SOU 1957:44

Förenklad bostadslångivning

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 november 1956 till- kallade dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet John Ericsson, den 7 december 1956 undertecknad, f. d. överdirektören H. V. B. Älmeby att verkställa utredning om prövning av ansökningar om tertiär- och tilläggslån och därmed sammanhängande frågor.

Till sekreterare åt utredningen, som antagit benämningen byggnadslåne- utredningen, förordnades den 1 februari 1957 numera byråchefen A. H. Wennerberg. Till biträdande sekreterare förordnades den 8 april 1957 förste byråsekreteraren Ragnar Johanson.

Till experter åt utredningen förordnade departementschefen den 28 maj 1957 auktoriserade revisorn N. J. Bruno Svensson, den 1 oktober 1957 civil— ingenjören Allan Rosén och den 7 oktober 1957 byrådirektören Anders Assis.

Efter fullgjort uppdrag får utredningen härmed vördsamt överlämna betänkande angående förenklad bostadslångivning. Stockholm i december 1957.

H. Älmeby ] Allan Wennerberg

Ragnar Johanson

_. _, ,,

,, 'L',.,'.| '! .. H..;lv ,

J

Liang;

Utredningsupp draget

Den 30 november 1956 h'emställde då- varande chefen för socialdepartemen- tet, statsrådet Ericsson, om Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla en ut- redningsman för att utreda med hand- läggningen av ansökningar om tertiär- och tilläggslån sammanhängande frågor samt anmälde samtidigt till statsråds- protokollet direktiv för utredningsupp- draget.

Till en början konstaterade han här- vid, att den statliga bostadslånegivning- en är av utomordentligt stor ekonomisk betydelse. Till följd härav föreligger ett starkt krav att statliga län till bostads- hus skall kunna beviljas på ett enkelt och smidigt sätt. Departementschefen betonade, att under den senaste tiden på grund av flera omständigheter detta krav fått särskild aktualitet. Det har så- lunda framstått som önskvärt, att preli- minära beslut om lån regelmässigt skall meddelas, innan det med lånet avsedda ' byggnadsföretaget påbörjats; en sådan i ordning är för övrigt sedan en tid ge- nomförd i fråga om lån till småhus.

Departementschefen erinrade fort— sättningsvis om den genom Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1956 lämnade föreskriften, att preliminära beslut om tcrtiär- och tilläggslån i fråga om bygg— nadsföretag, avsedda att påbörjas tidi- gast den 1 januari 1957, skall meddelas innan företaget igångsättes. Syftet med detta beslut har bland annat varit att förenkla den reglering av bostadsbyg- gandet, som ansetts nödvändig för att

anpassa detsamma till i första hand till- gången på arbetskraft och att erhålla en sådan fördelning av igångsättningen av byggnadsföretag över hela året, som ger en god sysselsättning under vintermå- naderna. Avsikten var — anförde de- partementschefen _ att sedan denna ordning blivit genomförd, slopa den kvantitativa reglering av flerfamiljs- husbyggandet, som genomförts med hjälp av de för meddelande av igång- sättningstillstånd för ett halvår i sän- der fastställda s. k. lägenhetskvoterna. Bostadshyggandets storlek skulle till följd härav i fortsättningen komma att bli beroende enbart av en ram för den statliga bostadslånegivningen. Innebör- den härav skulle vidare bli, att en auto- matisk ökning av lägenhetstillskotten kan erhållas inom den fastställda me- delsramen, i den mån vid planeringen av nya byggnadsföretag angelägenheten av att hålla nere lånebehovet per bo- stadslägenhet noga beaktas.

En ytterligare omständighet, varige- nom kravet på en snabb och smidig handläggning av låneärenden under- strykes, är vidare det förhållandet att i nuvarande ränteläge behov förelig- ger, att då bostadshus färdigställes kun- na snabbt ordna den slutliga finansie- ringen, enär dessförinnan husen belas- tas med relativt sett mycket höga kost- nader för byggnadskreditiv.

Departementschefen erinrade därefter om att Kungl. Maj:t genom beslut den 30 november 1956, i syfte att åstadkom-

ma en förenkling av prövningen av an- sökningar angående preliminära beslut om tertiär- och tilläggslån, föreskrivit, att vid sådan prövning beräkning av byggnadskostnad, förvaltningsutgifter och hyror för lägenheter i med ansök- ningen avsedd byggnad ej längre skall utföras. Härigenom torde möjligheter- na att snabbt meddela preliminära be- slut i låneärenden avsevärt ha förbätt— rats. Behov föreligger emellertid — an- såg departementschefen — detta oaktat av en mera allmän undersökning av ar- betsrutinen i vad det gäller både ansök- ningar angående preliminärt och slut- ligt beslut om lån.

Efter att ha omnämnt Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1955 angående bestämmelser om högsta belåningsvär- de för bostadshus anförde departe— mentschefen i sammanhanget följande.

Den sålunda genomförda maximeringen av belåningsvärdena innebär, att byggnads- företagarna erhållit ett klart besked om storleken av de lån staten är beredd att lämna till bostadshus. Vid sådant förhål- lande ankommer det på byggnadsföreta— garna att vid planeringen av bostadshus ta ansvaret för att kostnaderna blir rimliga. Det synes då inte höra vara en uppgift för det lånebeviljande organet eller någon an- nan myndighet att pröva den faktiska kost- naden för varje enskilt projekt vare sig på det förberedande stadiet eller sedan pro- jektet färdigställts och framställning om slutligt beslut i låneärendet ingivits. In— förandet av en maximering av belånings- värdena enligt vissa strikta regler är så- lunda ett uttryck för uppfattningen att den, som genom omsorgsfull planering och ett rationellt byggande kan hålla nere kostna- derna, skall gynnas, medan den som bygger dyrt icke skall kunna beviljas lån till be- lopp, som till fullo motsvarar de faktiska kostnaderna.

Departementschefen framhöll avslut- ningsvis, att i sammanhanget även bor- de uppmärksammas föreliggande admi- nistrativa och organisatoriska problem, särskilt behovet att förenkla de före- skrifter, som erfordras för att länsbo-

stadsnämnderna skall kunna handlägga de ärenden, varom här är fråga.

För att bereda byggnads— och bo- stadsföretag samt av byggenskapen be- rörda organisationer tillfälle att fram- lägga sina synpunkter har utredningen haft konferenser med representanter för kooperativa och allmännyttiga företag, de allmännyttiga bostadsföretagens organisation —— SABO — Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Sven- ska byggnadsarbetareförbundet, Sven— ska stadsförbundet och Svenska lands— kommunernas förbund.

I samma syfte och för att få en bild av den nuvarande arbetsorganisationen på området har utredningen haft över- läggningar med bostadsstyrelsen och dess olika byråer samt besökt ett stort antal länsbostadsnämnder och förmed- lingsorgan.

Utredningen har hos bostadsstyrelsen haft en genomgång av arbetsuppgifter- na på styrelsens byråer ävensom so- ciala sektionen. På grundval av denna genomgång och kompletterande under- sökningar har utredningen samman— ställt uppgifter om behandlingsgången för handläggningen av låneärenden hos styrelsen. Dessa rutiner, som belyser den nuvarande arbetsgängen i långiv- nings- och låneförvaltningsärenden, har fogats till detta betänkande som bila- gorna nr 1—2.

I samarbete med förmedlingsorganet i en större stad har en dylik arbetsru- tin sammanställts även för den kom- munala instansens behandling av ifrå- gavarande ärenden. Denna rutin, som torde vara relativt representativ för ärendebehandlingen hos förmedlings— organen i större och medelstora städer, har bilagts betänkandet som bilaga nr 3, i syfte att ge en översikt över vilka uppgifter, som vid nuvarande organisa- tion faller på de kommunala organen.

De förslag, som i betänkandet fram- lagts rörande en vidgad användning av hålkortsmaskiner vid avisering av amorteringar och räntor, avräkning av räntecftergifter och familjebostadsbi- drag samt centraliserad utbetalning av sådana bidrag till vissa grupper av bi- dragstagare, bygger på undersökningar av experten, auktoriserade revisorn Bruno Svensson, med biträde i visst hänseende av utomstående expertis på hålkortsmaskiner. Förslagen redovisas i kapitel 11 och i bilaga nr 6.

Utredningens förslag till nya regler för belåningsvärden har utformats av experten, civilingenjören A. Rosén, och redovisas i bilaga nr 5. Denne har bi- trätts av experten, hyrådirektören A.

Assis i vad det gäller framräknandet av stompris, värden för standardtillägg och koefficienttabeller.

Utredningens huvuduppgift har varit att undersöka möjligheterna att för- enkla handläggningen av ansökningar om tertiär- och tilläggslån och därmed sammanhängande frågor. Det har emel- lertid visat sig svårt att avgränsa upp- draget på detta sätt. Utredningen har sålunda ansett sig böra föreslå föränd- ringar i fråga om förvaltningen av de beviljade lånen samt därvid kommit in på familjebostadsbidragen samt ränte— eftergifter på primär- och sekundärlån på grund av att dessa nu är samman- kopplade med ränte— och amorterings- frågor för de statliga lånen.

KAPITEL 1

Bostadsstödets former och omfattning

Bostadsstödets former Statens inträde på byggnadslånemark- naden skedde i samband med att ny- byggnadsverksamheten starkt minska— des under de första åren av andra världskriget, vilket fick till följd för- sämrad bostadsförsörjning och ökad arbetslöshet bland byggnadsarbetarna. Den allmänna utvecklingen på bostads- marknaden började staten i anledning härav stimulera från ingången av 1940— talet. Vissa socialt betingade åtgärder för att bereda bl. a. barnfamiljerna bättre och billigare bostäder hade sta— ten emellertid vidtagit redan under 1930-talet. De fortsatta formerna för denna socialt betonade verksamhet är numera familjebostadsbidrag, bidrag till anordnande av pensionärshem och pensionärsbostadsbidrag samt stats- bidrag till fiskarbostäder. Verksamhe- ten med lantarbetarbostadslån och -bi- drag till ny- och ombyggnad samt mera omfattande förbättringsarbete avseende lantarbetarbostäder upphörde under budgetåret 1956/57.

Formerna för det statliga stödet till bostadsförsörjningen utgöres av

1) tertiärlån och tilläggslån med fixe- rade räntor för ny- och ombyggnad el- ler förvärv av flerfamiljshus,

2) egnahemslån med fixerade räntor för ny- och ombyggnad av enfamiljs- och tvåfamiljshus,

3) ränteeftergift som kompensation för högre ränta på bottenlånen än den garanterade samt

4) förbättringslån till förbättring av enfamiljs- och tvåfamiljshus,

5) familjebostadsbidrag, 6) statsbidrag till pensionärshem,

anordnande av

7) pensionärsbostadsbidrag till an- ordnande av pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus samt

8) statsbidrag till fiskarbostäder.

För de nu uppräknade stödformerna kommer byggnadslåneutredningen idet följande att lämna en kortfattad redo- görelse utom i fråga om de under punk- terna 6)—8) angivna bidragen, vilka helt saknar samband med utredningens uppdrag.

I det följande återgivna lånebestäm- melser är hämtade från de på senare tid utfärdade nya kungörelserna, som är avsedda att i huvudsak gälla från och med den 1 januari 1958. Hänsyn har härvid ej tagits till i dessa kungö- relser införda övergångsbestämmelser för lån, som meddelats enligt tidigare gällande författningar.

Tertiärlån beviljas för ny- eller om— byggnad av flerfamiljshus i regel mot inteckning mellan 70 och 85—100 pro- cent av låneobjektets avkastningsvärde. Tertiärlån kan även beviljas för för- värv av flerfamiljshus, som uppförts med stöd av dylikt lån. Med avkast- ningsvärde förstås det godtagna belå- ningsvärdet minskat med eventuell ka- pitalsubvention. Tertiärlånet löper med en ränta av 4 procent utom för den del av länet, som avser kommersiella lokaler och dylikt, där räntesatsen är 5 procent. Tertiärlånet amorteras enligt gällande regler med en trettionde] per

år för lån, som beviljats för uppfö- rande eller förvärv av byggnad och med minst en trettiondel per år, om lånet gäller ombyggnad. I tertiärlån ut- betalades budgetåret 1956/57 436 milj. kronor.

Tilläggslån utgår i vissa fall för ny- byggnad av flerfamiljshus och är ränte- och amorteringsfritt. Om höjning av hyran sker, kan emellertid krav på för- räntning och amortering uppställas. En förutsättning för att tilläggslån skall beviljas till ett företag är såsom regel att den kommun, där företaget är belä- get, lämnar ett ränte— och amorterings- fritt bidrag till finansieringen, vilket utgör en tiondel av det statliga tilläggs- lånets belopp. Tilläggslånet är bestämt till ett visst belopp per m2 bostadslä- genhetsyta, och varierar efter vissa i kungörelsen angivna ortsgrupper eller, som de benämnes här, subventions- grupper. I subventionsgrupperna 1—4 uppgår tilläggslånet till mellan 10 och 40 kronor per m2 bostadslägenhetsyta. I orter utanför dessa grupper utgår i regel icke något tilläggslån. I tilläggs- lån utbetalades under budgetåret 1956/57 209 milj. kronor.

Egnahemslån beviljas för nybyggnad och mer genomgripande ombyggnad av en— och tvåfamiljshus vanligen mot in- teckningssäkerhet mellan normalt 50 och 90 procent av belåningsvärdet. För den del av länet, som icke är räntefri och stående —— vid nybyggnad 4000 kronor och vid ombyggnad högst 4 000 kronor _ är räntan 4 procent till den del lånet med avseende å förmånsrät- ten är beläget över 40 procent av belå- ningsvärdet och eljest 3,5 procent. Amorteringstiden är 25 år. I egnahems— lån utbetalades under budgetåret 1956/57 468 milj. kronor.

Förbättringslån meddelas till förbätt- ringsarbeten av mindre genomgripande art än sådana, som finansieras med eg-

nahemslån. Förbättringslånen avser i första hand enfamiljs- och tvåfamiljs- hus med avsevärda brister. I regel ut- göres förbättringslånen helt eller delvis av räntefria, stående lån, som beviljas efter individuell behovsprövning, men lånen kan också delvis eller i sin hel— het utgå som amorteringslån med 3 pro- cents ränta och högst 25 års amorte- ringstid. I fråga om räntefritt stående lån kan beloppet bestämmas till högst 80 procent av den godkända kostna- den för förbättringsarbetet. För amor- teringslån begränsas beloppet till högst 75 procent av samma kostnad. För rän- tefria, stående lån eller räntefria, stå- ende delar av lån gäller emellertid en maximering av beloppet, ett »tak», till 8 000 kronor. I förbättringslån utbetala- des under budgetåret 1956/57 30 milj. kronor.

För hus, som finansierats med ter- tiär- och tilläggslån eller egnahemslån, lämnar staten en garanti, ränteeftergift, beträffande räntan för underliggande krediter. Denna garanti innebär i fråga om flerfamiljshus att staten i samband med erläggande av ränta och amorte- ring å tertiärlån genom ränteeftergift ersätter vad som betalas 1 ränta på pri- märlån över 4 procent och däremot svarande ränta för sekundärlån. Detta gäller hus, som färdigställts före den 1 januari 1951; ifråga om hus, som fär- digställts efter denna tidpunkt är ränte- garantien en halv procent högre. Den garanterade primärkrediträntan är så- ledes för dessa lån 3,5 procent. Upp- märksammas bör att räntegaranti ej ut- går för del av lån, som avser »lokaler». För en- och tvåfamiljshus, som finan— sierats med egnahemslån, gäller liknan- de regler, fastän själva ränteeftergiften för dessa maximeras till beloppet. Från den 1 januari 1958 kan ränteeftergift i vissa fall även utgå för bostadshus, som ej finansierats med statliga län. Under

budgetåret 1956/57 utbetalades i ränte- eftergifter (inkl. kapitalmedelsförluster) 66 milj. kronor. Det är emellertid att märka att effekten av de senaste ränte- höjningarna icke slagit igenom i dessa siffror.

Familjebostadsbidrag kan utgå till familj med ett eller flera minderåriga barn, som helt eller delvis försörjes in— om familjen. En förutsättning för att bidrag skall kunna utgå är emellertid att familjeförsörjarens inkomst ej över- stiger vissa i kungörelsen angivna be- lopp. Vidare skall familjen bebo lägen- het, som efter ny— eller ombyggnad fär- digställts tidigast 1942, och denna lä- genhets yta och rumsantal skall uppgå till viss i författningen angiven storlek. Rumsantalet är beroende av antalet fa- miljemedlemmar. Vissa allmänna stan- dardkrav i fråga om lägenheten har även uppställts.

Den bostadspolitiska organisationen i

De i de statliga stödåtgärderna för bostadsförsörjningen engagerade orga- nen utgörs av bostadsstyrelsen med länsbostadsnämnderna samt de kommu- nala förmedlingsorganen.

Bostadsstyrelsen är organiserad på fem byråer och en fristående sektion;

kanslibyrån, som handhar låneuthe- talning och låneförvaltning ävensom in- terna organisations- och personalfrågor,

planeringsbyrån, som insamlar och bearbetar statistik rörande bostadsbyg- gandet m. m. samt handhar speciella utredningar, bland annat angående bo- stadsförsörjningsplaner,

tekniska byrån, som handhar rit- ningsgranskning och teknisk gransk- ning av låneärenden samt långivning till kollektiva tvätterier,

lånebyrån, som handlägger inkom- mande bostadslåneärenden, utför vär- deringar och följer utvecklingen av till— lämpade värderingsnormer,

byrån för teknisk—ekonomiska utred- ningar, som handhar styrelsens forsk- nings- och upplysningsverksamhet även- som experimentverksamhet och långiv- ning från lånefonden för maskinan- skaffning inom byggnadsindustrien, samt sociala sektionen, som handlägger ärenden rörande statsbidrag till pen- sionärshem och pensionärsbostadsbi- drag samt familjebostadsbidrag.

Bostadsstyrelsens personal uppgick per den 1 oktober 1957 till 272 befatt- ningshavare.

Länsbostadsnåmnd finnes en i varje län. Länsbostadsnämnd utgöres av fem personer, av vilka fyra utses av Kungl. Maj:t, som även förordnar en av dem att vara ordförande. Länsbostadsdirek- tör är självskriven ledamot i nämnden.

Länsbostadsnämnderna är organise- rade på en teknisk avdelning, som hand- har gransknings- och långivningsverk- samhet samt teknisk rådgivning, och en kameral avdelning, som förbereder lå— neutbetalning samt handhar låneför- valtning.

Länsbostadsnämndernas personal upp- gick per den 1 oktober 1957 till 224 befattningshavare.

Enligt lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande (SFS nr 523: 1947) är kommun skyldig att genom lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag, som utgår av statsmedel i syfte att främja bostadsför- sörjningen i landet, och att även i öv- rigt biträda vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsförsörjningsändamål. Sådant kommunalt organ — förmedlingsorgan — utgöres som regel i stad av drätsel- kammaren och i övriga kommuner av kommunalnämnden.

I större städer finns särskild teknisk och i viss mån förvaltningspersonal an— ställd för att handlägga de på förmed-

lingsorganet fallande arbetsuppgifterna. I mindre kommuner utnyttjas hos kom- 1 munen anställd teknisk personal även för förmedlingsorganets uppgifter i de fall ej särskild konsult anlitas för ända- målet.

Förmedlingsorganens organisation är synnerligen skiftande, beroende på kommunens struktur och storlek samt den kommunala organisationens upp- byggnad.

Uppgifter om bostadsproduktionen Över förhållandena på bostadsmarkna- den lämnas en statistisk redovisning i det av bostadspolitiska utredningen den 31 oktober 1956 avgivna betänkandet »Riktlinjer för bostadspolitiken» (SOU 1956: 40) . Bostadsstyrelsen utger därjäm- te fortlöpande en omfattande statistik på området. Som en bakgrund till sitt

uppdrag vill byggnadslåneutredningen i detta kapitel endast framlägga sådana statistiska uppgifter, som är speciellt ägnade att belysa med handläggningen av bostadslånen sammanhängande spörs- mål. I viss utsträckning bygger dessa uppgifter på preliminära siffror.

Nyproduktion av bostäder och statlig lån- givning

Bostadsstyrelsens statistik över fär- digställda lägenheter utvisar, att av den totala nyproduktionen av bostäder un- der 1956, vilken uppgick till 56 906 lä- genheter, 53976 lägenheter tillkommit med hjälp av statliga lån och bidrag och endast 2 930 lägenheter utan sådant stöd. Nedanstående tabell utvisar med statligt stöd producerade lägenheter i procent av den totala produktionen un- der åren 1949—1956.

Tabell ]. Antalet lägenheter i byggnadsförelag med statliga lån och bidrag i procent av det totala antalet nyproducerade lägenheter under åren 1949—1956

År Rhf-912315]; 531115 tVå' Flerfamiljshus Samtliga hus 1949 64,8 82,8 78,1 1950 70,9 83,0 79,7 1951 73,3 82,1 79,7 1952 73,6 89,4 86,4 1953 81,5 94,7 92,3 1954 88,8 95,8 94,3 1955 89,9 94,5 93,2 1956 91,8 95,9 94,9

Av tabellen framgår att andelen med statliga lån och bidrag nybyggda en- familjs- och tvåfamiljshus successivt stigit från 64,8 procent år 1949 till 91,8 procent år 1956. För övriga hus — fler- familjshus —— har en stegring skett — med mindre nedgångar under åren 1951 och 1955 _ från 82,8 procent till 95,9 procent. Sammantaget har den statligt stödda lägenhetsproduktionen stigit från drygt 78 procent år 1949 till att omfatta nära 95 procent av hela bo— stadsproduktionen år 1956.

Fördelningen av ärenden rörande flerfamiljs- hus på företagsformer

Någon sammanställning av uppgifter rörande fördelningen av preliminära lånebeslut för flerfamiljshus på olika företagsformer har ej verkställts inom bostadsstyrelsen. Då det ej varit möj- ligt, att inom den tid som stått till ut- redningens förfogande, bearbeta mate- rialet för ett flertal år, har utredningen — för att kunna belysa den aktuella fördelningen mellan enskilda företag å den" ena sidan och kommunala och bo-

stadskooperativa å den andra sidan — gjort en sammanställning av fördelning- en för senaste kalenderåret, vilken redo- visas i tabell 6.

Då tabellerna 2—4 utvisar fördelning- en på företagsformer m. m. av inkom- na ansökningar om preliminära beslut, måste utredningen reservera sig för de slutsatser, som av detta material kan dragas beträffande produktionens struk- tur under åren t. o. m. 1955. Uppgift saknas för dessa år om hur ej full- följda företag fördelar sig på såväl företags— som kommungrupper.

Sålunda utvisar tabell 2 att budget- året 1956/57 av antalet lägenheter i in- komna preliminära ansökningar 24 pro- cent föll på enskilda företag, medan andelen för kooperativa, allmännyttiga och kommunala företag var 76 procent. Tabell 6, som bygger på de preliminära besluten kalenderåret 1950, utvisar för de båda nämnda grupperna 31,9 respek- tive 68,1 procent. Då lägenheternas för- delning på skilda företagarkategorier i de preliminära besluten ej samman- ställts för kalenderåret 1955 och tidi- gare år, kan några jämförelser mellan lägenhetsfördelningen på företagarka- tegorier i preliminära ansökningar och

i preliminära beslut ej göras för åren fram t. o. m. 1955.

Om den mera exakta fördelningen på olika företagsformer av det med stat- liga lån bedrivna bostadsbyggandet ger utredningens uppgifter —— som ovan nämnts — endast besked för 1956, base- rat på de under detta år meddelade preliminära besluten. Enligt de preli— minära lånebesluten svarade de enskil- da byggnadsföretagen för nära en tred- jedel av bostadsbyggandet, medan deras andel enligt de preliminära ansökning- arna endast skulle vara en fjärdedel. Huruvida liknande differens mellan för- delningen i ansökningar och prelimi— nära beslut föreligger för tidigare år kan ej konstateras, då på grund av den begränsade tiden flera uppgifter ej kun- nat sammanställas.

Bostadsbyggandet — mätt i av inkom— mande ansökningar om preliminära lå- nebeslut omfattat antal lägenheter _ fördelar sig i huvudsak med lika an- delar på var och en av de förekom- mande företagsformerna — enskilda byggmästare och byggnadsföretag, koo— perativa byggnads- och bostadsföretag samt 5. k. allmännyttiga och kommu- nala bostadsföretag. De allmännyttiga

Tabell 2. Relativ fördelning efter företagets art av antalet lägenheter för under budget— åren 1947/48—1956/57 inkomna ansökningar om tertiär- och tilläggslån till fler—

familjshus Företagets art Budgetår .. . . . Allmannyttxga el-

Enskilda Kooperativa ler kommunala Summa 1947/48 32,0 31,9 36,1 100,0 1948/49 34,9 25,1 40,0 100,0 1949/50 29,2 20,5 50,3 100,0 1950/51 28,3 27,4 44,3 100,0 1951/52 26,8 26,3 46,9 100,0 1952/53 31,6 26,7 41,7 100,0 1953/54 30,7 29,2 40,1 100,0 1954/55 28,5 32,8 38,7 100,0 1955/56 27,3 34,5 38,2 100,0 1956/57 24,0 37,3 38,7 100,0

företagen har jämställts med de kom- munala, emedan de tillkommit på kom— munalt initiativ och även står under kommunalt majoritetsinflytande. I ta- bell 2 angives den procentuella fördel- ningen av lägenhetsantalet för under respektive budgetår inkomna prelimi— nära ansökningar om tertiär- och till- läggslån till flerfamiljshus på olika fö- retagsformer. Tabellen avser sålunda att belysa de huvudtyper av byggherrar, för vilkas räkning en byggnad avses att uppföras, vare sig arbetet bedrivs i egen regi eller utlämnas på entreprenad. Som framgår av tabellen har de en— skilda företagens andel av antalet lä- genheter i ansökningarna under tioårs- perioden sjunkit från 32 procent bud- getåret 1947/48 till 24 procent budget- året 1956/57. Denna utveckling har dock avbrutits av återhämtningar bud- getåren 1948/49 och 1952/53. De koo- perativa företagens andel har — med vikande tendenser i början av perioden _ successivt stigit från samma andel som de enskilda, 31,9 procent, till 37,3 procent budgetåret 1956/57, medan de allmännyttiga och kommunala företa- gen steg från 36,1 procent budgetåret 1947/48 till 50,3 procent budgetåret 1949/"50, för att därefter minska till 38,7 procent budgetåret 1956/57. Den minsk— ning de enskilda företagens andel av lägenheterna i ansökningarna undergått sedan budgetåret 1947/48 — 8 procent- enheter eller en fjärdedel av volymen vid den redovisade periodens början — motsvaras sålunda av en ökning för de kooperativa företagen med 5,4 pro- centenheter eller en sjättedel av voly- men budgetåret 1947/48 och för de all- männyttiga och kommunala företagen med 2,6 procentenheter, motsvarande ca en trettonde] av 1947/48 års volym. Då tabellen bygger på uppgifter ur preliminära ansökningar inkomna un- der respektive budgetår, kan några be-

stämda slutsatser angående den vid varje tidpunkt pågående bostadsproduk- tionen inte dragas. Tabellen utvisar så- lunda i mindre grad den vid varje tid- punkt aktuella produktionens struktur än den aktivitet, som i ansökningshän- seende utvecklats av de skilda grup- perna.

En föjd härav är att den verkliga ut- vecklingen av de olika företagskatego- riernas andel av lägenhetsproduktionen kan förhålla sig annorlunda än vad ta- bell 2 ger vid handen. En riktigare bild av den nuvarande fördelningen torde tabell 6 ge, vilken som nämnts bygger på de preliminära besluten. En— ligt denna senare tabell skulle de en- skilda företagen under kalenderåret 1956 ha svarat för inemot en tredjedel av det totala lägenhetsantalet mot i ta- bell 2 angivna 24 procent.

Följande tabell — tabell 3 —— vilken liksom tabell 2 grundar sig på inom bostadsstyrelsen sammanställda uppgif- ter angående preliminära ansökningar om tertiär- och tilläggslån under bud. getåret 1956/57, utvisar —— uppdelat på olika företagsformer — antal företag och lägenheter för Stockholm, Göteborg, övriga städer med över 10 000 invånare, övriga kommuner och riket i dess hel- het ävensom företagens och lägenheter- nas procentuella fördelning för de olika företagsformerna på nämnda kommun— grupper. Med byggnadsföretag menas här det objekt — omfattande ett eller flera flerfamiljshus — som avses med den preliminära ansökningen.

Av sammanställningen framgår att ej mindre än 62,6 procent av de enskilda företagen, som omfattas av de inkomna preliminära ansökningarna, är belägna i städer med över 10 000 invånare, me— dan motsvarande procenttal för ko- operativa företag är 54,8 och 47,2 för kommunala och allmännyttiga företag. För övriga kommuner uppgår procent-

Tabell 3. Antalet preliminära ansökningar om tertiär— och tilläggslån för flerfamiljshus budgetåret 1956/57, fördelat efter vissa grupper av arter, antal företag och lägenheter samt företagets art

Företagets art Samtliga ,. . Kommunala och företagsformer Enskilda Kooperativa allmännyttiga Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal förelag Stockholm ........... 44 8,7 19 5,7 33 10,2 96 8,3 Göteborg ............ 12 2,4 3 0,9 18 5,6 33 2,9 Övriga städer med över 10 000 invånare. . . . 259 51,5 160 48,2 101 31,4 520 44,9 Övriga kommuner. . . . 188 37,4 150 45,2 170 52,8 508 43,9 Hela riket 503 100,0 332 100,0 322 100,0 1 157 100,0 Antal lägenheter Stockholm ............. 2 599 21,0 1 350 7,0 4 743 23,8 8 692 16,9 Göteborg ............ 631 5,1 731 3,8 2 291 11,5 3 653 7,1 Övriga städer med över 10 000 invånare. . . . 6 465 52,3 10 089 52,4 7 807 39,2 24 361 47,3 Övriga kommuner. . . . 2 677 21,6 7 070 36,8 5 067 25,5 14 814 28,7 Hela riket 12 372 100,0 19 240 100,0 19 908 100,0 ] 51 520 100,0

talen för de tre grupperna till 37,4 respektive 45,2 och 52,8.

Koncentrationen till de större städer- na år än mera markant i fråga om anta- let lägenheter. Ej mindre än 78,4 pro- cent av lägenheter i ansökningar från enskilda företag är belägna i städer med över 10000 invånare, medan motsva- rande procenttal för kooperativa före- tag uppgår till 63,2 och för kommunala och allmännyttiga till 74,5.

I fråga om rikets två största städer dominerar Stockholm starkt i fråga om såväl antalet företag som antalet lägen- heter i preliminära ansökningar. För Stockholm redovisas 96 företag med 8692 lägenheter motsvarande 8,3 re- spektive 16,9 procent av det totala an— talet, medan för Göteborg redovisas 33 företag om 3 653 lägenheter motsvaran— de 2,9 respektive 7,1 procent.

Den procentuella fördelningen efter företagets art av antalet företag och lägenheter i flerfamiljshus under bud— getåret 1956/57 inom Stockholm, Göte-

borg, övriga städer med över 10 000 in— vånare, övriga kommuner och riket i dess helhet framgår av tabell 4. Denna sammanställning bygger på i tabell 3 redovisat antal företag och lägenheter.

Av tabellen framgår att de enskilda företagen i fråga om antalet ansökning— ar domincrar inom samtliga grupper av orter utom Göteborg, där de kommun ala och' allmännyttiga företagen svarar för de flesta ansökningarna. I fråga om lä- genhetsantal överväger i Stockholm och Göteborg ansökningarna från de kom- munala och allmännyttiga företagen, medan de kooperativa svarar för det största antalet i såväl övriga städer med över 10 000 invånare som i landets övriga kommuner.

Att gruppen enskilda företag _ trots att den svarar för större antal företag än var och en av de båda andra grup- perna —— i fråga om lägenhetsantal ej redovisar den större andelen i någon av de redovisade kommungrupperna, torde bland annat sammanhänga med

Tabell 4. Procentuell fördelning på företagets art inom vissa grupper av arter av antal preliminära ansökningar om tertiär- och tilläggslån för flerfamiljshus budgetåret 1956/ 5 7 samt häremot svarande lägenheter

Företagets art Kommunala Enskilda Kooperativa och allmän- Summa nyttiga Antal företag Stockholm ..................... 45,8 19,8 34,4 100,0 Göteborg ...................... 36,4 9,1 54,5 100,0 Övriga städer med över 10 000 in- vånare ...................... 49,8 30,8 19,4 100,0 Övriga kommuner .............. 37,0 29,5 33,5 100,0 Hela riket 43,5 28,7 27,8 100,0 Antal lägenheter Stockholm .................... 29,9 15,5 54,6 100,0 Göteborg ...................... 17,3 20,0 62,7 100,0 Övriga städer med över 10 000 in— vånare ...................... 26,5 41,4 32,1 100,0 Övriga kommuner .............. 18,1 47,7 34,2 100,0 Hela riket 24,0 37,4 38,6 100,0

att det inom denna grupp ingår ett stort antal, vilka utförts av företagare, som specialiserat sig på mindre hy- reshus.

Fördelning av ärenden rörande flerfamiljshus på kommuntyper

Utredningen har företagit en under- sökning av frekvensen av preliminära beslut om tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus under år 1956 i rikets samtliga kommuner, vilken bildar un- derlag för tabellerna 5—7. Denna un— dersökning, som redovisas i tabell 5 med fördelning på städer, köpingar och egentliga landskommuner, visar att inget sådant ärende förekom i 690 av rikets 1 037 kommuner och att antalet kommuner med endast ett ärende ut- gjorde 169 stycken samt antalet kom- muner med två ärenden 66. Prelimi— nära beslut om lån har under detta år meddelats till byggnadsföretag i 90 procent av samtliga städer, i 68 pro- cent av landets köpingar och i 20 pro- cent av de egentliga landskommuner-

na. Under 1956 har således 10 procent av städerna, 32 procent av köpingarna och 80 procent av landskommunerna inte haft något preliminärt lånebeslut avseende flerfamiljshus.

Det bör observeras att det i tabell 5—7 redovisade totala lägenhetsanta— let — 41 998 _ ej överensstämmer med antalet enligt tabell 3. Anledningen här- till är som tidigare nämnts att tabell 3, som avser budgetåret 1956/57, upptar antal lägenheter i preliminära ansök- ningar inkomna under perioden, me- dan tabellerna 5—7, som avser kalen- deråret 1956, redovisar antalet lägen- heter i preliminära beslut fattade under året. En jämförelse mellan tabell 3 å ena sidan och tabellerna 5—7 å den andra är därför ej möjlig. I tabell 5—7 ingående primärmaterial finnes ej får- digställt för tiden efter 31 december 1956.

I fråga om egentliga landskommuner föll — som framgår av tabell 5 _ halva antalet företag eller 119 stycken på kommuner, som endast haft ett ären-

Tabell 5. Antal städer, köpingar och egentliga landskommuner med byggnadsföretag, för vilka erhållits preliminärt beslut om tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus kalen- deråret 1956 med fördelning efter antalet sådana företag

Städer Köpingar Eg. landskommuner Samtliga kommuner ägg?; lånta] _. Antal Antal " Antal Antal " Antal Summa Summa om- lägenheter kom— lagenheter kom- lagenheter kom- 1" . .. . .. . .. agenheter muner iforetagen muner 1foretagen muner iforetagen muner 0 14 0 30 0 646 0 690 0 1 16 568 34 1 021 119 2 820 169 4 409 2 17 1 186 17 1 065 32 1 637 66 3 888 3 25 2 867 9 1 064 8 745 42 4 676 4 8 1 087 1 242 2 199 11 1 528 5 8 1 144 1 398 3 456 12 1 998 6 8 1 740 _ _ _ _ 8 1 740 7 6 1 188 1 110 _ — 7 1 298 8 7 1 983 _ _ _ _ 7 1 983 9 4 1 869 _ _ 1 155 5 2 024 10 3 988 _ _ _ _ 3 988 11 4 806 _ _ _ _ 4 806 12 3 1 808 — _ — _ 3 1 808 13 1 700 _ _ _ _ 1 700 14 2 1 416 _ — — _ 2 1 416 15 1 898 — _ — _ 1 898 16 1 819 _ _ _ _ 1 819 18 1 517 _ _ _ _ 1 517 21 1 673 _ _ _ _ 1 673 29 1 888 _ _ — _ 1 888 38 1 3 601 _ _ _ _ 1 3 601 57 1 5 340 _ _ _ _ 1 5 340 S:a kom- muner resp. lä- genheter 133 32 086 93 3 900 811 6 012 1 037 41 998 S:a före- tag ..... 724 111 239 1 074

de, och över tre fjärdedelar eller 183 på kommuner, som haft högst två ären- den. För köpingarnas del låg nära en tredjedel eller 34 stycken av företagen i kommuner, som hade endast ett ären- de, medan inemot två tredjedelar eller 68 stycken var belägna i kommuner med högst två ärenden.

För städerna är ärendefrekvensen av- sevärt högre. Ungefär halva antalet ärenden faller här på kommuner med 9 ärenden eller mer och inemot tre fjärdedelar på kommuner med minst 6 ärenden under året.

I tabell 6 har för utredningens räk- ning ärendena, med ledning av de pre-

liminära besluten under 1956, fördelats på å ena sidan kooperativa, kommunala och allmännyttiga företag och å andra sidan enskilda företag i städer, kö- pingar och egentliga landskommuner.

De kooperativa, kommunala och all- männyttiga företagens andel utgör i städer 44,3 procent av företagen i des- sa kommuner, i köpingar 59,5 procent och i egentliga landskommuner 60,7 procent. Dessa företag omfattar en än större andel av lägenhetsantalet i re-

spektive kommungrupper, nämligen 66,4 respektive 75,2 och 72,3 procent. De enskilda företagen _ för vilka det långivande organet enligt gällande

Tabell 6. Preliminära beslut angående tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus kalen— deråret 1956 med fördelning efter art av företag inom olika kommungrupper

.. .. . Egentliga lands- Stader Kopmgar kommuner Summa Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent Företag Kooperativa, kommu- nala och allmännyt- tiga ............... 321 44,3 66 59,5 145 60,7 532 49,5 Enskilda ............ 403 55,7 45 40,5 94 39,3 542 50,5 Summa företag 724 100,0 111 100,0 239 100,0 1 074 100,0 Lägenheter Kooperativa, kommu— nala och allmännyt- tiga .............. 21314 66,4 2934 75,2 4345 72,3 28 593 68,1 Enskilda ............ 10 772 33,6 966 24,8 1667 27,7 13 405 31,9 Summa lägenheter 32 086 100,0 3900 100,0 6012 100,0 41998 100,0

författning skall fastställa hyra även efter den 1 januari 1958 _ utgör i stä- der 56,7 procent av företagen i dessa kommuner, i köpingar 40,5 procent och i egentliga landskommuner 39,3 pro- cent. Dessa företag svarar för ett i re- lation till nyssnämnda företagsgrupp väsentligt mindre lägenhetsantal, näm- ligen 33,6 respektive 24,8 och 27,7 pro- cent.

Antalet enskilda byggnadsföretag i egentliga landskommuner uppgår enligt tabell 6 till cirka 9 procent av det to— tala antalet företag och omfattar unge- fär 4 procent av det totala lägenhets- antalet. En jämförelse med fördelning- en i de preliminära ansökningarna un- der budgetåret 1956/57 _ tabell 3 _ visar att för närmast motsvarande grupp -— enskilda företag i egentliga lands- kommuner och i städer med högst 10 000 invånare, således en större grupp än i tabell 6 _ antalet företag uppgick till inemot 16 procent av det totala antalet och omfattade cirka 5 procent av det totala lägenhetsantalet.

Då tabell 6 bygger på uppgifter om preliminära beslut under kalenderåret 1956 är den ej jämförbar med tabell 2,

som baserats på inkomna ansökningar om preliminära beslut under budget- året 1956/57. Tabell 2 utvisar emellertid att — mätt i lägenhetsantal _ de kom- munala, allmännyttiga och kooperativa företagen svarade för 76 procent av an— talet lägenheter i preliminära ansök- ningar under budgetåret 1956/57 och de enskilda företagen för 24 procent. Enligt tabell 6 har emellertid den förstnämn- da gruppen under kalenderåret 1956 svarat för 68,1 procent av antalet lägen- heter i de preliminära besluten under året och de enskilda för 31,9. De en- skilda företagens andel av flerfamiljs- husbyggandet är sålunda väsentligt stör- re än som framgår av fördelningen i uppgifterna om antalet ansökningar, vilket kan förklaras av att en högre andel av antalet ansökningar för dessa leder till beviljade lån. Jämförelser för tidigare år har ej kunnat ske på grund av att, som förut nämnts, någon statistik över preliminära beslut ej uppgjorts tidigare.

I tabell 7 belyses dels de koopera- tiva, kommunala och allmännyttiga fö- retagens, dels de enskilda företagens relativa fördelning på skilda kommun-

Tabell 7. Preliminära beslut angående tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus kalen— deråret 1956 med fördelning efter kommungrupper på huvudgrupper av företag

.. ... . Egentliga lands— Stader Ixopmgar kommuner Summa Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal |Procent Företag Kooperativa, kommu— nala och allmännyt— tiga ............... 321 60,3 66 12,4 145 27,3 532 100,0 Enskilda ............ 403 74,4 45 8,3 94 17,3 542 100,0 Summa företag 724 67,4 111 10,3 239 22,3 1074 100,0 Lägenheter Kooperativa, kommu- nala och allmännyt— tiga ............... 21314 74,5 2934 10,3 4345 15,2 28593 100,0 Enskilda ............ 10 772 80,4 966 7,2 1667 12,4 13405 100,0 Summa lägenheter 32086 76,4 3900 9,3 6012 14,3 41998 100,0 grupper. Denna sammanställning hyg- Egnahem

ger på samma material som tabellerna 5 och 6.

Av tabellen framgår att den övervä- gande delen av samtliga företag är be— lägna i städer och köpingar, som till— sammans svarar för 72,7 procent av de kooperativa, kommunala och allmän- nyttiga företagen och 82,7 procent av de enskilda företagen. I fråga om lägen- heter ligger de kooperativa, kommu— nala och allmännyttiga företagens pro- duktion till 84,8 procent i städer och köpingar. De enskilda företagens pro— duktion ligger till 87,6 procent i städer och köpingar.

På de egentliga landskommunerna faller endast 27,3 procent av de ko- operativa,kommunala och allmännyttiga företagens produktion och 17,3 av de enskildas, omfattande 15,2 respektive 12,4 procent av respektive grupps lä— genhetsproduktion. Städer och köping- ar är således tillsammans i hög grad dominerande i fråga om bostadsbyg- gandet, såväl i fråga om antal företag som antal lägenheter.

Uppgifter angående egnahemsbebyg— gelsens fördelning på olika kommun- typer saknas. Utredningen har inte fun— nit skäl föreligga att låta utföra en spe- ciell bearbetning av det hos bostads— styrelsen befintliga materialet rörande långivningen till enfamiljs- och två- familjshus, då samma behov av statis— tiskt underlag för utredningsuppdraget ej funnits i fråga om dessa hustyper som beträffande flerfamiljshus.

Då egnallemslångivningcn, med un- dantag för Stockholms stad, är överförd till länsbostadsnämnderna, har utred- ningens intresse för dessa lån i första hand knutits till ärendefördelningen de olika länsbostadsnämnderna emellan och till lånestockens storlek och tillväxt såväl i antal som belopp. I följande av- snitt, vilka behandlar ärendefördelning- en mellan bostadsstyrelsen och länsbo- stadsnämnderna samt lånestockens till- växt och omfattning, har därför långiv- ningen till enfamiljs- och tvåfamiljshus medtagits.

Ärendefördelning mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna

Ärenden rörande lån till flerfamiljs- hus i såväl egentliga landskommuner som köpingar är numera i stor utsträck- ning överförda till länsbostadsnämn- Län Kommuner Stockholms stad Stockholm Stockholms län Botkyrka, Danderyd, Djursholm, Huddinge,

derna. Ärenden rörande flerfamiljshus från de större städerna _ med det övervägande antalet sådana ärenden — och ärenden från vissa landskommuner handlägges fortfarande i bostadsstyrel— sen enligt följande.

Järfälla, Lidingö,

Nacka, Saltsjöbaden, Sollentuna, Solna, Stocksund, Sundbyberg, Södertälje, Täby, Upplands-Väsby, Västerhaninge, Österhaninge

Borlänge, Falun, Ludvika stad, Ludvika landskommun

Uppsala Uppsala

Södermanlands Eskilstuna

Östergötlands Linköping, Norrköping Jönköpings Huskvarna, Jönköping Malmöhus Hälsingborg, Landskrona, Lund, Malmö Hallands Halmstad Göteborgs och Bohus Göteborg, Mölndal, Partille Älvsborgs Borås, Trollhättan Värmlands Karlstad Örebro Örebro

Västmanlands Västerås

Kopparbergs Gävleborgs Gävle

I tabell 8 redovisas inkomna ansök- ningar om preliminära beslut, prelimi- nära och slutliga beslut under budget- åren 1954/55—1956/57 för låneformer, omfattande dels flerfamiljshus, dels en- och tvåfamiljshus samt ärendenas för- delning mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Antalet ansökningar om preliminära beslut angående tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus minskade från 1 420 budgetåret 1954/55 till 1 170 budgetåret 1956/57. Denna minskning faller helt på bostadsstyrelsen, där ansökningarna gått ned från 936 till 679, medan en mindre stegring från 484 till 491 före- ligger för länsbostadsnämnderna.

Förändringen av preliminära beslut är av mindre omfattning. Det totala an- talet har endast minskat med 30 från 1 253 budgetåret 1954/55 till 1 223 bud- getåret 1956/57. Besluten i styrelsen

har minskat från 875 till 852 och de hos länsbostadsnämnderna från 378 till 371.

I fråga om de slutliga besluten har en ökning i totala antalet skett från 999 budgetåret 1954/55 till 1 049 budgetåret 1956/57. De på länsbostadsnämnderna fattade slutliga besluten har ökat från 122 till 316, medan en minskning skett lios bostadsstyrelsen från 877 till 733.

De inkomna ansökningarna angående preliminära beslut om egnahemslån och förbättringslån till enfamiljs- och två- familjshus har undergått en minskning från 22484 respektive 12149 budget- året 1954/55 till 19739 respektive 10 246 budgetåret 1956/57. Endast ett få- tal av dessa ärenden faller på bostads— styrelsen, varför förändringen kan så- gas ha helt fallit på länsbostadsnämn- derna.

Preliminära beslut angående lån till enfamiljs- och tvåfamiljshus utvisar

Tabell 8. Sammanställning över antal ansökningar och beslut om tertiär- och tilläggslån, egnahemslån och förbättringslån samt därav berörda lägenheter budgetåren 1954/55— 1956/57, fördelade på bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna

1954/55 1955/56 1956/57 Summa Läs" Läs" Läs" ses. ass.-. ses. a' 195sz 195576, nämn- nämn- nämn- sen sen sen derna derna derna

Fördelning på byggnads- företag Tertiär— och tilläggslån

Inkomna ansökningar om preliminära beslut 936 484 807 396 679 491 1 420 1 203 1 170

Preliminära beslut ..... 875 378 835 356 852 371 1 253 1 191 1 223 Slutliga beslut ........ 877 122 878 271 733 316 999 1 149 1 049 Egnahemslån

Inkomna ansökningar om preliminära beslut 801 21 683 759 16 292 707 19 032 22 484 17 051 19 739 Preliminära beslut ..... 1 118 19 079 610 16 954 809 18 120 20 197 17 564 18 929 Slutliga beslut ........ 488 11 276 526 17 278 831 20 111 11 764 17 804 20 942 Förbättringslån

Inkomna ansökningar

om preliminära beslut 3 12 146 8 10 914 10 10 236 12 149 10 922 10 246 Preliminära beslut ..... 3 9 810 3 9 311 8 9 274 9 813 9 314 9 282 Slutliga beslut ........ 1 7 713 2 8 323 3 9 433 7 714 8 325 9 436

Sammanlagt

Inkomna ansökningar

om preliminära beslut 1 740 34 313 1 574 27 602 1 396 29 759 36 053 29 176 31 155 Preliminära beslut ..... 1 996 29 267 1 448 26 621 1 669 27 765 31 263 28 069 29 434 Slutliga beslut ........ 1 366 19 111 1 406 25 872 1 567 29 860 20 477 27 278 31 427

Fördelning på lägenheter

Tertiär- och tilläggslån

Inkomna ansökningar om preliminära beslut 43 958 9 070 36 216 8 358 38 933 12 587 53 028 44 574 51 520

Preliminära beslut ..... 41 415 6 460 40 666 7 992 43 616 8 501 47 875 48 658 52 117 Slutliga beslut. . . . . . . . 40 604 1 601 49 852 4 438 40 237 5 542 42 205 54 290 45 779 Egnahemslån

Inkomna ansökningar om preliminära beslut 821 23 412 765 17 300 717 19 968 24 233 18 065 20 685

Preliminära beslut ..... 1 141 20 698 620 17 984 821 18 994 21 839 18 604 19 815 Slutliga beslut ........ 505 12 287 545 18 718 847 21 572 12 792 19 263 22 419 Förbättringslån

Inkomna ansökningar

om preliminära beslut 3 13 037 10 11 694 12 10 989 13 040 11 704 11 001 Preliminära beslut ..... 3 10 544 3 9 928 10 9 903 10 547 9 931 9 913 Slutliga beslut ........ 1 8 218 2 8 830 3 9 994 8 219 8 832 9 997 Sammanlagt

Inkomna ansökningar

om preliminära beslut 44 782 45 519 36 991 37 352 39 662 43 544 90 301 74 343 83 206 Preliminära beslut ..... 42 559 37 702 41 289 35 904 44 447 37 398 80 261 77 193 81 845 Slutliga beslut ........ 41 110 22 106 50 399 31 986 41 087 37 108 63 216 82 385 78 195

samma utveckling som ansökningarna. Från 20 197 respektive 9 813 budgetåret 1954/55 har dessa beslut minskat till 18929 respektive 9282 budgetåret 1956/"57.

De slutliga besluten utvisar däremot en stegring från 11 764 respektive 7714 budgetåret 1954/55 till 20942 re- spektive 9 436 budgetåret 1956/57. Även förändringarna i preliminära och slut- liga beslut angående egnahems- och förbättringslån berör så gott som helt och hållet länsbostadsnämnderna.

Förändringarna i det av ansökningar respektive beslut omfattade antalet lä- genheter utvisar motsvarande föränd- ringar som antalet ansökningar och beslut.

En jämförelse mellan antalet ansök-

ningar och beslut hos bostadsstyrelsen å ena sidan och länsbostadsnämnderna å den andra, visar en stark övervikt för de senare. Detta sammanhänger med att ärenden angående egnahem, vilka utgör den till antalet största gruppen, helt cle- centraliserats till länsbostadsnämnder— na med undantag för ärenden rörande Stockholms stad. Dessa handläggs allt- jämt hos bostadsstyrelsen.

Bilden av lägenhetsantalets fördel- ning mellan bostadsstyrelsen och läns- bostadsnämnderna är däremot — som framgår av tabell 8 _ mer oenhetlig. Detta beror på det i flerfamiljshusföre- tagen ingående stora lägenhetsantalet.

Den länsvisa fördelningen av preli- minära och slutliga beslut rörande ter- tiär- och tilläggslån under budgetåret

Tabell 9. Länsvis fördelning under budgetåret 1956/5 7 av beslut angående tertiär- och tilläggslån för flerfamiljshus

Preliminära beslut Slutliga beslut Län .. ..

Styrelsen 121123? Summa Styrelsen 121123?- Summa

Stockholms stad ................. 104 —— 104 50 — 50 Stockholms län .................. 68 11 79 62 11 73 Uppsala ........................ 29 " 8 37 11 4 15 Södermanlands .................. 47 8 55 41 15 56 Östergötlands ................... 45 8 53 37 9 46 Jönköpings ..................... 27 24 51 31 24 55 Kronobergs ..................... 9 16 25 7 22 29 Kalmar ........................ 19 12 31 21 11 32 Gotlands ....................... 4 _ 4 7 1 8 Blekinge ....................... 10 10 20 15 8 23 Kristianstads ................... 19 17 36 18 23 41 Malmöhus ...................... 80 12 92 72 12 84 Hallands ....................... 18 5 23 28 2 30 Göteborgs och Bohus ............ 68 7 75 47 5 52 Älvsborgs ...................... 46 28 74 46 11 57 Skaraborgs ..................... 24 18 42 22 8 30 Värmlands ..................... 40 12 52 35 12 47 Örebro ......................... 20 17 37 27 10 37 Västmanlands .................. 31 17 48 24 10 34 Kopparbergs .................... 22 37 59 24 26 50 Gävleborgs ..................... 44 15 59 37 15 52 Västernorrlands ................. 29 15 44 23 14 37 Jämtlands ...................... 8 9 17 9 9 18 Västerbottens ................... 21 38 59 21 41 62 Norrbottens .................... 20 27 47 18 13 31 Summa 852 371 1 223 733 316 1 049

Tabell 10. Lånsvis fördelning under budgetåret 1956/57 av beslut angående egnahemslån och förbättringslån

Preliminära beslut Slutliga beslut Lan Egna- Förbätt- s Egna- Förbätt- s

hemslån ringslån umma hemslån ringslån umma

Stockholms stad ................. 466 5 471 487 3 490 Stockholms län .................. 1 050 318 1 368 1 160 247 1 407 Uppsala ........................ 347 107 454 375 124 499 Södermanlands .................. 507 91 598 439 140 579 Östergötlands ................... 886 208 1 094 702 206 908 Jönköpings ..................... 828 272 1 100 990 253 1 243 Kronobergs ......... . ........... 565 527 1 092 562 616 1 178 Kalmar ........................ 652 469 1 121 737 370 1 107 Gotlands ....................... 107 281 388 145 260 405 Blekinge ....................... 346 324 670 406 435 841 Kristianstads ................... 523 484 1 007 679 405 1 084 Malmöhus ...................... 1 191 288 1 479 878 222 1 100 Hallands ....................... 541 246 787 831 205 1 036 Göteborgs och Bohus ............ 1 242 1 4822 1 724 1 3673 357 1 724 Älvsborgs ...................... 994 146 1 140 1 035 170 1 205 Skaraborgs ..................... 450 149 599 628 156 784 Värmlands ..................... 892 372 1 264 954 344 1 298 Örebro ......................... 778 185 963 970 175 1 145 Västmanlands .................. 866 83 949 479 64 543 Kopparbergs .................... 1 041 245 1 286 1 263 170 1 433 Gävleborgs ..................... 832 596 1 428 998 599 1 597 Västernorrlands ................. 895 917 1 812 1 418 988 2 406 Jämtlands ...................... 445 332 777 481 363 844 Västerbottens ................... 1 314 951 2 265 1 716 725 2 441 Norrbottens .................... 1 171 1 204 2 375 1 242 1 839 3 081 Summa 18 929 9 282 28 211 20 942 9 436 30 378

...

2 »

1956/57 hos såväl bostadsstyrelsen som länsbostadsnämnderna framgår av ta- bell 9.

Tabell 10 utvisar den länsvisa fördel- ningen av preliminära och slutliga be- slut rörande egnahemslån och förbätt- ringslån under budgetåret 1956/57. Ärendena från Stockholm och Göteborg har handlagts av bostadsstyrelsen, me- dan övriga ärenden omhänderhafts av respektive länsbostadsnämnd.

Familjebostadsbidrag

Vid sidan av det statliga stödet till bostadsbyggandet är en väsentlig del av statens uppgift på det bostadspolitiska

Därav 343 beslut avseende Göteborgs stad, vilka fattats av bostadsstyrelsen » l) )) »

» )) » ))

området ägnat åt familjebostadsbidra- gen. Antal nybeviljade bidrag och netto- utgift för ändamålet budgetåren 1948/49 —1956/57 framgår av följande tabell 11.

Det sammanlagda antalet utgående fa- miljebostadsbidrag under budgetåret 1956/57 har av bostadsstyrelsen upp- skattats till 160 000.

Lånestockens tillväxt och omfattning Statens engagemang i bostadsbyggan- det är av betydande omfattning. Vid sammanställandet av uppgifter för att belysa räckvidden av detta ekonomiska engagemang har utredningen bortsett från det stöd i form av bidrag, som

Tabell 1]. Familjebostads- och bränsle- bidrag budgetåren 1948/49—1956/57

Antal preliminära beslut Nettout- och slutliga beslut utan gifter, Budgetår föregående preliminärt milj.

beslut kronor 1948/49 10 400 15,5 1949/50 16 500 22,9 1950/51 16 200 31,1 1951/52 12 600 42,7 1952/53 18 400 48,5 1953/54 28 500 61,1 1954/55 28 900 77,2 1955/56 26 500 91,4 1956/57 28 300 101,7

statsverket av sociala skäl lämnat till den bostadsförbättrande verksamheten. Av de närmast följande tabellerna fram- går storleksordningen av de belopp, som vid bostadslånegivningcn dispone- rats och utbetalats sedan tiden för bo- stadsstyrelsens tillkomst.

Tabell 12 utvisar storleken av nyss- nämnda belopp från och med budget— året 1948/49, uppdelade på tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus samt egna- hems- och förbättringslån.

De i tabellen angivna uppgifterna om disponerade belopp — vilka liksom uppgifterna om utbetalade belopp häm- tats från bostadspolitiska utredningens betänkande angående riktlinjer för bo— stadspolitiken och som kompletterats av byggnadslåneutredningen — avser nettoförändringar i medelsdispositio- men under respektive budgetår genom preliminära beslut, ändringar i sam—

band med slutligt beslut av tidigare fat- tade preliminära beslut samt återtagan- de av lån. Vid redovisningen av de ut- betalade beloppen har hänsyn ej tagits till de förskottsbetalningar som före- kommit. De stora skillnaderna mellan disponerade och utbetalade belopp be- tingas av att lång tid i allmänhet för— flyter från det medel disponeras för långivningen intill dess lånen utbe- talas.

Utöver det stöd som lämnas det all- männa bostadsbyggandet genom tertiär- och tilläggslån, egnahems- samt förbätt- ringslån, ges bidrag till täckande av ränteskillnad för underliggande lån ge- nom att en garanti rörande räntan för dessa län är förbunden med de statliga lånen. Låntagaren kan sålunda, om han för underliggande krediter nödgas er- lägga högre ränta än som anges i respektive lånekungörelse, tillerkännas ersättning med ett belopp motsvarande högst de sålunda uppkomna högre räntekostnaderna. Utgifterna för detta ändamål har under perioden 1948/49 till 1956/57 uppgått till nedan angivna be- lopp (tabell 13). Effekten av räntehöj— ningen våren 1955 synes ej ha slagit igenom under budgetåret 1955/56.

Av efterföljande tabell 14 framgår att statens kapitalfordran på grund av bo- stadslånegivningen vid utgången av budgetåret 1956/57 uppgick till 5 493 milj. kronor, fördelat på ca 175 000 lån.

Tabell 13. Ränteeftergifler budgetåren 1948/49—1956/57

Ränteeftergifter Ränteefter ifter Budgetår Milj. kronor Endgetår Milj. kroåor 1948/49 0,2 1953/54 11,4 1949/50 0,3 1954/55 14,6 1950/51 0,4 1955/56 22,1 1951/52 2,4 1956/57 66,0 1952/53 7,1

Tabell 12. Långivningen till bostadsbyggandet budgetåret 1948/49—1956/57

Belopp 1 miljoner kronor

Flerfamiljshus Enfamilj s— och tvåfamilj shus

Budgetår Disponerade belopp Utbetalade belopp Disponerade belopp Utbetalade belopp

Egnahems- Förbätt- Egnahems— Förbätt-

Tertiarlån Tllläggslån Summa Tertiärlån Tilläggslån Summa lån ringslån Summa lån ringslån Summa

1948/49 127 27 154 48 7 55 112 3 115 12 —— 12 1949/50 157 36 193 53 9 62 226 13 239 58 3 61 1950/51 199 33 232 99 17 116 193 14 207 115 6 121 1951/52 217 111 328 153 27 180 154 15 169 139 9 148 1952/53 324 369 693 180 71 251 232 30 262 161 12 173 1953/54 336 270 606 224 160 384 268 34 302 149 16 165 1954/55 415 216 631 304 231 535 437 39 476 189 19 208 1955/56 510 169 679 427 276 703 417 39 456 301 24 325 1956/57 594 87 681 436 209 645 442 43 485 468 30 498

Under budgetåret hade nettofordran sti- git med 836 milj. kronor och antalet lån ökat med ca 17 000.

Nettoökningen av antalet utestående lån avseende flerfamiljshus under bud- getåret 1955/56 har uppgått till 1 577

och under budgetåret 1956/57 till 1 132. För lån avseende enfamiljs— och två- familjshus uppgår ökningen till 19 566 respektive 15 436. Antalet slutliga beslut avseende en- och tvåfamiljshus var, som framgår av tabell 8, betydligt större.

Tabell 14. Sammanställning över antalet lån och statens utestående kapitalfordran av— seende bostadsbyggande per den 30/6 1955, 30/6 1956 och 30/6 1957

30/6 1955 30/6 1956 30/6 1957

Lånetyper . . . . . .

Antal lån MHJ' Antal lån MllJ' Antal lån Mul- kronor kronor kronor Lån avseende flerfamiljshus ...... 17 692 2 043 19 269 2 679 20 811 3 212 Län avseende enfamiljs- och tvåfa—

miljshus ...................... 118 328 1 616 137 894 1 961 153 330 2 261 Maskinlån och tvätterilån ........ 184 13 290 17 395 20 Summa 136 204 3 672 157 453 4 657 174 536 5 493

KAPITEL 2

Allmänna synpunkter på regleringen av bostadsstöd och bostads- byggande samt möjligheterna till förenklingar

Den statliga bostadspolitikens syfte

Den statliga bostadspolitikens pri- mära syfte är att förbättra bostadsför- sörjningen. Stödet åt bostadsbyggandet synes emellertid också ha haft och har stor betydelse för att motverka arbets— löshet bland byggnadsarbetarna och för att — i kombination med byggnadstill- ståndsgivningen — stödja strävandena till säsongutjämning på detta område av arbetsmarknaden.

Den statliga byggnadslångivningen har även varit betingad av önskemålet att hålla hyrorna i nytillkommande hus nere, vilket skett genom de ränte- och amorteringsfria tilläggslånen, de ränte- fria och stående delarna av egnahems- och förbättringslånen, de statliga ränte- garantierna för primär- och sekundär- lån samt den lägre ränta än marknads- räntan, som uttages på tertiärlånen. Gi- vetvis har även bostadslångivningen i sin helhet medverkat till att hålla hy- rorna nere genom att den motverkat den hyreshöjande faktor som bostads- bristen i sig själv utgör.

Ekonomiskt sett är den statliga bo- stadslångivningen av mycket stOr bety— delse genom att icke mindre än över 90 procent av bostadsbyggandet finansie- ras med hjälp av statliga lån. Mätt i pengar uppgick den sammanlagda lån- givningen under budgetåret 1956/57 till 1 138 milj. kronor. Samtidigt utbetala- des i ränteeftergifter inklusive kapital- medelsförluster 66 milj. kronor.

Kostnaderna för regleringen

Själva tillkomsten av stödet för bo- stadsbyggandet har medfört vissa kost- nader utöver de som förekommer vid en byggnadsverksamhet utan statligt stöd. Dessa kostnader är sådana, som sammanhänger med kontroll av bygg- nadskostnaderna, administration och kostnader för räntesubventioner samt allmänna kostnader för kontroll och övervakning i samband med den stat— liga långivningen genom att denna är förbunden med vissa villkor. Merkost- naderna utgöres emellertid icke enbart av de kostnader, som uppkommer i sta- tens administrativa organ, utan också sådana merkostnader, som uppstår i kommunerna och hos projektören, en- treprenören och byggherren, som spe- ciellt i sin administration men även i verksamheten i övrigt får vissa med regleringen följande kostnader.

Det är angeläget att dessa merkostna- der i samhällsekonomin blir så små som möjligt och att man ser till att dubblering av arbete undvikes samt att arbetskraft för samma eller liknande arbetsuppgifter om möjligt icke tas i anspråk på flera ställen genom regle- ringen.

Särskilt viktigt är det att hushålla med resurserna i fråga om kvalificera- de tekniker och administrativ personal. Om ett och samma byggnadsföretag vid en totalbedömning sysselsätter mer tek— nisk och annan personal för granskning och kontroll än nödvändigt på grund

av organisationen för långivningen och vid förvaltningen och kontrollen av be— viljade lån och ränteeftergifter, får man vissa osynliga men högst betydande re- ella merkostnader i samhällsekonomin. Möjligheterna att åstadkomma kostnads- besparingar genom förenklingar i fråga om handläggningen av åtgärderna på bostadspolitikens område får bedömas med utgångspunkt härifrån samt med ihågkommande av dess omfattning i förhållande till den totala bostadspro- duktionen. Man får dessutom beakta det växande antalet lån som skall förval— tas, om bostadsstödet under ett antal år framåt skall ha samma omfattning som nu. Man har då att räkna med att inom en period av 10—15 år det totala antalet lån, som nu uppgår till 175 000, kom- mer att växa till mellan 400000 och 500000, innan någon del av det äldre lånebeståndet blivit slutamorterat.

Risktagande bör vägas mot möjliga besparingar

Hittillsvarande system för kontrollen över stödet till bostadsbyggandet har. trots vissa förändringar som nyligen vidtagits, huvudsakligen varit uppbyggt på att söka eliminera varje risk för sta- ten. Detta har gällt både i fråga om lå- nens storlek och förvaltningen av lånen och medfört en ytterligt omständlig de- taljkontroll, såväl i fråga om den tek- niska som den ekonomiska sidan av kontrollen på de statsbelånade fastighe- terna. Kontrollen har också i stor ut- sträckning varit dubblerad. Detta — i förening med krav på detaljredovisning från byggherrar och entreprenörer _ innebär, att ett och samma byggnads— företag drar med sig ett allt för stort engagemang av teknisk och administra- tiv personal på olika stadier av ansök- ningsprövningen och förvaltningen. Fråga är emellertid om ens den mest ingående kontroll kan göra det möjligt

att exakt fastställa kostnaderna på låne— sidan, utan om det inte i varje form av kontroll måste komma in ett moment av bedömning beträffande rimligheten av vissa kostnader.

Den granskning som sker av bygg- nadskostnaderna ger nämligen icke möjlighet att kontrollera fördelningen av vissa gemensamma kostnader hos en entreprenör, som samtidigt bygger an- tingen flera bostadshus eller både bo- stadshus och andra fastigheter som ej är statsbelånade, exempelvis industri- byggnader, på grund av att vissa kost- nader är i tiden liksom också i fråga om volymen elastiska. Som exempel kan anges att den administrativa appara— ten, liksom staben av teknisk personal, inte sjunker till halva nivån från ett år till ett annat, om byggnadsvolymen för företaget sjunker till hälften, liksom inte heller motsatsen inträffar. Kostna- derna fördubblas icke vid en fördubb— lad byggnadsvolym.

Sammanlagt kan man räkna med att en femtedel av produktionskostnaderna för ett bostadsbygge är sådana kostna- der, som är svåra att exakt fastställa. Hit hör projektering, konsultkostnader, administration, kontroll och räntor, tek- nisk ledning, företagarersättning m. m. samt vissa kostnader som finns på ar- betsplatsen. Men även de fyra återstå- ende femtedelarna av kostnaderna in- nehåller en del poster, där variationer kan förekomma, till exempel varurabat— ter i större eller mindre omfattning. En del av dessa kostnaders fördelning mel- lan olika objekt innebär också speciella problem, vartill kommer sådana kost- nader som betingas av väderleksolik- heter under byggnadstiden.

Om man således konstaterar, att det icke är möjligt att helt undvika risker ens vid den nuvarande formen för de- taljerad teknisk kontroll och kostnads- kontroll, blir frågan närmast den huru—

vida förenklingar, som samhällsekono- miskt betyder besparingar, kan godta- gas, om de samtidigt kan medföra ökade risker för staten som långivare. Svaret på en sådan fråga bör närmast bli att risker bör kunna tagas om samtidigt väsentligt större kostnadsbesparingar genom minskade arbetsinsatser och tidsvinster erhålles. I en sådan kalkyl bör man räkna med icke enbart bespa- ringarna hos statens administrativa or— gan på området, utan också de bespa- ringar i tid, pengar och arbetskraft som kan ernås hos kommuner, organi- sationer och enskilda företagare.

Utgår man därtill från den förutsätt- ningen _ vilket man bör kunna göra _ att varken kommunala eller bostads- kooperativa företag skall ha något in- tresse av att få eller att kunna taga ut mera i lån från staten än som motsva- rar produktionskostnaderna, så ligger risken närmast på den enskilda sek- torns andel, genom att dessa företag kan få billigare kapital, utan att hyror— na skulle bli motsvarande lägre. Dessa risker kan emellertid _ om den en— skilde företagaren får del i rationalise- ringsvinsten _ uppvägas av ökat in- tresse för besparingar, minskade kost— nader för administration, ökad smidig- het vid igångsättning och minskade ar- betslöshetsunderstöd genom jämnare sysselsättning. Icke minst det sista tor- de ha stor betydelse, då det gjorts gäl- lande att variationerna i kostnaderna för arbetslöshetsunderstöd till bygg- nadsarbetare _ under 1955 20 milj. och under 1956 31 milj. kronor _ i icke oväsentlig mån påverkats av mindre smidig handläggning av byggnadsären- dena.

Generella direktiv och normer eller detalj- kontroll

För lånen till egnahem tillämpas på det förberedande stadiet en ganska en—

kel metod för långivningen, vilken in— nebär att det statliga länet är knutet till en viss maximiyta och en viss beräknad maximikostnad. Dessa lån till bestämda belopp förutsätter icke några omständ- liga beräkningar och bedömningar. De handlägges och beviljas av förmedlings- organ och länsbostadsnämnder. För Stockholms stad är bostadsstyrelsen det långivande organet.

Ansökningar om lån till flerfamiljs- hus går först till de kommunala för— medlingsorganen för beräkning och be- dömning och sedan till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnderna för en ny teknisk och ekonomisk granskning. Då några schablonbelopp för lånen per fastighet icke kan tillämpas har man ansett att dessa ärenden måste under- kastas detaljerad kontroll. Detta sker först i förmedlingsorganet och därefter i bostadsstyrelsen centralt eller genom länsbostadsnämnderna och i vissa fall på båda ställena. Det genomsnittliga an- talet flerfamiljshusärenden har under senare år uppgått till omkring fyra per dag. Det kan beräknas att över 200 per- soner är sysselsatta med behandlingen av dessa ärenden i bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Samtidigt är ett avsevärt antal tjänstemän i den kom- munala förvaltningen sysselsatta med liknande eller samma arbetsuppgifter.

Förutsättningarna för att kunna åstadkomma besparingar ligger i första hand i möjligheterna att få bort eller reducera det dubbelarbete, som med de nuvarande behandlingsmetoderna före- kommer samt att minska detaljkontrol- len, framförallt på de områden där en- dast små risker kan uppkomma vid en mera summarisk eller stickprovsmässig behandling.

Om man således utgår från, att förut- sättningen för att kunna nå förenk- lingar är ett visst ökat risktagande från statens sida och att de besparingar, som

kan ernås, måste vara större än de ris— ker som tas, blir frågan närmast hur riskerna bör bedömas. Man har därvid först att taga hänsyn till inom vilka om- råden de största riskerna kan föreligga.

De senaste årens siffror visar att lä— genhetsantalet i flerfamiljshusen förde— lar sig på olika företagarekategorier så— lunda: kooperativa, kommunala och all- männyttiga företag 68 procent a 70 pro- cent samt enskilda företag 30 å 32 pro— cent. Eftersom såväl de kooperativa som de allmännyttiga företagen fått för- troendet av fri hyressättning, kan det ifrågasättas om kostnadsgranskningen överhuvudtaget för dessa företag är nödvändig. I varje fall borde man kun— na räkna med att denna skulle kunna göras tämligen enkel och utgå från att, då dessa företags uppgift är _ obero- ende av den statliga bostadspolitiken _ att söka hålla ned bostadskostnaderna för konsumenterna, de icke har något intresse av att produktionskostnaderna blir högre än nödvändigt och att de icke heller skulle ha någon anledning att taga emot lån till större belopp än som motsvaras av produktionskostna- derna. De riksorganisationer som finns på dessa områden torde härvid också vara ett stöd för det långivande or- ganet.

Med hänsyn till fördelningen av bo- stadsbyggandet på olika företagarekate- gorier och med utgångspunkt från vad ovan sagts om svårigheterna att exakt kontrollera produktionskostnaderna för bostadsbyggandet, synes det därför lig- ga närmast till hands att man för såväl kostnadskontroll som teknisk kontroll övergår till ett system med generella normer och direktiv för kostnadskon- trollen och den tekniska granskningen.

Centralisering eller decentralisering Det avgörande för möjligheterna att åstadkomma besparingar ligger, som

ovan nämnts, i möjligheterna att und- vika duhbelarbete samt genom att få en smidigare handläggning av ärendena. Frågan blir då huruvida detta syfte bäst uppnås genom en centralisering eller en överflyttning på de lokala organen av arbetsuppgifter, som endast skulle för- utsätta direktiv från den centrala myn- digheten. Om man håller fast vid att det avgörande är möjligheterna till be- sparing och smidigare handläggning, kan man konstatera att vissa förvalt- ningsuppgifter i fråga om långivningen bör handläggas centralt och att arbe- tet med dessa på grund av möjligheter- na till maskinanvändning ytterligare bör centraliseras. Det gäller närmast amorteringar, räntor och familjebo— stadsbidrag. I fråga om övervakning av säkerheter och liknande arbetsuppgif— ter kan man helt decentralisera dessa uppgifter och väsentligt minska omfatt- ningen av dem. I fråga om långivningen och det därmed förenade arbetet med kostnadsgranskning, teknisk kontroll och låneförberedelse bör man helt de- centralisera verksamheten till de kom— munala organen, att handlägga dessa arbetsuppgifter efter direktiv och nor- mer som fastställes av bostadsstyrelsen, dock med den inskränkningen, att de mindre kommunerna bör få möjlighet att konsultera länsbostadsnämnderna. De viktigaste skälen för en decentrali- sering är att kommunerna — för vars invånare det byggs _ bör ha det pri— mära intresset att de ekonomiska, plan- mässiga, tekniska, sociala och syssel- sättningsmässiga synpunkterna i fråga om bostadsbyggandet lokalt blir på bästa sätt tillgodosedda.

Det är klart att de kommunala för- medlingsorganens kvalifikationer är mycket olika och att därför riskerna vid en förenkling och samtidig decen- tralisering blir större. Å andra sidan erhåller förmedlingsorganen, som re-

dan nu utfört förberedande arbete vid kostnadsgranskning och bedömning av byggnadsobjekten innan de går vidare, större förutsättningar, om de får ta an- svar. Vid central granskning gör sig personalsvårigheter ofta i högre grad gällande än vid en lokal sådan. I det 10— kala arbetet är omdöme och lokalkän- nedom mycket värdefulla tillgångar för byggnadskontrollen och långivningen. Härtill kommer att en decentralisering och överflyttning av ansvaret på för- medlingsorganen ger bättre möjligheter för avvägningen av bebyggelsens fördel— ning mellan egnahem och flerfamiljshus.

Det kan mot en utflyttning av låne- ärendena invändas, att detta i ett stort antal kommuner skulle medföra svårig- heter. Enligt den undersökning som ut— redningen verkställt ligger emellertid det dominerande antalet färdigställda bostäder av flerfamiljshustyp _ icke mindre än 88 procent _ av dem som det långivande organet i fortsättningen får fastställa hyra för i städer och kö- pingar (se tab. 7, sid. 20). Dessa större kommuner, som till antalet utgör ca 200, bör ha förutsättningar att ha bra förmedlingsorgan, väl kvalificerade att övertaga alla uppgifter fram till låne- utbetalningen. För de övriga kommu- nerna, varav 690 icke hade något fler- familjshusärende under 1956 och 169 kommuner hade högst ett sådant ärende under året, bör möjlighet finnas att få hjälp i arbetet från länsbostadsnämn- derna.

Utgångspunkter för utredningens förslag Utredningen har konstaterat, att man har att välja mellan två olika system när det gäller långivningen till bostads- byggandet oeh handläggningen av låne- frågorna. Det ena är det nu tillämpade med en ingående teknisk och ekono- misk detaljgranskning, såväl i de kom- munala förmedlingsorganen som hos

den statliga långivande myndigheten. Det medför något större säkerhet, främst i fråga om den ekonomiska granskningen, men betyder samtidigt tidsförluster och höga kostnader direkt och indirekt genom dubbelarbete och den långa behandlingstiden. Även om en viss förbättring av detta system kan ske genom en fortsatt decentralisering till länsbostadsnämnderna, kommer kostnads- och arbetsbesparingen där- igenom att bli av begränsad omfattning. Det andra systemet, som utredningen vill förorda, innebär att de kommunala förmedlingsorganen _ som redan nu utför granskning — får ta ansvaret för detta arbete efter av bostadsstyrelsen utfärdade direktiv och att granskningen i den långivande myndigheten upphör.

Utredningen kommer i fortsättningen att behandla de olika områdena av reg- leringen av bostadsstödet så långt möj- ligt var för sig. Därvid har utredningen i sina förslag i huvudsak gått in för decentralisering och överflyttning av ansvaret på förmedlingsorganen av ar- betsuppgifter, som till största delen nu handhaves av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. I vissa avseen- den föreslås emellertid en starkare cen- tralisering än tidigare. Detta gäller när- mast sådana uppgifter i fråga om för— valtningen av amorteringar, räntor och familjebostadsbidrag, för vilka man vid en centralisering får större möjligheter att använda arbetsbesparande maskiner. För kommunerna kommer detta att med- föra minskade arbetsuppgifter.

Med de angivna huvudprinciperna kommer bostadsstyrelsen att i första hand bli en direktivgivande och över— vakande myndighet, medan länsbostads- nämnderna får uppgiften att vara ett rådgivande organ närmast för de mind- re kommunerna och att besluta i bo- stadslåneärenden, som angår dessa kommuner.

KAPITEL 3

Teknisk granskning

Nuvarande behandlingsgång

Den byggherre, som för bostadsbyg- gande vill ha statliga lån och ränteefter- gift, skall göra ansökan därom till det långivande organet _ bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnden _ genom det kommunala förmedlingsorganet. An- sökan skall upprättas på formulär, som fastställts av bostadsstyrelsen. Förmed— lingsorganet skall till det långivande or- ganet skyndsamt insända inkommen an- sökan, med därtill hörande handlingar, jämte eget yttrande över ansökningen. Till förmedlingsorganets yttrande skall i fråga om flerfamiljshusärenden fogas utlåtande av byggnadsnämnd, huruvida byggnadsritningar och byggnadsbe- skrivning är av sådan beskaffenhet att de kan godkännas.

Förmedlingsorganets yttrande utsätter, att man i det kommunala or- ganet genomfört en teknisk granskning av det tillämnade byggnadsföretaget. Denna måste vara så omfattande, att för- medlingsorganet fått en grundad upp- fattning om huruvida projektet kan god- kännas till erhållande av statligt lån.

Det lånbeviljande organet har _ sedan handlingarna inkommit från för— medlingsorganet _ att meddela preli- minärt beslut huruvida lån beviljas, och i så fall till vilket belopp, samt på vilka. villkor och förutsättningar lånet då kommer att utgå. För ärenden, som går till länsbostadsnämnd för preliminärt beslut kan denna, om ärendet befinnes

för-

särskilt svårt att bedöma eller om andra skäl därtill finnes, underställa det bo- stadsstyrelsens prövning och avgörande.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1955 infördes det 5. k. låne— taket, vilket innebär att lånevärdet ej får bestämmas högre än efter Vissa ge- nerella grunder. Nämnda maximering eller »tak» har för flerfamiljshus fast— ställts till vissa belopp per kvadratme- ter, samt för en— och tvåfamiljshus till visst belopp per byggnadsföretag. En- ligt beslut av Kungl. Maj:t den 30 110- vember 1956 skall vid prövning av an- sökan angående preliminärt beslut om lån enligt kungörelsen om tertiär- och tilläggslån för flerfamiljshus, beräkning av byggnadskostnad, förvaltningsutgif— ter och hyror för lägenheter i byggnad, som avses med ansökningen, ej utföras av vare sig förmedlingsorganet eller det lånbeviljande organet.

Sedan byggnadsföretaget fullbordats, har den som beviljats preliminärt lån eller, om fastigheten övergått till ny ägare eller tomträtten till ny innehava— re, denne att senast på dag som det lånbeviljande organet bestämmer, till förmedlingsorganet inge framställning om slutligt beslut i låneärendet. Förmed- lingsorganet skall därvid med eget bi- fogat yttrande snarast till styrelsen eller länsbostadsnämnden, om nämnden med- delat preliminärt beslut, insända fram- ställningen jämte därtill hörande hand- lingar samt instrument över den besikt-

ning och värdering av byggnaden som det åligger förmedlingsorganet att verk- ställa.

Den nuvarande behandlingsgången i förmedlingsorganet i en större stad och i bostadsstyrelsen framgår av bilagorna 1—3.

Förhandsgranskning

Enligt byggnadslagen skall byggnads- nämnden tekniskt granska de hus, som uppföres i kommunen. Rent formellt blir det sålunda stadsarkitekt och bygg- nadsnämnd, som i sista hand godkän- ner utförandet av de bostadshus, för vilka man söker lån.

Anspråken från det lånbeviljande or- ganet på att byggnader, som erhåller statliga lån, skall ha en viss standard och därför bör undergå en särskild granskning från dessa synpunkter, har medfört att så gott som samtliga fas- tigheter och speeiellt flerfamiljshusen kommit att undergå en särskild för— handsgranskning innan ansökan om lån ingives. Denna granskning sker dels hos förmedlingsorganet och dels hos bo— stadsstyrelsen eller länsbostadsnämn- den. Hittillsvarande praxis har på detta sätt inneburit att flerfamiljshus grans- kats på två och — om byggnadsnämn- den icke utfört granskning för förmed- lingsorganets räkning samtidigt med granskning för byggnadslov _ tre stäl- len, varvid bostadsstyrelsens/länsbo— stadsnämndernas granskning blivit den avgörande.

Detta förfarande medför i regel att någon granskning genom stadsarkitekt och byggnadsnämnd för beviljande av byggnadslov icke sker, innan det lån— beviljande organet avslutat sin gransk- ning och meddelat ,sina eventuella än— dringskrav. Det medför också, att granskningen inom förmedlingsorganen blir en ren dubblering. Samma blir Vä- sentligen förhållandet med byggnads-

nämndens granskning, i den mån granskningen i förmedlingsorganet inte sker av byggnadsnämnden och är sam— ordnad med granskningen för bygg- nadslovet.

Vid förhandsgranskningen, som till största delen utföres av deltidsanställda arkitekter på bostadsstyrelsen och ar- vodesavlönade arkitekter på länsbo- stadsnämnderna, göres ofta förslag och erinringar som icke är att uppfatta som villkor för långivningen, men som, då de framställes som »förslag» eller som ett »bör», i regel leder till ändring av ritningar, lägenhetsfördelning och and- ra dispositioner i fastigheten. Som ex- empel härpå kan nämnas förslag om ändringar av uthyrningslokaler, antalet lägenheter av viss typ och storlek, änd- ringar i fråga om fönsters och dörrars placering samt typer av dessa delar i byggnaden. En del av dessa påpekan- den har visat sig gälla stadsplanemäs- siga förhållanden, som icke har med den statliga belåningen att göra, samt dispositioner i fråga om bostadsplane- ringen, som kommunerna själva på längre sikt bör taga ansvaret för.

Förhandsgranskningen medför rela- tivt ofta, att stadsarkitekt eller bygg- nadsnämnd och det långivande organet kommer i motsatsförhållande. Eftersom statslånen och ränteeftergifterna i de flesta fall är förutsättningar för att bygg- naden kommer till stånd, blir bostads- styrelsens granskning oftast den avgö- rande. Detta får den praktiska konse- kvensen, att stadsarkitekt och byggnads— nämnd icke anser sig kunna godkänna ritningar för byggnadslov, förrän de ur långivningssynpunkt godkänts av det lånbeviljande organet. Om stadsarki- tekten och byggnadsnämnden med nu— varande ordning först granskar och god- känner ett byggnadsföretag, kan det nämligen innebära att en sökande får byggnadslov men, om bostadsstyrelsens

arkitekter vid sin granskning _ om den kommer i andra hand _ icke god- känner byggnaden ur långivningssyn- punkt, får han icke statslån.

I stor utsträckning sker förhands- granskningen efter personliga besök av byggherren eller projektören och efter diskussioner med tjänstemän i bostads- styrelsen eller länsbostadsnämnderna.

Lokal granskning efter direktiv och anvis- ningar

Det måste anses vara riktigt, att bo- stadsstyrelsen bevakar utformningen av bostadshusen, så att man får fram goda bostäder. Detta bör emellertid helt kun— na ske genom en lokal granskning i för— medlingsorganen efter generella direk- tiv och anvisningar, som utfärdas av styrelsen.

Med nuvarande system kan till exem— pel byggnadsytorna komma att granskas och uträknas på tre olika ställen av tre olika ingenjörer. Man binder med detta arbetssätt onödigt mycket teknisk ar— betskraft. Om ordentliga instruktioner och schabloner för framräkning av byggnadsytorna funnes, skulle _ har det uppgivits _ granskningen kunna ske på ett ställe och med mindre kvalifice- rad arbetskraft.

Av det totala antalet lägenheter som produceras ligger omkring 70 procent på kooperativa och kommunala företag, för vilka grunden för verksamheten är att få fram bostäder med hygglig stan- dard och till rimliga priser. Det förefal— ler som om den tekniska granskningen för långivningen av dessa företag, om den över huvud kan anses nödvändig, skulle kunna göras mycket enkel. Fram— förallt de stora bostadskooperativa och kommunala byggnadsföretagen, men även enskilda företag med hög teknisk standard och utrustning samt kända för pålitlighet, skulle inte behöva granskas så ingående som nu sker.

Nuvarande granskningsmetoder inne- bär också att varje enskilt standardhus för egnahemsbebyggelse blir föremål för särskild granskning. För beslutet om lån för dessa borde särskilda god- kännanden kunna ges generellt genom registrering, som kan återkallas, inne- bärande att sådana typhus, om ingen ändring verkställes, skall godkännas utan speciell granskning. Detta skulle underlätta behandlingen av egnahems— ärenden särskilt i mindre kommuner.

Granskning endast i kommunen

För att få ett underlag för en bedöm- ning av möjligheterna till förenkling av den tekniska och ekonomiska gransk- ningen har utredningen gjort en under- sökning av fördelningen av byggnads- ärendena på landets samtliga kommu- ner. Denna visar att huvuddelen, eller 86 procent, av flerfamiljshusens lägen— heter under 1956 föll på städer och kö- pingar och att antalet av de kommuner, som hade mer än ett flerfamiljshusären— de under året, endast uppgick till 178. Detta betyder således att endast en mindre del av de bostäder, som tillkom- mer genom byggande av flerfamiljshus, faller på kommuner, som saknar resur- ser för en egen teknisk granskning.

Det ensamma flerfamiljshuset i en kommun kan anses utgöra ett visst problem vid en fullständig överflyttning på kommunerna av ansvaret för den tek- niska granskningen. Även de små kom- munerna har emellertid nu möjligheter att för sådana tillfällen anlita teknisk expertis eller gemensamma organ för sådan service. Svenska landskommu- nernas förbund har nyligen inträtt som delägare i Landsbygdens byggnadsför- ening, där kommuner, som ej har egna resurser på området, skall kunna få en allsidig teknisk service.

Utredningen anser det nödvändigt att en förenkling av den tekniska gransk-

och finner att förutsätt- ningarna att få denna helt utförd i kommunerna är så stora, att kommu- nerna bör få övertaga det fulla ansva- ret härför.

Vid en överföring på kommunerna skulle man vinna fördelen att dessa för sin granskning kan anlita bygg- nadsnämnden och att granskningen därvid kan kombineras med den gransk- ning, som skall äga rum för beviljande av byggnadslov. Det förefaller också som om den mest rationella anordning- en vore, att byggnadsnämnderna vid sin granskning för byggnadslov samti- digt fick göra en granskning i belånings- hänseende. Denna skulle ske efter bo- stadsstyrelsens direktiv och anvisning— ar, vilka borde kunna ingå som särskilt komplement till byggnadsstadgan.

ningen sker,

Är förmedlingsorganen kompetenta?

Förutsättningen för en överflyttning av granskningen och ansvaret härför på kommunerna är, att kommunerna har kompetenta befattningshavare för upp- giften. Utredningen vill därvid ånyo först erinra om att granskningen nu sker i de större kommunerna och att 78 pro— cent av flerfamiljshusen och 86 procent av antalet lägenheter är belägna i städer och köpingar. En ändring, som med- för att ansvaret lägges på kommunen, skulle i arbetshänseende således icke innebära någon förändring på det kom- munala planet.

För de mindre kommunerna finns möjligheterna att antingen anlita egen eller utomstående teknisk sakkunskap.

Med den uppläggning av informatio- nen, som utredningen på annat ställe i betänkandet föreslår, skulle ett mindre antal kommuner med det dominerande antalet ärenden få en fullständig och med länsbostadsnämnderna likvärdig information, medan de i folkmängds- hänseende mindre kommunerna, där

flerfamiljshus mera förekommer som ett undantag, endast skulle få en enkel och till omfånget mindre information omfattande villkoren för egnahems- och förbättringslån samt familjebostadsbi- drag. Samtidigt skulle projektörer och andra kunna få abonnera på informa- tionsserierna. Detta skulle kunna inne- bära, att exempelvis Landsbygdens byggnadsförening kunde erhålla de in- formationer, som meddelas de större kommunerna och länsbostadsnämnder- na. Vid sidan av detta skulle emellertid de mindre kommunerna kunna få hjälp av länsbostadsnämnderna.

Då i vissa kommuner särskild hög- belastning temporärt kan uppkomma, som exempelvis nu är fallet i Oxelö— sund, borde förstärkning kunna ges det lokala förmedlingsorganet av värde— ringssektionen på bostadsstyrelsens lå- nehyrä. Samtidigt som detta skulle va— ra en hjälp för kommunerna vid högbe- lastning, skulle det också bli av värde för styrelsen, som därigenom fick erfa- renheter från arbetsfältet.

Utredningens synpunkter

Vid de kontakter som utredningen haft med ett stort antal förmedlingsor— gan har man i allmänhet ansett, att det nuvarande förfarandet med förhands- granskning och därefter ytterligare två granskningar, dels av förmedlingsorga- net och dels av länsbostadsnämnd eller bostadsstyrelsen, inneburit en onödig omgång. I varje fall de större kommu— nerna, där som förut nämnts mer än tre fjärdedelar av flerfamiljshusen byggs, kan anses ha förutsättningar för att självständigt företaga den tekniska granskningen. Man har dock i allmän- het klagat på att möjligheterna härtill för närvarande försvåras på grund av bristfälliga informationer och svårig- heten att överblicka det material, som i form av cirkulär och anvisningar ställs

till förmedlingsorganens förfogande. Möjligheterna för en kvalificerad granskning har också begränsats av, att förmedlingsorganen icke fått informa- tioner i samma omfattning som länsbo- stadsnämnderna rörande granskningen.

Förutsättningen för att kommunerna skall kunna klara den tekniska gransk- ningen tillfredsställande är emellertid, att generella direktiv och normer stäl- les till förfogande. För utfärdande av de generella föreskrifterna bör endast en mindre stab kvalificerade befatt— ningshavare finnas på bostadsstyrelsen. Komplettering bör i stället ske med sär- skilda sakkunniga för skilda tillfällen.

Vad som är att anse som en god bo— stad, är enligt utredningens mening i viss utsträckning en subjektiv fråga. Risk finnes därför att högt kvalificera— de bcfattningshavare, som under ettfler— tal är sysslat med denna fråga, kan kom— ma att ge sin särprägel åt och i viss mån låsa fast begreppet på området, medan andra verksamma arkitekter och tekniker så småningom har fått eller får en annan uppfattning om standardbe- greppet. Då detta som nämnts i viss ut- sträckning knyter an till en personlig uppfattning, skulle det säkert vara av värde om vid tillämpningen fick göra sig gällande ett lokalt inflytande inom de angivna ramarna och att bostadssty- relsen vid översyn av sina direktiv och normer tillkallade särskilda sakkun— niga.

I likhet med vad 1951 års byggnads- utredning anfört i sitt i juni 1957 av- lämnade betänkande »Förenklad bygg- nadslagstiftning» (SOU 1957:21, sid. 157—159) anser utredningen, att möj- ligheterna till en samordning av för- medlingsorganens och byggnadsnämn- dernas verksamhet bör utnyttjas så långt som möjligt. Det bör också vid en överföring av ansvaret för den tekniska

granskningen helt till kommunerna bli möjligt att, i de fall detta organ icke utgöres av byggnadsnämnd, för förmed- lingsorganet få anlita byggnadsnämn- dens personal för den tekniska gransk- ningen och att samordna denna med granskningen för byggnadslov. Utredningen förordar för sin del, att bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen _ vilka myndigheter är 1952 hade nu ifrågavarande spörsmål uppe och där- vid rekommenderade en synkronisering av den byggnadstekniska kontrollen i huvudsak över byggnadsnämnderna, dock utan, såvitt utredningen kunnat bedöma, att någon större resonans här- för erhölls hos kommunerna i sam- råd utarbetar närmare riktlinjer för en sådan samordning. Enligt utredningens mening bör frågan i princip lösas så, att de för bostadslånen i byggnadstek— niskt hänseende erforderliga villkoren _ vilka de båda styrelserna vid åsyf- tade samråd bör söka koncentrera ned till minsta möjliga antal _ meddelas kommunerna som kompletteringsföre- skrifter till byggnadsstadgan. Härige- nom skulle den tekniska granskningen bli en angelägenhet för byggnadsnämn— derna. Beträffande sättet för samord- ningen av byggnadsnämndernas gransk- ningsarbete för byggnadslov och låne- villkor bör närmare anvisningar med- delas av byggnadsstyrelsen efter sam- råd med bostadsstyrelsen. De båda myndigheterna bör även dryfta, huru- vida de närmare tillämpningsanvisning— ar, som bostadsstyrelsen enligt utred- ningens uppfattning tid efter annan bör meddela till stöd för kommunernas byggnadstekniska lånegranskning, kan av bostadsstyrelsen lämnas direkt till byggnadsnämnderna eller om de, i en— lighet med vad 1951 års byggnadsut— redning i sitt förslag till byggnadsstad- ga (77 ä 2 mom.) förutsätter, såsom an— visningar till byggnadsstadgan bör för-

medlas genom hyggnadsstyrelsens för— sorg.

Enligt förslaget till förenklad bygg- nadslagstiftning skulle vissa mindre ändringsarbeten i en- och tvåfamiljshus kunna företagas utan att byggnadslov sökes. Enligt bestämmelserna för de statliga lånen får vissa ändringar i statsbelånade en- och tvåfamiljshus icke företagas utan tillstånd av det lånbevil- jande organet. Då en samordning av den tekniska granskningen för lånefrå- gorna och byggnadslovet kommer att kunna ha stor betydelse, icke minst för en- och tvåfamiljshusen, vill utred- ningen förutsätta att särskilda, av bo- stadsstyrelsen utformade villkor liksom nu föreskrives i samband med långiv- ningen, men att kommunerna icke skall åläggas något ansvar för sådana låne- villkor, som kommunerna icke har möj- lighet att kontrollera genom att bygg- nadslov icke behöver beviljas. En så- dan av lånevillkoren meddelad spärr behöver därför icke äventyra samord- ningen av den tekniska granskningen för statslän och byggnadslov.

Den nuvarande handläggningsgången i förmedlingsorganen respektive bo- stadsstyrelsen framgår av bilagorna 1— 3. Avsevärda besparingar i fråga om kostnader och tid kan erhållas vid en inskränkning av den tekniska gransk- ningen till ett organ. Om detta blir kommunens uppgift, bör granskningen i bostadsstyrelsen eller länsbostads— nämnden bortfalla. Bostadsstyrelsens rätt att granska skall naturligtvis kvar- stå, men möjligheterna härtill bör en- dast utnyttjas genom stickprov för att få kännedom om hur kommunerna handhar verksamheten samt för att ge- nom de erfarenheter, som därvid vin- nes, förbättra den service i form av di- rektiv och instruktioner, som kommu- nerna enligt den tänkta uppläggningen

bör få från det centrala organet för att rätt kunna fullgöra sin uppgift.

Det bör i detta sammanhang observe- ras, att de nuvarande lagbestämmelser- na för den statliga långivningen icke med nödvändighet förutsätter, att en de— taljgranskning utföres av bostadsstyrel- sen eller länsbostadsnämnderna. Där- emot förutsätter den nuvarande bygg- nadslagstiftningen, att lämnande av byggnadslov skall föregås av en tek- nisk granskning.

Utöver den förenkling i handlägg- ningen, som ligger i att granskningen sker på ett ställe, dvs. hos kommunen, talar även andra skäl för detta. Dessa skäl är, att de statliga lånen i viss ut- sträckning förutsätter borgen av kom- munen och att, såsom 1951 års bygg- nadsutredning anfört (sid. 158), det är önskvärt, att byggnadsnämnden knytes närmare till den kommunala förvalt- ningsverksamheten än vad fallet nu är, samt att kommunen har uppgiften att granska och följa med byggnadens fort- skridande för kreditavlyftningens skull och i många fall svarar för borgen också för byggnadskreditiven. Kommu- nen kan dessutom bättre än ett centralt organ på platsen följa med och tillse, att den förutsatta standarden hålles. Dessutom kan den byggnadstekniska kontrollen från lånesynpunkt samord- nas med den tillsyn, som enligt bygg- nadsstadgan ankommer på byggnads- nämnden att utöva. Ett ytterligare skäl är att förmedlingsorganet blir den i praktiken ansvarige för slutgranskning- en före utbetalningen av statslånen, ge- nom att intyga att huset är utfört efter godkända ritningar och beskrivning och att det är utfört efter den före- skrivna standarden.

Den bestämmelse i 21 å tertiärlåne- kungörelsen och 29 & egnahemslånekun- görelsen, som medger länsbostadsnämnd

rätt att »om ärendet befinnes vara sär- skilt svårt att bedöma eller eljest skäl därtill föreligger» underställa detsam- ma bostadsstyrelsens prövning, anser utredningen bör utgå. Den nämnda un- derställningsrätten innebär vid en de- centralisering en svårbedömbar och för topporganisationen irrationell arbets- uppgift, som enligt utredningens upp- fattning måste undvikas. Utredningen har — som framgår av det föregående _ gått en motsatt väg för att lindra ar— betsbördan hos temporärt hårt belas- tade förmedlingsorgan och länsbo- stadsnämnder. Utredningen har näm- ligen föreslagit, att lånebyråns värde- ringsscktion skall vid högbelastning kunna för viss tid lämna hjälp till för- medlingsorgan och länsbostadsnämn- der. Utredningen anser det vidare som en fördel, att det bortfall av besvärs- rätt hos bostadsstyrelsen, som den nu- varande anordningen medför, på detta sätt undvikes.

Utredningens förslag

Nuvarande former för den tekniska granskningen innebär i stor utsträck- ning dubbelarbete. Såväl förhands- granskningen som den tekniska gransk- ningen i samband med preliminärt låne- beslut bör enligt utredningens mening endast företagas i kommunerna, och ut- föras av dessa efter direktiv och in- struktioner som utfärdas av bostads- styrelsen och byggnadsstyrelsen. Ge- nom överföring av ansvaret för denna granskning på kommunerna kan i stör- re utsträckning än som för närvarande är fallet, granskningen ske i samarbete med byggnadsnämnderna och i sam— band med den granskning som sker för byggnadslov. Granskningen kan dess- utom förenklas ytterligare med hänsyn till vem som bygger och göras mindre omfattande för exempelvis de koopera-

tiva och kommunala företagen samt för pålitliga enskilda företagare än för öv- riga lånsökande.

Utredningen föreslår sålunda

att den nuvarande förhandsgransk- ningen och ansvaret för den, i den mån den är nödvändig, helt skall åvila de kommunala förmedlingsorganen,

att den tekniska granskningen i sam— band med preliminära och slutliga låne- beslut och ansvaret härför skall åvila byggnadsnämnderna i kommunerna,

att efter samråd mellan byggnadssty- relsen och bostadsstyrelsen byggnads— nämnderna i form av kompletterings- föreskrifter till byggnadsstadgan skall meddelas vilka villkor, som i byggnads- tekniskt hänseende bör iakttagas vid långivningen,

att bostadsstyrelsens bevakning av utformningen av bostadshusen och den tekniska granskningen skall ske genom av styrelsen utfärdade generella direk- tiv och anvisningar,

att 5. k. standardhus för egnahemsbe- byggelse skall generellt kunna godkän- nas genom en registrering, som när som helst kan återkallas, varigenom i varje särskilt fall sådana standardhus icke skulle behöva bli föremål för särskild teknisk granskning,

att de mindre kommunerna med en- staka flerfamiljshusärenden, i den mån möjlighet icke finnes att anlita enskild teknisk expertis eller gemensamma or- gan för sådan service, skall kunna er- hålla biträde vid förhandsgranskning och teknisk granskning från länsbo- stadsnämnderna, dock ej i fråga om egnahems- och förbättringslåneären— den,

att hjälp vid tillfällig högbelastning i visst förmedlingsorgan eller länsbo- stadsnämnd skall kunna erhållas från värderingssektionen på bostadsstyrel- sens lånebyrå,

att, i den mån en samordning av den tekniska granskningen för lånefrågorna och byggnadslov kommer till stånd i kommunerna, av bostadsstyrelsen utfär- dade villkor liksom nu kan föreskrivas för långivningen, men att kommunerna icke skall åläggas något ansvar för så- dana lånevillkor, som kommunerna icke har möjlighet att kontrollera på grund av att byggnadslov för ändringar i fas—

tigheterna icke behöver sökas eller be— viljas, samt

att den bestämmelse i 21 % tertiärlåne- kungörelsen och 29 & egnahemslåne- kungörelsen, som medger länsbostads- nämnd rätt att »om ärende befinnes va- ra särskilt svårt att bedöma eller eljest skäl därtill föreligger» underställa det- samma bostadsstyrelscns prövning, skall utgå.

KAPITEL 4

Byggkostnadsgranskning

Nuvarande behandlingsgång

Sedan byggnadsföretag, för vilket preliminärt lån beviljats, har fullbor— dats, skall den som fått det preliminära beslutet eller, om fastigheten övergått till ny ägare eller tomträtten till ny inne- havare, denne senast på den dag, som det lånbeviljande organet bestämmer, till förmedlingsorganet inge framställ— ning om slutligt beslut i låneärendet. Förmedlingsorganet skall därefter sna- rast med eget yttrande till bostadssty- relsen eller, om länsbostadsnämnden meddelat det preliminära beslutet, till nämnden insända framställning jämte därtill hörande handlingar samt instru- ment över den besiktning och värde- ring av byggnaden, som det åligger för— medlingsorganet att göra.

Innan förmedlingsorganet vidarebe- fordrar slutlig låneansökan förrättas be- siktning och standardkontroll av fas- tigheten. Därefter företages en kost- nadsgranskning och en beräkning av de slutliga byggnadskostnaderna. Sam- tidigt granskas tomtkostnaden eller i förekommande fall tomträttsavgälden.

Sedan ärendet inkommit till bostads- styrelsen sker först en granskning ur juridiska synpunkter varefter _ om det är fråga om flerfamiljshus — låneby— råns marksektion prövar tomtpriset eller tomträttsavgäldens skälighet. Ären- det går därefter till lånebyråns flerfa- miljshussektion, som ånyo gör en granskning av kostnaderna. Därvid be- räknas även avkastningsvärde och hy-

ror för enskilda byggmästares fastig- heter. Granskningen utföres dessutom med hänsyn till vissa andra frågor, vartill utredningen återkommer i annat sammanhang. Den närmare behand- lingsgången i förmedlingsorganet och bostadsstyrelsen framgår av bilagorna 1—3. I de fall länsbostadsnämnden har att fatta det slutliga beslutet tillgår nämndens granskning på i princip mot- svarande sätt.

Kostnadsgranskningen

Av ovanstående framgår att kostnads— granskning sker, dels i förmedlings- organet och dels i det långivande orga— net. Resultatet av denna dubbla gransk- ning hlir i en- del fall att skiljaktig- heter förekommer mellan de belopp förmedlingsorganet har räknat fram och de belopp, som man kommer till i det långivande organet. Att sådana skillnader uppkommer är emellertid helt naturligt. Med utgångspunkt från vad utredningen anfört i kapitel 2, är möjligheterna att nå samma resultat vid en granskning på två olika stäl- len nära nog obefintliga. Inte ens med den mest ingående kontroll är det möj- ligt att fastställa de exakta kostnaderna med hänsyn till att minst en femtedel av produktionskostnaderna för ett bo- stadsbygge är svåra att absolut fastställa.

Inom varje fastighet uppkommer ock- så ett marginalområde, där kvaliteten kan påverka kostnaden. Detta betyder

Resultatet av byggkostnadsgransk

Antal Fördelade efter sänkningens storlek i procent Med _ 10 0 sänk- el där- — 9,0 _ 8,0 _ 7,0 _ 6,0 _ 5,0 _ 4,0 _ 3,0 _ 2,0 — 1,0 _ 0,0 ning .'. - 9,9 - 8,9 - 7,9 - 6,9 — 5,9 - 4,9 - 3,9 - 2,9 - 1,9 - 0, over Avkastningsvårdet Städer .......... 4 1 2 4 5 2 8 5 7 20 17 75 Övriga kommuner 1 _ 1 _ _ 2 _ 1 4 _ 4 13 Totalt .......... 5 1 3 4 5 4 8 6 11 20 21 88 Bostadshyrorna Städer .......... 21 6 5 18 10 10 15 13 13 9 13 133 Övriga kommuner 6 3 1 _ 1 3 5 _ 1 _ 4 24 Totalt .......... 27 | 9 | 6 18 11 13 20 13 14 9 17 157

att höga kostnader ej alltid är lika med högre kvalitet eller högre effektivitet, och att därför inte heller lägre kostna- der behöver innebära motsatsen. En besparing som görs behöver heller inte betyda en standardsänkning.

Om man utgår härifrån, förefaller det som om det skulle vara svårare att be- döma skäligheten i uppgivna kostna- der, om detta skall ske centralt. Vid en central bedömning av kostnaderna kan man i varje fall icke undvara de upp— lysningar, som den lokala besiktningen och kvalitetsgranskningen ger som led- ning för bedömandet.

Förenkling och risktagande

Förutsättningarna för en förenkling av kostnadsgranskningen ligger enligt utredningens mening liksom i fråga om den tekniska granskningen i att den koncentreras till ett organ, endera förmedlingsorganet eller det långivande organet. Samma skäl som i fråga om den tekniska granskningen talar här för en överföring helt av ansvaret för kost- nadsgranskningen på förmedlingsorga- net. Lokalt har man i de flesta fall sä- kert de bästa möjligheterna att bedöma

kostnader, kvalitet och andra förhål- landen som kan påverka ställningsta- gandet. I den mån vissa förmedlings- organ nu har mindre förutsättningar härför, bör man kunna upprusta dem. Upprustningen kan i många fall ske ge— nom ett utökat samarbete med bygg— nadsnämnd och andra kommunala or- gan samt för de mindre kommunerna _ liksom det i fråga om den tekniska granskningen förutsättes av utredning- en _ genom anlitande av utomstående expertis, eller genom samarbete med Landsbygdens byggnadsförening.

Även vid en överflyttning av gransk- ningen helt på förmedlingsorganen bör en förenkling av densamma kunna ske. En omdömesmässig bedömning av kostnader för standarden i fastigheter- na hos de byggande företagen bör med- föra att »1ycksökare» granskas hårda- re, medan kommunala och kooperativa företag _ som i fortsättningen får för- troendet av fri hyressättning _ liksom pålitliga privata företag, som bygger kontinuerligt, kan ägnas mindre upp— märksamhet. Staten bör ej ställa pengar till förfogande för spekulation, men formella hänsyn får å andra sidan ej leda till att de legitima byggena försvå-

ningen första kvartalet 1956

ärenden Fördelade efter höjningens storlek i procent Utan Med 10 0 Summa ändring höjning + 00 + 1,0 + 2,0 + 3,0 + 4,0 + 5,0 + 6,0 + 7,0 + 8,0 + 9,0 ; då; _ ärenden - 0,9 - 1,9 - 2,9 - 3,9 - 4,9 - 5,9 _ 6,9 - 7,9 -s,9 - 9,9 :. over 15 99 53 22 13 4 2 2 _ 1 _ 1 ' 1 189 _ 24 8 7 3 1 1 1 1 _ _ — 15 123 61 29 16 5 — 1 1 226 6 50 14 12 4 4 6 1 1 1 2 _ 5 189 1 12 1 1 1 5 _ 1 _ _ 1 2 7 * 62 15 13 5 9 1 | 2 1 2 ' 1 7 226

ras, med återverkningar i vissa fall på sysselsättningen.

Vid en minskning av den dubblerade kontrollen och detaljgranskningen får man räkna med vissa risker, men dessa är dock icke så stora, att de bör vara avskräckande. Om de blir av någon stör- re storleksordning, kan det förutsättas att i den mån de återverkar på hyrorna, hyresgästernas organisationer bevakar denna sida av saken.

Liksom i fråga om den tekniska granskningen bör kommunerna, då det gäller byggkostnadsgranskningen, inde- las i två grupper, de större, till ett antal av cirka 190 51 200, och övriga, för vilka möjligheter till viss hjälp från länsbo- stadsnämnderna bör kunna erhållas. De jämförelsemöjligheter som förelig— ger mellan olika kategorier av byggare, kommunala och kooperativa företag samt enskilda, ger också vissa möjlighe- ter att bedöma rimligheten i kostna— derna. De riksorganisationer, som finns på området, bör också kunna ut- nyttjas av det centrala organet för vär- defull insyn och jämförelse vid utar- betande av direktiv och normer för en lokal kostnadsgranskning.

Utredningen förutsätter, att informa-

tionen för kostnadsgranskningen skall organiseras på samma sätt och gemen- samt med den föreslagna informatio- nen för den lokala tekniska gransk- ningen.

Vilka resultat ger granskningen?

För att få en överblick av de resultat, som vunnits vid kostnadsgranskningen, har utredningen företagit en genom— gång av samtliga behandlade låneären— den för flerfamiljshus under första kvartalet 1956. Antalet flerfamiljshus— ärenden som blev föremål för slutligt beslut under nämnda kvartal uppgick till sammanlagt 240. Av dessa har 226 kunnat medtagas i undersökningen. Av handlingarna i återstående fjorton ären- den var sex vid undersökningstillfället inlämnade till hyresrådet och de övri- ga åtta avsåg endast lokalcr eller värme- centraler.

I uppställningen har ärendena grup— perats, dels med hänsyn till huruvida höjning eller sänkning skett av det sökta avkastningsvärdet, dels med hän- syn till förändringens storlek i procent. Det framgår av materialet, att ett stör- re antal ärenden blivit föremål för höj- ning, än det antal, för vilket sänkning

av det redovisade värdet skett. I fråga om det antal för vilka sänkning skett är spridningen större i fråga om sänk- ningens storlek, än i fråga om de åren- den som vid granskningen föranlett höjning.

När det gäller de fastställda hyrorna i förhållande till de begärda är ordning- en den omvända; det finns ett större antal som sänkts än som höjts i för- hållande till av sökanden begärt belopp. Det bör här observeras, att hyresbelop- pen ändrats på grund av de vid gransk- ningen gjorda ändringarna i avkast- ningsvärdena. Att antalet som sänkts är väsentligt större än det antal som höjts, förklaras av att sökanden i vissa fall felaktigt inräknat värmekostnader i de begärda beloppen.

Utredningen återkommer till den här omnämnda redovisningen vid sina dis- kussioner om reglerna för fastställande av avkastningsvärde.

Utredningens synpunkter

Utredningen har funnit att bespa- rings- och förenklingsmöjligheter i frå- ga 0n1 byggnadskostnadsgranskningen föreligger genom en koncentration av denna granskning enbart till förmed- lingsorganen. Detta skulle undanröja dubbelarbete och ge en smidigare hand- läggning av ärendena. Det skulle också medföra bättre möjligheter till en med kostnadsgranskningen förenad bedöm— ning av kvaliteten.

Förutsättningar för att kunna åstad- komma en hundraprocentigt effektiv granskning av de redovisade byggkost- naderna föreligger icke. Dels är cirka en femtedel av byggnadskostnaderna sådana, att fördelningen av dem på oli- ka objekt med hänsyn till olikheter för vissa kostnader i tiden och i fråga om volymen, ger en viss elasticitet, som icke medger en hundraprocentigt riktig fördelning. Dessutom finnes

inom varje byggnadsföretag ett mar- ginalområde på kostnadssidan, som på- verkas av det kvalitativa utförandet. I den mån motiv finnes att taga hän- syn härtill vid kostnadsbedömningen, kan detta svårligen ske, om det slutli- ga avgörandet heträffande produktions— kostnaden skall fattas av en central myndighet. Bedömningen av kvaliteten sker bäst lokalt och bör göras av för- medlingsorganet i samband med bygg- nadens fortskridandc och den besikt— ning, som skall föregå det slutliga av- görandet beträffande långivningen.

De kommuner som svarar för unge- fär tre fjärdedelar av bostadsbyggandet _ dvs. ca 200 stycken _ bör liksom i fråga om den tekniska granskningen få detta ansvar direkt överflyttat på sig, medan övriga kommuner, om de inte kan anlita enskild expertis eller den till Svenska landskommunernas förbund anslutna Landsbygdens bygg- nadsförening, bör ha möjlighet att kun— na få hjälp av länsbostadsnämnderna. Egnahems- och förbättringslåneärenden bör dock helt handläggas av förmed- lingsorganen även i de mindre kommu- nerna.

Likaledes i enlighet med utredning- ens förslag rörande den tekniska granskningen bör hjälp vid speciell hög— belastning kunna erhållas från bostads- styrelsen eller länsbostadsnämnderna. Därigenom skulle styrelsen få möjlig- heter att kontinuerligt erhålla en viss insyn, kunna följa verksamheten och få vissa erfarenheter som stöd för de direktiv och normer för granskningen, som styrelsen skall utfärda.

Utredningens förslag

Utredningen finner, att någon större säkerhet och några nämnvärda vinster åt det allmänna knappast kan vinnas genom den dubblering av kostnads- granskningen som nu sker. För ernå-

ende av en arbetsbesparing bör förmed- lingsorganen, som redan nu utför kost- nadsgranskning, helt få ansvara för den- na i samband med långivningen. Ytter- ligare förenkling kan liksom i fråga om den tekniska granskningen ernås genom samarbete med de lokala bygg- nadsnämnderna och andra kommunala organ samt genom hänsynstagande vid granskningens omfattning till företags- formerna och de olika företagens pålit- lighet. I fråga 0111 lån till en- och två- familjshus bör kostnadsgranskningen kunna slopas och endast en enkel be- dömning ske i samband med den tek- niska granskningen, som föregår låne- beslutet.

Utredningen föreslår sålunda att ansvaret för den behövliga kost- nadsgranskningen skall helt läggas på de kommunala förmedlingsorganen,

att föreskrifter beträffande kostnads- granskningen skall utfärdas av bostads- styrelsen genom generella direktiv och anvisningar till förmedlingsorganen,

att de mindre kommunerna med en- staka"flerfamiljshusärenden, i den mån möjlighet icke finnes att anlita enskild expertis för kostnadsgranskningen eller gemensamma organ för sådan service, skall kunna erhålla hjälp för kostnads- granskningen från länsbostadsnämn- derna samt

att hjälp vid tillfällig högbelastning i visst förmedlingsorgan eller länsbo- stadsnämnd skall kunna erhållas ge- nom värderingssektionen på bostads— styrelsens lånebyrå.

Utredningen vill i anslutning till ovanstående erinra om det förslag som utredningen lagt fram i samband med behandlingen av den tekniska gransk- ningen, innebärande att den bestämmelse i 21 % tertiärlånekungörelsen och 29 % egnahemslånekungörelsen, som medger länsbostadsnämnd rätt att »om ärende befinnes vara särskilt svårt att bedöma eller eljest skäl därtill föreligger» under- ställa detsamma bostadsstyrelsens pröv- ning, skall utgå.

KAPITEL 5

Lånetakets konstruktion för flerfamiljshus

Nuvarande förhållanden

I den gamla såväl som den nya ter— tiärlånekungörelsen stadgas, att tertiär- lån ej må överstiga viss i författningen angiven andel av det avkastningsvärde, som det lånebeviljande organet faststäl- ler för berörd fastighet eller byggnad. Genom beslut den 16 december 1955 har Kungl. Maj:t föreskrivit att nyssnämnda avkastningsvärde, ökat med tilläggslån och kommunalt bidrag, ej får faststäl- las till högre belopp än 575 kronor per kvadratmeter bostadslägenhetsyta samt, om byggnaden inrymmer butik eller an- nan lokal som kan upplåtas mot hyra som avsevärt överstiger den för bo— stadslägenhet utgående — s. k. prima lokal _ 900 kronor per kvadratmeter av ytan i sådan lokal, allt gällande byggnadsföretag som påbörjats tidigast den 1 juli 1956. Genom beslut den 13 januari 1956 har Kungl. Maj:t därjämte föreskrivit att belåningsvärdet »då fråga är om byggnad som inrymmer butik eller annan lokal, vilken dock ej kan upplåtas mot hyra avsevärt överstigan- de den för bostadslägenhet utgående» _ s. k. sekunda lokal _ må fastställas till högst 300 kronor per kvadratmeter av ytan i sådan lokal.

För bostadslägenheter har nyssnämn- da belopp 575 kronor genom beslut den 7 juni 1956 höjts till 585 kronor per kvadratmeter bostadslägenhetsyta.

Kungl. Maj:t har vidare genom beslut den 13 januari 1956 anbefallt bostads- styrelsen att med utgångspunkt från

de föreskrivna belåningsvärdena för flerfamiljshus meddela föreskrifter om avvikelser från dessa värden i sådana fall, då produktionskostnadsnivån på en ort är högre eller lägre än i det av sty- relsen angivna normalfallet, som legat till grund för beräkning av lånetaket, eller då ytan per bostadslägenhet i en byggnad är större eller mindre än i ifrågavarande normalfall.

I samma beslut har vidare medgivits, att vid fastställandet av belåningsvärdet hänsyn även må tagas till dels hög tomtkostnad, föranledd av att tom- ten har ett gott bostadsläge, dels kost- nad för sådan värmeisolering av bygg- nad, som medför avsevärt lägre bränsle- förbrukning än normalt, dels kostnad för sådan värmecentral i särskild bygg- nad, som föranleder en minskning av de årliga utgifterna för de till värme- centralen anslutna bostadhusen, dels ock sådana särskilda byggnadskostnader som sammanhänger med att ett företag bedrives vintertid.

I beslut den 7 juni 1956 har med- givits, att det lånebeviljandc organet _ utan hinder av de givna föreskrif- terna om högsta belåningsvärden _ vid fastställande av belåningsvärdet för en fastighet eller byggnad även må beakta dels kostnad för åtgärd, som medför avsevärt lägre brånsleförbrukning än som kan anses normal, dels ock kost- nad för sådant fasadmaterial, som er- farenhetsmässigt föranleder låg under- hållskostnad.

Genom beslut den 30 november 1956 har Kungl. Maj:t slutligen föreskrivit, att beräkning av byggnadskostnad, för- valtningsutgifter och hyror ej skall ske vid prövning av ansökan angående pre- liminärt beslut om lån vare sig av för- medlingsorgan eller det lånebeviljande organet.

Bostadsstyrelsen har i anledning av Kungl. Maj:ts nu redovisade beslut till länsbostadsnämnder och förmedlings- organ meddelat tillämpningsföreskrif— ter till det 5. k. belåningstaket.

Styrelsen har därvid för justering med hänsyn till olika kostnadsnivåer på olika orter utarbetat en ortsindex. Basort i denna index är Västerås.

Justering för avvikelser från normal— fallet i fråga om bostadslägenheternas sammansättning och yta sker med till- hjälp av likaledes inom bostadsstyrel- sen utarbetade tabeller över justerings— koefficienter.

Lägestillägg _ hög tomtkostnad för- anledd av att tomten har ett gott bo- stadsläge — fastställes för varje ort av bostadsstyrelsen efter utredning av ve— derbörande länsbostadsnämnd och för- medlingsorgan. Hänsyn till variationer i normala tomtkostnader mellan olika orter har av bostadsstyrelsen tagits vid fastställande av ortsindex.

Kungl. Maj:t har sålunda genom sär- skilda beslut maximerat det i tertiär- lånekungörelsen omnämnda avkast- ningsvärdet ökat med tilläggslån och kommunalt bidrag till 585 kronor per kvadratmeter bostadslägenhetsyta, 900 kronor per kvadratmeter av yta i pri- ma lokal och 300 kronor per kvadrat- meter av yta i sekunda lokal. Vid fast- ställande av detta belåningsvärde får hänsyn tagas till

variationer uppåt eller nedåt från en ort till en annan i produktionskost- nadsnivån i förhållande till det nor—

malfall på vilket de fastställda värdena grundats,

avvikelser uppåt eller nedåt från nyss- nämnda normalfall i fråga om ytan per bostadslägenhet,

hög tomtkostnad, föranledd av att tomten har ett gott bostadsläge,

kostnad för sådan värmeisolering, som medför avsevärt lägre bränsleför- brukning än normalt,

kostnad för annan åtgärd, som med- för avsevärd lägre bränsleförbrukning än som kan anses normalt,

kostnad för sådan värmecentral i sär- skild byggnad, som föranleder minsk- ning av de årliga utgifterna för de till värmecentralen anslutna bostadshusen,

kostnad för sådant fasadmaterial, som erfarenhetsmässigt föranleder låg un- derhållskostnad samt

sådana särskilda byggnadskostnader, som sammanhänger med att ett företag bedrives vintertid.

De preliminära lånebesluten har se- dan Iånetakets införande skett efter i huvudsak här angivna grunder. Vid slutliga lånebeslut har godtagbar pro- duktionskostnad dock grundats på en värdering av varje enskilt objekt, var— igenom den olika kostnadsnivån för skilda typer av byggnader kommer till uttryck i hyresberäkningen. Genom att det nu gällande belåningstaket grun- dats på en viss typ av hus _ lamell— hus _ sker belåningen med i princip samma belopp för ett ur produktions- kostnadssynpunkt dyrare hus som för ett billigare.

Till utredningen framförda synpunkter

Den förenkling av handläggningen av lån till flerfamiljshus som inträtt genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut av den 30 november 1956 avser endast handläggningen av ansökningar om pre— liminära beslut.

Lånehandläggningen har av utred—

ningen gjorts till föremål för diskussio- ner med bland annat företrädare för företagare inom byggnadsbranschen och med företag och organisationer, vilka äger och förvaltar bostadsfastigheter. Utredningen vill inledningsvis samman- fatta några av de väsentligaste syn- punkter, som därvid framkommit.

Man har allmänt framfört den upp— fattningen att ett system med belå— ningstak är riktigt, men att utform- ningen av detsamma hör modifieras med hänsyn till erfarenheter som vun- nits sedan dess införande.

Det har framhållits, att det gällande lånetaket är fastställt på grundval av byggnadskostnaderna den 1 1955. Då byggnadskostnaderna sedan denna tidpunkt stigit, har önskemål om indexreglering av lånetaket framförts.

Svårigheterna att komma under låne- taket med kostnaderna har även fram- hållits. Lånetaket uträknas efter kva- dratmeter. För att få ett billigt kvadrat- meterpris är det inte bara standarden som kan prutas, man kan också öka husbredden och på så sätt få ned kva- dratmeterspriset. Gör man detta riske- rar man att få sekundärutrymmen, som inte kan användas fullt ut, och sänker den egentliga standarden. Om man kommer över lånetaket, bör det dock finnas möjlighet att få den högre kostnaden godkänd.

Flertalet företrädare för byggnads— företagarna har emellertid framhållit att lånetaket bör sättas så snävt, att fö- retagarna tvingas till ett rationellt byg- gande för att kunna hålla kostnaderna inom den avsedda ramen. De gällande bestämmelserna kring lånetaket anses dock allmänt för krångliga och i behov av förenkling, så att möjlighet finns för varje byggare att själv på förhand kunna räkna ut hur stora statliga lån han kan erhålla.

Tomtkostnadernas behandling i sam—

januari

därigenom

band med lånetakets fastställande har även berörts. Det har därvid framhål- lits att det nuvarande systemet innebär, att tomtkostnaderna inräknas i låneta— ket och varieras endast genom vissa generella zontillägg. Det missgynnar därför sådana byggare, som får en svår tomt. Även den skickligaste företagare kan därigenom ådraga sig höga kost- nader. Det har därför ifrågasatts om ej tomtkostnaderna borde hållas utan- för lånetaket och i stället bli föremål för särskild bedömning från fall till fall. Bostadsstyrelsens inställning i (len- na fråga har uppgivits vara, att sälja- ren skall sätta ner priset för en svår tomt i den utsträckning som svarar mot fördyringen av grundarbetena.

I fråga om lånetakets omfattning har påpekats, att huvudlinjen för att få stat- ligt lån är att byggnaden innehåller minst 50 procent bostäder. Lån omfat— tar då bostäder och naturliga komple- ment till dessa. Bostadspolitiska utred- ningen har inte föreslagit någon änd- ring av denna huvudregel. Då butiker- na samlas i en centrumbebyggelse, som fallet är exempelvis i sådana förorter till Stockholm som Högdalen och Fars— ta, verkar denna regel mycket egen— domlig, eftersom man inte får något statligt lån om man samlar affärsloka- lerna i en central bebyggelse.

Slutligen har det uttalats som ett öns- kemål, att man kunde få utjämna högre kostnader för vissa objekt mot över- skott i produktionskostnadshänseende för andra. Härigenom skulle en möjlig- het öppnas att premiera det effektiva byggandet. Det är i allmänhet svårt att bygga punkthus för lägre kostnad än lånetaket, medan däremot smalhus mången gång kan byggas billigare. Man önskar därför, att lånetaket skall juste- ras så att det så nära som möjligt an— sluter sig till byggnadskostnaderna och konstrueras så att beräkningen kan ske

efter grunder, som smidigare kan an- passas efter den fortskridande utveck- lingen av kostnader och metoder inom husbyggnadsfacket.

Utredningens synpunkter

Utredningen finner det angeläget, att hela lånehandläggningen förenklas så långt som möjligt utan åsidosättande av tillbörliga hänsyn till den säkerhet sta- ten i egenskap av långivare måste krä- va. Denna förenkling bör ses mot bak- grunden ej blott av det arbete låne- behandlingen för närvarande kräver inom bostadsstyrelsen och länsbostads- nämnderna, utan det är av största be— tydelse att även förmedlingsorganens ar- bete _ som totalt sett torde överstiga de statliga organens — ävensom de lånesökandes befattning med ärendena förenklas.

Införandet av lånetaket som en norm för den statliga belåningen av bostads- hus medförde otvivelaktigt en förenk- ling av lånehandläggningen. Genom att systemet var nytt var det emellertid ej möjligt att omedelbart bygga upp det så att det fyllde alla de krav, som från olika håll ställs på detsamma. Utred-

ningen _ som härvid bland annat stö- der sig på under utredningsarbetet framförda synpunkter — anser att lå- netaket som norm för den statliga be- låningen bör bibehållas, men att det är angeläget att det uppbyggda systemet blir föremål för en genomgripande översyn.

Den kritik, som framförts till utred- ningen, har riktat sig mot tillämpningen av bestämmelserna kring lånetaket och endast i ringa utsträckning mot syste- mets grundprinciper. Bland annat har sålunda nämnts, att en sökande saknar möjlighet att på ett tidigt stadium bilda sig en uppfattning om storleken av de lån, som kan erhållas. Svårigheterna att tillämpa lånetakets bestämmelser gör

även, att värdet av förmedlingsorga— nens arbete blir mindre genom att dessa organ i många fall ej behärskar beräk- ningsmetoden.

Genom ett enkelt konstruerat låne- tak, baserat på tomtkostnad, stomkost— nad och tillägg för utrustningsdetaljer, som utan större svårighet kan till— lämpas av alla berörda parter, undviks onödigt dubbelarbete. Dubblerade be- räkningar av byggkostnaderna behöver i sådant fall ej göras, utan förmedlings- organet har endast att kontrollera sö- kandens uträkning och fastställa beräk— ningen av belåningstaket utan hänsyn till de verkliga kostnaderna. Någon be- räkning i annan instans behöver ej hel- ler ske. För vissa kommuner skall hjälp kunna erhållas av länsbostadsnämnd.

Det nu gällande lånetaket är fastställt per den 1 januari 1955 och har avvägts med hänsyn till den då rådande kost- nadsnivån. Sedan denna tidpunkt har emellertid byggnadskostnaderna stigit. Bostadsstyrelsens byggnadskostnadsin- dex var den 1 januari 1955 211,1 och uppgick den 1 maj 1957 till 230,5 — en stegring med 19,4 enheter eller nära 9,2 procent. Denna stegring av bygg- nadskostnaderna har, om man bortser från den höjning, som Kungl. Maj:t ge- nom beslut den 7 juni 1956 medgav, inte tagit sig uttryck i någon höjning av belåningstaket.

Prisstegringarna har emellertid i viss mån motverkats av den fortgående ra— tionaliseringsverksamheten inom hus- byggnadsfacket. Material saknas emel- lertid för att erhålla ett tillförlitligt mått på den sänkning av byggnads- kostnaderna, som rationaliseringen medfört. Utredningen har inhämtat att bostadsstyrelsen vid den beräkning av godkända produktionskostnader, som styrelsen utför i samband med hand- läggningen av låneärenden, inte tagit hänsyn till hela den kostnadsstegring

byggnadskostnadsindex återspeglar utan regelmässigt gjort påläggen för prissteg- ringarna något lägre. Skillnaden mellan kostnadsstegringen enligt index och de av bostadsstyrelsen gjorda påläggen kan betraktas som ett försök till uppskatt- ning av rationaliseringsvinsten. Denna skillnad har under de senaste åren uppgått till i genomsnitt ca 2 procent per år.

Det synes utredningen rimligt att byggaren _ som från flera håll fram— förts till utredningen _ vid beräkning av de statliga lånen skall få kompen- sation för den kostnadsförändring, som inträffat under byggnadstiden. Den er- forderliga justeringen — uppåt eller nedåt _ av lånetaket synes utredning- en lämpligast böra grundas på bostads- styrelsens byggnadskostnadsindex.

Då lånetakets konstruktion bör vara sådan, att detsamma stimulerar till ett rationellt byggande, bör vid justering hänsyn även tagas till den fortgående rationaliseringen inom husbyggnadsfac— ket. Den av bostadsstyrelsen gjorda upp- skattningen av rationaliseringsvinsten _ ca 2 procent per år _ synes där— vid kunna ligga till grund. På grund av osäkerheten angående rationalise- ringstakten bör rationaliseringskoeffi- cienten ej fastställas för någon längre period. Koefficienten synes i första hand böra fastställas för tiden fram till 1960 och därefter för treårsperio- der. Det bör ankonima på bostadssty- relsen att kontinuerligt följa utveck— lingen på detta område och att efter hörande av representanter för de berör- da parterna fastställa rationaliserings— koefficienten för kommande period.

Lånetaket bör dock ej fastställas så att det — efter justeringar för kostnads— förändringar och rationaliseringsvinst _ uppgår till den genomsnittliga pro- duktionskostnaden, utan bör avvägas så att det motsvarar produktionskostna-

derna för hus av god kvalitet, uppförda av rationellt arbetande företag. Här- igenom kan det bli möjligt att stimulera strävanden till rationellast möjliga byg- gande och premiera effektiviteten.

En förutsättning för att detta skall bli möjligt är emellertid att en företa- gare — om han bygger billigare än som motsvaras av lånetaket _ likväl skall få lån och avkastning efter lånetaket och få behålla skillnaden som en högre vinst. Avsikten härmed skall vara att den företagare, som bygger rationellt och billigt men med god kvalitet, skall premieras. I annat fall försvåras hans möjligheter och minskas hans intresse för rationalisering, då denna i regel kräver insats av kapital. I fråga om allmännyttiga, kommunala och koope- rativa företag, vilka fått förtroendet av fri hyressättning, får man i detta sam- manhang förutsätta, att de saknar in— tresse av att få eller kunna taga ut mera i lån från staten än som motsvarar pro- duktionskostnaden. För de enskilda fö— retagarna är emellertid den övre belå- ningsgränsen satt lägre än för övriga kategorier, varför »risken» kan anses begränsad till att de kan få en något högre belåning än den normala och där- igenom slipper undan med en motsva- rande lägre insats av eget kapital. Ur samhällets synpunkt får häremot stäl- las vinstcn av större effektivitet på hus- byggandets område, en samhällsekono- misk vinst som mer än väl torde upp- väga statens kostnader och risker.

Ett villkor för att i det enskilda fal- let ett lån grundat på högre värde än den verkliga produktionskostnaden skall kunna beviljas är dock, att de upp— ställda kraven på godtagbar standard fylls, varför den låga produktionskost- naden ej får bero på en lägre kvalitet. Kontrollen i dessa avseenden måste en— ligt utredningens mening helt åvila den

lokala instansen, förmedlingsorganet.

Genom den kontinuerliga kontroll, som det ankommer på förmedlingsorganet att utföra under byggnadstiden, bör de kommunala myndigheterna på ett ti- digt stadium kunna konstatera eventu- ella brister i dessa avseenden.

Det bör i detta sammanhang omnäm- nas att en, genom viss extra utrustning i bostäderna åstadkommen ännu hög- re standard än den, som förutsättes för belåningen, enligt utredningens mening icke bör föranleda någon höjning av belåningstaket. Däremot bör skälig för- räntning av det sålunda investerade toppkapitalet medges, en fråga till vil- ken utredningen återkommer vid sin behandling av frågan om hyressättning.

Det nuvarande belåningstaket, som baserats på produktionskostnaderna för ett trevånings smalhus, tillämpas för samtliga förekommande hustyper. Er— farenheterna från den tid under vil- ken lånetaket tillämpats har emeller- tid visat, att detta slår ganska olika för skilda hustyper. Detta får till följd att belåningsmöjligheterna är förhållan- devis sämre i de fall enligt stadsplanen en ur produktionssynpunkt dyrare hus- typ skall uppföras.

Bclåningstaket för s. k. prima loka- ler _ butikslokaler och liknande i bo- stadsläge _ är i de nu gällande regler— na satt högt, vilket kan medföra en strä- van att projektera sådana hus, som ger den bästa statliga belåningen. Härige- nom skulle husen i allt för stor omfatt- ning kunna komma att utrustas med prima lokaler, på grund av att dessa beräknas ge överskott såväl från pro— duktions- som driftssynpunkt och leda till lägre bostadshyror genom högre lokalhyror.

Sedan en höjning av tertiärlånerän- tan för lokaler och borttagandet av ränteeftergiften på de delar av primär- och sektlndärlånen, som hänför sig till lokaldelar, numera genomförts torde

antalet lokaler och subventioner—ingen av bostadshyrorna genom dessa ha vä- sentligt reducerats. Genom den nya ter- tiärlånekungörelsen har en ytterligare ändring i detta avseende inträtt. Efter den 1 januari 1958 skall sålunda ränta för den del av länet, som belöper sig på lokaler, utgå efter fem procent eller en procent högre än för den del av lånet som belöper på bostäder. Denna ränta motsvarade vid den tidpunkt kungörelsen utfärdades närmast kre- ditinstitutens ränta på obundna pri- märlån.

De nuvarande belåningsreglerna för lokaler har medfört ett flertal svårtol— kade tillämpningsbestämmelser, som varken den sökande eller förmedlings- organet med säkerhet kan tillämpa. Detta sammanhänger bland annat med den gällande s. k. femtioprocentregeln, vilken innebär att i en byggnad som skall kunna statligt belånas högst hälften av den sammanlagda lägen- hetsytan vinds— och källarplan oräk— nade — får innehålla andra utrymmen än sådana som avses för bostadsända— mål. Undantag från denna bestämmelse kan enligt författningen endast med— ges för gemensam anläggning inrym- mande värmecentral eller tvättstuga.

I den centrumbebyggelse av fristå- ende hus för butikslokaler m. ni. som blivit allt mer vanlig inom nyexploate— rade områden kan sålunda ej alla loka- ler enligt gällande författning bli före— mål för statlig belåning med mindre dispens lämnas av Kungl. Maj:t.

Utredningen framlägger i annat sam- manhang förslag till lösning av denna fråga i samband med förslag om att tertiärlåneräntan för den del, som av- ser lån till lokaler, i princip skall vara rörlig och utgå i viss relation till gäl— lande ränta för obundna primärlån.

Ett speciellt område, som utredning— detta sammanhang även upp— eni

märksammat, gäller garagefMan stäl- ler sig inom bostadsstyrelsen tveksam till huruvida ett garage kan belånas, om det ej är helt beläget inom huslivet på byggnaden. Detta medför mycket besvärliga och ur behandlingssynpunkt tidsödande gränsfall. Beträffande fri- liggande garage kan författningsenligt belåning ej ske. Det har bland annat från ett flertal förmedlingsorgan fram- hållits, att detta dåligt rimmar med de anvisningar beträffande garage och par- keringsplatser, som byggnadsstyrelsen utfärdat till byggnadsnämnderna. Det synes med anledning härav utredning- en, att en smidigare anpassning av reg- lerna för den statliga belåningen av garage bör ske till den nuvarande ut- formningen av bostadsområdena. Det är härvid av största vikt att dessa reg— ler utformas så att de i minsta möjliga grad ger upphov till tveksamma gräns— fall, varigenom nya komplicerade till- lämpningsregler kan uppkomma.

De tomtpriser, som kan godkännas i samband med belåningstaket, fast- ställs av marksektionen på bostadssty- relsens lånebyrå efter förslag från ve— derbörande kommun. Över företagen yttrar sig berörd länsbostadsnämnd. Marksektionen, som nedlagt ett omfat— tande arbete på detta område, har på så sätt fastställt ur belåningssynpunkt godtagbara högsta priser för ett stort antal orter i landet.

Utredningens förslag

Utredningen finner det ur flera syn- punkter önskvärt att principerna för lånetakets beräkning skall vara sådana, att den sökande — innan låneansökan inges till förmedlingsorganet — själv kan göra erforderliga uträkningar för det aktuella projektet och därigenom bedöma de ekonomiska förutsättning- arna för dess genomförande.

En olägenhet med det nuvarande be-

låningstaket är, att under byggnadsti- den inträffade kostnadsstegringar inte påverkar detsamma, vilket kan med- föra svårigheter vid den slutliga finan— sieringen av fastigheten. Avvikelser i fråga om standardutrustning påverkar ej heller belåningstaket, något som kan ge upphov till en icke önskvärd stan- dardsänkande tendens. Den nuvarande beräkningsmetoden kräver dessutom ett omfattande uppmätningsarbete, då upp- gift erfordras om ytan av varje enskild lägenhet i huset. Utredningen vill där— för föreslå en ändrad konstruktion av lånetaket.

Syftet med lånetakets införande var att få en enkel metod för beräkning av de lån staten kan lämna utan eftersät- tande av rimliga krav på säkerhet. Till- lämpandet av en schablonmetod förut- sätter emellertid, dels att rättvisa så långt möjligt kan uppnås i det enskilda fallet och dels att standardskillnader beaktas inom vissa givna gränser.

De krav som bör ställas på en scha- blonmetod är dels enkelhet, varigenom det blir möjligt för berörda parter och instanser att snabbt och säkert göra erforderliga beräkningar, dels att me- toden utan svårighet skall kunna an— passas efter kostnadsutvecklingen, var- vid hänsyn skall kunna tagas till den fortskridande rationaliseringen, dels ock att metoden skall kunna tillämpas på flertalet förekommande hustyper.

För att dessa krav skall kunna ge- nomföras måste — som utredningen i annat sammanhang framhåller _ en uttömmande och allsidig information lämnas samtliga berörda parter röran- de systemet och dess tillämpning. Av stor betydelse är även, att framför allt principiella ändringar i systemet und- viks så långt möjligt.

Utredningen har kommit till att bätt- re överensstämmelse med de verkliga produktionskostnaderna skulle erhållas

om lånetaket uppdelades i byggnads- kostnad och markkostnad. För bygg- nadskostnaderna bör därvid faststäl- las dels ett stompris _ kostnad för byggnaden med begränsad utrustning uttryckt i kronor per 1112 bostadslägen- hetsyta _ dels å-priser för vissa ut- rustningsdetaljer. Stompriset föreslås av utredningen skola sättas till 375 kro- nor per 1112 bostadslägenhetsyta och ut- rustningsdetaljerna till i bifogad bilaga 5 intagna priser. Stompriset bör kor- rigeras för husets bredd, våningsantal och utnyttjande.

För att systemet ej skall kompliceras onödigt, bör antalet i förteckningen in- tagna utrustningsdetaljer starkt begrän- sas. Beräkningen av belåningstaket kan då ske lokalt, på grundval av stompris och yta, med tillägg för särskilda kost- nader enligt fastställd tilläggslista. Be- låningsbeloppet fastställes därvid utan någon särskild granskning av bygg- nadskostnaderna.

Det beräknade belåningsvärdet på nollort _ summan av stomkostnad och standardtillägg _ justeras dels med ortsindex, dels med hänsyn till föränd- ringar i byggnadskostnaderna sådana dessa kommer till uttryck i bostadssty- relsens byggnadskostnadsindex och dels med hänsyn till den beräknade ratio- naliseringstakten. Lägges till det på ovan angivet sätt beräknade byggnads- värdet den tomtkostnad, som bostads- styrelsen godkänt, erhålles belånings- taket.

För prima lokaler bör belåningstaket grundas på ett fast stompris inklusive utrustningstillägg, uppgående till sam- manlagt 550 kronor per m2 lokalyta, jämte det för bostadshus fastställda tomtpriset.

Belåningstaket för bostadshus bör ej påverkas av att sekunda lokaler inrät— tas i källarvåningen. Anordnas där— emot en extra källarvåning eller för—

läggs sekunda lokaler i särskild till- byggnad eller i friliggande byggnad, bör belåningstaket baseras på enbart ett stompris av 375 kronor per 1112 lokal— yta, utan tillägg för särskild utrustning och utan tillägg för tomtkostnad. Skulle prima lokal inrättas i sådan tillbyggnad eller i friliggande byggnad, vars belåningstak bestämts efter enbart ett stompris av 375 kronor per 1112 lokal- yta, bör ett tillägg av (550—375 :) 175 kronor per 1112 utgå för primaloka- lernas yta, jämte tomtkostnad baserad på det för bostäder fastställda priset. För tertiärlån till lokaler föreslår ut— redningen i annat sammanhang, att ränta skall utgå efter ändrade regler och att förändring av denna ränta en— dast skall ske i anslutning till förfallo- dagarna för räntor och amortering på tertiärlånet. I samband därmed före- slår utredningen även att den nuva- rande s. k. femtioprocentsregeln slopas. Den detaljerade uppbyggnaden och beräkningen av belåningstaket framgår av bilaga 5, utarbetad av utredning— ens experter, civilingenjören A. Rosén och byrådirektören A. Assis. Utredningen föreslår sålunda

att belåningstaket uppdelas i tomt- kostnad och byggnadskostnad och att i byggnadskostnaden skall ingå dels stompris med 375 kronor per m2 bo- stadslägenhetsyta, dels särskilda tillägg för utrustning enligt i bilaga 5 intagen generellt gällande tilläggslista,

att belåningstaket för prima lokaler grundas på ett fast stompris och ut— rustningstillägg uppgående till samman- lagt 550 kronor per m2 lokalyta jämte det för bostadshus fastställda tomtpri- set,

att belåningstaket för bostadshus ej skall påverkas av att sekunda lokaler inrättas i källarvåningen,

att därest extra källare anordnas eller

sekunda lokaler inrymmes i tillbyggnad eller friliggande byggnad belåningsta- ket skall grundas på enbart ett stom- pris av 375 kronor per m2 lokalyta utan tillägg för tomtkostnad,

att tilläggsbelåning för prima lokal, inrättad i tillbyggnad eller i friliggan- de byggnad inrymmande sekunda lo- kal, skall utgå med 175 kronor per 1112 lokalyta, jämte en tomtkostnad base- rad på det för bostäder fastställda pri- set,

att sänkning av belåningstaket ej be- höver ske då produktionskostnaderna understiger detsamma, förutsatt att kra- ven på godtagbar kvalitet och utrust- ning fyllts,

att därest hus visar sig ej fylla ut- rustnings- och kvalitetskrav, belåning antingen skall vägras eller ske först sedan bristerna avhjälpts eller, om detta efter särskild prövning kan godkännas, belåningen skall ske efter mot bris- terna svarande avdrag på belåningsta- ket,

att belåningstaket skall justeras med hänsyn till förändringar i bostadssty- relsens byggnadskostnadsindex och med beaktande av rationaliseringen husbyggnadsfacket,

inom

att vid belåningstakets fastställande hänsyn skall tagas till vissa speciella kostnader, som exempelvis särskilda högre byggnadskostnader sammanhäng-

ande med att ett företag bedrives vin- tertid,

att normerna för belåningstakets be— räkning i enlighet med här uppdragna riktlinjer och i huvudsaklig överens- stämmelse med i bilaga 5 redovisat detaljförslag, efter bostadsstyrelsens granskning och justering skall faststäl- las av Kungl. Maj:t,

att det uppdrages åt bostadsstyrelsen att följa kostnads- och rationaliserings- utvecklingen samt att för treårsperio- der fastställa rationaliseringskonstan- ten,

att det ävenledes uppdrages åt bo- stadsstyrelsen, att i enlighet med i an- nat sammanhang av utredningen fram- lagt förslag, utfärda erforderliga anvis- ningar angående tillämpningen av be- stämmelserna om belåningstaket,

att fastställande av belåningstaket i enlighet med de av bostadsstyrelsen så- lunda utfärdade anvisningarna anför— tros de större förmedlingsorganen, samt

att det uppdrages åt länsbostads- nämnderna, att i mån av behov biträ— da övriga förmedlingsorgan vid till— lämpningen av bestämmelserna angåen— de belåningstaket.

Beträffande utformningen av anvis- ningarna för lånetaksbestämmelserna vill utredningen förorda, att formlerna för beräkningar översättes i klartext.

KAPITEL 6

Avkastningsvärde och hyressättning

Gällande bestämmelser

I kungörelsen om tertiär- och tilläggs- lån (SFS nr 587: 1948) stadgas, att ter— tiärlån må beviljas endast under förut- sättning att den lånesökande förbinder sig att vid uthyrning av lägenhet i be- lånad byggnad, under lånets löptid ej utan det lånebeviljande organets medgi- vande uttaga hyra eller ersättning för bränslekostnader med högre belopp el- ler beräknade efter andra grunder, än det lånebeviljande organet vid varje tid godkänner.

Från den 1 januari 1958 äger emeller- tid kommunala, allmännyttiga och bo— stadskooperativa företag att själva fast- ställa hyran. Förslag härom framlades av bostadspolitiska utredningen, som framhöll att den förekommande hyres- kontrollen i fråga om dels bostadsrätts— föreningar, dels kommunala och all- männyttiga bostadsföretag vore överflö- dig. En hyreskontroll beträffande bo- stadsrättsföreningar, som försvårar ut- tagandet av erforderliga avgifter, syntes nämnda utredning helt irrationell. Vid den fortsatta behandlingen av denna fråga betonades vidare, att det för kom- munala och därmed jämställda företag, som arbetar under betryggande kontroll och utan enskilt vinstsyfte, icke kan anses föreligga ett ekonomiskt intresse att uttaga högre hyror än som erfordras för att täcka omkostnaderna.

Nuvarande metod för beräkning av avkast- ningsvårde

Vid fastställande av hyra utgår bo- stadsstyrelsen från den för fastigheten

i samband med granskningen för låne- behandlingen framkomna godkända pro— duktionskostnaden. Denna minskas med tilläggslån och kommunalt bidrag — för vilka förräntnings- och amorterings- skyldighet ej föreligger _ varefter av- kastningsvärdet erhålles till resultat. I avkastningsvärdet inräknas dels kost- nader som motsvarar den normala stan- darden, dels kostnader för sådan stan- dard som ej belånas, men vilken får in- räknas i produktionsvärdet och påver- kar hyrorna. Detta avkastningsvärde är själva utgångspunkten för hyresberäk- ningen och sålunda bestämmande för kapitalkostnadernas andel i hyran.

Enligt en undersökning, som nyligen utförts av Svenska bankföreningen, uppgick kapitalkostnaderna i allmänhet till nära 60 procent av hyran, medan driftskostnaderna belöpte sig till ca 40 procent. Av kapitalkostnaderna ut- gjorde en tredjedel avskrivning, medan återstående två tredjedelar utgjorde rän- tekostnader.

Höjning av begärda avkastningsvärden och hyror

Som utredningen i kapitel 4 — Bygg- kostnadsgranskning _ konstaterat, har en undersökning av slutligt behandlade låneärenden under första kvartalet 1956 visat, att den av lånesökandena angivna bostadshyran i ett stort antal fall korri- gerats. Höjningar har således skett i 60 procent av ärendena, till följd av att högre avkastningsvärde fastställts av bostadsstyrelsen, än det de sökande be- gärt. De sänkningar av begärda hyror

som förekommit, har däremot i ett stort antal fall berott på att den sökande fel- aktigt inräknat uppvärmningskostnader. Även i dessa fall kan således en höjning av den föreslagna hyran ha skett.

Det tillämpade systemet med höjning av begärda avkastningsvärden synes ut— redningen betänkligt, med hänsyn till att företagare i viss utsträckning kan ha ansett sig ej behöva ta ut högre hy- ror än efter det avkastningsvärde han angivit. Bakgrunden till åtgärderna sy- nes närmast vara, att det långivande organet ansett det lägre avkastningsvär— det innebära vissa risker för staten som långivare, genom att de begärda hyror- na enligt styrelsens uppfattning icke skulle medge full täckning för förränt— nings- och driftskostnaderna. Det före- faller emellertid också som att anled— ningen varit den, att vissa farhågor fö- relegat för att ett lågt satt hyresbelopp icke skulle få höjas efter hänvändelse till hyresnämnd, om de beräknade kost- naderna framdeles skulle visa sig vara för lågt satta.

Utredningen vill emellertid utgå från, att det långivande organet bör accep- tera ett lägre avkastnings- och hyres- värde, om företagaren vill nöja sig härmed och det icke förefaller uppen- bart orimligt. Samtidigt vill utredning— en dock förutsätta, att en sådan företa— gare icke skall förvägras rätt att fram- deles efter hänvändelse till hyresnämnd, få höja hyrorna till den nivå som det långivande organet skulle vara villigt att godkänna, om den högre hyran hade begärts i samband med fastställandet av avkastningsvärdet.

Avkastningsvärdets framtida beräkning Hittillsvarande granskning av bygg— nadskostnaderna synes ha varit beting- ad av två skäl, nämligen dels att ett värde skall fastställas som utgångspunkt för hyressättningen och dels att ett

överlåtelsevärde skall godkännas. I Kungl. Maj:ts brev av den 16 december 1955 heter det att »belåningsvärdet för fastigheter, d. v. 5. det i 9 & nämnda kungörelse (nr 587, 30 juni 1948) om- förmälda avkastningsvärdet, ökat med belopp vartill tilläggslån och i 5 & sam- ma kungörelse avsett kommunalt bidrag uppgå, ej må, såvitt angår byggnadsfö- retag, som påbörjats tidigast den 1 juli 1956, av det lånebeviljande organet fast- ställas till högre belopp än som mot- svarar 575 kronor per kvadratmeter bo- stadslägenhetsyta _ _ _». Nämnda belopp har sedermera höjts till 585 kronor.

Ovannämnda Kungl. Maj:ts beslut synes innebära, att det för hyressätt- ningen behövliga avkastningsvärdet skall fastställas efter lånetaksbeloppet, oavsett vad de verkliga produktions- kostnaderna har varit. Inom bostads- styrelsen synes man emellertid även för fastigheter som avses med ovannämnda beslut, hittills ha fastställt avkastnings- värde efter samma metod som tidigare, dvs. baserat på de verkliga, av före- tagen redovisade produktionskostnader- na. Ett sådant förfaringssätt innebär, att den enskilde företagaren visserligen får lån enligt bestämd norm för långiv- ningen i anslutning till det fastställda lånetaket, men får avkastningsvärdet fastställt efter den verkliga produktions- kostnaden, antingen denna blir högre eller lägre än som motsvaras av låneta- ket. Det incitament till rationalisering och intresse av att söka hålla kostnader- na nere, som ligger i ett för alla före- tagare i förhållande till standard och utförande lika avkastningsvärde, bort- faller därmed.

Om utredningens förslag i kapitel 4 Byggkostnadsgranskning genomföres, kommer behövlig byggnadskostnadsbe- räkning _ sedan den lokala tekniska granskningen visat att byggnadsprojek-

tet kan belånas _ endast att ske med utgångspunkt från lånetaket. Detta in- nebär att utöver det fastställda s. k. stompriset, för vilket särskild beräk- ning ej behöver ske, endast tillägg för vissa utrustningsdetaljer är behövlig. Dessa utrustningsdetaljer _ som utgår från särskilt fastställd lista och icke från byggnadsföretagarens redovisning av kostnader _ lägges till stomkostna— den och blir tillsammans med tomtkost- naden utgångspunkt för såväl belånings— värde som avkastningsvärde. Om man vill behålla intresset för rationalisering och kostnadssänkning och samtidigt söka förenkla regleringsförfarandet, bör avkastningsvärdet fastställas enligt denna metod, dvs. med utgångspunkt från det genom lånetaksbestämmelserna fastställda belåningsvärdet.

Det kan mot en sådan beräknings- metod invändas, att den enskilde före- tagaren därigenom i vissa fall icke får täckning för sina kostnader eller — vil- ket torde vara riktigare uttryckt _ en mindre företagareersättning för sin produktiva insats. Man får emellertid komma ihåg att den nuvarande regle- ringen ersätter den fria konkurrens, som skulle finnas i en marknad utan bostads- brist. Under mera normala förhållanden får man förutsätta, att de mera effektiva företagarnas kostnader skulle bli ut- slagsgivande för hyressättningen och medföra, att vissa företag erhöll bättre villkor och bättre vinster för sin pro- duktion, medan andra företag i sin verk- samhet skulle få sämre avkastning och lägre inkomster. I konsekvens härmed bör också den reglering som utövas ge— nom lånetaksbestämmelserna vara så utformad, att den premierar företagare som anstränger sig för att arbeta ratio— nellt och lyckas pressa sina kostnader _ utan att kvaliteten därigenom blir lägre _ genom att någon sänkning av lånetaket och det på detta grundade

avkastningsvärdet icke i sådana fall sker.

De förslag till lånetaksheräkning som utredningen framlägger, innebär en uppdelning på tomtkostnad, stomkost— nad och vissa tilläggskostnader enligt särskild lista, vilken innehåller de för normal standard nödvändiga element, efter vilka belåning skall erhållas. Ut- över de i denna tilläggslista upptagna posterna kan det emellertid _ utan att belåning vägras för fastigheten _ be- höva finnas vissa utrustningsdetaljer för vilka belåning icke bör ske, men vilka poster bör få inräknas i avkast- ningsvärdet för hyressättningen. Exem- pel härpå är sådan utrustning, som för vissa bostadstyper kan vara önskvärd för att i högre grad underlätta hem— arbetet för familjer där båda makarna har arbete utom hemmet, exempelvis diskmaskiner och frysboxar.

Utredningens synpunkter

Utredningens förslag angående änd- rad konstruktion av belåningstaket in- nebär, att statlig belåning kommer att ske på grundval av ett schablonmässigt framräknat byggnadsvärde, som förut- sätter godtagbar utrustning och kvali- tet. Enligt utredningens mening bör det på så sätt framräknade belåningsvär- det vara utgångspunkt för beräkning av avkastningsvärde och hyror, oavsett vad de verkliga byggnadskostnaderna är. Detta innebär att någon särskild kost- nadsgranskning för fastställande av avkastningsvärde ej skall ske. Det med- för också att olika byggnadsföretagare erhåller samma belåningsvärde och av- kastningsvärde vid produktion av lik- värdiga byggnadsobjekt. Den som byg— ger dyrare får därvid mindre lån i för— hållande till sina byggnadskostnader och lägre avkastning, medan den som bygger billigare än som lånetaket för-

utsätter erhåller proportionellt sett stör- re lån och bättre avkastning.

Utredningen förutsätter samtidigt, att i de fall annan utrustning förekom- mer än den för vilken belåning kan ges, avkastningsvärdet skall höjas här- för. Särskilda anvisningar och uppgif- ter om vad som kan få ifrågakomma i form av extra utrustning i fastigheter som statsbelånas, bör utfärdas av bo- stadsstyrelsen.

I enlighet med vad som föreslagits beträffande teknisk granskning och kostnadsgranskning vill utredningen fö- reslå, att de till ett antal av ca 200 uppgående kommunerna, med den do- minerande delen av flerfamiljshusären- dena, skall få fastställa avkastningsvär- de och hyror på basis av lånetaksbe- stämmelserna och att övriga kommuner, likaledes i enlighet med tidigare fram- lagt förslag, skall i mån av behov er- hålla hjälp härför frän länsbostads- nämnderna.

Framräkning av hyrorna sker dels på basis av kapitalkostnader, dels efter driftskostnadernas storlek. För beräk- ning av kapitalkostnaderna bör direktiv utformas av bostadsstyrelsen. Beräkning av driftskostnaderna bör enligt ut- redningens mening kunna ske av för- medlingsorganen, efter av bostadssty- relsen på basis av driftskostnadsun- dersökningarna uppställda schabloner som regleras efter ortsprisindex. Några

större risker kan knappast uppkomma i samband härmed för hyresgästernas del. Erinras bör också om den bevak- ning av hyressättningen som sker genom hyresgästernas organisationer.

Utredningens förslag

Med hänvisning till vad som i det föregående anförts beträffande fast- ställande av avkastningsvärde och hy- ror, vill utredningen föreslå

alt de lånebeslutande organen på ba- sis av lånetaksberäkningen skall fast— ställa avkastningsvärdet och på grund- val därav den utgående hyran, med till- lägg i förekommande fall för sådan ex- trautrustning som enligt av bostadssty- relsen meddelade generella anvisningar får inräknas i avkastningsvärdet,

att samma organ på motsvarande sätt skall äga fastställa hyresfördelning in- om fastighet på grundval av förslag från fastighetsägaren,

att besvär över förmedlingsorgans beslut i hyresärende skall _ liksom i fråga om länsbostadsnämnds beslut _ kunna anföras hos bostadsstyrelsen samt

att bostadsstyrelsen erhåller i upp- drag att dels utforma direktiv för be- räkning av kapitalkostnaderna och dels att för beräkning av driftskostnaderna uppställa schablonberäkningar på basis av driftskostnadsundersökningarna, med reglering efter ortsprisindex.

KAPITEL 7

Lånebeslut och låneutbetalning

Nuvarande behandlingsgång

Då en fastighet, för vilken tidigare preliminärt lånebeslut meddelats är färdig, inkommer sökanden till för— medlingsorganet med slutlig låneansö— kan i två exemplar. Till denna ansökan skall vara bifogat intyg angående erhål- len eller utlovad bottenkredit, eventu— ella ändringsritningar, registreringsbe— vis, vissa andra handlingar samt i före- kommande fall avskrift av bolagsord- ning eller stadgar i kooperativt och kommunalt företag.

Innan ansökan insändes till det lån- givande organet _ bostadsstyrelsen el— ler länsbostadsnämnden _ utföres be- siktning och standardkontroll av bygg— naden genom förmedlingsorganet. An- sökningen, försedd med eventuella er- inringar mot utförande och standard, insändes härefter av förmedlingsorga- net till det långivande organet.

Inom bostadsstyrelsen eller länsbo- stadsnämnden granskas de inkomna handlingarna. Därvid kontrolleras om de är fullständiga, erforderlig komplet- tering ombesörjes och i förekommande fall granskas bolagsordning och stad- gar. Om bostadsstyrelsen vid sin gransk- ning finner, att byggherren vidtagit ändringar av förut godkända ritningar eller tekniska beskrivningar eller att besiktningsmannen i något avseende gjort anmärkningar mot utförandet, överlämnas ärendet till tekniska byrån för granskning och åtgärd.

Efter denna granskning gör låneby-

råns marksektion en granskning av det slutliga tomtprisets eller tomträttsav- gäldens skälighet. Sedan marksektionen slutfört sin granskning överlämnas ärendet _ om det är fråga om flerfamiljshus _ till lånebyråns flerfamiljshussektion. Tidi— gare i förmedlingsorganet uppgjorda beräkningar granskas, varvid korrige- ring eller omarbetning sker i mycket stor utsträckning. Om försenad avlyft— ning av byggnadskreditiv förorsakat extra kostnader, göres pålägg för dessa på produktionsvärdet. Även här sker en granskning av att frågan om un— derliggande krediter lösts på ett till- fredsställande sätt.

Sedan denna granskning slutförts, upprättas förslag till slutligt lånebeslut. Ärendet överlämnas härefter till juri— diska sektionen, som slutgranskar det- samma. Därvid justeras det av flerfa- miljshussektionen upprättade besluts- förslaget och lånevillkor samt lånegrän- ser fastställes definitivt. En ny kontroll verkställes om att underliggande kredi- ter lösts på ett tillfredsställande sätt.

Sedan ärendet härefter blivit föremål för föredragning på flerfamiljshussek- tionen återgår det till juridiska sektio- nen, vilken utskriver lånebeslutet.

För flerfamiljshusärenden, som ut— flyttats till länsbostadsnämnderna, är behandlingsgången ungefär likartad. Även när det gäller egnahemslån in-

fordras intyg om erhållen eller utlovad bottenkredit.

Utbetalningen av lån

Sedan låneansökan beviljats insänder den lånesökande på fastställt formulär en särskild framställning om utbetal- ning av lån till förmedlingsorganet, som efter genomgång av handlingarna vidarebefordrar ansökningen till bo- stadsstyrelsen eller länsbostadsnämn- den. Med denna ansökan bifogas re— verser oeh inteckningshandlingar, pant- förskrivningshandlingar, gravationsbe— vis, avskrift av reverser till bottenlåne- krediterna, slutbesiktningsbevis, brand- försäkringshevis och de övriga hand- lingar som kan ha föreskrivits i det slutliga lånebeslutet, registreringsbevis, samt i förekommande fall, bolagsord— ning, stadgar, ekonomiska planer och uppgifter angående förhandsteckning av bostadsrätt.

Efter kontroll av att alla begärda handlingar insänts och sedan dessa granskats, upprättas amorteringsplan och beräkning av ränteeftergift. Sedan ärendet införts i särskild kontrolligga- rc uppföres det på utbetalningsbesked, som jämte ett exemplar av det slutliga lånebeslutet och amorteringsplanen överlämnas till kamerala sektionen. Brandförsäkringsbeviset överlämnas till brandförsäkringsavdelningen, som re- gistrerar det och fortlöpande bevakar att försäkringspremierna betalas. Från ombudsmannasektionen erhåller kame— rala sektionen utbetalningsbesked, var— efter lånet genom kassans försorg utbe- talas till vederbörande förmedlingsor— gan som i sin tur utbetalar det till län- tagaren.

För de flerfamiljshus- och egnahems- låneärenden, som behandlas på länsbo- stadsnämnderna, sker motsvarande ge- nomgång av ärendena. Länsbostads- nämnden utbetalar dock icke lånebe-

loppen utan insänder till bostadsstyrel- sen förteckningar över utbetalningar som skall göras, varefter dessa sker från styrelsen.

Den detaljerade arbetsrutinen för lånebeslut och låneutbetalning framgår av bilagorna 1_3.

Granskning före lånebeslut och låneutbetal- ning

Som av det föregående samt av redo- görelserna i kapitlen rörande teknisk granskning och byggkostnadsgranskning framgår, sker en granskning ur tek- niska och ekonomiska synpunkter före lånebeslut och låneutbetalning såväl i förmedlingsorganen som i bostadssty- relsen eller länsbostadsnämnden. Innan lånet kan erhållas, måste därefter för— medlingsorganet insamla, kontrollera och infordra avskrifter av ett flertal handlingar, som sedan, när de inkom- mer till det lånebeviljande organet, blir föremål för ny kontroll och genom— gång innan lånebeslutet meddelas. Än- nu en genomgång sker sedan i samband med själva låneutbetalningen, vilken även förutsätter insändande av ytterli— gare ett antal handlingar.

Nuvarande ordning innebär, att stats- lånet i regel icke utbetalas förrän lån- tagaren visat att primär- och sekundär- lån erhållits. Denna försäkran synes man begära både i samband med an- sökan om preliminärt och slutligt be- slut. Under perioder, då svårighet före- ligger att omedelbart efter det byggna- den färdigställts kunna placera de un— derliggande krediterna, kommer de hög- re räntekostnaderna för byggnadskredi- tiv att belasta fastigheten även för den del av produktionskostnaderna, som motsvaras av statslånet fram till den tidpunkt, då primär— och sekundärlån lyfts. Förlängning av byggnadskrediti- ven medför även att man måste med-

giva ett särskilt kostnadspålägg för de ökade räntekostnaderna, vilket får till följd att högre statslån måste beviljas. Det innebär också en motsvarande steg- ring av hyran samt att statens risker för topplånet ökar, genom att fastighets- värdct höjes utöver de egentliga pro- duktionskostnaderna.

Från olika håll har det påpekats, att utbetalningen av tertiär- och tilläggslå- nen icke borde vara beroende av huru— vida man fått lyfta primär- och sekun- därlån, då det preliminära beslutet ju innebär att statslånet redan i princip är beslutat. Man har samtidigt också påpekat, att om man _ på grund av väntat tillägg för förlängning av bygg- nadskreditivet _ icke är säker på den slutliga lånesumman, borde i varje fall större delen av tertiärlånet kunna ut- betalas och endast behövligt belopp in- nehållas för efterreglering. Därigenom skulle i varje fall den delen av den för— längda merkostnaden för kreditivet, som motsvaras av statslånets andel i kostnaderna och som annars måste ta- gas ut i högre hyror, kunna elimineras. Samtidigt har ifrågasatts, om icke en successiv utbetalning av det statliga lå- net skulle kunna ske under byggnads- tiden för att därigenom nå en minsk- ning i kreditivkostnaderna.

Något formellt hinder att utbetala statslånen tidigare förefinnes numera inte. Möjligheterna härtill synes dock endast ha använts i begränsad omfatt- ning.

Fördjupning av tertiärlån

I stor utsträckning förekommer s. k. fördjupning av tertiärlånen, dvs. en ökning så att de kommer att utgöra mer än den ursprungligen avsedda an- delen av avkastningsvärdet. Frågan uppkommer när taxeringsvärdet står i annan relation till avkastningsvärdet än

den normalt förekommande och innebär vanligen, att de kreditinstitut som sva- rar för primär- och sekundärlån läm- nar lån som motsvarar en mindre sum- ma än 70 procent av avkastningsvärdet. Kommunalt företag, som enligt bestäm- melserna erhåller lån upp till 100 pro— cent av avkastningsvärdet, får i sådant fall antingen sätta in eget kapital mot- svarande skiilnaden eller begära ökning _ s. k. fördjupning — av tertiärlånet. För kooperativa och enskilda byggnads- företag måste en ökad andel eget kapi- tal insättas eller framställning om för- djupning göras till det lånebeviljande organet. Bostadsstyrelsen beviljar i re- gel sådan fördjupning, dock ej längre än till ytterligare "10 procent av avkast-- ningsvärdet. Om behovet av upplånat kapital i övrigt icke kan täckas vid den- na övre gräns för statslån, måste den egna kapitalinsatsen ökas.

Denna fråga har närmast intresse vid överväganden om decentralisering av lånebesluten till förmedlingsorganen och om dessa skall kunna bevilja sådan utökning av tertiärlån. Det kan vid en sådan förändring tänkas, att kreditin- stitutens benägenhet att minska lånet ökar, då taxeringsvärdet är lägre än av- kastningsvärdet, i den mån möjligheter finnes till en fördjupning av tertiärlå- net. Då räntorna för tertiärlånet emel- lertid blir högre för byggherren vid hänsynstagande till ränteeftergiften, kommer denne säkerligen, och speciellt om det är fråga om kommunala och kooperativa bostadsföretag, att göra an- strängningar för att få ut största möj- liga belopp i primär- och sekundärlån, därför att dessa med hänsyn till ränte- eftergiften blir billigare. Någon änd- ring i förutsättningarna för erhållande av primär- och sekundärlånen torde icke behöva påräknas vid en överflytt- ning av besluten i fråga om fördjupning av tertiärlånen på förmedlingsorganen.

Förvaltning av lånen

Som en allmän förutsättning för rän- teeftergift gäller nu, att en låntagare häftar i skuld till bostadsstyrelsen för tertiärlån eller egnahemslån. Tillämp- ningen innebär också, att ränteeftergif- ten skall minskas i den mån amortering sker på primär- och sekundärlån.

Med hänsyn till den starka ökning i antalet lån, som —— vid fortsatt stöd åt bostadsbyggandet i nuvarande form _ kan beräknas komma att stiga från för närvarande ca 175 000 till mellan 400 000 och 500 000 innan någon minskning i lånestocken sker genom slutamortering, medför den nuvarande ordningen för ränteeftergifter och be- vakning av förändringar i de under- liggande krediterna stora problem. Ut- redningen, som i annat sammanhang tar upp frågan om schabloner för ränte- eftergifterna även till flerfamiljshus, vill därvid peka på att det torde ställa sig oerhört svårt att i längden — som nu förutsättes _ kunna följa varje för- ändring i fråga om de underliggande krediterna genom anmälning från kre- ditgivarna om flyttning eller amorte- ring, respektive uppsägning och bind- ning av lånen för olika perioder.

Om man söker möjligheter till en för— enkling av förvaltningen av lånen, kom- mer först i bilden frågan om sådana förenklingar som kan medföra att re- gistrering och bevakning av de under- liggande krediterna icke blir nödvän- dig. Därvid uppkommer i första hand frågan om, huruvida och i så fall på vilket sätt ränteeftergiften skall varieras med hänsyn till förändringar i primär- lånet och sekundärlånet. Utredningen, som återkommer till detta spörsmål vid behandlingen av'amorterings- och ränte- frågorna, vill här endast konstatera, att en omedelbar övergång till en allmän ränteschablon för alla flerfamiljshuslån som i fortsättningen beviljas skulle

medföra möjligheter till väsentlig för- enkling och arbetsbesparing.

Det skulle i fråga om förvaltningen innebära, att den omfattande gransk- ningen och insändandet till det långi- vande organet av handlingar som berör de underliggande krediterna samt be— vakningen av vad som händer med des- sa under lånetiden kunde slopas.

I enstaka fall har bostadsstyrelsen på grund av att fastighetsägaren kommit på obestånd fått övertaga förvaltningen av fastigheten innan den nye ägaren övertagit densamma. I regel har denna förvaltning av bostadsstyrelsen överlå- tits på kommunerna. Det skulle vara en stor fördel om kommunerna, då så- dana fall inträffar, automatiskt hade skyldighet att övertaga förvaltningen av fastighet då ägare kommit på obestånd och sköta denna förvaltning, till dess fastigheten övergått till ny ägare.

Utredningens synpunkter

Utredningen har i fråga om teknisk granskning, kostnadsgranskning och andra åtgärder i samband med långiv- ningen i det föregående föreslagit, att de kommunala förmedlingsorganens granskning skall vara grundläggande för den statliga bostadslånegivningen. Des- sa förslag innebär att uppgifter, som nu till större del handlägges både av förmedlingsorgan och den långivande myndigheten, enbart skall handläggas av förmedlingsorganet. Med denna ord— ning kommer förmedlingsorganens granskning att bli avgörande i fråga om de produktionsbelopp, efter vilka de statliga lånen skall utgå.

Med utgångspunkt härifrån synes en ytterligare förenkling kunna ske, om för- medlingsorganen på basis av sin egen granskning får fastställa belåningsvär- det och helt ta hand om de formalite- ter som fram till låneutbetalningen kan anses nödvändiga. Om man därvid för-

utsättcr att följande betingelser skall föreligga nämligen, att vid förmedlings- organets beviljande av det preliminära beslutet besked av länsbostadsnämnden erhållits att medel inom givna lånera- mar kan ställas till förfogande, att ut— fästelse om de underliggande lånen fö- religger, att bolagsordning och stadgar kan granskas och godkännas lokalt samt att de förordade bestämmelserna i fråga om lånetaket skall vara utslagsgi- vande för belåningsvärdet, borde den nuvarande ordningen i övrigt _ när fastigheten är färdig _ kunna ersättas med enbart en deklaration från förmed- lingsorganet som bifogas ansökningen om slutligt lån och insändes till läns— bostadsnämnden. Denna deklaration skulle samtidigt bli en rekvisition på lånet. Till deklarationen skulle, för- utom uppgifter beträffande produk- tionsvärde, underliggande lån m. ni. en— dast behöva bifogas gravationsbevis och inteckningshandlingar för det statliga lånet jämte uppgifter om vart pengar- na skall sändas.

I enlighet med vad utredningen tidi- gare föreslagit bör även i fråga om låne- beslut och låneutbetalning gälla samma indelning av kommunerna, som föresla- gits beträffande den tekniska gransk- ningen och kostnadsgranskningen. Det- ta skulle innebära att de största kom— munerna, eller ca 200, helt skulle svara för handläggningen av lånebeslut och låneförberedelse såväl i fråga om fler- familjshus som egnahemslån, medan för den till antalet större gruppen av kom- muner, eller ca 850, som har ett mindre antal ärenden, länsbostadsnämnden skulle svara för lånebesluten. Önsk- värt vore enligt utredningens mening, att man utan undantag skulle kunna de- centralisera besluten i låneärenden till förmedlingsorganen. Det går emellertid icke att nu jämställa den större gruppen av kommuner med ett fåtal ärenden _

vilken som utredningen tidigare nämnt ofta icke har tillräcklig erfarenhet eller sakkunskap för att självständigt kunna handha låneärendena — med den mind- re kommungruppen, vars både erfaren- het och resurser är tillräckliga i dessa avseenden. Utredningens förslag syftar emellertid med sina längst gående verk- ningar till att kvaliteten hos förmed- lingsorganen gradvis skall förhöjas. En prövning bör därför, så snart förut- sättningar härför kan anses föreligga, ske av frågan om en successivt alltmera utbredd decentralisering av beslutande- rätten till förmedlingsorganen kan verk- ställas.

Det nu förda resonemanget avser flerfamiljshusärenden. På grund av svå- righeten att spjälka låneramarna på allt- för många delar eller att göra övervak- ningen av desamma beroende av ett allt- för stort antal myndigheter måste emel- lertid besluten i egnahemslåneärenden, som har avseende på de mindre kom- munerna, tills vidare överlåtas på läns- bostadsnämnderna. Kostnadsgransk- ning, teknisk granskning och annan för- beredande behandling av egnahems- låneärenden skall emellertid helt skötas även av dessa förmedlingsorgan.

Utredningens förslag

Frågan om förenkling av handlägg- ningen av lånebeslut och lånentbetal- ningar sammanhänger i viss mån med frågan om vissa förenklingar i fråga om sättet att beräkna och gottgöra ränte- eftergifter. Med utgångspunkt från vad som tidigare föreslagits om teknisk granskning och kostnadsgranskning samt vad som föreslås beträffande rän- teeftergifterna, vill utredningen förorda

att samtliga förmedlingsorgan, som tillhör den av bostadsstyrelsen utsedda gruppen av mera kvalificerade sådana organ, får svara för beslut i alla låne-

ärenden, efter erhållet besked från läns- bostadsnämnd att medel finnes härför,

att dessa förmedlingsorgan skall fast- ställa belåningsvärdet efter de bestäm- melser i fråga om lånetaket, som utred- ningen föreslår,

att länsbostadsnämnderna skall svara för beslut i låneärenden, som berör öv- riga kommuner,

att alla förberedelser i samband med lånebeslutet och låneuthetalningen verkställes av förmedlingsorganet och att någon ytterligare granskning av des— sa handlingar ej skall ske,

att förmedlingsorganet, sedan gransk- ning verkställts av förutsättningarna för utbetalning av länet, insänder kombine- rad deklaration och rekvisition till länsbostadsnämnd och att till deklara- tionen endast skall vara fogat uppgif- ter om belåningsvärde, underliggande

krediter, gravationsbevis, pantförskriv- ningshandling avseende det statliga lå— net och brandförsäkringsintyg,

att förmedlingsorgan eller kommun får svara för förvaltningen av fastighe- ter, som på grund av att ägaren kommit på obestånd, måste övertagas innan dessa fastigheter överlåtits till ny äga- re och

att de mindre kommunerna, i enlig- het med vad som föreskrivits i fråga om teknisk granskning och kostnads— granskning, vid handläggning skall kunna erhålla hjälp från länsbostads- nämnderna.

Som av utredningens förslag rörande behandlingen av ränteeftergifter samt räntor och amorteringar på statslånen framgår, skulle i samband med de här föreslagna förändringarna registrering- en och bevakningen av de underliggan- de lånen helt bortfalla.

KAPITEL 8

Ombesiktningar

Nuvarande förhållanden

Enligt både kungörelsen om egna- hemslån m. m. och tertiärlånekungörel- sen ålägges de kommunala förmedlings- organen att under lånetiden hålla upp- sikt över vården av belånade byggnader.

I 31 & kungörelsen om tertiärlån m. m. föreskrives att förmedlingsorga- net under lånetiden i den omfattning och ordning det lånebeviljande organet bestämmer skall föranstalta om besikt- ning av belånad byggnad samt jämväl i övrigt övervaka att densamma icke vanvårdas. Instrument över sådan be- siktning skall insändas till det lånebe- viljande organet. Bostadsstyrelsen krä- ver att samtliga statsbelånade flerfa- miljshus skall ombesiktigas vart femte år. I 35 % egnahemslånekungörelsen stadgas att förmedlingsorganet har att under lånetiden öva tillsyn av belånad byggnad i den omfattning och den ord- ning bostadsstyrelsen bestämmer. Bo- stadsstyrelsen föreskriver även i detta fall ombcsiktning vart femte år samt att besiktningsinstrument skall upprät— tas och insändas till styrelsen.

I båda kungörelserna stadgas, att om fara uppkommer för att byggnad genom vanvård eller annorledes förlorar i värde så, att för statens fordran läm- nad pant ej längre kan anses utgöra nöjaktig säkerhet och rättelse trots an- maning ej sker, förmedlingsorganet skall göra anmälan härom till det låne- beviljande organet (5 28 respektive 5 35). Det lånebeviljande organet äger — om byggnad på grund av vanvård

eller eljest förlorar i värde _ uppsäga lånet helt eller delvis, omedelbart eller å viss dag (% 16 respektive 5 35).

Den form av besiktningar, som här åsyftas, är sådana besiktningar, som fö- retages under lånetiden efter det att lån beviljats och utbetalats. Dessa besikt- ningar bör således inte förväxlas med den slutbesiktning, som det åligger för- medlingsorganet att göra omedelbart efter det att en statsbelånad fastighet färdigställts och som föregår låneuthe- talningen. Utredningen har, såsom re- dan överrubriken till detta avsnitt an- tyder, därför velat använda uttrycket ombesiktningar för de här avsedda be- siktningarna.

Administrativt arbete och kostnader

Inom bostadsstyrelsen handhas avise- ringen och övervakningen av ombe— siktningarna av den tekniska byråns byggnadstekniska sektion. Med ledning av uppgifter från kanslibyråns ombuds- mannasektion utsänder sektionen en gång om året till vederbörande förmed— lingsorgan förteckning över de fastig- heter, som står i tur att besiktigas. Vid granskningen av rapporterna över be- siktningarna bevakar sektionen, att an- befallda arbeten m. ni. blir utförda. Två ingenjörer gör vid resor till förmed- lingsorganen stickprovsgranskning av hur den löpande kontrollen och de före- skrivna femårsbesiktningarna ombesör- jes av kommunerna.

I de fall föreläggande erfordras för att få anbefallt arbete utfört, lämnas

detta av ombudsmannasektionen efter begäran av den byggnadstekniska sek- tionen.

Besiktningsrapporterna jämte övriga tillhörande handlingar arkiveras i låne- akten —— den s. k. tekniska akten —- som förvaras hos lånebyrån. Eventuellt före- kommande låneuppsägningar arkiveras emellertid i pantakten — säkerhets- akten — hos ombudsmannasektionen.

De obligatoriska femårsbesiktningar- na innebär en betydande arbetsbelast- ning. Detta gäller i första hand förmed- lingsorganen, men förfarandet medför även ett omfattande administrativt ar- bete i bostadsstyrelsen.

Antalet besiktningar per år utgör f. 11. cirka 30 000, men detta antal kom- mer — om nuvarande bestämmelser även skall gälla i fortsättningen _ att växa till närmare 40000 inom de när- maste åren. Avisering om att besiktning skall företagas sker genom skrivelser från bostadsstyrelsen till förmedlings— organen. Samtliga fastigheter, förmedlingsorganen meddelas, undergår besiktning.

varom

Besiktningsinstrument eller rapport upprättas och insändes, även om någon anmärkning icke framställes vid be- siktningen eller om endast obetydliga erinringar göres, vilket är det vanligast förekommande.

Förfarandet medför en mycket om- fattande korrespondens mellan bostads- styrelsen och förmedlingsorganen samt till fastighetsägarna. Om man räknar med bostadsstyrelsens avisering av be— siktningarna, besiktningsinstrumentet, en skrivelse från förmedlingsorganet till fastighetsägaren med påpekanden i anledning av besiktningen, en skrivel- se från bostadsstyrelsen till förmed- lingsorganet rörande besiktningsinstru- mentet samt en slutlig rapport från för- medlingsorganet till bostadsstyrelsen —

varvid således en ombesiktning utöver den ordinarie förekommit _ uppgår antalet skrivelser till fem per besikt- ning i de fall anmärkningar framkom— mit. Då antalet besiktningar som förut nämnts kan uppskattas till 30000 per år, kommer med den angivna beräk- ningsgrunden antalet skrivelser att bli mycket stort. Detta gäller även om man beaktar att bostadsstyrelsens avisering merendels göres i ett sammanhang för år och förmedlingsorgan och att anta- let besiktningar, som ej föranleder ef- terbesiktning och ytterligare korres- pondens, givetvis icke är obetydligt. An- talet skrivelser torde emellertid kunna uppskattas till omkring 75000 per år. Även detta tal är emellertid impone- rande. Det bör härtill framhållas, att en del ombesiktningar kan förorsaka avse- värt större skriftväxling än det genom- snitt av fem skrivelser, som nyss om— nämnts. Utredningen har sig bekant fall, där antalet skrivelser eller särskilda handlingar uppgått till inte mindre än tiotalet eller flera och där tiden från den ordinarie besiktningen och upp till fyra efterbesiktningar sträcker sig över en tidrymd av tre år. Dessa fall är ej att betrakta som så alldeles sällsynta. Det kunde således vara anledning att räkna upp den nämnda siffran av 75 000 skrivelser med hänsyn till den lnera omfattande korrespondensen i vissa fall, en korrespondens, som för övrigt icke synes sammanhänga med de gjorda an- märkningarnas betydelse ur ekonomisk synpunkt.

En olägenhet med den nuvarande ordningen ur arbetsorganisatorisk syn— punkt är, att de kommunala organen ej själva kan bestämma när ifrågavarande besiktningar skall utföras. Härigenom får kommunerna ej möjlighet att in- passa besiktningsarbetet efter den be- siktigande instansens arbetsbelastningi övrigt.

. Den mest betydande delen av arbetet med besiktningarna ligger emellertid i den granskning av alla fastigheter på ort och ställe, som'för förmedlingsorga- nens räkning måste företagas av kvali- ficerade befattningshavare eller sak- kunniga. Mot bakgrund härav är det inte överraskande att konstatera, att man från många förmedlingsorgans sida anser, att ombesiktningarna är alltför arbetskrävande och bör förenklas. Nöd- vändigheten att ibland verkställa upp- repade ombesiktningar, för att kontrol- lera att stipulerade åtgärder — av of- tast ringa betydelse — vidtages, har föranlett en del förmedlingsorgan att kräva att ombesiktningarna i fortsätt- ningen borde ske med längre tids mel- lanrum. Slutligen bör i detta sammanhang er- inras om att det bland ägare till stats— belånade fastigheter — enligt vad ut- redningen inhämtat vid sina överlägg- ningar med representanter för förmed- lingsorganen —— i viss utsträckning sy- nes ha utbildats en tendens till att av- vakta ombesiktningarna för att få en sakkunnig och kostnadsfri genomgång av reparationsbehovet. Om detta mera allmänt sättes i system, får det till kon- sekvens att ombesiktningarna, i stället för att vara ett instrument genom vilket man skall kunna konstatera att fastig- heterna ur lånesäkerhetssynpunkt vår- das och väl underhålles, blir till en icke avsedd service åt fastighetsägarna.

Behovet av ombesiktningar

Avsikten med föreskriften om tillsyn över statsbelånade byggnader synes en— dast vara att bevaka att sådana brister ej uppkommer, som varaktigt kan ned— sätta den belånade fastighetens värde. De ombesiktningar, som nu sker vart femte år, är alltså avsedda att vara en kontroll på att säkerheten för det stat— liga lånet inte minskas.

Med utgångspunkt från statens krav på säkerhet för lämnade lån blir den grundläggande frågan i sammanhanget, huruvida ombesiktningar behöver verk- ställas i den omfattning, som de nu gäl- lande bestämmelserna från bostadssty- relsen förutsätter. Därvid finns anled- ning att först erinra om att den för- sämring av penningvärdet, som på se- nare tid ägt rum, haft till konsekvens, att de äldre fastigheternas värde i pen— ningar räknat stigit, medan lånebelop- pen kvarstår oförändrade, i den mån de inte sjunkit genom amorteringar. Som en följd härav uppkommer en reell marginal även för gäldenärer, som haft lån upp till 100 procent av det ur- sprungliga byggnadsvärdet. Med de in- teckningslägen, som gäller för de stat- liga lånen, har detta medfört att en del hus som är relativt gamla, från statens synpunkt som långivare blivit riskfria. Självklart är att denna tendens ytter- ligare markeras därigenom, att amorte- ringar på statslånen särskilt för äldre hus hunnit ske i betydande omfattning. Lånegränserna i förhållande till respek- tive fastigheters produktionsvärde och andra omständigheter är emellertid ock- så av betydelse vid bedömning av beho— vet av ombesiktning.

För de kommunala byggnadsföreta- gens tertiär- och tilläggslån får kommu- nerna ikläda sig borgen såsom för egen skuld. Kommunerna får även svara för förlust, som på grund av vårdslöshet eller försummelse kan uppkomma vid förvaltningen av flerfamiljshus, för vars uppförande statligt lån lämnats till kom- munalt eller allmännyttigt företag. De nu nämnda förpliktelserna är endast ett par exempel på, att kommunalt ekono- miskt ansvar föreligger i fråga om bo— stadsbyggandet inom kommunen och därvid speciellt för kommunala eller all- männyttiga företags engagemang på om- rädet. Det är självfallet, att ett sådant

direkt ekonomiskt ansvar medför att kommunerna noggrant följer dessa fö- retags byggande och förvaltning av bo- stadshus. Hit hör också att kontrollera att vården av byggnadsbeståndct icke eftersättes. Man torde därför utan vida- re kunna förutsätta att bostadshus, som tillhör kommunala eller allmännyttiga företags förvaltning, icke behöver be- siktigas särskilt för statens räkning. När det gäller flerfamiljshus, upp- förda eller förvaltade av kooperativa bostadsföretag, bör beaktas, att lagen om bostadsrättsföreningar' föreskriver att nyttjanderätten till lägenhet, som innehas under bostadsrätt, skall vara förverkad och föreningen därför berät- tigad att uppsäga bostadsrättshavaren till avflyttning, om lägenheten vanvår- das. En sådan organisation av under- hållet för bostadsrättsföreningshus, vil- ken såsom regel torde vara för han- den utom i fall, då föreningen genom av- tal förbundit sig att också sköta under- hållet av lägenheterna, torde utgöra en tillräcklig garanti för att vanvård av lägenheten i bostadsrättsföreningshus ej skall äga rum. Det åligger bostads- rättsföreningen enligt nämnda lag att sköta det gemensamma underhållet av stamledningar för avlopp samt ledning- ar och anordningar för bostädernas för- seende med värme, gas, elektricitet och vatten, ävensom i övrigt att svara för underhållet av själva huskroppen. I bostadsrättsföreningarna kan vidare kommunerna ha antingen en särskild representant i styrelsen för föreningen eller eljest s. k. kommunala observatö- rer, som bör ha förutsättningar att när- mare följa bostadsrättsföreningarnas åt- gärder beträffande underhåll och repa- rationer av respektive hus. Här torde det också vara på sin plats att erinra om medlemmarnas eget intresse av att underhållet ej eftersättes och om den service i underhålls- och drifthänse-

ende, som de landsomfattande bostads- kooperativa organisationerna ger. Faran för sådan vanvård av bostadsrättsför- eningshus, att risk för statslånen kan uppkomma, torde vara skäligen obetyd- lig. Denna risk motverkas även av den omständigheten att lån här utlämnas till högst 95 procent av avkastningsvärdet.

I fråga om av enskilda uppförda fler- familjshus må det erinras om att belå- ningsgränsen är fastställd till 85 pro- cent av avkastningsvärdet. Detta med- för givetvis, att för dessa en ännu större säkerhetsmarginal här finnes.

Även när det gäller egnahemslånegiv— ningen, påverkas riskerna för minsk- ning av lånesäkerhetens värde av pris- utvecklingen och amorteringsomfatt- ningen. En- och tvåfamiljshusen utgör den sektor, inom vilken behovet av be- siktningar synes vara relativt sett störst. Kommunernas åtagande att ansvara för förlust, som på annat sätt än genom avskrivning kan uppkomma å den rän— tefria stående delen av egnahemslånen _ vilket vid egnahemslånegivningen är obligatoriskt för att räntefri, stående del överhuvud taget skall utgå — utgör enligt utredningens mening emellertid en garanti för att kommunerna skall öva tillsyn över dessa fastigheter, så att risker i onödan ej uppstår för dem själva.

Utredningens synpunkter

Vad utredningen i det föregående anfört talar för att man borde kunna slopa den centralt ledda och kontrolle- rade besiktningsverksamheten, lämna systemet med intervallsbestämda om- besiktningar och låta de kommunala förmedlingsorganen efter eget omdö- me själva avgöra om och när besikt- ningar med hänsyn till lånesäkerheten bör företagas. Genom att frångå det nuvarande från arbetsorganisatorisk synpunkt stela och oelastiska systemet

vinner man avsevärd arbetsbesparing och andra fördelar för kommunernas vidkommande samt minskat arbete i bostadsstyrelsen.

Antalet besiktningar skulle därige- nom reduceras till en obetydlighet i förhållande till det nuvarande antalet, då på grund av de förut anförda skälen man genom en enkel bedömning kunde avgöra behovet av besiktning. Även om underhållet eftersattes, skulle nämligen besiktning och åläggande om repara— tioner ej behöva ske, om förmedlings- organet vid en sådan bedömning utan besiktning fann att lånesäkcrheten ej var i fara. I stället skulle fastigheter, där sådan risk finns eller väntas upp- komma, vid behov kunna besiktigas of- tare än som sker med nuvarande fem- årsintervaller. Ombesiktningarna kan härigenom också förläggas till tidpunk- ter, då det besiktigande kommunalorga- net har en lägre arbetsbelastning och i större utsträckning än nu kombineras med andra liknande arbetsuppgifter. Avisering från bostadsstyrelsen av be— siktningar skulle bortfalla. Rapporter över gjorda besiktningar skulle icke behöva insändas till styrelsen annat än i de fall, då statens lånesäkcrhet be- dömdes vara i fara.

Beträffande experimenthus kan emel- lertid föreligga ett speciellt intresse av att följa dessa efter färdigställandet. Utredningen föreslår i annat samman- hang, att bostadsstyrelsens nuvarande arbetsuppgifter i fråga om experiment- hus överflyttas till statens nämnd för byggnadsforskning i den mån arbetet ej avser den rent lånebeviljande verk- samheten. Det synes utredningen ange- läget, att det organ, som skall leda den- na verksamhet, från teknisk synpunkt bereds tillfälle att i görligaste mån kon- trollera hur de byggnadstekniska ex- perimenten utfaller på längre sikt. Det kan från denna synpunkt vara lämpligt

att skyldigheten att företaga regelbund- na ombesiktningar enligt bostadsstyrel- sens närmare bestämmande bibehålles för experimenthusen och att besikt- ningsmyndigheten — förmedlingsorga- net _ åläggs att hålla nämnden under- rättad om vad som framkommer vid besiktningen. Även bostadsstyrelsen bör för kännedom erhålla ett exemplar av rapporten.

För att" denna rapportering skall kun- na ge bästa möjliga utbyte, bör statens nämnd för byggnadsforskning och bo— stadsstyrelsen i samråd lämna kommu— nerna direktiv angåendc dessa besikt— ningars utförande. Utredningen förut— sätter dock, att sådana besiktningar be- gränsas till antalet och i huvudsak sker endast efter anmodan samt så, att en- dast för bedömning nödvändigt antal byggnader behöver ifrågakomma.

Utredningens förslag

Som av föregående avsnitt framgår talar åtskilliga skäl för att de nuvarande av bostadsstyrelsen aviserade och för— medlingsorganen ålagda obligatoriska femårsbesiktningarna slopas och i stål- let ersättes med besiktningar endast i den utsträckning, som vederbörande förmedlingsorgan finner nödvändigt med hänsyn till kraven på lånesäker- het. Detta skulle gälla, även om under- hållet i en fastighet vore dåligt, men förmedlingsorganet vid en allmän be- dömning utan besiktning fann att låne— säkcrheten ej var i fara.

Vid en omläggning enligt ovanståen— de skulle en avsevärd arbetsbespa- ring åstadkommas, framförallt inom kommunerna. Antalet besiktningar skul- le nedgå till ett ringa antal av det nu- varande. Med lånesäkerheten som det primära skälet för besiktningarna bort- faller nämligen behovet av dessa till största delen. Förändringar i penning— värde, gjorda amorteringar samt från

början befintliga säkerhetszoner inom lånegränserna för bostadskoopera- tiva och enskilda företags bostadsbyg- gande motiverar en förändring i nuva- rande praxis.

Riskerna för vanvård av bostadshus, vilka förvaltas av kommunala och all- männyttiga företag, är i realiteten att anse som en kommunal angelägenhet. Även beträffande egnahemmen är det kommunala engagemanget liksom lo- kalkännedomen motivering nog för att överlåta ombesiktningsverksamheten till kommunerna. De kommunala represen- tanterna i bostadsrättsföreningarnas styrelser eller, om sådana icke är ut- sedda, de kommunala observatörerna, ger kommunen goda möjligheter att även på annat sätt än genom ombesikt- ningar följa bostadsrättsföreningarnas vård av sina fastigheter. Den lägre låne- gränsen i fråga om flerfamiljshus, upp- förda av sådana föreningar och av en- skilda företag, ger även en säkerhets-

marginal, som bör beaktas vid bedöm— ning av behovet av ombesiktningar.

Utredningen föreslår sålunda att de nuvarande obligatoriska femårs- besiktningarna slopas, att avisering om ombesiktningar från bostadsstyrelsen i fortsättningen icke skall ske, att ombesiktning av statsbelånade bo- stadsfastigheter skall ske endast, då säkerheten för de statliga lånen av den kommunala myndigheten be— dömes vara i fara och efter beslut av det kommunala förmedlingsor- ganet, att särskild rapport över besiktning ej skall behöva uppgöras eller insän— das till bostadsstyrelsen samt att besiktning av s. k. experimenthns i lämplig omfattning skall kunna på- fordras genom bostadsstyrelsen, även om lånesäkerheten ej bedömes vara i fara.

KAPITEL 9

Försäkringskontroll

Nuvarande förhållanden

För att erhålla statligt lån till upp- förande av flerfamiljs- eller enfamiljs- och tvåfamiljshus kräves bland annat, att den belånade fastigheten av lånta— garen hålles brandförsäkrad till be- tryggande värde.

I 10 5 kungörelsen om egnahemslån m. m. stadgas, att inteckning till säker- het för lån enligt kungörelsen icke må godkännas med mindre belånade bygg- nader är brandförsäkrade till betryg- gande belopp. Om kommun är lånta- gare behöver inteckningssäkerhet ej lämnas (& 6).

För tertiär- och tilläggslån saknas en mot detta stadgande svarande före- skrift. I 25 & kungörelsen om tertiär- lån m. m. stadgas emellertid, att fram- ställning om utfående av beviljat lån skall vara åtföljd av skuldförbindel- se, vederbörliga inteckningshandlingar, gravationsbevis och »de övriga hand- lingar, som angivas i formuläret till framställningen». I anvisningar till an— sökningsformuläret har bostadsstyrel— sen meddelat bestämmelser, av vilka framgår att bevis om brandförsäkring kräves.

I såväl kungörelsen om egnahemslån som i tertiärlånekungörelsen föreskri- ves, att det lånebeviljande organet äger uppsäga utelöpande lån till inbetalning, därest nöjaktig brandförsäkring ej läng- re föreligger (24 resp. 16 55). Uppsäg- ningen kan enligt kungörelserna avse hela lånet eller del därav och kan ske

omedelbart eller å viss dag. Denna fö- reskrift har av bostadsstyrelsen inta- gits bland lånevillkoren i skuldförbin- delserna. I villkoren stipuleras även att låntagaren skall ersätta all kostnad för brandförsäkring, som fordringsäga- ren finner skäl att i hans ställe teckna.

Inom bostadsstyrelsens kanslibyrå finnes organiserad en särskild arbets- grupp, som har till uppgift att bevaka att försäkringarna upprätthålles för byggnader tillkomna genom statliga lån. Arbetsgruppen sorterar under ombuds- mannasektionen. Avdelningens arbete leds och följes av ombudsmannasektio- neus juristpersonal, vilken därjämte har att träffa avgöranden och verkställa er- forderliga åtgärder, då låntagarna brus- tit i sina skyldigheter i nu ifrågavaran- de avseende. Ingripanden aktualiseras exempelvis i sådana fall, då premien ej erlägges eller försäkring _ såsom ne- dan omnämnes — trots anmaning från förmedlingsorganet ej höjes.

Den nu nämnda s. k. brandförsäk- ringsavdelningen registrerar och sam- lar även de av vederbörande försäk- ringsföretag utfärdade ansvarsförbin- delser, som enligt bostadsstyrelsens fö— reskrifter skall medfölja framställning om utfående av beviljat lån. Enligt dessa förbindelser kvarstår försäkrings— företagets ansvarighet gentemot långi- varen under sex veckor räknat från den tidpunkt, då försäkringsföretaget läm- nat långivaren meddelande om att brandförsäkring uppsagts, ändrats eller

upphört eller att premien ej betalts. Då sådant meddelande inkommer från för- säkringsföretag, anmodar ombudsman- nasektionen vederbörande förmedlings- organ att tillse, att låntagaren omedel- bart vidtager sådana åtgärder beträf- fande belånade byggnader, att desam- ma kan anses till betryggande värde försäkrade. Skulle låntagaren icke följa denna anmaning, erlägger bostadssty- relsen premien till försäkringsbolaget och debiterar låntagaren kostnaderna härför i samband med aviseringen av förfallande annuiteter å lånet.

Brandförsäkringsavdelningen har även att registrera och samla de ansvarsför- bindelser, som av försäkringsföretagen meddelas vid höjning av försäkrings- belopp.

Den fortlöpande övervakningen av att de belånade fastigheterna är brandför- säkrade till betryggande värde sker ge- nom förmedlingsorganen i anslutning till de påbjudna s. k. femårsbesiktning— arna _ för vilka utredningen lämnar en redogörelse på annat ställe i betän- kandet. Vid sådan besiktning sker en värdering av fastigheten och i de fall försäkringen ej täcker återanskaffnings- värdet, anmodar förmedlingsorganet låntagaren att höja sin försäkring.

Utredningens synpunkter

Utredningen vill till en början fast— slå, att statens intresse för de stats- belånade byggnadernas försäkringsbe- lopp helt hör begränsas till fastigheten som låneobjekt. De risker, som här dis- kuteras, är sålunda risker, vilka staten i egenskap av långivare kan anses löpa, genom att belånade fastigheter ur lån— givarens synpunkt ej är försäkrade till betryggande värde. Det ligger i sakens natur, att dessa risker inträder först i och med att en skada inträffar. Försäk- ringarnas omfattning och nivå, sedda

ur andra synvinklar än den nu nämnda, faller enligt utredningens mening inom det område, där den enskilde fastighets- ägaren i eget intresse bör bestämma om erforderliga åtgärder utan någon in- blandning från statens sida.

Den nuvarande övervakningen av brandförsäkringarna, med kontroll på försäkring till återanskaffningsvärde, kräver omfattande arbetsinsatser av be- rörda organ. Det bör emellertid här framhållas, att arbetet hos bostadssty- relsen _ även om detta i och för sig kan anses betydande _ dock är den mindre anparten vid jämförelse med förmedlingsorganens uppgifter. Det an- ses också bland förmedlingsorganen _ detta har framgått vid de samtal som utredningen haft med representanter för sådana organ _ att kontrollen av att brandförsäkringarna är tagna till återanskaffningsvärde är överdimensio- nerad och arbetsmässigt alltför betung— ande. Det bör observeras, att förmed— lingsorganen måste besiktiga och vär- dera fastigheterna för att rätt kunna fullgöra sin löpande kontroll av brand— försäkringsvärdena. Även om detta ar- bete kan fullgöras i samband med 'fem- årsbesiktningarna, är förmedlingsorga- nens arbetsbelastning för dessa uppgif- ter stor. Anknytningen till fcmårsbe- siktningarna får emellertid till följd, vilket i sammanhanget bör framhållas, att den nuvarande kontrollen sker med intervaller på fem år. Självfallet kan mycket inträffa under en så lång tids— period. Detta innebär, att den nu utöva- de kontrollen i realiteten också är för— enad med vissa brister.

Det kan med fog hävdas, att den vä- sentliga kontrollen ur statens—långiva- rens synpunkt görs vid långivningen, genom att man då tillser att försäk— ringen täcker byggnadsvärdet. Den höj- ning av försäkringsbeloppet, som där- efter kan behöva verkställas på grund

av stigande byggnadskostnader, bör då vara låntagarens ensak.

Det torde vara ytterst få fastighets— ägare _ bland ägarna till flerfamiljs- hus knappast ens någon _ som inte är på det klara med hur de skall ordna sina försäkringar. Med det intresse, som kommunerna har i de kommunala och allmännyttiga företagen, är det knap— past att Vänta att någon försumlighet beträffande försäkringar skall uppkom- ma i fråga om hus, som ägs av sådana företag. Detta kan ej heller behöva ske rörande hus, som ägs av bostadsrätts- föreningar. Den eventuella risk, som i något enstaka fall kan förefinnas be- träffande enskilda fastighetsägare, mot- verkas i hög grad av att belånings- gränsen i fråga om flerfamiljshus här ligger vid 85 procent av byggnadsvär- det och att densamma även då det gäl- ler egnahem kan anses vara försedd med säkerhetsmarginal. Riskerna för underförsäkring av de statligt belåna- de fastigheterna är därför synnerligen små _ de hittillsvarande erfarenheterna på området motsäger heller icke detta _ och kan för övrigt i egentlig mening ej uppkomma annat än vid större del- skada, då försäkringsbolagens reparti- seringsprincip kan vålla bekymmer. Vid totalskada kan nämligen, om un- derförsäkring till följd av byggnads- kostnadsstegringen föreligger, detta vis- serligen ge upphov till en förlust, men denna drabbar då i första hand försäk- ringstagaren. Ej heller vid mindre del- skada torde underförsäkringen ha till följd att statens säkerhet för lånet kan anses minskad. Fastighetens värde har från säkerhetssynpunkt sjunkit endast i ringa grad och det torde ligga i fastig- hetsägarens både intresse och förmåga att reparera de uppkomna skadorna.

Om övervakningen av att belånade byggnader är brandförsäkrade till åter- anskaffningsvärde skulle slopas, sedan

den första och grundläggande kontrol- len verkställts i samband med lånegiv- ningen, skulle sålunda risker inträda, som visserligen är obetydliga men som man trots detta givetvis inte bör bort- se från.

Ett sätt att för statsverkets del gar- dera sig mot riskerna skulle vara, att staten enligt gängse principer återför- säkrade sig genom en ansvarighetsför— säkring. Utredningen anser sig tryggt kunna hålla före, att de besparingar, som följer med en sådan arbetsminsk- ning som här avses och som i synner- het hos förmedlingsorganen blir av stor omfattning, vida överstiger kostnaderna för en eventuell sådan premie. Enär statsverket emellertid icke bör teckna försäkringar utan nu som eljest bör stå självrisk, kommer det självfallet icke i fråga att realisera den nu antydda tan- ken. Detta förändrar emellertid icke den ekonomiska innebörden av de slut- satser, som utredningen nu dragit. Ut- redningen anser sålunda att det, för att uppnå en betydande total arbetsbespa- ring på området, för statsverkets del är befogat att ikläda sig de risker, som ett slopande av den löpande eftergransk- ningen av försäkringarna skulle med'- föra.

Utredningen vill emellertid i detta sammanhang erinra om förekomsten av en försäkringsform, som, om den väl- jes av låntagaren, kan betyda en väsent— lig reduktion av de riskmoment, som ut- redningen nyss uppehållit sig vid.

Utredningen åsyftar härvid den möj- lighet, som numera finns att till ett brandförsäkringsavtal av gängse typ knyta en sådan klausul, att skaderegle- ringen baseras på återanskaffnings- värdet _ nuvärdet utan hänsynstagan- de till fastighetens värdeminskning ge— nom ålder och bruk (s. k. nyvärdes— klausul). Denna klausul kräver ej nå- gon extra premiekostnad för försäk-

ringstagaren, då premien baseras på det beräknade återanskaffningsvärdet, vil- ket motsvarar det värde till vilket bo— stadsstyrelsen enligt nu gällande före— skrifter kräver att låntagaren skall hålla fastigheten försäkrad. Till försäkringen kan även knytas en klausul, innebäran- de att försäkringens belopp automatiskt höjes i takt med byggnadskostnadernas stegring (s. k. värdestegringsklausul). Denna klausul har således den effekten, att försäkringsbeloppet utan särskild åt- gärd från försäkringstagarens sida hö— jes vid varje kvartalsskifte isamma pro— portion som byggnadskostnadsindex sti- ger. För de till Svenska tarifföreningen anslutna försäkringsföretagen gäller härvid föreningens byggnadskostnads- index för boningshus. Försäkringsgiva- ren svarar enligt denna klausul dock för högst dubbla det i försäkringsbre— vet angivna beloppet.

Vid användandet av värdestegrings- klausulen är det av stor betydelse, att det ursprungliga försäkringsbeloppet blir riktigt beräknat, då ett för lågt be- gynnelsevärde under en värdestegrings- period trots indexregleringen får en alltmera markerad eftersläpning till re— sultat. Kravet på en riktig värdering torde dock på ett tillfredsställande sätt bli tillgodosett genom såväl förmed— lingsorganets som det långivande orga— nets behandling av låneärendet. Det är emellertid att märka, att värdesteg- ringsklausulen betingar en ökning av försäkringspremien, vilken kan upp- skattas till ca 5 procent av det tidi— gare premiebeloppet. Denna ökade pre- miekostnad utgör en avgift för de tjäns- ter försäkringsföretagen utför, då de be- vakar att försäkringen hålles vid en be- tryggande nivå.

Det torde förhålla sig så, att premie- ökningen inte är av någon egentlig eko- nomisk betydelse, så länge det rör sig om enfamiljs- och knappast heller då

fråga är om tvåfamiljshus. En möjlighet skulle därför finnas att införa kravet på nyvärdes- och värdestegringsklausuler- na som ett villkor för egnahemslån. Be- träffande flerfamiljshus skulle emeller- tid premiekostnaden i högre grad te sig som en ekonomisk realitet. Det är där— för tveksamt, om man bör belasta ter- tiärlånetagarna med ett krav på obliga- torisk tillämpning av de nu avsedda klausulerna. Utredningen har vid sitt övervägande kommit till den slutsatsen, att så ej bör ske.

Utredningens förslag

Utredningen har ansett sig kunna konstatera, att bostadsstyrelsens och för- medlingsorganens kontinuerliga över- vakning av att belånade byggnader un- der hela lånetiden är försäkrade till återanskaffningsvärde är förenat med ett avsevärt arbete, vilket särskilt för förmedlingsorganens del är betungan- de. Kostnaderna för denna övervakning kan enligt utredningens mening icke anses stå i rimlig proportion till de ris- ker staten i egenskap av långivare skulle löpa, om denna övervakning upphör.

Utredningen föreslår

att den granskning av brandförsäkring- arna som nu sker under lånens löp- tid skall slopas,

att den skyldighet, som nu åligger för- säkringsföretagen att lämna medde- lande om att brandförsäkring upp- sagts, ändrats eller upphört att gäl- la, skall kvarstå och att försäkrings— företagens ansvarighet även skall gälla intill sex veckor efter den tidpunkt, då sådant företag lämnat långivaren ovannämnt meddelande,

att den granskning, som utföres av för- medlingsorganen och bostadsstyrel- sen i samband med själva långiv-

att,

ningen, allt fortfarande skall äga rum och avse, att försäkring till be- tryggande värde finnes före lånets utbetalande, då det långivande organet får upp- lysning från försäkringsföretag att brandförsäkring uppsagts, ändrats eller upphört att gälla, någon åt- gärd för att upprätthålla försäkring- en från myndighetens sida icke skall vidtagas samt

om sin skyldighet att hålla fastig- heten försäkrad till värde, som täc- ker de statliga lånen, och om att lånen kommer att uppsägas inom viss bestämd tid, därest försäkring- en icke återupplivas eller ändras till nämnda värde, ävensom att för- medlingsorganet underrättas genom kopia av skrivelsen för kontroll att åtgärder vidtages.

KAPITEL 10

Ränteeftergifter

Nuvarande förhållanden

Enligt såväl tertiärlånekungörelsen som kungörelsen angående egnahems- lån garanteras låntagaren viss botten- läneränta och kan i enlighet härmed tillerkännas viss ersättning för den högre ränta han har att erlägga på pri- mär- och sekundärlån. Denna ersätt- ning avräknas halvårsvis i efterskott mot förfallande ränta och amortering- ar på de statliga lånen. Eventuellt överskjutande ränteeftergift utbetalas kontant till låntagaren.

Beträffande flerfamiljshus gäller från och med den 1 juli 1957, att staten på bottenlånen, i den mån de beräknas belöpa sig på bostäder, i princip garan— terar en högsta ränta för låntagaren uppgående till 4 procent på primärlån i fastigheter färdigställda före den 1 januari 1951 och i fråga om senare får- digställda fastigheter 3,5 procent. För sekundärlån garanteras en häremot sva- rande ränta, av bostadsstyrelsen be- stämd till 4,5 respektive 4 procent.

Den ersättning låntagaren kan tiller- kännas skall svara mot den merkostnad, som uppstår genom att han har att er- lägga ränta på primär- och sekundärlån efter högre räntefot än den garantera— de. En spärregel är emellertid införd. Om låntagaren förbundit sig att för primär— och sekundärlån erlägga högre ränta än det lånebeviljande organet prö- var möjlig att erhålla på allmänna lånemarknaden skall — i stället för den faktiska räntan — lånemarknadsräntan

läggas till grund för bestämmande av eftergiftens storlek. Motsvarande före- skrift gäller för det fall, att lånemark- nadsräntan sjunker och låntagaren un- derlåter att vidtaga erforderliga åtgär- der för att komma i åtnjutande av den lägre räntan, oaktat han har möjlighet härtill.

Ränteeftergiftens storlek påverkas också av om lånen är bundna. Därvid blir den beroende av den utgående rän- tan för varje särskilt lån för de bundna lånen. Enligt bestämmelserna skall ränteeftergiftens storlek också påver- kas av om amortering sker på botten- lån. I den mån sådan sker minskar ränteeftergiften i motsvarande grad.

Den lånemarknadsränta, som tilläm- pas på obundna lån, fastställes av bo- stadsstyrelsen efter samråd med riks- banken. För tiden från och med den "1 januari 1957 har bostadsstyrelsen fast- ställt denna ränta till 5 procent för obundna primärlån och 5,5 procent för obundna sekundärlån. Från hösten 1957 har denna räntesats till följd av den in- träffade diskontohöjningen ökats till 6,25 respektive 6,75 procent.

Det långivande organet äger fastställa ränteeftergiftens storlek för en följd av år. Beräkningen skall då grundas på de uppgifter, som föreligger vid en sådan tidsperiods början. Denna s. k. scha- bloumetod för beräkning av ränteefter- gifter till flerfamiljshus innebär endast, att eftergiften uträknas individuellt för varje fastighet men skall utgå med oför-

ändrat belopp under en följd av år, för- utsatt att amortering ej sker på primär— lån eller på sekundärlån i snabbare takt än enligt för det enskilda sekundärlånet gällande amorteringsplan förutsätter och — då fråga är om obundna lån _ att räntesatsen ej förändras.

För egnahem gäller i princip samma bestämmelser angående ränteeftergift som i fråga om flerfamiljshus. Eftergif— ten utgår här dock med i författningen angivna belopp. Dessa varierar i fråga om nybyggnad mellan 300 och 820 kro- nor per år samt i fråga om ombyggnad mellan 180 och 490 kronor per år. Schablonbeloppen för egnahem jämkas om fördjupning av egnahemslånet skett. Även för egnahem sker en sänkning av ränteeftergifter, om amortering sker på bottenlånen.

Bostadspolitiska utredningen upptog i sitt betänkande till behandling frågan om ränteeftergift för fastigheter, för vilka statligt lån ej begärts. Utredning- en konstaterade att företag, som inte har behov av statligt län, kan lockas söka sådant för att kunna tillgodogöra sig räntesubventionen. Detta förhållan- de tedde sig enligt utredningens mening föga rationellt i förhållande till det rå- dande läget på kapitalmarknaden, om man i vidgad omfattning ville försöka kanalisera den öppna marknadens kre- ditmedel till bostadsbyggandet. Då fi- nansieringen väsentligt fördyras om statliga lån saknas, skullelannan finan- siering te sig föga lockande. Bostads— politiska utredningen fann därför, att en möjlighet borde öppnas för bostads— styrelsen att bevilja ränteeftergift även till företag, som icke är statligt belå— nade.

Bidragsgivningen borde — ansåg ut- redningen _ bedrivas som en försöks- verksamhet och mera detaljerade regler därför icke uppställas, förrän erfaren— het vunnits. Utredningen angav emel-

lertid vissa villkor, som borde förknip- pas med rätten till bidrag.

Minst 75 procent av ytan i vånings- plan borde upptagas av bostäder. Lä— genheterna i företagen borde upplåtas mot hyror icke överstigande dem, som skulle ha tillämpats, därest statliga lån beviljats. De villkor beträffande kon- troll av hyror, upplåtelse till anställda m. in., som gäller i fråga om tertiärbelå- nade företag, borde i tillämpliga delar gälla även företag, till vilka endast ränteeftergift skulle utgå.

Utredningen anförde slutligen, att ränteeftergiften _ för att delvis kom- pensera den förmån den låga räntan för statligt tertiärlån innebär — borde avse samtliga lån mot inteckning inom 75 procent av det belåningsvärde som bo- stadsstyrelsen hade kunnat godkänna. Härigenom borde enligt utredningens mening _ om vederbörande företag be— gränsade sina anspråk på avkastning av toppinsatsen _ möjliggöras hyror, som icke bleve högre än för statligt be- lånade lägenheter. Ränteeftergiften bor- de i övrigt beräknas enligt samma grun- der, som tillämpas vid beräkning av ränteeftergift för statligt belånade fler— familjshus.

Vid framläggandet i proposition av bostadspolitiska utredningens förslag ( prop. nr 100/1957 ) underströk depar— tementschefen, att den av utredningen tänkta försöksverksamheten närmast av- såg flerfamiljshus och i huvudsak blott sådana hus, som tillkommer på vissa industriföretags initiativ. Han ansåg emellertid att möjligheten att bevilja ränteeftergift för byggnadsföretag, som icke finansieras med statliga lån, även borde gälla andra flerfamiljshus samt egnahem och i fråga om de senare avse lån mot inteckning inom högst 50 pro- cent av det belåningsvärde, som det bi- dragsbeviljande organet kunde komma att godkänna.

Riksdagen hade intet att erinra mot det sålunda framlagda förslaget. Kungl. Maj:t har sedermera genom beslut den 20 september 1957 på förslag av bo- stadsstyrelsen fastställt riktlinjer för beviljande av ränteeftergift för bygg- nadsföretag, som icke finansieras med statligt lån. Därvid har för egnahem fastställts ett eftergiftsbelopp av 500 kronor för enfamiljshus och 750 kro- nor för tvåfamiljshus. Bostadsstyrelsen har genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 oktober 1957 bemyndigats medge, att den grundhyra får uttagas, som veder- börande hyresnämnd fastställer, dock efter reduktion med ett belopp motsva- rande den vid varje tidpunkt utgående ränteeftergiften. Som villkor för ränte- eftergiften skall enligt detta beslut även gälla, att fastighetsägaren till det kom- munala förmedlingsorganet årligen skall uppge beloppet av fastställda grundhy- ror samt hur ränteeftergiften har till- godoförts de boende.

Tidigare utbetalning av ränteeftergifterna

Bostadsstyrelsen har i promemoria angående ändringar i bestämmelserna beträffande ränteeftergifter, vilken den 3 november 1955 överlämnats till Kungl. Maj:t, framfört vissa farhågor för att likviditetssvårigheter för bostadsföretag skulle uppkomma vid en fortsatt till- lämpning av det gällande systemet för snbventionernas tillgodoförande till följd av det för det dåvarande rådande ränteläget. Bostadsstyrelsen föreslog, att eftergiftsbeloppen framdeles skulle läm- nas låntagaren om möjligt samtidigt med att ränta erlägges för underliggan- de krediter. Detta föreslogs skola ske genom att den på ett kalenderhalvår belöpande räntan skulle gottskrivas låntagaren vid utgången av samma halvår.

Bostadspolitiska utredningen har i sitt tidigare citerade betänkande be-

handlat frågan om snabbare tillgodofö- rande av ränteeftergifterna. Utredning- en fann därvid i likhet med bostadssty- relsen, att låntagarna borde gottgöras ränteeftergift så vitt möjligt samtidigt med att de har att erlägga lånekostna- derna för de underliggande krediterna, Bostadspolitiska utredningen lämnade dock öppet, huruvida en sådan omlägg— ning kunde ske budgetåret 1957/58 eller först senare.

En av bostadspolitiska utredningens ledamöter reserverade sig dock mot det sistnämnda uttalandet och framförde som. sin uppfattning, att en ändring av angivet slag borde ske från budgetåret 1057/58.

En omläggning i enlighet med för- slaget har skett för enfamiljs- och två- familjshus, medan ränteeftergifterna för flerfamiljshus alltjämt tillgodoförs lån- tagarna först ett halvt till ett år efter tidpunkten för erläggande av ränta för hottenkrediterna.

Det synes byggnadslåneutredningen ovedersägligt att de inträffade ränte- höjningarna ytterligare skärpt de redan tidigare föreliggande likviditetssvårig- heterna för fastighetsägarna. Utan att ingå på frågan om lämpligheten av fortsatta ränteeftergifter kan det sägas, att en beslutad ersättning bör utbetalas i så nära anslutning som möjligt till den kostnad den avses skola täcka, för att stödet skall få bästa möjliga effekt. En utbetalning av ränteeftergifterna i nära anslutning till den tidpunkt, då låntagaren har att erlägga räntekostna— der för sina bottenlån, synes utredning- en vara ägnad att förbättra fastigheter— nas ekonomi och verka i kostnadssän- kande riktning för de i fastigheterna boende.

Beräkning och utbetalning av ränteeftergifter Ränteeftergifterna för flerfamiljshus beräknas inom ombudsmannasektionen

på bostadsstyrelsens kanslibyrå. För beräkningarna erforderliga uppgifter hämtas från ansökningar om utbetal- ning av tertiärlån med tillhörande bi- lagor. För omräkning av ränteeftergif- ter erforderliga uppgifter erhålles dels från förmedlingsorganen, dels direkt från banker och andra penninginstitut.

De inträffade förändringarna av låne- marknadsräntan har medfört, att om- räkning måst ske av de för viss period fastställda eftergifterna, de 5. k. scha- blonbeloppen. Bostadsstyrelsen tillstäl- ler i samband härmed de större förmed— lingsorganen förteckningar över utelö- pande tertiärlån. Förmedlingsorganet har därvid att infordra uppgifter från berörda banker och andra låneinrätt- ningar om kvarstående kapitalskuld på primär- och sekundärlån samt _ för obundna lån _ även tillämpade ränte- satser. På grundval av de sålunda in- hämtade uppgifterna uträknar förmed- lingsorganet eftergifterna. Förmed- lingsorganens beräkningar granskas i bostadsstyrelsen.

I övrigt infordrar bostadsstyrelsen uppgifter angående bottenlån direkt från banker m. fl. Erforderliga uträk— ningar görs i dessa fall endast inom styrelsen.

För flerfamiljshus med bundna bot- tenlån sker omräkning, och nytt »scha- blonbelopp» fastställes för en ny pe- riod i samband med att lånet förlänges.

Inteckningar med bättre rätt än de det lånebeviljande organet innehar som säkerhet för sina lån pantförskrivs — i den mån de frigörs _ regelmässigt som ytterligare säkerhet hos det lånebe- viljande organet. Skyldighet föreligger härigenom för vederbörande panthava- re att inhämta det långivande organets godkännande, då nytt låneavtal tecknas, vilket sker exempelvis vid förlängning av löptiden för lån. Någon fortlöpande

fullständig kontroll att så sker äger emellertid ej rum.

Utredningens synpunkter

Uträkningen och tillgodoförandet av ränteeftergifter medför ett omfattande arbete hos såväl bostadsstyrelsen som ett stort antal av förmedlingsorganen. Detta sammanhänger med gällande be— stämmelser, vilka gör det nödvändigt med en kontinuerlig individuell gransk- ning under hela lånetiden av föränd— ringar genom amorteringar och genom bindning av lånen samt genom konver- tering av bundna lån, för att kunna verkställa erforderliga omräkningar av ränteeftergifterna. Med det starkt växan— de antalet lån blir detta arbete myc- ket betungande.

Den förenkling av arbetet med efter- giftens beräkning, som avsågs skola bli följden av en övergång till för en följd av år fastställda belopp till tertiärlåne- tagare, har uteblivit på grund av den individuella behandling, som lånen hela tiden måste undergå.

Som framgår av tidigare refererade uttalanden har bostadspolitiska utred- ningen funnit det angeläget, att man i vidgad omfattning skulle försöka kana- lisera den öppna marknadens kredit- medel till bostadsbyggandet. Det för- slag utredningen framlagt har dock starkt begränsat dessa möjligheter ge— nom att till förutsättning för räntesub— vention gjorts, att i fastigheten insättes upplånat kapital.

Konstruktionen av det nuvarande systemet för ränteeftergifternas beräk- ning medför enligt utredningens upp- fattning, att vederbörande låntagare icke kan ha något intresse av att söka pressa ned sina räntekostnader. Om han genom bindning av lån eller på an- nat sätt lyckas pressa sina räntekost- nader, medför detta, att ränteeftergiften minskas i motsvarande mån. Att an—

vända sparmedel för att amortera på bottenlån lönar sig sålunda icke. Med nuvarande låneräntor —— på bundna pri- märlån i allmänhet 5,35 procent och på obundna 6,25 procent —— erhålles för en fastighet uppförd efter den 1 januari 1951, för vilken den garanterade räntan utgör 3,5 procent, i ränteeftergift 1,85 respektive 2,75 procent, vilket dock för— loras på det belopp som amorteras. En amortering på primärlån ger fastighets- ägaren en avkastning av 3,5 procent i form av minskad räntekostnad, medan han — om beloppet insättes på exem- pelvis kapitalsamlingsräkning — erhål- ler 5 procent. Om inget avdrag gjordes på ränteeftergiften vid amortering på primärlånet, skulle sparmedel, som an- vändes för amortering på obundet pri- märlån, ge 6,25 procent —— 3,5 procent i form av minskad räntekostnad och 2,75 procent i form av ränteeftergift. Före sista höjningen av lånemarknads- räntan och av den garanterade räntan erhölls 3 procent i minskad räntekost- nad, om amortering skedde på botten— lån, 4,25 procent om insättning i stäl- let skedde på kapitalsamlingsräkning och 5 procent skulle ha erhållits vid amortering på obundet primärlån, därest minskning av ränteeftergiften ej ägt rum, varav 3 procent i form av minskad räntekostnad och 2 procent i form av ränteeftergift.

Den gällande tillämpningen av syste- met med ränteeftergifter medför sålun- da avsevärda nackdelar för den, som använder sparmedel till amortering på bottenlånen. Genom att ränteeftergif— ten sänks måste också indirekt härige- nom ske en höjning av bostadskostna- den i sådana fastigheter. Systemet har också medfört, att några amorteringar icke sker på bottenlånen utöver dem som måste ske på sekundärlånet.

Samma förhållanden gäller för före- tag, som redan vid starten kan sätta in

eget kapital helt eller delvis, antingen i stället för det statliga lånet eller i stäl- let för bottenlånen. För att kunna få ränteeftergift tvingas man att upplåna kapital. Detta innebär, att sådana före- tagare i onödan konkurrerar med and— ra lånesökande, varigenom bostadspro— duktionen undandras ett tillskott av me- del, som eljest skulle kunna öka den— samma. Detta gäller även de amorte- ringsmedel, som uteblir på grund av att det icke lönar sig att amortera. Problemet har i viss mån beaktats av bostadssociala utredningen, som fann det angeläget att man i vidgad omfatt- ning skulle försöka kanalisera den öpp- na marknadens kreditmedel till bostads— byggandet. Enligt utredningen, som ej tog upp frågan om ränteeftergifternas sänkning vid amortering på redan be- viljade lån, borde ränteeftergift på för- sök kunna erhållas vid uppförande av bostadshus med en viss insats av eget kapital för anställda vid för folkför- sörjningen betydelsefulla industrier. Genom departementschefens förslag vid- gades dock tillämpningsområdet att om— fatta såväl flerfamiljshus överhuvudta— get som egnahem, under förutsättning att arbetet igångsatts efter den 1 januari 1958. Härför gäller andra belånings- gränser och andra bestämmelser i fråga om andelen av i fastigheten ingående lokaler. Bostadssociala utredningens förslag har — oaktat den vidgade till- lämpningen — dock begränsat möjlig- heterna genom att som förutsättning för ränteeftergift bestämts, att i fastighe- ten skall insättas upplånat kapital. En sådan utformning av reglerna för ränteeftergift att låntagarna stimulera- des att placera sina lån till fördelakti- gast möjliga ränta, skulle enligt utred- ningens mening i långa loppet minska statens kostnader för ränteeftergiften Ränteeftergiftens storlek bör därför icke vara beroende av, vare sig om lå-

nen är bundna eller obundna eller om eget kapital insättes i större eller mindre omfattning eller om amortering skett på primärlånet, och ej heller av om större amortering än den normalt fastställda sker på sekundärlånet.

En större amortering på tertiärlånet än den fastställda medför en kostnads- besparing för fastighetsägaren i form av minskad räntekostnad, som för när— varande uppgår till 3 procent och efter den 1 januari 1958 kommer att uppgå till 4 procent på överamorteringen. Denna kostnadsbesparing understiger emellertid —— liksom fallet är vid amor— tering på bottenlån — den avkastning, som kan erhållas vid exempelvis in- sättning på kapitalsamlingsräkning. En räntegottgörelse i form av kompensa- tion för denna underränta skulle enligt utredningens mening stimulera lånta- garna till extra amorteringar på tertiär- län.

En sådan räntekompensation skulle ej medföra några ökade kostnader för statsverket. Genom att lämna bostads— byggandet lån till lägre ränta än som kan erhållas i allmänna marknaden subventionerar staten detta byggande. Vid en amortering på statligt lån mins— kas statens kostnad för denna subven- tionsform. Mot statens kostnad för den föreslagna räntekompensationen kom- mer att stå en subventionsminskning vid extra amorteringar på tertiärlån.

Lånemarknadsränta skulle sålunda fastställas dels med ett procenttal för primärlån, dels med ett procenttal för sekundärlån och i båda fallen gälla lika för såväl bundna som obundna lån. Dessa fastställda lånemarknadsräntor skulle varieras med hänsyn till mark- nadsräntans utveckling. Vid ränteefter- giftens beräkning skulle någon hänsyn ej tagas till låntagarens faktiska ränte- kostnad, utan eftergiften skulle utgå oavsett om eget eller lånat kapital helt

eller delvis insatts i bottenläge och ej påverkas av amorteringar på primärlån eller extra amorteringar på sekun- därlån.

En tillämpning av de här angivna principerna skulle medföra en avsevärd arbetsbesparing genom att någon indi- viduell detaljberäkning ej skulle erford- ras av den stora och starkt växande lånestocken. Omräkningar i samband med förändringar i det allmänna ränte— läget skulle kunna ske helt tabellmäs- sigt och med användande av arbetsbe- sparande maskiner i betydligt större ut- sträckning än för närvarande. Möjlig- het erhålles härigenom att upprätta schabloner även för eftergifter avseen- de flerfamiljshus, till skillnad från den nuvarande s. k. »sebablonmetoden», vilken endast innebär för varje indi— viduellt lån uträknade belopp, som om intet oförutsett inträffar sedan uträk— ningen gjorts — exempelvis en föränd- ring av det allmänna ränteläget — av- ses skola utgå oförändrat under ett visst antal år.

Utredningens förslag

De nu gällande reglerna för beräk- ning av ränteeftergifter är synnerligen komplicerade, vilket medför ett omfat- tande administrativt arbete hos såväl bostadsstyrelsen som vissa förmedlings— organ. Även banker och andra penning- institut berörs härav. Den starkt växan- de lånestocken hos bostadsstyrelsen medför, att arbetet med övervakning och kontroll av de underliggande lånen med det nuvarande systemet för gott- görelse av ränteeftergifter blir mycket betungande. Systemet stimulerar ej till ökat sparande och förmår ej locka nytt kapital till bostadsmarknaden. Det med— för dessutom växande administrativa svårigheter och bygger dessutom på en osäker grund, genom att det förut-

sätter uppgifter för samtliga lån från kreditgivarna vid ändringar i villko- ren för bottenlånen.

Utredningen finner det synnerligen angeläget, att en omläggning av ränte- eftergifternas tillgodoräknande snarast kommer till stånd, varigenom samtliga låntagare kan tillgodogöras ränteefter- gift så vitt möjligt samtidigt med att de har att erlägga ränta för de underlig- gande krediterna. Härigenom skulle fastighetsägarnas likviditetssvårigheter minska och fastigheternas ekonomi för- bättras. Ytterligare fördelar i detta av- seende skulle kunna vinnas genom en större spridning över året av tillgodo- förandet av ränteeftergifterna, varvid en synkronisering med av banker och andra penninginstitut tillämpade för- fallodagar bör ske. överenskommelser bör därvid kunna träffas med de sist- nämnda om jämkningar även för hot- tenlånens förfallodagar. Härigenom ökas låntagarnas möjligheter att bli tillgodo- räknade ränteeftergift i nära anslutning till den tidpunkt, då ränta för under- liggande lån erlagts och en jämnare arbetsbelastning i bostadsstyrelsen er- hålles. Vid sin behandling av diverse frågor framlägger utredningen förslag om spridning av förfallodagarna för de statliga lånen. Tillgodoförandet av rän- teeftergifter för de närmast föregående sex månaderna skulle därmed, genom sin anknytning till förfallodagarna för de statliga lånen, spridas över hela året. Utbetalning av ränteeftergift för icke statligt belånad fastighet bör inpassas i den övriga verksamheten på lämpligt sätt med hänsyn till de synpunkter, som nyss framförts.

Ränteeftergift bör vidare utgå efter sådana grunder, att den öppna markna- dens kreditmedel kanaliseras till bo- stadsbyggandet och insättandet av eget kapital — vare sig det sker från början eller senare genom extra amorteringar

pä bottenlån eller tertiärlån — stimu- leras.

Utredningen anser, att schablonmäs- siga regler bör utformas för ränteefter- gifterna till flerfamiljshus samt att dessa schablonrcgler bör vara lika för såväl bundna som obundna lån. Frågan om bindning av lånen bör vara en fråga enbart för låntagaren att avgöra. Med det nuvarande systemet får vederböran- de ingen fördel genom att ta den risk som en lånebindning i visst läge kan innebära men har heller ingen anled- ning att försöka få den förtjänst som en bindning i ett annat läge kan med- föra, eftersom en sänkning av räntan vid bindning av lånen medför motsva— rande sänkning av ränteeftergiften. Det nuvarande systemet innebär också, att konkurrensen helt elimineras i fråga om bankernas låneräntor för botten- lånen.

Utredningen föreslår

att ränteeftergifter för flerfamiljshus skall utgå efter generell schablon inne- bärande samma eftergift — men med olika procenttal för primär- och se- kundärlån —— oavsett om bottenlånen är bundna eller obundna och utan att hänsyn tages till om eget kapital helt eller delvis insatts i stället för botten- lån eller statslån,

alt ränteeftergift skall utgå till egna- hem utan att hänsyn tages till att eget kapital helt eller delvis insatts i stället för bottenlån eller statslån,

att ränteeftergift icke skall förändras till följd av amortering på primärlån eller extra amortering på sekundärlån utöver en generellt fastställd amorte- ringsplan, '

att kompensation skall lämnas för räntebortfall genom extra amortering på tertiärlån,

att den nuvarande bevakningen och anmälningsskyldigheten beträffande de

underliggande krediterna skall upphö- ra, och att registrering av handlingar beträffande de underliggande krediter- na icke skall ske i annan mån än att uppgift intages av förmedlingsorganen i den deklaration, som skall insändas i samband med rekvisition av låne- medlen samt

att det uppdrages åt bostadsstyrelsen att efter de av utredningen föreslagna riktlinjerna utarbeta förslag till scha- bloner för ränteeftergifternas beräkning och till Kungl. Maj :t inkomma med för- slag härom.

Vid en övergång till här föreslaget schablonsystem för ränteeftergifter upp- står vissa övergångsproblem. En ome- delbar övergång till schablon för alla bundna lån skulle innebära ökade ut— gifter för staten för vissa delar av låne- stocken, på grund av de senaste dis- kontohöjningarna. Med hänsyn till de

senaste årens räntestegringar har näm- ligen ett relativt stort antal av de bund- na lånen nu en god ränteplacering. Ut- redningen vill därför föreslå

att tillämpningen sker övergångsvis så, att samtliga nya — såväl bundna som obundna — lån och samtliga äldre obundna lån omedelbart behandlas ef- ter schablon, men att alla nu bundna lån behandlas individuellt och med till- lämpning av varierande ränteeftergifts- belopp — dock utan att avdrag sker för amortering enligt vad ovan angivits —— samt att för dessa lån, så snart konver— tering äger rum eller bundenheten av annat skäl upphör, övergång till schablon sker individuellt för varje lån enligt utredningens förslag. Alternativt kan ifrågakomma fastställda schabloner med — till följd av tiden för bindning- en — varierande räntetal för äldre bundna lån under en övergångstid.

KAPITEL 11

Den administrativa apparaten för amorteringar, räntor, familje-

bostadsbidrag och andra förvaltningsuppgifter

Som av kapitel 1 —— Bostadsstödets former och omfattning -— (tabell 14) närmare framgår uppgick den 30 juni 1957 antalet bostadslån till i det när- maste 175 000. Nya bostadslån utläm- nas till ett antal av över 20 000 per år. Under den närmaste tioårsperioden kommer slutbetalning av lån att ske endast i mycket obetydlig utsträck- ning. En oavbruten stegring av låne- stocken är därför att Vänta. Mot slutet av 1960—talet kan den —— om bostads- stödet skall fortsätta i nuvarande om- fattning — komma att uppgå till mer än det dubbla antalet.

Antalet bidragstagare i fråga om fa- miljebostadsbidrag uppgår för närva- rande till ca 160000. Genom de för- ändringar i bidragsreglerna, som trä- der i kraft den 1 januari 1958, då även familjer med ett barn blir bidragsberät- tigade, kommer antalet bidragstagare givetvis att öka, redan under år 1958 sannolikt till över 200 000. Bidragen ut— betalas till större delen kvartalsvis och skall en gång om året underkastas sak- prövning i kommunerna. Detta ger en antydan om de administrationspro- blem, som det här rör sig om.

Ränteeftergifter utgår för de flesta statsbelånade fastigheter. På grund av förefintligheten av bundna lån med låg ränta måste med nuvarande ord- ning vid alla omräkningar och kontrol- ler samtliga fastigheter medtagas. Då

bostadsstyrelsen emellertid meddelats bemyndigande att efter den 1 januari 1958 i vissa fall medgiva ränteeftergif- ter även till nyuppförda icke statsbe- lånade hus, kommer antalet ränteefter- gifter under i övrigt oförändrade för- hållanden att öka kraftigare än anta- let lån.

Att göra en noggrann uppskattning av de egentliga förvaltningskostnader- na för bostadslån och bostadssubven- tioner är icke möjligt. Inom bostads— styrelsen handhas förvaltningsuppgif— terna i det väsentliga av kanslibyrån, vars personalstyrka utgör ungefärligen en tredjedel av hela bostadsstyrelsens. Medan å ena sidan kanslibyrån icke en- bart sysslar med förvaltningsfrågor, förekommer dylika å andra sidan i olika sammanhang även inom andra de— lar av styrelsen. Hos länsbostadsnämn— derna är det huvudsakligen kamreraren jämte underlydande biträdespersonal, som handhar det kamerala arbetet. Motsvarande arbete inom förmedlings— organen är utomordentligt svårt att beräkna i siffror, framför allt på grund av förmedlingsorganens oenhetliga struktur. Medan man i de större kommunerna har särskilda tjäns- temän för de separata arbetsuppgifter- na, kan det inom de mindre kommu- nerna förekomma, att motsvarande upp- gifter skötes av kommunala förtroende— män. Varje försök att bedöma förvalt-

synnerligen

ningskostnadernas storlek hos förmed- lingsorganen kommer sålunda att inne- bära rena gissningar.

Med all reservation för ovanstående beräkningssvårigheter torde man dock kunna utgå från, att minst en tredjedel av bostadsstyrelsens kostnader och hälf- ten av länsbostadsnämndernas måste av- se rena förvaltningsuppgifter. För des- sa statliga organ uppgår dessa kostna— der sannolikt till minst 4 milj. kronor per år, medan det arbete som utföres av de lokala organen som nämnts knap— past torde kunna uppskattas i siffror. Utredningen håller dock för troligt, att kostnaderna hos kommunerna uppgår till minst samma belopp som bostads- styrelsens och länsbostadsnämndernas kostnader tillsammantagna.

Om nu praktiserade metoder för det kamerala arbetet i bostadsstyrelsen skulle bibehållas, kommer den ökande lånestocken att föranleda alltmera steg- rade förvaltningskostnader. Det nuva- rande systemet är alltför arbetskrävan- de och följaktligen också för dyrbart redan vid den omfattning, som låne— stocken nu har. En omläggning av ar- betsmetoderna enligt hålkortssystem är därför i hög grad angelägen. Bostads- styrelsen har också föreslagit detta i sina riksdagspetita för budgetåret 1958/ 59. Utredningen vill tillstyrka detta för- slag, men anser att man bör gå avsevärt längre i maskinanvändning än vad som bostadsstyrelsen har räknat med. Bo- stadsstyrelsen har dock i sina petita framhållit, att »nya överväganden tyder på att det nu antagna programmet för maskinanskaffningen icke bör betrak- tas som slutgiltigt». Utredningen skall emellertid, innan utredningen i det föl- jande återkommer härtill, göra en över- sikt av de olika områden i fråga om förvaltningen, där förenklingar genom maskinanvändning eller på annat sätt kan rekommenderas.

Enligt egnahemslånekungörelsen äger förmedlingsorganet att efter medgivande av det lånebeviljande organet, sedan lå- nebeslut fattats, utlämna förskott å egnahems- och förbättringslån. Enligt praxis uppgår dessa förskott till högst 50 procent av lånebeloppet. Förskott rekvireras av förmedlingsorganen, och för samtliga förskott går kommunen i borgen.

Tidigare gällde samma räntevillkor beträffande förskotten som i fråga om de slutliga lånen, dvs. i den mån ränta för en del av lånet ej utgick, blev ej heller motsvarande del av förskottet räntebelagt. Numera debiteras dock rän- ta på hela förskottsbeloppet, Vilket till en början medförde att antalet förskott avsevärt nedgick. Förhållandet torde för närvarande närmast vara det, att förskott rekvireras i den mån erfor- derliga kreditiv ej lättare eller till för- månligare villkor kan erhållas hos nå- gon kreditinstitution. Svårigheter på kapitalmarknaden kan dock medföra, att antalet förskott ånyo ökar.

Det kamerala förfarandet beträffan- de förskotten är i stort sett detsamma som beträffande slutgiltiga lån, med undantag av att pantgranskningen så gott som helt bortfaller. Uppläggning- en av vissa registerkort kan senare ut- nyttjas för registreringen av det slut— liga lånet.

Bostadsstyrelsen har icke möjlighet att kontrollera i vilken utsträckning av förmedlingsorganet lyft förskottsbelopp i verkligheten omedelbart utlämnats till låntagaren. I viss utsträckning förhål- ler det sig så, att kommunerna låter låntagaren lyfta förskottsbelopp efter hand som byggandet fortskrider. För- skotten kan sålunda sägas ha möjlig- gjort ett slags kreditivgivning från kom- munernas sida med från bostadssty- relsen erhållna medel.

I nuvarande kapitalmarknads- och ränteläge torde förskottsgivningen vara ofrånkomlig. Men (lå densamma i prak- tiken innebär lån från statens sida till kommunerna för att dessa i en besvär- lig kreditsituation skall kunna tillgo- dose nybyggnadsbehovet i planerad om- fattning, synes det utredningen onödigt, att förskotten administrativt sett be- handlas såsom den enskilde egnahems- byggarens egen skuld. En väsentlig förenkling skulle också vinnas om hela förskottsgivningen anförtroddes kom- munerna. Utredningen anser sig därför böra förorda en omläggning efter föl- jande riktlinjer.

Med hänsyn till kreditmarknaden och till hos bostadsstyrelsen tillgängliga an- slag fastställer styrelsen för varje halv- år en förskottsram, som fördelas mel- lan kommunerna efter inom varje kom- mun beviljade men ännu ej utbetalda egnahemslån. Möjlighet bör föreligga för bostadsstyrelsen (länsbostadsnämn- den) att justera ramen mellan kommu- nerna i enlighet med vad som kan vara rimligt med hänsyn till lokala förhål- landen. Bostadsstyrelsen utbetalar intill viss del av beviljade ej utbetalade egna- hemslån till kommunerna förskott, för vilket vederbörande kommun direkt ansvarar gentemot styrelsen och för vilket kommunen ej är skyldig att re- dovisa användningen. Räntan bör vara densamma, som enligt författningen gäl- ler för förskott på egnahemslån. Hos förmedlingsorganet måste givetvis fin- nas .en redovisning av de förskott, som utlämnats till enskilda låntagare. Med ledning av denna redovisning kan kom— munen, när ansökan om utbetalning av ett lån passerar förmedlingsorganet, genom notering å ifrågavarande ansö- kan avräkningsvis erhålla gottgörelse hos bostadsstyrelsen.

Bokföring och utbetalning av för- skott å egnahemslån kommer genom

ovan beskrivna förfarande att avsevärt förenklas hos bostadsstyrelsen, då all detaljbokföring bortfaller.

Bokföring av lån, amorteringar och räntor

I samband med utbetalning av ett lån upplägger bostadsstyrelsen ett låne- kort, på vilket lånebeloppet noteras jämte erforderliga uppgifter angående amorteringsplan och räntesats. På sam- ma kort noteras i fortsättningen alla inflytande amorteringar och räntor. Bokföringen sker med hjälp av van- liga bokföringsmaskiner. Det finns in- tet i och för sig att invända mot syste- met i fråga, som åtminstone tidigare fungerat förhållandevis väl. I och med att antalet lån växt, har emellertid de nuvarande bokföringsmetoderna blivit alltmera svåröverskådliga och arbets- krävande, varför bostadsstyrelsen be- slutat övergå till hålkortssystem. Den erforderliga maskinparken är beställd och kommer att vara i full drift om— kring den 1 juli 1958. Styrelsen har beräknat, att personalen på bokförings- kontoret härigenom kan successivt minskas med 16 biträden under bud- getåret 1958/59, vilket bör kunna kom- pensera kostnaderna för anläggningen, inklusive för dess skötsel erforderlig personal. I—lålkortsanläggningen skall övertaga i stort sett nuvarande arbets- uppgifter för bokföring, avisering m.m., och härutövcr har man möjligheter att göra vissa statistiska bearbetningar med maskinernas hjälp.

Såsom kommer att framgå av den följande framställningen, har utred— ningen tänkt sig en centralisering till bostadsstyrelsen av ett flertal kame- rala uppgifter, som nu delvis handläg- ges av underliggande instanser. Denna centralisering möjliggöres just genom hålkortsparkens anskaffande men krä— ver en viss utvidgning av den nu be- ställda maskinparken. För ett bedö—

mande av den erforderliga utökningen har utredningen anlitat utomstående expertis, som sammanställt vissa upp- gifter. Dessa har intagits i bilaga 6. Det bör här sägas, att kostnadsökningen för hålkortsanläggningen enligt utredning- ens mening kommer att innebära mång- dubbelt större kostnadsminskningar framför allt hos förmedlingsorganen. I det följande förutsättes, att bostads- styrelsen äger tillgång till en utökad hålkortsanläggning av de dimensioner, som framgår av bilagan.

Några ord bör även sägas angående den senaste utvecklingen på kontors- teknikens område. De elektronmaski- ner, som nu konstruerats för kommer- siellt bruk, torde vara helt överlägsna vanliga hålkortsmaskiner framför allt vid massarbeten av den typ, varom här är fråga. Utvecklingen på detta om- råde kan dock ännu icke anses sta— biliserad. Ett flertal olika elektron- maskintyper konkurrerar för närvaran- de på marknaden och det torde ännu vara för tidigt att yttra sig om vilka typer, som i framtiden kan komma att anses mest lämpliga. Framför allt är det svårt att taga ställning till vilken storleksordning av elektronmaskiner, som bör väljas. Därest de större och i och för sig mycket dyrbara typerna kommer att anses mest ändamålsenliga, kan problemet angående elektronmaski— ner icke ses isolerat ur bostadsstyrel- sens synpunkt. En dylik anläggning måste bli gemensam för ett flertal stat- liga myndigheter. Att en större hål- kortsanläggning installeras än den som redan beställts av bostadsstyrelsen, fö— regriper dock knappast denna utveck— ling, utan kan kanske tvärtom under- lätta densamma.

Själva bokföringsmetodiken efter in— förande av hålkortsmetoderna kommer icke i princip att skilja sig från nuva- rande ordning, endast det tekniska för-

farandet blir helt annorlunda. Nu erfor- derliga manuella uträkningar och på— föringar på lånekort m. ni. kommer i stort sett att ersättas av rent maskin- arbete, vilket naturligtvis innebär, att ett flertal kontorsbiträden kan indra— gas. Det nuvarande lånekortskartoteket ersättes av ett hålkortskartotek, vari ingår alla uppgifter, som finns på det nuvarande kortet, sålunda t. ex. även namn och adress på låntagarna. I hål- kortskartoteket blir samtliga uppgifter intagna på så sätt, att desamma kan bearbetas på mekaniska vägar. Härige- nom blir det möjligt att t. ex. i maski- nerna utskriva avier angående räntor och amorteringar. En av de största för- delarna i bokföringshänseende med en omläggning av lånekortskartoteket till hålkort är den utomordentligt stora hanterlighet, som ernås. Bokföringsmäs- sig avstämning av kartoteket, som måste företagas ett flertal gånger per år, inne- bär för närvarande ett mycket betydan- de manuellt arbete, medan detsamma i ett hålkortskartotek kan ske med bråk- delen av samma arbetsinsats. Årsvis bör enligt vedertagna bokföringsprinciper en saldolista upprättas över samtliga kort. Detta är emellertid i nuvarande system på grund av arbetsvolymen nä- ra nog en omöjlighet, medan framta— gandet av en dylik saldolista i ett hål- kortssystem icke bereder några svårig- heter och är ett förhållandevis litet arbete.

En annan väsentlig fördel med hål- kortsmetodiken bör även påpekas i detta sammanhang. Möjligheterna att framtaga statistiska uppgifter ur ett hålkortskartotek blir helt andra än ur det nuvarande kartoteket. Alla upp- gifter om lånens lokalisering, fördel- ning på låntagarkategorier, storleksklas- ser eller dylikt kan med nuvarande re- surser på bokföringskontoret endast lämnas i mycket begränsad omfattning,

då sorteringsmöjligheterna i kartote- ket är nästan obefintliga, varför varje mera generell undersökning blir orim- ligt arbetskrävande.

Inkassering av amorteringar och räntor

Det kanske största kamerala arbetet inom bostadslångivningens ram består av inkassering av amorteringar och räntor för utlämnade bostadslån. I in— kasseringsarbetet är för närvarande samtliga instanser, alltså bostadssty— relsen, länsbostadsnämnderna och för- medlingsorganen engagerade. På den- na punkt är en relativt detaljerad be— skrivning av det nuvarande systemet erforderlig för att belysa både det om- fattande dubbelarbete, som förekommer olika instanser emellan, och de väsent- liga vinster, som på olika punkter in- om organisationen kan göras genom förändrade metoder.

Avisering av förfallna ränte- och amorteringsbelopp sker till låntagarna två gånger årligen, nämligen 30 juni och 31 december. Arbetet med utskrift av avierna börjar redan vid mitten av februari respektive augusti. Större de— len av bokföringskontorets biträdesper- sonal är engagerad i detta arbete under ifrågavarande period. Samtidigt påfö— res respektive lånekort förfallande rän— ta och amortering och dessutom upp- rättas kommunvis en förteckning över avierna.

Två exemplar av förteckningen jämte tillhörande separata avier tillställes ve- derbörande länsbostadsnämnd i de fall panterna förvaltas av nämnden. Nämn- dens granskning av avierna är relativt summarisk. Om rättelser sker, beror dessa i huvudsak på att t. ex. ett lån blivit inlöst efter tidpunkten för aviens utsändande, men inbetalning ännu icke noterats hos bostadsstyrelsen. I sådant fall strykes lånet på förteckningen och avien makuleras. Efter granskning vi-

darebefordrar nämnden ett exemplar av förteckningen jämte avierna till ve- derbörande förmedlingsorgan. Hos för- medlingsorganet göres en förnyad granskning av avierna samt påföres i förekommande fall familjebostadsbidrag och ränteeftergifter. Förmedlingsorga- net utsänder sedan avierna till lånta- garna. I de fall där pantvården för lånen handhaves av bostadsstyrelsen, passerar avierna icke någon länsbo- stadsnämnd.

Låntagarna inbetalar föreskriven an- nuitet till förmedlingsorganet på den angivna förfallodagen. Förmedlingsor— ganet inbetalar sedan inkasserade be- lopp till bostadsstyrelsen eller länsbo- stadsnämnden beroende på om avierna erhållits från styrelsen eller nämnden. Eventuell restantielista bifogas. Enligt gällande författning skall inbetalning- arna vara bostadsstyrelsen eller läns- bostadsnämnd tillhanda senast den 15 augusti respektive 15 februari.

Sedan redovisningarna inkommit till styrelsen, bokföres de gjorda inbetal- ningarna mellan ett avräkningskonto för varje kommun och vederbörliga intäktskonton. Bostadsstyrelsens bok- föring avser sålunda ett avräkningsför- farande med respektive kommuner och icke med varje enskild låntagare. Res- kontran avstämmes med ledning av de från varje kommun erhållna restantie- listorna. Härefter utskrives kravbrev för varje låntagare, vilka kravbrev sän- des genom samma instanser som avier— na. Efter ytterligare någon tid över- lämnas återstående restantier till om- budsmannaexpeditionen för vidtagande av åtgärder i varje särskilt fall.

Eftersom avi utsändes för varje län två gånger per år, blir aviernas antal för närvarande ca 350 000 stycken per år. Behandlingen och kontrollen av de— samma samt redovisningen av inbetal- ningarna är, såsom torde framgå av

ovanstående redogörelse, ett mycket betydande arbete. Varje åtgärd, som kan vidtagas för att nedbringa detta arbete, får därför stor betydelse, och utredningen anser att en väsentlig ra- tionalisering och förenkling kan ske framför allt i samband med en över- gång till hålkortsteknik. Utredningen föreslår följande tillvägagångssätt. Avierna utskrives helt mekaniskt på grundval av lånekortskartoteket. Någon väsentlig förändring av de nuvarande aviernas utseende behöver härvid icke ske. Den arbetsvolym, som erfordras för här berörda utskrift av avierna är gi- vetvis betydligt mindre än i det manu- ella systemet. Detta utesluter dock icke, att det skulle vara till fördel för ett rationellt utnyttjande av maskinerna, att förfallodagarna icke enbart avser halv- eller helårsskifte. Med de goda sorteringsmöjligheter, som förefinnes i ett hålkortssystem, kan förfallodagarna egentligen sättas till vilket månadsskifte som helst. För enkelhetens skull före- slår dock utredningen, att såsom för- fallodagar användes endast kvartals- skiften. För att snabbt erhålla en ökad spridning på flera förfallodagar, bör förfallodagarna för nya lån sättas till den 31 mars och den 31 oktober varje år. Synkronisering av dessa förfallo- dagar med kreditinstitutionernas för- fallodagar för fastigheternas primär- och sekundärlån borde kunna ske. Den viktigaste förändringen i nuva- rande arbetsrutin beträffande avierna, som utredningen vill föreslå är, att ut- sändande av dessa sker direkt till ve- derbörande låntagare. Härigenom upp- nås ett snabbare betalningsförfarande. Avierna bör utformas på liknande sätt som försäkringsbolagens premieavier, dvs. med vidhäftat inbetalningskort. När så från postverkets synvinkel kan genomföras, bör undersökas metoden med inbetalningskortet utformat såsom

ett förstansat hålkort, varigenom bear- betningen såväl på postgirokontoret som hos bostadsstyrelsen underlättas.

Varje enskild låntagare inbetalar di- rekt till bostadsstyrelsen det på avien upptagna beloppet. Erfarenheten visar att de utsända inbetalningskorten »— om de göres portofria _ kommer att användas till ungefär 90 procent. Då det är av stor vikt för sökningsmomenten inom bokföringsavdelningen hos bo— stadsstyrelsen, att avierna verkligen an- vändes av låntagarna i största möj- liga utsträckning, torde portofrihet böra medgivas.

Det av utredningen föreslagna inbe- talningssättet medför, att inbetalning- arna snabbare kommer statsverket till— godo. Kommunerna har, såsom ovan sagts, cirka 6 veckors anstånd med re- dovisningen, medan vid direktinbetal- ningar enligt utredningens förslag den övervägande delen av räntor och amor- teringar kommer att inflyta vid för- fallodagen. Sistnämnda fördel är icke oväsentlig, då uppbörden av räntor och amorteringar för närvarande uppgår till närmare 50 milj. kronor per för- fallodag.

Vid framställning av avierna till lån— tagarna tages på bokföringsavdelning- en en kopia på varje avi. Denna kopia tjänstgör såsom kontrollkort för inbe- talning. Vartefter inbetalningarna se- dan inkomma, bortsorteras kontrollkor— tet, antingen genom ett plockningsför- farande och senare eventuellt, beroen- de på inbetalningskortets utseende, på helmekanisk väg. Respittiden för in- betalningen sättes förslagsvis till visst antal dagar efter förfallodagen. De vid sistnämnda tidpunkt återstående kon— trollkorten blir då automatiskt ett krav- register, på basis av vilket mycket snabbt och helt maskinellt kravbrev omedelbart kan utskrivas. Därvid bör dröjsmålsränta ävenledes debiteras. På

vanligt sätt angives i kravbrevet en sista inbetalningsdag och skulle likvid det oaktat icke hava inkommit till den- na datum, utskrives nytt kravbrev med ytterligare dröjsmålsränta och angivan- de av de åtgärder, som kommer att vid- tagas, därest icke inbetalningen inom viss föreskriven tid inflyter. De efter sistnämnda tidpunkt ännu icke inbe- talda beloppen, sammanförs på en lista, Vilken i olika exemplar överlämnas dels till kommunen, dels till ombudsmanna- sektionen för vidtagande av mera ener— giska kravåtgärder. Med stöd av nuva- rande erfarenheter torde sistnämnda lista icke komma att omfatta mer än högst 1 procent av utsända avier.

Kommunerna har med det föreslagna systemet ingen anledning att föra nå- gon egen bokföring över lån och amor- teringar utan kan utnyttja från bostads- styrelsen erhållna, listade förteckning- ar över restantierna, om de önskar följa hur låntagarna sköter sina inbetal— ningar.

För det fall någon låntagare ej kan erlägga föreskriven ränta och amorte- ring, får det anses vara hans sak att vända sig till den sociala instansen in- om kommunen för erhållande av hjälp. I den mån kommunen bestämmer sig för att i visst fall svara för låntagarens lånekostnader, bör uppgörelse härom träffas mellan kommunen och låntaga- ren direkt och ej beröra bostadssty- relsen, som icke lämpligen bör befatta sig med denna sociala fråga.

Den ovan av utredningen föreslagna rutinen kommer att få betydande kon- sekvenser i olika riktningar. För bo- stadsstyrelsens del uppkommer, genom att samtliga avier skall bokföras vid inbetalningen hos styrelsen, icke lika stor arbetsbesparing som om inbetal- ningen även efter övergång till hål— kortssystem skulle ske genom förmed- lingsorganen. Detta är dock icke något

väsentligt i ett hålkortssystem, och är i vart fall ett obetydligt merarbete gent- emot de mycket stora besparingar, som vinns hos länsbostadsnämnder och framför allt förmedlingsorganen. Vid besök hos olika förmedlingsorgan har utredningen kunnat konstatera, att den arbetsminskning, som uppkommer där- städes genom centralisering av inkasse- ringsförfarandet, blir mycket betydande genom att arbetet kan utföras helt ma- skinellt hos bostadsstyrelsen. Kommu- nen kommer vid inkasseringen i fort- sättningen endast att behöva befatta sig med socialfall, vilka ju måste betraktas såsom en ofrånkomlig angelägenhet för densamma och som medför samma ar- bete, oavsett vilken inkasseringsteknik som användes.

Familjebostadsbidragen

De från och med den 1 januari 1958 gällande bestämmelserna angående fa- miljebostadsbidrag återfinnes i kungö- relsen den 24 maj 1957 (SFS nr 358) och innebär i korthet följande.

Familjebostadsbidrag kan utgå till fa- milj med ett eller flera minderåriga barn, som helt eller delvis försörjes in- om familjen. Förutsättningarna är emel- lertid, att familjeförsörjarens inkomst ej överstiger vissa i kungörelsen angivna belopp, att familjen bebor en lägenhet i ett efter år 1941 färdigställt statsbe- lånat hus och att lägenheten till yta och rumsantal uppgår till viss i författning- en angiven storlek. Bidrag utgår med dels ett fast belopp, varierande för skilda delar av landet, dels ett rörligt i förhållande till barnantalet.

Nytt bidrag utgår fr. o. m. kalender- månaden näst efter den, under vilken bidragsvillkoren blivit uppfyllda. Därest den bidragsberättigade familjen flyttar till lägenhet, där bidrag icke kan utgå, skall bidraget upphöra med utgången av

(len kalendermånad, under vilken flytt- ningen skett. I övrigt gäller huvudre- geln, att ändringar av bidrag och upp- hörande av detsamma med vissa un- dantag avser tiden fr. o. m. ingången av kalenderåret närmast efter det, då den omständighet inträffat som föran- leder förändringen. Sistnämnda be- stämmelser innebär en betydande för- enkling gentemot tidigare ordning, då det övervägande antalet förändringar av bidragen inträffar vid årsskiftena, varför en allmän översyn av bidragens storlek numera behöver ske endast en gång per år.

Familjebostadsbidrag beviljas av ve- derbörande förmedlingsorgan, som ävenledes i princip handhar kontrol— len av desamma. Såväl vid granskning av inkommande ansökningar om nya bidrag som vid den årliga omprövning- en av utgående bidrag kontrollerar för- medlingsorganet, i den utsträckning så är möjligt, de av sökanden lämnade uppgifterna. Barnantal och inkomst kontrolleras mot allmänna barnbidrags- registret resp. skattelängderna. Däremot torde, enligt vad utredningen kunnat inhämta, någon regelmässig jämförelse av sökandens uppgifter med mantals- uppgifterna icke ske. Enligt utredning- ens mening vore det önskvärt, att sist— nämnda kontrollmöjlighet utnyttjades i större utsträckning. Härigenom skulle bl. a. kontroll över antalet i lägenheten inneboende kunna utövas. Förmedlings- organen saknar eljest i allmänhet möj- lighet att effektivt kontrollera om en familj, som uppbär bidrag, har inne- boende i sådan omfattning att förut- sättningen för bidraget förändras. Kon- trollmöjligheterna är givetvis större i mindre kommuner, där förmedlingsor- ganens personal besitter god personlig kännedom om de bidragssökandes för- hållanden.

Genom de ändrade bestämmelser,

som skall tillämpas från och med den 1 januari 1958, kommer antalet bidrag så småningom att öka. Den stigande ten— densen motverkas dock genom bortfall av bidragstagare, beroende på den successiva stegringen av inkomsterna. Av de nu utgående bidragen beräk- nas ca 100 000 avse bidragstagare i hy- reslägenheter och resten, ca 60 000, så- dana med egnahem, varav större delen kan beräknas ha tillkommit eller om- byggts med hjälp av statliga lån.

Granskningen av kommunernas bi- dragsgivning åvilar bostadsstyrelsens sociala sektion. Den sker stickprovsvis och enligt av riksräkenskapsverket upp- ställda normer.

Följande förfaringssätt vid bidragens utbetalning användes. I den mån en bidragstagare är egn'ahemsägare och samtidigt har statliga lån, tillämpas kvittningsförfarande mellan bidrag och amorteringar och räntor. Denna kvitt- ning sker genom förmedlingsorganets försorg. Till annan bidragstagare än egnahemsägare skall bidrag — enligt bestämmelserna i författningen — där så kan ske, utgå genom avdrag på hyra eller årlig avgift till bostadsrättsför- ening. Detta innebär, att bidragen ge- nom förmedlingsorganens försorg ut- betalas kvartalsvis till hyresvärd, bo- stadsrättsförening eller annan av för- medlingsorganet bestämd mottagare. Bostadsstyrelsen lämnar förskott på bi- dragsbeloppen, vilka förskott redovisas av kommunerna vid varje års slut. Vid utbetalning av bidrag göres förbehåll om återhetalningsskyldighet, därest nå- gon genom oriktiga uppgifter eller ge— nom att icke fullgöra stadgad anmäl- ningsskyldighet om förändringar eller på annat sätt föranlett att bidrag helt eller delvis utgått obehörigen.

Såsom framgått av ovanstående, skall för bidragstagare, boende i egnahem med statliga lån kvittning ske mellan

familjebostadsbidraget och för veder- börande låntagare förfallande räntor och amorteringar å statslånen. I detta fall tillgodoföres bidragstagaren sålun- da bidraget halvårsvis. Då aviseringen angående räntor och amorteringar en- ligt utredningens förslag skall ske di- rekt från bostadsstyrelsen till veder- börande låntagare, nödvändiggör detta, att även kvittningen sker hos styrelsen, och icke såsom för närvarande är fal- let genom vederbörande kommuns för- sorg. Alldeles oavsett detta, talar dess- utom andra skäl för att kvittningen bör ske centralt. Genom utnyttjande av hålkortsanläggningens kapacitet kan bostadsstyrelsen utföra detta redovis- ningsarbete väsentligt billigare och säk- rare, än om detsamma splittras på samt- liga kommuner. 'Centraliseringen med- för på intet sätt någon förändring av nuvarande ordning i fråga om beslut- mässighet och primärkontroll av bi- dragen, vilka uppgifter även i fortsätt- ningen bör åvila kommunerna.

I fråga om kvittningen vill utred- ningen betona att utbetalning givetvis ej bör ske av belopp som saknar eko- nomisk betydelse för mottagaren och vars översändande eller uttagande or— sakar oproportionerligt höga kostnader för statsverket. Gränsen torde här böra sättas till tre kronor.

Sedan kartotek över samtliga bidrags- tagare upplagts hos bostadsstyrelsen, skall kvittningen mellan familjebostads- bidragen samt amortering och räntor ske med hjälp av detta kartotek. Från detta framställes även en lista, omfat— tande alla bidragstagare inom varje kommun och innehållande erforderliga data för dessa. Listan skall översändas till kommunen för granskning. På den- samma skall kommunen notera inträf- fade förändringar, varjämte uppgifterna kompletteras med nya bidragstagare. All registratur i detta avseende hos för-

medlingsorganen kan därigenom bort— falla och kommunens kamerala uppgif— ter inskränkas till en löpande rappor— tering angående förändringar.

I fråga om sådana bidragstagare, som bebor egnahem utan statliga lån, bör utbetalning ske kontant till mottaga- ren, vilket även är medgivet enligt den nya författningens bestämmelser.

För sådana bidragstagare, som bebor hyreslägenheter eller har bostadsrätt, bör utbetalningarna kunna ske på sam— ma sätt som beträffande bidragen till egnahemsägare, dvs. direkt från bo- stadsstyrelsen med användande av de mekaniska hjälpmedel, som styrelsen kommer att förfoga över. Om även denna kategori av bidragstagare inne— fattas i det centrala utbetalningsförfa— randet, kommer förmedlingsorganen att helt slippa arbetet med utbetalning av bidragen. Vid tidigare diskussioner an— gående centralt utbetalningningsförfa- rande har anförts, att det mycket stora antal förändringar, som inträffar beträf- fande framför allt bidragsgivningen till hyresgäster, skulle i hög grad minska fördelarna av en centralisering av ut- betalningarna. Genom de nya bestäm- melser, som träder i kraft fr. o. m. år 1958, kommer den alldeles övervägan— de delen av förändringarna emellertid att ske endast en gång per år, varför utbetalningarna vid de övriga kvartals- skiftena i stort sett blir oförändrade.

Vad sedan angår frågan till vem ut- betalningen bör ställas, kan förhållan- dena möjligen anses något mera tvek- samma. För den nuvarande utbetal- ningen till hyresvärd eller bostadsrätts— förening har anförts i huvudsak sociala skål. Man menar nämligen, att stor risk föreligger att vissa bidragstagare kan använda bidraget på ett icke avsett sätt, därest utbetalningen skulle ske di- rekt till dem. Risken för bidragstagare att förlora hyresrätten torde emeller-

tid medföra att hyran under alla för- hållanden betalas. Utredningen har diskuterat denna fråga vid ett flertal besök hos olika förmedlingsorgan, och meningarna synes vara delade. Vissa olägenheter av psykologisk art förelig- ger emellertid med det nuvarande sy- stemet. I allmänhet torde nämligen bi- dragstagarna föredra att erhålla bi— dragen sig tillsända och att själva få inbetala hela hyresbeloppet till hyres— värden. Utredningen har därför kom- mit till den uppfattningen att familje- bostadsbidraget liksom de flesta övriga sociala bidrag bör utbetalas direkt till bidragstagarna. Ett sådant utbetal- ningssätt medför därtill ur administra- tiv synvinkel flera väsentliga fördelar, kanske icke så mycket för bostadssty- relsen, som dock skulle slippa att föra flera adressregister, utan framför allt för hyresvärdarna, vilka genom den nuvarande anordningen pålägges ett icke obetydligt merarbete. Svårigheter har även uppkommit genom att formell skyldighet för hyresvärden att mottaga delbetalningar å hyran från annan än hyresgästen icke föreligger, varför det i vissa fall har hänt att hyresvärden vägrat att godta en dylik ordning. Ut- redningen anser sålunda, att övervä— gande skäl talar för att den centrala utbetalningen verkställes direkt till bi- dragstagaren. En kontroll av att bidrag icke kommer person tillhanda, som icke längre är bidragsberättigad, kan ske genom att utbetalningskorten spärras mot eftersändning.

Utredningen vill med hänsyn till den ytterligare förenkling, som kan vinnas i fråga om utbetalning och övervak— ning av familjebostadsbidrag, föreslå att 8 % respektive 10 & kungörelsen om familjebostadsbidrag ändras så, att nytt bidrag utgår från och med kvartalet efter det, under vilket bidragsvillko- ren blivit uppfyllda, respektive att bi-

drag upphör med utgången av det kvartal, under vilket flyttning skett till lägenhet, där bidrag icke kan utgå. I båda fallen är tidsperioden nu ka- lendermånad. Genom denna förenkling vinnes icke blott att betingelserna för den av utredningen förordade centrala utbetalningen av bidragen förbättras utan även att ökad enkelhet uppnås vid bidragsadministrationen i övrigt.

En mera exakt uppskattning av de vinster, som kan uppkomma genom den centraliserade utbetalningen direkt till bidragstagarna, är givetvis svår att göra. Allt kameralt arbete hos förmed- lingsorganen bortfaller icke, då ju som nämnts alla förändringar liksom nu måste rapporteras till bostadsstyrelsen. Besparingen kan dock enligt utred- ningens mening under inga förhållan— den understiga hälften av den kame- rala arbetsvolymen för familjebostads- bidrag, som för närvarande åvilar kom- munerna.

Ränteeftergifter

I fråga om de generella bostadssub— ventioner, som utgår i form av ränte- eftergifter har utredningen i det sär- skilda kapitlet härom framlagt vissa synpunkter av principiell natur, vilka utmynnat i förslag till schablonmässig beräkning av dessa utgifter. De rent kamerala problemen i samband med ränteeftergifterna kan därför behand— las relativt kortfattat.

I den mån utredningens förslag till schablonmetoder vid uträkningen av ränteeftergifterna skulle vinna beak- tande, kommer detta även ur rent ka- ineral synpunkt att innebära lättnader för bostadsstyrelsen. De enligt scha- blon beräknade ränteeftergifterna kan nämligen intagas i ett hålkortskarto- tek, vilket i stort sett oförändrat kan användas för utbetalning av dylika eftergifter period efter period. I detta

fall kan en förhållandevis mycket stor vinst göras genom övergång till hål- kortsmetoden.

Såsom utredningen framhållit, skul- le en omedelbar övergång till scha— blonmetoden för alla nu bundna lån i äldre fastigheter innebära ökade ut- gifter för staten, varför utredningen föreslagit en övergångsbestämmelse i detta fall. Bestämmelsen innebär, att individuell behandling av låntagare med äldre bundna lån fortfarande skall ske och att schablonmetoden först skall komma i tillämpning i den mån så- dana lån konverteras. För dessa lån bör lämpligen ett speciellt hålkorts- kartotek uppläggas, innefattande sepa— rata kort för alla bundna lån. Med hjälp av detta kartotek kan den pe- riodiska utbetalningen av eftergifter ombesörjas. Största betydelsen får dock kartoteket vid en eventuell förändring i räntesatserna, som medför ändringar i eftergiftsbeloppet. I sådant fall torde en omräkning av ränteeftergifterna kunna ske nära nog helt på mekanisk väg, vilket annars är ett mycket bety- dande manuellt arbete, som t. ex. vid den senaste omräkningen sysselsatt en stor mängd befattningshavare såväl hos bostadsstyrelsen som förmedlings- organen. Vidare har man möjligheten genom ett dylikt kartoktek att utsända kontrollbesked till långivarna i en helt annan omfattning än för närvarande. Kvittning förutsättes även skola ske av ränteeftergifter mot amorteringar och räntor å de statliga bostadslånen.0ck— så härvidlag bör den tidigare förorda- de regeln tillämpas, att överskott eller underskott ej skall regleras om belop- pet ej överstiger tre kronor.

Utredningens förslag

Utredningens förslag till förenkling och förbilligande av den administra- tiva apparaten för bostadslångivning-

en innebär, att en betydande besparing hos bostadsstyrelsen och länsbostads- nämnderna ernås, som dock betydligt överträffas av de resultat i besparings— hänseende man genom ett mekaniserat centralt redovisningsförfarande vinner hos förmedlingsorganen. Besparingar- nas storlek är svår att uppskatta men torde röra sig om miljonbelopp per år.

Utredningen föreslår

att förskott å egnahemslån skall av kommunerna få utbetalas enligt en av bostadsstyrelsen fastställd förskottsram och att kommunerna skall avräknings- vis gottskrivas erhållna förskottsmedel i samband med utbetalningen av re- spektive lån,

att bostadsstyrelsen erhåller medel för anskaffning av en utökad hålkorts- anläggning av den storleksordning, som föreslagits i bilaga 6 till betänkandet,

att lånekartotek upplägges enbart på hålkort, från vilket all avisering angå- ende räntor och amorteringar å bo- stadslån skall ske,

att aviseringen skall ske direkt till låntagarna med förbigående av såväl länsbostadsnämnd som förmedlingsor— gan,

att samtliga familjebostadsbidrag för såväl egnahemsägare som andra bi— dragstagare utbetalas centralt från bo- stadsstyrelsen direkt till vederbörande bidragsberättigade,

att förmedlingsorganens nuvarande arbete med utbetalningsförfarandet för familjebostadsbidragen som en följd härav skall inskränkas till rapporte- ring av förändringar,

att 8 5 respektive 10 & kungörelsen om familjebostadsbidrag ändras så, att i dessa paragrafer avsedd tidsperiod, vilken nu är kalendermånad, utbytes mot kalenderkvartal,

att ett mekaniskt förfarande i vad

avser rutinerna för ränteeftergifter i samband med utvidgningen av scha- blonreglerna även skall tillämpas för avräkning och periodisk utbetalning av dylika eftergifter,

att möjligheterna att maskinellt ut- räkna ränteeftergifterna skall under- sökas vid den av utredningen i annat sammanhang förordade övergången till

schablonmetod för ränteeftergifter av- seende flerfamiljshus samt

att vid kvittning av familjebostads- bidrag och ränteeftergiftcr mot amor— teringar och räntor å egnahemslån överskott ej skall utbetalas till respek— tive brist ej utkrävas av låntagaren, om beloppet icke överstiger tre kro- nor.

KAPITEL 12

Forsknings-, konstruktions- och experimentverksamhet

Nuvarande organisation och arbetsuppgifter

Byrån för teknisk-ekonomiska utred- ningar arbetar på fyra sektioner, näm- ligen allmänna sektionen, sektionen för övervakning av experimentverksamhe— ten, sektionen för materialgranskning och typhuskonstruktioner samt sektio— nen för driftkostnadsundersökningar och byggkostnadsindex.

I bostadsstyrelsens senaste årsberät— telse framhålles i en kommentar till sektionsindelningen, att uppdelningen på sektioner främst motiveras av orga- nisatoriska skäl och att byråns karak- tär av enhetlig arbetsgrupp är mera markerad än inom styrelsens övriga byråer.

Byråns personal uppgick den 1 ok- tober 1957 till sammanlagt 15 personer.

Om sektionernas arbetsuppgifter må följande framhållas.

Allmänna sektionen handhar med by- råns verksamhet förenade organisato- riska och redaktionella spörsmål. Dessa har samband med byråns informations- verksamhet genom av byrån utarbetade trycksaker, film, föredrag m. m. Sek— tionen handlägger vidare ansökningar om lån från lånefonden för maskinan— skaffning inom byggnadsindustrin.

Sektionen för övervakning av expe- rimeniverksamheten följer arbetet med experimenthus, som uppföres med stöd av statliga lån, samt bearbetar resulta- ten av experimenten. Värdet av experi- menten bedömes i första hand inom by— rån, men bedömningen hänskjutes i en

del fall till en särskild kommitté med representanter — förutom från bostads- styrelsen — för byggnadsstyrelsen, ar- betsmarknadsstyrelsen, byggnadsindu- striförbundet och byggnadsarbetareför- bundet.

Sektionen för materialgranskning och typhuskonstruktioner godkänner i sam- råd med byggnadsstyrelsen nya mate- rial och konstruktioner för statsbelå- nade bostadshus och utför i samarbete med tekniska byråns arkitektsektion konstruktionsritningar till de av denna byrå utarbetade typhusen samt ritning- ar och arbetsbeskrivningar för värme—, sanitets- och elinstallationer för de- samma. I fråga om materialbesparing är det särskilt åt träbesparande byggnads- konstruktioner, som sektionen ägnat sin uppmärksamhet.

Sektionen för driftkostnadsundersök- ningar och byggkostnadsindex följer ut- vecklingen av såväl byggnadskostnader- na som driftkostnaderna, utarbetar in- dex för byggkostnaderna samt verkar i samråd med lånebyråns värderingssek- tion för förbättrade värderingsmetoder vid styrelsens och länsbostadsnämnder— nas beräkningar av byggnads— och drift- kostnaderna. Sektionen inhämtar sålun- da årligen från ett stort antal orter upp- gifter om ändringar av taxor för vatten, elektricitet, renhållning, sophämtning och sotning samt beaktar även fastig— hetsskatten.

Sektionen följer i detalj driftkostna- dernas utveckling i 500 a 600 fastighe-

ter på olika orter. Med tillhjälp av dessa uppgifter justeras de koefficienter, som ingår i lånebyråns värderingssystem. Även uppgifter om priser på byggnads- material och arbetslöner insamlar sek— tionen. Detta material användes av vär- deringssektionen och ställes även till byggnadsstyrelsens, fortifikationsför- valtningens och andra myndigheters förfogande. Framhållas må, att drift- kostnadsundersökningarna med tillhö- rande utredningsuppgifter betecknas så- som sektionens mest omfattande arbets— uppgifter.

Byråus tillkomst

Inrättandet av en byrå för teknisk— ekonomiska utredningar hos bostads— styrelsen beslutades av 1951 års riks- dag. Om den behandling av frågan, som föregick detta beslut, må i detta sammanhang erinras följande.

Statens organisationsnämnd avgav i skrivelse den 14 november 1950 redo- görelse för en av nämnden jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställd orga- nisationsundersökning vid bostadssty- relsen och länsbostadsnämnderna. Bo- stadsstyrelsen yttrade sig häröver i samband med att styrelsen framlade be- räkningar angående anslagsbehovet för budgetåret 1951/52.

Organisationsnämndens förslag inne- bar, i vad det avsåg den teknisk-ekono- miska utredningsverksamheten vid bo- stadsstyrelsen, att en fristående sektion skulle inrättas för ifrågavarande ända- mål. Nämnden anförde bland annat, att bostadsstyrelsen framför allt genom sin låneverksamhet komme att uppmärk- samma olösta problem och otillräckligt utredda frågor på det byggnadstekniska området. Nämnden ansåg det synnerli— gen tveksamt, om styrelsen borde givas resurser att själv — annat än i begrän- sad utsträckning — taga befattning med dylika uppgifter. Nämnden fann det

dock ställt utom tvivel, att bostadssty— relsen behövde befattningshavare, som så att säga katalogiserade de aktuella byggnadstekniska problemen på bo- stadsbyggnadsområdet samt utförde ut- redningar och undersökningar av mera begränsad natur m. m. Nämnden fann det emellertid mindre tillfredsställande med det arrangemang som dittills gällt, nämligen att bostadsstyrelsen för nämn- da arbetsuppgifter disponerade en från byråerna fristående sakkunnig, vilken i sitt arbete anlitade personal från tek- niska byrån, och föreslog därför inrät- tandet av en fristående sektion för än- damålet.

Nyssnämnde sakkunnige skulle enligt förslaget vara chef för sektionen, vars personal skulle hämtas från dels tek- niska byrån —— personal, sysselsatt med sådant utrednings— och projekterings— arbete, som icke berörde enskilda bygg- nadsföretag, och tjänstemän, vilka fun— gerade som byggnadskontrollanter — dels planeringsbyrån (indexsektionen) dels ock lånebyrån (värderingssektio- nen). Den av organisationsnämnden fö— reslagna personalen uppgick till sam- manlagt 22 personer.

Bostadsstyrelsen tillstyrkte organisa- tionsnämndens förslag om inrättande av en fristående sektion för teknisk-eko- nomiska utredningar. I fråga om sektio— nens arbetsuppgifter var styrelsen i stort sett av samma mening som nämn- den. Kontrollverksamheten ansåg sty— relsen dock icke borde handhas av den nya sektionen, utan den borde allt fort- farande vara förlagd till tekniska by- rån. Vidare ansåg styrelsen, att arki— tektarbetet med typritningar borde be- drivas under omedelbar ledning av che- fen för tekniska byrån och att det där- för borde utföras inom denna byrå.

Bland de olika uppgifter, som skulle ankomma på den nya sektionen, fram- höll styrelsen bl. a. behovet av teknisk

upplysning och propaganda för förbätt- rad hushållning med produktiva medel inom byggandet. Styrelsen konstatera— de, att den tekniska byrån under de närmast förflutna åren varit så belastad med löpande arbete, att den upplys- ningsverksamhet av ifrågavarande slag, som bedrevs på byggnadslånebyråns tid, nästan helt avstannat.

I fråga om personalen på den nya sek- tionen förutsatte styrelsen, att samtliga de tjänster, som styrelsen föreslagit för index- och värderingssektionerna, skul- le vid dessa sektioners överföring över- gå till den nybildade sektionen. I öv- rigt borde från tekniska byrån överflyt— tas de tjänster, vilka var tillkomna för de av styrelsen avsedda arbetsuppgif— terna. Styrelsens förslag till personal— uppsättning för sektionen för teknisk- ekonomiska utredningar omfattade 26 personer.

I propositionen nr 124:1951 uttalade föredragande departementschefen bl. a., att betydande besparingar kunnat gö- ras genom den av bostadsstyrelsen be- drivna verksamheten med viss upplys- ningsverksamhet, som avsåg att minska materialförbrukningen inom bostads— byggandet, nedbringa underhålls- och byggnadskostnader samt öka byggna- dernas värde. Departementschefen fann det vara synnerligen angeläget, att ifrå- gavarande utredningsverksamhet full- följdes och intensifierades, och ansåg starka skäl tala för, att det tekniskt- ckonomiska utredningsarbetet inom bo— stadsstyrelsen gavs en fastare organi- sation. Han menade emellertid, att det ur organisationssynpunkt härför borde väljas en särskild byrå i stället för en fristående sektion.

Vad den nya byråns arbetsuppgifter angick, delade departementschefen bo- stadsstyrelsens uppfattning, att till by— rån icke borde hänföras kontrollant- verksamheten och typritningsarbetet,

utan att dessa uppgifter alltjämt borde handhas av tekniska byrån. Departe- mentschefen ansåg även, att index- och värderingssektionerna tills vidare bor- de kvarstå inom planerings- respek- tive lånebyrån. Byråns arbetsuppgifter skulle därigenom komma att avse de teknisk-ekonomiska utredningar, som för det dåvarande utfördes av en sär- skild sakkunnig med anlitande i huvud- sak av personal från tekniska byrån. Den personaluppsättning, som depar- tementschefen beräknade erforderlig för dessa arbetsuppgifter, var en byråchef i lönegrad Cp 10, till vilken befattning departementschefen i likhet med orga- nisationsnämnden och bostadsstyrelsen ansåg styrelsens dåvarande byggnads— tekniske expert vara predestinerad, en förste byråingenjör i Ce 29, två förste byråingcnjörer 1 Ge 27, två ingenjörer i högst Ce 21 samt en kanslibiträdes- tjänst. Samtliga nu nämnda tjänster utom byråchefstjänsten skulle överflyt- tas från tekniska byrån. Den av depar- tementschefen för den teknisk-ekono— miska byrån beräknade personalen upp— gick inberäknat två biträden i beford— ringsgången, vilka även överflyttades till byrån, till sammanlagt 9 personer. Departementschefens förslag till orga- nisation av byrån godtogs av riksdagen. I 1952 års statsverksproposition till- mötesgick departementschefen ett för- slag av bostadsstyrelsen,att byrån skulle förstärkas med två befattningar i re- spektive Ce 31 och Ce 29, såtillvida att han förordade att ett belopp av 25 000 kronor skulle disponeras för personal- förstärkning på byrån. Han anmälde i detta sammanhang, att det befunnits lämpligt att överflytta indexsektionen från planeringsbyrån till teknisk-eko- nomiska utredningsbyrån. Departe- mentschefen tillstyrkte härvid ett för- slag om att medel skulle beräknas för en byråingenjör i Ce 24, vilken erford—

rades för utförande av visst index- arbete.

Under de därefter följande åren be- handlades i propositionerna ytterligare en del av bostadsstyrelsen framställda krav om personalförstärkning av by— rån. Av särskilt intresse i detta sam- manhang är ett uttalande, som gjordes av departementschefen i 1954 års stats- verksproposition. Han betonade därvid, att inrättandet fr. o. m. den 1 juli 1953 av statens nämnd för byggnadsforsk- ning i viss utsträckning komme att på- verka arbetsuppgifterna på byrån för teknisk-ekonomiska utredningar. Han ansåg, att en inskränkning av byråns informationsverksamhet kunde göras och att medel för tillfällig förstärkning av byrån därför icke behövde beräknas under det påföljande budgetåret. De- partementschefen fann det på grund av vad nyss nämnts befogat att å byråns personalstat indraga tvenne biträden i reglerad befordringsgång.

Organ för byggnadsforskning

Intresse för rationalisering av bo- stadsbyggandet torde finnas hos samt- liga utövare av dylik byggnadsverk- samhet, då det gäller rationaliserings- uppslag, som är ägnade att förbilliga produktionen och boendekostnaderna samt även ge utsikt till förbättrad av- kastning för byggnadsföretagarna. Man kan utgå från att rationaliseringsupp- slag, som är helt eller i det närmaste färdiga att omsättas i praktiskt byggan- de, alltid kommer att välkomnas av de med husbyggandet sysselsatta.

Däremot torde det vara mindre in— tresse att vänta för sådana rationalise- ringsuppslag, där vägen är lång till det praktiska tillämpningsstadiet. Denna väg går över upprepade experiment och undersökningar som, förutom att de är tidsödande, ofta även är kapitalkrä— vande. Det nu sagda torde ha full gil-

tighet för samtliga slag av byggnads- forskning. Sådan förekommer hos både stat och kommuner samt utövas också av enskilda institutioner och samman— slutningar. För statens vidkommande synes ett deltagande i den mera läng— siktiga forskningen vara motiverad för- utom av det allmänna samhällsintresset av bland annat statens betydande en- gagemang som finansiär av bostadsbyg— gandet. De statliga strävandena för en- hetliga byggnadsnormer förutsätter även intim kontakt med rationaliseringsverk- samheten på husbyggnadsområdet.

Då det gäller den statliga forskningen och utredningsverksamheten, bedrives denna av ett flertal olika myndigheter och organ. Husbyggnadsforskningen torde emellertid främst handhas av sta- tens nämnd för byggnadsforskning och byggnadsstyrelsen, varjämte bostadssty- relsens teknisk-ekonomiska byrå i sina utredningar är inriktad på bostadsbyg- gandet. Även statens provningsanstalt torde fylla en viktig uppgift i rationali- seringsverksamheten. Forskning på hus— byggnadsområdet bedrives för övrigt med statligt stöd av ett flertal institu- tioner, såsom ingenjörsvetenskapsaka- demien, svenska träforskningsinstitutet, svenska forskningsinstitutct för cement och betong m. fl.

Då det gäller den kontinuerliga kon- takten med och deltagandet i byggnads- forskningen, torde det främst vara sta— tens nämnd för byggnadsforskning, byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen, som är engagerade.

Statens nämnd för byggnadsforsk- ning skall enligt 1 % instruktionen för nämnden (SFS nr 623:1953) ha till uppgift att främja forskning och ratio— nalisering inom byggnadsområdet med huvudvikten lagd på husbyggnadsfac- ket. Till fullgörande av denna uppgift äger nämnden, att med anlitande av fonden för byggnadsforskning samt de

statliga anslag och eventuella andra me— del, vilka ställes till dess förfogande, stödja eller själv låta verkställa sådana åtgärder, som är ägnade att befordra utvecklingen på området, och att på lämpligt sätt bekantgöra vunna forsk- nings— och försöksresultat samt de er- farenheter i övrigt, vilka är av bety- delse i sammanhanget.

I byggnadsstyrelsens instruktion (SFS nr 358: 1928) stadgas bland annat, att byggnadsstyrelsen är den centrala statsmyndigheten på husbyggnadsområ- det, däri inbegripet stadsplaneväseudets område (& 1), att styrelsen skall låta verkställa erforderliga undersökningar och provningar av byggnadsmaterialier och konstruktioner, anordna och vid- makthålla en typsamling av förekom— mande byggnadsmaterialier av särskilt intresse samt i Övrigt i den utsträckning styrelsen finner lämpligt insamla och bearbeta kunskapsmaterial på husbygg- nadsväsendets område, ävensom låta ut- arbeta de publikationer, som därav kan föranledas (% 3). I 4 € instruk- tionen föreskrives, att styrelsen skall på grundval av det kunskapsmaterial som samlas hos styrelsen, genom utgi- vande av en skriftserie, benämnd »med- delanden från byggnadsstyrelsen» ut- öva upplysningsverksamhet, omfattande nyare erfarenheter och rön, som gjorts vid husbyggnadsföretag.

Bostadsstyrelsen åligger det enligt den för styrelsen gällande instruktio— nen (SFS nr 414: 1957) bland annat att upprätta och föra löpande statistik, av- sedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna, verkställa undersökningar beträffande denna ut- veckling och utföra beräkningar röran— de det framtida bostadsbehovet, att ut— föra plantekniska, byggnadstekniska och fastighetsekonomiska utredningar, som kan främja ett rationellt byggnads- sätt, samt verka för att resultatet av så-

dana utredningar genom konferenser, föredrag, utgivande av publikationer eller annorledes snabbt tillgodoföres bostadsbyggandet. Styrelsen skall även upprätta typritningar eller principrit- ningar till sådana hus och anläggning- ar, till vilkas uppförande lån eller bi- drag utlämnas av styrelsen eller under- ställda organ (5 3).

Av de nu gjorda utdragen ur respek- tive myndigheters instruktioner fram- går, att några mera markerade gränser mellan de olika myndigheternas uppgif- ter på ifrågavarande område näppe— ligen kan skönjas.

Inrättandet av statens nämnd för byggnadsforskning beslutades av 1953 års riksdag. Detta skedde bl. a. på grundval av en utredning, som redo- visades i en i februari 1953 inom so- cialdepartementet utarbetad promemo- ria. Enligt denna promemoria skulle nämnden i första hand vara inställd på praktiskt utvecklingsarbete, som ger relativt snabba resultat. En del remiss- instanser hävdade emellertid, att grund- forskningens betydelse icke tillräckligt beaktats i promemorian och att grund- forskningen är oundgänglig för hela ut- vecklingen inom byggnadsfacket. Före- dragande departementsehefen förutsatte dock, att nämndens verksamhet icke- skulle bindas genom detaljerade direk- tiv. Det borde i stället överlåtas åt nämnden att själv bedöma, i vilken form och på vilka arbetsområden nämn— dens insats från tid till annan skulle göras.

Beträffande gränsdragningen mellan nämnden å ena sidan samt bostadssty- relsen och byggnadsstyrelsen å den andra ansåg departementschefen det böra ankomma på Kungl. Maj:t att när- mare fastställa nämndens förhållande till dessa båda ämbetsverk.

I samband med sitt remissutlåtande över nämnda promemoria yttrade bo—

stadsstyrelsen, att vissa arbetsuppgifter inom dess utredningsbyrå borde över- flyttas till nämnden. Vad angick arbe- tet inom sektionen för övervakning av experimentverksamheten borde sålunda den ändringen ske, att bidrag till ex- perimentkostnaderna skulle beviljas av nämnden, som borde övertaga uppgiften att öva tillsyn över det sätt, på vilket experimenten utfördes, medan det bor- de ankomma på styrelsen och nämnden att i samråd bedöma värdet av experi- mentförslag. I fråga om den allmänna sektionen borde uppgiften att sprida kännedom om tekniska förbättringar och andra besparingsmöjligheter samt kursverksamhet överföras till nämnden; i fråga om upplysningsverksamheten i övrigt borde gälla att nämnden i regel skulle sköta den del, som avsåge spe— cialisterna, medan styrelsen skulle handha den mera brett upplagda upp- lysningsverksamhet, som bedreves i samband med långivningen.

I skrivelse den 27 september 1954 till statens nämnd för byggnadsforskning berörde bostadsstyrelsen både frågan om samverkan och gränsdragning mel- lan styrelsen och nämnden. Nämnda samverkan skulle bl. a. ta sig uttryck genom samråd under band mellan sty- relsen och nämnden, vilket samråd bäst tillgodosåges genom att styrelsen bered- des representation i nämnden, samt därigenom, att styrelsen kunde framläg- ga förslag om forskningsuppgifter inom dess intresseområde, som lämpligen borde delegeras för att verkställas ge— nom annan instans. Beträffande gräns- dragningen ansåg styrelsen, att nämn- den i huvudsak borde animera eller ta initiativ till forskningsverksamhet på nya områden och på sådana, där tidigare undersökningar ej givit klar- läggande besked, medan det för bo- stadsstyrelsen, i enlighet med syftet att snabbt få till stånd så många och goda

bostäder som möjligt inom resursernas ram, gällde att till bred, praktisk till- lämpning bringa de rationaliserings- rön, som lämnat forskningsstadiet och visat sig mogna för allmänt nyttiggö- rande.

Enligt vad utredningen inhämtat från bostadsstyrelsen, har frågan om gräns- dragningen mellan styrelsen och nämn- den ej varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Utredningens synpunkter

Värdefulla insatser för rationalise- ringen på husbyggnadsområdet har gjorts av såväl bostadsstyrelsen som dess föregångare statens byggnadslåne- byrå. Dessa insatser torde ha varit av stor betydelse under den första tiden efter statens inträde som finansiär i stor skala för det allmänna bostadsbyg- gandet. Numera synes intresset och för- ståelsen för rationalisering av husbyg- gandet vara mera utbredd än tidigare. Fortskridande mekanisering, nya for- mer av bostadsbyggande, mera ekono— miska sätt att bedriva detsamma, till- komsten tid efter annan av nya bygg- nadsmaterialier är exempel på en ut- veckling mot ökad effektivitet i byg- gandet. Dessa rationaliseringssträvan- den kan ytterligare stärkas genom det 5. k. lånetaket, vilket, som utredningen i annat sammanhang föreslår, bör om- arbetas så, att det stimulerar och med- verkar i strävandena till kostnadssänk— ningar.

Att den teknisk-ekonomiska rationali- seringsverksamheten knutits till det or- gan, som svarar för den statliga kredit- givningen till bostadsbyggandet, torde delvis haft sin grund däri, att man ge- nom att införa villkor i samband med lånebesluten ansåg sig ha möjligheter att påverka rationaliseringstakten. En- ligt vad utredningen inhämtat, uppstäl-

les emellertid icke villkor av sådan in- nebörd, i varje fall icke på senare tid; den nu åsyftade anknytningen till län— givningen synes således i detta hänse- ende numera sakna betydelse. Starka samband med långivningen har emel- lertid de grenar av den teknisk-ekono- miska byräns verksamhet, som avser typhuskonstruktioner, driftkostnadsun- dersökningar samt byggkostnadsindex. Utredningen beaktar även detta sam- band, då den i det efterföljande fram- lägger sina förslag beträffande ifråga- varande byrå.

Det bör i detta sammanhang påpekas att skriften »God bostad», som syftar till att ge i bostadsbyggandet engage- rade personer, företag och kommunala myndigheter en sammanfattning av de normer, efter vilka man anser att bo- stadens kvalitet bör bedömas, har ut- arbetats av den tekniska byråns arki- tektsektion. Sistnämnda sektion utarbe- tar även typritningar till egnahem. De synpunkter och förslag utredningen framlägger beträffande byrån för tek— nisk-ekonomiska utredningar och dess arbetsuppgifter berör sålunda varken skriften »God bostad» eller typhusrit- ningar för egnahem.

Sektionen för materialgranskning och typhuskonstruktioner godkänner i samråd med byggnadsstyrelsen nya ma- terial och konstruktioner. Det tekniska godkännandet lämnas härvid av bygg- nadsstyrelsen, medan bostadsstyrelsens godkännande innebär, att hinder ej mö- ter att få statligt lån på byggnad. som uppföres med användande av den ifrå— gavarande metoden eller materialet. I vissa fall utför byggnadsstyrelsen de tekniska beräkningar, som erfordras för bostadsstyrelsens ställningstagande,utan att själv fatta ståndpunkt i sakfrågan.

Utredningen, som finner det mindre lämpligt att den för bostadsförsörjning- ens främjande bland annat genom lån- .

givning verksamma statliga myndighe- ten skall godkänna de material och me- toder, vilka får komma till användning i statligt belånade hus, ifrågasätter för sin del behovet av ett sådant godkän- nande från bostadsstyrelsens sida. Det förefaller utredningen rimligt att ma- terial och metoder, som ur allmänna synpunkter kan tillåtas komma till an- vändning vid husbyggande, skall kun- na tillåtas för statligt belånade bygg- nader.

Det godkännande -—— främst i fråga om nya material — bostadsstyrelsen lämnar, uppfattas från många håll som en auktorisation av vederbörande till- verkare och kan därigenom ge honom ett försprång i konkurrenshänseende. Vidare lägger bostadsstyrelsen — utan hänsyn till tekniska synpunkter — stor vikt vid sökandens möjligheter att eko— nomiskt bära ett eventuellt misslyckan- de i fråga om det nya materialet. Dessa omständigheter synes utredningen in- nebära, att förutsättningarna på närings— frihetens område påverkas, något som kan komma att medföra en viss, mindre önskvärd konkurrensbegränsning. God- kännandet av material och metoder bör därför helt skiljas från långivningen.

Med undantag för nyss nämnda ar- betsuppgifter i fråga om typhuskon— struktioner, driftkostnadsundersökning- ar och byggkostnadsindex kan utred- ningen emellertid icke frigöra sig från intrycket, att den teknisk-ekonomiska byråns verksamhet innebär en dubble- ring av de forsknings- och rationalise— ringsuppgifter, som instruktionsmässigt åligger byggnadsstyrelsen och statens nämnd för byggnadsforskning. Att bygg- nadsstyrelsen alltfort bör ha att full— göra dylika uppgifter framstår själv- klart, mot bakgrunden av att styrelsen har att genom bestämmelser och anvis- ningar leda byggnadsnämndernas verk- samhet. Även den omständigheten, att

byggnadsstyrelsen i sin byggande verk- samhet, vilken delvis bedrives i egen regi, har möjlighet att pröva nya kon- struktioner och material, talar för att styrelsen allt fortfarande bör ha be- fattning med rationaliseringssträvande- na på husbyggnadsområdet.

Såsom redan bostadsstyrelsen i sitt yttrande över förslaget om inrättande av en statlig byggnadsforskningsnämnd an- förde, bör experimenthusverksamheten samt den av allmänna sektionen bedriv- na upplysningsverksamheten angående tekniska förbättringar och andra bespa- ringsmöjligheter handhas av nämnden; den för upplysningsverksamheten i öv- rigt av bostadsstyrelsen rekommende— rade principen, att nämnden skulle Vända sig till specialisterna, medan sty- relsen skulle sköta den mera brett upp— lagda upplysningsverksamheten, är en- ligt utredningens mening icke hållbar. Som föredragande departementschefen vid behandlingen av förslaget om nämn- dens inrättande betonade, bör nämnden vara fri och obunden i sitt arbetssätt. Den bör därför ej vara förhindrad att till offentlig kännedom bringa rön, som kan vara av intresse även för den stora, av byggnadsfrågor intresserade allmän- heten. Med hänsyn tillika till vad ut- redningen i det föregående anfört om rationaliseringsverksamheten på hus- byggnadsområdet samt den stimulans till dylik verksamhet, som lånetakets konstruktion innebär, har utredningen kommit till den slutsatsen, att bostads- styrelsens serviceverksamhet i fråga om teknisk—ekonomiska undersökningar och utredningar numera kan väsent- ligt nedskäras. I sammanhanget bör även framhållas, att utredningen vid samråd i denna fråga med statens bygg- nadsbesparingsutredning erfarit att sist- nämnda utredning — helt oberoende av byggnadslåneutredningens nu framlagda synpunkter —— har för avsikt att inom

den närmaste tiden föreslå en bredd- ning av forskningsnämndens verksam- het.

Utredningens förslag

Utredningen har i det föregående konstaterat, att byggnadsforskning in- struktionsmässigt åligger såväl bygg— nadsstyrelsen som statens nämnd för byggnadsforskning. Förekomsten av så- dana uppgifter även hos bostadsstyrel- sen innebär därför onödig splittring. Risken för dubbelarbete är också stor. De skäl, som tidigare motiverat före— komsten av en teknisk-ekonomisk ra- tionaliseringsverksamhet hos bostads- styrelsen, nämligen att man genom vill- kor i samband med den statliga långiv— ningen skulle kunna påverka rationa- liseringstakten, föreligger, som den fak- tiska utvecklingen givit vid handen, en- ligt utredningens mening ej längre.

Bostadsstyrelsens godkännande av nya material och metoder synes, som ut- redningen tidigare framhållit, kunna få Vissa konkurrensbegränsande följder och bör skiljas helt från långivningen. I de fall prövning erfordras och upp- giften att verkställa sådan ej faller inom byggnadsstyrelsens ämbetsområ- de, synes uppgiften lämpligen böra åvila statens nämnd för byggnadsforskning.

Statens nämnd för byggnadsforskning bör även få handha den mera brett upplagda, till kontakten med allmänhe- ten syftande upplysningsverksamheten rörande nya rön på husbyggandets om— råde.

Bostadsstyrelsens behov av driftkost- nadsundersökningar samt av att följa byggnadskostnadernas utveckling sam- manhänger synnerligen intimt med övervakandet av belåningsbestämmel- serna, vilket åvilar bostadsstyrelsens lånebyrå.

Arbetet med typhuskonstruktioner är till sin natur ej skilt från de uppgifter,

som enligt utredningens mening bör åvila styrelsens tekniska byrå. Utredningen föreslår därför

att bostadsstyrelsens byrå för tek- nisk-ekonomiska utredningar åvi- lande arbetsuppgifter avvecklas med undantag för de nedan an- givna, vilka överflyttas till andra byråer inom bostadsstyrelsen el- ler till annat statligt organ enligt följande nämligen, till den tekniska byrån utarbe- tandet av konstruktionsrit- ningar till styrelsens olika typhus, ävensom av ritningar och arbetsbeskrivningar för värme—, sanitets- och elinstal- lationer samt ärenden röran-

till

till

de lån från lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien, lånebyrån ärenden rörande driftkostnadsundersökningar och byggnadskostnadsindex och statens nämnd för byggnads- forskning arbetsuppgifterna beträffande experimenthus, spridningen av härav vunna rön samt prövning av nya material och metoder, i den mån det icke sker inom bygg- nadsstyrelsen, samt

att bostadsstyrelsens byrå för tek-

nisk-ekonomiska utredningar därefter indrages.

KAPITEL 13

Informations- och serviceverksamhet

Översikt över nuvarande förhållanden

Den informations- och serviceverk- samhet, som de långivande organen och därvid främst bostadsstyrelsen bedri- ver, är mycket omfattande. Utredningen har sökt utföra en inventering av de olika arbetsuppgifter och tjänster, som kan inordnas under begreppet informa- tions- och serviceverksamhet.

Till information i egentlig mening kan i första hand hänföras bostadssty- relsens direktivgivning till länsbostads- nämnder och förmedlingsorgan och sty- relsens rådgivningsverksamhet för upp- nående av en rationell och riktig plane- ring av bostadsbyggandet. Sådana råd har sammanförts i publikationen »God bostad». Styrelsens rådgivningsverk- samhet med avseende på det byggnads- tekniska utförandet har givits uttryck i olika broschyrer och publikationer, så- som »Regelhuset», »Trätakstolar till bo- stadshus», »Värmeinstallationer i små- hus» m. fl. Inom styrelsen utarbetas typritningar med tillhörande konstruk- tionsritningar samt material— och ar- betsbeskrivningar för egnahem. Styrel— sen har även en omfattande redovisning av statistik beträffande bostadsbyg— gandet.

Till informationsverksamhet bör även räknas de konferenser och kurser för länsbostadsnämndernas och förmed- lingsorganens tjänstemän, som anord- nas av bostadsstyrelsen respektive läns- bostadsnämnderna, föredrag eller före- läsningar, som i olika sammanhang

hålles av tjänstemännen inom de långi- vande organen, samt upplysningsverk- samhet genom filmer. Den måhända mest arbetskrävande formen av infor- mationsverksamhet är mottagningen av besökande och besvarandet av förfråg- ningar om möjligheter och villkor för att erhålla lån.

Det är knappast möjligt att dra upp en gräns mellan informationsverksam- het å den ena sidan och serviceverksam- het å den andra. Informationsverksam- heten är till sin syftning en serviceverk- samhet, medan många arter av service- verksamhet knappast kan bedrivas utan ett inslag av information. Med denna reservation torde följande uppgifter kunna hänföras till serviceverksamhet. nämligen bostadsstyrelsens hjälp åt kommunerna vid arbetet med att utar- beta långsiktiga bostadsförsörjningspla- ner, styrelsens deltagande i bostadsvane- undersökningar, experimenthusverk- samheten samt styrelsens särskilda råd- givning åt tvätterier, som tilldelats stats- lån — i denna rådgivning inbegripes en undersökning av driftunderlag och kon- kurrensförhållanden samt upprättandet av planer för ett bättre utnyttjande av tvätteriernas kapacitet.

Som service kan vidare karakterise- ras den förhandsgranskning, som det långivande organet på grund av en eventuell sökandes begäran underhand utför av ett projekt innan formell ansö- kan ingives, samt.den prövning, som bostadsstyrelsen gör av ett låneärende

på grund av att länsbostadsnämnd en- ligt 21 & tertiärlånekungörelsen och 29 & egnahemslånekungörelsen under- ställt bostadsstyrelsen ärendet, vilket kan ske om ärendet befinnes vara sär— skilt svårt att bedöma eller eljest skäl

därtill föreligger.

Informationen till länsbostadsnämnder och förmedlingsorgan

Bostadsstyrelsens direktivgivning till länsbostadsnämnder och förmedlingsor- gan sker genom stencilerade cirkulär, som samlats i två serier, en för läns- bostadsnämnderna, Slå-serien, och en för förmedlingsorganen, Sto—serien.

Slå-serien omfattar både sådana di- rektiv till nämnderna, som avser rent administrativa förhållanden, och såda- na, som direkt berör granskning och be- slut i låneärenden. Som exempel på föreskrifter av administrativ natur kan nämnas de anvisningar, som styrelsen meddelar för länsbostadsnämndernas beräkning av medelsbehovet för kom- mande budgetår (dvs. petitaunderla- get), föreskrifter angående decentrali- sering av ärenden från styrelsen till nämnderna samt en del direktiv be- träffande redovisning av lån och bidrag. Sfo-serien innefattar sådana föreskrif- ter, som har betydelse för förmedlings- organens granskning och beslut i låne- och bidragsårenden.

Även om uppbyggnaden av bostads- styrelsens meddelandesystem i huvud- sak torde vara den, som nyss angivits, förekommer det fall, som avviker från de angivna principerna. Sålunda finns det exempel i Slä—serien på, att sådana cirkulär samtidigt riktats till en del av föreskrifterna berörda förmedlingsor- gan (exempelvis vid direktiv om viss decentralisering från styrelsen till nämnderna). Det finns också exempel på att bostadsstyrelsen i Sfo-cirkulär

vänt sig till både länsbostadsnämnder och förmedlingsorgan.

Distributionen av Sfo-serien sker via länsbostadsnämnderna, vilka således alltid är medvetna om vilka direktiv, som lämnats förmedlingsorganen.

I slutet av oktober 1957 var Slå-serien uppe i ett antal cirkulär av 196 och Sfo- serien i 116.

Från förmedlingsorganen har det all- mänt gjorts gällande, att bostadsstyrel- sens information i Sfo-serien, dels kom- mit förmedlingsorganen tillhanda för sent — som exempel härpå har an- förts fall där vederbörande sökande varit i tillfälle att meddela förmedlings- organet om ändringar i lånebestämmel- serna åtskillig tid innan cirkulär ut- kommit i Sfo-serien _ dels varit mindre upplysande än motsvarande direktiv till länsbostadsnämnderna. Serien har dess- utom varit svår att hantera på grund av mängden gällande cirkulär.

Även från en och annan länsbostads- nämnd har kritiska röster höjts. Det har därvid liksom från förmedlings- organen i fråga om Sfo—serien _ upp- givits, att Slå—serien är svår att över- blicka och att vederbörande tjänstemän på nämnderna därigenom själva varit tvingade att nedlägga ett avsevärt ar- bete på att upprätta ett sakregister till cirkulärsamlingen. Överblicken försvå- ras vidare därav, att ett stort antal cir- kulär i Slä-serien upphävts i fråga om större delen av sitt innehåll och en- dast gäller i fråga om någon enstaka detalj.

Utredningen har inhämtat, att man inom bostadsstyrelsen diskuterat olika möjligheter att förbättra meddelande- systemet till länsbostadsnämnder och förmedlingsorgan, utan att dock frå— gan ännu kommit till någon definitiv lösning. Upplysas må emellertid, att bostadsstyrelsen i början av november

1957 utgivit tryckta anvisningar och kommentarer beträffande familjebo- statsbidragen enligt lösbladssystem.

Synpunkter på god information

Det bör i första hand betonas, att goda informationer till de organ som deltar i och handlägger teknisk gransk- ning, kostnadsgranskning samt kontroll och besiktning för bostadslångivningen medför, att arbetet vid dessa organ lö- per säkrare och snabbare. Om informa- tionen dessutom upplägges för en något bredare bas, så att i varje fall de större byggnadsföretagen respektive deras or- ganisationer samt de större kommunala och bostadskooperativa företagen och dessas huvudorganisationer genom abonnemang kan hålla sig 51 jour med föreskrifterna, måste gynnsamma verk- ningar bli följden också i fråga om det omfattande arbete, som låneinstanserna nu måste nedlägga på att lämna råd och upplysningar till presumtiva sökande av bostadslån. En dålig allmän informa- tion kan nämligen antagas skapa behov av uppvaktning hos de långivande or- ganen och öka antalet muntliga och skriftliga förfrågningar från företagar- na på bostadsbyggandets område och från allmänheten. En nedskärning av antalet uppvaktningar ter sig särskilt angelägen, eftersom uppvaktningarna måste karakteriseras som en föga önsk- värd företeelse och detta ej endast med hänsyn till den tidsförlust de föror- sakar.

Aktualitet och god överblick är vi- dare primära krav på meddelandeserier av här avsett slag. Med aktualitet åsyf- tas härvid icke endast att meddelande- na skall utkomma så, att direktiv be- träffande åtgärder föreligger i god tid innan åtgärderna skall vidtagas, utan även att de en gång utgivna medde- landena vid ändringar skall kunna er- sättas på sådant sätt, att den existe—

rande direktivsamlingen alltid har full aktualitet och icke i onödan sväller ut och mister sin överskådlighet. Utomor- dentligt viktigt är att överblicken över meddelandena gör det möjligt att ome- delbart få fram den önskade föreskrif- ten. Detta är nödvändigt, då upplys— ningar skall lämnas som svar på för— frågningar per telefon eller eljest med kort varsel. God överblick över före- skrifterna är dock mest betydelsefull för det kvalificerade arbetets fullgö- rande. Mera likformig och snabbare be- handling är lättare att åstadkomma, om föreskrifterna är systematiskt ordna- de och lätta att finna, än om vederbö- rande tjänsteman själv skall lägga ned ett stort arbete på att dels hitta anvis- ningarna, dels komma underfund med vilken del av desamma, som ännu gäller.

Hur bör informationen uppläggas? Utredningen anser, att i en och samma fråga likalydande och lika omfattande direktiv och upplysningar bör läm- nas till länsbostadsnämnderna och för- medlingsorganen. De senares behov av direktiv och upplysningar är ingalunda mindre än länsbostadsnämndernas utan snarare tvärtom. Härmed är dock icke sagt, att de båda meddelandeserier, som nu finns, bör slås tillsammans i en se- rie. Vid sina överväganden i denna fråga har utredningen kommit till det resultatet, att Slä- och Sfo—serierna allt fortfarande bör vara från varandra skilda serier. Utredningen anser emel- lertid, att den nuvarande principen för meddelandesystemet bör ändras på så sätt, att Slå-serien förbehålles för så- dana rent administrativa föreskrifter, som kan sägas vara en angelägenhet helt mellan bostadsstyrelsen och länsbo- stadsnämnderna, medan samtliga före- skrifter, som berör låne- och bidrags- frågor och som är av gemensamt in-

tresse för länsbostadsnämnder och för- medlingsorgan, bör meddelas i Sfo-se- rien, som dels i fullständigt skick bör utges till länsbostadsnämnderna och den mindre grupp av kommuner, som mera regelbundet har flerfamiljshusärenden, och dels med ett begränsat innehåll skall utgå till övriga kommuner. Den full- ständiga serien skulle innehålla uppgif— ter om samtliga låneformer och familje- bostadsbidragen, medan den andra ut- gåvan endast skulle innehålla uppgif- ter om egnahemslån, förbättringslån och familjebostadsbidrag.

Slå-serien kommer därigenom att ha en mycket begränsad upplaga och blir närmast av betydelse som intern in— formation mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna i administrativa frågor. För Sto-serien, vilken blir det viktigaste instrumentet för information om lånefrågor och därmed samman- hängande spörsmål, bör någon form av tryckning komma väl till pass. För att tryckningstiden inte skall bli för lång, bör den s. k. kontorsoffsetmetoden över— vägas. Detta förutsätter, att bostadssty- relsen kan erhålla tillgång till en an- läggning för dylik tryckning. Enligt vad utredningen inhämtat, bör detta pro- blem kunna lösas genom att tryckning— en sker vid sådan anläggning hos an- nan statlig myndighet. Särskilda ma- skinanskaffningskostnader skulle man därför sannolikt ej behöva räkna med.

Bostadsstyrelsen bör i samband med omläggningen företaga en fullständig genomgång av gällande direktiv och samla dessa i en för tryckningen av- sedd grundupplaga. Tryckningen förut- sättes skola ske på lösblad, som med innehållsförteckning kan insättas i en härför avsedd pärm, vilken med re- spektive meddelandeblad insatta i den- samma vid övergången till den nya ordningen i färdigt skick bör överläm- nas till länsbostadsnämnder och förmed-

lingsorgan i den utsträckning utredning- en föreslår.

Då ändringar av bestämmelserna sker, bör därav berörda lösblad helt om- tryckas och av cirkulärmottagarna ut- bytas mot de förut befintliga. Härvid bör vid omtrycket av lösblad särskild markering göras för ändrade och nya delar av bestämmelserna. Med ett så- dant system som det nu förutsatta skul— le de i pärmen insatta, avdelningsvis i löpande följd numrerade bladen alltid utgöra aktuella anvisningar.

Då de mindre kommunerna utgör fy- ra femtedelar av antalet, men endast skulle få en begränsad del och därtill den minst omfattande av informations- materialet, kan som ett alternativ tän- kas att denna information samman- föres som en häftad samling i samma format som bladen i den större serien. Detta förutsätter omtryckning av hela denna mindre del av instruktionen då ändring sker, men å andra sidan bort- faller i samtliga kommuner arbetet med utbyte av lösblad.

En viktig praktisk fråga är — som framgår av det närmast föregående — huruvida information är nödvändig i lika omfattning för samtliga förmed- lingsorgan. Som av kapitel 2 (tabell 5) framgår, berördes under år 1956 två tredjedelar eller 690 av samtliga kom- muner icke av något preliminärt beslut om tertiärlån till flerfamiljshus. Detta var fallet i 80 procent av landskommu- nerna, en tredjedel av köpingarna och en tiondel av städerna. Antalet kommu- ner med flerfamiljshusärenden under år 1956 var i fråga om landskommuner- na 165 av samtliga 811, i köpingarna 63 av 93 och i städerna 119 av 133 eller sammanlagt 347. Av landskommunerna och även köpingarna torde en stor del av kommunerna få sådana ärenden som en ren engångsföreteelse. Med hänsyn till antalet låneärenden och folkmängd

kan kommunerna därför indelas i två från varandra skilda grupper. Den ena gruppen, som omfattar 190 a 200 kom— muner, har bättre tillgång till kvalifi- cerad teknisk personal som sysslar med byggnadsfrågor och ett sådant ärende- antal att det granskande organet får erfarenhet vid behandlingen av låne- ärendena. Denna grupp bör, som utred— ningen i annat sammanhang föreslår, självständigt handlägga och svara för samtliga slag av ärenden, tertiär- och tilläggslån likaväl som egnahems- och förbättringslån samt familjebostadsbi- drag. Den andra gruppen, omfattande återstoden av kommunerna, dvs. cirka 840 51 850, kan inte förutsättas ha sam- ma personella möjligheter som den förstnämnda kommungruppen och har i fråga om tertiär- och tilläggslåneären- den, i den mån sådana överhuvudtaget förekommer i dessa kommuner, under en tidrymd av måhända flera år en- dast något enstaka ärende. Utredningen har därför föreslagit, att dessa skall bän- visas till konsulterande firmor eller Landsbygdens byggnadsförening men även kunna erhålla hjälp från länsbo- stadsnämnderna.

Den nu angivna uppdelningen av kommunerna i två grupper efter stor- leksordning, varav den till antalet mindre förutsättes skola svara för hand- läggningen av samtliga ärenden och den andra — motsvarande cirka 85 procent av kommunerna _ har inga eller en- dast enstaka flerfamiljshusärenden, an— visar en naturlig väg för en begräns- ning av Sfo-seriens huvudupplaga, dvs. den del som bör innehålla fulla ständiga informationer. Den fullstän- diga serien i sin helhet bör sålunda tillställas länsbostadsnämnderna, de ca 190 a 200 kommuner, som mera regel- bundet har flerfamiljshusärenden, och därutöver de organisationer och en- skilda företag, som mot avgift önskar

abonnera på serien. För övriga kom- muner iordningställes en särskild upp- laga med de delar av serien, som en- dast innefattar föreskrifter för egna- hemslån, förbättringslån och familje— bostadsbidrag. För denna senare grupp av kommuner bör därjämte hos läns- bostadsnämnderna finnas ett begrän— sat antal exemplar av den fullständiga upplagan, som kan utnyttjas som låne- exemplar.

Som nyss antytts, bör organisationer och andra av låneföreskrifterna berör- da kunna erbjudas möjligheten att abon- nera på den större serien. Bland dem, som utredningen härvid åsyftar, är den till Landskommunernas förbund an- slutna Landsbygdens byggnadsförening med sina länskontor och andra konsul— terande företag, vilka torde komma att i fortsättningen i ökad omfattning an- litas av de mindre kommunerna såsom tekniska expertorgan vid behandlingen av lånefrågorna, samt organisationer och enskilda företag inom bostads- och byggnadsområdet.

Även om ett system som det nu skis- serade medför högre kostnader *för trycksaker än det nuvarande, är förde- larna och möjligheterna till kostnadsbe- sparingar för de tillämpande myndig- heterna och organen så stora, att de di- rekta kostnaderna på informationssi— dan är väl motiverade. Ehuru någon kostnadsberäkning icke nu kan fram- läggas, förutsätter utredningen att bo- stadsstyrelsen erhåller för tryckningen av meddelandeserien erforderliga medel.

Speciell teknisk rådgivning

Styrelsens tidigare omnämnda verk- samhet beträffande det byggnadstek— niska utförandet omhänderhas nu av styrelsens byrå för teknisk-ekonomiska utredningar. Som utredningen i annat sammanhang vid behandlingen av den- na byrås uppgifter förordar, bör denna

verksamhet övergå till statens nämnd för byggnadsforskning.

Utarbetandet av typritningar med tillhörande konstruktionsritningar samt material- och arbetsbeskrivningar för egnahem bör bestå inom styrelsen, men i samband med teknisk-ekonomiska by- råns indragning bör arbetet med kon- struktionsritningar samt material- och arbetsbeskrivningar överflyttas till tek- niska byråns byggnadstekniska sektion, vilket utredningen också föreslagit i avsnittet om forskning, konstruktions- och experimentverksamhet.

Statistiska uppgifter

Bostadsstyrelsens statistik över bo- stadsbyggandet samt lån- och bidrags— givningen utges dels i form av stencile- rade sammanställningar och meddelan- den, dels i särtrycket Bostadsbyggan— det, vilket innehåller årsstatistik och ingår i serien Sveriges officiella sta- tistik, och dels i Sociala meddelanden, där viss kvartalsstatistik och en del re— dogörelser för statistiska undersökning- ar publiceras.

Utredningen anser sig icke böra fram- lägga något förslag i fråga om den kvan- titativa eller kvalitativa avvägningen av statistiken men har vid sin granskning av området kommit till den uppfattning- en, att bostadsstyrelsens statistikverk- samhet bör underkastas en allmän över- syn, varvid möjligheterna till synkroni- sering med andra statliga myndigheters statistikarbete och nedskärning av upp- giftslämningen från kommunerna sär- skilt bör beaktas. Av stor vikt för ar- betsomfånget hos såväl bostadsstyrel- sens statistiksektion som hos de upp-

giftslämnande myndigheterna — läns— bostadsnämnder och kommuner —— är den statistiska redovisningsperiodens

eller rapporteringsperiodens längd. Ut- redningen vill exempelvis ifrågasätta

om aktualitetskravet är så stort beträf- fande statistiken över bostadsbyggan- det, att den i så stor utsträckning som nu sker —i den mån den bygger på upp- gifter från de 300 månadsuppgiftsläm— nande kommunerna — behöver sam- manställas månadsvis. En övergång till kvartalsstatistik, vilket förefaller att till— godose kravet på aktualitet i rimlig mån, skulle medföra åtskillig arbetsbe- sparing, icke minst i fråga om uppgifts- lämnandet från kommunerna. De vik- tigaste uppgifterna som nu insändes torde gälla igångsättningen av nya bygg- nadsföretag. Uppgifter härom samman- ställes emellertid månadsvis av arbets- marknadsstyrelsen. Det kan också ifrå— gasättas om de fyra femtedelar av kom- munerna, som har inget eller högst ett flerfamiljshusärende och ett fåtal egna- hemsärenden per år, behöver lämna uppgifter mer än en gång årligen.

Vidare kan det vara tveksamt om sta- tistiken över tillkomna och avgångna lokaler för andra än bostadsändamål bör omhänderhas av bostadsstyrelsen, eller om denna statistik icke kan nedläggas. Underlaget för dessa uppgifter torde vara ytterst bristfälligt. Uppdraget att infordra och sammanställa materialet härför har övertagits från socialstyrel- sen. Värdet av denna statistik är oklart och tveksamt. Utredningen är emeller- tid på det klara med att dylika bedöm- ningar icke bör göras fristående, utan att de i stället bör hänskjutas till den av utredningen förordade allmänna översynen av bostadsstyrelsens statis— tikverksamhet. Med de anförda exemp— len har utredningen endast velat belysa några frågeställningar i samband med en sådan översyn.

I ett par statistikverksamheten berö- rande avseenden vill utredningen emel- lertid framlägga förslag. Det gäller dels statistiken över bostadsbyggandet för- delad på företagsformer och dels sättet

för insamlandet av statistiskt material från länsbostadsnämnderna. Statistiken över fördelningen på före— tagsformer bör ändras att avse prelimi- nära eller slutliga beslut och ej som nu ansökningar om preliminära beslut. Över beslutade lån föres hos nämn- derna ett viscardkort, där alla erfor- derliga uppgifter om lånet återfinnes. Detta kort utskrives sedan i ett flertal exemplar — då det gäller flerfamiljs— hus i 4 ex. _ varav två i fråga om tertiärlån och ett av egnahemslån in— sändes till bostadsstyrelsen. Antalet uppgifter på kortet är betydande. Man torde i själva verket på kortet ha samlat flera uppgifter än vad man i varje fall för statistikarbetet har behov av. Utredningen vill för sin del rekom— mendera, att länsbostadsnämnderna ef- ter anvisningar från statistiksektionen i stället får lämna erforderliga uppgifter genom avfotografering av ansökning— arna eller i form av sammanställningar, till vilka uppgifterna överförs direkt från originalhandlingen (ansökningen). Härvid inbesparas arbetet att överföra uppgifter på korten samtidigt som sta- tistiksektionens arbete med bearbetning- en av grundmaterialet minskas. Detta bör även föranleda, att statistiken kom- mer fram snabbare. Metoden med utta— gande av speciella uppgifter direkt från ansökningarna bör även prövas vid upp- görande av statistiksammanställningar och andra uppgifter av liknande slag.

Bostadsförsörjningsplauer Planeringsbyråns hjälp åt kommu— nerna vid uppläggningen och genom- förandet av undersökningar, som är avsedda att läggas till grund vid plane- ringen av bostadsförsörjningen på längre sikt, är av stor betydelse. Den- na service torde i många fall sträcka sig till ett intimt samarbete med re- spektive kommuner ända fram till den

tidpunkt, då bostadsförsörjningsplanen för kommunen är helt färdigställd.

Den meningen kan givetvis göras gäl- lande, att bostadsförsörjningsplanerna och deras upprättande är en kommunal angelägenhet och att bostadsstyrelsen därför skulle sakna anledning att läm- na en sådan service åt kommunerna som nu sker. Man bör emellertid hålla i minnet, att det är statsmakterna, som genom bostadsförsörjningslagen (3 %) ålagt kommunerna skyldigheten att upp- rätta bostadsförsörjningsplaner. I till- lämpningsföreskrifterna till lagen före- skrives också att planen skall upprättas i samråd mellan kommunen och statens byggnadslånebyrå, dvs. numera bo— stadsstyrelsen. Det är sålunda inte en- dast ett kommunalt utan även ett all- mänt intresse att bostadsförsörjnings- planerna kommer till. Planeringsbyråns hjälp åt kommunerna har också den för- delen, att planerna blir enhetligt upp- rättade och kvalitativt värdefullare.

Självklart är emellertid, att plane- ringsbyrån icke vare sig kan eller bör lämna en så långt gående hjälp åt kom- munerna, som nu i några fall har skett. I de här åsyftade fallen har det varit ett intresse att få några exempel, som sedan kan tjänstgöra som mönster för andra kommuner i deras planarbete. I den mån icke endast rådgivning före- kommer, utan även direkt arbetsbiträde måste lämnas kommunerna, bör enligt utredningens mening i fortsättningen kommunerna också få ersätta statsver— ket för kostnaderna härför.

Förhandsgranskningen av byggnadsplaner Förhandsgranskning av tillämnade byggnadsprojekt, innan preliminär an- sökan ännu ingivits, förekommer enligt vad utredningen inhämtat i stor ut- sträckning hos både bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Denna form av service torde möjliggöra, att en sö-

kande av bostadslån på ett tidigt sta— dium kan få sitt projekt icke endast be— dömt, utan också korrigerat och i vissa fall även bearbetat i avsevärd mån. Att i detta avseende dra en gräns mellan den rådgivning, som bör lämnas, och den medverkan vid projektets utformning, som icke bör äga rum, är en svår upp— gift. Denna gränsdragning kan också göras olika av olika tjänstemän. Det finns enligt vad som påpekats för ut- redningen fall, där möjligheten till för- handsgranskning med det kommunala granskningsorganets gillande utnyttjats för att förhandsvis få ett godkännande av bostadsstyrelsen av en lösning, som förmedlingsorganet tvekat inför.

Den tendens, som uppstår när för- handsgranskningsmöjligheten tages i anspråk mer eller mindre systematiskt och som medför dels en dubblering av arbetet härmed och dels att de kommu- nala granskningsorganen i tveksamma fall underlåter att taga ställning, är en- ligt utredningens mening förkastlig. Man följer därigenom i praktiken icke den för byggnadslåneärendena före- skrivna behandlingsgången och gör de kommunala instansernas ställningsta- gande i stor utsträckning till en ren formalitet. I den mån förhandsgransk- ning måste äga rum bör den — som ut- redningen på annat ställe föreslår — uteslutande verkställas genom förmed— lingsorganets försorg.

Utredningen syftar med de förslag, som framlägges i detta betänkande, till att få till stånd en ordning, varigenom det lokala förmedlingsorganet i alla de kommuner som har tekniska resurser härför, blir vad det redan nu borde vara, men i verkligheten i stor utsträck- ning inte är, nämligen ett självständigt arbetande organ, som —— därför att det har de största förutsättningarna att be- döma det tilltänkta byggnadsprojektet _ utför bedömningen av låneansök-

ningarna som en för granskningen i fråga fullt ansvarig instans.

Utredningen har tidigare i detta av- snitt förutsatt, att bostadsstyrelsens direktiv- och rådgivningsverksamhet gentemot förmedlingsorganen aktivise- ras och aktualiseras, så att förmedlings- organen blir i rätt tid och på rätt sätt informerade om ändringar i gällande låneförutsättningar och deras innebörd. Utredningen utgår också från att de lån- givande organens verksamhet med kur- ser, konferenser och besök vid förmed— lingsorganen skall komplettera denna direktivgivning och upplysningsverk- samhet. Härigenom bör de kommunala instanserna bli i än större utsträckning skickade att bära det ansvar, som i re- aliteten skall åvila dem.

Utredningens förslag

Utredningen har i fråga om informa- tions- och servieeverksamheten i första hand påtalat behovet av en förbättrad direktivgivning till länsbostadsnämnder och förmedlingsorgan. Detta anser ut— redningen vara av största betydelse för att möjliggöra en självständig och an- svarsmedveten handläggning hos för- medlingsorganen i allmänhet. Utred- ningens förslag i detta hänseende in- nebär

att direktiv och föreskrifter, som be— rör låne- och bidragsärenden och som därför är av gemensamt intresse för länsbostadsnämnder och förmedlingsor- gan, skall meddelas i en särskild serie, och att denna för att tillräcklig snabb- het skall uppnås vid tryckningen re— produceras enligt den s. k. kontorsoff- setmetoden och uppbygges enligt lös— bladssystem, med nedan nämnt undan- tag i fråga om de mindre kommunerna, samt att denna serie skall i fullt färdigt skick i härför avsedd pärm och för- sedd med innehållsförteckning och re-

gister överlämnas vid den första utgiv- ningen av serien,

att vid ändring av föreskrifterna här- av bcrörda lösblad skall helt omtryckas,

att den fullständiga upplagan av se— rien, innefattande samtliga låneföre- skrifter och direktiv angående familje— bostadsbidrag, skall tillställas länsbo- stadsnämnderna och den till ca 190 51 200 uppgående grupp av förmedlings- organ, som enligt utredningens förslag skall självständigt svara för handlägg- ningen av samtliga lån ävensom familje- bostadsbidragen och som skall utväljas av bostadsstyrelsen,

att en mindre omfattande instruktion, som endast innehåller föreskrifter rö- rande egnahems- och förbättringslån samt familjebostadsbidrag, skall — al- ternativt i lösbladssystem eller samman- förd i en häftad samling — tillställas övriga förmedlingsorgan samt

att allmännyttiga, kooperativa och enskilda byggnadsföretagare samt olika organisationer och sammanslutningar, som berörs av bostadsfrågorna, skall äga rätt att mot av bostadsstyrelsen fastställt pris abonnera å serien i dess större omfattning.

I fråga om bostadsstyrelsens statistik- verksamhet föreslår utredningen

att statistiken över fördelningen av bostadsbyggandet på olika företagsfor- mer bör ändras att avse preliminära el-

8—709500

ler slutliga beslut och ej som nu ansök- ningar om preliminära beslut samt att verksamheten i övrigt både till art och omfattning skall underkastas en särskild översyn, varvid bland annat sambandet med statistikverksamheten hos andra statsmyndigheter bör särskilt beaktas samt

att infordrandet av statistikuppgifter från länsbostadsnämnderna bör ske ge- nom avfotografering av ansökningarna eller genom sammanställningar, som be- gränsas till att avse de för den sta- tistiska bearbetningen direkt erforder- liga grunduppgifterna.

Den hjälp, som planeringsbyrån för närvarande lämnar till vissa kommu- ner vid upprättandet av bostadsförsörj- ningsplaner anser utredningen vara viktig. Utredningen menar emellertid, att sedan en del mönster för bostadsför- sörjningsplaner härigenom erhållits, planeringsbyråns service åt kommu- nerna bör begränsas till förutsatt sam— råd och speciell rådgivning vid upprät- tandet av planerna. Utredningen före- slår sålunda

atf kommunerna skall ersätta bostads- styrelsen för sådan hjälp med bostads- försörjningsplanernas upprättande, som planeringsbyrån kan vara i tillfälle att lämna utöver vad som kan anses höra till samråd och rådgivning.

KAPITEL 14

Särskilda frågor

Belåning av lokaler

För belåning av kommersiella loka- ler stadgas vissa särskilda regler. En- ligt gällande författning krävs för stat- lig belåning att av den aktuella byggna- den minst femtio procent av lägenhets— ytan — vind och källare oräknade — är avsedd för bostäder. För den del av tertiärlån, som avser kommersiella lo- kaler, utgår ingen ränteeftergift och slut- ligen tillämpas för denna del av lånet en räntesats, som med en procent över- stiger den för lånet i övrigt gällande. Räntan utgår från den 1 januari 1958 efter fem procent, en räntesats, som vid kungörelsens utfärdande närmast mot- svarade kreditinstitutens ränta på obundna sekundärlån.

Utredningen finner riktigt att någon subventionering av lokaler icke kom- mer till stånd från statsmakternas sida. Den för lokaler utgående hyran bör helt täcka kostnaderna för desamma. I fråga om räntan finner utredningen det sålunda önskvärt att den bättre an- sluter sig till gällande lånemarknads- ränta än som nu är fallet. Detta skulle enligt utredningens mening lämpligast ske genom att tertiärlåneräntan för 10- kaler sättes lika med den lånemarknads- ränta, som enligt utredningens förslag skall gälla vid beräkning av ränteefter- gifter för sekundärlån. För att under— lätta det administrativa arbetet med bland annat debitering av ränta, bör förändring av räntesats gälla från den förfallodag, som inträffar närmast efter räntesatsens förändring.

Utredningen har i det föregående

framlagt förslag om att belåningstaket för prima lokaler skall grundas på ett fast stompris och utrustningstillägg om sammanlagt 550 kronor per m” lokal- yta jämte det för bostäder fastställda tomtpriset. Belåningstaket skall där- emot enligt förslaget ej påverkas av att sekunda lokaler inrymmes i källaren. Anordnas däremot sekunda lokaler i en extra källarvåning, i särskild tillbygg- nad eller i friliggande byggnad föreslår utredningen att belåningstaket skall grundas enbart på ett stompris av 375 kronor per m2 lokalyta utan tillägg för tomtkostnad eller andra tillägg. Skulle i sådan tillbyggnad eller friliggande byggnad prima lokal inrättas, föreslås ett tillägg av 175 kronor per m2 lokal- yta jämte en tomtkostnad baserad på det för bostäder fastställda priset. Utredningens förslag beträffande be- räkning av belåningstaket för prima lokaler innebär en sänkning av den nu gällande nivån, vilken enligt utredning- ens mening är alltför hög och som fres- tar till inläggande av lokaler i bostads- husen i större utsträckning än nödvän- digt. Det gällande beloppet _ 900 kro- nor per m” _ täcker sålunda som regel ej blott stomkostnader och till lokaler— na hörande normalt förekommande ut- rustning utan mer än väl även kostna- der för speciell utrustning, som endast förekommer mera sällan. Sådan speciell utrustning, som tillkommer till följd av den enskilde förhyrarens behov eller önskemål, såsom kakelklädsel på väg- gar, särskild golvbeläggning m. m., sak— nar i allmänhet värde för fastighets-

ägaren om hyresgästen flyttar och loka- len skall användas för annan rörelse. Dylik utrustning synes därför utred— ningen icke böra finansieras med stat- liga lån, utan kostnaderna härför bör bekostas av fastighetsägaren i annan ordning, för att uttagas av hyresgästen under hyrestiden. Ett ytterligare skäl för en sänkning av belåningsvärdet an- ser utredningen vara, att det otvivel— aktigt förekommer att fastighetsägaren låter förhyraren bekosta även sådan ut— rustning, som ingått i lånetaksberäk- ningen och för vilken sålunda statslån erhållits.

Tillämpningen av (len s. k. femtio- procentsregeln har _ som framgår av avsnittet angående lånetakets konstruk— tion för flerfamiljshus — skapat vissa svårigheter beträffande finansieringen, bland annat för det fall dispens från gällande författningsregler ej beviljas av Kungl. Maj:t. Detta gäller exempel— vis då butikerna samlas i en centrum— bebyggelse, som fallet är bland annat i .sådana förorter till Stockholm som Hög- dalen och Farsta. I vissa andra fall — exempelvis i fråga om friliggande ga- rageanläggningar — saknas helt möjlig- het till belåning. I viss utsträckning uppkommer även tillfällen, då stor tvek— samhet råder hos det långivande orga- net om statlig belåning skall kunna medges. Dessa förhållanden medför svå- righeter för den lånesökande genom den långa handläggningstid, som ofta blir följden, samt minskar företagarens möj- ligheter att väl planera och rationellt bedriva byggnadsarbetet.

För att finna en väg att undvika de rådande svårigheterna vid bestämmel- sernas tillämpning, har utredningen övervägt att föreslå en utvidgning av den gällande femtioprocentsregeln att omfatta ett helt bebyggelseområde. Det skulle i ett sådant fall dock vara nöd- vändigt att avsevärt sänka procentsat-

sen för lokaler. En sådan utformning av reglerna medför emellertid _ enligt vad utredningen kommit till _ nya av- gränsningsproblem och kommer därför ej att medföra någon reell lättnad i lånehandläggningen.

Den mer begränsade belåning för 10- kaländamål, som blir en följd av utred- ningens förslag om beräkning av låne- tak för lokaler, i kombination med den ytterligare anpassningen av räntan på statliga lån till rådande marknadsränta, kommer emellertid enligt utredningens mening att få en återhållande inverkan på produktionen av lokaler. Då sålunda vid ett genomförande av utredningens förslag den nuvarande stimulansen till uppförande av lokaler försvagas, synes (len gällande femtioprocentsregeln kun- na slopas, särskilt som det torde få an— ses ligga i de granskande kommunala instansernas intresse att tillse, att en- dast sådana lokaler kommer till utfö— rande, som är erforderliga för det ak- tuella bostadsområdet och som således kan inbringa den kalkylerade hyran.

Från belåningssynpunkt synes det dessutom utredningen vara likgiltigt om ett visst områdes behov av butiksloka- ler koncentreras till en centrumbebyg- gelse med enbart lokaler eller om loka— lerna utplaceras i den kringliggande bebyggelsen. Stadsplaneraren får här- igenom större frihet att utforma stads- planen utan hinder av den påverkan, som nuvarande belåningsregler onek- ligen kan medföra.

Utredningen vill därför föreslå att den s. k. femtioprocentsregeln slopas och att tertiär- och tilläggslån skall kunna utgå till lokaler under förutsätt- ning att dels räntan på denna del av det statliga tertiärlånet anpassas och framdeles automatiskt får följa mark— nadsräntan på sekundärlån och dels att vederbörande förmedlingsorgan finner förutsättningar föreligga för att uthyr—

ning till i hyreskalkylen beräknade hy- ror kan äga rum. Den statliga belåning- en skulle härigenom omfatta kommer- siella lokaler inrymda i bostadshus, i byggnad ansluten till sådant hus, i över- byggda gårdar, i utskjutande byggnads— del eller i friliggande byggnad. Belå- ningen synes även böra omfatta bil- platser på tomtmark i den omfattning sådana enligt gällande bestämmelser skall ingå i bostadsområde. Utredningen föreslår, att bilplatser ordnade i s. k. parkeringsskjul skall förhöja belånings- taket för den berörda fastigheten med 1 500 kronor per bilplats.

Utredningen får därför föreslå, att ränta för tertiärlån avseende lo- kaler skall utgå enligt den av bostads- styrelsen för ränteeftergift på sekundär- lån fastställda lånemarknadsränt-an för obundna lån,

att ändring av denna räntesats skall äga rum vid närmast efter förändringen inträffande förfallodag för tertiärlånet,

att den s. k. femtioprocentsregeln skall upphävas samt '

att belåningstaket för bostadshus får höjas med 1 500 kronor för varje parke— ringsskjul, som enligt gällande normer skall ingå i området, under förutsätt- ning att desamma uppföres samtidigt med bostadshuset.

Frågor om tidigare utbetalning av statslån Som utredningen i kapitel 7 Lånebe- slut och låncutbetalning hänvisat till har åtskilliga av de byggnadsföretagare, med vilka utredningen haft överlägg- ningar, framhållit det som angeläget, att tertiär- och tilläggslån kan utbetalas utan att primär- och sekundärlån dess— förinnan placerats och utbetalats. Man har härvid menat, att en utbetalning av statslånen på ett tidigare stadium skulle få fördelaktiga verkningar för likvidite- ten överhuvudtaget på den del av kapi- talmarknaden, som verkar för bostads-

byggandets försörjning med investe- ringsmedel. Enligt vad utredningen underhand inhämtat från bostadsstyrelsen har efter överläggningar mellan socialdeparte— mentet, bostadsstyrelsen och riksban- ken betingelser givits för att statslånen skall kunna utbetalas, innan bottenlånen lyfts. Detta system, som enligt uppgift skulle ha tillämpats sedan slutet av år 1954, förutsätter att utfästelse lämnats från kreditinstitut att påtaga sig finan- siering av bottenlånen, att den kreditiv- lämnande banken är villig att ändra kreditivet vid tillfälligt lån samt att till- lämpa lägre ränta för sådant tillfälligt lån än för kreditivet (för närvarande bestämd till 7 procent).

Bostadsstyrelsen har inte ansett sig böra stimulera till mera livligt utnytt- jande av denna möjlighet att utfå stats— lånen på ett tidigare stadium men upp- ges å andra sidan ej heller ha vägrat denna förmån åt någon sökande, som kunnat fylla de nämnda villkoren.

Genom den nu omtalade möjligheten till tidigare kreditivavlyftning vinnes, att kostnaderna för finansieringen minskas. Då detta i sista hand är av be- tydelse för boendekostnaderna vill ut- redningen rekommendera att det an- givna systemet utnyttjas i större ut- sträckning.

Spridniug av förfallodagar

Förfallodagarna för de statliga lånen är enligt gällande kungörelser förlagda till halvårsskiftena. Kring dessa tid- punkter koneentreras även avräkning av ränteeftergifter och tillgodoförande av familjebostadsbidrag till bidragsta- gare med statligt belånade egnahem. Dessutom skall vid samma tidpunkter familjebostadsbidrag utgå till andra bi- dragstagare. Med hänsyn framför allt till den beräknade tillväxten av låne- stocken, bör en koncentration av ett så

stort antal penningtransaktioner till halvårsskiftena undvikas.

En stor del av transaktionerna sker genom postgirobetalningar. Genom en begränsning av antalet betalningsupp- drag vid halvårsskiftena skulle postver— kets belastning för detta ändamål ut- jämnas.

Undcr förutsättning att samordning sker av förfallodagarna för statliga lån och lånen från kreditinstituten för be- rörda fastigheter, skulle en spridning av förfallodagarna för de statliga lånen på samma sätt komma att medverka till en utjämning av bankernas arbete och därjämte fördela penningflödet jämna- re under året.

För att erhålla bästa möjliga utjäm— ning av arbetsbelastningen hos de be- rörda organen borde en spridning av förfallodagarna således ske. Vid sitt ställningstagande till denna fråga har utredningen kommit till (len uppfatt- ningen att spridningen tills vidare bör inskränkas till att avse kvartalsskiftena, enär (len nya maskinparken ej kan ut- nyttjas lika effektivt vid en längre gå— ende spridning. Det bör därför ankom— ma på bostadsstyrelsen att, då förut- sättningar härför finnes, sedermera upptaga denna fråga till förnyad pröv- ning.

Utbetalning av familjebostadsbidrag till bidragstagare i icke statligt belånade egnahem bör ske till den 31 mars och 30 september, då den minsta belastning- en tills vidare kommer att finnas för maskinbearbetning. Vid samma tidpunk- ter bör även eventuella ränteeftergifter till dessa bidragstagare utbetalas. Även ränteeftergifter avseende flerfamiljshus, som icke är statligt belånade, bör utbe— talas vid dessa tidpunkter.

Fastighetsägare, som oaktat de ej har statliga bostadslån uppbär familjebo- stadsbidrag och ränteeftergift, hör av bostadsstyrelsen anmodas träffa sådana

överenskommelser med sina långivare att förfallodagarna för lånen ansluter sig till dessa utbetalningstidpunkter.

Utredningen föreslår därför, att såsom förfallodagar för de stat- liga lånen skall gälla förutom som för närvarande halvårsskiften även övriga kvartalsskiften.

Låneavgifter

Räntan på de statliga bostadslånen utgick tidigare i huvudsak med 3 pro- cent och har numera höjts till 4 pro— cent. För vissa lån — sådana avseende lokaler — har räntan höjts från 4 till 5 procent, medan för tilläggslån ränta ej utgår, liksom ej heller för räntefri del av egnahemslån. De tillämpade rän— tesatserna för statliga bostadslån under— stiger räntan för primärlån med 1,75 till 2,25 procent och räntan på sekun— därlån med 2,25 till 2,75 procent.

I statens kostnader för subventione- ringen av bostadsbyggandet ingår — förutom kostnaderna för ränteeftergif— ter, subventionering av räntan för de statliga lånen, avskrivningar på lån m. m. _ med icke obetydlig del de för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämn- derna anvisade avlönings- och omkost- nadsanslagen jämte pensions- och lokal- kostnader. De för budgetåret 1957/58 anvisade avlönings- och omkostnads- anslagen uppgår till sammanlagt 9,1 milj. kronor och de med långivningen och låneförvaltningen förenade kostna- derna svarar för större delen av detta belopp. För budgetåret 1958/59 har bo- stadsstyrelsen begärt anslag med sam— manlagt 10,2 milj. kronor.

Med den utformning den bostadspoli- tiska organisationen erhåller vid ett ge- nomförande av utredningens förslag kan kostnaderna för långivning och förvalt- ning beräknas minska högst väsentligt men torde i allt fall komma att uppgå till minst 5 milj. kronor per år.

Utredningen finner det angeläget, att den bostadslångivande och låneförval- tande organisationen ej ges större om- fattning än de aktuella arbetsuppgifter- na, med tillämpande av rationella ar- betsmetoder kräver. Kostnaderna för den erforderliga organisationen synes utredningen böra täckas av låntagarna genom en särskild förvaltningsavgift och avgiften bör därvid avvägas så, att kostnadstäckning i stort erhålles och därmed varieras efter kostnadernas för- ändringar.

Det kan mot en avgift för låntagarna anföras att, om en minskning av statens kostnader för bostadsstödet eftersträvas, denna kan erhållas genom en sänkning av ränteeftergiften. Fördelen med en avgift _ som i förhållande till ränte— eftergifterna skulle få en helt obetydlig effekt på hyrorna — är att de stegrade kostnader, som skulle bli en följd av ökade krav på service från de lånebe- viljande organen, vid ett sådant system skulle leda till en avgiftshöjning. En förvaltningsavgift skulle därigenom kunna verka återhållande på service— kraven och samtidigt medföra en stimu- lans till kostnadssänkningar genom ra—

tionalisering. Ett visst tryck och en medverkan från låntagarnas sida i an— strängningarna att hålla kostnaderna på en låg nivå borde således kunna på- räknas.

Utredningen har vid sina övervägan- den kommit till den uppfattningen, att en förvaltningsavgift lämpligast borde uttagas med ett engångsbelopp i sam- band med utbetalningen av lånet.

Av nedanstående uppställning fram- går dels den inkomst, som skulle erhål- las vid en engångsavgift med olika pro- centtal på ett beräknat årligt utbetalat lånebelopp av 1 miljard kronor, dels den återverkan på den årliga hyran en sådan avgift skulle få för en bostads- lägenhet med en yta av 60 1112. För att icke försvåra kapitalanskaffningen och komplicera beräkningen av ränteefter- gifterna, förutsättes att en mot avgiften svarande höjning av det statliga lånet erhålles och att räntan på denna del av statslånet blir densamma som på stats- lånet i övrigt. Alternativt kan därvid _ med hänsyn till beloppets ringa storlek — engångsavgiften för egnahemslånen uttagas utan att motsvarande höjning av lånet sker.

Beräknade återverkningar på hyrorna av en engångsavgift för låneförvaltningen på tertiärlåne- beloppet i en bostadsfastighet med ett avkastningsvärde av en miljon kronor och med ett stat- ligt tertiärlån om 300 000 kronor.

Engångsavgift'1 1 ........................... procent 0,3 0,4 0,5 » ........................... kronor 900 1 200 1 500 Beräknad hyra 1utan avgift, ................. kronor 70 000 70 000 70 000 Räntekostnad med 4 procent på avgiften, som ökar

den årliga hyran med .................... kronor 36 48 60 Hyresmerkostnad i ........................ procent 0,05 0,07 0,085 Hyreshöjning per år genom avgiften i lägenhet om

60 m2 med en beräknad hyra av 2 500 kronor per år

kronor 1,25 1,75 2,13

Inkomst av avgiften, .................. milj. kronor 3,0 4,0 5,0

För egnahemslån om 20 000 kronor blir engångsavgiften vid 0,3 procent 60 kronor, vid 0,4 procent 80 kronor och vid 0,5 procent 100 kronor.

Eftersom räntan av rationella skäl skulle utgå efter samma räntesats som

på tertiär- och egnahemslån ger den inte täckning för den ränta som staten betalar på nya obligationslån, vilken kan beräknas vara något över en pro- cent högre. Detta bör beaktas vid be- stämmande av avgiftens storlek.

Utredningen som finner, att en en- gångsavgift på 0,5 procent skulle täcka beräknade lånc- och förvaltningskost- nader i bostadsstyrelsen och länsbo- stadsnämnderna efter den föreslagna omorganisationen, vill sålunda föreslå,

att vid utbetalning av statligt bostads- lån en avgift för förvaltningen uttages som en engångsavgift med 0,5 procent,

att det skall åligga bostadsstyrelsen att årligen till Kungl. Maj:t inkomma med förslag om förvaltningsavgiftens storlek för nästkommande budgetår, var— vid avgiftcn skall avvägas så, att den i huvudsak täcker bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas kostnader för bostadslångivningen och låneförvalt- ningen.

Arkivering och pantvård

Vid behandling av låneärende uppläg— ges av det långivande organet en s. k. teknisk akt. Denna, som innehåller an- sökningshandlingar med ritningar och övriga bilagor, korrespondens, prome- morior, kopior av lånebeslut, avskrifter av reverser för bottenlånen, stadgar m. m., arkiveras hos det långivande or- ganet. Hos förmedlingsorganen kvar- stannar emellertid en omgång ansök- ningshandlingar med bilagor. Arkive- ring av lånehandlingar sker således även här.

Utredningen har i det föregående framlagt förslag om att teknisk gransk- ning och byggkostnadsgranskning skall ske hos förmedlingsorganen och att bo- stadsstyrelsen skall frigöras från den löpande behandlingen av låneärenden. länsbostadsnämnderna skall dock vid behov lämna den i det föregående om— nämnda större gruppen av kommuner — med sällan förekommande flerfa- miljshusärenden — hjälp vid deras granskning av sådana ärenden.

Tillgång till de tekniska akterna be—

höver således bostadsstyrelsen i fort- sättningen endast i de fall besvär an- förs över lånebeslut. Den tekniska akten bör då i den mån det erfordras, kunna rekvireras som lån från förmedlings- organet. För länsbostadsnämnderna blir tillgång till dessa akter behövliga i re- gel endast i den mån hjälp skall lämnas något förmedlingsorgan vid gransk- ningen. För den grupp av kommuner, som självständigt skall handlägga låne- ärendena, saknas anledning insända de »tekniska» handlingarna till länsbo- stadsnämnden.

Förutom då de lämnar hjälp till mind- re kommuner torde länsbostadsnämn- dernas behov av tillgång till akterna in- skränka sig till de fall, då stickprovs— kontroll skall företagas. För att denna skall kunna ske på effektivast möjliga sätt, bör den emellertid grundas på de primärhandlingar, som finns hos för- medlingsorganen.

Den hittillsvarande arkiveringen av de tekniska akterna hos bostadsstyrel- sen och länsbostadsnämnderna bör med anledning av att lånegranskningen skall fullgöras av förmedlingsorganen, enligt utredningens mening upphöra. Såväl nämndernas som styrelsens behov i fort- sättningen av tillgång till dessa akter bör tillgodoses genom lån från förmed- lingsorganen. Detsamma gäller vid den tidigare föreslagna stickprovskontrol- len, i den mån denna ej anses kunna ut- föras lokalt.

Utredningen har även övervägt frå— gan, huruvida hos bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna arkiverade tek- niska akter skall överlämnas till för- medlingsorganen. Som nämnts finnes emellertid redan hos dessa organ en omgång dylika handlingar arkiverade. I dessa akter torde dock saknas vissa av sökande direkt till den statliga myn- digheten sända skrivelser m. m. Det torde dock kunna ifrågasättas om för-

medlingsorganen har behov av att kom- plettera sitt arkiv av avslutade ärenden härmed. Utredningen finner det lämp- ligast att dessa akter kvarligga hos bo— stadsstyrelsen och länsbostadsnämnder- na och att förmedlingsorganen, om be- hov härav skulle uppstå, får låna den mera fullständiga tekniska akten från de nämnda myndigheterna.

De av låntagarna lämnade lånesäker- heterna förvaras för närvarande dels hos bostadsstyrelsen, dels hos länsbo- stadsnämnderna. Den för pantförvaring- en gällande huvudprincipen har varit, att pantvården skall åvila den myndig- het, som beviljat lånet. Utredningen har i tidigare avsnitt föreslagit, att beslut angående lån för såväl flerfamiljshus som egnahem skall fattas av en grupp på ca 200 större kommuner, vilka skall utses av bostadsstyrelsen, och för öv- riga kommuner av länsbostadsnämnder- na. Utredningen finner, att betydande fördelar skulle vara förenade med en koncentration till länsbostadsnämnder- na av förvaringen av säkerhetshand- lingar för de statliga bostadslånen. En- ligt utredningens mening hör även de hos styrelsen kvarvarande säkerheterna avseende flerfamiljshus och egnahem utflyttas till nämnderna, varigenom den nuvarande splittringen av handlingarna undvikes. I samband härmed hör av- skrifter av bottenlånereverscrna icke mera tagas och insändande av övriga handlingar begränsas.

Från denna utflyttning av säkerhets- handlingarna vill utredningen dock un- dantaga de ärenden, som avser lant— arbetarbostadslån. Då denna låneform numera upphört och ersatts av egna- hemslån, tillkommer ej några nya lån. Med hänsyn till dessa låns speciella karaktär och till den omständigheten, att dylika lån ej handlagts av länsbo- stadsnämnderna, saknas enligt utred- ningens mening anledning att för dessa

överföra pantvården från styrelsen till länsbostadsnämnderna.

Utredningen föreslår,

att arkivering av tekniska akter skall ske endast hos förmedlingsorganen,

att förvaring av säkerhetshandlingar för de statliga bostadslånen skall hand- has av länsbostadsnämnderna samt

att de hos bostadsstyrelsen förvarade säkerhetshandlingarna för sådana lån med undantag för handlingar avseende lantarbetarbostadslån skall utflyttas till länsbostadsnämnderna.

Länsbostadsdirektörens beslutanderätt

I 10 & instruktionen för länsbostads- nämnderna föreskrivs, att viktigare ärenden skall handläggas av länsbo- stadsnämnden i sin helhet (pleniären- den), medan i övriga ärenden nämn- dens ordförande, vicc ordförande, läns- bostadsdirektören eller annan tjänste- man äger fatta beslut på nämndens väg- nar enligt de närmare bestämmelser, som meddelas i arbetsordningen.

Enligt vad utredningen inhämtat har någon arbetsordning för länsbostads- nämnderna icke meddelats. Den praxis, som i avsaknad av arbetsordning utbil— dats, har därigenom blivit något skif- tande. Mercndels torde det förhålla sig så, att man för sådana ärenden, som icke behöver avgöras i plenum, bildat en delegation, bestående av ordföran- de, vice ordförande och länsbostads- direktör, eller låtit endast den ene av ordförande och vice ordförande till- sammans med länsbostadsdirektören ut- göra det beslutande organet i dylika frågor. I vad det gäller delegerandet av beslutanderätt i olika ärenden till läns- bostadsdirektören ensam, torde förhål- landena vara synnerligen olika. I en del nämnder har en viss särskild ärende- grupp avdelats för direktörens prövning och avgörande, i andra nämnder har beslutanderätten i större utsträckning

överlåtits på direktören, medan det i åter andra nämnder överhuvudtaget icke förekommer någon rätt för direk- tören att själv fatta beslut.

Det är självklart angeläget, att man så långt möjligt söker vinna smidigare och snabbast möjliga handläggning av ärendena hos länsbostadsnämnderna. Det är också troligt, att lekmannarepre- sentationen i nämnderna tillför de på lånefrågorna i hög grad specialiserade kanslierna värdefulla synpunkter. Utan att i det väsentliga rubba lekmanna— inflytandet förefaller det emellertid ut— redningen, som om en gränslinje kunde uppdragas mellan de viktigare ärenden, som bör avgöras i plenum, och övriga ärenden, så att till pleniärenden hän— föres de principiella riktlinjerna för låneverksamheten och sådana lånebe- slut, som antingen är av prejudicerande betydelse eller av komplicerad natur. I fråga om handläggningen av ärenden, som kan hänföras till kategorien »övriga ärenden» är det tänkbart, att för ord- föranden —— eller om ordföranden så förordnar vice ordföranden — bestäm- mande avskilja nägon kategori, som kan anses viktigare än övriga ärenden. Detta skulle innebära, att förutom pleniären- den en kategori ordförandeärenden skulle finnas. övriga därefter återståen- de ärenden, till vilka utredningen bland annat vill räkna de mer eller mindre rutinmässiga lånefrågorna, skulle enligt utredningens mening överlämnas till länsbostadsdirektörens självständiga be- stämmande. Härigenom skulle säker- ligen en icke föraktlig tidsvinst erhål- las, dä det gäller lånefrågornas hand— läggning.

Utredningen föreslår därför att ärenden, som enligt länsbostads- nämndernas instruktion ickc är av na- tur att behöva behandlas i länsbostads- nämnds plenum, skall uppdelas så, att beslut i viktigare ärenden fattas av ord-

föranden eller om ordföranden så för- ordnar, vice ordföranden, medan övriga ärenden överlämnas till länsbostadsdi- rektörens beslutanderätt.

Viss kontorsutrustning vid länsbostads- nämnderna

Länsbostadsnämndernas verksamhet skulle väsentligt underlättas om de olika nämnderna utrustades med en fotostat- apparat. En avsevärd besparing skulle ernås både i tid och kostnader genom att avskrifter — vilka i enstaka eller få exemplar eljest skulle utföras i maskin— skrift —— kunde omedelbart erhållas i form av fotografiska kopior. Länsbo- stadsnämnderna skulle emellertid för- utom denna allmänna fördel ha speciell nytta av en fotostatapparat. Vid exem- pelvis lån av värdehandlingar såsom lagfartsbevis o. d., skulle nämnden efter avfotografering kunna omedelbart åter— ställa handlingen i stället för att såsom nu genom lånet påta sig ett ansvar för att handlingen betryggande förvaras. Detta skulle givetvis vara till fördel även för lånesökandena.

Fotostatapparaten skulle likaledes va— ra till nytta, då det gäller att för sär- skilda tillfällen taga extra kopior av lånebeslut m. m. Utredningen är för sin del av den uppfattningen, att en dylik utrustning skulle medföra både kost- nadsbesparingar och tidsvinster.

Kostnaderna för utrustningen av samt- liga länsbostadsnämnder med fotostat- apparater skulle belöpa sig till omkring 36 000 kronor.

Utredningen föreslår att samtliga länsbostadsnämnder skall utrustas med fotostatapparat.

Samarbetet mellan bostadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen

Utredningen har i samband med be- handlingen av frågan om den tekniska granskningen i samband med låneansök-

ningar förutsatt att ett ökat samarbete bör kunna komma till stånd mellan för- medlingsorgan och byggnadsnämnder.

I fråga om möjligheterna till ett ut- vidgat sådant samarbete skulle förut- sättningarna öka om vissa detaljer i fråga om de formaliteter som samman- hänger med långivningen och behand- lingen av ansökningar beträffande bygg- nadslov kunde samordnas. Även i fråga om vissa andra frågor, där de båda ämbetsverken och underlydande myn- digheter har beröringspunkter skulle besparingar i det administrativa arbe-

tet kunna åstadkommas genom ett ut- vidgat samarbete.

Utredningen föreslår därför att de båda ämbetsverken undersöker olika möjligheter för ytterligare förenkling- ar, främst i fråga om de kommunala och lokala administrativa organen. Sam- arbete mellan de båda myndigheterna förekommer redan nu, men behovet av en utvidgning härav blir särskilt stort, om utredningens förslag i fråga om vis- sa förenklingar och decentralisering av arbetet och förvaltningen i samband med bostadslångivningen genomföres.

KAPITEL 15

Organisations- och personalfrågor

I kapitel 1 — Bostadsstödets former och omfattning — har utredningen läm— nat en kortfattad redogörelse för den nuvarande bostadspolitiska organisa- tionen. Utredningen vill vidare hänvisa till i bilagorna 7 och 8 gjorda samman- ställningar över personalen vid bostads— styrelsen och länsbostadsnämnderna. Även de såsom bilagorna 1—3 till be- tänkandet fogade rutinerna över hand— läggningen av tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus hos bostadsstyrelsen och hos förmedlingsorganet i en större stad kan vara av intresse, då det gäller den organisation, som svarar för den statliga låne— och bidragsgivningen på bostadsområdet.

Återverkningarna av utredningens förslag på den bostadspolitiska organisationen

Utredningen har i annat samman- hang föreslagit, att granskningen av rit- ningar från arkitektsynpunkt, bygg- nadsteknisk granskning och byggkost- nadsgranskning i princip skall verk- ställas endast hos en av de ansöknings- behandlande myndigheterna, nämligen förmedlingsorganet. Utredningens val av förmedlingsorganet som granskan- de myndighet har sin grund i det för- hållandet, att detta organs granskning ändå måste verkställas och att det lån- givande organet för sina bedömanden är direkt beroende av den lokala besikt— ningen av den fastighet, som skall belå- nas. Av värde är därvid även den lokal- kännedom om hus och byggenskap, som

förmedlingsorganet bättre än en cen- tral myndighet kan ha. Utredningen har också förordat en synkronisering av den tekniska granskningen för bo- stadslån med den granskning, som i kommunerna måste verkställas för bygg- nadslov. Genom att låta förmedlings- organets granskning bli den utslagsgi- vande, inbesparas de ytterligare gransk- nings- och kontrollåtgärder, som utgör den nuvarande låneorganisationens svaghet genom att de orsakar icke blott dubbelarbete — i sig självt innebäran— de samhällsekonomiskt slöseri med tek- niskt skolad arbetskraft i ett läge, som kännetecknas av tilltagande knapphet på sådan arbetskraft — utan även en omständligare och mera tidsödande procedur i fråga om handläggningen av låneärendena — en tidsförlust, som i sista hand måste verka i riktning mot minskad produktion.

De förslag till förändringar som i det föregående redovisats innebär en långt driven decentralisering. Av praktiska skäl måste denna emellertid i visst av- seende modifieras. Sålunda förefinnes det enligt utredningens undersökning- ar en avsevärd skillnad i förutsättning- arna hos olika förmedlingsorgan för en omläggning i den föreslagna rikt- ningen. Den dominerande delen av flerfamiljshusärendena ligger på ett mindre antal kommuner, som har er— forderlig teknisk sakkunskap och större erfarenhet av handläggning av sådana låneärenden, medan de till inemot 850

uppgående övriga förmedlingsorganen endast mera tillfälligt har flerfamiljs- husärenden. Detta faktum har lett ut- redningen till den åsikten, att flerfa- miljshusärenden helt självständigt kan handhas endast av den förstnämnda gruppen, vilken i enlighet härmed skulle ha att behandla alla slag av bo- stadslåneärenden samt familjebostads— bidrag. Den andra och större gruppen av förmedlingsorgan med ett fåtal ären- den måste kunna påräkna hjälp från länsbostadsnämnderna, i första hand i fråga om den mera tekniskt betonade granskningen av flerfamiljshusärenden, men bör i regel själv kunna klara egna- hems- och förbättringslåneärenden. Gi- vetvis är det möjligt och även troligt, att denna grupp av kommuner kan få värdefull hjälp av Landsbygdens bygg- nadsförening, vilken efter det samarbe- te, som inom denna organisations ram nyligen inletts mellan Sveriges lant- bruksförbund och Svenska landskom— munernas förbund, kan väntas ge kom— munerna ökad service. Man bör emel- lertid under en övergångsperiod räk- na med intensifierat samarbete mellan länsbostadsnämnderna och dessa kom- muner i fråga om de tekniska gransk- ningsuppgifterna för långivningen till flerfamiljshus. Däremot bör _ som ovan nämnts — även dessa kommuner självständigt kunna handha egnahems- och förbättringslåneärenden samt fa- miljebostadsbidrag.

Enligt nuvarande ordning handläg- ger bostadsstyrelsen egnahemslåneärcn- den för Stockholms stad. Dessa skall enligt utredningens förslag både gran— skas och bli föremål för beslut av för- medlingsorganet i denna stad.

Bostadsstyrelsens granskning av var- je enskilt ärende kommer med den före- slagna ordningen att upphöra. Länsbo— stadsnämnderna kommer däremot att även i fortsättningen ha kontakt med

den praktiska handläggningen av bo- stadslåneärenden genom att nämnder- na vid behov skall lämna bistånd vid teknisk granskning och byggkostnads- granskning åt den till antalet större gruppen kommuner med mindre ären- defrekvens.

Med hänsyn till systemet med låne- ramar, inom vilka de beslutade lånen skall rymmas, måste _ innan förmed— lingsorgan fattar preliminärt beslut — besked erhållas från länsbostadsnämnd att lånemedel finns tillgängliga. För Stockholms stad bör reservation kunna ske för helt år på samma sätt som för länsbostadsnämnd. Samma förfarings- sätt bör kunna tillämpas för Göteborg och Malmö samt ett antal andra större städer.

Det bör även erinras om att bostads— styrelsen och länsbostadsnämnderna, enligt vad utredningen förutsatt, skall underkasta kommunerna en fortlöpan- de stickprovskontroll rörande deras sätt att sköta gransknings- och låneverksam- heten.

Det är utredningens mening, att bo- stadsstyrelsen skall utse de förmed— lingsorgan, som skall självständigt be- reda och besluta i samtliga bostads- låneärenden jämte familjebostadsbidrag. Till ledning för detta bedömande vill utredningen här hänvisa till vad som anförts i kapitel 1, Bostadsstödets for- mer och omfattning, om urvalet av de ca 200 kommunerna. Utredningen har vidare till betänkandet fogat en förteck- ning (bilaga 4) över de 178 kommuner som enligt frekvensundersökningen ha- de minst två flerfamiljshusärenden un- der år 1956.

Den nu skisserade ordningen med- för stora förändringar av bostadssty- relsens och länsbostadsnämndernas ar- betsuppgifter. Bostadsstyrelsens samhet koncentreras helt till det ledan- de och kontrollerande planet. För sin

verk-

ledning och kontroll av verksamheten har styrelsen till sitt förfogande ute i respektive län länsbostadsnämnderna med deras nära kontakt med förmed— lingsorganen att lita till.

Bostadsstyrelsens organisation

Den målsättning, som utredningen uppställt för bostadsstyrelsens vidkom- mande, får till konsekvens en ändring av arbetsinriktningen, varigenom tyngd— punkten i styrelsens arbete definitivt förskjutes från den löpande befattning- en med granskning och beslut i låne— ärenden, till direktivgivning åt grans- kande och beslutande organ och att följa utvecklingen på bostadsmarkna- den i stort. Den reflektionen torde kun- na fogas härtill, att styrelsen, som tidi- gare haft svårigheter att under trycket av inströmmande ansökningar —— och de härav föranledda strävandena att avarbeta balansen av löpande låneären- den — kunna medhinna de betydelse- fulla ledande uppgifterna, därigenom frigöres för denna i hög grad erfor— derliga funktion. Det bör även betonas, att standarden hos de granskande och beslutande organen icke blott är be- roende av deras egna bemödanden, utan i minst lika hög grad av den hjälp de får i form av direktiv och anvisningar från det ledande bostadspolitiska orga- net.

Utredningen har i det föregående starkt understrukit behovet av och fö- reslagit ändrade former för bostads- styrelsens informativa verksamhet. Det är utredningens mening att den klar— het, som bör bli följden av de mera ut- tömmande föreskrifterna och deras egenskap av att ständigt vara aktuella, blir av stor betydelse för såväl snabb- heten som säkerheten i granskningsor— ganens arbete och därmed får återverk- ningar av gynnsamt slag även för sö- kandena av bostadslån. Utredningen har

i kapitel 13 Informations- och service- verksamhet närmare motiverat och fö— reslagit, att bostadsstyrelsens direktiv och anvisningar i låneärenden skall tryckas som en meddelandeserie, vil— ken i sin mera omfattande upplaga skall utformas enligt lösbladssystem. Utredningen har också förutsatt, att de större byggnadsföretagen och deras or- ganisationer samt andra av låneföre- skrifterna berörda skall, om de så öns— kar, mot av bostadsstyrelsen fastställt pris få abonnera på meddelandeserien. Bostadsstyrelsen bör tilldelas erforder- liga medel för tryckning av denna serie efter den kostnadsberäkning, som kan verkställas sedan meddelandemateria- let genom bostadsstyrelsens försorg ak— tualiserats. Om informationen skall bli ordentligt skött, kommer — samtidigt som betydande kostnadsbesparingar kan erhållas inom andra delar av orga- nisationen — anslagsökningar för tryckning och utökad personal för in- formationsverksamheten att bli nöd- vändiga.

Det är enligt utredningens mening lämpligt att kanslibyrån och dess all- männa sektion blir det sammanhållande och i sista hand ansvariga organet för den här avsedda informationsverksam- heten. Utredningen förutsätter härvid, att grundmanuskript skall utarbetas av den fackbyrå eller sektion, som har an- svaret för det verksamhetsfält medde- landet avser. Det är lämpligt, att sådan byrå eller sektion också utför sak- granskning av korrekturet; övriga ar- betsuppgifter skall emellertid kansli- byråns allmänna sektion svara för. Det- ta innebär, att sektionens arbetsuppgif- ter ökar, varför en förstärkning av sek- tionen, som i övrigt har att svara för personalfrågorna inom verket samt Vis- sa andra uppgifter, blir nödvändig. Ut- redningen har i det följande beaktat detta ökade personalbehov.

Det är givet, att de tjänstemän, som svarar för var och en sitt område av bostadsstyrelsens, d. v. 5. det ledande bostadspolitiska organets verksamhet, kommer att få besvara ett stort antal förfrågningar från tjänstemän i läns— bostadsnämnder och förmedlingsorgan. Detta är ett naturligt komplement till den nyss omnämnda meddelandeserien. Utredningen ifrågasätter heller icke nå- gon annan ordning i detta aVSeende. då den anser behov föreligga av en sär- skild rådfrågningscentral hos bostads— styrelsen, utan tänker då på de mindre specialbetonade frågor om bostadslån och bostadsstöd i allmänhet, som geme- ne man kan behöva framställa i egen- skap av eventuellt blivande sökande till bostadslån. Denna rådgivningsverksam- het torde med hänsyn till dess allmänna karaktär kunna skötas av ett kvalifice- rat kanslibiträde, som vid ojämnheter i arbetsbelastningen kan sysselsättas med korrekturläsning och andra arbe- ten för den nyss omtalade tryckta infor— mationsserien. Det är även från andra synpunkter lämpligt med en nära an- knytning av denna rådfrågningscentral till kanslibyråns allmänna sektion och dess arbetsuppgifter beträffande den tryckta meddelandeserien. I fråga om rådfrågningscentralen bör ytterligare tilläggas att mera speciella frågor, som icke det nu avsedda biträdet kan ome- delbart besvara, bör, efter att specialist på området inom bostadsstyrelsen till- frågats, bli föremål för ett komplette- rande muntligt eller skriftligt svar sna- rast möjligt.

Bostadsstyrelsen har i sina riksdags- petita för nästkommande budgetår före- slagit, att befattningen som chef för kanslibyråns allmänna sektion skall uppflyttas från förste byråsekreterare i Ao 23 till byrådirektör i Ao 24. Ut- redningen vill understödja detta för— slag och till den av bostadsstyrelsen

framförda motiveringen för sin del läg- ga, att utredningen tillmäter en ända- målsenlig utformning och skötsel av in- formationsverksamheten den största be- tydelse för möjliggörande av ökad snabbhet i handläggningen av bostads- lånen och att innehavaren av sektions- chefsbefattningen härvid kan göra in- satser av mycket stort värde. Behovet av förstärkning av sektionen för de ge- nom utredningens förslag beträffande informationsverksamheten ökade ar- betsuppgifterna synes främst höra till- godoses på så sätt, att sektionschefen, vilken förutom på honom som sektions- chef fallande göromål och ansvar också har uppgiften att vara organisations- föredragande i styrelsen, kan beredas möjlighet att avlasta en del av sina ar- betsuppgifter för att i större utsträck- ning kunna ägna sig åt informations- verksamheten. Med den personalorga- nisation, som sektionen nu har, är detta icke i realiteten genomförbart, tjänsterna närmast under sektionschefs— befattningen utgöres av två befattning- ar som amanuens i befordringsgången, vilka båda kan tänkas bli besatta med mindre rutinerade tjänstemän. Utred- ningen vill på grund härav föreslå in- rättande av en tjänst som förste byrå- sekreterare i Ae 21.

enär

Med den å personalsammanställningen för allmänna sektionen (bilaga 7) upp- förda befattningen som assistent i löne- grad Ae 12 är förenad den dubbla uppgif— ten att vara materialförvaltare och blan- kettekniker. Det har visat sig, att inne- havaren av befattningen icke tillnär- melsevis medhinner de blankettekniska arbetsuppgifterna. Bostadsstyrelsens blanketter uppgår till ett stort antal —— enligt uppgift från styrelsen icke mind- re än ca 500 olika blanketter — och tryckes i allmänhet i mycket stora upp- lagor (under budgetåret 1956/57 tryck— tes ca 3,5 milj. exemplar av olika blan-

kettyper för en kostnad av ca 92000 kronor). Kostnaderna för blankettryc- ket är således betydande. Åtskilliga av blanketterna är därjämte avsedda att användas av den låne- och bidrags- sökande allmänheten samt den stora kretsen av förmedlingsorgan. Det är därför av värde, att blankettantalet om möjligt nedbringas och att därjämte blanketterna konstrueras på ett ratio— nellt sätt och uppställes så, att de är lätta att både ifylla och bearbeta. Av- sevärda kostnader kan härigenom in- besparas. De förekommande ändring- arna av lånebestämmelserna gör det ibland nödvändigt att kontinuerligt om- arbeta en icke obetydlig del av blan- kettstocken. Detta försvårar i hög grad blankettarbetet. Behovet av en särskild, väl kvalificerad blankettekniker är där- för väl dokumenterat. Enligt utredning— ens mening bör befattningen placeras som kanslist i lönegrad Ae 15. Beträffande kanslibyråns kamerala sektion har bostadsstyrelsen i sina peti- ta föreslagit dels inrättande av en ma- skinoperatör (maskinchef) i Ae 13, dels indragning av sexton biträden i regle- rad befordringsgång. Styrelsen här här— vid förutsatt, att omläggning skall ske successivt av lånebokföringen till hål— kortsbearbetning. Utredningen har i annat sammanhang framhållit, att det nuvarande systemet för lånebokföring- en icke kommer att förslå för den allt— mer växande lånestocken. I själva ver- ket kan systemet redan sägas vara otill- räckligt. Utredningen vill därför starkt tillstyrka förslaget till omläggning av lånebokföringen. Utredningen har emel- lertid för sin del föreslagit, att hålkorts— metoden skall användas ieke blott för avisering samt bokföring av amorte- ringar och ränteinbetalningar å bostads- lånen utan även för avräkning och ut- betalning centralt av familjebostadsbi— drag åt egnahemslåntagare och ränte-

eftergifter åt innehavare av statliga bo- stadslån överhuvudtaget. Detta innebär en avsevärd utvidgning av maskinan- vändningen, varigenom man kan vin- na stora besparingar av personal fram— förallt hos kommunerna. Det torde vara svårt att uppskatta storleken av den be— sparing, som det här kan röra sig om. Antalet tjänstemän, som inbesparas hos kommunerna, kan dock sannolikt upp- skattas till omkring hundratalet. Den ut- vidgade maskinanvändningen kräver emellertid mera personal på bostads- styrelsen än vad som erfordras vid den begränsade maskinanvändning, som bo- stadsstyrelsen tänkt sig. Detta gör, att utredningen vill föreslå en sänkning av antalet kontorsbiträden, som kan indra- gas, från sexton till tretton. Å andra si- dan bör antalet kanslibiträden kunna minskas med ett. Förslaget om inrättan- de av en befattning som maskinopera— tör eller maskinchef tillstyrker utred- ningen. Den av utredningen förordade utvidgade hålkortsbearbetningcn kom— mer emellertid också att öka kraven på denne befattningshavare. Om en dugan- de kraft skall kunna erhållas, vilket är viktigt inte minst därigenom att de högre placerade tjänstemännen å sek- tionen eljest kommer att bli besvärade med uppgifter, som maskinchefen bör kunna fullgöra, måste tjänsten enligt utredningens mening höjas till Ae 17.

Utredningen har beträffande pant— vård och granskning av säkerhetshand- lingar för bostadslånen föreslagit, att detta arbete med undantag för lantar- betarbostadslån, för vilka lån pantvår- den m. ni. även i fortsättningen bör handhas av kanslibyråns ombudsman- nasektion, helt skall ombesörjas av läns— bostadsnämnderna. Detta innebär, att låneakter med tillhörande säkerhets— handlingar skall överföras till respekti- ve länsbostadsnämnder. Efter en över- gångstid för detta ändamål på högst ett

halvår, bör en förste kansliskrivare i Ae 12, en kontorist i Ae 9, ett kansli- hiträde och ett kontorsbiträde, som nu- mera direkt är avdelade för ifrågava- rande arbetsuppgifter, kunna indragas. Sedan en schablonmetod för ränte- eftergifter i enlighet med utredningens förslag utarbetats och börjat tillämpas, bör en minskning också kunna ske av (len med beräkningar av ränteeftergifter direkt sysselsatta personalen. Minsk- ningens storlek är i viss mån beroende på den definitiva utformningen av scha- blonmetoden, men i varje fall efter ett halvår bör personalindragningen, vilken i sin helhet bör kunna ske under nästa budgetår, kunna börjas med en befatt- ning som extra tjänsteman i Ag 8. Utredningens förslag till förenkling och decentralisering av försäkringskon— trollen medför, att ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde — Vilka inom om- budsmannasektionen är direkt syssel- satta med brandförsäkringsrcgistret — kan slopas i sektionens personaluppsätt- ning. Övriga besparingar i samband med den slopade försäkringskontrollen och det ändrade förfarandet vid ombe- siktningen av belånade fastigheter redo- visas dels under ombudsmannasektio- nen, dels under tekniska byrån. Lånebesluten skall enligt utredning- ens i kapitel 7 — Lånebeslut och låne- utbetalning — framlagda förslag, fattas dels av en mindre grupp av ca 200 för- medlingsorgan, som skall utses av bo- stadsstyrelsen, dels beträffande övriga kommuner av länsbostadsnämnderna. I samband med lånebeslutet skall nu åsyftade förmedlingsorgan till länsbo- stadsnämnderna _ under förutsättning att nämnderna, som utredningen före- slagit, skall svara för pantvården —- i två exemplar insända en kombinerad deklaration och rekvisition, till vilken skall fogas uppgifter om belåningsvär- de, underliggande krediter, gravations-

bevis, brandförsäkringsintyg och pant- förskrivningshandlingar avseende det statliga lånet. Förmedlingsorganet i Stockholms stad bör emellertid insända dessa deklarationer direkt till bostads- styrelsen. Sedan länsbostadsnämnden granskat och godtagit panthandlingarna, bör nämnden översända ett exemplar av deklarationen till kanslibyrån för ut- betalning av lånet. En dylik deklara- tion och rekvisition bör insändas till- sammans med lånehandlingarna även från sådana förmedlingsorgan, som icke tilldelats beslutanderätt i lånefrågor, fastän upprättandet av deklarationen då får ses som ett led i förberedelserna för länsbostadsnämndens lånebeslut. Även i sådana fall skall nämnden med påteckning om fattat beslut vidarebe- fordra ett exemplar till bostadsstyrel— sen, för att det skall ligga till grund för utbetalningen av lånet. Givetvis förut- sättes en granskning vid utanordningen i bostadsstyrelsen, att utbetalningen överensstämmer med uppgifterna å des- sa deklarationer, men granskningen blir obetydlig vid jämförelse med den ut- anordningsgranskning, som nu sker och som i princip dels innefattar en förnyad formell genomgång av lånebeslutet, dels förutsätter insändande och kontroll av ett stort antal handlingar. Enligt ut- redningens förslag skall endast uppgift om underliggande krediter samt pant- förskrivningshandlingar men ej avskrif- ter av lånereverser, stadgar m. 111. in- sändas. Den för utanordningsgransk- ningen å ombudsmannasektionen nu be- fintliga personalen kan därför ned- bringas med en förste byråsekreterare i Ae 21, en amanuens, en kontorsskrivare (Ae 13), två kanslibiträden och ett kon- torsbiträde.

Antalet besvärsärenden kan vid den decentralisering av ärendebehandlingen som föreslås, väntas öka. Från låneby- råns juridiska sektion, vilken föreslagits

i övrigt skola indragas, bör därför till ombudsmannasektionen överföras en förste byråsekreterare i Ao 23 och en förste byråsekreterare i Ao 21, vilka torde ha en omfattande erfarenhet be- träffande nu avsedda ärenden. Minsk- ningen i den nuvarande arbetsbelast- ningen å sektionen allmänt sett och på grund av de särskilda förslagen som pantvård, försäkringskontroll och ombe- siktningar måste å andra sidan också ta sig uttryck i en nedskärning av den nu- varande kvalificerade personalen å sek- tionen med en förste byråsekreterare i Ae 23 och en amanuens.

Bostadsstyrelsens planeringsbyrå be- . röres av utredningens förslag huvudsak- ligen endast i två hänseenden, vilka bå- da behandlats i kapitel 13 — Informa- tions- och serviceverksamhet. Utred- ningen åsyftar härvid dels förslaget om att styrelsens statistikverksamhet både till art och omfattning skall underkas— tas en särskild översyn, varvid bland annat sambandet med statistikverksam— heten hos andra statsmyndigheter bör särskilt beaktas, och dels förslaget om att kommunerna skall ersätta bostads- styrelsen för sådan hjälp med bostads- försörjningsplanernas upprättande, som planeringsbyrån kan vara i tillfälle att lämna utöver vad som kan anses höra till samråd och rådgivning.

Förslaget om en särskild översyn av styrelsens statistikverksamhet föranle- der utredningen till det ställningstagan- det i förhållande till bostadsstyrelsens i petitan framförda förslag beträffande statistiksektionen, om inrättande av en tjänst som extra ordinarie kanslibiträ- de i stället för ett vikariatslöneförord— nande i samma lönegrad, att prövning- en av denna fråga bör uppskjutas till nyssnämnda översyn. Utredningen räk— nar i avvaktan på översynen med oför— ändrad personal å statistiksektionen.

Däremot föranleder bostadsstyrelsens

förslag om att en tjänst på planerings- sektionen som kanslibiträde i Ae 7 skall uppflyttas till kontorist i Ae 9 icke nå- gon erinran från utredningens sida.

Bostadsstyrelsens tekniska byrå berö- res av utredningens förslag om decen- tralisering av granskning och beslut i bostadslåneärenden, förslaget angående lättnader i fråga om ombesiktningar samt förslagen beträffande forsknings-, konstruktions— och experimentverksam- het. Av betydelse för denna byrå är emellertid även utredningens i kapitel 3 Teknisk granskning — framlagda förslag, att bostadsstyrelsens bevak- ning av utformningen av bostadshusen och den tekniska granskningen skall ske genom av styrelsen utfärdade generella direktiv och anvisningar för kommu- nernas granskning, samt att 5. k. stan- dardhus för egnahemsbebyggelse skall generellt kunna godkännas genom en registrering, som visserligen när anled- ning härtill förekommer kan återkallas, men så länge den gäller skulle inbespara teknisk granskning av sådana typgod- kända hus.

I fråga om tekniska byrån inträder som en följd av utredningens förslag i princip samma väsentliga omläggning av arbetsinriktningen som för låneby- rån, nämligen från en verksamhet, som i stor utsträckning gått ut på en fort- löpande granskning av ansökningar om bostadslån, till en genom direktiv och anvisningar samt övervakning av un- derlydande organs verksamhet ledande funktion. Dessa ledande uppgifter har givetvis funnits även förut; det nya med utredningens förslag kan därför sägas vara en omvärdering av deras betydelse.

Bortfallet av förgranskning och tek- nisk granskning föranleder indragning av fem arkitekttjänster i Ag 24 med %- tjänstgöring och en med 3/1u-tjänstgöring, samtliga å arkitektsektionen samt å byggnadstekniska sektionen _ varvid

förslaget om ombesiktningsverksamhe- tens decentralisering också inverkar —— två förste byråingenjörer i Ae 21, en byråingenjör i Ae 19 och en ingenjör i Ae 17. Av för sektionerna gemensam biträdespersonal kan i samband härmed indragas en kontorist i Ae 9 och två kontorsbiträden.

Utredningen har i annat samman- hang understrukit betydelsen av sådana rekommendationer, som sammanfattas i publikationen »God bostad». De gene- rella normerna för bostadens kvalitet hör nära samman med typritningsarbe- tet. Detta har för tekniska byråns del handhafts av arkitektsektionen. Utred- ningen vill i anslutning härtill fram- hålla, att utredningen finner det mindre lämpligt att, såsom för närvarande är fallet, en hos styrelsen heltidsanställd arkitekt är avdelad för och specialiserad på typhusen. Det är inte osannolikt, att man vinner en del genom specialisering— en, men anordningen måste medföra risk för att lösningarna blir stereotypa och för att typhusen inte tillföres den stimulans, som konkurrens och utveck- ling på allmänna marknaden driver fram. Med hänsyn till typhusarbetets stora bostadssociala betydelse anser utredningen, att systemet med en fast anställd arkitekt för ändamålet bör överges och att man i stället genom arkitekttävlingar och anlitande av utom- stående sakkunniga eftersträvar en mera levande och aktuell idéanknytning. Det- ta förslag innebär att en arkitektbefatt- ning i lönegrad Ae 23 bör indragas. Ut- redningen kan således inte biträda bo- stadsstyrelsens petitaförslag på denna punkt. Utredningen har däremot ingen erinran att göra mot att en för typrit- ningsarbetet avsedd ingenjörsbefatt— ning, på vars innehavare det ankom- mer att självständigt efter arkitekts och konstruktörs anvisning utarbeta kon— struktions- och detaljritningar för typ-

husen, uppflyttas från lönegrad Ae 15 till Ae 17 liksom ej heller mot att ett kontorsbiträde, sysselsatt med lagerhåll- ning och försäljning av typritningar, uppflyttas till kanslibiträde.

Enligt utredningens förslag i kapitel 12 Forsknings-, konstruktions— och ex— perimentverksamhct skall konstruk- tionsritningar till typhus ävensom rit- ningar och arbetsbeskrivningar för värme-, sanitets- och elinstallationer ut- arbetas inom tekniska byrån i stället för såsom för närvarande inom byrån för teknisk-ekonomiska utredningar. Här— igenom vinnes att allt arbete angående typhus koncentreras hos tekniska by- rån. Arkitektsektionen och byggnadstek- niska sektionen skall även utarbeta de delar av informationsmaterialet för läns- bostadsnämnder och förmedlingsorgan, som avser arkitektgranskning och bygg- nadsteknisk granskning. Godkännandet av standardhustyper för egnahem, vil- ket utredningen också föreslagit, inne— bär att en engångsprövning måste ske hos såväl arkitektsektionen som hos byggnadstekniska sektionen samt att re- gistrering av godkända hustyper blir en gemensam fråga för sektionerna liksom meddelandet till de granskande orga- nen om förutsättningarna för att de god- kända typerna skall kunna undantagas från granskning. De båda sektionerna måste sålunda samarbeta intimt i många frågor. Efter den minskning av perso- nalen, som blir en följd av utredning- ens förslag, bör en sammanslagning av sektionerna kunna ske till en sektion, lämpligen benämnd tekniska sektionen.

Utom de nu angivna faktorerna, vilka påkallar en ändring av personalens sammansättning, må ytterligare nämnas att utredningen även räknat med över- flyttning från byrån för teknisk-ekono- miska utredningar till tekniska sektio- nen av handläggningen av ärenden rö- rande lån från lånefonden för maskin—

anskaffning inom byggadsindustrien. För den sistnämnda uppgiften har över- flyttats en kansliskrivare i lönegrad Ae 10. Vid den beräkning av personalen å tekniska sektionen -— tvätterisektio— nen har lämnats oförändrad —— som ut- redningen verkställt, har utredningen räknat med att för arbetet med kon- struktionsritningar och arbetsbeskriv- ningar till typhus m. ni. skall från by- rån för teknisk-ekonomiska utredningar till byggnadstekniska sektionen överfö- ras en förste byråingenjör i lönegrad Ae 23 och en ingenjör i lönegrad Ae 17, vilken senare dock ansetts böra höjas till lönegrad Ae 19.

För lånebyrån innebär arbetsomlägg- ningen, att flerfamiljshussektionen och juridiska sektionen kan indragas. Från flerfamiljshussektionen bör dock först till värderingssektioncn överföras per- sonal, som närmast är avsedd att vara en arbetskraftrcserv och som vid extra- ordinära, av yttre omständigheter på- verkade speciella ökningar i länsbo- stadsnämndernas och förmedlingsorga- nens arbete kan insättas som tillfällig arbetsförstärkning. Denna arbetsgrupp, vilken därjämte inom värderingssektio- nen bör utnyttjas för på sektionen an— kommande handläggning av besvärs- ärenden avseende flerfamiljshus, bör bestå av en förste byråingenjör i löne- grad Ae 21, två byråingenjörer i Ae 19 och två ingenjörer i Ae 17. Arbetsgrup- pen bör också kunna utföra stickprovs- kontroll av länsbostadsnämndernas och förmedlingsorganens handläggning av flerfamiljshusärenden. Tidigare har fö- reslagits att sektionschefsbefattningen och en ytterligare juristtjänst från juri- diska sektionen skall överflyttas till kanslibyråns ombudsmannasektion. ÖV— riga tjänster å juridiska sektionen och skall flerfamiljshussektionen därefter

indragas.

Värderingssektionen kommer att som en utomordentligt viktig uppgift ha att följa lånetakets utveckling i förhållan- de till byggkostnaderna. Fastställandet av de vid lånevärderingen använda koefficienterna är en härmed närståen- de fråga. Värderingssektionen får såle- des en central position i bostadsstyrel— sens organisation.

Till lånebyrån bör som utredningen föreslagit i kapitel 12 Forsknings-, kon- struktions- och experimentverksamhet, från byrån för teknisk—ekonomiska utredningar överföras sektionen för driftkostnadsundersökningar och bygg- kostnadsindex. Dess nära samarbete med värderingssektionen i frågor, som gäller värderingsnormer, gör det natur- ligt med en anknytning av sektionen till lånebyrån. Den personal, som bör över- föras med sektionen, utgöres av en förs- te byråingenjör i lönegrad Ae 23, två byråingenjörer i Ae 19, en ingenjör i Ae 17 och en kontorist i Ae 9.

För marksektionens del skulle en minskning kunna komma i fråga med den personal, som medverkar i gransk- ningen av till styrelsen inkomna ansök- ningar. Sektionen har emellertid en så viktig uppgift att fullgöra, då det gäller markvärderingsprinciper, att decentra- liseringcn av låneärendena ej torde få annan följd för marksektionens vidkom- mande än att rådfrågningarna från läns- bostadsnämnder och förmedlingsorgan i stället kommer att öka. Den personal (ca 11/3 ingenjör och ett biträde), som nu kan anses sysselsatt med låneären- den, bör därför kvarstå i sektionens per- sonaluppsättning. Bostadsstyrelsen har i sina petita föreslagit en uppflyttning av sektionschefstjänsten från förste by- råingenjör i Ae 23 till byrådirektör i Ae 24. Utredningen — som konstaterat att de på sektionen vilande viktiga upp- gifterna fullgöres med en relativt liten personalstyrka — vill tillstyrka denna

uppflyttning med hänsyn till de krav, som ställes på marksektionens chef.

Den fjärde och sista sektionen på lå- nebyrån bör utgöras av enfamiljshussek- tionen. Visserligen minskas sektionens arbetsuppgifter i och med att de hos bostadsstyrelsen återstående egnahems- låneärendena decentraliseras till för- medlingsorganet i Stockholms stad. Sek- tionen har dock ännu mycket viktiga uppgifter beträffande egnahemsbyggan- det att fullgöra. Här må nämnas sådana besvärsärendcn i fråga om egnahems- och förbättringslån, som det ankommer på lånebyrån att handlägga, rådgivning till länsbostadsnämnder och framförallt förmedlingsorgan rörande speciella lå- neärenden, anvisningar till de granskan- de myndigheterna om låneprövningen samt stickprovskontroll beträffande myndigheternas sätt att sköta långiv- ningen. Sektionens personal bör vidare kunna lämna direkt arbetshjälp åt de granskande organen under samma för- utsättningar som nyss nämnts beträffan— de den till värderingssektionen knutna arbetsgruppen för flerfamiljshusären- den. Genom minskningen i lånehand- lägningen bör dock en tjänst som förs- te byråingenjör i lönegrad Ae 23 och en som ingenjör i lönegrad Ae 17, vil- ken senare för närvarande är vakant, kunna indragas.

Såsom förut nämnts bör byrån för teknisk-ekonomiska utredningar efter överflyttning av viss personal till tek- niska byrån och lånebyrån indragas.

Beträffande sociala sektionen är det möjligt, att någon personalbesparing kan ske till följd av utredningens förslag. Med hänsyn till svårigheterna att nu bedöma detta, avstår utredningen från att framlägga något förslag i denna fråga.

Utredningens förslag till personal- uppsättning i bostadsstyrelsen framgår av bilaga 7. Utredningens förslag inne-

bär, att en nettominskning kan ske med 90 tjänstemän vid jämförelse med för- hållandena den 1 oktober 1957 och att kostnaderna kommer att sjunka med nära 2 milj. kronor.

Som en förutsättning för personal— minskningarnas realiserande gäller att en viss övergångstid i allmänhet måste beräknas. Utredningen har i vissa sam- manhang direkt påpekat detta. I fråga om en av de större förändringarna, näm- ligen decentraliseringen av låneärenden från bostadsstyrelsen, bör det fram— hållas, att en övergångstid här måste beräknas med hänsyn till den aktuella ärendebelastningen. Utredningen vill emellertid betona att den princip, som hittills följts vid decentraliseringen av ärenden, icke kan ligga till grund här- vidlag, enär det då skulle behövas en övergångstid av ett eller annat år och effekten av organisationsändringen skul- le bli i hög grad fördröjd. Den omstän- digheten att bostadsstyrelsen fattat pre- liminärt beslut i ett flerfamiljshusären- de bör sålunda icke hindra, att det slut- liga beslutet i låneärendet överlåtes på förmedlingsorgan eller länsbostads- nämnd.

Länsbostadsnämndernas organisation

Även beträffande länsbostadsnämn- dernas arbetsuppgifter har utredningen föreslagit stora förändringar. Decentra- liseringen av återstående flerfamiljshus- ärenden från bostadsstyrelsen kommer sannolikt att i allmänhet ej medföra någon ökad arbetsbörda för nämnderna, ty dessa ärenden torde i stor utsträck— ning komma att falla på förmedlings- organen i respektive kommuner. Större delen av de kommuner, vars ärenden nu handlägges av bostadsstyrelsen, till- hör nämligen den grupp av kommuner, som utredningen föreslagit skall fatta beslut i samtliga låneärenden. Genom det sistnämnda förslaget kommer även

en minskning att ske av antalet låne— ärenden hos länsbostadsnämnderna. Å andra sidan har utredningen förutsatt, att nämnderna skall lämna hjälp vid granskningen av flerfamiljshusärenden till sådana kommuner, som icke tillhör nämnda kommungrupp. Detta kommer att orsaka ökat arbete för nämnderna. Detsamma kan i någon mån bli fallet, då det gäller arbetet med övervakning- en av låneramarna. Utredningen före- slår vidare, att pantvård avseende bo- stadslånen skall, utom i fråga om lant- arbetarbostadslån, vilken pantvård allt fortfarande bör handhas av kansliby— råns ombudsmannasektion, helt ombe- sörjas av länsbostadsnämnderna.

Ehuru den nu gjorda översikten när- mast skulle tyda på att nämndernas ar- betsbörda totalt sett skulle minska, an- ser utredningen, att nämndernas perso- nalstyrka tills vidare bör vara oföränd- rad. Härvid avser utredningen icke så- dana regelmässigt förekommande för- ändringar, som alltid uppkommer i en stor personalkader, och icke heller om- flyttningar som betingas av att vissa nämnder inom den totala ramen för— stärkes på grund av ökad arbetsbörda, medan andra får en minskning. Den sammanställning över länsbostadsnämn- dernas personal, vilken utredningen som bilaga 8 fogat till betänkandet, avser förhållandena per den 1 oktober 1957 och torde vara i huvudsak representa- tiv, även om personalökningar i ett par fall skett efter nämnda tidpunkt.

Med detta ställningstagande följer emellertid, att utredningen förordar att bostadsstyrelsens i riksdagspetita för nästkommande budgetår framförda äs— kanden rörande förstärkning av nämn- dernas personal icke skall föranleda någon åtgärd från statsmakternas sida. Frågan om nämndernas personalupp- sättning torde få prövas sedermera, då närmare erfarenhet vunnits beträffande

verkningarna av den föreslagna arbets- omläggningen.

Omläggningen av arbetet för läns- bostadsnämndernas del torde komma att föranleda, att länsarkitektsinstitutio- nens medverkan i fråga om ritnings- granskning kommer att kraftigt nedgå, utom till den del hjälp från nämndernas sida blir erforderlig med ritningsgransk- ningen hos de förmedlingsorgan, som påkallar hjälp från nämnderna. En minskning av de nuvarande kostnader- na för detta ändamål, vilka torde be- löpa sig till omkring 300000 kronor per är, bör därför kunna ske.

För närvarande finns arvodesanställd juristhjälp vid fjorton länsbostadsnämn- der. Antalet sådana arvodister har ti- digare varit avsevärt större, men anta- let har småningom nedbringats genom att kamrerarna vid en del nämnder visat sig väl kunna klara de juridiska spörsmålen. Utredningen förutsätter, att bostadsstyrelsen väl tillvaratar de härigenom ökade möjligheterna att yt- terligare minska kostnaderna för ar- vodesanställda jurister vid länsbostads- nämnderna.

Förmedlingsorganens ställning i låne- organisationen

Förmedlingsorganens uppgifter i den. låneorganisation, som utredningen tän— ker sig, är ingalunda nya för dessa or- gan, tvärtom kan det sägas, att förmed- lingsorganen i stort sett får samma upp- gifter att fullgöra, som de tidigare haft. För att undvika dubbelarbete har ut- redningen emellertid föreslagit, att för- medlingsorganens granskning, som med hänsyn till de lokalt bättre förutsätt- ningarna att göra en realgranskning av ansökningar och byggnadsprojekt i allt fall måste utföras på detta plan, också skall bli den enda och utslagsgivande granskningen. Detta utesluter icke möj— ligheten till eftergranskning genom

stickprov vare sig för bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnderna. För att dubbelarbete icke härigenom skall uppstå, är det nödvändigt att denna granskning sker blott i verklig mening stickprovsvis och när man eljest på förekommen anledning kan antaga att eftergranskning speciellt är av nöden. Vid länsbostadsnämndernas befattning med låneärendena för de förmedlings- organ, som efter bostadsstyrelsens pröv- ning ansetts skall tillhöra gruppen av förmedlingsorgan med egen beslutande- rätt i lånefrågor, skall granskning icke ske. I fråga 0111 egnahemslåneärenden, som beretts av förmedlingsorgan utan beslutanderätt i lånefrågor bör endast en enkel och översiktlig bedömning ske. Endast tertiärlåneärenden från sist- nämnda slag av kommuner kan i vissa fall komma i fråga för en mera ingå- ende teknisk granskning och kontroll av lånetaksuträkningen, innan länsbo- stadsnämnden fattar sitt lånebeslut.

Denna organisation av granskningen bör icke blott medföra, att dubbelarbe- tet avskaffas, utan även få till resultat en stärkt ansvarsmedveten inställning till lånefrågorna från förmedlingsorga- nen i allmänhet. Även om utredningens förslag sålunda baseras på en utslags- givande grundgranskning i förmedlings- organen, är det därmed icke utredning— ens mening att kommunernas kostnader för lånehanteringen skall öka. Det bör även erinras om att utredningen fram- lagt en del förslag, som bör minska icke endast det totala arbetet med låne- handläggningen utan även den del av arbetet, som faller på förmedlingsorga- nen. Den centrala maskinbearbetning- en av aviseringar, bokföringen av amor— teringar och räntor samt framför allt avräkningen centralt av familjebostads- bidrag åt egnahemslåntagare och ränte- eftergifter åt innehavare av statliga bo— stadslån överhuvudtaget bör möjliggö-

ra avsevärda personalbesparingar i kommunerna. Utredningen har reserve— rat sig för svårigheten att göra en upp- skattning av besparingarnas storlek, men anser att det hör röra sig om om- kring hundratalet tjänstemän. Utred- ningens förslag rörande ombesiktning- ar och försäkringskontroll bör också kraftigt minska kommunernas arbets- börda. Den nya utformningen av låne- taket torde därjämte medföra den vins- ten, att uträkningsarbetet i stor ut— sträckning kan skötas lättare än tidi- gare.

Då utredningen föreslagit, att en mindre kommungrupp, som utredning— en tidigare definierat, skall erhålla befo- genhet att själv fatta beslut i låneären- den, har utredningen ingalunda bort- sett från att detta får till följd att stats- medel kan komma att disponeras ge- nom beslut av kommunal myndighet. Formellt sett blir emellertid detta icke fallet, eftersom bostadsstyrelsen skall vara den utbetalande myndigheten och det 5. k. redogöraransvaret såsom nu blir knutet till det i styrelsen fattade beslutet. I realiteten kan det emellertid sägas förhålla sig så, att beslutet i för- medlingsorganet kommer att innebära den egentliga dispositionen av statsme- del för låneändamålet. Givetvis får bo- stadsstyrelsen som utanordnande myn- dighet stöd för sitt utanordningsbeslut genom den stickprovsgranskning, som utredningen förordat att bostadsstyrel- sen och länsbostadsnämnderna skall verkställa. Frekvensen av stickprovs- granskningen blir emellertid så låg, att denna granskning näppeligen kan anses som en tillfredsställande granskning för det speciella ärende utanordningen av— ser. Emellertid är detta förhållande all- (leles detsamma som i fråga om familje- bidragen, för vilka beslutanderätten om bidragens utgående ligger hos kommu- nerna, medan bostadsstyrelsen utanord-

nar medel på kommunernas rekvisitio— ner och utför stickprovsgranskning av kommunernas beslut i bidragsårendena. Det gäller härvid dessutom beslut, som innebär definitiv disposition av stats- medel, eftersom bidragen i motsats till lånen är att betrakta som direkta kost- nader. Med hänsyn till att frågan sålun- da tidigare prövats, torde några invänd- ningar icke nu kunna av formella skäl göras mot att lånebeslut fattas av vissa förmedlingsorgan.

Utredningen vill slutligen något be- besvärsfrågan. Utredningen har som nämnts förordat, att vissa förmed- lingsorgan skall tilläggas befogenhet att fatta beslut i samtliga låneärenden. För övriga kommuner skall lånebeslut fat- tas av länsbostadsnämnderna. Över nämndernas beslut äger sökande anföra besvär hos bostadsstyrelsen och i sista röra

hand hos Kungl. Maj:t. Om besvär skul- le få anföras över förmedlingsorganets beslut hos länsbostadsnämnd, bostads— styrelsen och Kungl. Maj:t skulle detta innebära, att sökande i den förstnämnda kommungruppen skulle få ytterligare en besvärsinstans utöver dem, som en sö- kande från kommuner för vilka låne- beslutet fattas av länsbostadsnämnden skulle få. Detta skulle bli en egendom— lig konsekvens av den föreslagna upp- delningen i två grupper av förmedlings- organen. Besvär över förmedlingsor- ganens beslut i låneärendena bör därför få anföras direkt hos bostadsstyrelsen. Samma princip bör gälla för i samband med låneprövningen fattade beslut i fråga om hyressättning i hus, som upp- förts av företagare inom den enskilda sektorn.

KAPITEL 16

Sammanfattning

Utredningen har konstaterat, att den statliga bostadslångivningen ekono- miskt sett är av mycket stor betydelse, genom att icke mindre än över 90 pro- cent av bostadsbyggandet finansieras med hjälp av statliga lån. Nya bostads— lån utlämnas till ett antal av över 20 000 per år. Under den närmaste tio- årsperioden kommer slutbetalning av lån att ske endast i mycket obetydlig utsträckning. Inom en period av 10— 15 år kommer lånestocken — om bo- stadsstödet skall fortsätta i nuvarande omfattning — att växa till mellan 4 och 500 000.

Tillkomsten av stödet åt bostadsbyg- gandet har — framhåller utredningen vidare — medfört vissa kostnader ut— över dem, som förekommer vid ett bo— stadsbyggande utan statligt stöd. Ut- redningen syftar härvid på de admi- nistrationskostnader, som i samband med långivningen uppstår i bostadssty- relsen, länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen för granskning av låneansökningar, utbe- talning av lån samt förvaltning av lån och säkerheter. Merkostnader uppstår emellertid även hos projektörer, entre- prenörer och byggherrar, som speciellt i sin administration men också i verk- samheten i övrigt får vissa med bo— stadsstödet följande kostnader.

Utredningen anser det angeläget, att dessa merkostnader i samhällsekono- mien blir så små som möjligt och att

man ser till att dubblering av arbete undvikes, samt att arbetskraft för sam- ma arbetsuppgifter om möjligt icke tas i anspråk på flera ställen. Hittills sy- nes man ha strävat efter att genom en detaljerad teknisk och ekonomisk kon- troll söka undvika att ta några som helst risker vid långivningen. Sådana risker kan emellertid ej helt undvikas, eftersom ungefär en femtedel av pro- duktionskostnaderna för ett bostads- bygge är sådana kostnader som är svå— ra att exakt fastställa.

Utredningen menar, att risktagande bör vägas mot möjliga besparingar och att man genom förenklingar bör söka få till stånd besparingar, om dessa ge— nom minskade arbetsinsatser och tids- vinster —— icke blott hos de statliga organen utan även hos kommuner, or- ganisationer och enskilda företagare _ väsentligt överstiger de ekonomiska ris- kerna. I en sådan kalkyl bör man således räkna med icke enbart besparingar hos statens administrativa organ, utan också de besparingar i tid, pengar och ar- betskraft, som kan ernås hos kommu- ner, organisationer och enskilda före- tagare.

Då det avgörande för möjligheterna att åstadkomma besparingar och få en smidigare handläggning av ärendena främst ligger i att undvika dubbelarbe- te, har utredningen kommit till att syf- tet bäst uppnås genom en decentrali-

sering i fråga om långivningen och det därmed förenade arbetet med teknisk granskning, kostnadsgranskning och lå- neförberedelser i övrigt. Vissa förvalt- ningsuppgifter bör däremot på grund av möjligheterna till maskinanvändning ytterligare centraliseras. Detta gäller närmast amorteringar, räntor och fa— miljebostadsbidrag.

De viktigaste skälen för en decentra- lisering av lånehandläggningen är att kommunerna _ för vars invånare det byggs — bör ha det primära intresset av att de ekonomiska, planmässiga, tek— niska, sociala och sysselsättningsmäs- siga synpunkterna i fråga om bostads— byggandet lokalt blir på bästa sätt till- godosett inom ramen för tilldelade lå- nekvoter. Härtill kommer att omdöme och lokalkännedom i det lokala arbetet är mycket värdefulla tillgångar vid lå- nehandläggningen.

Enligt den undersökning som utred- ningen verkställt, Iigger det domineran- de antalet färdigställda bostäder av fler- familjshustyp — icke mindre än 88 pro- cent — av dem som det långivande or- ganet i fortsättningen får fastställa hyra för, i städer och köpingar. Utredningen föreslår att vissa kommuner, vilka re- gelbundet har flerfamiljshusärenden och till antalet utgör cirka 200, skall själv- ständigt handlägga samtliga lånefrågor. För de övriga kommunerna, varav 690 icke hade något flerfamiljshusärende under kalenderåret 1956 och 169 kom- muner hade endast ett sådant ärende under året, bör möjlighet finnas att få hjälp i arbetet med flerfamiljshusären- dena från länsbostadsnämnderna. Egna- hemsärenden och förbättringslån bör emellertid även dessa kommuner kunna handlägga själva. Beslutanderätten i lå- neärenden skall för dessa mindre kom- muner ligga hos länsbostadsnämnderna. Bostadsstyrelsen skall bestämma vilka kommuner som bör ingå i den mindre

gruppen av självständigt granskande och beslutande förmedlingsorgan. Ut- redningen har även anvisat vissa prin- ciper för ett sådant urval.

Med de nu angivna principerna skulle bostadsstyrelsen icke syssla med gransk- ning av löpande låneärenden utan helt koncentrera sig på de ledande och övervakande funktionerna ifråga om de bostadspolitiska åtgärderna.

Utredningen, som är av den åsikten att förmedlingsorganens standard icke blott är en funktion av deras egna åt- gärder utan i lika hög grad är beroende på den upplysning och ledning de får, förordar nya linjer för bostadsstyrelsens informationsverksamhet, som innebär en effektivisering och aktualisering av direktivgivningen både till länsbostads— nämnder och förmedlingsorgan.

Utredningen förordar vidare ett ut- vidgat samarbete mellan bostadsstyrel- sen och byggnadsstyrelsen, närmast i avsikt att vissa villkor för de statliga bostadslånen skall kunna meddelas som kompletteringsföreskrifter till byggnads- stadgan och därigenom underlätta en förläggning till kommunernas byggnads- nämnder av det tekniska gransknings— arbetet för bostadslån, för att samord- ning skall kunna ske med den gransk- ning som sker för byggnadslov. En sådan samordning synes i hög grad eftersträvansvärd, icke blott från all- män rationaliseringssynpunkt, utan i minst lika hög grad med hänsyn till den bostadsbyggande och bostadsbehövande allmänhetens intresse.

I fråga om granskningen av lånean- sökningar, fastställandet av belånings- värde och hyressättning samt vissa sär- skilda låneverksamheten berörande frå- gor har utredningen framlagt vissa för— slag. Utredningen har sålunda utarbe- tat nya regler för bestämmandet av det 5. k. lånetaket, föreslagit att den s. k. femtioprocentsregeln rörande i bostads-

hus inrymda lokaler skall utgå samt i samband därmed förutsatt en sänkning av belåningsvärdet för lokaler och en höjning av räntan till gällande mark- nadsränta för den del av lånen, som avser lokaler.

Det s. k. belåningstaket skall vara nt- gångspunkt för beräkning av avkast— ningsvärdet, oavsett vad produktions- kostnaden är. Någon särskild kostnads- granskning för fastställande av avkast- ningsvärdet behöver därvid ej ske. Oli- ka byggnadsföretagare erhåller härige- nom samma belåningsvärde och samma avkastningsvärde vid produktion av likvärdiga byggnadsobjekt. Den som bygger dyrare får därvid mindre lån i förhållande till sina byggnadskost- nader och lägre avkastning, medan den som bygger billigare än som lånetaket förutsätter, erhåller proportionellt sett större lån och bättre avkastning. Med dessa bestämmelser premieras den före- tagare som arbetar rationellt. Genom att den enskilde företagaren på detta sätt får del av rationaliseringsvinsten, erhålles ökat intresse för besparingar och samtidigt minskade kostnader för administration, ökad smidighet vid igångsättningen och därigenom möj- lighet till jämnare sysselsättning.

Ombesiktningar av belånade fastig- heter, som enligt bostadsstyrelsens be- stämmande för närvarande sker vart femte år, skall i fortsättningen endast utföras, då förmedlingsorganen efter egen bedömning anser det vara påkal— lat med hänsyn till säkerheten för lå- nen. Detta förslag medför, att bostads- styrelsens avisering av ombesiktning- arna bortfaller, liksom förmedlingsor- ganens rapporter härom till bostadssty— relsen.

Beträffande försäkringskontrollen fö- reslår utredningen, att den granskning av brandförsäkringarna, som nu sker under länens löptid, skall slopas.

De nuvarande bestämmelserna för ränteeftergifternas beräkning medför enligt utredningens uppfattning, att lån- tagarna icke har något intresse av att söka pressa ned sina räntekostnader på primär- och sekundärlån. Om låntagaren genom bindning av län eller på annat sätt lyckas pressa sina räntekostnader, minskas ränteeftergiften i motsvarande mån. Den minskas också om amortering sker på bottenlån. För ränteeftergifter rekommenderar utredningen, att det skall uppdragas åt bostadsstyrelsen att efter vissa av utredningen angivna riktlinjer utarbeta en schablon, vilken samtidigt som den stimulerar låntagaren till pla- cering av bottenlånen till bästa möjliga ränta, medför intresse för amortering på såväl statliga som andra lån samt ger betydande förenkling av arbetet med uträkning av cftergifternas storlek. Ut— redningen förordar därjämte en utvidg- ning av tillämpningsområdet för ränte- eftergifterna, varigenom sådana efter- gifter i störrc utsträckning än nu kan erhållas vid byggandet av icke statligt belånade fastigheter.

Utredningen har, som förut nämnts, då det gäller långivningen förordat en långt gående decentralisering. I fråga om förvaltningen åter, vill utredningen tillstyrka centralisering av vissa arbets— uppgifter. Orsakerna härtill är att man vid en centralisering har möjligheter att i ökad omfattning gå in för maskinan- vändning. Detta medför en stark minsk— ning av arbetet i förmedlingsorganen.

Bostadsstyrelsen har i sina riksdags- petita för budgetåret 1958/59 förutsatt övergång till hålkortsbearbetning vid aviseringen av amorteringar och räntor på statslånen samt vid lånebokföringen. Utredningen förordar för sin del ökad maskinanvändning. För både familje- bostadsbidrag och ränteeftergifter bör således övergång ske till central utbe- talning, varvid kvittning skall ske mot

räntor och amorteringar å bostadslånen. Aviseringen av förfallande annuiteter och indrivningen av dessa bör enligt utredningens mening ske direkt till lån- tagarna, istället för genom förmedlings- organen. Även beräkningen av ränteef— tergifter bör kunna utföras maskinellt. Genom den ökade maskinanvändningen beräknas icke föraktliga besparingar uppkomma hos bostadsstyrelsen. Den största vinsten kommer emellertid fram hos förmedlingsorganen.

Utredningen föreslår, att en engångs— avgift av 0,5 procent av utgående stat- liga lån skall tillagas för att täcka de statliga organens kostnader för långiv- ning och låneförvaltning. Avgiftens stor- lek, som beräknats med utgångspunkt från en uppskattad administrationskost- nad av ca 5 milj. kronor, skall kunna ändras och avpassas efter de tid efter annan växlande kostnaderna för lån- givning och låneförvaltning. Avgiften medför en hyresmerkostnad om 0,085 procent per år och motsvarar ett belopp av något över två kronor på en beräk— nad årshyra för en lägenhet om 60 In2 med en beräknad hyra av 2 500 kronor per år. En förvaltningsavgift skulle ver- ka återhållande på servicekraven från de lånebeviljande organen och samti— digt medföra en stimulans till kostnads- sänkningar genom rationalisering av förvaltningen, varjämte ett visst tryck och medverkan från låntagarnas sida i ansträngningarna att hålla kostnaderna på en låg nivå bör kunna påräknas. Om avgiften uttages som engångsavgift med- för dcn inga administrativa besvär.

För de kommunala förmedlingsorga- nen medför utredningens förslag bety- dande arbetsbesparing. Visserligen med- för decentraliseringen i vissa avseen- den något merarbete, men samtidigt sker en väsentlig förenkling av vissa andra av de arbetsuppgifter som för— medlingsorganen nu har. Centralise-

ringen av arbetet med ränteeftergifter och familjebostadsbidrag, beräknas medföra en besparing av omkring hund— ratalet tjänstemän i kommunerna. Förändringarna beträffande reglerna för ombesiktning och slopande av för- säkringskontrollen kan därutöver vän— tas medföra väsentliga ytterligare be- sparingsmöjligheter i kommunerna.

Utredningen föreslår överflyttande till statens nämnd för byggnadsforsk— ning av arbetsuppgifterna beträffande experimenthus, spridningen av vid ex- perimenthusverksamheten och eljest på det byggnadstekniska området vunna rön samt prövning av nya material och metoder. Sedan vissa andra uppgifter, SOlll byrån för teknisk—ekonomiska ut— redningar nu har, överförts till tekniska byrån och lånebyrån, kan ifrågavaran— de byrå indragas.

Utredningens förslag får betydande återverkningar på bostadsstyrelsens or- ganisation. Antalet tjänster som indra- ges uppgår till 90, vilket representerar en tredjedel av styrelsens personal den 1 oktober 1957. Besparingarna har be— räknats försiktigt och utredningen för- utser möjligheter till ytterligare bespa- ringar, sedan de föreslagna ändringar- na i organisationen verkat någon tid.

Även för länsbostadsnämndernas vid- kommande blir arbetsuppgifterna starkt påverkade av utredningens förslag. Även om utredningen beräknar att en ar— betsminskning som resultat härav kom- mer att inträda vid nämnderna, anser utredningen betingelserna vara alltför osäkra att för närvarande försöka göra en bedömning som kan ligga till grund för en minskning av nämndernas per- sonaluppsättning. Utredningen förordar därför, att länsbostadsnämndernas per- sonalstyrka skall hållas oförändrad, till dess att tillräcklig erfarenhet av den nya organisationen erhållits.

Kostnaderna för den statliga bostads-

politiska organisationen har bostadssty— relsen i sin begäran om anslag för bud- getåret 1958/59 beräknat till 10,2 milj. kronor. Utredningen beräknar att enligt dess förslag kostnaderna för löner, pen- sioner och övriga omkostnader skall nedgå med nära 2 milj. Av de övriga kostnader som därefter skulle kvarstå kommer om en engångsavgift på de statliga lånen om 0,5 procent uttages, täckning erhållas för ca 5 milj. kronor.

Slutligen kommer de föreslagna för-

ändringarna att få återverkningar för de enskilda byggnadsföretagarna, främst genom de föreslagna förenklingarna i lånehandläggningen.

Utredningen anser att omläggningen av verksamheten bör ske snarast möj- ligt. Den omständigheten att bostadssty- relsen fattat preliminärt beslut i låne- ärende, bör icke hindra att det slutliga beslutet överlåtes på förmedlingsorgan eller länsbostadsnämnd.

A.

1.

Behandlingsgången inom bostadsstyrelsen för ansökningar om tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus före lånetakets införande

Preliminära ansökningar Preliminär ansökan på av bostads- styrelsen fastställt formulär inges av sökanden till det kommunala för- medlingsorganet (Fo). Till ansökan fogas ritningar, teknisk beskrivning, kostnadsberäkning, anbudssamman- ställning m. fl. handlingar samt _ om sökanden är bolag, stiftelse el— ler förening — avskrift av bolags— ordning eller stadgar för såvitt icke dylika handlingar tidigare vits. Efter behandling av ärendet (se härom särskild rutin) överlämnar Fo med eget yttrande ansökan till det långivande organet. Detta förut- sättes i denna rutin vara bostads- styrelsen. Ansökan med tillhörande handling— ar datumstämplas på kanslibyråns allmänna sektion och överlämnas därefter till lånebyråns juridiska sektion (Ju). Ansökan diarieföres på Juzs expe— dition. Akt för ärendet samt vis- cardkort ävensom registerkort och acmekort för flerfamiljshussektio— nen (FH) upplägges. På akten mar- keras efter förfrågan hos FH i före- kommande fall att ärendet skall granskas med förtursrätt, om det med låneansökan avsedda företaget skall igångsättas inom viss kortare tid. Ärendet inlämnas därefter på sektionen. I viss utsträckning insänder sö- kande ritningar och teknisk be-

ingi-

skrivning för förhandsgranskning. I sådant fall lämnas handlingarna efter diarieföring till tekniska by- rån för granskning. När sedermera ansökan i sådant ärende inkommer, diarieföres detta på samma nummer som de först inkomna handling- arna.

På Juzs expedition noteras alltid hos vilken sektion ett ärende befin- ner sig. Ett ärende skall därför all- tid vidaresändas från en befatt- ningshavare till en annan via ex- peditionen, eller skall de befatt- ningshavare, som lämnar ett ären- de vidare, meddela expeditionen till vilken sektion ärendet lämnas och beträffande Ju till vilken befatt- ningshavare. På FH och tekniska byrån finnes dessutom ärenderegis— ter, där notering göres om hos vil- ken befattningshavare på respekti- ve byrå och sektion ärendet be- finner sig. Ärendet förgranskas gemensamt av Ju, FH och tekniska byråns arki- tektsektion, innan den egentliga be— handlingsgången börjar. Finner man vid denna snabbgenomgång att ansökan synes kunna beviljas, bör- jar Ju sin granskning. Synes ären- det av någon anledning ej kunna komma att beviljas, kontaktar be- rörd sektion Fo och/eller sökan- den för komplettering eller änd- ring. Därefter meddelas antingen avslag eller börjar Ju sin gransk- ning. Rör ansökan experimenthns

överlämnas ärendet till byrån för teknisk-ekonomiska utredningar för yttrande.

Ju kontrollerar att de inkomna handlingarna är fullständiga, ombe- sörjer kompletteringar, granskning av bolagsordning eller stadgar, ser- vitut och tomträttsavtal, hänför lån- tagaren till låntagarekategori, note- rar lånegränser på ansökan, under- söker grundkapital för allmännytti- ga företag. Undantagsvis _ i de fall då fråga är om byggnad, som inne— håller många smålägenheter (exem— pelvis s. k. kategorihus) eller eljest en mindre lämplig lägenhetssam- mansättning _ äger samråd rum mellan Ju och planeringsbyråns planeringssektion, varvid lokal un- dersökning av läget på bostads— marknaden utföres och de speciella förhållanden, som kan föreligga, ut- reds. Ärende, som förhandsgrans- kats, överlämnas till lånebyråns marksektion, medan övriga ären- den lämnas till den tekniska byrån.

Tekniska byråns arkitektsektion granskar ritningarna beträffande planlösningar och fasader, varefter samma byrås byggnadstekniska sek- tion granskar den tekniska beskriv- ningen beträffande konstruktioner och material. Eventuella erinringar meddelas sökanden och föreskrift om att erinringarna skall beaktas intas sedermera som villkor i det preliminära lånebeslutet. Ärendet återgår därefter till lånebyrån.

Lånebyråns marksektion granskar tomtprisets eller tomträttsavgäldens skälighet, prövar vatten- och av- loppsfrågor samt bedömer kredit- värdet. Denna granskning utföres av samma person. Vid behandling av eventuella lokaliseringsfrågor deltar en av marksektionens lant-

mätare. Ärendet överlämnas däref— ter till FH.

Berört distrikt inom FH granskar ansökan ur ekonomisk synpunkt. Härvid verkställes stickprovsvis på varje ärende uppmätning av ytor, företaget klassificeras ur subven— tionssynpunkt, lägenhetssamman— ställning och ytterväggsytor kon— trolleras, erforderliga K-värden in— hämtas från tekniska byrån för be- räkning av ersättning för extra värmeisolering, byggnads— och driftkostnader beräknas, avkast- ningsvärde fastställes, maximihyra beräknas och finansieringsplan upprättas (en för varje berörd tomt; planen upprättas av biträ- den) och förslag till preliminärt beslut uppsättes. Härvid förekom- mer i stor omfattning kontakt med Fo och sökanden. Ärendet genom- gås av distriktsföreståndarens när— maste man tillsammans med den tjänsteman, som berett ärendet, var- efter ärendet överlämnas till Ju.

Ju slutgranskar ärendet och juste- rar det av FH upprättade besluts- förslaget, varvid lånevillkor och lånegränser definitivt fastställes. Särskild vikt ägnas åt att fastställa lånesäkcrheten. I vissa fall, t. ex. då gemensamhetsanläggningar fö— rekommer, krävs särskild skydds— inteckning och oftast även servi- tutsinteckning. Ju bestämmer så- dan intecknings plats i förmåns- rättsordningen. Vidare måste stun- dom utöver inteckningssäkerhet krävas borgen, t. ex. då ekonomisk förening står såsom låntagare eller då låntagaren är industriföretag och byggnaden innehåller lägenhe- ter, avsedda uteslutande eller hu- vudsakligen för anställda vid före— taget. Även i fråga om sättet att

10.

11.

12.

ordna underliggande krediter kan villkor uppställas i lånebeslutet. I tveksamma frågor eller ärenden av principiell vikt (kategorihus, tjäns- tebostäder, kreditfrågor m. m.) fö— redrager sektionschefen frågan för byråchefen, generaldirektören eller styrelsen i plenum. Ärendet åter— lämnas därefter till FH.

Ärendet föredrages på FH för di- striktsföreståndaren av dennes när- maste medhjälpare. Föreståndaren äger besluta i ärenden för vilka produktionskostnaden uppgår till högst 2 milj. kronor. Ärenden, avse- ende företag med en produktions- kostnad, som överstiger 2 milj. kro- nor eller ärenden med lägre pro- duktionskostnad, i vilka förestånda— ren ej anser sig böra besluta, före- dras därefter av föreståndaren för sektionschefen. Sådana ärenden i vilka sektionschefen ej anser sig böra besluta _ t. ex. prejudiceran- de ärenden — föredrages av denne för byråchefen, generaldirektören eller styrelsen i plenum. Beslut tecknas genom att slutligt föredra- gande och beslutande tjänstemän på akt och viscardkort tecknar sitt sig- num. Vid plenarbeslut göres av fö- redragande signerad notering om beslutet på mappens insida. Sammanträdesprotokoll upprättas. Ärendet överlämnas därefter till .lu.

Ju utskriver lånebeslut, som re- gistreras och expedieras i två exemplar till Fo och ett till hyres- nämnd, därest företaget är beläget i ort där hyresregleringslagen gäl- ler. Fo vidarebefordrar ett exem- plar till sökanden.

Ärendet uppföres av Ju på en för- teckning över avgjorda ärenden. De på denna förteckning uppförda

13.

ärendena signeras av den tjänste- man, som beslutat i desamma. Ärendet arkiveras på lånebyråns expedition.

B. Slutliga ansökningar

1.

to

Ul

Slutlig ansökan på av bostadssty- relsen fastställt formulär inges av sökanden till Fo. Till ansökan fo- gas ritningar i den mån de ej god- känts tidigare, avskrifter av låne- förbindelser avseende underliggan- de krediter m. fl. handlingar samt — om sökanden är bolag, stiftelse eller förening — avskrift av bolags— ordning eller stadgar om föränd- ring skett sedan preliminärt beslut lämnats. Efter behandling av ärendet (se härom särskild rutin) överlämnar Fo med eget yttrande ansökan till det långivande organet. Detta förut- sättes i denna rutin vara bostads— styrelsen. Ansökan med tillhörande handling- ar datumstämplas på kanslibyråns allmänna sektion och överlämnas därefter till Ju.

Ansökan diarieföres på Juzs expe- dition. Tidigare arkiverad akt med preliminär ansökan och beslut framtages. Ärendet inlämnas där- efter på sektionen. Ju granskar de inkomna handling- arna — kontrollerar att desamma är fullständiga, ombesörjer erfor— derlig komplettering, granskar ho- lagsordningar respektive stadgar, i regel efter ändringar som påford- rats på det preliminära stadiet. Ju kontrollerar även de av besikt- ningsmannen lämnade uppgifterna i fråga om byggnadsföretagets ut- förande. Framkommer därvid att byggherren vidtagit ändringar av förut godkända ritningar eller tek- niska beskrivningar eller har be—

siktningsmannen i något avseende gjort anmärkningar mot utförandet överlämnas ärendet till tekniska byrån för granskning och åtgärd. Ärendet överlämnas därefter till lånebyråns marksektion. Lånebyråns marksektion granskar det slutliga tomtprisets eller tomt- rättsavgäldens skälighet, prövar vatten- och avloppsfrågor samt be— dömer kreditvärdet. Denna gransk- ning utföres av samma person. Tomtkostnaden överensstämmer i allmänhet ej med den som uppgi- vits i den preliminära ansökan på grund av under byggnadstiden uppkomna extraordinära kostna- der, fördyrade grundkostnader

m. m. Ärendet överlämnas till FH. Berört distrikt inom FH granskar ansökan ur ekonomisk synpunkt. Tidigare uppgjorda beräkningar korrigeras eller omarbetas i den mån så erfordras på grund av änd- ringar i uppgifterna. Utöver kom- plettering och omarbetning av de tidigare beräkningarna upprättas för det slutliga beslutet beräkning av extra kreditivtillägg. Granskning göres av att frågan om underliggan- de krediter lösts på ett tillfreds— ställande sätt. Ärendet genomgås av distriktsföreståndarens närmaste man tillsammans med den tjänste— man, som berett ärendet, varefter ärendet överlämnas till Ju. Ju slutgranskar ärendet och juste- rar det av FH upprättade besluts- förslaget, varvid lånevillkor och lånegränser definitivt fastställes. Kontroll verkställes att frågan om underliggande krediter lösts på ett tillfredsställande sätt. I tveksamma fall föredrager sektionschefen viss fråga för byråchefen, generaldirek— tören eller styrelsen i plenum. Ären- det återlämnas därefter till FH.

11.

12.

13.

Ärendet föredrages på FH för di- striktsföreståndaren av dennes när— maste medhjälpare. I tveksamma fall föredrager sektionschefen viss fråga för byråchefen, generaldirek- tören eller styrelsen i plenum. Samma gränser för rätt att teckna beslut gäller som i fråga om preli- minära beslut. Efter föredragning överlämnas ärendet till Ju.

Ju utskriver lånebeslut, re- gistreras och expedieras i två exemplar till Fo och ett till hyres- nämnd, därest företaget är beläget i ort där hyresregleringslagen gäl- ler. Fo vidarebefordrar ett exem- plar till sökanden. Ärendet uppföres av Ju på en för- teckning över avgjorda ärenden. De på denna förteckning uppförda ärendena signeras av den tjänste- man, som beslutat i desamma. Ärendet arkiveras på lånebyråns expedition.

5011]

C. Utbetalning och förvaltning

1. Ansökan om utbetalning av lån med tillhörande handlingar _— låneför- bindelse, inteckningar, gravations- bevis, brandförsäkringsbevis, pant- förskrivning av inteckningar med bättre rätt samt de övriga hand- lingar, som kan ha föreskrivits i det slutliga lånebeslutet — inkom- mer från Fo till kanslibyråns all- männa sektion. Efter datumstämp— ling överlämnas handlingarna till ombudsmannasektionen.

Uppgift om låneärendets nummer inhämtas hos flerfamiljshussektio- nen och åsättes ansökan. Den »tek- niska akten» innehållande prelimi- närt och slutligt lånebeslut rekvi- reras från lånebyråns expedition. Diarieföring av ansökan om utbe- talning sker genom att ett exem- plar av denna insättes i särskild

. Ärendet

pärm. Mapp för säkerhetshandling- ar upplägges. Efter påteckning åter- sändes ett exemplar av ansökan till Fo såsom kvitto på mottagna hand— lingar. Kontoristen kontrollerar att alla er- forderliga handlingar insänts och granskar ansökan med avseende på i densamma och tillhörande bila- gor intagna uppgifter. Då fråga är om gemensamhetsanläggningar för värme och varmvatten rekvireras i förekommande fall från valvet mapp med säkerhetshandlingar rö— rande tidigare utbetalat lån. Kon— troll av ansökan sker även mot det slutliga lånebeslutet. Amorteringsplan upprättas och blankett för beräkning av ränte— eftergift ifylles. Blankett för in- teckningsliggare upplägges. Eventuellt felande handlingar in- förskaffas från sökanden genom ve- derbörande Fo. Ärendet överläm- nas därefter till sekreterare för slutgranskning. Slutgranskning av ansökan om ut- betalning av lån utföres av byrå— sekreterare. Härvid granskas att de i det slutliga lånebeslutet stipule- rade villkoren uppfyllts. Blad till inteckningsliggare kontrolleras och signeras. Ärendet överlämnas där- efter till kanslibiträdet. införes i kontrolliggare och handlingarna åsätts lånenum- mer. Ärendet uppföres på utbetal- ningsbesked (förteckning låne- formsvis), som jämte ett exemplar av det slutliga lånebeslutet och amorteringsplan överlämnas till ka— merala sektionen. Meddelande ut- skrives till berörda Fo angående de lån, som kommer att utbetalas. Lånenummer och utbetalningsdag antecknas i diariet. Ett exemplar av ansökan om utbetalning inlägges

kl

10.

11.

12.

i den tekniska akten. Denna åter- lämnas till flerfamiljshussektionen, som på sitt registerkort gör erfor— derliga noteringar. Låneakten sän- des till valvet för förvaring. Blad för inteckningsliggare insättes ive- derbörlig liggare. Två exemplar av låneförbindelsen återsändes till ve- derbörligt Fo. Brandförsäkringsbeviset lämnas till >>brandförsäkringsavdelningen», som upplägger radregister innehållande uppgift om fastighetsbeteckning och lånenummer. Avdelningen be- vakar fortlöpande att försäkrings- premierna betalas. I samband med femårsbesiktningar granskas att fas- tigheterna är försäkrade till betryg- gande värde, varefter kontroll av försäkringsbeloppet verkställes här. Radregistret fungerar även som nyckel till de i valvet förvarade låneakterna. Uppgift om den tek- niska aktens diarienummer kan erhållas från brandförsäk- ringsbevisen. Från ombudsmannasektionen er- håller kamerala sektionen utbetal- ningsbesked avseende av styrelsen beviljade lån, innehållande uppgift om låntagare, lånenummer och lå— nebelopp. Länsbostadsnämnderna insänder utbetalningsbesked röran- de de av nämnderna beviljade lå- nen. Skilda låneformer upptas på olika besked. Lånen utbetalas genom kassans för- sorg till vederbörande Fo. Plåt till adresseringsmaskin präg- las. Plåten innehåller uppgift om låntagare, adress, belånad fastig— het, lånenummer och beviljat låne- även

belopp.

Lånekort upplägges. Lånekorten förvaras kommunvis för de olika låneslagen. Utbetalade lån påförs lånekorten.

14.

Avisering av lånen sker två gånger årligen, per den 30 juni och 31 de- cember. Arbetet med utskrift av avier m. m. påbörjas omkring mit- ten av maj respektive oktober. För- teckning över förfallande belopp upprättas kommunvis, varvid sam- tidigt separat avi jämte kontrollbe- sked för varje lån utskrives och förfallande ränta och amortering påföres respektive lånekort. Bok- föring på lånekorten sker sålunda innan betalning skett. Skilda för- teckningar upprättas för de olika låneformerna. I den mån så med- hinnes avräknas i förekommande fall ränteeftergifter. Två exemplar av förteckningen jämte tillhörande avier och kon- trollbesked tillställs vederbörande länsbostadsnämnd i de fall panter- na förvaltas av nämnden. Efter granskning vidarebefordrar nämn- den ett exemplar av förteckningen jämte avierna till vederbörande Fo. Nämndens granskning är endast summarisk. Eventuellt kan ett av styrelsen aviserat lån ha blivit in- löst sedan tidpunkten för aviens ut- färdande. I sådant fall strykes lå-

16.

17.

net på förteckningen och avien med kontrollbesked makuleras. För- teckningar upptagande lån, för vilka panterna förvaras av bostads— styrelsen, utsänds i ett exemplar med tillhörande avi och kontroll- besked direkt till vederbörande Fo. Slutsummorna på enligt punkt 13 upprättade förteckningar omföres efter den 1 juli respektive 1 januari mellan ett avräkningskonto och ve— derbörliga låne— och räntekonton. Samtidigt bokförs förteckningarna i särskild reskontra på varje Fo. Från länsbostadsnämnder och di- rekt från Fo inkommande postgiro- betalningar bokförs på nyssnämn- da avräkningskonto. Vederbörande Fo gottskrivs inbetalningarna i res- kontran. Med ledning av vid inbetalningar- na lämnade uppgifter upprättas i april respektive oktober restlängd, som avstämmes mot reskontran. Bostadsstyrelsen tillställer via Fo försumliga betalare en påminnelse med föreläggande att inom 8 dagar betala förfallet belopp. Efter denna tid lämnas restlängderna till om- budsmannasektionen för åtgärd.

Behandlingsgången inom bostadsstyrelsen för ansökningar om tertiär- och tilläggslån till flerfamiljshus efter lånetakets införande

A. Preliminära ansökningar

1. Preliminär ansökan på av bostads- styrelsen fastställt formulär inges av sökanden till det kommunala förmedlingsorganet (Fo). Till an- sökan fogas ritningar, teknisk be- skrivning, kostnadsheräkning m. fl. handlingar samt _ om sökanden är bolag, stiftelse eller förening — avskrift av bolagsordning eller stad- gar. Ny offsettryckt blankett för be- räkning av kostnader och lån har uppgjorts för att bifogas nuvarande ansökningar, denna blankett är emellertid ännu ej obligatorisk. Efter behandling av ärendet (se härom särskild rutin) överlämnar Fo med eget yttrande ansökan till det långivande organet. Detta förut- sättes i denna rutin vara bostads— styrelsen. Ansökan med tillhörande hand— lingar datumstämplas på kansliby— råns allmänna sektion och över— lämnas därefter till lånebyråns ju- ridiska sektion (Ju). Ansökan diarieföres på Juzs expe- dition. Kreditupplysning infordras för enskilda företag. Akt för åren- det samt viscardkort ävensom re- gisterkort och acmekort för fler— familjshussektionen (FH) uppläg- ges. På akten markeras att ärendet skall behandlas med förtursrätt, om det med låneansökan avsedda före- taget skall igångsättas inom viss kortare tid. Ärendet inlämnas där- efter på sektionen.

I viss utsträckning insänder sö— kande ritningar och teknisk be- skrivning för förhandsgranskning. I sådant fall lämnas handlingarna efter diarieföring till tekniska by- rån för granskning. När sedermera ansökan i sådant ärende inkommer, diarieföres detta på samma num- mer som de först inkomna hand- lingarna.

På Ju:s expedition noteras i vis- cardkortregistret alltid hos vilken sektion och befattningshavare ett ärende befinner sig. Ett ärende skall därför alltid vidaresändas från en befattningshavare till en annan via expeditionen, eller skall de befattningshavare, som lämnar ett ärende vidare, meddela expedi- tionen till vilken sektion ärendet lämnas och beträffande Ju till vil— ken befattningshavare. På FH och tekniska byrån finnes dessutom ärenderegister, där notering göres om hos vilken befattningshavare på respektive byrå och sektion ärendet befinner sig.

. Ärendet förgranskas gemensamt av

Ju, FH och tekniska byråns arki- tektsektion innan den egentliga be- handlingsgången börjar. Finner man vid denna snabbgenomgång att ansökan synes kunna beviljas börjar Ju sin granskning. Synes ärendet av någon anledning ej kun- na komma att beviljas, kontaktar berörd sektion Fo och/eller sökan- den för komplettering eller änd-

ring. Därefter meddelas antingen avslag eller börjar Ju sin gransk- ning. Rör ansökan experimenthus, överlämnas ärendet till byrån för teknisk-ekonomiska utredningar för yttrande.

Ju kontrollerar att de inkomna handlingarna är fullständiga, om- besörjer kompletteringar, gransk— ning av bolagsordning eller stadgar, servitut och tomträttsavtal, hänför låntagaren till låntagarekatcgori, noterar lånegränser på ansökan, un- dersöker grundkapital för allmän- nyttiga företag. Undantagsvis _ i de fall då fråga är om byggnad, som innehåller många smålägenheter (exempelvis kategorihus) eller el- jest en mindre lämplig lägenhets- sammansättning —— äger samråd rum mellan Ju och planeringsby- råns planeringssektion, varvid lo- kal undersökning av läget på bo- stadsmarknaden utföres och de speciella förhållanden, som kan fö- religga, utreds. Ärende, som för- handsgranskats, överlämnas till lå— nebyråns marksektion, medan öv- riga ärenden lämnas till den tekni- ska byrån.

Tekniska byråns arkitektsektion granskar ritningarna beträffande planlösningar och fasader, varefter samma byrås byggnadstekniska sek- tion granskar den tekniska beskriv- ningen beträffande konstruktioner och material. Eventuella erinringar meddelas sökanden och föreskrift om att erinringarna skall beaktas intas sedermera som villkOr i det preliminära lånebeslutet. Ärendet återgår därefter till lånebyrån. Lånebyråns marksektion granskar tomtpriset eller tomträttsavgäldens skälighet, prövar vatten- och av- loppsfrågor samt bedömer kredit-

värdet. Denna granskning utföres av samma person. Vid behandling av eventuella lokaliseringsfrågor deltar en av marksektionens lant- mätare. Ärendet överlämnas där- efter till FH.

Berört distrikt inom FH granskar ansökan ur ekonomisk synpunkt. Härvid verkställes uppmätning av ytor, företaget klassificeras ur sub- ventionssynpunkt, lägenhetssam— manställning upprättas, kontroll av ytterväggsyta verkställes, erforder- liga K-värden inhämtas från tek- niska byrån för beräkning av er- sättning för extra värmeisolering, avkastningsvärde och lånetak be- räknas, finansieringsplan upprättas (en för varje berörd tomt; planen upprättas av biträden) och förslag till preliminärt lånebeslut uppsät- tes. Härvid förekommer i stor ut— sträckning kontakt med F0 och sö- kanden. Ärendet genomgås av di- striktsföreståndarens närmaste man tillsammans med den tjänsteman, som berett ärendet, varefter ären- det överlämnas till Ju.

Ju slutgranskar ärendet och juste— rar det av FH upprättade besluts- förslaget, varvid lånevillkor och lånegränser definitivt fastställes. Särskild vikt ägnas åt att fastställa lånesäkerhcten. I vissa fall, t. ex. då gemensamhetsanläggningar fö- rekommer, krävs särskild skydds- inteckning och oftast även servi- tutsinteekning. Ju bestämmer så- dan intecknings plats i förmåns- rättsordningen. Vidare måste stun— dom utöver inteckningssäkerhet krävas borgen, t. ex. då ekonomisk förening står såsom låntagare eller då låntagaren är industriföretag och byggnaden innehåller lägenheter, avsedda uteslutande eller huvud-

10.

11.

12.

sakligen för anställda vid företa- get. Även i fråga om sättet att ord- na underliggande krediter kan vill- kor uppställas i lånebesluten. I tveksamma frågor eller ärenden av principiell vikt (kategorihus, tjän- stebostäder, kreditfrågor m. m.) fö- redrar sektionschefen frågan för byråchefen, generaldirektören eller styrelsen i plenum. Ärendet åter- lämnas därefter till FH.

Ärendet föredrages på FH för di- striktsföreståndaren av dennes när- maste medhjälpare. Föreståndaren äger besluta i ärenden för vilka produktionskostnaden uppgår till högst 2 milj. kronor. Ärenden, av- seende företag med en produktions- kostnad, som överstiger 2 milj. kro- nor eller ärenden med lägre pro- duktionskostnad, i vilka förestånda- ren ej anser sig böra besluta, före- dras därefter av föreståndaren för sektionschefen. Sådana ärenden i vilka sektionschefen ej anser sig böra besluta t. ex. prejudiceran— de ärenden —— föredras av denne för byråchefen, generaldirektören eller styrelsen i plenum. Beslut tecknas genom att slutligt föredra- gande och beslutande tjänsteman på akt och viscardkort tecknar sitt signum. Vid plenarbeslut görs av föredraganden signerad notering om beslutet på mappens insida. Sammanträdesprotokoll upprättas. Ärendet överlämnas därefter till Ju.

Ju utskriver lånebeslutet, som re— gistreras och expedieras i två ex- emplar till Fo, ett till berörd läns- bostadsnämnd och ett till berörd länsarbetsnämnd. Fo vidarebeford- rar ett exemplar till sökanden.

Ärendet uppföres av Ju på en för- teckning över avgjorda ärenden. De på denna förteckning uppförda

13.

ärendena signeras av den tjänste— man, som beslutat i desamma. Ärendet arkiveras på lånebyråns expedition.

B. Slutliga ansökningar

1. Slutlig ansökan på av bostadssty- relsen fastställt formulär inges av sökanden till Fo. Till ansökan fo— gas ritningar i den mån de ej god- känts tidigare, avskrifter av låne- förbindelser avseende underlig"- gande krediter m. fl. handlingar samt — om sökanden är bolag, stif- telse eller förening —— avskrift av bolagsordning eller stadgar om för- ändring skett sedan preliminärt be- slut lämnats. Ny offsettryckt blan- kett (användes även för prelimi- nära ansökningar) har uppgjorts för att bifogas nuvarande ansök- ningar, denna blankett är emeller- tid ännu ej obligatorisk. Efter behandling av ärendet (se härom särskild rutin) överlämnar Fo med eget yttrande ansökan till det långivande organet. Detta för- utsättes i denna rutin vara bostads- styrelsen. Ansökan med tillhörande handling- ar datumstämplas på kanslibyråns allmänna sektion och överlämnas därefter till Ju.

Ansökan diarieföres på Ju:s expe- dition. Tidigare arkiverad akt med preliminär ansökan och beslut framtages. Ärendet inlämnas däref— ter på sektionen. Ju granskar de inkomna handling- arna — kontrollerar att desamma är fullständiga, ombesörjer erfor- derlig komplettering, granskar bo- lagsordningar respektive stadgar, i regel efter ändringar som påfor- rats på det preliminära stadiet. Ju kontrollerar även de av besikt- ningsmannen lämnade uppgifterna

i fråga om byggnadsföretagets ut- förande. Framkommer därvid att byggherren vidtagit ändringar av förut godkända ritningar eller tek- niska beskrivningar eller har be- siktningsmannen i något avseende gjort anmärkningar mot utföran- det, överlämnas ärendet till teknis- ka byrån för granskning oeh åtgärd. Ärendet överlämnas därefter till lå- nebyråns marksektion. Lånebyråns marksektion granskar det slutliga tomtprisets eller tomt- rättsavgäldens skälighet, prövar vatten- och avloppsfrågor samt be- dömer kreditvärdet. Denna gransk- ning utföres av samma person. Tomtkostnaden överensstämmer i allmänhet ej med den som uppgi- vits i den preliminära ansökan på grund av under byggnadstiden uppkomna extraordinära kostna- der, fördyrande grundkostnader m. m. Ärendet överlämnas till FH. Berört distrikt inom FH granskar ansökan ur ekonomisk synpunkt. Tidigare uppgjorda beräkningar korrigeras eller omarbetas i den mån så erfordras på grund av änd- ringar i uppgifterna. Dessutom ut- föres beräkning av extra kreditiv- tillägg. För företag utförda av en— skilda byggmästare utföres hyres- beräkning. Härvid beräknas som ti— digare totalhyra och jämförelse- hyra för hela företaget. Uppdelning av hyror mellan lägenheterna före- tas senare i särskild ordning. Granskning göres av att frågan om underliggande krediter lösts på ett tillfredsställande sätt. Förslag till

10.

11.

12.

13.

slutligt lånebeslut upprättas. Ären- det genomgås av distriktsförestån- darens närmaste man tillsammans med den tjänsteman, som berett ärendet, varefter ärendet överläm- nas till Ju.

Ju slutgranskar ärendet och juste- rar det av FH upprättade besluts- förslaget, varvid lånevillkor och lånegränser definitivt fastställes. Kontroll verkställes att frågan om underliggande krediter lösts på ett tillfredsställande sätt. Ärendet åter- lämnas därefter till FH.

Ärendet föredrages på FH för di- striktsföreståndaren av dennes när- maste medhjälpare. Samma gränser för rätt att teckna beslut gäller som i fråga om preliminära beslut. Efter föredragning överlämnas ärendet till Ju.

Ju utskriver lånebeslut, som re- gistreras och expedieras i två exemplar till F0 och ett till berörd länsbostadsnämnd. Fo vidarebe- fordrar ett exemplar till sökanden. Ärendet uppföres av Ju på en för- teckning över avgjorda ärenden. De på denna förteckning uppförda ärendena signeras av den tjänste- man, som beslutat i desamma. Ärendet arkiveras på lånebyråns expedition.

C. Utbetalning och förvaltning

Behandlingsgången för utbetalning och förvaltning efter lånetakets infö- rande överensstämmer med förhållan- dena före dess införande, varför hänvi— sas till punkten C i bilaga 1.

Bilaga 3

Behandlingsgången inom ett förmedlingsorgan för ansökningar om tertiär- och tilläggslån till fierfamiljshus efter lånetakets införande

A. Preliminära ansökningar

1. Byggherren inkommer till förmed- lingsorganet (Fo) med handlingar för förhandsgranskning av bygg- nadsprojekt (3 ex. teknisk beskriv— ning, 3 omgångar byggnadsritning- ar i skala 1 : 100 samt 3 ex. nybygg- nadskartor) .

De insända handlingarna granskas av Fo och översändes därefter med Fozs yttrande till det långivande organet, vilket här antages vara bo- stadsstyrelsen. Sedan handlingarna återkommit från bostadsstyrelsen med eventu- ella crinringar, meddelas byggher- ren härom.

Lånesökanden inkommer till Fo med låneansökan i 2 ex. jämte öv- riga erforderliga handlingar —— re- gistreringsbevis, stadgar, bolags- ordning etc. Ofta är handlingarna icke kompletta, varför felande handlingar infordras. Efter diarieföring överlämnas hand- lingarna till byråingenjören för ekonomisk granskning och faststäl- lande av belåningstak. Härefter överlämnas handlingarna till förste byggnadsingenjören för teknisk granskning. Ärendet överlämnas därefter till förste fastighetsingenjören, som har att kontrollera tomtkostnaden (i förekommande fall framräknande av tomträttsavgäld).

8.

10.

11.

12.

B. 1.

Handlingarna överlämnas till fas- tighetsassistenten, som uträknar tilläggslån, avkastningsvärde samt primär—, sekundär- och tertiärlån och i förekommande fall den egna insatsen.

Ärendet föredrages för fastighets- chefen och översändes därefter försett med Fozs yttrande och un- derskrift till bostadsstyrelsen. Bostadsstyrelsen meddelar prelimi— närt lånebeslut, eventuellt före- gånget av dispensmeddelande att hinder ej föreligger för byggnads- företagets igångsättande. Bostads- styrelsens beslut vidarebefordras till den sökande.

Delegationsbeslut angående kom- munal borgen och byggnadskredi- tiv utskrives och översändes till drätselkontoret.

Drätselkontoret ombesörjer under- skrift av kreditivrevers. I anslut- ning härtill erhålles igångsättnings- tillstånd från länsarbetsnämnden.

Slutliga ansökningar

Sökanden inkommer till Fo med slutlig låneansökan i två ex. jämte övriga erforderliga handlingar (in- tyg angående bottenkredit, even- tuella ändringsritningar, registre- ringsbevis, bolagsordning etc.). Ärendet diarieföres och överlämnas därefter tillsammans med samtliga preliminära handlingar till bygg—

nadsinspektörerna, vilka förrättar besiktning och standardkontroll. Eventuella erinringar mot utförande och standard angives i Fozs ytt- rande.

3. Ärendet överlämnas för ekonomisk granskning, beräkning av slutlig byggnadskostnad och belåningstak till byråingenjören.

4. Ärendet överlämnas därefter för slutlig granskning av tomtkostnad till förste fastighetsingenjören. I fö- rekommande fall justeras tomträtts— avgälder, bland annat med hänsyn till extraordinära grund- och plane- ringskostnader.

5. Ärendet överlämnas till fastighets- assistenten, som upprättar hyreskal- kyl m. m.

6. Efter föredragning för fastighetsche- fen expedieras ärendet försett med Fozs yttrande och underskrift till bostadsstyrelsen.

7. Bostadsstyrelsen meddelar slutligt lånebeslut, vilket vidarebefordras till den sökande.

8. Nytt delegationsbeslut angående kre- ditivborgen utfärdas i de fall så fin- nes erforderligt.

C. Utbetalning och förvaltning 1. På drätselkontoret utskrives ansö— kan om utbetalning av lån, rever-

ser, pantförskrivningshandlingar, slutbesiktningsbevis. I förekomman- de fall infordras registreringsbevis, ekonomiska planer, uppgift angåen— de förhandsteekning av bostadsrät- ter, avskrifter av bottenlånereverser, inteckningshandlingar etc. Handlingarna överlämnas till sö- kanden för underskrift, varefter de- samma efter granskning och even- tuell komplettering försedda med Fozs yttrande översändes till bo- stadsstyrelsen. Sedan utbetalning skett från bo- stadsstyrelsen till Fo löser Fo kre- ditivet.

. Från bostadsstyrelsen och länsbo- stadsnämnd erhållna avier komplet— teras i förekommande fall beträf- fande ränteeftergift och familjebo— stadsbidrag och utsändes därefter till vederbörande låntagare. Uppgift om ränteeftergift översändes från bostadsstyrelsen i de fall avräkning ej kunnat ske vid aviseringen. Låntagarnas inbetalningar motta- ges av drätselkontoret, som därefter upprättar redovisning till bostads- styrelsen.

Av bostadsstyrelsen/länsbostads- nämnden aviserade belopp inbetalas till respektive myndighet varjämte upprättad redovisning översändes.

Bilaga 4

Städer, köpingar och egentliga landskommuner med minst två flerfamiljshus, för vilka erhållits preliminärt beslut om tertiär- och tilläggslån kalenderåret 1956, och med för- delning efter antalet sådana företag (specifikation till kapitel ], tabell 5).

Antal flerfamiljshus Städer Köpingar Eg. landskommuner 2 Vadstena Kungsör Sjuhundra

Mjölby Norberg Upplands Bro Sävsjö Älmhult Partille Eksjö Markaryd Råda Tranås Hultsfred Steneby Vimmerby Emmaboda Hedemora lk Visby Osby Bräcke Ronneby Perstorp Brunflo Vänersborg Skurup Degerfors Åmål Hörby Piteå Ik Kumla Skene Älvkarleby Nora Tibro Åker Hedemora Forshaga Västerlövsta Söderhamn Laxå Mörrum Bollnäs Hallsberg Tollarp Sollefteå Morastrand Viby Boden Ljusdal Stora Tuna Norrbärke Grangärde Ytterlännäs Botkyrka Broby Sö. Sandby Veberöd Järna Junosuando Västerhaninge Svarteborg Rättvik Mora Själevad Romelanda

3 Strängnäs Täby Sura

Motala Åtvidaberg Valbo Köping Hallstahammar Bjurholm Fagersta Skillingaryd Hörnefors

Arboga Alvesta Hanebo Värnamo Olofström Järfälla Vetlanda Klippan Ramsele

Oskarshamn Bjuv Österhaninge

Kristianstad Frösö Simrishamn

Falkenberg Kungsbacka Kungälv Lysekil Alingsås Lidköping

Antal flerfamiljshus

Städer

Köpingar Eg. landskommuner

10

Ulricehamn Skara Filipstad Örebro Falun Borlänge Avesta Sandviken Örnsköldsvik

Söderköping Karlskrona Höganäs Eslöv Mölndal Kristinehamn Säffle Härnösand

Enköping Flen Köping Varberg Mariestad Ludvika Lycksele Haparanda

Sundbyberg Ängelholm Hässleholm Trelleborg Arvika Ö stersund Kiruna Trollhättan

Huskvarna Nässjö Lund Ystad Hudiksvall Luleå

Södertälje Nyköping Växjö Kalmar Västervik Skövde Sundsvall

Solna Hälsingborg Uddevalla Karlskoga

Jönköping Halmstad Falköping

Finspång

Sollentuna

Skön

Jokkmokk Huddinge

St. Kopparberg Hofors Skellefteå lk

Umeå lk

Antal flerfamiljshus Städer Köpingar Eg. landskommuner

11 Lidingö Landskrona Umeå Skellefteå

12 Katrineholm Ljungby Malmö

13 Uppsala

14 Eskilstuna Västerås

15 Linköping

16 Norrköping

18 Karlstad

21 Gävle

29 Borås

38 Göteborg

5 7 Stockholm

Schablon för beräkning av belåningstak för flerfamiljshus

Utarbetad av experterna, civilingenjören Allan Rosén och byrådirektören Anders Assis

Inom byggnadslånebyrån respektive bostadsstyrelsen har sedan 1940-talets första hälft vid prövningen av ansök- ningar om tertiärlån tillämpats en me- tod för beräkning av byggnadskostnader som visat en relativt god överensstäm- melse med de resultat man kunnat er- hålla genom fortlöpande revidering av räkenskaperna för färdigställda hus. Byggnadslånebyråns beräkningsmetod har utarbetats på grundval av kända uppgifter om byggnadskostnaderna för fem i Västerås, huvudsakligen under är 1942 uppförda hus med husbredder va- rierande mellan 10,6 och 12 meter. För vart och ett av dessa hus framräknades kostnaden för vissa utrustningsdetaljer —— kök, badrum, trappor, sopnedkast, balkonger, parkettgolv, kylskåp etc. — ävensom sådana kostnader som konsult- och byggmästararvoden. Den återståen— de kostnadcn uttryckt i kronor per m2 lägenhetsyta benämndes stompris. Vid tillämpning av vissa korrektionsfakto- rer, som eliminerade skiljaktigheter i fråga om husbredd och våningsantal, erhölls en god överensstämmelse mellan stompriserna för de fem olika husen. Med ledning av kända olikheter i fråga om byggnadskostnader mellan olika or- ter, beräknades inom byggnadslåneby- rån stompriser och enhetspriser för ut- rustningstillägg för olika områden av landet.

Kungl. Maj:ts beslut den 16 december 1955 om införande av belåningstak fö- regicks av en undersökning verkställd av bostadsstyrelsen, rörande den genom- snittligt godtagbara produktionskostna— den för ett hus med ca 57 m? medellä- genhetsyta och med normal standard. Styrelsen valde två bostadshus, ett upp- fört i Eskilstuna och ett uppfört 1 Upp- sala. Med ledning av här ovan beskri- ven värderingsmetod beräknade styrel- sen kostnaderna för de båda husen. Dä utgångsvärdet för styrelsens värderings- nietod utgjorde kostnaderna i Västerås (O-ort), omvandlades de framräknade värdena till för Västerås gällande arbets— löner och inaterialpriser. Styrelsen fann med hänsyn till prisläget den 1 januari 1955 (byggnadskostnadsindex 211,1) att ett skäligt värde borde utgöra 537 kronor per kvadratmeter bostadslägen- hetsyta. Med tillägg för normal tomtkost- nad — 38 kronor per kvadratmeter bo- stadslägenhetsyta —— erhölls en produk- tionskostnad av 575 kronor, eller det be— lopp, som Kungl. Maj:t den 16 december 1955 fastställde som belåningstak. Den av byggnadslånebyrån och bostadssty- relsen tillämpade värderingsnietoden har underkastats en granskning och omarbetning. Sålunda har vissa poster på utrustningstilläggssidan överförts till stomprissidan, vissa utrustningstill- läggsposter har sammanförts till en post

och vissa tilläggsposter har procentuellt fördelats på stompriset och utrustnings— tilläggen. Genom dessa åtgärder har be— räkningsmetodcn icke oväsentligt för- enklats.

Utgår man från prisläget den 1 ja- nuari 1955 (Bostadsstyrelsens byggnads- kostnadsindex [Ib] : 211,1) ger den på ovan antytt sätt omarbetade värderings- 1netoden de värden på stompris och ut- rustningstillägg m. ni., som framgår av följande förslag till schablon för beräk- ning av belåningstaket för flerfamiljs— hus. Vid schablonens utarbetande har även utredningens förslag till ändrade belåningsregler beaktats.

A. Bostadslägenheter

0,74 ............... + 1,8 1. Stompris: 375 kronor per 1112 bo- 0:75 --------------- + 0>9 stadslägenhetsyta (Myr 8:33: : : : : : : : : : : : : :: _318 0,78 ............... _ 1,8 Stomkostnaden (Sto) för 0'79 OCh darutover ' ' _ 2'6 1 lamellhus = __100 + ”+ b+u bly )( 375 punkthus = __00 + D bly x 375 100 100 2. Tillägg för utrustningsdetaljer (Ut) enhet ä-pris Kök ................................ st 2 700 Kokvrå ............................. » 1 600 Kokskåp (med v. och avl.) ........... » 1 100 Kylskåp ............................ » 800 Toalettrum (inkl. golvbeläggn.) ........ » 1 100 Våningsbad (inkl. golvbeläggn.) ........ » 2 500 Balkonger ........................... m2 175 Linoleum ........................... » 20 Parkett ............................. » 25 Golvplattor/naturstcn i låg ............. » 30 Väningstrappor ...................... bost.vån./trapphus 5 000 Maskintvättstuga .................... läg. 260 Centralantenn ....................... » 100 Personhiss .......................... bost.vån./hiss 3 700 Treglasfönster ....................... mzbly 5 Värmeisolerade ytterväggar Ko till Ko—0,05 ................... mzbly O Ko—0,06 till Ko—0,15 ............. » 8 Ko—0,16 och därutöver ............ » 13 Fasadtegel, ädelputs .................. » 4 Oljeeldning .......................... » 5 Avdrag för ej egen panncentral ........ » 10

1 För ort med ortskoefficient (Ok) = 100

Korrektionsfaktorer för antalet våningar (v)

2 ................. +4,7 21/2 ............... +2,7

................. 0,0 31/2 ............... ——1,4 4 ................. —2,7 41/2 ............... =3,1

................. —3,4 51/2. . ........... —3,6

................. —3,8 61/2......._..... ———4,0 '7 och därutöver.. . .. —4,2

husbredder (b) im

9,0 .............. + 1,5 9,5 .............. + 0,9 10,0 .............. + 0,6 10,5 .............. + 0,3 11,0 .............. 0,0 11,5 .............. — 0,3 12,0 .............. — 0,5 12,5 och därutöver. . —0,6

utnyttjandetal (u)

Nominellt byggnadsvärde (an)=%0

(Sto + Ut)

3. Ortskoefficient (lo) fastställes av bostadsstyrelsen och följande tablå visar beräknade ortskoefficienter för några av landets största städer:

Borås ................... 101 Eskilstuna ............... 96 Gävle ................... 106 Göteborg ................ 105 Halmstad ................ 95 Hälsingborg .............. 89 Jönköping ............... 95 Kalmar .................. 99 Karlskoga ................ 100 Karlskrona ............... 99 Karlstad ................. 102 Linköping ................ 96 Lund .................... 88 Malmö .................. 88 Norrköping ............... 96 Solna .................... 108 Stockholm ............... 108 Uppsala ................. 103 Västerås ................. 100 Örebro .................. 96

4. Korrigering med hänsyn till pris— ändringar och rationaliseringsvin- ster (t). Ib : bostadsstyrelsens byggnadskost- nadsindextal vid den tidpunkt då byggnaden är färdigställd (: inflytt- ning har skett i 75 procent av lägenhe- terna i byggnaden).

Byggnaden Rationaliserings- påbörjad är konstant (r) 1958 .................. 6 1959 ................. 8 [ Ib X 100 — 211.1 _ 100 _ r

Om väsentliga språngvisa prisföränd- ringar skulle inträffa bör beräkningen av tillägget omarbetas.

Belåningstaket för bostäder

: (1 + 0.01 i) an + Tk

(Tk: av bostadsstyrelsen fastställd tomtkostnad)

B. Lokaler (även i byggnader med en- bart lokaler)

1. Prima lokaler (Lokallägenhetsyta :lly) Belåningstaket = % (1 + 0.01t)>(11y )( 550 + Tk

Avdrag för ej egen panncentral 10 kronor per m21ly.

2. Sekunda lokaler. I stompriset för bostadshuset är källarvåningen in- räknad. Eventuell inredning av sekunda lo- kaler i sådan våning höjer icke be- låningstaket. För undre. källare och överbyggda gårdar och annan tillbyggnad är belåningstaket : Ok = __ (1 0.01t) )( v )( 375 100 + y

där vyzundre källarens resp. till-

byggnadens våningsyta. Avdrag för ej egen panncentral 5

kronor per m2 vy

Om prima lokal inredes i tillbyggnad, som för övrigt inrymmer sekunda loka- ler, beräknas belåningstaket i enlighet med punkt 2 med

Ok tillä : _ (1 0.01!) x ll )( 175 gg 100 + y Avdrag för ej egen panncentral 5 kronor per m2 lly

C. Panncenfraler

För panncentral belägen i byggnads källarvåning och gemensam för två eller flera friliggande byggnader höjes belå- ningstaket med

Ok _ 1 0.01t 10 1 +5 v 100( + )( )( y X Y)

där ly och vy=summan av anslutna byggnaders ytor och ly : bly + lly

För panncentral belägen i friliggande byggnad beräknas belåningstaket på

D. Gemensamma bestämmelser Belåningstaket får höjas med kredi- tivtillägg och vintermerkostnad i enlig- het med nu gällande regler.

Om byggnaden är belägen på tomt upplåten med tomträtt belånas endast byggnaden, dvs. Tk är lika med noll.

mosvarande sätt.

3 (1 + 0.01 t) (15 x ly + 10 x vy). 100

Normalhuset, som legat till grund för bostadsstyrelsens beräkning av det belå- ningstak, som Kungl. Maj:t fastställt den 16 december 1955 till 575 kronor per 1112 utgjorde ett lamellhus och innehöll 18 bostadslägenheter i 3 våningar, var 11.25 rn brett, utnyttjandetalet utgjorde 0.80, bostadslägenhetsytan 1 005 in2 och vånings- ytan 1 250 mg. Byggnaden inrymde endast bostäder. Ortskoefficient : 100. Bygg- nadskostnadsindex den 1 januari 1955 var 211,1.

Tillämpas här ovan beskriven schablon på normalhuset, skulle beräkningen av belåningstaket bli följande

”=O b=—0'15 Li:—25 Bkn=%g(366511+174150)= 100 0.15 _ 2.6 Stomkostnad+— )( 1005 X : 540 661 100 211.1 X 100 x375=366.511 '=T_100—0=0 Utrustningstillägg

Tk=30xl250=37500

antal enhet a-pris kronor

Kök ........ 18 st 2 700 48 600 Belåningstaket : Kylskåp. . . . 18 » 800 14 400 _ _ Våningsbad . 18 » 2 500 45 000 _ (1 + 0) 540 661 + 37 500 _ 578 161 Balkonger__. 70 ma 175 12 250 eller avrundat uppåt 578 200 Linoleum . . . 445 » 20 8 900 Parkett ..... 215 » 25 4 620 Golvplattor . 130 » 30 3 900 Våningstrap- . .. por ______ 6 bost.5000 30 000 Belåningstaket for normalhuset skulle vån_trapphus således utgöra 578 200 kronor. Tilläm- MaSklntvatt' pas nu gällande regler skulle belånings- stuga ..... 18 bost. 260 4 680 k t f" lh 'll läg. ta e or norma uset uppgå ti Central- antenn. ... 18 » 100 1 800 174 150 (1 005 x 575 =) 577 875 kronor

P. M. angående hålkortsanläggning vid bostadsstyrelsen

Utarbetad av experten, auktoriserade revisorn Bruno Svensson

Nuvarande redovisningsutrustning omfattar bokföringsmaskiner av typ Burroughs samt en Citografanläggning. Genomskriftsmetoder utnyttjas vid ut- skrivning av avier och kommunlistor.

Enligt kontrakt med IBM har en hål- kortsanläggning beställts, Vilken beräk— nas vara installerad i sin helhet den 1 juli 1958. Anläggningen skall utnyttjas för en mekanisering av i stort sett nu- varande rutiner men härutöver även lämna större möjligheter till framtagan- de av statistikuppgifter. Enligt bostads- styrelsens beräkning skall netto 16 kon- torsbiträden inbesparas, medan en ny befattning såsom hålkortschef inrättas.

Den beställda maskinparken har föl— jande sammansättning och kan beräknas draga följande årliga kostnader (exkl. lokal- och personalbikostnader) i hy- ror m. m.

Maskiner Kronor Hyror 1 Stansmaskin .................. 1 Kontrollstansmaskin ........... 1 Collator ...................... 1 Reproducerande stansmaskin. . . . 70 000 1 Översättningsmaskin ........... 1 Tabulator ..................... Andra kostnader Engångskostnader fördelade på 5 år 6 000 Av Statistiska centralbyrån utförda multiplyerarbeten ............... 5 000 Kortkostnader, boxar ............. 9 000 90 000 Personalkostnader 1 Hålkortschef ................... 15 000 3 Operatörer ..................... 35 000 2 Stansoperatriser ................ 20 000 70 000

Summa kronor 160 000

Enligt byggnadslåneutredningens för— slag skulle en centralisering till bostads- styrelsen ske av inkassering för låne— avier, utbetalning av familjebostadsbi- drag salnt beräkning och utbetalning av ränteeftergifter. Detta kräver givetvis en viss utökning av maskinutrustningen och personalen för hålkortsavdelningen.

I nedanstående beräkning angående den maskinpark, som erfordras för lö- sande av samtliga uppgifter inkl. av utredningen föreslagna utökningar, har följande kvantitetsuppgifter förutsatts.

Antal (per år) Statliga bostadslån ................ 225 000 Avier till låntagare (halvårsvis) ..... 450 000 Familjebostadsbidrag (halvårsvis) kvittade på avierna ............. 100 000 Familjebostadsbidrag (kvartalsvis) till bidragsmottagare ............ 500 000 Ränteeftergifter (halvårsvis) kvittade på avierna och utbetalda kontant ....................... 450 000 Kartotek för beräkning och kontroll av ränteeftergifter .............. 100 000

Med utgångspunkt från de utökade uppgifterna för anläggningen kan an— föras:

a) Stanskapaciteten måste avsevärt ut- ökas framför allt på grund av redo— visningen för familjebostadsbidrag.

b) Ytterligare en collator och en sum- mastans torde vara önskvärda. 0) De arbeten, som nu förutsättes skola ske hos Statistiska centralbyrån, bör övertagas av den egna anläggningen genom anskaffande av en multipli— cerande stansmaskin, som genom ut-

ökningen av arbetsuppgifterna får ökad användning.

d) översättningsmaskinen kan vara av enklare typ.

e) Genom den förhållandevis rikliga ut- rustningen av hjälpmaskiner torde en tabulator vara tillräcklig.

f) Den av bostadsstyrelsen förutsatta lönen för hålkortschefen torde vara för låg. Dessutom torde erforderliga maskinoperatörer icke kunna erhål- las för samma lön som kontorsbi- träden. Anläggningen skulle härefter få un- gefärligen följande sammansättning och årliga kostnader:

Maskiner Kronor

l'lyror

3 Stansmaskiner 026 .............. ' Kontrollstansmaskiner 056 ....... Sorterare 083 ................... Gollatorer 077 .................. lieproducer 519 ................. Summastans 517 ................

hlultiplieerande stansmaskin 602A

Oversättningsmaskin 552 ......... 'l'ahulator 421 ..................

Andra kostnader lingångskostnader, fördelade på 5 år.

Kortkostnader, boxar m. m ......... V

101 000

r—o—nu—y—u—l;_1

8 000 13 000

125 000

161 Personalkostnader

1 Chef .......................... 3 Maskinoperatörer ............... 4 Stansoperatriser (5 stycken, ej helt sysselsatta) .....................

20 000 -10 000

40 000 100 000

Summa kronor 225 000

Kostnadsökningen uppgår till kronor 65 000: — men torde vara välmotiverad med hänsyn till den utökade avdelning- ens i flera hänseenden väsentligt för- bättrade kapacitet. En betydande över- kapacitet kommer att finnas under vis- sa tider på året, vilken torde kunna ut- nyttjas för bostadsstyrelsens statistiska avdelning.

Till slut bör anföras, att hålkortsan- läggningen i och för sig måste anses vara elt provisorium för ett fåtal år. Alla anläggningens huvuduppgifter kan redan för närvarande lösas av elektro- maskin till väsentligt lägre kostnader. Sistnämnda lnaskiners kapacitet kan dock ej alls utnyttjas för enbart bostads- styrelsens behov, varför en övergång till dylik teknik förutsätter ett samgå- ende med t. ex. andra statliga myndig- heter.

Bilaga 7

Sammanställning

utvisande utredningens förslag till personalorganisation för bostadsstyrelsen och som

jämförelse styrelsens personaluppsättning per den 1 oktober 1957

Organisation Organisation -- _ . Befattning per den 1 enligt utred- hliihlililiäé Eri) oktober 1957 ningens förslag Kanslibyrån Byråchcf ........................... 1 Bo 1 1 Bo 1 Allmänna sektionen

Byrådirektör ........................ — 1 Au 24 + 1 Ao 24 Förste byråselweterare ............... 1 Ao 23 —— 1 Ao 23

» » ............... — 1 Ae 21 + 1 Ac 21 Anmnuens .......................... 2 2 Assistent (registrator) ................ 1 Ae 10 1 Ae 10 lx'anslist ............................ 1 Ae 15 + 1 Ae 15 Assistent ........................... 1 .Xe 12 1 Ac 12 liontorist .......................... 1 Ae 0 ] Ae 0 Förste expeditionsvakt ............... 2 Au 8 2 Ao 8 Ix'nnslibiträde ....................... 2 .X 71 3 A 7 f 1 A 7 lixpedltionsvnkt .................... 3 Au 7 3 Au 7

» .................... 5 Ac 7 5 Ae 7 liontorshiträde ...................... 7 7 Kumerula sektionen lx'ann'erare ......................... 1 Ae 23 1 Ae 23 Förste byråsekreterare ............... 1 Ae 21 1 Ae 21 Maskinehef ......................... — 1 Ae 17 + 1 Ae 17 Kassör ............................. 1 Ao 13 1 Ao 13 Förste kansliskrivare ................. 1 Ao 12 1 Ao 12 Iianslislu'ivare ...................... 1 Ae 10 1 Ae 10 Kontorist .......................... 2 Ae ') 2 Ae *.) Kanslihiträde ....................... 7 A 7 (i A 7 _ 1 A 7 lx'ontnrshlträde ...................... 29 16 13 ()nzbndslnunImse/diane]1

Byrtulirektör ........................ 1 Ao 26 l Ao 26 Förste byråselweterure ............... 1 Ao 23 2 Ao 232 + 1 Ao 23

» » ............... l A6 2.3 — — 1 Ae 23 » » ............... — 1 Ao 212 + 1 Ao 21 » » ............... 1 Ae 21 —— +— 1 Ae 21 Amanuens .......................... 3 1 — Kontorsskrivare ..................... 2 Ae 13 1 Ae 13 _ 1 Ae 13 Förste kansliskrivare ................. 1 Ae 12 _ — 1 Ae 12 Kansliskrivare ...................... 1 Ae 10 1 Ae 10 Kontorist .......................... 1 Ae 9 -— —1 Ae 9 Extra tjänsteman .................... 1 Ag 8 _ -——1 Ag 8 ]x'anslibiträde ........ ; .............. (i A 7 2 A 7 —4 A 7 Kontorsbiträde ...................... 7 4 —— 3

1 för kanslibiträden anges inte anställningsform utan endast lönegrad. " en överförd från lånebyråns juridiska sektion.

Organisation Organisation —- , . Befattning per den 1 enligt utred— highgä?iä(—£l) oktober 1957 ningens förslag * i g Planeringsbyrån Byrårhef ........................... 1 De 1 1 En 1 Statistiska sektionen Förste aktuarie ..................... 1 Ae 23 1 Ae 23 Amanuens .......................... 4 4 Utredningssektionen Förste aktuarie ..................... 1 Ao 23 ] Ao 23 Amanuens .......................... 1 1 Planeringssektionen Förste aktuarie ..................... 1 Ao 23 1 AO 23 » » ..................... 1 AB 21 1 A(' 21 Amanuens......................... 1 1 Assistent ........................... 1 Ag 13 1 Ag 13 Gemensam biträdespersonal Kansliskrivare ...................... 1 Ae 10 1 Ae 10 Kontorist .......................... '! Ac 9 i Ae 9 + 1 Ae 0 Kanslibiträde ....................... 'i A 7 »1 A 7 ——1 A 7 Kontorshiträde ...................... 10 10 Tekniska byrån ByråChcf ........................... 1 Bp 1 1 Hp 1 Tekniska sektionen (Nuvarande m—kitektsektionen) Byrådirektör ........................ 1 Ae 26 1 Ae 26 » ........................ 1 Ae 24 1 Ae 24 Arkitekt (3/5 tjänstgöring) ........... > Ag 24 + _ 5 Ag 24 » (3/10 tjänstgöring) .......... 1 Ag 24 _ — 1 Ag 24 » .......................... 1 Ae 23 — +— 1 Ae 23 Ingenjör. . . . . ...................... —— 1 Ae 17 + 1 A0 17 » ........................... 1 Ae 15 — ——1 Ae 15 Tekniker ........................... 1 Ae 10 1 Ae. 10 Tekniskt biträde .................... 1 Ag 7 1 Ag 7 (nuvarande byggnadstekniska sektionen) Förste byråingenjör ................. 1 Ae 23 2 Ae 231 + 1 Ae 23 >> » ................. 2 Ae 21 —— +— 2 Ae. 21 Byråingenjör ....................... 1 Ae 19 1 Ae 191 Ingenjör ...... . .................... 2 Ae 17 1 Ae 17 _ 1 Ae 17 Kansliskrivare ...................... +— 1 Ae 101 + 1 Ae 10 Tuätterisektionen Förste byråingenjör ................. 1 Ae 23 1 Ae 23 )) i) ................. 1 AB 21 1 Ae 21 Ingenjör ..... . ..................... & Ae 15 3 Ae 15 Gemensam biträdespersonal Kontorist. . . . . ..................... 2 Ae 9 1 Ae 9 — 1 Ae 0 Kanslibiträde ....................... 1 A 7 2 A 7 + 1 A 7 Kontorsbiträde ........ .. . . ......... 6 3 _ 3

1 en överförd från byrån för teknisk-ekonomiska utredningar.

Organisation Organisation , . Befattning per den 1 enligt utred- Nf:?klllååign( +) oktober 1957 ningens förslag ms g (Å) Lånebyrån Byråchef ........................... 1 Bo 1 1 Bo 1 Förste byråingenjör .................. 1 Ae 23 1 Ae 23 Sakkunnig .......................... 1 arv. ] arv. Juridiska sektionm Förste byråsekreterare ............... 1 An 23 _ _] Ao 231 » » ......... . ..... 1 Ao 21 _ _ 1 Ao 211 » » ............... 1 Ae 21 — _ 1 Ae 21 Byråsekreterare ..................... 1 tf. Ao 19 _ —_ 1 tf. Au 19 Amanuens ..... . .................... 2 — _ 2 Förste kansliskrivare ................ 1 Ao 12 _ _] Ao 12 » » ................ 1tf.Ae12 _ —1ti. Ae 12 Kontorist .......................... 3 Ae 9 _ _ 3 Ae 9 Kanslibiträde ....................... 2 A 7 _ _ 2 A 7 Kontorsbiträde ...................... 8 _ _ S Fler/amiljshusseklionen Byrådirektör ........................ 1 Ae 24 _ _ 1 Ae 21 Distrikt I Förste byråingenjör ................. 1 Ae 23 _ — 1 Ae 23 » » ................. 1 Ae 21 — _1 Ae 21 Byråingenjör ......... . .............. 2 Ae 19 _ _ 2 Ae 19 Ingenjör ........................... 1 Ae 17 _ _1 Ae 172 » ........................... 3 Ae 15 _ _3 Ae 15 Kansiiskrivarc ...................... 1 Ae 10 _ _ 1 Ae 19 Kontorist .......................... 1 Ae 9 _ —1 Ae 9 Kanslibiträden ...................... 4 A 7 _ _ 4 A 7 Kontorsbiträde ...................... 1 _ _ ] Distrikt II Förste byråingenjör ................. 1 Ae 23 _ _ 1 Ae 23 » » ................. 1 Ae 21 _ _ 1 Ae 212 Byråingenjör ....................... 2 Ae 19 _ _ 2 Ae 192 Ingenjör ........................... 1 Ae 17 _ _ 1 Ae 172 » ........................... 3 Ae 15 _ _ 3 Ae 15 Kansliskrivare ...................... 1 Ae 10 _ _ 1 Ae 19 Kontorist .......................... ] Ae 9 _ _ 1 Ae 9 Kanslihiträde ....................... 2 A 7 _ _ 2 A 7 Enfamiljslmsseklinnen Byrådirektör ....................... 1 Ao 26 1 Ao 26 Förste byråingenjör .................. 1 Ae 23 — _ 1 Ae 23 Byråingenjör ....................... 1 Ae 19 1 Ae 19 Ingenjör ........................... 1 Ae 17 _ _ 1 Ae 17 » ........................... 1 Ae 15 1 Ae 15 Kanslibiträde ....................... 1 A 7 1 A 7 Värderingsseklionen Byrådirektör ........................ 1 Ae 24 1 Ae 24 Förste byråingenjör .................. 1 Ae 21 2 Ae 21 + 1 Ae 21 Byråingenjör ....................... 1 Ae 19 3 Ae 19 + 2 Ae 19 » ....... . ...... . ........ 2 Ag 19 2 Ag 19 Ingenjör ........................... _ 2 Ae 17 + 2 Ae 17

1 överförda till kanslibyråns ombudsmannasektion. 2 överförs till värderingssektionen.

Organisation Organisation -- _ . Befattning per den 1 enligt utred- NI?1iskii]i%1( äl) oktober 1957 ningens förslag g Ingenjör ........................... 1 Ae 15 1 Ae 15 Kanslibiträde ....................... 1 A 7 1 A 7 Kontorsbiträrle ...................... 1 1 M arksekt i on en Byrådirektör ........................ 1 Ae 24 + 1 Ae 24 Förste byråingenjör .................. 1 Ae 23 — _ 1 Ae 23 Lantmätare ........................ 2 Ag 21 2 Ag 21 >> ........................ 1 arv. 1 arv. Byråingenjör ....................... 1 Ae 19 1 Ae. 19 Kanslibiträtle ....................... 1 A 7 1 A 7 Kontorsbiträde ................. . . .. 2 2 Sektionen för (Iri/tskostnadsundersök- ningen och byggkostnadsindex . Förste byråingenjör .................. _ 1 Ae 23 + 1 Ae 23 Byråingenjör ....................... _ 2 Ae 19 + 2 Ae 19 Ingenjör ........................... _ 1 Ae 17 + 1 Ae 17 Kontorist .......................... _ 1 Ae 9 + 1 Ae 9 Byrån för teknisk-ekonomiska utredningar Byråchef ........................... 1 131) 1 _ _1 Bp 1 Byrådirektör ............ . .......... 1 Ae 24 — _ 1 Ae 24 Allmänna sektionen Förste byråingenjör ................. 1 Ae 23 — — 1 Ae 23 Kausliskrivare ...................... 1 Ae 19 _ _ 1 Ae 101 Kontorist .......................... 1 Ae 9 _ _1 Ae 9 K outorsbiträde ..................... 1 _ — 1 Sektionen för övervakning av experiment- verksamheten Förste byråingenjör ................. 1 Ae 23 _ _] Ae 23 Ingenjör ........................... 1 Ae 15 _ _ 1 Ae 15 Sektionen för materialgranskning och lyplnzskonstruktioner Flörste byråingenjör ................. 1 Ae 23 _ _ 1 Ae 231 Ingenjör ........................... 1 Ae 17 _ _ 1 Ae 17l Sektionen för (Iri/lkoslnadsundersäkningar och byggkostnadsindex2 Fiörste byråingenjör .................. 1 Ae 23 — _ 1 Ae 23 Byråingenjör ....................... 2 Ae 19 _ _ 2 Ae 19 Imgenjör ........................... 1 Ae 17 _ _ 1 Ae 17 Kontorist .......................... 1 Ae 9 _ _1 Ae 9 Sociala sektionen Selktionschef ........................ 1 arv. 1 arv. Assistent ........................... 1 arv. 1 arv. Allmänna avdelningen Almanuens .......................... 1 1

1 överförd till tekniska byrån - heia sektionen överförd till lånebyrån.

Organisation Organisation Öknin Befattning per den 1 enligt utred- Min k _g (+)

oktober 1957 ningens förslag 5 ning (_)

Kansliskrivare ...................... 1 tf. Ao 19 1 tf. Ao 19 Kanslibiträde ....................... 1 A 7 1 A 7 Kontorshiträde ...................... 1 1

Bidragsavdelningen

Förste byråsekreterare ............... 1 Ae 23 1 Ae 23 Kanslibiträde ....................... 1 A 7 1 A 7 Kontorsbiträde ...................... 1 1

Förvaltningsavdelningen

Förste byråsekreterare ............... 1 Ae 21 1 Ae 21 Amanuens .......................... 1 1 Kansliskrivare ...................... 1 Ae 10 1 Ae 10 Kontorist .......................... 1 tf. Ao 9 1 tf. Ao 9 Kansiibiträde ....................... 3 A 7 3 A 7 Kontorsbiträde ...................... 8 8

Summa antal befattningshavare 272 182 _ 90

Bilaga 8

Sanmzanslällning

utvisande länsbostadsnämndernas personal den 1 oktober 195 7

åh & > % _: e ' fin Lb. dir. bylråitiig. %? Ingenjör Ix'amrerare & 5 % äg Biträde S'a .. ;. = ,) o && .. *— L'— 26 24 23 21 19 17 h. 15 21 19 10 9 7

B 1 1 l 1 1 1 1 5 12 (3 1 l 1 1 2 6 D 1 1 1 1 1 4 9 15 1 1 1 1 1 1 2 8 l" 1 1 1 1 1 5 10 (1 1 1 1 1 1 1 2 8 11 1 1 1 1 1 2. 3 10 l 1 1 1 1 2 6 K 1 1 1 1 1 1 1 1 8 I. 1 1 1 1 1 2 1 8 M 1 1 1 1 1 1 4 10 N 1 1 1 1 2 6 0 1 1 1 1 1 1 1 41/2 11 % r 1 1 1 1 1 3 1/2 s R 1 1 1 1 1 3 8 S 1 1 1 1 1 4 9 T 1 1 1 1 1 4 9 U 1 1 1 1 1 3 8 XV 1 1 1 1 1 1 3 9 X 1 1 1 1 1 2 4 11 Y 1 1 1 2 1 1 1 5 13 Z 1 1 1 1 1 l 4 10 AC 1 1 1 2 1 1 1 1 2 11 BD 1 1 1 2 1 1 7 15 5:11 9 15 3 21 7 8 16 3 21 3 22 7 9 80 224

i