SOU 1959:8

Utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel

Sammanfattningsvis kan konstateras, att de sakkunniga funnit sig böra låta föreliggande utredning av lärarfrågorna för den praktiska orienteringen och ut- bildningen spänna över de 8:e, 9:e och följande skolåren samt över alla de tre arbetsfält som här behandlats, nämli- gen yrkes- och företagsskolor, enhets- skolans yrkesförberedande undervis- ning samt den icke skolmässiga utbild- ningen i näringslivet.

KAPITEL 5

Huvudgrupper av för enhetsskolans utbyggnad

erforderlig utbildningspersonal

Inledande synpunkter

I det följande skall en översiktlig in- ventering av lärarutbildningsproblemen göras med utgångspunkt från den nu- varande försöksverksamheten med års- kurs 9y. Det kan därvid vara lämpligt att ta upp arbetsförhållandena gren för gren. Detta får givetvis inte hindra ut- blickar i varje yrkessammanhang över angränsande arbetsområden inom den praktiska utbildningen både före och efter årskurs 9y; inte heller får med denna årskurs parallella utbildningsal- ternativ under övergångstiden, t. ex. i folkskolan och praktiska realskolan, försummas.

För de i försöksverksamheten före- kommande, mot industri, hantverk eller handel inriktade grenarna av årskurs 9y måste man överväga, vilka arbets- uppgifter som i första hand tillkommer de lärare, som svarar för denna under- visning. Man bör även överväga, i vilka

sammanhang skolväsendet i övrigt kan draga nytta av en sådan lärarkraft, inom enhetsskolan eller andra skolformer.

När en sådan överblick vunnits över arbetsuppgifterna inom skolväsendet för viss här aktuell lärartyp, finns det an- ledning att undersöka, i vilken utsträck- ning någon lärarutbildning redan är an- ordnad eller planerad, som i huvudsak svarar mot detta arbetsprogram, samt överväga i vad mån ntbildningsprogram och utbildningsformer behöver komplet- teras.

Lärarfrågan för gren 1 av årskurs 9y, jord- och skogsbruk, avser de sakkun- niga att behandla i ett kommande be— tänkande (se s. 5). Frågan om utbild- ning av lärare för husligt arbete, ämnes— området för gren 2, har varit föremål för särskild utredning, över vilken de sakkunniga haft tillfälle att yttra sig (se 5. 4).

Lärare i metallyrken

Inom gren 3, metallyrken, omfattar det normala arbetsprogrammet yrkesarbete under lärarens direkta ledning och där- jämte yrkesteoretisk utbildning, likale- des direkt meddelad av läraren.

En sådan lärare bör utöver undervis— ning i 9y kunna åtaga sig undervisning i motsvarande praktiska tillvalsämnen

i enhetsskolans 7:e och 8:e årkurser, i första rummet förberedande verkstads- arbete. Under övergångstiden före en- hetsskolans genomförande bör han kun- na åtaga sig motsvarande yrkesunder- visning i folkskolans 8:e och 9:e års- kurser samt fortsättningsskolan. Han bör även kunna åtaga sig undervisning—

en i verkstadsarbete på maskinteknisk linje i realskolan. Vidare kommer yr- keslärare i metallyrken i fortsättningen som hittills självfallet att behövas vid verkstadsskolor för metallarbetare, in- strumentmakare, bilmekaniker, repara— törer, smeder och svetsare, värme- och sanitetsmontörer etc.

Lärare i metallarbete har för närva- rande möjlighet att genomgå den av överstyrelsen för yrkesutbildning an- ordnade pedagogiska utbildningskursen om 15 veckor för yrkeslärare vid verk- stadsskolor och liknande skolor samt den efterföljande assistentlärartjänstgö- ringen (jfr s. 14 f.).

Den omfattning, som olika ämnen och ämnesavsnitt haft i de senast genom- förda kurserna av denna typ, redovisas i bil. 6 a. Genom den förestående utbygg- naden av den förberedande och grund- läggande yrkesutbildningen i enhetssko- lor, yrkesskolor och näringsliv kommer vissa avsnitt av det hittillsvarande kurs- programmet att få ökad betydelse.

Främst måste beaktas, att antalet ele- ver på grundutbildningsstadiet stiger starkt; metodologiska synpunkter på grundutbildningen bör därför få än större utrymme. I detta sammanhang kan en utbyggnad med praktiska öv- ningar i anslutning till aktuella alterna- tiva utbildningsplaner övervägas. Vidare sker det mera definitiva yrkesvalet i re- gel först mot slutet av grundutbildning-

en, och vissa elever kan rent av få an- ledning att ompröva sitt preliminära val av yrkesområde; yrkesvalsfrågorna bör därför få något ökat utrymme, så att den blivande yrkesläraren blir till- räckligt orienterad för att i de enskilda fallen kunna ta upp ett effektivt samar- bete med den lärare, som har det egent- liga ansvaret för yrkesvalsfrågorna. Slutligen är det önskvärt, att ett par kursavsnitt, som redan nu har ett av- sevärt omfång, nämligen ungdoms- och utvecklingspsykologi samt ämnes- och metodikstudier för den grundläggande yrkesteorin, så vitt möjligt får ytterli- gare ökat utrymme.

De synpunkter på lärarutbildningen, som här anförts i anslutning till den yrkesgrupp, där en systematisk grund- utbildning hittills varit mest eftersökt vid försöksskolorna, nämligen metall- yrkena, gäller naturligtvis i tillämpliga delar också för varje annan yrkesgrupp, där en systematisk grundutbildning, med möjlighet till definitivt yrkesval först under grundutbildningens gång, kommer i fråga.

Grenarna 4 och 5 av årskurs 9y har i försöksverksamheten med enhetssko- la icke fått en sådan omfattning, som kan motivera att särskild hänsyn för närvarande tages till dessa grenar vid projektering av lärarutbildningen.

Lärare för handelns område

På gren 6 för detaljhandel och kontor är förekommande yrkesarbete i regel helt decentraliserat till en rad olika in- dividuella arbetsplatser för eleverna. Denna individuella yrkespraktik får sitt komplement i yrkesteoristudier inom enhetsskolan.

Den dominerande arbetsuppgiften för

läraren blir här att ge undervisning i handelsteoretiska ämnen. I anslutning till denna yrkesteori är det önskvärt att läraren ger instruktion i sådana grundläggande arbetsmoment, som handledarna på respektive arbetsplat- ser inte har tillfälle att göra eleverna förtrogna med. Vid vissa försöksklas-

ser i handelsämnen är särskild tid an- slagen för sådana metodiska arbetsöv- ningar i skolan.

Med tanke på de nyss berörda svårig- heterna att ute på arbetsplatserna be- driva någon systematisk instruktions- och utbildningsverksamhet för dessa elever är det vidare synnerligen önsk- värt, att läraren i en detaljhandelsklass håller fortlöpande kontakt med eleverna och deras förmän på arbetsplatserna. Han kan då ge råd och anvisningar för arbetet, i den mån det behövs, och se till att den undervisning han ger i klas- sen på ett smidigt sätt kompletterar vad som ges på arbetsplatsen.

De arbetsuppgifter inom skolväsendet i övrigt, som föreligger för handelslä- rarna, är undervisning i olika handels- ämnen, i den mån de förekommer dels som tillvalsämnen i enhetsskolans års- kurser 7, 8 och 9a, dels som yrkesäm— nen: räkenskapslära inom gren 7a av årskurs 9y, yrkeskunskap i folkskolans 8:e och 9:e årskurser samt handelsäm-

nen i fortsättningsskolor, praktiska real— skolor och yrkesskolor.

Som tidigare framhållits (se 5. 15) ombesörjes för närvarande handelslä- rarutbildningen i huvudsak genom av överstyrelsen för yrkesutbildning an- ordnade kurser om 15 veckor. Dessa kursers omfattning och innehåll framgår av särskild bilaga (se Bil. 6 b). De syn- punkter, som ovan (5. 27 f.) anförts be- träffande en erforderlig anpassning av yrkeslärarnas utbildning till den förbe- redande yrkesutbildningens villkor och behov, äger i allt väsentligt tillämplighet även i fråga om handelslärarnas utbild- ning.

Från och med höstterminen 1957 an- ordnas i skolöverstyrelsens regi även

vidareutbildning i handelsämnen för

folkskollärare. Dessa kurser torde också i fortsättningen bli behövliga, främst med tanke på sådana kommuner, i vilka lärare icke kan beredas full tjänstgö- ring i handelstekniska ämnen (jfr s. 57).

Lärare för hantverk och blandade yrken

I väsentliga hänseenden är arbetet inom gren 7a av årskurs 9y, hantverk och blandade yrken, organiserat på samma sätt som inom gren 6, handel. I båda fallen erhåller eleverna praktik i nä- ringslivet samt en med denna praktik samverkande yrkesteoretisk undervis- ning i enhetsskola. De arbetsformer, som i försöksverksamheten i viss utsträck- ning tillämpas av lärare i avdelningar för detaljhandeln — och som berörts i inledningen till föregående avsnitt _ skulle med all sannolikhet lämpa sig väl även för arbetet inom gren 7a. Den främsta arbetsuppgiften för lära- ren är även inom gren 7a att ge under- visning i yrkesteori. På grund av den hittills starka lokala begränsningen i

försöksverksamheten med 9y, varvid ar- betet på varje plats i regel har fått orga- niseras för ett enda försöksdistrikt eller i bästa fall för ett par samverkande, har i dessa klasser elever från ett stort antal olikartade yrken måst undervisas ge- mensamt i yrkesteori. Detta har möjlig- gjorts genom korrespondensinstitutens intresserade medverkan; varje elev har såvitt möjligt fått en efter hans eller hen- nes individuella yrkespraktik avpassad korrespondenskurs i yrkesteori. Läraren har fungerat som lokal studieledare och uppehållit kontakt med vederbörande korrespondensinstitut.

Arbetsformen är —— trots sina vansk- ligheter -— användbar och måste även i fortsättningen komma till användning,

där man för yrkesteoristudier nödgas sammanföra elever med varierande yr- kesval.

Vid en grupp med varandra samarbe- tande centralskolor kan man dock i stäl- let för studieledare för individuella yr- kesteoretiska studier tänkas erhålla till dessa skolor knutna lärare, som var och en leder nämnda studier i hela sam- arbetsområdet för de elever, som valt ett yrke inom vederbörande lärares kompetensområde. Dessa lärare kan samla sina elever för regelbunden teori- nndervisning i en eller flera grupper vid lämpligt belägna centralskolor inom området samt dessutom några gånger under läsåret ge individuell handled- ning åt sådana elever, som bor för av- lägset för att deltaga i den regelbundna teoriundervisningen.

Berörda lärare beräknas även kunna göra en värdefull insats genom att, på motsvarande sätt som en del av handels- lärarna, i skolan ge instruktion i vissa grundläggande arbetsmoment, som ej tillräckligt beaktas på arbetsplatserna. En lika självfallen uppgift för dessa lärare blir att hålla fortlöpande kon- takt med eleverna och deras förmän på arbetsplatserna för att ytterligare främja samverkan mellan yrkesteori och yrkes- praktik.

Då lärarfrågan för årskurs 9y måste lösas inte blott med sikte på försöks— verksamheten utan även med tanke på den kommande uppbyggnaden av en- hetsskolan, synes det vara ändamåls- enligt att beträffande gren 7a i första hand inrikta rekryteringen och utbild- ningen av lärare på den typ av lärare, som här angivits. Varje sådan lärare skulle inom det angivna samarbetsom- rådet helt komma att ägna sig åt sin yrkesgrupp eller bransch. De sakkun- niga använder i fortsättningen beteck— ningen branschlärare för denna lärar- grupp (se vidare s. 47 ff.).

Utöver ovan angivna arbetsuppgifter beräknas dessa branschlärare bl. a. kunna göra en väsentlig insats i före- tagens och branschorganisationernas praktiska fortbildningsverksamhet, bå- de omedelbart efter årskurs 9y och på ett mera avancerat stadium.

Det har redan påpekats, att någon lä- rarutbildning, som täcker ovan antydda arbetsområde, ej finns för närvarande. Det synes därför vara en angelägen upp— gift att undersöka möjligheterna att or- ganisera en rationell lärarutbildning för hithörande arbetsområde.

Vid lösandet av detta problem, som kommer att ytterligare behandlas i de följande kapitlen, är det av största vikt att förefintliga utbildningstraditioner utnyttjas och att ett systematiskt sam- spel äger rum mellan enhetsskola, yrkes- skola och näringsliv. Omfattningen av dessa lärares arbetsuppgifter och antalet behövliga sådana lärare kan nämligen begränsas och hela utbildningsarbetets effekt på samma gång höjas, om man utnyttjar inom näringslivet redan bc- fintliga personalkatcgorier med utbild- ningsfrågor som deltids- eller heltids- uppgift. Genom att i rimlig utsträck- ning utöka antalet av dessa befattnings- havare och samtidigt ge dem vidgade och delvis nya arbetsuppgifter skulle man kunna skapa det önskade samspelet mellan skola och näringsliv.

Branschlärarna förutsättes bli regio- nalt verksamma med anställning vid en lämpligt belägen yrkesskola eller en- hetsskola inom regionen. Deras arbete kan kompletteras och underlättas på det lokala planet, därigenom att tillsyn av eleverna på arbetsplatserna utövas dels genom av överstyrelsen för yrkesutbild- ning efter förslag från yrkesorganisatio- nerna utsedda lärlingsombud, dels ge- nom av företagen utsedda handledare, dels genom av fackföreningarna utsed- da yrkesombud och dels genom av skol-

styrelserna utsedda branschinstruktö- rer. På det centrala planet kan bransch- lärarnas arbete främjas bl. a. genom att planer och hjälpmedel för utbildnings- arbetet utarbetas av bransehkonsulenter, anställda vid respektive branschorgani- sationers utbildningsorgan. Dessa olika funktionärers uppgifter i samband med den individuella yrkespraktiken i års- kurs 9y skall här närmare belysas.

Vid varje företag, som tar emot elever för förberedande yrkesutbildning under Ely-året bör finnas en person med klart angivet ansvar för den direkta dagliga instruktionen och övervakningen av ele- verna —— en handledare. Vid företag, där en organiserad yrkesutbildning redan förekommer, kan uppgifterna anförtros åt en yrkeslärare eller instruktör. I det övervägande flertalet företag kommer ansvaret för instruktion och övervak- ning av eleverna dock att läggas på en yrkeskunnig arbetare eller arbetsledare, som vid sidan av sina ordinarie göro- mål fullgör dessa uppgifter.

De elever, som fullgör sitt 9y-år som första läroår i en avtalsreglerad lärlings- utbildning, åtnjuter automatiskt det skydd som kollektivavtalets bestämmel- ser ger. För tillsyn av efterlevnaden av dessa bestämmelser skall på varje ar- betsplats bland de yrkeskunniga arbe- tarna avtalsenligt finnas utsett ett s. k. yrkesombud. De sakkunniga förordar att i samverkan med arbetsmarknads- parterna yrkesombudens uppgifter vid- gas till att även omfatta »icke-lärlings- anställda» 9y-elever. Yrkesombudens uppgifter beträffande 9y-eleverna borde dessutom — där särskild yrkeslärare eller instruktör saknas — inte blott in- nefatta tillsyn utan även viss instruk- tion. De sakkunniga har under hand haft kontakt med några av de närmast berörda organisationerna på arbets- marknaden och därvid mött förståelse för här framförda synpunkter. De när-

mare överläggningarna om yrkesombu- dens föreslagna vidgade uppgifter inom 9y-arbetet torde böra föras direkt mel- lan skolöverstyrelsen (försöksavdel— ningen) och berörda organisationer.

Både handledare och yrkesombud be- höver i utbildningsarbetet stöd av en pedagogiskt erfaren fackman: hjälp vid planeringen av den praktiska utbild- ningsgången, medverkan vid tillsynen samt rådgivning under utbildningens gång. En av branschlärarens huvudupp- gifter blir att lämna sådant stöd. För att minska branschlärarens arbetsbörda bör Skolstyrelsen kunna uppdraga åt välrekommenderade yrkesmän _ bl. a. hantverksmästare — att på deltid och inom eget yrkes- eller fackområde lokalt svara för denna uppgift.

För denna kategori deltidsengagerade, lokalt verksamma »branschlärare» före- slås benämningen branschinstruktörer, där namnet anger en begränsning av uppgifterna i förhållande till bransch- lärarna, vilka ju även har att svara för bl. a. den yrkesteoretiska utbildningen.

Medverkan i 9y—elevernas utbildning kommer för handledarna i regel samt för yrkesombuden och branschinstruk— törerna alltid att bli ett deltidsuppdrag. Den pedagogiska utbildningen av dessa funktionärer kommer därför att behand- las i kapitlet om timlärare.

Branschkonsulenter. Varken bransch- lärarna eller branschinstruktörerna kan fylla sina uppgifter på avsett vis, om de inte till sitt förfogande har för re— spektive branschområde avpassat utbild- ningsnnderlagr i form av riktlinjer, ut- bildningsplaner, praktiska anvisningar, kompendier, korrespondenskurser m. m. En individuell yrkesutbildning, där ele- ven endast har sporadisk kontakt med läraren, medför betydligt större krav på utbildningsunderlaget än den undervis- ning, där läraren dagligen leder utbild— ningen.

Det är alldeles uppenbart, att det kva— lificerade analys- och planeringsarbete, som måste ligga till grund för i första hand utbildningsunderlaget, inte kan genomföras av branschlärarna. Det skulle däremot med fördel kunna utföras av den utbildningspersonal, bransch- konsulenterna, som flera branschorga- nisationer speciellt engagerat för utre- dande och planerande verksamhet. Viss samverkan mellan branschorganen och

skolöverstyrelsens försöksavdelning har redan ägt rum vid planeringsarbetet för den förberedande yrkesundervisningen. Genom överenskommelse mellan för- söksledningen och berörda branschor- ganisationer torde denna samverkan kunna vidgas till att avse skapandet av tillfredsställande utbildningsunderlag för flertalet av de yrkesområden, där in- dividuell yrkespraktik på 9y-p1anet be- dömes som önskvärd.

Lärare på allmänpraktisk verkstad

Arbetsprogrammet på den allmänprak- tiska verkstaden har i försöksskolorna i regel hittills främst omfattat elementär och individuellt anpassad undervisning i mekaniskt verkstadsarbete, elteknik, motorteknik och ytbehandling samt där- emot svarande yrkesteori. Lärarens ar- betsuppgift blir därvid främst att klas- vis, gruppvis och individuellt ge erfor- derlig instruktion och handledning på dessa olika arbetsområden och meddela yrkesteoretisk undervisning i anslutning härtill samt att medverka till fortsatt praktisk yrkesorientering för elever, som visar sig ha behOV därav.

Andra för dessa lärare lämpliga ar- betsuppgifter inom skolväsendet kan bli att leda ett motsvarande mångsidigt ar- bete inom enhetsskolan för övrigt och folkskolan, i den mån det förekommer som praktiskt tillvalsämne i enhetssko- lans 7:e och 8:e årskurser, som prak- tisk yrkesorientering i enhetsskolans

8:e årskurs, som yrkeskunskap i folk- skolans 8:e och 9:e årskurser samt som obligatorisk slöjd såväl i enhetsskolan som i folkskolan.

Utbildningen för dessa lärare har hit- tills haft karaktären av fortbildnings— kurser om 4 veckor i skolöverstyrel- sens regi för slöjd- eller yrkeslärare. För framtiden krävs både fylligare ut- bildning och mera permanenta resur- ser härför. Väsentligt ökat utrymme bör ges bl. a. åt utvecklings- och ungdoms- psykologi, yrkesvalsfrågor samt meto- diska övningar i arbetsinstruktion och grupparbete. För läraraspiranter, som direkt siktar på denna arbetsuppgift, bör en fullständig yrkeslärarutbildning inrymmas i utbildningen. För dem, som genomgått en yrkeslärarutbildning eller slöjdlärarutbildning och därefter fått intresse för den här föreliggande lärar- uppgiften, bör lämpliga kompletterings- möjligheter skapas.

Lärare för teknisk gren

Arbetsprogrammet inom gren 8 av års- kurs 9y, den tekniska grenen, har i för- söksverksamheten tidigare endast omfat- tat växelutbildning mellan industriskola och enhetsskola, varvid enhetsskolan svarat för vissa obligatoriska allmän-

bildande ämnen och industriskolan för alla praktiska och teoretiska yrkesäm- nen samt därjämte eventuellt förekom- mande språkundervisning och fysisk fostran.

En annan typ av teknisk gren, med

större del av arbetet förlagt till enhets- skolan, prövas från och med läsåret 1958/59 1 ett par försökskommuner. I dessa fall svarar enhetsskolan för såväl en kvalificerad undervisning i yrkes— teori som erforderlig fortbildning i ma- tematik, fysik och kemi, medan yrkes- arbetet erhåller en mera begränsad om- fattning.

Vid bägge dessa typer av tekniska grenar blir de främsta arbetsuppgifterna för en till grenen knuten lärare att dels undervisa i yrkesteori, dels meddela in- om grenen förekommande undervisning i matematik samt fysik eller kemi. Na- turliga läraruppgifter i övrigt blir för honom att undervisa i matematik samt fysik eller kemi på enhetsskolans hög- stadium, i yrkesteori inom annan gren av årskurs 9y, då i regel närmast gren 3, samt i alla här angivna ämnesområ- den vid praktiska realskolor och yrkes- skolor.

Pedagogisk utbildning av läroverks-

ingenjörer på detta arbetsområde an- ordnas försöksvis av skolöverstyrelsen läsåret 1958/59 på grundval av de sak- kunnigas förslag av den 18 september 1957. Den framtida utbildningen av den- na karaktär kommer att närmare be- handlas i efterföljande kapitel.

I den mån ämneslärartjänster nu före- kommer vid yrkesskolor, omfattar de i regel endast tekniska ämnen. Man kunde därför även ifrågasätta en lärarutbild- ning inriktad enbart på dessa lärare. De sakkunniga anser sig emellertid icke be- höva föreslå ytterligare en lärarkate- gori. De berörda tjänsterna är för när- varande relativt få, och läroverksingen- jörerna blir efter ovannämnda pedago- giska utbildning enligt de sakkunnigas uppfattning väl kvalificerade att upp- rätthålla även sådana tjänster. Det vid- gade kompetensområdet torde även un- derlätta inrättandet av ytterligare äm- neslärartjänster vid yrkesskolorna.

Lärare för byggnadsindustrins huvudyrken

Någon särskild gren för byggnadsindu- strin finns ej i förebilden till timplan för årskurs 9y i enhetsskolan. En grund- utbildning på 9y-stadiet för byggnads- industrin kan väntas få stor betydelse i framtiden men torde då böra förläggas till yrkesskolorna.

Antalet 9y-elever i byggnadsindustri- yrkena har hittills varit relativt lågt, framför allt på grund av svårigheten att ordna en för detta stadium lämpad ut- bildning. Sedan parterna inom bygg- nadsindustrin år 1957 i princip enats om att främja en för byggnadsindustrins tre huvudyrken — byggnadsträarbetare, murare samt cement- och betongarhe-

tare — gemensam grundutbildning på 9y-stadiet, i regel förlagd till verkstads- skola, kan frekvensen av 9y-elever inom detta yrkesområde väntas stiga avse— värt. En försöksverksamhet med en så- dan gemensam grundutbildning har igångsatts på några orter. Det finns där- för anledning att vid projekteringen av lärarutbildningen för yrkesämnen även ta hänsyn till lärarbehovet för denna typ av grundutbildning och en därpå byggd vidareutbildning inom ettdera av byggnadsindustrins tre huvudyrken. De sakkunniga återkommer i de följande kapitlen även till denna lärarfråga.

KAPITEL 6

Allmänna synpunkter på utbildningen av heltidsanställda lärare i yrkesämnen

Vid utbildning av lärare har man sökt sig fram på olika vägar. Enligt en prin- cip kombinerar man den egentliga lärar- utbildningen med sådan fackutbildning (undervisning i kunskaps- och färdig- hetsämnen), som är nödvändig för lära- rens kommande verksamhet. Lärarut- bildningen såsom den försiggår exem- pelvis vid ett svenskt folkskolesemina- rium är en utbildning i enlighet med denna princip. Vid utbildning av yrkes- lärare i t. ex. Norge arbetar man i viss mån efter liknande linjer. Enligt en an- nan princip förutsättes, att läraraspi- ranten före påbörjad lärarutbildning tillägnat sig de kunskaper och färdig- heter i de blivande undervisningsäm- nena, som erfordras för den kommande lärargärningen. Utbildning av läro- verkslärare genom provår eller 5. k. praktisk lärarkurs är ett exempel på denna form av lärarutbildning. I sist- nämnda fall förutsättes, att läraraspi— ranten tillägnat sig erforderliga fack- kunskaper för sin blivande lärargärning genom avläggande av vissa akademiska examina; provåret eller den praktiska lärarkursen blir en för själva lärargär- ningen egentlig yrkesutbildning, d. v. s. uteslutande lärarutbildning.

Vid den av överstyrelsen för yrkes- utbildning bedrivna lärarutbildningen har man företrädesvis arbetat efter den sistnämnda linjen. Detta har skett bl. a. med hänsyn till det stora värdet för t. ex. blivande yrkeslärare att före lärar-

utbildningen genomgå yrkesutbildning och genom praktik i näringslivet för- värva mångsidig erfarenhet. För fler- talet i yrkesskolorna verksamma lärar- kategorier kan en sådan lärarutbildning genomföras på ett fullt tillfredsställande sätt. Utbildning enligt denna princip utesluter naturligtvis inte, att man arbe- tar igenom ett visst kunskapsstoff eller bedriver vissa praktiska övningar, som tillhör ämnes- eller färdighetsområdet, men man gör detta med den pedagogis- ka aspekten i blickpunkten; man pene— trerar vissa kursavsnitt, vissa praktiska arbetsuppgifter o. s. v. med hänsyn till de pedagogiska problem, som är för- knippade med undervisningen i dessa stycken.

Olika möjligheter föreligger emeller- tid till en syntes mellan de här tecknade två utbildningslinjerna, innebärande att en kompletterande fackutbildning av större eller mindre omfattning sker i samband med lärarutbildningen. Fyra för enhetsskolan särskilt aktuella lärar- kategorier har praktiska svårigheter att enbart genom yrkespraktik och fackut— bildning före den pedagogiska utbild- ningen täcka hela det område av kun- skaper och färdigheter, som erfordras för deras speciella lärarverksamhet. Dessa kategorier är branschlärare, lä- rare på allmänpraktisk verkstad samt lärare med kombinerade tjänster, an- tingen omfattande handelsämnen och allmänna läroämnen eller tekniska äm-

nen, matematik, fysik och kemi. Vid ut- bildningen av dessa lärarkategorier bör en sådan möjlighet till syntes mellan de två utbildningsprinciperna utnyttjas. Den komplettering av de praktiska yr- kesfärdigheterna och/eller fackkunska- perna, som för dessa lärares del måste kunna ske i samband med själva lärar- utbildningen, och som kommer lärar— kursen att i vissa delar närma sig kurs- uppläggningen vid ett fackseminarium, behandlas närmare i två följande ka- pitel.

Någon utbildning av mera renodlad fackseminarietyp, där lärarkandidaten i samband med lärarutbildningen för- värvar huvudparten av sitt praktiska yrkeskunnande, har de sakkunniga icke funnit anledning föreslå för de yrkesom- råden, som närmast behandlas i detta betänkande. Kurstiden skulle härigenom avsevärt förlängas och det allmännas kostnader i motsvarande mån ökas. Praktikmöjligheterna för lärarkandida- terna inom här berörda områden av svenskt näringsliv synes också ha till— räcklig omfattning samt vara värde- fulla oeh stimulerande för deras kom- mande lärargärning. En tidig inriktning mot lärarbanan är därvid lika önskvärd för blivande lärare i yrkesämnen som för blivande lärare i läro- och övnings- ämnen; den kan sätta dem i stånd att från början planera sin praktik så, att den ger goda erfarenheter för deras kommande undervisning.

Beträffande utbildningstidens längd är det flera synpunkter, som i förelig- gande fall måste beaktas. Jämför man t. ex. utbildningen av blivande handels— lärare med utbildningen av blivande yrkeslärare är det uppenbarligen så, att den blivande handelsläraren i regel har större förtrogenhet med teoretiska studier och därför lättare tillägnar sig den teoretiska kurs, som ingår i lärar- utbildningen. För den blivande yrkes-

läraren är t. ex. studiet av psykologi till en början stundom förknippat med rätt stora svårigheter. En annan faktor, som i detta sammanhang förtjänar sär- skilt beaktande, är det väntande arbe- tets beskaffenhet. Undervisningen av elever på ett utvecklingsstadium, inom en skolform, inom ett ämnes- eller fär— dighetsområde, kan erbjuda speciella svårigheter. Otvivelaktigt är det så, att yrkeslärarna ställes inför långt mera komplicerade uppgifter än en del andra lärarkategorier. Utöver med den teore- tiska undervisningen sammanhörande problem — som yrkesläraren har ge— mensamma med övriga lärare i teore- tiska ämnen — har han därjämte att bemästra ytterligare en del svårigheter i samband med undervisningen i yrkes- arbete. Sistnämnda undervisning för- knippas dessutom med en hel rad icke pedagogiska uppgifter, t. ex. handhavan- det av verktygsförråd och maskiner, rekvisition av arbetsmaterial, planering av avdelningens arbeten, ritnings- oeh konstruktionsarbeten samt kundtjänst. Uppenbarligen måste man i den egent— liga lärarutbildningen även beakta och söka skickliggöra lärarkandidaten för dessa uppgifter.

Begränsas jämförelsen till yrkeslärar- na och handelslärarna torde av det re- dan anförda framgå, att yrkeslärarnas utbildning kräver längre tid än han- delslärarnas. Anställes vidare en jäm— förelse mellan handelslärare och läro- verkslärare, är bl. a. följande omstän- digheter relevanta. Lärare, tillhörande den senare kategorin, har i samband med övriga akademiska studier även avlagt tentamen i den pedagogiska kurs, som är föreskriven för avläggande av fil. ämbetsexamen. Därjämte får veder- börande akademiker inte endast teore- tiska utan även praktisk-pedagogiska aspekter på sina examensämnen genom den undervisning, som åvilar universi-

tetslektorerna. En blivande modersmåls— lärare t. ex. har redan i sina studier för magisterexamen erhållit undervisning i hur man rättar en svensk uppsats, principerna för undervisningen i läs- ning och muntlig framställning 0. s. v. Någon sådan undervisning —- som klart tar sikte på den kommande lärargär- ningen —— har civilekonomen icke blivit delaktig av genom sina studier vid han- delshögskolan. Inte heller en handels- lärare, som bakom sig har utbildning vid handelsgymnasium, kan peka på någon sådan pedagogisk penetration av läroänmena. Uppenbarligen måste sålun- da de blivande handelslärarnas egent- liga yrkesutbildning vara av minst sam- ma tidslängd som de blivande läroverks- lärarnas. För att i någon mån minska deras arbetsbörda under utbildningsti- den kan man — såsom fallet är vid den av överstyrelsen för yrkesutbildning be- drivna handelslärarutbildningen _ an- ta dem till utbildningen i så pass god tid, att vissa litteraturstudier rimligtvis kan klaras av redan före den egentliga utbildningstidens början. I annat fall kan arbetsbördan bli alldeles för stor för de blivande handelslärarna.

Sammanfattningsvis vill de sakkunni- ga beträffande utbildningstidens längd för de två här preliminärt diskuterade lärarkategorierna säga, att utbildnings— tiden för en blivande yrkeslärare bör omfatta minst ett läsår. För handelslä- rarna utgör en utbildning omfattande en termin ett minimum.

Att koncentrera studierna till ett äm- ne åt gången kan stundom framstå som en värdefull och lämplig studiegång. Vid den pedagogiska utbildningen av blivande lärare i yrkesämnen bör emel- lertid en sådan studiegång icke komma till användning. Det synes tvärtom mest lämpligt, att man så snart som möjligt påbörjar samtliga mera omfattande praktiska och teoretiska ämnen, som

ingår i den egentliga lärarutbildningen, och fortsätter dessa studier så länge som möjligt, alltså fram till tiden för ut- bildningens avslutande. Ur inlärnings- synpunkt är en sådan utsträckning i tiden för de olika ämnena särskilt be— tydelsefull. Lärarkandidaten hinner att tänka sig in i problemställningarna, lärostoffet får tid att mogna och lärar- kandidaten hinner att bli förtrogen med förhållanden, som tidigare varit honom främmande. Värdefullt vore om lärar- kandidaterna åtminstone i något mind- re ämnesavsnitt inom lärarutbildning- ens ram finge bedriva mera ingående studier.

Ovan anförda synpunkter motiverar en förändring i den nuvarande utbild— ningsgången för blivande yrkeslärare. För närvarande är denna utbildning så ordnad, att lärarkandidaten först ge- nomgår en grundläggande terminskurs (kurs om cirka 15 veckor), som avslu— tas med prov och avgångsbetyg, varpå följer en termins praktisk lärarutbild- ning genom 5. k. assistentlärartjänst— göring. Utan någon förlängning av den totala utbildningstiden skulle med all sannolikhet en betydande effektivise- ring kunna uppnås, om lärarkandida- terna mot slutet av assistentlärartermi- nen återsamlades under omkring tre veckor för sammanfattande redogörel- ser angående under tjänstgöringen gjor- da erfarenheter, bereddes tillfälle att framlägga resultaten av sina specialstu— dier och i sluttentamina finge redovisa under utbildningstiden förvärvade in- sikter. Först därefter skulle betyg över utbildningen utfärdas.

Handelslärarnas utbildning torde på ett motsvarande sätt kunna effektivise- ras genom att deras utbildningstermin förlänges åtminstone tre veckor.

De ämnesområden, som måste ingå i all utbildning av lärare i yrkesämnen _— oeh som också genomgående beak-

tats vid den lärarutbildning, som hit- tills förekommit i detta sammanhang — är enligt de sakkunnigas uppfattning

allmän psykologi, utvecklings— och ungdomspsykologi, pedagogisk psyko- logi, socialpsykologi,

teoretisk pedagogik, allmän och speciell undervisningsme- todik, arbetsledning och ledarskap, skol- väsendets organisation, samarbetet hem — skola, mental- och skolhygien, sko- lans friluftsverksamhet,

yrkesvalsfrågor, arbetsmarknadsfrå- gor,

röst- och talvård samt muntlig fram- ställning,

bok- och bibliotekskunskap samt audio-visuella och andra tekniska hjälpmedel i undervisningen.

Därjämte skulle det, såsom ovan på- pekats, vara synnerligen värdefullt, om särskilt utrymme kunde beredas i kurs- planen för specialstudier, innebärande individuell fördjupning på något av de uppräknade studieområdena. Utöver de här angivna, gemensamma ämnesområ- dena —— där kursinnehållet givetvis måste varieras och anpassas efter varje lärarkategoris arbetsuppgift -— kan för olika lärarkategorier andra, mera spe- cialbetonade ämnesområden bli aktu- ella. Sådana ämnesområden omnämns i senare sammanhang.

Beträffande undervisningsformerna vid lärarutbildningen må följande fram- hållas. Då föreläsningar kommer till an- vändning, bör de om möjligt kombine- ras med seminarieövningar. I stor ut- sträckning bör olika former av övningar _ seminarieövningar, diskussioner, hordssamtal o. dyl. —- kunna komma till användning. Därjämte kan man ofta med fördel tillgripa lektionsformen. Även en mellanform mellan föreläsningar och olika typer av övningar har visat sig synnerligen användbar. En dylik un- dervisning har stundtals karaktären av

föreläsning, stundtals av lektion eller seminarieövning; föreläsare och åhö- rare framställer frågor, och förklaringar lämnas från ömse håll, samtal och dis— kussioner utspinner sig. Denna smidiga undervisningsform är ur skilda syn- punkter utomordentligt lämplig vid lä- rarutbildning, där man kan förutsätta mognad, intresse och målmedvetenhet hos eleverna. Sistnämnda omständighe— ter hänvisar också till uppläggandet av en undervisning, som är så fri från skolmässigt tvång som möjligt. Därige— nom vänjer sig lärarkandidaten redan från början vid att planera, att arbeta målmedvetet, att ta initiativ o. s. v. Åt- skilliga av dessa fria arbetsformer till— lämpar lärarkandidaten lättare och hell- re i sin kommande undervisning, om han själv fått pröva på dem under ut- bildningstiden.

Ovan angivna, till större delen teore- tiska utbildning, som naturligtvis skall genomgås med det praktiska syftet för ögonen, måste kompletteras med en rad olika praktiska övningar. I första hand må nämnas auskultationerna. Lärarkan- didaten bör åhöra ett rätt stort antal lektioner av erfarna lärare i skilda äm- nen och inom olika yrkesområden. Det är värdefullt, om dessa auskultationer inte begränsas till den egna sfären utan vidgas till att omfatta även andra äm- nes- och yrkesområden. Vissa av dessa auskultationer bör företagas gruppvis och de därvid åhörda lektionerna bli föremål för en efterföljande diskussion under lektionshållarens ledning (demon- strationslektioner). Som förberedelse till de egna undervisningsövningarna är det lämpligt, att lärarkandidaten först med en grupp kurskamrater får hålla 4—6 träningslektioner inom sitt eget specialområde. Därvid har han möjlig- het att skaffa sig en viss vana att upp- träda inför en grupp, att framställa frå- gor, att utnyttja den svarta tavlan, att

demonstrera 0. s. v. Efter dessa inle- dande träningslektioner kan sedan följa ett antal övningslektioner i skolklass, omfattande undervisning i de ämnen, för vilka lärarkandidaten utbildas. Ovan har framhållits, att även de teo- retiska avsnitten i den egentliga lärar- utbildningen bör ha en praktisk syft- ning. Särskilt undervisningen i psyko- logi kan lätt tendera att bli alltför teo- retisk. Saknas därjämte _ så som för närvarande på grund av lokalbrist i hög grad är fallet vid den av överstyrelsen för yrkesutbildning bedrivna lärarut- bildningen — nödvändiga hjälpmedel att konkretisera skilda företeelser, blir undervisningen för en del lärarkandi- dater delvis grå teori. — Huvudvikten i psykologistudierna måste vid här disku- terad lärarutbildning läggas dels vid den pedagogiska psykologien, dels vid ut- vecklings- och ungdomspsykologien. Därvid bör deltagarna bl. a. ges rika till- fällen att anknyta till och diskutera egna erfarenheter och iakttagelser. Lärarkategorier. Av de i kapitel 5 he- handlade lärarkategorierna har lärarna i metallyrken, branschlärarna, lärarna på allmänpraktisk verkstad och lärarna för byggnadsindustriens huvudyrken vissa pedagogiska huvuduppgifter ge- mensamma, huvuduppgifter som också är gemensamma för lärarna vid verk— stadsskolor för industri- och hantverks- yrken över huvud taget. Samtliga dessa lärare undervisar i yrkesarbete med tillhörande yrkesteori. De kan därför samtliga betecknas som yrkeslärare och kommer i fortsättningen att behandlas under denna gemensamma beteckning. Övriga i kapitel 5 behandlade lärar- kategorier, dels handelslärarna och dels lärarna i tekniska ämnen, matematik, fysik och kemi, kan betecknas som äm- neslärare i yrkesämnen. Vissa för dessa ämneslärare gemensamma synpunkter kommer att anföras i det följande, men

i huvudsak måste deras utbildning be— handlas var för sig.

Rekrytering. Vid utbildning av lärare — liksom vid all annan yrkesutbildning — är det av vikt, att man har ett till- räckligt stort antal för den kommande gärningen lämpade sökande. Betydelse- fullt är därför, att själva inkörsvägen till lärarbanan inte ter sig alltför besvärlig. Kräver man för mycket vid inträdet och gör man utbildningstiden alltför lång i förhållande till de förmåner, ekono- miska och andra, som lärartjänstgöring- en kan erbjuda, verkar detta avskräc— kande på eventuella aspiranter. En rätt upplagd lärarutbildning med en väl avpassad utbildningstid och med skälig ersättning även under utbildningen tor- de rimligtvis locka ett tillräckligt antal lämpliga sökande.

Erfarenheterna från den hittillsvaran- de utbildningen av lärare i yrkesäm- nen visar, att lärarens arbete verkar till- dragande på unga människor, som öns- kar arbeta med levande material. Anta- let sökande till lärarutbildning inom skilda områden är även ofta långt större än antalet disponibla platser vid de oli- ka utbildningsanstalterna. Detta faktum har aktualiserat urvalet, d. v. s. proble- met att utvälja just de sökande, som kan beräknas vara mest lämpliga. Ge- nom att omsorgsfullt verkställa detta ur- val lägger den ansvariga ledningen för en lärarkurs den första grunden till ett gott utbildningsresultat (jfr s. 133).

Vid utbildning av lärare, som beräk- nas bli heltidsanställda, måste utbild- ningen för flertalet lärarkategorier van- ligen bli ganska omfattande. Därav föl- jer emellertid bl. a., att den för lärar- kandidaten ofta blir ekonomiskt be- tungande. Följaktligen måste man på ett tillfredsställande sätt sörja för att den blivande läraren under utbildnings- tiden får ekonomisk hjälp i en eller annan form. För de lärarkategorier det

här gäller, yrkeslärare och ämneslärare i yrkesämnen, infaller lärarutbildningen vid en tidpunkt, då många av dem re- dan hunnit ingå äktenskap och bilda familj. Uppenbarligen är det dubbelt betungande för personer i den situatio- nen att underkasta sig en utbildning, som är förknippad med dryga utgifter.

Från och med budgetåret 1958/59 ut- går till de blivande handelslärarna un- der utbildningstiden ersättning enligt grunder, som i väsentliga stycken mot- svarar (len till deltagare i praktisk lä- rarkurs för blivande ämneslärare utgå- ende ersättningen (jfr s. 15). Motsva- rande ersättning under lärarutbildning- en bör enligt de sakkunnigas mening utgå även till här berörda ämneslärare i yrkesämnen. Beträffande de blivande yrkeslärarna har dessa från och med nyssnämnda budgetår fått ersättningen under assistentlärartjänstgöringen fast- ställd till samma belopp som gäller för närmast motsvarande kategori lärarkan- didater i utbildningskurs för blivande

handelslärare. Däremot kvarstår med oförändrat belopp den under kurstiden utgående ersättningen (se 5. 15). Då de blivande yrkeslärarnas och de bli- vande handelslärarnas utbildningskur- ser är mycket likartade —— viss under- visning är gemensam för de båda kur- serna — är situationen för närvarande den, att i två parallella och delvis sam- gående utbildningsknrser en kategori lärarkandidater erhåller ersättning efter långt gynnsammare normer än en an- nan. Detta förhållande måste beteck- nas som synnerligen otillfredsställande och torde vara ägnat att skapa stark misstämning inom den sämst ställda gruppen. Enligt de sakkunnigas upp- fattning bör till deltagarna i yrkeslärar- utbildningen utöver reseersättning ut- gå ersättning under hela utbildnings- tiden efter samma normer som de för assistentlärartjänstgöringen gällande. Denna förbättring är väl motiverad även med hänsyn till det starkt växande rek- ryteringsbehovet.

KAPITEL 7

Utbildningen av yrkeslärare

Allmänna synpunkter

Inträdesfordringar. För vinnande av in- träde kräves vid av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnad kurs för ut- bildning av blivande heltidsanställda lärare i yrkesarbete vid verkstadsskolor och liknande skolor jämlikt kungl. brev den 30 juni 1958

»att, så fram överstyrelsen icke i sär- skilt fall annat medgiver, hava uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år;

att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom lärare;

att vara känd för en hedrande vandel;

att äga allmänbildning motsvarande minst en väl inhämtad folkskolekurs; samt

att äga väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad, såframt överstyrelsen icke av särskilda skäl annat medgiver, genom minst sju års praktiskt arbete i yrket.»

Därest speciella skäl föreligger, kan åldersdispens meddelas; sålunda kan t. ex. mycket goda praktiska och teo— retiska meriter kompensera en viss över— årighet.

På grund av det stora antalet ansök- ningar till kurserna inom vissa yrkes- områden har uppfyllandet av föreskriv- na minimifordringar icke visat sig till- fyllest för vinnande av inträde. Sålunda har i fråga om allmänbildning de antag- na utöver folk- och fortsättningsskola genomgått folkhögskolekurser, helt eller delvis genomgått realskola, bedrivit stu- dier per korrespondens o. dyl. Vid granskning av de sökandes meriter har i detta sammanhang särskilt avseende

fästs vid vitsorden beträffande dels för- mågan att i tal och skrift behandla svenska språket, dels färdigheten i ma- tematik. En stor del av de sökande, som vunnit inträde vid kurserna, har även kunnat uppvisa betyg över genomgången längre eller kortare fackutbildning (verkmästarkurser, ingenjörsutbildning o. dyl.; detta är särskilt ofta fallet be- träffande bl. a. de blivande lärarna inom avdelningar för metallarbetare). Vad angår den vitsordade yrkesskick- ligheten har flertalet av kursdeltagarna kunnat åberopa betydligt mer än sju års praktiskt arbete i yrket. Det bör emellertid särskilt uppmärksammas, att antalet praktikår icke i och för sig har varit avgörande, utan arten av det arbete den sökande sysslat med. Sö- kanden har sålunda måst styrka sig äga väl vitsordad allsidig praktik inom sitt yrke. Så har exempelvis av en bli- vande lärare inom avdelningar för me- tallarbetare (mekaniker) krävts betyg från både kvalificerat bänkarbete och maskinarbete; en blivande lärare inom hantverksyrken har förutom diplom över avlagt gesällprov eller intyg om motsvarande kompetens haft att uppvisa betyg över allsidig praktik inom sitt yrke.

En stark ökning av yrkeslärarrekryte- ringen är nu nödvändig, och den torde medföra en sänkning av de reella inträ- desfordringarna. De sakkunniga finner

emellertid, särskilt med hänsyn till de dispensmöjligheter som föreligger, ing- en anledning att föreslå en sänkning av de formella fordringarna. På en punkt synes dessa numera snarast böra skär- pas, nämligen i fråga om allmänbild- ning. De sakkunniga vill sålunda för- orda följande inträdesfordringar be- träffande yrkeslärarna:

att — så framt inte tillsynsmyndig- heten annat medger —— ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år,

att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom lärare,

att vara känd för en hedrande vandel,

att äga god allmänbildning, att äga väl vitsordad yrkesskicklig- het, förvärvad, såframt vederbörande myndighet icke av särskilda skäl annat medgiver, genom minst sju års prak- tiskt arbete i yrket.

Beträffande kraven på allmänbild- ning för de blivande yrkeslärarna sy- nes det vara mindre lämpligt att före- skriva t. ex. avlagd realexamen. En så- dan barriär kan i många fall utestänga personer, som är väl lämpade för under- visningsuppgifter (jfr s. 133). Däremot synes det skäligt, att minimikravet på god allmänbildning blir liktydigt med krav på godkänt avgångsbetyg från en- hetsskolan — varvid såväl 9g- som 9a- och Sly-betyg bör accepteras — eller motsvarande kunskaper. Beträffande de sju årens praktiska arbete bör utbild- ning vid verkstadsskola och praktik ute i näringslivet jämställas. Alltså bör t. ex. genomgång av 2-årig verkstadsskola räknas lika med två års praktik i nä- ringslivet (därjämte bör givetvis som ytterligare merit tillgodoräknas den teo- retiska undervisningen vid verkstads- skolan).

Utbildningsgång. De blivande yrkeslä— rarnas utbildning bör omfatta de i ett tidigare sammanhang (jfr s. 14) angivna

ämnesområdena. Utöver dessa för alla blivande lärare i yrkesämnen gemen- samma ämnesområden vill de sakkun- niga med hänyn till de moderata kraven på allmänbildning före lärarutbildning- en föreslå, att för de blivande yrkeslä- rarnas del någon tid under lärarkursen ägnas åt vidgad kultur- och samhälls- orientering. Det föreslagna nya ämnes- området presenteras närmare i det föl— jande (se s. 85). Vidare måste utbild— ningen omfatta en rad olika praktiska övningar (se 5. 37 f. och 86 ff.).

Utbildningstiden för en blivande yr» keslärare föreslås omfatta ett läsår (jfr s. 35 f.), varvid den första terminen ut- gör en utbildningskurs, omfattande 15 veckor, medan den andra terminen om- fattar assistentlärartjänstgöring. Denna bör utformas så, att 15 veckor ägnas åt auskultationer samt lärartjänstgöring under handledares tillsyn, medan 3 vec- kor ägnas åt sammanfattning, repetition, prov och avslutning.

Den ovan skisserade utbildningen av yrkeslärare avser i princip all utbild- ning av yrkeslärare inom industri och hantverk, såväl för enhetsskolans års- kurs 9y som för yrkesskolväsendets oli— ka skolformer. Här föreligger enligt de sakkunnigas mening icke någon sådan principiell olikhet i arbetsuppgifterna, att en uppdelning på olika lärarutbild- ningsformer bör äga rum.

Behörighet. Varje yrkeslärare, som ge- nomgått fullständig yrkeslärarutbild- ning, skall förklaras behörig för yrkes— lärartjänst i

1. vederbörande yrke inom yrkesskol- väsendet; därvid måste omfattningen av behörighet för undervisning i teo— riämnen givetvis bestämmas utifrån lärarkandidatens egen föregående teoretiska utbildning;

2. inom yrkesskolväsendet eventuellt förekommande grundutbildning (på

Sly-planet) för en grupp yrken, vari vederbörande yrke ingår, samt

3. viss gren eller i förekommande fall visst yrkesområde inom enhetssko- lans årskurs 9y; i det senare fallet blir behörigheten aktuell, så snart ett skoldistrikt med tillräckligt elev— underlag lokalt inrättar en gren av enhetsskolans årskurs 9y för ifrå- gavarande yrkesområde. Detta kommer att medföra, att vissa yrkeslärare blir kompetenta för ett vi— dare område inom den förberedande än inom den mera avancerade och speciali— serade yrkesundervisningen.

För yrkeslärare inom metall- och trä- bearbetande yrken liksom för de före- slagna branschlärarna torde ett sådant vidgat kompetensområde på Ely-planet både inom enhets— och yrkesskola bli regel. För andra mera specialiserade yrkesföreträdare, inom vilkas yrkesom- råden en för flera yrkeskategorier läm- pad grundutbildning ej är aktuell, tor-

de undervisningen inom yrkesskolväsen— det förbli specialiserad redan på nybör— jarstadiet; undervisning inom enhets- skolans ram kan förekomma först i den mån vederbörandes mera snävt begrän- sade yrkesområde på någon ort direkt blir aktuellt. Lärarna i enhetsskolans allmänpraktiska verkstäder får det star- kast vidgade kompetensområdet på 9y- planet.

Ehuru den i detta betänkande före- slagna yrkeslärarutbildningen är avsedd att inkludera all utbildning av yrkeslä- rare inom industri och hantverk, vill de sakkunniga anföra speciella synpunk- ter på de yrkeslärarkategorier, som med hänsyn till vunna erfarenheter inom den pågående försöksverksamheten med enhetsskolans årskurs 9y är i hög grad aktuella, nämligen

lärare i metallyrken, byggnadsindustrilärare, branschlärare och lärare på allmänpraktisk verkstad.

Lärare i metallyrken

Yrkeslärare i metallyrken beräknas meddela undervisning i yrkesarbete och yrkesteori. Yrkesteorin inom gren 3 av enhetsskolans årskurs 9y omfattar yr- kesritning, teknologi (materiallära, verk- tygslära, maskinlära) med yrkesräkning samt branschkännedom. Inom verk- stadsskoleavdelningar för exempelvis metallarbetare växlar lärarnas arbets- uppgifter något; samtliga meddelar emellertid undervisning i yrkesarbete och verktygslära. Därjämte torde dessa lärare till större delen handha under— visningen i teknologi, matematik (yrkes— räkning), yrkesritning och yrkeseko- nomi.

Undervisningen i yrkesarbete inom enhetsskolans årskurs 9y och under det

första året i verkstadsskoleavdelningar för metallarbetare har karaktären av en grundutbildning. Inom enhetsskolans årskurs 9y skall grundutbildningen om- fatta vissa huvudmoment inom ett vi— dare utbildningsområde. Samma krav behöver ej ställas i verkstadsskolan vid undervisningen för blivande arbetare inom metallyrken, där för viss kategori redan under första året undervisningen kan inriktas på vederbörande fackom- råde med hänyn till elevernas redan träffad-e, deciderade yrkesval-. Bland de sakkunniga råder full enighet om lämpligheten att elev efter genomgång av gren 3 av enhetsskolans årskurs 9y beredes tillfälle att övergå till andra klass i även mera specialiserad verk-

stadsskoleavdelning för metallyrken. Så- som tidigare framhållits är någon diffe- rentiering av yrkeslärarutbildningen med hänsyn till de båda skolformerna icke motiverad.

Utbildningen av yrkeslärare för me- tallyrken skall såsom tidigare framhål- lits omfatta två terminer, ett 15 veckors kursbetonat avsnitt samt efterföljande assistentlärartjänstgöring, som även in— nefattar tre veckors repetition, prov, sammanfattning och avslutning.

Med hänsyn till den begränsade tiden bör studierna i huvudämnena psykologi och pedagogik bedrivas med kraft allt- ifrån utbildningens början. Det torde vara lämpligt att avsluta den psykolo- giska kursen före assistentlärartermi- nen; undantag bör dock göras för litte- raturkursen i utvecklings— och ungdoms- psykologi. Även de undervisningsme- todiska avsnitten bör införas i undervis— ningen snarast möjligt och liksom peda— gogiken samt utvecklings— och ungdoms- psykologien avslutas först under ut- bildningstidens slutskede.

Auskultering vid lektioner såväl i yrkesarbete som i teoretiska ämnen av- ser till att börja med i första hand att göra kursdeltagarna förtrogna dels med eleverna i en avdelning och deras be— teende, dels med undervisning i olika ämnen och på skilda stadier. Tillfälle måste beredas lärarkandidaterna att se flera lärare i verksamhet. Efter hand som utbildningen fortskrider koncentre- ras auskultationerna alltmera till de äm- nen och stadier, för vilka vederbörande utbildas.

Vid auskultering i yrkesarbete bör kursdeltagarens uppmärksamhet inrik- tas på att iakttaga lärarens sätt att leda arbetet i verkstaden och ge handled- ning åt enskilda elever eller grupper, instruera hela klassen rörande vissa arbetsoperationers utförande o. dyl. Av särskild betydelse är således, att auskul-

tanten får kännedom om hur läraren organiserar klassens arbete och hur eleverna instrueras i olika arbetstem- pon.

Auskultationerna, som beräknas fort- gå alltifrån utbildningens början, bör inte uteslutande förläggas till den kurs- betonade delen av utbildningen utan i viss utsträckning förekomma även un- der assistentlärartjänstgöringen.

Ett effektivt genomförande av öv- ningslektionerna i yrkesarbete förutsät- ter bl. a., att lärarkandidaten äger en ingående kännedom om vederbörande yrkesavdelning, skolverkstadens orga- nisation, maskiner, verktyg och mate— riel. Vidare hör han vara förtrogen med anordningarna för utlämning av verktyg och material, föreskrifterna beträffan— de ordning och städning, elevernas med- verkan i dessa hänseenden o. dyl. Öv- ningslektionerna i yrkesarbete hör up- penbarligen omfatta flera timmar i följd. Någon vecka under senare delen av det första kursavsnittet är det lämpligt att lärarkandidaten beredes tillfälle att bi- träda vid undervisningen genom att successivt överta den ordinarie lärarens arbete. En på detta sätt genomförd bi- trädande Iärartjänstgöring är väl ägnad att låta kursdeltagaren successivt sätta sig in i vissa av de problem, som ledan- det av en hel avdelning innebär med av— seende på organisation, instruktion och övervakning. Läraren bör därvid ge- nom samtal med lärarkandidaten i för— väg övertyga sig om att dennes plan- läggning av arbetet kan godtagas och är möjlig och lämplig att genomföra. Han bör emellertid undvika att lämna alltför detaljerade råd och icke onödigt- vis ingripa under lektionerna.

övningslektionerna i yrkesteoretiska ämnen bör omfatta serier av lektioner i de ämnen, i vilka lärarkandidaten be— räknas komma att meddela undervis- ning. Genom dylika lektionsserier er-

håller den blivande läraren bl. a. öv- ning i att planlägga och genomföra un- dervisningen i längre kursavsnitt. övningslektionerna i såväl yrkesar— bete som yrkesteoretiska ämnen torde lämpligen ta sin början redan 6 ä 7 vec- kor efter utbildningens påbörjande.

Under den 15 veckor långa pedago- giska utbildningskursen får lärarkan- didaten icke tillfälle att någon längre period leda verksamheten i en klass och kommer därför icke i kontakt med hela det komplex av uppgifter, som samman- hänger med ansvaret för en klassavdel- ning och för en skolverkstad; han har inte heller möjlighet att i erforderlig ut- sträckning på längre sikt planera och organisera undervisningen. För den ova- ne läraren är det även av väsentlig be- tydelse, att han under sin första tjänst- göringstid av en därtill särskilt utsedd skicklig handledare kan erhålla råd och vägledning beträffande en mängd spörs- mål och problem, som kanske inte alls eller endast helt flyktigt berörts under den genomgångna pedagogiska kursen. Tjänstgöringen som assistentlärare ut- gör sålunda ett viktigt led i utbild- ningen.

Assistentläraren bör under de första dagarna av sin tjänstgöring få göra sig väl förtrogen med eleverna, skolverk- stadens maskiner, verktyg och materiel, anordningar för utlämning av verktyg m. m. samt ombesörja undervisningen endast av ett mindre antal elever. Suc- cessivt skall han emellertid redan under de första veckorna överta undervisning- en av hela klassen, planlägga arbetsför- delningen, övervaka ordningen o. s. v. enligt för skolan gällande arbetsordning och bestämmelser. Handledaren bör även så snart som möjligt göra honom bekant med övriga till ledningen av verkstadsavdelningen hörande uppgif- ter, vilka också _ så långt möjligt _— successivt skall överlämnas åt assistent-

läraren. I fortsättningen bör handleda- ren endast då han finner så oundgängli- gen nödvändigt ingripa under lektioner- na men däremot efter arbetsdagens slut med assistentläraren ingående diskutera förekommande problem. Handledaren måste givetvis även under assistentlära— rens tjänstgöring vara ansvarig för un- dervisningen i avdelningen och för led- ningen av med densamma förknippade arbeten.

Värdet av assistentlärartjänstgöring— en kommer i hög grad att vara av- hängigt av de utsedda handledarnas lämplighet för uppgiften. De måste där— för utväljas med den största omsorg, ett urval som bör verkställas av till— synsmyndigheten i intimt samarbete med de lokala skolmyndigheterna (jfr s. 87 f.).

Dels i samband med övningslektio— nernas genomförande, dels i samband med assistentlärartjänstgöringen inträ- der en viss differentiering i utbildning— en av de yrkeslärare, som redan under utbildningstiden siktar mot en kom- mande verksamhet inom enhetsskolan, och de yrkeslärare, som är inriktade på verksamhet inom yrkesskolan. Lärar- kandidaterna bör få större delen av sin assistentlärartjänstgöring förlagd till det stadium, som de avser att ägna sig åt. Varje yrkeslärare bör emellertid un- der utbildningstiden få utbildning inom och därmed erfarenhet av såväl enhets- skolan som yrkesskolan.

Först i samband med under de av- slutande tre veckorna anställda prov- lektioner och tentamina fastställes de vitsord, som ingår i lärarkandidatens avgångsbetyg (jfr s. 133 f.).

Anförda synpunkter på lärare i me- tallyrken, deras arbetsuppgifter och ut— bildning gäller också i allt väsentligt övriga yrkeslärare med undervisningen huvudsakligen förlagd till verkstads- skola; dessa lärare kan emellertid inte

alltid under utbildningstiden beredas tillfälle till auskultation och assistent— lärartjänstgöring i en enhetsskoleavdel- ning. Beträffande bl. a. byggnadsindu- strilärarna, branschlärarna och lärarna

på allmänpraktisk verkstad föreligger vissa avvikelser i fråga om arbetsupp— gifterna. Därav föranledda mera väsent- liga avvikelser i deras lärarutbildning behandlas i närmast följande tre avsnitt.

Byggnadsindustrilärare

Byggnadsarbetarnas yrkesutbildning är olika ordnad för de tre olika yrkeskate- gorierna murare, byggnadsträarbetare och byggnadsgrovarbetare. Den sistnäm- da kategorin omfattar också specialar- betare, såsom armerare, betonggjutare, cementslipare, plattsättare, chaufförer, maskinister m. fl. Murarnas och bygg— nadsträarbetarnas yrkesutbildning är ordnad efter i princip två olika linjer, dels den traditionella genom lärlings- anställning hos en byggmästare och med utbildningen helt förlagd till arbetsplat- sen, dels den skolmässiga i särskilda fackavdelningar vid landets yrkessko- lor.

För den traditionella utbildningen finns det särskilda regler angivna i ett mellan arbetsmarknadsparterna _ Svenska Byggnadsindustriförbundet, Svenska Byggnadsarbetarförbundet och Svenska Murareförbundet _ träffat lär- lingsavtal, som innehåller bestämmel- ser om lärotidens längd, lönevillkor, arbetsgivarens och lärlingens skyldig- heter etc. Lärotiden är fyra år men an- ses fullgjord efter 150 veckors arbete i yrket, varav de 25 första veckorna av lärotiden är prövotid.

Den skolmässiga utbildningen vid landets yrkesskolor sker dels i skolan och dess verkstadslokaler, dels vid s. k. elevbyggen; sistnämnda utbildningsform innebär, att skolans yrkesavdelning er— sätter ett yrkeslag på bygget och där ut- för lagets arbeten under yrkeslärarens ledning. Denna utbildning kräver bl. a. omsorgsfull planering och god kontakt

mellan de lokala byggmästareförening— arna och skolorna, så att lämpliga bygg- nadsobjekt fortlöpande kan ställas till skolornas förfogande.

Vad ovan sagts rörande de nuvarande formerna för yrkesutbildningen gäller enbart yrkeskategorierna murare och träarbetare. Grovarbetarna _ som ju även inrymmer kvalificerade specialis- ter av olika slag _ har hittills icke haft någon ordnad yrkesutbildning (om man undantar ett antal kortare arbetslös- hetskurscr samt kvällskurser), trots att en sådan är oundgängligen nödvändig, såväl för arbetets riktiga utförande som för att ernå en eftersträvansvärd ny- rekrytering av dugliga ungdomar till yrket. ."

En plan för utbildningen föreligger emellertid, undervisningsmateriel och läroböcker är under arbete, och en för- söksverksamhet har igångsatts vid några yrkesskolor i olika delar av landet un- der år 1958.

För elever, som redan före sitt 9:e skolår valt byggnadsbranschen som sitt blivande yrkesområde, bör en grund- utbildning med fördel kunna förläggas till 9y. Man kan lämpligen genomföra denna utbildning inom yrkesskolans verkstadslokal och ge den formen av en gemensam grundkurs för de tre bygg- nadsyrkena.

Sedan enhetsskolans elever i 7:e och 8:e årskurserna genom den lämnade yrkesorienteringen haft möjlighet att överväga sitt yrkesval, kommer 9y med sin karaktär av gemensam grundläggan-

de yrkesutbildning för alla de tre bygg- nadsyrkena _ murare, byggnadsträar- betare och grovarbetare _ att ge för byggnadsbranschen särskilt intresserade elever tillfälle att noggrant pröva sin håg och fallenhet för den specialisering, som den vidare utbildningen inom nå- got av de tre nämnda yrkena erbjuder.

Yrkeslärarna inom byggnadsyrkena vid landets yrkesskolor har som regel goda yrkeskunskaper, medan de där- emot i många fall icke erhållit någon pedagogisk utbildning. Den väsentligas— te orsaken härtill synes vara, att den pedagogiska utbildningen _ liksom för lärare inom en rad andra yrkesområ- den _ som regel infaller efter det att vederbörande under relativt lång tid med goda inkomster utövat sitt yrke och hunnit bilda familj. Inkomstbortfal- let under denna utbildningstid i för- ening med den i förhållande till tidi— gare inkomstläge relativt måttliga yrkes- lärarlönen synes lägga hinder i vägen för den rekrytering till yrkeslärarkåren, som man skulle önska.

Vissa för byggnadsindustrilärarna vä- sentliga arbetsuppgifter bör särskilt uppmärksammas vid lärarutbildningen. Främst gäller det lärarens uppgifter

att leda och fördela arbetet mellan eleverna på elevbygget _ där han i öv- rigt erhåller hjälp av arbetsledaren, som bl. a. har att samordna elevernas arbete med andra yrkesgruppers arbete,

att handleda och instruera eleverna under pågående produktivt arbete på byggnadsplatsen samt

att vägleda enhetsskolans elever vid deras yrkesval mot bakgrunden av un- der grundutbildningen gjorda iakttagel— ser beträffande deras förutsättningar.

Lärarna bör genom sin utbildning bli kompetenta att handha den för alla tre byggnadsyrkena gemensamma grundut- bildningen i 9y. För den fortsatta yrkes- utbildningen i yrkesskolan måste deras

kompetens självfallet vara begränsad till det speciella yrkesområde _ mureri, byggnadsträarbete eller »grovarbete» _ inom vilket de har huvuddelen av sin yrkespraktik före lärarutbildningens på- börjande. Om de även under den första delen av utbildningen lägger huvudvik- ten vid sitt eget speciella yrkesområde, bör detta i regel accepteras.

Den effektivisering av yrkesutbild- ningen inom byggnadsyrkena, som sy- nes ligga inom räckhåll _ arbetsmetod- inlärning genom speciell träningsmeto- dik, moderna hjälpmedel i samband med instruktion i arbetsteknik etc. _ motiverar, att studierna i speciell un- dervisningsmetodik för berörda lärar— kandidater i viss omfattning ägnas åt in- hämtande av kunskap om dylika nyhe- ter. Kursledningen bör också ha frihet att för denna lärarkategori i erforderlig utsträckning byta ut auskultationer och övningslektioner mot specialföreläsning- ar med anslutande gruppövningar.

Med hänsyn till de blivande lärarna inom byggnadsyrkena bör vidare vid behandlingen av frågor angående ar- betsledning, arbetspsykologi och männi- skobehandling även beaktas de problem, som möter lärarna på elevby gen.

Auskultationerna bör i viss omfatt- ning förläggas såväl till skolan som till elevbygget. Med hänsyn till vad ovan anförts beträffande den speciella under— visningsmetodiken och under beaktande av den komplicerade undervisningssi- tuationen på elevbyggena synes större delen av auskultationerna böra förläggas till sådana byggen.

övningslektioner förlagda till skolan bör omfatta grundläggande yrkesutbild- ning i 9y samt fortsatt undervisning i yrkesskola (på lektionssal och i verk- stad). Med hänsyn härtill bör tiden för dessa lektioner delas ungefär lika mellan skola och elevbygge.

Det torde vara väsentligt, att assistent—

lärartjänstgöringen förlägges såväl till skollokaler som till elevbyggen. Speciellt bör lärartjänstgöringen på elevbyggena uppmärksammas i detta sammanhang, dels därför att större delen av lärarnas

blivande verksamhet är förlagd dit, och dels därför att verkligt besvärliga ut- bildningsproblcm där möter den blivan- de läraren.

Branschlärare

Det är av största betydelse, att sådana yrkesområden, för vilka en skolmässig yrkesutbildning ej kan genomföras, får andra möjligheter till utbildning, som för ungdomen framstår som likvärdiga med den skolmässiga utbildningen och som blir lika attraktiva.

Viktigt torde även vara att problemen löses med den synpunkten i sikte, att så mycken utbildning som möjligt för- lägges lokalt, och att regionala eller hela riket omfattande åtgärder endast kommer i fråga, när varje möjlighet till lokala åtgärder är utesluten. I närings- livet redan befintliga utbildningsformer och instruktörskategorier bör i stör- sta möjliga utsträckning utnyttjas.

De sakkunniga vill, såsom redan mo- tiverats i ett tidigare sammanhang (se 5. 30), föreslå en ny lärarkategori för dessa elever, nämligen regionalt verk- samma branschlärare.

Branschlärarnas arbetsuppgifter. Branschlärarens skilda arbetsuppgifter torde höra behandlas mer ingående (till hans anställningsförhållanden återkom- mer de sakkunniga i kap. 12). Följande arbetsuppgifter föreslås för bransch- lärarna.

1. Hjälpa företagen att planlägga yr- kespraktiken och tillse, att denna full- följas på ett ur utbildningssynpunkt lämpligt sätt. Inom flertalet av de före— tag, som kommer i fråga för den indi- viduella yrkespraktiken, torde inte ar— betarna själva ha genomgått någon egentlig yrkesutbildning. Om samtidigt riktlinjer och anvisningar i övrigt för

dennas uppläggning under 9y-året sak- nas, visar erfarenheten, att yrkesprak- tiken blir planlös och föga givande. Även om riktlinjer finns att tillgå, blir under alla förhållanden en lokal anpass- ning nödvändig, vilken kräver ett visst mått av yrkespedagogiska insikter.

Branschläraren skall sålunda vara fö- retagen inom branschområdet, t. ex. ha- gerier, frisersalonger eller grafiska före- tag, behjälplig vid planering av yrkes- praktiken, så att denna i möjligaste mån ansluter till eventuella centrala rekom- mendationer. Han skall vidare i samråd med företagen bedöma, om yrkesprak- tiken, för att ge avsedd behållning, even- tuellt bör kompletteras med någon tids skolmässig grundutbildning.

Branschläraren bör vidare genom re- gelbundna besök i företagen följa ele- vernas framsteg och ge råd av praktisk och pedagogisk natur till vederbörande handledare.

2. Meddela eventuell grundläggande praktisk utbildning för periodvis sam- manförda elever inom branschområdet. I vissa sammanhang kan det möjligen bli realiserbart att sammanföra enstaka ele- ver inom samma bransch till skolmäs- sigt genomförda praktiska grundutbild- ningskurser under kortare tid. I vissa av dessa kurser bör branschläraren vara i stånd att själv undervisa.

3. Meddela respektive övervaka den yrkesteoretiska utbildningen. Under för- utsättning att för utbildningsstadiet av- passade korrespondenskurser finns att tillgå för vederbörande yrke, synes er—

farenheterna ge vid handen, att rela- tivt tillfredsställande resultat kan er- hållas genom en till skolan förlagd, sche— mabunden individuell korrespondens- undervisning. Uppenbarligen kan det dock uppstå svårigheter för de ordinarie lärarkrafterna, exempelvis yrkesvalslä- raren, att inom för denne relativt obe- kanta ämnesområden följa och stödja elevernas studier. Här blir det bransch- lärarens uppgift att med regelbundna intervaller besöka eleverna under deras individuella korrespondensstudier i sko- lan, hjälpa dem till rätta och även över- lägga med den ordinarie läraren om den fortsatta studiegången. Branschlä- raren skall vara förtrogen med det stu- diematerial, som är tillämpligt för yr- kesgrupperna inom det egna bransch- området, och skall kunna ge råd och an- visningar beträffande kompletteringar etc.

Om lämpliga, mot elevernas yrkesval svarande korrespondenskurser saknas, blir kraven på branschläraren större. Han får då i samråd med distrikten inom sitt samarbetsområde planera en med lämpliga intervaller återkommande gruppundervisning för elever inom kom- munikationstekniskt avvägda områden.

Ett ytterligare alternativ för att lösa frågan om yrkesteoretisk undervisning för elever inom små rekryteringsom- råden skulle vara att förlägga koncen- trerade yrkesteoretiska kurser om två än tre veckor till folkhögskolor. Förde- larna består uppenbarligen i att respek- tive folkhögskola kunde specialisera sig på ett branschområde, att förläggnings- kostnaderna bleve relativt låga och att kontakten med folkhögskolemiljön, låt vara under en kort tid, skulle kunna verka stimulerande för dessa ungdomar, som ju i vissa avseenden blir relativt vanlottade i jämförelse med andra 9y- kategorier. Skulle ett sådant förslag kunna realiseras, blir det givetvis

branschläraren som får svara för under- visningen.

4. Medverka i kurser för handledare ( yrkesombud) och branschinstruktörer. Vid de informationskurser, som förut- sättes komma att anordnas lokalt eller regionalt för handledare och yrkesom- bud, respektive branschinstruktörer (se 5. 103 f.) bör branschläraren medverka.

Inträdesfordringarna för blivande branschlärare

Självfallet är det inte möjligt att finna yrkesutövare med för en yrkeslärare fullgod yrkespraktik i varje yrke inom ett så pass stort område, som det inom vilket branschläraren blir verksam. Kra- ven är heller inte av samma slag som för en till ett yrke begränsad yrkeslärare, vilken ju själv med godtagbar yrkes— skicklighet måste kunna utföra prak- tiskt taget samtliga inom yrket före- kommande arbetsoperationer. Bransch- läraren bör visserligen vara förtrogen med yrkeskraven för ett flertal yrken och befattningar inom sitt branschom— räde men kan knappast förutsättas yr— kesmässigt behärska mer än ett yrke, vilket kan betecknas som hans »bas- yrke». Handledarna (s. 31) förutsättes delvis med sin yrkeskunnighet komplet- tera branschlärarens ofrånkomliga brist på detaljkännedom om de olika yrkena.

Då branschläraren beräknas få behö- righet att undervisa i sitt basyrke även i yrkesskola, finns det i fråga om detta yrke ingenting som talar för någon av- vikelse från de krav i fråga om praktik- tidens längd, som gäller för övriga yr— keslärare. Vilka krav på praktik inom branschområdet i övrigt, som skäligen kan ställas, torde vid intagningen till lärarkursen få avgöras med hänsyn till det för varje lärarkandidat avsedda branschområdet.

I fråga om allmänbildning och teo—

retisk fackutbildning bör kraven i varje fall icke understiga de för övriga yr- keslärare angivna. Snarare torde en skärpning av kraven vara motiverad med tanke på branschlärarens mera självständiga arbetsuppgifter samt önsk- värdheten av att han genom relativt grundliga tekniska studier förvärvat en allmänteknisk överblick, som underlät- tar inhämtandet av kompletterande »branschtekniska» kunskaper. Detta skulle närmast innebära, att inträdes- fordringarna i dessa avseenden angavs till allmänkunskaper, motsvarande real- examensnivå, samt tekniska kunskaper, motsvarande teknisk fackskola eller kommunal teknisk skola.

Branschlärarens pedagogiska utbildning

Ett närmare studium av branschlärarens arbetsuppgifter ger vid handen att de mest krävande momenten i lärarutbild— ningen, nämligen psykologi, pedagogik, auskultationer, övningslektioner m. m., för branschlärarnas del sammanfaller med övriga yrkeslärares ntbildningspro-

gram. Det bör emellertid beaktas, att branschläraren i sin kommande verk— samhet blir relativt mindre sysselsatt med egentlig undervisning, i synnerhet på det praktiska planet, än andra yr- keslärare. Trots denna omständighet tor- de det vara ostridigt, att branschläraren behöver en lärarutbildning, likartad med övriga yrkeslärares.

De ämnesområden, där de blivande branschlärarna på grund av sina spe- ciella arbetsuppgifter har särskilt behov att få fördjupa sina studier, är närmast följande: utbildningsplanering, arbets- och metodstudier (vid seminarieövning— ar i allmän undervisningsmetodik); branschområdets yrkesteknologi (under assistentlärarterminen) samt korrespon- densstudiernas speciella metodik.

Assistentlärarterminen bör för branschlärarnas vidkommande även ut- nyttjas till en nödvändig komplettering av yrkespraktiska erfarenheter. I sam— råd med vederbörande branschorgani- sationer bör det vara möjligt att upp- göra ett lämpligt praktikprogram för denna komplettering.

Lärare på allmänpraktisk verkstad

»Undervisningen på den allmänprak- tiska grenen har till uppgift att ge ele— verna inblick i arbetet inom flera olika tekniska yrkesområden. Undervisningen skall dels underlätta elevernas yrkesval, dels alltefter deras förutsättningar och yrkesintresse kunna ge dem grundut- bildning för ett visst yrkesområde eller träning i vissa inom yrkesområdet före- kommande arbeten» (ur Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, fastställda av skolöverstyrelsen för läsåren 1955/58, 5. 122 f.).

Läraren på allmänpraktisk verkstad

bör framför allt vara en allmänt erfa— ren yrkesman, själv allsidigt intresserad och mångkunnig. Han skall i sin lärar- verksamhet vara lyhörd för elevernas önskemål inför yrkesvalet och därjäm- te ha förvärvat tillräcklig orientering om näringslivet för att kunna bedöma, vilka möjligheter eleverna har till sys— selsättning inom detta.

Det torde för den fortsatta framställ- ningen vara behövligt att något beröra den pågående försöksverksamheten inom förevarande område.

Allmänpraktisk verkstad finns för närvarande anordnad inom en del för-

söksdistrikt och har hittills rent prin- cipiellt varit upplagd på följande sätt.—

Den allmänpraktiska verkstaden om- fattar utbildning i metallarbete med till- lämpningar: motorteknik, elteknik och ytbehandling. Denna undervisning om- besörjes av en lärare. Eleverna skall vi- dare erhålla en viss utbildning i trä- arbete. Denna förutsättes äga rum utan- för den egentliga allmänpraktiska verk- staden, exempelvis i en slöjdlärosal, som försetts med erforderlig maskinell ut- rustning.

Det har förutsatts, att två möjligheter skall föreligga vid anordnandet av ut— bildningen i träarbete, nämligen

dels möjligheten att en slöjdlärare vid sidan av sitt ordinarie arbete handhar undervisningen av 3—4 elever från den allmänpraktiska grenen,

dels möjligheten att hela elevgruppen inom den allmänpraktiska grenen, i re- gel 12 elever, samtidigt får undervisning i träarbete.

Den senare möjligheten har förordats från slöjdlärarhåll och synes bli för- härskande.

Den hittills bedrivna utbildningen inom den allmänpraktiska grenen ut- gör ett led i försöksverksamheten och syftar bl. a. till att ge riktlinjer för framtiden. De nuvarande formerna kan och bör kanske i vissa fall ändras. Bös- ter har också höjts för att låta den all- mänpraktiska verkstaden omfatta icke blott metallarbete, motorteknik, eltek— nik och ytbehandling utan även snicke— ri och träarhete, och sådana skolverk- städer har även försöksvis inrättats. Or- sakerna till att den allmänpraktiska verkstaden vid skolöverstyrelsens för- söksverksamhet i regel ej kom att om— fatta träarbete var dels svårigheten att finna lärare med tillräcklig yrkeserfa- renhet i fråga om både trä- och metall- arbete, dels den ur skyddssynpunkt mindre tillfredsställande anordningen

att ha snickeriarbcte jämsides med ar- betsuppgifter inom övriga yrkesområ- den. Diskussionen förlöpte på liknande sätt beträffande ytbehandlingen, men i det fallet ansågs, att tillräckliga skydds- anordningar skulle kunna vidtagas.

I den amerikanska litteraturen, exem- pelvis Louis V. Newkirk: Organizing and Teaching the General Shop, definie- ras en allmänpraktisk verkstad på föl- jande sätt:

Verkstäder, som är planerade och ut- rustade för samtidig undervisning i två eller flera olika typer av verkstadsarbete under en enda lärare, kallas allmän- praktiska verkstäder. En verkstad, som t. ex. är utrustad för undervisning i me- tallarbete, träarbete, elarbete, modelle- ring och ritning under en enda lärare, är en allmänpraktisk verkstad.

I Newkirks arbete ingår skisser och planer över skilda allmänpraktiska verk- städer, med olika yrkesområden repre— senterade, i regel flera än de fyra, som är vanligast i den svenska försöksverk- samheten med allmänpraktisk verkstad.

På de lärarkurser, som skolöversty- relsen anordnat för allmänpraktisk ut- bildning, har flera nya uppslag fram- förts om den allmänpraktiska verksta- dens organisation. Ett av dessa uppslag - innebär anordnandet av en »dubbelverk— stad» för försöksskolor, där elevantalet på den allmänpraktiska grenen kan sti- ga till ca 24 elever. Därvid skulle i den- na verkstad, som eventuellt kan vara uppdelad i två skilda utrymmen, före— komma undervisning i metallarbete, mo- torteknik och elteknik under en lärare samt undervisning i träarbete och ytbe— handling under en lärare. Denna anord- ning skulle vara möjlig på större orter.

Den pågående försöksverksamheten liksom de anordnade utbildningskurser- na för lärare på allmänpraktisk verk- stad har i ett avseende givit ett klart och entydigt resultat, vilket de sakkun-

niga vill understryka. Den uppläggning, som f. n. planeras för den allmänprak— tiska utbildningen i vårt land (huvud- saklig inriktning på metallarbete och tillämpningar på motorteknik, elteknik och ytbehandling), kräver av yrkeslära- ren stor kunnighet i metallarbete. Den fordran på minst sju års praktisk erfa- renhet, som i detta betänkande föresla- gits som en norm vid all yrkeslärarut- bildning, bör gälla även den blivande yrkesläraren på allmänpraktisk verk- stad. I hans fall bör emellertid inom ra— men för metallarbete helst ingå moment från olika verksamhetsområden. Om han dessutom har erfarenhet från annat yrkesområde, exempelvis träarbete, bör detta uppenbarligen betraktas som en god merit, då den allmänpraktiska ut- bildningen allt efter de skilda förutsätt— ningarna på olika orter kan bli högst varierande.

Med hänsyn till att den allmänprak- tiska utbildningen alltjämt befinner sig på försöksstadiet, kan en lärarutbild- ning för denna gren av årskurs 9y inom enhetsskolan för närvarande icke fast- låsas vid några speciella praktiska ut- bildningsgrenar.

Studiegång. Vid utbildningen av lä- rare för den allmänpraktiska utbild- ningen torde som regel respektive lärar- kandidater behöva viss kompletterande yrkesträning. Man kan nämligen knap- past förutsätta, att läraraspiranten till- ägnat sig tillräckligt stor erfarenhet och tillräckligt stora kunskaper inom samt- liga för hans undervisning aktuella yr- kesområden (jfr s. 88).

Utbildningen bör i huvudsak erhålla samma utformning som för övriga yr— keslärarkategorier. Följande särskilda synpunkter må emellertid framhållas. Den speciella undervisningsmetodiken bör för dessa lärarkandidater innefatta fördjupade studier av den individuella

undervisningens metodik, inbegripande arbetsplanering, arbetsblad och lek- tionsanvisningar för den allmänprak— tiska grenen, vilka kan göra det möjligt för läraren att låta varje elev fullfölja den för honom eller henne bäst läm- pade utbildningsgången. Med tanke på den allmänpraktiska utbildningens ka- raktär av fortsatt yrkesorientering hör även yrkesvalsfrågorna särskilt beaktas.

Inträdesfordringarna synes i princip böra vara desamma som för yrkeslära- re för övrigt med det undantaget, att de sakkunniga vill föreslå en högsta lev- nadsålder av 42 år (för övriga lärar- grupper 35 år) för personer, som kan uppvisa en god och ändamålsenlig prak- tik från olika yrkesområden.

Assistentlärartjänstgöringen skall om- fatta tjänstgöring på allmänpraktiska verkstäder samt vid verkstadsskolor för yrkesområde, för vilket vederbörande lärarkandidat kan beräknas erhålla lä- rarbehörighet. Denna assistentlärar- tjänstgöring bör i princip vara upplagd på samma sätt som assistentlärartjänst- göringen för övriga läraraspiranter.

Till de tre avslutande veckornas re- dovisning, repetition och slutprov bör för lärarkandidaterna på allmänpraktisk gren kunna läggas ytterligare två vec- kor, under vilka lärarkandidaterna be— redes tillfälle att komplettera sin prak- tiska utbildning på yrkesskolverkstäder som elever inom olika yrkesområden, exempelvis metallarbete, motorteknik, elarbete, ytbehandling, värme- och sani- tetsteknik, reparatörsutbildning.

De skilda yrkeslärare, som härvid skall fungera som handledare, bör ha beretts tillfälle att sätta sig in i under- visningsproblemen på den allmänprak- tiska grenen och att med denna bak- grund systematiskt lägga upp undervis- ningen för yrkesläraraspiranterna, så

att denna utbildning blir ändamåls- enlig.

Speciell utbildning för yrkeslärare eller slöjdlärare, som önskar erhålla utbildning som lärare på allmänpraktisk gren av årskurs 9y inom enhetsskolan. Yrkeslärare, som tidigare genomgått yr- keslärarutbildning för något yrke inom den allmänpraktiska grenens område, bör kunna beredas tillfälle att förvärva kompetens för undervisning på allmän- praktisk verkstad. Plan för denna kom— plettering bör uppgöras i varje särskilt fall av vederbörande kursföreståndare under hänsynstagande till lärarkandi-

datens praktiska erfarenhet och förut- sättningar för övrigt.

Slöjdlärare, som önskar komplettera sin utbildning och göra sig kompetent för undervisning på allmänpraktisk gren inom enhetsskolans årskurs 9y, bör kunna mottagas som specialelev vid för yrkeslärare anordnad utbildning, sedan han förvärvat för denna utbildning er- forderlig praktik. En viss reduktion av praktikkravet till förslagsvis 5 är bör vara möjlig med hänsyn till tidigare lärarpraktik och slöjdlärarutbildning. Plan för den kompletterande utbild- ningen bör uppgöras på motsvarande sätt, som i föregående stycke föresla— gits för yrkeslärare.

KAPITEL 8

Utbildningen av ämneslärare i yrkesämnen

Skolöverstyrelsens förslag den 18 oktober 1956

Den 18 oktober 1956 ingav skolöversty— relsen till Kungl. Maj:t ett förslag angå- ende pedagogisk utbildning av personer med teknisk gymnasieutbildning och handelsgymnasieuthildning, vilket den 25 januari 1957 av Kungl. Maj:t över- lämnades till de sakkunniga, att tagas i beaktande vid utredningsarbetet. Såsom en första åtgärd föreslog de sakkun— niga i skrivelse till Konungen den 18 september 1957, att lärarutbildning av gymnasieingenjörer enligt ett i förhål— lande till skolöverstyrelsens förslag del— vis reviderat program försöksvis skulle anordnas budgetåret 1958/59. Förslaget föranledde beslut av 1958 års riksdag (prop. 1958: 103, statsutskottets utlåtan- de 1958: 87, riksdagens skrivelse nr 212). -

Skolöverstyrelsens förslag innefattas i två handlingar, nämligen dels en den 10 oktober 1956 daterad, stencilerad ut- redning med förslag i frågan, verkställd av rektorn vid folkskoleseminariet i Lund Erik Stenqvist såsom för ändamå- let tillkallad sakkunnig, dels en den 18 oktober 1956 daterad skrivelse från skol- överstyrelsen. Med denna skrivelse över- lämnar överstyrelsen utredningen och tillstyrker i huvudsak utredningsman- nens förslag samt framför därjämte vissa kompletterande synpunkter och sam- manfattande yrkanden. Den första hand- lingen omnämnes i fortsättningen som skolöverstyrelsens utredning, den se-

nare som skolöverstyrelsens skrivelse.1

I skolöverstyrelsens utredning före- slås, att gymnasieingenjörer och gymna- sieekonomer efter genomgången lärarut- bildning skall erhålla kompetens att undervisa i tekniska och matematisk- naturvetenskapliga respektive merkan- tila ämnen. I första hand avses undervis- ning i realskola, enhetsskola och folk- skola (5. 5). Det framhålles, att dessa lärare självfallet också blir användbara inom yrkesskolundervisningen men att särskild hänsyn till yrkesskolans behov ej tagits vid den föreslagna lärarutbild- ningen.

Utredningsuppdragen av den 30 sep- tember och den 21 oktober 1955 samt den 10 maj 1957 medför, att de sak- kunniga i förevarande sammanhang i väsentlig grad måste beakta även yrkes- skolornas behov. I fråga om det peda- gogiska arbetsfältet för ämneslärarna i yrkesämnen har de sakkunniga således anledning att gå utanför ramen för skol- överstyrelsens utredning. Även i fråga om rekryteringsbasen för hithörande lärarkategorier finner sig de sakkun- niga böra vidga perspektivet. Skolöver- styrelsens utredning tar i enlighet med utredningsmannens uppdrag radikalt sikte på en tidigare icke officiellt er-

1 Handlingarna, som på grund av sitt om- fång icke återgives in extenso, finnes tillgäng— liga på Kungl. Ecklesiastikdepartementets re- gistratorskontor.

känd rekryteringsbas för lärarutbild- ningen, nämligen fackgymnasierna; de sakkunniga har att i detta samman- hang pröva olika tänkbara rekryterings- vägar.

Även om sålunda i detta avsnitt ett frågekomplex behandlas, som i olika

hänseenden är mera omfattande än det som skolöverstyrelsens utredning berör, finner de sakkunniga det ändamålsen— ligt att på vissa punkter hänvisa till sagda utredning och ta ställning till däri framförda förslag.

Allmänna och jämförande synpunkter

Förekomst och behov av hithörande lärartjänster

Ämneslärare i yrkesämnen förekommer inom den egentliga yrkesutbildningen huvudsakligen vid handelsgymnasier, handelsskolor och handelsbetonade kur- ser, och hithörande lärartjänster inne- has i allmänhet av lärare med examen från handelshögskola eller handelsgym- nasium. 1 mindre omfattning förekom- mer motsvarande lärartjänster vid "yr- kes- eller verkstadsskolor i tekniska ämnen samt i matematik, fysik och kemi, vilka tjänster i allmänhet inne- has av lärare med examen från tekniskt läroverk. Personer med examen från tekniska läroverk förekommer även som lärare i vissa ämnen vid de tekniska läroverken, dock likaledes i mindre om- fattning.

Inom enhelsskolan torde behovet av ämneslärare i yrkesämnen bli relativt stort. En preliminär föreställning om storleksordningen kan man få genom att studera det sammanlagda antalet vecko- timmar, som gäller för tekniska läro- ämnen inom närmast aktuella grenar och linjer. Som exempel kan anföras gren 3 (metallyrken) av årskurs 9y i den pågående försöksverksamheten med enhetsskola. Förebilden till timplan upptar där yrkesritning 2 vtr + tekno- logi med yrkesräkning 5 vtr + (eventu- ellt) hranschkännedom 3 vtr : 10 vtr,

d. v. s. omkring 25 % av hela veckotim- talet, om ämnet branschkännedom med- tages.

Visserligen är det i princip önskvärt, att yrkesläraren svarar för sådan yrkes- teori, som direkt anknyter till elever- nas yrkesarbete, t. ex. maskin- och verktygslära inom ämnet teknologi. Det är också önskvärt, att yrkesläraren är kapabel att svara för hela yrkesteorin på denna gren inom skoldistrikt, som ej har någon för denna undervisning läm- pad ämneslärare. Men vissa delar av ämnet teknologi och hela ämnet branschkännedom har en så kvalifice- rat teknisk karaktär, att undervisningen helst bör omhänderhas av lärare med re- lativt grundlig teknisk utbildning.

En sådan karaktär har också samt- liga yrkesämnen inom den tekniska grenen av årskurs 9y. En ämneslärare i tekniska läroämnen och matematik tor- de också i regel vara bäst skickad att handha undervisningen i yrkesritning och yrkesräkning inom övriga eventuellt förekommande grenar av årskurs 9y, som har anknytning till hans utbild- nings- och erfarenhetsområde.

Även för gren 6 av årskurs 9y (de- taljhandel och kontor) samt i årskur- serna 7, 8 och 9a inom enhetsskolan, där eleverna i försöksverksamheten hit- tills i stor utsträckning valt handelsbeto- nade tillvalsämnen, torde behovet av ämneslärare — här i handelsämnen _— bli jämförelsevis stort. Med utgångs-

punkt från omfattningen av den på detta sätt förgrenade handelsundervisningen i försöksskolorna läsåret 1957/58 göres i bil. 2 bl. a. ett försök att uppskatta det framtida behovet av handelslärare inom enhetsskolan.

Under övergångstiden före enhetssko- lans genomförande skplle det i större skoldistrikt, vilka inrättat flera avdel- ningar med yrkeskunskap i folkskolans åttonde och eventuellt nionde årskurs (alternativ 2 i Undervisningsplan för rikets folkskolor av den 22 januari 1955) , vara mycket värdefullt att ha till- gång till ämneslärare med sådan inrikt- ning, som här diskuteras. Behovet av handelslärare kommer genomgående att bli mindre före än efter enhetsskolans införande, beroende på att eleverna utanför de klart yrkesinriktade klasser- na har avsevärt mindre möjligheter att i folkskolan tillvälja handelsämnen. Där- emot kan behovet av lärare med kompe- tens att undervisa i yrkesteori i an- slutning till metallarbete, träarbete eller textilt arbete samt därjämte i matema- tik och vissa delar av naturkunskapen redan under övergångstiden på vissa or- ter bli lika stort som lärarbehovet i motsvarande ämnen efter enhetsskolans införande.

För undervisningen i praktiska läro- ämnen på de praktiska realskolornas tekniska linjer och handelslinjer och på motsvarande inbyggda praktiska linjer i de allmänna realskolorna samt för den undervisning, som kan komma att mot- svara dessa linjer inom enhetsskoleorga- nisationen, spelar lärare med teknisk respektive merkantil utbildning en vä- sentlig roll. De utnyttjas därjämte för närvarande vid de praktiska realskolor- na i icke obetydlig utsträckning som lä- rare i matematik samt på de tekniska linjerna även i fysik (skolöverstyrelsens utredning s. 9 och 16).

Rekryteringsbas

Det är naturligtvis önskvärt, att dessa ämneslärartjänster i stor utsträckning kan rekryteras på så hög fackutbild- ningsnivå som examen från teknisk hög- skola respektive handelshögskola. Det- ta gäller enligt de sakkunnigas mening i lika hög grad för yrkesskolan och en- hetsskolan som realskolan. Hittills har endast realskolan såsom en reguljär an- ordning haft ordinarie ämneslärartjäns- ter på hithörande ämnesområden. Där- vid har examen från teknisk högskola respektive handelshögskola varit ett genomgående kompetenskrav.

För att kunna genomföra sin tekniska och merkantila undervisning har real- skolan emellertid utöver de ordinarie ämneslärarna måst anlita lärarkrafter med annan teoretisk fackutbildning, i första hand examen vid tekniskt läro- verk respektive handelsgymnasium. Samtidigt har yrkesskolan och enhets- skolan i viss utsträckning till sig knu- tit högskoleingenjörer och civilekono- mer såsom hel- eller deltidsanställda lärare.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det nödvändigt, att denna utveckling fortsätter. Såväl från fackhögskolorna som från fackgymnasierna måste lärar- krafter i både tekniska och merkantila ämnen rekryteras till nyssnämnda tre skolformer. För att en sådan utveckling skall kunna tryggas, måste dels möjlig- heterna vidgas att bereda de vid fack- högskola utbildade lärarna ordinarie anställning vid yrkes- och enhetsskola, dels ordnade anställningsformer skapas inom alla tre skolformerna för lärare med fackgymnasieutbildning. I sist- nämnda hänseende har en början gjorts genom beslut av 1958 års riksdag att inrätta lärartjänster på enhetsskolans högstadium för läroverksingenjörer med lärarutbildning. Då speciella omstän-

digheter föreligger, må sådana tjänster även — efter medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall _ inrättas vid praktiska realskolor och motsvarande skolformer.

De sakkunniga ansluter sig sålunda helt till huvudtanken i skolöverstyrel- sens utredning, att reguljära vägar bör öppnas för gymnasieingenjörer och gymnasieekonomer både till en efter deras fackstudier anpassad lärarutbild- ning och till däremot svarande lärar- tjänster inom här berörda skolformer. Men de bägge delvis nya lärargrupperna bör utnyttjas inom alla tre skolformer- na. Det skulle vara mindre lyckligt, om man under de närmaste åren i huvudsak reserverade den tillgång på kvalificera- de handelslärare, som Civilekonomerna representerar, för handelsgymnasiet, för realskolan och för vissa tjänster i större enhetsskoldistrikt.

Från fackhögskolor och fackgymna- sier torde i fortsättningen huvudparten av de vid enhetsskolan, realskolan och yrkesskolan erforderliga ämneslärarna i tekniska ämnen och handelsämnen kunna rekryteras. Men ytterligare rekry- teringsvägar bör övervägas, dels andra former av fackutbildning före lärarut- bildningen, dels eventuellt en fackut- bildning, som kommer först efter den egentliga lärarutbildningen.

På vardera ämnesområdet finns det en typ av fackutbildning, som är något mindre teoretiskt krävande än fack- gymnasiet, men som trots detta i vissa sammanhang kan vara lika värdefull eller rent av överlägsen som grund för lärarutbildningen. På det tekniska om- rådet gäller detta fackskolan. Skolöver- styrelsen »anser det angeläget och vär- defullt, att även fackskoleingenjörer en- gageras som lärare i tekniska ämnen, och utgår från att fackskoleingenjör, som skaffat sig kunskaper i humanis- tiska läroämnen samt fysik och kemi,

motsvarande undervisningen vid tek- niskt gymnasium, i kompetenshänse- ende skall jämställas med gymnasiein- genjör» (skolöverstyrelsens skrivelse den 18 oktober 1956, s. 3). De sakkun- niga delar denna uppfattning. Fack- skoleingenjörens i regel längre praktis- ka erfarenhet från arbetslivet före in- genjörsutbildningen kan rent av på vissa ämnesområden ge honom ett försteg före gymnasieingenjören som praktisk pedagog.

En typ av fackutbildning på det mer- kantila området, som i vissa fall med fördel skulle kunna ersätta handels- gynmasiet som förberedelse för ämnes- lärarutbildningen, utgör den på real- examen byggande tvååriga utbildningen till affärsledare inom detaljhandeln, som för närvarande förekommer vid Linkö- pings stads yrkesskolor. Om kurserna i de allmänt handelstekniska ämnena ej har samma omfattning som vid handels- gymnasiet, blir eleverna i gengäld mera förtrogna med detaljhandelns arbetsför- hållanden och problem. För blivande ämneslärare vid rena detaljhandelskur- ser måste därför en sådan affärsledar- kurs anses erbjuda en mycket lämplig fackutbildning.

En fackutbildning först efter genom- gång av en allmän lärarutbildningsan- stalt, exempelvis folkskoleseminarium, kan endast övervägas för lärare i yrkes- ämnen under vissa bestämda förutsätt- ningar; ifrågavarande yrkesundervis- ning skall dels ha utpräglat teoretisk ka- raktär, dels ha stark anknytning till all- mänt teoretiska undervisningsämnen in— om samma skolform. Ett ytterligare vill- kor är, att den ej beräknas erhålla så- dan omfattning, att den tillsammans med eventuellt förekommande under- visning för samma yrkesområde i an- nan skolform kan utgöra underlag för en heltidstjänst. Föreligger ovan an- givna förutsättningar, kan det finnas

anledning överväga en vidareutbildning av vissa teorilärare för att sätta dem i stånd att jämsides med sin ordinarie un- dervisning svara för undervisningen i ifrågavarande yrkesteori. Denna situa- tion föreligger beträffande de handels- teoretiska ämnena inom gren (ia och (ib av enhetsskolans årskurs 9y i för- sökskommuner, där handelsundervis- ning i yrkesskola eller praktisk real- skola ej är aktuell. Det blir här fråga om 6—9 veckotimmar handelsteori jäm- sides med elevernas individuella yrkes- praktik i olika affärer. Av de förekom- mande yrkesämnena anknyter handels- räkning och räkenskapslära direkt till den ordinarie undervisningen i mate- matik samt ekonomisk geografi till den ordinarie geografiundervisningen. (För- hållandena kan under övergångstiden före enhetsskolans införande bli likar- tade i skoldistrikt, som i folkskolans 8:e och ev. 9:e årskurser infört yrkes- kunskap i anslutning till handel.)

I samband med utredningen om pe- dagogisk utbildning av gymnasieekono— mer föreslog skolöverstyrelsen även be- fordringskurser i merkantila ämnen för folkskollärare, som önskade förvärva kompetens att meddela undervisning i ifrågavarande handelsteori på enhets- skolans högstadium. Anslag till sådana kurser beviljades av 1957 års riksdag, och en första kurs med 12 deltagare vid kursens början genomfördes 1957/ 58. Utan egentliga förändringar i utbild- ningsprogrammet (se Bil. 8) har kur- sen från och med läsåret 1958/59 om- vandlats till vidareutbildningskurs och grundar numera behörighet för folk- skollärartjänst i lönegrad A 19.

De sakkunniga finner det uppenbart, att denna form av lärarutbildning för den förberedande handelsundervisning- en inom den obligatoriska skolan åt- minstone för närvarande är av behovet påkallad. De sakkunniga utgår därför

ifrån att kursformen utan egentliga för- ändringar skall behållas de närmaste åren men finner i övrigt icke anledning att närmare gå in på denna utbildning.

En kompletterande ämneslärarutbild- ning kan förekomma efter genomgången yrkeslärarutbildning.

I överstyrelsens för yrkesutbildning utredning angående utbildningen av yr- keslärare m. m. (SOU 1947: 55) föreslås bl. a. anordnandet av kompletterings- kurser i yrkesteoretiska ämnen (s. 73 ff.). Kurserna beräknas anordnade för sådana lärare vid verkstads- och lik- nande skolor, som önskar erhålla be- hörighet för undervisning i vissa yrkes— teoretiska ämnen. I syfte att nedbringa kurstiden föreslås, att kursdeltagarna genom korrespondensstudier eller på annat sätt skall ha skaffat sig grund- läggande fackkunskaper före inträde i kompletteringskurs. Under denna förut- sättning anses kurstiden kunna begrän- sas till 12 veckor. Antalet deltagare per kurs föreslås icke böra överstiga 15 i varje kompletteringsämne. Antages kur- sen omfatta tre yrkesteoretiska ämnen, beräknas för varje deltagare följande antal timmar:

Antal timmar varje hela ämne kursen

Undervisning i fackämne . . . 90 270 Spec. undervisningsmetodik. 15 45 Auskultering ............. 12 36 Undervisningsövningar ..... 10 30 127 381

Det framlagda förslaget resulterade i att överstyrelsen för yrkesutbildning fick bemyndigande att jämväl anordna dylika kompletteringskurser.

De sakkunniga finner den framlagda

planen ändamålsenlig och anser, att des- sa kompletteringskurser utgör en myc-

ket god möjlighet till kompletterande utbildning för berörda lärare.

Lärare i tekniska ämnen samt matematik, fysik och/eller kemi

Inträdesfordringar I propositionen 1958: 103 har inträdes- fordringarna angivits till de första lä- rarutbildningskurserna för läroverks- ingenjörer, som enligt beslut av 1958 års riksdag anordnats läsåret 1958/59. I fråga om teknisk utbildning krävs av- gångsexamen från tekniskt gymnasium; dock skall även fackskoleingenjörer kunna komma i fråga. Departementschefen hade intet att er- inra mot de sakkunnigas i skrivelsen till Konungen den 18 september 1957 framförda förslag, att fackskoleingenjö— rerna, under förutsättning att de på lämpligt sätt kompletterar sin utbild- ning i fysik och kemi samt i humanis- tiska läroämnen, också borde kunna komma ifråga till den nya typen av lä- rarutbildning, varvid deras kompetens borde bedömas från fall till fall. I fråga om praktik fastställdes kraven till dels minst två års kvalificerad praktik i nä- ringslivet efter avlagd ingenjörsexamen, dels minst fyra terminers lärartjänst- göring, omfattande minst halv tjänst- göring.

Lärarutbildningen för läroverksingen- jörer 1958/59 har i första hand tillkom- mit för att möta ett akut behov av lä- rare i tekniska och naturvetenskapliga ämnen vid försöksskolorna, och som inträdesfordran har därför angivits av- lagd examen vid tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola, de skolformer som främst kan väntas komma att förse enhetsskolan med lärarkandidater på hithörande ämnesområde. Men vid pla- neringen på längre sikt för rekrytering och utbildning av ämneslärare i tek-

niska och matematisk-naturvetenskap- liga ämnen vid alla de närmast berörda skolformerna enhetsskola, realskola och yrkesskola, måste man emellertid, så- som tidigare (s. 55 f.) närmare utveck— lats, räkna med åtminstone tre alterna- tiva vägar för den tekniska utbildning- en, nämligen teknisk högskola, tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola. Då särskild lärarutbildning av sådan om- fattning som här avses ej finnes anord— nad inom landet för personer med in- genjörsexamen från högskola, synes det ändamålsenligt, att de särskilda pedago- giska utbildningskurserna för ingenjö- rer i fortsättningen öppnas och delvis tillrättalägges även för högskoleingen- jörer.

Praktikfordringarna för tillträde till 1958/59 års kurser har avvägts bl. a. med hänsyn till att lärarkandidaterna efter genomgången kurs skall kunna bli behöriga till de nya ämneslärartjäns- terna i lönegrad Ae 19 på enhetsskolans högstadium. Vid genomgången av ansök- ningarna till dessa kurser visade det sig, att trots fyrdubbelt antal sökande (103) jämfört med antalet elevplatser (24), antalet formellt behöriga sökan- de ej räckte till att fylla tillgängliga platser; flertalet icke behöriga sökande fyllde icke praktikfordringarna; särskilt kravet på två praktikår i industrin efter avlagd ingenjörsexamen utgjorde ett hinder för många. På framställning av skolöverstyrelsen medgav Kungl. Maj:t emellertid, att vissa namngivna sökande skulle få tillträde till kurserna, trots att deras praktiktid understeg den före- skrivna antingen i fråga om arbete i nä- ringslivet eller i fråga om lärartjänst-

göring; i några av dessa fall föreskrev Kungl. Maj:t, att vederbörande lärar- kandidat skulle uppvisa intyg om viss ytterligare praktik, innan intyg eller be- tyg över kursen finge utfärdas. — Under föreliggande omständigheter kunde självfallet ingen hänsyn till i ingenjörs- examen förekommande överbetyg tagas vid uttagningen av elever till kurserna.

Med hänsyn dels till här återgivna erfarenheter från den första elevintag- ningen till kurser av denna typ, dels till önskvärdheten att få teoretiskt väl kva- lificerade sökande till sådana kurser, föreslår de sakkunniga för framtiden följande modifierade ordning för vin- nande dels av tillträde till kursen, dels av behörighet till sådan lönegradspla- cerad tjänst, som kursen avser att för- bereda för.

Klar åtskillnad göres mellan praktik- fordringar för tillträde till kursen och för vinnande av behörighet till lärar- tjänst i viss lönegrad. Inträdesfordring- arna fixeras enbart i syfte att trygga tillräcklig erfarenhetsbakgrund för den undervisning och de övningar som lä— rarkandidaten skall deltaga i under lä- rarkursen samt för den undervisning han därefter själv skall meddela i sam- band med utbildningen. Vid intagning till lärarkurs av sökande, som fyller inträdeskraven i fråga om praktik, fäs- tes större avseende vid vitsorden i in- genjörsbetyget än vid praktiktidens längd.

Betyg utfärdas vid lärarkursens slut till alla deltagare, som genomgått hela kursen med godkända vitsord. Till del- tagare, som fyller praktikfordringarna såväl i skola som i näringslivet för be- hörighet till lärartjänst i viss lönegrad, utfärdar tillsynsmyndigheten omedel- bart behörighetsbevis. Till övriga kurs- deltagare utfärdas behörighetsbevis först sedan erforderlig komplettering av prak- tiken skett; vid lärartjänstgöring under

mellantiden bör de kunna beredas extra anställning. Tillsynsmyndigheten bör dock ha rätt att vid godtagandet av praktiken göra smärre avvikelser från gällande normer.

Under ovan angivna förutsättningar skall inträdeskraven till de pedagogiska utbildningskurserna för ingenjörer här närmare behandlas. Vid avvägningen av dessa krav vill de sakkunniga även ta hänsyn till önskvärdheten av att en del begåvade unga tekniker ledes in på lä- rarbanan, innan deras engagemang i nä— ringslivet hunnit bli så fast, att det för— svårar eller omöjliggör deltagande i en lärarkurs.

Den praktiktid i näringslivet, som med hänsyn till ovan anförda synpunk- ter bör ställas som en ovillkorlig ford- ran för tillträde till lärarkurs, uppskat- tar de sakkunniga till två år före eller efter ingenjörsexamen. Praktiken bör, såsom i skolöverstyrelsens utredning påpekas (s. 13), vara kvalificerad, d. v. s. ligga inorn sådana verksamhets— områden, som har anknytning till lä- rarkandidatens framtida undervisning. De sakkunniga vill närmare precisera detta så, att dessa verksamhetsområden skall ha anknytning till ett eller flera undervisningsämnen inom varje lärar— tjänst, till vilken den avsedda lärar- kursen kan medföra behörighet. Vidare bör praktiken självfallet vara väl vits- ordad. Praktik såväl före som efter in- genjörsexamen bör kunna tillgodoräk- nas. Det torde åtminstone till en början böra tillkomma vederbörande tillsyns- myndighet att efter individuell pröv— ning avgöra, i vad mån den av varje sökande dokumenterade praktiken skall anses fylla här uppställda fordringar.

Kraven på föregående lärartjänstgö— ring torde i praktiken komma att hål- las på relativt hög nivå ännu några år framåt, så länge ett stort antal ingen- jörer är verksamma såsom lärare inom

skolväsendet utan att ha fått tillfälle att genomgå någon lärarutbildning. Men de sakkunniga kan icke finna det riktigt att för framtiden uppställa en mera om— fattande lärartjänstgöring såsom ett principiellt krav för tillträde till lärar- kurs. Det skulle medföra, att undervis- ning i tekniska ämnen i viss omfatt- ning regelmässigt kommer att meddelas av outbildade lärare. Det är obestridligt, att detta av nödtvång nu sker i betydan— de omfattning. I fortsättningen bör emel- lertid eftersträvas, att omfattningen av de outbildade lärarnas tjänstgöring be— gränsas till korta vikariat och tillfällig timlärartjänstgöring.

Det här förda resonemanget leder till sänkta krav för framtiden, jämfört med 1958/59 års kurser, i fråga om omfatt- ningen av både industri- och lärarprak- tik före lärarkursen. I gengäld finns det åtminstone i fråga om gymnasie- och fackskoleingenjörer anledning att överväga skärpta krav i fråga om exa- mensbetyg, nämligen kvalificerade be- tyg i sådana ämnen, som motsvarar ve- derbörande lärarkandidats kommande undervisningsämne. Att på förhand fixe- ra några detaljbestämmelser i detta hän- seende torde emellertid vara olämpligt. På detta område behöver, liksom i fråga om industripraktiken, först en viss be- dömningspraxis utvecklas under med- verkan av kvalificerad sakkunskap. Be- dömningen bö'r sålunda även i detta fall åtminstone till en början tillkomma tillsynsmyndigheten.

Beträffande sökandes ålder, hälsotill- stånd och vandel finns icke anledning att uppställa andra inträdesfordringar än de, som angivits för yrkeslärare (se 5. 41). Beträffande för fackskole- ingenjör erforderliga förkunskaper har erfarenheter vid 1958/59 års kurser givit vid handen, att fackskoleingenjör från sådan linje, där matematikkursen är väsentligt mindre än vid tekniskt gym-

nasium, behöver komplettera sina kun- skaper i detta ämne före tillträdet till kursen. Detta bör beaktas i fråga om sökande från byggnadslinje eller ke- miteknisk linje vid fackskola.

På grundval av de synpunkter, som här utvecklats, särskilt beträffande re- kryteringsbas och inträdesfordringar, vill de sakkunniga sålunda för framti- den föreslå följande inträdesfordringar till pedagogisk utbildningskurs för in— genjörer, nämligen att sökande skall

ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år, så framt inte veder- börande myndighet annat medger;

vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom lärare; vara känd för en hedrande vandel; ha förvärvat allmänbildning och tek- nisk utbildning, svarande mot avgångs- examen från svensk teknisk högskola eller svenskt tekniskt läroverk; avgångs- betyg från teknisk fackskola skall där- vid anses dokumentera teknisk utbild- ning, svarande mot tekniskt gymnasium, och sökande med sådant betyg skall en- dast vara skyldig att därutöver styrka sig äga kunskaper i modersmålet, engel— ska, tyska, fysik och kemi samt, därest han avlagt examen på byggnadslinje el- ler kemiteknisk linje, matematik i den omfattning, som meddelas på motsva- rande linje vid tekniskt gymnasium;

därest den tekniska utbildningen do- kumenteras genom avgångsbetyg från tekniskt gymnasium eller teknisk fack- skola, uppvisa kvalificerade betyg i för den tillämnade tjänsten betydelsefulla ämnen; det skall därvid tillkomma till- synsmyndigheten eller _ efter tillsyns- myndighetens föreskrift _ kursledning- en att avgöra, vilka vitsord som skall tillgodoräknas och vilka betygskrav som skall uppställas i olika sammanhang;

ha med goda vitsord tjänstgjort i nä- ringslivet under sammanlagt minst två år före eller efter avgångsexamen in-

om verksamhetsområde(n) , som har an- knytning till ett eller flera undervis- ningsämnen inom lärartjänst, till vilken genomgången lärarkurs kan medföra be- hörighet för den sökande; det skall där- vid tillkomma tillsynsmyndigheten eller »— efter tillsynsmyndighetens föreskrift — kursledningen att avgöra, hur av sö- kande åberopad tjänstgöring i närings— livet skall tillgodoräknas.

Undcrvisningsämnen för ingenjörer med lärarutbildning

De undervisningsämnen vid de prak- tiska reulskolornas tekniska linjer och vid motsvarande inbyggda linjer, där ingenjörer kan komma i fråga som lä- rare, är dels samtliga praktiska läro- ämnen, dels matematik, fysik och kemi. I skolöverstyrelsens utredning påvisas (s. 9), att undervisningen i andra prak- tiska läroämnen än verkstadsarbete höstterminen 1955 så gott som helt be- streds av ingenjörer: civilingenjörer ha- de 45 %, läroverksingenjörer 51 % av denna undervisning. Vidare svarade de för en icke obetydlig del av undervis- ningen i matematik, fysik och kemi.

Beträffande högskoleingenjörer upp- ställer läroverksstadgan (SFS 335/1958 par. 179 mom. b) i princip följande kompetenskrav för adjunktstjänst, vari praktiskt läroämne ingår:

a) goda vitsord i ämnen, som är av be- tydelse för de läroämnen, tjänsten omfattar;

b) erforderlig pedagogisk erfarenhet;

c) behörighetsförklaring från skolöver— styrelsen dels i fråga om utbildning, dels i fråga om pedagogisk erfaren- het.

Vitsorden skall vara förvärvade i av- gångsexamen från teknisk högskola eller, om tjänsten även omfattar teore- tiska läroämnen, genom studier vid uni- versitet eller högskola. Beträffande de

för högskoleingenjörer närmast aktuella teoretiska läroämnena matematik, fysik och kemi kan enligt nu gällande praxis vitsord från flertalet fackavdelningar vid teknisk högskola (maskinteknik, tek— nisk fysik, flyg- och skeppsbyggnads- teknik, elektroteknik, väg- och vatten- byggnad, kemi samt bergsvetenskap) ge behörighet i såväl matematik som fysik. Vidare kan vitsord från några fackav- delningar (teknisk fysik, kemi samt bergsvetenskap) ge behörighet även i kemi.

Den för adjunktsbehörighet erforder- liga pedagogiska erfarenheten brukar en högskoleingenjör anses ha förvärvat efter sammanlagt åtta års tjänstgöring — samma tid som vid en adjunktur i enbart teoretiska läroämnen krävs för att skolöverstyrelsen skall kunna ge dispens från den praktiska lärarkursen. Av de åtta åren behöver dock för ingen- jörens del endast två läsår vara lärar- tjänstgöring; de återstående sex åren kan utgöras av tjänstgöring i närings- livet, dock endast under förutsättning att den är av kvalificerad beskaffenhet. Helst bör denna tjänstgöring ligga efter ingenjörsexamen.

En snabbare väg för en högskole- ingenjör att förvärva den för en kom- binerad adjunktur i teoretiska och prak- tiska läroämnen erforderliga pedago- giska erfarenheten står emellertid öp- pen, nämligen att dels genomgå den för fil. ämbetsexamen obligatoriska kursen i pedagogik, dels genomgå praktisk lä- rarkurs om en termin i de av ämnena matematik, fysik och kemi, vari skol- överstyrelsen funnit vederbörande äga den för behörighet till adjunktstjänst er— forderliga utbildningen. I sådant fall torde kravet på pedagogisk erfarenhet i fråga om de i tjänsten ingående läro- ämnena kunna reduceras till fyra ter- miners lärartjänstgöring.

De sakkunniga förutsätter, att lärar-

kursen för ingenjörer skall kunna er- sätta bägge de här angivna, hittills till- lämpliga vägarna för en högskoleingen- jör att förvärva för adjunktsbehörighet erforderliga pedagogiska erfarenheter. Kursen har den väsentliga fördelen framför de båda nuvarande vägarna, att den på en gång ger metodologisk skol- ning och praktisk—pedagogisk träning i såväl tekniska som matematisk-natur- vetenskapliga ämnen. Även om den praktiska lärarkursen om en termin för en grupp högskoleingenjörer skulle kun- na mera tillrättaläggas efter deras för— utsättningar, vilket i och för sig vore önskvärt, kan den icke inrymma en så pass fullständig och allsidig pedagogisk utbildning, som den de sakkunniga här föreslår skall bli tillgänglig för hög- skoleingenjörerna.

Beträffande gymnasieingenjörer som lärare i praktiska realskolor och in- byggda praktiska linjer saknas motsva- rande kompetensbestämmelser. För när-

varande finns nämligen inga för dem inrättade ämneslärartjänster (såvida de icke är behöriga att undervisa i verk— stadsarbete), detta fastän de kommit att i stor utsträckning utnyttjas som lärare i denna skolform. För de gymnasiein- genjörer, som genomgått ett-årig pedago— gisk utbildning, kan dock numera — ef- ter särskilt medgivande av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall _— inrättas ämneslä- rartjänster (se s. 55 f.)

Till skolöverstyrelsens utredning är såsom bilaga fogad en av rektorn vid högre tekniska läroverket i Stockholm Axel Nordhult utförd undersökning an- gående ingenjörsutbildning vid tekniskt läroverk som grund för viss lärarverk- samhet. Ur denna undersökning åter- ges här en jämförelse mellan å ena si- dan timtalet i praktiska läroämnen ut- om verkstadsarbete vid de tekniska real- skolelinjerna, å andra sidan timtalet i motsvarande ämnen på olika tekniska gymnasielinjer:

Antal veckotimmar i Praktiska läroämnen rak- vid ptisk motsvarande ämnen på teknisk gymnasielinje praktisk realskola re al- skolaABCEkFFlGKMMrPPrSTTeVS

A. Maskinteknisk linje Materiallära ......... 2 2—1—238—333332—2 Beskrivande maskin-

lära .............. 7 2026753022430102222186622 Beskrivande byggnads-

lära .............. 3 10 30 4 Ritteknik ........... 7 61566610661566610668 Fältmätning och av-

vägning .......... 1,5 2 2 Industriellekonomi.. 2 6 4 4 4 4 4 4 4 4 17 4 4 4 4 4 4 B. Kemisk—teknisk linje Kemi med laboratorie- -

teknik ............ 21 7628628664266666666 Beskrivande maskin—

lära .............. 3 2026753022430102222186622

Anmärkning: A = Allmänt teknisk, B = Byggnadsteknisk, C = Cellulosateknisk, Ek = El- kraftteknisk, F = Färgeriteknisk, F1= Flygteknisk, G = Gj uteriteknisk, K = Kemiteknisk, M = Maskinteknisk, Mr = Merkantil-teknisk, P = Pappersteknisk, Pr = Pro duktionsteknisk, S = Skeppsbyggnadsteknisk, T=Textilteknisk, Te=Teleteknisk, VS=Värme- och sanitetsteknisk.

I tabellen har genom kursivering av veckotimtalen angivits vilken utbild- ning vid de tekniska gymnasierna, som förutom praktisk erfarenhet enligt ex- pertens uppfattning normalt synes böra berättiga till lärarkompetens i motsva- rande praktiska läroämnen. Därvid har givetvis icke enbart det direkta timtalet i varje ämne på de olika linjerna beak- tats, utan hänsyn har även tagits till det stöd ämnet får av övrig undervisning på samma linje. (Sedan tabellen upp- rättades, har vissa förskjutningar av timtalen ägt rum och kan väl även i fortsättningen väntas inträffa. De har emellertid icke hittills varit och kan knappast heller under de närmaste åren väntas bli av sådan storlek, att huvud- dragen av den gjorda jämförelsen rub— bas.)

Undersökningen omfattar även en dis- kussion angående gymnasieingenjörer- nas förutsättningar att meddela under- visning i matematik, fysik och kemi med utgångspunkt från att den kun- skapsstandard, som svarar mot beford- ringskurserna i respektive ämnen, skall utgöra minimikompetens för undervis- ning i ämnena inom ifrågavarande skol- former. Det framgår, att gymnasiestu- dierna i matematik och fysik jämte när- stående ämnen av teknisk natur omfat- tar så stora delar av innehållet i beford- ringskurserna, att det bör vara möjligt att nå detta slutmål på betydligt kor— tare tid än en termin per ämne. I kemi däremot är utgångsläget ej så gynnsamt, bortsett från de cellulosatekniska, fär- geritekniska och kemitekniska linjerna. Undervisningen i kemi på kemiteknisk linje anses motsvara lärokursen för ett akademiskt betyg i ämnet och bör där- för ge samma reella kompetens som akademisk ettbetygskurs eller beford- ringskurs, förutsatt att vederbörande er- håller kompletterande pedagogisk ut- bildning. Under bristsituationer kan

kompetensen anses nöjaktig även för undervisning inom praktisk realskolas kemisk—tekniska linje. '

Beträffande möjligheten att överlåta undervisningen i här berörda ämnen på fackskoleingenjörer anföres i samma undersökning:

»Utbildningen i de tekniska ämnena är fullt likvärdig med den, som erhål- les vid de tekniska gymnasierna. I ma- tematik är utbildningen också praktiskt taget densamma. I fysik, kemi och språk är den dock avsevärt underlägsen gym- nasiets.» Enligt expertens mening »bör övervägas om icke fackskoleingenjör, som genom kompletteringsprövning för- värvat samma kompetens som gymnasie— ingenjören i fysik, kemi och humanis- tiska ämnen även kan anses kompetent. Ett väsentligt skäl talar för fackskole- ingenjörernas lämplighet, nämligen de- ras långa praktiska erfarenhet. Deras inträdespraktik är minst 2 år men den genomsnittliga praktiktiden före inträ- det i fackskola uppgår till ej mindre än 4 a 5 år. De äro alltså verkliga yrkes- män i sitt fack och skulle ofta kunna meddela undervisning även i verkstads- arbete.»

De sakkunniga ansluter sig till de här ur undersökningen återgivna synpunk- terna på gymnasie— och fackskoleingen- jörer som lärare i angivna ämnen på praktiska realskolelinjer.

De synpunkter, som med stöd av någ- ra decenniers erfarenhet vid de tek- niska realskolelinjerna kan läggas på högskole-, gymnasie- och fackskolein- genjörer som lärare i tekniska ämnen, matematik, fysik och kemi, gäller i allt väsentligt även beträffande enhetssko— lans högstadium, både för de studie- vägar, som redan etablerats vid försöks— skolorna, och för de studievägar, som inom enhetsskoleorganisationen kan komma att motsvara de praktiska real— skolelinjerna. Som exempel på tekniskt

betonade yrkesämnen, lämpliga för en ingenjör med lärarutbildning, har i ett tidigare sammanhang (s. 54) nämnts yr- kesritning, yrkesräkning, branschkän- nedom och de mera teoretiskt betonade delarna av ämnet teknologi. Dessa äm- nen kan förekomma inom olika in- dustri- och hantverksgrenar av årskurs 9y. Inriktningen av lärarens ingenjörs- utbildning bör givetvis på lämpligt sätt svara mot inriktningen av den gren, in- om vilken han skall undervisa; för t. ex. gren 3 av årskurs 9y är den maskin- tekniska linjen i regel den lämpligaste. Men alla övriga tekniska gymnasielin- jer, som i tabellen ovan har ett kursi— verat timtal på raden för beskrivande maskinlära, alltså linje A, Fl, G, M, P, Pr, S och VS, torde också kunna komma ifråga. I den mån de hittills i försöks- verksamheten sparsamt förekommande grenarna 4 och 5 av årskurs 9y blir van- ligare, kan även andra tekniska gym- nasielinjer bli aktuella vid rekrytering- en av lärarkandidater med sikte på en- hetsskolan; sålunda kommer för gren 4b av årskurs 9y, den träkemiska, bland gymnasieingenjörerna i första band från den cellulosatekniska, i andra hand de från den kemitekniska linjen i fråga som lärare.

Inom den tekniska grenen av årskurs 9y kommer yrkesämnena att mera di- rekt motsvara realskolans praktiska lä- roämnen. Både dessa mera teoretiskt krävande yrkesämnen och de ovan an- givna kan också förekomma som prak- tiska tillvalsämnen i 7:e och 8:e års- kurserna av enhetsskolan. I och med tillkomsten av särskilda lärartjänster i här berörda ämnen torde denna till— valsmöjlighet, som hittills föga utnytt- jats i försöksverksamheten, komma att få väsentligt ökad praktisk betydelse.

Såsom visades i den utredning, som låg till grund för överstyrelsens ovan- nämnda förslag och såsom ovan fram-

hållits, uppstår svårigheter i de flesta kommuner med enhetsskola att ordna heltidstjänster för lärare, som huvud- sakligen är utbildade att undervisa i tekniska läroämnen. Dessa gymnasie— ingenjörers kunskaper i matematik och fysik bör därför kompletteras, så att de genom undervisning i dessa ämnen kan nå det stipulerade antalet veckotimmar för heltidstjänst.

Vid yrkesskolorna, som före enhets- skolans genomförande i princip bygger på årskurs 7 i folkskolan, förekommer för närvarande undervisning meddelad av högskoleingenjörer i mycket ringa omfattning. Vid de tekniska aftonsko- lorna och motsvarande läroanstalter be- drives undervisningen i stor utsträck- ning av timlärare, som emellertid en- dast i begränsad omfattning är hög- skoleutbildade ingenjörer. Vanligare är att undervisningen i tekniskt teoretiska ämnen vid såväl yrkesskolorna som de tekniska aftonskolorna och liknande lä- roanstalter handhas av gymnasie- och fackskoleingenjörer. Antalet ämneslä- rartjänster vid berörda anstalter har dock hittills varit relativt få. Översty- relsen för yrkesutbildning har därför icke funnit skäl att utnyttja den möjlig- het till pedagogisk utbildning om cirka 15 veckor av blivande ämneslärare, som den författningsenligt haft möjlighet till. Ingenjörer, som sökt sig till lärarbanan, har haft möjligheter att förvärva viss pedagogisk utbildning dels genom del- tagande i av överstyrelsen för yrkesut- bildning anordnade yrkespedagogiska kurser om cirka fem veckor, dels ge- nom deltagande i av nämnda översty- relse m. fl. anordnade kortare pedago- giska dag- och aftonkurser.

Förhållandena torde bli annorlunda, när efter enhetsskolans genomförande yrkesskolan blir ett alternativ till gym- nasiet och kan bygga på enhetsskolans årskurs 9y samt —- i viss mindre om-

fattning — på enhetsskolans årskurser 9a och 9g. Undervisning bedriven av högskoleingenjörer kan dock beräknas förekomma endast i begränsad omfatt- ning, enär de teoretiska fackämnena vid yrkesskolorna torde fordra praktisk erfarenhet av en art, som en högskole- ingenjör mera sällan förvärvar, men som en välkvalificerad yrkesman på ve- derbörande område med eller utan ingenjörsexamen uppnår.

Vid yrkesskolorna kommer gymnasie- ingenjörer och fackskoleingenjörer med förvärvad fackpraktik att vara fullt kompetenta att handha undervisning- en i såväl yrkesräkning som tekniskt teoretiska ämnen.

Enahanda torde förhållandena vara vid de tekniska aftonskolorna och lik- nande läroanstalter. Vid dessa skolor torde dock timlärarformen i stor ut- sträckning bli rådande.

Vid de tekniska gymnasierna och fackskolorna bedrives undervisningen av lektorer —— akademiker eller hög- skoleingenjörer. För lärartjänster i de läroämnen, som även förekommer vid de allmänna läroverken, exempelvis ma- tematik, fysik, kemi, svenska, tyska och engelska, gäller samma kompetenskrav som för lektorat i motsvarande ämnen vid de allmänna läroverken.

För lärartjänster i tekniska ämnen gäller följande kompetenskrav:

kvalificerad examen från teknisk hög— skola (med beröm godkänd i berörda ämnen) ,

undervisningsvana,

praktisk erfarenhet från berört yrkes- område och vetenskapligt författarskap.

De tekniska ämnena omfattar huvud- sakligen

maskinteknik, olika ämnesområden, elteknik, olika ämnesområden, byggnadsteknik, olika ämnesområden samt

därjämte exempelvis skeppsbyggnads- teknik och flygteknik.

Vid de högre tekniska läroverken tjänstgör för närvarande även i enstaka fall gymnasieingenjörer som lärare i exempelvis ritteknik. Denna företeelse är helt beroende av bristen på lärare med högskoleutbildning i det aktuella undervisningsämnet.

Studiegång vid lärarutbildningen Lärarutbildningen av personer med av- gångsexamen från tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola bör enligt de sakkunnigas uppfattning omfatta två terminer. Skolöverstyrelsen hade i sin utredning föreslagit en utbildningstid av tre terminer. I anslutning till remissytt- randena har de sakkunnga, såsom re- dan angivits i skrivelse till Konungen den 18 september 1957, undersökt möj— ligheterna att avkorta utbildningen till två terminer och därvid funnit en sådan avkortning genomförbar. Den första ter- minen skulle enligt skolöverstyrelsens utredning gälla komplettering av äm- neskunskaperna i matematik och fysik, den andra den egentliga pedagogiska ut- bildningen samt den tredje s. k. praktisk lärarkurs. Andra terminens kurs skulle omfatta tillsammans 306 timmar, av vil- ka 100 timmar skulle ägnas åt moders- målet och samhällslära (s. 32). Med hänsyn till den ställning, som under- visningen i modersmålet och samhälls— lära erhållit vid de tekniska gymnasi- erna, anser sig de sakkunniga kunna föreslå, att undervisningen i nämnda ämnen bortfaller i lärarutbildningen. Den kompletterande ämnesutbildningen i matematik och fysik bör kunna för- läggas till tiden för den egentliga lärar- utbildningen.

Enligt de till skolöverstyrelsens utred- ning fogade studieplanerna skulle un- dervisningen i matematik omfatta 63

timmar (Bil. 2, s. 4) och i fysik 126 tim- mar (Bil. 3, s. 1), alltså tillsammans 189 timmar. Enligt studieplanerna skulle vi- dare redan under den för ämneskom- plettering avsedda terminen förekomma auskultationer samt undervisning i (spe- ciell) metodik. Utredningsmannen på- pekar emellertid, att en hel del härav kan uppskjutas till den egentliga lärarkursen (S. 15). Vid en förkortning av utbild— ningstiden beräknade de sakkunniga i nyssnämnda skrivelse, att auskultatio- nerna samt undervisningen i speciell metodik helt skulle kunna inrymmas i den egentliga lärarkursen. Med dessa reduceringar skulle det bli möjligt att helt sammanslå terminen för ämneskom- plettering och terminen för egentlig pe- dagogisk utbildning. Arbetsbelastningen denna sammanslagna termin med den speciellt pedagogiska utbildningen jäm- te ämneskompletteringen skulle, om de till skolöverstyrelsens utredning fogade studieplanerna med däri angivna tim- tal bibehölls oförändrade i fråga om de egentliga ämnesstudierna i matematik och fysik, bli 306—100+ 189:395 timmar, (1. v. s. knappt 22 timmar per vecka. Härigenom skulle utbildningen av denna lärargrupp kunna reduceras till två terminer. De sakkunniga har, så- som närmare redovisas i kap. 9, dels funnit anledning ytterligare bearbeta dessa studieplaner, dels företagit vissa jämkningar i undervisningens fördel- ning mellan de båda terminerna. Slut— satsen att utbildningen kan genomföras på två terminer rubbas ej härigenom. Ämnesstudierna under den första ter- minen bör så vitt möjligt leda till sam- ma kunskapsstandard i berörda ämnen som i de 5. k. vidareutbildningskurserna för folkskollärare. Därvid bör emeller- tid hänsyn tagas till att gymnasieingen- jörens utbildning i de ifrågakommande ämnena på vissa områden underskrider men på andra går väsentligt utöver real-

gymnasiets kurs ochgenomgående inrik- tats på näringslivets, ej på skolans be- hov. Vidareuthildningen bör alltså avse de kompletterande kunskaper, som en lärare på högstadienivån har behov av. I den mån härigenom tid kan vinnas, bör man inrikta sig på ämnenas meto- dologiska problem.

Den del av den pedagogiska utbild- ningen, som enligt skolöverstyrelsens utredning skulle äga rum under den andra av föreslagna tre utbildningster- miner, och som enligt här framlagda förslag skall äga rum huvudsakligen un- der den första av föreslagna två termi- ner, omfattar enligt utredningen (s. 32) — om modersmål och samhällslära från- räknas —

tal och röstvård ................ 8 tim.

psykologi och pedagogik ........ 162 » speciell metodik ................ 36 » 206 tim.

I psykologi och pedagogik torde där- vid i första hand ingå de ämnesområ- den, som ovan (s. 37) angivits under benämningarna allmän psykologi, so- cialpsykologi, teoretisk pedagogik samt allmän undervisningsmetodik. De sak- kunniga föreslår, att även återstående ämnesområden, som icke lika självfallet kan föras under rubriken psykologi och pedagogik, medtages i lärarkursen, näm- ligen arbetsledning och ledarskap, skol- väsendets organisation, samarbete hem _ skola, mental- och skolhygien, sko— lans friluftsverksamhet, yrkesvalsfrågor, arbetsmarknadsfrågor, röst- och talvård samt muntlig framställning, bok- och bibliotekskunskap samt audiovisuella och andra tekniska hjälpmedel i under- visningen.

De olika ämnesområdenas lämpliga sammanförande till studieenheter, deras fördelning på de båda kursterminerna samt fördelningen av undervisningstim-

mar dem emellan behandlas närmare i ett följande kapitel (se 5. 93 ff.).

Den andra terminen kommer att nära motsvara den av skolöverstyrelsens ut- redningsman föreslagna tredje termi- nen, som i utredningen rubriceras »lä- rarkursens andra termin» (den där fö- reslagna terminen för ämneskomplette- ring inräknas nämligen ej i lärarkur- sen). Om denna termin anföres i ut- redningen bland annat följande (5. 32—— 35) :

»Utbildningen under denna termin kom— mer i stort sett att följa samma program, som förekommer vid den egentliga lärar- kursen för blivande ämneslärare. Antalet betygsatta serier bör vara omkring 5 och antalet lektioner i varje serie 8—10.

Hela utbildningen under den andra termi- nen måste förläggas till läroanstalt, som har en omfattande undervisning i tekniska ämnen, meddelad av lärare, som är goda handledare.

Gymnasieingenjörerna skall enligt här framlagt förslag utbildas för tjänstgöring även vid praktiska realskolor. Det blir allt- så naturligt att för dessa lärarkandidater förlägga den andra terminens utbildning till praktisk realskola.

G_vmnasieingenjörerua kommer att upp- delas pä två kategorier, (len ena med behö— righet att undervisa i matematik, fysik och samtliga praktiska läroämnen på maskin- teknisk linje (möjligen med undantag av verkstadsarbete). Denna kategori kommer huvudsakligen att rekryteras från allmän och maskinteknisk gymnasielinje. Vissa av dessa ingenjörer kommer på grund av sin föregående verkstadspraktik att bli behöriga att undervisa i verkstadsarbete. Den andra kategorin består av gymnasieingenjörer från kemiteknisk linje och har behörighet att undervisa i matematik, fysik och kemi samt de praktiska läroämnena ritteknik, fält— mätning och avvägning samt industriell ekonomi. Om man förutsätter, att fem un- dervisningsserier skall ingå i den andra ter- minens utbildning, kan dessa för den första kategorien lämpligen omfatta ämnena ma- tematik, fysik, beskrivande maskin— och byggnadslära, ritteknik samt ett femte ämne

bland de återstående, alltså antingen me- kanik med hållfasthetslära, materiallära, verkstadsarbete eller industriell ekonomi. Serie i verkstadsarbete bör anordnas en- dast för den som har tillräcklig praktik för att erhålla kompetens för undervisning i detta ämne. Auskultationerna under denna termin skall utsträckas till samtliga prak— tiska läroämnen samt dessutom till teck— ning. Stor vikt måste läggas vid att samt— liga gymnasieingenjörer i relativt stor ut— sträckning auskulterar vid undervisningen i verkstadsarbete.

Den andra kategorien gymnasieingenjö- rer, kemisterna, kan lämpligen anvisas en serie i vartdera ämnena matematik, fysik och ritteknik samt två serier i kemi.

Större delen av undervisningen om de tekniska ämnenas metodik skall ges under denna termin, en del omedelbart vid ter- minens början och återstoden fördelad över hela teminen. Denna senare under- visning skall meddelas ej endast i form av föreläsningar utan framför allt i form av seminarieövningar. Valet av lärare för me- todikundervisningen måste ske med största omsorg och försiktighet, då deras arbete kommer att få karaktären av pionjärar— bete.»

De sakkunniga ansluter sig till de an- förda synpunkterna och förslagen ifråga om gymnasieingenjörernas lärarutbild- ning men vill understryka, dels att de är tillämpliga även på fackskoleingenjö- rernas utbildning, dels att den praktiska lärarutbildningen för bägge dessa kate- gorier, som till en början av praktiska skäl måste förläggas huvudsakligen till praktiska realskolor, i fortsättningen i väsentlig utsträckning även bör förläg- gas till enhetsskolor och yrkesskolor. Bland läroverksingenjörerna kan ”med hänsyn till tidigare anförda synpunkter (s. 63 och (34) endast ingenjör med ut- bildning på kemiteknisk, färgeriteknisk eller eellulosateknisk linje efter veder- börlig lärarutbildning få behörighet att undervisa i kemi.

Samtliga de utbildningsmoment, som här föreslagits ingå i lärarkurs för gym— nasie- och fackskoleingenjörer, är även behövliga för högskoleingenjörer. Dock

föreligger en betydelsefull avvikelse ifråga om de kompletterande ämnesstu- dierna i matematik och fysik, som för högskoleingenjörernas del måste erhålla dels en mera kvalificerad karaktär, dels en mindre omfattning. Aktualiseringen och fördjupningen av sådana kursmo— ment, som spelar en väsentlig roll i skolundervisningen men som antingen ej alls berörs eller ej får en för den bli- vande läraren tillräckligt grundlig be- handling under den tekniska fackut- bildningen, måste för deras del utsträc- kas att omfatta gymnasiekurserna. Framför allt kurserna på tekniskt gym- nasium och realgymnasium bör beak- tas, de gymnasietyper där högskolein- genjörer med lärarutbildning främst är önskvärda som lärare. Visserligen kan de på gymnasiestadiet endast få behö— righet till lektorstjänst i tekniska ämnen, ej i matematik eller fysik, men med hän— syn till bristen på lärare i matematik och fysik är det värdefullt, om högskole- ingenjörer med kvalificerade vitsord i dessa ämnen genom sin lärarutbildning får förbättrade förutsättningar att åtaga sig viss fyllnadstjänstgöring i dessa äm- nen.

Högskoleingenjörernas matematik- och fysikstudier under fackutbildningen har emellertid så väsentligt mycket stör- re omfattning än gymnasieingenjörer- nas, att deras kompletterande ämnesstu— dier trots den mera kvalificerade ka- raktären måste bli mindre tidskrävande. Tidsvinsten kan lämpligen utnyttjas för

studium av metodikfrågor rörande un- dervisningen i matematik och fysik (samt i förekommande fall kemi) på gymnasiestadiet. När högskoleingenjö— rer genomgår lärarkurs tillsammans med gymnasie- och fackskoleingenjörer, bör de därför under den tid, som de båda sistnämnda kategorierna ägnar åt kompletterande ämnesstudier i matema— tik och fysik, bilda en särskild studie- grupp. I denna studiegrupp bör därvid arbetstiden delas mellan den ämnes- komplettering och de metodikstudier som ovan antytts. Högskoleingenjörernas praktiska lä- rarutbildning bör i viss utsträckning förläggas till tekniska läroverk.

Lärarkursernas omfattning

De sakkunniga föreslår, att tre lärar— kurser per år tills vidare anordnas för ingenjörer, och att varje lärarkurs om- fattar 12 deltagare. Begränsningen av deltagarantalet motiveras av hänsyn till den för närvarande begränsade tillgång- en på läroanstalter, dit auskultationer och undervisningsövningar kan förläg- gas. Hithörande undervisning i försöks— verksamheten med enhetsskolan har än- nu ej nått en sådan omfattning och sta- bilitet, att den kan tjäna som bas för praktisk lärarutbildning. Så snart möj— ligheterna medger det, bör emellertid antalet deltagare i varje kurs ökas. Det kan då också bli möjligt att avdela sär- skild lärarkraft för de ovan föreslagna gruppstudierna för högskoleingenjörer.

H andelslärare

Inträdesfordringar och lärarkategorier Vid de för närvarande av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade kurserna för utbildning av blivande lärare vid handelsskolor och handelsgymnasier krävs för inträde

att ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år; dock kan dis— pens meddelas, därest särskilda skäl fö- religger; sålunda kan t. ex. mycket goda praktiska och teoretiska meriter kom- pensera en viss överårighet;

att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig som lä— rare;

att vara känd för en hedrande vandel; att beträffande blivande lärare i före- tagsekonomiska ämnen, ekonomisk geo— grafi och språk ha avlagt akademisk examen eller civilekonomexamen; dock kan i mån av utrymme även antagas in- trädessökande med annan kompetens samt

att beträffande blivande lärare i av- delningar för utbildning av biträden för detaljhandeln äga flerårig, väl vitsordad affärspraktik.

Ett icke obetydligt antal gymnasieeko- nomer har antagits till kurserna.

För tillträde till den i skolöverstyrel- sens utredning föreslagna lärarkursen för gymnasieekonomer skulle utöver av- gångsexamen från handelsgymnasiet krävas dels två års praktik inom nä- ringslivet, dels lärartjänstgöring mot- svarande minst halv tjänstgöring under minst fyra terminer (s. 28).

De av överstyrelsen för yrkesutbild- ning anordnade handelslärarkurserna avser i första hand att tillgodose lärar- behovet vid handelsskolor och handels- gymnasier. Den i skolöverstyrelsens ut- redning föreslagna handelslärarkursen

avsåg att tillgodose enhetsskolans lärar- behov. Ingendera kurstypen är direkt avsedd att fylla lärarbehovet inom real- skolans handelslinjer. Civilekonomer kan dock för närvarande i och för förvär- vande av behörighet till adjunktstjänst i handelsämnen vid realskola genomgå den av överstyrelsen för yrkesutbild- ning anordnade handelslärarkursen.

Av de här berörda fyra skolformerna finner de sakkunniga endast handelsgym- nasierna intaga en särställning i fråga om de krav på fackutbildning som bör ställas på lärarna. En lärare i handels- tekniska ämnen vid handelsgymnasium eller därmed jämförlig utbildningskurs bör ha genomgått handelshögskola. I öv- rigt finner de sakkunniga _— såsom när- mare utvecklats i inledningen till detta kapitel vid behandlingen av rekryte- ringsbasen för ämneslärarutbildningen —— icke anledning att göra någon skillnad mellan de olika skolformerna i fråga om lärarkompetensen. Den nära samhörig- heten mellan handelsundervisningen inom dessa skolformer belyses bl. a. ge- nom den sammanställning av exempel på år 1956 aktuella timplaner, som gjorts i följande tablå ur skolöverstyrel- sens ntredning (s. 18):

Timtalen för vissa handelsämnen inom fyra olika skolformer

Praktisk I realskolan Yräfåäffla' Enhets- Ämnen realskolas inbyggda han delskgurs skolans 9y, handelslinje handelslmjer (förslag) gren öc Bokföring och kontorsgöromål ..... 12 9 6 Räkenskapslära .................. 4 Handelslära ..................... 2 2 4 3 Affärskorrespondens .............. 2 2 Inköps— och försäljningsteknik ..... 1 1 Praktiskt kontors- eller butiksarbete 2 3 Summa 15 12 14 12 Stenografl ....................... 5 4 14 23 Maskinskrivning ................. 5 4 4 3

1 Frivillig undervisning. 2 Fritt valt arbete som fortsättning på stenografiundervisning i årskurs 8.

Examen från såväl handelshögskola som handelsgymnasium bör genomgå- ende accepteras som fackutbildning för blivande lärare i handelstekniska äm- nen i enhetsskola, realskola och yrkes- skola; i vissa sammanhang kan annan högre handelsutbildning vara likvärdig med handelsgymnasium som grund för lärarutbildningen. Liksom bland ingen- jörerna bör samtliga lärarkategorier bland ekonomerna få tillgång till en lä- rarutbildning, som inbegriper metodi- ken för deras fackområde. Differentie- ringen i olika lärarkategorier i fråga om inträdesfordringar till lärarkursen och behörighet efter genomgången kurs bör icke avse någon skillnad mellan en- hetsskola, realskola och yrkesskola men väl en skillnad mellan olika ämnes- och arbetsområden. En av de viktigaste in- delningsgrunderna är därvid om ut— bildningens slutmål är detaljhandel, va- rudistribution (grosshandel) eller kon— torsarbete. Dessa tre arbetsområden in- går på ett mycket varierande sätt i mål- sättningen för undervisningen samtliga här berörda skolformer.

Enligt »Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig en- hetsskola», fastställda av skolöversty- relsen för läsåren 1955/58, står tre al- ternativ öppna vid ordnandet av under- visningen för gren 6 av årskurs 9y (de- taljhandel och kontor), nämligen 6 a och Gb med eleverna i medeltal tre respektive fyra dagar i veckan i skolan samt 6 e med eleverna helt i skolan. Den skillnad i undervisningen, som olikhe— ten i kursernas omfattning medför, tor- de i detta sammanhang inte vara av så- dan storleksordning, att någon differen- tiering beträffande lärarnas fackliga kompetens och pedagogiska utbildning är befogad eller önskvärd. Inom gren 6 förekommer undervisning i yrkesarbete, handelsräkning, handelslära, räken— skapslära (bokföring) , maskinskrivning,

inom

praktiskt butiks- och kontorsarbete, ekonomisk geografi samt affärskorres- pondens. Undervisningen kan i vissa fall, när elevantalet är tillräckligt stort, vara differentierad till sin målsättning, så att en undervisningsgrupp är inrik— tad mot detaljhandel och en mot kon- torsarbete. I flertalet lokala handelsgre- nar av årskurs 9y har man dock hittills i försöksverksamheten varit hänvisad till att bedriva en allmänt handelstek- nisk undervisning, avseende på en gång detaljhandel och kontor. I sådana fall har majoriteten av eleverna i regel haft yrkesarbete inom detaljhandel.

Vid sidan av handelsundervisningen i årskurs 9y förekommer handelsämnen i försöksskolorna i betydande omfatt- ning som praktiska tillvalsämnen i års- kurserna 7, 8 och 93. Denna handels— undervisning kan bli mera kontorsinrik- tad. För elever, som tillväljer handels- ämnen i både 7:e och 8:e årskurserna och därefter väljer gren 6 c av årskurs 9y, kan handelsundervisningen i enhets- skolan få en omfattning, som närmar sig motsvarande undervisning i realskolan.

Den vid yrkesskolorna förekommande heltidsundervisningen inom handelns område utgöres av terminskurser (ett fåtal) samt ettåriga (de vanligast fö- rekommande) och tvååriga (ett mind- re antal) kurser. Som villkor för inträ- de gäller bl. a., att sökande inhämtat den för folkskolan respektive försöks- skolan bestämda lärokursen eller fått behörigt tillstånd att helt eller delvis fullgöra sin skolplikt i yrkesskola. Ett mindre antal allmänt handelstekniska kurser av äldre typ med inriktning både mot detaljhandel och kontor förekom- mer fortfarande. I regel har undervis- ningen emellertid numera antingen de- taljhandels— eller kontorsinriktning. Ett växande antal yrkesskolor inrättar ett- åriga kontorskurser, byggande på real- examen; dessa kurser har två linjer,

nämligen en stenograf— och korrespon- dent- samt en allmän linje. Vid en skola (Linköpings stads yrkesskola) har star- tats en på realexamen byggande tvåårig utbildning av affärsledare inom detalj- handeln (se s. 56) . Slutligen förekommer även dels ettåriga företagsekonomiska kurser, som bygger på realexamen, dels ettåriga sekreterarkurser, som bygger på studentexamen. Undervisningen vid båda dessa kurstyper är av gymnasial karaktär.

Handelsgymnasierna omfattar en två- eller treårig kurs, byggd på realexamen. Vidare förekommer ettåriga kurser, av- sedda för elever som avlagt studentexa- men. Den handelstekniska undervis— ningen är främst inriktad mot kontors- arbete, men även varudistributionen be- handlas.

Den handelstekniska undervisningen på handelslinjerna inom realskolan kan för närvarade sägas vara i huvudsak kontorsinriktad. Det får dock icke an- ses uteslutet, att inom en nära fram- tid handelslinjcr inom realskolan med starkare inriktning mot varudistributio- nen kan komma till stånd.

Huvudsyftet med handelslärarkursen måste för samtliga berörda skolformers del vara att ge lärarbehörighet i han- delsteoretiska ämnen. I vad mån kursen därjämte skall ge behörighet i steno- grafi och/eller maskinskrivning blir be- roende av individuella faktorer: lärar— kandidatens teoretiska och praktiska meriter på samt intresse för ifrågavaran- de ämnesområde. Vid avvägningen av inträdesfordringarna och avgränsning- en av olika lärarkategorier lämnas där- för tills vidare ämnena stenografi och maskinskrivning åt sidan.

För undervisningen i sådana handels- teoretiska ämnen som räkenskapslära (bokföring), skattedeklaration, handels- räkning, handels- (och distributions-) lära, handelsrätt, kontorsteknik (kon-

torsgöromål), ekonomisk geografi, (samhälls- och) ekonomilära kan man mot bakgrunden av vad som här an- förts räkna med följande huvudgrupper av lärare:

a) Handelslärare i enhetsskola, i yr- kesskolekurser med inriktning mot bå- deJ detaljhandel och kontor samt i realskola; läraren bör kunna behandla problemen ur såväl detaljhandelns som varudistributionens och kontorsarbetets synpunkt; teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen; praktik på alla tre arbetsområdena önskvärd, på minst två av dem nödvändig; praktik- tid minst tre år, som dock för civileko— nom kan sänkas till hälften.

b) Lärare med uppgift att undervisa i detaljhandelskurser; undervisningen blir i första rummet förlagd till yrkes- skola, men fyllnadstjänstgöring i ren detaljhandelsgren av enhetsskolans års- kurs 9y kan ifrågakomma; önskvärd teoretisk utbildning minst handelsgym- nasieexamen; även annan handelsut- bildning, byggande på realexamen, kan emellertid accepteras, t. ex. den tvååri- ga utbildningen av affärsledare inom detaljhandeln; praktiktid huvudsakli— gen i detaljhandel under minst tre år.

c) Lärare med uppgift att undervisa i yrkesskolans kontorskurser (med nu- dantag dock för ettåriga företagseko- nomiska kurser och sekreterarkurser); fyllnadstjänstgöring i ren kontorsgren av enhetsskolans årskurs 9y kan ifråga- komma; önskvärd teoretisk utbildning minst handelsgymnasieexamen; prak- tiktid (huvudsakligen i kontorsarbete) minst två år, som för civilekonom kan avkortas till ett år.

(1) Ämneslärare i handelstekniska ämnen vid ettåriga företagsekonomiska kurser och sekreterarkurser samt vid handelsgymnasium; teoretisk utbild- ning examen från handelshögskola; praktiktid minst ett år.

Sökande till lärarkursen bör fylla mi- nimifordringarna enligt något av de här angivna alternativen; omfånget av lärarbehörigheten efter genomgången kurs blir beroende av utbildnings- och praktikmeriter utöver minimifordringar- na; så bör t.ex. en gymnasieekonom med 3—4 års mångsidig, väl vitsordad praktik kunna blir behörig inom grup- perna a, b och e på en gång. Om de ovan (5. 68) citerade tre första punk- terna i nu gällande inträdesfordringar bibehålles, skulle inträdesfordringarna till de framtida handelslärarkurserna sålunda bli följande:

att ha uppnått en levnadsålder av lägst 22 och högst 35 år; dock kan dispens meddelas, därest särskilda skäl föreligger; sålunda kan t. ex. mycket goda praktiska och teoretiska meriter kompensera en viss överårighet;

att vara fri från sjukdom eller lyte, som gör den sökande olämplig såsom lärare;

att vara känd för en hedrande vandel;

att ha genomgått högre handelsut- bildning, dokumenterad genom exa- mensbetyg från handelshögskola eller handelsgymnasium eller avgångsbetyg från på realexamen byggande tvåårig utbildningskurs för affärsledare; det tillkommer dock tillsynsmyndigheten eller enligt av tillsynsmyndigheten ut- färdad föreskrift vederbörande kurs- ledning att avgöra, dels i vilken ut- sträckning kvalificerade vitsord skall krävas, dels i vad mån annan högre handelsutbildning skall godtagas;

att äga väl vitsordad praktik inom kontorsarbete, varudistribution och/ eller detaljhandel under sammanlagt minst två år; praktikkravet sänkes dock för civilekonom till ett år och höjes för lärarkandidat, som varken har civil- ekonom- eller handelsgymnasieexamen till tre år.

Studiegång Redan tidigare (s. 35 f.) har berörts den pedagogiska utbildningstidens längd

för blivande handelslärare. Såväl med hänsyn till de blivande handelslärar- nas större förtrogenhet med teoretiska studier som med hänsyn till den mera enhetliga karaktären i handelslärarnas arbete gjordes där gällande, att deras pedagogiska utbildning torde kunna ske på kortare tid än yrkeslärarnas. Jämförelse anställdes även med läro- verkslärarna, varvid kunde konstate- ras, att de blivande handelslärarnas pe- dagogiska utbildning borde vara av minst samma tidslängd som de blivan- de läroverkslärarnas. Uppenbarligen vore det värdefullt, om handelslärarnas egentliga yrkesutbildning kunde ut- sträckas till att omfatta ett helt läsår. För närvarande torde det emellertid vara erforderligt att begränsa handels- lärarnas pedagogiska utbildning till en termin. En utökning av den nuvarande kurstiden — 15 veckor — till cirka 18 veckor torde emellertid bli nödvändig, om den påtalade alltför stora arbets- belastningen skall kunna undvikas (se s. 36). När yrkesundervisningens star- ka expansion lett till ett väl utbyggt skolsystern även på handelns område och behovet av utbildade lärare kan beräk- nas bli lättare att tillgodose, torde frå- gan böra bli föremål för omprövning.

För att ernå större koncentration i utbildningen torde efter denna utök- ning följande studiegång böra försöks- vis tillämpas (med frihet för kursled- ningen att inom den för kursen fast- ställda tidsramen successivt modifiera kursfördelningen efter vunna erfaren- heter):

Den pedagogiska utbildningskursen inledes med cirka fem veckors koncen- trerad grundläggande undervisning,

omfattande större delen av kursen i psykologi, pedagogik och allmän un- dervisningsmetodik samt röst- och tal- vård. I samband med behandlingen av undervisningsmetodiken bör lärarkan- didaterna hålla vardera förslagsvis fyra s.k. träningslektioner för en. grupp kurskamrater. Under därpå följande tretton veckor fullgöres främst auskul- tationer och övningslektioner, varjäm- te vissa speciella ämnen (skolhygien, skolans friluftsverksamhet, yrkesväg- ledning och arbetsförmedling, de olika läroämnenas speciella metodik) tas upp till behandling; de tre avslutande vec- korna användes för; sammanfattande diskussioner samt för avgångsprov. Med en dylik studiegång torde de ur peda- gogisk synpunkt allvarligaste bristerna i de nuvarande pedagogiska utbild- ningskurserna för blivande handelslä— rare elimineras.

Tyngdpunkten av utbildningens teo— retiska del bör givetvis koncentreras till ämnena psykologi och pedagogik samt allmän och speciell undervisnings- metodik, medan den praktiska delens huvudpart kommer att utgöras av aus- kultationer och undervisningsövningar. I fråga om auskultationerna bör i detta sammanhang särskilt understrykas vik- ten av att lärarkandidaterna göres väl förtrogna med undervisning i olika äm- nen och på skilda stadier. Ur utbild- ningssynpunkt är det nämligen önsk- värt, att övningslektionerna koncentre- ras till de för varje lärarkategori mest betydelsefulla läroämnena. Kursdelta- gare, som avser att vinna behörighet inom endera av de ovan angivna lärar- grupperna a) och d) bör sålunda hål- la sina övningslektioner i bokföring, handelslära och handelsräkning samt högst två tilläggsämnen. Bland tilläggs- ämnena bör stenografi och/eller ma— skinskrivning kunna ingå, under förut- sättning att vederbörande har kvalifi-

cerade betyg (exempelvis minst AB i avgångsbetyg från handelsgymnasium) och god praktik på ifrågavarande äm- nesområde. För kursdeltagare, som sik- tar mot behörighet i lärargrupp b) eller c), kan övningslektionerna antingen fördelas på liknande sätt eller koncen- treras kring t.ex. speciell varukänne- dem samt skyltning och plakatmålning, respektive svenska med affärskorres- pondens, stenografi och maskinskriv- ning, allt under förutsättning av erfor- derliga förkunskaper.

Kursdeltagare, som efter avslutad pe- dagogisk utbildning erhåller lärartjäns- ter vid mindre skolor, kan komma att undervisa i flertalet vid dessa skolor förekommande handelsämnen. Det är därför uppenbarligen av vikt, att de under sin pedagogiska utbildning — utöver undervisningen i ämnenas spe- ciella metodik _ åtminstone genom auskultering erhållit viss kännedom om undervisningen i ämnen, som inte in— går i de egna övningslektionerna.

övningslektionerna bör uppdelas på olika serier omfattande vardera minst fem och högst tio å tolv lektioner. För kursdeltagare med examen från han- del—shögskola bör övningslektionerna förläggas såväl till gymnasie- som till enhetsskole-, realskole- och yrkesskole- stadierna; för övriga kursdeltagare bör övningsundervisningen helt förläggas till de tre sistnämnda stadierna, dock ej till yrkesskolornas ettåriga företags— ekonomiska kurser och sekreterarkur- ser, vid vilka undervisningen — som tidigare framhållits — har gymnasial karaktär.

Kursorter

De av överstyrelsen för yrkesutbild- ning hittills anordnade pedagogiska ut- bildningskurserna för blivande handels- lärare ha samtliga varit förlagda till Stockholm. Utbildningen har under se-

nare år pågått såväl höst- som vårter- min. För att nå den nödvändiga ökning— en i antalet årligen utbildade handels- lärare måste utbildningsverksamheten förläggas även till andra orter (se vi- dare s. 107 f.). Även realskolornas han- delslinjcr förutsättes bli tagna i anspråk för övningsundervisningen.

Emellertid torde ännu ett utbildnings- alternativ i något lämpligt sammanhang böra prövas, nämligen centralt anord- nade inlednings- och avslutningsperio- der (sex respektive tre veckor) med samtliga kursdeltagare samlade, medan de under den mellanliggande perioden (nio veckor) utplacerade på skilda lä- roanstalter fullgör auskultationer och övningsundervisning. En dylik anord- ning skulle medföra bl.a. följande för- delar: kursdeltagarnas praktiska utbild- ning kunde i än högre grad än för när-

varande knytas till erkänt skickliga lä- rares klassavdelningar och en effekti- vare handledning ernås; vidare skulle lärarkandidaterna kunna fördelas på ett större antal läroanstalter, varige- nom övningslektionerna lättare skulle kunna inpassas i det fastställda schemat och inverka mindre störande på den ordinarie undervisningen. Svagheten i en så ordnad utbildning skulle bl.a. bestå i svårigheten för den centrala kursledningen att följa och övervaka lärarkandidaternas praktiska utbild- ning, varjämte vissa olikheter i betygs- sättningen av kursdeltagarnas presta- tioner åtminstone till en början för- modligen skulle göra sig starkare känn- bara. En viss nedskärning av det för den teoretiska undervisningen i psyko- logi, pedagogik o.s.v. anslagna timan- talet bleve också nödvändig.

KAPITEL 9

Undervisningsplaner för pedagogisk utbildning av

heltidsanställda lärare i yrkesämnen

Inledande synpunkter

Vid utarbetandet av tim- och kurspla- nerna har de sakkunniga i möjligaste mån sökt nedbringa antalet schema— bundna timmar (jfr s. 37). Förverkli- gandet av denna strävan har givetvis i hög grad försvårats genom den relativt korta utbildningstid för berörda lärar- kategorier, som de sakkunniga av flera skäl ansett sig böra föreslå. En viss an- hopning av de schemabundna timmar- na torde därför inte helt kunna und- vikas. Detta kommer beträffande t.ex. de blivande yrkeslärarna förmodligen att bli fallet särskilt under de sex å åtta första och de tre sista veckorna av utbildningstiden.

I tim- och kursplanerna har de sak- kunniga sökt ange utbildningens hu- vudinnehåll och den tid, som ungefär- ligen kan disponeras för skilda kursav- snitt. De sakkunniga är emellertid väl medvetna om att omdispositioner kan komma att visa sig motiverade.

Utbildningen bör ordnas så, att lärar- kandidaten tränas att arbeta målmed- vetet, att planera, att ta initiativ o. s. v. I undervisningen bör därför föreläs- ningsformen användas endast i begrän— sad omfattning, t.ex. vid introduktion till ett ännu inte behandlat kursavsnitt eller då det gäller att ge en samman— fattning av tidigare behandlade spörs- mål. Friare arbetsformer, såsom semi- narieövningar och grupparbeten, case

metod, diskussioner och bordssamtal, demonstrationer samt individuell un- dervisning och handledning bör där- emot komma till flitig användning.

Vissa kursavsnitt nödvändiggör ar- bete i mindre grupper. Så är särskilt förhållandet vid behandling av allmän och speciell undervisningsmetodik, au- diovisuella hjälpmedel samt röst- och talvård. Beträffande utbildningskurser, i vilka lärarkandidaterna representerar flera olika yrkes- och ämnesområden, måste givetvis gruppundervisningen förekomma i förhållandevis större om- fattning.

De sakkunniga har inte ansett sig böra lämna mera detaljerade förslag ifråga om studiegången. De centrala ämnena psykologi, pedagogik och un- dervisningsmetodik måste självfallet omspänna hela utbildningstiden. Med hänsyn till lokala förhållanden kan det emellertid under den egentliga kurs- tiden måhända visa sig ändamålsenligt att koncentrera denna undervisning till vissa dagar i veckan eller till vissa tids- perioder, varigenom övrig tid helt blir disponibel för praktiska övningar, själv- ständigt arbete m. m. Ämnen med mind- re antal timmar bör som regel koncen- treras till kortare tidsperioder. Från denna regel bör dock undantag göras för undervisningen i röst- och talvård samt i viss mån även för instruktionen

i handhavandet av tekniska hjälpmedel i undervisningen. I förra fallet är det nödvändigt, att lärarkandidater med eventuella felaktigheter i andningstek- nik, artikulation e. dyl. under en längre period beredes tillfälle att med en er- faren lärares hjälp söka bortarbeta fe- len. I det senare fallet skall lärarkandi- daterna bl.a. tillägna sig vissa färdig- heter i handhavandet av audiovisuell apparatur; en stark koncentration av övningstiden skulle inte i erforderlig utsträckning vara ägnad att befästa de vunna färdigheterna.

I detta sammanhang må understry- kas vikten av att undervisning och öv- ningar förekommer i sådan följd, att de olika momenten på ett naturligt sätt stöder varandra. Vid undervisningen är det därvid av särskild betydelse, att framställningen konkretiseras genom en nära anknytning till lärarkandidaternas erfarenheter under de praktiska öv- ningarna. I flera fall är de olika ämne- na och övningsmomenten så närbesläk- tade, att kurserna griper in i varandra. Vid gemensamma konferenser bör där-

för kursledning och lärare överlägga om hur onödig dubbelbehandling av kursmoment skall undvikas och en ef- fektiv samverkan komma till stånd.

Under såväl den teoretiska som den praktiska utbildningen bör beaktas och för lärarkandidaterna göras levande, att lärarens huvuduppgift inte endast är meddelandet av kunskaper och färdig- heter utan även fostran av de unga.

I de till kursplanerna fogade anvis- ningarna har de sakkunniga endast ve- lat understryka vissa speciella synpunk- ter, hänvisa till olika moment, som kan förmodas vara särskilt betydelsefulla för en lärarkategori, och liknande.

Till lärarkandidaternas förfogande skall i erforderlig utsträckning ställas metodiska handledningar, lämplig lit— teratur för lektionsförberedelser samt en uppsättning av det aktuella läroboks- beståndet.

Inom ramen för den anslagna tiden och under hänsynstagande till arbets- belastningen inom olika ämnen skall lärarkandidaternas studieresultat på lämpligt sätt kontrolleras.

Timplaner samt kursplaner och anvisningar

Yrkeslärare Timplan Utbildningens längd: 2 terminer. Antal elev- timmar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi .................. 70 Pedagogik .................. 90

Allmän undervisningsmetodik 60 Speciell undervisningsmetodik 30 Åskådningsmedel, särskilt de audiovisuella hjälpmedlen 20 Röst- och talvård samt munt—

lig framställning

Bok- och bibliotekskunskap. . 8 Skolhygien ................ 4 Arhetsfysiologi ............ 8 Yrkesvalsfrågor ............ 6 Arbetsmarknadsfrågor ...... 10 Kultur- och samhällsoriente-

ring .................... 30 Specialstudier .............. 30 376

Antal elev- timmar 11. Den praktiska utbildningen

Auskultationer och demon—

strationslektioner ........ 70 Undervisningsövningar ...... 80 Studiebesök ................ 10 160 Motionsgymnastik, frivillig.. 36

Summa 572

111. Assistentlärartjänstgöringen, omfattan— de en termin inklusive 3 veckors repe- tition, redovisning och slutprov.

Anmärkningar till timplanen:

Utbildningen under I och II förläg- ges dels till den första terminen, som beräknas omfatta 15 effektiva veckor, dels till 3 veckor vid slutet av den andra terminens assistentlärartjänstgö- ring, sålunda tillsammans 18 veckor.

Det genomsnittliga antalet elevtimmar för den obligatoriska utbildningen un- der denna tid uppgår till ungefär 30 veckotimmar, varav omkring 21 vecko- timmar tages i anspråk för den teoreti- ska och omkring 9 veckotimmar för den praktiska utbildningen. Därtill kommer 2 veckotimmar frivillig mo- tionsgymnastik.

Kursplaner jämte anvisningar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi och pedagogik

Målsättning: Att ge lärarkandidaten insikter i de delar av psykologien och pedagogiken, som är av betydelse för den framtida lärargärningen.

Kursens omfattning: 160 timmar, var- av omkring 70 timmar anslås till psy- kologiska och omkring 90 timmar till pedagogiska kursavsnitt.

Kursinnehåll: Kort handledning i studieteknik. Psykologins uppgifter och metoder. Hur våra sinnesorgan fungerar och hur vi upplever yttervärlden. Sinnesför- nimmelser, varseblivningar, uppmärk— samheten.

Inlärning, minne, glömska. Tänkandet: föreställningar, halluci- nationer, illusioner, eidetiska bilder, problemlösning, det skapande tänkan- det.

Behov och motiv. Arbete, trötthet och tila.

Känslolivet: emotioner, sentiment och attityder.

Personlighet, karaktär och tempera- ment. Några typindelningar. Psykisk hälsa och sjukdom.

Läs- och skrivsvårigheter. Vänster— hänthet.

Differentiell psykologi. Intelligens- och anlagsundersökningar. Intelligens- test, kunskapsprov, frågeschemata, skattningsskalor. Mätinstrumentens till- förlitlighet. Statistiska grundbegrepp.

Några socialpsykologiska moment. Individens ställning i massa och grupp. Sociometri. Hur vi formas av de grup- per vi tillhör. Attityder och fördomar. Propaganda. Ledarskapets psykologi. Läraren som arbetsledare.

Utvecklingspsykologi: mognad och inlärande, arv och miljö, olika utveck- lingsstadier, ungdomsårens psykologi, utvecklingshämningar och anpassnings- svårigheter, särskilt under puberteten, uppfostringsproblem, pedagogisk be- handling av elever med beteenderubb- ningar.

Disciplinproblem. Belöning och straff i undervisning och uppfostran. Vane- bildning, förbud, befallning, exempel, råd, uppmaning, suggestion. Elevinter- nat.

Lärarpersonligheten, läraryrkets men- talhygien.

Valda avsnitt ur pedagogikens histo- ria ägnade att belysa allmändidaktiska regler, grunddragen av yrkesutbildning- ens historia, modern reformpedagogik.

Det svenska skolväsendets organisa- tion med huvudvikten lagd vid den för- beredande och egentliga yrkesutbild- ningen samt dess målsättning för un— dervisning och fostran.I Samarbetet sko— la—hem—näringsliv.

Anvisningar: Studierna i psykologi och pedagogik skall planeras och bedrivas under stän- digt hänsynstagande till lärarkandida- ternas kommande verksamhet.

Huvudvikten vid studierna i psykolo- gi bör läggas dels vid den pedagogiska psykologin, dels vid ungdomspsykolo- gin. Genomgången av kursen i pedago- gikens historia kan i stor utsträckning

1 De i föreliggande betänkande i olika sam- manhang använda termerna den förberedande yrkesundervisningen och den egentliga yrkesun- dervisningen hänsyftar inte i första hand på olika skolformer utan användes för att beteck- na undervisning på ett elementärt respektive ett mera avancerat stadium.

ske genom självständiga litteraturstu— (lier.

Den ordning i vilken kursplanen upp- tar de olika moment, som avses ingå i psykologi- och pedagogikundervisning— en, är att betrakta som ett förslag. Den enskilde läraren har full frihet att till- lämpa en annan ordning i sin undervis— ning än den, som där anges. Det kan bl.a. ur intressestimulerande synpunk- ter vara lämpligt att efter en inledande orientering om psykologins uppgifter och metoder börja med personlighets- psykologiska studier (det första in- trycket av en människa och dess till- förlitlighet, impulser till analys och ut- värdering av den egna personligheten o. s. v.) .

En mellanform mellan föreläsning och seminarieövning kan vara en utom- ordentligt lämplig undervisningsform vid denna typ av lärarutbildning. Un- der vissa avsnitt av en lektionstimme meddelar läraren sin undervisning i föreläsningens form, under andra får den karaktär av samtal och diskussio- ner. Såväl lärare som elever bidrar med ställande av problem och försök till lösning av dessa.

Vid experimenten kan det vara lämp- ligt att indela avdelningen i grupper om 4 å 5 lärarkandidater. Man hinner ofta inte låta samtliga grupper utföra alla de för kursen avsedda experimentseri- erna. Därför utföres vissa experiment som demonstrationer inför hela avdel- ningen med medlemmar ur en viss grupp som försöksledare. Den för ex- perimentet ansvariga gruppen har jäm- väl att leda efterarbetet, verkställa ma- terialbearbetningen och inleda debatten angående de erhållna resultaten.

Experiment över mera komplexa fö- reteelser, t.ex. motivation, mognadsut- veckling, känsloreaktioner, kan lämpli— gen förmedlas till lärarkandidaterna med hjälp av film.

Allmän underuisningsmetodik

Målsättning: Att genom systematisk behandling av väsentliga moment i all- män undervisningsmetodik ge lärarkan- didaten sådana insikter, som är av be- tydelse för framgång i lärarens arbete.

Kursens omfattning: 60 timmar.

Kursinnehåll:

Orientering inför kontakten med ele- verna: a) råd för ett effektivt utnytt- jande av auskultationerna; huvudmo- ment, som lärarkandidaten bör ägna särskilt intensivt studium under de första auskultationerna, h) elevkliente- let, c) observation av enskilda elever under auskultationerna.

Allmänna principer för undervisning- en: a) hänsynstagande till elevernas mognads-, kunskaps- och färdighetssta- dium, till undervisningsämnet, till till- gång på undervisningsmateriel o.s.v. b) principer för disponeringen av ett undervisningsavsnitt, c) åskådlighet, d) självverksamhet, e) intresse, f) koncen- tration.

Lektionsförberedelser. Lärarens per- sonliga uppträdande.

Meddelande, frågande, och demonstrerande undervisning. Grupparbetsteknik, laborativ undervis- ning, diskussioner, föreläsningsformen. Studiebesök och studieutflykter.

Anordnande av prov, bedömning och betygssättning. Prov som hjälpmedel att individualisera undervisningen och rationalisera arbetet.

Individualisering och grupparbete. Träning av eleverna till samarbete.

Utnyttjande av böcker och kompen- dier i undervisningen.

instruerande

Planläggning av »normallektioner» inom respektive lärarkandidats special- områden: a) skriftliga utkast, indivi— duellt och i grupp, för lektioner av oli- ka typ, b) träningslektioner med lä-

rarkandidater som lärare och elever, med efterföljande diskussion under me- todiklärarens ledning, 0) där de lokala förhållandena sä medger åhörande och analys av lektioner med elever i de- monstrationsrum med genomskinlig spegelvägg (s.k. one-way-vision-room).

Läroplan, lärogång, utbildningsplane- ring. Studium av gällande stadgor, ge- nomgång och diskussion av timplaner samt för den förberedande och egentli— ga yrkesutbildningen aktuella metoder och utbildningsplaner. Orientering om yrkes- och arbetsanalyser. Praktiska öv- ningar i planering av några valda kurs— avsnitt.

Skoladministrativt arbete: praktiska övningar i förande av dagbok, uppgö- rande av schemata o. dyl.

Anvisningar:

Det är av särskild vikt att metodiklek- tionerna göres intresseväckande. Lärar- kandidaternas självverksamhet bör i största möjliga utsträckning utnyttjas och nära anknytning bör ske till deras iakttagelser och erfarenheter från aus- kultationer samt tränings- och övnings- lektioner.

Planerandet och genomförandet av övningslektionerna ställer lärarkandi- daterna inför en rad undervisningsme- todiska problem. Vid den efterföljande lektionsgenomgången tillåter den be- gränsande tiden oftast endast behand- ling aV' sådana metodiska spörsmål, som aktualiserats genom den hållna lek- tionen. Uppenbarligen är det därför av den allra största vikt, att lärarkandida- terna under metodiklektionerna får en mera sammanhängande, allsidig och systematisk genomgång av den allmän- na undervisningsmetodiken.

Vid de s.k. träningdektionerna be- redes lärarkandidaten tillfälle att i kret— sen av en grupp kamrater och med des- sa som fingerade elever hålla lektioner

över förelagda uppgifter. Träningslek- tionerna skall ge tillfälle till övning i att uppträda inför en klassavdelning och leda undervisningen samt är när- mast att betrakta som en form av se- minarieövningar i undervisningsmeto- dik. Handledaren avbryter sålunda lek- tionen, när han anser, att återstående delen av den för övningen avsedda ti- den erfordras för genomgång och dis- kussion. Varje lärarkandidat beräknas hålla fyra träningslektioner.

Speciell undervisningsmetodik

Målsättning: Att från undervisnings— metodiska synpunkter systematiskt be- handla väsentliga moment inom respek- tive ämnes- och yrkesområden för att ge lärarkandidaten insikter, som är av betydelse för hans tilltänkta arbetsfält.

Kursens omfattning: 30 timmar.

Kursinnehåll:

Behandling av undervisnings- och ut- bildningsplaner för respektive ämnes- och yrkesområden med huvudvikt lagd vid pedagogisk penetration av kursin- nehållet, grundutbildning och vidareut- bildning, den ordning i vilken de olika kursmomenten lämpligen bör genom- gås, viktiga och mindre viktiga avsnitt samt den tid, som kan anslås till olika delar, grundkurser och överkurser, un— dervisningen i en avdelning, som om- fattar två eller flera klasser. Detaljerad genomgång av några inom respektive läroämne och yrkesområde betydelse- fulla avsnitt, som är särskilt belysande ur undervisningsmetodiska synpunkter.

Skolverkstadens planering och or- ganisation, undervisningens upplägg- ning med hänsyn till utnyttjandet av disponibla maskiner, verktyg o. dyl., förandet av arbetskort, anordningar för utlämning av verktyg och material, ordningsföreskrifter.

övnings- och beställningsarbeten.

Yrkesteoriens anknytning till yrkesar— betet. Betydelsen av nära anknytning till näringslivet samt olika former av samverkan mellan skola och näringsliv inom respektive yrkes- eller bransch- område. Utbildningsvärdet av arbeten i produktionen. Arbetsorganisationen på arbetsplatserna.

Speciella problem i samband med anordnandet av prov samt bedömning och betygssättning inom respektive äm— ne och yrkesområde.

Olika hjälpmedel för undervisningen inom berörda ämne och yrkesområde: lämpliga läroböcker, kompendier, kor- respondenskurser, arbetsinstruktioner, handböcker, facktidskrifter, firmakata- loger o.dyl., modeller och planscher, materielsamlingar för undervisningsän- damål, skioptikonbilder, filmer, film- slingor och bildband. Lärarens möjlig- heter att själv framskapa undervis— ningsmateriel. Arbetsboken.

Anvisningar:

Vid behandlingen av den speciella un— dervisningsmetodiken är det av största vikt, att en nära anknytning sker till utbildningen i övrigt. Särskilt bör där- vid beaktas vad som behandlats i psy- kologi, pedagogik och allmän undervis- ningsmetodik. Lärarkandidaternas er- farenheter och iakttagelser i samband med auskultationer, demonstrations- och träningslektioner samt undervis- ningsövningar bör i möjligaste mån ut- nyttjas för att konkretisera och levan- degöra undervisningen.

Det till speciell undervisningsmeto- dik anslagna antalet timmar tillåter in- te en detaljerad pedagogisk genomgång av hela lärokursen. Den till förfogande stående tiden bör emellertid inte helt användas för en mera summarisk ge- nomgång utan disponeras så, att vissa särskilt betydelsefulla och för respek- tive ämne och yrkesområde ur under-

visningsmetodisk synpunkt typiska av- snitt kan bli föremål för en detaljerad genomgång.

Behandlingen av speciella problem vid undervisning i en avdelning, som omspänner två eller flera klasser, olika utbildningsstadier eller närbesläktade yrkesområden, bör bl.a. omfatta möj- ligheterna till kursväxling, den indivi— duella undervisningens användbarhet samt olika former av grupparbete, som kan komma till användning inom be- rörda område, elevgruppernas lämpli- gaste storlek och sammansättning.

Diskussionen om avvägningen mellan övningsarbeten och beställningsarbeten bör utöver utbildningssynpunkterna även beröra de speciella uppgifter lä- raren ställs inför i samband med beställ- ningsarbeten (överläggningar med be— ställaren om konstruktioner och rit- ningar, uppgörandet av offerter, arbets- sedlars förande o. dyl.).

Vid behandlingen av samverkan mel- lan skola och näringsliv bör bl.a. in- gående diskuteras problem, som sam- manhänger med vidareutbildningen i näringslivet efter grundutbildning i sko— la samt växelundervisning och lärlings- utbildning.

För blivande lärare inom byggnads— yrkena bör särskilt beaktas lärarens uppgifter som ledare av elevbyggen samt för blivande lärare på allmänprak- tisk verkstad möjligheterna till praktisk anlagsorientering genom valet av elev— arbeten.

Behandlingen av korrespondenskur- ser och deras användning i studiearbe- tet bör liksom undervisningen i att be- döma utbildningsvärdet av arbeten i produktionen vara särskilt ingående för de blivande branschlärarna.

I samband med behandlingen av läro- böcker m. ni. hör lärarkandidaterna gö- ras uppmärksamma på vikten av att i undervisningen använda rätta fackter-

mer och beteckningar. Anvisningar bör lämnas om publikationer, standard- blad, författningar och bestämmelser, vilka kan tjäna som rättesnören.

Av de för den speciella undervis- ningsmetodiken föreslagna 30 elevtim- marna bör minst 2/3 organiseras som grupparbete.

Åskådningsmedel, särskilt de audiovisuella hjälpmedlen

Målsättning: Att ge lärarkandidaterna insikter om olika åskådningsmedel, de- ras betydelse och användning i den för- beredande och egentliga yrkesutbild- ningen samt att ge dem tillfälle att lära känna och behärska den audiovisuella apparaturen.

Kursens omfattning: 20 timmar.

Kursinnehåll: Metodik: de audiovisuella hjälpmed— lens betydelse och plats i den förbere- dande och egentliga yrkesundervisning- en. Metodiska synpunkter på använd- ningen av svarta tavlan, planscher, flanelltavla, bläddertavla, schematiska teckningar, ljusbilder, film, radio, gram- mofon, magnetofon.

Organisatoriska frågor: lokalarrange- mang (mörkläggningsanordning, akus— tiska förhållanden, placering av duken, högtalaren m.m.). Orientering beträf- fande filmutlåning, filmarkiv, filmka- taloger, kommentarblad m. m.

Audiovisuell apparatur: genomgång och demonstration av episkop, små- bildsprojektor, 16 mm stum— respektive ljudfilmsprojektor, radio, grammofon, magnetofon. Konstruktionsprincipen för de olika apparaterna. De viktigaste delarna och deras funktion. Omställ- ning för olika spänning. Rengöring och lampbyte. Skioptikonbilden, bildbandet, filmen, magnetofonbandet och tråden.

Manuella övningar: individuell öv-

ning i de audiovisuella apparaternas skötsel och vård.

Anvisningar:

Undervisningen inför hela avdelning- en bör fördelas på de olika huvudmo- menten på förslagsvis följande sätt:

Tim-

mar svarta tavlan, planscher o. s. v. .. . . 2 de audiovisuella hjälpmedlens metodik 4 organisatoriska frågor .............. 2 den audiovisuella apparaturen ...... 2

Summa 10

Den manuella träningen bör ske i grupper om högst fyra deltagare. Där- vid tillses att den enskilde deltagaren får tillräcklig möjlighet att göra sig väl förtrogen med apparaterna. Följande fördelning av tiden för träning vid de olika apparattyperna torde vara ända- målsenlig:

Tim-

mar dupliceringsapparater .............. 1 magnetofon, grammofon ............ 1 småbildsapparater .................. 2 filmapparater ...................... 6 Summa 10

Röst- och talvård samt muntlig framställning

Målsättning: Att rikta lärarkandida- ternas uppmärksamhet på den betydelse rösten och talet har för en framgångs- rik lärargärning, att analysera deras sätt att tala samt att ge anvisningar för individuell träning i syfte att bortar— beta eventuella talfel och svagheter i den muntliga framställningen.

Kursens omfattning: 10 timmar.

Kursinnehåll:

A. Talprocessen. Dialekter. Rösthy- gieniska synpunkter. Muntlig framställ- ning.

B. Läs— eller talprov. Andningskon- troll. Avspänningsövningar för axlar,

hals, armar, haka. Läpp- och tunggym- nastik. Andning — frasering. Resonans— övningar (sumövningar).

Konsonanterna, särskilt r-, s- och sj- ljuden. Vokalerna. Artikulationsövning- ar. Hållning, andning, röstklang och röstläge. Muntlig framställning (artiku— lation, betoning, taltempo, pausering, frasering, ordförråd, ämnesval, ordval och språkval).

Anvisningar:

Vid läs- eller talproven, som lämpligen upptages på band, bör enkla texter väljas.

Samtliga närvarande deltagare bör medverka vid analysen av den röst, som för ögonblicket är under behand— ling. Förekommer något allvarligare tal- fel, tillrådes läraren att i enrum tala med vederbörande och eventuellt till- råda specialistbehandling.

Bandspelare bör komma till flitig an- vändning i dessa sammanhang. Delta- garna bör använda spegel för att stu- dera läpparnas läge i olika talsitua— tioner.

Behandlingen av det under A. angiv- na kursinnehållet sker lämpligen under 2 timmars föreläsningsbetonad under- visning. Genomgången av under B. an- givna kursmoment är avsedd att ske i grupper om högst 8 deltagare. I avsnitt om 2 timmar vardera bör dessa övning- ar fördelas över hela den första utbild- ningsterminen.

Övningarnas uppdelning på olika pe- rioder förutsätter, att läraren ger indi- viduella uppgifter och vid nästa period noggrant kontrollerar att anvisningar- na följts.

Bok- och bibliotekskunskap

Målsättning: Att ge lärarkandidaten insikter om dels hur han skall finna sig till rätta bland litteraturen om yrkes-

utbildning och yrkesundervisning, dels hur han skall kunna bistå sina blivande elever med anvisningar om biblioteks- tekniska hjälpmedel.

Kursens omfattning: 8 timmar.

Kursinnehåll:

Allmän bokkunskap. Boktermer. Bok- förteckningar. Bibliotek: deras uppgif- ter, organisation och hjälpmedel, sär- skilt kataloger av olika slag och deras användning. Praktiska övningar på ett bibliotek.

Orientering om allmänna och tekni- ska uppslagsverk.

Uppslagsböcker i utbildnings- och yrkesfrågor samt litteratur inom sär- skilda yrkes- och branschområden. Tid- skrifter» i fackämnen. Tidskrifternas recensionsavdelningar. Biblioteket i nu- dervisningens tjänst. Skolbibliotek. Klassbibliotek.

Anvisningar:

I kursen ingående övningar förlägges lämpligen delvis till stadsbiblioteket på orten.

Stor vikt bör läggas vid övningar i böckernas användning.

Till lärarkandidaternas förfogande bör ställas förteckningar över littera- tur, som är av särskild betydelse för deras kommande verksamhet somlärare.

Skolhygien

Målsättning: Att ge lärarkandidaten en orientering om åtgärder för hälso- och sjukvård inom skolväsendet.

Kursens omfattning: 4 timmar.

Kursinnehåll: Skolhälsovårdens organisation, tjänst- teläkarna och skolhälsovården, skol- sköterskeorganisationen, skolsköterskans uppgifter.

Det skolhygieniska arbetet under läs-

året: klassundersökningarna, regel- bundna mottagningar, skolläkarens skyl- dighet att undersöka och ge vårdanvis— ningar. Gränsdragning mellan hälso- vård och sjukvård. Hälsokortet. Tyst- nadsplikten.

Lärarens uppgifter: samråd med skol- läkare och skolsköterska angående ele- ver, som förefaller vara i behov av un- dersökning. Elever med hög frånvaro- frekvens. Läkarintyg.

Skolan och de smittosamma sjukdom- arna. Akuta infektioner hos eleverna. Hygieniska synpunkter på skolans lo- kaler.

Mentalhygieniska synpunkter.

Lärarens hälsotillstånd och dess in- verkan på elevernas hälsa och arbets- förmåga.

Anvisningar:

Läraren skall i första hand klargöra motiven för de skolhygieniska anord- ningarna samt mera ingående behand- la svårtillgängliga avsnitt.

Lärarkandidaterna bör erhålla råd och anvisningar för fördjupade studier i ämnet.

Arbetsfysiologi

Målsättning: Att för lärarkandidaten klargöra de elementära fysiologiska grunderna för utövande av yrkesarbete av olika slag samt de därav följande konsekvenserna med avseende på yr- keslärarens undervisning.

Kursens omfattning: 8 timmar.

Kursinnehåll: Begreppet arbetsfysiologi. Väsentliga tillämpningsområden: personalrekryte— ring och personalplacering, omplace- ring; metodutveckling — arbetsfysiolo- gi inom arbetsstudietekniken; säker- hetsarbete; arbetsvärdering.

Hur människan påverkas i arbetet.

Kroppsarbetets fysiologi. Systematisk genomgång av olika former av fysisk belastning med hänsyn till arbetstyngd, arbetsställningar och rörelser, arbets- platsens klimat, damm, rök, gaser o. dyl., skakningar och vibrationer, bul- ler, syn- och belysningsfrågor, arbets- tidens längd och fördelning, skiftarbete, övertidsarbete samt kost- och måltids- frågor. Under varje avsnitt behandlas respektive belastningsfaktors natur, möjligheten att mäta belastningen samt lämpliga praktiska åtgärder.

Anvisningar:

Undervisningen bör i möjligaste mån kompletteras med demonstrationer och åskådningsmateriel.

Med utgångspunkt från praktikfall, illustrerade med hjälp av fotografier, skisser o.s.v., kan lärarkandidaterna lämpligen ett par timmar gruppvis få överlägga om åtgärder, ägnade att för- bättra arbetsbetingelserna, varefter de olika gruppernas resultat redovisas vid en sammanfattande diskussion.

Yrkesvalsfrågor

Målsättning: Att informera lärarkan— didaten om samhällets åtgärder att un- derlätta ungdomens yrkesval.

Kursens omfattning: 6 timmar.

Kursinnehåll:

Behovet av yrkesvägledning i det mo- derna samhället.

Yrkesanalys, yrkesbeskrivning samt kollektiv och enskild yrkesorientering.

Olika metoder för bedömning av in- dividen och hans förutsättningar.

Yrkesvägledningsprogrammet i folk— skola och enhetsskola.

Yrkesvägledningens arbetssätt.

Anvisningar: Med utgångspunkt från de yrkesväl-

jande ungdomarnas situation bör beho- vet av samhälleliga åtgärder för yrkes— vägledning belysas under hänvisning till det moderna näringslivets specialisering och differentiering liksom också det ökade behovet av en rationellt plane- rad yrkesutbildning. Om möjligt skall därvid beaktas de speciella problem, som gör sig påminta för manlig och kvinnlig ungdom samt för landsbygd och tätorter. Ett individualiserat he- traktelsesätt bör anläggas vid behand- lingen av de svårigheter, som kan möta vid yrkesanpassning för socialt och me- dicinskt handicapadc ungdomar.

Begreppen yrkesanalys och yrkesbe- skrivning bör klargöras liksom också olika i vårt land förekommande meto- der för kollektiv och enskild yrkes- orientering.

Vid behandlingen av olika metoder för bedömning av individer kan det va- ra lämpligt att särskilt uppehålla sig vid betydelsen av lärarutlåtanden, bygg- da på noggranna eleviakttagelser. Samt- liga högstadielärares ansvar på denna punkt bör framhållas.

En översiktlig framställning av yr- kesvägledningsprogrammet i folkskola och enhetsskola bör lämnas. Därvid bör särskilt understrykas betydelsen av ett samspel mellan praktisk yrkesoriente- ring och de mera teoretiskt betonade formerna av yrkesvägledning.

Arbetsmarknadsfrågor

Målsättning: Att ge lärarkandidaten en orientering om sådana förhållanden och problem beträffande svensk- ar- betsmarknad och arbetarskyddslagstift- ning, som är av särskild betydelse för yrkeslärarens undervisning.

Kursens omfattning: 10 timmar.

Kursinnehåll: Arbetsmarknadskunskap: arbetsmark-

nad och sysselsättningspolitik, arbets- löshetsbekämpande åtgärder, arbetslös- hetsförsäkring, arbetsvård, arbetsför- medlingens funktioner i samhället, nå- got om arbetsmarknadens parter. Arbetarskydd och yrkesskadeförsäk- ring: arbetarskyddslagens bestämmel- ser om minderåriga, arbetarskyddslag- stiftningens tillämpning vid yrkessko- lor, yrkeshygien, yrkesskadeförsäkring.

Anvisningar: En översiktlig framställning lämnas om arbetsmarknadens parter och deras organisationer samt om förhandlings- och förlikningsväsendet. Arbetsmark- nadsparternas särskilda samarbetsor- gan för arbetarskydd, kvinnofrågor och yrkesutbildning bör presenteras.

Olika former av arbetslöshet (säsong- arbetslöshet, strukturarbetslöshet, all- män konjunkturavmattning o. dyl.) bör exemplifieras och belysas med lämp- liga sifferserier. Samhällets arbetslös- hetsbekämpande åtgärder genomgås. Sålunda behandlas — förutom allmänt konjunkturstimulerande åtgärder — sä- songutjämningar, åtgärder syftande till ökad lokal och yrkesmässig rörlighet samt offentliga arbeten och arbetslös- hetsförsäkring. Arbetsförmedlingens roll i sysselsättningspolitiken klargöres liksom också dess möjligheter att bi- draga till en statistisk belysning av fluktuationerna på arbetsmarknaden.

Huvuddragen av arbetarskyddslagen bör genomgås, särskilt de delar som rör minderåriga. Lagens bestämmelser om förbud att använda minderåriga till vis— sa farliga arbeten bör tas upp liksom dess tillämpning vid yrkesskolor. Vida- re bör behandlas lagen om yrkesskade- försäkring och dess tillämpning i yr- kesskolor och ute i näringslivet. I sam- band därmed ges huvuddragen av be- stämmelserna rörande allmän sjukför- säkring.

Kultur- och samhällsorientering Målsättning: Att vidga och fördjupa lärarkandidatens kännedom om några av vår tids kultur—strävanden. Kursens omfattning: 30 timmar.

Kursinnehåll:

En översikt av den svenska litteratu- ren under 1900-talet med särskild hän-

syn till den litteratur, som belyser sociala förändringar och livsåskåd- ningsfrågor.

Valda moment inom de bildande kons— ternas område.

Folkrörelserna i det svenska samhäl- let, deras uppkomst, utveckling och be- tydelse.

Anvisningar:

översikten av den svenska 1900-tals— litteraturen bör ges i form av valda av- snitt. Vid litteraturstudiet är det av vikt, att lärarkandidaterna får tillfälle att läsa så många verk av de behandla- de författarna som tiden medger. Fram— ställningen bör koncentreras kring så- dana sammanhang, som kan anses sär- skilt ägnade att skola omdömet samt odla den språkliga och estetiska upp- fattningen. Specifikt filosofiska frågor, frågor om litterär påverkan o. dyl. bör däremot undvikas.

Inom de bildande konsternas område bör i första hand beaktas sådana av- snitt, som kan beräknas ha speciellt in- tresse för berörda lärarkandidater, t. ex. frågor angående formgivning, konsthantverk och konstindustri. I un- dervisningen bör om möjligt ingå stu- diebesök vid utställningar av konst och konstindustriella alster o.dyl. När så befinnes lämpligt, bör stoff från kons- tens och musikens områden införas vid litteraturstudiet.

Bland folkrörelser, som i första hand kan bli föremål för behandling, må

nämnas det frivilliga folkbildningsar- betet, nykterhetsrörelsen och frikyrko- rörelsen.

Bearbetningen av stoffet kan ske i seminarieövningens form, varvid en el- ler flera deltagare fungerar som in- ledare.

Specialstudier Målsättning: Att ge lärarkandidaten

tillfälle att bedriva fördjupade studier i något utbildningsmoment.

Kursens omfattning: 30 timmar.

Kursinnehåll:

Lärarkandidatens fördjupade studier skall koncentreras till något av de teo- retiska eller praktiska moment, som in- går i lärarutbildningen. Som exempel på studieuppgifter må nämnas följande:

Uppmärksamhet och intresse. Motoriskt inlärande, Arv och miljö. Gestaltspsykolo- gin.

Individualisering och grupparbete. Or- ganisation och planering av beställnings- arbeten. Läraren som arbetsledare.

Läroboken i yrkesundervisningen. Kor— respondensundervisningens uppgift i yr- kesutbildningen. Åskådningsmateriel vid un- dervisning i... (ämne och yrkesområde angives vid uppgiftens utdelande). TW'I— metoden. Skrivna arbetsanvisningars an— vändning vid yrkesutbildning.

l)isciplinen i skolan. Trivsel och konflikt på arbetsplatsen. Självstyrelse i skolan. Elevinternat.

Praktisk anlagsorientering. Konstruktion av kunskapstest. Anordnande av prov. Be- dömning och betygssättning.

Skolungdomens arbetsbörda. Ungdomens läsvanor. Ungdomens fritidssysselsättning- ar. Skönlitterära skildringar av ungdoms- psykologiska problem.

Analysmetoder för studier av olika slag av yrkesarbete. Arbetsförenklingens teknik med tillämpning på något valt arbetsmo- ment.

Comenius och moderna pedagogiska strömningar. Daltonplanen. Överspridning eller medövning.

Anvisningar:

Den för kursmomentet anslagna tiden disponeras lämpligen så, att oriente- ringen om arbetet och utdelandet av uppgifterna förlägges till senare delen av den första utbildningsterminen, var- på uppgifterna bearbetas under assis- tentlärartjänstgöringen och redovisas under loppet av de avslutande tre vec- korna.

Arbetsuppgiften skall i möjligaste mån anknyta till respektive lärarkandi- dats intresseområde och yrkesinrikt- ning.

Redovisningen bör helst ske i skrift- lig form och presenteras antingen med ett föredrag eller en uppsats. I båda fallen bör på förhand ett tillräckligt an— tal exemplar ställas till deltagarnas dis- position. Uppgiften kan även presen— teras på annat sätt, t. ex. i form av en demonstration av ett lektionsavsnitt. Lämpligen utses en eller flera opponen- ter att granska framställningen.

11. Den praktiska utbildningen Auskultationer, demonstrationslektioner, undervisningsövningar och studiebesök

Målsättning: Att successivt göra lärar— kandidaten förtrogen med en lärares arbetsuppgifter och bereda honom till- fälle att förvärva viss undervisnings- vana.

Kursens omfattning: 160 timmar.

Kursinnehåll:

Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk lä- rarutbildning i form av auskultationer, demonstrationslektioner, undervisnings- övningar och studiebesök.

Anvisningar:

Det är av stor vikt, att lärarkandida-

tens praktiska utbildning planeras så, att han stegvis förberedes för uppgiften att självständigt planlägga och genom- föra lektionerna.

Auskultationerna avser i första hand att göra lärarkandidaten förtrogen med undervisningen på skilda stadier inom olika ämnen och yrkesområden, ge ho— nom tillfälle att lära känna skilda un— dervisnings- och utbildningsmetoder och se olika lärare i verksamhet samt göra eleviakttagelser. De bör utsträckas över hela terminen men med tyngd- punkten förlagd till förra hälften. Om- kring 1/3 av det angivna timtalet kon- centreras lämpligen till en samman- hängande period, varigenom lärarkan- didaten kan erhålla en mera samlad bild av undervisningen. Huvuddelen av auskulteringen förlägges till skolor för den förberedande och egentliga yrkes- utbildningen. Under auskultationerna bör lärarkandidaten i viss utsträckning biträda läraren; särskilt under den sam- manhängande auskultationsperioden kan han lämpligen under lärarens ledning handha en del av undervisningen.

I samband med en auskulteringslek- tion har läraren i regel inte tillfälle att mera ingående redogöra för sina åtgö— randen under lektionen. Lämpligen bör därför lärarkandidaterna gruppvis få deltaga i fem å sex 5. k. demonstrations— lektioner. Därvid får lärarkandidater— na först åhöra en lektion, vid vilken be— handlas något för respektive ämne och yrkesområde betydelsefullt avsnitt, som ur pedagogisk synpunkt är särskilt be— lysande. Under en följande timme ge- nomgår lärare och auskultanter lektio— nen ur skilda aspekter, varvid huvud- vikten lägges vid rent pedagogiska spörsmål. Allteftersom utbildningen fortskrider, bör respektive lärare leda lektionsgenomgången på ett sådant sätt, att lärarkandidaterna i allt större ut- sträckning får utföra lektionsanalysen.

Undervisningsövningarna påbörjas under andra kursmånaden, sedan trä- nings- och demonstrationslektionerna i stort sett avslutats. övningarna ordnas så, att de omfattar lektionsserier på olika stadier inom vederbörande lärar- kandidats ämnes— och yrkesområden. För samtliga lärarkandidater beräknas därvid ingå lektionsserier dels i prak- tiskt arbete, dels i tre a fyra teoriäm- nen. Varje serie bör i regel omfatta minst sex lektioner. Så långt schema- tekniska och andra skäl medger, bör lektionerna erhålla en ur övningssyn- punkt så effektiv fördelning som möj- ligt. Före påbörjandet av varje lektions- serie skall lärarkandidaten göra sig nu- derrättad om vilka kursavsnitt, som ti— digare behandlats, samt vilka delar av kursen han själv har att genomgå. Han bör vidare i förväg lära känna eleverna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som om- ständigheterna medger. Handledarnas omdömen om övningslektionerna lägges till grund för vitsordet i undervisnings- skicklighet.

Studiebesöken skall syfta till att ge lärarkandidaterna informationer om de aktuella studieobjekten (skolor, elevin- ternat, institutioner, industriföretag o.s.v.). Därutöver bör de emellertid tjäna som konkreta exempel på hur gi- vande studiebesök förberedes och ge- nomföres. Lärarkandidaterna skall om möjligt även medverka vid för skolele- verna anordnade exkursioner och stu- diebesök.

Motionsgymnastik

Målsättning: Att bidraga till bevaran- det av lärarkandidatens fysiska och psy- kiska spänst och därigenom utgöra en motvikt mot koncentrerat studiearbete.

Kursens omfattning: 36 timmar, del- tagande frivilligt.

Kursinnehåll:

Lätt motionsgymnastik med allsidig träning av muskler och leder genom fristående gymnastik samt redskapsrö- relser av sedvanlig karaktär. Bollspel, t. ex. basket och handboll.

Anvisningar:

För att träningsvärk och muskel- sträckningar skall undvikas, bör rörel- serna stegras på ett pedagogiskt sätt.

III. Assistentlärartjänstgöringen Målsättning: Att göra lärarkandidaten mera förtrogen med pedagogiska, elev- vårdande, organisatoriska och ekono- miska uppgifter inom hans tilltänkta verksamhetsfält samt ge honom tillfälle att förbereda sig för redovisningar och sammanfattande prov i samband med utbildningens avslutande.

Kursens omfattning: En termin.

Kursinnehåll: Fortsatt auskultering och fortsatta un- dervisningsövningar. Undervisningens planering på längre sikt och ledningen av en undervisningsavdelning under en längre period. Organisations- och pla- neringsproblem i samband med övnings- och beställningsarbeten. Handhavandet av en skolverkstad (ansvar för verktyg, maskiner och förråd, ordnings- och så- kerhetsföreskrifter m. m.).

Medverkan vid friluftsdagar, exkur- sioner och studiebesök.

Klassföreståndarens uppgifter (föran- de av dagbok och betygsjournal, skol- sociala uppgifter m. m.).

Orientering om elevinternats skötsel och vård, elevernas fritidsverksamhet och skolkurators uppgifter.

Deltagande i pedagog- och instruk- tionsdagar, lärarkonferenser, kollegie— sammanträden 0. dyl.

Litteraturstudier. Bearbetning av sär- skild uppgift.

Viss yrkesträning (avser endast bli- vande lärare i enhetsskolans årskurs 9y, allmänpraktiska grenen).

Repetition av viktigare moment i lä- rarutbildningen. Redovisning för sär— skild uppgift. Redogörelser och diskus- sioner angående erfarenheter under as- sistentlärartjänstgöringen. Slutprov. Ut- bildningens avslutning.

Anvisningar: Assistentlärartjänstgöringens huvud- del skall förläggas till det stadium, som respektive lärarkandidat avser att ägna sig åt. Varje lärarkandidat bör dock ge- nom tjänstgöring som assistentlärare få erfarenhet av såväl enhetsskolan som yrkesskolan.

De tre sista veckorna återsamlas lä- rarkandidaterna för repetitioner, redo- visningar och avslutande prov.

Lärarkandidatens tjänstgöring måste avpassas under hänsynstagande till att han även skall bedriva litteraturstudier och arbeta med sin särskilda uppgift. Hans undervisning hör i genomsnitt uppgå till ungefär :'/3 av en yrkeslärares tjänstgöring, vartill kommer auskulta- tioner, överläggningar med handledaren o. dyl.

För lärarkandidat, som avser att un- dervisa i enhetsskolans årskurs 9y, all- mänpraktiska grenen, bör dock under- visningen begränsas till omkring hälften av en yrkeslärares tjänstgöring. För så- dan lärarkandidat tillkommer nämligen även viss kompletterande yrkesträning. Denna förlägges till verkstadsskoleavdel- ningar och bedrives efter ett för varje lärarkandidat särskilt uppgjort pro- gram, utarbetat med hänsyn till veder- börandes behov av kompletteringar.

Assistentlärartjänstgöringen skall up- penbarligen inte fixeras i ett för hela tiden gällande fast veckoschema. Den

första tiden måste lärarkandidaten i stor utsträckning använda till att göra sig förtrogen med eleverna, skolverk- stadens maskiner, verktyg och förråd m. m. Successivt skall han emellertid så snart som möjligt överta en allt stör- re del av handledarens undervisning, medverka i utarbetandet av eventuellt erforderliga skriftliga arbetsinstruktio- ner, övervaka ordningen 0. s. v., och sista månaden före de tre avslutande veckorna bör lärarkandidaten bestrida hela den undervisning, som åvilar en yrkeslärare.

Under assistentlärartjänstgöringen bör lärarkandidaten även få tillfälle att stu- dera den yrkesvägledande verksamhe- ten.

Assistentläraren kallas till kollegier, konferenser 0. dyl. i samma ordning som skolans övriga lärare.

I assistentlärartjänstgöringen må även kunna ingå korttidsvikariat.

Sedan lärarkandidaten fullgjort sin assistentlärartjänstgöring, skall handle— daren till kursledningen inkomma med rapport över nämnda tjänstgöring.

Handelslärare Timplan Utbildningens längd: 18 veckor. Antal elev- timmar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi .................. 60 Pedagogik ................. 80

Allmän undervisningsmetodik 60 Speciell undervisningsmetodik 36 Åskådningsmedel, särskilt de audiovisuella hjälpmedlen .. 20 Röst— och talvård samt muntlig

framställning ............. 10 Bok— och bibliotekskunskap. . . 8 Skolhygien ................. 4 Yrkesvalsfrågor ............. 6 Arbetsmarknadsfrågor ....... 10 Specialstudier ............... 30 324

Antal elev- timmar II. Den praktiska utbildningen

Auskultationer och demonstra-

tionslektioner ............ 100 Undervisningsövningar . . . . . . 70 _ Studiebesök ................ 10 180 Motionsgymnastik, frivillig .. 36

Summa 540

Anmärkningar till timplanen:

Det genomsnittliga antalet elevtim- mar för den obligatoriska utbildningen under punkterna I och II uppgår till 18 respektive 10 veckotimmar. Därtill kommer 2 veckotimmar frivillig mo- tionsgymnastik.

Kursplaner jämte anvisningar I. Den teoretiska utbildningen Psykologi och pedagogik

Kursens omfattning: 140 timmar, var- av omkring 60 timmar anslås till psyko- logiska och omkring 80 timmar till pe- dagogiska kursavsnitt.

Se för övrigt kursplan jämte anvis- ningar s. 77 f.

Allmän undervisningsmetodik

Se kursplan jämte anvisningar s. 78 f.

Speciell undervisningsmetodik

Målsättning: Att från undervisnings- metodiska synpunkter systematiskt be- handla väsentliga moment i vederbö- rande ämne för att ge lärarkandidaten insikter, som är av betydelse för hans tilltänkta arbetsfält.

Kursens omfattning: 36 timmar.

Kursinnehåll:

Behandling av undervisnings- och ut- bildningsplaner för respektive ämnen och utbildningslinjer med huvudvikten lagd vid pedagogisk penetration av kurs- innehållet, den ordning i vilken de olika

kursmomenten lämpligen bör genomgås, viktiga och mindre viktiga avsnitt samt den tid, som kan anslås till olika delar, grundkurser och överkurser, undervis- ning i en avdelning, som omfattar två eller flera klasser. Detaljerad genom- gång av några inom respektive läroäm- nen betydelsefulla avsnitt, som är sär- skilt belysande ur undervisningsmeto- diska synpunkter.

Betydelsen av anknytning till prak- tiken. Samverkan mellan skola och nä- ringsliv. Studiebesök.

Enskilt arbete. Läxor och hemuppgif- ter. Studieteknik.

Speciella problem i samband med kunskaps— och färdighetskontroll, an- ordnande av skriftliga och muntliga prov samt bedömning och betygssätt- ning inom respektive ämne.

Olika hjälpmedel för undervisningen inom respektive ämne: lämpliga läro- böcker, kompendier, korrespondenskur- ser, arbetsinstruktioner, elevkort för växelundervisning, handböcker, fack- tidskrifter, blankettsamlingar, reklam- tryck 111. m., modeller och planscher, materielsamlingar för undervisningsän- damål, skioptikonbilder, filmer, film— slingor och bildband. Lärarens möjlig- heter att själv framskapa undervisnings- materiel. Arbetsboken.

Anvisningar:

Vid behandlingen av den speciella undervisningsmetodiken är det av stör- sta vikt, att en nära anknytning sker till utbildningen i övrigt. Särskilt bör därvid beaktas vad som behandlats i psykologi, pedagogik och allmän under- visningsmetodik. Lärarkandidaternas erfarenheter och iakttagelser i samband med auskultationer, demonstrations- och träningslektioner samt undervis— ningsövningar bör i möjligaste mån ut- nyttjas för att konkretisera och levande- göra undervisningen.

Det till speciell undervisningsmetodik anslagna antalet timmar tillåter inte en detaljerad pedagogisk genomgång av hela lärokursen. Den till förfogande stående tiden bör emellertid inte helt användas för en mera summarisk ge- nomgång utan disponeras så, att vissa särskilt betydelsefulla och för respek- tive ämne och yrkesområde ur under- visningsmetodisk synpunkt typiska av- snitt kan bli föremål för en detaljerad genomgång.

Behandlingen av speciella problem vid undervisning i en avdelning, som räknar två eller flera klasser eller eljest elever på olika utbildningsstadier, bör bl. a. omfatta möjligheterna till kursväx— ling, den individuella undervisningens användbarhet samt olika former av grupparbete, som kan komma till an- vändning inom berörda område, elev- gruppernas lämpligaste storlek och sam- mansättning.

Vid behandlingen av samverkan mel- lan skola och näringsliv bör ingående diskuteras problem, som sammanhäng- er med växelundervisning och systema- tisering av praktiken vid densamma, vidareutbildning i näringslivet efter grundutbildning i skola 111. m.

Åskådningsmedel, särskilt de audiovi- suella hjälpmedlen. Se kursplan jämte anvisningar s. 81.

Röst- och talvård samt muntlig fram- ställning. Se kursplan jämte anvisningar s. 81.

Bok- och bibliotekskunskap. Målsättning: Att ge lärarkandidaten insikter om bibliotekstekniska hjälp- medel av betydelse för hans tilltänkta lärarverksamhet.

Kursens omfattning: 8 timmar.

Kursinnehåll: Översiktlig genomgång av klassifika- tionssystem och katalogiseringsregler. Bokförteckningar. Kataloger av olika slag och deras användning. Bibliogra-

' fiska hjälpmedel.

Viktigare uppslagsböcker i utbild- nings- och yrkesfrågor. Tidskrifter i fackämnen.

Biblioteket i undervisningens tjänst. Skolbibliotek. Klassbibliotek.

Anvisningar: I kursen ingående övningar förlägges lämpligen delvis till eventuellt före- fintligt fackbibliotek eller till stadsbib- lioteket på orten.

Till lärarkandidaternas förfogande bör ställas förteckningar över littera— tur, som är av särskild betydelse för deras kommande verksamhet som lärare.

Skolhygien Se kursplan jämte anvisningar s. 82 f.

Yrkesualsfrågor Se kursplan jämte anvisningar s. 83 t'.

Arb etsmarknadsfrågor

Målsättning: Att ge lärarkandidaten en orientering om sådana förhållanden och problem beträffande svensk arbets- marknad och arbetarskyddslagstiftning, som är av betydelse för handelslärarens undervisning.

Kursens omfattning: 10 timmar.

Kursinnehåll: Arbetsmarknadskunskap: arbetsmark- nad och sysselsättningspolitik, arbets- löshetsbekämpande åtgärder, arbets— löshetsförsäkring, arbetsförmedlingens funktioner i samhället, arbetsmarkna- dens parter.

översiktlig genomgång av arbetar— skydd och yrkesskadeförsäkring.

Anvisningar:

En framställning lämnas om arbets- marknadens parter och deras organi- sationer samt om förhandlings- och förlikningsväsendet. Arbetsmarknads- parternas särskilda samarbetsorgan för arbetarskydd, kvinnofrågor och yrkes- utbildning bör presenteras.

Olika former av arbetslöshet bör exemplifieras och belysas med lämpliga sifferserier. Samhällets arbetslöshetsbe- kämpande åtgärder genomgås. Likaså klargöres arbetsförmedlingens roll i sys- selsättningspolitiken och dess möjlighe— ter att bidraga till en statistisk belys- ning av fluktuationerna på arbetsmark— naden.

I anslutning till genomgången av yr- kesskadeförsäkringen ges huvuddragen av bestämmelserna rörande allmän sjuk- försäkring.

Specialstudier

Målsättning: Att ge lärarkandidaten tillfälle att bedriva fördjupade studier i något utbildningsavsnitt.

Kursens omfattning: 30 timmar.

Kursinnehåll:

Lärarkandidatens fördjupade studier skall koncentreras till något av de teo- retiska eller praktiska moment, som in- går i lärarutbildningen. Som exempel på studieuppgifter må nämnas följande:

Vanebildning. Verbalt inlärande. Behov och motiv. Trötthet och vila.

Klassrumsarbetets organisation. Synpunk- ter på valet av läroböcker vid undervisning i (ämne och stadium anges vid upp— giftens utdelande). Läxans funktion. Stan- dardiserade kunskapsprov.

Memorcring i språkundervisningen. In- troduktion av kontoplaner på olika elev— stadier. De tekniska hjälpmedlens info— gande vid undervisningen i handelsräkning. Målsättningen vid undervisning i handels- lära. Lärarens förberedelser för en serie lektioner i praktiskt kontorsarbete. Varu-

kännedomens plats vid undervisning i eko- nomisk geografi. Användningen av sta- tistiska hjälpmedel vid undervisning i eko- nomisk geografi. Lärarens förberedelser för en serie lektioner i praktiskt butiks- och försäljningsarbete. Arbetsövningar vid un— dervisning i... (ämne eller del av ämne samt stadium anges vid uppgiftens utdelan— de). Betygssättningen i maskinskrivning.

Förpuberteten. Ungdomens sociala liv. De ungas intresseområden.

Reformer inom svenskt skolväsende under 1950-talet. De svenska handelsgymnasiernas utveckling. Utbildningsverksamhet inom fö- retag och organisationer för detaljhandeln. Handelsundervisningen i Danmark.

Anvisningar:

Den för kursmomentet anslagna tiden disponeras lämpligen så, att oriente- ringen om arbetet och utdelandet av uppgifterna sker omkring en månad ef- ter utbildningens påbörjande, medan re- dovisningen förlägges till de 3—4 sista kursveckorna.

Arbetsuppgiften skall i möjligaste mån anpassas efter respektive lärar- kandidats ämnes- och intresseområden.

Redovisningen bör helst ske i skrift- lig form och presenteras antingen med ett föredrag eller en uppsats. I båda fallen bör på förhand ett tillräckligt an- tal exemplar ställas till deltagarnas dis- position. Uppgiften kan även presente- ras på annat sätt, t. ex. i form av en demonstration av ett lektionsavsnitt. Lämpligen utses en eller flera opponen- ter att granska framställningen.

11. Den praktiska utbildningen Auskultationer, demonstrationslektio- ner, undervisningsövningar och studie- besök.

Målsättning: Att successivt göra lärar- kandidaten förtrogen med en lärares arbetsuppgifter och bereda honom till- fälle att förvärva viss undervisnings- vana.

Kursens omfattning: 180 timmar.

Kursinnehåll: Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk lä- rarutbildning i form av auskultationer, demonstrationslektioner, undervisnings- övningar och studiebesök.

Anvisningar:

Det är av stor vikt, att lärarkandida- tens praktiska utbildning planeras så, att han stegvis förberedes för uppgiften att självständigt planlägga och genom- föra lektionerna.

Auskultationerna avser i första hand att göra lärarkandidaten förtrogen med undervisningen i olika ämnen på skil- da stadier och utbildningslinjer, ge ho- nom tillfälle att lära känna skilda un- dervisnings- och utbildningsmetoder och se olika lärare i verksamhet samt göra eleviakttagelser. De bör utsträc- kas över hela terminen. För att lärar- kandidaten skall erhålla en mera sam- lad bild av undervisningen hör han ges tillfälle att koncentrera en del av aus- kultationerna till sammanhängande pe- rioder. Huvuddelen av auskulteringen skall förläggas till sådan undervisning, som faller inom lärarkandidatens till— tänkta arbetsfält. Under auskultationer— na bör lärarkandidaten i viss utsträck- ning biträda läraren i dennes undervis- ning.

I samband med en auskulteringslek- tion har läraren i regel inte tillfälle att mera ingående redogöra för sina åtgö- randen under lektionen. Lämpligen bör därför lärarkandidaterna gruppvis få deltaga i ett tiotal s. k. demonstrations- lektioner. Därvid får lärarkandidaterna först åhöra en lektion, vid vilken be- handlas något för respektive läroämne betydelsefullt avsnitt, som ur pedago- gisk synpunkt är särskilt belysande. Un- der en följande timme genomgår lärare

och auskultanter lektionen ur skilda aspekter, varvid huvudvikten lägges vid rent pedagogiska spörsmål. Allteftersom utbildningen fortskrider, bör respektive lärare leda lektionsgenomgången på ett sådant sätt, att lärarkandidaterna i allt större utsträckning får utföra lektions- analysen. Genomförandet av demonstra- tionslektionerna bör nära samordnas bl. a. med behandlingen av de olika läroämnenas speciella undervisnings- metodik.

Undervisningsövningarna påbörjas under andra kursmånaden, sedan trä- ningslektionerna helt och demonstra- tionslektionerna till större delen avslu- tats. Övningarna ordnas så, att de om- fattar lektionsserier i skilda ämnen och på olika stadier inom vederbörande lä— rarkandidats tilltänkta arbetsfält. Som regel bör varje lärarkandidats serier fördelas på minst två och högst fem ämnen. Varje serie bör omfatta minst fem och högst tio a tolv lektioner. Så långt schematekniska och andra skäl medger, bör lektionerna erhålla en ur övningssynpunkt så effektiv fördelning som möjligt. Före påbörjandet av varje lektionsserie skall lärarkandidaten göra sig underrättad om vilka kursavsnitt, som tidigare behandlats, samt vilka de— lar av kursen han själv har att genomgå. Han bör vidare i förväg lära känna ele- verna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. Handledar— nas omdömen om övningslektionerna lägges till grund för vitsordet i under- visningsskicklighet.

Studiebesöken skall syfta till att ge lärarkandidaterna informationer om de aktuella studieobjekten (skolor, elev- internat, institutioner, företag 0. s. v.). Därutöver bör de emellertid tjäna som konkreta exempel på hur givande stu- diebesök förberedes och genomföres. Lärarkandidaterna skall om möjligt

även medverka vid för skoleleverna an- ordnade exkursioner och studiebesök.

Motionsgymnastik

Se kursplan jämte anvisningar s. 87.

Amneslärare i tekniska ämnen, matematik m.m.

Timplan Utbildningens längd: 2 terminer. Antal elev- timmar I. Åmneskompletteringen Matematik ................ 80 Fysik ...................... 145 225 Il. Den teoretiska utbildningen Psykologi .................. GO Pedagogik .................. 80

Allmän undervisningsmetodik 54 Speciell undervisningsmetodik 36 Åskådningsmedcl, särskilt de

audiovisuella hjälpmedlen 20 Röst— och talvård samt munt- lig framställning ............ 10 Bok- och bihliotekskunskap . . 8 Skolhygien ................ 4 Yrkesvalsfrågor ............ 6 Specialstudier .............. 30 308

lll. Den praktiska utbildningen

Auskultationer och demon-

strationslektioncr ........ 120 Undervisningsövningar . . . . 70 Studiebesök ................ 10 200 Motionsgymuastik, frivillig . .— 72

Summa 805

Anmärkningar till timplanen:

Första terminen beräknas omfatta 15 och andra terminen 18 effektiva veckor. Undervisningen under I jämte därtill hörande sluttentamen förlägges till för- sta terminen. Utbildningen under II och III fördelas på första och andra termi— nen, varvid iakttages att 3 veckor vid slutet av andra terminen helt dispone- ras för repetitioner, redovisningar och slutprov. Det genomsnittliga elevtim- talet under utbildningstiden, den fri- villiga motionsgymnastiken inräknad, uppgår till omkring 24 veckotimmar.

I. Ämneskompletteringen1 Matematik

Målsättning: Att komplettera lärar- kandidaternas kunskaper i matematik, särskilt i algebra och geometri, att be- fästa deras kunskaper i vissa väsentliga moment inom rcalgyninasiets kurs samt ge dem en pedagogisk inställning till ämnet.

Kursens omfattning: 80 timmar.

Kursinnehåll:

A. Kompletteringskurs för gymnasie- ingenjörer.

Talbegreppet: De associativa, kommu- tativa och distributiva räknelagarna, de- finition av subtraktion och division, härledning av allmänna räkneregler för de fyra räknesätten. Talbegreppets ut- vidgning från naturliga tal t. o. 111. kom— plexa tal. Euklides algoritm och delbar- hetsegenskaper, t. ex. uppdelning i prim- faktorer. Olika positionssystem. Begrep- pet proportionalitet.

Algebra och analys: Binominalteore- met och någon sannolikhetskalkyl. In- duktionsbevis. Olikheter. Gränsvärden. Definition av ex och beräkning av dess derivata. Oändliga seriers konvergens. Beräkning av 1r.

Geometri: Övningar i geometriska konstruktioner och bevis av euklideisk typ. Någon utvidgning av den elemen- tära geometrin, omfattande t. ex. Ptole- maios, Cevas och Menelaos satser samt niopunktscirkeln. Utvidgning av rymd- geometrin, omfattande även något av sfärisk trigonometri. Den räta linjens och planets analytiska rymdgeometri.

Problemlösningsmetodik av allmän natur.

Matematiska laborationer och mätning.

fält-

1 Jfr s. 65 ff.

B. Kompletteringskurs för högskole- ingenjören-*.

Differential- och integralkalkyl, om- fattande reella tal, gränsvärde och kon- vergens, funktion, kontinuerliga funk- tioner, differentialkalkylens medelvär- dessats, integralbegreppet enligt Rie- man, seriebegreppet; likformig konver- gens, singulära punkter och asymptoter; uppritning av plana kurvor.

Analytisk geometri, omfattande repe— tition av vektoralgebrans grunder, räta linjen och cirkeln, övriga andragrads- kurvor, brännpunktsegenskaper, poler och polarer.

Problemlösningsmetodik av allmän natur.

Matematiska laborationer och fältmät- ning.

Anvisningar: Gymnasieingenjörernas utbildning har en praktisk inriktning. Vid den matema- tikundervisning, som ingår i utbild- ningen, syftar man följaktligen främst till att lära eleverna att adekvat an- vända ett stort antal formler, under det att härledningen av dessa formler ägnas mindre intresse. Det föreligger därför en viss risk, att de med denna utbild- ning kan falla för frestelsen att vid sin undervisning inskränka sig till innöt- ning av formler och schematiska lös- ningsmetoder och lägga föga vikt vid det förnuftsmässiga tillägnandet av kun- skapsstoffet. Ett huvudsyfte vid den kompletterande ämnesutbildningen i matematik blir därför att framhäva de sidor i kursmomenten, som kan hjälpa de blivande lärarna att på ett metodiskt sätt bedriva sin undervisning i ämnet.

Även högskoleingenjörernas matema- tikutbildning är mera inriktad på ope- rativ skicklighet, mindre på matemati- kens begreppsmässiga sida. Vid behand- lingen av de olika kursmomenten i äm-

neskompletteringen bör därför också i deras fall stor vikt läggas vid undervis- ningsmetodiska synpunkter. Ämneskom- pletteringen i matematik för högskole- ingenjörer bör syfta till att skickliggöra dem för viss undervisning jämväl på gymnasiestadiet.

Vid såväl läroverksingenjörernas som högskoleingenjörernas ämneskomplette- ring kan en stor del av kursen medde- las föreläsningsvis. Vederbörande före- läsare bör dock hänvisa till lämplig lit- teratur. Lärarkandidaternas huvudsak- liga hemarbete skall syfta till att be- fästa det som behandlats under föreläs- ningar och övningar, att lösa givna öv- ningsuppgifter samt att i anvisade läro- böcker studera geometriska konstruktio- ner och problemlösningsmetodik.

Fysik

Målsättning: Att fördjupa lärarkandi- daternas kunskaper i fysik, varvid sär- skilt heaktas för deras kommande un- dervisning betydelsefulla moment.

Kursens omfattning: 145 timmar.

Kursinnehåll:

A. Kompletteringskurs för gymnasie- ingenjörer.

Allmän fysik och mekanik: Enheter och måttsystem (särskild hänsyn tages till MKSA-systemet, som ”bör vara det i hela fysikkursen genomgående syste- met). Behandlingen av observationsma— terial med felkalkyl. Grunderna av sta- tiken och dynamiken för fasta kroppar med särskild vikt lagd vid tröghetsmo- ment, rotationsrörelse, impuls och im- pulsmoment. Något om strömning och inre friktion.

Värmelära: Gaslagarna (isoterma och adiabatiska processer). Värmetransport. Strålningslagarna. Grunderna av termo- dynamiken.

* Jfr s. 67 f.

Svängningslära, Vågrörelselära, akus- tik: Svängningsrörelser. Sammansätt- ning av två mot varandra vinkelräta svängningar. Grunderna av vågrörelse- läran. Grundläggande begrepp inom akustiken.

Optik: Studentkursen något utvidgad, speciellt med avseende på fysikalisk op- tik (interferens, böjning och polarisa- tion).

Elektricitetslära: Inom elektrostati- ken behandlas kapacitansbegreppet ut- förligare. Stationära strömmar. Upp- och urladdning av kondensatorn. Något elektrokemi. Termoelektrisk effekt. Elektromagnetism. Bio-Savarts lag med tillämpningar. Elektromagnetisk induk- tion. Växelströmskretsar. Elektromagne- tiska svängningar.

Atomfysik: Atomens byggnad. Någon kvantmekanik. Atomspektra. Fotoelek- trisk effekt. Termisk glödemission. Gas- urladdning. Röntgenspektra. Radioak- tivitet. Kärnreaktioner (atomenergi). Kosmisk strålning.

Astronomi och meteorologi: Huvud- dragen av solsystemet. Astronomiska instrument och observationer. Huvud- dragen av den celesta astronomien. Nå- gon astrofysik. Världsbilden genom ti- derna med huvudvikten lagd vid den nutida uppfattningen. Grunddragen av meteorologien och väderleksförutsägel- ser.

B. Kompletteringskurs för högskole- ingenjörer.

Allmän fysik: Fysikens måttsystem, särskilt konsekvent användning av stor- hetsekvationer.

Vågrörelselära och optik: Matematisk och fysikalisk behandling av elektro- magnetiska och mekaniska vågrörelser. Särskild vikt lägges på interferens-, böj- nings- och polarisationsfenomen hos de elektromagnetiska vågorna (radiovågor,

ljus, röntgen) och deras tillämpningar i modern fysik, astronomi och teknik.

Elektricitetslära: Grunderna inom elektricitetsläran. Elektromagnetismens lagar, deras samband med de Maxwell- ska ekvationerna. Elektromagnetiska svängningar. Stationära växelströmmar. Elektronik.

Astronomi och meteorologi: Huvud- dragen av solsystemet. Astronomiska instrument och observationer. Huvud- dragen av den celesta astronomien. Nå- gon astrofysik. Världsbilden genom ti- derna med huvudvikten lagd vid den nutida uppfattningen. Grunddragen av meteorologien och väderleksförutsägel- ser.

Laborationer och demonstrationer: Försök inom fysikens olika delar, sär- skilt inom Vågrörelselära och optik samt elektricitetslära.

Anvisningar:

De olika kursavsnitten bör behandlas med särskilt beaktande av sådan meto- dik, som lämpar sig för skolundervis- ningen.

Timtalet för varje kursmoment kan inte närmare preciseras beroende på olikheter i kursdeltagarnas förkunska- per. Dessa olikheter hänför sig inte en- dast till skillnader i utbildningen hos läroverksingenjörerna och högskolein- genjörerna; även inom var och en av dessa grupper kan föreligga betydande skillnader i förkunskaperna. För ett ef- fektivt utnyttjande av den disponibla tiden är det lämpligt att vid gruppun- dervisningen föra kursdeltagare med likartade förkunskaper till samma grupp.

I samband med den mera föreläs- ningsbetonade undervisningen bör även förekomma problemlösning.

Laborationerna bör i möjligaste mån utföras individuellt. Härigenom får var- je kursdeltagare största möjliga träning

att handskas med fysikaliska apparater och instrument. Laborationerna bör även syfta till en kritisk värdering av metodiken.

De olika laborationsuppgifterna bör utväljas med hänsyn till de laboratio- ner, som vederbörande kursdeltagare tidigare utfört; därigenom erhåller samtliga kursdeltagare så allsidig ut- bildning som möjligt. Noggranna redo- görelser över laborationerna bör inläm- nas för kontroll och rättning.

Som exempel på lämpliga laboratio- ner kan följande nämnas: Reversions- pendeln. Elasticitet. Kapillaritet. Vär- meledning. Bestämning av cp/cv_ Bränn- vidden hos positiva och negativa lin- ser. Kikarförstoring. Mikroskopförsto- ring. Refraktometri. Interferens. Termo- element. Motstånds temperaturberoen- de. Hysteresis. Kapacitans. Frekvensbe— stämning. Elektriska maskiner. Trans- formatorer. Elektronrör. Lågfrekvens- förstärkare. Bestämning av 6 samt e/m. Fotocell. Spektroskopi. Geiger-Möller rör. Halveringstid. d-strålars räckvidd. p—strålars absorbtion. Enkla astrono- miska observationer. Enklare meteoro- logiska bestämningar.

Demonstrationsförsöken bör ge lärar- kandidaten vana vid lektionsteknik med experiment och inskärpa betydelsen av sådan undervisning.

Såväl vid laborationer som demon- strationer bör endast användas modern materiel, som fyller både tekniska och pedagogiska krav.

II. Den teoretiska utbildningen Psykologi och pedagogik

Kursens omfattning: 140 timmar, var- av omkring 60 timmar anslås till psyko- logiska och omkring 80 timmar till pe- dagogiska kursavsnitt.

Se för övrigt kursplan jämte anvis- ningar s. 77 f.

Kursens omfattning: 54 timmar. Se för övrigt kursplan jämte anvis- ningar s. 78 f.

Speciell undervisningsmetodik Se kursplan jämte anvisningar s. 89 f.

Åskådningsmedel, särskilt de audiovi- suella hjälpmedlen Se kursplan jämte anvisningar s. 81.

Röst— och talvård samt muntlig fram- ställning Se kursplan jämte anvisningar s. 81 f.

Bok- och bibliotekskunskap Se kursplan jämte anvisningar s. 90.

Skolhygien Se kursplan jämte anvisningar s. 82 f.

Yrkesvalsfrågor Se kursplan jämte anvisningar s. 83 f.

Specialstudier

Målsättning: Att ge lärarkandidaten tillfälle att bedriva fördjupade studier i något utbildningsavsnitt.

Kursens omfattning: 30 timmar.

Kursinnehåll:

Specialstudierna skall koncentreras till något av de teoretiska eller praktis- ka moment, som ingår i lärarkandida- tens pedagogiska utbildning. Som exem- pel på studieuppgifter må nämnas föl- jande:

Intelligens och intelligensundersökningar. Mognad och inlärande. Minne och glömska. Känslolivets utveckling. Ledarskapets psy- kologi.

Lektionsförberedelser. Åskådlighct i un- dervisningen. Synpunkter på laborativ un- dervisning. Utnyttjandet av läroböcker och kompendier i undervisningen. Skolans dif- ferentieringsproblem.

Planerandet av en lektionsserie om... (Kursmomcntet anges vid uppgiftens ut- delande. Som exempel må nämnas följande:

verktygsvinklar hos hyvelstål, svarvstål och fräsar, slipmedel och slipmaskiner, kolets inverkan på kolstålcts egenskaper, järn- oeh koldiagrammet, dieselmotorer och de- ras arbetssätt, hårdlödning av metaller, betongens beståndsdelar, framställning och gjutning, tråivirke för byggnadsändamål, ljudisolering i bostadshus.)

Huvudräkuingcn i matematikundervis- ningen. Individualisering och grupparbete i matematikundervisningen. Geometriunder- visningen på realskolestadiet.

Dispositionen av en serie lektioner om 0th lag. Undervisningen om vätskors tryck. Modern undervisningsmateriel för fysikundervisningen.

Synpunkter på demonstrationer vid en lektion i kemi. Planläggningen av en lek- tion om oxidation och reduktion. Inledande orientering till kursen i organisk kemi.

Anvisningar:

Den för kursmomentet anslagna tiden disponeras lämpligen så, att oriente— ringen om arbetet och utdelandet av uppgifterna förlägges till senare delen av den första utbildningsterminen, var- på uppgifterna bearbetas under den andra utbildningsterminen och redovi- sas under loppet av de avslutande tre veckorna.

Arbetsuppgiften skall i möjligaste mån anknyta till respektive lärarkandidats intresseområde och yrkesinriktning.

Redovisningen bör helst ske i skriftlig form och presenteras antingen med ett föredrag eller en uppsats. I båda fallen bör på förhand ett tillräckligt antal ex- emplar ställas till deltagarnas disposi- tion. Uppgiften kan även presenteras på annat sätt, t. ex. i form av en demonstra- tion av ett lektionsavsnitt. Lämpligen ut— ses en eller flera opponenter att granska framställningen.

III. Den praktiska utbildningen Auskultationer, demonstrationslektioner, undervisningsövningar och studiebesök Målsättning: Att successivt göra lärar- kandidaten förtrogen med en lärares

arbetsuppgifter och bereda honom till- fälle att förvärva viss undervisnings- vana.

Kursens omfattning: 200 timmar.

Kursinnehåll:

Med ungefärligt iakttagande av den i timplanen angivna timfördelningen skall detta avsnitt omfatta praktisk lärarut- bildning i form av auskultationer, de- monstrationslektioner, undervisningsöv- ningar och studiebesök.

Anvisningar:

Det är av stor vikt, att lärarkandida— tens praktiska utbildning planeras så, att han stegvis förberedes för uppgiften att självständigt planlägga och genomfö- ra lektionerna.

Auskultationerna avser i första hand att göra lärarkandidaten förtrogen med undervisningen i olika ämnen på skilda stadier och utbildningslinjer, ge honom tillfälle att lära känna skilda undervis- nings- och utbildningsmetoder och se olika lärare i verksamhet samt göra elev- iakttagelser. De bör utsträckas över stör- re delen av utbildningstiden. För att lärarkandidaten skall erhålla en mera samlad bild av undervisningen, bör han emellertid ges tillfälle att koncentrera en del av auskultationerna till samman— hängande perioder. Huvuddelen av aus- kulteringen skall förläggas till sådan undervisning, som faller inom lärarkan- didatens tilltänkta arbetsfält. Under aus- kultationerna bör lärarkandidaten i viss utsträckning biträda läraren i dennes undervisning.

I samband med en auskulteringslek- tion har läraren i regel inte tillfälle att mera ingående redogöra för sina åtgö- randen under lektionen. Lämpligen bör därför lärarkandidaterna gruppvis få deltaga i fem :i sex demonstrationslek- tioner. Därvid får lärarkandidaterna först åhöra en lektion, vid vilken be-

handlas något för respektive läroämne betydelsefullt avsnitt, som ur pedagogisk synpunkt är särskilt belysande. Under en följande timme genomgår lärare och auskultanter lektionen ur skilda aspek- ter, varvid huvudvikten lägges vid rent pedagogiska spörsmål. Allteftersom lä- rarutbildningen fortskrider, bör respek- tive lärare leda lektionsgenomgången på ett sådant sätt, att lärarkandidaterna i allt större utsträckning får utföra lek- tionsanalysen. Genomförandet av de- monstrationslektionerna bör nära sam- ordnas med bl. a. behandlingen av de olika läroämnenas speciella undervis- ningsmetodik, Undervisningsövningarna förlägges helt eller till största delen till den andra utbildningsterminen. Behandlingen av den speciella undervisningsmetodiken bör vara avslutad, när undervisningsöv- ningarna tar sin början. övningarna ordnas så, att de omfattar lektionsserier i skilda ämnen och på olika stadier inom vederbörande lärarkandidats tilltänkta arbetsfält. Som regel bör varje lärar- kandidats serier fördelas på 3—5 äm- nen. Varje serie hör omfatta minst 6 och högst 10 a 12 lektioner. Så långt schematekniska och andra skäl medger,

hör lektionerna erhålla en ur övnings- synpunkt så effektiv fördelning som möjligt. Före påbörjandet av varje lek- tionsserie skall lärarkandidaten göra sig underrättad om vilka kursavsnitt, som tidigare behandlats, samt vilka delar av kursen han själv har att genomgå. Han bör vidare i förväg lära känna ele— verna till namnet och därjämte skaffa sig så noggrann kännedom om dem, som omständigheterna medger. — Hand- ledarnas omdömen om övningslektio— nerna lägges till grund för vitsordet i undervisningsskicklighet.

Studiebesöken skall syfta till att ge lärarkandidaterna informationer om de aktuella studieobjekten (skolor, elevin- ternat, institutioner, industriföretag o. s. v.). Därutöver bör de emellertid tjäna som konkreta exempel på hur gi- vande studiebesök förberedes och ge- nomföres. Lärarkandidaterna skall om möjligt även medverka vid för skolele- verna anordnade exkursioner och stu- diebesök.

Motionsgymnastik

Kursens omfattning: 72 timmar. Se för övrigt kursplan jämte anvis- ningar s. 87.

KAPITEL 10

Rekrytering och utbildning av timlärare i yrkesämnen

Behovet av timlärare

Inom den förberedande och egentliga yrkesundervisningen handhas en för- hållandevis stor del av undervisningen av timlärare. I överstyrelsens för yrkes- utbildning utredning angående utbild- ning av yrkeslärare m. m. (SOU 1947: 55, s. 13 och 63) anges, att beträffande yrkesundervisningen vid skolor för in- dustri och hantverk antalet timlärare läsåret 1944/45 uppgick till ungefär 3la av yrkeslärarkåren (1 500 timlärare av 1 956 lärare). Handelsutbildningskom- mittén redovisar i sitt betänkande angå— ende yrkesskolornas handelsundervis- ning m. m. (SOU 1955: 14, s. 434) en av kommittén utförd undersökning, av vil- ken framgår, att år 1946 omkring A/.-. av samtliga lärare inom berörda område utgjordes av timlärare (840 timlärare av sammanlagt 1049 lärare). Stickprovs- undersökningar avseende läsåret 1957/ 58 tyder på att proportionen mellan timlärare och heltidsanställda lärare inom yrkesskolor för industri och hant- verk i stort sett är oförändrad. Däremot kan beträffande undervisningen inom handelns område konstateras, att tim-

lärarna synes ha ökat i förhållande till antalet heltidsanställda lärare; den ge- nomförda undersökningen utvisar, att något mer än "lm av hela antalet lärare nämnda läsår utgjordes av timlärare. Även för framtiden måste man med all sannolikhet räkna med ett förhål— landevis stort antal timlärare inom den förberedande och egentliga yrkesunder- visningen på industrins och hantver- kets samt handelns områden. Vissa åt- gärder, t. ex. centralisering av under- visningen och därmed ökade möjlighe- ter att heltidsanställa lärare samt in- rättandet av tjänster med fyllnadstjänst- göring inom andra skolformer, är ägna- de att minska behovet av timlärare. Andra omständigheter medverkar emel- lertid till en motsatt utveckling, exem- pelvis ökade möjligheter till differentie- ring genom olika tillvalsämnen och in- rättandet av nya utbildningslinjer(-gre- nar). Förverkligandet av enhetsskolan medför även behov av vissa nya lärar- kategorier, som närmast kan hänföras till timlärarna, t. ex. handledare och branschinstruktörer (se 5. 31).

Tidigare utbildning av timlärare

Utbildning för timlärare har hittills bedrivits av skilda instanser. Sålunda har såväl skolöverstyrelsen som över- styrelsen för yrkesutbildning anordnat kurser, vid vilka timlärare kunnat er-

hålla viss utbildning (jfr Bil. 5 och Bil. 7). Under en följd av år anordnade sta- tens psykologisk-pedagogiska institut i samråd med överstyrelsen för yrkesut- bildning sommarkurser om 1 a lll-.»

vecka, öppna även för timlärare. För utbildning av stenografilärare anordna— de Melinska stenografförbundet under flera år sommarkurser om cirka 35 tim- mar; under senare år har dessa kurser anordnats i samarbete med överstyrel- sen för yrkesutbildning och kurstiden har utökats till cirka 65 timmar. Ehuru särskilt den av överstyrelsen för yrkes- utbildning bedrivna kursverksamheten

för timlärare haft en relativt stor om- fattning, har deras utbildning hittills icke blivit tillgodosedd i önskvärd ut- sträckning. Med hänsyn till timlärarnas insatser i den förberedande och egent- liga yrkesundervisningen anser de sak— kunniga det angeläget, att ökade utbild- ningsmöjligheter skapas för nämnda lä— rare.

Olika kategorier timlärare

I stort sett torde timlärarna inom fö— revarande områden liksom hittills kom- ma att omfatta tre kategorier. Man kan nämligen för det första räkna med att yrkeslärare, handelslärare och ämnes- lärare i tekniska ämnen med såväl fack- lig som pedagogisk utbildning utöver sin tjänstgöringsskyldighet åtager sig viss timlärartjänstgöring inom ramen för sin lärarbehörighet. Vidare kan man utgå ifrån att lärare med undervisning i ämnen och vid avdelningar utanför den förberedande och egentliga yrkesunder- visningen vid sidan av sin egentliga lä- rartjänst bestrider viss här berörd tim- lärartjänst; dessa lärare har i regel pe— dagogisk utbildning men saknar där- emot vanligen specialutbildning för ifrågavarande yrkesområde. Slutligen beräknas att som timlärare kommer att tjänstgöra en rad olika yrkesmän — in- genjörer, verkmästare, förmän, kamre- rare, korrespondenter, handelsförestån- dare m. fl. _ vilka helt eller nästan helt saknar pedagogisk utbildning men i all- mänhet äger god yrkeskunnighet inom respektive undervisningsämne. Förstnämnda kategori anser sig de :sakkunniga i detta sammanhang kunna

helt bortse ifrån. Den andra kategorien kan uppenbarligen behöva viss facklig vidareutbildning och därmed förbun— den speciell pedagogisk penetration av ämnet. De sakkunniga beräknar att i ett följande betänkande behandla bl. a. frågor, som sammanhänger med denna kompletterande utbildning. Beträffande en speciell grupp timlärare, nämligen timlärarna i maskinskrivning, må i detta sammanhang nämnas, att skolöversty- relsen —— enligt vad de sakkunniga un- der hand erfarit — vid folkskolesemina- rier med folkskollärarlinje undersöker intresset för en eventuell frivillig un- dervisning i maskinskrivning.

Vad angår den tredje kategorien tim— lärare må i första hand uppmärksam- mas, att den förberedande och egent- liga yrkesuudervisningen genom dessa timlärare i många fall erhåller en värde- full kontakt med näringslivet, vilken på skilda sätt kan främja skolornas verk- samhet. Deras erfarenheter från respek— tive yrkesområde utgör givetvis en vär- defull tillgång i undervisningen. Det är främst dessa timlärares utbildning, som kommer att behandlas i fortsättningen av detta kapitel.

Kursinnehåll

Beträffande kursinnehållet torde vid itimlärarutbildningen i större eller mind-

re omfattning främst böra ingå några av följande moment, nämligen

a) den förberedande och egentliga yr- kesundervisningens organisation, ad- ministration och målsättning,

b) vissa grundläggande principer för undervisning, inlärningsprocessens psykologi, allmän undervisningsme- todik, olika undervisningsformer, röst- och talvård samt muntlig fram- ställning,

c) utvecklings- och ungdomspsykologi,

några socialpsykologiska moment med särskild hänsyn tagen till ung- domen,

d) riktlinjer och anvisningar angående det egna ämnes— och yrkesområdet, t. ex. systematisk översikt av läro- stoffet, terminologiska frågor, speci-

011 undervisningsmetodik, speciella hjälpmedel för undervisning inom berörda område. Kursinnehållet måste givetvis avpas- sas med hänsyn till de olika lärarkate- gorier, som deltar i kursen. Är deltagar— gruppen heterogen till sin sammansätt- ning, måste med nödvändighet kursin— nehållet ges en allmännare karaktär och för olika lärare gemensamma problem i ökad utsträckning tagas upp till be- handling. Utgöres däremot deltagarna av timlärare med undervisning i samma ämne eller inom samma yrkesområde, ges det givetvis tillfälle att i ökad om— fattning syssla med speciella problem— ställningar.

Undervisningsformer och arbetssätt

Beträffande undervisningsformerna och arbetssättet gäller för utbildningen av timlärare i allt väsentligt vad de sak- kunniga anfört i samband med utbild- ningen av heltidsanställda lärare i yr- kesämnen (s. 37 f.). Därutöver må emel- lertid anföras vissa speciella synpunk- ter.

I de fall det befinnes lämpligt att för en större grupp timlärare anordna en regional kurs, kan undervisningen i många fall med fördel ordnas så, att vart och ett av kursens huvudmoment behandlas i några orienterande föreläs- ningar, varefter det fortsatta arbetet sker gruppvis. Verkställes gruppindel- ningen med hänsyn till yrkes- och äm- nesområden, kan behandlingen även omfatta speciella undervisningsmeto- diska problem. Vid denna gruppvis be- drivna undervisning med ett begränsat antal deltagare i varje grupp blir det möjligt att i ökad omfattning lägga in olika övningar. Så kan t. ex. behand- lingen av undervisningsmetodiska spörs- mål ske i samband med träningslektio—

ner samt i viss utsträckning måhända även i anknytning till demonstrations— och övningslektioner. Erfarenheten ger vid handen, att dylika övningar i hög grad bidrar till ett bättre utbildnings— resultat. Efter avslutat grupparbete kan det ofta visa sig tjänligt, att grupperna inför samtliga kursdeltagare lämnar sammanfattande redovisningar över nämnda arbete.

I syfte att minska utbildningstiden bör även beträffande timlärarna anvis— ningar lämnas för förberedande studier. I många fall torde därjämte kurserna kunna uppdelas på två eller flera perio— der, varvid den mellanliggande tiden av deltagarna kan utnyttjas till själv- studier enligt givna anvisningar. Därvid bör även möjligheterna till korrespon- densstudier kunna utnyttjas. Vid slutet av mera omfattande kurser förutsättes, att deltagarna beredes tillfälle att i an- ordnade prov dokumentera sina kun- skaper och färdigheter och att betyg ut— färdas över den genomgångna utbild- ningen.

Utbildningens omfattning och uppläggning

Vid planerandet av dessa timlärares pe- dagogiska utbildning måste hänsyn bl. a. tagas till den omfattning respek— tive lärares tjänstgöring har. Därvid bör man enligt de sakkunnigas mening av timlärare med halvtidstjänstgöring och däröver i regel kräva samma utbild- ning som av heltidsanställd lärare. I många fall har emellertid berörda tim— lärare en föga omfattande tjänstgöring, exempelvis två är tre veckotimmar. Det kan för dessa lärare endast bli fråga om en mycket begränsad pedagogisk utbild- ning. I de fall vederbörande har en nå- got mera omfattande lärartjänstgöring, måste utbildningstidens längd emeller- tid avpassas under beaktande även av de uppoffringar i tid och pengar, som utbildningen bereder deltagarna (jfr s. 38 f.). Ytterligare en synpunkt bör i det- ta sammanhang beaktas, nämligen osä- kerheten i berörda timlärares engage— mang. I många fall finner vederbörande, att tjänstgöringen som timlärare inte nå- gon längre tid går att förena med det ordinarie förvärvsarbetet och avsäger sig undervisningen efter endast en eller annan termins tjänstgöring.

Berörda timlärares undervisning om- spänner flertalet av inom den förbere- dande och egentliga yrkesundervisning- en förekommande praktiska och teore- tiska yrkesämnen. Det är sålunda ett synnerligen mångskiftande utbildnings- behov, som skall tillgodoses. Kurser av olika typer, av olika längd och med skiftande innehåll måste anordnas i långt större utsträckning än som tidi- gare varit fallet. Det är givetvis omöj- ligt att inom ramen för de sakkunnigas utredningsarbete ge en detaljerad fram- ställning av den utbildningsverksamhet, som bör bedrivas. De sakkunniga vill emellertid bl. a. med ledning av erfa-

renheter av den hittills bedrivna utbild— ningen av timlärare anföra vissa all— männa synpunkter angående denna ut- bildning och därjämte exemplifiera sin framställning genom en kortfattad be- skrivning av några olika kursformer.

Det är givetvis önskvärt, att timlärar- na redan före tidpunkten för undervis- ningens påbörjande erhåller viss peda- gogisk undervisning och handledning. I många fall är det emellertid omöjligt att förverkliga en sådan målsättning. Strävan bör emellertid vara att snarast möjligt bereda dem en dylik utbildning. Den tidigare omnämnda osäkerheten i engagemanget och det eventuellt ringa antalet veckotimmars lärartjänstgöring talar för att denna första utbildning gö- res relativt kort. För timlärare med mera omfattande undervisning, som kan beräknas fortsätta sin lårartjänstgöring under längre tid, bör anordnas en mera omfattande (fortsatt) utbildning.

De kortare kurserna kan vanligen an- ordnas såväl under ferietid som under pågående läsår. I sistnämnda fall är flera alternativ tänkbara: kurserna kan kon- centreras till ett eller flera veckoslut, de kan förläggas till eftermiddags- och/ eller kvällstid samt därvid pågå en el- ler ett par dagar var eller varannan vecka (eller eventuellt med ännu längre tidsintervaller). Vilken kursform som i varje särskilt fall är mest ändamålsen- lig avgöres av en rad omständigheter: deltagarnas möjligheter att förflytta sig till kursorten, tiden för deras lärar- tjänstgöring, tillgången till föreläsare, handledare, kurslokaler o. s. v. De till ett enda veckoslut förlagda kurserna torde i regel böra undvikas, emedan ut- bildningen blir för kort och för starkt koncentrerad. Likaså synes den sam- manlagda kurstiden vanligen böra upp- gå till minst femton timmar.

De för timlärare med mera omfattan— de tjänstgöring avsedda längre kurser-

na bör åtminstone till en del förläggas till läsåret, så att deltagarna beredes möjligheter till övningsundervisning. I vissa fall kan det befinnas lämpligt, att nämnda lärare beredes tillfälle att delta i för heltidsanställda lärare avsedda kurser. Bl. a. torde därvid de av över- styrelsen för yrkesutbildning anordna- de allmänna yrkespedagogiska kurserna om cirka fem veckor komma ifråga. Dessa kurser är närmast avsedda för heltidsanställda yrkeslärare, som saknar tidigare speciell pedagogisk utbildning. Under en övergångstid torde alltjämt behov av dylika kurser föreligga men allteftersom lärartjänsterna besättes med utbildade lärare, kan det befinnas lämp- ligt att bibehålla kurserna för utbild- ning av timlärare såväl för industrins och hantverkets som handelns områden. _ I regel torde för timlärare särskilt anordnad längre utbildning inte behöva utsträckas till mer än cirka fem veckor.

I en del fall kan för timlärare plane- rad utbildning vara väl lämpad även för heltidsanställda lärare. Något prin- cipiellt hinder bör under sådana om- ständigheter inte resas mot att dessa lärare därvid i visst avseende komplet- terar sin utbildning. Likaså kan det i andra fall befinnas lämpligt, att tim- lärare antages till för heltidsanställda lärare anordnad kompletterande utbild- ning. De sakkunniga beräknar att i ett följande betänkande återkomma till dessa frågor (jfr s. 100).

Vid genomförandet av utbildnings- kurser av heldagstyp bör i största möj— liga utsträckning utbildningsverksam- heten förläggas till internat. Kursdel- tagarnas samling omkring arbetsuppgif— terna och därmed resultatet av utbild— ningen blir under denna förutsättning långt gynnsammare.

Deltagandet i utbildningen bör i möj- ligaste mån underlättas. Beträffande samtliga kurser bör därför gälla, att del-

tagare får ersättning för erforderliga re- sor mellan hemorten och kursorten; deltagare i heldagskurser bör därjämte erhålla dagtraktamente.

Exempel på några olika kurstyper

De sakkunniga vill i detta kapitel av- slutningsvis dröja vid några kurstyper, som kan vara ägnade att ytterligare be- lysa utbildningen av timlärare för den förberedande och egentliga yrkesunder- visningen. Utbildningsbehovet torde till stor del kunna tillgodoses genom att år— ligen ett antal kurser av nämnda typer kommer till stånd (jfr s. 148 ff.).

Den omfattande utbildning, som sär— skilt under de närmast följande åren torde visa sig erforderlig, bör bl. a. till- godoses genom regionala (afton)kurser. Dessa kurser kan genomföras under på- gående läsår, de kan anordnas för ett relativt stort antal lärare samtidigt; in- lägges i kursprogrammet även grupp- övningar, blir resultatet med hänsyn till den begränsade kurstiden mera till— fredsställande; denna kursform torde även vara den minst kostnadskrävande. Kurstiden kan lämpligen uppgå till om- kring 25 a 30 timmar. En planmässig kursgivning i denna form bör i samråd med bl. a. de lokala skolmyndigheterna och näringslivets representanter inom respektive kursområde snarast möjligt organiseras.

Vissa deltidsanställda lärare har så speciella arbetsuppgifter, att det kan visa sig erforderligt att för dem an- ordna särskild utbildning. Inom indu- strins och hantverkets område kan t. ex. nämnas handledarna, yrkesombuden och branschinstruktörerna (se 5. 31). Det kommer måhända att visa sig mest ändamålsenligt att ge dem behövliga informationer vid branschvis anordna- de lokala eller regionala kurser. Därvid förutsättes medverkan av branschlärar-

na. Dylika kurser måste uppenbarligen erhålla ett starkt reducerat timtal. Då erfarenheterna av utbildning för denna grupp är synnerligen begränsade, får verksamheten till en början i rätt hög grad försökskaraktär. Preliminärt torde kursprogrammet kunna omfatta föl- jande: Tim- mar Den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolans årskurs 9y .......... 2 Genomgång av riktlinjer och anvis- ningar för utbildningen inom re- spektive branschomräde .......... 3 Instruktionsmetodik ................ 8 Elevkännedom ...................... 4 Summa 17

Erfarenheter bl. a. från de av statens psykologisk-pedagogiska institut anord- nade sommarknrserna talar för att kur- ser av liknande slag bör anordnas i ökad omfattning. Kurstiden föreslås om- fatta ungefär två veckor, och kurserna kan med fördel stå öppna för timlärare inom olika ämnes- och yrkesområden. Fastställes antalet kursdeltagare till 25 —30, är det lämpligt att deltagarna ut- ses så, att de med hänsyn till lärarverk- samheten kan uppdelas i tre någorlunda homogena grupper. Under sådana för- hållanden kan undervisningen bedrivas enligt ovan angivna former med gemen- sam behandling av vissa problem, grupparbete och träningslektioner för genomgång av speciella frågor samt ge- mensamma redovisningar.

En för industri och hantverk viktig personalgrupp, som inte direkt hör till kategorien timlärare, men som ur ut- bildningssynpunkt lämpligen kan be- handlas i detta sammanhang, utgör de instruktörer, vilka ägnar hela eller en väsentlig del av sin arbetstid åt instruk- tion av elever i de inbyggda verkstads— skolorna, nyanställda på arbetsplatser- na, lärlingar m. fl. Såsom tidigare fram-

hållits (s. 25) är erfarenheterna av sär- skild pedagogisk utbildning för instruk- törer ännu mycket begränsade. Dc ovan för timlärarna föreslagna sommarkur- scrna om ett par veckor ger ej tillräck- ligt utrymme åt en tillfredsställande pe- dagogisk genomgång av instruktörernas arbetsuppgifter. En utbildning genom de allmänna pedagogiska kurser om fem veckor, som anordnas för redan verk- samma yrkeslärare utan pedagogisk ut— bildning, synes mera lämplig. Många ar- betsuppgifter och problemställningar är likartade för dessa yrkeslärare och in- struktörerna; den kurstid som för yr- keslärarnas del ägnas åt klassundervis- ningens metodik, kan för instruktörer- nas del ägnas åt arbetsinstruktionens metodik. De sakkunniga förordar så- lunda fortsatt försöksverksamhet med särskild pedagogisk utbildning för in- struktörer, bl. a. i anslutning till nyss- nämnda pedagogiska kurser om fem veckor.

Som tidigare framhållits (s. 103) be- räknar de sakkunniga, att timlärare med mera omfattande tjänstgöring inom in- dustrins och hantverkets samt handelns områden skall erhålla sin pedagogiska utbildning vid nyssnämnda kurser om fem veckor. _ Vid genomförandet av dessa kurser bör enligt de sakkunnigas mening även prövas lämpligheten av att fördela kurstiden på två skilda pe- rioder, i likhet med vad som sker t. ex. vid de av överstyrelsen för yrkesutbild— ning auordnade pedagogiska kurserna för vissa lärare vid de högre tekniska läroverken. Under den mellanliggande tiden har kursdeltagarna möjligheter att efter givna anvisningar bedriva självstudier (jfr det närmast följande).

Inom handelns område är det fram- för allt utbildningskurserna för timlä- rare i maskinskrivning och stenografi, som bör uppmärksammas i detta sam- manhang. Lämpligen synes utbild-

ningen av lärarna i maskinskrivning kunna ordnas så, att den omfattar dels en grundläggande kurs om cirka en vecka (omkring 35 timmar), dels där- utöver för lärare lued mera omfattande tjänstgöring en fortsättningskurs om cirka två veckor (omkring 70 timmar). Utbildningen av stenografilärare torde kunna organiseras efter liknande princi— per. Därvid hör dock den grundläggan- de kursen omfatta två och fortsättnings- kursen en vecka. Den sammanlagda ut— bildningstiden för timlärare med mera omfattande tjänstgöring skulle sålunda för respektive lärarkategori i båda fal- len uppgå till omkring 105 timmar. För- lägges den grundläggande kursen till en sommarferie, kan den eventuella fort- satta utbildningen lämpligen förläggas i anslutning till närmast följande som- marferie. Deltagarantalet i de grund- läggande kurserna torde kunna uppgå till omkring 30 och i fortsättningskur- serna till högst 15. I fortsättningskur- serna bör för såväl maskinskrivnings- som stenografilärarna ingå auskultatio— ner och undervisningsövningar. Vid ut- bildningens påbörjande förutsättes kursdeltagarna äga god allmänbildning samt god färdighet i maskinskrivning respektive stenografering.

I den grundläggande kursen hör i första hand ingå allmän och speciell un- dervisningsmetodik, ungdomspsykologi samt vissa instruktioner och demonstra— tioner. Kursdeltagare, som beräknas ge- nomgå även fortsättningskurser, kan tilldelas arbetsuppgifter och erhålla litteraturanvisningar för självstudier under mellan kurserna infallande läsår.

För respektive timlärare, som genom- går såväl grundkurs som fortsättnings— kurs, föreslår de sakkunniga utbildning enligt följande preliminära timplaner.

A. Timplan för utbildning av lärare i maskinskrivning Antal elev- timmar Kurstid: Tre veckor. Pedagogisk psykologi, pedagogik och

allmän undervisningsmetodik . . . . 25 Elevkiinnedom .................... 6 Speciell undervisningsmetodik jämte

träningslektioner ................ 30 Höst- och talvård samt muntlig fram-

ställning ........................ 4 Maskinskrivningens arbetshygien . . 4 Maskinkännedom, maskinens skötsel

och vård, lärosalens utrustning . . 10 Auskultationer .................... 10 Demonstrationslektioner .......... 4 (övningslektioner .................. 12

Summa 105

B. Timplan för utbildning av lärare i stenografi Antal elev- timmar Kurstid: 3 veckor. Pedagogisk psykologi, pedagogik och

allmän undervisningsmetodik .... 25 Elevkännedom .................... 6 Speciell undervisningsmetodik jämte

träningslektioner ................ 30 Röst- och talvård samt muntlig fram—

ställning ........................ 4 Skrivhygien ...................... 4 Stenografins teori jämte kort histo—

rik samt systemanalys .......... 10 Auskultationer .................... 10 Demonstrationslektioner . . . . . .. . . . 4 övningslektioner .................. 12

m

För lärare med undervisning i såväl maskinskrivning som stenografi bör vid behov anordnas kombinerade pedago- giska utbildningskurser.

I närmast följande kapitel föreslås in- rättandet av särskilda läroanstalter för utbildning av heltidsanställda lärare i yrkesämnen. De sakkunniga förutsätter, att även en del av den erforderliga tim- lärarutbildningen skall kunna förläggas till dessa anstalter; särskilt torde så kunna bli fallet under ferietid, då ej an- nan lärarutbildning pågår.

KAPITEL 11

Organisation och utbyggnad av lärarutbildningen

Behovet av utbildning av yrkeslärare, handelslärare och ämneslärare i

tekniska ämnen,

Vid beräkningen av det framtida ut- bildningsbehovet av yrkeslärare, han"- delslärare och ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m. m. för den förbe- redande och egentliga yrkesutbildning- en måste hänsyn tagas till vissa om- ständigheter och förhållanden, som är ytterst svåra att bedöma. Hit hör t. ex. näringslivets kommande utveckling och därmed dess behov av yrkesutbildad arbetskraft inom olika sektorer. Det är vidare omöjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma samhällets och näringslivets beredvillighet att på- taga sig de med en utbyggnad av yrkes— utbildningen förknippade kostnaderna liksom även att förutsäga ungdomens beredvillighet att begagna sig av möj- ligheterna till yrkesutbildning.

För att erhålla en säkrare bedömning har de sakkunniga uppdragit åt tvenne särskilda experter att utföra vissa be- räkningar angående det förväntade be- hovet av lärare inom nyssnämnda om- råden. Resultatet av detta arbete redo- visas i tvenne särskilda bilagor (Bil. 2 och Bil. 3). Vidare har från länsskol- nämnderna infordrats uppgifter om det sammanlagda beräknade behovet för läsåren 1959/61 av nya heltidsanställda lärare i yrkesämnen (inom industrins och hantverkets samt handelns områ- den) i folkskolor, försöksskolor, yrkes- skolor och i utbildningsverksamhet

matematik m. m.

inom näringslivet (Bil. 4). De sakkun- niga har även beaktat den av översty- relsen för yrkesutbildning årligen verk- ställda prognosen angående behovet av yrkes- och handelslärarutbildning för de närmast kommande åren.

Med all sannolikhet kommer utbild— ningsbehovet av berörda lärarkatego- rier att variera rätt väsentligt från år till år. Vidare torde utbildningsbehovet komma att kulminera under förra hälf- ten av 1960-talet. Enligt de sakkunnigas mening bör permanenta utbildnings— anstalter inträttas för det långsiktiga behovet, medan det därutöver erfor- derliga antalet lärare utbildas genom mera tillfälligt organiserad verksamhet. En försiktig bedömning, syftande till plausibla genomsnittstal inför de beräk- nade variationerna i den årliga nyre- kryteringen, ger till resultat, att den stadigvarande årliga utbildningen bör omfatta ungefär 210 yrkeslärare (4 kur- ser med vardera 30 och 2 kurser med vardera 45 deltagare) och 90 handels- lärare (6 kurser med vardera 15 del- tagare), medan den tillfälligt organise- rade årliga utbildningen bör omfatta 120 yrkeslärare och 30 handelslärare. Utbildningen av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m.m. föreslås tills vidare omfatta 36 lärare (3 kurser med vardera 12 deltagare).

Utbildningsorter och utbildningskapacitet

Den ovan projekterade omfattningen av utbildningsverksamheten kräver minst fem för ändamålet lämpliga platser. Det är givetvis önskvärt, att dessa ligger nå- gorlunda jämnt fördelade över landet, så att lärarkandidaternas resor mellan utbildningsorten och hemorten under- lättas. Endast för de blivande ämnes- lärarna i tekniska ämnen, matematik m.m. kommer emellertid vistelsen på utbildningsorten att omfatta två hela terminer; för handelslärarna blir den endast en termin och för yrkes- lärarna något mer än en termin. Det är sålunda för flertalet lärarkandidater fråga om en relativt kort tidsperiod. Utbildningsortens belägenhet i förhål- lande till hemorten måste därför till— mätas långt mindre vikt än då fråga är om en flerårig utbildning.

De sakkunniga föreslår endast inrät- tandet av en fullständigt utbyggd läro- anstalt för utbildning av lärare i yrkes- ämnen och även beträffande dess öv- ningsskola räknas med ett så begränsat antal avdelningar, att behovet av klas- ser för övningsundervisningen icke kan tillgodoses enbart genom dessa av- delningar. Ett oeftergivligt krav blir därför att respektive utbildningsorter —— och hit räknas då även sådana när- belägna platser, dit lärarkandidaterna utan större tidsutdräkt eller kostnad kan förflytta sig _ har ett skolväsen av en sådan storleksordning och diffe- rentiering, att undervisningsövningar- na kan genomföras.

Det är vidare av stor betydelse för utbildningstidens effektiva utnyttjande, att lärarkandidaternas förflyttning till de i verksamheten engagerade skolorna kan ske snabbt. Lärosalar för den egentliga kursgivningen bör således

ordnas i lokaler, som är centralt be— lägna i förhållande till de tillämnade övningsskolorna.

Det är även önskvärt, att möjligheter förefinns att till utbildningen knyta vissa på respektive kursorter boende specialister för undervisning i röst- och talvård, arbetsmarknads- och yrkesvals- frågor, bok— och bibliotekskunskap o. s. v. Dylika engagemang underlättas givetvis i hög grad, om på kursorten finns ett rikt differentierat utbildnings- väsen (högre allmänt läroverk, högre tekniskt läroverk, seminarier, lärarhög- skola samt andra högskolor och univer- sitet), olika institutioner, företag av skilda slag o. dyl.

Som utbildningsorter bör enligt de sakkunnigas mening i första hand ifrågakomma Stor-Stockholm, Göteborg, Malmö—Lund, Linköping och Sunds- vall. Därvid beräknas den stadigvaran- de och med egna lokaler utrustade verksamheten förlagd till de tre först- nämnda platserna, medan den mera till- fälliga och i förhyrda lokaler bedrivna utbildningen förlägges till Linköping och Sundsvall. Skulle det framtida lä— rarbehovet motivera en stadigvarande utbildningsverksamhet på ytterligare en ort, bör Sundsvall ifrågakomma i första hand. Landets enda med intern övningsskola inrättade utbildningsan- stalt för berörda lärare bör bl. a. med hänsyn till sina utöver lärarutbild— ningen tillkommande uppgifter få en central placering, varför en ort inom Stor—Stockholmsomrädet synes vara den lämpligaste platsen.

Sammanfattningsvis föreslår de sak— kunniga, att lärarutbildningen utbygges enligt följande tablå.

Årlig utbild- Stadigvarande Tillfällig årlig ning av årlig utbildning utbildning av följande Summa . . av följande antal följande antal antal ämnes- årligen Utbildningsort lärare i tek- utbildade niska ämnen, lärare yrkes- handels- yrkes- handels- matematik lärare lärare lärare lärare m. m. Stor-Stockholm. . . . . . . . . 90 30 12 132 Göteborg ............... 60 30 12 102 Malmö—Lund ......... 60 30 12 102 Linköping .............. 60 130 90 Sundsvall .............. 60 60 Summa 210 90 120 30 36 486

1 I Viss utsträckning torde det bli nödvändigt att förlägga övningslektioner även till handels- gymnasiet i Norrköping.

Lektorat i psykologi och pedagogik

Redan tidigare (s. 37 f.) har framhållits betydelsen av att lärarutbildningens teoretiska och praktiska delar vävs sam- man till en enhet. Det är därvid enligt de sakkunnigas mening synnerligen be- tydelsefullt, att den teoretiska delen i utbildningen genomgås med det prak- tiska syftemålet för ögonen. Men enbart en dylik uppläggning av undervisning- en är inte tillfyllest för att skapa den önskvärda samordningen. Därutöver krävs, att lärarna i psykologi, pedago- gik och undervisningsmetodik även di- rekt medverkar i den praktiska utbild- ningen som handledare vid läraraspi- ranternas övningslektioner. Genom en sådan anordning får lärarna långt bätt- re möjligheter att fortlöpande hålla kontakt med de olika skolformernas och undervisningsämnenas speciella problem och kan därmed också erhålla för deras egen undervisning värdefulla anknytningspunkter.

Engageras en lärare som handledare för ett relativt stort antal läraraspiran- ter i samma utbildningskurs, skapas också bättre förutsättningar för enhet- lighet i bedömningen av övningslektio- nerna. Det är bl.a. denna synpunkt,

som föranlett överstyrelsen för yrkesut- bildning att för utbildningskurserna för blivande yrkeslärare och handels— lärare vid en del av läraraspiranternas övningslektioner utöver de berörda klasslärarna anlita särskilda handleda— re. I samma mån som lärarna i psyko- logi, pedagogik och metodik kommer att tjänstgöra som handledare, kan en motsvarande minskning i nyssnämnda särskilda handledarskap äga rum.

Ytterligare en synpunkt må i detta sammanhang anföras. I den förbere- dande och egentliga yrkesutbildningen har inom åtskilliga yrkesområden ännu inte utformats någon fullt tillfredsstäl- lande utbildningsgång och utbildnings— metodik. Under sådana omständigheter kan värdefulla insatser i effektiviseran- de riktning förväntas från yrkespeda- gogiska specialister med grundlig teo— retisk skolning och fortlöpande prak- tiska erfarenheter.

Enligt de sakkunnigas uppfattning bör undervisningen i den centrala äm— nesgruppen psykologi, pedagogik och undervisningsmetodik vid utbildnings- kurser för yrkeslärare och handelslä— rare i största möjliga utsträckning bc-

stridas av till utbildningen fast knutna lärare. Som kompetenskrav för dem bör uppställas lägst avlagd filosofie licen- tiatexamen i psykologi eller pedagogik. Vidare måste förutsättas att vederbö- rande erhållit lärarutbildning samt har utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Vid tillsättningen bör bety- dande hänsyn även tagas till sådan tidi- gare verksamhet, varigenom närmare kännedom om yrkesundervisning och yrkesutbildning kunnat förvärvas. För berörda lärarbefattningar föreslår de sakkunniga beteckningen Iektorat i psy- kologi och pedagogik. Någon specialise- ring av tjänsterna till ettdera av dessa ämnen bör med hänsyn till vad som ovan anförts icke ifrågakomma; där- igenom skulle enhetligheten och den praktiska inriktningen i undervisning- en kunna bli lidande. På orter, där ut- bildning av lärare för såväl hantverks- och industriområdet som handelns om- råde äger rum, torde det emellertid vara lämpligt, om en viss gränsdrag- ning sker i fråga om utbildningens undervisningsmetodiska moment. En lektor, som specialiserat sig på ettdera av nyssnämnda huvudområdens under- visningsmetodik, bör företrädesvis tjänstgöra som handledare inom detta område.

Undervisningsskyldigheten för lekto- rerna i psykologi och pedagogik måste bestämmas under beaktande av deras speciella arbetsuppgifter. Det är själv- fallet, att de måste få tillräcklig tid för egen fortbildning och forskning. Vad deras egentliga undervisning beträffar beräknar de sakkunniga, att omkring en fjärdedel närmast får karaktär av föreläsningar i modifierad form (jfr s. 37). Ungefär hälften av deras under- visning kommer att meddelas i paral- lellt arbetande grupper, varför det för- beredande arbetet därigenom minskas. Återstående undervisningsskyldighet au-

slås åt handledning i samband med lä- raraspiranternas övningslektioner. Ut- över den egentliga undervisningsskyl- digheten tillhör det emellertid nämnda lektorer att granska de av läraraspiran- ternas specialarbeten, som faller inom psykologins, pedagogikens eller den all- männa undervisningsmetodikens områ- den. Vidare skall de verkställa erfor- derliga tentamina och bedöma skrift— liga prov i psykologi, pedagogik och metodik. Det är sålunda en mångskif— tande rad arbetsuppgifter, som kom- mer att åvila nämnda lektorer. Skall undervisningen kunna hållas på en hög nivå, krävs av dem ett omfattande för- beredelse- och fortbildningsarbete i psykologi och pedagogik. Än mer makt- påliggande torde denna uppgift bli på det undervisningsmetodiska området, då det här dels gäller metodiska spörs- mål, som har anknytning till en rad olika läroämnen, dels är fråga om ut- bildning av lärare för ofta vitt skilda yrkesområden, inom vilka utbildnings- gången och utbildningsmetoderna snabbt kan komma att ändras. Utbild- ningskursernas uppläggning gör det ändamålsenligt att fastställa antalet un— dervisningstimmar per läsår. De sak- kunniga föreslår därför med hänvis- ning till ovan anförda synpunkter, att undervisningsskyldigheten för lektorer- na i psykologi och pedagogik bestäm- mes till cirka 600 effektiva timmar per läsår.

Uppenbarligen kan man inte kräva, att lektorerna i psykologi och pedago- gik skall besitta erforderlig kompetens att undervisa i speciell metodik. Ge- nomgången av olika ämnens kursplaner och lärogång, behandlingen av läro— böcker och speciella hjälpmedel m.m. måste i stor utsträckning ombesörjas av specialister, lämpligen huvudlärarna- handledarna i respektive ämne vid be- rörda övningsskolor. En naturlig an-

knytning till lärarkandidaternas öv- ningslektioner kan därigenom komma till stånd.

Likaså måste särskilt engagerade spe- cialister till största delen handha övriga i den teoretiska undervisningen ingå- ende moment (skolhygien, arbetsfysio- logi, yrkesvalsfrågor, arbetsmarknads- frågor, röst- och talvård m. m.).

Vad nyssnämnda lektorers tjänstgö- ring som handledare angår, må vissa omständigheter särskilt beaktas. Lärar— kandidaternas undervisningsövningar skall givetvis planeras under hänsyns- tagande till arbetsuppgifterna inom de- ras tilltänkta arbetsfält. En yrkeslärares undervisning faller till övervägande de- len inom ämnet yrkesarbete. Det kan då synas riktigt, att även lejonparten av övningslektionerna under utbildnings- tiden förlägges till denna del. De sak- kunniga vill emellertid förorda, att un- der utbildningsårets förra hälft teori- ämnena ges en proportionsvis större del av övningslektionerna än som kan anses motiverat med hänsyn till deras andel i yrkeslärarens undervisning. Er- farenheten har nämligen gett vid han- den, att lektionerna i teoriämnen erbju- der lärarkandidaterna effektivare öv- ningsmöjligheter, när det gäller att leda förhör och framställa frågor, att på ett enkelt sätt förklara och instruera, att med väggtavla och andra hjälpmedel åskådliggöra o.s.v. Teorilektionerna försiggår också i en lugnare miljö, som gör det lättare för lärarkandidaten att överblicka avdelningen och i önskvärd utsträckning leda elevernas arbete. Även för handledaren är detta utgångsläge långt gynnsammare. Han har möjlighet att under en relativt koncentrerad tid- rymd göra en rad observationer beträf- fande läraraspirantens undervisning.

Den efterföljande lektionsgenomgången kan därigenom bli i hög grad vägledan- de för lärarkandidaten. Som regel bör lektorerna i psykologi och pedagogik vid utbildningskurser för blivande yr- keslärare fullgöra sina åligganden som handledare inom sistnämnda del av un- dervisningsövningarna.

Vad angår utbildningskurserna för blivande ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m. ni. anser sig de sakkun- niga inte för närvarande böra föreslå några fasta lärartjänster med särskild hänsyn till dessa kurser. Antalet lärar- timmar i psykologi, pedagogik och all- män undervisningsmetodik vid en så- dan kurs är för litet för att bilda under- lag för en lektorstjänst. Genomförandet av två kurser per år på samma ort, så- som för yrkeslärare och handelslärare, torde under de närmaste åren inte bli möjligt på grund av den begränsade tillgången på sådana klassavdelningar, vid vilka den praktiska lärarutbildning- en bör äga rum (jfr s. 68). De sakkun- niga är emellertid inte främmande för tanken, att viss del av den tjänstgörings- skyldighet, som kommer att åvila de i yrkeslärarutbildningen verksamma lek- torerna i psykologi och pedagogik, kan fullgöras vid utbildningskurserna för läroverksingenjörer, en anordning som med all sannolikhet skulle vara till stor fördel för dessa utbildningskurser. Ett sådant arrangemang inverkar självfallet inte på det nedan framräknade antalet lärartimmar.

Lektorstjänsterna i psykologi och pe- dagogik bör inrättas snarast möjligt, och de sakkunniga räknar med att be- rörda tjänsters innehavare skall kunna börja sin verksamhet, innan samtliga de för lärarutbildningen föreslagna lo- kalutrymmena hunnit färdigställas.

Behovet av lärare för lärarutbildningen

Vid sina beräkningar av personal- och lokalbehovet för den egentliga kursgiv- ningen har de sakkunniga räknat med i genomsnitt 30 deltagare i utbildnings- kurser för blivande yrkeslärare, 15 del- tagare i utbildningskurser för blivande handelslärare och 12 deltagare i utbild- ningskurser för blivande ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m.m.; den- na begränsning av antalet deltagare i respektive kurser har de sakkunniga an- sett nödvändig bl.a. med hänsyn till möjligheten att effektivt genomföra öv- ningslektionerna i de klassavdelningar, som kan beräknas stå till förfogande. Utbildningskurserna för blivande yr- keslärare räknar deltagare från en rad vitt skilda yrkesområden, och redan av den anledningen är vid seminarieöv- ningarna en uppdelning i två grupper som regel nödvändig. Vid gruppövning- arna beräknas — där ej annat särskilt angives — för samtliga utbildningskur- ser grupperna omfatta 6 å 8 deltagare. De sakkunniga har vid dessa övervä- ganden bl. a. byggt på erfarenheter, som vunnits i samband med av överstyrel- sen för yrkesutbildning anordnade ut- bildningskurscr.

Utbildningen av yrkeslärare

Antalet lärartimmar vid en utbild- ningskurs för blivande yrkeslärare skulle enligt de sakkunnigas beräk- ningar bli följande:

70 elevtimmar psykologi fördelas på 20 föreläsningar och 2 x 50 seminarie- övningar; 90 elevtimmar pedagogik för- delas på 30 föreläsningar och 2 x 60 se- minarieövningar; 60 elevtimmar allmän undervisningsmetodik fördelas på 10 föreläsningar och 2-x 20 seminarieöv- ningar samt 30 gruppvis anordnade trä-

ningslektioner, vid vilka var och en av de 30 lärarkandidaterna fungerar som lärare under 4 och deltar som elev un- der 26 lektioner. För nämnda del av ut- bildningen kräves sålunda sammanlagt (20+2x50+30+2x60+10+ 2 x 20 + 4 x 30 =) 440 lärartimmar.

Behandlingen av den speciella under- visningsmetodiken omfattande 30 elev- timmar måste enligt de sakkunnigas be- dömande till största delen försiggå med lärarkandidaterna fördelade på grup- per, därest den åsyftade målsättningen skall kunna förverkligas. De sakkun- niga beräknar, att högst 10 timmar bör disponeras för de delar av kursinne- hållet, SOH] lämpligen kan genomgås med lärarkandidaterna samlade. Åter- stående delen av kursen behandlas gruppvis. Lärarbehovet för den speci- ella undervisningsmetodikens behand- ling blir följaktligen (10 + 4 x 20 =) 90 timmar.

Enligt vad som framgår av anvis- ningarna till kursplanen för undervis- ningen om åskådningsmedel, särskilt de audiovisuella hjälpmedlen, beräknar de sakkunniga, att av de 20 elevtimmarna 10 timmar skall användas till samlad genomgång och 10 timmar till grupp- övningar, vid vilka gruppens storlek bör begränsas till högst fyra deltagare. Lä- rarbehovet blir sålunda (10 + 8 )( 10 =) 90 timmar.

Undervisningen i röst- och talvård samt muntlig framställning omfattar 10 elevtimmar. Därav beräknas 2 timmar böra anslås till introducerande föreläs- ningar och återstående tiden till grupp- vis ordnade övningar, varför lärarbe- hovet för denna del av utbildningen blir (2 + 4 )( 8 =) 34 timmar.

Behandlingen av bok- och biblioteks- kunskap omfattar 8 elevtimmar. Därest

halva tiden användes att med lärarkan— didaterna samlade genomgå allmänna frågor och resten av tiden anslås till seminarieövningar, blir lärarbehovet (4 + 2 x 4 :) 12 timmar.

Behandlingen av skolhygieniska frå- gor upptar 4 timmar och torde i sin helhet kunna genomföras med lärar- kandidaterna samlade.

Av de 8 elevtimmar, som disponeras för undervisning i arbetsfysiologi, bör lämpligen 2 timmar användas för grupp- arbete, varför lärarbehovet blir (6 + 4 x 2 =) 14 timmar.

Undervisningen i yrkesvalsfrågor, ar- betsmarknadsfrågor samt kultur- och samhällsorientering torde i sin helhet kunna genomföras med lärarkandida- terna samlade. Lärarbehovet blir sålun- da (6 + 10 + 30 =) 46 timmar.

Specialstudierna upptar 30 elevtim- mar och beräknas inledningsvis omfatta orientering om arbetet under 2 timmar med lärarkandidaterna samlade. Under 4 timmars grupparbete fördelas därpå de olika uppgifterna, och anvisningar lämnas för det fortsatta arbetet och den kommande redovisningen. Denna be- räknas ske dels under 8 timmars semi- narieövningar, dels under 16 timmar med lärarkandidaterna samlade. Lärar- behovet blir följaktligen (2 + 4 x 4 +2 x 8 + 16 =) 50 timmar.

Beträffande de i utbildningen ingå- ende praktiska momenten vill de sak— kunniga i detta sammanhang framhålla följande:

Auskultationerna vid de till förfo- gande stående övningsskolorna kräver icke särskilda lärartimmar.

Demonstrationslektionerna kräver ef- terföljande seminarieövningar. Med sex demonstrationslektioner per grupp be- räknas lärarbehovet bli (4 x 12 =) 48 timmar.

Undervisningsövningarna omfattar (30 x 80 =) 2 400 timmar. Huvuddelen

av den därvid erforderliga handled- ningen skall givetvis ombesörjas av res- pektive avdelnings- eller ämneslärare. Som tidigare framhållits beräknar de sakkunniga emellertid, att lektor i psy- kologi och pedagogik skall bestrida handledningen under omkring 150 lek- tioner. Liksom hittills varit fallet vid de av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade utbildningskurserna torde emellertid åtminstone övergångsvis böra engageras särskilda pedagogiska hand- ledare, som har att ombesörja viss del av handledningen. Utöver avdelnings- och ämneslärarnas handledning beräk- nar de sakkunniga för en utbildnings- kurs med 30 deltagare ett ytterligare behov av handledare under samman- lagt (30 x 16 =) 480 timmar.

Genomförandet av studiebesöken be- räknas kräva 10 och ledningen av mo- tionsgymnastiken 36 lärartimmar.

Det sammanlagda lärarbehovet för ovan angivna utbildningsmoment upp- går sålunda till 1 354 timmar. Då de sakkunniga beräknar, att utbildnings- kurser skall påbörjas såväl höst- som vårtermin, blir lärarbehovet för varje kursort det dubbla, d. v. s. 2 708 timmar.

Fastställes undervisningsskyldigheten för lektorerna i psykologi och peda'go- gik till cirka 600 timmar per år med omkring 1/4 av tjänstgöringen som handledare, skulle varje lektor ungefär- ligen bestrida dels 450 timmars teori- undervisning, dels 150 timmars hand— ledning. Huvuddelen av teoriundervis- ningen kommer givetvis att falla inom psykologi, pedagogik och allmän under- visningsmetodik, men även speciell un- dervisningsmetodik, åskådningsmedel och specialstudier beräknas delvis kom- ma att behandlas av dessa lektorer.

För varje läroanstalt med stadigva- rande utbildning av blivande yrkeslä- rare enligt ovan angivna omfattning bör enligt de sakkunnigas mening finnas

Utbildningskurser med Antal 30 lärarkandidater 45 lärarkandidater elevtimmar i respektive Antal lärartimmar varvid under- Sum- Antal lärartimmar varvid under- Sum- utbildnings- visning och handledning lämnas ma visning och handledning lämnas ma moment följande antal lärarkandidater lärar- följande antal lärarkandidater lärar— tim- tim- 30 15 8 4 1 mar 45 15 8 4 1 mar 70 t. psykologi. .. 202x50 120 203x50 170 90 » pedagogik . . 30 2 x 60 150 30 3 x 60 210 60 » allmän un- dervisnings— met ........ 102x20 4x30 170 103x20 6x30 250 30 » spec. under- visningsmet. 10 4 x 20 90 10 6 x 20 130 20 » åskådnings- medel, sär- skilt de au- diovisuella. . 10 8 x 10 90 10 12 x 10 130 10 » röst- och tal- vård ....... 2 4 x 8 34 2 6 x 8 50 8 » bok- och biblioteks— kunskap.... 4 2x4 12 4 3x4 16 4 » skolhygien. . 4 4 8 » arbetsfysio- logi ........ 6 4 x 2 14 6 6 )( 2 18 6 » yrkesvalsfrå- gor ........ 6 6 6 6 10 » arbetsmark- nadsirågor. . 10 10 10 10 30 » kultur— och samhälls- orientering. . 30 30 30 30 30 » specialstu— dier ........ 18 2x8 4x4 50 18 3x8 6x4 66 12 » demonstra- tionslekt. . . . 4 x 12 48 6 X 12 72 80 » undervis- ningsövn. . . . 30 X 16 1480 45 X 16 1720 10 » studiebesök. 10 10 10 10 36 » motions- gymn ....... 36 36 36 36 514 tim. 206 284 304| 80| 480 | 1 354 206 426 456 120 720 1 928

1 Härtill kommer handledning av vederbörande avdelnings- eller ämneslärare.

8—903148

två lektorer i psykologi och pedagogik, som sålunda tillsammans skall svara för omkring 1200 av beräknade 2 708 tim- mars undervisning och handledning. Återstående 1 508 timmar kan bestridas av timlärare och av för varje utbild- ningskurs särskilt engagerade experter.

Inom Stor-Stockholmsområdet torde det vara möjligt och lämpligt att öka utbildningskapaciteten genom en ökning i antalet deltagare per kurs. Antalet lä- rarkandidater bör därvid fastställas till omkring 45 (jfr s. 106), d. v. s. tre för seminarieövningar ur storlekssynpunkt lämpliga grupper. Lärarbehovet för en dylik till 45 deltagare utökad utbild- ningskurs för blivande yrkeslärare blir enligt ovan tillämpade beräkningsnor- mer 1 928 timmar, d.v.s. 3 856 timmar per läsår. Till en läroanstalt av denna kapacitet erfordras tre lektorer i psy- kologi och pedagogik, som tillsammans svarar för 1 800 timmars undervisning och handledning, medan återstående 2 056 timmar bestrides av timlärare och särskilt engagerade experter.

Utbildningen av handelslärare Antalet lärartimmar vid en utbildnings— kurs för blivande handelslärare skulle enligt de sakkunnigas beräkningar bli följande:

140 elevtimmar psykologi och peda- gogik torde i sin helhet kunna genom- föras med lärarkandidaterna samlade; 60 elevtimmar allmän undervisnings- metodik fördelas på 30 föreläsningar och seminarieövningar samt 30 grupp- vis anordnade träningslcktioner, vid vilka var och en av de 15 lärarkandida— terna fungerar som lärare under 4 och deltar som elev under 26 lektioner. För nämnda del av utbildningen kräves så- lunda sammanlagt (140 + 30 + 2 )( 30 =) 230 lärartimmar.

De till behandling av speciell under— visningsmetodik anslagna 36 elevtim-

marna beräknar de sakkunniga dispo- nerade så, att hälften av timantalet an- slås till föreläsningar och seminarie— övningar och'hälften till arbete i grup- per, varför lärarbehovet blir (18 + 2 X 18 =) 54 timmar.

Även de 20 elevtimmarna för under- visning om åskådningsmedel, särskilt de audiovisuella hjälpmedlen, bör dis- poneras på liknande vis, nämligen 10 timmar för föreläsningar och seminarie- övningar och 10 timmar för gruppar- bete, varvid dock gruppens storlek be- gränsas till högst fyra deltagare. Lärar- behovet blir sålunda (10 + 4 x 10 =) 50 timmar.

Undervisningen i röst- och talvård, som omfattar 10 elevtimmar, beräknas omfatta 2 timmars föreläsningar och 8 timmars grupparbete, vilket medför ett lärarbehov av (2 + 2 x 8 =) 18 tim- mar.

Behandlingen av bok- och biblioteks- kunskap, skolhygien, yrkesvalsfrågor och arbetsmarknadsfrågor torde i sin helhet kunna genomföras med lärar- kandidaterna samlade; lärarbehovet blir följaktligen (8 + 4 + 6 + 10 =) 28 timmar.

För kursmomentet specialstudier om- fattande 30 elevtimmar beräknar de sak- kunniga, att 4 timmar anslås till grupp— arbete, varvid uppgifterna fördelas och anvisningar lämnas för det fortsatta ar- betet och den kommande redovisningen. Övriga timmar torde kunna disponeras för seminarieövningar. Lärarbehovet blir sålunda (2 x 4 + 26 :) 34 timmar.

Av utbildningens praktiska moment kräver auskultationerna inga extra lä- rartimmar, medan däremot de grupp- vis genomförda demonstrationslektio- nerna med efterföljande seminarieöv— ningar beräknas kräva (2 x20 :) 40 lärartimmar.

Undervisningsövningarna omfattar (15 x 70 =) 1 050 timmar. Huvuddelen

Sammanställning av lärarbehovet i timmar vid utbildningskurs för blivande handels- lärare; antalet lärarkandidater 15

Antal lärartimmar varvid undervisning

Ån tal elevtimmar i respektive och handledning lämnas följande antal Summa * u tbil dniugsmomen t lärarkandldater larar-

timmar

15 8 4 1 60 tim. psykologi ................... 60 60 80 » pedagogik ................... 80 80 60 » allmän undervisningsmetodik . . 30 2 X 30 90 36 » speciell undervisningsmetodik. . 18 2 x 18 54 20 » åskådningsmedel, särskilt de

audiovisuella hjälpmedlen ..... 10 4 x 10 50 10 » röst- och talvård ............. 2 2 >( 8 18 8 » bok- och bibliotekskunskap. . . . 8 8 4 » skolhygien ................... 4 4 6 » yrkesvalsfrågor .............. 6 6 10 » arbetsmarknadstrågor ......... 10 10 30 » specialstudier ................ 26 2 X 4 34 20 » demonstrationslektioner ....... 2 x 20 40 70 » undervisningsövningar ........ 15 x 16 1240 10 » studiebesök .................. 10 10 36 » motionsgymnastik ............ 2 x 36 72 460 tim. 264 232 40 240 776

1 Härtill kommer handledning av vederbörande avdelnings- eller ämneslärare.

av den därvid behövliga handledningen skall självfallet ombesörjas av respek- tive avdelnings- eller ämneslärare. Där- jämte beräknar emellertid de sakkun- niga —— som tidigare framhållits —— att lektor i psykologi och pedagogik skall tjänstgöra som handledare under om- kring 150 lektioner. övergångsvis bör vidare i viss omfattning engageras sär- skilda pedagogiska handledare. Utöver avdelnings- och ämneslärarnas hand- ledning uppskattar de sakkunniga för en utbildningskurs med 15 deltagare be- hovet av ytterligare handledare till sam— manlag't (15 x 16 =) 240 timmar.

Genomförandet av studiebesöken be- räknas kräva 10 lärartimmar.

Anordnandet av frivillig motionsgym- nastik kräver en kvinnlig och en man- lig avdelning, och lärarbehovet blir så- lunda (2 x 36 =) 72 timmar.

Det sammanlagda lärarbehovet för ovan angivna moment i en utbildnings- kurs för blivande handelslärare uppgår

sålunda till 776 timmar. Då de sakkun- niga beräknar, att utbildningskurser skall anordnas såväl höst- som vårter- min, hlir lärarbehovet för varje kursort det dubbla, d.v. s. 1 552 timmar.

Till varje läroanstalt med stadigva- rande utbildning av blivande handels- lärare enligt ovan angivna omfattning bör enligt de sakkunnigas mening kny- tas en lektor i psykologi och pedagogik. Denne beräknas bestrida omkring 600 av de ovan angivna 1552 timmarna. Återstående 952 timmar kan handhas av timlärare och av för varje utbild- ningskurs särskilt engagerade experter.

Utbildningen av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m.m.

Antalet lärartimmar vid en utbildnings- kurs för blivande ämneslärare i tek— niska ämnen, matematik m.m. blir en- ligt de sakkunnigas beräkningar föl- jande:

Sammanställning av lärarbehovet i timmar vid utbildningskurs för blivande ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m.m.; antalet lärarkandidater 12

Antal lärartimmar varvid undervisning . . . och handlednin lämnas föl'ande antal Summa Antal elevtlmmar 1 respektive läragkandidaterj lärar- utbildningsmoment t' immar 12 6 4 1

80 tim. matematik ................. 55 2 x 25 105 145 » fysik ....................... 95 2 x 50 195

60 » psykologi ................... 60 60 80 » pedagogik .................. 80 80 54 » allmän undervisningsmetodik . 30 2 x 24 78 36 » speciell undervisningsmetodik . 18 2 X 18 54 20 » åskådningsmedel, särskilt de

audiovisuella hjälpmedlen. . . . 10 3 X 10 40

10 » röst- och talvård ............ 2 2 x 8 18

8 » bok— och bibliotekskunskap. . . 8 8 4 » skolhygien .................. 4 4 6 » yrkesvalsfrågor .............. 6 6 30 » specialstudier ............... 26 2 x 4 34 12 » demonstrationslektioner ...... 2 X 12 24 70 » undervisningsövningar ....... 12 X 16 1192 10 » studiebesök ................. 10 10

= 72 » motionsgymnastik ........... 72 72

i 697 tim. 476 282 30 192 980

1 Härtill kommer handledning av vederbörande avdelnings— eller ämneslärare.

Ämneskompletteringen i matematik och fysik, tillsammans omfattande 225 elevtimmar, beräknas till två tredjede- lar kunna genomföras med lärarkandi- daterna samlade och till en tredjedel med lärarkandidaterna fördelade på två grupper. Lärarbehovet blir under den- na förutsättning (150 + 2 x 75 =) 300 timmar.

140 elevtimmar psykologi och peda— gogik torde i sin helhet kunna genom- föras med lärarkandidaterna samlade; .54 elevtimmar allmän undervisnings- metodik beräknas fördelade på 30 före- läsningar och seminarieövningar samt *24 gruppvis anordnade träningslektio- ner, vid vilka var och en av de 12 lärar- kandidaterna fungerar som lärare un- der 4 och deltar som elev under 20 lektioner. För nämnda del av utbild- ningen kräves sålunda sammanlagt (140 + 30 + 2 x 24 =) 218 lärartimmar.

De till behandling av speciell under- visningsmetodik anslagna 36 elevtim- marna beräknar de sakkunniga dispo- nerade så, att halva tiden anslås till föreläsningar och seminarieövningar och halva tiden till grupparbete, varför lärarbehovet blir (18 + 2 x 18 =) 54 timmar.

Även de 20 elevtimmarna för under— visning om åskådningsmedel, särskilt de audiovisuella hjälpmedlen, bör dis— poneras på liknande vis, nämligen 10 timmar för föreläsningar och seminarie- övningar och 10 timmar för gruppar- bete, varvid gruppernas storlek dock begränsas till högst fyra deltagare. Lä- rarbehovet blir sålunda (10 + 3 x 10 =) 40 timmar.

Undervisningen i röst- och talvård samt muntlig framställning, som om- fattar 10 elevtimmar, beräknas omfatta 2 timmars föreläsningar och 8 timmars

grupparbete, vilket medför ett samman- lagt lärarbehov av (2 + 2 x 8 =) 18 tim- mar.

Behandlingen av bok— och biblioteks- kunskap, skolhygien och yrkesvalsfrå— gor torde i sin helhet kunna genomföras med lärarkandidaterna samlade. Lärar- behovet blir följaktligen (8 + 4 + 6 =) 18 timmar.

För kursmomentet specialstudier be- räknar de sakkunniga att 4 timmar an- slås till grupparbete, varvid uppgifterna fördelas och anvisningar lämnas för det fortsatta arbetet och den kommande redovisningen. Under återstående 26 timmar torde undervisningen kunna be- drivas med lärarkandidaterna samlade. Lärarbehovet blir sålunda (2x4+ 26 =) 34 timmar.

Vad beträffar utbildningens praktiska moment kräver auskultationerna inga extra lärartimmar. De gruppvis genom- förda demonstrationslektiouerna med efterföljande seminarieövningar beräk- nas kräva (2 x 12 =) 24 lärartimmar.

Undervisningsövningarna omfattar (12x 70 =) 840 timmar. Utöver den av avdelnings- och ämneslärarna med- delade handledningen anser de sakkun- niga, att åtminstone övergångsvis sär- skilda pedagogiska handledare i viss omfattning bör engageras. För en ut- bildningskurs med 12 deltagare upp- skattar de sakkunniga detta behov till (12 x 16 =) 192 timmar.

Genomförandet av studiebesöken be- räknas kräva 10 och ledningen av den frivilliga motionsgymnastiken 72 lärar- timmar.

Det sammanlagda lärarbehovet för ovan angivna utbildningsmoment upp- går sålunda till 980 timmar.

Gemensam undervisning

Utbildningen av yrkeslärare, handels- lärare och ämneslärare i tekniska äm-

nen, matematik m. m. bör enligt de sak- kunnigas mening om möjligt förläggas till samma orter. Därigenom kan dessa lärarkategorier redan under utbild- ningstiden föras närmare varandra. Förverkligandet av detta önskemål har varit en av anledningarna till att de sakkunniga noggrant övervägt, i vilken utsträckning den i utbildningen ingå- ende undervisningen skulle kunna gö- ras gemensam för de tre lärarkatego- rierna. Möjligheterna härtill begränsas emellertid av olika skäl i hög grad. Bl.a. må nämnas olikheterna i före- gående studier och praktik samt i de tilltänkta arbetsuppgifterna. Det allvar- ligaste hindret för en mera långtgående samundervisning utgöres emellertid av olikheten i själva utbildningen. Medan de blivande yrkeslärarnas pedagogiska utbildning omfattar två terminer, skall de blivande handelslärarna erhålla sin pedagogiska utbildning på endast en termin. För sistnämnda kategori förut— sättes sålunda en starkt koncentrerad undervisning och en forcerad studie- takt. Ämneslärarna i tekniska ämnen, matematik m.m. har visserligen i lik- het med yrkeslärarna en ettårig utbild— ning. Utbildningsgången blir emellertid en helt annan, framför allt beroende på att ämneskompletteringen beräknas uppta en förhållandevis stor del av första utbildningsterminen. Någon ge- mensam undervisning i psykologi, peda- gogik och undervisningsmetodik kan därför enligt de sakkunnigas uppfatt— ning inte ifrågakomma för de tre lärar- kategorierna. Även beträffande behand- lingen av bok- och bibliotekskunskap samt arbetsmarknadsfrågor synes bl. a. olikheter i förkunskaper, kursinnehåll och målsättning resa hinder mot effek- tiv samundervisning.

Däremot synes utan allvarligare av- bräck gemensam undervisning kunna anordnas i vissa mindre omfattande

ämnen, vid vilkas behandling föreläs- ningsformen i stor utsträckning beräk- nas komma till användning. Samunder- visning torde sålunda kunna äga rum beträffande följande kursavsnitt:

de delar av utbildningsmomentet åskådningsmedel, särskilt de audiovisu- ella hjälpmedlen, som omfattar meto- diska synpunkter m. m., tillsammans 10 timmar,

de 2 timmars föreläsning, som in- leder undervisningen i röst- och tal- vård samt muntlig framställning,

behandlingen av skolhygien, omfat- tande 4 timmar, och av yrkesvalsfrågor, omfattande 6 timmar.

Därtill kommer ledningen av motions- gymnastiken under 36 timmar per ter- min; gemensamt för tre samtidigt pågå- ende utbildningskurser anordnas en kvinnlig och två manliga gymnastikav- delningar.

Samundervisning enligt ovan angiv- na omfattning skulle följaktligen under ett läsår minska lärarbehovet med 138 timmar.

Under beaktande av möjligheterna till gemensam undervisning kommer lärar- behovet på en kursort med utbildning för samtliga tre lärarkategorier att upp- gå till (2 708 +1552 + 980 _ 138 =) 5 102 timmar per läsår för ovan angivna undervisning och handledning. Därav bestrider tre lektorer i psykologi och pedagogik 1800 timmar, medan åter-

stående 3 302 timmar handhas av tim- lärare och särskilt engagerade experter (jfr dock 5. 110).

En ökning av antalet deltagare i ut— bildningskurserna för blivande yrkes— lärare från 30 till 45 lärarkandidater medför ingen motsvarande ökning i möjligheterna till gemensam undervis- ning. Lärarbehovet under sistnämnda betingelser blir därför (3 856 + 1 552 + 980 — 138 =) 6 250 timmar per läsår, varav 2400 timmar handhas av fyra lektorer och återstående 3850 timmar av timlärare och särskilt engagerade experter.

För en ort med utbildning endast av yrkeslärare och handelslärare beräknas gemensam undervisning kunna före— komma beträffande ovan angivna kurs- avsnitt rörande åskådningsmedel, sär- skilt de audiovisuella hjälpmedlen, röst- och talvård samt muntlig framställning, skolhygien och yrkesvalsfrågor. Någon sammanslagning av de båda manliga avdelningarna i motionsgymnastik är däremot knappast lämplig, då avdel- ningen därigenom skulle bli ohanterligt stor. Minskningen skulle alltså inskrän- ka sig till 44 lärartimmar per läsår.

Sammanfattning

Det ovan angivna antalet erforderliga lärartimmar per läsår blir för de före- slagna utbildningsorterna följande:

Antal lärartimmar för utbildning av Minskning på grund av . . ämneslärare i möjligheter Summa Utbildningsort yrkes- handels- tekniska till gemensam lärartimmar

lärare lärare ämnen, mate- under—

matik m. m. visning Stor-Stockholm ...... 3 856 1 552 980 138 6 250 Göteborg ............ 2 708 1 552 980 138 5 102 Malmö—Lund ....... 2 708 1 552 980 138 5 102 Linköping ........... 2 708 1 552 —— 44 4 216 Sundsvall ........... 2 708 —— — — 2 708 Summa 14 688 6 208 2 940 458 23 378

För bestridande av viss del av denna undervisning föreslås beträffande Stor- Stockholm fyra lektorer i psykologi och pedagogik, medan för var och en av utbildningsorterna Göteborg och Malmö _Lund föreslås tre lektorer i psykologi och pedagogik. övrig undervisning på nämnda utbildningsorter beräknas om- besörjd genom timlärare och särskilt engagerade experter. För utbildningen i Linköping och Sundsvall bör — så länge verksamheten bedrives enligt

ovan angiven omfattning —— anställas tre respektive två lärare för undervis- ning i psykologi, pedagogik, allmän un- dervisningsmetodik m.m. Om möjligt bör dessa lärare ha samma kompetens som lektorerna i psykologi och peda- gogik. Även i Linköping och Sundsvall kräves utöver nämnda heltidsanställda lärare i motsvarande omfattning under- visning genom timlärare och särskilt engagerade experter.

Lokalbehovet för lärarutbildningen

Tidigare har berörts en del av de svå— righeter, som är förknippade med den nuvarande utbildningen av yrkeslärare lll. fl. (se 5. 16 f.). Med det starkt till- tagande utbildningsbehovet kommer dessa svårigheter att i motsvarande grad öka. De skolor, som hittills kunnat ställa erforderliga lärosalar till förfo- gande för i lärarutbildningen ingående föreläsningar, seminarieövningar, trä- ningslektioner m.m., har redan nu ett trängande behov av att utnyttja dessa lokalutrymmen för egen undervisning.

En fortsatt kraftig utbyggnad av sko- lor för yrkesutbildande undervisning synes ofrånkomlig. Sålunda måste -— därest ungdomens utbildningsmöjlighe- ter skall bli tillgodosedda — ett bety— dande antal avdelningar för den förbe- redande och egentliga yrkesundervis- ningens olika områden inrättas. Uppen- barligen är det ändamålsenligt, om man på vissa lämpliga orter i samband med uppförandet av byggnader för nyss- nämnda behov även bereder lokalut- rymme för lärarutbildningen. Självfal- let bör densamma därvid inte knytas till mindre, avlägset belägna stadsdels- skolor. Lärarkandidaterna skulle under sådana förhållanden till större delen få fullgöra sina auskultationer och öv—

ningslektioner vid andra skolor och därigenom tvingas till kanske tidsödan- de resor. Uppgörandet av effektiva och ur pedagogisk synpunkt lämpliga ar- betsordningar för utbildningskurserna skulle också i hög grad försvåras eller omöjliggöras genom en dylik anord- ning. De sakkunniga vill därför kraftigt understryka vikten av att lärosalar och övrigt erforderligt utrymme för den egentliga kursgivningen ordnas i loka- ler, som är centralt belägna i förhål- lande till de tillämnade övningssko- lorna.

Beräkningarna av lokalbehovet för utbildningen kompliceras därigenom att något fast veckoschema svårligen kan uppgöras för ifrågavarande utbild— ningskurser. Det schemabundna arbetet och därmed lokalbehovet kommer med all sannolikhet att variera högst väsent- ligt under olika perioder i utbildningen. Vissa gruppövningar bör emellertid kunna fördelas på längre tidsperioder och i en del fall därjämte även kunna förläggas till eftermiddags- eller kvälls- tid, varigenom lokalbehovet utjämnas.

Under beaktande av nyssnämnda syn- punkter beräknar de sakkunniga, att på en ort med stadigvarande utbildning av 30 yrkeslärare lokalbehovet för un-

dervisning av lärarkandidaterna, admi- nistration av lärarkursen o. dyl. kan be- gränsas till en läro- och laborationssal, en föreläsnings- och skrivsal, två mind- re rum för grupparbete och lektionsge- nomgång, ett materielrum, biblioteks- och läsrum, ett lärarrum samt två rum för administrativa göromål.

Läro- och laborationssalen bör ha en storlek av cirka 75 m2 och utrustas så, att den även kan tjänstgöra som psyko- logisk-pedagogiskt laboratorium. Lämp- ligen förses den därjämte med en ge- nomskinlig spegelvägg, som ger möjlig- het till observationer från ett angrän- sande rum (jfr s. 79; endast när obser- vationer av denna typ skall äga rum, beräknas demonstrations- eller övnings- lektioner bli förlagda till lärarkursens lokaler). Föreläsnings— och skrivsalen måste dimensioneras med tanke på dess uppgift som skrivsal och bör därför omfatta cirka 90 m”. Den förutsättes även komma till användning vid vis- ning av filmer, bildband o. dyl., varför apparatrum för projektorer samt för- varingsrum för filmer och bildmateriel erfordras. De för grupparbete m. in. av- sedda rummen bör vardera omfatta cirka 20 m2 och materielrummet cirka 15 m". I biblioteks- och läsrummen be- räknar de sakkunniga, att visst utrym- me skall disponeras för demonstratio- ner och utställningar av ny undervis- ningsmateriel; den erforderliga sam- manlagda golvytan uppskattas till om- kring 70 m2. Lärarrum (cirka 25 m”) och administrationslokaler (cirka 20 m” +15 m”) beräknas tillsammans kräva 60 m2. Ytinnehållet för ovan angivna ändamål uppgår sålunda till omkring (75+90+2X20+15+70+25+ 20 + 15 :) 350 m”.

Utökas en utbildningskurs för bli- vande yrkeslärare till att omfatta 45 deltagare, beräknas detta medföra ett ytterligare behov av ett klassrum om

cirka 60 m2 och ett mindre rum om cirka 20 m2 för grupparbete och lek— tionsgenomgång. Föreläsnings- och skrivsalen bör utökas med ungefär 45 m2 till att omfatta cirka 135 m2. Det sammanlagda lokalbehovet för en ut- bildning av nyssnämnda omfattning uppgår sålunda till cirka (350+60+ 20 + 45 =) 475 m”.

Frågan om lokalbehovet för en ort med utbildning enbart för blivande handelslärare eller enbart för blivande ämneslärare i tekniska ämnen, mate- matik m.m. blir enligt de sakkunnigas bedömande inte aktuell. Utbildningen av dessa båda lärarkategorier har näm- ligen i det föregående föreslagits loka- liserad till orter, som jämväl har ut— bildning av yrkeslärare (jfr s. 107 f.) . De sakkunniga har därför endast beräknat det ytterligare utrymme, som erfordras utöver det för yrkeslärarutbildningen beräknade.

Utbildningen av handelslärare kräver på varje kursort utöver med yrkeslärar- utbildningen gemensamma lokalutrym- men dels ett klassrum om cirka 60 m2, dels ett rum för grupparbete m.m. om cirka 20 m”. Biblioteks- och läsrummen samt lärarrummet behöver vardera ökas med omkring 5 mf. Det sammanlagda behovet av ytterligare lokalutrymme för handelslärarutbildningen uppgår följ- aktligen på varje kursort till omkring (60+20+5+5=) 90 m=.

Beträffande utbildningen av ämnes— lärare i tekniska ämnen, matematik m.m. räknar de sakkunniga med att de i ämneskompletteringen ingående labo- rationerna och demonstrationsförsöken skall kunna förläggas till laborations- salar i på respektive kursort befintliga läroanstalter. För undervisningen i öv- rigt blir det ytterligare lokalbehovet i stort sett detsamma som för utbild- ningen av handelslärare, d.v.s. om- kring 90 m”.

Det för berörda lärarutbildning olika utbildningsorterna följande:

erforderliga lokalbehovet blir sålunda för de

Erforderliga lokaler för ut- bildning av blivande ämneslä- Gemen- Summa Lokal rare i tek- samt golvyta yrkes- handels- niska utrymme i m2 lärare lärare ämnen, matema— tik m.m. Stor—Stockholm (jfr dock s. 00) ......... Kombinerad läro— och laborationssal. 1 75 Klassrum ........................ 1 1 180 Föreläsnings— och skrivsal .......... 1 135 Rum för grupparbete .............. 3 1 1 100 Materielrum ...................... 1 15 Biblioteks- och läsrum ............. 1 80 Lärarrum ........................ 1 35 Administrationslokaler: a. Rum för kursledare ............. 1 20 b. Rum för skrivbiträde ............ 1 15 (555 Göteborg Kombinerad läro— och laborationssal. 1 75 Klassrum ........................ 1 1 120 Föreläsnings- och skrivsal .......... 1 90 Rum för grupparbete .............. 2 1 1 80 Materielrum ...................... 1 15 Biblioteks— och läsrum ............. 1 80 Lärarrum ........................ 1 35 Administrationslokaler: a. Rum för kursledare ............. 1 20 b. Rum skrivbiträde ............... 1 15 530 Malmö—Lund Lokalbehovet blir detsamma som för Göteborg ....................... 530

Då utbildningsverksamheten såväl i Linköping som Sundsvall beräknas bli av mera tillfällig karaktär, bör på dessa orter i första hand noggrant prövas möjligheterna att förhyra erforderliga lokaler. Enligt ovan redovisade beräk- ningar skulle för en utbildning av den omfattning, som föreslås förlagd till Linköping, erfordras 440 m”, medan den till Sundsvall föreslagna utbildningen skulle kräva 350 m”. Utbildningsverk- samhetens tillfälliga karaktär på de

båda platserna motiverar emellertid en kraftig reducering av lokalbehovet. I första hand bör uppenbarligen föreläs— nings- och skrivsal samt övriga för un- dervisningen behövliga rum anskaffas. En reducering av nyssnämnda lokalbe- hov med 125 a 150 m2 för vardera ut- bildningsorten torde vara möjlig, om verksamheten kan förläggas till någon redan befintlig läroanstalt, varigenom vissa av dess utrymmen även kan kom- ma lärarutbildningen till nytta.

Lärarutbildningsanstalter med externa övningsskolor

Förutsättningarna för lärarkandidater- na att på ett ändamålsenligt sätt full- göra auskultationer och övningslektio- ner blir i hög grad bestämmande för hela utbildningens effektivitet. Organi— sationen av erforderliga övningsskolor är därför en fråga av största vikt. Ur utbildningssynpunkt vore det självfal— let önskvärt, om till den egentliga kurs- givningen på varje permanent kursort knötes speciellt för ändamålet inrättade och avpassade skolor, s. k. interna öv- ningsskolor. En sådan lösning skulle emellertid kräva förhållandevis stora investeringar och vara svår att genom- föra så snabbt, som läget kräver. De sakkunniga har därför begränsat sig till att endast på en ort föreslå en läroan- stalt med intern övningsskola, d. v. 5. en fullständigt utbyggd läroanstalt för här berörda lärarutbildning (se vidare 5. 124 ff.). övrig lärarutbildning bör åt- minstone tills vidare för övningsunder- visningen kunna betjäna sig av på re- spektive kursorter befintliga skolor, som därmed kommer att fungera som exter- na övningsskolor.

Fördelar och olägenheter

De sakkunniga är väl medvetna om att anordningen med externa övningsskolor är förenad med vissa olägenheter. Det kan sålunda inte undvikas, att övnings- undervisningen mer eller mindre får karaktär av intrång i de berörda skolor- nas egen undervisning. Vidare kan man inte heller bortse ifrån, att tillsättningen av dessa skolors lärare sker utan att hänsyn tages till deras lämplighet som handledare vid lärarutbildning. Olägen- heten härav torde emellertid i hög grad kunna elimineras genom anordnandet av särskilda handledarkurser före ut-

bildningsverksamhetens igångsättande, kurser som enligt de sakkunnigas upp- fattning bör upprepas med vissa års mellanrum, så att handledarna fortlö- pande informeras om den pedagogiska utvecklingen och beredes tillfälle att ut- byta erfarenheter. Ännu en omständig- het må i detta sammanhang anföras. De sakkunniga har i det föregående fler- faldiga gånger framhållit betydelsen av att sammanknyta den teoretiska under- visningen i bl.a. psykologi, pedagogik och metodik och den praktiska lär'ar- utbildningens olika moment. En dylik samverkan torde bli svårare att få till stånd vid de icke fullständigt utbyggda anstalterna för lärarutbildning. I så stor utsträckning som möjligt bör emellertid de externa övningsskolornas lärare ut- över sin medverkan som handledare i (len praktiska lärarutbildningen även engageras i lärarutbildningen i övrigt. Främst torde därvid undervisningen i speciell metodik bli aktuell, men även behandlingen av t. ex. delar av momen— tet åskådningsmedel, särskilt de audio- visuella hjälpmedlen, kan uppenbarli- gen ifrågakomma.

De sakkunniga förutsätter, att lokal- utrymme för den egentliga kursgiv— ningen kan ordnas i omedelbar anslut- ning till någon av de på respektive kursort befintliga läroanstalter, som skall fungera som övningsskolor. Skulle en sådan förläggning visa sig omöjlig att genomföra, uppstår ytterligare en svaghet i utbildningen. De blivande lä- rarnas dagliga och nära kontakter med eleverna kommer nämligen därigenom att delvis gå förlorade, och deras om- ställning till läraryrket försvåras.

Enligt de sakkunnigas mening erbju- der lärarutbildning vid icke fullständigt utbyggda läraranstalter emellertid åt-

minstone en oavvislig fördel. Om för auskultering och övningsundervisning utnyttjas redan befintliga elevavdelning- ar inom enhetsskolans årskurs 9y samt elevavdelningar vid yrkesskolor, prak- tiska realskolor m. fl. läroanstalter, kan investeringsbehovet för lärarutbild- ningens ordnande i hög grad begränsas. Detta förhållande har varit av avgö- rande betydelse för de sakkunnigas ställningstagande. Vidare må anföras ett par omständigheter, som i viss ut- sträckning kan eliminera påtalade olä— genheter och svagheter. I första hand bör nämnas det intresse, som handled- ningen av lärarkandidaterna nästan un- dantagslöst väcker hos lärarna. Medver- kan i lärarutbildningen kan därmed också ha ett stimulerande inflytande på berörda skolors egen utbildnings— verksamhet. Otvivelaktigt är det även lättare för dessa skolor att förvärva dugliga lärare. Med beaktande jämväl av dessa synpunkter anser sig de sak- kunniga för lejonparten av här berörda lärarutbildning kunna föreslå, att den förlägges till icke fullständigt utbyggda läraranstalter.

Det må erinras om att liknande an- ordningar vidtagits bl.a. i samband med vissa folkskoleseminariers verk— samhet, i det att klasser i folkskolan på seminarieorterna utnyttjats för den praktiska utbildningen. Anordningen med dessa s.k. externa övningsskole- klasser och handledareklasser har i stort sett fungerat till belåtenhet (se t.ex. Seminarieorganisationen I, SOU 1956: 18, s. 134 ff., och Seminarieorga- nisationen II, SOU 1957: 46, s. 254 ff.). Nämnda utbildningsform kan emeller— tid ej omedelbart jämföras med utnytt- jandet av externa övningsskolor vid ut- bildning av lärare i yrkesämnen. Ut- bildningstiden för dessa lärare är avse- värt mycket kortare, och därigenom försvåras inpassandet av de erforder-

liga undervisningsövningarna. Vidare tillkommer i detta sammanhang även andra omständigheter, t.ex. yrkessko- lornas utnyttjande av växelutbildning, som kan komplicera användningen av berörda elevavdelningar vid den prak- tiska lärarutbildningen.

Den lokala ledningen

På var och en av utbildningsorterna Göteborg och Malmö—Lund bör en i denna lärarutbildning engagerad lektor i psykologi och pedagogik förordnas till studierektor för utbildningen av yrkes- lärare och handelslärare. I denna egen- skap skall han utöver honom tillkom- mande undervisningsskyldighet bl. a. svara för utbildningskursernas upplägg- ning, i samråd med berörda övningssko— lors rektorer samordna den teoretiska och praktiska lärarutbildningen samt öva tillsyn över och leda utbildnings- verksamheten på kursorten. Utöver ett särskilt arvode bör studierektor även er- hålla nedsättning i undervisningsskyl- digheten med högst fyra veckotimmar.

Den lokala ledningen av en lärarut- bildning under ovan angivna förutsätt- ningar måste emellertid organiseras även med hänsynstagande till ledningen för de läroanstalter, vilka tjänstgör som externa övningsskolor. Sålunda bör var och en av rektorerna vid dessa skolor närmast ansvara för planläggningen av och tillsynen över den till respektive skola förlagda praktisk-pedagogiska ut- bildningen. Hithörande uppgifter blir i första hand att handlägga frågor röran— de auskultationer, att svara för uppgö- randet av schemata för demonstrations— oeh övningslektioner samt att öva till— syn över dessa lektioners genomförande.

Den lokala ledningen av den till Lin- köping och Sundsvall förlagda utbild- ningsverksamheten bör lämpligen an- förtros åt en av rektorerna för de på

respektive kursort befintliga läroanstal- ter, som tjänstgör som övningsskolor. Den lokala ledningen av den till Göte— borg och Malmö—Lund förlagda utbild-

ningen av ämneslärare i tekniska äm- nen, matematik m.m. bör ordnas på motsvarande sätt.

Lärarinstitut

De sakkunniga övergår nu till att fram— lägga sina synpunkter och förslag be- träffande inrättandet av en fullständigt utbyggd läroanstalt för utbildning av yrkeslärare m.fl. lärare.

Historik

Först må i korthet erinras om några av de mera betydelsefulla förslag, som tidi- gare framlagts i denna fråga (jfr s. 13 f.). Redan 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande un- derströk behovet av en statlig övnings- skola för utbildning av lärare inom yr— kesundervisningen och föreslog i sitt år 1912 avgivna betänkande inrättandet av en läroanstalt, som bl. a. skulle tjäna som övningsskola vid utbildning av nyssnämnda lärare.

Med anledning av 1936 års yrkesskol— sakkunnigas förslag till lärarutbildning- ens ordnande förordade skolöverstyrel- sen år 1939, att utbildningen av lärare för yrkesundervisningen skulle förläg— gas till en statlig central verkstadsskola.

Genom beslut den 21 december 1945 anbefallde Kungl. Maj :t överstyrelsen för yrkesutbildning att verkställa en ut- redning och framlägga förslag om ut- bildning av yrkeslärare. I sin Utred- ning med förslag angående utbildning av lärare för industri och hantverk vid anstalter för yrkesundervisning m.m. (SOU 1947: 55) framförde nämnda överstyrelse bl.a. även förslag om in- rättandet av en statlig verkstadsskola såsom övningsskola för lärarutbilda ningen och som pedagogisk försöks-

och mönsterskola. Skolan föreslogs om- fatta 17 avdelningar för de grupper av yrken inom industri och hantverk, som var mest representerade vid landets verkstadsskolor. Antalet elevplatser vid skolan beräknades till omkring 250. Vid densamma skulle även inrättas ett elev- hem för cirka 200 elever och lärarkan— didater.

I 1952 års yrkesutbildningssakkunni— gas betänkande Yrkesutbildningen (SOU 1954:11) hemställdes, att överstyrelsen för yrkesutbildning skulle få i uppdrag att överarbeta den år 1947 framlagda utredningen och till Kungl. Maj:t avge förslag om inrättande av en statlig övningsskola för yrkeslärarutbildning— en (s. 215). Nämnda överstyrelse har i samband med sina riksdagspetita vid upprepade tillfällen gjort en liknande hemställan.

Med anledning av riksdagens i skri— velse den 9 april 1957 (nr 165) anmälda beslut, förordnade Kungl. Maj:t den 10 maj 1957, att det åt 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning givna uppdra— get jämväl skulle avse en överarbetning av det förslag till inrättande av en stat— lig övningsskola för praktisk yrkeslä- rarutbildning, som överstyrelsen för yrkesutbildning framlagt i nyssnämnda utredning.

Lärarinstitutets uppgifter

Vid fullgörandet av sitt uppdrag att överarbeta det av Överstyrelsen för yr— kesutbildning framlagda förslaget till

en statlig övningsskola för den prak- tiska lärarutbildningen har de sakkun- niga bl.a. haft att ta i beaktande de genomgripande reformer på skolans område, som beslutats sedan nämnda förslag framlades. Den förändrade situa— tionen medför tvivelsutan att den pro- jekterade läroanstalten — i fortsätt— ningen av de sakkunniga benämnd lä- rarinstitutet — måste erhålla nya och vidgade uppgifter.

I likhet med de icke fullständigt ut- byggda anstalterna för utbildning av yrkeslärare m.fl. lärare skall lärar— institutet inom ramen för sin verksam- het ombesörja den egentliga kursgiv- ningen. Detta förutsätter, att till det- samma knytes ett erforderligt antal lek- torer i psykologi och pedagogik, att det erhåller tillräckligt antal lärosalar och övriga för lärarutbildningen nödvän- diga utrymmen samt att det förses med för undervisningen i psykologi, peda- gogik, metodik m.fl. ämnen behövlig undervisningsmateriel, att skolans bib- liotek utrustas även med tanke på lä- rarkandidaternas behov av litteratur o. s. v.

Den till kursgivningen knutna öv- ningsskolan — den interna övnings- skolan — måste uppenbarligen organi- seras bl. a. med tanke på de olika lärar- kategorier, som där skall fullgöra auskul- tationer och övningsundervisning. Följ- aktligen bör den omfatta avdelningar för den förberedande och egentliga yr- kesundervisningen inom såväl industri och hantverk som handel. Avdelning— arna inom handelns område bör med tanke på handelslärarnas utbildning även innefatta handelsgymnasium.

övningsskolan bör ge en så allsidig bild som möjligt av yrkesundervisning- en på olika stadier inom berörda om- råden. Den skall ur undervisningsme— todisk synpunkt vara ett mångsidigt och representativt studieobjekt. Därigenom

kan lärarkandidaterna under auskulta- tioner och demonstrationslektioner samt i anslutning därtill ordnade gruppdis- kussioner få en god inblick i en rad yrkespedagogiska problem. En viktig förutsättning därvid är emellertid, att skolan erhåller skickliga och för lärar- utbildning utmärkt lämpliga lärar- krafter.

övningsskolan bör även kunna ut- nyttjas som studieobjekt av lärarkandi- dater från kursorter med icke fullstän- digt utbyggda läraranstalter. Deras stu- dier vid övningsskolan måste dock av praktiska skäl bli av rätt begränsad om- fattning och koneentreras till särskilt anordnade studiebesök.

Samtidigt som det för de sakkunniga framstått som önskvärt, att verksamhe— ten vid den interna övningsskolan skulle ge en rikt fasetterad bild av förbere- dande och egentlig yrkesundervisning inom industrins och hantverkets samt handelns områden, har det varit ange- läget att begränsa antalet undervisnings— avdelningar. Det har därvid synts de sakkunniga värdefullare, att en något mindre övningsskola inrättas, som ut— rustas på ett föredömligt sätt och för- ses med hjälpmedel av olika slag. Detta medför emellertid, att för lärarutbild- ningen vid institutet även övriga på kursorten befintliga läroanstalter för yrkesundervisningen i viss utsträckning måste utnyttjas som övningsskolor. Er- håller lärarinstitutet ett med hänsyn till dessa läroanstalter centralt läge, mins- kas olägenheterna av en sådan lösning högst väsentligt.

Det förefaller de sakkunniga själv- klart, att det nya lärarinstitutet i många avseenden kommer att verka impulsgi- vande och vägledande för övrig lärar- utbildning inom dess verksamhetsom— råde. Konferenser och fortbildningskur— ser för i berörda lärarutbildning enga— gerade lärare och handledare kan i stor

utsträckning förväntas bli förlagda till institutet. Samtliga i föreliggande utred- ning föreslagna anstalter för utbildning av lärare på olika stadier inom yrkes- undervisningen beräknas jämväl bli centra för olika slag av instruktionskur- ser samt psykologisk, pedagogisk och metodisk fortbildning för lärare, verk- samma inom nyssnämnda områden. I särskilt hög grad torde lärarinstitutet få en betydelsefull funktion i en dylik verksamhet.

Av det ovan anförda torde med all tydlighet framgå, att det projekterade lärarinstitutet enligt de sakkunnigas upp— fattning blir av utomordentligt stor be- tydelse för utbildningen och fortbild- ningen av berörda lärare. Det kan emel- lertid ifrågasättas, om inte institutet i vissa andra avseenden kan komma att fylla än viktigare uppgifter. De sak- kunniga skall i det närmast följande i korthet hänvisa på dessa uppgifter.

Den pågående omdaningen av skol- väsendet medför en rad problem, som tarvar sin lösning. Ett sådant, som i förevarande sammanhang är särskilt aktuellt, är samordningen mellan den förberedande yrkesutbildningen på en- hetsskolans högstadium och övrig yrkes- undervisning. En statlig övningsskola, som i sig inrymmer utbildning på båda stadierna, kan enligt de sakkunnigas mening förväntas på ett effektivt sätt medverka till att skapa lämpliga över- gångsformer.

Såväl inom den förberedande som inom den egentliga yrkesundervisningen är undervisningsmetoder, utbildnings— former och utbildningsgång inom stora områden ännu föga utprövade. Den speciella metodiken för teoretisk och praktisk undervisning i olika ämnen och yrken, möjligheterna att t.ex. ge- nom skiftesgång och växelutbildning effektivare kunna utnyttja maskiner och annan utrustning, användbarheten hos

och effekten av olika slags undervis- ningsmateriel, läroböcker, audiovisuella hjälpmedel m. m. bör göras till föremål för en intensifierad försöksverksamhet. Den statliga övningsskolan kan fylla en viktig funktion i detta omfattande och krävande arbete.

Det måste även vara av stor bety- delse, att lärarkandidaterna under sin utbildning vistas vid en skola, som är livligt engagerad i det pedagogiska re- formarbetet. Därigenom skapas de bästa garantier för att de i sin kom- mande lärarverksamhet själva fortsätter att arbeta i samma anda. Lärarinstitutet med sin övningsskola kan sålunda bli en värdefull impulsgivarc för ett fortskri- dande nydaningsarbete på yrkesunder- visningens områden.

Självfallet kommer lärarinstitutets in- terna övningsskola också att tjäna den förberedande och egentliga yrkesutbild- ningen genom den undervisning, som meddelas dess elever. Erhåller den en omfattning i enlighet med vad som före- slås i det följande, kommer årligen om- kring 350 ungdomar att erhålla under- visning vid densamma. Med avseende på elevrekryteringen bör den få karak- tär av riksskola.

Övningsskolans organisation

Övningsskolans avdelningar inom in- dustri och hantverk bör i stort sett or- ganiseras som en statlig verkstadsskola. Vid bestämmandet av de avdelningar, som bör ingå i denna del av övnings— skolan, har de sakkunniga tagit hänsyn dels till vilka yrken, som har den högsta frekvensen vid skolor för den förbere- dande och egentliga yrkesundervisning- en, dels till olika yrkens arbetsteknik och den därav avhängiga speciella un- dervisningsmetodiken. Beträffande av- delningarna inom handelns område har dessa av de sakkunnigaansetts böra

omfatta dels avdelningar med grund- läggande utbildning för kontorsarbete och detaljhandel, dels handelsgymna- sium. Självfallet har de sakkunniga var- ken beträffande industri och hantverk eller handel ansett sig böra föreslå av- delningar, för vilka lärarutbildning i denna utredning icke är föremål för be— handling. För att möta oförutsedda be- hov har de sakkunniga funnit det syn- nerligen önskvärt, att visst reservut- rymme finns att tillgå. Framför allt av kostnadsskäl har detta emellertid be— gränsats i hög grad.

Med hänvisning till vad som anförts beträffande lärarinstitutets storlek, ar- betsuppgifter Ill. m. föreslår de sakkun— niga, att den interna övningsskolan skall omfatta följande avdelningar, nämligen

inom industri och hantverk två av- delningar med l-årig förberedande verkstadskurs för metallarbetare, en av— delning för vardera 2-ärig verkstads- skola för metallarbetare, med möjlighet till påbyggnad för verktygsmakare un- der ett tredje år, verktygsskötarc med centralförråd för utbildning i verktygs- vård och förrådsredovisning, 2-årig verkstadsskola för elektriker, 3—årig verkstadsskola för svagströms-, tele- och radarmontörer, 3-årig verkstadsskola för bilmekaniker, med möjlighet till specia- lisering för bilelektriker, 3-årig verk- stadsskola för bil- och traktormekani- ker, med möjlighet till dieselutbildning, l-årig förberedande verkstadskurs för byggnadsindustrin, 2-årig verkstadssko- la för inrednings- och fabrikssnickare, 2-årig verkstadsskola för murare, 4-årig verkstadsskola för målare, 2-årig verkstadsskola för värme- och sanitets- montörer, 2—årig verkstadsskola för re- paratörer-smeder-svetsare och en av- delning för svetsare samt två reserv— verkstäder; till verkstadsskolorna för metallarbetare, bilmekaniker, bil- och traktormekaniker samt reparatörer-

smeder-svetsare förutsättes intagningen av elever i första årskursen och deras utbildning avpassad så, att samtliga för vidareutbildning lämpliga och intres- serade elever från de båda förberedande verkstadskurserna för metallarbetare kan beredas inträde i andra årskursen; motsvarande gäller även för verkstads- skolan för murare i förhållande till den förberedande verkstadskursen för bygg- nadsindustrin;

inom handeln en avdelning för var- dera l-årig förberedande kontorskurs med allmänna läroämnen, l-årig kon- torskurs, fortsättningskurs, för elever från 1-årig förberedande kontorskurs med allmänna läroämnen eller elever med motsvarande kunskaper, l-årig för- beredande detaljhandelskurs, handels- gymnasiets klass 1 och handelsgymna- siets klass 2 samt ett klassrum som re- servutrymmc.

övningsskolan beräknas sålunda om- fatta 15 avdelningar och 2 reservverk- städer för industri och hantverk samt 5 avdelningar och 1 klassrum i reserv för handel.

För lärarkandidaterna är det av bety- delse, att deras utbildning äger rum vid en skola, som i olika hänseenden så nära som möjligt ansluter sig till före- fintliga normalplaner o. dyl. Lärarin- stitutets övningsskola får emellertid en sammansättning, som enligt de sakkun— nigas mening gör det önskvärt med vis- sa mindre avvikelser. Sålunda synes starka skäl tala för att läsårets början och slut sammanfaller för hela övnings- skolan. För samtliga avdelningar före- slås därför läsåret omfatta 39 veckor, tid för inträdes- och flyttningspröv- ningar inräknad. Vidare är det bl. a. med hänsyn till lärarkandidaternas aus- kultationer och övningslektioner ända- målsenligt, att den teoretiska undervis- ningen i avdelningarna för industri och hantverk pågår hela läsåret.

Lärarinstitutets ledning

Beträffande överinseendet över lärar- institutet hänvisar de sakkunniga till sina i ett senare sammanhang framförda synpunkter angående tillsynsmyndighet för utbildning av lärare i yrkesämnen för industri och hantverk samt handel (se 5. 132 f.; jfr s. 163).

De centrala och vägledande insatser, som institutet kan förväntas göra såväl genom sin lärarutbildning som genom sin pedagogiska reform- och försöks- verksamhet, aktualiserar frågan, om det bör erhålla en egen styrelse. Enligt de sakkunnigas mening bör så bli fallet. Det torde därvid vara lämpligt, att sty- relseledamöternas antal starkt begrän- sas. De sakkunniga föreslår, att styrel- sen skall omfatta fem personer, nämli- gen en representant för skolöverstyrel- sen, en representant för överstyrelsen för yrkesutbildning, två representanter för arbetsmarknadens parter samt som självskriven ledamot lärarinstitutets chef.

Den omedelbara ledningen av lärar- institutet skall självfallet tillkomma dess rektor. Med hänsyn till läroanstaltens uppgifter är det nödvändigt, att denne befattningshavare fyller mycket höga krav ifråga om pedagogisk och admi- nistrativ skicklighet. Utöver sina upp- gifter som ledare av institutets verksam- het bör han vara skyldig att meddela undervisning 4—6 veckotimmar. Lärar- institutets mångskiftande och vittsyf- tande uppgifter gör det ofrånkomligt, att rektor som närmaste medhjälpare erhåller tvenne biträdande rektorer för den interna övningsskolan, den ene knu- ten till avdelningarna för industri och hantverk, den andre till avdelningarna för handeln. Den förre bör ha förvärvat god teknisk utbildning och erfarenhet samt äga utmärkt pedagogisk och admi- nistrativ skicklighet. Utöver uppgifter-

na som biträdande rektor hör han vara skyldig att undervisa 6—8 veckotim- mar. Den senare bör fylla kraven för erhållande av ordinarie ämneslärar- tjänst vid handelsgymnasium samt äga utmärkt administrativ skicklighet. Jäm- te uppgifterna som biträdande rektor hör han ha en undervisningsskyldig- het om 10—12 veckotimmar. Såväl för rektorn som för de biträdande rekto- rerna bör i lärartjänstgöringen även kunna ingå handledning i samband med lärarkandidaternas tränings- och öv- ningslektioner.

Institutets lärare De sakkunniga har tidigare föreslagit, att lärarinstitutet förlägges till Stor- Stockholm (5. 107). De fyra lektorer i psykologi och pedagogik, som bedömts erforderliga för den till nämnda områ- de planerade utbildningen av lärare i yrkesämnen (s. 118) , får sålunda sin un- dervisning förlagd till lärarinstitutet. Dess lärarutbildning kommer vidare att kräva en relativt omfattande grupp tim— lärare och särskilt engagerade experter.

Till var och en av övningsskolans 15 avdelningar för industri och hantverk bör knytas en yrkeslärare. Dessa lärare förutsättes ha minst sju års väl vits- ordad allsidig praktik inom respektive yrke samt god yrkesteoretisk utbildning. Med hänsyn till verksamheten vid lä- rarinstitutet bör deras behörighet ut- över yrkesarbete omfatta flertalet äm- nen i undervisningsplancn för vederbö- rande yrkesavdelning. Vidare bör dessa lärare ha förvärvat god pedagogisk ut- bildning samt genom tidigare lärarverk- samhet förskaffat sig ingående känne- dom om och utmärkt skicklighet att lösa de uppgifter, som är förknippade med utbildningsarbetet inom respektive av— delning. Utöver undervisningen i yrkes- arbete, som för flertalet lärare kommer

att omfatta cirka 34 veckotimmar, är det med hänsyn till lärarutbildningen önsk- värt, att yrkeslärarna bestrider viss un- dervisning även i teoriämnen. I första hand synes därvid böra ifrågakomma verktygslära, teknologi, yrkesräkning och yrkesritning. Yrkeslärarnas sam- manlagda undervisningsskyldighet före- slås omfatta 38—42 veckotimmar, var- vid varje veckotimme teoriundervisning beräknas motsvara 11/2 veckotimmes un- dervisning.

En stor del av teoriundervisningen inom avdelningarna för industri och hantverk bör handhavas av heltidsan- ställda ämneslärare. Dessa lärare förut- sättes äga erforderlig praktisk erfaren— het, ha avlagt lägst examen vid högre tekniskt läroverk samt genom pedago- gisk utbildning och lärarerfarenhet ha tillägnat sig utmärkt pedagogisk skick- lighet. Undervisningsskyldighcten före- slås omfatta 24—30 veckotimmar. I denna tjänstgöring förutsättes även kun- na ingå viss handledning i samband mcd lärarkandidaternas praktiska ut- bildning. De sakkunniga föreslår, att tre ämneslärare heltidsanställes. Om för var och en av dem 4 veckotimmars tjänst- göring fullgöres i form av handledning, skulle — med beaktande av den under— visningsskyldighet som föreslås åvila biträdande rektor för berörda avdel- ningar — omkring 15 veckotimmars teoriundervisning komma att handhas av timlärare.

För bestridande av undervisningen i institutets avdelningar för handeln fö- reslås utöver biträdande rektorn fem heltidsanställda ämneslärare.

Undervisningen på gymnasiestadiet kräver dels en språklärare, dels en lä- rare för undervisning i företagsekono- miska ämnen. För dessa båda lärare bör gälla samma kompetenskrav som för erhållande av ordinarie ämneslärar- tjänst vid övriga handelsgymnasier,

även undervisningsskyldigheten bör vara densamma, d. v. s. omfatta 18—22 veckotimmar.

De övriga tre avdelningarnas språk- undervisning bör ombesörjas av en äm- neslärare, som även beräknas erhålla några timmars fyllnadstjänstgöring på gymnasiestadiet. Han skall i filosofisk ämbetsexamen ha förvärvat lägst vits- ordet Med beröm godkänd i till tjänsten hörande ämnen. För de tre avdelningar- nas undervisning i handelstekniska :'im— nen föreslås två ämneslärare; den ene förutsättes äga god kontorsteknisk prak- tik och skall ha avlagt examen vid han- delshögskola; den andre skall ha för- värvat god praktik inom detaljhandelns område och ha avlagt lägst handelsgym- nasieexamen. Undervisningsskyldighe- ten för var och en av de tre sistnämnda lärarna, som skall äga god pedagogisk utbildning och erfarenhet, föreslås om- fatta 24—30 veckotimmar.

Liksom institutets övriga lärare förut- sättes samtliga lärare vid avdelningarna för handeln äga utmärkt undervisnings- skicklighet.

Utöver biträdande rektors och de fem heltidsanställda lärarnas undervisning fordras vid avdelningarna för handeln timlärare med en sammanlagd under- visningsskyldighet av omkring 40 veckotimmar.

För undervisningen i manlig gym- nastik och idrott bör inrättas en fast gymnastiklärartjänst med en undervis- ningsskyldighet omfattande 30 vecko- timmar. Undervisningen i kvinnlig gymnastik och idrott beräknas kräva tjänstgöring av timlärare under sam- manlagt 4 veckotimmar.

För samtliga vid institutet heltidsan- ställda yrkes- och ämneslärare skall i undervisningsskyldigheten även kunna ingå för lärarutbildningen avsedd un- dervisning, t. ex. demonstrationslektio- ner med efterföljande seminarieöv-

ningar, undervisning i speciell metodik och instruktioner i handhavandet av audiovisuella hjälpmedel. Självfallet tillkommer dem skyldighet att med— verka vid auskultationer och övnings- lektioner samt att därvid tjänstgöra som handledare, ävensom att i övrigt i er- forderlig utsträckning medverka vid den praktiska lärarutbildningen.

Övrig personal vid lärarinstitutet

Vid lärarinstitutet kräves utöver ovan angivna rektorer och lärare även viss övrig personal. Vid bedömningen av dennas sammansättning och antal måste beaktas institutets uppgifter angående lärarutbildning, pedagogisk försöks- och reformverksamhet samt den vid in- stitutets övningsskola projekterade för— beredande och egentliga yrkesundervis- ningen, omfattande dels femton verk— stadsskoleavdelningar för industri och hantverk, dels fem avdelningar för han- delns område. Följande ytterligare per— sonal torde utgöra ett minimum, nämli- gen en kurator, en kamrer, ett kansli- biträde, två kontorsbiträden, en telefo- nist, en vaktmästare samt en vaktmäs- tare och tillika värmeskötare. Heltids- anställd kurator torde erfordras endast under förutsättning, att det i det följan- de föreslagna elevhemmet kommer till stånd.

Till institutet hör förläggas utbild— ning av såväl yrkeslärare och handels- lärare som ämneslärare i tekniska äm- nen, matematik m. m. Antalet deltagare per utbildningskurs beräknas till 45, 15 respektive 12. Institutets årliga lärarut- bildning skulle sålunda omfatta (2 x 45 + 2 x 15 + 12 =) 132 lärarkandidater.

Under förutsättning att vid utbild- ningen av ämneslärare i tekniska äm— nen, matematik m. m. den egentliga kursundervisningen de första åren helt

bestrides av timlärare (jfr s. 110) bör vid lärarinstitutet anställas följande per- sonal, nämligen

1 rektor 2 biträdande rektorer 4 lektorer i psykologi och pedagogik 15 yrkeslärare

3 ämneslärare med undervisning i avdel- ningarna för industri och hantverk ämneslärare med undervisning i avdel— ningarna för handeln gymnastiklärare kurator kamrer kanslibiträde kontorsbiträden telefonist vaktmästare vaktmästare och tillika värmeskötare.

Mb—ÅHD—Ah—A Ul ...,...—

Lärarinstitutets lokalbehov

Vid beräkningen av lärarinstitutets lo- kalbehov har hänsyn tagits till att vissa lokalutrymmen kan utnyttjas såväl för lärarutbildningen som för övningssko- lan. Detta gäller i första hand föreläs- nings- och skrivsal, biblioteks- och läs- rum, lärarrum och administrationsloka- ler. En icke oväsentlig reducering av det tidigare angivna lokalbehovet för lärarutbildningen (s. 119 ff.) blir där- igenom möjlig.

Lärarinstitutets ungefärliga lokalbe- hov — korridorer, trappor och vissa andra utrymmen oräknade — beräknas bli följande:

lärarutbildningen m" 1 kombinerad läro- och labora- tionssal .................... 75 3 klassrum .................... 180 5 rum för grupparbete ........ 100 lmaterielrum ................ 15 370 övm'ngsskolans avdelningar för industri och hantverk l-årig förberedande verkstads— kurs för metallarbetare ...... 140 l-årig förberedande verkstads- kurs för metallarbetare ...... 140 2—årig verkstadsskola för metall— arbetare, med möjlighet till på-

byggnad för verktygsmakare under ett tredje år .......... 280 verktygsskötare med centralför— råd, för utbildning i verktygs- vård och förrådsredovisning . . 300 2-årig verkstadsskola för stark- strömselektriker ............ 260 3-årig verkstadsskola för svag- ströms-, tele- och radannon- törer ........................ 200 B-årig verkstadsskola för bilme- kaniker, med möjlighet till specialisering för bilelektriker 400 3-årig verkstadsskola för bil- och traktormekaniker, med möjlig- het till dieselutbildning ...... 400 l-ärig förberedande verkstads— kurs för byggnadsindustrin .. 275 2—årig verkstadsskola för inred- nings— och fabrikssnickare .. 500 2—ärig verkstadsskola för murare 270 4—årig verkstadsskola för målare 400 2-årig verkstadsskola för värme-

och sanitetsmontörer ........ 190 2-årig verkstadsskola för repara-

törer-smeder-svetsare ........ 270 svetsare 160 2 reservverkstäder . . . . . . . . . . . . 500 1 ritsal ...................... 75 2 fysik- och kemisalar jämte

materielrum ................ 140 3 klassrum .................... 180 1 rum för gruppundervisning .. 40

övningsskolans avdelningar för handel

l-ärig förberedande kontorskurs

med allmänna ämnen ........ 60 l-årig kontorskurs, fortsättnings- kurs ........................ 60 1-årig förberedande detaljhan- delskurs .................... 60 2 klassrum för handelsgymna- siet ........................ 120

1 övningsbutik (för skyltning, textning, plakatmålning, bu-

tiks- och lagerarheten) ...... 75 1 kontorstekniskt övningsmm

(inkl. sal för maskinräkning

och maskinhokföring) ........ 80 ] klassrum, reserv ............ 60

gemensamt för lärarutbild- ningen och övningsskolan 1 samlingssal, tillika föreläs— nings- och skrivsal .......... 300

ml biblioteks-, läs- och utställnings— rum ........................ 100 1 gymnastiksal med redskapsrum samt omklädnadsrum, tork- rum, duschrum och bastu 350 750 administration m. m.

1 rektorsrum .................. 25 2 rum för biträdande rektorer .. 40 1 arkiv ........................ 10 ] lärarrum .................... 65 ] läkarrum jämte sjukrum 40 1 kuratorsrum ................ 15 4 expeditionsrum .............. 75 1 vaktmästarrum .............. 20 290

Summa 1112 7045

Elevhem

Erhåller den till lärarinstitutet knutna övningsskolan karaktär av riksskola, här redan av den anledningen vid insti- tutet inrättas ett elevhem. Även med hänsyn till lärarutbildningen är emel- lertid tillgången till ett elevhem värde— full. Dels kan förutom elever från öv— ningsskolan även ett antal lärarkandi- dater där erhålla inackordering, dels _— och framför allt _ kan de blivande lärarna på nära håll göra sig förtrogna med livet på en internatskola. Det måste vara av stort värde att under sakkunnig ledning redan i samband med lärarut- bildningen få ingående diskutera hit- hörande frågor. Särskilt värdefulla blir de gjorda iakttagelserna och de förda diskussionerna för lärarkandidater, som får sin undervisning förlagd till en dy- lik skola. Då praktiskt taget samtliga centrala samt en del kommunala och" enskilda yrkesskolor har elevhem, kom- mer detta att bli förhållandet för många lärarkandidater. De sakkunniga före— slår, att ett elevhem uppföres för 150 elever och lärarkandidater samt att det planlägges så, att en framtida tillbygg- nad blir möjlig.

I elevhemmet bör även inrymmas matsal jämte erforderliga ekonomiloka-

ler. Matinrättningens storlek bör avpas- sas för utspisning i två omgångar av samtliga elever och lärarkandidater samt

den vid institutet verksamma persona- len, d. v. 5. för ungefär 250 personer i varje omgång.

Vissa övriga med lärarutbildningen sammanhängande spörsmål

Krav på obligatorisk lärarutbildning

I sin behandling av lärarutbildningens organisation och uppbyggnad vill de sakkunniga även ta upp frågan, huru- vida den föreslagna utbildningen skall föreskrivas som obligatorisk för erhål- lande av sådan lärartjänst, som respek- tive utbildning syftar till. Den hittills— varande utbildningen på förevarande område är ett de blivande lärarnas fri- villiga åtagande. Följden har blivit, att ett stort antal i-den förberedande och egentliga yrkesutbildningen verksam— ma heltidsanställda lärare såväl inom in- dustrins och hantverkets som handelns område saknar egentlig pedagogisk ut- bildning. Detta förhållande måste anses vara högst otillfredsställande, och enligt de sakkunnigas uppfattning bör vid till- sättning av berörda lärartjänster bl. &. krävas, att den blivande innehavaren förvärvat ovan föreslagen eller därmed fullt jämförlig pedagogisk utbildning. Vissa möjligheter till dispens från nämnda utbildning på grund av mång- årig väl vitsordad lärartjänstgöring tor- de böra ifrågakomma. Likaså blir det förmodligen nödvändigt med vissa sär- bestämmelser under en övergångstid.

Lärarnas fortsatta utbildning

Frågan om lärarnas fortsatta utbildning är av den största betydelse. Beträffande de inom yrkesundervisningen verk- samma lärarna är (len av dubbel vikt. Behov av fortsatt utbildning föreligger på det praktisk-pedagogiska området och i frågor rörande skolans fostrande uppgifter samt med hänsyn till sam—

hällets och näringslivets utveckling. De sakkunniga har för avsikt att i sitt and- ra betänkande om utbildningen av lä- rare i yrkesämnen behandla den fort- satta utbildningen för samtliga berörda lärarkategorier.

Tillsynsmyndigheter

Beträffande överinseendet över den i föreliggande betänkande föreslagna ut- bildningen av lärare i yrkesämnen må anföras följande.

De sakkunniga har enligt sina direk— tiv att utreda frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen i dess helhet. Arbetet härmed har emellertid ännu inte fortskridit så långt, att de sakkunniga kunnat ta ställning till hu- vudprinciperna för yrkesutbildningens centrala ledning framdelcs och således inte heller till frågan om vilken eller vilka myndigheter, som bör utöva över- inseendet över utbildningen av lärare i yrkesämnen. De sakkunniga förutsätter, att statsmakterna kommer att fatta be- slut om utbildningen av lärare i yrkes— ämnen för de i föreliggande betänkan- de berörda yrkesutbildningsområdena. innan beslut fattas om den centrala led- ningen av yrkesutbildningen. I enlighet härmed förordar de sakkunniga, att överinseendet över den i detta betän- kande föreslagna lärarutbildningen ord— nas i anslutning till nuvarande organisa- tion till dess att statsmakterna fattar definitiva beslut om den framtida cen- trala ledningen av yrkesutbildningen.

De i föreliggande betänkande före- slagna lärarutbildningsanstalterna om-

fattar utbildning av yrkeslärare och handelslärare samt lärarutbildning av ingenjörer. Överstyrelsen för yrkesut- bildning handhar sedan länge utbild- ningen av yrkeslärare och handelslära- re, medan skolöverstyrelsen tagit initia- tiv till och handhar lärarutbildning av ingenjörer. De sakkunniga finner det därför mest ändamålsenligt, att utbild- ningen av yrkeslärare och handelslä- rare samt de för dessa lärare föreslagna 1ärarutbildningsanstalterna ställes un- der tillsyn av överstyrelsen för yrkesut- bildning, och att den föreslagna lärar— utbildningen av ingenjörer ställes un- der tillsyn av skolöverstyrelsen. Ett nära samarbete mellan de båda överstyrel- serna förutsättes äga rum vid planering och tillsyn av all hithörande lärarut- bildning (jfr s. 163).

Tillsynsmyndigheternas uppgifter Respektive tillsynsmyndighet bör ge- nom inspektioner förskaffa sig känne- dom om det sätt, på vilket lärarutbild- ningen bedrives samt övervaka, att för verksamheten gällande författningar efterleves. Genom upplysningar och råd skall den understödja och främja ut— bildningsarbetet. Därvid skall den bl. a. befordra tillgodogörandet av de veten— skapliga landvinningar, som är av be— tydelse för en ändamålsenlig lärarut- bildning. Även lärarinstitutets pedago- giska försöks- och reformarbete kräver givetvis i hög grad positiva insatser av tillsynsmyndigheten. För att främja så- väl lärarutbildningen som det pedago- giska försöks- och reformarbetet bör bl. a. anordnas informationskurser och konferenser för de i verksamheten en- gagerade lärarna.

Även vissa andra direkt med lärarut— bildningen sammanhängande uppgifter synes böra handläggas centralt. En så- dan uppgift är antagningen av deltagare

i utbildningskurserna. Därvid bör in- sända ansökningshandlingar ligga till grund för urvalet. Sökandens lämplig— het för deltagande i respektive utbild- ning bör även _— om så befinnes erfor- derligt _ kunna bedömas genom anord- nande av särskilda inträdesprov, vid vilkas utformning erfarenheter från andra lärarutbildningsanstalter inom och utom Sverige i möjligaste mån be- aktas. Sökande till utbildningskurser för blivande yrkeslärare synes även böra undergå prov i modersmål och matema- tik. Vid provens utformning och ge- nomförande bör lärarinstitutets rektor samt dess lektorer i psykologi och pe— dagogik medverka. Enligt de sakkun— nigas mening är en försöksverksamhet nödvändig inom detta relativt opröva- de område. Först därefter kan fastare normer uppställas för provens karaktär och genomförande.

Tillsynsmyndigheten bör även hand- lägga frågor, som sammanhänger med assistentlärartjänstgöringens ordnande och lärarkandidaternas utplacering på de olika läroanstalterna. Med ledning bl. a. av vid de reguljära inspektioner- na gjorda iakttagelser har den möjlig- het att jämföra och bedöma de olika skolornas lämplighet att i varje särskilt fall handha denna betydelsefulla del av yrkeslärarutbildningen. Då assistent- lärartjänstgöringen kommer att beröra såväl under överstyrelsens för yrkesut- bildning som under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter, är även i denna angelägenhet ett nära sam- arbete mellan nämnda överstyrelser nödvändigt. Inspektionen av assistent- lärarna skall givetvis ombesörjas av samma myndighet, som har inspektions- skyldigheten av berörda läroanstalt (se även s. 152 f.).

Det bör även ankomma på tillsyns- myndigheten att fastställa betygsformu- lär för respektive utbildning. I detta an-

gives utbildningens omfattning och hu- vudsakliga innehåll. Betyget bör där- jämte enligt de sakkunnigas mening uppta fyra graderade vitsord, nämligen i psykologi och pedagogik, undervis- ningsskicklighet, nit samt fallenhet för läraryrket (jfr s. 15).

Stadga för utbildning av lärare i yrkesämnen

Utbildningen av lärare i yrkesämnen samt lärarinstitutets verksamhet bör regleras genom en av Kungl. Maj:t ut- färdad stadga. Då särskilt lärarinstitu- tets verksamhet till en början i flera avseenden måste få försökskaraktär, torde tills vidare endast en mera pro— visorisk stadga böra ifrågakomma.

KAPITEL 12

Lärartjänster i yrkesämnen

De sakkunniga har i det föregående fö- reslagit utbildning av ett flertal olika kategorier lärare i yrkesämnen. I detta kapitel avser de sakkunniga att ta upp till behandling frågan om inrättande av lärartjänster i yrkesämnen samt i sam- band därmed dels möjligheterna att för- ena dessa lärartjänster med pensions- rätt och dels möjligheterna att erhålla statsbidrag till dessa tjänster. Härvid bör först undersökas vad som med till- lämpning av nu gällande skolförfatt- ningar är möjligt att genomföra i dessa avseenden, varefter förslag framlägges

till de ytterligare bestämmelser, som kan bli erforderliga.

Lärare ur en eller flera av de ovan— nämnda kategorierna avses huvudsakli- gen komma att tjänstgöra inom följande skolformer, nämligen inom det allmän— na skolväsendet på enhetsskolans (för- söksskolans) högstadium, vid praktiska realskolor samt vid realskolor med in— byggda praktiska linjer, inom yrkes- skolväsendet vid statsunderstödda kom— munala och enskilda yrkesskolor, såväl centrala skolor som lokala skolor, samt vid handelsgymnasier.

Tjänster inom det allmänna skolväsendet

Inom enhetsskolans högstadium skulle komma att tjänstgöra dels yrkeslärare, dels handelslärare och dels ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m. m. Enligt allmänna skolstadgan (SFS 387/1958) kan yrkeslärare erhålla or- dinarie tjänst vid försöksskola. I kap. 5, 5 1 av nämnda stadga ges definition på vad som skall avses med ordinarie lärartjänst, och dit hänföres bland an- nat sådana tjänster som yrkeslärare vid försöksskola eller lärare vid kommunal yrkesskola, vilka är reglerade för pen- sionsrätt i statens pensionsanstalt och i kommunens tjänsteförteckning är upp- tagna såsom ordinarie. Yrkeslärare (i försöksskola) skall enligt 5 177 i folk- skolestadgan (SFS 399/1958) bestrida undervisningen i yrkesämnen, i den mån denna ej ingår i annan lärares un-

dervisningsskyldighet enligt vad därom i 180, 198 och 201 åå eller eljest är fö- reskrivet. Begreppet yrkeslärare ges i de båda här nämnda författningarna vad försöksskolorna beträffar en vidare innebörd än vad de sakkunniga (bl. a. med hänsyn till förhållandena vid yr— kesskolorna) givit detsamma i detta be- tänkande. Enligt författningarna inklu- deras i begreppet yrkeslärare även han- delslärare. Vidare må beträffande för- söksskolorna observeras, dels att enligt mom. 2 av S 177 i folkskolestadgan yr- keslärare efter medgivande av länsskol- nämnd må bestrida undervisning i prak- tiska tillvalsämnen, som inte är yrkes- ämnen, dels att andra lärare än yrkeslä— rare under vissa förutsättningar kan nu- dervisa i yrkesämnen. Särskilt betydel- sefull är i sistnämnda hänseende den

möjlighet, som 198 5 2 mom. öppnar att i lärartjänst i läroämnen vid försökssko- la förlägga huvudparten av undervis- ningsskyldigheten till yrkesteoretiska ämnen. Enligt sagda moment må nämli— gen i lärartjänst i läroämnen, med till- hopa högst två tredjedelar av antalet veckotimmar på tjänsten, inräknas un- dervisning i följande yrkesteoretiska ämnen på handelsgrenen av årskurs 9y, nämligen handelsräkning, handelslära, räkenskapslära, ekonomisk geografi och affärskorrespondens, samt, efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, även undervisning i andra yrkesteore- tiska ämnen.

Yrkeslärartjänst vid försöksskola kan förenas med pensionsrätt i statens pen- sionsanstalt. Pensionsrätten regleras i reglementet för pensionering av icke- statliga befattningshavare genom sta- tens pensionsanstalt (SPA-reglementet, SFS 726/1949 med senare ändringar). De berörda befattningshavarna indelas i tre grupper A, B och C. Några gene- rella bestämmelser om hur fördelningen på de olika grupperna skall ske finns inte, utan i 5 39 av reglementet anges vilka befattningshavare, som skall till- höra den ena eller den andra gruppen. 1 praxis hänföres till grupp A sådana befattningshavare, å vilka statliga avlö— ningsreglementen är tillämpliga, d. v. 5. de åtnjuter lön, motsvarande den, som utgår för någon lönegrad på en statlig löneplan. För dessa hefattningshavare registreras pensionsrätten automatiskt i pensionsanstalten, utan att huvudman— nen behöver göra särskild framställ- ning därom. Till grupp B hänföres så- dana befattningshavare, vilkas tjänster blir pensionsberättigade endast under förutsättning, att pensionsrätten regist— reras i pensionsanstalten efter fram- ställning av befattningshavarens huvud— man. Registrering får ske endast under villkor att

a) befattningen är av stadigvarande art och avsedd för tjänstgöring under så stor del av året och i sådan omfatt- ning, som kan anses normal för den verksamhet, vid vilken befattningen är inrättad,

b) huvudmannen i enlighet med där- om av Kungl. Maj:t meddelade före- skrifter reglerat befattningen med av- seende å befattningshavarens anställ- nings- och avlöningsförhållanden, i den mån dessa icke är i författning reglera- de samt

0) framställningen omfattar samtliga hos huvudmannen inrättade befattning- ar av det slag framställningen avser.

Grupp ('. äger i förevarande samman- hang intet intresse. Yrkeslärare i för- söksskola hänföres till grupp B.

Statsbidrag till lön åt yrkeslärare i försöksskola utgår enligt bestämmelser- na i kungörelsen om statsbidrag till driftkostnader inom det allmänna skol- väsendet (SFS 665/1958).

Varje kommun erhåller för täckande av sina lönekostnader för det allmän— na skolväsendet inom kommunen ett driftbidrag. Storleken av detta bidrag beräknas på grundval av ett i enlighet med föreskrifter i nämnda författning fastställt bidragsunderlag. Bidragsun- derlaget utgör summan av årslönebelop- pen för samtliga bidragsgrundande lä- rartjänster. För att tjänst skall vara bi— dragsgrundande måste i densamma in- gå undervisning eller annan tjänstgö- ring, som avses i timplan, annan före- skrift eller särskilt medgivande. I kun- görelsen anges de regler, efter vilka års- lönebeloppet för olika tjänster skall be- räknas. För yrkeslärartjänsterna göres dock i detta avseende ett undantag. En- ligt g 10, mom. 2 i kungörelsen skall årslönebeloppet för yrkeslärare vid för- söksskola beräknas för veckotimme till belopp, som Kungl. Maj:t i särskild ord- ning bestämmer. Årslönebeloppen hän-

för sig alltså inte till några bestämda tjänster, när det gäller yrkeslärare. Det allmänna driftbidrag kommunen erhål- ler skall enligt 5 13 i kungörelsen mot— svara bidragsunderlaget, minskat med de 5. k. kommunandelarna. En kom— munandel uppgår för varje hel lärar- tjänst med ett efter den hyresgrupp, vari kommunen är inplacerad, varie- rande belopp, lägst 560 kronor och högst 1450 kronor. Ifråga om yrkeslä- rartjänst vid försöksskola dock kommunandelen med det belopp, som kommer ifråga, först för varje fullt 35-tal veckotimmar.

Ämneslärartjänster i tekniska ämnen, matematik m. ni. kommer i enlighet med beslut av 1958 års riksdag att från och med läsåret 1959/60 kunna inrättas vid försöksskolans högstadium. Tjäns— terna blir inplacerade i det statliga lönesystemet och automatiskt därige- nom också i det statliga pensionssyste- met. Tjänsterna skall enligt riksdagsbe- slutet bli extra-ordinarie i lönegrad A19. Statsbidrag till lönen för dessa ämneslärare kommer att ingå i det all- männa driftbidraget. Det bidragsgrun- dande årslönebeloppet torde i enlighet med 9 $, 1 mom. i kungörelsen om statsbidrag till driftkostnader inom det allmänna skolväsendet komma att bli lika med årslönen för den löneklass, i vilken tjänstens innehavare blir place- rad, då tjänsten tillträdes.

avdrages

Vid praktiska realskolor och med dem jämställda skolformer på realskole- stadiet har genom det ovannämnda riks- dagsbeslutet möjlighet skapats för in— rättande av ämneslärartjänster i tek— niska ämnen, matematik rn. m. på sam- ma villkor som ifråga om enhetsskolans

högstadium. Möjligheterna är dock tills- vidare starkt begränsade. Enligt depar- tementschefens av riksdagen godkända uttalande i propositionen nr 103/1958 skall tjänsternas användning, i avvak- tan på närmare erfarenheter beträffan- de rekryteringen av denna lärarkate- gori, tills vidare begränsas till enhets- skolans högstadium. Kungl. Maj:t är emellertid oförhindrad att, där sär— skilda förhållanden föreligger, efter prövning i varje enskilt fall, medge inrättande av dylik tjänst vid praktisk realskola eller därmed jämförlig skol- form på realskolestadiet.

Vid dessa skolformer förekommande praktiska läroämnen av merkantil eller teknisk art skiljer sig från motsvarande yrkesämnen på försöksskolans högsta- dium främst genom kursernas större omfång. Om handelslinje eller maskin.- teknisk linje finnes vid ett läroverk, kan enligt läroverksstadgan (SFS 335/1958) 5 175, mom. 3, adjunktstjänst ledigför- klaras antingen enbart i vissa praktiska läroämnen, nämligen, i fråga om han- delslinje, i handelsteknik (bokföring och kontorsgöromål, handels- och dis- tributionslära samt handelsräkning) ävensom, i fråga om maskinteknisk lin- je, i två eller tre av ämnena materiallä- ra, beskrivande maskin- och byggnads- lära samt ritteknik. Enligt 57 å i stad- gan för högre kommunala skolor (SFS 342/1958) gäller här återgivna föreskrif- ter beträffande i adjunktstjänst ingående praktiska läroämnen även för prak- tisk realskola. Enligt 42 % 1 mom. 3:dje stycket av samma stadga kan ordinarie ämneslärartjänst efter skolöverstyrel- sens medgivande inrättas bland annat i verkstadsarbete å maskinteknisk linje av sådan skola.

Tjänster inom yrkesskolväsendet

Vid central verkstadsskola kan enligt kungörelsen med avlöningsbestämmel- ser för rektorer och lärare vid centrala verkstadsskolor (SFS 419/1958) inrättas tjänster för fast anställd yrkeslärare. Med fast anställd yrkeslärare förstås en- ligt 3 g i denna kungörelse sådan hel- tidsanställd lärare, som innehar pen- sionsberättigande tjänst eller utan att inneha pensionsberättigande tjänst av överstyrelsen för yrkesutbildning för- klarats skola anses som fast anställd. Fast anställd yrkeslärare med full tjänstgöring skall åtnjuta en årslön, motsvarande årslönen i någon av löne- klasserna 15—18 å löneplan A i statens löneförordning, därvid lärare, som un- der tre, sex, respektive nio år tjänst- gjort som fast anställd yrkeslärare i av överstyrelsen för yrkesutbildning be- stämd omfattning, åtnjuter lön för 16, 17 respektive 18 löneklassen. Vid till- träde av tjänst äger lärare i och för er- hållande av lön, motsvarande högre lö- neklass än löneklass 15, efter bemyndi- gande av överstyrelsen för yrkesutbild- ning tillgodogöra sig annan liknande lärartjänstgöring. Efter genomgång av pedagogisk grundkurs för blivande lä- rare i yrkesarbete samt dels efterföljan- de tjänstgöring som assistentlärare och dels fullgjord praktik inom det verk- samhetsområde undervisningen omfat- tar och tjänstgöring såsom fast anställd yrkeslärare under sammanlagt minst åtta år, varav minst fyra år skall belöpa på lärartjänstgöringen, kan läraren ef- ter medgivande av överstyrelsen för yr- kesutbildning åtnjuta en årslön motsva- rande närmast högre löneklass än den, som skulle följa av de här refererade bestämmelserna.

Fast anställd yrkeslärare kan erhålla pension enligt SPA-reglementet, därest huvudmannen gör framställning om att

tjänsten skall bli registrerad för pen- sionsrätt i statens pensionsanstalt (grupp B).

Statsbidrag till avlöning av fast an- ställd yrkeslärare, en för varje yrkes- avdelning, utgår enligt 32 5 i kungörel- sen om statsbidrag till yrkesskolor (SFS 480/1957) med belopp, motsvarande skolans samtliga minimilönekostnader, enligt vad därom är särskilt stadgat.

Vid annan central yrkesskola, lokal yrkesskola _ bådadera skolformerna kommunala — samt enskild statsunder- stödd yrkesskola skall enligt 24 5 i yr- kesskolstadgan (SFS 341/1958) finnas lärare till det antal och med den ut- bildning, som erfordras för att eleverna skall erhålla den undervisning och den utbildning, som de enligt nämnda stad- ga och skolans reglemente bör erhålla. I författningen förekommer således en- dast begreppet lärare. I allmänna skol- stadgan har emellertid som ovan påpe- kats (s. 135) givits en definition av vad som skall förstås med ordinarie yrkes- lärare vid kommunal yrkesskola. Ordi- narie yrkeslärartjänster kan alltså in- rättas vid de kommunala yrkesskolor- na, frånsett de centrala verkstadssko- lorna, där de motsvaras av tjänster så- som fast anställd yrkeslärare. Lärare vid de statsunderstödda kommunala och enskilda yrkesskolorna kan erhålla pen- sion enligt SPA-reglementet på samma sätt och på samma villkor som ifråga om lärarna vid centrala verkstadssko- lor. De hänföres alltså till grupp B.

För heltidskurs med normalläsår vid annan central yrkesskola utgår enligt statsbidragskungörelsen statsbidrag till avlöning åt lärare med belopp motsva- rande hela avlöningskostnaden, varvid bidraget dock ej får överstiga 4/3 av lö- nen till en på orten stationerad statlig

tjänsteman placerad i löneklass 17, om det gäller kurs för industri och hant- verk av verkstadsskolekaraktär, eller i löneklass 20, om det gäller kurs för han- del eller kurs för industri och hantverk av övervägande teoretisk karaktär. Kvo— ten 4/3 har sin grund däri, att en sådan heltidskurs utöver den heltidsanställde yrkeslärarens undervisning kräver viss timlärarundervisning. De i bestämmel- serna angivna löneklasserna har angi— vits med sikte på att huvudmannen skall kunna differentiera lönesättningen efter de skiljaktiga kompetenskrav, som upp- ställs i samband med olika tjänster.

För heltidskurs med normalläsår vid lokal yrkesskola utgår statsbidrag med 78 % av ovan angivna belopp. Vid en- skild statsunderstödd yrkesskola utgår statsbidraget till lärarlönerna efter sam- ma grunder (»A-skola») eller med be- lopp, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmer (»B-skola»). Enligt praxis hänföres till A-skolor sådana yr- kesskolor, som har en organisation eller ideell stiftelse till huvudman, och till B-skolor sådana skolor, som har ett fö- retag till huvudman.

I anslutning till dessa bestämmelser har Svenska Stadsförbundet och Sven- ska Landskommunernas förbund efter förhandlingar med Svenska Facklärar- förbundet rekommenderat berörda kom- muner att antaga en tjänsteförteckning, där lönegraden för hithörande lärar- tjänster avvägts med hänsyn till under- visningens beskaffenhet och för tjänsten uppställda kompetenskrav.

I denna centrala tjänsteförteckning, som gäller för tiden 1/7 1957—31/12 1959, stadgas bl. a. att lönen vid teore- tisk undervisning skall motsvara lönen i lönegrad A 23 eller A 21, om adjunkts- kompetens krävs, i A 19 om akademisk examen krävs, samt i A 16, om tjänsten avser språk, tekniska, handelstekniska,

naturvetenskapliga och därmed jämför- bara ämnen men varken krav på ad- junktskompetens eller på akademisk examen uppställes.

För sådan yrkeslärare, som behand- las i detta betänkande, rekommenderar tjänsteförteckningen lön enligt löne- grad A 15 eller A16, den senare därest läraren genom pedagogisk grundkurs, efterföljande tjänstgöring och praktik kvalificerat sig för löneuppflyttning på motsvarande sätt som ovan angivits för lärare vid central verkstadsskola.

Vid statsunderstödda handelsgymna- sier skall enligt kungörelsen om sådana gymnasier (SFS 528/1953 och 371/1957) finnas anställda ordinarie ämneslärare till det antal Kungl. Maj:t för varje sär- skilt gymnasium fastställer. I ordinarie ämneslärartjänst må efter medgivande av Kungl. Maj:t även ingå undervis- ningsskyldighet i övningsämnen (steno- grafi och maskinskrivning). I mån av behov och efter närmare föreskrifter ut- färdade av överstyrelsen för yrkesut- bildning skall vid gymnasierna också finnas anställda icke ordinarie lärare, bl. a. extra ordinarie ämneslärare.

Statens allmänna avlöningsreglemente är tillämpligt på de ordinarie och ex- tra ordinarie ämneslärarna. Som villkor för statsbidrag gäller, att ordinarie äm- neslärare skall erhålla lön enligt löne- graden Ao 23 och att extra ordinarie ämneslärare skall erhålla lön, motsva- rande vad som utgår till icke ordinarie adjunkter vid de allmänna läroverken, därest läraren med avseende på teore— tisk utbildning är behörig till ordinarie lektors- eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Ordinarie och extra ordinarie ämneslärartjänster regleras för pension i statens pensionsanstalt (grupp A).

Statsbidrag utgår, där ej annorlunda särskilt stadgas, med 60 procent av gym-

nasiets kostnader enligt de jämlikt ovan- nämnda kungörelse för rektor och lä- rare vid gymnasiet gällande avlönings-

bestämmelserna. Föreligger särskilda skäl kan statsbidraget utgå med högre belopp.

De sakkunnigas förslag

Branschlärare

Det framgår av den översikt som läm- nats över de i förevarande samman- hang relevanta författningsbestämmel— serna, att dessa medger inrättande av lärartjänster med varierande beteck- ningar inom såväl det allmänna skol- väsendet som inom yrkesskolväsendet för lärare ur samtliga de kategorier, som föreslagits i detta betänkande, med ett undantag. Undantaget utgör bransch— lärarna. Dessa skall enligt de sakkunni- gas förslag hjälpa berörda företag att planera utbildningen, att övervaka och handleda eleverna i yrkesarbete inom näringslivet och i anslutning därtill meddela dem viss muntlig undervis- ning. Nu gällande författningsbestäm- melser medger icke, att lärare i utbild- ningens tjänst utanför skolan utför ar- bete av sådan art och omfattning, som skulle komma att åligga branschlärarna. För att tjänster för branschlärarna skall kunna inrättas, är således komplette- rande författningsbestämmelser nödvän- diga. Givetvis måste även dessa tjänster bli pensionsberättigande och statsbidrag till lönekostnaderna för desamma kunna erhållas.

De sakkunniga avser, att branschlä- rarna skall vara verksamma inom ett regionalt område, bestående av ett fler- tal kommuner inom samma län. I regel kommer det kanske i framtiden att visa sig, att regionen bör sammanfalla med länet. De sakkunniga har tidigare ut- talat (s. 30), att branschläraren bör vara anställd vid lämpligt belägen yrkes- skola eller enhetsskola (försöksskola)

inom regionen. I enlighet härmed bör branschlärartjänsten inrättas i den kommun, som äger skolan, vid vilken han anställes. Statsbidraget till tjänsten bör också uppbäras av denna kommun. Då branschläraren skall vara verksam inom flera kommuner, måste en över- enskommelse träffas mellan de berörda kommunerna om tjänstgöringsskyldig- heten för branschläraren och kostna- derna för hans verksamhet. Överens- kommelsen måste träffas enligt regler- na för interkommunal samverkan inom skolväsendet. Lämpligen torde den böra få formen av ett avtal mellan kommu- nerna, som godkännes av länsskolnämn- den. Kan kommunerna icke enas, äger för övrigt länsskolnämnden enligt skol- styrelselagen att efter överläggning med dem fatta beslut i ärendet.

Under några år framåt torde bransch- lärarens arbete i rätt hög grad få ka- raktär av försöksverksamhet. De sak- kunniga finner det därför lämpligt att tills vidare öppna möjlighet för inrät— tande av tjänster som branschlärare en- dast vid försöksskolor, givetvis med möjlighet för branschläraren att tjänst- göra inom ett regionalt område enligt överenskommelse mellan de berörda kommunerna. Därvid bör tjänsteinneha- varen vara oförhindrad att — utöver uppgifterna med planering, övervak- ning och handledning i samband med elevernas yrkesarbete i näringslivet — åtaga sig sådan undervisning vid för- söksskola, vartill han kan vara kvali- ficerad. Då branschlärarna blir en ka- tegori av yrkeslärare, är det lämpligt,

att de erforderliga nya bestämmelserna rörande branschlärartjänsterna så nära som möjligt ansluter till nu gällande bestämmelser rörande yrkeslärare i för- söksskola.

I 177 & i folkskolestadgan (SFS 399/ 1958) föreskrives som tidigare framhål- lits (jfr s. 135) att yrkeslärare (i för- söksskola) skall bestrida undervisning i yrkesämnen, i den mån denna ej ingår i annan lärares undervisningsskyldig- het. De sakkunniga föreslår, att till den- na paragraf fogas ett nytt moment med bestämmelser om att i yrkeslärartjänst (i försöksskola) må ingå sådan tjänst- göring, som branschlärarna enligt de sakkunnigas förslag i detta betänkande skall fullgöra. Bestämmelsen torde kun- na erhålla ungefär följande lydelse: »I yrkeslärartjänst må inräknas planering, övervakning och handledning i sam— band med elevernas yrkesarbete inom näringslivet samt undervisning i anslut- ning därtill, allt enligt de närmare före- skrifter, som skolöverstyrelsen efter samråd med överstyrelsen för yrkesut- bildning meddelar.»

Därest föreskrift av ovan angiven in- nebörd intages i folkskolestadgan, blir branschläraren i författningens mening yrkeslärare i försöksskolan. I fråga om pension och statsbidrag kommer nu gäl- lande bestämmelser för yrkeslärare att bli tillämpliga även för branschlärarna. Som tidigare påpekats (s. 136 f.) beräk- nas det statsbidragsgrundande årslöne- beloppet för yrkeslärare icke för be- stämda tjänster utan för det antal vec- kotimmar, som kommunen fått sig till- delat för undervisningen i yrkesämnen. Det är fördenskull nödvändigt att fast- ställa en norm, efter vilken antalet vec- kotimmar för branschlärarens tjänst- göring skall beräknas. Härvid har man främst att ta hänsyn till dels det antal veckotimmar, som skulle ha erfordrats, därest berörda elever hade varit sam-

manförda till en grupp med direkt un- dervisning, dels till i hur hög grad branschlärarens arbete skall kunna an- ses ersätta en sådan direktundervisning. Om eleverna hade sammanförts i grup- per om åtta, hade enligt gällande be— stämmelser statsbidrag kunnat utgå till fulla antalet veckotimmar i yrkesäm- nen, i regel 25. En fördelning av det- ta antal veckotimmar på de åtta ele- verna skulle ge tre veckotimmar per elev. Branschlärarens arbete torde emel— lertid inte kunna beräknas till mera än drygt hälften av en yrkeslärares ar- arbete vid direktundervisning. Vidare bör elevantalet i en grupp med direkt- undervisning vara högre än åtta. Med hänsyn härtill anser sig de sakkunniga i detta sammanhang endast kunna räk- na med hälften av det nyss framräknade antalet veckotimmar, eller 1,5 veckotim- mar per elev. Det antal veckotimmar, som skall ligga till grund för beräk- ningen av det bidragsgrundande års— lönebeloppet, bör alltså fastställas till 1,5 för varje elev, som fullgör huvud— parten av sin förberedande yrkesutbild- ning genom yrkesarbete inom närings- livet. För att eleven skall kunna anses fullgöra huvudparten av sin utbildning på detta sätt, bör yrkesarbetet omfatta minst 500 timmar per läsår.

Sedan närmare erfarenheter vunnits av branschlärarens arbete, torde nya bestämmelser böra övervägas, som kan möjliggöra anställning av branschlärare vid yrkesskola eller i kombinerad tjänst vid enhetsskola och yrkesskola.

Handelslärare och lärare i tekniska ämnen, matematik m.m. inom det allmänna skolväsendet

De ovan (s. 135 ff.) refererade bestäm- melserna om lärartjänster vid försöks— skolor och realskolor medför en risk för att de bägge huvudgrupper, från vilka handelslärarkåren skulle komma att re—

kryteras, nämligen civilekonomer och gymnasieekonomer, i strid med de syn- punkter de sakkunniga tidigare (s. 55 f.) anfört, blir mycket ojämnt fördelade mellan de bägge skolformerna.

Adjunktstjänst kan vid realskola le- digförklaras i enbart handelsteknik, om sådan undervisning förekommer. Vid försöksskola kan handelstekniska äm- nen endast till högst 2/3 ingå i ledigför- klarad adjunktstjänst, och adjunkts- kompetens måste krävas i minst ett teo- retiskt läroämne. Då relativt få civil- ekonomer har sådan kompetens, inne- bär detta en visserligen inte total men dock kraftigt verkande spärr för en önsk- värd rekrytering av civilekonomer till adjunktstjänster vid försöksskolorna. De sakkunniga förordar, att denna spärr avskaffas och att möjlighet således ska- pas för inrättande av adjunktstjänster i enbart handelstekniska ämnen vid för- söksskolorna, i den mån underlag här- för finnes.

På folkskollärartjänst med merkanti- la ämnen (jfr s. 56 f) synes däremot den nuvarande bestämmelsen om högst 2/3 yrkesteoretiska ämnen utan olägenhet kunna tillämpas, då dessa tjänster är avsedda för försöksskolor, där under- lag för heltidstjänst i merkantila äm- nen saknas.

Gymnasieekonomer med pedagogisk utbildning kan anställas som ordinarie yrkeslärare vid försöksskola men kan inte enligt nu gällande bestämmelser få vare sig ordinarie eller extra ordina— rie lärartjänst vid realskola. Då det är önskvärt, att denna lärartyp utnyttjas vid bägge skolformerna, förordar de sak- kunniga införande av ämneslärartjäns- ter i handelstekniska ämnen vid real- skolor under motsvarande former som nu gäller för tekniska ämnen, matema- tik m. m., alltså extra ordinarie ämnes- lärartjänster för gymnasieekonomer, vilkas inrättande kan medges av Kungl.

Maj:t efter prövning i varje särskilt fall.

I tekniska ämnen finns icke lika stark anledning till särskilda åtgärder för en jämnare fördelning av de olika lärarkategorierna mellan de bägge skol- formerna. Högskoleingenjörer torde ef- ter här föreslagen lärarutbildning i re- lativt stor utsträckning kunna tillerkän— nas adjunktskompetens i matematik och fysik eller kemi (jfr s. 61 f.). Då vidare undervisningen i tekniska ämnen på försöksskolans högstadium ännu har rätt begränsad omfattning, torde den ovan refererade bestämmelsen i folk— skolestadgan 198 5 2 mom., vilken ger Kungl. Maj:t möjlighet att i varje sär- skilt fall medgiva inräknande av högst % tekniska ämnen i lärartjänst i läro- ämnen, tills vidare vara tillräcklig. För gymnasieingenjörer kan ämneslärar- tjänster inrättas inom bägge skolfor- merna.

Yrkeslärartjänsternas placering i det statliga lönesystemet

Såsom framgår av den redogörelse för nu gällande författningsbestämmelser, som tidigare i detta kapitel lämnats, är tjänsterna för yrkeslärare i industri, hantverk och handel icke inplacerade i det statliga lönesystemet. Ett undantag utgör i viss mån tjänsterna för de fast anställda yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna. Enligt för denna skolform gällande avlöningsreglemente skall dessa lärare erhålla årslön, mot- svarande årslönen inom vissa bestämda löneklasser på löneplan A i statens löne- förordning. Vidare sker uppflyttning från en löneklass till en annan med samma intervaller, som gäller för upp- flyttning i löneklasser inom motsvaran- de lönegrad på löneplanen A. För andra yrkeslärartjänster finns inga statliga bestämmelser rörande lönesättningen.

Ordinarie och extra ordinarie ämnes- lärartjänster vid handelsgymnasierna och de praktiska realskolorna är där- emot inplacerade i det statliga löne- systemet och detsamma blir fallet med de ämneslärartjänster i tekniska ämnen m. m., som från och med läsåret 1959/60 kan inrättas på försöksskolans högsta- dium och eventuellt även vid de prak- tiska realskolorna. Tills vidare blir des- sa tjänster endast extraordinarie; man torde emellertid kunna förutsätta, att se- dan dessa tjänster blivit mera allmänt förekommande, de kommer att omvand— las till ordinarie tjänster.

Om såsom de sakkunniga utgår ifrån, utbildningen av yrkeslärare kommer att

omläggas i enlighet med föreliggande förslag och genomgång av sådan utbild— ning blir obligatorisk för vinnande av behörighet till lärartjänster, blir yrkes- lärartjänsterna jämställda med övriga lärartjänster inom skolväsendet i avse- ende på utbildning och rekrytering av innehavare.

Enligt de sakkunnigas mening låter sig kravet på inplacering av yrkeslärar- na i det statliga lönesystemet icke längre avvisas. Därvid bör även reglerad be- fordringsgång för yrkeslärarna tilläm- pas. En inplacering av yrkeslärarna i det statliga lönesystemet medför också enligt nu gällande bestämmelser inpla- cering i det statliga pensionssystemet.

KAPITEL 13

Kostnadsberäkningar

Inledande synpunkter

I kapitlen 10 och 11 har de sakkunniga under beaktande av den förberedande och egentliga yrkesundervisningens på- gående kraftiga expansion föreslagit en utbyggnad av lärarutbildningen, såväl vad avser timlärare som heltidsanställ- da lärare i yrkesämnen inom industri och hantverk samt handel. Därest icke en allvarlig bristsituation skall uppstå, måste lärarutbildningen snabbt erhålla en starkt ökad kapacitet. Så småningom beräknas emellertid utbildningsbehovet minska. De sakkunniga har därför före- slagit permanenta åtgärder endast för det mera långsiktiga behovet. För den tillfälliga utbildningsverksamheten bc- räknar de sakkunniga i det följande medelsbehovet för utbildning av det yt- terligare antal lärare, som bedömes er- forderligt några år framåt. Den takt, i

vilken den tillfälliga lärarutbildningen kan komma att avvecklas, blir beroende av resultatet av de undersökningar om lärarbehovet, vilka de sakkunniga räk— nar med att berörda tillsynsmyndighe— ter med jämna tidsintervaller skall verk- ställa.

I detta sammanhang må även fram- hållas, att de i det följande framräk- nade kostnaderna för (len föreslagna lärarutbildningen till mycket stor del belöper sig på den förberedande och egentliga yrkesundervisning, som kom— mer att meddelas eleverna vid det pro- jekterade lärarinstitutets övningsskola, kostnader som under alla omständighe- ter är ofrånkomliga, därest berörda ung- domar skall erhålla nämnda undervis- ning.

I nvesteringskostnader

Behov av egna lokaler för lärarutbild— ningen föreligger på tre orter, nämligen Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö— Lund. De sakkunniga beräknar i det föl- jande kostnader för nybyggnader men vill framhålla, att möjligheterna till för- värv av redan befintliga byggnader eller del av byggnader givetvis bör under- sökas i såväl Göteborg som i Malmö— Lund; även utvägen att förhyra lokaler kan måhända visa sig framkomlig. Be- träffande det till Stor-Stockholm före-

slagna lärarinstitutet torde nybyggnad vara den enda möjliga och fullt till- fredsställande lösningen.

De sakkunniga har utgått från kost- naderna för uppförande av skolbyggna- der av god standard på här ifrågava- rande tätorter och genomgående räk— nat med en byggnadskostnad om 1 100 kronor per me. De sakkunniga har emellertid även övervägt lämpligheten av att uppföra byggnader av enklare typ, varigenom byggnadskostnaderna

skulle nedbringas, men dock ansett sig endast böra göra kostnadsberäkningar enligt det förra alternativet.

I de följande beräkningarna ingår icke i något fall kostnader för anskaff— ning av tomt, ej heller för planerings— arbeten, utvändiga ledningar o. dyl., vil- ka kostnader blir beroende av tomtens beskaffenhet och läge.

a) Lärarinstitutet: Byggnadskostnader.

Lärarinstitutets lokalbeh0v har i det föregående (s. 130 f.) angivits till 7 045 mg, varav enbart för övningsskolan 5 635 m2. Med en byggnadskostnad om 1 100 kronor per ni2 blir den sammanlagda kostnaden för lärarinstitutets uppföran- de omkring 7750 000 kronor.

Kostnader för Yrkesavdelning eller lokalutrymme . . första uppsättning IT!—Säägååih maskiner, verktyg o. dyl. 1-årig förberedande verkstadskurs för metallarbetare 2 000 75 000 d:o .......................................... 2 000 75 000 2-årig verkstadsskola för metallarbetare, med möj- lighet till påbyggnad för verktygsmakare under ett tredje år ................................ 4 000 150 000 verktygsskötare med centralförråd för utbildning i verktygsvård och förrådsredovisning ........... 8 000 75 000 2-årig verkstadsskola för starkströmselektriker. . . . 8 000 95 000 3—årig verkstadsskola för svagströms—, tele- och ra- darmontörer ................................ 8 000 75 000 3-årig verkstadsskola för bilmekaniker, med möjlig- het till specialisering för hilelektriker .......... 10 000 90 000 3-årig verkstadsskola för bil- och traktormekaniker, med möjlighet till dieselutbildning ............ 10 000 90 000 1-årig förberedande verkstadskurs för byggnadsin- dustrin .................................... 3 000 40 000 2-årig verkstadsskola för inrednings- och fabriks— snickare ................................... 8 000 75 000 2-årig verkstadsskola för murare ................ 7 000 16 000 4-årig verkstadsskola för målare ................ 8 000 15 000 2—årig verkstadsskola för värme- och sanitetsmon- törer ...................................... 3 000 22 000 2—årig verkstadsskola för reparatörer—smeder-svet- sare ....................................... 6 000 75 000 svetsare ...................................... 4 000 40 000 2 reservverkstäder ............................ — — teoriundervisning 1 ritsal .................................... 8 000 2 fysik- och kemisalar jämte materielrum ....... 30 000 3 klassrum ................................. 16 500 1 rum för gruppundervisn .................... 4 000 149 500 1 008 000

b) Lärarinstitutet: Inredning och in— ventarier samt första uppsättning ma- skiner, verktyg, undervisningsmateriel o. dyl.

Speciellt för lärarutbildningen avsett utrymme uppgår till 370 ni2 (se s. 130). Erforderlig inredning och behövliga in- ventarier för detta utrymme beräknas draga en kostnad av omkring 47 000 kronor. I nämnda belopp är även in— räknad kostnaden för en spegelvägg till läro- och laborationssalen (kostna— den för en dylik vägg inräknas i det föl— jande även för Göteborg och Malmö+ Lund). Till första uppsättning undervis- ningsmateriel för lärarutbildningen, vari ingår vissa tekniska hjälpmedel för undervisningsändamål, föreslås _— ut- över ett årligt anslag om 4 000 kronor ett engångsanslag om förslagsvis

25 000 kronor att fördelas på två år. Den sammanlagda kostnaden i detta sammanhang blir följaktligen (47 000 + 25 000 =) 72 000 kronor.

För övningsskolans avdelningar inom industri och hantverk beräknas kostna- derna uppgå till å s. 145 angivna be- lopp.

Härtill kommer ett belopp om cirka 12 000 kronor för en kompressor, var— för den sammanlagda kostnaden för ovan berörda avdelningar uppgår till sammanlagt (149 500 + 1 008 000 + 12 000 =) 1 169 500 kronor, eller i runt tal 1 170 000 kronor.

För övningsskolans avdelningar inom handelns område beräknas kostnaderna för inredning, inventarier och första uppsättning utrustning bli följande:

Kostnader för Undervisningsavdelnmg eller lokalutrymme inredning och första uppsättning inventarier utrustning 1—årig förberedande kontorskurs med allmänna läro- ämnen ..................................... 6 000 l-årig kontorskurs, fortsättningskurs ............. 6 000 1-årig förberedande detaljhandelskurs ........... 6 000 Klass 1 i 2-årigt handelsgymnasium ............. 6 000 Klass II i 2-årigt handelsgymnasium ............. 6 000 Övningsbutik (för skyltning, textning, plakatmål— ning, butiks- och lagerarbeten) ................ 6 000 10 000 Kontorstekniskt övningsrum (inkl. sal för maskin- räkning och maskinbokföring) ................ 6 000 55 000 1 klassrum, reserv ............................. 6 000 48 000 65 000

Den sammanlagda kostnaden för avdel- ningarna inom handelns område blir sålunda (48 000 + 65 000 =) 113 000 kronor.

Det för lärarutbildningen och öv- ningsskolan gemensamma utrymmet (samlingssal, biblioteks- och läsrum samt gymnastiksal med tillhörande ut- rymmen) uppgår till 750 rn2 (se ovan

5. 131). Inredning och inventarier (bl. a. apparatur för visning av bildband och film) för samlingssalen beräknas draga en kostnad av omkring 65000 kronor. Kostnaderna för biblioteks- och läsrum- mens inredning och utrustning beräk- nas till cirka 15 000 kronor; därjämte föreslås för bokinköp — utöver ett år- ligt anslag om 7000 kronor —— ett en-

gångsanslag om förslagsvis 30 000 kro- nor att fördelas på två år. Inredning och inventarier till gymnastiksalen med tillhörande redskapsrum och omkläd- nadsrum samt torkrum, duschrum och bastu kostnadsberäknas till omkring 30 000 kronor. De sammanlagda kost-' naderna för inredning och inventarier till nyssnämnda gemensamma lokaler uppgår således till omkring (65 000+ 15 000 + 30 000 + 30 000 =) 140 000 kro— nor.

Inredning och utrustning av lärar— institutets administrativa lokaler m.m. (se 5. 131), tillsammans 290 m2, kost- nadsberäknas till cirka 55 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna under punkten Lärarinstitutet: Inredning och inventarier samt första uppsättning ma- skiner, verktyg, undervisningsmateriel o. dyl. uppgår sålunda till (72 000+ 1170 000 +113 000 + 140 000+55 000 =) 1 550 000 kronor.

c) Elevhemmet.

Det till institutet hörande elevhemmet beräknas inrymma 75 dubbelrum med plats för 150 elever och lärarkandida- ter, bostad om tre rum och kök för kura- tor (och tillika elevhemsföreståndare) samt bostad om två rum och kök för husmor. Elevhemmet förutsättes även inrymma matsal för 250 personer samt för matsalen erforderliga ekonomiloka- ler (kök m.m.). Byggnadskostnaderna samt kostnaderna för elevhemmets in- redning och utrustning (inklusive ut- rustning för matsal med tillhörande ekonomilokaler) beräknas till samman- lagt 3 700 000 kronor.

Göteborg a) Byggnadskostnader.

Det sammanlagda lokalbehovet för den till Göteborg förlagda lärarutbild- ningen uppgår till 530 ni2 (se 5. 121).

Med en byggnadskostnad om 1 100 kro- nor per 1112 uppgår hela byggnadskost- naden till 583 000 kronor.

b) Inredning och inventarier samt första uppsättning undervisningsmate— riel o. dyl.

Inredning och inventarier samt första uppsättning. undervisningsmateriel kost- nadsberäknas till omkring 125 000 kro- nor. I nämnda belopp är _— utöver år- liga kostnader — inräknade kostnader om 20000 kronor för inköp av första uppsättning undervisningsmateriel och kostnader om 16 000 kronor för bok- inköp, vilka båda utgiftsposter föreslås fördelade på två år.

Malmö—Lun d

Såväl a) byggnadskostnader som kost- nader för b) inredning och inventarier samt första uppsättning undervisnings- materiel o. dyl. beräknas bli ungefär de- samma som för Göteborg, (1. v. s. 583 000 kronor respektive 125 000 kronor.

Sammanfattning av investerings- kostnaderna Stor-Stockholm :

Lärarinstitutet : Byggnadskostnader 7 750 000 Lärarinstitutet: In-

redning och inven- tarier m. m. . 1550 000

Elevhemmet ........ 3 700 000 13 000 000 Göteborg: Byggnadskostnader. . 583 000 Inredning och inven- tarier m. m. ...... 125 000 708 000 Malmö—Lund: Byggnadskostnader. . 583 000 Inredning och inven— tarier m. m. ...... 125 000 708 000

Summa 14 416 000

Driftskostnader

Utbildningen av timlärare i yrkes-

ämnen

a) Inledande synpunkter

För utbildningen av timlärare har de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå särskilda lokaler och fast anställda lä- rare. Ehuru denna verksamhet måste erhålla en förhållandevis stor omfatt- ning, torde det vara möjligt att bedriva densamma med hjälp av mera tillfäl- ligt engagerad personal (föreläsare, handledare, instruktörer m.fl.) och i förhyrda lokaler. En dylik organisation medför bl. a. den fördelen, att man vid varje särskild utbildningskurs lättare kan välja den ur skilda synpunkter lämpligaste kursorten och engagera de erforderliga speciallärarna. Erfarenhe- ten har vidare gett vid handen, att sär- skilt beträffande kurser, som är för- lagda till eftermiddags- och kvällstid, lokaler i många fall ställes till förfo- gande för ingen eller ringa kostnad.

Enligt de sakkunnigas mening bör i regel kursdeltagarnas antal uppgå till högst 30 å 35. Övergångsvis kan det emellertid på grund av det ackumule- rade utbildningsbehov, som föreligger, visa sig nödvändigt att överskrida nämnda antal. En särställning intar i detta fall de regionala kurserna; beträf- fande dem torde man för åtskillig tid framåt behöva räkna med ett betydligt större antal deltagare per kurs. Olägen- heterna härav ur utbildningssynpunkt elimineras emellertid i hög grad, om en del av kurstiden användes för grupp— arbete (jfr s. 101).

Noggranna kostnadsberäkningar för timlärarutbildningen försvåras av flera förhållanden. Ovan har omnämnts att erforderliga lokaler i vissa fall kan komma att ställas till förfogande för

ingen eller ringa kostnad. I andra fall torde man däremot få räkna med re- lativt betydande omkostnader för 10- kalhyra o.dyl. Framför allt försvåras emellertid beräkningarna av de skillna— der i fråga om ersättning till föreläsare m.fl., som man måste räkna med. I vissa längre kurser, där de medverkan- de har en mera omfattande undervis- ning, torde vederbörande kunna avlö- nas efter timtaxa i kungörelsen om vissa timarvoden. Ersättning efter dylika grunder kan emellertid inte vara rimlig beträffande sådana medverkande lärare. som svarar för t. ex. speciella delar av psykologi, pedagogik, allmän undervis- ningsmetodik och skolhygien. I dylika fall torde ersättningen böra avvägas med hänsynstagande till om det gäller enstaka timmar, engångsuppgiftcr, un— dervisning vid kurser som återkommer med viss regelbundenhet o.s.v. Ibland kan det måhända visa sig mest lämpligt att engagera någon eller några medver— kande för flera liknande kurser och låta dessa lärare ambulera mellan de olika kursorterna.

Vid för timlärare m.fl. anordnad ut- bildning utgår i regel bidrag till kurs— deltagare, som är bosatta utom kurs- orten.För deltagare i eftermiddags- eller kvällskurser utgår därvid ersättning för i samband med utbildningen erforder— liga resor mellan hemorten och kurs- orten; deltagare i heldagskurser erhål— ler ersättning för resa från hemorten till kursorten och åter samt traktamente under kurstiden med tretton kronor per dag. Med hänsyn till den betydelsefulla insats, SOnl timlärarna utför i den för- beredande och egentliga yrkesundervis- ningen, synes det skäligt, att den erfor- derliga lärarutbildningen inte för dem förknippas med alltför stora ekono-

miska uppoffringar. Särskilt för utom kursorten boende måste deltagandet i heldagskurser innebära sådana ekono- miska avbräck, att en höjning av ut- gående dagtraktamenten är starkt på- kallad. De sakkunniga anser sig emel- lertid endast böra föreslå en mindre höjning av ovannämnda traktaments- ersättning, nämligen från tretton till sexton kronor att utgå till utom kurs- orten boende deltagare. I de följande beräkningarna har de sakkunniga räk— nat med detta högre traktamente. Kost- nadsberäkningarna rörande till delta- garna utgående reseersättningar och traktamenten kan uppenbarligen inte ge annat än ungefärliga värden; bl.a. måste för varje särskild kurstyp en be- dömning ske beträffande det troliga an- talet utom kursorten boende deltagare och deras genomsnittliga resekostnader.

De följande beräkningarna angående kostnaderna för utbildningen av tim- lärare avser endast budgetårct 1960/61, och bygger på antagandet, att verksam- heten kommer att bedrivas i den av de sakkunniga förordade ökade omfatt- ningen. I fortsättningen bör det givet- vis ankomma på respektive tillsyns- myndighet att i vanlig ordning inge förslag om de medel, som bedömes er- forderliga för utbildningens bedrivande.

b) Beräknad utbildning under budgetåret 1960/61

Det är av största vikt, att så många timlärare som möjligt snarast erhåller åtminstone en kortare pedagogisk ut- bildning. En för ett stort antal tim- lärare någorlunda tillfredsställande så- dan utbildning, som samtidigt torde vara den minst kostnadskrävande, bör kunna erhållas genom regional kurs— verksamhet. De sakkunniga räknar där- för med, att under budgetåret 1960/61 kommer. att anordnas femton regionala kurser. Nedanstående beräkningar, som

i viss utsträckning bygger på uppgifter om kostnaderna för liknande kurser,har uppgjorts under följande förutsätt- ningar:

Varje kurs antages ha 60 deltagare samt omfatta 30 elevtimmar, fördelade på tio eftermiddagar (eller kvällar); hälften av undervisningen beräknas äga rum med kursdeltagarna samlade, hälf- ten med deltagarna uppdelade i fyra grupper; antalet lärartimmar per kurs blir sålunda (15 + 4 >: 15 :) 75.

Den sammanlagda kostnaden för kurs- ledning, undervisning, erforderlig un- dervisningsmateriel, lokalhyra m.m. samt för reseersättningar till utom re- spektive kursort boende kursdeltagare beräknas för samtliga femton regionala kurser uppgå till omkring 120 000 kro- nor.

För handledare, yrkesombud m.fl., som bl.a. har till uppgift att på arbets— platserna instruera och övervaka ele- ver i enhetsskolans årskurs 9y under deras yrkespraktik, bör möjligheter till viss pedagogisk utbildning beredas ge- nom deltagande i branschvis anordnade kurser (jfr s. 103 f.). Denna utbildnings- verksamhet bör ofördröjligen igångsät- tas men _ till dess mera omfattande erfarenheter vunnits — bedrivas för- söksvis och i begränsad omfattning. De sakkunniga räknar för budgetåret 1960/61 med anordnandet av fyra dylika kurser, vardera med 20 deltagare. Dessa första fyra kurser torde i stort sett kun- na anordnas enligt den i det föregående (5. 104) angivna kursplanen. De 17 tim- mar, som varje kurs föreslås omfatta, beräknas förlagda till två veckoslut. Med 12 timmars gemensam undervis- ning och 5 timmars grupparbete, varvid deltagarna fördelas på två grupper, blir antalet lärartimmar per kurs (12 + 2 )( 5:) 22. Till utom kursorten boende deltagare bör i detta sammanhang utgå såväl reseersättning som traktamenten.

Den sammanlagda kostnaden för kurs- ledning, undervisning m.m. samt för bidrag till utom kursorten boende del- tagare beräknas för samtliga branschvis ordnade fyra kurser uppgå till omkring 13 000 kronor.

De sakkunniga utgår vidare ifrån, att under budgetåret 1960/61 anordnas tre sommarkurser. Varje kurs antages ha 30 deltagare och omfatta 70 timmar. Dessa beräknas fördelade på 20 tim- mars gemensam undervisning och 50 timmars grupparbete, varvid deltagarna 20 timmar är uppdelade i två och 30 timmar i tre grupper. Det sammanlagda antalet lärartimmar blir således (20 + 2 )( 20 + 3 )( 30 :) 150. Till utom kurs— orten boende deltagare bör utgå rese- ersättning och traktamenten.

Den sammanlagda kostnaden för kurs- ledning, undervisning, undervisnings- materiel, lokalhyra m.m. samt för bi- drag till kursdeltagarna beräknas för samtliga tre sommarkurser uppgå till 42 000 kronor.

För anordnandet av tre pedagogiska kurser om vardera fem veckor, avsedda för yrkeslärare utan tidigare speciell pedagogisk utbildning men öppna jäm- väl för instruktörer inom industri och hantverk samt för timlärare med mera omfattande tjänstgöring, beräknas de sammanlagda kostnaderna uppgå till omkring 120 000 kronor. Därvid har räknats med 25 deltagare per kurs samt bidrag till utom kursorten boende del- tagare i form av reseersättning och trak- tamenten.

För budgetåret 1960/61 räknar de sak- kunniga med följande utbildning för timlärare i maskinskrivning:

dels tre kurser om vardera en vecka; med 30 deltagare per kurs beräknas kostnaderna för samtliga tre kurser till omkring 24 000 kronor, i vilken kostnad även inräknats reseersättningar och traktamenten till utom kursorten boende

deltagare, dels två fortsättningskurser, vardera om två veckor; med 15 delta- gare per kurs uppgår den sammanlagda kostnaden för båda kurserna, inklusive bidrag till kursdeltagarna samt arvoden till handledare i samband med deltagar- nas övningslektioner, till omkring 19 000 kronor.

Slutligen kalkylerar de sakkunniga för berörda budgetår med följande ul- bildning för timlärare i stenografi:

dels en kurs om två veckor och med 30 deltagare, kostnadsberäknad till 12 000 kronor, dels en fortsättningsknrs om en vecka och med 15 deltagare, kost- nadsberäknad till 7000 kronor, i vil- ken summa även är inräknad arvoden för handledning i samband med kurs- deltagarnas undervisningsövningar. För båda kurserna har inräknats reseersätt- ning och traktamenten till utom kurs- orten boende deltagare.

Genom anordnandet av ovan angivna 32 kurser kommer omkring 1 300 lärare, instruktörer m.fl. att under budgetåret 1960/61 erhålla viss pedagogisk utbild- ning. Det betydande antalet timlärare och det stora behovet av pedagogisk ut- bildning i någon form för dessa lärare motiverar en kursverksamhet av minst den föreslagna omfattningen.

Den sammanlagda kostnaden för den- na kursverksamhet beräknas för nyss- nämnda budgetår uppgå till 357 000 kro- nor.

Utbildningen av heltidsanställda lärare i yrkesämnen a) Vissa utgångspunkter för beräkningarna

De i detta avsnitt redovisade kost- nadsberäkningarna är ej fullständiga. Sålunda upptas i det följande icke några hyreskostnader för den till Linköping och Sundsvall förlagda utbildningen. Ej heller medräknas några kostnader för

studiehjälpen till eleverna vid lärar- institutets övningsskola. De årliga kost- naderna för institutets elevhem beräk- nas i stort sett kunna täckas av inackor- derings- och bespisningsavgifter, varför de sakkunniga avstått från att närmare utreda inkomst- och utgiftsstaten för elevhemmets drift.

Med hänsyn till att lokalfrågorna för den till Stor-Stockholm, Göteborg och Malmö—Lund föreslagna utbildningen befinner sig på utredningsstadiet, har det vidare varit omöjligt att närmare precisera vissa omkostnader, t. ex. ex— penser som avser bränsle, lyse, vatten, städning och rengöring. Exaktare fram- räkningar av dessa belopp bör göras i samband med årliga anslagsäskanden för berörda utbildningsverksamhet.Det- samma gäller även kostnader, som be- rör sjukvård.

De sakkunniga har även i en del andra fall sett sig nödsakade att kal- kylera med approximativa värden. Så är bl.a. förhållandet beträffande vissa omkostnader för den till lärarinstitutet knutna övningsskolan. I syfte att nå fram till säkrare värden har de sak-

uppgifter beträffande de faktiska kost- naderna för driften av vissa skolor inom industrins och hantverkets samt handelns områden.

Vid beräkningarna av de årliga kost— naderna för utbildning av heltidsan- ställda lärare i yrkesämnen har beträf- fande avlöningar o. dyl. gjorts jämförel- ser med närmast motsvarande anstalter för lärarutbildning, nämligen folkskole— seminarierna och lärarhögskolan; i fråga om den till lärarinstitutet knutna övningsskolan har jämförelser i berör— da avseende även anställts med verk- stadsskolor, handelsskolor och handels— gymnasier.

Löneställningen för lärarna vid ut- bildningsanstalterna för lärare i yrkes- ämnen bör enligt de sakkunnigas me- ning vara sådan, att berörda lärare inte blir sämre ställda än lärarna vid folk— skoleseminarier med folkskollärarlinje.

De sakkunniga, som utgår ifrån att löneställningen för nyssnämnda lärare ävensom här nedan angivna särskilda arvoden kommer att bli föremål för sär— skilda förhandlingar, har i kostnads- kalkylerna räknat med följande löne—

kunniga emellertid bl.a. införskaffat gradsplaceringar:

Lärarinstitutets rektor ...................................................... Bp l

Biträdande rektor ...................... . . . .. ............................... AB;) 26 Lektor som avlagt disputationsprov i till tjänsten hörande ämne .............. A 26 Lektor som avlagt filosofie licentiatexamen i till tjänsten hörande ämne ...... A 24

Ämneslärare vid det till lärarinstitutets övningsskola hörande handelsgymnasiet A 23 Ämneslärare vid de till lärarinstitutets övningsskola hörande handelsskoleavdel-

ningarna som

a) innehar tjänst för vilken fordras adjunktskompetens .................... A 21 b) innehar tjänst för vilken icke fordras adjunktskompetens ................ A 19 Ämneslärare vid till lärarinstitutets övningsskola hörande avdelningar för industri

och hantverk, som

a) äger adjunktskompetens ................................................ A 21 b) avlagt examen vid tekniskt gymnasium samt förvärvat erforderlig pedago— gisk utbildning och erfarenhet .......................................... A 19 Yrkeslärare ................................................................ A 19 Lärare i gymnastik med lek och idrott ...... A 18

Därutöver har de sakkunniga vid sina kostnadsberäkningar utgått ifrån

att till lärarinstitutets rektor kommer att utgå de avlöningsförstärkningar och

det särskilda arvode, som utgår till rek- tor vid folkskoleseminarium, där prak- tisk lärarkurs för blivande ämneslärare vid högre skolor är anordnad,

att till biträdande rektor, lektor och ämneslärare kommer att utgå avlönings- förstärkning motsvarande timarvode för två veckotimmar,

att lektor, som tillika är studierektor, dels erhåller en nedsättning i undervis- ningsskyldigheten med tre veckotim- mar (jfr s. 123), dels utöver ovan an— givna avlöningsförstärkning erhåller ett årligt arvode motsvarande timarvode för två veckotimmar,

att lönen utgår enligt lägsta löneklas- sen i vederbörande lönegrad; dock har för samtliga lektorer beräknats lön en- ligt löneklass 26 och för samtliga ämnes— lärare vid avdelningar för industri och hantverk enligt löneklass 21.

För övrig heltidsanställd personal har de sakkunniga vid sina kostnadsberäk- ningar utgått från följande lönegrads- placeringar:

Kamrer .................... . . Kurator .......................... Vaktmästare (och tillika värmeskö-

tare) ............................ A 8

Kanslibiträde ...................... A 7 A 5 A 5

Kontorsbiträde Telefonist

Även beträffande dessa tjänster har de sakkunniga i sina kostnadsberäk- ningar räknat med lön enligt lägsta löneklassen i vederbörande lönegrad.

Av de särskilda arvoden, som upp- tagits i beräkningarna, må nämnas föl- jande:

arvode om 1600 kronor per termin till kursföreståndaren i Linköping, un- der förutsättning att verksamheten om- fattar utbildning såväl av yrkeslärare som handelslärare,

arvode om 1 250 kronor per termins- kurs till kursföreståndaren i Sundsvall,

arvode om 1 000 kronor per termins—

kurs till kursledare för läroverksingen- jörernas ämneskomplettering,

arvode till personal, som anlitas för biträde på studierektors expedition i Göteborg respektive Malmö—Lund, till ett belopp av högst 3000 kronor för vardera kursorten,

arvode till personal vid de externa övningsskolorna för uppgörande av schemata för demonstrations- och öv- ningslektioner till ett sammanlagt be- lopp för samtliga utbildningsorter och utbildningskurser om 23 000 kronor,

arvode till handledare under assi- stentlärartjänstgöring med ett belopp av högst 300 kronor för varje yrkeslärar- kandidat.

Beträffande storleken av arvodena till bibliotekarierna vid lärarutbild- ningsanstalterna torde en närmare pre- cisering vara möjlig först sedan verk- samheten påbörjats.

Kalkylerna angående arvoden till tim- lärare och särskilt engagerade experter har i viss utsträckning varit förenade med samma svårigheter, som berörts i samband med kostnadsberäkningarna för utbildning av timlärare i yrkesäm- nen (se 5. 148).

Beträffande omkostnader, materiel, böcker m.m. är det vissa ersättningar o. dyl., som i förevarande sammanhang har principiell betydelse eller är av spe- ciellt intresse.

Under de blivande yrkeslärarnas as- sistentlärartjänstgöring är det värde- fullt, att Viss kontakt kan hållas mellan dem och läraranstalterna. Den synes dels böra komma till stånd genom att lärarkandidaterna åtminstone en gång under nämnda tid besöker utbildnings- anstalterna och med deras lärare får tillfälle att rådgöra om problem i sam- band med tjänstgöringen, dels bör re- spektive rektorer och lärare vid nämnda anstalter ha tillfälle att besöka assistent- lärarna. varigenom ökade möjligheter

skapas att effektivisera och samordna utbildningen. Sistnämnda form av för- bindelse kan på grund av rektorernas och lärarnas övriga arbetsuppgifter uppenbarligen endast förekomma myc- ket sparsamt. Till en början bör kon— taktverksamheten bedrivas försöksvis och i begränsad omfattning. Varken lä— rarkandidater eller lärare bör belastas med extra utgifter i samband med dessa resor. Även under den egentliga kurs— tiden kan lärarna i samband med lärar- kandidaternas undervisningsövningar vid de externa övningsskolorna i egen— skap av handledare nödgas anlita spär- vagn eller buss i rätt stor utsträckning. Ersättning bör rimligtvis utgå till dem för dessa reseutlägg i tjänsten. För rek- torernas, lärarnas och lärarkandidater- nas ovan berörda resor beräknar de sakkunniga kostnaderna till en början efter följande belopp för de olika ut— bildningsorterna: Stor—Stockholm 3000 kronor, Göteborg, Malmö—Lund och

Linköping vardera 2000 kronor samt Sundsvall 1 000 kronor.

Vid lärarhögskolan och folkskolese- minarierna utgår för närvarande bidrag till anordnande av studie- och idrotts- färder. De sakkunniga har i kostnads- beräkningarna upptagit ett liknande bi- drag om 4000 kronor att fördelas på de fem utbildningsorterna.

I det följande har även uppförts kost- nader för i samhand med lärarutbild- ningen erforderlig anskaffning av nu- dervisningsmateriel och litteratur. Hän- syn har vid dessa kostnadsberäkningar bl. a. tagits till att utbildningsverksam- heten föreslås erhålla egna lokaler och stadigvarande karaktär endast i Stor- Stockholm, Göteborg och Malmö—Lund. Beträffande Stor-Stockholm ingår i an- slaget till bokinköp även behovet av nyanskaffning för övningsskolans elev- bibliotek. Utöver tidigare angivna en- gångsanslag (se 5. 146 f.) beräknas för årliga kostnader följande belopp:

Undervisningsmate-

riel för lärar- Bokinköp Summa

utbildningen Stor-Stockholm ............. 4 000 7 000 11 000 Göteborg ................... 3 000 3 000 6 000 Malmö—Lund ............... 3 000 3 000 6 000 Linköping .................. 2 000 1 500 3 500 Sundsvall .................. 1 500 1 000 2 500 Summa kronor 13 500 15 500 29 000

I det föregående har de sakkunniga i olika sammanhang understrukit vikten av att ersättning till lärarkandidaterna utgår efter sådana grunder, att rekryte- ringen till lärarbanan inte försvåras. Beträffande de blivande yrkeslärarna är enligt de sakkunnigas mening en höjning av bidraget under den första utbildningsterminen synnerligen väl motiverad (jfr s. 17 och s. 38 f.). De sakkunniga har i sina kostnadsberäk- ningar utgått ifrån att yrkeslärarkan-

didat erhåller ersättning även under nyssnämnda de] av utbildningen efter samma normer, som nu gäller den andra terminen, d. v. s. 1 020 kronor per må— nad. I fråga om ersättning till lärar- kandidat i utbildningskurs för blivande handelslärare har de sakkunniga räknat med oförändrade ersättningsbelopp (se 5. 15). Till deltagare i lärarutbildnings- kurs för läroverksingenjörer utgår en— ligt nu gällande bestämmelser ersättning under terminen för den praktisk—peda-

gogiska utbildningen med 1 020 kronor per månad. De sakkunniga föreslår en höjning av detta belopp och har räknat

med en sammanlagd ersättning för nämnda termin om 6000 kronor per lärarkandidat.

b) Årliga kostnader för utbildning av heltidsanställda lärare i yrkesämnen

Avlöningar Omkostna- Ersättning och der, materiel, till lärarkan- 152313

arvoden böcker m. m. didaterna Stor-Stockholm .................. 1 115 000 285 000 980 000 2 380 000 Göteborg ........................ 325 000 32 000 735 000 1 092 000 Malmö—Lund .................... 320 000 32 000 735 000 1 087 000 Linköping ....................... 260 000 25 000 665 000 950 000 Sundsvall ....................... 175 000 16 000 490 000 681 000 Summa kronor 2 195 000 390 000 3 605 000 6 190 000

Ovan har under respektive utgifts- poster även upptagits de beräknade

kostnaderna för blivande yrkeslärares assistentlärartjänstgöring.

KAPITEL 14-

Sammanfattning

Den ökade omfattningen av försöks- verksamheten med 9—årig enhetsskola samt yrkesutbildningens allt snabbare utveckling under de senaste åren har kommit bristerna i den nuvarande ut— bildningen av lärare i vissa yrkesäm- nen och frånvaron av lärarutbildning i vissa andra att framstå såsom häm- mande faktorer. Än allvarligare avteck— nar sig dessa brister inför perspektivet av det svenska skolväsendets planerade och till en del redan beslutade utbygg- nad. De år 1957 fastställda riktlinjerna för enhetsskoleorganisationens allmän- na genomförande med läsåret 1972/73 som slutmål samt det allmänt omvittna— de behovet av ökad yrkesutbildning — understruket av departementschefen i statsverkspropositionen för budgetåret 1959/60 — fordrar sådana åtgärder, att resurser av permanent art står till för- fogande vid en ökad och vidgad utbild— ning av lärare i yrkesämnen.

Lärarnas egen utbildning måste noga avpassas med hänsyn till deras kom- mande arbetsuppgifter. För de sakkun- niga har det framstått som särskilt be- hövligt att söka utreda de arbetsupp— gifter, som Väntar blivande lärare i yrkesämnen inom den framväxande en- hetsskolans högstadium.

I tre olika arbetssammanhang kan enhetsskolans elever erhålla praktisk yrkesorientering eller förberedande yr- kesutbildning, nämligen inom enhets— skolan, i yrkesskolor och företagsskolor samt —— i icke skolmässiga former —

på arbetsplatser inom näringslivet. Ifråga om praktikarbetet i skolmässiga former har samhället redan åtagit sig ansvaret för lärarfrågan. De sakkunniga har funnit, att även den i icke skolmäs- siga former ordnade praktiken fordrar statens medverkan till utbildning och anställning av lärarpersonal samt före— slår en ny lärargrupp, branschlärarna, för den till arbetsplatserna inom nä- ringslivet förlagda utbildningen. Bland de mot industri och hantverk samt han- del inriktade grenarna av enhetssko- lans årskurs 9y synes utbildning av lärare i yrkesämnen främst vara er— forderlig för metallyrken (gren 3), han- del (gren 6), hantverk och blandade yrken (gren 7a), allmänpraktisk verk- stad (gren 7b) och teknisk gren (gren 8). Vidare föreligger behov av utbild- ning av lärare för byggnadsindustrins huvudyrken.

Vid utbildning av lärare kombineras i vissa fall den pedagogiska och den fackliga utbildningen. I andra fall för- utsättes att lärarkandidaten tillägnat sig erforderliga fackkunskaper och färdig- heter före lärarutbildningens påbörjan- de; därigenom kan bl. a. tiden för den egentliga lärarutbildningen i regel ned- bringas högst väsentligt. De sakkunniga föreslår, att utbildningen av lärare i yr- kesämnen i princip sker efter detta se- nare alternativ.

Med hänsyn till arten av den peda- gogiska verksamheten använder de sak- kunniga dels för lärarna i yrkesarbete

med tillhörande yrkesteori beteckning- en yrkeslärare, som även innefattar lä- rarna i metallyrken, branschlärarna, lä- rarna på allmänpraktisk verkstad och lärarna för byggnadsindustrins huvud- yrken, dels beteckningen ämneslärare, som omfattar handelslärarna samt äm- neslärarna i tekniska ämnen, matema-

tik m. m.

De sakkunniga har eftersträvat att för var och en av nämnda lärarkategorier inom en relativt begränsad utbildnings- tid utforma en ändamålsenlig lärarut- bildning. Främst med tanke på rekryte— ringen föreslås en skälig ersättning till lärarkandidaterna under utbildnings- tiden.

Beträffande utbildningen av yrkes- lärare föreslår de sakkunniga,

att den skall omfatta ett läsår, varvid den första terminen utgör en utbild— ningskurs om 15 veckor, medan den andra terminen omfattar assistentlärar- tjänstgöring med dels under 15 veckor auskultationer och lärartjänstgöring un- der handledares tillsyn, dels under 3 veckor sammanfattning, repetition och redovisning samt slutprov,

att som inträdesfordringar skall gälla bl. a. kravet på sju års praktiskt arbete i vederbörande yrke och en god allmän- bildning, motsvarande minst kravet på godkänt avgångsbetyg från enhetssko- lan, samt

att varje yrkeslärare, som genomgått fullständig yrkeslärarutbildning, skall förklaras behörig för yrkeslärartjänst i 1. vederbörande yrke inom yrkesskol-

väsendet,

2. inom yrkesskolväsendet eventuellt förekommande grundutbildning (på 9y-planet) för en grupp yrken, vari vederbörande yrke ingår, samt

3. viss gren eller i förekommande fall visst yrkesområde inom enhetssko- lans årskurs 9y.

Den föreslagna yrkeslärarutbildning-

en är avsedd att innefatta all utbildning av yrkeslärare för den förberedande och egentliga yrkesundervisningen inom industri och hantverk.

Med hänsyn till vunna erfarenheter inom den pågående försöksverksamhe— ten med enhetsskolans årskurs 9y fin- ner sig de sakkunniga böra anföra spc- ciclla synpunkter beträffande vissa yr— keslärarkategorier, nämligen

lärare i metallyrken, vilka bör kunna meddela dels en för olika metallyrken gemensam grundutbildning, dels en me- ra specialiserad fortsatt utbildning, in- riktad mot ett visst yrke eller en viss yrkesgrupp,

byggnadsindustrilärare, vilka beräk- nas handha 1. den för de tre byggnadsyrkena _—

mureri, byggnadsträarbete och bygg- nadsgrovarbete —— gemensamma grundutbildningen i yrkesskola för elever från enhetsskolans årskurs 9y och

2. det speciella yrkesarbete inom yrkes- skolan, inom vilket vederbörande lä- rare haft huvuddelen av sin yrkes— praktik förc lärarutbildningens på- börjande;

till byggnadsindustrilärarnas uppgifter

skall även höra att leda och fördela ar-

betet på elevbygge samt att handleda och instruera under pågående produk- tivt arbete på byggnadsplats,

branschlärare, i vilkas arbetsuppgif- ter beräknas ingå att

1. hjälpa företagen att planlägga yrkes— praktiken och tillse, att denna full- följes på ett ur utbildningssynpunkt lämpligt sätt,

2. meddela eventuell grundläggande praktisk utbildning för periodvis sammanförda elever inom bransch- området,

3. meddela, respektive övervaka den yrkesteoretiska utbildningen och

4. medverka i kurser för handledare

(yrkesombud) och branschinstruk- törer,

Iärare på allmänpraktisk verkstad, vilka beräknas fullgöra sina arbetsupp- gifter inom den allmänpraktiska verk- staden med dess för närvarande huvud- sakliga inriktning på metallarbete och tillämpningar på motorteknik, elteknik och ytbehandling och som därför torde behöva en viss kompletterande yrkes— träning vid sidan av den egentliga lä— rarutbildningen.

Utbildningen av ämneslärare i tek- niska ämnen, matematik m. m. föreslås omfatta två terminer. Denna utbildning är avsedd för gymnasieingenjörer med dels kvalificerade betyg i för den till— tänkta lärartjänsten betydelsefulla äm- nen, dels viss väl vitsordad tjänstgö- ring inom näringslivet. Lärarkurserna föreslås även avpassade för utbildning av högskoleingenjörer. Jämväl fack- skoleingenjörer beräknas efter viss komplettering kunna vinna inträde.Den första terminen anslås i stor utsträck- ning åt kompletterande studier i mate- matik och fysik, medan den andra ter- minen ägnas åt den egentliga lärar— utbildningen.

De sålunda utbildade lärarna beräk- nas huvudsakligen komma att tjänst- göra som ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m. m. inom

1. enhetsskolans högstadium,

2. yrkesskolväsendet och

3. den praktiska realskolan. För utbildningen av handelslärare föreslår de sakkunniga en kurstid om en termin (18 veckor). Den föreslagna utbildningens uppläggning ansluter sig nära till den av överstyrelsen för yrkes- utbildning anordnade handelslärarut- bildningen.

I de utarbetade undervisningsplaner— nu har de sakkunniga sökt ange utbild- ningens huvudinnehåll och den tid, som ungefärligen kan disponeras för skilda

kursavsnitt. I möjligaste mån har anta- let schemabundna timmar nedbringats. Friare arbetsformer rekommenderas, bl. a. behandlingen av vissa kursavsnitt i mindre grupper. Metodiska handled- ningar och erforderlig litteratur för lektionsförberedelser o.dyl. beräknas stå till lärarkandidaternas förfogande. De skilda tim- och kursplanerna med därtill fogade anvisningar anger huvud- innehållet i den pedagogiska utbild— ningen av

yrkeslärare,

handelslärare och

ämneslärare i tekniska ämnen, mate—

matik m. m.

Inom den förberedande och egentliga yrkesundervisningen handhar timlärar- na en påfallande stor del av undervis— ningen. I utredningsarbetet angående rekrytering och utbildning av timlärare i yrkesämnen har de sakkunniga i detta sammanhang bortsett från timlärare, som redan erhållit grundläggande peda- gogisk utbildning och som därför en- dast behöver viss kompletterande ut- bildning. Till behandling upptas endast utbildningen av sådana timlärare, vilka helt eller nästan helt saknar pedago- gisk utbildning. Dessa timlärare repre— senterar en rad olika yrken _ ingen- jörer, verkmästare, förmän, kamrerare, korrespondenter, handelsföreståndare m. fl. — och äger i allmänhet god yrkes- kunnighet inom respektive undervis- ningsämne.

Då berörda timlärares undervisning omspänner flertalet av inom den för- beredande och egentliga yrkesunder- visningen förekommande praktiska och teoretiska yrkesämnen, är det ett syn- nerligen mångskiftande utbildningsbe- hov, som skall tillgodoses. De sakkun- niga föreslår anordnandet av en rad kortare och längre kurser av olika typer, t. ex. regionala (afton-)kurser om 25 it 30 timmar under pågående läsår för lä-

rare inom olika ämnes- och yrkesom- råden, branschvis anordnade lokala el- ler regionala kurser med starkt redu- cerat timantal och avsedda för timlä- rare med speciella arbetsuppgifter, sommarkurser om cirka två veckor för lärare inom skilda ämnes- och yrkes- områden, allmänna pedagogiska kurser om fem veckor avsedda bland annat för timlärare med mera omfattande tjänst- göring och för instruktörer inom in- dustri— och hantverksföretag, samt spe- ciella kurser för timlärare i maskin- skrivning och stenografi.

I syfte att erhålla ett säkrare under- lag för utredningen angående organisa- tionen och utbyggnaden au lärarutbild- ningen i vad den avser heltidsanställda lärare i yrkesämnen inom industri och hantverk samt handel har de sakkun- niga bl. a. genom särskilda experter lå— tit utföra vissa beräkningar beträffan- de det förväntade behovet av berörda lärare. En försiktig bedömning av de

gjorda undersökningarna ger till resul- tat, att utbilduingsverksamhet erfordras på minst fem platser. Den stadigvaran- de och med egna lokaler utrustade verk- samheten bör enligt de sakkunnigas be- dömande kunna inskränkas till tre plat- ser. Till de två övriga orterna kan för- läggas en i förhyrda lokaler bedriven verksamhet, syftande till att fylla ett mera tillfälligt och närliggande utbild- ningsbehov.

Det geografiska läget, tillgången på ett rikt differentierat utbildningsväsen, förekomsten av olika institutioner och företag samt möjligheterna att till verk- samheten knyta specialister på skilda områden har för de sakkunniga i första hand varit bestämmande vid uppgöran- det av förslag till utbildningsorter.

De sakkunnigas förslag till utbild- ningsverksamhetens omfattning och för- läggning framgår av nedanstående sam- manställning.

Skulle det framtida lärarbehovet mo-

Årlig utbild- Stadigvarande ärlig Tillfällig årlig ning av föl- utbildning av utbildning av jande antal Summa . . följande antal följande antal ämneslärare i årligen Utblldnmgsort tekniska utbildade ämnen, lärare yrkes- handels- yrkes- handels- matematik lärare lärare lärare lärare m. m. Stor-Stockholm ........ 90 30 12 132 Göteborg .............. 60 30 12 102 Malmö-Lund ........... 60 30 12 102 Linköping ............. 60 130 90 Sundsvall ............. 60 60 Summa 210 90 120 30 36 486

1 I viss utsträckning torde det bli nödvändigt att förlägga övningslektioner även till handels-

gymnasiet i Norrköping.

tivera en stadigvarande utbildnings- verksamhet på ytterligare en ort, bör Sundsvall ifrågakomma i första hand. Det erforderliga antalet lärartimmar per läsår på de olika utbildningsorter- na framgår av tablån å s. 159. De sakkunniga föreslår, att till ut-

bildningen av lärare i yrkesämnen kny- tes ett antal lektorat i psykologi och pe- dagogik, vilkas innehavare även i viss utsträckning skall handleda lärarkandi- daterna vid deras undervisningsövning- ar; därigenom skapas ökade möjligheter att samordna utbildningens teoretiska

Antal lärartimmar för utbildning av Minskning på grund av Summa Utbildningsort ämneslärare möjligheter lärar- yrkes- handels- i tekniska till gemensam timmar lärare lärare ämnen mate- undervisning matik m. m. Stor-Stockholm ............... 3 856 1 552 980 138 6 250 Göteborg ..................... 2 708 1 552 980 138 5 102 Malmö-Lund ................. 2 708 1 552 980 138 5 102 Linköping .................... 2 708 1 552 _ 44 ' 4 216 Sundsvall .................... 2 708 —— _ — 2 708 Summa 14 688 6 208 2 940 458 23 378

och praktiska moment. För utbildnings- verksamheten i Stor-Stockholm föreslås fyra lektorat och för utbildningsverk- samheten i Göteborg och Malmö-Lund tre lektorat för var och en av de båda orterna. Den på nämnda tre platser återstående undervisningen, som utgör långt mer än hälften av hela timantalet, beräknas bestridd genom timlärare och särskilt engagerade experter. För ut- bildningen i Linköping och Sundsvall föreslås tills vidare anställning av tre respektive två lärare för undervisning i psykologi, pedagogik, allmän under- visningsmetodik m. 111. Även på sist- nämnda orter erfordras utöver de hel- tidsanställda lärarna i motsvarande om- fattning undervisning genom timlärare och särskilt engagerade experter.

Det för berörda utbildning erforder- liga lokalbehovet blir för var och en av orterna Göteborg och Malmö-Lund 530 m”. För utbildningsverksamheten i Linköping och Sundsvall erfordras högst 440 m2 respektive högst 350 m2.

Såväl i Göteborg som i Malmö-Lund bör en i utbildningsverksamheten enga- gerad lektor i psykologi och pedagogik förordnas till studierektor. Den lokala ledningen av den till Linköping och Sundsvall förlagda utbildningen bör lämpligen anförtros åt en av rektorerna för de på respektive orter befintliga lä- roanstalter, som tjänstgör som övnings-

skolor. Den lokala ledningen av den till Göteborg och Malmö-Lund förlagda ut- bildningen av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik 11]. In. bör ordnas på motsvarande sätt.

Beträffande den till Stor-Stockholm projekterade utbildningen av lärare i yrkesämnen föreslår de sakkunniga in- rättandet av en fullständigt utbyggd lä- roanstalt, för vilken användes beteck— ningen lärarinstitut.

Inom ramen för sin verksamhet skall lärarinstitutet ombesörja den egentliga kursgivningen i samband med utbild- ningen av lärare i yrkesämnen. Den interna övningsskolan föreslås orga- niserad bl. a. med tanke på de olika lä- rarkategorier, som där har att fullgöra auskultationer och övningsundervis- ning. Den bör ge en allsidig bild av yr- kesundervisningen på olika stadier inom berörda områden och den bör ur under- visningsmetodisk synpunkt vara ett re- presentativt och mångsidigt studie- objekt. Enligt de sakkunnigas mening har man anledning förvänta, att lärar- institutet i många avseenden kommer att verka impulsgivande och vägledande för övrig utbildning av lärare i yrkes- ämnen.

De sakkunniga anser emellertid, att lärarinstitutet utöver sin betydelsefulla funktion i samband med lärarutbild- ningen i hög grad kan beräknas med—

verka till lösningen av även andra upp- gifter. En sådan, som i förevarande sammanhang är särskilt aktuell, är sam- ordningen mellan förberedande yrkes- utbildning på enhetsskolans högstadium och övrig yrkesutbildning. Vidare må anföras, att såväl inom den förberedan- de som den egentliga yrkesundervis- ningen undervisningsmetoder, utbild— ningsformer och utbildningsgång inom stora områden ännu är föga utprövade. Den speciella metodiken för teoretisk och praktisk undervisning i olika äm- nen och yrken, möjligheterna att t. ex. genom skiftesgång och växelutbildning effektivare kunna utnyttja maskiner och annan utrustning, användbarheten hos och effekten av olika slags undervis- ningsmateriel, läroböcker, audiovisuella hjälpmedel In. ni. bör göras till föremål för en intensifierad försöksverksamhet. Den statliga övningsskolan kan fylla en' viktig funktion i detta omfattande och krävande arbete.

Det måste självfallet vara av stor be- tydelse, att lärarkandidaterna under sin utbildning vistas vid en skola, som är livligt engagerad i det pedagogiska re- formarbetet. Lärarinstitutet med sin öv- ningsskola kan även därigenom förvän— tas bli en värdefull impulsgivare för ett fortskridande nydaningsarbete på den förberedande och egentliga yrkesunder- visningens områden.

Vid lärarinstitutets övningsskola be- räknas årligen omkring 350 ungdomar erhålla undervisning. Enligt de sak- kunnigas mening bör den få karaktär av riksskola.

Lärarinstitutets övningsskola föreslås omfatta 15 avdelningar för industri och hantverk och 5 avdelningar för handel.

Lärarinstitutets lokala ledning bör enligt de sakkunniga anförtros åt en sty- relse omfattande fem personer, nämli- gen en representant för skolöverstyrel- sen, en representant för överstyrelsen

för yrkesutbildning, två representanter för arbetsmarknadens parter samt som självskriven ledamot lärarinstitutets rektor. Vid dennes sida bör som när- maste medhjälpare stå tvenne biträdan- de rektorer för den interna övningssko- lan, den ene knuten till avdelningarna för industri och hantverk, den andre till avdelningarna för handel. Vid lä- rarinstitutet föreslås följande personal bli anställd:

1 rektor 2 biträdande rektorer 4 lektorer i psykologi och pedagogik 5 yrkeslärare 8 ämneslärare 1 gymnastiklärare 1 kurator

1 kamrer 1 kanslibiträde 2 kontorsbiträden 1 telefonist 2 vaktmästare

Lokalbehovet beräknas uppgå till om- kring 7 045 m2.

Då den till lärarinstitutet knutna öv- ningsskolan får karaktär av riksskola, anser de sakkunniga, att vid institutet bör inrättas ett elevhem. Detta föreslås bli uppfört för 150 elever och lärarkan- didater.

Beträffande överinseendet över den i föreliggande betänkande föreslagna ut- bildningen av lärare i yrkesämnen må först framhållas, att de sakkunniga än- nu icke tagit ställning till frågan om den centrala ledningen av yrkesutbildningen i dess helhet. De sakkunniga föreslår därför att överinseendet över den i det- ta betänkande föreslagna lärarutbild- ningen tills vidare ordnas i anslutning till nuvarande organisation och så, att hänsyn tages till de nuvarande för- hållandena. Utbildningen av yrkeslä- rare och handelslärare samt de för des- sa lärare föreslagna lärarutbildnings- anstalterna ställes således under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning,

medan den föreslagna lärarutbildningen av ingenjörer ställes under tillsyn av skolöverstyrelsen.

Blivande innehavare av sådana lärar- tjänster, för vilka lärarutbildning före- slagits i detta betänkande, skall enligt de sakkunnigas uppfattning ha förvär- vat antingen här föreslagen eller där- med fullt jämförlig pedagogisk utbild— ning. Vissa dispensmöjligheter bör dock ifrågakomma.

Utbildningen av lärare i yrkesämnen samt lärarinstitutets verksamhet bör regleras genom en av Kungl. Maj:t ut- färdad stadga.

De i föreliggande betänkande före- slagna lärarna i yrkesämnen beräknas komma att tjänstgöra inom såväl det allmänna skolväsendet som inom yrkes— skolväsendet. Enligt i förevarande sam- manhang relevanta författningsbestäm- melser kan med ett undantag inrättas lärartjänster inom båda dessa områden för lärare ur samtliga de kategorier, som föreslagits i detta betänkande. Un- dantaget utgöres av branschlärarna. Ehuru dessa lärare förutsättes kunna bli placerade inom olika skolformer, före— slår de sakkunniga att tills vidare en- dast utfärdas bestämmelser, som möjlig- gör inrättandet av tjänster för nämnda lärarkategori vid försöksskolor.

I och med att utbildningen av lärare i yrkesämnen inom industri och hant- verk samt handel ordnas på här före- slaget sätt och blir obligatorisk, bör be- rörda tjänster för lärarna i yrkesämnen inplaceras i det statliga lönesystemet.

Inledningsvis framhåller de sakkun— niga i samband med redovisningen för utförda kostnadsberäkningar, att en stor del av de framräknade beloppen hän— för sig till kostnaderna för den förbe- redande och egentliga yrkesundervis- ning, som kommer att meddelas elever— na vid det planerade lärarinstitutets övningsskola.

Vid anskaffandet av egna kurslokaler för de tre stadigvarande utbildnings- orterna Stor—Stockholm, Göteborg och Malmö-Lund synes beträffande de två sistnämnda orterna böra undersökas, om möjligheter föreligger att inköpa el— ler förhyra redan befintliga byggnader. I fråga om lärarinstitutet räknar de sak- kunniga nybyggnad såsom det till sy- nes enda möjliga och fnllt tillfredsstäl- lande alternativet. Vid beräkningen av inuesleringskostnaderna, vari ej ingår kostnader för anskaffning av tomt m. m., har de sakkunniga genomgående räk- nat med en byggnadskostnad av 1100 kronor per mi.

I engångskostnaderna för anskaffning av inredning och inventarier samt första uppsättning maskiner, verktyg, undervisningsmateriel o. dyl. ingår även kostnader för vissa speciella anordning— ar och hjälpmedel, avsedda särskilt för lärarutbildningen, samt inköp av böc- ker m. m.

De ungefärliga sammanlagda investe— ringskostnaderna beräknas bli följande.

Stor-Stockholm : Lärarinstitutet : Byggnadskostnader 7 750 000 Lärarinstitutet: In— redning och inven— tarier m. m. 1550 000 Elevhemmet ........ 3 700 000 13 000 000 Göteborg: Byggnadskostnader. . 583 000 Inredning och inven— tarier m. m. .. 125 000 708 000 Malmö—Lund: Byggnadskostnader. . 583 000 Inredning och inven— tarier m. m. 125 000 708 000

Summa 14 416 000

Vid beräkning av driftskostnaderzm har de sakkunniga för utbildning av timlärare under budgetåret 1960/61 räk- nat med anordnandet av 32 kurser för

omkring 1 300 lärare, instruktörer 111. fl. till en sammanlagd kostnad av 357000 kronor.

Kostnadsberäkningarna för utbildning av heltidsanställda lärare i yrkesämnen är ej fullständiga. Sålunda upptas t. ex. icke några hyreskostnader för den till Linköping och Sundsvall förlagda ut- bildningen; studiehjälpen till eleverna vid lärarinstitutets övningsskola har ej medräknats. I andra fall har det inte varit möjligt att närmare precisera vis- sa kostnader, t. ex. expenser som av- ser bränsle, lyse m. m. I syfte att nå fram till säkrare värden har de sakkun- niga bl. a. införskaffat uppgifter beträf- fande de faktiska kostnaderna för drif- ten av vissa skolor inom industrins och hantverkets samt handelns områden.

Vid beräkningarna av de årliga kost- naderna för löner, arvoden o. dyl. till de i lärarutbildningen engagerade lä- rarna har jämförelser anställts med när- mast motsvarande anstalter för lärarut— bildning, nämligen folkskoleseminarier- na och lärarhögskolan; i fråga om den till lärarinstitutet knutna övningssko- lan har jämförelser även anställts med verkstadsskolor, handelsskolor och handelsgymnasier,

Löneställningen för lärarna vid ut- bildningsanstalterna för lärare i yrkes— ämnen bör enligt de sakkunnigas mening vara sådan, att berörda lärare inte blir sämre ställda än lärarna vid folkskole- seminarier med folkskollärarlinje.

De sakkunniga anger även vissa sär- skilda arvoden, som upptagits i beräk- ningarna, t. ex. arvode till kursföre—

ståndarna i Linköping och Sundsvall samt arvode till personal vid de externa övningsskolorna :för uppgörandet av schemata för demonstrations- och öv- ningslektioner.

Beträffande omkostnader, böcker m. m. anger de sakkunniga vissa ersättningar o. dyl., som har principiell betydelse eller är av speciellt intresse, nämligen vissa resekostnader för lärare och lärarkandidater i samband med ut- bildningen, kostnader för anskaffning av undervisningsmateriel för lärarut- bildningen och för bokinköp samt er- sättning till lärarkandidaterna under nt- bildningstiden. Vad angår sistnämnda kostnad understryker de sakkunniga vikten av att ersättningen utgår efter sådana grunder, att rekryteringen av lä- rare i yrkesämnen inte försvåras. I frä- ga om yrkeslärarkandidaterna föreslås, att ersättning under båda utbildnings- terminerna skall utgå efter samma nor- mer, som nu gäller för den andra ter- minen, d. v. s. 1 020 kronor per månad. Beträffande lärarkandidaterna i utbild- ningskurs för blivande handelslärare räknar de sakkunniga med oförändrade ersättningsbelopp. Till deltagare i lärar- utbildningskurs för läroverksingenjö- rer föreslås för andra utbildningstermi- nen en höjning av beloppet från 1 020 kronor per månad till en sammanlagd ersättning för nämnda termin om 6 000 kronor per lärarkandidat.

De årliga kostnaderna för utbildning av heltidsanställda lärare i yrkesämnen beräknas med hänsyn till de angivna ut- gångspunkterna bli följande.

materiel,

Avlöningar Omkostnader, Ersättning Summa och materiel, tlll larar- kronor arvoden böcker m. m. kandidater

Stor-Stockholm .................. 1 115 000 285 000 980 000 2 380 000 Göteborg ........................ 325 000 32 000 735 000 1 092 000 Malmö-Lund .................... 320 000 32 000 735 000 1 087 000 Linköping ....................... 260 000 25 000 665 000 950 000 Sundsvall ....................... 175 000 16 000 490 000 681 000 Summa kronor 2 195 000 390 000 3 605 000 6 190 000

Reservation

av ledamonten hr Forssell

De sakkunniga har föreslagit, att över— inseendet över den föreslagna lärarut- bildningen i anslutning till nuvarande organisation ordnas provisoriskt, till dess att statsmakterna fattar definitivt beslut om den framtida centrala led- ningen av yrkesutbildningen (s. 132).

Majoriteten av de sakkunniga har där- vid funnit det vara mest ändamålsen- ligt, att utbildning av yrkeslärare och handelslärare ställes under tillsyn av överstyrelsen för yrkesutbildning, me- dan den föreslagna lärarutbildningen för ingenjörer ställes under tillsyn av skolöverstyrelsen. På denna punkt får jag anföra avvikande mening.

Även om de sakkunniga ännu icke framlagt något förslag om den framtida centrala ledningen av yrkesutbildning- en, kan det icke vara lämpligt att ut- forma provisoriet för tillsynen av lärar- utbildningen så, att denna tillsyn blir splittrad under uppbyggnadstiden. Det gäller en jämförelsevis omfattande och i viss mån ny lärarutbildning. Den lä- rarutbildning, som föreslås komma un- der skolöverstyrelsens tillsyn, nämligen utbildning av ingenjörer till lärare, får en relativt liten omfattning, medan den del av 1ärarutbildningsverksamheten,

som skall stå under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn, kommer att få de flesta eleverna. överstyrelsen för yr- kesutbildning har sedan många år haft tillsynen över lärarutbildningen för in- dustri, hantverk och handel och har här samlat en stor erfarenhet om hur sådan utbildning bör bedrivas. Skolöverstyrel- sens utbildning av ingenjörer till lära- re är en jämförelsevis ny företeelse.

Det kan lätt uppstå splittring och onö- dig tidsutdräkt, om en institution och dess verksamhet skall stå under till- syn av två centrala ämbetsverk. Former för samarbete mellan de båda centrala ämbetsverken finns för övrigt redan nu, bl. a. genom att en ledamot i översty- relsen för yrkesutbildning är från skol- överstyrelsen. Vidare skall såväl skol- överstyrelsen som överstyrelsen för yr- kesutbildning vara representerade i sty- relsen för lärarinstitutet genom vardera en ledamot.

Jag får därför föreslå,

att tillsynen över hela den lärarutbild- ning, varom här är fråga, tillsvidare utövas av överstyrelsen för yrkesutbild- ning.

BILAGA 1

Skolöverstyrelsens skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 september 1955 med hemställan om åtgärder för utredning av frågan om rekrytering

och utbildning av lärare i yrkesämnen

Till Konungen

De olika faserna av lärarutbildningen får för lärare i yrkesämnen på grund av den speciella inriktningen av deras ar- bete en delvis annan innebörd än för övriga lärare. Sålunda kommer den för varje lärare nödvändiga fackutbildning- en, som erfordras för att läraren skall fullt behärska det eller de arbets- eller kunskapsområden, där han skall hand- leda sina elever, för läraren i yrkesäm— nen mer omedelbart än för lärare i andra ämnen att anpassas efter den ak- tuella situationen i samhället utanför skolan. Läraren i yrkesämnen måste under sin fackutbildning lära sig be- härska en tidsenlig och tidsbesparande arbetsteknik, som fullt ut motsvarar det samtida näringslivets krav. Detta torde vara en av anledningarna till att dessa lärare i vårt land i så stor utsträckning får sin fackutbildning för och i nä- ringslivet utan någon som helst direkt anknytning till den pedagogiska utbild- ningen. Detta gäller framför allt lärare inom industri—, hantverks-, affärs- och kontorsyrken.

Den för lärarkallet förberedande, all- mänt pedagogiska utbildningen får för lärare i yrkesämnen en delvis annan inriktning än för flertalet lärare inom det allmänna skolväsendet, främst på grund av elevklientelets sammansätt- ning. Eleverna är i regel minst 15 år,

vilket medför en självklar inriktning på ungdoms— och vuxenpedagogik. Ele- vernas inriktning mot praktiska arbets- uppgifter skjuter däremot svarande pe- dagogiska problem i förgrunden. För den stora grupp bland lärarna i yrkes— ämnen, som har att direkt handleda sina elever i manuellt arbete, blir t. ex. den manuella inlärningsprocessen av sär- skilt intresse.

Den fackanknutna pedagogiska ut- bildningen, som i viss män kan sägas utgöra den tredje, sammanfattande fa- sen i lärarutbildningen, då de allmänna pedagogiska grundsatserna tillämpas på lärarens kommande arbetsområde och det elevklientel, som där blir aktuellt, bland annat i samband med demonstra- tions-, tränings- och övningslektioner, får också för läraren i yrkesämnen sin speciella karaktär. För nyssnämnda sto- ra lärargrupp t. ex. gäller det i regel att genom systematisk träning med ofta likartade arbetsuppgifter av stegvis ökad svårighetsgrad bygga upp vissa manuella färdigheter av betydelse för det aktuella arbetsområdet. Den spc— ciella undervisningsmetodiken blir där— igenom klart fackbestämd och ofta myc— ket omfattande oeh krävande. Den fack- anknutna pedagogiska utbildningen har därför blivit kärnan i det mesta av egentlig yrkeslärarutbildning, som före— kommer i vårt land. Vid fackseminarier— na, där lärare i husligt arbete, barna-

vård och i viss utsträckning sömnad ut- bildas, får utbildningen sin prägel främst av denna pedagogiska utbildning för facket, som där dock förenas med och byggs under av egentlig fackutbild— ning och allmänt pedagogisk utbildning. Vid seminarierna för yrkeslärare i söm— nad är förhållandena motsvarande, dock med den skillnaden, att fackutbildning- en där har karaktären av påbyggnad på tidigare utbildning direkt i facket.

Utbildningen av lärare för industri, hantverk och handel har kommit att i växande grad lägga tyngdpunkten vid allmän pedagogisk utbildning. Utbild— ningen handhades åren 1921—29 av Yrkespedagogiska Centralanstalten i Stockholm, med ett årligt statsanslag av 80 000 kronor. Verksamheten leddes av en föreståndare med ställning som rek- tor vid provärsläroverk i samråd med chefen för skolöverstyrelsens yrkesskol- avdelning. Vid behov och efter medgi- vande av skolöverstyrelsen kunde högst 5 sakkunniga tillkallas. Föreståndaren var även föredragande i vissa frågor i skolöverstyrelsen. Yrkespedagogiska centralanstalten hade lokaler i skolöver— styrelsen, som också skötte den ekono- miska förvaltningen.

Från 1929, då yrkespedagogiska cen- tralanstalten nedlades, överfördes verk— samheten till skolöverstyrelsens yrkes— skolavdelning. Anslaget minskades kraf- tigt och indrogs under åren 1933—36 helt. Därefter upptogs verksamheten på nytt inom skolöverstyrelsen och över- fördes 1944 till överstyrelsen för yrkes- utbildning, som därefter handhaft ut- bildning av ifrågavarande slag av lä- rare.

De av överstyrelsen för yrkesutbild- ning numera regelbundet anordnade längre kurserna om ca 15 veckor för blivande lärare vid verkstadsskolor och liknande skolor samt i handelsämnen har karaktären av pedagogisk utbild-

ning, medan fackutbildningen förvär- vats i näringslivet eller i särskilda mot näringslivet inriktade utbildningsan- stalter. Den speciella pedagogiska ut- bildningen fortsättes genom en termins aspiranttjänstgöring efter kursen för de blivande verkstadsskollärarna.

På jordbrukets och skogsbrukets om- råde förekommer pedagogisk utbildning huvudsakligen i form av korta fortbild- ningskurser, anordnade av Skogsstyrel- sen, domänstyrelsen och lantbrukssty- relsen för dem, som tidigare genomgått grundläggande fackutbildning och vill ägna sig åt instruktions- eller lärarverk- samhet inom facket.

Tillfredsställande arbets- och utveck- lingsmöjligheter för utbildningen av lä- rare i yrkesämnen i vårt land torde icke kunna åstadkommas förrän den sedan länge vilande tanken på en eller flera statliga övningsskolor för denna lärar- utbildning förverkligats. Först genom samverkan mellan lärarutbildningsan- stalterna och sådana skolor, där under- visningsmetodiken kan utformas och ut- prövas på olika arbetsområden och för olika elevklientel, kan kursplaner och instruktionsteknik på olika för vårt nä- ringsliv vitala arbetsområden bringas att fullt motsvara på en gång olika elev- gruppers behov och samhällets och nä- ringslivets berättigade krav.

I och med försöksverksamheten med enhetsskolan och dess utsträckning till högstadiet har en delvis ny kategori lä- rare i yrkesämnen tillkommit, nämli- gen de lärare, som har hand om den förberedande yrkesutbildningen i en- hetsskolans klass 9y. (De yrkesämnen, som därvid kan förekomma, har i hu- vudsak specificerats i 6 5 3 mom. av de den 30 juni 1955 utfärdade Allmänna försöksskolebestämmelserna.) Deras speciella arbetsuppgift ställer genom- gående samma krav i fråga om fackut- bildning, allmänt pedagogisk utbild—

ning och fackanknuten pedagogisk ut- bildning som för övriga lärare i yrkes- ämnen. Den skillnad, som man kan ha anledning att notera, om man jämför 9y-lärarna med de övriga, innebär när- mast en nyansering av utbildningskra— ven på vissa punkter.

Sålunda får kravet på fackutbildning för lärarna i 9y en något vidare inne- börd än för de övriga. De har i regel att ta hand om en grupp elever, som sedan kommer att sprida sig på olika arbets— uppgifter inom ett relativt stort yrkes- område. Såvitt möjligt bör lärarna där- för behärska den grundläggande arbets— tekniken för hela detta yrkesområde. Detta gör, att det kan finnas anledning att överväga, om man för deras del i första hand skall kräva teoretisk utbild— ning inom facket och därmed följande allmän överblick över hela arbetsområ- det. Det finns i detta sammanhang utan tvivel anledning att överväga nya rekry- teringsvägar för lärare inom vissa gre- nar av 9y, t. ex. teoretisk fackskolning med efterföljande praktisk påbyggnad eller utbildning vid fackseminarier av lärare även på andra områden än det husliga. En sådan ny rekryterings- och utbildningsväg för en lärargrupp, som delvis kan komma att tjänstgöra i klass 9y, utredes för närvarande inom över- styrelsen. Den avser fackutbildning ge- nom tekniskt gymnasium eller handels- gymnasium jämte anslutande praktik i näringslivet samt därpå följande allmän och fackanknuten pedagogisk utbild- ning vid särskilda, för dessa läraraspi- ranter organiserade kurser. De på så sätt utbildade lärarna avses inom olika skolformer kunna upprätthålla kombine— rade tjänster i teoretiska läroämnen och tekniska ämnen, resp. handelsämnen (yrkesämnen i enhetsskolan, yrkes— kunskap i folkskolan, praktiska läro- ämnen i praktiska realskolor och in- byggda linjer inom läroverk och folk- skolor).

I fråga om allmänt pedagogisk utbild— ning kan utbildningsbehovet för 9y-lä— rarnas del nyanseras på ett motsvaran— de sätt med hänsyn till deras i regel vi- dare arbetsfält. Det problem i samband med inlärningsprocessen, som blir sär- skilt aktuellt för dem att studera blir hur nya praktiska insikter och färdig- heter bäst kan meddelas i anslutning till på ett angränsande arbetsområde ti- digare inlärda. Deras elever kan näm- ligen ofta vara trevande och sökande och ha anledning övergå från en arbets— uppgift till en annan likartad för att där söka bygga vidare på vad de tidigare lärt.

Även kravet på fackanknuten pedago- gisk utbildning får för 9y—lärarna sin speciella nyansering i och med att de skall ge grundutbildning för ett stort yrkesområde och alltså söka lära ut de för hela detta yrkesområde gemensam- ma elementa. För att i mån av möjlig- het ge dem hjälp att lösa denna uppgift har skolöverstyrelsen de senaste åren anordnat särskilda fortbildningskurser för lärare i olika yrkesämnen med in- riktning på grundutbildningen i 9y. Detta provisorium, som införts i avvak- tan på mera permanenta anordningar för utbildning av lärare för förberedan- de yrkesutbildning kan knappast fort- sätta mycket länge till utan risk att be- tydande svårigheter för den förberedan- de yrkesundervisningen inom enhets— skolan kommer att uppstå.

Liksom behovet av fackutbildning samt allmän och fackanknuten pedago- gisk utbildning är gemensamt för alla lärarkategorier, föreligger också ett ge- mensamt behov av fortbildning, som bl. a. skall ge lärarna kännedom om nytt stoff och ny metodik inom arbetsområ- det. För lärarna i yrkesämnen kommer denna fortbildning helt naturligt att in- riktas på sådana saker som nyare ar- betsteknik (exempelvis de av översty—

relsen för yrkesutbildning anordnade fortbildningskurserna i hålkortsteknik eller djupfrysning) och ny instruktions- materiel (exempelvis nyssnämnda över- styrelses instruktionskurser i handha- vande av film, som inom yrkesundervis- ningen kan sägas vara ett ännu mera oumbärligt hjälpmedel än inom den all- mänbildande undervisningen). I fråga om de nödvändiga strävandena att hålla lärarna i kontakt med näringslivets ut- veckling vill överstyrelsen i detta sam- manhang även erinra om de förslag, som överstyrelsen för yrkesutbildning fram- lade i sin utredning angående utbild- ning av lärare för industri och hantverk (SOU 1947:55, s. 79) att yrkeslärare skulle kunna uttagas för hospitering och arbete under några månader inom in- dustri- och hantverkföretag. Detta myc— ket välbetänkta och av näringslivet varmt välkomnade förslag har hittills ej kunnat genomföras i önskvärd ut- sträckning.

För 9y—lärarna får kravet på fortsatt kontakt med yrkeslivets utveckling, t. ex. genom hospitering, sin särskilda innebörd, återigen genom deras vidare arbetsfält. Det är för deras del inte så mycket fråga om förändrad arbetstek- nik, då den grundläggande arbetstekni- ken inom ett stort yrkesområde i regel inte förändras så snabbt, men desto mera att få aktuell kännedom om nya yrkesvarianter inom arbetsområdet, nya specialiteter, som uppstått och som de- ras elever kan tänkas komma att ägna sig åt i en framtid och alltså i någon mån bör vara förberedda för.

Försöksverksamheten med förbere- dande yrkesutbildning i enhetsskolans klass 9y medför alltså ett delvis nytt lä- rarutbildningsproblem. Försöksledning- en har hittills strävat att i största möj- liga utsträckning förvärva lärare som genomgått av överstyrelsen för yrkes- utbildning anordnad eller annan lik-

värdig grundläggande pedagogisk ut- bildning. Som påbyggnad på denna ut- bildning har överstyrelsen såsom ovan nämnts anordnat särskilda informa- tionskurser med inriktning på klass 9y, dess elevklientel och den grundutbild- ning, som där skall förekomma. Med tanke på antalet läraradepter måste vis— sa betänkligheter redan nu uttalas, då det visar sig svårt att få tillräckligt många lärare, som verkligen före fort- bildningskursen skaffat sig en tillfreds— ställande facklig och pedagogisk utbild- ning. Svårigheterna i kvantitativt hän- seende kommer att skärpas i mycket hög grad, när utbyggnadstakten för enhets— skolan väsentligt ökas.

Det är därför oundgängligen nödvän- digt att i tid planera en kvalitativt och kvantitativt tillräcklig utbildning av bli- vande lärare i yrkesämnen i enhetssko- lans klass 9y.

I detta sammanhang måste man avvä— ga de krav i fråga om fackutbildning samt allmän och fackanknuten pedago— gisk utbildning, som bör ställas på de blivande 9y-lärarna, och precisera de fortbildningsmöjligheter, som måste finnas bl. a. i form av fortsatt kontakt med det produktiva arbetslivet. En vik- tig förutsättning för en sådan allmän planering och avvägning föreligger nu, då man efter de två första försöksåren med 9y har någon erfarenhet av hur fördelningen på olika grenar kan ske i samarbetet mellan enhetsskolan och nä- ringslivet. Överstyrelsen upptar också i den nya upplagan av timplaner och huvudmoment för försöksverksamheten specificerade tim- och kursplaner för en rad sådana grenar. De avdelningar av klass 9y som förlägges till yrkesskolan ansluter sig till sin allmänna karaktär mera till den utbildning som sedan åra- tal förekommer vid yrkesskolan. Även om yrkesskolavdelningarna av klass 9y ännu på grund av de första försöks-

distriktens struktur är relativt färre än vad man kan vänta och hoppas att de blir i framtiden, torde det därför inte vara omöjligt att redan nu bedöma lä- rarbehovet även för deras del.

Man får i detta sammanhang anled- ning överväga samspelet mellan yrkeslä- rarntbildningen inte bara för klass 9y i enhetsskolan och yrkesskolan utan ock- så för andra yrkesutbildningssamman- hang inom skilda näringsgrenar och skolformer. Lärare i yrkesämnen be- hövs i flera olika skolformer, som sor- terar under olika centralmyndigheter. Lärarbehovet ökar både i de egentliga yrkesskolorna och i den allmänbildande skolan, inte minst i folkskolan, vars nya undervisningsplan upptar ämnet yrkes- kunskap med relativt högt timtal inom alternativ 2 för åttonde och nionde klas- serna. Alla dessa lärare behöver i stort sett samma allmänt pedagogiska utbild- ning. En sådan utbildning kan i läng- den icke genomföras på ett tillfredsstäl- lande sätt, om man inte får möjlighet att fast knyta lärare, föreläsare och handle- dare till verksamheten.

Olika organisatoriska alternativ för lösning av de föreliggande problemen bör övervägas, däribland en fristående central lärarutbildningsanstalt eller flera skilda men samverkande centrala anstalter, knutna till olika berörda verk. Även en eventuell anknytning till den allmänna lärarutbildningen bör i detta sammanhang övervägas, bl. a. mot bak- grunden av omläggningen av klass- och ämneslärarutbildningen genom inrät— tande av lärarhögskolor.

De områden av näringslivet för vilka lärare i yrkesämnen behövs i klass 9y- är i huvudsak följande: handel och kon- tor, industri och hantverk, husligt ar- bete och vårdyrken samt jordbruk och skogsbruk. Lärarfrågan för samtliga dessa områden torde mer eller mindre beröras av vissa nyligen avslutade eller

ännu arbetande statliga utredningar. Sålunda har handelsutbildningssakkun- niga i sitt betänkande »Yrkesskolornas handelsundervisning m. m.» (SOU 1955: 14) framlagt vissa förslag beträf- fande utbildning av lärare för handels- och kontorsområdet.

Frågan om utbildning av lärare för industri och hantverk har senast berörts av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, som dock endast ingick på den kvanti- tativa sidan av problemet. Överstyrel- sen vill därför erinra om denna frågas tidigare behandling. Förslag om utbild- ning av lärare för industri och hantverk, delvis även berörande handelslärareut- bildningen, har tidigare framlagts i föl- jande sammanhang.

1. 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande (be- tänkandet avgivet 1912) föreslog inrät- tande av en statens normalskola för yr— keslärarutbildning, direkt underställd den av kommittén föreslagna överstyrel- sen för rikets tekniska skolor.

2. 1936 års yrkesskolsakkunniga före- slog i sitt betänkande (SOU 1938:49) ett återupprättande av den yrkespeda— gogiska centralanstalten och inrättande av en statlig övningsskola.

3. Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslog i sin ovan nämnda utredning angående utbildningen av lärare för in- dustri och hantverk (SOU 1947: 55) en lärarutbildningsverksamhet efter de lin- jer som nu tillämpas, helt knuten till en särskild byrå inom överstyrelsen för yr- kesutbildning, vilken också handhar förlagsverksamhet och bibliotek för yr- kesundervisningen. I samma utredning föreslogs också en statlig övningsskola av ganska betydande omfattning, för- lagd till Stockholm.

4. 1952 års yrkesutbildningssakkunni— ga ingick såsom ovan nämnts i sitt be- tänkande (SOU 1954: 11) endast på frå— gans kvantitativa sida och föreslog en

fördubbling av den hittillsvarande verk- samheten vid de längre kurserna och en avsevärd höjning av reservationsansla- get för yrkeslärarutbildningen. En så— dan höjning kom också till stånd, då riksdagen på hemställan av överstyrel— sen för yrkesutbildning anslog 532000 kronor till utbildning av yrkeslärare un- der innevarande budgetår. Förslaget om en ny utredning inom överstyrelsen för yrkesutbildning beträffande en statlig övningsskola föranledde ingen åtgärd.

Frågan rörande utbildning av lärare för husligt arbete och vårdyrken utre- des av 1953 års lärarinneutbildnings- kommitté. Lärarfrågan för jordbruk och skogsbruk torde komma att beröras av de innevarande år av chefen för jord- bruksdepartementet tillkallade sakkun- niga, som skall verkställa utredning rö- rande yrkesutbildningen inom jordbru- ket.

Tiden medger icke att man avvaktar slutförandet av samtliga här berörda ut- redningar, innan den nödvändiga över- synen av hela frågan om rekrytering och utbildning av lärare i yrkesämnen i klass 9y igångsättes. Om denna över— syn påbörjas nu, torde den dock med stöd av det material, som redan fram- kommit och som under den närmaste

tiden kan beräknas framkomma, kunna genomföras inom en sådan tidsrymd, att erforderliga åtgärder kan beslutas och genomföras, innan allvarliga svå- righeter hunnit uppstå.

Överstyrelsen finner det synnerligen angeläget, att en på snara praktiska åt- gärder syftande utredning av hela det här berörda frågekomplexet kommer till stånd. Frågans vikt och allmänna in- tresse och utredningens omfattande lia- raktär gör, att överstyrelsen ej vill stali- na vid att förorda en av överstyrelsen ensam eller i samråd med övriga berör- da verk företagen utredning, utan vill föreslå, att den snarast göres till föremål för offentlig utredning.

Med stöd av vad ovan anförts hem- ställer skolöverstyrelsen efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt vid- taga åtgärder för utredning av frågan om rekrytering och utbildning av lära- re i yrkesämnen främst med tanke på enhetsskolans klass 9y.

I ärendets handläggning har deltagit generaldirektören Rosén, ledamöterna Norinder, Engström, Beskow, föredra- gande, och Orring samt konsulenterna Stenholm och Åstrand.

Stockholm den 12 september 1955.

Underdånigst

Nils Gustaf Rosén

Börje Beskow

/Kerstin Lundén

BILAGA 2

Behovet av lärare i yrkesämnen på enhetsskolans högstadium (motsvarande) samt i de praktiska realskolorna '

Av förste aktuarie Hans-Georg Lindgren

Elevantalet

J Realskoleutredningen (SOU 1956:53) presenteras en tabell över folkmängden i åldrarna under 21 år. Med utgångs— punkt från denna har en beräkning av antalet barn i enhetsskolans olika klas- ser 5—9 under uppbyggnadsskedet gjorts. Tabell 1 grundar sig bl. a. på den förutsättningen, att utvecklingen t. o. m. 1961/62, då försöksverksamheten skall avslutas, kommer att bli relativt lång- sam och därefter gå i snabbare takt för att — enligt planerna — vara fullt ut- byggd i alla klasser fr.o.m. 1972/73. övergång till enhetsskola har förutsatts ske med början i klasserna 1 och 5. Av- gången vid flyttning från en klass till en annan är obetydlig utom för flyttning från klass 7 till 8 och från klass 8 till 9. Erfarenheterna av tidigare års försöks- verksamhet med enhetsskola visar en avgång mellan klasserna 7 och 8 på ca 2 % och mellan klasserna 8 och 9 på ca 12 %. När den 9-åriga skolan blir obliga- torisk, torde dessa skillnader minska. Det har sålunda förutsatts att avgången mellan klasserna 7 och 8 minskar till 1 % och mellan klasserna 8 och 9 suc- cessivt till 5 %.

Tabell 1 ger antalet elever i klasserna 5—9. För de år, under vilka enhetssko-

lans klass 9 existerat, har fördelningen på dess olika linjer varit ungefär föl- jande:

9a 2770 9g 18% 9y 55%

Det förutsättes, att dessa relationstal gäller även för framtiden. Emellertid rubbas dessa elevtal något därigenom att de praktiska realskoleformerna tro- ligen också kommer att kvarstå i någon form, även sedan enhetsskolan utbyggts. Genom en av rektor Wallinsson i Öre- bro utförd undersökning ges vissa in- dikationer om denna skolforms omfatt- ning i framtiden.

Tabell 2 visar en beräkning av antalet elever i de praktiska realskolornas fyra klasser, baserad på Wallinssons under- sökning, samt det i enhetsskolans mot- svarande klasser kvarvarande antalet elever. Förr eller senare måste rekryte- ringen till de praktiska realskolorna in- kräkta på elevantalet i enhetsskolan; det har antagits, att detta börjar ske fr. o. m. 1963/64 med 10 % av elevanta- let i praktiska realskolor, 1964/65 med 20 %, 1965/66 med 30 % o. s. v. Elev- antalet i de praktiska realskolorna har

antagits med lika delar inkräkta på elev- antalen i 9 a och 9 y, men icke i 9 g.

Tabell 2 visar sålunda det totala au-

talet elever på enhetsskolestadiet samt i praktiska realskolans högsta klass, som skall ha undervisning i yrkesämnen av något slag.

Lärarbehovet på enhetsskolans högstadium

Beträffande enhetsskolans klasser 7, 8 och 9 a är undervisningen i praktiska läroämnen relativt ringa och nästan ute— slutande begränsad till handelsämnen. En undersökning avseende läsåret 1957/ 58 visar, att av eleverna i de tre klas- serna följande procentuella antal erhål- lit undervisning i handelsämnen:

klass 7 22 % » 8 35 % och » 9 a 75 %

samt att antalet lärarveckotimmar pr 100 elever genomsnittligt varit:

i klass 7 16,8 » » 8 17,8 » » 9 a 22,0

Antages dessa tal bli gällande för åren framöver blir behovet av lärare i yrkes- ämnen (: handelsämnen) de i tabell 5 under gren 6 för klasserna 7, 8 och 9 a angivna.

För enhetsskolans klass 9 y måste en fördelning på de olika »yrkesgrenarna» företagas. Hur denna fördelning kom- mer att bli i framtiden, är givetvis yt- terst vanskligt att uttala sig om. En viss ledning kan erhållas genom studium av frekvensen av antalet tillsatta platser för olika yrkesgrupper inom den offent- liga arbetsförmedlingen, av fördelning- en på yrkesgrupper vid senaste folk- räkning samt av den fördelning på yr- kesgrenar, som konstaterats vid enhets- skolor och yrkesskolor under senare år (tabell 3). Dessa sifferserier har utgjort underlag för en rad diskussioner såväl med pedagogisk expertis som med de

sakkunniga in pleno. Resultaten av des- sa diskussioner och bedömanden, vilka givetvis snarare bör betraktas som en arbetshypotes än ett utredningsresultat, redovisas i tabell 4 a, den beräknade procentuella fördelningen på yrkesgrup- per av elever i 9 y åren 1955/56— 1972/73.

Tabell 4 b visar elevernas i 9 y beräk- nade fördelning i absoluta tal.

För beräkning av behovet av lärare i praktiska läroämnen i 9 y (motsva- rande) måste ytterligare några antagan- den göras. Nedan visas de genomsnitts- tal för undervisningsgruppernas stor- lek, som konstaterats under de senaste två åren (1956/57 och 1957/58) för de olika grenarna av 9 y, samt de genom- snittstal, som använts för slutåren i be- räkningarna.

Genomsnittligt antal elever

per grupp 1956/57—1957/58 1972/73 Gren 1 a 9,5 10 1 b 9,5 16 2 11,7 13 3 10,8 13 4—5 10,9 13 6 13,5 16 7 b 12,4 13 8 — 16 Byggnadsarbetare _ 13

I princip är det möjligt att ha en lä- rare (med statsbidrag) för 8 elever och att dela en gren, som har 17 eller fler elever. Det förefaller sannolikt, att man vid utbyggd enhetsskola kan räkna med undervisningsgrupper, som är något större än genomsnittet av minimum (8) och maximum (16), därför siffran 13

för flertalet grenar. I fråga om gren 1 a anses det med hänsyn till undervisning- ens karaktär olämpligt med mer än 10 elever i en grupp. I fråga om gren 1 b planeras ett system med biträdande lä- rare i varje grupp, varför en siffra när- mare maximigränsen där är berättigad. Även grenarna 6 och 8 kan enligt be- stämmelserna delas vid 17 eller fler ele- ver, men på grund av undervisningens teoretiska karaktär torde i praktiken delning komma att ske vid genomsnitt- ligt betydligt högre elevantal. Ett ge— nomsnittligt antal elever på 16 har där- för ansetts rimligt.

De av skolöverstyrelsen för läsåren 1955—58 utfärdade timplanerna har an- tagits gälla för hela den studerade pe- rioden. Här är dock att märka, att icke all undervisning i yrkesarbete bestrides av yrkeslärare. I vissa elevavdelningar ges den praktiska undervisningen helt eller delvis hos företag. Tablån nedan

Antages Gren 1955/56 1956/57 195ä7;9_ 1972/73 1 ........ 80 75 80 2 ........ 80 90 80 3, 4 och 5 80 80 80 7 b ...... 80 90 80 8 ........ _ 100 100

visar ungefärliga procentuella andelar av undervisningen i yrkesarbete, som i försöksdistrikt med 9 y under 1955/56 och 1956/57 handhafts av lärare. Undervisning i de teoretiska yrkes- ämnena bestrides alltid av lärare. Ele- ver, som går i yrkesskola (bl. a. grup- perna >>byggnadsarbetare>> och »övriga») erhåller all undervisning genom lärare.

I tabell 5 redovisas det på ovanstå- ende förutsättningar beräknade behovet av lärare i yrkesämnen på enhetsskolans högstadium. Eftersom man bör efter- sträva att även yrkesarbetet i så stor utsträckning som möjligt utföres under lärares ledning (icke endast till 80 % som ovan antagits) så torde det i tabel- len redovisade lärarbehovet i detta av- seende kunna betraktas som en under- kantsberäkning.

För sådana elever, som erhåller indi- viduell yrkespraktik, har beräkningar- na icke kunnat slutföras, då det i skri- vande stund icke avgjorts, hur många elever, som skall övervakas av varje lä- rare på denna gren, eller hur undervis- ningsskyldigheten skall beräknas för så- dana lärare. Såsom framgår av tabell 4 b, uppgår antalet elever i denna grupp enligt beräkningarna till ca 9100 år 1972/73.

Lärarbehovet för de praktiska realskolorna

I tabell 2 visas det beräknade antalet elever i var och en av de fyra klasserna av de praktiska realskoleformerna. På grundval av den tidigare omnämnda ut- redningen av rektor Wallinsson har det varit möjligt att fördela dessa elever på handels-, teknisk och hushållslinje. Spe- ciallinjer har inräknats under den tek- niska linjen. Följande fördelningstal har använts:

Handelslinje .................. 37 % Tekniska linjer ................ 40 % Huslig linje .................. 23 %

Beträffande beräkningen av lärarbe- hovet har i övrigt samma förfarings- sätt använts som ovan beskrivits för en- hetsskolan. Lärarbehovet för de prak- tiska realskoleformerna, vare sig de kommer att organisatoriskt ingå i en- hetsskolan eller förbli fristående från

denna, redovisas i tabell 6. Liksom i fråga om ovanstående beräkning för en- hetsskolan bör det här framhållas, att

beräkningarna endast gäller med de ovan och de i den Wallinssonska utred— ningen gjorda förutsättningarna.

Sammanfattning

De genomförda beräkningarna ger möj- lighet att under angivna förutsättningar genom sammanställning av siffrorna i tab. 5 och 6 beräkna det totala lärarbe— hovet inom 11 av de 12 lärarkategorier, som upptogs i de sakkunnigas skrivelse till Konungen den 18 september 1957. Dessa 11 lärarkategorier samt resulta— tet av beräkningarna återges i tabell 7. Det måste dock beaktas, att beräkning— arna uteslutande avser behovet av lä- rare i yrkesämnen i enhetsskolan och för enhetsskolepliktiga elevers under- visning i yrkesskola samt lärare i prak- tiska läroämnen i praktiska realskolan. Lärarbehovet på stadiet ovanför 9 y in- går sålunda icke i beräkningarna (bort- sett från praktiska realskolans klass 4).

Totalautalet lärare kommer att öka inom samtliga kategorier, när behovet av motsvarande lärare i från enhetssko- lan fristående yrkesutbildande skolor tas med i beräkningen. Vidare kommer antalet att ytterligare öka avsevärt inom vissa kategorier, när behovet av dessa lärare för andra uppgifter inom enhets- skolan tas med i beräkningen.

I enlighet med de sakkunnigas nyss- nämnda underdåniga skrivelse av den 18 september 1957 skulle det här röra sig om följande lärarkategorier, nämli— gen '

1) dels lärare i hushållsgöromål, söm- nad och barnavård, som i stor utsträck- ning tas i anspråk för undervisning i motsvarande övningsämnen i lägre klas- ser av enhetsskolan,

2) dels lärare i handelsämnen, som anlitas för undervisning i vissa allmän— na läroämnen, samt

3) dels lärare i tekniska läroämnen, som i viss omfattning bestrider under- visning i matematik, fysik och kemi.

De ökningar i lärarbehovet, som upp- står genom anlitandet av yrkeslärare för dessa ändamål liksom också behovet av lärare vid de från enhetsskolan fri- stående yrkesskolorna, belyses genom andra av de sakkunniga företagna un- dersökningar.

Sollentuna den 29 januari 1958.

Hans-Georg Lindgren

Tabell ]. Antalet barn (1 OOO—tal) i enhetsskolans klasser 5—9 (eller motsvarande) läsdren 1956/57—1972/73, fördelade på klasser

Klass Läsår 5 6 | 7 8 9 1956/57 ............. 13,3 12,2 7,5 4,9 3,1 1957/58 ............. 20,0 13,3 12,2 7,4 4,4 1958/59 ............. 25,4 20,0 13,3 12,1 6,7 1959/60 ............. 28,6 25,4 19,9 13,2 10,9 1960/61 ............. 34,0 28,6 25,4 19,7 11,9 1961/62 ............. 38,2 34,0 28,6 25,1 18,0 1962/63 ............. 46,8 38,2 34,0 28,3 23,0 1963/64 ............. 55,2 46,8 38,2 33,6 26,0 1964/65 ............. 63,6 55,2 46,8 37,8 31,0 1965/66 ............. 72,0 63,6 55,2 46,3 35,0 1966/67 ............. 80,4 72,0 63,6 54,7 43,0 1967/68 ............. 88,4 80,4 72,0 63,0 51,0 1968/69 ............. 97,5 88,4 80,4 71,3 59,0 1969/70 ............. 95,5 97,5 88,4 79,5 67,0 1970/71 . , ............ 93,6 95,5 97,4 87,5 76,0 1971/72 ............. 91,7 93,6 95,5 96,4 83,0 1972/73 ............. 92,8 91,7 93,6 94,5 91,6

Tabell 2. Antalet barn ( 1 OOO-tal ) i enhetsskolans klasser 7, 8 och 9 samt i praktiska realskolor eller däremot svarande studiegång inom enhetsskolan åren 1956/57—1972/73

Enhetsskolan, klass Praktisk realsk., klass Läsår 7 8 9a 9g 9y H;” 1 2 3 4 1956/57 .......... 7,5 4,9 0,9 0,3 1,9 3,1 4,5 4,0 3,3 2,1 1957/58 .......... 12,2 7,4 1,2 0,7 2,4 4,3 4,6 4,2 3,5 2,2 1958/59 .......... 13,3 12,1 1,8 1,2 3,7 6,7 4,8 4,4 3,6 2,3 1959/60 .......... 19,9 13,2 2,9 2 0 6,0 10,9 5,0 4,5 3,7 2,3 1960/61 .......... 25,4 19,7 3,2 2,2 6,5 11,9 5,1 4,7 3,8 2,4 1961/62 .......... 28,6 25,1 4,9 3,2 9,9 18,0 5,3 4,8 4,0 2,5 1962/63 .......... 34,0 28,3 6,2 4,2 12,6 23,0 5,4 4,9 4,1 2,6 1963/64 .......... 37,6 33,1 6,8 4,7 14,1 25,6 5,6 5,1 4,2 2,6 1964/65 .......... 45,6 36,8 8,0 5,6 16,5 30,1 5,8 5,2 4,3 2,7 1965/66 .......... 53,5 44,7 8,9 6,2 18,6 33,7 5,8 5,3 4,4 2,7 1966/67 .......... 61,2 52,6 10,7 7,8 22,7 41,2 5,9 5,3 4,4 2,7 1967/68 .......... 69,0 60,4 12,6 9,3 26,9 48,8 5,9 5,3 4,4 2,8 1968/69 .......... 76,9 68,1 14,6 10,7 31,1 56,4 5,9 5,4 4,4 2,8 1969/70 .......... 84,2 75,7 16,4 12,2 35,2 63,8 5,9 5,4 4,5 2,8 1970/71 .......... 92,6 83,2 18,4 13,6 39,4 71,4 6,0 5,4 4,5 2,8 1971/72 .......... 90,1 91,4 20,5 14,9 43,6 79,0 6,0 5,5 4,5 2,8 1972/73 .......... 87,6 89,0 22,4 16,6 48,1 87,1 6,0 5,5 4,5 2,8

Tabell 3. Normalformer för undervisning av olika yrkesgrupper på 9y—stadiet. Procen-

tuell fördelning . Antal yrkes- . Antal elever i Gren , Antal ml' verksamma Antal elever 1 gy yrkesskolor Yrkesgrupp satta platser av 9y år 1956 en]. 1950 års tolkräkn. 55/56 56/57 57/58 55/56 56/57 A. Grundutbildning i enhels- eller yrkesskola 1 a Jordbruk ....... 3,5 21,3 2,1 2,3 2,0 10,8 8,6 1 b Skogsbruk ...... 4,3 2,7 2,0 2,5 2,2 3,3 2,7 1 c Trädgårdsskötsel 1,3 0,9 0,2 0,3 0,3 0,8 0,6 2 Husl. arb. m. m. 35,9 5,6 23,1 22,2 23,2 16,6 17,5 3 Metall- o. maskin- ind .......... 4,1 8,6 23,6 24,5 22,1 19,4 21,4 4 a Träindustri ..... 1,7 3,1 2,2 2,0 1,8 2,6 1,9 4 b Pappersmasse- ind. o. d ...... 0,4 2,0 0,2 0,4 0,4 0,4 0,2 5 Textil— o. bekläd- nadsind ....... 2,3 5,1 1,2 1,7 2,6 2,5 2,5 6 Kontor, försäljn. 8,5 18,3 29,5 29,6 28,1 30,1 30,0 8 Verkm., tekniker o. d .......... 0,6 3,4 0,2 1,7 2,1 1,1 1,3 Summa 62,6 71,0 84,3 87,2 85,0 87,6 86,7 E. Skolmässig utbildning i yrkesskola Byggnadsarbe- tarel ......... 14,2 4,5 2,5 1,0 2,3 4,3 4,4 Övrigaz ........ 7,8 9,0 9,6 8,7 8,0 7,1 8,1 Summa 22,0 13,5 12,1 9,7 10,3 11,4 12,5 C. Individuell yrkespraktik i företag3 Summa 15,4 15,5 3,6 3,1 4,7 1,0 0,8 Summa summa- rum ......... 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

1 Cementarbetare, grovarbetare,murare och byggnadsträarbetare. ” Gruvarbetare, järn- och metallverksarbetare, gjuteriarbetare, finmekaniker, bokbinderiar- betare, typografer, fotografer, sadelmakare och tapetserare, glasmästeriarbetare, rörarbetare eller montörer, målare, Sjöfartspersonal, tandsköterskor, frisörer. ” I huvudsak följande kategorier: fiskeripersonal, guld— och silverarbetare, sten- och stenvaru- arbetare, litografer och kemigrafer, livsmedelsarbetare, skinn— och läderindustriarbetare, gum- miindustriarbetare, arbetare i kemisk-teknisk industri, vissa byggnadsarbetare (t. ex. gatu- byggn.), arbetare i kraft- och gasverk, transportarbetare, post-, telegraf— och telefonpersonal,

lagerarbetare.

Tabell 4 a. Den beräknade procentuella fördelningen pd yrkesgrenar av eleverna i 9 y, åren 1955/56—1972/73

Yrkesgren av 9y (motsvarande) Andra yrkes— 1 a 0. c 1 b 2 3 4 5 6 7 b 8 gliuplifrll Indiv. År Jord— Skogs- Hush. Metall Trä- Textil- Kon- Allm.- Tekn. yr ess 0 01" yrkes- Total bruk bruk Söm- etc. 0. pap- ind. tor prakt. prak— etc. etc. nad pers- etc. För— verkst. Bygg- . tik Barna- ind. säljn. "315" Övriga vård är - 1955/56 ..... 1.5 1.1 20,9 20,0 1,4 1,1 26,7 3,9 — 0,8 2,2 20,4 100 1956/57 ..... 2,3 1,8 20,5 20,3 1,7 0,8 26,7 5,3 1,2 0,6 1,9 16,9 100 1957/58. . . . . 2,0 1,6 21,2 18,2 0,8 3,0 25,0 5,5 1,7 0,9 2,6 17,5 100 1958/59 ..... 1,9 1,5 20,8 19,4 1,3 1,6 26,0 4,9 1,5 0,8 2,2 18,1 100 1959/60 ..... 2,3 1,7 20,4 18,7 1,4 1,7 25,3 5,2 1,7 0,9 2,6 18,1 100 1960/61 ..... 2,7 1,9 20,0 17,9 1,5 1,8 24,7 5,5 1,8 1,0 3,1 18,1 100 1961/62 . . . . . 3,1 2,0 19,6 17,3 1,6 1,9 24,0 5,9 1,9 1,1 3,5 18,1 100 1962/63 ..... 3,5 2,1 19,2 16,6 1,7 2,0 23,4 6,2 2,0 1,2 4,0 18,1 100 1963/64 . . . . . 3.9 2,2 18,8 16,0 1,8 2,0 22,8 6,5 2,1 1,3 4,4 18,2 100 1964/65 ..... 4,3 2,3 18,4 15,2 1,9 2,0 22,1 6,9 2,2 1,5 4,9 18,3 100 1965/66 ..... 4,7 2,4 18,0 14,6 2,0 2,0 21,4 7,2 2,3 1,7 5,3 18,4 100 1966/67 ..... 5,1 2,5 17,6 13,8 2,1 2,0 20,8 7,5 2,4 1,9 5,8 18,5 100 1967/68 ..... 5,4 2,6 17,4 13,1 2,1 2,0 20,1 7,9 2,5 2,1 6,2 18,6 100 1968/69 ..... 5,8 2,7 17,0 12,4 2,2 2,0 19,5 8,2 2,6 2,3 6,7 18,6 100 1969/70 ..... 6,2 2,8 16,6 11,7 2,3 2,0 18,9 8,5 2,7 2,5 7,1 18,7 100 1970/71 ..... 6,6 2,9 16,2 11,0 2,3 2,0 18,2 8,9 2,8 2,7 7,6 18,8 100 1971/72 ..... 7,0 3,0 15,8 10,3 2,4 2,0 17,7 9,2 2,9 2,8 8,0 18,9 100 1972/73 ..... 7,5 3,0 15,5 9,5 2,5 2,0 17,0 9,5 3,0 3,0 8,5 19,0 100 Tabell 4 b. Elever i 9 g fördelade på yrkesgrupper, åren 1955/56——1972/73 Yrkesgren av 9y (motsvarande) Andra yrkes- 1 a 0. c 1 b 2 3 4 5 6 7 b 8 glrUPPlfrll Indiv. År Jord— Skogs- Hush., Metall Trä- Textil- Kon— Allm.— Tekn. yr ”55 0 *" yrkes- Tote bruk bruk Söm— etc. 0. pap— ind. tor prakt. prak- etc. etc. nad pers- etc. För- verkst. Bygg— _ tik Barna- ind. säljn. '1395- Övriga vård arb. 1955/56 ..... 20 15 276 265 18 15 352 52 —— 10 29 269 1 32 1956/57 ..... 43 34 383 379 32 15 499 99 22 11 35 316 1 8€ 1957/58 ..... 47 38 503 432 19 71 594 131 40 21 62 415 2 37 1958/59 ..... 70 56 770 717 48 59 962 181 56 30 81 670 3 7( 1959/60 ..... 138 102 1 224 1 122 84 102 1 518 312 102 54 156 1 086 6 ()( 1960/61 ..... 175 124 1 300 1 163 98 117 1 604 358 117 65 202 1 177 6 5( 1961/62 ..... 307 198 1 940 1 713 158 188 2 376 584 188 109 347 1 792 9 9( 1962/63 ..... 441 265 2 419 2 092 214 252 2 948 781 252 151 504 2 281 12 6( 1963/64 ..... 550 310 2 651 2 256 254 282 3 215 917 296 183 620 2 566 14 1( 1964/65 ..... 710 380 3 036 2 508 314 330 3 646 1 138 363 248 808 3 019 16 5( 1965/66 ..... 874 446 3 348 2 716 372 372 3 980 1 339 428 316 986 3 423 18 (Sf 1966/67 ..... 1 157 567 3 995 3 133 477 454 4 722 1 702 545 431 1 317 4 200 22 7( 1967/68 ..... 1 452 699 4 681 3 524 565 538 5 407 2 125 673 565 1 668 5 003 26 9! 1968/69 ..... 1 804 840 5 287 3 856 684 622 6 064 2 550 809 715 2 084 5 785 31 ll 1969/70 ..... 2 182 986 5 843 4 118 810 704 6 653 2 992 950 880 2 500 6 582 35 21 1970/71 ..... 2 600 1 143 6 383 4 334 906 788 7 171 3 507 1 103 1 064 2 994 7 407 39 41 1971/72 ..... 3 052 1 308 6 889 4 491 1 046 872 7 717 4 011 1 264 1 221 3 488 8 241 43 6! 1972/73 ..... 3 607 1 443 7 455 4 570 1 203 962 8 177 4 570 1 443 1 443 4 088 9 139 48 11

Tabell 5. Det beräknade behovet av lärare i yrkesämnen

l€n

hetsskolans klasser 7, 8, 9 a och 9 g, åren 1958/59—1972/73

År

Gren 1 Gren 2

Gren 3 Gren

40.5

Gren 6

Gren 7 b

Gren 8

a 0. c

Jord- bruk etc.

b

Skogs- bruk etc.

Hus- håll Söm- nad

Barna- vård

Metall

etc.

Div.

hant— verks- yrken

Handel och kontor

Kl. 7 K]. 8 Kl. 9 a Kl. 9 y

Sum- ma Allm. prakt. verkst.

Teknisk

Andra yrkes-

grupper i yrkesskola

Teori

Prakt.

Bygg- nads- arb.

Övriga

1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73

114 137 164 192 227

12 15 17 19 22 27 32 37 42 47 52 57

32 50 52 76 94 100 113 123 144 168 190 210 230 248 268

15 15 22 27 29 33 35 41 48 55 60 66 71 77 43 66 67 98 117 124 136 146 164 181 196 209 219 227 232

11 13 20 26 30 35 39 48 56 67 77 86 97 111 19 28 35 40 47 52 63 74 84 95 105 115 127 124 120 28 31 46 58 66 77 87 104 123 140 158 175 190 212 206 11 18 20 30 35 42 49 55 66 77 89 100 113 125 138 94 131 157 207 243 271 309 353 415 475 535 591 646 693 710

177 202

(NC'ÖYl'I.x

10 15 19 26 34 43 53 64 73 86

10 13 21 31 37 48 59 78 99 124 149 178 207 243

Tabell 6. Det beräknade behovet av lärare i praktiska läroämnen i de praktiska real- skolorna, åren 1958/59—1972/73

Tekn. ämnen År 132235- V e rk st. t Övriga Hushåll Sömnad Bigfå' Summa arbete ekn. laro- amnen 1958/59 ......... 47 21 39 19 13 1 140 1959/60 ......... 48 22 40 20 14 1 145 1960/61 ......... 50 23 41 20 14 1 149 1961/62 ......... 53 23 43 21 15 1 156 1962/63 ......... 54 24 44 22 16 1 161 1963/64 ......... 55 25 45 22 16 1 164 1964/65 ......... 56 25 46 22 16 1 166 1965/66 ......... 57 26 47 23 17 1 171 1966/67 ......... 57 26 47 23 17 1 171 1967/68 ......... 58 26 47 23 17 1 172 1968/69 ......... 58 26 48 23 17 1 173 1969/70 ......... 59 26 48 24 17 1 175 1970/71 ......... 59 26 48 24 17 1 175 1971/72 ......... 59 26 48 24 17 1 175 1972/73 ......... 59 26 48 24 17 1 175

Tabell 7. Sammanfattning av behovet av lärare i praktiska läroämnen på enhetsskolans högstadium och vid de praktiska realskolorna, åren 1958/59—1972/ 731

Lärare 1 Hus- Allm.- Bygg-

Jord- Skogs— h ålls- Söm- Barna- Me- Han- prakt. nads— Tekn. hruks- bruks- .. tall- dels- verk— indu- läro-

.. .. goro- nad vård _ .. . ;. Sum-

Ar amnen amnen mål yrken amnen stads- strins amnen underv. yrken ma Motsvarande gren av 9y 1 a och c 1 b 2 2 2 3 0. 8 6 7 b 8 1958/59 7 4 51 22 6 66 141 8 2 42 349 1959/60 9 7 70 29 8 91 179 14 3 44 454 1960/61 12 8 72 29 9 94 207 16 4 45 496 1961/62 21 12 97 37 12 127 260 26 7 50 649 1962/63 29 15 116 43 15 149 297 35 10 53 762 1963/64 36 17 122 45 16 158 326 41 11 56 828 1964/65 45 19 135 49 17 172 365 51 15 59 927 1965/66 55 22 146 52 19 185 410 59 19 62 1 029 1966/67 73 27 167 58 22 206 472 75 26 66 1 192 1967/68 92 32 191 65 25 227 533 94 34 71 1 364 1968/69 114 37 213 72 28 246 593 112 43 77 1 535 1969/70 137 42 234 77 31 262 650 132 53 81 1 699 1970/71 164 47 254 83 34 277 705 155 64 87 1 870 1971/72 192 52 272 88 37 290 752 177 73 92 2 025 1972/73 227 57 292 94 40 300 769 202 86 98 2 165

1 Obs. Tabellen omfattar lärarbehovet för samtliga elevgrupper utom följande: Grenarna 4—5 och gren 7 a av 9 y (individuell yrkespraktik) samt gruppen »Övriga», som erhåller undervisning i yrkesskola.

BILAGA 3

Behovet av vissa lärare för egentlig och förberedande yrkesutbildning

Av byrådirektör T. Hessler

I. Heltidskurser på verkstadsskolestadiet

De utförda undersökningarna tar sikte på att i den mån så är möjligt beräkna storleken av det väntade lärarbehovet vid heltidskurser å yrkesskolor stående under överstyrelsens för yrkesutbild- ning inseende under tiden fram till 1972, d. v. 5. det år då enhetsskolan be- räknas vara helt genomförd. Med hel- tidskurser förstås i detta sammanhang främst verkstadsskolor, handelskurser, husmodersskolor etc. Till den inom de enskilda industriföretagen bedrivna ut- bildningen har hänsyn tagits i den mån skolorna åtnjuter statsbidrag och till följd härav står under överstyrelsens tillsyn.

Det är självfallet, att då fråga är om prognoser inom ett område, där utveck- lingen går så hastigt som för närvaran- de är fallet i fråga om yrkesutbildning- en, man blir tvungen att stödja sig på antaganden, vilkas sannolikhet det är svårt att riktigt bedöma i dagens läge. Den efterföljande redogörelsen måste till följd härav värdesättas under beak- tande av att felbedömningar och mindre riktiga antaganden kan ha gjorts.

En utförd prognos erhåller sitt rätta värde först om den upprepas med nå— got så när jämna mellanrum. De avvi- kelser, som härvid konstateras olika prognoser emellan, ger en god belys- ning av de förskjutningar som inträffat

och de avvikelser från gjorda antagan— den som faktiskt ägt rum.

Då man står på tröskeln till atom— åldern och har att motse en omfattande strukturell omdaning av näringslivet, måste vanskligheterna till framtidspro- gnoser bli särskilt stora. Emellertid är det ett förhållande, som gör att en be— dömning av den framtida utvecklingen icke helt behöver bygga på teorier. Man kan göra det jämförelsevis säkra anta- gandet, att behovet av yrkesutbildning kommer att öka och att det först långt in i framtiden kommer att bli möjligt att till alla delar tillgodose detta behov. Detta kommer i sin tur att minska verk- ningarna av eventuella fel i de gjorda antagandena.

Lärarbehovet är naturligen en funk- tion av elevantalet. Kan man bestämma detta, blir det icke allt för svårt att räk- na fram antalet lärare. Bestämmandet in elevantalet blir därför det primära.

A. Elevprognosen

Man kan naturligtvis förfara på det enkla sättet, att man rent gissningsvis låter elevantalet — eventuellt antalet klassavdelningar i skolorna _ växa an- tingen med ett visst konstant antal för varje år eller efter någon viss progres- sion. Jag har ansett bägge dessa vägar

vara mindre lämpliga, då det här skulle bli fråga om rena gissningar, vilkas rik— tighet man inte kan få några belägg för.

Det framtida lika väl som det nuva- rande antalet elever vid yrkesskolorna bestäms genom olika samverkande fak- torer. De viktigaste synes vara

1) näringslivets efterfrågan på yrkes- utbildad arbetskraft,

2) antalet ungdomar i de åldrar, där yrkesutbildning normalt äger rum,

3) samhällets och näringslivets villig- het till ekonomiska uppoffringar i och för yrkesutbildningens utbyggande,

4) ungdomarnas villighet att skaffa sig yrkesutbildning.

Det har synts mig helt omöjligt att mäta den första och den fjärde faktorn med någon grad av säkerhet. Det skulle enligt min uppfattning icke ha tjänat något förnuftigt syfte att göra ett för- sök till undersökning härav, vilket en— ligt sakens natur måste ha blivit syn- nerligen omfattande och dyrbart. Med hänsyn härtill har jag i stället gjort det antagandet, att storleken av den yrkes- utbildade arbetskraft, som vid varje tidpunkt efterfrågas, har verkat via den tredje faktorn, nämligen samhällets och näringslivets villighet till ekonomiska uppoffringar för yrkesutbildningens ut- hyggande. Samma antagande har gjorts i fråga om ungdomarnas villighet att skaffa sig yrkesutbildning. Omfattning- en av samhällets åtgärder måste själv- fallet påverkas av ungdomens villighet resp. bristande villighet att skaffa sig yrkesutbildning.

Om man till grund för de framtida kalkylerna lägger det antal ungdomar, som för närvarande befinner sig på hel- tidskurser av olika slag, kommer man i och med detta att ha tagit hänsyn till den ram, som i dagens situation upp- dragits för yrkesutbildningen med hän- syn till samhällets och näringslivets be— gränsade resurser.

Det är självfallet icke möjligt att ange, hur stor del av ett faktiskt yrkesutbild- ningsbehov, som i dag blir tillgodosett. Ett mått för utbildningens relativa stor- lek är emellertid relationen mellan an- talet elever på heltidskurserna och an- talet personer i de åldrar, som företrä- desvis rekryterar skolorna. Detta rela- tionstal _ utbildningsprocenten — kan självfallet aldrig i realiteten stiga till 100 eller ens komma i närheten av detta tal. Utbildningsprocenten anger emel- lertid den del av ungdomskullarna, som vid varje tillfälle får yrkesutbildning eller en yrkesutbildning av visst slag.

Väljer man vägen att under ett tids— avsnitt beräkna elevantalet via utbild- ningsprocenten tar man vidare automa- tiskt hänsyn till variationerna i ung- domskullarnas storlek, (1. v. s. den andra faktorn. Ändringar i samhällets och nä- ringslivets villighet till uppoffringar lå- ter man sedan utöva sin verkan genom ändringar i utbildningsprocenten. Som jag redan nämnt kan man på detta sätt även ta hänsyn till förändringar i nä— ringslivets behov av yrkesutbildad ar- betskraft.

Det centrala i den följande undersök- ningen blir sålunda

1) beräkning av nuvarande utbild— ningsprocent och den takt, varmed den- na för närvarande stiger,

2) framskrivning av ungdomsåldrar- nas storlek, och

3) uthildningsprocentens framtida utveckling.

Beräkningarna under 2) ovan är en i princip enkel sak. De egentliga vansk— ligheterna stöter man på vid utförandet av beräkningarna under 3).

sannolika

1. Nuvarande utbildningsprocent och dess förändringar Villigheten att genomgå en yrkesutbild- ning är naturligtvis olika i olika åldrar.

Den får anses vara hög under de år, som följer närmast efter avslutandet av den allmänna skolan. Har cirka 5 år eller mer förflutit efter avslutad skolgång, har villigheten att skaffa sig yrkesut- bildning utan tvivel sjunkit betydligt. Ungdomarna har då ofta fått en mer eller mindre fast ställning inom närings- livet. I viss om än begränsad utsträck- ning har familjebildningen börjat. De unga har genom arbete i förvärvslivet ofta förskaffat sig en viss praktiskt be- tonad yrkesutbildning.

Under tiden fram till är 1972 kommer de stora ungdomskullarna att passera de åldersavsnitt, ur vilka yrkesskolornas heltidskurser rekryterar sina elever. Olikheterna i yrkesutbildningsvillighet och de kraftiga variationer, som storle- ken av de enskilda åldersklasserna i ungdomsåren kommer att genomgå un- der den närmaste framtiden, medför att man icke har rätt att räkna med en enhetlig genomsnittlig ntbildningspro- cent. Man måste med andra ord räkna med olika utbildningsprocent för olika ungdomsåldersklasser.

I yrkesskolornas årsredogörelser fin- nes uppgifter rörande elevernas fördel- ning på tre åldersklasser, nämligen 15— 17, 18—24 och 25 år samt därutöver. Enär detta material synes vara det enda tillgängliga, som belyser yrkesskolele- vernas åldersförhållanden, har jag valt denna åldersfördelning.

Lärarbehovet är olika stort inom olika

yrkesutbildningslinjer. Antalet erforder- liga lärare i förhållande till elever är jämförelsevis stort inom industri och hantverk, medan det är betydligt mind- re, då det gäller utbildning inom olika handelsyrken, där undervisningen i stor utsträckning är teoretisk. Då man icke kan antaga att utbildningsbehovet skall utveckla sig med samma hastighet inom olika områden, måste olika ut- bildningsprocent användas inom olika delar av näringslivet. Dessa synes för enkelhetens skull böra begränsas till tre och vara följande:

a) industri och hantverk

b) handel och kontorsverksamhet

c) husligt arbete. Vid den undersökning, som utföres rörande elevernas fördelning på ålder, hör till följd härav denna kombineras med en fördelning på de tre ovan nämn- da näringsområdena. Årsredogörelserna lämnar erforderliga uppgifter även i detta hänseende.

Det hade givetvis varit önskvärt att i detta sammanhang skilja mellan de båda könen, enär utbildningens relativa omfattning givetvis är mycket olika för pojkar och flickor. I elevstatistiken fanns emellertid vid tidpunkten för de förevarande undersökningarnas utfö- rande icke uppgifter i detta hänsende.

Det skulle ha inneburit ett alltför tids- ödande arbete att låta en dylik under— sökning omfatta samtliga här berörda heltidskurser. Undersökningen rörande

Tabell ]. Heltidskurselevernas procentuella åldersfördelning läsåret 1956/57 inom de olika näringsområdena

—17 18—24 25— Summa

Centrala verkstadsskolor .......... 65,9 32,3 1,8 100,0 Kommunala yrkesskolor

Industri ...................... 75,2 22,2 2,6 100,0 Handel ....................... 80,6 17,7 1,7 100,0 Husligt arbete ................... 36,8 57,9 5,3 100,0

Hela industrien .................. 72,5 25,2 2,3 100,0

yrkesskolelevernas åldersförhållanden har i stället gjorts å ett urval av skolor..

Resultaten av undersökningen röran- de elevernas fördelning på åldersklas- ser återges i tabell 1.

Undersökningen gav det väntade re— sultatet, nämligen en stark koncentra- tion av elever i åldersklasserna närmast efter avslutad skolgång i allmän skola. Ett undantag härifrån utgör eleverna i husligt arbete, vilka företer en något avvikande åldersfördelning. Antalet ele- ver i åldersklasserna 25 år och därut- över är dock genomgående obetydligt. Det synes till följd av det anförda till- räckligt att i fortsättningen fördela ele— verna på endast två åldersklasser, näm- ligen elever under 18 år och elever om 18 år och därutöver. Det skulle givetvis ha varit önskvärt att använda en mind- re grov fördelning än dessa två ålders— klasser. Material härför har emellertid saknats. I den fortsatta undersökningen har eleverna därför fördelats på sätt framgår av tabell 2. Procenttalen är som synes en avrundning av de genom undersökningen funna direkta resul- taten.

Tabell 2. I undersökningen använd pro— centuell fördelning på åldersklasser av eleverna vid heltidskurser

—17 18— Summa Industri ...... 72,5 27,5 100,0 Handel ...... 80,5 19,5 100,0 Husligt arbete 37,0 63,0 100,0

Framställningen övergår i det följan— de till att undersöka utgångsläget i frå- ga om elevantalet och nuvarande utbild— ningsprocent samt den förändring ut- bildningsprocenten undergått under se— nare år. Utgångsmaterialet har varit den inom överstyrelsen förda statistiken rö- rande elevantalet vid överstyrelsen un- derställda läroanstalter. Denna statistik

grundar sig på uppgifter som årligen inhämtas i oktober månad. Den hänför sig sålunda till en viss tidpunkt varje år. Detta innebär, att den endast omfat- tar de elever, som vid denna tidpunkt befann sig å en yrkesskola. Med hänsyn till att förevarande undersökning hän— för sig till heltidskurserna, vilka regel— mässigt sträcker sig över en stor del av året — i allmänhet över ett helt läsår —- kan man utgå från att statistiken emellertid är fullständig i det hänseen— de, som är av vikt i detta sammanhang, nämligen lärarbehovet inom industri och handel; däremot är statistiken icke alldeles fullständig i fråga om det hus- liga arbetet, där halvårskurser förekom— mer, om än i begränsad omfattning. Härefter uppkommer frågan, till vil— ken tidsperiod man bör förlägga under- sökningen rörande nuvarande expan— sionstakt inom yrkesundervisningen. Det är att märka, att de resultat denna undersökning kommer fram till, skall läggas till grund för en bedömning av den framtida expansionstakten. Av den- na anledning har det ansetts motiverat att icke göra ifrågavarande tidsperiod längre än ett par år. Det är t. ex. allde- les klart, att expansionstakten inom yr- kesundervisningen under den tidspe- riod, som här undersökes, kommer att bli väsentligt större än vad den var i början av 1950-talet. Efter olika över- väganden har jag stannat för tiden ef- ter den nya yrkesskolstadgans ikraft- trädande. Detta skedde den 1 juli 1955. Eftersom, vilket redan nämnts, statisti- ken hänför sig till oktober månad varje år, har jag valt ut de tre åren 1955— 1957. Den takt varmed expansionen ägde rum under denna tid har alltså blivit grundläggande för framtidsbe- dömningen. Valet av tiden efter den 1 juli 1955 betingas emellertid ingalunda enbart av yrkesskolstadgans ikraftträ— dande. Det är även andra i tiden sam-

manfallande företeelser, som har med- verkat vid valet. Så har exempelvis fal- let varit med det nyvaknade stora in- tresset för yrkesutbildning, som började att med särskild styrka ge sig till känna omkring år 1955.

En korrigering har emellertid skett i statistiken. Denna omfattar för första gången år 1957 även företagsskolorna. Dessa skolor existerade redan tidigare. Deras införande i överstyrelsens stati- stik år 1957 återspeglar därför intet till- skott av utbildningsanstalter. De har därför icke medtagits då det gällt att bedöma expansionstakten. I den all- männa kalkylen har man sedan gjort antagandet, att företagsskolorna kom- mer att växa i samma takt som de cen- trala verkstadsskolorna utvecklar sig. Man har här måst göra ett antagande, då någon fullständig statistik över des- sa skolor och deras elevantal icke fin- nes. De är för övrigt en grupp, vars av- gränsning från andra utbildningsformer är svår att genomföra.

Antalet elever vid heltidskurserna för- delade på de tre olika näringsområdena under vart och ett av åren 1955—1957 framgår av tabell 3.

Tabell 3. Elevantalet vid heltidskurser inom olika näringsområden. Oktober 1955—1957

1955 1956 1957 Industri ...... 12 965 15 290 18 307 Handel ...... 5 087 5 849 6 737 Husligt arbete 2 947 3 554 3 601

Med ledning av de i det föregående återgivna procenttalen angående elev- fördelningen på olika åldrar på vart och ett av de tre näringsområdena har därefter det totala elevantalet åldersför- delats. Sedermera har de sålunda be- räknade talen satts vart och ett i rela- tion till befolkningens storlek inom mot- svarande åldersklass. Härigenom får

man ett uttryck för de olika elevgrup- pernas andel av befolkningen. Det är dessa tal, som i det föregående kallats utbildningsprocent. De återfinnes i ta- bell 4.

Det elevantal som använts har omfat-

Tabell 4. Heltidskurselevernas procentuella andel i olika åldersklasser av befolknings- antalet i samma åldersklass med fördel-

ning pä näringsområde (utbildningspro- cent ) oktober 1955—57

Industri Handel Husligt arbete

——17 18— ——17 18— ——17 18—

1955 3,36 0,60 1,46 0,17 0,39 0,31 1956 3,89 0,69 1,65 0,19 0,46 0,37 1957 4,46 0,79 1,82 0,21 0,45 0,36

tat samtliga elever. Detta innebär, att i en flerårskurs det totala antalet elever ingår i samtliga klasser. På detta sätt har utbildningstidens längd beaktats.

Det förtjänar påpekas, att de ovan angivna talen beräknats med utgångs- punkt från antagandet av en under des- sa år oförändrad åldersfördelning av eleverna på heltidskurserna. Detta i sin tur har medfört, att den ökning som ut- bildningsprocenten undergått under de tre åren blivit lika stor i de båda ål- dersklasserna. Strängt taget borde ål- (lersfördelningen ha undersökts för vart och ett av de tre åren. Det fel som här kan ha uppkommit måste emellertid be- dömas som obetydligt.

Utbildningsprocenten har stigit mest inom industrien men i det närmaste lika mycket inom handeln. Det husliga arbetet företer en väsentligt svagare ut- veckling.

2. F ramskrivning av ungdomsåldrarnas storlek

Det har här gällt att beräkna storleken av de befolkningstal i de båda ålders- klasserna, på vilka de framtida sanno-

lika talen för utbildningsprocent skall appliceras.

Till den i det föregående berörda yngre åldersklassen har förts åldrarna 15—17 år och till den äldre åldrarna 18—24 år. Det fel man gör genom att helt utesluta befolkningen i alla åldrar över 24 år får med hänsyn till vad tidi- gare berörts anses sakna betydelse. (Tilläggas bör att antalet elever i ålders- klassen 25 år och därutöver givetvis kommer att medtagas; de blir emeller- tid med hänsyn till det föregående för— da till åldersgruppen 18 år — och sätts i relation till befolkningen i åldrarna 18—24 år.) Framskrivningen av befolk- ningen har skett på grundval av död- liglietstabeller från åren 1951—55. Hän- syn har icke tagits till den under 1960- talet med sannolikhet inträffande kraf- tida nedgången i dödligheten. Denna kommer omkring år 1970 troligen att vara betydligt lägre än i dag. Att jag an— sett mig kunna göra detta antagande beror på att dödligheten i de åldrar, varom här är fråga, är så låg, att den knappast alls skulle påverka undersök- ningsresultaten. Den här påpekade fel— källan motvägs av att hänsyn inte tagits till en sannolik inflyttning till riket. De erhållna resultaten återges i tabell 5.

Tabell 5. Ungdomsåldrarnas sannolika storlek under vart och ett av åren 1958—72

15—17 år 18—24 år 1958 330 000 620 000 1959 362 000 633 000 1960 380 000 660 000 1961 388 000 694 000 1962 ' 384 000 735 000 1963 377 000 773 000 1964 366 000 807 000 1965 353 000 839 000 1966 337 000 865 000 1967 326 000 872 000 1968 321 000 862 000 1969 316 000 840 000 1970 313 000 818 000 1971 311 000 796 000 1972 313 000 772 000

Resultatet av den gjorda framskriv- ningen av befolkningens storlek inom ungdomsåldrarna har sitt stora intresse vid bedömningen av resultaten av de fortsatta kalkylerna. Med anledning av att utbildningsprocenten är högst inom den lägre åldersklassen blir det befolk- ningens utveckling inom denna som framför allt blir bestämmande för lä- rarbehovet. Det framgår, att antalet ung- domar i åldrarna 15—17 år växer myc- ket kraftigt fram till 1960 och att det stagnerar 1961; sedan börjar antalet att sakta gå tillbaka. Under tiden 1963—66 sker denna tillbakagång relativt hastigt för att sedan i det närmaste upphöra och till sist åter förbytas i en svag steg- ring. Det är självklart, att utvecklingen av åldersklasserna 18—24 år företer en liknande bild, allenast med en förskjut- ning i tiden.

3. Utbildningsprocentens framtida utveckling

Härefter övergår jag till en bedömning av den framtida utvecklingen av ut- bildningsprocenten. Det är ett flertal faktorer vartill hänsyn måste tagas. Man kan till att börja med fråga sig: kom- mer utvecklingen inom handelns om— råde att vara lika stark som tidigare? De moderna datamaskinerna utgör näm- ligen ett betydande osäkerhetsmoment. Det är emellertid att märka, att han- delsskolorna och andra liknande sko- lor utbildar arbetskraft även för andra näringar ävensom till förvaltningen. Till följd av att för närvarande varje utgångspunkt saknas för en bedömning av arbetsmetodernas framtida utveck— ling och dessas inverkan på arbets- kraftsbehovet har jag ansett, att anled— ning icke funnits att bedöma utbild— ningens framtida expansion inom han- delsyrkena på annat sätt än inom öv- riga näringsområden.

Jag kommer så till den synnerligen svåra frågan på vad sätt man skall be- döma den framtida stegringstakten av utbildningsprocenten i förhållande till den hastighet, varmed denna ökats un- der åren 1955—1957.

Härvid har några som helst hållpunk— ter icke förelegat. Det är vidare att mär- ka, att på grund av förändringarna i ungdomskullarnas storlek beräknings- sättet ger olika resultat under tider med stigande och med fallande storlek av antalet personer i de här aktuella ål- dersklasserna. Även en stigande utbild- ningsprocent måste _ såvida icke den skulle komma att antagas öka på ett fullständigt orealistiskt sätt — komma att medföra försvagningar av den takt, varmed elevantalet kommer att stiga un- der de år, då antalet ungdomar minskar. Detta har jag emellertid ansett vara rik- tigt. Utvecklingstakten på detta område beror i stor utsträckning på kommunala initiativ. Om antalet ungdomar minskar i kommunerna måste också detta anta- gas dämpa de kommunala initiativen.

Efter omsorgsfulla överväganden har jag stannat för att antaga, att utbild- ningsprocenten under de närmaste åren kommer att öka på ungefär samma sätt som skedde under tiden 1955—1957. Emellertid måste självfallet hänsyn ta- gas till enhetsskolan och det inflytande denna utövar på rekryteringen till yr- kesskolorna. Enär det lärarbehov, som föranledes av utbildningen inom 9y, beräknats i annan ordning (se Bil. 2), bör man, då det gäller förevarande un- dersökning, bortse från detta. Enhets- skolans framväxande kommer att skapa en tendens till sänkning av längden av den yrkesutbildning, som meddelas ef- ter avslutad 9y-utbildning. Jag räknar att, då det gäller industrien, förekoms- ten av ettåriga heltidskurser vid verk- stadsskolorna skall öka i omfattning. Detta utbildningsår jämte ett tidigare

9 y-år kan i viss om än begränsad ut- sträckning tänkas ge en tillräcklig yr- kesutbildning.

För närvarande råder en allmän strä- van att förkorta utbildningstiden vid yrkesskolorna. Denna strävan är till stor del betingad av önskan att öka skolor- nas kapacitet med hänsyn till de stora ungdomskullarna. Jag räknar med att strävandena att av denna anledning för- korta utbildningstiden snart kommer att bli svagare. Produktionsapparatens strukturella omdaning kommer i stället att öka kraven på yrkeskunnande och på ) rkesskicklighet. Denna utveckling kom- mer att skapa behov av en förlängd stu- dietid. Det är uppenbart att vi kommer att få två varandra helt eller delvis mot- verkande tendenser, då det gäller ut- bildningstidens längd. Jag har antagit att den förstnämnda tendensen kommer att bli den något starkare. Tillkomsten i allt större utsträckning av ett 9 y-år kommer att sänka expansionstakten inom den yrkesutbildning, som ligger över detta år. Jag har alltså tänkt mig att utbyggnadstakten kommer att successivt gå tillbaka. Reduktionsfaktorns storlek har jag dock satt så lågt som till 15 %, vilket betyder att expansionstakten 1972 endast är 15 % lägre än 1957. Denna re- duktion har genomförts successivt.

9 y-årets inverkan då det gäller han- delsundervisningen har jag bedömt bli mindre än i fråga om industrien. Jag tror icke att de nu vanliga ettåriga han- delsskolorna kommer att ens delvis er- sättas av exempelvis enterminskurser. Däremot kommer ungdomar, vilka för närvarande genomgår ettåriga handels- kurser, i framtiden i en del fall att nöja sig med ett 9 y-år. Reduktionsfaktorn har satts till 10 %. Inom husligt arbete har jag ej räknat med någon motsvaran— de reduktion.

Den ovan berörda reduktionen har avsett åldersklasserna — 17 år. Med tan-

Tabell 6. Beräknade utbildningsprocent i olika åldersklasser för vissa år under tids— perioden 1958—1972. Fördelning &

näringsområden

Industri Handel Husligt arbete

———17 18— —17 18— ——17 18— 1958 4,96 0,88 1,98 0,23 0,49 0,39 1963 7,29 1,28 2,78 0,31 0,66 0,50 1968 9,35 1,64 3,52 0,38 0,83 0,60 1972 10,80 1,89 4,07 0,43 0,96 0,67

ke på den för de yngre kraftigt ökade utbildningsmöjligheten har det antagits, att yrkesutbildningen i mindre utsträck- ning än tidigare uppskjutits till de hög- re ungdomsåldrarna. Med hänsyn här- till har i den högre åldersklassen en re- duktion med 15 % successivt genom- förts under hela tidsavsnittet 1958— 1972. Denna reduktion avser samtliga tre näringsområden.

I tabell 6 har återgivits de beräknade utbildningsprocenten för visssa år; det har ansetts sakna intresse att återge samtliga tal. Nämnas kan, att talen gra- fiskt återgivna bildar en del av en lig- gande parabel.

Tabell 7. Beräknat sannolikt elevantal vid heltidskurser inom olika näringsområden för vart och ett av åren 1958—1972

År Industri Handel Hushgt Summa arbete 1958 21 800 8 000 4 000 33 800 1959 25 800 9 400 4 500 39 700 1960 29 500 10 500 5 000 45 000 1961 32 500 11 500 5 500 49 500 1962 35 200 12 200 5 900 53 300 1963 37 400 12 900 6 300 56 600 1964 39 200 13 400 6 700 59 300 1965 40 800 13 800 7 100 61 700 1966 41 800 13 900 7 400 63 100 1967 42 900 14 200 7 600 64 700 1968 44 100 14 600 7 800 66 500 1969 45 000 14 900 7 900 67 800 1970 46 100 15 200 8 000 69 300 1971 47 000 15 600 8 100 70 700 1972 48 400 16 100 8 200 72 700

De på detta sätt beräknade procent- satserna har sedan applicerats på mot- svarande befolkningstal. Resultaten åter- finnes i tabell 7.

B. Lärarprognosen 1. Behovet av lärare

De tidigare beräkningarna har fört un— dersökningen fram till det sannolika elevantalet under vart och ett av åren 1958—1972 inom de tre olika närings- områdena. Det gäller att föra beräkning- arna över från elevantalet till läraranta- let. Man kan här gå fram på två olika vägar. Den första innebär, att man verk- ställer en representativ statistisk un— dersökning av relationen mellan anta— let elever och antalet lärare, d.v.s. hur många elever som kan undervisas av en lärare. Den andra utvägen innebär, att man med ledning av en statistisk under- sökning bestämmer antalet avdelningar, som fordras för att utbilda det nyss be- räknade elevantalet och med ledning av det i statsbidragskungörelsen använda uttrycket för lärarbehovet per avdelning (4/3) bestämmer lärarantalet.

Då det gäller denna fråga måste man även ta hänsyn till den sannolika läro- tiden. Denna är betydligt längre inom industrin än inom handel och husligt arbete. Inverkan från enhetsskolan har berörts i det föregående.

I fråga om lärotidens längd vill jag tillägga följande. Enhetsskolans infly- tande i förkortande riktning på läro- tiden har beaktats genom en reduktion av elevantalet. Det på denna punkt an- vända statistiska beräkningssättet inne- bär, att man låtit lärotiden bli oföränd- rad. Förfaringssättet är fullt försvar- ligt, men det medför att elevantalet bli- vit för lågt och lärotiden för högt be— räknad. Slutresultatet skulle emeller- tiden ha blivit detsamma, om man för- farit så, att elevantalet ej antagits bli

Tabell 8. Beräknat sannolikt lärarantal vid heltidskurser inom olika näringsom- råden för vart och ett av åren 1958—1972

. Husli t . År Industri Handel arbetå 'I otalt 1958 1 820 360 335 2 515 1959 2 150 425 375 2 950 1960 2 460 475 415 3 350 1961 2 710 525 455 3 690 1962 2 320 555 495 3 980 1963 3 110 585 530 4 225 1964 3 270 610 560 4 440 1965 3 400 625 590 4 615 1966 3 490 630 615 4 735 1967 3 580 645 635 4 860 1968 3 675 660 650 4 985 1969 3 750 675 660 5 085 1970 3 840 695 665 5 200 1971 3 920 710 760 5 300 1972 4 030 730 680 5 440

reducerat och man i stället minskat lärotidens längd.

Statistiska uppgifter rörande antalet lärare och totala antalet undervisnings- timmar vid yrkesskolorna föreligger icke. De i det följande återgivna beräk- ningarna bygger på en representativ statistisk undersökning av relationerna mellan antalet elever och antalet lärare. Vid undersökningens utförande har jag följt den först angivna vägen. Den un- dersökning, som utförts rörande förhål— landet lärarantal: elevantal, har emel- lertid givit ganska osäkra resultat, bland annat på grund av den lärarverksamhet som utövas av timlärarna. Man måste utgå från att en del av timlärarna har uppdraget som extra arbete. På många timlärare finnes inte anledning att upp- ställa krav på mera omfattande peda- gogisk utbildning; de saknar alltså in- tresse i detta sammanhang. Efter diverse justeringar och förenklingar av de fun- na resultaten har relationen mellan elevantalet och lärarantalet fastställts på sätt framgår av följande:

industri ...................... 12 : 1 handel ..................... 22 : 1 husligt arbete ................ 12 :1

De med utgångspunkt från dessa an- taganden verkställda beräkningarna av det framtida lärarbehovet återges i ta— bell 8.

Det totala lärarbehovet kommer un- der den här förevarande perioden att mer än fördubblas. Den största ökning- en faller givetvis på industrin. Lärar- behovets ökning inom handeln är mind- re än inom industrin. Inom husligt ar- bete väntas lärarbehovet med sannolik- het komma att visa någon svagare ök- ning än inom handeln)

Tilläggas kan, att jag verkställt en kontrollundersökning genom att gå den

1 Den i det föregående återgivna utred- ningen rörande det framtida lärarbehovet avslutades i början på december 1958. För att få en kontroll över de gjorda antagan- dena rörande relationen mellan elevantal och lärarantal inhämtades i december 1958 uppgifter rörande det faktiska lärarantalet vid de yrkesskolor varom här är frågaDenna undersökning var avslutad vid jultiden 1958. Av olika omständigheter synes det ej ha blivit möjligt att få med samtliga lärare i denna kontrollundersökning. Denna gav följande resultat.

Antal lärare Industri och hantverk .............. 1 527 Handel och kontor ................ 391 Husligt arbete och vårdnadsyrken .. 496 2414

Vid en jämförelse mellan de ovan åter- givna talen och det kalkylerade läraranta- let är att observera att detta senare även omfattar företagsskolorna, vilka icke ingår i deeembcrundersökningen. Denna bör så— lunda, då det gäller totalantal lärare även— som lärare i industri och hantverk, ge lägre antal än det kalkylerade. Det totala antalet lärare visar en god överensstämmelse vilket även om än ej i samma grad är fallet med gruppen industri och hantverk och gruppen handel och kontor. Däremot har antalet lärare inom det husliga arbetet blivit för lågt beräknat. Beräkningarna rörande det framtida utbildningsbehovet av lärare om_ fattar emellertid icke husligt arbete, varför avvikelser icke spelar någon roll.

Någon större inverkan på resultaten av undersökningen rörande det framtida lärar- behovet har icke de noterade avvikelserna. Undersökningen i fråga tar nämligen sikte på att beräkna det sannolika nytillskottet av lärare.

andra av de i det föregående diskutera- de vägarna, nämligen via avdelnings- antalet. Resultaten visade icke större avvikelser.

2. Utbildningsbehovet

Det har härefter gällt att med utgångs— punkt från det erforderliga lärarantalet beräkna det antal lärare, som årligen måste utbildas för att lärarbehovet skall bli tillgodosett. Man har härvid att ta hänsyn till avgången till följd av främst uppnådd pensionsålder och dödsfall men även av andra anledningar. Några uppgifter rörande yrkeslärarnas ålders- fördelning föreligger enligt min känne- dom inte. Jag har därför varit hänvisad till att utgå från antagandet, att yrkes- lärarnas åldersfördelning ansluter sig till samtliga lärares ålderstördelning. L'ppgifterna härom har hämtats ur folk- räkningen. Enligt denna utgör ålders- klasserna över 50 år 33% % av samtliga inom yrket. Talet är detsamma för män och för kvinnor. Under den 15-ärspe- riod, som det här gäller att undersöka, är det lärarna inom detta åldersavsnitt,

Tabell 9. Beräknad erforderlig utbildning av yrkeslärare till yrkesskolor

Industri Husligt År 0.hantv. llande] arbete 1958 330 65 45 1959 370 75 50 1960 350 60 50 1961 290 60 50 1962 260 40 50 1963 220 40 45 1964 200 35 40 1965 170 25 40 1966 130 15 35 1967 130 25 30 1968 135 25 25 1969 115 25 20 1970 130 30 15 1971 120 25 15 1972 150 30 20

som kommer att åldern.

Det har vidare antagits, att antalet avlidna yrkeslärare under 15-årsperio— den motsvarar 3 % av totala antalet lä- rare i åldersklasserna under 50 år, vil— ket motsvarar en årlig dödlighet av 2,0 %u. Detta tal kan synas ligga något i överkant då man jämför det med död- ligheten bland hela befolkningen i mot-

inträda i pensions-

Tabell 10. Examinationsbehov av yrkeslärare inom industri och hantverk ( inberäknat yrkeslärare inom enhetsskolan )

Metallyrken Byggnadsyrken Övriga yrken År Allmänna Yrkes- Sum- Allmänna Yrkes- Sum- Allmänna Yrkes- Sum- Summa skolor skolor ma skolor skolor ma skolor skolor ma 1958 28 228 256 2 46 48 6 56 62 366 1959 27 255 282 1 52 53 9 63 72 407 1960 5 242 247 1 49 50 4 59 63 360 1961 35 200 235 3 41 44 16 49 65 344 1962 24 179 203 3 36 39 13 45 58 300 1963 11 152 163 1 31 32 10 37 47 242 1964 16 138 154 4 28 32 14 34 48 234 1965 15 117 132 4 24 28 12 29 41 201 1966 23 90 113 7 18 25 21 22 43 181 1967 23 90 113 8 18 26 25 22 47 186 1968 21 93 114 9 19 28 25 23 48 190 1969 18 79 97 10 16 26 25 20 45 168 1970 17 90 107 11 18 29 30 22 52 188 1971 15 83 98 9 17 26 28 20 48 172 1972 12 104 116 13 21 34 32 25 57 207

svarande åldersklasser. Hänsyn får emellertid tagas till att här är fråga om yrkesverksamma personer. Eventuella fel i antaganden på denna punkt spelar jämförelsevis liten roll på grund av de små tal det här är fråga om. Avgång av andra anledningar än nyss nämnts har i fråga om industrin uppskattats till 2 % under 15-årsperioden. Inom handel har jag utgått från ett procenttal på 9% och inom husligt arbete på 12 %.

Med ledning av dessa utgångspunkter har examinationsbehovet av yrkeslärare inom var och en av näringsgrenarna in- dustri, handel och husligt arbete beräk- nats på sätt framgår av tabell 9.

I bil. 2 redovisas en beräkning av behovet av lärare i praktiska läroäm- nen på enhetsskolans högstadium och vid de praktiska realskolorna inom det tidsavsnitt, som här är undersökt. Det har till sist gällt att sammanslå de av mig gjorda beräkningarna rörande an- talet yrkeslärare inom yrkesskolorna med behovet av lärare inom enhetssko- lans högstadium och vid de praktiska realskolorna. Detta har skett i tabellerna 10 och 11. Tabell 10 avser det samman- lagda examinationsbehovet av lärare inom samtliga skolor inom industri och

Tabell 11. Examinationsbehou av yrkes— lärare inom handel och kontorsarbete ( in- beräknat yrkeslärare inom enhetsskolan, ej handelsgymnasier)

År Allmänna Yrkes— Summa ' skolor skolor 1958 56 65 121 1959 40 75 115 1960 30 60 90 1961 56 60 116 1962 39 40 79 1963 31 40 71 1964 41 35 76 1965 48 25 73 1966 64 15 79 1967 63 25 88 1968 62 25 87 1969 60 25 85 1970 57 30 87 1971 49 25 74 1972 19 30 49

hantverk. Tabell 11 avser handel och kontor, dock ej handelsgymnasierna. Tilläggas bör att, då det gällt att fördela yrkeslärarna vid yrkesskolorna på de i bil. 2 använda yrkesgrupperna, yrkes- lärarna har tänkts årligen fördelas pro- centuellt sett på samma vis som skett i bil. 2. Till följd av det ändamål utred- ningen avser att tillgodose har jag i be- räkningen ej medtagit husligt arbete.

II. De tekniska läroverken

Den i det föregående återgivna kal- kylen rörande antalet lärare vid yrkes- skolorna på verkstadsskolestadiet utgick från den hittillsvarande utbildningspro— centen, varvid den tänktes utveckla sig på sätt för vilket redogjorts tidigare. I fråga om lärarbehovet vid de tekniska läroverken har förfaringssättet varit ett annat. Inom överstyrelsen för yrkesut- bildning har nämligen gjorts en under- sökning av det sannolika framtida elev- antalet vid dessa läroanstalter fram till år 1964/65. Denna utredning har grun-

dat sig på den inom överstyrelsen före- fintliga kännedomen om planerade nya tekniska läroverk ävensom på den pla- nerade utbyggnaden av redan förefint- liga läroanstalter. Denna utredning har, om än mera schematiskt, förts fram till år 1974/75.

Om anledningen till att denna utred- ning kom att utföras torde böra lämnas följande upplysningar. Sveriges industri- förbunds teknikerkommitté framlade 1957 kalkyler rörande det framtida tek- nikerbehovet och gjorde härvid vissa

kalkyler beträffande bl. a. även behovet av läroverksingenjörer. Inom översty- relsen uppstod då frågan, i vad mån den hittills planerade utbyggnaden av de tekniska läroverken kunde anses tillgo— dose det sannolika framtida ingenjörs— behovet. överstyrelsens utredning gav till resultat, att, därest produktionssteg- ringen för framtiden skulle komma att uppgå till i genomsnitt 3 1/3 % per år, den planerade utbyggnaden skulle bli otillräcklig, medan ett visst överskott på läroverksingenjörer beräknades upp- komma vid en produktionsökning av 3 %. överstyrelsen utgick vid uppgöran- det av denna kalkyl från antagandet, att 10 % av eleverna vid de tekniska läro- verken skulle komma att fortsätta vid tekniska högskolor.

Kalkylen bygger på det antagandet, att de tekniska läroverken skall vara fullt utbyggda sedan de för 1959/60 planerade utbyggnaderna är fullt ge- nomförda. Detta innebär, att de teknis- ka läroverkens kapacitet från och med läroåret 1962/63 skulle förbli konstant med ett elevantal om 6 300. Detta mot- svarar en årlig ingenjörsproduktion av 1 950.

Beträffande kalkylen fram till och med året 1960/61 torde intet vara att säga. Däremot kan man givetvis disku- tera, huruvida en stagnation av de tek- niska läroverkens utbyggnad skall kom— ma att gälla hela tiden 1962/73. Anled- ningen till den väntade stagnationen omkring år 1963 är att de åldersklasser då börjar att minska i antal, ur vilka eleverna i de tekniska läroverken re— kryteras. Trots den antagna stagnatio- nen innebär antagandet alltså en fort- satt ökning av utbildningsmöjligheterna för dem som söker sig till de tekniska läroverken.

Enligt min uppfattning torde det inte vara ett tillräckligt verklighetsbetonat antagande, att utgå från att intet nytt

tekniskt läroverk och ej heller någon utvidgning av existerande läroverk skulle tillkomma under tiden 1960—73. Däremot torde man ha anledning utgå från att utbyggnadstakten under denna tidsperiod kommer att bli väsentligt mindre än vad den för närvarande är. I den av mig framlagda kalkylen har jag till följd härav efter ett uppehåll i utbyggnaden av endast ett par år för åren 1963—67 räknat med, att årligen tillkommer 3 nya avdelningar. Detta innebär tillkomsten av en ny intag- ningsavdelning per år. Sedan nedgången av befolkningsantalet i vederbörande åldersgrupper stannat, har jag utgått från att årligen 4 nya avdelningar, d. v. s. något mer än 1 ny intagnings- avdelning, skall tillkomma.

Lärarantalet vid de tekniska lärover— ken har beräknats vid en genomgång av läroverkens årsredogörelser. Av dessa framgår, att vid de tekniska lärover- ken finns 254 fast anställda lärare in- klusive rektorer, vilka sammanlagt ut- fört 76,1 % av undervisningen. Timlä- rarna, vilkas antal uppgår till inemot 300, handhar den återstående undervis- ningen.

Lärarbehovet vid de tekniska lärover- ken torde utan vidare kunna sättas som en funktion av elevantalet. Varje steg— ring av det senare skapar ett proportio- nellt ökat lärarbehov. I den framlagda kalkylen rörande det beräknade lärar— antalet vid de tekniska läroverken har denna utgångspunkt lagts till grund för kalkylen. Dock har en mindre uppjuste- ring på 4 lärare om året gjorts genom att jag antagit, att timlärarnas relativa andel av undervisningen något skulle komma att gå tillbaka, då utbyggnads- takten vid de tekniska läroverken blir lägre än vad den för närvarande är. Jag har emellertid antagit, att en icke oväsentlig del av undervisningen alltid måste handhas av timlärare. Vidare bör

man räkna med att de heltidsanställda lärarnas övertimmar kommer att min- ska.

Läraravgången på grund av pensio- nering, dödsfall och övergång till andra yrken har jag antagit vara densamma som för yrkeslärarna vid verkstadssko- lorna. Dock har jag räknat med en nå— got högre dödlighet, medan däremot avgången till andra yrken antagits bli något lägre. De fast anställda lektorer- na, vilka utgör flertalet av lärarna vid de tekniska läroverken, måste nämli— gen anses såsom mindre rörliga än yrkeslärarna vid verkstadsskolorna.

Det beräknade lärarbehovet ävensom det beräknade årliga tillskottet av lä- rare vid de tekniska läroverken åter- finns i tabell 12.

Tabell 12. Beräknat antal heltidsanställda lärare vid tekniska läroverk och det årliga tillskottet av lärare

Årligt År Antal lärare tillskott av

lärare 1957/58 254 1958/59 287 30 1959/60 297 17 1960/61 312 23 1961/62 325 21 1962/63 330 13 1963/64 336 14 1964/65 346 18 1965/66 355 18 1966/67 361 15 1967/68 373 l 7 1968/69 382 18 1969/70 393 19 1970/71 402 18 1971/72 414 21 1972/73 423 19

III. H andelsgymnasierna

Även kalkylen rörande lärarna vid han— delsgymnasierna har utförts på ett an- nat sätt än beräkningarna av antalet yr- keslärare vid yrkesskolorna på verk- stadsskolestadiet. Anledningen härtill är den, att handelsgymnasierna, som är kommunala, i huvudsak torde komma att förläggas till större eller medelstora städer. Mera undantagsvis torde mindre städer komma i fråga. Elevantalet vid handelsgymnasierna kan på detta sätt inte sägas komma att vara en funktion av det totala befolkningsunderlaget i de åldersklasser som rekryterar han- delsgymnasierna på analogt sätt som antogs, då det gällde beräkningen rö- rande verkstadsskolorna. I stället har jag som ledning för bedömningen av den framtida utbyggnadstakten utgått från en årlig ökning, som något över- stiger den, vilken var rådande åren 1955—57. Denna ökning har jag med ledning av föreliggande statistiskt ma- terial beräknat till 4 % för vart och ett

av åren 1957—63 och därefter till ett något lägre tal för återstoden av den tidsperiod det här är fråga om. Det här gjorda antagandet vilar givetvis på nå- got osäker grund; det ansluter sig emel— lertid nära till vad man inom översty- relsen känner till rörande den sanno— lika framtida utvecklingen. Hänsyn har här tagits till att ett ökat antal ung— domar kommer att i samband med en- hetsskolans utbyggnad bli kvalificerade för inträde på handelsgymnasierna. Det gjorda antagandet innebär, att un- der den närmaste tidsperioden elevan- talet vid de sedvanliga handelsskolorna kommer att växa avsevärt hastigare än elevantalet vid handelsgymnasierna. Däremot kommer utbyggnadstakten att under senare delen av tiden fram till 1972 vara större än för handelsskolor- na. Detta antagande tycker jag förefal- ler rimligt med tanke på att som redan nämnts allt flera ungdomar blir kvali— ficerade för handelsgymnasieutbild-

ning. Den högre levnadsstandarden kommer också att möjliggöra och sam- tidigt locka till en längre utbildnings- tid än den som handelsskolorna bere- der.

Den sannolika utvecklingen för han- delsgymnasierna bedöms sålunda bli en annan än för de tekniska läroverken. Detta beror på att utbyggnadstakten för de senare för närvarande är så hastig, att en viss stagnation synes vara myc- ket sannolik. Handelsgymnasierna åter tillväxer under den närmaste tiden på ett mindre forcerat sätt.

Då det gällt att uppskatta den sanno- lika avgången bland handelsgymnasie- lärarna har jag med hänsyn till att övergången till andra yrkesområden här måste anses vara större än vid de tekniska läroverken räknat med en är- lig lärarförlust, som är något högre än vid de tekniska läroverken. Då de flesta handelsgymnasier torde komma att även för framtiden bli jämförelsevis små enheter, i varje fall i jämförelse med de tekniska läroverken, har jag ansett, att möjligheterna att överföra undervisning från timlärare till fast

Tabell 13. Beräknat antal heltidsanställda lärare och årligt Iärartillskott vid handels-

gynmasierna Årligt År Antal lärare tillskott av lärare

1957/58 93 1958/59 97 7 1959/60 100 6 1960/61 104 7 1961 /62 108 7 1 962/ 63 1 1 1 6 1963/ 64 1 14 6 1964/ 65 1 17 6 1965/66 120 6 1966/67 123 e 1967/68 126 6 1968/69 128 5 1969/70 131 6 1970/ 71 1 34 6 1971 / 72 137 6 1972/73 140 6

anställda lärare är mindre än vid de tek- niska läroverken. Jag har därför utgått ifrån att den överföring, som kan kom- ma att ske, inte har den storleksord- ning att den bör medtagas i kalkylen. Stockholm den 15 december 1958.

T Hessler

,; [4.-

gul

__. J.». 3 .

- ., *..”- T.,-..::..V'

. 4 j_ F"

_. * ”f *: :” . —,| ...,—,, _ pt.—ms»: uf » i " __. . . l _ x ' . _, _ 1. a. .- . . L _ , _,_ ...—;... __—._._'—'—-—-——. : '- u ' , m. .; ' - .'. '.1'u'. :"” _=—3_ — |— .— (;. * .: ' är”;

" :.- ___—_..w,...,.['_, " ...... .

'1. 115715. me;—

.

BILAGA 4

Sammanställning över det sammanlagda behovet av nya heltidsanställda lärare i yrkesämnen, för industri och hantverk samt handel, i folkskolor, enhetsskolor och yrkesskolor samt i utbildningsverksamhet inom näringslivet, enligt beräkningar gjorda av länsskolnämn— derna beträffande Iäsären 1959/61

B. Beräknat antal nyanställda handels- 1ärare*

1. Detaljhan- 2. Detaljhan— delns o. kont.- delns o.kont.- 3. Maskin- arbetets teori arbetets teori skrivning jämte ev. ma- jämte vissa jämte ev. skinskrivning allmänna stenografi o. stenografi skolämnen

59/60 60/61 59/60 60/61 59/60 60/61 59/60 60/61 59/60 60/61 59/60 60/61 59/60 60/61

A. Beräknat antal nyanställda yrkeslärare

4. Allmän- prakt. verkstad

Länsskolnåmnden i 1. Metall- 2. Byggn.- 3. Övriga yrken arb. yrken

23 311 4 44 51 — 04 72 -— 1 1

_ _|

. Stockholms länl. . ..... . .......... 2 . Uppsalalån..... .............. Södermanlands län. . . Östergötlands län ............ . . . . . Jönköpingslän...................

4 8 1 1

NHLONH v—l INMI in lst-HH N jäv-l

011—(NY”? I I”" I sfv-d ImN of) [pu-1 | 001—00an Harm-nm Hot:—Svanö

[Hven

H I

6. Kronobergs län. . . ....... . . ..... . . 4 1 -— — E*2 — 1 (ev. — 2 1 1 — ytter]. 1) 101 101 __ 122

7. Kalmarlån”.......... ........ 4,5 8. Gotlands län”....” ......... 9. Blekingelän........ .......... 10. Kristianstads län ...... 11. Malmöhuslän".............. ..... 12.Hallandslån .....

LO . H

|||—|— HMI Nv—tlst'e—cl HINBNI HHIMWN älv-(heard III””I IIIIN

IIIHII

HmOfDH H

I |

ev.

13. Göteborgs och Bohus län. . . . . . . . . . ”1 "2 14 Älvsborgs län. . . . ..... . . . .. 15 Skaraborgs län. . . . . . . . .. 16. Värmlands län. . . . . . . . . . 17 Örebrolän ...... ......

18. Västmanlands län. . . . . ...........

I v—t

181 __ 192 201

3 0,5

INIHII HHlv—tsfl

Ol'-(Nu— | H jwoov-c ] H 11) .: NHv—atDNN HNNCOP'Q' I" I" | " mäloowmm H

NN IF

211 __

.3*—903143 iv. ixupparnergs lan. . . . . . . . . . . _ 9 20. Gävleborgs län”. . . . . .. . . . ...... . . 5 2 21. Västernorrlands län”. . . . . . ........ 11 10 22. Jämtlandslän.................... 4 4 23. Västerbottens län. . . . . . . ...... . . . . 3 9 24. Norrbottens län" . . .. ...... ...... . 12 10

Summa 152,5 128 20 22 (ev. 44 49 30 (ev. 28 75,5 47,5 42 23 27 (ev. 23) 31) (ev. 129) 48,5)

231 231 _ 253 262 271 __ 282 3 __ 304 312 1

I I”""m I v-d l'sr'N—tv—l [32ij[ 011—10 %D I "! HNC'C IH Is."

O [*

* Lärargrupp 1 förutsättes i regel ha handelsgymnasie- eller civilekonomexamen; lärargrupp 2 förutsättes i regel ha folkskollärarexamen + 1 års vidareutbildningskurs i merkantila ämnen och beräknas komma att tjänstgöra inom (folk— eller) enhetsskola, där underlag för en heltidstjänst i enbart handelsämnen ej finnes.

1 Uppgifter saknas från ett par kommuner i länet.

1 modist, 1 sömmerska, 1 elektriker.

2 damfrisörer, 1 modist, 1 pälssömmerska, 1 väverska, 1 bokhindare, 1 elektriker, 1 målare, 1 tapetserare, 1 typograf, 1 sömmerska. 1 elektriker, 1 svagströmsmontör, 1 målare, 1 sömmerska.

1 värme— och sanitetsmontör. 2 svagströms- och 1 starkströmselektriker, 1 målare.

1 svagströmselektriker, 1 bilmekaniker.

1 väverska, 1 ej närmare specificerad.

” Enligt länsskolnämnden torde de lämnade uppgifterna vara att betrakta som ett minimum.

10 1 möbelsnickare.

” Behov av yrkeslär. för 9y—elever beräknas uppkomma först läsåret 1966/67 (20 lärare i yrkesämnen för hantverk, industri och handel). 12 1 svagströms-, tele- och radarmontör, 1 elektriker.

13 Enligt länsskolnämndeu måste det redovisade behovet anses utgöra ett minimibehov med hänsyn till enhetsskolans utveckling.

14 1 bilmekaniker.

” 2 kemilaboratorer, 2 möbelsnickare, 2 telemontörer, 1 fotograf, 1 konditor, 1 tele— och radarmontör. ” 1 möbelsnickare. ” 1 radiotekniker, 1 ej närmare specificerad.

” 1 telereparatör.

1” 2 TV—reparatörer.

2" 1 industrielektriker.

1 1 starkströmselektriker.

2 Enligt länsskolnämnden avser de redovisade siffrorna »en första tidsperiod, under vilken yrkesundervisningen endast till en förhållandevis ringa del hunnit komma igång».

2” 1 elektriker.

" Enligt länsskolnämuden har ett flertal kommuner aviserat ett avsevärt ökat lärarbehov under femårsperioden 1961—66.

25 1 inredningssnickare, 1 driftsarbetare (cellulosa), 1 driftsarbetare (sågverk). " 1 inredningssnickare, 1 driftsarbetare (cellulosa).

27 1 sömnadslärare. 2” 1 väverska, 1 elcktrotckniker.

2” Två kommuner, där försöksverksamheten med enhetsskola når årskurs 9 läsåret 1962/63, beräknar anställa lärare i yrkesämnen först detta läsår. I metallyrken beräknas då 2 lä 'arc, i byggnadsarbetc 1 lärare, i allmänpraktisk verkstad 2 lärare samt 1 handelslärare av kategori 1) och 1 av kategori 2).

30 1 målare, 1 elcktrotekniker, 1 telereparatör, 1 båtbyggare.

"1 2 målare.

Nu:s-echo:

BILAGA 5

Sammanställning över kurser för lärare och blivande lärare, anordnade av överstyrelsen för yrkesutbildning från och med november månad 1949 till och med december månad

1958 Antal deltagare Antal undervisnings- timmar Kurs Smal M d lt 1 M d lt 1 urser e e a e e a per kurs Summa per kurs Summa 1. 2. 3. 4. 5. För lärare inom industri och hantverk 1. Pedagogisk utbildningskurs för lä- rare vid högre tekniska läroverk m. fl. läroanstalter ............. 4 17,3 69 150,0 600 2. Pedagogisk kurs för lärare vid högre tekniska läroverk m. fl .......... 2 18,5 37 17,0 34 3. Fortbildningskurs för lärare i före- tagsekonomiska ämnen vid högre tekniska läroverk .............. 1 17,0 17 15,0 15 4. Kurs i stålbehandling för lärare vid högre tekniska läroverk ......... 1 15,0 15 50,0 50 5. Kurs i tele- och radarteknik ....... 1 15,0 15 35,0 35 6. Kurs i moderna kemiska analysme- toder ........................ 1 13,0 13 44,0 44 7. Kurs om nya metoder inom arbets- studietekniken ................ 1 10,0 10 40,0 40 8. Kurs i fysik ..................... 1 32,0 32 25,0 25 9. Kurs i elementbyggeri för lärare vid högre tekniska läroverk m. fl. lä- roanstalter .................... 1 11,0 11 20,0 20 10. Kurs i atomteknik ............... 1 17,0 17 33,0 33 11. Pedagogisk utbildningskurs för bli- vande yrkeslärare i yrkesarbete vid verkstadsskolor och liknande skolor ........................ 18 27,9 502 466,7 8 400 12. Allmän yrkespedagogisk kurs för yr- keslärare utan tidigare speciell pe— dagogisk utbildning ............ 8 21,4 171 120,0 960 13. Kurs i yrkesritning för lärare i av- delningar för metallarbetare m. fl. 6 18,0 103 32,5 195 14. Kurs i yrkesritning för lärare i av- delningar för möbelsnickare ..... 1 22,0 22 36,0 36 15. Kurs i materiallära (stålframställ- ning m. m.) för yrkeslärare ...... 7 26,4 185 34,6 242

16. Kurs i materiallära och modern putsteknik för lärare i avdelningar för murare .................... 1 27,0 27 35,0 35 17. Kurs i yrkesräkning ............. 5 21,6 108 46,6 233 18. Bilelektrisk instruktionskurs ....... 3 17,3 52 49,3 148 19. Kurs i värme- och sanitetsteknik.. 1 11,0 11 42,0 42 20. Yrkespedagogisk specialkurs för lä- rare inom de typografiska yrkena 1 24,0 24 40,0 40

Antal deltagare

Antal undervisnings-

timmar Kurs Antal kurser Medeltal Summa Medeltal Summa per kurs per kurs 1. 2. 3. 4. 5.

21. Yrkespedagogisk specialkurs för lä- rare inom dam— och herrfrisöryr-

kena ......................... 1 25,0 25 40,0 40 22. Yrkespedagogisk specialkurs för lä-

rare vid restaurangskolorna ..... 1 19,0 19 40,0 40 23. Yrkespedagogisk specialkurs för lä-

rare vid sjömansskolorna ....... 1 21,0 21 50,0 50 24. Fortbildningskurs för yrkeslärare

inom måleriyrket .............. 2 16,0 32 20,0 40 25. Yrkespedagogisk kurs för vid före-

tagsskolor tjänstgörande instruk-

törer och lärare ............... 1 35,0 35 80,0 80 För lärare inom handel 26. Pedagogisk utbildningskurs för bli-

vande handelslärare ............ 14 12,0 168 438,9 6 145 27. Pedagogisk kurs för rektorer och lä-

rare vid handelsgymnasier. . . . . . 1 70,0 70 16,0 16 28. Instruktions— och fortbildningskurs

för lärare i företagsekonomiska ämnen vid skolor för handel ..... 3 16,3 49 27,7 83 29. Instruktionskurs i kontorsorganisa-

tion för lärare i företagsekonomis- ka åmnen vid skolor för handel. . 1 18,0 18 29,0 29 30. Instruktionskurs angående moderna

kontoplaner ................... 3 25,3 76 23,3 70 31. Instruktionskurs angående hålkorts-

system ....................... 3 24,0 72 _, 22,0 66 32. Instruktions- och fortbildningskurs

för lärare i ekonomisk geografi och medborgarkunskap jämte ekono- milära vid skolor för handel ..... 3 20,0 60 31,3 94 33. Instruktionskurs i distributionseko-

nomi ......................... 1 18,0 18 25,5 25 34. Instruktionskurs angående skatte—

lagar och skattedeklaration ..... 1 20,0 20 22,0 22 35. Instruktionskurs i praktiskt kon-

torsarbete .................... 4 14,8 59 34,0 136 36. Instruktionskurs för lärare inom de-

taljhandelsundervisningen ....... 3 19,3 53 33,3 100 37. Instruktionskurs om försäljning och

reklam ....................... 1 41,0 41 24,0 24 38. Pedagogisk kurs för lärare i maskin-

skrivning ..................... 9 47,8 430 28,4 256 39. Pedagogisk fortbildningskurs för lä-

rare i maskinskrivning ......... 4 20,5 82 59,5 238 40. Pedagogisk kurs för lärare i steno-

grafi ......................... 1 31,0 31 70,0 70 För lärare i husligt arbete 41. Kurs i hemarbetets rationalisering. 6 22,8 137 70,3 422 42. Kurs i hostadsplanering, heminred-

ning och hemvård ............. 3 20,0 60 71,7 215 43. Kurs i näringslära och rationell mat-

lagning ....................... 4 22,8 91 67,3 269

Antal deltagare

Antal undervisnings-

timmar Kurs Antal kurser Medeltal Summa Medeltal Summa per kurs per kurs 1. 2. 3. 4. 5. 44. Kurs i kostlära .................. 2 19,0 38 70,5 141 45. Kurs i djupfrysning .............. 2 17,0 34 33,0 66 46. Kurs om tekniska hjälpmedel till hemmens tjänst ............... 2 18,5 37 45,0 90 47. Kurs om tvättmedel och tvättek— nik .......................... 1 21,0 21 30,0 30 48. Kurs i klädvård ................. 1 12,0 12 70,0 70 49. Kurs i sängklädesvård och annan hemvård ...................... 9 12,8 115 84,5 61 F är lärare i sömnad 50. Pedagogisk kurs för utbildning av lärare i husbehovssömnad ...... 1 14,0 14 488 488 51. Instruktionskurs för lärare i husbe- hovssömnad .................. 27 11,7 316 175,0 4 725 52. Fortbildningskurs för lärare i söm— nad .......................... 2 13.0 26 160,0 320 53. Forthildningskurs för handarbets- lärarinnor som undervisar i söm- nad vid yrkesskolor ............ 5 14,6 73 75,2 376 54. Fortbildningskurs för yrkeslärarin— nor i sömnad vid verkstadsskolor 3 18,3 55 71,0 213 55. Fortbildningskurs för yrkeslärarin— nor i sömnad och handarbetslå- rarinnor med undervisning i hus- behovssömnad ................ 1 34,0 34 64,0 64 56. Kurs om moderna undervisnings- metoder för yrkeslärarinnor och handarbetslärarinnor med under- visning i husbehovssömnad ...... 1 21,0 21 73,0 73 57. Fortbildningskurs i materiallära för yrkeslärarinnor i sömnad och handarbetslärarinnor ........... 1 25,0 25 41,0 41 58. Kurs i materiallära för yrkeslärarin— nor i sömnad m. fl ............. 2 21,0 42 44,0 88 För lärare i barnavård 59. Fortbildningskurs i hem- och famil- jefrågor ...................... 1 23,0 23 61,0 61 60. Psykologisk-pedagogisk kurs för lä— rare i kortare barnavårdskurser. . 3 22,7 68 67,7 203 61. Psykologisk-pedagogisk kurs för lä- rare vid utbildningsanstalter som meddelar undervisning i barna- vård ........................ 3 16,0 48 110,7 332 62. Psykologisk-pedagogisk kurs för lä— rare som undervisari barnavård 3 19,0 57 96,3 289 63. Psykologisk-pedagogisk kurs för harnavårdslärarinnor ........... 2 20,0 40 115,5 231 För lärare [ vävning m. m. 64. Instruktions— och fortbildningskurs för vävlärarinnor .............. 3 17,3 52 137,7 413 65. Kurs i komposition för lärare inom vävundervisningen ............. 3 17,0 51 88,7 266

Antal undervisnings- Antal deltagare timmar Ku" l.?ntal M d lt 1 M (1 lt 1 urser e e a e e a per kurs Summa per kurs Summa 1. 2. 3. 4. 5. 66. Kurs i märkning och prydnadssöm för lärare inom vävundervisningen 1 18,0 18 122,0 122 67. Kurs i linberedning och linneväv- ning för vävlärarinnor .......... 4 14,5 58 116,0 464 68. Fortbildningskurs i ullhantering och yllevävning ................... 1 16,0 16 107,0 107 69. Instruktionskurs i växtfärgning . . . 1 13,0 13 93,0 93 70. Fortbildningskurs i materiallära för lärare inom vävundervisningen. . 1 22,0 22 48,0 48 71. Kurs i heminredning ............. 1 21,0 21 44,0 44 Övriga kurser 72. Psykologisk—pedagogisk kurs för lä- rare vid vanföreanstalter samt lä— rare vid av överstyrelsen anordna— de omskolningskurser för partiellt arbetsföra m. fl ................ 1 75,0 75 23,0 23 73. Pedagogisk kurs (handledarskap m. m.) .......................... 1 30,0 30 50,0 50 74. Kortare yrkespedagogisk kurs . . . . 18 70,6 1 271 21,8 392 75. Regional yrkespedagogisk kurs. . . . 13 83,5 1 085 26,3 342 76. Regional fortbildningskurs ........ 1 65,0 65 28,0 28 77. Instruktionskurs i handhavandet av film .......................... 32 37,5 1 201 20,5 655 78. Instruktionskurs om audio-visuella hjälpmedel vid yrkesundervis- ningen ....................... 1 36,0 36 27,0 27 79. Kurs för blivande handledare vid pedagogiska kurser för utbildning av lärare inom yrkesundervis— ningen ....................... 1 35,0 35 22,0 22 Summa 291 28,4 8 266 108,3 31 515

BILAGA 6

a) Studieplan för av överstyrelsen för yr- kesutbildning anordnad pedagogisk utbild- ning av yrkeslärare

Kurstid omkring 15 veckor.

1. Föreläsningar och seminarieövningar

_ Antal Ämne ' elev- timmar Pedagogik ........................ 78 Psykologi ........................ 72

Skolhygien, arbetarskyddslagstift- ning, yrkesvägledning och arbetsför- medling, yrkeslärarens anställnings- förhållanden m. m ................. 1 Röst- och talvård ................. 2. Två skriftliga prov (4 resp. 5 tim.). . . 3. Demonstrationslektioner ........... 4. Träningslektioner i teoriämnen 8 deltagare i gruppen; 4 lekt. per del- tagare ........................... 32 5. Träningslektioner i yrkesarbete 8 deltagare i gruppen; 4 lekt. per del-

broman

tagare ........................... 32 6. Övningslektioner i teoriämnen ...... 30 7. Övningslektioner i yrkesarbete ...... 60 8. Auskultationer .................... 40 9. Studiebesök ...................... 10 10. Audio-visuella hjälpmedel i yrkesun— dervisningen teoretisk undervisning ........ 12 praktiska övningar ........... 8 20 Summa 410

Utbildningen omfattar därjämte tjänst- göring som assistentlärare under en ter- min.

b) Studieplan för av överstyrelsen för yr- kesutbildning anordnad pedagogisk utbild- ning av handelslärare

Kurstid omkring 15 veckor.

1. Föreläsningar och seminarieövningar

_ Antal

Amne elev- timmar Pedagogik ......................... 90 Psykologi ......................... 75 Skolhygien, yrkesvägledning och ar- betsförmedling, handelslärarens an- stållningsförhållanden m. m .......... 16 Röst- och talvård .................. 5 2. Två skriftliga prov (4 resp. 5 tim.). . . . 9 3. Demonstrationslektioner ............ 16 4. Träningslektioner 7 deltagare i gruppen; 4 lekt. per delta- gare .............................. 28 5. Övningslektioner ................... 60 6. Auskultationer ..................... 60 7. Studiebesök ....................... 10 8. Audio—visuella hjälpmedel i yrkesunder- visningen teoretisk undervisning ......... 12 praktiska övningar ............ 8 20 Summa 389

S—JX-i ,-".. .

,

."i.

4,5—.:.- " '

”11. fil!-JJ. '- *.? n' ';

r

. Am:

' ;

_._ I'm

. 51% FSE-M" 1.

.0!L r:: g,]; i'" " ,.l.

RU :.: .

uj ' J .. '. .: r - £ — -- q .. .? - n . ' ___i |

F,:-

. , I

- L.)-"_ ff....

BILAGA 7

Översikt över fortbildningskurser för lärare i årskurs 9 g, anordnade av skolöverstyrelsen läsåren 1956/58

Kursens inriktning: lärarkategori,

gren av 9 y, yrkesämne

Kursens innehåll

Plats

Tid

Antal deltagare (yrke)

H

2.

=E

Kurs för lärare på. allmänprak— tisk gren (7 b) av 9 y. (Kursledare: rektor Knut Åhlén)

Kurs för lärare i yrkesteori för metallyrken.

(Kursledare: Ingenjör Gustaf Lööf)

Informationskurs för handleda- re i praktiskt yrkesarbete. Kur- sen avsedd för personer anställ- da vid företag inom försökskom- muner, som har eller beräknas få till uppgift att från företagens sida svara för elevernas om— händertagande i samband med praktisk yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning. (Kursledare: Ingenjör Olle Teg- man) Fortbildningskurs för deltagare i av SÖ somrarna 1955 och 1956 anordnade kurser för lärare på gren 7 13 av 9 y.

(Kursledare: rektor Knut Åh- lén)

Föreläsningar om yrkesvägledning och yrkesorientering samt praktisk psykologi.

Föredrag och diskussioner om den allmänpraktiska grenen, undervis— ningsmetoder och hjälpmedel, pla- neringen av allmänpraktisk verk- stad. —— Praktiskt arbete, lektions- uppläggning, arbetsinstruktioner och träningslektioner avseende momen— ten mekaniskt verkstadsarbete, mo- torteknik, elteknik och ytbehandling. —— Träningslektioner.

Föreläsningar rörande ungdomspsy- kologi, praktisk pedagogik, talteknik m. m. Föreläsningar och övningslek- tioner rörande materiel och metodik vid undervisningen i materiallära, maskinlära och verktygslära, fysi— kaliska grundbegrepp, yrkesräkning och yrkesritning. Auskultationer.

Föreläsningar och diskussioner rö- rande enhetsskolans organisation och målsättning med tyngdpunkt på den praktiska yrkesorienteringen och för- beredande yrkesutbildningen samt näringslivets medverkan, handleda- rens arbetsuppgifter m. m.

Föreläsningar m. m. rörande lek- tionsuppläggning, arbetsinstruktio— ner och utrustning avseende momen— ten metallarbete, motorteknik, eltek— nik, ytbehandling och träarbete inom den allmänpraktiska utbildningen. Grupparbete. Behandling av olika avsnitt inom den allmänpraktiska ut- bildningen enligt av deltagarna fram— förda önskemål.

Bergslagets prak- tiska skolor, Borlänge Stockholms stads yrkesskolor Getå Turisthotell Bergslagets prak- tiska skolor, Bor— länge

9/7—4/8 1956

6—18/8 1956

17—18/6 1957

1—13/7 1957

10 slöjdlär. 3 yrkeslär. 1 assistent 1 mekaniker

15

15 yrkeslär. 6 slöjdlär. 24 3 ingenjörer 6 ingenjörer

2 förmän

2 yrkeslär.

7 inom olika indu- striella yrken. De 13 återstående repre- 30 senterar skilda yr— ken bl. a. 1 hyrådir., 1 fil. kand., 1 hus— mor, 1 yrkesinspek— tör, 1 kons.

14 slöjdlär. 5 yrkeslär.

lm

o. wurs ror lärarinnor 1 somnad pa försöksskolans högstadium.

(Kursledare: Yrkesläraren Ruth Sundin)

6. Informationskurs för handleda- re i praktiskt yrkesarbete.

(Kursledare: Ingenjor Olle Teg- man)

7. Kurs i gassvetsning för lärare i yrkesarbete.

(Kursledare: Ingenjör Bo Knuts- son-Ek)

Kursen främst avsedd för lärare i verkstadsarbete på grenarna 3 och 7 b av 9 y och lärare i för- beredande verkstadsarbete i årskurs 8, men tillgänglig även för lärare i verkstadsarbete

inom praktiska realskolor.

oo'

Kurs för lärare i maskinskriv- ning pä försöksskolans högsta- dium m. fl. Kursledare: strand)

Konsulent Ivar

Sammanlallning

Föreläsningar m. m. rörande psyko- logi, metodik, materiallära, mönster- formning, ekonomi, klädbudgct, tex— tilvård, linnesömnad, klädsömnad och konstsömnad.

Se ovan kurs 3.

Praktiska övningar rörande svets- apparaturens montering och skötsel m.m., fränsvetsning, motsvetsning, gasskärning, hårdlödning, m.m. Svetsteori. Föreläsningar och diskussioner rö- rande ungdomspsykologi, maskin- skrivningens fysiologi, praktisk pe— dagogik, maskinskrivningens ställ— ning inom olika skolformer, maskin— skrivningsundervisningens målsätt- ning och innehåll, lärosalen och dess inredning, elevernas materialförva— ring, normer för betygssättningen, metoder vid instruktion av eleverna, maskinskrivningen och blanketter- na m. m.

Träningslektioner.

Bergslagets prak— tiska skolor, Bor— länge Getå Turisthotell Aga:s svetsskola, Lidingö Praktiska skolan, Kristinehamn

22/7—10/8 1957

16—17/6 1958 23—27/6 1958

24/6—4/7 1958

Antalet kurser 8, sammanlagda antalet kursdagar 93 och sammanlagda antalet kursdeltagare 170.

3 slöjdlär. 2 yrkeslär. 1 vävlär.

9 utan ex.

8 ingenjörer 3 verkmäst. 2 installatörer 2 personalkons. 2 yrkeslär.

16 representerar

olika yrken bl. a.

1 affärschef 1 driftschef 1 faktor 1 personalchef 1 produkt.-chef 1 sömmerska

8 yrkeslär. 9 slöjdlär. 2 ingenjörer

2 folkskollär. 2 handelslär. 1 småskollär. 10 saknar lärarex.

15

BILAGA 8

Studieplan för merkantil vidareutbildningskurs för folkskollärare, anordnad av skolöverstyrelsen 1958/59

I. Timplan

Förel.o.övn. Metodik S:a

Svensk affärskorrespondens ................. Allmän företagsekonomi ....................

Distributionslära ...........................

Företagsorganisation ....................... Räkenskapslära (bokföring) ................. Handelsräkning ............................ Handelsrätt ............................... Ek. geografi med varnkännedom ............. Ekonomilära .............................. Prakt. kontors- o. butiksarbete .............. Stenografi (friv.)1 .......................... Maskinskrivning ...........................

Summa

Studiebesök (i enhetsskolor) ..................

Studieb. (är 1/2 dag)

10 5 15 40 40 4 50 20 i 50 4 20 4 35 35 100 15 115 2

30 5 35 20 Jfr Distr. 20 2 25 10 35 2 30 30 20 10 30 2

15 15

20 15 35 380 95 475 20

........................ 4 heldagar

Auskultationer (affärskorrespondens, handelslära, räkenskapslära, handelsräkning, ek. geografi med varukännedom, prakt. kontors— o. butiksarbete, stenografi, maskinskriv-

ning) ....................................

60 tr

Undervisning om möjligt (annars utvidgad auskultation) .......................... 30 »

Summa, exkl. studiebesök 565 tr

1 Tillvalsmöjligheten ej utnyttjad av kursdeltagarna 1958/59 (men däremot av kursdeltagarna

1957/58)

II. Målsättning och kursinnehåll

Svensk affärskorrespondens Föreläsningar och övningar: 10 tr Metodik: 5 tr

Målsättning

Undervisningen i svensk affärskorre- spondens avser att göra deltagarna mera förtrogna med affärslivets speciella ter- minologi samt att öva deltagarna med affärsbrev och kommersiella texter.

Kursplan

De vanligaste formerna av rutinmässiga affärsskrivelser. Affärssvenskan som fackspråk. Resonerande och argumen— terande affärstext såsom försäljnings- brev, reklamationsbrev, kravbrev, an- nonstexter, rapporter, promemorior. Säljande text av olika slag, enklare bro- schyrer av reklamkaraktär.

Allmän företagsekonomi Föreläsningar och övningar: 40 tr Metodik: Ingår i distributionslärans metodik (20 tr)

Målsättning

Undervisningen i allmän företagseko- nomi avser dels att ge deltagarna en orientering om företagens sätt att ar- beta och deras roll i det ekonomiska li- vet samt om handelns funktion i sam- hället och om olika institutioner i han- delns tjänst, dels att bibringa dem en mera ingående kännedom om företa- gens viktigaste ekonomiska problem, så att de sätts i stånd att med viss grad av självständighet bedöma sådana hithö- rande företeelser, som de kunna kom- ma i kontakt med i sin praktiska verk— samhet.

Kursplan

Näringslivets uppgifter i samhället. Va- rans väg från producent till konsument. Juridiska företagsformer. Ett handels- företags arbetsfunktioner (orientering). Institutioner i handelns tjänst. Trans- port-, speditions-, tull- och försäkrings- väsendet. översikt av köpeavtalet (ej juridiskt). Olika metoder ifråga om prisnoteringar genom brutto-, netto- och riktpriser. Olika typer av rabatter och kreditgivning. Betalningsmedel och be- talningsmetoder. Bankväsendet. Prin- ciperna för inköps— och försäljnings— kalkylationen samt prissättningen. In- verkan på handelns kostnader av olika omsättningshastigheter för skilda varor.

Företagets finansieringsproblem. Av- vägningen mellan kostnader och intäk- ter. Kundtjänstens omfattning, varu- sortimentets sammansättning, åtgärder att bedöma och kontrollera varurisker- nas storlek och möjligheter att förbi]- liga transportkostnaderna.

Anm. Undervisningen i inledande fö- retagsekonomi (: första stycket ovan)

hör till huvudsaklig del tjäna som en allmän orientering, som skall skänka deltagarna en grund, varpå det är möj- ligt att sedan bygga vidare i de olika avsnitten inom företagsekonomien, lik- som i tillämpliga delar i andra ämnen.

Distributionslära Föreläsningar och övningar: 50 tr Metodik: 20 tr (gemensamt allmän före- tagsekonomi, distributionslära, före- tagsorganisation och handelsrätt)

Målsättning

Undervisningen i distributionslära av- ser att ge deltagarna en tämligen grund- lig kännedom om varudistributionens uppgifter, organisation, arbetssätt och ekonomi, särskilt med avseende på svenska förhållanden, samt att göra dem någorlunda förtrogna med såväl distributionens tekniska hjälpmedel som försäljningens och reklamens psykolo- giska bakgrund.

Kursplan

Den svenska konsumtionen. Konsum- tionens variationer. Distributionsappa- ratens omfång och struktur. Detaljhan- delns organisation. Olika funktionstyper inom detaljhandeln. Enskild och kon- sumentkooperativ detaljhandel. Detalj- affärernas läge och varusortimentets utformning. Olika funktionstyper inom partihandeln. Distributionskostnader- nas variationer med hänsyn till omsätt- ningshastighet, expeditionstid, order- stock och sysselsättningsgrad.

översikt av försäljningsorganisatio- men vid försäljningen från fabrikant el- ler grossist med hänsyn tagen till såväl konsumentvaror som producentvaror. Marknadsundersökningar.

Reklam och andra försäljningsbefräm- jande åtgärder. Samverkan mellan olika slag av reklammedel och mellan för- säljning och reklam. Försäljnings- och

reklampsykologi (kortfattat). Försälj- ningsetik. Företagsorganisation Föreläsningar och övningar: 35 tr Metodik: Ingår i distributionslärans metodik (20 tr)

Målsättning

Undervisningen i företagsorganisation avser att ge deltagarna kännedom om den organisationsapparat, som handels- och industriföretag begagnar för ge- nomförande av olika interna arbetsupp- gifter, och att lära dem förstå betydel- sen av dess rationella utnyttjande.

Kursplan Detaljhandelsorganisation och detalj- handelsarbete: Allmänna principer be— träffande butikens disposition och in— redning från försäljningspsykologiska och arbetstekniska synpunkter. Varu- och materialinköp, lagerredovisning, fakturering, följescdlar och notor, kassa— oeh räkenskapsväsen, krav och inkas- sering, intern statistik, telefontjänst, postbehandling, arkivering. Maskiner och andra hjälpmedel. Kassaregister- apparater. Förhållandet mellan ledning och anställda. Avlöningssystem och andra personalfrågor. Organisationer för detaljhandelsanställda. Kontorsorganisation och kontorsar- bete: Kontorets arbetsuppgifter och ställning inom företaget. Varu- och ma- terialinköp, orderbehandling, fakture— ring, lagerredovisning, kassa— och rä- kenskapsväscn, kreditövervakning, krav och inkassering, rapportväsen, korre- spondens, intern statistik, telefontjänst, postbehandling och arkivering. Kon- torsmaskiner. Registrering. Blankettek- nik. Arbetsorganisation och arbetspla- nering. Kontorslokalernas disponering och inredning. Personalorganisation.

Förhållandet mellan ledning och an- ställda. Avlöningssystem och andra per- sonalfrågor. Organisationer för kontors- anställda. Personalutbildning inom före- taget.

Industriell ekonomi: Stordrift och smådrift. Masstillverkning, blandad till— verkning, flytande tillverkning, beställ- nings- och lagertillverkning, tillverk- ning i långa serier. Industriens råvaru- inköp och organisation av förråd och lager. Driftsplaneringens uppgifter och betydelse.

Anm. Undervisningen i handhavan— det av skrivmaskiner och räknemaski- ner förlägges till undervisningen i ma- skinskrivning respektive handelsräk- ning. Den egentliga bokföringen förläg- ges till undervisningen i räkenskaps- lära.

Räkenskapslära Föreläsningar och övningar: 100 tr Metodik: 15 tr Målsättning

Undervisningen i räkenskapslära avser att ge deltagarna sådana insikter och färdigheter i bokföring, att de efter för- värvad praktisk erfarenhet självstän— digt skall kunna utföra det på ett affärs- kontor förekommande bokföringsarbe— tet.

Kursplan

Bokföringens uppgifter. Resultatsberäk— ningar. Övningar i bokföring, omfattan- de hantverk, detalj- och partihandel samt olika företagsformer inom han- del: enmansföretag, bolag och ekono— miska föreningar. Allmänna föreskrif- ter om bokföringen och bokföringens praktiska organisation. Inventariebok. Inventarium och balansräkning. Dag— bok, huvudbok och hjälpböcker. Bok-

föringsallegat och verifikationer. Bok— i'öringslagens värderingsbestämmelser.

Ingående behandling av redovisnings- frågor rörande olika företagsformer. Redovisningsbestämmelser i lagen om handelsbolag, aktiebolagslagen och la- gen om ekonomiska föreningar. Värde- ring av anläggnings— och omsättnings- tillgångar med utgångspunkt från ak- tiebolagslagcns bestämmelser. Skatte- tcknik (deklarationsteknik). Kontopla- ner för handelsföretag. Demonstration av manuell genomskriftsbokföring och maskinbokföring. Redovisning med hål- kortsmaskiner. lndustribokföringens grunder.

Allmänna företagsekonomiska värde- ringsprinciper av omsättnings- och an— läggningstillgångar. Speciella bokfö- ringsproblem. Något om intern bokfö- ringskontroll. Några balanstekniska syn- punkter beträffande företags likviditet och räntabilitet.

Anm. Kontorsorganisation och kon— torsteknik ingår i ämnet företagsorgani— sation. Bokföringens organisation (bok- föringsböckerna och deras utseende, sambandet mellan de olika bokförings- böekerna, verifikationsordningen etc.) ingår däremot i ämnet räkenskapslära, liksom även en översiktlig redogörelse för samt demonstration av bokförings- maskiner och manuell genomskriftsbok— föring.

Formulärkännedom har förts till den allmänna företagsekonomien. Fraktsed- lar, konossement, certepartier, formu- lär för tull, post och bank upptages så- ledes främst i detta ämne. Cheeker och växlar har förts till ämnet handelsrätt. Dessa och andra formulär och hand- lingar behandlas givetvis vid undervis- ningen i räkenskapslära, men då främst vr redovisningstekniska synpunkter.

Inköps— och försäljningskalkyler har förts till den allmänna företagsekono- mien och handelsräkningen.

207. Handelsräkning Föreläsningar och övningar: 30 tr Metodik: 5 tr

Målsättning

Undervisningen i handelsräkning avser att ge deltagarna den insikt och färdig— het, som fordras för ett snabbt och sä- kert utförande av inom affärslivet mera vanliga räkneoperationer, ävensom bi- bringa dem kännedom om och öva dem i användandet av på kontor vanligen förekommande räknemaskiner samt vi- dare någon kännedom om statistikens vanligare metoder.

Kursplan

Utländska mynt och mått. Kedjeräkning. Procent- och ränteräkning. Sammansatt ränta. Fakturor och försäljningsräk- ningar. Diskontoräkning. Räkning med räntetal. Uppgifter inom värdepappers- handeln. Ränteräkning för de viktigaste typerna av bankräkningar. Problem rö- rande varuinköp, lagerhållning och om- sättningshastighet på lager. Lönsamhets- beräkningar. Löneberäkningar. Prak— tiska ekonomiska problem. Kontrollme- toder och enklare snabbräkningsmeto- der. Huvudräkning.

Maskinräkning, särskilt multiplika- tionsmaskiner. Räknestickans använd- ning inom affärslivet. Användande av affärslivets räknetabeller.

Statistikens medel och metod. Medel- tal och median. Spridningsmått. Nor- malfördelning. Medelfelsberäkningar och korrelation. Uppgörande och tolk- ning av statistiska tabeller, diagram och kurvor av olika typer.

Handelsrätt Föreläsningar och övningar: 20 tr Metodik: Ingår i distributionslärans metodik (20 tr)

Målsättning

Undervisningen i handelsrätt har till uppgift att bibringa deltagarna känne-

dom om sådana rättsliga bestämmelser, som har särskild betydelse för affärs- livet samt någon färdighet i tolkningen av bestämmelser av rättslig natur.

Kursplan Rättsordningen, fysiska och juridiska personer, kortfattad översikt av landets olika lagar. Rätten till näringsutövning (behörighetsvillkor, anmälningsskyldig- het, firma). Köpmannens medhjälpare (uppdrag och fullmakt, biträden, pro— kurister, kommissionärer etc.). Avtal (även kollektivavtal). Viktigare rätts- regler om fast egendom, särskilt köp, lagfart och inteckning för fordran. Köp- lagen, avbetalningsköp och andra vik- tigare bestämmelser om lös egendom. Fordringsrätt (skuldebrev, borgen, växel, check, preskription m. m.). Äkta makars ekonomiska förhållanden. Han- delsbolag, aktiebolag, föreningar. Im- materiella rättigheter (varumärken, pa- tent). Konkurs, ackord. Rättegång, lag- sökning. Utsökning. Illojal konkurrens, bedrägeri, trolöshetsbrott, gäldenärs- brott.

Anm. Beskattningsrätten har förts till ämnet räkenskapslära.

Ekonomisk geografi med varukänne- dom Föreläsningar och övningar: Ekonomisk geografi 15 tr. Varukännedom 10 tr Metodik: Ekonomisk geografi 8 tr. Va- rukännedom 2 tr

Målsättning

Undervisningen i ekonomisk geografi med varukännedom har till uppgift att bibringa deltagarna en allmän kunskap om produktion och konsumtion av samt handeln med de viktigaste varugrup- perna, om kommunikationsförhållan- dena, om Sveriges näringsliv samt om den grundläggande varukännedomen rörande de viktigaste livsmedlen och textilvarorna.

Kursplan Väsentliga aktuella utvecklingslinjer l Sveriges och världens näringsliv och grunddragen av dess nuvarande karak- tär. Det svenska näringslivets olika hu- vudgrenar och i samband därmed världsproduktionen och världskonsum- tionen av och världshandeln med de från svensk synpunkt viktigaste livs- medlen, råvarorna och industrivarorna. Den svenska in- och utrikeshandelns förutsättningar och omfattning. Varukännedom: De viktigaste livs- medlen och textilvarorna från produk- tions-, kvalitets-, lagrings— och konsum- tionssynpunkt. Enkla laborationer.

Ekonomilära Föreläsningar och övningar: 30 tr Metodik: — tr

Målsättning

Undervisningen i ekonomilära avser att ge deltagarna sådan kännedom om sam- hällets ekonomiska byggnad, det ekono— miska livets lagar och den ekonomiska utvecklingen, att de kan fatta samman- hanget i de ekonomiska företeelserna och någorlunda självständigt bedöma aktuella ekonomiska och sociala pro- blem.

Kursplan

Den enskildes och hemmets ekonomi. Levnadsstandard och sparande. Pris- bildningen vid en fri marknad och dess betydelse för produktion och konsum- tion. Prisbildningen vid monopol och ofullständig konkurrens. Samhället och prisbildningen.

Produktionsfaktorerna. Jordränta, ar- betslön och kapitalränta. Inkomstfördel- ningen och dess förändringar. Natio— nalinkomst och nationalförmögenhet.

Den allmänna prisnivån och dess mätning (indexserier). Penningvärdet, inflation och deflation. Konjunkturväx-

lingarna. Kapitalmarknaden. Bankvä- sendet. Utrikeshandeln och utrikespoli- tiken. Valutakurserna. Handels— och be- talningsbalans.

De viktigaste ekonomiska åsiktsrikt- ningarna.

Speciella problem i anslutning till den dagsaktuella situationen i Sverige och utlandet.

Praktiskt kontors- och butiksarbete

Föreläsningar och övningar: Praktiskt kontorsarbete 10 tr. Praktiskt butiks- arbete 10 tr

Metodik: Praktiskt kontorsarbete 5 tr. Praktiskt butiksarbete 5 tr Målsättning Undervisningen i praktiskt kontors- och hutiksarbete avser att ge deltagarna nå- gon inblick i vissa allmänna butiks- och kontorsgöromål av huvudsakligen ru- tinmässig art, att uppöva sinnet för ändamålsenliga arbetsmetoder samt att åskådliggöra den praktiska tillämpning- en och samordningen av i andra ämnen inhämtade kunskaper och färdigheter.

Kursplan

Praktiskt kontorsarbete: Enkla övningar i rutinbetonade allmänna kontorsgöro- 'mål. Sammansatta övningar på grund- val av material från övriga ämnen och från de enkla övningarna: utskrivning av vid järnväg, post och tull etc. före- kommande viktigare blanketter och for- mulär; beräkning av respektive avgif- ter. Olika slag av primärmaterial, dess användning och behandling inom före- taget: bokföring, registrering och för- varing. Jämförelser av olika metoders lämplighet (vid t. ex. sortering och re- gistrering). Övningar i att planlägga och genomföra givna uppdrag, i före- kommande fall med anlitande av upp- gifter från uppslagsböcker o. dyl., vilka

är allmänt brukliga inom kontors- arbetet. Praktiskt butiksarbete: Enkla övning- ar inom butiksarbetets ram. Samman— satta övningar, avseende expeditions- arbete vid olika slag av försäljning, ge— nomförande av inventering, kontroll, prissättning och märkning av varor. Kassaregistrets användning genom kas- sarapporter och vid statistik. Olika pro- blem avseende försäljningen. Telefonen vid försäljningen. Jämförelser mellan olika arbetsmetoder inom butiksarbetet med hänsyn till tidsåtgång och mate- rialkostnader.

Stenografi (frivilligt)

Föreläsningar och övningar: — tr Metodik: 15 tr

Målsättning

Deltagarna i frivillig stenografi bör vid läsårets slut ha sådan insikt och färdig- het i ett inom landet brukligt stenogra- fiskt system, som fordras för att snabbt och säkert kunna nedskriva affärstext efter diktamen.

Kursplan

Kraven på den stenografiska färdighe- ten motsvarar fordringarna i stenografi i praktisk realexamen å handelslinje, d. v. s. en minimihastighet av 75 stavel- ser i minuten vid fem minuters diktat.

Maskinskrivning

Övningar: 20 tr

Metodik: 15 tr

Målsättning

Deltagarna bör vid läsårets slut ha fär- dighet i att noggrant och någorlunda snabbt på maskin utskriva inom affärs- livet vanligen förekommande handling- ar samt äga nödig insikt i skrivmaski- nens konstruktion och skötsel.

Kursplan: byggda handelslinjerna i Halmstad och Kraven på maskinskrivningsfärdigheten Skövde (Kungl. Skolöverstyrelsens cir- motsvarar fordringarna i maskinskriv— kulär den 4 februari 1956). ning vid praktisk realexamen vid de in—

"___—___, M 'zzunoL. BIBL-

lvl

3; .- ;

i

. . r ' _ . .. , ».W—L' ;" . . . . . _ . .- t.v.-..». . ww . l

.

.,lt'r ll 'uq: Q; ' lj

||_, .;'|"; '. * nu;-',. .. . |

;' :;”—(”" *. m-éLtÄ '

"__—&_ _. --_*=i

.. ALL