SOU 1955:13

Penningvärdeundersökningen

N 4-0 G(

oå (—

- CDn,

&( & IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955: 13

Finansdepartementet

Penningvärdeundersökningen: Del I

UTLANDSTRANSAKTIONERNA OCH DEN SVENSKA EKONOMIN

AV

BENGT METELIUS

Stockholm 1955

Kronologisk förteckning

1. Lag om jordbrukskasserörelsen m.m. Kihlström. 160 5. Jo. . Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. Idun. 280 s. H. . o. 4. Nordiska post— och teletaxor. Idun. 37 8. U. . Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga 1. Marcus. 101 5. Jo. . Vattenvården. Haeggström. 133 5. Jo. . Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. Berlingska Boktryckeriet, Lund. 4025. Jo. Tvätt. Kihlström. 368 s. S. . Frågan om statsinlösen av stamaktierna i LKAB. Marcus. 181 s. Fi. Vidlyftiga rättegångar. Norstedt. 72 s. Ju. . Psykologisk utbildning och forskning. Idun. 324 SE. . Rationalisering av sjukhusdriften. Kihlström. 283 5.1. . Utlandstransaktionerna och den svenska ekonomin. Av B. Metelius. Idun. 245 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej avgives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokståverna till det departement, under vilket utredningen avgivits. t.ex. =ecklesiastjkdepartemenmt, Jo.= =jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955113

Finansdepartementet

Penningvärdeundersökningen: Del I

UTLANDSTRANSAKTIONERNA OCH DEN SVENSKA EKONOMIN

AV

BENGT METELIUS

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1955

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Missiv .................................................................... 7

Inledning

Kapitel 1. Allmänna förutsättningar och plan för undersökningen ..............

. Uppgiften ............................................................

. Anknytningen till svenska förhållanden ................................. 9 . Kort eller lång sikt ................................................... ro . Den ekonomiska politikens infogande i den teoretiska analysen ........... 11 . Riktpunkter för undersökningen ........................................ 13 . Plan för arbetet ...................................................... 15

Del I. Utlandstransaktionema under efterkrigstiden

Kapitel 2. Betalningsbalansen i teori och praktik ............................ 17 . De internationella transaktionernas betydelse för den svenska ekonomin ...... 17 . Principiella synpunkter på betalningsbalansen ........................... 20 . Det statistiska underlaget ............................................. 22 . De kommersiella krediternas roll ....................................... 24 . Netto- kontra bruttoredovisning ....................................... 28 . Data för efterkrigstiden ............................................... 29

Kapitel 3. Utrikeshandeln och dess bestämningsfaktorer ....................... 33 1. De stora dragen i utvecklingen ........................................ 33 2. Importen ............................................................. 36

Det prispolitiska programmet ........................................ 37 Den faktiska utvecklingen ........................................... 38 Importens bestämningsfaktorer ....................................... 41 Valutakrisen 1947 och dess följder ................................... 42 Liberaliseringsepoken ................................................ 44 3. Exporten ............................................................ 45 Förutsättningarna för exportökningen 1945—1951 ...................... 45 Utlandets betalningsförmåga ......................................... 46 Den svenska exportkapaciteten ....................................... 47 Priser och kostnader ................................................ 49 Bakslaget 1952 och utvecklingen därefter ............................. 51

4. Sammanfattning ...................................................... 52

Del II. De teoretiska sammanhangen Introduktion .............................................................. 5 5 Kapitel 4. De individuella prisförändringarnas spridning ...................... 57 1. Horisontell och vertikal prisspridning ................................... 58 2. Några typfall ......................................................... 60

Exportprisstegring .................................................. Exportprisfall ....................................................... Importprisförändringar ...............................................

3. Sammanfattning och kompletterande synpunkter .........................

Kapitel 5. Modell och metod ...............................................

r. Grundläggande premisser ..............................................

2. Det förenklade transaktionsschemat ..................................... 3. Tillämpning på. efterkrigsären .......................................... 77 4. Motivering av metodvalet .............................................. 78 Kapitel 6. Prisförlopp ...................................................... 83 1. Exportprisstegring .................................................... 84 2. Importprisstegring ..................................................... 101 3. Export- och importprisstegring ......................................... 110 4. Sammanfattande omdöme ............................................. 119 Kapitel 7. Volymförlopp ................................................... 121 1. Diskussion av premisserna ............................................. 121

2. Återverkningama av en nedgång i expertens volym ...................... 123

3. Schematiskt konjunkturförlopp styrt av exportens variationer ............... 134

Del III. Utlandstransaktionerna och den ekonomiska politiken

Kapitel 8. Några synpunkter på. ekonomisk teori och ekonomisk politik .......... 141 1. De partiella teoriernas konsolidering .................................... 141 2. Den politiska värderingen av mål och medel ............................ 143 3. Avgränsning av problemkretsen ........................................ 144 4. Disposition av den fortsatta diskussionen ............................... 146 Kapitel 9. Avskärmning av utländska störningar ............................. 148 1. Olika typer av störning ............................................... 148 2. Inflationsfallet närmare preciserat ...................................... 150 3. Växelkurspolitik ...................................................... 152 Olika typer av växelkurspolitik ...................................... 152 Erfarenheter av tidigare växelkursförändringar ......................... 154 Den svenska valutamarknadens nuvarande struktur .................... I 56 Internationella bindningar ........................................... 158 Motiven för en appreciering ......................................... 159 Ovissheten om framtiden ............................................ 160 Successiv förändring eller engångsåtgärd .............................. 160 Spekulationens inflytande ............................................ 161 Växelkurserna under kulmen och prisfallet ............................ 162 Prissplittringens inflytande ........................................... 164 Den kvarstående störningen .......................................... 166 Jämförelse med fri kursbildning ...................................... 167

4. Differentierade avskärmningsåtgärder ................................... 168 Tullsänkningar ...................................................... 168 Subventioner och avgifter ............................................ 169

5. Den interna ekonomiska politiken ...................................... 171 Specifika motåtgärder ............................................... 173 Generella motåtgärder ............................................... 174

6. Depressionsfallet ...................................................... 177 Avskärmningspolitik ................................................. 178 Prisavskärmning .................................................... 178 Kvantitetsavskärmning .............................................. 180 Internationella bindningar ........................................... 182 Intern ekonomisk politik ............................................ 183

7. Sammanfattning ...................................................... 183 Kapitel 10. Den yttre jämvikten ........................................... 185 1. Om inre och yttre jämvikt ............................................ 186 2. Orsaker till bristande yttre jämvikt .................................... 188 3. Teorier rörande balansmekanismen vid oförändrad växelkurs .............. 189 4. Motåtgärder vid bristande yttre jämvikt ............................... 191 Växelkursförändring ................................................. 191 Fluktuerande valutareserv ........................................... 194 Importreglering ..................................................... 195 Omläggning av den interna politiken ................................. 196

5. Sammanfattning ...................................................... 197

Exkurser

Exkurs 1. Pris- och kvantitetsförändringar inom den svenska utrikeshandeln . . . . 199

1. Problemställning ...................................................... 199 2. Statistiskt material .................................................... 200 3. Beräkningarnas utförande .............................................. 201 4. Resultat ............................................................. 202 5. Jämförelse med exportutvecklingen under 1930-talet ...................... 208 6. Korrelation kontra elasticitet .......................................... 211

Exkurs 2. Om verkningarna av en växelkursförändring . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . 220

1. Problemställning ...................................................... 220 2. Det linjära fallet ..................................................... 223 3. Konstant punktelasticitet .............................................. 227 4. Sambandet mellan utlandspriser, växelkurs och betalningsbalans ........... 232 . Resultatens praktiska räckvidd ....................................... 235

Exkurs 3. Nationalbokföring för åren 1938/39, 1946—1952 .................. 238

Litteraturförteckning ....................................................... 242

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1951 har chefen för finansdepartementet tillkallat åtta utredningsmän med uppdrag att verkställa ve- tenskapliga undersökningar inom olika delar av samhällsekonomin, syftande till att belysa möjligheterna att bevara ett stabilt penningvärde i ett samhälle med full sysselsättning. Avsikten var att envar utredningsman skulle behandla viss del av det ifrågavarande ämnesområdet. Åt undertecknad uppdrogs tillika att sam- ordna de olika undersökningarna.

Utredningsmännen antog benämningen 1951 års penningvärdeundersökning.

Härmed får undersökningen vördsamt överlämna den första av sina delstudier. Den behandlar utlandstransaktionernas inflytande på den svenska ekonomin samt den ekonomiska politikens möjligheter att eliminera eller dämpa den internationella konjunkturutvecklingens ogynnsamma återverkningar.

Föreliggande utredning har verkställts av fil. lic. Bengt Metelius, vilken till— kallats såsom utredningsman genom beslut av chefen för finansdepartementet den 30 juni 1951.

Fil. kand. jan Ohlin har granskat de matematiska formlerna i det följande Och kontrollräknat de numeriska modellförloppen i kapitlen 6 och 7. Jur. kand. Margit Waldau har utfört korrelationsberäkningarna i exkurs I och fil. kand. Ursula Wallberg har ritat samtliga diagram.

Stockholm den 25 april 1955.

För penningvärdeundersökningen

Erik Lundberg

INLEDNING

KAPITEL 1

Allmänna förutsättningar och plan för undersökningen

1. Uppgiften

Föreliggande arbete utgör en del av 1951 års penningvärdeundersökning, som till- kallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1951 för att undersöka möjligheterna att bevara ett stabilt penningvärde i ett samhälle med full syssel— sättning. Rörande denna del uttalade chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, i sina direktiv till undersökningenlz

»De internationella bestämningsfaktorerna för den svenska prisutvecklingen böra ingående studeras både teoretiskt och statistiskt-historiskt. Härvid bör en inventering företagas av möjligheterna att genom olika åtgärder, såsom valuta- politik, penningpolitik, subventioner osv., neutralisera eller dämpa från utlandet kommande störningar av penningvärdet.»

Den sålunda definierade forskningsuppgiften utgör blott en mindre del av pen- ningvärdeundersökningens stora problemkomplex. Det internationella inflytandet på den svenska ekonomin gör sig emellertid gällande på många olika vägar, sam— tidigt som variationsmöjligheterna, när det gäller den ekonomiska politiken, är mycket stora. För att göra uppgiften hanterlig är det därför nödvändigt att redan från början avgränsa problemställningen tämligen snävt. Denna avgränsning blir särskilt uppenbar vid den teoretiska analysen, men den präglar även i hög grad de deskriptiva avsnitten.

2. Anknytningen till svenska förhållanden

När de teoretiska studierna lagt en grund för överväganden rörande utform— ningen av praktiska ekonomisk-politiska åtgärder, är det -— som framgår av direk— tiven till penningvärdeundersökningen — statsmakternas avsikt att tillsätta en särskild kommitté med uppdrag att framlägga konkreta förslag i sådant hänseende. För att de teoretiska studierna skall kunna bli till gagn i detta sammanhang, måste de anknytas till de institutionella förhållanden, som för närvarande råder i vårt

1 Statsrådsprotokollet den 22 juni 1951, återgivet i Post- och Inrikes Tidningar den 29 juni 1951.

land på det ekonomiska och politiska området. Hur långt man skall driva kravet på verklighetstrohet i detta avseende blir ytterst en omdömesfråga, som får avgöras från fall till fall. Utan några djupare kunskapsteoretiska överväganden kan dock redan här anföras ett par allmänna synpunkter på detta spörsmål.

Det är givet, att man ej kan begära att bland premisserna för de ekonomiska teorierna återfinna alla de detaljer, som ingår i den — i och för sig osäkra och långt ifrån kompletta — bild man gjort sig av det ekonomiska skeendet. Tvärtom måste en rad abstrakta och starkt förenklade antaganden med nödvändighet läggas till grund för varje teoretiskt resonemang. Vad som kan och bör krävas i detta sammanhang är emellertid, att dessa antaganden —— på den abstraktionsnivå, som väljs för de olika resonemangen — står i samklang med sådana grundläggande förhållanden inom den svenska ekonomin, som kan antas vara av väsentlig bety— delse för de problem, som skall behandlas.

Det vore till exempel föga realistiskt att studera utlandstransaktionernas infly— tande på vår ekonomi och därvid bortse från den offentliga sektorn och den statliga ekonomiska politiken eller låta bli att beakta de stora löntagarorganisationernas reaktioner. Lika litet kan man vänta sig att Keynes' och hans många efterföljares »allmängiltiga» teorier, med deras djupa rötter i trettiotalets världsdepression, utan vidare skall vara tillämpliga på efterkrigstidens svenska fullsysselsättningssam- hälle. Dessa teorier hade som en grundläggande premiss förekomsten av stora outnyttjade reserver av realkapital och arbetskraft. Därigenom kunde de bortse från flera faktorer och sammanhang, som penningvärdeundersökningen måste beakta. Den senare kan, för att ta ett särskilt uppenbart exempel, inte gärna genomgående arbeta med förutsättningen konstanta priser.

3. Kort eller lång sikt

Ett annat avgränsningsproblem anmäler sig vid valet av tidsinriktning för ana— lysen. Utlandstransaktionernas och då speciellt utrikeshandelns verkningar på den svenska ekonomin kan ses på olika lång sikt. Har man ett tillräckligt långt tids— perspektiv, kommer sådana frågor som utrikeshandelns omfattning i förhållande till den inhemska produktionen och dess mera långsiktiga inverkan på produktivi- tet och välfärd i förgrunden. Ser man åter problemen på mycket kort sikt, måste man ta hänsyn till de utomordentligt snabba återverkningar, som ekonomiska och politiska händelser utomlands ofta har på svenska företagares och konsumenters förväntningar och handlande. Mellan dessa två ytterligheter faller vad som med en kanske föråldrad terminologi skulle kunna kallas de konjunkturella sammanhangen på detta område. Härmed avses sådana utvecklingsförlopp inom den svenska eko— nomin, som alstras av faktiska förändringar i exempelvis priser och kvantiteter inom utrikeshandeln och vilka sträcker sig ett begränsat antal år framåt i tiden. Det är i stor utsträckning förlopp av detta slag, som kommer att dominera den följande framställningen, även om ingen av de två ytterlighetssynpunkterna kom- mer att helt uteslutas.

Betydelsen av detta val bör emellertid ej överdrivas. Skiljelinjen mellan kort sikt och lång sikt är alltid flytande. Var den dras i det konkreta fallet blir i hög grad beroende på det problem som behandlas. Tillfälliga eller spekulativa faktorer, som kan lämnas därhän i vissa sammanhang, måste beaktas i andra. Detsamma gäller sådana faktorer, vilka förändras långsamt och mera kontinuerligt.

4. Den ekonomiska politikens infogande i den teoretiska analysen

En stor del av det följande kommer att handla om den svenska ekonomins sätt att reagera inför utifrån kommande impulser av olika slag. Vi skall till exempel söka följa hur en prisstegring utomlands påverkar den svenska pris- och lönenivån eller hur en förändring i utlandets efterfrågan på vår export kan tänkas påverka den interna ekonomiska utvecklingen. Det blir härvid i stor utsträckning fråga om på vad sätt företag och enskilda beter sig inför förändringar i utlandstransaktio— nerna. För en ekonomi som den svenska med en betydande offentlig sektor och åtskilliga statliga regleringar på det ekonomiska området blir emellertid också utformningen av statsmakternas ekonomiska politik av stor betydelse.

Det är inte så lätt att fånga in den ekonomiska politiken i en teoretisk ekonomisk analys. Vanligen går en sådan analys ut på att undersöka konsekvenserna av vissa, som givna och oföränderliga betraktade beteendemönster hos individer och företag. I teorin antas dessa beteendemönster i regel vara mycket enkla. Man arbetar till exempel gärna med konstanta kvoter mellan olika storheter eller mellan deras förändringar. Den ekonomiska politiken däremot går ofta just ut på att modifiera eller bryta igenom dessa enskilda beteendemönster.

Hur skall då den ekonomiska politiken kunna införas i analysen av ett ekono— miskt förlopp, det må vara verkligt eller konstruerat?

Vid en historisk analys kan detta te sig enkelt. Det gäller bara att se vilka eko- nomiska åtgärder statsmakterna vidtagit under den tidrymd, som skall studeras, och sedan söka fastställa effekten härav. Redan ett sådant fastställande kan emel— lertid vara besvärligt nog. En vanlig metod inom den teoretiska nationalekonomin har varit följande. Man söker först bestämma vilket förlopp eller vilket jämvikts— läge, som skulle ha kommit till stånd vid oförändrad statlig ekonomisk politik. Därefter jämförs detta med det resultat, som i stället skulle ha erhållits, om den ena eller den andra statliga åtgärden vidtagits. På det sättet menar man sig kunna bestämma effekten av olika åtgärder.

Men den allmänna ekonomiska politiken består inte av enstaka åtgärder, vilkas effekt kan bestämmas var för sig. I verkligheten är det nästan alltid fråga om en hel serie olika åtgärder och föranstaltningar. Vill man bedöma det offentligas totala inflytade på det ekonomiska livet, räcker det för övrigt ej att bara ta hänsyn till de nya åtgärder, som vidtagits. Redan bibehållandet av en oförändrad statlig ram av lagar och förordningar har betydelsefulla konsekvenser för det ekonomiska ske- endet. En progressiv inkomstskatt kan sålunda verka dämpande på en inflations- process, utan att någon förändring av skatteskalorna behöver vidtas. På liknande

sätt har i och för sig oförändrade regler för arbetslöshetsunderstöd helt olika kon- sekvenser i skilda konjunkturlägen. Sådana med konjunkturläget varierande verk- ningar av på förhand fixerade regler för statens ekonomiska handlande kan leda till en automatisk uppbromsning av konjunktursvängningarna. Man får vad som i den finanspolitiska diskussionen brukar kallas »inbyggda stabilisato-rer» i budgeten. I princip bör det alltid vara möjligt att införa dessa automatiska reaktioner i en ekonomisk analys.

Man kan gå ett steg längre, när det gäller det statliga reaktionssättet inför olika ekonomiska förändringar. Vid sidan av den nästan mekaniska automatism, som hittills berörts, kan man tala om automatism i vidare mening, om ett beteendemön— ster från det offentligas sida. Härmed åsyftas till exempel det av erfarenheten be- styrkta förhållandet, att statens utgifter i regel har en stark tendens att stiga i kapp med inkomsterna. En mera betydande överbalansering av den totala budgeten har därför visat sig svår att uppnå. Under efterkrigsperioden är det egentligen endast den exceptionella pris- och inkomststegringsperioden 1951/52, som upp— visar en sådan. Ett annat område där man möjligen kan tala om en automatism, om ett statligt beteendemönster, är affärsverkens investeringar. Dessa har, i varje fall hittills, i mångt och mycket reagerat som enskilda företags investeringar inför en expansions- eller kontraktionsprocess inom näringslivet.

Men man får akta sig att alltför ensidigt hemfalla åt detta betraktelsesätt Och överbetona automatismen. Ett sådant tillvägagångssätt leder till ett underskattande av den ekonomiska politiken och dess inflytande. Som redan framhållits, går denna politik i stor utsträckning ut på att förändra de beteendemönster, som får den teoretiska ekonomins modeller att fungera. Det är därvid fråga om ett genom- brytande såväl av den offentliga som av den enskilda sektorns beteendemönster.

En ekonomisk analys, som syftar till verklighetstrohet och objektivitet, står tyd- ligen inför ett dilemma på denna punkt. Detta blir särskilt tydligt, om man, som i den följande analysen av utlandstransaktionernas återverkningar, arbetar med teo— retiska modellförlopp. Å ena sidan kan man låta de hypotetiska ekonomiska proces— serna löpa linan ut, utan annan påverkan av det allmännas ekonomiska politik än som följer av ett på förhand fixerat beteendemönster för den offentliga sektorn. Å andra sidan kan man på skilda punkter i de tänkta ekonomiska förloppen införa olika medvetna ekonomisk—politiska motåtgärder från statsmakternas sida.

Det förra tillvägagångssättet har den nackdelen, att det minskar analysens rele- vans för här aktuella problem. Man förutsätter då, att de yttre störningarna inte möts av andra motåtgärder än dem som ryms inom ett givet, och därtill starkt förenklat offentligt beteendemönster. Det senare tillvägagångssättet har å andra sidan den nackdelen, att det gör analysen mer villkorlig och mer invecklad. Det leder lätt ut i ett ohanterligt stort antal alternativ.

Det bör understrykas, att den ekonomiska analysen i och för sig inte blir mer objektiv, därför att den medvetna ekonomiska politiken hålls utanför. Tvärtom ter sig ett sådant förfaringssätt i många fall både subjektivt och orealistiskt.

Vad som här har sagts om statsmakternas ekonomiska åtgärder är delvis också

i | I i ! i | |

tillämpligt på de stora intresseorganisationernas ekonomiska politik. En väsentlig skillnad ligger dock däri att marknadsförhållandena sätter betydligt snävare grän- ser för dessa organisationers handlande. De kan inte som staten genom lagstift— ning eller på annat vis modifiera eller helt omskapa marknadsförhållandena efter sina intentioner. I vissa lägen, särskilt vid full sysselsättning, kan dock spelrum— met för exempelvis löntagarnas organisationer vara betydande.

Föreliggande undersökning har på denna punkt karaktären av en kompromiss. I stort sett gäller, att statsmakternas medvetna ekonomiska politik hålls utanför de teoretiska modellförloppen i del II. Olika alternativ för lönepolitiken prövas däremot tämligen ingående i denna del. Den alhnänna ekonomiska politiken ställs i centrum av intresset först i del III. '

Tillspetsat kan man säga, att del II belyser vad som blir följden, om statsmak— terna ingenting gör, medan del III diskuterar vad de kan och eventuellt också bör göra.

5. Riktpunkter för undersökningen

Det utländska inflytandet på den svenska ekonomin gör sig gällande i en mängd olika hänseenden, men det är av praktiska skäl uteslutet att behandla andra än de viktigaste. Urvalet på denna punkt har utomordentlig betydelse för den ekono— miska analysens utformning och för de många förenklande förutsättningar, som krävs för att en teoretisk analys skall kunna genomföras utan orimligt arbete. Det är inte desto mindre fråga om ett i hög grad subjektivt val.

Ett sätt att få bort den personliga subjektiviteten vid detta val kunde tänkas vara att ta sikte på de allmänna målen för statsmakternas ekonomiska politik, sådan denna gestaltar sig för närvarande. Dessa mål har under hela efterkrigs— tiden sammanfattats i formeln: samhällsekonomisk balans. Vi skall inte i detta sammanhang ta upp frågan om den närmare preciseringen av detta begrepp. För vårt syfte räcker det att konstatera att denna term, så som den använts i den eko— nomisk-politiska debatten, fått täcka en rad, delvis rätt varierande inställningar till mera primära mål ifråga om sysselsättning, penningvärde, valutastållning osv. Dessa primära mål har i viss utsträckning varit motstridiga. Vad som befrämjat det ena, har ofta försvårat uppnåendet av det andra.

Det värde, som olika individer och intressegrupper sätter på uppnåendet av dessa skilda mål, är dessutom mycket skiftande. Somliga sätter den fulla syssel- sättningen så högt, att de är beredda att ta en penningvärdeförsämring, om detta skulle visa sig nödvändigt för att uppnå önskad sysselsättningsgrad. Andra menar, att man kan och bör tolerera en något lägre sysselsättningsgrad, om utsikterna att bevara ett stabilt penningvärde härigenom väsentligt förbättras. Den ekonomiska politiken står här inför en rad avvägningsproblem, vilkas innehåll skiftar med det ekonomiska läget och den politiska maktgrupperingen.

De teoretiska spörsmål, som är förknippade med den ekonomiska politikens mål och medel, behandlas mera utförligt i andra av penningvärdeundersökningens studier. Utan att avvakta resultaten därav är det emellertid nödvändigt, att redan

på detta stadium fastställa vissa riktpunkter för den följande ekonomiska analysen av utlandstransaktionernas inflytande på den svenska ekonomin.

Då penningvärdeundersökningen, som redan nämnts, är avsedd att efterföljas av en parlamentarisk kommitté med uppdrag att framlägga förslag till konkreta eko- nomisk—politiska åtgärder, är det lämpligt att dessa riktpunkter väljs så att resul- taten av undersökningens olika studier senare kan anknytas till gängse ekonomisk- politiska värderingar. Detta betyder med andra ord, att den ekonomiska analysen så vitt möjligt skall utformas så att de konsekvenser av olika yttre förändringar, som den leder fram till, är föremål för eller kan göras till föremål för direkta politiska värderingar. Däremot innebär riktpunkternas uppställande i och för sig inte något ställningstagande till den politiska avvägning mellan olika mål och medel, som det blir den planerade parlamentariska kommitténs uppgift att göra, bland annat med ledning av penningvärdeundersökningens resultat. Avsikten är endast att ge den teoretiska analysen en sådan inriktning, att den kan bli till gagn för det fortsatta praktiska arbetet på det ekonomisk-politiska området.

Mot bakgrunden av det nu sagda har det tett sig lämpligt att i detta arbete lägga särskild vikt vid de yttre förändringarnas verkningar i följande fem hänseenden, nämligen deras effekt på

I) sysselsättningen, 2) penningvärdet, 3) valutareserven, 4) inkomstfördelningen, 5) produktionen.

Valet av punkterna I och 2 behöver inte särskilt motiveras. Det står i överens- stämmelse med utredningsdirektiven och anknyter till centrala problemställningar inom samhällsekonomin.

Punkt 3 syftar på de internationella transaktionernas direkta och indirekta kon— sekvenser för valutaställningen och därmed för den svenska ekonomiska politikens rörelsefrihet. Den erinrar om den problemkrets, som på 1930—talet diskuterades under rubriken: det internationella utrymmet.

Punkt 4 påminner om utlandstransaktio-nernas inflytande på inkomsternas för— delning mellan olika kategorier av inkomstmottagare. Intresset kommer i första hand att koncentreras, inte till den individuella inkomstfördelningen utan till för— delningen mellan stat, företag och hushåll samt mellan skilda näringsgrenar. För— ändringar i dessa senare fördelningar påverkar dock som regel också den indivi— duella fördelningen. Till båda slagen av fördelningar är knutna skiftande och ofta direkt motstridiga värderingar från skilda intressegruppers sida.

Punkt 5, slutligen, vill fästa uppmärksamheten på utlandstransaktionernas be— tydelse för produktionens omfattning och inriktning. Det är här bland annat fråga om växlingarna i bytesförhållandet gentemot utlandet och dessas inverkan på det totala samhälleliga produktionsresultatet. Men även mera långsiktiga problem rörande själva omfattningen av bytet av varor och tjänster med utlandet och detta bytes inverkan på produktivitet och välfärd faller under denna punkt.

Att dessa fem punkter uppställs som ledstjärnor för undersökningen innebär ej någon övertro på möjligheten att framgångsrikt bestämma verkningarna av olika yttre förändringar i samtliga fem avseenden. Syftet med dem är i första hand att de skall beaktas vid införandet av de förenklande förutsättningar, som kommer att krävas vid den ekonomiska analysen. Det gäller med andra ord att välja dessa förutsättningar så att de ej utesluter sammanhang av väsentlig betydelse för någon av dessa punkter, eller i varje fall så att möjligheten hålls öppen för en komplette— ring av analysen i det ena eller andra av dessa avseenden.

6. Plan för arbetet

Den fortsatta framställningen har disponerats på tre olika delar, en deskriptiv eller beskrivande, en teoretisk och en ekonomisk—politisk.

Den första delen ger en historisk—statistisk översikt av utlandstransaktionerna och deras inflytande på den svenska ekonomin. Denna del innehåller vissa åter— blickar längre tillbaka i tiden, men är i huvudsak koncentrerad till tiden efter det andra världskrigets slut.

I den andra delen tas de problemställningar, som den tidigare deskriptiva ana- lysen utmynnat i, upp till teoretisk behandling. Bland annat redovisas där ett antal enkla modellförlopp, som under abstrakta och starkt förenklade förutsättningar be— lyser hur inflation och deflation utomlands kan tänkas påverka den interna ekono- miska utvecklingen.

I den tredje och sista delen diskuteras den ekonomiska politikens möjligheter att eliminera eller dämpa den internationella konjunkturutvecklingens ogynnsamma återverkningar på den svenska ekonomin. Då finans—, penning- och lönepolitik är föremål för separata studier inom penningvärdeundersökningen, har intresset i första hand inriktats på sådana åtgärder, som direkt påverkar själva utlandstransaktio- nerna. Det är följaktligen valuta—, tull- och handelspolitik, som främst behandlas.

Till huvudtexten är vidare fogade tre exkurser, som belyser olika special- problem.

Utlandstransaktionerna under efterkrigstiden

KAPITEL 2

Betalningsbalansen i teori och praktik

1. De internationella transaktionernas betydelse för den svenska ekonomin

Ett starkt beroende av internationellt handelsutbyte är inte något för vårt land unikt. Det utmärker flertalet små länder med högt utvecklat och specialiserat nä- ringsliv. Vill man studera vårt aktuella läge i dessa hänseenden, finns därför rika möjligheter till historiska och geografiska jämförelser. I detta och följande kapitel skall vi emellertid i stort sett avhålla oss från sådana paralleller och koncentrera vårt intresse till den mera näraliggande utvecklingen i Sverige sedan det andra världskrigets slut. Denna begränsning av blickfältet beror inte bara på en önskan att undvika alltför omfattande och tidskrävande forskningar. Den betingas också av en viss skepsis rörande värdet för våra syften av allmänna jämförelser av detta slag. Motiv för en sådan skepsis är lätta att finna i de stora olikheter, som vid närmare påseende i regel visar sig föreligga även mellan till synes mycket likartade länder, och i de snabba och ofta genomgripande institutionella föränd- ringar, som sker inom ett enskilt land från en period till en annan. Rent praktiskt är det dessutom ofta svårt att få fram tillräckligt uttömmande och någorlunda jäm- förbara statistiska data.

Det nu sagda innebär emellertid långtifrån något allmänt avståndstagande från jämförelser mellan Sveriges ekonomiska läge efter kriget och motsvarande situa— tion vid andra tidpunkter eller i andra länder. Redan här nedan skall sålunda anföras vissa jämförande statistiska data, ägnade att belysa den svenska ekonomins relativa utrikeshandelsberoende. Dessutom kommer i det följande, särskilt vid diskussionen av olika ekonomisk—politiska åtgärder i del III, att göras specifika jämförelser med dessa åtgärders effekt vid andra tillfällen och i andra länder.

Sambandet mellan Sveriges ekonomi och andra länders kan belysas på olika sätt. När det gäller enstaka varor, kan man ange hur stor del av produktionen som

Procent av total tillgång resp. efterfrågan

1938 1947 | 1948 | 1949 | 1950| 1951

Holland Importkvot . . . . 24 27 27 32 35 Exportkvot .. . . 26 18 26 28 34 Norge Importkvot . . . . 22 29 29 30 Exportkvot . . . . 23 21 23 26 Belgien Importkvot . . . . _ — 24 26 Exportkvot . . . . _ — 25 23 Island Importkvot . . . . 32 29 27 28 Exportkvot . . . . 34 18 20 24 Irland Importkvot . . . . 21 31 27 30 Exportkvot . . . . 21 22 23 23 Danmark Importkvot . . . . 21 17 20 2 3 Exportkvot . . . . 22 15 19 21 Storbritannien Importkvot . . . . 15 1 7 1 7 19 Exportkvot . . . . 14 1 3 1 8 21 Sverige Importkvot . . . . 16* 19 14 17 Exportkvot . . . . 16* 14 16 18 Portugal Importkvot . . . . 21 18 15 Exportkvot . . . . 10 12 Österrike Importkvot . . . . 14 17 Exportkvot . . . . 8 14 Västtyskland Importkvot . . . . 10 13 Exportkvot . . . . 7 12 Frankrike Importkvot . . . . 1 1 12 Exportkvot . . . . 1 1 13 Italien Importkvot . . . . 13 12 Exportkvot . . . . 10 12

Samtliga OEEC-länder Importkvot . . . . 7 7 Exportkvot . . . . 6 7

U S A Importkvot . . . . 3 3 4 4 Exportkvot . . . . 5 8 6 6 5 5 Kanada Importkvot .. . . 19 21 19 19 20 21 19 Exportkvot . . . . 21 22 22 20 19 19 20

Källa: OEEC. Statistics of National Product and Expenditure 1938, 1947 to 1952, Paris, 1954. Anm. Exportkvoten har erhållits genom att dividera värdet av den totala exporten av varor och tjänster med värdet av den totala. efterfrågan och importkvoten genom att divi— dera. importvärdet med den totala tillgången. Total tillgång definieras i OEEC-studien som summan av bruttonationalprodukten (här mätt i löpande marknadspriser och nationellt mynt) och fobvärdet av varuimporten plus importen av tjänster och är delinitionsmässigt lika med den totala efterfrågan. I Sveriges fall har emellertid varuimporten räknats cif och nettot av tjänsteutbytet med utlandet i sin helhet lagts till värdet av varuexporten.

Kvoten för »samtliga OEEC-länder» avser endast deras handel med utomstående länder.

* 1938/39-

exporteras eller hur stor del av konsumtionen som tillgodoses genom import.1 För hela ekonomin kan man på ett liknande sätt söka ange hur stor del av det samlade produktionsresultatet som exporteras, respektive hur stor del av den

1 Jämför exempelvis Margareta Lindstrand, »)Utrikeshandeln» i Meddelanden från konjunktur- institutel, Serie 14:18, Stockholm, 1950, s. 24—26 samt 35 och Ingvar Svennilson, Struktuella in- slag i de senare årens ekonomiska utveckling, Stockholm, 1939, (Meddelanden från konjunklun'n— stitutet, Serie B:1. ).

totala försörjningen som täcks genom import. Tack. vare statistik, som samman— ställts och överarbetats inom OEEC i Paris, är det möjligt att för åren 1938 och 1947—1952 få något så när jämförbara uppgifter härom för ett antal västeuro- peiska länder samt Kanada och USA.

Som framgår av tabellen bildar de relativt små länderna Holland, Norge, Bel— gien, Island, Irland och Danmark en grupp för sig med export- och importkvoter, som i genomsnitt håller sig mellan 20 och 30 procent. Storbritannien och Sverige när knappt upp till 20 procent. Västtyskland, Frankrike och Italien har alla kvoter på 15 procent eller därunder.

De låga siffrorna för USA, som pendlar kring 5 procent, får ses mot bakgrun- den av detta lands storlek och högt uppdrivna produktion, som gör att det i detta sammanhang närmast är att betrakta som en kontinent för sig. De är därför mest jämförbara med de — sannolikt mycket osäkra — procenttalen för hela OEEC- områdets handel med andra länder.

Det är självfallet inte möjligt att här pröva tillförlitligheten hos det omfattande statistiska material på vilket tabellens procenttal grundar sig. Ett par allmänna på- pekanden kan dock göras. Eftersom kvoterna är beräknade på löpande värden i respektive lands myntslag, påverkas de både av de relativa prisförhållandena och av växelkursernas avvägning. Skiljer sig utlandstransaktionernas prisutveckling från hemmamarknadens eller hålls växelkurserna på en artificiell nivå, avviker de här anförda kvoterna från dem som skulle erhållas, om man kunde göra en meningsfull beräkning av de >>reala>> kvoterna mätta i fasta priser.2 En omstän— dighet, som leder till en systematisk underskattning av utlandsberoendet och påverkar Siffrornas jämförbarhet, är vidare den från land till land växlande om- fattningen av nettoredovisning i bytesbalansen. Det extrema exemplet erbjuder Sverige, där samtliga tjänster anges netto, men även för de övriga länderna före- kommer helt säkert nettoredovisning i större eller mindre grad.

Det kan också vara av ett visst intresse att jämföra efterkrigstidens svenska export— och importkvoter med kvoterna under tidigare år. Diagram 1 belyser ut— vecklingen i detta hänseende ända sedan 1896. Det baserar sig på en inom kon— junkturinstitutet verkställd kompilation av olika data, hämtade ur National Income of Sweden 1861—1930 och senare nationalinkomstberäkningar. Det totala utbudet har erhållits genom att till den uppskattade bruttonationalprodukten till marknads- pris lägga en justerad serie för cif—importens värde.3 Exportkvoten i diagrammet har till skillnad från i tabell 1 beräknats på enbart varuexportens värde utan till— lägg av nettot av tjänsteutbytet med utlandet.

” Detta skulle kräva att man räknade om bruttonationalprodukt och utrikeshandel till det prisläge, som rådde under ett eller flera basår. En sådan omräkning ger närmast svar på. frågan hur export- och importkvoter skulle gestaltat sig, om basärets prisrelationer förblivit oför- ändrade. Om växelkurserna under basåret av en eller annan anledning befunnit sig ur jämvikt, krävs ytterligare justeringar för att man skall komma fram till kvoter som är strikt jämförbara länderna emellan.

3 En redogörelse för de olika korrektioner av den officiella handelsstatistikens siffror, som vidtagits, finns i Lindahl, Dahlgren, Kock, National Income of Sweden 1861—1930, Part I I , Ap— pendix D, Stockholm, 1937, s. 214—230.

' Diagram 1. Export- och importkvoter för Sverige 1896—1954.

! m po rtkvoi _.-O'..»'_.'.-. .

Exportkvol

llllllllllIIllllllllIllllllllllllllllllllllllllllllllllLl 1900 1910 1920 1930 1940 1950

Det understryks att kvoterna gäller värdena i löpande priser. Detta i förening med den allmänna osäkerheten i det statistiska underlaget gör diagrammet svår— tolkat. Det vill dock synas som om det relativa utrikeshandelsberoendet mätt på detta sätt snarast skulle ha varit större under tiden före det första världskriget än efter detsamma. Man kan vidare spåra en ganska tydlig konjunkturvariation under mel— lankrigsperioden med maxima 1920, 1928—29 och 1937 samt minima 1921 och 1932—33. Skillnaden mellan de två krigsperioderna speglas också i diagrammet. Under perioden 1914—1918 expanderade utrikeshandeln till en början och sjönk sedan endast relativt obetydligt. Från avspärrningen i april 1940 sjönk dess volym däremot kontinuerligt till bottenläget i början av 1945. Vidare kommer expor- tens kontinuerliga expansion från det andra världskrigets slut till och med 1951 till uttryck, liksom efterkrigstidens mer ryckiga importutveckling.

Som en allmän reflexion kan slutligen tillfogas, att diagrammet ger ett starkt intryck av den betydande variabiliteten inom den svenska utrikeshandeln. Det har ofta framhållits, att de snabba och omfattande pris- och volymförändringarna inom utrikeshandeln hittills varit den viktigaste, ja enligt mångas mening den helt domi— nerande faktorn bakom konjunkturvariationerna inom den svenska ekonomin. Ut- rikeshandeln spelar emellertid härvidlag en dubbelroll, å ena sidan förmedlar den det utländska konjunkturinflytandet till vårt land, å andra sidan tjänstgör den som en säkerhetsventil, som utjämnar en del av över— eller undertrycket i den svenska ekonomin.

2. Principiella synpunkter på betalningsbalansen

För att ge en mer konkret uppfattning om ett lands ekonomiska transaktioner med utlandet kan det ibland vara till en viss hjälp att föreställa sig dessa trans- aktioner som fyra strömmar enligt följande enkla schema:

. Sverige Utlandet Försäljning av varor och tjänster. . ___) Betalningar från utlandet ........ (_ Köp av varor och tjänster ........ (. Betalningar till utlandet ........ ___—__)

I princip finns det ingenting som hindrar att man i strömmarna av varor och tjänster även inräknar samtliga kapitaltransaktioner. I så fall blir försäljningarna från Sverige för varje tidsperiod lika med inköpen från utlandet. Genom att sammanföra försäljnings— och inköpstransaktionerna i två kolumner med gemen- sam gruppering erhålls en betalningsbalans för ifrågavarande period (jämför tabell 2, s. 31). Den ger för att använda den internationella valutafondens defini— tion >>en systematisk sammanställning av alla ekonomiska transaktioner, som un- der en given period företagits mellan innevånarna i det rapporterande landet och innevånarna i andra länder»:1 Innevånare, som i detta sammanhang använts för att översätta det engelska ordet >>resident», får härvid tänkas innefatta även före- tag och offentliga myndigheter.

I praktiken är det statistiska fastställandet av betalningsbalansen förenat med flera vanskligheter. Trots att det är en del av det större nationalbokföringsproble- met har det mer och mer blivit en uppgift för specialister. I Sverige övertog så- lunda riksbanken uppgiften från kommerskollegium i början av det andra världs- kriget och på det internationella planet har valutafonden i Washington under efter— krigstiden blivit en central för betalningsbalansstatistiken. Härigenom kom fonden att föra vidare och utvidga det arbete, som under mellankrigsperioden och fram till och med 1945 utfördes inom Nationernas Förbund. Här är inte platsen att ta upp de definitionsfrågor och de statistiska problem, som uppställandet av en betal— ningsbalans reser.-" Ett par spörsmål av mera allmän innebörd skall dock beröras.

När det gäller ekonomiska transaktioner med utlandet kan man — i anologi med nationalbokföringen — skilja mellan tre olika faser, vilka i regel motsvaras av tre möjliga tidpunkter för transaktionens statistiska registrering. Denna kan näm— ligen, om vi håller oss till en vanlig varutransaktion, ske, (1) då avtalet om köp respektive försäljning ingås eller eventuellt den senare tidpunkt, då äganderätten till varan övergår från säljare till köpare, (2) då varan passerar en geografisk gräns eller (3) då betalning erläggs. Även om den nu angivna ordningsföljden är den vanligaste, är det tydligt att de tre händelser, det här är fråga om, kan ske i vilken tidsföljd som helst och inom en tidrymd, som kan variera mycket starkt från fall till fall. De kan naturligtvis också sammanfalla i tiden.

Om vi försöker fullfölja strömanalogin, skulle vi tydligen få sex strömmar. I sam- band med exporten skulle det gå två strömmar från Sverige till utlandet, en be— stående av försäljningar och en bestående av faktiskt utförda varor och tjänster

,

* Se exempelvis IMF Balance of Payments Yearbook, Volume 3, Washington, 1951, s. 1 eller IMF Balance of Payments Manual, Washington, January 1950, s. 1.

5 Se härom valutafondens tidigare omnämnda årsböcker och dess betalningsbalanshandbok. En utförlig redogörelse för den svenska betalningsbalansstatistiken återfinns i'Inge'mar Gerhard, Sveriges Bytesbalans 1948, Göteborg, 1951. ' '

samt en ström i motsatt riktning bestående av exportbetalningar. På importsidan skulle det på motsvarande sätt bli två ingående strömmar, en köpström och en införselström, samt en utgående ström av betalningar för importen. Under förut— sättning att kapitaltransaktioner medräknas, råder definitionsmässigt identitet mellan summan av exportförsäljningar och summan av importinköp. I övrigt får man tänka sig att export- och importströmmarna som regel skiljer sig åt, både ifråga om bredd och strömningshastighet. Gåvor in natura kommer exempelvis inte med i betalningsströmmen. Betalningarna kan påskyndas eller avsaktas i för— hållande till strömmen av varor och tjänster och detsamma gäller köp och försälj— ningar.

Analogin med strömmarna bör emellertid ej drivas för långt. Avgörande i det konkreta fallet blir vilken registrering som bäst motsvarar de problem, som skall belysas, och vilka möjligheter det finns att statistiskt genomföra densamma.

Vid nationalinkomstberäkningar och nationalbokföring koncentreras intresset i allmänhet till den ekonomiska aktiviteten och dess resultat, medan däremot den rent kassamässiga regleringen av betalningarna tilldrar sig mindre intresse. För utlandstransaktionernas del betyder detta i praktiken, att man främst är intresserad av en registrering vid ägarebyte eller gränspassage. Export från lager måste dock härvid särskiljas.

För riksbanken som vårdare av landets valutareserv är det däremot naturligt att ägna särskild uppmärksamhet åt själva betalningarna till och från utlandet; det är ju de som direkt påverkar valutaställningen. Detta hindrar ej att de andra ty- perna av registrering också kan vara av värde i detta sammanhang, inte minst för att bedöma valutareservens framtida utveckling.

Ur militär beredskapssynpunkt slutligen kan det vara viktigt att veta, om va— rorna befinner sig inom landets gränser och en registrering vid gränspassagen framstår därför som mest relevant.

3. Det statistiska underlaget

Oberoende av de önskningar man eventuellt kan ha beträffande de den svenska betalningsbalansstatistiken, är man för efterkrigsperioden i allt väsentligt hänvisad till de i riksbankens årsböcker publicerade redogörelserna för betalningsbalansen. Det är uppenbart, att den utformning riksbankens betalningsbalanser fått, i hög grad varit avhängig av den statistik och de övriga informationer, som stått banken till buds. I två avseenden har banken haft ett klart övertag över kommerskolle— gium, som stod för mellankrigsperiodens betalningsbalanser. Den har haft kom- plett kunskap om sina egna valutatransaktioner och den har haft tillgång till va— lutakontorets statistik över inköp och försäljningar av utländska valutor. Trots att det statistiska underlaget i flera avseenden förbättrats, är det dock på många punkter osäkert och delvis inkomplett. Ett relativt betydande inslag av mer eller

mindre skönsmässiga uppskattningar ingår sålunda fortfarande i den svenska betalningsbalansen. Det är därför knappast möjligt att komma fram till en kvan— titativt preciserad uppfattning om felmarginalerna i de siffror, som kommer att anföras i det följande. -

I stora drag går riksbanken tillväga på följande sätt vid uppgörandet av betal- ningsbalansen för ett visst är. Varuexportens och varuimportens värden hämtas från tullverkets statistik över ut— och införseln under året. Härtill läggs det 5. k. sjöfartsnettot, dvs. i första hand skillnaden mellan den svenska handelsflottans intäkter och kostnader i utrikes fart under året. Siffrorna häröver grundar sig nu- mera — med vissa kompletteringar för utländska fartygs utgifter i Sverige — på kommerskollegii kvartalsstatistik över de till rederierna redovisade intäkterna och kostnaderna för utrikes fart. För övriga tjänster och löpande transaktioner med utlandet, som endast redovisas netto i årsboken använder banken i huvudsak va- lutakontorets interna statistik över inköp och försäljningar av valutor.6 Genom att ställa samman deSSa tre olika slag av uppgifter kommer riksbanken fram till bytesbalansens saldo.

Vid fastställandet av kapitaltransaktionerna med utlandet utnyttjar riksbanken också skilda källor. Den enskilda värdepappershandeln med utlandet kan följas i bank- och fondinspektionens statistik (liksom också i valutakontorets) och de offentliga kapitaltransaktionerna med utlandet sker ju i regel via riksbanken. Ifråga om guldkassan och riksbankens och affärsbankernas valutastållning finns fortlöpande uppgifter av hög precision. En post i kapitalbalansen är emellertid mycket osäker, nämligen den som benämnes »uppskattade för— och efterskotts— betalningar>>.7 Innebörden härav som nära sammanhänger med betalningsbalansens statistiska uppbyggnad, tarvar ett par ord till förklaring.

Hade valutakontorets statistik över köp och försäljningar av valutor varit sådan att riksbanken kunnat basera betalningsbalansen uteslutande på den, skulle posten för— och efterskottsbetalningar ha fallit bort. Om den vore fullständig och korrekt, skulle en sådan statistik i princip stämma med förändringen i guldkassan och riks- bankens och affärsbankernas utländska konton. Nu har emellertid bytesbalansen i riksbankens uppställning erhållits genom addition av tre olika slags statistiska uppgifter, tullstatistiken över varornas gränspassage, rederiernas redovisade in— täkter och kostnader i utrikes fart samt valutakontorets uppgifter om betalning— arna för övriga tjänster m. m. Den precisa innebörden av riksbankens bytesbalans- är därför inte så lätt att ange. Det ligger närmast till hands att betrakta den—som en statistisk approximation av' det faktiska bytet av varor och tjänster med utlandet under det år balansen avser. Varornas gränspassage kan väl i allmänhet inte skilja sig alltför mycket från den tidpunkt, då de övergår från svensk till utländsk ägo eller vice versa, och ifråga om tjänsterna kan man hoppas, att betalningstidpunkten i regel, ej avviker alltför mycket från tiden ;för tjänstens utförande.

' I riksbankens årsbok skiljs endast mellan räntor och utdelningar & ena sidan, och övriga löpande transaktioner å den andra. De senare omfattar bl. a. försäkringar, transitolikvider, provisioner, patentavgifter, löner,- utgifter för diplomatisk representation, turism, gåvor, arv m. m". " Jämför t. ex. Sveriges Riksbank 1951, 5:25' och 26'. - - " " ' ' " '

Om dessa förmodanden är riktiga — visshet härom kan blott erhållas efter en ingående undersökning av betalningsförhållandena under en serie är _ skulle det alltså vara berättigat att sammanställa riksbankens bytesbalans med övriga poster i den löpande nationalbokföringen.s Vid denna gäller det ju framför allt att belysa den ekonomiska aktiviteten och dess resultat under olika år, medan däremot själva betalningstransaktionerna kommer i andra hand och får betydelse främst i den mån de är direkt knutna till själva aktiviteten och kan användas för att mäta denna.

Riksbanken har emellertid varit angelägen att få en sådan betalningsbalansupp- ställning, att den kan stämmas av mot den årliga förändringen i valutareserven. En bytesbalans, som i varje fall ifråga om varuhandeln mera tar sikte på presta- tionerna än på betalningarna, stämmer i allmänhet inte överens med de under samma period statistiskt registrerade kapitalrörelserna. Härtill bidrar i första hand de fel och ofullständigheter, som vidlåder detta, liksom så många andra statistiska material. Det är sålunda klart, att åtskilliga transaktioner på detta svår- kontrollerade område aldrig kommer till valutakontorets kännedom. För smärre transaktioner, särskilt med grannländerna, har över huvud taget inte förelegat nå— gon anmälningsskyldighet under senare år. Därtill kommer —- och detta torde vara ändå viktigare »- att det inom själva valutaregleringens ram föreligger betydande möjligheter till fullt legala förändringar i de kommersiella krediterna. Dessa för— ändringar återspeglas i stor utsträckning blott i de enskilda importörernas och exportörernas bokföring och kommer endast delvis till synes i bankställningen gentemot utlandet. I riksbankens betalningsbalans utgör de den felande länk, som med bortseende från övriga felkällor åstadkommer den definitionsmässiga iden- titeten mellan debet och kredit.

4. De kommersiella krediter-nas roll

Den kreditgivning mellan svenska och utländska företag, som det här är fråga om, är av naturliga skäl mycket ofullständigt statistiskt belyst. Vår kunskap här- om inskränker sig i huvudsak till vissa på indirekt väg gjorda uppskattningar av dess nettoresultat på betalningsbalansen, vilka redovisats under rubriken >>för- och efterskottsbetalningar» i riksbankens betalningsbalanser under efterkrigsåren. Under krigsåren redovisades denna post ej explicit utan slogs samman med en del andra. Som synes av tabell 2, s. 31, har denna post företett betydande växlingar under efterkrigsåren och ofta på ett avgörande sätt påverkat valutareservens för— ändringar. Sålunda svängde den från -— 375 miljoner kronor år 1946 till + 300 miljoner kronor år 1947 och från —415 till + 320 miljoner kronor mellan 1950

: ' Så. har också skett i konjunkturinstitutets.nationalinkomstberäkningar och finansdeparte- mentets nationalbudgetuppställningar. Se exempelvis Meddelanden från koniunkturinsh'lutet, Serie 8:13 och Serie B:14, Stockholm, 195: resp. 1952.

och 1951. Det är inte så lätt att komma underfund med vad som ligger bakom dessa förändringar. Framställningen återkommer härtill i det följande. Ett försök att rent principiellt bena upp problemet skall dock först göras.

Om utrikeshandelns sammansättning och volym vore oförändrad och betalnings- vanorna stabila, skulle de kommersiella krediterna ständigt vara desamma och prestationer och betalningar skulle alltid vara identiska under varje period. Presta- tions— och betalningsströmmar för import respektive export skulle vara lika breda och flyta lika fort, ehuru i motsatt riktning. Dessa villkor är nästan aldrig realise- rade i verkligheten. Priser och kvantiteter förändras ständigt i utrikeshandeln lik- som också handelns fördelning på länder. Även om betalningsvanorna förblir full- ständigt oförändrade, kan det följaktligen uppstå förskjutningar i de kommersiella krediterna enbart till följd av förändringar i själva handeln. Ett fingerat exempel kan kanske enklast belysa detta.

Antag att vår export i genomsnitt betalas en månad efter det den registrerats i den svenska tullstatistiken. Från december 1950 till december 1951 steg det må— natliga svenska exportvärdet från cirka 600 till cirka 900 miljoner kronor. Vid oförändrade betalningsvanor borde detta då ha medfört en ökning av de svenska exportörernas kreditgivning till sina utländska kunder med 300 miljoner kronor. En prestationsbalans visavi utlandet för år 1951 skulle följaktligen med dessa förutsättningar — och om vi bortser från eventuella förändringar på importsidan — visa ett 300 miljoner kronor bättre resultat än som motsvarade den samtidiga förändringen i valutastållningen.

Att å andra sidan även relativt obetydliga förskjutningar i betalningsvanorna har betydelsefulla konsekvenser för valutastållningen kan också belysas med ett enkelt sifferexempel. År 1951 var både importvärdet och exportvärdet i genom- snitt omkring 750 miljoner kronor per månad. Antag nu att såväl import som export betalas efter det varorna registrerats i tullstatistiken. Antag vidare att det 1951 skulle ha skett en förkortning av betalningsterminerna på importsidan med i genomsnitt cirka 14 dagar och en lika lång förlängning av betalningsterminerna pä exportsidan. jämfört med om denna förändring inte hade skett, skulle vi då ha fått en ökad belastning på valutastållningen motsvarande omkring en halv månads import och en halv månads export, dvs. i runt tal 750 miljoner kronor.

Direkt statistisk kunskap om de kommersiella krediterna och deras växlingar saknas i stort sett. Vi kan förmoda, att de i regel är tämligen kortfristiga, men ifråga om större verkstadsprodukter och fartyg vet vi att kreditterminerna kan sträcka sig över flera år. En systematisk stickprovsundersökning av betalnings- vanorna inom den svenska utrikeshandeln skulle utan tvivel vara av stort värde för att skingra vår okunnighet på detta område. Redan de nyss anförda, starkt stili— serade exemplen visar, att tämligen små relativa förskjutningar i betalningsva— norna och utrikeshandelns omfattning kan få betydelsefulla konsekvenser för va— lutastållningen. ja, det framstår mot bakgrunden av dessa exempel närmast som överraskande att de i tabell 2 angivna siffrorna för betalningsförskjutningarna under" aren 1945—1953 inte är större.

Man får emellertid inte glömma att siffrorna över de kommersiella krediterna i tabell 2 är nettosiffror, som ger totalresultatet av förändringarna på både import- och exportsidan. I åtskilliga fall kan det tänkas, att dessa i rätt stor utsträckning tar ut varandra. Detta bör exempelvis gälla vid en parallell expansion av exportens och importens omfattning. Likaså är det troligt att en övergång från en säljarnas till en köparnas marknad eller tvärtom av det slag, som vi fått bevittna på världs- marknaden vid ett par tillfällen under efterkrigstiden, påverkar betalningsvillkoren för import och export på ett likartat sätt.

Av annat slag är däremot de förskjutningar, som ofta uppträder kring en fak- tisk eller förväntad växelkursförändring. De förskjutningar, det då blir fråga om, sker i stor utsträckning inom ramen för redan ingångna försäljningsavtal. Om exempelvis en sänkning av kronans värde emotses, lönar det sig för de svenska exportörerna att uppskjuta hemtagandet av de likvider i främmande valuta, som de har utestående, även om de härvid gör en mindre ränteför- lus—t. Under samma förutsättningar lönar det sig i regel för svenska importörer att forcera likviden för den import, som de ännu ej betalat, även om de därigenom kanske går miste om en mindre räntefavör. Båda dessa reaktioner innebär en extra påfrestning på en kanske redan svag valutareserv. Förväntas en höjning av kronans värde blir reaktionsmönstret det motsatta, exportörerna söker påskynda och im- portörerna söker bromsa sina likvider, vilket stärker valutastållningen.

Vare sig växelkursförändringen kommer till stånd eller ej, följs de nu senast berörda förändringarna i de kommersiella krediterna i regel efter en tämligen kort tid av en kompenserande ström i motsatt riktning, förutsatt att nya förvänt— ningar om ytterligare växelkursförändringar inte uppstår. Detta är en följd av att dessa krediter är direkt knutna till själva varuhandeln. Denna» omständighet sätter också en gräns för dessa krediters omfattning och fluktuationer. I båda dessa av— seende skiljer de sig från de fristående spekulativa kapitalrörelser, som var van— liga under mellankrigsperioden. Särskilt under trettiotalet förekom det ju att in- ternationellt flyktkapital av skilda skäl flyttades mycket snabbt från land till land. Fråga är dock om man ej varit benägen att överskatta och dramatisera betydelsen av detta speciella slag av kapitalrörelser. En stor del av de extraordinära påfrest- ningarna på enskilda länders valutareserver under trettiotalet härrörde säkert från spekulativa förskjutningar i de vanliga kommersiella krediterna.

De i riksbankens betalningsbalanser angivna siffrorna för »för— och efterskotts— betalningar», eller rättare för variationerna i de kommersiella krediterna, har byggt på kalkyler utförda inom valutakontoret och handels— och industrikommissionen. I princip är tillvägagångssättet vid dessa kalkyler enkelt.

Med stöd av tidigare erfarenheter Och vissa specialundersökningar uppskattar man, hur mycket valutor den faktiska importen under året skulle dragit, respek- tive hur mycket valuta exporten skulle gett, om de betalats samtidigt med gräns— passa'gem Genom att jämföra de sålunda-erhållna beloppen med valutakontorets statistik över'de valutabelopp, som under året betalats för importvaror respektive för exportvaror, erhålls ett mått på förskjutningen—i 'de kommersiella-krediterna

under året. Saken kan också uttryckas så att man får ett mått på skillnaden mellan de vid årets början och årets slut utestående kommersiella krediterna. Av flera skäl är det emellertid ett mycket osäkert mått man kommer fram till på denna indirekta väg. Varken handels- eller valutastatistiken är så exakt att den balans- gång mellan olika felkällor, som det här ytterst är fråga om, kan ske utan risk. Därtill kommer att det är förenat med betydande svårigheter att få handels- och valutastatistiken jämförbara. Valutakontorets inköps- och försäljningsanmälningar innehåller en blandad fob— och cifredovisning allt efter betalningsvillkorens ut- formning i varje enskilt fall, medan handelsstatistiken genomgående anger im— portvarorna cif och exportvarorna fob.

Så som riksbanken beräknat den s. k. förskjutningsposten kommer den att helt förläggas till varuhandeln. För större delen av tjänsteområdet förutsätts att någon sådan förskjutning inte äger rum. I den mån tjänstebalansen bygger på valuta- kontorets statistik förefaller detta plausibelt. Även här kan dock smärre tidsför— skjutningar inträffa mellan försäljnings- och inköpsanmälningarnas registrering och den faktiska betalningstransaktionens inverkan på riksbankens eller affärs- bankernas valutakonton. Där de i betalningsbalansen ingående tjänsterna registre- rats på annat sätt än via valutakontorets statistik, är däremot större tidsförskjut- ningar möjliga. Den utan gensägelse största posten där så är fallet, är som redan nämnts sjöfartsnettot. Detta baseras numera på kommerskollegii kvartalsstatistik över den svenska handelsflottans redovisade intäkter och kostnader i utrikes fart. Det är tydligt, att denna redovisning kan skilja sig från själva betalningarna och därför inte behöver stämma med valutastållningens förändringar. Än mindre är det troligt, att denna eftersläpande redovisning stämmer överens med de under året utförda prestationerna på sjöfartsområdet.

Eftersom en del av fraktkostnaderna för importen betalas i kronor från svenska importörer till svenska redare, borde betalningsbalansen, så som den för närva- rande är utformad, strängt taget innehålla ännu en förskjutningspost. Också för denna del av fraktkostnaden kan det nämligen tänkas föreligga en skillnad i tiden mellan prestationen, sådan den registreras i tullens statistik, och betalningen, sådan den registreras i kommerskollegii kvartalsstatistik över rederiernas redovisade in- täkter. I betalningsbalansen förutsätts dessa prestationer och betalningar vara iden- tiska och ta ut varandra under året. Detsamma gäller ifråga om svenska expor- törers fraktutgifter för export som sålts cif. Genom att exporten räknas fob, kom— mer de härmed förenade valutatransaktionerna över huvud taget inte med i betal— ningsbalansen. Om exportören befraktar utländskt lastrum förutsätts tydligen, att kostnaden härför kan kvittas mot skillnaden mellan cif— och fobpriset. Om han befraktar en svensk båt, förutsätts att de mot cifpriset svarande högre valutaintäk- terna kommer med på indirekt väg, nämligen i fraktnettot, som intäkter i utrikes fart för svenska rederier. I båda fallen kan förskjutningar 1 tiden föreligga mellan prestations- och betalningsströmmarna.

I cifvärdet för den svenska varuimporten, liksom också i den nu diskuterade cifexporten, ingår försäkringspremier, som_ sven-ska. företag...erlagt. till svenska

bolag. Dessa tranSaktioner, som sker i svenska kronor, ingår av naturliga skäl ej i valutakontorets statistik, från vilken betalningsbalansens uppgifter om utbytet av försäkringstjänster med utlandet i huvudsak hämtats. Om det fulla cifvärdet av varuimporten ingår i betalningsbalansen, utan att försäkringsnettot i analogi med sjöfartsnettot innehåller de däremot svarande kronintäkterna, måste detta med- föra en systematisk överskattning av utgiftssidan i bytesbalansen. Under senare år har — utan att detta utsägs i årsböckerna —-— en viss korrektion härför vidtagits.

De nu senast berörda omständigheterna har det gemensamt att de, liksom den av riksbanken uppskattade förskjutningsposten, alla spelar en roll för avstämningen mellan prestationer och betalningar. Åtskilliga av de diskuterade faktorerna har väl relativt liten betydelse och i en del fall går kanske deras verkan i olika rikt- ning. I riksbankens betalningsbalanssammanställningar har i allmänhet ej tagits någon hänsyn till deras effekt. Detta är förklarligt på grund av svårigheterna att få fram statistiskt material, som belyser dessa förhållanden. Vad man däremot möjligen kan ställa sig undrande inför är hur riksbanken, trots den allmänna osäkerheten i det statistiska underlaget och dessa utelämnade poster, tidigare fått betalningsbalansen att stämma på några miljoner kronor när under åren 1949 till 1951. Från och med 1952 har riksbanken upphört att redovisa felposten separat och i stället slagit ihop den med förskjutningsposten.

5. Netto- kontra bruttoredovisning

En svaghet i riksbankens presentation av bytesbalansen är att tjänsterna hittills tämligen genomgående redovisats netto. Detta leder lätt till en underskattning av betydelsen av tjänsteutbytet med utlandet. För flertalet efterkrigsår kan dock bilden på denna punkt kompletteras med ledning av valutafondens mera utförliga, om ock mera osäkra bruttoredovisning av den svenska betalningsbalansen, som även den ytterst bygger på uppgifter från riksbanken.9

I detta sammanhang bör också nämnas, att den omständigheten att importvär- det i riksbankens redovisning anges cif, dvs. inklusive försäkrings- och fraktkost- nader, leder till en viss överskattning av varuimportens relativa betydelse. Effek- ten härav på bytesbalansens saldo motvägs, som redan nämnts, genom att de sven- ska rederiernas intäkter för hemfraktning av svensk import ingår i fraktnettot. I den mån dessa frakter betalas i kronor av svenska importörer till svenska redare. kommer det 5. k. sjöfartsnettot på detta sätt att innehålla inhemska kronbetalningar, som inte är några internationella transaktioner. Ett liknande resonemang kan till— lämpas på importörernas försäkringar i svenska bolag, därest dessa konsekvent inräknats i nettot av utländska försäkringstjänster. Å andra sidan inräknas, som redan nämnts, inte på debetsidan i fraktnettot svenska exportörers utgifter för transport på utländsk köl och försäkring i utländska bolag av sådana svenska ex- portvaror, som sålts cif. Från synpunkten av bytesbalansens saldo spelar ett ute- lämnande härav mindre roll, då dessa utgifter i stort sett får anses täckta. av det

' Se särskilt IMF Balance of Payments Yearbook, Volume 5, Washington, 1954.

högre pris, som den utländske köparen får erlägga. Klart är dock att ett sådant utelämnande innebär en lucka i informationen om våra transaktioner med ut- landet.

Det nu förda resonemanget har som en tyst förutsättning haft, att det är betal- ningsbalansens uppgift att redovisa våra transaktioner med utlandet och ingen— ting annat. Konsekvensen härav blir att alla transaktioner, som sker mellan sven- ska innevånare, utesluts från betalningsbalansen även om de avser sådana saker som transport eller försäkring av varor eller personer i utrikes fart. Idealet från denna utgångspunkt förefaller att vara en fobredovisning av såväl export som import av varor kombinerad med en bruttoredovisning av tjänsteutbytet med ut— landet. Kravet på bruttoredovisning får dock hållas inom rimliga gränser. Sålunda förefaller det lämpligt att 5. k. transitoaffärer, som avser inköp av en vara i ett land för försäljning till ett annat, utan att varan som regel över huvud taget passerar Sverige, inte redovisas brutto utan netto. Detta är liktydigt med att endast mellan- handsvinsten (ev. förlusten) upptas som valutaintäkt.

När det är fråga om import eller export av varor, kan man emellertid också inta en annan ståndpunkt och hävda att varuutbytet inte är slutfört, förrän varan leve— rerats till respektive lands gräns. I konsekvens härmed skulle utrikeshandeln värde- ras till sitt cifvärde både för import och export och samtliga interna svenska transport— och försäkringstransaktioner, som avser utrikeshandeln, inkluderas i betalningsbalansen. För ett sådant betraktelsesätt skulle tala, att alternativen vid en fördelning av våra inhemska resurser mellan exempelvis produktion av export— varor och hemtransport av importvaror skulle komma fram klarare, samtidigt som samhällets totala kostnader för det utrikes handelsutbytet skulle bli bättre redo— visade. Mot detsamma talar att utrikeshandeln närmast är att betrakta som en »blandad» produktion, vars kostnader bör fördelas mellan vår import från ut- landet och utlandets import från oss. Hur denna fördelning skall ske, måste i många fall te sig tämligen godtyckligt. Endast vid en stark renodling av problemen kan det ges entydiga svar på detta spörsmål.

Är man endast intresserad av själva valutastållningen blir tydligen det avgörande, huruvida den transport— eller försäkringsprestation det är fråga om betalas i ut— ländsk valuta. Vill man å andra sidan undersöka vilka produktionsresurser, som binds i utrikeshandeln och vilka följaktligen skulle frigöras vid en fullständig av- spärrning, är det tydligt att även de transport- och försäkringstjänster, som betalas i kronor mellan svenska företag, måste tas med i beräkningen.

6. Data för efterkrigstiden

Föregående avsnitt i detta kapitel har huvudsakligen behandlat betalningsbalan- sens och betalningsbalansstatistikens utformning ur principiell synpunkt. Avslut- ningsvis skall nu ges en översikt av de svenska utlandstransaktionerna under efterkrigstiden sådana dessa speglas i tillgänglig statistik. I kapitel 3 följer sedan

en mera utförlig skildring av själva utrikeshandelns utveckling, dess inflytande på och dess samband med det inhemska ekonomiska skeendet.

Låt oss först, innan riksbankens betalningsbalansstatistik presenteras, tänka oss att denna hade kunnat utformas med fobredovisning av varuhandeln och brutto- redovisning av tjänsterna, så att den bättre belyste utlandstransaktionernas totala omfattning. För ett år som 1951 skulle vi då ha haft ett värde av varuexporten på över 9 miljarder kronor medan varuimporten, fobräknad, med all sannolikhet över- stigit 8 miljarder kronor. Sjöfarten med utlandet skulle antagligen under samma år ha gett upphov till ett utbyte av tjänster, som totalt torde ha rört sig om åt- minstone en miljard kronor i vardera riktning.10 Övriga tjänster kan med ledning av valutafondens tidigare omnämnda bruttodata approximativt sättas till en mil- jard eller mera i vardera riktningen.

Även en så lös uppskattning av bruttoutbytet av varor Och tjänster, som den nu gjorda, framhäver två omständigheter, som ej kommer fram i riksbankens vanliga betalningsbalansstatistik. Den första är att varuutbytet visserligen ger upphov till den dominerande delen av våra transaktioner med utlandet, men att tjänsteutbytet dock är så pass betydande att det — inte bara under 1951, men sannolikt under större delen av efterkrigstiden — motsvarat något sådant som en fjärdedel av varuutbytet. Den andra är att sjöfarten med utlandet inte, som man skulle kunna förledas att tro av riksbankens redovisningssätt, gett upphov till något stort valutatillskott. Tvärtom tyder den statistiska information, som numera står till buds, på att sjöfartstransaktionerna med utlandet går tämligen jämnt ut rent valutamässigt. Underskott i detta hänseende förefaller långt ifrån otänkbara, trots de stora sjöfartsnetton som kommer till synes med riksbankens redovisnings- metod.

Efter dessa påpekanden presenteras här nedan ett sammandrag av den officiella svenska betalningsbalansen, sådan den redovisas av riksbanken.

Övre delen av tabellen sammanfattar resultatet av det löpande utbytet av varor och tjänster med utlandet under olika är. Nedre delen redovisar nettoresultatet av kapitaltransaktionerna med utlandet. Härvid har, liksom i riksbankens uppställning, förändringen i vår guld— och valutabehållning räknats som en kapitaltransaktion, vilket medför att den liksom övriga kapitalposter får omvänt tecken. En ökning av guld- och valutabehållningen betraktas följaktligen som en kreditgivning till utlandet. I den utsträckning handel och betalningar med utlandet regleras med bila- terala avtal är det mycket som talar för detta betraktelsesätt, även om guldet inte riktigt passar in i bilden. Är däremot olika valutor utbytbara mot varandra som inom den europeiska betalningsunionen eller eventuellt konvertibla i guld, kan det synas naturligare att betrakta valutareserven som en kassa av internationella betalningsmedel. Kapitalbalansen borde då endast omfatta posterna (7) och (8) och dess och bytesbalansens saldo avstämmas mot valutareservens förändring. En " Härvid har endast medtagits sådana tjänster som gett upphov till valutatransaktioner, dvs. å ena sidan svenska rederiers utländska intäkter och utländska rederiers utgifter i Sverige, & andra sidan svenska fraktbetalningar till utländska rederier och svenska rederiers utgifter i utlandet.

Tabell 2. Sveriges betalningsbalans 1945—1953.

Miljoner kronor.

1946. I947 1948

Löpande transaktioner

Varuexport fob . . . + 3250 + 3990 Varuimport cif . . . . . . .. — 5234 _ 4952

Handelsbalans (r)—() 2 . —- 1984 — 962

Sjöfartsnetto .......... . . ....... . . + 600 + 640 Övriga tjänster, netto ....... . . . . . . . . . ' — 64 —— 76

Bytesbalans (3) +(4)+( 5) .......... .. 1448 398

K apitaltransaktirmer

(7) Långfristiga, inkl. gåvor rn. m. (netto- förändring)... . . . .

(8 Uppskattade för- och efterskottsbetal- ningar (nettoförändring) . . (9) Valutareservens nettoiörändring ...... 540 176 (ro) Summa kapitaltransaktioner . ......... 24

(11) Differens beroende på. ofullständigheter 1 det statistiska materialet (6)+ (10). 72 82 43 58 +

Källa: Riksbankens årsböcker 1948, 1951 och 19 53.

1 Minskas eventuellt med 215 miljoner kronor, motsvarande flyktinghjålp m. m. disponerad i Sverige och efterskänkt.

' Från och med 1952 har posterna (8) och (11) sammanslagits.

fördel med detta förfaringssätt vore att man sluppe byta tecken på valutareservens förändring, vilket lätt kan verka förvirrande.

Tabell 2 belyser bäst det som för riksbanken måste framstå som det centrala, nämligen hur olika poster i betalningsbalansen »slagit» på valutareserven. I stort sett har växlingarna i den senare bestämts av bytesbalansens utfall. De tidigare diskuterade svängningarna i de kommersiella krediterna har under olika är mo- difierat detta samband. Långfristiga krediter har inte spelat samma roll i detta sammanhang. Med undantag av år 1945, då en relativt betydande svensk kredit— givning ägde rum till krigshärjade länder, har den långfristiga nettokreditgivningen till utlandet inte under något år överstigit 200 miljoner kronor eller i runt tal en halv procent av bruttonationalprodukten. År 1950, och sannolikt också är 1954, var Sverige nettoimportör av långfristigt kapital.

Utrikeshandelns expansion fram till och med 1951 och dess tillbakagång under åren 1952 och 1953 dominerar bytesbalansen. Denna utveckling kommenteras mera ingående i följande kapitel. De summariska nettouppgifterna om sjöfart och övriga tjänster ger föga upplysning om utvecklingen på dessa områden. Ökningen av sjöfartsnettot från cirka 600 miljoner kronor 1946 till närmare 1 100 miljoner kronor 1952, är i huvudsak en funktion av den ökade omslutningen inom utrikes- handeln. Sjöfartsexpansionen har gått hand i hand med en kraftig utbyggnad av den svenska handelsflottan. Det sammanlagda bruttotonnaget för fartyg över 20 nettoton har sålunda ökat från 1 600000 ton i slutet av 1945 till 2 738000 ton i slutet av 1954.11 Ett markant inslag i efterkrigstidens tjänsteutbyte med utlandet har vidare varit den starkt utvidgade turisttrafiken. Från att ha varit av mycket obetydlig omfattning under de första efterkrigsåren har denna nu vuxit så att svenska turisters sammanlagda utgifter (inklusive resekostnader) i utlandet under 1954 kan uppskattas till 300 år 500 miljoner kronor. Utländska turisters utgifter i Sverige har samtidigt av Svenska turisttrafikförbundet beräknats till cirka 400 miljoner kronor.

Som framgår av post (9) i tabell 2 har valutareserven undergått betydande variationer under efterkrigstiden. Från ett maximum av 2973 miljoner kronor i slutet av juni 1946 sjönk riksbankens guld— och valutareserv till 377 miljoner i augusti 1948.12 En del av denna förlust återvanns under 1949, men det var först i och med den kraftiga reservökningen under 1951, som reserven på nytt upp— nådde samma nivå som vid krigets slut eller ungefär 2,5 miljarder kronor. Vid års- skiftet 1954] 5 5 uppgick den till 2 474 miljoner kronor. På grund av de växelkurs- förändringar som inträffat, är de nu nämnda siffrorna inte fullt jämförbara. Även om valutareserven nominellt fortfarande är nästan lika stor som vid krigets slut, är dess reella värde avsevärt reducerat på grund av den starka prisstegring, som sedan dess ägt rum inom utrikeshandeln. —— Jämfört med växlingarna i riksban— kens valutabehållning har variationerna i affärsbankernas valutastållning varit små.

11 Kommersiella Meddelanden, januari 1946 och januari 1955. " Häri ingår ej riksgäldskontorets dåvarande innehav av pund och franska francs till ett sammanlagt värde av 154 miljoner kronor.

KAPITEL 3

Utrikeshandeln och dess bestämningsfaktorer

Varuutbytet med utlandet dominerar, som redan framhållits, genom sin omfatt- ning och sina snabba växlingar bytesbalansen och därmed hela betalningsbalansen. Det är också den del av utlandstransaktionerna, som är bäst statistiskt genomlyst. En någorlunda utförlig redovisning av utrikeshandeln och de faktorer, som be— stämt densamma under efterkrigstiden, är därför både påkallad och möjlig. Genom en sådan redovisning skapas en bakgrund såväl för den teoretiska analysen i del II, som för den ekonomisk—politiska diskussionen i del III.

En skildring av det slag, det här är fråga om, läggs vanligen upp som en krönika från år till år. I det följande har det tett sig mera ändamålsenligt att behandla import och export i tur och ordning. Först skall dock de stora dragen i utrikes— handelns utveckling behandlas i ett för dem båda gemensamt avsnitt.

1. De stora dragen i utvecklingen

Under det andra världskrigets handelsavspärrning pressades utrikeshandeln successivt ned till en volym, som mot slutet av kriget endast utgjorde omkring en fjärdedel av förkrigstidens. Eftersom priserna samtidigt steg kraftigt, gick värdet av handelsomsättningen endast ned till omkring hälften. Från denna låga nivå expanderade sedan handeln så snabbt att såväl export- som importvärdet år 1951 ungefär niodubblats. Exportvärdet var då fem gånger så stort som 1938 och im- portvärdet låg 41/2 gånger över förkrigsnivån. Fortsatt prisuppgång bidrog emel- lertid i hög grad till denna stegring. Räknat i fasta priser torde export och import år 1951 endast ha varit omkring 30 a 40 procent större än 1938. Under 1952 och 1953 gick såväl export som import tillbaka för att åter öka under 1954.

Som framgår av nedanstående tablå. över de procentuella förändringarna från år till år, har utvecklingen varit rätt ojämn, särskilt på importsidan, där den år 1947 införda importregleringen pressade tillbaka importvärdet under 1948 och I949-

Procentuell förändring från föregående år enligt handelsstatistiken.

1946 1947 1948 1949 1950 195I I952 1953 1954

Exportvärde ........... + 45 +27 +23 + 7 +34 +61 ——12 —6 + 7 Importvärde ........... +213 +54 ——- 5 —12 +40 +5o —— 2 ——9 +13

Ur ren betalningsbalanssynpunkt spelar det föga roll, om värdeförändringarna beror på pris— eller kvantitetsförändringar. För en förståelse av utrikeshandelns inflytande på den svenska ekonomin är det emellertid i hög grad angeläget att kunna skilja på deSSa två ting. En värdeförändring, som beror på prisstegring, kan väntas ha andra återverkningar än en värdeförändring, som beror på volym— ökning. Inverkan på prisläge och varutillgång inom landet blir väsentligt annor- lunda i de två fallen.

Att göra en entydig uppdelning i en pris- och en kvantitetskomponent av hela det virrvarr av pris— och kvantitetsförskjutningar, som ligger bakom det totala export— eller importvärdets förändring från ett år till ett annat, stöter på flera svårigheter av både teoretisk och praktisk natur. På det teoretiska planet uppträder i detta sammanhang de gängse indexproblemen och på det praktiska planet är det bland annat fråga om att få fram meningsfulla pris— och kvantitetsuppgifter för de olika statistiska numren i handelsstatistiken. Klyftan mellan den ekonomiska teo— rins starkt förenklade abstraktioner och den mångskiftande verkligheten är djup på detta område. Behovet av en uppdelning minskas emellertid inte för den skull. För att tillfredsställa detta behov utförs också pris— och volymberäkningar för utrikeshandeln i ett stort antal länder. I Sverige är det numera konjunkturinstitu— tet, som svarar för dessa beräkningar.1

Institutets beräkningar omfattar omkring tre fjärdedelar av utrikeshandeln och, om de antas representativa för hela utrikeshandeln, erhålls följande uppdelning av den årliga värdeförändringen på export- respektive importsidan.

Tabell 3. Pris— och. volymförändringar inom utrikeshandeln 1945—19 54.

1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953

Export

Volym ............... + 35 + 11 + 10 + 4 + 7 Pris ................. + 8 + 15 + 11 + 55 —12 Värde ............... + 45 + 27 + 23 + 62 —— 6

I nzport

Volym ............... + 213 + 34 — 10 —- 13 + 25 + 18 — —- 1 Pris ................. + 0 +15 +5 + 1 +12 +27 + —8 Värde ............... + 213 + 54 — 5 — 12 + 40 + 51 — —— 9

Huvudkälla: Meddelanden från konjunkturinstilutet, Serie A :25, Stockholm, 1954, s. 172 ff.

Procenttalen i tabell 3 är så osäkra, att de ej tillåter preciserade slutsatser. Trots att de bygger på årssiffror och därför suddar ut en del av variabiliteten, ger de dock goda belägg för hur pass snabba och omfattande förändringarna inom utrikes- handeln varit under efterkrigsperioden. Förändringarna mellan 1945 — som ju i så hög grad präglades av kriget —— och 1946 är så pass exceptionella, att de ej skall kommenteras i detta sammanhang. Den tidigare på tal om värdeserien be-

. 1 En redogörelse för institutets beräkningar finnsi Afleddelanden från konjunkturinstilutel, Serie A : 17, Stockholm, 1949, s. 60 ff.

rörda skillnaden mellan exportens och importens utveckling kommer fram ännu tydligare i volymserien. Den kvantitativa expansionen av exporten ter sig jäm— nare och reduktionen av importvolymen kraftigare än i motsvarande värdeserier. Frilistningen och den liberalare licenspolitiken under 1950 gör den starka steg- ringen i importvolymen från 1949 års nedpressade nivå förklarlig. Mera märkligt är att exportvolymen, som befunnit sig i oavbruten stegring sedan krigets slut, också orkade öka med hela 25 procent mellan 1949 och 1950.

Under 1952 berodde utrikeshandelns sammankrympning framför allt på volym— minskning; under 1953 sammanhängde den med prisnedgång. År 1954 slutligen karakteriserades av en allmän volymexpansion. Denna var något större för im- porten än för exporten.

Vad prisutvecklingen beträffar visar tabell 3 vidare att det importprisfall, som man räknat med skulle komma till stånd efter krigets slut och vartill så många för- hoppningar om penningvärdets förbättring knutits, praktiskt taget inte alls syns i de faktiska genomsnittspriserna för importen. Kommerskollegii importprisindex, som bygger på de vid varje tillfälle noterade priserna, gick dock ned med något över 10 procent mellan 1945 och 1946. Mellan 1946 och 1947 steg de realiserade importpriserna med 15 procent, men sedan var importprisutvecklingen tämligen lugn ända fram till den snabba uppgången efter Koreakrigets utbrott i juni 1950.

De realiserade genomsnittspriserna för exporten, vilka dominerats av den dra— matiska prisutvecklingen på massa och andra skogsprodukter, har tämligen genom— gående varierat mera än genomsnittspn'serna för importen. Detta har i sin tur lett till rätt betydande växlingar i bytesförhållandet (»the terms of trade») med ut- landet under efterkrigstiden. Divideras konjunkturinstiutets exportprisindex med dess importprisindex, erhålls följande serie för bytesförhållandets växlingar. Det är fortfarande fråga om den procentuella förändringen från föregående år.

1946 I947 1948 I949 1950 1951 1952 1953 1954

Bytesförhållande ........ + 8 — 1 + 5 _ 8 —5 + 22 ———6 —-4 —- 1

Den exceptionella förbättring i bytesförhållandet, som ägde rum efter Korea- krigets utbrott, var kortvarig. Från toppnivån vid årsskiftet 1951/52 försämrades bytesförhållandet med närmare 20 procent under loppet av 1952. Enligt de mycket skakiga jämförelser, som gjorts med förkrigsläget, skulle våra »terms of trade» numera ligga på ungefär samma nivå som 1938.

Den i det föregående skildrade utvecklingen av den svenska utrikeshandeln un— der efterkrigstiden bör ses mot bakgrunden av världshandelns snabba och all— männa expansion under denna tid. Enligt den djärva statistiska konstruktion, som Förenta nationernas ekonomiska sekretariat benämner världshandelns volym, skulle världshandeln ha ökat med cirka 80 procent mellan åren 1946 och 1951. Motsvarande svenska volymindextal visar en uppgång på något över 80 procent för exporten och på mellan 50 och 60 procent för importen. Det förefaller sålunda

som om vi skulle ha hållit vår ställning på exportsidan, medan däremot den svenska importen ökat mindre än genomsnittet för andra länder. Vid jämförelser av detta slag hänger emellertid mycket på vilket utgångsår som väljs. 1946 var för Sveriges del ett år med relativt stor import och relativt liten export. Import— överskottet uppgick under detta år till hela 20 procent av det totala importvärdet. (Jämför tabell 2, s. 31.) Mellan 1952 och 1953 deltog den svenska exporten i världshandelns volymmässiga uppsving, medan den svenska importvolymen fort— satte att sjunka — om än obetydligt.

Även om världshandelns totala volym steg förvånansvärt jämnt under större delen av den här betraktade perioden, har utvecklingen av enskilda länders utrikes— handel varit åtskilligt oregelbunden. Betalningskriser och därav föranledda tvära kastnin-gar i importpolitiken har långtifrån varit sällsynta och detta har på flera punkter lagt hinder i vägen för den svenska exporten. Så länge alternativa av- sättningsmarknader funnits, har detta dock ej utgjort något hinder för totalexpor— tens expansion.

2. Importen

Inom den- ekonomiska teorin och kanske framför allt inom konjunkturteorin har det varit vanligt att betrakta importen som en tämligen passiv faktor. Exporten och investeringarna har betraktats som de främsta drivkrafterna bakom det interna konjunkturförloppet, medan importen tänkts anpassa sig mer eller mindre auto— matiskt till den inhemska aktivitetsnivån. Man har i allmänhet inte velat ge importen någon aktiv roll i konjunkturförloppet utan nöjt sig med att framhålla dess bromsande inflytande. Man har med andra ord haft ögonen öppna för att en del av inkomstökningen vid en expansionsprocess läcker ut till utlandet och att på samma sätt en del av inkomstbortfallet vid en intern konjunkturnedgång träffar importen och därmed bärs av utlandet. Ibland har hänsyn också tagits till de ömse- sidiga samband mellan import och export, som går via inkomstbildningen i ut- landet.

Karakteristiskt för det konjunkturteoretiska betraktelsesättet är, att det i all— mänhet arbetar med ett tämligen kort tidsperspektiv och eftersträvar en allmän- giltig förklaring av vissa mer eller mindre regelmässiga växlingar i den ekono— miska aktiviteten. Beaktar man däremot tillfälliga förändringar av det slag, som ofta inträffar inom utrikeshandeln, eller mera långsamma strukturella förskjut— ningar i konsumtionsvanor och produktionsförutsättningar, framstår importen ge- nast som ett mera aktivt element i utvecklingen. Den slingrar sig då lätt ur den marginella importbenägenhetens tvångströja. och blir en självständig faktor i det ekonomiska förloppet.2

” För en tillämpning av dessa två betraktelsesätt på svenska förhållanden kan hänvisas till ett par av konjunkturinstitutets tidigaste rapporter. I Konjunkturläget hösten 1937 ( Med— delanden från konjunkturinstilutet, Serie A : I ) anlägger Erik Lundberg det gängse konjunktur- teoretiska betraktelsesättet, medan Ingvar Svennilson i Strukturella inslag i de senare årens ekonomiska utveckling (Meddelanden från kanjunkturinstitutet, Serie B: I), Stockholm, 1939, starkt understryker importens självständiga roll i det ekonomiska förloppet.

Spörsmålet om huruvida importen är en aktiv eller en passiv faktor i det eko— nomiska förloppet kan emellertid lätt urarta till en tvist om påvens skägg. Det är inte svårt att i den svenska efterkrigsutvecklingen finna situationer, som utan dju— pare analys kan anföras som exempel på den ena eller den andra av dessa stånd— punkter. Så här i efterhand förefaller det till exempel rätt uppenbart att 1946—47 års starka importexpansion utan större svårighet kan tolkas som en i huvudsak passiv reaktion från importens sida inför det relativt höga inflationstrycket inom landet och den uppdämda efterfrågan, bland annat för lageruppbyggnadsändamål. Detta hindrar ej att den rikliga valutareserven och en tillräcklig leveransförmåga från utlandet, i första hand Förenta staternas sida, var nödvändiga förutsättningar för att den stora importökningen skulle komma till stånd. Tag å andra sidan den pris— och inkomstinflation, som inträffade i Sverige efter Koreakrigets utbrott på sommaren 1950. Där ter det sig ganska klart, att den snabba importprisstegringen och den därav orsakade levnadskostnadsstegringen var en av de viktigaste fak— torerna bakom de starka kraven på omfattande allmänna lönehöjningar.

De! prispolitiska programmet

Redan åtskillig tid före det andra världskrigets slut hade man i Sverige, liksom i andra länder, sökt sätta sig in i och planera för den ekonomiska utvecklingen efter kriget. De av riksbanksfullmäktige tillkallade valutasakkunniga behandlade i sitt på hösten 1943 avgivna betänkande riktlinjerna för pris-, penning— och valuta- politiken efter krigets slut. De sakkunnigas program biträddes av fullmäktige och tillstyrktes av en enhällig kommission för ekonomisk efterkrigsplanering.3 Det framlades sedan för riksdagen och lämnades utan erinran av bankoutskottet, som summerade den prispolitiska delen av programmet på följande sätt :4

»Såsom framgår av propositionen, framstå som väsentliga önskemål för den allmänna ekonomiska politiken under den närmaste efterkrigstiden tryggandet av största möjliga sysselsättning inom näringslivet och ett återställande snarast möj— ligt av förkrigstidens reallönenivå. Med denna utgångspunkt bör penningpolitiken under nämnda period inriktas på en stabilisering av penningvärdet inom de grän- ser, som betingas av fluktuationer i varuförsörjningen sammanhängande med väx— lingar i den inhemska produktiviteten eller bytesrelationerna med utlandet. I den mån efter kriget ett förbättrat försörjningsläge inträder i samband med att den extraordinära varuknappheten upphör samt import- och produktions— kostnaderna nedgå, bör detta föranleda en motsvarande förbättring av penning- värdet. Hinder bör således ej resas mot en snar anpassning av priserna till de fallande kostnaderna. Därutöver bör emellertid icke eftersträvas någon sänkning av prisnivån. Härför skulle nämligen erfordras en nedpressning av penninginkom- sterna, som kunde ge upphov till en deflationsprocess med depressionsverkningar

3 För ordningens skull bör antecknas, att en av kommissionens ledamöter, herr Ohlin, befann sig i Förenta staterna och därför ej deltog i beslutet. * Denna formulering, som återfinns i bankoutskottets utlåtande 1944: 57, s. 5, går i allt väsentligt igen i de tidigare omtalade yttrandena. Jämför de sakkunnigas betänkande, så- dant det återges i inkomstbilagan till 1944 års statsverksproposition, planeringskommissionens yttrande (SOU 1944: 57) och Kungl. Maj:ts proposition 1944:252, där också. bankofullmäk— tiges skrivelse återges.

för produktion och sysselsättning. Å andra sidan är det för penningprograminets fullföljande av vikt, att den nominella inkomstnivän icke höjes under övergångs- tiden. Detta skulle nämligen kunna aktualisera risker för en inflation, vilka äro särskilt framträdande, så länge en spänning mellan köpkraft och varutillgång kvarstår. Utskottet delar därför den i propositionen uttalade uppfattningen, att penninginkomsterna i regel böra varken höjas eller sänkas under övergångstiden. Av det anförda framgår, att såsom mål för den närmaste efterkrigstidens penning— politik icke bör uppställas en återgång till någon viss prisnivå.»

Det var till importen som förhoppningarna om en förbättring av penningvärdet efter kriget framför allt stod. Dels skulle importpriserna falla och detta prisfall skulle fortplanta sig genom det inhemska prissystemet, dels skulle en ökad im- portvolym förbättra försörjningen och därmed höja produktiviteten och möjlig— göra ytterligare prissänkningar. Den kostsamma ersättningsproduktionen skulle falla bort och vi skulle åter i ökad utsträckning kunna basera vår produktion på importerade råvaror och bränslen. Det saknades inte heller kvantitativa precise- ringar av det önskvärda eller möjliga fallet i konsumtionsprisnivån. Erik Lindahl hävdade sålunda i en tidskriftsartikel 1943 att en sänkning av levnadskostnaderna med omkring 15 procent under den första efterkrigstiden vore lämplig såväl ur fördelnings- som konjunkturpolitisk synpunkt.5 Och i en specialrapport från kon— junkturinstitutet presterades ett par alternativa kalkyler enligt vilka en sänkning av konsumtionsprisnivån mellan 1944 och »1949» med 10 år 20 procent vore möj— lig.6 En uttrycklig förutsättning var i båda fallen, att den nominella inkomstnivån inte höjdes.

Den faktiska. utvecklingen

Den faktiska utvecklingen följde inte ritningarna. Av de tre premisserna för det prispolitiska programmet, importvolymökningen, importprisfallet och den interna inkomststabiliseringen var det egentligen endast den första, som realisera- des i större omfattning och detta endast till en tid. Från bottennivån under krigets 12 sista månader nära nog fyrdubblades importvolymen fram till 1947. Därefter skars importen åter ned genom den i början av detta år införda, skärpta import— regleringen.

Vad priserna beträffar sjönk visserligen, som redan antytts, konmierskollegii import— och partiprisindextal en del. Noga räknat gick importprisindex ned med 14 procent från maj 1945 till april 1946, medan partiprisindex under samma tid sjönk med 6 procent. Vad importprisindex beträffar, får man emellertid ej ta för hårt på denna siffra. Importen var utomordentligt starkt nedskuren mot slutet av kriget och möjligheterna att få tillförlitliga prisnoteringar var därför mycket be- gränsade. Den i och för sig lika osäkra importprisindex, som konjunkturinstitutet beräknat på grundval av handelsstatistikens enhetsvärden, sjönk endast med cirka 5 procent från sommaren 1945 till tredje kvartalet 1946. Såväl import— som parti—

5 »Sveriges penning- och prispolitik efter kriget», Ekonomisk Tidskrift, 1943, s. 91 tf. * Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B :4, Stockholm, 1945, s. 81.

prissänkningen var i hög grad koncentrerad till vissa speciella varugrupper, fram— för allt bensin, oljor och metaller. Tre fjärdedelar av den ovannämnda nedgången i partiprisindex föll till exempel på brännoljor och smörjmedel.

Under tiden närmast efter krigets upphörande i Europa uppfyllde den svenska importen sålunda endast till en del de prisfallsförväntningar, som tidigare knutits till densamma. Importprisfallet blev av begränsad omfattning och förbyttes redan från sommaren 1946 i prisuppgång. Importvolymen fortsatte dock att ökairask takt och detta skulle väl i och för sig kunna tänkas ha lett till ytterligare prisfall, dels genom att höja produktiviteten, dels genom att den ökade varumängden rent kvan- titativt verkat pristryckande på den svenska marknaden.. Härför skulle emellertid ha krävts att den nominella inkomstnivån förblivit någorlunda oförändrad i en- lighet med statsmakternas program för den ekonomiska politiken.

Så blev ej fallet. Redan på hösten 1945 framförde löntagarorganisationerna starka krav på lönehöjningar och lyckades också i tämligen stor utsträckning ge- nomdriva dem. Den genomsnittliga timförtjänsten för manliga industriarbetare, vilken också påverkades av den kraftiga löneglidningen under avtalsperioderna. steg med 8 procent mellan 1945 och 1946 och med ej mindre än 14 procent mellan 1946 och 1947. Den allmänna inkomststegringen spelade som så ofta annars en dubbelroll. Dels fyllde lönehöjningarna ut en del av det tomrum, som bildades på kostnadssidan till följd av produktivitetsförbättringen och det begränsade import- prisfallet, dels skapade vinst- och lönestegringen tillsammans med en del från krigstiden kvarstående uppdämd efterfrågan ett mer än tillräckligt köpkrafts— underlag. De utifrån kommande prisfallsimpulserna ledde därför, som redan nämnts, endast till ett kortvarigt fall i partiprisnivån och satte över huvud taget inga spår i socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som förblev praktiskt taget oförändrad fram till sommaren 1946 och därefter sakta steg.

Importens utveckling under efterkrigstiden belyses i diagram 2, s. 40, som bygger på konjunkturinstitutets indexberäkningar. Beträffande volymutvecklingen kan man skilja mellan fyra tämligen skarpt avgränsade faser. Den första, som varade från krigets slut till tredje kvartalet 1947, utmärktes, som redan nämnts, av en mycket snabb volymexpansion. Denna bröts ungefär sex månader efter det den skärpta importregleringen införts i mars 1947. Sedan pressades importvolymen undan för undan ned, så att den under andra kvartalet 1949 kom att ligga när- mare 40 procent lägre än under toppkvartalet 1947. Därefter följde en ny expansion i samband med liberaliseringen av handeln mellan OEEC-länderna, en expansion, som accentuerades genom köpruschen efter Koreakrigets utbrott. Redan i och med andra kvartalet 1951 vände emellertid utvecklingen. Baksidan av köpruschen visade sig. De inhemska lagren hade ökats, samtidigt som detaljhandelsomsätt- ningen börjat gå tillbaka. Importörerna sökte minska sina engagemang och detta tog sig snart uttryck också i en nedgång av den faktiska importen. På textilom— rådet, där hela denna utveckling var särskilt markerad, började importens till- bakagång redan under första kvartalet 1951 och impor-tvolymen av textilvaror hade i mitten av 1952 sjunkit till mindre än hälften av den tidigare toppnivån.

Diagram 2. Impartvolym och importpriser 1946—19 54.

Index: 1948 = 100.

lmportpriser

.C— - I ' . .. . _ ...—....

Importvolym

lllannjlnLl|||||||||l|||11l1n||11 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

Under 1953 steg textilimporten åter kraftigt, medan importen av järn och stål och verkstadsprodukter gick tillbaka. Det var först under 1954 som den totala im— portvolymen åter visade en klar stegring.

Den genomsnittliga importprisutvecklingen har —— som framgår av diagram 2 — varit betydligt jämnare och inte uppvisat lika tvära kastningar som importvoly— men. Den tidigare diskuterade nedgången i kommerskollegii importprisindex var kortvarig och satte dessutom föga spår i handelsstatistikens enhetsvärden, vilka ligger till grund för indextalen i diagrammet. De internationella råvarupriserna visade tendenser till stegring redan i slutet av 1945 och från mitten av 1946 in— trädde en allmän internationell prisuppgång, som förstärktes genom den ameri- kanska priskontrollens uppluckring och slutliga upphävande. Höjningen av den svenska kronans värde med 17 procent i juli 1946, som i hög grad bestämdes av farhågorna för fortsatt prisuppgång i utlandet, mäktade inte vända, endast bromsa importprisstegringen.

Under 1948 bedarrade den internationella prisuppgången och mot slutet av detta år och början av 1949 ledde den amerikanska konjunkturnedgången till prisfall på ett flertal för världshandeln betydelsefulla varor. En viss, om än svag återspegling härav kommer också fram i diagrammet. Sänkningen av kronans värde med 30 procent i september 1949 bröt emellertid denna utveckling. Trots att många av ' våra viktigaste handelspartners, däribland Storbritannien, devalverade samtidigt, gav växelkursförändringen ett kraftigt utslag i importpriserna. Kommerskollegii importprisindex steg med inte mindre än 19 procent mellan augusti och november 1949 och även de mera trögrörliga importenhetsvärdena reagerade kraftigt. Under första halvåret 1950 syntes de genomsnittliga importpriserna, delvis som ett resultat

av motstridiga tendenser för enskilda varor, åter på väg att nå en platå. Koreakriget, som bröt ut i juni 1950, förändrade i ett slag bilden. Den starkt spekulativt beto— nade prisinflationen utomlands förde på mindre än ett års tid upp de svenska im— portpriserna till en nivå, som låg 40 51 50 procent högre än före fientligheternas början. Det därpå följande prisfallet på råvarumarknaderna satte endast långsamt spår i de genomsnittliga importpriserna, även om enskilda importvaror, främst textil och läder, gick ned rätt kraftigt i pris. Under 1953 och 1954 stabiliserades importprisema kring en nivå, som låg cirka 10 procent under toppläget i början av 1952.

Importens bestämning/sjukform"

Den svenska importen är ifråga om de flesta varor blott en obetydlig bråkdel av världshandeln och en än mindre del av världsproduktionen. Under den första efterkrigstiden bestämdes den svenska importens omfattning i stor utsträckning av utlandets leveransförmåga. Allteftersom produktionen i andra länder ökat och våra inköpsmarknader vidgats genom olika multilaterala arrangemang, har emel— lertid den potentiella tillgången på importvaror vuxit, så att den i de flesta fall ter sig som tämligen obegränsad i förhållande till våra importbehov. Förklaringen till växlingarna i den svenska importen under efterkrigstiden kan därför knappast i större utsträckning vara att finna på utbudssidan utan måste i stället sökas på efterfrågesidan. Den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska politiken inom landet blir därmed den viktigaste bestämningsfaktorn. I den mån import- och hemmamarknadsvaror konkurrerar direkt eller indirekt, blir utvecklingen av priser och kostnader härhemma och i utlandet av stor betydelse för tolkningen av vad som hänt.

Trots den omfattande förstörelse och desorganisation av produktions— och transportapparaten i många länder, som kriget fört med sig, uppnådde den svenska importvolymen redan på sommaren 1946 förkrigsnivån. Leveranssvårigheter lade dock alltjämt hinder i vägen för importen av vissa varor, särskilt kol och koks, lik— som också för importen från vissa länder. Mot slutet av 1946 hade omställningen från krigs— till fredshushållning i de flesta länder nått så långt att en ytterligare förbättring i leveransförmågan inträtt. I särskilt hög grad gällde detta Förenta staterna, vars väldiga, under kriget ytterligare utbyggda produktionsapparat för— blivit intakt och mycket snabbt omställts till fredsproduktion. Därmed hade i stort sett det rent kvantitativa utbudet av importvaror från utlandets sida upphört att vara en begränsande och därmed bestämmande faktor för den svenska importens storlek.

Ser man på de första efterkrigsårens importutveckling från efterfrågesidan, är det till en början svårt att skilja mellan den mera extraordinära efterfrågan, som dämts upp under krigsårens avspärrningstid och den efterfrågan, som härrörde ur den löpande inkomstbildningsprocessen. Vår statistiska kunskap om lagerutveck— lingen under denna period är för stora områden helt obefintlig och i de fall där uppgifter föreligger är de ofta sporadiska och osäkra. Vi vet dock att lagren på

flera punkter var starkt neddragna vid krigsslutet, samtidigt som det på många områden förelåg stora reinvesteringsbehov både ifråga om kapitalvaror och var— aktiga konsumtionsvaror. Att kvantitativt precisera hur mycket dessa förhållan- den bidragit till att öka efterfrågan på importvaror går ej. Vi får nöja oss med att konstatera att en del och kanske en betydande del av den stora importökningen under 1946 och 1947 gått till lagerpåfyllnad och ersättningsinvestering. I den ut— sträckning detta var fallet, kunde den däremot svarande förtäringen av valutareser— ven tas med mera jämnmod. Till en del var nämligen denna reservs ökning under kriget en följd av att dessa ersättningsbehov då måste eftersättas.

V alutakrisen 1947 och dess följder

Men importökningen och valutareservens uttömning gick under slutet av 1946 och början av 1947 vida utöver vad som kan förklaras med hänvisning till lager— påfyllnad och ersättningsinvesteringar. Denna utveckling får i huvudsak ses som en konsekvens av den interna svenska inflationskonjunkturen under denna tid. Denna konjunkturfas, som varade fram till början eller mitten av 1948, utmärktes hela tiden av mycket hög sysselsättning. Priser, vinster och löner steg, men pris— kontroll och byggnadsreglering bromsade upp och höll tillbaka takten i förloppet. Det var hela tiden fråga om en kontrollerad inflation. Delvis just på grund härav uppkom vid den kontrollerade prisnivån en spänning mellan den köpkraftiga efter- frågan och det löpande utbudet av varor och tjänster. Det från krigstiden välbe- kanta köpkraftsöverskottet återuppstod. En spänning av detta slag kan emellertid ej bestå, den måste upplösas, utjämnas i efterhand på något sätt. Då importregle- ringen successivt lättats under 1946, blev en av vägarna för spänningens utjäm- ning den tidigare diskuterade starka ökningen av importen och importöverskottet fram till mitten av 1947.

En förutsättning för att det inhemska efterfrågetrycket — och därmed påfrest— ningen på den inhemska prisnivån — kunde minskas på denna väg var tydligen vår relativt stora valutareserv. Denna började snart sjunka på ett oroväckande sätt. Redan på hösten 1946 höjdes varnande röster och den 15 mars 1947 hade situa— tionen utvecklats därhän, att allmänt importförbud infördes för att möjliggöra en väsentligt skärpt importkontroll. På grund av de förhållandevis liberala över— gångsbestämmelserna blev skärpningen inte effektiv förrän under senare delen av året. Som framgått av diagram 2 var det först under fjärde kvartalet 1947, som en nedpressning av importvolymen kom till stånd. Valutautströmningen upp-' hörde dock redan på sommaren. Riksbankens guld- och valutareserv hade då gått ned till omkring en miljard kronor från att ha varit 2,7 miljarder i slutet av 1945.7 Den fritt disponibla delen därav, dvs. i praktiken guld, dollar och

" Reserven, vari denna. gång även inkluderats riksgäldskontorets dåvarande behållning av engelska pund och franska francs, har härvid värderats till de kurser, som gällde efter appre- cieringen på sommaren 1946. Se Meddelanden från konjunkturinstitntet, Serie A :15, Stockholm, 1948, s. 72.

schweizerfrancs, hade reducerats än kraftigare, från 2,2 miljarder till cirka 600 miljoner kronor.”

I och med att importregleringen blev effektiv, kan man säga att den interna svenska efterfrågan på importvaror sattes ur spel som direkt bestämningsfaktor för importen. Det blev i stället vår internationella betalningsförmåga. sådan den bestämdes av våra exportintäkter, som kom att sätta en gräns för importens totala omfattning. Den sålunda begränsade importen fördelades på varor och länder av den centrala licensmyndigheten, i detta fall handels- och industrikommissionen. Vid vägningen av importbehoven mot importmöjligheterna spelade många syn— punkter in, men redan en flyktig granskning av handelsstatistiken ger belägg för två huvudlinjer vid licenspolitikens utformning: begränsningen av konsumtions- varuimporten och diskrimineringen gentemot hårdvalutaländerna. Konsumtions- varornas procentuella andel i det totala importvärdet sjönk under åren 1946— 1949 på följande sätt, 27, 22, 16, 16.9 Importen från USA pressades ned från toppnivån på över 500 miljoner kronor under tredje kvartalet 1947 till omkring 100 miljoner kronor per kvartal under 1949.

Koncentrationen av importnedskärningen till konsumtionsvaror kan bland annat ha sammanhängt med föreställningen att dessa var mer umbärliga. Denna uppfatt— ning, som tidigare spelat en stor roll för försörjningspolitikens utformning under krigstidens knapphetshushållning, gäller emellertid inte utan vidare vid en valuta- kris. Färdigvaruimport, som friställer produktionskrafter för exportproduktio—n, kan då mycket väl tänkas vara mera valutabesparande än råvaruimport för hemma— marknadsindustrin. En sådan importpolitik kunde i och för sig tänkas ha rimmat bättre med den samtidigt startade exportbefrämjande politiken. Den senare kon- centrerades emellertid till den hårdarbetade dollarmarknaden, där resultaten endast kunde beräknas komma långsamt och bli relativt begränsade. Upprätthållandet av hög produktion och sysselsättning inom landet underlättades under dessa omstän— digheter otvivelaktigt genom den inriktning importpolitiken faktiskt fick.

Om diskrimineringen mot hårdvalutaimporten är inte mycket att säga. Den dikterades av den hårda nödvändigheten att rätta munnen efter matsäcken. Till följd av den allmänna dollarbristen i världen kunde vi inte längre som före kriget konvertera våra traditionella exportöverskott i pund och vissa andra valutor till dollar. Om man bortser från det lån och den villkorliga dollarhjälp Vi erhöll under Marshallplanen, var vi därför helt enkelt tvungna att skära ned våra dollarutgifter till samma nivå som våra dollarinkomster.

Importnedskärningen kulminerade som redan nämnts under 1949. Oaktat ex- portpriserna, särskilt på skogsprodukter, gick tillbaka rätt kraftigt, fick valuta— reserven en välbehövlig påfyllning på omkring en halv miljard kronor under detta

3 Den kontraktiva eEekten på kreditmarknaden av riksbankens valutaförsäljningar under denna period motvägdes av att banken samtidigt företog stora obligationsköp för att hindra den långa räntan att stiga. Affärsbankerna, som var mycket likvida vid krigets slut, kunde oförhindrat utvidga sin kreditgivning. Genom att de sålde ut sitt obligationsinnehav, för— sämrades deras likviditet dock mot slutet av perioden. " lWeddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A :17, Stockholm, 1949, s. 69.

år. Samtidigt hade förutsättningarna för den svenska importen förändrats i flera viktiga avseenden. På det internationella planet hade OEEC i Paris intensifierat sina strävanden att liberalisera handeln och betalningarna mellan de västeuropeiska länderna och de till dem knutna valutaområdena. Trots den påfrestning, som im- portnedskärningen och exportöverskottet innebar, hade vidare den interna svenska ekonomin uppnått en betydligt högre grad av jämvikt än under 1946 och 1947. Till en del berodde denna ökade jämvikt på världskonjunkturens dämpning, till en del var den ett resultat av den restriktiva politik, som statsmakterna inaugurerat under intryck av den tidigare valutakrisen. Sålunda hade en rad nya eller höjda indirekta skatter införts vid årsskiftet 1947/48. Större verkan hade dock den kraf— tiga nedskärningen av byggnadsverksamheten. Antalet färdigställda bostadslägen— heter sjönk från 58000 år 1947 till omkring 42 000 år 1949. Av stor betydelse i detta sammanhang var också rundabordsuppgörelsen om allmän pris— och inkomst- stabilisering, som bland annat innebar att de löneavtal, som gällt för 1948, i stort sett förlängdes oförändrade för 1949 och 1950.

Liberalisrringsepokcn

Scenen var därmed satt för en ny fas i importens utveckling. Under hösten 1949 och första halvåret 1950 frilistades, dvs. undantogs från importkontroll, större delen av vår införsel från OEEC—länderna.10 Den inhemska efterfrågan blev på nytt en direkt bestämmande faktor för en stor del av vår import.

Liberaliseringen i förening med det amerikanska konjunkturuppsvinget från sommaren 1949 gynnade också vår export, vars konkurrenskraft dessutom stärkts genom den kraftiga devalveringen på hösten 1949. Mellan 1949 och 1950 fick vi därför för första gången under efterkrigstiden vara med om en parallell expansion av export— och importvolymerna, vilka båda steg med hela 25 procent mellan dessa år. Importvolymen fortsatte att stiga till och med andra kvartalet 1951 och blev för hela detta är närmare 20 procent högre än 1950. Exporten stagnerade visser- ligen, men den utomordentligt starka exportprisstegringen förbättrade våra »terms of trade» och gav oss mer än tillräckliga valutainkomster för att betala den ökade importen. Valutareserven steg med över en miljard kronor under 1951. Visavi dollarområdet kvarstod dock betalningssvårigheterna och importen därifrån för- blev starkt beskuren. Inom landet skapades förutsättningarna för importexpan- sionen huvudsakligen genom den stora pris— och inkomsthöjning, som följde i den internationella Koreainflationens spår. Det var egentligen endast ifråga om den kraftigt ökade bilimporten, som man fortfarande kunde tala om eftersatta behov.

Det förefaller inte nödvändigt att i detta sammanhang gå närmare in på de allra senaste årens importutveckling, vars huvuddrag redan tidigare berörts. Tendensen har hela tiden gått i riktning mot ökad liberalisering av handelsutbytet framför allt med de länder, som deltar i det europeiska ekonomiska samarbetet. Från och

1" Den 5. k. frilistningsprocenten, som beräknades på grundval av vår totala införsel i privat regi från OEEC-länderna, höjdes successivt från 50 procent till över 75 procent.

med hösten 1954 har även en stor del av importen från dollarområdet frigivits. En närmare redogörelse för det aktuella läget ifråga om frilistningen ges i kapitel 9, s. 156, i samband med beskrivningen av den svenska valutamarknadens nuvarande struktur.

Det kan tyckas märkligt, att importen trots den utvidgade liberaliseringen gick ned såväl under 1952 som 1953. Nedgången från 1951 till 1952 var i stor utsträck- ning att betrakta som en reaktion efter den tidigare köprushen i samband med Koreainflationen. Den fortsatta nedgången till 1953 samrnanhängde med den all- männa dämpning av efterfrågan inom landet, som blev en följd av stabiliseringen av priser och inkomster under detta år. Takten i den allmänna produktionsök— ningen var också lägre under åren 1950—53 än tidigare under efterkrigstiden.

Under 1954 ökade expansionstakten och vissa inflationstendenser blev märk- bara, särskilt mot slutet av året. Importen reagerade snabbt härför och steg så att den i genomsnitt för året kom att ligga 13 procent över föregående års värde och volym. Då exportvärdet samtidigt steg med 7 procent och även sjöfartsnettot ökade, begränsades nedgången i valutareserven under 1954 till ett hundratal mil— joner kronor.

3. Exporten

Liksom importen bestäms den svenska exporten av ett växelspel mellan in— och utländska faktorer. Den svenska leveransförmågan och utlandets betalningsför— måga, konjunkturläget hemma och ute, det relativa pris— och kostnadsläget i Sve— rige och andra länder, allt detta är omständigheter som i större eller mindre ut- sträckning spelar in i detta sammanhang.

F örutsäfr'ningarna för e.tportökningen 194 5—19 51

Om man ser utvecklingen i stort, ligger det nära till hands att betrakta den fort- gående svenska exportexpansionen från 1945 fram till och med 1951 som det svenska näringslivets reaktion inför en tämligen kontinuerligt växande internatio— nell efterfrågan. Inom landet rådde det under denna tid full sysselsättning och hög efterfrågan och det finns. därför ingen anledning att anta att våra produkter tvingades ut på andra marknader av brist på efterfrågan här hemma. Tvärtom rådde det under flera år och för många produkter ett starkt efterfrågesug från hemmamarknaden. Samtidigt karakteriserades världsekonomin under denna pe- riod på det hela taget av stigande produktion och utvidgat handelsutbyte mellan länderna. Vissa bakslag förekom visserligen — det mest betydande den ameri— kanska konjunkturnedgången på våren 1949 och dess följdföreteelser — men de blev av tämligen kort varaktighet och avlöstes snart av nya expansionsimpulser.

Den starka utländska efterfrågan på svenska varor var en nödvändig betingelse för exportuppgången under de sex första efterkrigsåren. Men den var i och för sig inte en tillräcklig betingelse. Det krävdes därutöver att efterfrågan var köp— kraftig, dvs. att utlandet förfogade över svenska kronor eller internationellt gång—

bara betalningsmedel för att tillfredsställa densamma. Vidare fordrades det att den svenska produktionen tillräckligt snabbt och friktionsfritt kunde omställas till framställning av exportvaror. Slutligen kan som ett tredje villkor nämnas, att de svenska produkterna måste offereras till sådana priser, som var konkurrenskraf- tiga vid gällande växelkurser.

Utlandcts betalningsförmåga

Vid krigets slut dominerade de bilaterala handels- och betalningsavtalen. Ut- landets möjligheter att betala den svenska exporten var därför framför allt be- roende av vad det kunde sälja till oss, dvs. av den svenska importen av varor och tjänster. Importmöjligheterna från de krigshärjade länderna var av lätt förstådda skäl små, samtidigt som dessa länders behov av svenska exportvaror var stort. Till bilden hör att dessa länder i stor utsträckning uttömt sina valutareserver under kriget. I insikt härom ställde Sverige, särskilt under 1945, betydande kre- diter i olika former till andra länders förfogande. Allteftersom produktionen i dessa länder successivt kom i gång, kunde de finansiera en ökad import från Sverige med export hit.

Även om de bilaterala avtalen dominerade våra handelsförbindelser under kriget och de första efterkrigsåren, förelåg dock redan då en hel del möjligheter till multi— lateral betalning av den svenska exporten. Sålunda förekom ofta överföringar från ett bilateralt konto till ett annat antingen från fall till fall eller efter på förhand över— enskomna regler. Hela sterlingområdet utgjorde vidare ett stort multilateralt han— delsområde, där vår export till exempelvis Storbritannien kunde finansieras genom vår import från säg Australien eller Sydafrikanska unionen. Vidare betalades en inte obetydlig del av vår export i guld eller fritt utbytbara valutor.

I och med de intereuropeiska betalningsöverenskommelserna och den därur framvuxna europeiska betalningsunionen (EPU) underlättades betalningarna för den svenska exporten. Betalningsunionen möjliggör en multilateral clearing av de löpande betalningarna mellan samtliga OEEC-länder och de till dem anslutna valuta— områdena. Hela sterlingområdet är sålunda med i betalningsunionen. I och med betalningsunionens tillkomst vidgades möjligheterna för de däri deltagande län— derna att finansiera import från Sverige genom export i andra riktningar. I den mån ett svenskt exportöverskott uppstår visavi EPU-länderna, är vidare unionen inskjuten som en buffert mellan oss och debitorländerna. Medlemsländerna är nämligen skyldiga att upp till en viss gräns lämna kredit till unionen mot att de erhåller betalning för halva sitt överskott i guld eller fria valutor. Betalnings— unionen befrämjar följaktligen inte bara en multilateral utjämning av betal— ningarna mellan medlemsländerna, den möjliggör också en betydande automatisk kreditgivning dem emellan.

När den värsta varuhungern i Europa och på andra håll stillats och produk- tionen fr. o. m. 1948 kom i gång i ökad omfattning, stegrades möjligheterna för utlandet att betala för den svenska exporten genom att skicka importvaror hit.

Olika omständigheter, som det skulle föra för långt att söka analysera här, gjorde emellertid, att många länder hade svårt att upprätthålla jämvikten i sin betal- ningsbalans och det internationella betalningssystemet utsattes för svåra påfrest- ningar. Bristen på jämvikt var i hög grad koncentrerad till betalningarna mellan USA och resten av världen och detta gav upphov till en stark dollarbrist. Trots en omfattande amerikansk hjälp uppstod vid flera tillfällen akuta betalningskriser, av vilka de mest uppmärksammade kom att koncentreras kring det engelska pundet.

För att komma till rätta med dessa tillgreps i stor utsträckning direkt import- reglering. Då den svenska exporten till relativt stor del bestod av råvaror, drabba— des den dock under denna period ej så hårt av utlandets importrestriktioner.

Den rz'cnska c.t'portkapaciteten Den andra omständigheten, som kan tänkas ha begränsat den svenska export- expansionen, är otillräcklig svensk produktionskapacitet. Det är emellertid endast ett fåtal företag, som är så helt inriktade på produktion av rena exportprodukter, att deras exportkapacitet kan sättas lika med deras produktionskapacitet. I regel försäljs företagens produktion både på export och på hemmamarknaden. Export- andelen växlar starkt från företag till företag och från bransch till bransch. Som en följd av företagens kontinuerliga anpassning till ändrade marknadsförhållanden kan också exportens andel förete avsevärda förskjutningar från ett år till ett annat.

Som kommer att belysas i det följande var en sådan omläggning från hemma- marknad till export en av de viktigaste faktorerna bakom den svenska utrikes- handelns snabba expansion under efterkrigstiden. Att priserna vid export ofta var högre än vid försäljning på hemmamarknaden påskyndade omläggningen. Import— stegringen och importens ökade andel i den svenska konsumtionen var ett ut— tryck för samma process sedd från en annan sida.

Förutom genom omläggning inom ramen för en i stort sett oförändrad produk- tionskapacitet ökades exportmöjligheterna genom direkta kapacitetsutvidgningar. En ansenlig del av efterkrigstidens livliga investeringsverksamhet syftade till att tillfredsställa ökad exportefterfrågan. Särskilt tydligt kom detta fram vid de stora utbyggnadsprogrammen för skeppsvarven och de norrländska malmfälten. Men även i många andra fall gav den statliga byggnadsregleringen prioritet åt export- befrämjande investeringar. Statsmakternas jordbrukspolitik hade också den kon- sekvensen att ett tämligen betydande exportöverskott av jordbruksprodukter upp— kom från och med 1950. '

Den starka stegringen i utrikeshandelns värdemässiga andel i den totala för- sörjningen återspeglades redan i diagram 1, s. 20. Exportkvoten, som 1944 varit nedpressad till 4 procent, steg från 10 procent 1946 till 20 procent 1951. Import- kvoten, som nått sitt minimivärde 5 procent år 1945, låg 1946 vid I 3 procent och uppgick också den 1951 till 20 procent. Såväl export— som importkvoten hade därmed nått över mellankrigstidens nivå. Till en del sammanhängde detta med att prisstegringen inom utrikeshandeln under den betraktade perioden varit snabbare än inom övriga komponenter i försörjningsbalansen.

Genom att sammanställa industri- och handelsstatistikens uppgifter över pro»- duktion respektive export av enskilda varor kan en mera konkret uppfattning om exportandelens förändringar erhållas. Uppgifterna i de två slagen av statistik är dock ej hundraprocentigt jämförbara; industristatistiken anger värdet vid fabrik, handelsstatistiken värdet fritt ombord. Vidare störs jämförelsen av de lagerför- ändringar, som ägt rum under de olika åren och varöver statistik i allmänhet sak— nas. Tabell 4 får därför tolkas med försiktighet.

Tabell 4. Expertens andel av produktionen av vissa, varor.

Procenttal *

1937 1938 1946 1948

Trävaror, endast sågade K ............. 50 44 35 51 56 61 » , sågade och hyvlade K ........ 46 41 10 17 18 22 Träfiberplattor K ...................... 24 31 37 41 50 Monteringsfärdiga trähus V ............. — 32 11 41 11 Pappers- och silkesmassa: mekanisk K ......................... 43 39 32 41 38 blekt sulflt K ....................... 75 79 77 86 86 oblekt sulfit K ...................... 70 79 60 70 73 blekt sulfat K ....................... 94 58 77 90 90 oblekt sulfat K ...................... 67 71 53 60 58 Tidningspapper K ...................... 63 58 63 62 Omslagspapper K ...................... 75 65 68 83 Smörpapper K ......................... 75 73 77 79 Tändstickor K ......................... 82 80 68 81 78 Järnmalm och slig K .................. 92 90 85 92 94 Silver— och blymalm K ................. 105 110 78 35 52 Tackjårn K ........................... 14 14 3 4 9 Ferrolegeringar V ...................... 82 70 27 26 43 Varmvalsat järn och stål: stångjärn, armeringsjärn m.m. K ..... 19 21 6 6 6 plåt, tråd K ........................ 14 16 7 7 9 Kallvalsat järn och stål K ............. 22 25 12 12 12 — Kul- och rullager V .................... 73 65 65 59 67 84 91 Förbrännings- och varmluftsmotorer V. .. 39 40 27 39 35 37 32 Metallbearbetningsmaskiner V ........... 38 42 37 39 42 45 47 Traktorer V ........................... 27 19 21 26 14 14 25 Lantbruksmaskiner V .................. 30 28 19 18 19 22 29 Separatorer V ......................... 84 88 104 92 84 99 94 Elektriska generatorer och motorer V . . . 47 40 26 30 25 25 30 Skriv- och räknemaskiner, kassaregister V 70 55 50 56 63 68 68 Telegraf— och telefonapparater V ........ 26 33 39 37 34 37 45 Elektrisk ledningstråd K ............... 14 13 1 1 2 2 3

* Beteckningen K anger att procenttalen beräknats på kvantitetsuppgifter, V att de beräknats på vårdeuppgifter. De senare procenttalen är troligen genomgående något för höga, eftersom exportvärdet redovisas fob utan avdrag för trakter inom landet.

Av de trettio varor eller varugrupper, som är medtagna i tabellen visar 23 en —— ofta betydande — ökning av exportandelen mellan 1946 och 1951, medan endast 7 visar nedgång. Trots detta är det endast omkring en fjärdedel av de medtagna produkterna, som 1951 nått upp i jämnhöjd med eller överstigit 1937 års export- andel. Detta år, som var det mest utpräglade högkonjunkturåret under 1930—talet,

har ansetts erbjuda en bättre bas för jämförelser med 1951 än 1938. som på flera områden medförde ett bakslag för exporten.

Den nu diskuterade omfördelningen av produktionsresultatet från hemma- marknad till export, den allmänna produktivitetsstegringen och kapacitetsutvidg— ningarna inom exportindustrin var alla nödvändiga förutsättningar för export— expansionen mellan 1946 och 1951. Trots att exportens andel av den totala pro— duktionsvolymen sannolikt inte nått förkrigsnivån, verkade det emellertid som om exportexpansionen slog i taket under 1951. Det hjälpte inte att priserna på flera av våra viktigaste exportprodukter steg drastiskt mellan 1950 och 1951. Den totala kvantitativa exportökningen stannade ändå vid knappa 4 procent mellan dessa. två år. För pappersmassa, där prisstegringen var allra våldsammast. gick exportkvantiteten till och med ned 4 procent. Här torde det dock ha varit den be- gränsade tillgången på massaved, snarare än otillräcklig produktionskapacitet, som bromsade upp utvecklingen. Över huvud taget har pappersmassan, som framgår av diagram 3, s. 50, varit den av våra stora exportprodukter, som företett den minsta exportvolymökningen under efterkrigsåren.

I detta sammanhang bör ännu en gång understrykas att fördelningen av pro- duktionsresultatet mellan export och hemmamarknad vid varje särskild tidpunkt är beroende av styrkan i den inhemska efterfrågan på olika produkter. Export- kapaciteten har inte enbart varit ett tekniskt datum. den har också berott på det inhemska konjunkturläget.

Priser och kostnad cr

(

Vid given växelkurs beror den svenska exportens förmåga att konkurrera med andra länders produkter dels på hur vårt kostnads- och produktivitetsläge ställer sig i förhållande till andra länders. dels på den prispolitik som förs från export- företagens sida. Om vi tillsvidare ser bort från handelsrestriktioner av olika slag och deras inflytande på konkurrensläget. kan de nu nämnda faktorerna sägas be- stämma vår status i konkurrenshänseende vid varje särskild tidpunkt. I en för- änderlig värld skiftar dessa förhållanden ständigt; bland annat påverkas de av den relativa graden av inflation eller deflation i olika länder.

Trots att det är möjligt — om än långtifrån säkert — att vårt relativa kost- nadsläge, i synnerhet vad gäller arbetskostnaderna, stigit en del under kriget i för- hållande till våra viktigaste konkurrenter,11 förefaller detta inte att ha hindrat den svenska exporten under de första efterkrigsåren. Inte heller höjningen av den svenska kronans värde med 17 procent den 13 juli 1946 tycktes i någon nämn- värd grad verka avskräckande på utlandets efterfrågan. Exportvolymen fortsatte att expandera och de genomsnittliga exportpriserna i kronor räknat sjönk mycket obetydligt, eftersom världsmarknadspriserna fortsatte att stiga. Kommerskollegii exportprisindex, som bygger på aktuella prisnoteringar, gick visserligen ned ett par procent under höstmånaderna 1946, men konjunkturinstitutets beräkningar.

" Se härom lkleddelanden från kanjunkturinstitutet, Serie B:6, Stockholm, 1946, s. 15 ff.

Diagram 3. Exporlvolj'm och exportvärde för vissa varugrupper 1946—1954.

Index: 1948 = 100

Totala exporten Trävaror

rr |I|||||||rn|l||

Poppersmossq Popper och papp

Jordbruks- Järnmalm

produkter

Oödlq metaller Maskiner och och arbeten instrument

1946 47 48 49 50 51 52 53 54 1946 47 48 49 50 51 52 53 54

DI

volym verde

som i stället grundar sig på de realiserade exportenhetsvärdena enligt handels- statistiken, visar praktiskt taget ingen nedgång alls.12

Mot slutet av 1948 och början av 1949 ledde avmattningen i den amerikanska konjunkturen till en vikande tendens på världsmarknaden för många varor. Pris— fallet var särskilt utpräglat för råvaror och träffade bland annat vår export av skogsprodukter. Till följd av prolongeringenk av 1948 års löneavtal var emellertid den interna svenska kostnadsstegringen samtidigt obetydlig.

Den kraftiga sänkningen av den svenska växelkursen med inte mindre än 30 procent den 19 september 1949 lättade en del av pristrycket för exporten. Till skillnad från apprecieringen 1946, som var en isolerad svensk åtgärd, följde vi denna gång endast med det engelska pundet vid en allmän devalvering av de väst— europeiska valutorna. Det var därför endast på en del av våra exportmarknader, som prisrelationerna direkt påverkades av växelkursjusteringen. Indirekt hade denna dock betydelse för vårt konkurrensläge också i de länder, som liksom vi devalverade i större eller mindre grad. Även på dessa marknader förbilligades våra exportprodukter relativt sett i förhållande till de länders, som inte ändrade sina växelkurser. De svenska exportpriserna förblev oförändrade eller höjdes obe— tydligt, medan de amerikanska i regel steg väsentligt mycket mer.

Eftersom vår export till förhållandevis stor del består av priskänsliga råvaror såsom trävaror, massa och järnmalm blev reaktionen på exportsidan mycket häf- tig vid Koreakrigets utbrott. Om vi håller oss till de prisindexberäkningar, som grundar sig på handelsstatistikens enhetsvärden och som därför är mera trög— rörliga än de indextal, som grundar sig på de löpande noteringarna, kan ändå konstateras, att exportpriserna i genomsnitt steg med inte mindre än 80 procent från andra kvartalet 1950 till sista kvartalet 1951. Då importenhetsvärdet under samma tid endast steg med cirka 35 procent, förbättrades vårt bytesförhållande med utlandet högst avsevärt under denna period. Även om förbättringen var kort- varig, uppgick den faktiskt till den exceptionellt höga siffran 40 procent. Export- prisstegringen var särskilt häftig för pappersmassan, som mer än tredubblades i pris. Utmärkande för den inflationistiska utvecklingen ute i världen under denna tid var att efterfrågan på kort sikt snarare föreföll att stimuleras än att dämpas av de successiva prishöjningarna. Som redan nämnt lade däremot den begränsade tillgången hinder i vägen för en mera omfattande exportexpansion mellan 1950 och 1951.

Bakslagct 1952 och zrttvec/clingcn därefter

Snabba inflationsprocesser bryts emellertid ofta snabbt och särskilt brukar detta gälla spekulationsbetonade lagerkonjunkturer. Redan under 1951 uppstod en stockningskris inom textil— och skoindustrin i flertalet länder. Den svenska ex— porten, som domineras av skogsprodukter, järn och stål samt verkstadsprodukter,

"* Gustav Cederwall, »Utn'keshandeln», Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A :15, Stockholm, 1948, s. 69.

träffades först något senare. Under 1952 samverkade emellertid ett flertal omstän- digheter till att bryta den tidigare exportexpansionen.

Den engelsk—franska betalningskrisen under 1951 — till stor del en följd av bakslaget på de internationella råvarumarknaderna — ledde till en kraftig skärp— ning av dessa länders importrestriktioner och denna skärpning träffade flera av våra viktigaste exportprodukter. Samtidigt sjönk priserna. Detta gällde särskilt skogsprodukter, där köparländerna i början av 1952 gick till samlad aktion mot de högt uppdrivna priserna på massa och papper. Slutligen hade vårt relativa kost— nadsläge och därmed vår konkurrensförmåga försämrats till följd av de osedvan- ligt stora pris- och lönehöjningar, som inträffat inom landet sedan Koreakrigets utbrott. Det samlade resultatet blev en nedgång i den totala exportvolymen med 11 procent mellan 1951 och 1952.

Den genomsnittliga exportprisnivån enligt konjunkturinstitutets beräkningar var visserligen ungefär densamma för hela åren 1951 och 1952. men den sjönk med hela 25 procent mellan första och sista kvartalet 1952.

Exportens tillbakagång var otvivelaktigt en av de viktigaste faktorerna bakom den dämpning av den svenska konjunkturen, som inträffade under 1952 och 1953. Som framgått av diagram 3, s. 50, var utvecklingen dock rätt skiljaktig för olika grupper av exportvaror. Tillbakagången var i stor utsträckning koncentrerad till skogsprodukter, medan exempelvis järnmalmsexporten ökade i volym och än mera i pris.13

Mot slutet av 1952 stabiliserades de genomsnittliga exportpriserna på en nivå. som låg cirka 25 procent under det tidigare toppläget. På denna nivå kvarlåg de realiserade priserna t. o. m. utgången av år 1954. Som framgått av tabell 3. s. 34. började den totala exportvolymen att stiga redan under 1953 och fortsatte därmed under 1954. Mellan 1952 och 1954 utgjorde volymökningen 17 procent.

4. Sammanfattning

Ett lands utlandstransaktioner kan ses ur många olika perspektiv. I denna del har intresset koncentrerats till en ekonomisk-statistisk översikt av de svenska ut- landstransaktionerna under efterkrigstiden. I anslutning härtill har vi sökt am— lysera och, i möjligaste mån, fastställa vilka faktorer inom och utom landet, som bestämt denna utveckling. Export och import har därvid framstått som det som skulle förklaras, medan den ekonomiska utvecklingen i Sverige och ute i världen betraktats som given.

De ekonomiska sambanden är emellertid i stor utsträckning ömsesidiga och det råder en ständig växelverkan mellan olika faktorer i det ekonomiska utvecklings— förloppet. Vilka element man bryter ut för att förklara och vilka man väljer till förklarande, bestäms i hög grad av det problem, som skall belysas. Med hänsyn till penningvärdeundersökningens uppdrag ter det sig lämpligt att i det följande se

13 ]fr exempelvis Bengt Pettersson, »Utrikeshandeln» i Meddelanden från konjunkturinsti- tutel, Serie A :23, Stockholm, 1953, s. 53 ft”.

ut]andstrausaktionerna ur en annan synvinkel än som skett i denna del. Skall man undersöka möjligheterna att neutralisera eller dämpa från utlandet kommande störningar av penningvärdet, måste dessa primära störningar betraktas som ut- ifrån givna vid den ekonomiska analysen. Som en övergång till den teoretiska ana— lysen i nästa del skall därför avslutningsvis i all korthet summeras de huvudtyper av utländsk påverkan av den interna ekonomin, som efterkrigstiden erbjudit exem— pel på. Vi skall därvid anknyta till de inledningsvis skisserade riktpunkterna för denna undersökning.

Vad först sysselsättningen beträffar kan konstateras, att det — trots de tidigare skildrade snabba och betydande växlingarna i utrikeshandelns omfattning — under hela efterkrigstiden i stort sett rått full sysselsättning inom den svenska ekonomin. Den totala arbetslösheten inom industrifackförbunden har till exempel inte under någon månad överstigit 2,5 procent. Mellan 1951 och 1953 gick dock sysselsätt— ningen inom industrin ned med 5 ä 6 procent, vilket till stor del sammanhängde med den vikande exportkonjunkturen och den under denna tid ökade importkonkurren— sen. Den inom industrin friställda arbetskraften fick visserligen i stor utsträckning arbete inom byggnadsverksamhet och andra näringsgrenar, men utvecklingen under dessa år exemplifierar ändå hur en primär sysselsättningsminskning kan upp— komma via utrikeshandeln. Den tidigare exportexpansionen under 1950 bidrog å andra sidan verksamt till den skärpning av knappheten på arbetskraft, som in— trädde mot slutet av detta år. En upprepning av detta fenomen, ehuru i mindre skala, inträffade av allt att döma under senare delen av 1954.

Att växlingarna i export- och importpriser haft ett avgörande inflytande på (len inhemska prisnivån behöver inte särskilt utvecklas. Erfarenheterna från 1947 och 1950/51 års prisstegringsperioder talar här ett tydligt språk.

Som framgått av det föregående, erbjuder den svenska efterkrigsutvecklingen också ett exempel på en akut valutakris; den år 1947.

Ehuru detta inte särskilt behandlats i det föregående, är det vidare tydligt att den här skildrade utvecklingen haft betydelsefulla konsekvenser för inkomstför— deluingen. Framställningen återkommer till denna fråga i samband med de teore— tiska modellförloppeu i nästa del.

Återstår så utrikeshandelns effekt på produktiviteten. Två huvudproblem kan här urskiljas. Å ena sidan skedde en engångsbetonad förbättring av produktivi— teten i och med utrikeshandelns expansion från krigstidens avspärrning till en mera »normal» omfattning. Å andra sidan erbjuder efterkrigstiden flera exempel på tvära omkastningar från ett år till ett annat i vår »yttre» produktivitet, dvs. i vårt bytesförhållande med utlandet. Tillsammans med de inhemska produktivi- tetsförändringarna har dessa växlingar i »terms of trade» haft ett bestämmande inflytande på det 5. k. löneutrymmet.

Då produktivitetsproblemen är föremål för en särskild studie inom penning— värdeundersökningen, skall de nu senast nämnda frågorna inte tas upp här. I de två följande delarna skall vårt intresse i stället koncentreras till utlandstrans— aktionernas pris— och sysselsättningseffekter och möjligheterna att motverka dessa.

DC teoretiska sammanhangen

INTRODUKTION

För att belysa utlandstransaktionernas inflytande på den svenska ekonomin på ett överskådligt sätt är det nödvändigt att tillgripa starka förenklingar av samman— hangen. Analysen blir abstrakt och man tvingas bortse från en hel rad komplika— tioner, som man vet föreligger i verkligheten. Själva valet av förenklande förut- sättningar får ofta avgörande betydelse för analysens resultat. Ju abstraktare ana— lysen är, desto subjektivare blir på sätt och vis detta val. och desto svårare är det att låta det bestämmas av empiriskt konstaterbara fakta, helt enkelt därför att många av de storheter som den ekonomiska teorin arbetar med hittills antingen inte alls, eller endast i begränsad omfattning kunnat göras till föremål för direkt observation. I många fall, som till exempel när det gäller förklaringen av olika individers ekonomiska handlande, förs man dessutom snabbt in på problem, som måste angripas med helt annan vetenskaplig metodik än nationalekonomins. Även om teorin inte behöver bli subjektiv i den meningen, att den bygger på emo- tionella värdepremisser, kan man inte komma ifrån att själva premissvalet ofta påverkas av den enskilde forskarens temperament eller av sådana tekniskt bety— delsefulla. men för den ekonomiska teorin ovidkommande omständigheter som den matematiska lätthanterligheten. Den vetenskapliga traditionen är också en faktor av stor betydelse i detta sammanhang.

Två ting, som alltid måste vägas mot varandra vid premissvalet i en analys av det slag det här är fråga om, är å ena sidan behovet av anknytning till och even— tuellt vidareutveckling av redan existerande ekonomiska teorier och å "andra sidan önskvärdheten att välja premisserna så att de, så långt det går, står i samklang med nu rådande ekonomiska förhållanden i Sverige. I många avseenden kan det vara en fördel att kunna utnyttja redan existerande teorier eller analysmetoder. Härigenom bevaras också kontinuiteten i det vetenskapliga arbetet. Det är emel- lertid en gammal erfarenhet att det ekonomiska teoribyggandet ofta släpar efter i förhållande till den ekonomiska verklighetens förändringar och de aktuella eko— nomisk—politiska problemen. Man måste därför vara på sin vakt, så att man ej på köpet får med sådana, ofta dolda eller mindre klart uttalade premisser, som strider mot väsentliga förhållanden i den ekonomiska verkligheten.

Väsentligt är vidare, att de konkreta problem, som skall studeras, får bestämma utformningen av de teoretiska konstruktionerna och inte tvärtom. Även här gäller det att se upp, ty det är ofta frestande för en teoretisk ekonom att formulera. eller till och med formulera om problemen så att de kan behandlas med de analytiska hjälpmedel, som står till hans förfogande och som han är van att arbeta med.

Vad vi vill försöka belysa i det följande är framför allt två saker, nämligen dels den individuella spridningen av enstaka utländska pris— och kvantitetsförändringar genom den svenska ekonomin, dels de allmänna ekonomiska förlopp, som dessa förändringar kan tänkas ge upphov till. när de uppträder i större skala.

När det gäller den förra problemkretsen, råder det knappast någon tvekan om att den i första hand bör angripas med en partiell analys, som tar sin utgångspunkt i de enskilda företagens reaktioner.

Att välja den teoretiska konstruktionen, som är bäst ägnad att belysa det samlade ekonomiska skeendet, är betydligt svårare. Detta beror framförallt på att varia- tionsmöjligheterna är så stora, både vid valet av analysmetod och vid bestämman- det av de storheter. som skall ingå i analysen. Eftersom vi vill söka skildra hypote— tiska ekonomiska förlopp, är det dock tydligt att analysen måste få tidsdimension. Samtidigt är det av praktiska skäl angeläget att antalet betraktade storheter be- gränsas så långt det går, utan att analysen därigenom förlorar alltför mycket av sin anknytning till konkreta förhållanden inom den svenska ekonomin. Den metod som vi stannat inför är den inom svensk nationalekonomi flitigt använda period— analysen.1 Denna metod har tillämpats på en starkt förenklad tresektormodell av den svenska ekonomin. För att bli så lättillgänglig som möjligt har tillämpningen givits formen av numeriska räkneexempel, där siffrorna valts i ungefärlig anslut- ning till den svenska nationalräkenskapens data.

1 Metoden, som enkelt uttryckt går ut på att beskriva det ekonomiska förloppet som en serie förändringar från period till period, har gamla anor. Knut W'icksell använde den redan i sitt arbete Geldzins und Gittcrpreise, Jena, 1898. Bland senare arbeten av svenska ekonomer, där denna metodik kommit till användning, kan exempelvis nämnas Alf Johansson, Löncutveckli'ngen och arbetslösheten, Stockholm, 1934 (Bilaga 3 till arbetslöshetsutredningens betänkande, SOU 1934:2), Erik Lindahl. Studies in the Tlizory of .Maney (md Capital, London, 1939, Erik Lundberg, Studies in the leeory of Economic Expansion, Stockholm, 1937, Anders Östlind, Det privata näringslivets dynamik, Stockholm, 1946.

K A P [ T B L 4 De individuella priy'örändringamas spridning

Sveriges förhållandevis stora export och import av varor och tjänster omfattar produkter av mycket växlande förädlingsgrad. Skalan sträcker sig från föga för- ädlade råvaror till de konsumtionsfärdiga varor och tjänster, som turisterna för- brukar. På nästan alla stadier i den samhälleliga produktionsprocessen sker en avtappning av en större eller mindre del av produktionsresultatet till utlandet. Samtidigt tillförs produktionsprocessen på nästan alla stadier importerade varor och tjänster. Inflytandet från den ekonomiska utvecklingen i utlandet gör sig där— för gällande över ett mycket brett fält. Såväl efterfrågeförhållandena för vår export som utbudsförhållandena för vår import kan, som erfarenheten visar, växla mycket snabbt. Ibland går utvecklingen för olika varor och på olika marknader åt skilda håll, prishöjningar blandas med prissänkningar och den genomsnittliga prisnivån förändras endast måttligt. Som framgår av tabellerna 4 och 7 i exkurs 1, s. 204 och 309, var detta till exempel fallet med exportprisernas utveckling mellan åren 1932 och 1936 och under perioden 1948—50.2 Under andra perioder är den ekonomiska utvecklingen på olika håll ute i världen mera enhetlig, prishöjningar eller pris- sänkningar dominerar och resultatet blir en kraftig förskjutning uppåt eller nedåt av prisnivån i utrikeshandeln. Utvecklingen mellan 1950 och 1951, återgiven i tabellerna 3 OCh 5 i exkurs I, exemplifierar en sådan prisstegringsepok. För ex— portens del belyses prisfall och volymnedgång 1930—32 i tabell 6.3 Det säger sig självt att det framförallt är förändringar av det nu senast exemplifierade, enhetliga slaget, som kan beräknas få större återverkningar på penningvärde och syssel— sättning inom landet.

Vad vi är intresserade av i detta kapitel, i motsats till i de följande, är emeller— tid själva gången vid den individuella spridningen av utifrån kommande primär- förändringar. Dessa primärförändringar kan vara av flera slag och ge upphov till reaktioner, som kan väntas variera starkt från bransch till bransch och från före- tag till företag. Det är vidare givet att återverkningarna av en och samma utifrån kommande primärförändring kan väntas skifta alltefter den ekonomiska situation som råder inom landet. För att inte bli ohanterlig, måste den följande analysen

2 Exportprisstabiliteten under den senare perioden sammanhängde också med krondevalvering- en 1949. Utan den hade vår exportprisnivåi kronor räknat helt säkert sjunkit en del. Till jäm— förelse kan nämnas att enhetsvärdet för USA:s export sjönk med 10 procent mellan 1948 och 1950,. Se The Economic Report of the President, january 1953, Washington D. C., 1953, s. 210. 3 Aven här verkade en svensk devalvering bromsande pä exportprisfallet.

därför begränsas till några få typfall och samtidigt förenklas mycket starkt. Av- sikten är närmast att ge en vision av vissa led i ett betydligt mera invecklat sam— manhang.

Som en allmän inskränkning gäller att det följande endast behandlar återverk— ningarna av primära prisförändringar. Sett ur export— och importföretagens syn— punkt betyder detta att prisförändringarna inom utrikeshandeln betraktas som autonoma fenomen, över vilka de ej har något inflytande. Exportörerna är med andra ord hänvisade till att reagera enbart genom variationer av de utbjudna kvantiteterna, medan importörerna endast tänkes variera de av dem efterfrågade kvantiteterna. Detta är otvivelaktigt en långtgående begränsning, som gör det omöjligt att belysa flera betydelsefulla sammanhang i själva skarven mellan den svenska ekonomin och utlandet. Inte utan fog kan det göras gällande att det hade varit bättre att börja med en primär förändring i utlandets efterfrågan på en viss exportvara eller i dess utbud av en viss importvara och därefter gå igenom olika alternativ för exportörers och importörers handlande. Nackdelen med ett sådant förfaringssätt är emellertid att analysen redan från början splittras på ett mycket stort antal alternativ. Då vi i detta sammanhang inte är inriktade på någon detalj— analys av export— och importföretagens reaktioner utan fastmer på en undersök- ning av primärförändringarnas vidare spridning genom den svenska ekonomin, förefaller den genomförda begränsningen dock kunna försvaras. I andra samman- hang, till exempel vid en ekonomisk-politisk diskussion, skulle motsvarande be- gränsning i många fall innebära en betydande underskattning av vår prispolitiska rörelsefrihet. särskilt på exportsidan.

I. Horisontell och vertikal prisspridning

Vi skall nu försöka göra oss en starkt förenklad bild av de utländska prisför- ändringarnas spridning genom den svenska ekonomin.4 Vi föreställer oss härvid en kontinuerligt pågående produktionsprocess, där det utländska prisinflytandet primärt gör sig gällande på alla stadier från råvaror till högt förädlade färdig- varor. Från dessa angreppspunkter sprids detta inflytande sedan såväl horison— tellt som vertikalt inom produktions— och distributionsprocessen. Betydelsen av horisontell och vertikal inom geometrin är fullt klar och entydig. Men detsamma kan knappast sägas om dessa begrepp, när de överförs till ekonomin. De har också definierats på ett rätt skiftande sätt av olika författare.5 Gemensamt för definitionerna har dock varit att de inneburit en orientering av spridningen i för-

hållande till själva produktionsprocessen.

* För en utförligare behandling av dessa problem kan hänvisas till Dag Hammarskjöld, K on- juozkiurspridningen, Stockholm, 1933 (Bilaga 4 till arbetslöshetsutredningens betänkande, SOU 1933 : 29)-

5 Se till exempel Hammarskjöld, a. a. s. 6 och Erik Lundberg, Konjunkturer ork ekonomisk politik, Stockholm, 1953, s. 217.

För att belysa begreppens innebörd förefaller det enklast att tänka på sådana varor för vilka produktionsprocessen består av ett flertal led och där det mellan leden finns utbildade marknader, där de mer eller mindre förädlade mellanproduk— terna byter ägare. På dessa marknader kan sedan i större eller mindre utsträck- ning uppträda exportörer eller importörer. Termen horisontell kan man då reser- vera för den prisspridning, som sker inom ett och samma marknadsskikt, medan den spridning, som äger rum från ett marknadsskikt till ett annat, betecknas som vertikal. Man kan vidare skilja på vertikal prisspridning framåt mot senare produktionsled och vertikal prisspridning bakåt mot tidigare produktionsled.

Antag, för att konkretisera, att importörerna av låt oss säga järn och stål ställs inför en prishöjning utomlands. Detta medför att de höjer sina försäljningspriser på den svenska marknaden för järn och stål och de svenska järnverken kan då tänkas följa deras exempel. Resultatet blir en horisontell spridning av importpris— höjningen på järn och stål över hela den svenska marknaden. Om prishöjningen är någorlunda stor, kan sedan producenterna av järn— och stålmanufaktur för— anledas höja priserna på sina produkter. Vi får då ett klart fall av kostnadsmäs— sigt motiverad vertikal prisspridning. Om järn— och stålmanufakturen konkur— rerar med annan manufaktur på en gemensam marknad för till exempel byggnads— smide, kan det där i sin tur bli fråga om ytterligare horisontell prisspridning. Och man kan sedan tänka sig fortsatt vertikal spridning ända fram till priserna på fär— diga hus.

Eller låt oss ta ett annat exempel. Exportörerna av papper möter ett sänkt pris på världsmarknaden. De blir då ej längre villiga eller i stånd till att betala ett så högt pris för pappersmassa som förut. Denna vertikala prispåverkan från papper till massa leder till en horisontell spridning av prisfallet över hela pappersmasse- marknaden. Därifrån sprids det vertikalt till massavedsmarknaden och från denna kan man sedan tänka sig en horisontell spridning till hela virkesmarknaden. Lik— som i föregående exempel är det här fråga om en blandning av horisontell och vertikal prisspridning, med den skillnaden dock att den vertikala spridning, vi nu senast diskuterat, går bakåt i produktionsprocessen mot mindre förädlade pro— dukter i stället för framåt mot mera förädlade produkter. Även i detta senare fall kan det emellertid också ske en vertikal prisspridning framåt. De sänkta priserna på papper kan medföra lägre priser på produkter vari papper ingår. Och det— samma gäller de sänkta priserna på virke.

Det som framförallt underlättat distinktionen mellan horisontell och vertikal spridning i de nu anförda exemplen är att vi förutsatt, att det finns en särskild marknad mellan varje produktionsled. Detta är emellertid en fiktion, som är svår att upprätthålla. Hur man än definierar produktionsprocessen, kan det näppeligen undgås att det på de marknader, där verklighetens priser bildas, ofta uppträder utbud och efterfrågan från de mest skilda stadier i denna process. Vad som är råvara eller halvfabrikat i ett sammanhang är fårdigvara i ett annat. Detta för- hållande medför att det i praktiken inte går att dra någon skarp gräns mellan horisontell och vertikal prisspridning. Med den marknadsstruktur som råder,

måste man räkna med att det som i första hand kan te sig som en horisontell pris— spridning från utrikeshandel till hemmamarknad i själva verket innehåller flera element av vertikal spridning. Från nästan varje marknad mellan två produktions— led sker det >>överslag>> till andra produktionsled, som är belägna längre framåt eller bakåt. Detta förhållande bidrar till att skapa enhetliga prisförväntningar. vil— ket i sin tur underlättar och påskyndar prisspridningsprocessen.

I de fall, där produktion och distribution är integrerade så att ett och samma företag arbetar inom flera på varandra följande led, sker en del av den vertikala prisspridningen inom företagen och undandrar sig därmed marknadsmässig regist- rering.

Av vad som hittills anförts framgår, att redan en enstaka import— eller export- prisförändring kan få ett stort antal horisontella och vertikala prisspridnings— effekter. Dessa fortplantas mellan olika marknader framåt, bakåt och i sidled genom produktions- och distributionsprocessen på ett sådant sätt, att de indivi- duella sammanhangen blir ytterst svåra att följa. Uppträder ett stort antal export- och importprisförändringar samtidigt, blir en sådan detaljanalys helt omöjlig. I det följande skall vi inskränka oss till att belysa några vid denna prisspridning typiska marknadsreaktioner. Vårt resonemang kommer att vara partiellt i den meningen att endast enstaka produkter betraktas. Genomgående upprätthålls vidare mycket snäva »allt annat oförändrat»-förutsättningar.

2. Några typfall

Så som problemet har ställts, med huvudintresset koncentrerat till själva gången vid prisspridningen, förefaller det föga sannolikt att det skulle föreligga någon väsentlig och principiell olikhet mellan förändringar, som har sitt ursprung på exportsidan och sådana som härrör från importen. Ur dispositionssynpunkt ter det sig dock önskvärt att diskutera det ena slaget först och det andra sedan. V i börjar därvid med förändringar, som emanerar från exportsidan.

Exporfprisstcgring

Antag, att det inträffar en prishöjning på en relativt högt förädlad export— produkt, som inte har någon avsättning inom landet. Låt oss vidare förutsätta, att det är fråga om en produkt i vars tidigare produktionsled det råder konkurrens med olika hemmamarknadsföretag om råvaror och halvfabrikat. För att ytter- ligare förenkla det hela skall vi därjämte anta, att det är ett bestämt halvfabrikat, som spelar en dominerande roll för framställningen av exportprodukten ifråga. Detta halvfabrikat, som behövs både för exportproduktionen och för hemmamark— nadsproduktionen, antas helt och hållet tillverkat inom landet. De nu redovisade premisserna har valts så att det skall vara möjligt att analysera skeendet på mark- naden för detta dominerande halvfabrikat med hjälp av ett sedvanligt utbuds— efterfrågediagram. Då det endast är fråga om att illustrera några typiska marknads—

reaktioner, förefaller det inte nödvändigt att i detta sammanhang gå närmare in på alla de andra premisser, som detta till synes så enkla diagram bygger på.

Den totala efterfrågekurvan för halvfabrikat i diagram 4 erhålls genom att ovanpå hemmamarknadsföretagens efterfrågekurva lagra exportföretagens efter— frågan. Utbudskurvan är däremot odelad. I diagram 4 tänker vi oss att såväl

Diagram 4.

Kvantitet ; x

Export- företagens efterfrå- gon

x Utbud

Hemma- marknads- företagens efterfrågan

& . , Pris

utbud som efterfrågan år elastiska, dvs. att de påverkas av prisförändringar. Den efterfrågade kvantiteten antas falla med stigande pris, den utbjudna mängden antas däremot stiga. Här liksom i exkurs 2 har samtliga efterfrågediagram ritats med vågrät prisaxel och lodrät kvantitetsaxel.

Själva den ursprungliga exportprishöjningen kan i första hand väntas leda till en vinstökning hos de exportföretag, som berörs härav. Dessa blir därigenom angelägna att ytterligare utvidga sin produktion och detta leder till en ökning av deras efterfrågan på råvaror och halvfabrikat. I diagrammet motsvaras detta av en förskjutning uppåt av den totala efterfrågekurvan till det streckade läget.

Resultatet av den ökade efterfrågan från exportföretagens sida blir i detta fall en prishöjning på halvfabrikatet ifråga, som dels medför ett större utbud, dels beskär hemmamarknadsföretagens efterfrågan. Exportföretagen får härigenom möjlighet att förfoga över en ökad mängd halvfabrikat, men måste samtidigt avstå en del av sin vinstökning till tillverkarna av halvfabrikatet. Hemmamarknads- producenterna, som använder halvfabrikatet i fråga, ser däremot sin vinst och

sannolikt också sin produktion minska. Den ursprungliga vertikala prisspridnings- impulsen har därmed övergått i en horisontell och en ny vertikal impuls.

Återverkningarna av båda dessa impulser kan belysas med oförändrad metodik. Ifråga om halvfabrikattillverkarnas efterfrågan på råvaror är parallellen med den i diagrammet belysta utvecklingen uppenbar. Det höjda priset på halvfabrikat med— för en ökad vinst, som föranleder dem att öka sin råvaruefterfrågan och som åter- speglas i en höjning av den totala efterfrågekurvan för råvaran ifråga. Råvaru- priset stiger, en del av andra företags efterfrågan på råvaran ifråga skärmas av, och tillverkarna av halvfabrikat för exportproduktionen kan förfoga över en ökad kvantitet råvara, mot det att de avstår en del av sin vinstökning till råvarupro- ducenterna. Samtidigt har vi också fått en horisontell prisspridning via råvaru- skiktet till andra förbrukare av samma råvara. Detta kan i sin tur ge upphov till ytterligare vertikal prisspridning framåt i produktionsprocessen för en rad nya produkter. Men låt oss återvända till den horisontella prisspridningen i halv- fabrikatskiktet, som bör ha haft analoga verkningar.

Som redan nämnts, tänkte vi oss att de hemmamarknadsproducenter, som an- vände halvfabrikatet ifråga, såg sin vinst och sin produktion minska. Båda dessa omständigheter bör samverka till en höjning av priset på de hemmamarknads- varor de själva tillverkar. I ett utbuds-efterfrågediagram återspeglas detta som en sänkning av utbudskurvan för deras fårdigprodukter. Se diagram 5.

Hur mycket utbudskurvan sänks beror på produktions— och kostnadsförhållan- dena inom den produktionsgren och det produktionsled det är fråga om. Vid givna efterfrågeförhållanden blir det nya priset på hemmamarknadsprodukten ifråga härigenom entydigt bestämt. Om denna produkt sedan undergår fortsatt förädling och distribution, har man att räkna med vertikal respektive horisontell prissprid- ning mellan längre fram i produktionskedjan liggande led.

I de hittills förda resonemangen har vi inte — i varje fall inte uttalat —— räknat med några substitutionsmöjligheter mellan olika varor i produktionsprocessen. Be- tydande sådana möjligheter föreligger alltid i verkligheten och de har stort in- flytande på prisspridningens utformning. Det är tydligt, att möjligheten av sub— stitution eller utbyte av en produkt mot en annan —— det må vara på ett visst avsnitt i produktionsprocessen eller i själva slutledet vid konsumtion eller in- vestering — får betydelse framför allt för den horisontella prisspridningen. Som generell regel torde gälla att förekomsten av substitutionsmöjligheter vidgar fältet för prisspridningen, samtidigt som den minskar den relativa storleken av pris- förändringarna. Men ju fler substitutionsmöjligheterna är, desto mer vittutgre- nade och svåröverskådliga blir i regel prisspridningssammanhangen.

Möjligheten till substitution genom import är av särskilt stor vikt. Antag att en exportprisstegring drar med sig att priset på en inhemsk vara stiger till en sådan böjd att det blir lönande att ersätta den med import. Om importen är fri och importpriset ej påverkas av de ökade köpen, innebär möjligheten till substitu- tion genom import i regel en effektiv spärr mot ytterligare prishöjning och där- med mot ytterligare prisspridning. För att infoga detta fall under den tidigare

generaliseringen skulle man emellertid också kunna säga att fältet för prissprid- ningen blir oändligt, när priset når upp till den internationella prisgrånsen]i men att prisförändringen därmed upphör.

I vissa situationer kan förekomsten, respektive frånvaron av substitutionsmöjlig— heter till och med bli bestämmande för prisförändringens riktning. För att visa detta räcker det att återvända till det i diagram 4 belysta fallet. Exportföretagens

Diagram 5.

Kvantitet ) &

Efterfrågan

x . # Pris

ökade efterfrågan på ett visst halvfabrikat drev där upp priset på detta, så att de hemmamarknadsproducenter som använde samma halvfabrikat trängdes undan och fick nöja sig med en mindre kvantitet härav. Vi diskuterade ytterst summa— riskt konsekvenserna härav för prissättningen på de hemmamarknadsprodukter vari halvfabrikatet i fråga ingick. Men vid sidan av denna prisspridning framåt mot senare led kan det också äga rum en vertikal prisspridning bakåt, mot tidigare produktionsled. Denna prisspridning är i hög grad avhängig av substitutionsmöj- ligheterna. Föreligger inga sådana, kan hemmamarknadsföretagen tvingas att in— skränka sin tillverkning till följd av den minskade kvantitet halvfabrikat som står dem till buds. Därigenom minskas deras efterfrågan på andra för produktionen » erforderliga halvfabrikat och råvaror. Detta leder vid oförändrade utbudsförhållan— den till prissänkningar, som sprids bakåt mot tidigare produktionsled. Denna vid

” Termen hämtad från Hammarskjöld, a. a. s. 72.

första påseende något paradoxala konsekvens av en exportprishöjning kan emel— lertid vändas i sin motsats, om det finns tillräckligt goda substitutionsmöjligheter. Hemmamarknadsföretagen behöver då ej inskränka sin produktion så mycket, eventuellt inte alls. Deras ökade efterfrågan på alternativa halvfabrikat verkar då i stället prishöjande i tidigare led. Dessa prisstegringsimpulser kan mycket väl tänkas mer än uppväga de prisfallstendenser, som eventuellt orsakas av hemma— marknadsföretagens försämrade vinstläge.

Erportprisfall

Så som problemen här ställts och på det förenklade plan vi här rör oss. med bortseende från så många av verklighetens skiftande komplikationer, blir analysen av återverkningarna av ett fall i exportpriset på en viss vara i allt väsentligt en upprepning av resonemangen i föregående avsnitt, men med omvänt förtecken.

V instläget hos exportföretagen, som tillverkar den vara som sjunkit i pris. för- sämras. Deras efterfrågan på halvfabrikat minskar. Den totala efterfrågekuwan i diagram 4 förskjuts nedåt i stället för uppåt. Resultatet blir en prissänkning. L't— budet sjunker en del, men den av exportföretagen efterfrågade kvantiteten sjunker ännu mer, så att en ökad mängd av halvfabrikatet ifråga kommer att stå till hem— mamarknadens förfogande. Det minskade utbudet hos halvfabrikattillverkarna medför i sin tur att dessa skär ned sin efterfrågan av råvaror och på detta sätt sprids exportprisfallet vertikalt bakåt mot tidigare produktionsled. De hemma- marknadsproducenter, som använder det genom den horisontella prisspridningen förbilligade halvfabrikatet, finner sin vinst ökad. De strävar att expandera sin produktion och detta kan vid oförändrade efterfrågeförhållanden endast ske genom att de sänker sitt pris. Detta skulle i diagram 5 återspeglas som en höjning av deras utbudskurva. Och man kan sedan tänka sig denna prissänkning fortplantad vertikalt och horisontellt framåt mot senare produktions- och distributionsled.

Också ifråga om substitutionsförhållandenas inflytande gäller att de tidigare resonemangen från prisstegringsfallet kan omvändas. Om vi liksom i dessa kon- centrerar vårt intresse till den horisontella prisspridningen på halvfabrikatmark— naden, går substitutionen denna gång i motsatt riktning. Det är det förbilligade halvfabrikatet, som tränger in på andra användningsområden, medan det tidigare var alternativa halvfabrikat, som kom till användning i stället för det fördyrade. Effekten blir emellertid principiellt densamma, en vidgning av fältet för pris- spridningen, men en minskning av dennas relativa storlek. Om det härvidlag ärim— porterade varor, som trängs ut av det prisbilligare inhemska halvfabrikatet, sätter de priser som gäller för dem en nedre internationell gräns för prisfallet. På denna punkt är emellertid analogin med exportprisstegringsfallet ej fullständig. Den nedre internationella prisgränsen på importsidan är nämligen inte absolut på samma sätt som den övre. Den är blott en temporär vall mot prisfallet. Den mängd importvaror, som kan trängas ut, är alltid begränsad. Blir efterfrågeminskningen så stor att hela den tidigare importen av substitutionsvaror upphör, bryter prisfallet

igenom på nytt. I prisstegringsfallet däremot kan man i allmänhet betrakta im- portmöjligheterna för substitutionsvaror som obegränsade. Den övre internatio- nella prisgränsen utgör därför i regel en effektiv fördämning mot ytterligare pris- uppgång.

I mportprisfö ränd rin gar

I de föregående avsnitten diskuterades återverkningarna av prisstegring eller prisfall på en renodlad exportvara. För omväxlings skull skall det följande reso— nemanget ta sin utgångspunkt i en importprisförändring på en produkt, som även tillverkas inom landet. Eftersom diskussionen tar sikte på förhållandena i ett litet land, ter det sig berättigat att anta, att priselasticiteten vid import är praktiskt taget oändlig, dvs. att världsmarknadspriset på den vara det gäller ej påverkas nämnvärt av omfattningen av det enskilda landets import. En sådan situation belyses i diagram 6, som är konstruerat efter samma principer som de två före— gående diagrammen.

Utbuds- och efterfrågekurvorna i diagrammet avser förhållandena på den in- hemska marknaden. De fyra lodräta linjerna markerar olika tänkbara lägen för den internationella prisgränsen. Då såväl import som export förutsätts fri, kommer hemmamarknadspriset alltid att ligga på samma nivå som världsmarknadspriset.

Diagram 6. Kvantitet A, Utbud-uv inhemsk produktion Import Export Efterfrågan inom landet

På det principiella plan resonemanget här förs kan man bortse från de modifika- tioner som i en mera realistisk diskussion måste göras på grund av transport- kostnader, tullar rn. m. Linjerna I och II markerar situationer, där världsmark- nadspriset är så lågt, att en större eller mindre del av det totala inhemska behovet täcks genom import. Linje III går genom utbuds- och efterfrågekurvornas skär— ningspunkt. Detta motsvarar en situation, där det interna jämviktspriset, som skulle gälla om marknaden vore isolerad från världsmarknaden, sammanfaller med världsmarknadspriset. Något motiv för import eller export av produkten före— ligger inte liär. Linje IV, slutligen, markerar ett läge, där världsmarknadspriset stigit så högt, att export blivit lönande och hemmamarknadens efterfrågan pres— sats tillbaka.

Därmed är de viktigaste principfallen berörda. Den fortsatta diskussionen begrän— sas till återverkningarna av en importprisstegring, som inte sträcker sig längre än som motsvarar en förflyttning av den internationella prisgränsen från I till II i diagrammet.

Antag —— för att få en viss parallellitet med diskussionen av exportprisstegrings— fallet — att den produkt som åsyftas i diagram 6 är ett relativt högt förädlat halv- fabrikat. Diagrammet belyser hur en stegring av importpriset från I till II i första hand har konsekvenser i två riktningar. Å ena sidan medför den, att de företag, som använder halvfabrikatet och som ser sina kostnader stiga och sitt vinstläge försämras, minskar sin efterfrågan. Å andra sidan leder importprisstegringen till att de inhemska producenterna av halvfabrikatet, vilka förutsätts följa med i prisuppgången, får avsättning för en ökad kvantitet till ett höjt pris. Att de in- hemska producentemas försäljning ökar, samtidigt som den totala efterfrågan minskar, förutsätter givetvis en kraftigare reduktion av importen än av totalefter— frågan.

Den fortsatta prisspridningen kan tänkas gå till på följande sätt. De företag, som använder det fördyrade halvfabrikatet, höjer i sin tur priset på sina produk- ter. Kostnadsstegringen ger dem motiv härför och produktionsminskningen ska- par vid oförändrade efterfrågeförhållanden utrymme för en viss prisstegring. Om produkterna undergår ytterligare förädling i längre fram belägna led av produk— tions- och distributionsprocessen, fortsätter prisspridningen såväl vertikalt som horisontellt framåt mot produktionens Slutstadium. Det ligger i sakens natur att den ensidigt vertikala prisspridningen endast kan gå i en riktning, i detta fall framåt mot senare produktionsled. I och med att prisspridningsprocessen också har horisontella inslag, kan det emellertid på de punkter, där så är fallet, uppstå en vertikal prisspridning åt motsatt håll, riktad bakåt mot tidigare produktionsled. Men detta kan bäst belysas, om vi återvänder till prisstegringens ursprungliga an— greppspunkt och undersöker de vidare konsekvenserna av importprishöjningens horisontella spridning till de inhemska halvfabrikattillverkarna.

Genom importprisstegringen har dessa halvfabrikattillverkare fått möjlighet att ta ut ett högre pris på hemmamarknaden. Det högre priset och det förbättrade vinstläget har föranlett dem att öka sitt utbud. För att kunna upprätthålla ett

ökat utbud — vi bortser här från möjligheten av lagerförtäring —— måste dessa företag efterfråga mer halvfabrikat och råvaror från tidigare produktionsled. Vid givna utbudsförhållanden drar detta i de flesta fall med sig prishöjningar på dessa produkter från tidigare produktionsled. En vertikal — och horisontell — prissprid— ning bakåt mot tidigare produktionsled uppstår. På de avsnitt där denna pris- spridning är horisontell, kan den liksom i det nyss diskuterade fallet byta rörelse- riktning och övergå i en prisspridning framåt mot senare led i produktionspro— cessen.

Resonemangen har hittills förts utan närmare beaktande av eventuella substitu- tionsmöjligheters inflytande. De modifikationer, som ett hänsynstagande härtill skulle föranleda, är i stort sett analoga med dem som tidigare berörts vid diskus— sionen av en exportprisförändrings spridning. Medan det där var möjligheten till substitution genom import, som framstod som särskilt betydelsefull, är det emellertid denna gång möjligheten av en omfördelning av produktionsresultatet mellan hemmamarknad och export, som träder i förgrunden. Om de prissteg- ringsimpulser, som härrör från ett högt importpris på en vara, är så starka att de når fram till produkter, som avsätts både på hemmamarknad och på export, möter här på nytt en övre internationell prisgräns. Så länge det finns möjlighet att skifta över utbudet av en produkt från export till hemmamarknad, kan hemma- marknadspriset med här valda förutsättningar ej nämnvärt överstiga världsmark— nadspriset på produkten ifråga.

Hittills har endast behandlats återverkningarna av en importprisstegring. Även för importvaror gäller emellertid detsamma som tidigare visats gälla för export— produkter, nämligen att prisspridningsresonemangen vid ett prisfall i allt väsent- ligt blir en omvändning av motsvarande resonemang vid en prisstegring. Det förefaller därför onödigt att här gå in på en importprisnedgångs spridning genom prissystemet.

3. Sammanfattning och kompletterande synpunkter

Den bild av sammanhangen, som vi försökt ge i det föregående, har tagit sin utgångspunkt i och bestämts av en allmän föreställning om en kontinuerligt fort- skridande samhällelig produktions— och distributionsprocess. Dess olika stadier eller led har tänkts ordnade från den primära produktionsfaktorinsatsen fram till den konsumtionsfärdiga produkten. De primära utländska prisimpulserna kan då, såväl på exportsidan som på importsidan, tänkas träffa vilka som helst av de mellan produktionsleden liggande marknadsskikt, där utlandstransaktioner före- kommer. Som vi har sett, genomsyrar återverkningarna av dessa primärimpulser det interna prissystemet i olika riktningar. I förhållande till produktionsprocessen sker denna prisspridning både vertikalt, såväl framåt som bakåt, som horisontellt, på tvärs. Dessa former av prisspridning blandas om varandra och impulsernas rörelseriktning kan gång efter annan ändras. Att i konkreta situationer i detalj följa prisspridningen måste därför alltid bli en omfattande och vansklig uppgift.

I princip finns nästan ingen gräns för hur långt inflytandet av en enda indi- viduell import— eller exportprisförändring kan sträcka sig. Samtidigt som pris— förändringsimpulserna sprids över ett allt vidare fält, blir de emellertid relativt sett allt svagare. Den individuella prisspridningen ebbar därför förr eller senare ut, i den mån den inte redan dessförinnan stött emot de internationella prisgrän— serna och därigenom upphört.

Diskussionen i föregående avsnitt har uteslutande tagit sikte på prisaspekten. Som framgått av resonemangen kring de olika typfallen, har prisförändringarna emellertid hela tiden gått hand i hand med variationer i de omsatta och produ— cerade kvantiteterna. Med de starkt stiliserade antaganden rörande marknads- reaktionerna som gjorts, har dessa kvantitetsförskjutningar i allmänhet följt den klassiska ekonomiska teorins spelregler. När exportpriset på en vara har stigit, har produktionsresurser skiftats över från hemmamarknadstillverkning till export- produktion. Vid en importprisstegring däremot har importen trängts tillbaka och den rena hemmamarknadsproduktionen expanderat. På det förenklade plan, där analysen rört sig, kan man följaktligen säga att prisbildningen fyllt sin uppgift som vägledare vid den inhemska produktionens anpassning till ett förändrat världs- marknadsläge.

Vid en partiell analys begränsas räckvidden av de slutsatser som dras av de snäva »ceteris paribus>>—förutsättningar som alltid måste göras. Så är också fallet här. Som en genomgående förutsättning för de föregående resonemangen har gällt, att de prisförändringar som diskuterats endast avsett enstaka produkter och icke varit större än att deras inflytande på den totala ekonomiska situationen kun— nat negligeras. Å andra sidan ger erfarenheten vid handen, att prisförändringarna inom utlandstransaktionerna som regel berör stora områden av export och im— port och dessutom ofta går i en och samma riktning. Det är därför befogat att fråga vilken relevans den föregående analysen kan tänkas ha i praktiken. Svaret härpå kan endast bli ett nytt understrykande av att vi i detta kapitel ej avsett att belysa de totala ekonomiska sammanhangen utan endast den individuella pris- spridningen. Några kompletterande synpunkter på den föregående analysen är dock på sin plats. Kanske kan de ge ett bättre perspektiv på den föregående fram— ställningen och samtidigt i någon mån överbrygga klyftan till de totala ekonomiska sammanhang som behandlas i de följande kapitlen.

Ett iögonfallande drag hos den föregående analysen, som kommer fram inte minst i diagrammen, har varit de starkt förenklade antagandena om de individuella marknadernas beskaffenhet. Då vårt intresse koncentrerats till prisimpulsernas spridning från marknad till marknad och inte till själva marknadsreaktionerna som sådana, har de senare förutsatts vara så enkla som möjligt. Ren konkurrens har varit den genomgående premissen. En teori med högre anspråk på realism skulle här behöva ta mycket mera hänsyn till de växlande institutionella mark— nadsförhållandena, till den högre eller lägre graden av monopolism och till stats- makternas prisreglerande åtgärder. Alla dessa omständigheter är av betydelse för det utländska prisinflytandets genomslag till den interna ekonomin. Ett beaktande

av dem skulle helt säkert medföra åtskilliga modifikationer i de föregående reso- nemangen.

Ett intressant specialfall erbjuder jordbruksprodukterna. Det inhemska pris- läget på dessa produkter bestäms i vårt land liksom i så många andra länder i allt väsentligt av den statliga jordbruksregleringen. Vid export erhålls däremot världs- marknadspriser. Enligt de riktlinjer för jordbrukspolitiken, som fastställdes av 1947 års riksdag, skall jordbruksregleringen handhas så att jordbruksbefolk- ningens inkomstnivå kommer i jämnhöjd med andra jämförliga befolkningsgrup- pers. I den s. k. jordbrukskalkylen, som ligger till grund för prissättningen, utgår man från det totala inkomstbelopp, som jordbruket uppnår, oavsett om avsätt— ningen sker inom eller utom landet.7 I och med att målsättningen för jordbrukets inkomstnivå fixerats, medför ett fall i exportprisema en höjning av de inhemska priserna på jordbruksprodukter, medan däremot en stegring i exportprisema leder till en sänkning av hemmamarknadspriserna.

Man kan också uttrycka saken på det sättet att den nuvarande jordbruksregle- ringen avskärmar jordbruket som sektor från de realinkomstvariationer, som annars skulle följa av växlingar i dess bytesförhållande med utlandet. Dessa in- komstvariationer — de må vara gynnsamma eller ogynnsamma — överflyttas i stället på de inhemska konsumenterna av jordbruksprodukter.8

Till de i praktiken betydelsefulla ting, som lämnats helt obeaktade i den före- gående analysen, hör också lagren. Särskilt när man är intresserad av prisför- ändringarna på kort sikt, är det givet att lagren och deras förändringar spelar en stor roll. Lagren i olika produktionsled kan för längre eller kortare tid tjäna som en buffert mot prisförändringarnas spridning från led till led. Men deras effekt kan också vara den motsatta. När företagarna förutser en prisförändring, kan de söka anpassa sin lagerpolitik, öka lagren vid prisstegring och minska dem vid prisfall. Lagren blir då inte längre en buffert mot prisspridningen utan en faktor, som förstärker och påskyndar spridningen. Om man ser till utvecklingen på längre sikt, minskar emellertid lagrens relativa betydelse snabbt.

Därmed är vi framme vid analysens tidsdimension, all statisk analys” stora krux. I de föregående typfallen har vi gått fram steg för steg. Själva prissprid- ningsmekanismen har där åskådliggjorts som en rad på varandra följande för- flyttningar från ett jämviktsläge till ett annat. Det ligger nära till hands att tolka detta tillvägagångssätt som en primitiv förloppsanalys utförd med den kom- parativa statikens metodik. För varje länk i prisspridningskedjan gäller, som

7 Jfr Kungl. Maj:ts proposition 1954.'I8a s. 145 ff. ” Från att under de första efterkrigsåren ha legat högre eller ungefär i paritet med hemma- marknadspriserna har exportpriserna på våra jordbruksprodukter numera sjunkit så. att dessa priser för närvarande beräknas ligga i genomsnitt 20 procent lägre än priserna inom landet. Den överskottsproduktion, som för närvarande avsätts på export, har uppskattats till 8 procent av jordbrukets totala avsaluproduktion. Den med exportprisfallet sammanhängande höjningen av den inhemska prisnivån för jordbruksprodukter torde därför inte överstiga 2 procent. Se C. E. Odhner, jordbruket vid full sysselsättning, Stockholm, 1953, s. 93 och Kungl. Maj:ts proposition 19 54.780, s. 146. Förslag till nya riktlinjer för prissättningen på. jordbruksprodukter har nyligen framlagts av särskilt tillkallade sakkunniga. Deras betänkande, Prissättningen på jordbruks— produkter, SOU 19 54:39, innehåller en utförlig diskussion av här berörda spörsmål.

redan understrukits, mycket snäva förutsättningar om att »allt annat är oföränd- rat». Men dessa förutsättningar är ej helt identiska från länk till länk. I samband med varje förflyttning från ett jämviktsläge till ett annat inträffar nämligen alltid en eller flera pris- eller kvantitetsförändringar. Det, som är oförändrat under en förflyttning, är därför inte detsamma som det, som är oförändrat under nästa.

Med den lutning som utbuds— och efterfrågekurvorna haft i diagrammen skulle man kunna hävda att den föregående analysen har ett »medellångt» tidsperspektiv. Samtidigt måste emellertid det formella draget i analysen understrykas. Resone- mangen har visserligen förts stegvis, men de olika stegen har saknat närmare tids- precisering. I och för sig skulle samma metodik lika väl kunna tillämpas vid en beskrivning av extremt kortsiktiga, momentana förändringar som vid en skild- ring av pris— och kvantitetsförändringarna vid en långsiktig, tidskrävande anpass— ning av produktionen till en förändring i utlandspriserna. Denna mångtydighet hos den tillämpade metodiken —— som den delar med så mycken annan statisk teori _ har både för- och nackdelar, men minskar i varje fall ej resonemangens allmän— giltighet. Själva tidlösheten gör att den statiska teorin kan tillämpas över tids— perioder av snart sagt vilken längd som helst.

Men kvar står att bristen på tidsprecisering lätt medför oklarheter, då resone- mang av denna typ skall tillämpas på konkreta situationer. För att undvika detta är det nödvändigt, att utbuds- och efterfrågekurvornas form och tidsdimension preciseras närmare. Detta kan endast ske på grundval av empiriska undersök- ningar.

I avvaktan på sådana undersökningar, som skulle kunna ge den ett mera konkret innehåll, får den föregående partiella analysen betraktas som ett försök till ren- odling av vissa element i själva prisspridningsprocessen för enstaka produkter.

Så snart export- och importprisvariationerna omfattar någorlunda stora varu- områden, måste man ta hänsyn till deras inflytande på den allmänna ekonomiska utvecklingen inom landet. Spörsmålet blir då inte längre hur prisimpulserna sprids från produkt till produkt, utan hur utlandstransaktionerna påverkar den allmänna pris— och inkomstnivån och den totala sysselsättningen inom landet. Dessa senare problem har hittills hållits instängda bakom de snäva »ceteris paribus>>—förut— sättningarna. Rent teoretiskt borde det vara möjligt att gradvis upplösa dessa pre- misser och samtidigt utvidga analysen till att omfatta ett större antal produkter. I det följande skall vi emellertid gå en annan väg och i stället uppsöka ett nytt abstraktionsplan, de totala kategoriernas. Men detta betyder ej någon brytning med den nu genomförda partiella analysen. Tvärtom får man tänka sig att det totala ekonomiska skeendet i betydande utsträckning byggs upp av delförlopp av det slag vi här sökt analysera.

KAPITEL 5

Modell och metod

Som bör ha framgått av introduktionen till denna del är det inte meningen att här söka ge någon allmängiltig, kvantitativt preciserad teori för hur den svenska ekonomin fungerar i olika tänkbara situationer. Framställningen skall i stället begränsas till en starkt schematisk beskrivning av de interna ekonomiska föränd- ringar, som utlandstransaktionerna kan tänkas ge upphov till i en svensk ekonomi av efterkrigstyp. Också med denna begränsning behövs emellertid en förenklad kopia, en »modell» av den svenska ekonomin, där vi kan följa återverkningarna av olika yttre förändringar.

Även om man hela tiden söker ha svenska förhållanden för ögonen, är varia— tionsmöjligheterna vid konstruktionen av en sådan teoretisk modell mycket stora. Detta sammanhänger bland annat med vår bristande kunskap om de faktiska för- hållandena och med modellens med nödvändighet starkt förenklade och abstrakta karaktär. Å ena sidan tvingas man att göra antaganden om samband, som många gånger inte kan prövas statistiskt, å andra sidan tvingas man att abstrahera eller se bort från en mängd omständigheter, som kan tänkas vara väsentliga. Båda dessa förhållanden är besvärande, men kanske särskilt det senare. De gjorda antagan— dena kan ju i regel redovisas explicit, medan det däremot är uteslutet att redovisa allt det som inte kommer med i en förenklad modell.1

I. Grundläggande premisser

Hur bör nu en enkel modell av den svenska ekonomin se ut för att vi skall kunna använda den vid ett studium av utlandsstransaktionernas inflytande under efterkrigstiden? Som framgått av det föregående år friheten vid valet av förenk- lande förutsättningar betydande. Ja, den är till och med så stor att det ofta är svårt att på ett övertygande sätt'motivera varför vissa förutsättningar föredragits fram- för andra. Sålunda kommer till exempel den följande analysen — utan annan motivering än för enkelhets eller bekvämlighets skull —- att koncentreras till de

1 N ägot litet härav kan väl redovisas inledningsvis och något kan väl också »tolkas in» i modellen efteråt, men det hjälper inte stort om implicita, men grundläggande premisser är illa anpassade till det problem, som skall behandlas. Många gånger saknar man för övrigt över huvud taget håll- punkter för att bedöma om antagandena bakom en modell är väl anpassade till den ekonomiska verklighet den vill belysa..

löpande transaktionerna. Förändringar på kapitalsidan, dvs. i vår in- och ut- ländska förmögenhetsställning, kommer endast att tas upp i den mån de är en följd av eller en förutsättning för en viss utveckling av de löpande posterna.

En annan grundläggande premiss för modellen, som visserligen har mycket som talar för sig men som ändå måste betraktas som i hög grad diskutabel, är dess upp- delning på tre huvudsektorer. Dessa har valts så att de såvitt möjligt skulle kunna användas för att belysa det ekonomiska reaktionssättet hos stat, företag och kon— sumenter inför förändringar i utlandstransaktionerna.

Vi antar, att det på något sätt är möjligt att klart avgränsa dessa tre sektorer från varandra. Till den första sektorn, staten, får man tänka sig att inte bara de statliga myndigheterna utan även kommunerna förs. Huruvida de affärsdrivande verken och andra av stat och kommun ägda företag skall föras till den statliga sektorn är en i detta sammanhang öppen fråga. För ett sådant förfaringssätt talar att dessa enheters ekonomiska handlande delvis bestäms genom politiska beslut, eller i varje fall i princip kan tänkas bestämt genom sådana beslut. Å andra sidan brukar det framhållas, att de offentliga företagen i praktiken i mångt och mycket reagerar på samma sätt som de privata och att det därför är mera berättigat att föra dem till företagssektorn och endast låta deras inlevererade överskott gå till den statliga sektorn. I konjunkturinstitutets nationalbokföring förs de offentliga affärsföretagen — bland annat av beräkningstekniska skäl — till företagssektorn. Då det i detta sammanhang ej förefaller att vara någon central fråga hur man gör, skall vi här utan mera ingående överväganden följa institutets praxis.

Den andra sektorn, hushållen, omfattar alla enskilda konsumenter och där redo- visas deras inkomster och utgifter. All privat och offentlig affärsmässig verk— samhet, som tillhandahåller varor eller tjänster, tänkes slutligen förlagd till den tredje sektorn, företagssektorn. Transaktionerna med utlandet tänkes genom- gående ske via företagssektorn.

Det är måhända onödigt att påpeka, att den här skisserade gränsdragningen mellan olika sektorer, liksom all stark schematisering, måste te sig rätt godtycklig och dessutom måste vara mycket svår att strikt genomföra i praktiken. Uppdel- ningen mellan hushåll och företag förutsätter till exempel en personlighetsklyv- ning hos den enskilde företagaren, som, särskilt då det gäller fria yrken och mindre affärsföretag och jordbruk, är svår att åstadkomma. Här blundar vi emel- lertid för dessa svårigheter. På tal om sektorindelningen bör till sist understrykas, att det inte är meningen att den skall vara en tvångströja vid den fortsatta ana- lysen. Där så erfordras, kommer den i vissa sammanhang att drivas längre eller modifieras på annat sätt. I andra fall, där redan en tresektormodell ter sig som en onödig komplikation, kommer vi endast att arbeta med en eller två sektorer.

En tredje svepande förutsättning, som vitillsvidare skall göra och som är myc- ket vanlig i ekonomisk teori, är att de ekonomiska transaktionerna inom respek- tive sektorer inte spelar någon nämnvärd roll vid förklaringen av de ekonomiska förloppen. En konsekvens av detta antagande är, att analysen i huvudsak begränsas till de transaktioner, som äger rum mellan de tre sektorerna och mellan dem och

utlandet. Vad detta antagande betyder i andra avseenden, vilka sammanhang som härigenom utesluts från analysen, är svårare att säga.2

En fjärde betydelsefull förenkling ligger däri, att den modell det här är fråga om, i första hand tar sikte på att belysa verkningarna av variationer i olika totala ekonomiska storheter. Det är storheter som den totala exportvolymen, den genom- snittliga konsumtionsprisnivån, den totala produktionen och sysselsättningen, vilka kommer att stå i centrum för intresset. Man kan säga, att detta förutsätter de sedvanliga indexproblemen entydigt lösta, eller man kan ta sin tillflykt till formu- leringar av samma typ, som anförts i not 2 ovan. Men det går ej att komma ifrån att en sådan förenkling, när det gäller exempelvis den svenska utrikeshandeln med dess snabbt växlande och starkt olikartade utveckling för olika varor och varu- grupper, i hög grad reducerar modellens realism. Senare skall dock vissa försök göras att komplettera analysen på denna punkt.

2. Det förenklade transaktionsschemat

Det kan här endast bli tal om att ta med de allra viktigaste slagen av transak- tioner mellan de olika sektorerna i modellen. En stark förenkling av den svenska nationalbokföringens redan i sig förenklade schema är nödvändig.3 '

Vad först den offentliga sektorn beträffar skall vi på intäkts- eller kreditsidan endast skilja mellan tre slags inkomster, nämligen

direkta skatter på företag, direkta skatter på privatpersoner och indirekta skatter. De två första intäktskategorierna kräver ingen särskild kommentar. Upp- börden av de indirekta skatterna tänkes helt och hållet ske inom företagssektorn. Till dessa räknas också —— trots de invändningar som kan riktas däremot — de offentliga affärsföretagens överskott, diverse avgifter för offentliga tjänster och kommunernas intäkter vid försäljning av varor och tjänster. De offentliga utgif- terna tänkes också fördelade på tre huvudgrupper, nämligen

lönar,

köp av varor och tjänster samt

transferert'ngar.

2 Antagandet innebär bland annat ett avskärande av möjligheten att behandla sådana eko- nomiska processer som helt och hållet utspelas inom en och samma sektor. En sektormodell av det här diskuterade slaget fungerar därför strängt taget som om det endast funnes en stat, ett företag och ett hushåll. Med en likartad formulering brukar man ibland säga att den fungerar som om alla företag eller hushåll vore homogena, dvs. lika i för modellen relevanta avseenden, eller i varje fall som om det funnes ett genomsnittligt eller typiskt reaktionssätt frän dessas sida. Om så. inte är fallet, saknar sektorindelningen raison d'étre. Med en sådan formulering springer man emellertid i stor utsträckning ifrån såväl fördelningsproblemen som de interna processerna inom sektorerna. Det är endast i starkt begränsad omfattning, som man kan ta hänsyn till de indirekta; verkningarna härav på de olika sektorernas externa transaktioner. 3 Jfr Ingvar Ohlsson, »Nationalbokföring för åren 1938/39 och 1946—1950» i Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B.'I3, Stockholm, 1951, samt Olof Lindahl, »Nationalräkenskap för Sverige 1949—52» ibilaga till Meddelanden från konjunkturinstimtet, Serie A :23, Stockholm, I953.

De offentliga köpen av varor och tjänster uppdelas i vissa sammanhang på in.- vestering och konsumtion.

Transfereringarna består dels av inkomstöverföringar till hushållssektorn i form av folkpensioner, barnbidrag m. m., dels av subventioner av olika slag till företags— sektorn. Som transferering räknas också de statliga nettoräntebetalningarna och om dessa görs det medvetet orealistiska antagandet, att de helt och hållet går till hushållen.

Ett summariskt förfaringssätt är oundvikligt på denna punkt. Det statistiska materialet i nationalbokföringen medger nämligen ej någon fullständig bruttoredo- visning av ränte- och utdelningsbetalningar med fördelning på sektorer. Som en arbetshypotes, bland många möjliga, har vi i detta sammanhang valt att samman- föra de offentliga nettoräntebetalningarna med övriga transfereringar till hushållen. Företagssektorns nettobetalningar av räntor och utdelningar har å andra sidan, som närmare kommer att beröras i det följande, lika hundraprocentigt antagits gå som inkomst till hushållssektorn. Ett så godtyckligt förfaringssätt kan endast försvaras med att de nettobelopp, det rör sig om, i detta sammanhang kan be- traktas som tämligen små.

Differensen mellan löpande inkomster och utgifter för den offentliga sektorn motsvarar därmed närmast saldot på en driftbudget för den samlade statliga och kommunala verksamheten, med den skillnaden dock, att i denna differens ingår de avskrivningar som belastar utgiftssidan i driftbudgeten.

När det är fråga om enskilda inkomsttagare, vill man ofta i den ekonomiska teorin dra en skarp gräns mellan inkomster av arbete och inkomster av kapital, främst därför att dessa inkomster i regel disponeras på olika sätt. I ett samhälle som det svenska med ett mycket stort antal självständiga företagare inom jord— bruk, hantverk, handel och fria yrken är emellertid denna gräns mycket svår att dra. Detta kommer tydligt fram i nationalbokföringen. I stora drag kan man säga, att hushållens inkomster där erhålls som en summa av fem olika element. Tre av dessa erhålls huvudsakligen via taxeringsstatistiken, nämligen löner, en- skilda företagares inkomster och nettoinkomsterna av kapital.4 Härtill kommer en mycket brokig restpost, som bland annat omfattar vid taxeringen utelämnade inkomster och diverse andra fel i det statistiska materialet, samt, som femte post, inkomsttransfereringar från den offentliga sektorn.

För den ekonomiska analysens skull behövs i det följande en spaltning av före- tagarinkomsterna på lön och kapitalinkomst, liksom också en fördelning av rest- posten på dessa element. Statistiska hållpunkter för en sådan uppspaltning saknas i stort sett samtidigt som restposten, som redan nämnts, måste betecknas som syn- nerligen osäker. Varje försök att bryta ned hushållens inkomster på löner respek- tive kapitalinkomster måste därför ge ett tämligen godtyckligt resultat. Detsamma gäller i än högre grad en uppspaltning av den osäkra restposten. Endast ett raskt hugg kan lösa denna gordiska knut. För att komma vidare har vi helt enkelt

* Ett undantag utgör dock jordbrukarinkomsterna. Uppgifterna härom hämtar konjunktur— institutet ur jordbrukskalkylen.

antagit, att tre fjärdedelar av summan av företagarinkomster och restpost under ett visst basår, 1946, var av lönekaraktär. Denna löneandel har sedan för övriga är antagits variera proportionellt mot företagens samlade löneutbetalningar. Till den residual, som därvid blir kvar, har därefter lagts företagens nettoutbetalningar av räntor och utdelningar. (Jfr ovan.) Det siffermässiga resultatet av dessa övervägan— den framgår av nedanstående tabell.

Tabell 5. Uppskattning av företagarinkomsternas och restpostens fördelning på löner respektive kapitalinkomster.

Miljoner kronor.

Post i nationalbokföringen 1946 1947 1948 1950 1951 1952

. Företagarinkomster (1:14). . . 2 900 3 110 3 390 3 990 4 700 5 140 . Restpost (1:15) ............ 1 430 1 606 1 855 2 043 2 446 2 825 . Summa ................... 4 330 4 716 5 245 6 033 7 146 7 965

. 3/4 av summan ............ 3 248 . Index för företagens löneut- betalningar (I:1) ........... 100 114 127 138 167 195 . Inkomster av lönekaraktär (5) x (4) .................. 3 248 3 703 4 125 4 482 5 424 6 334 100 . Residual (3)—(6) .......... 1 082 1 013 1 120 1 551 1 722 1 631 . Räntor och utdelningar från företagssektorn, netto (1:16) 130 140 141 154 235 319 . Inkomster med karaktär av kapitalinkomster (7)+(8). . . 1 212 1 153 1 261 1 445 1 705 1 957 1 950

Källa: ll/Ieddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A:25, bilaga A, Stockholm, 1954, 5. I 53 ff. De romerska siffrorna inom parentes i tabellen anger respektive posters beteckningi nationalbokföringen. Jämför exkurs 3, s. 238.

Det är lätt att resa invändningar mot den här redovisade schematiska upp- delningen, men det är svårt att ange något alternativt förfaringssätt, som är klart överlägset. Det kan kanske tyckas, att en »löneandel» på 75 procent är för hög. Häremot kan genmälas, att enbart jordbrukarinkomsterna, som till dominerande del är av lönekaraktär, utgjorde mer än hälften av de totala företagarinkomsterna år 1946. Det bör kanske till sist nämnas, att de totala taxerade löneinkomsterna under efterkrigstiden stigit snabbare än de deklarerade företagarinkomsterna. Dessa skillnader förstärks ytterligare, då man försöker renodla löne- och kapitalin— komster på det sätt som här beskrivits.

Den tredje stora inkomstposten för hushållens del är inkomsttransfereringarna från den offentliga sektorn och vi får därmed i princip följande tre inkomstkate— gorier

löner, kapitalinkomster och transfereringar.

Hushållens utgifter vållar inga bekymmer i detta sammanhang. De uppdelas endast på direkta skatter och konsumtion av varor och tjänster.5 Saldot mellan inkomster och utgifter blir lika med det personliga nettosparandet. Häri ingår också merparten av försäkringssparandet. Ett approximativt mått på hushållens försäkringssparande har erhållits genom att ta skillnaden mellan hushållens pre- miebetalningar och de utfallna försäkringarna.

Inom företagssektorn, slutligen, tänker vi oss att intäkterna skapas genom export,

inhemsk försäljning, investering och lagerökning.

Till dessa fyra huvudposter skall också egentligen som en särskild inkomstpost läggas de subventioner, som företagen erhåller från stat och kommun. I modell- sammanhangen har vi emellertid i regel eliminerat denna post, som är relativt liten. Den inhemska försäljningen av varor och tjänster från företagssektorn går dels till hushåll, dels till det offentliga. Sett ur hela företagssektorns synpunkt är in— vestering och lagerökning helt och hållet interna inkomstposter. Då investeringen här räknas brutto, dvs. inklusive reparationer, underhåll och reinvestering, mot— svarar posterna investering och lagerökning den del av produktionsresultatet, som stannar inom företagssektorn och används för att vidmakthålla eller utvidgda dess realkapitalutrustning i vidaste mening.

På företagssektorns utgiftssida skall vi beakta följande fem utgiftskategorier

import, löner, direkta företagsskatter,

indirekta skatter samt

ka-pitalntgifter.

Saldot mellan inkomster och utgifter representerar företagssparandet. Eftersom företagssektorns egen investering räknas brutto, kommer inte bara företagens »nysparande» utan också deras avskrivningar att ingå i detta saldo, som också kan betecknas som företagssektorns behållna bruttovinst.

Det bör observeras att begreppet kapitalutgifter härovan har en mycket snäv innebörd. Häri ingår endast sådana löpande kapitalutgifter, som ger upphov till kapitalinkomster inom hushållssektorn, dvs. i stort sett nettot av ränte—, utdelnings- och vinstbetalningar till enskilda personer.

Det nu sagda kan sammanfattas i följande enkla bokföringsschema. Hur trans— aktionerna mellan olika sektorer hänger ihop framgår av de symboliska beteck— ningarna, vilka så långt möjligt överensstämmer med den inom penningvärde- undersökningen i övrigt gängse terminologin.

5 I konsumtionsvärdet inräknas de få. och relativt obetydliga indirekta skatter, som erläggs direkt av hushållen. De viktigaste av dessa är bilskatten på. privatbilar och fastighetsskatten på egnahem. Aven de avgifter av olika slag, som hushållen betalar till stat och kommun, betraktas som en indirekt skatt och inräknas i konsumtionsvärdet. Jämför på denna punkt vad som tidigare sagts beträffande den offentliga sektorns inkomster.

Tabell 6. Bokföringsschema för modellens tre sektorer.

Debet Kredit I. Stat

Löner .......................... Lo Direkta skatter ................ Tf + TP Köp av varor och tjänster ........ C 0 + I ,, Indirekta skatter ............... T,- Transfereringar ................. U ? + U I Saldo .......................... Sa

II. Hushåll Löner ......................... L, + L 0 Kapitalinkomster .............. D, Transfereringar ................ U p

Direkta skatter .................. Konsumtion .................... Saldo ..........................

III. Företag

Import ......................... M Löner .......................... Lf Direkta skatter .................. Tf Indirekta skatter ................ T,— Kapitalutgifter .................. D,

Export ....................... X Inhemsk försäljning ............ CP+CO+IO Investering .................... I , Lagerförändring ................ H Subventioner .................. Uf

Saldo .......................... Sf

Bytesbalans Import ........................ M Saldo ......................... S [;

Export ......................... X

3. Tillämpning på efterkrigsåren

Det nu uppställda förenklade analysschemat är så allmänt, att det lånar sig till många syften. Å ena sidan kan man till exempel använda det för en statistisk re— gistrering av det bokföringsmässiga resultatet av den ekonomiska aktiviteten under en gången period. Å andra sidan kan man ha det som stomme vid konstruerandet av olika hypotetiska ekonomiska förlopp. Vårt huvudsyfte är här det senare. Även om det ur vissa synpunkter kan te sig som en onödig utvikning, skall vi emellertid dröja ett ögonblick vid den första aspekten och i tabell 7 redovisa en starkt kon— centrerad version av efterkrigstidens svenska nationalbokföring. Till grund för siffrorna i tabell 7, som samtliga avkortats till hundratal miljoner, ligger det mera utförliga nationalbokföringssammandrag för våra tre huvudsektorer, som presenteras i exkurs 3. Där anges för varje post, hur den erhållits ur konjunktur— institutets nationalbokföring. Tabell 7 har i sin tur erhållits genom att på siffrorna i exkurs 3 tillämpa de sammanslagningar och schematiska uppdelningar, som berörts i det föregående. Uppgifterna i tabell 7 måste därför bedömas med all tillbörlig reservation. Som redan framgår av den starka avrundningen, har avsikten endast varit att få fram den ungefärliga storleken hos olika poster. Detta räcker för att ge oss byggstenar vid konstruktionen av modellförloppen i fortsättningen.6

” Den ekonomiska utveckling, som återspeglas i tabell 7, skall inte kommenteras i detta sam- manhang. Den som är intresserad härav hänvisas till Ingvar Ohlsson, »Samhällsekonomiskt bok- slut för perioden 1946—1953», Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A:25, Stockholm, 1954, s. 7—36.

Tabell 7. Approximation modelldata för efterkrigsåren. Miljoner kronor, löpande priser. Källa.: Se exkurs 3, s. 238.

1946 1947 1948 1949 1950

Sektor I: FÖRETA G

Debet Import cif .................... 3 400 5 200 4 900 Löner ........................ 12 700 14 500 16 100 Kapitalutgifter ................ 1 200 1 200 1 300 Direkta företagsskatter ........ 500 500 600 Indirekta skatter .............. 2 800 2 800 3 000

Saldo 4 300 3 700 4 500

Summa debet 24 900 27 900 30 400

Kredit Export fob och tjänstenetto . . . . 3 300 3 800 4 500 Inhemsk försäljning ........... 16 100 17 300 19 000 Egen investering .............. 5 100 6 000 6 200 Lagerförändring ............... + 100 + 400 + 300 Subventioner ................. 300 400 400

Summa kredit 24 900 27 900 30 400

Sektor II: HUSHÅLL

Debet Direkta skatter ............... 1 900 2 900 3 100 3 200 4 400 Utgifter för varor och tjänster . . 14 500 15 700 17 100 17 400 21 500

Saldo + 100 — 100 + 1 200 + I 600 + 2 300

Summa debet 16 500 18 500 21 400 22 200 28 200

Kredit Löner ....................... 14 400 16 400 18 300 18 900 24 100 Kapitalinkomster ............. 1 200 1 200 1 300 1 400 2 000 Transfereringar ............... 900 900 I 800 1 900 2 100

Summa kredit 16 500 18 500 21 400 22 200 28 200

Sektor III: STA T

Debet Löner ........................ 1 600 1 900 2 200 2 300 Köp av konsumtionsvaror och

tjänster .................... 700 700 900 1 000 Köp av investeringsvaror och

tjänster .................... 800 900 1 000 1 100 Transfereringar till hushåll ..... 900 900 1 800 1 900 Subventioner till företag ....... 300 400 400 400

Saldo 900 1 400 400 600

Summa debet 5 200 6 200 6 700 7 300

Kredit Direkta skatter ............... 2 400 3 400 3 700 4 000 Indirekta skatter .............. 2 800 2 800 3 000 3 300

Summa kredit 5 200 6 200 6 700 7 300

4. Motivering av metodvalet

Under kriget och de första efterkrigsåren, då offentlig priskontroll var en ut- bredd företeelse i många länder, betraktades prisutvecklingen i stor utsträck—

ning som helt bestämd från kostnadssidan. Ett vanligt tillvägagångssätt vid be— stämmandet av olika faktorers betydelse för till exempel konsumtionsprisernas ut— veckling mellan två tidpunkter var då följande. Problemet sågs i första hand som ett kalkylproblem. Det gällde att »förklara» den inträffade prisutvecklingen under hänvisning till olika kostnadsfaktorers förändringar. För att göra detta bestämde man —— så långt det nu gick — kostnadskomponenterna bakom de olika posterna i konsumtionsprisindex. Detta kunde antingen ske mera i detalj, vara för vara eller post för post, eller mera summariskt i en överslagskalkyl för hela den privata kon- sumtionen. Kostnadsredovisningens omfattning kunde vara mycket växlande men inskränkte sig i regel till de rörliga kostnaderna. Hade man på detta sätt fått en uppfattning om kostnadsmönstret bakom konsumtionsprisindex vid en viss tid— punkt och kände man dessutom den relativa prisförändringen för olika kostnads- poster fram till en annan tidpunkt, kunde man tydligen räkna ut den »kostnads— mässigt motiverade» förändringen i konsumtionspriserna. Denna förändring kunde sedan jämföras med den faktiskt observerade.

Om de två förändringarna stämde någorlunda överens, låg det sedan nära till hands att säga, att de olika kostnadsposterna haft så och så stor andel i konsum— tionsprisförändringen.

Kalkyler av detta slag lämpar sig bäst för situationer med stora pris— och kost- nadsförändringar. Flertalet kostnadsposter förskjuts då i samma riktning, den rela— tiva betydelsen av osäkerheten i det statistiska materialet blir mindre och om— dömen av typen »iinportprisernas andel i konsumtionsprisstegringen är x procent, medan lönernas är y procent» kan då tänkas ha ett betydande upplysningsvärde. Kalkyler av detta slag kan också vara till nytta vid prognoser över den framtida prisutvecklingen i situationer, där stora kostnadsförändringar förväntas.

Vid en uppdelning på kostnadselement av detta slag, den må ske på förhand eller i efterhand, måste metodens begränsning hållas i minnet. Så länge man inte säger mer än att så eller så stor del av den totala kostnadsförändringen faller på den ena eller den andra kostnadsposten är man på någorlunda säker mark.7 Det farliga är emellertid — som erfarenheten nogsamt visar -— att det är så lätt att glida över till påståenden av typen »x procent av konsumtionsprisstegringen beror på höjda importpriser» eller >>löneökningar är orsak till halva konsumtionsprissteg— ringen». Närmare eftertanke ger vid handen att kalkyler, som genom själva sin uppläggning fullständigt ser bort från förhållandena på efterfrågesidan liksom överhuvudtaget från ömsesidigheten i de ekonomiska sammanhangen, i regel inte kan tas till intäkt för orsaksomdömen av detta slag.8

" Härvid bortses från alla de praktiska och teoretiska problem, som uppkommer vid fastställan- det av de olika kostnadselementen och dessas förändringar.

3 Det skulle i så fall vara under speciella omständigheter, till exempel i en situation med bestående köpkraftsöverskott och effektiv priskontroll. Det ekonomiska lägeti Sverige under det andra världskriget kan i rätt stor utsträckning sägas ha varit av denna karaktär. Det är mot bak— grunden av detta förhållande, som man bör bedöma uppläggningen av den undersökning rörande pris- och kostnadsläget under kriget, som på sin tid utfördes inom konjunkturinstitutet som ett led i utredningarna angående ekonomisk efterkrigsplanering. (Se Meddelanden från konjunktur- institutet, Serie B:4, Stockholm, 194 5.) Genom att —— så långt det gick — fastställa kostnadsmönst—

En återblick på tabell 7, s. 78, kan vara klargörande i detta sammanhang. Låt oss betrakta förändringarna inom företagssektorn mellan åren 1950 och 1951 och låt oss för enkelhets skull medvetet se bort ifrån de inte alltför stora volymföränd- ringar, som ägde rum mellan dessa två år. Företagskontots debetsida kan då betraktas som ett slags total kostnadskalkyl för hela företagssektorn. Av denna kalkyl framgår att stegrade importkostnader motsvarade 33 procent, ökade löne- kostnader 39 procent och höjda indirekta skatter 4 procent av bruttoproduktions— värdets förändring. Eftersom vi bortsett från möjligheten av volymförändringar, kan denna förändring också betraktas som ett mått på den allmänna prisnivåns höj ning. Vi skulle därmed ha »förklarat» 76 procent av den totala prisstegringen; resten skulle vara att återföra på stegrad bruttovinst (inklusive företagsskatter).

I och för sig skulle man emellertid lika väl kunna söka förklaringen till prissteg— ringen mellan 1950 och 195I bland faktorerna på efterfrågesidan. Av kreditsidan i tabellen framgår att exporten svarade för inte mindre än 40 procent, ökad privat konsumtion för 28 procent och ökad offentlig förbrukning av konsumtions— och investeringsvaror för 7 procent av bruttoförsäljningsvärdets ökning. Sedda ur företagSSektorns synpunkt kan export, privat konsumtion och offentlig förbruk— ning — på lika goda eller lika dåliga grunder som nyss import och löner —— be- traktas som utifrån givna, autonoma faktorer. Med utgångspunkt från förhållan- dena på efterfrågesidan skulle vi därmed också ha >>förklarat>> cirka 75 procent av den totala prisstegringen. Resten, som i detta fall motsvarar ökningen i brutto— investeringarnas värde, finge däremot betraktas som en inom själva företagssek— torn bestämd storhet, vars förändring i princip skulle kunna härledas ur de ex- terna faktorerna.

Att vi på detta sätt fått en »dubbel» förklaring av prisstegringen sammanhänger med själva arten hos de ekonomiska sammanhangen. Dessa är i regel inte så be- skaffade, att en i efterhand gjord uppdelning av prisstegringen på olika element utan vidare kan tolkas om till orsaksförklaring. Det förefaller i stället vara så, att det ekonomiska skeendet i de flesta fall bestäms av en rad samverkande faktorer, som dessutom sinsemellan påverkar varandra. Det torde endast vara i undantags— fall, som sambanden är så ensidiga och så enkelriktade att en dylik omtolkning framstår som berättigad. Vad speciellt erfarenheterna från åren 1950—1952 be— träffar, behövs intet djupare begrundande för att det skall bli uppenbart hur im- portprisstegring, exportprishöjning och inkomstökning betingade varandra ömse— sidigt i den process, som ledde till den starka penningvärdeförsämringen under dessa år.

ret bakom krigsårens prisstegring ville denna undersökning ge hållpunkter för bedömningen av utsikterna för prisutvecklingen efter krigets slut. Då. tedde sig denna metodik försvarlig, även om prognosvärdet av undersökningen blev ringa. Detta berodde emellertid främst på att uppskatt- ningarna av den framtida prisnivån byggde på den då allmänt accepterade, men, som det senare skulle visa sig, helt orealistiska förutsättningen om konstanta lönesatser och vinster (a. a., s. 82). Trots att betingelserna för kostnadsbetraktelser av detta slag försämrades i takt med avveck- lingen av krigsårens regleringar, kom samma metodik till användning vid nationalbudgetkalky- lerna ännu så. sent som 1951. (Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B:I2, Stockholm, 1951, s. 94 f.)

En av fördelarna, och kanske den största, med den periodanalytiska metod, som vi skall tillämpa i det följande, är att den ger oss vissa möjligheter att belysa hur olika ekonomiska förändringar successivt betingar varandra. Vi kan på detta sätt — om också blott hypotetiskt — tränga bakom de i efterhand konstaterade vär- dena på olika storheter och direkt ta sikte på att belysa det förlopp, som givit upphov till dessa värden. Detta bör kunna ge en bättre inblick i det ekonomiska skeendet och ett större mått av förklaring än de tidigare kritiserade mekaniska uppdelningarna. Metoden har emellertid också sina risker. Den är starkt spekulativ och analysens resultat undandrar sig i regel empirisk verifikation.

En periodanalys kan utformas på många olika sätt, men karakteristiskt för dem alla är att de utgår ifrån att det råder vissa kvantitativt fixerade samband mellan olika ekonomiska storheter under en serie på varandra följande tidsperioder. An— tagandena om dessa samband kan emellertid vara mycket skiftande och de kan också varieras från en period till en annan, varför denna metodik lätt låter sig anpassa till mycket artskilda problem. Antagandena kan gälla såväl de i efterhand. ex post, konstaterade värdena på olika storheter som de på förhand, ex ante, för— väntade eller planerade värdena.

De samband mellan olika storheter, som det är fråga om vid en periodanalys, kan i princip vara av två slag, nämligen ömsesidiga eller ensidiga. I det förra fallet bestäms två eller flera storheters värden under en viss period om inte med ögon— blicklig samtidighet så dock simultant ur periodens synpunkt. I det senare fallet antas sambanden i regel spänna över flera perioder och vara enkelriktade, så att till exempel resultatet av den ekonomiska aktiviteten under en viss period entydigt tänkes bestämma förväntningarna för eller handlandet under nästa period.9 I de följande hypotetiska modellförloppen kommer — beroende på det problem som skall belysas —— olika typer av samband och antaganden att prövas.

Innan modellförloppen presenteras, kan det vara skäl att ännu en gång påminna om deras abstrakta karaktär. Visserligen har värdena på de ekonomiska storheter som spelar med valts i nära anslutning till svenska förhållanden och visserligen eftersträvar den ackompanjerande texten en realistisk anknytning till aktuella ekonomiska problem, men detta får ej skymma det fundamentala faktum, att en periodanalys av detta slag alltid måste förbli en utomordentligt stark abstraktion av verkligheten. Detta blir uppenbart redan när man börjar grubbla över en så skenbart enkel sak som periodens längd.10 Rent formellt kan man infoga samtliga ekonomiska relevanta händelser i en periodanalys genom att göra perioden till- räckligt kort och förlägga merparten av dessa händelser till skarvarna mellan perioderna. Men detta leder snabbt till en urvattning av analysen. Väljer man å andra sidan att arbeta med en någorlunda lång period, såg ett kvartal eller ett år, kompliceras skeendet under själva perioden. De ömsesidiga sambanden ökar i för—

” För en mera utförlig diskussion av dessa frågor se »Om simultanitet i ekonomiska modeller» av Ragnar Bentzel och Bent Hansen, Ekonomisk Tidskrift, 19532, 5. 81—99.

10 Jämför Erik Lundberg, Studies in the Theory of Economic Expansion, Stockholm, 1937, s. 46 ff.

hållande till de ur analytisk synpunkt betydligt lätthanterligare ensidiga samban— den, och man löper över huvud taget risk att missa en stor del av det faktiska skeendet under själva perioden.

Efter dessa kortfattade allmänna reflexioner presenteras nu i de två följande kapitlen ett antal alternativa modellförlopp i förhoppning att dessa —— trots sin med nödvändighet abstrakta karaktär — skall lyckas fånga några väsentliga drag i den svenska ekonomins sätt att reagera inför förändringar i utlandstransaktio- nerna. I anslutning till en inom ekonomisk teori vanlig praxis görs därvid en skarp boskillnad mellan sådana förlopp, som genereras av prisförändringar, och sådana, som kan tänkas uppkomma vid förändringar i utlandstransaktionernas volym. De förlopp, där prisaspekten renodlas, kommer att behandlas i kapitel 6, medan volymförloppen, som har speciell betydelse ur sysselsättningssynpunkt, tas upp i kapitel 7.

KAPITEL 6

Prisförlopp

De starkt förenklade modellförlopp, som redovisas i detta kapitel, avser att ren- odla prissidan i det ekonomiska skeendet. Samtliga förlopp tar sin utgångspunkt i en situation med full sysselsättning och stabil prisnivå. I detta läge tänker vi oss att det inträffar en allmän höjning av export- eller importpriser, vars återverk- ningar på den interna ekonomin vi vill söka belysa. En följd av prisaspektens renodling är att intresset i det följande framför allt kommer att koncentreras till de externa prisförändringarnas effekt på pris- och lönebildningen inom landet.

För att det hela skall bli lättare att överblicka, skall ett i hög grad orealistiskt antagande läggas till grund för modellförloppen i detta kapitel. Vi skall nämligen genomgående förutsätta, att den inhemska produktionens liksom utlandstransak— tionernas kvantitativa omfattning och sammansättning förblir oförändrade under hela den tidrymd förloppen omspänner. Detta antagande kan förefalla svårt att smälta. Det strider uppenbarligen mot våra erfarenheter, som ger vid handen att prisförändringar som regel åtföljs av kvantitetsförändringar. Till försvar för den här valda premissen kan emellertid anföras att vi hela tiden behandlar en situation med full sysselsättning, där det, i varje fall på kortare sikt, kan väntas föreligga en avsevärd stelhet i produktionsinriktningen samtidigt som den totala produk— tionen inte kan ökas i någon nämnvärd grad. De kvantitetsförändringar, som vi bortser ifrån i det följande, kan därför beräknas vara av tämligen ringa omfattning jämfört med de prisförändringar vi studerar. I formellt hänseende är den här ge- nomförda »frysningen» av produktionsstrukturen en fullständig parallell på kvan- titetssidan till det inom de keyneska sysselsättningsteorierna gängse antagandet om konstanta priser och löner, ett antagande som för övrigt skall läggas till grund för resonemangen i kapitel 7.

F örloppen i detta kapitel har även flera andra gemensamma drag. Sålunda har primärperiodens längd genomgående antagits motsvara ett kvartal. Utgångsläget för samtliga förlopp, det vill säga de numeriska värdena för period 0, har vidare valts i ungefärlig anslutning till den svenska nationalbokföringen för år 1950.1 Även om utgångsläget på detta sätt fått en viss verklighetsförankring, har någon detaljerad överensstämmelse mellan modellförloppen och den faktiska inflations- process, som följde på Koreakrigets utbrott, inte eftersträvats. Övriga premisser

1 Jämför tabell 7 i föregående kapitel, 5. 78.

för förloppen har i regel valts med ledning av >>common sense»-betonade över- väganden och allmänna föreställningar om de ekonomiska sammanhangens natur. Bestämmande för premissvalet har framför allt varit en önskan att på ett överskåd- ligt sätt jämföra konsekvenserna av olika alternativ för pris- och lönebildningen. Det är mot denna bakgrund som de många gånger ytterst schematiska antagandena om beteendemönstret hos hushåll och företag får ses, liksom också den offentliga sektorns starkt förenklade reaktion.

Den fortsatta framställningen disponeras på följande sätt. I ett första avsnitt presenteras förlopp, genererade av en exportprisstegring. I nästa avsnitt behandlas konsekvenserna av en isolerad importprisstegring. I ett tredje avsnitt, slutligen. redovisas förlopp med samtidig export- och importprisstegring.

I. Exportprisstegring

Låt oss tänka oss, att en tämligen allmänt utbredd exportprisstegring inträffar i en situation med full sysselsättning inom landet, god förhandlingsposition-för löntagarna och tämligen hög företags- och banklikviditet. Likväl antas det i ut- gångsläget föreligga jämvikt i den meningen att den interna prisnivån är stabil. Vilka återverkningar kan exportprishöjningen med här valda premisser tänkas få på den allmänna ekonomiska utvecklingen inom landet?

Den omedelbara effekten av exportprisuppgången blir en ökning av brutto— vinsten inom exportproduktionen. I vanliga fall skulle man föreställa sig, att ex— portföretagen då skulle sträva och även lyckas att utvidga sin produktion. Vi har emellertid antagit, att produktionsstrukturen förblir låst. I konsekvens härmed får vi tydligen tänka oss, att expansionssträvandenas enda resultat blir en spridning av prisstegringen — och därmed också av bruttovinstökningen — från de i exporten direkt engagerade företagen till tillverkare av råvaror och halvfabrikat. Som när-' mare utvecklats i ett föregående kapitel kan det härvidlag bli fråga inte bara om vertikal spridning bakåt mot tidigare produktionsled, utan även om horisontell och vertikal spridning framåt mot senare led i produktionsprocessen. Väsentligt i detta sammanhang är emellertid att hela denna process utspelas inom företagssektorn. Då vi har förutsatt att produktionens storlek och inriktning förblir oförändrade, på- verkas företagssektorns totala bruttovinst inte av förskjutningar i dess fördelning på olika företag.2

Så länge exportprisstegringen endast leder till en ökning av företagssektorns bruttovinst, händer inte mycket ur förloppssynpunkt. Det är först i och med att den medför förändringar inom de övriga sektorerna av samhällsekonomin, som förloppet kommer i gång på allvar. I modellen — liksom i verkligheten —— är det

2 Även om vinsten för hela företagssektorn här kallas bruttovinst, därför att den innehåller avskrivningar m. m., är denna bruttovinst sedd ur synpunkten av de enskilda företagen ett nettobegrepp. Den erhålls nämligen genom sammanslagning av samtliga företags vinster eller förluster. Om det därför i samband med prisspridningsprocessen inträffar en vinstökning h05 ett företag, som motsvaras av en lika stor vinstminskning hos ett annat företag, lämnar detta företagssektorns bruttovinst oberörd.

på tre huvudvägar, som den av exportprisstegringen orsakade inkomstökningen inom företagssektorn helt eller delvis överförs till andra sektorer, nämligen genom ökade löneutbetalningar, genom ökade kapitalutgifter och genom ökade skatter. Det bör för säkerhets skull ännu en gång påpekas, att kapitalutgifterna här räknas netto för företagssektorn som helhet. Som framgått av föregående kapitel, om— fattar denna utgiftskategori i detta sammanhang endast sådana löpande kapitalut— gifter, som ger upphov till kapitalinkomster för hushållssektorn, dvs. i stort sett nettot av ränte—, utdelnings— och vinstbetalningar till enskilda personer.

Vad lönerna beträffar kommer vi i det följande att ta hänsyn dels till den löne— glidning, som sker under avtalsperioderna, dels till olika alternativ för de årliga löneuppgörelserna. I fråga om kapitalutgifterna är också olika möjligheter tänk— bara. För enkelhets skull skall vi dock anta, att det råder ett konstant förhållande mellan bruttovinstens förändring och kapitalutgifternas variation från period till period. Då aktieutdelningarna i verkligheten i regel släpar betydligt efter brutto- vinststegringen, får merparten av denna utgiftsförändring till en början antas falla på enskilda företagare i stället för på aktiebolag. För att konkretisera kan man till exempel tänka sig, att en exportprisstegring på trävaror snabbt leder till ökade vinster för privata skogsägare.

Förutom genom ökade löne- och kapitalutgifter till hushållssektorn redu— ceras den behållna bruttovinsten inom exportproduktionen genom steg- rade skattebetalningar till staten. Den i verkligheten ofta betydande tidsförskjut— ningen mellan företagsinkomsternas stegring och de däremot svarande ökade direkta skattebetalningarna skapar här vissa svårigheter vid förloppsmodellens konstruk— tion. I stora drag fungerar det svenska skattesystemet för närvarande så, att före- tagen betalar preliminärskatt beräknad på inkomsten under ett föregående år. Därest de löpande intäkterna under ett visst är i efterhand visar sig ha stegrats, finns dels möjlighet till viss jämkning i de preliminära skattebeloppen, dels möj— lighet till 5. k. fyllnadsbetalning före den 30 april påföljande år. Utnyttjas inte denna möjlighet, får företaget betala kvarskatt under första hälften av nästföljande år. Den skatt, som faller på en viss inkomststegring, betalas följaktligen i stor ut- sträckning först ett eller två år senare. Transaktion och betalning är med andra ord tämligen vitt skilda åt i tiden.

Nu kan man tänka sig -— och många företag gör också på det sättet —— att skatterna tillåts belasta driftsresultatet kontinuerligt och att motsvarande medel avsätts till en skattefond inom företagen. Om företagen reagerar på dett sätt, blir beskattningens >>inkomstdödande>> effekt ögonblicklig; den fulla effekten på före— tagslikviditeten inträder däremot först när skattebeloppet inbetalas till statsverket. Det är också i regel först per denna senare tidpunkt, som de ökade skatterna be- aktas vid statsmakternas finanspolitiska överväganden.

För att inte i onödan komplicera modellförloppen skall vi dock genomgående förutsätta, att de direkta skatterna belastar det löpande driftsresultatet för varje enskild period samt att de även uppförs som inkomst för den offentliga sektorn under samma period.

Hur kapitalutgifter och direkta företagsskatter varierar med förändringar i bruttovinsten för företagssektorn som helhet beror i praktiken i hög grad på vilka företag, som träffas av bruttovinstförändringen, deras vinstläge och deras avskriv- ningsmöjligheter. Här skall kort och gott antas, att förändringarna i företags— skatter, kapitalutgifter och bruttovinst förhåller sig som 1 :1 :5. Denna relation motsvarar faktiskt ungefär förändringarna (ex post) mellan åren 1950 och 1951 sådana dessa återges i tabell 7 i föregående kapitel.3 Mellan andra i tabellen med— tagna år håller denna relation dock inte alls.

Vad de indirekta skatterna beträffar bygger modellförloppen också på förenk— lande antaganden. Som redan tidigare framhållits, tänkes dessa skatter uteslutande falla på konsumtionsvaror och uppbörden av dem antas uteslutande ske via före— tagssektorn. De förutsätts utgå med en fast procentsats på värdet och varierar följaktligen i takt med den allmänna konsumtionsprisstegringen. Vidare räknas de netto, dvs. med avdrag av subventioner till företagen.

Vi har hittills diskuterat exportprishöjningen och dess effekt på företagssek- torns utgiftssida. Därnäst är det lämpligt att ta upp frågan, hur de ökade löne- och kapitalinkomsterna kan tänkas påverka hushållssektorn i modellen. Här öppnar sig ett rikt fält av möjliga samband. Vi skall inskränka oss till det fall, där in- komstförändringar under en period påverkar hushållens efterfrågan under samma period. Ur modellens synpunkt betyder detta att sambandet mellan inkomst och efterfrågan är samtidigt eller simultant. Detsamma antas också gälla förhållandet mellan enskilda personers inkomster och skattebetalningar. Vidare skall göras ett inom ekonomisk teori mycket vanligt antagande, nämligen att de totala marginella kvoterna är konstanta under hela förloppet. Detta innebär, att en bestämd och oförändrad andel av inkomstförändringen från en period till en annan antas gå till skattebetalning, respektive vända sig som efterfrågan mot konsumtionsvaru- marknaderna. De numeriska värdena på dessa marginella kvoter differentieras dock allt efter inkomstkällans art på följande starkt stiliserade sätt.

Vid förändring i :

Löne— Kapital- Transfererings- inkomst inkomst inkomst

Går till: Konsumtionsvaruefterfrågan .................. 50 % — 100 % Direkta skatter .............................. 30 % 50 % —— Sparande (ex ante) ........................... 20 % 50 % —

Den höga konsumtionsbenägenheten vid förändring i transfereringsinkomsterna motiveras dels av att dessa huvudsakligen går till hushåll med relativt låga in- komster, dels av att vi -— som kommer att framgå av det följande —— räknar med en betydligt mindre stegring i transfereringsinkomster än i till exempel lönein— komster. Det bör måhända för säkerhets skull understrykas, att det här hela tiden

3 Se kapitel 5, s. 78. 86

är fråga om kvoter mellan värdebelopp. Sådana reala storheter som sysselsättning, produktionsvolym och export— eller importvolym förändras över huvud taget ej i de förlopp, det här gäller. Däremot sker en viss omfördelning av produktions— resultatet mellan olika kategorier inkomsttagare.

På konsumtionsvarumarknaden uppträder ej endast hushållens efterfrågan. Även den offentliga sektorn efterfrågar konsumtionsvaror och —tjänster. Denna statliga efterfrågan förutsätts realt sett oförändrad under hela förloppen. Vi antar vidare. att det av staten efterfrågade sortimentet av varor och tjänster har en sådan sam— mansättning. att de't alltid träffas av en lika stor genomsnittlig prisstegring som det av hushållen efterfrågade urvalet.

Det återstår att beröra efterfrågan på investeringsvaror och —tjänster. Enligt de här valda premisserna kommer denna efterfrågan från två håll: dels från sta- ten. dels från företagen själva. I den mån företagen utför sina investeringar i egen regi _ något som framför allt torde gälla reparationer —— föreligger strängt taget ingen marknadsprisbildning, men vi bortser här från denna. möjlighet. Bland in— vesteringsefterfrågans olika bestänmingsfaktorer väljer vi i denna modell att lägga huvudvikten vid företagens vinstutveckling. Även om många andra faktorer spelar in vid investeringsplanernas uppgörande, förefaller det i detta sammanhang mo- tiverat att tillmäta företagsvinsterna strategisk beydelse. I dem sammanbryts resul— tatet av företagens ekonomiska verksamhet, de bestämmer utrymmet för själv- finansiering av investeringarna och de har ett stort inflytande på företagens fram— tidsförväntningar. Då det tar en viss tid att uppgöra investeringsplaner, har det ansetts som en rimlig approximation att låta vinstförändringen under en period bestämma investeringsefterfrågans förändring under närmast följande period.

En relativt betydande del av den under en period registrerade löpande brutto— vinsten får tänkas gå till avskrivningar och olika fondavsättningar. Om företagen själva finansierar sina investeringar, sätter själva bruttovinstökningen en gräns för ökningen i efterfrågan på investeringsvaror. Men graden av självfinansiering kan självfallet vara mycket växlande. Något handgripligt sammanhang mellan för— ändringen i bruttovinst och investeringsefterfrågan behöver därför ej föreligga. För våra syften räcker det emellertid att säga, att förändringen i företagssektorns totala efterfrågan för investeringsändamål under en period står i en bestämd numerisk relation till den sammanlagda bruttovinstförändringen under närmast föregående period. Hur investeringsverksamheten finansieras är i detta samman— hang likgiltigt. I modellförloppen i detta avsnitt har genomgående antagits, att företagens investeringsefterfrågan under en period motsvarar precis hälften av bruttovinstens ökning under föregående period.

Den offentliga investeringsefterfrågan antas realt oförändrad och de offentliga investeringarnas sammansättning antas vara sådan, att de träffas av samma ge— nomsnittliga prisförändring som de privata investeringarna.

Till sist är vi så framme vid de för förloppen avgörande pris- och lönebildnings- antagandena. Vi börjar därvid med prisbildningsantagandet, som vi valt att göra så enkelt som möjligt och gemensamt för samtliga förlopp i detta avsnitt.

Som följd av de antaganden, som tidigare redovisats, medför exportprissteg- ringen i modellförloppen en från period till period successivt ökad monetär efter- frågan. Såväl på konsumtionsvarumarknaden som på investeringsvarumarknaden möter denna ökade efterfrågan — på grund av det speciella antagandet om pro- duktionsmönstrets >>frysning» _- ett kvantitativt oförändrat utbud av varor och tjänster. Under dessa omständigheter förefaller det mest ändamålsenligt att tänka sig, att prisbildningen helt styrs från efterfrågesidan på ett sådant sätt, att den genomsnittliga prisstegringen på såväl konsumtions- som investeringsmarknaden exakt motsvarar den monetära efterfrågeökningen.4 Den under varje-period in- träffande prisstegringen fyller då precis >>gapet» mellan utbud och efterfrågan och någon lagerförändring inträffar ej. Det senare står i god samklang med antagandet om den stela produktionsinriktningen.

Det förefaller inte nödvändigt, att i detta sammanhang gå närmare in på själva marknadsförhållandena. Det är tydligt, att en prissättning, som under varje en— skild period åstadkommer jämvikt mellan utbud och efterfrågan, i praktiken kan tänkas åstadkommen på många olika sätt. Man kan till exempel föreställa sig, att det råder ren konkurrens mellan köparna och att dessa omedelbart vid periodens början bjuder upp priserna till den "nivå, som motsvarar den ökade efterfrågan. Eller man kan tänka sig, att företagen har en mer eller mindre markerad mono- polställning , att de anteciperar efterfrågeökningen och att de sätter upp priserna därefter. En hel rad mellanformer mellan dessa två ytterligheter är också tänkbara. Så länge resultatet av prisbildningen under varje period blir sådant, att det upp- fyller formeln i not 4 nedan, är det ur modellförloppens synpunkt likgiltigt på vad sätt detta resultat uppnåtts.

Till sist skall så de årliga löneuppgörelserna mellan den privata arbetsmarkna— dens parter infogas i förloppen, liksom också de därmed nära sammanhängande besluten om statliga löne- och transfereringsbetalningar.

Vad företagssektorns löneutbetalningar beträffar antar vi, att det redan under förloppens första år äger rum en viss löneglidning till följd av det förbättrade vinstläget inom exportproduktionen. De statliga löne— och transfereringsutbetal— ningarna antas däremot förbli oförändrade under förloppens fyra första kvartal. Vid det första årets slut antas nya löneuppgörelser bli träffade för nästa år. Lön- tagarnas förhandlingsposition bedöms vara stark och vi skall pröva konsekven- serna av tre alternativa lönekrav från deras sida. Vi förutsätter därvid. att dessa krav tillmötesgås från arbetsgivarnas sida, och får då tre skiljaktiga förlopp för det följande året.

' Om den totala monetära efterfrågan, som vänder sig mot marknaden, betecknas med E, skall de genomsnittliga priserna under period 0 och period I i så. fall uppfylla följande villkor.

ZP19= Epoq E_n

Eftersom q-na. förutsatts oförändrade, är den allmänna prisnivans förändring därmed entydigt

P1

bestämd. I fråga om de individuella prisförändringarna, ;, är däremot variationsmöjligheterna o fortfarande betydande. '

De hypotetiska lönekraven kan tänkas utformade på många olika sätt. I det första av de fall vi skall betrakta antas löntagarna formulera sitt lönekrav _ som här liksom i det följande förutsätts enhetligt för hela företagssektorn — med ut— gångspunkt från bruttovinstens stegring under år I. De antas kräva en så stor lönehöjning utöver genomsnittsnivån under år I, att den totala lönesummans ök— ning under år 2 blir lika stor som den totala bruttovinstens ökning under år I. Man skulle kunna säga att löntagarna i detta fall tillämpar ett rent statiskt resone- mang, när de söker >>ta igen» den inkomstökning, som exportprisstegringen givit upphov till hos företagen. Trots lönehöjningen kvarstår emellertid en betydande bruttovinstökning under år 2. I konsekvens härmed har vi antagit, att löneglid- ningen inom företagssektorn fortsätter under årets tre sista kvartal.

I nästa fall tänker vi oss, att löntagarna anlägger ett mer dynamiskt betrak— telsesätt och kräver en så stor lönehöjning, att deras andel i bruttonationalpro- duktens värde blir densamma som i utgångsläget under period 0. Någon löneglid— ning antas inte längre förekomma.

I det tredje fallet, slutligen, tänker vi oss, att målet för lönehöjningen sätts ännu högre. Vi skall nämligen där förutsätta, att löntagarna eftersträvar och även lyckas med att pressa tillbaka företagssektorns bruttovinst till samma nominella belopp, som den hade under period 0. Ingen löneglidning.

Så nära samordnad som den privata och den statliga lönepolitiken numera blivit, har det tett sig berättigat, att i samtliga tre alternativ räkna med samma lönestegring inom den offentliga sektorn som inom den privata. Någon löneglid- ning har dock inte antagits äga rum inom den statliga sektorn.

De statliga transfereringarna till hushållssektorn har en mycket blandad karak— tär, men kan -— i den mån de består av pensioner, barnbidrag och dylikt — inte undgå att påverkas av prisuppgången, om än med en viss eftersläpning. Vi har här antagit, att deras sammanlagda belopp stiger hälften så starkt som de statliga löneutbetalningarna.

Därmed har vi avslutat den tämligen omständliga redogörelsen för de förutsätt- ningar, som modellförloppen i detta avsnitt bygger på. Innan vi går vidare och presenterar själva förloppen i tabell 8, A—C, kan det måhända anses motiverat, att i en särskild not5 ge en matematisk sammanfattning och precisering av de olika antagandena.

" I det följande används samma grundläggande beteckningar, som tidigare redovisats i tabell 6, kapitel 5, s. 77. Det där angivna beteckningssystemet har emellertid måst kompletterasivissa. avseenden.

Variablernas värden under en viss period, %, betecknas sålunda med stor bokstav och en »övre» index, XW), CM"), I/(n) osv. Oindicerade variabler används dock för att ange värdenaiutgångs- läget, under period 0.

Symbolen A används för att beteckna förändringen mellan två. på. varandra följande perioder, exempelvis A” X = X(") —— X("—I).

Den totala förändringen, från o-läget till period n betecknas med liten bokstav och en övre index, zl”) = X (") -- Liten bokstav utan övre index används för att ange Xförändringen från 0- läget till de jämvikts- lägen, som förekommer i alternativ II och III.

Genomgående gäller att index endast utsatts i de fall, där så ansetts erforderligt. Slutligen bör påpekas att samtliga kvartalssiffror, liksom i tabell 8, anges uppräknade till årsnivå. A. Gemensamma antaganden [är samtliga perioder. Företag: AT,: AD,: AS, = 1: 1: 5, . = 0,15 (ACP—l- ACO), = 0.5 A,,_, S,, = 0. Hushåll: 0,5 AL + AU!” p = 0,3 AL + 0,5 AD,, ASP = 0,2 AL + 0,5 AD,. ACO _ AC,, Ce _ Alf

Ii

,

B. Speciella antaganden. År 1 (period 1—4): För alla fyra perioderna gäller: AX : I 000, AL; = 3401 ALD = 0. A U ? = 0.

År 2 (period 5—8): Alternativ I: AX = 01 _ ”f + Pl + la/ + l"'f = 51/ + 5”! +.faf + 34; 4

lå,

= AnUp=o (n26).

Alternativ II:

AX = 0.

Lönekravet är här formulerat med sikte på det slutliga jämviktsläge, som uppnås när pris- förändringarna upphört även på. investeringsmarknaden. Detta läge måste uppfylla ekvationen (Ia) 4ooo+cp+co+il+ia=ll+li+tf+dl+sf.

Lönekravet blir då. ASL, = If—l'lf, där l, uppfyller ekvationen

I, =4ooo+cp+ca+if+io

(I b) 17 000 28 000

Själva gången i de förlopp, som tabell 8 vill söka åskådliggöra, kan samman- fattas på följande sätt.

Det hela börjar med att den utifrån kommande prisstegringen kraftigt ökar företagsvinsterna inom exportproduktionen. En del av denna vinstökning absor- beras emellertid omedelbart av ökade skattebetalningar samt genom löneglidning och större vinstöverföringar till hushållssektorn. Under intryck av de ökade före— tagsvinsterna stiger vidare — med en viss eftersläpning —— företagens efterfrågan för investeringsändamål och priserna höjs på marknaden för investeringsvaror. Men det är först i och med löneuppgörelserna i skarven mellan år I och är 2. som en mera betydande inkomstöverföring från företagssektorn till hushållssek— torn äger rum. Detta är också den enda punkt, där antagandena varierats i någon större omfattning. Hushållens ökade inkomster vänder sig, i den mån de inte går till skatt eller sparande, mot konsumtionsvarumarknaden. Priserna där drivs upp och en del av de tidigare överförda inkomsterna strömmar därmed åter till företagen.

Om man vill söka en anknytning till resonemangen i kapitel 4, kan man säga. att den ökning av efterfrågan på konsumtions- och investeringsvaror, som in—

De 4 000, som uppträder i ekvationerna I a och I b, är den sammanlagda ökning, som export— värdet undergår till följd av prisstegringen. De 17 000 är företagssektorns totala löneutbetal- ningar under period 0 och de 28 000 motsvarar nationalproduktens värde i utgångsläget, här representerat av företagssektorns bruttoproduktionsvärde minskat med importen. Den statliga sektorns bidrag till nationalprodukten kommer därvid inte med. Men detta spelar ingen roll, eftersom detta bidrag här kan sättas lika med de offentliga löneutbetalningarna och dessa i sin tur antas variera proportionellt mot resten av nationalprodukten. Jämför löneantagandet här nedan.

I övrigt är antagandena i detta alternativ — så. när som på löneglidningens upphörande — desamma som i föregående alternativ.

A SL,, _ 1,

La L, A 5Up _ A 5L0

U , .

p :) A,,L/ = AnLa= AnUp = 0 (n >o).

Dessa premisser är tillräckliga för att ur j ämvikts- och lönekravsekvationerna eliminera samtliga obekanta utom !, och s,. Det sålunda reducerade ekvationssystemet

4 000 = 0,421 ll + 0,829 s,, 0,5451; = 1,4 s,.

har lösningen

ll = 5 384, s, = 2 093.

Alternativ III:

Så. när som på lönekravet är detta alternativ identiskt med alternativ II. ]ämviktsekvatiouen är densamma, men kombineras denna gång med villkoret att bruttovinstökningen skall vara 0. Detta ger

(3)l4ooo+cp+Co+if+io=lf+ti+tf+df+sp sf=0.

Via (2) ses lätt, att lösningen år I, = 9 500, s, = 0.

Tabell 8 A. Alternativa förlopp, genererade av exportprisstegring vid full sysselsättning. Företagssektorn.

Siffrorna. 1 miljoner kronor, uppräknade till arsniva. Utgångsläge a la 1950.

Offentliga Privat Offentliga

anat kop av brutto— kop av Summa Indirekta Direkta Kapital- konsum- konsum- . investe- . Import .

. . inves- . inkomster skatter skatter utgifter

K v a r t a l tion tions- terin rings-

varor g varor

Företags— sparande brutto

C I). I M - TI D, Sl

0 O

U tgångsläge 6 000 6 000

År 1 . 6 000 6 580 6 000 7 397 6 000 8 31 1 Å 6 000 9 263 : 2

Alternativ I 5. 6 000 9 366 6. 6 000 9 251 7. 6 000 9 050 8 . 6 000 8 811 Jämviktsläge. oo . 6 000 8 645 Alternativ II 5 . 6 000 8 571 6. . 6 000 8 288 7. . . 6 000 8 172 8. 6 000 8 125 cc. 6 000 8 093

Jämviktsläge

6 000 * 7 332 6 000 6 544 6 000 6 222 (| ooo () 091 6 ooo () ooo

Tabell 8 B.

Alternativa förlopp, genererade av exportprisstegring vid full sysselsättning. Hushållssektorn.

Kvartal

Löner från företag Löner från stat

Kapital- inkomster

Trans— fereringar

Summa inkomster

Konsumtion

Direkta skatter Enskilt sparande

L/ L

0

Dr

Up cp

Tp Sp

Utgångsläge År I

År : Alternativ I

] åmviktslåge oo .

Alternativ II

5. 6. 7. 8.

oo.

Jämviktsläge

Alternativ III 5 . 6 . 7 . 8 .

oo .

] åmviktsläge

Tabell 8 C. Alternativa förlopp, genererade av exportprisstegring vid full sysselsättning. Den egentliga sektorn.

Köp av Köp av Indirekta Summa Trans- konsum- inves- skatter inkomster fereringar tions- terings- varor varor

Direkta Direkta skatter på skatter på enskilda företag

Offentligt sparande

T T, T,. U,, co Ia

P

U tgdngsläge År 1

År 2 Alternativ I

Jämviktsläge

Alternativ I [

Jämviktsläge

Alternativ III

]ämviktsläge

träffar under förloppens gång, skapar utrymme för en horisontell och framåt- riktad vertikal spridning av eiszportprisförändringarna.6 Vid deras vertikala sprid- ning bakåt mot tidigare produktionsled skapas motsvarande utrymme av sig självt. Prisspridningen går där hand i hand med spridningen av den köpkrafts- ökning, som härrör från exportvärdets stegring.

Hur påverkar nu exportprisuppgången den interna ekonomiska utvecklingen i de tre hypotetiska förloppen? Här, liksom i flertalet av penningvärdeundersök— ningens studier, är vi i första hand intresserade av återverkningarna på syssel- sättning, penningvärde och inkomstfördelning. De eventuella sysselsättningseffek— terna har medvetet uteslutits ur förloppen i detta kapitel genom det speciella an- tagandet om oförändrade kvantiteter. Återstår alltså pris— och inkomstfördelnings— effekterna.

V ad de förra beträffar kan konstateras, att den interna prisstegringen på kon— snmtionsvaror och —tjänster som väntat blir större, ju högre lönekraven sätts.

Däremot blir prisstegringen på investeringsmarknaden mindre, ju högre lönehöj— ningen är. Detta beror på att investeringsefterfrågans storlek i modellen gjorts helt avhängig av bruttovinstens utveckling. Och den senare pressas successivt ned från alternativ I till alternativ III.

Den sammanlagda prisstegringseffekten, sådan den mäts genom förändringen i företagssektorns totala bruttoinkomster, ökar emellertid med lönehöjningen. Om vi tar sikte på de slutliga jämviktslägena, stiger den allmänna prisnivån med 24 procent i alternativ I, med 26 procent i alternativ II och med 31 procent i alter— nativ III. Prisstegringen är således i samtliga fall större än vadvsom framgår av en rent mekanisk uppräkning av bruttoinkomsten med det stegrade exportvärdet. En sådan uppräkning skulle endast resultera i en prisstegring på 4000 :34 000, dvs. med 12 procent. Som ett sammanfattande mått på den interna ekonomins känslighet för exportprisstörningar skulle man kunna använda kvoten mellan den totala slutliga bruttoinkomstökningen och den ursprungliga exportvärdesteg- ringen. Denna »exportprismultiplikator» stiger från 2,0 i alternativ I till 2,2 i alternativ II och när värdet 2,6 i alternativ III.

Bakom dessa värden döljer sig emellertid, som vi har sett, ett betydligt mer komplicerat förlopp än som är vanligt vid gängse multiplikatorresonemang. De i tabell 8 redovisade förloppen kan inte gärna spelas baklänges och de nyss an— givna värdena gäller därför endast vid prisstegring och strängt taget endast för en exportprisstegring av precis den storlek, som genererat förloppen. Skillnaden mot en vanlig sysselsättningsmultiplikator, som bygger på ett infinitesimalt be— traktelsesätt och som gäller, vare sig primärförändringen är positiv eller negativ, är följaktligen betydande.

Förloppens konsekvenser ur inkomstfördelningssynpunkt kan sammanfattas på följande sätt.

' På. denna punkt, liksom för förloppen i dess helhet, förutsätts att betalningsmedelsförsörj- ningen är så. elastisk, att den ej lägger något hinder i vägen för den allmänna inkomstexpansionen.

Beträffande den individuella inkomstfördelningen kan självfallet inte sägas mycket på grundval av totalkategorierna i tabell 8. Om man tar i beaktande den relativt starka progressionen i det svenska skattesystemet och tänker sig, att skatteskalorna förblir oförändrade, skulle man möjligen kunna dra vissa tenta— tiva slutsatser rörande de efter skatt behållna inkomsterna. Som en följd av den betydande nominella inkomststegringen i samtliga förlopp borde nämligen — tycker man — fördelningen av de personliga inkomsterna efter skatt samman- pressas. Särskilt borde detta gälla, ifall samtliga löneinkomster stiger med samma procentsats. För att denna slutsats skall kunna bli helt säker, måste vi emellertid veta mer om den ursprungliga individuella inkomstfördelningen. Och härom säger den här använda modellen ingenting.

Däremot är modellen väl ägnad att belysa inkomstfördelningen mellan sekto- rerna. Men först måste vi bestämma oss för vad som skall menas med de olika sektorernas inkomst. Här, liksom i så många andra sammanhang, visar det sig att man kan definiera begreppet inkomst på olika sätt. Vi kan inte fördjupa oss i dessa frågor men måste ändock ta ställning till vad vi skall betrakta som de olika sektorernas inkomst. När det gäller företagssektorn, har vi valt att betrakta hela bruttovinsten som inkomst. Härigenom kringgås tills vidare avskrivningspro- blemet.

För hushållssektorns del öppnar sig även med det här använda enkla bok- föringsschemat flera möjligheter till inkomstdefinition. Man kan ta fasta på totalinkomsten och räkna med samtliga poster på kreditsidan. Man kan därifrån dra de direkta skatterna och får då den disponibla inkomsten. Och man kan slut- ligen avstå från att räkna med transfereringarna, som kan betraktas som en in— komstöverföring mellan enskilda hushåll. Det, som då blir kvar, skulle kunna betecknas som disponiubel förvärvsinkomst. Om man vill att inkomsterna för de olika sektorerna skall bli lika med nationalinkomsten, får man sedan anpassa in- komstdefinitionen för den offentliga sektorn så att detta villkor uppfylls.7 Vi har här valt att ta fasta på hushållens disponibla inkomster, dvs. de inkomster, som hushållen sedan fördelar på konsumtion och sparande.

Inkomsten för den offentliga sektorn blir därmed en residual. Den definieras som summan av samtliga skatteintäkter minskad med transfereringsbetalningarna till hushållssektorn. Det kan synas oegentligt att göra detta avdrag från stats- inkomsterna. I själva verket kan ju statsmakterna genom sina beslut påverka transfereringarnas storlek. Att de dras av, och att de disponibla statsinkomsterna därigenom blir snävare definierade än vanligt, är emellertid en konsekvens av den tidigare definitionen av hushållssektorns disponibla inkomst. En och samma inkomst kan inte samtidigt disponeras av två olika sektorer.

De olika förloppens effekt på fördelningen av den totala disponibla inkomsten sammanfattas i nedanstående tablå.

" Även om detta här ter sig naturligt, kan det i andra sammanhang vara bättre att arbeta med mer bruttobetonade inkomstbegrepp för sektorerna, begrepp, som inte utan vidare kan summeras till en nationalinkomst.

Disponibel inkomst, procent.

Företag Hushåll Stat Summa

Utgångsläge, period 0 ............. 19,7 63,9 16,4 100,0 Period 4 ........................ 25,4 56,8 17,8 IO0,0 Jämviktsläge, förlopp I ........... 22,2 59,1 18,7 100,0 _]ämviktsläge, förlopp II .......... 20,2 60,8 19,0 100,0 Jämviktslåge, förlopp III ......... 14,2 65,6 20,2 100,0

Som synes, förskjuts inkomstfördelningen kraftigt till företagens förmån under år 1. I och med lönehöjningarna under år 2 vrids inkomstfördelningen tillbaka i riktning mot utgångsläget. Det är dock först under förlopp III, som hushållen återvinner och passerar sin utgångsposition. Att det krävs så pass betydande löne- höjningar för att åstadkomma detta resultat, beror på att statens andel av den disponibla inkomsten i modellen successivt stegras till följd av de ökade skat— terna.8

Utöver inkomstfördelningen mellan sektorerna kan det också vara av ett visst intresse att betrakta inkomstfördelningen inom sektorerna, och då speciellt inom hushållssektorn. I förloppen skiljs mellan tre typer av inkomst: lön, kapital— inkomst och transferering. De enskilda hushållens inkomst är sedan i mycket skiftande proportioner sammansatt av dessa tre element, samtidigt som den direkta beskat—tningens omfattning varierar efter totalinkomstens storlek 111. m. Modellens siffror kan därför ej ge någon uppfattning om inkomstförskjutningarna mellan olika grupper av hushåll. Däremot kan vi få en uppfattning om hur inkomsterna ur olika källor utvecklats. Detta framgår av nedanstående indextal, som bygger på siffrorna i tabell 8 B.

Löne- Kapital- Transfere- inkomster inkomster ringsinkomster

Utgångsläge, period 0 ......................... 100 100 jämviktsläge, förlopp I ....................... 122 108 Jämviktsläge, förlopp II ...................... 132 1 16 Jämviktsläge, förlopp III ..................... 1 5 5 . 128

Dessa indextal avser den nominella inkomsten före skatt och korresponderar därför inte direkt med uppgifterna i föregående tablå, vilka avsåg den disponibla inkomsten efter skatt. För att kunna fälla några omdömen om den senares för- delning skulle vi behöva känna skatternas fördelning på olika inkomstkategorier i utgångsläget, något som inte utan vidare framgår av modellförloppens siffror. Det förefaller emellertid rimligt att anta, att merparten av skatterna liksom av sparandet i utgångsläget kommer ur löne— och kapitalinkomster. Om så är fallet, kan vi därav i första hand dra slutsatsen, att de disponibla transfereringsinkom—

3 Marginalskatten på enskildas inkomster har i genomsnitt antagits vara ungefär dubbelt så. stor som medelskattesatsen i utgångsläget.

sterna, liksom konsumtionen ur dem, stigit värdemässigt ungefär i takt med index- serien här ovan. Däremot stiger den disponibla delen av löne— och kapitalinkom- sterna svagare än de nominella inkomsterna. Antar man till exempel, att det totala skattebeloppet på lönerna utgör 3 miljarder kronor i utgångsläget, medan kapitalinkomsterna beskattas med 400 miljoner kronor och transfereringsinkom- sterna med 100 miljoner kronor, får man följande indexserier för den disponibla inkomstens utveckling.

Disponibla DiSponibla Disponibla löne- kapital- transfererings- inkomster inkomster inkomster Utgangsläge, period 0 ......................... 1 00 100 1 00 ]ämviktsläge, förlopp I ....................... 1 1 8 1 44 1 08 ]ämviktsläge, förlopp II ...................... 126 1 3 5 1 16 ]ämviktsläge, förlopp III ..................... 1 46 1 00 1 29

Man skulle kunna gå ett steg längre och göra ett kompletterande antagande om hushållssparandets fördelning i utgångsläget, för att på det sättet komma fram till slutsatser om den reala konsum-tionens fördelning på olika inkomsttyper. Även utan en så detaljerad kalkyl inses emellertid, att det i detta hänseende föreligger markerade skillnader mellan de tre inkomstslagen. skillnader som går tillbaka på de stiliserade antagandena om de marginella benägenheterna och den olika takten i inkomststegringen. Transfereringsinkomsterna håller någorlunda sin plats i den reala konsumtionen, löneinkomsterna ökar sin andel och kapitalinkomsterna — där ju hela inkomstökningen antagits gå till skatt eller sparas —— lägger beslag på en allt mindre del.

Så som de tre alternativa förloppen i tabell 8 konstruerats, har de alla det ge- mensamt, att de snabbt konvergerar mot ett jämviktsläge, så snart exportprissteg- ringen och lönehöjningen upphör. Det enda, som fortsätter att variera efter period 8, är företagssektorns bruttovinst och de därmed sammanhängande posterna, före— tagsskatter, kapitalutgifter och investeringar samt saldona för olika sektorer. Men denna variation går i samtliga fall tämligen snabbt mot noll. Att förloppen på detta sätt konvergerar mot bestämda gränsvärden är ytterst en konsekvens av samtliga .de antaganden, som ligger till grund för förloppen. Strängt taget lär det knappast finnas något bland de många antaganden, som redovisats i det föregående, som inte skulle kunna varieras så att modellförloppen upphörde att konvergera. För att bevisa detta skulle man dock förmodligen på många punkter få formulera dessa antaganden på ett sådant sätt, att de framstod som mer eller mindre orimliga. Det finns emellertid ett par omständigheter, som förefaller att vara av särskild bety— delse för konvergensen, och vi skall dröja ett ögonblick vid dem.

För det första är det tydligt, att >>läckagen>> i förloppen, dvs. i första hand skatter och enskilt sparande, verksamt bidrar till att dämpa efterfrågeökningen och därmed prisuppgången. Sålunda lägger marginalskatt och marginalsparande be-

slag på mer än hälften av inkomstökningen inom hushållssektorn. Betydelsefullt i detta sammanhang är vidare, att vi i så stor utsträckning arbetat med simultana samband, som — i varje fall temporärt — skapat jämvikt under varje period. Ut— rymmet för kumulativa processer har därigenom blivit starkt begränsat. Det enda genomgående rekursiva element, som ingår i förloppen, är det som samman- hänger med investeringsantagandet.

En relation, som förefaller att vara av stor betydelse för förloppen, är förhållan— det mellan de marginella konsumtionsbenägenheterna och lönekostnadsökningen inom konsumtionsvaruproduktionen. Är de förra låga och den senare hög, leder en lönestegring vid här valda prisbildningsantaganden till en sänkning av brutto- vinsten inom konsumtionsvaruproduktionen under den nivå, som rådde i jämvikts- läget i period 0.9 En liknande pressning av bruttovinstmarginalen inom investe- ringsproduktionen inträffar under alla omständigheter i förlopp III och, om löne- andelen där är någorlunda stor, redan i förlopp II.

Om man betänker, att bruttovinsten i detta sammanhang innehåller avskriv- ningar och att behovet härav stiger med prisstegringen, är det tydligt, att netto— vinsten, hur denna än definieras, kommer att pressas ned under det ursprungliga jämviktslägets nivå redan på ett tidigare stadium av förloppen. Detta gäller i sär— skilt hög grad förlopp III, där den totala bruttovinsten för hela företagssektorn uppgår till samma absoluta belopp i slutläget som i utgångsläget, samtidigt som den allmänna prisnivån stigit med över 30 procent. I verkligheten skulle man i en sådan situation få räkna med ett betydande motstånd mot så långtgående lönehöj- ningskrav, som förlopp III vill illustrera.

Mot denna bakgrund kan det med visst fog ifrågasättas, om slutlägena för för— loppen i tabell 8 verkligen gör skäl för beteckningen jämviktslägen. I varje fall är det tydligt, att det är fråga om jämvikt i en mycket begränsad mening. Netto— vinstläget är varken totalt eller — än mindre — inom olika produktionsgrenar detsamma som i utgångsläget. Bytesbalansen uppvisar ett stort överskott, som visserligen motvägs av ett ökat sparande inom landet, men som svårligen kan tän- kas bestå i mera realistiska sammanhang. Att de jämviktslägen, mot vilka förloppen konvergerar, fått denna partiella och ofullständiga karaktär är en konsekvens av antagandet, att samtliga kvantiteter förblir oförändrade. Härigenom utesluts helt och hållet ur bilden alla de produktions- och konsumtionsomläggningar och all den överföring av produktiva resurser från ett område till ett annat, som i verkligheten kan beräknas åtfölja pris- och löneförändringar av den omfattning det här är fråga om. _

Då det i hög grad skulle komplicera analysen, skall inte här göras något försök att införa kvanttitetsförändringar i densamma. Vi skall dock med några ord beröra vad som skulle kunna tänkas bli följden, om den grundläggande premissen om

' I modellen inträffar detta, när lg") > (I,”) + ISM) cl + d;”) - cd .+ "(il-) - cu + cg"), dvs.

när Iönekostnadsökningen inom konsumtionsvaruproduktionen är större än den sammanlagda efterfrågeökningen på. konsumtionsvaror från hushållssektorn och den offentliga sektorn. De små. czna betecknar här de marginella konsumtionsbenägenhetema för olika slag av inkomst.

konstanta kvantiteter upphävs. Vilka kvantitetsförändringar skulle då behöva beaktas?

En exportprishöjning, som inträffar i ett läge med full sysselsättning, kan väntas leda till en överföring av produktiva resurser från hemmamarknadstillverkningen till den nu mera lönande exportproduktionen. På kort sikt bromsas en sådan över— föring av en rad olika tröghetsmoment. Det tar tid att ställa om produktionen och överföra arbetskraft. Om exportprishöjningen är bestående, blir en kapacitetsut- vidgning inom exportindustrin lönande och även investeringsverksamheten kom— mer då att omriktas. De nu diskuterade produktionsomläggningarna går lättare och kan drivas längre, om importen tillåts expandera. Genom de höjda export- intäkterna skapas i och för sig valutamässigt utrymme för importökning. Om vi. som tidigare, antar att världsmarknadspriserna på våra importvaror ej förändras. framstår det under dessa omständigheter som realistiskt att räkna med en bety— dande importökning. Det är lämpligt att här skilja mellan två slags importökning.

Den ena, som har att göra med omdisponeringen av resurser, med den ökade inriktningen mot handelsutbyte med utlandet, är i stort sett neutral ur köpkrafts- synpunkt och påverkar följaktligen inte nämnvärt den interna jämvikten vare sig i Sverige eller i utlandet. Export- och importvolym stiger i detta fall parallellt.

Det andra slagets importökning, som möjliggörs genom förbättrade >>terms of trade», betyder en standardhöjning för landet i dess helhet. I stället för att sparas i form av en större valutareserv kan det förbättrade utbytesförhållandet med ut— landet utnyttjas för ökad konsumtion och investeringsverksamhet inom landet. Som ett extremfall kan man tänka sig, att hela efterfrågeökningen på konsum— tions- och investeringsmarknaderna vänder sig mot importerade varor. Den efter— frågemässigt bestämda prisstegringen på dessa marknader uteblir då och utrym— met för horisontell och vertikal spridning av exportprishöjningarna krymper. Till— spetsat kan man säga, att vi i stället reexporterar en del av det inflationstryck vi fått in i landet genom exportprishöjningen.

På tal om modellförloppen i tabell 8 hör till sist understrykas en omständighet. som måhända är ägnad att underlätta förståelsen av dessa. Den där, liksom i det följande, använda uppdelningen i exportproduktion, konsumtionsvaruproduktion och investeringsproduktion är till en del ett formellt konstgrepp, som skär rakt igenom de enskilda företagsenheterna. Om man bortser från vissa på export helt inriktade företag och de allra sista leden i produktions- och distributionskedjan på hemmamarknaden, producerar i verkligheten ett och samma företag i regel för alla tre ändamålen. Man bör alltså inte tänka sig exportproduktionen förlagd till en enda grupp företag, som uteslutande sysslar därmed. Denna mångsidighet i de enskilda företagens produktion gör det på sätt och vis lättare att acceptera för- loppens totala kategorier och genomsnittliga förändringar. De inledande pris— och bruttovinstökningarna blir nämligen spridda över ett vidare fält än som kanske omedelbart framgår av tabell 8. Man kan till och med, om man så vill, uppfatta förloppen där som gällande ett enda stort företag eller en grupp företag med iden- tisk fördelning av sin produktion på export—, konsumtions- och investeringsvaror.

2. Importprisstegring

I detta avsnitt skall vi söka belysa, hur en allmän importprisstegring kan tänkas påverka den interna ekonomiska utvecklingen. Alltjämt förutsätts, att det råder full sysselsättning och intern jämvikt i utgångsläget samt att samtliga kvantiteter förblir oförändrade under hela förloppen. För att de tre modellförlopp, som redo- visas i det följande, inte skall te sig orimliga, har vi förutsatt, att importprissteg- ringen går betydligt långsammare än den exportprisstegring, vars konsekvenser vi diskuterat i föregående avsnitt. Å andra sidan har importprisuppgången antagits pågå även under år 2.

Den omedelbara effekten av importprisuppgången blir under dessa förutsätt- ningar en höjning av kostnadsnivån inom de delar av produktion och distribution, som arbetar med importerade varor och tjänster. Eftersom kvantitetsförändringar är uteslutna i modellen, finns det endast ett sätt på vilke-t de företag, som träffas av importkostnadsökningen, kan reducera sin bruttovinstminskning, nämligen ge— nom att i sin tur höja priserna. För att kunna belysa de processer, som därvid kan tänkas uppstå, måste vår tidigare använda modell kompletteras med antaganden om kostnadsstrukturen inom export-, konsumtions— och investeringsvaruproduk- tion och samtidigt måste nya antaganden göras om pris- och lönebildningen.

Några säkra hållpunkter för en uppdelning av företagssektorns totalkostnader på de tre delsektorer, det här är fråga om, finns inte. Den i det följande använda kostnadsfördelningen, som redovisas i tabell 9, måste därför — även om den ifråga om de två största kostnadsposterna, import och löner, har ett visst verklighets- underlag _— betraktas som helt hypotetisk.

Tabell 9. Hypotetisk kostnadsfördelning inom företagssektorn.

Miljoner kronor.

_ . .. __ Indirekt Direkt Kapital- Brutto- Produktion for Import Loner skatt skatt utgifter vins t Summa Export ........ 600 3 000 — 300 300 I 800 6 000 Konsumtion. . . . 4 000 10 000 3 000 400 400 2 200 20 000 Investering ..... I 400 4 000 — 300 300 2 000 8 000 Summa 6 000 17 000 3 000 1 ooo 1 000 6 000 34 000

I och med att kostnadsstrukturen är känd inom dessa tre huvudgrenar av pro- duktionen, kan man tydligen avgöra i vilken omfattning de träffas av olika typer av kostnadsstegringar. Därmed är en grund lagd för formulerandet av prisbild— ningsantaganden. De senare skall nämligen i detta avsnitt — i motsats till i det föregående, där efterfrågeförhållandena antogs vara bestämmande .— formuleras med utgångspunkt från förändringarna på kostnadssidan. Hänsyn kommer emel- lertid hela tiden att tas till den omständigheten, att efterfrågan i regel är otill- räcklig för att bära upp hela den kostnadsmässigt motiverade prisstegringen. Efter- som det under dessa omständigheter kommer att råda ett mycket intimt samband

mellan pris- och lönebildningsantagandena, skall vi ej, som i exportfallet, arbeta med ett enda genomgående prisbildningsantagande utan i stället variera detta med lönebildningsantagandena. Följande nya antaganden görs.

År I (kvartal 1—4)

Importvärdet stiger med 300 miljoner kronor per kvartal, uppräknat till års- nivå.

Lönesatsema är oförändrade och någon löneglidning förekommer ej. Prisbildningsantagandena görs medvetet schematiska. Inom exportproduktio- nen antas det vara möjligt, att under varje kvartal ta ut precis så stor prishöjning. som motsvarar stegringen i de rörliga kostnaderna, dvs. i detta fall kostnadsök- ningen för importerade råvaror och halvfabrikat. När det gäller den inhemska konsumtionen, antas köpmotståndet vara så stort, att endast halva importkostnads— ökningen under varje kvartal kan tas ut i form av prisstegring på färdigproduk- terna. På marknaden för investeringsvaror, slutligen, antas tendenserna till pris- höjning betingade av importkostnadsökningen i summa balanseras av tenden- serna till prissänkning betingade av det försämrade vinstläget inom konsumtions- varuproduktionen. Priserna på investeringsvaror förblir följaktligen oförändrade under året.

År : (kvartal 5—8)

Importvärdet fortsätter att stiga med 300 miljoner kronor per kvartal. Här prövas tre alternativa kombinationer av löne— och prisbildningsantaganden. Liksom i exportfallet är vi i första hand ute efter att undersöka konsekvenserna av realiserandet av olika formulerade lönekrav. Dessa krav antas i alla tre fallen baserade på en och samma prognos över prisutvecklingen under år 2. Prognosen har enklast möjliga form. Löntagarna antas helt enkelt räkna med samma kon- sumtionsprisuppgång under år 2 som under år I.

Alternativ 1

Under år 1 har importvärdet stigit med 300 miljoner kronor per kvartal och priserna på konsumtionsvaror som följd därav antagits stiga så att de i genom- snitt för hela året kommit att ligga 1,471 procent över utgångsnivån; för fjärde kvartalet är motsvarande siffra 2,353 procent. Om nu löntagarna tror, att samma förlopp kommer att upprepas under år 2, skall de följaktligen räkna med att pris— nivån i genomsnitt år 2 kommer att ligga 3,824 procent över utgångsläget. Vi antar nu, att de går in för — och även lyckas genomdriva — en lika stor procentuell höj- ning av de nominella lönerna för år 2. Detta antagande tillämpas såväl för den privata som för den offentliga sektorn. Någon löneglidning antas inte äga rum. Liksom i föregående avsnitt antas de statliga transfereringsutbetalningarna stiga hälften så mycket som lönerna i procent räknat.

När det gäller prisbildningsantagandet, har vi nu att ta hänsyn inte bara till den fortsatta importprisstegringen utan även till lönehöjningens effekt. Denna är dubbelsidig, å ena sidan pressar lönehöjningen upp produktions- och distributions- kostnaderna, å andra sidan innebär den ett tillskott till hushållens inkomster, som ökar utrymmet för prisstegring. Vi tänker oss, att resultatet härav för prissätt— ningen under år 2 blir som följer. Exportföretagen antas fortfarande vara i stånd att ta ut hela den rörliga kostnadsökningen, alltså både import- och lönekostnads- stegringen, i form av prishöjning på sina produkter. På hemmamarknaden antas däremot prisuppgången möta sådant motstånd från efterfrågesidan, att endast 50 procent av denna kostnadsökning tas ut i form av höjda priser på konsumtions- varor, medan investeringsvaror inte höjs alls i pris.

Alternativ ][

Löntagarnas prisprognos är densamma, 3,824 procents genomsnittlig konsum— tionsprisstegring utöver utgångsläget. De antas emellertid formulera om sitt löne- krav till att gälla den efter skatt disponibla inkomsten. Om vi, liksom tidigare, räknar med en marginalskatteprocent på 30 procent och dessutom förutsätter att genom— snittsskatten på löneinkomsten i utgångsläget var 15 procent, leder detta till en nominell lönehöjning på 4,643 procent.10 Ingen löneglidning antas förekomma och de offentliga transfereringarna antas fortfarande öka hälften så starkt som den allmänna lönenivån.

Prisbildningsantagandet är i stort sett detsamma som i alternativ I. Den enda modifikation, som införs, är att vi tänker oss, att man nu inom konsumtions- varuproduktionen lyckas ta ut 75 procent av lönekostnadsstegringen i form av prishöjning men däremot fortfarande endast hälften av importkostnadsökningen.

Alternativ 1 I I

Löntagarna antas i detta fall se ännu längre in i framtiden och inte bara förutse den konsumtionsprisuppgång, som är en direkt följd av importprisernas stegring, utan även den detaljprisstegring, som är en konsekvens av de ökade lönekost- naderna. Den lönehöjning, som de på grundval av dessa överväganden kommer att begära, blir betydligt större än i de två föregående fallen. Noga räknat kom- mer den med de här valda premisserna att uppgå till 16,25 procent.11 Vad trans-

10 (1 —-O,3) AL (I _— 0,1 5) L Den procentuella lönehöjningen blir följaktligen cirka 1,2 gånger större än den förväntade kon- sumtionsprisstegringen. " Villkoret, som bestämmer lönehöjningen såväl inom konsumtionsvaruproduktionen som inom annan produktion, kan helt allmänt skrivas (r—tm)ALc AMC . b ALC = a . T . , (1 — tg) LC C C där (,,, är marginalskattesatsen och tg genomsnittsskattesatsen i utgångsläget samt 11 och b koefficienter, som anger import- respektive lönekostnadsstegringens genomslag i konsumtions- prisnivän. Konsumtionen, C, mäts här till faktorkostnad, dvs. med avdrag av indirekta skatter. I detta fall har vi förutsatt, att a = 0,5 och b = 1. I procent räknat blir lönehöjningen då. om- kring 4,2 5 gånger så. stor som den primärt förväntade konsumtionsprisstegringen.

= 0,03824, vilket ger % = 0,04643.

fereringarna beträffar antar vi fortfarande, att de höjs hälften så starkt, eller med 8,13 procent.

. Så betydande som lönehöjningarna är i detta alternativ, är en mera genom- gripande revision av prisbildningsantagandena än i föregående alternativ ound- viklig. På exportsidan bibehålls likväl det gamla antagandet om full täckning för ökningen i de rörliga kostnaderna. För konsumtionsvaruproduktionens del antas den allmänna inkomstökningen medföra ökade möjligheter till prishöjningar på hemmamarknaden. För att uppnå formell analogi med lönebildningsantagandet skall vi förutsätta, att priserna under år 2 kan höjas så att lönekostnadsstegringen täcks till 100 procent, medan importkostnadsökningen fortfarande endast kom- penseras till 50 procent. V årt gamla antagande om oförändrade priser på investe- ringsvaror ter sig numera mindre lämpligt. Dels har pressen från lönesidan ökat inom investeringsproduktionen, dels har vinstläget inom konsumtionsvaruproduk— tionen undergått enrelativ förbättring. En viss prisuppgång på investeringsvaror ter sig därför mera i linje med övriga antaganden i detta alternativ. Vi skall åt- minstone delvis tillmötesgå denna synpunkt och tänka oss, att priserna på investe- ringsvaror. under år 2 höjs så att prishöjningen täcker halva import- och löne— kostnadsstegringen från period 0 till period 5. Däremot antar vi. att det inte finns något ytterligare utrymme för prisstegring på investeringsvaror under resten av året, trots att importkostnadsökningen fortsätter.

Därmed är de nya antagandena för de olika alternativen genomgångna. Eftersom prissättningen i modellen denna gång rent tekniskt hängts upp på kostnadsfak- torernas förändringar, är .det tydligt, att de konstanta marginella konsumtions- benägenheterna från exportfallet måste slopas, om vi inte skall tvingas uppge vår grundläggande premiss om kvantiteternas konstans. I stället får vi tänka oss, att hushållen i modellförloppen i detta avsnitt anpassar sitt sparande på ett sådant sätt, att konsumtionens totala volym förblir oförändrad.12 Den tidigare gällande fasta relationen mellan bruttovinstens förändring och efterfrågan på investerings- varor måste likaledes slopas. Däremot kan de tidigare antagandena angående direkta och indirekta skatter samt kapitalutgifter utan större olägenhet bibehållas.

' Resultaten av de kalkyler, som verkställts med utgångspunkt från de nu redo- visade förutsättningarna, återges i tabell 10 A—C.

Gången i samtliga förlopp i tabell 10 kan i stora drag beskrivas på följande sätt. Från ett utgångsläge med tänkt jämvikt inträder en relativt långsam importpris— stegring, som fortgår under hela förloppet. Dess återverkningar är under det första året i huvudsak begränsade till en pressning av företagens bruttovinstmarginaler och en viss stegring av konsumtions- och exportpriserna. I och med löneuppgörel- serna vid årsskiftet tänkes fältet vidgat för olika alternativa utvecklingsförlopp. De tre alternativa lönekrav, vilkas konsekvenser prövas, har alla det gemensamt, att de ökar utrymmet för konsumtionsprisstegring under är 2. Samtidigt verkar

”' En-förskjutning i konsumtionens fördelning mellan olika hushåll eller på olika inkomstslag är dock i och för sig förenlig med en oförändrad total konsumtionsvolym. .

10. A. Alternativa förlopp, genererade av importprisstegring vid full sysselsättning. Företagssaktom. Siffrorna

1 miljoner kronor, uppräknade till ärsnivå. Utgångslägc å. la 1950.

Kvartal

Export

Privat konsum- tion

Offentliga köp av konsum- tions- varor

Privat brutto— inves- tering

Offentliga

köp av inves—

terings— varor Summa inkomster

Import

Löner

Indirekta skatter

Direkta skatter

Kapital- utgifter

Företags- sparande brutto

U tgängsläge År 1

År 2 Alternativ ]

Alternativ [1

A llewzaiiv III

7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 000 7 438 7 438 7 438 7 438

Tabell IO B

Alternativa förlopp. genererade av importprisstegring vid full sysselsättning. Hushållssektorn.

Kvartal

Löner från

företag

Löner från

stat

Kapital- inkomster

Trans- fereringar

Summa inkomster

Konsumtion

Direkta skatter

Enskilt sparande

Ulgdngsläge 0. . . . . . . ..

Årr Årz

A llernaliv I

Alternativ II

Alternativ III

17 000 17 000 17 000 17 ooo 17 000 17 650 17 650 17 650 17 650 I7 789 17 789 I7 789 I7 789 19 763 19 763 19 763 19 763

2 500 2 500 2 500 2 500 2 500 2 596 2 596 2 596 2 596 2 616 2 616 2 616 2 616 2 906 2 906 2 906 2 906 I 000

976 952 927 903 829 805 781 757 811 787 762 857 833 809 784

2 500 2 500 2 500 2 500 2 500 2 548 2 548 2 548 2 548 2 558 2 558 2 558 2 558 2 703 2 703 2 703 2 703

23 000 22 976 22 952 22 927 22 903 23 623 23 599 23 575 23 551 23 798 23 774 23 750 23 725 26 229 26 205 26 181 26 156

3 500 3 488 3 476 3 464 3 452 3 638 3 626 3 615 3 689 3 677 3 665 3 653 4 379 4 367 4 355 4 343

19 000 19 112 19 224 19 335 19 447 19 773 19 885 19 996 20 108 19 948 20 060 20 171 20 283 21 375 21 487 21 598 21 710

500 376 252 128

4

212

_ 36 '_159

161 37 — 86 —211 475 35I 228 103

Tabell 10 C. Alternativa förlopp, genererade av importprisstegring vid full sysselsättning. Den egentliga sektorn.

. . Köp av Köp av Direkta Direkta Indirekta Summa Transfe- konsum- inves- Offentligt skatter på skatter på . . . . _. .. skatter inkomster renngar tions- tenngs- sparande enskilda foretag varor varor

U tgdngsläge År 1

År 2. A llernativ I

Alternativ II

Alternativ III

de emellertid kostnadsstegrande och denna kostnadsstegring i förening med den fortsatta importprisuppgången pressar ned bruttovinsten för företagssektorn som helhet ytterligare. Denna vinstnedpressning är störst i alternativ I, där lönesteg- ringen är svagast, och minst i alternativ III, där lönerna stiger mest.

Till skillnad från exportprisförloppen konvergerar det numeriska exemplen i tabell 10 inte mot några jämviktslägen. Man skulle kunna beteckna de förra, de som tenderar mot ett jämviktsläge, som slutna förlopp och de senare som öppna förlopp. Men ett sådant språkbruk kan också leda vilse. Så som modellförloppen i detta avsnitt lagts upp, råder det faktiskt under varje kvartal en temporär simul— tan jämvikt, som inte rubbas på kort sikt, för så vitt inte en ny förändring införs på någon punkt i systemet. Sett på tillräckligt kort sikt är de alternativa förloppen i tabell 10 därför avslutade i och med period 8 och borde därför — snarare än de under motsvarande period ännu oavslutade förloppen i tabell 8 — kunna göra anspråk på beteckningen slutna. Men samtidigt är det uppenbart att de situationer, som återspeglas i tabell 10, i verkligheten näppeligen kan bestå någon längre tid. Den strängt genomförda renodlingen av förloppens prissida har här, som tidigare, ej kunnat undgå att göra dem verklighetsfrämmande. Under någorlunda normala förhållanden är det svårt att tänka sig, att ett importöverskott skall kunna tolere- ras så länge, att bruttovinstminskningen skall undgå att påverka investeringsverk— samhetens omfattning eller sysselsättningens storlek, och att prisstegringen skall lämna konsumtionsvolymen helt oberörd.

Låt oss emellertid inom den speciella värld, som modellen representerar, jäm— föra importprisstegringens konsekvenser för penningvärde och inkomstfördelning. Det förefaller härvid lämpligt att basera denna jämförelse på förändringen från utgångsläget till det sista kvartalet under år 2, dvs. period 8.

Vad först den allmänna prisnivåns stegring beträffar — här liksom tidigare mätt som förändringen i företagssektorns bruttoinkomster — uppgår den i alter- nativ I och II till cirka 5 procent, för att i alternativ III stiga till 12 procent. Ser man i stället till stegringen i konsumtionsprisnivån är den något större, 6 a 7 re— spektive 14 procent.

Även i dessa fall kan det vara av ett visst intresse att jämföra ökningen i brutto— inkomstvärde med importvärdeökningen. Den sålunda definierade »importpris— multiplikatorn» uppgår till 0,6 i alternativ 1, till 0,7 i alternativ II och når värdet 1,4 i alternativ III. Genomslaget till den interna ekonomin blir sålunda betydligt mindre markerat vid en isolerad importprisstegring än vid en isolerad exportpris— uppgång. Det är endast i alternativ III med dess långtgående lönekrav, som ge— nomslaget får större omfattning. Denna skillnad i verkningsgrad hos import- re- spektive exportprisstegring beror först och främst på att den förra innebär en inkomstöverföring från Sverige till utlandet, medan den senare däremot är förenad med en inkomstöverföring från utlandet till vårt land. I importfallet hämmar in— komstöverföringen till utlandet de externa prisstegringsimpulsernas spridning, i exportfallet underlättar inkomstöverföringen från utlandet samma spridning.13

13 Jämför s. 91 och 95 ovan.

Inom parentes kan tilläggas, att ett analogt förhållande gäller prisfallsimpulser. litt prisfall på importvaror är — om kvantiteterna ej förändras —— liktydigt med en inkomstöverföring till Sverige, som bromsar upp den interna prisnedgången. En exportprisnedgång åter betyder ett köpkraftsbortfall, som förstärker prisfallet på hemmamarknaden. För säkerhets skull ibör ännu en gång understrykas, att dessa slutsatser inte är allmängiltiga. Så snart kvantitetsförändringar kommer med i spelet, kan de kullkastas.

Om vi definierar den disponibla inkomsten på samma sätt som i föregående avsnitt, erhålls följande bild av dess fördelning på de tre huvudsektorerna under olika perioder.

Disponibel inkomst, procent.

Företag Hushåll Stat Summa

Period 0, utgångsläge ..................... 19,7 63,9 16,4 100,0 Period 4 ................................ 18,4 65,1 16,5 100,0 Period 8, förlopp I 16,1 67,1 16,8 100,0 Period 8, förlopp II ...................... 16,1 7,0 16,9 100,0 Period 8, förlopp III 15,1 66,9 18,0 100,0

Med den utformning pris— och lönebildningsantagandena fått i detta avsnitt, förskjuts inkomstfördelningen i samtliga alternativ till företagens nackdel, medan däremot hushållen får en större andel i den disponibla inkomsten än i utgångs— läget. Statens andel förändras endast obetydligt, utom i alternativ III, där den ökar tämligen kraftigt.

Att företagens relativa position försämras, beror, som redan framgått, på att de kommer i kläm mellan stigande kostnader och trögrörliga försäljningspriser på hemmamarknaden. Förbättringen i hushållens ställning är i så måtto en fiktion, att de i stor utsträckning får avstå den till utlandet. Priserna på konsumtionsvaror stiger till följd av de höjda importkostnaderna så pass starkt i förhållande till hus- hållens inkomster, att den reala konsumtionen endast kan upprätthållas på bekost— nad av en rätt kraftig sparandeminskning. Det är i första hand denna sparande- minskning, som tillsammans med nedgången i företagens bruttovinster bereder plats för det stegrade importvärdet i den interna ekonomin. Denna sparande— minskning återspeglas i valutareservens nedgång, vilken kan betraktas som en desinvestering i vårt lager av utländska valutor.

Eftersom den allmänna inkomststegringen denna gång är betydligt svagare än i exportprisstegringsförloppen, utvecklar sig totala och disponibla inkomster täm— ligen parallellt inom hushållssektorn. Vi skall därför nöja oss med att betrakta utvecklingen av den disponibla delen av de tre inkomstkategorier, som redovisas i modellförloppen. Antar man, att skatterna i utgångsläget fördelar sig på inkomst- kategorier på samma sätt som tidigare,14 erhålls följande indexserie för de dispo- nibla inkomsterna.

” Jämför s. 98 ovan.

Disponibla transfere— rings- inkomster

Totalt konsum- tionsvärde

Disponibla Disponibla löne— kapital- inkomster inkomster

Period 0, utgångsläge ..................... 1 00 1 00 1 00 1 00 Period 4 ................................ 100 92 1 00 1 02 Period 8, förlopp I ...................... 103 80 1 02 1 06 Period 8, förlopp I I ...................... 104 80 1 02 107 Period 8, förlopp III ..................... 1 1 3 82 108 1 14

För jämförelsens skull har även en serie för det totala konsumtionsvärdets ut- veckling tillagts i tablån. Det är tydligt, att kapitalinkomsternas andel i den reala konsumtionen går kraftigt tillbaka i samtliga förlopp. Även de långsamt stigande transfereringsinkomsterna har svårt att hålla sin position. Indirekt kan man av tabellen sluta, att sparandeminskningen sannolikt varit mest markerad hos de hus— håll, där kapitalinkomster svarar för en stor del av totalinkomsten.

Som avslutning på kommentaren till tabell 10 skall vi i största korthet försöka antyda vad som skulle kunna tänkas bli följden av ett upphävande av premissen om konstanta kvantiteter.

Om man bortser från sådana situationer, där förväntningarna är starkt inställda på fortsatt prisstegring, kan en importprishöjning som regel väntas leda till en nedgång i de importerade kvantiteterna. Hur stor nedgången blir är svårt att säga. Det beror på hela det förlopp, som importförändringarna ger upphov till. I en förenklad analys brukar man besvara frågan med en hänvisning till totalimportens priselasticitet. Är denna hög, minskas importvolymen mer än priserna stiger, är den låg, blir det tvärtom. Är den precis 1, väger de båda tendenserna jämnt och importvärdet förblir oförändrat.15 Bytesbalansens saldo och inkomstnivån inom landet förblir då i första omgången oförändrade.

Men även i detta senare fall har man att räkna med sekundära effekter, som stör den interna jämvikten. Kraven på kompensation för levnadskostnadssteg- ringen kvarstår. Ja, de kan t. o. m. tänkas bli ännu starkare, eftersom den reala konsumtionsvolymen sjunker. Det är vidare möjligt, att hemmamarknadsproduk— tionen stimuleras genom importens tillbakagång. Med full sysselsättning och nå— gorlunda fullt kapacitetsutnyttjande i utgångsläget kan hemmamarknadsproduk- tionen endast öka, om produktionsfaktorer överförs från exportproduktionen sam- tidigt som investeringarna också förskjuts mot hemmamarknaden eller får ökad omfattning. För att belysa hur dessa olika faktorer kan komma att påverka den yttre och inre jämvikten, skulle emellertid krävas en mera invecklad förlopps— analys än den vi här har presterat.

3. Export- och importprisstegring

De två föregående avsnitten har behandlat återverkningarna av en isolerad pris- uppgång på export- eller importsidan. I det följande skall vi utnyttja erfarenheterna

15 Totalelasticiteternas användbarhet som analytiskt hjälpmedel i detta sammanhang disku- teras mera utförligt i exkurs 2, s. 235 ff.

från de föregående förloppentill att belysa effekten av en parallell export- och importprisstegring.

Närmast av praktiska skäl måste härvid ett val träffas mellan två olika tillväga- gångssätt. Antingen kan modellförloppen i detta avsnitt byggas upp med utgångs— punkt från förhållandena på efterfrågesidan eller också kan de baseras på för- ändringarna på utbudssidan, vilket i detta sammanhang är liktydigt med kost— nadsförändringarna. Den förra metoden var den som kom till användning i ex- portprisstegringsfallet, medan vi utnyttjade den senare för att belysa importpris- stegringens återverkningar. I de fallen var valet av metod enkelt, den primära störningen inträffade i exportfallet på efterfrågesidan, medan det i importfallet var kostnaderna, som först förändrades. Den olika uppläggningen av förloppen gav sig därför av sig själv.

I det fall vi nu diskuterar, där det inträffar en samtidig störning både på efter- frågesidan och på utbudssidan, är ingen av dessa två uppläggningar idealisk ur teoretisk synpunkt. Detta beror främst på att de primära prisstegringsimpulserna denna gång verkar på båda sidor i den samhälleliga jämviktsekvationen.16 Ser man metodvalet snävare. som ett rent tekniskt problem vid själva modellkonstruk- tionen, kan det dock ofta komma på ett ut, vilket tillvägagångssätt som väljs. De resulterande modellförloppen kan oberoende härav göras tämligen lika.

I det följande har vi valt att utgå från förhållandena på utbuds- eller kostnads— sidan. De förlopp, som redovisas i detta avsnitt, kan därför uppfattas som varianter av importprisstegringsförloppen i föregående avsnitt, varianter, där vi infört en samtidig parallell stegring i exportprisnivån. Vi skall pröva konsekvenserna av samma lönekrav, men i en ny situation, där exportprisuppgången skapat ett större utrymme för importprisstegringens genomslag på hemmamarknaden.

Antagandena bakom förloppen i detta avsnitt kommer följaktligen på flera punkter att sammanfalla med dem som gällde för förloppen i föregående avsnitt.

Den externa prisstegringen antas dock vara betydligt starkare än förut. Den antas nämligen resultera i en ökning av såväl exportvärde som importvärde med 600 miljoner kronor per kvartal (siffran uppräknad till årsnivå). När det gäller övriga nya antaganden, är det lämpligt att behandla år I och år 2 var för sig.

Är I (kvartal 1—4)

Det som här måste nyformuleras är framför allt löne- och prisbildningsantagan— dena.

Löneavtalen för året antas redan ingångna, då den utländska prisstegringen börjar, och antas ej ha medfört någon förändring jämfört med utgångsläget. De starkt ökande vinsterna inom exportproduktionen tänkes emellertid ge upphov till en viss löneglidning under året. Denna löneglidning får givetvis tänkas koncen- trerad till exportsektorn. För företagssektorn som helhet antas den medföra en

" Detta är ett av skälen till att en komparativt statisk analys är föga givande i detta samman- hang. Jämför vad som sagts därom i samband med motiveringen av metodvalet i föregående kapitel, 5. 78 ff.

ökning av lönesumman med 170 miljoner kronor per kvartal, vilket motsvarar I procent av denna sektors totala löneutbetalningar i utgångsläget. Inom den offent- liga sektorn antas någon löneglidning ej förekomma. Även de offentliga transfere— ringsutbetalningarna tänks förbli oförändrade under hela året.

Då stegringen i hushållens inkomster under år I med dessa antaganden om löneutvecklingen blir mycket måttlig, ter det sig fortfarande naturligt att räkna med ett betydande motstånd mot prisstegringar på konsumtionsvarumarknaden. Detta markeras i modellen genom att vi bibehåller samma prisbildningsantagande för konsumtionsvaror som i det renodlade importprisstegringsfallet. Det antogs där, att endast hälften av importkostnadsökningen inom konsumtionsvaruproduk— tionen kunde tas ut i form av höjda konsumtionspriser. Däremot gör det för— bättrade bruttovinstläget för företagssektorn som helhet, att det ter sig rimligt att räkna med full importkostnadstäckning inom investeringsproduktionen. Pris- sättningen inom exportproduktionen, slutligen, är redan bestämd genom vårt antagande om exportvärdets stegring. Detta stiger betydligt raskare än produk— tionskostnaderna och det är till denna produktion, som bruttovinstökningen är koncentrerad.

År 2 (kvartal 5—8)

Som redan nämnts, förutsätts den utländska prisstegringen fortsätta på samma sätt som tidigare.

Vi skall här pröva konsekvenserna av samma tre lönekrav som i importprissteg— ringsfallet. Vi tänker oss alltså, att löntagarna i skarven mellan år 1 och 2 gör en prognos över den genomsnittliga konsumtionsprisstegringen under år 2 och for- mulerar sina lönekrav med utgångspunkt från denna prognos. Under år I har * konsumtionspriserna stigit så att de överstiger utgångslägets med i genomsnitt 2,942 procent; för fjärde kvartalet är motsvarande procentsiffra 4,705. Om im- portprisstegringen fortsätter på samma linjära sätt som tidigare och dess genom— slag i konsumtionsprisnivån är oförändrat, skulle följaktligen konsumtionspris— nivån under år 2 komma att ligga i genomsnitt 7,65 procent över utgångsläget. Denna prognos över den primära, av importkostnadsökningen föranledda kon- sumtionsprishöjningen bibehålls i samtliga tre alternativ härnedan.

Alternativ I

Löntagarna, såväl privat— som statsanställda, antas här kräva en procentuell lönehöjning, som är lika stor som den förväntade procentuella konsumtionspris— höjningen för år 2, allt räknat från utgångslägets nivå. Eftersom exportprisupp- gången fortsätter, har det därutöver ansetts lämpligt att räkna med en fortsatt löneglidning under årets tre sista kvartal. Denna löneglidning, som endast tänkes beröra exportproduktionen inom företagssektorn, har antagits uppgå till 183 mil— joner kronor per kvartal, vilket motsvarar 1 procent av sektorns totala löneutbe- talningar under period 5.

De statliga transfereringsutbetalningarna antas, liksom i tidigare förlopp, stiga hälften så kraftigt som de statliga löneutbetalningarna.

Mot bakgrunden av de tämligen snäva inkomstbildningsantagandena i detta alternativ ter det sig fortfarande berättigat att — liksom under år I — endast räkna med halv täckning för den rörliga kostnadsökningen inom konsumtions- varuproduktionen, detta såväl för import- som lönekostnadsstegringen. Inom in- vesteringsproduktionen, som påverkas av den fortsatta vinststegringen inom ex- portproduktionen, förutsätts däremot 100—procentig täckning av de rörliga kost— iadernas ökning.

A [terna-tiv [[

Prisprognosen förblir oförändrad, men vi antar nu, att löntagarna kräver, att deras disponibla inkomst efter skatt skall höjas i takt med konsumtionsprisnivåns stegring (i genomsnitt för hela är 2). Med samma premisser ifråga om genom- snittlig och marginell skatteprocent som i importprisstegringsförloppen leder detta till en lönehöjning på 9,29 procent.”

Eftersom inkomstnivån nu höjs mer än i föregående alternativ, kan en något större prishöjning på konsumtionsvaror realiseras. Vi tänker oss, att konsum— tionspriserna höjs så mycket som svarar mot halva importkostnadsökningen och 75 procent av lönekostnadsstegringen. I övrigt bibehålls antagandena från före- gående alternativ oförändrade. Löneglidningen under vart och ett av årets tre sista kvartal antas fortfarande motsvara I procent av företagssektorns totala löne- summa under period 5, vilket i detta fall blir 186 miljoner kronor per kvartal.

Alternativ I l 1

V i skall här pröva konsekvenserna av det mera långtgående lönekrav, som går ut på att löntagarna begär kompensation inte bara för marginalskattens ökning utan även för de konsekvensprishöjningar, som kan beräknas följa av själva löne— höjningen. Om villkoret, som bestämmer lönehöjningen, formuleras på samma sätt som tidigare, blir löpehöjningen i procent räknat 4,25 gånger så stor som den primärt förväntade prisförhöjningen.18 Då den senare i detta fall uppgår till 7,65 procent, kommer lönekravet att sluta på 32,5 procents höjning utöver utgångsläget. Löneglidningen under årets tre sista kvartal uppjusteras i motsvarande män eller till 225 miljoner kronor per kvartal.

Vid denna kraftiga inkomstlyftning blir en ytterligare modifikation av prisbild— ningsantagandet för konsumtionsvarumarknaden påkallad. Man skulle i och för sig mycket väl kunna pröva, vart full täckning av de rörliga kostnaderna leder. För att bibehålla bättre jämförbarhet med tidigare modellförlopp skall vi emellertid nöja oss med att förutsätta halv täckning för importkostnadsstegringen, men full täckning för lönekostnadsökningen.

,, (I—o,3) AL (I —o,xs) L 13 Jämför not 11, s. 103 ovan.

L = o,o765, vilket ger % = 0,0929.

I samtliga tre alternativ bibehålls i övrigt de allmänna förutsättningar, som gäller för importprisstegringsförloppen i föregående avsnitt. Detta gäller bland annat den hypotetiska kostnadsfördelningen inom olika produktionsgrenar, skatte- antagandena, kapitalinkomsternas variation m. m.

De nu diskuterade förutsättningarna ger upphov till de förlopp, som återges i tabell 11 A—C.

De allmänna egenskaperna hos de här redovisade förloppen är desamma som karakteriserar förloppen i tabell 10.19 På speciella punkter är skillnaderna mellan förloppen i tabellerna IO och 11 dock betydande. I de tidigare föreligger till exem- pel hela tiden ett avsevärt importöverskott, i de senare väger bytesbalansen hela tiden jämnt.

Den allmänna prisnivåns stegring är relativt betydande i samtliga alternativ. Om vi låter den allmänna prisnivån representeras av förändringen i företagssek— torns totala bruttoinkomster, har dessa mellan period 0 och 8 stigit med 25 procent i alternativ I, 26 procent i alternativ II och med inte mindre än 38 procent i alter— nativ III. Då det utländska prisinflytandet denna gång är dubbelsidigt och gör sig gällande både från exportsidan och från importsidan, blir det meningslöst att i detta sammanhang beräkna någon »prismultiplikator».

Motståndet mot prisstegringen är hela tiden störst på konsumtionsvarumark— naderna. Detta återspeglas i den betydligt svagare uppgången i konsumtionspris- nivån, vilken i de tre alternativen endast stiger med 12, 14 respektive 29 procent.

Om vi definierar den disponibla inkomsten på samma sätt som tidigare, erhålls följande tablå över dess fördelning på huvudsektorer i de tre förloppen.

Dispom'bel inkomst, procent.

Företag Hushåll Stat Summa

Period 0, utgångsläge ..................... 19,7 63,9 16,4 roo,o Period 4 ................................ 20,3 62,6 17,1 100,0 Period 8, förlopp I ....................... 20,6 61,4 18,0 IO0,0 Period 8, förlopp II ...................... 20,6 61,2 18,2 roo,o Period 8, förlopp III ............... . ...... 17,2 63,1 19,7 100,0

Den förhållandevis starka pris- och inkomststegringen i samtliga förlopp med— för, att den offentliga sektorn med här gjorda antaganden genomgående drar det längsta strået i kampen om inkomstökningen. Under år 1, "liksom i slutläget för de två första förloppen, tvingas hushållen tillbaka, medan företagen förbättrar sin relativa position. I det tredje förloppets slutläge är det däremot tvärtom.

Medan förloppen i föregående avsnitt karakteriserades av betydande import— överskott, som framtvingade en avsevärd sparandeminskning inom samtliga sek— torer, råder det denna gång genomgående jämvikt i bytesbalansen. Investerings— verksamhetens värde stiger och sparandet ökar i samma mån. Sparandeökningen

” Se diskussionen på s. 108.

Tabell 11 A. Alternativa förlopp, genererade av parallell export- och importprisstegring vid full sysselsättning. Företagsseklorn.

Siffrorna. 1 miljoner kronor, uppräknade till ärsnivå. Utgångsläge å. la 1950. Offent— Privat Offent- anat liga kop brutto- liga kop Foretags-

Export konsum- av kon— . av inves- . Summa Indirekta Direkta sparande . . investe- . inkomster skatter skatter tion sumtions- . termgs- brutto

ring varor varor U lgdngsläge 7 000

År 1 7 ms 7 245 7 368 7 490 År 2

Alternativ I 7 880 8 003 8 125 8 248 Alternativ II 7 937 8 060 8 182

8 305

5. 6. 7. 8.

Alternativ III 5 . 8 750 . 8 873 . 8 995 . 9 118

Tabell 11 B. Alternativa

förlopp, genererade av parallell export- och importprisstegring vid full sysselsättning. Hushållsseklorn.

Kvartal

företag

Löner från Löner från

stat

Transfe- reringar

Summa

inkomster

Direkta skatter

Enskilt sparande

U tgdngsläge År 1

Au

Alternativ I

Alternativ I I

Alternativ III

17000

17 170 17 340 17 510 17 680 18 300 18 483 18 666 18 849 18 579 18 765 18 951 I9 I37 22 525 22 750 22 975 23 200

2500 2500

2 500 2 500 2 500 2 500 2 596 2 596 2 596 2 596 2 616 2 616 2 616 2 616 2 906 2 906 2 906 2 906

23 000 23 195 23 389 23 583 23 777 24 742 24 948 25 I53 25 359 25 097 25 305 25 513 25 721 29 848 30 089 30 330 30 572

3 500 3 564 3 627 3 690 3 753 4 025 4 091 4 157 4 224 4 128 4 195 4 262 4 329 5 453 5 529 5 605 5 681

500 407 315 222 130 172 88

4 ——81

73

Tabell 11 C. Alternativa förlopp, genererade av parallell export— och importprisstegring vid full sysselsättning. Den egentliga, sektorn.

Direkta . .. .. skatter Direkta Indirekta Summa Transfe— Köp av K op av på en- skatter konsum- investe-

Offentligt .. skatter inkomster reringar . . skilda på foretag tionsvaror ringsvaror

sparande

U lgdngsläge 3 500

År 1 3 564

. 3 627 3 690 3 753 År 2 Alternativ I 4 025 4 091 4 157 4 224

Alternativ II 4 128

4 195 4 262 4 329

Alternativ III 5 453 5 529 5 605 5 681

är emellertid koncentrerad till företag och stat. Hushållen minskar sitt sparande relativt kraftigt under förlopp I och II och når under förlopp III _ trots den be- tydande nominalinkomststegringen —— endast upp till ungefär samma absoluta sparande som i utgångsläget.

Hushållens totala inkomster stiger relativt sett starkare än deras efter skatt disponibla inkomster. Sålunda uppgår till exempel stegringen i hushållssektorns totalinkomst från utgångsläget till period 8 i förlopp III till 33 procent, medan hushållens disponibla inkomst i detta fall endast ökar med 28 procent. För olika inkomstkategorier utvecklas den disponibla inkomsten på följande sätt. Vi förut- sätter härvid, att skatternas fördelning i utgångsläget är densamma som tidigare antagits.20

Disponibla Disponibla Dupombla Totalt transfere—

löne- kapital— . konsum-

. . r1n s— . .. inkomster inkomster . g t1onsvarde inkomster

Period 0, utgångsläge ..................... Period 4 ............................. . . . Period 8, förlopp I ....................... Period 8, förlopp II ...................... Period & förlopp III ......................

Av tablån framgår bland annat, att kapitalinkomsternas andel i den reala kon- sumtionen sannolikt ökar under förlopp I och II, medan löneinkomsternas andel går tillbaka. Under förlopp III faller däremot kapitalinkomsterna, som redan nämnts, tillbaka, medan de disponibla löneinkomsterna stiger i full paritet med konsumtionsvärdets ökning.

Ett par ord bör ocksa sägas om inkomstfördelningen inom företagssektorn. Även om den totala bruttovinsten ökar i samtliga förlopp, gäller detta ingalunda inom alla delar av produktionen. Bruttovinstökningen blir med här valda förut— sättningar hela tiden koncentrerad till exportproduktionen. Vinstläget inom in— vesteringsproduktionen försämras något och inom konsumtionsvaruproduktionen sker i samtliga förlopp en stark sammanpressning av vinstmarginalerna. Vid be- dömandet av dessa markerade skillnader i vinstutveckling bör man emellertid komma ihåg, att ett mycket stort antal enskilda företag kan beräknas arbeta inom alla tre produktionsgrenarna. För dessa företag blir den samlade vinstutvecklingen därför betydligt jämnare.

Vi skall denna gång inte ta upp frågan om vilka modifikationer i förloppen, som kan tänkas följa av kvantitetspremissens upphävande, utan nöjer oss på denna punkt med att hänvisa till vad som sagts härom i föregående avsnitt av detta ka- pitel. Däremot skall vi beröra vad som kan tänkas bli följden av några andra variationer i antagandena.

" Se 5. 98 ovan.

Till de förutsättningar, som väl kan tänkas varierande i förloppen i tabell 11, hör antagandena om kostnadsökningarnas genomslag i konsumtionsprisnivån. Vi har såväl vid löntagarnas prognoser som i själva förloppen endast räknat med halvt genomslag av importkostnadsökningen. Under år I med dess obetydliga inkomst— ökning inom hushållssektorn tedde sig detta antagande naturligt. Så som lönebild— ningsantagandena formulerats i modellen, skulle emellertid ett kraftigare genom— slag av den primära importkostnadsökningen under år 2 i stor utsträckning skapa utrymme för sig själv. Effekten av en modifikation av förutsättningarna på denna punkt är betydande.21 Sålunda skulle till exempel ett fullt genomslag av import— kostnadsökningen inom konsumtionsvaruproduktionen i förlopp III ha lett till en allmän lönestegring med 70 i stället för 36 procent. Konsumtionsprisuppgången skulle ha blivit 57 i stället för 29 procent. Redan detta exempel visar, att även tämligen måttliga och i Och för sig rimliga variationer i de numeriska antagandena kan ha ett stort inflytande på förloppens siffermässiga resultat.

4. Sammanfattande omdöme

I princip är variationsmöjligheterna vid numeriska modellförlopp av här beskri- vet slag oändliga. Det är inte bara de här gjorda antagandena, som kan varieras på ett otal sätt; möjligheterna att införa nya faktorer och kompletterande antagan- den ter sig också outtömliga. Men samtidigt vill man gärna föreställa sig, att det är ett visst, ganska begränsat antal faktorer, som är av central betydelse för det utländska prisinflytandets spridning till den svenska ekonomin. Vi har i det före— gående valt att lägga huvudvikten vid utlandstransaktionernas inflytande å ena sidan på den disponibla inkomsten inom olika sektorer, å andra sidan på kost— nadsutvecklingen inom olika produktionsgrenar. Löne— och prisbildningsantagan— dena har fått en framträdande plats och i hög grad kommit att bestämma förlop- pens konkreta utformning.

” Som framgår av mot 1 1, s. 103, är lönestegringen i detta fall direkt proportionell mot »genom- slagskoefficienten». Med samma beteckningar som där erhålls nämligen ur lönekravsekvationen för förlopp III

ALC a AMC—_ C_(I_tm) .

——b LC (1 -— tg)

Denna. kvot mellan lönesummans ökning och den primära im- portkostnadsökningen inom konsumtionsvaruproduktionen kan betraktas som ett slags lönemultiplikator. Den kan antingen — som vi här har gjort — användas som ett ex antebegrepp vid lönekravens formulering, eller beräknas ex post på grundval av ett hypotetiskt modellförlopp eller faktiska statistiska data. De C (| ' ) på förhand förväntade värdena på a och b kan i större eller mindre [75% utsträckning avvika från de i efterhand konstaterade.

Om man sätter Axl/IL. = 1, kan det generella sambandet mel— lan de olika storheterna i multiplikatoruttrycket åskådliggöras med en vanlig hyperbel.

Som flera gånger tidigare understrukits, har ett av huvudsyftena med förloppen varit att belysa det utländska prisinflytandet vid olika alternativa förutsättningar rörande den interna löne- och inkomstutvecklingen. Att lönepolitiken, här fattad i vidaste mening som den allmänna inkomstpolitiken, givits en så central plats i analysen av utlandstransaktionernas återverkningar på den inhemska prisnivån är inte ägnat att förvåna. Erfarenheterna från kriget och efterkrigstiden med dess fulla sysselsättning har givit vid handen, att det finns vida marginaler för löne— och inkomstutvecklingen vid en extern prisstörning samt att det är av stor be— tydelse för penningvärdet, var inom dessa marginaler den faktiska utvecklingen kommer att ligga. Därtill kommer, att denna sida av spörsmålet hittills inte be— handlats särskilt utförligt, i varje fall inte i den ekonomiska litteratur, som syss- lat med utrikeshandelns problem.

Till sist en allmän reflexion. Det är självklart, att de utländska prisimpulsernas genomslagsförmåga i en konkret situation i hög grad beror på det allmänna eko— nomiska läget inom landet och på den ekonomiska politik, som kommer att föras. De föregående förloppen har alla utgått från en situation med full sysselsättning och intern prisjämvikt. Den ekonomiska politiken har i stor utsträckning hållits utanför resonemangen. Penningpolitiken har till exempel tilldelats en helt passiv roll och antagandena om den offentliga sektorns reaktioner, om finanspolitiken, har givits en mycket schematisk utformning. Detta kan inte undgå att begränsa räckvidden av den föregående analysen. För att kunna tillämpas på en konkret situation behöver den dels modifieras med hänsyn till det ekonomiska läge, som då råder, dels kompletteras med mer realistiska antaganden om den ekonomiska politikens utformning och om företags och individers ekonomiska handlande.

KAPITEL 7

Volymförlopp

Om det råder full sysselsättning och prisstabilitet inom ett land, är det framför allt två slags yttre störningar, som framstår som allvarliga och ägnade att skapa problem för en ekonomisk politik, som vill bevara den ekonomiska jämvikten. Å ena sidan kan inflation utomlands hota penningvärdet, å andra sidan kan depres— sion i utlandet medföra risk för arbetslöshet. I det föregående har vi ägnat oss åt den första typen av störningar och behandlat återverkningarna av stigande export— och importpriser. I detta kapitel skall vi i stället söka belysa effekten på den in— terna ekonomin av depressiva impulser utifrån.1 Medan vi tidigare renodlade prisaspekten hos det ekonomiska skeendet, skall vi nu koncentrera oss på dess »reala», kvantitativa sida. På det abstrakta plan, där analysen rör sig, betyder detta, att den svepande förutsättningen om oförändrade kvantiteter byts ut mot den lika svepande premissen konstanta priser.

1. Diskussion av premisserna

Konstanta priser och löner är ett inom nyare ekonomisk teori ofta förekom- mande antagande. I verkligheten är det sällan uppfyllt under någon längre tid. Men det förenklar i hög grad analysen och har mycket, som talar för sig. Antagandet motiveras ofta med att analysen sägs avse en situation, där det föreligger så stora outnyttjade resurser av arbetskraft och anläggningar, att en produktionsökning inte medför några väsentliga pris- eller löneförändringar.2 Å andra sidan kan man emellertid lika väl tänka sig, att det är motiverat i ett läge med hög sysselsättning, där det av olika skäl råder en sådan tröghet ifråga om löner och andra kostnader, att en produktionsnedgång inte medför några nämnvärda prissänkningar. Men man kan också avstå från att söka pressa in något större mått av realism i an- tagandet och i stället betrakta det på samma sätt som premissen om oförändrade

1 Efterkrigstiden ger också. exempel på sådana. Det räcker att hänvisa till exportned- gången mellan 1951 och 1952 och den dämpning av den inhemska konjunkturen som följde därav. 2 Ett sådant betraktelsesätt låg nära till hands i Keynes' och hans efterföljares syssel- sättningsteorier, som utformades mot bakgrunden av 1930-talets stora världsdepression.

kvantiteter i föregående kapitel, som en medveten abstraktion från verkligheten avsedd att renodla vissa moment i ett tänkt förlopp. Det är detta senare betrak- telsesätt som närmast bör anläggas på de följande modellförloppen i detta kapitel. Antagandet om konstanta priser kan nämligen på ett tillräckligt abstrakt plan förenas med många olika konjunktursituationer och det blir i stället andra pre- misser och reaktionsmönster, som får varieras från en situation till en annan.

Genom att vi övergått från att förutsätta oförändrade kvantiteter till att räkna med konstanta priser, kan de följande modellförloppen utformas i nära anknyt— ning till de teorier för kumulativa ekonomiska förlopp, som vuxit upp kring den s. k. multiplikatorn.8 Vi skall tillämpa samma periodanalytiska metod som i pris- förloppen, men utforma den på ett något annorlunda sätt. I anknytning till den gängse metodiken vid multiplikatorresonemang skall vi nämligen i modellförlop- pen i detta kapitel endast redovisa förändringarna från det ursprungliga jämvikts- läget. Det blir alltså i det följande fråga om en tillämpning av den inom ekonomin så vanliga marginella resonemangsmetoden. I sin mera rigorösa matematiska ut— formning är denna metodik lättast att tillämpa på mycket små, infinitesimala för— ändringar. I den följande periodanalysen skall vi emellertid företa en uppförsto— ring i förtydligande syfte av de marginella resonemangen. Vi kommer således att förutsätta, att det råder vissa givna, konstanta samband mellan olika storheters för- ändringar, även om dessa förändringar är relativt betydande. I princip förefaller detta knappast vara ett längre gående antagande än när man, som ofta sker, stilla— tigande förutsätter, att sambanden mellan olika infinitesimala förändringar är konstanta i tiden.

Eftersom vi i de följande förloppen kommer att röra oss med relativt stora för— ändringar, blir skillnaden mot de föregående, mera fullständigt redovisade för— loppen ringa. Även dessa byggde i stor utsträckning på vissa konstanta relationer mellan förändringarna från en period till en annan. De marginella förloppen i det följande skulle för övrigt relativt lätt kunna kompletteras med hypotetiska data för utgångsläget och på det sättet förvandlas till fullständiga förlopp.

Även i övrigt finns många gemensamma drag hos de två slagen av förlopp. Det har redan nämnts, att de tänks starta från ett likartat utgångsläge. Den grund- läggande tresektormodellen bibehålls också i flera av förloppen i detta kapitel; i en del kommer den dock att förenklas radikalt. Vidare kommer vi att anta, att

3 Sedan R. F. Kahn publicerat sin artikel om »The Relation of "Home Investment to" Un— employment» (Economic journal, 1931, s. 173 ff.), fick multiplikatorbegreppet snabbt en vid- sträckt användning i ekonomisk teori. När det gäller dess tillämpning på utrikeshandelns pro- blem kan bl. a. hänvisas till: ]. M. Keynes, The Means to Prosperity, London, 1933, s. 16, s. 24; R. F. Harrod, International Economics, Cambridge, 1933, s. 110 ff. och The Trade Cycle, Oxford, 1936, s. 146 ff. ; Colin Clark, »Determination of the Multiplier from National Income Statistics», Economic journal, 1938, s. 437 ff.; D. H. Robertson, »Mr Clark and the Foreign Trade Multiplier», Economic Journal, 1939, s. 354 ff. Bland senare arbeten är det givande att mot varandra ställa Lloyd A. Metzler, »Underemploy- ment Equilibrium in International Trade», Econametriea, Volume IO, Number 2, April 1942, och Fritz Machlup, International Trade and the National I ncame M ultiplier, Philadelphia, 1943. En allmän översikt av olika multiplikatorbegrepp ges i H. Hegeland, The Multiplier Theory, Lund, 1954. '

periodlängden i det följande är relativt kort. Något behov av att denna gång pre- cisera förloppen till kvartal och år föreligger emellertid ej.

Pris- och lönebildningsantagandena bortfaller i och med premissen om kon— stanta priser. Förloppen i detta kapitel genereras genomgående av förändringar i exportens volym och styrs följaktligen från efterfrågesidan. Företagens anpassning till förändringar på efterfrågesidan antas ske på så sätt, att försäljningarna under en period bestämmer produktionens och utbudets omfattning under den därpå följande perioden. Hushållen antas däremot förändra sin konsumtion under samma period som deras inkomst förändras. Den oundvikliga efterhandsidentiteten mellan utbud och efterfrågan på varumarknaderna under varje enskild period tänkes helt och hållet åstadkommen genom oförutsedda lagerförändringar hos säljarna.4 På arbetsmarknaden får motsvarande fenomen tänkas ta sig uttryck i variationer i sysselsättningen. Antagandena om investeringsverksamheten och den offentliga sektorns reaktion kommer att redovisas i direkt anslutning till de förlopp, där dessa element dras in i bilden.

Bland de många ting vi skall se bort ifrån i det följande bör två särskilt fram- hållas, nämligen återverkningarna på världsekonomin av det ekonomiska skeen- det i Sverige och produktivitetsförändringarna. De förra kan, eftersom Sverige är ett förhållandevis litet land, beräknas bli tämligen små. För vissa produkter som till exempel järnmalm och trävaror, där vårt land spelar en rätt stor roll på världsmarknaden, gäller inte detta omdöme. Och inte heller är det utan vidare giltigt för den del av våra transaktioner med utlandet, som sker inom ramen för bilaterala handels— och betalningsavtal. Ett beaktande av produktivitetsutvecklingen skulle otvivelaktigt öka analysens realism. Samtidigt skulle den emellertid bli be— tydligt mer komplicerad. Då förloppen i huvudsak är tänkta som tämligen kort— siktiga, har det ansetts försvarligt att i detta sammanhang bortse från produk- tivitetsförändringar. De senare är för övrigt föremål för en särskild studie inom penningvärdeundersökningen.

:. Återverkningama av en nedgång i exportens volym

Om det i ett högkonjunkturläge av någon anledning inträder en minskning av utlandets efterfrågan på vår export, är det sannolikt att detta först visar sig i en minskning av orderingången. Snart går emellertid också de exporterade kvan— titeterna ner och förr eller senare måste produktion och sysselsättning inom ex— portföretagen skäras ned. Till en tid kan denna senare process uppskjutas genom produktion på lager och minskning av företagssparandet, men detta kan i läng-

* Företagssektorn antas följaktligen reagera rekursivt, hushållssektorn simultant. Samma sak kan uttryckas så att vi räknar med en »production lag», men däremot inte med någon »consump— tion lag». En mekanism av detta eller liknande slag är oundviklig vid förloppskonstruktioner av den typ det här är fråga om. Den bidrar i hög grad till deras abstrakta karaktär. Vid en empirisk prövning av teorin kan den befaras leda till en sprängning av enhetsperioden, vars längd för hus- hållssektorn sannolikt blir en helt annan är för företagssektorn.

den inte hindra en nedgång i exportproduktionen. Denna nedgång och den syssel— sättningsminskning, som åtföljer den, för i sin tur med sig minskade löne- och vinst— utbetalningar till hushållssektorn. Som följd härav reduceras konsumtionsvaru— köpen. Denna sekundära effekt av exportnedgången kan fördröjas och begränsas genom minskning i (hushållens sparande och genom arbetslöshetsbekämpande åt— gärder av olika slag. Den minskade konsumtionen leder — i den mån den inte går ut över importen — till produktionsnedskärningar och minskad sysselsättning inom konsumtionsvaruproduktionen. Detta medför en ny efterfrågereduktion, som leder till en ny produktionsnedskärning, osv. i en »ond cirkel». Men den kumula- tiva processen är inte begränsad till konsumtionsvaruproduktionen. Även investe— ringsverksamheten dras med i nedgången. Det, som börjat som en begränsad ex- portkris, kan på detta sätt djupna till en allmän depression.

Så ungefär kan man i allmänna ordalag skildra en konjunkturnedgång, som ut- löses av en minskning i exporten. Som redan antytts, bromsas emellertid inkomst- reduktionen upp på en rad punkter under processens gång. Ökningen av lagren, reduktionen av importen och minskningen av sparandet tjänar alla sbm buffertar i detta sammanhang. De depressiva impulserna kan också på olika sätt motverkas genom ekonomisk-politiska åtgärder.

Vi skall nu övergå till att illustrera det sagda med några variationer på ett och samma enkla modellförlopp.

Dessa variationer har alla det gemensamt, att de vill belysa återverkningarna av en bestående exportvolymminskning. I den första och enklaste varianten är importen den enda faktor, som dämpar konjunkturnedgången inom landet. I va— riant 2 tjänar också förändringar i sparandet som en buffert. Den offentliga sek- torns mer automatiska reaktion (vid oförändrade skattesatser) tillkommer i va- riant 3 och finanspolitiken tänks ytterligare aktiviserad i variant 4, där arbets— löshetsbekämpande åtgärder införs i bilden. I den femte och sista varianten till- kommer slutligen en av exportbortfallet betingad nedgång i den privata investe— ringsverksamheten.

I den första och mest verklighetsfrämmande varianten antas produktionskost- naderna endast bestå av utgifter för importvaror och löner. Vidare antas löne- inkomsterna odelat användas för konsumtion. Något sparande från löntagarnas sida förekommer följaktligen inte. Så när som på lagerförändringar hålls den pri- vata investeringsverksamheten helt utanför resonemanget. Detsamma gäller hela den offentliga sektorn.

Vi skall vidare anta, att en tiondel av exportproduktionens minskning går ut över råvaruimporten och nio tiondelar över sysselsättning och löneinkomster. Vid en minskning av konsumtionsvaruproduktionen antas motsvarande andelar vara två tiondelar och åtta tiondelar.

Med dessa antaganden ger en bestående minskning av exportens volym med I 000 enheter upphov till följande förlopp. Det bör observeras, att siffrorna i tabell 12 för varje period anger den sammanlagda förändringen från det tänkta jämviktsläget under period 0.

Tabell 12. Exportminskning, importläckage.

Förändring frän period 0.

Period Export Konsumtion La ger Vid Produktion Import Löner periodens slut 1 — 1 000 0 + 1 000 o 0 o 2 — 1 000 — 900 + 1 900 — 1 ooo — 100 — 900 3 — 1 000 _ 1 620 + 2 620 — 1 900 — 280 — 1 620 4 — 1 000 — 2 196 + 3 196 — 2 620 — 424 — 2 196 5 _ I 000 — 2 657 —|- 3 657 —3 x96 — 539 — 2 657 6 — 1 000 _ 3 026 + 4 026 — 3 657 — 631 — 3 026 7 —1000 —3 321 +4321 —4 026 — 705 —3 321 8 —I 000 —3 557 + 4557 —4 321 _ 764 *3 557 9 —Iooo —3746 ++746 —4557 — 811 —3746 10 — I 000 — 3 897 + 4 897 —4 746 — 849 — 3 897 15 _- I 000 —4 302 + 5 302 —5 253 — 95I —4 302 20 — I 000 —4 435 + 5 435 —5 419 — 984 —4 435 00 —1 000 —4500 + 5500 —5500 -—1 000 —4500

Av tabellen framgår, hur de sekundära verkningarna av exportminskningen staplas på varandra från period till period. Reduktionen i konsumtion och pro— , duktion från en period till nästa blir emellertid allt mindre och hela förloppet j konvergerar mot ett nytt jämviktsläge, som emellertid nås först efter ett oändligt * antal perioder. Redan efter 15 perioder har man dock kommit ganska nära detta jämviktsläge. Den »production lag» kring vilken hela förloppet är byggt åter- speglas i lager— och produktionssiffrorna. Produktionsnedskärningen under en viss period är alltid lika stor som den ofrivilliga lagerökningen under närmast före- * gående period.

I det jämviksläge, mot vilket förloppet konvergerar, har det totala bruttopro- duktionsvärdet sjunkit med 5 500 enheter, löner och konsumtion med 4 500 enheter vardera och export liksom import med I 000 enheter. Om man definierar multi— plikatorn som kvoten mellan den slutliga förändringen i det totala produktvärdet och den bestående exportförändringen, blir den följaktligen i detta förlopp lika med 5,5.5 Om man vill belysa sysselsättningseffekten av exportnedgången, kan

5 Det exakta uttrycket för multiplikatorn kan i detta fall lämpligen härledas med hjälp av en serieutveckling. Beteckna företagssektorns totala bruttoproduktion med B, exporten med X och de marginella importkvoterna vid export- och konsumtionsvaruproduktion med m; respektive mc. För den sammanlagda bruttoproduktionsförändring, AB, som följer av en given exportförändring, AX , erhålls då följande serie

AB = AX + AX(1 —m,) + AX(1—mx)(1—mc) + AX(1—mx) (1 —mc)* + ... + + AX(1—mz)(1—mc)”.

Om m: och mc liksom i förloppet härovan har värden, som ligger mellan 0 och I, konvergerar denna serie mot ett ändligt gränsvärde och vi får följande uttryck för multiplikatorn

lim AB 1 1—mx ”+mH—I+(I—mx) —1+

1—(1—Tc)

D

Detta uttryck blir, som synes, större ju mindre m, och mc är. För ni,, = 0,1 och m, = 0,2 blir det exakt 5,5.

man använda ett snävare begrepp än denna bruttomultiplikator och i stället be- trakta kvoten mellan den slutliga förändringen i lönerna och exportförändringen. Denna kvot mellan två värdesummor, som visserligen är beräknade i fasta priser, kan inte lika lätt som R. F. Kahns ursprungliga multiplikatorbegrepp ges en handgriplig tolkning, men vi skall likväl i fortsättningen för enkelhets skull refe- rera till den som exportens sysselsättningsmultiplikator. Som kan utläsas direkt av gränsvärdena i tabell 12, är dess värde i detta fall en enhet mindre än brutto- multiplikatorn, eller 4,5.

Den situation, som förloppet är på väg mot, karakteriseras av jämvikt på kon- sumtionsvarumarknaden och i utlandstransaktionerna. Produktionen för hemma- marknaden har sjunkit lika mycket som konsumtionsvaruefterfrågan, och såväl export som import har gått ned med 1 000 enheter. På arbetsmarknaden är där-- emot jämvikten starkt rubbad, vilket endast kan tolkas så att en betydande arbets- löshet uppstått.

Vi skall nu se, hur förloppet ter sig, om vi också tar hänsyn till sparandeläckaget. Antagandena varieras därför på följande sätt.

Inom exportproduktionen antas en marginell produktionsförändring fördela sig med 10 procent på import och 50 procent på löner. Resten, 40 procent, blir då ett bruttosparande, som förutom företagens nettovinst inkluderar alla sådana utgifter, som inte är direkt inkomstbildande under perioden. Inom konsumtionsvaruproduk- tionen antas motsvarande fördelning vara 20, 50 och 30 procent. Beträffande hus- hållssektorn förutsätts, att en inkomstförändring fördelar sig med 80 procent på konsumtion och 20 procent på sparande. Staten och den privata investeringsverk— samheten (så när som på lagerförändringar) hålls fortfarande utanför resone- manget. Om den bestående exportnedgången alltjämt antas uppgå till I 000 en- heter, ger de nu gjorda förutsättningarna upphov till följande förlopp.

Tabell 13. Exportminskning, import- och sparandeläckage.

Förändring från period 0.

Företag Lager vid Period Export Konsum— periodens Produk— Import Löner Brutto- tion slut tion sparande 1 —— 1 000 0 + 1 000 o o o 0 2 — 1 000 — 400 + 1 400 — 1 ooo —- 100 — 500 — 400 3 _ 1 ooo — 560 + 1 560 — 1 400 — 180 _ 700 — 520 4 — 1 000 — 624 + 1 624 — 1 560 — 212 — 780 — 568 5 ——1 000 —650 + 1 650 —1 624 —225 —812 —587 6 —— 1 000, — 660 + 1 660 —— 1 650 — 230 — 825 _ 595 7 — 1 000 — 664 + 1 664 _— 1 660 — 232 — 830 —— 598 8 — 1 000 — 666 + 1 666 — 1 664 —— 233 — 832 —— 599 oo —1 000 ———667 + 1 667 —1 667 —233 ———833 ——601

Period Löner Konsum— Sparande tion

1 o 0 0 2 —500 —400 _— 100 3 — 700 — 560 — 140 4 —780 —624 — 156 5 —812 —650 —— 162 6 ——825 —660 —— 165 7 —830 —664 — 166 8 —832 —666 —166 00 —833 ——667 _ 166

Som framgår av produktionskolumnen, blir den slutliga multiplikativa effekten av exportnedgången denna gång betydligt mindre. Bruttomultiplikatorn är här 1,67 i stället för 5.5 i föregående förlopp.6 >>Sysselsättningsmultiplikatorn» blir nu endast 0,83. Förloppet konvergerar också betydligt snabbare mot det nya jäm— viktsläget. Detta är emellertid partiellt i flera avseenden. En del av balansbristen på arbetsmarknaden har nu flyttats över till utlandstransaktionerna och bytes— balansen visar ett deficit på 767 enheter. En sådan situation kan inte rimligen bestå någon längre tid.

' I den tredje varianten, som redovisas i tabell 14, tillkommer som nytt element i den offentliga sektorn och dess reaktioner. Det är härvid endast fråga om en myc- _ ket begränsad del av dessa reaktioner, nämligen den mer eller mindre automa- i tiska reduktion av skatteintäkterna, som blir en följd av den minskade ekonomiska ' aktiviteten. Endast två slags skatter beaktas: indirekta skatter, som antas falla * uteslutande på konsumtionsvaruproduktionen och utgöra 10 procent av produkt- värdet (inklusive skatt) samt direkta skatter på enskilda personers inkomst, för vilka marginalskattesatsen förutsätts vara 30 procent. För att bereda plats för den indirekta skatten antas bruttosparandet inom konsumtionsvaruproduktionen redu- cerat från 30 till 20 procent. I övrigt bibehålls antagandena från variant 2 oför— ändrade.

I och med att staten nu införs explicit i förloppet, har vi kommit åter till vår grundläggande tresektormodell, om än i en mycket förenklad version. Då de offent- liga utgifterna tänks förbli oförändrade, motsvaras skatternas förändringar av lika stora variationer i det offentliga sparandet. Produktionen under en period antas fortfarande bestämd av försäljningsresultatet under närmast föregående period. Hushållen antas liksom förut anpassa sin konsumtion till inkomstförändringen under löpande period.

' Den generella formeln för bruttomultiplikatorn kan också. i detta fall härledas med hjälp av en serieutveckling och blir

1 1—(1—mc—sc) (1—sp)'

AB lim—=1+(1——m —-s )(1—s) n—>ooAX :: x p

där de små s:en betecknar de marginella sparkvotema.

Tabell 14. Exportminskning, import-, sparande- och skatteläckage.

Förändring från period 0.

Företag Lager vid . . Konsum- . Produk- .. Indirekt Brutto- Period Export tion persipliens tion Import Loner skatt sparande 1 —— 1 000 0 + 1 000 0 0 o 0 o 2 —1 000 —250 + 1 250 —-1 000 ——100 —500 0 —400 3 ——1000 —-312 + 1312 —1250 —150 —625 —25 +450 4 —1 000 —328 + 1 328 —1 312 —162 -—656 ——31 —463 5 — 1 000 — 332 + 1 332 — 1 328 — 166 ——664 — 33 —466 6 —1 000 —333 + 1 333 —1 332 —166 —666 ——33 —467 00 — 1 000 — 333 + 1 333 — I 333 — I67 — 667 — 33 — 466 Hushåll . .. Direkt Konsum— Period Loner skatt tion Sparande 1 o 0 0 0 2 —500 —150 ———250 —100 3 —-625 —188 —312 —125 4 —656 —197 —328 —131 5 —664 — 199 —332 —133 6 —666 ———200 —333 —133 00 —667 ———200 —333 ——134 Stal Period Direkt Indirekt Offentligt skatt skatt sparande 1 o o o ' 2 — 150 0 — 150 3 — 188 — 25 — 213 4 — 197 — 31 —— 228 5 — I99 _ 33 _ 232 6 — 200 — 33 — 233 00 — 200 — 33 — 233

Förloppet bromsas nu upp ytterligare och konvergerar snabbt. Genom att de offentliga utgifterna enligt antagandena hålls oförändrade, medan skatteintäkterna sjunker, verkar budgeten med sin underbalansering stabiliserande på den inhemska konjunkturen. Brist på jämvikt föreligger liksom i föregående variant såväl på arbetsmarknaden som i fråga om utlandstransaktionerna. Den förra jämviktsbristen har minskat något och >>sysselsättningsmultiplikatorn» har som följd därav sjunkit till 0,67. Bytesbalansens underskott har ökat till 833 enheter; en naturlig konsekvens

av att den inhemska aktiviteten hålls bättre uppe. Bruttomultiplikatorn har denna gång värdet 1,33.7

Den fjärde varianten, som återges i tabell 15, avser att belysa hur en mer aktiv finanspolitik kan tänkas påverka förloppet. Ett otal alternativ är här, liksom på många andra punkter, tänkbara. Som ett enkelt antagande har vi valt att förut- sätta, att de offentliga myndigheterna betalar ut kontanta arbetslöshetsunderstöcl till. ett belopp, som uppgår till hälften av löneinkomstbortfallet inom den privata delen av ekonomin. I vårt bokföringsschema återspeglas detta i en ökning av de offentliga subventionerna till hushållssektorn. Alternativt kan man tänka sig, att den offentliga verksamheten expanderas på ett sådant sätt, att effekten på hus— hållens inkomster blir densamma som i subventionsfallet. Om man vill konkretisera på denna punkt, ligger det närmast till hands att tänka på statliga beredskaps- arbeten. I övrigt bibehålls samtliga antaganden från föregående variant.

Tabell 15. Exportmlnskning, import-, sparande- och skatteläckage, arbetslöshetsstöd. -

Förändring från period 0.

Företag Konsum- Lager Vid Produk- Indirekt Brutto- Period Export . periodens . Import Löner tion slut tion skatt sparande 1 — 1 000 0 + 1 000 o o o o o 2 _: 000 —125 + 1 125 —1 000 —100 —500 0 —400 3 —1000 —141 + 1 141 —1 125 —125 —562 —13 —425 4 _ 1 000 — 142 + I 142 — 1 141 _ 128 —571 — 14 —428 00 —1000 —143 + 1 143 —1 143 ——129 ——571 — 14 —429 Hushåll . .. Subven- Summa Direkt Konsum- Period Loner tioner inkomster skatt tion Sparande 1 o o o o o o 2 —500 +250 —250 —75 ——125 —5o 3 -—562 + 281 —281 —84 ——141 —56 4 —571 + 286 —285 —86 —142 —57 oo —571 + 286 —285 —86 —143 —57

7 Det generella uttrycket för multiplikatorn kan härledas på. samma sätt som tidigare och blir denna gång

. AB 1 lurt—= _ __ _ _ 1 n-—>ooAX 1 +(1 mx sz) (1 sp tP'r—(1—mc—sc—tc)(1—sp—tp)'

där !? betecknar hushållens marginella skattekvot och te den indirekta skattekvoten inom kon- sumtionsvaruproduktionen.

P riod Direkt Indirekt Summa Subven- Offentligt e skatt skatt inkomster tioner sparande 1 o 0 0 o o 2 _ 75 0 _ 75 + 250 _ 325 3 — 84 — 13 — 97 + 281 — 378 4 —— 86 — 14 _ 100 + 286 — 386 00 — 86 — 14 — 100 + 286 — 386

Detta förlopp konvergerar av lätt insedda skäl ännu snabbare än de föregående. Bruttomultiplikatorn är nu endast 1,14.8 Det nya jämviktsläget är alltjämt i hög grad partiellt. Såväl bytesbalansens som budgetens underskott är större än i före— gående varianter. I gengäld har arbetslösheten och konsumtionsnedgången i mo— dellen blivit betydligt mindre än i tidigare varianter. På det abstrakta plan, där vi rör oss, skulle arbetslösheten tydligen helt kunna elimineras ur modellen, om den offentliga verksamheten omedelbart utvidgades i takt med sysselsättnings- minskningen inom exportproduktionen. Ginge man i stället subventionsvägen, skulle sysselsättningen visserligen gå ned, men konsumtionen tills vidare upprätt- hållas.

I den femte och sista varianten skall slutligen tas viss hänsyn till den privata investeringsverksamhetens roll i sammanhanget. Antagandena från föregående variant bibehålls oförändrade, men kompletteras med nya antaganden rörande in— vesteringsproduktionen. För översiktlighetens skull sammanfattas samtliga an— taganden om marginella relationer här nedan.

Produktion för Konsum- . Export tion Investering Marginell importkvot ............................... 10 % 20 % 20 % Marginell lönekvot ................................. 50 % 50 % 50 % Marginell indirekt skattekvot ........................ o % 10 % 0 % | Marginell bruttosparkvot ............................ 40 % 20 % 30 %

Inom hushållssektorn antas en inkomstförändring fördela sig på följande sätt:

Direkt skatt .............. . . _. . 30 % Konsumtion . . . . ...... . ....... 50 % Sparande ...... . . .......... . . 20 %

3 Även denna gång kan det generella uttrycket för multiplikatorn härledas efter samma linjer som tidigare. Det blir

1 1 — (I—mc—sc—tc) (I —up)(1—sp—tp)'

. B lzmA—X= 1 +(I—mx—sx)(I—up)(1—sp—tp)

n-—>co där 14. , »subventionskvoten», är det numeriska förhållandet mellan de kontanta arbetslöshets- understöden och den bortfallna löneinkomsten. Om 14 = 0, blir formeln densamma som i not 7, s. 129. Är u? = 1, blir multiplikatorn också. 1 och någon kumulativ process uppstår ej.

Arbetslöshetsunderstöden förutsätts alltjämt kompensera precis hälften av löne— bortfallet till följd av sysselsättningsminskning.

Konsumtionsvaruproduktionens omfattning under en viss period antas fortfa- rande bestämd av försäljningsresultatet under närmast föregående period. Det återstår endast att infoga den privata investeringsverksamheten i förloppet. Lager- investeringar är redan beaktade. Det gäller alltså i första hand investeringar i maskiner och byggnader. Vi bortser här helt från det komplicerade samspel av olika faktorer och överväganden, som i verkligheten bestämmer investeringsbeslu- ten, och antar kort och gott, att investeringarna under en period förändras lika mycket som företagens bruttosparande under närmast föregående period.9 Re— sultatet av dessa antaganden blir det förlopp, som återges i tabell 16.

Tabell 16. Exportminskning, kombinerad med investeringsnedgång.

Förändring från period 0.

Företag Period Ex ort Konsum- Investe- 141512;ng Produk- Im ort L” e Indirekt Brutto- P tion ringar P slut tion p on r skatt sparande 1 -— 1 000 o 0 + 1 000 o o o 0 o 2 —1000 —125 o +1125 —1000 —100 —500 0 —400 3 —1000 —141 —400 + 1541 —1 125 —125 —563 —12 _425 4 — 1 000 — 193 — 425 + 1 618 —1 541 — 208 — 771 _ 14 — 548 5 — 1 000 _ 202 — 548 + 1 750 — 1 618 — 224 — 809 — 19 —— 566 6 —1000 —219 —566 + 1785 —1 750 —251 —875 —20 —604 7 —1 000 —223 —604 + 1 827 —1 785 —257 —892 —22 ——614 8 — 1 000 — 229 — 614 + 1 843 — 1 827 — 266 _— 914 _ 22 _ 626 9 —1 000 —230 —626 + 1 856 —1843 —269 —921 —23 —630 10 —1 000 —232 —630 + 1 862 ——1 856 —271 —928 —23 ——634 00 ——1 000 —234 —638 + 1 872 —1 872 —275 —936 —23 ——638 Hushåll . .. . Summa Direkt . Period Loner Subven tioner inkomster skatt Konsum tion Sparande 1 o 0 o o o o 2 —500 + 250 —250 _ 75 —125 —50 3 — 563 + 281 _ 282 _ 85 — 141 —56 4 — 771 + 385 — 386 — 116 — 193 — 77 5 _ 809 + 405 — 404 — 121 — 202 _ 81 6 —875 + 437 _438 —131 —219 —88 7 — 892 + 446 — 446 — 134 —— 223 — 89 8 _914 + 457 _457 _ 137 _229 —91 9 —921 + 461 _460 _ 138 —230 ——92 to — 928 + 464 — 464 _ 139 — 232 — 93 cc — 936 + 468 — 468 — 140 — 234 — 94

” Hur orealistiskt detta antagande är, varseblir man särskilt tydligt, om man försöker pressa in bostadsbyggandet under det.

Period Direkt skatt liiifft inslngåtir Subventioner (ågåeågåt 1 o o o 0 0 2 _ 75 0 _ 75 + 250 _ 325 3 — 85 —12 »— 87 + 281 ——368 4 —116 -—14 —130 +385 -—515 5 -— 121 —— 19 — 140 + 405 —- 545 6 —131 —20 ——151 + 437 —588 7 '——134 —22 —156 + 446 ——602 8 —137 —22 —-159 + 457 —616 9 —138 —-23 — 161 + 461 ——622

10 — 139 — 23 —— 162 + 464 —— 626 00 —140 —23 ——163 + 468 ——631

Genom att investeringsverksamheten denna gång är med i kontraktionsprocessen, blir den allmänna produktions- och sysselsättningsminskningen nu åter starkare. Bruttomultiplikatorn blir denna gång 1,87.10 Det jämviktsläge mot vilket förloppet tenderar, omfattar liksom närmast föregående varianter endast den inhemska varu- marknaden. En betydande jämviktsbrist har åter uppstått på arbetsmarknaden. Importöverskottet är mindre än i föregående variant, medan det statliga budget- underskottet är större än i något tidigare fall.

På vilket sätt kan de nu presenterade varianterna på ett och samma abstrakta modellförlopp öka vår insikt i det som faktiskt sker inom den svenska ekonomin, när exportens volym av någon anledning går ned? Härom kan utan tvivel råda delade meningar. Å ena sidan kan det hävdas, att de förenklade förutsättningarna är så speciella att förloppens förklaringsvärde i detta hänseende måste bli tämligen ringa. Mot detta kan å andra sidan sägas, att förloppen framför allt avser att —— på kvantitetssidan —— renodla den kumulativa process, som en exportnedgång kan väntas ge upphov till. De kumulativa processerna spelar en central roll i'flertalet moderna konjunkturförklaringar och multiplikatorbegrepp har — som framgår av not 3, s. 122 _— kommit till flitig användning också vid analysen av utrikeshandelns inflytande på den interna ekonomin.

Accepterar man den allmänna uppläggningen av den föregående analysen, be- lyser den på ett enkelt sätt å ena sidan hur verkningarna av en exportnedgång successivt sprids genom det ekonomiska systemet, å andra sidan hur olika interna faktorer verkar bromsande eller accelererande på denna spridning. Ju större läckagen

1" Det generella uttrycket för multiplikatorn blir i detta fall mera komplicerat. Vid dess här- ledning är det därför lättare att gå. genvägen över det nya jämviktsvillkoret. Gör man det, och betecknar de marginella k-voterna inom investeringsproduktionen med i, erhålls med samma beteckningar som tidigare '

A B

m=”

(1 —mx—sx) (1 —up) (1 —sp—tp)(1+sc—si) + sx [1 —(1 —up) (1 ”sp—lp) (Sc—5t+mc_mi+ipl] [1— (1 —ma—sc—tc) (1 —up) (1 asp-ip)] (1—si)—sc(1—mi—si) (1 —ap)(1—sp—tP) +

i form av import, sparande eller skatter är, desto mindre blir multiplikatorn och desto snabbare bromsas den från exporten emanerande konjunkturnedgången. Detta belyses av de tre första varianterna (tabellerna 12 till 14), där bruttomultipli— katorn i tur och ordning har värdena 5,5, 1,67 och 1,33. Det förlopp, som återges i tabell 15, exemplifierar effekten av en mer aktiv finanspolitik och multiplikatorn sjunker där till 1,14. Ett beaktande av exportförändringens återverkningar på den privata investeringsverksamheten förstärker däremot den depressiva effekten och i förloppet i tabell 16 stiger multiplikatorn åter till 1,87.

Som ofta brukar framhållas och som redan tidigare antytts,11 kan multiplikatorn också härledas direkt med hjälp av ett komparativt statiskt resonemang. Van— ligen ställs problemet därvid på följande sätt. Liksom vi har gjort i modellför— loppen, förutsätts alla relevanta marginella benägenheter eller kvoter vara kon-- stanta. Man antar, att det inträffar en viss given jämviktsrubbning, som blir be- stående. I vårt fall motsvaras detta av nedgången i exportens volym. Och man frågar sig, hur mycket övriga ekonomiska storheter måste förändras, för att det på nytt skall råda jämvikt i det ekonomiska systemet. Ur detta nya jämviktsvill- 1(or kan man direkt härleda multiplikatorn, som är definierad som kvoten mellan )ruttoproduktionens förändring och den primära jämviktsstörningen.

Om man så vill, kan man betrakta de föregående förloppen som en beskrivning ' av hur ett starkt förenklat ekonomiskt system kan tänkas röra sig från ett sta- , tiskt jämviktsläge till ett annat. Det måste emellertid ännu en gång understrykas, ' att en renodling av det kumulativa elementet i den process, som följer på en ex-

portnedgång, i de flesta fall tycks leda till en sprängning av utgångslägets full— j ständiga jämvikt. Under förutsättning att de marginella kvoterna ej har alltför l

extrema värden, går visserligen de förlopp, som vi här studerat, mot ett nytt , jämviktsläge, men detta är i regel endast partiellt. Det är partiellt i den meningen, * att det endast omfattar den inhemska varumarknaden, men däremot blott i undan— tagsfall gäller arbetsmarknaden och utlandstransaktionerna.

De föregående resonemangen i detta avsnitt har genomgående tagit sin ut— gångspunkt i en nedgång i exportvolymen. En intern konjunkturnedgång kan i och för sig lika väl tänkas utlöst av en ökning i importvolymen. Om en sådan ök— ning uppträder som ett spontant fenomen, som inte har något samband med den interna ekonomiska utvecklingen, blir dess återverkningar i vårt förenklade ana— lysschema i stort sett desamma som verkningarna av en exportminskning. En viss olikhet uppstår dock i början av förloppet. Exportnedgängen äterverkar på kon— sumtionsvarumarknaden först sedan nedgången i produktion och sysselsättning inom exportproduktionen påverkat hushållssektorn och lett till en minskning av dess efterfrågan på konsumtionsvaror. En lika stor spontan importökning, som det är enklast att tänka sig endast omfattar konsumtionsvaror, måste för att få plats inom ramen för en oförändrad inhemsk efterfrågan undantränga inhemska kon— sumtionsvaror till samma värde. Importökningens primära genomslag på den in— hemska konsumtionsvarumarknaden är följaktligen hundraprocentigt och dess

11 Se not 10, s. 132.

samlade effekt, sådan den mäts av multiplikatorn, kan ej undgå att påverkas därav.12

Det kan emellertid inte hjälpas, att det på något sätt ter sig lättare att tänka sig, att en »spontan» volymförändring uppträder på exportsidan än på import- sidan. Även om det i utgångsläget råder fullständig jämvikt i alla avseenden, möter det ingen svårighet att tänka sig, att vi vid oförändrade priser av någon anledning får avsättning för en ökad eller minskad kvantitet av våra exportvaror. Föränd— ringen är här förlagd till utlandet. Skall däremot importens volym förändras i ett sådant perfekt jämviktsläge, vill man gärna tänka sig en orsak härtill, antingen en prisförändring utomlands eller någon intern efterfrågeförändring. I båda fallen kommer man emellertid i konflikt med förutsättningarna för de tidigare resone- mangen. Antingen är det antagandet om priskonstans eller också är det antagandet om att det är importökningen, som är den utifrån givna, autonoma faktorn, som måste uppges.

3. Schematiskt konjunkturförlopp styrt av exportens variationer

En av standardinvändningarna mot den i det föregående använda multiplikator— tekniken är att den förutsätter konstanta marginella benägenheter, medan erfaren— heten ger vid handen, att de kvoter det här är fråga om är i hög grad variabla med konjunkturen. För att i någon mån möta denna invändning skall som avslut— ning på detta kapitel presenteras ett förlopp, där vi sökt ta en viss, om än be— gränsad hänsyn till möjligheten av förändringar i de marginella benägenheterna. Samtidigt skall den primära exportförändring, som styr förloppet, ges en mer realistisk utformning än i föregående förlopp. I stället för att bygga förloppet kring en engångsförändring, som består oförändrad från period till period, skall vi inom ett och samma förlopp söka fånga återverkningarna av en successivt sti— gande, därefter stagnerande och slutligen fallande exportvolym. Som följd härav måste förloppet utsträckas över ett relativt stort antal perioder. Dessa antas fort— farande vara tämligen korta.

För att det hela inte skall bli för tungrott, skall vi denna gång nöja oss med att återge förloppet sådant det återspeglas i företagssektorn. Bakom detta öppet redo— visade förlopp får man emellertid tänka sig, att det döljer sig däremot korrespon— derande förändringar inom hushållssektorn och den statliga sektorn. Variations- möjligheterna härvidlag är stora och många olika förlopp hos dessa sektorer kan tänkas förenliga med det förlopp, som här redovisas för företagssektorn.

Det förlopp, som åskådliggörs i tabell 17 och diagram 7, s. 137 och 138, har fyra starkt stiliserade faser.

” Om vi jämför med den enklaste varianten, den som åskådliggörs i tabell 12, s. 12 5 ovan, får Vi följande uttryck för multiplikatorn vid exportnedgäng respektive importökning 1 — mz

exportmultiplikator = 1 + m . 0

importmultiplikator =

I ml:

Under-den första fasen, som omfattar perioderna 1—6 och som tänks starta i en situation med outnyttjad produktionskapacitet och arbetslöshet, stiger exportvoly- men successivt med 500 enheter per period. Den marginella importbenägenheten antas vara låg, liksom också investeringslusten. Konsumtionsbenägenheten antas däremot på marginalen vara mycket hög. Flera goda skäl kan anföras för att dessa antaganden, som preciseras närmare i tablån på s. 136, är rimliga i början av ett konjunkturuppsving. I en mera realistisk teori hade det varit naturligt, att låta de olika benägenheternas värden variera under uppsvinget, men här har de för enkelhets skull hållits konstanta.

Under exportkonjunkturens kulmination, som omfattar perioderna 7—12, tänks däremot de marginella benägenheterna bli modifierade. Exportvolymen antas un— der denna tid stabiliserad på en hög och oförändrad nivå. Det interna konjunktur— uppsvinget fortsätter, men bärs nu främst upp av investeringsverksamhetens ök— ning. Man antas här ha kommit närmare gränsen för produktionskapaciteten och investeringarna ökar avsevärt jämfört med föregående utvecklingsfas. I detta — liksom i de tidigare förloppen — förutsätts investeringsvolymens förändring un— der en period stå i en bestämd relation till bruttovinstens förändring under när— mast föregående period. Men medan investeringsökningen under uppsvinget endast antogs motsvara en fjärdedel av bruttovinstökningen, antas den nu vara lika stor som bruttovinstförändringen under föregående period.13 Konsumtionen, som un- der uppsvinget antogs stiga lika mycket som sysselsättning och lönesumma, tänks nu stiga något svagare.

Den tredje fasen i utvecklingen innebär vad exporten beträffar raka motsatsen 3 till den första. Den har många beröringspunkter med förloppen i föregående av- i snitt av detta kapitel. Exportvolymen sjunker nu med 500 enheter per period. Inom & exportproduktionen och på andra håll reducerar man emellertid inte sysselsätt-

ningen i lika snabb takt som man ökade den under uppsvinget. Konsumenterna antas också vara ovilliga att sänka sin konsumtion i takt med inkomstbortfallet. En betydande del av konjunkturnedgången antas därjämte gå ut över importen. Alla dessa modifikationer i antagandena bidrar till att bromsa den interna kon- junkturnedgången och göra den mindre brant än det tidigare uppsvinget. Skillnaden i marginella benägenheter under nedgången respektive uppsvinget kan motiveras på flera sätt. Man kan betrakta den som en återspegling av trögheten i den interna ekonomins reaktion. Men den kan också tänkas förklarad av en mer aktiv konjunk— turpolitik under den senare fasen än i utgångsläget för uppsvinget.

Den fjärde och sista fasen har endast medtagits för att avrunda förloppet. Här låter vi exportminskningen upphöra men bibehåller i övrigt antagandena från när- mast föregående period. Produktions- och sysselsättningsminskningen avstannar då snabbt och hela förloppet går mot ett gränsvärde, där alla förändringar är lika med noll.

13 I mera realistiska sammanhang måste man beakta, att detta antagande med all sannolikhet förutsätter en ökning av bankernas kreditgivning. Nedgången i investeringsverksamheten under nästa utvecklingsfas får å andra sidan tänkas ackompanjerad av en reduktion i de utestående bankkrediterna.

Nu berörda antaganden rörande olika marginella kvoter sammanfattas i nedan— stående tablå. I motsats till vad som gällde för förloppen i föregående avsnitt, görs denna gång ingen skillnad mellan de marginella kvoterna inom olika pro- duktionsgrenar.14 Differentieringen efter produktionsgren har ersatts med en differentiering i tiden. Nedanstående kvoter är följaktligen uttryckta i procent av det totala bruttoproduktionsvärdets förändringar.

Upp- Kulmen Tillbaka- svmget gången

Marginell importkvot ............................... 10 % 20 % 30 % Marginell lönekvot ................................. 50 % 50 % 30 % Marginell bruttosparkvot15 .......................... 40 % 30 % 40 %

Förändringarna i konsumtion och investering antas bestämda av följande rela- tioner:

Upp- Tillbaka- svinget gången

Konsumtionens förändring i procent av löneinkomsternas förändring under samma period .................... 100 % 80 % 331/3 % Investeringsförändring i procent av bruttovinstens för- ändring under föregående period ................... 25 % 100 % 50 %

Liksom i förloppen i föregående avsnitt antas produktionens omfattning under en period bestämd av försäljningsresultatet under närmast föregående period. Kon— sumtionen bestäms å andra sidan — som framgår av antagandet här ovan —— av inkomsten under samma period.16

" Jämför s. 130 ovan. ” Angående innebörden härav se 5. 126 ovan. " De antaganden, som valts, och särskilt den omständigheten, att de olika benägenheterna förutsatts vara konstanta under varje fas, gör att förloppets utveckling under de olika faserna kan beskrivas med hjälp av ett antal enkla. differensekvationer. Om bruttoproduktvärdets förändring mellan perioderna ! — 1 och t betecknas AB,, blir dessa ekvationer och deras lösningar: Fas 1 AB; = 500 + 0,5 AB,_I + 0,1 AB,_2, (uppsvmga) AB! _ — 1168 (0,653)t — 82 (— 0,153)' + 1 250. AB: = 0,4. AB!—x + 0,3 ABt—z! Fas II AB, = 1160 (0,783)t — 1 (— o,383)i.

(kulmen)

Fas III AB3=_500+0'I AB!—1 +012 AB!—2: (tillbakagången) AB, = 760 (Ogy + 221 (— 0,4)' — 714.

(avstannandet)

Fas IV %ABt=OiI AB)-, +0,2 AB,_2,

AB; = — 543 (0,5)! - 158 (— 0,4)'.

De konstanta termerna i lösningarna (som i fas II och IV är lika med noll) anger de gränsvärden mot vilka A B konvergerar, om respektive faser utsträcks oändligt långt i tiden. Bruttoproduk- tionsvärdet, B, gär därvid mot ett ändligt gränsvärde i fas II och IV , men mot plus respektive minus oändligheten i fas I och III.

Den som är intresserad av själva tillvägagängssättet vid ekvationernas lösning hänvisas exem- pelvis till W. ]. Baumol, Economic Dynamics, New York, 1951, s. 161 ff.

Det bör slutligen observeras, att tabell 17 skiljer sig från övriga tabeller i detta kapitel i så måtto, att den anger förändringen från period till period i stället för den sammanlagda förändringen från period 0. De kumulerade förändringarna åskådliggörs i stället i diagram 7.

Tabell 17. Schematiskt konjunkturförlopp, styrt av exportens variationer. Förändring från närmast föregående period.

Företag

Inves te- Lager v1d

Period Export rin periodens g slut

Brutto- sparande

+ 500 500 0 + 500 750 500 + 500 925 750 038 925 112 038 160 112 909 160 7II 909 558 711 436 558 341 436 267 341 422 267 488 422 634 488 660 634 693 660 70I 693 208 701 162 208 63 57 162 48 39 57 17 IS 39 12 10 15 4

OCNIONUl-åU—ÅNH ll HH

l|l|ll|l||l++++++++++++

+ + + + + + + + + + + +

Medan det under uppsvinget är exporten, som bär upp expansionen, är det, som framgår av tabellen, investeringsverksamheten, som här den vidare under kulminationsfasen. Stegringen i konsumtionsvaruproduktionen är ocksä bety— dande under båda dessa avsnitt av förloppet, men så som modellen konstruerats framstår den som sekundär i förhållande till export- respektive investeringsök- ningen. Exportnedgången är den dominerande faktorn bakom produktionsned- gången under fas III. Som redan nämnts, är antagandena för denna fas så valda att de indirekta återverkningarna av exportens förändring denna gång blir mindre än under uppsvinget.

Resultatet av förloppet i tabell 17 åskådliggörs också i diagram 7. Här har emellertid de successiva förändringarna från period till period lagts samman, så att diagrammet till skillnad från tabellen belyser den sammanlagda förändringen i olika storheter från period 0 räknat. Om vi till premissen om konstanta löner läg— ger förutsättningen att lönerna är lika höga inom alla verksamhetsgrenar, kan vi

Räkne- Räkne- enheter enheter

Sysselsättning .__ ä'x, *. &|

S : ä. —0—.—-—-—_,_

unc-no......l." vestering ....

o...... ”||-ooon-0||n.

0 " . PeriodO 7 8 9 1011 1213 1415 16 1718 19 20 21 22 23 24Period

direkt översätta lönesummans förändringar i tabell 17 till förändringar i den totala sysselsättningen. Så har sket-t i diagrammet. Sysselsättningens följsamhet i uppsvinget och dess tröghet under tillbakagången framgår där klart. Likaså ten— densen till exportöverskott i början och importöverskott i slutet av processen. Det är onekligen frestande att i kommentaren till ett modellförlopp av detta slag söka öka dess tyngd och värde genom att svepa dess kantiga teoretiska skelett i en rikare konkret klädnad. Visserligen är förloppet hypotetiskt och avser endast att renodla en, om än mycket viktig sida av det ekonomiska skeendet. Men det borde ändå vara möjligt att komplettera det med en närmare karakteristik av ut- gångsläget och med en mera detaljerad och på empiriska data baserad beskriv— ning av de ekonomiska reaktioner och den ekonomiska politik, som skulle göra ett förlopp av detta slag sannolikt. Utgångsläget kunde härvid till exempel antas vara en depression med betydande arbetslöshet och stor outnyttjad kapacitet samt —-— och detta är inte minst viktigt —— en passiv eller föga framgångsrik intern kon- junkturpolitik. Exportuppsvingets avstannande skulle antingen kunna förklaras under hänvisning till en stabilisering av utlandets efterfrågan eller tänkas bero på att kapacitet eller råvaruresurser för exportproduktionen —— i varje fall tills vi— dare —— satt en rent fysisk gräns för expansionen. Den större motståndskraften mot depressiva tendenser Linder förloppets senare del skulle också kunna tänkas åter-

förd på en rad olika omständigheter, en förändring i konsumtions- och sparvanor, en mer aktiv sysselsättningspolitik eller en förändrad handels- eller valutapolitik.

Som de nu står, är de i detta kapitel redovisade förloppen endast några av en oändlig mängd tänkbara förlopp. Vad man kan hoppas är att de likväl skall ha fyllt sin uppgift och belyst några väsentliga drag i de kumulativa processer, som kan uppstå inom ett land vid förändringar i utlandstransaktionernas volym. Vad man kan önska är att det skulle bli möjligt att bygga under dem med empiriska undersökningar av de reaktionsmönster, som i verkligheten bestämmer de olika marginella benägenheterna och deras variationer.

DEL III

Utlandstransaktionerna och den ekonomiska politiken

KAPITEL 8

Några synpunkter på ekonomisk teori och ekonomisk politik

Vid den teoretiska analysen av utlandstransaktionernas inflytande på den svenska ekonomin i föregående del har den ekonomiska politiken i stort sett hållits utanför resonemangen. Eller det kanske är riktigare att säga, att möjligheten av föränd— ringar i den ekonomiska politiken, av medvetna motåtgärder, hållits borta. Ett beaktande härav skulle ha öppnat så många alternativ att förloppsanalysen blivit ohanterlig och svåröverskådlig. Vi nöjde oss därför med att studera återverk— ningarna på den interna ekonomin av olika yttre förändringar under förutsätt— ning att den ekonomiska politiken förblev oförändrad. I vissa fall förenklades framställningen därhän, att vi helt bortsåg från den offentliga sektorn och dess reaktioner.

Den föregående analysen har även i övrigt i flera fall arbetat med mycket snäva »allt annat oförändrat>>—förutsättningar. I kapitel 6 analyserades sålunda återverk— ningarna av en prisstegring inom utrikeshandeln under förutsättning att produk- tionsstrukturen inte förändrades och i kapitel 7 studerades verkningarna av en nedgång i exportens volym under förutsättning av konstanta priser och löner. De snäva »ceteris paribus>>-förutsättningarna i dessa två kapitel, liksom i kapitel 4, motiverades av analysens syfte. Som flera gånger framhållits, syftade de teore- tiska modellförloppen till en renodling av vissa, som väsentliga betraktade element i den ekonomiska utvecklingen. Därav analysens ensidiga uppläggning.

I. De partiella teoriernas konsolidering

För att bli till nytta för den ekonomiska politikens uppläggning i olika konkreta situationer måste den föregående partiella analysen av olika element i utvecklingen konsolideras, samtidigt som den måste kombineras med en prövning av olika eko-

nomisk-politiska åtgärders verkningar. Konsolideringen kan tänkas försiggå på två vägar. Å ena sidan kan man försöka bygga upp en på en gång mer generell och mer realistisk dynamisk teori, där de tidigare redovisade förloppen får karaktären av specialfall. Tack vare sin allmängiltiga karaktär skulle en sådan teori sedan kunna läggas till grund för ekonomisk-politiska rekommendationer även i mycket artskilda ekonomiska lägen. Å andra sidan kan man i varje särskild konkret situa- tion söka skapa en speciell, för denna situation gällande teori genom en kombina- tion av de element, som då ter sig relevanta. I båda fallen måste tydligen de eko- nomisk-politiska åtgärder, vars verkningar man vill bilda sig en uppfattning om, infogas i den teoretiska byggnaden.

Men man får inte glömma, att det vi sysslat med i den teoretiska delen av detta arbete endast är en sida av den ekonomiska utvecklingen, ett avsnitt av penning- värdeundersökningens omfattande problemkrets. Konsolideringsproblemet har där— för större räckvidd. Det gäller inte blott att konsolidera de olika elementen i den föregående analysen; det är ytterst en fråga om att sammanfoga penningvärde— undersökningens olika delstudier till en helhetsbild av den svenska ekonomins funktionssätt. Hur en sådan konsolidering bäst skall genomföras skall inte här diskuteras. Det är en uppgift, som får lösas i annat sammanhang.

Så mycket kan emellertid sägas, att det knappast förefaller troligt att en konso- lidering längs den första vägen —— dvs. via en generell dynamisk teori —- skall bli möjlig att genomföra. De generella dynamiska teorierna befinner sig ännu i sin linda. Skall dessa teorier göras något så när realistiska, blir de dessutom snabbt komplicerade och svåra att hantera.1 Däremot ter sig utsikterna ljusare för en mera begränsad konsolidering, som tar sin utgångspunkt i en konkret ekonomisk situation och i de problem, som denna reser för den ekonomiska politiken. En för— utsättning för att konsolideringsproblemet skall kunna lösas på detta sätt är att man med hjälp av ekonomisk statistik och på annat sätt kan få en någorlunda nöj— aktig — och så långt möjligt kvantitativt preciserad — bild av det ekonomiska lägets allmänna karaktär och speciella särdrag. Har man fått detta, bör det vara möjligt att på grundval av element hämtade från penningvärdeundersökningens olika delstudier bygga upp en mera allsidig teori, som är tillämplig i den då ak- tuella situationen.

En sådan empiriskt förankrad syntes framstår som särskilt påkallad, om de eko— nomiska teorierna skall tjäna syftet att vara vägledande vid de ekonomisk-politiska avgörandena. Så omfattande och mångsidigt som statsmakternas inflytande på den ekonomiska utvecklingen numera blivit, kan den statliga ekonomiska politiken nämligen inte längre uppfattas som enstaka, isolerade åtgärder på olika områden. Utvecklingen har i stället gått därhän, att intresset -— i varje fall när det gäller offentliga åtgärder för att stabilisera priser och sysselsättning — alltmer kommit att koncentreras till den ekonomiska politikens samlade verkan.

1 Denna fråga behandlas mera utförligt i fjärde kapitlet av Ragnar Bentzels arbete inom pen- ningvärdeundersökningen, vilket väntas föreligga till hösten.

2. Den politiska värderingen av mål och medel

Beträffande den ekonomiska politikens mål och medel skall vi nöja oss med att framhålla ett par omständigheter, som förefaller ägnade att underlätta förståelsen- av den aktuella debatten på detta område.2 Som understrukits i flera olika sam- manhang, finns det vid sidan av de allmänna målen full sysselsättning och stabilt penningvärde en rad andra mål för den ekonomiska politiken. Vi har tidigare i inledningen till detta arbete i samband med fastställandet av riktpunkterna för den teoretiska analysen pekat på inkomstfördelningen, produktionen och valutaståll- ningen. Man kan lätt utvidga listan över mål för den ekonomiska politiken, om man går närmare in på den offentliga ekonomiska verksamheten, dess utformning och inriktning.

ju konkretare målsättningarna blir, desto klarare kommer i regel de olika poli- tiska partiernas skiljaktiga värderingar av dessa mål i dagen. Detta gäller i första hand vad man — utan att därmed i och för sig ange någon rangordning — skulle kunna kalla de sekundära målen. Däremot har företrädarna för olika intressegrup- per ofta kunnat enas om de allmänna målen för den ekonomiska politiken, sådana dessa exempelvis sammanfattas i uttrycket full sysselsättning och samhällsekono— misk balans. Medlen att nå dessa allmänna mål har emellertid varit desto mer om- stridda.

Flera omständigheter brukar anföras till förklaring av detta fenomen. De all— männa målen är ofta vagt formulerade och kan uppfattas på olika sätt, medlen är däremot i regel mer precist angivna. Då skilda medel dessutom vanligen har skilda verkningar på sekundära mål, blir medlen i verkligheten ofta föremål för mer skiftande värderingar än de allmänna målen. Lägg därtill, att man kan ha olika uppfattning om hur olika medel verkar, om det rådande ekonomiska lägets karak— tär och om framtidsutsikterna. Under sådana omständigheter är det inte ägnat att förvåna, att meningsskiljaktigheterna' om den ekonomiska politikens medel i praktiken är betydande. I ett demokratiskt samhälle är det i stor utsträckning dessa meningsskiljaktigheter, som tillsammans med konstitutionella regler och sedvänjor bestämmer vad som i varje särskild situation är »politiskt möjligt».

Hur problemställningen i praktiken gestaltar sig vid den ekonomiska politikens utformning kan kanske bäst belysas med ett exempel. Antag att det ser ut att inträffa en allvarlig störning av den interna ekonomiska jämvikten. Det problem som de, som har ansvaret för den offentliga ekonomiska politiken — dvs. ytterst regering och riksdag —— då i vanliga fall står inför, är inte hur stor skatteföränd- ring eller hur stor ränteförändring de skall vidta för att återställa jämvikten. Valet står i stället i regel mellan ett flertal kombinationer av olika åtgärder på skilda

2 För en mera ingående teoretisk behandling av dessa problem hänvisas till Tor Fernholms och Bent Hansens arbeten inom penningvärdeundersökningen. Jämför även Gunnar Myrdal, Vetenskap och politik i nationalekonomien, Stockholm. 1930, och Erik Lundberg, Studies in the Theory of Economic Expansion, Stockholm, 1937, Chapter 8, samt ]. Tinbergen, On the Theory of Economic Policy, Amsterdam ,1952. En kritisk inställning till mäl/medelschemat redovisar Paul Streeten i sin artikel »Programs and Prognoses», Quarterly journal of Economics, August 1954, 5- 355—376-

områden. Urvalet av dessa åtgärder växlar från en situation till en annan. Vi skall inte här går in på hur detta urval bestäms. För vårt ändamål räcker det att kon— statera, att det härvidlag kan bli fråga om att mot varandra väga ett stort antal åtgärder av mycket växlande karaktär och räckvidd.

Om problemet ställs på detta sätt — och det är svårt att se hur det i praktiken skall kunna ställas på något annat sätt — blir det tydligen fråga om att i varje konkret situation finna den kombination av ekonomisk-politiska åtgärder, som bäst bidrar till realiserandet av de uppställda målen. På det teoretiska planet kan problem av denna art endast lösas, om det är möjligt att finna kvantitativa uttryck för de värderingar, som är knutna till olika mål och medel. Uttryckt på matema- tiskt språk betyder detta, att vi måste känna de restriktioner, som läggs på de be- rörda storheterna.3

Vid överväganden om den ekonomiska politikens utformning förblir många av dessa värderingar i praktiken outtalade eller undermedvetna. Samtidigt för5våras avgörandena av bristande kunskap om det aktuella lägets karaktär och ovisshet om den framtida utvecklingen. Trots detta måste emellertid beslut fattas och åtgärder vidtas av dem, som har makten och ansvaret. På detta sätt formas stats— makternas ekonomiska politik dag för dag, månad för månad. Samtidigt som den ekonomiska politikens utformning kan betraktas som en nära nog kontinuerlig process, är det dock klart att viktiga avgöranden ofta har en tendens att samlas kring vissa bestämda tidpunkter.

De ekonomiska teorierna blir till gagn för den ekonomiska politiken i den mån de klargör sammanhangen, systematiserar tankegångarna och påvisar, var det empiriska underlaget för det politiska handlandet behöver förstärkas. De kan även i större eller mindre grad påverka föreställningarna om den ekonomiska verklig— hetens beskaffenhet.

3. Avgränsning av problemkretsen

Som redan understrukits, måste de beslutande myndigheterna i stor utsträckning se på det allmännas ekonomiska politik i dess helhet, som en mer eller mindre odelbar enhet, vid vars utformning samtliga aktuella mål och medel vägs mot var— andra. Med den arbetsfördelning, som råder inom penningvärdeundersökningen, är det å andra sidan naturligt, att i de ekonomisk-politiska avsnitten av varje en— skild studie lägga särskild vikt vid de medel, som är specifika för det område av ekonomin, som står i centrum för intresset i respektive studie.

I vårt fall betyder detta, att vi i den följande diskussionen av olika ekonomisk- politiska medel kommer att lägga huvudvikten vid sådana åtgärder, som direkt och i första hand påverkar transaktionerna med utlandet. Det blir med andra ord tull-, handels- och valutapolitiken, som framför allt skall behandlas. Men sam- tidigt skall vi, så långt det går, söka ha ögonen öppna för de möjligheter, som

3 jämför kapitel 1 i Bent Hansens tidigare omnämnda arbete.

finns att påverka utlandstransaktionerna på indirekt väg med sådana medel, som primärt verkar på den interna ekonomin.

Någon fast gränsdragning går inte att genomföra på denna punkt. En rad pen— ning- och finanspolitiska åtgärder har till exempel direkta konsekvenser för ut- landstransaktionerna. Ändringar i importtullar, exportavgifter och subventioner på utrikeshandelns område påverkar utlandstransaktionerna direkt, men är sam— tidigt en del av den allmänna finanspolitiken. Penningpolitiken har i regel ett ome— delbart inflytande på importörers och exportörers handlande och en ränteför- ändring påverkar de utländska kapitalrörelserna. Valutapolitiken har konsekven- ser för den interna monetära utvecklingen osv. Denna oundvikliga dubbelsidighet hos de medel, som sätts in i själva skarven mellan den svenska ekonomin och ut- landet, gör att vi i det följande ej kan undgå att också komma in en del på den interna ekonomiska politiken. Härigenom skapas kontaktpunkter med övriga ar— beten i penningvärdeundersökningen, vilket bör underlätta en senare konsolidering av utredningsresultaten.

Den nu genomförda — i och för sig tämligen godtyckliga —— avgränsningen av problemkretsen är emellertid inte tillräcklig för våra syften. De senaste decen- niernas utveckling på handels— och valutapolitikens område erbjuder en så rik provkarta på varierande åtgärder av skilda slag, att en ytterligare begränsning av urvalet måste genomföras. Men hur skall detta ske? Finns det några objektiva kriterier härför?

I sin generella form måste denna fråga med all sannolikhet besvaras nekande. Man kunde ha tänkt sig att här, liksom man ofta gör på andra områden, söka dra en gräns mellan »traditionella» medel och sådana åtgärder, som innebär mer vitt— gående förändringar av vad man med ett vagt uttryck kan kalla »den institutio- nella ramen» för det ekonomiska skeendet. Under normala förhållanden skulle man sedan kunna inskränka sig till att diskutera det förra slagets åtgärder. En— dast i utpräglade krissituationer skulle större förändringar av den institutionella ramen bli aktuella.

En dylik gränsdragning visar sig emellertid alltför flytande, när den skall tilläm— pas för åtgärder på utlandstransaktionernas område. Förändringarna i den insti— tutionella ramen har under efterkrigstiden — liksom tidigare under kriget —— varit både omfattande och ofta förekommande. Å ena sidan har det varit fråga om ett inpassande av Sverige i det system för internationell handel och internationella betalningar, som successivt vuxit fram. Å andra sidan har dessa förändringar be— tingats av hänsyn till den interna ekonomiska utvecklingen eller till vår valuta- ställning.

Här liksom på andra områden gäller, att en ändring i den institutionella ramen ofta medför att ett nytt medel skapas eller att ett gammalt medel avförs från dag— ordningen. När Sverige på trettiotalet övergav guldmyntfoten och riksbanken efter en tid gick in för att fixera växelkurserna, fick statsmakterna ett nytt ekonomisk— politiskt medel i sin hand. Om man nu skulle övergå till fria, enbart av marknads— utvecklingen bestämda växelkurser, finge man därmed tillsvidare avstå från att

använda växelkursförändringar som medel i den ekonomiska politiken. Exemplen kan mångfaldigas. I och med att man inför ett system för importreglering eller valutakontroll får man nya ekonomisk—politiska medel. I och med att man liberali— serar, avsäger man sig ett medel att direkt påverka utlandstransaktionerna osv.

Inte heller är det utan vidare tillrådligt att utgå från just nu existerande insti— tutionella förhållanden och endast diskutera de medel, som i detta läge står till statsmakternas förfogande. Utvecklingen skiftar alltför snabbt och möjligheterna till förändring i den ena eller den andra riktningen är alltför stora för att kunna hållas utanför resonemanget. I krissituationer aktualiseras dessutom, som redan antytts, åtgärder av annat omfång och annan räckvidd än under normala förhål- landen. Den omständigheten, att det på en del punkter föreligger internationella bindningar av vår handlingsfrihet i fomi av ingångna avtal eller på annat sätt, gör dock att vissa åtgärder tillsvidare ter sig som tämligen uteslutna.

Dessa summariska synpunkter på de besvärliga värderings— och urvalsproblem, som varje analys av den ekonomiska politiken drar med sig, har inte lett fram till något bestämt ställningstagande. Detta har ej heller varit avsikten. Kan det sagda blott minska risken för missförstånd på det vanskliga gränsområde mellan eko— nomi och politik, som nu skall beträdas, har det fyllt sin uppgift.

4. Disposition av den fortsatta diskussionen

En diskussion av olika ekonomisk-politiska åtgärder kan disponeras efter två linjer. Å ena sidan kan man ta upp olika medel i tur och "ordning och diskutera effekten av varje enskilt medel för sig i olika tänkbara situationer. Men man kan också gå den motsatta vägen: så långt det går fixera ett antal mer eller mindre skiljaktiga ekonomiska situationer och sedan för varje sådan situation för sig pröva hur olika medel eller olika kombinationer'av medel kan tänkas verka. Båda dessa vägar +- liksom kompromisser dem emellan —— är framkomliga. För våra syften är emellertid den senare metoden den lämpligaste, eftersom den stämmer bättre överens med den praktiska ekonomiska politikens problemställningar.

De problem, som utlandstransaktionerna reser för en ekonomisk politik, som vill stabilisera sysselsättning och penningvärde, är av starkt varierande natur och kan ses på många olika sätt. Om man ser på dessa spörsmål ur den samhällseko- nomiska balansens synvinkel förefaller det emellertid som om man skulle kunna skilja på tre huvudfrågor, eller rättare sagt tre aspekter av ett och samma all- männa balansproblem.

Det första spörsmålet gäller hur man skall avskärma eller motverka sådana förändringar i utlandstransaktionerna, som kan väntas påverka den interna eko— nomiska utvecklingen i ogynnsam riktning.

För det andra är det tänkbart, att utlandstransaktionerna, även om de inte på- verkar den interna utvecklingen ogynnsamt, likväl förändras på ett sådant sätt, att bytesbalansen råkar ur jämvikt och valutastållningen försämras. Orsakerna här— till kan vara att söka antingen inom eller utom landet; ofta är de att finna på båda

ställena. Vilka möjligheter finns det i en sådan situation att genom ekonomisk- politiska åtgärder återställa jämvikten i betalningarna med utlandet?

En tredje variant av problemet kan slutligen uppstå, om den svenska ekonomiska utvecklingen av interna skäl går i ogynnsam riktning. Det är nämligen då möjligt att de åtgärder, som behöver vidtas för att stabilisera den interna ekonomin, äventyrar jämvikten i utlandstransaktionerna. Hur skall man till exempel vid en intern konjunkturnedgång skapa »internationellt utrymme» för en expansiv, kon- junkturstödjande politik?

1 det följande skall vi i tur Och ordning ta upp dessa olika sidor av stabiliserings— problemet till diskussion.

KAPITEL 9

Avskärmning av utländska störningar

1. Olika typer av yttre störningar

Antag för att skissera det allmänna utgångsläget för diskussionen i detta kapitel, att svenska folket genom ett politiskt principbeslut bestämt sig för att söka upprätt- hålla full sysselsättning och stabilt penningvärde. Och antag vidare, att det utom- lands inträffar ekonomiska förändringar, som, om de ostört finge påverka den svenska utvecklingen, skulle förhindra uppnåendet av de uppställda målen.

Om man håller sig på ett teoretiskt plan och föreställer sig en situation, där det råder prisjämvikt och full sysselsättning inom landet, kan även enstaka och täm- ligen små förändringar i utlandstransaktionerna tänkas medföra en betydande störning av denna jämvikt. Redan obetydliga primärförändringar kan nämligen — om den teoretiska modellen har sådana egenskaper — ge upphov till kumula— tiva ekonomiska förlopp som allvarligt stör den inre jämvikten, ja som till och med i extrema fall kan komma hela modellen att >>explodera». Rent logiskt kan resone- mang efter dessa linjer, om de drivs till sin spets, tänkas leda till krav på att varje utifrån kommande förändring bör motarbetas i vad gäller dess jämviktsstörande effekt.

Ett så rigoröst betraktelsesätt för emellertid inte långt i praktiken. Det måste uppmjukas på olika sätt. I en faktisk ekonomisk utveckling får man vara beredd att tolerera avvikelser från teorins stringenta jämvikt. Men samtidigt kan man på goda grunder hoppas, att tröghetsmoment och motverkande faktorer på andra om— råden i regel skall vara tillräckliga för att hindra smärre primärförändringar att åstadkomma större jämviktsrubbningar. Om så är fallet, blir det lättare att accep— tera det genomsnittstänkande, som så ofta anförs till försvar för den ekonomiska teorins totala kategorier. Vid ett resonemang, som förs i totala kategorier, accep— terar man då att det i verkligheten äger rum ständiga förändringar av priser och .omsatta kvantiteter vid transaktionerna med utlandet. Men så länge dessa för— ändringar lämnar sådana storheter som den genomsnittliga importprisnivån eller den genomsnittliga exportvolymen någorlunda oförändrade, föreställer man sig att effekten på den inhemska prisnivån respektive på den totala sysselsättningen inom landet måste bli ringa.

Det är emellertid lätt att se att detta inte kan gälla generellt. Oförändrade genom- snitt kan dölja starkt jämviktsrubbande faktorer. En oförändrad importprisnivå kan till exempel vara resultatet av fallande priser på importerade råvaror mot- vägda av stigande priser på färdigvaruimporten eller tvärtom. Vare sig den bak- omliggande utvecklingen är den ena eller den andra, är det oundvikligt, att den måste öva inflytande på prisläge och vinstförhållanden inom de branscher, som använder de importerade råvarorna eller konkurrerar med de importerade färdig- varorna. På liknande sätt kan en oförändrad export- eller importvolym dölja en divergerande utveckling på olika delområden. Om till exempel exporten av rela- tivt arbetskrävande produkter går ned, medan exporten av mindre arbetskrävande produkter stiger, är en oförändrad exportvolym liktydig med en minskad syssel- sättning inom exportproduktionen.

Låt oss emellertid för ett ögonblick inskränka oss till variationerna i de totala kategorierna. För utlandstransaktionernas del har vi då att göra med fyra genom- snittsstorheter: exportpris, exportvolym, importpris och importvolym. För var och en står tre möjligheter öppna: ökning, minskning eller ingen förändring alls. Antalet möjliga kombinationer är alltför stort för attt kunna analyseras i sin helhet.1 Vissa kombinationer kan emellertid beräknas medföra större jämvikts- rubbningar än andra.

Bland de många olika sätt på vilka den svenska ekonomins jämvikt kan störas utifrån, är det ett par fall, som mot bakgrunden av tidigare erfarenheter ter sig särskilt betydelsefulla. Det första är när en kraftig och utbredd internationell pris— stegring hotar vår interna prisstabilitet. Den internationella prishaussen i sam— band med Koreakriget erbjuder ett näraliggande exempel på en sådan störning av osedvanlig styrka. Den ledde också snabbt till en osedvanligt kraftig försäm- ring av penningvärdet. Går man längre tillbaka i tiden, kan man peka på den kraftiga prisstegringen inom utrikeshandeln i början av det andra världskriget. Andra exempel erbjuder den internationella prisstegringen i samband med hög— konjunkturens kulmination på våren 1937 och efter den amerikanska priskontrol- lens upphävande på sommaren och hösten 1946. '

Det andra huvudfallet uppträder när minskad efterfrågan på våra exportvaror och skärpt importkonkurrens hotar att framkalla prisfall och arbetslöshet inom landet. Kombinationen exportminskning/importökning är en typ av jämviktsstör— ning, som det är naturligt att associera med en depression i utlandet. Exemplet framför andra är den stora världsdepressionens inflytande på våra utlandstrans- aktioner under åren 1929—32. Den gången var det framför allt den starka ned- gången i exportens volym och pris, som förmedlade de depressiva. impulserna ut— ifrån och medförde arbetslöshet och prisfall inom landet. Det betydligt kortvari— gare konjunkturbakslaget 1938 hade — liksom den internationella konjunkturav-

1 Det ligger nära till hands att på. denna punkt jämföra med ett vanligt fotbollstips. För varje rad föreligger där tre möjligheter, 1, x , 2. Om tipset endast omfattar 4 rader blir antalet teoretiskt tänkbara kombinationer liksom här 34 = 81. En av dessa kombinationer, den där samtliga storheter är oförändrade, kan dock elimineras ur den ekonomiska analysen.

mattningen 1952 — i stor utsträckning karaktären av en stockningskris efter den tidigare inflationsvågen.2 Prisreaktionen var mer markerad än volymnedgången och effekten på den totala sysselsättningen blev mindre.

Om man som här utgår från ett läge med full sysselsättning och prisjämvikt, har vi därmed angivit de två huvudsituationer, där yttre störningar skapar problem för en ekonomisk politik, som vill förena full sysselsättning med prisstabilitet. Vi skall beteckna den förra som inflationsfallet och den senare som depressionsfallet och diskutera dem i tur och ordning. Mot bakgrunden av efterkrigstidens erfa— renheter är det berättigat att förlägga framställningens tyngdpunkt till inflations— fallet. Härför talar också den omständigheten, att utformningen av en depressions— avvärjande politik varit föremål för kontinuerlig debatt ända sedan den stora världsdepressionen på trettiotalet.

2. Inflationsfallet närmare preciserat

För att fixera problemställningen skall vi utgå från tämligen preciserade förut- sättningar rörande den utländska prisstegringsvågens omfattning och varaktighet.

Till en början antas export— och importpriser stiga tämligen parallellt. Takten är rask, 3 år 4 procents genomsnittlig prisstegring per månad, vilket motsvarar cirka 50 procent per år. Prisuppgången kan beräknas pågå något sådant som 12 månader. Under senare delen av denna period accentueras exportprisstegringen.3 Våra »terms of trade» förbättras och valutareserven ökar. Ett väsentligt inslag i bilden är vidare. att prisutvecklingen är mycket ojämn; priskänsliga råvaror stiger mångdubbelt starkare än trögrörliga färdigvaror.4 Slutligen ger erfarenheten vid handen, att en avsevärd del av den internationella prisuppgången som regel går tillbaka, när inflationsvågen brutits. Export- och importvolym tänkes för enkelhetens skull ut— veckla sig någorlunda parellellt. Vi skall senare modifiera denna förutsättning.

Därmed har vi beskrivit den »typiska» effekten på import- och exportpriser av en kraftig inflation i utlandet. Vi har vidare, som tidigare nämnts, förutsatt, att det råder fullsysselsättning och prisstabilitet inom landet, när den utländska prisuppgången börjar. Det är lämpligt att dröja ett ögonblick vid dessa två pre— misser för det följande resonemanget, vilka båda innebär förenklingar jämfört med de situationer, vari den ekonomiska politiken vanligen måste föras.

Genom de detaljerade antagandena rörande störningens storlek och tidsutsträck— ning elimineras tills vidare åtskilligt av den ovisshet, som är ett så stort crux' för den ekonomiska politiken, inte minst på utlandstransaktionernas område. Även om

3 Se Erik Lundberg, Konjunkturer och ekonomisk politik, Stockholm, 1953, s. 78. 3 Det bör dock i detta sammanhang nämnas, att importprisnoteringarna under det andra världs— krigets avspärrningskris steg betydligt mer än exportprisnoteringarna. Kommerskollegii pris— indexberäkningar, som likväl är mycket osäkra för dessa år, visar t. o. m. dubbelt så stark upp- gång i importpriserna (cif), som i exportpriserna (fob). Den omständigheten att det den gången framför allt var importkostnaderna, som drevs i höjden, bidrog säkert till det starka betonandet av kostnadssidan vid uppläggningen av priskontroll och prispolitik. * Konkreta exempel härpå återfinns i exkurs I, 5. 203 ff.

man i tillgängliga indextal tämligen snabbt kan spåra en begynnande prisuppgång, vet man därmed inte något om dess varaktighet eller om dess eventuella tillbaka— gång. Det föreligger risk, att vi på detta sätt i stor utsträckning går förbi spörs- målet, om vilka indicier i form av statistiska data och mer eller mindre välgrundade prognoser om den framtida utvecklingen utomlands, som behövs som underlag för den ekonomiska politiken på detta område. Eftersläpningen i den ekonomiska statistiken och ovissheten om framtiden gör att man i praktiken sällan kan räkna med att de ekonomisk-politiska åtgärderna sätts in samtidigt med de primära störningarna. En större eller mindre försening är oundviklig och detta ökar i och för sig ovisshetens inflytande. Vore det så enkelt, att man kunde sätta in mot— åtgärderna samtidigt med förändringarna i de störande faktorerna, skulle ju ovissheten om de senares framtida utveckling inte spela någon roll för politikens uppläggning. Som det nu är, kan ovissheten tänkas medföra en preferens för så- dana ekonomisk—politiska medel, som kan förändras successivt och inte har karak— tären av engångsåtgärder.

Genom att utgå från ett internt jämviktsläge har vi gjort det lätt för oss i ett annat avseende. Vi har därigenom eliminerat de komplikationer för den ekono— miska politiken, som uppkommer, om det föreligger interna jämviktsstörningar i utgångsläget. Att detta är en omständighet, som inte bara försvårar den rent teoretiska analysen, utan också är av stor praktisk betydelse, framgick till exem— pel år 1950, då de uppdämda lönekraven markerade en sådan intern jämvikts- rubbning. Genom att problemet isoleras på detta sätt, förenklas diskussionen i hög grad. Samtidigt kringgår vi de svårigheter som uppstår, när man skall ställa diagnos på det interna ekonomiska läget och de utvecklingsmöjligheter det rymmer.

Därmed har vi i huvudsak begränsat den följande prövningen av olika ekono— misk—politiska medel till att gälla en situation, där den yttre störningen är känd och där det råder intern jämvikt i utgångsläget.

All ovisshet är emellertid inte eliminerad i och med detta. Som framgått av den teoretiska analysen av olika prisförlopp i kapitel 6, kan en och samma yttre stör- ning även under dessa omständigheter ge upphov till en mycket varierande ut— veckling inom landet. Eftersom vi där tänkte oss den offentliga ekonomiska poli— tiken oförändrad, blev det pris- och lönebildningsantagandena, som kom att be- stämma de alternativa förloppens utveckling. I en given, konkret situation är det sällan möjligt att med någon större precision förutsäga hur den svenska ekonomin skall reagera i dessa hänseenden, när det kommer en inflationspåfrestning utifrån. Det beror bland annat på företagares och konsumenters förväntningar, på för- handlingsläget på arbetsmarknaden och på andra svårfångade omständigheter. Ovissheten om den närmare utformningen av det förlopp, som den yttre stör— ningen ger upphov till, spelar emellertid mindre roll i detta sammanhang. Såväl erfarenheterna från efterkrigsåren som den teoretiska analysen i kapitel 6 bestyr— ker, att en yttre störning av den storlek, som här diskuteras, kan befaras leda till en avsevärd penningvärdeförsämring, om tillräckliga motåtgärder inte vidtas. Koreainflationen, då konsumtionsprisnivån på två år steg med över 27 procent,

talar här sitt tydliga språk. Det räcker för våra ändamål, eftersom vi här i första hand är ute för att stämma i bäcken och inte i ån.

I det följande skall vi till en början diskutera de medel, som syftar till en direkt eliminering av den jämviktsstörning, som export- och importprisernas stegring innebär. Av dessa medel påverkar ett, växelkursförändring, samtliga utlands- transaktioner i lika hög grad.5 De övriga, tullsänkningar, importsubventioner och exportavgifter, är specifika i den meningen, att de kan varieras från vara till vara.

I ett senare avsnitt skall den interna ekonomiska politiken och dess möjligheter att motverka inflationsstörningen tas upp till behandling.

3. Växelkursp olitik

När det gäller att eliminera inflytandet av en prisstegring i utlandet, är det naturligt att i första hand tänka på växelkursen mellan den svenska kronan och de utländska valutorna. Det är ju växelkursen, som länkar samman det svenska och de utländska prissystemen. Om kronkursen stiger eller apprecieras,6 medför detta att import- och exportpriser räknade i kronor inte stiger så mycket som i utländsk valuta. Höjs till exempel kursen lika mycket som den genomsnittliga exportprisstegringen, räknat i utländsk valuta, förblir — under förutsättning att ingenting annat sker —— exportprisnivån räknad i kronor oförändrad. Innan vi går in på en närmare diskussion av möjligheterna att för Sveriges del med hjälp av växelkursvariationer utestänga en utländsk prisstegring, skall vi emellertid för- söka se dessa problem i ett vidare sammanhang.

Olika Typer av växelkurspolitik

I princip kan man skilja mellan tre olika sätt att sammanlänka olika länders valutor. Man kan ha ett system med fasta växelkurser, som över huvud taget ej är avsedda att ändras. Ett sådant system exemplifieras bäst av valutornas fasta an- knytning till guld under guldmyntfotens storhetstid före det första världskriget. Karakteristiskt för guldmyntfotens sätt att fungera var, att en stor del av anpass- ningsbördan vid förändringar i utlandstransaktionerna föll på de olika ländernas interna ekonomi. Även om internationella kapitalrörelser spelade en viktig utjäm— nande roll, var variationer i intern prisnivå eller sysselsättning en nödvändig förutsättning för att systemet skulle fungera.

Det andra sättet att arrangera växelkurspolitiken är att låta central-banken be- stämma växelkurserna genom att själv uppträda på marknaden för utländska valutor. Genom att köpa och" sälja valutor i tillräckligt stor omfattning kan cen— tralbanken fixera de utländska växelkurserna på den nivå, som önskas. En förut-

5 Vi bortser här från möjligheten av dubbla eller flerdubbla växelkurser. " I Sverige noteras växelkurserna som priset i kronor räknat på. olika utländska valutor. Vid en appreciering sjunker följaktligen dessa kurser; vid en depreciering stiger de. Vi skall emellertid i texten bibehålla den omvända definitionen på växelkurs, densamma som i exkurs 2. Jämför not 2, s. 221 idenna.

sättning härför är att banken har en så stor valutareserv, att den alltid kan till— fredsställa marknadens efterfrågan vid de kurser den vill upprätthålla. Det är detta system för kurssättning, som dominerat under efterkrigstiden. Det är också det system, som för närvarande tillämpas i Sverige. I växlande utsträckning har detta system kombinerats med direkt reglering av valutaaffärer och utrikeshandel. Här- igenom har kursfixeringen underlättats och påfrestningarna på de ofta knappa valutareserverna minskats.

En tredje väg, slutligen, är att centralbanken avstår från intervention på valuta- marknaden och lämnar växelkurserna att fluktuera fritt från dag till dag under inflytande av utbud och efterfrågan på valutor. Efter övergivandet av guldmynt- foten på 1930-talet slog flera länder —— däribland för en tid även Sverige7 —— in på denna väg. Även under efterkrigstiden har en del, mestadels utomeuropeiska länder låtit växelkurserna bestämmas av marknadsförhållandena utan större in- gripanden av centralbanken. Särskild uppmärksamhet har Kanada tilldragit sig, som sedan hösten 1950 lyckats förena en fluktuerande växelkurs med fortsatt med— lemskap i den internationella valutafonden.8

Terminologin i växelkursdiskussionen är ej klart fixerad. Tidigare skilde man i första band mellan guldvalutor och fria valutor. Mot bakgrunden av de tre typ— fall, som ovan anförts, förefaller det numera lämpligare att skilja mellan fasta växelkurser, rörliga växelkurser och fria växelkurser. Det är i första hand när växelkurserna är rörliga, som de kan vara ett självständigt medel i den ekonomiska politiken.

I praktiken är en rad mellanformer mellan de tre typfallen möjliga. Så länge en rörlig växelkurs hålls konstant, är det föga skillnad mellan den och en fast växel- kurs. En centralbanks uppträdande på valutamarknaden kan ta många olika for- mer.9 Den kan, som redan nämnts, tillämpa absolut fixa kurser, dvs. alltid stå beredd att utjämna den skillnad mellan efterfrågan och utbud på valutor, som uppstår vid den fastställda kursen; eller den kan på förhandange vissa gränser mellan vilka den överlåter kursbildningen åt marknaden. Den kan också avstå från att göra några bestämda förhandsdeklarationer om sitt uppträdande och en— dast ingripa, då den finner att förhållandena påkallar detta i varje särskilt fall. Om man rör sig längs denna skala i riktning mot avtagande intervention, blir den rörliga växelkursen mer och mer lik den fria. En helt fri växelkurs får man dock ej, förrän centralbanken deklarerar, att den ej ämnar uppträda på valutamarknaden och i konsekvens därmed upphör att hålla någon valutareserv.

7 Den stora devalveringen i samband med guldmyntfotens övergivande skildras på. följande sätt på s. 15 i riksbankens årsbok för 1931: »Når riksbanken den 27 september befriades från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, hade dess behållning av utländska valutor nedgätt till omkring 30 miljoner kronor. Med anledning härav ansåg sig riksbanken ej längre böra fast- ställa kurserna å. utländska valutor. Noteringen överläts ät affärsbankerna. Vid dessas dagliga sammanträden företräddes dock riksbanken fortfarande av en representant, som ägde att köpa och sälja valutor. » 8 Jfr nedan 5. 158. ' I åtskilliga länder har det aktiva uppträdandet på valutamarknaden överlåtits till särskilt inrättade valutastabiliseringsfonder.

I det föregående har uttrycket »centralbankens intervention på valutamarkna— den» givits en relativt begränsad innebörd. Det har endast avsett dess köp och försäljning av utländska valutor. En nära till hands liggande parallell är central- bankens operationer på kapitalmarknaden i syfte att påverka obligationskurserna och därmed räntenivån. Även i det fallet kan interventionen vara mer eller mindre omfattande.

Åtskilligt mer skulle kunna sägas om den principiella uppläggningen av växel- kurspolitiken. Men innan vi kan gå närmare in på dess konkreta utformning i in- flationsfallet, måste också några andra praktiskt betydelsefulla omständigheter beröras. I de närmast följande avsnitten skall först i största korthet skildras den växelkurspolitik, som förts sedan Sverige övergav guldmyntfoten på hösten 1931. Därefter skall ges en kortfattad översikt av den svenska valutamarknadens nu— varande struktur. Och slutligen skall de internationella bindningar behandlas, som för närvarande begränsar vår handlingsfrihet på detta område. Först därefter är vi mogna att knyta an till den röda tråden i detta kapitel och diskutera motiven för en appreciering i inflationsfallet.

Erfarenheter av tidigare växelkursförändringar Sedan guldmyntfoten övergavs på hösten 1931, har Sverige i princip haft en rörlig växelkurs. I praktiken har dock kronkursen legat orörlig under långa perio- der, därför att riksbanken tillämpat oförändrade kurser vid sina köp och försälj- ningar av valutor. Under denna mer än 20—åriga period har endast vidtagits tre större växelkursförändringar. Två gånger, vid guldmyntfotens övergivande och i september 1949, har vi följt med i vad som skulle kunna betecknas som ett all- mänt jordskred, där en rad av våra viktigaste ”handelspartners växelkurser också sänktes. Den tredje gången däremot, i juli 1946, var Sverige jämte Kanada en- samt om att höja sin växelkurs. Lägg därtill perioden september 1931—juli 1933, då det rådde en fri, eller nästan fri kursbildning på kronan, den därpå följande anknytningen till pundet, samt övergången till konstant dollarkurs vid krigsutbrot- tet i augusti 1939,10 så är de viktigaste händelserna i kronans historia under denna tid angivna.

Betraktar man denna utveckling 1 dess helhet, får man ett starkt intryck av att stabilitet i växelkurserna är det som de ansvariga myndigheterna i regel efter- strävat. De kraftiga deprecieringarna 1931 och 1949 vidtogs under trycket av en internationell valutakris och båda gångerna följde den svenska kronan, liksom övriga skandinaviska valutor, i stort sett det engelska pundet. Endast vid två till- fällen, vid pundkursens »spikning» sommaren 1933 och vid kronans appreciering med 17 procent den 13 juli 1946, förefaller det ha varit fråga om en självständig valutapolitisk åtgärd av större räckvidd från Svensk sida.

Anknytningen till pundet visade sig i efterhand innebära en undervärdering av kronan i så måtto, att det Linder en följd av år uppstod betydande överskott i bytes—

” Pundet devalverades då med 13 procent gentemot dollarn.

balansen. Den kronkurs, som på kort sikt, dvs. under sommaren 1933, skapade jämvikt på valutamarknaden, visade sig på längre sikt vara för låg för att göra detta.11 De ökade valutaköpen från riksbankens sida blev en av de viktigaste fak- torerna bakom konjunkturuppgången under dessa år. Kronans undervärdering -— den må ha varit avsiktlig eller ej — låg därför helt i linje med statmakternas all— mänt expansiva politik under denna tid. Det var först i och med den internationella högkonjunkturens tillspetsning på våren 1937, som man på allvar ifrågasatte, om växelkursernas avvägning var den lämpliga. Vid de interna diskussioner, som då fördes inför regeringen och bankofullmäktige, förordade de deltagande national— ekonomerna12 bestämt en höjning av kronkursen för att motväga den snabba ex— port— och importprisstegringen. Inom de bestämmande instanserna lät man sig emellertid ej övertyga. Medan diskussionerna pågick, började för övrigt tendenser till ett omslag i den internationella prisutvecklingen att skönjas.

Apprecieringen av kronan 1946 var redan från början en mera omstridd åtgärd. Syftet med denna var främst att för Sveriges del neutralisera inflytandet av den prisstegring, som förutsågs bli följden av priskontrollens upphävande i Förenta staterna.13 Växelkursen användes här — för första gången frestas man att säga _ medvetet som ett medel att nå ett internt mål, nämligen prisstabilitet. Trots den internationella prisuppgången medförde apprecieringen att export— och import- priser i kronor räknat höll sig någorlunda stabila till utgången av 1946. En bi- dragande orsak till denna stabilitet var också att man till en tid höll tillbaka pris- stegringen på vissa skogsprodukter genom direkt priskontroll i anslutning till ex- portlicensgivningen. Att konsumtionsprisnivån likväl steg med ett par procent, berodde huvudsakligen på höjda livsmedelspriser. När den internationella pris— uppgången fortsatte under 1947, började export— och importpriser på nytt att stiga.

Apprecieringens effekt på priserna i kronor räknat kan givetvis inte förnekas. Däremot är det fortfarande en omstridd — och outredd — fråga, i vilken utsträck- ning apprecieringen var orsak till det kraftiga valutautflöde, som följde. Kritikerna av åtgärden har dessutom hävdat, att apprecieringen genom att göra importvarorna billigare, ökade köpkraftstrycket inom landet. I sin onyanserade form tar dessa två argument i viss mån ut varandra. Importöverskottet måste i och för sig ha utjämnar spänningen mellan tillgång och efterfrågan. I den mån apprecieringen stjälpte den yttre jämvikten, måste den därför ha hjälpt den inre balansen. Då ligger det sannolikt mera i den kritik, som hävdat att felet med apprecieringen framför allt var att den inte åtföljdes och understöddes av en tillräckligt restrik— tiv politik inom landet.14

” Jfr Erik Lundberg,Konjunklu7er och ekonomisk politik, Stockholm, 1953, s. 141. " Cassel, Heckscher och Lindahl. 13 Jfr bankoutskottets ittldlande 1947: 29, s. 5. 14 Jämför diskussionen om apprecieringen mellan Hammarskjöld och Lundberg i anslutning till den senares föredrag i Nationalekonomiska föreningen om »Inflationsfaran och den ekono- miska politiken» i mars 1947 (N ationalekonomiska föreningens förhandlingar, 1947, andra häftet). Se även A. Montgomery, >>Hur en stark valuta förvandlas till en svag valuta,» Ekonomisk Revy, april 1947, samt Erik Lundberg, Koniunklurer och ekonomisk politik, Stockholm, 1953, s. 295—297.

Sammanfattande måste sägas, att våra konkreta erfarenheter av växelkursför— ändringar som medel i en ekonomisk stabiliseringspolitik är ytterst begränsade. De växelkursförändringar, som hittills vidtagits i vårt land, har varit få och haft karaktären av betydande förändringar av engångsnatur. Endast vid ett tillfälle, nämligen 1946, vidtogs en växelkursförändring i klart syfte att befrämja pris- nivåns stabilitet på kort sikt. Den betydande interna jämviktsbrist, som då sam— tidigt förelåg, komplicerar i hög grad en bedömning av åtgärdens verkan. Om man med en avskärmande växelkurspolitik menar tätare förändringar i valutakurserna, avsedda att hålla import— eller exportprisnivån stabil vid inflation eller deflation i utlandet, ger de senaste decenniernas erfarenhet sålunda föga ledning.

Inte heller utomlands kan man under efterkrigstiden finna några exempel på en sådan systematiskt avskärmande, rörlig växelkurspolitik.

Den. svenska valutamarknadens struktur

I den tidigare förda principiella diskussionen om våxelkurspolitiken berördes inte alls valutamarknadens struktur. Centralbankens åtgärder för att påverka växel— kurserna måste emellertid ses i sitt sammanhang med de institutionella förhållan— den, som råder på valutamarknaden. De internationella betalningsförhållandena under efterkrigstiden har karakteriserats av att statsmakterna i de flesta länder ingripit direkt reglerande i utlandstransaktionerna på ett sätt, som i varje fall i vårt land saknade motstycke under mellankrigsperioden. Omfattningen och utform— ningen av den direkta kontrollen av valutatransaktionerna har varierat från land till land och från tid till annan. Allmänt sett har de kvantitativa valutarestriktio- nerna och de därmed sammanhängande handelsrestriktionerna numera uppmju- kats avsevärt jämfört med förhållandena under kriget och den första efterkrigs— tiden. Men de utgör fortfarande ett så viktigt inslag i bilden att varje praktisk växelkursdiskussion, som ej tar hänsyn till dem, blir orealistisk.

Själva graden av kontroll över valutatransaktionerna behöver i och för sig inte påverka valet mellan de olika typer av växelkurspolitik, som tidigare diskuterats. Centralbanken kan lämna kurssättningen fri i en valutamarknad, där varje indivi- duell transaktion är föremål för direkt kontroll. Men den kan också, om den har till- räckliga resurser, upprätthålla fasta kurser på en fullständigt okontrollerad va- lutamarknad, I praktiken är det emellertid endast länder med gynnsam bytes— balans och stark valutastållning, som i nuvarande läge helt kan släppa kontrollen över valutamarknaden.15 Länder med svag valutastållning finner det i regel nöd-

" Det är i detta sammanhang värt att observera att Kanada, när det införde fria växelkurser, befann sig i en så stark valutaposition, att den fria kursen omedelbart steg cirka 5 procent och sedan dess fluktuera/c kring en nivå som legat cirka 10 procent över den tidigare av central- banken upprätthallna kursen. Den officiella kanadensiska valutabehållningen har endast för- ändrats obetydligt sedan kursen släpptes. Centralbanken har dock hela tiden statt beredd att ingripa på. valutamarknaden och detta torde otvivelaktigt ha bidragit till den relativt stabila kursutvecklingen. Ett av de viktigaste motiven för kursens frisläppande var att myndigheterna ville motverka de inflationistiska påfrestningar, som följde av den betydande kortfristiga kapi- talimporten och den därmed sammanhängande ökningen i valutareserven. Se Foreign Exchange Caotrol Board, Annual Report 1950, s. 14—15. Jämför även S. I. Katz, »The Canadian Dollar: A Fluctuating Currency», Review of Economics and Statistics, August 1953, s. 236 ff.

l l i l l

vändigt att på en gång tillämpa valutarestriktioner och låta centralbanken inter— venera på valutamarknaden för att stödja växelkurserna.

Sverige intar för närvarande en mellanställning mellan de två extremfall, som nu berörts. Om man bortser från de skärpta importrestriktionerna i samband med valutakrisen 1947, har utvecklingen sedan det andra världskrigets slut gått i rikt- ning mot mindre stränga valutarestriktioner och ökad frigörelse av handeln. Vi skall inte här gå närmare in på denna utveckling och dess internationella bakgrund, endast i största korthet beröra det aktuella läget med hänsyn till de direkta kon- trollerna över utlandstransaktionerna. Det är härvid lämpligt att skilja mellan tre grupper av länder: EPU—länderna, länder tillhörande det 5. k. dollarområdet och de länder, med vilka vi har bilaterala handels— och betalningsförbindelser.

Den helt övervägande delen av våra löpande transaktioner med medlemmar i den europeiska betalningsunionen16 är numera fri från kvantitativa begränsningar från svensk sida. På exportsidan föreligger över huvud taget inga begränsningar. Cirka 90 procent av den totala varuimporten från EPU-länderna är frilistad. De vik- tigaste undantagen utgörs av jordbruksprodukter och bilar. Flertalet »osynliga» transaktioner som frakter, försäkringar och räntor är också fria. Tilldelningen av turistvaluta har nyligen höjts till 3000 kronor per person och år. För kapital— transaktioner krävs däremot i regel särskilt tillstånd av myndigheterna. De ban- ker, som handlar med valutor, har dock numera möjlighet att i viss utsträck— ning fritt genomföra korta kapitaltransaktioner i samband med sina arbitrage— affärer. Variationer i de korta kommersiella krediter, som har direkt samband med varuhandeln, undandrar sig vidare av tekniska skäl valutakontroll.17 Långfristiga kapitaltransaktioner prövas däremot i regel av valutakontoret från fall till fall enligt en tämligen restriktiv praxis.

När det gäller dollarområdet, har intill helt nyligen all varuimport licensierats och samtliga valutatransaktioner varit föremål för direkt kontroll. På exportsidan föreligger generell hembudsskyldighet för all intjänad dollarvaluta. Detta innebär att exportörerna är skyldiga att omedelbart växla in sina dollarinkomster till kronor. Från och med den I oktober 1954 har emellertid regleringen av dollar— importen uppmjukats och ett stort antal varor kan numera införas utan import- licens och valutakontroll. Tilldelningen av turistvaluta uppgår numera till 1 500 kronor per person och är.

Våra transaktioner med länder i Östeuropa och Sydamerika regleras fortfarande i stor utsträckning genom bilaterala handels- och betalningsavtal. Härvid är i regel såväl export— som importsidan underkastade direkt administrativ kontroll från svensk sida.

, Därmed har vi i korthet karakteriserat den institutionella ram, som för närva— rande avgränsar den svenska valutamarknaden.18

1” Denna omfattar även de utomeuropeiska länder, som ingår i franczonen och sterlingomrädet. ” Jämför redogörelsen härför i kapitel 2, s. 24 ff. 1” Här är ej platsen att ingå. på. den tekniskt betydelsefulla omdaning, som vidgandet av margi— nalen mellan köp- och säljkurser och äterinförandet av arbitrageaffärer inneburit. En bakgrund till denna utveckling ges i Ebbe Wallenborg, »Den svenska terminsmarknaden i valutor», Ekono- misk Revy, januari 1953, s. 31—38.

Internationella bindningar

All växelkurspolitik är till sin natur en reciprok affär. Politiken har alltid konse- kvenser för flera parter och detta kan ej undgå att begränsa det enskilda landets handlingsfrihet. Bindningen av denna kan vara mer eller mindre formell och mer eller mindre långtgående. Den kan ta formen av direkta avtal mellan två eller flera länder eller den kan följa av medlemskapet i olika internationella organisationer. Den kan, som under guldmyntfotens tid, vara informell men så självklar, att den inte ifrågasätts annat än i extrema krislägen. För ett land med rörlig växelkurs kan den inskränka sig till den begränsning, som följer av att det är medvetet om att andra länder kan tillgripa motåtgärder, om deras intressen träds för nära.

De formella bindningar av vår handlingsfrihet på det valutapolitiska området, som för närvarande är aktuella för Sveriges del, sammanhänger i första hand med vårt medlemskap i den internationella valutafonden och i den europeiska betal— ningsunionen. I den mån våra bilaterala betalningsavtal också innehåller kurs- garantier för eventuellt uppkommande saldon, kan detta också betraktas som en inskränkning i vår valutapolitiska handlingsfrihet.

Enligt valutafondens stadga19 skall fonden bland annat »främja växelkursstabi— litet, upprätthålla ordnade valutaförbindelser mellan medlemmarna och förhindra valutadepreciering i konkurrenssyfte». En medlem av fonden får ej ändra, ja får ej ens föreslå en ändring av sin växelkurs »annat än för att rätta till en fundamen— tal jämviktsrubbning». Vad som skall menas med detta uttryck har varit föremål för mycken debatt, men preciseras ej närmare i själva stadgan. Innan en växel— kursförändring företas, måste en medlem samråda med fonden. Avviker den före- slagna nya kursen ej mer än 10 procent från det ursprungliga parivärdet, är fonden skyldig att lämna sitt medgivande till åtgärden. Förslag till större växelkursför- ändringar kan däremot avvisas av fonden. Medlemmen ställs i så fall inför valet att utträda ur fonden eller avstå från växelkursförändringen.

En viss, om än begränsad flexibilitet i växelkurserna möjliggörs genOm den bestämmelse i fondens stadga, som säger, att maximi- och minimikurserna vid avista-transaktioner får avvika från parivärdet med högst en procent. För termins- affärer tolereras därutöver den marginal fonden finner skälig. En rad central— banker, däribland den svenska, har under senare år utnyttjat denna möjlighet att vidga marginalen mellan köp- och säljkurser. Härigenom har en marknad för privata arbitrageaffärer skapats, samtidigt som omfattningen av centralbankernas egna valutatransaktioner minskat.

Överenskommelsen om den europeiska betalningsunionen20 innehåller inga di- rekta bestämmelser om den växelkurspolitik, som deltagarländerna bör föra. Där— emot innebär medlemskap däri givetvis att man binder sig för en— multilateral ut- jämning av betalningarna till och från unionens länder. Även om någon formell

" Jfr Kungl. Maj:ts proposition 1950: 89. 30 Se Kungl. Maj:ts proposition 1950: 257, och H. Berg, Den europeiska betalningsunionen, Stockholm, 1954.

bindning inte existerar, är det dock åtminstone i vissa situationer sannolikt, att vår handlingsfrihet på det valutapolitiska området reellt sett påverkas av vårt medlemskap i EPU och OEEC.

Motiven för en appreciering

Framställningen kan nu åter knyta an till det inflationsfall, som beskrevs i av— snitt 2 av detta kapitel. Av det föregående har framgått att våra erfarenheter av en rörlig växelkurspolitik är minimala, samtidigt som hänsynen till det interna— tionella valutasainarbetet på ett svåröverblickbart sätt hämmar vår rörelsefrihet på detta område.21 Om därtill läggs, att det alltid måste råda ovisshet om den framtida utvecklingen och att många tycks anse en konstant växelkurs som någon— ting i och för sig önskvärt, ja, som ett självständigt mål för den ekonomiska poli- tiken, förstår man, att det krävs goda argument för att motivera en övergång till en rörlig växelkurspolitik. Vill man å andra sidan realisera den centrala målsätt— ningen full sysselsättning och intern prisstabilitet vid en kraftig, utifrån kommande inflationspåfrestning, får man emellertid ej underlåta att pröva i vad mån en sådan politik — tillsammans med andra åtgärder _ kan bidra härtill. Målet konstant växelkurs får därvid underordna sig målet stabilt penningvärde; kronans inre värde får gå före dess yttre. Med denna målsättning, som ligger till grund för * hela penningvärdeundersökningen, ter det sig också följdriktigt att tillsvidare bortse l från alla internationella bindningar och förutsätta att riksbanken har frihet och l förmåga att sätta växelkursen, som den önskar.22 l Antag nu, att en internationell prisstegringsprocess väntas påverka Sveriges export- och importpriser efter de linjer, som skisserats i början av detta avsnitt.23 Och antag vidare, att myndigheterna överväger att som avskärmningsåtgärd till— gripa en appreciering av kronan. Följande fyra frågor måste då på ett eller annat sätt besvaras.

1. Vilka indikationer, i form av'statistiska data eller prognoser, skall läggas till grund för åtgärden? —

2. Hur skall växelkursförändringen genomföras, successivt eller på en gång?

3. Vad blir dess effekt i olika avseenden?

4. I vilken utsträckning behöver den kompletteras och stödjas av andra åt— gärder?

” Det bör nämnas, att vad man framför allt hade i tankarna, när reglerna för växelkursför- ändringar i valutafondens stadgar utformades, var 1930-talets devalveringskonkurrens och »beggar my neighbour»-politik. I den situation, vi här diskuterar, är det i stället fråga om en appreciering. Det är möjligt, att det är lättare att få. fonden att godkänna en höjning än en sänkning av växelkursen.

” Vi skall inte i detta sammanhang ta upp spörsmålet, huruvida denna nationellt begränsade målsättning för den ekonomiska politiken är berättigad i en värld, där de internationella ekonomis- ka förbindelserna har så stor betydelse som för närvarande. För en diskussion av dessa frågor kan hänvisas till Dag Hammarskjöld, »Internationell ekonomisk politik —— och nationell», N ationalekonomiska föreningens förhandlingar, 1951, tredje häftet.

23 Här liksom i så många andra sammanhang antar vi, att den utländska ekonomiska ut- vecklingen, eftersom Sverige är ett så. pass litet land, kan betraktas som i huvudsak oberoende av den svenska.

Svaren på dessa frågor, som alla hänger nära samman, måste i hög grad bli beroende av ur vilken synvinkel och i vilket tidsperspektiv man ser dem. Vi skall därför inte söka ge några generella och för alltid giltiga svar på dem, utan endast anföra några synpunkter, som kan tänkas vara till ledning för växelkurspolitiken i situationer av detta slag.

Ovissheten om framtiden Redan den första frågan är en tankeställare för dem, som yrkar på en rörlig växelkurspolitik. Det krävs påtagliga och starka skäl, om man i ett läge, där det inte råder någon valutakris, skall övertyga dem, som har ansvaret för växelkur- serna, att en ändring av dessa är påkallad. Växelkursen är visserligen rent tek- niskt ett ytterst lättrörligt medel. Den kan ändras med ett penndrag, uppåt eller nedåt. Men samtidigt har den hittills — bland annat till följd av det värde man av olika skäl satt på dess konstans — i praktiken visat sig vara ett mycket trög- rörligt medel.

Det första direkta indiciet på att en prisinflation är på väg utomlands är i regel en stark uppgång i de lättrörliga priserna på de internationella råvarumarknaderna. Denna uppgång återspeglas snart i de svenska export— och importprisindextalen. Därutöver kan man på grundval av andra statistiska data och tidigare erfarenheter göra en prognos över den fortsatta ekonomiska utvecklingen ute i världen och dess inflytande på priserna i den svenska utrikeshandeln. Så svår att överblicka som den internationella ekonomiska utvecklingen är och så många ovisshetsmoment som där föreligger, kan det ej undgås, att alla prognoser på detta område blir mycket osäkra.

Som grund för ett apprecieringsbeslut kan man följaktligen räkna med att ha tämligen aktuella uppgifter om priserna i vår utrikeshandel och på olika interna- tionella marknader samt en mer eller mindre osäker prognos om den framtida utvecklingen. Det bör understrykas, att vår statistiska information om prisutveck- lingen i huvudsak är begränsad till varuhandeln. Beträffande priserna, i den mån man kan tala om sådana, vid övriga löpande transaktioner med utlandet vet vi i regel föga.

Även om de export- och importprisindextal, som föreligger, är behäftade med en viss osäkerhet, väger denna dock lätt mot den ovisshet, som är förknippad med en prognos över deras utveckling ett åt två år framåt i tiden. Detta förhållande talar i och för sig till förmån för en successiv förändring av växelkursen, alltefter- som nya data om prisutvecklingen i utrikeshandeln blir tillgängliga. Därmed är vi framme vid den andra frågan, om själva tillvägagångssättet vid växelkursför— ändringen.

Successiv förändring eller engångsåtgärd

Det är lämpligt att på denna punkt erinra om den tidigare skisserade bilden av en utländsk inflationsprocess' omedelbara återverkningar på de svenska utlands— transaktionerna. Vi tänker oss alltså, att vi står i början av en process, där export-

och importpriser stiger tämligen parallellt med 3 a 4 procent i månaden. På ett år betyder detta — om prisuppgången fortsätter i oförminskad takt — en femtio— procentig prisstegring. En appreciering kan då genomföras efter två linjer, an— tingen som en serie höjningar, säg från månad till månad, eller som en engångs- ätgärd, insatt vid en viss tidpunkt, i början, mitten eller slutet av förloppet. Kom— promisser mellan dessa två handlingsalternativ är också möjliga, men vi skall nöja oss med att jämföra de renodlade fallen.

Vid valet mellan dessa två alternativ är det flera omständigheter, som spelar in. Det beror bland annat på med vilken grad av visshet man tror sig kunna förutse framtiden. Det beror också på vilka övriga åtgärder man är beredd att vidta för att värna den interna stabiliteten.

Känner man sig säker på att det är en omfattande utländsk prisuppgång, som förestår, och vill man på ett dramatiskt sätt bryta förväntningarna om en intern prisstegring, talar mycket för att man på ett relativt tidigt stadium bör företa en kraftig engångshöjning av kronkursen. Detta argument får ökad tyngd, om man misströstar om möjligheterna att med andra medel motverka den externa pris- uppgången och bryta en intern inflationsprocess, när den väl kommit i gång. Engångsapprecieringen får dock inte sättas in så snabbt, att den skapar syssel- sättningssvårigheter inom exportproduktionen, som inte hinner motverkas genom andra åtgärder.

Är man å andra sidan osäker, huruvida den externa prisuppgången skall fort— sätta, och kan växelkursförändringen kombineras med andra åtgärder, som håller de inhemska prisstegringsförväntningarna i schack, ter sig en successiv apprecie— ring mer tillrådlig.” Vill man uppnå maximal avskärmning är en successiv appre— ciering under alla omständigheter att föredra.

Spekulationens inflytande

Man kan fråga sig, om inte en successiv växelkursförändring av det slag, som nu senast förordats, i vissa situationer kan befaras leda till en svårbemästrad va— lutaspekulation. Härtill kan svaras, att utrymmet för en internationell spekulation i den svenska kronan för närvarande är begränsat till följd av den direkta kon- troll, som valutakontoret utövar över kapitaltransaktionerna med utlandet. Någon upprepning av trettiotalets snabba förflyttningar av internationellt kapital be— höver därför ej befaras. Däremot kan valutakontrollen svårligen hindra den spekulation i direkt anslutning till varu- och tjänstetransaktioner, som tar sig uttryck i en förskjutning i betalningsterminerna för dessa, i vad som i tidigare sammanhang kallats de kommersiella krediterna. En sådan spekulation upp— kommer med all sannolikhet också kring en engångsjustering av växelkursen.

” Det kan vara värt att erinra om att det torde ha varit få. personer, som i början av Korea— kriget på. hösten 1950 förutsåg, vilken omfattning stegringen i de svenska export- och import- priserna skulle få. Det var först i och med det kinesiska ingripandet i konflikten i slutet av novem— ber och den därmed sammanhängande intensifieringen av den amerikanska krigsansträngningen, som risken för ett storkrig och inflationsfaran blev uppenbar för alla.

Även om det, som tidigare visats,25 kan röra sig om förskjutningar på åtskilliga hundratals miljoner kronor i ena eller andra riktningen, sätter dock ingångna köp— och försäljningsavtal en gräns för denna spekulations totala omfattning. Då den kommersiella kreditgivningen i regel är kortfristig, måste vinsthemtagningen ske tämligen snart, varför vinsterna på spekulationen sannolikt blir betydligt mindre vid successiva apprecieringar än vid en engångshöjning av växelkursen. Verkningarna av denna spekulation inom valutaregleringens ram är svåra att överblicka. Det finns tydligen incitament till den både hos svenska importörer och exportörer och hos deras motparter utomlands. Var vinsterna på spekulatio— nen hamnar, beror bland annat på i vilka myntslag köpekontrakten gjorts upp.

Det bör understrykas, att spekulationen i många situationer lika väl kan vara till stöd som till hinder för en avskärmande växelkurspolitik, lika väl som den i en fri valutamarknad kan verka stabiliserande eller destabiliserande, allt efter omständigheterna. Men medan sammanhangen i det senare fallet är någorlunda väl utredda,26 kan detsamma ej sägas rörande spekulationen kring en rörlig växel- kurspolitik i en mer eller mindre reglerad valutamarknad. De praktiska erfaren- heterna härav är ju också utomordentligt begränsade. Mycket kommer sannolikt härvidlag att bero på valutamarknadens rent tekniska organisation, på graden av frihet ifråga om kapitaltransaktioner, på terminsmarknadens omfattning osv. Betydelsefullt blir vidare, vilka förväntningar, som skapas kring den rörliga växel— kurspolitiken, och statsmakternas möjlighet att genom deklarationer påverka dessa.

*Det,_bör även påpekas, att de olägenheter, som eventuellt kan vidlåda en spe— kulation i kronans appreciering, rimligen bör jämföras med de nackdelar, som kan vara förknippade med en spekulation i fortsatt import- och exportprisstegring. Mot en tekniskt begränsad spekulation i valutor har man att väga en icke begränsad spekulation i varor. I båda fallen sätter företagslikviditeten och bankernas kredit— givning en yttersta gräns för spekulationen. Den osäkerhet, som successiva växel— kursförändringar kan tänkas skapa inom näringslivet, får på ett liknande sätt vägas mot den instabilitet, som en fortgående stegring av den genomsnittliga export- och importprisnivån kan befaras ge upphov till. Osäkerheten beträffande valutakur- serna kan för övrigt i betydligt större utsträckning elimineras genom termins— affärer än osäkerheten beträffande varupriserna. I det senare fallet är antalet terminsmarknader, som svenska importörer har tillgång till, starkt begränsat. För våra viktigaste exportvaror saknas överhuvudtaget terminsmarknader.

Växelkurserna under kulmen och prisfallet

När parallelliteten upphör och exportprisnivån börjar stiga starkare än import— prisnivån, står växelkurspolitiken inför ett dilemma. Eftersom det i detta sam- manhang inte ansetts realistiskt att diskutera dubbla växelkurser, måste ett val träffas. Skall kronkursen höjas så mycket, att den eliminerar den genomsnittliga

” Jfr kapitel 2, s. 24 och 25. 20 Se exempelvis ]. E. Meade, The Balance o/ Payments, Oxford, 1951, särskilt Chapter XVII, »The Röle of Speculation».

exportprisstegringen eller skall den endast höjas i takt med importprisstegringen? Eller skall man till äventyrs gå en medelväg mellan dessa båda alternativ?

Detta är en fråga, som det knappast lönar sig att gå närmare in på i förväg. Svaret måste nämligen i hög grad bli beroende av den ekonomiska politik, som förs i övriga avseenden.

Bedömt enbart med utgångspunkt från den interna jämvikten skulle man kunna tro att en höjning av kronkursen till en nivå, som läge ungefär mitt emellan ex- port— och importprishöjningen, vore att förorda. Men det måste alltid vara en svår uppgift att avväga kursen så, att prissänkningarna på importsidan motväger prishöjningarna på exportsidan och den utländska prisuppgångens nettoeffekt på den allmänna prisnivån blir minimal.

Alternativet att endast appreciera i takt med importprisstegringen har åtskil— ligt som talar för sig. Man riskerar då ej någon försämring i valutastållningen. utan får i stället en ökning av valutareserven, som kan komma väl till pass, när växelkursen senare skall sänkas vid prisstegringsvågens tillbakagång. För att detta alternativ skall leda till intern prisstabilitet krävs dock, att det kompletteras med åtgärder, som hindrar de höjda exportpriserna och de stegrade vinsterna inom exportproduktionen att driva upp den inhemska prisnivån.

Därmed är vi framme vid frågan om växelkurspolitikens utformning under den internationella prisfallsperiod, som kan beräknas följa inflationsvågen i spåren. Antag för enkelhets skull, att såväl export— som importpriser i utländsk valuta räknat går tillbaka till en gemensam nivå, säg till exempel 25 procent över ut— gångsläget och att de tillsvidare stabiliseras kring denna nivå. På samma sätt som tidigare har man nu att välja mellan en serie successiva växelkursförändringar och en engångsförändring. Ovisshetsmomentet talar även nu till förmån för suc- cessiva förändringar. Men spekulationsmomentet talar denna gång till förmån för en så kraftig nedjustering av kronkursen, att förväntningarna om fortsatt depre- ciering bryts och eventuellt förbyts i sin motsats. Det föreligger nämligen en i praktiska sammanhang betydelsefull skillnad mellan en spekulation i appreciering och en spekulation i depreciering. Vid en fixerad växelkurs blir den omedelbara effekten av den förra alltid en ökning av valutareserven, medan den senare i första hand leder till en minskning av reserven.27

Även om valutastållningen är stark, framstår det som onödigt att ta risken, att denna reservminskning i förening med växelkursens successiva sänkning skärper förväntningarna om fortsatt depreciering och därmed eventuellt försvårar en slut- lig stabilisering av växelkursen. I ett läge med svag valutastållning får detta argu- ment mot en successiv depreciering ökad tyngd. De prisstegringsimpulser, som en depreciering >>i förtid» kan tänkas utlösa inom landet, får mötas med andra me—

vulöloreserv romanen 27 Ett enkelt principdiagram belyser i detta fall bättre än ord Spekulationens inflytande på valutareserven vid appreciering, respektive depreciering:

kursen ndsuxel kursen lidsoxel hom sdnkes_

del. Om den internationella pristrenden, som här, är kraftigt fallande, kan för övrigt dessa impulser knappast väntas bli särskilt starka.

De riktlinjer för en rörlig växelkurspolitik vid en utifrån kommande inflations— påfrestning, vilka därmed skisserats, kan sammanfattas sålunda.

Till en början successiv appreciering i takt med den genomsnittliga prisupp— gången i utrikeshandeln.

Då prisuppgången kulminerar och exportpriserna går ifrån importpriserna, appreciering i takt med den genomsnittliga importprisstegringen.

Vid det följande internationella prisfallet, depreciering med en gång till den nivå, där export- och importpriser väntas stabilisera sig.

Detta är ett principprogram och ett program på papperet. Det har dessutom gjorts upp med ett enda mål för ögonen: maximal avskärmningseffekt med växel- kursen som enda medel. I vilken utsträckning det kan och bör realiseras i prak— tiken är tillsvidare en öppen fråga. Vi har tidigare pekat på tre omständigheter, som lägger hinder i vägen för en växelkurspolitik med så hög precisionsgrad, ovissheten om framtiden, de internationella bindningarna av vår handlingsfrihet och de krav, politiken ställer på valutareservens storlek. Därutöver finns emellertid en fjärde omständighet, som måste tillmätas stor betydelse. Den har att göra med själva effekten av växelkursförändringen.

Prissplittringens inflytande

De hittills förda resonemangen om växelkursens anpassning till de genomsnitt- liga förändringarna i export- och importprisnivå har skymt en väsentlig omstän- dighet, nämligen de stora olikheter, som alltid föreligger i prisutvecklingen för individuella varor och varugrupper. Att diskussionen genomgående förts i totala ka- tegorier har verksamt bidragit till det harmoniska resultatet. Vid fullständigt paral- lell pris- och växelkursutveckling skulle avskärmningen av den utländska pris— inflationen kunnat göras hundraprocentig. Export- och importpriser i kronor räk— nat skulle ha förblivit oförändrade. Full sysselsättning, inre och yttre jämvikt skulle utan svårighet ha bibehållits. Ingenting skulle ha hänt inom den interna ekonomin.

Redan en hastig blick på tillgängliga fakta, sådana de till exempel återges i diagram I, 5. 208 och tabellerna 3 och 5 i exkurs I, grumlar denna klara bild. DeSSa tabeller belyser hur mycket kraftigare prisuppgången var för råvaror än för andra varor under åren 1950—1951. Särskilt utpräglat var detta förhållande på export— sidan, där massa tredubblades och trävaror och papper fördubblades i pris, medan genomsnittspriset på verkstadsprodukter endast ökades med något sådant som 20 procent. Även på importsidan var prissplittringen betydande. Textil— och läder- industrins råvaror fördubblades i stort sett i pris, medan maskinimporten ännu vid mitten av 1951 kostade ungefär lika mycket som före Koreakrigets utbrott. Mellan individuella varor föreligger i många fall ännu mer markerade skillnader i prisutveckling. — En liknande ojämnhet utmärker prisbilden vid tidigare infla—

tionspåfrestningar, till exempel 1936—1937 och efter det andra världskrigets utbrott.

Denna starkt splittrade prisutveckling, som är en följd av den relativt höga råvaruandelen i den svenska utrikeshandeln, kan inte undgå att influera växel- kursens användbarhet som avskärmningsmedel. Antag att man i samband med Koreakrisen höjt kronkursen i takt med den genomsnittliga prisuppgången inom utrikeshandeln eller med cirka 50 procent. Detta skulle ändå ha lämnat kvar en kraftig prisuppgång i kronor räknat på skogsprodukterna. Samtidigt skulle kron- priserna för vår verkstadsexport ha sänkts drastiskt; kanske med hela 25 pro- cent.28 En prissänkning av denna omfattning och den därav följande räntabilitets— försämringen skulle med all sannolikhet snabbt ha lett till betydande sysselsätt— ningssvårigheter inom denna starkt specialiserade produktion. På importsidan skulle en avsevärd råvaruprisstegring ha kvarstätt i kronor räknat, medan impor- terade färdigvaror skulle ha fallit i pris. Den inhemska färdigvaruproduktion, som konkurrerade med importen skulle därigenom ha kommit i kläm.29

Slutsatsen av denna praktiska tillämpningsövning blir att växelkursen verkar ytterst ojämnt som avskärmningsmedel på olika områden till följd av den starka prissplittring, som är utmärkande för utlandstransaktionerna. Samtidigt riskerar man vid en långt driven användning av detta medel att komma i konflikt med vårt andra fundamentala mål, den fulla sysselsättningen.

Det dilemma, som stabiliseringspolitiken därmed ställs inför, kan tänkas löst efter två linjer. Å ena sidan kan man hålla fast vid en växelkurspolitik av den typ, som tidigare skisserats, och komplettera den med sysselsättningspolitiska åtgärder på de områden, där räntabiliteten blir starkt försämrad och arbetslöshet hotar att uppstå. Å andra sidan kan man nöja sig med en mindre appreciering och som avskärmningsmedel i stället använda ett system med exportavgifter och import— subventioner. Vore man tillräckligt förutseende, skulle man till exempel med en gång kunna appreciera, så att växelkursen kom att motsvara det läge, kring vilket export- och importpriser beräknas stabilisera sig efter den internationella infla- tionsvågen.

I den mån avskärmningen blir otillräcklig, återstår som en sista försvarslinje finans- och penningpolitiska åtgärder, avsedda att motverka den interna prissteg— ringsprocess, som annars skulle uppstå. Vi återkommer till dessa frågor i senare avsnitt av detta kapitel.

På tal om prissplittringen bör till sist ännu en gång understrykas det speciella och relativt korta tidsperspektiv, som gällt för den nu förda växelkursdiskussio- nen. Växelkursen har prövats som ekonomisk—politiskt medel mot bakgrunden av en internationell prisstegringsvåg av ett par års varaktighet. Väsentligt i sam- manhanget är också att prisstegringen i stor utsträckning gått tillbaka igen. En omdisponering av arbetskraft och varaktiga produktionsfaktorer med ledning av

" Härvid förutsätts att världsmarknadspriserna inte påverkas nämnvärt av svenska åtgärder. ” Det gör den även utan appreciering, men det blir då vid en högre prisnivå i kronor räknat, vilket sannolikt mildrar påfrestningen.

de prisrelationer, som råder på världsmarknaden vid inflationens kulmen, ter sig därför inte bara omöjlig med hänsyn till den korta tid, som står till förfogande, utan även onödig, eftersom dessa prisrelationer inte blir bestående.30

Problemet kommer i en annan dager, om det i stället är fråga om en för- skjutning i prisrelationerna, SOm blir bestående på lång sikt. Det ter sig då både möjligt och berättigat att överföra produktionsresurser till de områden, där pris— stegringen är störst, och från de områden, där den är minst. Detta gäller såväl inom exportproduktionen som inom den hemmamarknadsproduktion, som konkur— rerar med importen. Prisolikheterna blir under dessa omständigheter inte längre en störande faktor utan i stället vägledande för produktionsinriktningen.

Innan vi lämnar den rörliga växelkurspolitiken i inflationsfallet måste ännu ett par omständigheter framhållas.

Den kvarstående störningen

Den föregående diskussionen har enbart tagit sikte på att eliminera sådana direkta prisstörningar, som uppkommer vid en inflation i utlandet. Dessa har fram- stått som det primära hotet mot penningvärdet och växelkurspolitiken har tänkts upplagd uteslutande med hänsyn härtill. Ojämnheterna i prisutveckling på export- och importsidan gör emellertid, som ovan framhållits, att någon fullständig av— skärmning av prisinflytandet aldrig kan nås. Därtill kommer, att export- och im— portvolym i praktiken sällan kan väntas utveckla sig parallellt under en inflations- process. Om exportpriserna stiger starkare än som motsvarar apprecieringen, bör det vid normala elasticitetsförhållanden uppstå en tendens till ökning av export- volymen. På importsidan kan man under liknande förhållanden vänta sig en volymminskning. Men man kan också tänka sig fall, där förväntningarna är så- dana, att importvolymen ökar starkare än exportvolymen. Över- eller underskott uppstår därigenom i bytesbalansen. Detta påverkar valutaställningen och stör samtidigt den interna jämvikten.

Karaktären hos den störning, som återstår, sedan huvudparten av den direkta prisstörningen eliminerats, växlar från situation till situation. Ett sammanfattande uttryck för denna störning har man i det saldo, som uppstår i bytesbalansen. I de förenklade ekonomiska teorier, som arbetar med totala kategorier, nöjer man sig också ofta med att enbart betrakta detta saldo. Endast i den mån utlandstransak— tionerna leder till en förändring däri, antas de ha någon effekt på den totala in- terna ekonomiska utvecklingen. Parallellen med de finansteorier, som uteslutande eller huvudsakligen fäster sig vid budgetbalansen är uppenbar. Liksom en mer realistisk finansteori måste differentieras med hänsyn till olika typer av statsut- gifter och statsinkomster,31 måste en mer verklighetstrogen teori för utlandstrans-

3” Det kan i detta sammanhang vara värt att observera, att den totala exportvolymen endast steg med cirka 4 procent mellan 1950 och 1951, trots att exportprisnivån steg med över 50 pro- cent. För massa var motsvarande siffror -—4 och + 142 procent. Själva stelheten i utbudet bidrog här verksamt till den snabba prisuppgången.

” Jfr Bent Hansens arbete.

aktionernas inflytande också differentieras med hänsyn till de skiftande verk— ningarna av förändringar i olika poster på import— och exportsidan. I någon mån har vi sökt ta hänsyn till detta förhållande i den teoretiska analysen i föregående del.32 Ännu återstår dock ett omfattande såväl empiriskt som teoretiskt arbete på detta fält.

De medel, som man framför allt har att lita till för att motverka den del av inflationsimpulserna utifrån, som inte kan elimineras genom direkt prispåverkande åtgärder, är penning- och finanspolitiska åtgärder. Framställningen återkommer, som redan nämnts, senare därtill. Återverkningarna på valutastållningen kan —— för den händelse de ej överensstämmer med målsättningen för valutareservens ut— veckling —— i viSs omfattning tänkas motvägda genom kapitaltransaktioner med utlandet.

Jämförelse med fri kursbildning Det har sitt intresse att på denna punkt jämföra den tidigare skisserade rörliga växelkurspolitiken med funktionssättet hos en fri växelkurs. Den senare åstad- ; kommer en kontinuerlig utjämning av utbud och efterfrågan på valutamarknaden. i Några förändringar i den totala valutastållningen inträder ej och utlandstrans— | aktionerna kan i denna mening sägas förbli neutrala i förhållande till penning— x mängd och inkomster inom landet. Det är därför inte ägnat att förvåna, att an—

hängare av den s. k. kvantitetsteorin också ofta blivit förkämpar för fria växel- kursen”. Om man tillmäter penningmängden en avgörande betydelse som be- stämningsfaktor för den interna jämvikten, ligger det nära till hands att upp— ställa som mål för växelkurspolitiken, att denna skall hindra utlandstransaktio- nerna att påverka den totala penningmängden inom landet. En fri växelkurs skulle — menar man —- automatiskt uppfylla detta mål.

Mot bakgrunden av vad som tidigare sagts angående den resterande störningen vid rörlig växelkurspolitik bör det emellertid stå klart, att man inte heller genom en fri växelkurs eliminerar hela inflytandet av en inflationsprocess i utlandet. Om man går bakom de totala kategorierna, står det även i det senare fallet kvar en residual störning, i det att priser och kvantiteter av in- och utförda varor för- ändrats i starkt växlande grad. Dessa individuella förändringar, som bland annat är en konsekvens av den starka prissplittringen, kan på olika vägar ge upphov till processer, som stör den interna jämvikten. Det förefaller därför knappast möjligt att fälla något generellt omdöme om vilken typ av växelkurspolitik, en fri eller en rörlig, som ger den bästa avskärmningen. Det måste växla från fall till fall. En fri växelkurs är dock sannolikt för sin avskärmande effekt mer avhängig av att det förs en effektiv intern stabiliseringspolitik. Endast då kan man i vårt fall vara säker på att också den fria kronkursen apprecieras och på så sätt eliminerar

-Se särskilt kapitel 4 och de helt olika reaktionsmönstren vid export- respektive importpris- stegring 1 förloppsanalysen I kapitel 6.

3” Jfr exempelvis Milton Friedman, »The Case for Flexible Exchange Rates»' l Essays in Positive Economics, Chicago, 1953, 5.157—203.

en del av den direkta prisstörningen, samtidigt som den skapar jämvikt på valuta— marknaden.

En extrem situation uppstår, om den internationella prisstegringen utlöser så starka förväntningar om varuknapphet eller intern prisuppgång, att importvolymen — trots prisstegringen -- ökar så att det blir underskott i bytesbalansen. En fri kronkurs skulle i ett sådant läge sjunka och därmed förstärka export- och import- prisuppgången mätt i kronor. En rörlig kurs, som apprecierades i takt med den internationella prisstegringen, skulle å andra sidan kunna befaras öka påfrest— ningen på valutastållningen.

4. Differentierade avskärmningsåtgärder

I detta avsnitt skall vi diskutera möjligheterna att komplettera — eller even- tuellt ersätta — en avskärmande växelkurspolitik med mer differentierade åtgärder i situationer, där det föreligger starka ojämnheter i export- och importprissteg- ringen. Tre slags åtgärder skall tas upp till behandling, tullförändringar, subven- tioner och avgifter.

I en principiell teoretisk diskussion skulle man kunna tänka sig att mot varandra ställa ett allomfattande system av avgifter och subventioner, som åstadkom en hundraprocentig eliminering av alla utländska prisförändringar, och en generellt verkande, men ojämnt avskärmande växelkurspolitik. Redan de administrativa och tekniska svårigheter, som är förknippade med det förra systemet, gör att en ren- odlad jämförelse knappast kan väntas bli av större praktiskt värde. Det förefaller lämpligare att tänka sig de differentierade åtgärderna som ett komplement och inte som ett alternativ till växelkurspolitiken.

Till förmån för en politik, där man endast använder de differentierade åtgär— derna för att kapa topparna i prisbilden, talar också en annan omständighet, näm- ligen att det framför allt är råvaror eller halvfabrikat, som svarar för dessa toppar. Åtgärderna koncentreras därmed till ett relativt begränsat antal, i kvalitetshän- seende någorlunda enhetliga varor. Man undviker på detta sätt den stora massan av starkt skiftande och svårdefinierade färdigvaror. Även med denna förenkling måste man emellertid räkna med att de administrativa problemen vid en mer dif— ferentierad avskärmningspolitik i många fall kan bli betydande. Dess genomförbar— het på olika områden är en praktisk fråga, som inte skall diskuteras i detta sam- ! manhang. |

i

Tullsänkninga-r

Den totala tulluppbörden har under senare år hållit sig kring 400 miljoner kronor per år, vilket motsvarar cirka fem procent av det totala importvärdet och närmare tio procent av den tullbelagda importens värde. I och för sig skulle så- lunda en hel del vara att vinna — vi bortser här från den statsfinansiella sidan av saken —- om man fritt kunde variera tullarna i prisnedhållande syfte. Tulltaxan

& | I I l !

hör emellertid inte till de lättrörliga ekonomisk-politiska medlen. Vid dess fast- ställande överväger långsiktssynpunkter. Flera årtionden brukar förflyta mellan mera omfattande revisioner av densamma.34 Det finns vidare starka internationella bindningar på detta område. Dessa går visserligen i regel ut på att förhindra höj— ningar utöver en viss nivå, men hänsyn till den internationella förhandlingsposi- tionen kan tänkas hämma beredvilligheten att företa sänkningar på kort sikt. Det kan nämligen visa sig svårt att sedan återgå till den tidigare, högre nivån.

Det sagda bör vara nog för att visa, att tullsänkningar under nuvarande om— ständigheter sannolikt endast i ringa omfattning kan beräknas komma till använd- ning som avskärmningsmedel på kort sikt. Därtill kommer — som *en i den här diskuterade situationen avgörande omständighet — att det i de flesta fall inte ut— går några tullar alls på de importerade råvaror och halvfabrikat, som kan väntas stiga mest i pris vid en internationell prisuppgång.

Våra erfarenheter av tullsänkningar, företagna i prisnedhållande syfte, är också utomordentligt begränsade. Åtgärder av detta slag övervägdes i samband med inflationspåfrestningen våren 1937,35 liksom också vid den starka prisuppgången efter krigsutbrottet på hösten 1939. Några tullsänkningar kom dock ej till stånd vid dessa tillfällen. I samband med den utvidgade importsubventioneringen efter devalveringen i september 1949 genomfördes emellertid en tullsänkning, om också blott för en enda vara. Då överfördes nämligen tull, tilläggstull och skatt på kaffe till en särskilt inrättad clearingkassa.36

Subventioner och avgifter Då tullsänkningar sålunda kan väntas bli till ringa hjälp, återstår att diskutera subventioner och avgifter på enskilda varor som avskärmningsmedel. Detta är en gammal tanke. Redan Wicksell förordade under det första världskriget, att man skulle införa ett system med exportavgifter och importpremier som medel mot dyrtiden.37 Här har vi också mer av konkret erfarenhet att peka på.

Sålunda utbyggdes på trettiotalet ett relativt omfattande system av subventioner och avgifter för utrikeshandeln med jordbruksprodukter. I detta fall ville man emellertid, som ett led i jordbruksregleringen, avskärma det svenska jordbruket från de fallande priserna på världsmarknaden. Följaktligen lade man den gången avgifter på importen, speciellt av fodermedel, och betalade ut subventioner vid export. I viss utsträckning har detta system bibehållits även under efterkrigs— tiden för att möjliggöra den inkomstlyftning, som man velat genomföra för jord- bruksbefolkningens del. Men samtidigt har för vissa perioder och för vissa varor vidtagits åtgärder, som syftat till en avskärmning av den svenska marknaden från

i” En allmän översyn av den svenska tulltaxan företas för närvarande av 1952 års tulltaxe- kommitté.

” Se Kungl. Maj:ts proposition 1937: 318. 39 Se Kungl. M aj:ts propositioner 1949: 215 och 217. 37 Jämför diskussionen härom mellan Davidson och Wicksell i Ekonomisk Tidskrift åren 1916 och 1917. Se även Ingvar Svennilson, »Penningpolitikens förhållande till försörjningspolitiken under en avspärrningskris», Ekonomisk Tidskrift, 1939, s. 189 ff.

inflytandet av de stigande priserna utomlands. Det är denna senare typ av av- skärmning, som är av speciellt intresse i detta sammanhang, även om de tek- niska och administrativa problemen i stort sett är desamma i båda fallen.

Subventionering av importpriserna började i liten skala redan 1946 och fick större omfattning efter devalveringen på hösten 1949. Det var dock fortfarande fråga om relativt begränsade »punktsubventioner». De omfattade hudar, bomull, kaffe och importerat hushållsbränsle. Även en del inhemska jordbruksprodukter subventionerades i detta sammanhang, bland annat fläsk, ost och havregryn. Syftet med den utökade subventioneringen, som sammanlagt för budgetåret 1949/50 kostade statsverket ett par hundra miljoner kronor, var att motverka den import— prisuppgång, som blev en följd av devalveringen. Man ville hindra levnadskostna— derna att stiga och därigenom möjliggöra en fortsatt stabilisering av inkomstnivån. Utan dessa prisnedhållande åtgärder skulle det ha förelegat risk, att devalverings- beslutet rivit upp den principuppgörelse om fortsatt inkomststabilisering under år 1950, som regeringen träffat med de stora löntagarorganisationerna någon vecka tidigare.38

Under hela efterkrigstiden har riksdagen vidare varje år lämnat Kungl. Maj :t bemyndigande att pålägga prisutjämningsavgifter på exportvaror, om behov därav anses föreligga ur prispolitisk synpunkt. Detta bemyndigande har utnyttjats vid flera olika tillfällen, men endast när det gäller skogsprodukter.” Under de första åren var det fråga om fasta avgifter, som fastställdes för ett år i sänder. Syftet angavs vara att ge stadga åt den då alltjämt gällande prisregleringen på hemma— marknaden för dessa produkter. Då systemet med prisutjämningsavgiftcr utbygg- des i samband med den våldsamma prisstegringen på massa och papper under åren 1950 och 1951, gick man emellertid för dessa varor över till ett system med rörliga avgifter, som justerades från kvartal till kvartal i viss relation till prisutvecklingen.

Under toppåret 1951 inbetalades över 700 miljoner kronor i prisutjämnings- avgifter till riksgäldskontoret. Detta motsvarade ungefär en fjärdedel av den totala stegringen i exportvärdet på skogsprodukter från 1950 till 1951. I runt tal en tredjedel av de influtna avgifterna avsattes till olika fonder och stiftelser på det skogliga området. De återstående två tredjedelarna skall återbetalas till före—/ tagen under åren 1958—1963. Från och med fjärde kvartalet 1951 erlades stats—4 skatten på de senare medlen omedelbart genom direkt överföring från riksgälds— kontoret till statsverket. _

I och med det snabba prisfallet under 1952 avvecklades avgifterna. Vi skall inte här gå närmare in på den tekniska utformningen av de överens— kommelser mellan statsmakterna och branschorganisationerna, som bestämde pris— utjämningsavgifternas utformning. Dessa överenskommelser bar i hög grad kom-

" Se Kungl. Maj:ts proposition 1949: 215, s. 7. ' ” För en översiktlig framställning av de åtgärder, som vidtagits i detta sammanhang, kan hänvisas till Kungl. Maj:ts proposition 19 53: 80. Se även riksgdldskontorets årsbok för budget— året 1953/54 5. 20 ff, samt artiklar i Från departement och nämnder av E. H. Dahlin (1950, nr 21/22 och 24) och C. G. Widell (1952, nr 4).

promissens prägel. Ur exportföretagens synpunkt tedde sig avgifterna närmast som en mellanform av skatt och räntefritt län. De penning— och finanspolitiska kon— sekvenserna av åtgärder av denna typ berörs i andra delar av penningvärdeunder- sökningen. I den teoretiska diskussionen har man, som ovan antytts, pekat på möjligheten att koppla ihop exportavgifter och importsubventioner på ett sådant sätt, att de förra fick finansiera de senare. En del av de statsfinansiella betänk- ligheter, som brukar anföras mot subventioneringsåtgärder, skulle därigenom för— svinna. Kvar står emellertid de invändningar av handelspolitisk natur, som kan riktas mot åtgärder av detta slag, vilka kan verka diskriminerande och leda till repressalier från andra länders sida.

En allmän synpunkt må till sist framhållas. Om man utgår från att det är möj- ligt, att ge exportavgifterna en sådan utformning att vinstökningen inom export— produktionen dras in till statsverket, kan man fråga sig om inte detta i och för sig är tillräckligt för att bibehålla den interna balansen även utan importsubven- , tionering. Så länge någon allmän inkomstökning inte kommer till stånd, skulle importvärdet inte kunna stiga nämnvärt. Importvolymen skulle följaktligen pres— _ sas ned. Den reala konsumtionsstandarden skulle komma att sänkas, medan va— l lutareserven skulle stiga så mycket som svarade mot det ökade offentliga spa—

randet.

i Om man i stället använder exportavgifterna för att subventionera importen, bibehålls konsumtionsstandarden, samtidigt som valutareserven förblir oförändrad.

| En »onödig» standardsänkning undviks.

5. Den interna ekonomiska politiken

De hittills diskuterade åtgärderna kan, som redan framhållits, visa sig otillräck— liga för en fullständig avskärmning av inflationsstörningen. Eller situationen kan vara sådan, att man av olika skäl endast vill utnyttja dem delvis, eller eventuellt inte alls. Som en andra försvarslinje mot inflationspåfrestningen och penningvärde- försämringen återstår då den interna ekonomiska politiken. Hur denna skall ut- formas för att möta utifrån kommande jämviktsstörningar är föremål för studium inom övriga delar av penningvärdeundersökningen. Här skall vi därför inte gå in på de olika spörsmål, som uppstår i detta sammanhang. Några allmänna re— flexioner om den interna politikens uppläggning vid en kraftig, men kortvarig och till stor del övergående inflationspåfrestning utifrån må dock vara tillåtna. Dessa % reflexioner syftar framför allt till att peka på anknytningspunkter med övriga , arbeten inom penningvärdeundersökningen.40 Särskilt gäller detta de studier, som l arbetar med relativt kort tidsperspektiv, i detta fall främst de tre arbeten, som behandlar penningpolitiken, finanspolitiken och lönepolitiken.

Dessförinnan kan det vara värt att erinra om att de i föregående avsnitt be— handlade avgifterna och subventionerna, om de förs över budgeten, givetvis får statsfinansiella konsekvenser i så måtto att de påverkar statens inkomster och

" Jämför vad som sagts härom i kapitel 8, s. 144 f.

utgifter och därmed budgetsaldot. Vi har i det föregående hela tiden stillatigande förutsatt, att dessa förändringar inte föranleder någon förändring i övriga finans- politiska handlingsparametrarf1 Så länge man lyckas eliminera den yttre stör- ningen, är — om ingenting annat händer — en i övrigt oförändrad finanspolitik tillräcklig för att bibehålla den interna jämvikten.42 Det är först i den mån den externa störningen ej elimineras i själva starten, som ytterligare motåtgärder ak- tualiseras.

Det är framför allt på denna punkt, som de teoretiska modellförloppen i kapitel 6 kan tjäna till ledning för den ekonomiska politikens uppläggning. Dessa förlopp sökte belysa vilka återverkningar en kraftig utländsk prisstörning kan väntas få i en ekonomi med full sysselsättning, om inga speciella motåtgärder vidtas. Ut— gångsläget och den yttre störningen var i stort sett desamma, som här diskuteras. I ett väsentligt avseende skiljer sig emellertid problemställningen. De teoretiska modellförloppen avsåg i första hand att belysa den privata sektorns reaktionssätt vid en utifrån kommande inflationspåfrestning. Den offentliga ekonomiska politiken antogs vara oförändrad.

Man kan säga att modellförloppen skildrade följderna av en >>passiv>> politik från statsmakternas sida. Men just genom denna sin uppläggning belyser de inte bara vad som kan väntas bli den »maximala» jämviktsrubbningen inom landet, utan ger också viss anvisning om på vilka punkter interna motåtgärder bör sättas in för att bli mest effektiva.

Prisstegringsförloppen i kapitel 6 byggdes upp kring pris- och lönebildnings— antagandena. De faktorer, som framför allt tillmättes strategisk betydelse, var vinst- utvecklingen inom exportproduktionen och importprisernas inflytande på konsum- tionsprisnivån. Dessa faktorer antogs var för sig eller tillsammans bestämma löne- kraven. Konsekvenserna av olika alternativa formuleringar av dessa krav -— som alla förutsattes hundraprocentigt realiserade — prövades. Lönepolitiken blev på detta sätt explicit införd i modellförloppen.

Som redan framhållits i första kapitlet i denna del, är en mera långtgående kon— solidering av penningvärdeundersökningens olika delstudier en uppgift, som får lösas i annat sammanhang. Mot bakgrunden av det ovan sagda kan det emellertid vara berättigat att redan i detta sammanhang beröra frågan, vilka möjligheter det kan finnas att med penning- och finanspolitiska medel motverka den utländska inflationsstörningens effekt på exportvinster och konsumtionsprisnivå. Som redan nämnts, syns nämligen dessa två faktorer böra tillmätas en strategisk betydelse för lönebildningen och därmed för penningvärdets utveckling i ett samhälle med full sysselsättning.

Inom den interna ekonomiska politiken möter samma skillnad mellan generella och differentierade medel, som tidigare exemplifierats av växelkurs kontra av— gifter och subventioner. Det brukar vara vanligt att betona differentieringsmöjlig— ” Rörande innebörden i denna term se Bent Hansens arbete, kapitel 11, avsnitt 3. " Sett ur den privata sektorns synpunkt kompenserar förskjutningen inom den statliga sektorn

precis den externa störningen. Man har här ett skolexempel på. hur föga upplysande ett isolerat betraktande av budgetbalansen i vissa situationer kan vara.

heterna hos finanspolitiken och kontrastera dem mot den mera generellt verkande penningpolitiken med räntan som främsta medel. Denna skillnad bör emellertid ej överbetonas. Åtskilliga finanspolitiska åtgärder, t. ex. allmänna skatter, är av generell natur i den meningen, att de träffar över ett mycket brett fält. Samtidigt har penningpolitiken, så som den numera förs med hjälp av överenskommelser om bankernas kreditgivning och om riktlinjerna för försäkringsbolagens placeringar, kommit att få en mera differentierad karaktär.

Även om man inte kan dra någon skarp gräns mellan differentierade eller spe- cifika åtgärder och generella eller allmänt verkande medel, skall vi dock i det följande först peka på några specifika motåtgärder och därefter ange vilka gene— rella medel, som skulle kunna tänkas motverka inflationspåfrestningen. Skillnaden mellan dessa två typer av åtgärder skulle därvid främst vara, att de förra primärt endast påverkar den företeelse man vill motverka, medan de senare redan primärt har effekter på en rad andra punkter inom ekonomin. De sekundära verkningarna, som i regel sprids över hela det ekonomiska systemet, blir i båda fallen av gene— rell natur.

Specifika motåtgärder

De redan diskuterade exportavgifterna och importsubventionerna är goda exem— pel på specifika motåtgärder. Men man kan också tänka sig andra finanspolitiska åtgärder, som har en direkt effekt på exportvinster och importkostnader. Med den nuvarande utformningen av företagsbeskattningen kan man räkna med att inemot hälften av exportföretagens redovisade vinstökning absorberas av skatt till stat och kommun. Man kan tänka sig att gå längre och genom en mervinstbeskatt— ning av krigskonjunkturskattetyp dra in en större del av, ja rent teoretiskt hela vinstökningen till statsverket. De olägenheter, som är förknippade med en så »utgiftsstimulerande» skatteform, gör emellertid att man i praktiken torde tveka att tillgripa den. Som ett alternativ har det ibland pekats på möjligheterna att be— skatta de råvaror, som är speciella för exportproduktionen.

Därmed har vi angivit tre olika, specifika finanspolitiska medel att motverka exportvinstökningen, nämligen exportavgift, mervinstskatt och råvaruskatt. Vi skall inte i detta sammanhang gå in på deras effekt eller söka väga deras för- eller nackdelar mot varandra. Det skulle föra oss för långt in i finansteorin.

Att med enbart penningpolitiska medel direkt motverka vinststegringen inom exportproduktionen förefaller knappast möjligt. I den situation vi här tänker oss är nämligen vinstuppgången alltför stor och i alltför hög grad koncentrerad till vissa företag för att det i praktiken skall vara möjligt att med traditionella pen— ningpolitiska medel öva något nämnvärt direkt inflytande på densamma, utan att de deflationistiska verkningarna på andra områden blir mycket stora. Däremot bör man med penningpolitiska medel på indirekt väg kunna hindra att export- vinsterna påverkar banklikviditeten. Likaså kan det tänkas att man med penning— politiska medel skapar en »motkonjunktur» på andra områden av näringslivet, som balanserar expansionstendenserna inom exportproduktionen. Över huvud taget

framstår penningpolitiken som ett viktigt komplement till de direkt avskärmande åtgärderna. Framställningen återkommer till dessa spörsmål.

För fullständighetens skull bör som ett medel att begränsa vinststegringen inom exportproduktionen även nämnas kvantitativ exportkontroll. Denna kan användas för att begränsa exportens volym. Licensgivningen kan även kombineras med direkt priskontroll. Detta var till exempel fallet i Förenta staterna under det andra världskriget, då export endast tilläts under förutsättning, att exportpriset ej översteg hemmamarknadspriset. Beträffande vissa skogsprodukter tillämpades ett liknande förfarande i Sverige under en kort tid efter apprecieringen på sommaren 1946.

Vilka direkt verkande motåtgärder kan man tänka sig att sätta in för att hindra en stegring i konsumtionsvaruprisnivån vid en kraftig utländsk prisuppgång? Vi har redan diskuterat tullsänkningar och importprissubventioner. Under efter- krigstiden har även andra åtgärder prövats för att hålla tillbaka en utländsk pris- stegring. Man kan peka på den prisclearing, som tillämpades på flera varuområden under kriget och de första efterkrigsåren. Under dessa år med stark varubrist gällde i många fall mycket olika priser vid import av en och samma vara från olika länder. Genom prisclearing skapades ett enhetligt pris på den svenska mark— naden. Därigenom förhindrade man att de dyraste importpartierna kom att be- stämma den inhemska prisnivån, något som annars lätt kunde blivit fallet i den utpräglade säljarmarknad, som då rådde. I vissa fall tillämpades också ett system, där beviljandet av importlicens gjordes beroende av att priset på den importerade varan ej översteg det av priskontrollnämnden godkända.

En statlig priskontroll kan också bidra till att dämpa och hålla tillbaka de se- kundära verkningarna av en importprisuppgång och på så sätt dämpa konsum- tionsprisstegringen. Det finns heller ingenting som säger att prissubventioneringen måste begränsas till importerade varor. På denna punkt kan erinras om den sub- ventionering av rena hemmamarknadsvaror'13 och den skärpning av principerna för priskontrollen (tillfälligt frångående av återanskaffningsprisprincipen), som genomfördes efter devalveringen på hösten 1949. Tillfogas bör att en' sänkning av de indirekta skatterna påverkar konsumtionsprisnivån räknad till marknadspris på samma sätt som en ökad subventionering.

Generella motåtgärder

Det återstår att antyda, hur generellt verkande åtgärder av typen ränteföränd- ringar eller allmänna skatteförändringar kan bidra till att motväga den externa jämviktsstörningen. Avsikten är härvid inte att gå in på någon konkret prövning av olika medel utan endast att beröra olika tänkbara riktlinjer för den interna ekonomiska politiken. Som redan antytts i föregående avsnitt finns det skäl att ställa sig skeptisk till de praktiska möjligheterna att med huvudsaklig hjälp av generellt verkande medel motverka en relativt kortvarig extern störning av så be-

” Jämför s. 170 ovan.

tydande omfattning som här diskuterats. Detta inses lättast om man betraktar det renodlade fall, där inga avskärmningsåtgärder eller specifika motåtgärder vidtas.

Låt oss först se till importsidan och till en början bortse från de komplikationer, som den samtidiga exportprisstegringen skapar.

För att den kraftiga importkostnadsökningen då skall rymmas inom ramen för en oförändrad intern prisnivå fordras inte bara en stark nedpressning av före- tagsvinsterna under den nivå, som skapade jämvikt i utgångsläget, utan med all sannolikhet även en betydande nedpressning av de inhemska produktionskostna- derna. Om den senare skall kunna realiseras, krävs i sin tur en sänkning av löne- nivån inom hemmamarknadsproduktionen.

För att ge en idé om storleken av de förändringar det kan bli fråga om i detta sammanhang kan det vara lämpligt att hänvisa till de hypotetiska modellförloppen i kapitel 6, vilka alla tar sin utgångspunkt i den svenska nationalbokföringen för år 1950, det år då Koreainflationen satte in. Tag till exempel det förlopp, som redovisas i tabell 11 A—C, s. 115 ff. Det är där fråga om en importprisstegring på 80 procent, vilken enbart för konsumtionsvaruproduktionen medför en kostnads- stegring på 2,8 miljarder kronor." Den totala behållna bruttovinsten inom kon- sumtionsvaruproduktionen uppgår till 2,2 miljarder kronor i utgångsläget. Nettot av ränte-, utdelnings— och vinstbetalningar från företag inom konsumtionsvaru- produktionen till hushållssektorn utgör 0,4 miljarder kronor. Lönesumman inom denna produktion har satts till 10 miljarder kronor. Även om fördelningen mellan de angivna posterna till en del är hypotetisk, bör det dock stå klart, att en vinst— och lönenedpressning av den storlek, som i detta fall skulle erfordras för att kom- pensera importkostnadsstegringen, ter sig tämligen utesluten i en ekonomi av svensk typ. Om man slog in på en sådan linje, skulle detta sannolikt leda till så stora sysselsättningsstörningar och så svåra konflikter på arbetsmarknaden, att politiken snabbt finge uppges.

Om man vill, kan man betrakta importprisstegringen som en produktivitetssänk- ning för folkhushället. Kravet på konstans hos den interna prisnivån skulle då bli en parallell till Wicksells norm för penningpolitiken: konstant konsumtionspris— nivå oberoende av produktivitetens förändringar. Men man kan också i en sådan situation tänka sig en mindre långt gående målsättning efter Davidsons linjer, som går ut på att hålla den inhemska inkomstnivån konstant och låta prisnivån variera i omvänd proportion till produktiviteten." Beroende på efterfrågeinriktningen skulle den fördyrade importen då sjunka mer eller mindre i volym, samtidigt som den i större eller mindre utsträckning trängde undan och ledde till prisförändringar på hemmamarknadstillverkningen. Om de produktionsfaktorer, som härigenom blev lediga, på kort sikt inte kan disponeras om till exportproduktion — något som med hänsyn till prisstegringen på detta område i och för sig vore berättigat —— skulle risk för arbetslöshet uppstå. '

Teoretiskt är det dock möjligt att konstruera ett specialfall, där den nominella

" Jämför tabell 9, s. 101. "' Jämför det första kapitlet i Ragnar Bentzels delstudie inom penningvärdeundersökningen.

efterfrågan inom landet förblir oförändrad, samtidigt som importvolymen sjunker i omvänd proportion till den genomsnittliga importprisstegringen. Man måste då samtidigt tänka sig, att hela vinstökningen inom exportproduktionen går till kon— solidering eller att den motvägs av vinstminskningar på annat håll. Även om det under dessa ytterst speciella fönutsättningar vore möjligt att upprätthålla full sys- selsättning, skulle penningvärdet, mätt med sedvanliga prisindextal, ha försäm- rats väsentligt. Samtidigt skulle den reala konsumtionen och de reala investering— arna ha pressats ned på ett sätt, som i och för sig ter sig omotiverat vid en paral— lell import— och exportprisuppgång. I gengäld skulle man — vid oförändrade växel— kurser — ha fått en opåkallad ökning av valutareserven utöver jämviktslägets nivå. De interna återverkningarna härav på kreditmarknaden skulle dock kunna ha motvägts genom exempelvis obligationsförsäljning från riksbankens sida.

I praktiken måste det alltid, så länge full sysselsättning upprätthålls, te sig föga realistiskt, att löntagarna skulle vara villiga att acceptera en >>onödig>> reallöneför— sämring, samtidigt som företagsvinsterna inorn exportproduktionen stiger kraftigt. Detta trots att vinsterna kan beräknas sjunka på andra områden. Det förefaller betydligt mer verklighetstroget att räkna med att löntagarna under sådana omstän— digheter skall vara i stånd att genomdriva en sådan lönehöjning att utgångslägets inkomstfördelning mellan företag och löntagare i huvudsak återställs.

Teoretiskt skulle man till exempel kunna tänka sig att lönehöjningarna kon- centrerades till just de företag, där de stegrade exportvinsterna uppkom. Vid parallell export- och importprisstegring skulle det då vara möjligt att uppnå ett nytt jämviktsläge, där den genomsnittliga inkomstnivån stigit precis så myc- ket, som behövdes för att absorbera en oförändrad volym av de fördyrade importvarorna." Penningvårdeförsämringen skrulle under dessa förhållanden bli större än i föregående fall. Men den skulle ej vara förenad med någon real kon- sumtionsminskning och valutareserven skulle förbli oförändrad. Den reala inkomst- fördelningen mellan företag och löntagare skulle ej rubbas och sysselsättningen upprätthållas. Däremot skulle en omfördelning av inkomsterna ske mellan de lön- tagare, som var sysselsatta inom exportproduktionen, och de som arbetade inom annan produktion. De förra skulle få ökade realinkomster; de senare minskade.

Som ett alternativ kan man tänka sig, att en solidarisk lönepolitik tillämpas och att lönehöjningen blir densamma inom samtliga branscher. Den reala inkomst— omfördelningen koncentreras då i stället till företagen. Exportföretagen får sin ställning förbättrad, medan de företag, som använder de fördyrade importvarorna, ser sitt vinstläge försämras. Storleken av penningvärdeförsämringen blir i detta fall bland annat beroende av »konsekvensprisstegringarnas» omfattning.

I en mer realistisk analys måste man i båda de nu senast diskuterade fallen ta hänsyn till de sysselsättningsförändringar, som kan väntas följa av vinst— och löne- förändringarna.

" Jämför på. denna punkt resonemangen i Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A :19, Stockholm, 1951, s. 79 ff.

Det nu sagda leder närmast till slutsatsen, att en generellt verkande, restriktiv ekonomisk politik kan väntas vara mindre lämplig än en kombination av direkt avskärmning och specifika motåtgärder. Denna slutsats tål emellertid ej att ge— neraliseras, eftersom den delvis är betingad av att vi hela tiden diskuterat en övergående inflationspåfrestning av osedvanlig styrka. Vid måttliga eller bestående jämviktsstörningar utifrån kommer generella motåtgärder i bättre dager. Man har då större frihet att välja mellan olika former av ekonomisk politik, mellan avskärmningspolitik och allmänt restriktiv politik.

6. Depressionsfallet

Detta skall behandlas mera kortfattat. Med hänsyn till det omfattande utred— ningsarbete som redan skett på detta område," skall vi nöja oss med att anlägga några principiella synpunkter på problemet och i korthet diskutera de viktigaste typerna av avskärmnings- och motåtgärder, som erbjuder sig i detta fall.

1 I mångt och mycket kan man se depressionsfallet som en spegling av inflations- l fallet. På en avgörande punkt föreligger dock en betydelsefull skillnad. Om man i som här utgår från ett läge med full sysselsättning, kan den totala sysselsättningen & ej öka i inflationsfallet, medan det däremot inte finns någon liknande rent fysisk », gräns för sysselsättningsminskningen i depressionsfallet. Även om sysselsättningen ! i inflationsfallet kan gå från »full» till >>överfull», är det dock i detta fall framför l allt påfrestningen på penningvärdet, som skapar problem för stabiliseringspolitiken. Vid en depression utomlands föreligger däremot risk för en dubbel avvikelse från målet full sysselsättning och stabilt penningvärde. Prisnivån tenderar att sjunka och arbetslöshet att uppstå.

För att fixera bakgrunden till den följande diskussionen behöver utgångsläge och störning preciseras. Utgångsläget inom landet antas liksom i inflationsfallet karakteriserat av full sysselsättning och prisstabilitet. En konjunkturavmattning utomlands antas medföra minskad efterfrågan och prisfall på våra exportvaror. Samtidigt antas utlandets utbud av de varor vi importerar öka vid fallande pris. Det är alltså fråga om en blandad pris- och kvantitetsreaktion inom utrikeshan- deln." Liksom i verkligheten antas betydande olikheter i pris— och kvantitetsut— veckling föreligga mellan skilda varor. _

Sedan den externa störningens allmänna karaktär därmed skisserats, skall möj- ligheterna att avskärma och motverka den i korthet kommenteras.

l j " Bland de utredningar, som i vårt land behandlat detta spörsmål kan, förutom arbetslös— hetsutredningen, bl. a. nämnas den åren 1944 och 1945 verksamma kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, 19 50 års längtidsutredning och den 1952 tillsatta kommittén för produktions- främjande åtgärder vid vikande konjunkturer. De tre förstnämnda redovisade sina resultat i en serie tryckta betänkanden (arbetslöshetsutredningen SOU 1931:20 och 21, 19 33:29, 1934:1, 2 och 12; kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering SOU 1944:7, 12, 57, 1945:11, 30, 36, 42, 54; 1950 års långtidsutredning SOU 19 51:30). Den sista utredningen överlämnade i maj 1954 resultatet av sitt arbete till finansministern i form av ett antal stencilerade promemorior. ” Detta innebär en viktig modifikation i förhållande till inflationsfallet. Där lades huvudvikten vid prisstörningen och export— och importvolym antogs till en början förbli oförändrade.

Avskärmningspolitik Om man intar en rigorös ståndpunkt, när det gäller prisstabiliseringen, skulle man kunna hävda att de interna priserna borde höjas för att kompensera effekten på den allmänna prisnivån av nedgången i export- och importpriser. Å andra sidan är det troligt att de penningvärdeförbättringar, som eventuellt kan uppnås i samband med internationellt prisfall, i verkligheten endast kommer att betraktas som en välbehövlig, men otillräcklig motvikt mot den penningvärdeförsämring, som följer i spåren på internationell prisuppgång. Under dessa omständigheter före- faller det riktigast att inte dröja längre vid den avvikelse från prisstabilitet, som en eventuell förbättring av penningvärdet i depressionsfallet skulle innebära."

Genom att vi på detta sätt koncentrerar vårt intresse till kvantitetssidan, till den utländska depressionens återverkningar på aktivitet och sysselsättning, kan vi i den följande diskussionen också lättare anknyta till de teoretiska modellförloppen i kapitel 7. Dessa förlopp, som byggde på ytterst förenklade förutsättningar, avsåg att belysa återverkningarna av en bestående exportvolymminskning. Priser och löner antogs där förbli konstanta under hela den tid förloppen varade.

Kontentan av förloppen kan sammanfattas sålunda. En bestående minskning av exportvolymen (eller ökning av importvolymen) kan —- under i övrigt oföränd- rade förutsättningar —— beräknas ge upphov til-] en successiv sammankrympning av produktion och sysselsättning inom landet. Hur långt den sammankrympningen går, beror, förutom på den primära störningens omfattning, på de olika interna faktorer, som verkar bromsande eller accelererande på sammankrympningspro— cessen. Det som verkar bromsande i de hypotetiska förloppen är främst att en del av den från utrikeshandeln härrörande inkomstminskningen leder till minskad im— port, mindre sparande och lägre skattebetalningar. Den effektiva efterfrågan på inhemska varor och tjänster reduceras därför inte lika mycket som totalinkomsterna i samhället. En del av inkomstminskningen »läcker ut» ur processen. Dras den in- hemska investeringsverksamheten med i nedgången, förstärker detta däremot den depressiva effekten.”

Om man accepterar den allmänna bild av de ekonomiska sammanhangens na— tur, som de hypotetiska modellförloppen givit, blir den centrala uppgiften för den ekonomiska politiken i första hand att avskärma den interna ekonomin från den utländska depressionsstörningen, i andra hand att hindra denna störning att ge upp— hov till en successiv hopkrympning av produktion och sysselsättning inom landet.

Prisavskämu-zing

Avskärmningspolitiken har, liksom i inflationsfallet, två fronter att arbeta på. Det gäller att förhindra, attvexportvolymen sjunker och importvolymen stiger på

" Över huvud taget kan det ifrågasättas om inte en allmän prisnivå, som fluktuerar kring ett på längre sikt oförändrat medelläge, uppfyller målet stabilt penningvärde. Avvikelser från den fulla sysselsättningen ter sig i praktiken betydligt svårare att tolerera, främst därför att de endast kan gå åt ett håll: i riktning mot minskad sysselsättning och arbetslöshet.

” Jämför resonemangen på s. 130 ff. i kapitel 7.

ett sådant sätt, att detta skapar arbetslöshet inom landet. I den utsträckning dessa förändringar i utrikeshandelns volym är att betrakta som en intern reaktion på det internationella prisfallet, bör de tydligen kunna förhindras med samma medel som prisstegringsimpulserna i inflationsfallet. Växelkursjustering respektive av- gifter och subventioner är de åtgärder, som även i detta fall i första hand kommer under övervägande. Med den skillnaden dock, att det nu är fråga om en sänkning av växelkursen i stället för en höjning och om subventioner till exporten och av- gifter på importen i stället för tvärtom. På samma sätt träder tullhöjning i stället för tullsänkning.

En stor del av vad som i inflationsfallet sagts om växelkurspolitik i allmänhet och om direkt prisavskärmande åtgärder kan utan vidare överföras till depres— sionsfallet. Skiljaktig genomsnittlig import- och exportprisförändring och avsevärd splittring i prisutvecklingen för enskilda varor gör att man inte kan hoppas att uppnå någon fullständig avskärmning genom enbart växelkurspolitik. Sannolikt kan man nå längre i avskärmning genom en kombination av depreciering, import— avgifter inklusive tullar, och exportsubventioner. Liksom i föregående fall kan man välja mellan att genomföra dessa åtgärder med en gång vid en viss tidpunkt eller successivt i takt med nedgången i export— och importpriser (räknade i ut- ländsk valuta).

Vad själva växelkurspolitiken vid en utländsk depression beträffar, talar vissa skäl för att en eventuell depreciering genomförs med en gång ned till den nivå, som motsvarar det läge, där världsmarknadspriserna stabiliserar sig efter pris— fallet. Om deprecieringen genomförs tillräckligt snabbt och beslutsamt, bör detta kunna förhindra att en spekulation i kronkursens fall leder till en sådan uttömning av valutareserven, att detta i sin tur förstärker spekulationen osv. i en »ond cir- kel». Svårigheten vid en engångsåtgärd av detta slag ligger framför allt däri, att man i praktiken ej kan förutse på vilken nivå världsmarknadspriserna kommer att stabiliseras. Man kan inte ens vara säker på att de över huvud taget kommer att kvarligga så länge på en viss nivå, att det lönar sig att med en engångsåtgärd anpassa växelkursen till denna nivå. _

Med risk att generalisera på ett otillåtet sätt skulle situationen kunna samman- fattas så, att spekulationsmomentet i depressionsfallet talar för en engångsföränd— ring av växelkursen, medan ovisshetsmomentet talar till förmån för successiva för— ändringar.” Säkert är detta dock långt ifrån. Spekulationens inflytande ter sig svårt att överblicka och kan väntas växla från en situation till en annan. Det är också möjligt, att ovissheten om den mera långsiktiga utvecklingen i vissa fall kan vara relativt mindre än ovissheten om utvecklingen på kort sikt. Men kvar står dock, att man alltid snabbare får visshet om vad som hänt på kort sikt, och alltså vid ett system med successiva växelkursförändringar lättare och snabbare kan revidera en »felaktig» kurssättning.

Hur långt en prisavskärmande politik kan och bör drivas i depressionsfallet är

51 Jämför vad som ovan, s. 162 f., sagts om växelkurspolitikens utformning på baksidan av den internationella prisstegringsvågen i inflationsfallet.

— som redan framgår av formuleringen — i hög grad en lämplighetsfråga. När det gäller differentierade avskärmningsåtgärder för individuella varor, bestäms möjlig— heterna till prisavskärmning i hög grad av tekniskt-administrativa förhållanden. När det gäller växelkurspolitiken, kan denna — åtminstone i teorin —— alltid dri- vas så långt att man »i genomsnitt» erhåller en sådan avskärmning på importsidan att utgångslägets importvolym bibehålls oförändrad. På exportsidan kan växel— kurspolitiken däremot inte beräknas bli lika effektiv, eftersom man där i depres- sionsfallet måste räkna med att våra exportvaror kommer att möta kvantitativa importrestriktioner av sådan art, att de gör en prissänkning från svensk sida verk- ningslös.

Kvantitetsae'sleärnming

Ett komplement eller alternativ till de prisavskärmande åtgärderna utgör de åtgärder, som direkt, dvs. utan att i nämnvärd grad verka via priserna, påverkar export— och importvolym.

Möjligheterna att direkt ingripa mot kvantitetsstörningen på exportsidan, dvs. mot själva bortfallet i efterfrågan på exportvaror, ter sig inte särskilt stora. Väl kan en del vinnas genom intensifierat försäljningsarbete och förbättrade försälj- ningsvillkor, eventuellt i förening med generösare kreditgivning, men på kort sikt måste nog möjligheterna att nå större resultat på denna väg betecknas som små. Till en tid kan vidare exportminskningens återverkningar på produktion och sys— selsättning uppskjutas genom produktion på lager i de fall, där sådan låter sig arrangera.

På importsidan ligger det annorlunda till. Där gäller det i första hand att ute— stänga det ökade utbudet av importvaror och därmed förhindra att sysselsättningen inom landet pressas ned. Den mest direkta vägen att göra detta på är att införa kvantitativa importrestriktioner.

En kvantitativ begränsning eller nedskärning av importen kan rent tekniskt ge— nomföras på många olika sätt och principerna för densamma kan skifta, alltefter det mål man vill uppnå. Man kan ha ett system med valutatillstånd eller ett system med importtillstånd eller, som fallet är i Sverige, en kombination av dessa två system.52 Det kan inte bli tal om att i detta sammanhang gå närmare in på dessa frågor. En kortfattad översikt av de kvantitativa restriktioner, som för närvarande är i kraft på utlandstransaktionernas område, har redan givits i det tidigare av— snittet om den svenska valutamarknadens struktur.153 Av denna översikt framgår, att de löpande transaktionerna med ett mycket stort antal länder numera är fria från kvantitativa begränsningar från svensk sida. Den adminstrativa kontroll— organisationen, särskilt handels- och industri-kommissionen, har också reducerats väsentligt. Om därtill läggs, att en stor del av den svenska importen har långa

" Vid lejdtrafiken under kriget var det själva transporttillståndet som var regleringsinstru- ment. ” Se 5. 156 ovan.

| 1 l l l i I

ocn tidskrävande transportvägar, är det tydligt att en allmän importreglering är ett ekonomisk—politiskt medel, som kan bli effektivt först efter en viss tid. Er- farenheterna från 1947 bestyrker detta. Vill man undvika att ge de nya restriktio— nerna en så drakonisk utformning, att de leder till kontraktsbrott i mera betydande skala, torde man få räkna med att det dröjer något sådant som 4 år 6 månader, innan en ny importreglering kan väntas bli effektiv.

Importbegränsning kan, som redan nämnts, användas som avskärmningsmedel antingen ensamt eller i kombination med de tidigare diskuterade prisavskärmande åtgärderna. Den kan drivas mer eller mindre långt. Bedömt enbart ur stabilise- ringssynpunkt förefaller tre olika riktpunkter för importbegränsningen vara av speciellt intresse.

För det första »kan man eftersträva en sådan utformning av importbegräns- ningen, att importens volym återställs till den nivå den hade i jämviktsläget; to— talt och för varje enskild vara och tjänst. Den ökade importkonkurrensens ome- delbara effekt på den inhemska sysselsättningen skulle därmed ha avskärmats. Om prisavskärmningen samtidigt är ofullständig eller eventuellt ingen alls, kommer en volymmässigt oförändrad, men förbilligad import att verka expansivt på den in- terna ekonomin. Man kan driva detta resonemang längre och som ett andra fall tänka sig att importnedskärningen ges en sådan omfattning, att den expansiva effek- ten därav motväger depressionsimpulserna från exportsidan. Och man kan slutligen som ett tredje och sista fall gå så långt i importnedskärning, att inte bara depres— sionsimpulserna från exportsidan motverkas utan även den kumulativa nedgång i produktion och sysselsättning, som eventuellt kan ha kommit till stånd inom landet, innan motåtgärder hunnit vidtas.

Redan på det allmänna och principiella plan, där vi rör oss i detta sammanhang, måste det beaktas att en importnedskärning — särskilt om den drivs långt —-— kan befaras medföra en standardsänkning för landet i dess helhet. Att på ett teoretiskt oantastligt sätt bevisa detta — särskilt i ett fall där det som här samtidigt in— träffar en förändring i prisrelationerna —— torde vara mycket svårt. Man har här att göra med en variant av det klassiska problemet om vinsten av ett internatio- nellt handelsutbyte. Vi skall ej här gå in på några välfärdsteoretiska överväganden, utan nöja oss med att hänvisa till de konkreta erfarenheterna från det senaste världskrigets handelsavspärrning. Omdisponeringen av resurser från civila till mi— litära ändamål och utrikeshandelns starka sammankrympning var de utan gensägelse viktigaste faktorerna bakom den nedpressning av den allmänna levnadsstandarden, som då ägde rum. Önskan att undvika en standardsänkning kan följaktligen i prak— tiken väntas sätta en gräns för importnedskärningens omfattning.

Därtill kommer att en importnedskärning med den trögrörlighet, som föreligger bland olika produktionsfaktorer, inklusive arbetskraft, på kort sikt kan ge upphov till större eller mindre sysselsättningsstömingar och därmed för en tid komma i konflikt med det mål den [vill befrämja, nämligen den fulla sysselsättningen. Sär- skilt gäller detta, om den utsträcks till att omfatta importerade halvfabrikat och ravaror.

Internationella bindningar

En omständighet, som måste tillmätas betydligt större vikt i depressionsfallet än i inflationsfallet, är de internationella bindningarna av vår handlingsfrihet. Detta gäller såväl i fråga om de avtalsmässiga bindningarna som i fråga om den begräns- ning av vår rörelsefrihet, som följer av medvetandet om att andra länder kan vidta repressalier. Flera omständigheter bidrar till att förklara detta.

Såväl valutafondens stadga” som det allmänna tull- och handelsavtal (GATT)? som kommit att ersätta den oratificerade Havanastadgan, utformades med erfaren— heterna från 3o-ta1ets depression i friskt minne och vid en tidpunkt, då man ännu fruktade en stor efterkrigsdepression. Det är signifikativt, att GATT helt går ut på att främja tullsänkningar och förhindra tullhöjningar, kvantitativa importrest— riktioner och andra mot utrikeshandeln riktade specifika åtgärder. Fri handel utan diskriminering är idealet. I princip får endast underutvecklade länder Och länder med betalningsbalanssvårigheter tillgripa kvantitativa restriktioner. I det senare fallet är bestämmelserna i GATT sammankopplade med valutafondens stadgar. Man måste ha fondens sanktion för att få tillgripa —— eller bibehålla _ kvantita— tiva restriktioner. Vidare bör nämnas, att Sverige genom sitt medlemskap i OEEC tillsvidare också är bundet av de regler för handelspolitiskt uppträdande, som ut- arbetats i anslutning till EPU-överenskommelsen och intagits i den s. k. liberali— seringskoden.56

Alldeles bortsett från alla internationella regler för handels- och valutapolitikens utformning måste man räkna med att motståndet mot avskärmningsåtgärder från individuella länders sida är betydligt starkare i depressionsfallet än i inflationsfal— let. I varje fall gäller detta på importsidan. I depressionsfallet är det fråga om åtgärder avsedda att fördyra och utestänga importen. I inflationsfallet går av— skärmningspolitiken däremot ut på att hindra importen att stiga i pris i kronor räknat. Mot importhämmande åtgärder i det förra fallet står importfrämjande i det senare. De förra tenderar att minska den internationella handelns volym, de senare hindrar den från att falla. På exportsidan är våra utländska handelspart- ners intressen inte lika klart uppdelade. Appreciering och exportavgifter kan där i vissa lägen te sig som ett försök att re—exportera inflationen; depreciering och exportsubventioner kan å andra sidan betraktas som ett försök att exportera ar— betslöshet.

Redan denna summariska diskussion bör ha visat varför de internationella bind- ningarna av vår handlingsfrihet är större i depressions- än i inflationsfallet. Att

" Jfr ovan 5. 158. 55 Den ursprungliga texten till avtalet, vilket biträddes av Sverige år 1950, återfinns i Kungl. Maj:ts proposition 19 50: 52. Förhandlingar om en revision av GATTi syfte att jämna väg för en allmän valutakonvertibilitet har nyligen avslutats. Det bör understrykas, att det reella inne- hållet i en överenskommelse av detta slag i hög grad är beroende av hur det tillämpas. Det torde vara riktigt att säga att tillämpningen av GATT hittills varit betydligt mjukare än vad som omedelbart framgår av fördragstexten. Vid de aktuella diskussionerna har åsikterna också gått isär om det bästa sättet att effektivisera överenskommelsen. Somliga har velat ha nya och skärpta avtalsregler, andra har velat skärpa tillämpningen av redan gällande regler. Proposition om det reviderade avtalet kommer att föreläggas riksdagen.

” Se Code of Liberalization, Paris, 1952.

kvantitativt precisera detta omdöme är av naturliga skäl omöjligt. Att skillnaden kan vara betydande torde dock stå klart.

Mot denna bakgrund får den interna ekonomiska politikens möjligheter att mot- verka en depressionsstörning utifrån särskilt intresse.

Intern ekonomisk politik

Om det av olika skäl inte är möjligt att genomföra en effektiv avskärmnings— politik, återstår —— liksom i inflationsfallet —— den interna ekonomiska politiken som en andra försvarslinje. I princip bör denna tydligen jämfört med utgångsläget läg— gas om i expansiv riktning på ett sådant sätt, att de depressiva impulserna mot— verkas, men utan att någon överkonjunktur skapas. Detta problem behandlas i de delar av penningvärdeundersökningen, som sysslar med den interna ekonomiska politikens utformning. Anknytningen till dessa studier har redan diskuterats i infla- tionsfallet och vi kan i stor utsträckning hänvisa till vad som där sagts?7

Liksom tidigare har man att välja mellan specifika och generella medel. Det bör i detta sammanhang nämnas, att åtskilliga specifika interna åtgärder med protektionistisk verkan är föremål för internationell bindning i de tidigare berörda i avtalen. Dessa bindningar går bland annat ut på att 'hindra en ökad diskrimination i gentemot importvaror till förmån för den inhemska produktionen av samma varor. _ Ju längre bort från den primära störningen de specifika motåtgärderna sätts in, ! desto mindre torde dock — allmänt sett — risken för internationella repressalier ; vara. i l l 1

Några avtalsmässiga hinder för en intern stabiliseringspolitik med generella finans- eller penningpolitiska medel finns ej. Här liksom i det fall, där specifika motåtgärder vidtas, måste hänsyn emellertid tas till valutastållningen. Om den in— terna ekonomiska politiken är framgångsrik, så att den trots depressionen utom— lands lyckas upprätthålla produktion och sysselsättning inom landet, uppkommer vid oförändrad växelkurs med all sannolikhet ett underskott i bytesbalansen. Hur länge ett sådant underskott kan tolereras, beror bland annat på valutareservens storlek och möjligheterna till kapitalimport. I och med att valutareserven sjunker, blir de internationella bindningarna av vår handlingsfrihet svagare. Vi kan då åbe- ropa betalningsbalanssvårigheter och på detta sätt lösas från våra avtalsmässiga förpliktelser och vinna bättre förståelse för en restriktiv importpolitik eller en de- valvering. Ett framgångsrikt insättande av generella motåtgärder vid en depres— i sionsstörning skulle på denna väg vidga registret för den ekonomiska politiken och möjliggöra mera av direkt avskärmning och specifika motåtgärder.

7. Sammanfattning

Den föregående diskussionen av möjligheterna att med olika ekonomisk—politiska medel motverka yttre störningar av den interna jämvikten har koncentrerats till två speciella situationer. Dels har prövats vilka motåtgärder, som kan tänkas insatta

" Jfr s. 171 ff. ovan.

mot en mycket kraftig, men delvis övergående utländsk prisstegring, dels har un- dersökts vad som skulle kunna göras för att förhindra de ogynnsamma återverk- ningarna av en depression i utlandet. Även om dessa situationer kan betraktas som två 'huvudfall, täcker de dock på intet vis den mångfald av olika typer av yttre störningar, som kan beräknas inträffa. Varför diskussionen lagts upp på detta sätt har motiverats i kapitel 8.” Det kan ej hjälpas att vad som eventuellt vunnits i åskådlighet med denna uppläggning, delvis förlorats i allsidighet. Diskussionen har emellertid ej syftat till bestämda och allmängiltiga rekommendationer om olika medels för- och nackdelar. Detta måste till sist i stor utsträckning bli en politisk bedömningsfråga. Den har endast velat belysa hur olika medel kan tänkas verka på de mål, som i detta sammanhang är de primära, dvs. den fulla sysselsättningen och penningvärdets stabilitet.

Resultatet kan summeras sålunda. I inflationsfallet förefaller avskärmning och specifika motåtgärder bättre ägnade att motverka den yttre störningen än en ge- nerellt restriktiv ekonomisk politik. I depressionsfallet däremot förefaller en all— mänt expansiv politik vara att föredra i första rummet. I båda fallen kompletterar de två typerna av politik varandra. En framgångsrik stabiliseringspolitik kan i in- flationsfallet beräknas leda till förbättrad valutastållning, i depressionsfallet till valutautflöde. Det senare kan väntas medföra en uppmjukning av de internatio— nella bindningarna av vår handlingsfrihet när det gäller avskärmningsåtgärder.

” Se 5. 146.

KAPITEL 10

i Den yttre jämvikten

I föregående kapitel sågs utlandstransaktionerna och deras förändringar ur den interna ekonomins synpunkt. Intresset var koncentrerat till sådana förändringar, som innebar en störning av den interna ekonomins jämvikt, och till möjligheterna att avskärma eller motverka sådana störningar. Härvid förutsattes hela tiden att i betalningsbalansens utveckling inte lade hinder i vägen för avskärmningspolitiken ; och den interna stabiliteten. Detta betydde dock ej, att vi hela tiden utgick ifrån, att i det rådde yttre jämvikt i den meningen att bytesbalansen vägde jämnt.1 Det inne— j har endast, att vi tillsvidare bortsåg från effekten på den yttre jämvikten. i Den yttre jämvikten är nära sammanvävd med den inre. Sedan gammalt har * dock spörsmålen kring den yttre jämvikten —— inte minst i den teoretiska littera— turen — betraktats som en tämligen skarpt avgränsad problemkrets.2 Oberoende l av hur man avgränsar problemkretsen, är det emellertid tydligt, att den i detta ' avseende starkt ensidiga framställningen i kapitel 9 behöver kompletteras med en diskussion om den yttre jämvikten och de problem, som störningar av densamma reser för den ekonomiska politiken.

Det yttre jämviktsproblemet borde egentligen ses i sitt internationella samman— hang och angripas som ett multilateralt problem omfattande ett flertal länder. Detta skulle emellertid här föra för långt. I det följande skall vi nöja oss med att se problemet ur ett enskilt lands synpunkt. Eftersom de teoretiska modellförloppen i del II i första hand lagts upp för att belysa utlandstransaktionernas effekt på den interna jämvikten, har vi inte samma stöd av dem som i föregående kapitel. Kapi— tel 10 har därför fått en mer allmänt resonerande karaktär än kapitel 9, som kunde byggas kring tämligen noga preciserade typfall.

1 När det gäller bytesbalansens jämvikt, är man i regel beredd att tolerera rätt betydande avvikelser från den kontinuerliga stabiliteten. Man kräver i allmänhet inte att bytesbalansen skall gå jämnt ut i varje ögonblick utan endast att den skall väga jämnt över en längre period. till exempel ett år eller en konjunkturcykel. Jämför bland andra R. Nurkse, »Conditions of International Monetary Equilibrium», Essays in International Finance. No 4, Princeton, 1945. (Omtryckt i Readings in the Theory of I ntemationat Trade, Philadelphia, 1949.) 2 Jämför den traditionella uppläggningen av diskussionen om växelkursförändringars effekt på den yttre jämvikten, sådan denna diskussion redovisas i exkurs 2, s. 220.

I. Om inte och yttre jämvikt

När det gäller den inre jämvikten, har det i det föregående med hänsyn till penningvärdeundersökningens uppdrag tett sig självklart att lägga tyngdpunkten vid prisstabiliteten och den fulla sysselsättningen. Alla förändringar av utlands— transaktionerna, som lett till störningar härav, har betraktats som något, som borde avskärmas eller motverkas. Detta har gällt såväl pris- och kvantitetsförändringar som den därmed sammanhängande förändringen i bytesbalansens saldo.

Hur bör nu den yttre jämvikten uppfattas i detta sammanhang? Om man ute- slutande fäster sig vid intern prisstabilitet och full sysselsättning skulle man strängt taget kunna beteckna alla de konstellationer av-utlandstransaktioner, som är för— enliga med denna målsättning, som situationer med yttre jämvikt. Den yttre jäm— vikten blir i detta fall helt avledd ur den inre.

Men man kan också ställa sig på en annan och vanligare ståndpunkt och be— trakta bytesbalansens jämvikt som ett självständigt mål för den ekonomiska poli— tiken, jämställt med intern prisstabilitet och full sysselsättning. Man kan t. o. m. gå ännu längre och betrakta jämvikt i bytesbalansen som ett kriterium på fullstän- dig intern j ämvikt.3 Vilket av dessa två betraktelsesätt man anlägger spelar mindre roll, huvudsaken är att målet för den allmänna ekonomiska politiken blir tredubbelt.

I och med att den yttre jämvikten får karaktären av en självständig målsättning, bör den lämpligen också bestämmas på ett sådant sätt att den blir definitions— mässigt oberoende. En fristående formulering av begreppet yttre jämvikt är emel— lertid förenad med vissa svårigheter.

För det första måste man skilja mellan situationer med fri eller rörlig växel— kurs å ena sidan och fast eller orörlig växelkurs å andra sidan. Är växel-kursen fri, finns det i regel alltid en kurs på svenska kronor, som skapar jämvikt mellan köp och försäljning av utländska valutor.4 Förekommer inga kapitaltransaktioner med utlandet eller väger dessa jämnt, skapar valutamarknadens jämviäktskurs tydligen också jämvikt i bytesbalansen.

Vill man däremot av olika skäl upprätthålla en fast eller orörlig växelkurs, får kravet på jämvikt i utlandstransaktionerna en annan innebörd. Man har då inte

3 1950 års långtidsutredning förefaller att ha varit inne på. denna tankegång. då den hävdade, att det i princip bör råda jämvikt i bytesbalansen under förutsättning att samhällsekonomisk jämvikt upprätthålls i landet. (Jfr SOU 1951:30, s. 92.) De fem nationalekonomer. som år 1949 studerade sysselsättningsproblemet för Förenta nationernas räkning, hade en annan upp- fattning. (Se National and International Measures for Full Employment. U. N. Publications 1949. II. A. 3, s. 69 o. 94.) De underströk det relativa i problemet och betonade den yttre jämviktens beroende av den ekonomiska utvecklingen i andra länder. Om blott varje land förde en fram- gångsrik »fullsysselsättningspolitik», menade de emellertid att alla länder mer eller mindre automatiskt skulle uppnå. jämvikt i bytesbalansen.

En tredje ståndpunkt till detta problem har intagits av den amerikanske ekonomen Jacob Viner, som i en tidskriftsartikel i anslutning till FN-utredningen hävdade, att det vore möjligt att skriva en intressant studie om möjligheterna till bristande jämvikt i de internationella betalningarna trots fullständig intern jämvikt i samtliga länder. (Se »Full Employment at Whatever Cost», Quarterly journal of Economics, 1950, s. 400.) Han torde därvid närmast ha syftat på. att den starkt skiljaktiga takten i den ekonomiska utvecklingeni olika länder kan tänkas skapa problem för de internationella betalningarnas balansering.

* Att detta inte gäller generellt framgår bland annat av exkurs 2, s. 230.

l l l l i | l l l l !

längre tillgång till det automatiskt jämviktsskapande medel, som en fri växelkurs kan sägas utgöra. Bytesbalansens saldo får under dessa förhållanden en residual karaktär, påminnande om budgetens över— eller underskott. Saldot blir ett resultat av hela den ekonomiska processen.

Ser man saken på detta sätt, kan man inte utan fog fråga sig varför det — i det trots allt ganska kortsiktiga perspektiv, som vi här anlägger — skall råda jämvikt i de löpande transaktionerna med utlandet. Varför skulle Sverige inte under ett antal år kunna ha ett permanent över— eller underskott i bytesbalansen, om detta visar sig bättre förenligt med den interna stabiliteten?

Denna fråga öppnar perspektiv, som faller utanför ramen för denna undersök- ning. Det blir ett spörsmål om mera långsiktiga problem än de vi här behandlat, om kapitalexport eller kapitalimport och de former denna skall ta och om takten i den ekonomiska utvecklingen i olika länder. Detta är frågor, som inte kan avgöras ensidigt från ett lands sida. Om kapitalexport eller kapitalimport skall bli ett be— stående inslag i våra utlandstransaktioner, fordras att även våra handelspartners accepterar detta. Oberoende av i vilken finansiell klädnad en kapitalexport sker, innebär det därmed associerade exportöverskottet en belastning på det exporte- rande landets resurser. Omvänt medför det importöverskott av varor och tjänster, som i regel åtföljer kapitalimport, ett tillskott till det importerande landets för— sörjning.

Antag emellertid att Sverige av någon anledning — kanske just av hänsyn till den långsiktiga ekonomiska utvecklingen eller för att inte bli för beroende av andra länder _ vill upprätthålla en oförändrad förmögenhetsställning gentemot utlandet. Är denna målsättning tillräckligt preciserad för att medge en entydig bestämning av den yttre jämvikten?

Rent formellt kan svaret på denna fråga endast bli jakande. Men samtidigt bör man ha klart för sig, att en på detta sätt definierad målsättning är tämligen blottad på konkret innehåll. Den är helt indifferent till den nivå vid vilken jämvikten kommer till stånd. Om jämvikten nås vid hög eller låg utrikeshandel spelar 'ingen roll. Målsättningen är uppfylld t. o. m. i den extrema situation, då allt utbyte av varor och tjänster med utlandet upphör. Det är vidare uppenbart, att det bakom en på detta sätt definierad total yttre jämvikt kan dölja sig mycket betydande pris— och volymförändringar på olika områden.5

Den nivå vid vilken utrikeshandelsjämvikt nås, är av betydelse framför allt ur välfärds- och produktivitetssynpunkt. Den centrala frågan är här i vilken utsträck— ning ett enskilt land genom att delta i det internationella bytet av varor och tjänster kan höja sin produktivitet och sin levnadsstandard. Ur dessa synpunkter är det av vikt att skilja mellan >>balansering uppåt», dvs. i riktning mot ökad ut— rikeshandel och >>balansering nedåt», dvs. i riktning mot minskad omslutning i bytesbalansen. Om det inträffar en störning av bytesbalansens jämvikt, som tar

5 Av denna anledning skulle man kunna tänka sig att kvalificera den yttre jämvikten till att gälla en situation med »full» utrikeshandelsvolym och stabila import— och exportpriser. Svårig- heten ligger emellertid i att fastställa vad som skall menas med »full» volym.

sig uttryck i ett importöverskott, kan detta motvägas genom åtgärder, som an— tingen leder till en ökning av exporten eller en minskning av importen eller båda— dera. Omvänt kan ett exportöverskott avlägsnas genom att exporten minskar eller importen ökar.

Under efterkrigstiden, då man i olika länder haft erfarenheterna från krigsårens avspärrning och den successiva sammankrympningen av världshandeln under 1930—talets depression i friskt minne, har man i det internationella ekonomiska sam— arbetet i princip varit inställd på att söka åstadkomma en >>balansering uppåt» vid yttre jämviktsbrist. I varje fall har motståndet mot en långt driven >>balansering nedåt» varit starkt. Bakom denna attityd har sannolikt legat »svårpreciserade, men inte desto mindre praktiskt relevanta föreställningar om att utrikeshandeln ännu inte nått den omfattning, som ur olika synpunkter framstår som önskvärd.

I de följande resonemangen kommer vi inte att gå närmare in på den kompli- cerade nivåfrågan. Vi förutsätter med andra ord att utrikeshandelns nivå i de jämviktslägen som jämförs inte skiljer sig mer än att man kan bortse från effek- ten härav på produktivitet och levnadsstandard. Däremot kommer vi att beakta de standardförändringar, som sammanhänger med variationer i bytesbalansens saldo.

2. Orsaker till bristande yttre jämvikt

En bristande yttre jämvikt kan uppstå på grund av många olika orsaker; en— samma eller i samverkan. I den allmänna ekonomiska debatten under efterkrigs- tiden har det varit vanligt att skilja mellan fyra typfall, vilka anges härnedan till- sammans med sina sannolika återverkningar. För enkelhets skull betraktar vi blott effekten på bytesbalansens sal—do, som antas befinna sig i jämvikt i utgångsläget.

Export Import Bytesbalansens saldo

Inflation i Sverige ................ —— + Deliation i Sverige ................ + Inflation utomlands + — Dedation utomlands .............. —— +

Vid inflation i Sverige eller deflation utomlands blir bytesbalansens saldo nega- tivt. Bibehålls växelkursen oförändrad i en sådan situation, leder detta till en nedgång i valutareserven, eventuellt kombinerad med en ökning av den lång- fristiga utländska skuldsättningen. Är växelkursen helt fri, sjunker kronkursen. Är det å andra sidan deflation i Sverige eller inflation utomlands, blir resultatet det motsatta. Valutaställningen förbättras eller kronkursen stiger.

Trots sin starkt stiliserade karaktär — eller kanske just på grund därav —— har det ovan redovisade schemat flitigt använts i diskussionen av efterkrigstidens be- talningsbalansproblem. Som ofta framhållits, men som också ofta glömts bort, måste det emellertid tolkas relativistiskt och kompletteras med hänsynstagande till flera andra faktorer, om det skall tillämpas i praktiken. Det är inte inflation eller deflation i och för sig, utan snarare den relativa graden av inflation eller deflation

jämfört med omvärlden, som förändrar ett enskilt lands yttre jämviktsläge. Men utlandstransaktionerna påverkas också av långsiktiga faktorer, som befolknings— utveckling, olika takt i löne— och produktivitetsutveckling, osv. Engångsbetonade, strukturella förskjutningar i utbud och efterfrågan för olika varor inträffar vidare från tid till annan såväl i Sverige som utomlands. Under efterkrigstiden har dess- utom tillkommit återverkningarna av den desorganisation och förstöring, som det andra världskriget drog med sig på det ekonomiska området.

Mot bakgrunden av det nu anförda kan man inte utan skäl fråga sig, hur det över huvud taget är möjligt att uppnå och bibehålla ett tillstånd av yttre jämvikt vid oförändrad växelkurs. Förklaringen härtill får sökas efter flera olika linjer.

För det första tar en hel del av de här diskuterade faktorerna ut varandra, där— igenom att de påverkar den yttre jämvikten i olika riktning. Somliga leder till avvikelser uppåt, andra till avvikelser nedåt från jämviktsläget. Särskilt om man betraktar förhållandena under en längre tidsperiod och har en jämviktsdefinition, som rymmer kortsiktiga avvikelser från den kontinuerliga jämvikten, kan denna mer slumpar-tade utjämning av de jämviktsstörande faktorerna spela en väsentlig roll.

För det andra är de internationella konjunkturrörelserna fortfarande i rätt stor utsträckning synkroniserade, så att deflation och inflation uppträder samtidigt i en rad länder.

För det tredje kan man i betydande utsträckning — om än inte undantagslöst — räkna med att en rubbning av den yttre jämvikten mer eller mindre automatiskt sätter motverkande krafter i rörelse.

Och slutligen tillkommer som en fjärde jämviktsskapande faktor den ekono- miska politiken, som på olika vis kan varieras så att den yttre jämvikten äter för— bättras. Det är möjligheterna i detta senare avseende som speciellt intresserar oss i detta sammanhang. Först dock ett par ord om de mer automatiskt verkande kraf— tema.

3. Teorier rörande balansmekanismen vid oförändrad växelkurs

Inom nationalekonomin har man i huvudsak gått fram på två vägar för att för— klara bytesbalansens tendens till jämvikt. Å ena sidan har prisernas förändringar tillmätts stor betydelse, å andra sidan variationerna i realinkomst och sysselsätt— ning. Vi skall i största korthet återge huvudtankegången i de två vanligaste för— klaringarna av balansmekanismen.

Den klassiska teorin för bytesbalansens jämvikt, som ända sedan början av 1800—talet och fram i våra dagar spelat en dominerande roll, lägger huvudvikten vid prisförändringarna. Man utgår från två länder och antar, att det ena landet av en eller annan anledning får ett underskott i sin bytesbalans med det andra. Under förutsättning av fast växelkurs leder detta förr eller senare till en guld— eller valutautströmning. Denna minskar penningtillgången i underskottslandet och ökar den i överskottslandet. Som följd härav sjunker priser och kostnader i det

förra men stiger i det senare. Det blir billigare att köpa i underskottslandet och dyrare att köpa i överskottslandet. Det förra landets export ökar, det senares minskar och denna process pågår enligt den klassiska teorin ända till dess jämvikten i bytesbalansen återställts.

Redan inom den klassiska teorins ram fanns det åtskilliga varianter, som under- strök inkomst- och sysselsättningsförändringarnas betydelse för balanseringen av ett lands utlandstransaktioner. Men det var först på 1930-talet, när den keyneska sysselsättningsteorin och multiplikatorbegreppet började tillämpas på utrikeshan- deln, som dessa förändringar medvetet ställdes i förgrunden, samtidigt som pris— förändringarna tilldelades en mera blygsam roll eller lämnades helt obeaktade. Den mekanism genom vilken jämvikten tänktes återställd var densamma som den som tidigare exemplifierats i modellförloppen i kapitel 7.

I starkt koncentrat kan den nya teorin — som i sin enkla form förutsätter oför- ändrade priser och ett utgångsläge med outnyttjade resurser — beskrivas sålunda. Två länder befinner sig i yttre jämvikt, men av någon anledning ökar det ena landet sin import från det andra. Den därmed sammanhängande exportökningen i det senare landet leder till ökad sysselsättning och ökade inkomster inom export- produktionen. Expansionen sprids undaniför undan till ett allt större fält av den interna ekonomin. Även importen ökar och expansionen pågår tills ett nytt jäm— viktsläge småningom uppnås, där inkomsttillskottet från exporten precis »utsläcks» av den lika stora importökningen. I det förra landet, det som ursprungligen hade importöverskott, äger i stället en kontraktionsprocess rum, som reducerar dess import och ökar dess export.

Denna kortfattade beskrivning av vad som skulle kunna kallas de två uppfatt- ningarnas teoretiska skelett gör ingen av dem rättvisa. För att göra det, skulle man behöva ge sig in på en betydligt mer ingående beskrivning av de två teorierna och av alla de kvalifikationer, som knutits till dem. Det nu sagda torde emellertid vara tillräckligt för att fixera de i detta sammanhang väsentliga egenskaperna hos själva balansmekanismen. Detta kan bäst ske genom att utgå från ett enkelt typfall.

Antag att det inträffar en sådan förändring av betingelserna för ett lands ut- rikeshandel att det '— vid oförändrad växelkurs — uppstår en brist i bytesbalansen och en nedgång i valutareserven. Låt oss för att fixera tankegången anta, att det är fråga om en försämring av avsättningsmöjligheterna för exporten. För hela folkhushållet är detta i allmänhet liktydigt med en standardsänkning. Enligt det klassiska betraktelsesättet åstadkoms denna standardsänkning —— vid bibehållen full sysselsättning — genom en allmän sänkning av priser och nominella inkomster inom landet. Importen trängs härigenom tillbaka, medan exporten befrämjas. Enligt det andra betraktelsesättet åstadkoms standardsänkningen —— vid oför— ändrad pris— och lönenivå — genom minskad ekonomisk aktivitet och sänkt syssel— sättningsgrad. Medan standardsänkningen i det förra fallet blir mera jämnt ut- bredd, bärs den i det senare fallet framför allt av de arbetslösa.

Beträffande båda de nu diskuterade balansmekanismerna gäller, att de verkar genom intern deflation eller inflation relativt till andra länder. Redan däri ligger,

att det finns föga spelrum för dem så länge man vill och lyckas upprätthålla intern prisstabilitet och full sysselsättning. Men samtidigt är det klart, att man i prak— tiken många gånger får vara beredd att tolerera tillfälliga avvikelser från ett hundraprocentigt realiserande av de tre mål, som här diskuteras. Vid smärre yttre störningar borde det följaktligen vara möjligt att i viss omfattning lita till de två av teorin anvisade automatiska utjämningsmekanismema. Däremot ter det sig inte lämpligt att under nuvarande förhållanden lita till dessa vid mera omfattande yttre störningar. Den interna pris- och lönenivån är alltför trögrörlig nedåt, sam- tidigt som kravet på full sysselsättning är alltför starkt, för att en- »tillräcklig» intern deflation skall komma till stånd. En intern inflation är av erfarenheten under efterkrigstiden att döma lättare åstadkomrnen, men skulle även den strida mot målsättningen för den ekonomiska politiken.

I de fall däremot, där den yttre och inre jämviktsbristen har en gemensam or— sak, t. ex. ett allmänt efterfrågeöverskott, ligger bytesbalansens »automatik» helt i linje med den interna stabiliseringspolitiken.

4. Motåtgärder vid bristande yttre jämvikt

Först må två omständigheter framhållas, som båda bidrar till att begränsa den följande diskussionen av olika ekonomisk-politiska åtgärder mot yttre jämvikts— brist. j Den första har sitt ursprung i det lika banala som betydelsefulla påpekandet att ' motåtgärderna måste bli beroende på vad som ligger bakom jämviktsbristen. För i att ge stadga åt den fortsatta diskussionen är det därför nödvändigt att -— om också * blott i allmänna ordalag — precisera utgångslägets och jämviktsstörningens natur. Det andra, som bör understrykas, är den bristande symmetrin mellan det fall, där den yttre jämviktsstörningen leder till ett överskott i bytesbalansen, och det fall, där den leder till ett underskott. I och för sig kan de interna återverkningarna av den yttre jämviktsstörningen tänkas bli lika omfattande. Men ett överskott i bytesbalansen är lättare att tolerera än ett underskott. Det senare minskar vår internationella likviditet, försämrar vår förhandlingsposition och kan, om det varar tillräckligt länge, leda till en kris i våra internationella betalningar. Den följande diskussionen tar i första hand sikte på en situation, där det i ett , utgångsläge med inre och yttre jämvikt inträffar en sådan försämring av de yttre betingelserna för vår utrikeshandel, att det uppkommer ett deficit i bytesbalansen. Vilka möjligheter finns det att motverka detta och samtidigt bibehålla den interna stabiliteten? I det följande skall fyra olika metoder att komma till rätta med en sådan situation behandlas, nämligen växelkursförändring, variationer i valuta— reserven, importreglering och omläggning av den interna politiken.

Växelkursförändring

En växelkursförändring påverkar i första hand priserna på export- och im— portvaror. Det är därför inte ägnat att förvåna att nationalekonomer, som be-

handlat frågan om en växelkursförändrings effekt på ett lands betalningsbalans, i stor utsträckning byggt på priselasticiteter.6 En redogörelse för den ekonomiska teorin på detta område, dess premisser och dess praktiska tillämplighet lämnas i exkurs 2, s. 220. Det centrala innehållet i denna teori kan beskrivas sålunda.

För att en växelkursförändring skall kunna eliminera ett underskott i bytes- balansen, krävs i första hand att den påverkar de exporterade och/eller de impor- terade kvantiteterna av varor och tjänster. ]u starkare dessa kvantiteter reagerar för prisförändringar, dvs. ju större priselasticiteterna är, desto större är i regel möjligheterna att genom en växelkursförändring påverka saldot i önskad riktning. Desto mindre växelkursförändring krävs för att uppnå önskad effekt.

Om priselasticiteterna är någorlunda stora,7 är en devalvering, en sänkning av kronkursen, den åtgärd som anmäler sig i det här diskuterade fallet. Alltefter ut— buds— och efterfrågeförhållanden leder detta till en större eller mindre höjning av export— och importpriser i kronor räknat. Räknat i utländsk valuta inträffar i stället en sänkning; eventuellt förblir priserna oförändrade, om det land, som devalverar, är så litet att dess åtgärder inte påverkar världsmarknadsläget. Inom landet leder de höjda exportpriserna till ett större exportutbud, som möter en på grund av den >>yttre» prissänkningen ökad efterfrågan. Importen har å andra sidan fördyrats och en mindre kvantitet efterfrågas därför, trots att de utländska säl— jarna eventuellt gått ned i pris i sin valuta räknat. Effekten på bytesbalansen av dessa förändringar blir tydligen större, ju större elasticiteterna är, dvs. ju större kvantitetsförändringarna blir. Detta framgår på ett mera precist sätt av formlerna i exkurs 2. .

Är elasticiteterna små, kan det inträffa att exportinkomsterna i utländsk valuta sjunker mer än importkostnaderna. Deprecieringen ökar under dessa omständig- heter underskottet i bytesbalansen och förvärrar därmed läget. I en sådan situation är den logiska åtgärden en appreciering. Den frampressar ökade exportinkomster i utländsk valuta räknat, utan att samtidigt öka importen i större utsträckning. Även den senare är nämligen i detta fall okänslig för prisförändringar.

Som närmare utvecklas i det sista avsnittet i exkurs 2, stöter en praktisk till— lämpning av den nu refererade teorin på stora svårigheter. Vi saknar i stort sett närmare kännedom om storleken av de relevanta elasticiteterna. Det kan till och med ifrågasättas, om det över huvud taget är möjligt att på ett invändningsfritt sätt beräkna totala elasticiteter för hela exporten och hela importen av det slag det här är fråga om. Vidare tar denna teori för en växelkursförändrings effekt på

* Med priselasticitet menas kvoten mellan den relativa förändringen i kvantitet och den rel a tiva förändringen i pris, dvs. A (?

©

" För det exakta villkoret se exkurs 2, s. 225.

bytesbalansen, lika litet som den tidigare berörda klassiska teorin för betalnings— balansens jämvikt, någon hänsyn till inkomst— och sysselsättningsförändringar.

När det gäller själva genomförandet av en depreciering i syfte att förbättra den yttre jämvikten har man att välja mellan två tillvägagångssätt. Är man övertygad om att det existerar ett nytt jämviktsläge för växelkursen och är man beredd att löpa linan ut i deprecieringsavseende, kan man släppa kursen helt fri. Centralban- ken avstår då från intervention på valutamarknaden och kursen blir helt bestämd av det utbud och den efterfrågan, som gör sig gällande på marknaden. Det andra sättet är att centralbanken bestämmer sig för en ny, lägre kronkurs, som den upp- rätthåller genom att sälja eller köpa utländska valutor. Sätts denna nya kurs högre än jämviktskursen, fortsätter valutautströmningen, men i långsammare takt än tidigare. Sätts den lägre, förbyts underskottet i bytesbalansen i överskott och valutareserven börjar åter öka.

Det hittills förda resonemanget rörande växelkursförändringar som medel att återställa en rubbad yttre jämvikt har haft en utpräglat statisk karaktär. Innan det kan överföras på en verklighet, som är stadd i kontinuerlig förändring, måste tids- faktorn beaktas. Man kommer då in på sådana frågor som själva gången i det ekonomiska förloppet, ovissheten om framtiden, den tidigare diskuterade frågan om engångsförändring kontra kontinuerlig förändring m. m. Då dessa spörsmål dryftats tämligen utförligt i föregående kapitel, skall vi inte här ta upp dem på nytt. En omständighet av central betydelse för växelkurspolitikens effektivitet i den här diskuterade situationen måste dock framhållas.

Deprecieringen är för sin— effekt på bytesbalansen beroende av den prishöjning (i inhemskt mynt räknat) på export- och importvaror, som den framkallar. Det är denna förändring i prisrelationerna, som driver fram den omdisponering av re- surser, som i sin tur leder till bytesbalansens förbättring. Men samtidigt innebär export— och importprishöjningen en störning av den inre jämvikten. I en ekonomi med full sysselsättning kan detta beräknas leda till höjda löner och höjda nomi— nella inkomster inom landet.8 Om motåtgärder inte vidtas, kan på detta sätt upp— stå en intern inflationsprocess, som mer eller mindre snabbt eliminerar den externa effekten av devalveringen.

Orsaken härtill kan djupare sett sägas vara att löntagarna vägrar att acceptera den standardsänkning, som annars vid oförändrade nominella inkomster skulle drabba dem på grund av importens minskning och fördyring. Om den privata konsumtionen inte skärs ned, kan exportökning respektive import-minskning en— dast åstadkommas genom minskad investeringsverksamhet eller minskad offentlig konsumtion. I utgångsläget rådde nämligen full sysselsättning OCh fullt resursut— nyttjande. Minskas inte de interna resursanspråken på någon- punkt, blir resul— tatet av devalveringen förfelat. Den leder i så fall endast till en höjning av den inhemska pris— ,och kostnadsnivån, medan underskottet i bytesbalansen kvarstår- oförändrat eller till och med ökas.

Det måste tydligen i hög grad bli en bedömningsfråga hur långt man i en kon—

3 Jämför på denna punkt de teoretiska modellförloppen i kapitel 6.

kret situation kan driva en depreciering, utan att den får de nu senast berörda återverkningarna på den inhemska pris- och inkomstnivån. Man skulle också kunna uttrycka saken så, att likaväl som det i varje situation finns ett visst, givet inter- nationellt utrymme för en intern konjunkturpolitik, likaväl finns det ett visst givet internt utrymme för en effektiv växelkurspolitik. Drivs en devalvering utöver denna gräns, sätter den krafter i rörelse, som mer än motväger dess primära effekt på bytesbalansen. Det bör tillfogas, att var denna gräns går givetvis i hög grad beror på den ekonomiska politik, som statsmakterna är beredda att föra.

Fluktuerande ttalutarcscm

Är man på grund av olika skäl inte beredd att använda växelkursförändring som medel mot en yttre balansbrist, växer kravet på valutareserv.

Det konventionella i avgränsningen av begreppet valutareserv bör understrykas. Vanligen menar man härmed centralbankens innehav av guld och valutor, dvs. nettot av dess kortfristiga utländska fordringar. Härtill läggs ibland också affärs— bankernas nettoinnehav av valutor.

Ett underskott i bytesbalansen kan emellertid täckas på många andra sätt än genom ett utnyttjande av de nu nämnda, lättast mobiliserade tillgodohavandena. Sålunda föreligger för Sveriges del en avsevärd »dold» valutareserv i den automa— tiska överdragningsrätt, som vi har inom den europeiska betalningsunionen och i mindre skala i en del bilaterala betalningsavtal. Under vissa omständigheter kan man också räkna med att få utnyttja en del av den internationella valutafondens resurser. Möjligheten av kommersiella krediter och lång upplåning i utlandet bör också ingå i bilden.

I extrema krislägen kan dessutom, som fallet var under kriget i många länder, såväl statliga som privata tillgodohavanden i utlandet realiseras för att möjlig- göra nödvändig import. Nämnas bör också att rena gåvor, särskilt från Förenta staternas sida, utgjort ett viktigt inslag i krigsårens och efterkrigstidens interna— tionella transaktioner.

Det nu anförda visar, att ett underskott i bytesbalansen kan tänkas finansierat ur många andra källor än ur den centrala valutareserven. Samtidigt bör det stå klart, att möjligheten att dra på en central valutareserv av tillräcklig storlek i regel ger myndigheterna i ett enskilt land betydligt större handlingsfrihet än om de är hänvisade till andra finansieringskällor.

Ett praktiskt betydelsefullt avvägningsproblem är, hur stor valutareserv ett enskilt land bör ha. Man får nämligen inte glömma att uppbyggandet av denna. liksom av andra reserver i form av lager och extra kapacitet, innebär en belastning på landets ekonom-i, varför den inte bör tillåtas att bli för stor. Själva hållandet av valutareserv har för övrigt som regel haft den smått paradoxala konsekvensen, att mindre och finansiellt svagare länder lämnat en stående kredit till större och finansiellt starkare. Såväl Förenta staterna som Storbritannien hade sålunda i slutet av 1954 kortfristiga valutaskulder till andra länder på över 10 miljarder

dollar vardera, medan deras tillgodohavanden av främmande valutor rörde sig om någon eller några miljarder dollar.9

Den centrala svenska valutareserven uppgick vid årsskiftet 1954/55 till cirka 21/2 miljarder kronor. Den helt övervägande delen, över 2 miljarder, bestod av guld och dollar. Det är en öppen fråga huruvida detta skall betraktas som en optimal storlek på vår valutareserv. Svaret på denna fråga beror bland annat på vilka påfrestningar reserven kan väntas bli utsatt för i framtiden. Av stor betydelse är också vilket spelrum för en oberoende intern ekonomisk politik man eftersträvar och vilka uppoffringar man är beredd att göra för den skull.

Vad de framtida påfrestningarna beträffar, har man att räkna med, att de kan komma att öka, om en mera fullständig konvertibilitet genomförs mellan de euro— peiska valutorna och dollarn. En påfrestning av den storlek, som inträffade åren 1946 och 1947, då reserven gick ned med över 2 miljarder kronor, framstår emel— lertid som föga sannolik. Redan för att på ett betryggande sätt möta normala sä— songmässiga växlingar i utlandsbetalningarna och tillfälliga förskjutningar i be- talningsvanorna. ter sig en valutareserv på mellan 1/2 och I miljard kronor be- hövlig. Hur mycket som därutöver behövs är svårare att säga. I den mån det över huvud taget kan ges ett entydigt svar på denna fråga, måste detta bli beroende av alla de olika omständigheter som nyss berörts.

]mfortreglm'iizg

Om ett land anser sig förhindrat att tillgripa en depreciering och om valuta— reserven är otillräcklig för att rida ut den yttre jämviktsrubbningen, återstår som ett tredje medel kvantitativ nedskärning av importen. Detta har varit det medel, som olika länder — däribland även Sverige _ framför allt litat till under efter- krigsårens betalningsbalanskriser. Genom att skära ned importen till exportens nivå eller ännu något lägre, har man framtvingat den standardsänkning, som varit ett nödvändigt element i återställandet av bytesbalansens jämvikt. I regel har man sökt lägga importnedskärningen så att den drabbat konsumtionen Och särskilt den del därav, som betraktats som mera umbärlig.

Tidsfaktorn komplicerar på flera sätt användningen av kvantitativa import- restriktioner som medel mot yttre balansbrist. Det tar sålunda, som redan tidigare framhållitS,10 rätt lång tid innan en nedskärning blir effektiv. Om den interna ekonomin under tiden assimilerat importöverskottet, så att det råder intern jäm- vikt före importnedskärningen, är det oundvikligt att denna jämvikt störs genom nedskärningen. En oförändrad efterfrågan kommer nämligen i så fall att möta en reducerad mängd varor och tjänster. Spänningen mellan efterfrågan och utbud kan då tänkas leda till intern prisuppgång. Denna kan i sin tur leda till en omdis- ponering av resurser från export till hemmamarknad. Ett nytt underskott i bytes— balansen kan på detta sätt uppstå och i sin tur framtvinga en ytterligare skärpt

importreglering.

” Se International Financial Statistics, January 1955 " Se ovan 5.181.

Slutsatsen av_ det nu sagda blir, att en kvantitativ importreglering likaväl som en växelkursförändring behöver stödet av en restriktiv ekonomisk politik inom landet.

Innan diskussionen övergår härtill, måste tidsperspektivets betydelse ännu en gång understrykas. En kortvarig importnedskärning, som i första hand kanske endast resulterar i en lagerreduktion inom landet, måste bedömas på ett helt annat sätt än en långvarig begränsning, som leder till en omfattande omdisponering av produktiva resurser. Betänkligheterna mot en importreglering blir därför större i det senare fallet. Risken för repressalier ökar, i den mån andra länder blir mera permanent träffade av regleringen, samtidigt som en >>oekonomisk>> inriktning av produktionen tenderar att bli bestående.

Omläggning av den interna politi/een En omläggning av den interna ekonomiska politiken i restriktiv eller expansiv riktning ter sig givetvis särskilt påkallad i de fall, där den yttre och inre jäm— viktsbristen kan återföras på en och samma grundläggande orsak. Detta gäller vare sig det är fråga om ett allmänt efterfrågeöverskott, som leder till importöver- skott och överansträngning av tillgängliga resurser, eller ett allmänt efterfråge— underskott, som leder till arbetslöshet och exportöverskott. Situationer av detta slag kan strängt taget endast uppkomma, om den interna stabiliseringspolitiken — i varje fall temporärt ——- misslyckats. I princip är rekommendationen i en sådan situation enkel: för en expansio-nistisk politik inom landet, så elimineras export— överskottet; för en deflationistisk, så elimineras importöverskottet. I praktiken står man i båda fallen inför de tekniska och politiska problem, som en allmän stabilise— ringspolitik reser.

Vad som — sett ur den interna ekonomiska politikens synpunkt _— gör det yttre balansproblemet speciellt besvärligt, är att det kan uppkomma underskott i bytesbalansen, samtidigt som det fortfarande råder intern jämvikt i den meningen, att prisstabilitet och full sysselsättning upprätthålls. Särskilt allvarligt blir detta problem, när man vid en depression utomlands vill bibehålla full sysselsättning inom landet.

I en sådan situation kan en allmänt deflationistisk politik inte lämpligen komma i fråga som botemedel mot den yttre störningen, eftersom den kan befaras leda till sysselsättningsrubbningar och arbetslöshet. Teoretiskt skulle man visserligen som ett extremfall kunna tänka sig att en sådan allmänt efterfrågereducerande po— litik, förd med exempelvis finanspolitiska medel, enbart ledde till ett bortfall i efter— frågan på importvaror. I vanliga fall måste man emellertid räkna med att efter— frågeminskningen träffar även hemmamarknadsproduktionen. Med den betydande stelhet i löner och kostnader som råder i praktiken, kan man befara att denna efterfrågeminskning leder till produktionsinskränkning och sysselsättningsminsk- ning. Det blir en mängreaktion i stället för en prisreaktion.

Saken kommer i ett annat läge, om det vore möjligt att vid bibehållen full sysselsättning genomföra en allmän reduktion av de nominella inkomsterna inom

landet. Denna inkomst— och kostnadssänkning, som skulle kunna betraktas som ett accepterande av de försämrade utrikeshandelsbetingelserna, skulle möjliggöra en ökning av exporten och medföra en minskning av importen. Åtgärden skulle ha ungefär samma effekt på de relativa priserna som en depreciering. En ur pen— ningvärdesynpunkt väsentlig skillnad skulle dock vara, att det denna gång är hemmamarknadsprisema, som sänks, medan det vid en depreciering är utrikes- handelspriserna, som höjs i kronor räknat. ,

En allmän inkomst— och kostnadssänkning av det slag, som nu diskuterats, skulle i första hand gå ut över den privata konsumtionen. Sambandet på denna punkt är uppenbart. Detta är också den främsta anledningen till att man har att räkna med så starkt motstånd mot en åtgärd av detta slag.

Förutom genom konsumtionsbegränsning kan den yttre jämvikten tänkas åter- l ställd genom åtgärder som begränsar investeringsverksamheten eller den offent- ' liga konsumtionen. I det förra fallet blir den omedelbara effekten på levnadsstan— darden ingen, däremot sänks framstegstakten och därmed den framtida levnads- standarden. En förutsättning för en framgångsrik effekt på bytesbalansens saldo är i båda fallen, att de produktionsresurser, som frigörs, kan utnyttjas antingen för export eller för att ersätta import. Mycket beror härvidlag på företagens käns— i lighet för prisförändringar och produktionsfaktorernas rörlighet. *, Mycket mer skulle i och för sig vara att säga om detta spörsmål. Då det först | och främst är en fråga om den interna politikens allmänna utformning, hör det ' emellertid hemma inom penningvärdeundersökningens övriga studier. I detta sam- l manhang kan också hänvisas till den diskussion, som fördes på 1930-talet om det , internationella utrymmet för en aktiv konjunkturpolitik.11 l l

5. Sammanfattning

Liksom den föregående diskussionen måste denna bli allmänt hållen. Problemet att återställa en rubbad yttre jämvikt är inte av den karaktären, att det lämpar sig för generella rekommendationer. Lösningen måste varieras från fall till fall, allt— efter omständigheterna och de bakomliggande orsakerna till jämviktsbristen. Sam— manhänger denna med ett allmänt efterfrågeöverskott är det i första hand detta som bör elimineras. Är det däremot fråga om en förändring i de yttre betingelserna för vårt varuutbyte med utlandet, måste en anpassning till dessa ändrade be- tingelser ske förr eller senare. En sådan anpassning påkallas fortare men är sam- tidigt svårare att genomföra, då det föreligger underskott än då det föreligger överskott i bytesbalansen.

Tar sig den yttre jämviktsbristen uttryck i bytesbalansunderskott, måste an— passningen på kort sikt vara förenad med en standardsänkning för landet i dess helhet. Kravet på full sysselsättning och den avsevärda trögrörlighet nedåt, som utmärker priser och löner, gör att man endast i begränsad omfattning kan räkna

” Se sarskilt Gunnar Myrdal, PM angående verkningarna på den ekonomiska konjunkturut- vecklmgen i Sverige av olika åtgärder inom den ofantliga hushållningens område (Bilaga III till 1933 års statsverksproposition), s. 4 och 5. I 3 if.

med att den ekonomiska teorins »automatiska» jämviktsmekanismer skall fungera. De fyra sätt att möta en yttre jämviktsbrist, som i stället diskuterats, har varit depreciering, valutareservsfluktuationer, importreglering och omläggning av den interna politiken. Beträffande samtliga dessa medel sätter hänsynen till andra mål och andra länder vissa gränser för användningen. Det förefaller därför som om det, i varje fall vid allvarligare jämviktsstörningar, vore säkrast att lita till en kombination av två eller flera av dessa medel. I denna kombination måste den in— terna politiken i regel ingå. Såväl depreciering som importreglering kan bli verk- ningslösa, om det inte samtidigt förs en därtill anpassad restriktiv ekonomisk po- litik inom landet.

Vilken kombination av olika medel som skall väljas, blir vidare beroende på stör- ningens omfattning och tidsutsträckning. En kortvarig och liten störning är lätt att fånga upp med valutareserven, en långvarig och stark störning kräver mer ge— nomgripande motåtgärder.

Om den med anpassningen förenade standardsänkningen tack vare förekomsten av lager eller valutareserv kan utsträckas över en längre tidrymd. motvägs den av produktivitetens allmänna stegring och blir därigenom lättare att assimilera inom samhällsekonomin. Det blir då i de flesta fall aldrig fråga om en standard- sänkning utan endast fråga om en dämpning av takten i framåtskridandet.

Inte minst ur välfärdssynpunkt förefaller det viktigt att jämvikten i bytesbalan- sen så långt som möjligt återställs genom balansering >>uppåt>> i stället för »nedåt». Detta förutsätter i sin tur, att våra utländska handelspartners är villiga och i stånd att ta emot en ökad svensk export. Ett enskilt lands yttre balansproblem blir därför till sist blott en del av det större problemet om jämvikten inom den internationella handeln och de internationella betalningarna.

EXKURS 1

» Pris— och kvantitetsförändringar inom den svenska utrikeshandeln

* l skilda avsnitt av denna undersökning har stor vikt lagts vid två omständig- * heter. För det första har de skiljaktiga återverkningarna av pris— respektive

l volymförändringar inom utlandstransaktionerna belysts. För det andra har de

l för utrikeshandeln karakteristiska, stora olikheterna i utveckling för enskilda varor , och varugrupper starkt understrukits. En begränsad statistisk primärundersök- ning på material hämtat från några typiska efterkrigsår har ansetts erforderlig

! för att närmare belysa dessa omständigheter och ge en säkrare grund för de teo-

* retiska resonemangen.

l l l

I. Problemställning

Syftet med de i det följande redovisade beräkningarna kan helt allmänt sägas ha varit att tränga in något djupare bakom de av konjunkturinstitutet beräknade pris— och volymindextalen för utrikeshandeln.1 Institutets årliga indexberäkningar, vilka är de enda vi skall befatta oss med i detta sammanhang och som omfattar i runt tal 70 procent av import- respektive exportvärdet, sker enligt Fischers index— , formel. Indextalen beräknas som tvåårslänkar, vilka kedjas samman från år till i år. Förutom totalindextal beräknas delindextal för ett tiotal varugrupper på ex— l port— och importsidan. Samtliga dessa indextal kan betraktas som medeltal för de » relativa pris— och kvantitetsförändringarna mellan olika är. Men att enbart be—

räkna ett medeltal är ett torftigt sätt att karakterisera en så pass föränderlig och oregelbunden fördelning, som det här är fråga om. Ytterligare karakteristika be- hövs. Då räknearbetet vid bestämmandet av högre moment är relativt betungande, har kalkylerna i det följande begränsats till spridningsmått och korrelations— koefficienter. De förra ger ett kvantitativt uttryck för olikheterna i utveckling för enskilda varor, de senare mäter samvariationen mellan pris- och kvantitetsföränd—

1 Dessa indextal beskrivs närmare i Meddelanden från koninnkt-urinstitulel, Serie 14:17, Stock— holm, 1949, s. 60 ff.

ringar. Tillsammans kan de användas för att närmare karakterisera skillnaden mellan Laspeyres' och Paasches indexformler.2

Endast två tidsperioder har betraktats, å ena sidan förändringen mellan 1948 och 1950, å andra sidan utvecklingen från 1950 till 1951. Ur den förra jämförelsen kan man bland annat hoppas utläsa något om effekten av 1949 års devalvering, den senare bör spegla inflytandet av den internationella prisinflation, som följde i Ko- reakrigets spår.

:. Statistiskt material

Primärmaterialet för kalkylerna var i stort sett identiskt med det vid kon junk- turinstitutets indexberäkningar använda. Det utgjordes av värde- och kvantitets- uppgifter för de största och som mest homogena bedömda varupositionerna i den årliga handelsstatistiken.3 Antalet medtagna varupositioner varierade en del från den ena jämförelseperioden till den andra. 1948—50 var det 153 för exporten och 270 för importen. 1950—51 var motsvarande siffror 182 och 280. Hela antalet positioner i handelsstatistiken är över 2 000, men de i jämförelsen 1948—50 med— tagna positionerna"representerade likväl 70 procent av det totala exportvärdet år 1950. För importen var motsvarande procenttal också 70. En mera utförlig bild av omfattning och representativitet hog beräkningarna för åren 1948—50 erhålls ur nedanstående tabell. För importen har så långt detta varit möjligt genom- förts en gruppering efter varornas användning för konsumtion respektive investe- l ring. För exporten har den traditionella uppdelningen på industrigrupper till- * lämpats. i Som synes är representativiteten tämligen hög även i de flesta undergrupperna. i De viktigaste undantagen från denna regel är maskiner och övriga varor på im- portsidan och jordbruksprodukter, kemiska produkter och övriga varor på export- sidan. På dessa punkter vilar de i det följande redovisade siffrorna, liksom också konjunkturinstitutets indextal, på ett smalt och bräckligt underlag.

En omständighet, slutligen, som aldrig får glömmas vid tolkningen av statis- tiska beräkningar grundade på handelsstatistiken, är att innehållet i enstaka statis- tiska nummer ofta är mycket blandat och omfattar ett flertal olika varor. När man för ett sådant nummer dividerar importvärde med importkvantitet och betecknar resultatet som ett pris samt jämför dessa priser för två olika år, bortser man följaktligen inte bara från alla kvalitetsförändringar hos de enskilda varorna utan också från effekten av alla förskjutningar i varusammansättningen. Rätteligen bör l l l l l

2 Som redan Bortkiewicz visat är nämligen Paasche Pat

EW=I+V4:'V3"2,2. 1

40 Po qo Po där såväl variationskoefficienterna som korrelationskoefficienten är vägda med de olika varornas andelar i det totala export- eller importvärdet under period 0. Se L. v. Bortkiewicz, »Zweck und Struktur einer Preisindexzahl I», Nordisk Statistisk Tidskrift. x923, s. 375. ” SOS Handel, 1948, 1950, 1951.

Tabell 1. Representativitet hos beräkningarna för åren 1948—50.

Medtagna

Totalt värde Antal med- varupositio-

Varugrupp 1950 tagna varu- ners värde

milj. kronor positioner i % av total-

värdet Import 1. Konsumtionsvaror, icke varaktiga .......... 1 056 43 59 2. Konsumtionsvaror, varaktiga .............. 401 15 75 3. Råvaror för konsumtionsvaruproduktion . . . . 1 584 64 75 4. Råvaror för kapitalvaruproduktion ......... 875 48 70 5. Råvaror, övriga .......................... 334 22 50 6. Maskiner m. m ........................... 696 56 46 7. Drivmedel och bränsle .................... 1 055 9 94 8. Övriga varor ............................. 101 13 40 Samtliga .................................... 6 102 270 70 Export

1. Trävaror ................................ 667 21 83 2. Pappersmassa ............................ 1 119 6 100 3. Papper och papp m. m .................... 635 8 . 78 4. Järnmalm ............................... 396 1 93 5. Oädla metaller och manufaktur ............. 662 32 59 6. Maskiner och instrument .................. 787 53 53 7. Transportmedel .......................... 444 6 91 8. Jordbruksprodukter ....................... 481 7 21 9. Kemiska produkter ....................... 149 8 38 10. Övriga varor ............................. 366 11 28 Samtliga .................................... 5 707 153 70

båda dessa faktorer elimineras för att prisjämförelsen mellan två år skall bli kor— rekt. Intetdera går emellertid att genomföra i praktiken, varför det får räcka med denna allmänna reservation.

3. Beräkningar-nas utförande

Beräkningarna genomfördes i stort sett efter samma schema som en vanlig kor— relationsräkning. Följande storheter beräknades, totalt och för varje grupp:

5," = det vägda medeltalet av de relativa kvantitetsförändringarna(gi):

qo

På” : det vägda medeltalet av de relativa prisförändringarna få),

0 Vq, : den vägda variationskoefficienten för de relativa kvantitetsförändringarna,

To V,,, = den vägda variationskoefficienten för de relativa prisförändringarna,

Po

rg, ;, = den vägda korrelationskoefficienten för de relativa pris- och kvantitets-

Z, * #— förändringarna.

Vikterna utgjordes i samtliga fall av de olika varupositionernas andelar i det totala import- eller exportvärdet under basåret. Nämnas bör dock att dessa andelar för varje enskild position multiplicerades upp så att de överensstämde med total— andelen för varje särskild undergrupp i konjunkturinstitutets gruppering.

4. Resultat

Huvudresultaten av kalkylerna sammanfattas i tabellerna 2—5 här nedan. Ta- bellerna, som alla är lika uppställda, redovisar först volym- och prisindextal be- räknade enligt Laspeyres' formel, dvs. med vikter hämtade från det första av de båda jämförelseåren.4 Därefter följer de vägda variationskoefficienterna för kvan- titets- respektive prisförändringarna. Variationskoefficienten är ingenting annat än standardavvikelsen dividerad med medelvärdet.5 Den ger följaktligen en upp- fattning om hur mycket de enskilda varornas pris— och kvantitetsutveckling av— viker från medeltalet sådant detta mäts av respektive indextal. Om pris- och kvan— titetsförändringarnas fördelning är någorlunda normal och antalet varor inte är alltför litet, kan man beräkna att ungefär två tredjedelar av varorna faller inom det intervall som begränsas av medeltalet gånger (I i variationskoefficienten).

Vidare anges i tabellerna värdena för korrelationskoefficienten, som ger ett mått på den linjära samvariationen mellan pris— och kvantitetsförändringarna. Har de varor som stigit relativt mycket i pris också ökat relativt mycket i kvantitet, blir korrelationen positiv Förhåller det sig tvärtom, blir den negativ. I det förra fallet ger Paasches formel högre värden på den genomsnittliga pris- och kvantitets- förändringen än Laspeyres formel. Detta är ej svårt att inse. Paasches formel innebär nämligen att vikterna hämtas från den senare jämförelseperioden, Las- peyres' att de tas från den förra. Är det nu så att de varor som stigit mest i pris också ökat mest i kvantitet, får dessa varor förhållandevis större andel i total- värdet under den senare perioden än under den förra. Därmed får de också större vikt i en Paasche-index än i en Laspeyres-index, och i och med att de starkast expanderande varorna väger tyngst i Paasche- indexen får denna ett högre värde än Laspeyres— i—ndexen. Är det i stället fråga om prisfall och volymkrympning, får tydligen de starkast nedåtgående varorna mindre vikt i Paasche- indexen än i Laspeyres—indexen och även detta bidrar till att ge den förra ett högre numeriskt värde. Ett analogt resonemang kan föras i de fall, där samvariationen mellan pris- —0ch kvantitetsförändringar är negativ. Laspeyres' index blir då alltid högre än

P1 217 q ZP ? lQå'zif.'a,11,__" ”q,, L,, 2_1>1q_o_ ”Po 215102”?qu ”' 2 Para 2 Pollo ' allt 5 q % 3 L 70 Quin

Tabell 2. Importens förändringar 1948—50.

Kvantitets— Prisföränd— . Kvot mellan Paasches och

.. .. . . Korrelations- , .

forandrmgar- ungarnas . . Laspeyres mdextal . . . . koeff1c1ent

nas spr1dn1ng spridning PP" Pa

7 100 Qåa 100 På" V V;> 4: P: OL = 0! = 1 + V qt ! _, — PLa La ; 170 70 pa at 0! 0

Volymindex Prisindex V a r n g r u p p

4: . VP; ' r?; ?;

10 in a_i/170

Konsumtionsvaror, ej varaktiga . Konsumtionsvaror, varaktiga Råvaror för konsumtionsvaru— produktion.................... Råvaror för kapitalvaruproduk- tion.................. Råvaror, övriga . . . . . . Maskiner m. m.. . . . 7. Drivmedel och bränsle. 8. Övriga varor. . . . . . . ..

0,73 0,30 . . . 0,83 0,05 1.27 0,22 0,33

Samtliga...............

Tabell 3. Importens förändringar 19 50— 51.

V Volym- Pris- Rvantitets- Prisföränd- Korrela- ägiåsliä a r 1) g 1 11 1) p . . forandringar- ungarnas tions- , index mdex nas s ridnin s 'dnin ko ff" i nt Laspeyres P g pr1 g e lc e indextal . Konsumtionsva- ror, ej varaktiga . . 105 112 0,29 0,14 — 0,08 1,00 2. Konsumtionsva- ror, varaktiga . . . . 116 111 0,47 0,09 —-0,71 0,97 3. Råvaror för kon- sumtionsvarupro- duktion ........ 114 135 0,37 0,19 -—0,51 0,96 4. Råvaror för kapi- talvaruproduktion 1 I 4 1 43 0,32 0, 15 — 0,02 1,00 5. Råvaror, övriga .. 123 156 0,25 0,33 ——0,17 0,99 6. Maskiner m.m. .. 139 110 0,37 0,15 —0,10 0,99 7. Drivmedel och bränsle .......... 119 133 0,11 0,12 ——0,19 1,00 8. Övriga varor 1 14 109 0,29 0,24 0,39 1,03 Samtliga ............ 117 127 0,33 0,21 -—0,21 0,99 Tabell 4. Exportens förändringar 1948— 50. Kvantitets- Prisför- Korrela- Kvot mellan V a r 11 Volym- Pris- förändring- åndring- . _ Paasches och g r 11 p 1) . . tlons , index mdex arnas amas k . . Laspeyres . . . . oefficient . spndnmg spndmng indextal 1. Trävaror ....... 139 104 0,32 0,08 —— 0,22 0,99 2. Pappersmassa. .. 125 91 0,07 0,01 0,23 1,00 3- Papper, PZPP m. m ........... 123 86 0,10 0,05 0,05 1,00 4. Järnmalm ...... 1 10 1 34 —— _ —— -— 5. Oädla metaller 0. manufaktur ..... 139 104 0,41 0,11 -— 0,44 0,98 6. Maskiner och instrument ...... 130 106 0,30 0,1 3 —— 0,33 0, 99 7. Transportmedel . 160 100 0,27 0,16 — 0,22 0,99 8. Jordbrukspro- dukter ......... 328 109 1,48 0,24 — 0,60 0, 79 9. Kemiska produk- ter ............. 99 100 0,48 0,21 0,12 1,01 10. Övriga varor. . .. 148 117 0,61 0,29 —0,28 0,95 Samtliga ........... 138 101 0,78 0,17 — 0,17 0,98

Paasches. I båda resonemangen får man hålla i minnet att det är fråga om de

relativa förändringarna.

Vad kan nu utläsas ur tabellerna 2 till 5? Först och främst en stark splittring i utvecklingen mellan och mom olika grupper. Medan maskinimportens volym sjönk med 14 procent mellan 1948 och 1950, steg importvolymen av varaktiga konsum- tionsvaror med inte mindre än 150 procent. Till en del får denna senare stegring ses som en reaktion efter den hårda importregleringen på detta varuområde under 194g_. Jordbruksexportens volym mer än tredubblades mellan 1948 och 1950..

!

Tabell 5. Exportens förändringar 1950—51.

. Kvantitets- Prisför- Korrela- Kvot mellan V a r n g r 11 p P Yolym- _Pris- forandrmg- andnng- tions- Paasches och mdex mdex arnas arnas koefficient Laspeyres' spridning spridning indextal 1. Trävaror ....... 111 157 0,37 0,07 0,04 1,00 2. Pappersmassa . . . 96 242 0,07 0,41 —— 0, 24 0,99 3- Papper, P3PP 111, m ........... 104 200 0,11 0,13 —0,92 0,99 4. järnmalm ...... 115 122 — — — — 5. Oädla metaller o. manufaktur ..... 110 119 0,19 0,11 — 0,55 0,99 6. Maskiner och instrument ...... 119 111 0,26 0,09 _ 0,30 0,99 7. Transportmedel . 85 115 0,28 0,05 0,07 1,00 8. Jordbrukspro- dukter ......... 99 123 0,72 0,17 — 0,51 0,94 9. Kemiska produk- ter ............. 114 128 0,23 0,14 —— 0,43 0,99 10. Ovriga varor. . . . 87 137 0,32 0,29 0,19 1,02 Samtliga ........... 104 157 0,31 0,34 ——0,19 0,98

Exporten av transportmedel, där fartyg dominerar, steg samtidigt med 60 procent, medan exporten av kemiska produkter låg praktiskt taget oförändrad.

Även i fråga om priserna är skiljaktigheterna i utveckling mellan olika grupper betydande, ehuru i regel inte så markerade som för volymutvecklingen. Massa- 0011 pappersprisernas lättrörlighet kommer tydligt fram. Trots devalveringen av den svenska kronan under 1949 sjönk dessa priser i genomsnitt med omkring IO respek- tive 15 procent mellan 1948 och 1950. Järnmalmens pris däremot steg med närmare 35 procent. Inflationsperioden 1950—1951 karakteriseras — trots att det här endast är fråga om den genomsnittliga förändringen mellan två intill varandra liggande år — av kraftiga prisstegringar för importen och ännu kraftigare stegringar för exporten. Mässan leder med en ökning av den genomsnittliga prisnivån från det ena året till det andra med närmare 150 procent, närmast följd av papper och papp, som ungefär fördubblas i pris. Å andra sidan finns det varugrupper som maskiner och transportmedel vilka endast stigit med 10 a 15 procent i pris mellan 1950 och 1951.

Den individuella spridningen av pris— och kvantitetsförändringarna inom varje enskild varugrupp, liksom inom hela materialet, återspeglas i variationskoefficien— terna. Dessa är ofta mycket höga, särskilt för kvantitetsförändringarna. Sålunda var den totala vägda variationskoefficienten för kvantitetsförändringarna 1948—— 50 inte mindre än 0,9 för importen och 0,8 för exporten, medan motsvarande koefficienter för prisförändringarna höll sig vid 0,2. Exportutvecklingen 1950—51 företer ett unikt inslag så till vida att spridningen i prisförändringarna då var något större än spridningen i kvantitetsförändringarna. jämfört med 1930-talet, då kvantitetsdispersionen i regel — som senare skall visas — synes ha varit betydligt större än prisdispersionen, innebar utvecklingen mellan 1950 och 1951 en ny er.—.

farenhet. Men så var det också mellan dessa år fråga om en prisstegring av exceptionell styrka och utbredning.

Vad slutligen korrelationskoefficienterna beträffar, har dessa med några undan- tag mycket låga värden. Koefficienterna för »hela» exporten och importen är ge- nomgående negativa och minustecken dominerar också bland de enskilda grup- perna på såväl export- som importsidan.

Som framgått redan av tabell 1, s. 201, är det antal varupositioner som ligger till grund för beräkningarna inom olika undergrupper ofta ringa. Representativiteten, mätt som de medtagna varornas andel av gruppens totalvärde, är i vissa fall låg. Detta gör att de i tabellerna 2—5 redovisade värdena för flera av de enskilda grupperna måste bedömas som osäkra, och detta inom mycket vida marginaler. Att genomföra en på sannolikhetsteoretiska överväganden grundad tillförlitlighetsbe- räkning förefaller emellertid varken möjligt eller motiverat. De nödvändiga pre- misserna för en sådan beräkning föreligger knappast i fråga om det här behand- lade statistiska materialet. För att de tidigare presenterade beräkningsresultaten inte skall överskattas, skall i stället två varnande exempel anföras.

Som en kontroll — utöver de sedvanliga —— på själva räknearbetets korrekthet jämfördes de här enligt Laspeyres' formel beräknade pris- och volymindextalen med motsvarande indextal enligt konjunkturinstitutets årliga indexberäkningar för utrikeshandeln. Som redan nämnts beräknas institutets prisindextal som en kedje- index enligt Fishers formel. Volymindextalen erhåller institutet sedan på indirekt väg genom att dividera prisindextalen i en index för det totala export- eller im- portvärdet för den varugrupp det är fråga 0111. Även om urvalet av varupositioner i stort sett är detsamma, gör dessa olika beräkningsmetoder att någon— exakt över- ensstämmelse mellan de två beräkningarna ej är att påräkna. Skillnaderna mellan respektive indextal översteg emellertid endast i undantagsfall en eller annan pro- cent. För totalindextalen gav jämförelsen följande resultat.6

Procentuell förändring

Export Import

1948—50 1950—51 1948—50 1950—51

Prisindex enligt konjunkturinstitutet .............. — 1 + 56 + 14 + 27 enligt våra beräkningar ................. . + 1 + 57 + 13 + 28 [ Volymindex | enligt konjunkturinstitutet .............. + 44 + 4 + 9 + 18 i enligt våra beräkningar ................. + 38 + 4 + 8 + 1 |

Som synes är det egentligen endast indextalen för exportens volymförändring mellan 1948 och 1950, som avviker nämnvärt i de båda beräkningarna. En när—

” Uppgifterna om konjunkturinstitutets indextal är hämtade ur Meddelanden från konjunk- turinstitutet, Serie A.'25, Stockholm, 1954, s. 172 ff.

mare granskning visar, att större delen av denna skillnad kan lokaliseras till de tre sista grupperna i exportberäkningen, nämligen jordbruksprodukter, kemiska produkter och övriga varor. Dessa är, som framgått av tabell 1, alla grupper med mycket få varupositioner och låg värdemässig representativitet,

Då exporten av jordbruksprodukter företedde en särskilt stark expansion från den låga nivån under 1948, gjordes i kontrollsyfte en alternativ beräkning för den— samma. Antalet varupositioner, som ursprungligen varit 7 eller detsamma som i konjunkturinstitutets beräkning av prisindexlänken 1948—49, ökades till 15, i det att de positioner medtogs, som ingick i institutets prisindexlänk 1949—50. Resul— tatet av de olika beräkningarna framgår av nedanstående tablå.

Exporten av jordbruksprodukter7

Index för 1950, om 1948 = 100

; Värde Volym Pris 1

Konjunkturinstitutets beräkning ..................... 335 370 93 Vår beräkning: alternativ I ........................ 283 328 109

alternativ II ........................ 342 515 94

positioner som dessas andel i gruppens totala exportvärde. Värde- och prisindex— talen stämmer, som synes, rätt nära för konjunkturinstitutets beräkning och vårt alternativ II. Genom varuurvalets utvidgning har värdeutvecklingen i alternativ II,, trots att detta endast omfattar ungefär hälften av den totala jordbruksexportens värde, kommit att överensstämma tämligen väl med institutets värdeindex, som är baserad på totalvärdets utveckling. Att prisindextalen bringats så nära var- andra beror åtminstone delvis på att i alternativ II liksom i institutets kedjelänk 1949——50 ingår ett par nya varor, som fallit relativt starkt i pris under den be- , fraktade perioden, främst torrmjölk och rov— och rapsolja. : Den avsevärt kraftigare volymstegringen enligt alternativ II beror framför allt på att liaspeyresindexen här ger ett starkt utslag för den 300- och 400—dubbling, som exporten av råg respektive rapsfrö undergick mellan 1948 och 1950. Effekten * härav dämpas i konjunkturinstitutets volymindex, vilken, som redan nämnts, er— i hålls genom division av det totala exportvärdet med prisindexen. I vårt alternativ

I ingår varken råg eller rapsfrö och volymindexen blir där ännu lägre än insti- tutets.

l j ' Utvidgningen från alternativ I till alternativ II fördubblade såväl antalet varu- l l 1 l

Till följd av de extrema kvantitetsförskjutningama mellan 1948 och 1950 är tydligen jordbruksexportens utveckling mellan dessa är mycket svår att fånga indexmässigt. Olika indexformler ger vitt skilda resultat och det ter sig svårt att förlika dem. Ja, man kan väl över huvud taget ifrågasätta det meningsfulla i att beräkna medelvärden för någonting så disparat som jordbruksexportens kvantita-

7 Till jordbruksprodukter räknas i detta sammanhang enligt konjunkturinstitutets praxis. även fisk och choklad.

tiva förändringar mellan dessa år. Den starka dispersionen i förening med den negativa korrelationen mellan pris- och kvantitetsförändringarna gör att Paasches indexformel i alternativ I ger 20 procent och i alternativ II hela 30 procent lägre resultat än Laspeyres'. Fischers formel, som ju är så konstruerad att den ger ett resultat ungefär mittemellan Laspeyresl och Paasches formler, skulle följaktligen tillämpad på hela tvåårslänken 1948—50 i bägge alternativen ge resultat, som låg 10 51 15 procent under Laspeyres' index. Överensstämmelsen mellan konjunktur— institutets och alternativ II :s prisindextal i den föregående tablån framstår i ljuset härav som än mer tillfällig.

Ett annat exempel på hur tillfälliga kastningar i det statistiska materialet kan påverka resultatet av de här redovisade beräkningarna erbjuder utvecklingen av gruppen papper, papp m. m. mellan 1950 och 1951. Det är den grupp, som har den numeriskt högsta korrelationskoefficienten (r =——0,92) av alla. I beräkningen representeras denna grupp visserligen endast av 9 varupositioner, men dessa mot- svarar tillsammans omkring 80 procent av det totala exportvärdet för hela grup— pen. Det ligger följaktligen nära till hands att utan djupare överväganden betrakta korrelationen som signifikativ. Ser man närmare efter, finner man emellertid att det höga värdet på korrelationskoefficienten huvudsakligen beror på att i denna grupp också medtagits träfiberplattor. Medan de relativa pris- och kvantitetsför- ändringarna för papper och papp ligger väl samlade kring sitt medelvärde, företer exporten av träfiberplattor en helt annan utveckling, med betydligt mindre pris- stegring och betydligt starkare volymuppgång. Det är detta extremvärde, som ger upphov till den höga korrelationskoefficienten. Elimineras träfiberplattor ur grup— pen, sjunker värdet på r till -—0,35. Detta illustreras i nedanstående diagram.

Diagram I. Pris- och kvantitetsförändringar inom exporten av papper och papp inkl. träfiberplattor 1950—1951.

Promille AQ 0 /x 300 & träfiberplanor 200 100 ' O Avge—AP —100 100 100 300 400 500 soo 700 800 900 1200” ' P -—100 0 O —100 ——300

5. Jämförelse med exportutvecklingen under 1930-talet

De i det föregående redovisade beräkningarna har avsett två relativt korta pe— rioder under den av en rad speciella omständigheter präglade efterkrigstiden. Det

framstår därför som angeläget att jämföra de hittills funna resultaten med erfa— renheterna från mellankrigsperioden. Detta inte så mycket för att "denna period med dess starka konjunkturväxlingar representerar något, som numera skulle kunna betraktas som normalt, utan i främsta rummet helt enkelt för att vidga vårt erfarenhetsunderlag. När det gäller exporten, finns en möjlighet härtill tack vare de korrelationsberäkningar för perioden 1930—36, som på sin tid utfördes inom konjunkturinstitutet.

Institutets beräkningar skedde efter samma mönster, som det här använda. De omfattade 147 varupositioner, men dessa var denna gång hämtade från månads— statistiken över handeln, vilken jämfört med årsstatistiken innehåller en del sam- manslagningar. De medtagna positionerna motsvarade i runt tal tre fjärdedelar av det totala exportvärdet under de studerade åren. Tre perioder undersöktes, kon- junkturnedgången 1930—32, uppsvinget 1932—36 samt den totala förändringen från 1930 till 1936. Resultaten av institutets beräkningar sammanfattas i tabellerna 6—8 här nedan.

Tabell 6. Exportens förändringar 1930—32.

V . Kvantitets- Prisföränd- Korrela- KVM mellan V a 1 n 1 .olym- Pris- Frändrin - rin nas tions— Paasches 0011 g 11 p p . 0 gar gar . index index nas s ridnin s ridnin koefficient Laspeyres P g p g indextal 1. jordbruksproduk- ter .............. 67 70 0,54 0,18 — 0,23 0,98 2. Mineral och arbe- ten därav ........ 31 84 0,60 0,08 0,08 1,00 3. Trävaror ....... 73 74 0,25 ' 0,04 0,36 1,00 4. Pappersmassa . . . 79 79 0,22 0,09 0,19 1,00 5. Papper, papp . . . . 107 85 0,17 0,06 —o,01 1,00 6. garn och stål ..... 101 91 1,18 0,17 —o,43 0,92 7 vriga varor . . . . 74 94 0,39 0,16 0,10 1,01 Samtliga ........... 74 81 0,61 0,14 — 0,06 0,99

Tabell 7. Expertens förändringar 1932—36.

V a r u g r u p p . . forandrmgar- ringarnas tions— , index index nas spridning spridning koefficient Laspeyres indextal 1. Jordbruksproduk- ter .............. 134 132 4,47 0,24 — 0,15 0,84 2. Mineral och arbe- ten därav ........ 327 1 10 0,62 0,10 0,61 1,04 3. Trävaror ........ 1 13 1 1 3 0,27 0,08 0,04 1,00 4. Pappersmassa. . . . 187 98 0,90 0,03 —o,37 0,99 5. Papper, papp . . . . 128 83 0,25 0,10 0,66 1,02 6. Järn och stål ..... 166 112 0,49 0,22 —0,43 0,96 7 Övriga varor ..... 135 96 1.54 0,23 — 0,00 1,00 Samtliga ........... 157 104 1,48 0,21 — 0,06 0,98

Tabell 8. Expertens förändringar 1930—36.

. Kvantitets- Prisföränd- Korrela- KVOt mellan V ä r 0 r u Volym— .PIIS- törändrin ar- rin amas tions- Paasches OCh g P P . g g , index index nas spridning spridning koefficient Laspeyres indextal 1. Jordbruksproduk- ter .............. 84 87 5,12 0,15 — 0,08 0,94 2. Mineral och arbe— ten därav ........ 104 94 0,32 0,09 0,35 1,01 3. Trävaror ........ 82 85 0,32 0,05 0,03 1,00 4. Pappersmassa. . . . 140 77 0,33 0,08 0,11 1,00 5. Papper, papp . . . . 138 71 0,28 0,08 0,63 1,01 6. Järn och stål ..... 157 98 0,59 0,22 — 0,24 0,97 7. Övriga .......... 106 90 1,52 0,23 —0,15 0,95 Samtliga ........... 112 85 1,50 0,16 — 0,07 0,98

Det skulle föra för långt att mer ingående kommentera resultaten från 1930- talet. Ett par omständigheter bör dock framhållas. Sålunda är prisernas utveck— ling under denna tid genomgående mera enhetlig och mera samlad än kvantiteter- nas. Prisförändringarnas variation-skoefficienter — såväl totalt som för olika varu- grupper — är mindre än kvantitetsförändringarnas. Vidare kan konstateras att korrelationskoefficienterna för olika grupper har växlande tecken och i regel små numeriska värden. De totala korrelationskoefficienterna håller sig av en tillfällighet vid —0,06 för alla tre perioderna.

Det är tacksamt att kontrastera exportens utveckling 1932—36 med dess ut— veckling 1950—51, sådan den senare framgick av tabell 5, s. 205. I båda fallen inträffade en stark ökning i utlandets efterfrågan på våra exportprodukter. Men i det förra fallet blev det en utpräglad mängdreaktion, i det senare en lika utpräg- lad prisreaktion. Förklaringen härtill får i första hand sökas i olikheten i utgångs— läge. 1932 rådde depression med arbetslöshet och outnyttjad kapacitet, 1950 var det full sysselsättning. Den omständigheten, att den förra perioden var betydligt längre, gjorde vidare att de investeringar hanns med, som var nödvändiga för ex- portproduktionens expansion. Mellan 1950 och 1951 var någon större kapacitets— utvidgning däremot icke möjlig.

Kontrasten mellan de två perioderna blir, som man kunde vänta, speciellt mar— kant för pappersmassegruppen. Mot en volymökning med 87 procent och ett prisfall på 2 procent mellan 1932 och 1936 står en volymnedgång på 4 procent och en prisstegring med 142 procent från 1950 till 1951.

Sammanfattande kan sägas, att exporten under såväl konjunkturbakslaget som konjunkturuppsvinget på 1930-talet reagerade starkare med kvantiteter än med priser. Särskilt utpräglat var detta under uppsvinget 1932—36. Detta omdöme bör dock kompletteras med påpekandet att år 1937, då högkonjunkturen kulminerade och kapacitetsgränsen nåddes inom flera av våra viktigaste exportindustrier, steg konjunkturinstitutets exportprisindex med 17 procent, samtidigt som exportvoly—

men endast ökade med 12 procent.8 Procenttalen avser i båda fallen den genom— snittliga förändringen mellan 1936 och 1937.

6. Korrelation kontra elasticitet

I det föregående har utvecklingen inom den svenska utrikeshandeln samman- fattats med gängse statistiska metoder. Medeltal och spridningsmått har beräknats för de relativa pris- och kvantitetsförändringarna och dessas samvariation har mätts med hjälp av korrelationskoefficienter. Inom den ekonomiska teorin är det emellertid ojämförligt mycket vanligare att sambandet mellan prisers och kvan— titeters förändringar karakteriseras med elasticitetstermer. Den begreppsapparat, som används för växelkursdiskussionen i exkurs 2, bygger också genomgående på priselasticiteter. Det förefaller därför påkallat att i detta sammanhang dröja något vid förhållandet mellan korrelation och pri'selasticitet.

Priselasticiteten för en vara kan definieras som kvoten mellan den relativa kvan— titetsförändringen och den relativa prisförändringen

&?

A;?" P Följande beteckningar införs A q

&: &: &: _: Pa I 1” x, qv I+ q y.

Insätts a' och 3) i uttrycket för elasticiteten erhålls

—I .=L__, :'(—I

eller y = ex + 1 —e.

Detta är ekvationen för en rät linje, som går genom punkten (1,1) och vars vinkelkoefficient är lika med e.9 När värdet på e går från — oo till + oo, vrider sig denna linje ett varv runt den fasta punkten (1,1). Då varken pris eller kvantitet kan sjunka längre än till 0, håller vi oss hela tiden i den positiva kvadranten. Allt- efter värdet på e motsvarar ovanstående ekvation någon av linjerna i strålknippet i nedanstående diagram.

Om man nu gör det i och för sig tämligen djärva antagandet, att den linjära elasticiteten för varje enskild vara är konstant, vare sig det är fråga om stora eller små förändringar, kan man tydligen bakom varje tänkbar konstellation av pris— och kvantitetsförändringar för en given grupp varor tänka sig ett strålknippe

” jfr Meddelanden från kanjunkturinstitutet, Serie A:3, Stockholm, 1938, s. 44. 9 Om resonemanget i stället baseras på. pnnktelasticiteten medför detta inga väsentliga för- ändringar. Det linjära sambandet mellan x och y ersätts då av en potensfunktion av typen y -x—e = 1.

Diagram 2.

av det slag som återfinns i figuren. Utan närmare kunskap om elasticitetsegenska- perna h05 olika varor förefaller det emellertid svårt att dra några bestämda slut— satser om korrelationsförhållandena.

Bedöms till exempel vid ett resonemang på tillräckligt lång sikt positiva för— ändringar vara lika vanliga som negativa, förefaller det dock sannolikt, att korrela— tionen mellan pris— och kvantitetsvariationen borde vara positiv. Varorna, som faller i den kvadrant som befinner sig ovanför och till höger om punkten (1,1), bör då ha en tendens att dominera över de andra. De befinner sig i ett område, som är oändligt i två riktningar, medan de band, som ligger till vänster (0 & x s 1) och under (0 & y g I) detta område, endast är oändliga i en riktning. Den återstående kvadranten (0 g x g I, 0 g y g 1) är ändlig.10 Mer än ett allmänt omdöme om korrelationskoefficientens tecken kan det dock aldrig bli fråga om.

När det gäller ett litet lands utrikeshandel, vars inflytande på världsmarknaden är ringa, förefaller ett sådant aprioristiskt resonemang kunna föras ett steg längre. För exportens del borde alla prisförändringar — vid fasta växelkurser — kunna betraktas som utifrån givna, och alla pris— och kvantitetsförändringar tänkas äga rum längs de inhemska utbudskurvorna för de enskilda varorna. Priselasticiteterna borde då regelmässigt vara positiva, dvs. ett högre pris locka fram ett ökat utbud, och vi skulle befinna oss i den övre högra eller nedre vänstra kvadranten i figuren. Alldeles oberoende av de numeriska värdena på elasticiteten för olika

10 I och för sig skulle denna. bristande symmetri kunna hävas, om vi i stället betraktade pris— förändringarnas logaritmer. Anknytningen till de vanliga indexformlerna skulle emellertid då. brytas.

varor borde vi då alltid få en positiv korrelation mellan de relativa pris- och kvan- titetsförändringarna. Förutsatt, nota bene, att prishöjningar är ungefär lika van- liga som prissänkningar.

För importen skulle förhållandena däremot ställa sig annorlunda. Även här skulle visserligen utlandspriserna och deras förändringar te sig som utifrån givna, men vi skulle nu i stället röra oss längs de av inhemska omständigheter be- stämda efterfrågekurvorna. Dessas priselasticitet borde under normala förhållanden vara negativ. Detta innebär att den efterfrågade kvantiteten ökar då priset faller, men minskar när priset höjs. De möjliga värdena för de relativa pris— och kvan— titetsförändringarna skulle därmed begränsas till den övre vänstra och nedre högra rektangeln i diagrammet. Korrelationen borde följaktligen bli negativ.

Enligt det nu förda resonemanget skulle följaktligen vissa sannolikhetsskäl tala för positiv korrelation mellan pris- och kvantitetsförändringar på exportsidan och negativ korrelation på importsidan. Men resonemanget byggde på två premisser, vilka sällan är uppfyllda i verkligheten. Den första var att prishöjningar och pris— sänkningar hade någorlunda likartad frekvens. Den andra, minst lika svepande förutsättningen var att de exporterade och importerade kvantiteterna av varje en— skild vara entydigt bestämdes av världsmarknadspriset på denna vara. Sambandet mellan priser och kvantiteter preciserades ytterligare: konstanta, positiva utbuds— elasticiteter på exportsidan, konstanta, negativa efterfrågeelasticiteter på export- sidan.

I realiteten är de internationella prisrörelserna ofta enkelriktade; perioder av allmän prisstegring omväxlar med perioder av allmänt prisfall. Ett konjunktur— uppsving i utlandet leder på samma sätt ofta till en allmän höjning av de expor- terade kvantiteterna, ett konjunkturbakslag till en nedgång över hela linjen. I verkligheten är det därför inte så ovanligt, att de observerade värdena på & och &

Qx) Po

koncentreras till en enda kvadrant. Även om vi i en sådan situation kände pris- elasticiteten för varje enskild vara, som ingår i den svenska utrikeshandeln, skulle detta icke medge några slutsatser om korrelationen mellan pris- och kvantitets- förändringarna.

Låt oss anta, att det är fråga om en allmän prisstegring ute i världen på våra exportvaror. Vid givna, positiva utbudselasticiteter kommer då samtliga tänkbara

värden på—' och 25 att motsvaras av punkter i den övre högra kvadranten i figuren 0 0 på s. 212. Men hur de kommer att fördela sig i denna kvadrant är helt beroende av den nya priskonstellation på världsmarknaden, som den svenska exporten ställs inför. Denna priskonstellation kan, förefaller det, lika väl vara sådan att korrela— tionen blir positiv som att den blir negativ. Likartade betraktelser över en rad analoga situationer med enkelriktade prisrörelser på importsidan bestyrker ytter— ligare tesen, att även en fullständig kännedom om elasticitetsförhållandena i regel inte medger något omdöme om hur korrelationen kan komma att gestalta sig. Vid givna elasticiteter bestäms korrelationens tecken och numeriska storlek med

här valda förutsättningar helt av förändringarna i priskonstellationen på världs- marknaden. Härom kan föga av värde sägas på aprioristiska grunder.

Endast under mycket speciella elasticitetsförhållanden blir korrelationen obe— roende av priskonstellationen. Så är till exempel fallet, om elasticiteten för samtliga varor är en och densamma. Hur den internationella priskonstellationeu än föränd— ras, kommer alla punkter då att falla på en och samma utbuds- eller efterfråge- linje. Linjens lutning avgör om r får värdet + 1 eller — 1.

Den andra premissen för de tidigare förda resonemangen, den om konstant priselasticitet hos de enskilda export- och importvarorna, innebär på en gång en stark abstraktion och en betydande ensidighet. Under förutsättning att allt annat är oförändrat, förefaller det visserligen i hög grad rimligt att anta att utbuds— elasticiteten för enskilda exportvaror är positiv, lika rimligt som att anta att efter— frågeelasticiteten för enskilda importvaror är negativ. Om man dessutom begränsar resonemanget till att gälla mycket små variationer, möter det heller inga större svårigheter att tänka sig dessa elasticiteter konstanta inom det intervall som be— traktas. I all sin ensidighet konstituerar dessa två premisser en enkel modell för hur utifrån kommande prisförändringar påverkar export och import av enskilda

varor.

En konfrontation av denna modell med verkligheten, sådan den representeras av det här behandlade statistiska materialet, kan dock knappast väntas ge någon högre grad av överensstämmelse. Detta framgår redan av nedanstående tabell. Den visar i vilken riktning pris— och kvantitetsförändringarna gått för de statis- tiska varupositioner, som medtagits i korrelationsberäkningarna. För enkelhets skull har varje enskild varuposition vid sammanräkningen för tabellen givits vik— ten ett.

Tabell 9. De enskilda varupositionernas fördelning på olika typer av pris- och kvantitetsförändringar.

Procent

Kvantitet + Kvantitet + Kvantitet — Kvantitet — Pris — Pris + Pris + Pris —

Export

1948—1950 ............. 50 12 1950—1951 ............. 56 36

Import

1948—1950 ............. 35 31 1950—1951 ............. 61 26

På exportsidan har de kombinationer, som enligt elasticitetsövervägandena borde dominera, en knapp majoritet. Stigande pris, stigande kvantitet, respektive fallande pris, fallande kvantitet, karakteriserar ca 55 procent av de i korrelationsräkningarna medtagna varupositionerna. Men samma kombination har majoritet också på im-

A_o as Q Q

Trävaror Transport-

medel

Poppersmasso

Popper och PUPP

Järnmalm

Jordbruks- produkter

Oödlo metaller Maskiner o.

instrument

portsidan, där alla elasticitetss'käl talar för att stigande pris, fallande kvantitet, respektive fallande pris, stigande kvantitet borde vara det vanliga. Över huvud taget gör tabell 9 ett mycket blandat intryck och bestyrker oregelbundenheten och splittringen i de enskilda varupositionernas pris— och kvantitetsutveckling. Det är

AB & Q ('

Ej varaktiga konsumtionsvaror

Råvaror för konsumtion

Varokiiga konsumtions- varor

Råvaror för kopilolvoru- produktion

%

Maskiner

Övriga

råvaror

Drivmedel och bränsle Övrig import

(

tydligt att en rad andra faktorer än de som ligger bakom de gängse elasticitets- antagandena påverkat den faktiska utvecklingen under de här betraktade åren. Det får räcka med påpekandet, att importens nivå och sammansättning år 1948 i hög grad influerades av den allmänna importreglering, som införts på våren

Diagram 5. Pris- och kvantitetsförändringar från 1947 till 1951 för olika huvudgrupper inom export och import.

Procent

Export Import

. Trävaror

. Pappersmassa. . Papper och papp . Järnmalm . Oädla metaller och metallmanufaktur

. Maskiner och instrument

. Transportmedel . ]ordbruksprodukter

. Övrig export . Total export

. Konsumtionsvaror, ej varaktiga . Konsumtionsvaror, varaktiga

. Konsumtionsråvaror

. Råvaror för kapitalvaruproduktion Övriga råvaror

Maskiner

Drivmedel och bränsle . Övrig import . Total import I 2 3 4 5. 6. 7. 8 9

& O

P 8

220 200 180 160 1140

120 '

1'00

422»

1 | | . . | | . i

120 140 160 180 200 220 240 260 280'300 320' 340

1947, samt en erinran om att såväl importens som exportens utveckling mellan 1950 och 1951 präglades av den prisinflation, som följde i Koreakrigets spår. Till- fogas bör måhända också att det i båda de här diskuterade fallen rör sig om rela- tivt kortsiktiga jämförelser, där rent tillfälliga faktorer ofta kan tänkas spela en stor roll för resultatet.

Den kortsiktiga utvecklingens splittrade karaktär belyses också i diagram 3 och 4. Pilarna i diagrammen, som bygger på konjunkturinstitutets årliga pris— och volymindexberäkningar, anger pris— och volymindextalens relativa förändring från ett år till nästa under perioden 1947—53. Det skulle föra för långt, att här för varje enskild varugrupp närmare undersöka och söka förklara avvikelserna från ett »normalt» elasticitetsbeteende.

En fråga, som ofta lämnas obesvarad vid elasticitetsresonemang, är det tids— perspektiv som avses. I teorin kan elasticitetsdefinitionen tillämpas över vilken tidrymd som helst. När elasticiteter används i teoretiska resonemang, sker det också ofta utan att begreppets tidsdimension närmare fixeras. Om man försöker sig på en sådan fixering, inskränks den i allmänhet till en grov uppdelning i elasticiteter på kort sikt och elasticiteter på lång sikt. Det är till exempel vanligt att arbeta med en lägre utbudselasticitet på kort sikt än på lång sikt. I resone— mang om verkningarna av en växelkursförändring hävdas också ofta, att de lång- siktiga efterfrågeelasticiteterna skulle vara större än de kortsiktiga. Argumentatio— nen går då ut på att det tar en viss tid, innan konsumenterna anpassar sig till de förändrade priserna på importerade varor. Att bygga upp en försäljningsorganisa- tion, att genomföra reklamkampanjer tar också tid. Verkningarna av till exempel en devalvering skulle därför först småningom mogna fram.

Det är mot bakgrunden av det nu sagda som diagram 5 får sitt intresse. Pilarna i diagrammet markerar denna gång de relativa pris— och kvantitetsförändringarna under en längre period, från 1947 till 1951, det år, då efterkrigstidens utrikes— handelskonjunktur kulminerade. Ser man på exporten, ligger de relativa föränd— ringarna för olika varugrupper denna gång alla samlade i den positiva kvadranten. Detta skulle i och för sig kunna tas som ett tecken på att de mera långsiktiga för— ändringarna inom exporten i huvudsak kunde uppfattas som utbudsreaktioner av tidigare diskuterat slag. Men bilden störs av importens utveckling under samma tid. Tvärtemot vad man på teoretiska grunder skulle kunna förmoda faller näm— ligen också flertalet grupper på importsidan i den positiva kvadranten. Andra fak- torer än de, som ligger under den ekonomiska teorins stiliserade utbuds- och efter— frågescheman, har tydligen varit med i spelet. Bland dessa andra faktorer bör två särskilt understrykas, nämligen utrikeshandelns allmänna volymexpansion under dessa år och den starka prisstegringen efter Koreakrigets utbrott. Båda dessa fak- torer kan betraktas som engångsföreteelser, men tillsammans måste de sannolikt tilldelas en dominerande roll i varje förklaring av såväl import— som exportut- = veckling i diagrammet.11

" Jämför vad som sagts härom i kapitel 3, s. 33.

Det statistiska material, som redovisats i det föregående, är begränsat och hän- för sig till en tid under vilken utvecklingen uppvisat flera exceptionella drag. Man får därför akta sig att dra för vittgående slutsatser av dessa data. De har emel- lertid visat, att den enkla elasticitetsmodell, som vi utgick ifrån, icke var förenlig med här föreliggande fakta. Detta gällde såväl de mera kortsiktiga förändringarna från år till år som utvecklingen mellan 1947 och 1951. Något annat var ej heller att vänta. Men detta resultat bör likväl stämma till eftertanke vid bedömningen av de mera teoretiska resonemangen om effekten av en växelkursförändringiexkurs 2. En grundläggande förutsättning för dessa resonemang är nämligen, att effekten av en växelkursförändring, i varje fall i första hand, helt bestäms av de som >>normala>> uppfattade elasticitetsförhållandena inom utrikeshandeln.

EXKURS 2

Om verkningarna av en växelkursförändringl

Hur påverkar en växelkursförändring ett lands betalningsbalans? Detta är en fråga, som de, som har ansvaret för landets valutapolitik, ofta skulle vilja veta sva- ret på. Ställer man den till en nationalekonom, kan man vara säker på att denne i nio fall av tio börjar tala om elasticiteter. Man kan ha olika meningar om hur frukt- bart »the elasticities approach» är i detta sammanhang, men man kan inte komma ifrån att det ända sedan Marshall uppställde sina 5. k. kritiska elasticiteter domi- nerat ekonomemas behandling av detta problem. En översiktlig framställning av grunderna för den ekonomiska teorin på detta område och ett försök att kri— tiskt värdera de resultat, som hittills nåtts, ter sig därför påkallade.

Det har ej kunnat undvikas, att den följande framställningen kommit att tyngas av en hel del matematiska härledningar, om än av relativt enkelt slag. Dessa är i huvudsak koncentrerade till avsnitt 2 och 3. Den läsare, som ej är intresserad av härledningarna, kan utan nämnvärd olägenhet hoppa över dem och nöja sig med att betrakta diagrammen och den text, som ackompanjerar dessa.

1. Problemställning

Spörsmålet om en växelkursförändrings effekt på betalningsbalansen skall i det följande behandlas under starkt förenklade och delvis mycket speciella förutsätt— ningar. De viktigaste av dessa är:

a) Vi betraktar endast de löpande posterna i betalningsbalansen, dvs. själva bytesbalansen. Den senares saldo förutsätts utjämnat genom »compensatory offi- cial financing» för att använda den internationella valutafondens terminologi.

b) De löpande transaktionerna på export— respektive importsidan antas kunna uppdelas entydigt i en priskomponent (P) och en kvantitetskomponent (Q). De därmed sammanhängande indexproblemen förutsätts med andra ord lösta. Om man så vill kan man, utan att förlora nämnvärt i abstraktionsgrad, i stället förut- sätta att det endast finns en exportvara och en importvara.

c) Priselasticiteten hos utbud och efterfrågan på export respektive import antas vara, om inte konstant, sä dock känd inom hela det intervall, som berörs av växel— kursförändringen.

1 Denna exkurs har tidigare tryckts som uppsats i Ekonomisk Tidskrift, 1954, s. 249—269.

d) Framställningen tar till en början endast hänsyn till de primära priseffek- tema och bortser tillsvidare helt från växelkursförändringens sekundära verkningar på sysselsättning och inkomster.

Med dessa förutsättningar kan saldot i ett enskilt lands, t. ex. Sveriges, bytes- balans under en viss period uttryckas på följande sätt i inhemsk valuta

(I) S=Px'Qx—Pm'me

där x betecknar export och m import.

Under i övrigt oförändrade omständigheter genomförs en förändring av växel— kursen —— varmed i detta sammanhang skall menas priset på svensk valuta i ut- ländskt mynt _ från r till r + A r.2 Efter en viss tid, vars längd beror på hur kort— eller långsiktiga elasticiteter vi vill använda, har bytesbalansen förändrats till

(2) 5 + A 5 = (P. + AP.) (Q. + AQA— (F». + AP...) (% + no...),

varur genom subtraktion av (I)

(3) AS = P,,AQ, + QxAPx + AP,.AQx—PmAQm—QmAPm—APMAQM. Detta uttryck för A 5, som ännu så länge är rent formellt, mäter närmast den omedelbara nettoeffekten av växelkursförändringen på den interna ekonomin. Ser vi däremot till den yttre effekten, sådan den återspeglas i valutastållningen, är det A S', förändringen i utländsk valuta, som vi vill ha reda på. Vi har i utgångs— läget

(4) S' = 7 . s

och efter växelkursförändringen

(5) $'+AS'=(7+A')(5+AS).

varur efter subtraktion av (4)

(6) AS'=Ar-S+(r+Ar)AS

eller, om A; sätts = k,

AS' =r[kS + (1 + k) ASP.

Redan ur dessa enkla formler, som gäller generellt oberoende av om förutsätt- ningarna a) till (1) är uppfyllda, kan vissa slutsatser dras rörande en växelkurs— förändrings effekt räknad i inhemsk respektive utländsk valuta.

Om jämvikt råder i utgångsläget, är S' = 5 = 0 och formel (6) bestyrker då en i och för sig närmast självklar sak, nämligen att förhållandet mellan eventuellt uppkommande saldon i utländsk och inhemsk valuta är proportionellt mot den nya växelkursen.

2 Den här valda definitionen på växelkurs motsvarar det inverterade värdet av bankernas noteringar men har den fördelen att en appreciering tar sig uttryck i ett höjt r-värde, en de- preciering i ett sänkt. ” Omvänt gäller AS=AS _k-S

r(r+k) .

Föreligger importöverskott, är S negativt och termen Ar ' S blir vid en depre- ciering positiv och förstärker den »normala» eller försvagar den »perversa» effekten av en depreciering, när saldot mäts i utländsk valuta. Vid ett stort importöver- skott och en någorlunda betydande depreciering är det därför osannolikt att denna effekt inte blir positiv, dvs. verkar i riktning mot förbättrad yttre jämvikt.

I fall av exportöverskott och appreciering är Ar - S positivt och försvagar där- igenom den eventuella reduktionen i det yttre saldot.

Av det nu sagda får man emellertid ej förledas till slutsatsen, att en depreciering från ett underskottslands sida skulle vara mera effektiv än motsvarande apprecie- ring från överskottslandets sida. Formel (6) gäller visserligen för båda operationerna, men den skenbara paradoxen upplöses därigenom att det inte är fråga om samma Ar i de två fallen. En appreciering med k = 4; i det ena landet motsvarar en växel—

kursförändring med +kk i det andra landet. Är exempelvis Ar i apprecierings—

landet lika med r, blir det i deprecieringslandet lika med —— %-

Med hjälp av formel (6) kan en saldoförändring i inhemsk valuta lätt förvandlas till motsvarande förändring mätt i utländsk valuta. I det följande skall vi i första hand behandla saldoförändringen i inhemsk valuta, AS.

Om de totala utbuds— och efterfrågeelasticiteterna för export och import är kända, kan man med hjälp av dessa elasticiteter uttrycka samtliga A-termer i högra ledet av (3) som funktioner av P, Q och k. Är utgångsläget, dvs. värdena på P och Q, givet, bestäms växelkursförändringens effekt helt av elasticiteterna. Vid härledningen av formler för detta samband kan vi vandra på väl upptrampad mark.4

Eftersom vi i första hand intresserar oss för effekten av en någorlunda väsentlig växelkursförändring, skall vi emellertid — till skillnad från flertalet av dem som hittills sysslat med dessa spörsmål _ tänja ut elasticitetsbegreppet. I stället för en infinitesimal förändring skall vi betrakta en avsevärd förskjutning längs utbuds- eller efterfrågekurvoma. Två förenklande antaganden skall i det följande göras rörande formen hos dessa kurvor. I ett första avsnitt antas de vara räta linjer, i ett andra exponentialkurvor med konstant punktelasticitet.

' Detta spörsmål har behandlats av ett stort antal författare av vilka följande må nämnas:

A. Marshall, Pure Theory of Foreign Trade and Pure Theory of Domestic Values, 1879, reprinted London, 1930.

C. P. Bickerdike, »The Instability of Foreign Exchange», Economic ] ournal, 1920, s. 118—122. Joan Robinson, »The Foreign Exchanges», i Essays in the Theory of Employment, London, 1937. Se särskilt s. 194 (omtryckt i Readings in the Theory of International Trade, Philadelphia, 1949).

A. ]. Brown, »Trade Balances and Exchange Stability», Oxford Economic Papers No 6, April I942, 5- 57—75- Lloyd A. Metzler, »The Theory of International Trade» i A Survey of Contemporary Economics, Philadelphia, Toronto 1948, s. 225 ff.

Albert O. Hirschman, »Devaluation and the Trade Balance: A Noten), Review of Economics and Statistics, 1949, s. 50—53.

Karl-Olof Faxén och Kurt Savosnick, »Nationalinkomst, växelkurs och handelsbalans» Ekonomisk Tidskrift, 1949, s. 168—184.

2. Det linjära fallet

Den i detta fall tillämpliga definitionen på elasticitet,

(7)

kan också, om man ersätter A-uttrycken med skillnaderna mellan de nya och de gamla P— och Q-värdena, skrivas

vilket, om e är konstant, tydligen inte är något annat än ekvationen för den räta linjen

(8)

Om vi på vanligt sätt ritar upp ett utbuds/efterfrågediagram för exporten, blir en växelkursförändring liktydig med en vridning av efterfrågelinjen kring dess skärningspunkt med Q-axeln. Analogt återspeglas en växelkursförändring i ett dia- gram över importen som en vridning av utbudslinjen kring dess skämingspunkt med Q-axeln. Det hela ter sig på ungefär följande sätt (diagram I och 2). Beteck- ningarnas innebörd torde framgå ur diagrammen.

Ytan av de i diagrammen inritade rektanglarna motsvarar export- och import— värdet före, respektive efter växelkursförändringen. Skillnaden mellan dessa ytor går igen i formel (3), s. 221. Den kan algebraiskt beräknas på följande sätt.

Om vi betecknar prisnivå i utländskt mynt med ett prim, är de fyra i detta fall aktuella elasticiteterna:

Sverige Resten av världen

A_e A. &» __ Q,, (utbudselasticitet för u _ Q,. (utbudselasticitet för _ AP,F vår ex ort '" _ AP,; vår im ort)

_ P P

P, P'm

A Gm 4 Qx

Qm (efterfrågeelasticitet e _ _ Q,, (efterfrågeelasticitet AP”, för vår im ort ” _ AP; för vår export .

_ P

Pm P;

ux

em—

A. C. L. Day, »Devaluation and the Balance of Payments», Economica, 1950, s. 431—437. Arnold C. Harberger, »Currency Depreciation, Income, and the Balance of Trade», journal of Political Economy, 1950, s. 47—60.

Martin Bronfenbrenner, »Mathernatical Supplement (to Exchange Rates and Exchange Stability, by P. T. Ellsworth)», Review of Economics and Statistics, 1950, s. 12—16.

Diagram I. Diagram 2.

Export (i kronor) Import (i kronor)

Ia r. I PP

& depr.

efterfrågan efterfrågan

Om priset på svensk valuta i utländskt mynt är r, har vi P;:r-P, P;,,=r-P,,.. Nu förändras r till r + A r och vi får

AP; =r-AP,+P,Ar+ ArAP,, APån =r-AP,,. +P,,.Ar+ArAP,,,.

Dividera med de två tidigare ekvationerna och sätt £! = k. 7

AP; AP; AP; AP," _; = 1 k k, _,— = —— I k [B. P, P,(+)+ Pm m(+)+ Insätts dessa uttryck i elasticitetsdefinitionerna, bildar de senare ett system med fyra ekvationer och fyra obekanta A, vilka utlösta blir

ke, ut + 6: + ke, kum em + um + kum ku, e, 74: + ex + kex

kum e,"

em + um + kum.

AP, =—P, -

APm=—P,,. -

AQ): =_Qx'

AOM: Qm'

Samtliga A i formel (3) s. 22I, kan nu elimineras och då erhålls

e,;(ux + 1) keåux :| S= '— Px :: _ '_'"

(9) A k Q [% + ex + kex (m + ex + kex)2

um (em _ I) kura; Öm :] _ p _ k "Q'" [e... + u... + ku... (e.. + %. +lw...)2

Om k är mycket litet och man endast är intresserad av tecknet på A S, kan man bortse från de två andragradstermerna. Försummar vi även termerna kem och kum i förstagradsuttryckens nämnare, får vi

exzfux+1)+Q ”in(e em_I):| x::+3 Pm m em+um ,

vilket är identiskt med den av bl. a. Joan Robinson härledda formeln för en liten växelkursförändrings effekt på bytesbalansen.5

(10) AS: —k [P Q,,

Om vi antar att P,,Q,c : ,,,Qm, dvs. att jämvikt råder i utgångsläget, kan formel (9) efter uppmultiplicering av första och tredje termerna skrivas

ex_em(1 + ”x + um + kum) + ”zum (em + 31: + kgxy— I) ' ('I/ix + ex + kex) (em + um + kum)

2 e,; u,, uåem + k [(Mac + ex "i— kex)2 + (em + um + kum)2] Bortsett från kum— och kex—termerna är första termen i detta uttryck iden— tisk med den av exempelvis Metzlers angivna varianten av uttrycket för växel- kursförändringens effekt. Med våra beteckningar blir nämligen den senare

(12) AS ——k exem(1+ux+iim)+uxum(em+ex—— I) Px Qx _ ("x + ex) (em + ”m)

I detta sammanhang skall också tas upp några specialfall. Låter man utbuds- elasticiteterna, n,, och um, gå mot oändligheten i formel (9), övergår denna i

+

(13) lim AS : _kp Qxex—kPQOFl— —I lem—:|. r+k —(r+k)2

ux—>oo um—)oo

Om jämvikt, P,,Qz = ,,,Qm, råder i utgångsläget och k är litet, övergår detta uttryck i den välkända formeln för Marshalls s. k. kritiska elasticiteter (14) lim ASZ—k-PxQAex—I—em—r).

ux—)oo um—>oo

Är å andra sidan utbudet av såväl export- som importvaror fullständigt oelas— tiskt, blir n,, och um båda noll och hela formel (9) reduceras till

——k (15) "lupoAS— = I + k _PxQx

umåo

5 a.a., s. 194. ” a.a., s. 226.

Det enda som inträffar under dessa förutsättningar är att exportvärdet i kronor räknat varierar i omvänd proportion till växelkursförändringen.

Av större intresse för ett litet land som Sverige är det gränsfall, där export- efterfrågans och importutbudets priselasticiteter är oändliga. Detta motsvarar en situation, där det svenska inflytandet på världsmarknaden är så ringa, att export— och importpriser räknade i utländskt mynt kan betraktas som givna oberoende av den svenska ekonomiska utvecklingen.

Om vi låter efterfrågeelasticiteten för exporten, ex, och utbudselasticiteten för importen, um, gå mot oändligheten i formel (9), erhålls

- _ M_E; _ E_JEL (16) tilånooAS— kPxQ, I+k (I+k)2] kPQO[1+k (r+k)2 , an,—>se

vilket efter förlängning blir

,,,—I—k

. __ u,+r+k_ e (17) hmAS— kPxQx——— kPQO (r+k)2

exåoo (I +k)2

”fri")”Q Detta uttryck kan också skrivas

. __ k k (18) 32295 _ _ I + 12 (PxQx—PQOl—FFEE (Pza/”x_f" PQOem)'

um—>oo Råder jämvikt, P,,Qx = ,,,Qm, i utgångsläget, reduceras (18) till

- _ _ ”x + em (19) 330.115 — kPxQx ——(I +k)2'

um—>oo

Eftersom n,, och em definierats så att de i allmänhet är positiva och nämnaren i bråket alltid är positiv, leder tydligen en växelkursförändring under dessa förut- sättningar alltid till en förändring i motsatt riktning i bytesbalansens saldo.

Hittills har vi uteslutande hållit oss till växelkursförändringens effekt på S, dvs. det yttre saldot mätt i inhemsk valuta. De ovan framräknade uttrycken för A 5 kan emellertid lätt insättas i den generella formeln (6) för sambandet mellan saldoförändringen mätt i inhemsk respektive utländsk valuta. Gör vi det med det fullständiga uttrycket (9) för A S, erhålls

u,,(ex —— I) ku; e,, n, +e, +kex ("x+5x+k3x):i_

em(um + I) keå, um em + um + kum (em+ um + larm?] '

Om man så vill kan man verifiera formel (20) genom att låta Sverige och utlandet byta plats och i stället för en appreciering med k sätta in motsvarande depreciering

(20) A S' = _rkPx Qxl:

— rkPm Qm

-— k m- Platsbytet innebär att P,, och Q,B byts mot Pm och Q,", e,, och um mot em

och um, att r sätts lika med I samt att man byter tecken för hela A S'. Formel (20) övergår då till formel (9), vilket är som det skall vara. Förändringen av det svenska saldot i utländskt mynt skall ju så när som på tecknet överensstämma med förändringen av utlandets saldo i eget mynt.

Formel (6) för saldot i utländskt mynt kan även skrivas

AS'=r[k(P,Q,—PQO) + (1 +k)AS].

Insätts gränsvärdet för A S enligt (18) häri, tar de två första termerna inom parentesen ut varandra och vi får kvar

. ,__ rk (21) eilglooAS — m (PxQxlu, + PQOem).

”rn—>”Q Uttrycket inom parentesen är med här valda förutsättningar i regel alltid positivt. En depreciering påverkar följaktligen saldot i utländskt mynt i positiv riktning, en appreciering i negativ. Detta gäller oberoende av om jämvikt råder i utgångsläget eller ej. Tillämpar man formel (6) på det oelastiska gränsfallet (15) erhålls (22) lim A S' = — rkPQO. ux _) oo umåoo Påverkan på saldot mätt i utländskt mynt inskränker sig i detta fall till en med växelkursförändringen proportionell förskjutning av importvärdet.

3. Konstant punktelasticitet

Om man låter A P och A Q i (7) gå mot noll, blir elasticitetsdefinitionen infini- tesimal och vi får

212 __ Q _ ddos Q) (23) ” a_n _ d (logP)'

P

Är e konstant, kan den differentialekvation, som (23) utgör, lösas och vi får

(24) logQ=e-logP+loga, där a är en ny konstant. I ett dubbellogaritmiskt diagram ter sig följaktligen de efterfråge- och utbuds- funktioner, som uppfyller villkoret om konstant punktelasticitet, som räta linjer.7 En växelkursförändring återspeglas under dessa premisser som en parallell- förflyttning av den efterfråge- eller utbudslinje den berör. Se diagr. 3 o. 4 Algebraiskt ter sig det hela på följande sätt. Våra fyra elasticitetsdefinitioner blir denna gång

7 Alternativt kan (24) skrivas Fz- Q = a, vilket i ett vanligt koordinatsystem ger potens- funktioner av parabel— eller hyperbeltyp.

Sverige Resten av världen ,, :dGong) ,, :eaogo.» ” d (long) '" d(log P;.)

d(10g Qm) d(105; Qx)

E'" : _ d (log P.,.) 6” " _ d (log P;) '

Diagram 3. Diagram 4. Ex ort i kronor Import (i kronor) log Qx P ( ) log Q,,

( 4

log Q.". xs _ x depr. log Qn

log Q.”. -

efterfrågan

xxuppr.

_x '

log P; log Px log P; log P,

För både export och import gäller P' = r- P eller log P' = log r + log P. Om vi till en början endast betraktar exporten, får vi ur elasticitetsdefinitionerna, i analogi med (23) och (24), följande två ekvationer log Qx = u,, log P,, + a ilogQ, =—e, (long +log r) +b. Dessa ekvationer motsvarar de ursprungliga utbuds- och efterfrågelinjerna för exporten i diagram 3 och 4. Löses (25), erhålls koordinaterna för linjernas skär— ningspunkt

(25)

b—a _e, logr Egg—i'll; ex+ux uxb + exa_exux logr gir—i"”: ex+ux '

log P,, = (26) log Q,, =

Tänker vi oss nu, att en växelkursförändring av den relativa storleken k genom— förs, ändras efterfrågeekvationen i (25) till

(27) log Qx =——e,[log P,, +logr+log(1 +k)] +b. Kombinerat med den oförändrade utbudsekvationen ger detta den nya skär— ningspunkten (28) long= b—a _ex[logr+log(1+k)] ex + n, 6, + u, log Qx _ uxb + exa__ exil,,[logr + log (1 + k)) a+m a+m Med hjälp av (26) och (28) kan vi nu bilda logaritmen för kvoten mellan det nya och det gamla exportvärdet, varvid flertalet termer tar ut varandra och vi får

ELQZ _ __ — __ — _ _e,(ux+ 1) log1__ _long log Px+long long= &+”)! log(1+k) x A:

eller ex(ux+ 1) (29) I)?” = (1 + k)— 77%” .

x x Den relativa förändringen i exportvärdet kan således uttryckas som en funktion av växelkursförändringen k och de givna elasticiteterna. På importsidan är det i stället utbudsekvationen, som förändras med växel— kursen, och vi har att kombinera den oförändrade efterfrågeekvationen

log Om =. _ em log Pm + 6 först med 1055 Om = um (log P.., + log 7) + d och sedan med

log Q", = n,), [log Pm + log r + log (I + k)] + cl. Detta ger — um log r bg Pm _ em + if; _ em + ut;

nmc + emd emnm log _r em + um em + nm c — d __ um [log r + log (1 + k)] em + um em + om umc + emd + emir,n [logr + log (1 + k)]_

log Qm : "' , em '( ”m em + um

log Qm

log P,,. =

Logaritmen för den relativa förändringen i importvärdet blir

PQO um (em—I) 1 _ _ = ———— - lo 1 k , og Pm Qm em _|_ um g ( + )

um(em—1) PQO __ _ : ”m+"m _ 13QO (1 + k)

Låt oss till en början betrakta det relativa i stället för det absoluta saldot i bytes— balansen. Om kvoten mellan export- och importvärde betecknas med S,, fås genom division av (29) med (30) följande uttryck härför

S PxQx _ [ex(ux+1) um(em—1)] (31) år:—__: (I+k) sx—j-ux ”m+"m '

Antar man att 6,6 och um går mot oändligheten i ovanstående formel, erhålls

Sr —u _; I 2 lim:= I+k ” m=———————. (3 ) ams, ( ) (I+k)ux+gm umåoo

Om vi för enkelhetens skull kallar exponenten för I + k för E, kan formel (3I) skrivas

s, = 57,- (1 +k)—E

eller

(33) logS,=—E-log(1 +k)+1ogs,. Deriveras (33) med beaktande av att log 31 är en konstant, erhålls

zl log S,

(34) 2551—11?) = —— E.

Exponenten —E mäter med här valda premisser exportkvotens punktelasticitet inför en växelkursförändring. Rent formellt är uttrycket för —E i (31) identiskt med den Metzlerska varianten för en växelkursförändrings effekt på bytesbalan— sens absoluta saldo. Jämför (12) s. 225. Innebörden i (31) är dock en annan och mera precis. Sambandet mellan växelkursförändring och relativt saldo i bytes— balansen åskådliggörs i diagram 5.

Diagrammet belyser två alternativ. I det första föreligger exportöverskott i utgångsläget. 3,1 är då > I och log 3,1 följaktligen > 0. I det andra fallet har vi importöverskott att börja med, 3,2 är ( I, log 3,2 ( o. Ekvationen (33) definierar då två knippen av räta linjer. Det ena sammanstrålar i punkten log 3,1 och det andra i punkten log 3,2 på den vertikala axeln. Tangenten för den vinkel de olika , linjerna bildar med den horisontella axeln är lika med ——E . I diagrammet har endast inritats två par linjer. Det ena (heldragna) illustrerar ett fall då E > 0 och tg ocl följaktligen ( 0. För det andra (streckade) är E ( o och tg 062 > 0.

De heldragna linjerna (E > 0) avser att belysa fall, som — med rätt eller orätt ( —— anses ha större relevans. En appreciering leder där till en minskning av det rela— tiva exportöverskottet, 3,1, och en depreciering till en minskning av det relativa * exportunderskottet, 3,2. Linjemas skärningspunkter B och C med den horisontella axeln motsvarar stabila jämviktslägen för växelkursen.

De streckade linjerna (E ( 0) illustrerar fall, där växelkursförändringens effekt är den motsatta. För att minska 3,1 krävs här en depreciering, medan 3,2 reduceras

Diagram 5.

log S,

log (1 +k)

log S_r2/ /

I /

genom en appreciering. Skärningspunkterna A och D markerar även här ett slags jämviktsväxelkurser, men dessa är instabila och en avvikelse från jämviktsläget kan inte —— som i föregående fall — beräknas sätta några korrigerande krafter i rörelse.

Till sist två specialfall.

Om E = 0, är det relativa saldot i bytesbalansen helt oelastiskt för växelkurs- förändringar och linjerna blir parallella med den horisontella axeln.

Om E = oo, sammanfaller linjerna med den vertikala axeln. Den ursprungligen rådande växelkursen är då indifferent i den meningen, att den är förenlig med vilket som helst saldo i bytesbalansen.

Innan vi lämnar det relativa saldot, bör för säkerhets skull påpekas, att detta —- i motsats till det tidigare behandlade absoluta saldot — är oberoende av i vilket myntslag det mäts, eftersom det är en kvot.

Under förutsättning av konstant punktelasticitet kan förändringen i bytes— balansens absoluta saldo i inhemsk valuta bestämmas med hjälp av (29) och (30) här ovan.

A 5 = 13,0. _ P.,. Qm— (Röx— Fmöm),

_ex("x+1) "m(3m_1) (35) AS = Rö; [(1 + k) ”+” —1l— F.ö... le + k) MW _ll. Även här kan det ha sitt intresse att betrakta specialfallet, då ex och um går mot oändligheten. Vi får då (36) lim As = Rö. [(x + ia)—"x—l— 1) Jano. [(x + krm—l— I]. exäoo um—>oo

Råder därtill jämvikt i bytesbalansen i utgångsläget så att 139, Öm = Pm Öm, för- enklas (36) ytterligare till ' Frö-x »” e (37) 530045 = 1+k[(1 + k) ._ (I + k) m]. um—)oo Uttrycken inom parentesen kan utvecklas i serie och, om k är mycket litet, kan man bortse från termer av andra och högre ordning. Dä erhålls

' _ _ ”x + em (38) eliånwA S _ -— k PxQx . ,I_+__k_

um)oo

Detta senare uttryck kan lämpligen jämföras med formel (19) s. 226, en formel, som emellertid innehåller de linjära elasticiteterna och är exakt i k. Saldoförändringen i utländsk valuta, A S', är enligt formel (6) s. 221

A S' = ? [kl—J,,Öx— käna... + (x + k) A 5] .

Insätts det nyss funna uttrycket för A 5, erhålls

uxux—l) emlum'l'l) (39) As' = 7126, [(I +k) ”ML — I] _rfmö..[(1 + k) ”m+"m —I].

Om vi låter Sverige och utlandet byta plats och utbyter apprecieringen mot motsvarande depreciering eller vice versa, övergår (39) på nytt i (35). Jämför vad som tidigare (s. 226) sagts om formlerna (20) och (9).

För den händelse att växelkursförändringen, k, skulle vara mycket liten, kan man finna närmevärden för A 5 och A S' genom att utveckla exponentialuttrycken i (35) och (39) i en lämplig serie, till exempel Taylors. Tar vi endast med två termer i serien, går den första av dessa bort mot ettan inom parenteserna, och vi får kvar

”_ _ ex(ux+ 1) '— — um(em_1) (40) AS 1 —k [PxQx ' m + PQO' m] och M,, (ex — 1)

ex+ux +PQO'

em + ”m

(41) A S' != — rk [:l—),,Öx . emwm + I)] _

Formellt är (40) identisk med (10), men innebörden i elasticiteterna är där, som redan framhållits, något skiljaktig. Här är det fråga om konstant punktelasticitet, där är det den linjära elasticiteten, som är konstant.

4. Sambandet mellan utlandspriser, växelkurs och betalningsbalans

Hittills har vi uteslutande behandlat spörsmålet om en växelkursförändrings effekt på bytesbalansens saldo. Liksom i den inledningsvis citerade litteraturen har resone- manget främst tagit sikte på en situation, där det är aktuellt att genom en växel—

kursförändring söka återställa en rubbad jämvikt i bytesbalansen.s Men man kan också ställa sig problemet, i vad mån en prisrörelse utomlands, som hotar att störa den interna prisnivåns stabilitet, skall kunna motverkas genom en växelkursför- ändring. Vi skall därför till sist se, hur detta spörsmål ter sig under samma starkt förenklade förutsättningar, som gällt för den föregående analysen. För att ytter- ligare förenkla det hela skall vi, med Sverige i tankarna, endast ta upp det special— fall, där priselasticiteten för utlandets efterfrågan på exportvaror och utbud av importvaror antas vara oändlig. Vidare antar vi, att punktelasticiteten för det svenska exportutbudet och den svenska importefterfrågan är konstant inom det intervall, som betraktas.

Utbudsfunktionen för exporten och efterfrågefunktionen för importen kan med dessa antaganden skrivas (jfr not 7 s. 227)

Prv-Qf=A Pyuom=zr

I båda dessa ekvationer är priserna räknade i svenska kronor. Om vi som vanligt betecknar priserna i utländsk valuta med ett prim, har vi i utgångsläget _ F; ? Pu): : _ Pm : £ - r 7 Nu tänker vi oss, att det inträder en relativ förändring i export- och import- prisnivån, mätt i utländskt mynt, med a respektive 6. Samtidigt antas växelkursen förändrad i relationen 1 till 1 + k. Detta ger

— 1 + a Px = Px ' oa 1+k och _ I +H ":; Qx _ Qx ' (ETF—k) Insätts dessa värden i det relativa saldot, fås följande uttryck för dettas för- ändring :: x PxQz ngm _ 13,9,

Roi 13.0...

m m 13QO

I a)1+”x >1_em' +

” Med hänsyn till att framställningen i så pass stor utsträckning behandlat infinitesimala förändringar kan den alternativt uppfattas som ett försök att närmare karakterisera olika jämviktlägen hos bytesbalansen.

vilket också kan skrivas

_ — (1 + a)"x+1(1 + b)9m—1 (44) S' _ S' ' (I + k)"x+'m '

Eftersom % och em, så som de här definierats, i regel kan förutsättas positiva, kan en rad enkla slutsatser dras om sambandet mellan förändringarna i relativt saldo, priser och växelkurs. Vi skall emellertid avstå härifrån, då flertalet av slut- satserna direkt framgår av formel (44), och i stället övergå till att betrakta föränd- ringen i bytesbalansens absoluta saldo. Denna förändring kan, som tidigare, skrivas

AS: PxQx—PQO—[Fxöx_?MÖ—mil'

Detta ger efter insättning av värdena på P,, Q,, och Pm Qm enligt (42)

_ _ 1+ux *— — b 1—zm (45) A 5 : PxQx[(i—_1—j%%) _ I] _ Pme (%> _— l] .

Accepterar man de stela statiska premisserna bakom denna formel, kan den användas för att belysa flera olika problem.

Antag till exempel, att det inträffar en utländsk prisstegring, som man vill mot- verka genom en höjning av kronans värde. Man känner då a och b och kan därmed, förutsatt att elasticiteterna M,, och em är bekanta, beräkna vilken effekt olika stora k—värden har på A 5. Man kan därigenom tänkas få en viss uppfattning om vad prisstabilisering genom växelkurspolitik »kostar» i form av nettoförändring i bytes- balansen. I viss mening medger formel (45) en jämförelse mellan olika stora växel— kursförändringars pris- och inkomsteffekter. Men det bör understrykas, att det härvid endast är fråga om den primära nettoinkomstförändringen. Ett hänsyns— tagande till sekundära inkomstförändringar skulle föra oss utanför den här begag— nade enkla elasticitetsmodellen.

Vid givna värden på a och b kan man vidare efter behag välja olika värden på A 5 och sedan lösa den ekvation i k, som (45) utgör. Man lämnar därvid den in- terna prisförändringen därhän och bestämmer växelkursförändringen uteslutande med hänsyn till det mål, som uppsatts för bytesbalansens nettoförändring.

Om det råder jämvikt i bytesbalansen i utgångsläget, förenklas (45) till

_—— I+a1+ux x+bl—em (46) AS_P,Q,[(m) —(1+k) :|.

Ur denna relation kan den nya jämviktsväxelkursen bestämmas. A S skall då vara 0 och härför krävs att

1+a l+"x_ I+b 1—5m 1+k _ 1+k '

"x + ”m

(47) k=x/j—i7+r;—jiZ—;—I

vilket ger

Om export- och importprisförändringen råkar vara lika stor, ser man lätt att (47) ger k = a b

och därmed bekräftas ännu en gång det välkända förhållandet, att en växelkurs- förändring, som är proportionell mot prisförändringen, isolerar den interna ekono— min från de utländska prisvariationerna.

5. Resultatens praktiska räckvidd

Vilken nytta har man nu av en exercis av det slag, som här genomförts, när det gäller att i praktiken fatta beslut om växelkurspolitiken? Klyftan mellan den före- gående analysens starkt förenklade begreppsapparat och de skiftande och kom- plicerade sammanhang, som kan antas föreligga i verkligheten, är onekligen djup. Som en första kartläggning av sammanhangen kan analysen dock ha sitt värde och vi har också i det föregående sökt antyda hur den eventuellt skulle kunna till— lämpas på svenska förhållanden. Till sist skall nu några av de omständigheter, som är ägnade att begränsa de erhållna resultatens praktiska användbarhet, i korthet beröras.

Redan det förhållandet, att själva frågeställningen i första hand tar sikte på bytes— balansens saldo men lämnar därhän på vilken nivå detta saldo uppnås, medför en viss skevhet i uppläggningen. I praktiken är det i regel av stor betydelse om jämvikt i bytesbalansen kommer till stånd genom expansion eller genom kon— traktion av handeln. Då varje saldoförändring i det föregående implicerar en viss förändring av utrikeshandelns omfattning, behöver dock denna invändning kanske inte tas så hårt.

Betydligt mera allvarlig är den ensidighet, som följer av att alla inkomst— och sysselsättningsförändringar hållits utanför resonemanget. Det förefaller a priori väl tänkbart att de sekundära inkomst- och sysselsättningsförändringar, som induceras av en växelkursförändring, är minst lika betydelsefulla för bytesbalansens utfall som de primära priseffekterna.9 För att möta denna invändning behöver den mycket enkla modell, som ligger bakom antagandet om de totala utbuds- och efter- frågeelasticiteternas konstans, byggas ut till att omfatta även inkomstföränd- ringarna. Det hela blir då genast betydligt mera invecklat. De modellkonstruk— tioner, som gjorts med detta syfte för ögonen av bland andra Meade och Stuvelm,

9 Jfr T. Balogh, P. P. Streeten, »The Inappropriateness of Simple Elasticity Concepts in the Analysis of International Trade» och samma författares »Exchange Rates and National Income», Bulletin of the Oxford University Institute of Statistics, March resp. April 1951. För en mera över- siktlig diskussion av en växelkursförändrings verkningar se Sidney S. Alexander, »Effects of a Devaluation on a Trade Balance», IMF Sta/f Papers, April 1952, s. 263—278. 1” J. E. Meade, The Balance of Payments, Oxford, 1951. Se särskilt »Mathematical Supplement», s. 124 ff. och G. Stuvel, The Exchange Stability Problem, Oxford, 1951. Meades modellkonstruktion har utsatts för en tämligen hårdhänt kritik av Harry G. Johnson i decembernumret av Economic journal 1951. (»The Taxonomic Approach to Economic Policy.»)

visar, att man för att komma fram på denna väg måste göra ytterligare en serie speciella antaganden. Meade utgår ursprungligen från 26 jämviktsekvationer, som han småningom genom olika förenklande antaganden reducerar till 6, vilkas deri— vator han sedan manipulerar på olika sätt. Stuvel startar med 16 ekvationer över de marginella förändringarna och bringar sedan ned ekvationemas antal till 11. Ur dessa deducerar han fram en lång och svåröverskådlig formel för växelkurs- förändringens effekt, där han sedan utan någon egentlig materialkritik sätter in numeriska värden på olika parametrar, värden som huvudsakligen hämtats från beräkningar av Colin Clark och Tse Chun Chang.11 I vissa fall förefaller det som om premisserna för Stuvels modellkonstruktion varit andra än de som legat till grund för Changs beräkningar.

Avgörande för de i det föregående behandlade formlemas praktiska använd— barhet blir till sist, om konstanta elasticiteter ger en god approximation av verk- ligheten och om det är möjligt att empiriskt beräkna sådana elasticiteter för total— export respektive totalimport. Vad utbudselasticiteterna beträffar förefaller det över huvud taget ej att ha gjorts några allvarligare försök att empiriskt bestämma dessa. Över efterfrågeelasticiteten hos den totala importen och exporten finns däremot ett flertal beräkningar för olika länder, däribland även för Sverige. Dessa beräkningar har emellertid från matematisk-statistiska utgångSpunkter utsatts för en, som det vill synas, tämligen förintande kritik av Guy H. Orcutt.12

Därtill kommer svårigheter på ett mera ekonomiskt—teoretiskt plan. Teorins »allt annat oförändrat»-förutsättning råkar i konflikt med tidsdimensionen hos det sta— tistiska materialet. I praktiken är det nämligen oundvikligt, att observationerna över exporterade och importerade kvantiteter hänför sig till bestämda tidsperioder, de må sedan vara långa eller korta, närbelägna eller avlägsna i tiden. Bygger man beräkningarna på de kortsiktiga förändringarna, riskerar man att de erhållna vär— dena på elasticiteterna inte gäller på längre sikt. Ju längre och mer avlägsna perioder man jämför, desto svårare är det å andra sidan att upprätthålla fiktionen om att allt annat är oförändrat. I praktiken har man »löst» denna svårighet genom att nära nog genomgående basera alla elasticitetsberäkningar för utrikeshandeln på de årliga förändringarna i priser och kvantiteter. På det teoretiska planet åter har man sökt skilja mellan den mera omedelbara, partiella elasticiteten, bestämd under förutsättning att allt annat förblir oförändrat, och den totala elasticiteten, som an- ger förhållandet mellan kvantitets- och prisförändring sedan alla indirekta åter— verkningar ägt rum och ett nytt jämviktsläge uppnåtts.13 Men därmed har man egentligen formulerat om hela problemet.

11 Se Colin Clark, The Conditions of Economic Progress (revised edition), London, 1951, och Tse Chun Chang, Cyclical Movements in the Balance of Payments, Cambridge, 1951. " Guy H. Orcutt, »Measurement of Price Elasticities in International Trade», Review of Economics and Statistics, May 1950, s. 117—132. Orcutts artikel innehåller också en bibliografi över olika teoretiska och empiriska studier i ämnet. 13 Jfr Sidney Alexander, a. a., s. 264, där han går så. långt att han påstår att »the statement that the effect of a devaluation depends on the elasticities boils down to the statement that it depends on how the economic system behaves».

Man kan till sist fråga hur det kommer sig, att den här behandlade teorin är så svår att tillämpa på den ekonomiska verkligheten, och varför de resultat, som där- vid erhålls, måste förses med så många reservationer. Men är något annat att vänta, när en så utpräglat statisk teori tillämpas på något så utpräglat dynamiskt som utlandstransaktionerna? Så länge vi inte har någon allmänt accepterad dynamisk teori för växelkurserna, får vi emellertid nöja oss med »the elasticities approach». Den senare teorins betydande pedagogiska förtjänster bör emellertid ej få skymma det faktum, att den utgör en mycket bräcklig grund för praktiska rekommendationer om växelkurspolitiken.

EXKURS 3

Nationalbolgföring för åren 1938/ 39, 1946—1952

Sifferuppgifterna, som ligger till grund för tabellerna i denna exkurs, är hämtade ur Meddelande:; från leoizjnnktm'institntet, Serie A: 25, Stockholm, 1954, s. 153 ff. Uppdelningen av företagarinkomsterna på jordbrukare och övriga och uppdelningen av de offentliga inköpen av varor och tjänster på konsumtion och investering har gjorts med ledning av primärmaterialet till institutets beräkningar.

En utförlig redogörelse för tillvägagångssättet vid nationalbokföringen lämnas i Meddelanden från konjnnkturinst-itntet, Serie B: 13, Stockholm, 1951. Av denna redogörelse framgår, att många poster i nationalbokföringen är ytterst osäkra och att en del av dem endast är gissningar. Siffrorna i det följande måste därför be— dömas med tillbörlig reservation.

dretagssektorn. Miljoner kronor i löpande priser.

Post i kon- junkturinsti- tutets natio— nalbokföring

1938/39

1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952

I.18 1.19 1.17 1.20 111.S

1.9 1.6 11.2+111.2 1.10 1.11 +1.12 1.24

DEBET Import,cif..................

Löner....................... Enskilda företagares inkomster därav: jordbrukares ..........

övrigas . . . . . .......... Restpost..... Räntor och utdelningar (netto). Summa inkomstutbetalningar. .

Direkta bolagsskatter. Indirekta skatter ..... Affärsverkens vinst. . . . . . . . . . . Avgifter............. ....... . Köp av varor och tjänster från

kommunerna. . . . . . . Summa skatter m.m.. . . . . . . . .

Saldo 1

Reparationer och underhåll. . . . Avskrivningar. . . . Utfallna försäkringar —— premier

Saldo ll

Summa

KREDIT

Export, fob, och tjänstenetto. . Försäljning till hushåll. Försäljning till stat . . . . . . . . . . Egen investering. . . . . . . . . . . .. Lagerförändring. . . . . . . . . ..... Subventioner................

2 251 4 840? 1 500

760 746 211

7 297

224 813 212

22

744 640 _ I77 1 604

13 682

2 212 7 776

749 2 613

+ 250? 82

13 682

3 386 9 470 2 900 1 298 1 602 1 430 130

13 930

523 1 985 347 115 3017

4229. I 393 1 160

— 367 2 043 24 562

5 220

10790 3 110

1 606 140 15 646

563

50

129 99I

3 739

N

610 240 _ 459 1348

27 596

HH

3 776 15 400 1 618 6 042 + 380

27 596

4 945 12 000 3 390 1 728 1 855 141 17 386

600

2 286 208 49

137 280 513

n'? H

885 1 400 — 464 1 692

30 124

4 543 16 744 1 897 6 228 + 340 372

30 124

4 333 12 420 3 620 1 856 1 764 1 931

149

18 120

845 2 360 308

4 825 17 032 2 120 6 284 + 135 405 30 801

6 102

13 050

3990 2 117

I 873 2 043 154 19 237

836 2 429 334 150 3 797 5 636

2 138 1 570 — 545 2 473

34 772

6 287

18 507 2 337

7 152

554

34 772

9 184 15 800 4 700 2 605 2 095 2 446 235 23 181 1 056 2 724 361 53 170 4 364 7 435 2 675 1 930 '— 705 3 535 44 164 10 125 21 028 2 967 8 621 + 985 438

44 164

8 947 18 480 5 140 2 916 2 224 2 825 319 26 764 1 748 2 969 350 53

185 5 305 5 858

2 957 2 100

— 833 I 634 46 874

9 129 23 077 3 640 9 528 + 820 680

46 874

Tabell 2. Den egentliga sektorn. Miljoner kronor i löpande priser.

Post i kon- junkturinsti- tutets natio— nalbokföring

1938/39 1946

11.1+111.1 11.2+III.2 II.2a+IlI.2a 11.2b+111.2b II.7+III.3+

+111.9—11.12—

——III.13 II.8+III.10 II.10+111.11 II.18+III.20

II.14—|—III.15 11.15+III.16 II.r3+III.14 II.16+111.17 III.8

DEBET

Lorier Inköp av varor och tjänster . . därav: för konsumtion . .

för investering . . . . . . .

Nettoräntor. . . . . ....... . . .

Transfereringar till hushåll .

Subventioner till företag . . . . . . Saldo

Summa

KREDIT

Direktaskatter.............. Indirekta skatter. . . . . . . . . . . .. Affärsverkens vinst. . . . . . Avgifter...... Försäljning av varor och tjänster

Summa

Tabell 3. Hushållssektorn.

Miljoner kronor i löpande priser.

Post 1 kon- junkturinsti- tutets natio- nalbokföring

1938/39 I946 1947 1948

1949 1950 1951 1952

IV.2

IV.8—1V. 16 IV.19

I.1+II.1 +111.1 1.14 1.15 IV.14 II.8+III.10

DEBET

Direktaskatter.............. Indirekta skatter. . . . . . . Avgifter.................... Utgifter för varor och tjänster .

Saldo I

Reparationer, underhåll och depreciering av egna hem . . . Premier—utfallna försäkringar .

Saldo 11

Summa

KREDI T

Löner....................... Enskilda företagares inkomster Restpost.................... Räntor och utdelningar (netto)

Transfereringar från stat. . . . . .

Summa

Alternativ fördelning enligt ta— bell 5, kap. 51 Löneinkomster............... Kapitalinkomster. . . . . . . . . . . . Transfereringar + offentliga nettoräntor................

Summa

708 1 851 2851 3061

36 44 50 53 122 242 278 294

7 776 14 232 15 400 16 744 _ 121 +79 —102 +1 201

200 300 340 380 I77 367 459 464 — 498 —588 —901 +357 8521 16 448 18477 21 353 5013 11 111 12 699 14169 1 500 2 900 3 110 3 390 746 1 430 1 606 1 855 293 342 355 353 369 665 707 1 586

8521 16448 18 477 21 353

7 269 14 359 16 402 18 294 801 1 212 1 153 1 261 451 877 922 I 798 8 521 16 448 18 477 21 353

3 203 327

17 032 +1 621

400 515

+ 706 "22 239 14 686 3 620 1 931

352 1 650

22 239 18 941 I 445

I 853 22 239

3 104 64

340 18 507 +! 548 420 545

+583 23 563

I5 429 3 990 2 043

356. I 745

23 563 19 911 1 705

1 947 23 563

4 453

395 21 028 +2 240 480 705 + I 055 28 201

18 697 4 700 2 446

43I 1 927

28 201 24 121 I 957

2 123

28 201

5 399 114 432

23 077

+3 559 520 833 - 2 206

32 581 22 082

5 140 2 825 465

32 581 28 416 1 950

2215

32 581

1 Se 5. 75.

LITTERATURFÖRTECKNING

Alexander, S. S., Effects of a Devalnation on a Trude Balance, IMF Staff Papers, April 1952. Bagge, G., Orsaker till arbetslöshet. (Arbetslöshetsutredningens betänkande, Bilagor Bd 1. SOU 1931: 21.) Balogh, T. & Streeten, P. P., ”The Inappropriateness of Simple 'Elasticity' Concepts in the Analysis of International Trade”, Bulletin of the Oxford University Institute of Statistics, March 1951. — ”Exchange Rates and National Income", Bulletin of the Oxford University Institute of Statistics, April 1951. Baumol, W. J., Economic Dynamics, New York, 1951. The Macmillan Company. Bentzel, R., Hansen, B., »Om simultanitet i ekonomiska modeller», Ekonomisk Tidskrift 1953, s. 81—99. Berg, H., Den europeiska betalningsunionen, Stockholm, 1954. Bickerdike, C. P., ”The Instability of Foreign Exchange”, Economic journal 1920, s. 118—122. Bortkiewicz, L. v., »Zweck und Struktur einer Preisindexzahl I», Nordisk Statistisk Tidskrift, 1923, s. 369—408. Bronfenbrenner, M., ”Mathematical Supplement” (to Exchange Rates and Exchange Stability by P. T. Ellsworth), Review of Economics and Statistics 1950, s. 12—16. Brown, A. J., ”Trade Balance and Exchange Stability", Oxford Economic Papers No 6, April 1942, s. 57—75. Canadian Foreign Exchange Control Board, Annual Report, 1950. Cederwall, G., »Utrikeshandeln», Meddelanden från konfunkt-urinstitutct, Serie A: 15, Stockholm, 1948. Chang, Tse Chun, Cyclical Movements in the Balance of Payments, Cambridge University Press, 1951.

Clark, C., The Conditions of Economic Progress, revised edition, London, 1951. MacMillan & Co. — "Determination of the Multiplier from National Income Statistics”, Economic journal 1938. s- 435—448- Dahlgren, E. Se Lindahl, E. Dahlin, E. H., »Prisregleringar och priser på skog och skogsprodukter», Från departe— ment och nämnder, 1950, nr 21/22 och 24. Davidson, D., »Om exportavgifter och annat», Ekonomisk Tidskrift 1916, s. 268—277. — »Om exportavgifter och importpremier såsom botemedel mot dyrtiden», Ekonomisk Tidskrift 1916, s. 347—350. , »Ännu några ord om Wicksells botemedel mot dyrtiden», Ekonomisk Tidskrift 1916, j 5. 374—378-

Day, A. C. L., ”Devaluation and the Balance of Payments”, Economica 1950. s. 431—437. The Economic Report of the President, January 1953, Washington D.C., 1953. U. 5. Govern- ment Printing Office. Faxén, K. O., Savosnick, K. »Nationalinkomst, växelkurs och handelsbalans», Ekonomisk Tidskrift 1949, 5.168—184. Friedman, M. ”The Case for Flexible Exchange Rates", Essays in Positive Economics, Chicago, 1953, s. 157—203. The University of Chicago Press. Gerhard, I., Sveriges Bytesbalans 1948, Göteborg, 1951. Hammarskjöld, D., »Internationell ekonomisk politik — och nationell», Nationaleko— nomiska föreningens förhandlingar, 1951, Tredje Häftet. — Konjunkturspr—idningen. (Arbetslöshetsutredningens betänkande, Bilagor Bd 1. SOU 1933: 29.) Hansen, B. Se Bentzel, R. Harberger, A. ”Currency Depreciation, Income and the Balance of Trade”, journal of Political Economy 1950, s. 47—60. Harrod, R.F.,InternationalEconomics,Cambridge, 1933.Nisbet & Co Ltd & cambridge University Press. — The Trade Cycle, Oxford, 1936. At the Clarendon Press. Hegeland, H., The Alultiplier Theory, Lund, 1954. Hirschman, A. O., "Devaluation and the Trade Balance: A Note", Review of Economics and Statistics 1949, s. 50—53. Internationella valutafonden (IMF), Balance of Payments .Manual, Washington, January 1950. Balance of Payments Yearbook, Volume 3, Washington, 1951. Balance of Payments Yearbook, Volume 5, Washington, 1954. International Financial Statistics, January 1955. Johansson, A., Löneutvecklingen och arbetslösheten. (Arbetslöshetsutredningens betänkande, Bilagor Bd 3. SOU 1934: 2.) — Betänkande angående bostadsproduktionens förutsättningar efter ett vapenstillestånd. (Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering 1, SOU 1944: 7.) Johnson, H. G., ”The Taxonomic Approach to Economic Policy", Economic journal 1951, s. 812—832. Kahn, R. F., ”The Relation of Home Investment to Unemployment", Economic jour-nal 1931, s. 173—198. Katz, S. I., "The Canadian Dollar: A Fluctuating Currency”, Review of Economics and Statistics, August 1953. Keynes, ]. M., The General Theory of Employment, Interest and Money, London, 1936. MacMillan & Co. —— The Means to Prosperity, London, 1933. MacMillan & Co. Kock, K. Se Lindahl, E. Lindahl, E., Studies in the Theory of Money and Capital, London, 1939. Allen & Unwin. — »Sveriges penning— och prispolitik efter kriget», Ekonomisk Tidskrift 1943, 5. 91—105. Lindahl, E., Dahlgren, E., Kock, K., National Income of Sweden 1861—1930, Part I ] , Stockholm, 1937. Lindahl, O., »Nationalräkenskap för Sverige 1949—52», bilaga till Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 23, Stockholm, 1953. Lindstrand, M., »Utrikeshandeln», Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie 14:18, Stockholm, 1950. Lundberg, E., »Inflationsfaran och den ekonomiska politiken», Nationalekonomiska för— eningens förhandlingar, 1947. Andra Häftet.

— Konjunkturer och ekonomisk politik, Stockholm, 1953. — Konjunkturläget hösten 1937, Stockholm, 1938. (Meddelanden från konjunkturinstitu- tet, Serie A: 1.) — Studies in the Theory of Economic Expansion, Stockholm, 1937. Machlup, F., International Trade and the National Income M ultipl—ier, Philadelphia., 1943. The Blakiston Company.

Marshall, A., Pure Theory of Foreign Trade and Pure Theory of Domestic Values, 1879, reprinted London 1930. Meade, J. E., The Balance of Payments, Oxford University Press, 1951. Metelius, B., Priser och kostnader under krigsåren, Stockholm, 1945. (Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B : 4.) — »Prisläget våren 1946», Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 6, Stock- holm, 1946. Metzler, L. A., ”The Theory of International Trade", A Survey of Contemporary Eco-

nomics, Philadelphia, Toronto, 1948, s. 210—254. The Blakiston Company. — "Undercmployment Equilibrium in International Trade”, Econometrica, Volume 10, Number 2, April 1942. Montgomery, A., »Hur en stark valuta förvandlas till en svag valuta». Ekonomisk Revy, april 1947. Myrdal, G., Finanspolitikens ekonomiska verkningar. (Arbetslöshetsutredningens betän- kande, Bilagor Bd 2. SOU 1934: 1.) — PM angående verkningarna på den ekonomiska konjunkturutvecklingen i Sverige av olika åtgärder inom den offentliga hushållningens område. (Bilaga III till 1933 års statsverksproposition.) — Vetenskap och politik i nationalekonomien, Stockholm, 1930. National and International Measures for Full Employment, UN Publications, 1949, II. A. 3. Nurkse, R., "Conditions of International Monetary Equilibrium", Essays in International Finance, No 4. Princeton, 194 5. (Omtryckt i Readings in the Theory of International Trade, Philadelphia, 1949.) Odhner, C. E., jordbruket vid full sysselsättning, Stockholm, 1953. Ohlin, B., Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbets- löshet. (Arbetslöshetsutredningens betänkande, Bilagor Bd 4. SOU 1934: 12.) Ohlsson, I., »Nationalbokföring för åren 1938/39 och 1946—1950», Adeddelanden från konfunkturinstitutet, Serie B.'13, Stockholm, 1951. — »Samhällsekonomiskt bokslut för perioden 1946—1953», Meddelanden från konjunk- turinstitutet, Serie A: 25, Stockholm, 1954. Orcutt, G. H., "Measurement of Price Elasticities in International Trade”, Review of Economics and Statistics, May 1950. Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete, (OEEC), Code of Liberalization,

Paris, 1952. Statistics of National Prod- uct and Expenditure 1938, 1947 to 1952, Paris, 1954-

Pettersson, B., »Utrikeshandeln», Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 23, Stockholm, 1953. Robertson, D. H., "Mr Clark and the Foreign Trade Multiplier", Economic journal 1939. s. 354—356- Robinson, J., ”The Foreign Exchanges”, Essays in the Theory of Employment, London, 1937, s. 183—209. Mac Millan & Co. (Omtryckt i Readings in the Theory of International Trade, Philadelphia, 1949.) Savosnick, K. Se Faxén, K. 0.

Streeten, P., ”Programs and Prognoses", Quarterly journal of Economics August 1954.

— Se Balogh,

Stuvel, G., The Exchange Stability Problem, Oxford, 1951. Basil Blackwell. Svennilson, I., »Penningpolitikens förhållande till försörjningspolitiken under en avspärr- ningskris», Ekonomisk Tidskrift 1939, s. 189—199.

— Strukturella inslag i de senare årens ekonomiska utveckling, Stockholm, 1939. (Med- delanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 1.)

Tinbergen, J., On the Theory of Economic Policy, Amsterdam, 1952. North Holland Publishing Company. Wallenborg, E., »Den svenska terminsmarknaden i valutor», Ekonomisk Revy, januari 1953- VVesterlind, E., Sysselsättningen under och närmast efter kriget. (Utredningar ang. eko- nomisk efterkrigsplanering XIII, SOU 1945: 54.) Wicksell, K., Geldzins und Giiterpreise, Jena 1898. Verlag von Gustav Fischer.

— »Medel mot dyrtiden», Ekonomisk Tidskrift 1916, s. 304—308. — »Strödda reflexioner», Ekonomisk Tidskrift 1917, s. 81—90. Widell, C. G., »Konjunkturutjämningsavgifterna vid export av skogsprodukter», Från departement och nämnder, 1952, nr 4.

Viner, J., ”Full Employment at Whatever Cost", Quarterly journal of Economics 1950, s. 385—407. Östlind, A., Det privata näringslivets dynamik, Stockholm, 1946.

I texten förekommer ytterligare ett stort antal hänvisningar till det offentliga trycket. Citat och uppgifter har hämtats ur betänkanden, propositioner och utskottsutlåtanden. Vidare har bland annat utnyttjats riksbankens och riksgäldskontorets årsböcker, kon— junkturinstitutets rapporter och den officiella ekonomiska statistiken.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1955

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vidlyftiga rättegångar. [10]

Ststsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Kommunalförvaltuing.

Statens och kommunernas finansväson.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Bostadskollektiva kommittén. 3. Tvätt. [B] Penningvärdeundersökningcn. 1. Utlandstranssktionerna och den svenska ekonomin. [13]

Hälso- och sjukvård.

Statens sjukhusutredning av år 1943. 8. Rationalisering av sjukhusdriften. [Iz]

Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Lag om jordbrukskasserörelsen m.m. [1] Prissättningen på jordbruksprodukter. Bilaga 1. [5] Det mindre jordbrukets möjligheter att uppnå bättre lön" samhet. [7] '

Vattenväsen. Skogsbruk. Bcrgsbruk.

Vattenvården. [6] _ Frågan om statshilösen av stamaktiems i LKAB. [9

Handel och sjöfart. Stöd åt den mindre och medelstora skeppsfarten. [a

Kommunikationsväsen.

Busk-, kredit- och penningväsen. Försakn" 'ngsväsen.

Kyrkoväscn. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Psykologisk utbildning och forskning. [11]

Försvarsviisen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

N ordisks parlamentariska kommittén. 9 och 10. Nordisk post— och telctaxor. [3 o. 4] .

IDUNS TRYCKBRIAKTIBBOL'AG ESSBLTE 1111 STOCKHOLM 195,