret1939/40 å särskild beredskapsstat uppförts ett förskotts- anslag å 5 miljoner kronor.

Senaste bestämmelser om anslagets användning återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1933 (nr 437) med däri genom kungörelserna nr 548/1933 och 198/1934 vidtagna ändringar. Förstnämnda dag har Kungl. Maj:t utfärdat cirkulär (nr 438) till domänstyrelsen, samtliga skogsvårdsstyrelser och skogs- sällskapet med föreskrifter rörande tillämpningen av sagda kungörelse.

Från detta anslag hava utgått bidrag till dränerings- och skogsodlingsåtgärder efter i huvudsak de grunder, som gällde för statens skogsutdiknings- och skogs- odlingsanslag. Bidrag utlämnades emellertid jämväl till röjning i sådan till stava- skog ej hänförlig, i Norrland och Dalarna belägen ungskog, som äger dålig skikt- ningsförmåga och är i behov av utglesning. För att effektivisera anslagets an- vändning i arbetslöshetsbekämpande syfte stadgades, bland annat, att statsbidrag al- lenast finge utgå till företag, vars utförande vore ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten, att företag, som i högre grad än annat tillgodosåge an- givna syfte, skulle äga företräde till erhållande av statsbidrag, att, innan stats- bidrag beviljades till visst företag, vederbörande arbetslöshetskommitté eller mot- svarande organ borde beredas tillfälle att avgiva yttrande i ärendet, samt att bidrags- tagare skulle vara skyldig att, sedan statsbidrag till visst företag beviljats, utan uppskov igångsätta företaget. För torrläggningsarbeten i orter, där stor arbets— löshet rådde, kunde statsbidraget i särskilda fall efter Kungl. Maj:ts medgivande utgå med högst 60 procent av den godkända kostnaden. I samband med medels- anvisningarna brukade Kungl. Maj:t därjämte föreskriva, att vid de företag, till vilka bidrag utginge från anslaget, huvudsakligen skulle användas annan arbetskraft än respektive fastigheters fasta personal ävensom att arbete därvid i största möj- liga omfattning skulle beredas arbetslösa eller sådana, som hotades av arbets- löshet.

För att genom anslaget vinna största möjliga effekt med avseende på arbetslös— hetens lindrande utvidgades bidragsrätten till att omfatta även aktiebolag, husbe— hovsskogar och allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län, besparings- skogar inom Kopparbergs och Gävleborgs län samt häradsallmänningar.

Från bidragsverksamhetens begynnelse år 1932 samt till och med år 1938 ha sammanlagt kontrakterats cirka 10900 skogsutdikningsföretag med en båtnadsareal av 157 500 hektar ävensom 12 200 skogsodlings- m. fl. företag med en areal av 301 000 hektar. Under samma tid avsynades och godkändes 10 500 skogsutdikningsföretag med en båtnadsareal av 150800 hektar samt 11 700 skogsodlings- m. fl. företag, omfattande 295 800 hektar.

De bidragsbeviljande organen medgåvos för ifrågavarande verksamhets handhavande särskilda förvaltningsbidrag.

Den anslagsdisposition, som inom de övre norrlandslänen handhafts av skogsvårdsstyrelserna, framgår av tabellerna 26 och 27.

• Sida 73
•  Original

Tabell 26. Anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar; skogsdikning.

Avsynadeföretag

Område och]

år båtnadsareal,ha utbetalade antal statsbidrag,

skogsmark impediment summa kr.

1 2 3 4 5 6

Norrbottens läns kustland.

1932—1936 681 7 806 5 173 12 979 331 917 1937 37 628 261 889 20 133 1938 13 110 86 196 5 830 1932—1938 731 8 544 5 520 14 064 357 880 Norrbottens läns lappmark. 1934—1936 31 413 176 589 13 403 1937 6 58 77 135 2 790 1938 — — — — — 1934—1938 37 471 253 724 16 193 Västerbottens läns kustland. 1932—1936 897 16 149 4 209 20 358 625 385 1937 121 2 211 584 2 795 88 357 1938 50 1 150 280 1 430 44 208 1932—1938 1 068 19 510 5 073 24 583 757 950 Västerbottens läns lappmark. 1934—1936 285 3 183 600 3 783 95 828 1937 61 375 87 462 11 957 1938 31 227 35 262 6 142 1934—1938 377 3 785 722 4 507 113 927 Jämtlands län. 1932—1936 784 5 302 4 131 9 433 321 826 1937 48 387 275 662 23 169 1938 11 77 110 187 6 195 1932—1938 843 5 766 4 516 10 282 351 190 Västernorrlands län. I 1932—1936 569 8 771 2 525 11 296 437 927 1937 28 483 135 618 22 059 1938 11 156 68 224 9 042 1932—1938 608 9 410 2 728 12 138 469 028

• Sida 74
•  Original

Tabell 27. Anslaget till vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar; skogsodling.

Asynadeföretag

. båtnadsareal,ha Område och utbeta- typ 1 och 2 typ 3 lade stats- bidrag, kr.

rensnings- markbe- sådd plante—

. . . summa rö'iinUl huggnmg redning ring ][ ”

1 2 3 4 5 6 7 8

Norrbottens läns kustland. 1932—1936 1 631 12 364 17 150 9 734 335 063 1937 33 522 522 258 9 963 1938 9 314 314 148 6 815 1932—1938 1 673 13 200 17 986 10 140 351 841

Norrbottens läns lappmark. 1934—1936 150 3 791 ' ' 3 914 1 953 47 410 1937 25 729 » 729 256 8 681 1938 1 — — 2 33 1934—1938 176 4 520 4 643 2 211 56 124

Västerbottens läns kustland. 1932—1936 2 204 24 808 ' 25 039 39 046 681 431 1937 230 — 1 466 4 029 59 489 1938 101 359 359 2 283 33 291 1932—1938 2 535 25 167 26 864 45 358 774 211

Västerbottens läns lappmark. 1934—1936 2 327 21 922 23 109 22 388 369 240 1937 94 480 483 1 515 20 100 1938 9 103 110 285 3 993 1934—1938 22 505 23 702 24 188 393 333

Jämtlands län. 1932—1936 2 573 ' 3 241 ( 22% ägg) ) 601 321

1937 58 202 208 ( ååå; ) 53 972

1938 22 456 458 404 13 156

; 41 208 1932—1938 1 838 3 281 3 807 ( (4 947) )088 449

Västernorrlands län. 1932—1936 1 623 23 685 11 24 454 35 106 865 092 1937 138 1 895 — 1 910 5 758 123 802 1938 21 235 — 235 296 7 622 1932—1938 1 782 25 815 11 26 599 41 160 996 516

Anmärkning: Siffrorna inom parentes i kol. 8 för Jämtlands län angiva, att ifrågavarande hektar redovisats som röjning i typ 2. 1 Även röjning i ungskog (typ 4).

• Sida 75
•  Original

Den totala kostnaden per hektar, som varit föremål för åtgärd, har, i före- kommande fall efter avdrag av den inkomst av virke, som uppstått för skogs- ägaren, utgjort:

Skogsodlings-

Dikning åtgärder

kronor

Norrbottens läns kustland (1932—38) ...... 51 25 » » lappmark (1934—38) ...... 46 16 Västerbottens » kustland (1932—38) ...... 77 21 » » lappmark (1934—38) ...... 63 16 Jämtlands län (1932—38) .................. 85 27 Västernorrlands län (1932—38) ............ 88 29

Vad ovan anförts beträffande utnyttjande av statens skogsodlingsanslag för olika åtgärder inom skilda län gäller även — ehuru något mindre utpräg— lat — om den del av det tillfälliga anslaget, som disponerats för skogsföryng- ringsändamål och röjning. Frekvensen av egentliga skogsodlingsåtgärder är dock större, särskilt i Västerbottens läns kustland och Västernorrlands län.

Ifrågavarande anslag har även kommit vissa skogar under domänstyrel— sens uppsikt till del, nämligen under tiden 1932—1933 enskilda skogar under 1915 års lappmarkslag samt kronohemman i de norra länen samt för tiden därefter sistnämnda kronohemman. Sammanlagt ha följande be- lopp uthetalats som bidrag (avrundade siffror i kronor):

Egentlig skogsvård

Dikning (huvudsakl. skogs- Summa odling) 66 200 53 100 119 300

Dessutom ha ytterligare 58 700 kronor överlämnats till skogsvårdsstyrelser- na i de två nordligaste länen för slutlikvidering av vissa företag, som ej voro avslutade den 1/1 1934.

Anslaget till väg- och flottledsbyggnader & skogar i enskild ägo.

För motverkande av arbetslöshet anvisades av 1933 och 1934 års riksdagar anslag till väg- och flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo med 500000 kronor för respektive budgetår. För budgetåren 1938/39 och 1939/40 ha dy- lika anslag åter anvisats med respektive 350 0001 och 100000 kronor. Å särskild beredskapsstat har för budgetåret 1939/40 uppförts ett förskotts- anslag av 300 000 kronor.

Bidragsverksamheten regleras genom kungörelsen den 16 september 1933 (nr 549) med ändring jämlikt kungörelse nr 349/1938 samt cirkulär samma dag (nr 550).

Från förevarande anslag kan anvisas dels statsbidrag för utförande av väg- eller flottledsbyggnad å skog, varå skogsvårdslagen eller lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. om—

1 Varav 300000 kronor å tilläggsstat.

• Sida 76
•  Original

råden äger tillämpning samt å vissa allmänningsskogar, dels ock särskilt för- valtningsbidrag.

Ansökan om statsbidrag till särskilt företag göres hos vederbörande skogsvårds— styrelse, som, där ej styrelsen finner ansökningen omedelbart böra avslås, för- anstaltar om upprättande av förslag till utförande av företaget. Är fråga om väg- byggnadsföretag och kan antagas, att med hänsyn till allmän eller enskild rätt hinder möter mot företaget, skall förslaget upprättas vid förrättning enligt lagen om enskilda vägar. Är ej dylikt fall för handen och föreligga ej heller eljest sådana förhållanden, att förslaget bör uppgöras vid förrättning, som nyss sagts, skall för- slaget upprättas i den ordning särskilt är stadgat.

Statsbidrag kan utgå till företag, som avser nybyggnad av väg eller flottled eller sådan omläggning eller förbättring av förut befintlig väg eller flottled, att denna först genom sagda åtgärd kan fylla det med vägen eller flottleden avsedda ända- målet. Väg, till vilken statsbidrag utgår, skall givas sådan fasthet, att den kan fylla ett mera stadigvarande transportbehov även under tid, då vägbanan ej är tjälad. Företag, som i högre grad än annat finnes ägnat att lindra eller motverka arbetslöshet inom orten, äger företräde till erhållande av statsbidrag.

Statsbidrag kan beviljas till högst tjugofem procent av den utav skogsvårdsstyrel- sen godkända kostnaden för företaget.

Med den, som mot åtnjutande av statsbidrag åtager sig arbete, skall skogsvårds- styrelsen upprätta skriftligt kontrakt, varvid bl. a. skall iakttagas, att bidrags- tagaren skall förbinda sig att utan uppskov igångsätta samt inom bestämd tid full- borda företaget i överensstämmelse med fastställd arbetsplan.

För fullgörande av kontraktet ävensom, därest mot kontraktet brytes, för åter- bärande av lyftad del av statsbidraget jämte därå upplupen ränta skall, om skogs— vårdsstyrelsen ej finner skäl att därifrån medgiva befrielse, ställas säkerhet, som av skogsvårdsstyrelsen godkännes. Det åligger skogsvårdsstyrelsen att öva tillyn dårå, att arbete, varom kontrakt blivit upprättat, utföres på ändamålsenligt sätt, samt att meddela slutligt godkännande av arbetet.

Sedan verksamhetens början år 1933 samt till och med år 1938 ha inalles avsynats och godkänts cirka 500 företag med en sammanlagd våglängd av 1 098 100 meter.

Ifrågavarande anslag har i mycket liten utsträckning anlitats i övre Norr- land. Den totala medelsförbrukningen till och med år 1938 framgår av ta- bell 28.

Tabell 28.

Avsynade företag

sammanlagd längd av kostnad för utbetalade vägföretag, företagens statsbidrag, meter utförande, kr. kr.

Norrbottens län 5 800 19 793 4 948 Västerbottens — — — Jämtlands 2 4 060 11 596 2 899 Västernorrlands » 2 6 806 37 572 9 392

• Sida 77
•  Original

Särskilda skogsvårdsanslag för enskilda skogar under domänstyrelsens ' inseende.

Sedan budgetåret 1924/25 har till frä n1j an d e a v s k 0 g 5 v ä rd å enskildas skogar i lappmarkerna samt Särna och Idre s 0 c k n a r m. fl. s k 0 g a r ett reservationsanslag varit uppfört å riks- staten, avsett att disponeras av domänstyrelsen. När ny lagstiftning trädde i kraft för nämnda skogar från år 1934, ändrades anslaget att avse endast kronohemman och husbehovsskogar. Medelsförbrukningen i kronor fram- gål av tabell 29.

Tabell 29.

Bäckrens— ning, dik— Gallring ning

Hygges— Skogs— rensning odling

Stämp-

Skogs- . Å r ling Summa

. " 'nina vard RO] *”

1925—1933 66 303 11 966 366 128 890 16 209 8 341 2 559 1 234 634 1934—1938 4 408 655 64 10 154 1 929 2 526 684 20 420 1925—1938 '3 70 711 12 621 430 139 044 18 138 10 867 3 243 255 054

1 Dessutom 8000 kr. överlämnade till Västerbottens läns landsting för skogsvärdsarbeten inom skogsvårdsområdena under 1924. — ” Avser delvis dikning.

Från och med år 1929 har utgått bidrag från den s. k. skyddsskogsfonden för främjande av skogsvården å Skyddsskogsområdena i Kopparbergs och Jämtlands län. Fondenutgöres av de skogs- vårdsavgifter, som efter den 1 juli 1923 influtit från sagda områden. Avgif- terna ha jämlikt 4 g i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogs- vårdsavgift, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 15 juni 1923 (nr 214), överlämnats till domänstyrelsen. Redogörelse för den allmänna dispositionen av ifrågavarande medel återfinnes i SOU 1936: 19, sid. 116 och följande sidor. Därav framgår bl. a., att skogsägarna inom ifrågavaran- de områden sedan år 1930 genom domänstyrelsens försorg tilldelats skogs- vårdsbidrag av nämnda medel. Bidragen ha enligt från domänstyrelsen in- hämtade uppgifter under tiden 1930—1937 uppgått till följande belopp i kronor:

J å m i l a n d 8 l ä n Kopparbergs län

Markberedning, Dikning häck— ?

Dikning, bäck- Gallring,

. . " - a rensning mjnmg sadd och plan Summ

tering 73 390 18 315 3 6 238 97 943 5 865 Bidragen utgingo under åren 1930—1935 med högst 65 procent av den be- räknade kostnaden. För åren 1936 och 1937 höjdes denna procentsats till 85. År 1938 överlämnade domänstyrelsen fondens behållning till respektive skogsvårdsstyrelser, nämligen för Jämtlands län 39 453 kronor och för Kop- parbergs län 2 909 kronor.

rensning

* Huvudsakligen markberedning.

• Sida 78
•  Original

Statsbidrag till betesförbättringar ha sedan år 1927 utgått av anslaget till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk.

Anslaget till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordlcörning & ofullständiga jordbruk.

Villkor för tillgodonjutande av bidrag för betesförbättring äro, bland annat, att jordbrukets areal åker, inberäknat i förekommande fall den areal, för vars uppodling till åker statsbidrag ifrågasättes, icke överstiger 10 hektar, att län eller bidrag av allmänna medel icke i annan ordning beviljats för det pla- nerade företaget, samt att sökanden vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt jord- bruk. Statsbidrag beviljas fastighetens brukare och är oberoende av bruknings— tidens längd. Företräde gives den, vilken för sin bärgning är mest i behov av den jordförbättring, som med åtgärden avses, så ock den, vilken på grund av svag ekonomi eller av andra orsaker har större svårigheter att erhålla län av för ända- målet tillgängliga statsmedel och med hänsyn härtill eller av andra anledningar är i mera trängande behov av bidrag. Dylikt bidrag må uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 125 kronor per hektar av den areal, som åtgärden avser. En och samma person kan icke på en gång tilldelas högre belopp än tillhopa 500 kronor. Utan hinder av att bidrag redan åtnjutits för viss fastighet kan brukaren ånyo beviljas bidrag, därest det tidigare företaget verkställts.

Bidragsverksamhetens hittillsvarande omfattning i de fyra nordligaste lä- nen framgår av tabell 30.

Verksamheten handhaves av hushållningssällskapen. Dessa utföra plan- läggning, kontroll m. m. beträffande betesföretagen genom de hos sällskapen anställda jordbrukskonsulenterna. Inom de norrländska länen har emeller— tid en annan ordning i viss utsträckning tillämpats. Härom må framhållas följande.

Betesvallar plåga anläggas å odlad jord eller annan mark, som tillhör fas- tighets inrösningsjord, eller å skogsmark. Betesanläggning å skogsmark reg- leras genom bestämmelser i 23 och 24 åå av 1923 års skogsvårdslag samt 22 & av 1932 års skogsvårdslag för lappmarken, vilka bestämmelser återgi- vits i det föregående (sid. 64 och sid. 20 respektive). Inom båda lagtillämp- ningsområdena måste skogsvårdsstyrelserna ägna uppmärksamhet åt betes- anläggningen å skogsmark, även om tjänstemännens direkta medverkan icke alltid erfordras enligt 1932 års skogsvårdslag för lappmarken. I motiven till 1933 års ägofredslag har också framhållits (åå 23 och 26 i departements- förslaget), att skoglig fackkunskap ofta är erforderlig för bedömande av vil- ken del av skogsmarken från skoglig synpunkt lämpligen bör tagas i anspråk för ifrågavarande ändamål. Företag för betesanläggning å skogsmark kräver sålunda närvaro av förrättningsman såväl från hushållningssällskapet som från skogsvårdsstyrelsen, kanske icke samtidigt men i stället ofta vid flera tillfällen.

I mellersta Sverige har man för att i någon mån förenkla detta tunga för- farande stundom betrott länsskogvaktarna med utstakningen av betesområ- den, vilken i så fall kan ske samtidigt med lämnande av avverkningstillstånd på marken. Utvägen är emellertid ur betesteknisk synpunkt mindre ratio—

• Sida 79
•  Original

Tabell 30. Anslag till betesförbättringar.

Beräknad kostnad Statsbidrag Bidrag Område och Antal Areal kronor kronor i % av be- år företag ha räknad summa per ha summa per ha kostnad Norrbottens län 1928—1936 353 412 152 846 371 44 760 109 293 1937 6 7 3 688 527 795 114 21'5 1938 6 5 2 025 405 570 114 281 1928—1938 365 424 158 559 374 46 125 109 291 Västerbottens län. 1928—1936 1 126 1 534 459 850 300 184 108 120 400 1937 193 291 89 969 309 34 270 118 381 1938 446 693 226 387 327 84 150 121 372 1928—1938 1 765 2 518 776 206 308 302 528 120 390

Jämtlands län.

1928—1936 1 227 1 775 579 312 326 131 373 74 227 1937 109 172 48 759 283 13 870 81 284 1938 154 218 64 912 298 23 470 108 362 1928—1938 1 490 2 165 692 983 315 168 713 78 243 Västernorrlands län. 1928—1936 1 198 2 113 569 244 269 230 110 109 404 1937 180 246 79 990 325 29 720 121 37'1 1938 77 133 41 951 315 15 520 117 400 1928—1938 1 455 2 492 691 185 277 275 350 110 399

nell. Den följande planläggningen måste också, därest fråga är om bidrags- företag, utföras av tjänsteman från hushållningssällskapet eller av en av skogsvårdsstyrelsen särskilt anställd beteskonsulent.

Inom Västerbottens läns lappmark har förenklingen drivits ännu längre. Vederbörande skogsvårdsstyrelse har överenskommit med hushållningssäll- skapet i länet, att planläggning av bidragsföretag skall utföras av en av skogs- vårdsstyrelsen anställd beteskonsulent. Då härtill utsetts en person, som förutom erforderliga kvalifikationer som beteskonsulent äger jägmästareut- bildning, har behovet av dubbla förrättningsmän bortfallit. Även inom Väs- ternorrlands län har en liknande anordning tillämpats under åren 1933— 1938.. Från och med år 1939 har hushållningssällskapet emellertid helt återtagit verksamheten. Denna återgång till den äldre ordningen uppgives sammanhänga med att betesvallar inom nämnda län numera i största ut- sträckning förläggas till inägojord samt att expeditionsarbetet blivit alltför tyngande, därför att hushållningssällskapet alltjämt skolat handha kontrak— tering, utbetalning av bidrag m. m.

I detta sammanhang må framhållas, att anläggning av betesvallar i Norr- land ätnjuter statligt stöd jämväl genom lån ur norrländska nyodlingsfonden

• Sida 80
•  Original

(kungörelserna nr 204/1926, 301/1930 och 638/1937). Nyodlingsfonden an- litas numera i ringa omfattning för nämnda ändamål. De beviljade lånen avse i huvudsak endast företag, som icke äro bidragsberättigade, eller använ- das som komplement till bidrag för stora företag. För Västerbottens, Jämt- lands och Västernorrlands län ha lån under senare år utbetalats med sam— manlagt nedanstående belopp. Inom Norrbottens län har intet lån utbeta- lats:

kronor kronor kronor

1928 ........ 6 005 1932 ........ 940 1936 ........ 600 1929 ........ 3 440 1933 ........ 1 150 1937 ........ 640 1930 ........ 4 580 1934 ........ 2 170 1938 ........ 1 240 1931 ........ 1 000 1935 ........ 410 summa 22 175

Genom beslut av 1939 års riksdag har viss omläggning skett av bidrags- verksamheten för betesförbättring, räknat från den 1 januari 1940. Bestäm- melser beträffande bidragsverksamheten ha utfärdats i kungörelse den 30 juni 1939, nr 466, ang. statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jord- bruk m. m.

Statsbidrag för betesförbättring m. fl. ändamål kan under vissa villkor utgå till ägare eller brukare av jordbruk, vars åkerareal icke överstiger tjugo hektar. Bidrag må ock under vissa förutsättningar beviljas hushållningssällskap, enskild person, bolag eller förening, som avser att upplåta det med bidraget åsyftade området för betesändamål.

Betesförhättringsbidrag kan uppgå till högst sextio procent av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den för förbättring av- sedda arealen. Vid beräkning av kostnad, som nu sagts, upptages kostnaden för sådan röjning, som sker genom upprotning av växande träd och buskar, samt för stenröjning, dikning, planering, kalkning och grundgödsling av betesmarken även- som fröanskaffning och stängseluppsättning, allt i den mån nämnda åtgärder er- fordras för ändamålet och län eller bidrag av statsmedel icke på annat sätt utgått för täckande av dylik kostnad. Statsbidrag må icke, utom i fråga om bidrag till hushållningssällskap m. fl., på en gång tilldelas en och samma person med högre belopp än tillhopa 800 kronor för samtliga ändamål, som avses i kungörelsen.

Ansökan om statsbidrag skall ingivas till vederbörande hushållningssällskap. Så- dan ansökan skall vara åtföljd av plan och kostnadsförslag för företaget, uppgjorda av jordbrukskonsulent eller annan person, som sällskapet prövat därtill kompetent, jämte yttrande av förrättningsmannen angående bl. a. markens lämplighet ur olika synpunkter till betesmark.

Hushållningssällskapet skall upprätta kontrakt med bidragstagaren, innefattande bl. a. bestämmelse om tid, då arbetet skall vara fullbordat. Tiden må icke fast- ställas till senare tidpunkt än utgången av andra kalenderåret efter det, då bidraget beviljades. Förlängning av tiden kan dock medgivas för två år i viss angiven ordning. Där förhållandena giva anledning därtill, må i kontraktet intagas' före- skrift att förbättring, som verkställts med anlitande av statsbidrag, skall av bidrags- tagaren vidmakthållas under minst tio år från tiden för förbättringens vidtagande. I kontrakt må ävenledes, där hushållningssällskapet efter samråd med vederbörande skogsvårdsstyrelse så finner i särskilda fall lämpligt och skäligt, sällskapet tillför- binda bidragstagaren att, i den mån kulturbete iordningställes, icke släppa betes— kreatur å skogsmark eller att inom viss tid upphöra med skogsbete.

• Sida 81
•  Original

2. Framställda förslag.

I sitt den 26 november 1938 avgivna betänkande har 1936 års skogsut- redning ingående behandlat aktuella organisationsfrågor på skogsvårdens och den skogliga bidragsverksamhetens område. Skogsproduktionsutred- ningen erinrar här nedan om de Skogsutredningens förslag, som närmast be- röra spörsmål, varmed skogsproduktionsutredningen har att taga befatt- ning. Dessa förslag avse bildande av gemensamhetsskogar, skogsvårdssty- relsernas verksamhet samt den statliga bidragsverksamheten för främjande. av skogsvård.

Skogsutredningen har framhållit, att en tillfredsställande skogsvård ofta icke kan utövas på de mångenstädes i vårt land förekommande små brukningsdelarna. Här förelåge enligt utredningen ett behov att sammanföra de enskilda jordbrukarnas skogsmark till större förvaltningsenheter, s. k. gemensamhetsskogar. Detta be- hov syntes vara särskilt framträdande i de nordliga delarna av landet, där en och samme ägares skogsmark ofta vore uppdelad på flera skiften, varav vissa kunde ligga på flera mils avstånd från den gård de tillhörde. I syfte att möjliggöra bil— dande av gemensamhetsskogar har skogsutredningen föreslagit inrättande av en statens skogslånefond, avsedd att tillhandahålla lånemedel för ståndskogslikvider, skogsvårdsåtgärder och markinköp å gemensamhetsskogar. Därjämte har utred— ningen för att möjliggöra att ifrågavarande skogar komme under sakkunnig vård föreslagit, att ärliga förvaltningsbidrag utan återbetalningsskyldighet skulle över- gångsvis under en tid av högst sex år kunna utgå för gemensamhetsskog.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas biträdesverksamhet har skogsutredningen un- derstrukit, att skogsvårdsstyrelserna böra lämna sakkunnigt biträde ej endast vid utövande av skogsvård utan även vid planläggning av skogsbrukets drift samt i viss omfattning vid skogsavkastningens uttagande. Skogsvårdsstyrelserna borde, framhåller utredningen, tillhandahålla sakkunnig arbetskraft för verkställande av undersökningar, inventeringar och kalkyler rörande skogshushållningen på de en- skilda brukningsdelarna.

Beträffande den statliga bidragsverksamheten för skogsvårdsarbetet har skogsut- redningen bl. a. framhållit, att från flera håll påyrkats en höjning av bidragsandelen för skogsvärdsföretag från 50 procent till 75 procent samt att vid utredningens över- läggningar med olika representanter för skogsbruket icke sällan ifrågasatts, att hela kostnaden för åtgärderna skulle täckas medelst bidrag. Enligt utredningens för- menande kunde det icke vara rimligt att, försåvitt man upprätthölle kravet på att endast lönande företag skulle erhålla bidrag, dessa regelmässigt skulle utgå med samma eller i det närmaste enahanda belopp som kostnaderna. Detta syntes icke kunna försvaras, därest man, såsom utredningen i förevarande fall gjorde, fasthölle vid att bidraget skulle vara en ur ekonomiska synpunkter motiverad åtgärd från statens sida.

Skogsutredningens förslag beträffande den allmänna bidragsverksamheten för skogsvårdsåtgärder, som av utredningen sammanfattats i ett »förslag till kungörelse ang. villkoren för bidrag av allmänna medel till åtgärder för höjande av skogspro— duktionen», innehure, att de nu utgående anslagen till skogsvårdande åtgärder skulle sammanföras till ett anslag, vilket skulle anlitas för stödjande under vissa villkor av sådana åtgärder som »skogsodling, skogsutdikning, röjning, röjningsgallring eller andra dylika företag ä skogsmark, som står under skogsvårdsstyrelses uppsikt». Förslaget innehåller i övrigt bl. a. följande.

Skogsvårdsstyrelse må bevilja statsbidrag allenast under förutsättning, dels att nyttan av det företag, vartill statsbidrag begäres, beräknas minst motsvara kostna-

• Sida 82
•  Original

derna därför, dels ock att skogens ägare icke antages kunna inom skälig tid täcka kostnaden för företaget genom att tillgodogöra sig nyttan av detsamma. Statsbidrag skall i första hand, där synnerliga skäl ej till annat föranleda, tilldelas den, som driver skogsbruket såsom stöd till jordbruk, eller den, som för sin och sin familjs bärgning är beroende av arbetsinkomster från skogsbruket. Vid utdelande av bidrag skall skogsvårdsstyrelsen därjämte tillse, att företag, som framför andra äro för— tjänta av understöd, erhålla företräde till sådant. Till åtgärd, som någon enligt lag eller författning är pliktig vidtaga, må statsbidrag utgå, endast om synnerliga skäl därtill föranleda.

Statsbidrag utgår med femtio procent av de av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaderna för företaget. I kostnaderna för företaget må icke inberäknas de med upprättande av plan till företaget förenade utgifterna. Kan det antagas, att genom virkesförsåljning eller annorledes inkomst uppkommer i omedelbart samband med företagets utförande, skall denna avräknas å den del av kostnaderna för företaget. till vars gäldande statsbidrag må utgå.

Befinnes med hänsyn till rådande arbetslöshet erforderligt för skapande av ar- betstillfällen genom igångsättande av skogsvårdsarbeten, att bidrag lämnas utöver vad i första stycket avses, äger Kungl. Maj:t medgiva, att inom visst område bidrag av ytterligare tio procent av de godkända kostnaderna för företagen må av skogs- vårdsstyrelsen beviljas. Sådana tilläggsbidrag skola i första hand utgå till sådana personer, som här ovan nämnts (näst föregående stycke), och skall vid tilläggsbi- drags beviljande tillika iakttagas, att företräde till bidrag lämnas företag, som äro särskilt ägnade att motverka arbetslösheten.

Skogsutredningen har emellertid ansett, att vid sidan av denna allmänna under- stödsverksamhet beträffande skogsvårdsarbeten särskilda anordningar borde vid- tagas för uppmuntrande och stödjande av det förbättringsarbete, som bedreves av skogsvårdsintresserade mindre markägare, vilka ofta levde i små ekonomiska om- ständigheter. Utredningens förslag i detta avseende återfinnes i dess »förslag till Reglemente för premiering av mindre skogsbruk m. m.», vilket — förutom före— skrifter om premiering av mindre skogsbruk, vilka i detta sammanhang lämnas å sido — innehåller bestämmelser om premiebidrag. Därom skall enligt förslaget gälla bl. a. följande.

Premiebidrag är avsett att användas till utförande av åtgärd för främjande av skogsvården. Sådant bidrag må av skogsvårdsstyrelse tilldelas enskild jordbrukare under förutsättning, att han från det av honom bedrivna jord- och skogsbruket erhåller endast en skälig utkomst och icke äger andra försörjningsmöjligheter, at! han visat intresse för skogsbrukets höjande samt att det kan antagas, att åtgärden. vartill bidraget ifrågasättes, icke kommer till stånd med mindre detsamma lämnas.

Premiebidrag mä icke överstiga halva det belopp, vartill kostnaderna för åt- gärden uppskattas. Vid beräknandet av kostnaderna skall avdrag göras för belopp. som utgått såsom statsbidrag eller statslån till åtgärden eller kan antagas inflyta såsom en omedelbar följd av densamma på grund av virkesförsäljning eller annan liknande åtgärd. Premiebidrag må i intet fall uppgå till högre belopp än 200 kro- nor och icke heller under ett år tilldelas en och samma person mer än en gång.

Med avseende på bidragsverksamheten för skogsvårdsändamål har 1936 års skogs— utredning vidare framhållit betydelsen av att verksamheten gives största möjliga effekt genom att inriktas planmässigt. Utredningen har sålunda påvisat lämplig— heten av att skogsvårdsstyrelsernas arbete reglerades av för skogsvårdsstyrelseom- rådena upprättade s k 0 g s v ä r (1 5 p la n e r. Den har också uttalat, att planlägg- ningsarbetet torde kunna underlättas genom kartläggning från luften.

I skrivelse den 16 augusti 1939 har centralrådet för skogsvårdsstyrelser- nas förbund hos statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet hemställt om vidtagande av åtgärder för godkännande av ett på föranstal-

• Sida 83
•  Original

tande av centralrådet upprättat utkast till förordning om bekämpande av skadliga skogsinsekter samt anvisande av ett årligt förslagsanslag av 10,000 kronor för understödjande av i förordningen avsedda insektsbekämpande åtgärder. Sagda förordning innehåller väsentligen följande.

Uppkommer i skog, varöver skogsvårdsstyrelse utövar uppsikt, insektshärjning av större omfattning eller föreligger överhängande fara därför på grund av skogs- eld, stormfällning, snöbrott eller annat, som kan giva upphov till massförökning av skadliga skogsinsekter, åligger det vederbörande skogsvårdsstyrelse, sedan känne- dom därom vunnits, att, efter samråd med statens skogsförsöksanstalts entomolo- giska avdelning, i mån av behov planlägga, leda och övervaka åtgärder till bekäm- pande av insekternas skadegörelse å skogen. Vid sadant tillfälle är ifrågakommande skogsägare skyldig ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om bekämpningsåtgär- der, skogsvårdsstyrelsen efter företagen utredning meddelar. Har skogsägare ur- aktlåtit att inom därför bestämd tid efterkomma skogsvårdsstyrelses föreskrifter, äger skogsvårdsstyrelsen att på den försumliges bekostnad omedelbart låta verkställa föreskrivna men icke vidtagna åtgärder.

För åtgärd, som i denna förordning avses, må efter skogsvårdsstyrelses prövning av statsmedel kunna utgå bidrag utan återbetalningsskyldighet med högst hälften av de godkända kostnaderna för åtgärden.

Socialstyrelsen har i sin i mars 1937 utgivna statistiska undersökning »Skogsbygdens arbets- och levnadsvillkor, del II, önskemål och förslag» sam- manfattat de meningar, som kommit till synes i-av kommuner, enskilda m. fl. avgivna yttranden till styrelsen. Skogsproduktionsutredningen anser sig här böra återgiva vissa delar av socialstyrelsens sammanfattning rörande skogsvårdande arbeten.

»Skogsvårdsfrågans aktualitet framhäves enstämmigt. Från sakkunnigt håll be- tonas härvid, åtminstone vad lappmarkssocknarna beträffar, vikten av dels att den skogsägande befolkningen lär sig känna ansvaret för att skogarna ej blott exploa- teras utan ock bli föremål för viss omvårdnad, dels att skogsvårdsstyrelserna sättas i stånd att med all kraft bidraga till en lycklig lösning av skogsvårdsproblemet. Det ifrågasättes jämväl, att sakkunniga arbetsledare kostnadsfritt ställas till skogsägar- nas disposition.

Det allt dominerande kravet från särskilt kommunernas sida är emellertid ökade statsbidrag till skogsvårdande arbeten. Dock bör, framhålles det från vissa håll, härmed förknippas åläggande för skogsägarna att utnyttja dessa bidrag, och borde skogsvårdsstyrelserna erhålla bättre möjlighet att häröver utöva nödig tillsyn. Vi- dare uttalas i några yttranden önskvärdheten av att ifrågavarande statsanslag göras tillgängliga även för trävarubolagen, vilka genom sina stora arealer och sina eko- nomiska resurser äga de största möjligheterna _— och jämväl äro villigast —— att åstadkomma omfattande skogsvårdsarbeten.

Kravet på ökade statsanslag till skogsvårdsåtgärder å enskild mark motiveras bland annat därmed att den enskilde markägaren ganska allmänt hyser den upp- fattningen, att statens nuvarande uppmuntran icke svarar mot den insats av arbete, tid och pengar, som han själv nedlägger och varav först en kommande generation torde få njuta inkomsten. Detta gör, att han icke utnyttjar de för närvarande utgående anslagen, exempelvis anslagen till skogsodling,' 1 syfte att framskapa arbets- tillfällen. Större bidrag och större förpliktelser för den enskilde att fullgöra de åligganden, som ur allmänt skogsekonomiskt intresse äro erforderliga och grun- dade, anses därför betyda ökade arbetstillfällen såväl under själva skogsvårdsarbetet som ock i framtiden.

• Sida 84
•  Original

En viss skepsis i fråga om resultatet av skogsbrukets intensifiering gör sig emel- lertid gällande på en del håll, särskilt å arbetsgivaresidan. Det påpekas härvid, att en dylik intensifiering visserligen skulle innebära gynnsamma verkningar för skogs- bygdens folk, framför allt genom beredande av ökade arbetstillfällen och utjämning av säsongförhållandena, men å andra sidan finge man ej bortse från härmed för— enade kostnader, som ej rimligen kunde påbördas vare sig den enskilde skogsägaren eller det allmänna.»

De båda i det föregående omförmälda framställningar till Kungl. Maj:t om ökade bidrag till skogsvård i Norrland, vilka överlämnats till skogspro- duktionsutredningen, innehålla i huvudsak följande.

Redaktören, ledamoten av riksdagens andra kammare Elof Lindberg, Umeå: Norrland och i alldeles särskild grad dess övre del bidrager med sina naturtillgångar, förnämligast malm och skog, avsevärt till landets ekono- miska förkovran. Av de väldiga vinster, som hämtas därifrån, stanna en- dast obetydliga, knappt nämnvärda belopp kvar i de bygder, vars natur- tillgångar exploateras. Avkastningen av naturtillgångarna där uppe borde i större utsträckning än nu sker komma Norrland till godo och befrukta utvecklingen av dess produktiva liv. Norrland har icke blivit tillgodosett med produktionsfrämjande kapital i en omfattning, som svarar i rimlig grad mot vad det lämnar ifrån sig av vården till det gemensamma folkhushållet.

Malmtillgångarna i Norrbotten och Västerbotten förminskas för varje år, likaså det 5. k. urskogskapitalet. Genom revisionen 1934 av den särskilda skogslagen för lappmarken tages nu den sista resten ut av det sparade skogskapitalet. Det säger sig självt, att denna exploatering av naturtillgångarna tär på själva grund- valen för Norrlands ekonomiska liv i dess nuvarande gestaltning. Man ställer sig frågan hur den på skogen uppbyggda omfattande industrien skall kunna upprätt- hållas, när skogsreserverna tagits ut och man frågar, hur gruvnäringen kommer att kunna ekonomiseras, när de värdefullare malmerna tagit slut eller när man vid de norrbottniska malmfälten kommit till djup i malmkropparna, som avsevärt driver upp brytningskostnaderna. Det bör vara en plikt för den nu levande ge- nerationen att av det överflöd exploateringen av gruvor och skogar 'skänker återbära en rimlig del till tryggande av den framtida försörjningen.

Den rationellaste användningen av det kapital, som bör återbäras till Norrland. är dess placering i skogarna för höjande av deras produktivitet. En sådan placering måste ske utan anspråk på ekonomisk lönsamhet i varje särskilt fall för nu levande generation. Den för den enskilde naturliga uppfattningen, att kapital endast bör offras för ändamål, där avkastning i form av ränta eller i varje fall i form av kapitalets återbäring är att förvänta, får icke gälla för samhället. Den enskilde går bort, samhället skall bestå. För samhället kan det vara en bjudande plikt att placera kapital, även om det först efter ett århundrade ger avkastning.

Omloppstiden för skogsäterväxten är i stora delar av Norrland, särskilt inom dess lappmarker, avsevärt mycket längre än i andra delar av landet. Strängt nödvändiga skogsvårdsåtgärder lämna i många fall varken gagnvirke i utbyte eller stegra fastig- hetens realvärde. Den nuvarande skogsägaren har ofta varken nytta för sig eller för sina närmast efterkommande av ett kapitalutlägg för skogsmarkens försättande i bättre kultur. För flertalet enskilda skogsägare är det på grund härav ekonomiskt oöverkomligt att vidtaga nödiga skogsvårdsåtgärder. De nuvarande statsbidrags- grunderna äro otillfredsställande. Väldiga skogsvidder befinna sig därför i skogs- vårdsavSeende under all kritik, särskilt på bondeskogarna. Men även på bolagens och kronans skogar lämnar skogsvården på många håll mycket övrigt att önska.

• Sida 85
•  Original

Framställningen utmynnar i följande förslag: Staten åtager sig att bära hela kostnaden för sådana skogsvårdsåtgärder i Norrland, av vilka fastighetsägaren själv eller hans närmaste efterkom- mande icke kunna förväntas ha någon egen vinning. Endast i det fall, att gagnvirke kan erhållas i utbyte vid skogsvårdsåtgärd eller att fastigheten undergår en uppskattningsbar omedelbar värdestegring, blir ägaren skyldig att bidraga till kostnaden med skäligt belopp.

Förslagsställaren tillägger, att med en efter denna princip bedriven verk- samhet skogsvården skulle kunna enormt effektiviseras, att ett skogsvårds- program av i framställningen skisserad art skulle på en gång skapa en ar- betsreserv av stora mått och för årtionden lösa landsbygdsbefolkningens ar- betslöshetsproblem, samt att förslagets genomförande skulle bli av allra största betydelse för den på skogen grundade industrien i Norrland. Till sist uttalar förslagsställaren, att han vågat räkna med att en summa av 100 miljoner kronor skulle avsättas för ändamålet.

Västerbottens läns landstings industrikommitté: En betydande överav- verkning pågår av allt att döma för närvarande å hemmansskogarna inom Västerbottens läns lappmark, men då huvudparten av avverkningsbeloppen omfattar gammal, övermogen och skadad skog, torde någon vägande an- märkning ej kunna riktas häremot. Det är emellertid uppenbart, att sedan det nu förefintliga förrådet av dylik skog uttagits från lappmarksskogarna. avverkningarna komma att betydligt minska under en viss tidsintervall för att därefter så småningom åter stiga till en i förhållande till markens natur- liga produktionsförmåga normal omfattning, allt under förutsättning, att virkesuttagen även framdeles komma att bedrivas på ett rationellt sätt och att erforderliga skogsvårdsåtgärder vidtagas. Även på kronans skogar i lappmarkerna ha under senare tider mycket stora virkesuttag av gammal skog ägt rum, varför inom en ganska snar framtid försörjningsbekymmer i stor utsträckning komma att uppstå för lappmarksbefolkningen. Liknande förhållanden, ehuru ej av lika allvarlig natur, råda inom kustlandet.

Kommittén befarar, att inom en ej avlägsen framtid en period av arbetsbrist skall uppstå inom den näringsgren, som hittills berett en tillväxande befolkning drägliga livsvillkor, och att en rationellt utbyggd trävaruindustri tvingas minska sin pro- duktion eller nedlägga driften på grund av brist på råvara till nöjaktig omfattning med åtföljande ledsamma följder för industriarbetarna. Bästa sättet att söka mot- verka angiven fara för länets befolkning och industri är att det åvägabringas en be- tydligt intensivare skogsvård. Denna bör enligt kommitténs mening i första hand gå ut på åstadkommandet av produktionsbefrämjande gallringar i tätväxande, yngre skogar, där tillväxten på grund av slutenheten är minimal, på åvägabringandet av nöjaktig återväxt å alla skogshyggen, som sakna dylik, oavsett om dessa äro av äldre eller yngre datum, samt på torrläggandet av försumpade marker.

Skogsvårdsstyrelsen i länet bedriver ett energiskt arbete för förbättrad skogs- vård men har otillräckliga resurser. Det finnes knappast någon annan väg att be- träda för åstadkommandet av avsett syfte än avsevärt ökade statsanslag till skogs- produktionens befrämjande å hemmansskogarna. Det kan ifrågasättas, huruvida icke i särskilda fall och under vissa villkor staten bör bekosta huvudsakliga eller hela det för markens försättande i produktivt skick erforderliga kapitalet. Detta

• Sida 86
•  Original

gäller vissa svårföryngrade områden inom lappmarkerna, där avverkningar av nu förefintliga utglesnade mindervärdiga skogsbestånd på en av naturen godartad men under århundraden genom råhumusbildning degenererad skogsmark inom lappmarks- skogarna uppenbarligen lämna ringa eller intet rotvärde.

Kommittén hemställer, att betydligt ökade statsanslag anvisas till skogsvården i de norrländska länen samt att sådana bidragsvillkor föreskrivas, att ett omedelbart och effektivt restaureringsarbete kan åvägabringas.

De sakkunniga för utredning rörande Västernorrlands läns försörjnings— möjligheter 'ha i sitt den 29 september 1939 avgivna betänkande bl. a. behandlat vissa skogsfrågor. De sakkunniga 'ha därvid erinrat om att de hos Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande av åtgärder för att ett anslag å förslagsvis 1 miljon kronor måtte ställas till förfogande för skogsvårdsstyrel- sen i Västernorrlands län för utförande av skogsvårdsåtgärder å enskildas —' även i bolagens hand varande -—— marker.

• Sida 87
•  Original

IV. Det lappländska skogsvårdsprogrammets genomförande.

1. Inledning.

Allt skogsbruk vilar på principen om uthållig produktion. Detta innebär i sin enklaste form, att produktionsmedlen vidmakthållas och utan andra avbrott än sådana, som tillhöra det normala produktionsförloppet, kontinu- erligt utnyttjas för virkesalstring. I 1923 års skogsvårdslag, som genom be- stämmelser om reproduktionsplikt tillgodoser det däri innefattade kravet, har det uthålliga skogsbruket erhållit en något vidare innebörd. Lagen in- nehåller ett visst, ehuru begränsat krav på 11 t 11 å [ 1 i g h e t i a v k a s t- ningen, i det att den kräver sådan skötsel, att varje fastighets framtida husbehov uthålligt tillgodoses. 1932 års skogsvårdslag för lappmarkerna för— utsätter en ännu högre grad av uthålligt skogsbruk genom föreskriften om utsyning enligt avverkningsplan, varigenom fastställts vissa regler för avverk- ning av var och en av de två virkeskategorier — realisationsförråd och ran- soneringsförrråd _— vari den äldre skogen fördelats vid uppskattning av virkesförrådet.

Uthålligt skogsbruk i betydelsen reglerat skogsbruk med jämn, årlig av- kastning bedrives i realiteten såväl å de allmänna skogarna som av de flesta större enskilda skogsägare med de jämkningar likväl, som föranledas av vir- keskonjunkturernas växlingar och, beträffande skogar, som tillhöra industri- företag, jämväl den egna råvaruförsörjningen vid varje särskild tidpunkt. Inom det mindre skogsbruket åter kunna helt andra principer för uttagande av avkastningen följas, vilket sammanhänger med att en förhållandevis stor del av virkesskördcn förbrukas till husbehov, samt att de små skogarna — enkannerligen hemmansskogarna _ i regel mer eller mindre intimt sam— brukas med inägojord.

För skogsbruk av alla slag och slorleksordningar gäller emellertid, att uppfyllandet av skogslagarnas enda positiva krav — säkerställandet av åter- växt efter avverkning —— endast är den första i en rad av tillväxtbefrämjande åtgärder, som måste utföras i ett rationellt skött skogsbruk. Reproduktions- plikten skapar visserligen tillsammans med föreskriften om sättet för ut— förande av de avverkningar, som företagas i yngre skog, en viss garanti för skogsmarkens och den yngre skogens utnyttjande i skogsproduktionens tjänst. Men detta är icke tillräckligt. Om skogsvården i övrigt ej bedrives

• Sida 88
•  Original

effektivt, kommer skogen icke att fylla sin plats varken i landets eller den enskildes hushållning. Den blir mer eller mindre hemfallen åt vanvård.

Sådana missförhållanden, som, då de förekomma i större omfattning inom en brukningsdels skogsmarker, göra skäl för beteckningen s k 0 g 1 i g va 11- h ä v d, äro:

a) skogsbetning, som medför påtagliga skador på skogen;

b) bibehållande av äldre, kala marker eller marker med otillfredsställan- de bevuxenhet (skogstillståndet härrör från tid före respektive skogslags ikraftträdande) ;

c) eftersättande av erforderliga röjningar i stavaskog, plantskog eller ungskog;

d) eftersättande av erforderliga gallringar i yngre skog och genomhugg— ningar i äldre skog;

e) för tidig avverkning av äldre skog;

f) överhållande av gammal, oväxtlig skog;

g) underlåtenhet att utföra torrläggning av sumpskog, som är påtagligt lönande.

För lappmarkernas del bör under b) innefattas även nyare kalmarker (från tiden efter den 1/1 1934), beträffande vilka skogsvårdsstyrelsen jämlikt 15 å, andra stycket, lappmarkslagen medgivit begränsning av reproduktions— skyldigheten, därför att den skulle blivit alltför betungande, under det att den med e) betecknade åtgärden på grund av gällande skogsvårdslag icke lärer förekomma inom nämnda områden.

Skoglig vanhävd är tyvärr alltjämt en icke ovanlig företeelse i hela vårt land. För Norrlands del kan en viss ledning för bedömande av dess om- fattning erhållas av de uppgifter, som lämnats ovan under avdelningarna I och II.

Att statsmakterna icke funnit lämpligt stadga tvång att utföra åtgärder för avhjälpande av sådana missförhållanden, som här betecknats som van- hävd, har i främsta rummet sin grund däri, att man ansett, att ett tvångs— förfarande härvidlag skulle innebära ett olämpligt ingrepp i utövandet av en fri näring och samtidigt förmenat, att fritt handlande under påverkan av upplysning och propaganda och med bistånd av det allmännas organ skulle på ett bättre sätt än tvång framkalla de behövliga åtgärderna. Detta är grundmotivet för skogsvårdsstyrelsernas upplysande, rådgivande och bi- trädande verksamhet. Därjämte har man givetvis beaktat, att det överhuvud taget knappast är möjligt att ålägga ekonomiskt mindre välsituerade skogs— ägare att utföra många av de åtgärder, som tillhöra en mera intensiv skogs- vård.

Den moderna skogslagstiftningen och skogsvårdsorganisationen ha haft synnerligen gynnsamma verkningar på skogstillståndet i landet. Med skogs— brukets fortsatta utveckling framkom emellertid krav, att ökad uppmärk— samhet skulle ägnas skogens framtidsvärden. Det visade sig, att åtskilliga av de skogsvårdsåtgärder, som påfordrades särskilt av nationalekonomiska skäl, icke skulle komma till utförande inom rimlig tid. Det stora flertalet

• Sida 89
•  Original

skogsägare — i första rummet de mindre kapitalstarka —— hyste dessutom helt naturligt mindre intresse för sådana åtgärder, som kunde väntas lämna ekonomisk avkastning först efter lång tid. Detta gällde särskilt beträffande rena grundförbättringsåtgärder, såsom t. ex. dikning, men även sådana i den normala produktionsprocessen ingående åtgärder som arbeten för uppdra- gande av ny skog å vanhävdad, produktiv mark, röjningari plant- och ung- skog m. m.

Enär det, å ena sidan, konstaterades vara ett starkt nationellt intresse att tillse, att produktionsmedel, som kunde lämna värdefulla skördar åt kom- mande generationer, icke bleve illa brukade eller helt outnyttjade och, å andra sidan, ansågs orimligt att genom åläggande i lag betunga de nuva- rande skogsägarna med hela kostnaden för dylika framtidsföretag, föran- leddes statsmakterna att komplettera skogsvårdsorganisationen med en stat- lig bidragsverksamhet. Denna har grundats på principen, att bidrag skall utgå till åtgärder och anläggningar av grundförbättrande natur samt sådana skogsvårdsåtgärder, som i gällande skogslagstiftning icke ålagts den enskilde och ej heller kunna antagas bliva inom skälig tid vidtagna genom hans för- sorg, med mindre bidrag lämnas. Härigenom har ett gott stöd givits åt arbe- tet för förbättring av hävden på de enskilda skogarna. En stor del av de åtgärder, som erfordras för avhjälpande av ovan som vanhävd betecknade skogstillstånd, äro numera bidragsberättigade i en eller annan form, och många ekonomiskt svaga skogsägare ha därigenom beretts möjlighet att nedlägga arbete i egen skog.

Det framgår av 1936 års utrednings betänkande, att det system av skogs- vårdsföreskrifter i samverkan med lokalt arbetande skogsvårdsorgan och en väl avgränsad bidragsverksamhet, som sålunda uppbär skogsvårdsarbetet i landet, ansetts i det stora hela väl fylla sin uppgift. Utredningens förslag i detta ämne, som återgivits i det föregående, innebär viss utvidgning av skogsvårdsstyrelsernas arbetsfält och en omläggning av bidragsverksam- heten, bl. a. i syfte att skapa bättre förutsättningar för skogsvårdsarbetet å de mindre skogar, som innehavas av jordbrukare med små ekonomiska möj- ligheter. Skogsproduktionsutredningen kommer i det följande att utgå från att beträffande de delar av landet, för vilka förslag icke avgives av skogsproduktionsutredningen, skogsvårdsarbetet kommer att bedrivas efter ungefärligen de riktlinjer, som hittills följts, med den allmänna omläggning av bidragssystemet, som föreslagits av 1936 års skogsutredning.

2. Tjugoårsplan för det lappländska skogsvårdsarbetet.

Utredningen har under avdelning 11 lämnat en ingående redogörelse för det omfattande skogsvårdsarbete, som förestår i lappmarkerna. Det är nödvändigt att man fastställer en bestämd verkställighetstid för det vid- lyftiga programmet. 1931 års skogssakkunniga beräknade, att alla av ålder kala eller otillfredsställande bevuxna (slutenhetsgrad 0'8—0'4) skogs-

• Sida 90
•  Original

marker i hela riket omfattade en areal av 2 030 000 hektar och sålunda skulle kunna iståndsättas på 30 år, därest 67 700 hektar årligen bleve föremål för åtgärder. Med anlitande av för ifrågavarande ändamål tillgängliga bidrags- medel (statens skogsodlingsanslag och anslaget till vissa tillfälliga skogs- vårdsåtgärder) ha under åren 1931 t. o. m. 1938 iståndsatts i medeltal 22 700 hektar årligen. De arbeten av förevarande slag, som utförts utan bidrag, äro icke av större omfattning. Det torde därför kunna sägas, att med den takt, som hittills tillämpats för det år 1931 påbörjade förbättringsarbetet å kal eller illa utnyttjad skogsmark i hela riket, verkställighetstiden för pro- grammet skulle komma att utgöra närmare 100 år.

Här måste man emellertid taga fasta på att naturen och beskaffenheten av de marker, för vilka statsbidrag från skogsodlingsanslaget utgår, äro helt olika i Norrland och andra delar av Sverige. De markområden i mellersta och södra delarna av landet, varom nu är fråga, omfatta i huvudsak sådana, som under lång tid varit undandragna skogsproduktionen, och underlåten- het att sätta dem i produktivt skick innebär därför i stor utsträckning icke någon minskning av den virkesavkastning näringslivet under senare decen- nier kunnat räkna med och anpassa sig för. I anslutning till denna tanke- gång, som må gälla för södra Sverige, har medelsanvisningen till skogs- odlingsanslaget för innevarande budgetår begränsats, under motivering att anvisningen borde ur beredskapssynpunkt nedsättas under goda konjunk- turer. Det ursprungliga syftet för denna bidragsverksamhet — omhänder— tagande av outnyttjade skogsmarker ; har därmed ytterligare trätt i bak- grunden.

I fråga om de nordligaste delarna av landet är förhållandet ett annat. De outnyttjade markerna ha till övervägande delen tillkommit under den ännu icke avslutade virkesexploateringen, då nödvändiga arbeten för för- nyande av det växande skogskapitalet av flera skäl icke bedrivits i en takt, som svarat mot uttaget. Det är av högsta vikt, att vad som därvidlag ur- aktlåtits — kanske huvudsakligen därför att det icke kunnat utföras — snabbt gottgöres genom uppdragande av ny skog i den gamla skogens ställe. Här kräves med andra ord en översyn av de skogsmarker, från vilka de norrländska träindustrierna hämtat sin råvara, och —— väl att märka — för lappmarkernas del därjämte under en övergångstid fortlöpande tillsyn, att icke nya områden undan för undan mer eller mindre tillfälligt lämnas improduktiva, vilket — såsom ovan framhållits — sker, då fullgörandet av reproduktionsplikt i full utsträckning av olika skäl icke kan påfordras men ofta också i de fall, när allt vad lagen fordrar uppfyllts.

Den norrländska skogens avkastningsförmåga är av orsaker, som tidigare berörts, för närvarande tillfälligt nedsatt och kommer att under en över- gångstid så förbli. Genom uppdrivandet av full produktion å samtliga mar- ker så snabbt som de tekniska förutsättningarna tillåta bör Övergångsperio- den dock kunna avsevärt förkortas. Man har rätt att nu ställa det kravet, att annan nedsättning av de norrländska skogarnas produktion icke får ske än sådan, som betingas av det nuvarande virkesförrådets fördelning med

• Sida 91
•  Original

avseende a mognad och beskaffenhet. Äteruppbyggnadsarbetet bör därför, enligt utredningens mening, beträffande de norrländska skogsmarkerna ej utsträckas över längre tid än som erfordras med hänsyn till tekniska förut— sättningar, tillgången på arbetskraft och dennas ändamålsenliga utnyttjande samt de ekonomiska uppoffringar för utförande av åtgärderna, som skäligen kunna påfordras från den enskilde Skogsägarens och statens sida.

Det åtgärdsprogram, som här ovan framlagts för lappmarkerna, avser ifråga om skogsföryngringsåtgärder nödvändiga arbeten efter de slutav- verkningar, som beräknas bliva utförda under tiden intill år 1954, då de nuvarande avverkningsplanerna utlöpa. Vid den tidpunkten har huvud- delen av det överåriga skogskapitalet tillgodogjorts. Den genom skogsvårds- styrelserna utförda inventeringen visar, att de återväxtåtgärder, som beräk- nas bliva erforderliga efter avverkning av det vid nämnda tid återstående virkesförrådet i huggningsklass V]l (bestånd, som höra föryngringshuggas) motsvara såväl för Norrbottens som för Västerbottens läns lappmarker en- dast omkring 10 är 15 procent av de återväxtåtgärder, som böra vidtagas dess- förinnan och vilka sammanfattats i det här framlagda programmet. Ut- redningen lämnar på grund härav detta efter år 1953 uppstående behov av åtgärder utanför den redogörelse, som här följer.2 Icke heller dikningsarbe- ten, som skola utföras utan samband med återväxtåtgärder, behandlas i denna avdelning.

De skogligt-tekniska förutsättningarna torde medgiva, att skogsvårdspro- grammet kan realiseras under en tid av tjugo år. Utredningen anser vid sådant förhållande, att det om möjligt också bör komma till utförande un- der den närmaste tjugoårsperioden. Med hänsyn till de begränsade repro- duktionsåtgärder, som därefter återstå, lärer verksamheten sedermera kun- na så småningom upphöra. De förestående arbetsuppgifterna kunna med ledning härav beräknas komma att hänföras till nedan angivna åtgärds- arealer, för år räknat.3 Vid uppgifternas bedömande måste emellertid ihåg- kommas, att åtgärderna fördelats jämnt på de tjugo åren. En forcering av föryngringsåtgärderna under den första tiden bör dock såvitt möjligt ske, med hänsyn till dels att den nu outnyttjade marken snarast bör bringas i full produktion, dels ock att det årligen tillkommande behovet av dylika åtgärder är störst under den första delen av perioden på grund av att avverk- ningsbeloppen sjunka under tjugoårsperioden. Ehuru röjningarna icke äro på samma sätt tidsbestämda, är det likväl ur produktionssynpunkt önskvärt att deras utförande påskyndas. Arbetena böra sålunda rent tekniskt sett under den första delen av tjugoårsperioden bedrivas i väsentligt större om- fattning än vad de nedan beräknade årsmedeltalen angiva.

1 Här bortses från den inväxning i V:e huggningsklassen av nya bestånd, som inträffar under tiden. Dessa bestånd bliva nämligen icke överåriga, och deras föryngringsprocess kan för- löpa normalt. 3 Detta åtgärdsbehov har icke heller redovisats i avdelning II. 3 Här anföras skogsvårdsstyrelsernas beräkningar, som i huvudsak överensstämma med ut— redningens.

• Sida 92
•  Original

Till sist bör framhållas, att beräkningarna icke taga hänsyn till den ar- betskraft, som kan disponeras för arbetena. Denna fråga är synnerligen komplicerad och rymmer så många ovissa faktorer, att utredningen ansett densamma icke böra påverka uppläggningen av åtgärdsprogrammet. Da förhållandena å arbetsmarknaden icke desto mindre till sist bliva avgö— rande för det resultat, som kan uppnås, kommer utredningen i en följande avdelning att särskilt behandla denna sida av skogsvårdsprogrammet.

Av åtgärderna för skogsföryngring intar h y gg e s r ens nin g en sär- ställning, därigenom att åtgärden dels i de flesta fall är nödvändig för åstad— kommande av god återväxt, dels i regel bör utföras av markägaren jämlikt bestämmelsen om reproduktionsskyldighet. Årsbehovet av denna åtgärd uppgår för Norrbotten1 till (2 6002 + 6 6002 =) 9 200 hektar. Av anledning. som ovan angivits, torde denna siffra under första delen av perioden böra överstiga 10000 hektar. Under femårsperioden 1934—1938 har med och utan bidrag hyggesrensats i medeltal c:a 3 700 hektar per år. För åren 1937 —1938 har samma areal utgjort närmare 6 000 hektar per år. Årsbehovet för Västerbotten uppgår till (2 400 + 9 600 =) 12 000 hektar, som för första delen av perioden bör höjas till omkring 15 000 hektar. Sistnämnda femårs— period torde där ha hyggesrensats i allt omkring 10 000 51 12 000 hektar per år. Sedan under åren 1937—1938 bidrag ur anslaget till tillfälliga skogs- värdsåtgärder ej stått till förfogande, har emellertid hyggesrensningen å icke reproduktionspliktiga arealer under nämnda är kraftigt minskat, varför den årliga hyggesrensningsarealen under senare tid torde kunna beräknas till omkring 9 000 hektar.3

Det beräknade årsbehovet av sådana skogsföryngringsåtgärder som markberedning, sådd och plantering utgör för Norrbotten (800 + 2 500 =) 3300 hektar4 i medeltal för tjugoårsperioden. Vad som i detta avseende under senare år utförts uppgår till något hundratal hektar per år. För Västerbotten utgör behovet av dylika åtgärder (2800 + 4900 =) 7 700 hektar genomsnittligt per år under hela perioden. De under senare är utförda arbetena uppgå till omkring tusentalet hektar, dock nästan utc— slutande markberedningar.

Det årliga behovet av röjnin gar beräknas till omkring 3000 hektar för Norrbotten och omkring 10 000 hektar för Västerbotten. Inom det först- nämnda länet (lappmarksdelen) har under senare år röjts c:a 600 51 700 hektar per år och inom det sistnämnda länet (lappmarksdelen) c:a 7 000 in 8000 hektar årligen, för femårsperioden 1934—1938 räknat, och c:a 4000 hektar i medeltal för vart och ett av åren 1937—1938.

De anförda siffrorna ge oförtydbart vid handen, att de nuvarande skogs vårdsarbetena i lappmarken icke på långt när motsvara de nödvändigaste åtgärderna för skogsproduktionens vidmakthållande. thidden av de skogs-

1 I återstoden av denna avdelning avse alla uppgifter de nordligaste länens lappmarker. ? Den icke reproduktionspliktiga arealen anges först, den reproduktionspliktiga därefter. 3 Siffran osäker. * Enligt utredningens beräkningar 4150 hektar.

• Sida 93
•  Original

marker utan produktion, beträffande vilka reproduktionsplikt för skogsäga- ren icke föreligger, minskas visserligen genom skogsvårdsarbetet år för år men — sedan det tillfälliga skogsvårdsanslaget starkt begränsats — endast mycket långsamt. Samtidigt komma, på sätt nyss sagts, årligen stora arealer att tillföras dessa tillfälligt improduktiva marker. Skogsvårdsprogrammet avser att snabbt förbättra detta läge, vilket ur alla synpunkter, som rimligt- vis kunna anläggas på de lappländska skogsfrågorna, är ohållbart. Föl— jande uppgifter karakterisera läget närmare.

Skogsvårdsstyrelserna tillse, att föreskrivna hyggesrensningar komma till utförande å alla marker, där reproduktionsplikt föreligger. Detta framgår i viss mån av de här ovan lämnade uppgifterna. Däremot torde den årli- gen erforderliga hyggesrensningen av (2 600 + 2400 =) 5000 hektar skogsmark, där reproduktionsplikt icke föreligger, ej kunna komma till ut- förande utan att statsmedel ställas till förfogande för ändamålet i större mnfattning än nu sker.

Vad som å de enskilda lappmarksskogarna för närvarande uträttas av mera umfattande skogsvårdsåtgärder, såsom markberedning, bränning, sådd och plantering, är, såsom av ovanstående framgår, obetydligt. Även om skogs— odlingar i viss omfattning utförts, särskilt av en del bolag, kan verksamheten för skogsodling i stort knappast betraktas som mer än inledd. Under av- delning I (sid. 16) har lämnats vissa uppgifter å antal hektar årligen skogs- odlad mark per 1 000 hektar skogsmark, en faktor, som skulle kunna kallas skogsodlingsintensiteten. Denna utgör för närvarande å de enskilda skogar- na i lappmarken några tiondels hektar men bör enligt skogsvårdsprogram- met i medeltal för tjug-oårsperioden uppgå till omkring 5 hektar för Norr— botten och mer än 6 hektar för Västerbotten. En inom domänverket utförd undersökning beträffande skogsvårdsarbeten inom revir, omfattande om- kring en tredjedel av statens skogar i Västerbottens lappmark, bl. a. de revir, som ha de svåraste föryngringsförhållandena, utvisar, att skogsodlingsinten- siteten åren 1926—1935 utgjort 10 hektar, samt att den å ifrågavarande revir utförda inventeringen givit vid handen, att intensiteten under närmaste tio är bör ökas till omkring 10 hektar, varav c:a 55 hektar skulle avse gamla byggen och 46 hektar det löpande föryngringsarbetet.

Vad till sist beträffar röjning i stavaskog, plantskog och ungskog framgår av de återgivna uppgifterna, att sådana åtgärder icke komma till utförande i behövlig omfattning, såvida ej statsbidrag anvisas för ändamålet. De hit- tills utförda röjningarna ha till övervägande del skett å bolagsskogar. De grunder, som gälla för nu tillgängliga anslag, synas icke vara tillfyllest för att framkalla erforderliga röjningar, framförallt icke å hemmansskogar.

• Sida 94
•  Original

3. Koncentration av skogsvårdsarbetet.

Utredningen har i det föregående understrukit, att skogsvårdsarbetet å de enskilda skogarna för närvarande i största utsträckning bygger på den enskilde skogsägarens intresse och initiativ även i de fall, då skogsvårds- styrelsernas personal på ett eller annat sätt anlitas för arbetet. Detta för- anleder, att skogsvårdspersonalens förrättningar bliva spridda över ett mycket stort antal fastigheter, fördelade över hela verksamhetsområdet. Fördelarna härav ur upplysnings- och propagandasynpunkt äro uppenbara. Därigenom kunna skogsvårdsföretag, lämpade för skogsägares studier och begrundan, komma till stånd i varje särskild skogstrakt i landet. Tjänste- männen få en vidgad kontakt med skogsägarna och därmed stora möjlig— heter att stimulera skogsvårdsintresset på bred front. Utredningen anser det vara av stor betydelse, att detta sätt att uppodla intresset för skogsvård och tillvarataga det, varhelst det kommer till synes, alltjämt i lämplig omfatt- ning vinner tillämpning även inom lappmarkerna.

Det av utredningen ovan framlagda programmet avser emellertid bedri- vande av en intensiv skogsvårdande verksamhet å snart sagt varje enskild fastighet i lappmarkerna och bör genomföras utan större dröjsmål. Det är uppenbart, att ett så omfattande program icke kan komma till utförande med anlitande av nyssnämnda metod för skogsvårdsstyrelsernas verksam- het. Även om de betydande organisatoriska svårigheter, som uppkomma. kunde övervinnas, skulle skogspersonalens biträde vid varje åtgärd bliva alltför dyrbar i utförande. Det är enligt utredningens mening nödvändigt. att företag av den volym, varom här är fråga, drivas med en ändamålsen- lig koncentration av åtgärderna, i syfte att den fackkunniga ledning och kontroll, som icke kan undvaras, vilken företagsform som än väljes, skall kunna arbeta effektivt och ekonomiskt.

4. Gemensamhetsskogar.

Såsom framgår av vad skogsproduktionsutredningen ovan anfört (avd. III: 2) har 1936 års skogsutredning understrukit behovet av att de enskilda jordägarnas skogsmarker — särskilt i de nordligaste delarna av vårt land — sammanföras till större förvaltningsenheter samt till befrämjande av en sådan ekonomisk samverkan föreslagit, att bildande av gemensamhetssko- gar skulle av staten understödjas. Skogsutredningens förslag syftar till en samverkan mellan skogsägarna av så genomgripande natur, att de särskilda smålotterna därigenom skulle komma i åtnjutande av de fördelar stor- skogsbruket erbjuder, särskilt ifråga om jämn, årlig avkastning. Skogs- produktionsutredningen har för sin del icke att överväga åtgärder med detta syfte. I den mån gemensamhetsskogar bildas, komma emellertid förutsätt- ningarna för den av skogsproduktionsutredningen eftersträvade, geografis-

• Sida 95
•  Original

ka koncentrationen av skogsvårdsarbetena att väsentligt förbättras. Skogs- produktionsutredningen finner dock sannolikt att, även om 1936 års skogsut- rednings förslag skulle vinna statsmakternas bifall, gemensamhetsskogar icke komma att bildas i sådan omfattning, att de bliva av nämnvärd betydelse för genomförandet av det här avhandlade skogsvårdsprogrammet för lapp- markerna. På grund härav anser sig utredningen i fortsättningen böra lämna ifrågavarande spörsmål å sido.

5. Planläggning av skogsvårdsarbetet.

Det skogsvårdsarbete, som för närvarande bedrives i lappmarkerna under vederbörande skogsvårdsstyrelsers medverkan, planlägges —— såsom torde ha framgått av vad tidigare sagts särskilt för varje företag, vartill bidrag i någon form sökts. Ett skogsvårdsföretag omfattar exempelvis rensnings- huggning, markberedning, sådd eller andra skogsodlingsåtgärder å en hyg— gestrakt, som givetvis kan växla högst avsevärt i storlek men i regel ej omfattar mer än 20 a 30 hektar, eller ock dikning av sumpskog och myr på en areal, som i enstaka fall kan stiga till 50 hektar eller mer men ofta icke berör mera än 15 hektar eller däromkring. Medelstorleken av de statsunderstödda skogsodlings- och skogsutdikningsföretagen under de fem år bidragsverksamheten pågått i lappmarkerna framgår av följande upp- gifter:

Norrbottens län Västerbottens län

lappmark kustland lappmark kustland

Skagsodlings/öretag. Företagens areal, ha .................. 19 13 10 Kostnad för företagen, kr. ............

Dikningsförelag. Företagens areal, ha .................. 16 16 7 18 Kostnad för företagen, kr. ............ 910 1 040 450 1 380

Det är givet, att en avsevärd rationalisering av skogsvårdssty- r e l s e r n a 5 b i t r ä d e vid de statsunderstödda skogsvårdsföretagen kan er- nås genom sammanförande av företagen till större, geografiskt närliggande grupper. Detta gäller såväl planläggningen och biträdet vid utförandet, där sådant förekommer, som ock kontrollen, vilken för närvarande tager oskälig tid i anspråk. För vinnande av full effekt härutinnan är det i regel icke ens tillräckligt att utvidga företagen att omfatta alla erforderliga åtgärder inom en hel fastighet eller brukningsdel på grund av den i dessa trakter — liksom i hela vårt land i övrigt — långt drivna jorddelningen. Det är ur synpunkten av arbetenas rationella bedrivande synnerligen önskvärt, att de nu plane-

• Sida 96
•  Original

rade skogsvårdsföretagen i lappmarkerna kunna omfatta ett större antal när- liggande brukningsdelar.

Men även andra skäl tala för en geografisk koncentration av skogvårds- företagen. Åtskilliga av de i skogsvårdsprogrammet för lappmarkerna in- gående arbetena äro av den natur, att de icke kunna framtvingas med en- bart lagliga åtgärder och ej heller skäligen kunna genom bidrag befrämjas i någon form. Utredningen avser här de fall, då den ändamålsenliga ut- vecklingen av sk*ogsbestånd, som redan nu kunna lämna avkastning, icke ägnas nödig uppmärksamhet; då genomhuggningarna eftersät- t a 5 med påföljd att tillvaratagandet av den värdeproduktion, som skogsmar— ken normalt kan lämna, onödigtvis fördröjes. I den mån skogsägarna icke nås av sk-ogsvårdsstyrelsens propaganda och ej kunna förmås att företaga dylika, för skogsmarkernas försättande i högsta Växtkraft erforderliga åtgär- der, måste andra utvägar sökas. Därvid bör övervägas, huruvida icke ge- nom utvidgning av de understödda och kontrollerade skogsvårdsföretagen att avse alla skogsvårdsåtgärder, som böra utföras inom en brukningsdel eller å ännu större områden, verkan av bidragen kan utsträckas även till sådana bestånd, som bära spår av ägarens oföretagsamhet eller bristande goda vilja till skogsvård.

Ovan har framhållits, att intensivare reproduktionsåtgärder som regel icke kunna utföras utan skydd mot betning. Utredningen, som i en föl- jande avdelning kommer att närmare behandla frågan om skogsbetets regle- ring, vill här endast framhålla, att de nu ifrågasatta åtgärderna för betes- reglering måste utföras gemensamt för ett flertal närliggande fastigheter, vilkas skogsmark utgör gemensam betesmark i ägofredslagens mening.

Även vissa andra av de åtgärder, som ingå i skogsvårdsprogrammet, måste i ett sammanhang utföras över större områden. T 0 rrl ä g g ninga r kunna många gånger icke genomföras utan att flera fastigheter deltaga i företaget, och även i fall, då direkt hinder mot utförande av torrläggningen inom en enstaka fastighet icke möter, vinnes ofta en gynnsammare avgränsning av fö- retaget med förbättrad ekonomisk effekt, därest flera fastigheter förena sig om utförandet.

Slutligen är det stundom nödvändigt, att skogsodlingsåtgärder kunna ut- föras samtidigt på angränsande fastigheter, nämligen då bränning a v större h yggestrakter skall företagas. Avgränsningen av ett brän- ningsområde måste ske med stor omsorg för undvikande av risk för skogs— eld, och området blir därför ofta så litet, att det icke ensamt kan behandlas med en tillräckligt effektiv bränning. Därest bränning av ett större föryng- ringsfält sker i olika omgångar — med ett eller flera års mellanrum — uppstår även risk [för ombränning av tidigare brända, redan skogsodlade föryngringstrakter. Åtgärden att sammanföra bränningstrakter från flera, intill varandra belägna fastigheter kan på grund härav betecknas som en ofta nödvändig förutsättning för att ifrågavarande skogsvårdsmetod över- huvud taget skall kunna komma till användning.

Vad angår den tid, för vilken skogsvårdsarbetet är ett visst område bör

• Sida 97
•  Original

planläggas, håller utredningen före, att denna av praktiska skäl bör begrän- sas till tio år. För de arbeten, som icke lämpligen kunna komma till stånd under en dylik tidsperiod, bör ny planläggning ske vid slutet av perioden. Utredningen vill, i anslutning till den här förda diskussionen, föreslå, att till grund för skogsvårdsarbetet i lappmarkerna läggas för områden av lämp- lig storlek (skogsudrdsområden) upprättade skogsvärdsplaner, innefattande, för en tioårsperiod, de åtgärder för betesreglering, skogsvård och väganlågg- ning, som för varje särskild fastighet böra vidtagas under de olika åren.

Skogsvårdsarbetet är i första rummet en angelägenhet för alla ägare av skogsmarker inom skogsvårdsområdet. I den mån dessa skogsägare an- sluta sig till den skogsvårdande verksamhet, som här föreslås, böra de be- traktas som delägare i skogsvårdsområdet. Om skogsbetet skall regleras i samband med skogsvårdsarbetet, beröras jämväl vissa andra ägare eller in- nehavare av fastigheter, vilka nyttja betet inom området på grund av ser- vitutsrätt, som avser bete (18 % ägofredslagen), eller på grund av sedvänja. Vid betesreglering enligt ägofredslagen tages enligt 19 % samma lag hän- syn till dem, som nyttja bete endast på grund av sedvänja, blott under förutsättning, att betet före den 1 januari 1933 stadigvarande nyttjades för fastighet, varå skäligen kan vinterfödas minst ett större hemdjur, samt att å fastigheten ej kan anordnas nödig betesmark utan oskälig kostnad eller olägenhet för dess brukande. Som ytterligare förutsättning för erkännande av dylik betesrätt stadgas i sistnämnda paragraf, att fastighetens betesbehov kan, sedan övriga betesupplåtelser enligt lagen ägt rum, lämpligen tillgo- doses genom upplåtelse av betesmark å regleringsområdet. Enär utred- ningen förutsätter, att reglering av skogsbetet skall ske med tillämpning av ägofredslagens bestämmelser om betesreglering, anses endast sådana nytt- .iare av betesrätt, som nyss sagts, ha grundade anspråk på dylik rätt och betraktas som intressenter i skogsvårdsområdet.

Att uppställa några bestämda regler för avgränsning av skogsvårdsområ- (le torde knappast låta sig göra. Praktiska hänsyn få fälla utslaget. I de fall, då skogsvårdsarbetet förutsätter, att skogsbetet avlyses, vilka torde bliva regel, bör skogsvårdsområdets omfattning i första rummet vara så- dan, att delägarna i området kunna freda skogsmarken från betning, helst utan att anordna stängsel omkring området. I övrigt bör omfattningen av skogsvårdsområde bestämmas av hänsyn till skogsvårdsarbetets organisaå lion och utförande.

Ofta torde ett byalag eller skifteslag lämpligen kunna bilda eget skogs- vårdsområde, om gårdarna ligga samlade och bosättningar, tillhörande an- nan by, icke ligga alltför nära utmarksgränserna. I sistnämnda fall är det sannolikt lämpligt att arrondera skogsvårdsområdet genom intagande i det- samma av brukningsdelar från andra skifteslag, såvida icke två angrän- sande skogsvårdsområden lämpligen kunna bildas samtidigt. Icke sällan äro flera skifteslag sammanvävda i ett bebyggelsekomplex. Skogsvårdsom-

7—399222.

• Sida 98
•  Original

rådet måste då innefatta ett antal lämpligt belägna brukningsdelar utan hän- syn till vart de äro att hänföra i skiftesavseende. Samma regel måste följas. när skifteslagen äro så stora — som flerstädes är fallet i Norrbotten ——- att en skogsvårdsplan, som omfattade hela skifteslaget, skulle bliva ohanterlig. Uppdelning i skogsvårdsområden bör därvid lätt kunna genomföras, i varje fall om områdena bildas samtidigt, varigenom den rättsliga regleringen av gemensamhetsbetet kan utföras vid en och samma förrättning.

Ett skogsvårdsområde, vars omfattning bestämmes på sätt ovan sagts. lärer ofta komma att innesluta, förutom skogsfastigheter, som lyda under 1932 års skogsvårdslag för lappmarken och sålunda böra bliva föremål för den skogsvårdande verksamhet, vilken här planlägges, jämväl enstaka skogar av allmän natur, såsom kronoparker och ecklesiastika sko- gar av skilda slag. Enligt det förslag till ordnande av betesfred inom om- rådet, som utredningen i det följande framlägger, kommer betesreglering att genomföras även för nämnda fastigheters del. Vad beträffar skogsvårds- åtgärder synas företag, som beröra såväl allmän som enskild mark, böra intagas i skogsvårdsplan samt, därest företaget till huvudsaklig del angår enskild mark, även bli föremål för närmare planläggning genom skogs- vårdsstyrelsens försorg. Planläggning av skogsvårdsarbeten, som endast be- röra ifrågavarande allmänna skogar, ankommer givetvis på vederbörande förvaltningar. Väganläggning, som berör både allmän och enskild skog. torde alltid handläggas vid förrättning enligt lagen om enskilda vägar.

Det är givetvis icke nödvändigt, att skogsvårdsarbetet bedrives i samma takt å de'allmänna och de enskilda skogarna inom ett skogsvårdsområde. Utredningen finner likväl ur flera synpunkter önskvärt att, när ett återupp- byggnadsarbete under en bestämd period genomföres för de enskilda sko- garna inom ett skogsvårdsområde, de motsvarande åtgärder, som kunna erfordras å allmänna skogar inom området, komma till utförande samtidigt. I frågan har utredningen samrått med domänstyrelsen, som anslutit sig till denna utredningens uppfattning samt förklarat sig villig att för statsskogar— nas del samverka med skogsvårdsstyrelserna vid genomförandet av åter- uppbyggnadsarbetet för ett skogsvårdsområde på sätt, som kan finnas lämp- ligt. I fråga om de ecklesiastika skogarna, vilka förvaltas av organ inom varje pastorat eller församling, anser sig utredningen kunna förutsätta, att ett så starkt lokalt skogsvårdsintresse skall förefinnas, att erforderligt skogs— vårdsarbete även å dessa skogar kan på lämpligt sätt samordnas med ifråga- varande arbeten å de enkilda skogarna.

För det fall att ett enda, enskilt hemman eller några få sådana hemman omgivas av allmänna skogar, varigenom ett skogsvårdsområde av lämplig omfattning, som huvudsakligen innesluter enskilda skogar, icke kan bildas. bör enligt utredningens mening hinder likväl ej möta att betrakta ifråga— varande enskilda område som ett skogsvårdsområde, vare sig det består av en eller flera fastigheter.

Skogsvårdsområdenas ytvidd lärer kunna växla betydligt inom olika trakter. Utredningen håller före att 500—2 000 hektar skogs- och utmark

• Sida 99
•  Original

kunna konnna att visa sig vara en ur ovan angivna synpunkter lämplig storlek för ett skogsvårdsområde, men att omständigheterna kunna föran- leda fördubbling av sistnämnda siffra.

En skogsvårdsplan bör inledningsvis lämna en översikt av förutsättning- arna för det arbete, som planlägges för skogsvårdsområdet. Uppgifter böra intagas om skogsvårdsområdets omfattning, belägenhet, ytvidd och ägande— rättsförhållanden, skogsmarkens och ståndskogens beskaffenhet samt av- verkningarnas storlek, avsättningsförhållanden för virke, betesförhållanden med utredning om servitut och nyttjanderätten tillgången till arbetskraft i orten samt utredning rörande tidigare statlig stödverksamhet för betesför- bättring eller skogsvård inom området.

Såsom framgår av .vad tidigare anförts böra åtgärdsförslagen i planen av— se dels de åtgärder för betesanläggning, som böra vidtagas i samband med regleringen av skogsbetet, dels erforderliga skogsvårdsåtgärder, dels oclc vissa väganlåggningar.

Den verksamhet för betesf 01b'1ttr1ng, som skall planläggas, be- handlas närmare i en följande avdelning, VII: 1. Redan vid upprättande av skogsvärdsplan lär en ingående undersökning och planering av betesför— bättringar böra företagas, som även inbegriper förundersökning för betes— reglering enligt ägofredslagen i syfte bl. a. att konstatera möjligheterna att åstadkomma tillfredsställande betesområden av mindre areal, vilka kun-na hägnas, samt preliminärt bestämma dessa områden, vare sig de utstakas å djurägarens egen fastighet eller måste tagas i anspråk från annan fastig- het. Härvid böi även hänsyn tagas till sådan upplåtelse av betesmark till vissa djurägare vid sidan av ägofredslagen, varom förslag f1amlägges undel avdelning VII: 1.

Skogsvårdsplanen skall för varje fastighet, som har betesintresse inom skogsvårdsområdet, lämna besked om åkerareal, kreatursstam, arealbehov för bete, hittills färdigställda eller planlagda beten samt förslag till proviso- riska och permanenta beten med kostnadsberäkningar ävensom uppgift om det årliga underhåll, som betesanläggningarna kräva.

Skogsvårdsplanens huvudsyfte är planläggning för tio år av skogs- vården inom skogsvårdsområdet. I planen införas i första hand alla åtgärder för reproduktion av skog, som markägarna lagligen äro ålagda att utföra. Därigenom beredes skogsvårdsstyrelsen förbättrade möjligheter att effektivt leda och övervaka denna viktiga del av skogsvårdsarbetet. Vi- dare införas övriga återväxtåtgärder å mark, där reproduktionsplikt före— ligger, nämligen åtgärder, från vilkas utförande skogsägaren befriats, där— för att de skulle blivit alltför betungande, samt åtgärder, som sträcka sig utöver den i lag stadgade reproduktionsskyldigheten. Därjämte är planens uppgift att, så långt möjligt, redovisa alla de åtgärder, vilka erfordras inom skogsvårdsområdet för att råda bot på den skogliga vanhävd, som i övrigt kan förekomma inom området. Av de skogliga försummelser och värdeför— störande ingrepp i skogsproduktionen, vilka här-ovan betecknats med detta

• Sida 100
•  Original

namn (sid. 88), torde e) för tidig avverkning av äldre skog, och f) över- hällande av gammal, oväxtlig skog, inom lappmarkerna regleras genom före- skrifterna i gällande skogsvårdslag. Övriga fall av vanvård — de med b), c), d) och g) betecknade — motsvaras av följande åtgärder, vilka skola upp- tagas i skogsvårdspianen, nämligen: återväxtåtgärder å mark, där reproduk- tionsskyldighet icke föreligger, röjningsgallring, gallring eller genomhugg- ning samt skogsutdikning.

Sålunda planläggas åtgärder för skogsföryngring, såsom markberedning, bränning, sådd, plantering eller hyggesdikning. Vidare upptagas röjningari stavaskog, plantskog och yngre skog samt sådan dikning av sumpskog och lämpligt belägen, bättre myr, som är särskilt lönande. Även sådana ange- lägna beståndsvårdsåtgärder, som icke kräva understöd, emedan de lämna inkomst, som svarar mot kostnaden för åtgärden eller överstiger denna, böra föreskrivas i skogsvårdsplan, såsom uppenbarligen eftersatt gallring i mera försigkommen skog och genomhuggning av äldre skog, som icke bör upp- skjutas. Slutligen bör i skogsvårdsplan upptagas avverkning av tras- och restbestånd, som erfordras för att möjliggöra ändamålsenligt utförande av skogsföryngringsåtgärd å samma eller angränsande fastighet. En dylik planläggning av avverkningen kan ofta bliva nödvändig, om föryngring av överårig granskog genom kalavverkning och bränning skall kunna utföras på ett rationellt sätt. Skulle de i skogsvårdsplanen föreskrivna åtgärderna innebära avverkning av skog, som icke är förenlig med den för vederbö- rande fastighet fastställda avverkningsplanen, bör uppgift härom lämnas i skogsvårdsplanen, emedan i dylikt fall framställning måste göras om för- Skottsutsyning enligt 9 % av skogsvårdslagen för lappmarkerna.

Slutligen bör skogsvårdsplanen upptaga förslag till sådana, i det före- gående (sid. 51) omförmälda väganläggningar, som äro av betydelse för virkesavsättningen inom väsentlig del av skogsvårdsområdet.

Upprättandet av en skogsvårdsplan med fastställande av tidpunkten för utförande av varje särskild åtgärd måste ske med synnerlig omsorg. För- rättningsmannen har att först för sig klargöra de olika ålgärdernas tekniska sammanhang. Betesfred bör ordnas genom permanenta eller provisoriska betesanläggningar, innan skogsodling kan företagas. Kan i undantagsfall så iCke ske, måste skogsodlingsåtgärden inbegripa även inhägnande av kultur- området. Betesanläggningarna torde därför böra forceras under den första delen av planens tillämpningstid, och i viss utsträckning mäste föryngrings- åtgärderna under samma tid inskränkas. Sistnämnda åtgärder ha ofta även ett inbördes sammanhang, som givetvis måste noggrant beaktas. Skogs- odlingarna måste också planläggas med beaktande av att skogsodlings- material skall finnas tillgängligt. Vidare bör vid planläggningen av ifråga- varande arbeten tillses, att arbetena kunna bidraga till en utjämning av ar- betstillgången å orten. Ehuru det i och för sig är synnerligen önskvärt, att skogsvårdsarbetena icke uppskjutas mer än nödvändigt, får man icke för- bise, att en förskjutning av arbetenas tyngdpunkt mot senare delen av tio- årsperioden stundom kan påfordras därav, att de normala arbetstillfällena

• Sida 101
•  Original

väntas sjunka med de fallande avverkningskvantiteterna (se avd. VII). Även andra karakteristiska drag hos den lokala arbetsmarknaden måste beaktas, såsom den arbetstillgång å kronans och andra allmänna skogar, som plågar utnyttjas av ortsbefolkningen, samt arbetstillfällen av andra slag i orten.

I fråga om den närmare utformningen av de skogsvårdsplaner, varpå utredningen vill bygga det framtida skogsvårdsarbetet å de enskilda sko— garna i lappmarken, får utredningen hänvisa till bilagda utkast till skogs- vårdsplan, bilaga 4, som upprättats av utredningen under medverkan av skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län.

6. Tvång eller frivilligt samarbete under statlig medverkan.

Om man tar fasta på det stora allmänna intresset av att ifrågavarande skogsvårdsåtgärder komma till utförande, kan det synas befogat att för- verkliga förslagen genom införande av skyldighet för skogsägarna att ut- föra de i skogsvårdsplanerna angivna åtgärderna med det bistånd av sta- ten, som kan befinnas skäligt. Ju större andel av de uppstående kostnader- na staten finner sig böra betala, desto starkare blir också kravet, att skogs- vårdsprogrammet skall genomföras i full utsträckning och på sätt, som tar hänsyn icke blott till rent skogligt-tekniska fordringar utan även till önske- mål, som ur allmän synpunkt kunna framställas beträffande arbetenas an- ordnande m. m.

Detta skulle innebära en skärpning av gällande lagstiftning. Den är 1928 tillsatta skogsvårdskommittén, som avgav förslag om anvisande av statens skogsodlingsanslag, var icke främmande för en sådan tankegång. I sitt den 1 november 1929 avgivna betänkande framhöll kommittén att, då fråga vore om större kalmarkskomplex, vari flera ägde del, det ej kunde förnekas. att visa praktiska skäl talade för att tvinga delägarna i komplexet att i ett sammanhang verkställa skogsodling av detta eller att tåla utförandet av så- dan odling. Kommittén ansåg emellertid ej uteslutet, att även i dylika fall tillfredsställande resultat kunde nås på frivillighetens väg och avvisade för sin del tanken på ny tvångslagstiftning åtminstone intill dess erfarenheter förelåge om verkningarna av den föreslagna bidragsverksamheten. Några ytterligare tvångsbestämmelser infördes icke vid nämnda tillfälle, och något starkare behov av dylika synes ej heller ha framträtt under den tid, bidrags- verksamheten pågått. Det är emellertid möjligt, att detta förhållande delvis har sin grund däri att tillgängliga anslag kunnat väl utnyttjas utan under- stödjande av företag, som lämpligen böra utföras endast i ett större sam— manhang.

Utredningen vill, med anslutning för sin del till de linjer, som svensk skogspolitik under senare decennier konsekvent följt, framhålla, att vården av skogarna bör regleras genom tvångsbestämmelser endast i de fall, då underlåtenhet att företaga åtgärder kan medföra större risker för skogarnas bestånd och utveckling. Utredningen anser sig därför i första hand böra

• Sida 102
•  Original

undersöka möjligheterna att genomföra skogsvårdsprogrammet för lappmar- ken på frivillighetens grund. Därvid uppstår frågan, huruvida staten kan anses äga förpliktelser att lämna skogsvårdsarbetet i lappmarkerna ett mera effektivt stöd än för närvarande sker eller eljest ha anledning att kraftigare bistå skogsägarna i skogsvårdsarbetet.

Till en början vill utredningen då hänvisa till de skogshistoriska sam- manhang, som berörts i första avdelningen av detta betänkande. Genom den snabba realisationen av norrlandsskogarnas Virkesförråd har det i sko- garna bundna kapitalet till stor del frigjorts under en tid, då skälig åter- bäring av vad som erfordrats för säkerställande av den fortsatta produktio- nen icke kunnat ske —— åtminstone ej vad beträffar de mera svårföryngrade områdena i lappmarken. Denna utveckling, som i och för sig torde ha varit ekonomiskt berättigad och i viss mån nödvändig med hänsyn till vik- ten av att det överåriga och skadade virket snabbt tillgodogjordes, har på flera sätt försiggått under medverkan och uppmuntran från statens sida. Under sådana omständigheter lärer samhället icke kunna undandraga sig ett visst ansvar för det återuppbyggnadsarbete, vilket påbörjats med de otill- räckliga resurser, som hittills stått till förfogande, men som nu måste for- ceras och föras till slut så snabbt som förhållandena tillåta.

I den här ovan refererade skrivelsen till Kungl. Maj:t av utredningens ledamot, redaktören E. Lindberg, har den ständigt pågående kapitalöver- föringen från Norrland till sydligare delar av vårt land påtalats. Det är obestridligt, att här försiggår en förbrukning av naturtillgångar — det gäl- ler framför allt malm och skog —— som undan för undan förminskar byg- dens förmåga att ge utkomst åt nya generationer av människor, vilket är så mycket mera ödesdigert som den naturliga folkökningen i Norrland är den största i landet. Utredningen anser sig emellertid icke böra närmare ingå på dessa frågor, som icke kunna fullständigt behandlas utan övervägan- den av nationalekonomisk art. Utredningen finner det för sitt syfte tillräck- ligt att fastslå, att endast en mindre del av bruttoförsäljningsvärdet av den norrländska träförädlingsindustriens produkter för närvarande kommer de skogsbygder till godo, som lämna den för industrien oundgängliga råvaran. på samma gång som åtskilliga av de nödvändigaste åtgärderna för skogs- produktionens vidmakthållande försummas, alla de skogsvårdsåtgärder till trots, som under årens lopp utförts å norrlandsskogarna, ej minst av de skogsägande bolagen.

Utredningen har i en föregående avdelning (IV: 1) påvisat, hurusom den nuvarande skogliga bidragsverksamheten till skogsdikning, skogsodling m. m. är grundad på det förhållandet, att kostnaderna för dylika åtgärder äro bundna under en mycket lång tid. De enskilda ägare av skogsfastigheter, som vidtaga åtgärder av ifrågavarande slag å sina fastigheter, kunna som regel icke påräkna någon nämnvärd ekonomisk vinst av företagen. Kanske gäller detta även deras nämaste efterkommande. Det är uppenbart, att i de norra delarna av landet, där virkesproduktionen förlöper långsammare och är väsentligt lägre än i de södra delarna, en mycket större del av de

• Sida 103
•  Original

skogsvårdsarbeten, som skola utföras, tillhöra de långfristiga företagens ka- tegori. Särskilt utpräglat är detta förhållande i lappmarkerna, där skogs- marken beräknas kunna producera 1—2 kubikmeter virke per år och hektar under en växttid av 120—160 år, under det att motsvarande siffror äro för Bergslagen omkring 3 kubikmeter och 80—100 år samt för sydligaste Sve- rige omkring 4 kubikmeter och (SO—80 år. Även om åtskilliga av de i skogsvårdsprogrammet för lappmarkerna upptagna åtgärderna kunna läm- na någon avkastning inom kortare tid —— kanske t. o. ni. redan efter 20 —30 år _ så utgöres dock den alldeles övervägande delen av de i pro- grammet ingående skogsvårdsåtgärderna av sådana företag, som lämna avkastning först efter mycket lång tid. Överhuvud taget torde kunna sägas, att dessa skogsvårdsföretag arbeta på längre sikt än någon annan grupp av produktiva företag i detta land. De nuvarande skogsägarna —— till övervägande delen hemmansägare i små ekonomiska omständigheter — kunna under sådana omständigheter icke förväntas åstadkomma någon större kapitalinsats.

Vid jämförelse mellan de lappländska skogsvårdsarbetena och motsva- rande arbeten i andra delar av landet, framträder ännu en bestämd skillnad. De områden, som måste behandlas med skogsvårdsåtgärder, äro i lappmar- kerna, relativt sett, av betydligt större omfattning än de områden av mot- svarande slag, som återfinnas inom andra delar av landet. Det nu fram- lagda skogsvårdsprogrammet innebär för Västerbottens lappmark, att 53 procent av hela skogsmarksarealen å de enskilda skogarna, husbehovssko- gar och allmänningar ej inräknade, skola under de närmaste tjugo åren behandlas med skogsvårdade åtgärder, som icke lämna någon omedelbar in- komst i form av avsättningsbart virke. För Norrbottens lappmark är mot- svarande siffra 44 procent. Det skogliga återuppbyggnadsarbetet är därför i lappmarkerna en betydelsefull folkförsörjningsfråga och såsom sådan i särskild grad förtjänt av uppmärksamhet från samhällets sida.

Principen att den, som tillgodogör sig skog genom avverkning, skall svara för att på samma mark ny skog träder i den avverkades ställe är numera genomförd för alla Sveriges skogar. Det är emellertid ej en tillfällighet, att bestämmelsen ej införts för de lappländska skogarna förrän år 1934. Där har rätt och råder alltjämt i stor utsträckning särskilda förhållanden, som göra reproduktionsplikten mindre självklar än för landet i övrigt, förhål— landen, som utredningen i det föregående flerstädes berört. Också försågs bestämmelsen, då den infördes för lappmarken, med det tillägget, att skogs- vårdsstyrelsen kunde meddela begränsning av skyldigheten, om den skulle bliva synnerligen betungande. Därmed åsyftades några för lappmarkerna utmärkande omständigheter, som förtjäna beaktande även i detta samman- hang.

Icke sällan är det virke, som faller vid slutavverkningen av ett bestånd, ganska lågvärdigt, vilket i regel beror på att det grövsta och värdefullaste virket redan förut tillgodogjorts —— kanske för mycket länge sedan — ge- nom timmerblädning. Kostnaden för återväxtåtgärder kommer i dylikt fall

• Sida 104
•  Original

mången gång att stå i orimlig proportion till inkomsten av avverkningen. Inom vidsträckta områden måste ganska dyrbara skogsodlingsåtgärder tillgri— pas för att föryngringsresultatet skall bliva tillfredsställande. Ofta betingas svårigheterna härvidlag av markförhållandena och klimatet, såsom höjd över havet, lokal exposition, temperatur- och nederbördsförhållanden, för— sumpning, sekundära sjukdomar och skador m. m. Det har även framhål- lits, att föryngringssvårigheterna i lappmarken i ej oväsentlig omfattning sammanhänga med det tillfälliga marktillstånd, som uppstått under det avverkade beståndets livstid. I detta avseende är att märka att vissa skogs— marker under det nordliga, lappländska klimatets inverkan ha benägenhet att förändras på sådant sätt, att beståndens förnyelse försvåras eller för— hindras, bl. a. därigenom att ett tjockt mosstäcke (råhumus) uppstår, som icke kan erbjuda lämplig fröbädd, även om kalhuggning företages. Tvi- velsutan voro redan vid skogsexploateringens begynnelse stora, med urskog bevuxna skogsområden på sådant sätt degenererade. På grund av den regle- ring av virkesuttagen och de avverkningsmetoder, som man av olika an- ledningar nödgats tillämpa i lappmarkerna, har denna ogynnsamma ut- veckling även sedermera i stort sett fortgått. Enligt utredningens mening är det obilligt att begära, att de nuvarande ägarna skola bära hela bördan av det krävande återuppbyggnadsarbetet efter avverkningar, som i stor om- fattning ligga långt tillbaka i tiden.

Man måste vara beredd på att de misslyckanden, som aldrig kunna und— gås i skogsodlingsarbetet, skola inträffa oftare i lappmarken än under gynn- sammare förhållanden, även om man i den praktiska skogsvården icke inför metoder, vilkas effekt är osäker, utan litar till åtgärder, som äro beprövade och i regel också kostsamma att utföra. 1927 års lappmarkssakkunniga ha framhållit, att självföryngring efter avverkning förr eller senare torde vara att påräkna, om blott föryngringsavverkningarna bedreves på ett för de skilda vegetationstyperna ändamålsenligt sätt och de nödvändiga hygges- rensningarna och markberedningarna verkställdes. Ställde man även den fordran på föryngringen att den skulle vara nöjaktig och förefinnas inom skälig tid, skulle dock kulturer i viss utsträckning bliva nödvändiga. Erfa- renheter från senare tid ha givit vid handen, att stora områden kräva full— ständiga skogsodlingsåtgärder för att ge nöjaktig föryngring. Under den nya skogsvårdslagens tillämpningstid, vilken dock endast omfattar sex år, har skogsägarnas reproduktionsplikt i huvudsak begränsats till hyggesrens- ning, och det torde med hänsyn till skogsägarnas ekonomiska bärkraft i all- mänhet möta mycket stora svårigheter att nämnvärt skärpa fordringarna ifråga om reproduktionsåtgärder. Därjämte må framhållas att, även där en nöjaktig återväxt kan så småningom vinnas med små medel, det ur norr- ländsk folkförsörjningssynpunkt icke kan tillåtas, att föryngringstiden för skogarna uttänjes över årtionden endast därför att de nuvarade skogs- ägarna icke skäligen kunna påläggas kostnader för ett snabbt islåndsättande av tillfälligt degenererade marker. Här möter oss sålunda ett typiskt sam- hällsintresse.

• Sida 105
•  Original

Ännu några omständigheter böra beaktas, då man söker analysera den lappländska Skogsägarens ansvar för skogens föryngring. Skogarna ha, så länge de varit i enskild hand, varit underkastade en kvantitativ reglering av avverkningen. Skogsägaren har kunnat förfoga över avkastningen endast inom vissa, ganska snävt utstakade gränser. Den årliga utsyningen har ti- digare av mången lappmarksbonde betraktats mera som en tilldelning av vissa kubikmeter virke från en honom anvisad skogstrakt än som avkast- ning av hans personliga egendom, och hans skogsvårdsintresse har blivit därefter. Slutligen bör det icke förbises, att det gemensamma skogsbetet försvårat, ja mångenstädes helt förhindrat utförandet av behövliga skogs- vårdsåtgärder. Rätten till skogsbete för var och en, som bodde å eller intill en sammanhängande skogstrakt, var klart dokumenterad. Den skogsvårds— intresserade hade svårt att skydda sina företag mot andras betesdjur. Den enskilde skogsägaren i lappmarken kan även av detta skäl icke lastas för mycket av vad som nu brister i hans skogsvård.

Utredningen behandlar i en följande avdelning frågan om arbetskraften i lappmarkerna, varav framgår, att de nu föreslagna skogsvårdsarbetena kunna få en betydelsefull uppgift att fylla genom stabilisering av den lappländska arbetsmarknaden för något decennium framåt. Bortsett där- ifrån är genomförandet av skogsvårdsprogrammet, såsom ovan påvisats, ett viktigt samhällsintresse, som är värt betydande uppoffringar från det all- männas sida, så mycket mera berättigade, som staten icke kan fritaga sig från en del av ansvaret för vad som nu brister i den enskilda skogsvården i lappmarkerna. Möjligheterna att bota bristerna ha tidigare varit starkt begränsade. Men när förutsättningar nu föreligga för ett återuppbyggnads- arbete, som kan omfatta största delen av de marker, där särskilda skogs- vårdsåtgärder äro påkallade, måste staten lämna detta skogsvårdsarbete ett väsentligt kraftigare stöd än vad för närvarande sker.

Det bör bliva den statliga stödverksamhetens ändamål, att stimulera skogs— ägarnas intresse för genomförandet av de i skogsvårdsplanerna upptagna åt- gärderna. I likhet med 1936 års skogsutredning och i huvudsak på samma grunder anser skogsproduktionsutredningen, att understöd för ifrågavarande ändamål icke bör lämnas som lån utan som bidrag utan återbetal- ningsskyldighet. Därigenom höra skogsägarna kunna förmås att i viss samverkan med varandra utföra de i skogsvårdsplanerna angivna åt- gärderna. Utredningen tvekar icke att beteckna ett med dylika hjälpmedel genomfört skogsvårdsprogram som en väsentligt bättre grund för den fram- tida skogsvården i lappmarkerna än ett på statens bekostnad tvångsvis ut- fört skogsvårdsarbete. Utredningen anser, att vid det planerade återuppbygg- nadsarbetet andra tvångsmedel icke böra tillgripas än dem, som redan den nuvarande lagstiftningen lagt i de lokala skogsvårdsmyndigheternas händer.

Utredningen utgår tillsvidare från att sådana ekonomiska villkor kunna fastställas för arbetet, att skogsägarna snabbt kunna vinnas för återuppbygg- nadsarbetet. Det är likväl ingalunda nödvändigt, att anslutning omedelbart erhålles över hela linjen. Det är till en början nog, att skogsägarna förklara

• Sida 106
•  Original

sig beredda att medverka inom ett så stort antal skogsvårdsområden, som motsvarar den för första åren beräknade arbetskvantiteten. Beträffande övriga områden, där tilläventyrs ägarnas skogsvårdsintresse till en början icke är tillräckligt kraftigt för att uppbära det planerade skogsvårdsarbetet, torde man kunna räkna med, att förutsättningarna skola förbättras undan för undan, dels genom den allmänna bidragsverksamhet, som är avsedd att alltjämt pågå, dels ock genom att skogsägarna erhålla kännedom om resul- - tat, som vunnits inom skogsvårdsområden, där de nu föreslagna skogs- vårdsåtgärderna kommit till utförande.

7. Organisation av skogsvårdsarbetet.

Vad till en början angår det organ, som bör handhava bi- dragsverksamheten för de nu föreslagna skogsvårdsarbetena, anser utredningen självfallet, att skogsvårdsstyrelserna böra anförtros nämnda upp- gift. Skogsvårdsstyrelserna besitta stor sakkunskap och erfarenhet rörande dylika arbeten, och de måste under alla omständigheter tagas i anspråk för planläggning och kontroll av desamma.

Beträffande handhavandet av bidragsverksamheten till betesförbättringar kan tvekan råda om lämpligt organ för denna, emedan hushållningssällska- pen i länen redan bedriva en dylik verksamhet, delvis med egna fackmän. De betesförbättringar, som nu föreslås, äro i regel grundläggande för det egentliga skogsvårdsarbetet. En stor del av de produktionsbefrämjande åt- gärderna i skogen kunna icke komma till utförande, förrän betesfrågan ord— nats och djuren kunna tagas bort från skogen. Det är därför av stor vikt att betesanläggningarna iordningställas med särskild hänsyn till planlägg- ningen av övriga åtgärder inom ett skogsvårdsområde. Bidragsvillkoren böra också utformas i nära överensstämmelse med villkoren för bidrag till andra åtgärder, som utföras enligt skogsvårdsplan. Av dessa skäl anser ut- redningen, att bidragsverksamheten för betesförbättring icke lämpligen kan utbrytas ur den för ett skogsvårdsområde planlagda verksamheten, som bör handhavas av skogsvårdsstyrelserna. Utredningen förutsätter därvid. att skogsvårdsstyrelserna för uppgiften anlita fullt kvalificerad personal och bedriva verksamheten för betesförbättringar i samråd med hushållningssäll- skapen. I vissa län har kompetent personal hos skogsvårdsstyrelser redan nu med gott resultat anförtrotts handläggning av dylika arbeten för hushåll- ningssällskapens räkning (sid. 79). Det kan emellertid även visa sig lämp- ligt, att skogsvårdsstyrelserna anlita beteskonsulenter, som kunna ställas till förfogande av hushållningssällskapen.

Om antalet delägare i ett skogsvårdsområde är ringa, synes det överflödigt att skapa någon särskild form för delägarnas samverkan vid skogsvårds- planens utförande. I dylikt fall torde delägarna vid erforderliga överens- kommelser rörande hela skogsvårdsområdet kunna uppträda i samverkan, var och en för sin fastighet. Annorlunda ställer sig saken, därest ett stort

• Sida 107
•  Original

antal brukningsdelar äro belägna inom området och delägarna äro många. Samarbetet mellan delägarna bör då redan från början organiseras. De skogsvårdsintresserade och framsynta måste åtaga sig att rycka de övriga med i skogsvårdsföretaget. Skogsvårdsstyrelsens tjänstemän kunna icke på- laga sig att ensamma övertyga de klentrogna om fördelarna av en i stort planlagd verksamhet för skogsvård inom bygden. Skogsägarna böra själva inse dess nytta och betydelse för ortens skogs- och jordbruk. Härtill kom— mer, att det, med hänsyn till den vittomfattande skogsvårdsverksamhet, som kan föranledas av det nu framlagda skogsvårdsprogrammet, torde bliva nöd- vändigt att skogsvårdsstyrelsernas mellanhavanden med delägarna i de särskilda skogsvårdsområdena handläggas så smidigt som möjligt. I fråga om överenskommelser, kontroll, avsyning m. m. böra skogsvårdsstyrelserna kunna samarbeta med ett gemensamt organ för skogsvårdsområdet eller en representant för detsamma, varigenom det administrativa arbetet torde kun— na underlättas väsentligt.

Utredningen finner på grund härav erforderligt, att som villkor för bi- dragstilldelning stadgas, att delägarna skola bilda en sammanslutning enligt särskilda regler, försåvitt icke skogsvårdsstyrelsen, då antalet delägare är ringa, finner skäl medgiva undantag härifrån. Förebilder till en dylik sam- manslutning kunna sökas på flera håll. Utredningen nämner gemensamhets- fiske enligt lagen den 30 juni 1913 om gemensamhetsfiske, som dock avser gemensamt utnyttjande av samfälld egendom, samt jaktvårdsområde, som bildas enligt lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt. Även lagen den 2 juni 1933 om ägofred och lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar upp- taga bestämmelser om sammanslutningar av fastighetsägare i syfte att ge- mensamt lösa vissa praktiska frågor. Det är utan tvivel möjligt att begagna sig av liknande sammanslutningar för handhavande av skogsvårdsuppgif— ter. Med hänsyn till det ovan angivna syfte, som nu ifrågavarande samman- slutningar äro avsedda att tjäna, finner utredningen likväl en sådan organi- sation mera ändamålsenlig, som huvudsakligen avser att underlätta fri- villigt samarbete och gemensamt uppträdande från delägarnas sida. Del- ägarna synas därför böra konstituera sig som en förening, lämpligen kallad s k 0 g 5 v ä r d 5 f ö r e nin g, vars stadgar fastställas av skogsvårdsstyrelsen. Någon ekonomisk verksamhet torde icke böra utövas av föreningen, var- för registrering av skogsvårdsförening enligt lagen om ekonomiska för- eningar den 22 juni 1911 icke lärer behöva ifrågakomma.

Skogsvårdsföreningens uppgift bör vara att förmedla uppgörelser i skogs- vårdsfrågor mellan medlemmarna och skogsvårdsstyrelsen samt att i övrigt verka för att en god skogsvård kommer till stånd inom skogsvårdsområdet. Föreningens styrelse bör sålunda med stöd av fullmakter av medlemmarna för deras räkning sluta kontrakt rörande de arbeten, som skola utföras enligt skogsvårdsplanen. Föreningen övertager därigenom icke något reellt ansvar för att arbetena komma till utförande. Men skyldigheten för medlemmarna att i vissa frågor uppträda gemensamt ger de nödvändiga yttre förutsätt- ningarna för ifrågavarande verksamhet, som med hänsyn till den väsentliga

• Sida 108
•  Original

betydelsen av att arbetet fullföljes inom hela området och överallt bedrives ändamålsenligt är en hela områdets gemensamma angelägenhet. Föreningen bör icke få upplösas, förrän den verksamhet, varom kontrakt slutits med skogsvårdsstyrelsen, avslutats.

På föreningens styrelse skall — förutom kontraktering enligt skogsvårds- plan — ankomma att följa skogsvårdsarbetets gång på de skilda fastig- heterna. Den bör föra förteckning över kontrakterade åtgärder, underrätta skogsvårdsstyrelsen, därest åtgärderna icke utföras på föreskrivet sätt, och till skogsvårdsstyrelsen anmäla företag, som äro färdiga för avsyning. Där- jämte böra ansökningar om statsbidrag lämpligen ombesörjas av styrelsen.

För att ytterligare underlätta kontakten mellan skogsvårdsstyrelsen och föreningen bör den senare utse en av medlemmarna — lämpligen någon av styrelsens ledamöter — till syssloman för skogsvårdsområdet med åliggande att, då det ej gäller fråga av sådan Vikt, att föreningens styrelse bör träda i funktion, företräda föreningen i dess mellanhavanden med skogsvårds— styrelsen, särskilt ifråga om arbetskontrollen. Det torde också vara lämpligt. att sysslomannen med stöd av personliga fullmakter av bidragstagarna för- medlar utbetalningen av statsbidrag från skogsvårdsstyrelsen. Val av syss— loman bör underställas skogsvårdsstyrelsens prövning.

I fråga om de fullmakter, som skola lämna styrelsen erforderliga befogen- heter att i vissa avseenden företräda föreningsmedlemmarna, må följande. framhållas. Medlemmarna böra uppdraga åt styrelsen dels att för deras räkning sluta kontrakt med skogsvårdsstyrelsen om utförande av de åtgärder. som angivits i den för skogsvårdsområdet upprättade skogsvårdsplanen på villkor, som angivits i bidragskungörelsen, dels ock att till skogsvårdsstyrel- sen ingiva ansökan om de statsbidrag, vartill de enligt bestämmelserna i bi— dragskungörelsen må bliva berättigade. Samtidigt böra medlemmarna för— binda sig, var och en för sin fastighet, att utföra de i skogsvårdsplanen an— givna åtgärderna å i planen angivna tider samt under de villkor i övrigt. som angivits i kungörelsen, under förutsättning att medlemmarna från skogs- vårdsstyrelsen erhålla statsbidrag för åtgärdernas utförande enligt i kun— görelsen stadgade grunder.

I övrigt hänvisas till bilagda förslag till stadgar, bil. 5.

Den nu planerade bidragsverksamheten förutsätter, att skogsägarna inom ett skogsvårdsområde gemensamt förbinda sig, var för sin fastighet, att ut- föra skogsvårdsarbeten, som sträcka sig över många år. Kontraktet an- gående arbetena måste därför, på sätt ovan sagts, slutas mellan skogsägarna och skogsvårdsstyrelsen på grundval av skogsvårdsplanen för ett visst skogs- vårdsområde.

Kontraktet bör avse alla i skogsvårdsplanen intagna åtgärder, som an- komma på delägarna i skogsvårdsområdet, dock att kontraktering av väg— anläggning ej bör vara obligatorisk, enär fråga om utförande av dylikt före— tag i regel avgöres vid förrättning enligt lagen om enskilda vägar. Därest vägföretag, som ingår i skogsvårdsplan. ej intagits i kontrakt om sådan plan.

• Sida 109
•  Original

hör hinder ej möta att senare upprätta tilläggskontrakt rörande vägföre- laget.

Enär den planläggning av åtgärderna, som äger rum vid skogsvårdspla— nens upprättande, icke kan utföras så noggrant, att icke avvikelser i ena eller andra riktningen kunna behöva vidtagas, föreligger ingen säkerhet för att de i skogsvårdsplanen beräknade kostnaderna för de särskilda åtgärderna ä. varje fastighet icke skola komma att rätt väsentligt under- eller överskri- das. Med växlande konjunkturer kunna även kostnaderna för en bestämd arbetskvantitet eller mängd material högst avsevärt förändras.

Delägarna synas emellertid, då de ingå kontrakt, böra erhålla garanti för att kostnaderna väsentligen hålla sig inom den beräknade ramen. På grund härav finner utredningen skäligt, att i kontraktet må intagas en bestäm- melse av innehåll, att bidragstagare icke skall vara förpliktad att å den av honom innehavda fastigheten utföra bidragsberättigade åtgärder, för vilka kostnaderna — enligt vid arbetsplaner och förslag fogade närmare kost- nadsberäkningar — med mer än tio procent överstiga det i skogsvårdsplanen beräknade beloppet för dylika åtgärder. I stigande konjunkturer kan denna bestämmelse föranleda, att en eller annan i skogsvårdsplanen upptagen åt- gärd måste, om bidragstagare det påfordrar, uteslutas, dock att det givetvis skall ankomma på skogsvårdsstyrelsen att bestämma vilka åtgärder, som skola beröras av ifrågavarande inskränkning av verksamheten å fastigheten.

Rörande de villkor, som höra av skogsvårdstyrelsen u-ppställas för avslu- tande av kontrakt, må följande anföras. Utredningen har ovan på närmare angivna grunder avvisat skogsvårdsprogrammets genomförande med tvång. Av samma skäl är utredningen obenägen att förorda att de, som icke önska medverka i skogvårdsarbetet inom ett på frivillighetens väg bildat skogs- vårdsområde, tvingas att deltaga i arbetet. Ett sådant förfarande tilläm— pas visserligen såväl ifråga om gemensamhetsfiske som beträffande jakt- vårdsområde. Men förfarandet grundar sig i båda dessa fall på det sär- skilda förhållandet, att verksamheten i sin helhet äventyras, om icke samt— liga delägare ansluta sig till densamma, vilket icke gäller ifråga om skogs- vårdsarbeten. För den skogsägare, som mot sin vilja finge deltaga i verk— samheten, skulle det statliga bidraget närmast komma att framstå som en ersättning för intrång, vilket icke skulle överensstämma med grundprinciper- na för bidragsverksamheten och ur psykologisk synpunkt vore olyckligt.

Utredningen anser sig i enlighet härmed icke böra förorda någon form av tvångsanslutning till verksamheten inom skogsvårdsområde i det all- männa syftet att göra så stora trakter som möjligt delaktiga av skogsvårds- befrämjande åtgärder. Däremot är det enligt utredningens mening uppen- bart, att för det fall, att underlåtenhet från en skogsägares sida att utföra eller deltaga i skogsvårdsåtgärd är till men för annan skogsägares skogs— vård, skyldighet för den förre skogsägaren att underordna sig det gemen— samma intresset mäste föreligga. Här äro emellertid vissa bestämmelser i nu gällande lagstiftning tillämpliga. Sålunda kan skogsägare, som ställer sig utanför arbetet inom ett skogsvårdsområde, bliva ålagd förpliktelser i sam-

• Sida 110
•  Original

band med genomförande av skogsvårdsplan i följande, delvis redan i det föregående antydda fall.

1. Reglering av skogsbete måste i regel företagas gemensamt för ett större antal fastigheter. Om skogsvårdsplanen föreskriver avlysning av skogsbetet å de fastigheter, varå planen tillämpas, skall enligt förslag. som framlägges i avdelning VII: 1, förrättning för betesreglering enligt ägo— fredslagen företagas å skogsvårdsområdet. Om sådan reglering genomföres. blir betning å ohägnad mark förbjuden inom området, varav följer, att den markägare, som vill fortsätta att heta sina djur i skogen, måste uppföra stängsel i rågångarna och själv svara för tre fjärdedelar av kostnaderna.

2. Bränning av hyggen bör, såsom i det föregående erinrats, ofta företagas gemensamt för flera fastigheter. Sträcker sig föryngringsområde. som enligt skogsvårdsplanen är avsett att brännas, in över sådan skogsägares mark, som icke deltager i verksamheten inom skogsvårdsområdet, och före- ligger enligt lagen sådan reproduktionsplikt för området, som omfattar bränning, äger skogsvårdsstyrelsen enligt lappmarkslagen föreskriva, att bränningen skall utföras. Överhuvud taget lärer skogsägare, som avvisat den erbjudna statliga hjälpen till skogsvård, icke kunna för framtiden på- räkna sådan begränsning av honom åliggade reproduktionsplikt, som skogs— vårdsstyrelsen är berättigad medgiva (se sid. 19 näst sista stycket).

3. Även torrläggningsföretag sträcka sig ofta utanför område! för en fastighet. Skogsägare, som icke ansluter sig till skogsvårdsarbetet. kan, i samband med utförande av sådant företag enligt skogsvårdsplan. jämlikt 7 kapitlet vattenlagen i vissa fall bliva skyldig deltaga i dikning eller tåla intrång, som förorsakas av dikningen. De här nämnda bestämmelserna äro enligt utredningens mening tillfyl— lest för att i de fall, då full enighet om ett skogsvårdsprogram ej kan vinnas. möjliggöra att programmet genomföres i sina huvudsakliga delar, trots att enstaka skogsägare inom eller utom skogsvårdsområdet icke önska deltaga i arbetet. Bestämmelserna medgiva sålunda, att anslutningen till skogs- vårdskontraktet begränsas utan att de för flera fastigheter gemensamma åt- gärderna äventyras. Därjämte äro de kraftigt pådrivande vid föreningsbild- ningen, emedan den skogsägare, som icke lojalt ansluter sig till skogsvårds— arbetet, riskerar att bliva ålagd utföra en del av de ovan omnämnda arbe— tena med lägre bidrag eller eventuellt utan bidrag. Förutsättningarna för utförande av i skogsvårdsplan upptagna åtgärder kunna givetvis ställa sig mycket olika för skilda delägare med hänsyn till bl. a. skogens beskaffenhet och tidigare vård, Skogsägarens ekonomi och tillgång till arbetskraft m. m. Man måste därför räkna med att en del skogs- ägare — bl. a. sådana, som av olika anledningar icke komma i åtnjutande av högre bidragstilldelning —— icke önska deltaga i skogsvårdsarbetet. Här- igenom kan Skogsvårdsplanens syfte bliva till viss grad förfelat. I detta fall torde det få ankomma på skogsvårdsstyrelsen att pröva, huruvida skogs- vårdsplanen verkligen bör komma till utförande å de fastigheter, vilkas ägare förklarat sig villiga utföra åtgärderna, oaktat planen kommer att för-

• Sida 111
•  Original

verkligas endast i begränsad omfattning. Finner skogsvårdsstyrelsen vid denna prövning, att Skogsvårdsplanens samlade effekt väsentligt försvagas genom bristande anslutning till skogsvårdsarbetet, bör frågan om skogsvårds— planens utförande tillsvidare förfalla.

I fråga om skogsvårdskontraktet må vidare framhållas, att skogsvårds- styrelsen bör äga föreskriva eller medge sådan jämkning av skogsvårdsplan beträffande tidpunkten för åtgärds utförande m. m., som påkallas av till- gången på bidragsmedel, tekniska skäl, hänsyn till virkeskonjunkturer eller dylikt.

Vad till sist angår de i skogsvårdsplanen angivna åtgärderna för betes- förbättring, vilka skola utföras av personer, som ej äro delägare i skogs- vårdsområdet, synas beträffande dessa åtgärder särskilda kontrakt böra upp- rättas med vederbörande markägare på samma sätt, som för närvarande tillämpas ifråga om bidrag ur de nu tillgängliga skogsvårdsanslagen.

I skogsvårdsplanen kunna icke lämpligen upptagas noggrannare anvis- ningar om arbetenas utförande. Skogsvårdsplanen kan ej heller skäligen läggas till grund för beräknande av statsbidrag, som i stor omfattning skola utgå först efter många år. På grund härav måste, innan arbetena komma till utförande, i regel särskilda arbetsplaner upprättas av i huvudsak samma typ, som de arbetsplaner och förslag, vilka inom den nuvarande bi- dragsverksamheten för skogsvård ligga till grund för kontraktering och ut- förande av arbete. Som allmänna regler vid upprättande av arbetsplan torde böra gälla, att planerna icke sträcka sig över mera än ett eller några få år, att i en och samma plan ej behandlas mer än en av följande åtgärdsgrupper, nämligen betesanläggning, skogsföryngring, beståndsvård, skogsdikning samt vägbyggnad, samt att arbetsplan ej behöver upprättas för åtgärd, vartill bidrag icke utgår, såvida skogsvårdsstyrelsen finner i skogsvårdsplanen givna anvisningar tillfyllest. Beträffande arbetsplanernas närmare utformning får utredningen hänvisa till av utredningen utarbetade förslag till kungörelse och cirkulär, bilagorna 1 och 2. Utredningen vill sär- skilt understryka betydelsen av att i arbetsplanerna lämnas föreskrifter om anlitande av förman, som godkänts av skogsvårdsstyrelsen, då fråga är om åtgärder för skogsföryngring och beståndsvård. Hyggesbränning skall all- tid ledas av sådan förman (se avdelning VII: 2). Även vid skogsodlingsåt- gärder bör förman som regel anlitas, och det är synnerligen önskvärt, att lämplig förman deltager i arbetet vid röjningsgallring.

Därest förslag till åtgärder skola upprättas enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar, kommer dylikt förslag givetvis att ersätta arbetsplanen. Arbetsplan eller förslag skall sedermera ligga till grund för ansökan om och tilldelning av statsbidrag utan ytterligare överenskommelser eller avtal.

Den nya skogsvårdande verksamhet, som utredningen anser böra inledas i lappmarkerna, bedrives lämpligen efter i stort sett följande linjer, därvid förutsättes, att antalet skogsägare är så stort, att skogsvårdsstyrelsen ansett skogsvårdsförening böra bildas för området. '

• Sida 112
•  Original

På framställning av skogsägare inom viss bygd låter skogsvårdsstyrelsen, sedan styrelsen konstaterat att ett allmänt intresse för skogsvårdsarbeten förefinnes, upprätta skogsvårdsplan för det område, som styrelsen anser lämpligen böra utgöra ett skogsvårdsområde. Skogsvårdsstyrelsen bör äga frihet att, då det gäller upprättande av plan, lämna företräde åt sådant område, där skogsvårdsarbetet anses angeläget och där förutsättningarna för planens genomförande äro särskilt gynnsamma. Likaledes bör åt skogs- vårdsstyrelsen överlämnas att avgöra, huruvida nyttan av de företag, som kunna planläggas inom ett Visst område, motsvarar den kostnad deras ut- förande inom skogsvårdsprogrammets ram väntas medföra.

Skogsvårdsplanen hålles under lämplig tid — minst 14 dagar —— till- gänglig i orten, därvid en av skogsvårdsstyrelsens tjänstemän — distrikts— jägmästaren eller länsskogvaktaren — bör kunna vid viss tid anträffas för att lämna upplysningar om planens innebörd för de särskilda skogsägarna. Kungörelse härom bör införas i ortspressen. Beröres ett större antal skogs- ägare av skogsvårdsplanen, kan skogsvårdsstyrelsen lämpligen utlysa möte för diskussion av planen, såvida icke skogsägarna själva omedelbart taga initiativ härtill. Därest förutsättningar finnas för genomförande av planen på sätt ovan sagts, bilda skogsägarna inom området en skogsvårdsförening. Föreningen antager stadgar, som ingivas till skogsvårdsstyrelsen.

Visar det sig nu, att en del av skogsägarna icke vilja ansluta sig till skogs- vårdsverksamheten, vilket som regel skall ske genom anslutning till skogs- värdsförening, ankommer det på skogsvårdsstyrelsen att pröva, huruvida skogsvårdsföretaget, i trots av den begränsade anslutningen, bör komma i åtnjutande av bidrag enligt här avhandlade grunder. Finner skogsvårds- styrelsen så icke böra ske, förklarar styrelsen frågan om skogsvårdsåtgärder inom området tillsvidare förfallen. Anser styrelsen däremot den omständig- heten, att enstaka skogsägare ej önska medverka i skogsvårdsarbetet, icke vara av sådan betydelse, att arbetet bör uppskjutas, prövar skogsvårdssty- relsen, huruvida föreningens stadgar överensstämma med gällande bestäm- melser, fastställer stadgarna samt inleder överläggningar med skogsvårds- föreningen om upprättande av kontrakt rörande de i skogsvårdsplanen an- givna åtgärder, som skola utföras av föreningens medlemmar, vilka nu be- traktas som delägare i skogsvårdsområdet (sid. 97).

När kontraktet underskrivits, låter skogsvårdsstyrelsen upprätta arbets- planer för de åtgärder, som enligt skogsvårdsplanen skola komma till ut- förande under den närmaste tiden, såvida icke planläggning av företa- gen skall utföras vid förrättning enligt vattenlagen eller lagen om en- skilda vägar. Föreningens styrelse ingiver därefter till skogsvårdsstyrelsen ansökan om statsbidrag till de åtgärder, som intagits i arbetsplanerna eller förslagen. Sedan skogsvårdsstyrelsen efter framställning till Kungl. Maj:t erhållit anslagsmedel till sitt förfogande, beslutar styrelsen om bidragstill- delning. Beträffande betesanläggning, som angår person, vilken ej är del- ägare i området, samt annan åtgärd, som angår icke-kontraktstagare inom eller utom skogsvårdsområdet förfares på sätt ovan skildrats (sid. 111).

• Sida 113
•  Original

Under Skogsvårdsplanens fortsatta tillämpningstid ankommer det på skogs- vårdsstyrelsen att successivt i god tid upprätta arbetsplaner enligt skogs— vårdsplanens program, vilka planer skola ligga till grund för varje ny bi- dragstilldelning.

I fråga om skogsvårdskontraktets fullföljande vill utredningen till sist framhålla, att skogsvårdsstyrelserna givetvis skola äga medgiva sådana för— skjutningar av åtgärderna eller andra jämkningar i skogsvårdsplanen, som visa sig erforderliga eller lämpliga. Vad särskilt angår de åtgärder, vilka giva avsättningsbart virkesutbyte, böra skogsvårdsstyrelserna, om möjligt, icke påfordra åtgärdernas utförande vid tidpunkt, då virkespriserna äro särskilt låga, och i övrigt utöva ifrågavarande del av skogsvårdsverksam- heten med varsamhet.

8. Villkoren för statsbidrag.

Utredningen har i en föregående avdelning (III: 1c) närmare redogjort för tidigare tillämpade och nu gällande grunder för statsbidrag till skogs- vårdsåtgärder, betesförbättringar och vägbyggnad. Därav framgår, att 5 t o r- leken av de bidrag, som utgå av särskilda riksstatsanslag, i regel bestämts till viss procent av den för företaget beräknade nettokostnader]. sedan avdrag gjorts för eventuellt uppkommande inkomst av företaget. Bi- dragen till betesförbättring äro därjämte maximerade till vissa bestämda belopp.

I fråga om de fyra norra länen gäller sålunda beträffande skogsutdik- ning, att bidrag kan utgå med 50 procent av den beräknade kostnaden och höjas till 60 procent, om åtgärden föranledes av läget på arbetsmarknaden. Bidrag till skogsodling m. m. kan utgå med 50 procent av den beräknade nettokostna—den för företaget. Bidrag till väg- och flottledsbyggnad ut- betalas med 25 procent av den beräknade kostnaden. Bidrag till betesför— bättring utbetalas från och med år 1940 med högst 60 procent av den be- räknade kostnaden, dock med högst 250 kronor för hektar av den för för- bättring avsedda arealen. Dessutom gäller att bidrag för betesförbättring och övriga bidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk såsom nyod- lingsbidrag m. fl. icke må på en gång tilldelas en och samma person med högre belopp än tillhopa 800 kronor.

I samtliga ovan nämda kostnader skall kostnad för erforderligt material, såsom frö, plantor, stängseltråd o. dyl. vara inräknad. Därest frö eller plan- tor tillhandahållas av skogsvårdsstyrelse, plågar denna efter överenskom- melse gottgöra sig köpeskillingen därför genom avdrag å bidraget.

De arbeten, som nu föreslås av utredningen, komma att bedrivas på ett i väsentliga avseenden mera rationellt sätt än vad som är möjligt inom den nuvarande bidragsverksamheten för betesförbättringar och skogsvård. Den enda omständighet, som skiljer den nu planerade verksamheten från vad man skulle kunna kalla idealisk företagsorganisation, är att, sedan plan-

• Sida 114
•  Original

läggning skett med hänsyn till högsta effekt och lägsta kostnad utan hinder av ägosplittringen, handhavandet av arbetet överlämnas åt skogsägarna själva. Att så sker är emellertid enligt utredningens övertygelse icke blott ändamålsenligt med hänsyn till anskaffningen av lämplig arbetskraft utan även nödvändigt för ett ur alla synpunkter lyckligt genomförande av pro- grammet. Nackdelarna taga sig uttryck i den övervakning och kontroll, vilken, nu som förr, måste bedrivas av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän. Besiktingarna kunna dock bedrivas på ett betydligt mera rationellt sätt tack vare arbetenas geografiska koncentration och den medverkan från skogsägarna själva, som man försäkrar sig om genom föreningsbildningen. De indirekta kostnader, som åbelöpa varje särskilt bidragsföretag, komma sålunda helt säkert att i den föreslagna organisationen av arbetena bliva lägre än inom den nuvarande bidragsverksamheten. Likväl är det ovisst, huruvida några besparingar i förvaltningskostnaderna för företagen kunna uppstå med hänsyn till att den planlagda verksamheten kommer att inne- sluta, förutom arbetet för de understödda företagen, en stor del av skogs- vårdsstyrelsernas uppgifter i övrigt. Tillsynen enligt gällande skogsvårdslag blir effektivare, åtskilliga skogsvårdsåtgärder, som icke understödjas av staten, komma till utförande tack vara skogsvårdsplanerna, och utrymme vinnes även för ökad upplysning och intensivare propaganda. Det är uppen— bart, att kostnader, som nedläggas i en verksamhet enligt de här uppdragna linjerna, skola ge en väsentligt högre effekt än lika stora kostnader, an— vända inom den nu pågående bidragsverksamheten för skogsvård.

Den nu föreslagna, skogsvårdande verksamheten torde, såsom närmare framgår av avdelning VI, kunna medföra en stabilisering av arbetsmark- naden i lappmarkema. De, som äga egen skog, beredas möjligheter att erhålla en viss dagspenning även vid arbete för den egna skogens förkov- ran, ofta i omedelbar närhet av hemmet. De arbetslösa, som icke äga skog, kunna erhålla sysselsättning i sådana företag, där Skogsägarens och hans folks arbetskraft icke är tillräcklig för arbetenas utförande inom den tid skogsvårdsplanen föreskriver. Särskilt öppnas möjligheter för sysselsätt- ning av ledig arbetskraft å bolagsskogar och allmänningsskogar. Utred- ningen håller på grund härav före, att de kommunala arbetslöshetsorganen skola få möjligheter att hänvisa arbetslösa till de nu föreslagna arbetena. lämpligen genom skogsvårdsföreningarnas förmedling på sätt ovan fram- hållits. Därigenom torde en del av de 'kontantunderstöd, som utbetalas av kommunerna, kunna inbesparas. Även denna besparingspost är ytterst vansklig att beräkna, enär de praktiska förhållandena ofta kunna lägga hinder i vägen för kontantunderstödens evalvering i bidragsmedel, även i de fall, då arbetsobjekt kunna erbjudas. Att icke föraktliga möjligheter att tillvarataga ledig arbetskraft här erbjuda sig framgår emellertid därav, att de av kommunerna i övre Norrland under senare år utbetalade kontant- understöden uppgått till ansenliga belopp. De understöd, som med stats- bidrag utbetalats till arbetsföra, ha visserligen under senare år ej varit mera betydande — för budgetåret 1938/39 ha de för de båda nordligaste länen

• Sida 115
•  Original

dock utgjort sammanlagt 326000 kronor _ men åtskilliga kommuner be— driva därutöver själva med stöd av fattigvårdslagen en understödsverk- samhet av samma slag. Utredningen är ej i tillfälle att lämna närmare upp- gifter om omfattningen av denna verksamhet, enär ifrågavarande kommu- nala utgifter överhuvud taget icke sammanställas eller redovisas till något centralt organ. Utredningen har sig emellertid bekant, att denna del av kommunernas utgifter för fattigvård i vissa norrländska skogskommuner under senare år icke varit oväsentlig.

Av det här sagda framgår enligt utredningens mening, att vid den av ut— redningen föreslagna verksamheten för förbättrad skogsvård m. m. de stat- liga bidragen kunna höjas avsevärt utöver de nu tillämpade bidragsprocen— terna utan att det allmännas uppoffringar skola, i förhållande till det upp- nådda arbetsresultatet, bliva högre än vad hittills varit fallet. När utred- ningen i fortsättningen övergår till att lämna preciserade förslag beträffande bidragen, får utredningen, förutom nämnda omständigheter, åberopa de särskilda samhällsintressen och motiv för statsingripanden, som utredningen skildrat under avdelningarna I och IV: 6 (sid. 102 och följande).

Av den i avdelning III: b lämnade redogörelsen för förslag, som på se- nare tid framlagts i den norrländska skogsvårdsfrågan, framgår, att flera iakttagare icke varit främmande för tanken, att skogsvårdsarbetena på en- skildas skogar i lappmarken eller en stor del av dessa arbeten skulle i sin helhet bekostas av staten, varvid emellertid förutsatts, att markägaren skul- le bidraga till arbetena i den mån inkomst av virke därvid erhölls eller fas- tigheten underginge en värdestegring på grund av åtgärderna. Att den kostnad för t. ex. röjningsåtgärd, å vilken bidrag beräknas, skall minskas med värdet av utfallande gagnvirke, finner utredningen självfallet. Ut- redningen anser det även vara klart, att markägaren bör bidraga till åt- gärden med belopp, som svarar mot den värdestegring, brukningsdelen un- dergår som en direkt följd av de vidtagna åtgärderna. Därmed avser ut- redningen icke blott den ökning av brukningsdelens taxeringsvärde, som kan komma att ske vid närmast följande fastighetstaxering, utan överhuvud taget det mervärde, som en välskött skogsegendom alltid tillvinner sig å den allmänna fastighetsmarknaden, även om detta icke omedelbart skulle kom— ma till uttryck vid fastighetstaxering. Det är givetvis ytterst vanskligt att bedöma en värdestegring, som, ehuru den utan tvivel ägt rum, på grund av den mångfald andra faktorer, som öva inflytande på fastighetsvärdena, kanske aldrig direkt kommer till synes. Utredningen anser sig dock kun- na förutsätta, att sådan grundförbättring av fastighet, som här är i fråga, skall inom relativt kort tid medföra en förstärkning av fastighetens värde med något tiotal procent av den kostnad, som nedlägges på grundförbätt— ringen. Denna delkostnad för arbetena bör under alla förhållanden be— stridas av markägaren. Utredningen anser vidare, att det ligger i den en- skilde hemmansägarens intresse att själv deltaga i kostnaderna för sin egen- doms förkovran. Slutligen bör den omständigheten, att staten ställer bi-

o

drag till förfogande för arbeten a en hemmansägares skog kunna förmå

• Sida 116
•  Original

denne att själv offra något för arbetet. Utredningen förbiser emellertid icke, att en hemmansägare i små ekonomiska omständigheter kan för sin egen och sin familjs dagliga bärgning vara nödsakad att ägna sig åt ar- bete, som ger full dagsförtjänst.

Av vad här sagts framgår, att utredningen anser uteslutet, att de nu ifrå— gavarande arbetena i sin helhet bekostas av statsmedel. De berörda om- ständigheterna konstituera en övre gräns för bidragstilldelningen, som icke får överskridas. Bidragstilldelm'ngen bestämmes i övrigt av de särskilda motiv för statlig hjälpverksamhet, som i det föregående utvecklats. I fort— sättningen redogör utredningen för de bidragsbelopp, som utredningen med hänsyn härtill funnit skäliga för de särskilda åtgärderna.

Som allmänna förutsättningar för beviljande av statsbidrag synes böra stadgas, att annat statsunderstöd i form av län eller bidrag icke utgått eller utgår för åtgärden, att nyttan av åtgärden beräknas stå i skäligt förhållan— de till kostnaderna därför samt att med hänsyn till allmän eller enskild rätt hinder ej möter mot åtgärden. Därjämte bör den inom bidragsverk- samheten för skogsvård hittills hävdade principen, att statsbidrag ej må utgå till åtgärd, som någon enligt lag eller författning är pliktig vidtaga. uppehållas även i fråga om nu förevarande bidragsverksamhet. Härtill bör den reservationen fogas, att statsbidrag givetvis skall utgå till utförande inom lappmarkerna av återväxtåtgärd, som skogsvårdsstyrelsen funnit så betungande, att styrelsen befriat markägaren från skyldigheten att utföra densamma. Det lär emellertid icke sällan kunna förekomma att, då skogs- vårdsplan upptager återväxtåtgärd av beskaffenhet, att icke skäligen kunnat åläggas markägaren, denne likväl jämlikt bestämmelserna om reproduk- tionsplikt bort svara för en mindre omfattande åtgärd å samma mark, t. ex. markberedning eller sådd. I dylikt fall bör, vid beräkning av statsbidrag, kostnaden för den i skogsvårdsplanen angivna åtgärden minskas med den beräknade kostnaden för den åtgärd, som faller under reproduktionsplik- ten. Slutligen bör statsbidrag för röjningsgallring i stavaskog eller ung- skog utgå endast under förutsättning, att rotvärdet å det virke, som bör avverkas, understiger kostnaden för åtgärden.

Utredningen föreslår, att statsbidrag må utgå dels med ett grundbelopp, lika för alla hemmansägare men lägre för aktiebolag, dels ock med ett tilläggsbelopp, sistnämnda belopp dock endast till enskilda hemmansägare efter särskild behovsprövning. Den följande diskussionen av bidragens storlek avser till en början endast företag, som utföras å andra skogar än samfälligheter och allmänningar samt bolagsskogar.

Den ovan lämnade redogörelsen för de skogsvårdsåtgärder, som äro er- forderliga, torde ha givit vid han-den, att de viktigaste av åtgärderna i ar- betsprogrammet i största omfattning icke kunna komma till utförande, med mindre skogsmarken betesfredas. Förutsättningen för att så skall kunna ske är att betesvallar anläggas snabbt och väl. Kostnaderna för dylika anläggningar bliva ofta mycket betungande för de små hemmansägarna, bl. a. därför att en förhållandevis stor del av anläggningskostnaden icke

• Sida 117
•  Original

kan utgöras med arbete, nämligen den till ej mindre än 30—50 procent av hela kostnaden uppgående delen, som avser jordförbättrings- och gödnings- medel, frö m. m. Utredningen anser att grundbelopp för betesanläggning, vilket skall tillkomma samtliga av betesförbättringsföretag berörda intressen- ter i skogsvårdsområdet, vare sig de äro delägare eller icke, bör — oavsett om därmed avses en permanent betesvall eller en provisorisk anläggning, som prövas erforderlig med hänsyn till skogsvårdsprogrammets genomfö- rande — utgå med 75 procent av den totala kostnaden för anläggningen, er— sättning för upplåtelse av mark eller för skada eller intrång däri dock ej inräknad.

Det lärer ofta kunna förekomma, att delägare i skogsvårdsområde vid den tidpunkt, då skogsvårdsplan upprättas, påbörjat anläggning av betes- vallar å sin fastighet. I den mån sådan anläggning icke ingår i företag, vartill statsbidrag i annan ordning beviljats, och vederbörande förrättnings— man finner de vidtagna åtgärderna lämpligen kunna inordnas i betesan- läggningsföretag enligt skogsvårdsplan, bör hinder ej möta att i planen in- räkna åtgärderna med skäliga kostnadsbelopp oaktat den omständigheten, att de redan utförts. En tidsbegränsning måste likväl stipuleras, och ut- redningen finner i detta hänseende lämpligt, att arbeten, som utförts före den 1 januari 1940 icke må medtagas i kostnadsberäkning enligt skogs- vårdsplan. Utredningen anser den här föreslagna avvikelsen från eljest vedertagna bidragsvillkor vara starkt påkallad med hänsyn till betydelsen av ett snabbt uppordnande av betesförhållandena. Ett liknande förfarings- sätt lärer i praktiken tillämpas vid nyodling av mark till kronotorp. Ehuru den i ämnet gällande författningen, kungörelsen den 14 juni 1929 ang. upp— låtande av kronotorp å vissa kronoegendomar m. m., icke angiver, att ny- odling, som utförts före planläggning av fackman, kan godkännas för bi- dragstilldelning och vederbörande sakkunniga icke synas ha tänkt sig ett dylikt förfarande, ha de praktiska förhållandena föranlett, att väl utförda nyodlingar, som påbörjats efter författningens ikraftträdande, intagits i plan, som sedermera upprättats för dylika bidragsberättigade åtgärder. Till undvika-nde av att arbete nedlägges på olämpliga företag och besvi- kelse uppstår hos dem, som företagit sig dylika arbeten, böra skogsvårds- styrelserna låta sig angeläget vara att på lämpligt sätt för skogsägarna fram— hålla, att anläggningarna måste vara planlagda med sakkunskap, enär vid upprättande av skogsvårdsplan som kostnad för bidragsberättigat företag kan upptagas endast det värde, som den utförda betesanläggningen äger för betesfrågans ordnande inom skogsvårdsområdet.

Avvägningen av statsbidraget för skogsvårdsåtgärder synes ut- redningen böra ske med säskild hänsyn till den värdestegring av fastigheten, som förorsakas av åtgärden och som skogsägaren kan tillgodogöra sig. Skogsvårdsåtgärderna kunna, sedda ur denna synvinkel, uppdelas i två hu- vudgrupper, nämligen åtgärder för skogsföryngring, vilka återbära de ned— lagda kostnaderna först efter mycket lång tid, samt beståndsvårdande åtgär- der och skogsutdikning, vilka kunna bliva lönande efter jämförelsevis kort

• Sida 118
•  Original

tid. I fråga om den senare gruppen måste den reservationen omedelbart göras, att utdikning av obevuxen mark såsom varande ett grundförbätt- ringsföretag på mycket lång sikt rätteligen skulle tillhöra den förra grup- pen. Sådana dikningsföretag lära emellertid, såsom av det föregående torde ha framgått, mera undantagsvis komma att ingå i skogsvårdsplanernas program och då i samband med torrläggning av bevuxen mark. Tillämp- ning av olika bidragsgrunder för åtgärder, som inom ett och samma företag knappast kunna åtskiljas, är icke att förorda. Utredningen anser därför, att all skogsutdikning av praktiska skäl bör föras till den senare gruppen.

Den förstnämnda huvudgruppen av åtgärder, som här betecknas med grupp 1, omfattar hyggesrensning, markberedning, bränning, sådd, plan- tering, hyggesdikning och eventuellt andra åtgärder för erhållande av eller skydd för skogsföryngring, såsom hägnad av skogsodlingsområde eller dy- likt. För nämnda åtgärder är anskaffningen av skogsodlingsmaterial en vik- tig detalj. Denna uppgift åligger enligt gällande bestämmelser redan nu skogsvårdsstyrelserna. Särskilt beträffande lappmarkerna lärer man nödgas räkna med en avsevärd variation i anskaffningskostnaden beträffande så- väl frö som plantor, varigenom marker i lägen med sämre frötillgång skulle — oavsett de mera omfattande åtgärder de kunna kräva — bliva hårdare belastade än andra. För att motverka en sådan effekt, som med hänsyn till det här ifrågavarande skogsvårdsarbetets ändamål, icke vore lämplig, anser utredningen att understödet till skogsvårdsåtgärderna i första hand bör lämnas genom kostnadsfritt tillhandahållande av skogsodlingsmaterial. Enär de företag, som innefatta fullständig skogsodling i någon form, över- huvud taget äro mera kostsamma än andra åtgärder, erhålles med denna bidragsform en påtaglig utjämning av de kostnader, som skola stanna på ägarna av marker, vilka kräva olika kostnader för att bringas i produktivt skick. Förfaringssättet innebär därjämte en förenkling av administrationen av bidragsverksamheten.

Den metod, som användes i Norrland, då fullständig skogsodling måste företagas men förhållandena i övrigt ej kunna betecknas som särskilt svår- artade, är sådd. Kostnaden för frö kan i sådana fall genomsnittligt beräknas uppgå till omkring 15 procent av den totala skogsodlingskostnaden. Det kostnadsfria tillhandahållandet av erforderligt skogsodlingsmaterial torde alltså kunna värdesättas till 15 procent av den totala kostnaden för åtgär— den. Övrig del av understödet bör, liksom beträffande andra åtgärder, ut- betalas kontant. Utredningen föreslår, att grundbeloppet skall inom denna bidragsgrupp utgå med 75 procent av den totala kostnaden för åtgärden, kostnader för skogsodlingsmaterial och hägnadstråd icke inräknad. Det sammanlagda statsunderstödet för fullständig skogsodling kan därvid anses

75 uppgå till (15 +m'85 =) 7875 procent av den totala kostnaden för åt-

gärden. Den andra huvudgruppen av skogsvårdsåtgärder, här benämnd grupp 2, innefattar röjningsgallring i stavaskog, plantskog och ungskog samt skogs-

• Sida 119
•  Original

utdikning å mark, som icke samtidigt är föremål för återväxtåtgärder. Ut- redningen föreslår att grundbeloppet för denna åtgärdsgrupp skall utgå med 65 procent av den totala arbetskostnaden.

För den nu pågående bidragsverksamheten för skogsvårdsarbeten gäller, att statsbidrag skall beräknas å nettokostnaden för arbetet, sedan värdet av det virke, som bör avverkas å området, fråndragits. Denna princip måste enligt utredningens mening uppehållas jämväl för röjningar, som utföras i den nya verksamheten, för att åstadkomma en skälig begränsning av bi- dragen till dylika åtgärder, vilka som bidragsföretag betraktade mången gång kunna utgöra gränsfall. För att i möjligaste mån undvika, att skogs- ägarna genom avverkning av avsättningsbart virke före arbetsplanens upp- rättande förskaffa sig högre bidrag än som med hänsyn till den å området befintliga skogen skäligen bör utgå, synes lämpligt att nämnda rotvärde å skog, som skall avverkas i samband med utförande av skogsvårdsåtgärd, fastställes redan i skogsvårdsplanen.

Vad angår åtgärder för skogsföryngring är det virkesvärde, som kan från- dragas kostnaden för åtgärderna, i regel ytterst obetydligt eller helt obe- fintligt, försåvitt icke åtgärden avser mark, där slutavverkning ej skett vid Skogsvårdsplanens upprättande. Att i sistnämnda fall genom avdrag av virkesvärde undandraga åtgärder å dylik mark statsbidrag överensstämmer emellertid ej med verksamhetens syfte. För övrigt skulle ifrågavarande av— drag bliva beroende av den tidpunkt, skogsägaren väljer för avverkning av skogen å området, vilket lär kunna medföra orättvisor. Utredningen anser på nu anförda grunder att värdet av den skog, som bör avverkas för ut- förande av åtgärd för skogsföryngring, ej bör avdragas från kostnaden för åtgärden. Däremot bör, i förekommande fall, kostnaden, på sätt i det före- gående framhållits, minskas med den kostnad, för vilken markägaren jäm- likt honom åvilande reproduktionsplikt har att svara.

Ifråga om bidrag till skogsvårdsåtgärder må slutligen framhållas att, då fråga är om hyggesbränning, kostnaden bör vid beräkning av statsbidrag ökas med kostnad för första-riskförsäkring i samband med bränning en- ligt förslag, som framlägges av utredningen i en följande avdelning, VII: 2.

Statsbidrag till skogsvägar ha tidigare kommit Norrland till del i mycket liten omfattning, beroende bl. a. på att bidrag utgått endast för vägar, som kunnat fylla ett mera stadigvarande transportbehov även under tid, då vägbanan ej är tjälad. Bidragsprocenten har utgjort 25. Statsbidrag bör i nu förevarande sammanhang utgå endast för vägar, som äro av be- tydelse för virkesavsättningen från en väsentlig del av ett skogsvårdsom- råde. Genom detta förbehåll inordnas vägförtagen som ett led i det särskilda iståndsättningsarbete, varom här är fråga. Utredningen föreslår, att grund- beloppet med hänsyn härtill skall utgå med 40 procent av den totala kost- naden för anläggningen, ersättning för upplåtelse av mark eller för skada eller intrång, som kan förorsakas av företaget, däri ej inräknad.

De här ovan föreslagna grundbeloppen ha differentierats endast med hän- syn till arbetenas art. Givet är emellertid, att de särskilda skogsägarnas

• Sida 120
•  Original

ekonomiska möjligheter att åtaga sig arbeten äro mycket olika. Enär grund- tanken i den föreslagna verksamheten är, att en serie företag igångsättas inom stora områden efter en plan, som bestämmes uteslutande av tekniskt rationella grunder, är det för ett framgångsrikt bedrivande av verksamheten nödvändigt, att alla eller åtminstone de allra flesta av dem, som de plan- lagda företagen beröra, skola beredas möjligheter att ansluta sig till de- samma. Vid utformningen av bidragssystemet kunna därför bidrag efter behovsprincipen icke förbigås.

De grundbelopp, som ovan föreslagits för statsbidragen, äro bl. a. på grund av en rad särskilda omständigheter, som icke sammanhänga med nå- gon behovsprövning, så väl tillmätta, att det övervägande antalet hemmans- ägare i lappmarkerna böra finna med sin fördel förenligt att ansluta sig till företagen. En viss möjlighet till anpassning av statsbidraget för de sämst lottade småbrukarna synes dock böra anordnas. Vid övervägande av denna fråga har utredningen stannat för den bidragsform, som föreslagits av 1936 års skogsutredning under benämningen premiebidrag, ehuru dessa bidrags syfte, såsom namnet antyder, delvis är ett annat. Utredningen föreslår så- lunda, att skogsvårdsstyrelsen må kunna efter särskild prövning bevilja den, som tillerkänts statsbidrag med grundbelopp, ett tilläggsbelopp, under förutsättning, att bidragstagaren själv brukar den fastighet, för vilken stats- bidraget utgår, samt att han på grund av svag ekonomi är i trängande behov av bidrag. Tilläggsbelopp bör enligt utredningens mening kunna uppgå till högst hälften av det belopp, varmed den av skogsvårdsstyrelsen godkända kostnaden för åtgärden överstiger det för åtgärden som statsbidrag beviljade grundbeloppet. Ehuru denna bidragsform ej är särskilt lämpad för de väg— anläggningar, som här föreslås, och något större behov av tilläggsbelopp knappast torde föreligga för dylika arbeten, har utredningen dock icke velat utesluta möjligheten att i särskilt fall tilldela sådant bidragsbelopp även för väganläggning. Utredningen förutsätter därvid, att det stora flertalet väg— företag skola kunna genomföras utan att något tilläggsbelopp utgår.

Övriga skogar, där statsbidrag till åtgärder kunna ifrågasättas, äro sam- fälligheter och allmänningar samt bolagsskogar.

Vad angår samfälligheter och allmänningar kunna olika synpunkter göras gällande. Å ena sidan lärer den gemensamma äganderätten konstituera en starkare bärkraft, som bland annat kännetecknas av den fondbildning, som äger rum beträffande en del av allmänningarnas avkastning. Å andra sidan hava delägarna i de inom de nordligaste länen belägna allmänningarna i all- mänhet svag ekonomisk ställning. Utredningen tilltalas ej heller av tanken, att delägarna i sistnämnda allmänningar skola bliva i bidragshänseende säm- re ställda vad angår åtgärder å ifrågavarande gemensamhetsskogar än be- träffande åtgärder å de särskilda hemmanen, bl. a. därför, att dessa all- männingar avsatts under det sista skedet av avvittringen i samband med en stark begränsning av utmarkstilldelningen till hemmanen. Med hänvisning i övrigt till vad skogslagkommissionen i sitt den 31 augusti 1937 avgivna be-

• Sida 121
•  Original

tänkande med förslag till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna m. m. anfört i denna fråga (sid. 179—180), föreslår utredningen, att stats— bidrag mä, jämväl för åtgärder å samfälligheter och allmänningar, utgå en- ligt de grunder, som här ovan angivits.

Ifråga om bidragstilldelning till aktiebolag ansluter sig utredningen prin- cipiellt till den av 1936 års skogsutredning hävdade uppfattningen, att de grundförbättrande åtgärder, varom här är fråga, äro av den betydelse och natur, att de böra kunna befrämjas med allmänna medel oberoende av vem som är ägare till marken. Vad beträffar den nu föreslagna verksamheten talar för bidragstilldelning till bolag även den särskilda omständigheten, att skogsvårdsprogrammet bygger på gemensam, samtidig uppslutning omkring programmet av samtliga eller åtminstone det stora flertalet ägare till skogs— fastigheter inom ett geografiskt sammanhängande område. Därest man av bolagen som skogsägare fordrar en lojal anslutning till den brett upplagda, skogsvårdande verksamheten, synas bolagen kunna göra anspråk på bi- dragstilldelning med belopp, som kan befinnas skäligt. För att stimulera de skogsägande bolagen till deltagande i här ifrågavarande skogsvårdsarbete synas bidragen dock icke behöva uppgå till samma belopp som för de en- skilda skogsägarna. Bolagens möjligheter att utan statsunderstöd taga vård om sina skogar måste i allmänhet anses vara större än hemmansägarnas, samtidigt som förutsättningarna för dem att tillgodogöra sig den av skogs- vårdsåtgärderna förorsakade värdestegringen å skogarna äro gynnsammare. Utredningen finner med hänsyn till nu anförda förhållanden skäligt, att bo- lag tilldelas grundbidrag med 60 procent för betesanläggning och för skogs- vårdsåtgärd tillhörande grupp 1, samt med 50 procent för skogsvårdsåt- gärd, tillhörande grupp 2.

Vad beträffar väganläggningar, i vilka som regel ett stort antal sakägare, tillhörande skilda ägarekategorier, deltaga, synas praktiska skäl, som tala för tillämpning av enhetliga bidragssatser, böra bliva utslagsgivande. Utred- ningen föreslår därför, att aktiebolag må tilldelas bidrag till väganläggning med samma belopp som enskild hemmansägare eller 40 procent.

De åtgärder, som komma till utförande efter det kontrakt slutits rörande skogsvårdsplan, måste stundom sträcka sig över gränserna för markområ- den, som tillhöra delägarna. Så blir förhållandet, när ett skogsföryngrings- eller dikningsföretag är beläget i utkanten av skogsvårdsområdet och berör hemman utom området. Men det kan också inträffa, att ett dylikt företag når in över mark inom skogsvårdsområdet, vars ägare ej är delägare i om— rådet. Utförandet av åtgärden grundar sig —— såsom utredningen i det föregående klarlagt — på lagbestämmelser av tvingande natur. I det förra fallet synes skäligt, att markägaren tillerkännes statsbidrag, vilket med hän- syn till de grunder, som gälla för nu utgående skogsvårdsanslag, bör utgöra högst 50 procent av kostnaden, beräknad på sätt föreslagits för den nya verksamheten. I det senare fallet lär förfaringssättet bliva beroende av flera omständigheter, i första rummet åtgärdens natur. De åtgärder, som böra komma till utförande å inom skogsvårdsområde belägen mark, vars

• Sida 122
•  Original

ägare ej önskat deltaga i skogsvårdsverksamheten för området, äro —— bortsett från betesanläggning, som eventuellt må utföras av betesrättsinne- havare —— dikning och hyggesbränning. För dikningsarbeten synes som regel bidrag böra utgå med högst 50 procent av kostnaden, beräknad på sätt nyss sagts, enär skyldigheten att utföra dikningen grundar sig huvud— sakligen på annan fastighets intresse av att åtgärden utföres. I fråga om hyggesbränning och i samband därmed föreslagna reproduktionsåtgärder bliva förhållandena annorlunda. Föreligger reproduktionsskyldighet, som innefattar den ifrågavarande åtgärden, förutsätter tilldelning av statsbidrag, att markägaren befrias från sagda skyldighet att hålla den egna fastighetens skogsmark i produktion. Det är mycket tvivelaktigt om sådan befrielse nu bör lämnas, sedan markägaren avböjt dylik, då den erbjöds honom i sam- band med deltagande i den gemensamma skogsvårdsverksamheten. Är så icke fallet bör emellertid statsbidrag kunna utgå för ändamålet efter samma regler, som ovan föreslagits beträffande mark utom skogsvårdsområde. Bidrag bör emellertid tilldelas endast då särskilda skäl kunna anföras här— för och med belopp, som prövas av skogsvårdsstyrelsen från fall till fall.

Vid bidrag enligt kontrakt för skogsvårdsområde måste fästas vissa all- männa villkor. Dessa böra i tillämpliga delar gälla även ifråga om de särskilda kontrakt, som upprättas med enskilda markägare. Kontrakts- tagarna skola sålunda bl. a. förbinda sig att iakttaga de föreskrifter, som i vederbörlig ordning meddelas om utförande och vidmakthållande av före- tagen, att icke släppa betesdjur å mark, som är eller varit föremål för skogsvårdsåtgärd enligt skogsvårdsplan, att underkasta sig vederbörlig kon- troll och att fullgöra de åligganden och bestrida de kostnader, som, enligt vad ovan sagts och här nedan tillägges beträffande planläggningskostnader m. m., skola utgöras av kontraktstagarna.

Vad särskilt angår vidmakthållande av företag böra särskilda regler meddelas. Beträffande permanenta betesanläggningar synes lämpligt att, på sätt skett i kungörelsen den 30 juni 1939 ang. statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m., föreskriva, att anläggningen skall vidmakt- hållas under minst tio år. Erfarenheter från dylik bidragsverksamhet be- styrka lämpligheten av att i skogsvårds- eller arbetsplan därjämte lämnas närmare föreskrifter om utförandet av underhållet.

Även beträffande återväxtåtgärder äro föreskrifter om underhåll nöd- vändiga. Sålunda bör skogsvårdsstyrelse kunna utföra hägnadsåtgärd, som försummas av markägaren, på dennes bekostnad. Har skog, som upp— kommit på grund av föryngringsåtgärder, genom dylik försummelse skadats av betesdjur, bör den försumlige vara pliktig att avhjälpa skadan. Vidare bör det för bidrag från statens skogsodlingsanslag gällande allmänna vill- koret tillämpas, att skog, som uppdragits med hjälp av statsbidrag, skall av bidragstagaren vidmakthållas, intill dess skogen nått den utveckling, att den ej längre är att räkna som plantskog. Underhåll av skogsdikningsförc— tag bör ske enligt de regler, som gälla för statens skogsutdikningsanslag,

• Sida 123
•  Original

dock med tillägg i ett avseende. Ä mark, som torrlägges för skogsproduk- tion, finnes ofta ett tätt bestånd av klen ungskog, eller ock uppkommer så- dant efter torrläggningen. Dylika bestånd skjuta efter dikningen hastigt i höjden och bliva på grund av det stora stamantalet mycket snabbt i behov av röjning. Oftast torde det i sådana fall närmast vara fråga om att hälla efter lövskogen. Den markägare, som verkställt torrläggning med stats- bidrag men därefter icke utför erforderlig röjning, äventyrar resultatet av det med statsbidrag utförda torrläggningsarbetet, enär den med dikningen avsedda effekten ej erhålles. Det saknas ej exempel på dylika försummel- ser. Utredningen anser därför, att som villkor för åtnjutande av bidrag till skogsdikningsåtgärd bör stadgas, att, därest skogsvårdsstyrelsen finner att röjningsgallring bör företagas i fall, som här avses, bidragstagare skall vara skyldig att utföra sådan röjningsåtgärd mot åtnjutande av det understöd, som skogsvårdsstyrelsen kan lämna därför.

Utredningen har vidare att taga ställning till frågan om bestridande av kostnaderna för det planläggningsarbete, som den föreslagna verksamheten erfordrar. Utredningen är närmast benägen att betrakta upprättandet av skogsvårdsplaner som en inventeringsåtgärd, vilken faller under skogsvårds- styrelsernas allmänna uppgifter. Av denna anledning anser utredningen, att hela kostnaden för upprättandet av ifrågavarande planer bör — oavsett om planen kommer till utförande eller ej — bestridas med allmänna me- del, lämpligen genom förvaltningsbidrag, vilket anvisas skogsvårdsstyrelser- na av det statsanslag, som ställes till förfogande för här ifrågavarande verk- samhet. Vad åter arbetsplanerna angår, saknas skäl att frångå de hittills tillämpade ersättningsgrunderna för skogsvårdsanslag, vilka innebära, att skogsvårdsstyrelsen bestrider kostnaden för ersättning och arvode till för- rättningsman men bidragstagaren hantlangningskostnaden jämte övriga kostnader för planläggningen.

Utredningen vill i fråga om Skogsvårdsplanens upprättande erinra om att för de skogar, varom här är fråga, i regel finnas kartor, som äro till- räckliga som grundmaterial för skogsvårdsplan. Utredningen förutsätter därför, att den komplettering av befintliga kartor, som erfordras för upp- rättande av skogsvårdsplan, i vad denna avser ofullständigt eller alls ej kart- lagda fastigheter, skall inberäknas i kostnaden för skogsvårdsplanen.

Vad slutligen angår reglerna för utbetalning av bidrag, stäl- lande av säkerhet samt påföljd i händelse bidragstagare ej fullgjort de förpliktelser han åtagit sig synas de för skogsvårdsanslagen nu tillämpade grunderna vara väl avvägda och lämp- liga även för den föreslagna bidragsverksamheten.

Även den bland bidragsreglerna för statens skogsodlingsanslag ingående bestämmelsen, vilken åsyftar att säkerställa fullföljandet av bi- dragsföretag å mark, som byter ägare, bör upptagas bland villkoren för den nya bidragsverksamheten. Det är givetvis i fråga om den föreslagna verksamheten av särskild vikt, att de kontrakterade före- tagen fullföljas, enär verksamheten skall planläggas regionsvis. Utred-

• Sida 124
•  Original

ningen har övervägt, huruvida icke bidragsverksamheten inom ett skogs— vårdsområde borde upphöra, därest ett flertal av företagen inom områ- det icke bleve fullföljda. En dylik påföljd skulle emellertid drabba de lojala bidragstagarna orättvist, varjämte stora svårigheter möta att praktiskt reglera de uppkommande förhållandena. Vissa åtgärder kun- na delägarna för övrigt ej undandraga sig. Den belesreglering, som på— börjats enligt ägofredslagen, föres givetvis till slut, reproduktionsplikten måste fullgöras utan modifikationer och dikningsföretag kunna i vissa fall fullföljas enligt vattenlagen. Då utredningen vidare, med hänsyn ej blott till nu nämnda omständigheter utan kanske främst till delägarnas intresse av att programmet blir genomfört, är övertygad om att risken för att någon större del av bidragstagarna inom ett skogsvårdsområde skall söka undan- draga sig fullföljandet av arbetena är ringa, har utredningen ansett sig böra stanna för den nuvarande bestämmelsen om full återbetalningsskyldighet med ränta beträffande såväl uppburna statsbidrag som alla skogsvårdssty- relsens kostnader i övrigt för den bidragstagare, som icke fullgör sina för- pliktelser. Dessa kostnader innefatta ifråga om den nu föreslagna verk- samheten ej endast av skogsvårdsstyrelsen utgivna kostnader för arbetspla— ner, biträde vid utförande m. in. utan även kostnad för skogsodlingsma- terial och skälig andel i kostnaderna för upprättande av skogsvårdsplan.

Utredningen har i enlighet med de nu föreslagna grunderna för skogs- vårdsverksamheten i lappmarkerna samt de grunder för verksamheten, som i följande avdelning föreslås för vissa områden utanför lappmarkerna, ut- arbetat dels förslag till kungörelse angående villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m., dels oclc förslag till cirkulär till de av verksamheten berörda skogsvårdsstyrelserna med föreskrifter rörande tillämpningen av nämnda kungörelse, vilka för- slag bifogats betänkandet som bilagor nr 1 och 2.

• Sida 125
•  Original

V. Genomförandet av skogsvårdsprogrammet för områden utanför lappmarkerna.

Det torde av vad utredningen anfört under avdelningarna I och 11 ha framgått, att inom stora delar av övre Norrland, som äro belägna utanför lappmarken, skogarna äro så likartade med lappmarksskogarna ifråga om utveckling och tillstånd, att en verksamhet av det slag, utredningen här före- slagit, såvitt möjligt, icke bör begränsas till sistnämnda skogar. Förutsätt- ningarna för verksamheten äro dock icke enahanda. Utredningen kommer därför att i det följande avhandla de modifikationer av programmet för verk- samheten, som bliva påkallade, då denna flyttas ut över lappmarksgrän- serna.

Utredningen anser sig till en början kunna konstatera, att de skäl, som andragits för den skogsvårdande verksamheten i lappmarkerna, i allt vä- sentligt äga giltighet jämväl beträffande de enskilda skogarna i Särna och Idre socknar av Kopparbergs län. I detta avse- ende hänvisas till avdelning I: 3: c och avdelning 1112 B. Utredningen vill på grund härav föreslå, att den i avdelning IV för lappmarkerna föreslagna bidragsverksamheten skall till alla delar tillämpas även beträffande de en- skilda skogarna inom nämnda socknar av Kopparbergs län. Verksamheten torde emellertid inom ifrågavarande områden bliva av ringa omfattning.

Inom de geografiskt synnerligen vittomfattande skogsmarkerna i kustlan- det av. Norrbottens och Västerbottens län samt i Jämtlands och Västernorr- lands Iän äro de skogliga förhållandena mycket skiftande. Utredningen har under avdelningarna I och II redogjort för skogslagstiftningen inom om- rådena och i korthet berört de växlande betingelserna för skogsvården inom olika delar av dessa vidsträckta skogsmarker. Därvid har utredningen fun- nit erforderligt att särskilt behandla vissa skogsområden i fjällens närhet, s. k. skyddsskogar samt en del svårföryngrade skogar, där klimatförhållandena skapat skogliga problem, som föranlett speciella lagstiftningsåtgärder för områdena. Skildringen torde ha klargjort, att ifrå- gavarande skogsområden äro av den beskaffenhet, att skogsvården där bör befrämjas med samma medel, som utredningen ansett erforderliga inom lappmarken. Ehuru förfoganderätten till skogen inom ifrågavarande om— råden icke varit lika starkt inskränkt som inom lappmarkerna, torde samma

• Sida 126
•  Original

motiv, som i det föregående anförts för en utvidgad bidragsverksamhet i lappmarkerna, i stort sett gälla även för de skogar, varom nu är fråga.

Det framgår av den tidigare redogörelsen för skyddsskogar och svårför— yngrade skogar, att reproduktionsplikt för markägaren för närvarande före- ligger, ehuru i begränsad omfattning, men att sådan skyldighet först år 1938 införts för skyddsskogarna och år 1929 för de svårföryngrade skogar, vilka tidigare varit skyddsskogar. Detta förhållande i förening med den omstän— digheten, att svårföryngrade skogar, som ej lytt under skyddsskogslagen, aldrig varit underkastade annan reglering av avverkningen, än vad som föranletts av hänsyn till återväxten efter det avverkade beståndet, anser utredningen böra föranleda, att endast sådana skogar, som äro eller tidigare varit skyddsskogar, helt likställas med lappmarksskogarna. Denna in- skränkning av verksamhetens tillämpning för svårföryngrade skogar är be- träffande de i fjällbandet belägna, svårföryngrade skogarna ej av större betydelse, enär närmare 80 procent av dessa skogar tidigare lytt under skyddsskogslagen. Utredningen får i anslutning till det ovan anförda före- slå, att den för lappmarkerna föreslagna skogsvårdande verksamheten skall. på samma sätt som för de enskilda skogarna i Särna och Idre socknar, i allt tillämpas för skyddsskog, som avses i 4 kap. av skogsvårdslagen den 15 juni 1923, samt sådan i samma kapitel avsedd svårföryngrad skog, som tidigare lytt under lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar.

Även inom övriga delar av de fyra nordligaste länen före- ligger ett stort behov av utvidgad skogsvårdsverksamhet. Av vad därom i det föregående sagts framgår, att de särskilda åtgärderna kunna vara av annan betydelse inom detta område än inom lappmarkerna. Behovet av åtgärder för betesanläggning är emellertid av samma vikt för trakter, där betesdjurens skadegörelse på återväxten är svår. Åtgärder för påskyndan- de och förbättrande av återväxten äro starkt påkallade. Behovet av röjning och dikning är framträdande och bör tillgodoses, bl. a. av det skälet, att röj- ning och dikning i regel äro betydligt mera lönande här än inom lappmar- kerna.

Det är emellertid även den i andra avseenden mångenstädes eftersatta skogsvården, som gör det synnerligen önskvärt, att skogsvårdsstyrelserna beredas möjlighet att verka för en mera intensiv skogsvård på de enskilda skogarna i dessa trakter än vad för närvarande är fallet. Utredningen avser i främsta rummet det å sid. 88 angivna, med (1) betecknade förhållandet. då erforderliga gallringar i yngre skog och genomhuggningar i äldre skog eftersättas. Utredningen har även övervägt, huruvida icke i detta samman— hang bättring kunde vinnas i de med e) och f) betecknade förhållanden, då växtlig skog avverkas utan hänsyn till den värdetillväxt, som därvid för- störes, eller då gammal, oväxtlig skog, som icke lämnar nöjaktig avkastning. får kvarstå på marken.

Det råder intet tvivel om att gallringar och genomhuggningar utanför lapp- markerna eftersättas i minst lika stor omfattning som inom lappmarkerna, varom de i avdelning I anförda uppgifterna från 1938 års riksskogstaxe—

• Sida 127
•  Original

ring för Västernorrlands län (sid. 39) kunna lämna upplysning. Genom plan- läggning av skogsvården på samma sätt, som föreslagits för lappmarkerna, kunna skogsägarna förmås att utföra dessa åtgärder, under förutsättning att verksamheten överhuvud taget kan tilldraga sig deras intresse.

Åtgärder, som avse skydd mot för tidig avverkning av skog, som ej är att anse såsom yngre, ha påkallats i olika sammanhang, och utredningen har även för sin del upptagit denna fråga till behandling. Helt säkert är det ur produktionssynpunkt synnerligen önskvärt att tillse, att den skog, som icke längre är skyddad av skogsvårdslagens bestämmelse om avverkning i yngre skog, behandlas med rationella genomhuggningar, utvecklas och slutligen till- godogöres som högvärdiga sortiment. Avverkningarna böra föras på sätt, som kan ur privatekonomiska synpunkter försvaras, och skogen utväxa till sortiment, som lämna högsta bidrag till folkförsörjningen inom landet.

Obestridligen förekommer det i ganska stor omfattning, att skogen blir föremål för oförsvarligt hårda huggningar eller rent av slutavverkning, så snart den nått sådan utveckling, att den icke längre åtnjuter skogsvårdslagens skydd. Det är särskilt den kapitalsvage skogsägaren, som utsättes för fres- telsen att så snart som möjligt omsätta virkesproduktionen i penningar, och resultatet kan bliva skogar med låga och mindervärdiga Virkesförråd. Van- skötsel av detta slag förekommer ofta å de norrländska hemmansskogarna utom lappmarken.

Utredningen har övervägt huruvida det icke kunde tänkas att i skogsvårds- planerna int-oges föreskrift om visst skydd för ifrågavarande skog. Tek- niskt skulle det vara möjligt att exempelvis bland delägarnas åtaganden en— ligt skogsvårdsplanen införa förbindelse att utföra avverkning inom vissa an- givna bestånd endast efter utsyning genom skogsvårdsstyrelses försorg. Detta vore emellertid att ingripa på ett mycket ömtåligt område. Det skulle inne- bära, att man sökte förmå skogsägarna att i viss utsträckning ställa hushåll- ningen beträffande den värdefullaste skogen under skogsvårdsstyrelsens kon- troll. Utredningen anser icke lämpligt, att en uppsikt av sådant slag införes såsom villkor för bidrag till skogsvårdsarbeten. För övrigt torde en dylik kontroll, som måste begränsas till en, skogligt sett, ganska kort period, knap- past medföra önskat resultat. Utredningen är för sin del av den uppfatt- ningen, att frågan bör lösas efter andra linjer.

I första hand synes åtskilligt ännu kunna vinnas genom förbättring av skogsägarnas kunskaper om skogens värdetillväxt och höjande av deras an- svarskänsla. Det är icke uteslutet, att de nu föreslagna skogsvårdsförening- arna skola kunna i sin mån bidraga till denna skogliga upplysning och om- sätta den i praktiken genom att på sitt program upptaga införande av ra- tionella avverkningsmetoder, bl. a. för den skog, som representerar det värde- fullaste tillväxtkapitalet. I den mån avverkning, som bör stävjas, äger rum i spekulationssyfte, torde emellertid någon annan utväg än att genom lagstift- ning införa förbud häremot överhuvud taget icke stå öppen. Lagstiftnings- åtgärder i sådant syfte ha även nyligen ägt rum. Genom lag den 17 juni 1938, vilken trätt i kraft den 1 juli samma år, har nämligen förordnats om viss

• Sida 128
•  Original

ändrad lydelse av 5 & skogsvårdslagen. l paragrafen stadgas sålunda, att i fråga om fastighet, som genom köp, byte eller gåva övergår till ny ägare, vilken icke med den föregående ägaren är gift eller i den skyldskap, att efter lag kan följa rätt till arv efter denne, skall gälla, att, intill dess fem år för- flutit från det lagfart sökts å fånget, avverkning av äldre skog icke må utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen ske i andra fall än där avverkningen avser husbehov eller ock föranlåtes av skogens beskaffenhet eller eljest en god skogsvårds fordringar. Då lagen ifråga varit gällande endast drygt ett år. är det givetvis ännu för tidigt att avgöra, huruvida ytterligare åtgärder mot spekulation i skog och skogsfastigheter erfordras.

Icke heller det tredje av de fall av skoglig vanhävd, som här ovan omför- mälts, nämligen överhållande av gammal, ouäzrtlig skog, kan regleras utan att man avsevärt binder skogsägaren i hans fria förfogande över skogens av- kastning. Enligt utredningens mening bör dylikt vanhävdande av skogsmark bekämpas genom upplysningsarbete, vari skogsvårdsföreningarna lämpligen kunna deltaga, var och en inom sin krets av skogsägare.

De skogsvårdsuppgifter, vilka — såsom av det föregående framgår —— lämp- ligen böra lösas genom anordnande av arbeten för skogsvårdsområden, äro av den betydelse, att utredningen anser starka skäl föreligga för inledande av en intensivare skogsvårdsverksamhet genom statsbidrag inom ifrågavarande delar av Norrland enligt i huvudsak samma linjer, som här ovan föreslagits för lappmarkerna.

Planläggning och organisation av åtgärderna torde kunna ske på i huvudsak samma sätt som i det föregående skisserats för skogarna i lappmarkerna, ehuru vissa jämkningar kunna erfordras, bl. a. i fråga om uppställningen av skogsvårdsplanen.

Skogsvårdsplan bör innefatta skogskarta eller med ledning av annat kart— material upprättad kartskiss, varå de särskilda områden, som skola bliva fö- remål för åtgärd, kunna med nöjaktig säkerhet angivas. När utredningen föreslår, att Skogsvårdsplanens upprättande skall bestridas av skogsvårdssty- relserna, förutsätter utredningen, att ett sådant kartmaterial föreligger, att en dylik kartskiss kan upprättas för skogsvårdsplanen utan att mera omfattan- de mätningsarbeten företagas. Där skogskartor saknas, torde tillgängliga lant— mäterikartor ofta kunna bilda tillräckligt underlag för skogsvårdsplanen. Måste däremot mer eller mindre fullständig nymätning företagas, kan detta arbete icke i sin helhet betraktas som planläggning för ifrågavarande skogs- vårdsarbete. I dylikt fall bör kartläggningen bestridas av den enskilde med det bidrag av statsmedel, som betingas av den allmänna nyttan av att skogs- vårdsplanen kommer till stånd. Skogsvårdsstyrelsen bör sålunda träffa över- enskommelse med skogsägaren om den fördelning av kostnaderna för kart- läggningen, som med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet finnas skäliga.

Om tillfredsställande kartmaterial saknas för ett större geografiskt område, lärer flygfotografering vara ett utmärkt medel att åstadkomma de kartor, som

• Sida 129
•  Original

erfordrasför planläggningen av skogsvården. Utredningen har övervägt hu- ruvida icke upprättandet av skogsvårdsplaner lämpligen borde förberedas ge- nom understödjande av flygkartläggning för större trakter. Enär emellertid kartor, som äro tillräckliga för det ändamål, utredningen närmast har att tillgodose, i regel torde kunna erhållas på sätt ovan sagts, har utredningen ej ansett lämpligt framlägga närmare förslag beträffande kartläggning från luf- ten. Utredningen förutsätter dock, att, i den mån vederbörande skogsvårds- styrelse efter underhandlingar med firma, som kan åtaga sig ifrågavarande arbete, finner ändamålsenligt, att sådan kartläggning kommer till utförande för ett visst område, skogsvårdsstyrelsen underställer Kungl. Maj:t frågan om utförande av flygkartläggningen med statsbidrag som en specialfråga. Där- vid bör givetvis kontakt sökas med jordägare och institutioner, som kunna ha intresse av företaget. .

Vil 1 k 0 r e n f ö r s t a t 5 b i d r a g fordra givetvis särskilt övervägande. De motiv, som ovan framlagts för understödjande av skogsvårdsarbeten i lappmarkerna med statsbidrag, äro till stora delar tillämpliga för de områden, varom här är fråga. Detta gäller i främsta rummet den allmänna upplägg- ning av Norrlands skogsvårdsproblem, som skett i första avdelningen av detta betänkande, ävensom vad utredningen anfört därom, att till de norrländska skogsmarkerna icke återburits vad som är oundgängligt för deras fortsatta, fulla produktion. Även de flesta av de skäl, som i övrigt ansetts tala för statsunderstöd för skogsvårdsåtgärder å lappmarksskogarna, kunna åberopas för stödverksamhet inom andra delar av övre Norrland, ehuru de för des- sa områden icke äga samma starka bärkraft, Dock har staten icke —— så- som beträffande lappmarksskogarna — genom förmynderskap påtagit sig samma ansvar för ifrågavarande skogsmarkers vidmakthållande. Såväl med hänsyn härtill som till den omständigheten, att nämnda skogsmarker i stort sett erbjuda bättre betingelser för skogsproduktion, varigenom åtgärderna i och för sig bliva mera ekonomiskt bärande, måste de statliga bidragen till- mätas efter andra grunder än i lappmarkerna.

Utredningen föreslår, att statsbidrag skola utgå med grundbelopp och till- läggsbelopp, därvid grundbeloppen skola utgöra följande procenter av kost- naderna för arbdeh beräknade på sannna säu soniföredagns Hråga on1 lappmarkerna, nämligen:

för enskilda hemmansägare m. fl.

betesanläggningar samt åtgärder för skogsföryngring ............... 65 procent beståndsvårdande åtgärder samt skogsutdikning å mark, som icke

samtidigt är föremål för återväxtåtgärder, ..................... 50 vägbyggnader ................................................ 25

för aktiebolag

betesanläggningar samt åtgärder för skogsföryngring ............... 50 beståndsvårdande åtgärder samt skogsutdikning å mark, som icke samtidigt är föremål för återväxtåtgärder, ..................... 40 vägbyggnader ................................................ 25

9—399222.

• Sida 130
•  Original

I övrigt föreslås samma bidragsgrunder gälla som tidigare föreslagits för lappmarkerna, dock att skogsodlingsmaterial och hägnadstråd ej böra till- handahållas kostnadsfritt för åtgärd å mark, beträffande vilken det enligt lag eller författning åligger markägaren att vidtaga erforderlig åtgärd för återväxtens betryggande.

Ehuru de nu föreslagna bidragen äro lägre än för lappmarksskogarna, är utredningen av den uppfattningen, att bidragen böra bliva eftertraktade och att skogsägarna skola visa sig villiga att företaga de åtgärder, som verksam- heten förutsätter.

• Sida 131
•  Original

VI. Skogsvårdsprogrammet och arbetskraftsfrågan.

1. Översikt för hela verksamhetsområdet.

Socialstyrelsen har i sin år 1938 utgivna publikation »Skogsbygdens ar- bets- och levnadsvillkor», del I, redogjort för resultatet av en av styrelsen ut- förd undersökning för Nordsverige, som bland annat omfattar studier av till- gång och behov av arbetskraft inom den nordsvenska skogsbygden. Un- dersökningen lämnar ett rikhaltigt stoff för bedömande av arbetsförhållan- dena inom det norrländska skogsbruket. Skogsproduktionsutredningen har för sin det icke anledning att ingå på ytterligare studier av de norrländska arbets— frågorna ur mera allmänna synpunkter. Däremot har utredningen ansett sig böra göra ett försök att belysa såväl möjligheterna att med hänsyn till den tillgängliga arbetskraften genomföra det skogsvårdsprogram, som i det före- gående framlagts, som ock de ifrågavarande skogsvårdsarbetenas inverkan på arbetsmarknaden i skogsbygderna.

På grund härav har utredningen ifråga om den del av Norrland, som ut— redningen i främsta rummet haft att taga befattning med, nämligen Norrbot- tens och Västerbottens läns lappmarker, utfört en specialundersökning rö- rande betydelsen av de föreslagna arbetena med hänsyn till arbetskraften. För övriga delar av Norrland har utredningen funnit sig icke kunna verk- ställa en dylik undersökning, enär tillgängliga uppgifter om de arbeten, som av skogsbefolkningen skola utföras å skogar av alla olika slag samt inom jordbruk och andra näringsgrenar, icke äro tillräckliga för ändamålet. Ut- redningen har för övrigt ansett en.arbetskraftsundersökning för sistnämnda landsdelar mindre påkallad, enär de arbeten, som föreslagits för ifrågavaran- de områden, äro väsentligt mindre omfattande än de arbeten, som böra ut- föras ilappmarkerna, vare sig arbetena ställas i relation till antalet skogsarbe- tare eller antal arealenheter inom respektive områden. Förhållandet fram- går närmare av tabell 31, som avser beräknade arbeten för skogsföryngring, röjningsgallring och skogsutdikning å enskilda skogar och allmänningar un- der tjugo år.

Tabellen visar, att ifrågavarande föryngrings- och röjningsarbeten å de enskilda skogarna bliva av väsentligt större betydelse för den skogliga ar- betsmarknaden i lappmarkerna än i övriga delar av Norrland.

• Sida 132
•  Original

Jämtlands ,. _ Norr- län med bfårelns >; och Väster— samtliga i Väster- läns la _ läns la _ bottens avd. V av- norrlands markp mari—;p läns kust— sedda län land skydds- skogar A. Antal skogsarbetare enligt social— styrelsens utredning .............. 6 380 11 984 20 805 17 524 19 168 B. Antal skogsarbetare, som åbelöper de skogar verksamheten avserl. . . . 2 400 7 000 14 100 15 400 17 400 Arbelsålgdng för föryngrings- och röj— ningsarbeten, tusen dagsverken. . . . . . 1 406 2 870 1 450 3 085 2 160 dagsverken per skogsarbetare enl. B 585 410 103 200 124 Arbetsdlgäng för skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåtgär— der, tusen dagsverken ..... . ........ 240 360 1 680 1 120 560 dagsverken per skogsarbetare enl. B 100 51 119 72 32 Summa arbetsdtgång, tusen dagsverken 1 046 3 230 3 130 4 205 2 720 dagsverken per skogsarbetare enl. B 685 461 222 272 156

Anmärkning: Dagsverksuppgifterna innefatta även mindre dagsverkskvantiteter, som avses att utföras av kvinnor och minderåriga, vilket emellertid i detta sammanhang är betydelse— löst.

1 Skogsarbetarna ha fördelats åt olika slag av skogar efter skogsmarksareal. Iverkligheten torde en större del av arbetarstammen än dessa siffror ange stå till förfogande för arbeten å enskilda skogar. Detta förhållande lärer emellertid knappast inverka på den här gjorda jämförelsen mellan de skilda landsdelarna.

Av tabellen framgår vidare, att sådan skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåtgärder, i ganska stor omfattning ingår i skogsvårds— programmet även för områden utanför lappmarkerna. Särskilt är detta fallet inom Norrbottens och Västerbottens läns kustland. Utredningen vill med anledning härav framhålla, att dessa dikningsarbeteu till väsentlig del kunna betraktas som beredskapsarbeten, vilka planläggas och utföras endast i den mån detta befinnes ändamålsenligt med hänsyn till behovet att syssel- sätta befintligt överskott av arbetskraft. ' Skogsvårdsstyrelserna erhålla där- igenom möjlighet att i viss mån reglera skogsvårdsarbetets omfattning med hänsyn till arbetskraftstillgången. Utredningen förutsätter därvid, att torr- läggning av mark enligt skogsvårdsplaner sker med iakttagande av de reg- ler för val av mark, som utredningen i det föregående angivit (sid. 50 och 51).

• Sida 133
•  Original

2. Specialundersökning för lappmarkerna.

I det följande framlägger utredningen resultatet av en under domänstyrel- sens medverkan utförd undersökning rörande arbetskraftsförsörjningen in- om skogsbruket i lappmarkerna under de tre femårsperioder, som omfatta tiden 1939—1953. Den fjärde femårsperioden av skogsvårdsprogrammet har lämnats utanför undersökningen, emedan avverkningarna å de enskilda sko- garna icke kunna beräknas för denna period. Utredningen förutskickar att, med hänsyn till undersökningens syfte, inga andra dagsverken än mansdags- verken medtagits1 samt att undersökningens resultat måste betraktas som approximativa med hänsyn till det stora antal svårbestämbara faktorer, som inverka på desamma.

Arbetskraften och dess normala sysselsättning. Av socialstyrelsens före- nämnda utredning inhämtas följande uppgifter om de i lappmarkskommu- ner mantalsskrivna män, som under arbetsåret 1934/1935 i lappmarkerna2 sysselsatts med skogs- och flottningsarbete:

Procent Antal 53:15:11? av totala dagsverken Dagstirken begare invånare-'.' arbetsäret arlI), et ar e

antalet 1934/35 10' 5 583 690 92

11 984 22'1 957 471 80

Anmärkning: Underlaget utgöres av från kommunalnämnderna genom socialstyrelsen in— hämtade uppgifter om arbetarantal och dagsverksantal för det nämnda arbetsåret.

Till skogsarbetare ha hänförts hemmansägare och arrendatorer med söner samt fasta och lösa skogsarbetare, som huvudsakligen eller delvis varit sysselsatta med skogsarbete och flott— ningsarbete eller endera för annans räkning eller skogsavverkning för egen räkning till avsalu.

Det bör framhållas, att avverkningarna å enskilda skogar inom lappmarkerna det år under- sökningen avser (1934/35) nyligen hade undergått en betydande ökning som en följd av ikraft- trädandet av 1932 års skogsvårdslag för lappmarkerna den 1 januari 1934. Å andra sidan ingå endast de dagsverken som utförts av inom lappmarkskommunerna skrivna »skogsarbetarew, varför den otala arbetstillgången varit större, då en betydande säsongmässig inflyttning av arbetskraft förekommit.

I undersökningen förutsättes, att antalet skogsarbetare icke undergår någ- ra förändringar under tiden fram till år 1954.

För att belysa huru den arbetskraft, som till någon del har sin utkomst från arbeten inom skogsbruket, utnyttjas inom andra arbeten återgives ne- danstående sammanställning ur en av domänstyrelsens odlingskommission för Västerbottens län är 1935 utförd utredning:" Sammanställningen avser området nedom odlingsgränsen i Västerbottens läns lappmark.

1 I det föregående meddelade uppgifter innesluta även till mansdagsverken omvandlade dags- verken. som kunna utföras av kvinnor och barn, t. ex. vid skogsodlingsarbeten. ? Med Norrbotten och Västerbotten avses i det följande respektive länsdelar inom lappmar- kerna. ” M. Malmgård, :Arbetstillgången i Västerbottens läns skogsbygder), Norrlands skogsvårds— förbunds tidskrift, 1937, h. 2.

• Sida 134
•  Original

Totalt Per arbetare d_— Jordbruk ................................ 665 000 72" 1 Skogsarbete kronoparker ............................ I 39' ol övriga skogar .......................... 912 000 50'6 98'9 flottning och flottningsarbeten ............ 9'3] Övrigt arbete vägar .................................. 34'3l , _ diverse ................................ i 347 000 i 32] 37 5 1 924 000 208'5 Antal arbetare 9 226.

Odlingskonnnissionens utredning avsåg hela den uppskattade arbetstillgången inom området för de i utredningen ingående olika slagen av arbete utan hänsyn till att arbetena i realiteten till en del utfördes av tillfälligt inflyttade arbetare, som voro bosatta utanför lappmarken. I arbetarantalet ingick däremot endast de inom orten bofasta.

Arbetstillgängen i dagsverken representerade den »normala» vid tidpunkten för utredningen (1935) och grundade sig närmast på de olika arbetenas konstaterade omfattning under en tioårsperiod (1925—34) samt på undersökningar och tillgång- liga uppgifter angående medelprestationer vid olika arbeten. Vad närmast beträffar avverknings- och skogsvårdsarbeten, så förutsattes, att avverkningarna å alla kate- gorier av skogar skulle bedrivas med samma grad av uthållighet som å statsskogar— na. Skogsvårdsarbetenas omfattning ställdes i relation till avverkningarnas och be- räknades med ledning av dittills vunnen erfarenhet från statsskogarna.

Grunder för beräkning av inom skogsbruket erforderlig arbetskraft. Ut- redningen, som icke anser sig böra tynga framställningen genom detaljerat återgivande av beräkningarna, anför här endast de uppgifter, som äro er- forderliga för att bedöma resultatet.1

Skogarna sammanföras i två grupper, nämligen:

G r 11 p p 1. S t a t e n s m. fl. s k 0 g a r, omfattande statens skogar, ecklesiastika skogar av skilda slag, samt kronans och allmänna inrättningars hemman jämte städers skogar;

Grupp 2. Enskildas m. fl. skogar, varmed här avses skatte- hemman samt kronohemman och krononybyggen under stadgad åborätt, husbehovsskogar och sockenallmänningar.

Beräkningarna omfatta avverkning och skogsvård. Under avverkning medtages virkesutsyning, huggning och körning, men ej flottning. Som exempel på den roll flottningsarbetet spelar för arbetsförsörjningen i lappmarken kan anföras, att od- lingskommissionen beräknade arbetsåtgången härför inom Västerbottens lappmark till omkring 10 procent av avverkningsarbetet. Under skogsvård medtages föryng- ringsarbeten (hyggesrensning, skogsodling och markberedning av olika slag), röj- ning i plant- och ungskog eller stavaskog, samt dikning.

För grupp 1 beräknas arbetskraftsbehovet för avverkningarna med ledning av avverkningsplanerna och en arbetsåtgång av 035 dagsverken för

1 Promomoria, varav beräkningsgrunderna närmare framgå, finnes arkiverad hos domän— styrelsen.

• Sida 135
•  Original

avverkad kubikmeter.1 I fråga om skogsvårdsarbetena inom denna grupp bör följande framhållas.

Ä kronans skogar har sedan några år tillbaka pågått inventering av er- t'orderliga skogsvårdsåtgärder, avseende dels marker med otillfredsställande virkesavkastning, omfattande bl. a. föryngringsåtgärder och röjning, dels ock marker, som böra bli föremål för dikningsåtgärder. Inventeringen är ännu icke avslutad. Inom Västerbottens läns lappmark har den dock utförts för så stora delar av skogsmarken, att åtgärdsbehovet nu kan beräknas med rätt god säkerhet. För Norrbottens läns lappmark, där inventeringen icke fort- skridit lika långt, måste bedömningen ske på svagare grunder och med stöd av de inventeringar, som utförts för kustlandet. Den förstnämnda delen av inventeringen har givit det preliminära resultatet, att de skogsvårdsarbeten, som hittills utförts efter skedd avverkning, böra för båda länsdelarna kom- pletteras med arbeten som motsvara c:a 75 procent av vad som redan utförts. De kompletteringar å avverkningstrakter, som nu konstaterats vara erforder- liga, beräknas bliva utförda pä 10 år, varefter skogsvårdsarbetet antages bli- va av det omfång, som enligt vid inventeringen gjorda erfarenheter kan an- ses vara normalt.

Enligt den sistnämnda delen av inventeringen, som gäller torvmarkerna, kommer det årliga arbetskraftsbehovet för dikning att under de tre femårs- perioderna nedgå till 70 procent av arbetsåtgången i medeltal per år under perioden 1926—1938.

De för kronoskogarna härledda uppgifterna ha tjänat till ledning vid upp- skattning av åtgärdsbehovet å övriga skogar inom grupp 1.

Inom grupp 2, vilken omfattar de skogar, varmed utredningen när- mast har att taga befattning, har arbetskraftsåtgången vid avverkningarna beräknats för skattehemman på grundval av den å sid. 26 intagna avverk- ningsberäkningen och för husbehovsskogar och allmänningar under förut- sättning av oförändrade avverkningar. Arbetsåtgången har för skatte- och kronohemman beräknats till 0'40—0'50 dagsverken per avverkad kubikme- ter, successivt stigande under de femton åren på grund av sjunkande dimen— sioner och stigande procent virke, som helbarkas. För husbehovsskogar och allmänningar har beräknats en arbetsåtgång av 040 dagsverken per ku- bikmeter.

De skogsvårdsarbeten, som under femtonårsperioden böra komma till utfö— rande å skogar inom grupp 2, ha beräknats på grundval av de i avdelning II lämnade uppgifterna om erforderliga arbeten. Vid fördelningen på femårs— perioderna framåt i tiden har förutsatts, att ännu resterande åtgärder å hyg— gen, uppkomna före den 1/1 1934, vidtagas under de båda närmaste femårspe— rioderna, att åtgärder å nyare och hädanefter uppkommande byggen utfö- ras i medeltal 5 år efter hyggenas upptagande samt att röjningar och skogs- utdikningar, som icke skola utföras i samband med återväxtåtgärder, för— delas på 20 år framåt.

Jämförande intensitetskalkyl. Innan utredningen framlägger resultatet av

* Härmed avses »skogskubikmeter», innefattande gagnvirke, avfall oeh bark.

• Sida 136
•  Original

den utförda beräkningen av arbetskraftsbehovet för lappmarkerna, återger utredningen här en i kontrollsyfte gjord jämförelse mellan intensiteten av de skogsvårdsåtgärder, som enligt de på marken verkställda inventeringarna böra utföras å kronans skogar, och de motsvarande åtgärder, som av utredningen föreslagits till utförande å de enskilda skogarna. Jämförelsen har måst in- skränkas till Västerbotten, enär de för kronoskogarna i Norrbotten tillgäng- liga uppgifterna icke ge tillräckligt underlag för sådan jämförelse.

De inventerade skogsvårdsåtgärderna å kronans skogar ha hänförts till vissa årsavverkningar, varigenom de åtgärder, som med ledning därav be- räknats vara erforderliga, kunnat ställas i relation till antalet avverkade kubikmeter barrskog å rot på bark. På liknande sätt ha för de enskilda skogarna skogsvårdsåtgärderna satts i förhållande till avverkningarna, allt enligt de utförda beräkningarna. Antal för skogsvård erforderliga mansdags- verken per tusen kubikmeters avverkning uppgår enligt kalkylen till följan- de belopp:

Föryngrings- åtgärder och röjning Kronans skogar ........................ 33 49 Enskilda skogar ........................ 43 62

Föryngrings— åtgärder

Enligt dessa uppgifter skulle de skogsvårdsarbeten, i dagsverken per av- verkad kubikmeter räknat, som enligt inventeringen avses att utföras å kro- noskogarna, vara mindre omfattande än de nu föreslagna arbetena för de enskilda skogarna. Vid jämförelsen böra följande omständigheter tagas i betraktande.

De enskilda skogarna äro med hänsyn till klimatiskt läge, avsättningsför- hållanden och därmed möjligheter till intensiv skogsvård i genomsnitt bättre belägna än kronoparkerna. I kronoskogsarealen ingå sålunda exempelvis stora områden kronoparker och överloppsmarker i fjällens närhet, där skogs- vården av naturliga skäl måste bliva mera extensiv. Skillnaden förstärkes ytterligare därav, att husbehovsskogar och sockenallmänningar här icke med- räknats bland de enskilda skogarna.

Därjämte föreligger hos statsskogsbruket, som bygger på strängare ran— sonering av virkesuttagen, större möjligheter att utföra konserverande hugg- ningar i äldre skog, varigenom de rena föryngringshuggningarnas relativa omfattning blir lägre å statsskogarna än å de enskilda skogarna.

Utredningen har i samråd med domänstyrelsen kommit till den uppfatt- ningen, att inom områden å de olika slagen av skogar, som ifråga om pro- duktionsförhållanden äro jämförbara, de båda åtgärdsprogrammen förut- sätta ungefär samma grad av intensitet.

Undersökningens resultat. Behovet av arbetskraft för avverkningar och skogsvårdsarbeten i lappmarkerna under den femtonåriga arbetsperioden har, på sätt i det föregående skildrats, beräknats till följande tusental mans- dagsverken per år under de tre femårsperioderna, därvid jämväl motsvaran- de uppgifter för femårsperioden 1934—1938 angives till jämförelse:

• Sida 137
•  Original

skogsvårdsåtgärder ! lappmarkerna 1934 1/i 1954.

Norrbotten

1934—38 ............ 1939—43 ............ 1944—48 ............ 1949—53 ............

Västerbotten

1934—38 ............ 1939—43 ............ 1944—48 ............ 1949—53 ............

Hela lappmarken

1934—38 ............ 1939—43 ............ 1944—48 ............ 1949—53 ............

Grupp 1. Grupp 2. . Statens m. fl. skogar Enskildas m. fl. skogar Samtliga skogar avverk- skogs- avverk— skogs- iavverk- skogs-

ning vård summa ning vård summa ning vård summa 332 21 353 465 15 480 797 36 833 334 56 390 324 115 439 658 171 829 334 56 390 256 92 348 590 148 738 334 41 375 210 53 263 544 94 638 366 42 408 780 57 837 1 146 99 1 245 323 91 414 699 201 900 1 022 292 1 314 323 91 414 551 194 745 874 285 1 159 323 63 386 386 103 489 709 166 875 698 63 761 1 245 72 1 317 1 943 135 2 078 657 147 804 1 023 316 1 339 1 680 463 2 143 657 147 804 807 286 1 093 1 464 433 1 897 657 104 761 596 156 752 1 253 260 1 513

För varje inom respektive länsdelar av lappmarkerna bosatt skogsarbetare1 motsvarar den sålunda beräknade arbetstillgången följande antal dagsverken

per ar: Tabell 33. Beräknat antal dagsverken per arbetare och år för avverkningar och skogsvårdsåtgärder i lappmarkerna 1934 1/1 1954. Statenglillimfléskogar Enskildcälgurlfil.J i?: skogar Samtliga skogar summa när" 55355; summerar;— 55355; summa Norrbotten 1934—38 ............ 52-0 33 553 730 2-3 753 1250 56 1306 1939—43 ............ 523 87 61'0 508 181 689 1031 268 21299 1944—48 ............ 523 87 61'0 40"? 145 547 925 232 * 1157 1949—53 ............ 523 65 58'8 330 83 41'3 85'3 14'8 100'1 Västerbotten 1934—38 ............ 305 36 34-0 65-1 47 698 956 8-2 103'8 1939—43 ............ 269 76 345 584 168 752 853 244 31097 1944—48 ............ 269 76 345 460 162 622 729 238 396”? 1949—53 ............ 269 53 322 322 86 408 591 139 730

2 Arbeten för betesanläggningar motsvara ytterligare 4? dagsverken per arbetare. — 3 Arbe— ten för betesanläggningar motsvara ytterligare 54 dagsverken per arbetare.

• Sida 138
•  Original

Tab. 33 (forts.). Beräknat antal dagsverken per arbetare och år för avverkningar och skogsvårdsåtgärder i lappmarkerna 1934 1/1 1954.

Grupp 1. Grupp 2.

Statens m. fl. skogar Enskildas m. fl. skogar Samtliga skogar

avverk— skogs— avverk- skogs- avverk- skogs— . . S . u mma . . ning vard umma ning vard su ning vard

Medeltal för hela lapp- marken

1934—38 ............ 380 34 41'4 678 39 71'7 105'8 7'3 1939—43 ............ 35'8 80 43.8 55'7 17'2 729 915 252 1944—48 .- ........... 35'8 8'0 43'8 44'0 156 596 798 236 1949—53 ............ 35'8 5'7 41'5 325 85 41'0 683 142

* Arbeten för betesanläggningar motsvara ytterligare 52 dagsverken per arbetare.

Den ovan för perioden 1934—1938 beräknade arbetsåtgången har k 0 n- trollundersökts på följande sätt.

Arbetsåtgången utgör respektive 130'6 och 103'8 dagsverken per arbetare och år för Norrbotten och Västerbotten respektive. Med stöd av kända erfarenhetstal ökas an- talet dagsverken med 10 procent för flottningsarbeten m. fl., varigenom arbetsåt— gången kommer att uppgå till 144 och 114 dagsverken respektive. Dessa uppgif- ter avse samma slag av arbeten, som enligt socialstyrelsens beräkningar2 för arbets— året 1934—1935 krävt en dagsverksåtgång av 92, respektive 80 dagsverken för sam- ina antal skogsarbetare. Utredningens beräkningar avse emellertid hela arbetskvan— titeten inom skogsbruket i lappmarkerna, under det att i socialstyrelsens beräkningar ej ingå de arbetskvantiteter, som utförts av utom lappmarkerna bosatta arbetare. Den sysselsättningsgrad för arbetare från trakter utom lappmarken, som angives av skillnaderna i dagsverksåtgången enligt de båda beräkningsmetoderna, förefaller san- nolik.

Förutom de här ovan avhandlade skogsvårdsåtgärderna, innefattar skogs- vårdsprogrammet betesanläggningar och vägarbeten, vilka icke medtagits i förevarande kalkyl över arbeten inom skogsbruket. Utredningen finner sig i detta sammanhang icke kunna verkställa någon beräkning av arbetskrafts- behovet för vägarbeten, vilket för övrigt torde bliva mindre betydande. Den totala dagsverksåtgången för betesanläggningar i lappmarkerna anser sig utredningen med stöd av bl. a. uppgifter från vederbörande skogsvårdssty- relser kunna beräkna till omkring 300000 dagsverken för Norrbotten och 650000 dagsverken för Västerbotten eller, om arbetena slutföras på 10 år, c:a 30000 och 65 000 dagsverken per år respektive. Uppgifterna ha, efter omräkning till mansdagsverken per skogsarbetare, redovisats i noter till tabell 33.

Tabell 33 ger vid handen, att arbetsätgången för de skogsvårdsarbeten, som med stöd av verkställda inventeringar föreslagits att utföras å statens m. fl. skogar samt å enskildas m. fl. skogar, under de tre kommande femårsperio-

2 Uppgifterna kunna härledas ur tabell 61 i socialstyrelsens utredning.

• Sida 139
•  Original

derna överskjuter motsvarande arbetsåtgång under femårsperioden 1934—— 1938 med följande antal dagsverken per skogsarbetare och är, nämligen:

Norrbottens läns lappmark Västerbottens läns lappmark

Period statens enskildas statens enskildas

m. fl. m. fl. m. fl. m. fl. summa skogar skogar skogar skogar

1939 —1943 .............. 54 158 21'2 41 121 16'2 1944—1948 .............. 54 122 17'6 4'1 115 156 1949—1953 .............. 32 60 92 1'8 39 57

Med ledning härav kan beräknas, att det totala årliga behovet av arbets- kraft inom skogsbruket genom de föreslagna arbetena skulle under tiden 1939—1953 stiga med i genomsnitt 12 procent (statens skogar 3 procent, en- skilda skogar 9 procent) för Norrbotten och likaledes 12 procent (statens skogar 3 procent, enskilda skogar 9 procent) för Västerbotten utöver arbets- åtgången i skogsbruket åren 1934—1938 (ta-bell 33), under förutsättning, att övriga arbeten inom skogsbruket, d. v. s. avverkningarna, under samma tid krävde oförändrad arbetskraft. Såsom av tabell 33 framgår är detta emel- lertid icke fallet. Avverkningarna på de enskilda skogarna väntas sjunka så snabbt, att den därav förorsakade minskningen i arbetskraftsförbrukning- en icke helt kompenseras av den föreslagna ökningen av skogsvårdsarbetena.

Avverkningsarbetena utföras till betydande del av arbetare från andra trakter av Norrland, och särskilt har detta varit förhållandet under den här använda jämförelseperioden 1934 1938, då avverkningarna i lappmarken varit större än under någon föregående period. Minskningen av arbetstill- i'ällena för avverkning kommer därför endast delvis att beröra den bofasta lappmarksbefolkningen.

Den övervägande delen av den manliga skogsbefolkningen i lappmarkerna sysselsätter sig under ett år växelvis inom flera olika arbetsgrenar. De vik- tigaste äro skogsbruk och jordbruk. Vid sidan av dessa ha under senaste decennierna anläggning av vägar kommit att spela en be- tydande roll i arbetsförsörjningen. Även flottningsarbetet bör näm- nas bland de arbetsområden, som äro av betydelse för en större del av be- folkningen.

Samtliga dessa arbeten äro starkt säsongbetonade. Inom jordbruket är arbetsbelastningen självfallet störst under sommarhalvåret. Vägarbetena pågå normalt från maj till och med oktober och ha den största omfattningen på eftersommaren och hösten. Flottningsarbetets säsong sträcker sig från mit- ten av maj till in i juli. Vad slutligen skogsarbetena beträffar må följande framhållas.

Skogsarbetet bestod under perioden 1934—1938 i lappmarken till 94 procent av avverkningsarbeten och till 6 procent av skogsvårdsarbeten. Enligt ut—

• Sida 140
•  Original

redningens i tabell 33 framlagda beräkningar skulle under de tre följande femårsperioderna skogsvårdsarbetets anpart i det totala Skogsarbetet (av- verkningar och skogsvårdsarbeten) under varje period stiga till respektive 21, 23 och 17 procent.

Ehuru avverkningarna nu som förr till övervägande del måste försiggå under vintern, har dock under senare tid en viss utjämning av dessa arbeten över större delen av året skett i avsikt att vinna en ändamålsenlig avverk- ning och behandling av visst småvirke men även med hänsyn till arbetskrafts- tillgången. Skogsvårdsarbetena kunna å andra sidan utföras blott under den tid, då marken är bar eller fri från tjäle. Beträffande en del av dessa arbe- ten är man t. o. m. hänvisad till vissa korta perioder, såsom i fråga om sådd, plantering och bränning. Hyggesrensning, markberedning, dikning och röj- ningsgallring kunna däremot i regel utföras från maj eller juni till fram på senhösten.

När det gäller att bedöma möjligheterna att genomföra det nu framlagda skogsvårdsprogrammet, bör först framhållas, att arbetskraften i lappmar— kerna för närvarande icke är fullt utnyttjad under skogsvårdssäsongen. För— hållandet bestyrkes av arbetslöshetsuppgifter, som framlagts bl. a. i social- styrelsens nämnda undersökning ävensom av vad utredningen i det föregå- ende anfört om den statliga och kommunala understödsverksamheten. För jordbrukare och jordbrukarsöner kunna statistiska uppgifter i detta avse- ende knappast förebringas, enär arbetet inom det egna jordbruket i allmän- het antages utfylla arbetsåret. Helt säkert föreligger emellertid här en icke obetydlig, dold arbetslöshet. Det undersökningsmaterial beträffande lösar- betare och övriga skogsarbetare, som bearbetats av socialstyrelsen, utvisar, att under hela undersökningsåret med undantag av den egentliga drivnings— säsongen mer än 20 procent och vissa månader ända till 40 procent av ifrå- gavarande arbetskraft i Norrbottens län varit utan arbete. Motsvarande tal för Västerbottens län äro något lägre. En stor del av den här redovisade arbetslösheten torde sammanhänga med bristande rörlighet och anpassnings- förmåga hos arbetskraften.

Skogsvårdsarbet-en kunna inom skogsbruket direkt ersätta avverknings- arbeten endast i den mån de nuvarande barmarkshuggningarna överflyttas till vintersäsongen, då skogsvårdsarbeten icke kunna utföras. Det är också enligt utredningens mening lämpligt, att sådan avverkning av klenare skog. varom här är fråga, förlägges till månaderna april—maj, när de stora driv- ningarna avslutats och en typisk säsongarbetslöshet råder. Emellertid lära ifrågavarande avverkningsarbeten snarare komma att öka än minska som en följd av den intensivare skogsvård, som den planerade verksamheten avser att åvägabringa. Man torde därför icke böra förutsätta, att arbetskraft skall kunna överflyttas från avverkningsarbeten till skogsvårdsarbeten men väl att en utfyllnad av arbetsåret skall kunna ske genom att skogsvårdsarbetena i viss omfattning undanskjuta de 5. k. sommarhuggningarna till de tider av året, då arbetskraften är sämst utnyttjad.

I övrigt beror tillgången på arbetskraft för skogsvårdsarbeten på syssel-

• Sida 141
•  Original

sättningsgraden inom de tre större arbetsområdenra jordbruk, vägarbete och flottning. Jordbruksarbetena kunna icke eftersättas. De komma vid genom- förande av skogsvårdsprogrammet tvärtom att tillfälligt öka på grund av de erforderliga betesförbättringarna. Flottningarna komma däremot att sys- selsätta färre arbetare i samma mån som avverkningarna minska. Vad till sist vägarbetet angår vill utredningen som sin mening framhålla, att, i den mån konkurrens kan uppstå om arbetskraften, sådana planerade vägbyggen, som äro av beredskapsnatur, böra inställas. I fråga om övriga, planlagda vägarbeten lärer, under den angivna förutsättningen, utförandet böra i hu- vudsak bliva beroende av den betydelse för bygden, som tillmätes de ifrå- gakommande skogsvårds- och vägföretagen. I sammanhang härmed mä även framhållas, att flera av de betydelsefullaste skogsvårdsarbetena äro sådana, som måste avlönas med tidlön och därför i stor omfattning äro mindre begärliga för de mera kvalificerade arbetarna än exempelvis väg- och dikningsarbeten, vilka betalas efter ackord.

Utredningen är för sin del av den uppfattningen, att skogsvårdsprogram- met för lappmarkerna i stort sett bör kunna genomföras med anlitande av den inom lappmarkerna bosatta arbetskraften, varvid dock vissa förskjut- ningar av arbetena mot senare tidpunkter än de i beräkningarna förutsatta kunna behöva företagas inom ramen för det tjugoåriga skogsvårdsprogram- met. Med hänsyn såväl till sin art som till den föreslagna organisationen lämpa sig arbetena också särskilt väl för utförande av arbetskraft från or— ten. Ur dessa synpunkter saknas sålunda anledning att anlita annan arbets- kraft inom verksamheten.

Arbetena kunna bliva av en mycket stor betydelse för .folkförsörjningen inom lappmarkerna genom stabilisering av arbetsmarknaden för en längre period. Söker man att med ledning av den ä sid. 139 anförda tablån bedöma verkningarna av det föreslagna skogsvårdsarbetet i detta avseende, bör det uppmärksammas, att dagsverksåtgången för skogsvårdsarbetena i tablån fördelats å alla, inom respektive delar av lappmarkerna bosatta män, som någon del av året sysslat med skogsarbete.1 Ökningen av arbetstillgången för var och en av dem, som komma att sysselsättas med de nu föreslagna skogsvårdsarbetena, blir därför väsentligt större än tablån anger.

Slutligen må framhållas att, därest de avverkningar, varav skogsbefolk- ningen har sin huvudsakliga, kontanta årsinkomst, till följd av ett krisläge skulle inställas eller starkt begränsas, den uppkommande minskningen av arbetsförtjänst-erna i viss utsträckning kan kompenseras genom det nu före- slagna skogsvårdsarbetet. Förutsättningen för en dylik partiell övergång från ett försörjningsarbete till ett annat är — såsom framgår av vad ovan sagts — att skogsbefolkningens arbetskraft under sommarhalvåret utnyttjas väsentligt effektivare än hittills skett.

1 Uppgiften om antal skogsarbetare avser arbetsåret 1934/1935.

• Sida 142
•  Original

VII. Administrations- och tillämpningsfrågor.

1. Reglering av skogsbetet.

a) Det gemensamma skogsbetet i Norrland.

Av vad utredningen i det föregående anfört framgår, att avlysning av skogsbetet i allmänhet är en oundgänglig förutsättning för genomförandet av det program för snabbt iståndsättande av vissa norrländska skogsmarker, som ovan framlagts. Därvid har också påvisats, att skogsbrukets intressen här sammanfalla med jordbrukets. För jordbruket är det nämligen av utom- ordentlig betydelse, att betesgången i skogen ersättes med rationellare drifts- former. Utredningen har sålunda att taga ställning till frågan, huruvida och på vad sätt en sådan omläggning av betesdriften kan genomföras i de norr- ländska skogsbygderna.

Redan i 1857 års stängselförordning stadgades som grundprincip för betes- hruket i skogen, att den, som ägde hemdjur, skulle vara pliktig att hålla så- dan vård om djuren, att de icke olovligen inkomme på annans ägor. Före- skriften kompletterades genom ett med vissa inskränkningar gällande stäng- selvitsord. Den sålunda fastslagna principen, att var och en ägde betesrätt endast å egen mark, var emellertid, i anslutning till de av ålder bestående betesförhållandena, i förordningen modifierad genom bestämmelsen att, så länge stängsel ej funnes mellan ägor, den ohägnade marken skulle anses vara till gemensamt mulbete upplåten. Den nya ägofredslagen av år 1933 har i princip icke rubbat dessa grundsatser på annat sätt än att det gemen- samma betet gjorts beroende av att utmarken var ohägnad den 1 januari 1933 samt inskränkts att avse endast större hemdjur, som skäligen kunna vinterfödas å respektive fastigheter.

Ehuru bestämmelsen om gemensamhetsbete sålunda har karaktär av prak- tisk anpassning till rådande förhållanden, har jorddelningen i Norrland i stor utsträckning byggt på densamma genom att förutsätta, att nybildade fastigheter kunnat lita till det gemensamma betet å större områden. Vid avvittringen synes hänsyn icke ha tagits till varje fastighets möjligheter att föda egna kreatur, och skiftesläggningen har skett på sådant sätt, att skogs- markens fredning genom stängsel i regel är för all framtid utesluten. De många jordavsöndringar, som företogos under 1800-talet och framförallt de tusentals ägostyckningar enligt 1896 års lag om hemmansklyvning, ägostyck- ning och jordavsöndring, som ägde rum före 1905 och 1906 års lagstiftning

• Sida 143
•  Original

om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning och förbud i vissa fall för bolag att förvärva fast egendom, lämnade i regel de nybildade brukningsde- larna utan tillgång på husbehovsskog och betesmark. I allmänhet erhöll den genom avsöndring bildade fastigheten skogsfångst- och betesservitut å stam— fastigheten, vilka dock ofta gällde blott för viss tid. Vare sig betesrätt så— lunda formellt uppläts eller icke, ökades härigenom de särskilda fastighe- ternas beroende av den gemensamma betesrätten. Även senare ha vid ny- bildning av brukningsdelar upplåtelser av betesrätt från andra fastigheter ägt rum i stor omfattning, och ehuru 1926 års jorddelningslag icke medger, att avstyckning får tillerkännas betesrätt å stamfastigheten såsom led i jord- brukets fullständigande, intecknas alltjämt nya betesupplåtelser, som till— kommit genom särskilda avtal utan direkt samband med jorddelningsför- rättning.

I detta sammanhang bör en gren av den sociala jordanskaffningsverksam- heten, nämligen upplåtelse av arbetarsmåbruk, särskilt uppmärksammas. Det förekommer emellanåt, att dylika småbruk i de trakter, varmed utredning- en har att taga befattning, utläggas utan att vid områdestilldelningen veder- börlig hänsyn tagits till småbrukens behov av betesmark för de djur, som skola vinterfödas å desamma. Därigenom komma de ohägnade skogsmar- kerna att undan för undan belastas med nya betesbesvär, som dessutom bli- va särskilt betungande i de ofta förekommande fall, då väsentligt flera djur hållas, än som varit avsett vid verksamhetens planläggning. Då arbetarsmå- bruk upplåtas genom förmedling av kommuner, som påbörjat dylik verk- samhet, kan den här avhandlade frågan lokalt bli av stor betydelse. För ett framgångsrikt bedrivande av den betesfredning av de norrländska skogs— markerna, varom utredningen i det följande framlägger förslag, är det där- för angeläget, att arbetarsmåbruken i samtliga fall anläggas på sådant sätt, att de icke försvåra regleringen av skogsbetet.

Rätten till det gemensamma skogsbetet har även tagits i anspråk av per— soner, som formellt icke varit befogade därtill. I viss utsträckning är denna betning av mycket gammalt ursprung och kan anses grundad på sedvane- rätt. I andra fall är denna oreglerade betning —— såsom framgår av vad nyss sagts — en direkt följd av jorddelning. Slutligen har det under senare år- tionden blivit alltmera vanligt att personer, som icke äga eller bruka jord- bruksfastighet, såsom mindre näringsidkare, banvakter, skogsarbetare m.fl., under vintern nödtorftigt hålla något betesdjur eller inhysa det hos någon jordbrukare för att under sommaren släppa djuret på skogen. Den betning, som bedrives av djurägare, tillhörande sistnämnda grupp, måste i viss ut- sträckning betraktas som obehörigt intrång å annans rättigheter.

Betes— och skogsfångstservituten förekomma särskilt ymnigt i Västernorr- lands län. Även inom de övriga Norrlandslänen äro de betesrätter — grun- dade på servitut eller sedvänja — som tillkomma annan än fastighetens äga- re så talrika, att de på sina håll kunna bliva till allvarligt hinder för regle- ring av skogsbetet. Utredningen har emellertid ansett sig icke böra upptaga denna specialfråga till närmare övervägande.

• Sida 144
•  Original

Det vill alltså synas som om statsmakterna icke förmått upprätthålla grund- satsen, att en skogsfastighet icke skall föda annan fastighets hemdjur. Häv- dandet av det ursprungliga rättsförhållandet har undan för undan alltmer försvårats. Varje uppdelning av det gemensamma betet är också numera fullständigt utesluten, om betesgången i skogen skall fortsätta. De me- toder för husdjurens utfodring och betesgång, som tillämpas inom det mo- derna jordbruket, öppna emellertid nya möjligheter för reglering av ge— mensamhetsbetet. Så snart förutsättningar finnas för en rationell betesdrift inom mindre, hägnade områden, kunna jordbrukarna taga sina djur från skogen. Det gemensamma betet kan bringas att upphöra i samma mån som det blir möjligt att anvisa djurägarna dylika områden med motsvarande eller högre betesproduktion, vilka kunna hållas hägnade utan oskäliga kostnader.

Under den resa, utredningen företagit i övre Norrland, mötte utredningen hos många jordbrukare den meningen, att skogsbetningen vore oekonomisk och borde snarast möjligt ersättas med rationellare betesformer. Den speci- ella sakkunskapen i ämnet hyser samma åsikt. Utredningen har för sin del kommit till den uppfattningen, att tiden är mogen för en omläggning av be- tesdriften i Norrland, i den mån de nödvändiga förutsättningarna för en dy- lik åtgärd äro för handen.

b) Förutsättningarna för rationalisering av betesdriften i Norrland.

Permanenta anläggningar av betesvallar ha under senare år med gott re- sultat kommit till utförande inom de flesta trakter av Norrland från de mera välbelägna, bördigare områdena i södra Norrland till Västerbottens och Norr- bottens fjällsocknar, ehuru den sammanlagda ytvidd, som hittills iordning- ställts, relativt sett är ringa. I syfte att erhålla en belysning av möjligheter- na att i Norrland ersätta skogsbetet med permanenta beten inom mindre, hägnade områden, såsom naturliga ängar eller kulturbeten å inägojord, myr eller fast skogsmark, har utredningen inhämtat yttrande i frågan från kon- sulenten hos Svenska vall- och mosskulturföreningen B. Wallin, vilket ytt- rande här bifogas som bilaga 6. Därav framgår i huvudsak, att möjligheter att ersätta skogsbetet med dylika beten i regel förefinnas, ehuru förutsätt- ningarna för en sådan omläggning av betesdriften äro synnerligen växlande. Konsulenten Wallin har i sitt yttrande jämväl intagit beräkning av kostna- derna för anläggning av kulturbete i ett par typfall.

c) Nu tillämpliga förfaranden för avlysning av gemensamt skogsbete.

Utredningen övergår härefter till undersökning av de möjligheter den nu- varande lagstiftningen erbjuder för avlysning av gemensamhetsbete å skogs- mark.

De nu gällande bestämmelserna om ägofred, vilka i huvudsak återfinnas i

• Sida 145
•  Original

lagen om ägofred den 2 juni 1933, nr 269 (ändrad genom lagen nr 122/ 1938) med följdförfattningar, innebära i huvudsak följande.

Ägare av hemdjur äro principiellt skyldiga att hålla sådan vård om djuren, att dessa ej olovligen inkomma på annans ägor. Vårdnadsplikten är dock ej det enda skyddsmedel för ägorna, som lagen känner. Stängselskyldighet gäller i viss om- fattning och utgör en grannfastigheter åvilande förpliktelse. Såsom förutsätt- ningar för denna skyldighet uppställer lagen, att endera grannfastighetens ägor nyttjas till bete för hemdjur samt att djuren finnas tjänligast genom stängsel kunna hållas från angränsande ägor å den andra fastigheten. Äro dessa förutsättningar för handen, skall stängselskyldighet regelrätt föreligga, oavsett huruvida de mötande ägorna bestå av in- eller utägor. Envar av grannarna äger stängselvitsord.

Stängselskyldigheten fördelas mellan grannfastigheter med hänsyn till behovet av stängsel för avhållande av hemdjur från endera fastighetens mark. Föranledes skyldigheten av att betning förekommer endast å ena sidan, skall denna taga del i stängslet med tre fjärdedelar och grannen blott med en fjärdedel. I annat fall skall vardera taga lika lott. Nyttjas de mötande ägorna till gemensamt bete, inne- bär nämnda bestämmelse att, där båda sidorna deltaga i det gemensamma betet eller ock ingendera sidan gör detta, vardera skall taga lika lott i stängslet. Del- tager däremot blott den ena sidan i det gemensamma betet, skall denna svara för tre fjärdedelar och den andra för en fjärdedel. Nu angivna bestämmelser om stäng- selskyldighet gälla ej ovillkorligt utan äro i vissa fall underkastade inskränkningar.

Lagen medgiver rätt till gemensamt bete å ohägnade skogs- eller utmarker. Ifråga- varande betesrätt är emellertid underkastad flera inskränkningar. I fråga om be- tesrättens förutsättningar gäller, att rätt till gemensamt bete å ohägnade skogs- eller utmarker äger rum allenast där stängsel mellan markerna ej fanns den 1 januari 1933. Vidare avser betesrätten blott större hemdjur (hästar och nötkreatur) (10 5). Inom län eller länsdel, med avseende varå Kungl. Maj:t föreskrivit, att stängsel skall freda jämväl mot mindre hemdjur, skall dock betesrätten avse även sådana mindre hemdjur, som Kungl. Maj:ts föreskrift angår. Enär enligt kun- görelse den 21 december 1933, nr 668, föreskrift utfärdats, att stängsel skall i Västernorrlands och Jämtlands län freda jämväl mot får och getter, avser den gemensamma betesrätten i dessa län även sådana betesdjur. Slutligen har viss begränsning genomförts i fråga om det antal hemdjur, som må utsläppas å ge- mensam betesmark. Från fastighet, vartill hör del i sådan mark eller på grund av servitut betesrätt dårå, må ej släppas flera hemdjur på betesmarken än som skäligen kunna vinterfödas ä fastigheten. Kungl. Maj:t äger befogenhet att, där sådant prövas erforderligt för skogsäterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av lån, på framställning av vederbörande landsting och hushållningssäll- skap helt eller delvis förbjuda rätten till bete å gemensam betesmark.

Efter förordnande av Kungl. Maj:t, som må meddelas blott på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap, kunna i lagen införda bestäm- melser om betesreglering bliva tillämpliga för visst län eller viss del av lån. Så- dant förordnande, som hittills utfärdats endast för två län (för Uppsala län jämlikt kungörelse den 2 mars 1934, nr 36, och Östergötlands län jämlikt kungörelse den 16 januari 1935, nr 3), innebär, att skogs- eller utmark, som den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete, kan fredas mot främmande betesdjur genom betesreglering i stället för genom stängselvitsord. Inom län eller länsdel, där sådant förordnande, varom nu nämnts, gäller, kan sålunda stängsel mellan ägor i skogs- marker icke påfordras.

Betesreglering kan enligt lagen ske på två sätt. Det ena innebär, att beträffande regleringsområdet betningen för varje fastighet, som äger det i detta eller på grund av servitut betesrätt därå, begränsas till fastighetens egen mark eller, där fråga är om servitut, den fastighets mark, som besväras av servitutet. En dylik begräns—

• Sida 146
•  Original

ning må genomföras endast så framt nödig betesmark för vederbörande fastighet kan anordnas å fastighetens eller, vid servitut, den tjänande fastighetens område utan oskälig kostnad eller olägenhet för fastighetens brukande. Det andra till- vägagångssättet åsyftar, att betningen för berörda fastigheter begränsas till särskild å området upplåten betesmark utanför fastigheten eller, vid servitut, den tjänande fastigheten. Denna utväg, varigenom fastighet tvångsvis tillägges betesrätt å annan fastighets område, må anlitas, om förutsättningarna för användande av den förra metoden ej äro förhanden, men betesbehovet för vederbörande fastighet lämpligen kan tillgodoses genom sådan upplåtelse av betesmark, som nyss sagts.

Betesreglering må företagas allenast på yrkande av delägare i den ohägnade mark, varom fråga år. Ägare till fastighet, som på grund av servitut äger betes- rätt å dylik mark, är utesluten från rätten att påkalla reglering. Betesreglering medför den verkan, att å mark, för vilken regleringen trätt i tillämpning, rätt till gemensamt bete ej vidare äger rum för de fastigheter, vartill hör del i marken eller på grund av servitut betesrätt därå. Ej heller må efter sagda tidpunkt något om- råde av marken nyttjas till bete för sådan fastighet, med mindre erforderlig hägnad hålles omkring detta. Lagen förutsätter, att vid betesreglering bestämmes viss tid. då regleringen skall träda i tillämpning.

Vid betesreglering må i visst fall upplåtelse av betesmark ske jämväl till för- män för fastighet, vartill ej hör del i regleringsområdet eller på grund av servitut betesrätt därå (19 å). Såsom villkor härför gäller, att regleringsområdet före den 1 januari 1933 enligt rådande sedvana i orten stadigvarande nyttjades till bete för sådan fastighet, att å fastigheten skäligen kan vinterfödas minst ett större hem— djur samt att det tillika befinnes, att nödig betesmark ej kan anordnas å fastig- heten utan oskälig kostnad eller olägenhet för dess brukande men att fastighetens betesbehov kan — sedan erforderliga betesmarksupplåtelser skett till förmån för de fastigheter, vartill hör del i regleringsområdet eller på grund av servitut betes- rätt därå —— lämpligen tillgodoses genom upplåtelse av betesmark å området. Äro dessa villkor uppfyllda, skall vid regleringen från fastighet, varå betesmark är att tillgå, upplåtas vad för ändamålet erfordras. Fastighet, för vilken behovet av be- tesmark prövas vara större än för annan, skall äga företräde till erhållande av sådan upplåtelse.

Vid upplåtelse av betesmark skall tillses, att sådan mark tages i anspråk, som med hänsyn till beskaffenhet och läge är därtill mest lämpad, samt att olägenhet ej därigenom tillskyndas brukandet av den fastighet, varå betesmarken upplåtes. Åsämjas ägarna till två eller flera fastigheter, att betesmark upplåtes gemensamt för fastigheterna, och finnes sådant lämpligt, må det ske. Betesmark skall av den fastighet, för vilken den upplåtits, hållas inhägnad samt, i den mån det kan ske utan oskälig kostnad, anordnas för beteshruk och därefter bibehållas i ett för så— dant bruk ordnat skick. För upplåtelsen så ock för skada och intrång, som för— anledes av betesmarkens inhägnande och anordnande för beteshruk, skall ersätt— ning gäldas av ägaren till den fastighet, för vilken marken upplåtits.

Gränsar regleringsområde intill skogs- eller utmark, som var ohägnad den 1 januari 1933, och betning å denna mark äger rum, skall — förutsatt att nämnda mark är belägen inom län eller länsdel, där bestämmelserna om betesreglering äga tillämpning — stängsel hållas mellan marken och regleringsområdet, om sådant yrkas för någon av de fastigheter, vartill hör del i området. I stängslet skola de i regleringsområdet delägande fastigheterna taga lott med en fjärdedel och de fastig- heter, för vilka området och marken nyttjas till gemensamt bete, med tre fjärde- delar. Inom vardera fastighetsgruppen skall stängselskyldigheten fördelas efter varje fastighets nytta av stängslet. Gränsar regleringsområde intill län eller läns- del, där bestämmelserna om betesreglering ej äga giltighet, skola i fråga om hållan- de av stängsel i gränsen de allmänna reglerna om stängselskyldighet hava tillämp—

n

ning. Utgöras de mötande ägorna a ömse sidor av skogs- eller utmark, och

• Sida 147
•  Original

nyttjas ägorna till gemensamt bete för andra fastigheter än dem, som betesregle- ringen avser, skall dock rätt att fordra stängsel i gränsen tillkomma, förutom grann— fastigheterna, envar av de fastigheter, som jämte den av betesregleringen berörda grannfastigheten äga del i regleringsområdet.

Frågor om stängselskyldighet eller betesreglering skola prövas vid syneförrält- ning, där ej förening rörande dylika frågor träffas mellan vederbörande sakägare. Har sådan förening upprättats i enlighet med i lagen stadgade grunder (& 36), äger envar, som deltagit i föreningen, låta intaga den i domboken. Sedan äger föreningen giltighet mot framtida ägare eller innehavare av fastigheterna.

Förening att stängsel ej skall hållas mellan angränsande ägor, oaktat stängsel en- ligt lagen kunnat äskas, kan även träffas (% 37). I sådan förening böra upptagas villkor beträffande vården av hemdjur. Därvid må överenskommas, att gemen— samt bete ej skall äga rum å sådan ohägnad skogs- eller utmark, där rätt till så- dant bete eljest skolat äga tillämpning. Förening, som här avses, äger ej giltig- het utöver tio år, sedan den blivit intagen i domboken.

Ägofredslagen har i olika sammanhang varit föremål för diskussion. Bland annat har riksdagen år 1938 med anledning av en i ämnet väckt motion före- haft frågan till behandling (jfr 1936 års skogsutrednings betänkande, sid. 224—225). 1936 års skogsutredning har om ägofredslagstiftningen anfört i huvudsak följande.

Ehuru man i regel torde anse, att 1933 års ägofredslag betecknat ett framsteg och att den i det stora hela varit i nuvarande utvecklingsskede tillfredsställande, hade dock påpekanden vid skilda tillfällen gjorts rörande förmenta bristfälligheter i densamma. Sålunda hade framhållits, bland annat, att stängselvitsordets upp- hörande, om stängsel ej fanns den 1 januari 1933, i och med att inom län eller del av län betesregleringsbestämmelserna trädde i tillämpning kunde medföra obe- nägenhet att anlita dylik reglering. Stängselvitsordets bortfallande kunde näm- ligen innebära, att nöjaktig betesavlysning icke åstadkommes, i händelse betes- reglering i något fall visade sig ogenomförbar. Vidare hade erinran riktats mot att laggillt stängsel ej, med mindre Kungl. Maj:t efter hörande av vederbörande lands- ting och hushållningssällskap därom meddelade föreskrift, behövde freda mot mindre hemdjur, såsom får och getter. Generellt förbud mot betning av får och getter å gemensam mulbetesmark och verksam övervakning av utfärdade betesför- bud hade ifrågasatts. En —— särskilt i de norra landsdelarna — rätt allmän misstro mot betesregleringsinstitutet ansågs föreligga. Enklare bestämmelser härom hade funnits önskliga. Jämväl andra detaljanmärkningar hade gjorts beträffande ägo- fredslagstiftningen.

Oaktat sålunda vissa erinringar ansetts kunna göras mot den nuvarande lag- stiftningen på området, torde det likväl, med hänsyn till den korta tid, som den- samma varit i kraft, icke vara lämpligt att redan nu till övervägande upptaga spörsmålet om någon mera genomgripande lagändring. Detta borde anstå till dess verkningarna av förevarande lagstiftning i olika hänseenden blivit i erforderlig grad kända och prövade. I den mån genom mindre justeringar av en eller annan för— fattningsbestämmelse en efter förhållandena bättre ordning funnes böra genomföras, torde detta kunna äga rum efter särskild framställning av de organ eller myndig- heter, vilka hade att taga befattning med dylika frågor.

Av förestående redogörelse framgår, att möjligheten att upphäva gemen- samhetsbetet genom betesreglering icke står öppen för de norrländska lä- nen. Därest realiserandet av en skogsvårdsplan för ett skogsvårdsområde förutsätter, att det gemensamma skogsbetet upphör — såsom i regel torde bliva förhållandet _ måste detta därför genomföras på annat sätt, såvida icke lagändring företages. Förfarandet skulle kunna bliva följande.

• Sida 148
•  Original

Under medverkan av en beteskonsulent upprättas mellan samtliga del- ägare i skogsvårdsområde skriftliga föreningar enligt 37 & ägofredslagen (se ovan sid. 147), innebärande, att stängsel ej skall hållas mellan ägorna samt att gemensamt bete ej skall äga. rum å skogs- och utmarken. Föreningen intages i domboken, varefter den är giltig i 10 år. Frågor om avstående från skogsbetning å egen fastighet, om inhägnande av betesmark samt om upplåtelse av betesmark från en fastighet till en annan regleras genom privata överenskommelser. Överenskommelse i sistnämnda fråga kan in- tecknas, men i övrigt gälla dylika överenskommelser icke mot ny ägare, ehuru det är möjligt att anlita utvägen att tillförbinda ägare att vid försälj- ning av fastigheten i sin ordning i köpekontraktet tillförbinda köparen att respektera överenskommelsen vid äventyr att erhållna statsbidrag, förrätt- ningskostnader m. ni. få återbetalas. Betesservitut kunna utbrytas eller av- lösas. Dylika förfaranden möta emellertid på grund av servitutens omfatt- ning i Norrland ofta stora svårigheter. Sedvanebetningen måste upphöra och beivras, om den fortsätter. Man kan knappast räkna med, att skogs- ägarna skola kunna på ändamålsenligt och rättvist sätt frivilligt lösa ut sed— vanebetarna ur gemenskapen genom att erbjuda dem annan betesmark.

Det är enligt utredningens mening uppenbart att, om staten skall, på sätt utredningen förordat, bidraga med ansenliga belopp till kostnader för skogsvårdsåtgärder å enskilda skogar, väsentligt starkare garantier än de här ovan angivna måste lämnas för att åtgärderna icke äventyras genom bet— ning. Utredningen vill särskilt understryka, att 1932 års skogsvårdslag för lappmarken — i motsats till 1923 års skogsvårdslag _ är utan verkan i fråga om skada genom skogsbete i de fall, då reproduktionsplikt på grund av avverkning icke föreligger. Enligt förstnämnda lag kunna nämligen be- tesskador å föryngring icke primärt föranleda reproduktionsskyldighet (se sid. 20 och sid. 64).

En enligt ägofredslagen genomförd betesreglering erbjuder väsentligt stör- re möjligheter att trygga skogsäterväxten och förhindra betesskador å skogen i övrigt. Genom en dylik reglering upphör nämligen gemensamhetsbetet för all framtid. Betning får ske endast inom hägnat område, en inskränkning av betesrätten, som visserligen ej är liktydig med förbud för skogsbetning men som —— i förening med lämpliga villkor beträffande skötsel av skogsodla- de marker — i praktiken förhindrar skogsbetets utnyttjande. Fastighet, som saknar lämplig betesmark, kan tilldelas sådan från grannfastighet, därvid upplåtelse av viss betesmark till gemensamhetsbete för dessa fastigheter även kan ske. Servitutsrätt kan bringas att upphöra genom anvisning av betes- mark, och slutligen kunna de, som på grund av sedvänja bedriva bete å ge- mensam betesmark, genom att erhålla särskilt betcsområde i viss omfattning bliva kompenserade för förlusten av betet.

d) Betesregleringens praktiska användning.

Utredningen har av ovan angivna skäl ansett sig böra överväga, huruvida icke betesregleringsinstitutet bör på ett eller annat sätt göras tillämpligt i de

• Sida 149
•  Original

norrländska länen. Det har därvid synts utredningen erforderligt att under- söka på vad sätt institutet verkat inom de län, där det hittills varit till- lämpligt. För detta ändamål har utredningen uppdragit åt konsulenten hos Svenska vall- och mosskulturföreningen J. Borg att utarbeta en redo— görelse över de med stöd av ägofredslagen vidtagna åtgärder för betesfred samt resultat av dessa. Den av konsulenten Borg uppgjorda redogörelsen har såsom bilaga 7 bifogats utredningens betänkande.

Redogörelsen ger vid handen, att betesreglering enligt ägofredslagen i den praktiska tillämpningen visat sig vara ett smidigt förfarande för ordnande av betesfrågan å till gemensamt bete upplåtna marker. Man torde sakna anledning antaga att betesregleringen skall möta större svårigheter i Norr- land än i de län, där dylik reglering praktiskt prövats, i den mån de på vis- sa håll i stor utsträckning förekommande betesservituten icke bliva till hin- der för regleringen.

Utredningen har på grund av i denna och nästföregående avdelning be— rörda förhållanden kommit till den uppfattningen, att betesreglering enligt ägofredslagen är ett i stort sett lämpligt medel att reglera gemensamhets- betet på de ohägnade utmarkerna i Norrland.

e) Tillkomsten av betesregleringsinstitutet. Innan utredningen vidare ingår på frågan om utsträckt tillämpning av betesregleringsinstitutet, anser sig utredningen höra i korthet erinra om omständigheterna vid institutets införande i lagstiftningen.

Det sakkunnigeförslag, som i stora delar låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition till 1933 års riksdag i förevarande ämne (SOU 1928:24), bibehöll principiellt stängselförordningens grundsats om värdnadsplikt för egna hemdjur. I fråga om bete å ohägnade utmarker, som tillhöra flera fastigheter, innebar förslaget, att markerna skulle, liksom enligt den äldre rätten, anses upplåtna till gemensamt bete, såvida annat ej avtalats, dock att betesrätten begränsades till det antal hemdjur, som kunde vinterfödas å respektive fastigheter. Fredning av ägorna mot betning skulle kunna ske på samma sätt som förut genom anlitande av stängselvitsord. Förslaget underkastades en skarp kritik, särskilt från de myn- digheters och sammanslutningars sida, som företrädde skogsvårdsintressen. Man hade på detta håll väntat, att vårdnadsplikten nu skulle bringas i praktisk tillämp- ning och ansåg, att åtminstone ett försök till reglering av det oordnade skogsbetet borde göras. _

Förslaget undergick en genomgripande omarbetning inom jordbruksdepartemen- tet, innan det framlades för 1933 års riksdag. I det vid propositionen fogade stats— rådsprotokollet uttalade vederbörande departementschef, att man med fog kunde antaga, att, där stängsel mellan mötande skogs- eller utmarker ej uppförts under (len långa tid 1857 års stängselförordning varit gällande och ömsesidig rätt att ford- ra stångsel mellan dylika marker ägt rum, de mötande markerna i regel vore av sådan form eller beskaffenhet i övrigt, att hållande av stängsel mellan dem i ägo- fredens intresse vore en oekonomisk eller opraktisk åtgärd. Enligt departements- chefens mening borde det ej ifrågasättas, att ägofreden skulle grundas på skyldig- het att hålla stängsel i sådant fall. Ett bibehållande av stängselskyldigheten skulle blott få till följd, att skyldigheten liksom nu ej komme att tillämpas och att mar- kerna sålunda förbleve ohägnade. I fråga om dessa marker borde därför respek- tive markägares ägofredsintresse tillgodoses på annan väg.

• Sida 150
•  Original

I enlighet härmed begränsades i departementsförslaget stängselskyldigheten be- träffande fastigheter, som möta varandra med skogs- eller utmark på båda sidor, till de fall, då stängsel redan fanns mellan ägorna den 1 januari 1932. För att ägarna av dylika fastigheter likväl icke skulle lämnas utan varje medel att skydda markerna mot skada av annans betesdjur, medgavs befogenhet åt dylika markägare att under vissa förutsättningar erhålla reglering av rätten till betning ä marken, betesreglering, i ändamål att bringa den gemensamma betningen att upp- höra. Bestämmelserna i ämnet innefattades i 13—20 55 av Kungl. Maj:ts lagför- slag och återfinnas med mindre jämkningar i motsvarande paragrafer av den av riksdagen sedermera antagna ägofredslagen (sid. 145 och följande).

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, som förehade propositionen till be- handling, ansåg betesregleringen utgöra en i stort sett lycklig lösning av frågan om effektivt tryggande av ägofreden å de ohägnade skogs- och utmarkerna i landet. Utskottet hyste dock tvekan om lämpligheten att förläna bestämmelserna omedel- bar giltighet för landet i dess helhet. Betesregleringen innefattade en ny och oprö— vad väg att avskaffa det gemensamma betet å ohägnade skogs- och utmarker och med hänsyn till de synnerligen växlande betesförhållanden, som förefunnes i skil- da trakter av landet, mötte stor svårighet att fullständigt överblicka verkningarna av bestämmelsernas tillämpning. En omständighet, som i detta sammanhang jäm- väl borde skänkas beaktande, vore den olika uppfattning om betets lämpliga be— drivande, som rådde å skilda orter. Att framtvinga tillämpningen av bestämmel- serna om betesreglering i de delar av landet, där majoriteten av den jordbruksid- kande befolkningen hölle fast vid gemensamhetsbetet såsom en lämplig och för- delaktig betesform, torde ej vara lyckligt. Ett dylikt tillvägagångssätt skulle kun- na äventyra lagstiftningens effektivitet och motverka intresset för gemensamhetsbe- tets avskaffande på frivillig väg genom anordnande av kulturbeten.

Utskottet ansåg av nämnda skäl, att bestämmelserna om betesreglering borde vin- na tillämpning allenast inom sådana områden, där betesregleringen stöddes av en allmän opinion bland jordbrukarna. Med hänsyn härtill förordade utskottet, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att, därest vederbörande landsting och hushåll- ningssällskap därom gjort framställning, förordna om tillämpning av ifrågavarande stadganden för visst län eller viss länsdel. Som en följd av detta ställningstagande tillstyrkte utskottet, att den av Kungl. Maj:t förordade begränsningen av stängsel- skyldigheten för ifrågavarande marker skulle gälla endast för område, beträffande vilket sådant förordnande, som nyss sagts, blivit av Kungl. Maj:t utfärdat. Såsom av den lämnade redogörelsen för ägofredslagen framgår, biföll riksdagen utskot- tets förslag i detta avseende.

f) Utsträckt tillämpning av betesreglering. De betänkligheter mot omedelbart införande av betesreglering som medel för fredning av ohägnade marker, vilka föranledde riksdagen att förläna be— stämmelserna därom en fakultativ giltighet, grundade sig, såsom av det ovan anförda framgår, på ovisshet om bestämmelsernas verkningar, särskilt inom områden, där jordbrukarna av olika skäl icke vore villiga att medverka till gemensamhetsbetets upphörande. Enligt utredningens mening kan man nu- mera på goda grunder antaga, att betesreglering skall visa sig vara ett ända- målsenligt medel att trygga ägofreden inom områden i Norrland, där förut- 'sättningar för ordnande av permanenta beten föreligga. Vid sådant förhål- lande böra jordbrukarna i dessa trakter, varest stängselvitsordet som regel saknar praktisk betydelse, beredas tillfälle att begagna sig av den möjlighet att freda sina ägor, som betesregleringen erbjuder.

• Sida 151
•  Original

I samband med den organisation av skogsvårdsarbetet inom vissa områ- den, som utredningen förordat, erbjuder sig en möjlighet att — utan efter- gift å det av riksdagen hävdade kravet på frivillig anslutning från jordägar- nas sida —— införa betesreglering för Norrland. Därest det stora flertalet skogsägare inom ett skogsvårdsområde genom att sluta kontrakt om skogs- vårdsplan, som förutsätter avlysning av skogsbete, förklarat sig villiga att avstå från skogsbetningen, böra hinder rimligtvis icke möta mot användning av det av statsmakterna redan stadfästa förfarandet för dylik reglering, vil— ket därtill prövats och befunnits lämpligt. Utredningen föreslår i enlighet härmed att till 12 & ägofredslagen fogas bestämmelse av innehåll att, därest någon av skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län slutit kontrakt med ägare eller inneha- vare av skogsmark om utförande av åtgärder enligt skogsvårdsplan, Ko- nungen må på framställning av skogsvårdsstyrelsen förordna, att betesreg- lering må äga rum inom skogsvårdsområdet på sätt och under villkor, som i 13—19 åå ägofredslagen stadgas. Förslag till sådan ändring av ägofreds- lagen har bifogats betänkandet som bilaga 3.

Ifråga om tillämpningen av bestämmelserna om betesreglering må fram- hållas, att betesregleringen givetvis kan genomföras medelst förening enligt 36 % ägofredslagen i de fall, då samtliga delägare i skogsvårdsområdet äro eniga om åtgärden. Utredningen finner icke desto mindre synnerligen önskvärt, att betesreglering enligt skogsvårdsplan, som i regel är en grund- läggande åtgärd för skogsvårdsarbetet, vinner större stadga genom att hand- läggas vid syneförrättning. Det är därvid lämpligt, att den beteskonsulent. som enligt förordnande av skogsvårdsstyrelse upprättar förslag beträffande de åtgärder för betesförbättring, vilka ingå i skogsvårdsplan, jämväl funge- rar som förrättningsman vid syneförrättningen. Erfarenheten har visat, att handläggningen av betesreglering förlöper väsentligt lättare under formen av syneförrättning än under fria överläggningar mellan intressenterna. Kost- naderna för förfarandet torde snarast bliva lägre i det förra fallet.

g) Reglering av get- och fårbetet. Såsom utredningen i det föregående framhållit är betning av getter och får i särskild grad ödeläggande för skogsäterväxt och plantskog. I den mån skogsbetet kan bringas att upphöra genom betesreglering inom skogsvårds- områden, försvinner denna olägenhet. Betning av getter och får i skog är emellertid överhuvud taget så oförenlig med skogsvård, att en allmän regle- ring av denna betesform enligt utredningens mening icke längre får upp- skjutas. Getbetningens skadlighet har påtalats av skogsmännen sedan mer än sextio år. Statsmakterna ha insett dess vådor och vidtagit åtgärder för dess inskränkande. De givna föreskrifterna ha emellertid av olika anled- ningar icke fått den verkan lagstiftarna avsett. Utredningen har på grund härav ansett nödvändigt att upptaga denna betesfråga till särskilt övervä- gande.

Utredningen lämnar till en början en schematisk redogörelse för den märk-

• Sida 152
•  Original

liga behandling, som föreskrifterna i denna speciella fråga genomgått sedan stängselförordningens tillkomst år 1857.

1857—1/1 1877.

Ohägnad mark upplåten till gemensamt bete för alla djur- slag.

1/1 1877—1/7 1923.

Ohägnad mark alltjämt upplåten till g e m e n s a 111 t b e t e fö r alla d j u r s 1 a g, dock med följande inskränkningar.

Jämlikt kungörelse den 28/1 1876 gällde, i enlighet med beslut av 1874 års riksdag, att å ohägnad mark skulle, därest samtliga delägare ej annorlunda överenskomme, betande av getter och får vara till skydd för skogens återväxt förbjudet inom 17 av rikets län på vissa, för de särskilda länen angivna tider av året; dock att det icke vore delägare i betesmarken förmenat att å sitt eget område beta getter och får, så vida han om dem hölle sådan värd, att de icke inkomme på annans områ- de. Förbudet avsåg bl. a. getter i Norrbottens län. I enlighet med ett fler- tal ytterligare kungörelser, utfärdade mellan 1885 och 1912, ha liknande för- bud trätt i kraft för flera län eller länsdelar.

I lagen om vård av enskildes skogar av år 1903 intogs bestämmelse att, därest för skogsåterväxtens skyddande inom visst län prövades erforderligt, att rätt till bete å skogsmark bleve för viss tid av året inskränkt, Kungl. Maj:t hade att, efter hörande av landsting och hushållningssällskap, meddela sär- skilda förordningar därom. Bestämmelsen kom aldrig att tillämpas.

1/7 1923—1/1 1934.

Ohägnad mark alltjämt upplåten till g e m e n s a m t ]) e t e f ö r a 1 l a (1 j u r s la g med följande inskränkningar.

Samtliga ovannämnda betesförbud ägde ovillkorlig giltighet. Förbuden kunde sålunda ej upphävas genom överenskommelse mellan delägarna eller inskränkas därigenom att delägarna tog sådan vård om sina djur, att dessa hindrades att inkomma å annans mark. Inom ifrågavarande områden rådde alltså, i den utsträckning kungörelserna för de särskilda fallen närmare an- gåvo, förbud mot get- och fårbete eller endera å skogs- mark (Övergångsbestämmelserna till lagen den 15/6 1923 om ändrad ly- delse av 5 5 i 1857 års stängselförordning).

Följande bestämmelse gällde enligt lagen den 15/6 1923 om ändrad lydelse av stängselförordningen:

»Prövas för skogsäterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av lån erforderligt, att rätt till bete å ohägnad mark, varom här är fråga, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, ankomme på Konungen att, efter vederbörande landstings och hushållningssällskaps hörande, därom meddela särskilda föreskrifter.»

J ämlikt nämnda bestämmelse utfärdades år 1926 kungörelse om f ö r b 11 d

• Sida 153
•  Original

F

mot betning av bl. 21. får och getter i Älvsborgs län och av får i viss del av Stockholms län, dock att delägarnai marken kunde annorlunda överenskomma.

Efter '/1 1934.

Ohägnad markupplåtentill gemensamt bete endast för stör- re he m djur. Har Kungl. Maj:t, efter hörande av vederbörande lands— ting och hushållningssällskap, förordnat, att stängsel skall freda jämväl mot mindre hemdjur, avser den gemensamma betesrätten även sådana djur. Enär dylikt förordnande jämlikt kungörelse den 21/12 1933 utfärdats för bl. a. Jämt- lands och Västernorrlands län är gemensam betesmark i dessa län upplåten även för getter och får.

Den under närmast föregående period gällande bestämmelsen om förbud mot betning har, vid dess införande i ägofredslagen, erhållit sådan lydelse, att förbud kan utfärdas endast på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap. Något förbud har icke utfärdats enligt denna be— stämmelse.

Samtliga före år 1923 utfärdade förbud mot get- eller fårbetning ha, med undantag beträffande ett mindre område på Fårön i Gotlands län, upphävts jämlikt kungörelser den 18/5 1934 (nr 167) och den 14/12 1934 (nr 601).

Av de efter år 1923 utfärdade förbuden har det år 1926 för viss del av Stockholms län utfärdade upphävts jämlikt kungörelse den 18les 1934 (nr 167 ). Det år 1926 utfärdade förbudet för viss betning i Älvsborgs län kvarstår däremot alltjämt.

Bortsett från Älvsborgs län samt några mindre områden i andra län i södra Sverige, står det sålunda numera alla skogsägare fritt att heta getter och får å egen skogsmark och, beträffande Jämtlands och Västernorrlands län, jämväl å annans mark, där denna anses till gemensamt bete upplåten. Utan- för sistnämnda två län gäller sålunda — med ovan angivna undantag — att get eller får, som anträffas å mark, där djurägaren ej äger särskild betes— rätt, må intagas av rättsinnehavaren, som kan beivra överträdelsen enligt 24 kap. strafflagen. Allmän åklagare och skogsvårdsstyrelse äga däremot ej åtalsrätt, synbarligen därför att något skogsvårdsintresse här ej ansetts hotat.

Då det i den praktiska tillämpningen visat sig ogörligt att, framförallt å de stora skogsmarkerna i de båda nordligaste länen, förhindra, att den gemensamma betesmarken utnyttjas även för getter och får, och då vi- dare åtgärder för reglering av dylik betning kunna vidtagas endast på initiativ av organ, som icke ha att tillvarataga allmänna skogsvårdsintressen, nödgas man konstatera, att skogen åtnjuter sämre skydd mot get- och får- betning i dag än för 60 år sedan.

Emellertid har _ oavsett den lagstiftning, som avsett att tillvarataga skogs- vårdsintressen —— get- och fårbetningen i skogen under senare är avsevärt avtagit. Även de mindre jordbrukarna i skogs- och fjällbygden ha i stor utsträckning funnit ur jordbrukssynpunkt förmånligt att hålla en eller flera

• Sida 154
•  Original

Getter och killingar Får och lamm

1919 1927 1932 1937 1 1919 1927 1932 1937 1

Norrbottens län

antal ............. 2 256 1 423 1 159 — 73 614 40 782 26 564 —

procent ........... 100 63 51 —— 100 55 36 —- Västerbottens län

antal ............. 9 278 5 586 4 338 —— 101 066 49 068 37 581 —

procent ........... 100 60 47 —— 100 49 37 — Jämtlands län

antal ............. 38 064 23 564 19 685 16 975 61658 31610 21 311 16 178 procent ........... 100 62 52 45 100 51 35 26 Västernorrlands län

antal ............. 35 159 18 797 13 288 10 839 85 587 38 111 33 414 16 445 procent ........... 100 53 38 31 100 44 39 19 Gävleborgs län

antal ............. 13 818 5 096 3 653 3 429 75 247 40 725 30 597 21 253

procent ........... 100 37 26 25 100 54 41 28 Kopparbergs län

antal ............. 17 064 6 694 4 179 3 105 67 040 24 433 13 532 8 807

procent ........... 100 39 24 18 100 36 20 13 Riket i övrigt

antal ............. 15 369 4 735 3 306 — 1 091 522 481351 304 146 —

procent ........... 100 31 22 — 100 48 30 — Hela landet

antal ............. 131 008 65 895 49 608 —— 1 555 734 706 080 467 145 —

procent ........... 100 50 38 — 100 45 30 -—

1 Endast vissa siffror ännu tillgängliga.

kor i stället för getter. Det förekommer numera endast undantagsvis att vid en lägenhet hålles endast getter. Geten är icke längre »den fattiges ko». 1 rätt stor omfattning har getskötseln i Norrland blivit icke en husbehovsför- sörjning utan en näringsgren, grundad på produktion och försäljning av getost, en i och för sig vällovlig näring, som dock icke bör utövas på skogs- brukets bekostnad. Utredningen har flerstädes i de övre skogsbygderna hos småbrukare mött den uppfattningen, att getbetning i skog borde fullständigt förbjudas.

Frågan om fårbetningen ligger annorlunda till. Fåret är ur jordbrukseko- nomisk synpunkt ett betydligt värdefullare husdjur än geten, varför jord— brukets försörjningsintressen här fordra större hänsyn. Då vidare fårbet-

• Sida 155
•  Original

ningens skadegörelse å skog, ehuru betydande, icke är så svår som getbet— ningens, kan den praktiska tillämpningen av de regleringsföreskrifter, som finnas erforderliga, ske efter andra grunder beträffande får än beträffande getter. Utredningen vill dock understryka, att även skadorna av fårbetningen äro så påtagliga, att bönderna på sina håll i Västerbottens län sökt överens- komma att fåren icke längre skola hållas å bete på skogsmarken.

Antalet getter och får under vissa år enligt jordbruksräkningen redo- visas i tabell 34.

Minskningen av get- och fårstammarna i landet under de senaste 20 åren är, såsom av tabell 34 framgår, mycket kraftig. Inom de fyra nordligaste länen sjönk antalet getter och får från år 1919 till år 1932 med 55 respektive 63 procent. I södra delarna av landet var minskningen under samma tid än- nu större, och för hela riket utgjorde den för getter 62 procent och för får 70 procent. Sedan år 1932 torde, att döma av de uppgifter från 1937 års jordbruksräkning, som hittills föreligga, antalet getter och får ha ytterligare kraftigt nedgått. [ Västernorrlands län var antalet får är 1937 endast hälf— ten av antalet samma husdjur år 1932. Tidpunkten för reglering av dessa be- tesfrågor är därför gynnsam. Under nuvarande betesformer anställa getter och får alltjämt en mycket stor skadegörelse å återväxt och skog, som icke kan anses försvarlig. I trakter, där betning av getter och får å utmarkerna icke är ur försörjningssynpunkt ofrånkomlig eller ur skogsvårdssynpunkt av mindre betydelse, såsom inom en del områden i fjällens närhet, bör ifråga- varande betning definitivt avlysas.

I vissa trakter, särskilt i Västerbottens län, bedrives för närvarande en livlig propaganda för fåravel. Det är sannolikt, att den fortskridande ned- gången av fårstammen i Norrland kommer att hejdas eller förbytas i stegring av djurantalet. Även med hänsyn härtill är tidpunkten för lösande av betes— frågan lämplig. En intensifiering av fåraveln förutsätter givetvis, att betes- förhållandena ordnas på sätt, som ur näringens egen synpunkt är tillfreds- ställande. Utredningen har sig bekant, att ortsmyndigheterna i Västerbottens län vidtagit åtgärder i sådant syfte, bl. a. genom att ordna transporter av får till fjällbeten. I Västernorrlands län inrättas get- och fårbeten med verk- samt understöd av medel från en enskild donationsfond. I övrigt finnas för samma ändamål statliga bidrag tillgängliga för hela riket från anslaget till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m. Enligt beslut av 1939 års riksdag bliva de grunder, jämlikt vilka bidrag från den 1 januari 1940 skola utgå, väsentligt förmånligare än förut och bättre anpassade för betesformer. som kunna lämpa sig för getter och får.

Utredningen övergår i det följande till att avge förslag till ändrade bestäm- melser för reglering av get- och fårbete och anser därvid erforderligt att läm- na en hastig återblick över de motiv för inskränkning av ifrågavarande bet- ning, som tidigare framförts.

Spörsmålet om reglering av skogsbetet har helt naturligt aktualiserats varje gång skärpning av markägares skogsvårdsplikter stått på dagordningen. Un-

• Sida 156
•  Original

der förarbetena till 1903 års allmänna skogsvårdslag dryftades skogsbetning- en ingående, och förhållandet var detsamma under den vidlyftiga utredning, som föregick 1923 års skogsvårdslag. Ägofredsfrågan fördes till stor del fram av skogsvårdsintressen. När betesfrågan nu åter framlägges till för- nyat övervägande, är denna åtgärd närmast att betrakta som ett nödvändigt led i arbetet för i främsta rummet lappmarksskogarnas men även övriga norrländska markers reproduktion. Beträffande betning av getter och får i skog ha vid nämnda, tidigare överväganden i huvudsak följande synpunkter framlagts.

1896 års skogsvårdslcommitl'é1 ansåg, att betande av getter och får, såsom sär- skilt skadligt för återväxten, borde i allmänhet förbjudas på skogsmark. Kommit- tén föreslog i enlighet härmed1 att i stängselförordningen skulle införas en bestäm- melse om att allt betande av getter och får å skogsmark, som ansågs vara upplå- ten till gemensamt mulbete, skulle vara förbjudet annat än i inhägnad beteshage, dock att Kungl. Maj:t skulle äga att härifrån medgiva undantag för de län eller de— lar därav, där sådant kunde finnas erforderligt.

Landsting och länsstyrelser, som yttrade sig över nämnda förslag, anslöto sig i allmänhet till detsamma, dock att erinringar framställdes från län, där det gemen- samma mulbetet och särskilt fåraveln ägde större betydelse.

Domänstyrelsm framhöll i avgivet yttrande, att förslaget om förbud för be- tande av getter och får innebure ett väsentligt steg framåt i en riktning, som förut prövats vara god. Då det understöd förslaget härutinnan erhållit från de flesta orter i landet nogsamt utmärkte, att detsamma tillgodosåge ett allmänt erkänt behov, samt tillfälle genom förslaget lämnats för undantag från dess tillämpning, ansäge styrelsen förslaget i denna del böra oförändrat godkännas.

Departementschefen yttrade vid framläggandet för 1903 års riksdag av förslag till skogsvårdslagstiftning, att han i likhet med domänstyrelsen och flertalet läns- styrelser funne förslaget innebära ett väsentligt steg framåt i en riktning, som för— ut prövats vara god. Det ifrågasatta förbudet mot allt betande av får och getter å skogsmark, som ansåges vara till gemensamt mulbete upplåten, syntes dock ej lämpligen hava sin plats i stängselförordningen, utan hellre böra åvägabringas ge- nom en särskild kungörelse, under enahanda villkor i fråga om rätt för samtliga delägare i marken att annorlunda överenskomma, som i kungörelserna den 28 ja- nuari 1876 och den 20 november 1885 omförmäldes. Något förslag i detta avseen- de blev sålunda vid detta tillfälle icke riksdagen förelagt. Däremot framlade Kungl. Maj:t ett förslag till skydd för skogsodling mot skogsbetning överhuvud taget, i form av förslag till ändring av stängselförordningen. Detta förslag blev av riks- dagen avslaget. På grund därav blev någon kungörelse om förbud mot betning av getter och får aldrig utfärdad.

1911 års skogslagstiftningskommitté, som avgav betänkande den 9 december 1918, anslöt sig till syftet med den av 1896 års kommitté förordade bestämmelsen. Kom- mittén tog —— enligt sin egen förklaring — »steget fullt ut» genom att föreslå föl— jande tillägg till den allmänna bestämmelsen om gemensam betesmark: »Betning av getter och får må dock endast utövas av var markägare åt hans eget område och så vida han om dem håller sådan värd, att de icke inkomma på annans område.» En reservant i kommittén påpekade, att kommittén åtnöjt sig med att skydda gran- nens rätt och intresse samt fortsatte: »Ett antal getter och får, nu betande å hela det till gemensamt bete upplåtna utmarksområdet, skulle enligt kommittén fortfa- rande få till oförminskat sammanlagt antal där gå i bete, allenast de särskilda ägarna hölle sina djur å sina egna områden; samma kvantum skogsskada, som dju-

¹ Betänkande avgivet den 9 september 1899.

• Sida 157
•  Original

ren förut mäktade åstadkomma, skulle de även nu kunna prestera, allenast med fördelning på de skilda ägolotterna inom området. Naturligtvis skulle det före- slagna stadgandet kunna såtillvida lända skogsintresset till gagn, som en enskild delägare, vilken i skogens intresse ej ville hålla getter eller får å sitt område, kun- de tänkas i stadgandet ha ett stöd gentemot det får- och getbete, som grannarna ville idka. Jag befarar dock, att detta stöd i dessa ohägnade marker bleve av mycket tvivelaktigt värde. Svårigheten å ena sidan att hålla nödig vård om get- tema och fåren, och den kanske än större svårigheten å motsidan att vederbörli— gen reagera mot stadgandets åsidosättande, skulle säkerligen medföra det faktiska slutresultatet, att man å ömse håll uppgåve strävandena och kampen och läte allt bliva som det förr varit. Och som det varit den enskildes intresse, som stadgan- det framför allt avsett, och kommittén icke har rum för något som helst allmänt åtal i sina betesfrågor, komme det allmänna att få stå såsom overksam åskådare.»

Reservanten löste för sin del frågan beträffande de två nordligaste länen genom att bibehålla det rådande systemet med av Kungl. Maj:t i enlighet med 1876 års kungörelse utfärdade förbud, samt, beträffande övriga län genom förbud i huvud- saklig anslutning till 1896 års kommittés förslag.

Skogsvårdsstyrelsernas delegerade underströko den stora fara för återväxten, som betning av getter och får utgjorde. De anslöto sig till kommittéreservantens för- slag, såsom mera effektivt än kommitténs, men föreslogo, att dispens från förbudet mot dylik betning borde få meddelas endast efter landstings och hushållningssäll- skaps hörande.

Domänstgrelsen uttalade i sitt yttrande över sistnämnda kommittéförslag, att ett lagstadgande, att betning av getter och får endast skulle tillåtas inom särskild häg- nad beteshage, knappast torde kunna bliva utförbart. Styrelsen ansåg nämligen. att det i de norra länen skulle bli förenat med oöverkomliga kostnader att inhägna särskilda betesmarker för dessa djur.

Kungl. Maj:ts förslag till 1923 års riksdag till lag om ändrad lydelse av % 5 i stängselförordningen byggde på de av 1896 års kommitté, av reservanten i 1911 års skogslagstiftningskommitté och av de delegerade avgivna förslagen och var av följande lydelse (5 %, 3 mom.):

»Allt betande av getter och får å ohägnad mark, varom här är fråga, vare för- bjudet annat än i inhägnad beteshage; dock att Konungen äge efter vederbörande landstings och hushållningssällskaps hörande härifrån medgiva undantag, i den mån sådant för vissa län eller delar av lån må finnas erforderligt.»

I motion vid nämnda riksdag (I: 191") yrkades, att Kungl. Maj:ts förslag om för- bud mot get- och fårbetning med möjlighet till dispens skulle ersättas med förbud, som av Kungl. Maj:t skulle utfärdas för erforderliga fall. Motionären förordade alltså bibehållande av den då tillämpade principen, ehuru i annan form.

Vederbörande utskott vid samma riksdag underströk, att inskränkning av betes- rätt för getter och får redan gällde inom flertalet län. Kungl. Maj:ts förslag inne- bure därför enligt utskottet egentligen icke några nyheter utan avsåge fastmera att giva mera stadga åt bestämmeslerna. Det synes därför huvudsakligen vara re- daktionella skäl, som föranlett utskottet att, med anslutning till nämnda motion, sammanföra bestämmelsen om inskränkt betesrätt för smådjur med föreskriften om inskränkning av betesrätt för andra kreatur, varigenom utskottets förslag, som av riksdagen antogs, erhöll den lydelse, som angivits å sid. 153 här ovan.

Ägofredssakkunniga upptogo i sitt år 1928 avgivna förslag till lag om ägofred (SOU 1928: 24) sistnämnda bestämmelse oförändrad. I det förslag till lag om ägofred, som framlades för 1933 års riksdag, upptog även Kungl. Maj:t samma be- stämmelse. Det utskott, som behandlade förslaget, anförde, att betesförbud, varom nu vore fråga, ej borde utfärdas av Kungl. Maj:t beträffande visst län eller viss del av lån, med mindre dylik åtgärd stöddes av en allmän opinion bland länets eller länsdelens jordbruksidkande befolkning. I anslutning härtill gjordes enligt

• Sida 158
•  Original

utskottets förslag Kungl. Maj:ts befogenhet att meddela betesförbud beroende där- av, att framställning om sådant förbud gjorts hos Kungl. Maj:t av vederbörande landsting och hushållningssällskap. Utskottets uttalande och förslag synas ej hava grundats på någon inom riksdagen framlagd motion. Riksdagen antog utskottets förslag. Ifrågavarande bestämmelse intogs såsom & 11 i ägofredslagen under föl- jande lydelse:

»Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av lån erforderligt, att rätt till bete a ohägnad mark, som i 10 & sägs, varder helt eller i viss mån, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, förbjuden, må Konungen på framställning av vederbörande landsting och hushållningssäll- skap därom meddela föreskrift.»

Till slut må anmärkas, att de enligt 1876 års kungörelse utfärdade betes- förbuden, vilka alltjämt voro gällande efter ägofredslagens ikraftträdande, numera — med visst undantag —— blivit upphävda och att anledningen här- till enligt vad som framgår av hovrättsrådet Sjöfors' kommentar till lagen var, att de ansågos väsentligen hava förlorat praktisk betydelse.

Resultatet av lagstiftningsarbetet på förevarande område har sålunda bli- vit, att de inskränkningar i rätten till skogsbete för getter och får, som i skogsvårdssyfte tid efter annan vidtagits, i huvudsak ersatts med den av 1911 års skogslagstiftningskommitté hävdade principen om upphörande av rätten till get— och fårbete å annans mark. Men den reservant, som i kom- mittén anförde erinringar mot förslaget (sid. 156) har blivit sannspådd. Be- stämmelsen har, åtminstone för övre Norrlands del, blivit utan betydelse. Anledningen härtill är säkerligen, att man beträffande större, ohägnade marker av praktiska skäl icke kan skilja på särskild och gemensam betes- rätt.

De företagna författningsändringarna grunda sig vidare på förutsättningen, att skogsåtervåxten å egen skogsmark skulle skyddas av skogsvårdslagens bestämmelser om reproduktionsskyldighet beträffande skadegörelse av betes- djur. Detta skydd är emellertid enligt utredningens mening ur skogsvårds- synpunkt otillfredsställande, vilket belyses därav, att skogslagstiftningskom- mittén uttryckligen anvisat skogsägare att själva pröva, huru långt betningen kan drivas utan att skogsäterväxten därigenom blir så dålig, att reproduk- tionsplikt inträder. För lappmarkernas del bör därjämte beaktas, att repro- duktionsskyldighet beträffande skadegörelse, som förorsakats av betning, föreligger endast då skyldighet att vidtaga återväxtåtgärder föranledes av avverkning efter den 1/1 1934, men ej när behovet av åtgärder uppstått av andra orsaker (se sid. 20).

Den nya ägofredslagstiftningen har till sist — såsom redan i det föregå- ende påpekats (sid. 153) — berövat Kungl. Maj:t de möjligheter, som dessförinnan stått till buds att genom utfärdande av förbud skydda sko- gen mot betning. Sådant förbud kan ju nämligen endast meddelas på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap.

Den i 11 % ägofredslagen intagna bestämmelsen om utfärdande av dylikt förbud är en ren skogsvårdsföreskrift, vilken avser att tillvarataga sådana

• Sida 159
•  Original

ekonomiska värden, som bära avkastning först efter mycket lång tid. Att en dylik föreskrift, såsom vederbörande utskott gjort gällande, icke borde utfärdas med mindre den stöddes av en allmän opinion bland länets eller länsdelens jordbruksidkande befolkning är svårt att förstå. Det är icke hel- ler att vänta, att föreskrifter av nämnvärd betydelse skola komma i tillämp- ning, om utskottets motivering blir vägledande, ty befolkningen i skogsbyg- derna kunna rimligtvis icke tilltros en sådan framsynthet, så mycket mindre som betningen ofta till huvudsaklig del äger rum å annans mark. Utred- ningen finner det förklarligt, att från ifrågavarande förvaltningsorgans sida icke gjorts någon framställning i här omtalat syfte men väl framställningar, som föranlett utsträckning av rätten till get- och fårbetning över större skogs— vidder.

Utredningen anser sig med det förestående ha visat, att skogsäterväxtens skydd mot betning av getter och får icke kan grundas på skogsvårdslag- stiftningens föreskrifter om reproduktionsplikt i förening med den in- skränkning av gemensamhetsbetet, som 10 & ägofredslagen stadgar, samt det i 11 & samma lag stadgade förbudsförfarandet i vissa fall. Sedan lång tid tillbaka har skogsåterväxtens företrädesrätt framför nyttjandet av betet klart hävdats i skrift, icke minst av dem, som givit upphov till det nuvaran— de rättsläget på förevarande område. Det kan numera anses bestyrkt av erfarenheten, att denna företrädesrätt i praktiken icke kan hävdas annat än genom en effektiv förbudslagstiftning, som dock bör utformas på sådant sätt, att berättigade betesintressen bliva tillgodosedda. Den i 10 % ägofreds— lagen stadgade inskränkningen av gemensamhetsbetet, som visat sig verk— ningslös, bör sålunda bortfalla, samtidigt som i 11 & samma lag införes generellt förbud mot betning av getter och får å mark, som anses till ge- mensamt bete upplåten, annat än i inhägnat område. Sistnämnda förbuds- bestämmelse lärer kunna utformas i nära överensstämmelse med det av Kungl. Maj:t för 1923 års riksdag framlagda förslaget. Därigenom beredes möjlighet att från förbudet undantaga de fjällområden eller andra trakter, där förbud av ifrågavarande slag icke skäligen kunna upprätthållas och där betning av getter och får eller av endera därför bör vara tillåten icke endast å ohägnad mark, vilken innehaves med ägande- eller nyttjanderätt, utan å all ohägnad mark, som enligt ägofredslagen är att anse såsom ge- mensam betesmark.

Utredningen är icke beredd att närmare angiva de områden, där dispens från ifrågavarande förbud bör medgivas för betning av får eller av getter och får. Det är emellertid tänkbart, att i Norrbottens och Västerbottens län dispens bör medgivas ifråga om betning av getter och får för vissa områden ovan odlingsgränsen. I Jämtlands län torde sådan dispens böra gälla skyddsskogarna och vissa andra områden i fjälltrakterna. Kanske bör förbudsföreskriften icke heller vinna tillämpning inom vissa andra delar av landet, åtminstone vad angår betning av får.

För att bereda djurägarna tillfälle att anpassa sin kreatursskötsel till de

• Sida 160
•  Original

nya betesförhållandena, synes en övergångstid av två år böra stadgas, innan förbudet mot betning av getter och får träder i kraft.

Den i 11 & ägofredslagen meddelade bestämmelsen om betesförbud avser även andra hemdjur än getter och får. Bestämmelsen torde i denna del böra kvarstå i sin nuvarande form, dock att av skäl, som utredningen i det föregående angivit (sid. 159), förbud bör kunna utfärdas av Kungl. Maj:t efter hörande av vederbörande landsting och hushållningssällskap, utan att särskild framställning därom avgivits av nämnda förvaltningsorgan.

Utredningen föreslår i enlighet härmed, att 10 och 11 åå ägofredslagen erhålla den ändrade lydelse, som angivits i av utredningen utarbetat, som bilaga 3 bifogat lagutkast, som jämväl innefattar förslag beträffande de bestämmelser om ansvar, som påfordras av lagändringen.

h) Anläggning av betesvallar. De betesanläggningar, som skola planläggas i skogsvårdsplan för skogs- vårdsområde, där betet i skogen skall upphöra, ha till ändamål att lämna bete åt alla djur, för vilka bete skäligen kunnat påräknas å den gemensam- ma betesmarken. Betesanläggningar skola sålunda utföras för de i skogs- vårdsområdet ingående fastigheterna ävensom å de särskilda betesområden, som vid betesreglering upplåtas till förmån för fastigheter, som innehava betesservitut inom området eller för sådana i 19 % ägofredslagen avsedda fas— tigheter, som på grund av sedvänja nyttjat bete å ifrågavarande skogsmark (se sid. 146). Utredningen anser, att vid planläggning av betesvallar hän- syn därjämte bör i viss utsträckning tagas till djurägare, som nyttjat skogs- betet men enligt ägofredslagen icke kunna tilldelas särskild betesmark vid betesreglering, och får därom anföra följande.

I det vid proposition nr 107 till 1933 års riksdag fogade protokollet över justitiedepartementsärenden den 3 februari 1933 har vederbörande departe- mentschef närmare behandlat frågan om de betesintressen, som icke grunda sig på äganderätt eller servitutsrätt. Departementschefen har därvid beträf- fande den då föreslagna och av riksdagen sedermera antagna 19 % ägofreds— lagen uttalat, att i de fall, då djurägare, som nyttjat gemensam betesmark utan att därtill äga laglig rätt, icke innehade fastighet, varå djuren kunde vinterfödas, boskapsskötseln oftast bedreves såsom ren binäring, vilken, då djurägaren i allmänhet saknade möjlighet att under vintern bereda djuren tillräcklig och ändamålsenlig utfodring, lämnade en mycket svag avkast— ning och ej sällan medförde, att djuren vanvårdades. Utredningen, som ej funnit anledning föreslå någon ändring i lagens avfattning rörande denna fråga, håller emellertid före, att .fall kunna inträffa, då det måste anses obil— ligt att beröva sådan djurägare, som enligt nämnda paragraf i ägofredslagen vid betesreglering ej kan tilldelas särskild betesmark inom regleringsområdet, varje möjlighet att där beta sina djur. På grund härav förutsätter utredning- en, att vid upprättande av skogsvårdsplan undersökes, huruvida någon eller några av de djurägare, som här avses, böra beredas mer eller mindre till- fälliga betesmöjligheter inom området. Är så fallet, bör, efter överenskom-

• Sida 161
•  Original

melse med en eller flera av betesrättsinnehavarna inom området, de för dessa avsedda betesanläggningarna, som skola utföras med statsbidrag, i skälig grad utökas under villkor, att de åt ifrågavarande djurägare upplåta viss betesrätt å anläggningarna. Det torde få ankomma på skogsvårdsföreningen att ordna de härav föranledda, ekonomiska uppgörelserna mellan den, som sålunda upplåter bete, djurägaren och eventuellt också medlemmarna i för- eningen.

Statsbidrag för betesförbättring böra utgå såväl för permanenta som pro- visoriska betesvallar.

Utförandet av permanenta betesanläggningar bör kunna ske på alla olika sätt, som ur jordbrukets synpunkter äro ändamålsenliga med vederbörligt hänsynstagande till skogsbrukets intressen. Självfallet skola därvid anlägg— ningarnas omfattning och de särskilda förbättringsåtgärderna begränsas till vad som är nödvändigt för att bereda fastigheternas hemdjur ett gott bete. Fackmannen skall efter undersökning å marken avgöra, huruvida anlägg- ningarna med hänsyn till nämnda omständigheter och förhållandena i varje särskilt fall böra utföras å hagmark, skogsmark, torvjord eller åker. I bi- dragshänseende bliva företagens ställning densamma, vilket utförande som än blir resultatet av dessa överväganden. Särskilda betesanläggningar böra som regel utföras för varje fastighet, dock att gemensamhetsbeten lämpligen kunna anläggas för vissa djurslag, såsom hästar, sinkor, kalvar och små- djur. I fråga om anläggningstekniken i övrigt får utredningen hänvisa till vad konsulenten Wallin därom anfört i den till betänkandet fogade bilagan 6.

De provisoriska betesanläggningarna ha till ändamål, att bereda tillfälligt bete för hemdjur i de fall, då skogsvårdsarbetet kräver att betet i skogen upphör, innan de permanenta anläggningarna kunna tagas i bruk. Det lig- ger i sakens natur, att mera omfattande åtgärder icke böra vidtagas för dy- lika anläggningar. I regel skola åtgärderna inskränkas till hägnande av lämpliga, naturliga betesmarker.

2. Skyddsåtgärder vid hyggesbränning.

Bland de åtgärder för skogsföryngring, som enligt utredningens förslag skola komma till utförande å de enskilda skogarna i övre Norrland, är brän— ning av byggen en av de mest betydelsefulla. Denna åtgärd avser att snabbt skapa förutsättningar för föryngring på de starkast råhumusbesvärade gran- områdena, särskilt i högre lägen, där utan föregående bränning varken själv- sådd eller skogsodling kunna giva ett gott föryngringsresultat —— i varje fall icke förrän efter en längre mognadstid för marken. Hyggesbränning har en- ligt i avdelning II lämnade uppgifter beräknats under den tjugoåriga skogs- vårdsperioden bliva erforderlig å icke mindre än 89000 hektar av skogs— marken å de enskilda skogarna i lappmarken eller å omkring 4 500 hektar

11—399222.

• Sida 162
•  Original

årligen, varav c:a 3 200 hektar i Västerbottens läns lappmark och c:a 1 300 hektar i Norrbottens läns lappmark.

Bränning av kalmark i syfte att möjliggöra eller påskynda uppkomsten av ett nytt, slutet skogsbestånd har sedan ganska lång tid använts inom det mellansvenska och norrländska storskogsbruket. Delade meningar ha där- vid kommit till uttryck bland skogsmännen om åtgärdens berättigande un- der olika förhållanden. Några meningsskiljaktigheter torde emellertid icke råda därom, att hyggesbränning är det förnämsta medel, man för närvaran- de känner, för återställande i produktivt skick av de ovan nämnda, degene- rerade granmarkerna i övre Norrland. På kronans och vissa bolags skogar i dessa trakter ha också sedan förra decenniet omfattande hyggesbränningar företagits med goda resultat.

Enligt de båda skogslagar, som äga tillämpning i Norrland, kan mark- ägare, vilken företagit avverkning utan att kvarlämna skog, som kan anses nöjaktig, under vissa omständigheter åläggas utföra sådana åtgärder, som äro erforderliga för att nöjaktig återväxt skall förefinnas å det avverkade området inom skälig tid efter avverkning-en (reproduktionsskyldighet). Så- vitt utredningen känner, har i den praktiska lagtillämpningen för detta syfte hitintills icke påfordrats hyggesbränning. Man kan emellertid beträf- fande vissa områden i lappmarkerna förutse, att vid fortsatt tillämpning av den för dessa landsdelar gällande nya skogsvårdslagen bränningsförfarandet måste anlitas för åstadkommande av nöjaktig återväxt. Dessutom är hyg- gesbränning, såsom framgår av vad nyss sagts, ett av de bästa medel, som stå till förfogande, då det gäller att påskynda uppkomsten av fullgoda skogs- föryngringar.

Innan utredningen närmare ingår på frågan om skyddsåtgärder vid hyg- gesbränning, torde vissa av de rättsliga bestämmelser, som äro meddelade för att förhindra skogseld, höra i korthet beröras.

I 1 å lagen den 7 maj 1937 om förekommande och släckning av skogseld stadgas, att om någon vill företaga kolning eller tjärbränning eller ock svedja eller bränna gräs, ris eller ljung eller för annat ändamål uppgöra eld i skog eller så nära skog, att elden lätt kan spridas dit, åligger det honom att, ge- nom grävning eller annorledes, vidtaga de särskilda anordningar, som kunna anses erforderliga till förhindrande av eldens spridning. Vidare föreskrives i 2 5 att, då stark torka råder eller i följd av stark blåst fara för skogseld föreligger, må svedjning eller bränning av gräs, ris eller ljung icke förehavas, eller eljest, utom för utövande av näring eller i fall av trängande behov, eld uppgöras i skog eller så nära skog, att elden lätt kan spridas dit. Nämnda paragrafer motsvara 1 och 2 åå i det förslag till reviderad lag om förekom- mande och släckning av skogseld, som framlades av den av svenska brand- sky-ddsföreningen år 1933 utsedda skogsbrandkommittén, vars förslag i hu- vudsak legat till grund för Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1937 års riksdag.

Kommittén uttalade beträffande tillåtligheten av markbränning bland an-

• Sida 163
•  Original

nat följande. Bränning av mark i skogsvårdssyfte kunde i de trakter av Norrland, varom nu är fråga, utföras med nöjaktig grad av säkerhet, förutsatt att arbetet anförtroddes åt ansvarsmedveten och på området kunnig perso- nal samt att noggranna försiktighetsmått iakttoges. Enligt kommitténs me- ning förelåge här ett behov, vars tillgodoseende under mot spridning av el- den betryggande former icke borde vara förbjudet genom skogseldslagen. Att i denna införa ett särskilt stadgande om rätt att verkställa dylik markbrän- ning syntes emellertid icke vara lämpligt med hänsyn bl. a. till den begrän- sade omfattning, vari bränning under den torraste årstiden vore behövlig. Kommittén förutsatte i stället, att vid tillämpningen av lagens 2 5 nu anförda synpunkter skulle beaktas, och att sådan i skogsvårdssyfte planerad mark- bränning ä svårartad råhumusmark, som för att göra avsedd verkan måste utföras under torka, skulle anses stå i överensstämmelse med lagens mening.

Mot det nämnda uttalandet synas statsmakterna vid stiftandet av den gäl— lande skogsbrandlagen icke ha framställt någon erinran. Man torde där- för kunna utgå från, att något hinder på grund av bestämmelsen i 2 & icke möter mot utförande av hyggesbränning under de i paragrafen avsedda förhållandena under förutsättning, att lagens föreskrifter i övrigt vederbör- ligen iakttagas.

Utöver de i skogsbrandlagen meddelade bestämmelserna finnas ide av läns— styrelserna fastställda skogsbrandordningarna föreskrifter om vad som skall iakttagas till förekommande och släckning av skogseld. I regel torde brand— ordningarna innehålla föreskrift, att den, som vill svedja eller bränna gräs, ris eller ljung i skog, skall viss tid före bränningen därom göra anmälan hos vederbörande brandfogde. Dylik anmälningsplikt torde gälla även sådan hyggesbränning, varom här är fråga.

Då hyggesbränning för att göra erforderlig verkan måste utföras, när marktäcket är väl uttorkat, förefinnes onekligen vissa risker för att elden sprider sig till angränsande marker. Det är därför angeläget, att särskilda försiktighetsmått iakttagas vid bränningen. Numera äger man inom åt- skilliga skogsförvaltningar en god kännedom om hur hyggesbränning lämp- ligast företages samt om de åtgärder, som böra vidtagas för att i möjligaste mån begränsa risken för skogsbrand. Utredningen har ansett lämpligt, att dessa erfarenheter sammanfattades i form av anvisningar om utfö- rande av hyggesbränning, ägnade att tjäna till ledning vid utfö- randet av nämnda åtgärder. På uppdrag av utredningen har jägmästaren i Malå revir J. E. Wretlind utarbetat dylika anvisningar, vilka bifogas detta betänkande som bilaga 8.

De åtgärder, varom förslag framlägges i detta betänkande, äro avsedda att utföras av vederbörande markägare. Skogsvårdsstyrelse skall dock äga att, där så anses erforderligt, föreskriva, att arbetena skola utföras under ledning av förman, som skogsvårdsstyrelsen tillhandahåller eller godkänner. Hyg- gesbränning bör enligt utredningens mening alltid utföras under direkt led- ning av dylik förman, som vid särskild instruktionskurs i hygges- bränning bibringats kompetens för uppgiften.

• Sida 164
•  Original

Instruktionskurser i hyggesbränning kunna lämpligen anordnas av veder- börande skogsvårdsstyrelse under medverkan av statliga eller enskilda skogs- förvaltningar, å vars förvaltningsområden praktiska demonstrationer kunna utföras. Demonstrationer böra även kunna utföras å lämpliga hemmans- skogar. Instruktionskurs bör omfatta teoretisk och praktisk undervisning under 2 a 3 dagar. Kursplanen bör upptaga ett antal föreläsningar över bland annat förutsättningarna för hyggesbränning (i ämnet gällande rätts- regler, hyggesförläggning, markvärdssynpunkter), förberedande åtgärder för hyggesbränning (arbetsmanskap, redskap, förarbeten) samt hyggesbrän— ningens utförande och eftersläckning. Därjämte bör i planen ingå studier av äldre bränningstrakter och demonstrationer beträffande utförande av bränning samt, i den mån förhållandena det tillåta, praktiska övningar i hyggesbränning. I övrigt synes organisationen av instruktionskurserna böra överlämnas åt skogsvårdsstyrelserna.

Talrika hyggesbränningar ha företagits å statens och bolagens skogar utan att några nämnvärda skador uppkommit å angränsande marker genom att elden kommit lös från området för bränningen. Utredningen har därför grundad anledning antaga, att risken för att skogseld skall uppkomma genom hyggesbränningar blir mycket ringa, om bränningarna utföras med iakt- tagande av vad utredningen här ovan föreslagit. Den kan likväl icke helt uteslutas. En opåräknad storm kan under ogynnsamma omständigheter föra elden vidare, även om de noggrannaste försiktighetsmått vidtagits. Ett dylikt fall, som inträffat vid hyggesbränning å bolagsmark innevarande år, är känt för utredningen. Dessutom kan skogsbrand uppstå genom att för- mannen eller vaktmanskapet försumma att iakttaga de för bränningen med- delade föreskrifterna.

Av vad tidigare sagts framgår, att genomförandet av skogsvårdsprogram- met förutsätter en frivillig medverkan av skogsägarna samt att de i regel icke kunna åläggas att utföra de hyggesbränningar, som skola upptagas i skogsvårdsplanerna. Vid sådant förhållande är det för skogsvårdsverksam- hetens bedrivande synnerligen angeläget, att skogsägarna icke genom del- tagande i verksamheten påtaga sig risker för skadegörelse å egen skog eller utsätta sig för skadeståndskrav från annan skogsägare. Dessa utsikter ha för närvarande avskräckt skogsägarna från att utföra bränning å sina marker och därigenom hämmat skogsvårdsarbetet i lappmarkerna. Utred- ningen finner på grund härav nödvändigt, att de skador, vilka kunna för— orsakas genom att elden kommer lös vid hyggesbränning, regleras antingen genom försäkringsavtal med enskilda bolag eller ersättas av statsverket. Likaså bör ansvaret för gäldandet av det skadestånd, som skogsvårdsstyrel- sen eller den av styrelsen för arbetet utsedde förmannen kan bliva skyldig att utgiva på grund av att den sistnämnde visas ha genom försumlighet vål- lat skadan, i första hand övertagas av antingen försäkringsbolag eller staten.

Vid valet mellan enskilt försäkringsskydd eller statsga- ranti har man att taga hänsyn såväl till principiella skäl som till de prak— tiska möjligheterna att lösa frågan på ett betryggande och ändamålsenligt sätt.

• Sida 165
•  Original

I förstnämnda avseende talar för försäkringens ordnande på enskild väg främst det förhållandet, att hyggesbränningen är avsedd att utföras som ett Skogsägarens företag. Det torde därför böra ankomma på denne att sörja för att icke han själv eller annan lider skada av företaget. Den omständig- heten, att ledningen av arbetet genom avtal mellan skogsägaren och skogs- vårdsstyrelsen anförtros åt sakkunnig personal, kan visserligen medföra ändring beträffande den direkta ansvarsskyldigheten för skador, som visas ha vållats genom försumlighet, men inverkar icke på åtgärdens principiella innebörd. Till förmån för att staten ikläder sig ansvarighet för uppkom- mande skador, talar emellertid, att skogsägarna jämlikt gällande lagstift- ning i viss utsträckning kunna bliva ålagda att utföra hyggesbränning. Det lär i sådant fall kunna göras gällande, att tvångsförfarandet bör komplet- teras med ett skydd mot de risker, åtgärdens utförande onekligen medför.

Med avseende på de olika försäkringsformernas praktiska lämplighet för ifrågavarande ändamål må följande anföras. Den skada, som kan väntas uppstå, blir av tidigare erfarenheter att döma i de allra flesta fall av rätt obetydlig omfattning. Ofta torde den komma att inskränka sig till mindre skador å markägarens egen skog. Det torde därför enligt utredningens me- ning vara uppenbart, att de enskilda försäkringsbolag, vilka hava en för reglering av dylika skador uppbyggd organisation till sitt—förfogande och därjämte äga möjligheter att verkställa en friare prövning av *uppkommande skadeståndskrav, kunna reglera sådana mindre ersättningsfrågor väsentligt smidigare än staten. Därest statlig garanti för skador av ifrågavarande slag införes, uppkommer även frågan, huruvida staten skall ersättaskador, som uppkomma å sådan egendom, som den skadelidande'själv försäkrat i enskilda försäkringsbolag. Av nu nämnda skäl har utredningen ansett", att ersättning med statsmedel för sådana skador, vilka uppkommit genom ren olyckshändelse, bör ifrågakomma endast för det fall, att ett tillräckligt ef- fektivt och billigt försäkringsskydd icke kan ordnas genom enskilda försäk— ringsgivare.

Är det åter fråga om skada, som genom försumlighet vållatsav den för bränningen ansvarige förmannen, torde en form för statligt ersättnings- förfarande kunna finnas utan större svårigheter. En dylik förseelse lärer alltid komma att åtalas av allmän åklagare. Av allmänna—medel skulle då kunna utgivas ersättning för den skada, som någon genom utslag av dom- stol blivit ålagd att ersätta. Den skadeståndsberättigades krav på ersätt- ning av allmänna medel skulle kunna prövas av vederbörande länsstyrelse. Givetvis borde staten hava regressrätt mot den försumlige, 1 Varje fall om grovt vållande förelegat.

I syfte att klarlägga möjligheterna att genom enskild försäkring bereda skydd mot skador, som förorsakas vid hyggesbränning, har .utredningen sammanträffat med representanter för bolag, som bedriva skogsbrandför- säkring, samt bolag, vilka lämna ansvarighetsförsäkring. Vid dessa över- läggningar har framgått, att ingen av de nu tillämpade formerna för för- säkring täcker de här aktuella försäkringsfallen. Efter åtskilligaförhand;

• Sida 166
•  Original

lingar mellan utredningen och nämnda representanter ha bolagen emeller- tid framlagt ett erbjudande beträffande kombinerad skogsbrandförsäk- ring å första risk och ansvarighetsförsäkring, avsett för skador av det slag, varom här är fråga. Förslaget, vilket såsom bilaga 9 fogats vid detta be- tänkande, har avgivits av de fyra skogsbrandförsäkrande riksbolagen. Skandia, Skogsförsäkringsaktiebolaget, Svenska Veritas och Fylgia, samt 16 svenska försäkringsanstalter, som driva ansvarighetsförsäkring.

Enligt skogsbrandförsäkringen försäkras växande skog och skogsmark, som kan skadas genom att eld kommer lös vid hyggesbränning. Försäkrings- beloppet utgör 10 000 kronor per bränningsomräde. Beträffande de närmare försäkringsvillkoren får utredningen hänvisa till bolagens förslag. De så- kerhetsföreskrifter, varom däri förmäles, höra med ledning av de utav jäg- mästaren Wretlind utarbetade anvisningarna (bilaga 8) utfärdas av veder- börande skogsvårdsstyrelse efter samråd med bolagen. Försäkringen gäller oavsett om skyldighet till utgivande av ersättning åvilar försäkringstagaren _ skogsvårdsstyrelsen såsom ombud för markägaren _ eller någon hans befattningshavare.

Ansvarighetsförsälcringen avser det ansvar för skadestånd i anledning av annan tillfogad kropps- eller egendomsskada, som åvilar försäkringshavaren —— skogsvårdsstyrelsen eller hos denne anställd person -— intill ett belopp av 150000 kronor för personskada, dock högst 50 000 kronor för varje skadad eller dödad person, samt 50 000 kronor för egendomsskada, allt per brän- ningsområde.

För båda försäkringarna skall erläggas en premie av tillsammans 1: _kro- na per hektar produktiv skogsmark inom bränningsområden, avbrända un- der året.

Nämnda försäkringar täcka alltså icke skador av följande slag:

A. Skogsbrandförsäkringen:

1. Skador å annan egendom än skog och skogsmark, såsom skador å upphugget virke, byggnader, maskiner, stolpledningar m. m. samt person— skador.

2. Skador å skog och skogsmark i värde överstigande 10000 kronor, i vilket fall endast försäkringsbeloppet utbetalas.

B. Ansvarighetsförsäkringen:

Skador, vilkas värde överstiger de ovan angivna försäkringsbeloppen. I så fall utbetalas endast dessa belopp.

I fråga om sådan skada, som omnämnes under A 1, finnes möjlighet att teckna tilläggsförsäkring, därest så skulle anses erforderligt. Bränning bör emellertid icke få anordnas, om större upplag av virke eller annan brännbar egendom finnes i närheten av bränningsområdet. De fall, då brandskadorna uppgå till belopp, som överstiga de ovan nämnda försäkringsbeloppen, tor— de emellertid, såsom förut framhållits, bliva sällsynta. Självfallet kan det

• Sida 167
•  Original

dock under särskilt ogynnsamma förhållanden inträffa, att elden vinner spridning inom angränsande marker, och stora skador, som icke täckas av försäkringarna, kunna därvid uppstå. Den ytterst svårberäkneliga risken för dylik större skadegörelse, vilken närmast kan jämföras med skador för— orsakade av naturkatastrofer, lär överhuvud taget icke lämpligen kunna täc— kas genom försäkring.

Det av bolagen erbjudna försäkringsskyddet torde vara tillfyllest för ända- målet, och de villkor, som uppställts för försäkringen, även vara skäliga. Utredningen förordar på grund härav, att försäkring mot i samband med hyggesbränning uppstående skogsbrandrisk anordnas genom uppgörelser mel- lan vederbörande skogsvårdsstyrelser och ifrågavarande försäkringsbolag på angivet sätt. Möjligheterna att förstärka försäkringsskyddet eller att för- bättra villkoren böra emellertid beaktas under verksamhetens utveckling.

Utredningen utgår emellertid ifrån att, om skador av större omfattning, vilka icke täckas genom ingångna försäkringsavtal, skulle uppstå till följd av någon hyggesbränning, de skadelidande icke skäligen kunna lämnas att själva bära de förluster, för vilka de icke erhålla ersättning. Billighetsskäl tala för att staten i sådant fall träder emellan. Utredningen erinrar om att genom beslut vid 1939 års lagtima riksdag medgivits, att visst belopp av förslagsanslaget till oförutsedda utgifter finge disponeras för ersättan- de av skador och kostnader, som uppstått till följd av Ume- och Vindel- älvarnas översvämning. Utredningen förutsätter, att staten skall på liknan- de sätt ersätta sådana genom hyggesbränning förorsakade skador, som ej täckas genom försäkringsavtal.

De här ifrågavarande försäkringsavtalen kunna lämpligen ingås på föl- jande sätt. Första riskförsäkring för skogsbrand tecknas av skogsvårdssty- relsen för markägarens räkning. Denne bör därför i kontraktet rörande skogsvårdsarbetet bemyndiga skogsvårdsstyrelsen att ombesörja försäkring- en och att gälda därför utgående premie av markägaren tillkommande stats- bidrag. Ansvarighetsförsäkringen tecknas av skogsvårdsstyrelsen. Den för försäkringarna beräknade gemensamma premien, eller en krona per hektar av varje bränningsområde, anses enligt uppgift av försäkringsbolagen böra fördelas med lika belopp å de båda försäkringarna.

Redan i skogsvårdsplanen böra lämnas preliminära uppgifter om det på grund av hyggesbränningen inom skogsvårdsområdet erforderliga försäk- ringsskyddet. I arbetsplanerna skola de för försäkringen grundläggande uppgifterna meddelas. Särskilt bör angivas, huruvida tilläggsförsäkring till äventyrs är erforderlig eller om betänkligheter ur säkerhetssynpunkt kunna anföras mot bränningens utförande. För varje bränningsområde skall sam- tidigt upprättas skiss å generalstabskarta, vilken bilägges arbetsplanen. Skogsvårdsstyrelsen har därefter att ombesörja tecknande av försäkringar för markägarens och för egen räkning.

Sedan verksamheten fortskridit så långt, att planläggning av åtgärderna kan ske i god tid före utförandet, lära skogsvårdsstyrelserna kunna ordna de för visst är erforderliga försäkringarna inom länet genom en eller några

• Sida 168
•  Original

få ansökningar hos försäkringsbolagen. Under sådana omständigheter kun- na ett stort antal försäkringar meddelas i ett och samma försäkringsbrev.

Utredningen håller före, att i förordningen den 15 juni 1923 angående skogsvårdsstyrelser bör införas föreskrift om skyldighet för skogsvårdssty- relse att ombesörja sådana försäkringar, som ovan omförmälts. Utred- ningen har emellertid icke ansett sig böra utarbeta förslag till ändring av förordningen.

3. Anskaffning av frö och plantor.

Det skogsvårdsprogram, som utredningen i det föregående framlagt, in- begriper en omfattande skogsodlingsverksamhet. Alldeles särskilt gäller detta för de nordligaste länens lappmarker, icke minst inom de trakter, där tillgången på dugligt frö är knapp. Då användningen av frö eller plantor av främmande härkomst måste ske med stor försiktighet, uppstår här ett problem, som måste ägnas särskild uppmärksamhet. Utredningen kommer att i det följande uppehålla sig vid frågan om lappmarkernas för— sörjning med skogsodlingsmaterial. För övriga delar av Norrland erbjuder anskaffningen av frö och plantor i stort sett icke större svårighe- ter. Vissa söder om lappmarkerna belägna områden i närheten av fjällen, framförallt Skyddsskogsområdena, ha emellertid en mycket begränsad frö- produktion, och anskaffningen av skogsodlingsmaterial kan väntas bereda svårigheter även inom dessa delar av landet. Enär någon inventering av åtgärdsbehovet icke har kunnat utföras för ifrågavarande områden, är ut- redningen icke i tillfälle att lämna uppgifter om behovet av frö och plan— tor för områdena.

De åtgärder för fullständig skogsodling, som beräknas erforderliga för mark med otillfredsställande återväxt inom huggningsklass I (under för— yngring liggande mark, varå återväxten ännu ej kan anses nöjaktig) även- som för mark, som genom avverkning före år 1954 omföres till nämnda huggningsklass, ha beräknats omfatta följande arealer i tusen hektar:

lååånga? Sådd Plantering Norrbottens läns lappmark .................... 25 30 2 Västerbottens » » .................... 64 36 16 Summa 89 66 18 _T55

Vid de metoder för sådd av tall- och granfrö, som visat sig lämpliga för lappmarken, utgör fröåtgängen i stort medeltal 1 kilogram per hektar. Den totala fröåtgången vid den planerade skogsvårdsverksam- heten för tjugoårsperioden kan sålunda beräknas till 155000 kg, varav drygt hälften tallfrö och återstoden granfrö.

Ätgången av plantor för de ovan redovisade planteringarna kunna beräknas till i genomsnitt 4 000 plantor per hektar, d. v. s. i allt omkring 70

• Sida 169
•  Original

miljoner plantor. Den för plantornas framställning erforderliga fröåti gången torde ligga mellan 3 000 och 4 000 kilogram.

Med ledning av dessa uppgifter kan det totala fröbehovet för ifrågava- rande skogsodlingsarbeten uppskattas till omkring 160000 kg tall- och granfrö. Enär fröåtgången är omkring fem gånger så stor vid sådd som vid plantering, kan, i den mån tillräckliga frömängder icke stå att uppbringa, en del av ovannämnda sådder ersättas med planteringar. Ett dylikt förfa- rande, som närmast skulle ifrågakomma i de högre lägena i västra lapp- markerna, innebär emellertid en fördyring av arbetet och bör därför tillgri- pas blott om så skulle visa sig nödvändigt.

Produktionsförhållandena för kott och frö har inom nu ifrå- gavarande delar av landet sedan år 1916 varit föremål för systematiska un- dersökningar av statens skogsförsöksanstalt. Resultatet från dessa under- sökningar ha av föreståndaren för den år 1933 indragna avdelningen för föryngringsförsök i Norrland jägmästaren E. VVibeck framlagts i skilda sammanhang.1 Anstaltens föreståndare, professor H. Hesselman, har publi- cerat resultat av andra undersökningar i ämnet.2 1927 års skogssakkun— niga för lappmarken ha, delvis på grundval av förstnämnda undersökningar, behandlat dessa frågor. Vår kännedom om produktionen av barrträdsfrö i Norrland och förutsättningama för densamma äro därför numera tillräck— liga för att fröanskaffningen skall kunna ordnas även för ifrågavarande delar av landet så effektivt som frötillgången och praktiska förhållanden i övrigt medgiva.

Utredningen anser icke erforderligt att närmare ingå på dessa frågor. Det är tillfyllest att här faststlå, att frö och plantor, som användas vid skogs— odling, måste härröra från trakt med naturförhållanden, som ej väsentligt skilja sig från kulturplatsens, en regel som måste tillämpas betydligt strängare för tall än för gran och som beträffande det förra trädslaget har kunnat närmare definieras, att tillgången på grobart tall- och granfrö är väsentligt lägre i lappmarkerna än inom klimatiskt mera välbelägna delar av landet, att tillgången kraftigt minskar med landets mot väster tilltagande höjd över havet, att tillgången på grobart frö är starkt växlande under olika är, beroende på såväl kottillgång som grobarhet, vilka faktorer icke stå i fastare samband med varandra, att år med god kottillgång, s. k. kottår, inträffa för gran i medeltal vart 5:e år i östra delarna och vart 8:e år i västra delarna av lappmarkerna och för tall ännu mycket sällsyn— tare, att måttlig kottillgång kan påräknas i medeltal vart 3:e eller 4:e år för granen och vart annat eller vart 3:e år för tallen, samt att redan under

* Se bl. a. utredningar, som av Wibeck utförts för vissa skogssakkunnigas räkning och bi- fogats av dem avgivna betänkanden, nämligen Betänkande med förslag till lag om vård av Vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m.fl. områden (SOU 1931:10) samt Betänkande med förslag till lagstiftning angående skyddsskogar m. m. (SOU 1936:19).

' H. Hesselman, Några studier över fröspridningen hos gran och tal] och kalhyggets besåning Meddelande från statens skogsförsöksanstalt 1934, h. 27.

• Sida 170
•  Original

hösten före frömognaden icke blott kottillgången utan även grobarheten hos fröet kan bedömas med någorlunda säkerhet, dock med reservation för inträffande skador ä kotten.

Under senare år har frågan om rasförädling av våra vanliga barrträd trätt i förgrunden. I samband därmed har man uppmärksammat de möj- ligheter till förbättring av kvalitén hos nya generationer av skog, som en skärpning av kvalitéfordringarna för skogsfrö erbjuder. I detta avseende når man helt säkert redan nu goda resultat, när föryngring sker på natur- lig väg, därigenom att i den modärna beståndsvården de kvalitativt sämsta träden i regel icke kvarlämnas till beståndens föryngringsstadium. Denna utveckling har, å andra sidan, försvårat urvalet av kvalitativt gott frö till skogsodlingar, enär detta frö härrör från kott, som av praktiska skäl måste insamlas i avverkningstrakterna. Skogsmännen ägna för närvarande denna fråga närmare studium. På initiativ av centralrådet för skogsvårdsstyrel— sernas förbund pågå sålunda undersökningar, som syfta till produktion och tillvaratagande av frö från kvalitativt högtstående tallbestånd.

Den verksamhet för tillhandahållande av skogsfrö och plantor, som en- ligt kungl. förordningen den 15 juni 1923 ang. skogsvårdsstyrelser åvilar nämnda styrelser, bedrives i Norrbottens län genom klängning vid egen frö- klängningsanstalt och i Västerbottens län genom legoklängning hos stat- lig anstalt, som hittills kunnat tillgodose behovet för såväl statens som en- skildas skogar. Plantorna uppdragas i skogsvårdsstyrelsernas plantskolor. Erforderlig kott har uppköpts av skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän från enskilda personer, ofta pojkar, som i avverkningarna tillvaratagit kotten. Tjänstemännen ha därvid sökt leda och kontrollera insamlingsarbetet, så gott sig göra låtit, för att förhindra att kott av sämre kvalité i större ut— sträckning insamlats. Insamling av kott har stundom skett genom kottin- samlingslag, bland annat av vissa bolag.

Därest det ovan framlagda skogsvårdsprogrammet för lappmarkerna skall kunna verkställas på föreslaget sätt, måste frökvantiteter anskaffas, som i genomsnitt per år uppgå till omkring 8 000 kilogram, under det att den hit— tillsvarande förbrukningen å enskildas skogar i lappmarkerna uppgått till några hundra kilogram per år.

I n s a m 1 i n g e n a v k 0 tt i tillräckliga kvantiteter för framställning av dessa frömängder kommer säkerligen att möta svårigheter, och det undan- drar sig bedömande, huruvida lämpligt frö för alla olika åtgärder överhuvud taget kan framskaffas. I varje fall torde en del skogsodlingsätgärder fä anstå några år, tills skogsodlingsmaterial blir tillgängligt. Knappheten på frö kom- mer därjämte att ytterligare öka svårigheterna att uppehålla kvalitéfordring— arna på fröet.

På grund av här anförda omständigheter är det oundgängligt, att skogs— vårdsstyrelserna beredas möjligheter att organisera kottinsamlingen i lapp- markerna på samma gång effektivt och med erforderlig sovring av kottma- terialet. Kottinsamling måste som hittills bedrivas i samband med avverk— ningarna, åtminstone tillsvidare. Men man kan icke lita till en av enskilda

• Sida 171
•  Original

bedriven kottplockning, vars intensitet knappast kan effektivt regleras un- der den korta säsong, då tillvaratagandet av en god kottskörd måste ske, och som i kvalitéhänseende icke låter sig med nöjaktig säkerhet kontrollera. Skogsvårdsstyrelserna måste själva organisera arbetet genom att utsända sär- skilda kottplockarlag under ledning av lämpliga förmän. Sådana lag måste givetvis upprättas i särskilt stor omfattning under vintrar, då kottskörden är stor och frökvalitén kan beräknas bliva god eller åtminstone tillfredsställan- de. Tillgången på kott med dugligt frö kan emellertid vara i hög grad lo- kalt växlande, varför kottinsamlingen i viss utsträckning torde bliva en var- je år återkommande arbetsuppgift.

Kottinsamlingen torde i övrigt böra ske enligt anvisningar, som meddelas av skogsvårdsstyrelserna själva. Utredningen vill blott beträffande ledarna för kottinsamlingslagen tillägga, att det icke synes erforderligt, att dessa för- män erhållit fullständig skoglig utbildning. För uppgiften anlitas lämpligen arbetsledare av samma typ som röjningsförmän eller 5. k. plantörer, vilka genomgått en mindre instruktionskurs.

I förbigående må nämnas, att en osedvanligt god skörd av såväl tall- som grankott kan påräknas i Norrland innevarande vinter. Utredningen har i den- na fråga varit i kontakt med skogsvårdsstyrelserna i de nordligaste länen, vilka torde komma att, i den mån förhållandena tillåta, anordna kottinsam— ling i större skala för tillvaratagande av fröskörden.

Såsom ovan sagts sker klängningen av kotten redan nu i hu- vudsak vid centrala fröklängningsanstalter eller klängstugor. Skogsvårds- styrelsen i Norrbottens län har under de senaste åren byggt en klängstuga med en årskapacitet av c:a 1 500 kilogram. Skogsvårdsstyrelsen har därjämte för nästkommande år begärt anslag för uppförande av ännu en klängstuga av samma typ. Då fröbehovet för lappmarken i sagda län enligt det föregående beräknats till omkring (55000 :20 =) 2 750 kilogram per år, och behovet för kustlandet är väsentligt mindre, torde de båda klängstugorna kunna framställa det frö, som erfordras för länet.

Fröbehovet uppgår för Västerbottens läns lappmark till drygt 5000 kilo— gram för år. Domänverkets fröklängningsanstalt i Hällnäs, som nu anlitas även för skogsvårdsstyrelsens fröframställning, torde i betraktande även av den ökning av skogsodlingsverksamheten, som planlägges för statsskogarna, icke kunna i fortsättningen tillgodose skogsfröhehovet i Västerbottens län. Det är därför nödvändigt, att minst en ny fröklängningsanstalt uppföres i länet. En anstalt bör anläggas i lappmarken, kanske i dess övre del. De fröklängningsanstalter, som visa sig behövliga, synas lämpligen böra plan— läggas på sådant sätt, att de kunna utnyttjas gemensamt av skogsvårdssty- relsen och domänverket.

U D D d r a g nin g e n a v p la 11 to r, som erfordras för de föreslagna skogs- odlingsåtgärderna, torde kunna ske utan vidtagande av så omfattande åtgär- der, som ansetts erforderliga för fröanskaffningen. Den areal, som är av—

• Sida 172
•  Original

sedd att planteras i lappmarkerna, utgör i genomsnitt per år för Norrbotten. 100 hektar och för Västerbotten 800 hektar. Det är emellertid möjligt, att plantering kan i praktiken visa sig lämpligen böra utföras i något större om- fattning än här beräknats. I den mån knapphet på frö kommer att göra sig gällande, måste ävenså en ökning av planteringsförfarandet tillgripas.

De nuvarande plantskolorna i de båda nordligaste länen äro av mycket liten omfattning. Den nu beräknade plantframställningen torde kräva nyan- läggning av plantskolor om c:a 3 hektar för Norrbottens läns lappmark och c:a 25 hektar för Västerbottens läns lappmark. Den totala plantskolearealen fördelas i varje län lämpligen på några få större centralplantskolor samt ett antal mindre, lokala plantskolor i de övre delarna av lappmarken, vilka se- nare möjligen böra i viss utsträckning anordnas som tillfälliga plantskolor, förlagda till områden, där mera omfattande planteringsverksamhet inom skogsvårdsområden pågår.

Utredningen vill till sist framhålla, att vad här ovan uttalats om organisa- tionen av verksamheten för frö- och plantanskaffning i lappmarkerna i den utsträckning förhållandena påfordra, gäller jämväl för de trakter skogsvårds- programmet i övrigt omfattar, samt att det lärer ankomma på skogsvårdssty- relserna att vidtaga sådana åtgärder, att de kunna fylla den dem åvilande uppgiften att föranstalta därom, att tillräcklig tillgång finnes på skogsfrö och plantor av kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet.

4. Skogsvårdsprogrammets inverkan på skogsvårdsstyrelsernas personalstat och ekonomi.

I det föregående ha framlagts utredningar, som visa, att verksamheten för skogsvård å de enskilda skogarna i lappmarkerna komma att vid ge- nomförande av det här framlagda skogsvårdsprogrammet mer än fördubb- las. Även inom de områden av Norrland i övrigt, som beröras av här framlagda förslag, avser verksamheten att åstadkomma en betydande in- tensifiering av skogsvårdsarbetet. Skogsvårdsstyrelserna, som enligt utred— ningens förslag skola anförtros handhavandet av ifrågavarande nya verk- samhet, måste på grund härav förses med en betydande förstärkning av sin personal, därest de skola kunna bemästra de maktpåliggande uppgifterna.

Utredningen har från vederbörande skogsvårdsstyrelser inhämtat uppgif- ter angående den ändring av skogsvårdsstyrelsernas personalbehov, som'ge- nomförandet av skogsvårdsprogrammet kan väntas föranleda, ävensom an- gående kostnaderna för den personalökning, som emotses. Med ledning av bland annat dessa uppgifter, som bearbetats av utredningen, har utred- ningen verkställt följande beräkningar rörande den för ifrågavarande ar- betsuppgifter erforderliga förstärkningen av skogsvårdsstyrelsernas personal.

• Sida 173
•  Original

___—_, Y.". .

För planläggning och kontroll av skogsvårdsarbeten och vägan— läggningar erfordras givetvis en betydande personalökning. Nya be- fattningshavare måste anställas av följande slag, nämligen:

skogsvårdsassistenter med jägmästarutbildning för upprättande av skogs- vårdsplaner samt arbetsplaner och vägförslag, dikningsledare och diknings- assistenter med jägmästareutbildning för upprättande av arbetsplaner och förslag till avdikning, skogliga biträden (icke-ordinarie länsskogvaktare) med skogvaktarutbildning för upprättande i de fall, då dylika uppgifter kunna åt dem anförtros, av skogsvårdsplaner och arbetsplaner eller för biträdan— de vid sådana planläggningsarbeten, för kontroll och avsyning av arbeten m. m. samt för förmansskap vid hyggesbränning, ävensom expeditionsbiträ- den, vilka böra kunna anlitas även för betespersonalen.

För de skilda länen beräknas följande personal bliva erforderlig utöver den, som för närvarande finnes anställd för arbetsuppgifter, vilka icke bort- falla:

Befattningshavare Årlig kost- . . .. nad (arvo- .. Diknings- Skoghga bitraden d en, rese— L a n Säcgs: ledare med 4 måna— Expe— erfatlirtnng, x _r s och dik— . ders genom- ditions— ra a- a551sten- . arsan- . . . .. ments- ter ningsas— ställda snittlig bitraden ersättnin ) sistenter tjänstgöring g per år Norrbottens ................... 5 1 2 11 3 87 500 Västerbottens ................. 9 3 3 18 5 158 500 Jämtlands . ................... 7 2 3 16 4 128 000 Västernorrlands ............... 5 1 2 10 3 85 500 Summa befattningshavare 26 7 10 55 15 — Årlig kostnad per befattnings— havare, kronor (arvode, reseer- 10 000 sättning, traktamenten) ...... s 000 i 8 000 > 4 000 2 000 2 500 _ Summa årlig kostnad 208 000 64 000 40 000 110 000 37 500 459 500

Verksamheten för betesreglering och anläggning av be- te s vallar kan, såsom utredningen tidigare framhållit, icke beräknas med någon större säkerhet, då alltför många omständigheter, som icke äro på för- hand kända, inverka på verksamhetens omfattning. Utredningen beräknar, att för nu ifrågavarande arbetsuppgifter följande fackutbildade personal, beteskonsulenter och betesassistenter, erfordras under en tid av i medeltal 10 är, nämligen:

• Sida 174
•  Original

. Årlig kostnad Befattnlngshavare (arvoden, rese— ersättning, Betes— Betes- traktaments- konsulenter assistenter ersättning) Norrbottens ................................ 3 48 000 Västerbottens ............................... 1 1 6 60 000 Jämtlands .................................. 1 20 000 Västernorrlands ............................. * l 2 28 000 Summa befattningshavare & 12 — Årlig kostnad per befattningshavare, kronor (arvode, reseersättning, traktamenten) ...... 12000 8000 — Summa årlig kostnad, kronor 60000 90000 156000 * Härtill 2 tjänstemän, som redan finnas anställda hos skogsvårdsstyrelsen. — 2 Härtill 1 tjänsteman, som redan finnes anställd hos skogsvårdsstyrelsen.

I den mån skogsvårdsstyrelserna anlita de av hushållningssällskapen an- ställda konsulenterna, komma ovan beräknat personalbehov och angiven kostnad att minskas.

Den personal, som sålunda beräknas erforderlig för uppgifterna, kan till någon del rekryteras från sådan personal hos samma skogsvårdsstyrelser, som beräknas bliva övertalig genom att deras nuvarande arbetsuppgifter upphöra. Detta gäller särskilt de taxeringsassistenter i de båda nordligaste länen, som upprätta avverkningsplaner för lappmarksskogarna, samt viss skogsvårdspersonal, vilkens arbetsuppgifter komma att minskas i samma grad som skogsvårdsstyrelsernas hittillsvarande verksamhet kan komma att inordnas under de nya formerna.

Utredningen vill understryka, att skogsvårdsstyrelsernas organisation själv- fallet bör utbyggas på sätt här ovan beräknats endast i den mån nya ar- betsuppgifter det kräver och då genom anställning undan för undan av den personal, som kan visa sig behövlig för ändamålet. Det är emellertid möj- ligt, att brist på personal av skilda slag icke desto mindre kan komma att göra sig gällande, åtminstone beträffande skogliga biträden (]änsskogsvak- tare). I nuvarande läge kan emellertid icke avgöras, huruvida en ökning av antalet elever vid de skogliga läroanstaltema kan komma att påfordras härav.

Skogsvårdsstyrelsernas övriga utgifter för verksamheten — expenser m.m. —— beräknas utgöra omkring 10 procent av kostnaderna för personalen.

Under erinran att skogsvårdsstyrelsernas kostnader för skogsvårdsverk- samheten av anledning, som ovan påvisats, icke i sin helhet komma att ut— göra merkostnader utöver de nuvarande kostnaderna för skogsvårdsstyrel- sernas verksamhet, beräknar utredningen förstnämnda kostnader till följan- de be10pp årligen:

• Sida 175
•  Original

k...—r

Personalkostnader, kronor Övriga för- L ä n valtnings- Summa betes- skogsvårds— expedi- kostnader personal och vägbygg— tions- nadspersonal personal kronor kronor Norrbottens .................. 48 000 80 000 7 500 13 500 149 000 Västerbottens ................ 60 000 146 000 12 500 21 500 240 000 J ämtlands ................... 20 000 118 000 10 000 15 000 163 000 Västernorrlands .............. 28 000 78 000 7 500 11 500 125 000 Kopparbergs ................. — — —— 1 000 1 000 Summa 156 000 422 000 37 500 62 500 678 000

Förutom den här ovan angivna personalen måste skogsvårdsstyrelserna kunna förfoga över ett stort antal förmån, för handhavande av arbetsled— ningen vid skogsodlingsarbeten och röjningar. Dessa förmän deltaga emel- lertid i arbetet och avlönas därför med anlitande av de bidragsmedel, som stå till förfogande för åtgärderna. Skogsvårdsstyrelserna måste emellertid se till, att erforderligt antal förmän bliva tillgängliga, varför deras kursverk- samhet för utbildning av dylika förmän torde få utvidgas.

• Sida 176
•  Original

VIH. Sammanfattning med kostnadsberäkning.

Sammanfattning. Utredningen har till en början klargjort förutsättning- arna för sitt uppdrag i en redogörelse för skogstillståndet i övre Norrland och de förhållanden, som betingat detsamma. Sedan mitten av förra år- hundradet har en exploatering av de då befintliga stora urskogsförråden ägt rum, vilken nu lider mot sitt slut. Virket har tillgodogjorts av de stora norr- ländska skogsindustrierna, vilka genom att bereda avsättning för detsamma lagt grunden till ett lönande skogsbruk i Norrland. Det för produktions- kapitalets förnyelse nödvändiga skogsvårdsarbetet har emellertid i dessa trakter på grund av många samverkande orsaker icke kunnat igångsättas förrän ganska sent och har mångenstädes mött stora svårigheter, som be- tingats av klimatiska faktorer och i viss utsträckning också sammanhänga med det förhållandet, att skogarna tidigare icke varit föremål för rationell vård.

Betingelserna för skogsvårdsarbetet ha i stort sett varit sämst inom Norr- bottens och Västerbottens läns lappmarker, beroende på dålig avsättning för småvirke och svårare produktionsförhållanden över huvud taget. Be- träffande de enskilda skogarna i lappmarkerna, vilka under hela exploate- ringstiden varit underkastade en statlig reglering av avverkningarna, har den för nämnda skogar från år 1934 gällande skogsvårdslagen föranlett en snabbare realisation av det överåriga virkesförrådet. Därigenom har frågan om iståndsättande av avverkade marker aktualiserats särskilt för ifrågava- rande skogars del.

På grund av nämnda omständigheter är det omedelbara behovet av skogs— vårdsåtgärder i övre Norrland nu så stort, att skogsägarna icke äro i stånd att själva tillgodose detsamma med det stöd, skogsvårdsstyrelserna för när- varande kunna lämna. Visserligen föreligger numera inom hela Norrland skyldighet för skogsägarna att svara för att nöjaktig återväxt uppkommer inom skälig tid efter avverkningen. Enligt utredningens mening kräver emellertid samhällsintresset, att de avverkade markerna sättas i produktivt skick väsentligt snabbare än lagen fordrar. Inom mycket stora delar av lappmarkerna, där nödiga återväxtåtgärder av flera skäl bliva synnerligen betungande för skogsägaren, kan icke ens den stadgade reproduktionsplikten utkrävas. Slutligen finnas, framförallt i lappmarkerna, stora avverkade om- råden, där reproduktionsskyldighet alls icke föreligger. I de båda sistnämn- da fallen finnas vissa statsbidrag tillgängliga för åtgärder. Denna bidrags- verksamhet har visat sig icke kunna råda bot på bristerna i den norrländska

• Sida 177
•  Original

skogsvården. Utredningen har därför framlagt förslag om utförande under skogsvårdsstyrelsernas medverkan av erforderliga skogsvårdsåtgärder i övre Norrland med statsbidrag efter nya grunder. Verksamheten har föreslagits avse skogar under 1932 års lag om vård av vissa skogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, större delen av de områden i Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län, vilka tidigare lytt under 1903 års lag angående skyddsskogar ävensom enskilda skogar, kronohemman och all- männingar inom övriga delar av de fyra nordligaste länen.

Utredningen stöder icke sitt förslag till åtgärder på några räntabilitetskal- kyler. En enligt privatekonomiska grunder verkställd beräkning av åtgär- der, som böra utföras, måste till så stor del bygga på sådana fiktiva värden ifråga om den framtida avkastningens storlek och värde samt räntefot, att beräkningen i och för sig måste bliva mycket otillförlitlig. Härtill kommer, att de kapitalutgifter, varom nu är fråga, böra bedömas icke ur privatekono- miska utan ur samhällsekonomiska synpunkter. De arbetslöner, som utbe- talas för arbetena, kunna, i den mån de utnyttjas för sysselsättning av ar- betskraft, som eljest icke skulle ha utfört produktivt arbete, ur sistnämnda synpunkter icke betraktas som rena omkostnader för företaget. Räntebelast— ningen, som i en privatekonomisk båtnadskalkyl inom skogsbruket är av utomordentlig betydelse, därför att växttiden är så lång, har i ett samhälls- ek'onomiskt avgörande huvudsakligen betydelse vid en jämförelse mellan de olika möjligheter till kapitalinvestering, som kunna erbjuda sig.

I sitt bedömande av de skogsvårdsåtgärder, som under skilda förhållanden böra komma till utförande, har utredningen av nämnda skäl låtit sakkun- skapens uppfattning om de åtgärder, som giva ett gott produktionsresultat för skälig kostnad, bliva vägledande. I enlighet härmed har utredningen icke föreslagit produktionsbefrämjande åtgärder för vissa sämre beskaffade skogs- marker. Vad angår iståndsättandet av de bättre skogsmarkema har det för utredningen varit avgörande, att den övervägande delen av befolkningen inom skogsbruk, jordbruk och industri i norrlandsbygderna äro för sin för- sörjning beroende av att skogen lämnar en god avkastning. På grund härav har utredningen ansett, att ifråga om dessa skogsmarker inga sådana åt— gärder böra underlåtas, som äro erforderliga för utnyttjande av skogsmar- kernas avkastningsförmåga och möjliga att utföra till kostnader, vilka inom det praktiska skogsbruket betraktas som rimliga.

Till grund för sitt förslag om åtgärder i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker har utredningen lagt en med hjälp av skogsvårdsstyrelserna i de båda nordligaste länen verkställd inventering av de åtgärder för skogs- föryngring och röjningsgallring, som — med beaktande av vad nyss sagts —— böra utföras å de enskilda skogarna, kronohemmannen och allmänning- arna i lappmarkerna under en tjugoårig skogsvårdsperiod.

De skogar i lappmarkerna, som lyda under 1932 års skogsvårdslag, om— fatta dels 1 527 000 hektar skatte-, frälse- och kronohemman samt kronony- byggen, dels 124000 hektar husbehovsskogar. Under de närmaste tjugo

• Sida 178
•  Original

åren beräknas följande arealer därav böra bliva föremål för återväxt- åtgärder, nämligen hyggesrensning 415 000 hektar, markberedning 70 000 hektar, bränning med sådd 89 000 hektar, sådd 66000 hektar, plan- tering 18000 hektar, hyggesdikning 34000 hektar samt bredsådd 9000 hektar. Den totala arealen av den skogsmark i första gruppen, som skall övergås med en eller flera av dessa åtgärder utgör 446000 hektar eller 29 procent av hela skogsmarksarealen inom denna grupp. För husbehovs- skogarna, som äro av väsentligt sämre bonitet, föreslås återväxtåtgärder år något mer än 20 000 hektar eller omkring 18 procent av hela skogsmarks- arealen av dessa skogar, vilka åtgärder i huvudsak bestå av hyggesrensningar.

Därjämte föreslås vissa återväxtåtgärder å allmänningsskogar. Röjningsgallringar i ungskog och stavaskog föreslås till utförande å skatte-, frälse- och kronohemman samt krononybyggen å 262 000 hektar eller 17 procent av hela skogsmarksarealen, samt å husbehovsskogar ä 7 000 hektar eller 6 procent av hela skogsmarksarealen. Även å allmän- ningsskogama beräknas vissa röjningsgallringar böra komma till utförande.

Behovet av liknande skogsvårdsåtgärder inom övriga delar av de fyra norra länen samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län ha beräknats med stöd av bland annat tillgängliga preliminära uppgifter från 1938 års riksskogstaxering i Västernorrlands län.

Förutom de här ovan angivna åtgärderna för skogsföryngring och beståndsvård har utredningen föreslagit utförande i mera begränsad omfattning även av skogsdikningar, som ej äga samband med återväxtåtgärder, samt anläggningar av större driv- ningsvägar för virke. Utredningens förslag avser alla åtgärder av ifrågavarande slag, som enligt utredningens uppskattning böra komma till utförande inom nämnda landsdelar under tjugoårsperioden. Däri innefat- tas sålunda såväl sådana åtgärder för skogsföryngring, som lagligen åvila markägarna, som ock vissa andra åtgärder, som skogsägarna kunna väntas utföra av egen drift eller med de bidrag, som för närvarande finnas till— gängliga därför.

Utredningen har vidare påvisat, att föryngringsåtgärderna icke kunna komma till utförande i den erforderliga omfattningen, med mindre skogar- na fredas mot betning. På grund härav har föreslagits, att det statsunder- stödda skogsvårdsarbetet skall omfatta även betesanläggningar, som utföras i samband med här nedan omförmälda betesregleringar. Bidrag skall kunna utgå såväl för anläggningar, som utföras av skogsägare, vilka åtagit sig utförandet av skogsvårdsarbeten, som ock för anläggningar, ut— förda av innehavare av betesrätt å skogsmark, vilka i samband med skogs- vårdsprogrammets genomförande mista sin betesrätt.

Det för samtliga ifrågavarande skogar sålunda framlagda tjugoåriga skogsvårdsprogrammet1 är av följande omfattning i tusen dagsverken räknat:

* Förslag beträffande omfattningen av väganläggningar har ej lämnats.

• Sida 179
•  Original

.. Jämt— Skydds— .. Norr- Vaster- Norr— o. .. Sarna bottens bottens Väster— 123135 (53852? 215125 r— och ' ' läns läns bottens utom rande lands Idre Summa lapp- lapp- läns sk .. .. sock- ydds— o. forut— lan - mark mark kustland skogarna varande) nar Åtgärder för skogsför- yngring .............. 1 212 2 222 800 1 100 700 1 100 _ 7 134 Beståndsvård (röjnings- gallring) ............. 194 648 650 1 145 140 1 000 20 3 797 Skogsutdikning, som ej utföres i samband med återväxtåtgärder ..... 240 360 1 680 1 120 — 560 -— 3 960 S:a skogsvårdsåtgärder 1 646 3 230 3 130 3 365 840 2 660 20 14 891 _F— Betesanläggningar 300 650 1 850 550 1 100 _— 4 450 Summa summarum 1 946 3880 4 980 4 755 3 760 20 19 341

Det framlagda skogsvårdsprogrammet innebär, åtminstone beträffande lappmarkerna, att de flesta skogsfastigheterna under tjugoårsperioden bliva föremål för ett stort antal åtgärder. Utredningen har vid dylikt förhållande ansett nödvändigt, att skogsvårdsarbetet organiseras regionsvis, varigenom de indirekta kostnaderna för verksamheten bliva lägre och arbetseffekten större. En planläggning av arbetet för större områden medför därjämte vissa andra fördelar, bl. a. i det avseendet, att skogsägarna kunna förmås att utföra även sådan eftersatt beståndsvård, till vilken bidrag ej. bör utgå. I anslutning härtill har utredningen föreslagit, att till grund för skogs- vårdsarbetet skall läggas för skogsvårdsområden upprättade skogs- vårdsplaner, innefattande, för en tioårsperiod, de åtgärder för betes- reglering, skogsvård och väganläggning, som för varje särskild fastighet böra vidtagas under de olika åren.

Skogsvårdsområdets omfattning har ansetts böra bestämmas på sådant sätt, att betesreglering enligt ägofredslagen lämpligen kan ske för området och att skogsvårdsarbetet inom detsamma kan bedrivas rationellt. Arealen av skogsvårdsområdena har antagits komma att i regel utgöra 500 till 2 000 hektar skogs- och utmark.

Skogsvårdsplan skall enligt utredningens förslag innehålla dels en över- sikt över förutsättningarna för skogsvårdsarbetet, bl. a. beträffande av- sättnings— och betesförhållandena samt tillgången till arbetskraft, dels ock förslag beträffande de åtgärder av ovan angivna slag, som skola utföras inom skogsvårdsområdet, oavsett om bidrag skola utgå för desamma eller icke, nämligen betesanläggning, åtgärder för skogsföryngring, beståndsvård (röjningsgallring samt gallring eller genomhuggning i äldre skog), skogsut— dikning samt vägbyggnad. Dessutom skall i planen upptagas sådan avverk- ning av tras— och restbestånd, som erfordras för rationell behandling av ett avverkningsområde. Utredningen har framhållit, att planläggningen måste ske under noggrant hänsynstagande till de olika åtgärdernas tekniska sam-

• Sida 180
•  Original

manhang, särskilt beträffande betesanläggningar och återväxtåtgärder, samt _till möjligheten att genom arbetena utjämna arbetstillgången i orten.

' Genomförandet av skogsvårdsprogrammet skall enligt utredningens för- ?slag ske på följande sätt. . Under förutsättning att skogsägarna inom ett skogsvårdsområde äro villiga att genom kontrakt med skogsvårdsstyrelsen åtaga sig att utföra de i skogs- yårdsplanen för respektive fastigheter angivna åtgärderna enligt planens bestämmelser, skall med vissa begränsningar för åtgärderna utgå statsbi- drag utan återbetalningsskyldighet enligt förmånliga grunder. Verksamhe- ten må, efter skogsvårdsstyrelsens särskilda beprövande, inledas, oaktat den omständigheten, att en eller flera av skogsägarna icke anslutit sig till den- samma.

De skogsägare, som deltaga i verksamheten, benämnas delägare i :skogsvårdsområde. Utredningen har ansett erforderligt, att delägarna sammansluta sig i en skogsvårdsförening med uppgift att förmedla uppgörelser i skogsvårdsfrågor mellan delägarna och skogsvårdsstyrelsen samt att i, övrigt verka för en god skogsvård inom skogsvårdsområdet. Stadgar för föreningen skola fastställas av skogsvårdsstyrelsen. Utred- ningen har tillmätt denna fordran på samarbete mellan delägarna och ett kollektivt uppträdande från deras sida stor betydelse med hänsyn till att den föreslagna skogsvårdande verksamheten förutsätter, att arbetena ut- föras planmässigt över hela skogsvårdsområdet. med minsta möjliga ad- ministrationskostnader. Föreningarnas betydelsefullaste, praktiska uppgift är deras medverkan i arbetskontrollen, för vilken utredningen angivit sär- skilda regler. Utredningen har tänkt sig, att skogsvårdsföreningarna skola kunna bliva av betydelse även för annat samarbete mellan delägarna i skog- liga spörsmål' ävensom för det framtida skogsvårdsarbetet.

Sedan skogsvårdsförening bildats, sluter föreningens styrelse med stöd av medlemmarnas fullmakter ko ntrakt med skogsvårdsstyrelsen om ut- förande av de i skogsvårdsplanen angivna åtgärderna. Skogsvårdsplanen kan emellertid icke innehålla noggrannare arbetsanvisningar och bör heller icke ligga till grund för beräknande av statsbidrag, som till väsentlig del skola utgå först efter åtskilliga år. För de särskilda arbetena skola därför upprättas arbetsplaner, avseende ett eller några få år. Arbetspla- nema upprättas på samma sätt som arbetsförslagen inom den nuvarande bidragsverksamheten för skogsvård och skola ligga till grund för tilldelning av bidragsmedel till delägarna, vilka själva eller genom föreningens ombud uppbära medlen; Delägarna utföra sedermera, var och en inom sin fastig— het, de åtgärder som intagits i skogsvårdsplanen. En stor del av åtgärderna för skogsföryngring samt röjningsgallringar skola utföras under ledning av arbetsförman,. som skogsvårdsstyrelsen anvisar eller godkänner. Kontrol— len över arbetena handhaves i första hand av skogsvårdsföreningen, vars styrelse genom en av föreningen utsedd syssloman följer arbetena samt hål- ler skogsvårdsstyrelsen. underrättad om arbetenas. fortgång. Skogsvårdssty—

• Sida 181
•  Original

Tabell 35. Statsbidragens grundbelopp ! procent .av kostnaden för åtgärden.

Åtgärder för: Åtgärder för skogsäter- beståndsvård .. växt, skogs- samt skogs- åääåg utdikning i utdikning å anl" ani samband . "mark, som ocahgbföig med dylikt icke samtidigt bättrin företag och är föremål för av väg betesan- återväxt— g läggning åtgärder procent procent procent A. Å mark lydande under lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, å mark inom nämnda lappmarker, beträffande vilken lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning, samt å mark belägen på sådana i 4 kap. av skogsvårdslagen omförmälda svårföryngrade skogar och skyddsskogar, som lytt under lagen an- gående skyddsskogar, a) då bidragstagaren är annan än aktiebolag . 75 65 40 b) då bidragstagaren är aktiebolag .............. 60 50 40 B. A mark inom de fyra nordligaste länen. där 1923 års skogsvårdslag samt lagen om allmänningsskogar" , i Norrland och Dalarna i övrigt äga tillämpning, _ . a) då bidragstagaren är annan än aktiebolag .. . . 65 50 25 . b) då bidragstagaren är aktiebolag .......... .. .. 50 ' 40 ' 25

relsens tjänstemän medverka i erforderlig grad i arbetet samt verkställa av- syning av företagen.

I fråga om sådana betesanläggningar inom skogsvårdsområde, som skola utföras av betesrättsinnehavare, vilka ej äro delägare i skogsvårdsområde, ha särskilda kontrakt ansetts böra upprättas.

Utredningen har övervägt de motiv, som beträffande de särskilda åtgärder- na kunna föranleda staten att ekonomiskt medverka vid ifrågavarande åter- uppbyggnadsarbete och därvid funnit en effektiv hjälp från statens sida syn- nerligen befogad. En viss kapitalöverföring från Norrland till andra delar av landet har försiggått, som bör kompenseras genom produktionsbefräm- jande åtgärder. Den långa tiden, som i nämnda trakter måste förflyta, in- nan skogsvårdsföretagen giva avkastning, samt företagens stora betydelse ur folkförsörjningssynpunkt äro omständigheter, som ådagalägga samhällets intressen i den nu föreslagna översynen av de norrländska skogsmarkerna. Utredningen har framhållit även andra skäl, som tala för en "betydande stat— lig kapitalinvestering i den'norrländska skogsvården, såsom det ofta lågvär- diga utbytet vid föryngringshuggning, svåra föryngringsförhållanden och den gemensamma skogsbetningens verkningar. Beträffande de skogar, som lyda under 1932 års lag om vård av vissa skogar i Västerbottens och Norrbottens

• Sida 182
•  Original

läns lappmarker m. fl. områden samt de skogar, som tidigare lytt under 1903 års lag angående skyddsskogar, har staten enligt utredningens mening genom skogspolitiska föreskrifter påtagit sig ett särskilt ansvar för skogsproduktio- nens vidmakthållande. Slutligen har visats, hurusom skogsvårdsprogram- met omedelbart kan bliva av betydelse för arbetskraftsförsörjningen i ifrå- gavarande delar av landet.

På i huvudsak ovan angivna grunder har utredningen föreslagit, att grundbeloppen av statsbidragen till åtgärderna skola utgå med i tabell 35 angivna procenter av de totala kostnaderna för åtgärderna, vari, beträffande skogsodlingsåtgärder, icke må inräknas kostnad för erforderligt skogsod- lingsmaterial och hägnadstråd. Därjämte ha vissa tilläggsbelopp föreslagits att utgå till bidragstagare, som äro i trängande behov av bidrag.

Skogsodlingsmaterial samt hägnadstråd skola kunna tillhandahållas kost- nadsfritt av skogsvårdsstyrelsen, dock ej för åtgärd å viss utanför lappmar— kerna och skyddsskogarna belägen mark, beträffande vilken det enligt lag eller författning åligger markägaren att vidtaga erforderlig åtgärd för åter- växtens betryggande.

I samarbete med domänstyrelsen har utredningen beträffande Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker utfört en specialstudie av s k 0 g 5 b r u- k e ts a rb e t 5 k r a ft 5 f r ä g a under femtonårsperioden 1939—1953. Där- av har framgått, att den föreslagna skogsvårdande verksamheten1 å de en— skilda skogarna samt en planerad verksamhet av samma slag å kronans sko- gar beräknas medföra följande ökning av arbetstillgången, angiven i mans- dagsverken per år och skogsarbetare, under förutsättning att föryngringsar- betena utföras så snabbt, som ur skogliga synpunkter är ändamålsenligt, 'samt att röjningar och dikningar fördelas jämnt på hela skogsvårdsperioden:

Norrbottens läns lappmark Västerbottens läns lappmark Period . . enskildas enskildas statårä år; fl. m. fl. summa Mats:; ;?," fl. m. fl. summa g skogar g skogar 1939—1943 54 158 21”? 41 121 16"? 1944—1948 5'4 12'2 17'6 4'1 11'5 156 1949—1953 32 6-0 92 1'8 3-9 5-7

Den totala arbetstillgången inom skogsbruket i lappmarkerna (avverknings- och skogsvårdsarbeten, de senare beträffande enskilda skogar enligt utred- ningens förslag) beräknas uppgå till följande antal mansdagsverken per år och skogsarbetare:

* Avser skogsvårdsarbeten, men ej betesanläggningar och väganläggningar.

• Sida 183
•  Original

Pe . d Norrbottens Västerbottens Hela lapp- rio läns lappmark läns lappmark marken 1934—1938 1306 1038 1131 1939 —1943 1 1299 2 1097 3 1167 1944—1948 1 1157 '-' 967 9 103'4 1949—1953 1001 730 826 1 För betesanläggningar tillkomma 4'7 dagsverken. — "3 För betes- anläggningar tillkomma 5'4 dagsverken. — "” För betesanläggningar tillkomma 5'2 dagsverken.

Avverkningarna å de enskilda skogarna komma under angivna perioder att minskas ganska snabbt. Det framgår av ovanstående tablå, att de före- slagna skogsvårdsarbetena icke kunna helt ersätta den därigenom uppstående minskningen i arbetstillgången. Avverkningsarbetena ha emellertid, särskilt under de senare åren, i ganska stor omfattning utförts av arbetare från trak- ter utanför lappmarkerna. De måste vidare till övervägande del utföras vintertid, under det att skogsvårdsarbetena äro bundna till den del av året, då marken är har. För de föreslagna skogsvårdsarbetena måste därför an- litas arbetskraft, som under sistnämnda tid är outnyttjad eller disponerad för arbeten, som kunna anses mindre angelägna. Utredningen har uttalat, att skogsvårdsarbetena torde kunna utföras av den inom lappmarkerna bo- satta arbetarstammen, samt att arbetena, som i praktiken planläggas med

o

hänsyn till arbetskrafttillgången a varje ort, skola kunna medföra en vär- defull utjämning av arbetstillfällena.

Därest skogsvårdsprogrammet skall kunna genomföras efter de uppdrag- na linjerna, måste vissa praktiska specialfrågor bringas till sin lösning. Ut- redningen har därför särskilt behandlat reglering av skogsbetet, skyddsåt- gärder vid hyggesbrånning samt anskaffning av frö och plantor.

Utredningen har ansett, att 5 k 0 g 5 h e t ni n g e n i regel måste upphöra i samma mån som skogsvårdsprogrammet bringas i verkställighet. De för Norrland nu gällande ägofredsföreskrifterna medgiva emellertid icke någon varaktig avlysning av betningen å skogsmark. Utredningen har på grund härav föreslagit sådan ändring av lagen om ägofred den 2 juni 1933, att la- gens bestämmelser om betesreglering skola efter förordnande av Kungl. Maj:t bliva tillämpliga beträffande skogsvårdsområde, för vilket kontrakt om utförande av skogsvårdsarbeten slutits.

Förslag har också framlagts om förbud mot betning av getter och får å ohägnad mark. Utredningen har därvid förutsatt, att på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap skola genom beslut av Kungl. Maj:t från förbudet undantagas sådana områden, där förbudet icke skäligen kan upprätthållas. Utredningen har också föreslagit en tvåårig övergångstid, innan ifrågavarande förbud skall träda i kraft.

En av de betydelsefullaste åtgärderna för befrämjande av skogsäterväxten å en del svårföryngrade marker, som avses i skogsvårdsprogrammet, är brän-

• Sida 184
•  Original

ning av föryngringsområde. Enär en dylik åtgärd är förenad med vissa ris- ker för skogseld, har utredningen nödgats föreslå särskilda sky ddsåt- g ä r (1 e r vi (1 11 y g g e 5 b r ä n ni n g. Förslaget innefattar föreskrifter, som avse att skapa garantier för att dylik bränning skall företagas under sak- kunnig ledning och under betryggande former i övrigt. Bland annat har efter överläggningar med försäkringsexpertis framlagts förslag till försäk- ringsavtal med enskilda försäkringsanstalter rörande brandskada, som väl- las till följd av hyggesbränning.

Vid övervägandet av frågan om anskaffning av frö och plan— t o r har utredningen icke funnit särskilda åtgärder från utredningens sida påkallade, enär ifrågavarande uppgift författningsenligt ankommer på skogs- vårdsstyrelserna. Utredningen har på grund härav inskränkt sig till att an- giva vissa riktlinjer för försörjningen med skogsfrö och plantor.

Kostnadsberåkning. De för tjugoårsperioden föreslagna s k 0 g 5 v ä r (1 s- a rbet en 3 komma enligt av tabell 36 närmare framgående beräkningar att medföra följande kostnader för statsbidrag i miljoner kronor, nämligen:

S_kogsutdik-_

féigfggå; Röj nings- lilltlfögrb ssgxståneil- Summa föryngring gallring giggvpe?

axt

åtgärder Norrbottens län ..................... 5'10 2'80 2'9 7 , 10'37 därav lappmarken ................... 4'87 0'95 0'87 6'19 ) kustlandet .................... 0'73 1'55 2'10 4'18 Västerbottens län ..................... 8'73 3'88 5'38 17'99 därav lappmarken ................... 7'55 2'77 41'68 12'00 » kustlandet .................... 1'18 1'11 3'70 5'99 Jämtlands län ....................... 4'85 4'70 3'54 13'09 Västernorrlands län .................. 2'23 3'54 1'93 770 Kopparbergs län ................... — - 0'09 — 009 Summa 20-91 14-51 13'82 4924

Kostnaderna för statsbidrag till v ä g a n l ä g g 11 i n g a r enligt skogsvårds— programmet beräknas i överensstämmelse med vissa, av skogsvårdsstyrelser- na låmnade uppgifter till följande belopp, nämligen

för Norrbottens län .................... 1'4 milj. kronor därav lappmarken ......................... 0'9 » » » kustlandet ........................... 0'5 » » ) Västerbottens län ................... 1'1 » » därav lappmarken ......................... 0'9 » » » kustlandet ........................... 0'2 » > » Jämtlands län ...................... 10'6 » > » Västernorrlands län ................. 0'5 » » » Kopparbergs län .................... 0'05 » » eller i allt ......................... 3'65 milj. kronor.

' Skogsvårdsstyrelsen har föreslagit 1'26 milj. kronor. Uppgifterna baseras på samma väg- längd men olika vägstandard. -

• Sida 185
•  Original

,____Y.r,=.=—-—-—f_.___.. ___—___ ___—___m_. ,_ _i_._ _

Kostnaderna för statsbidrag till betesanläggningar äro ytterst vanskliga att beräkna, då omfattningen av redan befintliga anläggningar är ofullständigt känd och det är svårt förutse, i vad mån ytterligare dylika anläggningar bliva erforderliga. Med stöd av uppgifter, som lämnats av skogsvårdsstyrelsema, samt vissa överväganden i övrigt finner utredningen emellertid sannolikt att, därest skogsvårdsprogrammet under tjugoårsperio- den fullföljes enligt här ovan uppdragna riktlinjer, ifrågavarande kostna- der komma att uppgå till följande belopp, nämligen

för Norrbottens län .................... 75 milj. kronor därav lappmarken. ........................ 2'1 » > » kustlandet ...... 5'4 » » » Västerbottens län ................ -. .. 11'6 » » därav lappmarken ......................... 5'0 » » » kustlandet ........................... 6'6 » > » Jämtlands län ...................... 3'6 » >> » Västernorrlands län ................. 7'0 » » eller i allt ......................... 29'7 milj. kronor.

Den sammanlagda kostnaden för statsbidrag beräknas i enlighet härmed till 8269 miljoner kronor.

Kostnaderna för anskaffning av skogsodlingsmaterial be- räknas uppgå till följande belopp, nämligen

för Norrbottens läns lappmark ......... 0'70 milj. kronor

» Västerbottens läns » ......... 1'50 » »

» Norr- och Västerbottens läns kustland. 0'15 » »

» Jämtlands län ..................... 0'50 » > » Västernorrlands län ................. 0'15 » » eller i allt ......................... 3'00 milj. kronor.

Uppgifterna grunda sig beträffande lappmarkerna och Västernorrlands lån på i det föregående beräknade skogsodlingsarealer, därvid kostnad för frö upptagits till 10 kronor per hektar såddyta och kostnaden för plantmaé terial till 20 kronor för hektar planteringsyta. Behovet av ifrågavarande” material för övriga landsdelar ha uppskattats med ledning av bland annat nämnda uppgifter. Uppgifterna avse samtliga anskaffningskostnader, bl. a. även kostnader för fröklängningsanstalter och plantskolor.

Förvaltningskostnaderna för den föreslagna verksamheten har" i avdelning VII: 4 beräknats till 678 000 kronor för år eller i allt 1200 mil- joner kronor.1 Av den i tabell 37 gjorda sammanställningen framgår, att förvaltningskostnaderna i genomsnitt beräknas motsvara 145 procent av de i verksamheten utgående statsbidragen.

Inom den nuvarande bidragsverksamheten för skogsvård har skogsvårds- styrelsernas förvaltningskostnader beräknats till 18 procent av beloppet av inom verksamheten utgående statsbidrag. Vid jämförelse mellan sistnämn- da procenttal och de för den .nya verksamheten beräknade procenttalen bör

1 Betespersonal för 10 år och övrig personal för 20 är.

• Sida 186
•  Original

Åtgärder för skogsföryngring Röj- Totalkostnad Statsbidrag Total- Län OCh länsdel för arbets- "gä _ för arbets- manskap . ..5 manskap förman Summa 9. av mill . . (10 % av milj. ,” ' . (318118; milj. kol. 3) kronor ”I" 5 kronor 3231; milj. Verken kronor km1l]. verken kronor ronor 1 2 3 4 h 6 7 8 9 Norrbottens lappmarken ............. 080 560 056 6'16 71 437 020 1'40 kustlandet .............. 0-15 1-05 011 1'16 63 0-73 0-35 215 Summa 0'95 B*Gö 0'67 7'32 — 5'10 0'56 8'86 Västerbottens lappmarken . . . . ...... . . . 1'40 9'80 0'98 10'78 70 7'55 0'60 4'20 kustlandet ........ ...... 025 1-75 018 1-93 61 118 0-30 210 Summa 1'65 11'55 1'16 12'71 — 8'73 0'90 8'30 Jämtlands skyddsskogarna 1 ....... . 0'50 3'50 0'35 3'85 68 2'62 0-10 070 länet i övrigt ........... 050 3-50 086 3'85 58 213 1-20 840 Summa 1'00 7'00 070 770 —— 4'86 1'30 9'10 Västernorrlands ........... 0'50 3'50 0'85 $'% 68 2'28 1'00 7'00 Kopparbergs . . . ........... — — —— —— — — 0'02 0'14 Summa 410 2870 2'88 31'58 —— 20'91 3'77 26'39

* Avser även vissa mlndre områden i Västernorrlands och Kopparbergs län.

Anmärkningar: Den i avdelning 11 beräknade dagsverksåtgängen för åtgärder för skogs- markägaren eller icke, och innefattar därjämte dagsverksåtgång för anskaffande av frö och delning II. Reduktionen grundar sig bl. a. på det med stöd av vissa kalkyler gjorda an- andelar böra utföras utan bidrag, nämligen å skogar under lappmarkslagen samt å nuvarande 50 procent.

De i kolumnerna 6, 12 och 16 införda bidragsprocenterna avse såväl grundbelopp som skogar och övriga skogar. Tilläggsbelopp ha antagits utgå för 10 procent av åtgärderna å nadema för åtgärderna.

beaktas, å ena sidan, att statsbidragen inom sistnämnda verksamhet skola utgå med väsentligt högre belopp och, å andra sidan, att i samma verksam- het i stor omfattning planläggas åtgärder för skogsvård, för vilka bidrag icke utgår.

En jämförelse beträffande storleken av förvaltningskostnaderna inom den nuvarande bidragsverksamheten för skogsvård i Norrland och förvaltnings- kostnader, som beräknas för skogsvårdsarbeten och väganläggningar i den

• Sida 187
•  Original

-um.___v _

Skogsutdikning, som ej Summa ningsaallrind utföres i samband med .. 0 ” återväxtåtgärd skogsvårdsåtgärder kostnad Statsbidrag Totalkostnad Statsbidrag Totalkostnad Statsbidrag för . . l arbets- "" 1" . . . .. .. . . arbets— mil]. mil]. 531232 Siln'iillna % av milj. 52:12; milj. % av milj. dags- kronor kronor k 1 (äv k Inlor kol. 11 kronor verken kronor kol. 15 kronor verken (kol. 5+ 11 (kol. 7+ 13 ;)"in "* (kol. 2+8 +15) +17) kronor +14) 10 ll 12 13 14 lö lö 17 18 19 20 0'14 1'54 62 0'95 0'20 1'40 62 0'87 1'20 910 619 025 2'70 50 1'35 0'60 4'20 5 2'10 1'10 8'06 4'18 0'39 4'24 —— 2'30 0'80 5'60 — 2'97 2'30 17'16 10'37 042 4'62 60 277 040 2'80 60 1'68 2-40 1890 1200 021 2'31 48 1'11 1'10 7'70 48 3'70 1'65 11'94 599 068 693 —— 8'88 1'50 10'50 — 5'58 405 8014 17'99 0'07 0'77 58 045 — — — — 0'60 4'62 307 084 9-24 46 4-25 1-10 770 46 3'64 2'80 20-79 1002 091 1001 —— 4'70 1'10 770 — 3'54 8'40 25'41 13'09 0'70 7'70 46 8'54 0'60 4'20 46 1'98 2'10 15'75 7'70 0'01 016 58 009 —— — — —— 002 015 0'09 2-64 29-03 — 14'51 4-00 28—00 —— 13'82 11'87 88'61 49-24 föryngring avser alla åtgärder av dylikt slag, oavsett om deras utförande lagligen åligger plantor. På grund härav äro uppgifterna i kolumn 2 lägre än förutnämnda uppgifter i av- tagandet, att av den totala dagsverksåtgången för alla föreslagna föryngringsåtgärder följande och förutvarande skyddsskogar 30 procent samt å skogar i övriga delar av de fyra norra länen tilläggsbelopp. De ha uträknats under antagande, att åtgärderna fördela sig jämnt å bolags- hemmansskogarna. Sistnämnda belopp utgöra i genomsnitt omkring en procent av kost-

föreslagna verksamheten, kan utföras på följande sätt. Förvaltningskost- nadema inom den förra verksamheten kunna, som nyss sagts, beräknas till 18'procent av statsbidragen, eller, då dessa utgöra 50 procent av totala kost- nadem-a för företagen, 9 procent av sistnämnda kostnad. Därest den totala kostnaden för alla skogsvårdsarbeten och väganläggningar, som skola plan- läggas i den nya verksamheten, sammanställas med den del av förvaltnings- kostnaderna, som åbelöper nämnda arbeten, visar det sig, att den sistnämnda

• Sida 188
•  Original

Tabell 87. Statsbidrag, milj. kronor Förvaltningskostnad Skogsut- dikning, som ej d.. 1 .. Åt är— Rö'- tf"res .. For be 3 P L a n derg för nings- ilsåm- Vagan- Betes- Årligen verksam- avi-(ägg— skogsför- gall— band "låg?; 3ng; Summa kronor, 1113?" bidragen yngring ringar med g g kronlor (kol. 7) åter- . växtät- gärder 1 2 3 4 5 6 7 8 9 . 10

Norrbottens. . 5-10 2-30 297 1-40 7.50 19-27 149 000 2-50 131) 3 Västerbottens 8-75 3'88 5'88 ' 1-10 11'60 30'69 240 000 4-20 4 137 e Jämtlands ... 4'85 4-70 364 060 3'60 17-29 163 000 3'06 17'7 : Västernorrl. en en 1-93 0-50 700 15—20 125 000 en å ' 14-6 Kopparbergs . — 0'09 — 0'05 — 014 1 000 002 ' 14'8 ;

Summa 20-91 14—51 13-32 _ 365 29-70 82-59 678 mo 12-00 11-5 ?

* 14 5 procent, därest nu anställda 2 beteskonsulenter medräknas. —— ” 154 procent, därestå nu anställd beteskonsulent medräknas. .

delen av förvaltningskostnaderna för samtliga berörda län utgör omkring 9 procent av den totala kostnaden för planlagda företag.

Det sammanlagda medelsbehovet för den planlagda, tjugoåriga verksam- heten uppgår sålunda till (8269 + 3100 + 1200 =) 9759 miljoner kronor eller i medeltal omkring 5 miljoner kronor per år. Härtill bör emellertid an- märkas att, i den mån verksamheten utvecklas, medelsförbrukningen å öv- riga skogsvårdsanslag samt anslaget till vissa arbeten å ofullständiga jord- bruk kommer att minska för Norrlands del.

Den föreslagna verksamheten förutsätter, att skogsvårdsarbetet i berörda delar av landet planlägges för en lång följd av år. Sedan verksamheten på- börjats, kan den icke avbrytas utan att ekonomiska förluster uppkomma och svårigheter av teknisk och psykologisk art dessutom uppstå för skogs- vårdsarbetet. Möjligheterna att inskränka den bidragsverksamhet, som plan- lagts, utan dylika skadeverkningar äro även begränsade. Utredningen håller på grund härav före, att bidragsverksamheten bör finansieras på sådant sätt att anslagsbeviljningen icke är beroende av det tillfälliga budgetläget.

Anslaget för verksamheten bör lämpligen anvisas under benämningen »Anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland rn. m.» och an- litas dels för tilldelande av statsbidrag enligt här ovan föreslagna grunder, dels ock för anvisande av särskilda förvaltningsbidrag för bestridande :av skogsvårdsstyrelsernas kostnader för handhavandet av verksamheten och för anskaffning av skogsodlingsmaterial, som kostnadsfritt tillhandahålles bidragstagare.

• Sida 189
•  Original

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utredningen hem- ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till Åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor samt godkänna de av utredningen före- slagna villkoren för åtnjutande av statsbidrag från anslaget;

dels ock antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 10, 11, 12 och 59 åå lagen den 2 juni 1933 om ägofred.

Utredningen får slutligen anföra, att här framlagda förslag och gjorda äskanden avgivits utan hänsynstagande till det aktuella krisläget. Det un- dandrager sig utredningens bedömande huruvida statsmedel för närvarande kunna och höra ställas till förfogande för ändamålet. Vad utredningen un- der avdelning VI anfört om de föreslagna arbetenas betydelse ur försörj- ningssynpunkt torde kunna tjäna till viss ledning vid ett dylikt avgörande.

• Sida 190
•  Original

• Sida 191
•  Original

BILAGOR

• Sida 192
•  Original

• Sida 193
•  Original

Förslag till

Kungörelse angående villkoren för statsbidrag från anslaget till åt- gärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 5.

Från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. må, i den mån medel härför finnas tillgängliga, anvisas statsbidrag till utförande av åt- gärder, avseende

främjande av skogsäterväxten, såsom hyggesrensning, markberedning och skogs— odling;

beståndsvård, såsom röjning och röjningsgallring i stavaskog, plantskog och ung- skog;

skogsutdikning ; betesanläggning; samt anläggning eller förbättring av väg för utforsling av skogsprodukter å följande skogar, nämligen: lzo) skogar lydande under lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden;

2:o) skogar i Västerbottens och Norrbottens län, beträffande vilka lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning;

3zo) skogar i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, vil- ka äro underkastade bestämmelserna i skogsvårdslagen; samt

4:0) i 4 kapitlet av sistnämnda lag avsedda svårföryngrade skogar och skydds- skogar i Kopparbergs län, övilka tidigare lytt under lagen angående skyddsskogar.

Förutom statsbidrag, som nu sagts, må från ovannämnda anslag jämväl anvisas särskilt förvaltningsbidrag enligt vad i 2 % stadgas.

2 %.

På framställning av skogsvårdsstyrelse beslutar Kungl. Maj:t, efter hörande av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, om anvisande till skogsvårdsstyrelse från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland rn. m. dels av medel att av styrelsen utdelas såsom statsbidrag enligt bestämmelserna i denna kungö- relse, dels oclc av särskilt förvaltningsbidrag för bestridande av styrelsens kostna- der för handhavandet av sagda verksamhet och för anskaffning av skogsodlings- material, som kostnadsfritt tillhandahålles bidragstagare. Dylik framställning skall åtföljas av fört-eckning över sådana till styrelsen inkomna ansökningar om stats- bidrag, som styrelsen ansett vara av beskaffenhet att höra beviljas. Formulär till sagda förteckning fastställes av Kungl. Maj:t.

Medel, som anvisats till skogsvårdsstyrelse enligt första stycket, skola av stats- kontoret ställas till styrelsens förfogande genom medlens insättande i riksbanken för styrelsens räkning eller, där styrelsen har sitt säte å ort, varest riksbankskontor

• Sida 194
•  Original

ej finnes, efter rekvisition i mån av behov utanordnas till styrelsen. Medlen skola av styrelsen särskilt bokföras och redovisas, och skall därå upplupen ränta tillgodo- föras samma medel.

I den i första stycket omförmälda framställning skall skogsvårdsstyrelsen upp- giva, huruvida och till vilket belopp ej disponerad behållning förefinnes a medel, som enligt samma stycke anvisats till styrelsen.

3 %.

Skogsvårdsstyrelse må bevilja statsbidrag endast under förutsättning, att de åt- gärder, varom i 1 % förmäles, skola utföras inom ett jämlikt bestämmelserna i 4 & bildat område (skogsvårdsområde) och enligt en för detsamma upprättad plan (skogsvårdsplan). Uppgöres beträffande de särskilda åtgärderna noggrannare plan (arbetsplan) eller upprättas förslag till åtgärderna vid förrättning enligt vatten- lagen eller lagen om enskilda vägar och befinnes därvid, att sådana arbeten, varom fråga är, samtidigt böra utföras även å mark belägen utanför skogsvårdsområdet, må statsbidrag utgå jämväl till utförandet av dessa arbeten.

Till varje särskild åtgärd må statsbidrag endast beviljas under förutsättning, att annat statsunderstöd i form av län eller bidrag icke utgått eller utgår, aft nyttan av åtgärden står i skäligt förhållande till kostnaderna därför, att med hänsyn till all— män eller enskild rätt hinder ej möter mot åtgärden samt att någon enligt lag eller författning icke är pliktig vidtaga åtgärden.

För röjningsgallring i stavaskog eller ungskog må statsbidrag endast utgå, då rot- värdet å det virke, som bör avverkas, understiger kostnaden för åtgärden.

Till anläggning eller förbättring av väg må statsbidrag endast beviljas, då företaget är av betydelse för virkesavsättningen inom väsentlig del av skogsvårdsområdet.

4 &.

Skogsägare, som vill väcka fråga om bildande av skogsvårdsområde, skall ingiva ansökning därom till vederbörande skogsvårdsstyrelse. I ansökningen skall så fullständigt som möjligt angivas omfattningen av det område, som bör bliva före- mål för åtgärder. Ansökningen bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som beröras av de ifrågasatta åtgärderna, samt ägarnas namn och hemvist ävensom så- dana servituts- eller nyttjanderättshavares, vilkas rätt kan beröras av åtgärderna.

Finner skogsvårdsstyrelsen, att bildande av skogsvårdsområde skulle vara till gagn för orten, skall skogsvårdsstyrelsen ombesörja erforderlig utredning.

Skogsvårdsstyrelsen beslutar, huruvida skogsvårdsområde skall bildas, samt be- stämmer omfattningen av detsamma. Såsom förutsättning för bildande av skogs- vårdsområde skall gälla, att nyttan av den verksamhet, som kan förväntas komma att bedrivas inom området, beräknas minst motsvara kostnaden därför. Vid bil— dande av skogsvårdsområde skall tillses, att området erhåller ändamålsenlig om- fattning med hänsyn till skogsvårdsarbetets organisation och utförande samt ifråga- kommande betesreglering inom detsamma. Företräde skall givas åt område, där stort behov förefinnes av att skogsvårdsåtgärder komma till utförande och där detta behov kan förväntas icke bliva tillgodosett utan att statsbidrag lämnas.

5 5.

För skogsvårdsområde skall skogsvårdsstyrelsen låta upprätta skogsvårdsplan, omfattande i regel en tid av tio år. I skogsvårdsplanen skola angivas dels de åt- gärder, som under planens tillämpningstid böra komma till utförande å området och vartill statsbidrag enligt denna kungörelse må utgå, dels därutöver sådana före- tag för beståndsvård i yngre och äldre skog, som enligt en god skogsvårds fordringar uppenbarligen böra utföras under perioden, samt sådan avverkning av rest- och

• Sida 195
•  Original

trasbestånd, som med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av skogsvårdsar- betet inom området bör utföras i samband med övriga i planen upptagna åtgärder. Närmare föreskrifter om skogsvårdsplan meddelas av Kungl. Maj:t.

6 %.

De ägare av skogsmark inom skogsvårdsområde, som förklarat sig vilja utföra de beträffande deras fastigheter i skogsvårdsplanen angivna åtgärder, skola sam- mansluta sig till en förening (skogsvårdsförening), såvida icke skogsvårdsstyrelsen på grund av att antalet skogsägare inom området är ringa finner skäl att härifrån medgiva undantag.

Föreningen skall hava till ändamål att verka för att en god skogsvård kommer till stånd inom skogsvårdsområdet.

Föreningsmedlemmarna skola skriftligen uppdraga åt föreningens styrelse att för medlemmarnas räkning — på villkor, som i 7 % sägs —— sluta kontrakt med skogs- vårdsstyrelsen om utförande av de åtgärder, som angivits i skogsvårdsplanen, samt att till skogsvårdsstyrelsen ingiva ansökan om de statsbidrag, vartill medlemmarna enligt bestämmelserna i denna kungörelse kunna bliva berättigade. Förenings- medlemmarna skola även skriftligen förbinda sig, var och en för sin fastighet, att utföra de åtaganden, som beträffande fastigheten kunna angivas i kontraktet.

Stadgar rörande skogsvårdsförening skola angiva: föreningens ändamål och medlemmar; huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

huru uppgifter om fortskridandet av kontrakterade arbeten skola lämnas till skogsvårdsstyrelsen ;

huru ofta ordinarie sammanträde med medlemmarna skall hållas; samt sätt och tid för kallelse till sammanträde. Därjämte skall i stadgarna intagas föreskrift, att skogsvårdsföreningen skall utse en syssloman med uppgift att svara för föreningen i sådana mellanhavanden mel- lan skogsvårdsstyrelsen och föreningen, som icke enligt denna kungörelse eller för- eningens stadgar skola behandlas i annan ordning, samt att val av syssloman skall för prövning och godkännande underställas skogsvårdsstyrelsen.

Stadgarna och beslut om ändring däri skola för att bliva gällande granskas och fastställas av skogsvårdsstyrelsen.

7 &.

Skriftligt kontrakt om utförande av i skogsvårdsplan angivna åtgärder, som an- komma på ägare av skogsmark, skall upprättas mellan skogsvårdsstyrelsen och vederbörande skogsägare, varvid dessa, om skogsvårdsförening bildats, företrädas av föreningens styrelse.

Sådant kontrakt skall avse samtliga åtgärder, som angivits i skogsvårdsplanen, dock att skogsvårdsstyrelsen äger efter särskild prövning upprätta kontrakt om ut- förande av i planen upptagna åtgärder utan hinder därav, att någon eller några av skogsägarna inom skogsvårdsområdet förklarat sig icke önska deltaga i verksam- heten. Vid upprättande av kontrakt om utförande av skogsvårdsplan må även ute- slutas i planen upptagna väganläggningar. De skogsägare, som själva eller genom skogsvårdsförening ingått kontrakt med skogsvårdsstyrelsen, benämnas i denna kungörelse delägare i skogsvårdsområde.

Kontraktet skall anses vara slutet under förutsättning, att delägarna erhålla stats— bidrag till de åtgärder, som enligt kontraktet ankomma å dem och vartill stats- bidrag enligt denna kungörelse må utgå.

1) Genom kontraktet skola delägarna förbinda sig att, var och en för sin fastighet, utföra och inom bestämd tid fullborda de åt-

• Sida 196
•  Original

gärder, som angivits i skogsvårdsplanen, i enlighet med de föreskrifter, som skogs- vårdsstyrelsen meddelat i nämnda plan eller särskild arbetsplan eller i annan ord- ning;

att för framtiden vidmakthålla och skydda utfört företag enligt de närmare före— skrifter, som meddelas i kontraktet eller fastställd arbetsplan eller i annan ordning;

att icke släppa betesdjur å mark, som är eller varit föremål för i skogsvårdspla- nen angiven åtgärd, avseende främjande av skogsäterväxten;

att bestrida hantlangningskostnader och övriga kostnader för upprättande av ar— betsplaner med undantag av ersättningar och arvode åt förrättningsman;

att bestrida vad till fullbordande av ifrågavarande åtgärder må erfordras utöver beviljade bidrag från förevarande anslag;

att vid arbetets utförande underkasta sig kontroll av skogsvårdsstyrelsen; samt att fullgöra de övriga åligganden, som enligt denna kungörelse åvila bidrags- tagare.

I kontraktet skola delägarna därjämte lämna skogsvårdsstyrelsen i uppdrag att för deras räkning teckna erforderliga försäkringsavtal beträffande i skogsvårdspla— nen angivna hyggesbränningar och att gälda därför utgående premier med veder- börande delägare tillkommande statsbidrag.

2) I kontraktet skall jämväl intagas bestämmelse, att skogsvårdsstyrelsen är be- rättigad att från skogsvårdsplanen utesluta sådan åtgärd, som vid närmare plan- läggning befinnes icke lämpligen böra komma till utförande, att i övrigt företaga mindre jämkningar av sådan plan samt att bidragstagare icke skall vara skyldig att å sin fastighet utföra bidragsberättigade åtgärder, för vilka kostnaden enligt i ar- betsplaner och förslag intagna kostnadsberäkningar med mer än tio procent över- stiger det i skogsvårdsplanen beräknade totala beloppet för dylika åtgärder.

3) Vidare skall i avseende å vidmakthållande och skydd av med statsbidrag ut- förda företag i kontraktet föreskrivas:

Beträffande betesanläggning, att sådan anläggning, såvida den icke blott är av tillfällig natur, skall vidmakthållas under minst tio år; samt

beträffande skogsutdikning, att alla med statsbidrag utförda torrläggningsarbeten, vartill förslag upprättats vid syneförrättning enligt vattenlagen, skola av vederbö- rande underhållas, intill dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller vederbörande från underhållsskyldigheten befriats, att övriga med statsbidrag verkställda arbeten skola underhållas i den omfattning och under den tid, högst tio år, som bestämts i kontrakt eller arbetsplan, att, därest under- hållsskyldigheten försummas, med avseende på bristens botande och uttagande av därför erforderliga kostnader hos den försumlige skall gälla vad därom stadgas i 13 kap. 17 % sistnämnda lag, att befogenhet att i här avsett fall bota bristen skall tillkomma vederbörande skogsvårdsstyrelse samt att i fall skogsvårdsstyrelsen finner att för tillvaratagande av den förbättring av mark, som vunnits genom utförd torr- läggningsåtgärd, röjning eller röjningsgallring bör företagas ä marken, bidrags- tagare är skyldig att mot åtnjutande av det understöd, som skogsvårdsstyrelsen kan lämna därför, utföra sådan röjningsåtgärd.

Vidkommande skogsåterväxtåtgärder skall stadgas, alt, därest bidragstagare försum— mar att utföra hägnad, som föreskrivits för att freda område, där åtgärd för skogs— föryngring vidtagits, mot betesdjur, skogsvårdsstyrelsen är berättigad att på den försumliges bekostnad avhjälpa bristen samt att, om skog, som uppkommit på grund av föryngringsåtgärder, genom dylik försummelse skadats av betesdjur, den försumlige är pliktig att enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande vidtaga för ska- dans avhjälpande erforderlig åtgärd.

Härjämte skall angående skogsäterväxtåtgärder intagas föreskrift, att skog, som uppdragits med hjälp av statsbidrag, skall av bidragstagaren vidmakthållas, intill dess skogen nått den utveckling, att den ej längre är att räkna såsom plantskog, att för sådant ändamål behövlig åtgärd skall utföras enligt skogsvårdsstyrelsens bestäm-

• Sida 197
•  Original

mande samt att bidragstagaren vid utförande av dylik åtgärd, där ej sådant fall är för handen, som avses i föregående stycke, eller åtgärden eljest avser avhjäl— pande av skada, vartill bidragstagaren varit vållande, är berättigad att kostnadsfritt från skogsvårdsstyrelsen erhålla dels erforderligt skogsodlingsmaterial, dels ock sakkunnigt biträde vid arbetets utförande.

4) Härutöver skall i kontraktet stadgas, att det åligger bidragstagare att tillse att, därest honom tillhörigt område, som beröres av i skogsvårdsplan intagen åtgärd, överlåtes till annan, denne före överlåtelsen till skogsvårdsstyrelsen avgiver skrift- lig utfästelse att fullgöra bidragstagarens förpliktelser enligt kontraktet och att i sin ordning ej överlåta området till annan, utan att denne till skogsvårdsstyrelsen gör enahanda åtagande, samt att, om överlåtelse av området sker i strid mot vad sålunda Stadgats, Överlåtaren är pliktig att till skogsvårdsstyrelsen återgälda stats— bidrag, som lämnats för åtgärd å området, jämte fem procent årlig ränta därå från tiden för bidragets lyftande till dess återbetalning sker, dock högst under tio år, ävensom samtliga skogsvårdsstyrelsens kostnader för tillhandahållande av mate— rial samt för planläggning och kontroll m. in. av nämnda åtgärder. '

85.

Har i skogsvårdsplan intagits åtgärd för betesförbättring, som ankommer på ägare av sådan i 18 5 lagen om ägofred omförmäld fastighet, vartill på grund av servitut hör betesrätt åt till gemensamt bete upplåten skogs- eller utmark inom skogsvårdsområdet, eller av sådan i 19 & samma lag omförmäld fastighet, vilken en- ligt rådande sedvana i orten nyttjat dylik gemensam betesmark, må, sedan medel för utförande av i skogsvårdsplanen angivna åtgärder anvisats, skriftligt kontrakt upprättas mellan skogsvårdsstyrelsen, å ena, samt nämnda servituts- och nyttjande- rättshavare, å andra sidan, om ifrågavarande åtgärds utförande, därvid de i 7 % meddelade föreskrifter i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.

9 5.

Har kontrakt slutits mellan skogsvårdsstyrelse och delägare i skogsvårdsområde, skall skogsvårdsstyrelsen låta upprätta och fastställa arbetsplaner för de i skogs- vårdsplanen angivna åtgärderna, såvida icke förslag till desamma upprättas vid särskild förrättning enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar eller skogs- vårdsstyrelsen finner åtgärderna kunna utföras endast med ledning av skogsvårds- planens anvisningar. Arbetsplan bör i regel omfatta åtgärder, som skola utföras inom skogsvårdsområdet under ett eller två år.

Anser skogsvårdsstyrelsen, att företag, som avser skogsutdikning, bör vidmakt- hållas under längre tid än tio år, eller kan det antagas, att med hänsyn till allmän eller enskild rätt hinder möter mot detsamma, skall förslag till företaget upprät— tas vid syneförrättning enligt vattenlagen. Är det fråga om vägbyggnadsföretag och kan det antagas, att med hänsyn till allmän eller enskild rätt hinder möter mot företaget, skall förslag till detsamma upprättas vid förrättning enligt lagen om en- skilda vägar.

10 %.

Statsbidrag må utgå till bidragsberättigad åtgärd, om vars utförande kontrakt slutits jämlikt bestämmelserna i 7 och 8 åå, med dels ett grundbelopp, dels ock ett tilläggsbelopp.

Statsbidrag utgår med nedannämnda andel av den utav skogsvårdsstyrelsen god- kända kostnaden för åtgärden, vari icke må inräknas, beträffande betesanläggning och vägbyggnad, ersättning för upplåtelse av mark eller för skada eller intrång, som kan förorsakas av företaget, samt beträffande skogsodlingsåtgärd kostnaden för erforderligt skogsodlingsmaterial och hägnadstråd. Vid beräkning av kostnad

• Sida 198
•  Original

för sistnämnda åtgärd skall därjämte fråndragas kostnad för sådan skogsod- lingsåtgärd å det ifrågavarande området, som det enligt lag eller författning ålig- ger någon att utföra. Med kostnad förstås beträffande beståndsvård den totala kostnaden för åtgärden minskad med rotvärdet å det virke, som därvid hör av— verkas.

För statsbidragets beräknande uppdelas åtgärderna i tre grupper på följande sätt:

Grupp 1: åtgärder för skogsäterväxt, skogsutdikning i samband med dylikt före- tag och betesanläggning;

Grupp 2: åtgärder för beståndsvård ävensom skogsutdikning å mark, som icke samtidigt är föremål för återväxtåtgärder; samt

Grupp 3: företag rörande anläggning eller förbättring av väg.

Grundbelopp utgår för åtgärder:

A. Å mark lydande under lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, å mark inom nämnda lapp- marker, beträffande vilken lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äger tillämpning, samt å mark belägen på sådana i 4 kap. av skogsvårdslagen om— förmälda svårföryngrade skogar och skyddsskogar, som lytt under lagen angående skyddsskogar,

a) av annan än aktiebolag:

Inom grupp 1 med 75 procent av kostnaden ) ) 2 >> 65 » » » >> >> 3 >> 40 ) » )

b) av aktiebolag: Inom grupp 1 med 60 procent av kostnaden

) » 2 » 50 » >> » >> ) 3 » 40 » >> »

B. Å sådan i 1 % omförmäld mark, där skogsvårdslagen och lagen om allmän- ningsskogar i Norrland och Dalarna i övrigt äga tillämpning: a) av annan än aktiebolag: Inom grupp 1 med 65 procent av kostnaden ) » 2 » 50 » ) »

» ) 3 >> 25 » » )

b) av aktiebolag: Inom grupp 1 med 50 procent av kostnaden » >> 2 » 40 ) >> » » » 3 » 25 >> » )

Tilläggsbelopp må, utöver grundbeloppet, av skogsvårdsstyrelse beviljas under förutsättning, att bidragstagaren själv brukar den fastighet, varå eller för vars räkning åtgärden företages, samt att han på grund av svag ekonomi eller andra jämförliga anledningar är i trängande behov av dylikt bidrag.

Tilläggsbelopp må utgå med högst hälften av det belopp, varmed den av skogs- vårdsstyrelsen godkända kostnaden för åtgärden överstiger det för densamma be- viljade grundbeloppet.

11 %.

Har i arbetsplan eller i förslag, som upprättats vid förrättning enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar, upptagits åtgärd avsedd att utföras antingen ä skogs- mark, belägen inom skogsvårdsområdet och tillhörande någon, som icke är del- ägare i detsamma, eller ock å skogsmark utanför skogsvårdsområdet, må skogs- vårdsstyrelsen bevilja statsbidrag till högst 50 procent av den'utav skogsvårdssty- relsen godkända kostnaden för åtgärden.

• Sida 199
•  Original

Beträffande utförandet av i första stycket avsedda åtgärder skall kontrakt upp- rättas mellan skogsvårdsstyrelsen och vederbörande bidragstagare, varvid de i 7 % meddelade föreskrifter i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse.

12 5.

Då skogsodingsåtgärd utföres på grund av föreskrift i kontrakt, varom i 7 och 11 %% förmäles, äger skogsvårdsstyrelse kostnadsfritt tillhandahålla erforderligt skogsodlingsmaterial och hägnadstråd, dock ej då dylik åtgärd företages å sådan i 10 & fjärde stycket under avdelning B avsedd mark, beträffande vilken det enligt lag eller författning åligger markägaren att vidtaga erforderlig åtgärd för återväx- tens betryggande.

13 5.

För fullgörande av kontrakt, som upprättas enligt bestämmelserna i denna kun— görelse, ävensom, därest mot kontraktet brytes, för återbärande av lyftad del av beviljat bidrag jämte därå upplupen ränta samt skogsvårdsstyrelsens kostnader för planläggning och kontroll, material m. ni., skall, om skogsvårdsstyrelsen vid pröv- ning av kontrakt finner så böra ske, ställas säkerhet, som av skogsvårdsstyrelsen godkännes. Sådan säkerhetsförbindelse skall upphöra att gälla, så snart de i kon— traktet avsedda åtgärderna blivit av skogsvårdsstyrelsen godkända, dock att förbin- delsen skall fortfara att gälla beträffande sådana bidragstagaren enligt kontraktet åliggande förpliktelser, som avse vidmakthållande eller skyddande för framtiden av utfört arbete.

14 5.

Det åligger skogsvårdsstyrelsen att öva tillsyn dårå, att de åtgärder, som bi- dragstagare enligt kontrakt är skyldig utföra, bliva på ändamålsenligt sätt full- gjorda, samt att meddela slutligt godkännande av arbetet. Därjämte skall skogs- vårdsstyrelsen övervaka, att utfört arbete vidmakthålles och skyddas enligt därom meddelade föreskrifter.

15 5.

Sedan statsbidrag anvisats och säkerhetsförbindelse, där sådan ifrågakommer, godkänts samt hos skogsvårdsstyrelsen styrkts, att åtgärd, vartill bidraget utgår, blivit påbörjad, må en första utbetalning ske till bidragstagaren enligt skogsvårds- styrelsens bestämmande.

Återstoden av statsbidraget för åtgärden får, likaledes enligt skogsvårdsstyrelsens bestämmande, lyftas i den mån arbetets fortgång styrkes, dock att städse en fjär- dedel av bidraget skall innestå, intill dess arbetet blivit vederbörligen avsynat och av skogsvårdsstyrelsen godkänt.

Har kontrakt om utförande av åtgärder enligt skogsvårdsplan träffats mellan skogsvårdsstyrelse och vederbörande delägare genom skogsvårdsföreningen i orten, skall föreningen lämna skogsvårdsstyrelsen uppgifter om arbetenas fortgång, på sätt i föreningens stadgar föreskrivits. I annat fall ankommer det på skogsvårds— styrelsen att föreskriva, huru uppgifter beträffande arbetenas utförande skola lämnas.

16 %.

Meddelar skogsvårdsstyrelsen tillstånd till avvikelse från fastställd arbetsplan och föranleder sådan avvikelse minskning av kostnaden för åtgärden, åligger det skogs- vårdsstyrelsen att såsom villkor för dylikt tillstånd föreskriva motsvarande minsk- ning av statsbidraget.

Därest bidragstagare trots anmodan underlåtit vidtaga någon av de åtgärder, som han enligt med skogsvårdsstyrelsen upprättat kontrakt är förpliktad utföra,

• Sida 200
•  Original

eller avvikelse utan därtill erhållet tillstånd skett från den fastställda arbetspla- nen eller förslaget,

eller arbete icke blivit fullbordat inom bestämd tid, eller de föreskrifter, skogsvårdsstyrelsen i övrigt meddelat beträffande sådant ar- betes utförande och vidmakthållande, obehörigen åsidosatts,

ankommer det på skogsvårdsstyrelsen att inställa att vidare utbetalning till bi- dragstagaren av statsbidrag samt återfordra vad därav uppburits att inom viss an- given tid på en gång eller efter hand inbetalas till skogsvårdsstyrelsen. Å sålunda uppburna medel skall gäldas fem procent årlig ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning sker. Det ankommer även på skogsvårdsstyrelsen att i fall, som nu sagts, fordra ersättning för kostnad, som skogsvårdsstyrelsen fått vidkännas för tillhandahållande av skogsodlingsmaterial och hägnadstråd samt för upprättande av planer eller förslag till de åtgärder, varom fråga år.

Alla kostnader, som föranledas för skogsvårdsstyrelsen till följd av indragning eller återbäring av statsbidrag eller till följd av utkrävande av ersättning för upp- rättande av planer eller förslag till åtgärder eller för skogsodlingsmaterial, häg- nadstråd eller biträde, skola bestridas eller gottgöras av bidragstagaren eller den, som betalningsskyldighet eljest åligger.

17 5.

Samma rätt, som enligt denna kungörelse må tillkomma ägare av mark, skal! ock tillkomma innehavare av fastighet under fideikommissrätt samt innehavare under ständig besittningsrätt av kronan tillhörande hemman eller lägenhet.

18 5.

Varje skogsvårdsstyrelse, som förmedlar statsbidrag från ifrågavarande anslag, skall årligen till Kungl. Maj:t före den 1 maj avgiva redogörelse för verksamheten under nästföregående år enligt föreskrifter, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940.

• Sida 201
•  Original

F ö r sla g till Cirkulär till skogsvårdsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med vissa före- skrifter rörande tillämpningen av kungörelsen den 1940 (nr ) angående villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat kungörelse angående villkoren för stats- bidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. ni., har med avseende å tillämpningen av sagda kungörelse funnit gott meddela följande föreskrifter.

1 &.

Till upprättande av skogsvårdsplan samt arbetsplan, som avser skogsvårdsåt- gärder, förordnar skogsvårdstyrelsen någon hos styrelsen anställd befattningshavare med skoglig utbildning, dock att skogsvårdsplan, som innefattar åtgärder för be- tesanläggning, skall upprättas under medverkan av betessakunnig person. Arbets- plan, som avser betesanläggning eller vägbyggnad, upprättas, efter förordnande av skogsvårdsstyrelsen, av person, som styrelsen prövar besitta därför erforderlig sak- kunskap.

Är åtgärd, som angivits i skogsvårdsplan, av sådan beskaffenhet, att förslag där till bör uppgöras vid förrättning enligt vattenlagen eller enligt lagen om enskilda vägar, har styrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder för ärendets handläggning i dylik ordning. Har förslag uppgjorts vid förrättning, som nu sagts, skall, innan frågan om statsbidrag prövas, genom styrelsens försorg upprättas memorial, inne- hållande de uppgifter, som enligt 9, respektive 10 åå skola innefattas i betänkande och utlåtande i arbetsplan och icke framgå av förrättningshandlingarna.

Beträffande åtgärd, vartill förslag uppgjorts vid förrättning enligt vattenlagen eller lagen om enskilda vägar, skall, innan frågan om statsbidrag till åtgärden prö- vas, genom styrelsens försorg införskaffas bevis, huruvida vid syneförrättningen avgivet utlåtande vunnit laga kraft.

2 %.

Väganläggning skall till läge, sträckning och anordning i övrigt utföras på så! dant sätt, att ändamålet med minsta kostnad och olägenhet vinnes. Försåvitt väg- anläggningen står i förbindelse med bilväg och lastbil lämpligen kan komma till användning för virkestransport inom avsättningsområdet, skall densamma utföras på sådant sätt, att den är användbar för tung lastbilstrafik åtminstone under tid, då vägbanan är tjälad.

3 &. Skogsvårdsplan för skogsvårdsområde skall dels angiva förutsättningarna för skogsvårdsarbetets bedrivande inom området, dels ock innehålla förslag med karta

• Sida 202
•  Original

och kostnadsberäkning beträffande de åtgärder, som enligt 5 & kungörelsen den 1940 böra utföras inom skogsvårdsområdet under Skogsvårdsplanens giltighetstid.

Förutsättningarna skola behandla omfattning och belägenhet av skogsvårdsom- rådet, ytvidd och äganderättsförhällanden, skogsmarkens och ståndskogens beskaf- fenhet samt avverkningarnas storlek, avsättningsförhållanden för virke, betesför— , hållanden med utredning om servitut och nyttjanderätter, tillgången till arbetskraft ' samt utredning rörande med allmänt understöd tidigare utförda åtgärder inom skogsvårdsområdet.

Förslaget skall behandla åtgärder för reglering av skogsbetet, skogsvårdsåtgärder, väganläggningar, utredning rörande arbetsförhållanden, ävensom utredning röran- de bidragsti-lldelning.

Den till förslaget hörande kartan skall utgöras av en för skogsvårdsområdet upp- rättad skogskarta eller med ledning av annat kartmaterial upprättad kartskiss i skalan 1: 20 000 av den naturliga storleken eller större skala, varå de särskilda om- råden, som bliva föremål för åtgärd, kunna med nöjaktig säkerhet angivas.

4 %.

I skogsvårdsplan skall varje åtgärd kortfattat beskrivas med hänvisning till kar- tan över skogsvårdsområdet eller särskild kartskiss.

Beträffande betesanläggning angives brukningsdelarnas åkerareal och kreaturs- bestånd samt den areal betesmark, som avses att iordningställas, arbets- och ma- terialkostnad för anläggningen, beräknat statsbidrag ävensom den beräknade årliga underhållskostnaden (arbets- och materialkostnad) för anläggningen.

I fråga om skogsvårdsåtgärd angives åtgärdens natur, den areal, som åtgärden avser, beräknad arbetskostnad samt beräknat statsbidrag för åtgärden, därest så— dant ifrågakommer, de åtgärder för arbetets vidmakthållande och skydd, som re— dan vid Skogsvårdsplanens upprättande kunna förutses, samt beträffande åtgärder, där sådana uppgifter påkallas, kostnad för åtgärd, som det enligt lag eller författ- ning åligger någon att utföra, åtgång av skogsodlingsmaterial, utredning om för- säkring i samband med hyggesbränning samt beräknat rotvärde av virke, som bör avverkas å området.

Beträffande väganläggning angives anläggningens ändamål (utdrivningsområde, berörda fastigheter m. m.), vägens längd, beräknad arbets- och materialkostnad samt beräknat statsbidrag för anläggningen.

Arbetskostnad skall angivas i såväl dagsverken som penningar, därvid sistnämn- da uppgift skall grundas på ett för en längre period beräknat, utjämnat dagsverks- pris.

5 &.

Sedan skogsvårdsplan upprättats, skall planen under en tid av minst 14 dagar hållas tillgänglig för ägare av skogsfastigheter och innehavare av nyttjanderätter inom skogsvårdsområdet. Kungörelse om sådant tillhandahållande med uppgift om tid och plats skall införas i två eller, där förhållandena det påkalla, flera av ortens tidningar.

6 5.

Arbetsplan skall upprättas för samtliga i skogsvårdsplanen angivna åtgärder, för vilka statsbidrag må utgå, såvida icke förslag beträffande åtgärden skall uppgöras vid förrättning enligt vattenlagen och lagen om enskilda vägar. I en och samma ar- betsplan må behandlas endast åtgärder, tillhörande en av de i 1 % av kungörelsen den 1940 angivna grupperna av åtgärder. De åtgärder, som behandlas i samma arbetsplan, utgöra ett företag.

• Sida 203
•  Original

Arbetsplan för betesanläggning skall innefatta åtgärdsförslag och kostnadsförslag. Ätgördsförslaget skall innehålla:

a) redogörelse för hittillsvarande åkerareal, tillgång till lämplig mark för åker- arealens utökning, tillgång till och värde av naturlig slåtteräng, samt dess utnytt- jande till slåtter, antal djur av olika slag, för vilka bete erfordras, djurantal i för- hållande till tillgången på vinterfoder, samt möjligheterna att anordna nödigt bete med angivande av betesmarkens läge i förhållande till djurbostäderna, betesmar- kens jordart, stenbundenhet, lutningsförhållanden och jordfuktighet, samt skogs— eller annat växtbestånd ävensom dess effektiva areal;

b) förslag till åtgärder med föreskrift beträffande sättet för åtgärdernas utfö- rande samt den tid, inom vilken åtgärderna skola vara vidtagna;

c) föreskrifter angående företagets underhåll och dettas utförande. Kostnadsförslaget skall innehålla fullständig uppgift å de beräknade kostnaderna för åtgärderna. I kostnaderna skall ej inräknas rotvärdet å hägnadsvirke, därest tillgång till sådant virke finnes å bidragstagaren tillhörig fastighet. Kostnaderna för- delas å arbetskostnader (mans- och kördagsverken) samt materialkostnader.

Därjämte skall i kostnadsförslaget angivas storleken av det statsbidrag, som bör tillkomma bidragstagare.

ss.

Arbetsplan för åtgärder för främjande av skogsäterväxten eller för beståndsvård skall innefatta åtgärdsförslag och kostnadsförslag.

Åtgärdsförslaget skall innehålla:

a) beskrivning av det markområde åtgärden avser, områdets areal, belägenhet, gränser, bonitet och beskaffenhet i övrigt, huruvida skogsdikning eller annan åt- gärd för vinnande av ökad skogsproduktion ä området tidigare företagits med statsunderstöd eller bidrag från skogsvårdskassa samt, där så varit fallet, resultatet av sådan åtgärd;

b) beståndsbeskrivning, där sådan erfordras, med uppgift å förekommande träd- slag, deras ungefärliga åldersfördelning samt slutenhetsgrad och växtlighetsförhål- landen i övrigt;

c) förslag till åtgärder med föreskrift beträffande sättet för åtgärdernas utföran- de samt den tid, inom vilken åtgärderna skola vara vidtagna;

d) föreskrifter angående företagets vidmakthållande och skydd, där sådana er- fordras. '

I åtgårdsförslaget skola erforderliga föreskrifter om arbetsledning lämnas. Be- träffande hyggesbränning skall därvid angivas, att dylik åtgärd ovillkorligen skall utföras under ledning av förman, som anvisas av skogsvårdsstyrelsen. I fråga om röjning skall som regel föreskrivas, att arbetsledningen skall handhavas av förman, som skogsvårdsstyrelsen godkänt.

Kostnadsförslaget skall beträffande företag, som avser främjande av Skogsäter- växten, innehålla fullständig uppgift å de beräknade kostnaderna för åtgärderna, däri inbegripet kostnaderna för verkställande av erforderlig avverkning å området av virke, som saknar avsättningsvärde, med undantag av utsyningskostnad, samt kostnaden för utförande av i planen föreslagen hägnadsåtgärd. I kostnaderna skall ej inräknas rotvärdet å hägnadsvirket, därest tillgång å sådant virke finnes å fas- tigheten, samt ej heller kostnader för hjälpkultur eller annan åtgärd för vidmakt- hållande av å området uppdragen plantskog. Kostnaderna fördelas å arbetskost- nader och materialkostnader. Särskilt angivas beräknade kostnader för försäkring, l som, då fråga är om hyggesbränning, skall tecknas för markägarens räkning, samt 1 kostnader för åtgärder å ifrågavarande områden, som det enligt lag eller författ-

• Sida 204
•  Original

ning åligger någon att utföra. Sistnämnda kostnader fråndragas summan av ar— betskostnader och försäkringskostnader för företaget, och utföres skillnaden såsom nettokostnad för detta.

Kostnadsförslaget skall beträffande företag, som avser beståndsvård, återgiva Skogsvårdsplanens uppgift å det beräknade rotvärdet å det virke, som enligt skogs- vårdsplanen bör avverkas å området. Detta värde fråndrages summan av de i för- slaget upptagna kostnaderna för företaget, och utföres skillnaden säsom netto- kostnad för detta.

Slutligen skall i kostnadsförslaget angivas storleken av det statsbidrag, som bör tillkomma bidragstagare.

Då fråga är om hyggesbränning, skall i arbetsplanen intagas förslag till försäk- ringsbelopp för såväl första riskförsäkring som ansvarighctsförsäkring, varjämte generalstabskarta, där varje bränningsområde inlagts, skall vidfogas.

Vid arbetsplan skall även fogas kartskiss över det område, åtgärd-erna avse, upp— rättad i skala av minst 1:20 000 av naturliga storleken.

95.

Arbetsplan för skogsutdikning, beträffande vilken förslag icke skall upprättas vid förrättning enligt vattenlagen, skall innefatta betänkande, ägobeskrivning, rit— ningar, grävningstabell, kostnadsförslag och utlåtande.

Betänkandet skall innehålla:

a) beskrivning över avdikningsområdcts areal, läge och naturliga beskaffenhet, orsakerna till dess vattenskadade skick samt områdets större eller mindre lämp- lighet för skogsproduktion;

b) redogörelse för de hydrografiska förhållanden, av vilka avdikningsområdets torrläggning kan vara beroende, samt uppgift om jordgrundens beskaffenhet, om de grunder, enligt vilka avlopp och diken ansetts böra anordnas och dessas dimen— sioner beräknas, samt huruvida behov av kompletteringsdikning efter företagets ut- förande kan anses föreligga; och

c) uppgift, huruvida företaget eller någon del därav förut utgjort föremål för offentlig myndighets prövning samt i övrigt om alla sådana förhållanden, som kun- na bidraga till en säker uppfattning om företaget från teknisk, ekonomisk och rätts- lig synpunkt.

Ägobeskrivningen skall upptaga de fastigheter, som företaget angår, med sär— skiljande av: a) fastigheter, som beredas båtnad genom företaget, b) fastigheter, över vilka föreslagna avlopp och diken skola framdragas eller som eljest utan att beredas båtnad skola tagas i anspråk för företaget och c) fastigheter, som i öv- rigt beröras av företaget, ävensom för var och en av de under a)—c) upptagna fastigheter angiva fastighetens ägare och, där fastigheten upplåtits under nytt— janderätt, jämväl sådan nyttjanderättshavare, vars rätt kan vara beroende av före- taget. Uppgift skall även lämnas, huruvida nämnda fastighetsägare äro delägare i skogsvårdsområdet.

I fråga om varje fastighet, som beredes båtnad genom företaget, skall i beskriv— ningen angivas arealen av den mark, som vinner båtnad, samt huru stor del av den— na areal utgöres av:

1:o) tomt, åker eller äng; 2:o) mark, som före torrläggningen utgöres av produktiv skogsmark; samt 3:e) mark, som genom torrläggningen omföres från impediment till produktiv skogsmark.

I beskrivningen skall angivas totala arealerna båtnadsmark för vart och ett av de under 1:o)—3:o) angivna ägoslag dels för sådana fastigheter, som nyss sagts, och dels för övriga fastigheter.

Skall ersättning för förlust, skada eller intrång utgå till ägare eller innehavare

• Sida 205
•  Original

' av fastighet, som beröres av företaget, skall anteckning härom göras i beskrivning- en med uppgift tillika å ersättningens belopp.

Ritningarna skola vara försedda med rubrik, littera eller nummer och ritad skala Samt omfatta:

a) plankarta i skala av minst 1: 10 000 av naturliga storleken, upptagande dels av- -dikningsområdet, sådant det vid förrättningsmannens undersökning befunnits, med inlagda fastighetsgränser samt med tydliga beteckningar för de i företaget ingå- ende fastigheterna och de i ägobeskrivningen omförmälda olika ägoslagen, dels ock de förändringar i naturliga avlopp samt de nya avlopp och diken, vilka föreslagits, ävensom eventuellt förekommande äldre diken, bäckar och surdrag m, m., samt

b) profilritningar, upptagande dels tvärprofiler av avdikningsområdet i vissa å plankartan utmärkta riktningar, utvisande lutningsförhållanden och torvdjup m. m. samt om dessa profiler skäras av föreslagna diken, skärningarnas lägen, dels ock längd- och tvärprofiler över viktigare eller mera svårberäknade avlopp och diken, de förra angivande ytlinjens lutning och höjdläge i förhållande till utsatta fixpunk- ter, förekommande olika jordarters mäktighet, berg, blivande dikesbottens höjdläge, dikesdjup, olika vattenstånd m. in., de senare utvisande dikenas nuvarande och bli- vande tvärgenomskärningar vid angivna punkter. Profilritningarna upprättas i samma längdskala som plankartan och i höjdskala av 1:50 till 1:100. I stället för upprättande av ritningar över tvärprofiler av avdikningsområdet må lutnings- förhållanden och torvdjup m. m. angivas genom lämpliga beteckningar 1 plan- kartan.

Grävningstabellen skall angiva dels de särskilda avloppens och dikenas dimen- sioner och längder ävensom jordgrundens beskaffenhet, där avloppen och dikena skola framdragas, dels ock varest och huru vid grävningen uppkastad jord skall läggas samt i vilken ordning föreslagna avlopp och diken skola upptagas. Tabellen bör därjämte innehålla erforderliga detaljuppgifter om sättet för grävningens verk— .ställande samt om nödiga broars, trummors och andra dylika anordningars läge och konstruktion.

Kostnadsförslaget upprättas särskilt för a) gemensam dikning och b) enskild av- lednings-, avskärnings- och laggdikning. Förslaget skall angiva kostnaden dels för upptagandet av varje i företaget ingående avlopp eller dike, dels ock för utförandet av föreslagna broar, trummor och andra dylika arbeten, ävensom innehålla sam- mandrag av ifrågavarande kostnader såväl för särskilda dikessystem som för före- taget i dess helhet.

Utlåtandet skall —— med hänvisningar till ovannämnda ritningar och handlingar, där så lämplig-en kan ske —— angiva:

varest och huru dike eller annan anläggning, som prövas nödig, tjänligast bör göras med hänsyn till vattenmängd, fallförhållanden, jordens sättning och andra omständigheter;

varest jord bör läggas, som uppkastas ur dike vid dess anläggande eller rensande; varest och huru bro, trumma eller dylikt bör göras eller ombyggas, där sådant erfordras;

huru i fråga om sättet för utförande av gemensamt arbete samt framtida under- håll av gjorda anläggningar tjänligast bör förfaras;

tiden, då arbetet för företaget bör taga sin början, samt den tid, inom vilken företaget bör vara i sin helhet avslutat;

beräknad kostnad för torrläggningsföretagets utförande, däri inbegripet ersätt- ningar till sakägare för förlust, skada eller intrång, samt huru sagda kostnad bör fördelas å fastigheter, som beredas båtnad genom företaget, därvid fastigheter, som äro uteslutna från rätt till statsbidrag, särskiljas från övriga fastigheter; samt

beräknat statsbidrag för företaget. I utlåtandet skall förrättningsmannen slutligen angiva sin uppfattning angående företagets lämplighet och räntabilitet.

• Sida 206
•  Original

Arbetsplan för anläggning eller förbättring av väg, beträffande vilken förslag icke skall upprättas vid förrättning enligt lagen om enskilda vägar, skall innefatta betänkande med översiktskarta, ritningar med beskrivning, kostnadsförslag och ut- låtande.

Betänkandet skall innehålla:

a) beskrivning över arealen, läget och beskaffenheten av det skogsområde, vars transportbehov är avsett att bliva tillgodosett genom företaget, samt områdets nu- varande transportmöjligheter för virke;

b) uppgift, huruvida och i vilken omfattning den föreslagna vägen kan antagas bliva utnyttjad för annat transportbehov, särskilt sådant, som hänför sig till beho- vet av vägförbindelse till avsides belägna boningsplatser, samt rörande företagets anknytning till redan förefintliga transportleder;

c) redogörelse för sådana förhållanden, som kunna öva inflytande på företagets bedömande ur teknisk, ekonomisk och rättslig synpunkt.

Ritningarna skola bestå av:

a) plankarta,

b) profilritning samt

c) ritning över större brobyggnad, där sådan förekommer. Plankarta upprättas ej, därest översiktskartan nöjaktigt utmärker företaget. Profilritning bör upprättas i längdskala av minst 1: 4 000 och höjdskala av 1: 200. I beskrivningen skall redogörelse lämnas för markbeskaffenheten å den sträck— ning där vägen är avsedd att framdragas, ävensom för erforderliga trummor och broar, behövliga bindjordsmängder m. m.

Kostnadsförslaget skall uppgöras för olika, med hänsyn till arbetssvårighet, mark- beskaffenhet m. m. lämpligt avpassade sektioner. Där så erfordras, skall i särskilt sammandrag upptagas kostnaderna för röjning, dikning och planering jämte spräng- ning, hårdgöring och grusning samt för trummor och broar ävensom för oförut- sedda utgifter. '

Utlåtandet skall angiva:

a) huru arbetet på lämpligaste sätt bör utföras och organiseras;

b) den tid, då arbetet bör vara i sin helhet avslutat;

c) huru kostnaderna för företaget böra fördelas å sakägarna; samt (1) beräknat statsbidrag för företaget. I utlåtandet skall förrättningsmannen även angiva sin uppfattning angående fö- retagets lämplighet särskilt med hänsyn till den skogsekonomiska nyttan av det- samma.

11 5.

Vid uppgörande av arbetsplan för företag skall förrättningsmannen, i den mån så lämpligen kan ske, samråda med vederbörande markägare eller nyttjanderätts- havare eller, beträffande väganläggning, sakägare. Sedan arbetsplanen upprättats, skola ifrågavarande intressenter i företaget genom förrättningsmannens försorg erhålla del av planen, och skall förrättningsmannen tillika söka erhålla deras skrift- liga godkännande av arbetsplanen.

Päyrkar sådan intressent i företaget, som nyss sagts, ändring i arbetsplanen och finner förrättningsmannen sig ej kunna biträda yrkandet, har han att därom

a (

göra anteckning a arbetsplanen med angivande av yrkandets innehåll.

12 &.

Förteckning, varom förmäles i 2 % kungörelsen den 1940 skall för varje företag och fastighet, som i förteckningen avses, innehålla uppgifter i föl— jande hänseenden:

• Sida 207
•  Original

beträffande företag, som avser betesanläggning: skogsvärdsområdets namn; företagets diarienummer hos skogsvårdsstyrelsen; namn och nummer å den eller de fastigheter, som företaget angår; det år, då arbetsplan upprättats; arealen av den mark, som anordnas som permanent och provisorisk betesmark; godkända kostnader samt belopp av statsbidrag, som bör beviljas.

beträffande företag, som avser åtgärder för främjande av skogsåterväxten eller beståndsvård:

skogsvårdsområdets namn; företagets diarienummer hos skogsvårdsstyrelsen; namn och nummer å den eller de fastigheter, som företaget angår; det år då arbetsplan upprättats; arealen av den mark, som de olika åtgärderna avse; totala kostnader fördelade ä arbetskostnader och materialkostnader; kostnad för försäkring och hyggesbränning; kostnad för åtgärd å ifrågavarande områden, som det enligt lag eller författning åligger någon att utföra; i skogsvårdsplan beräknat rotvärde å virke, som bör avverkas, då fråga är om beståndsvårdande åtgärd; godkända net- tokostnader samt beräknade statsbidrag.

beträffande företag, som avser skogsutdikning: skogsvärdsområdets namn; företagets diarienummer hos skogsvårdsstyrelsen; namn och nummer å den eller de fastigheter, som företaget angår; det år, då ar- betsplan eller förslag upprättats; uppgift beträffande företag, för vilket båtnads- uppskattning ägt rum, å värdet av båtnaden för bidragsberättigade fastigheter; arealen å sistnämnda fastigheter av mark, som beredes båtnad genom företaget, fördelad å skilda ägoslag; dikeslängd; godkända kostnader samt beräknade stats- bidrag; uppgift huruvida förslag till företaget uppgjorts vid förrättning enligt vat— tenlagen.

beträffande företag, som avser anläggning eller förbättring av väg: skogsvårdsområdets nanm; företagets diarienummer hos skogsvårdsstyrelsen; namn och nummer å den eller de fastigheter, som beröras av företaget; det år, då arbetsplan eller förslag till företaget upprättats; vägens ändamål och utförande; vägens sträckning och längd; godkända kostnader samt belopp av statsbidrag, som bör beviljas; uppgift huruvida förslag till företaget uppgjorts vid förrättning en- ligt lagen om enskilda vägar.

Förteckning, som här avses, skall åtföljas av kartskiss (företrädesvis general- stabens topografiska karta), varå inlagts skogsvårdsområdets gränser samt den un- gefärliga belägenheten av mark, som de i förteckningen upptagna företagen avse.

Vid i denna paragraf avsedd förteckning skall, då fråga är om företag enligt kontrakt rörande skogsvårdsplan, för vilken statsbidrag ej tidigare beviljats, fogas uppgifter angående skogsvårdsplan i följande hänseenden:

skogsvårdsområdets namn; omfattning; belägenhet och ytvidd; det år, då skogs- vårdsplanen upprättats; antalet fastigheter inom skogsvårdsområdet; kortfattad re- dogörelse för betesförhållanden; sammandrag av kontrakterade åtgärder, innefat- tande, för varje i 1 % av nämnda kungörelse angiven grupp av åtgärder, beräknad dagsverksåtgång samt beräknade nettokostnader och statsbidrag; kortfattad redo- görelse för arbetsförhållanden,

13 5.

Till förrättningsman, som av skogsvårdsstyrelse förordnats att upprätta skogs- vårdsplan för skogsvårdsområde eller arbetsplan för företag, varom nu är fråga, skall utgå resekostnads- och traktamentsersättning ävensom särskilt arvode en— ligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t. Ersättning och arvode, som nu sagts, skola erläggas till förrättningsmannen av skogsvårdsstyrelsen.

Under ersättning och arvode, varom i första stycket förmäles, innefattas även gott- görelse för utarbetande av till planerna hörande handlingar.

Samtliga kostnader för upprättande av skogsvårdsplan ävensom ersättning och arvode till förrättningsman, som i första stycket sagts, för upprättande av arbets-

• Sida 208
•  Original

plan bestridas av skogsvårdsstyrelsen. Hantlangningskostnad samt övriga kostnader för upprättande av arbetsplan skola ersättas av vederbörande markägare, nyttjande- rättshavare eller sakägare.

14 %.

Medel, som enligt 2 & kungörelsen den 1940 insatts i riksbanken för skogs— vårdsstyrelses räkning, må av styrelsen lyftas endast i den mån utbetalningar från samma medel skola av styrelsen göras eller ersättning därav skall utgå till styrelsen för havda kostnader.

Medel, som enligt berörda moment av statskontoret utanordnats till skogsvårds- styrelse, skola av styrelsen ofördröjligen insättas å särskild räkning i någon med Kungl. Maj:ts oktroj försedd bankinrättning, och skall om styrelsens befogenhet att där lyfta samma medel gälla vad i första stycket är stadgat,

15 5.

Det åligger skogsvårdsstyrelse att hålla noggrann tillsyn dårå, att skyldighet, varom förmäles i 7 5 punkt 4 av kungörelsen den 1940 behörigen fullgöres .av vederbörande.

16 &.

Upprättade kontrakt med säkerhetsförbindelser ävensom avskrifter av skogs— vårds- och arbetsplaner samt vid förrättningar upprättade förslag med därtill hö- rande handlingar skola förvaras av skogsvårdsstyrelsen.

17 5.

Den redogörelse, som skogsvårdsstyrelse enligt 18 å i kungörelsen den 1940 årligen skall avgiva till Kungl. Maj:t över av styrelsen under nästföregående år utövad verksamhet för planläggning av företag och utdelning av bidrag från ifrågavarande anslag, skall innehålla:

I. Uppgift angående

a) antal skogsvårdsplaner, rörande vilka kontrakt slutits under året, arealen skogsmark och impediment, som innefattas i ifrågavarande skogsvårdsområden, antal fastigheter, som ingå i skogsvårdsområdena, sammandrag av enligt ifråga- varande skogsvårdsplaner kontrakterade åtgärder, upptagande, beträffande icke bi— dragsberättigade åtgärder areal, som varje slag av dylik åtgärd avser, samt, beträf— 5 fande varje i 1 5 av nämnda kungörelse angiven grupp av bidragsberättigade åt- ' gärder omfattningen av åtgärderna med särskiljande ifråga om skogsutdikning av olika ägoslag, som beredas båtnad genom dylikt företag, ävensom dagsverksåtgång, sammanlagda kostnader och beräknade statsbidrag för kontrakterade åtgärder;

b) de belopp, som för året anvisats till skogsvårdsstyrelsen från anslaget till åt- gärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m., dels för utdelning såsom stats- bidrag, dels ock såsom förvaltningsbidrag;

c) antalet företag, för vilka under året beviljats statsbidrag, ävensom, beträf- fande varje i 1 % av nämnda kungörelse angiven grupp av åtgärder, omfattningen av åtgärderna, dagsverksåtgång och godkänd nettokostnad jämte sammanlagda belop- pet av för företagen beviljade statsbidrag;

d) antalet under året avsynade och godkända företag, till vilka statsbidrag utgått, ävensom beträffande varje i 1 % av nämnda kungörelse angiven grupp av åtgärder, omfattningen av åtgärderna med särskiljande ifråga om åtgärder, som avse främ- jande av skogsåterväxten, av hyggesrensning, markberedning, sådd, plantering och hyggesdikning samt ifråga om skogsutdikning olika ägoslag, dagsverksåtgång, sam- manlagda kostnader, godkänd nettokostnad per hektar av genom åtgärder för främ-

• Sida 209
•  Original

jande av skogsåterväxten, beståndsvård, skogsutdikning eller betesanläggning för- bättrad mark, samt summan av till företagen beviljade statsbidrag;

II. fullständig kassatablä över de under året till skogsvårdsstyrelsen anvisade anslag för utdelning såsom statsbidrag samt förvaltningsbidrag; ävensom

III. balanskonto. Redogörelsen bifogas den redovisning för skogsvårdsstyrelsens förvaltning, som styrelsen enligt 8 5 i förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårds- styrelser årligen har att avgiva. Redogörelsen skall granskas av skogsvårdsstyrel- sens revisorer samt tillika med revisorernas däröver avgivna berättelse före den 1 juli insändas till Kungl. Maj:t. Finner Kungl. Maj:t ansvarsfrihet icke böra bevil- jas skogsvårdsstyrelsen, förordnar Kungl. Maj:t om vidtagande av därav påkallade åtgärder.

• Sida 210
•  Original

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 10, 11, 12 och 59 55 lagen den 2 juni 1933 om ägofred.

Härigenom förordnas, att 10, 11, 12 och 59 55 lagen den 2 juni 1933 om ägofred skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 s.

Möter skogs— eller utmark å ömse sidor om ägogräns och fanns ej stängsel i gränsen den 1 januari 1933, skall skogs- eller utmarken, i den mån den ej hålles inhägnad, anses upplåten till gemensamt bete.

Å den — — — å fastigheten.

11 5.

Rätt till bete å ohägnad mark, som i 10 % sägs, vare beträffande getter och får förbjuden annat än i inhägnat område. Konungen må dock på framställning av vederbörande landsting och hushållningssällskap härifrån medgiva undantag i den mån sådant för visst län eller viss del av lån må finnas erforderligt.

Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av län er- forderligt, att rätt till bete beträffande andra slag av hemdjur än getter och får ä sådan ohägnad mark, varom i första stycket förmäles, varder helt eller i viss mån förbjuden, må Konungen efter hörande av vederbörande landsting och hushåll— ningssällskap därom meddela föreskrift.

12 &.

Där inom — —— —— åå stadgas.

Har skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län slutit kontrakt med ägare eller innehavare av skogsmark inom vederbörande län om utförande av åtgärder enligt sådan skogsvårdsplan, varom i kungörelsen den 1940 ang. villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. förmäles, må Konungen på framställning av skogsvårdsstyrelsen meddela sådant förordnande, som i första stycket sägs, beträffande den del av länet skogsvårdsplanen avser.

Inom län eller länsdel, där förordnande enligt första eller andra stycket gäller, må stängsel enligt 2 % ej fordras mellan ägor, som utgöras av skogs- eller utmark, med mindre stängsel mellan ägorna fanns den 1 januari 1933.

• Sida 211
•  Original

Bryter någon uppsåtligen mot bestämmelsen i 10 å andra stycket eller 11 5 första stycket första punkten eller mot betesförbud, varom i andra stycket av sistnämnda paragraf förmäles, straffes med dagsböter.

Lag samma — — —— omkring marken. Begår någon _ i 4 femtio kronor. Innefattar förseelse —— — — fall stadgat.

Denna lag träder i kraft såvitt angår 12 å den 1 juli 1940 samt i övrigt den 1 juli 1942.

• Sida 212
•  Original

• Sida 213
•  Original

Bil. 4.

Utkast till

skogsvårdsplan för skogsvårdsområde i lappmarkerna

SKOGSVÅRDSPLAN

AVSEENDE TIOÅRSPERIODEN 1940— 1949

för ................. ,. ............... , , skogsvårdsområde.

i . . __ . .. socken, ............. .. län.

• Sida 214
•  Original

Innehållsförteckning.

Sid. 1. Förutsättningar. Omfattning och belägenhet ............................................ 215 thidd och äganderättsförhållanden ...................................... 215 Skogsmarkens och ståndskogens beskaffenhet samt avverkningarnas storlek. . . . 215 Avsättningsförhållanden ........................................ 216 Betesförhållanden .................................................... 216 Tillgången till arbetskraft .............................................. 216 Utredning rörande med allmänt understöd tidigare utförda åtgärder ........ 217 II. Förslag.

Åtgärder för reglering av skogsbetet .................................... 217 Skogsvårdsåtgärder .................................................... 21 8 Åtgång av skogsodlingsmaterial ........................................ 222 Försäkringar i samband med hyggesbränning ............................ 222 För skogsvårdsåtgärdernas utförande erforderlig förskottsutsyning enligt fast- ställd avverkningsplan .............................................. 222 Väganläggningar ...................................................... 222 Utredning rörande arbetsförhållanden .................................... 223 Utredning angående bidragstilldelning .................................... 223

• Sida 215
•  Original

v

I. Förutsättningar.

Omfattning och belägenhet.

Skogsvårdsområdet omfattar ...................................... skiftes- lag och är beläget c:a 17 km SV om ...................................

(Situationsskiss.)

thidd och äganderättsförhållanden.

thidd, ha Mtl. Fastighet Nr Litt. Ägare prod. impedi— . .. skogsmark ment magor summa Sammanläggningen . . ............. skogen 336 96 432 . . . . . . . . bolag 11/ 192 .................... 12 A 145 39 4 188 hemmansägare 11/384 .................... 15 Ba 70 28 2 100 » 11/384 .................... 16 Bb 62 29 2 93 » 11/ 192 .................... 14 C 137 33 7 177 » 17/128 .................... 12 D 328 110 6 444 » avs. .................... 1 fr. E 26 12 38 » avs. .................... 1 tr. Fa c:a 2 c:a 4 6 » 9/69 .................... 22 G 285 110 10 405 » 9/ 64 .................... 2' H 382 132 17 531 » Samfällighet ........ 2 80 82 Summa 1 773 671 52 2 496

Samtliga fastigheter äro av skattenatur.

Skogsmarkens och ståndskogens beskaffenhet samt avverkningarnas storlek.

Skogens höjd över havet varierar mellan 250 meter vid ........ älven och 453 meter på ........ liden. Marken utgöres till största delen av morän. Berggrunden består i de centrala och västra delarna av p-orfyrit. I östra delen av skifteslaget förekomma migmatit med inslag av gabbro. Marktyperna domineras av Myrtillus med dragning åt Drgopteris å de bättre markerna. Vacciniamtypen har relativt be- gränsad utsträckning. Försumpad skogsmark omfattar drygt 8 procent av den pro- duktiva arealen.

Ståndskogen utgöres till väsentlig del av gran (c:a 70 procent). Medelkubikmassa utgjorde c:a 50 kbm år 1934.

Skogens sammansättning förenämnda år framgår närmare av följande tablå, upp- rättad med stöd av avverkningsplaner.

• Sida 216
•  Original

Skogsmarkens fördel- & k . . ningåhuggningsklasser Virkesförråd kbm * Vie? nings-

Fastighet Litt. ha ** ”PP 1 11 III N V S:a 1 2 3 S:a Tall Gran År 131315] Sammanlägg- : ningen... ? skogen 34 77 85 50 90 336 8411 3504 625418169 66961147319341/11949 7930 ............ A 31 3 41 23 44 145 3405 2177 1460 7042 3058 398419341/11949 2750 ............ Ba1 8 5 23 7 27 70 1508 755 1303 3566 1300 22661934l/11945 1245 ............ Bb1 12 20 13 9 8 62 1252 316 824, 2392 884 1508 l9341/1 1944 950 ............ C 45 4 36 3 49 137 2594 1249 2823 6666 1940 472619341/11949 3090 ............ D 53 48111 26 90 328 9330 2632 5988 17 950 37391421119341/11949 7070 ............ fr. E= — — — 4 22 26 260 410 58!) 1250 250 1000 _ — ............ G 111 IO 18 40106 285 6296 3756 399114l)43 33711067219341/11949 5045 ............ H 117 49 52 20144 382 6 344 3 075 7 20816 627 3 854 12 773 1934 1/1 1949 7 000 Samfällighet — — — 2 —— 2 40 10 50 100 — 100 _ — Summa 414 216 379 184 580 1 773 39 440 17 884 30481 87 805 25092 62 713 35080

Procent 24 12 21 10 33 100 45 20 35 100 29 71 1 Reviderad plan. -— 2 Befriad från plan.

Under tiden 1 jan. 1934—31 dec. 1938 har sammanlagt utsynats 14 908 kbm, varav 11 682 kbm realisationsförråd, 2451 kbm ransoneringsförråd och 775 kbm yngre skog.

Avsättningsförhållanden.

Areal prod. .. .. Flottninus-

skogsmark F 1 o t t 1 c d Medeåkiprvag kostnad 1938 ha ' öre pr kbft. 880 Avdrives till ................................ 25 km 276 893 ) ) ................................ 2'0 ) 4'10

Avsättningsmöjligheter för björk- och kolved finnas för närvarande ej annat än de år, då särskilt goda priser råda. Tändsticksvirke av björk och asp torde även under normala förhållanden kunna vinna avsättning.

Betesförhållanden (servitut m. m.).

Skogsbetet är gemensamt. Kulturbeten ha planlagts ä 5 st. fastigheter. Avsöndringen .................... 1 från Fa har betesrätt å bolagsfastigheten ..............skogen.

Skogen betas i viss utsträckning av kreatur, tillhöriga närboende kronotorpare.

Tillgången till arbetskraft.

Under 10-årsperioden 1940—1949 beräknas följande antal i orten bosatta personer i åldern 17—60 år kunna utföra skogsvårdsarbeten.

• Sida 217
•  Original

Beräknas för i denna plan upptagna skogsvårdsarbeten kunna disponera nedanstående antal dagar Antal arbetare ' Årligen Under per 10_-års- arbetare summa perioden Hemmansägare bosatta inom byn ...... 8 40 320 3200 3 . Hemmansägaresöner .................. I nu 10—12 — —— 50 l år gamla Lösarbetare bosatta i byn ............ 1 60 60 600 Kronotorpare bosatta å de närbelägna , kronoparkerna ...................... 8 30 240 2 400 Summa c:a 6250

Utredning rörande med allmänt understöd tidigare utförda åtgärder.

Allmänt understöd till åtgärder har åtnjutits endast för betesförbättring å visst område av ...................... (Se Åtgärder för reglering av betet.)

11. Förslag.

Åtgärder för reglering av skogsbetet.

Betesreglering enligt ägofredslagen genomföres på följande sätt.

Samtliga fastigheter, där kreatur vinterfödas, hänvisas att bedriva bete var och en inom sin egen fastighet.

Stängsel i skogsvårdsområdets gränser erfordras ej.

Kultur-beten planläggas för fastigheterna ............ Förut planlagda kultur— beten för fastigheterna ................ föreslås att utvidgas genom tillstakning av mindre område.

För att förhindra betning i skogsmarken, innan planlagda kulturbeten hunnit färdigställas för samtliga fastigheter, bör provisorisk inhägnad av naturliga beten anordnas. Goda naturliga beten, såsom gärdesbackar, slåttermyrar och bäckraningar finnas i omedelbar närhet av gårdarna. Planlagda kulturbeten höra i största möj- liga utsträckning utnyttjas under anläggningstiden.

Anläggning av kulturbeten föreslås ske enligt följande tablå:

• Sida 218
•  Original

Jordenheter inom skifteslaget Planlagda permanenta beten Krea- Am" da Beräknad kostnad Åker— turs— behov p e r— areal för enhe- ma- Den 1/1 1940 ha ter båge nenta Totalt återstående Fastighet tht. 253; År A;?” ha Dags- Ma- Dags- Ma- verken terial verken terial antal kr. antal kr. 1 2 3 | 4 5 6 7 s 9 10 11 12 Sammanlägg- ningen ...... ...... skogen A . _ _ _ _ _ _ _ Ba ? 45 6 26 Bb .- 1936 . ; fr. E ; 4 5 6 2. _ 0938 ja 73 109 580 79 325 C 4'5 6 3'0 —- — — — —— — — D 3'5 7 2'8 1'30 —- — —-— —- — —— fr. Fa 3'5 4'5 1'5 1'52 — —- — —— — — G 5'0 8 3'5 4'00 —- — — — — — H [ 3'2 6 3'0 — 1938 2'50 110 580 ' 68 360 [ 3'5 6 3'0 — 1938 320 160 740 * 88 405 Summa 32-2 495 221 6'82 — 8-43 379 1900 235 1090 * Utföres med bidrag av hushållningssällskapet. Intages ej bland planens bidragsberätti- 1 kreatursenhet (för bete) = 1 häst : 1 ko : 2 ungnöt = 4 kalvar = 5 får. I kostnaden för anläggning av kulturbete ingår ej kostnad för avverkning och bortforsling A n l ä g g ni 11 g s t i d e n för kulturbete har satts till 5 år. Arbetena beräknas bliva ;

Skogsvårdsåtgärder.

Vid upprättande av förslag till skogsvårdsåtgärder har hänsyn tagits bland annat till följande synpunkter.

Enär skogsbetet beräknas kunna upphöra redan under första året på grund av att provisoriska beten anordnas, kunna skogsvårdsåtgärderna planeras utan hänsyn till betesförhållanden.

I skogsvårdsplanen hava beståndsvårdande åtgärder i yngre och äldre skog, såsom utförande av uppenbarligen eftersatta gallringar, ävensom avverkning av restskog upptagits endast i den mån sådana åtgärder ansetts vara ur skogsvårdssynpunkt synnerligen angelägna.

De omständigheter, som inverka på planläggningen av åtgärderna under 10-års— perioden, äro i främsta rummet angelägenheten av att utföra de särskilda åtgär-

• Sida 219
•  Original

nenta och provisoriska beten.

Förslag till nyan- Beräknat läggning av perma- Förslag till anord- årligt un-

. Summa beräknad kostnad .. nenta beten och nande av prov1- för betesanläggningar derhåll for

utvidgning av soriska beten permanenta äldre sådana beten M_a— Beräknad Beräknad gfåååägigggg fäåä' Anmärk— kostnad kostnad 7 kronor) nad S-a Da s- Ma- ningar Are— Are- kro- (kol veg- teri- al al Dagsver- nor 20 +' ken al ha Dags— Ma- ha Dags— Ma- ”Flärd Kro- (få? 21) antal lågt;— verken terial verken terial ' antal kr antal kr 14 + 17 + nor 18 + ' ' event. event. 11) 12) 13 14 15 16 17 18 | 19 20 21 22 | 23 24 25 Litt. A och Ba 256 117 555 — 15 100 132 924 655 1579 8 130 drivas isam- bruk. Avsöndring . från E och 3 0 148 690 -— 16 110 164 1 148 800 1 948 8 140 litt. Bb drivas 1'5 75 345 —— 18 120 93 651 465 1 216 9 150 i sambruk — — —- — 9 60 9 63 60 123 9 140 — —— — -— _ —— — -— — -— 5 80 — —— — —— —— — —— »— — — 12 200 | Goda proviso- OT) 2.3 115 — 3 20 94 658 495 1 153 9 150 riska beten _ _ _ 18 120 106 742 525 1 267 9 160 ] finnas f. n. 7'55 363 1 705 — 79 530 598 4 186 3000 7 286 —— — gade arbeten. — ? Utföres utan äldre bidrag. Intages bland planens bidragsberättigade arbeten.

av å området avverkat gagnvirke. Rotnettot härav har ej avdragits från anläggningskostnaden. lika fördelade under denna period.

derna på grund av deras olika lönsamhet, tillgången på frö och plantor samt önsk- värdheten av att erhålla en jämn arbetstillgång i orten, varvid hänsyn tagits till att avverkningarna väntas få större omfattning under första än under andra 5- årsperioden av Skogsvårdsplanens giltighetstid. Därjämte har forcerandet av betes- anläggningarna föranlett framskjutning av en del skogsvårdsåtgärder till senare del av 10-årsplanen.

Efter utgången av denna skogsvårdsplan beräknas ny sådan plan behöva upp- rättas.

Särskilda åtgärder för vidmakthållande och skydd av skogsvårdsarbeten erfordras icke.

• Sida 220
•  Original

Icke bidragsberättigade åtgärder Beåånds- .. Haas-. nygam- Är för verkning vards— (rotuettotnv rensning a ning a icke Mark- " . _ ' av äldre huggning gglmqgsvlr- reproduk- reproduk— be dni , Brannmg Sadd utförande ska" iäldre taggig?! tionspliktig tionspliktig ” "5 av åtgärd ” skog kostn.) areal areal % E % %? &? %” &? %? E %” &? %? E 72 := 72 ;: G= ? au : GQ := UC- = OG m ra en en 2 m 2 o 2 m 2 m 2 2 = g = 2 = g = = g = &: g = = g = = 0 = a =., P =, få =, 9 =. N 5. : D 5 =, &? i : TJ 5 % N E ä ä : a ?r 5 'f— a & 5 ?— 5 ?: .n- a =» P- 1” a ”i” .a ” =- "” ?— *?” 1 2 3 4 5 b 7 8 9 10 11 12 13 14 15 I6 17 18 19 20 21 22 Sammanläggningen .. ..... . . .. ..... skogen. 1940 31 2 4 39 1 4 39 1 6 1941 51 8 16 51 8 89 51 8 48 20, 21 I 1942 222325 15 30 1 7 56 28—30 i 1943 1944 16 3 110 6 34 1 2 1945 1946 31,33 21 42 31,33 21 63 31,33 21 126 1947 6,8 9 18 4 10 80 1948, 38, 48 4 8 45 7 56 1949 Summa 3 6 60120 30106 54 372 .................................. lill. 4 1940 o. s. v Sammandrag för 10—a'rsperioden 1940—1949. Fastighet Sammanlägg- ningen ..... ..... skogen 3 6 60120 30106 54 372 litt. A 1 27 62 12 24 10 60 3 24 » Ba 12 20 3 6 1 4 5 40 » Bb 2 3 6 10 13 » C 30 60 32 64 17 68 33 230 » D 10 4 57114 25 84 65 470 avs. fr.E 10 80 » ) Fa ) » G 11 63 97 14 28 32136 66 480 » » H 4 10 öö 136 30 45 2 12 64 240 113 776 S:a szum 17 2 32 320 615 101180 12 72 169 638 349 2472 1 Åtgärden skall vara utförd senast år 1944.

• Sida 221
•  Original

jberättigadeåtgärde gruppl Bidragsgrupp2 Summa ar- ._ Röjning i stavaskog Summa ar- betskost— H s- åligga; aå'd plantskog o.ungskog diårilirriinän betskost— nad (dags— Plantering (rigg? " (åavsverik _ där rotnettot av h &_ nad (dags- verkspris 1 mn” . 7k s ) gallringsvirket icke dågngin verkspris 7 kronor) pris ronor täcker åtgärdskostn. 1 g 7 kronor) %* Sägsägswå å. 526315 Ege 56% ::.-" 03 ;: ,... GQ = ... G= wt—AU) H- OG :" e-v- UQ :...SD ** _D __.»— m '.I: 2 m & (2 m ?.. 2 +må 5 m = 2 5.5 ('n = % mqa :; . gä . än : m 5 U). 3 m. +€D,'_ m_ .. m 7: _. >=” .., 23 24 25 26 27 28 '29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 32, 41 3 30 40 280 40 280 87 609 87 609 56 392 56 392 22423; 700 7 70 490 70 490 29, 30 1 000 100 100 700 100 700 68,38 3 30 30 21015??? 9 36 36 252 66 462 7 189 1323 189 1323 80 560 80 560 56 392 56 392 8 500 50 50 350 . 50 350 6 60 2200 220 758 5306 9 36 36 252 794 5568 6 60 2200 220 758 5306 9 36 36 252 794 5558 8 80 900 90 278 1946 42 19 1901330 468 3276 4 40 550 55 145 1015 15 61 61 427 206 1442 1 10 200 20 43 301 19 76 76 532 119 833 14 140 800 80 582 4074 15 60 60 420 642 4494 2 7.” 900 90 664 4648 99 485 485 33951149 8043 80 560 968 6776 1377 9639 5803 40621

• Sida 222
•  Original

Fastighet Kvantitet frö, kg plantor, st. tall gran tall gran i

1 2 3 4 5 6 T Sammanläggningen ........... skogen — — 290 142 5000 10 000 .................................... 12 A 1'4 10 8 000 16 000 .................................... 15 Ba 20 20 1 000 11000 .................................... la Bb — — 1 000 2 000 .................................... 1* C 13"? 124 14 000 28 000 .................................... 12 D 27'6 244 2 000 4 000 ............................ ? avs. fr E 44 36 — — ............................ » » Fa —- — — — .................................... 22 G 246 28"? 13 000 17 000 .................................... 23 H 47'8 422 17 500 18 500 Summa 1500 1280 61 500 106 500

Något material för hägnad erfordras ej.

Försäkringar i samband med hyggesbränning.

F a s t i g h e t Hyggesbränningsföretag Sämrfråsgeåisiår

och ansvarig-

. sammanlagd hetsiörsäkring

n a m n nr litt. antal areal ha kr. '

1 2 d 4 5 6

Sammanläggningen. . . . skogen — —— 3 30 30 12 A — — —— 15 Ba 1 1 1 16 Bb — —— — 14 C 2 17 17 12 D 6 25 25 E __ __ _ Fa —- — — 2? G 4 32 32 25 H 5 64 64 21 169 169

Särskild tilläggsförsäkring erfordras ej.

För skogsvårdsåtgärdernas utförande erforderlig för- skottsutsyning enligt fastställd avverkningsplan. Någon förskottsutsyning på grund av i denna skogsvårdsplan föreslagna åtgärder är icke erforderlig.

Väganläggningar.

Någon bilbasväg eller permanent bilväg anses på grund av de relativt korta av- stånden till flottlederna ej erforderlig inom skogsvårdsområdet. Däremot äro grund— t'örbättringar behövliga å tvenne hästbasvägar i den branta terrängen mot ...... älv. Samtliga delägare iskogsvårdsområdet komma att ha nytta av dessa vägar. Dess- utom kommer det att underlätta transporten av virke från kronoparkerna ..........

• Sida 223
•  Original

Båda vägarna föreslås att gå från ............ träsket till .......... älv. Deras närmare sträckning framgår av kartskissen. Kostnaderna för dessa vägar beräknas till:

Arbets— å Arbets- Material- Summa pr åtgång kostnad kostnad kostnad meter dagsverken kr. kr. kr. kr. kr. Hästbasväg I längd 2 km . . . . 180 7 1 260 140 1 400 0'70 Hästbasväg II längd 3 km . . . . 160 7 1 120 80 1 200 040 Summa 340 7 2 380 220 2 600

Utredning rörande arbetsiörhållanden. I denna skogsvårdsplan föreslagna åtgärder för betesanläggning och skogsvård kräva sammanlagt följande arbetstillgång:

(Av icke bidragsberättigade skogsvårdsåtgärder avses i nedanstående uppgifter endast arbetsåtgång vid hyggesrensning av reproduktionspliktig areal. Arbetsåtgång för väganläggningar ingår ej.)

Fastighet Antaldagsverkenår n a m n nr litt. 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 sza 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Sammanläggnin- gen. . . . skogen — — — — — ——- — — — — — —— l2 o.s.v. 15 a 16 b 14

*: mogmcnwm>|

7 016

Av ovannämnda 7016 dagsverken beräknas 598 åtgå för betesanläggningar och 6 418 för skogsvårdsarbeten.

Av i allmänna beskrivningen lämnade uppgifter om arbetskrafttillgång framgår, att i orten bosatt arbetskraft under tioårsperioden disponerar drygt 6 000 dagsverken för skogsvårdsarbeten. Det föreslagna skogsvårdsprogrammet anses därför i det närmaste kunna genomföras med ortens folk.

Utredning angående bidragstilldelning.

Statsbidrag föreslås utgå i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den .............. 19.. (nr ....), angående villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m., norrländska skogsproduk- tionsanslaget.

(Härefter införas de uppgifter skogsvårdsstyrelsen» anser erforderliga för bedö- mande av huruvida tilläggsbidrag enligt samma kungörelse bör utgå.)

Tilläggsbidrag föreslås utgå för åtgärder å följande fastigheter:

.................... litt. Bb .................... litt. C .................... avsöndring från litt. E

• Sida 224
•  Original

Bidrags-

Fastighet Betesanläggning Skogsvårds— Bidragsgrupp 1 statsbidrag * total kostnader stats— . kost- namn nr litt. arbetskost- kostnad .. ;. nåd” nad enligt för åtgärd forsak- summa r. prO— kr åtdärdsför— som enli rmgs- kr. pro— I - D gt , _ jcent . . kost- (kol. 7— cent slaget lag av1lar nad 8 +9) kr. markägare 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Sammanlägg— ningen ..... ...... skogen — —— — —— — 5 306 — 30 5336 60 e _ __ :::::::::::: ist. 11579 75 1184? tät.-? _ 1 iåtå ?? 6 == _ _ . 111225...ny 1 åh % 1948 87'5 1705 ? ååå _ __ ååå 23.2 ............ 14 C 1 216 875 1 064 4 074 — 17 4 091 87'5 ............ 12 D 123 75 92 4 648 — 25 4 673 75 ...... avs. fr Fa — —- — — —— — —- -— ............ 2? G -— — 8— 6 748 — 32 6 780 75 1 153 ' 65 - _ ............ 2» H ( lm 175 i 950 % 87.1 _ 64 8835 75 Summa — — 7286 5860 33369 —— 169 33538

Härtill komma bidrag för väganläggningar. Den totala kostnaden härför beräknas till

• Sida 225
•  Original

beräkning.

åtgärder

Summa

Bidragsgrupp 2

bid rag kostnader statsbidrag stats- . kosltäad, bi (liga g, Anteckningar . r. arbets— rotnetto a netto- (kol. 4 + (kol. 6 + gallrings— kost- pro- 10 + 15) kr. koslåiad, virke, na d, cent kr. 12 + 17) ' kr. kr. 1 2 1 3 14 1 5 1 6 1 7 1 8 1 9 20 3 202 25% —— 252 50 126 5 588 3 328 1 460 1 33 -— 1 330 65 865 ..G 762 427 __ 427 65 278 > 6 298 4 549 Gemensam a,,are. ägg 533 : &? ä?5 4"? ) 3 341 2 897 Gemensam ägare. ' 3 580 420 —— 420 825 347 5 727 4 991 3 505 3 395 500 2 895 65 1 882 7 691 5 479 ( Obs | Inga skogs- 5 085 28 _ 28 65 få 6 808 5 103 VårdSåtgärdef- 6 626 868 200 668 65 434 11 923 8 875 Tvenne ägare. 24 973 7 252 700 6 552 4 389 47 376 35 222

2600 kronor, varav statsbidraget utgör 40 procent eller 1040 kronor. '.!

...................................... den 19....

Förrättningsman.

• Sida 226
•  Original

Förslag till normalstadgar för skogsvårdsförening.

Stadgar f är

............................ skogsvårdsområdes skogsvårdsförening.

ål.

Föreningen utgör en sammanslutning av ägare av skogsfastigheter, tillhörande .................. skogsvårdsområde i ......__..........socken av ........ län, och har till ändamål att verka för att en god skogsvård kommer till stånd genom utövande av tillsyn över utförandet av de skogsvårdsåtgärder, som angivas i sådan av vederbörande skogsvårdsstyrelse för området upprättad skogs- vårdsplan, varom förmäles i kungörelsen den ............ 19. . (nr . .) angående villkoren för statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m.

5 2. Inträdesavgiften för medlem är . . . . kronor. Dessutom erlägger medlem en årsavgift av . . .. kronor. 5 3.

Föreningens angelägenheter handhavas av en styrelse bestående av en ordförande och två ledamöter jämte tre suppleanter. Styrelsen utser inom sig sekreterare och skattmästare. Ordförande och övriga styrelseledamöter väljas av föreningen för ett år i sänder.

Styrelsen är beslutmässig, då envar av ledamöterna eller suppleant för honom äro tillstädes.

Som styrelsens beslut gäller den mening, som biträdes av de flesta närvarande.

54.

Föreningen utser årligen en syssloman, som skall hava till uppgift att företräda föreningen i sådana mellanhavanden mellan skogsvårdsstyrelsen och föreningen, som icke enligt ovannämnda kungörelse eller dessa stadgar skola behandlas i annan ordning.

Valet av syssloman skall för prövning och godkännande underställas skogsvårds- styrelsen.

5 5.

För granskning av föreningens räkenskaper utses årligen två revisorer jämte en suppleant. Granskning av räkenskaperna skall ske under januari månad.

se.

Föreningens medlemmar uppdraga åt styrelsen dels att för medlemmarnas räk- ning —- på villkor, som i 7 % nämnda kungörelse sägs — sluta kontrakt med

• Sida 227
•  Original

skogsvårdsstyrelsen om utförande av de åtgärder, som angivits i den för skogs- vårdsområdet upprättade skogsvårdsplanen, dels ock att till skogsvårdsstyrelsen in- giva ansökan om de statsbidrag, vartill de enligt bestämmelserna i samma kungö— relse må bliva berättigade.

Föreningens medlemmar förbinda sig, var och en för sin fastighet att utföra de i skogsvårdsplanen angivna åtgärderna å i planen angivna tider samt under de villkor i övrigt, som angivas i kungörelsen, under förutsättning att medlemmarna från skogsvårdsstyrelsen erhålla statsbidrag för åtgärdernas utförande enligt i kun- görelsen stadgade grunder.

& 7. Sedan skogsvårdsplanen trätt i tillämpning, skall föreningens styrelse årligen före juli januari . . . .. .. _ den löapriIOCh den 15 oktober till skogsvardsstyrelsen avgiva redogorelse for ar

betenas fortskridande under närmast föregående halvår.

Vidare ankommer på styrelsen att föra förteckning över kontrakterade åtgärder, att genom sysslomannen följa åtgärdernas utförande, att till skogsvårdsstyrelsen meddela, när i arbetsplan eller skogsvårdsplan angivna åtgärder icke utföras i fö- reskriven ordning, samt att till skogsvårdsstyrelsen anmäla företag, som är färdigt för avsyning.

ss.

Ordinarie sammanträde äger rum en gång årligen under .............. månad. Extra sammanträden hållas efter beslut av föreningen eller styrelsen. Kallelse skall ske per post eller genom kungörelse i ortstidningar minst 14 dagar före samman- trädet.

Vid sammanträdet utses ordförande att leda förhandlingarna.

59.

Vid ordinarie årssammanträde förekomma följande ärenden: 1) val av justeringsmän;

2) styrelsens årsberättelse; 3) revisorernas berättelse; 4) fråga om ansvarsfrihet för styrelsen för det gångna årets förvaltning;

5) val av ordförande och ytterligare två ledamöter i styrelsen jämte tre supple- anter samt av två revisorer jämte en suppleant för dessa ävensom av syssloman;

6) förslag, som framläggas av styrelsen; samt 7) fråga, som väckts av medlem genom skriftlig framställning till styrelsen minst en vecka före sammanträdet.

& 10.

Vid omröstning å sammanträde äger varje medlem en röst. Såsom föreningens beslut skall gälla den mening, som erhållit de flesta rösterna, eller vid lika röstetal den mening, som ordföranden biträder, dock att vid val lot— ten skall avgöra mellan dem, som erhållit lika antal röster.

5 11.

Föreningen må icke upplösas, förrän den verksamhet, varom kontrakt slutits med skogsvårdsstyrelsen, avslutats.

För beslut om upplösning av föreningen erfordras två tredjedelar av de i om- röstningen deltagandes röster.

• Sida 228
•  Original

Betesfrågan i lappmarken och närmast motsvarande skogsbygder.

En orientering. Utgångsläge.

Jordbruket får i främsta rummet sin prägel av att jorden i regel är närings- fattig, sommaren kort och avstånden stora. Det är därför helt naturligt att jord- bruket i gemen drives enligt primitiva grunder och i stor utsträckning endast, i vissa fall t. o. m. med svårighet, förmår tillgodose jordbrukarefamiljernas eget be- hov av animaliska födoämnen och potatis, i enstaka fall dessutom även av spann- mål till människoföda (korn och råg). Det är under sådana förhållanden förklar- ligt, att jordbruksbefolkningen så mycket som möjligt söker att utnyttja de natur- liga fodertillgångarna, slåtterängarna (mest myrar) och skogsbetet, som endast kräva arbete och kostnader för själva tillvaratagandet men dock i hög grad bidraga till att fylla det oundgängligaste behovet för djurens utfodring. Till svårigheterna för jordbruksfamiljernas självförsörjning har även i hög grad bidragit att bruk- ningsdelarna varit för små.

Huruvida en allmän eller ens långt gående självförsörjning vid jordbruket i dessa trakter är möjlig och bör eftersträvas skall i detta sammanhang ej diskuteras. De senaste årtiondena ha emellertid medfört betydande förändringar vid dessa jord- bruk, i det att förbättrade metoder vid åkerns och djurens skötsel vunnit anmärk- ningsvärda insteg och därmed också förbättrade metoder för husdjurens som- marutfodring. Undertecknad har särskilt från Västerbottens lappmark personliga erfarenheter av enskilda jordbrukare, som driva ett förhållandevis rationellt. jord- bruk och som en självklar följd därav upphört med skogsbetet och ordnat sin be- tesfråga efter tidsenligare grunder. Jordbrukarens personliga förutsättningar be- tyda dock här mera i förhållande till markens beskaffenhet och klimatet än på andra håll.

Fördelar av och möjligheter till förhållandevis intensivt drivna kulturbeten.

Den långa tid, under vilken djuren måste stallfodras, försvårar en skälig eko— nomi av husdjursskötseln jämfört med förhållandena i sydligare landsändar. Detta enär stallfodret vanligen blir dyrare och sämre som foder än betet, skötseln av djuren är mera arbetskrävande vid deras stallvistelse än under betesgången, samt djurens ihållande stallvistelse dessutom i och för sig är sämre för djurens hälsa och produktionsförmåga än betesgången. Ju större del av året, djuren kunna gå på bete, ju bättre är det således för husdjursskötselns ekonomi — som det ju ytterst gäller — vartill kommer djurprodukternas högre värde som människoföda, då djuren i största möjliga utsträckning leva naturenligt.

Där djuren helt eller huvudsakligen hänvisas till skogsbete, blir betestiden kort och fodertillgången ej så riklig, att djuren kunna s. a. s. magasinera i sin kropp näring från det allsidiga och billiga betet för den långa stallfodringstiden. Verkliga kulturbeten komma tidigare i gång om våren, lämna vanligen en rikligare avkast- ning per ytenhet och fortsätta att växa längre ut på hösten än skogsbetet eller and-

• Sida 229
•  Original

ra dåliga naturbeten. Förutsättningen är emellertid, att arealen ej är för knapp och att kulturåtgärderna samt utnyttjandet äro riktiga och tillräckliga.

Möjligheten att anordna kulturbeten finnas vid de flesta jordbruk, även om de naturliga förutsättningarna variera i hög grad och därmed kostnaderna liksom re- sultatet av de normala åtgärder, som kunna komma i fråga. Om icke bete i egentlig mening finnes, ej ens skogsbete, då måste den areal släppa till även som- marfodret, vilken eljest vore ägnad för odling av vinterfoder och grödor för direkt användning till människoföda. Är då åkerarealen för knapp och ändock veder- börande brukare hänvisad till att helt leva av sitt jordbruk, måste konsekvensen bli, att dylika jordbruk sakna existensberättigande. Å andra sidan kan det tänkas att ett område med jordbruk, vilka för sin existens måste anses beroende av skogs- bete, t. v. lämnas ur räkningen vid de planerade skogsproduktionsåtgärderna. Det är f. ö. omöjligt att angiva den areal, som behöves för en jordbrukarefamiljs utkomst. Den ena kan reda sig bra på 5 ha medan en annan behöver 10—20 ha, allt efter förmåga och viljan av intensitet i och val av driftsmetoderna. Och där det kan befaras, att om en senare generation klarar sig sämre än en föregående eller nuvarande, svårigheter uppstå för en familjs existens, må väl de allt för små bruk- ningsdelarnas öde ställas på framtiden — såvida de ej påtagligt stå i vägen för en förnuftig planlösning.

Praktiskt taget all slags mark utom rena stenskravel samt torr sand- och grus- jord kan omvandlas till kulturbete. Att ge sig på odling för betesändamål av särskilt svårodlad mark bör dock överlämnas åt det enskilda initiativet, den en- skilde jordbrukarens odlarglädje och vilja till att se en viss mark i kultur. Det allmänna bör icke annat än i undantagsfall lämna understöd eller genom »presen- ter» uppmuntra till dylik odling. När det gäller att med allmänna medel under- stödja uppodling av mark, t. ex. till bete, måste marken vara någorlunda tjänlig för ändamålet och ej kräva större odlingskostnader än att de kunna beräknas löna sig, om den enskilde själv och utan hjälp kunde genomföra odlingen. Det må dock an- märkas, att låglänta, ofta mycket svårkultiverade marker i regel äro bördigare än höglänta och lättodlade, och att man därför i regel bör välja de mera låglänta markerna till beten, om ej andra hänsyn väga tyngre, såsom avstånd, tillgång till vatten 0. s. v.

De marktyper, som kunna komma i fråga vid anordnande av kulturbeten, äro följande:

1. Hagmark (»beteshägn»), som dock sällan motsvarar vad man i syd- och mellansverige lägger in i begreppet. Den förekommer f. ö. iendast ringa utsträckning i lappmarken. I den mån hagmarker finnas, äro de mer eller mindre skogfria, vanligen förlagda till de bördigaste delarna av tillgänglig mark och även någor- lunda närbelägna. Är befintlig »beteshägn» sämre beträffande bördighet och fuk- tighetsförhållanden än annan tillgänglig mark, bör givetvis utbyte övervägas, innan kulturåtgärder igångsättas.

2. Skog sm ark måste oftast tillgripas vid betesanläggning i här ifrågavarande bygder. Ibland kan det med hänsyn till läge, jordart, fuktighetsförhållanden, till- gång till dricksvatten åt djuren o. s. v. vara nödvändigt eller åtminstone önskvärt att offra t. o. m. vacker ungskog för ändamålet, när det gäller att uppnå en god planläggning på lång sikt.

3. T orvjord. Tillgången kan vara nästan obegränsad, när det gäller en hel bygd. Den kan dock för den enskilde bli utan betydelse, om den ligger för långt bort eller utgöres av stora myrkomplex, som kräva omfattande dikningsföretag. I den mån sådana komplex ändock dikas och avståndet ej lägger hinder i vägen eller nödig del av myrkomplex kan dikas för sig eller mindre myrar och kärr finnas, har torvjorden många fördelar som betesmark och lämpar sig ofta bättre till bete än för annan produktion. Den är dessutom ofta mera lättodlad än fast- marken. Torvjorden är emellertid i regel mera beroende av rationell gödsling, ofta

• Sida 230
•  Original

även kalkning, än fastmarken och där godartad, lämpligt belägen fastmark finnes i nödig utsträckning, vill undertecknad gärna varna för att i skogsproduktionsin- tressets namn allt för ensidigt påyrka, att kulturbeten förläggas till torvmark.

4. Ä k e rjo r (1. Det är alltid frestande att föreslå betesanläggning på någon del av åkern, enär man då kan påräkna ett särskilt gott resultat. Där åkerarealen är större än att den kan skötas rationellt, har det också mer och mer blivit tidens lösen att utbryta tjänlig del av åkern och där ordna erforderliga kulturbeten. I lappmarken och motsvarande bygder kan givetvis denna synpunkt anläggas endast undantagsvis, eftersom flertalet jordbrukare ha för knapp åkerareal. En annan sak är då gammal åker genom läget eller någon olägenhet som åker (stenig, starkt sluttande, instängd i skog c. d.) lämpar sig bättre till bete, under det att åkerarealen kan utökas genom nyodling.

5. Slåtterängar, som eljest ofta med större fördel användas som bete, finnas ej i nämnvärd utsträckning. Slåtterängarna utgöras mest av slåtter-myrar, som i sitt ursprungliga tillstånd bäst lämpar sig för slåtter —— i den mån de skola utnyttjas på naturstadiet. Bäckängar äro vanligen mycket användbara som »na— turbeten» (se nedan).

Behov av och möjligheter till naturhete.

Eftersom jordbruket i allmänhet, enligt vad tidigare påpekats, drives mer eller mindre primitivt och kan tänkas bli oförändrat länge än, förefaller det möjligen olämpligt att genom offentligt ingripande eller på annat sätt söka särskilt utveckla och rationalisera en enda gren av lanthushållningen, i detta fall betesskötseln, genom att söka få till stånd kulturbeten. Betesskötseln synes emellertid vara av så speciell natur, att den i hög grad kan ordnas fristående och ändock har ett stort direkt och indirekt inflytande på särskilt husdjursskötselns lönsamhet. En och annan jordbrukare torde också genom en »påtvingad» beteskultur förbättra sin ekonomi och efter hand bli i tillfälle att vidtaga även andra förbättringar, som han förut ej ansett sig kunna. Ja, det kan ej anses uteslutet, att den hjälp till själv- hjälp, som en understödd beteskultur kunde innebära, kunde bli en sporre till ökat intresse och större ambition för hela jordbruksdriftens höjande.

Jordbrukets naturliga svårigheter kvarstå emellertid liksom den djupt rotade bristen på intresse, framåt- och företagaranda hos många utövare. En generell och allmän understödsverksamhet från det allmännas sida för att hos alla eller åtminstone flertalet inom rimlig tid få till stånd nödiga kulturbeten skulle också ställa stora krav på statskassan. Vissa modifikationer borde därför kunna tänkas, när och där det gäller att komma ifrån skogsbetet. Undertecknad tänker därvid närmast på en betesform, som jag även tidigare pläderat för när det gällt norr- ländska skogsbygder såsom en övergångsform från den allmänt bedrivna skogs- betningen till mera utvecklade former av kulturbeten. Det rör sig om natur- beten, där kulturåtgärderna eventuellt och i varje fall tills vidare inskränkas till bortröjning av barrskogen, i vissa fall någon dikning samt markens inhägnande. Dessa beten skulle närmast vara till för ungdjur, sin- och möjligen lågmjölkande kor, hästar samt får och getter, vilka dock utgöra ett kapitel för sig. För mera fordrande mjölkkor samt kalvar skulle krävas mera kultiverade beten eller också tillskottsfoder, dock i största möjliga utsträckning utfodrat direkt grönt, alltså främst grönfoder i egentlig mening eller grönt från slåttergräsmarker. Arealen kulturbete kunde då begränsas avsevärt, resp. dess iordningställande ställas på framtiden och överlämnas till jordbrukarens eget initiativ.

Till naturbeten lämpa sig givetvis icke torra marker eller utpräglade råhumus- marker. Särskilt lämpliga för ändamålet äro däremot måttligt sidlänta marker — om de äro skogbärande med inslag av lövskog —— samt framför allt 5. k. »rånningar» och marker av bäckängsnatur, vilka tidigare använts eller alltjämt utnyttjas till

• Sida 231
•  Original

slåtter. Det må dock erinras om att vissa bäckängar, särskilt sådana, som perio- diskt översvämmas, lämpa sig bättre till slåtter än att ständigt betas, vilket bör beaktas, när det gäller att avväga produktionen av bete och vinterfoder.

Naturbetena ifråga skulle givetvis kräva betydligt större areal än kulturbetena, men det finns gott om areal i lappmarken, och innan den övriga skogsarealen är vederbörligen behandlad ur skogsproduktionssynpunkt, kunde frågan om »na- turbetenas» vara eller icke vara tagas under ompröving. Säkerligen skulle de i viss utsträckning efter hand delas upp i kulturbeten och skog genom markägarnas eget initiativ.

För får och getter skulle de skisserade naturbetena kunna bli av särskild bety- delse, enär dessa djurslag ha en egenartad förmåga att livnära sig även av mindre näringsrika växter och växtdelar, såsom risväxter, blad, barr, späda skott och bark av vissa trädslag. Detta förklarar ju också den stora skada, dessa djurslag kunna göra på skogen, och den ovilja, skogsmännen hysa mot dem. I vissa avseenden lämpar sig dock får- och getskötseln just för skogsbygder, och det kunde därför tänkas, att väl ordnade, enklare heten rent av kunde öka intresset för en rationell får- och getskötsel.

Enskilda beten och gemensamhetsbeten.

Även om det ur många synpunkter är bäst för den enskilde djurägaren att ha egna beten, eller i varje fall särskilda beten för sina egna djur, kunna gemensam- hetsbeten i vissa fall vara motiverade. Genom denna betesform kunna för ända- målet lämpliga markområden utnyttjas till bete, även om de ligga avsides. Med nuvarande (d. v. s. bortsett från kriget) kommunikationsmöjligheter kunna ju djur sammanföras från ganska vitt skilda platser. Där de enskilda djurägarna sakna eller ha för knappa arealer av sådan mark, som lämpar sig till åker eller bete, "kunna gemensamhetsbeten erbjuda goda möjligheter att bereda bete åt lämpliga grupper av deras djur. Det är icke ens otänkbart att t. o. rn. mjölkande kor på detta sätt kunde sammanföras till ett slags fäboddrift i rationaliserad form. Skogs- bon är dock ofta utpräglad individualist, och detta skulle väl utgöra svåraste hindret för en eljest tänkbar lösning av sommarens utfodrings- och produktionsproblem i lappmarken och liknande bygder. Det torde också vara otänkbart att i nämnvärd utsträckning räkna med att jordbrukarna själva skola medverka till föreningsbeten av antytt slag. Men med statens hjälp i samband med de planerade skogsproduk- tionsåtgärderna skulle kanske ett eller annat företag kunna organiseras, där de lokala förhållandena synas inbjuda därtill. För ändamålet synes i främsta rum- met böra komma ifråga lämpliga myrkomplex. Men även förut skisserade natur- beten kunde möjligen i något fall komma till användning som gemensamhetsbeten, dock ej för egentlig mjölkproduktion.

Metoder för anläggning av kulturbeten.

a. Skogbevämt mark.

Röjning. Träd och buskar avlägsnas fullständigt, dock så vitt möjligt med iakttagande av att någon trädgrupp finnes till djurens skydd och trevnad. Lämp- ligen sparas träd och även buskar på befintliga, steniga backar, vid ingången till betesområden (där marken ändock blir upptrampad och kommer att sakna nyttig vegetation) eller på andra platser, där värdefull gräsmatta ej kommer att beskuggas i högre grad. Enär stubbar och rötter sönderdelas långsamt, där vintern är lång, och dessutom försvåra erforderlig markberedning, avlägsnas de gärna, där det kan ske utan större svårighet; kraftiga, djuprotade stubbar kräva i regel mera ar- bete för att avlägsnas än som betalar sig. Mindre träd, och särskilt buskar, rot-

• Sida 232
•  Original

huggas lämpligen i samband med fällningen. S. k. röjningskrokar för uppkörning av buskar och småträd få i regel mindre användning i lappmarken än i sydligare landsdelar, där enbuskar, slån o. d. ge mera användning åt dessa röjningsredskap.

Dikning. Stillastående vatten måste avlägsnas, vilket enklast och lämpligast sker medels öppna diken. Storleken av dessa rättas efter försumpningsgraden och den vattenmängd, som anses böra avledas. Det bör tillses, att den upptagna dikes- jorden ej stänger in vatten på delar av markytan. I torvjord är det ofta lämpligt att täckdika medelst slanor eller trätrumma.

Markberedning. En grundlig beredning av markytan är särskilt påkallad i lappmarken på grund av det sega råhumusskikt, som vanligen förekommer. Helst skulle upprepade uppluckringsåtgärder ske under en hel sommar, eller åtminstone större delen därav, för att få jordens ytlager genomluftat och väl sönderdelat.

Numera finnas mycket lämpliga redskap för denna markberedning i de 5. k. bc- teskulturharvarna »Rekord» och »Rivbjörn», men en hel del handarbete behöver i regel tillgripas, om resultatet skall bli tillfredsställande. Lösrivet ris hopsamlas efter hand för att underlätta harvningen och brännes eller komposteras. De nämn- da harvarna böra givetvis inköpas för gemensam användning av t. ex. ett byalag och på allmän bekostnad.

Frösådd. Det är icke skäl att använda några invecklade fröblandningar utan kan man nöja sig med att så enbart timotej och möjligen något klöver, om norr- ländskt frö går att uppbringa. De varaktiga betesväxterna komma så småningom av naturen. Däremot bör sås ganska rikligt, minst 30 kg per ha. Sådden utföres antingen vid midsommartid, om marken då är färdigberedd och gödslad, eller sent om hösten, innan jorden fryser. Fröet myllas så gott sig göra låter med tillgänglig harv eller för hand med kratta.

b. Torvjord. Dikning viktigaste grundåtgärd. Är jorden icke i förväg dikad, måste detta givetvis först ske och ganska grundligt. När det gäller större myr- komplex måste dikningen särskilt planläggas.

Plöjning i regel lämpligaste markberedningen. När det gäller att göra torvmark i ordning till bete måste jorden behandlas ungefär som till åkergrödor och alltså helt nysås. Kärrmarker med gles och svag vegetation kunna därvid ofta ytbehandlas med lämpliga harvar (spad-, tallriks-, hankmo- eller s. k. luckerharv). Men så snart det ursprungliga växtbeståndet varit kraftigare och yt- skiktet är segt, är plöjning och sedan vanlig behandling av jorden det enda riktiga. För vallanläggningen gälla därför samma regler som vid betesanläggning på åker- jord. Helst bör t. ex. en grönfodergröda tagas, innan arealen lägges till mångårig betesvall, enär ytan eljest genom sättningar blir alltför ojämn.

c. Öppen, gräsbeväxt mark (hagmark, »beteshägn», slåtteräng av hårduallstyp). Marktypen ifråga är, som redan nämnts, mycket sällsynt i de trakter det här gäller. Vanligen är växtbeståndet svagt och utgöres till stor del av tuvtåtel, så snart det icke gäller direkt höglänt och torr jord. Björnmossa och andra mossor kunna förekomma rikligt liksom risväxter, särskilt lingon och Skvattram. Därför" är en markberedning ofta att förorda jämte kalkning, gödsling och frösådd som anförts under a) här ovan. Där jorden ej är alltför stenbunden, är omplöjning och behandling som åkerjord den effektivaste metoden och bör så vitt möjligt användas. Detta kostar vanligen icke mera än den grundliga markberedning, som förordats under a). En grönfodergröda bör helst tagas, innan betesvallen anlägges genom frösådd, vilket sker som på åkerjord (se nedan).

(1. Bäckängar och liknande marker utnyttjas med fördel i sitt naturliga till— stånd till bete eller (och) slåtter (se närmare sid. 3).

• Sida 233
•  Original

e. Åkerjord. I den mån åkerjord tages till bete, kan detta enklast och lämpligast ske därr igenom, att vanlig slåttervall tages direkt till bete samt gödslas lämpligt för detta ändamål (se nästa sida).

Kalkning och gödsling. Där jorden har karaktär av råhumus och över huvud taget barrskog dominerat före röjning, är kalkn i n g önskvärd. De långa avstånden fördyra dock denna åtgärd, som därför måste begränsas så mycket som möjligt. Man torde böra in- skränka sig till 1500—2 000 kg kalk per ha, beräknad som bränd och med 85—90 procent ren kalk, vilken släckes, sprides jämnt och nedbrukas, antingen i samband med markberedningen eller (på plöjd jord) i samband med den vanliga brukningen. På färdig gräsmark sprides kalken om hösten eller tidigt om våren. Kalken ges ej samtidigt som superfosfat.

F o 5 f a t tillföres som g r u n (1 g 6 d s 1 i n g vid betesanläggningen och bör så vitt möjligt nedbrukas ordentligt. Mängden bör vara minst 400 kg per ha. Thomas- fosfat har företräde framför superfosfat på kalkfattig jord. Om kalkningen i hög grad fördyras genom stora fraktkostnader, kan den t. o, m. begränsas eller i värsta fall uteslutas, om thomasfosfat användes som fosfatgödselmedel, varvid dock mäng- den per ha gärna höjes. t. ex. med 50 procent.

K a li måste tillföras alla beten och särskilt på lerfri fastmarksjord samt torvjord. En mängd av 150 kg per ha är försvarlig vid betenas anläggning. Sprides och ned- brukas samtidigt med fosfat, på färdig gräsmark, t. ex. slåttervall, givetvis som övergödsling.

K v ä v e g 6 (1 s 1 i n g hör egentligen ej till grundåtgärderna och kan f. ö. bli helt överflödig, om vitklövern går bra till. En tillförsel av e n s å c k konstgödselkväve per ha är dock väl motiverad, enär jorden vanligen är fattig på lättillgängligt kväve. Kvävegödslingen sker i detta fall om våren. En kvävegödsling om eftersommaren kan dock förordas, där frösådd skett vid midsommartid.

N a t u r li g g ö d 5 el har en gynnsam inverkan och användes med fördel, ej minst på rå och dåligt förmultnad jord.

Stängsel.

Det förefaller undertecknad som om stängsel av trävirke borde ha företräde i skogsbygder, i varje fall där det finnes oköpt. Ofta finnes väl gallringsvirke eller sortiment vid kalavverkning, som knappast kan få någon bättre användning. T. 0. m. vanlig gärdesgård synes i vissa fall med fördel kunna komma ifråga, när tillgång finnes på virke, som eljest har föga värde.

Några kostnadsberäkningar.

Då skogbeväxt fastmark samt torvmarker (myrar) torde bli de vanligaste mark- typerna för beredande av kulturbeten i lappmarken, hava kostnaderna för anlägg- ning och underhåll av dessa kulturbeten beräknats i följande sammanställning. Dagsverkspriserna ha satts till 6 kronor för man och 4 kronor för häst. Där äga- ren själv utför arbetet, synes något lägre dagspenning vara motiverad, om pri- serna skola ligga till grund för bidragsberäkning. Siffrorna gälla per ha.

I. Skogbeväxt fastmark.

a. Anläggningskostnad. Röjning och merkostnad för rothuggning av gagnvirke samt bränning av riset och spridning av askan: 10 mansdagsverken ............................. . .. 60 1 hästdagsverke ....... . .......................... 4 64

• Sida 234
•  Original

Dikning jämte planering av dikesjorden .................... Markberedning inkl. tuvhackning jämte hopsamling och ev. bränning av ristuvor, hopsamling av ytlig sten: 20 mansdagsverken ................................ 120 10 hästdagsverken .................................. 40 Frö och frösådd .......................................... Kalk, 2 000 kg bränd, jämte transport och spridning ......... Grundgödsling jämte transport och utspridning:

500 kg fosfat ...................................... 45 150 » 40 procentigt kalisalt ........................ 23 100 » kvävegödsel ................................ 20 Stängsel ................................................

Kronor b.Underhållskostnad (årlig).

Gödsling:

100 kg fosfat ...................................... 9

50 >> 40 procentigt kalisalt ........................ 8 100 » kvävegödsel ................................ 20 Dikesrensning ........................................ 6 Underhåll och stängsel ................................ 5 Diverse (skottavverkning, frösådd i »tjälbrännor», efterhål-

lande av ogräs) .................................... 7

Kronor H. Torvmarker. a. Anläggningskostnader.

Dikning: Avloppsdike .......................................... Dränering, delvis med täckta stång- eller trumdiken ........ Markberedning: plöjning och bearbetning, resp. enbart harvning med hankmoharv, spadharv eller luckerharv samt handarbete, t. ex. tuvhackning:

20 mansdagsverken ................................ 120 15 hästdagsverken ................................ 60 Frö och frösådd .......................................... Kalk, 2 000 kg .......................................... Grundgödsling : 600 kg fosfat ...................................... 54 200 >> 40 procentigt kalisalt ........................ 30 100 » kvävegödsel ................................ 20 Stängsel ................................................ Kronor b. Underhållskostnad. Gödsling: 150 kg fosfat ...................................... 14 100 » 40 procentigt kalisalt ........................ 15 100 » kvävegödsel ................................ 20 Dikesrensning ............................................ Underhåll av stängsel .................................... Diverse (frösådd å isbrännor, efterhållande av ogräs etc.) ......

Kronor

88 40

572

37

18 55

50 150

180

70

104

680

• Sida 235
•  Original

Det rör sig sålunda om betydande kostnader, som endast undantagsvis torde kunna underskridas men däremot ofta kunna bli än större, särskilt där mera omfattande dikning kråves eller där marken är mycket oländig och kräver dryga planerings- och ytberedningsarbeten. De rena arbetskostnaderna böra dock kunna pressas ned åtskilligt, där de utföras av ägaren själv, vilket borde vara regel.

För naturbeten skulle kostnaderna inskränka sig till någon dikning, bortröjning av en- och barrskogsbuskar samt hägnad, i allt omkring 100 kr. per ha.

;

Erforderlig betesareal.

Med hänsyn till den korta betestiden och den relativt höga avkastning, som kan påräknas från kulturbeten, erfordras endast c:a 1/'3 ha effektiv betesareal per vuxet djur. I allmänhet ingå i betesarealerna större eller mindre områden, som ej löna sig att gödsla, skogklädd mark o. s. v. och som ej hör medräknas i betesarealen.

Av »naturbeten» av det slag, som berörts i det föregående, måste räknas med tre- dubbel areal eller mera, varvid dessutom avses mindre krävande djur.

Till sist må understrykas betydelsen av att betena ligga nära till för den dagliga skötseln, då eljest alltför mycket tid åtgår för ändamålet.

Ultuna, Uppsala den 4 november 1939.

BROR WALLIN.

Konsulent hos Svenska Vall- och Mosskulturföreningen.

• Sida 236
•  Original

Bil. 7.

Undersökning över vidtagna åtgärder för betesfred med stöd av ägofredslagen 1933 samt resultatet av dessa.

Avsikten med den nya ägofredslagen 1933 var ej blott att åstadkomma en annan fördelning av stängselskyldigheten, fördelad på värdnadsplikt och ägofredsintresse, utan även att befrämja intresset och möjligheterna för åstadkommande av betesfred på skogsmark. Lagen har nu praktiskt verkat ungefär sex år. En undersökning har därför gjorts för att utröna i vilken utsträckning nya arealer blivit fredade för betning sedan lagens tillkomst för att kunna bedöma vad som vunnits genom lagen. Därvid har det även varit ett önskemål att se, i vad mån betesreglerings- institutet har verkat mera eller mindre befrämjande av ägofreden än stängselreg- lering.

Endast beträffande två län äro bestämmelserna om betesreglering gällande, näm- ligen Uppsala och Östergötlands län. Såsom jälnförelselän, där stängselvitsord även på gemensamma betesmarker kvarstår, ha valts Stockholms, Södermanlands och Väst- manlands län, därför att dessa äro mest likartade med de förra länen. Man torde också kunna säga, att dessa båda grupper av lån i genomsnitt ställa sig ungefär likvärdiga i fråga om möjligheter att ordna särskilda betesmarker för djuren.

I Uppsala län ha slutförts 5 st betesregleringar, berörande sammanlagt en areal av över 3500 ha skogsmark tillhörande 125 fastighetsägare. Därjämte har dock vid efterföljande stängselregleringar omkring betesregleringsområden ytterligare om- kring 1 000 ha, tillhörande 35 fastighetsägare, blivit betesfredade. Under handlägg- ning men ej formellt avslutade, ehuru det praktiska resultatet är klart, äro två för— rättningar på sammanlagt 7 000 ha berörande 350 fastighetsägare. Då dessa trätt i tillämpning, komma dock troligen som följd härav ytterligare regleringar på sam- manlagt minst 5 000—10 000 ha.

Tillsammans har alltså genom laga förrättningar åstadkommits betesfred på c:a 12000 ha och 5—10000 ha torde ytterligare tillkomma. Härtill komma tvenne förrättningar, som begärts och vartill även förrättningsman förordnats, men för mycket arbete har lagt hinder i vägen för dessas påbörjande.

En enda förening för betesreglering, vilken intagits i dombok, har upprättats. Områdets storlek torde i detta fall ha uppgått till omkring 100 ha. Ett flertal före- ningar för uppsättande av stängsel på gemensam betesmark ha träffats, varigenom några hundratal eller möjligen tusental hektar ha betesfredats.

I Östergötlands län äro två betesregleringar utförda genom laga förrättning. Dessa omfatta c:a 9000 ha. En förening för betesreglering berörande c:a 1 000 ha har träffats. Tillsammans ha i detta län enligt offentliga handlingar c:a 10 000 ha betesfredats sedan ägofredslagens tillkomst.

Beträffande de områden, där bestämmelserna om betesreglering ej gälla, visar det sig att i Stockholms län ett tiotal föreningar för stängselreglering, vilka intagits i dombok, upprättats enligt 36 å i ägofredslagen. Genom större delen av dessa, vilka nästan samtliga begärts för att få en kronopark fredad för betning, har be- tesfred åstadkommits på omkring 6000 ha.

Närmare ett tiotal laga förrättningar för stängselreglering ha utförts, men i en- dast ett par fall ha mindre områden blivit fredade för betning. Mest har det gällt ny fördelning av underhållet av gamla stängsel.

Uppemot tjugu föreningar enligt 37 å i ägofredslagen ha träffats, vilka berört

• Sida 237
•  Original

omkring 7 000 ha skogsmark och c:a 150 fastighetsägare. Större delen av denna mark var dock förut i praktiken betesfredad, ehuru det efter ägofredslagens till- komst blivit upprättad en skriftlig överenskommelse härom. Man kan därför ej säga, att lagen verkat allt, utan blott en mindre del.

I Södermanlands län har en laga förrättning utförts, varvid något tiotal ha skogsmark blev fredad för betning, samt två förrättningar begärts men ej blivit påbörjade. Ingen förening för stängselreglering, som införts i dombok, har träf- fats.

En laga förrättning har genomförts i Västmanlands län, varigenom åstadkoms betesfred på c:a 500 ha. Något över tjugu föreningar enligt 36 å ha träffats men förefalla samtliga gälla blott annan fördelning'av stängselskyldigheten beträffande gamla stängsel.

Ett trettiotal föreningar för stängselreglering enligt 37 å ha upprättats. Då det emellertid ej angives, huruvida det gäller slopande av gamla stängsel eller en överenskommelse att freda marken för betning utan stängsel, är det svårt att draga några slutsatser angående lagens verkningar i dessa fall. Det kan också, som på- pekats beträffande dylika föreningar i Stockholms län, mycket väl hända att fler- talet av dessa områden förut varit betesfredade, men att först efter lagens tillkomst en förening uppsatts härom. Av vad som privat inhämtats framgår, att förening- arna beröra över 2 000 ha skogsmark.

Föreningarna i Västmanlands län gälla i regel blott mellan tvenne fastighets- ägare, och i ett flertal föreningar ingår en och samma sakägare.

Tvenne ansökningar om betesreglering ha gjorts i vardera av Södermanlands och Västmanlands län och en i Stockholms län. Dessa ha dock på grund av lagbe- stämmelserna ej kunnat bifallas.

Skall man av tillgängliga handlingar bedöma ägofredslagens verkningar beträf- fande skogsbetets avskaffande, förefaller resultatet vara mindre storslaget. Det är dock bekant, att utöver vad som officiellt registrerats, åtskilliga praktiska resultat ifråga om betesfred åstadkommits. Detta framgår också av en undersökning som skogsvårdsstyrelsen och hushållningssällskapet i Stockholms län verkställt.

Gäller det en jämförelse mellan olika sätt att åstadkomma ägofred, har otvivel- aktigt betesregleringsinstitutet verkat mest gynnsamt. Den areal skogsmark, vars fredande för betning är resultatet av ägofredslagens tillkomst, är mycket svår att beräkna för de län, där stängselreglering gäller, enär, som förut nämnts, större delen icke varit betad i praktiken redan före lagens tillkomst, eller betet upphört av sig självt och att detta sedan endast konfirmerats genom förening. Vid alla betes- regleringar har däremot betningen upphört först i och med regleringens genom- förande.

I Stockholms län, där, i jämförelse med andra län, varest stängselvitsord på ge- mensam betesmark gäller, utan tvivel den största arealen mark genom laga åtgärder blivit betesfredad, utgöres halva denna areal av en kronopark. Därtill kommer, att nästan alla andra föreningar åstadkommits på skogsvårdsstyrelsens i länets di- rekta initiativ och under deras medverkan. I de län, där förordningen om betes- reglering gäller, har däremot initiativet kommit från fastighetsägarna själva, be- roende på den större lättheten att få dylik reglering till stånd.

Utan minsta tvekan kan sägas, att särskilt i Uppsala län en ojämförligt mindre skogsareal skulle ha blivit betesfredad, om icke bestämmelserna om betesreglering varit gällande. Å andra sidan kan fastställas, att alla de föreningar, som träffats i de län, som ha stängselvitsordet gällande för till gemensamt bete upplåtna områ- den, med minst lika stor och i de allra flesta fall med större lätthet skulle ha kunnat genomföras, om betesregleringsförfarandet fått användas. Härtill kommer, att de upprättade föreningarna då skulle haft obegränsad giltighetstid i stället för nu 10 år.

Kvar står ovedersägligen det faktum, att i län, där bestämmelserna om betes-

• Sida 238
•  Original

reglering gälla, en betydligt större areal skogsmark betesfredats, och särskilt är det stora antalet fastighetsägare framträdande, allt i jämförelse med de län, där stäng- selvitsord förekommer.

De laga förrättningar, som verkställts, ha visat sig vara mera friktionsfria, då det gällt betesreglering än stängselreglering. Möjligen kan detta vara en tillfällig- het, beroende på att antalet blott varit ett tiotal av vardera slaget, men någon större svårighetsgrad för betesregleringar synes dock ej förefinnas.

Genomförande av betesfred på ett markområde kan, där förordningen om be- tesreglering ej är gällande, ske endera genom uppsättande av stängsel mellan de fastigheter, som önska begagna skogsbetet, och dem, som icke ha behov av stängsel för sina egna betesdjur, eller också genom ingående av förening enligt 37 å i ägo- fredslagen med bestämmelse att var och en får stänga för sina egna djur. För åstad- kommande av en dylik förening fordras dock ett visst intresse för betesfred från samtliga sakägares sida. En olägenhet, som kvarstår, är dock att, ifall stängsel skall hållas omkring ett område, kostnaderna för detta stängsel ej lagligen kunna fördelas mellan alla intressenterna utan måste påföras dem, som ligga intill den gräns, där stängsel skall uppföras. En ganska stor aktivitet måste också utvecklas för att åstadkomma betesfred på detta sätt, och en enda tredskande eller passiv person kan omintetgöra det hela.

Där bestämmelserna om betesreglering äro gällande, äro alla dessa olägenheter borta. För genomförande av betesfred kräves endast ansökan om förrättning från en enda person. Visar det sig att bet-esfred uppenbarligen är till fördel för de flesta, kan även en tredskande tvingas med, eller också får stängsel uppföras kring hans fastighet. Alla få deltaga i eventuella stängselkostnader alltefter deras nytta av stängslet, och överenskommelser bli gällande för obegränsad tid.

Såsom ett exempel på huru lätt en betesreglering kan genomföras, om ej upp- låtelse av betesmark på annans fastighet måste verkställas, må anföras, att för ord- nande av betesfred på ett 5000 ha stort område, bestående av c:a 600 fastigheter och fastighetsdelar, tillhörande 350 ägare, behövdes endast tvenne sammanträden på sammanlagt några timmar. Att förrättningsmannen nödgades nedlägga många dagars arbete på att taga reda på alla fastigheter inom detta område samt deras ägare är visserligen sant, men arbetet hade blivit lika stort eller ännu större, om det gällt stängselreglering. Skulle betesfred ha åstadkommits genom det sist- nämnda förfaringssättet, hade härför krävts en mängd laga förrättningar samt uppsättande av stängsel på ansenliga sträckor, eller också ett intensivt arbete för åstadkommande av föreningar enligt 36 och 37 åå i ägofredslagen. Kostnaderna skulle dessutom ha blivit väsentligt högre. Nu kunde alla förmodade sakägare mcd laga verkan kallas till sammanträde, och den, som var så passiv, att han inte infann sig på något av sammanträdena, fick nöja sig med de närvarandes beslut. Just i detta, att samtidigt ett flertal fastighetsägare lagligen kunna kallas till sam- manträde, ligger en stor styrka hos betesregleringsförfarandet.

Som allmänt omdöme kan sägas, att betesreglering i jämförelse med stängsel- reglering måste betecknas såsom den överlägset smidigaste, billigaste och ur flera synpunkter bästa metoden för åstadkommande av betesfred på skogsmarker.

Uppsala den 4 december 1939.

JOH. BORG. Konsulent hos Svenska Vall- och Mosskulturföreningen.

• Sida 239
•  Original

REGLER OCH ANVISNINGAR FÖR HYGGESBRÄNNING I NORRLAND

AV

J. E. WRETLIND

jägmästare i Malå revir

• Sida 240
•  Original

lnnehållsförteckning.

Sid. Skilda slag av hyggesbränning .......................................... 241 Anmälningsplikt och lagbestämmelser rörande hyggesbränning .............. 241 Förhållanden, som böra iakttagas redan vid trakthuggningen ................ 242 Hyggenas iordningställande för bränningen .............................. 243 Hyggesålderns betydelse för hyggesbränningen ............................ 245 Årstiden för hyggesbränningen .......................................... 246 Valet av dag för hyggesbränningen ...................................... 247 Tiden på dygnet för hyggesbränningens påbörjande ........................ 247 Arbetsledning och arbetsmanskap m. m. ................................ 248 Arbetsredskap m. m ................................................... 249 Hyggesbränningen .................................................... 250

Eftersläckning och vakthållning ........................................ 253

• Sida 241
•  Original

Regler och anvisningar för hyggesbränning i Norrland.

Skilda slag av hyggesbränning.

Såväl risbränning som hyggesbränning nyttjas i skogsbruket. Med risbränning förstås uppbrännandet av ris och annat hyggesavfall, medan marken är för fuktig att släppa fram elden. Med hyggesbränning betecknas a andra sidan uppbrännande av hyggesavfall o. (1. under sådana förhållanden, att därvid även bränning av icke risbelagda hyggesfläckar påräknas. På grund av olika betingelser och förfaringssätt särskiljas två slag av hyggesbränning, vilka med hänsyn till deras huvudsakliga användbarhetsområde lämpligen benämnas mellansvensk hyggesbränning och nord— svensk hyggesbränning.

Med mellansvensk hyggesbränning förstås hyggesbränning, vilken tack vare rike- domen på torrt hyggesavfall m. m. med nöjaktig markberedningseffekt kan verk- ställas, dä marken i omgivande skogsbestånd är fuktig och svärantändlig. Förutsätt- ning för detta slags hyggesbränning föreligger endast mera undantagsvis i Norrland, huvudsakligen i de sydligare kustområdena.

Med hyggesbränning av nordsvensk typ betecknas hyggesbränning, som till följd av sparsammare risbeläggning av marken samt på grund av dennas beskaffenhet m. m. icke med nöjaktig markberedningseffekt kan verkställas, förrän skogsmarken torkat ut så hårt, att den även under slutna bestånd på enahanda mark är brännbar åtminstone mitt på dagen. Till följd därav kräver dylik hyggesbränning — i motsats till den mellansvenska —— omfattande försiktighetsåtgärder såväl av förberedande art som under själva hyggesbränningen, enär eljest överhängande skogseldrisk kan föreligga.

Då man för att nå önskad markberedningseffekt i Norrland i regel måste till- gripa nordsvensk hyggesbränning, vill efterföljande redogörelse i första hand giva erforderlig handledning för detta slags hyggesbränning. Där i det följande icke annat sägs, avses städse nordsvensk hyggesbränning. Med hänsyn till att mellan- svensk hyggesbränning undantagsvis kan ifrågakomma i Norrland, lämnas dock kortfattade anvisningar och råd även beträffande denna hyggesbränningstyp.

Vill någon företaga hyggesbränning, har han att noggrant iakttaga respektive skogsbrandordnings föreskrifter om anmälan till vederbörande brandfogde vid svedj- ning eller risbränning i skog. Denna anmälan skall göras inom viss, i skogsbrand- ordningen bestämd tid före hyggesbränningen och angiva —— förutom uppgift om den beräknade tidpunkten _— även platsen för hyggesbränningen, dennas omfattning och de anordningar, som vidtagits till förhindrande av eldens spridning. Finner brandfogden dessa anordningar ej vara tillräckliga härför, äger han förelägga an- mälaren att vidtaga de ytterligare eller andra anordningar, som äro erforderliga för sådant ändamål. Den, som bryter mot dessa stadganden eller uraktlåter att vidtaga de ytterligare eller andra anordningar, som förelagts av brandfogden, kan enligt skogsbrandordningen straffas med böter från och med fem till och med trehundra kronor, där ej å gärningen kan följa straff enligt allmän lag.

& | Anmälningsplikt och lagbestämmelser rörande hyggesbränning.

• Sida 242
•  Original

Medan skogsbrandordningarnas föreskrifter beträffande »svedja eller bränna gräs, ris eller ljung i skog» otvivelaktigt måste anses äga tillämpning även på hygges- bränning, innefattas denna däremot _ liksom tjärbränning _ i 2 % av »Lag om före- kommande och släckning av skogseld», (SFS. nr 222 den 7 maj 1937) icke under »svedjning eller bränning av gräs, ris eller ljung» utan under eld, som uppgöres i skog för utövande av näring. Den, som vill företaga hyggesbränning, är därför jämväl enligt 5 1 av nämnda lag skyldig »att, genom grävning eller annorledes, vid- taga de särskilda anordningar, som kunna anses erforderliga till förhindrande av eldens spridning». Förbudet i % 2 av skogseldslagen mot svedjning m. m., då stark torka råder, är däremot icke tillämpligt på hyggesbränning, enär eld, som uppgöres i skog för utövande av näring, uttryckligen undantagits från förbudet. Hygges- bränning bör dock naturligtvis aldrig företagas vid starkare torka, än som ound- gängligen erfordras för uppnåendet av med hyggesbränningen avsedd markbered- ningseffekt.

Enär dagen för en hyggesbränning icke kan definitivt bestämmas förrän tidigast dagen före, bör förnyad anmälan till brandfogden göras då eller senast hyggesbrän— ningsdagens morgon. Därvid bör även det beräknade klockslaget för tändningen meddelas. Samtidigt bör hyggesbrännaren _ antingen själv eller genom brand— fogden _ lämna underrättelse om den förestående hyggesbränningen även till veder- börande landsfiskal, till brandfogdarna i angränsande brandrotar, till närbelägna gårdar eller byar samt till föreståndaren för närmaste telefonstation. Den genom röken från hyggesbränningen oroade allmänheten kan därigenom snart erhålla er- forderliga, lugnande upplysningar.

Förhållanden, som böra iakttagas redan vid trakthuggningen.

Arbetskostnaden per hektar för nordsvensk hyggesbränning beror i hög grad på de i och för sig icke eldsäkra hyggeskanternas längd och beskaffenhet. Där dylik hyggesbränning avses, bör fördenskull hänsyn till hyggesbränningen tagas redan vid hyggesutläggningen. Detta bör i varje fall ovillkorligen ske, om markägaren av skogsvårdsstyrelse eller annan myndighet ålägges hyggesbränning. Därest ur skogs- vårdssynpunkt m. 111. så lämpligen kan ske, böra till bränning avsedda byggen så- lunda framdragas till naturliga eldhinder såsom större vägar, sjöar, andra bredare vattendrag och oavdikade myrar.

Där naturliga eldhinder icke stå till buds, bör följande iakttagas vid hyggesut- läggningen. I plana horisontallägen eftersträvas räta eller i varje fall avjämnade hyggeskanter. Vidare tillses, att en övre hyggeskant icke onödigtvis går längs efter en brantare sluttning. Vid hyggesbränningen slår nämligen elden i dylikt läge lätt över brandgatan. Så vitt möjligt dragas hyggeskanterna i stället rakt upp för slutt— ningar, varvid den övre hyggeskanten helst förlägges någonstädes uppe på kullens eller lidens hjässa, om denna är vid och flack, men eljest alltid ett litet stycke bakom själva toppen eller _ särskilt beträffande höga och spetsiga lider _ even- tuellt framför och nedanför densamma. Mitt uppe på dylika liders topp brukar nämligen vinden svänga och svarva så våldsamt under hyggesbränningen, att det kan vara svårt att behålla elden inom hygget, om dettas gräns förlagts just dit. På småkuperat land är det å andra sidan bättre att kröka hyggeskanten förbi en kulle, än att i onödan skåra över en brantare utåtuppåtriktad sidlutning, vilket normalt fördyrar och försvårar hyggesbränningen.

Vidare beaktas, att bäckdråg, lövkärr och starrmyrar, som äro rika på torr fjol— årsförna, under hyggesbränningstiden med vindens hjälp mången gång kunna släppa fram hastig löpeld även över blöt eller rent av vattentäckt torv. Löpelden kan därvid å lövkärrartade marker även giva upphov till svårsläckt jordbrand i där-

• Sida 243
•  Original

varande träds ofta höga rotvalv.1 Synnerligen besvärlig jordbrand uppkommer jämväl ofta utmed stenskravelbäckar, i övriga stenskravelland, i avdikade sump- skogsmarker samt i torrlagda kärr eller mossar. Hyggen, som skola löpbrännas, böra därför icke framdragas mot stenskravelland eller torrlagda sumpmarksområ- den. Det är bättre att förlägga hyggeskanten uppe på vanlig skogsmark med tätt mineraljordsunderlag.

Särskilt farlig vid hyggesbränning är nordsvensk granskogs- eller blandskogsf mark, som Iöpbränts så kort tid före hyggesbränningen, att den kvarvarande, ytkolade delen av råhumusen icke ännu mera fullständigt överklätts av ny mark- vegetation. Under hyggesbränningstiden brukar nämligen dylik mark vara krut- torr och så lättantändlig, att även mycket små gnistor kunna tända densamma, varefter den vid blåst kan brinna om med stor häftighet. Därvid brukar elden rätt allmänt övergå till elakartad jordbrand. Inom nordsvenska granskogs- och blandskogsområden, där hyggesbränning snart beräknas återkomma, bör därför de för bränning avsedda hyggena om möjligt utläggas så, att ytterligare hygges- bränning under de närmaste 10 åren icke behöver ske på kortare avstånd än 100 meter från tidigare Iöpbränt hygge. Om likväl hyggesbränning å dylik mark mäste utföras närmare intill ett under senare tid bränt, ännu icke nöjaktigt vegetations- täckt område, får hyggesbränningen under inga förhållanden ske, då vinden blåser mot detta område från det för bränning avsedda hygget.

Skall hyggesbränning företagas, bör hänsyn därtill tagas även vid fröträdsvalet. Till fröträd av tall äro sålunda högstammiga, äldre tallar med väl utvecklad skro- velbark att föredraga framför yngre tallar med tunnare skrovelbark och lägre ansatt krona. Till följd av risken, att en del fröträd dödas genom hyggesbränning, bör dessutom rikligare med fröträd sparas. För att säkerställa hyggenas tillgång på fröträd efter bränningen lämnas jämväl på fuktiga, mera svårbrända eller eld- säkra markpartier inom dem städse relativt rikligt med fröträd och då även till dylikt ändamål tjänliga smärre granar eller hela grupper av gran med för kott- produktion lämplig typ. Till följd av risken för gnistantändning utanför hygget från fröträd, vilkas kronor fatta eld vid hyggesbränningen, bör fröträd däremot icke sparas på närmare avstånd än 20 meter från icke eldsäker hyggeskant.

Hyggenas iordningsställande för bränningen.

Vid risbränning behöva i regel inga brandgator upptagas. Vid såväl mellansvensk som nordsvensk hyggesbränning skola däremot brandgator pä nedannämnt sätt ovill- korligen anläggas utmed alla hyggeskanter, vilka icke begränsas av naturliga eld- hinder. Som sådana räknas då även oavdikade förnarika starrmyrar och ej för smala, under hela sommaren ytvåta lövkärr.

Brandgata upptages genom fällning inom cirka 20 meters avstånd från hyggets kant av småträd, buskar och torrträd liksom även levande björkar — i varje fall, om dessa ha uppfransad näver eller lavig stam. Av särskild vikt är, att rotstående döda björkar huggas ut. De förorsaka eljest lätt gnistantändning utanför hygget. Detta rensas samtidigt intill 5—10 meters avstånd från hyggeskanten tämf ligen väl från hyggesavfall, vilket släpas ett stycke längre in på bygget. Dit fraktas likaledes omedelbart utanför detsamma till äventyrs anhopat virkesavfall liksom även öppet liggande rötvirke, enär dylikt som torrt är lättantändligt som fnöske.

1 Med jordbrand (eller, som den även benämnes, torvbrand) förstås eld, som satt sig fast i mark med ett mer eller mindre mäktigt brännbart ytlager, vilket långsamt och envist förtäres av elden. Sedan jordbrand väl sluppit lös, kan den äta sig fram även genom tämligen fuktig mark, tack vare att denna torkas ut av hettan från det glödande, i regel utan lågutveckling fortskridande eldbandet. Jordbrand är mycket svår eller i vissa fall rent av omöjlig att släcka och dör mången gång först efter riklig nederbörd.

• Sida 244
•  Original

Några ytterligare anordningar i brandgatan behöva icke utföras för mellansvensk hyggesbränning.

För nordsvensk hyggesbränning böra däremot brandgatorna dessutom förstär— kas genom ett brandgatsdike, varmed förstås en sammanhängande, minst cirka 3—4 dm bred, genom markbetäckningens bortflående mineraljordsblottad rand längs hyggeskanten. Brandgatsdiket förlägges minst 2—3 m in på bygget, mätt från de yttersta brynträdens kronor. I myrlaggar o. (1. får det icke sluta för tidigt. Det framdrages även över vårfuktiga svackor och lövkärr, om dessa vid hyggesbrän- ningstiden kunna beräknas ha torkat ut, enär dessa marker i så fall bruka vara lättbrännbara. För att underlätta hyggesbränningen göres brandgatsdiket så rakt som möjligt och stakas därför av arbetsledaren. Vid grävningen krökes det dock förbi stubbar, så att dessa icke komma att stå i detsamma.

Där markbetäckningen är seg och råhumusartad, upptages brandgatsdiket lättast, om skogstorven efter dikets blivande kanter först löshugges av 2 man med var sin förhuggaryssa.1 Den löshuggna torven avflås därefter av 2 eller 3 lag om 2 man med s. k. flåhackor och släpas en bit in på bygget. Torven får däremot icke läm— nas fastsittande vid brandgatsdiket eller slängas utanför detta. Som torr är den nämligen eldfängd, håller länge liv i elden och kan vid blåst genom gnistkastning sprida densamma utanför hygget. För att kunna avhugga rötter, som trots för- huggarnas arbete fortfarande fästa torven, bör därför en man i varje flåhackarlag medföra huggyxa i bältet. Mylla och rötvirke på brandgatsdikets botten bortskrapas noggrant med flåhackorna. Där detta till följd av rötter eller annat är alltför besvär- ligt, kan i stället ett tunt lager mineraljord läggas i brandgatsdiket. För att fylla sitt ändamål som eldhinder bör brandgatsdiket vara så färskt som möjligt vid hygges- bränningen. Dess upptagande utgör därför normalt det sista ledet i hyggenas till- rustande för bränningen.

Kallkällor och vattenhål i närheten av hygget och eventuellt även inom detta upp- rensas, så att en 15-litershink vid tiden för hyggesbränningen beräknas kunna fyllas genom nedsänkning i dem utan att vattnet i högre grad grumsas. Vid närmaste punkt i brandgatsdiket uppsättes en visare till vattenhålet med påskrift: »Till vat- tenhål . . . . meter», varjämte en stig till detsamma upprensas och utmärkes.

Runt sparade fröträd och fröträdsgrupper fällas alla marbuskar och kvarstående, icke avsättningsbara träd minst till så stort avstånd från fröträden, att dessas kronor beräknas kunna uthärda hettan, om småträden topphrinna. Där fröträdsställning finnes, torde det emellertid till undvikande av för hög och svårskött eld i regel vara bäst att fälla alla marbuskar och småträd, som höja sig en meter eller mer över avverkningsavfallet. I sursvackor o. d., varest även smärre granar ha vissa utsikter att överleva hyggesbränningen, sparas dock _ under vederbörlig hänsyn till redan förefintliga fröträd _ rikligt med smågranar. Flertalet av dessa dö visserligen till följd av hyggesbränningen, men de, som överleva, bruka i gengäld så småningom själva bli goda fröträd och verksamt bidraga till graninsåningen på brandfältet, även om de från början haft ålderstigen och oväxtlig typ.

Till ytterligare skydd för fröträden frikastas dessa från ris o. d. till minst 3—5 meters avstånd eller ännu mer, om det gäller frögranar och kortstammiga eller tunnbarkiga frötallar. Emedan hettan det oaktat kan bli för stark för de sist- nämndas savbark, bortskrapas därjämte lämpligen kring deras rothals eventuellt förefintlig husmossa, varefter mineraljord uppgräves och utbredes där samt runt stammen till ett avstånd av 1/2 a 1 meter från denna.

Fröträdsfria byggen kunna i vissa fall med gott resultat brännas helt orensade.

1 Förlzuggaryran är ett stort, tungt, av tjock, lätt härdad stålplåt förfärdigat, billiknande red- skap, vars skafthylsa till förhindrande av olycksfall bör vara vidare uppåt, så att förhuggar— yxan liksom en slägga nedifrån måste trädas upp på sitt, i den övre ändan erforderligt för— tjockade skaft.

• Sida 245
•  Original

Om tillgången på avverkningsavfall är för liten för nöjaktig bränning av marken, bör dock även där så mycket skräpskog och marbuskar fällas, som anses erfor— derligt för hyggesbränningen.

Större ungskogsgrupper skyddas genom vanliga brandgator med grävt brandgats- dike, smärre däremot —— av ekonomiska skäl —— enbart genom frikastning från ris. Till fröträd sparade granar uppkvistas dessutom lämpligen till cirka 11/2 meters höjd medelst utåtriktade sneddhugg genom grenarna på sådant sätt, att stammen icke skadas. Så förfares även med i fuktiga svackor förefintliga frögranar, enär dylika även där eljest lätt kalsvedas, emedan gnistantändning på deras rotvalv icke är ovanlig.

Förefintliga myrstackar utgrävas jäms med markytan. I annat fall övergår elden i dem till långlivad jordbrand, varigenom eftersläckningen av hyggena försvåras och risken, att elden skall blossa upp på nytt ökas. Ordentligt utgrävda myr- stackar förbrinna däremot huvudsakligen redan under själva hyggesbränningen. Myrstackarnas nedre del brukar vara rikligt genomdragen av grova rötter. Utom flähackor och Spadar behövas därför för deras utgrävande även huggyxor. Upp- täckas myrstackar först så sent under hyggesbränningen, att de icke hinna utgrä- vas, innan de näs av elden, kunna de ofta skyddas mot antändning genom ett tunt, i sista stund påkostat mineraljordslager.

Kolbottnar med kvarvarande stybb omgivas med en från torrt ris och annat hygges- avfall noggrant frikastad brandgata, vilket bör ske, vare sig stybblagret ligger öppet eller beklädes av markvegetation. Till ytterligare skydd anordnas lämpligen ett brandgatsdike eller en uppkastad mineraljordssträng runt kolbotten.

Hyggen, som skola brännas redan första sommaren efter trakthuggningen, iord- ningställas härför, så snart ske kan efter snösmältningen. Skola de brännas först ett senare år, tillrustas de däremot helst året dessförinnan, varvid dock grävningen av brandgatsdikena bör anstå till bränningsäret. Alla hyggen, som skola brännas under året, höra om möjligt vara iordningsställda redan före hyggesbränningstidens inbrott, då denna många år är mycket kort.

Hyggesålderns betydelse för hyggesbränningen.

Trots de nytorkade barrens hartsrikedom visar sig elden bli hetare, häftigare och högre, om hyggesbränningen sker andra sommaren efter trakthuggningen, än om den utföres redan första sommaren efter densamma. Med hänsyn till risken för fröträden bör bränning av byggen med dylika om möjligt utföras första sommaren efter traktbuggningen. Något hinder att bränna även fröträdsfria byggen då, före- ligger naturligtvis ej. Ha dessa mäktig råhumus, vinnes emellertid genom hygges- bränningens uppskjutande till andra sommaren efter avverkningen, att marken blir något hårdare bränd. Vid barkborrhärjningar torde hyggesbränning redan un- der första sommaren det oaktat vara att föredraga. En väl utförd hyggesbränning spolierar nämligen då i allt väsentligt de ägg och yngel av barkborre, som redan finnes i hyggesavfallet, och gör dessutom detta otjänligt för dessa skadeinsekters fortsatta äggläggning.

Från och med tredje sommaren efter avverkningen bruka betingelserna för hyg- gesbränning kraftigt försämras genom hyggesavfallets förmultnande och nedsjun- kande i mosstäcket, samt på många håll även genom tilltagande gräsbindning av marken. Där dittills uraktlåten hyggesrensning möjliggör färsk risbeläggning av hygget, kan god markberedningseffekt genom hyggesbränning likväl ernås även på mycket gamla, nordsvenska råhumushyggen. Vanligen fordras dock härför att hyggesbränningen utföres mycket sent —— i vissa fall först långt in i juli —— och vid stark torka. En dylik kräver emellertid stor erfarenhet och försiktighet hos ar-

• Sida 246
•  Original

betsledaren samt talrikt manskap till eliminerande av skogseldrisken och mins- kande av den vid sådana hyggesbränningar städse överhängande faran för fröträ- dens avtorkande.

Årstiden för hyggesbränningen.

Medan husmossrika eller gräsrika marker i södra och mellersta Sverige i sol- öppna lägen bruka vara skogseldstorra en tid varje vår, innan den nya sommar- grönskan brutit fram, bli däremot i övre och mellersta Norrland icke ens risrika trakthyggen på dylika marker alla vårar nöjaktigt brännbara. Vissa vårar kunna dock även där icke endast husmossrika utan till och med gräsrika hyggen brännas med fullt tillfredsställande resultat. Den tid, som i Norrland då står till buds för hyggesbränning, brukar likväl vara mycket kort. Så snart blåbärsriset lövats, bruka sålunda därvarande blåbärsrisrika byggen åter bli för ytfuktiga att brinna. Sedan dröjer det vanligen en eller två veckor in i juni och i vissa fall ända in i juli, innan dylika trakthyggen åter bli nog torra för bränning. Under torraste de- len av juli bruka flertalet år även fuktiga, »halvförsumpade» eller gräsbundna gran- skogshyggen vid något så när nöjaktig tillgång på torrt hyggesavfall en kort tid vara tämligen helt avbrännbara.

Som allmän regel gäller, att hyggesbränningen icke bör uppskjutas, tills marken blivit torrare, än som oundgängligen erfordras för att hela markytan skall bli bränd. Låter man marken uttorka ännu hårdare, fördyras hyggesbränningen onö- digtvis genom rikligare och mera svårartad gnistantändning utanför brandgatorna samt genom besvärligare eftersläckning och blir dessutom farligare för fröträden.

Som skäl för att i vissa fall uppskjuta nordsvensk hyggesbränning till ännu star— kare torka, än som erfordras för att hyggena skola bli helt ytbrända, har fram- hållits, att på norrländska skogsmarker med mäktig, torvartad råhumus även ett partiellt uppbrännande av rähumusen skulle vara önskvärt ur markberedningssyn- punkt. Där ett dylikt förfaringssätt prövats — såsom inom Malå och Örä revir — har emellertid hyggesbränningen huvudsakligen endast i så måtto inverkat kraftigare på markbetäckningen som ett något mäktigare ytlager av själva mosstäcket för— tärts av elden än vid de i normal tid utförda hyggesbränningar-na. Sedan den i båda fallen av elden dödade markvegetationen vissnat ned och förmultnat, vilket brukar ske rätt hastigt, har följaktligen icke heller någon påtaglig skillnad förelegat mel- lan de två olika förfaringssätten beträffande myllagrets mäktighet på brandfälten, utom där de för sent brända hyggenas eftersläckning misslyckats, så att marken brunnit om, såsom i dylika fall icke sällan sker. Den stora kostnad, som därvid åsamkas till förhindrande av skogseld, förbjuder emellertid i regel att man som markberedningsätgärd målmedvetet inriktar sig på att låta hyggena brinna om. Icke ens beträffande de extrema råhumusmarkerna synas därför bärande skäl kunna förebringas för hyggesbränningens uppskjutande till starkare torka, än som erford- ras för att hela markytan skall bli bränd.

Det är å andra sidan vid nordsvenska hyggesbränningar av stor vikt, att man icke förhastar sig med hyggenas tändning. Redan ett eller ett par dygns för tidigt påbörjande av en hyggesbränning kan sålunda vara nog för att denna skall lämna mycket klent resultat, i det stora delar av markytan förbli obrända, även om dyr- bar och intensiv eftertändning tillgripes vid hyggesbränningen. För att elden vid en något för tidig hyggesbränning icke skall stanna av frestas man dessutom att låta elden ohämmad och med samlad front gå fram över hygget, vilket lätt resul- terar i en för fröträdens kronor allt för hög och het brandrök. De för tidigt ut- förda nordsvenska hyggesbränningarna förorsaka därför ofta _ liksom de för sent påbörjade —— uppkomsten av fröträdsfattiga bränder, även där det från bör- jan funnits rikligt med fröträd.

• Sida 247
•  Original

Nordsvensk hyggesbränning bör icke påbörjas, förrän markvegetationen under sluten skog pä enahanda mark mitt på dagen efter anländning med tändsticka visar sig hälla liv i elden och tillåta dess spridning, även där torrt ris o. d. saknas. Som framgår av ovanstående, kan detta uttorkningsstadium å samma mark inträda vid rätt olika tid under skilda år, i mellersta Norrland för husmossrik mark vanligen mellan mitten av juni och början av juli.

Mellansvensk hyggesbränning går däremot i regel bäst tidigt på våren, då den torra fjolärsförnan underlättar bränningen, men kan undantagsvis utföras med gott resultat även på hösten.

Valet av dag för hyggesbränningen.

Vind och väderleksförhällanden ha mycket stort inflytande på hyggesbränningens förlopp. Det är därför av synnerlig vikt att välja lämpligt hyggesbränningsväder. Ledaren för hyggesbränningen bör därför, dä tändningsdagen nalkas, själv eller genom ombud noggrant avlyssna och annotera uäderlekstjänstens radiorapporter.

Nordsvensk hyggesbränning bör givetvis icke påbörjas, då väderleksrapporten för- utsagt alltför härd vind eller storm eller vind av växlande riktning, och helst icke heller vindlösa dagar. Under dylika stiger nämligen brandröken rakt upp och kan därför på risrika hyggen vara för het, när den kringvärver fröträdens kronor. Härtill kommer, att man vid lugnt, varmt och soligt väder måste räkna med möj- ligheten, att häftig tillfällig vind av i förväg oberäknelig riktning kan ställa till svårigheter under hyggesbränningen.

Stadig, svag till måttlig vind är däremot gynnsam för hyggesbränning. Denna kan dock med fördel utföras även vid tämligen hård vind, om större myrar och sjöar begränsa byggets läsida, d. v. 5. den hyggeskant, varöver vinden bläser från bygget. Vid blåst ligger brandröken tämligen snett efter marken, varför risken för fröträdens kronor — vid väl skött hyggesbränning och ej alltför stor vindstyrka — då är rätt liten eller, om elden får äta sig fram mot vinden, praktiskt taget ingen.

Innan markerna ännu blivit alltför hårt uttorkade, underlättas hyggesbränning av varmt och soligt väder, vilket följaktligen i regel bör eftersträvas vid hygges- bränning. Mulen himmel hämmar eldens livlighet. Redan lätta moln för solen kunna stundom ha likartad inverkan. Väntas regn, bör man icke riskera att på- börja hyggesbränning, såvida den icke beräknas säkert hinna avslutas dessförinnan. Ett bygge, som till följd av regn eller annan omständighet blott blivit fläckvis bränt, bör nämligen under inga förhållanden senare brännas om, ty i så fall bru- kar elden sätta sig fast som jordbrand i tidigare endast ytbrända fläckar. Efter- släckningen av ombrända hyggen blir därför vanligen dyrbar och svår, såvida icke riklig nederbörd gör slut på det ingalunda ofarliga äventyret.

För mellansvensk hyggesbränning väljes helst en dag, då lugn afton och natt påräknas.

Tiden på dygnet för hyggesbränningens påbörjande.

Hyggesbränning av mellansvensk typ påbörjas helst på aftonen. Vid hyggesbränning av nordsvensk typ bör tändningen däremot i regel ske på dagen, sedan nattfuktigheten avdunstat så väl, att marken kan brinna, även där torrt ris o. d. saknas. Sker tändningen tidigare, blir brandgatan vanligen alltför ofull- ständigt bränd för att längre fram under hyggesbränningen utgöra ett effektivt hin- der mot att markelden skall sprida sig ut ur bygget.

I övre och mellersta Norrland bruka husmossrika hyggen under vårens och den tidiga försommarens hyggesbränningsperioder vanligen ha nått den för hyggenas

• Sida 248
•  Original

tändning nödiga torrhetsgraden omkring kl. 10—11 f. m. Senare på sommaren sker detta allt tidigare och slutligen redan en eller annan timme efter soluppgången. Uteblir nattdagg helt, såsom mera undantagsvis händer, kan marken dygnet om vara nog torr för brandgatornas avbrännande. Även under daggfria perioder brukar dock marken vanligen vara alltför svårbränd några timmar omkring sol— uppgången.

Vid för nordsvensk hyggesbränning tjänlig väderlek brukar emellertid vinden på förmiddagen ofta vara svag och obestämd samt först fram mot kl. 1 e. m. stadga sig med för resten av dagen bestående vindriktning. Har väderlekstjänstens vind— prognos i radio inhämtats och manskapsstyrkans storlek, som sig bör, bestämts med hänsyn till möjligheten av vindkantringar m. m., är det likväl i regel bäst att tända hyggena redan vid IO—II—tiden på förmiddagen. Detta gäller särskilt vår- och försommarbränningarna, vid vilka marken ofta redan omkring kl. 6 e. m. åter är för ytfuktig för att brinna ordentligt. Till denna tid bör alltså hygges- bränningen vara avslutad eller _ om detta ej kunnat ske — hyggena i varje fall vara helt kringbrända, då vinden nästa dag kan ha ändrat riktning. Ju tidigare på dagen tändningen sker, dess mindre besvär alstra dessutom gnistantändningarna utanför brandgatan. Är marken starkt uttorkad och brännbar även nattetid, kan det likväl i vissa fall även vid hyggesbränning av nordsvensk typ vara bäst att börja brandgatornas avbrännande på kvällen. Detta arbete bör dock i så fall ske med så stor manskapsstyrka, att hygget kringbränts redan någon timme före soluppgången.

Arbetsledning och arbetsmanskap m. m.

Den ur skogsvärds- och kostnadssynpunkt mer eller mindre lyckade utgången av en nordsvensk hyggesbränning beror i mycket hög grad på arbetsledningens sakkunskap och effektivitet. För att arbetsledaren skall kunna dirigera en större hyggesbränning av nordsvensk typ nöjaktigt, behöver han vanligen 1—2 biträdande arbetsledare. Dessa torde vanligen med fördel kunna uttagas bland de vederhäf- tigare arbetarna.

Manskapsstyrkans storlek måste naturligtvis anpassas efter hyggenas vidd och form, efter de icke eldsäkra hyggesgränsernas beskaffenhet, längd och läge samt efter markens uttorkningsgrad rn. 111. För själva hyggesbränningsmomentet krä- ves emellertid alltid relativt stor arbetsstyrka. Vid nordsvensk hyggesbränning bör denna (inberäknat de biträdande förmännen) normalt utgöra: 10—12 man för hyg- gen upp till 10 hektar, 12—15 man för hyggen mellan 10 och 30 hektar samt 15— 25 man för hyggen mellan 30 och 100 hektar. Vid mellansvensk hyggesbränning torde cirka 80 procent av nämnda arbetsstyrka i regel vara nog.

Då hyggesbränningsdagen ofta icke ända från morgonen kan utnyttjas för hyg— gesbränningen och dennas fullföljande i många fall kräver övertidsarbete efter- följande kväll och natt, anställes hyggesbränningsmanskapet lämpligen mot efter dagsverkspriset avpassad timpenning med 50—100 procent förhöjning för arbete mellan 7 e. m. och 7 f. m. Där icke flera hyggen kunna brännas i följd, kan kostnaden för hyggesbränningen liksom för den efterföljande vakthållningen ofta nedbringas genom att hyggesbränningsmanskapet -—- och eventuellt även en reserv- styrka _ före och efter hyggesbränningen sysselsättas i närheten med andra skogs— arbeten.

Vid upprepade hyggesbränningar av nordsvensk typ bör om möjligt samma ar- betsmanskap anlitas. Den sakkunskap, arbetarna sålunda förvärva, underlättar och förbilligar i hög grad hyggesbränningen och kan dessutom bli till stort gagn för trakten i dess helhet vid eventuella skogseldar. De arbetsmetoder, som vid dylika användas —— eller borde användas _ för eldens begränsande och brandfältens efter-

• Sida 249
•  Original

släckning, äro nämligen enahanda som vid nordsvensk hyggesbränning. Många nu vitt förhärjande skogseldar skulle säkerligen ha hejdats på ett tidigt stadium, om skogsbrandbefäl och släckningsmanskap genom hyggesbränningar av nordsvensk typ praktiskt utbildats för sin uppgift.

Arbetsredskap m. m.

Hyggesbränningsmanskapet bör vid nordsvensk hyggesbränning medföra följan— de redskap: väl slipade huggyxor, flåhackor (eller eventuellt potatisgräv e. d.), kraftiga spadar, vattenhinkar (eller i brist därpå, tomma sillboxar) samt förstärkta 12-Iitersvattenkannor med ej för platt stril. För att manskapet skall kunna utnytt- jas fullt under alla skeden av hyggesbränningen bör varje man medföra två olika redskap, exempelvis yxa och hink eller yxa och spade. Då redskapen eljest lätt komma bort, bör var och en få ansvara för de redskap, han medför till arbets- platsen. I den mån arbetsgivaren tillhandahåller redskapen, kunna dessa till iden- tifiering lämpligen förses med instansade nummer.

Under ordinära förhållanden kan följande redskapsutrustning anses normal för ett IO-mannalag: 7 huggyxor, 7 flåhackor eller spadar, 3 vattenhinkar samt 3 stril- vattenkannor. Proportionen mellan flähackor och spadar anpassas efter mineral- jordens och humuslagrets beskaffenhet m. m., varvid exempelvis på stenbunden morän liksom på mark med mäktig, seg råhumus flåhackorna böra vara talrikast, medan på lättgrävda marker ungefär lika många flåhackor och spadar lämpligen medföras.

Strilvattenkannorna användas i första hand till att vid avbrännandet av brand- gatan efter hyggets läsida lätt vattenbestrila markytan omedelbart utanför brandgats- diket, om elden visar tendens att gå över detsamma, liksom till släckning av gnistan- tändningar utanför bygget under riskasar, i torrt rötvirke o. d., där elden kan vara svår att dräpa på annat sätt. Strilvattenkannorna underlätta i hög grad nord- svensk hyggesbränning samt möjliggöra dennas forcerande, varför de betala sig snabbt. De böra icke saknas vid någon nordsvensk hyggesbränning, liksom ej heller i brandrotarnas redskapsutrustning för skogseldsläckning. För att vattenkannor- na skola ha något värde för avsedda ändamål, måste deras stril finnas kvar. Den- na bör därför genom ett snöre vara rörligt förbunden med vattenkannan, så att den lätt kan tömmas från skräp men dock icke kan falla efter.

Övriga erforderliga redskap —— kvastar för eldens bekämpande samt näverluntor eller pärtbloss för hyggets tändning _ tillverkas på hyggesbränningsplatsen. Kvas- tarna göras i Norrland bäst av 2 1/2 3 m. höga senvuxna smågranar eller — vid tillgång därpå —— trädformade enar. Lövruskor, som på sina håll rekommenderats för ändamålet, äro olämpliga vid nordsvensk hyggesbränning, då de vid sopning i elden hastigt vekna och avklädas lövskruden. Vid brist på annat kunna småtallar användas, men även de lämna alltför ovaraktiga kvastar.

Näverluntor göras av stadig näver, som avflås från grövre björk i ett par decimeter breda flak, varav minst 4—5 läggas i bunt och inklämmas i den med yxan spräckta och uppkilade grovändan av en rå, ej för klen, cirka meterlång gran- eller björk- stake. Pärtbloss tillverkas av tjärgadd eller tjärstubbvirke, som upphugges till om möjligt meterlånga vedträn, vilkas ena ända flisas upp samt utkilas med kådrika stickor. Sedan markytan blivit hårt uttorkad, sker tändningen ofta fortast och bäst genom att en knippa länga, antända, torra grangrenar eller granbuskar under skak- ning hastigt släpas över hygget, varvid gnistor och brinnande kvistar i riklig mängd falla ned och antända markvegetationen.

Några paket tändstickor och förbandsartiklar medföras av arbetsledaren. Proviant medföres för två dygn av de arbetare, som uttagits till första vakthållning efter hyggesbränningen, samt för ett dygn av de övriga.

• Sida 250
•  Original

Vid mellansvensk hyggesbränning är det i regel tillräckligt, om var och en av arbetarna medföra antingen yxa, spade (eventuellt gräv) eller vattenhink.

Hyggesbränningen.

Hyggesbränningsdagen återstå ännu smärre förberedande arbeten, innan bygget tändes, nämligen att tillrusta grankvastar e. d. samt pärtbloss eller näverluntor med ersättningsnäver liksom att hämta vatten i hinkar och strilvattenkannor. Under större nordsvenska hyggesbränningar blir det ofta först alltför sent tillfälle till ordent- lig måltidsrast. Manskapet bör därför beordras infinna sig på arbetsplatsen så tidigt, att även matrast medhinnes före tändningen.

Nordsvensk hyggesbränning bedrives därefter på följande sätt i de fall, då mer avsevärda nivåskillnader icke föreligga inom det för bränning avsedda bygget.

Tändningen påbörjas i den del av Iäsidans brandgata, där det beräknas bli arbet- sammast att hindra elden taga sig ut ur bygget. Tändningen sker omedelbart innan- för brandgatsdiket. Om så erfordras för att därvarande mark skall bli helt ytbränd, belägges den med en låg rissträng. Skulle elden därigenom bli för het för vakterna, som posta utanför brandgatsdiket, rakas det brinnande riset längre in på brand- gatan av två man med Iängskaftade krokar. Dessa tillverkas vid behov av dubbel- stammiga ungbjörkar e. (1. Är marken svårtänd, underlättas tändningen, om två man hjälpas åt därmed, varvid den ena lägger ett upprivet husmossflak med gröna sidan ned framför och över den brinnande luntan, när denna av den andra hålles mot marken. Vidare iakttages, att mosstuvor o. d. lätt tändas på vindsidan, samt att markelden tar sig säkrare och sprider sig hastigare vid tät tändning, som fort ger upphov till en sammanhängande eldfront, än vid gles tändning.

Visar elden benägenhet att slå över brandgatsdiket, överstrilas markvegetationen strax därutanför helt lätt med vatten omedelbart före tändningen. Där markytan ligger högre utanför än innanför brandgatsdiket, sker bevattningen rikligare. Sak- nas brandgatsdike vid ej eldsäker hyggeskant, sker brandgatans tändning mot en omedelbart dessförinnan vattenbestrilad, omkring meterbred rand utmed hygges- kanten. Vattenhämtare avdelas, så att hinkar med vatten städse skola finnas till hands för vattenkannornas påfyllande. Är vattnet grumsigt, får bottensatsen sjunka i hinkarna, innan vattenkannorna fyllas. Dessas vatten blir eljest odrygt, enär stri- larna gång efter annan måste tömmas, då de tätas av grums.

Blott en eller ett fåtal man erfordras för tändningen i Iäsidans brandgata. Övriga arbetare, som ej syssla med tändning eller vattenhämtning, skola med nedannämnt undantag pasta med kvastar och vattenkannor utanför brandgatsdiket. Oaktat dessa brandgatsvakter från början placeras med några få meters inbördes avstånd, ha de till följd av den intensiva röken dock svårt att se, om elden slår över brandgatsdiket. Under tiden närmast efter tändningen låter man därför några av arbetarna posta pä vindsidan om elden, cl. v. s. inne på bygget. Därifrån kan man nämligen då lätt se, om eld flammar upp utanför brandgatsdiket, och dirigera dit närmaste brand- gatsvakter. Dylik eld begränsas och släckes genom att man med kvastarna hårt tryckta mot marken liksom sopar in lågorna mot eldhärden, d. v. s. i detta fall mot brandgatsdiket. Då själva marken — såsom vid nordsvensk hyggesbränning —— är brännbar, är det däremot felaktigt att med kvastar piska eller slå i elden. Därigenom nås nämligen mycket sämre släckningseffekt, varjämte eldens spridning i vissa fall rent av påskyndas genom kringsprättande av gnistor och brinnande flarn. Visar det sig svårt att enbart med kvastarna dräpa elden, tillkallas en eller flera vatten— kannbärare.

Elden äter sig så småningom mot vinden in över bygget, om ej markvegetationen är alltför rik på lövat blåbärsris, grönt gräs c. d. Går elden därvid för sakta, bör

• Sida 251
•  Original

avbränningen utmed Iäsidans brandgatsdike breddas genom ytterligare tändningar längre in på hygget, exempelvis först fem och nästa gång femton meter från brand— gatsdiket. Redan då markytan avbränts inom ett tiometersbälte utmed läsidans brandgatsdike, är det invid detta lättare att uthärda brandröken. Tack vare sin hetta drives nämligen denna i höjden och brukar därför även vid blåst redan då svepa fram över brandgatsdiket på minst ett par meters höjd. Någon större risk för att elden skall krypa över brandgatsdiket, föreligger icke längre. I stället måste vaktmanskapet nu i första hand ha sin uppmärksamhet på eventuella antändningar genom gnistregnet, vilka kunna uppkomma även längre ut från hygget. De böra angripas snabbt samt släckas med hjälp av vattenkannor, kvastar, flähackor eller spadar. Grävverktygen användas därvid till att kasta mineraljord på och omkring eldhärden.

Allt eftersom elden börjar slockna närmast brandgatsdiket, bör avståndet mellan brandgatsvakterna successivt ökas i så hastig takt, som förhållandena medgiva. Där- igenom frigjort manskap skall fortsätta tändningen efter hyggets kanter fram mot lovartskanten. Där avbrytes tills vidare brandgatständningen, i den mån den ej måste fortsättas för att möta från övriga hyggeskanter framträngande markeld.

Det för arbetet vid brandgatorna icke längre erforderliga manskapet skall nu kringbränna inne på bygget eventuellt förefintliga kolbottnar och ungskogsgrupper, vilka icke måst kringbrännas tidigare, emedan de nåtts av den från hyggeskan- terna inträngande elden. Nu tändes även bygget utmed de delar av läsidans hygges- kant, vilka gränsa mot naturliga eldhinder, om icke detta arbete redan dessförinnan medhunnits av brandgatsvakterna. Utgöras därvarande eldhinder av myrar och kärr, måste tillses, att icke elden med vindens hjälp går över dem i deras torra förna av f jolårsstarr o. (1. Exempel finnas på att så skett t. o. 111. På tämligen starr- fattiga rismyrar. Medan det ännu brinner pä hygget, är det fördenskull i regel oförsvarligt att lämna invid dettas Iäsida belägna myrar och kärr helt obevakade.

De vakter, som kvarlämnas i brandgatan, skola tända markfläckar invid brand- gatsdiket, vilka till äventyrs ännu äro obrända. Dessa beläggas därvid med torrt ris, om så erfordras för att få dem att brinna. Sedan marken invid brandgatsdiket avbränts väl, skall den eftersläckas. Detta sker till att börja med genom att vak- terna, där rök stiger upp ur markytan, sopa denna hårt med sina kvastar. Rykande torvor från brandgatsdiket, glödande bränder o. d. skjutsas med hjälp av kvastarnas skaft, flåhackor eller spadar längre in på bygget. Om trots detta eld lever kvar i markens ytkolade mosstäcke eller i stubbar så nära brandgatsdiket, att gnistantänd- ning utanför detta kan befaras, släckes elden genom påkastande av mineraljord. Redan en ringa mängd därav kväver ofta dylik eld, medan t. o. rn. riklig vattenbe- gjutning mången gång endast temporärt dämpar och döljer den. Vattenbegjutning för att släcka eld, som sitter kvar nere i marken, användes därför i regel ej. Den kan emellertid i vissa fall vara av värde för att påskynda verkningarna av påkastad mineraljord.

Brandgatsvakterna få icke rasta, förrän de verkligen eftersläckt sin brandgats- sträcka. Deras antal minskas efter hand, så att var och en till sist på sin lott kan ha ett par hundra meter brandgata eller mera.

Till slut tändes även Iovartsidans hyggeskant. Därvid påbörjas tändningen nor- malt mitt för det ställe, där elden från motsatt brandgata ätit sig längst in på bygget. Denna tändning kan vanligen bedrivas i raskt tempo och kräver blott några få man (3—4 st.), enär risken är liten, att elden där skall gå ut ur bygget. För så- kerhets skull böra dock arbetarna medföra en fylld vattenkanna, några hinkar och grankvastar samt en flåhacka eller spade. För att i lovartsbrandgatan underlätta tändningen, hastigt sätta fart på elden och få marken intill brandgatsdiket helt yt- bränd lägges tätt innanför detta en sträng av torrt ris.

Visar elden förmåga att mot vinden äta sig över bygget på rimlig tid, vilket dock i Norrland är tämligen ovanligt, uppskjutes på hyggen med fröträd-tändningen av

• Sida 252
•  Original

Iovartsidans brandgata, till dess elden från övriga hyggeskanter mot vinden nalkas densamma. Om så får ske, är nämligen risken för fröträden mycket mindre, än om elden med vinden släppes över bygget.

Elden från Iovartsidans brandgata drar sig med vindens hjälp hastigt in över hyg— get. Blir den därvid för häftig och hög, dämpas den genom att några man här och där framför eldfronten (exempelvis på var 30:e—50:e m) sticka eld på marken, så att denna hinner bli fläckvis bränd, innan den nås av storelden. För att skydda fröträden kan det i vissa fall vara fördelaktigt eller rent av nödvändigt, att på detta sätt fläckvis tända hela bygget, så snart detsamma kringbränts. Manskapet bör instrueras, att därvid aldrig tända marken under frögranar, som stå så till, att det är ovisst, om elden av sig själv skall komma dit. Eljest är det däremot lämpligt att bränna av marken omkring fröträd, innan de näs av den med vinden framträngande elden. Vid den fläckvisa tändningen inne på bygget bör man — med andra ord — i första hand sätta eld på marken på lovartsidan om förefintliga fröträd. Detta bör alltid ske, om fröträdens antal är ringa.

Medan dessa arbeten pågå, bör större delen av manskapsstyrkan posta utanför läsidans brandgata. Därvid tillses, att vakterna städse stå tätast inom det område, varöver för tillfället den mäktigaste brandröken sveper fram. De måste därvid ut- posteras på rätt stort djup, enär gnistor och brinnande flarn kunna föras iväg långa sträckor av brandröken, innan de slutligen taga mark. Det tillfälliga läget av faroområdena för gnistantändning angives emellertid rätt väl av de intensivare rökvirvlarnas våg. Synes det tidigare avbrända omrädet utmed läsidans brandgata icke ha betryggande bredd med hänsyn till den med vinden annalkande eldens höjd och häftighet, böra posterna instrueras att utan särskild order genom nya tändningar längre in på bygget ytterligare bredda brandgatsavbränningen.

Sedan bygget helt kringbränts, dröjer det vanligen icke länge, förrän elden har brunnit ihop. Den slocknar därefter flerstädes utom i torrstubbar, ihåliga klam- par, torra lågor och outgrävda myrstackar. Så snart den förut mycket täta brand- röken lättat, utgrävas mindre, tidigare förbisedda myrstackar, vilka därefter snart förtäras av elden. Större dylika röras däremot tills vidare ej. Deras tur kommer först i samband med hyggets eftersläckning. Sedan brandröken blåst bort, obser- veras de brinnande outgrävda myrstackarna lätt, tack vare att de alstrar rikligt med vattenmättad och därför ljus rök.

Skulle obrända ytor och fläckar i avsevärd omfattning förekomma inom hygget, efterbrännas dessa nu med allt ledigt manskap. Sedan jämväl detta arbete ut- förts, kan bygget utan risk för resten av dagen lämnas med ett fåtal vakter, som avpatrullera brandgatorna. Är tiden icke redan alltför långt framskriden, kom- mer därför nu turen till nästa bygge, som skall brännas, om dylikt finnes i när- heten. Medhinnes däremot icke ens det första hyggets efterbränning under dagens lopp, fortsättes därmed nästkommande dag. Vad som därefter ännu är obränt, bör lämnas, som det är. Fortsättes efterbränningen ännu längre, uppstår nämligen över- hängande risk för att bygget skall brinna om, varom mera i redogörelsen för efter— släckningen och vakthållningen.

Vid nordsvensk hyggesbränning av mark med stora nivå— skillnader måste hänsyn tagas även till lutningsförhållan- dena. Elden gär nämligen lättast upp för sluttningar. Släppes den exempelvis med vinden över ett sidlutande bygge, när det blåser längs sluttningen, går elden detta oaktat snett upp för densamma. Eldriktningens avvikelse från vindriktningen bru— kar därvid bli större, ju brantare lutningen är. Tändningen av brandgatorna bör fördenskull i dylikt fall påbörjas vid övre ändan av läsidans brandgata och därifrån samtidigt fortsättas mot vinden efter den övre hyggeskanten och ned för slutt- ningen efter läsidans hyggeskant.

Släppes elden med vinden rakt upp för en stark stigning, brukar den jämväl få våldsam häftigbet och höjd, varigenom fröträden spolieras och rikligt, långtnående

• Sida 253
•  Original

gnistregn förorsakas, vartill häftiga trombliknande väderilar understundom verk- samt bidraga. Tvingas man att, då vinden blåser uppför en brantare sluttning, bränna ett i denna beläget bygge, är det därför i regel nödvändigt, att utföra hygges- bränningen parcellvis eller genom i långsam takt utförd fläckvis tändning med bör- jan inom hyggets högst belägna del. Ett bygge i en brant sluttning bör emellertid helst brännas, då det blåser ned för sluttningen, enär denna i så fall motverkar vindens stimulerande inverkan på elden.

Hyggesbränning av mellansvensk typ, vilken utföres, då marken i omgivande skogsbestånd är fuktig och svårantändlig, samt ofta verkställes natte- tid, ställer inga större krav på arbetsledaren. Tändningen påbörjas vanligen ut— med hyggets läsida eller — under vindstilla —— vid dettas högst belägna kant samt verkställes i byggesavfallet innanför den risrensade brandgatan. Då elden tack vare hettan därifrån sprider sig över brandgatan, hejdas den med kvastarnas hjälp ett litet stycke från hyggeskanten. Tändningen fortsättes därefter på samma sätt runt omkring hygget, där elden så småningom brinner ihop. Om så synes erforderligt för fröträden, tändes emellertid bygget fläckvis i samband med kringbränningen.

Eftersläckning och vakthållning.

För den osakkunnige måste riskmomenten under själva hyggesbränningen te sig alltför stora och då särskilt vid nordsvensk hyggesbränning. Med några enstaka, av opåräknad härd vind förorsakade undantag har likväl själva hyggesbränningen aldrig förorsakat skogseld. Då dylik uppkommit till följd av hyggesbränning har orsaken däremot i regel varit bristande eftersläckning och bevakning av de brända fälten. Brända hyggen måste därför städse i erforderlig grad eftersläckas samt hållas under betryggande tillsyn, till dess all eld inom dem med säkerhet slocknat.

Risken för att eld, som kvarlever inom brända hyggen, skall giva upphov till skogseld, är mycket större vid nordsvensk än vid mellansvensk hyggesbränning. Detta beror ingalunda enbart på att omgivande skogsmarker äro hårdare uttorkade vid nordsvensk än vid mellansvensk hyggesbränning, utan förorsakas till mycket stor del av att den med nordsvensk hyggesbränning behandlade marken har stor benägenhet att brinna om. Detta brukar däremot icke vara fallet med hyggen, som markberetts med mellansvensk hyggesbränning.

Som tidigare omtalats, mäktar elden vid hyggesbränning på husmossrik mark flerstädes icke förtära någon del av råhumuslagret. Till och med mosstäckets undre del återfinnes ofta obränd under det kolade ytskiktet, vilket brukar vara fallet, även då marken varit starkt genomtorkad vid hyggesbränningen. Detta torde en- dast till en del förklaras av att eld alltid har svag verkningskraft rakt nedåt. Un- dersökes dylik mark, just som ytelden slocknat, finner man nämligen under det förbrända ytskiktet en fuktig svettningsrand, vilken i sin mån måste motverka eldens nedträngande och som dessutom säkerligen har sin andel i att eld, som efter bränningen pyr i marken, på flertalet håll snart självdör, sedan yteldens lå- l gor slocknat.

De brända hyggenas solöppna mark blir sommartid ofta mycket hårt genomtorkad. Till följd av på tidigare husmossrik mark kvarvarande råhumustorv och mossres- ter är den därefter ånyo brännbar och kan då under soliga, varma sommardagar på nytt sättas i brand redan av mycket obetydliga gnistor. Därutinnan föreligger ingen skillnad mellan med nordsvensk och med mellansvensk hyggesbränning mark- beredda områden. Emedan mellansvensk hyggesbränning utföres, då marken är tämligen fuktig, bruka dock de därmed behandlade hyggena icke hinna bli bränn- bara pä nytt, förrän långt sedan sista från hyggesbränningen kvarlevande eld slocknat. Där nordsvensk hyggesbränning av husmossrik mark, som utförts som— martid, efterföljts av klart, varmt och blåsigt väder, visar däremot hygget ofta be-

• Sida 254
•  Original

gynnande benägenhet att brinna om redan under tredje eller fjärde dagen efter brän- ningen, såvida det då fortfarande finnas eldhärdar därstädes.

Tack vare de lätta gnistor, som vinden virvlar upp ur den brinnande marken. kan den andra elden vid stark blåst gå fram med mycket stor hastighet. Ytkolade vir- kesrester, torrlågor och äldre stubbar tändas på nytt av elden och hettan i den brinnande marken, varför området, som brinner om, snart är ett enda böljande— eldhav. När marken brinner om, utvecklas en intensiv, sur och tung samt därför lågt framsvepande brandrök, vilken följaktligen är mycket svåruthärdlig för släck- ningsmanskapet. De för hyggesbränningen upptagna och avbrända brandgatorna bruka nu själva vara mogna att brinna om och utgöra därför icke längre något hinder för eldens framfart. Härtill kommer ofta en riklig gnistkastning till den utanför bygget belägna marken. Denna har nu torkat upp ytterligare efter hygges- bränningen och därför blivit ännu eldfängdare än då.

Till förhindrande av skogseld, då brända hyggen brinna om, fordras därför stort manskapsuppbåd och hårt arbete. För att hejda elden upphugges och avbrännes en ny brandgata utanför den gamla, där förhållandena så medgiva. Eljest göres den gamla brandgatan eldsäker på nytt genom att helt övertäckas med mineraljord till betryggande bredd från brandgatsdiket.

Även då marken brinner om, går elden fram som yteld, vilken endast förtär ett övre skikt av det brännbara material, som skonats av den första branden. El- den ger emellertid nu litet varstädes upphov till svårsläckt jordbrand. Inom smärre områden med jordbrand kväves denna genom påkastande av mineraljord. Jord— brand av större omfattning isoleras från omgivande mark genom ett brandgatsdike. Innanför detta dämmes jordbranden omsorgsfullt med mineraljord till så start av— stånd från diket, som anses erforderligt till förhindrande av gnistspridning från jordbrandsområdet till omgivande mark. Tursamt nog bruka de brända hyggena icke i sin helhet vara mogna att brinna om på en gång utan först deras torrare, mera vindexponerade delar.

På grund av anförda förhållanden bedrivas eftersläck- ningen och vaktbållningen vid nordsvensk hyggesbränning på följande sätt.

Första natten efter bränningen utsättas nattvakter. Dessa indelas i 2—4-manna- lag. Ju senare på dagen bränningen avslutats, och ju torrare skogsmarkerna äro, desto större vaktmanskap erfordras. På stora, sammanhängande hyggesarealer torde även under rätt besvärliga förhållanden ett 3-mannalag i allmänhet kunna sköta vakthållningen nöjaktigt på c:a 20—30 hektar. Ha nattvakterna redan på kväl- len hunnit eftersläcka bygget väl närmast dess ytterkanter, böra de under förnat- ten tura om att patrullera efter brandgatorna, varvid i regel endast en man åt gången är i farten, under det att de övriga sova invid brandgatan för att vara till hands, om så skulle erfordras.

Under förnatten kallnar bygget alltmer av sig självt och verkar ofta vid mid- nattstid helt slocknat, om man bortser från rykande myrstackar samt enstaka glö— dande lumpar och torrlågor. Efter soluppgången dyka mossrökar efter hand upp här och där på brändan, varjämte elden i en del torra vindfällen och lumpar åter börjar brinna med klar låga. Under förutsättning, att bygget hann brännas fär- digt föregående dag, är tiden nu inne för nattvakterna att med full kraft återupp- taga eftersläckningen. Därvid kvävas torvrökar på förut skildrat sätt med mineral jord. Ihåliga lumpar med kvarsittande eld huggas av ovanför eldbärden, spräckas upp och släckas med jord och vatten eller kastas ihop till en brasa, som snart brinner ner, om virket är torrt. Beträffande grova lumpar, vilka redan urholkats så starkt av elden, att denna snart skulle självslockna, kan man dock nöja sig med att kasta in något mineraljord i hålet, varigenom avslocknandet påskyndas. Sitter eld kvar i ruttna, rotstäende björkstammar, fällas dessa. Deras brinnande stamdelar dränkas därefter i vatten eller nedgrävas i mineraljorden.

• Sida 255
•  Original

Större, tidigare förbigångna myrstackar se nu ut som öppna kratrar, vilkas bot- ten täckes av brännhet vit aska. De överstrilas utvändigt med vatten, varefter »kraterns» insida ända ned till bottnen noggrant rensas från därvarande ytliga lager brinnande myrstackstorv. Denna nedkastas på bottnen av »kratern», vilken därefter till betryggande höjd fylles med mineraljord, vilken packas till ordentligt.

På dylikt sätt plomberade myrstackar slockna i allmänhet snart. Skulle deras eld leva upp på nytt, upprepas arbetet med ännu rikligare jord- och vattenmängd än förra gången. Om även detta försök att släcka elden misslyckas, vilket någon enstaka gång händer, gräves runt stacken ett smalt »dike» ned till mineraljorden, varefter stacken med början från diket helt övertäckes med mineraljord, sedan den dessförinnan sönderhuggits, bevattnats och klubbats ihop. Vid nordsvensk hygges— bränning är det däremot i regel icke tillrådligt att efter hyggesbränningen gräva ut dittills förbisedda större myrstackar. Dylika förbrinna nämligen även efter ut- grävning sä långsamt, att risk föreligger, att omgivande mark skall hinna bli mo- gen att brinna om, innan myrstackarnas eld slocknat.

I kolbottnar uppkommen jordbrand, som ej kan släckas genom vattenältning av antänd stybb, isoleras genom till mineraljorden nedgrävda diken och dämmes där- efter med ett sammanhängande mineraljordlager.

Dagen efter hyggesbränningen sysslar hela arbetsstyrkan utom nattvakterna, som då böra vila, med eftersläckningen. Denna bör vara i huvudsak avslutad senast andra dagen efter hyggesbränningen. Detta är av särskild vikt, då fråga är om längre fram på sommaren under starkare torka utförda hyggesbränningar.

I de fall, då hyggets bränning avslutas först dagen efter tändningen, uppskjutes naturligtvis den egentliga eftersläckningen, tills detta skett. Utgrävning och plom- berande av myrstackar påbörjas likväl alltid, så snart ske kan. Därefter förfares vid eftersläckningen i tillämpliga delar, som redan skildrats.

Även under andra natten efter löpbränningen erfordras vanligen nattvakter, ehuru färre än under den föregående. Är eftersläckningen väl skött, brukar större delen av manskapet nästa dag kunna dirigeras till annan arbetsplats eller hemförlovas. Ett mindre antal vakter, vilka likväl i regel icke längre behöva vara ute om nätter- na, måste dock fortsätta med eftersläckningen, till dess inga rökar längre dyka upp. Även därefter är det emellertid nödvändigt att någon man en gång på dagen efter kl. 12 avpatrullerar hygget. Enstaka rökar kunna nämligen visa sig flera dygn, sedan hygget till synes blivit släckt. Till efterbevakningen böra användas pålitliga, helst äldre, i närheten bosatta personer. Efterbevakningen indrages helt, sedan under fyra dygn i sträck ingen ny rök iakttagits.

Understundom har eld långt senare på nytt sluppit lös inom brända hyggen. Så- vida dessa eftersläckts ordentligt samt avpatrullerats samvetsgrant vid ovannämnd tid på dagen under fyra dygn, sedan sista rök dök upp inom respektive hygge, har man goda skäl antaga, att eldens återuppflammande icke förorsakats av från hyg- gesbränningen kvarlevande eld utan av på ett eller annat sätt nyuppkommen eld. De vanligaste orsakerna till denna torde vara glödande pipaska, brinnande cigar— rettstumpar, kaffebrasor e. (1. Med hänsyn till de brända hyggenas stora eldfängd— het, sedan de blivit hårt uttorkade, och allmänhetens okunnighet härom böra per— soner, som anförtros efterbevakningen vid hyggesbränning, underrättas om förhål- landet samt strängeligen förbjudas att göra upp eld eller röka på eller invid de brända hyggena.

Vid mellansvensk hyggesbränning bedrives eftersläck- ning på likartat sätt som vid nordsvensk hyggesbränning. Tack vare större markfuktighet självslockna emellertid de brända hyggena hasti- gare och fullständigare efter mellansvensk än efter nordsvensk hyggesbränning. Vid mellansvensk hyggesbränning brukar eftersläckningen därför kräva tämligen ringa arbete. Den kan vanligen i huvudsak inskränkas till släckandet av eld i stubbar, torrlågor, lump och myrstackar. Utan risk för att marken skall brinna om kunna

• Sida 256
•  Original

därvidlag även större myrstackar utgrävas, såvida detta sker omedelbart efter hyg- gesbränningen. Denna släckningsmetod är emellertid beträffande större myrstackar dyrbarare än plombering, emedan elden icke slocknar så fort och efterbevakningen därför blir långvarigare.

Vid mellansvensk hyggesbränning utföres eftersläckningen med hela arbetsstyr- kan och påbörjas helst omedelbart efter hyggesbränningen. Den hinner vanligen i allt väsentligt slutföras på en dag. Sedan detta skett, erfordras inga nattvakter utom vid stark blåst. Ännu återstående eftersläckning samt bevakningen av det brända hygget utföres av 2-mannalag, varvid varje sådant i regel bör vara nog för en sammanhängande hyggesareal av upp till 20—30 hektar. Sedan all eld inom hygget släckts, indrages vaktmanskapet. På eftermiddagen under första eller andra dygnet därefter liksom vid samma tid under tredje eller fjärde dygnet bör dock en pålitlig person ordentligt avpatrullera hygget. Visar det sig då, att ingen ny rök slagit upp, kan elden anses betryggande släckt.

• Sida 257
•  Original

Bil. 9.

P. M. angående försäkring vid hyggesbränning.

Det föreliggande försäkringsbehovet vid de hyggesbränningar, som föreslås att anordnas av skogsvårdsstyrelserna i vissa norrlandslän, synes kunna tillgodoses genom en kombination av skogsbrandförsäkring a första risk och ansvarighets— försäkring, allt i enlighet med nedan angivna bestämmelser.

1. Allmänna bestämmelser.

A. Skogsbrandförsäkring å första risk. B. Ansvarighetsförsåkring.

Försäkringstagare:

A. Skogsvårdsstyrelse såsom ombud för vederbörligt bränningstöretag. B. Skogsvårdsstyrelsen. Försäkringens föremål: A. Försäkringstagarens intresse av att växande skog och skogsmark utom brän- ningsområde icke skadas genom eld, som kommer lös vid hyggesbränning.

B. Den lagenliga ansvarighet för skadestånd i anledning av annan tillfogad kropps- eller egendomsskada, som åvilar försäkringstagaren i egenskap av anord- nare av hyggesbränning.

Försäkring skall avse alla av försäkringstagaren under försäkringstiden företag- na hyggesbränningar.

Försäkringsbelopp:

A. Kronor 10000 per bränningsområde. B. Kronor 150 000 vid personskada med begränsning till Kronor 50000 för varje skadad eller dödad person samt Kronor 50 000 för egendomsskada, allt per bränningsområde.

Försäkringstid:

Försäkring tecknas för kalenderår och träder i kraft den dag, ansökan därom skriftligen accepteras.

Premie:

För A. och B. tillsammans 1 krona per hektar produktiv skogsmark inom brän- ningsområden, avbrända under försäkringstiden.

Premie erlägges i efterskott, dock före försäkringstidens utgång. Under nuvarande förhållanden måste reservation göras för sådan ändring av premiesatsen, som kan betingas av en före försäkrings tecknande inträffande vä- sentlig allmän prisstegring.

F örsåkringsgivare: A. De skogsbrandförsäkrande riksbolagen; företrädda av Försäkringsaktiebola- get Skandia.

B. Flertalet av de svenska försäkringsanstalter, som driva ansvarighetsförsäk- ring; företrädda av Försäkringsaktiebolaget Freja.

• Sida 258
•  Original

A. Skogsbrandförsåkring å första risk.

För försäkringen gälla i särtryck bilagda Allmänna försäkringsvillkor för brand- försäkring av skog med de ändringar, som föranledas av vad som ovan under 1. Allmänna bestämmelser angivits, ävensom de ändringar och tillägg, som innefattas i följande särskilda försäkringsvillkor:

A. Genom försäkringen, vilken avser försäkringstagarens intresse, ersättes å växande skog och skogsmark uppkommen skada, som orsakats av eld, vilken kom- mit lös genom av försäkringstagaren företagen hyggesbränning. Likaså omfattar försäkringen sådan skada och kostnad, som förorsakats genom upphuggning av s. k. brandgata till hämmande av uppkommen skogsbrand.

Skada å växande skog och skogsmark inom bränningsområde ersättes icke, ej heller andra släckningskostnader än som angivits i föregående stycke.

B. Försäkringen är tecknad såsom första-riskförsäkring, vilket innebär, att full ersättning utgår för inträffad skada, så länge dennas belopp icke överstiger försäk- ringsbeloppet. Är skadan större, utbetalas försäkringsbeloppet.

C. Försäkringstagaren åligger att så vitt möjligt en månad före försäkringens ikraftträdande till försäkringsgivaren ingiva fullständig redogörelse för brännings- arbeten tillämnade under försäkringstiden, i vilken angives:

1) varje bränningsområdes belägenhet och ungefärliga arealen produktiv skogs- mark; 2) ungefärliga tidpunkten för de olika bränningarnas verkställande (t. ex. vec- kan / —

0

Till planen skall fogas en generalstabskarla, a vilken de olika bränningsområdena skola vara inlagda.

Med bränningsområde förstås ett direkt sammanhängande avverkningsomräde, avsett att brännas under försäkringstiden, oavsett om bränningen skall ske i flera etapper.

D. Bränning får företagas endast under förutsättning: 1) att bränning verkställ-es i överensstämmelse med vad som påbjudes i gällande lag om förekommande och släckning av skogseld ävensom i anledning av sagda lag utfärdad brandordning;

2) att vederbörande brandfogde bevisligen underrättats om bränningen; 3) att arbetet ledes av förman med av skogsvårdsstyrelse godkänd utbildning i hyggesbränning;

4) att bränning sker i etapper om högst 25 hektar; 5) att bränning i övrigt sker i enlighet med säkerhetsföreskrifter som godkänts av försäkringsgivaren.

B. Ansvarighetsförsäkring.

För försäkringen gälla i särtryck bilagda Allmänna försäkringsvillkor för allmän ansvarighetsförsäkring med de ändringar, som föranledas av vad som ovan under 1. Allmänna bestämmelser angivits, ävensom de tillägg, som innefattas i följande särskilda försäkringsvillkor:

]. I försäkringen inbegripes även ansvarighet för skada å egendom genom eld, vilken kommit lös vid av försäkringstagaren företagen hyggesbränning.

2. Försäkringsgivarens ersättningsskyldighet i fråga om varje bränningsområde begränsas till de i försäkringsbrevet angivna försäkringsbeloppen, oavsett om skade- ståndsanspråk framställes mot en eller flera försäkringshavare. Med bränningsomräde förstås ett direkt sammanhängande avverkningsområde, avsett att brännas under försäkringstiden, oavsett om bränningen skall ske i flera etapper.

• Sida 259
•  Original

3. Försäkringen gäller endast under förutsättning att samtidigt finnes gällande särskild skogsbrandförsäkring å första risk avseende skada å växande skog och skogsmark orsakad av eld, vilken kommit lös genom av försäkringstagaren före- tagen hyggesbränning. _

4. Skada ä område, som ingår i plan för hyggesbränning, ersättes icke.

5. Bränning får företagas endast under förutsättning:

a) att vederbörande brandfogde bevisligen underrättats om bränningen;

b) att arbetet ledes av förman med av skogsvårdsstyrelse godkänd utbildning i hyggesbränning;

c) att bränning sker i etapper om högst 25 hektar.

III. Översikt av försäkringsskyddet.

A. Skogsbrandförsäkring & första risk.

Genom denna försäkring erhålla ägarna av kringliggande, brandskadade skogs- marker ersättning upp till tillsammans 10000 kronor i fråga om varje brännings- område, oavsett huruvida skyldighet till utgivande av sådan ersättning åvilar för- säkringstagaren eller någon hans befattningshavare eller icke. Skada å annat än växande skog eller skogsmark ersättes icke, ej heller skada annorledes än genom eld, som kommer lös vid hyggesbränning, ej heller andra släckningskostnader än skada genom upphuggning av brandgata till hämmande av utbruten skogsbrand.

B. Ansvarighetsförsäkring.

Genom denna försäkring Övertager försäkringsgivaren den ersättningsskyldighet, som enligt gällande rätt åvilar försäkringstagaren i egenskap av anordnare av hyggesbränning. I enlighet med de ovan åberopade allmänna försäkringsvillkoren omfattar försäkringen jämväl den ersättningsskyldighet, som jämlikt gällande rätt åvilar hos försäkringstagaren såsom ledande eller övervakande anställd person för skada, som av denne i sådan tjänst tillfogas annan än försäkringstagaren.

Ersättning utgår vid såväl person- som egendomsskada och intill de belopp, som ovan under I angivits. Ersättningsbar kroppsskada kan tänkas drabba såväl med bränningen sysselsatt folk som utomstående. Med egendom förstås fastighet eller fasta eller lösa föremål, däri inberäknat djur, och ersättningsbar skada kan tän- kas uppkomma genom eld, rök och sot.

Försäkringsgivaren svarar även för kostnaderna vid bemötandet av mot försäk- ringstagaren eller ovannämnda anställda personer framställda ersättningskrav, ändå att de angivna maximiersättningsbeloppen därigenom överskridas.

Vid prövning av frågan huruvida och i vilken omfattning ersättningsskyldighet enligt gällande rätt föreligger förutsättes icke laga dom, utan avgörandet sker i regel under hand med utnyttjande av den erfarenhet samt den juridiska och tek- niska expertis, som stå till försäkringsgivarens förfogande. Härigenom vinnes för- delen av en snabb skadereglering, och endast i tveksamma eller tvistiga fall kom- mer domstolsprövning i fråga.

C. Anmärkningar._

Vid skador, som falla under såväl skogsbrandförsäkringen å första risk som an- svarighetsföl'säkringen —— d. v. 5. där fråga är om brandskada å växande skog eller skogsmark och samtidigt vållande ligger försäkringstagaren eller dennes befattnings- havare till last — utgår ersättning icke blott från skogsbrandförsäkringen utan även, beträffande överskjutande skadebelopp, från ansvarighetsförsäkringen eller med sammanlagt upp till 60000 kronor.

• Sida 260
•  Original

I fall, där med hänsyn till de lokala förhållandena försäkringsbeloppet 10000 kronor för skogsbrandförsäkring å första risk icke skulle anses tillfyllest, finnes möjlighet att genom särskild tilläggsförsäkring höja detta försäkringsbelopp. Möj- lighet synes ocksä föreligga för skogsvårdsstyrelse eller annan av saken intresserad att söka förmå ägare till skog och annan egendom, som genom planerade brän— ningsåtgärder utsättas för brandfara, att själva genom tecknande av skogsbrand- försäkring eller annan brandförsäkring ombesörja det ytterligare skydd, som kan anses erforderligt.

Stockholm i december 1939. F ÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET SKANDIA IVAR SJÖGREN. / I. Trehn.

FÖRSÄKRINGSAKTIEBOLAGET FREJA IVAR SJÖGREN. / F. Åkerman.

• Sida 261
•  Original

• Sida 262
•  Original

Statens offentliga utredningen-1940 Systematisk förteckning (Sith—orna inom klammer beteckna utredningar-nas nummer i den kronologiska förteckningen.)

A_Ilmän lagstiftning. Rättsskipni'ng. Fångvård. Statsföl'fattning. Allmän statsförvaltning.

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas tinansväsen.

.

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Hälso- och sjukvård.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Betänkande med förslag till åtgärder för betordrande av produktionen a enskilda skogar ivissa delar av Norrland. [31

, Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunlkationsväseu.

Bank-. kredit- och penningväsen.

Försäkringsväson.

Kyrkoväsen. Undervisningsvttsen. Andlig odling i övrigt.

Betänkande och förslag ang. reglering av församlings- indelningen i Stockholm och revision av den för huvud. - staden gällande lagen om församlingsstyrelae. (11

Allmänt näringsväsen. ! Försvarsviisen.

Betänkande ang. omorganisation av armétörvaitningens gjukvårdsstyrelse m. m. [2]

Fast egendom. Jordin-uk med binäringar.

'

lanc, Marcus Bok tr.-A.-B. .

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

lthlm 399222