SOU 1944:31
Ungdomsvårdskommitténs betänkande
N 4-0 ('?
oå (-
— CUL"
&( 4. IGT?»
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNiNGAR 1944:31 JUSTITIEDEPARTEMENTET "
UNGDOMSVÅRDSKOMMITTENS BETÄNKANDE II
MED UTREDNING OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
STÖD ÅT UNGDOMENS FÖRENINGSLIV'
__
_ s T 0 C K_H 0 L M 1s)4 4
Statens . offentliga utredningar 1944 "
Kronologisk förteckning
unmäåla. . . _:.
1. .! ordbruksbefolkningens levnadskostnader. Av E. 17. Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet ,? Lindahl och L. Lemne. Marcus. 71 3. Jo. av litteraturtjänsten inom de tekniska fackomrade- ' '—
_ na.. Baggström. 165 s. E. 2. Betänkande med förslag angående langtj änstunder- * ' » befäl m. m. Beckman. 91 s. Fö. ls. Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m. 15
3 Bt"kd ed kthttillstadt d Bee '84S'K . eauaneangenen eres neuner . . - krigsåren. Marcus. 336 5171. _ 19. Om inrättande av ett sambällsvetenskapligt forsk- ningsråd. Häggström. 23 5. E.
4. Promemoria med förslag till lag med bestämmelser _ . ' ' om allmänna behörighetsvillkor för vissa kommuna- 20- 3401år;;ågältifedmngåggääåämgeäåh läget?—311118”— l a . . ö . . . - - S&mh ns . ges uningar & uppdr g 111 m Haeggstr m 66 s S och problemläge. Idun. 138 5. E. i
5. Betänkande med förslag till civilförsvarsleg m. m. _ _ S. 21. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning- Beckman 262 s ar. 2. Sambandet mellan folkskola. och högre skola, . 6. Betänkande: meddförslag till bqerdniangar ochlin- Idun- 304 5- E- . .. . ll _ ' Zä'fkgåoåfåof” '” Hagamannen "'” ”ma " 22. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredning- ar. 3. Utredning och förslag angående vidgade möj- 7. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ligheter nu hogre mdqrwsmng for landsbygdens ring. 1. Marcus. 215 s. ri. ungdom- Idun- 104 8- la- - s. Betänkande med förslag gående revision av riks- 23— ;?ggggkglggggne hägg??? 005331???" 5 e betsf e.N t. 14.J. - ». (111718 ämm een dag ”5 ” om r 0 _ _ 1 s ". lli—den 17 juni 1943 med 1940 års skolutrednings 9. Procesaaglåårädniggeås förslag tilIIJlag om i;;förgnåe rådia-nde nämnd- Idun- (2). 14.3 5- E- a. ”t a e . m. 1. e . e . vili? val-2115. ngngs 11 m egt x ors 24. Betänkande med förslag rörande revision av lagstift- _ ningen om kvinnas behörighet att innehava stats- 10_. Processlagberedningens förslag till lag om införande tianst 0011 annat amma-nt uppdrag. Norstedt. 65 5. av nya rättegångsbalken m. m. 2. Motiv m. m. Nor- J"- stedt. 500 E' 'N' _ 25. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- 11. Statsmakterna. ooh folkhusballnlngen under den till ring. 5-__ Promemoria. anlände Yrkesutblldning för följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del arbetslosa m. m. Häggström. 92 B..E. 4' T*den juh "MZ—""” 1943- Idun» 559 S' '"'- 26. Befolkningspolitik 1 utlandet. Beckman. 239 s. s. 12. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- 27 B t.. k d med utredn. h 16 1 & & ring. 2. Investeringsutredningens betänkande med ' re an an e_ _ lng oc rs ag ang en 0 förs] till invester' sreserv av statliga, kola u- ratten t111 Vissa. uppfinningar m. m. Marcus. 83 s. ll. nala och statsunders ödda anläggnngsarbeten för 28. 1941 års reumatikervardssakkunnigas betänkande.
budgetåret 1944/45. Marcus. 272 s. Fi. Del 2, Utredäjngt otcih åöräåg rgrårålde btohovet av
. . . _ och formen *r s a ig un ers ö illu byggande
13' E£?ngååggäåågggefågfnoåäfeåågirglgåsåäåå_ inom landets sjukvardsväsen av efterbehandling kande med förslag till investeringsreserv av statliga, gcåtåorsrvalescentvard. SV' Try eken AB" 101 S'
kommunala och statsunderstödda anläggningen- beten för budgetåret 1944/45. Marcus. 77 s. Fi.
14. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplane- ring. 4. Marcus. 153 s. Fl. 15. Socialvårdskommitténs betänkande. 7. Utredning och förslag angående lag om allmän sjukförsäkring. Beckman. 360 s. S. 16. Socialvardskommittcns betänkande. 8. Kostnads— beräkningar ange/ende lag om allmän sjukförsäkring. Beckman. 91 s. 5
29. Socialutbildningssakkunniga. 1. Utredning och för- slag rörande den högre socialpolitiska och kommu-' nala utbildningen. Häggström. 192 s. 1). 30. Ungdomsvardskommitténs betänkande 1 med ut- redning och förslag angående psykisk barna- ochi ungdomsvård. Norstedt. 277 s. Ju. 1
31. Ungdomsvdrdskommittéos betänkande 2 med ut- redning och förslag angående stöd at ungdomens föreningsliv. Norstedt. 195 s. Ju.
.
Anm. Om särskild tryckeri; ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsqå bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. 11. = eoklesiastlkdepartementet, Jo. jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentlige utredningars yttre anordnin nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1944: 31 JUSTITIEDEPARTEMENTET
UNGDOMSVÅRDSKOMMITTENS BETÄN KAN DE II:
BMH)UTREDNING(MHLFÖRSLAG
ANGÅENDE
STÖD ÅT UNGDOMENS FÖRENINGSLIV
STOCKHOLM 1944 KUNGL. sonrarcxnnmr. ?. A. magmor & sön-sn 442224
i i I
Skrivelse till Konungen . . . .............. . ..................... .
Kap. III. Föreningslivets betydelse för ungdomen. .. ..... . . . . . . . . . .
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Kap. 1. Inledning .....................................................
Kommitténs utredningsuppdrag, s. 9. — Behandlingen i riksdagen av frågan om samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet, 5. 10.
Kap. II. Ungdomsorganisationernas omfattning och räckvidd ................
Föreningsanslutningar och föreningsanslutna, s. 15. — Föreningsintresset inom olika delar av landet, s. 18. -—- Åldersfördelningen bland ungdomsorganisationernas medlemmar, 5. 22. — Förekomsten av pojkar respektive flickor inom ungdoms- organisationema, s. 25.
Kommitténs synpunkter på frågan, s. 27. —— Föreningslivets plats i de ungas fritids- liv, 5. 29. Verksamheten inom ungdomsorganisationer- av olika typer, s. 33. — Politiska ungdomsorganisationer, s. 34. — Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorgani- sationer, s. 35. —- Scout- och idrottsorganisationer, s. 36. — Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer, s. 37. — Övriga ungdomsorganisationer, s. 38. — Samman- fattning, s. 39.
Kap. IV. Åtgärder för främjande av ungdomens föreningsliv ........ .. ..... .
1. Allmänna synpunkter, s. 41. —— Kommitténs ståndpunktstagande till frågan om en statlig ungdomsrörelse, s. 42. — Ungdomsorganisationernas önskemål rörande statliga stödåtgärder, s. 43. — II. Det allmännas stöd till föreningslivet, s. 47. — III. Ung- domsorganisationernas verksamhet i utlandet, s. 51. — England, 5. 51. — Dan- mark, s. 56.
Kap. V. Kommitténs förslag angående statligt stöd åt instruktionskurser och
instruktörer inom ungdomsorganisationerna .......... . . .
Inledande synpunkter, s. 58. —- Ungdomsorganisationemas egna önskemål beträf- fande instruktionskurser och instruktörer, s. 59. — Redogörelse för omfattningen av ungdomsorganisationernas nuvarande instruktionskurs- och instruktörsverksam- het, s. 63. — Kommitténs förslag, 5. 72. —- Allmänna riktlinjer, s. 74. — Förut- sättningar för bidrag, 5. 83. —— Grunderna för bidrag till instruktionskurser, s. 86. —— Grunderna för bidrag till instruktörer, s. 90. —— Ansökningsförfarande, medlems- redovisning, rekvisition av statsbidrag m. m., s. 92.
Kap. VI. Kommitténs övriga framställningar och förslag beträffande stöd åt
ungdomens föreningsliv ........ . . . . . . . . . . . ............. . .....
I. Föreningskunskap inom skolundervisningen, s. 94. — Betydelsen av att de unga få viss insikt i föreningskunskap, s. 94. -— Redogörelse för i vilken utsträckning föreningskunskap för närvarande förekommer inom skolundervisningen, s. 95. — Kommitténs sammanfattning och rekommendationer, s. 99. — II. Ungdoms- organisationerna och lokalfrågan, s. 101. —— Ungdomsföreningarnas lokalsvårigheter enligt olika undersökningar, s. 101. —— Sammanfattning av läget, s. 105. —— Statens stöd till anordnande av allmänna samlingslokaler, s. 105. — Kommitténs framställ- ningar och förslag i frågan om lokaler till ungdomsföreningarna, s. 105. —— III. Ung- domsorganisationerna och filmen, 5. 109. —— Filmens betydelse inom ungdomsför- eningama, s. 109. — Nuvarande tillgång till smalfilm och önskemål i anslutning härtill, s. 111. _ Nedkopiering av spelfilm till smalfilm, s. 115. —— Censuravgift, s. 117. _ Kommitténs framställningar och förslag i fråga om film åt ungdomsför-
Sid. 5 9
15
27
41
58
94
eningarna, s. 117. — IV. Förslag om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverk- samheten, s. 118. — Nöjesskatten och ungdomsverksamheten, s. 118. —— Nuva- rande hestämmelser angående nöjesskatt, s. 119. -— Sammanfattning av läget, ungdomsorganisationernas önskemål, s. 120. -— Kommitténs synpunkter på frågan om förstatligande av nöjesskatten, s. 122. — Kommitténs förslag om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten, s. 123. —- V. Lindring av resekostna- derna för föreningsansluten ungdom, s. 127. —- Gruppresor, s. 128. _— Sällskapsresor, s. 129. -— Mötesnedsättning, s. 129. -— Tur- och retur- samt rundtursbiljett, s. 129. -— Skyttetaxan, s. 130. — Sammanfattning och rekommendation, s. 130.
Kap. VII. Sammanfattning och kostnadsberäkning ........................ 131
Sammanfattning av kommitténs förslag och framställningar, s. 131. —- Kostnadsberäk- ning för kommitténs förslag om statsbidrag till instruktionskurser och för anställande av instruktörer, s. 133.
Kap. VIII. Ungdomsråden .............................................. Redogörelse för ungdomsrådens organisation, s. 138. —— Ungdomsrådens verksam- het, s. 141. — Stockholms ungdomsråd. Organisation och verksamhet, s. 143. — Redogörelse för verksamheten inom Bromma, Eskilstuna samt Tunabygdens ung- domsråd, s. 145. — Kommitténs synpunkter och önskemål i anslutning till frågan om ungdomsråden, s. 147.
Bilagor. Bil. A. Tabeller utvisande antal lokalavdelningar, medlemsantal m. m. inom samtliga ungdomsorganisationer .................................. Bil. B. Redogörelse för verksamheten inom olika ungdomsorganisationer ......
I. Politiska ungdomsorganisationer, s. 154. —- II. Kyrkliga och frikyrkliga ungdoms— organisationer, s. 157. —- III. Scout— och idrottsorganisationer, s. 167. — IV. Nyk— terhetsrörelsens ungdomsorganisationer, s. 174. —— V. Övriga ungdomsorganisa- tioner, s. 179.
Bil. C. Formulär m. m. i samband med rekvisition av statsbidrag till instruktions-
kurser och instruktörer . . . . ......................................
Bil. D. Redogörelse för ungdomsorganisationernas yttranden i anslutning till frå— gan om film åt organisationerna .................................
137
150 154
184
189
! 4 i . x . |
Till KONUNGEN.
Genom beslut den 9 juni 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justi- tiedepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga jämte sekreterare att inom departementet verkställa utredning rörande åtgärder för bekämpande av
ungdomsbrottsligheten samt att till utredning jämväl upptaga frågan om de missförhållanden som förefunnos inom det offentliga nöjeslivet och om bote- medlen däremot. Samtidigt bemyndigades departementschefen att utse högst sju personer att på kallelse av de sakkunnigas ordförande deltaga i över- läggningar med dem. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 29 juli 1939 såsom sakkunniga numera fattigvårdsdirektören i Stockholm O. R. Wangson, förste folkskolinspektören B. A. S. Jonzon, numera redak- tören G. Ronner, numera majoren E. Råberg, redaktören E. Dahnberg och numera chefredaktören G. Elfving. Ät Wangson uppdrogs att vara de sak- kunnigas ordförande. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades sam- tidigt assessorn vid Stockholms rådhusrätt H. Hector.
Under tiden från slutet av december 1939 till slutet av år 1941 har ut- redningen enligt därom meddelat förordnande i huvudsak vilat. I beslut den 12 december 1941 entledigade departementschefen på därom gjord fram- ställning förste folkskolinspektören Jonzon från det honom meddelade upp— draget samt förordnade skyddshemsinspektören A. M. Pehrling och folkskol- inspektören A. Hässelberg att såsom sakkunniga deltaga i utredningen. Sam- tidigt utsåg departementschefen följande personer att på kallelse av de sak- kunnigas ordförande deltaga i överläggningar med dem, nämligen redaktören Ulla Alm, advokaten Sigrid Beckman, generalsekreteraren C. A. H. Ceder— gren, numera barnavårdsinspektrisen Göta Rosén och överläkaren S. 0. Stenberg. Den 7 januari 1942 utsågs jämväl numera skyddshemsinspektören G. T. Eriksson att i enahanda ordning deltaga i de sakkunnigas överlägg- ningar.
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 19 juni 1942 givna bemyndigande utsågos av departementschefen den 26 i samma månad numera chefredaktören O. Sehlstedt, filosofie licentiaten L. Hartmann, förbundssekreteraren L. Elias- son och juris kandidaten I. Holmstedt att på kallelse av ordföranden del- taga i de sakkunnigas överläggningar. Samma dag förordnades skyddshems- inspektören Eriksson att, jämte assessorn Hector, tillsvidare tjänstgöra så- som sekreterare hos de sakkunniga.
Den 14 november 1942 avled ledamoten Pehrling. På därom gjorda fram- ställningar entledigade departementschefen den 1 februari 1943 överläkaren Stenberg från det honom meddelade uppdraget och skyddshemsinspektören Eriksson från uppdraget att vara sekreterare åt de sakkunniga. Sistnämnda dag utsåg departementschefen statens inspektör för fattigvård och barna— vård, byråchefen A. M. Berggren att såsom sakkunnig deltaga i utredningen och legitimerade läkaren G. A. Jonsson att, efter kallelse av ordföranden, del- taga i överläggningar med de sakkunniga. Ytterligare utsåg departements- chefen den 16 april 1943 fru Birgitta v. Hofsten, D.S.I., att i skyddshems- inspektören Erikssons ställle tjänstgöra såsom sekreterare åt de sakkunniga. Slutligen utsågos den 10 augusti 1943 jämväl medicine licentiaten G. Inghe och filosofie kandidaten Anna-Lisa Kälvesten att, efter kallelse av ordföran- den, deltaga i de sakkunnigas överläggningar.
De sakkunniga ha antagit benämningen ungdomsvårdskommittén.
Kommittén som till utredning upptagit bland annat frågan om statligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet får härmed överlämna ett be- tänkande med utredning och förslag i denna fråga.
Betänkandet har utarbetats av en delegation, bestående av kommitténs ordförande samt ledamöterna Dahnberg, Elfving, Ronner och Råberg även- som de särskilt tillkallade sakkunniga Eliasson, Eriksson, Hartmann, Holm- stedt, Sehlstedt och Cedergren, vilken sistnämnde emellertid på grund av annat offentligt uppdrag icke kunnat deltaga i arbetet under tiden fr. o. m. december 1943 t. o. 111. april 1944. Med vederbörligt tillstånd från justitiedepartementet har ordföranden till överläggningarna inom delegatio- nen kallat sekreteraren Erland Sundström i Cedergrens ställe. I ärendets slut— liga behandling ha deltagit kommitténs samtliga ledamöter. Dessutom ha i överläggningarna deltagit herrar Hector och Sundström samt i avsnittet om nöjesskatten advokat Sigrid Beckman. Under utredningsarbetets gång har samråd ägt rum med representanter för skolöverstyrelsen samt med förste folkskolinspektören Bror Jonzon, filosofie licentiaten Vilhelm Helle, docen- ten Greta Hedin, uppbördsassistenten Ragnar Silfversparre samt framlidna byrådirektören Dagny Ollsson, varjämte yttranden rörande vissa inom kom- mittén utarbetade preliminära förslag under hand inhämtats från ett antal ungdomsorganisationer.
Såsom sekreterare vid ärendets behandling ha tjänstgjort intill den 1 febru- ari 1943 skyddshemsinspektören G. T. Eriksson samt från den 16 april 1943 fru Birgitta v. Hofsten. '
Stockholm den 25 april 1944.
Underdånigst
OTTO WAGNSON
A. BERGGREN ERNST DAHNBERG GÖSTA ELFVING
ALFR. HÄSSELBERG GÖSTA RONNER EINAR RÄBERG
Birgitta v. Hofsten.
KAP. I. Inledning.
Kommitténs utredningsuppdrag.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 9 juni 1939 uppdrog chefen för justitiedepartementet de ursprungliga riktlinjerna för ungdomsvårdskom— mitténs arbete. Därvid framhölls bland annat, att vid utredningen borde upp- märksammas, vad som kunde göras för att tillgodose ungdomens behov av sund förströelse och lämplig sysselsättning under fritiden, därvid särskilt föreningslivets och sportens betydelse för ungdomens fostran borde beaktas. Sedan riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 juni 1942 anhållit, att frågan om förbättrad ungdomsvård och därmed sammanhängande frågor måtte hänskjutas till ungdomsvårdskommittén, åberopade departementsche- fen i sitt yttrande till statsrådsprotokolllet den 19 samma månad, vad i de av riksdagen godkända utskottsutlåtandena anförts i frågan. Ungdomsvården borde, hette det bland annat i dessa utlåtanden, i fortsättningen som hittills i största möjliga utsträckning bygga på frivilligt personligt arbete inom våra stora folkrörelser vilkas ungdomsarbete borde på ett effektivt sätt stödjas av samhället, såvä'l ekonomiskt som moraliskt. Ökat statsbidrag borde utgå för utbildning av ungdomsledare inom de olika ungdomsorganisationerna, i re- gel förlagd till respektive organisationers folkhögskolor eller motsvarande ut— bildningsanstalter. De på skilda håll organiserade ungdomsråden förefölle vara av den betydelse, att de borde få ekonomiskt stöd, men med hänsyn till deras lokala karaktär syntes detta böra utgå av kommunala medel.
Till fullgörande av det sålunda erhållna utredningsuppdraget upptar kom- mittén i föreliggande betänkande till behandling frågan angående åtgärder till statligt stöd åt ungdomsorganisationernas verksamhet. Innan kommittén i kap. III, IV, V, VI och VII framlägger sin uppfattning i saken och därpå grundade förslag, vill kommittén i detta kapitel lämna en orientering över riksdagsbehandlingen av frågan om samhälleligt stöd åt ungdomsorganisa- tionernas verksamhet. I nästkommande kapitel lämnas en redogörelse för ungdomsorganisationernas omfattning och räckvidd, varvid antalet förenings- anslutningar respektive antalet föreningsanslutna personer samt deras ålders- och könsfördelning särskilt beaktas. I kapitel II upptas även frågan om för- eningslivets betydelse såväl ur samhällssynpunkt som ur den enskilda för- eningsmed'lemmens synpunkt, varvid särskild uppmärksamhet ägnas åt verk-
samhetens art inom olika typer av organisationer. I kapitel IV lämnas en översikt över det samhälleliga stöd som för närvarande utgår till förenings- livet, varjämte en redogörelse lämnas för ungdomsorganisationemas verk- samhet i vissa främmande länder. I kapitel VIII belysas slutligen ungdoms- rådens verksamhet och omfattning, varjämte kommitténs ståndpunkt till hit- hörande frågor framlägges.
Behandlingen i riksdagen av frågan om samhälleligt stöd åt ungdoms- organisationernas verksamhet.
Att lämna en fullt uttömmande redogörelse för i vilken utsträckning frågan om statligt stöd åt ungdomsorganisationerna ägnats uppmärksamhet i riks- dagen under de senaste decennierna stöter på vissa svårigheter. Orsaken här- till är i första hand, att detta problemkomplex icke så mycket har gjorts till föremål för särskilda motioner eller propositioner; i stället har det mer eller mindre i förbigående berörts i motioner och utskottsutlåtanden. Framförallt har frågan uppmärksammats i samband med kamrarnas debatter i olika frågor. Eftersom det viktigaste i föreliggande sammanhang torde vara att ge en bild av diskussionens huvuddrag, har kommittén icke ansett det nöd- vändigt att verkställa den tids— och utrymmeskrävande utredning som skulle erfordras för att ge en fullständig redogörelse för frågans behandling i riks- dagen. Ett begränsat ehuru mycket betydelsefullt avsnitt av problemet om stöd åt ungdomsorganisationerna, nämligen frågan om stöd åt samlingsloka- ler, har i den följande redogörelsen endast flyktigt berörts. Anledningen här- till är, att frågan om samlingslokaler efter riksdagsbeslut vid 1939 års riks- dag kan sägas vara i princip löst, varför kommitténs uttalanden i frågan icke ha karaktären av några egentliga förslag. Det bör emellertid påpekas, att frågan om samlingslokaler, bland annat till ungdomens föreningsliv, har äg- nats mera uppmärksamhet i riksdagen än någon annan fråga som samman— hängt med stöd åt ungdomsorganisationerna.
Frågan om samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas arbete berördes i riksdagen redan år 1918 i en av herr Welin väckt motion (II: 290) an- gående åtgärder till »motarbetande av ungdomens förvildning». I denna motion heter det bland annat, att »ungdomsklubbarna, där man särskilt lägger an på att uppodla de ungas självverksamhet och självdisciplin, även böra erhålla statens understöd». Andra kammarens andra tillfälliga utskott som hade att avge yttrande över motionen hemställde i utlåtande nr 12 om avslag på densamma med huvudsaklig motivering, att flertalet av. de åtgärder som föreslogos i motionen —— bland annat stöd åt barnhem, skyddshem, arbets- stugor m. m. —— redan i olika sammanhang låge under utredning.
Efter den flyktiga beröringen av föreningsfrågan i ovannämnda motion, dröjde det åtskilliga år, innan frågan på nytt dök upp i riksdagen. År 1938 berördes önskvärdheten av samhälleligt stöd åt ungdomens föreningsliv vid kamrarnas debatter i anledning av likalydande motioner (I: 205 respektive II: 324) angående allsidig utredning rörande det offentliga nöjeslivet m. m.
i | 1 i &
av herr John Björck m. fl. i första kammaren och herr Dahlbäck m. fl. i andra kammaren.
Härvid yttrades bland annat följande: Herr Fredrik Ström (I): Vad är det som gjort, att ungdomen nått en så pass betydande kulturutveckling och fått en sådan ansvarskänsla som den nu i många avseenden besitter? Jo, för- tjänsten ligger hos de stora folkrörelserna av olika slag, arbetarnas, bonderörelser- nas och andra rörelser, som mäktat ge en kulturell inriktning åt ungdomens nöjes- behov, en inriktning som har burit rikliga frukter. Det är på den vägen jag tror, man skall fortsätta. Man skall från det allmännas sida — och detta gäller både stat och kommun — stödja de frivilliga organisationer, som verka för detta syfte, det är den enda vägen. Om vi mer än vi nu göra stödde de ungdomsrörelser som finnas, stödde dem ekonomiskt och gåve dem hjälp till byggnader och samlingsloka- ler, så att ungdomen kunde sammanträffa och idka sina nöjen under kulturella for- mer, så skulle vi komma ytterligare ett steg framåt. Detsamma gäller de sunda idrotts- och gymnastikföreningarna, detsamma gäller de religiösa föreningarna, det- samma gäller nykterhetsorganisationerna och A. B. F., det gäller bygdegårdarna och det gäller folkparkerna.
Herr Anton Pettersson (I):
Alla äro vi väl ense om, att framtiden hör ungdomen till, och alla vilja vi ha en sund och frisk ungdom. Men jag är inte säker på, att rätta medlet att nå detta mål är att utfärda förbud: »Du skall icke, du skall icke» o. s. v., utan jag tror, att vi i stället böra göra allt för att stödja den föreningsrörelse som finnes bland ungdomen och som är väl värd ett handtag även av staten.
Herr Lindhagen (I) : De ungdomsorganisationer som nu i växande mångfald bildas på skilda områden för att skapa en ungdom mera ansvarskännande och mena livsduglig skola först och sist göra det. Detta hindrar ej, att de i det yttre stödjas även av samhället, ja det kan bli även en livsbetingelse för deras ädla bemödanden.
Såväl första kammarens första tillfälliga som andra kammarens fjärde till- fälliga utskott avstyrkte i utlåtande nr 3 respektive nr 4 dessa motioner. Till första kammarens utskottsutlåtande fogade herrar J. Larsson och Bodin en reservation, i vilken utredning tillstyrktes. Första kammaren biföll denna reservation, medan andra kammaren avslog begäran om utredning. På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut blev någon utredning icke igångsatt.
Vid 1939 års riksdag väcktes två motioner i ungdomsfrågan. I anledning av den ena av dessa motioner (I: 113 respektive II: 182) av herr Björck m. fl. i första kammaren oöh av herr Johanson i Huskvarna m. fl. i andra kam— maren angående utredning rörande missförhållanden i det offentliga nöjes- livet berördes vid kamrarnas debatter frågan om stöd åt föreningslivet så— som motvikt mo-t det industrialiserade nöjesllivet. Härvid yttrades bland annat:
Herr Gustaf Adolf Björkman (1):
Men det allra viktigaste är att lämna stöd åt de skilda ungdomsorganisationerna i deras sunda, kulturella förströelser. _ — —— Sedan undrar jag, om icke en ut— redning kunde ta under övervägande, huruvida icke själva nöjesskatteförordningeu skulle kunna få undergå någon granskning, så att det blev lindrigare eller inga skatter för de allra bästa programmen.
Fru Rönn-Christiansson (II): Om vi gå in för att stödja de folkliga friluftslivs- och idrottsorganisationerna, äro vi på rätt väg.
Första kammarens första tillfälliga utskott tillstyrkte i utskotts-utlåtande nr 10 motionen, medan andra kammarens fjärde tillfälliga utskott i utskotts- utlåtande nr 3 yrkade avslag å densamma. Fyra av utskottets ledamöter re- serverade sig och tillstyrkte den av motionen föreslagna utredningen. Båda kamrarna biföllo förslaget om utredning av frågan. Vid samma års riksdag motionerade herr Sandegård och herr Anton Pettersson angående ordnande av en samhällets ungdomsverksamhet, särskilt på landsbygden (I: 228). I motionen hette det bland annat:
Här och där ställer man skollokaler och kommunalrum till förfogande för ung- doms- och bildningsverksamhet. Detta borde kunna ske i större utsträckning, men det kan i alla fall icke täcka behovet. Man vill hoppas, att det skall bli möjligt att genom tillbörliga och tillräckliga anslag från staten stimulera kommunerna att be- reda ungdomen tillfälle att utbyta ett tråkigt och stundom förödande dagdrivarliv mot trivsam och hygglig samvaro i ett samhällets eget hus, där de kunna känna sig hemma den del av sin fritid som de ha svårt att finna användning för. Det före- faller ganska obarmhärtigt att låta denna angelägenhet uteslutande påvila tillvaron av en företagsamhet och idealitet, som, även där den får en förening eller rörelse bakom sig, efterhand tvingas att kasta det ursprungliga kulturändamålet överbord för nödvändigheten att hålla det hela ekonomiskt flytande.
Första kammarens första tillfälliga utskott hemställde i sitt utlåtande nr 11 om avslag på motionen och första kammaren biföll denna utskottets hem- ställan.
År 1942 betecknar ett synnerligen livaktigt är vad beträffar motioner i ungdomsfrågan. I flera av dessa motioner berördes frågan om behovet av samhälleligt stöd åt ungdomens föreningsliv. I anslutning till likalydande motioner (I: 19 respektive II: 31), vilka väcktes av herr Verner Andersson m. fl. i första kammaren och av herr Åqvist m. fl. i andra kammaren om utredning angående-vården av landets ungdom, hade fogats en promemoria författad av kyrkoherde G. Grände, Tvååker. Ur denna promemoria kunna följande positiva förslag —-— vilka beröra föreningslivet — citeras:
1) Ungdomen får lokaler lämpliga dels för större sammankomster och dels för fritidssysselsättning i mindre grupper.
2) Organisationerna befrias från ekonomiska bekymmer för lokaler och idrotts- anläggningar och i övrigt ges sådant stöd, att nöjeslivet icke behöver tillgripas som inkomstkälla.
3), Åtgärder vidtas, varigenom den frivilliga föreningsverksamheten stimuleras och detta med särskild hänsyn till den verksamhet som faller inom ramen för ungdoms- rådens uppgifter.
4) Angående de lokala s. k. ungdomsråden som skola utgöra förbindelseled mel- lan de i föregående moment åsyftade organisationerna inbördes utfärdas vissa all- männa bestämmelser beträffande sammansättning och arbetsuppgifter.
5) Där ungdomsråd blivit bildat och föreskrifterna enligt föregående mom. upp- fyllas, erhåller kommun sådant statsanslag som avses i mom. 2 och äger kommu- nen skyldighet att inom vissa gränser, varom närmare bör stadgas, anslå medel till ungdomsrådets verksamhet.
6) I varje län bör finnas ett länsungdomsråd med särskild ungdomssekreterare i
sin tjänst. Vissa allmänna bestämmelser för länsungdomsrådets sammansättning och arbetsuppgifter fastställas. 7) Kostnaderna för ungdomssekreteraren (årslön) bestridas delvis genom anslag av landstinget och delvis av till länsungdomsrädet anslutna distriktsorganisationer. 8) Statsunderstött institut för utbildandet av ungdomsledare, instruktörer och ungdoms- eller resesekreterare upprättas. Kostnaderna bestridas om möjligt av nöjesskattemedel.
I likalydande motioner (I: 155 respektive 11: 215) väckta av herr Wagns- son m. fl. i första kammaren och av herr Hoppe m. fl. i andra kammaren om utredning av det 5. k. ungdomsproblemet, anfördes bland annat följande angående behovet av samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationernas arbete:
Erfarenheten visar, att medlemsskap i ungdomsorganisation för den unga män- niskan är en mycket stor tillgång. Vad som där ges av intellektuell och kulturell uppryckning, av moralisk påverkan — ej minst genom kamratlivet — är uppenbar- ligen av allra största betydelse. Det ligger då mycket nära till hands, att samhället ger ungdomsorganisationerna allt det stöd, som de kunna behöva. Det behövs ofta ekonomiskt stöd — detta kan i många fall bli så mycket värdefullare, som det kan befria en ungdomsförening från ett ekonomiskt tryck som annars kunnat locka den att anordna nöjestillställningar av mindre god kvalitet. Så skulle ungdomsorganisa— tionerna mer helt få ägna sig åt sina egentliga uppgifter och samtidigt vinna ökat förtroende och större anslutning. Det är naturligtvis av största vikt, att en byrå- kratisering eller statsreglering av ungdomsrörelserna undvikes. Organisationerna få icke förlora sin karaktär av fria rörelser. — —— —- Värdefullt stöd kan ock lämnas genom hjälp vid lokalfrågans ordnande.
Nyssnämnda två motioner behandlades tillsammans med ytterligare två motioner rörande samma frågekomplex av första kammarens första till- fälliga utskott i dess utlåtande nr 6 respektive av andra kammarens mot- svarande utskott i dess utlåtande nr 4. I utskottsutlåtandena föreslogs, att frågan om förbättrad ungdomsvård och därmed sammanhängande frågor skulle hänskjutas till ungdomsvårdskommittén. Denna utskottets hemställan bifölls av såväl första som andra kammaren. Utöver nyssnämnda motioner väcktes vid 1942 års riksdag av herr Tamm i första kammaren och av herr Hagård m. fl. i andra kammaren likalydande motioner (I: 61 respektive II: 96) angående anvisande av 25 000 kronor å åttonde huvudtitelns driftsbudget för inrättande av en befattning såsom statens ungdomskonsulent i lönegrad A 22 jämte bestridande av för dennes verksamhet nödiga expenser. Vidare väck- tes en motion (I: 97) av herr Fredrik Ström, i vilken anslag begärdes med sammanlagt 385000 kronor avsedda att stödja olika organisationers verk- samhet för barn och ungdom. I denna motion anfördes bland annat:
Till dessa omedelbara åtgärder hör stöd respektive ökat stöd åt de redan existe- rande bam- och ungdomsorganisationerna. Det är i själva verket förvånansvärt, huru likgiltiga statsmakterna stått till dessa ungdomens fria, goda plantskolor. Vad har man gjort för att stödja nykterhetsordnamas utomordentliga barn- och ung- domsloger? Vad har man gjort för att ge ett ekonomiskt handtag åt den enastående sunda, karaktärsdanande, på broderskap och tjänaranda fotade scoutrörelsen? Vad har man gjort för att hjälpa den traditionsfostrande, kulturfrämjande ungdoms- ringen för bygdekultur, den kulturella ungdomsrörelsen och folkdansgillena? Vad har man gjort för att stödja den religiösa ungdomsrörelsen med sina förgreningar? — — — Dessa fel och försummelser kunna dock dess bättre genast rättas. Med
ett blygsamt anslag skulle på dessa områden redan verksamma organisationer kun- na snabbt utvidga sin verksamhet bland barn och annan ungdom. Den behövliga kontrollen över medlens användning skulle kunna handhavas av skolöverstyrelsen.
I avsikt att de planerade stora utredningarna till de svenska barnens skydd, vård och fostran ej må hindra en möjligast snabb hjälp, får jag härmed hemställa att riksdagen mätte besluta
att till de religiösa riksungdomsrörelsernas verksamhet, efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen, anslå för år 1942/43 ett belopp av 75 000 kronor;
att till scoutrörelsens främjande i vårt land, efter prövning som ovan sagts, anslå likaledes 75 000 kronor för samma tid;
att till nykterhetsrörelsens verksamhet för barn och ungdom på enahanda villkor och för samma tid anslå 75 000 kronor;
att till ungdomsringen för bygdekultur, kulturella ungdomsrörelsen och folkdans- gillena i riket på enahanda villkor och för samma tid anslå tillsammans 60000 kronor;
att till främjande av gymnastik-, sång och musikövningar för barn och ungdom utanför skolan anslå för samma tid och på samma villkor 50 000 kronor;
att utgå utöver vad dessa föreningar "och verksamhetsgrenar möjligen kunna ur andra anslag erhålla för dessa ändamål;
samt att till arbetarnas bildningsförbund, jordbrukarnas bildningsförbund och nyk- terhetssällskapens bildningsverksamhet evad gäller arbetet bland barnen på samma villkor och för samma tid anslå 50 000 kronor att av skolöverstyrelsen fördelas.
Statsutskottet som behandlade de båda i det föregående omnämnda motio- nerna hemställde i sitt utlåtande nr 155 om avslag på dem med hänvis- ning till ungdomsvårdskommitténs pågående utredning. Kamrarna biföllo utan debatt denna utskottets hemställan.
KAP. n. Ungdomsorganisationernas omfattning och räckvidd.
Föreningsanslutningar och föreningsauslutna.
För att bedöma vilken praktisk betydelse föreningslivet har för de unga, är det av vikt att veta, hur stor del av ungdomen som är ansluten till för- eningslivet. Det är emellertid av flera skäl icke möjligt att erhålla några exakta siffror belysande detta förhållande. Åtskilliga ungdomar torde näm- ligen vara anslutna till smärre lokala föreningar vilka [icke tillhöra någon riksorganisation och vilka följaktligen icke äro centralt redovisade. Det stö— ter helt naturligt på mycket stora svårigheter att komma i kontakt med alla dessa småföreningar. Ett stort antal ungdomar torde även vara indirekt anslutna till olika föreningar.
En relativt tillfredsställande bild av hur stor andel av ungdomen som är ansluten till vungdomsföreningar torde emellertid erhållas vid ett studium av medlemssiffror och uppgifter över åldersfördelning m. m. inom ungdom-s- organisationer av riksorganisations karaktär. Den till betänkandet fogade bilagan A innehåller detaljerade uppgifter angående medlemssiffror, antal lokalavdelningar samt ålders— och könsfördelning för var och en av 37 or- ganisationer vilka samtliga — med undantag för Riksidrottsförbundet där dock verksamheten huvudsakligen är inriktad på ungdom —— kunna beteck- nas såsom ungdomsorganisationer. Enligt nedanstående tablå som utgör ett sammandrag av uppgifterna i nyssnämnda bilaga registrera ungdomsorga- nisationerna för närvarande omkring 1 150 000 medlemmar (föreningsan- slutningar) fördelade på omkring 23 000 lokalavdelningar. Därvid bör emel- lertid observeras, att bland dessa medlemmar finnas många utanför de egent- liga ungdomsåren. Antalet föreningsanslutningar inom åldrarna 13—25 är kan approximativt anges till 730000.
Antal medlemmar . . (oberoende av ålder) Antal lokal- Huvudgrupp av organisationer avdelningar abs. tal i procent
Politiska ungdomsorganisationer ................ 245 500 21 4 110 Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. . 224 150 20 6 746 Scout- och idrottsorganisationer ................. 582 100 51 9 635 Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer ....... * 32 300 3 798 Övriga undomsorganisationer ................... 60 900 5 1 400 Summa 1 144 950 100 22 689
I tablån ha ungdomsorganisationerna, med hänsyn till verksamhetens art och den ideologiska syftningen, fördelats på fem huvudgrupper. Såsom av tablån framgår omfattar — för övrigt huvudsakligen beroende på Riksidrotts- förbundets betydande omfattning —— gruppen scout- och idrottsorganisationer omkring 50 procent av samtliga medlemmar, därnäst följd av grupperna po- litiska respektive kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer med var- dera omkring 20 procent.
Deti tablån redovisade medlemsantalet avser, som nämnts, antalet förenings- anslutningar. Däremot lämnas ingen uppgift om antalet föreningsanslutna personer. Eftersom man med säkerhet vet, att ett mycket stort antal av dem som äro intresserade för föreningsliv äro med i flera föreningar samtidigt, bör antalet anslutna personer rimligtvis vara betydligt lägre än antalet för- eningsanslutningar. Till belysning av detta spörsmål skall här lämnas en summarisk redogörelse för två undersökningar i vilka frågan om förenings- anslutningar respektive andelen föreningsanslutna fått en viss belysning,
Härvid skall först anföras resultatet i detta hänseende av den s. k. Borås- undersökningen. Denna undersökning SOm har planlagts av arbetsmarknads- kommjssionen i visst samarbete med ungdomSVärdskommittén ägde rum genom personliga intervjuer med undersökningsobjekten. Undersökningen var avsedd att omfatta samtliga personer som voro mantalsskrivna i Borås vid årsskiftet 1941/42 och som voro födda något av åren 1919 respektive 1923. I realiteten visade det sig emellertid icke möjligt att nå eller erhålla svar från mer än i runt tal hälften — 764 — av dem som enligt de nyssnämnda ur- valsgrunderna borde ha deltagit.
Undersökningen ägde rum under år 1942, och de intervjuade voro följakt- ligen vid unudersökningstillfället omkring 19 respektive omkring 23 år gamla. Det visar sig i denna undersökning, vilket framgår av följande tablå, att de 764 deltagarna redovisade sammanlagt 339 föreningsanslutningar. Dessa för- eningsanslutningar fördelade sig på 258 personer av vilka en del voro med- lemmar i en förening, en del i två föreningar, andra åter i tre eller flera föreningar. Av samtliga deltagande voro sålunda omkring 33 procent — var tredje person alltså _ föreningsanslutna. I medeltal är varje föreningsan— sluten person med i 1,3 föreningar.
Manli a födda Kvinnl' r'dd Summa Medlem i följande slag av g lga 0 a förenings— ' ' 1 t— iorenmg 1919 1923 1919 1923 3351?" Politisk ......................... 5 9 3 10 27 Kyrklig, frikyrklig ............... 3 11 13 15 42 Gymnastik— och idrotts- ........... 38 65 20 16 139 Scout ........................... 3 13 6 3 25 Nykterhets- ..................... 9 17 12 13 51 Övriga .......................... 8 18 9 20 55 Summa 66 133 63 77 339 Antal föreningsanslutna personer . .. 54 94 52 58 258
Det antal föreningar som de i Boråsundersökningen ingående förenings- ungdomarna voro medlemmar i framgår av följande tablå. Siffrorna avse den procentuella andelen av samtliga.
Föreningsanslutna i procent av samtliga:
manliga födda kvinnliga födda Summa
i
' abs. pro-
[ 1919 1923 1919 1923 tal om
; Medlem 1 en förening .................. 31 36 24 21 212 28
t » » två föreningar ................ 5 10 2 4 38 5 — . » tre eller flera föreningar ....... — 3 —— 1 8 1 Föreningsanslutna iprocent av samtliga.. 36 49 26 26 258 33
» absoluta tal .......... 54 94 52 58
Sammanställningen ger vid handen, att det stora flertalet föreningsungdo- mar voro med i endast en förening.
Här skall även lämnas en redogörelse för resultatet i detta hänseende av den s. k. I. 0. G. T-undersökningen som år 1943 verkställdes av I. 0. G. T. och Brevskolan & samråd med kommittén. Undersökningen tillgick så, att studie- . grupper bildades kring en korrespondenscirkel vilken hade till uppgift att
studera en rad ungdomsproblem. Till varje studiebrev fogades en konkret arbetsuppgift som cirkeln uppmanades utföra. Såväl mindre som större or- ter voro representerade i denna undersökning. Av följande tablå framgår, ' hur omkring 1 900 föreningsanslutna ungdomar vilka deltogo i ett avsnitt
av undersökningen fördelade sig på omkring 3 300 föreningar.
? Landsbygd Städer Hela riket Summa
Huvudgrupper av föreningar pejk. fl. pajk. fl. pOJk. fl. abs. pro— Procent tal cent Politiska föreningar ................ 27 29 18 18 24 26 817 25 Kyrkliga, frikyrkliga föreningar ...... 3 10 10 15 5 12 259 8 Scout—, idrotts- » ...... 32 10 46 28 36 15 905 27 Nykterhets- » - ...... 29 39 17 24 25 34 945 29 Övriga » ...... 10 12 9 14 10 13 370 11 Summa 100 100 100 100 100 100 3296 100
Abs. tal 1 307 920 645 424 1 952 1 344
Följande sammanställning visar i vilken utsträckning föreningsungdomar— na i I. 0. G. T.-undersökningen voro medlemmar i en eller flera föreningar.
2——442224
pojk. fl. pojk. fl. pojk. fl.
abs. pro- Procent tal
Medlem i en förening .............. 43 60 38 58 39 59 911 48 » » två föreningar ............ 36 26 38 31 38 29 639 34 » » tre eller flera föreningar. .. 21 14 24 11 23 12 338 18 Summa 100 100 100 100 100 100 1 888 100
Abs. tal 346 269 677 596 1 023 865
Såsom framgår av tablån, var föreningsintresset mycket stort bland de i undersökningen ingående ungdomarna, och särskilt bland pojkarna. Ungefär lika många pojkar voro med i två föreningar som i en. Pojkarnas förenings- aktivitet förklaras av att de i så stor utsträckning tillhörde olika idrottsför- eningar. Av flickorna voro omkring 60 procent med i endast en förening. Drygt hälften av samtliga ungdomar voro med i två föreningar eller mera, omkring en femtedel voro med i tre eller flera föreningar. I genomsnitt voro ungdomarna i denna undersökning med i 1,7 föreningar, en siffra som avse- värt överstiger det resultat som Boråsundersökningen kommit till. Denna skillnad torde, åtminstone till en del, kunna förklaras på så sätt att de som deltagit i I. 0. G. T.-undersökningen utgjort en elit av verkligt föreningsintres- serad ungdom, medan de i Boråsundersökningen deltagande i detta hänseen- de utgjort ett mera ordinärt genomsnitt.
Det är, med utgångspunkt från de sålunda framkomna uppgifterna angå- ende det antal föreningar som den föreningsanslutna ungdomen i genomsnitt tillhör i här relaterade undersökningar, möjligt att ungefärligen beräkna hur stor del av ungdomen som är föreningsansluten. Antalet föreningsanslutning- ar i åldersgruppen 13—25 år utgör, som av tablån, s. 24 framgår, omkring 730 000. Om det antas, att varje föreningsansluten ungdom i genomsnitt är med i 1,5 föreningar (enligt Boråsundersökningen: 1,3, enligt I. 0. G. T.-under- sökningen: 1,7) , skulle omkring 485 000 ungdomar i nyssnämnda åldersgrupp tillhöra någon förening. Eftersom samtliga ungdomar i åldern 13—25 år en- ligt folkräkningen år 1940 då uppgingo till i runt tal 1 240 000 (därav 630 000 pojkar och 610 000 flickor), skulle följaktligen omkring 40 procent av samt— liga ungdomar tillhöra åtminstone en förening. Denna siffra är på grund av tidigare omnämnda förhållanden säkerligen att betrakta såsom en minimi- siffra.
Föreningsintresset inom olika delar av landet.
För att få en uppfattning om variationerna i det föreningsintresse som ung- domarna lägga i dagen inom olika delar av riket, har gjorts en beräkning av antalet föreningsanslutningar och antalet lokalavdelningar i förhållande
Tabell 1. Antalet ungdomsföreningar och föreningsanslutningar av ungdom i för- hållande till folkmängden inom de olika länen. (Enligt uppgift från ett trettiotal ungdoms- organisationer.)
. _ Antal Antal Antal Förenings- Antal L a n forenings- lokaltor- . anslutningar lokalavd. anslutningar eningar invånare pr 1 000 inv. pr 1 000 inv. Stockholms stad ....... 108 407 944 613 754 177 ] 15 Stockholms ............ 32 475 610 295 137 110 21 v Uppsala ............... 32 890 694 139 255 238 5-0 '! Södermanlands ......... 36 689 700 194 227 189 3-6 Östergötlands .......... 57 070 1 065 323 022 177 3-3 Jönköpings ............ 50 744 1 084 245 458 207 4-4 Kronobergs ............ 31 733 661 152 133 208 4-3 i Kalmar ............... 40 557 845 228 411 178 3-7 . Gotlands .............. 13 281 335 59 275 224 56 Blekinge ............... 23 336 425 146 329 159 29 Kristianstad ........... 41 657 780 249 487 167 3-1 Malmöhus ............. 65 201 1 009 535 237 122 1-9 Hallands .............. 28 489 488 152 355 187 ' 39 Göteborgs och Bohus . . . 74 068 1 005 489 855 151 2-0 . Älvsborgs ............. 65 757 1 363 331 570 198 4-1 i Skaraborgs ............. 36 650 862 241 466 152 3-6 . Örebro ................ 37 310 757 230 868 162 3-3 ' Västmanlands .......... 32 504 626 171 967 189 3-6 ) Kopparbergs ........... 40 568 817 251 132 162 3-2 : Gävleborgs ............. 48 437 854 273 863 177 3-1 i Värmlands ............. 54 249 ' 1 144 268 895 202 4-2 [ Västernorrlands ........ 47 677 863 275 559 173 3-1 ') Jämtlands ............. 24 077 521 141 956 170 3—7 1 Västerbottens .......... 26 875 600 223 872 120 2-7 ? Norrbottens ............ 29 964 615 223 117 134 2—8 ' Summa 1 080 665 19 667 6 458 200 167 30
till folkmängden inom vart och ett av de olika länen. Vid tolkningen av siffrorna bör hänsyn tas till det förhållandet att procenten ungdomar skiftar inom de olika länen. Till grund för denna beräkning ha legat uppgifter från ett trettiotal ungdomsorganisationer.
Såsom av tabell 1 framgår, varierar antalet föreningsanslutningar i propor- tion til'l folkmängden ganska avsevärt de olika länen emellan. De lägsta siff- rorna uppvisa Stockholms, Malmöhus, Norrbottens och Västerbottens län med mindre än 135 föreningsanslutningar per 1 000 invånare, medan de högsta siffrorna presteras av Uppsala, Gotlands, Kronobergs, Jönköpings och Värm- lands län i nu nämnd ordning. Inom dessa län redovisas över 200 förenings- anslutningar per 1 000 invånare, en siffra som får anses vara mycket hög. Att Norrbottens och Västerbottens län redovisa låga siffror för föreningsan- slutningar är icke ägnat att förvåna, eftersom de långa avstånden där lägga stora hinder i vägen för allt föreningsarbete. Vad beträffar övriga län är det vanskligt att uttala sig om vilka orsaker som betinga den starka variation
ganisationer.)
Tabell 2. Antal föreningsanslutna i ungdomsåidrurna inom varje huvudgrupp av för- aningar i de olika 15an per 1000 invånare. (Enligt uppgift från ett trettiotal ungdomsor-
K rkliga . L ä n Politiska oåi fri- Idrotts- Nå'ktter' ?nga Summa kyrkliga e s- oren.
Stockholms stad ....... 5 14 142 2 14 177 Stockholms ............ 25 8 68 1 8 110 Uppsala ............... 34 63 106 5 28 236 Södermanlands ......... 44 23 107 8 7 189 Östergötlands .......... 37 28 93 6 13 177 Jönköpings ............ 44 70 78 4 11 207 Kronobergs ............ 62 16 113 7 10 208 Kalmar ................ 62 19 76 4 17 178 Gotlands .............. 63 29 110 5 17 224 Blekinge ............... 31 15 101 3 9 *159 Kristianstads ........... 46 12 90 2 17 167 Malmöhus ............. 29 12 73 1 7 122 Hallands .............. 66 6 92 4 19 187 Göteborgs och Bohus . . . 25 17 94 2 13 151 Älvsborgs ............. 46 27 106 6 13 198 Skaraborgs ............. 41 23 70 4 14 152 Örebro ................ 41 28 78 6 9 162 Västmanlands .......... 37 29 100 9 14 189 Kopparbergs ........... 31 24 94 6 7 162 Gävleborgs ............ 43 29 91 6 8 177 Värmlands ............. 37 45 103 8 9 202 Västernorrlands ........ 53 18 91 4 7 173 Jämtlands ............. 28 10 111 6 15 170 Västerbottens .......... 22 14 69 9 6 120 Norrbottens ............ 17 12 91 6 8 134
Summa 35 22 94 4 12 167
i föreningsintresse som tycks förefinnas. Att ett visst län redovisar Särskilt höga siffror för föreningsanslutningar kan bero på att där finns ett antal sär- skilt aktiva och energiska distriktsordförande eller andra föreningsfunktio- närer, men det kan också bero på att särskilt gynnsamma förutsättningar för uppkomsten av ett visst slag av föreningsintresse föreligga. För ett bedöman- de av denna fråga ger tabell 2 — där föreningsanslutningarna per län re— dovisas för varje huvudgrupp av föreningar — en del upplysningar. av in- tresse. Av tabellen framgår, bland annat, att orsaken till att Jönköpings län redovisar en mycket hög andel föreningsanslutningar huvudsakligen är att finna däri att gruppen kyrkliga och frikyrkliga föreningar inom länet upp- visar anmärkningsvärt höga siffror. Detta förhållande beror i sin tur på att den frikyrkliga rörelsen sedan gammalt har. ett starkt grepp om Jönköping och den småländska landsbygden däromkring. Ett ungdomsförbund — Sven- ska Alliansmissionens Ungdomsförbund —— uppger sålunda, att av omkring 15 000 medlemmar omkring 90 procent äro bosatta inom Jönköpings län.
Av intresse torde även vara att lämna en redogörelse för föreningsintresset på orter av olika storleksordning. För att föreningslivet på en ort skall kun-
Tabell 8. Antalet lokalavdelningar i ungdomsorganisationerna per 1000 invånare på orter av olika storleksordning. (Enligt S. 0. G. T-undersökningen.)
Antal lokal- Antal lokal- 0 r t avd. per 0 r t avd. per 1 000 inv. 1 000 inv. Över 20 000. Under 2 500. Eskilstuna ................. 1'6 Alsen ..................... 3-8 , Landskrona ................ 2'6 Borgholm ................. 2-0 ' Linköping ................. 1-5 Bräcke .................... 2-9 1. Malmö .................... 0-1 Byske ..................... 83 7 gen.snitt 1. 5 Charlottenberg ............. 6' 9 0 Dagsås .................... 101 10—20 00" Eldsberga ................. 7-1 Karlshamn ---------------- 2'0 Fjelie ..................... 30 Kiruna .................... 1'6 Gnosjö ____________________ 36 Nyköping ----------------- 0'5 Gustafs ................... 34 Sandviken ----------------- O' 8 Kramfors .................. 1 2- 1 Trollhättan ................ 3' 0 Krylbo ____________________ 3. 3 Uddevalla ----------------- 2'6 Lessebo ................... 4-5 07955?ka ----------------- 0'5 Lycksele .................. 6-1 Vax10 --------------------- 0'9 Mariefred .................. 40 Östersund ----------------- 1'3 Moheda ................... 5-5 gen.snitt 1-5 Nosaby ................... 1-7 &_10 000, lSlekll .t. ................... å; imo or ................ ' Alfta ..................... 2.8 Sjöbrs ]) 34 Djursholm ................. 1-6 Sävsjö """"""""""" 6-7 Huskvarna ................ 2-3 S'a Kedum """""""" 52 , fallets” """""""""""""" 1.4 Torshälla .................. 3-4 ; img y_ ---------------- 3'5 Trönödal .................. 85 Strängnäs """""""""" 3. 1 Ulvered ................... 6' 6 Ängelholm ................ 3- 1 V apnö ____________________ 5_5 sen-snitt 2'5 Veddige ................... 3-4 2 500_5 000. Vittskövleby ............... 5'0 Väne Åsaka ............... 4-9 Anderstorp ................ 2' 6 Åsele & 3 Barnarp ................... 1": Å """"""""""" lvro .................... 4-0 Bräkne-Hoby .............. 3-7 Älvsb; % Gislaved-Gyllenfors ......... 60 Östra Skrukeby """""" 21_ 3 ........ _9 JHlfåäznda """" 12 Östhammar ................ 11-0 Laholm ................... 4-8 gen.snitt 5'8 Liedeneboda ............... 1-1 Nora ...................... 4—0 ? Skene ..................... 2-3 ' Smedjebacken ............. 1 - 8 ' Sollefteå ................... 54 | gensnitt 3-3
na betecknas såsom livaktigt, fordras att det finnes relativt många föreningar, som tillsammans spänna över ett ganska vitt intresseområde. Ju fler för- eningar av olika slag som det finnes att välja på desto större tendera de
ungdomsskaror att bli som finna vägen till föreningarna. Det är ur dessa synpunkter rimligt, att det på smärre orter skall finnas flera föreningar i förhållande till lfolkmängdsnumerären än på större orter. Samtidigt bör man vänta sig, att varje förening på de större orterna skall omfatta genomsnitt- ligt flera medlemmar än på de smärre orterna.
Frekvensen av föreningar på orter av olika storleksordning framgår av I. 0. G. T.-undersökningen (se 5. 17), i vilken bland annat ingå uppgifter om hur många föreningar, som finnas att tillgå inom var och en av 66 orter av olika storleksordning. Enligt tabell ?) redovisa städer med mer än 20 000 invånare genomsnittligt 1,5 föreningar per 1 000 invånare, medan orter med mindre än 2 500 invånare redovisa ett genomsnittligt antal föreningar upp- gående till 5,8 på 1 000 invånare. Variationerna mellan de olika orterna i varje grupp äro, som av tabellen framgår, högst betydande, men den ten— densen kan dock tydligt iakttas, att mindre orter ha genomsnittligt högre antal föreningar än större.
Åldersfördelniugen bland ungdomsorganisationernas medlemmar.
Den dryga miljon föreningsanslutningar som ungdomsorganisationerna uppvisa inkluderar som förut framhållits många som icke kunna hänföras till de egentliga ungdomsåldrarna. Många ungdomsorganisationer ha sålun- da ett betydande antal medlemmar i barnaåldern, medan återigen en del organisationer redovisa medlemmar, vilka äro trettio—fyrtio år. Det är, för att kunna bedöma ungdomsorganisationernas betydelse för de personer som befinna sig i de egentliga ungdomsåldrarna, av vikt att känna medlemmar- nas åldersfördelning. Möjligheten att lämna enhetliga siffror rörande ålders- fördelningen bland ungdomsorganisationernas medlemmar äro emellertid i hög grad begränsade. En dryg tredjedel av organisationerna ha sålunda icke kunnat lämna några uppgifter alls om åldersfördelningen, emedan sådana uppgifter icke funnits tillgängliga hos respektive riksorganisationer. Vidare äro de åldersuppgifter vilka från övriga organisationer kommit kommittén tillhanda så oenhetliga och svårjämförbara, att det visat sig vara i hög grad vanskligt att på grund därav dra några slutsatser.
I diagram I har en åldersfördelning sammanställts för de 17 organisatio- ner vilka kunnat lämna utförliga uppgifter i detta hänseende. Såsom fram- går av sammanställningen är den nedre åldersgränsen för de politiska ung- domsförbunden allmänt satt till 15 år. Inom scoutorganrisationerna är den nedre åldersgränsen 8 eller 9 år. Av intresse är även att se, att över hälften av de redovisade organisationerna ha medlemmar vilka äro relativt gamla, medan endast fyra av organisationerna ha en övre åldersgräns vid 17 eller 18 år. Den kyrkliga och frikyrkliga ungdomsverksamheten är ofta uppdelad i sinsemellan mer eller mindre fristående organisationer eller avdelningar för olika åldersgrupper. En nedre åldersgräns vid 9 år tycks vara allmänt före— kommande för de yngsta, ofta sc0utbetonade avdelningarna.
MHHHHHHHHt—iI—l owoo-qmclw—wwuowoo Ålder
&
n:. 0 T
*; Folkpartiet
_un——_> +———m——> 4—-—=-—) (___Cå__> * _å___ S. L. U.
Politiska ungdomsorg:
” ' * .._. — så +——=£—> % +=?— åsså—.
% ' K. F. U. K.
K. F. U. M.
Metodist- kyrkan
Kyrkliga-, frikyrkliga ungdomsorg :
Baptisterna
Missions- förbundet
I. 0. G. T:s scoutförbund
K. F. U. M:s scoutförbund
N. T. 0:s (flickor) scoutförbund
N.T. O:s (pojkar) scoutförbund SV. flickors scoutförbund
K. F. U. Kzs scoutförbund
S:al mol 100 100 ml 100! 100 100! 100 N iool
Scoutorg:
vik—"> * 6. Sveriges scoutförbund
(— tid”—+ +=") (_ ':'—> ("557—* *— 5— Blåbandslör. åläggs;-
Diagram 1. Procentuell åldersfördelning inom 17 ungdomsorganisationer.
% 5 s ä 5 å % ';.»
("_ $——> +33_> (**—'_' Unga örnar Ogg?
Av speciellt intresse i förevarande sammanhang är emellertid att få reda på i vilken utsträckning ungdomsorganisationemas medlemmar befinna sig i de egentliga ungdomsåldrarna. Vilka åldersgränser man därvid väljer är i viss mån godtyckligt, eftersom det i olika sammanhang kan vara ändamåls- enligt att röra sig med ett vidare eller trängre ungdomsbegrepp. Av följande tablå framgår den ungefärliga andelen ungdom inom ungdomsorganisationer- na, om till denna grupp räknas de som befinna sig i åldern 13—25 år.
Antal medlem— Medlemmar i åldern
Huvudgrupp av organisationer mar (oberoende 13—25 år _ ,
av ålder) abS. tal IPTO' i
cent ,
Politiska ungdomsorganisationer ........... 245 500 182 833 74 ? Kyrk]. och frikyrkl. ungdomsorganisationer. . 224 150 112 610 50 Scout- och idrottsorganisationer ........... 582 100 354 810 61 Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. . 32 300 25 054 78 Övriga ungdomsorganisationer ............ 60 900 52 810 87 Summa 1 144 950 728 117 64
I bilaga A återfinnes en tabell — nr 2 — i vilken varje ungdomsorganisa- tion uppgett andelen ungdomar i ifrågavarande åldersgrupp. På grund av stor olikformighet i statistikföringen samt på grund av att åtskilliga förbund endast kunnat åstadkomma en approximativ beräkning av andelen unga i här berörda ålder, äro de lämnade siffrorna högst ungefärliga. Av nyss- nämnda tabell framgår, att Folkpartiets Ungdomsförbund redovisar en lägre procentuell andel ungdomar än övriga politiska ungdomsorganisationer. In- om de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationerna är ungdomen i första hand företrädd inom Riksförbundet Kyrklig Ungdom, medan Svenska Baptisternas Ungdomsförbund och Förbundet av Sveriges K. F. U. K. redo- visa relativt låg procentuell andel ungdomar. Inom scoutförbunden är an- delen ungdomar tämligen skiftande: den procentuellt största andelen redo- visa I. 0. G. T:s och N. T. Ozs Scoutförbund med 80 respektive 75 procent, me- dan den lägsta andelen —— 50 procent — kommer från K. F. U. M:s Scoutför- bund. Att de egentliga ungdomsåldrarna äro så relativt svagt företrädda inom scoutorganisationerna beror till största delen på, att dessa i stor utsträckning vända sig till pojkar och flickor under tonåren. Detta gäller även en del av de kyrkliga och frikyrkliga organisationerna, medan andra av dessa ha många medlemmar över 25 år.
Även om det på grund av de uppgifter angående åldersfördelning som stått till kommitténs förfogande är svårt att med siffror bevisa, är det en tämligen i samstämmig uppfattning bland personer som syssla med ungdomsfrågor ! och föreningsspörsmål, att ungdomen under 17 eller 18 år i mindre utsträck- ning än de något äldre ungdomarna intressera sig för föreningsliv. Detta %; torde först och främst bero på att föreningslivet icke i tillräcklig grad byggts upp för och inriktats på dessa åldrar. Inom många organisationer — så t. ex. , inom de politiska organisationerna — är verksamheten sålunda av den art, 1 att den främst riktar sig till den något äldre ungdomen. Den motvillighet | man tyckt sig kunna iaktta hos stora ungdomsskaror i de tidiga ungdoms- | åldrarna, då det gäller att inordna sig i föreningslivet, sådant det för när-
varande är utformat, kan måhända till en del även vara orsakad av en reak- tion gentemot skolan som tar sig uttryck i »att man vill vara fri». F ramför- allt gäller detta givetvis den mer studiecirkelbetonade föreningsverksamheten, där beröringspunkterna med skolundervisningen äro störst. Men det kan också bero på, att ungdomen icke förrän relativt sent när det utvecklings- stadium, att föreningslivet i någon större utsträckning förmår fånga dess intresse. Vilken förändring som skulle kunna åstadkommas av en omlägg- ning av föreningsverksamheten i den riktningen, att de yngre ungdomarnas intressen tillgodosåges på ett bättre sätt än för närvarande, är givetvis svårt i att förutsäga. Att en sådan omläggning. skulle vidga ungdomsorganisationer- 5 nas möjligheter att komma i kontakt med nya ungdomsskaror _ och således vara synnerligen önskvärd — torde emellertid vara obestridligt.
Förekomsten av pojkar respektive flickor inom ungdoms- organisationerna.
Av intresse är ävenledes att se i vilken utsträckning föreningslivet rekry- teras av pojkar respektive flickor. För att få reda på detta har kommittén infordrat uppgifter från ungdomsorganisationerna över andelen anslutna pojkar och flickor. De lämnade uppgifterna äro högst ungefärliga. Såsom framgår av följande tablå, bestå inemot två tredjedelar av ungdomsorganisationernas medlemmar av pojkar, medan en dryg tredjedel består av flickor. Det fram- går av tablån, att den manliga dominansen är särskilt framträdande inom de politiska ungdomsorganisationerna och, i ännu högre grad, inom scout- och idrottsorganisationerna. Inom de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisa- tionerna äro däremot flickorna i kraftig majoritet, liksom i gruppen övriga ungdomsorganisationer, inkluderande organisationer såsom Ungdomens Röda Kors och Unglottorna.
Antal medlem—
Huvudgrupp av organisationer mar (oberoende Därav i procent
av ålder) pojk. fl.
Politiska ungdomsorganisationer ............. 245 500 64 36 Kyrk]. och frikyrkliga ungdomsorganisationer. . 224 150 38 62 Scout— och idrottsorganisationer ............. 582 100 73 27 Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer . . . 32 300 51 49 Övriga ungdomsorganisationer ............... 60 900 41 59 Summa 1 144 950 62 38
I bilaga A, tabell 3, återfinnas detaljerade uppgifter över könsfördelningen inom var och en av ungdomsorganisationerna. Det framgår härav bland annat, att en hel del ungdomsorganisationer äro avsedda för uteslutande pojkar eller flickor. Den utsträckning i vilken detta förekommer framgår emellertid endast till en del av tabellen. Flera organisationer vilka redovisa såväl pojkar som flickor ha nämligen särskilda pojk- och flickavdelningar. Så är t. ex. fallet med en del av Svenska Missionsförbundets och Frälsnings- arméns ungdomsverksamhet. Tendensen att dela upp pojkar och flickor
i olika föreningar tycks framförallt göra sig gällande inom scoutorganisa- tionerna samt inom en del kyrkliga och frikyrkliga organisationer. Inom den senare huvudgruppen av organisationer torde det emellertid vara vanligt att könsuppdelningen framför allt är genomförd för de yngsta medlemmarna, medan man inom den egentliga ungdomsverksamheten har gemensamma föreningar för manliga och kvinnliga ungdomar. Inom de politiska ung— domsförbunden, inom nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer samt inom gruppen övriga ungdomsorganisationer är verksamheten i stort sett så orga- niserad att pojkar och flickor kunna ansluta sig till samma förening.
:
KAP. 111. Föreningslivets betydelse för ungdomen.
Kommitténs synpunkter på frågan.
I det moderna svenska samhället utgöra de ideella föreningarna en kul- tur- och bildningsfaktor av största betydelse. Dessa folkrörelser som började framträda under senare delen av 1800—talet ha numera växt ut till ett vitt- omfattande system som täcker även de minsta orter i landet. I föreningslivet äro för närvarande mer än ett par miljoner individer engagerade. Vid sidan av hemmet och skolan, där fostran och kunskapsmeddelandet i första hand äger rum, fyller föreningslivet en viktig uppgift som kompletterande med- borgarskola. De flesta ungdomar ha för närvarande icke tillfälle att skaf- fa sig någon ytterligare skolbildning efter folkskolan. Endast ett mindre antal har möjlighet att söka sig till folkhögskolor eller andra högre läroan- stalter. Flertalet ungdomar äro sålunda hänvisade att på egen hand skaffa sig kunskaper utöver dem folkskolan meddelar. För dessa ungdomar utgör föreningslivet en medborgerlig fortsättningsskola av stor betydelse. Inom föreningslivets ram beredas de unga tillfälle att mötas till diskussioner och studier, till samvaro och tidsfördriv. Där få de själva styra och ställa, de få praktiskt lära sig reglerna för offentligt framträdande, för ledning av förhandlingar, för förande av protokoll och räkenskaper, de få välja sina egna förtroendemän och granska deras förvaltning. Genom föredrag och dis- kussioner i politiska och sociala spörsmål samt i livsåskådningsfrågor få de sin kunskap och sin andliga synkrets vidgad. Ungdomsföreningarna ha även en viktig uppgift att fylla genom att vara idealbiidande och genom att skänka medlemmarna en samhörighetskänsla som stärker deras allmänna samhällssolidaritet. Genom medlemskapet i en förening bryta sig många ungdomar ur den andliga isolering som eljest lätt hotar ungdomen i ton— åren, de få kontakt med jämnåriga kamrater, finna kanske meningsfrän- der och vänner med vilka de förtroligt och öppet kunna tala om sina svå- righeter och problem samt få dessa belysta med hjälp av likartade eller skiljaktiga erfarenheter inom kamratkretsen. Medlemskapet i en förening synes ock erfarenhetsmässigt för den unge innebära ett skydd mot skadliga inflytelser och frestelser vilket icke minst ur de synpunkter som ungdoms- vårdskommittén har att tillvarata är värdefullt.
Kommittén vill även understryka, att värdet av ungdomarnas självverk- samhet och självstyrelse i föreningslivet —— vilket värde även vunnit er- kännande i de till kommittén givna direktiven — framförallt för den mog-
nare ungdomen accentueras av att denna ungdom, enligt kommitténs upp- fattning, på ett för samhällslivet menligt sätt ställes utanför en tillbörlig andel i samhällsansvaret. I riksdag och i landsting, i övriga folkvalda sty- relser och nämnder, även i de instanser som reglera ungdomens spezieIla livsfrågor, t. ex. skol- och arbetsmarknadsfrågor, nöjesfrågor och bostads- frågor, är det så gott som uteslutande äldre personer som besluta. Genom förskjutningar mot de högre åldrarna kommer förmodligen denna tendens att ytterligare markeras. Det värdefulla tillskott av nya idéer och unga viljor som den mognare ungdomen kunde och borde få tillföra det offentliga livet utnyttjas i alltför liten utsträckning. Ur samhällssynpunkt torde det vara dålig ekonomi att ställa en hel generation utanför konkurrensen, när de personer skola utses vilkas beslut på olika områden skola forma vårt sam- hälle. Än vanskligare vore, om den ungdom som här åsyftas skulle få en känsla av att stå utanför samhällets styrelse eller att sättas under förmyn- derskap av den äldre generationen. Genom aktiviteten inom ungdoms-för- eningarna ha nu de dugliga och initiativkraftiga ungdomarna möjlighet att få utlopp för sin handlingskraft, och de få i arbetet för ideal, som ofta syfta till en omgestaltning av samhället kulturellt, politiskt eller ekonomiskt en stimulerande känsla av att vara icke betydelselösa kuggar i samhälls- maskineriet.
Ungdomsorganisationernas verksamhet är sålunda ur åtskilliga synpunk— ter sett i hög grad gagnande och värdefull samt förtjänt av ett kraftigt sam- hälleligt stöd. Kommittén önskar härvid eftertryckligt betona, att ett be- främjande av föreningslivet icke står i motsatsställning till hemmets intres- sen. Tvärtom önskar kommittén ge uttryck åt den uppfattningen, att för— eningslivet har sina stora uppgift att fylla även såsom en komplettering av hemuppfostran och ett stöd åt densamma. Denna fostran kunna ungdomar- na säkerligen i högre grad tillgodogöra sig, om de bibringas den inställning till samhällsansvar och solidaritet som präglar föreningslivet. Det torde i praktiken icke bli fråga om att ungdomarna i stället för att tillbringa kväl- larna hemma skola uppmuntras tillbringa dem inom föreningar av olika slag. Snarare gäller det att söka stimulera till att en del av de kvällar som nu användas för nöjesliv, dagdr-iveri m. m. i stället kommer att ägnas åt ett givande föreningsliv.
Av särskild vikt är härvid att uppmärksamma det förhållandet, att de ungdomar som framför andra skulle vara i behov av föreningslivets stöd, , nämligen de intellektuellt och moraliskt bristfälligt utrustade, i så hög grad i synas stå utanför föreningslivet. Det vore givetvis av särskild betydelse, om ? frågan om dessa ungdomars inpassande i den sociala fritidsform som för- * eningslivet utgör kunde ägnas mera aktivt intresse än hittills såväl från för- eningslivets som från socialt och pedagogiskt verksamma personers sida.
Att kommittén enligt vad i det föregående sagts tillmäter ungdomens för- eningsliv den allra största betydelse emotsäges icke av att kommittén är klart medveten om, att föreningslivet överhuvudtaget under de senaste decennierna undergått en djupgående förändring som haft till följd, att det icke längre kan ; anses ha samma i ideologiskt hänseende dominerande betydelse som under *
sitt första kampskede. Föreningslivet torde i stort sett ha förändrats därhän, att det numera icke så mycket är den samhällsomvälvande idédebatten som dominerar föreningarnas program som fastmer det långsiktiga uppfostrings- arbetet. Genom den starka konkurrens som föreningslivet erhållit genom den uppväxande nöjesindustrien och idrotten och genom den konkurrens som dei antal ständigt växande föreningarna sinsemellan bedriva ha föreningarna i allt större utsträckning tvingats söka göra sina program stimulerande och un— derhållningsbetonade på bekostnad av värden som ur samhälleliga synpunkter måhända vore angelägnare att söka tillgodose. Det går icke heller att bortse ifrån, att det bereder föreningslivet allt större svårigheter att intressera och hålla kvar sina dugliga, frivilliga förmågor vilka på grund av sin i förenings— livet ådagalagda duglighet absorberas av förvärvslivet eller samhällslivet.
Då man sålunda konstaterar, att en betydelsefull förändring ägt rum be- träffande föreningslivets utformning och målsättning, innebär detta icke nå- gon kritik mot föreningslivet såsom det i dag gestaltar sig. Den utveckling som föreningslivet har undergått under de senaste decennierna har gått parallellt med och varit helt avhängig av de stora förändringar som ägt rum i samhället under samma tid. Ett förändrat samhälle har såsom en naturlig följd fått ett förändrat föreningsliv med delvis nytt innehåll och nya upp- gifter.
Föreningslivets plats i de ungas fritidsliv.
Enligt de uppgifter som lämnades i föregående kapitel har beräknats att omkring 40 procent av ungdomarna i åldern 13—25 år äro anslutna till en eller flera föreningar. I fortsättningen skall belysas frågan om vilken roll föreningslivet spelar för de föreningsanslutna ungdomarna i deras dagliga liv. Härvid skall dels anföras vad ungdomarna själva berätta om sitt fritids- liv och i vilken utsträckning de ägna fritiden åt föreningsmöten m. m., dels lämnas en redogörelse för verksamhetens karaktär och intensitet inom orga- nisationer av olika typer. Det är nämligen givet, att föreningstillhörigheten får en helt annan betydelse för den som går in i arbetet med liv och själ än för den vilkens föreningsaktivitet inskränker sig till att betala medlems- avgiften och gå på ett eller annat möte om året. Det är vidare givet, att ju oftare medlemmarna kunna samlas och ju mera verksamheten inriktas på medlemmarnas aktiva medverkan, desto större betydelse får föreningslivet såväl för individerna själva som ur samhällelig synpunkt.
Vissa upplysningar vid bedömandet av i vilken utsträckning ungdomen ägnar sin fritid åt föreningsliv, lämnar bland annat en undersökning röran— de stockholmsungdomens bostadsförhållanden som ungdomsvårdskommittén företog våren 1943. De omkring S_OO ungdomar som deltogo i denna under- sökning — samtliga under 22 år och största delen förvärvsarbetande — ha bland annat redogjort för hur de tillbringat kvällarna under den vecka som föregick undersökningen. Såsom framgår av följande tablå, ha möten och kurser fått en mycket undanskymd plats; endast 4 procent av samtliga kväl- lar ha ägnats åt sådana sysselsättningar. Det bör emellertid påpekas, att un-
dersökningen företogs under maj—juni, en tidpunkt då föreningslivet i stor utsträckning ligger nere.
Pojkar Flickor Summa Kvällssysselsåttningar Må—r” 182;22 14517 18522 . abs. tal 1 procent p r 0 0 e n t Hemma ........................... 26 26 40 40 1 991 35 »Ute», bortbjuden .................. 25 20 27 26 1 451 26 Idrott, bad ....................... 22 15 4 4 574 10 Camping, på landet ................ 11 16 7 9 553 10 Dans ............................. 6 12 12 10 550 10 Bio ............................... 8 7 6 5 351 6 Möten, kurser, arbete .............. 2 4 3 5 214 4 Summa 100 100 100 100 5 684 100 Antal kvällar ..................... 1 512 525 1 253 2 394 Antal personer som svarat ......... 216 75 179 342 812
Av följande sammanställning — vilken är hämtad ur samma undersökning — framgår, att endast 14 procent av ungdomarna någon gång under den redovisade veckan ägnat tiden åt föreningsliv. Av samtliga ungdomar ha vi- dare endast 7 procent uppgett, att två- eller flera kvällar ägnats däråt. Antal personer
Möten, kurser, arbete på kvällarna under en vecka
abs. tal
Ingen gång ......................... 702 1 » ......................... 56 2 gånger ........................ 29 3 » ........................ 16 4 0. flera » ........................ 9
812
i procent 86 7 4 2 1
100
I den ä 5. 17 omnämnda I. 0. G. T.-undersökningen ingick en rundfråga vilken besvarats av omkring 1 900 föreningsanslutna ungdomar. Dessa ung- domar vilka dock tydligen representera en elit uppgåvo bland annat hur stor andel av det sammanlagda antalet kvällar under en vecka som ägnades åt möten respektive åt arbete eller självstudier. Följande tablå återger dessa
uppgifter. _ Procent av kvällar under en Procent av kvallar under en , .. .. vecka använda för möten vecka anvanda for arbete, Självstudier Åldersgrupp Landsbygd Städer Landsbygd Städer pojk. fl. pojk. ft. pojk. ft. pojk. 11. 14—17 ............ 9 11 10 12 14 9 17 10 18—20 ............ 9 10 12 14 17 9 18 13 21—23 ............ 10 10 16 19 17 12 20 14 24— .............. 12 14 17 18 18 15 15 16
Såsom framgår av tablån ägnade — bland de i denna undersökning del- tagande t'öreningsungdomarna —— flickorna i något större utsträckning än pojkarna sin fritid åt möten, medan pojkarna däremot redovisade högre frekvens av arbete och självstudier. Undersökningen stöder antagandet att de äldre ungdomarna mer än de yngre ägna sig åt föreningsarbete. En tydlig ökning i mötesfrekvensen kan helt naturligt iakttas med stigande ålder. Me- dan t. ex. stadsungdomarnai åldersgruppen 14—17 år ägnade 10 (pojkarna) respektive 12 (flickorna) procent av tiden åt möten, uppgåvo stadsungdo- marna mellan 21 och 23 år, att 16 (pojkarna) respektive 19 (flickorna) pro- cent av det sammanlagda antalet kvällar ägnats åt denna sysselsättning.
Vid en jämförelse med hur fritiden för övrigt använts under den vecka som legat till grund för undersökningen visar det sig, att föreningsarbete utgör ett relativt betydelsefullt inslag bland fritidssysselsättningarna. Såväl lands- som stadsungdomarna ha sålunda ägnat mera tid åt föreningsliv än åt att gå på bio samt teater och konsert. Om dansen sammanräknas med öv- riga nöjen, ha ungdomarna i stort sett ägnat lika mycket tid åt föreningsliv som åt samtliga nöjen. De i denna undersökning ingående ungdomarna ha vidare ägnat betydligt mindre tid åt sport och idrott än åt egentligt för- eningsliv.
Det kan i detta sammanhang även vara av intresse att lämna en summa- risk redogörelse för i vilken utsträckning 73 ungdomar — varav 43 pojkar och 30 flickor — vilka deltogo i en av fil. lic. Brita Åkerman utförd undersök- ning om bostads- och levnadsförhållanden inom 214 stockholmsfamiljer,1 äg- nade fritiden åt föreningsliv under en viss undersökt vecka. Hälften av dessa ungdomar gingo i skolan, medan hälften arbetade på skilda platser inom yrkes- livet. Medelåldern för de yrkesarbetande var 18 år och för skolungdomen omkring 16 år. Enligt denna undersökning spelade föreningslivet en an- märkningsvärt ringa roll bland de olika fritidssysselsättningarna. Endast 5 procent av fritiden utorn hemmet uppgavs ägnad däråt. Denna tid fördelade sig på 14 procent av fallen. Flickorna ägnade mer av sin utomhusfritid åt föreningslivet än pojkarna. Yrkesungdomen ägnade sig i större utsträckning än skolungdomen åt föreningsliv. Det är, på grund av materialets ringa om- fattning, givetvis icke möjligt att med hjälp av dessa siffror dra några ge- nerella slutsatser om ungdomen i allmänhet.
Vidare kan anföras resultatet av en undersökning angående fritidens an- vändning som NKI-skolan verkställde år 1938. Undersökningen tillgick så, att ett formulär med vissa frågor bifogades skolans tidning »På Fritid» vilken vid tillfället utgavs i en upplaga på 150 000 exemplar. De 1 000 först inkom— na formulären bearbetades. Adressaterna voro till väsentlig del dåvarande elever vid NKI-skolan samt personer som hos skolan förhört sig angående möjligheterna att idka studier där. De svarande voro huvudsakligen ungdo- mar. Vid bearbetningen delades de svarande upp i två grupper, beroende på om de sysslade respektive icke sysslade med fritidsstudier. Svaren fördelade sig på följande sätt (siffrorna avse antalet timmar som under en undersökt vecka ägnats åt den ena eller andra fritidssysselsättningen):
Stag av sysselsättning fritidsstudier
studier
Studier ......................... 11-0 _ Sport, promenad ................ 4-2 5 1 Radio .......................... 3-5 4-0 Läsning, bok .................... 1-8 3'8 » , tidning ................. 3-7 3'8 Biografbesök .................... 1- 6 1 - 8 Dans ........................... 1 3 0-9 Föreningsliv ..................... 1 6 1-3 Kamratliv, umgänge ............. 4-4 4-4 Vila ............................ 2-7 3-0 Diverse ......................... 0 3 0-7 Hobby ......................... 0-3 & 6-4 29-1
Enligt denna undersökning hade av genomsnittligt 36 respektive 29 vecko— timmar som använts för fritidssysselsättningar endast 1,6 respektive 1,3 tim- mar ägnats åt föreningsliv.
Eftersom den moderna idrottsrörelsen spelar en mycket stor roll för nutidens ungdom, och eftersom idrottsverksamheten är artskild från det man vanligen brukar lägga in i ordet föreningsverksamhet —— föreningssamman- komster i vanlig bemärkelse förekomma sålunda mera sällan inom idrotts- föreningarna — torde det vara motiverat att ägna frågan om dess plats i de ungas fritidsliv särskild uppmärksamhet. Med idrott avses i detta samman— hang givetvis ej endast den s. k. fria idrotten utan även fotboll, bandy, ten- nis, cykling, segling, skridsko- och skidåkning m. m. Såsom torde vara all- mänt känt, är emellertid en stor del av sport- och idrottsintresset passivt och tar sig ej andra uttryck än att vederbörande samtalar därom, läser sport- och idrottsreferat i pressen, deltar i tippning samt besöker fotbollsmatcher och andra dylika evenemang. De manliga ungdomar som icke åtminstone flyk- tigt följa med de stora händelserna inom id'rottsvärlden torde vara lätt räk- nade. Att även det aktiva idrottsintresset är mycket omfattande framgår emellertid av svaren på en av Gallupinstitutet våren 1942 företagen ungdoms- undersökning. På frågan: »Håller Ni på med någon idrott på Er fritid?» erhöllos följande svar (siffrorna ange den procentuella fördelningen):
Svar ' Pojkar Flickor sommar vinter sommar vinter Ja .............. 71 73 50 58 Nej ............. 29 27 50 42 100 100 100 100
Av sammanställningen framgår, att det stora flertalet pojkar äro aktivt intresserade av sport eller idrott såväl sommar som vinter. Även flickorna redovisa ett stort intresse för idrott. Det framgick vidare av denna under- sökning — ehuru detta icke redovisas i tablån — att landsbygdsungdomen i mindre utsträckning än städernas och tätorternas ungdom deltar i idrott.
Idrottsfrekvensen belyses också i ungdomsvårdskommittén-s tidigare om- nämnda bostadsundersökning, enligt vilken 20 procent av det samlade antalet kvällar ägnades åt idrott, bad, camping m. m.
Idrottens dominerande plats i ungdomarnas fritidsliv framgår även av svaren på följande fråga i den tidigare omnämnda Boråsundersökningen: »Om Ni finge disponera Er fritid precis efter behag — vad skulle Ni då först och främst ägna tiden åt? På vintern? På sommaren?» Under sommaren knyter sig det allt överskyggande intresset kring sysselsättningar som kunna äga rum i det fria: 75 procent av önskemålen ha samlats under rubriken fri- luftsliv. Hit ha således räknats bad och segling, cykling och scouting, pro- menader och tennis m. fl. utomhusidrotter. Också på vintern står friluftslivet i centrum för önskeintresset, men det förmår då icke samla mer än inemot halva antalet önskemål.
Ur den tidigare åberopade I. 0. G. T.-undersökningen i vilken bland annat ingick en redogörelse för hur de omkring 1 900 föreningsungdomarna till- bringat de senaste sju kvällarna har följande sammanställning gjorts, vilken belyser hur stor procent av dessa kvällar som ägnats åt idrott:
Pojkar Flickor _ stad land stad land Genomsmtt 15 9 7 6 8
Undersökningen bekräftar tidigare uppgifter om att pojkarna i större ut- sträckning än flickorna ägna sig åt idrott. I dessa siffror ha inkluderats även cykling, skidåkning, längre promenader m. m. Det bör i detta sam— manhang uppmärksammas, att ungdomar, för att aktivt ägna sig åt sport eller idrott av något slag, icke alls behöva vara medlemmar av någon speciell idrottsförening. Även inom flertalet övriga ungdomsorganisationer bedrives idrott; sådan förekommer också i stor utsträckning helt utanför organisa- tionernas ram.
Verksamheten inom ungdomsorganisationer av olika typer.
Ungdomsorganisationernas verksamhet har ingående skildrats av dem själva i bilaga B. Det visar sig härvid, att de olika organisationerna ha en högst va- rierande verksamhet. Det är givetvis svårt att ur dessa redogörelser erhålla en klar bild av hur organisationerna arbeta. Framförallt torde det vara svårt att erhålla en samlande och överskådlig bild av hur verksamheten gestaltar sig inom olika huvudgrupper av ungdomsorganisationer med hänsyn till mötesintensitet, förekomst av hobbyverksamhet m. m. I förevarande samman- hang skall därför lämnas en redogörelse som särskilt tar sikte på det karak- teristiska för varje huvudgrupp av organisationer. I den mån en organisation icke tydligt kan inpassas i en av dessa huvudgrupper, kommer, ur nyss- nämnda synpunkter, en redogörelse för verksamheten inom varje särskild organisation att lämnas.1
1 Sakuppgifterna i denna framställning bygga på redogörelser från ett trettiotal ungdoms- organisationer sammanställda maj—juni 1943. 3—442224
Till belysning av frågan om föreningarnas aktivitet, sådan denna kan ut- läsas ur frekvensen av sammanträden respektive studiecirklar, kan följande tablå, vars uppgifter hämtats från ett avsnitt i I. 0. G. T.-undersökningen, tjäna. Undersökningen bygger på uppgifter som lämnats av 560 föreningar fördelade på omkring 100 orter.
Pon" Iågilkflåiga idrott Nykter' Övriga samtliga Sammankomster tISka kyrkliga het forcnmgar städer landsbygd P r 0 c e n t 3 ggr pr vecka — 3 —- — — 1 — 2 » » » — 1 — -— 6 1 -— 1 » » » 3 52 10 19 24 30 13 3 » » månad — 1 —— 1 — — 1 2 » » » 55 22 5 69 15 29 42 1.83» » » 5 —— 1 1 — — 2 1 » » » _, 33 17 15 8 37 16 19 Mindre ofta ........ 4 4 69 2 18 23 23 Summa 100 100 100 100 100 100 100 Abs. tal' ........... 108 100 161 158 33 210 350 Antal studiecirklar pr förening ......... 1'07 0'07 00? 0-93 088 0'49 0'54
1. Verksamheten inom politiska ungdomsorganisationer. Upplysningsarbetet, medborgarskolningen, propagandan och agitationen för nya medlemmar inta helt naturligt en dominerande plats i de politiska ungdomsförbundens arbete. Sådana frågor bruka icke blott uppta en stor plats vid möten och sammankomster; även studieverksamheten sysslar till största delen med upplysningsarbete. Eftersom de politiska ungdomsorganisationernas egentliga verksamhet —— härovan i korthet beskriven — är av ganska speciell natur, ha samtliga dessa förbund sökt komplettera sin verksamhet med inslag av annan karaktär. Folkdanser och folklekar förekomma således inom Folkpartiets Ungdoms- förbund, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund och Ungsvenskarnas Ung- domsförbund. Socialdemokratiska Ungdomsförbundet uppger, att modern dans förekommer vid särskilda samkväm en eller två gånger per kvartal, och sådan torde i viss utsträckning förekomma även inom övriga politiska organisationer. Vidare ingår idrotts- och friluftsverksamhet i de tre största politiska ungdomsförbundens verksamhet. Praktisk kurs-, tävlings- och od- lingsverksamhet förekommer inom Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund och Ungsvenskarnas Riksförbund. Vad mötesaktiviteten beträffar, sammanträder enligt tablån härovan över hälften av de politiska föreningarna två gånger i månaden, medan en tredje- del av föreningarna sammanträder en gång per månad. Enligt en särskild uppgift från Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund ha inom organisa-
4 f_en
. H&M.-_»,-
tionen under år 1942 förekommit i genomsnitt 11 sammanträden [per förening. Enligt nyssnämnda tablå redovisa de politiska föreningarna i genomsnitt något mer än en studiecirkel per förening. Denna siffra kan kompletteras med den uppgiften, att under arbetsåret 1942/43 omkring var fjärde medlem till- hörig Socialdemokratiska Ungdomsförbundet deltog i någon studiecirkel inom förbundet. Av den här åberopade I. 0. G. T.-undersökningen att döma synes studieaktiviteten vara högre inom de politiska föreningarna än inom fler- talet övriga föreningar.
II. Verksamheten inom kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer.
I samtliga kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer inta givetvis religiösa och därmed sammanhängande frågor en dominerande plats: »an- daktsstunder», »bibelstudier», »aktiv mission» äro sålunda beteckningar som ofta återkomma, när det gäller att beskriva verksamheten.
5. k. aktivt grupparbete förekommer bland annat inom K. F. U. M:s Riks- förbund, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ung- dom, Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet och Riksförbundet Kyrklig Ung- dom. I dessa grupper sysselsättas de unga med t. ex. slöjd, sjukvård och band- arbete. Utöver här ovan uppräknade verksamhetsgrenar förekomma givetvis allmänna möten med sång, musik, föredrag, samkväm och diskussioner. Fysisk fostran, frilufts- och lägerliv samt idrott återfinnas vidare på de flesta av de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationernas program, i några fall förekommer endast gymnastik. Det förtjänar påpekas, att denna sida av verksamheten under senaste är utvecklats mycket kraftigt. Flertalet kyrk- liga och frikyrkliga ungdomsorganisationer uppge vidare, att socialt arbete av något slag ingår i verksamheten. Sålunda meddelar Svenska Baptister- nas Ungdomsförbund, att besök på sjukhus och ålderdomshem ingå i verk- samheten och Förbundet av Sveriges K. F. U. K. uppger, att en lokalför- förening t. ex. kan hålla lokalerna öppna för barn som behöva ro för läxläs- ning, eller att småbarnen tas om hand under 'hög-mässotid på söndagarna, medan de på vardagarna få vara i barnträdgårdar. Ett flertal förbund syssla med soldatmission och sjömansvård. Under senare år har 5. k. social verk- samhet inom de kyrkliga och frikyrkliga föreningarna kommit att betonas allt mera.
Enligt tablån s. 34 uppvisa de kyrkliga och frikyrkliga ungdomsförening- arna en livligare mötesverksamhet än någon annan typ av föreningar; drygt hälften av föreningarna redovisa sålunda ett möte i veckan. En del av dessa möten torde ha karaktären av andaktsstund eller bönestund. Studieverksam- het förekommer på de flesta organisationers program, även om studiarbetet som regel icke tyckes utgöra ett mera dominerande inslag i verksamheten. Myc— ket som har karaktär av bildningsverksamhet inom de kyrkliga och frikyrk- liga organisationerna framstår dock icke som sådant för den utomstående på grund av terminologiska olikheter i förhållande till annars vedertaget bruk.
III. Scout- och idrottsorganisationer.
a) Verksamheten inom scouter-ganisationer.
Verksamheten inom de olika scoutförbunden färgas givetvis av det ideolo- giska program som rörelsen omfattar. Två av scoutförbunden, I. 0. G. T:s och N. T. Ozs Scoutförbund, härröra sålunda från nykterhetsrörelsen medan K. F. U. M:s, K. F. U. Kzs och Frälsningsarméns Scoutförbund äro religiöst förankrade. Genom att inom såväl Sveriges Flickors Scoutförbund som Sve- riges Scoutförbund arbeta av Diakonistyrelsen avlönade resesekreterare, kun- na även dessa förbund sägas ha en religiös anknytning.
Medlemmarna i scoutförbunden tillhöra, allt efter sin ålder, olika >>klas— ser» inom organisationen. Den yngsta gruppen — som kallas t. ex. »blå- vingar» eller »vargungar» — omfattar vanligen pojkar och flickor i åldern omkring 8—11 år. Därnäst kommer en grupp omfattande åldersklasserna 11—17 år. En tredje grupp utgöres av dem som äro över 17 (ibland 16) år. Några förbund sätta maximiåldersgränsen vid 25 år. För scoutarbetet ka- rakteristiskt är att några ungdomar, vanligen omkring 7 stycken, bilda en scoutpatrull under ledning av en av dem själva vald ledare, som vanligen icke är mycket äldre än patrullens övriga medlemmar. De yngre scouterna bedriva sitt arbete mest under lekens form, medan de äldre få delta i hårdare trä- ning, förberedelser till ledartjänst m. m. Scoutanbetet är i huvudsak förlagt till naturen. Inom scoutarbetet lägger man så mycket som möjligt an på att göra medlemmarna självverksamma. Att kunna klara sig själv med alla de krav på olika praktiska färdigheter som följa med detta är en av scout- arbetets grundprinciper. Inom hela scoutverksamheten betonas hjälpsamhe- ten och initiativförmågan starkt: Alltid redo. Scöutverksamhetens orga- nisation medför, att medlemmarna träffas ofta. Flera scoutförbund rappor- tera, att medlemmarna bruka träffas minst en gång i veckan till samman- komster, där varje medlem vanligen har tillfälle att på det ena eller andra sättet aktivt delta. I icke så få fall tyckas scoutkårerna och patrullerna ha ordnat sin lokalfråga så lyckligt, att ungdomarna verkligen kunna sägas ha en replipunkt, dit de kunna gå när de så önska.
b) Verksamhet inom idrotts- och friluftsorganisationer.
Idrottsföreningarnas verksamhet består — i motsats till vad som är för- hållandet inom de flesta övriga ideella rörelser —- icke i någon väsentligare grad av föreningssammankomster utan omfattar i första hand övning och träning på idrottsplatsen eller i skog och mark, ävensom tävlingar och upp- visningar av skiftande storleksordning. Många idrottsföreningar anordna nu- mera med jämna mellanrum, framför allt under vinterperioden, klubbaftnar eller samkväm för sina medlemmar med föredrag, filmförevisning och annan underhållning. Dessutom anordna idrottsföreningarna stundom särskilda nö- jestillställningar, såsom dansaftnar, basarer m. m.
Studiearbetet bedrives dels i egna studiecirklar i olika ämnen (föreningskun- skap, hälsovård, språk m. m.) dels genom samarbete med A. B. F., nyk- terhetsorganisationer m. 111. Enligt den tidigare i detta avsnitt omnämnda I. 0. G. T-undersökningen rörande aktiviteten inom olika typer av organisationer redovisa idrottsföreningarna ett relativt lågt antal studiecirklar per förening. Svenska Frisksportförbundet uppger att 100 cirklar för vårsäsongen 1943 rapporterats till förbundet från dess 200 klubbar. Att studieverksamheten inom idrottsföreningarna — vilken för övrigt intensifierats kraftigt under , senare år — icke är lika livlig som t. ex. inom de politiska föreningarna är, i. med hänsyn till verksamhetens art, naturligt.
IV. Verksamheten inom nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer.
Inom nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer intar självklart arbetet för fostran till nykterhet en framträdande plats. Vid samkväm och möten ägnas föredrag och diskussioner sålunda ofta åt nykterhetsfrågor. Emellertid inrymmer programmet också andra samhällsspörsmål av mera allmän na- tur, och föreningarna sträva efter att genom hobbyverksamhet, idrott, teater, sång, musik 0. s. v. bygga upp en helnykter miljö, där spriten blir onödig som glädjeämne. Även social verksamhet förekommer i viss utsträckning.
De skilda nykterhetsorganisationerna ha sinsemellan lagt sin verksamhet något olika. Inom Sverges Godtemplares Ungdomsförbund ägnas fredsfrågan och kampen mot tuberkulosen stort utrymme. Inom dess föreningar förekom- mer även praktisk kursverksamhet. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal har under senare år påbörjat en hobbybetonad verksamhet för medlemmarna, varvid förbundet svarar för ungdomsinstruktörer, ledare, pro- paganda, lokaler, arbetsmaterial, verktyg, litteratur m. m.
Nöjeslivet tillgodoses inom nykterhetsrörelsens ungdomsföreningar bland annat genom att de unga få delta i folkdans och Sånglekar. Inom åtskilliga för- eningar arbeta också amatörteaterlag. Sverges Godtemplares Ungdomsför- bund uppger exempelvis, att ett (SO-tal folkdanslag och omkring 150 teater- grupper arbeta inom förbundets omkring 260 avdelningar. Modern och gam- mal dans förekommer stundom vid samkväm inom nykterhetsföreningar, dock aldrig inom föreningar tillhöriga Sveriges Blåbandsförenings Ungdoms-förbund. Inom de tre största förbunden bedrives idrotts- och friluftsverksamhet samt gymnastik. Sålunda uppger Sverges Godtemplares Ungdomsförbund, att 220 avdelningar syssla med något slag av idrott. Till belysning av lokalfrågan kan nämnas, att samma förbund uppger att 56 avdelningar ha egna sommarhem, medan 24 avdelningar förhyra sådana.
Nykterhetsorganisationerna redovisa en intensiv mötesverksamhet med oftast två sammanträden per månad. Omkring var femte nykterhetsförening har — enligt I. 0. G. T.-undersökningen s. 34 — möte en gång i veckan. Ett livligt studiearbete förekommer inom nykterhetsföreningarna. Antalet redo- visade studiecirklar är, enligt nyssnämnda undersökning, sålunda endast obe- tydligt mindre än antalet föreningar.
V. Övriga ungdomsorganisationer.
Till denna grupp ha hänförts sammanlagt fem organisationer, nämligen Hantverkarnas Ungdomsrörelse, Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur, Ungdomens Röda Kors och Unglottorna. Ef- tersom variationerna i arbetsformer dessa organisationer emellan äro stora, kunna de icke med fördel på samma sätt som t. ex. politiska- eller nykter- hetsorganjsationer behandlas som en enhetlig grupp.
&) Verksamheten inom Hantverkarnas Ungdomsrörelse.
Arbetsformerna inom Hantverkarnas Ungdomsrörelse gälla i första hand regelbundet återkommande stämmor. Vanligen hållas dessa en gång i måna- den, ofta med åtföljande gillesaftnar eller samkväm. Vid stämmorna behand- las frågor som ligga inom ramen för verksamhetsområdet. Vidare bedrives studiecirkelverksamhet, t. ex. i förenings- och mötesteknik, företagsskötsel, kundtjänst, bokföring, reklam och propaganda samt behandlas samhälleliga och kulturella spörsmål.
b) Verksamheten inom Jordbrukare-Ungdomens Förbund.
Ungdomar i åldern 12—16 år äro medlemmar i Unga Odlareklubbar. Varje medlem —— för närvarande finnas omkring 30 000 — bedriver sommartid ett odlingsföretag. Omkring 1000 medlemmar idka dessutom djuruppfödning. En klubbledare övervakar arbetet, och förbundets ungdomskonsulent i respek- tive län är lärare och rådgivare. Under sommaren samlas klubbarnas med- lemmar en eller annan gång under konsulentens ledning till fältvandring för att bese odlingarna som demonstreras av konsulenten. Under vintern ha en del av klubbarna med växlande intervaller sammankomster med under- hållning, instruktioner och praktiska övningar, såsom t. ex. slöjd, arbets- tävlingar 0. (1. Verksamheten inom avdelningarna — i vilken personer över 16 år delta — består i första hand av arbetstävlingar. I dessa deltogo år 1942 närmare 15 000 medlemmar. Bland övrig verksamhet kunna nämnas gymna- stik och idrott.
Möten hållas vanligen varje månad, dock ej under sommarmånaderna. I samband med möten och aftonunderhållningar förekomma föreläsningar, folkdans, Sånglekar, amatörteater, musik och allsång. Inom Jordbrukare-Ung- domens Förbunds avdelningar förekommer en livlig studieverksamhet. År 1942 inrapporterades omkring. 550 studiecirklar med sammanlagt omkring 4 700 medlemmar. Utom de vanliga cirklarna i olika teoretiska ämnen före- komma musik-, slöjd- och teatercirklar.
0) Verksamheten inom Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.
Ungdomsringen bedriver i stor utsträckning sitt arbete genom att anordna samkväm, lekstugor, dansaftnar, underhållningsaftnar, musikcirklar m. m., icke endast för sina medlemmar utan även offentligt. 1942 var besöksfre-
..» W..
i i ". l ! r
kvensen över 60 000 ungdomar. Övningar i folkdans och folkvisedans bruka inom varje grupp förekomma en gång i veckan. Därjämte anordnas natur- och kulturhistoriska utflykter i sektionen för friluftsliv.
Vid 5. k. praktiska övningskvällar bruka medlemmarna ägna sig åt hand- slöjd, under det att bygdemusiker spela låtar, berätta el. dyl. »Lagen» göra också en stor insats genom att utföra underhållningsprogram vid kommunala inrättningar, såsom sjukhus och vårdanstalter. Inom förbundet bedrives ett relativt livligt studiearbete.
(1) Verksamheten inom Ungdomens Röda Kors.
Kursverksamheten utgör en central punkt i arbetet. I främsta rummet förekomma kurser i hemsjukvård och olycksfallsvård. Men därjämte före- komma även friluftsövningar och friluftsliv. Vidare ingå kurser och övningar i orientering och stafettjänst samt gymnastikgrupper och i viss utsträckning studiecirklar i teoretiska ämnen.
Arbetsaftnar hållas i regel var fjortonde dag, varvid bland annat arbeten förfärdigas för basarer o. (1. Vid dessa arbetsaftnar bruka även inövas un— derhållningsprogram, avsedda att utföras vid fester eller basarer. En eller ett par gånger om året ha flertalet föreningar soaré med basar, i första hand i avsikt att skaffa pengar till socialhygienisk verksamhet och till utbildning. I verksamheten ingå ofta teater-, sång- och folkdanscirklar, vilka bidra med underhållning under föreningens egna arbetsaftnar och vid offentliga fester. Stundom hållas fester eller utflykter för föreningens medlemmar.
e) Verksamheten inom Unglottasektionen.
Flickor i åldern 14—17 år tillhörande unglottaorganisationen kunna dels specialisera sig i särskilda ämnen, dels få ett visst mått »lottaallmänbildning». Specialämnena äro luftbevakning, sjukvård, barnavård, tvättjänst, lantbruk, telefon— och signaltjänst m. fl. Lottaallmänbildningen är uppdelad i tre stjärngrupper, den gröna, vita och blå, och kan inläras på ett, två respektive tre år. Här förekomma ämnen såsom orientering, flagg- och faninstruktion, försvarskunskap, fältkökets användning m. m. Unglottorna ha i regel ar- betsaftnar två gånger i månaden. De tjänstgöra även såsom handräckning för olika ändamål; dessutom kunna de svara för utspisningen av landstorms- pojkar, hemvärnsrekryter och sjövärnsaspiranter. En hel del loltor delta i frivillig luftbevakning och i arbetsläger.
Sammanfattning.
I det föregående har lämnats en redogörelse dels för'hur stor del av fritiden som den föreningsanslutna ungdomen ägnar åt föreningslivet, dels för arten och intensiteten av den verksamhet som bedrives inom ungdomsorganisatio- nerna. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att såväl de refererade un- dersökningarna, belysande vad ungdomen ägnar fritiden åt, som beskriv-.,;
ningen av verksamheten inom olika typer av ungdomsorganisationer icke gett vid handen, att föreningslivet genomsnittligt sett upptar en mera domi- nerande plats i flertalet föreningsanslutna ungdomars fritidsliv. Tvärtom synes en anmärkningsvärt liten del av tiden ägnas åt föreningslivet. Det framgår emellertid att variationerna äro stora. För en del —— förmodligen endast för ett fåtal ungdomar —— fyller föreningslivet fritiden på ett sådant sätt, att några fritidsproblem icke kunna sägas uppstå för dem. För den stora mängden föreningsungdomar däremot torde föreningstillhörigheten med- föra allenast några trevliga och välkomna avbrott under månaden, då man samlas till underhållning, studier eller diskussioner, medan den stora delen av veckans och månadens kvällar ägnas åt andra sysselsättningar. Det stora antalet föreningsanslutna deltar förmodligen icke i föreningslivet på ett så— dant sätt, att detta kvantitativt år av någon större betydelse för lösandet av deras fritidsproblem. En mycket stor del av föreningsungdomen torde endast formellt vara inskriven i en förening.
Det är givetvis icke möjligt, att enbart av den tid ungdomen ägnar sig åt föreningslivet utläsa, hur värdefull föreningstillhörigheten för den enskilde i praktiken är. Kanske ligger den största betydelsen hos föreningstillhörig- heten i den trygghetskänsla som kan bli följden av att tillhöra en grupp, där man fritt kan få hävda sin mening och där man kan känna sig hemma, lik- som i det värde som ligger i att på allvar engagera sig för de idéer ens för- ening omsluter. Kamraterna inom föreningen bli säkerligen ofta även var- dagens kamrater. Den betydelse föreningslivet härigenom får för många av de unga som delta däri torde vara högst betydande. Liksom den tid ung- domen ägnar åt föreningslivet icke är utslagsgivande för föreningstillhörig- hetens betydelse för den enskilda föreningsmedlemmen — mycken tid i hem- men ägnas givetvis åt förberedandet av föreningsdeltagande etc. — behöver det positiva arbete en förening utför givetvis icke stå i direkt proportion till antalet möten per vecka eller månad som avhållas inom föreningen, eller till variationen av den verksamhet som erbjudes medlemmarna. Obestridligt torde emellertid vara, att det finns ett tydligt samband mellan dessa faktorer.
KAP. IV. Åtgärder för främjande av ungdomens föreningsliv.
1. Allmänna synpunkter.
Om den verksamhet som ungdomsorganisationerna bedriva, efter 'vad som i föregående kapitel ingående beskrivits, måste anses vara i hög grad gagnan- de, så följer härav, att det är ett samhälleligt önskemål, att dessa organisa— tioner kunna vidga sin verksamhet till att omfatta en växande andel av den svenska ungdomen. Ehuru, enligt i kap. 11 gjorda beräkningar, en betydande del av ungdomen i åldern 13—2—5 år är föreningsansluten, stå flertalet unga helt utanför föreningslivet. I många fall torde orsaken härtill vara, att de unga icke kommit i beröring med föreningslivet. I många fall åter torde orsaken framförallt kunna sökas i brist på intresse för den form av fritids— sysselsättning som föreningslivet erbjuder, rädsla för att alltför stora krav skola ställas på föreningsmedlemmarnas prestationer eller en fixerad för- handsinställning att föreningslivet är tråkigt. De sistnämnda orsakerna skulle tyda på, att en avsevärd del av ungdomen säkerligen alltid kommer att stå utanför föreningslivet åtminstone som föreningslivet för närvarande är utformat. Att icke samtliga ungdomar kunna förmodas komma att in- gå i en förening av något slag, betyder emellertid icke att föreningslivet redan skulle ha nått ut till så stora skikt av ungdom som önskligt och möjligt är. Det kan sålunda förmodas, att stora skaror unga gå omkring med ett ännu icke väckt föreningsintresse. Härvid bör uppmärksammas, att situationen för ungdomen på landsbygden och i städerna är i viss mån olika. De längre avstånden och de sämre kommunikationerna på landsbygden resa rent praktiska svårigheter när det gäller att komma i kontakt med förenings- livet. Å andra sidan ha landsbygdsungdomarna icke lika många konkurre- rande fritidssyssel-sättningar i form av nöjen m. ni. som stadsungdomarna, varför föreningslivet tenderar att få större betydelse på landsbygden. Den måhända främsta orsaken till föreningslivets trots allt relativt begränsade räckvidd torde vara, att ungdomsorganisationerna arbeta under långtifrån gynnsamma betingelser med hänsyn till ekonomi, lokaler m. m., vilket givet- vis starkt försvårar för dem att nå ut till och intressera stora delar av ung— domen. Symtomatiskt för läget torde vara den erfarenhet som gjordes av en politisk ungdomsklubb i Stockholm vilken under flera år arbetat med ett tämligen konstant medlemsantal. Den lokal klubben hållit till i vid sina mö- ten hade varit trist och föga lockande. Sedan klubben börjat sammanträda i ' en modernt och hemtrevligt inredd lokal, kunde omedelbart omkring 30 nya medlemmar inregistreras.
Kommittén ser det emellertid icke som ett självändamål, att ungdomsor- ganisationernas möjligheter att vinna flera medlemmar vidgas. Den anser det lika viktigt, att den verksamhet som utövas inom och genom ungdomsorgani— sationerna blir så gagnande och fullvärdig som möjligt. Det förhållandet, att flertalet föreningar arbeta under pressande ekonomiska förhållanden, försvå- rar och begränsar i hög grad föreningarnas strävanden att intensifiera sin verksamhet. Föreningarnas ekonomi blir ofta bestämmande för hur ofta föreningsmöten kunna avhållas och vilka program som därvid bjudas. Eko— nomien blir också bestämmande för huruvida föreningarna kunna sätta igång hobbyverksamhet, anskaffa arbetsmaterial och verktyg för olika praktiska sysselsättningar o. s. v. Medlemsavgifterna, vilka utgöra föreningarnas huvud- sakliga, och ofta så gott som enda inkomstkälla, täcka vanligen endast löpan- de möteskostnader, såsom utgifter för förhyrning av lokal, arvoden åt talare, smärre bidrag till insamlingar m. m. Däremot kunna föreningarna endast i sällsynta fall uppbringa medel till sådana åtgärder som väsentligen skulle öka deras betydelse för ungdomarna på orten, t. ex. inköp av en sommar- stuga eller anskaffande av en permanent föreningslokal, dit medlemmarna ha möjlighet gå när de så önska, och där de skulle kunna ha en trivsam träffpunkt.
De betingelser under vilka ungdomsorganisationerna arbeta äro således icke tillfredsställande. Det torde, såsom ett led i de samhälleliga strävanden som under senare år aktualiserats i syfte att ställa det bättre för ungdomen, vara väl motiverat och nödvändigt att samhället ger ungdomsorganisationer- na ett stöd som möjliggör för dem att intensifiera och vidga sin verksamhet.
Kommitténs ståndpunktstagande till frågan om en statlig ungdoms- rörelse.
Vid en diskussion rörande de vägar som härvid lämpligen böra beträdas vill kommittén till en början beröra frågan huruvida det kunde vara önsk- ligt, att samhället i egen regi igångsatte en ungdomsrörelse. Organiserandet av en sådan kunde tyckas vara den radikalaste metoden för att åstadkomma en så kvalitativt fullvärdig föreningsverksamhet som möjligt. Härför tala framförallt de stora ekonomiska resurser som stå till samhällets förfogande och som kunna möjliggöra anskaffandet av lämpliga och trevliga lokaler, an- ordnandet av god och roande underhållning, samt anställandet av kursledare, allt för måhända ingen eller en mycket låg kostnad för de deltagande ung- domarna. Det förhållandet, att samhället redan förfogar över en vittutgrenad administrativ apparat, torde även i detta sammanhang vara en tillgång att räkna med. Vad beträffar möjligheterna för en statlig ungdomsrörelse att komma i kontakt med de ungdomsskaror vilka för närvarande icke nås av föreningslivet är det dock troligt, att dessa ungdomar icke i större utsträck- ning skulle gripas av intresse för en verksamhet som bedrives i sam- hällets regi, än för den föreningsverksamhet som äger rum inom de enskilda ungdomsorganisationerna. Tanken på en tvångsmässig anslutning till en stat-
lig ungdomsrörelse eller försök att genom utfästelser av förmåner o. d. locka de unga till en sådan organisation anser kommittén vara för svensk livssyn så främmande, att det icke är erforderligt att uppta frågan härom till diskussion.
Om det sålunda torde vara mindre sannolikt, att man genom en statlig ung- domsrörelse skulle lyckas föra ut föreningslivet till de skikt av ungdomar, vilka hittills icke berörts därav, torde dock betänkligheterna mot införandet ' av en dylik ungdomsrörelse i första hand ligga på ett annat plan. Det är så- lunda troligt, att en statlig ungdomsrörelse till sin ideella syftning bleve allt— för utspädd och neutral. På en sådan ungdomsrörelse måste nämligen i ett demokratiskt samhälle ställas krav på neutralitet i olika avseenden som de enskilda organisationerna icke behöva underkasta sig. Det värde som ligger i ungdomsorganisationernas självständiga ställning gentemot samhället och gentemot varandra, skulle i en statlig ungdomsrörelse förloras. Likaledes skulle de skilda ideella strävanden som ungdomsorganisationerna gjort till sina, de växlande medel som användas och de varierande verksamhetsfor- merna som tillämpas, icke kunna få erforderligt utrymme inom en statlig ungdomsrörelse. Ett betydande faromoment skulle även ligga i att bygga upp en statlig ungdomsrörelse som statsmakterna kunde ge den syftning och det innehåll som från tid till annan ansåges önskvärda. Stor risk för likriktning skulle otvivelaktigt föreligga. Det är även att förmoda, att det myckna frivil- liga arbete som utföres inom ungdomsorganisationerna icke på motsvarande sätt skulle kunna mobiliseras inom en statlig ungdomsrörelse. I stor utsträck- ning skulle förmodligen arbetet såväl centralt som lokalt komma att hand- has av avlönade tjänstemän, med den ändrade karaktär verksamheten där- igenom skulle få. Överhuvud taget måste det antas, att en statlig ungdoms— rörelse skulle komma att till sitt innehåll bli något helt annat än vad ung- domsorganisationernas verksamhet för närvarande är. Den statliga ungdoms- rörelse som under det senaste decenniet byggdes upp i Tyskland och Italien torde härvidlag kunna tjäna såsom varnande exempel.
Då ungdomsvårdskommittén därför ställer sig helt avvisande till tanken på införandet av en statlig ungdomsrörelse, uppkommer frågan vilka vägar sam- hället i stället lämpligen bör beträda för att kunna ge ungdomens förenings- liv erforderligt stöd.
Ungdomsorganisationernas önskemål rörande statliga stödåtgärder.
För att utröna ungdomsorganisationernas egna önskemål härvidlag tillställ- des ett trettiotal ungdomsorganisationer under våren 1943 en skrivelse i vil- ken de uppmanades att sammanställa en »önskelista» över de statliga stödåt- gärder som ansågos vara ägnade att befordra organisationernas verksamhet och att underlätta syftet att nå ut till ett så stort antal ungdomar som möjligt. De önskemål organisationerna såsom svar å denna skrivelse framställde till kommittén voro följande, endast de önskemål. som framställts av minst fem organisationer ha härvid medtagits:
Önskemål
Antal organ
Organisationernas namn
1) Stöd åt instruktionskurser
2) Befrämjande av tillkomsten av samlingslokaler
3) Ekonomiskt stöd för att möjlig- göra anställandet av instruktö- rer, reseledare, konsulenter, sekre- terare
4) Ekonomiskt stöd till propagan- gandamalerial m. m.
5) Stipendier till ungdomsledare
23
16
15
Folkpartiets Ungdomsförbund, Svenska Lands- bygdens Ungdomsförbund, Sverigcs Socialde— mokratiska Ungdomsförbund, Ungsvenskarnas Riksförbund, Frälsningsarméns Ungdomsverk- samhet, Förbundet av Sveriges K. F. U. K., K. F. U. M:s Riksförbund, K. F. U. M:s Triangel- pojkar, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Riksförbundet Kyrklig ungdom, Svenska Bap— tisternas Ungdomsförbund, Svenska Missions- förbundets Ungdom, Sveriges Kristliga Gymna- siströrelse, I. 0. G. T:s Scoutförbund, K. F. U. K:s Scoutförbund, K. F. U. M:s Scoutförbund, Sveriges Flickors Scoutförbund, Sveriges Scout- förbund, Riksidrottsförbundet, Svenska Frisk— sportförbundet, Vita Bandets Ungdomsverk- samhet, Svenska Ungdomsringen, Ungdomens Röda Kors
Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Sve- riges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Ungsvenskarnas Riksförbund, Förbundet av Sveriges K. F. U. K., K. F. U. M:s Riksförbund, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, I. 0. G. T:s Scoutförbund, K. F. U. K:s Scoutförbund, K. F. U. M:s Scoutförbund, Sveriges Flickors Scoutförbund, Sveriges Scoutförbund, Riks- idrottsförbundet, Svenska Frisksportförbundet, Vita Bandets Ungdomsverksamhet, Jordbru- kare-Ungdomens Förbund, Svenska Ungdoms- ringen Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Sve— riges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, För- bundet av Sveriges K. F. U. K., K. F. U. M:s Riksförbund, Metodistkyrkans Ungdomsför- bund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse, I. 0. G. T:s Scoutförbund, K. F. U. K:s Scoutförbund, Sve- riges Flickors Scoutförbund, Sveriges Scoutför- bund, Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal, S. S. U. H., Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Unga Örnars Riksförbund K. F. U. M:s Riksförbund, Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Baptisternas Ung- domsförbund, Svenska Missionsförbundets Ung- dom, K. F. U. M:s Scoutförbund, Vita Bandets Ungdomsverksamhet, Svenska Ungdomsringen, Ungdomens Röda Kors Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Baptisternas Ungdomsförbund, Svenska Mis- sionsförbundets Ungdom, K. F. U. K:s Scout- förbund, Vita Bandets Ungdomsverksamhet
.: UAW=—-—v— — _ _
Antal
Organisationernas namn
gående nöjesskatl
Önskemål organ 6) Nedsättning av biljettpriser för 5 ungdom som far till kurser m.m. på tåg och buss 7) Anslag till idrottsutrustning 5 8) Översyn av bestämmelserna an- 5
Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Svenska Missionsförbundets Ungdom, Sveriges Scoutför— bund, Riksidrottsförbundet, Vita Bandets Ung— domsverksamhet
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet, I. 0. G. T:s Scoutförbund, K. F. U. K:s Scoutförbund, K. F. U. M:s Scoutförbund, Sveriges Scoutför- bund Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Sveriges Scoutförbund, Riksidrottsförbundet, Jordbrukare-Ungdomens Förbund, Svenska Ungdomsringen
Av sammanställningen framgår, att frågorna om instruktionskurser och samlingslokaler samt om hjälp till anställande av instruktörer m. m. inta en dominerade plats på ungdomsorganisationernas önskelista.
Önskemål enligt Gallupinstitutets undersökning. (Se nästa sida.) Ungdomens svar i procent.
Städer Landsbygd pojkar flickor pojkar flickor Tillkomst av samlingslokal .................. 9 8 9 9 Befrämjande av föreningarnas verksamhet . . . . 3 4 2 9 Tillkomst av ungdoms- eller hemgård ........ 2 4 3 3 Tillkomst av danslokal och nöjeslokal ........ 3 7 4 4 Befrämjande av idrott och sport ............. 15 3 9 1 Bcfrämjande av bildningsmöjligheter ......... 6 2 3 5 Sanering av nöjeslivet ...................... 5 4 2 4 Vet inte .................................. 57 68 68 65 Summa 100 100 100 100 Föräldrarnas svar i procent. Städer Landsbygd fäder mödrar fäder mödrar Tillkomst av samlingslokal .................. 16 11 11 8 Befrämjande av föreningarnas verksamhet . . . . 2 5 2 —— Tillkomst av ungdoms— eller hemgård ........ 2 4 2 1 Befrämjande av idrott och sport ............. 6 2 3 2 Befråmjande av bildningsmöjligheter ......... 19 9 9 9 Sanering av nöjeslivet ...................... 6 4 5 6 Göres tillräckligt .......................... 12 13 2 4 Vet inte .................................. 37 52 66 70 Summa
Det kan i detta sammanhang vara av intresse att redogöra för ytterligare två undersökningar i vilka önskemål rörande främjande av föreningslivet berörts. I Gallupinstitutets ungdomsundersökmng våren 1942 förekom bland annat en fråga — >>Är det något särskilt som Ni skulle vilja att man gjorde för ungdomen här?» — vilken ställdes dels till ungdom dels till föräldrar vilka hade barn i ungdomsåldrarna. Resultatet av frågan framgår av sam- manställningena ” föregående sida.
Det som i detta sammanhang mest intresserar är att se vilken rangplats önskemålen om samlingslokaler samt om andra föreningsfränijande åtgär— der int—a i förhållande till övriga önskemål. Det visar sig härvid, att såväl ungdomarna som framför allt de äldre sätta önskemål angående samlingsloka- ler på framträdande plats. Önskemålen om andra föreningsbefrämjande åt- gärder inta däremot — utom för landsbygdsflickorna — en relativt undan— skymd plats framför allt på föräldrarnas önskelista.
I den vid flera tidigare tillfällen omnämnda I. 0. G. T.-undersökningen ingick bland annat en intervju med omkring 200 föreningsfunktionärer tillhö- riga skilda typer av föreningar fördelade på 66 orter. Dessa funktionärer upp- gåvo bland annat vilka önskemål de hyste för sin egen orts vidkommande be- träffande åtgärder för ungdomen. Önskemålen —— vilka sammanlagt uppgingo till omkring 350 — fördelade sig på sätt som framgår av följande tablå. . . Samtliga . Kyrkliga Övriga .. . $%]; 0. frikyrk- Idrotts- Nål???— före- föreningar s liga- " s ningar
abs. tal procent
Befrdmjande av idrotten. . . . 50 16 52 47 16 181 52 Bastu, bad o. lekplatser . . . 23 10 22 21 10 86 25 Idrottsplats för utom- och
inomhusidrott .......... 25 6 26 25 5 87 25 Statsanslag för anskaffande
av idrottsmateriel ...... 1 —— 3 1 1 6 2 Badtag med nedsatta bil-
jettpriser .............. 1 — 1 — — 2 —- Lokaländamål ............ 37 15 41 50 8 151 44 Tillbyggnad o. restauration
av bef. lokaler ......... 17 3 11 29 6 66 20
Medborgarhus, församlings-
hem, bygdegård ........ 7 5 13 9 1 35 10 Egen lokal ............... 5 2 13 6 1 27 8 Bibliotek, sällskaps— o. stu—
dierum ................ 5 5 1 3 —— 14 4 Skolan upplåtes för för-
eningar ................ 2 —— 1 1 — 4 1 Billigare hyra ............ 1 —— 2 2 — 5 1
Övriga önskemål, såsom upp- rättande av en folkpark, ambulerande ledare för folklekar, sång m. m. . . . 6 — 4 4 — 14 4
Såsom framgår av tablån, komma önskemål för föreningslivets främjande på andra plats. Trots att materialet är litet, torde man dock med stöd av dessa siffror och andra upplysning-ar kunna påstå, att det allmänt gäller om föreningar för ungdom, att deras lokalfråga är synnerligen svårlöst och aktuell.
Med utgångspunkt från de i det föregående förda allmänna resonemangen och efter att ha tagit del av de nyss refererade önskemålen från organisa- tionerna själva har kommittén funnit, att det icke kan råda något tvivel om att ett samhälleligt stöd åt ungdomsorganisationerna är motiverat och ofrånkomligt i strävandena att ställa det bättre för ungdomen. Kommittén vill därför framlägga förslag till sådana åtgärder som äro ägnade att främja ungdomens föreningsliv. Vid sökandet efter de vägar som därvid böra be- trädas har kommitténs utgångspunkt varit att söka finna sådana former för detta stöd att det icke behöver medföra ett alltför vidlyftigt och djupt in— gripande samhälleligt kontrollförfarande. De i det föregående skildrade vanskligheterna av en statlig ungdomsrörelse torde nämligen i stor utsträck- ning komma att framträda om sådana villkor knytas till de statliga stöd- åtgärderna att därigenom de berörda organisationemas självständighet och oberoende hotas. En ledande tanke för kommittén har därför varit att före- slå en sådan utformning av åtgärderna till stöd åt ungdomens föreningsliv att organisationernas särart och individualitet i fullaste utsträckning be- varas.
Innan kommittén 1 kap. V, VI och VII övergår till att framlägga de för- slag till stöd åt föreningslivet som kommittén finner vara av behovet påkal- lade, vill kommittén lämna en översikt över vilka statliga anslag som under år 1943/44 uppburos av ungdomsorganisationer eller av organisationer vilka bedriva ungdomsverksamhet. En redogörelse kommer därefter att lämnas för vilka stödåtgärder för ungdomsorganisationernas vidkommande som förekomma i utlandet. På grund av rådande förhållanden har det icke varit möjligt att erhålla fullständiga upplysningar därom, och det har icke heller varit möjligt att skaffa upplysningar från samtliga de länder vilkas förhål- landen i förevarande hänseende skulle ha varit av intresse att ta del av.
II. Det allmännas stöd åt föreningslivet.
Det stöd från det allmänna som föreningslivet för närvarande uppbär lämnas efter två linjer: dels lämnar staten ekonomiskt stöd åt en del centrala organisationer _ för vilka stödåtgärder, i den mån de beröra ungdomsorga- nisationernas verksamhet, redogöres i fortsättningen —— dels lämna en del kommuner ekonomiskt stöd åt lokala föreningar. Stundom lämnas detta stöd i form av lokal vilken upplåtes avgiftsfritt eller mot nedsatt lokalhyra. I
vissa fall lämnas — såsom närmare beröres i kapitel VIII — sådant kommu- nalt stöd åt ett ungdomsråd bestående av flera ungdomsföreningar som trätt i viss samverkan med varandra. Eftersom det på goda grunder kan förmodas att det kommunala stödet åt föreningslivet har en synnerligen begränsad om- fattning, har kommittén icke ansett sig böra företa någon utredning rörande omfattningen av detsamma. En sådan utredning skulle, för att göra anspråk på fullständighet, för övrigt bli mycket omfattande och tidsödande.
A. Statens anslag till nykterhetssammanslutningar.
1) Bidrag till nykterhetsorganisationer.
Sedan år 1921 har årligen anslagits medel till befrämjande av nykterhets— sammanslutningarn-as verksamhet. För budgetåret 1943/44 uppgick detta an- slag till 213 200 kronor, fördelat på följande sätt. Bidrag till anordnande av en allmän utbildningskurs i alkoholfrågan för
studie— och ungdomsledare m. fl .......................... 11 000 » » föreläsnings- och instruktionsverksamhet för nykterhetens be—
främjande m. m. ...................................... 70 000 » » främjande av Centralförbundets för nykterhetsundervisning
verksamhet ........................................... 47 000 » » främjande av De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelses verk—
samhet ............................................... 3 500 » » främjande av Svenska Sällskapets för nykterhet och folkupp-
fostran verksamhet .................................... 2 000 » » främjande av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsför-
hunds verksamhet ..................................... 7 000
» » främjande av Sveriges lärares nykterhetsförbunds verksamhet 5 700 » » främjande av Svenska läkarnas nykterhetsförenings verksamhet 2 000 » » främjande av Järnvägsmännens helnykterhetsförbunds verk—
samhet ............................................... 3 400 » » främjande av Sveriges polismäns helnykterhetsförbunds verk-
samhet ............................................... 700 » » främjande av Motorförarnas helnykterhetsförbunds verksamhet 14 000 » » främjande av I. 0. G. T:s studieverksamhet ................. 13 000 » » främjande av I. 0. G. T:s ungdomsverksamhet .............. 9 000 » » främjande av Sveriges Blåbandsförenings studieverksamhet 2 000 » » främjande av Sveriges Blåbandsförenings ungdomsverksamhet 4 700 » » främjande av Nationaltemplarordens studieverksamhet ....... 4 600 » » främjande av Nationaltemplarordens ungdomsverksamhet .. 4 100 » » främjande av Nykterhetsorganisationen Verdandis studieverk—
samhet ............................................... 1 400 » » främjande av Nykterhetsorganisationen Verdandis ungdoms—
verksamhet ........................................... 2 100 » » främjande av Sverges Godtemplares Ungdomsförbunds verk—
samhet ............................................... 2 000 » » främjande av Vita Bandets upplysnings— och ungdomsverk—
samhet ............................................... 4 000
Summa kronor 213 200
Vederbörande sammanslutning har att ställa sig till efterrättelse de anvis- ningar rörande statsbidragens användning vilka skolöverstyrelsen kan finna påkallade att meddela.
2) Bidrag till instruktörer. Statligt bidrag åt instruktörer inom nykterhetsrörelsen beviljades för första gången år 1938 och har sedan utgått varje år. För budgetåret 1943/44 har beviljats statligt bidrag åt anställande av 9 instruktörer, fördelade på föl- jande sätt och med följande belopp på de olika nykterhetsorganisationerna:
» Instrukt. Bidrag & De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse ................ 1 4 500 ' Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund ........ 1 4 500 Sveriges lärares nykterhetsförbund ....................... 1 6 000 I. 0. G. T. ............................................ 2 9 000 Sveriges Blåbandsförening .............................. 1 4 500 Nationaltemplarorden .................................. 1 4 500 Nykterhetsorganisationen Verdandi ...................... 1 4 500 Vita Bandet ........................................... 1 4 500 Summa 9 42 000
Såsom villkor för anslagsbeloppens utgående gäller:
a) Instruktör, med undantag av instruktör inom Sveriges studerande ung- doms helnykterhetsförbund, skall erhålla ett årligt arvode av lägst 6 000 kro— nor.
b) Instruktörsverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens kon- troll.
c) Instruktörer skola väljas bland personer som av skolöverstyrelsen där— till förklarats lämpliga.
d) Instruktion för instruktörerna skall efter förslag av vederbörande orga- nisation fastställas av överstyrelsen. ,
Kontrollen av de anslagna medlens användning (vilka redovisats under 1 och 2) skall verkställas av skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket. Be— träffande de tre första anslagen under punkt 1 verkställes kontrollen av skolöverstyrelsen och en särskild av Kungl. Maj:t utsedd revisor.
B. Statens anslagsverksamhet till idrottens och friluftslivets främjande.
»
1) Avsättning till fonden för idrottens främjande.
Riksidrottsförbundet som för närvarande omfattar — förutom förbundets centrala förvaltning —— 25 specialförbund, 23 distriktsförbund och cirka 7 300 föreningar, åtnjuter sedan år 1935 anslag av tipsmedel. Summan är bland annat avsedd för idrottsanläggningar, bastu- och simanläggningar, admini- stration av idrottsverksamheten, idrottsmateriel samt instruktörer och in— struktionskurser. Dessutom skall en del' av beloppet utdelas till behövande idrottsföreningar, evad dessa äro anslutna till riksidrottsförbundet eller icke. Kontrollen verkställes av Kungl. Maj:t genom två av handelsdepartementet tillsatta revisorer.
Av det anslag på 1 500 000 kronor som för budgetåret 1942/43 stått till Riksidrottsförbundets förfogande ha medel anslagits till idrottslig instruk- törs-utbildning inom följande förbund som det i detta sammanhang kan vara av intresse att redovisa:
Jordbrukare-Ungdomens Förbund ............ 1 500 K. F. U. M:s Idrottsförbund ................. 1 000 I. 0. G. T. ................................ 3 000
1 Summa kronar 5 500 i
2) Avsättning till fonden för friluftslivets främjande.
Sedan år 1940 kunna organisationer vilka bedriva scout- och friluftsverk- samhet erhålla bidrag till sin verksamhet av medel — fonden för frilufts- livets främjande — Vilka fördelas av Kungl. Maj:t efter förslag av statens fri- tidsnämnd. Budgetåret 1943/44 hade kronor 750 000 anslagits till fonden. Härav fördelades kronor 74 300 till olika ungdomsorganisationer på följande sätt, anslaget fördelas till de olika organisationerna i proportion till respek- tive organisationers medlemsantal:
För bekostmde resår.-.se- 53.33.2333; år '" vistelse Frikyrkliga Ungdomsrådefs Scoutkommitte' 1 000 Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet för scoutverksamhet ................ 5 000 500 för övrig verksamhet .............. 3 500 1 000 400 K. F. U. K:s Triangelförbund ......... 1 000 K. F. U. M:s Triangelråd ............. 2 000 400 Unga Örnar ......................... 5 000 1 000 500 Sveriges Flickscouträd ................ 15 000 3 000 2 000 Att fördelas bland: K. F. U. K :s Scoutförbund ............ 4 263 832 494 Sveriges Flickors Scoutförbund ......... 10 737 2 168 1 506 Svenska Scoutunionen .............. 25 000 5 000 3 000 Att fördelas bland: I. 0. G. T:s Scoutförbund ............. 1 723 345 209 K. F. U. M:s » ............. 6 200 1 235 760 N. T. O:s » ............. 2 420 484 293 Sveriges » ............. 14 340 2 868 1 738 (omkostnader för medl. fördelning) . . . 317 68 Summa 56 500 11 000 6 800
Kungl. Maj:t föreskriver, att för åtnjutande av de beviljade bidragen skola gälla följande villkor och bestämmelser, nämligen
1. beträffande lägerverksamhet: att möjlighet till deltagande i läger skall beredas i första hand åt ungdom som vid det års ingång, då ifrågavarande medel beviljas, uppnått en ålder av högst 14 år,
att lägerstipendium av den lägeranordnande organisationen ej utdelas, förrän organisationen efter samråd med länsarbetsnämnd funnit, att veder- börande av åldersskäl eller annan orsak ej kan placeras i av statens arbets- marknadskommission understött arbetsläger,
att program för lägerverksamheten skall nppläggas så, att tillfällen till nyttigt arbete i folkförsörjningens tjänst i största möjliga utsträckning till- varatas,
2. beträffande kurser för utbildning av scoutledare: att dylika kurser icke anordnas under tid, då högsäsong råder för jord— bruksarbetet,
3. beträffande inköp av tält: att sökande skall till fritidsnämnden avge skriftlig förbindelse att icke utan medgivande av nämnden använda tält som inköpts med bidrag av stats- medel till annat ändamål än det uppgivna,
att tälten skola ha inköpts senast den 1 oktober 1943, ävensom
4. beträffande samtliga bidrag:
att sökande skall ha att före utgången av mars 1944 till handelsdeparte- mentet och fritidsnämnden avge fullständig redogörelse för användningen av uppburet statsbidrag jämte —— vad angår bidragen under 1 och 2 — be- rättelse rörande den därmed avsedda verksamheten samt
att sökande skall vara skyldig att underkasta sig den kontroll i avseende å bidragets användning som fritidsnämnden kan finna erforderlig.
C. Statligt bidrag till verksamheten inom Jordbrukare-Ungdomens Förbund.
Jordbrukare-Ungdomens Förbund åtnjuter sedan år 1921 statsbidrag vilket för budgetåret 1943/44 uppgår till 85 000 kronor. Härav disponeras omkring 60 000 kronor för konsulentverksamheten samt 25 000 kronor för den centra- la verksamheten. Villkor för statsbidraget är att verksamheten skall vara underkastad lantbruksstyrelsens inspektion samt att ett ombud å statens vägnar deltar i revisionen av förbundets räkenskaper och förvaltning. För- bundet åtnjuter för konsulentverksamheten bidrag av hushållningssällskapen med sammanlagt inemot samma belopp som det härför använda statsbidraget.
III. Ungdomsorganisationernas verksamhet i utlandet. England.
I England ha strävandena att i fritidshänseende vidta åtgärder för ung- domen alltmera kommit att inriktas mot att få så stor del av ungdomen som möjligt ansluten till någon förening som passar vars och ens intresse och läggning eller att få den intresserad av någon fritidsverksamhet som bedrives utom föreningarnas ram. Dessa strävanden ha under de senaste åren blivit än mera accentuerade. I och med att krigstiden ställt ökade krav på de sam- hälleliga insatserna i ungdomsvårdande syfte, ha nämligen åtgärder vidtagits som djupt kommit att beröra ungdomsorganisationernas verksamhet.
Enligt en beräkning våren 1943 voro omkring 50 procent av pojkarna och 20 procent av flickorna i åldern 14—18 är anslutna till någon klubb eller förening. Den verkliga siffran torde emellertid säkerligen vara högre, och an- talet torde framför allt vara i kraftigt stigande.
De engelska ungdomsföreningarna sträva att såväl genom studier som genom praktiskt arbete fostra medlemmarna till ett ansvarigt medborgar- skap. Föreningarna äro i allmänhet bildade av äldre personer men avsedda för ungdom, och de syfta till att göra ungdomen självstyrande och medan- svarig i arbetet. I detta syfte stå föredrag och diskussioner om aktuella hän- delser och om vitala samhällsfrågor i regel på programmet. I långt större utsträckning än i Sverige synas de engelska ungdomsföreningarna inrikta sin verksamhet på praktiska sysselsättningar och s. k. hobbyverksamhet. Så- lunda uppge många föreningar att de bedriva sysselsättningar såsom foto- grafering, modellbygge, tryckning, metallslöjd, målning och amatörteater m. m. I föreningarna för flickor uppger man sig t. ex. syssla med sömnad, dans, stickning, vävnad och musik. Amatörteater utgör ett viktigt och upp- skattat inslag i föreningarnas verksamhet.
Det synes också som om de engelska ungdomsföreningarna bruka samla sina medlemmar oftare än de svenska ungdomsföreningarna. Sålunda kan anföras, att det uppställes såsom ett krav för de pojkklubbar som önska an— sluta sig till The National Association of Boys' Clubs _— se nedan _— att de skola ha möten minst två gånger i veckan. Denna täta mötesfrekvens under— lättas av att omkring hälften av nyssnämnda organisations 1 400 föreningar förfoga över egna lokaler, ehuru endast en mindre del av dessa lokaler torde kunna betraktas såsom tillfredsställande. Flertalet Girls, Clubs ha möten en gång i veckan. Icke fullt en femtedel uppge sig ha möten oftare än två gånger i veckan.
De största ungdomsorganisationerna i England äro The Boy Scout Move- ment med omkring 450 000 medlemmar och dess kvinnliga motsvarighet The Girls” Guides' Association med omkring 440 000 medlemmar. Bland övriga stora ungdomsorganisationer kunna nämnas de stora, riksomfattande orga- nisationerna The National Association of Boys' Clubs som före kriget omfat- tade 127 000 medlemmar i åldern 14—18 år och The National Council of Girls* Clubs med omkring 65 000 medlemmar i samma ålder. Dessutom mär- kes en rad andra, ofta kyrkliga och frikyrkliga, ungdomsorganisationer.
Under kriget ha tidigare bildade värntjänstorganisationer kraftigt utvidgat sin verksamhet. Skolorna i England ha ingen obligatorisk värntjänst, men ungdomen ansluter sig i stor utsträckning till frivilliga organisationer vilka ibland äro anknutna till skolorna. Den mest populära organisationen är för pojkarna The Air Training Corps. En fjärdedel av de engelska pojkarna i åldern 16—18 år beräknas få lära sig flyga. Motsvarande organisationer fin- nas också för armén och flottan. Dessa pojkorganisationer sortera under de militära myndigheterna men stödjas av uppfostringsmyndigheterna, varom mera i fortsättningen.
Flickornas motsvarande organisation, The Girls” Training Corps, sorterar
under uppfostringsmyndigheterna. ehuru verksamheten till stor del ledes av kvinnliga officerare. Denna organisation har även medborgarutbildning för fredstid på sitt program. Under kriget ha ungdomsföreningarna åtagit sig olika beredskapsuppgifter. Helt självstyrande Youth Squads ha bildats t. ex. i East Suffolk och på andra håll för att utföra hjälparbete under raidema. Dessa sammanslutningar ha —— i synnerhet under de perioder då luftanfall pågått — gjort en mycket värdefull insats. Inom de olika organisationerna ha särskilda service groups bildats. Flickorna ha bland annat åtagit sig att hjälpa till i hemmen, att stå i kö i stället för gamla och sjuka etc.
Såsom inledningsvis antytts, ha under de senaste åren åtgärder vidtagits i syfte att samordna och effektivisera ungdomsvården. Dessa åtgärder, som i icke ringa utsträckning kommit att beröra ungdomsföreningarnas arbete, äro icke endast avsedda såsom krigstidsåtgärder varför det bör vara av in- tresse att lämna en kort redogörelse för desamma.
I november 1939 uppdrog engelska regeringen åt den centrala uppfost- ringsmyndigheten, the Board of Education, att, i första hand ur fritidssyn- punkt, vidta åtgärder för ungdom i åldern 14——20 år. Så tillkom The Youth Service som, framför allt beroende på att det fanns en rad sedan länge existe- rande ungdomsorganisationer av betydande omfattning att bygga på, snabbt kunde utvecklas. Hösten 1939 tillkom inom Board of Education en särskild ungdomsavdelning, som vid sin sida fick ett råd —— Advisory Council —— med representanter för tidigare existerande ungdomsorganisationer. Såväl i fråga om ungdomsarbetet som beträffande skolverksamheten begränsar Board of Education sin verksamhet till att ge anslag och utöva upplysnings— verksamhet, dels direkt till ungdomsorganisationerna, dels till de lokala upp- fostringskommittéerna.
Det ankommer på de lokala skolmyndigheterna i Counties och County Boroughs —— ungefärlig motsvarighet till de svenska länen respektive stä- derna utom landsting —- att ta initiativ till och medverka i fråga om sam- ordnandet och effektiviseringen av ungdomsverksamheten inom de olika distrikten i fråga. Nyssnämnda myndigheter skola tillsätta en uppfostrings- kommitté — Education Committee — vilken förestås av en s. k. uppfost- ringsdirektör: Director of Education. Uppfostringskommittén skall i sin tur tillsätta en subkommitté: ungdomskommittén, The Youth Committee. I ungdomskommittén sitta representanter för kommunen och skolan liksom för traktens un-gdomsföreningar och klubbar. Verksamheten —— som torde äga sin närmtaste motsvarighet i de svenska ungdomsråden — bekostas till hälf- ten av staten genom Board of Education och till hälften av den kommunala myndigheten. Ledningen av ungdomskommitténs arbete utövas av en heltids- anställd ungdomskonsulent — Youth organizer — ofta en kvinna. Ungdoms— konsulenten bör givetvis vara en person som har god insikt och erfarenhet i ungdoms-frågor.
På ungdomskonsulenten ankommer att ingående följa ungdomsföreningar- nas verksamhet och övrig verksamhet för ungdom som bedrivs i trakten samt att lämna ungdomsföreningar och andra det stöd _ t. ex. i fråga om
anskaffande av lokaler och ledare — som de kunna vana i behov av för sitt arbete. På ungd'omskonsulenten bör även falla att söka väcka intresse för ungdomsverksamheten samt att — om så kan anses erforderligt — bilda nya föreningar liksom att sätta i gång [fritidsverksam-het utom föreningarnas ram. På ungdomskonsulenten faller även att söka få till stånd s. k. Youth Centres inom distriktet.
Youth Centres är en ungefärlig motsvarighet till de svenska ungdoms- gårdarna, ehuru verksamheten inom dessa torde vara väsentligt snävare än inom de engelska. Ungdomsgårdar ha upprättats på åtskilliga häll i landet och avsikten är att täcka hela landet med sådana. Ungdomsgårdarna sortera under ungdomskommittéerna. Under krigsåren ha svårigheterna att skaffa lämpliga lokaler för verksamheten gjort sig starkt kännbara. I stor utsträck- ning ha därför dessa ungdomsgårdar måst förläggas till skolorna, framför allt till den skoltyp — seniorschools — som motsvarar den svenska folksko- lan för åldern 11—14 år. Även om skolorna ur utrymmes- och inrednings- synpunkt äro tämligen ändamålsenliga — i dessa finnas sålunda vanligen rum för trä- och metallslöjd, skolkök och handarbete samt utrymme för te- kokning o. d. — så anses de ur psykologisk synpunkt såsom mindre lämpliga för ungdomen-s fritidsverksamhet, varför denna lösning endast betraktas så- som ett provisorium.
Vid varje ungdomsgård finnes en föreståndare —— ofta heltidsanställd — som till sin hjälp har en rad lärare eller ledare för olika verksamhetsgrenar. Dessa lärare arbeta ofta frivilligt. I regel erhålla de dock betalning för sitt ar— bete. Till un-gdomsgårdarna förlägga de förut nämnda föreningarna av olika slag sina sammankomster. Givetvis anordnas inom ungdomsgårdarna även sysselsättning, underhållning m. m. för ungdomar som icke tillhöra någon viss förening.
Rekryteringen till ungdomsföreningar och klubbar som bedriva olika slag av fritidsverksamhet är givetvis frivillig men uppmuntras i olika samman- hang. När den övervägande delen av den engelska ungdomen i fjortonårs- åldern lämnar skolan, vidtas, framför allt i London och på en del större platser inom landet, åtgärder för att hjälpa ungdomen tillrätta vid över- gången från skola till yrkesliv. De avgående eleverna inbjudas i London och på en del andra platser till enskilda samtal vid en Schoolleavingconference till vilken även de ungas föräldrar och målsmän bruka inbjudas. Vid denna konferens som äger rum inom skolan, är alltid skolans rektor samt någon representant för arbetsförmedlingen närvarande. Ofta brukar även någon representant för den till skolan knutna Care Committee, vilken består av frivilliga, socialt intresserade personer och vars uppgift är att sörja för har- nens bästa samt att hålla kontakt mellan skola och hem, vara närvarande. Stundom är även the Welfare Officer, en social kurator som är tillsatt av Ministry of Labour för att biträda arbetarna med råd och upplysningar i frågor som röra bostäder, resor, matplatser m. m. och med särskild uppgift att intressera sig för de yngre anställdas arbets- och fritidsförhållanden, när- varande. Inför denna församling får den unge redogöra för sina yrkesönsk-
ningar och framtidsplaner samt för sina önskemål i anslutning till fritids- sysselsättning m. m., varefter under gemytliga former den unges framtida ar- bete och eventuellt fortsatta utbildning diskuteras. De ungdomar vilka icke tillhöra nägon förening söker man stimulera att ansluta sig till den förening eller aftonskola som kan förmodas vara mest lämplig.
Kontakten med den avgående eleven begränsar sig givetvis icke till detta enda samtal. Ofta får samtalet som följd att den unge besöker ungdoms— arbetsförmedlingen. I vissa, tveksamma fall anbefalls en övervakning av någon från the Care Committee. I efterhand kontrolleras vanligen huruvida den unge gått in i den rekommenderade föreningen. Om så skulle visa sig erforderligt görs en förnyad framstöt.
Rådgivning av här antytt slag har lämnats avgående skolelever redan före kriget. År 1941 påbörjades emellertid en registrering av samtliga ungdomar i 16-årsåldern. Denna registrering verkställdes genom arbetsförmedlingarna. Därvid undersöktes bland annat hur stor del av ungdomen som var ansluten till någon klubb. Den som ej tillhörde någon klubb inbjöds av skolmyndig- heterna till ett enskilt samtal med en intervjuare, vilken för ändamålet upp- bådats av skolmyndigheterna bland lämpliga personer i trakten. Genom dessa samtal — vid vilka intervjuaren sökte få klarhet i den unges arbets- och hem- förhållanden samt i frågan om hur fritiden tillbringades och om önskemål i anslutning till detta — ha värdefulla personliga kontakter mellan äldre och yngre skapats. I anslutning till samtalen erhöllo givetvis ungdomarna de råd och upplysningar som kunde anses erforderliga. Genom den omtalade re— gistreringen har en mycket stor del av ungdomen, som tidigare icke varit ansluten till någon klubb eller förening, kommit i kontakt med sådan verk- samhet.
Nämnas bör att möjligheterna för samhället att kontinuerligt hålla kon- takt med de unga i en framtid måhända komma att utvidgas betydligt. I det förslag till ny uppfostringslag, som i december 1943 framlagts för parla- mentet, föreslås nämligen att den [obligatoriska skolåldern skall höjas till 15 år, och att för dem som sluta skolan i denna ålder obligatorisk fortsätt- ningsskola — avsedd att räcka upp till 18 år — skall anordnas under fyrtio- fyra veckor om året. Enligt förslaget skall denna fortsättningsskola förläg- gas till alternativt en heldag eller tre halvdagar per vecka eller till samman- hängande perioder om åtta veckor eller till två perioder å fyra veckor var- dera. För denna fortsättningsskola föreslås namnet Young Peoples' Colleges. Ungdomarna bli, om detta förslag går igenom, skyldiga att upp till 18 år hålla uppfostringsmyndigheterna underrättade om sin vistelseont och motsvaran- de plikt åligger arbetsgivare, som sysselsätter arbetskraft i denna ålder. Youth Service beröres ej av den här föreslagna omorganisationen. Det förut- sättes emellertid att dess arbete skall fortsättas och förläggas till Young Peoples' Colleges, som på detta sätt skulle bli mångsidigt utvecklade Youth Centres.
Det tidigare omnämnda Advisory Council, har nyligen framlagt ett be- tänkande >The Youth Service after the War». Här poängteras kraftigt, att
ungdomstjänsten Skall fortsätta sitt arbete även efter kriget och givetvis be- varas frivillig. Man vill också bevara vämtjänstorganisationerna, men fler- talet önska lägga dessa under uppfostringsmyndigheten samtidigt som deras program skall vidgas till att omfatta mer allmän utbildning till medborgar- skap. I nyssnämnda rapport betonas starkt, att ungdomens klubbarbete ej bör skiljas från de äldres genom att förläggas till särskilda Youth Centres. I stället rekommenderas att förlägga en del av klubbverksamheten till all- männa medborgarcentra i Community Centres. Härvid förutsättes emeller- tid att varje klubb därutöver bör ha sin egen lokal.
Danmark.
De danska ungdomsorganisationerna redovisa sammanlagt omkring 900 000 föreningsanslutningar, en siffra som är förhållandevis högre än siffran över anslutningar i de svenska ungdomsorganisationerna. Av de till danska ung- domsorganisationer anslutna ungdomarna tillhöra drygt hälften idrotts- eller gymna-stikföreningar medan inemot 100 000 tillhöra politiska organisa- tioner. _Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer ha sammanlagt omkring 7 500 medlemmar. Bland övriga ungdomsorganisationer kunna nämnas K. F. U. M. med omkring 40 000 medlemmar och K. F. U. K. med drygt lika många, vidare Dansk—Nordisk Ungdomsforbund med omkring 50000 med- lemmar och De Danske Ungdomsforeninger med omkring 53 000 medlemmar.
Flertalet danska ungdomsorganisationer av rikskaraktär, äro sedan år 1940, sammanslutna i Dansk Ungdomssamvirke. Även de politiska ungdoms- förbunden äro anslutna till denna samarbetsorganisation, medan de kristliga organisationerna stå utanför. Till Ungdomssamvirke äro även anslutna en rad ute i landet arbetande lokala föreningar. Förbundet är organiserat på så sätt, att lokala samarbetsråd finnas i en stor mängd kommuner och i flertalet städer. Som stöd för förbundets verksamhet ha i de flesta Amt upprättats s. k. Amtsudvajg. Förbundet har även kontakt med det arbete som på åtskilliga håll bedrives av föreningar och organisationer vilka icke äro anslutna till förbundet. Ledningen av förbundet handhas av ett representantskap, bestå- ende av representanter för dels de nyssnämnda lokala samarbetsråden, dels för de anslutna organisationerna. Representantskapets ordförande är profes- sor Hal Koch. Ledningen av det dagliga arbetet omhänderhas av ett av representantskapet valt arbetsutskott.
I förbundets dagliga arbete har det hela tiden framstått som en huvud- uppgift att söka stimulera intresset hos ungdomen till att ansluta sig till före- ningslivet. I detta syfte planerades hösten 1942 en landsomfattande kampanj vilken emellertid, på grund av rådande politiska förhållanden, icke kumde genomföras. Förbundets verksamhet är inriktad på att sända talare, film, studiecirkelmaterial m. m. till såväl enskilda föreningar vilka äro i behov härav som de lokala samarbetsråden. Genom att anordna sommarläger, kon- ferenser m. m. söker förbundet stärka samhörighetskänslan bland de män- niskor som ha att göra med ungdom samt att skola dem för deras arbete.
Dansk Ungdomssamvirke har som nämnts påbörjat sin verksamhet under kriget och har ursprungligen haft till uppgift att få till stånd ett samarbete under de extraordinära förhållanden som krig och ockupation skapade. Detta samarbete har emellertid visat sig ha en så stor betydelse, att det är en all- män önskan att fortsätta det också sedan kriget slutat, även om arbetets ut- formning förmodligen kommer att i vissa delar läggas om. Huvudlinjerna för den kommande samarbetsverksamheten torde på nuvarande stadium kun- nas skisseras sålunda:
1. att inför myndigheter och de äldres organisationer tillvarata och repre- sentera ungdomens intressen;
2. att vidta praktiska åtgärder till främjande av ungdomens föreningsliv;
3. att, om möjligt genom tillskapandet av en därför avsedd skola, söka lösa problemet om utbildning av ungdomsledare.
Kurser för ungdomsledare äga för närvarande så gott som helt rum inom de olika ungdomsorganisationerna. Vanligen är det icke fråga om nå- gon direkt utbildning: föreningsfunktionärer och andra inom föreningslivet aktivt arbetande personer få hämta sitt kunnande genom praktisk träning i föreningarna. Under senare år ha emellertid de politiska organisationerna alltmera börjat uppmärksamma utbildningsproblemet.
Vad beträffar ekonomiskt stöd från det allmännas sida till ungdomens för- eningsliv, lämnar den danska staten sedan lång tid sådant stöd åt idrotts- rörelsen. För budgetåret 1943/44 ha sålunda omkring 200000 kronor an- slagits till skilda ändamål inom idrottsrörelsen. Härav ha 90 000 kronor av- setts för utbildning av ledare och instruktörer. Sedan några år utgår stats- bidrag även till annan föreningsverksamhet, i det att Dansk Ungdomssam— virke erhåller statligt stöd. För år 1943 uppgick detta stöd till kronor 15 000.
Kommunalt stöd torde endast i smärre utsträckning lämnas till ungdoms- föreningarnas verksamhet. Stundom utgår detta stöd i form av billigare eller avgiftsfri lokal. Kommunalt stöd lämnas — utöver till studiecirkelarbetet — icke till politiska ungdomsföreningar och endast i mycket begränsad omfatt- ning till kulturella och liknande ungdomsföreningar. Däremot torde det icke vara sällsynt att idrottsföreningar erhålla sådant bidrag.
KAP. V.
Kommitténs förslag angående statligt stöd till instruktions- kurser oeh instruktörer inom ungdomsorganisationerna.
Inledande synpunkter.
Ungdomsorganisationernas arbete är i mycket stor utsträckning beroende av tillgången på intresserade och kunniga personer vilka kunna ställa tid och krafter till förfogande, när det gäller att leda och organisera verksam— heten i föreningarna. Vanligen bereder det emellertid på grund av bristande ekonomiska resurser organisationerna stora svårigheter att ge de krafter som höra rörelsen till den praktiska kunnighet och den ideella stimulans som är erforderlig för ett framgångsrikt ungdomsarbete i lokalföreningarna. Det framhålles också ganska allmänt från ungdomsorganisationernas sida, att resultatet av arbetet skulle bli ett annat och bättre, om större resurser funnes i detta hänseende.
Betydelsen av detta problem har under senare är allt mera uppmärk- sammats i och med att större krav från samhällets sida ställts på att ungdoms— organisationerna skola ta hand om den uppväxande ungdomen. Till detta kommer, att ungdomsföreningarnas arbete synes bli mer och mer speciali- serat. På många håll kan sålunda iakttas en tendens till att föreningarna, i avsikt att intressera allt flera ungdomar för sin verksamhet, i större ut- sträckning än tidigare söka inrikta arbetet mot praktisk hobby- och fritids- verksamhet, mot socialt arbete eller mot idrotts— och friluftsliv, allt verksam- hetsgrenar som i särskilt hög grad ställa anspråk på tillgång på lämpliga ledarekrafter. Denna utveckling —— vilken är lycklig såtillvida som den lökar ungdomsföreningarnas möjligheter att komma i kontakt med och utöva ett hälsosamt inflytande på den ungdom som skyr »tunga» program — skär- per ungdomsorganisationernas svårigheter att finna personer som äro lämp- liga för de skiftande uppgifterna samt att bibringa dem de erforderliga kun- skaperna.
Med hänvisning till nyssnämnda synpunkter kan fastslås att, för att till fullo utnyttja den stora tillgång som svensk ungdom har i sitt eget rikt ut- vecklade föreningsliv, behövs en utvidgning framförallt av den aktivitetsfräm- jande medlemsvård som bedrives inom organisationernas ram. Organisatio- nernas egen erfarenhet visar, att detta måste ske efter huvudsakligen två linjer, nämligen dels anordnandet av instruktionskurser, där de personer som visat intresse och anlag för att intensifiera ungdomsarbetet i sina respek- tive föreningar få tillfälle att utbyta erfarenheter, inhämta uppslag och träna in goda metoder för arbetets utformning, samt dels utsändandet av instruk—
törer som på ort efter ort sätta fart på arbetet och ge det ett medryckande innehåll. Den förra metoden ger i regel den djupaste och mest varaktiga stimulansen, men den når relativt få personer direkt; den senare metoden får kanske mera ytliga verkningar, men den torde mer än något annat bidra till en höjning av genomsnittsstandarden på arbetet i föreningarna. Av dessa orsaker bör ett stöd åt ungdomsorganisationerna från det allmännas sida ta sikte såväl på instruktionskurser som instruktörsverksamhet.
Ungdomsorganisationernas egna önskemål beträffande instruktions- kurser och instruktörer.
Av en förfrågan som ungdomsvårdskommittén riktat till ett trettiotal ung- domsorganisationer och för vilken en redogörelse lämnats i föregående kapi- tel framkom, att det inom dessa organisationer framstod såsom synnerligen angeläget att, för ett befrämjande av verksamheten, erhålla samhälleligt stöd för just instruktionskurser och instruktörer. Sålunda framförde icke mindre än 23 av omkring 30 organisationer såsom främsta önskemål frågan om sam- hälleligt stöd” åt instruktionskurser. Från 15 organisationer framkommo önske— mål om ekonomiskt stöd för att möjliggöra anställande av instruktörer.
I det följande skall lämnas en sammanställning av ett antal från ungdoms- organisationerna framförda yttranden i de båda frågorna.
Önskemål angående instruktionskurser- (Uttalandena äro svar å skrivelser från kommittén i maj 1942 respektive maj 1943.)
Folkpartiets Ungdomsförbund.
Ett ökat antal väl utbildade ledare är en väsentlig betingelse för ungdomsorgani- sationernas utsikter att nå kontakt med ännu vidare kretsar. Då dessa organisationer sannolikt kunna göra större insatser för ungdomsvården än andra, och då ung— domsvården numera erkänts som ett vsitalt samhällsintresse, torde ett stöd från det allmännas sida åt utbildningen av ungdomsorganisationernas ledare vara ett väl grundat önskemål. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Själva ledare- eller funkl'ionärsutbildningen är säkerligen det mest betydelse- fulla område, där statens stöd kan sättas in.
Ungsvenskarnas Riksförbund. Riksförbundet finner ett ekonomiskt stöd till ungdomsrörelsemas ledareutbildning väl motiverat med hänsyn till vad ovan framhållits om deras betydelse för sam-
hället.
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Anslag till ledareutbildning är vårt största behov för närvarande.
K. F. U. M:s Triangelpojkar. Här vilja vi — —— —— endast betona behovet av en effektiviserad ledareutbildning.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund.
Vår önskelista —— — —— 1. Anslag för anordnande av egna kurser och läger för utbildning av ledare. Våra egna möjligheter äro ytterst begränsade, varför dylikt anslag i hög grad skulle bidraga till effektiv utbildning. Kurs- och lägerverksamhe- ten är en enkel men betydelsefull del i arbetet för nyrekrytering av ledarstaben.
Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund. _ Det är glädjande — — —— att de statliga myndigheterna 1 denna allvarstid beakta vikten av en god ledareutbildning, och det vore onekligen glädjande, om något resul- tat kunde vinnas av ungdomsvårdskommitténs arbete. K. F. U. K:s Scoutförbund.
Vi se med tillfredsställelse att ungdomsvårdskommittén tagit upp dessa frågor till behandling och hoppas att utredningen skall leda till att ungdomsorganisatio- nerna framdeles få bättre hjälp ri sitt arbete.
Vad som mest av allt skulle hjälpa vårt scoutförbund i dess verksamhet är en intensifierad ledareutbildning. Det finns så många barn som vill börja i scout- kårer, men det måste finnas ledare till dem.
K. F. U. M:s Scoutförbund.
Vi vilja under hänvisning till ett tidigare uttalande all-tfort framhålla, att det första och största önskemålet är hjälp till en effektiv ledareutbildning, ty utan goda och skolade ledare ha vi svårt att göra några framsteg. Pojkar finns det gott om, men lämpliga ledare att ta hand om dem är det ont om.
Sveriges Scoutförbund. Som vi tidigare meddelat — — —— är ledarutbildningen f. 11. vår viktigaste upp- gift. — —— —— Ju fler utbildade ledare vi kunna erhålla, desto fler pojkar kunna
vi ta hand om.
Riksidrottslörbundet. Ökade ekonomiska möjligheter för utbildning av ledare för ungdomsidrotten (ung- domen i åldern 15—30 är). Svenska Frisksportförbundet. De stora frågorna äro för oss, liksom för flertalet ungdomsorganisationer, le- dare- och lokalfrågan. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal.
Våra önskemål _ — — 1. Att ekonomiskt stöd lämnades ungdomsorganisationer— na för bedrivande av en välbehövlig instruktionsverksamhet.
Förbundsstyrelsen har den erfarenheten, att ledarefrågans lösning är det av- görande för hela ungdomsverksamheten. Den är t. o. m. viktigare än lokalfrågan. Förbundsstyrelsen har den uppfattningen, att det icke möter svårigheter att samla ungdomen till värdefull fritidssysselsältning blott lämpliga ledare stå till buds. Styrelsen vill därför uttala den förhoppningen, att ledarefrågan måtte bringas till en lycklig lösning.
Sveriges Bldbandsförenings Ungdomsförbund.
Vår organisation är självfallet mycket tacksam för det statliga stöd som kan erhållas för framskapandet av dugande ledare för svensk ungdom. Vår tid behöver allt flera sådana ledare. Därför äro alla sätt att framskaffa sådana ledare bra. Hu- vudsaken år att någonting göres och göres snart.
Sverges Godtemplares Ungdomsförbund.
Till sist önska vi framhålla, att därest stöd för en mer omfattande ledarutbild— ning kunde erhållas, än mer kraft kunde inriktas på att bygga ut verksamheten till gagn för landets ungdom. Genom att medlemsmaterialet allt mer och mer för— yngrats ha de ekonomiska möjligheterna begränsats, då medlemmarna sakna medel att i någon större utsträckning själva finansiera deltagande i utbildningskurser o. d.
Vita Bandets Ungdomsverksamhet.
Såsom fjärde punkt framhålles nödvändigheten av bidrag till vår ledarutbild- ning, antingen genom a-tt ovannämnda kurser erhålla ekonomiskt stöd direkt från statsmakten eller genom att vårt statsanslag, som förmedlas genom skolöverstyrelsen åter höjes till det ursprungliga beloppet.
| | i
Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Vi anse _ —— -—— denna ledarutbildning som ett av de viktigaste medlen i vårt
arbete och komma i fortsättningen att allt framgent bedriva sådan, tyvärr f. n. i alltför blygsam skala, varför vi givetvis hälsa stöd från statsmakterna-s sida med tillfredsställelse.
Önskemål angående instruktörer. (Uttalandena äro svar å en i maj 1943 från kommittén utsänd skrivelse.)
Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund.
Det vore av värde om Ungdomsvårdskommittén ville undersöka i vad mån in- struktörer i musik, exempelvis med ekonomiskt bidrag från landstingen, kunde ställas till ungdomsorganisationernas förfogande.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
Som ett värdefullt och nödvändigt komplement till den centralt bedrivna ledare- eller funktionärsutbildningen måste en omfattande lokal instruktionsverksamhet komma till stånd eller vidare utvecklas i den mån sådan redan förekommer. Här borde statens stöd kunna sättas in genom att ge bidrag till de kostnader som är för- enade med anställandet av instruktörer inom organisationerna efter det mönster som redan tillämpas för bland annat nykterhetsorganisationerna. Lämpligen borde statens stöd kunna inriktas på att ge anslag tillräckliga att täcka kostnaderna för respektive instruktörer. En instruktör borde anställas för varje påbörjat 25 OOO-tal medlemmari vederbörande organisation.
Förbundet av Sveriges K. F. U. K.
Det skulle vara av stor betydelse för K. F. U. K:s verksamhet, om det funnes möjlighet att betala sådana löner, att goda, väl utbildade ledare (instruktörer) un- der längre tid kunde ägna sina krafter åt arbetet. Ett viktigt önskemål är därför ett kraftigt ekonomiskt stöd åt förbundet, så att detta kan få möjlighet att stödja lokalföreningar och distrikt i deras strävan att anställa sekreterare eller instruk- törer och så att förbundet som sådant kan anställa flera sekreterare, framförallt för främjande av speciella grenar av K. F. U. K:s verksamhet. Härigenom skulle det bli möjligt för förbundet att nå nya ungdomsskaror. K. F. U. M:s Riksförbund.
I och med det ökade studieintresse som allt mer gör sig gällande bland ungdo- men, ställes också större krav på ungdomsrörelsernas studieverksamhet. Inom K. F. U. M. dryftas sålunda för närvarande möjligheten av att halvtidsanställa en särskild studieledare med uppgift att genom besök i de olika föreningarna biträda de frivilliga ledarna. Tyvärr är det dock icke möjligt att anskaffa medel för en heltidsbefattning, något som skulle vara synnerligen önskvärt. Ett statligt anslag skulle lösa detta problem.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund.
Understöd för anställande av instruktörer eller resesekreterare. Här bör givetvis endast organisationens egna medlemmar komma i fråga. En väl ordnad sekreterare- tjänst betyder många möjligheter för kontakt med ledare som behöva vägledning, uppmuntran och inspiration.
Svenska Missionsförbundets Ungdomsverksamhet
Det vore även betydelsefullt om statsunderstödda instruktörer kunde anställas inom ungdomsorganisationerna, varvid organisationernas egna ledare som därför ha tillräckliga kvalifikationer borde få tjänstgöra som instruktörer.
I. 0. G. T:s Scoutförbund. Det skulle även vara av stort värde för scoutrörelsen, om staten kunde ställa medel till förfogande, så att varje förbund kunde anställa en eller flera helavlönade
instruktörer som helt finge ägna sig åt arbetet. Dessa skulle också genom besök ute i de olika kårerna kunna vara dem till hjälp både med det praktiska scout- arbetet och organisationsarbetet i likhet med vad som för närvarande praktiseras inom nykterhetsorganisationerna. K. F. U. K:s Scoutförbund.
Medel att anställa en förbundssekreterare som genom heltidsarbete skulle ha möj- lighet till effektiv insats för scoutförbundets verksamhet.
Sveriges Flickors Scoutförbund.
För Sveriges Flickors Scoutförbunds del vore det synnerligen önskvärt med ytter- ligare 1 eller helst 2 resesekreterare förutom den som redan verkar i förbundets tjänst. Deras uppgift skulle vara att stå som ledare för flickscoutledarekurser i skilda delar av landet samt besöka ledarna på olika orter, skapa kontakt mellan dem och förbundet och stimulera och stärka dem -i deras uppgift.
Sveriges Scoutförbund.
För att erhålla kontakt mellan förbund, distrikt och kårer är det nödvändigt att ha reseinstruktörer. Av ekonomiska skäl har det för scoutförbundets del ej varit möjligt att anställa mer än en sådan. Denne avlönas av scoutförbundet och Svenska Kyrkans Diakonistyrelse gemensamt. Periodvis har scoutförbundet under de senaste åren även anställt en eller annan ytterligare instruktör. Svårighet har därvid upp- stått att finna personer vilka äro villiga att under kortare tid tjänstgöra inom scout- förbundet. Det har varit ett önskemål att till denna instruktörsbefattning anställa präster, lärare eller andra för ungdomsarbete lämpliga personer. Dessa ha gärna velat åtaga sig uppdraget men avstått på grund av att de ej kunnat tillgodoräkna sig några tjänsteår inom sitt ordinarie arbete utan måst begära tjänstledighet och anställa vikarie. Önskemålet är, att scoutförbundet kan erhålla anslag för att an- ställa ytterligare reseinstruktörer (behovet är f. n. 5 st.).
Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal.
Under de senaste åren har inom förbundet praktiserats en omfattande instruk- törsverksamhet som visat sig vara av stort värde för det lokala arbetet. För direkt kontakt med föreningar och grupper har försöksanställts en instruktör som, för- utom personliga besök, per korrespondens stått distrikt och föreningar bi med råd och förslag. — Denna instruktion har uppskattats högt hos föreningar, och re- sultatet av densamma är så tydligt att någon närmare motivering för dess fort- sättande inte behövs. Emellertid saknas ekonomiska resurser för att fortsätta denna instruktionsverksamhet, och till hösten då årskontraktet med instruktören utlöper synes det oss knappast möjligt att förnya detsamma. Det blir ett hårt slag för för— eningar och grupper om instruktörstjänsten måste slopas.
Jordbrukare-Ungdomens Förbund.
Bland de önskemål som förbundet anser främst böra tillgodoses beträffande lant- ungdomsverksamhetens framtida utveckling är ett ökat statligt stöd åt förbundet särskilt för en ytterligare utvidgning av dess konsulentverksamhet. Förbundets kon- sulenter stå till förfogande för organisering och ledande av odlingsverksamhet s. k. klubbverksamhet inom alla ungdomssammanslutningar. Det kan enligt förbundets uppfattning knappast vara rimligt att denna konsulentverksamhet i längden skall kunna finansieras på annat sätt än genom statsbidrag samtidigt som verksamheten även framdeles bör läggas på en sådan bog, att intimast möjliga kontakt ständigt förefinnes mellan lantungdomens egna föreningar och konsulenter.
Unga Örnars Riksförbund.
Angående önskemål för ledarutbildningen, utöver tidigare framförda, vill vi framhålla det arbete reseinstruktörer utföra, då de mera personligt kan nå kontakt med de olika avdelningarna och ge hjälp på den lokala platsen. Genom statens hjälp kunde denna verksamhet betydligt utvidgas. .
Redogörelse för omfattningen av ungdomsorganisationernas nuvarande instruktionskurs- och instruktörsverksnmhet.
A. Instruktionskurser.
Av det föregående har framgått, att behovet av statligt stöd åt instruk- tionskursverksamhet har gjort sig starkt kännbart inom ungdomsorganisa- tionerna. Detta utesluter emellertid icke, att redan under nuvarande förhål- landen så gott som samtliga ungdomsorganisationer uppge sig ha någon form av sådan kursverksamhet, även om givetvis intensiteten och omfattningen av densamma skifta starkt. Många organisationer redovisa sålunda en i för- hållande till sin storleksordning anmärkningsvärt livlig instruktionskurs- verksamhet, medan återigen andra organisationer synas ha en kursverksam- het av mera blygsam omfattning. Så gott som samtliga organisationer betona emellertid kraftigt, att de på grund av svårigheten att skaffa erforderliga me- del för finansiering av kurserna icke kunna anordna sådana i den utsträck- ning behovet påkallar. Det framhålles även starkt, att det för en utvidgning av kursverksamheten — vilken är en förutsättning för att organisationerna skola nå ut till nya medlemsskaror — är nödvändigt att erhålla samhälleligt stöd, enär de egna resurserna i fråga om anordnandet av kurser redan äro utnyttjade till det yttersta. Flera organisationer betona, att den av dem redo- visade kursverksamheten icke ens kommer att kunna genomföras i sin nu- varande omfattning utan måste skäras ned, om organisationerna också i fort- sättningen måste lita enbart till sina egna tillgångar.
Här nedan skall lämnas en redogörelse för den instruktionskursverksam- het som bedrives inom 33 ungdomsorganisationer, från vilka uppgifter an— gående omfattningen av densamma begärts. Uppgifterna vilka äro samman- ställda av respektive organisationer härröra sig från förra hälften av år 1942 och avse vanligen förhållandena under är 194].
1) Politiska ungdomsorganisationer.
Folkpartiets Ungdomsförbund.
Inom förbundet förekommer utbildning av ledare genom 5. k. sommarskolor, centrala tredagarskurser anordnade i samband med årskongressen. Dessutom an- ordnas vissa kortare kurser, särskilt för studieledare, inom de olika distrikten. An- talet deltagare i sommarskolorna har brukat uppgå till ca 150 och kostnaderna till omkring 3 000 kronor. Till ett lika stort belopp torde de sammanlagda kostnaderna för distriktsvis anordnade kurser uppgå per år. De totala årliga kostnaderna för ledarutbildning Skulle således för närvarande utgöra ca 6 000 kronor, Som ett led i strävandena att åstadkomma en effektivare utbildning pågår sedan några år till- baka en studiefondbildning inom förbundet.
Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund.
»Distriktens kurser under år 1941 voro: 105 endagars-, 17 tvådagars- och 3 fler- dagarskurser med tillsammans 5 287 deltagare. Kretsarnas kurser: 65 endagars-, 1 tvådagars- och 1 flerdagarskurs med tillsammans 1740 deltagare. Kostnader för lokalhyror uppgingo till 3856 kronor, för föreläsarna till 8 840 kronor och för bi-
drag till deltagarnas resor till 18557 kronor. Kostnaderna för lokalhyror äro lågt räknade, då uppgiftslämnarna i distrikten icke alltid uppgivit hyra, när kurs hållits i egen bygdegård eller när kurs hållits å pensionat el. dyl., varvid deltagarnas för- täring på stället fått utgöra hyresersättning. Kostnaderna för föreläsare äro även låga, beroende på att resekostnader och dagtraktamenten för distriktens egna funk- tionärer i många fall inte medräknats. Likaså äro deltagarnas resekostnader 'att anse som minimibelopp. Många kursdeltagare ha med hänsyn till under året rådande kommunikationssvårigheter begagnat cykel i stället för annat och dyrare fortskaff- ningsmedel. Under normala tider färdades deltagarna från samma avdelning eller krets oftast gemensamt i bil eller buss för att därigenom inbespara kostnader för logi vid endagarskurserna. I stället har nu resekostnaderna på grund av krisförhål- landena och trots de därav dyrare biljettpriserna minskat, medan deltagarnas kost- nader för uppehälle i stället ökat. Dessa sistnämnda kostnader ingå emellertid inte i förutnämnda kostnader. Fr. o. m. 1943 ordnas centrala 3-veckors kurser i medbor- gerliga ämnen.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
Förbundets ledarutbildning drives dels centralt genom kurser, anordnade vid för- bundets skola Bommersvik, dels genom kurser och konferenser vilka ordnas av distrikts- och kretsorganisationerna. Kursernas längd variera mellan en och sju dagar. Innehållsmässigt anknyta kurserna i första hand till förbundets speciella arbetsuppgifter men syfta också till att ge en allmän .och allsidig orientering i poli- tiska, ekonomiska, sociala och kulturella spörsmål. Kurserna läggas upp som före- läsnings- och diskussionskurser med inslag av studiecirkelarbete för vilket del-tagar- na själva svara under sakkunnig ledning. Under år 1941 anordnades av distrikts- och kretsorganisationerna 150 kurser under sammanlagt 236 dagar och med 7322 deltagare. Centralt anordnades samma år 10 kurser med tillsammans 506 deltagare. Kostnaderna för de distrikts- och kretsvis anordnade kurserna uppgingo till kronor 35 765:75 och för de centralt ordnade kurserna till 38 337:60, tillhopa kronor 77 553: 35. De centralt ordnade kurserna utgjordes av sex klubbledarekurser med 321 deltagare, två sociala kurser med 81 deltagare, en facklig kurs med 59 deltagare och en talarekurs med 45 deltagare.
Ungsvenskarnas Riksförbund.
Den av förbundet bedrivna utbildningen har främst karaktären av studiearbete och äger till betydande del rum inom Studieförbundet Medborgarskolan och på Medborgarskolan) i Gimo. Endast ett mindre antal av Gimokurserna kunna betecknas som ledarutbildning. Hit höra konferenser för distriktsstudieledare samt kurser för studieledare, föreningsledare och lekledare. Antal-et deltagare i olika kurser varierar kraftigt, men som minimiantal kan anges 25.
Att ange någon kostnadssiffra för den på Gimo bedrivna ledarutbildningen är svårt, dels emedan t. ex. de vanliga ungsvenska kurserna icke kunna betecknas som ledarutbildning och dels emedan Medborgarskolan på sitt program även har folk- högskolekurser sam-t kurser och konferenser m. m. för personer som icke tillhöra Ungsvenskarna. Kostnaderna för hela ungdomsutbildningen, .folkhögskolekurserna undantagna, torde kunna uppskattas till ca 40 000 kronor per år. Häri ha alltså in- räknats även vanliga »ungsvenska kurser». Studieförbundet Medborgarskolan har en årlig utgiftsstat på 10 000 kronor. I avsikt att intensifiera praktisk tävlingsverksam- het i distrikten, har Riksförbundet under år 1942 anordnat en kurs i Linköping för ledare av praktiska tävlingar. Kursen var den första i sitt slag. Kostnaderna för den- na kurs belöpte sig till 350 kronor.
Inom distrikten förekomma i regel årligen några för hela distriktet gemensamma studiedagar, ofta kombinerade med föreningsledarkurser. Kostnaderna variera kraf— tigt, liksom antalet deltagare, kursplaner o. s. v.
; t i I i
2) Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsei-ganisationer. De Ungas Förbund för Kristligt Arbete.
År 1924 började De Ungas Förbund anordna kurser för utbildning bl. a. av juniorledare. Kretsföreningarna i de olika distrikten ha i regel stått som anordnare av dessa kurser. Vid sidan om dessa kurser som alltjämt fortsätta anordnar nu- mera Centralstyrelsen för De Ungas Förbund ungdomsledarekurser med fylligare program i olika delar av landet. Under 1941 höllos två sådana kurser, en i Väster- botten och en'i Värmland. Kursen i Västerbotten räknade 50 och kursen i Värmland 28 fasta deltagare. Kurserna besöktes dessutom av ett stort antal ungdomsledare under en eller flera dagar. Omkostnaderna för ungdomsledarekursen t. ex. i Drängs- mark belöp-te sig till omkring 900 kronor.
Kurserna liksom hela förbundets ungdomsarbete betalas genom frivilliga gåvor.
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet.
Organisationen bedriver ledarutbildning både centralt och distriktsvis. Kurser an- ordnas dels för ungdomsledare i allmänhet och dels för scou—tledare särskilt. De flesta kurser hållas under veckohelger, men några pågå under en hel vecka.
Vid ungdomsledarkurserna under år 1941 deltogo omkring 800 ledare, vid scout- ledarkurserna deltogo 504 ledare.
Följande ämnen behandlades: Barn- och ungdomspsykologi, pedagogik, metodik, ungdomsvård, scouting, orientering m. m.
De sammanlagda kostnaderna voro under 1941 ungefärligen:
Ungdomsledarkurserna ................ Kr. 4 540: _— Scoutledarkurserna .................... » 9 108: _
Summa Kr. 13 648:—-.
Förbundet av Sveriges K. F. U. K.
Förbundet har sedan år 1930 bedrivit utbildning av frivilliga ledare genom vart- annat år återkommande 111-dagars ledarkurser för ledare inom olika grenar av för- bundets arbete. Dessa kurser ha dels syftat till teknisk träning av ledarna för exem- pelvis studiearbete, lek och idrott, föreningskunskap, ungdomspsykologi, sexualetik, ungdomsarbetets metodik samt orientering i kristna frågor.
Några Specialkurser ha stundom anordnats. Under normala förhållanden anordnas regelbundet nordiska K. F. U. K.-möten som ibland fåt-t formen av ledarkurser alternerande i de olika länderna. Denna ledarutbildning som förbundet ser som ett viktigt led i det nordiska samarbetet inom rörelsen kräver en stor ekonomisk insats från ledarna själva.
Vartannat år hålles ombudsmöten med representanter för lokalföreningarna och varannan gång, således vart fjärde år, utvidgas dessa ombudsmöten till 5 a 6 dagars konferenser. Det är i stor utsträckning aktiva ledare inom föreningar och flick- grupper som deltaga i ombudsmöten och konferenser, varför dessa även lägga an på ledarutbildningen. Ledarna få själva betala såväl resor som uppehälle. Inga stipen- dier ha kunnat ges.
Sommaren 1942 ägde ett möte rum för ordförande och sekreterare i lokalför- eningarn'a jämte medlemmarna i de olika speciaulförbundens styrelser.
K. F. U. K:s Triangelförbund.
K. F. U. K:s triangelarbete stod tidigare under ledning av kommitté tillsatt av K. F. U. K:s förbundsstyrelse. När ett mera självständigt Triangelförbund bildades den 4 april 1942, skedde detta till en viss grad med tanke på att kunna skapa möj- ligheter för en allsidigare och enhetligare ledarutbildning för triangelarbetet.
Redan tidigare ordnades dock ledarkurser av olika slag. I april 1942 voro 35 triangelledare samlade i Viggbyholm, varvid K. F. U. K:s Triangelförbund bildades samt ytterligare riktlinjer för arbetet utarbetades.
Inom K. F. U. M. finnas dels fast anställda, dels frivilliga ledare. För utbildning av de förra finnes ett sedan 1940 med K. F. U. K. gemensamt sekreterareinstitut förlagt till Stockholm. Kursen omfattar 11/2 års praktisk och teoretisk utbildning. Kostnaderna för institutet bestridas dels av eleverna själva genom kursavgifter (300 kr. per elev), dels av K. F. U. M. och K. F. U. K. Sekreterareuppgiften inom K. F. U. M. är att betrakta som ett livskall. Inom K. F. U. M. finnas f. n. 65 fast anställda sekreterare. Ungefär vartannat år hållas fortbildningskurser för sekreterar- na, i regel omfattande 6 10 dagar. Starka önskemål har framkommit, att fortbild- ningskurserna skulle bli årliga och omfatta minst 14 dagar samt att stipendier skulle ställas till deltagarnas förfogande. (Den sista kurs som avhölls bekostades helt av deltagarna själva.)
Under år 1941 och 1942 ha anordnats 3 kurser för ungemänsledare, omfattande 25 deltagare vardera. Huvudparten av kostnaderna ha bestridits av deltagarna själva, förbundet har bekostat ledarnas resor och uppehälle.
Specialkurser för lekledare och för ledare för sommar-. pojk- och ungemänshem ha anordnats.
En väsentlig del av K. F. U. M:s ledarutbildning organiseras distriktsvis och i an- slutning till behovet inom de olika arbetsgrenarna. Inom de flesta distrikt hållas år- liga vin—terting vid vilka mellan 25 och 50 unga män bruka deltaga. Kurserna bruka omfatta 5—7 dagar. Stipendier ställas i regel till förfogande. De 'för hela landet sam- manlagda kostnaderna för stipendier och ledararvoden torde uppgå till omkring 21 000 kr.
K. F. U. M:s Triangelpojkar.
Utbildningen av ledare för triangelpojksarbetet har under de två senaste åren i huvudsak skett genom lokala kurser, mycket beroende på att medel för kurser i större omfattning icke stått till förfogande.
Under våren 1942 hölls dock en för hela landet gemensam ledarkurs på K. F. U. M.- gården i Sjöbo i närheten av Bodafors. Till denna kurs erhöllo deltagarna sti- pendier ur det anslag som ställts till K. F. U. M:s förfogande av tipsmedel.
Riksförbundet Kyrklig Ungdom.
Inom den kyrkliga ungdomsrörelsen bedrives en ständig ledarutbildning, dels centralt och dels stiftsvis. Ledarkurserna äro dels teoretiska och omfatta information i kyrkliga frågor samt i ungdomspsykologiska, ledarpsykologiska, karaktärspedago- giska, sociala och sexualetiska spörsmål. Dels äro de av praktisk art, omfattande instruktion för söndagsskollärare och juniorledare samt instruktion i studiecirkel- teknik, slöjd, gymnastik, lek och idrott samt övningar att leda sammanträden, av- fatta skrivelser med mera. Kursernas längd varierar från två ä tre dagar till två må- nader. Under år 1941 anordnades ett 40-tal ledarkurser med sammanlagt omkring 2 000 deltagare.
Sammanlagda kostnaderna, om man bortser från deltagarnas utgifter för resor med mera, torde belöpa sig på ett ungefärligt belopp av 46 000 kronor.
Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund. Anställda ungdomsledare äro i regel utexaminerade från förbundets huvudorga- nisation Svenska Alliansmissionens missionsskola i Kortebo, där kursen är tvåårig och undervisningen helt fri. Kursen är upplagd så, att den passar missionsarbetare. Ungdomsledarna i bygderna kallas till centralt ordnade kurser på i regel 5 dagar, då ungdomsarbetet, dess läge, krav och arbetssätt behandlas. Dessa kurser äro också helt fria, ehuru deltagarna få betala resor och mat själva. Endast i undantags-fall ha resestipendier beviljats. Dessutom anordnas korta ungdomsledarkurser på i re- gel 2 dagar distrik—ts- eller kretsvis då deltagarna särskilt informeras om ungdoms- arbetet.
Svenska Baptisternas Ungdomsförbund.
Åren 1940, 41 och 42 ha ungdomsledarkurs eller -konferens avhållits. I de ungdomssamlingar av olika slag (weekends, sommarläger, vinterting o. d.) som anordnats av förbundet, brukar ledarskapets innebörd framhävas. Detta gäller då framför allt förbundets religiöst fostrande och väckande uppgift.
De tjugu distrikt, i vilka riksorganisationen är uppdelad, bruka i regel varje är över någon veckohelg samla till ledaredagar.
Det nyligen bildade under riksorganisationen sorterande JSGK-rådet (junior-. scout- och 'GK-rådet) har tagit ledarutbildningen som en huvuduppgift. Hösten 1941 anordnades således en ledarkurs för distriktsi-nstruktörer under en veckas tid. Antal deltagare var 30. Under juli månad 1942 hölls ett ledareläger på sex dagar.
Förbundets JSGK-sekreterare är intensivt sysselsatt med instruktioner och ledar- utbildning under sina resor. (Detta sker dels över veckohelger, då ungdomsledare från ett distrikt samlas, dels i några fall under längre tid.
Svenska Missionsförbundets Ungdom.
Ledarkurser anordnas såväl centralt som distrikts- och kretsvis. Kurserna pågå i regel en vecka. Under år 1941 höllos ca 20 ledarkurser med omkring 1 000 delta- gare. Dessutom höllos ungefär 150 kurser för söndagsskollärare. Följande ämnen torde i regel förekomma vid dessa kurser: Bibelkunskap, psykologi, aktuella ung- domsfrågor samt instruktion och övningar. Enstaka föredrag förekomma även av historisk karaktär samt sådana som belysa den aktuella religiösa och kulturella situationen.
3) Scout- och idrottsorganisationer.
I. 0. G. T:s Scoutförbund.
Ledarutbildningen bedrives dels centralt genom en årlig ledarkurs kallad Blåbe, och dels distriktsvis med en eller flera kurser om året.
Den centrala kursen pågår en vecka och hade senast 80 deltagare vilket är det största antalet hittills. På de distriktsvis ordnade kurserna brukar deltagarantalet växla alltefter distriktens storlek. Dessa kurser pågå vanligvis en lördag och en sön- dag. Vid kurserna behandlas teoretiska och praktiska ämnen om scouting jämte nå- gon föreläsning i nykterhetsfrågan.
De sammanlagda kostnaderna för ledarutbildningen under år 1941 uppgingo, för förbundets del. till 2 410: 63 kr.
K. F. U. K:s Scoutförbund.
Av Sveriges K. F. U: K:s Scoutförbund bedrives en fortlöpande ledarutbildning. Denna utgröes av:
a) Läger för nya ledare.
b) Fortbildningskurser.
c) »Specialutbildning.
d) Kortare ledarsamlingar.
e) Vinterkurser .för nya ledare.
f) Scoutledarkurser på folkhögskolor (tillsammans med K. F. U. M:s Scoutför- bund).
Ett viktigt led i Scoutförbundets verksamhet utgör även den årligen återkomman- de förbundsstämman, då de ansvariga ledarna inom förbundet samlas, där utom föreningsangelägenheter även föredrag samt diskussioner förekomma. Kostnaderna för resa och uppehälle betalas av lokalavdelningarna och ledarna själva.
Scoutförbundet har en egen resesekreterare. En stor del av hennes arbete ägnas åt ledarnas utbildning och förkovran.
Distrikten inom Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund anordna: a) (Distriktsmöten varje år.
b) Ledarförläggningar med instruktioner.
c) Läger, där ledare få tillfälle till träning.
d) Kurser för nya ledare. I samarbete med Sveriges Flickors Scoutförbund har för ledarutbildningen an— ordnats:
a) Nordisk flickscoutledarkonferens för instruktörer.
b) Utbildningskurs för instruktörer.
K. F. U. M:s Scoutförbund.
K. F. U. M. har sedan år 1924 haft central ledarutbildning genom av förbundet tillsammans med övriga scoutförbund anordnade s. k. Gilwellkurser. Av kostnads— * skäl har K. F. U. M. hittills framförallt arbetat med Scout-Gilwell som innebär utbildning av ledare för det egentliga scoutarbetet bland pojkar i åldern 12—17 år.
Sedan hösten 1938 har K. F. U. M:s Scoutförbund anordnat 25 kortare distrikts— kurser, avsedda bl. a. som (förberedande kurser till Gilwellutbildningen. Vidare ha hållits kurser å folkhögskolor, för dessa skolors elever, samt kurs för seminaris-ter och teologie studerande.
Kostnaderna för 1941 års kursverksamhet uppgingo —— deltagarnas resekostnader och vivre icke inräknat, liksom ej heller arvode till instruktörer -— till 1800 kr. Kursdeltagarna ha de senaste åren i viss utsträckning kunnat få stipendier ur Fon- dens för Frilu—ftslivets främjande anslag till scoutrörelsen. (Se 5. 50.)
N. T. O:s Scoutförbund.
Alltsedan förbundets tillkomst har en målmedveten ledarutbildning ägt rum inom förbundet. Denna var från början koncentrerad till s. k. Malteserkurser, d. v. s. utbildningskurser på 7—8 dagar, anordnade som läger. Gemensamt med övriga ! scoutförbund i Sverige bedrives dessutom en särskild ledarutbildning —- som i viss f mån betecknas som fortbildning — de 5. k. Gilwelllcurserna. Under årens lopp har ' behovet av korta distriktskurser gjort sig gällande och i stor utsträckning har ock- . så sådana kurser anordna-ts av de olika distrikten. Förbundet har även påbörjat ut- ' givandet av en korrespondenskurs för nya ledare. Slutligen har under de senaste åren tillkomsten av en del specialgrenar, såsom vargungcarbete, vandrarscouting, sjöscou— ting m. m. framtvingat behovet av specialutbildning för ledarna av dessa verksam- hetsgrenar.
För vinnande av enhetlighet och effektivisering i utbildningen har förbundet nyligen planerat en omläggning av utbildningsformerna. Den nya planen, vilken är att betrakta såsom ett »idealprogram», kommer att kräva en årlig ekonomisk 'in- sa-ts från förbundet på omkring 20 000 kr.
Sveriges Flickors Scoutförbund.
Ledareutbildningen bedrives inom organisationen dels centralt genom av förbun— det ordnade kurser vanligen på 9 dagar samt instruktörskurser på 14 dagar, dels distriktsvis med kurser varierande från 2 dagar till 1 vecka eller serier av spridda dagar. Kurserna äro dels nybörjarkurser, dels fortbildningskurser, och deltagarnas antal varierar mellan 10 och 30 beroende på lokala förhållanden. Ämnena äro dels direkt scouttekniska, dels för ungdomsledare nödvändiga allmänna ämnen.
För de av förbundet sommaren 1941 centralt ordnade kurserna har inkomst- och utgiftss-taten balanserat på 1 740 : 22 kr. för 56 deltagare. I denna summa ingå icke deltagarnas resekostnader som vanligen överstiga kursavgifterna och som delvis täckts genom stipendier,. icke heller någon som helst ersättning utöver resekostna- der för kursledare, instruktörer och kökspersonal.
Lägeravgifterna ha i regel varit 25—30 kr. per deltagare för 9-dagarskurs, och motsvarande avgift gäller även i stort sett för de inom SFS:s 42 distrikt anordnade
( 1 3.
kurserna. De exakta kostnaderna för dessa kurser kunna ej angivas, enär distnik- ten själva ansvara för den finansiella sidan. Sveriges Scoutförbund.
Sveriges Scoutförbunds distrikt anordna förberedande och fortsättningskurser för såväl vargunge-, scout- som vandrarscoutledare samt lägerledarkurser.
Sveriges Scoutförbund självt anordnar kurser för sjöscoutledare, kursledare och distriktsinstruktörer ävensom s. k. Gilwellkurser för vargunge-, scout- och vandrar- scoutledare.
Sveriges Scoutförbunds utgifter för ledarkurser för år 1941 utgjorde ca 11300 kronor. Därtill komma de utgifter som erläggas av distrikten och deltagarna själva. För förbundsinstruktörsverksamheten har dessutom utbetalats ca 16000 kronor.
Svenska Frisksportförbundet.
Av S. F. F. bedrives särskild ledarutbildning, dels centralt och dels distriktsvis.
a) Den centrala utbildningen, omfattande hela förbundet, upplägges med kurser på 10—14 dagar.
Deltagarantalet brukar, på grund av de höga personliga omkostnaderna, hålla sig endast omkring 20. Förbundets egna talare ha gratis ställt sig till förfogande. Tcill kurserna har förbundet anslagit stipendiemedel på ca 200 kr.
b) Inom ett flertal distrikt ha ordnats veckoslututbildningskurser för lokala funk- tionärer (med upp till 100 deltagare). De ha ofta varit av specialkaraktär. Vid dessa kurser ha vanligen 'inga medel utgått från förbundet. De lokala organisationerna ha ofta bidragit med resekostnaderna, men de största kostnaderna ha deltagarna själva fått vidkännas.
Tidigare har förbundet åtnjutit förmånen att erhålla god gymnastikledarutbild- ning gratis genom Sv. Gymnastikförbundet.
Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund.
Riksidrottsförbundet erhåller statsanslag till sin kursverksamhet som omfattar utbildandet av såväl föreningsledare som idrottslärare (instruktörer). Riksidrotts- förbundet självt anordnar årligen en två veckors kurs för utbildandet av idrotts- ledare, vilken under de senaste sju åren avhållits å Malma Hed (Malmköping). Härvid utbildas ca 100 ledare årligen. Vidare anordna distriksförbunden årligen föreningsledarkurser, varjämte specialförbanden årligen arrangera kurser för ut- bildandet av idrottslärare (instruktörer). Den med statsmedel bekostade instruk- tions- och ledarutbildningsverksamheten inom Riksidrottsförbundet belöpte sig till ca 160 000 kronor under år 1941.
Sveriges K. F. U. M:s Gymnastik och Idrottsförbund.
Behovet av väl utbildade idrottsledare har under de senaste åren blivit alltmer trängande inom K. F. U. M. År 1939 utarbetades en standardplan för ledarkurser inom avdelningar, distrikt och förbund. Trot-s stora svånigheter ha dessa planer i någon mån kunnat följas, men deras genomförande har framför allt mötts av ekonomiska hinder. En nerskärning av antalet dagar per kurs har därför skett. Under de senaste åren har hållits en av 25 deltagare besökt instruktionskurs för- lagd till fjällen i bl. a. skidlöpning och orientering. Kostnaderna för kursen upp- gingo till 500 kr. Dessutom har anordnats en instruktions- och träningskurs i tennis med 20 deltagare. Kostnaderna för kursen uppgingo till kr. 150: —. Av K. F. U. M:s distriktsidrottSförbund anordnas i regel årliga idrottsledarkurser i skilda grenar. Detta sker i samarbete med respektive distriktsstyrelser.
Unga Örnars Riksförbund. Under 1941 anordna-s två centrala kurser, därav den ena som friluftsläger. Dess- utom anordnades 5 distriiktskurser med förbundets direkta medverkan och ytter-
ligare en del distrikts- och kretskurser, arrangerade av distrikten och kretsarna själva.
De båda centrala kurserna anordnades som veckokurser och räknade 60 deltagare. Övriga kurser omfattade i regel endast 2—3 dagar.
De anordnade kurserna utgjorde endast en del av den planerade kursverksamhe- ten. Inskränkningen måste göras genom att ett beräknat anslag för ledarutbild- ning från statens fritidsnämnd uteblev.
Kursprogrammet vid dessa kurser måste läggas så, att kostnaderna för instruk- törer bli de minsta möjliga. Förbundet anser, att det härigenom i någon mån kan bli en överbetoning av organisationens egna praktiska frågor vilket man sökt upp- väga genom åtminstone någon mot arvode engagerad föreläsare eller instruktör.
De sammanlagda kostnaderna för här nämnd kursverksamhet uppgingo under 1941 till ungefär 6000 kronor.
4) Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal.
Med återkommande mellanrum (1936, 1942) anordnar förbundet en utbildnings- kurs för distriktsungdomsledare, till vilken en deltagare från varje distrikt har in- bjudits. Förbundet betalar resa och uppehälle för omkring 30 deltagare.
Flertalet distrikt har vartannat veckoslut kurser till vilka lokalföreningarnas ung- domsledare inbjudas. Förbundet brukar stå för ledarens utgifter, i visst samarbete med det anordnande distriktet. Deltagarna få själva stå för omkostnaderna.
År 1925 började förbundet utge korrespondenskurser till hjälp för ledare av amatörteater, talkör, sång, musik och gymnastik samt nykterhehslagst-iftning m. m. Denna informationstjänst —— Grupptjänst -—— lämnar dessutom råd 'till ungdomsle- ; darna i andra frågor. Från Grupptjänst distribueras vidare arbetsmaterial såsom ' gymnastikprogram, talkörsdikter o. s. v. Ledarutbildning förekommer också vid de ordinarie kurserna vid Wendelsbergs folkhögskola.
Vår organisation hade vid årsskiftet ca 3100 medlemmar i ca 130 lokalavdel- ningar. Inom organisationen har varken lokalt, distrikts-, krets- eller förbunds-
! Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund. | ) vis anordnats några ledarekurser. ,
Sverges Godtemplares Ungdomsförbund.
Inom organisationen bedrives utbildningsverksamhet såväl centralt som distrikts- vis. Mest omfattande är ledarutbildningen distriktsvis, där det förekommer korta kurser under ett par dagar. Ämnen vid dessa kurser variera avsevärt —— organisa- tionskunskap, talteknik, propagandaverksamhet, alkoholfrågan o. dyl. förekommer ofta. Kostnader för denna verksamhet kan icke exakt angivas, men torde desam- ma för förbund, distrikt och avdelningar kunna uppskattas till omkring kr. 8 000: —— per år.
Vita Bandets Ungdomsverksamhet.
Förutom de mera lokalt betonade kurser för medlemmar och ledare som då och då hållas, när möjlighet därtill finnes, anordnar Vita Bandets ungdomsverksamhet vartannat år en kurs med deltagare från hela landet. Denna kurs pågår en vecka och kombineras med ungdomsläger, studiebesök, utflykter, årsmöte m. m. Respekti- ve ungdomsföreningar söka själva bekosta något ombud och bidraga helt eller del- vis till en eller flera del-tagare. Av ekonomiska skäl kan dock endast ett mycket begränsat antal flickor deltaga, då såväl resor som uppehälle ställa allt för stora fordringar på föreningar och ungdomar i den ålder —— cirka 14——20 år _ varom här är fråga. Från Vita Bandets ungdomars stipendiefond kunna visserligen läm- nas några få stipendier på högst 25 kronor. Antalet deltagare har under de senaste åren varit ett 40—50-tal vid varje kurs.
Däremellan anordnas årligen en eller två veckoslutskurser, förlagda till olika plat- ser li landet. Dessa kurser äro ordnade såsom instruktions- och ledarinnekurser.
'. f !
5) Övriga. ungdomsorganisationer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse.
Inom Hantverkarnas Ungdomsrörelse ha i samarbete med moderorganisationen, Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation, ledarkurser anordnats sedan 1941. Föreningsledarkurserna äro i huvudsak upplagda på följande sätt.
Under de 8—9 dagar som kursen varar, ägnas de 3 första dagarna uteslutande åt rent elementär utbildning i konsten att föra ordförandeklubban, skriva protokoll, registrera och bokföra medlemmar etc. 2 ä 3 dagar omfatta föreläsningar i såda- na ämnen som kunna giva deltagarna uppslag och idéer av ett djupare ideellt in- nehåll. Under de sista dagarna är stor vikt lagd vid diskussioner, dels i övnings- syfte men dels också för att ge kursdeltagarna möjligheter att själva giva och av sina kamrater emottaga uppslag och idéer till ett fortsatt arbete. Övningar i tal- teknik och några föreläsningar i psykologi ingå obligatoriskt i varje kurs.
Jordbrulcare-Ungdomens Förbund. År 1941 höllos följande kurser: A n t a l
kurser dagar deltagare
Klubbledarkurser ...................... 7 15 148 Tävlingsledarkurser ................... 2 2 29 Klubb- och tävlingsledarkurser ...... 5 5 150 Studie- och tävlingsledarkurser ...... 1 2 40 Studieledarkurser ..................... 3 7 60 Allmänna ledarkurser ................ 4 6 120 Lägerkurser ............................ 4 24 60
Summa 26 61 607
Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.
Svenska Ungdom-sringens ledarkurser taga sikte på att utbilda ledare för den hembygdsvårdande verksamhet organisationen företräder samt att jämsides härmed skapa fram kunniga, ansvarsmedvetna ledare för en aktiv insats på nöjeslivets om- råde.
Kurserna som i regel äro förlagda till olika folkhögskolor anordnas dels av riksorganisationen och dels av olika distniktsavdelningar, men även lokalavdelning- ar kunna stå som arrangörer av kurser. Varje kurs brukar vanligtvis pågå i 3 da- gar, men kurser omfattande 10 dagar ha även förekommit. Deltagarantalet kan vara högst olika, beroende på de lokala förhållandena. Kurserna på Nääs slöjdse- minarium som nu avhållits 10 år i följd samla mellan 150—200 deltagare från skilda delar av landet, medan övriga kurser omfatta i genomsnitt 75 deltagare.
Av riksorganisationen har för år 1941 anslagits ca 2 500 kr. för detta ändamål, men distriktens och lokalavdelningarnas andel i kostnaderna är minst lika stor. Förutom kursavgifter få del-tagarna själva betala kostnaderna för uppehälle och resor med undantag för distriktsledarkurserna, där i en del fall halva resekostnaden kunnat ersättas deltagarna. Ungdomens Röda Kors.
Efter omorganisation hösten 1942 är behovet av utbildningskurser för ledare och instruktörer större än tidigare. Några få kurser ha hållits, och många planeras.
Den första kursen hölls i Sigtuna sommaren 1942 och var i första hand avsedd för de nya länskonsulenterna vilka behövde en grundlig orientering i de nya lin- jerna för den omlagda föreningsverksamheten.
Sommaren 1943 höllos två kortare ledarkurser anordnade av distniktsstyrelser under medverkan av centralrådet för Ungdomens Röda Kors med föredragshållare och övningsledare huvudsakligen ur egna led.
Inom distriktet som av ekonomiska skäl icke ännu kunnat anordna kurser för ledare ha i stället arrangerats ledardagar med koncentrerat program.
Våren 1943 anordnades i Stockholm försöksvis en ledarkurs för URK—medlem- mar från 15 år. Då denna kurs givit mycket gott resultat och då utbildandet av le- dare ur medlemmarnas egna led synes vara en god lösning av ledarfrågan, komma liknande kurser att rekommenderas även till andra delar av landet.
Unglottorna.
Jämsides med utbildning av lottor bedrives även kurser för unglottaledare och unglottor.
Bl. a. undervisas i sjukvård, orientering, försvarskunskap, matlagning i fältkök, lottakunskap, luftskyddskunskap etc.
Kostnaderna för utbildningen av unglottor sammanfaller helt med utbildningen av lottor.
B. Instruktörsverksamhet.
Det är, på grund av alltför bristfälligt material och alltför stor olikformig- het de olika ungdomsorganisationerna emellan, icke möjligt att ge en detalje- rad redogörelse för omfattningen av den nuvarande instruktörsverksam- heten inom dessa. I samband med uppgifterna rörande önskemål om stöd för bland annat instruktörsverksamhet redogöra emellertid en del organisa- tioner för den verksamhet av sådant slag, som för närvarande bedrives in- om deras respektive organisationer.
Det framgår av denna redogörelse, liksom av Övriga uppgifter i frågan som erhållits från organisationerna, att instruktörsverksamhet — som är en verk— samhetsgren som kräver en relativt stor ekonomisk insats från organisatio- nernas sida — icke är lika vanligt förekommande inom organisationerna som instruktionskurser. Inom många ungdomsorganisationer har förbundssekre- teraren eller annan funktionär fått använda en del av sin arbetstid till en verksamhet lik-artad med den som skulle komma att åvila en instruktör. Inom återigen andra förbund ha resurserna för anställande av resande funktio- närer av vad slag det vara må helt saknats.
Kommitténs förslag.
Ungdomsvårdskommittén har, under åberopande av vad som i det före- gående anförts, för sin del kommit till den uppfattningen att det, för ett främjande av den betydelsefulla verksamhet som ungdomsorganisationerna utföra, vore lämpligt och riktigt, att staten, genom att ställa medel till för- fogande, åtoge sig en del av det ekonomiska ansvaret för anordnandet av instruktionskurser och för anställande av instruktörer inom ungdomsorgani- sationerna. Kommittén kommer därför att i fortsättningen framlägga förslag till utformningen av sådant statligt stöd.
Den terminologi som kommittén därvid kommer att använda sig av bygger på följande överväganden.
Såsom framgår av organisationerna's redogörelser för omfattningen av den nuvarande kursverksamheten, användes i tämligen stor utsträckning be- teckningen »ungdomsledarekurser», »ledareutbildning» e. (1.
! %
Vad först uttrycket »ungdomsledare» i detta sammanhang angår, anser kommittén det mindre lyckligt att beteckna de personer som inta en fram- trädande ställning inom ungdomsföreningarna och vilka kunna förmodas vara de som söka sig till den kursverksamhet, varom här är fråga, såsom ungdomsledare. Det torde utan tvivel vara så, att ordet ungdomsledare för djupa folklager medför vissa associationer om förmynderskap och disciplin- bjudande auktoritet som rimma illa med den fostran till kamratskap och frihet, självstyrelse och självverksamhet som är ungdomsföreningarnas kan- ske djupaste mening. De olustkänslor som ordet ungdomsledare framkallar, har, såsom en direkt följd av den politiska utvecklingen i diktaturländerna, under det senaste decenniet ytterligare förstärkts.
Samtidigt som kommittén i detta sammanhang icke anser sig böra använda termen ungdomsledare, är kommittén väl medveten 0111 att någon annan, mera lämplig beteckning på de personer det här gäller knappast står till buds. Termen föreningsfunktionär täcker icke helt begreppet, eftersom en aktivt verksam person inom en ungdomsförening icke nödvändigt behöver tillhöra styrelsen eller bekläda någon annan funktionärspost inom föreningen. I brist på någon enhetlig och adekvat beteckning anser kommittén det nödvän- digt att använda en omskrivning såsom »inom ungdomsföreningarna aktivt arbetande personer» eller liknande.
Kommittén vill därefter övergå till en diskussion av lämpligheten att an- vända den beteckning flertalet ungdomsorganisationer själva använda å ifrågavarande kursverksamhet, nämligen ordet »utbildning». Ehuru det i här föreliggande sammanhang icke finnes någon allmänt vedertagen norm för vad som menas med utbildning, torde det framstå såsom ganska klart, att den kursverksamhet det här kan bli fråga om, avsedd att sträcka sig över några dagar och stundom uppgående till några veckor, icke lämpligen bör be- tecknas såsom utbildning. För de relativt kortvariga kurser som ungdoms- organisationerna kunna komma att anordna med statens ekonomiska stöd finnes redan en utmärkt beteckning i termen instruktionskurs.
De förslag som kommittén nu ämnar framställa komma att framläggas i följande fem avsnitt.
I det första avsnittet ( 1. Allmänna rilctlin jer ) komma de allmänna principer- na för en statlig stödverksamhet att diskuteras. Därnäst ( II. Förutsättningar för bidrag) kommer att diskuteras, vilka förutsättningar en organisation måste uppfylla för att kunna komma i åtnjutande av stöd åt instruktionskur- ser eller för anställande av instruktörer. I de två följande avsnitten ( III. Grunderna för bidrag till instruktionskurser samt IV. Grunderna för bidrag till instruktörer) komma att framläggas kommitténs förslag angående storle- ken av och principerna för statligt bidrag till instruktionskurser och för an- ställande av instruktörer. I det sista avsnittet (V. Ansökningsförfarande m. m. ) behandlas slutligen frågan om ansökningsförfarande, medlemsredo- visning, rekvisition av statsbidrag m. m.
I bilaga C har kommittén sammanställt förslag till de formulär och band- lingar som, i samband med ansökning, medlemsredovisning m. m., kunna
anses erforderliga. I kap. VII kommer slutligen att framläggas en kostnads- beråkning, vilken uppgjorts med utgångspunkt från kommitténs förslag an— gående det statliga stödets storlek samt på grundval av kommitténs upp- fattning och kännedom om vilka organisationer som för närvarande kunna anses berättigade att erhålla sådant stöd.
I. Allmänna riktlinjer.
Innan ungdomsvårdskommittén övergår till att i avsnitten II—V fram- lägga sina konkreta yrkanden angående stöd åt instruktionskurser och in- struktörer, vill kommittén i föreliggande avsnitt diskutera några frågor som äro av grundläggande och principiell betydelse för den utformning som kommitténs förslag i fortsättningen får.
Kommittén skall till att börja med behandla frågan huruvida den instruk- tionsverksamhet, för vilken i fortsättningen kommer att föreslås visst stöd, lämpligen bör ske i samarbete mellan olika organisationer eller utföras genom respektive organisationers egen försorg.
Följande utsagor _ berörande önskemål angående ,instruktionskvursernas organisation och härrörande från förra delen av år 1942, undantagsvis från förra delen av år 1943 —— torde i stort sett belysa organisationernas egen in- ställning till frågan:
Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund.
Ledarutbildningen bör enligt förbundets mening huvudsakligen ordnas genom organisationernas egen försorg, då deras verksamhet är synnerligen olikartad och ledarutbildningen måste anpassas efter organisationens speciella karaktär och upp- gifter. Den grundläggande utbildningen måste ske inom organisationerna.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
Vad beträffar frågan på vilket sätt ledarutbildningen bör ske, önska vi oförbe- hållsamt ge uttryck åt den meningen, att denna gagnas bäst genom respektive orga- nisationer. De försök som redan gjorts att anordna allmänna ungdomsledarkurser med deltagare från olika organisationer ha i den mån vi kunnat bedöma resultatet icke uppfordra-t till efterföljd. — — Om utbildningen skall ge några väsentliga följd— resultat måste den enligt vår bestämda mening ske i harmoni med den målsättning och hela den inre mentala läggning som är utmärkande för de olika organisatio- nerna.
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet.
Vi anse, att ledarutbildningen bör ske i huvudsak genom organisationernas egen försorg. Om gemensamma instruktionskurser skola hållas, böra dessa ordnas genom i samverkan mellan organisationerna. '
K. F. U. M:s Riksförbund.
Förbundet mellan Sveriges K. F. U. M. är av den bestämda uppfattningen, att huvuddelen av ledarutbildningen bör ske genom organisationens egen försorg. — _ Dock torde med andra organisationer gemensamma fortbildningskurser för ledare ha en mycket stor uppgift.
Svenska Missionsförbundets Ungdom. Ledarutbildningen måste ske genom organisationernas egen försorg för att le- darna skola bli skickade att på bästa sätt fullgöra sina uppgifter. — —— En särskild
! l 7 i !
tillskapad institution för ledarutbildningen kommer svårligen att kunna omfattas med något allmänt intresse. N. T. O:s Scoutförbund.
Beträffande frågan om samverkan mellan olika organisationer i fråga om ledar- utbildningen anse vi för vår del, att denna ledarutbildning i första hand bör ske inom respektive organisationer. Dessas skilda karaktär och målsättning omöjliggör utom allt tvivel ett samarbete.
Unga Örnars Riksförbund.
Enligt vår mening bör ledarutbildningen ske genom organisationernas egen för- sorg. — — _— Naturligtvis utesluter inte detta vissa gemensamma utbildningskurser. Dock måste vi för vår del ifrågasätta värdet av »allmänna» utbildningskurser, det vill säga kurser anordnade utan anknytning till några organisationer. De bli för 'svävande' genom att de taga sikte på en tänkt ungdomsledare i stället för ungdoms- ledaren, sådan han verkligen framträder och verkar, nämligen i anslutning till vissa strävande, för vilka hans organisation arbetar. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal. Förbundsstyrelsen har den uppfattningen, att gemensamma instruktionskurser tillnärmelsevis icke kunna uppnå den effektivitet 'som organisationernas egna kurser.
Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund.
Då ju olika organisationer också ha olika ledareproblem, vore det enligt vår me- ning bäst, om organisationerna själva med statligt understöd finge taga hand om ledarutbildningen. Därför fordras dock en avsevärd statlig hjälp. Hantverkarnas Ungdomsrörelse.
Vi önska utforma vår ledarutbildning efter sådana linjer som Hantverkarnas ungdomsrörelse anser bäst främja hantverkets och smäindustriens utövare. Någon statligt 'kontrollerad' ledarutbildning anser Hantverkarnas ungdomsrörelse mycket olämpligt. Svenska Ungdomsringen för ngdekultur.
Vår uppfattning är den, att varje ungdomsorganisation själv bör ordna med sin ledarutbildning, då härigenom möjlighet beredes för organisationen att anpassa utbildningen efter för respektive organisationer lämpliga former.
AV denna sammanställning vilken endast återger en del typiska yttranden i frågan framgår, att organisationerna mycket starkt betona det förhållandet, att verksamheten inom de olika organisationerna är av så varierande natur, att kursverksamheten, åtminstone i huvudsak, lämpligen bör äga rum inom de enskilda organisationernas ram. Omkring två tredjedelar av samtliga or- ganisationer anse emellertid att det — under förutsättning att ekonomiska och organisatoriska synpunkter starkt skulle tala härför — givetvis är tänk- bart, att en viss del av denna verksamhet antingen anordnas av flera orga- nisationer gemensamt eller äger rum vid något institut som flera organisatio- ner kunna få tillträde till. Såsom villkor för viss samverkan mellan de olika organisationerna vid kurserna ställes vanligen, att samarbetet endast bör bedrivas emellan organisationer som höra till samma huvudgrupp — t. ex. mellan organisationer tillhöriga kyrkliga eller frikyrkliga organisationer och mellan scoutorganisationer — samt att endast den del av kursverksamheten som särskilt lämpar sig härför bör bli föremål för samverkan. Av så gott som samtliga organisationer tillbakavisas bestämt den tanken, att kurserna skulle äga rum vid något statligt ledarinstitut. Organisationernas synpunkter över-
ensstämma härvidlag fullt med det ställningstagande i frågan som kommittén deklarerat i kap. IV i anslutning till diskussionen om lämpligheten av en statlig ungdomsrörelse.
Ehuru organisationerna själva sålunda icke synas stå främmande för tanken på ett visst samarbete i fråga om instruktionsverksamheten, anser ungdomsvårdskommittén, att övervägande skäl tala för att en av staten stödd instruktionskursverksamhet helt bör handhas av respektive organisationer för att bedrivas efter av dem själva valda linjer. Kommittén kommer därför att föreslå en sådan utformning av den statliga stödverksamheten, att varje organisation inom en tämligen vid ram får fria händer i fråga om upplägg- ningen av kurser. Kommittén förmenar nämligen, att den rädsla och olust som organisationerna så tydligt ge uttryck åt inför tanken på en »statlig» instruktionskursverksamhet icke är utan fog. Framförallt bör det demokra- tiska värde som ligger i ungdomens föreningsliv icke äventyras eller ifråga- sättas genom att ett statligt stödsystem införes vilket organisationerna själva anse kunna komma att motverka deras särart och individualitet. I kom- mitténs förslag kommer därför ett samgående olika organisationer emellan i fråga om anordnandet av kurser icke att rekommenderas eller förutsättas. Förslaget utesluter emellertid icke, att sådant samgående kan äga rum i den mån organisationerna själva skulle anse detta lämpligt.
Även om i det föregående endast frågan om instruktionskursernas orga- nisation berörts, kunna säkerligen de önskemål som organisationerna i sam- band därmed gett uttryck åt, i tillämpliga delar antas gälla även i fråga om instruktörerna. Beträffande dessa uppkommer nämligen det spörsmålet huruvida det vore lämpligt, att de skolades för sin uppgift vid ett gemensamt institut eller eljest efter 'vissa gemensamma linjer eller att behörighetskrav infördes som innebure att endast personer vilka godkänts av statlig myndig- het och vilka uppfyllde Vissa statligt föreskrivna kompetenskrav finge an- ställlas såsom instruktörer. Under hänvisning till de synpunkter som i det föregående anlagts vill kommittén föreslå en sådan utformning av bestämmelserna för tillsättande av instruktörer, att organisationerna få största möjliga frihet att anställa de personer som av dem anses för ändamålet mest lämpade härför.
Kommittén vill härefter något uppehålla sig vid frågan om det statliga pröv- ningsförfarande som bör komma till användning vid utformningen av stödet.
Givet är, att till det stöd som föreslås skola utgå till ungdomsorganisatio- nerna någon form av statligt prövningsförfarande 'måste knytas. Detta bör garantera:
1. att medlen komma de organisationer tillgodo som uppfylla vissa kvali- fikationer,
2. att stödet fördelas mellan dessa organisationer på ett så rättvist och praktiskt sätt som möjligt,
3. att stödet sättes in på sådana punkter, där bästa resultat kan påräknas. Även om ett uppfyllande av samtliga dessa krav kommer att kräva vissa bestämmelser, har kommitténs strävan varit att åstadkomma ett förslag som
icke i onöxdig grad inkräktar på de enskilda organisationernas frihet och självständighet. Härvid kan hänvisas till de synpunkter som kommittén gett uttryck åt beträffande frågan om kommitténs inställning till en statlig ung- domsrörelse samt till frågan om statens ställning gentemot ungdomsorganisa— tionerna.
Härefter övergår kommittén till att avhandla frågan om vilken norm som lämpligen bör användas för att beräkna storleken av det stöd som skall utgå till de olika organisationerna.
Önskvärt vore givetvis att komma fram till en sådan beräkningsmetod, att stödet till instruktionskurser och instruktörer kan utgå i relation till organi- sationernas egna ekonomiska insatser samt till det varierande behovet av kurser respektive instruktörer inom organisationerna. En sådan utformning av stödet skulle innebära den bästa stimulansen till en intensifiering och ef- fektivisering av organisationernas verksamhet i här berörda avseenden, sam- tidigt som det skulle innebära »rättvisast» möjliga fördelning av statsmedlen.
Efter ingående överläggningar inom kommittén står det emellertid klart, att en sådan beräkningsgrund som nyss angetts skulle komma att kräva ett kontrollsystem och en inblandning i organisationernas inre angelägenheter av orimliga mått. Om kommittén sålunda icke anser sig kunna föreslå en utformning av stödet enligt i det föregående antydda grunder, uppstår frå- gan om att finna en annan enhetlig och användbar beräkningsgrund som någorlunda tillgodoser samma principer.
Härvid har diskuterats den möjligheten att anknyta stödets storlek an- tingen till antalet lokalavdelningar eller till antalet medlemmar. En kombi- nation av dessa båda principer är också tänkbar.
Vad lämpligheten av att helt eller delvis anknyta stödets storlek till lokal- avdelningarnas antal beträffar, har kommittén kommit till den uppfattning- en, att detta visserligen vore en mycket enkel och ur kontrollsynpunkt till- talande väg, men att det trots detta icke vore en vare sig ur rättvisesynpunkt eller ur föreningslivets synpunkt lycklig lösning. De olika organisationernas lokalavdelningar äro nämligen av mycket växlande genomsnittlig storlek vil- ket tydligt framgår av följande sammanställning, i vilken fyra ungdomsorga- nisationer med omkring 7 OOO—8 000 medlemmar redovisa dels antalet lo- kalavdelningar dels antalet medlemmar och genomsnittligt medlemsantal i de olika lokalavdelningarna.
. . Antal Antal Medl. i
Organisation Iok.avd. medl. gensnitt Metodistkyrkans Ungdomsförbund ............. 303 7 900 26 K. F. U. K:s Scoutförbund . . . . . ............... 186 7 800 42 Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal 280 7 000 25 Unga Örnars Riksförbund ..................... 171 8 000 47
Det framgår av tabell 1 i bilaga A — i vilken tabell lokalavdelningar och medlemsantal redovisas för samtliga ungdomsorganisationer _ att det icke tycks finnas någon genomgående tendens exempelvis av innebörd att smärre organisationer skulle ha förhållandevis större antal lokalavdelningar med re-
lativt lågt genomsnittligt medlemsantal, medan förhållandet inom de större organisationerna skulle vara det motsatta. Kommittén anser sig därför icke kunna föreslå en sådan utformning av det statliga stödet, att antalet lokalav- delningar lägges såsom grund för bedömande av stödets storlek. Kommitténs ställningstagande förstärkes av att en sådan bestämmelse skulle kunna få till följd att organisationerna på kvalitetens bekostnad uppmuntrades att bil— da största möjliga antal lokalavdelningar vilka lokalavdelningar måhända i det långa loppet icke komme att visa sig tillräckligt bärkraftiga och livs- dugliga. Om kommittén sålunda icke anser sig kunna föreslå lokalavdel- ' ningarnas antal såsom beräkningsgrund, återstår det tidigare nämnda alter- i nativet att beräkna stödets storlek i proportion till medlemmarnas antal. i Även om en sådan beräkningsmetod icke kan göra anspråk på att vara en fullt tillfredsställande lösning av frågan torde den, om det statliga kontroll— förfarandet icke skall bli alltför ingripande, dock utgöra den bästa tillgäng- liga mätaren på behovet.
Sedan kommittén sålunda gett uttryck åt den uppfattningen, att antalet medlemmar in0m organisationerna bör ligga till grund för bestämmande av bidragets storlek, vill kommittén övergå till att diskutera frågan om princi- perna för en gradering av det statliga stödet för organisationer av olika stor- lek.
Att bidragens storlek grundas på antalet redovisade medlemmar i ViSS ål- ! der behöver givetvis icke betyda, att bidraget skall utgå i direkt proportion i till detta medlemsantal. Eftersom medlemmarna i mindre riksorganisationer ? äro mera spridda än i de större, kräver all centralt ordnad verksamhet mera möda och kostnad per medlem i de förra än i de senare. I den mån verk- samheten inom en mindre organisation är ur samhällelig synpunkt lika kva- lificerad som verksamheten inom en större, bör därför den förra ha ett kraf- tigare stöd än den senare i förhållande till medlemsantalet. Beträffande så— väl instruktionskurser som instruktörer torde emellertid gälla, att de svårig- heter som spridningen framkallar förlora sin betydelse, när en viss storleks- ordning blivit uppnådd. För här avsedda organisationer torde denna gräns ligga i trakten av 10 000 bidragsberättigande medlemmar. När en organisa- tion passerat denna gräns, stiger dess behov av genom kurser instruerade medlemmar ganska proportionellt med medlemsantalet, och eftersom anta- let kursdeltagare måste vara ganska snävt begränsat för att nå pedagogisk effekt, bör också själva kursantalet vara ungefär proportionellt mot med- lemsantalet. Något annorlunda blir förhållandet beträffande instruktörer. Visserligen fortsätter behovet av instruktörer att stiga med ökat medlems- antal, men ju större en organisation blir, desto fler medlemmar kan in- struktören nå för varje ort, utan att värdet av hans insats nämnvärt sjunker.
Kommittén vill härefter behandla frågan om vilka åldersgrupper bland ungdomsorganisationernas medlemmar som skola räknas såsom bidragsbe- rättigande.
Ur vissa synpunkter kunde det synas riktigast att låta endast medlems- antalet i de egentliga ungdomsåldrarna — 14—21 år — räknas såsom bi-
dragsberättigande. Det torde nämligen vara ställt utom allt tvivel, att tiden från folkskolans slut till tiden för den gradvisa inpassningen i de vuxnas värld — vilken inpassning för flertalet kan anses tämligen avslutad vid myndighetsålderns inträdande — utgör det ur många synpunkter ömtåligaste och samtidigt socialt mest förbisedda skedet i individernas liv. Att inskränka de åtgärder som samhället kan tänkas vidta i ungdomsstödjande syfte till att endast omfatta de egentliga ungdomsåldrarna vore emellertid säkerligen mindre lyckligt. Det torde framstå som ett viktigt samhälleligt önskemål, att så många pojkar och flickor som möjligt redan under barndomsåren få kon- takt med föreningslivet, för att de senare, när behovet av det stöd förenings- tillhörigheten kan medföra blir som störst, redan skola ha anknytning till någon förening. Att söka intressera de uppväxande pojkarna och flickorna för föreningslivet tjänar emellertid icke endast det syftet att göra barnen i det sista skedet av barndomstiden till en viktig rekryteringskälla för ung- domsföreningarna. Om man tror att föreningstillhörigheten har en allmän— preventiv betydelse, måste det vara av stort värde att redan på ett tidigt sta— dium länka in så stora barna- och ungdomsskaror som möjligt i förenings- livet. Det torde ur denna synpunkt vara av större värde, om de unga under barnaåren få växa upp inom föreningslivet, än om de få kontakt med det först på ett senare stadium.
Om det alltså å ena sidan måste anses motiverat att åldersgränsen för de bidragsberättigande medlemmarna förskjutas ned mot barnaåren, torde det å andra sidan även vara fullt i linje med kommitténs syften att stödet ut- sträckes att gälla även de ungdomar som i flera avseenden »Växt ifrån» de egentliga ungdomsåldrarna. Ärgångarna omedelbart efter 21 år utgöra ett stadgande skikt i ungdomsverksamheten som icke bör anses mindre viktigt därför att många i denna ålder snarare ge sitt personliga stöd åt det typiska ungdomsarbetet än hämta stöd därifrån.
Dessa båda omständigheter äro enligt kommitténs uppfattning så bety- delsefulla, att de böra motivera att det statliga stödet beräknas efter antalet ungdomar från 10 och ända till 25 års ålder. De uppgifter angående ålders- fördelning m. ni. som lämnats av ungdomsorganisationerna själva ge också vid handen, att en sådan avgränsning väl skulle ansluta sig till rådande, av erfarenheten och utvecklingen betingade förhållanden.
Kommittén upptar härefter behandlingen av frågan huruvida den uppdel— ning i två kategorier som kan iakttas med hänsyn till organisationernas upp- byggnad och struktur motiverar en utformning av det statliga stödet som an- passas efter dessa slciljaktigheter.
Medan inom en del ungdomsorganisationer — så t. ex. inom de politiska ungdomsförbunden, nykterhetsorganisationerna och de flesta kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer som innefatta ungdom i mognare ålder — full självstyrelse råder, ha en del organisationer —— i första hand kyrkliga och frikyrkliga organisationer för yngre årsklasser samt organisationer till- hörande scoutrörelsen — icke en sådan alltigenom demokratisk uppbyggnad, så till vida som yngre medlemmar inom desamma icke ha full rösträtt vid
utseende av den lokala styrelsen eller distrikts- och centralstyrelsen. Inom scoutorganisationerna utses t. ex. patrulledaren — ledaren för den lilla grup- pen — av medlemmarna själva, medan kårcliefen utses på annat sätt. Då det gäller de frikyrkliga organisationerna torde det ofta vara så, att inom för— eningen för juniorer en del lokala styrels-efunktionärer väljas av medlemmar- na själva, medan ordföranden utses av moderföreningen på platsen. Inom seniorföreningarna är däremot icke sällan full självstyrelse genomförd. De organisationer som icke ha fullt rösträtt för samtliga medlemmar äro van- ligen organisationer som äro åtminstone delvis beroende av och inordnade i en moderorganisation. Sveriges Flickors Scoutförbund och Sveriges Scout- förbund erbjuda emellertid exempel på organisationer som icke tillämpa full självstyrelse, ehuru de äro fullt fristående och självständiga organisa- tioner. Att vissa medlemmar icke ha full rösträtt inom en del organisationer motiveras vanligen med att dessa organisationer i första hand vända sig till barn och ungdom i de yngre åldrarna, varför det icke i samma utsträckning som för de övriga organisationerna är nödvändigt eller ens alltid önskligt att full självstyrelse råder.
Medan den självstyrelse som är det kanske viktigaste ledet i ungdoms- organisationernas fostrargärning för de något mognare årsklasserna obe- tingat bör ta sig uttryck i en alltigenom demokratisk organisationsform, skulle [det enligt kommittén vara orealistiskt att förorda full rösträtt vid valet av t. ex. förbundsledning för de yngsta årsklassernas del. Härav följer, att kom- mittén måste räkna med två kategorier av organisationer, nämligen dels så- dana som huvudsakligen ha förankring bland den mognare ungdomen och .som ha en alltigenom demokratisk uppbyggnad (kategori I), dels sådana som lägga huvudvikten vid anslutning från de yngre årsklasserna och där självstyrelsen endast är delvis genomförd i fråga om val av förtroendemän (kategori 11).
För kategori II vill kommittén föreslå, att antalet medlemmar i åldern 10—16 år lägges till grund för bidragsberäkningen. Det är nämligen kom- mitténs bestämda uppfattning, att samhället icke bör uppmuntra anslutning .av så mogen ungdom som personer över 16 år till organisationer, där de icke övas i att i fullaste bemärkelse ta ansvar.
För kategori I är det först och främst givet, att såsom bidragsberättigande medlemmar skola räknas ungdomarna mellan 17 och 25 år. Men eftersom .de medlemmar som uppfyllla villkoren i kategori I också fylla villkoren i kategori II, är det naturligt att låta den nedre åldersgränsen för den helt själv- styrande gruppen ävenledes sättas vid 10 år.
Det kan i detta sammanhang vara skäl att påpeka, att en så låg nedre åldersgräns för kategori I som 10 år för närvarande icke torde tillämpas inom någon ungdomsorganisation. Eftersom man kan utgå från att de nedre åldersgränser som tillämpas fixerats med hänsyn till verksamhetens upplägg- ning och karaktär, förutsätter kommittén, att någon avsevärd sänkning av dessa åldersgränser icke utan vidare kommer att äga rum. Detta utesluter givetvis icke för sagda organisationer att i särskilt härför avpassade former uppta barnverksamhet.
Kommittén vill i detta sammanhang behandla frågan om huruvida inom den sålunda tillsatta styrelsen böra få förekomma en eller flera av moder- eller annan närstående organisation insatta representanter. Kommittén, vil- ken i detta avseende liksom beträffande ovan berörda synpunkter anser kra- vet på självstyrelse oeftergivligt, vill dock framhålla att förekomsten av nå- gon sådan representant vilken ej med självskrivenhetens rätt innehar särskild post eller funktion inom styrelsen icke bör föranleda, att organisation ej blir berättigad erhålla statsbidrag. '
Kommittén vill härefter övergå att diskutera frågan huruvida det icke vore lämpligt och nödvändigt att kräva att samtliga medlemmar vilka skola räknas såsom bidragsberättigande skola ha erlagt en viss, fixerad minimi- avgift.
Vid den ingående diskussion som kommittén fört i denna fråga har det förhållandet särskillt uppmärksammats, att vissa omständigheter, i främsta rummet arbetslöshet, sjukdom och inkallelser till militärtjänst — vilka en- ligt en del organisationers stadgar medföra rätt till »fristämpling» —— icke borde hindra av dessa grunder fristämplade medlemmar att räknas såsom bidragsberättigande. En förutsättning för att fristämpllade medlemmar skulle få räknas såsom bidragsberättigande vore emellertid att enhetliga bestämmel- ser om fristämplingsgrunderna tillämpades inom olika organisationer. Så är för närvarande långtifrån fallet. De ändringar i många organisationers stad- gar som skulle erfordras för vinnande av enhetlighet häri samt det kon- trollförfarande som ävenledes skulle krävas, anser kommittén emellertid ut- göra ett alltför djupgående och obefogat ingrepp i organisationernas inre an- gelägenheter. Det kan även antas, att om fristämplingsprincipen bleve allmänt godtagen, organisationerna icke med bästa vilja skulle kunna hindra, att 10- kala funktionärer av prestigehänsyn såsom »fristämplade» redovisade perso- ner som i realiteten upphört att intressera sig för arbetet.
Det faktum, att kommittén föreslår utkrävandet av en viss, erlagd minimi- avgift för samtliga de medlemmar som s_kola räknas såsom bidragsberättigan- de, innebär sålunda icke någon »nedvärdering» av de medlemmar som på grund av olika legitima anledningar icke ha haft möjlighet att erlägga en sådan avgift. Kommittén har emellertid, i avsikt att få med så många som möjligt av även de medlemmar som på grund av inkallelser m. m. icke kun— nat betala hela sin årliga medlemsavgift, satt kravet på erlagd avgift så lågt som till 1 krona för äldre ungdomar och 50 öre för de yngre. Genom denna bestämmelse torde även de medlemmar som under en stor del av året varit & fristämplade kunna få räknas såsom bidragsberättigande. ; Förslaget om en lägre, erlagd medlemsavgift för den yngre gruppen har mo- t tiverats med, att denna kategori inkluderar barn och ungdomar mellan 10
dig—"___ . .
och 16 är vilka vanligen icke på samma sätt som de äldre ungdomarna ha egna inkomster och av vilka så hög medlemskontingent som 1 krona per är därför ej bör göras till ett bindande krav.
Ungdomsvårdskommittén vill även i korthet beröra frågan om vilka sidor 6_4422;4
av instruktionsverksamhetens ideella innehåll som ett samhälleligt stöd fram— förallt bör avse.
Det synes därvid kommittén självklart, att ett samhälleligt stöd åt organi- sationernas instruktionsverksamhet bör avse de ungdomsvårdande sidor av denna som ha ett allmänt samhälleligt värde. Den specifikt ideologiska verk- samhet som är varje organisations egenart bör organisationerna däremot som regel själv bestrida kostnaderna för. Detta måste under alla förhållanden gälla verksamhet av religiös och politisk propagandanatur. Vid" utformningen av de härför nödvändiga villkoren bör det emellertid beaktas, att en viss latitud är erforderlig, om bestämmelserna skola kunna genomföras utan vidlyftiga kontrollåtgärder. En alltför ingående statlig kontroll skulle antingen inne— bära ett steg mot en icke önskad »statsungdom» eller också och sannolikare leda till att organisationerna föredroge att icke utnyttja det stöd som sam- hället ställde till deras förfogande framför att inord'na sig under ett kontroll- system som de befarade skulle kunna utgöra ett hot mot deras självständighet och oberoende,
Om den uppdelning i olika kategorier 111. m. godtas, som i det föregående diskuterats, återstår spörsmålet, genom vilket organ gränsdragningen i prak- tiken bör genomföras.
Vid sin prövning av denna fråga har kommittén haft tre huvudsynpunkter för ögonen, nämligen att avgörandet kräver en ingående kännedom om de olika ungdomsorganisationernas faktiska natur, att det innefattar en i viss mån politisk bedömning, och att det skall utmynna i beslut rörande stöd åt ett slag av bildningsverksamhet. Kravet på den intima kännedomen om ung- domsorganisationerna skulle sannolikt bäst kunna tillfredställas genom att : inrätta en särskild institution, bestående av representanter för ungdomen, ' vilken också kunde vara av värde för andra gemensamma undomsangelägen- heter än den prövning, varom här är fråga. Dä emellertid något aktuellt be- hov av en sådan institution för andra angelägenheter än denna prövning knappast kunnat påvisas, och då det givetvis skulle ha mindre tilltalande sidor att låta vissa ungdomsrepresentanter få en mycket betydelsefull befatt- ning med anslag till sina egna och andra ungdomsorganisationer, har kommit— tén funnit sig böra avvisa tanken på en särskild, av ungdomsrepresentanter sammansatt institution. Vad sedan angår behovet av en i viss mån politisk bedömning, synes detta närmast peka på att avgörandet skulle förläggas till Kungl. Maj:t eller till riksdagen. Då det emellertid icke kan anses önskvärt att utan synnerligen tvingande skäl ytterligare öka statsmakternas stående arbetsbörda, och då det politiska momentet i bedömningen på det hela taget måste spela en underordnad roll, har kommittén icke velat förorda ett för- farande som skulle innebära en varje år återkommande, i detalj gående pröv- ning från vare sig regeringens eller riksdagens sida. Det faktum, slutligen, att prövningen avser anslag för ett slags utbildningsändamål, talar med styrka för att prövningen bör anförtros åt skolöverstyrelsen. Genom sin tidigare befattning med fördelningen av anslag till olikartade bildningsuppgifter är ju skolöverstyrelsen väl insatt i behandlingen av sådana ärenden. De kontroll-
förfaranden som måste förenas med de av kommittén här föreslagna bidrags- formerna torde under alla förhållanden böra åvila skolöverstyrelsen, och då är det också naturligt att skolöverstyrelsen får full beslutanderätt beträffande medlens fördelning inom de normer som av statsmakterna må komma att fastställas, För det fåtal fall, då det politiska momentet i prövningen kan vålla tvistigheter, står alltid möjligheten att nå den högsta politiska instansen öppen genom besvär hos Kungl. Maj:t i vanlig ordning. Det behov av speciell kännedom om ungdomsorganisationernas förhållanden som kommer att göra sig gällande vid den allmänna prövningen av en organisations kvalifikationer ., och som ännu tydligare kommer att framträda vid kontrollen av organisatio- "' nernas övriga uppgifter och deras sätt att begagna anvisade bidrag, kan också med fördel tillgodoses inom skolöverstyrelsen genom att denna er- håller tillgång på arbetskraft med speciell erfarenhet på dessa områden. På grundval av dessa överväganden vill ungdomsvårdskommittén sålunda förorda, att prövningen av de olika ungdomsorganisationernas kvalifikatio- ner för bidrag liksom också kontrollen därav och övervakningen av bidragens användning anförtros åt skolöverstyrelsen, varvid kommittén förutsätter, att styrelsen besitter eller erhåller tillgång till erforderlig speciell sakkunskap samt att besvär över styrelsens beslut må kunna i vanlig ordning föras.
II. Förutsättningar för bidrag.
A. Sammanslutningen skall vara en ungdomsorganisation och bedriva en särskilt på, ungdom i åldern 10—25 är inriktad, icke lokalt begränsad verksamhet av viss stabilitet och omfattning.
Anledningen till att kommittén föreslår, att endast ungdomsorganisationer skola erhålla statsbidrag efter här föreslagna linjer är, att kommittén från sina utgångspunkter endast anser sådan föreningsverksamhet värd att på detta sätt stödjas, där organisationen till övervägande delen rekryteras bland ungdom. Av äldre personer huvudsakligen sammansatta organisationer skola sålunda ej erhålla statsbidrag i enlighet med kommitténs förslag.
Sammanslutning som vill komma i åtnjutande av bidrag bör utöver att den är en ungdomsorganisation även uppfylla vissa krav på organisatorisk fasthet. Enligt kommittén skall sålunda en organisation för att er- hålla statsbidrag ha antagit stadgar samt ha valt styrelse. Organi- sationen skall vidare kräva en avgift för år eller kortare tid än år av alla medlemmar. När ingen avgift uttas, är detta i regel ett tecken på att organisa- tionen saknar stadga eller att den är helt beroende av en moderorganisation. Det kan även bero på att den åtnjuter understöd från annat håll av sådan omfattning, att ett stöd från samhällets sida icke kan anses behövligt. Inom
& vissa frikyrkliga organisationer förekomma visserligen andra former för medlemmarnas ekonomiska insatser än regelbunden, fixerad avgift. De orga- nisationer som tillämpa andra bidragsformcr böra emellertid enligt kommit— tén utan olägenhet kunna införa bestämmelser om fast medlemsavgift. Det är, enligt kommitténs åsikt, normalt och riktigt, att en medlem skall visa sitt intresse för sin organisation genom att erlägga en avgift till densamma. Ge-
nom kravet på en viss stadgeenlig avgift hindrar man att alltför löst samman- satta organisationer erhålla samhälleligt stöd.
Av betydelse är även, att organisation som vill komma i fråga för stats- bidrag skall vara att betrakta såsom riksorganisation. Verksamheten bör så- lunda ha lokalavdelningar i olika delar av landet och får icke endast ha lokalt begränsad karaktär. En mera lokalt betonad ungdomssammanslutning bör enligt kommittén av självklara skäl icke erhålla bidrag av statliga medel. I den mån en sådan sammanslutnings verksamhet befinnes gagnelig samt be— hov av ekonomiskt stöd föreligger, vill kommittén såsom sin uppfattning uttala önskvärdheten av att den understödjes av vederbörande kommun eller landsting efter riktlinjer liknande dem som här utvecklas för statens och riks- organisationernas del.
Kommittén vill även betona önskvärdheten av att en organisation icke er- håller statsbidrag, förrän den under en icke alltför kort tid'rymd visat sig livskraftig. Erfarenheten har nämligen visat, att det icke är så svårt att få fram en organisation vilken måhända fyller flertalet av de härovan pre- ciserade villkoren utan att dock realiter vara något annat än ett omoget experiment. Det är däremot betydligt svårare att under en längre tid hålla en sådan organisation vid liv utan att den avtynar. Önskvärdheten av att en organisation som erhåller statsbidrag äger en viss kontinuitet, bör dock icke utesluta att en relativt nybildad organisation, som förefaller löftesrik efter skolöverstyrelsens prövning kan komma i åtnjutande av statligt stöd redan på ett relativt tidigt stadium.
Kommittén vill även föreslå, att sammanslutning som erhåller bidrag skall redovisa minst 1 000 bidragsberättigande medlemmar. Kravet på att endast organisationer av denna minimistorlcksordning skola kunna erhålla bidrag" är motiverat av önskvärdheten att stödja endast sådana organisationer som visat sig fylla ett någorlunda allmänt behov för ett icke alltför obetydligt antal ungdomar. Det är även motiverat därav att det statliga stödet endast bör utgå till riksorganisationer av sådan storlek, att bidrag till en eller två kurser och till en instruktör kan anses skäligt ur det allmännas synpunkt. Kommitténs åsikt, att den undre numeriska gränsen bör sättas vid ett bidragsberättigandc medlemsantal av minst 1 000, grundar sig på ett ingående studium av de fak— tiska förhållandena.
Bedömningen av frågan huruvida en organisation kan anses såsom ung- domsorganisaiion och huruvida den i så fall uppfyller angivna krav på orga- nisatorisk fasthet och självständighet bör ankomma på skolöverstyrelsen. Kommittén syftar bland annat på möjligheten av att en riksorganisation för att komma i åtnjutande av Ökade bidrag verkställer en uppdelning av sina medlemmar i flera formellt självständiga riksorganisationer, vardera upp- fyllande de i det föregående angivna kriterierna. Det gäller här att avgöra huruvida en sådan uppdelning efter åldersgrupper eller verksamhetens art kan anses motiverad. I den bilagda kostnadsberäkningen i kap. VlI har så- lunda t. ex. K. F. U. M:s Riksförbund, K. F. U. M:s Triangelpojkar och K. F. U. M:s Scoutförbund vardera räknats såsom bidragsberättigade.
B. Samma-nslutningen skall bland sina medlemmar bedriva. en medborger- ligt fostrande verksamhet. Den får icke
1. väsentligen ägna sig åt att tillgodose medlemmarnas enskilda eller yr- kesmässiga ekonomiska intressen;
2. uppamma en våldsmentalitet eller motverka utvecklingen av vår sam- hällsordning på laglig väg samt på den nationella och personliga frihetens grund.
1. Det framstår för kommittén såsom tydligt, att organisationer vilka hu- vudsakligen ägna sig åt att tillgodose medlemmarnas enskilda eller yrkes- mässiga ekonomiska intressen väsentligen måste betraktas ur andra synpunk- ter än de här anlagda.
2. Vad frågan om kravet på viss ideologisk inriktning av organisationernas syften och målsättning beträffar, står det. för kommittén fullt klart, att det föreligger stora svårigheter, när det gäller att skilja mellan de organisationer vilka på grund av sin allmänna inriktning förtjäna samhällets uppmuntran för sin ungdomsvårdande verksamhet och de organisationer som icke för- tjäna sådan uppmuntran. En sammanslutning som bibringar de unga en våldsmentalitet eller på annat sätt vill påverka utvecklingen av vår samhälls- ordning genom metoder, vilka strida mot grundlagarna och rättssystemet, eller bygger sin verksamhet på annan grund än den nationella och personliga frihetens måste ur samhällets synpunkt sägas omintetgöra det värde, » som ligger i den i vissa avseenden fostrande verksamhet den bedriver. Däre- mot bör det demokratiska samhället icke ha någon invändning mot en orga- nisation endast därför att den, inom den nyss angivna ramen, ger utrymme åt en även starkt kritisk men saklig prövning av rådande politiska eller eko- nomiska System eller andra härskande föreställningar. Prövningen av frågan, vilka organisationer som på ovanstående grunder kunna ifrågakomma för stöd, ankommer i första hand på skolöverstyrelsen och i sista hand på Kungl. Maj:t. En viss grundval för bedömningen ge or- ganisationernas stadgar, men i tveksamma fall torde det bli erforderligt att från ifrågavarande organisationer infordra kompletterande upplysningar om verksamhetens karaktär.
. C. Såsom bidragsberättigande må endast direkt anslutna (aktiva) medlem- . mar räknas, vilka under föregående kalenderår
i 1. fyllt minst 10 och högst 25 år;
» 2. tillhört sammanslutning vars angelägenheter åtminstone lokalt handhas av en styrelse i vilket flertalet ledamöter utses genom val av aktiva med- lemmar;
3. därest medlemmen fyllt 17 år, ätnjutit full rösträtt (direkt eller in— direkt) vid utseendet av såväl den lokala styrelsen som ( distrikts- och) central-t styrelse;
4. till sammanslutningen erlagt medlemsavgift med minst 50 öre för den som då fyll: högst 16 är eller minst 1 krona för den som då fyllt 17 år.
Det synes kommittén självfallet, att enbart kollektivt anslutna medlemmar icke kunna bli föremål för samma medlemsvård som de direkt anslutna, och att sålunda endast dessa senare medlemmar skola räknas såsom bidragsbe- rättigande. '
Utförliga motiveringar till förslagen under 1—4 återfinnas ä 5. 78—81. De villkor som uppställts under 1 och 4 skola styrkas genom medlemsredo- visningen. De under punkt 2 och 3 preciserade villkoren kontrolleras genom medsändande av organisationernas stadgar.
III. Grunderna för bidrag till instruktionskurser.
Såsom inledningsvis anförts, bör bidraget till instruktionskurser ges på så- dana villkor, att organisationerna erhålla relativt stor handlingsfrihet vid uppläggningen av kurserna. Samtidigt är det emellertid angeläget att upp- ställa villkor som garantera en efter förhållandena avpassad motprestation från organisationernas sida, liksom framför allt att vissa riktlinjer för kur— serna fastställas i avsikt att ernå ett så gott resultat som möjligt.
För att uppnå dessa syften synes den bästa vägen vara att medge organisa- tionerna bidragsrätt för ett visst maximiantal kurser, samt att sedan bidra- gets storlek bestämmes efter ett antal bestämda och lätt redovisade drag hos dessa kurser. '
A. Varje enligt ]] bidragsberättlgad organisation må erhålla bidrag till kurser enligt följande skala:
i
!
Antal kurser på 1 000 i
Redovisat antal bidragsherättigande Antal medlemmar *
medlemmar kurser )
max. min. gemsnitt ,
V 1 001— 5 000 .............................. 2 200 0-40 0-67 5 001—10 000 .............................. 3 0-60 0-30 040
samt därutöver 1 kurs för varje påbörjat 10 000- tal medlemmar, alltså: 10 001—20 000 .............................. 4 04!) 0-20 0'27 20 001—30 000 .............................. 5 025 01? 0—20 30 001—40 000 .............................. 6 0-20 015 0-17 40 001—50 000 o.s.v. ....................... 7 0-10 014 0-15
Under avdelning 1, s. 78 har getts en ingående motivering för att ett rela- tivt kraftigare stöd föreslås för de mindre organisationerna.
Antalet kurser till vilka statsbidrag föreslås utgå torde inom flertalet orga— nisationer vara avsevärt mindre än det antal kurser som livskraftiga organi- sationer redan nu anordna. Det bör emellertid observeras att bidraget, såsom i fortsättningen under E sägs, graderas på sådant sätt, att det stimulerar till avhållande av sådana längre kurser som under nuvarande förhållanden icke kunna ordnas i önskvärt antal samt att organisationen själv får bestrida en avsevärd del av kostnaden.
Bidrag utgår endast till kurs som bevistats av minst 20 medlemmar i åldern under 30 år, som pågått minst 2 hela dagar, öppnings- och av- slutningsdagarna oräknade, och som i den utsträckning som under 0 sägs ägnats åt där angivna bidragsberättigande ämnen. Kravet på ett minsta deltagarantal är nödvändigt ur synpunkten, att kost- naderna per deltagare med hänsyn till utgifterna för föreläsare m. in. bli oproportionerligt stora vid alltför korta kurser. En begränsning av deltagar- antalet uppåt ges — ehuru på ett mer elastiskt sätt — nedan under D.
En övre åldersgräns för bidragsberättigande kursdeltagare vid 30 år moti- veras av att många av dem som äro aktivt verksamma inom ungdomsför- eningarna icke tillhöra de egentliga ungdomsåldrarna. Om dessa personer helt uteslötes från möjligheten att såsom bidragsberättigande medlemmar besöka * kurserna, skulle det kunna anses innebära en diskvalificering av deras in-
satser inom ungdomsarbetet som kommittén icke anser vare sig rättvis eller rimlig. Om ingen övre åldersgräns alls utsättes, kan det emellertid riskeras, att kurser anordnade av organisationer vilka i åldershänseende äro »blan- dade», i övervägande utsträckning komme att besökas av den del av för- eningsfolket som endast i mindre utsträckning koncentrerar sitt arbete till medlemmarna i åldern 10—25 år.
Den angivna minimitiden på minst två mellandagar är motiverad av att 5. k. weekendkurser visserligen äro värdefulla ur ideologisk synpunkt men knappast kunna få något djupare värde för den verksamhet som det här gäller att befordra.
C. Berättigande till bidrag äro föreläsningar och instruktioner som avse att bibringa teoretisk kunskap och praktisk färdighet, dock att politisk och religiös propaganda icke får förekomma vid dessa.
I varje kurs skall ingå: 1. Minst följande antal timmar bidragsberättigande ämnen: vid kurs på högst 2 mellan—dagar sammanlagt minst 8 timmar » » » mer än 2 » genomsnittligt » 3 » per dag
2. Minst ett av ämnena ungdomspsykologi, nykterhets— eller sexualfrågor under minst följande antal timmar: vid kurs på högst 3 mellan-dagar, minst 1 av dessa ämnen under minst 2 timmar » » » mer än 3 ) >> 2 » » » » >> 4 » per dag.
Av föreläsare fordras en saklig och utredande framställning sem kan vara till hjälp vid åhörarnas självständiga ståndpunktstagande till ifrågavarande problem. Självfallet både kan och bör föreläsningen präglas av talarens per— sonliga egenart. Kravet på objektivitet betyder icke, att framställningen skall sakna värme och liv, men det betyder, att föreläsaren bör bemöda sig om största möjliga saklighet och opartiskhet och icke låta framställningen för- ryckas av subjektiva värderingar.
Den negativa avgränsningen av de bidragsberättigande ämnena kan synas lämna fältet alltför fritt. Denna risk motverkas emellertid dels av de allmän-
na kraven på organisationernas verksamhet, dels av den omständigheten, att programmet skall verka dragande på ungdomar och vidmakthålla den arran- gerande riksorganisationens anseende.
Eftersom det torde vara av stort värde, om deltagarna i de här avsedda kurserna få en, låt vara begränsad, inblick i åtminstone något av ämnena ungdomspsykologi, samt nykterhets- och sexualfrågor — vilka samtliga äm- nen äro av grundläggande betydelse för allt ungdomsarbete —— har kommit- tén föreslagit, att minst ett av dessa ämnen skall förekomma vid varje stats— bidragsberättigad kurs. Givet är att dessa obligatoriska ämnen få inräknas i det timantal som under 1 angetts.
De tidsbestämningar som ovan angetts avse givetvis såväl föredrag och demonstrationer som diskussioner och övningar.
D. Bidrag utgår endast för viss, i fortsättningen under' E preciserad andel av utgifter för föreläsare och kursdeltagare nämligen:
1. till högst två föreläsare per hel kursdag samt till högst 40 deltagare per kurs:
2. för föreläsare viss andel av följande utgifter: Arvode: 20 kronor per föreläsning, 10 kronor per övnings- eller cirkell- timma.
Resekostnader: I regel 3 klass (vid sjukdom och längre resor, dock minst 150 km från hemorten, 2 klass). Ersättning för sovvagn ingår i traktamentet.
Uppeltälle (traktamente): 11 kronor för hel dag, 18 kronor för helt dygn. För del av dygn i förhållande därefter. Tiden beräknas från avresan till åter— komsten. .
(Härovan återgivna taxor äro de vilka A. B. F. för närvarande tillämpar för i sina föreläsare.)
3. för kursdeltagare viss andel av följande utgifter: Resekostnader beroende på vilket färdsätt som användes.
Vid färd å järnväg avgift för en plats i 3 klass : » » » spårväg el. omnibus >> » >> >> » » >> >> >> » fartyg » » salongsplats
För färd understigande 10 kilometer utom ort, varest kursen avhålles, utgår intet bidrag. Ersättning utgår icke i vidare mån än den motsvaras av verklig utgift för resan.
Uppelzälle (traktamente): Motsvarande den verkliga kostnaden, dock högst 5 kronor per person och dygn. Dygnet räknas från klockan 0. Bidrag utgår 3 icke för dygn, varav mindre än 3 timmar tagits i anspråk för resa eller be— vistande av kurs.
För erhållande av statsbidrag till föreläsningar fordras, att såväl före-— läsare som ämnen ha godkänts av skolöverstyrelsen. Givet är att föreläsare en- dast kan uppbära statsbidrag för föreläsningar m. in. som falla inom den bidragsberättigande ämnesgruppen.
Maximeringen av antalet bid'ragsberåttigande deltagare till 40 är motiverat av att det pedagogiska värdet hos kurserna sjunker när deltagarantalet blir alltför stort. Det synes kommittén därför lämpligt att utforma statsbidrags- principerna på sådant sätt, att organisationerna visserligen icke hindras från att ordna större kurser än här nämnts, men att organisation som önskar sända flera deltagare till en kurs helt får bestrida kostnaderna för det över- skjutande antalet.
E. Bidraget på de under D. nämnda utgifterna beräknas enligt följande skala:
Antal mellan-
Statsbidrag i (lagar som kursen
procent
pågår 2 ..................................... 50 3 ..................................... 53 4 ..................................... 56 5 ..................................... 59 6 ..................................... 62 7 ..................................... 65 8 ..................................... 68 9 ..................................... 71 10 ..................................... 74 11 ..................................... 77 12—19 ................................. 80
Såsom framgår av ovanstående, föreslår kommittén en bidragsskala enligt vilken statsbidrag å utgifterna för föreläsare och kursdeltagare skall uppgå till belopp varierande mellan 50 och 80 procent, beroende på kursernas längd. Att längre kurser erhålla proportionellt högre statsbidrag är motiverat av att organisationerna härigenom komma att stimuleras till anordnande av längre och därmed effektivare kurser. Genom den föreslagna skalan torde en fullgod garanti ha skapats för att organisationernas egna ekonomiska mot- prestationer bli av avsevärd storleksordning. Utöver organisationernas omkost-
; nader för föreläsare och kursdeltagare få organisationerna på egen hand svara i för bland annat lokalhyra och diverse möteskostnader vilka utgifter torde , komma att uppgå till betydande belopp. & För den tid varmed kurs må överstiga 19 dagar föreslås intet bidrag, då det [ därefter knappast är fråga om instruktionskurs i här använd bemärkelse.
F. Instruktionskursverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens, överinseende.
Organisation som erhållit statsbidrag till instruktionskurser skall, såsom närmare under V anges, inlämna årlig rapport över kursverksamheten, var— jämte skolöverstyrelsen äger att genom inspektionsbesök o. d. följa verk— samheten.
IV. Grunderna för bidrag till instruktörer.
Vid utformningen av villkoren för bidrag till instruktörer gälla i huvud- sak samma avvägningssynpunkter som beträffande instruktionskurserna. Men då en instruktörs över hela året och stora delar av landet fördelade verk- samhet icke kan regleras på samma sätt som en koncentrerad kurs, torde det vara omöjligt att eftersträva lika detaljerade bestämmelser som för kurserna.
_A. Varje enligt II bidragsberättigad organisation må erhålla bidrag till instruktörer enligt följande skala:
Antal instruktörer på 1000 Redovisat medlemsantal i åldern Antal in- medlemmar . 10—25 år struktörer , max. min. gensnitt 1 001— 10 000 ............................. 1 1-00 010 018 10 001— 25 000 ............................. 2 0-20 0-08 011 25 001— 50 000 ............................. 3 01? 0-06 0-08 50 001— 90 000 ............................. 4 0-08 004 0-06 90 001—130 000 ............................. 5 0-06 004 005 samt därutöver 1 instruktör för varje påbörjat 50 OOO—tal medlemmar
Den allmänna motiveringen för skalans utformning är redan given i de [ inledande synpunkterna är S. 78. De här valda talen motsvara vad som er- farenhetsmässigt kan betecknas såsom rimligt med hänsyn till dessa instruk- törers arbetsuppgifter.
!
B. Organisation äger rätt att efter samråd med skolöverstyrelsen själv anställa instruktör. Kommittén har, i avsikt att ge en så stor handlingsfrihet som möjligt åt ungdomsorganisationerna själva i valet av personer lämpliga till instruktörer, velat undvika det eljest tillämpade förfaringssättet, att instruktörer skola väl— jas bland personer som av skolöverstyrelsen därtil'l förklarats lämpliga. Enligt kommittén är det nämligen i första hand av vikt, att instruktörerna äro ut- gångna ur organisationerna-s egna led och att de besitta de kvalifikationer som , organisationerna ur .sin synpunkt finna vara nödvändiga. Först i andra hand" ' anser kommittén det vara av vikt, att vissa formella (statligt föreskrivna) | kompetenskrav uppfyllas. På denna grund föreslår kommittén, att skolöver- '( styrelsen skall ha rätt till en formell efterprövning av vederbörandes kompe- * tens för ändamålet. Instruktörer skola alltså anställas av organisationerna utan , skolöverstyrelsens behörighetsförklaring, men i samband med den årliga ansökningen om bidrag förutsättes en prövning av kompetensen äga rum.
0. Bidrag utgår endast till instruktör som
1. anställes för helår; 2. arbetar såsom heltidsanställd.
För att en viss, önskvärd kontinuitet skall kunna erhållas i instruktörernas verksamhet är det otvivelaktigt ett önskemål, att instruktörerna skola vara knutna till organisationerna under en sammanhängande tidsföljd. Kommittén vill därför dels föreslå, att instruktörer för vilka statsbidrag utgår icke få an— ställas för kortare tid än helår, dels att de skola arbeta såsom heltidsanställda och således icke, jämsides med instruktörstjänsten, få inneha och sköta annan tjänst.
Om det å ena sidan är önskvärt, att en instruktör arbetar inom en organisa- tion under en icke alltför kort sammanhängande tidrymd, framstår det å andra sidan såsom ett önskemål, att en viss cirkulation äger rum beträffande in- struktörstjänsterna. De är sålunda icke meningen, att instruktörstjänsterna skola vara att betrakta såsom livstidstjänster. I stället torde det, ur ungdoms- organisationernas synpunkt, vara önskvärt att instruktör endast undantagsvis kvarstår såsom sådan efter fyllda 40 år.
D. Bidragsberättigad instruktör skall ha till uppgift att leda andlig och fysisk fostran samt att därvid verka för intensitiering av medlemsvården.
Under rubriken »andlig och fysisk fostran», som icke torde kunna ges en mera specificerad formulering, bör inbegripas all slags studieverksamhet, sång—, musik-, teater- och talövningar 0. d., slöjd och andra nyttiga hobbies, s. k. praktisk tävlingsverksamhet samt gymnastik, idrott och lägerverksam- het. Instruktörens verksamhet bör i övervägande utsträckning vara av tekniskt instruerande karaktär. Beträffande krav på objektivitet i föredrag m. m. gäller för instruktör i full utsträckning det som i det föregående under C, s. 87, angetts gälla för föreläsare vid instruktionskurser.
E. Instruktion för instruktör skall, på. förslag av vederbörande organisation, fastställas av skolöverstyrelsen.
Givetvis måste instruktörerna, såsom en följd av statsbidragets utgående, arbeta efter en av skolöverstyrelsen fastställd instruktion. Genom att varje organisation som är berättigad erhålla statsbidrag för anställande av in- struktör själv skall sammanställa förslag till sådan instruktion, komma de olika organisationernas särskilda synpunkter och önskemål i fråga om ar- betets utformning säkerligen att i erforderlig utsträckning kunna beaktas.
F. Instruktör för vilken statsbidrag utgår skall uppbära minst 6 000 kronor i årslön.
Kommittén har, i avsikt att befrämja en sådan utveckling att till instruk- törer endast anställas för ändamålet verkligt kompetenta personer samt för att garantera en betydande ekonomisk insats från organisationerna, ansett det lämpligt att föreslå en årlig minimilön på 6 000 kronor till instruktör för vilken statsbidrag utgår. Ett likalydande villkor för statsbidrags utgående gäller i fråga om statsbidrag till instruktörer inom nykterhetsrörelsen.
G. Statsbidrag utgår med 6 000 kronor per år och instruktör.
Det belopp som kommittén här föreslår utgå pr år och instruktör kan möj- ligen förefalla högt. Kommittén förmenar emellertid, att omkostnaderna i samband med instruktörens arbete bli så höga att — om 6 000 kronor erhållas i statsbidrag — en god garanti ernås för en betydande ekonomisk insats från organisationernas sida. Genom att organisationerna själva få svara för 0111— kostnader i samband med resor, dagtraktamenten, eventuellt dyrtidstillägg, porto, telefon samt övriga kostnader för administration och expedition, torde betryggande garantier härför ha åstadkommits. Genom att organisationerna, som på annan plats framhålles, ha redovisningsskyldighet inför skolöver- styrelsen, kan överstyrelsen från år till år övertyga sig om den ungefärliga storleken av organisationernas egna insatser.
H. Instruktörsverksamhet skall vara underkastad skolöverstyrelsens över- insoende.
Skolöverstyrelsen skall följa instruktörens verksamhet. Organisationerna skola årligen till överstyrelsen inlämna såväl en redogörelse för instruktörens verksamhet under det tilländalupna året som en redovisning av omkostnader- na för instruktören med särskild hänsyn till hur de för instruktörsverk— samheten erhållna statsmedlen använts. Överstyrelsen kan givitvis även ge- nom inspektionsbesök o. d. följa verksamheten.
m. m. A. Ansökningsförfarande.
Ansökningar om statsbidrag till instruktionskurser och instruktörer avse— ende nästkommande budg-etår skola senast den 30 april årligen inges till över- styrelsen av riksorganisation som önskar ifrågakomma för bidrag. Till an- sökningarna skola fogas dels uppgift över antalet bidragsberättigande med- lemmar vid sistlidna årsskifte (Bil. C: 3) dels organisationens stadgar.
Till ansökningen om statsbidrag till instruktionskurser (Bil. C: 1) skall fo- gas preliminär plan över omfattningen av den kursverksamhet som organisa- tionen — under förutsättning att statsbidrag erhålles —- ämnar anordna.
Till ansökningen om statsbidrag för anställande av instruktörer (Bil. C: 2) skall fogas uppgift huruvida organisationen ämnar anställa så många instruktörer som den enligt författningen är berättigad erhålla statsbidrag till.
( V. Ansökningsförfarande, medlemsredovisning, rekvisition av statsbidrag ! i
B. Medlemsredovisning och kontroll. ! Till den årliga ansökningen om bidrag skall organisation foga sammanställ- ning innehållande uppgifter för varje län eller distrikt över antalet bidrags- berättigande medlemmar vid senaste årsskiftet. (Bil. C.) Riktigheten av sammanställningens uppgifter skall bestyrkas dels av orga- nisationens ordförande och sekreterare, dels av minst två av organisationens revisorer.
Skolöverstyrelsen äger att när som helst under året kontrollera, att de från organisationerna lämnade uppgifterna äro riktiga. Organisation är skyldig att på skolöverstyrelsens anmaning infordra och till denna översända de kon- trollhandlingar som överstyrelsen finner lämpliga och erforderliga.
C. Rekvisition av statsbidrag.
1. Instruktionskurser. Organisation skall, efter varje avslutad kurs, till skolöverstyrelsen insända en redogörelse för denna jämte övriga handlingar samt räkningar (Bil. C: 4, 5 och 6), varefter statsbidraget ntanordnas.
2. Instruktörer. Statsbidrag till instruktörer 'utanordnas halvårsvis i förskott. (Bil. C: 7.)
D. Redogörelser för verksamheten.
Senast den 31 oktober årligen skall ungdomsorganisation till skolöversty- relsen inge:
1. sammanfattande redogörelse för instruktionskursverksamheten under föregående budgetår.
2. redogörelse och redovisning för instruktörens verksamhet under före- gående budgetår.
KAP. VI.
Kommitténs övriga framställningar och förslag beträffande stöd åt ungdomens föreningsliv.
I. Föreningskunskap inom skolundervisningen.
Betydelsen av att de unga få viss insikt i föreningskunskap.
I olika sammanhang har ungdomsvårdskommittén framhållit vikten och den samhälleliga betydelsen av ett väl utvecklat och på ideella mål inriktat föreningsliv för ungdomen. Därvid har betonats det önskvärda i att ungdo- mens naturliga behov av sund förströelse i betydande utsträckning tillgodoses genom föreningslivet, något som mången gång skulle ge de unga impulser av ideell natur, vilket annan fritidssysselsättning mera sällan förmår skänka. Vidare har påpekats hur viktigt för den unga generationens fostran till de- ( mokratisk grundsyn, personligt ansvarsmedvetande och kamratlig samman- | hållning det i själva verket är, att allt större ungdomsskaror inom förenings- livets ram få vänja sig vid den självstyrelse och undergå den skolning till med- borgaransvar, som där utövas.
Emellertid torde de unga i åren närmast efter den egentliga skolålderns slut, alltså i åldern 15—18 år, i betydligt mindre utsträckning ägna sig åt föreningsliv än vad som är fallet, då det gäller ungdomen i något mognare ålder. Detta förhållande är beklagligt, därför att just ungdomen i de ömtåliga övergångsåren i så hög grad är i behov av det stöd för en sund utveckling, som ett gott kamratskap inom föreningslivets ram förmår skänka.
Vid ett övervägande av frågan om anledningarna till att övergångsårens ungdom i så relativt ringa utsträckning ägnar sig åt föreningsliv finner man. att dessa anledningar äro av tvåfaldig natur. Dels synas nämligen de unga i nu ifrågavarande ålder ofta nog ännu icke ha nått den mognad och stadga, att de kunna mobilisera erforderligt intresse för föreningsverksamheten i dess nuvarande form, dels sakna helt visst dessa ungdomar i betydande utsträck- ning kännedom om vad föreningslivet har att bjuda dem, såväl som om de former varunder ungdomsföreningarna arbeta. Förstnämnda förhållande framkallar ett önskemål av innebörd, att föreningarna måtte i görligaste mån utvidga sin verksamhet genom anpassning till övergångsålderns behov och ideal. Utan tvivel har en utveckling av föreningslivet i sådan riktning kunnat iakttas under de senare åren. Härom skall emellertid i detta sammanhang ej närmare ordas. Däremot skall här den frågan upptas till prövning, vad
i i I | | I
som kan göras för att inom de yngre åldersklasserna sprida kännedom om föreningslivet, dess 'syftemål och verksamhetsformer.
Den kunskap det här gäller bör om möjligt förefinnas hos de unga, då de lämna skolåårens relativt skyddade tillvaro för att träda ut i det mera på- frestande förvärvslivet. Sådan kunskap bör därför bibringas ungdomen re- dan under skoltiden. Därvidlag är emellertid att märka att sådan kunskap icke bör mezddelas eleverna, förrän de nått den mognad att de verkligen kun- na väntas wara intresserade av ämnet, samt att undervisningen måste ske i praktiska och för de unga tilltalande former.
Med utgångspunkt från sistberörda krav och önskemål har ungdomsvårds- kommittén —vid övervägandet av ifrågavarande spörsmål kommit till det resul- tatet, att elever i såväl folkskolor som övriga skolor under de sista åren i skolan böra erhålla dels upplysning om föreningslivets karaktär, målsätt- ning, utveckling och förgrening, dels ock undervisning i föreningsteknik ge- nom klassvis företagna övningar i mötesteknik m. m. Önskemål i nu antydd riktning ha i samband med en tidigare utredning rörande vårt skolväsen yppats, i det att den s. k. Folkundervisningskommittén för snart trettio år sedan bland annat yttrade, att de unga i många fall behövde en ledning, var- under de i frihet kunde få organisera sig till mer eller mindre självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar, diskussionsklubbar, leklag, idrottsföreningar o. d. — vilka kunde bli utmärkta medel i striden mot fördärvliga inflytelser. Kommittén ansåg, att en sådan fri verksamhet kunde förbindas med fortsättningsskolan, framförallt genom att skolornas lärare toge initiativet till och själva deltoge i verksamheten. Folkundervisnings- kommitténs här refererade yttrande återgavs i det betänkande, som låg till grund för fortsättningsskolestadgans tillkomst, men någon större effekt på gestaltningen av fortsättningsskolans verksamhet har yttrandet icke fått.
Redogörelse för i vilken utsträckning föreningskunskap för närvarande förekommer inom skolundervisningen.
Innan ungdomsvårdskommittén går att granska möjligheterna att förverk- liga ett program av nu antydd innebörd, vill kommittén i korthet beröra de ansatser till undervisning på området som redan finnas.
Någon allmän föreskrift om undervisning i föreningskunskap och förenings- teknik i våra skolor finnes icke. Detta torde i någon mån sammanhänga med att skolsystemet, särskilt vad folkskolan beträffar, är så olika utbyggt i skilda delar av lan-det. Emellertid förekommer, ehuru endast undantagsvis, viss undervisning i föreningskunskap och föreningsteknik inom ramen av under- visningen i medborgarkunskap. I folkskolan förekommer nämnda ämne som läroämne i sjätte klassen inom den sexåriga skolan liksom, i något fylligare form, i den sjuåriga folkskolans sjunde klass. Ävenså förekommer ämnet i fortsättningsskolan. I de högre skolformerna förekommer ingen samlad un- dervisning å området. Här skall närmast beröras folk- och fortsättningsskole- undervisningen i nu angivna hänseenden. Därefter skola förhållandena inom de högre skolformerna bli föremål för uppmärksamhet.
Undervisning i föreningskunskap och föreningsteknik förekommer tämligen allmänt i Stockholms folkskolors åttonde klass i samband med undervis- ningen i medborgarkunskap. Ofta nog är arbetet därvid upplagt efter prak- tiska linjer i form av klassvis ordnade föreningssammanträdcn. I Göteborg förekommer undervisning i föreningsteknik i samband med undervisningen i medborgarkunskap i folkskolans högre avdelning. Även i Göteborgs fort- sättningsskolor förekommer motsvarande undervisning, ehuru ej undantags- löst.
Någon allmän överblick rörande förekomsten av undervisning i förenings- kunskap och föreningsteknik vid våra folk- och fortsättningsskolor har emellertid ej stått att vinna. De åberopade förhållandena i Stockholm och Göteborg ha här omnämnts allenast som exempel. Uppenbarligen äro dock de fall, vari dylik undervisning förekommer, tämligen fåtaliga. Det förtjänar måhända påpekas, att i avgångsklasserna på många håll bland annat i Häl- singborgs, Örebro samt i viss mån även Stockholms och Göteborgs folkskolor lämnas upplysningar rörande förekomsten av ideella ungdomsföreningar i orten och dessa föreningars olika syftemål, en anordning, som man skulle önska bleve mera allmänt tillämpad.
I detta sammanhang äro även förhållandena i Riddarhyttan förtjänta av beaktande. Därstädes ha två folkskollärare ordnat arbetscirklar bland ele- verna i folkskolans 5—7 klasser och bland fortsättningsskolans elever. För ändamålet avsättes en veckotimme av skolans lästid jämte en timme i veckan i av fritiden. Cirklarna arbeta —— under vederbörande lärares överinseende _ med hjälp av funktionärer (ordförande, sekreterare m. fl.) som eleverna välja inom de egna leden. Gossar och flickor arbeta tillsammans och i vissa fall äro cirklarna gemensamma för två klasser. De ämnen cirklarnas arbete beröra variera allt efter elevernas utvecklingsgrad. Samhällskunskapen har i all- mänhet befunnits ligga på en för barnen allt för hög nivå. Bland ämnena märkas nordiska språk (delvis genom korrespondens), historia. litteratur- historia, geografi, fysiologi, psykologi, sexualkunskap, nykterhetskunskap, dra- matik, sång och musik. Ifrågavarande undervisningsform som begagnats sedan tämligen lång tid tillbaka _ de första försök-en började för 20 år sedan —- har väckt stort intresse bland eleverna men blivit i viss mån betungande l'ör lärarna.
På föranstaltande av ungdomsvårdskommittén har, under överinseende av en kommittéledamot, folkskolinspektören Alfred Hässelberg, i Halmstad för- söksvis anordnats undervisning i föreningsteknik och föreningskunskap i fort— sättningsskolan och i åttonde klassen vid två folkskolor. Denna försöksverk- samhet, för vilken här nedan skall lämnas en redogörelse, synes ha slagit mycket väl ut.
Följande rapport angående erfarenheterna av den företagna försöksunder— visningen avgavs av en klasslärare i åttonde klassen:
Undervisningen har bedrivits i ett sammanhang under en fortlöpande följd av historietfmmar. Detta 'torde få anses nödvändigt, särskilt med tanke på att den plaktiska tillämpningen av genomgånget lärostoff icke bör försvåras genom alltför
stora longörer. Dessutom ha vissa modersmålstimmar använts för diskussion och sammanträden. '
Som lämplig utgångspunkt för undervisningen har undertecknad tagit elevernas egna erfarenheter från de föreningar, de tillhört eller tillhöra. Sådana föreningar ha varit idrottsföreningar, scoutföreningar och ungdomsloger inom nykterhetsrörel— sen. Det förefaller, som om särskilt sistnämnda rörelse lämnat gOd kunskap om och skapat stort intresse för sysslande med föreningsangelägenheter. Även andra slag av föreningar av ideell, politisk, facklig och religiös art voro eleverna genom hem- men och dagspressen bekanta.
Mötet eller sammanträdet som lämpligaste formen för överläggning och överens- kommelse mellan grupper och sammanslutningar accepterades därför av eleverna omedelbart, likaså att 5. k. möteskultur för vinnande av resultat i önskat avseende obestridligt vore att föredra framför »polsk riksdag». Nödvändigheten av en mö— tesledare eller ordförande framstod såsom självklar, och även att mötesdeltagarna måste rätta Sig efter ordförandens direktiv. Likaså blev man snart överens om nöd- vändigheten av att en förteckning över fattade beslut och de motiveringar, som före- gått dessa, kom till stånd genom en sekreterares protokoll. Även andra funktio- närer såsom kassör, materialförvaltare, v. ordf. och v. sekr. betraktades som nöd- vändiga.
Sedan var man färdig att mera ingående syssla med de uppgifter, som åvila de olika funktionärerna, och särskilt ordförandens åligganden blevo nu ingående be- handlade.
Nästa steg var dagordningen, och undertecknad redogjorde för olika typer därav. Flera olika förslag till enkla dagordningar uppsattes med eleverna som förslags- ställare till ärendena. Dessa antecknades på svarta tavlan.
Härefter vidtogo mötesförhandlingar efter dessa dagordningar. Undertecknad ledde i början förhandlingarna. Samtliga elever fingo därvid protokollföra besluten. Det första protokollet blev behandlat och avfattat under undertecknads ledning para- graf efter paragraf, innan eleverna fingo nedskriva något, varför detta protokoll blev likalydande för samtliga och fick tjäna som förebild för de följande, där själv- ständig avfattning krävdes. Dessa blevo rättade, och flera av dem blevo vid följan- de möte upplåsta.
Härefter tränades olika elever som ordförande 'i de enklaste formerna vid ledan- det av förhandlingar. Genom att aktuella och för barnens erfarenhetsområde läm- pade ärenden stodo på dagordningen, blev det många gånger mycket livlig diskus— sion, varvid praktiskt taget alla elever framlade sina synpunkter. I början förmärktes helt naturligt en viss obenägenhet att ta till orda, och stor tveksamhet angående uttrycksmedlen visade sig, men genom fortlöpande träning övervanns detta, och »hr. ordf.» hördes mer och mer spontant.
Efter hand övades framställandet av propositioner, och även propositioner med tre förslag, såsom »bifall till styrelsens förslag», »bordläggning» och »avslag å framställningen» framställdes och övades. Eleverna klarade i allmänhet detta ganska bra, och deras förehavanden som ordförande följdes av kamraterna med det allra största intresse.
Då eleverna övertogo ledandet av förhandlingarna, skedde detta under fingerade möten med »Koloniföreningen Tärnan». Koloniträdgårdar äro nämligen mycket van— liga i Halmstad, och många av elevernas föräldrar äro medlemmar i någon dylik förening, varför förhandlingarna kommo att få direkt anslutning till ett aktuellt verk- samhetsområde.
Sverige är ett organisationernas förlovade land. Föreningsliv av de mest skilda slag blomstrar. Få människor i mogen ålder kunna undgå att ta del av angelägen- heter i någon sammanslutning. I ett demokratiskt samhälle bör det därför med tanke härpå vara synnerligen välbetänkt att ge skolungdomen kunskap i föreningsange- lägenheter, allra helst som häri inrymmas ett ingalunda oviktigt uppfostringsmoment, möteskultur.
Undertecknads uppfattning om lämpligheten av föreningskunskap på det högre stadiet av folkskolan skulle kunna sammanfattas sålunda:
1. Föreningskunskap är nödvändig för de unga, då de ganska snart —— mången gång kanske omedelbart — efter slutad skolgång komma in i föreningslivet;
2. Undervisningen i föreningskunskap är mycket väl tillgänglig för elevernas fattningsgåvor på ifrågavarande åldersstadium och är till stor fördel för modersmåls- undervisningen både genom det skriftliga avfattandet av protokoll och genom den träning i muntlig framställning, som vinnes genom diskussionerna;
3. Undervisningen i föreningskunskap är i hög grad uppfostrande genom de krav på ordning och reda, som oeftergivligt ställas och genom de krav på hänsyn till det samfälldas intressen, som mötesförfarandet tvingm till.
Ytterligare återges här en redogörelse av en lärare i åttonde klassen röran- d'e uppläggningen av försöksundervisningen i föreningsteknik och förenings- kunskap inom klassen i fråga:
Hur en förening arbetar: Ordf :s och sekrzs uppgifter. Hur man för protokoll. Hur föreningsbeslut fattas och hur val sker. Styrelse och årsmöte. Ord och uttryck, som förekomma inom fö1eningsliv.et II. Klassen utgör en förening, som har sammanträden, vid vilka eleverna själva få fungera dels som ordf. och dels som sekr.
På sammanträdena ha förekommit:
1. Förhör, som eleverna själva fått leda, i ämnet föreningskunskap.
2. Redogörelser av eleverna om föreningar utom skolan, som de själva äro med- lemmar i, exempelvis Unga Örnar, Unglottorna, nykterhetsföreningar, scoutförening- ar och simklubbar.
3. Föredrag över bemärkta män och kvinnor efter eget val eller med hjälp av lärarens anvisningar.
4. Diskussioner om exempelvis »Nöjeslivet», »Sexnella frågor» med någon elev som inledare. Dagordningen för sammanträdena har gjorts upp av den för gången valde ordföranden. III. Dessutom ha förekommit s. k. nnderhållningar, till vilka eleverna själva ha fått göra upp program. De ha dels fått välja kommittéer för ordnandet av dylik underhållning, dels har en elev utsetts, som sedan själv har fått välja medhjälpare Det senare försöket har utfallit bäst, då har samarbetet blivit gott. Så ha t. ex. de ordnat en »Norgetimme» med omväxlande program, »frågetävlingar» och »sagospel». Både dekorationer, dräkter, teckningar och programmet i övrigt ha eleverna själva gjort upp utan lärarens medverkan.
P'PPJNF'H
Slutligen kunna de erfarenheter anföras som vunnits av en lärare vilken under 6—8 timmar meddelat undervisning i föreningskunskap i fortsättnings- skolans samtliga yrkesavdellningar: en handels-, en järn- och en träavdelning:
1. Eleverna ha visat sig mycket intresserade.
2. Ganska många elever ha på ett tillfredsställande sätt tillgodogjort sig under- visningen om hur en förenings angelägenheter skola skötas.
3. Inom samtliga klasser ha åtminstone ett par elever på ett tillfredsställande sätt kunnat åta sig ett fingerat ordförandeskap.
4. Endast helt få ungdomar ha vågat yttra sig, såvida de icke i förväg fått för— bereda sig för uppgiften.
! l !
Vad de högre skolformerna beträffar torde undervisning i föreningsteknik överhuvud taget icke förekomma, och undervisning i studiecirkelns form är ytterligt sällsynt.
Emellertid förekommer det att vid undervisning i samhällslära praktiska tillämpningsövningar anordnas, avseende exempelvis kommunalfullmäktiges och riksdagens arbetsmetoder. Viss undervisning rörande fackliga och andra ekonomiskt viktiga sammanslutningars karaktär meddelas, särskilt där eko- nomilära är särskilt ämne (kommunala flickskolor och vissa privatläroverk). Någon gång anordnas modersmålsundervisningen i form av klassdiskussion under lärarens ledning. I Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm har vid ett tillfälle, då tillräckligt antal lärjungar för vanlig filosofiundervism'ng ej kunde erhållas, förekommit att med hjälp av vederbörande lärare ordnats en studiecirkel i psykologi bland eleverna. I samma läroverk har även lokal upplåtits för den bland eleverna bildade Naturvetenskapliga föreningens studiecirklar, utan lärares medverkan.
I de högre skolorna förekommer ett tämligen rikt utvecklat föreningsliv, som måste anses vara av betydelse för elevernas framtida anknytning till för- eningslivet utom skolans murar. Redan i realskoleklasserna förekomma klass- föreningar med egen ledning m. m., en föreningsform som fortlever även i gymnasiet. På gymnasiestadiet sammansluta sig eleverna även till föreningar som värva medlemmar icke blott i en utan i flera olika skolklasser. Dessa föreningar, som hylla självstyrelsens princip och ej i någon mån administre- ras av lärarna, ha ytterst olika ändamål. Det förekommer exempelvis idrotts-, skytte-, scout-, konst-, naturvetenskapliga och nykterhetsföreningar. Vissa av dessa sammanslutningar, såsom skytte-, scout- och nykterhetsföreningarna, ha anknytning till föreningslivet utom skolan. Detta är däremot i regel icke fallet med idrottsföreningarna, vilka dock kunna vara tämligen livaktiga (idrottsföreningen Kamraterna i Stockholm har utvecklats ur en skolför- ening). Vanligtvis upphör emellertid föreningstillhörigheten, vad idrottsför- eningarna beträffar, i och med att vederbörande medlem lämnar skolan. Även Lottarörelswen och Ungdomens Röda Kors tjäna syften, som lett till för- eningsliv i såväl folkskoloma somi de högre skolorna.
Det nu beskrivna föreningslivet stödes i viss mån av skolorna. Sådant stöd lämnas i den formen, att lokal för sammanträden gratis upplåtes i skolorna, varjämte ofta meddelanden om föreningarnas verksamhet intas i skolornas årsredogörelser. Ekonomiskt stöd lämnas däremot icke.
Kommitténs sammanfattning och rekommendationer.
Det synes kommittén angeläget, att åtgärder vidtas för en mera allmän tillämpning i våra folk- och fortsättningsskolor av den undervisning i för- eningskunskap och föreningsteknik, som, enligt vad förut omnämnts, före- kommer inom en del skoldistrikt i landet. En första förutsättning för att en dylik undervisning med gott resultat skall kunna meddelas i större utsträck- ning torde vara att ämnesområdet i erforderlig mån beröres under lärarut-
bildningen vid folkskolseminarierna. Därjämte torde möjligen även fortbild- ning å området behöva äga rum för redan verksamma lärarkrafter.
Önskvärdheten av handledning av skolornas elever å ifrågavarande om- råde motiverar givetvis icke tillskapandet av ett nytt ämne i undervisnings- planen för rikets skolor. Däremot synes det vara angeläget att vid den före- bådade tillkomsten av en ny dylik undervisningsplan de metodiska anvis- ningarna till densamma utformas på sådant sätt, att undervisningen i med- borgarkunskap och eventuellt modersmålet kommer att omfatta jämväl för- eningskunskap och föreningsteknik. Denna undervisning bör därvid regleras så, att den kommer att meddelas i praktiska och för de unga tilltalande for- mer. Upplysningar böra lämnas rörande den egna ortens föreningsliv, dess syftemål, verksamhet och förgrening inom olika områden, samtidigt som ett visst mått praktisk föreningskunskap inövas och ett föreningsintresse fram- manas genom att klasserna under några lektionstimmar få fungera som för- eningar med egna, bland eleverna valda funktionärer, allt under vederböran- de lärares ledning. Anvisningar i detta syfte torde också kunna införlivas med de olika skolformernas kursplaner.
Härjämte är det emellertid av största vikt, att goda läroböcker berörande ifrågavarande ämnesområde tillkomma i större utsträckning än hittills skett. Det är nu endast i enstaka läroböcker i medborgarkunskap, som ämnet för- eningskunskap beröres. I en är 1939 utkommen lärobok: »Arbetsuppgifter i Medborgarkunskap» av Nils Helger och Enoch Frantzich har sålunda ett mindre avsnitt ägnats åt föreningskunskap. I viss mån mera utförligt be- handlas ämnet i en är 1942 utkommen lärobok i medborgarkunskap av Ern- frid Malmgren, betitlad »Ungdomens medborgarkunskap för folk- och fort- sättningsskolor». Där förekomma två avsnitt berörande föreningslivet, det ena med rubriken >>Hur en förening arbetar» och det andra rubricerat » Ide- ella föreningar». Författaren har tänkt sig att medborgarundervisningen skall ske i form av klass-sammanträden, där föreningstekniken inövas i samband med lärarens läxpreparering och läxförh—ören. Att gå så långt som här har gjorts är givetvis icke nödvändigt. Men något fåtal l-ektionstimmar bör kunna få föreningsniötets form, och önskvärt är, att föreningslivet ägnas ett fylligt kapitel i varje lärobok i ämnet medborgarkunskap. Kommittén vill för så- dant ändamål föreslå att statens läroboksnämnd uppställer som villkor för ett godkännande av läroböcker i medborgarkunskap, att dessa läroböcker innehålla lämpligt utformade avsnitt rörande föreningsverksamhet och för- eningsteknik.
Vad här sagts om undervisningen i folk- och fortsättningsskolor gäller i tillämpliga delar för realskolor och kommunala mellanskolor. I gymnasier- na torde tillfällena till praktiskt föreningsliv kunna ersätta de praktiska till- lämpningsövningarna i föreningsteknik. Det är emellertid angeläget, att skol- föreningarna effektivt stödjas av skolans myndigheter, och att eleverna i så stor utsträckning som möjligt inlemmas i dessa föreningar, De anförda exemplen på undervisning rörande fackorganisationernas och andra ekono-
» i 1 , . 4 ( (
i !
miskt viktiga sammanslutningars uppbyggnad och syfte mana till efterföljd på bredare bas, liksom även den praktiska undervisningen rörande riksda- gens och kommunala organs arbetsmetoder är värd uppmärksamhet. Upplys- ning rörande ortens ungdomsföreningar, deras syften och arbetsmetoder tor— de även i gymnasieklasserna vara önskvärd. Det får ej förbises, att förenings- rörelsen ofta kan hämta dugande ledare, organisatörer och instruktörer bland de elever det här gäller, något som är av djupgående betydelse ej blott för den enskilda individen utan även för hela föreningslivet som sådant.
Med de anordningar, som här ovan av kommittén rekommenderats, torde som förut antytts, en viktig förutsättning ha tillskapats för ett inlemmande i större utsträckning av bland annat övergångsårens ungdom i föreningslivet. Kommittén önskar emellertid framhålla, att undervisning av ifrågavarande slag säkerligen icke kommer att få betydelse enbart för de ungdomar, som se- dermera komma att ägna sig åt föreningsliv. Det är nämligen att förmoda, att undervisning i föreningsteknik och föreningskunskap skulle — genom att ge en inblick i hur det demokratiska samhällsskicket fungerar i en av sina yttringar — kunna bidra till att väcka och stimulera ett medborgerligt in- tresse, vilket är av betydelse vare sig man :ägnar sig åt föreningsliv eller ej.
II. Ungdomsorganisationerna och lokalfrågan.
Ungdomsföreningarnas lokalsvårigheter enligt olika undersökningar.
Den betydelsefulla och samhällsfostrande verksamhet som ungdomsorga- nisationerna bedriva är i stor utsträckning avhängig av lokalföreningarnas tillgång på lämpliga lokaler. Ett gott lokalbestånd till överkomliga hyror är en av de viktigaste förutsättningarna för uppkomsten och vidmakthållandet av ett framgångsrikt ungdomsarbete. Om lokalerna äro dåliga eller hyrorna äro alltför höga, blir däremot ungdomsföreningarnas arbete starkt försvårat.
För att belysa hur stora föreningarnas lokalsvårigheter i praktiken äro, särskilt med hänsyn till ungdomsföreningarnas arbete, kan anföras resultat av en i l. 0. G. T.-undersökningen (om denna undersökning se 5. 17) ingå- ende rundfråga, i vilken omkring 200 funktionärer från landsbygd, städer och tätorter, representerande i första hand politiska-, nykterhets- och idrotts- föreningar men även, ehuru i mindre utsträckning, kyrkliga-, frikyrkliga- samt övriga föreningar, ha besvarat en rad frågor angående önskemål m. m. för sina respektive föreningar. Följande sammanställning visar vilka lokaler som de ungdomsföreningar vilka dessa funktionärer representera för när- varande utnyttja:
Föreningskategori Summa
Sl k al K rkli a . a g a v 10 Politiska f y 0. g Idrotts— Näätä- (gå/lgga Abs. tal Procent rlkyrkl.
Ordenshus ................. 19 -— 8 22 1 50 22 Egen lokal ................ 4 17 5 8 1 35 16 Folkets hus ............... 15 —— 6 7 1 29 13 Skollokal .................. 4 1 6 7 7 25 11 Föreläsningslokal, bibliotek. . 3 —— 2 3 —— 8 4 Egen sommarstuga ......... 2 2 3 1 —— 8 4 Bygdegård, byggnadsför.loka1 5 — 1 1 — 7 3 Församlingssal ............. — 5 1 — — 6 3 Annan lokal (kafé m. m.) 14 1 26 12 3 56 25
Summa 66 26 58 61 13 224 100
Såsom framgår av tablån hålla de politiska föreningarna i ganska stor ut— sträckning sina möten i ordenshus och därnäst i folkets hus. Endast sällan uppge de sig ha tillgång till egna lokaler. De kyrkliga och frikyrkliga för- eningarna synas vara de bäst tillgodosedda i fråga om egen lokal. Omkring två tredjedelar av de funktionärer från dylika föreningar som deltogo i un- dersökningen uppgåvo sålunda, att deras respektive föreningars möten hål- las i egen lokal. Även en stor del av nykterhetsföreningarna synas ha till- gång till avgiftsfri lokal. I drygt en tredjedel av fallen uppge sålunda de funktionärer som representera dessa föreningar att de ha tillgång till av- giftsfri lokal. Idrottsföreningarna, vilkas verksamhet dock icke i någon stör- re utsträckning är anlagd på möten inomhus, tyckas få lösa sin lokalfråga från fall till fall. I mycket stor utsträckning synas de hålla till i lokaler, som icke i egentlig mening äro avsedda för föreningssamkväm, på kaféer, i en- skilda hem o. s. v. Av följande sammanställning framgår i vilken utsträckning föreningsfunktionärerna förklarat lokalerna vara tillfredsställande respektive icke tillfredsställande.
Lokalen uppges vara
Betygsättaren tillhör följande Tillfreds- Icke tillfreds-
slag av förening ställande ställande Summa
Procent
Politisk förening ....... 55 45 100 Kyrklig och frikyrklig » ....... 74 26 100 Idrotts- » ....... 41 59 100 Nykterhets- » ....... 50 50 100 Annat slag av » ....... 50 50 100
Summa 52 48 100
Av tablån framgår, att drygt hälften av uppgiftslämnarna förklarat sig vara nöjda med den lösning lokalfrågan fått för deras respektive förening,
medan resten förklarat sig icke vara tillfredsställda. Såsom är att vänta med hänsyn till det resultat föregående tablå utvisar, uppge representanter för de kyrkliga och frikyrkliga föreningarna i långt större utsträckning än de öv- riga, att de äro tillfredsställda med lokalfrågans lösning för deras respektive föreningar. Idrottsföreningarna anmäla det kraftigaste missnöjet; endast om- kring 40 procent av representanterna från dessa föreningar förklarade sig nöjda med lokalerna.
I följande sammanställning ha de olika föreningsfunktionärernas önske- mål beträffande bättre lokaler ställts samman:
Föreningsfunktionäremas önskemål: 1 procent
Förbättringar av befintliga lokaler genom restaurering, förseende med scen och nya bänkar, toalett, garderob, kök m. m. .......................... 42 Egen lokal .......................................................... 21 Bygdegård, föreningshus, ungdomsgård, medborgarhus ................... 12 Tillkomst av sällskaps-, studie— och arbetsrum, bibliotek .................. 11 Idrotts— och gymnastiklokal ........................................... 3 Skolan upplåtes för föreningar ......................................... 3 Lägre hyra .......................................................... 2 Folkets hus ......................................................... 2 Sommarhem ......................................................... 1 Övriga önskemål ..................................................... 4 100
Av tablån framgår, att de flesta önskemålen — 42 procent — gå ut på att redan befintliga lokaler förbättras och moderniseras samt förses med sådan utrustning, att de kunna tillgodose ett allsidigt föreningsliv. Endast omkring en femtedel av funktionärerna vågar föra fram tanken på egen lokal, medan 12 procent önska ett centrum för hela ortens föreningsliv, ett medborgarhus eller en bygdegård.
Ännu ett undersökningsresultat belysande ungdomsföreningarnas lokalför- hållanden kan anföras. Såsom ett led i en av Örebro sociala ungdomsråd år 1942 företagen utredning angående vissa ungdomsförhållanden inom staden —— varvid särskilt tagits sikte på föreningslivets och nöjeslivets omfattning -—- riktades till ett 100-tal föreningar vilka bedriva ungdomsverksamhet i någon form en del frågor angående dessas verksamhet samt önskemål i fråga om samhällsstöd, lokalförhållanden m. m. Av nedanstående sammanställning framgår vilka uppgifter som erhållits från 56 organisationer beträffande de-
ras nuvarande lokalförhållanden. I procent av
Lokalförhdllanden Abs- till samtliga organisationor Egen lokal ............................................ 9 16 Delägare i byggnadsförening ............................. 5 9 F örhyrd lokal ......................................... 16 28 Fritt upplåten lokal .................................... 21 38 Därav från staden ..................................... 8 14 Föreningar som äga tillgång till sommarhem ............... 26 46 Tillgång till lokal el. träningsplats för idrott ............. 24 43 Verksamheten hindrats el. försvårats på grund av brist på lämplig lokal el. hög hyra ............................. 28 50
Det framgår av ovanstående tablå, att det finnes en stor överensstämmelse mellan de resultat, som framkommit i denna undersökning och i I, 0. G. T.- undersökningen. Sålunda uppges i båda undersökningarna, att 16 procent av föreningarna äga egen lokal. I Örebroundersökningen uppger hälften av för- eningarna, att verksamheten avsevärt hindrats och försvårats på grund av brist på lämplig lokal. Ungefär samma procentuella andel förklarade i I. 0. G. T.—undersökningen lokalförhållandena vara otillfredsställande. I Örebro- undersökningen fäster man sig vidare vid, att drygt en tredjedel av förening- arna uppgåvo sig ha tillgång till avgiftsfri lokal. Siffran är förmodligen så hög därför att de kyrkliga och frikyrkliga föreningarna och nykterhetsför- eningarna ofta få hålla till i kyrksalar och ordenshus, för vilka lokaler de icke behöva erlägga någon hyra.
Ehuru de båda refererade undersökningarna givetvis icke äro tillräckliga för att ge en uttömmande bild av ungdomsföreningarnas lokalförhållanden i hela Sverige, torde det dock på grund av samstämmigheten i resultaten vara möjligt att dra vissa allmänna slutsatser och detta så mycket mera som resultaten av undersökningarna sammanfalla med den bild av lokalförhål- landena, som lämnades i 1937 års utredning angående samlingslokaler. Av följande sammanställning — hämtad ur nyssnämnda utredning — framgår hur många kommuner som då saknade allmänna samlingslokaler.
Antal Skollokaler Antal kom- L ä n 133223? Invånare- __muner som lin gsl ok a— antal . onska statens ler upplåtas upplåtas e] medverkan
Stockholms .................... 20 14 030 20 — 13 Uppsala ....................... 20 8 170 15 2 13 Södermanlands ................. 14 8 610 13 1 10 Östergötlands .................. 32 19 960 30 2 16 Jönköpings .................... 13 12 210 10 3 5 Kronobergs .................... 4 1 430 3 1 2 Kalmar ....................... 14 8 290 11 1 8 Gotlands ...................... 26 9 290 23 3 13
Blekinge ...................... 1 880 — —— —
Kristianstads .................. 20 15 760 18 1 10 Malmöhus ..................... 48 25 560 42 6 16 Hallands ...................... 20 1 1 080 13 5 7 Göteborgs och Bohus .......... 11 10 470 11 _ 5 Älvsborgs ..................... 55 22 240 49 3 29 Skaraborgs .................... 109 53 500 93 10 49 Värmlands .................... 3 1 240 3 — Örebro ........................ s 6 460 7 — Västmanlands ................. 2 880 2 —— Västernorrlands ................ 1 1 130 1 —— Norrbottens ................... 1 1 600 1 — Summa 422 232 790 365 38
Sammanfattning av läget.
Läget torde kunna karakteriseras sålunda, att bristen på lokaler visserligen skiftar starkt mellan olika orter men att i stort sett en permanent och för föreningslivet synnerligen kännbar och hämmande brist på lokaler kommer till synes. De lokaler som finnas äro i stor utsträckning föga ändamålsenliga och betinga dessutom icke sällan hyror vilka äro i hög grad betungande, om icke oöverkomliga, för åtminstone smärre föreningar. På vissa håll finnas visserligen lokaler, men dessa ägas av enskilda föreningar vilka icke gärna se, att lokalerna i fråga upplåtas åt andra föreningar. De lokalbehövande för- eningarna befinna sig således i ett ytterst bekymmersamt läge. Icke sällan tvingas de att utnyttja kaféer eller liknande för sina tillställningar vilket ur många synpunkter måste betraktas såsom olämpligt och ägnat att motverka föreningarnas fostrande syften. Den iakttagelsen kan säkerligen- göras, vilken bland annat bekräftas av de i det föregående refererade undersökningarna, att olika slag av föreningar äro olika ställda i lokalhänseende. Det måste på goda grunder antas, att kyrkliga och frikyrkliga föreningar samt —— ehuru förmodligen i mindre utsträckning — nykterhetsföreningarna äro bättre ställ- da beträffande lokaler än politiska, idrotts-, scout- och övriga föreningar.
Statens stöd till anordnande av allmänna samlingslokaler.
Genom beslut av 1942 års riksdag har frågan om statens stöd för anord- nande av allmänna samlingslokaler i princip lösts. 1942 års riksdag har så- lunda för budgetåret 1942/43 anvisat dels ett anslag å 1,5 miljoner kronor till lån till anordnande av allmänna samlingslokaler dels ock ett anslag å likaledes 1,5 miljoner kronor till bidrag till anordnande av dylika lokaler. Från det förra anslaget avses komma att utlämnas lån till bolag, förening eller stiftelse för uppförande, ombyggnad eller inköp av samlingslokal eller för sanering av låntagarens ekonomi i sådana fall, då denne redan äger en sam- lingslokal men på grund av ekonomiskt trångmål ej kan upplåta densamma för sådana ändamål att föreningslivet därav främjas. Bidragsanslaget är av- sett att tillgodokomma kommuner för uppförande, ombyggnad eller inköp av samlingslokal. Därjämte skall från bidragsanslaget bestridas administrations— kostnader för statens nämnd för samlingslokaler som har att bereda ärenden angående lån och bidrag. Avgörandet i dylika ärenden tillkommer Kungl. Maj:t som emellertid ännu icke beviljat något län eller bidrag. Till nämnden för samlingslokaler hade intill den 1 maj 1944 inkommit ansökningar om lån till ett sammanlagt belopp av inemot 1,4 miljoner kronor samt om bi- drag till ett belopp av omkring 175 000 kronor.
Kommitténs framställningar och förslag i frågan om lokaler till ungdomsföreningarna.
I belysning av det ovan sagda är det för kommittén uppenbart, att lokal- frågans lösning utgör ett av de viktigaste men samtidigt också ett av de mest
svårlösta problemen för de flesta folkrörelser och icke minst för ungdoms- organisationerna som i regel torde ha ännu mindre möjligheter än andra or- ganisationer att själva lösa sina lokalproblem. Kommittén kommer att i före- liggande avsnitt göra de framställningar och förslag i frågan om lokaler till ungdomsföreningarna, som läget för närvarande synes medge.
Därvid önskar kommittén till att börja med kraftigt understryka vikten av, att den statliga stödverksamheten för byggandet eller iordningställandet av samlingslokaler väsentligt utökas och forceras, så snart förhållandena det- ta medge. Om så icke sker, kommer det resultat som man avsett att uppnå genom det statliga stödet att dra alltför långt ut på tiden med följd att lokal- frågan för lång tid framåt kommer att lämnas olöst på de flesta orter varige- nom ungdomens föreningsverksamhet kommer att hämmas. Kommittén vill ifrågasätta huruvida icke under nu (1944) rådande brist på byggnadsmaterial och med nuvarande höga byggnadskostnader samt relativt begränsade statliga bidragsmöjligheter, det statliga stödet företrädesvis bör lämnas för renove- ring och iordningställande av redan befintliga lokaler, vilka utan alltför stora omkostnader kunna tas i anspråk. Vid byggandet av relativt påkostade samlingslokaler respektive medborgarhus måste givetvis det statliga stödet bli relativt högt med följd att staten tvingas inskränka antalet beviljade an- sökningar.
Av väsentlig dbetydelse för lokalfrågans effektiva lösning är, enligt kom- mittén, att frågan om samlingslokalernas disposition och planering i varje förekommande fall noggrant överväges. Utan tvivel har under senare år en tendens att bygga allt för stora och påkostade samlingslokaler gjort sig märk- bar. I regel synas ansträngningarna främst ha inriktats på att skapa en stor samlingssal, icke sällan tilltagen långt utöver det ordinära behovet, medan man däremot har förbisett vikten av att samtidigt bygga flera, mindre sam- lingssalar, studierum, läs- och arbetsrum, klubbrum m. m. Byggandet av en stor samlingslokal kräver ofta så stor del av disponibla medel, att man icke anser sig ha möjlighet att tillgodose lokalbehovet i övrigt i så stor utsträck- ning som i och för sig kunde anses befogat. Även i de fall, då medborgarhus uppförts, har frågan om lokalernas ändamålsenlighet ur de lokalbehövande organisationernas synpunkt stundom icke prövats med erforderlig omsorg. En följd av detta tillvägagångssätt blir givetvis, att hyreskostnaderna bli så pass kraftigt tilltagna, att de bereder främst ungdomsföreningarna med de- ras oftast synnerligen begränsade ekonomiska tillgångar mycket stora svå- righeter att utnyttja lokalbeståndet.
Kommittén önskar särskilt understryka, att ungdomsföreningarnas verk- samhet ställer speciella krav på att samlingslokalerna planeras även utifrån andra utgångspunkter än de traditionella. Ungdomsverksamheten tenderar att bli mer och mer differentierad. Utöver den sedvanliga mötes- och studie- verksamheten upptar ofta föreningarnas program en rad punkter, ägnade att uppamma och stärka självverksamheten. För närvarande stå praktiskt taget inga lokaler vilka äro lämpliga för sådana ändamål till förfogande. Smärre rum lämpliga att användas av studiecirklar och av diskussionsgrup-
per, äro på många orter synnerligen svåra att uppbringa. Samlingslokalerna borde, enligt kommitténs mening, också förses med arbetsrum lämpade för skilda praktiska arbeten, exempelvis slöjd, samt med smårum lämpade för diskussioner och studiecirklar. Ävenled'es borde samlingslokalerna förses med gymnastik— och idrottsredskap på platser, där sådan materiel saknas. Den princip som representeras av de engelska Community Centres borde i detta sammanhang underkastas närmare prövning med vederbörlig hänsyn tagen till svenska förhållanden. Kommittén förutsätter, att dessa synpunkter be- aktas av statens nämnd för samlingslokaler vid dess prövning av inkomna ansökningar, samt att nämnden tar initiativ till en sådan upplysningsverk- samhet, att synpunkter av nyssnämnd innebörd förmedlas till samtliga de instanser och enskilda för vilka lokalfrågorna äro aktuella.
Kommittén önskar även till övervägande framföra frågan om möjligheten och lämpligheten av att en del av försvarsmaktens monteringsfärdiga trä- hus vid fredsförhållanden förflyttas för att kunna för lokaländamål dis- poneras på platser, där en lösning av lokalfrågan eljest av ekonomiska skäl icke skulle vara möjlig inom överskådlig tid. Utan tvivel skulle dessa bygg- nader med vissa smärre omdispositioner och nyanskaffningar kunna fylla ett stort behov genom att på många platser lösa föreningarnas mest brännande lo- kalfrågor. Kommittén önskar även fästa uppmärksamheten på att ett icke obe— tydligt antal skolor, tack vare den under senare år företagna omfattande centraliseringen av skolväsendet, efter vissa förändringar skulle kunna stäl- las till disposition för föreningslivet i trakten. Till belysning av frågan kan nämnas, att i en är 1943 av Kopparbergs läns allmänna nykterhetsförbund företagen undersökning beträffande lokalbeståndet i 35 kommuner i Dalarna 75 skolhus uppgåuos stå tomma och i huvudsak obegagnade. Även om dessa siffror icke äro tillämpliga på landet i övrigt, peka de dock emot, att det här kan röra sig om ett tillgängligt lokalbestånd av relativt stort omfång. Kom- mittén är dock givetvis medveten om att, därest vissa indragna skolor kunde disponeras för föreningsändamål, detta icke i någon större utsträckning skulle lösa ungdomsföreningarnas lokalfråga, eftersom dessa skolor äro belägna i glest befolkade trakter. Enligt kommitténs förmenande är det emellertid på dessa platser, där eljest en mycket kraftig minskning av ungdomens antal kan förmodas komma till stånd, av särskild betydelse att så mycket som möjligt göres för att främja ett stimulerande föreningsliv. Såväl ett .ian- språktagande av dessa skolbyggnader som av ett antal militära baracker skulle på många orter möjliggöra tillkomsten eller uppblomstringen av ett föreningsliv som icke minst ur ungdomssynpunkt skulle kunna bli av största betydelse för bygdens liv.
Enligt kommitténs åsikt måste en stor del av ansvaret för ungdoms- föreningarnas lokalsvårigheter anses falla på kommunerna vilka icke till- räckligt beaktat problemet eller aktivt medverkat till dess lösning. Det vore, enligt kommittén, väl motiverat, att kommunerna på allvar toge upp ortens lokalfråga till granskning. Kommunerna borde härvid inventera det befint- liga lokalbeståndet, söka samordna de stridiga intressena beträffande dis-
position av tillgängliga lokaler samt om så är nödvändigt tillsvidare tillse, att skollokaler eller eljest befintliga utrymmen, såsom kommunalrum rn. m., hållas öppna för studie- och föreningsverksamhet. Kommunerna böra även hålla sig underkunniga om vilka hyror som betingas för befintliga lokaler. Därvid borde tanken, att kommunerna antingen skulle försöka nedbringa hyrorna eller genom ekonomisk medverkan möjliggöra för föreningarna att be- tala erforderlig hyra, icke vara kommunerna främmande. Kommittén för- menar nämligen, att det icke endast gäller att ute på de olika orterna få till stånd lokaler lämpliga för föreningslivet. Minst lika viktigt är, att föreningarna utan alltför stora uppoffringar ha råd att betala den hyra som avkräves dem. Det mest önskvärda vore givetvis, att ungdomsföreningarna hade till- gång till lokaler vilka de finge disponera utan kostnad. En förening av ordinär storlek bör i vart fall om möjligt icke betala mer än 10 öre per plats och kväll, eller 5 kronor för en sal beräknad för 50 personer. För ett studie- rum bör icke betalas mera än kronor 2—2,50 per kväll.
Även om det, enligt kommitténs åsikt, framstår som befogat att ställa stora krav på kommunerna, när det gäller att ta sådana initiativ som skulle leda till att lokalfrågan bringades till en lycklig lösning, vill ungdomsvårds- kommittén erinra om att vissa krav härvidlag måste ställas jämväl på ung- domsorganisationerna själva. Det vore enligt kommitténs mening bara na- turligt om ungdomsorganisationerna ägnade skärpt uppmärksamhet åt för- hållandena i de kommuner, där lokalfrågan är speciellt illa tillgodosedd och där ungdomsföreningarna således arbeta under särskilt pressade omständig- heter. I synnerhet skulle ungdomsorganisationerna, om de etablerade ett intimt samarbete sinsemellan, kunna spela en icke oväsentlig roll som opi- nionsbildare och förhandlare.
Kommittén vill även srtarkt understryka vikten av att de särskilda för- eningarna på olika orter vilka äga lokaler lämpliga för föreningsbruk, i den ut- sträckning detta är möjligt, upplåta dessa för de föreningar som icke eljest kunna finna någon lösning på sina lokalproblem. Det vore, enligt kommittén, att betrakta som en glädjande utveckling, om den sekteristiska isolering som på vissa håll tagit sig uttryck i att en lokalägande förening vägrar föreningar av annan ideologisk inriktning tillträde till dess lokal kunde brytas och er- sättas av en anda av samarbetsvilja och tillmötesgående.
Kommittén har även övervägt huruvida några statliga åtgärder skulle kun- na vidtas för att befintliga skollokaler i nödig utsträckning skulle kunna tas , i bruk för föreningsändamål. Enligt nu gällande bestämmelser — g 55 i folk- ; skolestadgan — tillkommer det vederbörande skolstyrels-e att pröva, om skol- lokal må, dock utan att hinder för undervisningen därav uppkommer, an- vändas för något annat än det därmed avsedda ändamålet. Beviljandet av skollokalers utnyttjande för fören-ingsändamål är således en helt kommunal angelägenhet. Detta utesluter emellertid icke, att vissa statliga initiativ skul— le kunna vidtas för att främja skolornas användning för föreningsändamål.
I riksdagens skrivelse den 12 maj 1942, nr 206, angående allmänna sam- lingslokaler anhöll riksdagen i anledning av två under samma år väckta lika-
lydande motioner (1:62 och 11:97), att såsom villkor för statsbidrag till uppförande av skolbyggnader skyldighet uppställdes för skoldistrikt att i den utsträckning som Kungl. Maj:t ägde att närmare ange upplåta skolbygg- nad för frivillig bildningsverksamhet och annan liknande fostrande verk— samhet bland ungdom. Skolöverstyrelsen som anbefalldes yttra sig över skrivelsen i fråga föreslog utfärdande av generella föreskrifter av innebörd, att skoldistrikt som tillerkänts byggnadsbidrag för uppförande av undervis— ningslokaler, för åtnjutande av statsbidrag skulle vara skyldigt att bland annat upplåta ifrågavarande lokaler för i riksdagens skrivelse avsedda ändamål. Skolöverstyrelsens förslag till ändrad lydelse av 5 6 Kungl. Kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet synes emellertid ännu icke ha föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. 1 den kun— görelse som utfärdades den 7 maj 1943 (nr 398) har frågan om skollokalers utnyttjande för andra ändamål än undervisning överhuvud taget icke berörts. Med hänvisning till det ovan sagda får ungdomsvårdskommittén föreslå, att bland villkoren för erhållande av statsbidrag till skolbyggnader för folk- skoleväsendet måtte upptas jämväl de bestämmelser som skolöverstyrelsen i sitt nyssnämnda yttrande föreslagit. . Ungdomsvårdskommittén har i föreliggande betänkande endast behandlat lokalfrågan ur ungdomsorganisationernas synpunkt. I ett annat sammanhang ämnar kommittén till prövning uppta frågan om lokaler för fritidsverksam- het för ungdom utom föreningarnas ram. Kommittén vill emellertid redan nu påpeka, att åtgärder i sådant hänseende kunna bidra till en lösning också av föreningsungdomens lokalfråga.
HI. Ungdomsorganisationerna och filmen.
Filmens betydelse inom ungdomsföreningarna.
Filmens betydelse som ett medel för förströelse och opinionsbildning har under de senaste årtiondena vuxit oerhört. Den har i båda dessa syften fått en allt rikare användning även inom folkrörelserna. Särskilda företag och organisationer ha bildats för att förse folkrörelserna med för dem lämpad film. Såväl app'araturen som själva filmen representera emellertid förhållande- vis stora ekonomiska värden vilket medför, att ungdomsorganisationerna med sina begränsade tillgångar icke utnyttja dess resurser i önskad omfattning. En rundfråga som kommittén företagit inom ungdomsrörelserna och för vilken lämnas en redogörelse i bilaga D 5. 189 visar, att man på de flesta håll känner ett starkt behov av att förutsättningar skapas för ett bättre ut- utnyttjande av filmen i verksamheten.
Filmens betydelse för det ungdomsvårdande arbetet inom organisationerna ligger främst däri, att den kan verka attraherande på ungdom som hyser föga intresse för föreningsarbete i övrigt och som ungdomsrörelserna därför ha svårt att nå. Kommittén har redan i annat sammanhang framhållit, att i ju
högre grad de olika ungdomsföreningarna idka god och tilltalande fritids— sysselsättning vid sidan av det ideologiska arbetet, desto större utsikt få de att komma i kontakt med och utöva ett hälsosamt inflytande på den ungdom som skyr »tunga program». Just i detta avseende har filmen stora möjlig- heter. Men härtill inskränker sig icke dess betydelse för medlemsvården. Den är också ett mycket verkningsfullt instrument för opinionsbildning, bildnings- verksamhet och instruktion och kan — rätt använd — effektivisera och berika ungdomsarbetet och understryka dess medlemsvårdande karaktär. Filmens betydelse i dessa avseenden ökas i den mån som. den kan inordnas som ett led i den övriga verksamheten och således icke framstår som en särskild gren av föreningens arbete. Den bör kunna visas på den lokal som föreningen använder för övrig verksamhet, och den bör kunna ingå som en punkt i ett vanligt mötesprogram som i övrigt bjuder på förhandlingar, deklamation, samkväm o. s. v. Den ungdom som dras till föreningen genom filmen kommer då i beröring med även föreningens övriga verksamhet och får den kontakt med föreningslivet som måste anses vara målet.
De krav som måste ställas på film, avsedd att användas i ungdomsförening- arna, äro alltså först och främst, att den är så billig som möjligt, att den icke kräver speciell lokal eller speciella arrangemang i övrigt, att den kan skötas av praktiskt taget vem som helst, och slutligen att den icke har alltför lång speltid. Det är kortfilm i 16 mm smalfilmskopior, som uppfyller dessa krav.
Smalfilmsapparaturen är enkel och lättransportabel; den kan användas i praktiskt taget vilken lokal som helst, i värsta fall kan en skriftlig handled- ning vara tillfyllest för maskinisten, och priset för apparaturen är slutligen relativt överkomligt. Smal-filmen —— även som ljudfilm — kan därför nå ut även till de minsta ungdomsföreningar. Det är ingalunda behövligt, att varje förening äger en projektionsapparat; både apparat och film kunna förhyras, och vederbörande rik's- eller distriktsorganisation kan ofta ställa apparat till förfogande och förmedla film. Tillgången till projektionsapparater inom orga- nisationer och- lokalföreningar torde emellertid för närvarande vara alltför begränsad för att filmen skall kunna utnyttjas i önskvärd utsträckning. Fram— för allt lägger bristen på ljudfilmsapparater besvärliga hinder i vägen. För närvarande är det på grund av kriget omöjligt att göra något åt denna fråga, enär projektionsapparater äro praktiskt taget omöjliga att anskaffa. Frågan är emellertid värd den största uppmärksamhet, och det torde vara på denna punkt som behovet av åtgärder är störst.
I ungdomsorganisationernas yttrande i frågan om film åt organisationerna —— sammanställda i bilaga D — har bland annat från Svenska Missionsför- bundets Ungdom framförts såsom ett önskemål, att någon kommunal in— stitution eller myndighet, eventuellt en skola på orten, skulle inköpa och förvalta en projektionsapparat som ungdomsföreningarna vid behov finge hyra till billigt pris eller rentav låna utan ersättning.
Nuvarande tillgång till smalfilm och önskemål i anslutning härtill.
Vad själva filmen beträffar, är tillgången till smal stumfilm god, medan bristen på ljudfilm i smalfilmskopior är mycket stor. Den ringa tillgången på ljudfilm hänger emellertid delvis samman med att bristen på ljudfilms- apparater inom föreningslivet haft till följd, att det icke lönat sig att fram- ställa sådan film. I åtskilliga fall ha de större organisationerna själva låtit spela in någon eller några kortfilmer som göra propaganda för den egna rörelsen och dess syften. Endast i undantagsfall ha dessa filmer intresse för andra organisationer, och överhuvud taget måste antalet sådana filmer bli ganska begränsat. Huvuddelen av den smalfilm som visas inom föreningarna hyres av dessa från någon av de distributionsbyråer som bedriva uthyrning av smalfilm och i regel även av projektionsapparater. Dessa byråer kunna vara fristående affärsföretag men också stå i mer eller mindre intim för- bindelse med en eller flera folkrörelser. Inom AB Svensk Filmindustri finnes sålunda en särskild avdelning för skol- och bildningsfilm vars katalog för närvarande upptar ca 280 nummer. Vidare märkas Norstedts filmavdelning vars senaste katalog upptar omkring 430 nummer, Svensk Smalfilm med något mer än 100 filmer, Svensk Kulturtjånst, en andelsförening, som tagit till uppgift »att vara ett samlande organ för de ideella folkrörelsernas film- intresse» och vars katalog upptar ca 250 nummer samt Folkrörelsernas Film— organisation, Filmo, till vilken äro anslutna Landsorganisationen, Kooperativa Förbundet, Socialdemokrati—ska Arbetarpartiet, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund och Arbetarna-s Bildningsförbund och som redovisar om- kring 50 sådana filmer. Föreningen armé-, marin- och flygfilm har under årens lopp inspelat och distribuerat ett betydande antal filmer om försvaret vilka filmer delvis återfinnas bland de av övriga här nämnda byråer distri- buerade. Kyrkliga Filmbyrån år en central för filmverksamheten inom Svens- ka kyrkans olika organisationer, och inom Sveriges Lantbruksförbund finnes en särskild förening och distributionsbyrå med namnet Lantbruks- och Skogsbruksfilm för att nu nämna ytterligare två på detta område verksam- ma företag.
Den film som distribueras av dessa byråer är till den övervägande delen stumfilm. Svensk Filmindustris avdelning för skol- och bildningsfilm har sålunda endast ca 15 ljudfilmer, Norstedts filmavdelning 7, Svensk Smalfilm 47 (till större delen engelska och amerikanska) och Svensk Kulturtjänst ett 50-tal. De av Svensk Filmindustri distribuerade smalfilmerna äro till större delen skol— och undervisningsfilmer som endast i mindre grad kunna tilldra sig intresse inom ungdomsrörelserna. Flertalet, särskilt av skolfilmerna, äro inspelade av bolaget självt, en del utgöres av tyska och engelska undervis- ningsfilmer och slutligen ingår ett antal till smalfilm nedkopierade biograf- kortfilmer, t. ex. »Julotta», »Konfirmation», »Examen». Om filmernas karak- tär får man en uppfattning genom följande rubriker ur katalogen: geografi och hembygdskunskap — näringsliv och hembygdskunskap — zoologu' — bo- tanik — geologi —— astronomi, meteorologi och fysik _ kristendomskunskap
och kulturhistoria —— minnesbilder — gymnastik och idrott. Norstedts film- avdelning bedriver endast i undantagsfall egen inspelningsverksamhet; dess filmer äro inköpta från olika producenter och utgöras till huvuddelen av svenska men även av tyska, engelska och amerikanska undervisningsfilmer samt ett betydande antal nedkopierade biografkortfilmer. Denna byrå till- handahåller även ett antal rena förströelsefilmer med handling, huvudsakli— gen tecknade skämtfilmer. Katalogen upptar filmerna under följande rubri- ker: geografi — geologi och fysisk geografi —— zoologi — botanik — hälso- lära — näringar och hantverk —— historia — kulturhistoria och konst —— för- svaret —— idrott, gymnastik och lägerliv -— skämt och förströelse. Bland idrottsfilmerna märkes en typ av hopklippta idrottsjournaler som skildra de viktigaste idrottsliga händelserna under ett eller flera år, t. ex. »Sportronden 1936—1937». Svensk Smalfilm såväl inspelar som distribuerar film. De smalfilmer företaget tillhandahåller äro av i stort sett samma typer som Nor- stedts filmavdelnings, dock är undervisningsmomentet mindre framträdande och en betydande del av ljudfilmerna av engelskt ursprung. Även Svensk Kulturtjänst såväl upptar som distribuerar film. Bland dessa filmer finnes ett betydande inslag av propagandafilm, framför allt nykterhetspropaganda, och vidare en del industrifilmer. Filmo torde huvudsakligen betjäna de anslutna organisation-erna, liksom Kyrkliga Filmbyrån. Lantbruks- och Skogsbruks- film inspelar och distribuerar und'ervisnings- och instruktionsfilm för lant- bruk och skogsbruk.
Den smalfilm som står unvgdomsrörelserna till buds utgöres alltså av dels på deras eget initiativ inspelad propagandafilm, dels genom distributionsby- råerna tillhandahållen film: propaganda- och reklamfilm, svensk och utländsk undervisningsfilm samt nedkopierad biografkortfilm. Av dessa äro biograf- kortfilmerna de minst specialiserade, och det är bland dessa man torde åter- finna de för ungdomsorganisationerna mest användbara smalfilmerna.
Den tillgängliga repertoaren är relativt rikhaltig, ehuru bristen på ljudfilm som tidigare nämnts i hög grad minskar dess användbarhet. Journal- och reportagefilmen är dock alltför sparsamt företrädd, och inspelade kortfilmer med dramatisk handling saknas så gott som helt. Lämpliga joumalfilmer av stort intresse och värde skulle kunna erhållas genom sammanklippning av journalbilder till vad man skulle kunna kalla »dagshistoriska» filmer. Som exempel på den åsyftade filmtypen kan man hänvisa till den amerikanska serien »March of time» som även betecknats som en ny form av bildjourna- listik, ehuru vad som här åsyftats mera skulle få karaktären av en återblick över de närmast förflutna åren. De tidigare omnämnda »sportronderna» från Norstedts filmavdelning äro goda exempel härpå. Man kan lägga upp serier över in- och utländska politiska händelser under ett eller flera är, över sport och idrott i allmänhet, liksom för vissa idrottsgrenar för sig 111. m. Reportage från olika samhällsområden skulle vara mycket värdefulla, t. ex. om riks- dagen och dess arbetsformer, från det sociala fältet, från de stora folkrö- relserna och organisationerna av ekonomisk och facklig karaktär o. s. v. Biografier över framträdande personligheter finnas visserligen i begränsad
! !
utsträckning, men här återstår mycket att önska. I vissa fall skulle det vara berättigat med propagandafilmer, icke för en viss organisation utan för viss form av verksamhet som kan bedrivas inom flera organisationer, t. ex. fri- luftsliv och idrott, praktisk tävlingsverksamhet, scoutarbete, nykterhets- och bildningsarbete. Även rena instruktionsfilmer skulle behövas på dessa områ- den, liksom filmer i föreningskunskap. En »hälsofilm» har efterlysts av Frisksportförbundet och skulle säkerligen kunna läggas upp så att den även ? förenade ett betydande underhållningsvärde med den eftersträvade propa- gandan. En film eller kanske snarare en serie av filmer för yrkesvägledning vore önskvärd. Produktion av kortfilmer med konstnärligt och dramatiskt innehåll skulle ha en stor mission att fylla men torde vara svår att åstadkom- ma annat än i samband med vissa av de ovannämnda syftena.
Man torde knappast kunna vänta sig, att de ovan påtalade luckorna i smal- filmsrepertoaren skola fyllas utan att särskilda åtgärder vidtas. Det nuva- rande ekonomiska underlaget är nämligen alltför begränsat för en mera rik- haltig och differentierad produktion. Produktionen är icke tillräckligt lönan- de för att stimulera de enskilda företagarna. Varje åtgärd som kan verka för uppkomsten av en större och fastare marknad för smalfilm är därför betydelsefull. En viss verkan skulle det härvidlag säkerligen ha, om film- verksamheten i skolorna utvecklades mera. Även för skolorna skulle sådana filmer som ovan ha efterlysts ha betydelse, även om de icke äro rena under— visningsfilmer. Ett nära till hands liggande stöd till produktionen av för ung- domsrörelserna lämpad kortfilm i smalfilmskopior skulle därför vara ökade anslag till skolorna för inköp av projektionsapparater och för inköp och för- hyrning av film.
Med all säkerhet skulle en sådan åtgärd även få till följd, att en mera om- fattande nedkopiering av biografkortfilm till smalfilm komme till stånd, något som ur de här aktuella synpunkterna ter sig som synnerligen önskvärt. Så- som framgått av det ovan anförda utgör biografkortfilmen en viktig källa för smalfilmsproduktionen. Det torde emellertid förhålla sig så, att ett stort antal för nedkopiering lämpade biografkortfilmer aldrig bli nedkopierade. För när- varande år produktionen av smalfilm för bruk vid skolor och inom förening- arna för t. ex. vårt ledande företag inom filmbranschen, Svensk Filmindustri, icke någon ekonomiskt lönande affär utan en ren prestigesak. Detsamma gäl- ler i själva verket även den produktion av biografkortfilm av vilken smal- filmsproduktionen till stor del är avhängig. Biografkortfilmen är jämte jour- nalfilmen nödvändig såsom fyllnadsprogram på biograferna vid sidan av spelfilmerna, men den har ingen egen ekonomisk betydelse för producenterna, och dess kvalitet är för ändamålet av helt underordnad betydelse. Det oak- tat har den svenska kortfilmsproduktionen sedan gammalt stått synnerligen högt. Men den är knapp, och särskilt under nuvarande krigsförhållanden är det för de svenska filmdistributörerna synnerligen lätt att för obetydliga kost- nader erhålla utländsk fyllnadsfilm. Att den utländska fyllnadsfilmens öka- de dominans, särskilt under rådande läge, icke är önskvärd, vare sig med av- seende på biografkortfilmen eller ur den här anlagda speciella synpunkten 8—442224
av en önskvärd smalfilmsproduktion, torde vara klart. Det är alltså ett all- mänt intresse, att den svenska produktionen av förstklassig biografkortfilm stödjes.
Den av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga ut- förda och år 1942 överlämnade utredningen rörande statligt stöd åt svensk filmproduktion yttrade sig även om fyllnadsfilmen. Beträffande de svenska biografkortfilmernas huvudsakliga karaktär gjordes följande omdöme an- gående de under år 1941 granskade biografkortfilmerna av inhemskt ursprung: »Det visar sig, att av de sammanlagt 70 kortfilmerna detta år 29 procent behandlade den militära beredskapen ur skilda synpunkter; 21 procent uppe- höllo sig vid olika sidor av folkförsörjningen och arbetslivet under kristid under det att ungefär 13 procent mera direkt syftade till samhällsandans och folkberedskapens stärkande. Svenska orter och landskap samt kända per- soner skildrades i 11 procent av det totala antalet filmer, 7 procent av reper- toaren utgjordes av ishavsfilmer och samma siffra uppvisade var för sig dels reportagen från främmande länder och dels de rent underhållningsbetonade kortfilmerna. 5 procent slutligen ägnades åt vissa fackämnen m. 111. Över 80 procent av filmerna synas kunna betecknas såsom ur allmänna synpunkter —— och särskilt under nu rådande förhållanden — värdefulla». Beträffande det eventuella behovet av ett statligt stöd till kortfilmsproduktionen uttalade sig de sakkunniga på följ-ande sätt: »Enär denna produktion i och för sig icke torde vara inkomstbringande eller ens betala sina egna kostnader, är det ovisst om eller hur länge filmföretagen skola vara beredda att fortsätta den efter nuvarande riktlinjer. I varje fall har AB Svensk Filmindustri sedan nå— got år tillbaka ansett sig böra väsentligt inskränka sin produktion av detta slags filmer. Det är också känt att till fyllnadsprogram erforderlig kortfilm kan erhållas från utlandet för betydligt lägre kostnader än den en motsva- rande inhemsk kortfilm betingar. De sakkunniga ha därför funnit nödvändigt överväga åtgärder som kunna vara ägnade att vidmakthålla producenternas intresse för sådan film med bevarandet av dess nuvarande goda standard.» De sakkunniga avvisade emellertid »tanken att genom särskild författning stadga att tillsammans med varje svensk spelfilm skulle obligatoriskt visas en svensk kortfilm och att i ett program där svensk kortfilm ingår, denna skulle betalas antingen med en engångssumma, beräknad efter en minimitariff per meter eller med en viss procent av hyresbeloppet för i programmet ingående spelfilm». Det förstnämnda uppslaget avvisades med hänsyn till de konse- kvenser det skulle kunna ha för kortfilmernas kvalitet. Samma invändning an- sågs också vara tillämplig beträffande den föreslagna bestämmelsen om fixe- rad ersättning för förhyrd eller försåld kortfilm.
Man skulle kanske kunna tänka sig att kortfilmsproduktionen främjades genom frihet från nöjesskatt för värdefull kortfilm. — En del av nöjesskatten för en filmföreställning, motsvarande kortfilmens andel av hela programmets längd, skulle då utbetalas till producenten. De sakkunniga hade beträffande stödet till den vanliga spelfilmen varit inne på motsvarande idé men avvisat den. Det förefaller emellertid som om tanken, när det gäller kortfilmen, vore
värd att ytterligare utredas. De sakkunniga förordade beträffande stödet åt inhemsk kortfilm, att den bedömningsinstans som de tänkt sig skulle hand- lägga subventionsfrågor för spelfilmer också skulle få till uppgift att bereda ekonomiskt stöd i lämplig utsträckning åt producenter av sådana kortfilmer som ur allmänt kulturella synpunkter kunde betecknas såsom värdefulla och även konstnärligt sett motsvara höga krav. De sakkunniga ansågo, att detta lämpligen kunde ske genom att nämnda instans dels själv toge initiativet till önskvärda kortfilmer och träffade överenskommelse om framställning av sådana med olika producenter, dels också stode till förfogande., för granskning av uppslag till kortfilmer och i fall, då uppslagen föreföllo lovande, utfäste sig att bidra till kostnaden för inspelningen. Med beaktande av att en kort- film i regel drar en kostnad av mellan. 5000 och 15000 kronor ansågo de sakkunniga det vara önskvärt, att medel ställdes till förfogande för produktion av ett 10-tal kortfilmer per år. Beträffande filmernas innehåll uttalades, att de borde äga ett allmänt intressant innehåll och vara av hög konstnärlig valör. Undervisnings— och propagandafilmer ville man undanta från under- stödet, medan däremot de sakkunniga ansågo, att journalfilmen vore förtjänt av ett statligt stöd, ehuru de icke funno sig kunna föreslå några åtgärder i detta avseende.
Oavsett önskemålet att utvidga den svenska kortfilmsproduktionen finnes, som ovan framhållits, redan nu av allt att döma ett betydande antal kort- filmer som med fördel skulle kunna nedkopieras, ehuru icke så skett. Mycket skulle vara vunnet, om man finge en översikt över vad som härvidlag finnes. Från ett flertal organisationer har framhållits, att redan den smalfilm som finnes delvis är svåröverskådlig för organisationerna och att en så enkel åt- gärd som åstadkommandet av en gemensam katalog skulle hälsas med till— fredsställelse. En sådan undersökning borde omfatta hela kortfilmsproduk— tionen, såväl de stora producenterna som de mindre företag som producera kortfilm (normalfilm) för reklam- och propagandaändamål. Ur hela denna produktion borde så utväljas de filmer som med tanke på folkrörelsernas och särskilt ungdomsorganisationernas behov vore lämpliga för nedkopie- ring. Man skulle härigenom få en välbehövlig utgångspunkt för den fort- satta diskussionen och med större säkerhet kunna bedöma vilka typer av önsk- värda kortfilmer, som kunna komma till stånd endast genom nyinspelning.
Nedkopiering av spelfilm till smalfilm.
En mera speciell fråga är den ofta debatterade om det gällande förbudet-f " mot nedkopiering av spelfilmer till smalfilm. Den är enligt kommitténs me— ning icke av någon avgörande betydelse för ungdomsorganisationerna, då den för dessa mest önskvärda filmen —— som inledningsvis framhållits —— är kort- filmen, vilken kan inpassas på ett helt annat sätt i den vanliga mötesverksam- heten. Om förbudet upphävdes, skulle emellertid möjligheter öppnas att inom ungdomsrörelserna bedriva en fostrande filmverksamhet i syfte att höja den allmänna filmsmaken och därigenom på möjligast effektiva sätt angripa rpm-
hlemet om filmens ned-dragande inverkan på opinions- och idealbildningen in- om ungdomens led. Frågan är emellertid med nuvarande bestämmelser om karenstid ytterst svårlöst. Från filmproducenternas sid—a fram-hålles, att det gäller att undvika en med biograferna konkurrerande affärsverksamhet.
Övervakningen av förbudets efterlevnad åligger för närvarande biograf— ägarnas intresseorganisation, Sveriges Biografägareförbund. De sedan 1939 gällande bestämmelserna, vilka äro grundade på internationella avtal, inne- bära i huvudsak följande. Nedkopiering av spelfilm från normalfilm (35 mm) till det internationellt fastställda smalfilmsformatet av 16 mm är för- bjuden. För utländska filmer lär dock nedkopiering tillåtas fem år efter pre- miären. Avtalet avser icke skol- och hildningsfilmer, kulturfilm eller kort- frilm. Enligt vad som uppgivits, skulle beträffande biografkortfilm dock till- lämpas en treårig skyddstid. På den sista tiden *har visserligen en firma be- nämnd AB Nor—disk Filmotek brutit det gällande förbudet genom att tillhan- dahålla en rad spelfilmer av nyare datum i smalfilmsupplaga. Det är här emellertid fråga om ett företag, som otvivelaktigt arbetar för utländsk pro- paganda.
Det är möjligt, att den ovannämnda bestämmelsen om undantag från för- budet av »filmer av betydelse i undervifiings- och propagandahänseende» kan ange en utväg ur svårigheterna. Sve lSk Filmindustri har sålunda nyli- gen nedkopierat spelfilmen »En handfull ris» med motivering, att det här framför allt är fråga om en wkulturfilm. Därest det skulle vara ekonomiskt lönande för vederbörande producent, är let möjligt 'att flera värdefulla fil— mer som stå på gränsen till kulturfilm l-glnde bli nedkopierade. En under— sökning och inventering som t—oge sikte h irpå är därför önskvärd.
Vad biografägarna fnulkta är givetvis konkurrens från mer eller mindre offentliga smalfilmsbiografer med låga omkostnader. Att den lojala för- eningsverksamheten utnyttjar smalfilmcn kan ur biografägarnas synpunkt innebära en viss konkurrens, framför allt med hänsyn till de allt mera van- liga reprisvisningama av god film. Det undandrar sig bedömande, om det nuvarande goda resultatet av reprisförcställningarna är en övergående kris- företeelse eller ej. Det förefaller emellertid möjligt, att det här kan vara frå— ga om en bestående tendens. Filmen har numera nätt stabilitet som en själv- ständig konstart med egna klassiker som kunna räkna på publikintresse än— nu åtskilliga år efter den första visningen. Men just härigenom blir det ock- så ett filmens eget intresse, att dessa klassiker =bl'i tillgängliga både för un— dervisning och studier och för en bredare publik oberoende av om en enskild » "biografägare upptar filmen till visning eller icke.
En undersökning av möjligheterna att ernå en mildring av förbudet utan att producenternas och biografägarnas legitima intressen trädas för nära fö- refaller ur de ovan anförda synpunkterna önskvärd. Att en viss skyddstid måste finnas torde vara klart.
t !
Censuravgift.
Slutligen kan nänmas, att ungdomsorganisationerna i flera av sina ytt- randen framställt anmärkning mot att den avgift som i samband med cen- sureringen skall uttas av Statens biografbyrå för smalfilm inspelad genom organisationernas försorg blir en extra pålaga till de redan dryga kostna- derna i samband med inspelningen. För en film med dramatiskt innehåll är censuravgiften 4 kronor per 100 m vilket innebär en censuravgift på 80—100 kronor, om det är fråga om en långfilm. För film med icke dramatiskt inne— håll bestående av naturscenerier, tecknade serier m. m. vilket slag av film betingar en censuravgift av 1 krona per 100 m brukar, när det är fråga om en kortfilm, utgå en avgift uppgående till mellan 2,50 och 5 kronor. För rena skolfilmer slutligen utgår ingen censuravgift. Enligt uppgift från Statens bio- grafbyrå bruka organisationerna stundom på därom i varje särskilt fall gjord framställning till Kungl. Maj:t bli befriade från censuravgiften.
Kommitténs framställningar och förslag i fråga om film åt ungdomsföreningarna.
Som en sammanfattning kan följande anföras angående önskvärda åtgär- der till främjande av filmverksamheten inom ungdomsrörelserna.
1. Behovet av stöd för anskaffning av projektionsapparater för ljudsmal- film är synnerligen framträdande. Om tillgången på projektionsapparater ökades, kunde man — som ovan framhållits — förutse en ökad tillgång även på ljudsmaltfilmer. Stödet till apparatanskaffningen behöver icke nödvändigt tänkas utgå som direkta anslag till olika organisationer utan kan smycket väl få sådan form, att apparater tillhöriga skolor, hushållsgillen eller andra mot- svarande organ avgiftsfritt eller mot låg avgift tillhandahållas ungdomsför- eningarna. Frågan om hur dessa apparater skola skötas måste härvid ägnas särskild uppmärksam—het. -—— I detta sammanhang bör man emellertid göra klart för sig, att på grund av tidigare omnämnd brist på projektionsappara- ter för närvarande mycket litet kan uträttas, liksom även att en mycket snabb teknisk utveckling efter kriget kan komma att i hög grad fullända och fönbilliga apparaturen.
2. Ökade anslag till filmverksamheten i skolorna för inköp av smalfilms- projektorer för ljudfilm samt för inköp och förhyrning av film skulle vara av vik-t dels ur den synpunkt, som anförts under punkt 1 ovan, dels ock för att åstadkomma en mera köpkraftig marknad för smalfilm och kortfilm, vilket skulle få betydelsefulla återverkningar även för ungdomsrörelsernas möjlig- heter att erhålla lämplig film. Icke heller i detta avseende torde emellertid mycket av praktisk betydelse kunna uträttas under rådande förhållanden.
3. En inventering av hittills inspelad biografkortfilm, journalfilm och an- nan kortfilm (nonmlalfilm) vore önskvärd, då det gäller att utröna i vilken omfattning för nedkopiering och användning inom ungdomsrörelserna läm- pad normalfilm redan finnes tillgänglig och vilka filmtyper detta bestånd re-
presenterar. En sådan inventering bör kompletteras med en utredning av åt- gärder ägnade att främja de lämpliga filmernas nedkopiering.
4. Den svenska produktionen av biografkortfilm och journalfilm bör i en eller annan form stödjas, varvid erfarenheterna från den i punkt 3 förordade inventeringen böra utnyttjas och stödet särskilt inriktas på att främja pro- duktionen av för nedkopiering och användning inom 'ungdom-srörelserna lämplig [film. Den inom ecklesiastikdepartementet utförda utredningen bör i detta avseende fullföljas.
5. Behovet av vissa typer av kortfilmer som mera direkt ta sikte på ung- domsrörelsernas önskemål torde emellertid kvarstå även efter ovannämnda åtgärder. Dessa böra därför kompletteras med ett statligt stöd i en eller an- nan form för inspelning av sådana filmer. Filmer som propagera för viss organisation böra härvid icke ifrågakomma men väl filmer, där propaganda göres för eller instruktion ges i en för flera organisationer gemensam verk- samhetsform. Den erforderliga utredningen kan lämpligen verkställas i sam- band med den under punkt 4 förordade. Även prisfrågan vid organisationer- nas förhyrning av film bör behandlas i detta sammanhang.
6. Inventeringen av det aktuella beståndet av kortfilm bör framdeles konti- nuerligt fullföljas av härför lämpat organ. Såsom sådant organ kunde tjänst- göra samma sakkunniga som här förordats för de under punkterna 4 och 5 nämnda utredningarna, varvid man synes böra överväga att åt dessa även uppdra att följa spelfilmsproduktionen och vidta åtgärder för nedkopiering av sådan huvudsakligen kulturellt betonad spelfilm som icke drabbas av gäl- lande förbud mot nedkopiering. Vederbörande organ torde även böra utrus- tas med möjligheter att främja distributionen av film till ungdomsorganisa- tionerna och tillhandagå med erforderlig teknisk expertis. Önskemålet om en gemensam katalog över tillgänglig smalfilm synes i detta sammanhang kun- na bli tillgodosett.
7. En utredning av möjligheterna att uppmjuka det gällande förbudet mot nedkopiering av spelfilm synes kommittén med hänvisning till vad ovan an- förts synnerligen önskvärd och bör med det snaraste komma till stånd. Ungdomsvårdskommittén får med hänvisning till vad ovan anförts föreslå tillsättandet av en särskild kommitté inneslutande representanter för film— branschen och ung—domsrörelserna och med uppdrag att verkställa i punkter- na 3—7 förordade utredningar. Härjämte får ungdomsvårdskommittén hem- ställa, att åtgärder i enlighet med punkterna 1 och 2 vidtas, så snart förhål- landena det medge.
!.
IV. Förslag'jom lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten.
Nöjesskatten och ungdomsverksamheten.
Omfattningen och intensiteten av den samhällsnyttiga verksamhet, som de ideella föreningarna bedriva, är till stor del beroende av de ekonomiska villkor, under vilka föreningarna arbeta. Föreningarnas ekonomi inverkar
sålunda väsentligt på hur ofta föreningsmöten kunna avhållas och vilka program som därvid bjudas, huruvida egna lokaler, dit medlemmarna ha möjlighet gå när de så önska, kunna förhyras eller inköpas o. s. v. Det fak- tum, att flertalet föreningar arbeta under pressande ekonomiska förhållan- den, försvårar och begränsar i hög grad föreningarnas strävanden att inten- sifiera sin verksamhet.
Den utväg, som föreningarna bruka tillgripa för att skaffa medel för en vidgad verksamhet, är att anordna en fest, en basar, en danstillställning el— ler ett offentligt möte, dit allmänheten inbjudes mot entré. Det torde vara mycket vanligt, att föreningar av olika slag anordna sådana tillställningar, vilkas yttersta syfte är att anskaffa pengar för verksamheten. Därjämte an- ordnas i samma syfte — i första hand av idrottsföreningar — uppvisning— ar eller tävlingar i icke professionell idrott. Den vinst, som föreningarna ge- nom anordnandet av nyssnämnda nöjestillställningar respektive tävlingar hoppas erhålla, blir emellertid ofta starkt beskuren på grund av att ett av- sevärt belopp måste erläggas i nöjesskatt. Härigenom försvåras och motver- kas givetvis genomförandet av de syften, för vilka föreningarna anorth tillställningen.
Eftersom vissa lättnader ifråga om nöjesskatten säkerligen skulle befräm- ja föreningarnas möjligheter att idka sådan verksamhet för ungdomen, vil- ken det måste vara ett samhälleligt önskemål att underlätta och med lämp- liga medel stödja, vill kommittén i föreliggande avsnitt framlägga förslag i frågan.
Nuvarande bestämmelser angående nöjesskatt.
Nu gällande förordning om nöjesskatt av den 14 juni 1940 innehåller i huvudsak följande.
Nöjesskatten uppbäres av kommunen, som sedan skall till staten redovisa hälften av skatten. Den utgår »för nöjestillställning till vilken allmänheten har tillträde mot avgift» och beräknas enligt tre olika taxor. Den lägsta skatten, som utgår enligt taxa I, utgör 15 procent av biljettpriset, medan den högsta skatten, som utgår enligt taxa III, beräknas efter högst 30 procent av biljettpriset.
De olika slagen av nöjestillställningar beskattas, enligt uppräkning i för- ordningen, efter följande taxor:
Taxa ]. dels konsert, operaföreställning och annan musikalisk föreställning, dra- matisk och litterär föreställning samt uppvisning i konstnärlig dans,
dels oclc uppvisning eller tävling i icke professionell idrott samt hästkapplöpning och travkörning,
Taxa II. biografföreställning, Taxa III. dels cirkus-, varieté- och kabaretföreställning, uppvisning eller tävling i professionell idrott, bal, maskerad och annan danstillställning samt uppvisning eller tävling med motorfordon, motorbåt eller luftfartyg,
dels ock förevisning av djur, trolleriföreställn'ing, akrobatikföreställning, förevis- ning av vaxkabinett, marionettea-ter o.d. samt hållande av karusell, skjutbana, rutschbana, ringkastning samt andra liknande marknads och tivolinöjen, i vilka allmänheten äger deltaga mot en efter deltagandets omfattning beräknad avgift.
Om en nöjestillställning är sammansatt av delar, som falla under olika taxor, skall skatten enligt förordningen bestämmas efter den del, som är den huvudsakliga.
Vissa möjligheter till lättnader i fråga om nöjesskatten finnas. I fråga om statens andel kunna lättnader beviljas endast i fråga om nöjestillställning, som äger rum uteslutande för välgörande ell-er allmännyttigt ändamål. För sådana nöjestillställningar kan länsstyrelsen, under förutsättning av kom- munens tillstyrkande, antingen medge befrielse från nöjesskatten eller skat- tebeloppets användande för det ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats. I fråga om kommunens andel finnas större möjligheter till lätt- nader. Utom i de ovan angivna fallen har nämligen kommunen möjlighet att, »när skäl därtill äro», medge, att kommunens andel av skatten återbe- talas att användas för det ändamål, till vars främjande tillställningen an- ordnats.
Nöjestillställningar, som anordnas av ideella föreningar för att skaffa medel till deras verksamhet, torde med nu gällande bestämmelser knappast kunna undgå den statliga andelen av nöjesskatten, i fråga om vilken andel befrielse kan erhållas endast för välgörande eller allmännyttigt ändamål. Det är näm— ligen att märka, att ifrågavarande bestämmelse, enligt ett uttalande av veder- börande statsråd i samband" med nöjesskatteförordningens tillkomst, skall tolkas restriktivt, så att ungdoms- eller idrottsföreningar icke falla under be- greppet. Visserligen ha kommunerna större möjlighet att återbetala sin an- del av nöjesskatten, men bestämmelserna härom kunna icke anses vara till- fredsställande för ungdomsarbetet, enär tillämpningen på grund av den fria prövningsrätt, som lämnats kommunerna, torde vara mycket ojämn de olika kommunerna emellan. Även beträffande efterskänkandet av den statliga de- len av nöjesskatten förefinnes för övrigt en viss olikformighet i principer- na för restitution de olika kommunerna emellan, enär läns-styrelsen», för att befrielse av nöjesskatt skall kunna äga nun, är beroende av kommunens till- styrkande.
Sammanfattning av läget, ungdomsorganisationernas önskemål.
Utan tvivel verkar den nuvarande nöjesskatteförordningen hämmande på föreningarnas verksamhet. Det verkar säkerligen för många föreningar stö— tande att tvingas betala ut i nöjesskatt en betydande del av det belopp, som ofta genom uppoffrande arbete från föreningsmedlemmarna insamlats för förverkligandet av vissa, ur föreningarnas synpunkt, vitala önskemål.
Av betydelse är också att uppmärksamma det förhållandet, att nöjesskat- tebestämmelserna för närvarande i viss mån verka befrämjande på anord— nandet av sådana nöjestillställningar, vilka icke helt ligga i linje med för- eningarnas syften och ambitioner. I avsikt att erhålla tillräckliga medel för sin verksamhet tvingas sålunda många föreningar att relativt ofta anordna nöjestillställningar, vilka äro uteslutande publikdragande, exempelvis dans-
aftnar utan något värdefullt inslag i form av föredrag, uppläsning eller lik- nande.
Riksidrottsförbundet framhåller i en skrivelse till ungdomsvårdskommit- tén i denna sak följande:
Tyvärr utöva ekonomiska svårigheter i stor utsträckning en hämmande åter- verkan på ett flertal idrottsföreningars verksamhet. De tävlingar och uppvisningar, som anordnas mot åskådareavgifter, kunna i regel icke tillföra föreningarna erfor- derliga medel. De eventuella överskott, som uppstå på dylika tävlingar, uppslukas ofta nog —— helt eller delvis — av nöjesskatten. Föreningarna nödgas därför f. n. i större utsträckning, än som ur ideell synpunkt kan anses önskvärt, tillgripa ut- vägen att anordna särskilda nöjestillställningar, såsom dansaftnar, basarer m. m. för att erhålla medel för sin egentliga verksamhet eller för att betala sina skulder.
Idrottstävlingarnas (uppvisningarnas) frigörelse från nöjesskatt är därför en ange- lägenhet av synnerlig betydelse icke minst ur ideell synpunkt, enär föreningarna där- igenom skulle befrias från frestelsen —— för att icke säga nödtvänget —— att anord- na offentliga nöjestillställningar, som säkerligen ofta nog stå i motsatsförhällande till den frivilliga idrottsrörelsens ideella syften.
De här framförda synpunkterna äga givetvis i tillämpliga delar giltighet också för vissa andra typer av föreningar.
Under ungdomsvårdskommitténs arbete ha från följande ungdomsorgani- sationer samt från Riksidrottsförbundet framställts önskemål om ändringar av nuvarande nöjesskattebestämmelser:
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund anser det oriktigt att de organisa- tioner, SOm bedriva ett demokratiskt fostringsarbete av stor betydelse, skola hindras 'i sin verksamhet genom att samhället försvårar för dem att ekonomisera denna. Enligt förbundets mening böra därför folkrörelserna såväl centralt som lokalt be- frias från nöjesskatt för tillställningar av tillfällig karaktär.
Sveriges Scoutförbund framhåller att kårerna för att anskaffa medel till verksam- heten bruka anordna fester. Endast om en sådan äger rum uteslutande för välgöran- de eller allmännyttigt ändamål kan befrielse erhållas från den nöjesskatt, som utgår för festerna.
Riksidrottsförbundet yrkar helt befrielse från nöjesskatt på idrottstävlingar och uppvisningar och åberopar skrivelser från olika distrikt, av vilka Skåne distrikt bl. a. framhåller: »Det stora flertalet av Sveriges idrottsföreningar arbeta under stora ekonomiska svårigheter. De relativt låga medlemsavgifterna kunna under inga för- hållanden ekonomisera föreningarnas förvaltning. Genom arrangemang av olika slag söka föreningarna skaffa inkomster till sin verksamhet. Dessa arrangemang ha emel- lertid genom under senare år ökade nöjesskatter kommit att i mycket hög grad bli vågspel, som flertalet föreningar icke anse sig kunna ställa sig i spetsen för. Om nöjesskatten i nuvarande läge icke kan avskaffas, bör frågan om fastställande av en viss skattefri inkomst tagas upp till prövning.»
Jordbrukare-Ungdomens Förbund framhåller, att »nöjesskattens fullständiga för- statligande, enligt förbundets mening, vore ett steg i rätt riktning för sanering av nöjeslivet».
Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur yrkar på avskaffande av nöjesskatten för >ungdomssamkväm med högvärdiga program».
De hittills förda resonemangen angående föreningarnas ekonomiska situa- tion, redogörelsen för de nuvarande nöjesskattebestämmelserna samt redo- görelsen för den kritik, som från ett antal ungdomsorganisationer framförts
mot desamma, innebärande förslag till vissa lättnader i fråga om nöjesskat- ten, äga givetvis i full utsträckning giltighet för föreningslivet överhuvud taget. Även om ungdomsvårdskommittén i och för sig finner det önskligt, att hela föreningslivet erhölle vissa lättnader i nöjesskattehänseende, måste kommittén, i enlighet med sina direktiv, inskränka sig till att behandla frå- gan endast ur ungdomsverksamhetens synpunkt.
Kommitténs synpunkter på frågan om förstatligande av nöjesskatten.
Vid diskussion av vilka åtgärder kommittén lämpligen bör föreslå har till en början övervägts det av Jordbrukare-Ungdomens Förbund framförda för- slaget om ett helt förstatligande av nöjesskatten. Motivet härför skulle vara, att kommunerna, om nöjesskatten förstatligades, icke av ekonomiska orsaker skulle frestas att måhända befrämja uppkomsten av ett nöjesliv, vilket an- toge ur samhällssynpunkt icke önskvärda proportioner eller vars standard hölles på ett för lågt plan. Förslag till förstatligande av nöjesskatten fram- fördes vid 1942 års riksdag (1:21 — II: 25). Bevillningsutskottet, som av- styrkte förslaget, yttrade bland annat följande:
Att i nu rådande, jämväl för kommunerna bekymmersamma ekonomiska läge avhända dem ifrågavarande inkomstkälla finner utskottet icke tillrådligt. Det bör nämligen uppmärksammas, att den kommunala nöjesskatten, såsom styrelsen för svenska landskommunernas förbund framhållit, & stor utsträckning användes för främjande av föreläsnings- och Studieverksamhet, idrottsliv och andra för ung- domens fostran och utveckling betydelsefulla företag. Att vid sådan-t förhållande avhända kommunerna denna skattekälla skulle kunna medföra att anslagen för nämnda ändamål i synnerhet i de mindre kommunerna begränsades eller helt ute- blevo. Härutöver må framhållas, att ett helt förstatligande av nöjesskatten säker- ligen icke kan råda bot på de av motionärerna påtalade missförhållandena i fråga om nöjeslivet, särskilt som det icke tillkommer de kommunala myndigheterna att avgöra frågor om anordnande av nöjestillställningar. Utskottet finner det visserli- gen vara synnerligen behjärtansvärt att åtgärder vidtas till genomförande av en sanering av nöjeslivet, icke minst på landsbygden, men anser detta icke kunna åstadkommas på sätt motionärerna ifrågasatt. På grund av det anförda finner sig utskottet icke kunna biträda motionärernas förslag om helt förstatligande av nöjes- skatten.
Kommittén vill, med instämmande i detta bevillningsutskottet—s yttrande, ytterligare understryka det förhållandet, att med nu gällande bestämmelser de kommunala myndigheterna åtminstone icke formellt ha möjlig-het att in- verka på tillståndsgivningen för nöjestillställningar, en åtgärd, som i stället uteslutande vilar på polismyndigheten. Om författningarna ändrades därhän, att det skulle ankomma på kommunerna att besluta om tillståndsgivningen för offentliga nöjestillställningar borde emellertid, enligt kommittén, frågan om nöjesskattens förstatligande ånyo tas upp till prövning, eftersom frågan då kommer i ett helt annat läge än förut.
Ett starkt motiv för att nöjesskatten uppbäres av kommunerna är, enligt kommittén, att inom ett växande antal kommuner det förfaringssättet torde tillämpas, att kommunala nöjesskattemedel avsättas för sådana ändamål in-
am:—.fr. 4:
om kommunen, som kunna främja bildningsverksamhett, ungdomsverk- samhet m. m. Kommittén anser detta vara en utveckling, som i hög grad är förtjänt av att uppmuntras och befrämjas.
Kommitténs förslag om lindring av nöjesskatten inom ungdoms- verksamheten.
Under åberopande av det nu sagda anser kommittén det, med hänsyn till främjandet av ungdomsverksamheten, icke motiverat att hemställa om helt förstatligande av nöjesskatten. Kommittén finner det däremot befogat att, i enlighet med de önskemål som framställts av flera ungdomsorganisationer, föreslå lättnader i fråga om nöjesskatten för vissa av ideella föreningar anord- nade tillställningar.
Beträffande frågan om vilka föreningar som — givetvis under förutsätt— ning att vissa i fortsättningen närmare preciserade krav på tillställningarnas art och syften uppfyllas — böra anses berättigade att erhålla befrielse från nöjesskatt, utgår kommittén ifrån, att samma föreningar, vilka enligt kom— mitténs i detta betänkande framförda förslag skola kunna erhålla bidrag till instruktionskurser och instruktörer, böra kunna erhålla befrielse i fråga om nöjesskatten enligt vad i fortsättningen sägs.
Emellertid synes det kommittén som om gränsdragningen i fråga om nöjes- skattebefrielse till att gälla endast nyssnämnda föreningar skulle vara alltför snäv. Kommittén föreslår därför, att ramen för de föreningar, vilka skola erhålla skattebefrielse, vidgas till att omfatta samtliga ungdomsföreningar i egentlig bemärkelse vilka — oberoende av storleksordning eller karaktär _— uppfylla de av kommittén på s. 85 preciserade kraven angående ideolo- gisk inställning m. m.
Kommittén vill föreslå, att övriga ideella föreningar vilka likaledes upp- fylla sådana krav och vilka —— inom särskilda ungdomssektioner eller eljest — bedriva verksamhet för ungdom, i nöjesskattehänseende skola likställas med ovannämnda ungdomsföreningar i den mån det gäller tillställningar till fromma för ungdomsverksamheten. Genom detta sistnämnda förslag skulle således bland annat sådana idrottsföreningar och bildningsorganisationer, vilka icke kunna hänföras till ungdomsföreningar i egentlig mening ehuru deras medlemmar till en betydande del befinna sig i ungdomsåldrarna, bli berättigade till vissa lättnader i fråga om nöjesskatt.
Vad åter angår frågan om vilka slag av nöjestillställningar, som kommittén anser böra erhålla skattebefrielse, vill kommittén anföra följande. En kate- gori nöjestillställningar, som kommittén anser bör befrias från nöjesskatt, utgöres av uppvisning eller tävling i icke professionell idrott. Kommittén anser nämligen sådana tillställningar vara av den art, att de ur ungdoms- synpunkt böra främjas. Då det möjligen kan förmodas, att invändningar komma att resas mot att de stora fotbollmatcherna sålunda skulle gå fria från nöjesskatt, må det framhållas att, enligt uppgift från Riksid'rottsför- bundet, blott ett fåtal av de tiotusentals matcher, som årligen spelas lämna
överskott- En fotbollförening har stora utgifter, ty klubben har ofta många reservlag, juniorlag och pojklag, som dra avsevärda kostnader för spelarnas utrustning, bollar, resor, hyra av träningsplaner m. m. Om en fotbollklubb har ordnad ekonomi, vilket dock kan växla starkt från år till år, betyder det dessutom, att även andra, idrotter bli hjälpta med bidrag av fotboll- föreningens medel. Flertalet fotbollklubbar ha nämligen även andra idrotts- grenar på sitt program, såsom bandy, ishockey, allmän idrott, brottning, ten- nis m. 111. Det kan vidare nämnas, att vid de större föreningarnas matcher 10 procent av bruttoinkomsten gå till Svenska Fotbollförbundet, vilket an- vänder en stor del av sina inkomster till att hjälpa de fattigare föreningarna. I ett flertal fall har fotbollidrotten under åratal dessutom lämnat ekonomiskt stöd åt ungdomsidrotten samt till anordnandet av friluftsläger för skolbarn.
En annan kategori nöjestillställningar, som enligt kommittén bör befrias frånnöjesskatt, är övriga nöjestillställningar — med undantag för hästkapp- löpning eller travkörning — vilka nu beskattas enligt taxa I. Befrielsen bör dock endast gälla sådana tillställningar, som föreningarna verkligen själva anordna. De fall, då en förening träffar uppgörelse med t. ex. ett teaterföre- tag om att viss föreställning skall hållas till förmån för föreningen, böra icke föranleda befrielse från nöjesskatt.
Ett viktigt motiv för befrielsen härvidlag är att föreningarna därigenom uppmuntras att i största möjliga utsträckning anordna nöjestillställningar av sådant slag-, att de falla under taxa I i stället för sådana nöjestillställningar, vilka falla under taxa III. Det är nämligen ett önskemål, att de tillställningar, vilka här avsedda föreningar anordna föratt skaffa medel till verksamheten, hållas på en så hög kulturell och konstnärlig nivå som möjligt. Utan tvivel torde nu ifrågavarande tillställningar, vilka falla under taxa I — konsert, operaföreställning och annan musikalisk föreställning, dramatisk och litterär föreställning samt uppvisning i konstnärlig dans — oftare uppfylla ett sådant krav än de tillställningar — vanligen danstillställningar, kabareter o. d. — vilka beskattas enligt taxa III.
Kommittén övergår härefter till diskussion av hur lämpligen skall förfaras vid tillställningar, vilka enligt gällande bestämmelser kunna sägas ligga på gränsen mellan taxa I och taxa III.
Inom här avsedda föreningar torde det vara mycket vanligt, att tillställ- ningar med t. ex. konstnärligt eller litterärt program avslutas med dans. En- ligt nöjesskatteförordningen skall då skatt uttas efter den del av tillställ- ningen, som är den huvudsakliga. Det torde emellertid icke vara ovanligt, att så snart dans förekommer vid en tillställning, densamma beskattas enligt taxa III, oberoende av huruvida dansen till tiden kan sägas utgöra det domi- nerande inslaget i programmet. Om nöjesskattebefrielse enligt kommitténs hemställan endast skall erhållas för tillställningar eniigt taxa I och nuvaran- de bestämmelser angående beskattning av tillställningar av »blandad» karak- tär kvarstå oförändrade, ställas följaktligen föreningarna inför valet mellan att avstå från att anordna dans eller att avstå från befrielse från nöjesskatten.
Det bör emellertid ihågkommas, att det ur samhällelig synpunkt måste be- traktas som en fördel, när föreningar anordna goda danstillställningar, vilka kunna ersätta den dans de unga eljest söka sig till på annat håll, där det kan förmodas, att dansen icke äger rum under lika önskvärda former som vid de av ideella föreningar anordnade tillställningarna. På grund härav år kom- mittén beredd att föreslå skattebefrielse även för tillställningar, vid vilka före- kommer å ena sidan ett inslag av viss omfattning bestående av sång, musik, uppläsning eller teater och å andra sidan dans, och vilka äro anordnade av sådana föreningar och i sådana syften, som tidigare omnämnts. Befrielsen bör gälla även om det förut nämnda kulturella inslaget icke kan anses ut- göra den huvudsakliga delen i programmet. Härigenom skulle det goda vin- nas, att samhället under de betryggande former som föreningarna kunna er- bjuda, bereder ungdomen tillfälle till dans i förening med sådan värdefull underhållning varom tidigare talats.
Frikkaliga Ungdomsrådet har i skrivelse till kommittén anfört betänklig— heter mot här föreslagna uppmjukning av nöjesskattebestämmelserna be- träffande dans i samband med föreningsanordningar, då man befarar, att detta kunde leda till ett vidgat utrymme för dans på bekostnad av värdefullare program och därmed på längre sikt främja en förflackning och ett »idealite- tens förfall». Man befarar, att risken för en sådan utveckling är större än den fördel som skulle ligga i att dansen toges om hand av föreningarna. Ungdoms- vårdskommittén kan dock icke finna denna farhåga motiverad, särskilt som dess förslag uttryckligen förutsätter, att befrielse från nöjesskatt endast skall ifrågakomma, då ett betydande inslag av annat program än dans förekommer.
En förutsättning är givetvis att bestämmelserna i frågan utformas på ett sådant sätt, att enskilda personer m. fl. —i avsikt att tillskansa sig de eko- nomiska fördelar i nöjesskattehänseende som kommittén föreslår skola till- lämpas för föreningar _— icke kunna anordna nöjestillställningar, för vilka ungdomsföreningar formellt stå såsom arrangörer.
Kommittén vill i detta sammanhang förorda viss generell lättnad i be- skattningshänseende för Sånglekar, folkdanser o. d., och föreslår i detta syfte att dessa nöjesformer — vilka för närvarande vanligen torde beskattas enligt taxa III — uttryckligen skola hänföras till de slag av nöjen, vilka beskattas enligt taxa I. Dessa former av underhållning måste nämligen anses vara mer besläktade med några av de nöjesformer, vilka i nuvarande nöjesskatteför- ordning falla under taxa I, nämligen »musikalisk föreställning» samt »upp- visning i konstnärlig dans» än med »bal, maskerad och annan danstillställ— ning», vilka falla under taxa III.
Angående frågan om vilka krav, som lämpligen böra uppställas beträffan- de de ändamål för vilka sådana nöjestillställningar anordnas, vilka enligt kommittén böra erhålla befrielse från nöjeskatten, torde det vara lämpligt att uppställa det kravet, att nöjestillställningar, vilka skola skattebefrias, böra anordnas till förmån för föreningarnas verksamhet för ungdomens fysiska eller andliga fostran.
Ungdomsvårdskommittén får under åberopande av den i det föregående anförda motiveringen hemställa
att ideella föreningar skola befrias från nöjesskatt för sådana till förmån för föreningarnas verksamhet för ungdomens fysiska eller andliga fostran av föreningarna själva anordnade tillställningar, för vilka nöjesskatt erlägges enligt taxa I samt
att för de ideella föreningarnas del till taxa I skola hänföras de tillställ— ningar, dår, till förmån för ungdomsverksamhet som nyss sagts, förekommer jämte dans ett program av viss omfattning enligt taxa 1, samt slutligen
att till de nöjesformer, vilka skola beskattas enligt taxa I, hänföras även Sånglekar, folkdanser och folkvisedanser.
Ungdomsvårdskommittén föreslår, att frågan om en omläggning av nöjes- skattebestämmelserna i enlighet med denna hemställan göres till föremål för skyndsam utredning av särskilda sakkunniga. Att närmare utforma förslag till ändringar i nöjesskatteförordningen torde falla utanför kommitténs upp- gifter, men kommittén får framföra följande synpunkter och önskemål i fråga om ändringamas inpassande i nöjesskatteförordningen.
Givet är att till de nöjestillställningar, för vilka kommittén yrkar skattebe— frielse, icke skola räknas hästkapplöpning eller travkörning.
Vid inarbetandet i nöjesskatteförordningen av den av kommittén yrkade ändringen angående principerna för beskattning av vissa andra tillställningar kan det synas som om, tekniskt sett, den enklaste utvägen vore att inpassa en bestämmelse härom i det system för befrielse från nöjesskatt, som åter- finnes i 11 % av förordningen. Kommittén anser emellertid, att en sådan ut- väg ej skulle förverkliga kommitténs syften. Nyssnämnda paragraf är näm- ligen så avfattad, att den stadgar endast rätt men ej skyldighet att medge be- frielse och ger därjämte kommunen möjlighet förhindra länsstyrelse att bi- falla anhållan om befrielse. Praxis har också blivit mycket växlande i olika kommuner. Vidare tillämpas allmänt det systemet, att skatten först måste er- läggas och att framställning om befrielse först härefter prövas och då vid bifall resulterar i återbetalning.
Det torde vara klart, att detta system icke kan vara tillfredsställande för de föreningar, som kommittén avser med sitt ändringsyrkande. Kommittén förordar därför, att den skattefrihet, som kommittén föreslår, måtte anord- nas efter ett nytt system, innebärande dels vissa bestämda föreskrifter i vilka fall nöjesskatt ej skall erläggas enligt taxa I, dels också att vederbörande förening före nöjestillställningens anordnande kan erhålla besked att nö- jesskatt ej skall utgå. Detta torde icke vara oförenligt med viss kontroll, ga- ranterande att ej andra nöjestillställningar än de avsedda undgå nöjes- skatt. Önskvärt vore naturligtvis om en sådan form för prövningar kunde föreskrivas, att stat och kommun ej skulle kunna stanna i olika beslut. Kom-
mittén förutsätter, såsom tidigare påpekats, att bestämmelserna i fråga om befrielse från nöjesskatt ges en sådan utformning, att inga bulvanförhållan- den skola kunna uppkomma.
Av betydelse för statsmakternas ställning till denna fråga torde vara det för- hållandet, att det här rör sig om ett förslag, vars ekonomiska konsekvenser äro relativt obetydliga. Statens inkomst av nöjesskatt utgjorde för budget- året 1942/43, det sista år för vilket uppgifter finnas, 15 945 906 kronor. En uppdelning av nöjesskatten, allteftersom den influtit enligt de olika taxorna, finnes för de senaste åren endast beträffande städernas inkomster av den kommunala delen av nöjesskatten. Enligt uppgifter i Svenska Stadsförbun- dets tidskrift (nr I. 1943) härrörde den största delen — 68,0 procent —— av städernas under år 1942 influtna inkomster av nöjesskatt från biografföre- ställningar, medan de nöjestillställningar, vilka beskattas enligt taxa I och III, bidrogo med endast 11,9 respektive 20,1 procent.
Den del av inkomsten enligt taxa I, som härrör från de nöjestillställningar, för vilka kommittén föreslår ändring, torde följaktligen vara relativt obetyd- lig, och ett upphävande av nöjesskatten därvidlag kan därför ej betyda något nämnvärt ur stat-sfinansiell synpunkt. Den intäkt kommunerna gå miste om blir givetvis ännu mindre, eftersom en återbetalning av den kommunala delen av nöjesskatten här för närvarande torde förekomma i tämligen stor ut- sträckning.
Slutligen vill kommittén i denna fråga framhålla, att, om den här ovan föreslagna befrielsen från nöjesskatt till förmån för ungdomen blir genom— förd, en sådan åtgärd kan sägas innebära ett fullföljande av den princip, som kommit till uttryck i Kungl. Förordningen om a—rvsskatt och gåvoskatt den 6 juni 1941. Där har nämligen varje stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, helt befriats från arvs— och gåvoskatt.
V. Lindring i resekostnaderna för föreningsansluteu ungdom.
Ett viktigt led' i ungdomsverksamheten är anordnandet av möten och kon- ferenser, varvid deltagare från olika orter eller hela landet delta för infor- mation och utbildning. Bedan samvaron i och för sig med därav följande ut- byte av tankar och erfarenheter mellan ideellt intresserade och verksamma ungdomar har ofta en befruktande och stimulerande inverkan på arbetet. En håmsko på denna verksamhetsform utgöra emellertid givetvis resekost- naderna. Även om en stor del av de ungdomar som resa till kurser m. m. använda fortskaffningsmedel såsom cykel, buss, båt och bil, torde det van— ligaste färdsättet, särskilt för längre resor, vara tåg. Ehuru avsevärda ned— sättningar i biljettprisen redan tillämpas för till olika ungdomsorganisationer anslutna medlemmar, vore ytterligare lättnader på detta område synnerligen önskvärda. Kunde de i en eller annan form åvägabringas, skulle förenings- arbetet otvivelaktigt därigenom verksamt stödjas och stimuleras. Önskemål
om nedsättning i biljettprisen för deltagande i vissa möten ha även till kom- mittén uttalats av flera organisationer.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund.
Nedsättning av biljettpriser å SJ, lika för äldre ungdom som för skolungdom. Dylik nedsättning skulle underlätta våra seniorers deltagande i kretssamlingar och ledaredagar och därigenom ge tillfälle till kontakt med annan ungdom för utbyte av erfarenheter i ungdomsarbetet till fromma för den egna föreningens verksamhet.
Svenska Missionsförbundets Ungdom.
Det skulle innebära en stor lättnad för många, om reglerna för nedsättning av biljettavgifterna för skolungdom kunde gälla även för annan ungdom vid resor till studiekurser. Kunde nedsättning erhållas för individuell färd, vore det så mycket bättre.
Sveriges Scoutförbund.
Enligt Kungl. Förordning av den 17 mars 1939 erhåller scouter nedsättning vid resa å järnväg om de resa i grupp om minst 10 och äro under 20 år. Avgiften motsvarar 37,5 procent av den för personer över 12 år gällande befordringsavgiften för enkel resa. Nedsättning åtnjutes även av ledare i ett antal beroende på res- gruppens storlek. Någon nedsättning för ledare erhålles däremot icke vid resor till instruktionskurser, distrikts- och förbundsmöten. Om sådan nedsättning skulle kun- na erhållas, skulle detta innebära, att omkostnaderna för kursverksamheten avsevärt kunde nedbringas. Önskemålet är att scoutledare vid enskild färd till av scout- förbundet eller dess underavdelningar anordnade instruktionskurser, distrikuts- och förbundsmöten bli berättigade att åtnjuta samma nedsättning som gäller för scouter vid gruppresor.
Riksidrottsförbundet.
Billigare järnvägsresor för idrottsungdomen som deltari idrottstävlingar och uppvis- ningar är ett allmänt önskemål. Härvid är det angeläget, att normerna för s. k. billighetsresor icke sättas för snäva som fallet är med nuvarande truppbiljetter. Vita Bandets Ungdomsverksamhet.
—— — _ Därnäst kommer önskan om nedsatta biljettpriser å SJ för deltagare vid våra sommarläger, instruktions- och ledarekurser. Detta skulle i väsentlig grad medverka till större anslutning vid nämnda kurser.
Redan med nu gällande bestämmelser kunna organisationerna i viss ut- sträckning erhålla nedsättning för medlemmar under 20 år.
Gruppresor.
Manlig och kvinnlig ungdom under 20 år tillhörande scoutkår eller av järnvägsstyrelsen som nedsättningsberättigad godkänd liknande organisation omfattande s. k. föreningsungdom, medges vid' gemensamma resor under le- dares ledning då resgruppen, inklusive leda-ren utgöres av minst 10 person-er, enligt av Kungl. Maj:t fastställda föreskrifter nedsättning i biljettavgiften per person med 62,6 procent av avgiften för enkel biljett för vuxen person. Ifråga- varande nedsättning gäller dock i regel icke under dagarna kring. jul och nyår samt påsk, pingst och midsonnnar, då resandetrafiken är som störst.
Rekvisitionen skall egenhändigt undertecknas beträffande scouter av rese- ledaren, som vid biljettköpet skall uppvisa av scoutkår-(avdelnings—) chef ut-
färdat intyg, att han (hon) är berättigad underteckna dylik rekvisition och beträffande annan föreningsungdom av ordföranden eller sekreteraren i vederbörande förening eller underavdelning (krets) eller ock av resgruppens ledare. I det sistnämnda fallet skall vid bil jettköpet uppvisas ett av föreningens ordförande respektive sekreterare undertecknat intyg, att ledaren är bemyndi- gad underteckna rekvisitionen. Biljettens giltighetstid är en månad. Ä snäll— tågstilläggs- och sovplatsbiljetter lämnas ingen nedsättning.
Sällskapsresor.
Vid samtidig resa i 2 eller 3 klass av personer, tillhörande skola, förening eller slutet sällskap får, förutsatt att befordringen kan ske utan svårighet för järnvägen och att avgift erlägges för minst 10 vuxna personer, sådan ned- sättning i biljettpriset åtnjutas, att avgiften per person utgår med 75 procent av gällande pris å enkel biljett i vederbörande klass. Därest fram- och åter— resan sker inom den för tur- och returbiljett fastställda giltighetstiden, får avgiften utgå med 75 procent av gällande pris å tur- och returbiljett. Dylik resa får ej heller äga rum med snälltåg, såvida icke vederbörande trafikin- spektör Så medger. Intet hindrar att en del av gruppen färdas i 2 och de övriga i 3 klass.
Framställning om nedsättning skall i god tid göras genom avgångsstationen. Vid helgerna kan — i likhet med vad som gäller för gruppresor — nedsätt- ning ej påräknas.
Mötesnedsättning.
För deltagande i möte eller kongress, anordnad av vissa organisationer med ungdomsverksamhet och med viss ej för ringa anslutning, kan indi- viduell nedsättning i biljettpriset — s. k. mötesnedsättning — erhållas. Mötes- deltagarna erhålla vid färd från valfri station i landet och åter till samma station (eller närbelägen) 25 procent rabatt på biljettpriset å såväl statens som enskilda järnvägar. Den som har kortare resväg än 20 mil till mötesplatsen har dock i regel ingen nytta av denna nedsättning. Vissa villkor gälla beträf- fande den tidrymd inom vilken resan skall vara påbörjad ävensom avslutad. Uppehåll på fram— och återresan få göras. — Mötesbestyrelsen trycker sär- skilda färdbevis, som tillställas de anmälda deltagarna vilka mot uppvisande härav på hemortens järnvägsstation kunna lösa en hel och en halv enkel biljett vilka gälla för fram- och återresa.
I regel beviljas mötesnedsättning endast om vid en kongress e. (1. minst 100 personer använd-a sig av förmånerna. Samma inskränkning som för grupp- och sällskapsresor stadgats, gälla vid helgerna.
Tur- och retur- samt rundtursbiljett.
Andra biljettformer som i detta sammanhang kunna vara av intresse äro tur- och retur— samt rundtursbiljetter.
9—442224
Som ett led i stärkandet av vår försvarskraft och beredskap ha under krigs- åren en rad sammanslutningar och institutioner i försvarets tjänst eller med verksamhet som ur försvarets synpunkt synts uppmuntransvärd beviljats nedsättning i biljettpriset för medlemmar eller allmänhet som behövt resa i sammanslutningarnas eller institutionernas uppdrag eller syfte. Nedsätt— ningen har bestått i 40 procent rabatt å biljettpriset.
Sammanfattning och rekommendation. ) !
Av. redogörelsen framgår, att redan nu vissa möjligheter stå till buds för en organisation att kunna utverka nedsättning av biljettpriserna för orga- nisationens medlemmar dels vid gemensamma resor under resledares ledning (gruppresor) och dels även vid resa av medlemmarna var för sig för delta- gande i möte eller kongress (mötesnedsättning). Vid övervägande av vad som från det allmännas sida kan och bör göras för att ytterligare underlätta för föreningsungdomen från olika orter och trakter att kunna samlas till gemen- samma studier och rådslag, har kommittén utgått från, att statens och enskilda järnvägar äro trafikföretag, på vilka man har rätt att ställa anspråk på en tillmötesgående hållning gentemot en ur samhällssynpunkt önskvärd och upp- muntransvärd ungdomsverksamhet. !
Kungl. Maj:t och järnvägsmyndigheterna ha också visat sig beakta de spe- ! ciella ungdomsintressena, när det gäller att pröva frågor om nedsättningar för resor. Under kristiden har man till och med gått ännu ett principiellt sett avgörande steg längre i tillmötesgående av rent sociala synpunkter genom härovan berörda skyttetaxa. Ifrågasättas kunde måhända, om icke denna bor- de utsträckas att gälla även för ungdomsorganisationerna. Vad man funnit hänsynen till landets intresse kräva ur försvarssynpunkt skulle väl i och för sig kunna anses motiverat även ur allmän ungdomsvårdssynpunkt. Önskvärt vore i vart fall om nedsättning kunde erhållas också vid enskild färd till av ungdomsorganisation anordnade instruktionskurser, distrikts- och förbunds- möten. Då kommittén i avsnittet om statligt stöd till instruktionskurser och instruktörer föreslagit statsbidrag till bland annat resor för deltagare i vissa auktoriserade instruktionskurser, får emellertid kommittén i detta samman- hang nöja sig med att rekommendera de redan nu existerande rabatterings— möjligheterna till mera allmän kännedom och tillämpning och uttala sin förvissning om fortsatt tillmötesgående i fråga om berättigade önskemål från ungdomsorganisationerna i syfte att underlätta dessas samhällsgagnande verk- samhet.
KAP. vn. Sammanfattning och kostnadsberäkning.
Sammanfattning av kommitténs förslag och framställningar.
De stödåtgärder för främjande av ungdomens föreningsliv som ungdoms- vårdskommittén i de närmast föregående kapitlen föreslagit kunna sam- manfattas pä följande sätt:
I kapitel V har framlagts förslag om statligt stöd åt instruktionskurser och instruktörer till ungdomsorganisationerna. Stödet har föreslagits skola få sådan utformning, att ungdomsorganisationer, vilka uppfylla vissa krav på stabilitet, omfattning och räckvidd m. m., skola kunna erhålla visst bidrag till anordnande av instruktionskurser och till anställande av instruktörer. Bi- dragen till såväl kurser som till instruktörer föreslås skola utgå på sådant sätt, att de mindre organisationerna stödjas starkare än de större. Det stat- liga bidraget har konstruerats så att det förutsätter en ur ungdomsvårds- synpunkt effektiv användning och en betydande ekonomisk motprestation från organisationernas sida.
I kapitel VI har kommittén sammanställt övriga framställningar och förslag angående stöd åt ungdomens föreningsliv.
Under första avdelningen i detta kapitel behandlas frågan om lämpligheten av att införa föreningskunskap och föreningsteknik inom skolundervisning- en, i avsikt att på ett relativt tidigt stadium orientera ungdomarna i och söka intressera dem för föreningslivet. Kommittén har i denna fråga icke kommit med ett detaljerat och färdigutformat förslag utan nöjt sig med att rekom— mendera, att vid den förebådade tillkomsten av en ny undervisningsplan, he- handlande bland annat ämnet medborgarkunskap, de metodiska anvisning- arna till densamma utformas på ett sådant sätt, att även föreningskunskap och föreningsteknik beredes erforderligt utrymme. Kommittén vill för sådant ändamål föreslå, att statens läroboksnämnd uppställer som villkor för ett godkännande av läroböcker i medborgarkunskap, att dessa Iläroböcker inne- hålla låmpligt utformade avsnitt rörande föreningsverksamhet och förenings- teknik.
I den andra avdelningen behandlas ungdomsorganisationerna och lokal- frågan. Under hänvisning till att frågan om statligt stöd. åt föreningslokaler i princip blivit löst genom beslut av 1937 års riksdag, uttalar ungdomsvårds-
kommittén önskvärdheten av att det statliga stödet väsentligt utökas, så snart förhållandena det medge. I samband härmed uttalar kommittén bland annat det önskemålet att, med hänsyn till lokalfrågans trängande läge, det statliga stödet till en början företrädesvis måtte lämnas till renovering och iordning- ställande av redan befintliga lokaler, vilka utan alltför stora omkostnader eller materialåtgång kunna tas i anspråk för föreningsändamål. Behovet av lokalernas ändamålsenliga planering på sådant sätt, att alltför stora och på- kostade samlingslokaler icke i onödan byggas, har därvid även framhållits. När det gäller ett rationellt utnyttjande av redan befintliga lokaler, har kom- mittén dels framhållit att såväl ett ianspråktagande av vissa genom centrali— seringen ledigblivna skolbyggnader som — i en kommande fredstid — vissa militära baracker på sina håll skulle kunna bidra att lösa lokalfrågan. Kom— mittén har även föreslagit, att bland villkoren för erhållande av statsbidrag till skolbyggnader för folkskoleväsendet måtte upptas bestämmelser av inne- börd, att skoldistrikt som tillerkänts byggnadsbidrag för uppförande av under- visningslokaler, för åtnjutande av statsbidrag skulle vara skyldigt att bland annat upplåta ifrågavarande lokaler för föreningsändamål. Kommittén har slutligen framhållit vikten av att såväl kommuner som ungdomsorganisatio- ner så långt möjligt vidta positiva åtgärder i syfte att på de olika orterna bidra till lokalfrågans lösning.
Beträffande frågan om filmen och ungdomsorganisationerna har kom- mittén i den tredje avdelningen i kapitel VI framhållit önskvärdheten av samhälleligt stöd för anskaffande av projektionsapparater. Därjämte har på— pekats behovet av ökade anslag till filmverksamheten i skolorna för inköp och förhyrning av film. Utöver detta har kommittén framhållit önskvärd- heten av att en inventering av inspelad biografkortfilm m. In. kommer till stånd och att det sålunda åvägabragta registret kontinuerligt vidmakthålles. Även har framhållits behovet av statligt stöd åt den svenska biografkortfilms- och journalfilmsproduktionen, varvid vissa för ungdomsverksamheten särskilt lämpade filmer föreslås skola erhålla statligt stöd till inspelningen. Slutligen har kommittén påpekat önskvärdheten av att en utredning företas i syfte att uppmjuka gällande förbud mot nedkopiering av spelfilm till smalfilm. Med hänvisning till dessa förslag och framställningar föreslår kommittén till- sättandet av en särskild kommitté inneslutande representanter för film- branschen och ungdomsrörelserna och med uppdrag att verkställa vissa av de föreslagna utredningarna.
Beträffande frågan om lindring av nöjesskatten inom ungdomsverksamheten har kommittén i fjärde avdelningen i huvudsak hemställt, att ideella för- eningar skola befrias från nöjesskatt för sådana till förmån för ungdomens fysiska eller andliga fostran av. föreningarna själva anordnade tillställningar, för vilka nöjesskatt för närvarande erlägges enligt taxa I, varjämte kommittén hemställt om att för de ideella föreningarnas del —— bland vilka föreningar idrottsföreningar inkluderas — till taxa I skola hänföras de tillställningar där, till förmån för sådan ungdomsverksamhet, förekommer jämte dans, ett pro- gram av viss omfattning enligt taxa I.
I femte avdelningen har kommittén redogjort för gällande bestämmelser beträffande lindring av resekostnaderna för föreningsansluten ungdom, var- vid kommittén framhållit det önskvärda i att nedsättning av biljettpriser kunde erhållas också vid enskild färd till av ungdomsorganisation anordnade instruktionskurser, distrikts- eller förbundsmöten.
Av de sålunda sammanfattningsvis redovisade förslagen har endast ett, näm- ligen det som avser stöd åt instruktionskurser och instruktörer, den karak- tären att kostnadsberäkningar för dess genomförande lämpligen kunna fram;
läggas.
Kostnadsberäkning för kommitténs förslag om statsbidrag till instruktions- kurser och för anställande av instruktörer.
På grund av vissa i fortsättningen närmare angivna orsaker kan följande kostnadsberäkning endast betraktas såsom högst ungefärlig. Till en början bör diskuteras, vilka ungdomsorganisationer som enligt kommitténs bedö- mande och kännedom för närvarande kunna anses fylla de villkor som av kommittén föreslagits skola uppfyllas för att statsbidrag skall utgå. Två ung- domsorganisationer — Vita Bandets Ungdomsverksamhet och Fria Kristliga Gymnasistförbundet — måste, såsom framgår av tabell 1, bilaga A, på grund av att de icke uppfylla det av kommittén ställda villkoret angående minst 1 000 bidragsberättigande medlemmar, t. v. ställas utanför de av kommittén föreslagna bidragsmöjligheterna. En organisation — Svenska Alliansmissio— nens Ungdomsförbund —— kan knappast betraktas såsom riksorganisation. Av dess omkring 15 000 medlemmar torde nämligen ca 90 procent vara bo- satta inom Jönköpings län. På grund av att Unglottasektionen ej är att be- trakta såsom ungdomsorganisation i egentlig mening torde den, enligt kom- mitténs förmenande, icke kunna ifrågakomma för bidrag. Prövningen av frå- gan, Vilka ungdomsorganisationer som på grund av de speciella kraven på stadgar och verksamhet, kunna ifrågakomma för stöd, ankommer såsom å s. 82 närmare angetts på skolöverstyrelsen, över vilkens beslut besvär i van— lig orlning kan föras hos Kungl. Maj:t. Enligt kommitténs bedömande torde de organisationer vilka äro upptagna i tabell 4 för närvarande fylla samt- liga dei det föregående preciserade villkoren. '
Mei ledning av från dessa organisationer inhämtade uppgifter angående antalet bidragsberättigande medlemmar, har kommittén gjort en beräkning — som återfinnes i tabell 4 — över det antal instruktionskurser och instruk- törer som dessa ungdomsorganisationer enligt kommitténs förslag skulle va- ra berättigade att erhålla. Härvid har kommittén utgått ifrån att samtliga ungdomar vilka uppfylla kraven angående viss ålder, inskränkt eller full självstyrelse m. 111. även förutsättas ha uppfyllt det ä 5. 81 omnämnda kra- vet om viss erlagd minimiavgift. Enligt kommitténs förslag skulle i tabel- len medtagna ungdomsorganisationer för närvarande vara berättigade att er— hålla statsbidrag till avhållande av 109 kurser samt till anställande av 48 instruktörer.
A. Instruktionskurserna.
Beräkningen av kostnaderna för det statliga bidraget till instruktionskurser måste med nödvändighet bli högst ungefärlig, eftersom det dels är omöjligt att förutsätta hur långa de kurser komma att bli för vilka organisationerna ämna söka statsbidrag, dels är svårt att beräkna hur många kursdeltagare som komma att besöka kurserna. Det är även vanskligt att beräkna i vilken mån samma föredragshållare komma att användas under flera föreläsningar eller endast under en dubbelföreläsning.
Kostnader för föreläsare.
Vald fönst beträffar kostnaderna för föreläsare skall statsbidraget, enligt kommitténs tidigare nämnda förslag, beräknas å det belopp som tillkommer föreläsare enligt för A. B. F. gällande taxor. Enligt dessa taxor torde om- kostnaderna för en föreläsare vilken håller en dulbbelföreläsning komma att belöpa sig till i genomsnitt omkring 100 kronor per dag. Beräknad resekost- nad: 40 kronor; traktamente: 18 kronor per dygn; arvode: 40 kronor per dubbelföreläsning.
För de två föreläsare per dag som kommittén föreslår, skulle alltså behöva beräknas en kostnad på omkring 200 kronor per dag.
Kursdeltagares kostnader. ;
Såsom av punkt D s. 88 framgår, skola statsbidrag för kursdeltagarnas kostnader beräknas å en kostnad för uppehälle av högst 5 kronor per dygn samt efter billigaste färdsätt å järnväg eller vissa andra fortskaffningsmedel. Vad resekostnaderna för kursdeltagare beträffar, torde dessa, enligt av flera större organisationer gjorda erfarenheter, vid centrala kurser för närvarande böra uppskattas till i genomsnitt 35—40 kronor. Eftersom de kurser som orga- nisationerna kunna komma att anordna med hjälp av statsbidrag även i viss utsträckning bli av icke central karaktär torde det vara rimligt att i kostnads— beräkningen räkna med en genomsnittlig resekostnad av 30 kronor per kurs- deltagare. Att en högre resekostnad beräknats för föredragshållare motive- ras av att dessa i regel måste resa från vissa centralt belägna orter — sär- skilt Stockholm — medan däremot kursdeltagarna kunna förutsättas i större utsträckning komma från platser i nänheten av den ort, där kursen hålles. Det är även motiverat av att föredragshåll-arna stundom torde använda sig av den för A. B. F:s föreläsare gällande förmånen att vid längre resor samt vid sjukdom vara berättigade att resa i 2 klass.
Om det anta-s, att det genomsnittliga antalet kursdeltagare vid varje kurs blir 30, och om det vidare antas, att ingen föreläsare håller mer än 1 dubbel- föreläsning (och att alltså resekostnader a 40 kronor per person beräknas för två föreläsare per dag, oberoende av kursens längd) erhållas de kostna— der och de statsbidrag per kurs av olika längd som framgå av följande tablå:
Kostnadikronor för Kursens längd, Summa Därav stats—
antal dagar: Före- Deltagarnas Deltagarnas kostnader bidrag
läsare resor uppehälle 2 ...................... 400 900 300 1 600 800 3 ...................... 600 900 450 1 950 1 030 4 ...................... 800 900 600 2 300 1 290 5 ...................... 1 000 900 750 2 650 1 560 6 ...................... 1 200 900 900 3 000 1 860 7 ...................... 1 400 900 1 050 3 350 2 180 8 ...................... 1 600 900 1 200 3 700 2 520 9 ...................... 1 800 900 1 350 4 050 2 880 10 ...................... 2 000 900 1 500 4 400 3 260 15 ...................... 3 000 900 2 250 6 150 _ 4 740 19 ...................... 3 800 900 2 850 7 550 6 040
Det osäkraste momentet i beräkningarna återstår emellertid, nämligen att söka uppskatta hur många kurser, som komma att anordnas samt vilken längd dessa kurser komma att få. Kommittén utgår härvid från att samtliga de 109 kurser som organisationerna enligt förslaget äro berättigade att utfå statsbidrag till, verkligen komma att äga rum. Kommittén utgår vidare från att den genomsnittliga kurslängden blir 7 dagar. Under dessa förutsättningar skulle de statliga kostnaderna för instruktionskurserna uppgå till följande be- lopp:
Kostnad för föreläsare ............................ 152 600 kr. » » deltagarnas resor .................... 98 100 » » >> » uppehälle ................ 114 400 »
Summa kostnad 365 100 kr. Därav statsbidrag 237 315 »
Såsom av sammanställningen indirekt framgår, komma säkerligen orga- nisationernas egna ekonomiska insatser för föreläsare och kursdeltagare att uppgå till betydande belopp. Såsom tidigare påpekats tillkomma för organi- sationerna dessutom utgifter för lokaler, expedition och administration m. m.
B. Instruktörerna.
Såsom framgår av tabell 10 skulle ungdomsorganisationerna vara berätti- gade att erhålla bidrag till sammanlagt 48 instruktörer. Eftersom detta bi- drag har föreslagits skola utgå med 6000 kronor per instruktör, skulle sta- tens årliga kostnader för instruktörsverksamheten uppgå till sammanlagt 288000 kronor under förutsättning att samtliga organisationer utnyttja de bidragsmöjligheter som stå dem till buds.
De sammanlagda kostnaderna för såväl statsbidrag till instruktionskurser som till instruktörer skulle enligt denna beräkning uppgå till i runt tal 525 000 kronor.
Tabell 4.
Politiska Ungdomsorganisaiioner. Folkpartiets Ungdomsförbund ................ Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund ...... Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. . . Ungsvenskarnas Riksförbund .................
Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer.
De Ungas Förbund för Kristligt Arbete ........ ' Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet ......... Förbundet av Sveriges K. F. U. K. ............ K. F. U. M:s Riksförbund .................... K. F. U. M:s triangelpojkar i Sverige .......... Metodistkyrkans Ungdomsförbund ............. Riksförbundet Kyrklig Ungdom ............... Svenska Baptisternas Ungdomsförbund ........ Svenska Missionsförbundets Ungdom och J unior-
verksamhet ............................... Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse ............
Scout— och idrottsorganisalioner.
I. 0. G. T:s scoutförbund .................... K. F. U. K:s » .................... K. F. U. M:s >> .................... N. T. Ozs » .................... Sveriges Flickors » .................... Sveriges » .................... Svenska Frisksportförbundet .................. Unga Örnars Riksförbund .................... Våra Pojkar 0. Våra Flickor (Sv. Missionsförbun- dets scoutbet.verks.) .......................
Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund . . . Sverges Godtemplares Ungdomsförbund ....... Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsför-
bund ....................................
Övriga ungdomsorganisationer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse ............... J ordbrukare-Ungdomens Förbund ............. Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur ....... Ungdomens Röda Kors ......................
Summa
Kurser, antal
Instruktörer, antal
Antal bidragsber. medlemmar
10 10
25
ÅWCOMÄMGD-k
69 [01001
WWUIQMJBQJM
än;
Mb)
10
2 5 2 4
13 109
Hu.—...nu
H G
NHHHNHHN
i—l suv-Ac»
HHNMHNHH
12
H
G"
genre:-Am»—
1 000 75 300 80 000
9 150
165 450
15 000 7 800 2 200 15 000 3 150 6 700
10 000 18 100
28 000 1 575
107 525
3 150 6 500 10 550 3 450 16 000 23 000 8 500 7 000
8 000 86 150
5 000 1 900 15 200
2700 24800
2 150 23 000 4 500 16 000 45 650 429 575
KAP. VIII. Ungdomsråden.
Under senare år har en utveckling mot allt större samarbete de olika ung- domsorganisationerna emellan kunnat iakttas. Detta samarbete har ägt rum dels mellan riksorganisationer, dels mellan lokala föreningar i de olika orterna. ; I regel har samarbetet varit av temporär beskaffenhet. När den uppgift fyllts, ' för vilken samarbetsorganet bildats, har detsamma, åtminstone efter en tid, upphört att existera.
Emellertid har under senare år även ett lokalt samarbete av mera var- aktig karaktär växt fram, i och med att 5. k. ungdomsråd bildats på en stor mängd platser i landet. Utvecklingen mot att de lokala föreningarna allt oftare genom ungdomsråd idka ett visst samarbete —- vilken utveckling för övrigt ägt rum parallellt med att de olika föreningarnas verksamhet fått allt större beröringspunkter däri att verksamhetsgrenar såsom idrott, gymnastik, praktisk hobbyverksamhet, bildningsverksamhet och social verksamhet kun- nat återfinnas på allt flera föreningars program — har säkerligen kraftigt befrämjats av krigsårens samlingsbehov samt av den under senare år inten- sifierade diskussionen av ungdomsfrågor. Det är för närvarande svårt att förutsäga huruvida tendensen till ett ökat samarbete mellan föreningarna kommer att äga bestånd även efter kriget.
Bildandet av ungdomsråd har givetvis sin upprinnelse i det allt starkare medvetandet om att de olika ungdomsföreningarna, trots inbördes skiljak- tigheter och motsättningar, behöva varandras stöd i vissa frågor. Bakom ung- domsrådens uppkomst ligger även medvetandet om att möjligheterna att praktiskt göra något för ungdomen ökas, om ortens föreningar i vissa sam- manhang arbeta i samverkan med varandra. Åtgärder, som icke äro prak- tiskt genomförbara för en enstaka förening, kunna, om ett samarbete inledes med övriga föreningar, i många fall vidtas.
Den utveckling mot allt större samverkan, som nyss berörts, har mötts av en utveckling från kommunalt håll. Bamavårdsnämnderna eller ungdoms— nämnderna, som de i detta sammanhang lämpligen böra benämnas ha näm- ligen mångenstädes funnit det önskligt att ha ett organ för föreningsungdo- men att vända sig till i vissa frågor. På en del håll, t. ex. i Göteborg, är ung- domsrådet ett halvkommunalt organ. Ett sådant ungdomsråd kan tillsättas antingen till en del av ungdomsnämnden och till en del av föreningarna eller helt av ungdomsnämnden på förslag — beträffande föreningsrepresentan- terna — av föreningarna.
För att få en uppfattning om i vilken utsträckning ungdomsråd bildats samt om arten och omfattningen av det arbete som dessa råd bedriva m. m., utsände ungdomsvårdskommittén år 1942 en förfrågan till myndigheterna i samtliga städer, huruvida ungdomsråd bildats på platsen, i vilket fall kom- mittén anhöll om vissa upplysningar angående detsamma. Sådana upplys- ningar begärdes även från ett antal landsortskommuner, där enligt erhållna ; uppgifter ungdomsråd bildats. Intill den 15 augusti 1943 hade uppgifter om ungdomsråd inkommit från 63 städer, 14 köpingar och 23 municipalsam- hällen. Därjämte föreligga uppgifter från de 12 ungdomsråden i Stockholm. Från 9 kommuner, där ungdomsråd lära finnas, ha, trots upprepade påmin- nelser inga uppgifter kunnat erhållas. Några kommuner ha vidare uppgett, att ungdomsråd funnits, men att de av olika anledningar upphört med sin verksamhet. Slutligen föreligga från 22 städer uppgifter om att ungdomsråd äro under bildande eller att sådana planerats. Det kan förmodas, att antalet ungdomsråd vid årsskiftet 1943/44 utgjorde mellan 150 och- 200 i hela riket.
] det följande lämnas en redogörelse för resultatet av rundfrågningen om ungdomsråden. Till att börja med redogöres för rådens organisation och om- fattning m. m., varefter en beskrivning lämnas över ungdomsrådens hittills- varande verksamhet. Följande tablå belyser vilket år de olika ungdomsråden bildats:
Årtal för bildandet Antal ungdomsråd före år 1939 .................................. 10 1939 .................................. 6 , 1940 .................................. 3 5 1941 .................................. 40 ! 1942 .................................. 48 i 1943 .................................. 5 1
Summa 1 12
Det framgår av tablån, att icke mindre än 88 av de 112 ungdomsråden bil- dats under åren 1941 och 1942. Eftersom uppgifterna avlämnades under förra delen av år 1943, kommer slutsiffran för detta är säkerligen att bli väsent— ligt högre.
Frågan om vilka som stå som initiativtagare till ungdomsråden belyses av följande sammanställning:
Organisation el. yrke Antal ungdomsråd Politisk förening ....................... 8 Kyrklig, frikyrklig » ....................... 6 Nykterhets- » ....................... 5 Scout- och idrotts- » ....................... 2 Representanter från olika ungdomsföreningar ......... 13 Präster ........................................... 19 Lärare ............................................ 14 Kommunal nämnd ................................. 20 Kvinnoförening .................................... 6 Övriga ........................................... 19
Summa 112
Det framgår härav, att bakom bild-andet av 34 stycken ungdomsråd ligger ett initiativ från en eller flera ungdomsföreningar. Därnäst är det präster, lärare och barnavårdsnämnder, som stå såsom initiativtagare.
I vilken utsträckning ungdomsråden kommit att omfatta olika typer av ungdomsföreningar och andra sammanslutningar framgår av nedanstående tablå. Det framgår av denna — som är gjord så att den utvisar i vilken ut- sträckning olika typer av föreningar icke äro anslutna till på platsen befint- ligt ungdomsråd — att kommunala nämnder och bildningsorganisationer icke äro representerade i drygt en tredjedel av ungdomsråden. Det framgår vidare, att de frikyrkliga föreningarna i ett påfallande stort antal fall icke delta i ungdomsråden. Denna uppgift stämmer med uttalanden, som fällts av olika uppgiftslämnare. Icke sällan torde orsaken vara att söka i kyrkopolitiska mot-
sättningar. i Följande slag av föreningar Antal ungdomsråd delta icke 1 ungdomsråden Politiska föreningar .......................... 4 Kyrkliga » .......................... 4 Frikyrkliga » .......................... 11 Nykterhets » .......................... 6 Scout- och idrotts— » .......................... 1 Kommunal nämnd ................................. 36 Bildningsorganisation ............................... 35 Ingen uppgift ..................................... 15
Summa 112
Endast 6 fackföreningar äro anslutna, fördelade på samtliga ungdomsråd. Av följande tablå framgår hur många föreningar, som ungdomsråden om- fatta. Variationerna äro som synes stora.
Antal organisationer Antal ungdomsråd
6—10 ........................................ 14
11—15. . . .- .................................... 15
) 16—20 ........................................ 15 21—25 ........................................ 14
26—30 ........................................ 9
31—35 ........................................ 4
36—40 ........................................ 4
över 40 ....................................... 7
Ingen uppgift ................................. 30
Summa 112
En särskild sammanställning har gjorts för att få en uppfattning om vilka personer som fungera såsom ordförande i ungdomsråden. Det framgår härav, att över hälften av de ungdomsråd, som lämnat uppgift om ordförandens yrke, ha en präst eller frikyrkopastor till ordförande, medan lärare fungera såsom ordförande inom en tredjedel av dessa ungdomsråd.
Yrke Antal ungdomsråd
Präst el. frikyrkopastor ........................ 47 L ärare ........................................ 22 Ungdomsförmedl.förest .......................... 4 Övriga ....................................... 39
Summa 112
Beträffande frågan om hur ungdomsråden finansiera sin verksamhet har det visat sig, att tillvägagångssättet skiftat så starkt de olika råden emellan, att resultatet icke lämpligen har kunnat redovisas i någon tablå. I en del fall — så t. ex. i Borås och Göteborg — har verksamheten finansierats med hjälp av kommunala medel. Åtskilliga ungdomsråd uppge, att de begärt anslag från kommunen, men att något svar å deras anhållan ännu icke ingått, eller också ha svaren blivit nekande. Ett vanligt tillvägagångssätt är, att verksamheten finansieras genom att varje ansluten förening lämnar ett visst bidrag — ofta omkring 5 kronor per förening — till rådets verksamhet. Ibland bestämmes avgiften i relation till medlemsantalet inom de anslutna föreningarna. Van- ligt är också att medel till ungdomsrådens verksamhet anskaffas genom in- komster från ungdomsaftnar, lekaftnar eller ungdomsutställningar eller ge- nom privata insamlingar och kollekter vid enskilda och offentliga möten. Flertalet ungdomsråd äro hänvisade att tillgripa flera olika utvägar för att skaffa medel för verksamheten. Till en aktion av visst slag kan kanske medel erhållas från kommunen eller från en industri på orten, medan arbetet för övrigt får finansieras med hjälp av insamlingar, medlemsavgifter m. m.
Följande tablå — i vilken redovisats uppgifter från 70 ungdomsråd angå- ende utgifterna under år 1942 — torde ge en ungefärlig bild av den ekono- miska kapaciteten för närvarande inom ungdomsråden.
Ungdomsrådens utgifter under
år 1942 uppgående till Antal ungdomsrad
under 250 kronor ........................... 24 250—— 500 » ........................... 10 500— 750 » ........................... 9 750— 1 000 » ........................... 4 1 000— 1 500 » ........................... 7 1 500— 2 000 » ........................... 1 2 000—— 3 000 » ........................... 5 3 000— 4 000 » ........................... 3 4 000— 5 000 » ........................... 1 5 000—10 000 » ........................... 5
över 10 000 » ........................... 1 Ingen uppgift ................................. 42
Summa 112
Av sammanställningen framgår, att 47 ungdomsråd av de 70 som uppgett sina årsutgifter redovisat en årsomkostnad icke överstigande 1 000 kronor. Endast för 6 ungdomsråd —— därav 3 i Stockholm — har årsbudgeten för år 1942 överstigit 5 000 kronor.
! l ?
Ungdomsrådens verksamhet.
Av stort intresse är givetvis att söka få en uppfattning om vilka arbets- uppgifter de olika ungdomsråden tagit sig an och vilka åtgärder som vid- tagits. Helt naturligt är den verksamhet som ungdomsråden bedriva av så växlande natur, att den knappast lämpar sig för en statistisk bearbetning. För att få något underlag för en diskussion om ungdomsrådens arbetsupp- gifter' har emellertid i följande tablå ungdomsrådens verksamhet tecknats i grova drag:
Verksamheten inom 112 ungdomsråd.
_Förekommer inom föl— Verksamhetsgrenar jandeantalungdomsråd
abs. tal i procent Anordnat ungdoms— o. lekaftnar (sång, musik, föredrag, diskus-
sion) . . ................................................. 47 20 Anordnat ungdomsutställn., ungdomens vecka, ungdomens dag . . 38 16 Anordnat kurs för ungdomsledare, folkhögskolekurs ............ 27 11 Aktioner för lokalfrågans lösning, arbetet för ungdomsgård,
idrottsplan, badbygge, slalombacke, raststuga m. m. ......... 18 8 Anordnat kurser i sömnad, teckning, sjukvård, studiecirklar m. m. 17 7 Utgett— broschyr som utdelas till avgående elever angående ortens
föreningsliv, yrkesrådgivning m. m. ........................ 12 5 Skördeberedskap, sparpropaganda ........................... 11 5 Ekonomiskt stöd åt anslutna föreningar. Studiestipendier ....... 11 5 Anordnat luciafest, nyårsfest, valborgsmässm o. midsommar—
firande m. m. ............................................ 9 4 Främjande av idrott, anordnandet av utflykter, tävlingar ...... 8 3 Norgeafton och försvarslånefest .............................. 7 3 Upprättat (eller planerar) afton— el. yrkesskola, föreläsningsför-
ening m. m. ............................................. 6 3 Anordnat föräldramöten, försökt att på annat sätt få kontakt
mellan skola och hem ..................................... 5 2 Anordnat (eller planerar) social rådgivningsbyrå ............... 5 2 Skrivelse till magistraten angående förbud för minderåriga att besö-
ka nöjestillställning. Bevakat ungdomens intresse hos mynd. 4 2 Aktioner för att motverka ungdomsfylleriet ................... 4 2 Upprättat en klubb, som hålles öppen vissa tider varje afton (böc-
ker, radio, servering m. husmor) ........................... 2 1 Startat (eller planerar) pojk— o. flickhem för hemlösa ........... 2 1
Summa 233 100
Verksamheten inom ungdomsråden, för vilken i det följande skall lämnas en närmare redogörelse, torde för närvarande i stort sett äga rum efter två linjer. Den» består av dels åtgärder till befrämjande av föreningarnas verk- samhet, dels åtgärder i avsikt att komma i kontakt med den föreningslösa ungdomen. Inom vissa ungdomsråd synas de båda verksamhet-slinjerna mötas, medan inom andra ungdomsråd verksamheten bedrives huvudsakligen efter endera linjen.
I avsikt att komma i kontakt med den ungdom som ännu icke tillhör någon
förening och i syfte att intressera denna ungdom för föreningarnas verksam- het ha ett relativt stort antal ungdomsråd anordnat utställningar. Dessa ut- ställningar, vilka t. ex. gå under namnet »Fritid och Framtid», »Ungdomen vill och kan», »Vi vill», synas överlag ha slagit mycket väl ut. Många ungdoms- råd ha, i samma syfte, även anordnat propagandadagar, vilka ofta gå under namnet »Ungdomens dag>> e. (1. Vid dessa ungdomsdagar bruka vanligen samtliga anslutna föreningar i tur och ordning få redogöra för den verk- samhet och de syftemål som föreningarna i fråga ha, varjämte anordnas täv- lingar, idrottsuppvisningar m. m. Anmälningsblanketter bruka delas ut för att bereda de ungdomar, vilka känna sig intresserade av den ena eller andra föreningen, möjlighet att genast skriva in sig.
I syfte att sprida kännedom om ungdomsrådets existens och om den verk- samhet, so—m bedrives av de till rådet anslutna föreningarna, ha ungdomsråden på åtskilliga platser utgett broschyrer, vilka delas ut till avgångsklassernas elever eller på annat sätt distribueras till ungdomen. Broschyrerna bruka inne- hålla såväl en redogörelse för verksamhet och adresser m. m. för de till ung- domsrådet anslutna föreningarna som översikter rörande de övriga fritids- sysselsättningar som stå ungdomen på orten till buds såsom studieverksamhet, anlitande av bibliotek och yrkesskolor m. m.
I samma avsikt som nyss nämnts bruka ungdomsråden även anordna ung- doms- och lekaftnar, »springpojksträffar» o. d. På en del håll ha ungdoms- råden sökt få till stånd fritidssysselsättningar på kvällarna. I Mölndal t. ex. har rådet tillhandahållit slöjdlokal jämte fri undervisning av lärare och fritt material. Forshaga ungdomsråd har anordnat en rad »kvällar» för kvinnlig ungdom, varvid vävning, sömnad, matlagning m. m. stått på pro- grammet. För manlig ungdom planeras kurser i träslöjd. I Storvik har ung- domsrådet anordnat kurser i teckning, modellflyg, sång, musik, amatörfoto- grafering m. m. Även om denna verksamhet icke uteslutande tar sikte på föreningslösa ungdomar, torde det dock i stor utsträckning vara dessa som frekventera kurserna. I varje fall stå ungdomsrådens kurser vanligen öppna för dem. Även om syftet med anordnandet av kurserna är detsamma som ovan angetts gälla för anordnandet av »Ungdomens dag», lekaftnar m.m., kan det här sägas ha vidgats till än djupare ansvar för den ungdom som står utan- för föreningarnas ram. Detsamma kan sägas om den verksamhet vid sociala rådfrågningsbyråer som på sina håll — t. ex. i Örebro — bedrives i ungdoms- rådens regi. Dessa byråers uppgift är att biträda ungdomen med de råd och. upplysningar som kunna vara erforderliga. I mycket stor utsträckning torde dessa rådfrågningsbyråer betjäna den föreningslösa ungdomen, även om deras verksamhet helt naturligt icke inskränker sig härtill.
Bland de åtgärder, som ungdomsråden vidta i avsikt att befrämja de anslut- na föreningarnas verksamhet, intar naturligen arbetet för lokalfrågans lös- ning en dominerande plats, även om ungdomsråden mera sällan förmått bringa denna fråga till en lycklig lösning. Som av den följande redogörelsen för verksamheten inom Stockholms ungdomsråd tydligt framgår, beror ung- domsrådens insatser i lokalfrågan i stor utsträckning på de ekonomiska resur-
ser som stå till deras förfogande. I viss mån i linje med ungdomsrådens strä- vanden att åstadkomma en lösning av föreningarnas lokalfråga ligga deras strävanden att få till stånd ungdomsgårdar. På särskild fråga om ungdoms- gårdar funnos på de orter, där ungdomsråden voro verk-samma, eller om sådana planerades, blevo svaren följande:
Antal orter
Ungdomsgård finnes .................................. 22. » planeras ............................... 31 Intetdera ............................................. 59
Summa 112
Relativt vanligt torde vara att ungdomsråden, i avsikt att ge deltagare från de anslutna föreningarna en viss trimning och instruktion i frågor som äro vitala för föreningsarbete, anordna kurser vilka stundom förläggas till en folkhögskola, I avsikt att undvika kollisioner mellan arrangemang vidtagna av föreningar anslutna till rådet, ha på en del håll lagts upp kalendarier över ungdomsorganisationernas större sammankomster.
Stockholms ungdomsråd. Organisation och verksamhet.
Eftersom verksamheten inom Stockholms ungdomsråd företer vissa sär- drag — bland annat tack vare att barnavårdsnämnden lämnar ett kraftigt ekonomiskt understöd samt genom ungdomskonsulentens verksamhet vilken i stor utsträckning kommer just ungdomsråden till godo — har det synts kommittén motiverat att lämna en särskild redogörelse för arbetet inom de- samma. Såsom tidigare påpekats, ingå även ungdomsråden i Stockholm i isva- ren på den undersökning angående ungdomsrådens verksamhet och organi- sation för vilken i det föregående redogjorts.
I Stockholms nitton församlingar finnas tolv ungdomsråd av vilka ett ung— domsråd är gemensamt för två församlingar. De församlingar, som sakna ungdomsråd äro huvudsakligen de i centrum belägna, där antalet barn och unga är synnerligen lågt. Inom en av dessa församlingar, nämligen Stor- kyrkans, är praktiskt taget allt ungdomsarbete koncentrerat till en organisa- tion — Mäster-Olofsgården —— varför behov av ungdomsråd därstädes icke ansetts föreligga. Bromma ungdomsråd — för vars verksamhet å .s. 145 läm- nas en särskild redogörelse — bildades redan år 1927 och är veterligen lan- dets äldsta ungdomsråd. De yngsta ungdomsråden, Kungsholms och Sofia ungdomsråd, äro endast något år gamla. Flertalet ungdomsråd ha vunnit anslutning från samtliga inom deras verksamhetsområden arbetande ung- domsföreningar. I ungdomsråden ingå sålunda såväl frikyrkliga och kyrk- liga som nykterhets-, politiska, scout-, idrotts- och andra ungdomsföreningar. I några församlingar stå emellertid de frikyrkliga och kyrkliga ungdomsför- eningarna utanför ungdomsrådet. Även representanter för kyrka och skola bruka vanligen tillhöra ungdomsråden. I ett par ungdomsråd finnas dess- utom representanter för föreningar vilka huvudsakligen bestå av äldre per—
soner. Ungdomsrådens styrelser utses av respektive råds årsmöte, i vilket samtliga de föreningar och instanser vilka äro representerade i rådet ha rätt att delta. Trots att ungdomsrådens stadgar sinsemellan förete vissa olikheter, arbeta råden i stort sett efter gemensamma linjer. Samtliga ungdomsråd bru- ka sålunda anordna diskussioner med de olika föreningarnas ledare för att dessa skola lära känna varandras mål och metoder för arbetet bland ung- domen. Vidare söka de tillvarata ungdomens intressen genom framställ- ningar till myndigheter och på andra sätt. Särskilt stort intresse ha de ägnat lokalfrågan, som bland annat med hänsyn till de höga hyrorna i huvudsta- den måste betraktas som ett av de mest svårlösta problemen för därvarande ungdomssammanslutningar. Med stadens stöd ha inretts tolv »ungdomsgår- dar», där föreningarna mot en relativt låg avgift kunna förhyra sammanträ- des- och övningslokaler. Dessa »gårdar», de flesta av dem relativt små men någon omfattande ett tiotal rum, förvaltas av ungdomsråden. Stadens eko— nomiska stöd i övrigt åt ungdomsföreningarna förmedlas av ungdomsråden, som i de flesta fall även ha anslag från de kyrkliga församlingarna. Stadens anslag till det frivilliga ungdomsarbetet som utföres genom ungdomsråden utgjorde år 1943 kronor 30 000 och har för innevarande år höjts till 50 000 kronor. Dessa medel användas i första hand till förhyrandet av de tidigare omnämnda lokalerna, till anslag åt de anslutna föreningarna och till anord- nandet av gemensamma företag såsom ungdomens dag 0. d.
I syfte att få med vissa kategorier unga ha en del ungdomsråd på barna- vårdsnämndens begäran startat klubbarbete bland ungdom i barnrikehusen. I denna verksamhet har ett intimt samarbete med anslutna ungdomsför- eningar eftersträvats. Bland övriga arbetsuppgifter som ungdomsrådeni Stock- holm särskilt syssla med märkas anordnande av studiecirklar i bland annat föräldrafrågor och sexualhygien. Fortbildningskurser för ungdomsledare ha även förekommit. Denna verksamhet har emellertid mötts av viss kritik från en del föreningars sida.
En speciell karaktär får arbetet inom Stockholms ungdomsråd genom att den sedan den 1 april 1943 tillsatta ungdomskonsulenten fungerar såsom en förmedlande länk mellan ungdomsråden och barnavårdsnämnden. I ung- domskonsulentens verksamhet ingår sålunda att som barnavårdsnämndens (ungdomsnämndens) representant hålla kontakt med de olika ungdomsrå— den, att genom närvaro vid dessas sammankomster och på annat sätt biträda barnavårdsnämnden vid kontrollen över den kommunalunderstödda, enskilda ungdomsverksamheten, att tillhandagå församlingarnas ungdomsråd och andra sammanslutningar för ungdomens välfärd med råd och anvisningar i och för deras verksamhet samt att planlägga, ordna och leda instruktions— kurser för de ungdomar vilka skola få ansvaret för vissa avsnitt av verk- samheten inom ungdomsråden eller inom anslutna föreningar. Ungdoms— konsulenten skall vidare vara föredragande och sekreterare i ett inom ung- domsråden tillsatt representantskap. Detta representantskap har endast en inofficiell, rådgivande karaktär. Ungdomskonsulenten åvilar dessutom att ordna och leda arbetet bland skolfri ungdom i nämndens egna ungdoms-
gårdar. Detta innebär att konsulenten i samarbete med respektive ungdoms- råd skall se till, att ungdomsarbetet i de härför avsedda lokalerna i nämn— dens barnstugor blir lämpligt och ändamålsenligt och att härvid hänsyn tas också till den föreningslösa ungdomen. Utöver här nämnda arbetsuppgifter vilka åvila ungdomskonsulenten har denne att vara föredragande i ungdoms- ärenden hos nämndens delegerade för förebyggande åtgärder samt att fungera som föreståndare för dess ungdomsbyrå.
Redogörelse för verksamheten inom Bromma, Eskilstuna samt Tunabygdens ungdomsråd.
För att ge en konkret uppfattning om hur verksamheten inom ungdoms- råden ter sig skall här lämnas en redogörelse för arbetet inom tre ungdoms- råd av olika typer och storleksordning, nämligen Bromma Ungdomsråd, vil- ket såsom tidigare nämnts förmodligen är landets äldsta och vilket i många avseenden stått som förebild för övriga ungdomsråd, Eskilstuna ungdomsråd samt slutligen Tunabygdens ungdomsråd.
1. Verksamheten inom Bromma ungdomsråd. (Bildat år 1927.) Under de gångna sex-ton åren har ungdomsrådet haft till huvuduppgift att hjälpa och biträda församlingens ungdom framförallt i vad det gällt anskaffande av lämp- liga lokaler för samling och fritidssysselsättning. Idrott och friluftsliv har gynnats genom att rådet hos vederbörande myndigheter gjort framställningar å de ungas vägnar om idrottsplatser, skidbackar, kälkbackar o. d. Dessutom har i mån av * tillgångar smärre bidrag utanordnats till sammanslutningar med svag ekonomi, vari— genom de satts i tillfälle att inköpa erforderlig materiel för sin verksamhet. Under tider av ungdomsarbetslöshet ha även stipendier utdelats för deltagande i studie- arbete, främst inom A. B. F., men även i kurs vid folkhögskola. Ett större antal , kurser har anordnats av rådet i bakning och matlagning, sömnad och vävning, & i hemvård och samaritvård, i trä- och metallslöjd, idrottsteknik, sexualetik och hygien. Ett flertal kurser i gymnastik för unga män och kvinnor ha pågått under flera år. En ungdomsledarkurs för över 200 personer genomfördes under hösten 1941. Som en gren av rådets egen verksamhet må nämnas Bromma gosskör, som ver- kat i tolv år, Bromma folkdansgille, sju år, och Bromma ungdomsorkester, fem år. Sedan två år har rådet bedrivit klubbverksamhet i samarbete med barnavårdsnämn- den i Traneberg och Ängby samt nu senast i Riksby med ett deltagarantal av om- kring 250. Vid olika tillfällen har rådet avgivit yttranden över frågor, som i olika avseenden berört de ungas ledning och fostran. Ett intimt samarbete har även knutits till sko- lans arbete. Särskilt har beaktats den av folkskoledirektionen anordnade fritidssys:— selsättningen 'i folkskolorna samt upplysningsverksamhet bland föräldrar. En sär- skild årsskrift utges av ungdomsrådet, innehållande förteckning över rådets leda- ! möter, styrelse och anslutna institutioner och organisationer m. fl., varjämte i le- ; dande uppsatser behandlas viktiga spörsmål. Årligen uppgöres i samarbete med sko- ? lorna ett kartotek över samtliga elever i avgångsklasserna. Dessa (inbjudas till sam— kväm, där de få komma i kontakt med fritidssysselsättningssträvandena samt olika organisationer tillhörande folkrörelserna för idrott, gymnastik, scouting, nykterhet och bildningsarbete m. 111. Under kommande år ämnar rådet fortsätta sitt arbete i enlighet med hittills följda riktlinjer. Som ny verksamhetsgren planeras upprättande av s. k. föråldracirklar i samverkan med A. B. F. i syfte att sammanföra lärare och 10—442224
föräldrar till förtroligt rådslag och meningsutbyte i uppfostringsfrågor. Dessutom kommer klubbarbetet bland den från skolan avgångna ungdomen att utvidgas och fördjupas.
Redan för fjorton år sedan förhyrde ungdomsrådet av Stockholms stad en villa- fastighet i Spånga, Kanaan, med tillhörande friluftsreservat att användas som ung- domsgård. Den sattes i stånd huvudsakligen genom de ungas egen medverkan och hålles tillgänglig för all församlingens ungdom. B-esöksfrekvensen har ibland upp- gått till 3—4 000 per år. Utom denna ungdomsgård har rådet fått sig upplåten en mindre byggnad inom församlingen, nämligen Bromma gamla kyrkskola, som an- vändes under den kalla säsongen för sammanträden och studier. Behov föreligger emellertid av ytterligare lokaler för ungdomen, varom framställning ligger inne hos myndigheterna.
Från alla håll har rådets arbete mötts med stor förståelse. Särskilt har barna— vårdsnämnden gett detsamma sitt intresserade stöd, såväl moraliskt som ekonomiskt. Det har visat sig, att dess verksamhets främsta syfte, att överbygga förefintliga skrankor mellan oliktänkande och inleda samarbete mellan alla ungdomsvårdande organ, redan haft stort betydelse.
2. Verksamheten inom Eskilstuna ungdomsråd. (Bildat år 1937.) Hittills har rådet framförallt sysslat med följande uppgifter:
a) en ingående undersökning av ungdomsföreningarnas lokalfråga;
b) under de första åren anordnat ungdomsaftnar, till vilka goda talare och god underhållning anskaffats. (Detta företag kan icke anses ha fallit väl ut.);
c) Under .år 1940 på försök låtit i två av stadens tidningar införa (omedelbart un- der filmrecensionerna) en kort rekommendation av sådana filmer, som ungdoms- rådets styrel-semedlemmar — efter att ha sett filmerna —— ansett lämpliga för ton- och eftertonårens ungdom. Denna verksamhet måste emellertid nedläggas på grund av brist på medel;
d) under hösten 1941 anordnat en synnerligen omfattande och givande ungdoms- utställning med ett 60-tal utställare, vilken utställning lämnade ett ekonomiskt netto å över 2 500 kronor, av vilka medel 500 kronor avsattes som grundplåt till en ung- domsgårdsfond och återstoden tillföll pojkhemsverksamheten;
e) fr. o. m. den 1 april 1941 startat ett pojkhem för tio hemlösa pojkar i åldern 15—20 är, vilken verksamhet möjliggjor-ts genom insamlingar;
f) en utredning av frågan om inrättande i staden av en eller flera ungdomsgårdar och avsättande av grundplåt till en fond härför;
g) samkväm för styrelserna för stadens ungdomsföreningar;
h) valborgsmässoaftonen 1942 anordnat en ungdomsfest å den historiska Slotts— backen i staden, vilken fest blev synnerligen lyckad och uppskattad av stadens be- folkning. Liknande fester komma i fortsättningen att anordnas varje 30:e april.
Under den närmaste tiden ämnar ungdomsrådet fullfölja arbetet för skapande av en eller flera ungdomsgårdar i staden och inrättande av ytterligare ett pojkhem samt ett flickhem.
Såsom av ovanstående framgår finnes ännu ringen ungdomsgård i staden. Ung- domsrådet här frågan under utredning, vilken utredning sker i nära kontakt med en av stadsfullmäktige tillsatt kommitté för undersökning av behovet av ungdoms- gård.
Några svårigheter i fråga om samarbete e. (1. ha icke mött rådet i dess arbete.
3. Verksamheten inom Tunabygdens ungdomsråd. (Bildat år 1941.) Rådet har hittills sysslat med följande uppgifter: en inventering av de i orten ar- betande ungdomsföreningarnas medlemsantal, lokal, program, styrelse etc., vilken dock icke kunnat helt slutföras; avgett yttrande till barnavårdsnämnd i ungdoms- vårdsfrågor; varit behjälplig vid anskaffande av lokaler för sammanträden, ung- domsaf-tnar etc.; organiserat del—tagande i löv- och vassinsamling; anordnat en större
offentlig ungdomssamling där olika ungdomsföreningar presenterat sina program; samarbete har inlett-s med Skidfrämjandets lokalavdelning på platsen för anläggande av en raststuga lämplig för den sportande ungdomen; gjort påstötningar till kom- munala myndigheter för anläggande av friluftsbad, vilket lett till resultat; tillsam- mans med Dalarnas Folkhögskolekursförening och med ekonomiskt stöd av de tre kommunernas barnavårdsnämnder anordnat en större föreläsningskurs i ungdoms- vårdsfrågor upptagande femton föreläsningar av väl kvalificerade talare; organiserat propagandan för tredje försvarslånets sparobligationer så att i det närmaste varje hem besökts av någon representant för ungdomsföreningarna, varvid över 10000 kro- nor tecknats; organiserat ungdomsaftnar under sommaren 1942 varvid olika ung- domsföreningar svarat för var sin lördagskväll; undersökt möjligheterna att an- skaffa ungdomsgård.
En ungdomsutställning har avhållits i september—oktober 1943. Ungdomens nö- jesfräga är ett problem, som ropar på sin lösning. Ungdomsgård och rast-stugor i omgivningen torde få anstå tills fredliga förhållanden inträtt.
Ungdomsgård finnes icke och ej heller lokaler lämpliga för en sådan.
Kommitténs synpunkter och önskemål i anslutning till frågan om ungdomsråden.
Ett studium av ungdomsrådens hittillsvarande verksamhet lämnar ett in- tryck av att de resultat som råden kunnat uppvisa äro kvalitativt mycket olika. Medan åtskilliga ungdomsråd gjort insatser av bestående och odisku- tabelt värde till fromma för förenings- och ungdomsverksamheten på de olika orterna synas återigen andra ungdomsråd icke ha förmått göra några insatser av betydelse. Vid ett bedömande av ungdomsrådens arbetsresultat är det emellertid av vikt att ihågkomma, att flertalet ungdomsråd äro så ny- bildade, att deras arbetsuppgifter ännu icke hunnit ta fastare form. I stor ut- sträckning torde därför verk—samheen inom ungdomsråden tills vidare få be- traktas såsom en försöksverksamhet. Innan ungdomsråden fått tillfälle att fritt utveckla sin verksamhet under ännu någon tid, torde det sålunda vara vanskligt att uttala sig om i vad mån de mera allmänt kunna anses fylla ett behov. Det är därför också för tidigt att uttala sig om i vilken utsträckning ungdomsråden komma att visa sig vara en livskraftig och bestående organi- sations- och verksamhetsform. Kommittén är emellertid redan på nuvaran- de stadium förvissad om, att det icke vore lämpligt att förordna om obliga- toriskt tillsättande av ungdomsråd i kommunerna. Det bästa resultatet av verksamheten vinnes utan tvivel], om ungdomsråden beredas tillfälle att fritt växa fram på de platser, där behov av ungdomsråd gör sig gällande.
Att det på nuvarande stadium är vanskligt att uttala sig om ungdomsrådens framtid utesluter emellertid icke, att för de fall, där ungdomsråd också i framtiden visa sig behövliga, önskemål föreligga att vissa riktlinjer följas såväl beträffande ungdomsrådens arbetsuppgifter som, under vissa, närmare preciserade förutsättningar, beträffande deras sammansättning.
Vad beträffar ungdomsrådens arbetsuppgifter böra dessa inskränka sig till vissa rent lokala aktioner. Ansvaret för aktioner av icke lokal karaktär till främjande av föreningslivet för ungdom torde få anses helt åvila riksorga- nisationerna. Sin största betydelse torde ungdomsråden ha dels genom att
tjänstgöra såsom förhandlingsorgan gentemot myndigheterna i fråga om åstad- kommande av ekonomiskt stöd till främjande av ungdomsföreningarnas verk- samhet, dels ock framförallt genom att tjänstgöra som opinionsbildare och förhandlare i lokalfrågan. Det torde även vara lämpligt, att ungdomsråden i vissa fall fungera som samordnande organ beträffande anordnandet av kurs- och hobbyverksamhet. Stundom kunna också ungdomsråden tänkas vara lämplig remissinstans i olika kommunala frågor. Härvid bör emellertid ihåg- kommas, att de till ungdomsråden anslutna föreningarna ha så olika inställ- ning till åtminstone vissa frågor, att en remiss till de olika föreningsstyrelserna ofta kan ge de kommunala myndigheterna m. fl. större utbyte än ett neutralt ; och relativt urvattnat yttrande från ett ungdomsråd. Ungdomsråden torde ( snarast fungera såsom fritt forum för diskussion i olika spörsmål som beröra * ungdomen samt böra även kunna verka samordnande i de fall, då undersök- ningar beträffande aktuella ungdomsproblem komma till utförande.
Där ungdomsråd finnas, är det angeläget att genom dem kontakter knytas emellan de ungdomsvårdande samhälleliga organen — barnavårds- och ung- domsnämnderna — å ena sidan sam-t ungdomsföreningarna å den andra sidan, i syfte att hos de senare skapa intresse för samhällets barna- och ungdoms- vård. Det är likaledes av vikt att barnavårds- och ungdomsnämnder genom kontakten med ungdomsråden få anknytning till det positiva ungdomsarbete som bedrives genom föreningarna och genom ungdomsråden och som kom- munerna i hittills alltför stor utsträckning ha försummat att intressera sig för.
Ungdomsråden böra dock endast ägna sig åt sådana arbetsuppgifter, vilka, som Falköpings ungdomsråd säger, »bättre kunna utföras gemensamt än av en enskild förening». Det är sålunda av stor vikt, att ungdomsråden genom sin verksamhet icke konkurrera med föreningarna och att verksamheten icke lägges på ett sådant sätt att ungdomsråden bli organ som dominera över föreningarna.
I de fall där det befinnes angeläget att öppna en viss kontakt mellan ung- domsråd och ungdomsnämnd torde det vara lämpligt att ungdomsrådet inrym- mer representanter för såväl ungdomsnämnden som för ortens föreningar. Flertalet ledamöter i ungdomsrådet böra under alla förhållanden vara repre- sentanter för föreningar. Lämpligt torde vara att ungdomsrådet i övervä- gande grad består av unga medlemmar, hel-st icke över tjugofem år.
I det föregående har kommittén uttalat vissa önskemål beträffande ungdoms- rådens verksamhet samt under vissa förutsättningar beträffande ungdoms- rådens sammansättning. I de fall där av olika skäl behov av ungdomsråd icke gjort sig gällande torde det tillvägagångssättet med fördel kunna prövas, att för lösandet av vissa konkreta arbetsuppgifter ett tillfälligt samarbets- organ tillskapas med ungefär enahanda sammansättning som ett ungdoms- råd.
Beträffande frågan om ekonomiskt understöd åt ungdomsråden vill kom- mittén till alla delar instämma med det utskottsutlåtande som åberopades av chefen för justitiedepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 19 juni 1942, och i vilket det bland annat heter: »— — —— De på skilda håll orga-
niserade ungdomsråden förefalla vara av den betydelse att de böra få ekono- miskt stöd, men med hänsyn till deras lokala karaktär synes detta böra utgå av kommunala medel.»
Kommittén förutsätter, att kommunerna i de fall, där ungdomsråden bedriva en verksamhet, som främjar föreningslivet eller eljest är av betydelse för ungdomsverksamheten, skola ge allt det ekonomiska stöd, som kan anses er- forderligt.
Kommittén vill slutligen diskutera, i vad mån tillskapandet av en riksorga— nisation e. d. för ungdomsråden kan anses behövligt och lämpligt. Beträf- fande denna fråga vill kommittén instämma i vad som yttrades i en resolution som fattades av den konferens för ungdomsråd och ungdomsförbund vilken i januari 1944 på inbjudan av Samarbetskommittén för sparpropaganda av- hölls i Saltsjöbaden, och i vilken det bland annat heter: »I sin egenskap av lokala samarbetsorgan mellan föreningar anslutna till olika riksorganisationer, är det icke lämpligt, att ungdomsråden bilda en egen riksorganisation.»
Utan tvivel torde behov ofta föreligga av att inhämta upplysningar och informationer såväl vid bildandet av ungdomsråd som beträffande enskilda aktioner vilka ung—domsråden önska företa. För närvarande torde vanligen de till ungdomsråden anslutna lokala föreningarnas riksorganisationer fungera för denna rådgivande verksamhet. I den mån ett behov skulle anses föreligga av ett centralt rådgivande organ för angivna ändamål, synes detta höra till- komma på initiativ av berörda riksorganisationer.
Tabeller utvisande antal lokalavdelningar, medlemsantal
111. 111. inom samtliga ungdomsorganisationer. (Uppgifterna ha er- hållits under våren 1944 och torde vanligen avse förhållandet vid årsskiftet 1943/44.)
Tabell 1.
Politiska ungdomsorganisationer.
Folkpartiets Ungdomsförbund ......................... Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund ............... Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund .............. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund ........... Syndikalistiska Ungdomsförbundet ..................... Ungsvenskarnas Riksförbund ..........................
Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer.
De Ungas Förbund för Kristligt Arbete ................. Fria Kristliga Gymnasistförbundet ..................... Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet ................. Förbundet av Sveriges K. F. U. K. ..................... K. F. U. M:s Riksförbund .............................. K. F. U. M:s Triangelpojkar i Sverige .................. Metodistkyrkans Ungdomsförbund ..................... Riksförbundet Kyrklig Ungdom ....................... Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund ............. Svenska Baptisternas Ungdomsförbund ................. Svenska Missionsförbundets Ungdom ................... Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse ....................
Scoul- och idrottsorganisationer.
I. 0. G. T:s Scoutförbund ............................. K. F. U. K:s » ............................. K. F. U. M:s » ............................. N. T. 015 » ............................. Sveriges Flickors » ............................. Sveriges » ............................. Svenska Frisksportförbundet .......................... Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund Unga Örnars Riksförbund .............................
N ykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal ........ Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund ............ Sverges Godtemplares Ungdomsförbund ................ Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund ..... Vita Bandets Ungdomsverksamhet .....................
Antal lokal— avdelningar
128 1 415 361 1 667 111 428
4 110
1 191 25 284 43 161 51 303 900 409 750 2 566 63
6 746
135 186 166 140 895 550 202 7 190 171
9 635
Antal
medlemmar
3 000 108 100 12 200 105 200 2 100 14 900
245 500
31 400 650 15 400 4 000 5 600 3 900 7 900 50 000 15 000 19 900 68 800 1 600
224 150
3 400 7 800 11 700 4 200 21 200 27 000 8 200 490 600 8 000
582 100
7 000 3 000 18 700 3 000 600
32 300
Övriga ungdomsorganisationer.
Hantverkarnas Ungdomsrörelse ................ Jordbrukare-Ungdomens Förbund .............. Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur ....... Ungdomens Röda Kors ....................... Unglottorna .................................
Tabell 2.
Politiska ungdomsorganisationer.
Folkpartiets Ungdomsförbund ............... Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund ..... Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund . . . . Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund . Syndikalistiska Ungdomsförbundet ........... Ungsvenskarnas Riksförbund ................
Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer.
De Ungas Förbund för Kristligt Arbete ....... Fria Kristliga Gymnasistförbundet ........... Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet ....... Förbundet av Sveriges K. F. U. K ............ K. F. U. M:s Riksförbund ................... K. F. U. M:s Triangelpojkar i Sverige ........ Metodistkyrkans Ungdomsförbund ........... Riksförbundet Kyrklig Ungdom ............. Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund .. . Svenska Baptisternas Ungdomsförbund ....... Svenska Missionsförbundets Ungdom ......... Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse ..........
Scout— och idrottsorganisationer. I. 0. G. T:s Scoutförbund ...................
K. F. U. K:s » ................... K. F. U. M:s » ................... N. T. Ozs » ................... Sveriges Flickors » ................... Sveriges » ................... Svenska Frisksportförbundet ................ Svenska Gymnastik— och Idrottsföreningarnas
Riksförbund ............................. Unga Örnars Riksförbund ...................
1 Delvis approximativt beräknade tal.
Antal lokal- avdelningar
........ 120 ........ 574 ........ 86 ........ 440 ........ 180
1 400 I, allt 22 689
Antal medlemmar
5 000 25 500 5 200 20 000 5 200
60 900 1 144 950
Därav i åldern 13—25 år1
Antal i procent av
medlemmar abs. tal samtl. inom
resp. orga-
nisation
3 000 33 108 100 74 12 200 95 105 200 76 2 100 58 14 900 61 245 500 182 833 74 31 400 48 650 100 15 400 25 4 000 30 5 600 53 3 900 44 7 900 46 50 000 70 15 000 34 19 900 20 68 800 55 1 600 100 224 150 112 610 50 3 400 80 7 800 55 11 700 50 4 200 75 21 200 60 27 000 70 8 200 90 490 600 60 8 000 68 582 100 354 810 61
Antal i procent av medlemmar abs. tal samtl. inom resp. orga- sation Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heim— dal ..................................... 7 000 85 Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund . . 3 000 80 Sverges Godtemplares Ungdomsförbund ...... 18 700 72 Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhets— förbund ................................. 3 000 90 Vita Bandets Ungdomsverksamhet ........... 600 90 32 300 25 054 78 Övriga ungdomsorganisationer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse .............. 5 000 90 Jordbrukare—Ungdomens Förbund ............ 25 500 90 Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur ..... 5 200 85 Ungdomens Röda Kors ..................... 20 000 80 Unglottorna ............................... 5 200 95 60 900 52 810 87 I allt 1 144 950 728 117 64
Tabell 3. Antal Därav procentuell andel1 medlemmar pojkar flickor Politiska ungdomsorganisationer. ' Folkpartiets Ungdomsförbund ............... 3 000 60 40 Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund ..... 108 100 63 37 Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund . . . . 12 200 67 33 Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund . 105 200 66 34 Syndikalistiska Ungdomsförbundet ........... 2 100 74 26 Ungsvenskarnas Riksförbund ................ 14 900 55 45
245 500 64 36
Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer.
De Ungas Förbund för Kristligt Arbete ....... 31 400 33 67 Fria Kristliga Gymnasistförbundet ........... 650 50 50 Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet ....... 15 400 40 60 Förbundet av Sveriges K. F. U. K ............ 4 000 —— 100 K. F. U. M:s Riksförbund ................... 5 600 100 — K. F. U. M:s Triangelpojkar i Sverige ......... 3 900 100 — Metodistkyrkans Ungdomsförbund ........... 7 900 35 65 Riksförbundet Kyrklig Ungdom ............. 50 000 20 80 Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund . . . 15 000 55 45 Svenska Baptisternas Ungdomsförbund ....... 19 900 40 60 Svenska Missionsförbundets Ungdom ......... 68 800 41 59 Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse .......... 1 600 50 50
224 150 38 62
1 Delvis approximativt beräknade tal.
153 Antal Därav procentuell andel1 medlemmar pojkar flickor Scout- och idrottsarganisalioner. I. 0. G. T:s Scoutförbund ................... 3 400 100 — K. F. U. K:s » ................... 7 800 —— 100 K. F. U. M:s » ................... 11 700 100 — N. T. Ozs » ................... 4 200 100 — Sveriges Flickors » ................... 21 200 —- 100 Sveriges » ................... 27 000 99 1 Svenska Frisksportförbundet ................ 8 200 70 30 Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningarnas Riksförbund ............................. 490 600 75 25 Unga Örnars Riksförbund ................... 8 000 48 52 582 100 73 27 N yklerhetsrörelsens ungdomsorganisationer. ' Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heim— dal ..................................... 7 000 52 48 Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund . . 3 000 47 53 Sverges Godtemplares Ungdomsförbund ...... 18 700 55 45 Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhets- förbund ................................. 3 000 40 60 Vita Bandets Ungdomsverksamhet ........... 600 —— 100 32 300 51 49 Övriga ungdomsorganisationer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse .............. 5 000 70 30 Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur ..... 5 200 40 60 Ungdomens Röda Kors ..................... 20 000 30 70 Unglottorna ............................... 5 200 — 100 60 900 41 59
I allt 1 144 950
& ; Jordbrukare-Ungdomens Förbund ............ 25 500 53 47 l ?
1 Delvis approximativt beräknade tal.
Redogörelse för verksamheten inom olika ungdoms- organisationer.
(Avsnitten ha skrivits av respektive organisationer under maj—juni 1943.)
I. Politiska ungdomsorganisationer.
Folkpartiets Ungdomsförbund.
När de Frisinnade och Liberala partierna år 1934 återförenades under namnet Folkpartiet, överenskommo också de båda motsvarande ungdomsförbunden om för- nyat samgående. För deras del hade skilsmässan icke varat längre än sju år, och den personliga kontinuiteten mellan Folkpartiets ungdomsförbund (FPU) och det ursprungliga Fris-innade ungdomsförbundet från seklets början är därför obruten.
I förhållande till Folkpartiet år FPU en självständigt samverkande organisation. Ungdomsförbundet delar och stöder partiets socialliberala uppfattning med dess tonvikt på frihet och trygghet, rättvisa och humanitet samt dess höga uppskattning av nykter livsstil och religiösa värden. Därjämte har förbundet i sitt eget program och i årliga resolutioner fört de socialliberala tankegångarna vidare och konkreti- serat deras innebörd i frågor av särskild betydelse för ungdomen.
I jämnbredd med de politiska upplysnings- och organisationsarbetet strävar FPU att väcka förståelse för samhällsproblemen i allmänhet, att fostra medlemmarna till ansvarsmedvetna medborgare samt att främja ett sunt och förädlande nöjesliv bland ungdomen. Därför ingår i arbetsprogrammet såväl en ganska omfattande studieverk- samhet som förströelser av olika slag. Dans förekommer emellertid endast undan- tagsvis och alkoholhaltiga drycker äro helt förbjudna.
Kortare kurser för medlemmar eller funktionärer inom ett distrikt eller en lands- del ordnas några gånger om året. Dessutom hålles varje år en mera omfattande sommarskola för hela förbundet i anslutning till dess årskongress. Vid denna som- marskola koncentreras föredragen och diskussionerna till aktuella politiska frågor.
Genom särskilda organisationer utger förbundet en tidskrift, Frisinnad Ungdom, samt en serie politiska skrifter och studiehandledningar.
FPU:s verksamhet har lidit avsevärt avbräck under de första krigsåren för att därefter åter stabiliseras och tilltaga i intensitet. Medlemsantalet utgör 1943/44 om kring 3 000, fördelat på ca 130 lokalavdelningar.
Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund.
Några ungdomar i Läckeby, Kalmar län, bildade år 1917 den första SLU—avdel- ningen. SLU har tillkommit och utvecklats genom ungdomens egna insatser. Riks- organisationen bildades i Nässjö år 1919.
SLU är Landsbygdspartiet Bondeförbundets ungdomsrörelse och dess huvuduppgift är att, på grundval av partiets program, samla och fostra landsbygdens ungdom till verksamma kämpar för landsbygdens höjande i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende, samt att »bereda landsbygdens ungdom sunda, goda och förädlande förströelser, väcka och tillgodose dess bildningsintresse och därigenom motverka ett osunt, andligen och kroppsligen nedbrytande, nöjesliv».
» l l » l 4 i |
Förbundets verksamhet är omfattande. Det politiska upplysnings- och agitations- arbetet har på senare är kraftigt intensifierats och varit betydelsefullt icke minst med hänsyn till rösträttsålderns sänkning.
Den praktiska kurs-, odlings- och tävlingsverksamheten, vars syfte är att skapa ökad arbetsglädje och yrkeskunnighet, har bedrivits i nära två decennier och om- fattade under år 1942 4 059 kurser, odlingar och tävlingar med tillsammans 38 601 deltagare. Anslag från det allmänna ha icke erhållits för denna verksamhet.
Förbundet är kollektivt anslutet till Svenska Landsbygdens Studieförbund, inom vilket omkring 15 000 medlemmar av SLU aktivt delta i studiearbete. SLU har på olika sätt sökt intressera medlemmarna för särskilt landsbygdens ungdomsskolor, folk- högskolor, lantmanna- och lantliushållsskolor. Förbundets stipendiefond, till vilken avdelningarna lämna ekonomiskt bidrag, utdelar årligen över 100 stipendier om 50 kronor vardera till elever vid dylika skolor.
Den övervägande delen av medlemmarna är under 25 år. Drygt hälften (56,5 pro- cent) av medlemmarna äro hemmavarande barn i jordbrukarfamziljer, 17 procent äro lant- och skogsarbetare, nära en tiondel är egna företagare, 7,3 procent tillhöra diverse yrken, företrädesvis industri, 3,7 procent tillhöra handel och samfärdsel, samt 5,8 procent övriga grupper.
SLU har alltifrån sin start befunnit sig i rask frammarsch. Av avdelningarna ha 272 egen bygdegård eller tillgång till sådan, 901 ha särskilda programgrupper och amatörlag, dessutom finnes ett stort antal diskussionsgrupper, sångkörer, talkörer, musikcirklar, sy- och slöjdklubbar, idrottsklubbar, gymnastik- och folkdanslag. Av- delningarna ha under år 1942 haft tillsammans 16077 sammankomster med 3 868 föredrag.
Förbundets organ är SLU Bladet. Fr. o. m. är 1941 utges även »Politisk Tid- skrift».
Antalet medlemmar den 31 december 1942 var 103 078 inom 1 390 avdelningar. De senare äro sammanslutna i 26 distrikt omfattande hela landet.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund bildades den 27—28 oktober 1917. Vid starten hade förbundet 26 klubbar med tillsammans 1200 medlemmar. Det nuvarande Socialdemokratiska Ungdomsförbundet har haft två föregångare, vilka verkat under tiden 1897—1903 respektive 1903—1917. Det nya ungdomsförbundet lyckades trots starkt motstånd mycket snart vinna gehör hos den svenska ungdo— men för sina idéer. Klubb- och medlemsantal ha växt i rask takt.
Själva grundvalen för förbundets verksamhet anges på följande sätt i stadgarna: »Att på grundval av Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis program inom sig samla alla Sveriges socialdemokratiska ungdomsorganisationer;
att bedriva ett kraftigt upplysningsarbete särskilt bland ungdomen samt delta i arbetarepartiets och fackföreningsrörelsens agitations- och organisationsarbete;
att genom ett kraftigt inre fostringsarbete skola arbetareungdomen till kunniga och dugande kämpar i arbetareklassens strävan för socialismens genomförande.»
Som en naturlig följd av dessa principiella riktlinjer har studie- och fostrings- verksamheten blivit den centrala uppgiften i förbundets arbete. Varje år samlas unge- fär 25000 av förbundets medlemmar i studiecirklar kring olika ämnen, där sam- hällsfrågorna inta en mycket betydelsefull plats. Därjämte genomföres en omfat- tande kursverksamhet både centralt och ute i distrikten. Sårskilt har förbundsskolan Bommersvik — vilken tillkom 1937 genom bland medlemmarna insamlade medel — kommit att fylla en stor uppgift, när det gäller att skola medlemmarna till duktiga medarbetare i organisationerna och på samhällslivets övriga områden.
Utöver det egentliga skolningsarbetet har förbundet sett som sin uppgift att söka aktualisera olika för den svenska ungdomen betydelsefulla frågeställningar.
Till ledning för förbundets insatser i avsikt att tillvara-ta ungdomens intressen i samhället har ett socialt ungdomsprogram utarbetats. Detsamma fastställdes av för- bundskongressen 1934.
Verksamheen i förbundets lokalavdelningar (klubbar) har karaktären av dels all- männa möten för medlemmarna och dels arbete i smärre kommittéer för olika ar- betsuppgifters genomförande. Vid klubbmötena förekomma dels behandling av olika föreningsangelägenheter och dels program av bildande och underhållande karaktär. De flesta mötesprogram uppta föredrag eller diskussionsinledningar. Sång-, musik-, teater- och talkörsverksamheten är också mycket uppmärksammad. Klubbarnas egna förmågor svara i de flesta fall själva för genomförandet av de olika programinsla- gen. Dans förekommer i regel endast vid särskilda samkvämsmöten, vilka bruka ordnas 1 a 2 gånger per kvartal.
Genom kommittéverksamheten bedrives bl. a. en omfattande spridning av för- bundets tidning »Frihet» samt av böcker och broschyrer, som utges av förbundet eller andra organisationer inom arbetarrörelsen.
Vid sidan om mötes- och kommittéverksamheten bedrives en omfattande idrotts- och friluftsverksamhet. En hel del klubbar ha skapat sig egna sommarhem och tält- platser. Under sommaren flyt-tar också i regel mötesverksamheten ut i det fria.
I närvarande stund har förbundet 1 667 klubbar och 105 175 medlemmar. För- bundet är indelat i 28 distriktsorganisationer och dessa i sin tur i de flesta fall i kretsar, vilkas sammanlagda antal uppgår till ca 200.
Ungsvenskarnas Riksförbund.
Ungsvenskarna, Högerns Ungdomsrörelse, är vårt lands yngsta poli-tiska ungdoms- organisation, bildad 1934. Flera av de föreningar, som då sammanslöto sig till en riksorganisation, äro emellertid betydligt äldre. Särskilt är detta fallet i västra Sve- rige, där sedan seklets första årtionde funnits en rad föreningar med det ungsvenska namnet. Äldst bland dessa är Ungsvenska Förbundet i Göteborg, som bildades redan 1905. ,
Den ungsvenska rörelsen har efter 1934 vuxit snabbt, och efter några år var hela landet indelat i ungsvenska distrikt. 1942 antogos nya stadgar samtidigt som riks- organisationen erhöll namnet Ungsvenskarnas Riksförbund.
Rörelsens program sammanfattas i stadgarnas första paragraf på följande sätt: »Ungsvenskarnas mål är att vinna Sveriges ungdom för den nationella konserva- tism, som utgör grunden för Högerns idéprogram. Rörelsen vill härigenom främst arbeta för Sveriges frihet och det svenska folkets framtid, ett fritt och enat Nor- den, en kristen livsåskådning, folklig självstyrelse, social rättvisa och ett starkt nä- ringsliv, uppbyggt på enskild äganderätt och personligt ansvar.
Rörelsen skall genom ett målmedvetet skolnings- och bildningsarbete ge sina medlemmar en för— djupad konservativ livsuppfattning, grundad på den levande nationella traditionen,
bedriva ett planmässigt upplysningsarbete för de konservativa idéerna och med kraft delta i Högerns agitations- och organisationsarbete.
För detta arbete gäller parollen: fri diskussion inåt — obruten front utåt.» För en organisation, vars medlemmar till övervägande del utgöras av landsbygds- ungdom, år det naturligt, att landsbygdens problem inta en mycket framskjutande plats. Vid sidan härav tilldrar sig tjänstemannafrågan stor uppmärksamhet inom rörelsen. Under senare år ha Ungsvenskarna i den nordiska frågan och befolknings— frågan alltmera kommit att se de allt överskuggande problemen för svensk u-trikes- respektive inrikespolitik.
Ungsvenskarnas verksamhet ligger emellertid icke enbart på det politiska planet. I enlighet med den konservativa uppfattningen av demokratiens grundval har stu-
.-_—>.— una-— _
dieintresset alltsedan rörelsens begynnelse haft ett betydande utrymme på arbets- programmet, och studieverksamheten befinner sig i en rask och glädjande utveckling. Den omfattande föredragsverksamheten är till stor del inriktad på allmänhildande ämnen och får även den ses som ett ungsvenskt bidrag till folkbildningssträvandena. Rörelsens starka förankring på landsbygden har medfört, att den praktiska täv- lingsverksamhet, som i vårt land först tagits upp av Jordbrukare-Ungdomens För- bund, får en allt större plats i det ungsvenska arbetet. Folkdanser, folklekar och amatörteater återfinnas vidare bland verksamhetsgrenarna, och särskilda kurser hållas på dessa områden. I vissa delar av landet anordnas ungsvenska Skyttetäv- lingar, och många friluftslåger av olika slag ha hållits under årens lopp.
Tyngdpunkten i ledarutbildningen är förlagd till Högerns Medborgarskola på Gimo. Organ för den ungsvenska rörelsen är »Ungsvensk Lösen», som går ut i en genomsnittlig upplaga på 23 000 exemplar.
Rörelsen hade i juni 1943 14 337 medlemmar, organiserade i 417 föreningar och grupper, sammanslutna i 28 distrikt.
II. Kyrkliga och frikyrkliga ungdomsorganisationer. De Ungas Förbund för Kristligt Arbete.
De Ungas Förbund, Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens ungdomsorganisation, grundades 1902. Redan 1903 upptogs yttre mission och för närvarande underhålles 22 missionärer på Evangeliska Fosterlands-Stifltelsens missionsfält i Afrika och In- dien. 1906 övertog Ungdomsförbundet ansvaret för Evangeliska Fosterlands-Stiftel- sens barnverksamhet, vilken för närvarande omsluter 1 060 söndagsskolor med ca 38 000 barn, 310 solglimtar med 5 632 barn samt 43 pojkgrupper med 614 pojkar.
1910 upptogs ungdomsskoleverksamhet och numera understöder DUF 5 ungdoms— skolor med sammanlagt omkring 400 elever. Soldavt- och sjömansmission har DUF också med på sitt program. Juniorarbetet, som startades 1919, syftar närmast till at-t ta vara på ungdomar i tonåren. Sedan några år har DUF eget korrespondens- institut med för närvarande omkring 3 500 deltagare.
DUF:s tidnings-organ är De Ungas Tidning med 18 556 ex., Vi Juniorer med 5 137 ex., Barnens Vän med 24 897 samt Medhjälparen med 1417 prenumeranter.
Förbundet söker genom sitt arbete väcka och befästa hos de unga en levande tro på Jesus Kristus samt sprider kris-tlig litteratur och vill befordra kristlig kärlekstjänst bland nödställda. Verksamheten omfattar andaktsstunder och gudstjänster, föredrag och samtal, ungdomskonferenser, ungdomsledarc- och sjukvårdskurser, korrespon- denskurser samt andra kurser av olika slag, junior- och ungdomsläger samt läger- och friluftsliv även vid ungdoms- och sommarhem, sång och musik, samkväm, in— ackorderingshem, bibliotek och läsrum, beredskapsarbete samt praktisk social hjälp- verksamhet.
Till riksorganisationen är anslutna 723 DUF med 23 934 medlemmar, 499 en- skilda medlemmar samt 468 juniorföreningar med 7 463 medlemmar.
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet.
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet började år 1887 med möten för barn och ungdom samt söndagsskolverksamhet. Under årens lopp har verksamheten organi- serats och olika avdehiingar bildats för skilda åldrar och intressen. Sålunda började ungdomsföreningarna sin verksamhet är 1897, och scoutverksamhet startades år 1916. Småbarnsavdelningen för de allra yngsta har till sitt syfte att med arméns kårer förbinda barnen, medan de ännu äro mycket små, för att när de uppnå-tt fyra års ålder få dem till arméns söndagsskolor och under dess inflytande.
g.
Verksamheten är uppdelad i två huvudavdelningar: för barn mellan 5 och 11 år och för ungdom mellan 12 och 25 år. De yngre sysselsättas med slöjd, handarbete, lekar, sång m. m. De äldres program omfattar friluftsliv i form av nyttoläger, ut- flykter, idrott, slöjd, sjukvård, studiecirklar, samkväm, andaktsstunder, gudstjänster samt social verksamhet m. m.
Sång och musik har en framträdande plats. Förbundet har ett hundratal ung- domsmusikkårer med omkring 1300 medlemmar. Pojkarna spela horninstrument och flickorna stränginstrument. Ett musikläger har hållits på Fågelön sommaren 1943, då 130 pojkar deltagit.
En omfattande scoutverksamhet bedrives bland både flickor och pojkar enligt den internationella scoutmetoden med läger och friluftsliv. Scoutförbundet är an— slutet till Svenska Scoutunionen. Scouvtklårerna liksom ungdomsföreningarna äro osekteristiska, och medlemskap kan vinnas av alla, som godkänna lagen och löftet.
Barnmöten med sång, tal och ibland filmförevisning hållas varje vecka och be- vistas i medeltal av 12 206 barn per vecka.
En praktisk och teoretisk utbildningskurs (delvis per korrespondens) står öppen för ungdom tillhörande armén. Ett tusental ungdomar delta i den-na.
Ungdomsdagar hållas på olika platser i landet, då föredrag och bibelstudier hållas. I dessa få de unga också medverka med föredrag i aktuella frågor. Dessa dagar be- vistas av omkring 8 000 ungdomar varje år.
Ungdomsledarekurser anordnas på olika platser med föreläsningar i psykologi, pe- dagogik, metodik, ungdomsvård, scouting m. m.
Scou-tstugor och ungdomshem finnas på olika platser. På Fågelön i Mälaren hållas läger och bedrives friluftsliv, särskilt av ungdom från huvudstaden.
Social hjälpverksamhet bedrives genom syföreningar, vilka förfärdiga kläder åt behövande barn. Besök göras hos sjuka och fattiga.
Frälsningsarmén har ett pojkhem för värnlösa pojkar i Hillersjö. Medlemmar i Frälsningsarméns ungdomsföreningar ha att avge följande löfte:
1. Att avstå från alla rusgivande drycker samt tobak i alla dess former.
2. Att icke spela, svärja eller använda oren-t och slipprigt tal.
3. Att leva ett rent liv och göra allt vad jag kan för att skydda andra från orenhet. Syftet med Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet är att genom fysisk, intellek- tuell och andlig fostran dana de unga till kristna karaktärer och goda samhällsmed- borgare. Ti-ll Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet äro anslutna 15 387 medlemmar för- delade på 279 lokalavdelningar.
Förbundet av Sveriges K. F. U. K.
Kristliga Föreningen av Unga Kvinnor (K. F. U. K.) är en internationell kristen kvinno- och ungdomsrörelse. Den grundades i England på 1850-talet av Miss Emma Riobarts och Lady Kinnaird. Till Sverige kom rörelsen på 1880-talet genom fröken Beatrice Dickson och fru Andersson-Meijerhelm. År 1889 sammanslöto sig förening- arna till Förbundet av Sveriges K. F. U. K. År 1894 bildades K. F. U. K:s Världsför- bund, till vilket även Förbundet av Sveriges K. F. U. K. är anslutet. K. F. U. K. arbetar för närvarande i ett 70-tal länder.
K. F. U. K. har till uppgift att bland kvinnor och flickor arbeta för kristen väckelse och fostran, och att, i samverkan med de uppbyggande krafterna bland vårt folk, söka göra en kristen insats på alla livsområden.
Till främjande härav vill K. F. U. K.: »1. förena kvinnor och flickor i vårt land, oberoende av nationalitet, ras eller samfund, och ge dem del av en världsfamnande, kristen gemenskap,
2. verka för en harmonisk personlighctsutveckling genom att främja fysisk hälsa, karaktärens daning, intellektuell träning och det andliga livets växt,
l i l l l l v l
3. i egenskap av kristen kvinnorörelse väcka och stärka den sociala känslan hos kvinnor och flickor, så att de må bli i stånd att bättre tjäna andra, se _sitt ansvar för samhälle och folk och verka för Guds rikes seger i världen.»
Då K. F. U. K. lämnar stor frihet åt det personliga initiativet, skifta dess arbets- former efter ortens behov och de personliga och ekonomiska resurserna.
K. F. U. K:s huvudavdelningar bestå av vuxna medlemmar, som samlas till arbets- aftnar, föredrag, diskussioner och bibelstudier. Huvudavdelningarna bedriva oftast någon form av socialt arbete eller ungdomsarbete.
Formerna för det egentliga flickarbetet äro scouting och triangelarbete. Beträffan- de scoutarbetet hänvisas till särskild redogörelse från Sveriges K. F. U. K:s Scout- förbund. Triangelflickorna äro sammanslutna i K. F. U. K:s Triangelförbund. Tri- angelarbetet bedrives under något friare former än scouting. Det avser att genom en allsidig utveckling under arbete, lek och allvar fostra och hjälpa fram det bästa hos flickorna. Äldre flickor kunna bli seniorscouter eller gå in i någon kamrat- krets. Här sysslar man med studier och egen utbildning, hjälpverksamhet, sång, friluftsliv, idrott etc. Under sommaren söker K. F. U. K. i största möjliga utsträck- ning få sina ungdomar ut till frilufts- och lägerliv. Förbundet, distrikt och för- eningar anordna en mångfald läger och kurser.
Förutom dessa mera fast organiserade verksamhetsformer förekomma inom K. F. U. K. studiecirklar och kursverksamhet av olika slag både för egna medlem- mar och utomstående.
Den sociala sidan av K. F. U. K:s program är tillgodosedd på många olika sätt. Så förekommer det, att man håller lokalerna öppna för barn som behöva ro för läxläsning, att man tar hand om småbarnen på söndagarna under högmässotid, och på vardagarna i barnträdgårder o. s. v. På ett par håll finnas skolhem, på andra finnas hem för kontors- och fabriksflickor eller för hembiträden. I Stockholm finnes fortsättningsskola för hjälpklassflickor, pedagogiskt seminarium och hushållsskola. Flera föreningar ha egna eller förhyrda sommarhem.
Samarbete med K. F. U. M. och det kyrkliga och frikyrkliga ungdomsarbetet före- kommer på flera håll. K. F. U. K. deltar också i det internationella hjälparbetet genom »Hjälp krigets offer».
Till Förbundet av Sveriges K. F. U. K. äro anslutna 41 lokalföreningar med sam- manlagt 2 332 medlemmar i huvudavdelningarna.
K. F. U. K:s Triangelförbund omfattar 13 triangelklubbar 31 triangelgrupper och 26 dunungegrupper med sammanlagt 1 456 medlemmar.
K. F. U. M:s Riksförbund.
K. F. U. M:s Riksförbund, som bildades 1887, är en gren av K. F. U. M:s Världs- förbund, vilken organisation tillkom redan år 1855 och nu omfattar nationalförbund i hela världen. Rörelsen är av engelskt ursprung, men de enskilda nationalf-örbun- den utforma sin verksamhet fullt självständigt, och K. F. U. M. i Sverige har så- lunda en klart svensk karaktär.
K. F. U. M:s syfte är att verka för den manliga ungdomens fostran i fysisk—t, in- tellektuellt, socialt och andligt avseende. Den strävar efter att hjälpa de unga till en allsidig harmonisk utveckling. I konsekvens härmed är programmet synnerligen omfattande.
Verksamheten bedrives inom olika åldersgrupper. De egentliga ungemänsavdelning- arna omfatta medlemmar från 17 år och uppåt. Pojkavdelningarna äro delade på två linjer, K. F. U. M.-scouterna och Tniangelpojkarna, i sin tur fördelade på åldersgrupper ända nedifrån 9 års ålder upp till 18 år.
Utom de nyss nämnda pojkgrupperna finnas inom Riksförbundet åtskilliga special- organisationer för skilda arbetsgrenar, såsom för studiearbete och biblioteksverk-
samhet i samverkan med K. F. U. K., för idrott, sociala uppgifter, sexualetik, mis- sionsarbete m. m.
De enskilda lokalföreningarna bedriva sitt arbete dels såsom klubbverksamhet, dels med allmänna möten med föredrag, samkväm och diskussioner. Stort utrymme lämnas på programmet åt sång och musik sam-t gymnastik och idrott. Under senare år ha på många håll ungdomsaf-tnar med folklekar blivit ett uppskattat inslag i pro- grammet och samlat ungdom även från andra organisationer.
Föreningslokalerna, egna eller förhyrda, givas alltid hemkaraktär för att erbjuda medlemmar och andra en tilltalande vistelseplats under fritiden. För manlig ung- dom, som måste bo utanför hemorten, ha i åtskilliga städer inrättats inackorde- ringshem, avsedda för olika kategorier av såväl de vuxna medlemmarna som pojkar- na. I vissa fall äro dessa hem avsedda för i industrien arbetande ungdom. Ett stort antal sommarhem och sportstugor finnas över hela landet.
Verksamheten ledes i de större samhällena av särskilt utbildade fast anställda ungdomsledare, benämnda K. F. U. M.—sekreterare. För närvarande äro ett 70-tal sådana i verksamhet inom Riksförbundet, de olika distrikten och lokalföreningarna.
Medlemsantalet i K. F. U. M:s Riksförbund med K. F. U. M:s Scoutförbund ut- gjorde den 31 december 1942 18 603, fördelade på 161 avdelningar, Till Riksförbun- det äro anslutna Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbunds manliga medlemmar, vilka tillsammans utgöra 5 630, ej inräknade i ovanstående siffra.
K. F. U. M:s Triangelpojkar.
K. F. U. M:s Triangelpojkförbund är numera benämningen på det 5. k. civila pojkarbetet inom K. F. U. M., vilket förr kallades Ynglinga- och Gossavdelning. Verksamheten började redan år 1889.
Triangelarbetes syfte är detsamma som K. F. U. M. i stort, att verka för pojkar och unge mäns väl i andligt, moraliskt, fysiskt och intellektuellt avseende. Triangelarbe- tets märke, röda triangeln, symboliserar strävan för en liksidig utveckling till kropp, själ och ande. _
Verksamheten bedrives i tre åldersgrupper, [ 9-——1 1 år, Il 12——14 år och III 15—17 år. Ledarna för dessa grupper äro i regel över 18 år. Verksamhetens centrala ledning kallas Triangelråd. Årligen avhåller förbundet en riksstämma med valda ombud från landets olika avdelningar.
I verksamheten bedriver man bl. a. klubbarbete sås—om järn- och träslöjd, mo- dellflyg o. s. v. I arbetet finnes prov att avlägga anpassade för resp. åldersgrupper. Exempel: hemtjänst, »trafikkunskap, händighet, samarittjänst, medborgarkunskap, bibelkunskap, idrott och friluftsliv o. s. v.
Studieverksamheten utgöres huvudsakligen av studier i ovannämnda ämnen för prov.
Idrott och friluftsliv har stort utrymme på programmet. Det förekommer idrotts— täv-lingar, utfärder, terrängövningar, lägerliv och under de senaste åren även arbets- läger.
Föreningarna anordna dessutom numera ganska ofta ungdomsaf-tnar med om- växlande program, vid vilka i regel även folklekar förekomma.
K. F. U. M:s Triangelpojkförbund har 51 lokalavdelningar med omkring 3800 medlemmar, därav 43 % i åldern 13—25 år : 1 650 medlemmar.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund (MKU) i Sverige utgör en gren "av Metodist- kyrkans internationella ungdomsförbund, Epworthförbundet, som bildades i Amerika år 1891. Den första Epworthföreningen i Sverige organiserades i Örebro 1892, alltså för mer än 50 år sedan. Innan Epworthförbundet organiserades, fanns det inom för-
samlingarna s. k. ynglinga- och jungfruföreningar. Snart tillkom en underavdelning, junioravdelningen, för åldern 12—18 år. Den första juniorföreningen bildades inom Emanuelsförsamlingen i Göteborg är 1894. Den är alltså ett halvt sekel och är Sveriges allra första kristna juniorförening.
Inom junioravdelningen finns det en förberedande avdelning, kallad Gott Gry (GG) för åldern 8 11 år och avsedd att utgöra en rekryteringsskola för juniorer.
Under senaste är har scoutverksamhet upptagits inom förbundet. Dessutom är sedan år 1942 Metodistkyrkans söndagsskolverksamhet inorganiserad i arbetet. MKU:s verksamhet är sålunda uppdelad i fyra sektioner: senior, junior, scouting och söndagsskola.
Beslutande myndighet är Rikskonventet, som samlas vartannat år. För övrigt är arbetet uppdelat i fyra distriktsförbund och cirka 30 kretsförbund (omorganisation pågår). Inom varje lokalförening är gruppindelning genomförd, vilket möjliggör en jämn arbetsfördelning och därmed effektiv verksamhet.
MKUzs ändamål är att »främja insiktsfull och levande gudsfruktan hos kyrkans unga medlemmar och vänner, hjälpa dem i deras strävan att vinna hjärterenhet och ständig tillväxt i nåden, föra dem in i den personliga själavårdens uppgift och ansvar samt fostra dem till att utöva barmhärtighetsverk». Junioravdelningens ända- mål är att »befrämja medlemmarnas karaktärsdaning, söka leda dem till Kristus och fostra dem för den kristna församlingen och dess uppgifter». MKU:s motto är »Se uppåt. Lyft upp». _
Ungdomsarbetet inriktas på fyra verksamhetsgrenar, andlig verksamhet, mission, socialt arbete samt studier och rekreation. Arbetet omfattar bl. a. bibelstudier (studiecirklar kring bibliska ämnen förekomma i varje lokalförening), andaktsstun- der. föredrag, utövande av sång och musik (sångkörer, musikföreningar och orkestrar äro överallt i verksamhet), sociala uppgifter (bl. a. sommarkolonier för barn och julutdelning till behövande), studiecirklar kring skilda ämnen (allmänbil- dande och kulturella ämnen), ungdomshem, lägerverksamhet (ett 30-tal sommar- och vinterläger årligen för såväl ledare som medlemmar; cirka 1000—1500 deltagare) gymnastikavdelningar, viss form av idrott, märkesprov (klassproven omfatta för- eningsarbete, bibelkunskap, sjukvård, friluftsliv och idrott), slöjd, lämplig form av rekreation etc.
Tidningsorgan: »Svenska sändebudet» (partiellt). »Juniorkamraten», »Vårt Junior- arbete» och »Söndagsskolringen» samt jultidningen »I Juletid».
MKU omfattar 342 föreningar och avdelningar med ett medlemsantal av 8 792, inklusive över 1000 ledare. Härtill kommer i samorganisation 207 söndagsskolor med ett elevantal av 12 728, inklusive cirka 1200 lärare.
Riksförbundet Kyrklig Ungdom.
I viss mening kan sägas, att kyrkligt ungdomsarbete all—tid bedrivits i Sveriges kyrka, då kyrkan alltid sett som en av sina viktigaste uppgifter att fostra ungdomen till göda kristna samhällsmedborgare.
Som en av de unga 'själva uppburen rörelse är emellertid detta arbete av ganska ungt datum. De första kyrkliga ungdomskretsarna bildades nämligen på 1890-talet i Hälsingland och Skåne, men först 1904 började sådana kretsar mera allmänt bil- das ute i landet. Detta sammanhänger därmed att sistnämnda år utkom första numret av tidningen »Sveriges Ungdom», som alltfort är den kyrkliga ungdoms-
* rörelsens eget organ, numera utgivet och redigerat av Svenska Kyrkans Diakoni— ) styrelses ungdomssekretariat och med en upplaga på ca 10000 ex.
Sin största blomstring upplevde den kyrkliga ungdomsrörelsen omkring 1909 och åren närmast därefter. Då utgick nämligen från Uppsala Kristliga Studentförbund nya och väckande signaler under mottot »Sveriges folk — ett Guds folk». De tongi- vande männen inom denna ungkyrkorörelse voro framförallt J. A. Eklund, sångaren,
11——442224
Einar Billing, teologen, och Manfred Björkquis—t. strategen. Omkring dessa gruppe- rade sig ett antal äldre och yngre medarbetare, bland vilka framförallt märktes Olle N stedt. yVid samma tid —- alltså omkring 1909 —— började också de olika ungdomskret- sama sammansluta sig till stiftsungdomsförhund och numera finnas sådana i de flesta stift. Först 1942 ha ungdomsförbunden i sin tur beslutat förena sig i ett riks- förbund, benämnt »Kyrklig Ungdom» med uppgift att tillvarataga den kyrkliga ung- domsrörelsens intressen och föra dess talan utåt. Förbundets konstituerande ägde rum hösten 1943. Enligt preliminära beräkningar torde förbundet komma att om- fatta ca 50000 ungdomar, vartill torde komma åtskilliga scoutkårer, hemgårdar m. fl. ungdomssammanslutningar, som känna nära frändskap med kyrkan och dess garnmg.
Den kyrkliga ungdomsverksamhetens syfte och ideella program tecknas på föl- jande sätt i stadgarna för dess riksförbund. Den »vlll samla svensk ungdom till för- pliktande gemenskap omkring kyrkans livskällor och till samfälld insats i kyrko- liv och folkliv särskilt på sådana områden, där kyrkan vädjar till ungdomens med- verkan».
Beträffande sättet att bedriva verksamheten skiftar detta i mycket hög grad. Ofta äro kretsarna arbetsorgan, som sysselsätta sig med slöjd, sömnad och annan manuell verksamhet. Vidare anordnas aftnar med föredrag och underhållning av skiftande art. I vissa fall har kretsen arbetat som studiecirkel, ibland som en frivillig gymnastiktrupp o. s. v. I städer och större samhällen har verksam- heten bedrivits efter alla dessa linjer, varvid föreningen varit uppdelad i sektioner med vissa gemensamma sammankomster till rekreation och uppbyggelse. Stor be- tydelse ha därvid de årligen återkommande ungdomskurserna och lägren haf-t. Dessa ordnas alltid stiftsvis och samla tusentals ungdomar.
Här må också erinras om de sommarhem och stiftsungdomsgårdar, som flerstä- des tillkommit under senare år och som blivit samlingspunkvter för de olika stiftens ungdomar. En egen skola för utbildande av ledarkrafter i barn- och ungdomsarbetet är Svenska Kyrkans Lekmannaskola i Sigtuna, som årligen anordnar ett antal kurser av skiftande ar-t.
Antalet medlemmar och lokalavdelningar är omöjligt att exakt angiva, då regel— bunden och obligatorisk rapportverksamhet icke förekommer. På grundval av senast tillgängliga siffror (1942) beräknas lokalavdelningamas antal till ca 900 med en medlemssiffra på ca 50 000, vartill komma de många konfirmandkretsar, som ar- beta på samma sätt som ungdomskretsarna men utan den yttre organisation, som dessa äga.
Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund.
I mitten av 1800-talet uppstodo andliga väckelser i Småland — huvudsakligen i Jönköpings län — samt i vissa delar av Öster- och Västergötland. Det var präster och skriftspridare —— »kolportörer» — som blivit gripna av lägets allvar och börjat predika med kraft och hänförelse emot syndens olika yttringar. De väckta och om- vända unga männen slöto sig samman i ynglingaföreningar och kvinnorna i jung- fruföreningar. I dessa föreningar tog man särskilt hand om ungdomen, och syftet var, som det alltfort står i SAU:s stadgar, »att vinna och bevara ungdomen för Kristus». Arbetet utåt bland ungdomen såväl som insatsen i den yttre kristna mis- sionen skedde i samband och samförstånd med de på liknande sätt uppkomna mis- sionsföreningarna.
Den första ynglingaföreningen organiserades år 1855 i Jönköping och utgör så- ledes SAU:s äldsta förening, men snart nog fanns det liknande föreningar i de flesta byar och samhällen 'i Jönköpings län samt angränsande delar av andra län. År 1892 bildades Jönköpingskretsens Ynglingaförbund och är 1898 Jönköpingstraktens
kristliga kvinnoförbund, vilka är 1907 sammanslogos till Jönköpingskretsens krist- liga ungdomsförbund. År 1919 sammanlogs ungdomsförbundet med Jönköpings mis- sionsförening för inre och yttre mission (bildad år 1853) och Svenska Alliansmissio- nen (en organisation för enbart yttre mission som bildats år 1900), varvid namnet förändrades till Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund.
SAU:s huvudsyfte är redan angivet, och för att vinna det ha flera olika verk- samhetsgrenar upptagits. År 1898 upptogs egen soldathemsverksamhet li Skillinga- ryd och år 1914 i Jönköping. År 1902 påbörjades arbete bland ungdom i åldern 13— 18 år i s. k. ungdomsklasser, sedermera juniorföreningar (SAJ), och år 1943 har arbete bland barn i åldern *9—13 år upptagits under namn av Unga Viljor (U. V.). Dessutom ha förbundets föreningar stor söndagsskolverksamhet li samförstånd med olika missionsföreningar. I verksamheten för kristen mission i främmande världs- delar deltar SAU alltifrån stiftelseåret 1892 och lämnar nu underhåll till omkring 40 missionärer i Indien, Kina och Afrika.
SAU har omkring 10 centralt anställda ungdomsarbetare, som besöka de anslutna föreningarna och ungdomen inom Svenska Alliansmissionen (SAM) mis- sionsföreningar och församlingar. Förutom för resebesök med predikningar, bibel- studier och föredrag stanna dessa ungdomsarbetare 14 dagar eller längre för s. k. seriemöten, som anordnas i syfte att åstadkomma andlig väckelse bland ungdom. Dessutom anordnas ungdomsdagar och instruktionskurser för ungdomsledare av olika slag.
Studiearbetet, som legat nere de senaste åren, har nu åter tagit fart, och SAU:s styrelse har är 1943 vidtagit förberedelser för att ytterligare underlätta och inten- sifiera det. De flesta föreningar ha eget bibliotek. Friluftsverksamheten begränsas till läger sommartid och ungdomssamlingar benämnda »ting» vintertid. Därvid utövas delvis sport, men programmet är eljest lagt rent andligt uppbyggande, kunskaps— givande och karaktärsdanande. V'id sådana tillfällen uppdelas deltagarna ofta i ar- betslag och grupper, varvid en större personlig kontakt mellan ledare och deltagare erhålles. Idrott står endast på ett fåtal föreningars program. Under krigsåren ha för- eningarna i viss utsträckning upptagit direkt beredskapsarbete, och förbundet, som tillhör Sveriges Ungdomsberedskap, har på allt sätt propagerat därför. Film från verksamheten i hem- och hednaland användes men från film av annat slag har förbundet tagit avstånd. Mot det tilltagande nöjeslivet och den omoraliska litteraturen gör förbundet allt för att rädda ungdomen.
Sedan år 1899 tillhör SAU med sina manliga medlemmar K. F. U. M. och sedan år 1912 är dess soldatverksamhet ansluten till Förbundet Soldaternas Vän- ner. I övrigt samarbeta SAU på olika sätt med andra kristliga ungdoms- och mis- sionsorganisationer.
Förbundet har omkring 14 000 medlemmar fördelade på 236 föreningar, huvud- sakligen förlagda till Jönköpings län.
Svenska Baptisternas Ungdomsförbund.
De svenska baptisternas ungdomsrörelse är ävenledes en produkt av 1800-talets stora folkväckelse, och genom hela dess historia går såsom en obruten linje den personliga kristendomen och fniförsamlingsidén. »För Kristus och församlingen» är ett motto, som många av förbundets föreningar gjort till sitt, och däri inrymmes pro- grammet och syftningen för Svenska Baptisternas Ungdomsförbund. Genom lämp— liga till de aktuella förhållandena anpassade metoder önskar förbundet till svensk ungdom förmedla Guds kallelse till personligt ställningstagande för Jesu Kristi livs- väg. Genom sin kristna ungdomsfostran vill förbundet bidra till att göra de unga människorna livsdugliga, frigjorda och ansvarsmedvetna.
Den svenska baptismen begynte helt blygsamt i Halland är 1848. Då döptes en septembernatt fem personer i Vallersvik. Den baptistiska väckelsen spred sig sedan
snabbt över landet. Det var i stor utsträckning unga människor, som slöto sig till de nya församlingarna av troende och döpta. Redan på 1860-talet bildades efter ut- ländskt mönster s. k. ynglinga- och jungfruföreningar i olika delar av landet. Det förtjänar att nämnas, att initiativet till bildandet av K. F. U. bl.-förbundet — vil- ket skedde 1887 —— kom från baptistiskt håll. På 1880-talet bildades ungdomsfor- eningar, där medlemmarna voro av båda könen. 1890-talet.såg en ökad aktivitet på ungdomsfronten, och snart bildades också de första distriktsungdomsforbunden. 1905 var så den baptistiska ungdomsrörelsen mogen för en fastare organlsation. Det året bildades Svenska Baptisternas Ungdomsförbund. År 1912 anställdes förbun- dets förste helårsarhetare. År 1921 fick förbundet sin förste s. k. juniorsekreterare med uppgift att arbeta bland den yngre ungdomen. Förbundets arbetarstab. har successivt utbyggts och omfattar för närvarande sex sekreterare och evangelister. Förbundet har arbetat under växlande förhållanden, och även om den baptistiska ungdomsverk—samheten haft rätt svåra känningar av den delning, som det svenska baptistsamfundet genomgått under 1930-talet, har dess livskraft bevarats. I dag står förbundet berett för ny expansion.
Under Svenska Baptisternas Ungdomsförbund sortera 20 distriktsungdomsförbund och under varje distriktsungdomsförbund ungdomsföreningar, juniorföreningar (för pojkar och flickor i åldern 12—18 år) GK-föreningar (ålder 9-—12 år) samt scout- kårer.
Det baptistiska söndagsskolarbetet omfattar 37 979 barn i 935 skolor. Lärarna rekryteras i mycket stor utsträckning ur ungdomsleden.
Tyngdpunkten i det baptistiska ungdomsarbetet ligger på de olika föreningarna. Genom regelbundna möten söker man stärka sammanhållningen och inrikta in- tresset på väsentliga livsfrågor samt öva aktiv mission. Synnerligen uppskattade äro de 30—40 ungdomsläger och kurser, som årligen anordnas såväl av riksungdomsför- bundet som av distriktsungdomsförbunden. Den sociala hjälpverksamheten är om- fattande i föreningarna, ungdomsgrupperna besöka sjukhus och ålderdomshem. På baptis-ternas pojkhem i Kungsängen får ett 25-tal pojkar ett gott hems glädje och uppfostran. År 1921 startade Sjövdks folkhögskola. Årligen undervisas där cirka 100 elever. Under år 1942 arbetade inom förbundet cirka 75 studiecirklar med 1 200 deltagare. Därtill komma bibelstudier i de flesta ungdomsföreningarna. Bibliotekens antal är cirka 100. Vidare bör nämnas, att församlingarnas körer och musikför- eningar väsentligen bestå av unga människor. För ungdomens friluftsliv sörjes ge- nom utfärder och tidigare omnämnda läger. En stor tillgång är Ungdomsgården vid Vallersvik med plats för ett 80-tal gäster. Förbundets organ är »Ungdomens Vecko- post».
Genom här antydda och andra verksamhetsformer söker Svenska Baptisternas Ungdomsförbund fylla sin uppgift att representera levande kristendom i svensk ung— domsvärld.
Sammanlagt har förbundet för närvarande omkring 20 000 medlemmar fördelade på omkring 750 lokalavdelningar.
Svenska Missionsförbundets Ungdom.
"Svenska Missionsförbundets ungdomsverksamhet omfattar Söndagsskolan för barn fr. o. m. 4 år; Våra Pojkar och Våra Flickor (VP och VF), ett scoutbetonat pojk- och flickarbete för 10—13-åringar; junioravdelningarna för 13—18-åringar och ung- domsföreningarna för ungdom över 18 år. Söndagsskolverksamhet har bedrivits allt sedan Svenska Missionsförbundet grundades år 1878. Ungdomsföreningar började bil- das på 1880—talet. Riksförbundet Svenska Missionsförbundets Ungdom (S. M. U.), bildades 1910. Juniorrörelsen fick sin egentliga start 1912, även om enstaka junior- grupper funnos tidigare. Pojk- och flickverksamlicten började 1931.
Söndagsskolan är en skolform med indelning i klasser och åldersavdelningar. VP och VF äro ungdomsrörelser, organiserade i kårer med chefer, avdelningsledare och
1 l l i !
patrulledare. Både ledare och medlemmar bära rörelsens dräkter. Mottot är »Framåt — uppåt». Programmet upptar studier, övningar, scoutlekar, besök på fabriker, brandstationer etc., utflykter med iakttagelseövningar, läger m. m. Medlemmarna få avlägga prov i olika ämnen för att erhålla rörelsens hederstecken. Juniorverksamheten har föreningsform. Dess motto är: »Gudsfruktan — människokärlek —— frivillig lyd- nad». Medlemskap kan vinnas av alla unga i junioråldern. Programmet upp—tar stu- diemöten, föredrag, provarbete, övnings- och instruktionsmöten, sång och musik, sommar- och vinterläger, idrott och gymnastik m. m. I ungdomsföreningarna kan medlemskap vinnas av de unga, »som, gripna av Kristus, funnit eller söka livs- gemenskap med Gud». Verksamheten omfattar andakt'sstunder, ungdomsgudstjänster, själavård, gruppsamtal, sång, musik, föredrag, diskussioner, studieverksamhet, biblio- teks—, skol- och kursverksamhet, läger, friluftsliv, samkväm, social verksamhet, sol— datmission, yttre mission, sjömansvård, m. m. Studieverksamheten omfattade 1942 812 cirklar med 11926 deltagare. Sedan 1923 finnes eget korrespondensinstitut. Ett stort antal studiekurser anordnas årligen. Studiearbetet ledes av ett studieråd och en studiesekreterare, varjämte studiekommittéer finnas i distrikten. Ungdomsförbun- det understöder Svenska Missionsförbundets skolverksamhet. Följande ungdomssko- lor äga-s eller stödjas av Svenska Missionsförbundet: Jönköpings Kristliga Folkhög- skola, Kristinehamns Praktiska Skola, Norrbottens Ungdomsskola (Kalix), Mellersta Norrlands Ungdomsskola (Härnösand), Västkustens Ungdomsskola (Ljungskile), Osby Samrealskola och Palmgrenska Samskolan (Stockholm). Över 100 sommar- läger anordnas årligen med 12 000—15 000 deltagare. Omkring 125 ungdomsgårdar finnas, varav en del dock endast användas under sommaren. Församlingarna inreda i allt större utsträckning ungdomsvåningar i kyrkorna eller i andra fastigheter. Ung- domsföreningarnas sociala kommittéer ge understöd åt behövande, besöka gamla och Sjuka samt ordna sångstunder på ålderdomshem och sjukhus. Ungdomsförbun- det deltar ri ledningen av Svenska Missionsförbundets sociala verksamhet, dess flyk- tingläger i Tostarp, dess nordiska hjälpverksamhet etc. I Missionsförbundets yttre mission gör ungdomen betydande insatser. Ett seminarium för utbildning av infödda pastorer och lärare har byggts i Franska Kongo. Två missionsstationer och ett tiotal missionärer underhållas även. En missionsstation i Indien skall uppföras av juniorrörelsen. Genom den yttre missionen får ungdomen världsvida vyer och gör en insats i folkförsoningens tjänst.
Ungdomsverksamheten ledes av centralstyrelser för de olika ungdomsrörelserna, riks- och distriktssekreterare, distriktsstyrelser samt lokala styrelser och kommit- téer. Verksamhetens mål är att dana de unga till kristna personligheter och goda samhällsmedborgare. Ungdomsrörelsen är frikyrklig och arbetar för personlig kris- tendom. Dess ideal är »en fri kyrka i en fri stat», varvid samarbete kan etableras mellan kyrkan och staten. Svenska Missionsförbundet är ett kongregationalistiskt samfund, och därför är det naturligt att dess ungdom fostras till övertygade de- mokrater.
Söndagsskolan omfattar 2 759 skolor, 102 427 elever och 10 856 lärare. De övriga organisationerna omfatta sammanlagt 2 566 föreningar, 68 770 medlemmar och 11 650 ledare (VP och VF resp. 320; 8 331; 1 264: juniorrörelsen resp. 1 174; 25 159; 5 026 och ungdomsrörelsen resp. 1072; 35 280; 5 360).
Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse.
De vid sekelskiftet anordnade kristliga studentmötena väckte tanken på att ordna något motsvarande möte för gymnasister. Det kom till stånd sommaren 1900 på Wiks slott i Uppland. Redan detta första möte samlade ett 100—tal deltagare och blev en stor framgång.
Samtidigt började efter impulser från Köpenhamn kristliga sammankomster att hållas i Malmö. Två år senare hölls det första sydsvenska gymnasistmötet. Sedan dess ha gymnasistmöten anordnats tämligen regelbundet,
1904 börjades utgivandet av en särskild gymnasist-tidning »Uppåt» (sedermera » Gymnasisten » ) .
De första gymnasistförbunden bildades i Malmö och Uppsala 1905 och i Lund 1906. De första åren fanns ej någon fast organisation. 1907 bildades emellertid en upp- svensk gymnasiströrelse och året därpå en sydsvensk, vardera med en styrelse i universitetsstaden. För gemensamma angelägenheter inrättades det 5. k. gymnasist- rådet. År 1910 inrättades en befattning som resesekreterare. 1924 förenades de båda rörelserna till Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse men bibehöllos som självständiga »avdelningar» av denna. 1930 avskiljdes Norrland (utom Gästrikland) från den upp- svenska avdelningen; en norrländsk avdelning bildades, och den uppsvenska blev »mellansvenska avdelningen».
Nya arbetsformer ha under 1920-talet införts, såsom instruktionskurser, vinter- möten, gymnasistdagar, kamratdagar och liknande möten.
Från början anordnades särskilda pojk- och flickmöten, men under 1930-talet skedde en fortskridande övergång till sammöten. Fr. o._m. år 1943 är »sam»-tanken organisatoriskt helt genomförd. Vissa sommarmöten anordnas dock fortfarande en- bart för pojkar eller enbart för flickor.
Målet för Sveriges Kristliga Gymnasiströrelses arbete är att vinna Sveriges gym- nasister för en personlig kristen tro och att därigenom skapa en kristen anda bland våra gymnasister.
I samband med det rent religiösa arbetet söker Sveriges Kristliga Gymnasist- rörelse också väcka intresse för allmänt kulturella och ideella vården samt för so- ciala frågor och uppgifter. Det är därvid rörelsen angeläget att alltid ställa dessa sidor av livet in under kristen belysning och väcka kristen ansvarskänsla inför dem. Denna del av arbetet får dock ej på något sätt skymma den rent religiösa uppgiften. Målet är en personligt kristen svensk ungdom, bevarandet och nygrundandet av en kristen svensk kultur.
Sveriges Kristliga Gymnasiströrelses lokala sammanslutningar vid läroverken bru- ka kallas förbund. Förbunden i samma landsända äro inordnade i gemensamma or— ganisationer. De viktigaste gemensamma organisationerna äro Gymnasiströrelsens tre 8. k. avdelningar. Varje förbund hör till någon av dessa avdelningar. De äro föl- jande:
Sydsvenska Avdelningen (förkortat SA), som omfattar Götalands, Mellansvenska Avdelningen (MA), som omfattar Svealands, Gästriklands och Gotlands, samt Norr- ländska Avdelningen (NA), som omfattar Norrlands (utom Gästriklands) förbund. SA:s styrelse har sitt säte i Lund. MA:s och NA:s båda i Uppsala.
Som centralstyrelse för de tre avdelningarna, SA, MA och NA tjänstgör styrelen för Sveriges Kristliga Gymnasiströrelse. Centralstyrelsen handlägger alla de åren- den, som äro gemensamma för hela rörelsen. Av särskild vikt är det härvidlag, att den utåt gentemot statens och skolans myndigheter står som ansvarig ledare av rörelsens verksamhet. Direkt under centralstyrelsen lyda redaktören för tidningen ,'Gymnasisten» samt resesekreterarna.
Lokalförbundens verksamhet är den viktigaste. På dem vilar det huvudsakliga arbetet. Gemensamma arbetsformer äro andaktsstunder, föredrag (av medlemmar eller utifrån kallade talare) diskussioner, bibelstudier, sång, musik, uppläsning. Äm- nena för föredrag och diskussioner kunna vara centralt kristna eller av social och etisk (särskillt sexualetisk) natur. I senare fallet lägges dvock stor vikt vid att frågor- na ses ur kristen synpunkt.
I många .förbund har det sociala arbetet stort utrymme. Medlemmarna sjunga och spela på ålderdomshem och allmänna inrättningar, besöka ensamma gamla, bidraga till underhåll och beklädnad av fattiga barn =O. s. v. Förbunden sträva också att ge- nom god och naturlig förströelse leda den studerande ungdomen in på för samhäl- lets utveckling sunda banor.
Avdelningarnas verksamhet är huvudsak-ligen lagd på ordnandet av för flera för-
bund gemensamma möten, kurser, läger och kamratdagar. Dessa mötens uppgift kan sammanfattas i orden: väckelse, uppbyggelse, fostran till goda, kristna medborgare, villiga att ta ansvar för sitt folk och sitt land.
Cenvtrals'tyrelsens verksamhet (bortsett från den rent administrativa) utövas av resesekreterarna. och tidningen »Gymnasisten». Resesekreterarna besöka de olika lo- kalförbunden 1 a 2 ggr årligen och hjälpa dem i deras arbete genom före- drag, diskussionsinledningar, råd och praktisk själavård. Det arbete, som dessa ut- föra och som ofta är av sådan natur, att man ej kan skriftligen redogöra för det, kan inte skattas högt nog. Genom resesekreterarna knytas också de olika förbunden samman till en rörelse. Ett sammanhållande band är också tidningen »Gymnasisten». Denna vill dels stimulera och vägleda lokalförbunden i deras arbete, dels vara ett forum för gymnasisterna själva, där de kunna diskutera sina egna problem och de frågor, som röra sig i tiden.
Rörelsen omfattar för närvarande 63 lokalförbund med tillsammans 1575 med- lemmar.
III. Scout- och idrottsorganisationer.
a) Scoutorganisationer.
Utöver de sju scoutförbund, vilka i föreliggande avsnitt redogöra för sin verk- samhet, bedriver även Metodistkyrkans Ungdomsförbund, Sveriges Blåbandsför- enings Ungdomsförbund och Svenska Baptisternas Ungdomsförbund scoutverksam- het.. Vad beträffar pojkarna är denna verksamhet emellertid ansluten till K. F. U. M:s Scoutförbund, vad beträffar flickorna är den ansluten till K. F. U. K:s Scoutförbund. De fem scoutförbunden för manliga scouter, nämligen Frälsnings- arméns, I. 0. G. T:s, K. F. U. M:s, N. T. Ozs och Sveriges Scoutförbund äro sam- manslutna i Svenska Scoutunionen. Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund och Sve- riges Flickors Scoutförbund — till vilket senare förbund I. 0. G. T:s och N. T. Ozs kvinnliga medlemmar äro anslutna —— äro sammanslutna till Sveriges Flickscoutråd.
I. 0. G. T:s Scoutförbund.
Inom Godtemplarorden förefanns länge ett behov av en arbetsform för ungdo- marna i övergångsåldern, och så bildades år 1928 I. 0. G. T:s Scoutförbund. För- bundet arbetade till en början fristående från den övriga scoutrörelsen, men från den 1 jan. 1936 är förbundet anslutet till Svenska Scoutunionen.
Scoutförbundets uppgift är att samla ungdomarna omkring scoutrörelsens arbets- uppgifter, samt att samtidigt fostra dem till nyktra medborgare enligt Godtemplar- ordens program. Scouting blir alltså ett medel att föra den svenska ungdomen till Godtemplarorden.
Arbetet bedrives helt efter scoutrörelsens program, där en stor del "av verksam- heten iir förlagd till naturen. Patrullsystemet, med pojkarna sammanslutna i mindre grupper, har för scoutrörelsen visat sig vara det bästa och enda möjliga arbetssättet. Arbetet består mest av provavlåggmingar, lekar, tävlingar, utflykter och läger.
Förbundet har för närvarande omkring 125 kårer och något över 3 000 medlem- mar. Till detta kan även läggas .flickscoutsektionen med sina 50 kårer och över 1 000 medlemmar.
K. F. U. K:s Scoutförbund.
Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund bildades 1921 och är en gren av Förbundets av Sveriges K. F. U. K. ungdomsarbete. Scoutförbundet ansvarar helt för sin egen ekonomi. 1922 anslöts det till The World Association of Girl Guides and Girl Scouts. Dess flickscoutchef är sedan 1929 fru Elsa Cedergren.
Scoutförbundets angelägenheter handhas av en scoutstyrelse med dess verkstäl- lande utskott och av en förbundsstämma, som sammanträder en gång om året och i vilken Scoutvförbundets alla ledare ha rätt att deltaga.
Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund och Sveriges Flickors Scoutförbund samarbeta genom Sveriges Flickscoutråd. Sveriges Flickscoutråd är den beslutande myndighe- ten i fråga om lag, löfte, valspråk, prov och internationella frågor.
Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund är en del av den världsfamnande scoutrörelse, som grundats av lord Baden-Powell of Gilwell och som i sig förenar ungdomar obe- roende av nationalitet, ras och religion, varigenom den söker främja fred och sam- förstånd i världen. Scoutförbundet vill fostra goda och ansvarskännande medborga- re genom a-tt bland barn och unga flickor arbeta enligt scoutrörelsens grundsatser och i samverkan med de uppbyggande krafterna i vårt land verka för kristen fostran.
Arbetet bedrives på tre linjer:
1. Blåvingearbetet .......... 8—11 år 2. Flickscoutarbetet ........ 11 16 år 3. Seniorscoutarbetet ....... 16 år och däröver.
I alla dessa grenar är karaktärsfostran, praktisk sysselsättning och friluftsverk- samhet det viktigaste. Övningarna syfta till att lära ungdomen .ta ansvar, lära dem samarbeta, klara sig själva och hjälpa andra. Förbundets önskan är att kårernas Öv- ningar så mycket som möjligt förläggas utomhus och att flickorna genom utfärder och förläggningar bli förtrogna med naturen och hur man utan att göra skada skall vistas där. Genom att låta dem arbeta i små grupper, patruller, med jämnåriga patrulledare, söker förbundet utveckla de unga till initiativrikedom och självdisciplin. Bland ledam'a och seniorscouterna förekomma studiecirklar och föreläsningar.
De senaste åren ha flickscouter och ledare deltagit i olika slag av insamlingar så- som t. ex. insamling av gummi, skrot, nypon, medicinalväxter. Under somrarna ha arbetsläger ordnats, flickscouterna ha deltagit i olika slags beredskapsarbeten, luft- bevakning o. s. v.
Förutom den livliga lägerverksamhet, som bedrives av kårer och distrikt och de. många förläggningar, som ordna-ts särskilt för flickscoutkårer med egen scoutstuga, brukar K. F. U. K:s Scoutförbund varje år hålla utbildnings- och fortbildningskur- ser för ledare.
I januari 1943 hade Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund 7 577 medlemmar. Dessa voro fördelade på 24 distrikt, varav 76 blåvingeringar med 2013 blåvingar, 148 flickscoutkårer med 4853 flickscouter, 16 seniorscoutkårer med 155 seniorscouter samt *556 ledare.
K. F. U. M:s Scoutförbund.
Då scoutmetoden 1909 började tillämpas i Sverige, infördes den även i K. F. U. M:s då 20-åriga pojkarbete. År 1911 sammanslöto sig de olika scoutkårerna tillhöran- de K. F. U. M. i Sverige och bildade K. F. U. M:s Scoutförbund. Den främsta initia- tivtagaren till förbundet var sekreteraren Emil Winqvist, som blev dess förste chef.
Förbundets moderorganisation var och är alltjämt K. F. U. M:s Riksförbund, och medlemmarna i K. F. U. M:s Scoutförbund äro i och med sitt medlemskap även "individuellt anslutna till Riksförbundet. Scoutförbundet har tillsammans med Sve- riges Scoutförbund 1930 bildat Svenska Scoutrådet, till vilket sedermera anslutit sig ytterligare tre scoutförbund. Dessa fem förbund bilda numera tillsammans Svenska Scoutunionen, inom vilken dock förbunden äga full självständighet.
I likhet med övriga scoutförbund bedriver K. I". U. M:s Scoutförbund sin verk- samhet i enlighet med Baden-Powells system. Scoutlagen och löftet med deras höga etiska och moraliska krav äro de grundpelare, som bestämma arbetets resning och karaktär.
Pojkarna äro indelade i tre åldersgrupper, Vargungar 9—11 år, Scouter 12—17 år och Vandrarscouter 16 år och däröver. Vid sidan av den mera allmänna arbets— formen finnas för de båda äldre åldersgrupperna även sjö- och flygscouting.
Scouting går ut på största möjliga självverksamhet för pojkarna och arbete i smågrupper, s. k. patruller. Redan tidigt få de något äldre pojkarna ta ansvar för de yngres fostran och utbildning. Överhuvud taget försöker man i scoutarbetet lära pojkarna att reda sig själva.
Scouting bedrives mest ute i naturen, varigenom pojkarna här-das och vänjas vid ett sunt och enkelt levnadssätt, samtidigt som de få lära sig åtskilliga praktiska färdigheter, som de ha gagn av i sitt liv som vuxna. I synnerhet sommarens läger- verksamhet, som redan före kriget till stor del var förbunden med nyttigt och prak- tiskt arbete, år till gagn för pojkarnas utveckling. Bland arbetsgrenarna må även nämnas idrott och gymnastik, studiearbete, musik och sång, sjukvård, samkväm, socialt hjälparbete (för vandrarscouter), andaktsstunder och gudstjänster m. m.
Under arbetssäsongen träffas pojkarna minst en gång i veckan till endera pa- trullmöte (ca 6 pojkar) eller avdelningsövn'ing (20—30 pojkar). Några gånger un- der terminen samlas hela kåren till större möten med i allmänhet festligare program. Sju gånger har förbundet samlat sina medlemmar till förbundsläger under ca 10 da- gar vardera. Dessa läger ha utgjort milstolpar i förbundets utveckling. Under de senaste krigsåren ha förbundets medlemmar i stor utsträckning deltagit i den verk- samhet, som bedrives av Sveriges Ungdomsberedskap.
Förbundets scoutkårer äro sammanförda i 10 distrikt. En gång om året samlas ombud från kårerna 'till förbundsmöte, varvid bland annat högkvarter väljes. F ör- bundet har dels genom K. F. U. M:s Riksförbund, dels genom Svenska Scoutrådet upprätthållit livliga internationella förbindelser, främst med de nordiska länderna. Dess officiella organ äro pojktidningen »Sveriges Pojkar» och ledartidningen »Scout- ledaren».
Förbundet lägger sitt arbete på klart kristen grund och vill genom scouting fostra pojkarna 'till kristna, ansvarskännande medborgare. I sitt arbete står rörelsen i nära förbindelse med hemmet och skolan. '
K. F. U. M:s Scoutförbund har sedan sin tillblivelse med undantag av åren 1917 och 1918 visat en stadig tillväxt och omfattade den 31 december 1942 11014 med- lemmar, fördelade pä 144 kårer. Härav äro 2943 Vargungar, 6386 Scouter samt 1 685 Vandrarscouter och ledare. '
N. T. C:s Scoutförbund.
Nationaltemplarorden var det första nykterhetssällsskap, som officiellt antog scou- ting såsom verksamhetsgren. Det skedde nämligen på riksmötet 1927 efter att verk- samheten prövats under ett par år dessförinnan. 1932 vann scoutförbundet inträde i Svenska Scoutunionen. Under årens lopp ha ett flertal riksläger hållits (i Västerås, Leksand, Jönköping och Råda). Redan från början lade man stor vikt vid ledarut- bildningen. Varje sommar ha speciella ledarekurser, s. k. Malteser, hållits. Sommaren 1943 höllos inte mindre än tre sådana kurser, den 17 :de och 18:de scoutmaltesern samt 2:dra vargungemal-tesern. Dessutom ha 5. k. distrikts- och provinskurser årligen anordnats, likaså korrespondensundervisning.
N. T. Ozs Scoutförbund har, såsom det angives i förbundets konstitution, till upp- gift att inom ramen för N. T. Ozs verksamhet och i enlighet med därför utfärdade bestämmelser handha allt arbete inom Orden, som kan hänföras till scoutarbete samt verka för scoutverksamhetens utbredning inom N. T. O.
N. T. O. vill med sin scoutverksamhet samla flickor och pojkar i scoutkårer och där fostra dem till goda karaktärer. Genom sin grundsats, nykterhet, fred och folk- uppfostran, vill den söka skapa sådan inriktning hos de unga, att de med ansvar för sitt eget och samhällets bästa arbeta för ökad folknykterhet, att de söka främja
alla strävanden för fred mellan nationerna, att de söka fostra sig själva till kun- niga och ansvarskännande människor. Genom ett praktiskt arbetsprogram vill verk- samheten ge de unga en nyttig och omväxlande sysselsättning, som bidrar till att stärka deras fysiSka krafter, uppöva händighet och rådighet, utveckla energi och viljekraft.
N. T. O:s Scoutförbund är uppdelat på tvenne sektioner, en för flickor och en för pojkar. Inom varje sektion bedrives verksamhet i särskilda avdelningar för ung- domar i åldern 8—11 år (blåvingar och vargungar), 12—16 (scouter och flick- scouter) samt över 17 år (vandrarscouter och seniorscouter). I fråga om metoderna tillämpas samma system, lag, löfte o. dyl. som i fråga om övriga scoutförbund.
Förbundet hade den 31 december 1942 90 flickscoutkärer och 127 scoutkårer med sammanlagt 6 036 medlemmar.
Sveriges Flickors Scoutförbund.
Hösten 1911 bildades den första flickscoutkären i Sverige. 1913 sammanslöto sig de flickscoutkärer, som arbetat var för sig i Sverige till Sveriges Flickors Scoutför- bund. Under första världskriget tjänstgjorde flickscouterna i olika beredskapsupp- gifter, och rörelsen ökade ganska hastigt i medlemsantal.
År 1923 bildades Sveriges Flickscoutråd, ett samarbetsorgan mellan Sveriges Flic— kors Scoutförbund och Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund. I Flickscoutrådet dryf- tas alla frågor som röra de båda förbunden gemensamt.
I mitten på 1920-talet erhöll förbundet dispositionsrätten till Frustunaby vid Gnesta, en till ledarkurser och scoutläger iordningställd gård. Senare har förbundet fått äganderätten till Frustunaby.
Åtskilliga storläger ha under årens lopp ägt rum, de största voro Häringelägret år 1928 och Hässelbyholmslägret år 1933. År 1936 samlades i Sverige representanter från hela världens flickscoutrörelse till världskonferens i Rättvik.
Sedan 1929 har Svenska Kyrkans Diakonistyrelse anställt en flickscoutsekreterare, som samtidigt är Sveriges Flickors Scoutförbunds resesekreterare. Hennes uppgift är att öka kontakten mellan förbundet och ledarna ute i landet, instruera dem i deras arbete och ge dem impulser för fortsatt verksamhet.
Förbundets främsta syfte är att uppfostra flickor till goda medborgare i staten genom praktiska övningar i allehanda färdigheter, genom friluftsliv och scoutläger, där krav ställas på att flickorna leva efter scoutlagen, som är förbundets ideella program. Scoutlöftet lyder: »Jag lovar att efter bästa förmåga söka göra min plikt mot Gud och fosterlandet, hjälpa andra, lyda scoutlagen.»
Den svenska flickscoutrörelsen arbetar, i likhet med scouterna över hela världen, i enlighet med Lord Baden-Powells program, och stor betydelse fästes vid frilufts- liv och förmågan att kunna reda sig själv i mer eller mindre besvärliga situationer. Förbundets medlemmar äro indelade i tre åldersklasser med olika arbetsprogram, blåvingarna, 8—11 år, f-lickscouterna, 11—16 år och seniorscouterna, 16—25 år.
Blåvingarna äro indelade i flockar, med en flockledare, som dock ej har något som helst ansvar för flockens medlemmar. De äro för små för att flocken skall kunna bilda en självständig enhet. Blåvingeledaren har i stället så mycket större betydelse, och till henne gå blåvingarna med alla sina bekymmer och glädjeämnen. Lekar ta den största delen av tiden, och de prov de avlägga inläras ofta med hjälp av lekar.
Flickscoutverksamheten är byggd på Lord Baden-Powells idé »patrulilsystemet», vilket går ut på självverksamhet inom patruller på 6—--8 medlemmar i olika åldrar, ledda av en jämnårig patrulledare. Några patruller bilda tillsammans en flick- scoutkår, som förestås av en vuxen kårledare. Kåren samlas till möten ett par gånger i månaden. Dessemellan arbeta patrullerna var för sig. Övningar hållas såväl ute som inne. På somrarna hållas numera arbetsläger, där deltagarna få lära sig göra nytta i jordbruket.
Seniorscouternas arbete bedrives huvudsakligen genom studiecirklar och intresse- grupper. Social hjälpverksamhet har stor plats på deras program, och som lämpligt mål för studiecirklar kan nämnas att erövra specialmärken i sjukvård, barnavård, sömnad, matlagning m. m. Senliorscoutkårernas medlemmar hålla ofta föredrag i olika ämnen. Intressegruppema ägna sig även åt gymnastik, folkdanser, naturstudium, orientering och vandringsläger.
Seniorscouterna ha en stor uppgift att fylla som biträdande ledare inom flick- scoutkårerna och blåvingeringarna såväl vid inomhusövningar som vid läger.
Sveriges Flickors Scoutförbund omfattade den 1 januari 1943 19 732 medlemmar uppdelade på 41 distrikt. Till Sveriges Flickors Scoutförbund äro som självständiga sektioner anslutna N. T. Ozs Flickscoutsektion med 1 926 medlemmar och I. 0. G. T:s Flickscoutsektion med 1066 medlemmar. Distrikten omfatta i medeltal 400 med— lemmar. Som underavdelningar 'till distrikten stå blåvingeringar, flickscoutkärer och seniorscoutkårer med i regel 20—30 medlemmar.
Sveriges Scoutförbund.
Scoutrörelsen startades av dåvarande översten, sir Robert Baden-Powell på hösten 1907. I Sverige blev det Lieberath som i oktober 1909 startade den första sc0ut— patrullen i Göteborg. Sveriges Scoutförbund bildades den 3 januari 1912 i Stock— holm på ett sammanträde med representanter från olika scoutkårer i landet. Vid scoutförbundets bildande fanns det ca 5 000 scouter. Inspirerad av svenskt initiativ samlade Baden-Powell år 1920 20000 scouter från 37 länder till en s. k. Jamboree i London. Samtidigt utropades han till världsscoutchef för en världsscoutunion av vilken Sveriges Scoutförbund blev medlem. I'nins Gustav Adolf är sedan 1932 ordförande i Svenska Scoutrådet, ett samarbetsorgan för olika scoutförbund i Sverige. Tre år senare inträdde han som hedersordförande i Internationella scoutkommittén, det verkställande organet för Världsscoutunionen. I denna sin befattning är han efter Baden-Powells frånfälle år 1941 den högste ledaren för den internationella scout- rörelsen.
Sveriges Scoutförbund arbetar —— i motsats till övriga pojkscoutförbund — utan någon moderorganisation. Vi'sst samarbete sker dock dels med Svenska Kyrkans Diakonistyrelse, dels med Svenska Röda Korset.
Sveriges Scoutförbunds uppgift är bl. a. att stödja scoutkårerna i deras arbete för svenska pojkars fostran i scoutrörelsens anda enligt Baden-Powells metod. Scout- förbundet respekterar varje religiös åskådning, är neutralt i politiskt hänseende samt arbetar hand i hand med hem och skola för ungdomens fostran till karaktärs- fasta, goda medborgare med sinne för ridderlighet, pålitlighet, disciplin, praktisk blick och kärlek till naturen.
Verksamheten bedrives på tre åldersklasser: Vargungarna i åldern 8—11 år, scou- terna 12—16 år samt Vandrarscouterna 17—25 år. Särskilda prov skola avläggas inom varje åldersklass. Scoutmetoden går ut på att ett gäng pojkar bildar en scout- patrull under ledning av en av dem själva vald, ungefär jämnårig kamrat, vilken av den äldre och ansvarige scoutledaren erhåller träning och tips för sitt arbete inom patrullen. Vargungarna bedriva sitt arbete mest under lekens form medan Vandrar- scouterna syssla med hårdscouting, sociala frågor samt förberedelser hill ledartjänst. Som regel bedrives arbetet för varje verksamhetsgren med ett inomhussammanträde i veckan samt en utomhusfärd varannan söndag. Läger och förläggningar anordnas under större helger och under sommaren. Utöver ovannämnda grenar bedrives scou- ting bland blinda, döva, vanföra eller kroniskt sjuka pojkar, s. k. handikapade scouter. Vidare finnas sjöscouter och ensamscouter, de senare bosatta i ödebygder, vilka få sin utbildning och fostran per korrenspondens.
Utöver medlemmarnas utbildning bedriver Scoutförbundet — som ett led i upp- fostran —— en omfattande hjälpverksamhet. Här må endast nämnas de årligen åter- kommande märkesförsäljningarna till välgörande ändamål, de stora hjälpak-tionerna
till barnrika familjer, Rädda Barnen, Svenska Röda Korset etc. Men hjälpen har i ofredstider tagit andra former; hjälpsamheten mot samhället, scoutemas insatser inom civila luftskyddet och på arbetsläger, för att ta några exempel, äro välkända.
Även på den internationella verksamhetens område har scouting velat skapa sam- förstånd mellan folken. Utsikterna avt-t scoutrörelsen skulle kunna lämna ett bidrag till uppbyggandet av en fredens och samförståndets värld synas just nu mörka.
Medlemsantalet utgjorde den 1 maj 1943 25 775 medlemmar fördelade på 477 scoutkårer med sammanlagt 375 vargungeflockar, 810 scoutavdelningar samt 145 vandrarscou-t-lag. | b) Idrotts- och friluftsorganisationer. | |
Riksidrottsförbundet.
Riksidrottsförbundets ändamål 'är att åt de till detsamma anslutna föreningarna och förbunden bereda fördelen av gemensamma bestämmelser, att befordra enigt samarbete föreningarna och förbunden emellan, att genom enhetlig överledning stödja och utveckla gymnastik och idrott, att i övrigt verka för främjande av sunda kroppsövningar till stärkande av svenska folkets fysiska och andliga kraft samt slutligen att gentemot utlandet representera den svenska gymnastiken och idrotten.
Gymnastik- och idrottsföreningarna utgöra den grundval, på vilken förbundets verksamhet vilar; de utöva vid riksförbundsmötet —— förbundets högsta myndighet — genom sina valda ombud oinskränkt bestämmanderätt i allt, som rör den zfrivil- liga idrottsrörelsens organisation och utveckling, däri inbegripet även de stadgar, som äro gemensamma för nämnda rörelse. Dessa ombud äro jämväl ensambestäm— mande i fråga om tillsättande av ledamöter i överstyrelsen, vilken inför riksför- bundsmötet står till ansvar för idrottsrörelsens ändamålsenliga omvårdnad.
Ovan angivna omständigheter torde vara belysande för Riksidrolttsförbundets de— mokratiska karaktär. :
Inom Riksidrottsförbundet ledas de olika specialidrotterna (fri idrott,, .fo'boll, , simning, gymnastik o. s. v.) av specialf'örbunden (Svenska idrottsförbundet, Svenska i t fotbollförbundet, Svenska simförbundet, Svenska gymnastikförbundet o. s. v.) för närvarande 25. Geografiskt sett administreras idrotten inom Riksidrottsförbundet av 23 distriktsförbund (Skånes idrottsförbund, Norrbottens idrottsförbund, Stockholms idrottsförbund o. s. v.), som vart och ett inom sitt område övervakar och utvecklar idrotten inom samtliga de föreningar, som äro belägna inom distriktet.
Den idrottsliga och gymnastiska verksamheten är givetvis den dominerande, men en stark strävan finnes hos idrotten att vid sidan härav även bedriva annan kultu- rell och ideell rörelse. Denna strävan har under de senaste 10 a 12 åren bl. a. tagit sig uttryck uti bildandet av Riksidrottsförbundets Samarbetskommitté, sammansatt av representanter för dels Riksidrottsförbuudet, dels nykterhetsorganisationerna, A. B. F., Riksförbundet Kyrklig Ungdom, Sveriges Kristliga Bildningsförbund, K. F. U. M., Jordbrukare-Ungdomens Förbund samt Svenska Frisksportförbundet. Samarbetsk'ommitténs uppgift är att stärka samarbetet emellan idrottsrörelsen och här nämnda organisationer och att inom idrottsrörelsen få till stånd studiecirklar m. m. med kulturell och ideell verksamhet av olika slag.
Många idrottsföreningar arrangera med jämna mellanrum, framförallt under vin- tersäsongen, klubbaftnar eller klubbsamkväm för sina medlemmar med föredrag, filmförevisningar och annan god underhållning. Studieverksamheten bedrives dels i egna studiecirklar i olika ämnen (föreningskunskap, sjukvård, språk m, m.) men även i stor utsträckning i samarbete med A. B. F., nykterhetsorganisationerna o. s. v. I syfte att ytterligare utvidga dessa bildningssträvanden har Riksidrottsförbundet ny- ligen utgivit cn handbok, »Idrott och folkbildning».
In-om idrottsrörelsen pågår sedan länge en vittutgrenad kursverksamhet, som framförallt tagit sikte på utbildning av ledare. Vid den årligen återkommande s. k. malmahedskursen utbildas varje år ett 100-tal ungdomstedare och inom de flesta distrikt anordnas likaledes årligen kurser i samma syfte. Programmen vid dessa kurser uppta icke endast idrottslig och gymnastisk ledarverksamhet utan även i stor utsträckning annan ideell verksamhet, såsom nykterhetsfrågor, religiösa frågor, uppfostringsfrågor i allmänhet, karaktärsdaning o. s. v.
Riksidrottsförbundet bildades 1903 och består av svenska gymnastik- och idrotts- föreningar, våren 1944 7300 st. Samtliga föreningar få sina stadgar godkända av Räksidrottsförbundet och anslutas direkt till detta förbund. Till Riksidrottsförbundet äro år 1944 anslutna omkring 513000 medlemmar.
Svenska Frisksportförbundet.
»Järnringarna skola icke låta någon dag gå utan frivilliga uppoffringar och här- dande liv. Genom regelbunden hård gymnastik, sport och ett inspirerande frilufts— liv skola de utveckla sin kropp till dess fulländning, såvitt det är dem möjligt. — Genom läsandet av god littera-tur och »odlande av sina bästa tankar skola Järn- ringarna hålla sitt sinne vaket.»
Så lätt det bl. a. i uppropet .för bildandet av Frisksportförbundet Järnringen, som bildades 1930 på initiativ av redaktör Agne Windmark i tidningen »Swing». I »Swing» hade ordet frisksport skapats av konstnären Marcus Hentzel, som fått idén till ordet och rörelsen frisklsport från Amerika, där muskelbyggaren och hälso— profeten Bernarr Mac-Fadden skapat en folkrörelse med sin samling för sphysical culture».
Den svenska frisksportrörelsen fick dock redan från starten en mera svensk inriktning. Sommaren 1936 sammanslogs Järnringen med konkurrentorganisationen Förbundet för Fysisk Fostran och döptes då om till Frisksportförbundet. Samma år inträdde Are Waerland i rörelsen, som han åter lämnade 1941.
Sommaren 1941 antog nuvarande Svenska Frisksportförbundet ett nytt arbets- och idéprogram, i vilket det bl. a. heter:
»Svenska Frisksportförbund—ets främsta uppgift är att till en enhet sammanföra alla strävanden, samt befrämja människans kroppsliga och andliga utveckling. Det råder sedan gammalt en konstlad och skarp åtskillnad mellan kroppslig och själs- lig hygien. Denna tudelning har i nutiden genom en ensidig specialisering på alla områden alltmera markerats. Den uppenbara risk för människans sunda, har- moniska utveckling, som en dylik tendens innebär, betonas starkt av moderna tän- kare och forskare. Härigenom bekräftas att antikens kända sentens — en sund själ 'i en sund kropp — alltjämt har den största aktualitet.»
För att skapa kroppslig hälsa understrykes vikten av rationell kroppslig trä- ning, friluftsliv, sund kost och hygien. Varje frisksportare avlägger löfte om absolut avhållsamhet från sprit och tobak. Preparerad och fabriksbehandlad kost und- vikes till förmån för den enkla, naturliga kosten. Patentmedicinerna motarbetas.
I idéprogrammet framhålles även: »I samarbete med bl. a. A. B. F. och korrespon- densinstituten arbetar Svenska Frisksportförbundet för självstudier, studiecirklar (100 cirklar rapporterade för vårsäsongen 1943) och kursverksamhet samt för spridandet av sund läsning.»
Klubbarnas arbete går dock främst ut på att skaffa medlemmarna möjlighet till fysisk fostran. Gymnastik och träning i brottning, boxning, atletik o. s. v. bedrives till större delen i förhyrda gymnastiksalar. Utomhusträningen bedrives i allmänhet på klubbarnas campingplatser (samtliga klubbar ha egna eller förhyrda frilufts- läger). En större del av klubbarna ha även upptagit idrott på sina program. Fler- talet klubbar har även inköpt eller förhyrt sportstugor eller torp såsom mål för
höstens och vinterns utfärder till fots, på cykel och på skidor. Vid stugorna ha klubbarna i allmänhet ordnat med egna husbehovsodlingar av grönsaker och po- tatis. ,Klubbarnas arbetslag medverka även i de uppgifter som anvisas av Sveriges Ungdomsberedskap.
I klubbverksamheten ingå även samkväm och fester. Folklekar och gammaldans stå som främsta punk-t på dessa festprogram.
Svenska Friskportförbundet är organiserat i 225 klubbar uppdelade på 19 distrikt med sammanlagt omkring 8 200 medlemmar.
Unga Örnars Riksförbund.
Unga Örnar bildades 1930. Avsikten med organisationen var att bland ungdom under 15 år försöka åstadkomma en verksamhet, som direkt anslöt sig till folk- rörelsernas arbete. Under de första åren ombesörjdes det administrativa arbetet av Socialdemokratiska Ungdomsförbundet men 1933 bildades ett särskilt Unga Örnars Riksförbund. Samtidigt ställdes organisationen under kontroll av A. B. F., som allt sedan dess utsett inspektor för verksamheten. 1937 erhöll Unga Örnars Riksförbund anslutning till A. B. F. som medlemsorganisation.
Organisationens syfte är i stort sett angivet i motiveringen för dess tillkomst. I verksamheten eftersträvas sådana former och arbetsmetoder som äro anpassade efter de åldersgrupper det här är fråga om, ansluta till folkrörelserna och grund- lägga en naturlig övergång till och aktivitet i dessa, när åldern för medlemskapets upphörande i Unga Örnar, 18 år, uppnås. Följaktligen existerar icke någon fort- sättningsorganisati—on.
Ungdomscirkeln och friluf-tsverksamheten jämte besök på olika samhälleliga in- rättningar spela en betydande roll inom organisationen.
Unga Örnars medlemsantal är för närvarande 7 000 i 150 grupper.
IV. Nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer.
Nationaltemplarordens Ungdomsförbund Heimdal.
Nationaltemplarordens (NTO) Ungdomsförbund Heimdal är svensk nykterhets- rörelses äldsta ungdomsförbund. Förbundet bildades i Göteborg 1901 och avdelning- ar växte snart fram inom olika delar av landet. Dessa fristående föreningar sam- manfördes ri åtta stora kretsar vilka voro underorgan till riksorganisationen. En omfattande aktion mot ungdomssuperiet kom tidigt igång, och genom studieverk- samhet och en nyttig och roande fritidssysselsättning omhändertogs stora skaror ungdomar. År 1935 omorganiserades förbundet och kom härigenom att knytas intimare samman med moderorganisationen, inom vars ram förbundet fick handha ledningen av den vuxna ungdomen inom orden. De fristående föreningama fingo kvarstå i stort sett oförändrade, men tillfördes konstitutionen en bestämmelse om medlemmarnas anslutning till orden senast efter två års medlemskap i förbundet. Den nybildade föreningsverksamheten baserades på ungdomsgrupper inom ordens lokalföreningar, men även externa föreningar, med förut nämnd bestämmelse för medlemmarnas anslutning till orden, kunde registreras. Förbundet indelades i distrikt vilka sammanföllo med ordens. För intimare kontakt med moderorganisationen be- stämdes att förbundets ordförande skulle tillhöra ordens riksledning, distriktets ordförande (distriktsungdomsledaren) distriktets styrelse, och ungdomsgruppens le- dare lokalföreningens styrelse.
Idéprogrammet sammanfaller med moderorganisationens och har fått ett preg- nant uttryck i treklangen: nykterhet, fred och follcuppfostran. Under senare år ha
dessa nyckelord vidgats och fördjupats och fogats in i ett större idésammanhang där man urskiljer två parallella strömfåror: rationell livsföring och folklig kultur. I strävan för rationell livsföring intar absolutismen en fundamental plats, men härtill ansluter sig också på ett naturligt sätt strävan för närings- och bostads-hygien, per- sonlig kroppsvård, gymnastik, idrott, friluftsliv m. m. Strävanden för folklig kultur ha framför allt kommit att knytas till sådana kulturintressen som sång, musik, lit— teratur, teater, 'talkör, välläsning, konst och konstslöjd m. in. Som en personlig föreningslänk mellan dessa intressen tjänar broderskapstanken, som fått sitt speci- ella patos i arbetet för folkgemenskap och världsfred.
Den gemensamma ramen för alla dessa intressen är förbundet och orden, med sina arbetsorgan i distrikt, föreningar och grupper. Inom denna ram bedrives verk- samheten. Förbundet sörjer för ordning och ekonomi, upplysning, propaganda samt ledarutbildning. Det förvaltande organet är Förbundsstyrelsen och det lagstiftande Riksungdomsstämmans ombudsförsamling. Vid sidan av det interna arbetet har under senare år påbörja-ts en extern verksamhet — speciellt utformad med tanke på nu- tida ungdomsproblem — där en mera hobbybetonad verksamhet bedrives. Förbun- det svarar här för en speciell ungdomsinstruktör, ledare, propaganda, lokaler, ar- betsmaterial, verktyg, litteratur m. m.
Studieverksamheten bedrives i nära anslutning till ordens Studieförbund. Därtill har Ungdomsförbundet en speciell informationstjänst :Grupptjäns—t», som utger hand- ledningar och korrespondenskurser för ledare i ämnen som beröra verksamheten. En omfattande kursverksamhet bedrives i anslutning härtill av förbundets speciella instruktör. En central plats i studiearbetet intar den av orden ägda och drivna folk- högskolan på Wendelsberg, där förbundsmedlemmama bjudas möjlighet till fördju- pade studier vid de mera fasta kurserna liksom också vid de mera speciellt betonade.
Som ett led i strävan för fysisk fostran bedrives en omfattande idrotts- och fri- luftsverksamhet. Denna ledes av en speciell rikskommitté, som har sig underställt distrikts— och lokalkommittéer. Årligen anordnas riks- och distriktsmästerskap inom skilda idrotter såsom allmän lidrott, orientering, skidåkning in. 111. Speciella mäster- skapstecken för dessa tävlingar finnas präglade. Förbundet har eget idrotts- och skidmärke. Varje år avhålles en skidvecka förlagd till fjällbygden. Under speciell ledare samlas ungdom från så gott som hela landet till en veckas härdande och roande friluftsliv, där skidturer och utflykter stå på programmet.
Föredrag och anföranden av såväl instruktionell art som allmänna ämnen före- komma ofta inom förbundet. Ett stort antal av förbundets egna medlemmar har härvidlag ställt sig till förfogande och för övrigt anlitas ofta talare från andra or- ganisationer. Vid sammankomster i distrikten och den lokala verksamheten införes ofta i programmet korta föreläsningskurser i aktuella ungdomsproblem.
Inom förbundet såväl som inom orden för övrigt förekommer dans endast i form av folkdanser och Sånglekar. Folkdansen omhuldas varmt och speciella folkdans- lag finnas i verksamhet Iinom ett stort antal av förbundets föreningar. Sånglekar (s. k. ringlekar) förekomma vid sammankomster av olika slag, såväl hos de lokala föreningarna som vid Distrikts- och Riksstämmor. Lekaftnar med Sånglekar och allsång på programmet ha anordnats i ganska stor utsträckning och visats stort in- tresse från allmänhet och press.
Förbundets tidning »Ny Ungdom» utges med ett nummer per vecka och ingår som en del av Ordensorganet »Aniel».
Den 31 december 1942 var medlemsantal 6205, fördelade på 36 föreningar och 229 ungdomsgrupper. Medlemssiffran är missvisande i så måtto, att i verkligheten ett betydligt större antal av ordensungdomen beröres av förbundets verksamhet, men dessa ha ännu ej kommit att organisatoriskt anslutas. Dessutom tillkommer 1 000- talet ungdomar, som äro med i den av förbundet externt bedrivna hobbyverksam— heten.
Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund.
Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund har till uppgift att, 'i enlighet med Sveriges Blåbandsförenings program och syftemål, verka bland den uppväxande ungdomen. Redan tidigt insågs, att en för ungdomen speciellt inriktad verksamhet var berättigad, men inte förrän 1907 startade det nuvarande ungdomsförbundet och bedriver numera en framgångsrik verksamhet i enlighet med parollen: helnykter- het, knisten livsstil, fysisk fostran.
Förbundets syfte framgår med tydlighet av nämnda paroll. Avsikten är nämligen att på kristlig grund samla och skickliggöra ungdomen till kamp för det godas seger. Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund har därvid främst bedrivit en nykterhetsfrämjande verksamhet, men även på sitt program upptagit övriga kuitur- främjande idéer. Bl. a. ägnas barnkoloniarbetet stor omvårdnad.
Inom förbundet har bildats olika sektioner, som ha som sin uppgift att verka för sina speciella program. Således finnas gymnastik» och idrottssektion, fjällfärdssek- tion, reklamkommitté, sångsektion, studienämnd och sektion för hembygdsvård. Dessa sektioner ha på ett utmärkt sätt lyckats intressera förbundets medlemmar för de olika ämnen, som de haft om hand. Avdelningarnas såväl enskilda som offentliga möten präglas av en tilltalande blandning allvar och humor. Således förekommer oftast något föredrag i något aktuellt ämne inramat av sång, musik, sketcher, m. m. samt folklekar. Dans förekommer däremot aldrig på av Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund anordnade möten eller fester. Studiecirklar äro på många håll i verksamhet. Deras ämnen äro vitt skilda. Alkoholfrågan och föreningskunskap studeras på många håll, svenska språket, matematik m. m., i andra cirklar och på en del håll samlas man endast för studie av något litterärt alster. Friluftsverk- samheten och den fysiska fostran ägnas stor omvårdnad.
Medlemsantalet kan på grund av bristande rapportering ej exakt bestämmas, men med säkerhet uppgår medlemsantalet numera till 3 000 medlemmar fördelade på ca 120 lokalavdelningar.
Sverges Godtemplares Ungdomsförbund.
Tjugufyra godtemplarungdomar bildade år 1903 i Stockholm en klubb »Förgät mig ej», som snart erhöll namnet »Godtemplarnas Ungdomsförbund». Tanken på ett hela landet omfattande ungdomsförbund för Godtemplarorden var född. Julen 1905 utgav klubben första numret av det blivande förbundsorganet »Unga Tankar». som beredde marken för den nya organisationsbildndngen. Den 15—16 april 1906 samlades ombud från 21 föreningar av unga godtemplare och bildade Sverges God- templares Ungdomsförbund (S. G. U.).
Förbundets reformkrävande verksamhet inom I. 0. G. T. vann _— under mot— stånd från många äldre godtemplares sida — ungdomens öra och anslutningen blev från början god. Efter tre år hade förbundet 117 avdelningar och 7 020 medlem- mar. Inre stridigheter och verkningarna av storstrejken 1909 påverkade den orga- nisatoriska styrkan, så att förbundet 1912 hade endas-t 92 avdelningar och 4574 medlemmar.
Våren 1913 betecknade en vändpunkt. Samarbetet med I. 0. G. T. förbättrades. Kampanjerna »Godtemplarordens förbudsagitation» våren 1913 och »Godtemplar- ordens vårarbete» 1915 knöto S. G. U. fastare till moderorganisationeu I. 0. G. T. Detta medförde att S. G. U:s medlemsantal steg oavbrutet under de närmaste åren.
Redan innan världskriget 1914 bröt ut, beslöt S. G. U. starta en fredsvecka, som vid årsskiftet 1914—15 tilldrog sig stor uppmärksamhet i vårt land. Denna freds- vecka blev inledningen till förbundets fredsarbete och studium av internationella problem.
Förbundets väldigaste kampanj för helnyk—terheten genomfördes i anslutning till förbudsomröstningen 1922. Tolv budkavlebilar, bemannade med 20 ungdomar ge-
nomkorsade under två månader hela landet. Hela kampanjen kostade det lilla för- bundet 75000 kronor.
Under åren fram till 1935 utvecklades förbundet efter samma organisationslinjer både kvantitativt och kvalitativt. Särskilda sektioner hade redan tidigare bildats för folkdans och lek, amatörteater samt fredsarbete. Under 204talet tillkommo sektio- ner för antituberkulosverksamhet och idrott. Folkbildningsarbetet bedreVS från för- bundets start inom ramen av Godtemplarordens studieverksamhet, men 1937 tillsatte förbundet egen studieledare,
Till 1935 var S. G. U. en självständig organisation inom 1. 0. G. T. och endast godtemplarungdom fick inträde i förbundet. Sommaren 1935 fattades emellertid samstämmiga beslut av I. 0. G. T:s storlogemöte och S. G. U.-kongressen, att S. G. U. skulle vara Godtemplarordens erkända ungdomsorganisation och rekrytera medlem- mar bland all svensk ungdom. S. G. U. blev från detta år Godtemplarordens främsta rekryteringsorgan bland ungdom i åldern 14—21 år.
De senaste krigsårens verksamhet har präglats av ett par utåtriktade kampanjer för att stävja det tilltagande ungdomsfylleriet.
S. G. U:s ideella program kan sammanfattas i slagordet »Helnykterhet, kropps- kultur och socialt arbete». S. G. U. kräver absolut helnykterhet av sina medlemmar och strävar efter att skapa en helnykter svensk ungdom. Helnykterheten får ej bli självändamål. På denna grund skall ungdomen naturligt kunna utvecklas fysiskt och andligt. Förbundets bildningsarbete vill väcka ungdomens håg för studier och kulturella värden. Idrotten skall ge fysisk spänst. Antituberkulosarbetet för ung- domen i kontakt med ett gripbart socialt problem. Folkdans och lek samt amatör- teater vill bidra till sunda nöjen i självverksamhetens tecken. Fredsarbetet slutligen för ungdomen in på de internationella problemen och förbundets anslutning "hill Nordens Godtemplares Ungdomsförbund ger speciella anknytningar till de nordiska frågorna.
Fredsarbetet organiseras genom 106 fredskommittéer. Antituberkulosarbetets främs- ta resultat är fem egna barnkolonier. Medel för uppehållande av dessa erhållas genom insamlingar, utgivning av S. G. U.-kalendern och antituberkulosmärket »Sol- rosen». Förbundets anbituberkulosfond uppgår till 138000 kronor. 219 avdelningar syssla med något slag av idrott. Varje år hållas distriktsmästerskap och ett svenskt mästerskap för godtemplaridrottsmän. Folkdansen bedrives av ett 60-tal lag med 1000-talet medlemar och 50 spelmän. 142 teatergrupper finnas. 56 avdelningar ha egna och 24 hyra sommarhem. Förbundets organ »Unga Tankar» går ut i en upplaga på ca 10000 exemplar.
År 1942 hade förbundet 19 354 medlemmar i 257 avdelningar.
Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund.
Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsförbund (SSUH) bildades år 1896. Stommen i det nya förbundet var Studenternas Helnykterhetssällskap i Uppsala, vilket stiftades 1888. Förbundet vann endast långsamt terräng och bestod 1899 av 7 föreningar med ca 200 medlemmar. Omkring sekelskiftet började emellertid med- lemsantalet skjuta i höjden och 1908 räknade SSUH 215 föreningar med omkring 11600 medlemmar. Detta betecknar kulmen i förbundets medlemskurva. Tillström- ningen hade varit för hastig och stark, man förmådde icke behålla de mängder av medlemmar, som kommit med därför att det var modernt att vara med i SSUH, andra konkurrerande rörelser uppträdde och nyk—terhetsfrågan sköts i bakgrunden. En stark nedgång i medlemsantalet skedde under det närmaste decenniet. Sedan dess har medlemssiffran varierat högst betydligt och är nu ca 3100. SSUH:s syfte är att bland den studerande ungdomen verka för helnykterhet och social ansvars- känsla. Den studerande ungdomen kommer ju i stor utsträckning att bekläda an- svarsfyllda och inflytelserika poster i morgondagens samhälle och SSUH:s arbete 12—442224
kommer därigenom att få större betydelse än man kan mäta. Känslan av ansvar inför samhället får sin handlingssymbol i den personliga absolutismen, men ut- tryckes också i det rent praktiska sociala arbete, som fått sitt främsta uttryck i barnkoloniverksamheten. En av SSUH:s arbetsuppgifter är att anordna den stats- understödda lektionsföredragsverksamheten i alkoholfrågan vid landets högre sko- lor. Årligen hållas över hundra föredrag på lektionstid vid h. a. läroverk, semina- rier, flickskolor, folkhögskolor, samrealskolor och kommunala mellanskolor samt andra slag av läroanstalter. För organiserande av denna verksamhet tillsättes av skolöverstyrelsen en särskild tjänsteman, SSUH:s instruktör i alkoholfrågan, vil- ken är avlönad med statsmedel. Denne förmedlar även ett stort antal föredrag i alkoholfrågan till SSUH:s lokalavdelningar och distriktsmöten. En viktig del av SSUH:s upplysningsverksamhet i sociala frågor är den studiekurs som anordnas varje trettondagshelg i Stockholm. Ett par SSUH-iter från alla delar av landet få då under fyra dagar åhöra föreläsningar av de främsta experter i olika spörsmål. Dylika föreläsningar förekomma också i programmet för förbundsmötena, vilka hållas varje sommar. Studiearbetet får en riktpunkt i det 5. k. kunskapsprovet, som anordnas varje vår, då deltagarna under kontroll få besvara ett antal frågor. Sva- ren bedömas och betygsättas sedermera av en granskningsnämnd. Kursen för det- ta kunskapsprov består f. n. huvudsakligen av Brevskolans kurser »Den svenska Livsformen» och »Alkoholfrågan». 1944 ha ungefär 70 SSUH-liter anmält sig till kunskapsprovet, Det finnes även ett s, k. högre kunskapsprov, vilket fordrar ganska kvalificerade kunskaper i alkoholfrågan. Ett nytt initiativ togs hösten 1943, då den s. k. Samhällsorienteringen startade. Denna är en ny typ av social kurs i studie- cirkelform för skolungdom. Antalet deltagare runt om i landet har varit ca 1600. Samhällsorienteringen har varit upplagd som en tävling mellan landets skolor. Ar- betet för kolonierna sker genom soaréer, fester, lekaftnar, insamlingar. SSUH har tre barnkolonier för barn från tuberkuloshotade hem. Ungefär 100 barn vårdas varje sommar på dessa kolonier. På SSUH:s program står också en kamratlig samvaro i alkoholfri miljö. Utflykter och samkväm med film, föredrag, underhållning, folk- lekar och dans omväxla. SSUH har f. n. 93 föreningar med 2 767 medlemmar. Till dessa komma 234 fristående (direktanslutna) medlemmar. Förbundets hela medlems- antal år den 1 apnil 1944 3011.
Vita Bandets Ungdomsverksamhet.
Vita Bandets Ungdomsverksamhet startade år 1902 i Gävle genom att samla skol- barn till nykterhetslektioner. År 1904 bildades en särskild verksamhetsgren för barn och 1905 en för nykterhetsundervisning i skolorna. Samma år antogos stad- gar och 1907 beslöts att verksamheten skulle omfatta även ungdom.
Efter hand tillväxte föreningarnas antal och verksamheten fick en fastare orga- nisation. År 1923 höllo Vita Bandets barn och ungdomar sitt första årsmöte.
Efter denna inspirerande sammankomst har utvecklingen gått sakta men säkert framåt. Föreningarnas antal och medlemssiffror ha ökat, om än långsamt, och verksamheten har stabiliserats, detta också i hög grad beroende på det statsanslag, som från och med år 1923 tillerkändes verksamheten.
Från år 1927 utges kvartalstidningen »Föreningslänken». Första paragrafen i stadgarna lyder: »Ungdomsverksamhetens ändamål är de ungas fostran till helnykterhet samt till sådant arbete som danar ett sunt släkte». Huvudorganisations motto: »För Gud, för hem och fosterland» är även Vita Bands- ungdomarnas program. För övrigt rymmer detta strävan mot en alkoholfri kultur i hem och nöjesliv, sedlighetens och den allmänna moralens höjande, de ungas fostran och fredstankens förverkligande. De unga ha själva valt ett eget motto: »Vi ska, försöka» _— ett motto som de i allt också söka förverkliga.
Såsom villkor för medlemskap i barn- och ungdomsföreningarna gäller att med- lemmarna icke få använda alkoholhaltiga drycker eller tobak i någon form.
Organisationen söker arbeta för en sund livsföring, rena seder, förädlande nöjen. Genom en väl avvägd föreningsverksamhet, som i sig inrymmer praktiskt och teo- retiskt arbete och föreningstekniskt arbete samt social verksamhet beredas de unga lämpliga fritidssysselsättningar.
Från år 1925 ha årligen hållits ledare- och instruktionskurser inom distrikten. För hela landet ha, vartannat år, hållits gemensamma sommarläger, ordnade inom olika landskap. Barn- och ungdomsföreningarna samlas i regel till möten var fjor- tonde dag. Dessa möten ordnas ibland som arbets- och syaftnar, ibland som före- drags- och föreningsaftnar. Dessutom anordnas »aftnar» av olika slag såsom in- bjudningsmöten för skolungdom, lekaftnar, vårfester, mors dag, barn- och s. k. »gumfester». Dessutom ha soaréer, aftonunderhållningar, tablåer, sagospel, freds- och nykterhetspjäser, dialoger, förevisningar av sparsamhetsfilm samt särskilda litteraturaftnar med stor framgång praktiserats. I en del föreningar finnas numera sångkörer och musikkapell, varför även särskilda sång- och musikövningar regel- bundet hållas.
Kurser i språk, i sjuk- och barnavård, i matlagning, gymnastik, spetssöm, frans- flätning, målning på tyg, läderplasuik, sömnad o. s. v. ingå i flertalet av förening- arnas arbetsschema.
Alkoholspörsmålet studeras genom cirklar och kurser. I »Föreningslänkens» spal- ter utlysas dessutom frågetävlingar i alkoholspörsmålet med prisutdelningar. Sär- skilt lärorikt och intresseväckande har samlandet i arbetsböcker och samlingspär- mar med tidningsurklipp och referat, belysande alkoholens inverkan vid olycksfall och brott av skilda slag, inträffade under rusets påverkan, visat sig vara, liksom allt arbete, där självverksamheten tages i anspråk. Särskilda referataftnar anord- nas efter tävlingstidens slut.
Ungdomsföreningarna ha under senaste tiden gått in för en egen föreningsdråkt genom att vid sina sömnadsaftnar tillverka dylika dräkter. Beklädandet av fattiga barn —— även spädbarn — förekommer även. Årligen skickas paket till Norrland med varma och präktiga kläder, som flickorna sytt och stickat, jämte leksaker och julbrev. Besök å sjukhus och ålderdomshem med underhållning och utdelning av blommor, böcker och gotter, utdelning av julpåsar, ved, hyresbidrag, anordnan- det av grötfester och bespisningar ingå även i verksamheten.
Till förbundet äro för närvarande anslutna 604 medlemmar, fördelade på 42 10- kalavdelningar.
V. Övriga ungdomsorganisationer.
Hantverkarnas Ungdomsrörelse.
Hantverkarnas Ungdomsrörelse är en rikssammanslutning, som har till ändamål att inom en ort och dess omnejd i förtroendefull samverkan med ortens hantverks— förening samla hantverkarungdomen till gemensamt arbete för hantverkets fråm- jande samt verka för hantverkarungdomens väl i praktiskt och ideellt avseende.
Hantverkarnas Ungdomsrörelse sorterar under Sveriges Hantverks- och Småindu- striorganisa-tion och ledes av ett ungdomsråd bestående av tre personer, valda av ungdomsrepresentanterna till hantverkskongressen. Verkställande ledamot är en fast anställd person, ungdomskonsulenten.
Rörelsen är indelad i distrikt. Dessa sammanfalla med hantverksdistrikten, som i regel bestå av länen. Distriktens arbete ledes av ett distriktsungdomsråd. Lokal- föreningarna kallas hantverksungdomsgillen och voro 1943 104' stycken till antalet. Medlemskap i ett hantverksungdomsgille kan erhållas av:
yngre hantverkmästare, som äro medlemmar av ortens hantverksförening; söner och döttrar till inom hantverket sysselsatta personer; utom yrkena stående personer, som äro för hantverket intresserade. Hantverkarnas Ungdomsrörelse är politiskt neutral och partipolitiska frågor och spörsmål få ej inom hantverksungdomsgille upptas till diskussion.
Hantverksungdomsgillets arbetsformer äro dels regelbundet återkommande stäm- mor, dels en livlig studiecirkelverksamhet.
Genom anordnande av utställningar och mässor vill Hantverkarnas Ungdoms- rörelse skola hantverkarungdomen till goda propagandister för goda hantverks- alster. Därjämte skall hos de unga inskärpas vikten av att vid alla tillfällen hävda , hantverket. ?
Ungdomsrörelsen utger en egen tidning »Unga Svenska Tag», som utgår i 4000 » exemplar med åtta nummer årligen.
Varje sommar anordnar Ungdomsrörelsen i samarbete med moderorganisationen, a Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation, på någon av landets folkhögsko- lor en utbildningskurs för föreningsledare.
Som regel besökas dessa kurser av ett 100-tal deltagare, Distriktsvis anordnas dessutom kortare kurser i ämnen, som beröra föreningslivet.
Hantverkarnas Ungdomsrörelse torde med säkerhet kunna betecknas som en av landets yngsta ungdomsorganisationer. Det första hantverksungdomsgillet bildades 1937 i Ludvika. Då hantverksföreningar finnas på cirka 400 platser i landet, och då för närvarande endast 25 procent av dessa hantverksföreningar äga ungdoms- gillen, torde man säkert kunna påräkna, att Hantverkarnas Ungdomsrörelse inom loppet av några år kommer att fördubblas, medlemsantalet torde då med all säker- het, med den utveckling, som rörelsen tagit, att om några är uppgå till 10 000- talet.
Till rörelsen äro för närvarande anslutna 4223 medlemmar fördelade på 103 lokalavdelningar.
Angående verksamheten se för övrigt 5. 38.
Jordbrukare—Ungdomens Förbund.
Initiativ till förbundets bildande togs 1917 och den 20 mars 1918, under lant- bruksveckan, hölls konstituerande sammanträde.
Förbundet är en opolitisk sammanslutning, som arbetar för stärkandet av lant— ungdomens hemkänsla och hembygdskärlek, ökat yrkesintresse och yrkesskicklig— het, fysisk fostran, skapandet av glädje och trevnad på Sveriges landsbygd på grundval av växande samkänsla mellan dess innebyggare, ett förädlat nöjesliv och ett gemensamt mångsidigt bildningsarbete.
Slitt mål söker förbundet uppnå genom att befrämja inhämtande av hembygdskunskap, särskilt i syfte att öka ungdomens kärlek till hembygden, dess natur, minnen och kulturvärden;
att väcka intresse för och bibringa insikt i jordbrukareyrket, särskilt genom att under sakkunnig ledning utveckla ungdomens självverksamhet i egna ekonomiska företag och smärre jordbruksförsök ävensom genom anordnande av tävlingar i växtodling, plöjning, mjölkning, hemslöjd och andra arbetsgrenar inom jordbruket och lanthemmet;
att lära ungdomen sparsamhet och att på ett för framtiden nyttigt sätt använda de inkomster, som förvärvas genom eget arbete;
att hos ungdomen söka väcka intresse och håg för studie- och förelåsningsverk- samhet, ekonomisk föreningsverksamhet, jordbruks- och trädgårdskurser, hemslöjds- och röda korskurser, ävensom för sociala uppgifter, såsom hjälp åt åldringar och sjuka och dylikt;
att söka samarbete med folk- och fortsättningsskolor samt landsbygdens ung- domsskolor; _ _
att väcka intresse för allmängagnande verksamhet, såsom skogsplantenng, djur- och naturskydd, fiskevård, jaktvård, brandskydd, förskönande av allmänna plat- ser m. m.;
att söka bevara och öka lantlivets skönhetsvården särskilt genom hemkulturens höjande ävensom genom befordrande av sunda och förädlande nöjen samt
att fysiskt fostra och stärka ungdomen genom gymnastik, lek, idrottsövningar, bad och friluftsliv.
Verksamheten är i hög grad inriktad på allmän tävling i Jordbrukare-Ungdo- men-s Förbunds femkamp: fem tävlingar, varav en på jordbrukets område, en inom husdjursskötsel, en idrottstävling, en intellektuell tävling (t. ex. uppsatsskriv- ning) samt en valfri tävling.
I förbundets gymnastik- och idrottsverksamhet deltogo 1942 omkring 4600 med- lemmar.
Förbundet åtnjuter för närvarande ett statsanslag på 85 000 kronor. Dessa medel disponeras huvudsakligen för anställande länsvis av dels konsulenter och instruk- törer för den uppväxande ungdomens klubbverksamhet (egna självständiga jord- bruksföretag: växtodling och djuruppfödning) dels kvinnliga konsulenter (lanthus- hållslärarinnor), som undervisa de i klubbverksamheten deltagande, företrädesvis flickorna, i husligt arbete: matlagning, speciellt grönsaksanvändning, konservering, bakning m. m.
I förbundets verksamhet delta omkring 50000 ungdomar. Sparklubbsverksamhet bedrives för närvarande i cirka 200 sparklubbar, vilkas be- hållning den 31 december 1942 uppgick till 761 000 kronor.
Inom förbundet arbeta omkring 600 lokalavdelningar samt omkring 1 000 klub- bar. Avdelningarna äro sammanslutna i distrikt med samma verksamhetsområde som hushållningssällskapen.
Angående Jordbrukare-Ungdomens Förbunds verksamhet se för övrigt s. 38.
Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.
En solig julidag år 1920 hade bygdefolk från hela landet —— på inbjudan av en folkdanskommitté i Stockholm _ samlats till Skansen för att dansa gamla danser och spela åldriga och traditionsmättade låtar. Syftet med denna mönstring av bygdefolk från när och fjärran var att knyta dem fastare samman i en organisation, vars uppgift skulle bli att åter göra folkdansen, folkmusiken och bygdedräkten till levande realiteter i bygdelivet. Så bildades Svenska Ungdomsringen, och det dröjde icke länge förrän den var i full verksamhet med att knyta traditionsbärarna ute i bygderna till sig. Dock har det alltid varit ungdomen som Svenska Ungdoms- ringen velat nå för att därigenom knyta samman forntid och framtid.
Det torde icke vara en överdrift att Ungdomsringen genom sitt arbete åt vårt kulturliv bevarat det vackra och stämningsfulla, som ligger i bygdedräktens glada färger och spelmanslåtens oförfalskade melodi. Bygdeungdomens inslag av färg och fest vid nationella högtidsdagar, officiella festligheter, i socialt arbete och folkliga fester är alltför välbekant för att behöva nämnas.
omsringen blivit förespråkare för pen »Man förädlar icke ungdomens msringen med samkväm, lekstugor,
Genom kontakten med ungdomen har Ungd en hurtig och sund ungdomsglädje. Enligt princi nöjesliv genom att avskaffa nöjena» har Ungdo danskvällar, underhållningsaftnar, musikcirklar
sig åt trä- och järnslöjd, samtidigt som en spelman spelat låtar och berättat om gamla spelmansoriginal, allsången »lyft taket» eller det glada oförargliga skämtet gett arbetsglädje och skaparlust.
Målet för verksamheten har innerst varit att bland vår tids ungdom skapa för- ståelse för den svenska folkkulturen, men det har aldrig skett med trista moral- predikningar, bombastiska och verklighetsfrämmande tal och föredrag utan genom praktiskt arbete och livsbejande nöjen. Ungdomen har sökt sig till Ungdomsringen, därför att den har roligt där.
För ungdomsarbetet har Ungdomsringen inte glömt den inre skalningen eller den vetenskapliga forskningen. Inom medlemmarnas led har ett betydelsefullt stu- diearbete utförts, men det har ej ansetts lämpligt att få till stånd ett eget studie— förbund. De studieintresserade ha därför hänvisats till de olika studieförbunden A. B. F., Jordbrukare—Ungdomens Förbund, Svenska Landsbygdens Studieförbund etc. Många studiecirklar ha anmälts genom dessa förbund. Enstaka frågor som di- rekt berört bygdekulturen ha dock behandlats centralt från ledningen. I intim kon- takt med olika vetenskapliga institutioner ha många undersökningar angående byg- dekultur, bygdemusik, folkdans och folkvisedans kommit till stånd. Med museala institutioner har Ungdomsringen ett gott och förtroendefullt samarbete.
Med den förankring Ungdomsringen har i traditionell svensk kultur har det varit helt naturligt att den sökt få till stånd internationella förbindelser, vilket också förutsättes i dess stadgar. Ett intimt nordiskt samarbete har under årens lopp byggts upp, vilket verkat inspirerande och befruktande på arbetet inom de enskilda nationerna. Även europeiska länder utom Nordens kulturkrets ha dragits in i sam- arbetet. Därom vittnar tredje internationella folkdansstämman, som gick av sta- peln i Stockholm strax före krigets början 1939, och som samlade representanter från mer än 20 nationer.
Ungdomsringens språkrör är tidningen »Hembygden» som utgår till samtliga medlemmar.
Ungdomsringens verksamhet är en storslagen manifestation av ungdomlig offer- glädje och arbetsvilja. Hela rörelsen har helt byggt på frivillig arbetskraft och har hittills aldrig haft _— knappast ens sökt —- något som helst ekonomiskt stöd av statliga eller kommunala myndigheter.
Till organisationen äro anslutna 5262 medlemmar fördelade på 57 lokalavdel- ningar '+ direktanslutna.
Angående verksamheten se för övrigt 5. 38—39.
Ungdomens Röda Kors.
Under världskriget 1914—1918 tog sig ungdomens rödakorsintresse i Förenta Staterna och Australien uttryck i bildandet av egna ungdomens röda korsavdel- ningar, vilka under kriget och icke minst under den därpå närmast följande nöd— tiden i Europa utförde ett storartat hjälparbete för de europeiska länderna. Här- igenom väcktes intresset för rörelsen och i samband med bildandet av rödakors- föreningarnas förbund år 1919 och upptagandet av den socialhygieniska verksam- heten på Röda Korsets program, togs även Ungdomens Röda Kors med som en del av rödakorsarbetet. Ungdomens Röda Kors är sedan dess en underavdelning av varje lands nationella Röda Kors men bibehåller sin internationella karaktär genom ett livligt utbyte av nationellt särpräglade gåvor mellan ungdom i skilda länder, genom anordnande av gemensamma konferenser m. in., allt ordnat av en gemensam "central inom rödakorsföreningarnas förbund i syfte att skapa förståelse mellan ungdom i skilda länder.
Övriga huvuduppgifter äro hälsovård, utbildningsarbete, främst i hemsjukvård och olycksfallsvård, i vilka ämnen Ungdomens Röda Kors i Sverige utfört pioniär- arbetet för denna del av den numera i de högre skolorna obligatoriska värntjänst-
undervisningen samt 'i orientering och stafettjänst för utbildning av stafetter vid hemvärnets förbandsplatser rn. m., samt hjälpverksamhet, för de äldre medlemmar- na kombinerade med sociala studier.
Uthildningsverksamheten bedrives i form av 20-timmarskurser i lektions- och övningsform, kompletterade med tillämpningsövningar, studiecirklar m. m. Rena föredrag förekomma endast sparsamt.
Medlemsantalet i Sverige var den 1 maj 1943 17 742 och lokalföreningarnas antal 380. Efter en omorganisation under det senaste året är kurvan i brant stig- mn .
Agngäende verksamheten se för övrigt sid. 39
Unglottasektionen.
Den svenska lottarörelsen är en frivillig på opolitisk grund vilande sammanslut- ning. Den startade år 1924 som en stödorganisation till den frivilliga landstorms- rörelsen i vilken den varit organisatoriskt inordnad intill den 1 januari 1943. Under de senaste åren har lottarörelsen genomgått en mycket hastig utveckling, delvis beroende på samarbetet med hemvärnet och räknade vid årsskiftet 1942/43 över 100000 medlemmar, fördelade på över 469 lottakårer med ett mycket stort antal underavdelningar. Utom den insamlingsverksamhet, som bedrives av lotta- kårema till förmån för den frivilliga landstormsrörelsen och numera även för hemvärnet, skyttet, marina institutioner och sammanslutningar samt övriga fri— villiga försvarsorganisationer, tas lottorna i anspråk för ersättningstjänst inom armén, marinen och flygvapnet. De utbildas för tjänstgöring inom förplägnads-, expe- ditions-, biträdande sjukvårds-, telefon-, signal-, luftbevaknings-, tvätt— och sömnadstjänsterna. För dessa militära uppdrag, vilka åtas frivilligt, bindas lottor— na med personliga kontrakt. Under tjänstgöring vid krigsmakten åtnjuta lottorna ersättning och förmåner i stort sett enligt samma grunder som värnpliktig i mot- svarande befattning.
Lottorna tjänstgöra även vid hemvärnets övningar i fält, i förplägnadstjänst och kunna förbinda sig till luftspanings-, expeditions-, telefonbevakningstjänst samt till samarittjänst vid hemvärnets förbandsplatser. Luftskydds- och utrymningsmyn- digheterna ha även tagit lottornas tjänster i anspråk. Förutom dessa beredskaps- uppdrag komma lottoma till användning för olika sociala uppgifter.
Lottaorganisationens ungdomsavdelning, Unglottorna, utgöras av flickor i åldern 14—18 år samt på de platser, där det ej finnes scouter från 12 år. Unglottornas utbildning går mest ut på förberedelse för kommande lottatjänst.
Sommarkurser anordnas av överstyrelsen och besökas av ett stort antal ung- lottor.
Överstyrelsens strävan är, att de unglottor, som komma till lottarörelsen, skola bli väl omhändertagna samt bli hjälpta att utvecklas till ansvarskännande sam- hällsmedlemmar och goda lottor.
Den första unglottaavdelningen bildades 1933 av flickor, som följt sina mödrar till lottornas arbetsaftnar. Först 1939 med krigsutbrottet blev det verklig uppslut- ning kring unglottarörelsen.
För närvarande finnas omkring 5000 unglottor fördelade på omkring 130 av- delningar.
Angående verksamheten se för övrigt sid. 39.
Formulär m. m. i samband med rekvisition av statsbidrag till instruktionskurser och instruktörer.
Ansökan om statsbidrag till instruktionskurser.
Till Kungl. Skolöverstyrelsen.
Undertecknad riksorganisation som anser sig fylla de i (författningens namn) uppställda förutsättningarna för erhållande av statsbidrag till instruktionskurser
får härmed för budgetåret 19. ./. . . . ansöka om sådant bidrag. I enlighet med bifogad uppgift om antalet bidragsberättigande medlemmar äger organisationen enligt författningen uppbära statsbidrag till avhållande av ...... in- struktionskurser. Såsom av bifogad preliminär plan över kursverksamheten fram- går, beräknas statsbidraget till denna kursverksamhet komma att uppgå till om- kring .......... kronor.
Organisationens stadgar bifogas.
.................... den / 19...
(Riksorganisationens namn)
(sekreterare)
Ansökan om statsbidrag till anställande av instruktörer.
Till Kungl. Skolöverstyrelsen.
Undertecknad riksorganisation som anser sig fylla de i (författningens namn) uppställda förutsättningarna för erhållande av statsbidrag till anställande av in- struktörer får härmed för budgetåret 19. ./ . . ansöka om sådant bidrag.
I enlighet med bifogad uppgift om antalet bidragsberättigande medlemmar äger organisationen enligt författningen uppbära statsbidrag för anställande av
instruktörer. Det är organisationens avsikt att, under förutsättning av att ansök- ningen bifalles, anställa .. instruktörer, Statsverkets bidrag härför skulle alltså komma att uppgå till .......... kronor.
Organisationens stadgar bifogas.
.................... den / 19. ..
(Riksorganisationens namn)
(sekreterare)
3. (Medföljer som bilaga till 1 och 2.)
Sammandrag Iäns-(distrikts-)vis över antalet bidragsberättigande medlemmar inom ( Riksorganisationens namn).
Sifferuppgifterna avse medlemmar tillhörande följande kategori: (Stryk över den som ej avses).
Kategori I: antalet medlemmar vilka under kalenderåret 19.. fyllt minst 10 och högst 25 år och vilka erlagt en medlemsavgift av minst 50 öre (10—16 år) respektive 1 krona (17—25 år); villkoret angående full rösträtt för medlemmar mellan 17 och 25 år har även uppfyllts.
Kategori II: antalet medlemmar vilka under kalenderåret 19.. fyllt minst 10 och högst 16 år och vilka erlagt en medlemsavgift av minst 50 öre.
. .' , _ . . Antal lokal- Antal Dlstr1kts- eller lansorganisation namn avdelningar medlemmar
Summa
Undertecknade försäkra, att ovanstående uppgifter bygga på från distrikts- eller länsorganisa'tionerna lämnade uppgifter angående antalet bidragsberättigande med- lemmar den 31/12 19...
..........................
Rekvisition av statsbidrag till instruktionskurs.
(Insändes efter avslutande av varje statsbidragsberä-ttigad instruktionskurs.)
Till Kungl. Skolöverstyrelsen.
Jämlikt (författningens namn) och skolöverstyrelsens den . . . . meddelade beslut får undertecknad riksorganisation härmed anhålla om statsbidrag med ............ kronor till en av oss anordnad instruktionskurs. Kursen tog sin början ...... dagen den . ./. . 19. . och avslutades ...... dagen den . ./. . 19. ..
Organisationen har tidigare under budgetåret anhållit om bidrag till .. kurser, hållna den ../..—../..; ../..—../..; ../..—../..;19..
Av kursprogrammet som bifogas framgår att bidragsberä—ttigande ämnen omfat- tade .. timmar, övnings-, diskussions- och frågetimmar inräknade, därav föreläs- ning eller annan undervisning i ungdomspsykologi, nykterhetsfrågan eller sexual- frågam omfattande . . timmar.
I närslutna bilaga A lämnas uppgift på föreläsare i anslagsberättigande ämnen samt uppgift är den kostnad för desamma för vilken statsbidrag utgår.
I närslutna bilaga B lämnas uppgift angående bidragsberättigande kursdeltagares utgifter för resor och uppehälle, sistnämnda beräknat efter verkliga kostnaden, dock högst fem kronor för dygn.
De utgifter för vilka statsbidrag beräknas uppgå till sammanlagt kronor ......... Då kursen pågått under ...... mellandagar, utgår statsbidraget med .. procent av nämnda belopp eller kronor .........
Det anslag av statsmedel som organisationen enligt ovanstående är berättigad till torde utbetalas under adress ...........................
.................... den ../.. 19..
(Rtksorganisationens namn)
............................
........................
(sekreterare)
5. (Medföljer som bilaga till 4.)
Bil. A.
Uppgift beträffande utgift för föreläsare vid rekvisition av statsbidrag till instruktionskurser.
Vid av (riksorganisationens namn) anordnad kurs i .................... den .................. 19. . ha följande anslagsberåttigande föreläsningar hållits:
I enlighet med de i (författningens namn) gällande bestämmelserna är organisa- tionen, med hänsyn till kursens längd, berättigad erhålla statsbidrag uppgående till . . . . procent av totalkostnaderrna för dessa föreläsare, eller med kronor ...........
Antal Dag för KOStnad Föreläsares namn Ämnesrubrik tim- före— .. Summa mar läsning få?" 225,22" Resor kronor
6. (Medföljer som bilaga till 4.)
Bil. B.
Uppgift beträffande utgifter för bidragsberättigande kursdeltagare vid rekvisition av statsbidrag till instruktionskurser.
I en av (riksorganisationens namn) den ........ 19 . . i ............ anordnad kurs ha följande medlemmar under 30 år deltagit. Utgiftema för resa och uppe- hälle ha i enlighet med gällande föreskrifter beräknats till det belopp som an- givits för varje kursdeltagare. I intet fall ha dessa belopp beräknats högre än de verkliga utgifterna.
Organisationen är med hänsyn till kursernas längd berättigad erhålla statsbidrag uppgående till procent av totalkostnaderna av utgifterna för dessa kursdel- tagare, eller med kronor .............. .
_ _ _q—m—w- =...» gumma-w '
Född Utgifter för Summa
kronor
Kursdeltagares namn, adress ar resa uppehälle
året den ./...— .. av nedanstående instruktör (instruktörer) till vilken avlöning, traktamentsersättning och reseersättning utgått med nedan angivna belopp.
Gällande kontrakt eller anställningsavtal bifogas (har tidigare insänts).
instruktörer.
Till Kungl. Skolöverstyrelsen. Rekvisition av statsbidrag till avlöning m. fl. kostnader för anställda
Jämlikt (fönfattningens namn) och skolöverstyrelsens den ........ meddelade beslut får undertecknad riksorganisation härmed anhålla om statsbidrag för halv-
19.. med ...... kronor utgörande bidrag för anställande
(Riksorganisationens namn)
ordförande
Medlen torde översändas und-er adress ...................................... Under halvaret uppburen Summa Bestyrkes genom Instruktors namn avlö nin rese- traktaments- kronor ågämlåäärås g ersättning ersättning g .................. den ../.. 19..
sekreterare
Redogörelse för ungdomsorganisationernas yttranden i anslutning till frågan om film åt organisationerna.
1) Allmänna synpunkter.
Folkpartiets Ungdomsförbund.
Filmens uppgift i förenings- och organisationsarbetet är ju ganska mångsidig. Dels tjänar den till att öka intresset för mötesverksamheten, dels fyller den rent instruk— tiva uppgifter och sluligen kunna föreningar och organisationer gen-om entréavgifter vid filmföreställningar bereda sig en viss inkomst. Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
När det i övrigt gäller sma-lfilmsproduktionen, måste den så långt vi förstå i ganska stor utsträckning anpassas efter varje organisations särskilda behov och intressen med avseende på de instruk-tiva och propagandistiska uppgifter filmen skall fylla i organisationens allmänna verksamhet.
Ungdomsvårdskommittén bör givetvis ta under övervägande i vilken mån stöd bör kunna. ordnas för en sådan av organisationerna själva inspirerad och kontrolle- rad filmproduktion.
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet.
Som svar på Eder förfrågan angående önskemål beträffande film för ungdoms- förevisningar ber jag att få säga att förutom film av allmänt intresse behövs lämp- lig underhållningsfilm. Enligt vår mening bör denna ha en god tendens och fram- hålla någon moralisk lärdom. Hjältarna i filmen böra vara goda, och faran av att göra det orätta bör understrykas. Förbundet av Sveriges K. F. U. K.
Medan det finns relativt god tillgång på undervisande filmer, saknas i stor ut- sträckning karaktärsfostrande och i bästa mening idealbildande filmer. Det hör där- för till våra främsta önskemål att få tillgång till dylika filmer. Filmerna måste na- turligtvis för att kunna intressera ungdomen vara väl inspelade och regisserade, in— tresseväckande och ej långrandiga. K. F. U. M:s Riksförbund. Goda underhållningsfilm-er, såväl kortfilmer som långfilmer gärna också med ljud.
Riksförbundet Kyrklig Ungdom.
Smalfilmen användes i stor utsträckning inom den kyrkliga ungdomsverksam- heten, varför en utökning av lämpliga filmer av oss skulle hälsas med stor till- fredsställelse. Dock måste sägas att redan nu finnes ett större antal goda filmer vilka kunde utnyttjas i större omfattning än vad nu sker. Svenska Baptisternas Ungdomsförbund.
Vårt förbund har hittills endast i mindre omfattning betjänat sig av film i ung— domsarbetet. Det fåtal egna filmer som upptagits har emellertid rönt stor efter- frågan. Det är att förutse ett växande behov av god smalfilm i vårt arbee. För den
"hjälp som från statens sida kan påräknas, äro vi utomordentligt tacksamma.
Svenska Missionsförbundets Ungdom. Ekonomiskt stöd för ungdomsrörelsernas anskaffning av lämpligt filmmaterial, be- lysande deras eget arbete, är behövligt. K. F. U. M:s Scoutförbund. De filmer som i ungdomsarbetet torde röna den största uppskattningen äro så-
dana som bjuda en god och glad underhållning. De höra i sin uppläggning ha en positiv inställning till goda tendenser. '
Riksidrottsförbundet. Refererande till Eder cirkulärskrivelse av den 26 nov. betr. smalfilm (kortfilm)
bedja vi härmed få meddela, at-t Riksidrottsförbundet sedan några år tillbaka åtnjuter ett mindre filmanslag. Detta fördelas i mån av inkommande ansökningar på de 25 specialförbunden för upptagande av filmer vilka äro av helt instruktiv art.
Svenska Frisksportförbundet. För övrigt anser vi behovet av smalfilm ganska väl fyllt av de företag som ut- hyra sådana filmer. Hantverkarnas Ungdomsrörelse. Undertecknad organisation instämmer gärna uti att det råder ett mycket stort behov efter ilämpliga smalfilmer.
Jordbrukare-Ungdomens Förbund. Anskaffande av lämpliga smalfilmer som mot en ringa avgift kunna få hyras av ungdomsföreningarna är enligt vår uppfattning en utomordentligt betydelsefull uppgift som snarast bör realiseras. .
Ungdomens Röda Kors. Rena underhållningsfilmer anse vi som alltför passiv sysselsättning inom ungdoms- föreningarna, varför anslag till sådana icke torde vara motiverat.
2) Apparatfrågan.
Metodistkyrkans ungdomsförbund. . . . vi föreslå att anslag lämnas för inköp av projektionsapparater. Riksförbundet Kyrklig Ungdom. Betr. event. nya filmer måste vi, åtminstone för en längre tid framåt, räkna med,
att de flesta ungdomsföreningar endas-t äga tillgång till stumfilmsprojektorer. Svenska Missionsförbundets Ungdom.
Projektionsapparater borde ställas till förfogande för ungdomsrörelserna, t. ex. på så sätt, att särskilt å mindre orter en projektionsapparat förvaltades av skol- myndigheterna men gratis ställdes till förfogande för ungdomsrörelserna i orten, i den mån de önskade anordna program med inslag av film.
1. 0. G. T:s Scoutförbund.
På landsbygden är fortfarande bristen på smalfilmsapparater rätt kännbar. Ett önskemål vore, att varje skoldistrikt skulle ha tillgång till minst en apparat vilken sedan kunde utlänas åt bygdens ungdomsorganisationer.
K. F. U. K:s Scoutförbund.
Då vi i våra övningslokaler sällan ha möjlighet att visa film, därför att både projektionsapparat och duk saknas, vore naturligtvis ett önskemål att få uppgift på var man till små samhällen och på rena landsbygden utan för stor kostnad skall kunna låna sådan.
'W—m— -
.— ___. Mt.—___».
Projektionsappara-ter böra finnas i alla större samhällen. För detta ändamål vore det fördelaktigt om en viss standardisering kunde ske, exempelvis genom att ute- slutande använda normalfilm eller 16 mm:s smalfilm med eller utan ljud. Ljud— apparaterna äro ännu så länge sällsynta och de äro rätt dyrbara. Projektionsappa- rater borde finnas att hyra ut till billigt pris inom varje län.
Unga Örnars Riksförbund.
Bland övriga önskemål står ju allra främst tillgången på afilmapparater. Att få tillgång till lämplig film är ju endast den ena sidan av saken. För närvarande är det ju både svårt och dyrbart att hyra en smalfilmsapparat. För att ungdomsorga- nisationerna skola i större utsträckning än hittills kunna ta filmen i sin tjänst fordras, att filmapparatfrågan också finner en rationell lösning.
Vita Bandets Ungdomsverksamhet. En förutsättning för att smalfilmen skall kunna utnyttjas är givetvis att film- apparater finnas lätt och billigt tillgängliga.
Jordbrukare-Ungdomens Förbund.
Det som främst stoppar utnyttjandet av smalfilmer i ungdomsföreningarnas tjänst, är bristen på .filmprojektorer. Förbundet vill därför kraftigt understryka vikten av att jämsides med möjliggörandet av en bättre tillgång till filmer bör alla tänk- värda åtgärder vidtas för underlättande av lån av billiga och lättskötta smalfilms- projektorer.
Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.
Filmerna böra inspelas i 16 mm med ljud. För de flesta organisationer är appa- ratfrågan synnerligen bekymmersam. Vi få därför anhålla, att Ungdomsvårdskom- mittén tar upp denna fråga till debatt.
3) Hyresavgiften.
Folkpartiets Ungdomsförbund. Önskvärt vore därför också, att tillgång till god film kunde skapas till en så låg hyreskostnad som möjligt.
Förbundet av Sveriges K. F. U. K. Till sist få vi uttala den förhoppningen, att hyran för ungdomsfilmerna måtte kunna sättas så låg-t som möjligt.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund.
Önskvärt vore, att kostnaderna för filmhyra genom statsanslag nedbringas till ungefär hälften av nuvarande. De ekonomiskt svaga föreningar som måhända bäst skulle behöva anlita filmen få nu ofta försaka detta utomordentliga hjälpmedel.
Riksidrottsförbundet.
Slutligen är det naturligtvis av stor betydelse, att uthyrningspriset, i vilket bör ingå kostnaderna för den redan nämnda erforderliga filmvården, kan sättas så lågt som möjligt.
Svenska Frisksportförbundet. Kan Ungdomsvårdskommjttén förbättra förhyrningsvillkoren, d. v. s. åstadkomma rabatt för ungdomsorganisationerna på värdefulla filmer, är naturligtvis mycket vunnet.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund. . . . att anslag lämnas för inköp av råfilm för egna upptagningar. Sveriges Scoutförbund. På senaste år ha svårigheter uppstått att erhålla råfilm. En viss kvantitet bör
reserveras för ungdomsorganisationerna.
5) Kortillmernas innehåll.
Förbundet av Sveriges K. F. U. K.
Som konkreta förslag till ämnen kunna nämnas: Biografier, t. ex. Elsa Brändström, Florence Nightingale, Marie Curie. Skildringar av kyrkohistoriska personligheter och deras verk (Luther, Ansgar, Birgitta).
Den svenska psalmboken borde kunna inspirera till en mycket god film. Geografiska filmer. Det finns många goda filmer över svensk natur, men det vore värdefullt att även få goda filmer skildrande natur och kultur i andra länder. Dylika filmer skulle kanske, om de vore karakteristiska och realistiska, kunna bi- dra till att skapa ökad förståelse för andra folk.
Filmer om natur och djur intressera alltid barn, och man kan inte få för många av dem. De böra också lära barnen att på rätt sätt umgås med både natur och djur.
Filmer skildrande sunt friluftsliv kan vi inte heller få för många av. Husligt arbete och hemliv borde få bli föremål för god propaganda i sådan form att den kan intressera ungdom.
Som ämne för förströelsefilmer kan föreslås kända sagomotiv. Till dessa allmänna önskemål kan fogas en livlig önskan om filmer, skildrande K. F. U. K. och dess verksamhetsgrenar. Av ekonomiska skäl har vår organisa- tiion hitintills inte kunnat åstadkomma någon dylik film som ju även utom orga- nisationen skulle kunna ha värde som propaganda för god frivtidssysselsättning.
K. F. U. M:s Riksförbund.
Filmer, vari modern ungdoms intressen och fritidssysselsättningar framställas, dock utan att verka propaganda i vanlig mening. Positiv inställning i uppläggningen! God tendens självskrivetl
Önskvärda filmer: olika specialgrenar av ungdomsverksamheten, instruktiva fil- mer, framställning av ledarskapet som fritidsarbete och livsintresse. Svenska Missionsförbundets Ungdom.
Framställning av smalfilmer med historiskt resp. kulturhistoriskt, missionshisto- risk-t och biografiskt samt geografiskt, biologiskt och sociologiskt motivval bör främjas. I. 0. G. T:s Scoutförbund.
Med anledning av begärt yttrande i filmfrågan vill I. 0. G. T:s Scoutförbund för sin del uttala behovet av goda instruktionsfilmer i scouting, naturvård och sunt friluftsliv.
K. F. U. M:s Scoutförbund. Med glädje skulle hälsas större tillgång på filmer som framställde modern, sund och viljestark ungdoms intressen och fritidssysselsättning, dock utan att verka propaganda i vanlig mening. Vidare vore det önskvärt med filmer av mera instruktiv art som belyste de olika ungdomsorganisationernas program och verksamhet på ett medryckande sätt. Dessa borde också kunna framställa ledarcskapet som fritidsarbete och livsintresse.
Sveriges Flickors Scoutförbund. " " . För Sveriges Flickors Scoutförbunds del är naturligtvis det främsta onskemalet rena »scoutfilmer» med Il'lOlllV från flickscoutlivet vilka kunna visas dels i under- hållnings- dels i propagandasyfte. . .. .. Som lämpliga filmer för ungdomsarbete i allmänhet vill sekretariatet foresla naturfilmer av hög kvalitet med spännande moment, jämförliga med de tyska kort— filmer som visats i höst om korsspindel—ns och kräftans liv.
Sveriges K. F. U. K:s Scoutförbund.
»De smalfilmer K. F. U. K:s Scoutförbund skulle ha nytta av, skulle vara en serie instrukliva filmer, t. ex. i livräddning ur vak, hur man tar sig ut ur ett brinnande hus, olika sätt bära sjuka eller förolyckade samt någon serie om våra vanligaste svenska djurs vanor och levnadssätt.
Sveriges Scoutförbund.
Vi önska framställa instruktionsfilmer, ev. i samarbete med andra Ungdoms- organisationer. På detta område tro vi att ett scoutarbete kan bli fruktbringande. Vi nämna endast sådana ämnen som sjukvård, orientering, kartläsning, lägertek- nik, iskunskap, naturkunskap etc.
Riksidrottsförbundet.
»Dessa filmer, torde icke i någon större utsträckning lämpa sig för förevisning vid vanliga t'örbunds— eller föreningsmöten för vilket ändamål i stället behöves filmer av propagandanatur vilka otvivelaktigt också skulle kunna utgöra en värde- full tillgång för övriga ungdomsorganisationer. Den typ av film som i första hand avses är sådan som propaganda för fysisk fostran i dess olika former — sommar- och vinter-, inomhus- och utomhusidrotter —- men Riksidrottsförbundet och dess 7 200 föreningar är givetvis också intresserat iv kortfilmer av annan typ, lämpliga att förevisas vid sammankomster av olika slag, speciellt under vinterhalvåret, då det är av största betydelse, att för'enings- och samhörighetskänslan hålles vid liv, även om icke tillfälle till idrottsutövning erbjuder sig. Unga Örnars Riksförbund.
I fråga om innehållet i filmer för ungdomsorganisationerna synes det oss vara ett samhällsintresse att få fram klämmig reportagefilm från olika samhällsområden. En del sådan film har ju redan framställts med mer eller mindre lyckat resultat. Bättre sådana filmer böra dock kunna framställas, liksom också området kan väsentligt vidgas. Det moderna demokratiska samhället i alla dess former bör på detta sätt kunna presenteras för ungdomen i sådan form, att det för dem fram- står som något värt att vara medborgare i.
En betydande del i detta samhälle är de frivilliga organisationerna. Även dessa böra sålunda presenteras på ett intresseväckande sätt. Här möter dock svårigheten att göra en allmänt användbar film. Den måste ju, för att bli av något värde, få formen av »idéfilm». Måhända skulle man kunna finna någon form för bidrag till organisationerna för framställning av sådan »idéfilm».
Filmer som handla om ungdomen i andra länder skulle säkerligen också ha en uppgift att fylla. Det skulle kunna vara film som behandlar skolliv, ungdomsarbete 0. s. v.
Svenska Friskportförbundet. Svenska Friskportförbundet får härmed framställa följande önskemål i frågan: Att en spelfilm framställes, där betydelsen av en sund livsföring framföres,
t. ex. betydelsen av regelbunden motion och gymnastik, frisk luft och friluftsliv, friluftsbad, bastubad, solbad, sund kost —— grovt bröd, mjölk eller frukt till den vanliga kosten varje dag —. Filmen bör n sig mot sprit, tobak, överdrivet kaffe— och tedrickande.
13_442224
Sveriges Blåbandsförenings Ungdomsförbund.
Nedkopieringen av journaler och sådana biografkortfilmer som »Julafton», »Mid- sommarvaka», Prins Wilhelms filmer.
Lämpligt vore att smalfilmer framställdes med vars hjälp möten i studiesyfte lätt kunde realiseras, exempelvis en serie filmer beskrivande Dalarna. Ett möte, eller flera möten i följd (studiecirkel), kunde då ordnas med uppläsning, sång, film 0. s. v. som enbart handlade om detta landskap. Det finns naturligtvis även en mängd andra motiv än landskap som kunde bli till föremål för studier.
Speciella önskemål för S. B. U.: För vår del vore önskvärt, att en eller flera smalfilmer lades upp kring studiet av alkoholfrågan.
Sverges Godtemplares Ungdomsförbund.
Vi anse alltså inte något behov föreligga för ytterligare smalfilmer att visas i rent förströelsesyfte under våra möten.
Däremot anse vi det vara tacknämligt, om Ungdomsvårdskommittén har möjlig- het att utverka ekonomiskt stöd för att få fram rena agitationsfilmer för olika ungdomsorganisationer. Dessa filmer — vilka borde finnas i såväl stum- som ljudversion och även normalfilmbredd -—- skulle belysa de problem som ungdoms— föreningarna i landet söka lösa var och en inom sitt område. Givetvis med en hand- ling och med kända skådespelare.
En annan idé som vi anse skulle mycket gagna ungdomsföreningarnas arbete vore joumalfilmer om föreningarnas arbete, alltså upptagning av ett stort möte eller en originell gest eller det dagliga arbetet i studiecirklar o. dyl. Dessa filmer skulle givetvis visas å biograferna i samband med annan film. Svårigheten härvidlag är väl att intressera filmbolagen för en sådan verksamhet.
Vita Bandets Ungdomsverksamhet.
Smalfilm som skulle kunna berika vårt arbete borde behandla vårt land, t. ex. i landskapsfilmer och andra naturfilmer. _
Vi önska även filmer med nykterhetstendens, trevliga och välgjorda, samt filmer från de olika ungdomsrörelsernas arbetsfält, t. ex. sommarläger o. dyl., varvid vi hoppas att även Vita Bandets sommarläger skulle komma att filmas.
Hantverkarnas Ungdomsrörelse.
Vår organisation skulle gärna se, att en film kommer 'till stånd belysa-nde be- tydelsen av att ungdomen låter utbilda sig inom ett yrke. Lämpligt manuskript kan tillhandahållas av vår organisation som på grund av ekonomiska svårigheter inte varit 'i tillfälle att realisera denna tanke. En film 'som på olika sätt för de unga visade betydelsen utav yrkeskunnigt folk skulle också vara på sin plats. Likaså en film som för ungdomen framhöll betydelsen av företagsamhet.
Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.
Inte endast ur Ungdomsringens synvinkel utan för ungdomsorganisationerna i allmänhet skulle det vara av synnerligen stort värde att få inspelade filmer med det gamla kulturlivet som stoff och utgångspunkt.
Kulturlivet i allmänhet. Helg och vardag hos såväl högre ståndet som hos all- mogen, t. ex. herrgårdsliv och allmogeliv, ett herrgårdskalals under viss lämplig tid med dräkter och danser, rekonstruktion av svensk lekstuga, en dag på bad- stranden år 1870, seder och bruk, skrock och vidskepelse o. s. v.
Arbetsliv i gången tid, hantverk och yrken. Arbete i skog och mark, sådd och skörd, t. ex. skogshuggning med bila. Många av de gamla yrkena äro vi utdöende, men ännu finns det äldre yrkesmän som kunna sin sak. Samtidigt som dessa filmer kunna bli synnerligen underhållande, torde de även bli lärorika.
Instruktionsfilmer. Till hjälp för organisationer som ej ha råd att bekosta in- struktörer i folklekar, folkdans, folkvisedans etc., skulle det vara värdefullt att ha tillgång till instruktiva filmer.
i t i i |
Instruk-tionsfilmer ge ofta en allför flyktig kunskap för att de som undervis- ningsform skulle ha större värde. Deras otvivelaktiga värde som inspiration till grundligare studier torde knappast svara mot de avsevärda framställningskostna- derna.
Däremot vore det ytterst värdefullt för en ungdomsorganisation att få möjlighet att framställa en film som skildrade föreningsverksamheten för utomstående och som inom de egna föreningarna gåve inspiration till intensifierat arbete.
Unglottasektionen.
Att inspela en populärt lagd upplysningsfilm om lottarörelsen. Ur försvarssyn- punkt vore det Önskvärt, att lottarörelsens verksamhet och syfte bleve kända bland den kvinnliga ungdomen.
Att inspela landskapsfilmer med såväl kulturellt som industriellt inslag. Ex. Hälsingland, odling och och beredning av lin, tillverkning av damastdukar o. s. v. Bohuslän, brytning av sten, tillverkning av gatsten. Skåne, sockerbetans väg från fält till kaffekopp. Samtidigt av gårdar, sedvänjor m. m.
6) Filmförteckning.
K. F. U. M:s Riksförbund.
Vidare skulle ungdomsorganisationerna säkerligen ha nytta av en god samman- ställning av tillgängliga smalfilmer från olika firmor jämte kortfattade filmrecen- sioner av desamma.
Metodistkyrkans Ungdomsförbund. .., vore det synnerligen välbehövligt med en förteckning över vilka smalfilmer som nu finnas tillgängliga, deras lämplighet, varifrån de kunna rekvireras o. s. v. Riksförbundet Kyrklig Ungdom.
Önskvärt vore, om en inventering av samtliga förefintliga smalfilmer gjordes vilka kunna anses lämpliga för ungdomsföreningarnas verksamhet. Efter företagen inventering borde en förteckning över alla dessa filmer upprättas och tillställas de olika ungdomsorganisationerna eller publiceras på annat lämpligt sätt. K. F. U. M:s Scoutförbund.
Det måste erkännas, att i filmbolagens smalfilmsbibliotek redan finnes en hel del goda filmer, och det vore önskvärt att på lämpligt sätt sprida större kännedom om desamma.
7) Organisatoriska åtgärder.
Frälsningsarméns Ungdomsverksamhet. Vi föreslå, att en pristävlan utlyses för att erhålla lämpliga filmmanuskript. Metodistkyrkans Ungdomsförbund.
Vi vilja föreslå: att »Ungdomsvårdskommitténs filmavdelning», sammansatt av en eller flera dele- gater från varje rörelse som är representerad i kommittén. t. ex. religion, nyktt rhet, idrott, politik 0. s. v., blir arbetsorgan för denna detalj ;
att denna avdelning upprättar en centraldepå för uthyrning, försäljning och granskning av film och filmapparater. Riksförbundet Kyrklig Ungdom. I syfte att nedbringa kostnaderna för filmaftnar bör nödig instruktion ordnas. I detta syfte har av vår filmbyrå utarbetats en sådan kortfattad instruktion.
Svenska Missionsförbundets Ungdom. Ekonomiskt stöd för ungdomsrörelsernas anskaffning av lämpligt filmmaterial,
belysande deras eget arbete, är behövligt. Detta kan bl. a. ske genom en central in- köpsorga'nisation för sådant material, varigenom priserna skulle kunna reduceras.
Sveriges Scoutförbund.
Sedan några år tillbaka har förbundet inspelat filmer i första avsikt att presen- tera scoutrörelsens olika verksamhetsformer, dess metoder, etc. Som första önske- mål skulle förbundet, på grund av sina erfarenheter, vilja uttala startandet av ett inspelningsbolag som mot självkostnader skulle ställa teknisk personal och utrust- ning -till de ideella ungdomsorganisation-emas förfogande. Detta bolag skulle även ha tekniska resurser för kopiering o. dyl. Ett dylikt bolag skulle ekonomiskt stödjas av statsmedel, från nöjesskatteinkomsterna.
I och med Ungdomsvärdskommitténs arbete kan man ifrågasätta om icke i varje län borde finnas en ungdomskonsulent som bl. 3. skulle lämna anvisning på var projektionsapparat finnes att hyra.
Riksidrottsförbundet.
Det synes också Riksidrottsförhundet vara av stor betydelse, därest man kunde finna en lämplig form för de olika filmernas distribution på sådant sätt, att de kun— na göras tillgängliga för alla ungdomsrörelser, och av värde vore det otvivelaktigt också, därest ett organ som åtogc sig filmernas vård kunde skapas.
Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur.
För organisationernas räkning borde apparater vara deponerade i varje län hos Hushållningssällskap, skoldistrikt eller andra lämpliga institutioner i för länet eller distriktet tillräckligt ant-al. För att eliminera kostnaderna för medföljande maskin- skötare borde länsvis små kurser i apparatens skötsel anordnas för organisations— folk eller kommunalmån, och de som genomgått en dylik kurs skulle få ”rättighet” att sköta apparaterna vid visning inom sin organisation eller inom ett visst område t. ex. kommun eller socken. Genom ett dylikt system skulle också filmer kunna visas i skolorna (skolfilm). Ett samarbete mellan ungdomsorganisationerna och skolsty- relserna skulle därigenom uppstå.
8) Nedkopiering av spelfilm.
Folkpartiets Ungdomsförbund.
Förbundet vill här erinra om sin framställning till ecklesiastikministern år 1941 i denna fråga. Det påpekades, att nedkopieringen av värdefull spelfilm till smal- film hindras genom en överenskommelse av år 1938 mellan filmproducenter, film- u-thyrare och biografägarc. På grund av överenskommelsens formulering har denna kommit att medföra ett hinder för praktiskt taget all nedkopiering av film. De be— rörda intresseorganisationerna ha visserligen förklarat sig beredda till underhand- lingar med de ideella organisationerna från fall till fall, men dessa senare äro i all- mänhet icke i stånd att påta sig de kostnader som skulle vara förbundna med ned— kopiering endast för en organisations räkning.
Förbundet framhöll därför, att all svensk film med nationellt, kulturellt eller bild- ningsvärde efter rimlig tid borde stå till förfogande även i snialifilmslormat.
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
Vi anse nämligen, att ett av de svåraste hinder som nu finnas för att nöjaktigt kunna förse ungdomsorganisationerna med smalfilm, är svårigheten att få ned- kopiera värdefulla spelfilmer av olika slag. Kunde man i detta avseende komma fram till en !förnuftig ordning, vore mycket vunnet.
l , , l l l 1
qw-
Svenska Missionsförbundets Ungdom.
Av de tidigare framförda dramatiska filmerna böra de ur bildningssynpunkt bästa överföras till smalfilm och tillhandahållas ungdomsrörelserna. Som exempel må bl. a. nämnas »Loutis Pasteur», ».lolm Ericson», »Livingstone och Stanley», »Man- nen som tänkte med hjärtat», »Edison»-filmerna. Dessa filmer böra dock genomgås och enstaka scener, särskilt sådana som glorifiera spritbruket, böra uteslutas.
K. F. U. M:s Scoutförbund. Kunde man inte på smal- och kortfilm få sådana motiv som t. ex. »100 man och och en flicka», »Havets hjältar», »Mannen som tänkte med hjärtat» o. dyl. Unga Örnars Riksförbund.
Ungdomsorganisationerna skulle dock för sitt inre arbete även kunna ha an- vändning för spelfilm. I detta fall finns ju många lämpliga saker på normalfilm som mycket väl skulle kunna nedkopieras. Emellertid är ju detta inte möjligt för närvaramde. Alldeles omöjligt skulle det dock inte vara att kunna få en uppgörelse med filmproducen'terna och biografägarna så att en det 'äldre normalfilm kunde nedkopieras för användning inom ungdomsorganisationerna.
9) Nöj esskatten.
Folkpartiets Ungdomsförbund. . men framför allt torde det vara ett önskemål, att av ungdomsorganisationer anordnade filmföreställningar kunde befrias från nöjesskatt.
10) Diverse.
Sveriges Scoutförbund. Någon censuravgift bör icke utgå för av ungdomsorganisationer inspelade filmer. Unga Örnars Riksförbund.
Eftersom Eder skrivelse endast rör ungdomsorganisationernas filmbehov, finns det ingen anledning att ingå på biografindustrien överhuvud taget. Vi hoppas dock att kommittén även beaktat detta spörsmål och med sina synpunkter åtminstone åstadkommer en välbehövlig diskussion på området.
Sverges Godtemplares Ungdomsförbund.
Slutligen skulle vi vilja framhålla önskvärdheten av att få fram en långfilm om arbetet i ungdomsorganisationerna. Många problem ha behandlats av svensk .film de sista åren, men man har ännu ej tagit upp föreningsu-ngdomens arbete. Här skulle en god manuskriptförfattare kunna göra någonting!
Systematisk
Allmän lagstiftning. Bättsskipning. Fångvård.
Processlagberedningens förslag till lag om införande av nya. rättegångsbalken m. m. 1. Lagtext. [9] 2. Motiv m. m. [10] Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftning- en om kvinnas behörighet att innehavs. statstjänst och annat. allmänt uppdrag. [24]
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. .
Betänkande med förslag ang. revision av riksdagens ar— betsformer. [8 ]
Kommunalförvaltnin g.
Promemoria. med förslag till lag med bestämmelser om allmänna bebörighetsvillkor för vissa. kommunala upp- drag m. m. [ ]
Statens och kommunernas ilnansväsen.
Politi.
Betänkande ang. nykterhetstillståndet under krigs- åren. [3]
Nationalekonomi och socialpolitik.
Utredningar ang. ekonomisk etterln-igeplanering. 1. [7] 2. [12] 3. [13] 4. [14] 5. [25] statsmakterna. ooh folkhushåliningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdde. krisen. Del 4. Tiden juli 1942—juni 1943. [11] Sooiaivardskommitténs betänkande. 7. Utredningar och förslag ang. lag om allmän sjukförsäkring. [15] 8. Kostnadsberåkningar ang. lag om alhnän sjukför- säkring.16] Befolkningépolitik i utlandet.. [26]
Hälso- och sj ukvård. ]
1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del j — 2. Utredning och förslag rörande behovet av och ' formen för statligt understöd till utbyggando inom ; landets sjukvardsväsen av efterbehandling och kom ' valescentvard. [28] ] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 1 med utred- ning och förslag ang. psykisk barna- och ungdoms— vård. [30]
Allmänt näringsväsen.
Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till vissa. uppfinningar m. m. [27]
» Fast egendom. Jordbruk med binäringar.
J ordbruksbefolkningens levnadskostnader. [1] Betänkande med förslag till byordningar och instruk- tioner tör ordningsmännen i lappbyarna. [6] !
449224. Stockholm 1944. Kungl. Boktr. P. A. Norste'dH: Söner
förteckning
(Sini-orna. inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen).
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri.
Handel och sjöfart.
Kommunikation sväsen.
Betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m. [18]
Bank-, kredit- och penningväsen.
Försäkringsväsen.
Kyrkoväsen. Undervisningsvtisen. Andlig
odling i övrigt.
Betänkande med förslag till åtgärder för främjandet av litteraturtjansten inom de tekniska iackomrddena. [17] Omaåmäftgnde av ett samhöllsvebenskapligt. forsknings- r 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. :
1. Skolan i samhällets tjänst. [20] 2. Sambandet mel— lan folkskola och högre skola. [21] 3. Utredning och förslag ang. vidgade möjligheter till högre undervis- ning för landsbygdens ungdom. [22] Bilaga. 3. För- handlingarna. vid sammanträde den 15—den 17 juni %93? med 1940 års skolutrednings rådgivande nämnd. Socialutbildningssakkunniga. 1. Utredning och förslag rörande den högre socialpolitiska och kommunala. ut- bildningen. [29] Ungdomsvårdskommitténs betänkande 2 med utredning och förslag ang. stöd åt ungdomens föreningsliv. [31]
Försvarsväsen.
Betänkande med förslag aug. långtjänstunderbeföl m.
m. [2 Betänkande med förslag till civiltörsvarslag m. m. [5]
Utrikes ärenden. Internationell rått.