SOU 1957:14

Arbetstidsutredningens betänkande

N +” (;(

oå (-

- CUL"

&( 4. IGT?»

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

64

Redogörelse för av arbetstidsutredningen verkställd undersökning rörande beroende uppdragstagare

Inledning

För arbetstidsutredningen har det varit av vikt att vinna kännedom om de yrkesområden, inom vilka beroende uppdragstagare finnes, det ungefärliga antalet sådana uppdragstagare inom de olika yrkesområdena, de förhållanden, under vilka uppdragstagarna har att fullgöra sina uppdrag — främst de omständigheter, som kan grunda en beroende ställning i förhållande till vederbörande uppdrags— givare — samt om och i vad mån uppdragstagarna avtalsvägen kunnat av sina uppdragsgivare erhålla förmåner av det slag, som arbetstagare lagligen åtnjuter av sina arbetsgivare. Utredningen har därför hänvänt sig till organisationer på såväl uppdragsgivar- som uppdragstagarsidan samt i vissa fall till enskilda företag med begäran om upplysning i berörda hänseenden.

Det inkomna materialet torde dock icke vara fullständigt på det sätt, att det avser samtliga inom näringslivet verksamma beroende uppdragstagare.

En av anledningarna till brister i materialet är den rådande ovissheten om var gränsen skall dragas mellan beroende och oberoende uppdragstagare. Den be- stämning av begreppet beroende uppdragstagare, som de år 1945 genomförda ändringarna av arbetsfredslagarna (bl. a. lagen om förenings- och förhandlings- rätt) innehåller, lämnar nämligen —— liksom förarbetena till dessa lagändringar — icke erforderlig ledning då det gäller att i enskilda fall taga ställning till frågan om någon skall anses såsom beroende eller oberoende uppdragstagare. Någon domstolspraxis på området föreligger icke heller. För uppgiftslämnarna har det emellertid också stundom varit vanskligt att bedöma, huruvida i särskilda fall anställnings- eller uppdragstagarförhållande bör anses vara för handen. Dessa gränsdragningssvårigheter, som berörts i vissa organisationers yttranden till ut- redningen, kan ha föranlett att en del förvärvsarbetande eller grupper av sådana, som kanske bort anses såsom beroende uppdragstagare, icke redovisats, enär vederbörande betraktats såsom oberoende uppdragstagare eller såsom anställda. Beträffande vissa yrkesarbetande, varom uppgifter inkommit till utredningen, synes tvekan kunna råda, huruvida de bör anses såsom beroende eller oberoende uppdragstagare. Sådana tveksamma fall kommer emellertid även att inflyta i denna redogörelse. Däremot kommer icke att närmare redovisas sådant material, varav klart framgår, att arbetstagarförhållande föreligger.

En annan anledning till brister i materialet är, att det för vederbörande orga- nisationer ofta varit förenat med stora svårigheter att fastställa, var inom närings- livet beroende uppdragstagare är verksamma.

Utredningsmaterialet synes ge vid handen, att beroende uppdragstagare åter- finns inom i stort sett samtliga de huvudgrupper, som uppräknats i en av social- styrelsen år 1944 avlämnad utredning, som legat till grund för de förutberörda ändringarna i arbetsfredslagarna. De av styrelsen angivna grupperna är följande:

1) Handelsagenter samt sådana handelsresande och platsförsäljare, som icke äro anställda i huvudmannens tjänst. Hit höra bensinstationsföreståndare samt försäljare av jordbruksmaskiner, symaskiner, dammsugare, golvbonare, radio- apparater, böcker m. m.

• Sida 65
•  Original

2) Försäkringsagenter, annonsombud och inkasserare, som icke äro anställda 1 huvudmannens tjänst.

3) Vissa utkörare av bröd, charkuterivaror, läskedrycker m. ni., som använda egna hästar eller egna bilar.

4) s.k. smååkare, d.v.s. häst- eller lastbilägare, som själva verkställa körslor för byggen, väg- och gatuarbeten m. m.

5) Småbrukare m. fl., som med egna hästar eller bilar verkställa skogskörslor eller körslor för vägarbeten.

6) Underentreprenörer vid vissa byggnads-, diknings- och vägarbeten. 7) Stenhuggare, som verkställa uttagning av sten i egna eller av dem själva arrenderade berg.

8) Restaurangmusiker (kapellmästare med eget kapell).

Emellertid synes kategorien »stenhuggare, som verkställa uttagning av sten i egna eller av dem själva arrenderade berg», icke längre vara aktuell. Däremot till- kommer vissa föreståndare vid televerket, prenumerationsombud och förestån- dare för bryggerinederlag. Anmärkas bör, att man skiljer mellan bensinstations- föreståndare och bensinstationsinnehavare. De förra är anställda, i regel hos vederbörande bensinbolag, medan de senare betraktas som uppdragstagare.

Vid redovisningen av utredningsmaterialet har uppgifter om storleken av upp- dragstagarnas provisioner och övriga ersättningsförmåner som regel utelämnats, enär uppgifterna icke ansetts erforderliga i sammanhanget. Vidare har de avtals- slutande parternas namn uteslutits i sådana fall, där detta ansetts lämpligen kunna ske.

Redogörelsen inom varje grupp bygger på uppgifter från de olika organisa- tionerna, i vissa fall på uttalanden från enskilda företag. Tillika belyses fram- ställningen med innehållet i vissa såsom typiska ansedda avtal mellan uppdrags— givare och uppdragstagare.

Handelsagenter, handelsresande och platsförsäljare

Allmänt

Med handelsagent förstås enligt 65 & lagen den 18 april 1914 om kommission, handelsagentur och handelsresande (kommissionslagen) »den, som åtagit sig upp- drag att för annans (huvudmannens) räkning verka för avsättning av varor genom att upptaga köpeanbud (order) till huvudmannen eller att i dennes namn sluta försäljningsavtal, och som icke är anställd i huvudmannens tjänst utan driver verksamheten såsom självständig yrkesidkare med eget kontor eller annan egen lokal för sin rörelse, dit meddelanden angående denna kunna sändas». Enligt 85 % kommissionslagen förstås med handelsresande »den, som åtagit sig uppdrag att för en köpmans räkning resa från ort till annan och därvid, genom upptagande av köpeanbud (order) till huvudmannen eller slutande av försälj- ningsavtal i dennes namn, verka för avsättning av varor, som icke medföras å resan». Handelsresande kan antingen vara anställd i huvudmannens tjänst (86 5 i lagen) eller icke anställd i tjänst hos denne (87 5). Platsförsäljare är enligt 93 & kommissionslagen den som »åtagit sig uppdrag att för en köpmans räkning inom den ort, där denne driver sin rörelse, besöka kunder och därvid, genom upp— tagande av köpeanbud (order) till huvudmannen eller slutande av försäljnings- avtal i dennes namn, verka för avsättning av varor, som icke medföras». Liksom handelsresande kan platsförsäljare vara antingen anställd i huvudmannens tjänst eller icke.

• Sida 66
•  Original

Från Föreningen Sveriges aktiva handelsresande har till utredningen inkommit vissa uppgifter angående en av föreningen år 1954 företagen undersökning be- träffande arbetsförhållandena m. m. för föreningsmedlemmar.

Om denna undersökning har föreningen upplyst följande: Föreningens samtliga medlemmar1 — ca 5 300 personer — anmodades besvara till dem översända fråge- formulär, som därefter skulle överlämnas till föreningen. Svar inkom från om- kring 1 050 medlemmar. 71 % av dessa uppgav, att de av sina huvudmän erhöll antingen fast lön eller till minimibeloppet garanterad provision eller provision jämte dagtraktamente. Dessa 71 % har av föreningen betraktats såsom arbets- tagare. 8 % av uppgiftslämnarna utgjordes av resande, som avlönades uteslutande med provision och som antingen hade att följa av sina huvudmän uppgjorda res- planer eller hade rapportskyldighet gentemot huvudmännen eller hade av huvud- männen tillförsäkrats sjukförmåner, pension eller ersättning för resekostnader. Beträffande dessa 8 % har föreningen icke ansett sig kunna — med stöd av de erhållna uppgifterna — bedöma om och i vad mån de hör anses såsom arbets- tagare, beroende eller oberoende uppdragstagare. 2 % av de inkomna svaren har icke lämpat sig för bearbetning.

Återstående 19 % av uppgiftslämnarna eller 200 av dem är enligt föreningens mening beroende uppdragstagare. Eventuellt får emellertid några av dessa anses såsom oberoende uppdragstagare. Ifrågavarande 19 % har besvarat nedanstående i det översända formuläret upptagna frågor på sätt som följer. Siffrorna anger procent. Beträffande frågorna om födelseår, försäljningsbransch och till statlig inkomstskatt taxerad inkomst för år 1953 anges inom parentes motsvarande procentsiffror för de uppgiftslämnare, som av föreningen ansetts vara arbets— tagare.

Representerar Ni f. 11. ett, två eller

flera företag?

Utför Ni mellan kundbesöken arbete åt företaget?

E' svar ....................................... 1 Ej _SVäl' --------------------------------------- 3 Bil ________________________________ 45 Nej .......................................... 83 Två .......................................... 26 Eontorsgrgete --------------------------- % 11 fler ........................... 28 agerar e e ----------- Tre e er a Reklamarbete .: ......... 1 Har uppsägningstid avtalats? iåäåfnåäåtå'???...::::::::::::::::::::: 3 Ej svar ....................................... 2 2 slags arbete enligt ovan ............ 2 Nej .......................................... 44 3 slags arbete enligt ovan ............ 2 14 dagar eller kortare .................. 2 En månad ................................. 14 Erhåller Ni särskild ersättning för ar- Två månader .............................. bete, som utföres mellan kundbe- Tre månader .............................. 30 söken? Längre tld än tre månader --------- Ej svar ....................................... 9 Nej .......................................... 70 Åtnjuter Ni (utöver provisionen) sär- Fast belopp per dag ..................... 13 skild gottgörelse för representation? Ersättning i annan form ............... 9

iii svar ....................................... lå Åtnjater Ni av företaget ordnad semes- ' ............................................. terledighet? Nej .......................................... 80 _ Ej svar ............ .. ........ _ ....... . ........... 9 Åtnjuter Ni särskild ersättning för ex- 1136 .(Semestems langd el anglve") 5; Penser (PO'tO' telefon etc-)? Trå vara; .................................................................. 21 Ej svar ....................................... 12 Fyra veckor .............................. 2 Ja ............................................. 16 En månad ................................. 4 Nej .......................................... 71 Längre än en månad ..................... 6 .

1 Enligt uppgift av föreningen beräknas samtliga handelsresande inom landet till minst 16 000 personer.

• Sida 67
•  Original

Om Ni inte åtnjuter av företaget ordnad semesterledighet, erhåller Ni i alla fall semesterlön av företaget?

Om Ni har av företaget ordnad semes- terledighet, utgår under ledigheten såväl provision i vanlig ordning som semesterlön, beräknad & provisions- inkomst under kvalifikationsåret?

Metall ................................. (21) Jord och sten ..................... ( 3) Trä .................................... ( 4) Papper och grafiska ............ ( 8) Livsmedel ........................... (17) Textil och beklädnad ............ (20) Läder-, hår- och gummivaror... ( 5) Kemisk-tekniska

Diverse, blandad försäljning ( Kontors- och butiksmaskiner... ( 2) Ej svar ............................. ( 1)

Ej svar ....................................... Hur stor var Eder till statlig inkomst-

skatt taxerade inkomst för år 1953?

Ej svar .............................. ( 4) 4 Under 10 000 ........................ (17) 52 10 000—15 000 ..................... (41) 26 15 000—20 000 ..................... (24) 12 20 000—30 000 ..................... (13) 5 över 30000 ........................ (2) 2

När är Ni född? Före 1880 ........................... (_) 1880—1889 ........................... ( 2) 1890—1899 ........................... (15) 1900—1909 ........................... (29) 191041919 ........................... (36)

1930—1939 Ej svar .............................. ( 1)

Av de uppgiftslämnare, som ansetts vara anställda, har 17 % med ja och 79 % med nej besvarat frågan, huruvida vederbörande har att följa av företaget upp— gjorda resplaner. 3 % av dessa uppgiftslämnare har icke besvarat frågan och 1 % av dem har meddelat, att de delvis har att följa av företaget uppgjorda sådana planer. De beroende uppdragstagare, som representerar två eller flera företag, har enligt föreningens erfarenhet i flertalet fall 80—90 % av sin sammanlagda in- komst från ett av företagen. Någon tydlig skillnad i inkomstförhållandena före- ligger enligt undersökningen icke mellan dem som representerar endast ett före- tag och dem som representerar två eller flera företag. En jämförelse mel- lan (let totala materialet vid ifrågavarande undersökning och vid en av föreningen är 1944 gjord undersökning utvisar, att antalet handelsresande med fast lön, helt eller delvis, väsentligt ökat, att gruppen enbart provi- sionsavlönade kraftigt minskat och att antalet provisionsavlönade med garanterad minimiinkomst stigit. Av undersökningen år 1944 framgick emellertid icke, huru stor del av de enbart provisionsavlönade som erhöll dagtraktamente. Det är därför osäkert, om den berörda utvecklingen lett till en procentuell ökning av antalet anställda handelsresande. Antagligen har emellertid så varit fallet. Möj- ligt är att undersökningen är representativ för kåren i dess helhet, men något säkert uttalande härom kan icke göras.

Verkstadsimlustri

Sveriges verkstadsförening har tillfrågat ett antal företag rörande förekomsten av beroende uppdragstagare. Därvid har konstaterats, att företagen numera i stor utsträckning anställer försäljare och agenter på samma villkor som tjänstemän. Endast hos två företag förekommer — föreningen veterligt _ beroende uppdrags— tagare, nämligen hos Husqvarna vapenfabriks AB:s depåer och Kullberg & Co AB.

Utredningen har inhämtat, att hos AB Åtvidabergs industrier sysselsättes vissa försäljningsombud och reparatörer, vilkas verksamhet kan vara av intresse i detta sammanhang.

• Sida 68
•  Original

Husqvarna vapenfabriks AB har meddelat följande. Bolagets dotterföretag (depotbolagen) sysselsätter omkring 400 symaskinsför- säljare (ombud), vilka som regel är beroende uppdragstagare. Förhållandet mellan depotbolagen och ombuden är reglerat genom kollektivavtal och kontrakt. Närmare direktiv angående arbetets utförande lämnas dels i ett tryckt häfte »Instruktioner och anvisningar för symaskinsombud», dels genom order från för- säljningschefer och arbetsledning. Skyldighet föreligger för ombuden att följa dessa råd och anvisningar i den mån de icke står i strid med avtalets bestäm- melser. Ombuden äger rätt att försälja även andra varor, dock icke sådana som konkurrerar med bolagets. Under vissa perioder efter kriget, då tillgången på symaskiner för försäljning var starkt begränsad, stimulerade depotbolagen sina ombud att driva sådan extra försäljning. År 1955 innehade sålunda omkring hälf- ten av ombuden vid sidan av ombudssysslan försäljningsuppdrag för andra upp— dragsgivares räkning eller verksamhet av annat slag. Sedan år 1946 åtnjuter om- buden »rekreationsersättning» med viss procent av den samlade provisions- inkomsten. Riksförsäkringsanstalten har på förfrågan därom från bolaget i skri- velse den 16 oktober 1954 förklarat, att ombuden icke torde vara att betrakta såsom arbetstagare enligt sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna.

Enligt kollektivavtalet, som träffats mellan å ena sidan depotbolagen och å andra sidan Handelstjänstemannaförbundet, är parterna ense om att ombuden är självständiga företagare men som regel att betrakta såsom beroende uppdrags- tagare i den s. k. arbetsfredslagstiftningen.

Kollektivavtalet innehåller därjämte bl. a.: Varje ombud skall tilldelas försälj- ningsdistrikt. Försäljningsarbetet skall bedrivas effektivt och på för bolaget till- fredsställande sätt. Ombudet åligger att förvärva sådana kunskaper, som är er- forderliga för att det på ett fackmässigt sätt skall kunna bedriva försäljnings- arbetet och lämna kunderna god service. För att ombudet skall erhålla dessa kunskaper medverkar bolaget i den utsträckning och på det sätt som kan vara lämpligt och möjligt. Ombudet äger rätt att för rekreation taga ledigt från agen- turen ä tid, som med hänsyn till arbetet och efter överenskommelse med depot— chefcn eller inspektören kan anses lämplig. Bolaget förbinder sig att bekosta och vidmakthålla kollektiv olycksfallsförsäkring för ombudet samt att bidraga till om- budets frivilliga sjukförsäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Ombudet är skyldigt att följa de råd och anvisningar om arbetets utförande som bolaget kan utfärda, där dessa icke strider mot bestämmelserna i avtalet. Försäljnings- provision, inkluderande ersättning för resor och andra omkostnader, inkasso- provision och undervisningsersättning, regleras genom kontrakt mellan bolaget och ombudet.

Enligt kontraktet, vartill formulär är bifogat avtalet, åtar sig ombudet att förmedla försäljning av bolagets symaskiner jämte symaskinsmotorer och till— behör till de försäljnings-, leverans- och betalningsvillkor som bolaget fastställer samt att ombesörja med försäljningen förenad inkassering och service. Ombudet skall bedriva agenturen såsom självständig företagare och får försälja även andra varor. Emellertid förbinder sig ombudet att icke försälja symaskiner av annat fabrikat eller med bolagets övriga tillverkningar och tillbehör konkurrerande artiklar. För omhänderhavda bolaget tillhöriga medel, varor m. ni. skall om- budet ställa säkerhet. Vid försäljning av symaskiner, symaskinsöverdelar och lösa motorer utgår till ombudet försäljningsprovision (varav en del anses såsom rese- och omkostnadsei-sättning), undervisningsersättning och inkassoprovision. Vid försäljning av »apparater, delar, nålar och tillbehör» utgår rabatt. Dessa köp sker i fast räkning. Ombudet skall på av bolaget fastställda redovisningsdagar redovxsa alla för bolagets räkning inkasserade belopp samt inleverera dessa till bolaget. Till kvitton för uppburna inbetalningar får endast användas av bolaget tillhanda- hållna blanketter. Alla för bolagets räkning mottagna medel skall hållas åtskilda från ombudets egna tillgångar. Ombudet tillkommande undervisningsersättning, provision m. m. utbetalas veckovis under den på redovisningen följande veckan. Såsom rekreationsbidrag utgår årligen den 1 juni bonus med VISS procent på sammanlagda beloppet av ombudets försäljnings- och inkassoprowsion samt

• Sida 69
•  Original

undervisningsersättning (dock ej på rese- och omkostnadsersättning) under när- mast föregående tolv månader. Om kontraktet uppsäges av bolaget gäller en upp- sägningstid, som — alltefter den tid ombudet innehaft agenturen _— varierar mellan fyra och åtta veckor. Vid uppsägning från ombudets sida är uppsägnings- tiden tre veckor. För extra ombud gäller fjorton dagars ömsesidig uppsägningstid. Bolaget äger emellertid uppsäga kontraktet till omedelbart upphörande bl. a. om ombudet försäljer eller medverkar till försäljning av med bolagets tillverkningar och tillbehör konkurrerande artiklar eller lämnar köpare fördelaktigare priser och villkor än gällande prislista och bestämmelser föreskriver.

I det tryckta häftet »Instruktioner och anvisningar för symaskinsombud» fram- hålles nödvändigheten av att ombudet bl. a. genom handböcker och deltagande i av bolaget anordnade kurser skaffar sig grundlig kännedom om maskinens funk— tion och användningsmöjligheter och påpekas, att planmässigt och grundligt hus- arbete efter av vederbörande inspektör lämnade anvisningar och råd är en för- utsättning för gott försäljningsresultat. I övrigt innehåller häftet i huvudsak föl- jande.

Vid avslutande av försäljning skall av bolaget tillhandahållna blanketter an- vändas. Försäljning får icke ske om maskinen är avsedd att såsom gåva över- lämnas till annan person innan slutbetalning skett. Om köparen är omyndig skall »ekonomiskt vederhäftig person» å köpehandlingen teckna borgen. Vid all försäljning skall upplysningar införskaffas angående köparens redbarhet och be- talningsförmåga. Önskar någon byta ut en redan köpt men icke slutbetalad sy- maskin mot annan, skall ombudet inhämta bolagets godkännande och villkor. Vill ombudet anlita någon som hjälp i försäljningsarbetet, får detta ske endast inom det egna distriktet och efter bolagets eller inspektörens godkännande. Ombudets inkassoarbete är begränsat till att avse köpeskilling vid kontantförsäljning och handpenning vid avbetalningsförsäljning. All övrig inkassering sker centralt av bolaget genom postgiro eller genom dess butiker. Skyldigheten att till bolaget av- giva rapport och redovisning skall av ombudet fullgöras på viss bestämd dag varje vecka.

Kullberg & Co AB har upplyst följande. Bolaget, som är Arvika-verkens försäljningsföretag, har tecknat avtal med om- kring 500 personer (försäljningsombud), vilka åtagit sig att direkt till konsu— menter för bolagets räkning sälja Iantbruks- och hushållsmaskiner. Ombuden åt- njuter icke fast lön utan endast provision på förmedlade försäljningar. Icke heller erhåller ombuden andra för arbetstagare typiska förmåner såsom dagtraktamente, reseersättning, semester, ersättning vid olycksfall och sjukdom eller pension. De är oförhindrade att bedriva annan verksamhet jämsides med försäljningsarbetet för företaget. Deras handlingsfrihet beträffande försäljningsarbetets utförande är praktiskt taget obunden. Ett stort antal ombud innehar motorfordon, som de in- köpt för egna medel och för vilka de själva bestrider driftskostnaderna. Även övriga med försäljningsverksamheten förenade kostnader såsom för telefon, tele- gram, representation och anvisningsprovision till medhjälpare har ombuden att själva betala. Någon ersättning för fördyrade levnadskostnader på grund av borto- varo från hemmet utgår icke heller. Många ombud innehar vid sidan av arbetet för företagets räkning agenturer i andra branscher. En av företaget gjord under- sökning utvisar sålunda, att endast 9 % av ombuden icke har annan verksamhet; 38 % av dem har agenturer för andra uppdragsgivare och återstående 53 % har annan egen verksamhet eller anställning. Något minimiresultat i form av ett be- stämt antal order eller en bestämd försäljningssumma på viss tid fordras ej av ombuden. Mycket ofta förekommer att ombuden vid försäljning av nya maskiner emottar begagnade maskiner som dellikvid. I sådana fall äger ombuden att på egen hand utan företagets hörande värdera och försälja bytesobjekten. Alla bytes- affärer sker på ombudens egen risk.

• Sida 70
•  Original

Enligt företagets avtal med försäljningsombud benämnes ombudet agent. Av formuläret framgår vidare.

Agenten har att inom anvisat arbetsområde med intresse och energi arbeta för största möjliga avsättning av företagets artiklar, att ställa sig företagets instruk- tioner till efterrättelse och att iakttaga gällande bestämmelser beträffande priser och försäljningsvillkor etc. Ersättning utgår i form av provision enligt särskild provisionslista. Eventuella rabatter avräknas som regel från provisionen. Om andra förmåner med avseende på leveransen lämnas köpare eller om agenten lämnar anvisning på köpare och verksamt bidrar till affärs avslutande, bestäms provisionen av företaget för varje fall. Om agenten icke själv kan slutföra affär å större maskiner, kan han på begäran erhålla försäljningshjälp av kontrollör eller ombud från huvudkontoret. Agenten äger icke rätt att uppbära kontant likvid eller verkställa inkasseringar för företagets räkning. Han förbinder sig att icke till obehörig lämna upplysning om egna avtalsvillkor eller företagets affärer. Före- taget äger häva avtalet omedelbart, om agenten icke ägnar agenturen tillbörligt intresse eller andra anmärkningsvärda omständigheter föreligger.

Av Handelns arbetsgivareorganisation anses försäljare av lantbruksmaskiner endast i undantagsfall som beroende uppdragstagare. Enligt av organisationen översänt kontrakt mellan ett järngrossistföretag och ett par försäljare, vilket gäller med tre månaders ömsesidig uppsägningstid, erhåller försäljarna för sitt arbete provision. Med denna svarar de för eventuella förluster å bytesmaskiner och rabatter å gällande försäljningspriser. Agenterna betraktas av företaget som egna företagare. De är oförhindrade att åtaga sig även andra uppdrag.

Beträffande de hos AB Åtvidabergs industrier sysselsatta försäljningsombuden och reparatörerna har bolaget upplyst, att ombuden, vilkas antal uppgår till om- kring 75, har till uppgift att försälja kontorsmaskiner m. m. De har sina villkor reglerade i kontrakt med bolaget. Reparatörerna — till antalet omkring 100 —— har kontrakt med vederbörande försäljningsombud och kan vid sidan om repara- tioner å bolagets maskiner åtaga sig andra arbeten.

Enligt formulär till kontrakt mellan bolaget och dess försäljningsombud gäller i huvudsak nedanstående.

Bolaget antar vederbörande till försäljningsombud inom angivet distrikt för vissa noggrant uppräknade artiklar. Det bestämmer vilka lokaler som är lämp- liga för ombudets rörelse samt tecknar brandförsäkring å lösöret i lokalerna och betalar försäkringspremien. Jämväl hyreskontrakt beträffande lokalerna tecknas av bolaget, men ombudet betalar hyran. Rörelsen bedrives under beteckningen »Åtvidabcrgs försäljningskontor i — — _». För densamma erforderliga telefoner, för vilka abonnemangsavgift betalas av bolaget, inregistreras Linder samma beteck- ning. Eventuella ändringar rörande ombudets lokaler och telefoner, som bolaget äger övertaga vid kontraktets upphörande, får göras endast i samråd med bolaget. För lokalerna skall tillämpas de öppnings- och stängningstider, som bolaget be- stämmer. Bolaget tillhandahåller demonstrationsmateriel som ombudet äger be- gagna för eget kontorsbruk. Lokal- och kontors- samt personalkostnader ävensom kostnader för frakter, resor, representation m. m. bestrides av ombudet. Garanti å försålda kontorsmaskiner lämnas av bolaget ensamt. Ombudet skall omedelbart till bolaget rapportera skedda försäljningar samt å tider som bolaget bestämmer insända maskinlagerrapporter. All fakturering och inkassering utföres av bolaget. Vid avbetalningsförsäljning skall kontrakt tecknas enligt bolagets bestämmelser. Ombudet har att följa av bolaget utfärdade arbetsföreskrifter m. m. samt ansvarar för att dessa tillämpas av ombudets personal. Ombudet har att i samråd med bolaget anställa det antal försäljare som anses erforderligt och får icke utan bolagets godkännande uppehålla eller avbryta samarbete med försäljare eller återförsäljare. Genom samarbete med kompetent kontorsmaskinsreparatör skall ombudet ordna verkstadsservice för kunderna. Villkoren för berörda försäljare och reparatörer fastställes genom skriftliga avtal i samråd med bolaget. Ombudet skall sköta Åtvidabergsinstitutet i sitt distrikt i samarbete med (less lärare samt verka för anskaffning av elever m. m. Ombudet förbinder sig att icke försälja eller på annat sätt gynna eller handla med artiklar som konkurrerar med dem

• Sida 71
•  Original

avtalet avser, att icke arbeta för annat företag, att icke utan bolagets godkännande åtaga sig enskilda eller officiella uppdrag, att icke från utomstående till försälj- ning inköpa varor utan bolagets medgivande samt att icke till utomstående lämna upplysningar angående bolagets affärer, försäljningsmetoder o. d. Såsom ersätt- ning för sina åtaganden erhåller ombudet provision. Vid kreditförlust skall om- budet i första hand återbetala sin provision eller så stor del därav som erfordras för att täcka förlusten. Av eventuellt återstående förlust skall viss mindre del bäras av ombudet. Ombudet pensionsförsäkras av bolaget och erhåller semester- lön. Denna utgår med viss procent av ombudets bruttoinkomst. Viss redovis- ningsskyldighet åvilar ombudet i förhållande till bolaget. Därest denna icke full- göres, äger bolaget uppsäga avtalet till omedelbart upphörande. Avtalet gäller eljest med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader.

Ett formulär till kontrakt mellan bolagets försäljningsombud och reparatör upptar i huvudsak följande.

Ombudet och reparatören samarbetar för försäljning av kontorsartiklar, som bolaget genom ombudet saluför, och driver i samband härmed verkstadsrörelse. Ombudet ägnar sig i huvudsak åt försäljningsarbetet och reparatören åt verk- stadsarbetet. Rörelsen bedrives under beteckningen »Åtvidaber s försäljnings- kontor i —— — __». All fakturering och inkassering rörande förs lda varor och utförda verkstadsarbeten sker genom bolaget. Kreditförluster å försålda varor drabbar bolaget och ombudet samt å verkstadsarbeten reparatören. Ombudet för- binder sig bl. a. att bistå reparatören vid anskaffande av verkstadsarbeten, att till reparatören utbetala viss provision å maskiner och tillbehör, som försålts av såväl ombudet som reparatören, att vid kreditförlust å verkstadsarbeten till repa- ratören återbetala den provision, som ombudet erhållit härå, samt att betala alla kostnader i samband med försäljningsrörelsen, såvida ej annat överenskommits med bolaget eller reparatören. Reparatören åtar sig att bistå ombudet i försälj— ningsarbetet, att ej sälja andra kontorsartiklar än s dana som ombudet anskaffar genom bolaget, att icke arbeta för annat företag inom kontorsmaskinbranschen än bolaget, att icke själv fakturera försålda kontorsartiklar eller utförda verkstads— arbeten utan överlämna alla order till ombudet för fakturering genom bolaget, att bereda ombudet viss provision å all verkstadsfakturering, att vid kreditförlust å försäljningar till ombudet återbetala erhållen provision å dessa, att följa samma bestämmelser, som gäller för ombudet enliåt ombudets avtal med bolaget, att betala alla kostnader i samband med verksta srörelsen, såvida ej annat överens- kommits med bolaget eller ombudet, samt att icke till utomstående lämna upp- lysning angående bolagets eller ombudets affärer, försäljningsmetoder m. m. Bolaget förbinder sig att veckovis till ombudet utbetala ett belopp, motsvarande föregående veckas verkstadsfakturering. Detta belopp åtar sig ombudet att ome- delbart vidarebefordra till reparatören, dock efter avdrag av den del därav, som utgör ombudets provision enligt avtalet. Avtalet, som undertecknas jämväl av bolaget, gäller med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader.

Jord- och stenindustri

Vad stenindustrien beträffar förekommer numera —— enligt uppgift från Sten- industrins arbetsgivareförbund —— beroende uppdragstagare allenast inom grav- vårdsindustrien. Hithörande uppdragstagare utgöres av försäljare. För att under- söka förekomsten av beroende uppdragstagare inom gravvårdsindustrien har för- bundet tillställt ett 25-tal av sina medlemmar, i första hand verksamma inom gra- nitslipningsindustrien, en frågeskrivelse. Denna har besvarats av elva företag. Av dessa har åtta upprättat kontrakt med sina försäljare, sammanlagt 95 personer. Två av företagen, som icke har kontrakt med resande eller försäljare, har i stället löst frågan på det sättet, att de bildat särskilda försäljningsbolag, där vissa per- soner är anställda. Samtliga försäljare med kontrakt är helt provisionsavlönade och svarar själva för sina kostnader för kontor, resor m. m. De bedriver försälj— ningsverksamheten fullt självständigt men är förhindrade att åtaga sig represen- tation för annat företag inom branschen. Förutom dessa försäljare finns i prak—

• Sida 72
•  Original

tiskt taget varje församling över hela landet platsombud för medlemmarna. Platsombuden är i flertalet fall kyrkovaktmästare eller liknande. De avlö- nas med provision och äger samtidigt företräda flera företag inom gravvårds— branschen. I intet fall har förbundets medlemmar sådana anställda resande eller försäljare, som med fog kan göra anspråk på semesterersättning. Försäljarna och platsombuden är icke fackligt organiserade.

Ett antal formulär till kontrakt och avskrifter av kontrakt rörande försäljnings- uppdrag hos företag inom gravvårdsindustrien har överlämnats.

Utöver bestämmelser av i huvudsak det innehåll som ovan angivits innehåller ett »agenturr-kontrakt, i vilket en uppsägningstid av tre månader är stipulerad, att försäljaren, som har att följa företagets prislistor, äger tillsätta platsombud och på deras försäljning tillgodoräkna sig provision. Ett annat kontrakt stadgar bl. a. följande.

Försäljaren är skyldig att begagna företagets formulär till ordersedlar och att ställa sig till noggrann efterrättelse av företaget fastställda priser, försäljningsvill- kor och övriga föreskrifter. Han äger icke inleda förhandlingar med dödsbo om försäljning av gravvård eller gravanordning förrän viss tid förflutit efter begrav- ning. Ej heller får han — utan företagets godkännande—bedriva försäljning för annans räkning. Försäljaren garanterar visst årligt försäljningsresultat. Om detta resultat icke ernås äger företaget uppsäga kontraktet att upphöra efter en månad. Av den försäljaren tillkommande provisionen skall viss del avstås till platsom- bud, som medverkat vid orderns uppgörande. Försäljaren erhåller i regel provi- sion även på platsombuds egenhändiga försäljningar. Skadeståndsskyldighet gent- emot företaget stadgas för det fall, att försäljaren handlar i uppenbar strid mot kontraktet. En ömsesidig uppsägningstid av tre månader stipuleras.

Ett av de förenämnda två företag, som bildat särskilda försäljningsbolag, har uppgivit att bolaget sysselsätter dels »heltidsanställda inspektörer» dels »platsför— säljare». De sistnämnda bedriver försäljningsverksamheten på fritid. Inspek- törerna arbetar uteslutande på provisionsbasis och bestrider själva kostnaderna för kontor, resor 0. d. De äger icke utan bolagets hörande åtaga sig försäljnings- uppdrag för annans räkning men bedriver eljest sin verksamhet synnerligen själv- ständigt utan närmare direktiv eller övervakning från bolaget. Inspektörerna erhåller viss semesterersättning. Platsförsäljarna har inga semesterförmåner. —— Det andra av ifrågavarande båda företag har förklarat att i dess försäljningsbolag sysselsättes tre provisionsresande, vilka själva betalar sina kostnader i samband med försäljningsarbetet. En av dessa sysslar samtidigt med försäljningsarbete inom annan bransch. En annan av dem har vissa tider arbete i företagets sten- huggeri. Resandena har för bolagets räkning anställt platsombud. En av resan— dena avlönar själv sina ombud. De båda andra resandenas ombud avlönas av före- taget av resandenas provision.

Enligt Svenska arbetgivareföreningens allmänna grupp finnes inom porslins— och fajansindustrien försäljare som icke kan anses vara anställda. Endast i undan— tagsfall förekommer här andra typer av beroende uppdragstagare. Villkoren för försäljarna är olika. Vid ett och samma företag kan förekomma både anställda försäljare och sådana försäljare som är att anse som uppdragstagare. Ersättning till försäljare i uppdragstagarställning utgår i regel i form av provision. Kostna- derna för försäljningsverksamheten bestrides vanligen av uppdragstagarna själva. Emellertid förekommer också att viss ersättning härför utgives av uppdrags- givaren, dock icke i sådan omfattning att försäljaren på denna grund kan anses såsom anställd. Beträffande uppdragstagarnas rätt att åtaga sig försäljningsupp- drag även för andra huvudmän är variationerna mycket stora. En vanlig klausul är att försäljarna får åtaga sig sådana uppdrag, dock icke för konkurrerande före- tag. Vad angår graden av övervakning från uppdragsgivarens sida är praxis väx-

• Sida 73
•  Original

lande. I vissa fall har uppdragstagarna att följa av vederbörande företag uppgjort försäljningsprogram. I andra fall får de själva i samråd med företaget planera försäljningsverksamheten. Det förekommer emellertid också att uppdragstagarna helt självständigt planerar och sköter försäljningsarbetet utan övervakning från företagets sida. Sammanfattningsvis kan sägas att försäljare inom branschen före- kommer i sä många olika variationer, att några enhetliga tendenser i praxis icke kan skönjas; än mindre låter sig något enhetligt uppdragstagarbegrepp uppställas.

Av ett formulär till kontrakt mellan en keramikfabrik och dess handelsresande framgår följande.

Av företaget tillhandahållen provkollektion skall av resanden uppackas bl. a. i alla stora städer varvid goda och representativa hotell skall komma till använd- ning. Ersättning utgår allenast i form av provision. Resanden skall bestrida samt— liga med hans arbete förenade kostnader. Företaget förbehåller sig rätt att be- stämma antalet resor per år ävensom att lämna alla de instruktioner och förhåll- ningsorder i övrigt som erfordras alltefter omständigheterna. Resanden har att sköta sitt arbete på ett ordentligt och för företaget rekommenderande sätt samt ställa sig företagets föreskrifter och instruktioner till noggrann efterrättelse. Han få ej å annan tid än då han är ledig från sitt arbete för företaget driva försälj- ningsverksamhet för annans räkning och då icke med artiklar, som kan tänkas konkurrera med företagets. En ömsesidig uppsägningstid av tre månader skall gälla.

Träindustri

Ett företag som bedriver försäljning av monteringsfärdigt husmaterial uppger: Företaget sysselsätter i sin försäljningsverksamhet ett 70-tal distriktsombud. Dessas villkor är reglerade genom skriftliga avtal med företaget. Ombuden äger vid sidan om sitt arbete för företaget arbeta även för andra huvudmäns räkning. Det är sålunda vanligt, att ombuden samtidigt säljer byggnadsmaterial för annat företags räkning och sysslar med anskaffning av försäkringar. Ombuden anses av företaget såsom egna företagare. Med hänsyn till den relativt fria ställning de intar i förhållande till företaget torde de enligt företagets mening knappast kunna betraktas som beroende uppdragstagare.

Ett formulär till avtal, varom nämnts, upptar i huvudsak följande. Ombudet skall inom sitt distrikt förmedla försäljning av monteringsfärdigt hus- material och äger därvid anställa andra personer såsom lokalombud. Sålunda an— ställd person skall avskedas ur ombudets tjänst, om företaget finner honom icke lämplig såsom lokalombud. Företaget bestrider reklamkostnader samt tillhanda- håller ombudet kataloger, ritningar m. m. Alla andra kostnader i samband med försäljningsarbetet åvilar ombudet. Detta äger ej rätt att träffa för företaget bin- dande avtal eller att uppbära handpenning eller likvid för utförda leveranser. Såsom ersättning för sitt arbete erhåller ombudet provision. Om företaget ur re- klamsynpunkt eller av annan anledning beviljar köpare rabatt på de priser, som gäller enligt ombudet tillställd prislista, äger företaget reducera ombudets provi- sion. Denna inkluderar all ersättning, som ombudet har att utge till lokalombud, samt ersättning för den service, som företaget kan utfästa sig att genom ombudet lämna kunderna. Ombudet är, om företaget så påfordrar, skyldigt att för före- tagets räkning och utan särskild ersättning utöva kontroll vid uppförande av byggnader, i vilka genom ombudets försorg försålt material kommer till använd- ning. Företaget äger rätt att utan ombudets hörande och utan ersättningsskyldig— het i förhållande till ombudet efter eget gottfinnande annullera leveransavtal, på grund varav ombudet eljest efter verkställd leverans vore berättigat till försälj- ningsprovision. I sitt förhållande till företaget är ombudet att betrakta såsom egen företagare. Ombudet har dock att i försäljningsarbetet ställa sig till efterrättelse av företaget meddelade anvisningar och föreskrifter samt att gentemot utomstå- ende iakttaga diskretion beträffande affärsförhållanden m. m. Avtalet gäller med en månads ömsesidig uppsägningstid.

Företaget upplyser vidare, att vid nyanställning av ombud särskild överens— kommelse brukar träffas att gälla under en första tid i stället för bestämmelserna

• Sida 74
•  Original

om provision i det mellan ombudet och företaget slutna avtalet enligt ovanbe- rörda formulär.

Enligt en sådan överenskommelse erhåller ombudet under tillsvidare ett år, mot det att ombudet vidkännes minskning av sin enligt avtalet tillkommande provision, viss ersättning per månad. Om ombudet av företaget erhållit ekonomisk hjälp för anskaffande av bil, avdrages från den månatliga ersättningen vad som er— fordras för fullgörande av ombudets betalningsskyldighet på grund av mellan ombudet och företaget träffat bilavtal. Under ombudets militärtjänstgöring och sjukdom utgår ersättning från företaget. överenskommelsen skall icke medföra någon förändring av vad som stadgas i ombudsavtalet därom, att ombudet i för- hållande till företaget är att anse såsom egen företagare.

Livsmedelsindustri

För erhållande av närmare upplysningar angående beroende uppdragstagare inom chokladindustrien har Sveriges chokladindustriförbund tillställt sina med- lemmar en rundskrivelse, vilken besvarats av aderton företag. Dessa sysselsätter tolv handelsagenter, 152 fasta (: anställda) handelsresande, tolv provisions- resande samt 64 anställda och tre icke anställda platsförsäljare.

Sju av de redovisade provisionsresandena har sina arbetsvillkor fixerade i kontrakt. De övriga fem erhåller ersättning uteslutande i form av provision. Vanligen utgår icke till provisionsresandena särskild ersättning för resekost- nader eller dagtraktamente. Uppdragsgivarna, som icke håller dem med bil, har i vissa fall förbehållit sig rätt att lämna direktiv angående arbetets utförande. Resandena äger icke sätta annan i sitt ställe. Vissa av dem har medgivits rätt att åtaga sig andra uppdrag, dock ej inom samma bransch. Semester i form av semesterledighet utgår icke, men semesterersättning är i allmänhet inräknad i provisionen. — Beträffande de icke anställda tre platsförsäljarna gäller, att deras villkor icke är reglerade i kontrakt, att ersättning utgår uteslutande i form av provision och att de icke äger sätta annan i sitt ställe. Två av dem har medgivits rätt att åtaga sig andra uppdrag. En erhåller avlönad semester- ledighet och två allenast semesterlön.

Förbundet har översänt _— förutom ett flertal formulär till kontrakt för han-

delsresande, vilka enligt kontraktsvillkoren måste anses som anställda — ett formulär till agentkontrakt. Enligt sistnämnda formulär antar uppdragsgivaren — en kexfabrik — veder- börande som agent inom viss ort och föreståndare för »nederlaget därstädes». Agenten äger uppbära rovision å inom försäljningsområdet av företaget faktu- rerade försäljningar. S som ersättning för kostnader, transporter m. m. och för hållande av nederlaget erhåller agenten ett årligt belopp. Agenten förbinder sig vid vite att ej inneha agentur eller försäljning för konkurrerande företag, att icke i egen räkning vare sig direkt eller indirekt köpa eller försälja varor av företagets tillverkning samt att icke gynna enskild grossist. Han äger endast göra försäljningar enligt för företaget gällande rabattsatser och övriga försälj- ningsvillkor och får icke utan företagets medgivande lämna rabatt utöver vad som gäller för varje särskild firma. Agenten åligger att punktligt enligt före— tagets närmare instruktioner insända nödiga uppgifter över gjorda försäljningar m. ni., väl handhava företagets varor samt, där företaget uppdragit åt honom att ombesörja inkassering, omgående insända erhållen likvid. Kontraktet gäller med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader.

Inom konservindustrien finns —— enligt uppgifter av Svenska arbetsgivareför- eningens allmänna grupp — försäljare som icke kan anses såsom anställda. Andra typer av beroende uppdragstagare förekommer här endast i undantags- fall. Beträffande ifrågavarande försäljare gäller samma allmänna förhållanden som i fråga om försäljare inom porslins- och fajansindustrien (se ovan under Jord- och stenindustri).

• Sida 75
•  Original

Tre formulär till avtal mellan konservfabriker och försäljare har överlämnats. Ett av dessa formulär, i vilket försäljaren benämnes agent, upptar i huvud— sak följande. Agenten förbinder sig att hålla av företaget bestämda priser och försäljningsvillkor och att icke försälja eller medverka till försäljning av kon— kurrerande fabrikat inom eller utom sitt distrikt. Han erhåller »i ett för allt» viss provision. Om konkurrensförhållandena m. rn. skulle fordra reducering av priserna, skall parterna medverka till sådana ändringar beträffande såväl priser som provisioner, som till omsättningcns tryggande kan befinnas erforderliga. Företaget förbehåller sig rätt till sådan maximering av försäljningsvolymen, som på grund av råvarutillgång eller eljest kan finnas nödvändig. Avtalet gäller med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader.

I ett annat av ifrågavarande avtalsformulär benämnes försäljaren represen- tant. Denne åtar sig att inom sitt distrikt representera företaget så, att bästa resultat ernås. Han erhåller såsom ersättning för sitt arbete provision. Om han medger rabatt å de av företaget bestämda priserna, sker motsvarande ned- sättning av provisionsbeloppet. Han skall under resorna hålla god kontakt med prisbildning och nyheter i marknaden och därom underrätta företaget. En ömsesidig uppsägningstid av tre månader gäller. Representanten äger emeller- tid icke inkomma med uppsägning så, att företagets höstförsäljning spolieras.

Det tredje avtalsformuläret, enligt vilket vederbörande antages såsom provi- sionsresande inom visst distrikt, upptar i likhet med de båda förutnämnda, att ersättning utgår allenast i form av provision. Därutöver äger resanden icke rätt till gottgörelse för sina kostnader i samband med arbetet för företaget. Resan- den förbinder sig att årligen göra ett visst antal besök hos samtliga kunder inom distriktet samt att dessemellan hålla kontakt med dem. Han planerar själv sina resor men har, om företaget så fordrar, skyldighet att lämna rapport för varje försäljningsresa och för arbetet mellan resorna. Vid uppehåll i försäljningsar- betet av annan anledning än helger och semester skall resanden underrätta före— tagets försäljningsledning. Vid hans resor eller bortovaro skall telefonpassning vara ordnad i hans bostad (kontor) eller annan åtgärd vara vidtagen för order- mottagning och kundservice. Resanden, som skall vara bosatt inom distriktet, förbinder sig att icke företräda konkurrerande firma samt att till företaget an- mäla om och när han ämnar börja ny försäljningsverksamhet. Han äger icke utan särskilt bemyndigande uppbära likvid från kunder. Honom åligger vidare bl. a. att på order av företaget besöka av företaget angivna kunder, att efter för- måga verka för att öka omsättningen, att hålla företaget underrättat om kon- kurrensförhållanden m. m., att noga följa av företaget lämnade föreskrifter och anvisningar samt att alltid bevaka företagets intressen. Kontraktet löper med tre månaders ömsesidig uppsägningstid.

Textil- och beklädnadsindustri

Sveriges textilindustriförbund och Sveriges konfektionsindustriförbund har uppgivit, att antalet beroende uppdragstagare mycket grovt räknat kan upp- skattas till 200 inom textilindustrien och till 500 inom konfektionsindustrien. I regel utgår ersättningen till dessa uppdragstagare — som är försäljare — i form av provision, som stundom är till viss del garanterad på ett eller annat sätt. Det är mycket vanligt, att uppdragstagarna åtager sig även andra försäljningsupp- drag. även om kontrakten innehåller förbud häremot. Sådant brukar i allmänhet godkännas i efterhand av uppdragsgivarna. Dessas direktiv för försäljningsar— betets anordnande torde få betraktas såsom synnerligen vaga. Det får anses åligga uppdragstagarna att avgöra på vilket sätt dem tilldelade försäljningsdistrikt bäst bör bearbetas. Uppdragstagarna torde i regel vara förpliktade till personlig arbetsprestation. De äger emellertid så gott som genomgående helt disponera över sin arbetstid, dock med beaktande av att de vanligen har att besöka kun- derna minst två gånger om året.

Avtalsförhållandena inom branscherna belyses ytterligare av sex kontrakt. Två av dessa kontrakt rör företag inom textilindustrien och avser agenturer inom bestämda distrikt.

• Sida 76
•  Original

Det ena innehåller i huvudsak att av agenten slutna försäljningsavtal icke blir bindande för företaget förrän detta godkänt dem, att agenten sedan ett av- tal sålunda godkänts är fritagen från allt ansvar för dess fullföljande, att före- taget ställer prover till agentens förfogande, att ersättning för agentens arbete utgår i form av provision med viss procent »av det expedierade beloppet med avdrag för returer» samt att om kund inställer betalningarna hela det obetalade beloppet avdrages.

Enligt det andra kontraktet, som icke har avseende å försäljning till grossister eller statliga och kommunala inrättningar, äger agenten såsom ersättning för sitt arbete uppbära provision. Agenten skall besöka sina kunder minst ett visst angivet antal gånger årligen. Kostnader för brev, telegram, telefonsamtal m. ni., som agenten har för fullgörande av sina åligganden, gäldas av honom. Agenten äger icke inneha annan agentur med mindre företaget skriftligen medgiver detta. Kontraktet gäller med en uppsägningstid av tre månader.

De övriga fyra kontrakten avser företag inom konfektionsindustrien. Enligt ett av dessa kontrakt antages försäljaren såsom agent på visst distrikt. Agenten åtnjuter för sitt arbete provision och bestrider själv alla med försälj- ningen förenade kostnader för hyra, telefon, porto, resor, representation etc. Han ombesörjer själv sin pensionering samt svarar för kostnader i samband med sjukdom, militärtjänstgöring o. d. Lön utgår ej under agentens semester. Agenten åligger att före varje försäljningssäsongs början under viss tid på företagets huvudkontor sätta sig in i företagets kollektion. Han skall hyra kontorslokal av viss storlek samt inneha bil för besök hos samt hämtning av kunder. Försälj- ningsarbetet skall bedrivas av agenten personligen. Han får under kontrakts- tiden icke bedriva sådan verksamhet. som kan inkräkta på företagets intressen. Han skall väl vårda och till betryggande värde försäkra de varor, som han från företaget emottar till försäljning, samt hålla sig väl underrättad om kundernas affärsställning och lämna företaget upplysning härom. Han förbinder sig att icke till obehörig lämna uppgifter om företagets driftsförhållanden, affärsange- lägånheter o. d. Kontraktet gäller med en ömsesidig uppsägningstid av sex må- na er. -

Ett annat kontrakt upptar, att vederbörande »anställes» med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader för att inom ett försäljningsdistrikt upptaga order på företagets artiklar. Ersättning utgår i form av provision. Provisions— avräkning sker efter varje kvartals utgång. men försäljaren äger rätt att varje månad i efterskott å konto erhålla ett visst belopp. Dessutom äger han att vid behov under pågående resa uppbära viss ersättning per dag, vilken efter redo- visning vid resans slut avräknas från provisionen. Försäljaren äger »varje år erhålla semester» visst antal dagar, men semesterersättning utgår icke. Han svarar själv för rese- och andra med arbetsuppgiften sammanhängande kost- nader. Ersättning vid olycksfall eller sjukdom utgår icke, ej heller ersättning för eventuella pensionskostnader. Försäljaren skall ägna arbetstiden åt »sin verk- samhet i företagets tjänst» och får ej åtaga sig tjänst eller uppdrag, som kan menligt inverka på hans möjlighet att »fullgöra tjänsten hos företaget». Mellan försäljningsresorna skall han hålla sig väl underrättad om förhållandena inom sitt distrikt och i möjligaste mån stå kunderna till tjänst vid eventuella kom— pletteringsköp. Han förbinder sig att iakttaga full diskretion beträffande före- tagets angelägenheter samt att noga ställa sig till efterrättelse de föreskrifter som företaget kan lämna honom.

Av de övriga båda kontrakten innehåller det ena bestämmelser av sådan art, att anställningsförhållande torde föreligga. Det andra kontraktet som benämnes anställningskontrakt upptar, att representanten »anställes» för viss tid med tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Han skall minst två gånger årligen besöka kunderna inom sitt distrikt och har att till företaget inkomma med förslag till modeller och förbättringar. Ersättningen utgår i form av dels månatlig fast lön, dels provision. De sammanlagda ersättningsförmånerna. inklusive semesterer- sättning enligt lag, är garanterade till visst belopp för år. Vid sjukdom utgår den fasta lönen under sex månader. Representanten bestrider själv alla med försäljningen förenade kostnader och äger att jämsides med försäljningen av företagets tillverkningar representera annan huvudman. Mellan försäljningsresorna skall han vara tillgänglig å företaget ett antal dagar för konsultation och avhämt- ning av provkollektioner.

• Sida 77
•  Original

Beträffande textilgrosshandeln hör, såvitt angår till Handelns arbetsgivare- organisation anslutna företag, beroende uppdragstagare till undantagsfallen. Flertalet resande är sålunda anställda och åtnjuter därmed semester.

Enligt ett provisionsavtal för agent hos ett större grossistföretag inom textil— branschen, vilket har såväl anställda resande som ett mindre antal agenter, ut— går för försäljningsarbetet provision. Om företaget av någon anledning lämnar särskilda varurabatter kan provisionen ändras efter överenskommelse. I kredit- frågor skall försäljaren samråda med företaget. Försäljaren representerar även en annan firma och kan efter överenskommelse med företaget få representera ytterligare firmor. Företaget utbetalar månatligen ett förskott till försäljaren, utgörande bidrag till kontorskostnader. Försäljarens kostnader för telefonsamtal med företaget och för frukter dit gäldas av företaget. Avtalet gäller med tre månaders Ömsesidig uppsägningstid.

Läder- och gummivaruindustri

Beträffande garverier, pälsskinnberederier, skofabriker, handskfabriker, väsk- och reseffektfabriker, skinnklädersindustrien, Iädervaruindustrien och sportar- tikelinduslrien har uppgifter lämnats av Svenska skofabrikantföreningen, Svenska garveriidkareföreningen och Skinnindustrins arbetsgivareförbund. De beroende uppdragstagare, som förekommer hos organisationernas medlemmar, utgöres av försäljare. Garverierna har emellertid ytterst få försäljare, som kan anses så- som beroende uppdragstagare, och inom sportartikelindustrien förekommer alle- nast anställda försäljare. Inom organisationernas övriga verksamhetsområden skattas antalet beroende uppdragstagare till högst 200, varav de flesta torde vara att finna inom skoindustrien. Villkoren för dessa torde i väsentliga delar vara lik— artade med dem, som inom textilindustrien tillämpas för försäljare vilka är hänförliga till beroende uppdragstagare.

Inom gummivaruinduslrien finns enligt uppgift av Svenska arbetsgivare- föreningens allmänna grupp försäljare, som icke kan anses vara anställda. Andra typer av beroende uppdragstagare förekommer här endast i undantagsfall. Samma allmänna förhållanden gäller beträffande ifrågavarande försäljare som i fråga om försäljare inom porslins- och fajansindustrien (se ovan under Jord- och stenindustri) .

Kemisk-teknisk industri

Enligt Svenska arbetsgivareförcningens allmänna grupp finns inom den ke- misk-tekniska industrien försäljare, som icke kan anses såsom anställda. Några andra typer av beroende uppdragstagare förekommer icke här annat än i un— dantagsfall. Beträffande försäljarna gäller samma allmänna förhållanden som i fråga om försäljarna inom porslins- och fajansindustrien (se ovan under Jord— och stenindustri).

Ett av en färgfabrik använt formulär till kontrakt om försäljningsuppdrag upptar att försäljaren, som betraktas såsom egen företagare, icke äger rätt till annan ersättning från uppdragsgivaren än viss närmare angiven provision, att han äger lämna köpare vissa rabatter, att han, därest han försäljer varor till underpris, har att vidkännas motsvarande minskning i provisionen samt att kontraktet är giltigt intill dess en månad förflutit sedan det av någondera parten uppsagts.

• Sida 78
•  Original

Ett bokförlag uppger, att det icke har några bokförsäljare anställda utan säljer sina böcker genom kommissionärerl. Förlaget, som översänt sitt formulär till kommissionsavtal rörande bokförsäljning, har anfört, att enligt förlagets för- menande någon semesterrätt för dess ombud icke föreligger.

Enligt berörda formulär »anställes» vederbörande som fritidsombud med upp- gift att i kommission och endast mot kontant betalning försälja i en viss serie ingående böcker. Det angives, att förlaget icke är skyldigt att leverera större antal böcker än det anser lämpligt, att kontraktet löper med en uppsägningstid av fjorton dagar, att ombudet är redovisningsskyldigt för mottagna böcker och förbinder sig att punktligt redovisa å dag som förlaget bestämmer samt att för- laggt vid bristande redovisning äger att med omedelbar verkan uppsäga kon- tra tet.

Ett annat förlag förklarar att det endast har heltidsanställda yrkesförsäljare. Dessa erhåller i ersättning för sitt arbete dels grundprovision dels årsbonus. Vidare får de ersättning för bil- och andra resekostnader. Semesterersättning utgår till samtliga försäljare med procent på det sammanlagda beloppet av grund- provision och årsbonus.

Från ett förlag har inkommit utdrag av förlagets »Anställningsavtal med bok— försäljare» utvisande, att försäljaren erhåller grundprovision och årsbonus, som utgör full ersättning icke blott för försäljarens arbete utan även för alla utgifter för resor m. m., samt att försäljaren äger rätt till semester enligt lag.

Ytterligare tre standardformulär till försäljningskontrakt, tillämpade av skilda bokförlag, har ingivits.

Ett av dessa upptar i huvudsak följande. Förlaget »anställer» ombudet såsom försäljare av böcker m. m. Försäljningsmaterial ställes till ombudets förfogande mot redovisningsskyldighet. Ombudet förbinder sig att icke utan förlagets med- givande emottaga försäljningsuppdrag i samma bransch av andra firmor eller personer. Ersättning utgår allenast i form av försäljningsprovision och —— vid viss omsättning per år _ årsomsättningsprovision. Förlaget äger att, då kund ej fullgör sina skyldigheter enligt å ordersedeln angivna villkor, från kunden återtaga expedierade varor eller avskriva sin fordran; ombudet förbinder sig att då så sker återbetala tidigare gottskriven provision ävensom med återtagandet och kravet förenade kostnader. Om ombudet bryter kontraktet går det förlustigt sin innestående provision och äger förlaget anse kontraktet omedelbart hävt. Råkar ombudet i skuld till förlaget har ombudet att vid anfordran betala skilld— beloppet eller ställa säkerhet för detsamma. Kontraktet löper med en ömsesidig uppsägningstid av fjorton dagar. Enligt uppgift erhåller ombudet semesterlön för tre veckor. Denna utgår procentuellt å nettoinkomsten (d. v. s. bruttoprovi- sionen minskad med »kostnaderna för inkomstens förvärvande») under näst före— gående kalenderår.

Enligt ett annat av förenämnda standardformulär åtar sig ombudet att enligt förlagets direktiv uppsöka befattningshavare för inhämtande av biografiska upp- gifter m. m. till planerade bokverk samt att upptaga subskriptioner å bokverken, därvid förlagets ordersedlar skall användas. Ombudet är att anse såsom handels- agent. Utan förlagets medgivande i varje särskilt fall äger ombudet icke åtaga sig försäljningsuppdrag för andra firmor eller personer. Visst belopp utgår för varje noggrant ifyllt formulär till personhistoriska uppgifter som ej föranleder order å bokverk. För försålda bokverk utgår provision. Order jämte rapport skall vara förlaget tillhanda varje lördag då preliminär avräkning sker och provi- sion utbetalas. Semesterlön utgår med procent å bruttoprovisionen efter avdrag för returer och kostnader. Bryter ombudet mot avtalet går det förlustigt inne- stående provision och upphör avtalet omedelbart att gälla. Råkar ombudet i skuld till förlaget har ombudet att vid anfordran betala skulden eller ställa säkerhet härför. Avtalet gäller med en ömsesidig uppsägningstid av fjorton dagar.

1 Med kommissionär förstås enligt 4 & kommissionslagen den, som åtagit sig upp— drag att för annans räkning men i eget namn försälja eller inköpa varor, värdepapper eller annan lös egendom.

• Sida 79
•  Original

Ett förlag har i sitt standardkontrakt upptagit, att dess ombud erhåller brutto- provision på av förlaget godkända och fakturerade order, att viss angiven pro- centandel av bruttoprovisionen beräknas utgöra täckning för ombudets utgifter »för inkomstens förvärvande och bevarande», att ombudet har att självt bestrida sina resekostnader ävensom sina övriga med försäljningen sammanhängande ut- gifter samt att semesterlön resp. semesterersättning utgår för tre veckor och be- räknas procentuellt å bruttoprovisionen minskad med berörda procentandel.

F örsäkringsagenter

Från Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation (FFO) har till utredningen inkommit en redogörelse angående förhållandena inom försäkringsbranschen. Sedan Försäkringsfunktionärernas förbund (FFF) erhållit del av redogörelsen, har förbundet till utredningen överlämnat en skrivelse, däri det redogjort för sina synpunkter på de förhållanden, varom är fråga. FFO har sedermera in- kommit med vissa kompletteringar till sin tidigare redogörelse.

Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation

Till en början anför FFO: I såväl storlivförsäkring som folklivförsäkring1 och sakförsäkring är det van- ligt, att anskaffningen under den centrala försäljningsledningen omhänderhaves av ett antal yrkesfältmän. Dessa kan vara chefer för distrikt eller inspektörs- områden i en hela landet omfattande distrikts- eller inspektörsområdesindelning. Sådana distriktschefer eller inspektörer arbetar i regel med fritidsombud å olika platser inom distriktet eller inspektörsområdet. I storlivförsäkring och sakför- säkring förekommer det därjämte, att yrkesfältmän är utplacerade som ackvisi- törer (inspektörer eller generalagenter) i större städer. I vissa fall förekommer det, att ackvisitör av sistnämnda slag saknar ombudsorganisation eller icke är ensamförsäljare på platsen utan bedriver försäljning jämsides med andra bolagets försäljningsorgan därstädes.

I folklivförsäkringen är yrkesfältmännen (inspektörerna) arbetstagare och deras anställningsförhållanden regleras av kollektivavtal mellan FFO och FFF.

I storlivförsäkring och sakförsäkring är yrkesfältmännen (distriktschefer och inspektörer) i allmänhet arbetstagare. Anställningsförhållandena regleras i så fall av kollektivavtal mellan FFO och Försäkringstjänstemannaförbundet. Speciellt i sakförsäkring men även stundom i storlivförsäkring förekommer det, att yrkes- fältmannen icke är att anse som arbetstagare. Han kallas då generalagent, huvud- ombud e. d., och han har närmast ställning som självständig företagare. Undan— tagsvis är han dock att betrakta som beroende uppdragstagare. Antalet fältmän av detta slag är relativt begränsat och deras organisationshemvist är Försäk- ringsföreningen för general- och huvudagenter, vilken förening icke påkallat några förhandlingar om kollektivavtal.

Av det anförda framgår, att yrkesfältmännen i de olika huvudbranscherna i regel bedriver sitt arbete med anlitande av fritidsombud, d.v.s. personer som vid sidan av sitt egentliga yrke eller sin huvudsakliga verksamhet åtagit sig att på fritid vara yrkesfältmännen behjälpliga i deras arbete.

Angående dessa ombud upplyser FFO följande.

1 Storlivförsäkring är en försäkring, vanligen på större belopp, vid vilkens utform- ning hänsyn kan tagas till försäkringstagarens speciella önskemål. Denne ombesörjer själv inbetalningen av premier (i regel genom postgiro) för sådan försäkring. Folk— livförsäkring däremot är en försäkring av standardtyp, vanligen till lägre belopp. Vid folklivförsäkring inkasseras ofta försäkringspremien hos försäkringstagaren genom om- bud för försäkringsföretaget. Även andra åtgärder vidtagas för att hålla försäkringen vid makt under den första tiden, då annullationsrisken är stor.

• Sida 80
•  Original

Ombudskåren är till antalet mycket omfattande. Vid det centrala registre- ringsorganet, Svenska försäkringsbolags ombudsregister, fanns den 31 december 1956 registrerade sammanlagt 82198 ombud i bolag, som driver verksamhet över hela landet (riksbolag). Ombuden fördelar sig med 14 365 på folklivförsäkring, 24 548 på storlivförsäkring och 43 285 på sakförsäkring. I den för sakförsäk— ringsombuden redovisade siffran ingår icke de 5. k. specialombuden, d. v. s. fysiska eller juridiska personer, som yrkesmässigt bedriver försäljning av motor— fordon, cyklar, smycken, sportredskap, ur, kameror, o. d. och i denna verksam- het även tillhandahåller försäkring å den försålda varan.

Fritidsombuden representerar de mest skiftande yrken och sysselsättningar. De kan vara advokater, jordbrukare, folkskollärare, banktjänstemän, officerare, förmän, verkstadsarbetare o.d.

Enligt FFO:s uppgifter skulle alltså här närmast vara fråga om ombuden. Dessas verksamhet regleras i vissa hänseenden av en mellan samtliga försäkrings- bolag med rörelse inom hela landet (riksbolag) samt ett stort antal läns- och häradsbolag den 1 juli 1949 träffad överenskommelse om anskaffningsverksam- heten.

Av nämnda överenskommelse framgår att såsom ombud endast den må anlitas, som prövas kunna på ett värdigt sätt utöva verksamheten. Inom sakförsäkringen må i vissa fall juridisk person vara ombud. Inom livförsäkringen skall emeller- tid som regel ombud vara fysisk person. Varje ombud skall erhålla utbildning, svarande mot den ombudet anförtrodda uppgiften. När ombud antages eller avgår, skall försäkringsbolaget utan dröjsmål anmäla detta till Svenska för- säkringsbolags ombudsregister i och för registrering. Ombud som är registrerat för ett bolag må icke registreras för ett annat, utan att det förra bolaget medger detta. I regel får bolag eller ombud icke lämna eller föranleda att annan läm— nar gottgörelse för anskaffning eller vidmakthållande av försäkring till annan än den som registrerats såsom ombud för bolaget. Om ombud uppträder på sätt, som prövas vara oförenligt med ett värdigt och lämpligt utövande av verk- samheten, åligger det bolaget att återkalla ombudets uppdrag eller till- dela ombudet skriftlig varning. Ombudet äger att inom viss tid efter erhållen del av bolagets beslut om återkallelse av uppdraget eller var- ning hänskjuta frågan till Svenska försäkringsbolags skiljenämnd. Gör om- budet ieke detta, anmäles beslutet till ombudsregistret. Om ärendet hänskjutes till nämnden (vilket även bolaget kan göra), får ombudet icke avregistreras (annat än på egen begäran), förrän nämnden avgjort ärendet. Ombud, vars uppdrag återkallats, äger icke ånyo anlitas som ombud förrän viss tid __ van- ligen två år — förflutit från återkallelsen.

FFO har vidare anfört:

För ombud med inkassouppdrag i folklivbolagen gällde fram till år 1952 ett kollektivavtal mellan FFO och FFF. Dessa ombud har som en av sina huvud- uppgifter att hos försäkringstagarna inkassera premierna. De har sålunda en bestämd arbetsmängd att utföra inom vissa tidsintervaller och har därför an— setts vara beroende uppdragstagare. År 1952 utvidgades kollektivavtalet till att omfatta även rena anskaffningsombud. Enligt en anteckning till förhandlings- protokollet hade arbetsgivarparten ansett sig kunna medgiva denna ändring i avtalet med hänsyn till att anskaffningsombuden i folkförsäkringsföretagen i viss utsträckning fått göra vikariattjänst som inkassoombud, varigenom gräns— dragningen mellan inkasso- och anskaffningsombuden vore relativt oklar. Enligt FFO:s uppfattning är emellertid anskaffningsombuden i och för sig icke att anse som beroende uppdragstagare.

Vad därefter beträffar ombuden inom storlivförsäkringen förhåller det sig så, att denna ombudsgrupp är den mest självständiga. Inkasseringen av premier är numera centraliserad till bolagen. Ombudet har därför till huvuduppgift att anskaffa försäkringar. Då tecknandet av en storlivförsäkring numera med hän— syn till skatte- och andra tekniska frågor innefattar många komplicerade pro-

• Sida 81
•  Original

blem, är det knappast möjligt för ett vanligt ombud att ensamt företräda sitt bolag vid en sådan affär. Ombudets insats har därför inom denna bransch van- ligen reducerats till att upprätta kontakt mellan bolaget (yrkesfältmännen) och kunden. Ofta inskränkes dess uppgift till att anvisa tänkbara kunder. Beteck- ningen anvisarombud begagnas ofta för denna ombudstyp.

Vad slutligen sakförsäkringsombuden beträffar gäller även för deras del att det tidskrävande och betungande inkassoarbetet bortfallit i flertalet bolag genom införande av centralinkasso. Denna utveckling torde fortsätta i övriga bolag. Huvuduppgiften är sålunda att anskaffa nya försäkringar. Sakförsäkringsom- buden åtnjuter emellertid i regel fortfarande viss provision på inflytande premier. De åtnjuter härigenom avkastning av den »stock», som finnes registrerad på agenturen. De har därför ett intresse av att försäkringen vidmakthålles eller ut- ökas, d. v. s. av beståndsvården. Ombudens biträde med Skadeutredningar o. d. torde vara av obetydlig omfattning. Enligt vår uppfattning kan övervägande fler- talet sakförsäkringsombud icke anses vara beroende uppdragstagare. Möjligen kan en relativt mycket liten grupp av dessa ombud med hänsyn till omfattningen av sin verksamhet betecknas som beroende uppdragstagare.

Beträffande de villkor som gäller för ombuden har _— som ovan framhållits — kollektivavtal upprättats för folklivbolagens ombud. Avtalen består dels av ett riksavtal med huvudsakligen allmänna bestämmelser och dels av lokala kollektivavtal för de olika bolagen (Balder, Förenade-Framtiden och Tryggl).

Riksautalet är tillämpligt å sådana ombud (ej aspiranter), vilka har sin huvud- syssla utanför företagen och »under endera föregående eller innevarande kalenderår förmedlat minst 8 folklivförsäkringen. Det upptar i övrigt bl. a. följande.

Parterna är ense om att ombuden är självständiga företagare men som regel att betrakta som beroende uppdragstagare i den s. k. arbetsfredslagstiftningen. Ombuden skall vara »anställda» mot kontrakt, vars bestämmelser icke får strida mot avtalet. De är företagets förtroendemän och såsom sådana underkastade det ansvar, som lag stadgar för fullmäktig eller syssloman gentemot huvudman. Om- buden är skyldiga att ställa sig till efterrättelse av företaget givna instruktioner och av förman i tjänsten givna anvisningar. För dem gäller överenskommelsen år 1949 rörande anskaffningsverksamheten. Ombuden har att förmedla nya för- säkringar, inkassera och redovisa premier m. m., ägna sig åt beståndsvård samt stå försäkringstagarna till tjänst i försäkringsfrågor. Företaget äger leda och för- dela arbetet samt fritt anställa och avskeda ombud. Skyldighet föreligger för ombud att i enlighet med av företaget tillämpad plan inhämta sådana grundliga kunskaper, såväl teoretiska som praktiska, som prövas erforderliga i ombuds- arbetet. Ombud, som icke uppnått 70 års ålder, försäkras kollektivt för olycks- fall under tjänstgöring som ombud. Om ombud under näst föregående kalenderår uppnått en inkomst av lägst 900 kr. utgår semesterlön (semesterersättning). Mellan ombudet och företaget gäller en ömsesidig uppsägningstid av en månad. Utan hinder härav äger företaget omedelbart avskeda ombud, som brister i redo- visning, gör sig skyldigt till grovt tjänstefel eller begår handling, vilken enligt lag eller överenskommelsen rörande anskaffningsvcrksamheten prövas vara oför— enlig med uppdrag som livförsäkringsackvisitör.

De lokala kollektivavtalen innehåller huvudsakligen bestämmelser rörande ombudens ersättning för utfört arbete m. m. Sålunda gäller i stort sett följande.

Svenska Lif-Balder har tre kategorier ombud, nämligen anskaffningsombud med uppgift att teckna försäkringar och att vidmakthålla dessa samt orts- och krets- ombud, vilka skall dels teckna försäkringar, dels vårda företagets bestånd inom sitt arbetsområde. För sistnämnda båda ombudskategorier gäller :anskaffnings— fordran» per arbetsperiod (kalenderhalvår). Anskaffningsombud erhåller dels

1 Den 1 januari 1956 skedde en fusion mellan Svenska lifförsäkringsbolaget och Livförsäkringsbolagct Balder. Det gemensamma företaget erhöll benämningen Svenska Lif-Balder. Riksavtalet gäller för dettas folklivavdelning. De fullständiga benämning- arna å de övriga båda bolag för vilka detta avtal gäller är Förenade—Framtiden liv— försäkrings AB och Livförsäkringsbolaget Trygg, ömsesidigt av år 1899.

• Sida 82
•  Original

ombudsprovision å gottskrivet anskaffningsvärde, dels tilläggsprovision, om netto- anskaffningen under anskaffningsåret uppgår till visst belopp. Till orts- och kretsombud utgår dels, om ombudet fyllt den genomsnittliga anskaffningsfordran per månad räknat, fast månadslön, dels ombudsprovision för hela den under arbetsperioden presterade nyanskaffningen. Därjämte kan till ombud utbetalas s. k. återupplivningsersättning med ett belopp för varje återupplivad försäkring samt inkassoersättning i procent å redovisat belopp. Viss del av ombudets er- sättning innehålles av företaget och tillföres en garantifond, intill dess ett be- stämt belopp — något mindre för anskaffningsombuden än för orts- och krets- ombuden — tillförts fonden. Ur fonden äger företaget gottgöra sig för fordran, som uppstått till följd av antingen provisionsåterbetalning vid annullation av försäkring eller bristande redovisning e. (1. Orts- och kretsombuden gruppliv- försäkras emot att de själva bestrider en del av försäkringspremicn.

Förenade-Framtiden har två slags ombud, platsombud och ombud med inkasso— uppdrag. Dess lokala kollektivavtal betecknas »Tilläggsavtal till riksavtal för

latsombud» och »Tilläggsavtal till riksavtal för ombud med inkassouppdrag». latsombud har anskaffnings— och beståndsvårdande uppgifter inom sitt om- råde. Sådant ombud erhåller för sitt arbete dels, om ombudet fyllt viss anskaff— ningsfordran, månadsarvode, dels bonus med visst belopp per 1000 kronors nettoanskaffning under en arbetsperiod (kalenderhalvår) utöver fordran. För återupplivning av annullerad försäkring kan utgå ersättning i förhållande till den nominella försäkringssumman. —— Ombud med inkassouppdrag får för arbete med nyteckning av försäkring anskaffningsprovision bestående av grundprovi— sion och bonus. Grundprovisionen utgår med ett belopp per 1 000 kronors nomi- nell försäkringssumma. Bonus utgår för arbetsperiod, under vilken ombudet presterar visst minimum i fråga om nettoanskaffning, med ett belopp per 1 000 kronors nettoanskaffning. För arbete med inkassering och beståndsvård erhåller ombudet inkasso- och beståndsvårdsersättning i procent av redovisade premier och låneräntor. Ombudet får slutligen ersättning för portokostnader. För såväl platsombud som ombud med inkassouppdrag gäller att en del av deras ersätt- ning av företaget innehålles och tillföres en garantifond. Platsombuden samt sådana ombud med inkassouppdrag, som under andra kalenderhalvåret redo- visar visst minimibelopp, grupplivförsäkras emot att de själva bestrider en del av försäkringspremien.

Trygg har tre kategorier ombud, platsombud, lokalombud och inkassoombud, beträffande vilka särskilda lokala avtal är gällande. Avtalen för platsombud och lokalombud innehåller i huvudsak samma bestämmelser som de ovannämnda av- talen för Förenade-Framtidens platsombud resp. ombud med inkassouppdrag. —— Tryggs inkassoombud är en mindre 5. k. övergångsgrupp. Inkassoombud —- som jämväl har att utföra anskaffningsarbete _— erhåller, om bestämd anskaff- ningsfordran fyllts, månadsarvode och under förutsättning bl. a., att anskaff- ningsfordran fyllts under minst tre arbetsperioder i följd, bonus. För alla tre kategorierna ombud gäller att de är skyldiga att ansluta sig till Tryggs fältmäns garantifond och erlägga avgift därtill samt att de, under förutsättning att de under andra kalenderhalvåret redovisar visst minimibelopp, grupplivförsäkras mot att de erlägger en del av premien.

Beträffande storlivförsäkringsombuden hos företag inom FFO:s verksamhets- område framhåller organisationen, att något kollektivavtal icke träffats för dem, att i en del fall fullmakt av vederbörande företag utfärdas samt att vissa företag genom kontrakt reglerar ombudsvillkoren.

Några hos försäkringsföretag förekommande formulär till sådana fullmakter och kontrakt har överlämnats.

Ett fullmaktsformulär upptar, att vederbörande förordnas att vara företagets ombud i angivet distrikt med rätt och skyldighet att förmedla ansökningar om försäkring, att ombesörja från företaget erhållna inkassouppdrag samt att i övrigt bevaka och iakttaga företagets och dess kunders intressen. —— Ett annat inne- håller att fullmaktstagaren förordnas att vara företagets representant i visst distrikt »med de rättigheter och skyldigheter som tillkomma honom såsom så- dan». — Enligt ett formulär till xförordnande och fullmakt» skall agentur- området angivas. Formuläret innehåller bl. a., att ombudet under viss förutsätt- ning äger teckna försäkringar överallt i landet, att för agenturens skötsel gäller de överenskommelser som träffats eller kan träffas mellan livbolagen, att med-

• Sida 83
•  Original

arbetare — s. k. underombud — icke får anställas, att annonsering icke får ske utan företagets tillstånd, att ombudet, som erhåller provision å förmedlade för- säkringar, i sin verksamhet betraktas »såsom självständig företagare, vilken i sitt arbete får viss hjälp av bolagets yrkesmän», samt att de provisionsersätt— ningar som lämnas inkluderar den i semesterlagen föreskrivna semesterlönen.

I ett av de ovannämnda formulären till kontrakt för storlivförsäkringsombud upptages bl. a., att ombudet :anställes» samt att det åligger ombudet att inkassera den första premien för varje ny försäkring (därvid försäkringsbrev i kvitterat skick skall utlämnas) och att utan uppskov till företaget insända redovisning för de uppburna premierna. För behörigt fullgörande av sin redovisningsskyl- dighet skall ombudet ställa säkerhet eller borgen, då företaget så fordrar. Om- budet skall ställa sig gällande lag och allmänna stadgar till efterrättelse, nog- grant iakttaga och följa bestämmelserna i livförsäkringsbolagens överenskom— melser samt följa företagets instruktioner m. m. Det anges, att ombudet är före- tagets förtroendeman och underkastat det ansvar som lagen stadgar för fullmäktig gentemot huvudman. Ombudet, som erhåller anskaffningsprovision och ersätt- ning för portokostnader, får icke införa annonser eller begagna cirkulär utan att dessa först granskats å företagets huvudkontor.

Enligt ett annat dylikt kontraktsformulär antages vederbörande till fritids- ombud i visst distrikt och skall för ombudet gälla förefintliga bestämmelser rörande försäkringsbolags anskaffningsverksamhet. Därjämte upptar formuläret bl. a., att ombudet är skyldigt genomgå (len utbildningskurs, som företaget anser nödvändig för att ombudet på ett sakkunnigt sätt skall kunna avsluta försäk- ringar och bistå allmänheten i försäkringsfrågor, att ombudet i förekommande fall skall stå till tjänst som mellanhand mellan försäkringstagarna och bolaget och även i Övrigt biträda försäkringstagarna samt att ombudet för sitt arbete erhåller ersättning i form av anskaffningsprovision.

Ännu ett formulär till kontrakt för ombud inom storlivförsäkring har in- kommit. Detta innehåller i huvudsak följande. Vederbörande, som antages till fritidsombud i ett distrikt, skall främja företagets verksamhet genom att anskaffa försäkringar, därvid företagets tariffer och allmänna försäkringsvillkor skall föl- jas. Ombudet skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och instruktioner som företaget utfärdar och de överenskommelser som träffas mellan försäkrings- bolagen rörande anskaffningsverksamheten. Å bestämda tider skall ombudet redo— visa inkasserade premier. Förhållanden, som delgives ombudet i samband med upprättandet av försäkringsansökningar, får icke yppas för obehöriga. Ombudet äger ej rätt att utan företagets medgivande tillsätta underombud eller att lämna annan än för företaget inregistrerad ackvisitör för livförsäkring provision eller annan gottgörelse för försäkringar, som tillförts företaget. Detta ombesörjer all inkassering av förnyelsepremier men äger att i enstaka fall om så visar sig er— forderligt påkalla ombudets bistånd vid inkassering av förfallna dylika. I er— sättning för sitt uppdrag erhåller ombudet, som i sitt förhållande till företaget angives vara fri företagare, provision. Därjämte kan ersättning utgå för post- oeh telegramporto samt nödvändiga rikssamtal för företagets räkning.

Enligt samtliga tre ovanberörda kontraktsformulär gäller en ömsesidig upp- sägningstid av en månad.

Om sakförsäkringsombuden hos företag inom FFO:s verksamhetsområde upplyser organisationen, att kollektivavtal icke träffats för dessa ombud men att kontrakt städse upprättas mellan ombuden och försäkringsföretagen. En mångfald olika typer av sådana kontrakt förekommer. Såsom exempel härå har nedanberörda fyra formulär, som användes av skilda företag, ingivits.

Ett av dessa formulär innehåller bl. a. följande. Ombudet skall anskaffa för— säkringar samt, då skada inträffar, verkställa erforderlig utredning. Vidare för- binder sig ombudet att ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande verk- samheten, som utfärdas av företaget eller som innehålles i mellan försäkrings- bolagen träffade överenskommelser. Penningmedel, som anförtros ombudet på grund av dess verksamhet, skall hållas skilda från andra penningmedel; revision av agenturen kan göras närhelst företaget så finner lämpligt. För anskaffandet av försäkringar och vården av försäkringsbeståndet, inklusive skaderegleringar och service till försäkringstagarna m. m., utgår anskaffningsprovision å första årets premie samt beståndsvårdsprovision enligt i kontraktet intagen tabell. Om- budet kan vidare få gottgörelse för portokostnader. Inkassering av premier om—

• Sida 84
•  Original

besörjes av bolagets huvudkontor. Ombudet äger icke — utan företagets med- givande —— att av annan person mottaga eller till annan avstå provision för för- säkringar som omfattas av kontraktet eller att anlita medarbetare för anskaf- fande eller avslutande av försäkringar. (Anlitas medarbetare är ombudet redo- visningsskyldigt för medel, som anförtrotts denne, och ansvarigt för att med- arbetaren fulldör honom åliggande skyldigheter.) Ombudet förbinder sig att icke vare sig direkt eller indirekt arbeta för annat företag i samma bransch. En månads ömsesidig uppsägningstid stipuleras.

Ett annat formulär upptar bestämmelser av i stort sett enahanda innehåll; dock angives häri, att ombudet gentemot företaget är fri företagare.

I ett formulär, som i övrigt innehåller bestämmelser av i huvudsak samma innehåll som det förstberörda, angives, att ombudets provision utgör dels ersätt— ning för dess arbete, dels täckning för eventuella utgifter i samband därmed, att alla meddelanden. som ombudet önskar göra genom tidningar, cirkulär eller annorledes beträffande företaget eller agenturen, först måste insändas till före- taget för godkännande samt att kontraktet när som helst kan av endera parten uppsägas till omedelbart upphörande.

Ett företag har i sitt kontraktsformulär upptagit _ förutom att för ombuds— uppdraget skall gälla förefintliga bestämmelser rörande försäkringsbolags an- skaffningsverksamhet — att ombudet skall vid anskaffning av försäkringar i före- kommande fall samarbeta med vederbörande distriktschef samt att ombudet där— jämte skall ägna sig åt vård av försäkringsbeståndet. Vidare skall ombudet bi— träda försäkringstagarna i försäkringsfrågor, underrätta företaget om inträffade skador. å företagets vägnar och för dess intressen vidtaga erforderliga under- sökningar samt till företaget omedelbart insända premielikvid som ombudet emottagit. För sitt arbete och därmed förenade kostnader erhåller ombudet provi— sion. Företaget ikläder sig inga förpliktelser gentemot av ombudet vid agenturen anställd personal. En ömsesidig uppsägningstid av en månad skall tillämpas.

FFO har slutligen anfört följande. För generalagenter, huvudombud och därmed likställda upprättas också kon- trakt. Dessa är emellertid så varierande och avpassade till förhållandena i de särskilda fallen, att några typexempel icke kan lämnas.

Enligt FFO:s uppfattning är förhållandena på detta område likartade över hela landet. Variationer i villkoren med hänsyn till lokala förhållanden torde vara sällsynta.

Ett mindre antal ombud inom storlivförsäkring och sakförsäkring är organise— rade i FFF.

Försäkringsfunktionäremas förbund

Beträffande livförsäkringsombuden anför FFF: Som FFO framhållit utför ombuden endast i undantagsfall självständigt arbete. I regel sker det sålunda i samarbete med distriktsledare (inspektör, distrikts- ombudsman eller distriktschef), och resultatet av arbetet bedömes efter antalet försålda försäkringar.

Ombudet har skyldighet att skaffa sig de kunskaper, som är erforderliga för arbetets utförande, och ombudet kan i sin tur ej använda sig av någon annan för arbetets utförande.

Försäkringsbolaget ställer allt material till ombudets förfogande. Detta är emellertid företagets egendom och skall därför återlämnas vid avgången. Yrkes- fältmannen intar arbetsledareställning gentemot ombudet och har därmed skyl- dighet att övervaka ombudets utbildning samt att intressera ombudet för att an— vända mesta möjliga tid för ombudskapet. Vidare åligger det yrkesfältmännen att kontrollera, att arbetet utföres på sådant sätt, att det ej står i strid med 302 5 lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse, samt att tillse, att försäkrings— tagarna får det bästa försäkringsskyddet.

Härav framgår, att ombudet ej intar någon sådan ställning inom företaget, som ger ombudet möjligheter att driva självständig rörelse som egen företagare.

Vad som kännetecknar ombudets arbete är uppgiften att hjälpa yrkesmannen att få till stånd försäkringar inom det område, där ombudet är bosatt eller som tilldelats ombudet (flera ombud för samma företag kan arbeta på samma område).

• Sida 85
•  Original

Det ankommer även på ombudet att tillhandahålla försäkringstagarna den ser- vice, som kan bli erforderlig i form av utlämnande av nödiga handlin ar, samt att ge råd och upplysningar rörande försäkringar eller ifyllande av ormulär.

Inom folkförsäkringen hibehålles ännu den personliga inkasseringen men i enlighet med de synpunkter, som framförts av chefen för försäkringsinspek- tionen, är den under avveckling. Svenska Lif-Balder och Folksam har i det när- maste helt upphört med denna inkassoform, varvid inkassoområdena successivt kommer att läggas över till central inkassering och ombuden övergår till anskaff- nings- eller platsombud utan inkasso.

Ombud, som arbetar som enbart anvisare, intar en beroende ställning gent- emot sina uppdragsgivare (försäkringsbolagen) medan övriga med hänsyn till arbetets art är i arbetstagarställning.

Det enda som talar emot en klar arbetstagarställning är att tiden för arbetets utförande ej kan bestämmas eller kontrolleras. Detta gäller emellertid även för yrkesfältmännen inom området, vilka till väsentlig del utför samma arbete som ombuden, även om det givetvis sker i större omfattning.

Vid bedömandet av arbetets omfattning kan endast resultatet av försäljningen eller —— där inkassering sker —— summan av inbetalda premier läggas till grund. Att så sker framgår av folkförsäkringsbolagens riksavtal, när det exempelvis gäller rätten till semesterersättning. Det förutsättes att ett ombud, som haft en inkomst å minst 900 kr. av försäkringsarbetet, arbetat den tid, som är erforderlig för att erhålla semesterersättning enligt semesterlagen för okontrollerat arbete.

Försäkringsombuden har ej medgivits rätt till ersättning enligt olycksfallsför- säkringslagen, vilket sammanhänger med svårigheterna att kontrollera, om olycks- fallet skett under arbetet som ombud. Den erfarenhet, som vunnits genom kollek- tivavtalet för folkförsäkringsombuden, där ett begränsat olycksfallsskydd erhålles, har dock visat att inga sådana svårigheter föreligger.

Några som helst svårigheter att tillämpa kollektivavtalet för denna grupp har ej heller uppstått inom de företag, där kollektivavtal finnes, utan tvärtom har erfarenheten visat att båda parter varit betjänta av (len kollektiva uppgörelsen.

När storlivbolagen gör gällande att ombuden är att betrakta som egna före— tagare, sammanhänger detta med att de däri ser en möjlighet att komma ifrån det ansvar, som skulle bli en följd av att ombuden, som deltar i mer än 90 % av ackvisitionsarbetet inom området, skulle betraktas som anställda eller be— roende uppdragstagare.

Beträffande förhållandena inom branschen är dessutom att tillägga, att folk— försäkringen allt mer övergår till samma försäkringsformcr som storlivbolagen, varför det endast är en tidsfråga, när folkförsäkringens särart försvinner eller får obetydlig omfattning.

Angående skade-(sak-)försäkringsombuden framhåller FFF: Arbetet som skadeförsåkringsombud ställer ännu större krav på att veder- börande skall vara verksamma med anskaffning av nya försäkringar och tillse, att gamla försäkringar förnyas. Ombuden har även här skyldighet att skaffa sig erforderliga kunskaper, och de måste i de flesta fall ordna försäkringarna själva utan direkt medverkan av yrkesfältmannen. Flertalet ombud bygger på detta sätt upp ett bestånd av kunder som försäkringstagare och erhåller härför förnyelse- provision för de gamla försäkringarna eller beståndsvårdsersättning och provi- sion för nytecknade försäkringar. Inom området finns ännu endast ett kollek- tivavtal för ombud, och det är i Folksam, där ombuden erkänts som anställda och erhåller semester samt olycksfallsersättning.

Det åligger samtliga ombud med undantag för specialombuden att själva utföra arbetet i samarbete med yrkesfältmännen. Erforderligt arbetsmaterial ställes till förfogande av försäkringsbolagen och återfordras vid avgången.

Försäkringsbolagen bestrider att dessa ombud är anställda eller beroende upp- dragstagare, trots att de samtidigt hävdar att de blivande försäkringstagarna och deras försäkringar är att betrakta som försäkringsbolagens tillgång. Natur- ligt vore annars att, därest ombuden vore egna företagare, deras bestånd av för- säkringar skulle vara deras affär, så att de hade den kommersiella rätten till kompensation, om beståndet överlämnades till försäkringsbolaget eller ett annat ombud —— ett förhållande som är vanligt på de flesta håll utanför de nordiska länderna, där dessa ombud är egna företagare och även är tillförsäkrade denna rätt genom lagstiftning på området.

De svenska försäkringsbolagen vill ha förmånen av att ombuden skall betraktas

• Sida 86
•  Original

som egna företagare, när det gäller företagets ansvar mot ombuden, medan de samtidigt vill ha resultatet av ombudens arbete sig tillfört på samma sätt som det bestånd, som anskaffas av yrkesfältmännen, vilka är anställda.

Skillnaden mellan yrkesfältmännens och ombudens aekvisitionsarbete ligger alltså i den tid, som ägnas åt försäkringsarbetet.

Kontrollen över arbetets omfattning kan bedömas med utgångspunkt från ny- teckningen och beståndsvårdsarbetet.

Enligt förbundets uppfattning är arbetets art sådan, att det föreligger arbets- tagarförhållande, när ombuden utför personligt arbete för försäkringsbolagct. Ett mycket stort antal av folkförsäkringsbolagens ombud arbetar på sidan om livackvisitionen även som ombud i skadeförsäkringsbranschen.

Från FFF har inkommit tre kollektivavtal. Två av dessa, vilka träffats mellan förbundet och Folksam, avser nämnda företags livombud resp. inkassoombud. Det återstående avtalet, som är träffat mellan Försäkringsanstalten Samarbete och Folksams ombuds centralorganisation, gäller för Folksams sakförsäkrings- ombud.

Samtliga dessa avtal upptar i korthet följande. Ombuden skall vara »an- ställda» mot kontrakt. De är företagets förtroendemän samt skyldiga dels att ställa sig till efterrättelse av företaget givna instruktioner och av förman i tjänsten givna anvisningar ävensom den överenskommelse angående anskaffningsverksam- heten som företaget biträtt, dels ock att inhämta sådana kunskaper, som före— taget anser erforderliga i ombudsarbetet. Ombuden skall stå de försäkrade till tjänst med råd och anvisningar. Ombud under 70 år, som fyllt vissa minimi- fordringar beträffande arbete åt företaget, försäkras för olycksfall under om- budstjänstgöringen. Försäkringen gäller enligt Samarbetes allmänna försäkrings— villkor för kollektiv olycksfallsförsäkring. Ombud som under närmast föregående kalenderår från företaget erhållit ersättning med minst 900 kr. får semesterlön. Utan företagets skriftliga medgivande äger ombuden icke avsluta anställnings- avtal med annat försäkringsföretag eller tillföra annat försäkringsföretag försäk- ring :i någon av de branscher som drivas av Folksamföretagen». En ömsesidig uppsägningstid av en månad är stipulerad, men företaget kan omedelbart av- skeda ombud som brister i redovisning o. d.

Beträffande de särskilda slagen av ombud gäller enligt avtalen utöver ovan- stående i stort sett följande.

Livombuden indelas i tre grupper, nämligen ombudsaspiranter med uppgift att sälja försäkringar och att vidmakthålla dessa samt orts- och kretsombud, som skall sälja försäkringar och vårda företagets bestånd inom sitt arbetsområde. För försäljningsarbetet utgår provision. Orts- och kretsombuden erhåller utöver provi- sion fast månadslön. Vidare kan gottgörelse i form av provision utgå för åter— upplivning av försäkringar, för vilka premieinbetalning avbrutits. Orts- och krets- ombud »vilka varit anställda hela närmast föregående kalenderår» grupplivför- säkras och har därvid att själva erlägga del av försäkringspremien.

Inkassoombuden skall förmedla nya försäkringar, mot kvitto å företagets for- mulär inkassera och redovisa premier och räntor samt tillse att försäkringarna hålles i kraft och att annullerade försäkringar återupplivas. De erhåller för sitt arbete provision. För varje ombud upplägges en garantifond. Till fonden äger företaget överföra en del av ombudens försäljnings- resp. inkassoersättning. Om ombud avgår »ur tjänsten» eller övergår till livombudsavtalet, innehålles den del av garantifonden, som erfordras för att täcka kvarstående annullationsansvar. Slutavräkning sker senast i april månad året efter det annullationsansvaret ut- gått. lnkassoombud, som varit »anställt» hela närmast föregående kalenderår och därunder erhållit viss sammanlagd inkassoersättning, grupplivförsäkras. Om- budet skall erlägga en del av försäkringspremien.

Sakförsäkringsombuden har att anskaffa nya försäkringar. Anskaffning som utföres för företaget skapar ett bestånd som tillhör detta. Dessa ombud skall vidare bl. a. föra register över försäkringsbeståndet, mot kvitto å företagets for- mulär inkassera försäkringspremier, inom föreskriven tid redovisa premierna till företaget, vid inträffad skada omedelbart lämna företaget alla erforderliga upplysningar, tillse att företagets ersättningsskyldighet ej blir större än nödvän- digt samt skyndsamt fullgöra av företaget beordrade skadeutbetalningar. Om-

• Sida 87
•  Original

buden indelas i brandombud och centralombud. Brandombuden erhåller för sitt arbete provision i form av grundersättning och beståndsvårdsersättning eller enbart anskaffningsersättning. För sin medverkan vid reglering av skada erhåller ombuden därjämte visst belopp xper skada vid varje skadetillfälle». Till central- ombud utgår provision i form av anskaffnings- och förnyelseersättning samt an- skaffningsbonus.

FFF har slutligen beträffande general- och huvudagenter anfört: I de flesta kontrakten för general— och huvudagenter är angivet, att de är egna företagare men har skyldighet att ägna sig helt åt försäkringsverksamheten eller i varje fall tillse, att agenturens verksamhet får en tillfredsställande om— fattning. Dessa företagare arbetar med ombud och i många fall även med yrkes- ackvisitörer samt har egna kontor med anställd personal.

I en del kontrakt finns införda bestämmelser om att försäkringsbolaget till- försäkrar sig kontroll över kontor och verksamhet, varvid det mycket starkt kan ifrågasättas, om det ej råder anställningsförhållande men att försäkringsbolaget vill komma ifrån ansvaret som arbetsgivare.

I de flesta fall förutsättes dock, att verksamheten helt bedrives på general- och huvudagenternas egen risk. Försäkringsföreningen för general- och huvud- agenter, som av vårt förbund biträdes vid förhandlingar med FFO eller försäk- ringsbolagen, betraktar sina medlemmar som egna företagare och önskar även för framtiden behålla denna ställning.

Vad som dock här måste framhållas är den rättslösa ställning, som dessa före- tagare med ansvar gentemot sina anställda (när det gäller löner, sociala för- måner, sjuklöner och pensionsförmåner) intar inom branschen. Kontrakten har formen av ensidesavtal, där försäkringsbolagen på alla punkter bevakar sina in- tressen och rätten till agenturen, om de som företag kan finna detta med sitt intresse förenligt. Några rättigheter till agenturinnehavaren eller ansvar mot honom eller hans personal finns ej angivna.

Inom de flesta länderna utanför Norden har på grund av dessa förhållanden skapats en lagstiftning, vilken skyddar den egna företagaren när det gäller det ekonomiska och kommersiella värdet av det försäkringsbestånd (stocken) som vederbörande innehar. I vårt land finns endast en lag, som gäller handelsagenter och som ger dessa ett begränsat skydd mot sina uppdragsgivare. Motsvarande företagare inom försäkringsbransehen är emellertid helt utan skydd.

De svenska försäkringsbolagen bestrider helt general— och huvudagenternas kommersiella rätt till sitt försäkringsbestånd och anser sig ej ha skyldighet att ge någon kompensation, därest de tar beståndet (stocken) från agenturen.

Den som driver försäkringsackvisition i Sverige såsom egen företagare har därför ett stort behov av att erhålla rättsligt skydd gentemot försäkringsbolaget, vilket ju måste vara förutsättningen för en självständig företagsform.

Antalet general- och huvudagenter torde röra sig omkring 200, varav endast ett fåtal är verksamma för flera bolag inom samma bransch.

I ett fåtal fall bedrives agenturen i aktiebolagsform.

Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation

FFO har i kompletteringarna till sin tidigare lämnade redogörelse till en början påpekat, att det här är fråga om personer, som har heltidsanställning eller huvudsysselsättning på annat håll och som åtagit sig uppdrag att på fritid verka som försäkringsombud för att skaffa sig en biförtjänst. Tillika framhåller FFO, att ombuden för sin försörjning ej är beroende av agenturinkomsten, även om denna ger ett gott ekonomiskt tillskott, samt att det kan ifrågasättas om biförtjänsttagare av detta slag över huvud taget kan betraktas som beroende upp- dragstagare.

FFO åberopar i detta sammanhang efterföljande sammanställning av uppgifter beträffande vissa fritidsombuds inkomster under åren 1949—1953.

• Sida 88
•  Original

Sammanställning av uppgifter beträffande vissa fritidsombuds inkomster

Hela antalet ombud *1/1, 1953

Antal ombud Antal ombud

med en in- komst av agen-

med en in- komstavagen-

turen översti- turen översti- gande 1 000 kr gande 1 000 kr något av åren 1949—1953

samtliga år 1949—1953

Antal om- bud en]. kol. 3 i procent av samtliga ombud enl. kol. 1

Antal ombud med en inkomst av agenturen överstigande 1000 kr

1949 1950 1951 1952 1953

2

3

4

O

69

010050 OQO!

...

I

..».

.....

zVWPHmowmcow>

.

>J— ammog—uxomm o—lazaomm—oowm

'o-

Beträffande de olika slagen av ombud uttalar FFO i fråga om livförsäkrings- ombuden följande.

Enligt FFFzs uppfattning övriga ombud (i allmänhet ståndpunkten förefaller överraskande, särskilt som förbundet så sent som år 1955 med oss träffat ett riksavtal för folklivbolagens ombud, i vilket antecknats att parterna var ense om, att ombuden är självständiga företagare med det till- lägget, att ombuden dock i regel är att betrakta som beroende uppdragstagare

är anvisarombuden beroende uppdragstagare medan inkasserande ombud) är anställda. Den sistnämnda

i den s. k. arbetsfredslagstiftningen. Om det förhöll sig så, att vissa grupper ombud vore att anse som anställda i civilrättslig mening, hade säkerligen krav rests mot bolagen på t. ex. lagenlig semesterlön. Även om det förekommit att enstaka ombud framfört sådana krav, har de alltid avvisats med hänvisning till att anställningsförhållande icke föreligger. Några processer därom har icke heller förekommit.

Enligt förbundets uppfattning är det endast den omständigheten. att tiden för arbetets utförande ej kan bestämmas eller kontrolleras, som talar mot livom— hudets arbetstagarställning. Vi vill därtill genmäla, att ombudet självt bestäm- mer icke endast arbetstiden utan också omfattningen av sitt arbete. En yrkes- fältman har icke sådan arbetsledning att han kan beordra ett ombud att vid en viss tidpunkt exempelvis göra ett kundbesök i försäljningssyfte. Ombudet utväljer självt de personer, gentemot vilka försäljningsförsöken inriktas. Det är ju där ombudets lokal— och personkännedom är av värde för bolaget. Ombudet bestämmer självt sättet för sin insats, t. ex. om kontakt skall tagas per telefon, vid personligt besök eller vid något gemensamt sammanträffande av annat slag. Ombudets ersättning beror helt på resultatet av verksamheten, och förmånerna utgöres uteslutande av provision.

Förbundet pekar på vissa andra omständigheter såsom skyldigheten att under- kasta sig utbildning och att bolaget ställer material till förfogande. Vad först utbildningen beträffar sker denna per korrespondens och omfattar endast ett mindre antal kursbrev. Den kan sålunda icke anses vara särskilt betungande. Det material som bolaget tillhandahåller består i allmänhet av bolagets premie- tariffer, erforderliga blanketter för tecknande av ansökan om livförsäkring samt

• Sida 89
•  Original

visst reklammaterial. Att bolaget önskar återfå detta material när uppdraget upp- hört är en naturlig sak som icke kan påverka ombudets rättsliga ställning.

Förbundets påstående att ombuden icke skulle åtnjuta yrkesskadeförsäkrings- lagens förmåner av den anledningen, att det skulle vara svårt att kontrollera om olycksfallet skett under arbete som ombud, är icke riktigt. Undantaget från försäkringen beror givetvis på att ombudet icke är anställt. Det begränsade olycksfallsskydd, som folklivombuden åtnjuter enligt kollektivavtal, ger icke någon bestämd ledning för bedömande av svårigheterna att kontrollera i vilken verk— samhet ett olycksfall ägt rum.

Då förbundet i detta sammanhang hänvisar till de semesterlöne— och olycks- fallsersättningsförmåner, som enligt riksavtalet tillkommer folklivombuden, vill vi framhålla att detta avtal utgör resultat av förhandlingar och icke avser att återspegla ett anställningsförhållande. På folklivområdet har den kollektiva reg— leringen av ombudens ställning och förmåner otvivelaktigt fungerat tillfreds- ställande. Inom storlivförsäkringen sådan den bedrives av de till oss anslutna bolagen är förhållandena däremot annorlunda, och något behov av en sådan kollektiv reglering föreligger icke där. Den av förbundet omnämnda övergången även i folklivbolagen till samma försäkringsformer som i storlivbolagen är i första hand av försäkringsteknisk karaktär. Däremot kvarstår väsentliga skill- nader beträffande försäljningsorganisationen i de. olika bolagen.

I fråga om sakförsäkringsombuden påpekar FFO, att FFF särskilt hänvisar till att dessa ombud bygger upp 5. k. stockar och att de har vissa beståndsvår- dande uppgifter. Vidare yttrar FFO följande.

Det är riktigt att ombuden, när centralinkasseringen infördes, i allmänhet fick behålla en viss s. k. förnyelseprovision. Ombuden har ju därigenom ett intresse av att försäkringarna hålles vid makt. Det ankommer emellertid på om- buden att med sin lokala kännedom om de enskilda försäkringstagarna bedöma vilka beståndsvårdande åtgärder som är erforderliga. När det gäller skaderegle- ring och annan service till försäkringstagaren är ombudens uppgifter ganska begränsade. Det kan vara fråga om att lämna ut en blankett för skadeanmälan eller hänvisa försäkringstagaren till yrkesfältman eller direkt till bolaget. Frågan om rätten till stocken är i detta sammanhang knappast av betydelse. Ombuden har till uppgift att anskaffa försäkringar och att tillse att gamla försäkringar förnyas, och för detta har ombuden en Viss provisionsersättning. Av de enskilda kontrakten mellan bolagen och ombuden framgår att det är bolagen och icke om— buden som har rätt att förfoga över den s. k. stocken. Ombuden är förmedlare av försäkringen och icke försäkringsgivare. Hur denna fråga reglerats i andra länder saknar i detta sammanhang betydelse.

I fråga om sakförsäkringsombuden hänvisas i övrigt till vad som ovan anförts beträffande ombuden i storlivförsäkring.

Slutligen anför FFO beträffande general- och huvudagenter följande. Dessa är såväl enligt förbundets som vår uppfattning att betrakta som egna företagare. Vi har därjämte tidigare uttalat, att många fältmän inom denna kategori är att anse som beroende uppdragstagare. Vi saknar därför anledning att närmare beröra de av förbundet beträffande denna grupp i övrigt anförda synpunkterna, som i detta sammanhang torde sakna betydelse.

De generalagenter, som driver sin rörelse i aktiebolagsform. har givetvis icke någon möjlighet att i arbetsrättsligt hänseende likställas med anställda eller be- roende uppdragstagare.

Annonsombud, inkasserare och prenumerationsombud

Enligt Tidningarnas arbetsgivareförening tillhör annonsombud, inkasserare och prenumerationsombud i allmänhet icke någon facklig sammanslutning. Föreningen har såsom sin mening uttalat, att dessa som regel är oberoende upp- dragstagare men att ett mindre antal av dem möjligen kan betraktas som be- roende sådana.

• Sida 90
•  Original

Föreningen har tillskrivit ett hundratal av sina medlemmar för erhållande av närmare upplysningar angående förekomsten av beroende uppdragstagare samt dessas arbetsvillkor. Svar har inkommit från fem medlemmar. Av dessa för- klarar en annonsbyrå och ett tidningsföretagl, att hos dem icke förekommer vare sig inkasserare, annonsförmedlare eller prenumerationsombud, som kan an— ses såsom beroende uppdragstagare.

De övriga tre företag, från vilka upplysningar inkommit, betecknas här nedan A, B och C.

Annonsombud

Företaget A har omkring femton annonsombud, vilkas uppdrag regelmässigt är bisysslor. Ombuden disponerar själva över sin arbetstid. De för företagets prenumerationsombud bestämda villkoren (se nedan) är i tillämpliga delar gäl- lande för annonsombuden.

Företaget B har 20 annonsförmedlare. Ersättning till dem utgår i form av provision. De erhåller därjämte gottgörelse för sina kostnader för porton och telefonsamtal till tidningen (i ett par fall utgår ersättning för viss del av telefon- abonnemang). Uppdraget som annonsförmedlare är bisyssla. Det innebär alle— nast mottagande och vidarebefordran till företaget av annonser, varför vem som helst som anträffas på förmedlarens adress (telefon) kan utföra detsamma. Ett par av förmedlarna har samma uppdrag för tidning med annan utgivningsort. Inga semester— eller sociala förmåner från företaget till förmedlarna har disku— terats. För förmedlarna gäller vidare, att de äger upptaga annonser inom eget samhälle med närmaste område, att annonsmanuskript skall vara företaget till- handa senast visst klockslag å dag före intagningsdag, att förmedlarna skall iakt- taga av företaget angivna annonspriser och rabatter samt att de från vederbörande annonsörer skall uppbära betalning för förmedlade annonser.

Företaget C uppger att vissa av företagets ortsmeddelare också tjänstgör som annonsförmedlare. Härutöver förmedlar ett tiotal cigarr- och pappersaffärer annonser till företaget. Ingen av ifrågavarande förmedlare har något stående uppdrag av ackvisitionskaraktär. Rent undantagsvis kan emellertid förekomma, att en ortsmeddelare åtar sig ackvisition för ett visst speciellt ändamål, t. ex. en julkampanj eller för ett tidningsnummer med särskild tonvikt på lantbruk, industri o. d. Annon-sombuden får praktiskt taget inga instruktioner. De er- håller ersättning i form av provision. Någon ersättning för kostnader utgår i allmänhet icke till dem; dock kan reseersättning förekomma, då fråga är om bestämt ackvisitionsuppdrag. Ingen uttrycklig förpliktelse till personlig arbets— prestation föreligger. Ombuden disponerar helt över sin arbetstid. De har nästan regelmässigt motsvarande uppdrag även för annan tidnings räkning. Uppdragen ifråga är, såvitt företaget har sig bekant, bisysslor. Semester- eller sociala för—

1 Företaget framhåller emellertid, att en hos företaget arbetande fotograf torde kunna betraktas som beroende uppdragstagare. Denne utför ät företaget reportage— fotografering jämte tillhörande mörkrumsarbete ävensom mörkrumsarbete beträffande bilder, som icke fotograferats av honom själv. Fast pris gäller för varje bild som publiceras i tidningen. Ersättning för mörkrumsarbete beträffande andra än egna tag- ningar utgår enligt särskild taxa. Resekostnadcr ersättes av företaget. Fotografen äger anskaffa ersättare, om han själv är tillfälligt förhindrad. Arbetet måste utföras på vissa tider (mest kvällar och förmiddagar). Fotografen arbetar uteslutande för före- tagets räkning. Han erhåller icke från företaget semester- eller andra sociala förmåner.

• Sida 91
•  Original

måner utgår icke. Ombuden kan enligt företagets mening icke anses intaga någon beroendeställning i förhållande till företaget.

Inkasserare

Företaget A har icke redovisat några inkasserare. Företaget B har åtta sådana. Inga skriftliga instruktioner eller avtal finns för dessa. De har allenast att hos vederbörande inkassera förfallna belopp och redovisa dessa till företaget. Provision utgår å inkasserade belopp. Allt arbets- material tillhandahålles av företaget, varför någon ersättning för expenser ej erfordras. Inkasserarna kan vid förhinder att personligen utföra uppdraget an- skaffa ersättare, som emellertid skall godkännas av företaget. De disponerar över sin arbetstid. Uppdragen är bisysslor. Inga semester- eller sociala för- måner utges av företaget till inkasserarna.

Företaget C har sex prenumerationsinkasserare, av vilka fem innehar anställ- ning som tidningsbud, därvid inkasseringsuppdraget kombinerats med anställ- ningen. Dessa fem inkasserare erhåller semester— och sociala förmåner enligt för tidningsbuden gällande kollektivavtal. För inkasserarna, vilkas arbete icke regleras genom skriftliga avtal, gäller allenast, att de skall avhämta prenumera- tionsavgifter i prenumeranternas bostäder mot avlämnande av färdigtryckta kvit- ton. De erhåller ersättning i form av provision och är icke förpliktade till per- sonlig arbetsprestation samt disponerar helt över sin arbetstid. De är vidare oförhindrade att inneha uppdrag även för annan tidning. Inkasseringsuppdragen är alltid bisysslor.

Prenumerationsombud

Företaget A har 232 prenumerationsombud. Med dessa upprättas avtal av i huvudsak följande innehåll.

Ombudet, vars uppgift är att bibehålla eller öka tidningens spridning inom sitt distrikt, äger icke rätt att samtidigt företräda annan tidning eller tidskrift. Uppdraget medför intet anställningsförhållande. Uppdragstagarens arbete är att betrakta såsom självständig rörelse i förhållande till företaget. Rätt till semester, semesterersättning eller pension föreligger därför icke. Ombudets ersättning för uppdraget betraktas icke såsom lön utan som provision. Företaget gör ej å er— sättningen skatteavdrag. Om ombudet inkasserar och redovisar abonnemangs- avgift utgår ingen särskild ersättning härför. Utöver provision erhåller ombudet ersättning för bl. a. portoutlägg ävensom friexemplar av tidningen. Abonne- mangsorder skall utskrivas på av företaget tillhandahållna blanketter. Företaget ombesörjer i regel postabonnemang å tidningen efter av ombudet insända order. Då det inträffar, att personer direkt å postanstalt tecknar abonnemang å tid- ningen, bör ombudet minst ett par gånger om året genom besök å ortens post- anstalt förskaffa sig upplysning om sådana personers namn och adresser för att kunna bevaka att ifrågavarande abonnemang förnyas. Ombudet skall föra kortregister över abonnenterna. Ett särskilt register bör av ombudet föras över personer som icke är abonnenter men som kontinuerligt bearbetas. Reklamtryck, cirkulär etc. tillhandahålles av företaget. Inga trycksaker får användas utan att först ha godkänts av företagets huvudkontor. Ombudet, som icke har någon direkt befattning med lösnummerförsäljning av tidningen, bör iakttaga huru för— säljningen fungerar och underrätta företaget om eventuella brister i densamma. Slutligen äger ombudet rätt att mot särskild provision taga upp beställningar på en företagets årspublikation.

Företaget B har fem prenumerationsombud. För dessa gäller avtal av inne- håll, att de skall bevaka företagets intressen, beflita sig om att öka tidningens spridning, inkassera prenumerationsavgifter, å registerkort göra anteckningar om inbetalade sådana avgifter, lämna prenumeranterna kvitton härå samt redovisa

• Sida 92
•  Original

avgifterna till företaget. Ersättning utgår i form av provision, ibland förenad med viss fas-t ersättning för dag, då uppdrag utförts. Ersättning för expenser erfordras ej, enär allt arbetsmaterial tillhandahålles av företaget. Ombuden har personlig arbetsskyldighet men disponerar själva över sin arbetstid. På grund av arten av uppdraget — vilket är en bisyssla — har person med uppdrag för annan tidning icke antagits för sysslan.

Företaget C har icke redovisat några prenumerationsombud.

Bensindistributörer

Försäljning av motorbränsle sker dels från bensinstationer och dels från 5. k. singelanläggningar.

Med bensinstation förstås bensinanläggning, som är försedd med särskilda expeditionslokaler. En del stationer är därjämte utrustade med serviceanlägg- ningar (smörjning och tvättning). Från bensinstation försäljes i regel motor- bränsle för allenast ett oljebolags räkning. Ett mindre antal stationer, de s. k. samstationerna, försäljer emellertid bränsle för flera oljebolags räkning.

Man skiljer mellan bensinstationsinnehavare och bensinstationsföreståndare. Med bensinstationsinnehavare avses i allmänhet fysisk eller juridisk person, som driver bensinstation i eget namn men som genom 5. k. arrendekontrakt iklätt sig vissa förpliktelser med avseende å köp och försäljning av varor, som salu- föres genom bensinbolagen. Med bensinstationsföreståndare avses i allmänhet fysisk person, som anställts som föreståndare för bensinstation, vilken drives antingen av bensinbolag i egen regi eller av bensinstationsinnehavare.

Singelanläggning är en anläggning med en eller flera pumpar, som icke har tillgång till särskilda expeditionslokaler eller serviceanordningar. Från dylik anläggning försäljes regelmässigt bränsle för allenast ett oljebolags räkning. Dessa anläggningar innehaves huvudsakligen av lanthandlare, ägare av motor- verkstäder o. d., vilka bedriver bensinförsäljningen såsom ett led i sin övriga verksamhet eller såsom kundservice.

Såväl Petroleumbranschens arbetsgivareförbund som Sveriges bensinhandlares riksförbund anser, enligt vad arbetstidsutredningen från förbunden inhämtat. att innehavarna av samstationer och innehavarna av singelanläggningar som regel icke är i sin verksamhet för vederbörande oljebolags räkning bundna på sådant sätt, att de bör betraktas såsom beroende uppdragstagare i förhållande till bolagen.

Den kategori av bensindistributörer, som här närmast är aktuell, synes så— lunda utgöras av bensinstationsinnehavare, som bedriver försäljning av driv- medel för allenast ett oljebolags räkning.

Beträffande bensinstationsinnehavarnas ställning anför Petroleumbranschens arbetsgivareförbund följande.

För rörelsen erforderliga anläggningar disponerar bensinstationsinnehavarna huvudsakligen på två olika sätt: f ?.)hSttationsinnehavaren driver sin rörelse i av bolaget ägd eller förhyrd as 1 e . I gsådana fall erlägger stationsinnehavaren viss ersättning för nyttjanderätten av fastigheten —— av bolagen genomgående benämnd dispositionsersättning.

b) Stationsinnehavaren driver sin rörelse i av innehavaren själv ägd eller för- hyrd fastighet.

I sådana fall erlägger bolaget till innehavaren en viss ersättning, som står i relation till omsättningens storlek.

Vid bedömande av frågan om uppdragstagarens beroende av uppdragsgivaren synes det vara två moment, som är av betydelse härför, nämligen:

• Sida 93
•  Original

1. Sättet för ersättningsförmånernas utformning.

2. Uppdragstagarens bundenhet i förhållande till uppdragsgivaren. De olika bensinbolagens avtal med stationsinnehavarna är i stort i sak lik- fl'rlt'aded och vad angår de två här ovan angivna punkterna kan ur avtalen utläsas () jan e.

1. Ersättningsförmånernas utformning Innehavaren köper genomgående varorna i fast räkning till för orten gällande pris och får sedan behålla den vinst han kan göra vid försäljningen av varorna. Utöver denna vinst kan innehavaren även bereda sig vinst på sådana tjänster som tvättning, smörjning och polering etc. av motorfordon. Denna del av verk- samheten står helt utanför bolagens kontroll.

2. Graden av bandenhet Innehavaren får i regel icke verkställa inköp från annan leverantör utan respektive bolags godkännande. Detsamma gäller också beträffande annat sam- arbete. I vissa fall är innehavaren oförhindrad att köpa vissa varor exempelvis smörjolja från annan leverantör, om denne kan erbjuda förmånligare priser. Innehavaren är i kontrakten icke förpliktad till personlig arbetsprestation och kan själv disponera sin arbetstid. I Övrigt är att märka, att stationsinnehavaren i allt har ställning av egen före— tagare. Sålunda framgår av flera kontrakt, att innehavaren har skyldlghet att anmäla firma och tillse att erforderliga tillstånd erhålles för rörelsen och att gällande författningar efterlcves. Kontrakten gäller med en månads uppsägning och efter ett år med tre månaders uppsägning. I vissa fall gäller avtalet på ett är i sänder med viss uppsägningstid. Återigen i andra avtal kan man finna be- stämmelser därom att om innehavaren avlider innehavarens dödsbo äger fort- sätta rörelsen.

Sveriges bensinhandlares riksförbund uttalar: Riksförbundet anser den ojämförligt största delen av landets bensinhandlare vara hänförlig till kategorien beroende uppdragstagare. Vilket antal det härvidlag gäller kan det vara vanskligt att uttala sig om, men enligt vår uppfattning ligger siffran någonstans mellan 1 800 och 2 000.

Beträffande sättet för ersättningsförmånernas utformning kan vi hänvisa till vad Petroleumbranschens arbetsgivareförbund uttalat härom.

Då fråga är om uppdragstagarens bundenhet till uppdragsgivaren gäller att uppdragstagaren icke får försälja petroleumprodukter inköpta från annan än uppdragsgivaren. I en del fall äger han på annat håll inköpa vissa biltillbehör. Denna gren av rörelsen är emellertid av underordnad betydelse. över huvud taget är hans bundenhet till uppdragsgivaren betydande, eftersom denne exempelvis äger kontraktsenlig rätt att kräva noggrann efterföljd av alla instruktioner be- träffande försäljningsverksamheten ävensom att påbjuda bensinstationers öppet- hållande också under sådana tider av dygnet, då stationsinnehavaren finner det vara förlustbringande att hålla öppet. Innehavaren är emellertid icke förpliktad till personlig arbetsprestation och kan själv disponera sin arbetstid.

Avtal avseende reglering av detaljhandeln med petroleumprodukter har träf- fats mellan Sveriges bensinhandlares riksförbund och ett vart av följande olje- bolag, nämligen Svenska Esso AB, AB Svenska Shell, Caltex oil AB, Svenska BP olje AB, Svenska Gulf oil company AB och AB Nynäs-petroleum. Avtalen, som gäller för såväl parterna som riksförbundets medlemmar, är i stort sett likalydande och innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Bruttopriser samt försäljnings- och leveransvillkor fastställs av bolaget. Service- priser fastställs av bolaget och riksförbundet i särskild prislista, som skall anslås å väl synlig plats å bensinstationen. Medlem är skyldig att tillämpa sålunda fast— ställda bestämmelser. Inkomst av vid station förefintliga spol- och smörjnings- anordningar tillfaller helt medlem, som förbinder sig att bestrida alla av denna inkomstgren föranledda särskilda omkostnader, såsom för vatten, sämskskinn, svamp m. m. Då dylika förnödenheter behöver anskaffas, skall samarbete mellan medlemmen och bolaget äga rum, så att medlemmen efter sina ekonomiska re- surser kan uppfylla ifrågavarande skyldighet. Bolaget skall emellertid underhålla

• Sida 94
•  Original

för scrviceverksamheten erforderliga bolaget tillhöriga kompressorer, billyftare III. 111. Medlem har rätt att på egen bekostnad saluföra för bilägare lämpade varor, som icke utgöres av petroleumprodukter (såsom elektriska lampor, tändstift, säk- ringar o. d.), men är skyldig att om bolaget tillhandahåller varorna på (less be— gäran inköpa dem från bolaget, därest detta tillämpar lika goda villkor som ledande grossister inom respektive tillbehörsbransch. Han äger att i den av honom disponerade stationen använda visst av bolaget anvisat väggutrymme för an- bringande av förbundets skyltar och anslag. Medlem tillförsäkras den återför- säljarrabatt eller den provision, som bolaget i allmänhet vid varje tillfälle till- lämpar för oljeprodukter, dock med avdrag för skälig gottgörelse för nyttjandet av bensinstationsanläggningen (dispositionsersättning). Bolaget upprättar med medlemmen separat kontrakt, som icke må strida mot bestämmelserna i avtalet. I kontraktet skall ingå en bestämmelse om att det skall löpa med en ömsesidig uppåägningstid av tre månader efter det medlemmen innehaft stationen under ett r.

Tryckta formulär till personliga kontrakt har inkommit från de oljebolag, med vilka riksförbundet träffat ovanberörda avtal, samt från Koppartrans för- säljnings AB och Mobil oil AB.

I fråga om bensinstationsinnehavarnas arbetsvillkor och bundenhet i förhål— lande till bolagen innehåller samtliga formulär i stort sett likartade bestämmelser. Redogörelse lämnas härnedan för huvudinnehållet i ett sådant.

Enligt detta formulär åtar sig återförsäljaren att omhänderha en bolagets bensinstation och att därstädes idka handelsrörelse med köp och försäljning av petroleumprodukter och övriga varor, som bolaget för i marknaden inom landet och som lämpligen kan ifrågakomma till försäljning vid stationen. För dispone- randet av stationen erlägger återförsäljaren viss ersättning per liter försåld bensin och bentyl. Bolaget ombesörjer och bekostar alla genom normal förslitning och vid aktsamt bruk nödiga reparationer å anläggningen samt vederbörlig justerin * av till anläggningen hörande distributionspumpar. Skador, som uppkommer å anläggningen genom återförsäljarens eller hans personals oaktsamhet, repareras på återförsäljarens bekostnad. Daglig tillsyn och renhållning av stationen om- besörjes och bekostas av denne. Återförsäljaren äger saluföra för bilägare lämpade varor, som icke är att betrakta som petroleumprodukter (såsom lampor, tändstift o. d.) men är skyldig att, därest bolaget försäljer sådana varor, inköpa dem från detta. Andra skyltar eller anslag än sådana som tillhandahålles eller godkännes av bolaget får ej uppsättas å eller invid stationen. I mån av tillgång på utrymme och ut- rustning skall återförsäljaren utföra bilservicc såsom tvättning och smörjning. Där- emot får han ej utan bolagets skriftliga medgivande bedriva någon form av verk- stadsrörelse. Stationen skall hållas öppen under tider som av bolaget godkännes. Handelsanmälan och sådan anmälan om handel med eldfarliga oljor, som om- förmäles i 46 5 förordningen den 7 oktober 1921 angående eldfarliga oljor, skall göras av återförsäljaren. Denne är ensam ansvarig för efterlevnaden av författ- ningar och föreskrifter rörande handel med dylika oljor och rörande verksamhet såsom egen företagare. Han svarar för skada, som åsamkas tredje man. Återför- säljaren förbinder sig att årligen från bolaget inköpa vissa mängder petroleum- produkter. På levererade varor erhåller han gällande återförsäljarrabatt. Vid ut- förande av servicearbeten skall tillämpas prislista, som fastställs av bolaget och Sveriges bensinhandlares riksförbund gemensamt. Försäljning på kredit för bo- lagets räkning får ske endast till av bolaget godkända kunder och mot av dessa underskrivna s. k. kreditlappar enligt bolagets formulär. Endast sådan personal får av återförsäljaren anställas, att verksamheten vid stationen kan bedrivas på fullt tillfredsställande sätt. Återförsäljaren förbinder sig att gentemot den anställda personalen uppfylla mellan Petroleumbranschens arbetsgivareförbund och Svenska transportarbetareförbundet träffat kollektivavtal angående arbete å bensinstationer. Han svarar själv för avlöningar till personalen samt för alla övriga driftskostna- der. För läckage, svinn eller annan varuförstörelse kan gottgörelse erhållas från bolaget, allenast om förlusten orsakats uteslutande av sådant fel på bolagets distri- butionsmateriel, som ej med vanlig uppmärksamhet från återförsäljarens eller hans personals sida kunnat konstateras. Återförsäljaren får under kontraktstiden varken direkt eller indirekt driva affärer med eller annorledes taga befattning med petroleumprodukter från annan än bolaget. Kontraktet, som icke får trans— porteras på annan, gäller med tre månaders uppsägningstid. Bolaget äger emel-

• Sida 95
•  Original

lertid uppsäga detsamma till omedelbart upphörande bl. a. om återförsäljaren blilsitel i sin betalningsskyldighet mot bolaget eller åsidosätter sina åtagna för- p i te ser.

Körare m. fl. inom skogsbruket

Historik

Speciellt i Norrland men även i Dalarna har det tidigare varit vanligt, att skogsavverkning _— innefattande även borttransport av virket -— bortsatts på entreprenad. De som åtog sig dylika entreprenader var körarna, vilka hade att själva anställa och avlöna erforderlig arbetskraft, bl. a. huggare. Detta system befästes (ehuru med viss modifikation) genom en den 19 december 1936 träffad uppgörelse mellan domänverket och ett stort antal norrländska skogsbolag, å ena sidan, samt Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska skogs- och flott- ningsarbetareförbundet, å andra sidan. Uppgörelsen, som blivit kallad norr- landsöverenskommelsen, innehöll bl. a., att arbetet skulle bortsättas mot kon- trakt i dittills vanlig ordning, att kontraktstagaren (köraren) skulle anskaffa erforderligt antal huggare samt i förhållande till dessa intaga samma förmans— ställning som dittills, vari bl. a. ingick att betala ut lönen till huggarna, samt att huggare som så önskade kunde få sin lön utbetald direkt genom kontrakts- givaren mot av kontraktstagaren utfärdade anvisningar.

Särskilt bestämmelsen i norrlandsöverenskommelsen att huggare ägde få sin lön utbetald direkt genom virkesägaren innebar en uppmjukning av det tidigare entreprenadsystemet.

Norrlandsöverenskommelsen efterföljdes av liknande överenskommelser åren 1937 och 1940.

1940 års överenskommelse efterföljdes av »Ramavtal för skogsbruket i Norr- land och Dalarna» den 26 oktober 1942. Genom detta avtal skedde ytterligare uppluckring av entreprenadsystemet på det sätt, att körarens skyldighet att an- skaffa huggare icke längre var ovillkorlig. Ramavtal av i huvudsak samma inne- håll gällde t. o. m. den 30 september 1947.

Den 4 januari 1948 träffades nytt ramavtal för Norrland och Dalarna. Detta hade i väsentliga delar sådant innehåll, att körarens ställning måste anses därigenom förändrad. Visserligen ålåg det alltjämt köraren att anskaffa huggare och att intaga förmansställning i förhållande till dessa, där arbetsgivaren ej före- drog att själv anskaffa huggare och utöva den tillsyn som åvilat köraren, men nu ålåg arbetsgivaren bl. a. »att beräkna huggarlikvider och utbetala dessa di- rekt till huggarna» samt »att vid likvidernas utbetalning verkställa skatteavdrag-. Genom dessa sistnämnda bestämmelser har huggarna —— även i de fall, där de anskaffats av köraren _ kommit att anses som anställda hos virkesägaren. Köra— rens förmansställning har därmed förändrats. Där köraren alltjämt anskaffar huggare torde det få anses att han gör detta såsom ombud för virkesägaren.

Senare träffade ramavtal för Norrland och Dalarna har i nyss berörda av— seenden samma innehåll som 1948 års avtal.

I mellersta och södra Sverige har körningsarbetet sedan gammalt varit skilt från huggningarbetet på sådant sätt, att virkesägaren träffat avtal med körarna för sig om körningsarbetet och med huggarna för sig om huggningsarbetet.

Inom hela landet är alltså läget det att skogshuggarna anses såsom anställda hos virkesägaren.

Följaktligen skall vid bedömandet av körarens ställning hänsyn tagas endast till körningsarbetet. Här skall emellertid anmärkas, att det i vissa delar av

• Sida 96
•  Original

Norrland och i Dalarna förekommer, att köraren anställer och avlönar s. k. brosslare, som har att utföra visst arbete (hopdragning av virke), som anses ingå i det åtagna körningsarbetet.

Ett stort antal kollektiva avtal rörande skogsarbete — ramavtal samt lokala arbets- och löneavtal (lokalavtal) — är för närvarande träffade.

De viktigaste avtalsslutande parterna är på arbetsgivarsidan domänverket, Föreningen Skogsarbeten, Svenska lantarbetsgivareföreningen samt Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening. Därjämte föreligger vissa av- tal upprättade för enskilda företag eller delar av sådana (såsom för vissa för- valtningar under Korsnäs AB och Stora Kopparbergs bergslags AB samt för AB Svenska kullagerfabriken, Hofors bruk, Sandvikens jernverks AB och Vikmans— hytte bruks AB). På arbetstagarsidan är de viktigaste avtalsparterna Riksförbun- det Landsbygdens folk, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet och Trävaruindustridepartementet inom Sveriges arbetares centralorganisation.

Kollektiva avtal (ramavtal och lokalavtal) har av domänverket, Riksförbun- det Landsbygdens folk och Svenska skogs— och flottningsarbetareförbundet träf— fats för såväl Norrland och Dalarna som vissa delar av mellersta och södra Sverige. Föreningen Skogsarbeten har sitt avtalsområde begränsat till Norr- land och Dalarna. Svenska lantarbetsgivareföreningen, Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening samt Trävaruindustridepartementet inom Sveriges arbetares centralorganisation ävensom de enskilda skogsbolagen har sina avtalsområden huvudsakligen inom mellersta och södra Sverige.

Ramavtal

Ramavtalen innehåller allmänna bestämmelser till lokalavtalen. Vanligen har de sistnämnda avtalen träffats separat. Men vissa kollektiva avtal innehåller såväl allmänna bestämmelser av ramavtals karaktär som prisbestämmelser.

I efterföljande förteckning upptages dels samtliga till utredningen inkomna särskilda ramavtal (1—8), dels ock vissa mera betydelsefulla andra kollektiva avtal (9—12) innehållande såväl allmänna bestämmelser av ramavtals karaktär som prisbestämmelser. Dessa allmänna bestämmelser kommer i det följande att behandlas såsom ramavtal.

I samtliga redovisade ramavtal har den bestämmelsen intagits, att alla arbeten som avtalen avser skall utföras i enlighet med lämnade instruktioner eller annorledes meddelade anvisningar. Vidare stadgar alla ramavtalen — utom ramavtal 9 —— att arbetsgivaren äger rätt att leda och fördela arbetet samt att fritt antaga och avskeda arbetare. Enligt uppgift från Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening äger emellertid i praktiken arbetsgivare denna befogenhet även i fråga om arbeten som ramavtal 9 avser. Föreskrifter angående den dagliga arbetstiden återfinns i ramavtalen 1—6 och 8—11. Vissa av avtalen stadgar därutöver, att arbetaren är skyldig att på order av arbets- givaren utföra arbete på övertid. Avtalen 1-—6, 8—9 och 11—12 innehåller vissa bestämmelser om ledighet från arbetet bl. a. å helgaftnar. I ramavtalen 1—6 och 9—12 har intagits föreskrift därom, att inträffade yrkesskador och sjuk— domsfall omedelbart eller så snart ske kan skall anmälas till vederbörande arbetsbefäl. Samtliga redovisade ramavtal stadgar, att ersättning i anledning av yrkesskada och yrkessjukdom utgår enligt gällande lagstiftning.

Särskilda bestämmelser angående vinteravverkningsarbeten förekommer i ramavtalen 1 och 4. Beträffande sådana arbeten, varom kontrakt skall upprättas med vederbörande körare, åligger det kontraktstagaren att anskaffa huggare och intaga förmansställning i förhållande till huggarna i allt vad som avser samarbetet

• Sida 97
•  Original

Avtalsparterna å

arbetsgivarsidan arbetstagarsidan

Avtalet är tillämpligt å

1. Domänverket och Föreningen Skogsarbeten

2. Domänverket, Korsnäs AB. Stora Kopparbergs bergslags AB, AB Svenska kullagerfabri- ken, Hofors bruk, Sandvikens jernverks AB och Vikmans- hytte bruks m.fl. AB

3. Domänverket

4. Domänverket och Föreningen Skogsarbeten

5. Domänverket

7. Svenska lantarbetsgivare- föreningen

8. d:o

9. Värmlands och västra Bergs- lagens skogsarbetsgivare- förening

10. Värmlands och västra Bergs- lagens skogsarbetsgivareföre— ning för vissa av föreningens medlemmar (bl. a. Bengtsfors sulfit AB och Billeruds AB)

11. AB Svenska kullagerfabriken, Hofors bruk

12. Korsnäs AB samt Stora Kop- parbergs bergslags AB

Svenska skogs- och flottningsarbetare- förbundet

d:o

Riksförbundet Landsbygdens folk

d:o

Trävaruindustride- partementet inom Sveriges arbetares centralorganisation

Riksförbundet Landsbygdens folk

Svenska skogs- och flottningsarbetare- förbundet

d:o

Riksförbundet Landsbygdens folk

d:o

Riksförbundet Landsbygdens folk samt vissa ortsför- hund av riksförbun- det

Lokalavtal rörande Skogsarbeten, som träffats inom Norrland och Dalarna.

Lokalavtal rörande Skogsarbeten, som träffats inom Gästrikland och södra delen av Kopparbergs län.

Lokalavtal rörande Skogsarbeten m.m., som träffats inom vissa de- lar av bergslagsdistriktet och östra distriktet samt inom västra och södra distrikten.

Lokalavtal rörande körning av skogsprodukter, som träffats inom Norrland.

Lokalavtal rörande körningsarbe- ten, som träffats inom vissa delar av Gävle-Dala överj ägmästardistrikt ävensom bergslags-, östra och södra över] ägmästardistrikten.

Lokalavtal rörande Skogsarbeten m.m.. som träffats inom vissa de- lar av Kopparbergs. Gästriklands, Sala, Dalslands, Malingbo och Klotens revirer.

Lokalavtal om körnings- och kol- ningsarbeten, som träffats inom föreningens verksamhetsområde.

Lokalavtal om inom skogsbruket förekommande arbeten, som träf— fats inom föreningens verksamhets- område.

De särskilda kollektiva avtal inne- hållande arbets- och löne- m. fl. bestämmelser, som ingåtts inom föreningens verksamhetsområde.

Hästkörningsarbeten inom Nord- marks härad . och vissa socknar av Värmlands, Alvsborgs och Örebro län.

Skogskörningsarbeten inom bola- gets skogsområden.

Skogskörningsarbeten inom bola- gens skogsområden i Uppland, Gästrikland och Västmanland.

• Sida 98
•  Original

mellan honom och dessa, därest arbetsgivaren ej föredrar att själv anskaffa hug- gare och utöva den tillsyn som åvilat köraren, samt att till arbetsgivaren lämna uppgift över av olika huggare utförd arbetsmängd till ledning för beräkning av likvid ävensom de övriga uppgifter, som erfordras för verkställande av löneut- betalning, skatteavdrag o. d. Arbetsgivaren å sin sida skall beräkna huggarlikvider och utbetala dessa direkt till huggarna samt vid likvidernas utbetalning verk- ställa skatteavdrag m. m. Enligt i berörda båda avtal intagna protokollsanteck- ningar skall, där arbetsgivaren med hänsyn till särskilda förhållanden så påford- rar, kontraktstagaren förmedla löneutbetalning till huggare och andra arbetsta- gare enligt av arbetsgivaren upprättad avlöningslista, och står kontraktstagaren ej risk för till huggare i avräkning utbetalt för stort penningbelopp, med mindre den förre ej iakttagit tillbörlig noggrannhet vid fullgörandet av sin uppgiftsskyl- dighet.

Beträffande semesterlagens tillämpning innehåller flertalet av de redovisade ramavtalen vissa föreskrifter. Sålunda upptar protokollsanteckningar i ramav- talen 1 och 4, att som genomsnittlig dagsförtjänst skall räknas resp. kollektivav- tals allmänna tidlön för åtta timmars arbetsdag, att vid beräkning av semester- lön för körningsarbete 55 % av ackordsförtjänsten skall anses belöpa på köraren, att semesterlön om möjligt skall utbetalas under juni månad före midsommar, att semesterlöneberättigad arbetstagare bör medgivas ledighet från arbete det antal dagar som svarar mot semesterlönebeloppet samt att körare är skyldig att till arbetsgivaren lämna de uppgifter, som erfordras för att arbetsgivaren skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt semesterlagen. —— Ramavtalen 5 och 7 innehåller detta stadgande: »Med beaktande av semesterlagens bestäm- melser rörande kvalifikationstid m. ni. skall semester och semesterersättning utgå även till arbetare, som är sysselsatt med körningsarbete med egna hästar, i den mån han huvudsakligen själv utför arbetet.» Vidare framgår av dessa av- tal, att semesterersättning beräknas å ett belopp, motsvarande 60 % av körar- förtjänsten. Därjämte innehåller ramavtal 7 en protokollsanteckning därom, att Riksförbundet Landsbygdens folk ansluter sig till den tillämpning av se- mesterlagens bestämmelser, som framgår av ett meddelande från Svenska lant- arbetsgivareföreningen. Enligt ramavtal 8 utgår semester enligt lag och skall årsarbetare, som erhåller semesterlön, garanteras semesterledighet i förhållande till semesterlönen. Ramavtal 10 stadgar, att körares rätt till semester regleras enligt gällande lag, därest icke annan överenskommelse träffas. Slutligen åter- finns i ramavtalen 11 och 12 protokollsanteckningar därom, att vid beräk- ning av semesterlön vid körningsarbete 60 % av ackordsförtjänsten skall anses belöpa å köraren.

Det härovan berörda meddelandet från Svenska lantarbetsgivareföreningen innehåller beträffande skogskörare följande.

Skogskörare —— även sådana som nyttja egna hästar — äga rätt till särskild semesterlön/semesterersättning i den mån de enligt lagen äro att anse som arbets- tagare vid skogskörningar. Som sådan måste man under vissa omständigheter räkna även en körare, som eljest är att anse såsom självständig företagare. Frågan får avgöras efter omständigheterna i det enskilda fallet.

Bortsättes körningen till en entreprenör eller arrendator, som ej själv utför kör- ningen, är det ostridigt, att entreprenören/arrendatorn, såvida ej annat avtalas, har att svara för semesterutgiften till sina körare. Samma skyldighet åligger arren- datorn även om han själv utför en del av körningen, dock ej den huvudsakliga delen. Ej heller för egen del intjänar han i dylikt fall någon semesterlön/semester- ersättning. Bortsätter skogsägaren däremot körningen till en arrendator eller annan enskild företagare, som med egna hästar till huvudsaklig del själv utför körningen, svarar skogsägaren för den särskilda semesterlönen/semesterersätt- ningen till såväl den som körningen bortsättes till som till hans medhjälpare.

• Sida 99
•  Original

Lokalavtalen innehåller i huvudsak prisbestämmelser rörande olika slags Skogsarbeten. Gemensamt för alla för närvarande gällande sådana avtal samt för de prisbestämmelser, vilka återfinns i förutberörda kollektiva avtal, som jämväl innehåller bestämmelser av ramavtals karaktär, är att de icke avse andra körningsarbeten än sådana som utföres med häst. Körningsarbeten som utföres med bil eller traktor omfattas sålunda icke av ramavtalen.

Skogskörningsarbete torde numera nästan uteslutande utföras på ackord, ehuru lokalavtalen innehåller jämväl bestämmelser om tidlön för hästkörare (med egen häst). Ackordspriserna vid körning är i regel beräknade efter vir- kets kubikinnehåll och transportvägens längd.

Lokalavtalen skall icke här bli föremål för mera fullständig redovisning, enär deras väsentliga innehåll — prisbestämmelser —— i detta sammanhang icke är av större intresse. Emellertid synes de olika former av brosslings- och kör- ningsarbeten som de avhandlar böra något närmare beröras.

Norrland och Dalarna

Med brossling förstås hopdragning av virke i högar eller framdragning av virke till stick-, lunn-, skot- eller släpväg. Inom de delar av Norrland (övre Norrland), som omfattas av Torneälvens—Luleälvens flodområden, Piteälvens— Jävreåns flodområden samt Åbyälvens—Skellefteälvens—Dalkarlsåns flodområ- den, ingår i huggningspriserna jämväl ersättning för upphuggning av skotvägar samt hopdragning av virket till dessa. Detta hopdragningsarbete, som sålunda här utföres av huggarna, kallas huggarbrossling. Inom vissa andra delar av Norr- land, som utgöres av Moälvens—Umans——Sävaråns flodområden, Ångermanälvens och Nätraälvens flodområden, Ljungans och Indalsälvens flodområden samt Hälsingland och Härjedalen, ävensom inom Dalarna kan brosslingen mot sär- skild ersättning ombesörjas av huggarna och skall, där så sker, de för körnings- arbetet angivna ackordspriserna reduceras i samma grad som körningsarbetet genom den utförda huggarbrosslingen underlättas.

Där brosslingen icke utföres av huggarna har som regel köraren att ombesörja densamma. Den anses därvid ingå såsom ett led i körningsarbetet. I sådana fall är det vanligt att köraren för brosslingsarbetet anställer och avlönar sär- skild brosslare, som även kan vara köraren behjälplig med virkets pålastning. Om brosslare, som anställes av körare, innehåller lokalavtalen inga bestäm- melser.

Det rena körningsarbetet utgöres av hopkörning eller lunning, kortvägskör- ning, släpkörning samt utkörning eller basvägskörning.

Hopkörning (Iunning) innebär framsläpning av virke medelst hästdragen kälke eller kärra från (len plats där virket fällts eller dit det brosslats till lastplats vid basväg. Hopkörningen kan utföras antingen så, att virkets ena ända vilar å kälken (kärran) och dess andra ända släpar i marken, eller så, att virket helt vilar å s. k. timmerdoning (två kälkar). Det senare hopkörningssättet kallas även skotning.

Kortvägskörning innebär transport av virke, i allmänhet medelst skotning, till lastplats vid bilväg eller avläggsplats vid flottled samt uppläggning därstädes för mätning.

Släpkörning är samma transportsätt som lunning. Vid släpkörning släpas virket till lastplats vid bilväg eller direkt till avläggsplats vid flottled och upp- lägges för mätning.

• Sida 100
•  Original

Utkörning eller basvägskörning innebär transport av virke medelst häst och timmerdoning eller vagn på basväg eller körväg till avläggsplats vid flottled eller bilväg.

Hopkörningen kan vara kombinerad med utkörningen så, att ifrågavarande arbeten utföres i en följd av samme körare. Men hopkörningen kan även vara skild från utkörningen och kallas då separathopkörning. Separat hopkört virke måste som regel läggas upp i avvaktan på dess fortsatta transport (utkörning), som mycket väl kan utföras av annan än den som utfört separathopkörningen.

I lokalavtalens priser för körningsarbeten ingår regelmässigt ersättning för dels virkets lastning, lossning och instruktionsenliga uppläggning, dels ock i förekommande fall röjning, upptagning och underhåll av lunn- och släpvägar samt visst underhåll av basvägar.

Mellersta och södra Sverige

Sedan gammalt har brosslingsarbetet, som i dessa landsdelar benämnes frambärning, utförts av körarna själva. Särskilda brosslare har sålunda ej före- kommit. De lokalavtal, som för närvarande är gällande, innehåller emellertid som regel bestämmelser därom, att huggarna kan av vederbörande virkesägare beordras utföra frambärning av virke till väg, vägspår eller uppläggsplats. Där så sker skall visst tillägg utgå å huggarpriset och skall körarnas ersättning reduceras med hänsyn till den minskning i arbetet, som den skedda frambär- ningen medför för dem.

Det lokalavtal, som gäller för vissa delar av Skåne och beträffande vilket ramavtal 3 är tillämpligt, upptar som enda form av körningsarbete s. k. släp- körning, varigenom virket transporteras 'till väg, där det kan avhämtas med bil». Med släpkörning avses här det transportsätt, som i Norrland och Dalarna bär samma namn.

För övriga delar av mellersta och södra Sverige gällande lokalavtal anger regelmässigt, att i ackordspriserna för körningsarbeten ingår ersättning för lunning, lastning och lossning samt visst sorteringsarbete och uppläggning. I vissa av dessa lokalavtal har angivits, hur mycket av ackordspriserna som be- löper sig å lunningsarbetet eller å lunningsarbetet för sig samt lastnings-, loss- nings- och uppläggningsarbetena för sig. Det kan förekomma att körnings- arbete avser allenast lunning eller allenast basvägskörning.

Särskilda förhållanden beträffande skogskörarna ställning

Till utredningen avgivna yttranden beträffande skogskörarnas ställning m. ni. skall nu behandlas. Därvid kommer först att återgivas de uttalanden, som gjorts om i Norrland och Dalarna, resp. i mellersta och södra Sverige förekommande särskilda förhållanden. Därefter skall redovisning ske för vad som enligt yttrandena är gemensamt för hela landet.

Norrland och Dalarna

Domänstyrelsen: Skriftliga kontrakt om körningsarbete är vanliga i Norr- land. Styrelsen har sig icke bekant, huru semesterförmånerna vanligen regleras för sådana brosslare, som anställs och avlönas direkt av körare. Emellertid har vederbörande revirförvaltningar, där de på körares eller brosslares anmo- dan ombesörjt utbetalningen av brosslarens andel i körarlikviden, regelmässigt utgivit även semesterersättning till brosslaren. Därvid har brosslingen betrak-

• Sida 101
•  Original

tats såsom en del av körningsarbetet. Det blir alltmera vanligt att huggarna utför jämväl brosslingsarbete. Dessa anses därvid som anställda hos virkes- ägaren även med avseende på detta arbete. Den fortskridande rationaliseringen av skogsbruket, som medför att allt större och tätare utstämplingar kan ske, föranleder att behovet av brosslare successivt minskar.

Föreningen Skogsarbeten: Föreningens medlemmar har nästan uteslutande småarrendatorer och småbrukare med en häst sysselsatta i sina skogar. I all— mänhet betraktas numera körare, som arbetar enligt ramavtal, såsom anställda hos virkesägarna. De har avtalsvägen erhållit semesterförmåner. Nästan allt körningsarbete utföres på ackord. Bestämmelserna i ramavtalen angående ar— betstid för körarna tillämpas i allmänhet icke. Körarna har som regel stor fri- het att själva bestämma sin arbetstid och i övrigt organisera sitt arbete. Arbets- tiden regleras ofta med hänsyn till körsträckornas längd. Bestämmelserna i ramavtalen om övertidsarbete tillämpas mycket sällan beroende på att arbetet vanligen utföres på ackord. I viss utsträckning har arrendatorer och småbru- kare på senare tid anskaffat traktorer, som de använder vid skogskörslor i stället för häst. Dessa traktorkörares ställning i semesteravseende är oklar. Emellertid är nu gällande ramavtal icke tillämpliga på andra körslor än häst- körslor. Brosslingsarbete utföres i ökande omfattning av huggarna.

Riksförbundet Landsbygdens folk: Skriftliga körningskontrakt är vanliga framför allt i Norrland. Övervakning av arbetet sker i relativt liten utsträck- ning. Köraren är emellertid ofta skyldig att med längre eller kortare intervaller lämna redovisning över arbetets fortgång. Semesterersättning utbetalas av de avtalsbundna arbetsgivarna till praktiskt taget alla skogskörare, såväl (lå körarna personligen utför allt arbetet som då de blott utför en del därav. Semesterersätt- ningen beräknas på ett lönebelopp motsvarande 55 % av körarlikviden. I fråga om brosslingsarbetet märkes en tydlig tendens att i ökande omfattning lägga detta arbete på huggarna.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet: Före kollektivavtalens tid var det vanligt, att körarna uppträdde som egna företagare. De åtog sig visst avverk- ningsarbete och stod i arbetsgivarställuing gentemot av dem anställda huggare och andra. Numera intar emellertid körarna allenast viss arbetsledarställning gentemot huggarna, och buggar-lönerna utbetalas av virkesägaren direkt till huggarna. Enligt förbundets mening, vilken delas av arbetsgivarna, är numera såväl huggarna som körarna att anse såsom arbetstagare i förhållande till veder- börande virkesägare. För körarnas vidkommande får emellertid för semester- rätt fordras, att de huvudsakligen själva deltar i arbetet. I förbundets ramavtal med domänverket och Föreningen Skogsarbeten rörande Skogsarbeten inom Norrland och Dalarna har influtit protokollsanteckningar som reglerar körarnas semesterförmåner. —— Beträffande brosslarna är deras löner icke reglerade i kollektivavtal. Körarna anställer och avlönar dem och är också skyldiga att stå för deras semesterlön. Virkesägaren-arbetsgivaren synes böra tillförsäkras rätt och skyldighet att öva inflytande vid brosslarnas anställande och avlönande, för att denna arbetarkategoris arbetsrättsliga ställning skall kunna tryggas. Emeller- tid utför t. ex. i Norrbotten huggarna brosslingsarbete emot i huggarlönen in- räknad ersättning. För detta brosslingsarbete (huggarbrossling) erhåller hug- garna semesterlön från virkesägaren. I ett mellanområde i Västerbotten och norra Ångermanland förekommer olika huggningssystem sida vid sida. Frågan om brosslarnas rätt till semester på virkesägarens bekostnad begränsar sig alltså till de fall, där körarna anställer dem. Så sker i rätt stor utsträckning inom nyssnämnda mellanområde. Från Ljungan—Indalsälven och söderut förekommer brossling endast i undantagsfall, varför frågan där ej är så aktuell.

• Sida 102
•  Original

Mellersta och södra Sverige

Domänstyrelsen: Sedan gammalt förekommer att körarna själva släpar eller här fram Virke från avverkningsplatserna till väg, som är framkomlig för häst- draget fordon. Emellertid har i de senaste lokalavtalen införts bestämmelser därom, att huggarna kan beordras utföra ifrågavarande frambärnings- eller framsläpningsarbete, därvid de erhåller visst tillägg å huggningspriset. Där så sker brukar körningspriset reduceras med hänsyn till den uppkomna minsk- ningen i körarnas arbete. Särskilda brosslare förekommer således ej. _ Skrift- liga kontrakt om körningsarbete förekommer mycket sällan. Emellertid utfärdas stundom s. k. körningsbesked. Muntliga uppgörelser är vanligast.

Svenska lantarbetsgivareföreningen: Endast i undantagsfall träffas uppgörelse om skogskörningsarbete skriftligen genom kontrakt. Hos föreningens medlemmar sysselsättes skogskörare av flera olika kategorier. De större skogsförvaltningarna har sålunda stundom helårsanställda skogskörare. En del hemmansägare, som även bedriver skogsbruk, sysselsätter ofta sina lantarbetare med Skogskörnings- arbete under viss del av året. I båda dessa fall är körarna anställda hos virkes- ägaren, varför semesterförmäner utgår till dem. Sådana förmåner brukar regel- mässigt utgå även till körare av en annan kategori bestående av arrendatorer, som fullgör i arrendekontrakt stipulerat skogskörningsarbete åt jordägaren. Hemmansägare som utför skogskörslor åt andra och arrendatorer utan arbets- skyldighet som utför sådana körslor för jordägarnas eller andras räkning är emellertid enligt föreningens mening i allmänhet icke semesterberättigadeh Den ökade mekaniseringen har medfört, att antalet traktorkörare inom skogsbruket stigit. Nu gällande kollektiva avtal rörande Skogsarbeten är emellertid inte tillämp- liga på andra körslor än sådana, som utföres med häst. Arrendatorer och hem- mansägare som utför skogskörslor äger åtaga sig även andra arbetsuppdrag. De har som regel möjlighet att själva disponera över sin arbetstid men kan inte utan vidare sätta annan i sitt ställe (bortsett från hos dem anställda personer). I regel innebär ett åtagande av skogskörningsarbete blott att virket skall vara framkört före viss tidpunkt. Enligt ramavtalen har arbetsgivaren rätt att ensam leda och fördela arbetet.

Värmlands och västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening: En uppdrags- tagare i fråga om Skogskörning äger som regel åtaga sig även andra uppdrag samtidigt, såvida dessa icke inverkar hindrande på det åtagna skogskörningsar- betet. De direktiv skogsköraren har att iakttaga finns vanligen angivna i en drivningsinstruktion. Vanligen är skogsköraren icke förpliktad att personligen utföra sin arbetsprestation. Han disponerar sin arbetstid och kan sätta annan i sitt ställe. Körarna — uppdragstagarna —— inom föreningens verksamhetsområde disponerar merendels endast en häst var. Föreningen har därför rekommenderat sina medlemmar att behandla samtliga körare såsom arbetstagare. Semesterlön torde därför i de flesta fall utgå, dock icke å de fyra tiondelar av körarersätt- ningen, som motsvarar ersättning för häst.

Riksförbundet Landsbygdens folk: Betydande områden finns, för vilka kollek- tiva körningsavtal icke träffats. De ofta mycket omfattande skogskörningar, som förekommer inom dessa områden, utföres enligt traditionell metod. Någon

1 Föreningen har överlämnat en inom föreningen i juli 1951 uppgjord >>P.M. ang. semestert'rågau för skogshuggare och skogskörare». Promemorian är identisk med det meddelande, som åsyftas i en protokollsanteckning till bestämmelserna om semester i föreningens ramavtal med Riksförbundet Landsbygdens folk. Vad i densamma anförts beträffande skogskörare har återgivits i samband med redogörelsen här ovan för ram— avtalen.

• Sida 103
•  Original

större skillnad föreligger icke mellan ett avtalsreglerat och ett icke avtalsreglerat område, såvitt angår arbetets utförande. Muntliga arbetsåtaganden är vanligast. I viss utsträckning förekommer emellertid även skriftliga åtaganden och då mest i form av körningsbesked innehållande uppgifter om körarens namn, virkes- sortiment, från vilken plats och till vilket upplag körningen skall ske samt kör— ningspris. övervakning av körarnas arbete sker nära nog dagligen genom apterare, förmän och skogvaktare. Semesterersättning utbetalas av domänverket samt av arbetsgivare anslutna till Värmlands och västra Bergslagens skogsarbets- givareförening i fall, då köraren till huvudsaklig del själv utfört arbetet. (Annan körare erhåller semesterersättning endast å det av honom presterade arbetet.) Beträffande arbetsgivare anslutna till Svenska lantarbetsgivareföreningcn torde i stort sett samma praxis vara gällande, ehuru fall inträffat då sådan arbets- givare icke utgivit semesterersättning till körare. — Icke avtalsbundna arbets- givare utbetalar stundom semesterersättning efter samma grunder som exempel- vis domänverket, stundom ingen semesterersättning. Semesterersättningen be- räknas på ett belopp motsvarande 60 % av körarlikviden.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet: Virkesägarna har sedan länge själva anställt och avlönat huggare och annan nödig arbetskraft ävensom ar- betsledare. Skogskörarna har således endast befattat sig med det rena körnings- arbetet. I den mån förhållandet mellan körare och virkesägare icke är avtals- reglerat, brukar dock regelmässigt inom området gällande kollektivavtal till- lämpas. Såväl körarna som huggarna är enligt förbundets mening, som omfattas även av arbetsgivarna, klart att anse såsom arbetstagare i förhållande till virkes- ägarna, körarna dock under förutsättning, att de huvudsakligen själva deltar i arbetet. Antalet skogsarbetsgivare, som icke är bundna av kollektivavtal, är inom mellersta och södra Sverige större än i Norrland. Viss ovisshet råder beträffande frågan om semesterrätt för skogskörare, som arbetar åt icke avtalsbundna virkes- ägare. Denna ovisshet leder relativt ofta till att sådana körare icke erhåller semesterförmåner. Inom de södra delarna av landet är detta mera framträdande än inom landet i övrigt. Enligt förbundets mening bör i semesterlagstiftningen klart utsägas, att skogskörare är berättigad till semesterförmåner, oberoende av om han arbetar åt avtalsbunden eller åt icke avtalsbunden virkesägare. —— Semesterersättningen till körare utgår på ett lönebelopp motsvarande 60 % av ackordsförtjänsten.

Hela landet

Domänstyrelsen: Förutom sådan Skogskörning med häst, varå ram- och lokal- avtalen är tillämpliga, förekommer i viss utsträckning även Skogskörning med lastbil eller traktor. Semesterförmåner utgår vanligen till hästkörarna men i all- mänhet icke till bil- och traktorkörarna. Emellertid har det inträffat att traktor- körare, som erhållit likvid enligt de för hästkörslor gällande bestämmelserna, även fått semesterersättning. Vederbörande revirförvaltning har därvid icke ansett sig ha något intresse av med vilka redskap körningen utförts. Beträffande hästkörare förutsättes för rätt till semesterersättning att köraren själv utför minst hälften av arbetet. Semesterersättningen utgår med 6 % av körarens arbetsför- tjänst efter avdrag för den del därav, som motsvarar ersättning för häst. I fall, där köraren anställer och avlönar medhjälpare —— även brosslare _— men köraren ändå personligen utför minst hälften av arbetet, utgår semesterersättning å hela körarlikviden efter avdrag för hästandelen. En skogskörare är som regel oför- hindrad att åtaga sig arbete även hos annan arbetsgivare. I många fall är skogs- körarna arrendatorer å domänverkets småjordbruk, inemot 2000 stycken, eller innehavare av kronotorp, drygt 900 stycken. Dylika arrendatorer och krono-

• Sida 104
•  Original

torpsinnehavare är enligt arrende- resp. nyttjanderättskontrakt förpliktade att under visst antal arbetsdagar per år utföra arbete åt vederbörande revirförvalt- ning. Arbetspliktens omfattning varierar inom olika delar av landet alltefter möj- ligheterna att erbjuda arbetstillfällen. Under övrig del av året är arrendatorn (kronotorpsinnehavaren) oförhindrad att arbeta hos annan arbetsgivare. Det förekommer, att man av en skogskörare fordrar, att han personligen utför hela den åtagna arbetsprestationen. Vanligare är emellertid, att man endast fordrar att han deltar i det åtagna arbetet. Arbetsledning utövas av arbetsgivaren genom delgivning av instruktioner och tillsyn att dessa följes. Uppgifter för avräknings— likvid insamlas av avverkningsförmän, vilka även i större eller mindre omfatt- ning alltefter landsdelen utför virkesmätning.

Riksförbundet Landsbygdens folk: Förbundet har såsom medlemmar såväl större som mindre jordbrukare. De mindre och medelstora jordbruken skötes i allmänhet av innehavarna själva med hjälp av familjemedlemmar. I den mån jordbruket icke kräver innehavarens hela arbetskraft, brukar han åtaga sig arbete av annat slag, bl. a. Skogskörning, som i stort sett utföres med redskap, erforderliga för jordbrukets skötsel och drift. Bland medlemmarna finns såväl självägande jordbrukare som arrendatorer. De senare har ofta genom arrende- kontrakt bestämd arbetsskyldighet i förhållande till jordägarna. Arbetsskyldig— heten utkräves oftast i form av kördagsverken. För den grupp medlemmar, som är beroende av förtjänster vid sidan av jordbruksarbetet, sluter förbundet kollek- tiva avtal (ram- och lokalavtal). Det förekommer även, att skogskörningsarbete utföres åt icke avtalsbundna arbetsgivare såsom mindre sågverk, virkesuppköpare, enskilda större skogsägare m. fl. Därvid brukar för orten gällande lokalavtal till- lämpas. Beträffande karaktären hos sådant arbete, de metoder efter vilka det ut- föres samt de överenskommelser, som träffats om arbetet, föreligger icke någon väsentlig skillnad i jämförelse med vad som gäller avtalsreglerat arbete. Skogs- körarna arbetar i många fall är efter år hos samme arbetsgivare, men det inträffar också att de växlar arbetsgivare från år till år eller att de under ett och samma år arbetar åt flera. Arrendatorer med arbetsskyldighet äger, sedan de fullgjort ar- betsskyldighcten, åtaga sig ytterligare arbete hos samme eller annan arbetsgivare. Personlig arbetsskyldighet är icke föreskriven vare sig i förekommande kontrakt eller i körningsbesked. Det torde därför i allmänhet vara likgiltigt om den som åtagit sig körningsarbete utför arbetet ensam eller tillsammans med medhjälpare (vanligen sen eller anställd). Den som åtagit sig körningsarbete kan vidare, om han är förhindrad att personligen deltaga i arbetet, regelmässigt sätta annan i sitt ställe som på hans ansvar utför detsamma. Till ledning för arbetets utförande utfärdar arbetsgivaren instruktioner; ofta finns tryckta körinstruktioner. Där- utöver regleras virkesavläggningen av flottnings- och tumningsförenings bestäm- melser rörande virkesavlägg. Härtill kommer muntliga instruktioner som kom- plement. — Körlön erhålles icke för virke, som ej behandlats på instruktionsen- ligt sätt. I allmänhet överlåtes åt köraren att själv planlägga och utföra arbetet samt ordna med vägar och andra arbetsdetaljer. —— Ramavtalens bestämmelser om arbetstid brukar icke följas av körarna. Alltefter körsträckornas längd före— kommer både kortare och längre arbetstid än som föreskrivits i avtalen. Skogs- körning med traktor omfattas icke av gällande kollektiva avtal. Arbetsgivarparten har därför i vissa fall vägrat utbetala semesterersättning för dylik körning. Riks- förbundet framhåller slutligen den betydelse utformningen av arbetstagarbegrep— pet får vid tillämpningen av sjukförsäkrings- och yrkesskadeförsäkringslagarna. Dessa lagars tillämpning och omfattning är enligt förbundets mening för den förtjänstarbetande jordbrukaren betydligt viktigare än semesterlagens.

• Sida 105
•  Original

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet: Den pågående rationalise- ringen på jordbrukets område medför icke sällan, att jordbrukare utbyter sina hästar mot traktorer. I sådana fall brukar traktorerna användas vid skogs- körslor. Gällande kollektivavtal avser emellertid endast hästkörning. Traktor- körare anses regelmässigt som egna företagare och erhåller därför icke de semester- och övriga förmåner som tillkommer arbetstagare. Förbundet anser angeläget att utredningen tar upp spörsmålet om dessa traktorkörares ställning som arbetstagare och undersöker i vad mån de kan föras in under semester- lagens m. fl. lagars tillämpningsområden.

Åkare, som utför körslor med bil eller hästfordon

Biltrafikens arbetsgivareförbund har i samråd med åkeriägarnas bransch- organisation — Svenska lasttrafikbilägareförbundet — år 1952 gjort en under— sökning beträffande åkarnas ungefärliga antal och arbetsvillkor i allmänhet. Man har därvid funnit att inom hela landet finns omkring 8000 åkare med bil, som normalt köres av åkaren själv. Huru många av dessa åkare, som mera stadigvarande har körning för en uppdragsgivare, är enligt förbundet mycket vanskligt att avgöra; antalet torde dock utgöra högst 400.

Angående de allmänna bestämmelser, som gäller för lastbilskörslor, upplyser förbundet följande.

Åkeriägarnas villkor grundar sig på 1940 års förordning om yrkesmässig auto- mobiltrafik m. m. I 23 5 av sagda förordning stadgas — under vissa närmare angivna förutsättningar —— skyldighet för innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik att mot ersättning enligt fastställd taxa samt under de villkor och enligt de bestämmelser i övrigt, som innehålles i förordningen eller med stöd av den- samma meddelats, ombesörja befordran av personer eller gods. Stadgandet inne- bär, att villkoren regelmässigt är reglerade på det sätt, att ersättning till åkeri- ägare utgår enligt de allmänna taxor, som av länsstyrelserna fastställts. Dessa taxor grundas på kalkyler, vilka granskas och godkännes av statens biltrafiknämnd och vilka upptar ersättning för bil med förare. Samma taxa gäller antingen åkaren själv (tillståndshavaren) eller någon hos denne anställd chaufför kör bilen. Två huvud- typer av taxor finns, nämligen timtaxa och kilometertaxa. Valet av taxa i varje särskilt fall kan göras av åkeriägaren. Vilken taxa som därvid väljes är beroende av körningcns art. Prissättning efter viktenhet eller antal lass förekommer även.

Beträffande innebörden av här förekommande uppdrag uppger förbundet vidare.

Uppdragets natur är i allmänhet sådan, att åkeriägarc kan sätta annan i sitt ställe. För åkeriägare föreligger rätt att åtaga sig andra uppdrag, vilken rätt även kan vara en skyldighet enligt förenämnda författningsrum. Sådana överenskom- melser om körningsarbete, som innebär att tillståndshavaren blir att anse såsom anställd hos uppdragsgivaren, förekommer ej. Tillståndshavaren torde icke för- plikta sig till personlig arbetsprestation eller frånsäga sig rätten till andra kör- uppdrag. Att vissa lastbilsägare utför körslor uteslutande åt en updragsgivare torde bero på att de har intresse av att bibehålla ett fast uppdrag och att detta icke lämnar utrymme för andra uppdrag. Enligt förbundets uppfattning binder sig åkeriägare icke genom kontrakt eller annorledes på sådant sätt, att något personligt beroendeförhållande till uppdragsgivaren uppkommer.

Förbundet har överlämnat två formulär till kontrakt rörande bilkörslor för stads räkning. Kontraktstagaren benämnes i båda formulären entreprenör.

Det ena kontraktsformuläret upptar i huvudsak följande. Entreprenören för— binder sig att under viss tid och med visst antal lastbilar för stadens gatukontors räkning utföra körslor inom viss körseltrakt. Han är emellertid skyldig att under viss förutsättning biträda med körslor även inom annan körseltrakt. Körslorna skall utföras med det antal bilar, som för varje dag rekvireras. Dessa skall på

• Sida 106
•  Original

fastställda tider vara på anvisade arbetsplatser. Utan arbetsledningens medgivande får bil icke tagas från arbetsplats före arbetstidens slut. Om bil skadas så, att körslor med densamma ej kan fullföljas, skall detta anmälas till arbetsledningen. Bilarna skall ha viss lastkapacitet och vara utrustade på bestämt sätt. Bl. a. skall de föra särskild av gatukontoret tillhandahållen skylt, utvisandc att de kör för kontorets räkning. Dess arbetsledare och körselkontrollanter är berättigade att meddela order angående körslornas utförande. Sådana order kan lämnas dels entreprenörens arbetsbefäl dels bilförarna direkt. Om enligt order körning skall utföras på övertid, är bilförare skyldig att, då speciella skäl icke finns mot dylik körning, verkställa denna. Entreprenören, hans bilförare och lejdåkare åligger att underkasta sig av gatukontoret föreskriven kontroll. På begäran därom från kon- toret har sålunda entreprenören att låta provväga bilarna såväl med som utan last. Ersättning till entreprenören, som utbetalas var fjärde vecka, beräknas antingen efter lass, timtid eller vikt enligt särskilda »prisskalor». Vilket av dessa beräkningssätt som skall tillämpas bestämmes av kontoret efter samråd med entreprenören. För väntetid kan i vissa fall utgå särskild ersättning. S. k. hem- sändningsavgift kan utbetalas, om bil återsändes innan den varit i arbete full tid. Om rekvirerad bil avbeställes, kan avbeställningsavgift utgivas. Därest entre- prenören eller hans folk icke uppfyller bestämmelserna i kontraktet eller icke rättar sig efter arbetsledningens i överensstämmelse därmed givna order, är entre- prenören ersättningsskyldig för härav orsakade förluster. Denne ansvarar för gods som av honom transporteras, intill (less godset avlämnats på mottagningsplatsen. Vidare svarar han för att hans bilförare iakttar ett nyktert och gott u pförande. Om gatukontoret så påfordrar skall bilförare, mot vilken anledning ti l anmärk- ning finns, avstängas eller skiljas från arbetet. Envar av de avtalsslutande par- terna är skyldig ersätta motparten och tredje man för skada, som vid körslornas utförande genom vårdslöshet eller försummelse vållas av hans folk. Om kontraktet icke uppsäges tre månader före kontraktstidens utgång, gäller det under viss ytterligare tid. Skulle det visa sig, att entreprenören saknar förmåga att fullgöra kontraktet, äger gatukontoret skilja honom från detsamma. Därvid är emellertid entreprenören skyldig hålla kontoret skadeslöst för eventuell förlust. För full- görande av vad entreprenören enligt kontraktet åtagit sig skall två personer, en för båda och båda för en, gå i borgen.

Enligt det andra av ovannämnda båda kontraktsformulär förbinder sig entre- prenören gentemot en stads gatukontor att under viss tid med ett antal häst- fordon och bilar jämte kuskar respektive bilförare köra is och snö från en be- stämd trakt eller tillhandahålla dessa fordon med manskap och hästar för plogning, ishyvling och sandning. Hästarna och fordonen skall tillhandahållas på anvisade platser viss tid efter tillsägelse samt tjänstgöra så länge gatukon- toret fordrar det. Intet fordon får utan arbetsbefälets medgivande av entrepre- nören tagas från arbetsplatsen före arbetstidens slut. Arbetet uttages dels under ordinarie arbetstid i s. k. dag- och kvällsskift på åtta timmar, dels såsom över- tidsarbete. Det skall utföras i enlighet med anvisningar av gatukontorets arbets- ledare och kontrollanter. Kontoret utövar kontroll över antalet körda lass. Er- sättningen utgår med visst belopp per 1113 eller per timme. Om entreprenören icke tillhandahåller avtalat antal bilar, äger kontoret att från annan rekvirera det felande antalet. I sådant fall åligger som regel entreprenören att ersätta kontoret all den skada eller förlust som kan förorsakas genom skiljaktigheter i pris eller annorledes. Entreprenören är skyldig att, om gatukontoret så påfordrar, utföra snökörslor och sandning inom annan körseltrakt än den avtalade. Entreprenören har att ersätta varje skada, som vid körslornas bedrivande genom ovarsamhet av hans folk eller olyckshändelse tillfogas person eller egendom. Om under arbe— tets utförande entreprenörens bilar eller övriga material skadas, är gatukontoret fritaget från all ersättningsskyldighet.

Biltrafikens arbetsgivareförbund har vidare överlämnat utdrag av ett kontrakt mellan en lastbilscentral och en åkare avseende körning av mjölk och speceri- varor för en mejeriförenings räkning.

För detta körningsarbete skall gälla ett i kontraktet åberopat avtal mellan en lasttrafikbilägareförening och mejeriföreningen. Ersättning utgår för körning av mjölk med vissa ören per kilo och för körning av specerivaror med procent å varornas utförsäljningspris. Om åkaren önskar omläggning av sin transport— linje eller ändring i prissättningen, skall framställning härom göras till lastbils- centralen. Åkaren äger icke rätt att utan mejeriföreningens och lasttrafikbilägare—

• Sida 107
•  Original

föreningcus medgivande överlåta kontraktet eller däri intaga kompanjon. Skade- stånd eller penningutlägg, som kan åsamkas lasttrafikbilägareföreningen eller lastbilscentralen genom åkarens förvållande, skall gäldas helt av åkaren.

Pappersmasseförbundet har tillskrivit ett antal av sina större medlemsföretag, vid vilka sammanlagt drygt 10 000 arbetare är anställda (förbundets samtliga medlemsföretag sysselsätter inemot 20000 arbetare), för erhållande av upp- gifter beträffande beroende uppdragstagare. De tillskrivna företagen har upp- givit, att de sysselsätter inalles nitton personer, som enligt företagens me- ning kan anses såsom beroende uppdragstagare. Dessa utgöres huvudsakligen av smååkare, som utför körslor med häst eller bil. I regel erhåller de :lön för visst arbete». I ett fåtal fall utgår fast lön eller tidlön. Tretton av dem äger sätta annan i sitt ställe vid utförande av åtagna uppdrag. I samtliga fall äger upp- dragsgivaren lämna närmare direktiv angående arbetets utförande. Endast en av uppdragstagarna har icke rätt eller faktisk möjlighet att åtaga sig andra uppdrag.

Järnbruksförbundet förklarar, att beroende uppdragstagare torde förekomma i mycket liten utsträckning hos järnbruken. Det fåtal beroende uppdragstagare, som förbundet »tidigare haft anledning diskutera», utgöres av :vissa arrenda- torer på bolagsmark eller liknande folk, som tidvis utfört körslor för företagets räkning».

Svenska byggnadsindustriförbundet har på av utredningen gjord förfrågan angående förekomsten av beroende uppdragstagare bland sådana lastbilsägare, som av byggnadsföretag anlitas för bortkörning av schaktmassor, upplyst föl- jande. Vanligen utlämnar ett byggnadsföretag såväl schaktningsarbetet som bort- transporten av schaktmassorna på entreprenad. Emellertid förekommer även, att företaget med egna maskiner utför schaktningsarbetet och hyr lastbilar med förare för bortkörning av vad som bortschaktats. Den uthyrande är därvid att anse såsom arbetsgivare för förarna. Då uthyraren blott har en bil, som han själv kör, kan emellertid enligt förbundets mening diskuteras, om uthyraren- föraren bör betraktas såsom beroende uppdragstagare. Enligt förbundet torde dock i dylika fall icke förekomma, att åkaren har skyldighet att med sin bil stå till förfogande under hela tiden för schaktningsarbetet. Ofta får man näm- ligen fram schaktmassorna något oregelbundet, vilket medför avbrott i trans- portarbetet. Under dylika avbrott utför som regel åkaren körslor för andras räkning. På grund härav kan enligt förbundets mening åkaren icke få ställning såsom beroende uppdragstagare.

Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund uppger följande. Frågan om beroende uppdragstagares ställning i semesterhänseende m. m. är för förbundets del aktuell huvudsakligen för lastbilsåkare. Man kan ej med säkerhet beräkna det antal uppdragstagare, som frågan skulle beröra, beroende dels på svårigheten att dra gränsen mellan självständiga och beroende uppdrags— tagare dels på uppdragens oftast tillfälliga art. Inom förbundets verksamhets- område torde emellertid antalet mera stadigvarande uppdragstagare kunna upp- skattas till mellan 200 och 300, motsvarande 2—3 % av hela arbetarantalet. Där- vid har hänsyn tagits endast till verksamhet, som redovisats till förbundet. De villkor, efter vilka uppdragen fullgöres, bestämmes från fall till fall. I fråga om körningsarbete utgår ersättningen antingen per transporterad massenhet eller enligt timtaxa. Något hinder brukar icke föreligga för uppdragstagare att sätta annan i sitt ställe eller att åtaga sig även andra uppdrag. Ibland är avtal om transportarbete kombinerat med avtal, varigenom åkaren evererar (säljer) grus e. (1. till uppdragsgivaren. Då vägbyggnadsföretag önskar anlita bilåkare, är det vanligt att företaget hänvänder sig till en lastbilscentral, som förmedlar ordern till någon eller några av sina medlemmar. I dylika fall erlägges ersättning för körarbetet till centralen. Av medlemmarna i förbundet anlitas även häståkare. Dessas arbetsförhållanden torde i stort sett överensstämma med bilåkarnas. Vidare förekommer, att medlemmarna hyr grävmaskiner och traktorer med skö-

• Sida 108
•  Original

tare eller förare. Vanligen äges dessa av någon juridisk person. Den som sköter eller framför uthyrt redskap är i regel anställd hos uthyraren. Endast i fall då det uthyrda redskapet äges av enskild person, som under uthyrningen själv sköter eller framför redskapet åt uppdragsgivaren, kan enligt förbundet fråga uppstå om ägaren-uthyraren skall betraktas såsom beroende uppdragstagare. Kontraktsförhållandcna inom förbundets verksamhetsområde är mycket lösliga. Standardkontrakt förekommer ej. Ofta träffas muntliga uppgörelser, vilka stundom av parterna bekräftas genom brev. (Enligt en till arbetstidsutred- ningen inkommen dylik brevbekräftelse hyr en grävmaskinist ut en grävmaskin till ett vägbyggnadsföretag mot viss timersättning inkluderande alla kostnader för maskinist, skötsel och underhåll, drivmedel m. m., och bestrider företaget kostnaden för maskinens transport till arbetsplatsen.)

Arbetsgivareförbundet har överlämnat avskrift av en överenskommelse, enligt vilken »entreprenörcn» åtar sig att för »beställarens» räkning upplasta grus från ett grustag och att med bil transportera gruset till en väg. Överenskommelsen innehåller därjämte bl. a. följande.

Ersättning för arbetet skall utgå med ett belopp för varje m3 lastat och trans- porterat grus. För arbetets utförande skall entreprenören insätta ett antal gräv- maskiner samt bilar av fullgod beskaffenhet. Det åligger entreprenören att svara för vägunderhåll och snöröjning. Arbetet skall bedrivas kontinuerligt även under vintermånaderna och utföras i samråd med beställaren så, att dennes arbeten icke hindras mer än nödvändigt. Om entreprenören icke fullföljer arbetet med beräknad intensitet, äger beställaren rätt att övertaga detsamma. Ersättning för utfört arbete skall utbetalas vid bestämda tider. Viss del av ersättningen skall innehållas, tills halva leveransen fullgjorts. Det innehållna beloppet skall utbe— talas när arbetet i sin helhet fullgjorts och godkänts.

Vidare har från förbundet inkommit avskrift av ett avtal, avseende såväl för- säljning av visst material (makadam, fyllnadsgrus m. ni.) som ock transport härav till arbetsplats. Detta avtal, som benämnes leveransavtal, har träffats mellan å ena sidan ett vägbyggnadsföretag och å andra sidan en lastbilscentral jämte ett par åkare.

Avtalet upptar särskilda 1n3-priser för de olika materialen, vilka priser inklu- derar transport till arbetsplats. I fråga om fyllnadsgrus innehåller avtalet att, om sådant påträffas på närmare håll än som vid prissättningen beräknats, priset skall ändras med hänsyn härtill. Särskild ersättning utgår för av vägbyggnads- företaget orsakad väntetid. Ändringar i kostnadsläget skall i den mån de medför att länsstyrelsen anbefaller taxeändringar föranleda motsvarande ökning respek- tive minskning av priserna. Lastbilscentralen skall fullgöra leveranserna på två eller flera skift när så erfordras. Extra ersättning skall icke utgå för skift- eller övertidsarbete. Erforderligt antal bilar skall tillhandahålllas av cen- tralen. För förseningar av leveranserna, som icke beror på de allmänna vägarnas dåliga beskaffenhet eller på omständigheter utom centralens kontroll, kan centralen bli skadeståndsskyldig. Om leveranserna fullgöres så långsamt, att de uppenbarligen icke kan medhinnas inom den avtalade tiden, äger vägbygg— nadsföretaget häva avtalet och vidtaga erforderliga åtgärder. Ersättning för levererat material skall utgå månadsvis efter Uppmätning eller värdering.

Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund framhåller, att 5. k. intransportö- rer av slaktdjur till andelsslakterier i en del fall möjligen skulle kunna räknas såsom beroende uppdragstagare. Dessa intransportörer är emellertid i regel självständiga åkare, som tecknat kontrakt med vederbörande företag om ersättning för körs- lorna efter varierande grunder. De åtnjuter ej semesterförmåner.

Svenska stadsförbundets förhandlingsavdelning uppger, att de beroende upp— dragstagare som städerna anlitar i huvudsak utgöres av smååkare och småbrukare, som med egna hästar eller bilar utför körningsarbeten.

Svenska landstingsförbundets byrå meddelar, att till beroende uppdrags- tagare möjligen skulle kunna hänföras vissa bilförare, som med egna bilar utför sjuktransporter.

• Sida 109
•  Original

Svenska kommunalarbetareförbundet anför att vissa medlemmar, vilka med egna hästar utför körslor vid gatuarbeten o. d., synes kunna hänföras till kategorien beroende uppdragstagare.

Svenska transportarbetareförbundet framhåller, att ett 100-tal hästägare och omkring 130 lastbilsägare, som är anslutna till förbundet, torde vara beroende uppdragstagare.

Svenska gruvindustriarbetareförbundet meddelar: Inom gruvindustrien ut- göres de beroende uppdragstagarna av åkare med egna hästar. Där körningar konstant förekommer, såsom i Kiruna och Malmberget, är åkare av detta slag organiserade i förbundet. Deras löner regleras samtidigt med övriga anställdas.

Riksförbundet Landsbygdens folk uppger, att förbundet för den grupp av sina medlemmar, som är beroende av förtjänster vid sidan om det egna jord- bruket, träffat i nedanstående förteckning upptagna kollektiva uppgörelser rö- rande körslor, varom här är fråga. Emellertid utför medlemmar hos förbundet körningsarbeten även i fall, där arbetsförhållandet icke reglerats genom sådana uppgörelser.

Avtalsparterna å Uppgörelsen omfattar

arbetsgivarsidan arbetstagarsidan

. Väg- och vattenbygg- nadsstyrelsen

Riksförbundet Landsbyg- dens folk

Körningsarbeten med häst vid väg- och vattenbyggnadsverkets arbeten inom vägförvaltningarna i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs. Västmanlands och Västernorrlands län.

. Mo och Domsjö AB Själevads lokalförening av Riksförbundet Landsbyg- dens folk

Körningsarbeten med häst.

. AB Bofors

. Karlskoga stads lönenämnd

Karlskoga lokalförening av Riksförbundet Landsbyg— dens folk

Riksförbundet Landsbyg- dens folk

Körningsarbeten med häst vid AB Bofors och AB Bofors nobelkrut.

Körningsarbeten med. häst för Karlskoga stad.

Ifrågavarande uppgörelser har i huvudsak följande innehåll.

Uppgörelse 1. Ersättning för utfört arbete utgår antingen i form av tidlön eller såsom ackordsersättning. Tidlön utgår i enlighet med vad som är eller kan bliva fastställt i avtal mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Svenska väg- arbetareförbundet resp. Svenska byggnadsarbetaref-örbundet för den arbetsplats, där arbetstagaren sysselsättes. För häst och fordon gäller viss angiven timer- sättning. Om ackordsarbete träffas överenskommelse i varje särskilt fall genom förhandling mellan arbetsledning och arbetstagare. Vid olycksfall i arbetet ut- går ersättning enligt lag.1 Såsom allmänna bestämmelser gäller, att arbetstagare skall med flit och omtanke utföra sitt arbete, ofördröjligen ställa sig till efter- rättelse av arbetsbefälet i enlighet med avtalet meddelade föreskrifter och ord- ningsregler, iakttaga ett nyktert och redligt uppförande och hålla för arbets— platsen fastställd arbetstid samt att arbetsledningen äger — med iakttagande av avtalets bestämmelser — leda och fördela arbetet samt fritt antaga och av- skeda arbetare.

1 Enligt uppgift från Riksförbundet Landsbygdens folk utgår jämväl semesterer- sättning.

• Sida 110
•  Original

Uppgörelse 2. Med iakttagande av avtalets bestämmelser äger arbetsgivaren rätt att själv eller genom ombud ensam leda och fördela arbetet samt att fritt antaga och avskeda arbetare. Vid körning utgår tidlön, inkluderande ersättning för häst och fordon samt semesterersättning. Viss förhöjd ersättning utges för övertidsarbete. Vid olycksfall i arbete utgår ersättning enligt lag.

Uppgörelse 3. Dess bestämmelser är likartade med dem i uppgörelse 2. Emel- lertid har föreskrift influtit om att en ömsesidig uppsägningstid av åtta dagar skall tillämpas.

Uppgörelse 4. Karlskoga stad förklarar sig villig att vid anlitande av i stadens tjänst icke anställda arbetstagare för körningsarbete med häst tillämpa i över— enskommelsen angiven tidlön, inkluderande ersättning för häst och körredskap samt semesterlön (-ersättning), ävensom att vid övertidsarbete utge viss övertids- ersättning.

Utkörare av vissa livsmedel m. fl.

Utkörare av bröd

Bageri- och konditoriarbetsgivareförbundet har tillskrivit över 1 500 medlem- mar för erhållande av upplysning rörande förekomsten av beroende uppdrags— tagare inom förbundets verksamhetsområde samt dessas arbetsvillkor. Svar har inkommit från 329 medlemmar. Dessa har uppgivit sig ha 25 procentutkörare med egna bilar, vilka eventuellt kan räknas som beroende uppdragstagare. Ett större bageriföretag i Göteborg har redovisat nio sådana utkörare, vilka emellertid betraktas och behandlas som grossister. I övrigt finns inom förbun- dets verksamhetsområde procentutkörare företrädesvis i Skåne. Som regel torde gälla, att utkörarna utför försäljningsarbete allenast för en uppdragsgivares räkning och att de icke äger åtaga sig andra försäljningsuppdrag. Fyra före- tag, som sysselsätter tillhopa fjorton procentutkörare, har uppgivit sig ha skrift- liga kontrakt med dessa. Av berörda fyra företag har ett medgivit sina ut- körare semester enligt lag, medan de återstående icke beviljat hos dem syssel- satta utkörare någon semester.

Förbundet har överlämnat avskrifter av dels två kollektivavtal rörande ut- körare med egen bil, vartdera träffat mellan å ena sidan en avdelning av Svenska livsmedelsarbetareförbundet och å andra sidan skilda bageriföretag, dels ett en- skilt avtal.

Kollektivavtalen är till sitt innehåll i stort sett lika. Enligt dessa »anställes» arbetarna (utkörarna) med en ömsesidig uppsägningstid av 30 dagar. De är skyldiga tillhöra Svenska livsmedelsarbetareförbundet. Ersättning utgår allenast i form av provision. Provisionen inkluderar alla med försäljningen förenade kostnader. Semester utgår enligt lag. Semesterlönen är lika med den vid se- mestertillfället gällande lönen för manlig bageriarbetare. Utkörarna är skyldiga att under sin semester hålla vikarie och ställa bil till dennes förfogande. Arbets- givarna skall olycksfallsförsäkra utkörarna enligt lag. Utkörarna erhåller vid sjukdom eller olycksfall utom arbetet vissa löneförmåner. — Det enskilda av— talet, vilket träffats mellan en bagare såsom försäljare och en chaufför såsom köpare, gäller med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Chauffören förbinder sig att köpa bakverk allenast från den avtalsslutande bagaren. Varorna skall av chauffören betalas kontant vid varje veckoslut, därvid visst procentuellt prisavdrag skall ske. Chauffören förbinder sig »att inte mot procent lämna till andra utkörare eller affärer» inom sitt distrikt.

Sveriges bageriidkareförening ifrågasätter, om brödutkörare med egna bilar över huvud taget kan hänföras till gruppen beroende uppdragstagare med hänsyn till den fria ställning dessa utkörare i flertalet fall intar mot sina upp- dragsgivare.

• Sida 111
•  Original

Svenska livsmedelsarbetareförbundet upplyser, att inom förbundets verksam— hetsområde finns ett mindre antal brödutkörare med egen bil, som skulle kunna anses såsom beroende uppdragstagare. De betraktas emellertid av förbundet såsom arbetstagare i vanlig mening.

Utkörare av charkuterivaror m. m.

Enligt Livsmedelsbranschens arbetsgivareförbund anställes utkörare av char- kuterivaror m. in. så gott som uteslutande hos vederbörande företag; de sorterar under kollektivavtal, som gäller för arbetare vid samma företag.

Handelns arbetsgivareorganisation upplyser, att vissa större charkuteriföretag i Stockholm genom Stockholms charkuteriidkareförening träffat avtal med Handelstjänstemannaförbundet rörande provisionsförsäljare av charkuterivaror. Av avtalet framgår enligt organisationens uppfattning klart, att dessa försäljare är att betrakta såsom anställda. De har i avtalet tillförsäkrats semester enligt lag.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet meddelar, att inom förbundets verksam- hetsområde finns ett mindre antal utkörare av charkuterivaror, som använder egna bilar. Dessa utkörare skulle kunna anses såsom beroende uppdragstagare. De betraktas emellertid av förbundet som arbetstagare i vanlig mening.

Utkörare av öl och läskedrycker samt vissa nederlagsföreståndare

Bryggeriarbetsgivareförbundet representerar ett 150-tal företag inom såväl bryggeri- som läskedrycksindustrien. Dessa företag levererar inemot 100 % av allt inom landet tillverkat öl av klasserna II och III. För läskedrycker och svagdricka är motsvarande siffror omkring 80 resp. 50 %.Tvenne kategorier uppdragstagare förekommer, nämligen föreståndare för av företagen inrättade upplag eller nederlag och utkörare. Inom båda grupperna torde beroende upp- dragstagare vara att finna. Föreståndarna har dock i regel en friare ställning i förhållande till uppdragsgivarna än utkörarna. De förstnämnda är till antalet omkring 225 och arbetar under mycket varierande villkor. Ersättning till dem kan utgå dels i form av rabatt på från företaget inköpta varor, dels såsom provi- sion på försålda varor, dels ock i forln av viss fast lön eller hyresersättning kombinerad med rabatt eller provision. I vissa fall åligger det föreståndaren att tillhandahålla såväl lokaler som transportmedel, att anställa och avlöna utkörare samt att i övrigt svara för samtliga kostnader i samband med varornas distribu- tion. I andra fall skall uppdragsgivaren bestrida vissa kostnader och före- ståndaren svara för resten. Föreståndaren äger i allmänhet möjlighet att sätta annan i sitt ställe liksom även rätt att åtaga sig andra försäljningsuppdrag. Hans arbete är emellertid stundom så omfattande, att det icke medger någon bi- sysselsättning.

Beträffande distributionen är det regelmässigt så, att företagen håller sig med egna bilar och har anställda utkörare. Antalet sådana anställda utkörare utgör omkring 1 500. För dessa gäller kollektivavtal mellan Bryggeriarbetsgivareför- bundet och Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet. Antalet utkörare, som skulle kunna räknas såsom beroende uppdragstagare, är mycket växlande alltefter årstider och värmeförhållanden. De torde i genomsnitt icke överstiga 200 och utgöres vanligen av åkare eller andra egna företagare med egna lastbilar samt avlönas med fast lön eller »styckebetalningr. Ingående direktiv beträffande arbetets utförande äger uppdragsgivarna vanligen lämna såväl föreståndare som utkörare. Detta kan förklaras av de distributions- och försäljningsbestämmelser

• Sida 112
•  Original

som gäller beträffande vissa maltdrycker. Genom dylika direktiv vill uppdrags- givarna försäkra Sig om att bestämmelserna iakttages av uppdragstagarna. Den fastare anknytning som utkörarna i allmänhet har till uppdragsgivarna kommer till uttryck även i det förhållandet, att semester eller semesterlön redan i stor utsträckning utgår till dessa. Arbetsvillkoren för de beroende uppdragstagarna inom bryggeriindustrien växlar från plats till plats. Några standardkontrakt eller mera allmänt gällande regler rörande anställningsvillkor finns icke inom branschen.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uppger, att omkring 500—600 mindre bryggerier och läskedrycksfabriker finns inom organisationens verksam— hetsområde. Vanligen distribueras företagens tillverkningar av anställda utkörare och med användande av företagen tillhöriga lastbilar. Stundom anlitas emeller- tid även åkare på platsen. Dessa, som har egna lastbilar (hästar och fordon), torde arbeta under i stort sett samma villkor som de utkörare av samma slag, vilka sysselsättes hos medlemmar inom Bryggeriarbetsgivareförbundet.

Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet säger: >Om läskedrycksförsäljare finnas, som äro egna och på egna fordon distribuera dryckerna, torde detta en— dast vara ett ytterst litet fåtal, som vi praktiskt taget inte ha kännedom om. I den mån någon sådan emellertid skulle finnas får han nog betraktas som egen företagare Och inte såsom anställd..

Småentreprenörer vid byggnads- m. fl. arbeten

Svenska byggnadsindustriförbundet meddelar, att inom den del av bygg- nadsindustriens verksamhetsområde, som omfattas av förbundets medlemmar, beroende uppdragstagare torde finnas endast i ringa antal. Kontrakt brukar icke upprättas mellan uppdragsgivare och uppdragstagare. Vanligen träffas muntlig överenskommelse i den enkla formen, att visst belopp fastställes för utförandet av ifrågakommande arbetsprestation. Stundom förekommer, att uppdragstagaren själv håller erforderligt material helt eller delvis. Enligt för- bundets mening är förhållandena mellan uppdragsgivare och uppdragstagare så lösligt reglerade, att ett hänförande av de beroende uppdragstagarna under se- mesterlagen skulle stöta på stora svårigheter i den praktiska tillämpningen.

Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund förklarar att frågan om semesterrätt m. ni. för beroende uppdragstagare endast i mindre omfatt- ning är aktuell för småentreprenörer inom förbundets verksamhetsområde. Kontraktsförhållandena för dessa är mycket lösliga. Uppgörelserna är oftast muntliga; stundom bekräftas de genom brev. Standardkontrakt förekommer icke.

Förbundet har överlämnat avskrifter av dels ett avtal, dels ett par brev varigenom muntligen träffade överenskommelser bekräftats.

Genom nyssnämnda avtal åtar sig två personer att för ett vägbyggnadsföretags räkning utföra sättning av råkantsten och radsten mot viss ersättning i ett för allt per meter räknat. I priset ingår ersättning för hantlangning och för till- handahållandet av erforderliga verktyg m. m. Företaget tillhandahåller sten och sättgrus omedelbart intill arbetsstället samt svarar för schaktningsarbetet. Sätt- ningsarbetet skall utföras fullt fackmässigt, så att det kan godkännas av veder- börande kontrollant. Det skall vara färdigt inom viss tid.

Enligt det ena av förenämnda båda brev har avtal träffats mellan ett väg- byggnadsföretag och en stenhuggare om att denne skall för företagets räkning utföra närmare angivna stenarbeten mot viss bestämd ersättning, i vilken in— räknats — förutom arbetslöner — alla kostnader för erforderliga redskap och

• Sida 113
•  Original

transporter samt materialier med undantag av grus och cement som tillhanda- hålles av företaget. Ersättning för utfört arbete utbetalas var fjortonde dag, men en del av ersättningen skall innestå tills arbetet slutförts och godkänts. —— Det andra brevet innehåller, att en bergsprängare skall för ett vägbyggnadsföretags räkning utföra sprängningsarbete, att ersättning härför skall utgå efter visst pris per m3, inkluderande —— förutom arbetslöner —— alla kostnader för erforderliga maskiner och materialier m. m., samt att ersättning för utfört arbete skall utbe— talas varannan vecka. Dock skall en del av ersättningen innestå, tills arbetet blivit slutfört och godkänt.

Svenska vägarbetareförbundet upplyser, att närmare uppgifter om antalet s.k. beroende uppdragstagare inom förbundets verksamhetsområde saknas. Allmänt kan dock sägas, att antalet underentreprenörcr vid vägarbeten, som kan betraktas såsom beroende uppdragstagare, numera torde vara ganska ringa i och med att systemet med s. k. småentreprenader, som för en del är sedan före- kom i viss utsträckning i några landsdelar, ersatts med under kollektivavtal sorterande uppgörelser.

Restaurangmusiker (kapellmästare med eget kapell)

Enligt Musiketablissementens förening har kollektivavtal träffats mellan för- eningen och Svenska musikerförbundet rörande arbets- och lönevillkor för mu- siker. Föreningen anser, att såväl kapellmästare som enskilda musiker äger er- hålla semester, då mellan dem och arbetsgivaren upprättats kontrakt enligt av föreningen och förbundet godkända, till kollektivavtalet såsom bilagor fogade formulär.

Kollektivavtalet innehåller i huvudsak följande. Arbetsgivaren äger genom kapellmästaren leda och fördela arbetet samt med iakttagande av de i avtalet givna föreskrifterna fritt antaga och avskeda musiker. Han fördelar arbetstiden med lämpligt antal timmar per dag. Arbetstiden skall enligt arbetsgivarens be- stämmande förläggas så, att musiker i regel för varje arbetsperiod om sju dagar erhåller minst 24 timmars sammanhängande ledighet (ledighetsdag). Under vissa förutsättningar äger emellertid arbetsgivaren påfordra, att musiker tjänstgör även under ledighetsdagen. Eljest äger musiker icke under denna dag mot ersättning utföra musik. Kapellet är skyldigt att på begäran av arbetsgivaren utan ersätt— ning utföra repetitioner under visst antal timmar varje månad. Kapellmedlems arbetsoförmåga vid sjukdom skall, om arbetsgivaren så fordrar, styrkas medelst intyg av läkare som arbetsgivaren anvisar. Vid sjukdom är medlem skyldig att — såvitt uppenbart hinder icke möter eller arbetsgivaren medger befrielse från denna skyldighet — sända rutinerad god musiker i sitt ställe. Till dylik vikarie- rande musiker behöver arbetsgivaren icke betala högre lön än som utgår till den ordinarie medlemmen. Uppgörelse angående engagemang mellan arbetsgivare och ka )ell eller enskild musiker stadfästes genom personliga kontrakt enligt vid av- ta et fogade formulär, betecknade aForm A» och »Form B».

Formulär A, som skall användas för kontrakt mellan arbetsgivare och kapell— mästare, innehåller att kapellmästaren »anställes» för viss tid och mot bestämd lön för arbetsdag såsom ledare för kapell, bestående av förutom honom själv visst antal fullt kvalificerade musiker, vilka av arbetsgivaren godkännes. Lönen utbetalas, försåvitt icke annan överenskommelse därom träffas, i efterskott per vecka. Om s. k. artistskatt skall gäldas för kapellmedlem, erlägges denna icke av arbetsgivaren. Tjänstgöringstider och ledighetsdag angives. Kapellmästaren förbinder sig för egen och övriga kapellmedlemmars del att icke utan före- gående skriftlig tillåtelse av arbetsgivaren under kontraktets giltighetstid med— verka vid andra musikaliska tillställningar av offentlig natur. Han skall i kapellet anställa endast förstklassiga musiker, hålla god, omväxlande och underhållande repertoar, med intresse och musikalisk omsorg utföra musiknumren samt iakt- taga fastställda konserttider och tillse att uppehållen mellan numren blir korta. Vidare skall han själv ställa sig till efterrättelse samt tillse att kapellmedlem- marna iakttar vid företaget gällande ordningsregler och av arbetsgivaren läm—

• Sida 114
•  Original

nade anvisningar. Beträffande kapellmedlemmarnas klädsel kan kontraktet inne- hålla bestämmelser. Kapellmästaren svarar för att all musik som arbetsgivaren påfordrar utföres av kapellet. Envar av parterna är berättigad att häva kontraktet mot att han till motparten erlägger visst skadestånd. Om part bryter kontraktet är han skyldig betala skadeersättning till motparten. Gör sig kapellmedlem skyl- dig till svår eller upprepad förseelse i tjänsten, överträder gällande ordnings- regler m. m., är kapellmästaren skyldig att på begäran av arbetsgivaren omedel- bart avskeda medlemmen och i hans ställe anskaffa annan kvalitativt likvärdig musiker. Utan särskild ersättning skall kapellmästaren för varje dag då musik utföres upprätta förteckning över de utförda musikverken i enlighet med for- mulär från Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM). Vid bristande efterlevnad av sistnämnda bestämmelse har kapellmästaren att erlägga det vite eller den ersättning, som för sådant fall må vara bestämd i avtal mellan Musik- etablissementens förening och STIM.

Formulär B, som är avsett att användas för kontrakt mellan arbetsgivare och enskild musiker, har i huvudsak samma innehåll som formulär A.

I protokoll, fört vid sammanträde mellan Musiketablissementens förening och Svenska musikerförbundet den 18 februari 1956, har antecknats »att arbetsgivare- parten skall rekommendera sina medlemmar, att vid engagement upprätta kon- trakt enligt formulär B med varje i kapellet ingående musiker förs vitt så utan olägenhet kan ske och kapellmästaren ej har något att däremot erinra».

Vissa föreståndare vid televerket

Hit hör dels »kontraktsanställda» växelstationsföreståndare och dels »kon- traktsanställda» föreståndare för samtalsstationer och telegramexpeditioner.

Växelstationsföteståndare

Materialet för undersökningen angående växelstationsföreståndarna har huvud- sakligen lämnats av Växelstationsföreståndarnas riksförbund. Därjämte har ut- redningen haft att tillgå handlingar, som riksförsäkringsanstalten emottagit i samband med dess prövning av fråga, huruvida vid tillämpningen av lagen om allmän sjukförsäkring föreståndares inkomst skall anses utgöra inkomst av tjänst, ävensom besvärshandlingar rörande beslut av anstalten i berörda fråga jämte remissutlåtanden häröver.

Växelstationerna är till antalet omkring 3 500. De uppdelas alltefter storlek 111. m. i två huvudgrupper, nämligen taxa I-stationer och taxa II-stationcr. I an— slutning härtill uppdelas föreståndarna likaledes i motsvarande två grupper. Taxa I-stationerna indelas i sin tur i undergrupperna c—a och 1—11.

Föreståndare vid taxa I-stationer

Avtalsförhållandet mellan dessa föreståndare och televerket regleras genom kontrakt enligt särskilt formulär. Enligt detta skall stationen betjänas under vissa bestämda tider; vid stationer, som icke är öppna hela dygnet, är i regel — jämlikt frivilligt åtagande av föreståndaren —— s. k. passningstjänst införd, d. v. s. stationen skall under de tider av dygnet, då den officiellt är stängd, för- såvitt personal finns tillstädes å stationen, besvara påringningar och expediera samtal. Föreståndarens arbetsgöromål angives i kontraktet, vilket även ålägger honom att själv anställa och avlöna erforderligt antal biträden, att på televerkets särskilda order betjäna stationen även under andra tider än som angivits i kon- traktet, att hålla stationen vederbörligen uppvärmd och upplyst samt i snyggt och städat skick, att bebo av televerket eventuellt upplåten bostad, där ej televerket på grund av särskilda förhållanden medgivit befrielse från denna skyldighet, att

• Sida 115
•  Original

noga följa bestämmelserna i gällande instruktion ävensom de föreskrifter, som meddelas av den överordnade centralstationen, samt att jämväl i övrigt ansvara för att stationen skötes tillfredsställande. Kontraktet gäller med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Dock äger televerket, om föreståndaren bryter mot någon av kontraktets föreskrifter eller icke strängt iakttar föreskrift om telegraf— och telefonhemlighetens bevarande, uppsäga kontraktet till omedelbart upphörande. Ersättning till föreståndaren utgår enligt av televerket utfärdade »Bestämmelser rörande ersättning till av televerket anställda växelstationsföre- ståndare».

Vid stationer tillhörande undergrupperna c—a och 1—10 (i regel 20—249 abonnenter) erhåller föreståndaren dels arvode, ersättning för obekväm arbets- tid, semesteranslag, särskild ersättning bl. a. för beordrad tillfällig betjäning av stationen utöver den för stationen eljest fastställda betjäningstiden och för passningstjänst, dels »provision» för expediering av samtal från allmän sam- talsapparat tillhörande stationens nät, expediering av telegram, budsäudning m. m., dels ock förmån av fri bostad eller bostadsersättning samt bränsletillägg. Vid stationer inom grupperna 5—10 (i regel 100—249 abonnenter) utgår i före— kommande fall kallortstillägg. Arvodet, ersättningen för obekväm arbetstid samt semesteranslaget är schablonmässigt beräknade och i princip lika stora vid alla stationer tillhörande samma undergrupp och ortsgrupp. Sistberörda ersättningar som inbegriper lön m. m. till erforderliga biträden vid stationen är beräknade så, att de ger föreståndaren en inkomst för egen del av föreståndarsysslan, som för skilda stationer varierar efter förhållandena och med hänsyn till hur före— ståndaren väljer att ordna tjänstgöringen men som i normalfallet minst motsvarar ett för varje stations- och ortsgrupp fixerat minimibelopp. Semesteranslaget avser att täcka föreståndarens kostnader dels för erhållande av egen semester, dels för beredande av semester åt biträdena. Vid beräkningen av anslaget har längden av föreståndarens semester avpassats efter semesterlagens bestämmelser. Föreståndaren är icke skyldig hålla det antal biträden som vid beräkningen av ersättningens storlek ansetts normalt. Ej heller är föreståndaren gentemot tele- verket skyldig att avlöna biträdespersonal enligt för denna upprättat kollektiv- avtall.

I fråga om stationer tillhörande undergrupp 11 (i regel 250 abonnenter och däröver) gäller följande. Stationerna skall i regel betjänas under hela dygnet. För sina åtaganden enligt kontraktet äger föreståndaren att från televerket upp- bära arvodc, semesteranslag, ersättning för obekväm arbetstid och i förekom— mande fall kallortstillägg ävensom förmän av fri bostad eller bostadsersättning. Ersättningarna fastställes med hänsyn till förhållandena i varje enskilt fall och beräknas efter föreståndarcns verkliga kostnader för erforderlig biträdespersonal och övriga kostnader för stationens drift och med beaktande av att förestån- daren för egen del skall ha viss inkomst av föreståndarsysslan. Semesteranslaget avser att täcka föreståndarens kostnader dels för erhållande av egen semester, dels för beredande av semester åt biträdena. Vid beräkningen av anslagets storlek har längden av föreståndarens semester avpassats efter semesterlagens bestämmelser. Föreståndaren är skyldig att anställa biträden till det antal, som i varje enskilt fall fastställes av televerket, samt att avlöna dem enligt gällande kollektivavtal.

Föreståndare vid taxa I-station, som entledigas till följd av stationens auto- matisering och som har minst fem års anställning att tillgodoräkna, kan enligt

1Ifrz'igavarande kollektivavtal har upprättats mellan Växelstationsföreståndarnas riksförbund, å arbetsgivarsidan, samt Svenska teleförbundet, å arbetstagarsidan.

• Sida 116
•  Original

Kungl. brev den 10 juni 1949 —— ändrat senast den 30 maj 1952 -— från televerket erhålla antingen avskedsersättning (engångsersättning) eller årlig ersättning (»pension»). Vid avgång ur tjänst på grund av ålder eller sjukdom kan före- ståndaren komma i åtnjutande av årligt understöd enligt Kungl. brev den 10 juni 1949.

Föreståndare vid taxa II-stafioner

Föreståndaren anställes av abonnenterna medelst kontrakt, som upprättas mellan honom och representant för abonnenterna. Såsom föreståndare får en— dast anställas person som är svensk undersåte och som godkänts av televerket. Enligt formulär till sådant kontrakt förbinder sig dels föreståndaren att upp- låta av televerket godkänd lokal för stationen jämte samtalsapparat för allmän- heten och att betjäna stationen för samtalsexpediering under i kontraktet an- givna tider, dels abonnenterna att var och en för sin abonnentanläggning till föreståndaren erlägga ersättning i enlighet med särskilda skriftliga överens— kommelser, som träffas mellan abonnenterna var för sig och föreståndaren. Berörda ersättningar inkasseras genom televerkets försorg. Såväl kontraktet som överenskommelscrna gäller i regel med en ömsesidig uppsägningstid av tre månader. —— Föreståndarens åtaganden gentemot televerket regleras genom kontrakt mellan verket och föreståndaren. För dylikt kontrakt fastställt formu- lär innehåller en uppräkning av föreståndarens 'olika arbetsgöromål. Vidare stadgas däri, att stationen skall hållas öppen under vissa angivna tider samt att det åligger föreståndaren att på televerkets särskilda order tillfälligt be- tjäna stationen även under andra tider, att hålla stationen vederbörligen upp- värmd och upplyst samt i snyggt och städat skick, att vid expeditionen noggrant följa gällande instruktion ävensom de föreskrifter, som meddelas av den över- ordnade centralstationen, och att jämväl i övrigt inför televerket ansvara för att stationen skötes på tillfredsställande sätt. Kontraktet gäller med sex månaders ömsesidig uppsägningstid, men televerket äger, om föreståndaren bryter mot någon av kontraktets bestämmelser eller icke strängt iakttar telegraf— och telefonhem- lighetens bevarande, uppsäga detsamma till omedelbart upphörande. Om abonnenterna anställer annan föreståndare för stationen, upphör kontraktet att gälla fr. o. m. den dag då den nye föreståndaren tillträder sin anställning. En- ligt kontraktet bestrides kostnaderna för lokal för stationen samt för betjäning av de till stationen intagna abonnentledningarna av abonnenterna gemensamt jämlikt överenskommelse mellan dessa och föreståndaren (se ovan) och ut- betalas därutöver av televerket vissa ersättningar enligt av verket utfärdade :Bestämmelser rörande från televerket utgående ersättning till föreståndare för av abonnenterna bekostade växelstationer». Jämlikt dessa bestämmelser er- håller föreståndaren viss fast årlig ersättning oberoende av antalet huvud- abonnemang, årlig ersättning för varje dylikt abonnemang, årlig ersättning för till stationen intagna mellanortsledningar m. m. samt semesterersättning med 6 % av det sammanlagda beloppet av abonnenternas ersättning och nyssnämnda från verket utgående ersättningsförmåner. Därjämte utgår ersättning för av televerket beordrad tillfällig betjäning av stationen samt ersättningar av pro- visionskaraktär för expediering av samtal från allmänna samtalsapparater, expediering av telegram, budsändning m. m.

Genom Kungl. brev den 30 maj 1952 kan föreståndare för taxa II-station med lägst tio fortlöpande huvudabonnemang, vilken uppsäges till följd av statio- nens automatisering och då har minst tio års anställning, erhålla avskedsersätt- ning (engångsersättning) från televerket.

• Sida 117
•  Original

Beträffande de kontraktsanslällda växelsfationsföreståndarna i allmänhet gäller i övrigt följande.

Den ersättning, som föreståndarna uppbär från televerket —— frånsett de fall då föreståndarna är juridiska personer _— betraktas av televerket som inkomst av tjänst enligt skattelagarnas mening, varvid verket anses såsom arbetsgivare.

Vid tillämpningen av arbetarskyddslagen betraktas föreståndarna såsom ar- betsföreståndare.

Växelstationsföreståndarnas riksförbund har den 16 december 1938 tillerkänts förhandlingsrätt i förhållande till telestyrelsen jämlikt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

Telestyrelsen har beträffande frågan, om växelstationsföreståndare skall an- ses såsom arbetstagare enligt bl. a. lagen om allmän sjukförsäkring framhållit: Föreståndare är icke ovillkorligen skyldig att personligen utföra arbete å statio— nerna utan kan sätta annan i sitt ställe. Så är särskilt fallet, då kontrakt tecknats med person, som förutom föreståndarsysslan har annan verksamhet. Utan att behöva inblanda televerkets myndigheter i saken kan föreståndare, som önskar ledighet för sjukdom eller annan enskild angelägenhet, själv anställa och av- löna ersättare. Därvid sker ingen reducering av den del av arvodet, som nor- malt avser att utgöra föreståndarens inkomst av sysslan. Vidare har i en del fall kontrakt om växelstations skötsel tecknats med bolag. Berörda förhållanden talar enligt styrelsens mening emot, att föreståndarna i förevarande sammanhang skall betraktas som arbetstagare.

Över av riksförsäkringsanstalten meddelat beslut av innehåll att föreståndarna vid såväl taxa I- som taxa II-stationer icke kan anses såsom arbetstagare enligt lagen om allmän sjukförsäkring har Växelstationsföreståndarnas riksförbund i till Konungen ställd skrivelse anfört missnöje samt hemställt att Kungl. Maj:t måtte bestämma, att föreståndarna skall betraktas som arbetstagare vid tillämp- ningen av nämnda lag. Förbundet framhåller bl. a., att föreståndarnas ekono- miska standard är klart arbetstagarens, att de är ensamma ansvariga för arbetets fullgörande, att de i allmänhet personligen utför en väsentlig del därav, att de är bundna av instruktioner m. m., att arbetet vid taxa I-stationer kan jämföras med arbetet vid televerkets i egen regi. drivna stationer, att föreståndarna er- håller semesterförmåner, att de i vissa andra sammanhang betraktas som arbets- tagare samt att de vid avgång ur tjänst på grund av ålder eller sjukdom eller till följd av stations automatisering erhåller vissa förmåner. —— Besvär har vidare hos riksförsäkringsanstalten anförts över beslut av allmän sjukkassa, varigenom en dess medlem, en »kontraktsanställd» föreståndare för växelstation tillhörande taxa I grupp 11 förklarades hänförlig till sjukpenningklass nr 1, därvid föreståndarens inkomst icke ansågs utgöra inkomst av tjänst. Riksför- säkringsanstalten fann ej skäl göra ändring i sjukkassans beslut. Föreståndaren har hos Kungl. Maj:t anfört besvär över anstaltens nyssnämnda beslut.

Utlåtanden har infordrats från riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet i anledning av riksförbundets framställning. Anstalten anförde bl. a.

I de fall, då växelstationsföreståndare icke själv deltager i det manuella ar- betet å växelstationen, kan han —— i likhet med vad förhållandet är, när kon- trakt npprättas med juridisk person — icke anses som arbetstagare. Detsamma bör emellertid enligt anstaltens mening gälla även i sådana fall, då växelstations— föreståndare endast delvis eller icke alls utnyttjar möjligheten att ägna sig åt annan verksamhet. Då rättigheterna och förpliktelserna enligt kontrakten äro lika för samtliga växelstationsföreståndare tillhörande samma stationsgrupp. kan nämligen rättsligt sett någon skillnad icke göras med hänsyn till huru avtalsför— hållandet faktiskt utnyttjas.

• Sida 118
•  Original

Försäkringsrådet yttrade beträffande föreståndare vid taxa I-stationer bl. a. följande.

Av kontraktsformuläret framgår att föreståndarnas handlingsfrihet vid skötseln av vederbörande växelstation i olika hänseenden är starkt beskuren. Erinras må om att föreståndaren är skyldig att ha stationen öppen å vissa av televerket föreskrivna tider och att därutöver på televerkets särskilda order tillfälligt be- tjäna stationen även under andra tider. Vidare åligger det föreståndaren bl. a. att noga följa bestämmelserna i gällande instruktioner ävensom de särskilda föreskrifter, som meddelats av den överordnade centralstationen, att jämväl i övrigt ansvara för att stationen skötes på ett tillfredsställande sätt samt att bebo anvisad bostad, där ej televerket på grund av särskilda förhållanden medgivit befrielse från denna skyldighet.

Såsom ersättning för de med stationens skötsel förenade göromålen samt för övriga i kontraktet angivna åligganden åtnjuter föreståndaren från televerket dels arvode — däri bl. a. arvode för obekväm arbetstid — och semesteranslag, inbegripande ersättning för erforderliga biträden vid växlingsarbetet samt för beredande av semester åt föreståndaren och biträdena, enligt av styrelsen ut- färdade Bestämmelser rörande ersättning till av televerket anställda växelsta- tionsföreståndare, dels ock vissa andra förmåner såsom bränsletillägg och, inom vissa stationsgrupper, kallortstillägg.

Enligt Kungl. brev den 10 juni 1949 äger föreståndare inom grupp I »vid av- gång &ur telegrafverkets tjänst» på grund av ålder eller sjukdom åtnjuta pensions- orm.n.

Av utredningen i ärendet framgår vidare att växelstationsföreståndarna i skattehänseende av televerket behandlas som löntagare och att i dylikt hän— seende (len ersättning, de uppbära från televerket, anses som inkomst av tjänst ävensom att föreståndarna, såvitt gäller tillämpningen av arbetarskyddslagen, betraktas såsom arbetsföreståndare eller med andra ord att det arbete, de utföra, sker för televe—rkets (statens) räkning.

Tilläggas må ytterligare att den organisation, som växelstationsföreståndarna tillhöra, d. v. s. Växelstationsföreståndarnas riksförbund, den 16 december 1938 tillerkänts förhandlingsrätt i förhållande till telestyrelsen jämlikt kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

De sålunda föreliggande omständigheterna tala enligt försäkringsrådets me- ning starkt för att ifrågavarande växelstationsföreståndare böra rubriceras såsom arbetstagare såvitt gäller tillämpningen av lagen om allmän sjukförsäkring. Å andra sidan kunna vissa omständigheter sägas peka i motsatt riktning. Försäk- ringsrådet syftar härvidlag på att — såsom också fastslagits i kontraktsformu— läret — föreståndarna ha att anställa och avlöna erforderligt antal biträden samt att för föreståndarna icke synes gälla någon avtalsfäst personlig arbetsskyldighet. Vidare kan ifrågasättas huruvida icke föreståndarna äga utöva en något friare arbetsledning än som brukar följa med ställningen av anställd arbetsföreståndare. Anmärkas bör dock att, såvitt av handlingarna framgår. friheten i den arbets- ledande funktionen torde vara mindre ju större stationen är.

Försäkringsrådet har ingående övervägt de olika omständigheter, som enligt försäkringsrådets mening böra vara avgörande för bedömandet av ifrågavarande spörsmål. Därvid har försäkringsrådet kommit till den uppfattningen, att växel- stationsföreståndare tillhörande grupp (taxa) I böra betraktas såsom arbets- tagare vid tillämpningen av lagen om allmän sjukförsäkring. Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande föreståndarna inom undergruppen 11 inom denna huvudgrupp tala enligt försäkringsrådets mening alldeles särskilt starka skäl för att anse dessa som arbetstagare. Enligt försäkringsrådets mening saknas dock grundad anledning att i förevarande hänseende göra någon åtskillnad mellan föreståndarna inom de olika undergrupperna tillhörande grupp I.

Vad nu anförts torde dock ej äga obegränsad giltighet. Fall synas sålunda kunna förekomma då kontrakt rörande föreståndarskap för växelstation tecknas mellan televerket och en juridisk person t. ex. turistföretag, bruk etc. I dylikt fall kan uppenbarligen »föreståndaren» icke betraktas såsom arbetstagare; och motsvarande bör gälla för den händelse det av omständigheterna framgår att vederbörande föreståndare icke alls eller endast i oväsentlig omfattning person- ligen ägnar sig åt stationens skötsel.

I fråga om föreståndare vid taxa II—stationer uttalade försäkringsrådet att det syntes mera tveksamt, huru dessa i förevarande hänseende borde behandlas. Rådet fortsatte.

• Sida 119
•  Original

Åtskilliga av de skäl, som åberopats för att föreståndarna inom grupp I skola anses såsom arbetstagare, äga tvivelsutan motsvarande giltighet beträffande före- ståndare inom grupp II. Kontraktsförhållandet mellan televerket och sistnämnda föreståndare är dock annorlunda utformat och de villkor, som gälla för dessa föreståndare, medföra icke samma bundenhet som i fråga om föreståndare i grupp I. Likväl anser försäkringsrådet tillräckliga skäl ej föreligga att öra någon åtskillnad mellan föreståndare inom de båda huvudgrupperna. ed samma reservation, som anförts beträffande föreståndarna inom grupp I, finner försäkringsrådet förty, att även föreståndarna inom grupp 11 böra betraktas så- som arbetstagare.

Angående Kungl. Maj:ts ställningstagande till besvären och framställningen från riksförbundet hänvisas till bil. 11 under rubriken Vissa föreståndare vid televerket.

Föreståndare för samtalsstationer och telegramexpeditioner

Av en inom telestyrelsen år 1956 gjord utredning avseende förhållandena den 1 januari 1955 framgår följande.

Inom hela landet finns sammanlagt 1169 samtalsstationer eller telegram- expeditioner, vilka ej är förenade med växelstation och vilka förestås av »kontraktsanställda» föreståndare. Dessa teleanstalter fördelar sig i fråga om serviceform enligt följande: 296 samtalsstationer med telegramexpedition, 852 enbart samtalsstationer och 21 enbart telegramexpeditioner. 891 anstalter av förevarande slag är försedda med tjänstetelefon. Vid de återstående 278 an- stalterna upplåter föreståndarna sina personliga telefonabonnemang till allmän- heten.

Enligt de kontrakt som upprättas mellan televerket och vederbörande före- ståndare förbinder sig föreståndaren att upplåta lokal för anstalten samt att hålla denna öppen under bestämda tider och _ på televerkets särskilda order _ jämväl under andra tider. Föreståndarna vid de med tjänstetelefon utrustade anstalterna erhåller i 735 fall endast provision, i 54 fall provision med garante- rad minimiinkomst och i 102 fall arvode med eller utan provision. Praktiskt taget alla de 278 föreståndare som upplåter sitt personliga abonnemang får en- bart provision. Dessa äger därjämte från allmänheten uppbära och behålla den s. k. apparatavgiften (20 öre per samtal) samt i en del fall därutöver vissa ören för varje markering på samtalsmätaren. De föreståndare som åtnjuter arvode eller till minimibeloppet garanterad provision erhåller jämväl som regel särskilt semesteranslag. övriga föreståndare får icke sådant anslag, ej heller semester- förmån i annan form.

Av samtliga 1 169 föreståndare bedriver 665 vid sidan av föreståndarskapet rörelse eller näring och 96 har »annan anställning». 49 av föreståndarna är hemmafruar. De återstående 359 föreståndarna har ingen syssla vid sidan om föreståndarskapet.

Föreståndarna är genom sina kontrakt med televerket icke förpliktade till personlig arbetsskyldighet. I en del fall har kontrakt angående skötsel av tele- anstalt tecknats med juridiska personer. Öppethållningstiden per vecka för de olika teleanstalterna växlar mellan ett fåtal timmar och över 100 timmar och är i genomsnitt 72 timmar. Föreståndarna, som icke är fackligt organiserade, äger icke från verket uppbära avskedsersättning eller årlig ersättning (pension) vid avgång ur tjänst.

• Sida 120
•  Original

Rättsfall rörande den civilrättsliga gränsdragningen mellan

arbetstagare och självständiga företagare

Frågan om gränsdragningen i civilrättsligt avseende mellan arbetstagare och självständiga företagare har i rättspraxis huvudsakligen uppkommit i fall, som gällt förmånsrätt enligt 17 kap. 4 g handelsbalken för »annan arbetares dags- penning eller avlöning», semesterförmån enligt semesterlagarna den 17 juni 1938 och den 29 juni 1945 samt rätt till ersättning för yrkesskada enligt yrkes- skadeförsäkringslagen den 14 maj 1954. Huvudparten av de i det följande åter- givna rättsfallen gäller därför tolkningen av arbetstagarbegreppet enligt angivna lagar. En mindre del av rättsfallen rör spörsmål av annan art, där emellertid tolkningen av arbetstagarbegreppet varit av avgörande betydelse. Avvikande meningar redovisas ej.

Handelsagenter, handelsresande och platsförsäljare Uppsägningstid

Nytt juridiskt arkiv 1943 s. 261; och 1947 s. 171. I båda dessa mål uppkom fråga, huruvida handelsresande skulle anses ha varit anställd i sin huvudmans tjänst och på grund härav ägt att vid avskedande åtnjuta uppsägningstid enligt 86 & andra stycket kommissionslagen.

Det förstnämnda målet gällde en handelsresande C., som enligt kontrakt med ett handelsbolag var ensamförsäljare av bolagets tillverkningar mot ersättning allenast i form av provision. C. hade jämsides med detta arbete viss försälj- ningsverksamhet för andra huvudmäns räkning ehuru i mindre omfattning. Han tjänstgjorde icke på bolagets kontor men brukade en gång i början av varje år besöka kontoret för att med hjälp av bolagets handelsböcker kontrollera att han erhållit den provision som tillkom honom. Högsta domstolen förklarade att var- ken innehållet i det mellan C. och bolaget träffade avtalet eller vad i övrigt förekommit gav vid handen att C. var anställd i bolagets tjänst. Vid sådant för- hållande var 86 5 andra stycket kommissionslagen icke tillämpligt, varför C. icke var berättigad till uppsägningstid.

I det senare målet var det fråga om en handelsresande B. som hade muntligt avtal med sin huvudman, ett bolag. För sitt arbete erhöll B. provision, rese— och traktamentsersättning för resdagar samt ersättning för sina kostnader för telefon, telefonvakt och vissa transporter. Bolaget tillhandahöll B. frankokuvert för insändande av order. I målet avgav kommerskollegium yttrande, vari an- fördes bl. a. »I avsaknad av uttryckliga bestämmelser i ämnet synas de särskilda omständigheter som känneteckna parternas avtalsförhållanden böra beaktas och därvid främst det sätt på vilket ersättning för det nedlagda arbetet utgått. Med hänsyn härtill får kollegium uttala sin anslutning till den av de hörda orga- nisationerna framförda uppfattningen att B. varit att anse såsom anställd han- delsresande.» — Högsta domstolen fann i likhet med underinstanserna att B. var anställd handelsresande och berättigad att vid anställningens upphörande åtnjuta en uppsägningstid av tre månader.

Förmåner-ätt

Nytt juridiskt arkiv 1922 s. 147. En handelsresande (J.) hos ett bolag, vilken åtnjöt fast lön och till minimibeloppet garanterad provision, har tillerkänts för- månsrätt i bolagets konkurs för den garanterade provisionen.

• Sida 121
•  Original

Svea hovrätt anförde i sin dom som fastställdes av högsta domstolen bl.a.: Det ansågs i målet styrkt att J. anställts hos bolaget såsom handelsresande fr. o. m. den 1 januari 1919 mot fast lön och garanterad provision av minst 5000 kr. per år. .lzs avtal Iued bolaget hade den 28 april 1919 uppsagts att upphöra den 31 juli samma år. J. hade utbekommit den honom tillkommande fasta lönen t.o.m. sistnämnda dag men icke någon del av provisionen. På grund härav fann hovrätten J. berättigad åtnjuta förmånsrätt i bolagets konkurs för den på tiden januari—juli 1919 belöpande delen av den garanterade provisionen.

Nytt juridiskt arkiv 1930 s. 338. En handelsresande hos ett bolag har icke ansetts berättigad till förmånsrätt i bolagets konkurs för provisionsfordran. 'Re- sanden hade sin huvudsakliga inkomst som resande för annat företag och ansågs icke hava varit anställd i bolagets tjänst.

Semester

Arbetsdomstolen fann i domarna nr 82/1941 och 119/1941 vissa symaskinsagen— ter icke vara arbetstagare i förhållande till det företag vars produkter de sålde.

Agenterna var medlemmar i ett yrkesförbund. Mellan detta och företaget gällde en såsom kollektivavtal betecknad överenskommelse, vari stadgades bl. a., att innehavare av försäljningsagentur ej fick driva försäljning av med firmans artiklar konkurrerande varor, att innehavare av ordinarie agentur ständigt skulle sköta denna och varje vecka avlämna redovisning, att agenten under viss sjukdomstid ägde uppbära de med agenturen förenade förmånerna samt att ekono- miska och övriga villkor skulle bestämmas genom särskilt upprättade personliga kontrakt. Enligt ett formulär till dylikt kontrakt tillerkändes agenten visst be- stämt belopp per vecka såsom ersättning för omkostnader samt därjämte för- säljnings- och inkassoprovision; agenten förband sig efterkomma alla av firman i särskild instruktion lämnade föreskrifter för arbetets utförande. Enligt en sär- skild tryckt bilaga till detta formulär kunde i kontrakt, som upprättades enligt formuläret, alternativt inryckas ett antal bestämmelser bl. a. om sjukersättning och ledighet.

Domstolen uttalade i domen nr 82/1941 att, såvitt ankom allenast å inne- hållet i förenämnda överenskommelse och åberopade kontraktsformu är, för- bundets därav berörda medlemmar icke var att anse såsom arbetstagare hos före- taget. För denna fråga var emellertid även andra omständigheter av kanske stundom avgörande betydelse, och det gällde då främst hur överenskommelsen och kontrakten tillämpades. Under erinran om vissa allmänna grundsatser för frågans bedömande som kommit till uttryck i arbetsdomstolens dom nr 112/19381 uttalade domstolen, att den endast med avseende å varje särskilt fall kunde av- göra, huruvida förbundsmedlem skulle anses såsom självständig företagare eller såsom arbetstagare hos företaget och i sistnämnda fall berättigad till semester.

I domen nr 119/1941 förklarade domstolen att två av de ifrågavarande för- säljningsagenterna, beträffande vilka talan med yrkande om semester anhängig— gjordes, icke kunde anses såsom arbetstagare hos företaget.

Svea hovrätt fann i domen nr 539/1945 en medarbetare (P.) i en förlagsrörelse vara arbetstagare.

Enligt kontrakt var P. anställd i rörelsen. Det arbete han enligt kontraktet åtog sig avsåg insamlande av uppgifter till och samtidigt upptagande av köpe- order å blivande bokverk, vilkas tillkomst inom någorlunda kort tid var beroende av möjligast snabba uppgiftsinsamling. Då med hänsyn härtill P. uppenbarligen hade att ägna åtminstone huvuddelen av sin arbetskraft åt arbetet för förlaget och tillika av en föreskrift i kontraktet om regelbundet insändande av upptagna order och beskrivningar samt orderförteckningar och veckorapporter framgick, att förlaget fäste särskilt avseende vid ett regelbundet och planmässigt bedrivan- de av arbetet, ansågs P. i förhållande till förlaget som arbetstagare.

1 En kort sammanfattning av denna dom lämnas härnedan under rubriken Bensin— distributörer.

• Sida 122
•  Original

Nytt juridiskt arkiv 1949 not. C 186. En försäljare av monteringsfärdiga bo- stadshus ansågs ej såsom arbetstagare hos det företag, för vars räkning för- säljningarna skedde.

I domsmotiveringen åberopades bl. a., att enligt det kontrakt, som reglerade parternas mellanhavanden, försäljaren — som i ersättning för sitt arbete åt- njöt provision, hyresbidrag och viss ytterligare gottgörelse — ägde anlita med- hjälpare i sin verksamhet, att han hade en synnerligen vidsträckt frihet att organisera verksamheten, att han till väsentlig del själv svarade för kostnaderna för densamma, att ersättningen för arbetet helt var beroende av verksamhetens resultat, att försäljaren hade rätt att ägna sig även åt annan verksamhet samt att hans hustru under särskild förutsättning ägde fortsätta med försäljningen.

Nytt juridiskt arkiv 1950 s. 11. En resande försäljare (P.) för ett bolag an- sågs icke såsom arbetstagare.

Stockholms rådhusrätt upptog i sin dom bl. a. följande. Frågan huruvida P:s verksamhet för bolagets räkning varit av sådan art att P. blivit berättigad till semesterlön är för sitt bedömande beroende av innehållet i det mellan parterna muntligen ingångna avtalet. — Ostridigt är att P. icke varit skyldig att i bolagets intresse utföra annat arbete än att å resor inom visst distrikt upptaga order för bolaget, att P. icke från bolaget åtnjutit annan avlöningsförmån än provision på av honom upptagna order samt att P. haft att själv svara för sina resekost- nader och övriga kostnader i och för verksamheten. Storleken av P:s inkomst från bolaget har alltså varit helt beroende av resultatet av verksamheten. Vidare var styrkt att P. ägt rätt att jämsides med sitt arbete för bolaget förmedla för— säljningar jämväl för andra firmors räkning och att han även begagnat sig av denna rätt. P. har icke förebragt någon utredning för sitt bestridande av en uppgift av bolaget, att han ägt rätt att anställa underagenter, och icke ens på— stått att hans avtal med bolaget innehållit bestämmelser om uppsägningstid. --— De i målet ostridiga förhållandena, att P. från bolaget uppburit förskott å rese- kostnader, att han skolat till bolaget insända veckorapporter över sitt arbete och att bolaget verkställt skatteavdrag för P. kan icke i och för sig föranleda till att P. skall anses ha varit anställd i bolagets tjänst. — På grund härav fann råd- husrätten tillförlitlig utredning ej vara förebragt därom, att avtalet innefattat sådana villkor, att P. kan i förhållande till bolaget anses ha varit arbetstagare i semesterlagens mening och i sådan egenskap berättigad till semesterlön.

Svea hovrätt fastställde rådhusrättens domslut. Högsta domstolen fann ej skäl meddela prövningstillstånd. Nytt juridiskt arkiv 1951 s. 815. En provisionsförsäljare (H.) hos ett bolag ansågs vara anställd hos bolaget.

Enligt skriftligt kontrakt anställdes H. fr. o. m. den 1 januari 1948 såsom provisionsförsäljare i bolagets tjänst i och för försäljning inom bestämt distrikt av motorolja. Försäljningspris och försäljningsvillkor fastställdes av bolaget. Försäljning fick ske allenast till vissa återförsäljare såsom handlande, bilverk- städer o. (1. men ej till innehavare av bolagets bensinanläggningar. H. ägde ej göra affärer med petroleumprodukter, levererade av annan än bolaget. För sitt arbete erhöll H. provision. Alla försäljningskostnader bestreds av H. Tre måna- ders uppsägningstid var bestämd.

H. stod i ständig telefonkontakt med bolaget och insände order så gott som dagligen samt ägnade hela sin arbetstid åt arbete för bolaget. Bolaget gjorde å H:s provision avdrag för skatt.

Högsta domstolen förklarade i sin dom följande. Enligt avtalet har H. anställts i bolagets tjänst. Varken avtalets innehåll i övrigt eller vad i målet upplysts om avtalets tillkomst och de förhållanden under vilka H. utfört sitt arbete för— anleder till att H. likväl skall anses såsom självständig företagare i förhållande till bolaget. På grund härav har H. som utfört arbetet i sitt hem blivit berättigad att erhålla semesterlön.

Yrkesskadeförsäln-ing

Besvärsdiariet (BD) nr 700/1955. Försäkringsrådet fann (plenum den 7 juni 1956) ett försäljningsombud (H.) hos AB Åtvidabergs industrier med kontrakt

• Sida 123
•  Original

enligt formulär, som behandlats i bil. 1 under Handelsagenter, handelsresande och platsförsäljare (Verkstadsindustri), vara att anse såsom arbetstagare.

H. innehade icke medgivande att försälja andra varor än bolagets. Från H:s försäljningskontor översändes till bolaget dagligen försäljningsorder samt en gång i månaden lager- och kassarapporter. Den årliga bruttoomsättningen av H:s försäljningar uppgick till omkring 730 000 kr., varav omkring 10 000 kr. belöpte sig å butiksverksamhet och återstoden å resandeverksamhet. H:s årliga netto- vinst utgjorde omkring 25 000—30 000 kr. Resandeverksamheten bedrevs av H. jämte tre av honom sysselsatta försäljare. Bolaget rdirigerade» försäljningen genom tävlingar m. m. H. svarade själv för semesterersättning till sina anställda, inalles sex personer.

F ö rsäkringsagenter

Semester

Nytt juridiskt arkiv 1950 s. 581. En ackvisitör (E.) för begravningsförsäk- ringar ansågs icke anställd i huvudmannens tjänst. På grund härav avslogs hans yrkande om semesterersättning.

Ett bolag anlitade E. för ackvisition av begravningsförsäkringar åt en begrav- ningskassa, för vilken bolaget innehade försäkringsagentur.

Högsta domstolen anförde i sin dom bl. a.: Enligt utredningen i målet har ersättning för ackvisitionsarbetet utgått i form av provision. E. har icke haft sitt arbete förlagt till någon bolagets lokal och har själv bestämt sin arbetstid. Även i övrigt har hans ställning i förhållande till bolaget varit mycket självstän- dig. Bolaget har således ej förbjudit honom att anlita medhjälpare eller eljest lämnat honom några närmare instruktioner för arbetet. Frånsett anskaffning av begravningsförsäkringar har han varit oförhindrad att jämsides med sin verk- samhet för bolagets räkning driva annan verksamhet. För utgifterna för ackvisi- tionsarbetet har han själv haft att svara utan annat undantag än att han i sin korrespondens fått använda kassans brevpapper. Under dessa förhållanden och då upplysningarna i övrigt angående sättet och villkoren för arbetets bedrivande icke ger någon bestämd ledning för bedömande av rättsförhållandets art finner domstolen E. icke ha visat, att han varit i bolagets tjänst.

Annonsombud Yrkesskadeförsäkring

BD nr 2267/1955. Försäkringsrådet fann (plenum den 19 april 1956) en annonsackvisitör (D.) hos ett tidningsföretag skola anses såsom arbetstagare.

D. var sedan ett flertal år tillbaka enligt muntligt avtal sysselsatt såsom an— nonsförsäljare hos företaget. Ehuru han var förbjuden att bedriva annan verk— samhet hade han likväl viss sådan, varom företaget synes ha ägt kännedom. Vid sidan om arbetet för företaget utförde han sålunda annonsackvisition för annan tidning samt bokföring för en av honom jämte annan person driven verkstads- rörelse. Han inbetalade själv sin skatt (A—skatt). För arbetet åt företaget dispo- nerade han ett rum i dess kontor där han arbetade några timmar dagligen. Han använde kostnadsfritt företagets telefoner också för interurbansamtal. Såsom annonsackvisitör hos företaget gjorde han i viss omfattning besök hos kunder i orten. Ersättning utgick i form av provision. Denna som icke var till sitt minimi- belopp garanterad utbetalades varje fredag. Provision tillkom D. även för annon- ser som utan hans medverkan beställdes av hans fasta kunder. Han erhöll jäm- väl semesterersättning. Enligt D. utskrev företagets kontorspersonal till annon- sörerna bekräftelser å gjorda annonsbeställningar och ombesörjde företaget in- kassering av annonsavgifter.

• Sida 124
•  Original

Förenings- och förhandlingsrätt

Arbetsdomstolen fann i domen nr 112/1938 vissa bensindistributörer icke kunna anses såsom arbetstagare i förhållande till de bolag, vilkas produkter de enligt särskilda kontrakt åtagit sig att försälja.

Domstolen yttrade bl. a., att de ifrågakomna bensindistributörernas handlings- frihet genom kontrakten med Oljebolagen och bolagens instruktioner var starkt beskuren dels beträffande priser, kreditgivning, försäljningsrätt o. d., dels ock angående öppethållande och skötsel i övrigt av de 5. k. stationer, vid vilka för- säljning av bolagens produkter skulle ske. Enligt domstolen var emellertid distri— butörerna med avseende å utbytet av sin verksamhet helt beroende av resultatet av distributionsrörelsen; de var vidare genom kontrakten med bolagen oför- hindrade att. helt eller delvis, ägna sig åt annan verksamhet. Med hänsyn till senast anförda omständigheter fann domstolen —- även med beaktande av övriga i saken föreliggande omständigheter _ distributörerna icke kunna anses såsom arbetstagare.

Körare m. fl. inom skogsbruket Förmånsrätt

Nytt juridiskt arkiv 1923 s. 175. Fyra hemmansägare, som handhaft tim— merutdrivning enligt kontrakt med ett sågverksbolag, ansågs äga förmånsrätt i bolagets konkurs för innestående likvid för utdrivningen.

Hemmansägarna bevakade i konkursen med yrkande om förmånsrätt fordringar å mellan 2800 och 3500 kr. Deras kontrakt med bolaget. vilka benämndes av- verkningskontrakt, innehöll bl. a., att utdrivningen skulle ske inom angiven trakt, att ersättning för utdrivningen skulle utgå med visst belopp per kubikfot, att virket skulle vara utdrivet före angiven dag, att bolaget — därest dess ledning under drivningssäsongen kom till insikt om att :arbetstagaren» ej kunde med- hinna utdrivningen — ägde på dennes bekostnad låta uttaga det kvarvarande virket, att virket skulle behandlas efter särskilda av bolaget meddelade huggar- instruktioner och att ej andra huggare fick användas än de som bolaget god- kände. Arbetstagaren hade att väl vårda timret, att vid tumning hålla därför erforderligt manskap, att upprensa vägar m. m. samt att reparera skadade hägna- der. Vidare skulle arbetstagaren ha sin häst försäkrad.

Nytt juridiskt arkiv 1924 s. 274. B. bevakade i P:s konkurs med yrkande om förmånsrätt en fordran (drygt 3 200 kr.) på grund av skogsavverkning åt P. Högsta domstolen fann att B., som — enligt vad sysslomännen vid häradsrätt- ten lämnat ostridigt — personligen tillika med sitt husfolk och med hjälp av egna dragare utfört ifrågavarande arbete, var att hänföra till sådan arbetare, som omförmäles i 17 kap. 4 & handelsbalken.

Om arbetet hade upprättats kontrakt, enligt vilket R. åtog sig att för P:s räkning före viss dag hugga och till anvisad plats vid sjö utköra allt virke som utstämplats inom angiven trakt. Vid virkets fällning, upphuggning och upplägg- ning skulle iakttagas av P. lämnade föreskrifter. R. ålåg att hugga och köra med tillräckligt antal arbetare och hästar — hela vintern borde drivas med fyra hästar — så att arbetet blev fullgjort till den bestämda tiden. Skulle under arbetets fortgång visa sig att B. icke hann fullgöra arbetet till avtalad tid, ägde P. på R:s bekostnad anställa nödigt antal körare. Viss skadeståndsskyldighet förelåg för B. för det fall att arbetet ej fullgjordes på avtalat sätt.

Nytt juridiskt arkiv 1955 s. 345. E. var ägare av ett hemman om ca två tunnland åker och 27 tunnland skog och ängsmark, taxerat (år 1952) till 10 800 kr. Han var för sin försörjning beroende av skogskörslor. I AB Granas kon- kurs bevakade han med yrkande om förmånsrätt en fordran på ca 10 000 kr. för Skogskörning åt bolaget. E. ansågs vara hänförlig till sådan annan arbetare som omförmäles i 17 kap. 4 & handelsbalken, varför anspråket på förmånsrätt bifölls.

• Sida 125
•  Original

Arbetet hade till största delen utförts av E. ensam med egna dragare och redskap. Endast under några dagar då E. haft ryggskott hade han haft biträde av annan. Något skriftligt avtal hade icke träffats mellan bolaget och E. Munt- ligen hade dem emellan överenskommits att E., som även under tidigare år ut- fört skogskörning för bolaget, skulle under drivningssäsongen köra virke för dettas räkning. Sedan hade efter hand bestämts från vilka skogsskiften timmer skulle köras. Bolagets verkställande direktör gav vissa direktiv under arbetets gång, men arbetstiden bestämdes av E. själv inom ramen för avtalet. Under sam- ma säsong hade E. arbetat även åt ett annat företag, varvid han förtjänat ca 2 800 kr. Bolaget hade olycksfallsförsäkrat E. såsom arbetare och under tidigare är till honom utbetalat semesterersättning.

Häradsrätten fann utrett att E. —— om än med biträde av annan under kortare tid — personligen med hjälp av egna dragare och redskap utfört körningen. Då hans jordbruksfastighet icke kunde bereda full försörjning måste han ha in- komster även från annat håll. Under ifrågavarande tid —— hösten 1951—våren 1952 _ hade han huvudsakligen utfört arbete åt AB Grana, som hade givit direk- tiv och närmare bestämt från vilka skogsskiften körning skulle utföras. På grund härav fann häradsrätten E. vara hänförlig till sådan annan arbetare som omförmäles i 17 kap. 4 s handelsbalken.

Svea hovrätt, som fann att de mellan E. och bolaget ingångna avtalen i över- vägande grad var av sådan innebörd som icke lät förena sig med arbetstagar- förhållande, ogillade Ezs anspråk på förmånsrätt.

Högsta domstolen fastställde häradsrättens beslut. Ett av de i domstolens be— slut deltagande justitieråden uttalade härvid bl. a.: »Motsättningen mellan det sociala och det civilrättsliga arbetstagarbegreppet har sålunda i hög grad för- lorat i betydelse dels rättsligt dels rent faktiskt. Utvecklingen kan sägas gå i riktning mot ett enhetligt arbetstagarbegrepp, som i princip är civilrättsligt be- stämt men inbegriper skogskörare.»

Semester

Arbetsdomstolens dom nr 88/1942. Domstolen fann att körare med kontrakt, som upprättats enligt det formulär som fastställts enligt 1940 års s. k. norrlands- överenskommelse, var att anse såsom självständig företagare samt att huggare som anskaffades av sådan körare skulle anses såsom anställd icke hos virkes- ägaren utan hos köraren.

Frågan i målet var om semesterlön skulle tillkomma två skogsarbetare, vilka först arbetat som huggare hos domänverket samt därefter på anmodan av en körare haft huggningsarbete vid en avverkning, som företagits enligt ett mellan samme körare och domänverket upprättat avverkningskontrakt. Detta kontrakt hade upprättats enligt ovanberörda formulär.

Domstolen yttrade att norrlandsöverenskommelsen utgick från en hävdvun- nen reglering av rättsförhållandet mellan virkesägare (kontraktsgivare) samt körare och huggare, som utan allt tvivel innebar, att köraren var att betrakta som entre renör, sålunda såsom självständig företagare, samt att huggarna var att anse s som anställda hos köraren. Enligt domstolen hade överenskommelsen icke åstadkommit någon förändring härvidlag. I fråga om köraren framhöll domstolen särskilt, att denne icke påtagit sig någon personlig arbetsskyldighet i förhållande till kontraktsgivaren utan var oförhindrad att på sitt ansvar låta andra personer utföra icke blott huggningsarbetet utan även körningen. De två skogsarbetarna hade därför icke blivit berättigade till semesterlön av domän- verket.

Arbetsdomstolens dom nr 89/1942. En skogskörare (H.) ansågs berättigad till semesterlön.

H., som var ägare av ett mindre jordbruk (i Småland), hade med egen häst utfört skogskörslor åt ett skogsbolag. I det kollektivavtal, som gällde för ifråga- komna körningsarbete, hade upptagits lönebestämmelser för dels huggare dels körare och dels vissa sågverks- och brädgårdsarbetare. I avtalet, som saknade semesterbestämmelser, förekom vidare åtskilliga allmänna bestämmelser, gemen- samma för alla arbetare, bl. a. om ersättning för övertidsarbete, om rätt för

• Sida 126
•  Original

arbetare att erhålla husbehovsved, om olycksfallsförsäkring samt om arbetsgi- varens rätt att leda arbetet.

I fråga om H:s principiella rätt att såsom arbetstagare utfå semesterlön ut- talade domstolen, att parterna i kollektivavtalet genom körarens inordnande under avtalet i princip löst frågan om avtalsförhållandet mellan körarna och bolaget så, att dessa i likhet med huggarna samt sågverks- och brädgårdsarbetarna betraktades såsom arbetstagare. Domstolen fann det visserligen böra ifrågasät- tas, huruvida icke denna parternas inställning led inskränkning, i den mån en körare icke personligen fullgjorde sitt åtagande. Från detta spörsmål kunde emellertid i målet bortses, eftersom H. personligen fullgjort allt körningsarbete. Vidare framhöll domstolen, att om en körare enligt avtalets nämnda innebörd var att anse såsom arbetstagare, hans rättsförhållande till bolaget på grund av hans körningsåtagande måste bedömas enhetligt utan hänsyn till att vissa av rättsförhållandet härflytande rättigheter och skyldigheter var grundade på kol- lektivavtal och andra direkt på lag. H. måste följaktligen även i fråga om semes- ter betraktas såsom arbetstagare.

Arbetsdomstolens dom nr 48/1947. Frågan i målet gällde, huruvida ett ramav- tals bestämmelser om semester var tillämpliga på skogsbolags arrendatorer, som med egna hästar delvis själva, delvis med lejd arbetskraft fullgjort dem enligt arrendekontrakten åvilande skyldighet att åt bolaget utföra vissa kördagsverken. Invändning gjordes att arrendatorerna icke var arbetstagare utan självständiga företagare. Domstolen förklarade arrendatorerna principiellt berättigade att i den mån de själva utfört skogskörningar åt bolaget tillgodoräkna sig detta arbete för rätt till semesterlön. Semesterrätten gällde dock endast för arrendatorerna själva, ej för de medhjälpare som de anlitat.

I sin dom ingick arbetsdomstolen till en början på en principdiskussion av frågan om gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare och självständiga företagare samt yttrade härutinnan bl. a.

Frågan om gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare och självständiga företagare har visat sig vara förenad med ovanligt stora vanskligheter. Till en del ehuru icke i allt sammanhänga dessa svårigheter med att på olika områden av rättslivet utbildats två skilda arbetstagarbegrepp. Det ena är privaträttsligt och anknyter till det avtal, som de berörda personerna upprättat med varandra och som är grundläggande för deras inbördes rättsförhållande. Det andra har anknutits till de sociala förhållandena. Med hänsyn till det föreliggande målet är det av särskilt intresse att något närmare beröra frågan, huruvida en upp- görelse mellan en uppdragsgivare och en uppdragstagare, som enligt sitt all- männa innehåll utmärker rättsförhållandet såsom en entreprenad, förändrar karaktär därigenom att uppdragstagaren är i den situation, att han kan förut- sättas komma att själv utföra det ifrågavarande arbetet helt eller delvis. Även här är ett exempel på sin plats. Ett industriföretag på landsbygden behöver forsla en stor mängd grus med hästar från ett grustag till en plats, där ett bygg- nadsarbete pågår. För ändamålet vänder sig företaget till de hästägande jord- brukare i trakten, som kunna tänkas vara villiga att åtaga sig en sådan uppgift. Bland dem, som åtaga sig uppdraget, finnas ett aktiebolag, en förening, en änka, en äldre godsägare, en hemmansägare och en småbrukare. De båda förstnämnda äro juridiska personer och utförandet av det med uppgiften förenade kropps- arbetet måste därför enligt sakens natur ske med lejt folk. Av praktiska skäl gäller detsamma beträffande änkan och godsägaren. Hemmansägaren kan förut- sättas själv utföra kroppsarbete, men eftersom han har en dräng anställd, är det möjligt att han låter denne utföra arbetet helt eller delvis. Småbrukaren har däremot icke någon dräng och det är därför sannolikt, att han själv kommer att utföra allt arbetet. Med samtliga upprättas kontrakt, som med undantag för de åtagna kvantiteternas storlek äro lika lydande och gå ut på att vederbörande åtager sig att svara för att viss kvantitet grus utfraktas från grustaget till by g- nadsplatsen. Hur detta sker är enligt kontrakten likgiltigt. Någon person ig arbetsskyldighet åligger icke någon av entreprenörerna. Och om någon av dem skulle bli förhindrad att dra försorg om åtagandets fullgörande, kan han över- låta åt annan att göra det, naturligen med kvarstående av förpliktelsen att i sista hand skadeståndsvägen svara för att åtagandet blir uppfyllt. Enligt arbetsdom-

• Sida 127
•  Original

stolens uppfattning måste i detta exempel den allmänna principen tillämpas, att lika fall skola behandlas lika. Rättigheter och förpliktelser äro enligt samt- liga kontrakten fullständigt identiska. Att det vid kontraktens fullgörande visar sig, att hemmansägaren delvis och småbrukaren helt utfört det med åtagandet förenade kroppsarbetet, är en faktisk omständighet, som i fråga om det verkliga rättsliga läget saknar betydelse. På grund av en uppgörelse, som efter sitt inne- håll är ett entreprenadavtal, kan entreprenören icke bli arbetstagare därför att han själv utför det erforderliga arbetet. Om exemplet ändras därhän, att entreprenadavtal av ovannämnda innehåll upprättats endast med hemmans— ägaren och småbrukaren, gör detta icke någon skillnad. Uppgörelsen är till sin natur i alla fall sådan, att den lika väl kunnat upprättas med en juridisk per- son eller med en kvinna eller eljest med någon, som icke kunde förväntas själv utföra kroppsarbete. Och även här gäller således principen, att lika fall skola behandlas lika. I de anförda exemplen har arbetsdomstolen utgått från att de träffade uppgörelserna äro av sådant innehåll, som utmärka ett entreprenadav- tal. Uppgörelserna med hemmansägaren och småbrukaren kunna emellertid tänkas lika väl ha avfattats såsom arbetsavtal. Allt kommer således an på ett bedömande av uppgörelsernas innehåll. Med utgångspunkt från principen om avtalsfriheten torde man kunna sträcka sig ännu ett stycke längre. Även om en uppgörelse till sitt innehåll närmast är att bedöma såsom ett entreprenad- avtal, lärer icke något hinder möta, att i uppgörelse med en entreprenör, som man vet kommer att själv utföra arbetet, intaga bestämmelser, att han i vissa hänseenden skall behandlas som om han vore arbetstagare.

I det föreliggande målet anförde domstolen bl. a. följande. Det är till en början att anmärka, att bolagets överenskommelser med arrendatorerna sakna vissa för entreprenadavtal typiska drag. Arrendatorerna ha sålunda icke åtagit sig att utföra visst bestämt uppdrag. Deras utfästelse går i stället ut på att ställa sin arbetskraft till förfogande för uppgifter, som bolaget sedermera äger bestämma. Tydligast framträder detta i ett av arrendekontrak— ten, däri allenast förklarats, att arrendatorn är skyldig att vid tillgång på arbete i första hand arbeta åt jordägaren. I de andra kontrakten har saken uttryckts på så sätt, att vederbörande arrendator är skyldig att utföra visst antal kördags- verken åt jordägaren. Att dagsverkena skola fullgöras med häst, som tillhör arrendatorn, utgör icke hinder för att fråga kan vara om ett arbetsavtal.

Men vidare — och detta är för arbetsdomstolen avgörande i målet — har man att beakta innehållet i de här tillämpliga kollektivavtalen, nämligen löne- avtalet (»arbetsavtalet») den 9 januari 1946 och ramavtalet av samma dag. Ar- betsgivarparterna i dessa avtal ha icke kunnat undgå att veta, att de ifråga- varande tre arrendatorerna eller i varje fall arrendatorer i enahanda ställning voro medlemmar av de arbetarorganisationer, med vilka avtalen upprättades. I löneavtalet har vid sidan av priser för ett flertal typiska skogsarbeten priser även upptagits för Skogskörning med egna hästar, vilket syftar på arrendatorers arbetsförhållanden. Med hänsyn till att arrendatorer sålunda inordnas under löneavtalet lärer någon tvekan icke kunna råda om att de flesta av de bestäm— melser i ramavtalet, vilka kunna tillämpas på en arbetstagare, som själv väljer sin arbetstid och utför arbetet under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande, äro avsedda att gälla också för arrendatorer, vilka utföra skogskörningar med egna hästar. Fråga är då, om detta också skall vara fallet beträffande ramavtalets bestämmelser om semester. Enligt arbetsdomstolens mening måste det ankomma på arbetsgivar- parterna — vilka funnit sig i att arrendatorer jämlikt kollektivavtalen i vissa hänseenden likställts med arbetstagare — att visa att semesterbestämmelsen icke varit avsedd att tillämpas på dem. Detta ha arbetsgivarparterna icke förmått göra, och arbetsdomstolen finner alltså, att de tre ifrågavarande arrendatorerna i princip äro berättigade till semester enligt den kollektivavtalsuppgörelse, som kom till stånd den 9 januari 1946.

Härtill är dock att foga en viktig reservation. Bolaget står i rättsförhållande endast till arrendatorerna men icke till de personer, som arrendatorerna anlitat såsom medhjälpare. Med hänsyn härtill kan semesterbestämmelsen icke upp- fattas såsom avseende jämväl dessa personer utan endast arrendatorerna själva i den mån de deltagit i skogsarbetet.

• Sida 128
•  Original

Nytt juridiskt arkiv 1949 s. 768. Hemmansägaren H. (i Dalarna) jämte ett par andra självständiga jordbrukare, vilka under vintern 1946 med egna hästar och redskap utfört skogskörslor för ett bolag, ansågs av högsta domstolen icke såsom arbetstagare. De utförde själva körslorna men en av dem anlitade även en hos honom anställd dräng för arbetet.

Högsta domstolen yttrade: Lagen om semester äger, enligt vad i 1 & stadgas, tillämpning å arbetstagare i enskild tjänst med visst undantag. Frågan huruvida någon i lagens mening är arbetstagare hos annan eller icke är att bedöma efter vad dem emellan kan anses avtalat, varvid man icke kan inskränka sig till något visst avtalsvillkor såsom ensamt avgörande utan har att beakta alla i samband med avtalet och anställningen förekommande omständigheter. Härvid kan de avtalsslutandes ekonomiska eller sociala ställning vara ägnad att belysa, huru avtalet bör upp- fattas. Att förhållandena i varje särskilt fall bliva avgörande hindrar icke att, om avtalet är av mera allmänt förekommande typ, ledning kan hämtas från den uppfattning om rättsläget, som eljest mera allmänt gjort sig gällande.

I förevarande fall visar utredningen följande. H. och hans medparter äro själv- ständiga jordbrukare. Ehuru de tidigare i stor utsträckning utfört skogskörningar åt bolaget, hava de i icke obetydlig omfattning förfogat över sin arbetskraft genom avtal med andra än bolaget. Deras nu ifrågavarande åtaganden gentemot bolaget inneburo att från vissa bestämda skogslotter framköra där avverkat virke. Det var avsett, att de därvid skulle nyttja egna hästar och redskap. H. och hans medparter ägde på sitt ansvar anlita medhjälpare för arbetet i stället för att själva utföra detsamma i dess helhet. De skulle i arbetet icke vara under- kastade särskild övervakning från bolagets sida och skulle kunna själva bestämma över arbetstiden samt utföra de sysslor, som funnes nödiga för deras egna jord- bruk. Ersättning skulle väl beräknas efter framkörd kubikmassa, men så skulle, såsom anmärkts, säkerligen hava förfarits, även om t. ex. ett åkeri utfört kör- ningarna.

De ingångna avtalen äro således i övervägande grad av sådan innebörd som icke låter förena sig med ett arbetstagarförhållande.

Visserligen hava skogskörare i vissa inom Norrland och Dalarna under senare år tillämpade kollektivavtal behandlats såsom arbetstagare, men detta kan hava berott, förutom på förhandlingsläget, därpå att dessa skogskörare i åtskilliga hänseenden hava andra arbetsförhållanden än H. och medparter. Och att övriga skogskörare i Norrland och Dalarna numera i stor utsträckning i motsats mot tidigare erhålla semesterersättning synes vinna sin förklaring närmast av läget på arbetsmarknaden och utgör därför icke något uttryck för att uppfattningen om deras rättsställning såsom arbetstagare eller icke arbetstagare förändrats. Vad nu anmärkts kan följaktligen icke giva någon ledning för tolkningen av de avtal som bestämma bolagets samt H:s och hans medparters ömsesidiga rättigheter och förpliktelser.

Yrkesskadeförsäkring

BD nr 1511/1955. Försäkringsrådet fann (plenum den 30 september 1955) två bröder som arrenderade ett kyrkoherdeboställe vara att anse såsom arbets- tagare med avseende å skogskörslor för församlingens (jordägarens) räkning.

Arrendet omfattade ca 35 hektar åker och 15 hektar äng. Bröderna brukade utföra skogskörslor för församlingens räkning. De hade tidvis en anställd jord- bruksarbetare och annan ext-ra arbetskraft samt ägde gemensamt en traktor, som dock icke var avsedd att användas för skogskörslor, två hästar och en personbil. Ifrågavarande arbete för församlingen, som synes ha krävt omkring 100 dags- verken om året av vardera av bröderna, utfördes enligt praxis av dem personligen med deras egna hästar. Ersättning för arbetet utgick med belopp, motsvarande vad domänstyrelsen betalade. Någon viss daglig arbetstid var icke bestämd. För- samlingens intresse var huvudsakligen att få timret forslat till viss plats inom bestämd tid och att arbetet samordnades med huggarnas. Boställsvärden brukade dagligen lämna besked angående det timmer som skulle transporteras. Hinder förelåg icke för körarna att använda medhjälpare, men detta var icke brukligt.

• Sida 129
•  Original

I målet BD nr 2001/1955 fann rådet (plenum den 30 september 1955) en arren— dator (S.) skola anses såsom arbetstagare.

S., som jämte sin fader och två bröder arrenderade en gård om ca 65 hektar åker, träffade med en godsägare avtal om Skogskörning. S. ägde att i körnings- arbetet anställa sina bröder och jämväl andra personer. För arbetet — som ersattes enligt ackordssatser —— gällde kollektivt avtal mellan Svenska lantarbets- givareföreningen och Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet. Semester- ersättning utgick till S. Denne skadades under arbetet.

Samma utgång blev det i målet BD nr 2103/1955 (plenum den 30 september 1955).

I detta mål gällde det en arrendator, som utförde skogsarbete (både huggning och körning) åt jordägaren. Arrendet utgjordes av tio hektar åker jämte betes- mark. Arrendatorn hade egna hästar men ingen traktor. I arrendekontraktet stadgades följande om skogsarbete: »Allt skogsarbete vid gården skall i den mån så är möjligt utbjudas till och utföras av arrendatorn.» Ersättning för arbetet utgick efter i trakten gängse pris. Visst arbete med märkning av träd 0. d. ut- fördes mot timpenning. Arrendatorn skadades under körningsarbete åt jord- ägaren. Han utförde arbetet ensam med egen häst, var icke bunden av bestämda arbetstider och ägde sätta annan i sitt ställe. Arbetet synes icke ha varit om- fattande; enligt jordägaren sammanlagt 22 dagsverken under säsongen 1954—1955, utspridda över hela vintern. Arrendatorn och jordägaren träffades dagligen och överenskom efterhand om vad som skulle göras.

BD nr 3173/1955. En skogskörare (L.) som icke innehade jordbruk utförde med två hyrda kronohästar och en medhjälpare skogskörslor för ett bruk. Rådet fann (plenum den 22 mars 1956), att L. med avseende å detta arbete måste anses som arbetstagare.

Andra körslor än skogskörslor utfördes icke av L. De tider, då skogskörslor icke förekom, sysslade han med bl. a. snickeri— och byggnadsarbeten. För skogs— körslor hade L. anskaffat kälkar och en gummihjulsvagn.

Enligt körningsbesked i mars 1955 åtog sig L. att för brukets räkning utföra lunning till bilväg. Ersättning härför skulle utgå per stock och i fråga om visst virke efter m3. l ersättningen hade inräknats semesterersättning. Arbetet skulle utföras enligt gällande körningsinstruktion. Enär L. icke var fackligt organiserad tillämpades icke å honom gällande kollektivavtal för skogsarbete. I skogsarbetet för brukets räkning använde L. båda hästarna. Den ena kördes av honom själv, den andra av en av honom anskaffad och avlönad medhjälpare. Bruket tillhanda— höll L. fri bostad i en skogsarbeta-rförläggning. L. fick order av en skogvaktare om huru körslorna skulle utföras, om avläggsplats m. m. Skogvaktaren brukade även då och då kontrollera att arbetet utförde—s riktigt. Någon annan form av arbetsledning synes icke ha tillämpats i avseende å L. som själv bestämde sin dagliga arbetstid. L. skadades under arbetet.

BD nr 3747/1955. Skogs- och sågverksarbetaren Å. åtog sig genom muntligt avtal gentemot ett trävarubolag att mot ersättning per 1113 köra en bolaget till— hörig virkespost från skogen till såg. Rådet förklarade (plenum den 22 mars 1956), att Å. med avseende å detta arbete måste anses som arbetstagare.

Ersättningen för arbetet bestämdes —— såsom var vanligt i orten _— utan led- ning av kollektivavtal. Arbetet skulle vara avslutat före drivningssäsongens slut. Å. ägde ej häst men träffade överenskommelser med ett par jordbrukare därom att dessa skulle —— vardera med en häst _ utföra körnmgsarbetet, att Å. själv skulle deltaga i arbetet såsom lastkarl samt att ersättningen för arbetet skulle fördelas lika mellan dessa tre personer. Envar av dem utkvitterade hos bolaget sm del av ersättningen. Enligt bolaget utövade detta ingen arbetsledning. Å. som skadades under arbetet brukade försörja sig genom diversearbeten, skogs- körslor med lånad häst och arbeten vid en bolaget tillhörig såg.

BD nr 3068/1955. Rådet fann (plenum den 17 maj 1956) en mindre jordbru- kare (A.), som för ett bolag åtagit sig viss skogsavverkning, vara att anse som arbetstagare.

• Sida 130
•  Original

A., som hade jordbruk om sju hektar åker och sjutton hektar skogsmark, en häst och en traktor (Dodgejeep av 1942 års modell, inköpt för 3000 kr.) och var medlem hos Riksförbundet Landsbygdens folk, hade gentemot ett till Föreningen Skogsarbeten anslutet bolag åtagit sig viss skogsavverkning. För det i åtagandet ingående huggningsarbetet hade A. anskaffat huggare, som avlönades av bolaget. Körningsarbetet, som varade omkring tre månader, utfördes av A. jämte en hans son, därvid A. med hästen utförde skotkörning till traktorväg och sonen ombesörjde virkets fortsatta transport medelst traktorn till flottled. Gäl— lande ramavtal och lokalavtal tillämpades å hela körningsarbetet. A. behövde ej hålla någon bestämd arbetstid, men körningen skulle vara avslutad före en bestämd dag. »Faktorn på platsen såg till det hela.» Semesterersättning utbetala- des. A. skadades under körningsarbetet. Traktorn och hästen användes huvud- sakligen i A:s och sonens jordbruk.

I följande tre fall har försäkringsrådet ansett skogskörare, som åtagit sig transport av virke medelst traktor, icke skola betraktas som arbetstagare.

BD nr 697/1956 (avgjort i plenum den 4 oktober 1956). Traktorägaren L., som icke drev jordbruk och icke var medlem i någon arbetstagarorganisation, hade muntligen åtagit sig att för annans räkning utköra ett parti stockar till väg. I arbetet, som beräknades vara högst ett par månader, sysselsatte L. en anhörig, som han själv avlönade. Ersättning utgick per utkörd stock och se— mesterersättning utbetalades. L. ägde sätta annan i sitt ställe samt stod ej under virkesägarens arbetsledning. Han hade jämte annan person inköpt traktorn för 4000 kr. L., som skadades under körningsarbetet, bekostade själv drivmedel etc. för traktorn och var icke redovisningsskyldig gentemot den andre delägaren.

BD nr 698/1956 (avgjort i plenum den 4 oktober 1956). N., som var medlem i Svenska transportarbetareförbundet, hade muntligen åtagit sig att medelst trak- tor köra virke för annans räkning. I arbetet, som beräknades pågå tre dagar och varå något kollektivavtal ej tillämpades, använde N. ingen av honom an- skaffad arbetskraft. Han skulle erhålla timlön och stod ej under virkesägarens arbetsledning. Under snöplogning medelst traktorn av väg över tillfrusen sjö brast isen och N. drunknade. Traktorn tillhörde N :s fader, som drev jordbruk. N. hade i relativt stor omfattning, delvis tillsammans med fadern, åtagit sig traktorkörslor åt andra.

BD nr 1684/1956 (avgjort i plenum den 1 november 1956). Småbrukaren E. åtog sig att medelst en honom tillhörig traktor utföra timmerkörning för Råneå revir, Luleå. Under körningen, som påbörjades i oktober 1955, skadades E. i december s. å. Först den 10 februari 1956 upprättades mellan E. och reviret »avverkningskontrakt» angående ifrågavarande körslor. Enligt detta förband sig kontraktstagaren att — med iakttagande av bestämmelserna i vissa angivna kollektivavtal (ram- och lokalavtal) samt av föreskrifter i kontraktet * inom bestämd avverkningstrakt och före viss angiven dag »avverka och till anvisad avlastningsplats framköra alla för avverkningen stämplade träd». Ersättning skulle utgå efter ackord. De i kontraktet intagna föreskrifterna innehöll bl. a. att arbetet skulle utföras enligt avverkningsinstruktion och enligt av kontrakts- givarens ombud lämnade anvisningar, att vissa ersättningar skulle utgå till kon- traktsgivaren, därest lämnade instruktioner och anvisningar icke iakttogs, att kontraktsgivaren — om han fann skäl föreligga till antagande att kontrakts- tagaren icke skulle medhinna det åtagna arbetet inom föreskriven tid _ å de anmana honom tillsätta mera arbetskraft, vid äventyr att sådan åtgärd eljest vidtogs på kontraktstagarens bekostnad, samt att »kontraktsgivaren olycksfalls- försäkrar samtliga vid avverkningen anställda arbetare enligt lag». — Reviret har i skrivelse den 28 april 1956 upplyst bl. a. att Ezs ifrågavarande arbete, som endast avsåg traktorkörning, utfördes i enlighet med visst lokalavtal men icke i revirets regi eller under dess arbetsledning och att E. i arbetet sysselsatte en son, som han själv avlönade. — E. har uppgivit att han ej var medlem i fackförening, att traktorn kostat 14000 kr. och att han årligen brukade utföra traktorkörslor åt andra under ca 130 dagar. Innan målet avgjordes av försäk- ringsrådet, bereddes E. tillfälle inkomma med yttrande över vad reviret upplyst i sin nyssnämnda skrivelse. Sådant yttrande inkom emellertid ej.

• Sida 131
•  Original

Åkare, som utför körslor med bil eller hästfordon Förmånsrätt

Nytt juridiskt arkiv 1953 s. 531. Några lastbilsägare yrkade förmånsrätt i en byggmästares konkurs för ersättningar på grund av transporter åt byggmästaren. Yrkandena ogillades, då ersättningsbeloppen icke ansågs såsom arbetslön varom förmäles i 17 kap. 4 & handelsbalken.

Högsta domstolen upptog i sin dom bl. a. att lastbilsägarna — vilka innehade tillstånd till beställningstrafik för godsbefordran och själva tillhandahöll för transporterna erforderliga bilar _ icke var gentemot byggmästaren förpliktade att personligen utföra transporterna utan kunde överlämna dessa till medhjäl- pare som de själva avlönade samt att lastbilsägarna själva bestämde på vilket sätt transporterna skulle utföras och var oförhindrade att åtaga sig arbeten för annan uppdragsgivare.

Semester

Arbetsdomstolens (Iom nr 12/1944. I ett kollektivavtal för kommuns arbeten hade intagits lön för åkare (man och häst). Tvist uppkom huruvida av kom- munen anlitade åkare var anställda hos kommunen och därför semesterberät- tigade eller skulle behandlas såsom självständiga företagare. Domstolen ansåg åkarna som självständiga företagare.

Såsom skäl för sin ståndpunkt åberopade domstolen, att åkarna icke var pliktiga att personligen utföra åt dem anförtrodda körslor utan kunde överlämna arbetets verkställande åt medhjälpare som de hade att själva avlöna, att åkarna också i betydande utsträckning begagnat sig härav samt att åkarna var oför- hindrade att åtaga sig körning för andra uppdragsgivare och även i stor ut- sträckning gjorde detta.

Nytt juridiskt arkiv 1948 s. 381. En arrendator (icke medlem av fackförening) av mindre jordbruksfastighet, som utgjorde arrende genom att mot betalning efter särskilda grunder utföra körning åt jordägaren (ett fabriksbolag), ansågs berättigad till semesterlön.

Häradsrätten _ vars dom fastställdes av högsta domstolen — yttrade bl. a., att arrendatorn enligt det kontrakt, som gällde under första delen av den tid varom i målet var fråga, var skyldig att för bolaget utföra det arbete och de körslor vartill han budades och fick ej utföra arbete för främmande personer utan bolagets tillstånd, medan han enligt det kontrakt, som därefter gällt, skulle i första hand ombesörja körning för bolagets räkning, därvid minst 200 kördags— verken skulle utföras årligen. _ Arrendatorn kunde icke å bostället erhålla sin huvudsakliga bärgning; med upplåtelsen hade åsyftats att tillförsäkra bo- laget stadigvarande arbetskraft för körslor. Arrendatorn hade varit sysselsatt för bolagets räkning under omkring två tredjedelar av årets arbetsdagar och hade själv utfört samtliga körslor blott med det undantag att han under ett år tidvis satt en son i sitt ställe. Återstoden av arrendatorns arbetstid hade åtgätt till skötseln av bostället. På grund av vad sålunda upptagits fann häradsrätten, oansett den omständigheten att arrendatorn för körslorna använt egen häst och vagn, denne vara arbetstagare hos bolaget, och ansåg honom, med hänsyn till vad i målet utretts angående bolagets rätt att vaka över arbetets anordnande, vara hänförlig till sådan arbetstagare varom stadgas i 3 & semesterlagen. De uppburna körningsersättningarna skulle minskas med 45 %, motsvarande ersätt- ning för häst och fordon, och semesterlön beräknas å återstoden.

Yrkesskadeförsäkring

BD nr 2676, 3203—3207/1955. Försäkringsrådet fann (plenum den 22 mars 1956) sex åkare som utförde körningsarbeten för stads räkning _ den ene med egen lastbil och de övriga med egen häst _ vara att anse såsom arbetstagare med hänsyn till de omständigheter varunder arbetena utfördes.

• Sida 132
•  Original

Åkarna innehade icke jordbruk och var icke fackligt organiserade. De hade muntligen åtagit sig att för stads räkning utföra körslor. Med dessa körslor hade de full sysselsättning varje dag av året. Möjligen kunde de enligt staden åtaga sig någon enstaka kvällskörning åt annan. Den av åkarna som använde egen last- bil hade inköpt denna år 1953 för 15 000 kr. I körslorna använde de icke någon av dem anställd arbetskraft. De stod under befäl av stadens arbetsledare, var bundna av de arbetstider som staden tillämpade för sina arbeten, uppfördes på stadens avlöningslistor och utkvitterade ersättning för sitt arbete liksom stadens anställda arbetare samt erhöll dagligen besked från arbetsledaren om de kör- ningar som påföljande dag skulle utföras. Ersättning för körslorna utgick enligt en mellan åkarna och staden träffad överenskommelse. Avtalet mellan åkarna och staden innehöll icke något om uppsägningstid. Semesterersättning inräkna- des i åkarnas timpenning. Åkarna ägde själva bestämma om sin semesterledighet. Om en åkare ville skicka ersättare för sig —— vilket i allmänhet icke mötte hinder — meddelade han arbetsledaren härom. För under körningsarbetena uppkomna person- eller egendomsskador svarade åkarna.

BD nr 2005/1955. En småbrukare L. ansågs av rådet (plenum den 16 februari 1956) såsom arbetstagare med avseende å körning av husbehovsved åt M.

L:s jordbruk utgjordes av fyra hektar odlad jord. Han hade två hästar och brukade åtaga sig skogs- och jordbrukskörslor åt andra. Stundom användes där- vid båda hästarna (L. och en hans son körde var sin). Det ifrågavarande arbetet åt M. utfördes av L. ensam med en av hästarna. Det avsågs skola vara en dag. Arbetet vari L. skadades bestod i transport av mindre träd från fällningsplatser i skogen till M:s fastighet, en sträcka av ca 300 m. M. deltog icke i arbetet. Er- sättning för arbetet utgick icke efter kollektivavtal.

Utkörare av vissa livsmedel m. fl. Kollektivavtal

Arbetsdomstolen ansåg i domen nr 29/1932 en person (A.), som med egen bil kringförde av en bagarmästare tillverkat bröd, icke vara anställd såsom s. k. procentutkörare hos denne utan vara självständig företagare. På grund härav fann domstolen ett för procentutkörare träffat kollektivavtal icke vara tillämp- ligt å A.

Domstolen anförde till stöd för sin mening bl. a.: A. måste anses intaga en ställning .som i vissa avseenden skiljer sig från procentutkörarcns. Sålunda an— vänder A. egen bil vid utkörandet av brödet samt svarar själv för underhållet av bilen och för driftskostnaderna. Vidare här A. hela risken för återförsälj- ningen av brödet.

Yrkesskadeförsäkting

BD nr 1254/1955. Försäkringsrådet fann (plenum den 22 mars 1956) en före- ståndare (E.) för ett bryggerinederlag icke vara att anse såsom arbetstagare.

I samband med att E. m. fl. år 1937 försålde ett mindre bryggeri i B. till ett bryggeriaktiebolag i ö. överenskoms, att säljarna skulle förestå ett av bolaget 1 de tidigare bryggerilokalerna i B. inrättat nederlag. Sedan år 1945 var E. ensam föreståndare för nederlaget. _

Enligt kontrakt mellan E. och bolaget förband sig E. att taga hela Sitt behov av malt- och läskedrycker samt mineralvatten från bolaget, att hålla av detta be- stämda priser, att till bolaget insända veckoredogörelser angående försäljnlngen samt månadsrapporter angående inneliggande lager, utestående fordringar m. m., att noggrant övervaka försäljningsarbetet samt att ställa sig till efterrattelse gal- lande författningar och av bolaget utfärdade föreskrifter, däribland en sarskild s. k. utkörareinstruktion. E. var jämlikt kontraktet ensam underkastad det_straff— rättsliga ansvar, som å verksamheten tillämpliga författningar stadgade for hus- bonde. Ersättning tillkom E. i form av dels rabatt å inköpta varor dels »fast lon», vilken senare utgick under 20 anställningsår. För nederlaget disponerade E.

• Sida 133
•  Original

fritt de förutvarande bryggerilokalerna i B. Han bestred själv alla kostnader för varornas lagring och distribution ävensom kontorskostnader. För E. gällde en uppsägningstid av sex månader. Om kontraktet upphörde att gälla innan E. upp- burit den fasta lönen under stipulerade 20 år eller om E. avled dessförinnan, skulle bolaget till E. respektive hans dödsbodelägare utbetala ett belopp mot- svarande den kontanta lönen under resterande år.

Den i kontraktet nämnda instruktionen, som angav att E. var i bolagets tjänst, innehöll bl. a. en redogörelse för föreskrifter beträffande utlämning av pilsner- dricka.

E. deltog vanligen själv i arbetet å nederlaget. Han anställde en utkörare och en springpojke, den senare å deltid, samt ägde en för utkörningen anskaffad last- bil, å vilkens dörrar bolagets emblem anbragts. Någon egen tillverkning av malt- eller läskedrycker bedrevs icke av E.

Den i kontraktet såsom fast lön betecknade ersättningen var enligt bolaget icke lön i vanlig bemärkelse utan gottgörelse för den inkomstminskning, som E. fick vidkännas genom försäljningen till bolaget av bryggeriet i B.

Småentreprenörer vid byggnads- m. fl. arbeten

Förmånsrätt

Nytt juridiskt arkiv 1929 s. 634. En gipsrörare S. har vägrats förmånsrätt i Kzs konkurs för fordran på grund av gipsrörningsarbete.

S. hade gentemot K. åtagit sig att mot visst pris per m2 å nybyggnad utföra gipsrörningsarbete och bestå därtill erforderligt material. I konkursen bevakade S. i uppgiven egenskap av förman för ett arbetslag, bestående av förutom S. ett flertal andra personer, med yrkande om förmånsrätt fordran för gipsrörnings- arbete. Samtliga instanser avslog yrkandet, enär den ersättning som enligt av- talet skulle utgå för arbetet icke kunde betraktas som arbetslön enligt 17 kap. 4 & handelsbalken.

Semester

Arbetsdomstolens dom nr 66/1943. Tvisten gällde huruvida J., som enligt kontrakt med statens vattenfallsverk åtagit sig att såsom entreprenör för verkets räkning mot angivna priser per kubikfot verkställa försågning och hyvling av vissa för ett större kraftverksbygge avsedda virkespartier, var att anse såsom självständig företagare eller huruvida J. såsom bas för ett ackordslag, som föll under ett för kraftverksbygget gällande kollektivavtal, skulle komma i åtnjutande av bl. a. semester. J., som skulle hålla flyttbar såganläggning och hyvelmaskin, anställde själv medhjälpare och delade med dem enligt överenskomna grunder vad som inflöt enligt kontraktet med vattenfallsverket. Domstolen ansåg — utan avseende därå att kontraktet icke inrymde möjlighet för J. att på grund av det åtagna arbetet göra någon större vinst utöver vad som motsvarade normal lön för manuellt arbete — att J. intagit ställning av självständig företagare och att hans medhjälpare innehaft anställning hos honom.

Till stöd för sitt avgörande åberopade domstolen bl. a., att J. haft att själv anställa sina medhjälpare och svara för deras avlönande på sätt mellan honom och dem kunde överenskommas, att varje skäl saknades för antagande, att J. hade någon förpliktelse att själv deltaga i det manuella arbetets utförande, även om vattenfallsverket haft anledning räkna med att så skulle ske, samt att verkets befogenheter att ge J. föreskrifter i avseende å arbetets utförande icke kunde anses ha sträckt sig utöver vad som varit betingat av det särskilda ändamål, för vilket det åt J. anförtrodda arbetet blivit igångsatt.

Yrkesskadeförsäkring

BD nr 3701/1955. S. och Å. drev i handelsbolag plåtslagerirörelse i Luleå, där de jämväl hade verkstad. På grund av ringa arbetstillgång i Luleå stängde de

• Sida 134
•  Original

verkstaden och åtog sig —— såvitt i målet var fråga —— syratvättning av tre fastig- heter i Boden, tillhöriga ett byggnadsaktiebolag. Under syratvättningen skada- des S. Försäkringsrådet fann (plenum den 17 maj 1956), att handelsbolaget icke kunde anses ha åtagit sig det arbete varom i målet var fråga samt att S. med hänsyn till omständigheterna i målet var att anse såsom arbetstagare i förhål- lande till aktiebolaget.

Enligt muntligt avtal skulle ersättning för syratvättningen utgå med 1 200—1 300 kr. för varje fastighet. Därutöver skulle aktiebolaget till S. och Å. utbetala dag- traktamenten enligt gällande kollektivavtal samt hålla dem med bostad, arbets- material, arbetskläder och hantlangare. En 5. k. båtsmansstol som användes i arbetet hade tillverkats av aktiebolaget och tillhandahållits kostnadsfritt. S. och Å. som i arbetet icke använde någon av dem anställd medhjälpare synes ha haft att följa av aktiebolagets arbetsledning lämnade direktiv för arbetets utförande. S. —— som skadades under arbetet förklarade att ersättningen för arbetet enligt hans mening var Å:s och hans privatinkomster, för vilka de själva skulle dekla— rera och icke handelsbolaget. Aktiebolaget uppgav, att den av de två som utkvit- terade ersättning för arbetet undertecknade kvittot endast med sitt erfet nanm (ej firmabenämningen). Enligt uppgift från Svenska bleek- och plåtslagareför— bundet brukade — om byggnadsställningar fanns — syratvättning utföras av byggnadsarbetare. Eljest användes för dylikt arbete ofta plåtslagare, vilka i stället för byggnadsställningar använde s. k. stopplina med båtsmansstol.

BD nr 2531/1955. Försäkringsrådet ansåg (plenum den 19 januari 1956) en småbrukare E. såsom självständig företagare med avseende å stenröjning, som han jämte en smed E—n utförde åt Å. I arbetet användes traktor och stenröj- ningsvagn, vilka E. och E—n gemensamt ägde, till hälften vardera.

Ezs jordbruk utgjorde fyra hektar åker och 48 hektar skog. Traktorn som var registrerad å E. värderades till 3000 kr. och stenröjningsvagnen till ca 2300 kr. Arbetet åt Å. beräknades taga fem timmar. Såväl E. som E—n var sysselsatta i berörda arbete, för vilket de tillgodoräknade sig timpenning. Någon anställd arbetskraft hade de icke. E. skadades under arbetet. E. och E—n brukade med nämnda utrustning åtaga sig liknande arbeten åt andra. Under ett är (troligen 1955) utförde de sålunda stenröjning åt 23 personer. Samtliga arbeten ersattes efter timpris. Nettot å arbetena fördelades lika mellan E. och E—n. Ersättning för utförda arbeten uppbars än av E., än av E—n.

BD nr 3026/1955. Försäkringsrådet förklarade (plenum den 26 januari 1956) en småbrukare (G.), som vanligen utförde olika slags körslor för andras räkning,

u

vara självständig företagare med avseende a grässåningsarbete för en försam- lings räkning.

G:s jordbruk utgjordes av fyra hektar åker. Han hade två hästar samt vanliga jordbruksmaskiner. En av honom anställd körkarl utförde under hela året skogs- körning med den ena hästen. Den andra använde G. själv för jordbruks- och skogskörslor huvudsakligen för församlingens men i viss utsträckning också för andras räkning. Även arbete av annat slag utfördes av G., såsom grävning å för— samlingens kyrkogård och skogsstämpling. I det ifrågavarande grässåningsarbetet, som pågick en dag och vari G. skadades, använde G. egen häst och sånlngs— maskin.

BD nr 3757/1955. Tre personer, vilka efter anbud enligt kontrakt åtagit sig renhållningsarbcte för stads räkning, har med avseende å detta arbete av för- säkringsrådet (plenum den 7 juni 1956) ansetts såsom arbetstagare.

Enligt mellan staden, å ena sidan, och ifrågavarande tre personer, å andra sidan, upprättat entreprenadkontrakt angående renhållning, snöskottnlng och sandning av närmare angivna områden skulle sopning utföras bl. a. onsdagar och lördagar. Vid torr väderlek skulle vissa platser vattnas innan sopnlng av dem fick ske. Vattningen samt bortforslingen av soporna ombesörjdes av staden. Snöskottning och sandning skulle av entreprenörerna utföras vid behov. Staden tillhandahöll sand samt bekostade utkörning därav. Entreprenörerna skulle Själva anställa och avlöna medhjälpare samt håla erforderliga verktyg och redskap.

• Sida 135
•  Original

För arbete enligt kontraktet skulle entreprenörerna erhålla 12 240 kr. per år att utbetalas med 340 kr. i månaden till envar av dem. De var skyldiga att på sär- skild order därom utföra extra sopning, varför normal kommunalarbetarlön skulle utgå. Tre månaders uppsägningstid gällde.

Staden upplyste att sopningen utfördes med entreprenörerna tillhöriga kvas- tar, att staden höll entreprenörerna med ett par skottkärror, att entreprenörerna, som arbetade självständigt utan att vara bundna av bestämda arbetstider, ej hade personlig arbetsskyldighet och ej erhöll semesterförmåner, att skatteavdrag verk— ställdes av staden efter framställning därom från entreprenörerna samt att entre— prenörerna icke anlitade någon av dem anskaffad medhjälpare.

Restaurangmusiker (kapellmästare med eget kapell) Semester

Nytt juridiskt arkiv 1942 s. 122. En kapellmästare (W.) jämte kapellets övriga medlemmar ansågs vara anställda hos vederbörande hotellföretag och be- rättigade till semesterersättning från företaget.

Enligt skriftligt kontrakt med en representant för företaget anställdes W. såsom kapellmästare vid hotellet med ett kapell bestående av —— förutom W. _ fyra fullt kvalificerade musiker, vilka skulle godkännas av hotellet, mot ett gage av 70 kr. per dag jämte fri mat för fem personer samt under villkor bl. a. att tjänstgöringstiden utgjorde 40 timmar per vecka att uttagas efter hotellets gottfinnande, att W. och övriga kapellmedlemmar icke ägde rätt att utan hotellets tillstånd medverka vid andra musikaliska tillställningar, att W. hade att ställa sig till efterrättelse ävensom tillse att kapellmedlemmarna iakttog vid företaget gällande ordningsföreskrifter samt att W. vid svår eller upprepad förseelse i tjänsten från kapellmedlems sida var skyldig att, om hotellföretaget så fordrade, omeielbart avskeda sådan medlem och i hans ställe anskaffa annan kompetent inu51 er.

Rådhusrätten, vars utslag fastställdes av högsta domstolen, ansåg att W. med hänsyn till kontraktets innehåll och övriga omständigheter icke kunde betraktas såsom självständig företagare i förhållande till hotellföretaget utan måste anses ha varit anställd i företagets tjänst med särskilt uppdrag att för företagets räk- ning anställa medlemmar i kapellet, leda detsamma, utbetala avlöningar till de särskilda kapellmedlemmarna samt i övrigt handha kapellets angelägenheter. Vid angivna förhållanden ansågs W. icke såsom arbetsgivare för de fyra kapell- medlemmarna utan dessa ansågs i likhet med NV. ha varit anställda i hotellföre- tagets tjänst. (Hovrätten över Skåne och Blekinge ansåg, att W. måste betraktas såsom självständig företagare samt att, då W. anställt de fyra andra musikerna, ej heller dessa varit arbetstagare i hotellföretagets tjänst.)

Svea hovrätt ansåg i domen nr 394/1943 en kapellmästare (E.) såsom själv- ständig företagare i förhållande till ett varietéföretag och kapellets övriga musiker såsom anställda i Ezs tjänst. Ezs yrkande om semesterersättning för egen del samt om ersättning för de belopp han i semesterersättning utgivit till kapel- lets musiker ogillades därför.

Enligt skriftligt kontrakt anställdes E. vid varietéföretaget under villkor bl. a., att E. skulle till företagets förfogande ställa ett kapell bestående av — förutom E. — tolv kvalificerade och av företaget godkända musiker, att E. anställde och avlönade dessa musiker och var arbetsgivare för dem samt att företaget i ersätt- ning för dessa prestationer betalade E. 7 500 kr. per månad.

Vissa föreståndare vid televerket Sjukförsäkring

Av den i bil. I lämnade redogörelsen för de »kontraktsanställda» växelstations- föreståndarna vid televerket framgår dels att en sådan föreståndare för station

• Sida 136
•  Original

tillhörande taxa I grupp 11 hos Kungl. Maj:t anfört besvär över beslut av riks- försäkringsanstalten att hänföra föreståndaren till sjukpenningklass 1 enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring, därvid inkomsten såsom föreståndare ansågs icke utgöra inkomst av tjänst, och dels att Växelstationsföre- ståndarnas riksförbund 1105 Kungl. Maj:t gjort framställning därom, att förestån- darna vid taxa I- och taxa II-stationer måtte betraktas som arbetstagare enligt berörda lag.

Vad angår besvären prövade Kungl. Maj:t i ämbetsskrivelse den 23 mars 1956 lagligt att —— enär klagandens inkomst i egenskap av växelstationsföreståndare fick anses utgöra inkomst av tjänst — med undanröjande av överklagade be- slutet återförvisa målet till riksförsäkringsanstalten för ny behandling.

Med anledning av framställningen från riksförbundet förklarade Kungl. Maj:t i ämbetsskrivelse samma dag med angivande av utgången i besvärsmålet, att framställningen icke föranledde någon åtgärd.1

Övriga yrkeskategorier F örmånsrätt

Nytt juridiskt arkiv 1924 s. 432. En kolare O., som i stor omfattning utfört kolningsarbete åt B., har vägrats förmånsrätt i dennes konkurs för fordran på grund av samma arbete.

Kolningsarbetet utfördes under vintern 1920—21 enligt kontrakt mellan 0. och B. Hela Ozs tillgodohavande för arbetet uppgick till nära 48 000 kr., varav ett belopp å ca 23 0 0 kr. var oguldet. I B:s konkurs bevakade 0. med yrkande om förmånsrätt sistnämnda belopp.

O. förband sig enligt kontraktet att inköra all upphuggen ved och den ved som kom att huggas å visst skogsskifte, att därav kola minst 1 500 läster kol före viss dag samt att leverera kolen i vagn vid järnvägsstation. Ersättning skulle utgå per läst. 0. skulle bl. a. rätta sig efter B:s och hans ombuds instruktioner. Om något förstördes vid kolningsarbetet genom vårdslöshet eller försummelse stod 0. för sig och sitt folk i ansvar härför efter värdering. — Arbetet utfördes enligt 0. av honom personligen med egna dragare samt med biträde av husfolk.

Högsta domstolen fastställde Svea hovrätts domslut med motiveringen, att den ersättning som för ifrågakomna arbeten tillkom O. icke kunde _ med hänsyn till vad i målet upplysts angående arbetena — betraktas som sådan arbetslön, som avses i 17 kap. 4 5 han elsbalken.

Nytt juridiskt arkiv 1928 s. 162. Skådespelare, regissörer m. fl. vid ett teater- bolag i Stockholm har av samtliga instanser tillerkänts förmånsrätt i teaterdirek- törens konkurs för innestående lönefordringar.

Skådespelarna och medparter hade i regel skriftliga kontrakt med bolaget. Enligt dessa ålåg det vederbörande att på egen bekostnad hålla si med alla för scenen erforderliga civila kläder m. m. Man hade att uppträda i a la roller, som tilldelades en, och att medverka vid alla de representationer, varom bolaget fann för gott att föranstalta, och detta även utanför Stockholm. Enligt upprättat reg- lemente ägde medlem av teatersällskapet icke rätt att utan särskild tillåtelse lämna Stockholm (vite 100 kr.) eller att utan direktörens medgivande medverka vid andra än de av bolaget anordnade representationernxa (plikt 200 kr.) eller att undandraga sig tjänstgöring vid matinéer (skadeståndsskyldighet).

* Det hör anmärkas, att riksförsäkringsanstalten numera vid bedömandet av de »kontraktsanställda» växelstationsföreståndarnas ställning enligt såväl sjukförsäkrings- som yrkesskadeförsäkringslagen följer de uttalanden härom som gjorts av försäkrings— rådet i dess remissutlåtande med anledning av riksförbundets framställning. Det hu— vudsakliga innehållet i detta utlåtande har återgivits i bil. I under rubriken Vissa före— ståndare vid televerket.

• Sida 137
•  Original

Semester

Hovrätten över Skåne och Blekinge fann i domen nr 138/1945 att såväl en kolare som dennes medhjälpare var att anse som arbetstagare.

Kolarcn hade enligt avtal åtagit sig kolningsarbete mot ersättning av visst be- lopp för varje hektoliter framställd kol. Arbetet utfördes av kolaren med biträde av andra personer. Hovrätten åberopade bl. a. att avtalet om arbetets utförande. måste anses ha inneburit en överenskommelse om ersättning för arbete, som ett av kolaren bildat arbetslag skulle utföra på ackord.

Hovrätten för övre Norrland har i en dom —— refererad i Svensk juristtidning år 1945 rättsfall s. 40 — funnit en kolare, som åtagit sig kolningsarbete mot be- talning per läst och som tidvis haft av honom avlönade medhjälpare, vara själv- ständig företagare.

Svea hovrätt ansåg i domen nr 578/1946 en kolare, som åtagit sig kolnings- arbete på ackord och vid arbetets utförande åtminstone tidvis anlitat en med- hjälpare, vara självständig företagare. Av hovrätten åberopades att kolaren icke påtagit sig någon personlig arbetsskyldighet utan tydligen var oförhindrad att på sitt ansvar låta andra personer utföra hela arbetet.

Nytt juridiskt arkiv 1947 s. 365. En tandläkare S. har ansetts såsom arbets- tagare hos tandläkaren T. och berättigad till semesterlön.

Enligt kontrakt anställdes S. av T. såsom tandläkare vid T:s privatklinik. Ersättning skulle utgå till S. med viss procentuell andel av det av honom på kliniken inarbetade och av patienter erlagda bruttobeloppet. S. skulle erhålla en månads semester. Någon lön under semestern var icke avtalad. Kontraktet av- sågs skola förlängas på viss tid, därest det icke av någondera parten uppsagts tre månader före avtalstidens utgång.

I målet upplystes att T. såsom innehavare av kliniken svarade för alla dess omkostnader samt ledde kliniken i ekonomiskt och organisatoriskt avseende, att 525 arbete bestod uteslutande i behandling av till kliniken inkomna patienter, att S. hade att följa för kliniken fastställd taxa, att S. efter slutbehandlin av patient utfärdade kvitto å behandlingskostnaden, vilken av patienten erla es i klinikens kassa, samt att S. månadsvis i efterskott erhöll sin andel enligt kon- traktet av de influtna beloppen.

Nytt juridiskt arkiv 1949 s. 683. En skeppare ansågs av samtliga instanser vara anställd i förhållande till det bolag vars fartyg han förde.

Skepparen var enligt avtal med bolaget anställd mot villkor att uppbära viss andel av den inseglade bruttofrakten och skulle enligt en särskild instruktion an- taga besättning, bestrida egen och besättningens hyror samt betala hälften av kostnaden för brännoljeförbrukningen; för övriga kostnader skulle bolaget svara. Bolaget skulle ensamt sköta befraktningen, och skepparen hade ingen rättighet att träffa befraktningsavtal utan bolagets medgivande.

Nytt juridiskt arkiv 1953 s. 138. En befullmäktigad propsmätare (ö.) har ansetts vara anställd hos vederbörande virkesmätningsförening såsom sådan arbetstagare som avses i 1 & semesterlagen.

Ö., som var befullmäktigad propsmätare hos en virkesmätningsförening, yrkade hos rådhusrätten i Växjö åläggande för föreningen att till honom utgiva semester— ersättning.

Rådhusrätten upptog i sin dom, som fastställdes av Göta hovrätt, bl. a. följande. Befullmäktigad propsmätare betecknas i föreningens tjänstgöringsreglemente så- som anställd hos föreningen. Han har ej frihet att ombesörja det honom ålig- gande arbetet genom andra personer men kan — i den mån han icke själv hinner utföra mätningar _— uppdraga sådana åt mätarebiträden. Emellertid har ö. 1 väsentlig mån utfört eller tagit del i det manuella mätningsarbetet. Tillsyns- och kontrollarbete kan mätare under inga förhållanden överlåta åt annan. Mätare är

• Sida 138
•  Original

skyldig ställa sig till efterrättelse av Skogsstyrelsens reseinspektör eller av för- eningens mätningschef etc. utfärdade direktiv och svarar icke själv för ersätt- ningen till mätarebiträden eller för av mätareuppdragen föranledda resekost- nader. Föreningen tillhandahåller erforderliga mätningsredskap och blanketter samt utbetalar mätare tillkommande arvoden m. m. och gör därvid skatteavdrag. Mälarens möjligheter att driva rörelse vid sidan om mätningsverksamheten är underkastade vissa inskränkningar. Han skall för varje halvår till föreningen av- giva redogörelse för sin verksamhet. Denna är underkastad kontroll från för- eningen. Samtliga dessa förhållanden talar för att propsmätare bör anses såsom anställd. Att mätare är oförhindrad att vid sidan om mätningsuppdraget ägna sig åt annan verksamhet, att det ekonomiska utbytet av hans verksamhet är helt beroende av mätningsuppdragen och att någon uppsägningstid ej är avtalad för- anleder ej till annat bedömande.

Högsta domstolen fann ej skäl meddela prövningstillstånd.

Yrkesskadeförsäkring

Ägare av transportabel vedkap, som utför vedkapning åt andra, har i följande tre fall av försäkringsrådet (plenum den 19 april 1956) icke ansetts såsom arbets- tagare.

BD ur 3102/1955. En hemmansägare (S.) med fem hektar odlad jord och över 200 hektar skog hade i mars 1954 för 1 100 kr. inköpt en med elektrisk motor försedd vedkap för att kunna åtaga sig vedkapning åt andra. Han skadades i april 1955 under sådant arbete åt en broder. I detta arbete deltog brodern och en annan person. En S. tillhörig häst användes för transport av kapen till broderns fastighet. S. hade tidigare utfört kapning för fyra personer under sammanlagt ader- ton timmar. I regel använde han egen traktor för transport av kapen till veder- börande virkesägare. Traktorn användes i övrigt icke i arbeten åt andra. Vinter- tid utförde S. i viss omfattning skogskörning med den egna hästen.

BD nr 3538/1955. En f. d. arrendator (J.) utförde med egen kapsåg, som var försedd med elektrisk motor, arbeten åt andra. J. ägde inga andra maskiner. I åta na kapningsarbeten brukade han icke sysselsätta medhjälpare. Han skadades un er vedkapning åt G., vilken jämte en annan person, som anskaffats av J., deltog i arbetet. Denne sistnämnde erhöll av J. ersättning för sitt arbete.

BD nr 3345/1955. En hemmansägare (S.) med nio hektar odlad jord och en häst hade för 500 kr. inköpt vedkap med elektrisk motor för sågning av egen husbehovsved. Han hade emellertid vid några tillfällen utfört vedkapning för en granne och skadades under dylikt arbete för grannens räkning. Grannen och dennes hustru deltog i arbetet såsom hantlangare. Kapen hade med S:s häst transporterats till grannens fastighet.

BD nr 2953/1955. En av en mejeriförening antagen butiksförestånderska (H.) med garanterad minimiinkomst, vilken även bedrev försäljning av varor som icke tillhandahölls av föreningen, har av försäkringsrådet (plenum den 19 ja- nuari 1956) ansetts såsom självständig företagare.

Enligt skriftligt avtal mellan H. och föreningen skulle H. hålla av föreningen fastställda priser och på bestämda tider betala de från föreningen erhållna varorna. För kreditförluster var H. själv ansvarig. Föreningen bekostade hyra för butikslokalen, telefon och underhåll av dess inventarier i lokalen. H. erhöll fast lön samt provision på försålda mejerivaror. Lönen jämte provisionen garan- terades till visst minimibelopp för månad. Två månaders ömsesidig uppsäg— ningstid skulle tillämpas.

Föreningen hade tecknat hyreskontrakt om butikslokalen. H. skulle från för- eningen taga hela sitt behov av mejerivaror. Föreningen förutsatte att H. i butiken försålde även andra varor än mejeriprodukter. H. erhöll semesterför- måner. Vid egen ledighet hade H. att anskaffa och avlöna ersättare. H. ägde själv anställa biträden som avlönades av henne och avgöra vilka varor utöver mejeriprodukter — som hon önskade försälja. Under år 1954 uppgick H:s om- sättning till drygt 101 000 kr., varav inemot 70 % belöpte sig å mejeriprodukter. H. skadades genom olycksfall under färd till arbetet.

• Sida 139
•  Original

BD nr 2537/1955, 437—438/1956. Tre förestånderskor (O., B. och E.) för ett aktiebolags tjänstemannamässar vid kraftverk har av försäkringsrådet (plenum den 19 april 1956) ansetts såsom självständiga företagare.

Bolaget bekostade lokaler för mässarna med erforderlig inredning och utrust— ning, elektriskt ljus och vatten samt tvätt av linne. Matpriserna bestämdes genom överenskommelse mellan förestånderskorna och bolaget. Mässarna var öppna en— dast för bolagets personal. Bolaget bestämde (i ett fall tillsammans med gästerna) å vilka tider mat skulle serveras. Enär mässarna gick med förlust erhöll före— stånderskorna från bolaget månatliga bidrag, som av dem redovisades i bokfö- ringen för mässverksamheten. De skötte helt självständigt mässarna, hade ingen redovisningsskyldighet i förhållande till bolaget samt fick själva tillgodogöra sig vinst eller bära förlust å verksamheten.

0. utförde själv allt arbete i sin mäss och ägde icke utan bolagets medgivande sätta annan i sitt ställe. Åtminstone under år 1955 erhöll hon semesterlön. Sådan av- sågs emellertid icke skola i fortsättningen utgå. Semesterlönen, som åtgick till av- löning av semestervikarie för O., redovisades i bokföringen för mässverksam- heten. Vid sidan om mässarbetet hade 0. städning åt bolaget, varför särskild ersättning utgick (130 150 kr. per månad).

B. och F. hade vardera en helårsanstålld medhjälpare i sina mässar. (F. hade därutöver någon ytterligare hjälp.) De erhöll ej semesterlön och ägde själva utse vikarie vid förekommande ledighet. De deltog själva i mässarbetet och hade ingen annan verksamhet.

BD nr 659/1955. En stad har av försäkringsrådet (plenum den 30 september 1955) ansetts såsom arbetsgivare för medlemmar av ett auktoriserat trossförar- lag — benämnt Båtmännen —— samt för genom detta sysselsatt arbetskraft.

Rättigheten att utföra trossföring i stadens hamn reglerades av en särskild överenskommelse mellan Båtmännen — till antalet fyra _ och hamndirektionen. Enligt denna skulle Båtmännen utföra all trossföring vid fartygs ankomst och avgång samt vid förhalning. Vidare innehöll överenskommelsen bl. a. att dess be— stämmelser ej ställde hamndirektionen i arbetsgivarförhållande gentemot Båtmän— nen. Dessa ägde två motorbåtar, vilkas inköpsvärde rörde sig om 7000 kr. per båt. De var personligen arbetsskyldiga och ägde blott efter godkännande av hamndirektionen i varje särskilt fall sätta annan person i sitt ställe samt skulle varje dag lämna rapporter om å föregående dag avslutade arbeten. Hamndirek- tionen utskrev räkningar och inkasserade avgifter i enlighet med för trossfö- ringen gällande taxa. Båtmännen var garanterade viss ersättning per månad. Överskott å taxeinkomstbeloppet skulle vid årets utgång överlämnas till Båt- mäfnnen. Dessa var skyldiga åtlyda order som i tjänsten kunde givas av hamn- be älet.

BD nr 2303, 2605—2607/1955. Fyra hemmansägare, som för ett belysnings— aktiebolags räkning åtagit sig arbete som transformatorvakter, har av försäk- ringsrådet (plenum den 19 januari 1956) ansetts såsom självständiga företagare med avseende å sagda arbete.

Enligt instruktion för transformatorvakter skulle vakt utbyta trasiga säkringar i transformatorstation samt i journal göra anteckningar om de sannolika anled- ningarna till att säkringarna gått sönder. Vidare skulle han tillse att säkringar alltid fanns i reserv och att i stationen förefintliga manöverorgan och skåp m. ni., som var försedda med lås, hölls låsta. Vakt fick icke i sitt ställe sätta någon som ej erhållit praktisk information om stationens skötsel och utkvitterat instruk- tionen. För sitt arbete erhöll vakt 50 kr. för år och 50 öre för varje Säkrings- byte.

• Sida 140
•  Original

KUNGL. BIBL. — & JUN 1957

• Sida 141
•  Original