SOU 1960:20

Allmänna yrkesinspektionen

3. Ritningsgranskning med anledning av 6 5 arbetarskyddskungörelsen (ny-, om- och tillbyggnad av arbetslokaler och personalrum, ventila- tionsanläggningar m. m.)

4. Expeditionsarbete avseende yrkesskadefall (genomgång av anmälningar, rapporter om beaktansvärda yrkesskador, utlåtanden till åklagare, dom- stolar m. fl.)

5. Upplysningsverksamhet (planering, författarverksamhet m. m.)

6. Övrigt expeditionsarhete (remissutlåtanden och rapporter till arbetar- skyddsstyrelsen m. m.).

Socialinspektöremas uppgifter Socialinspektörerna har att företaga inspektioner såväl på de arbetsställten, som enligt vad ovan nämnts tilldelats dem, som på andra arbe'tsställeen, där det föreligger förhållanden av sådan art, att socialinspektörerna ansses särskilt lämpade att bedöma dem. De skall därutöver biträda yrkesinspeek— tören vid expeditionsarbetet och utföra utredningar, som anbefalls av :ar- betarskyddsstyrelsen. Deras arbete skiljer sig avsevärt från vad som åligger den övriga inspekterande personalen. Socialinspektörerna skall nämliggen vid inspektioner och under sin tjänsteutövning i övrigt framför allt beakkta följande frågor av betydelse för arbetarskyddet: introduktion och instruktion av nyanställd personal, utbildning och fortbildning av arbetsledare och övriga arbetstagare, omflyttning och omskolning av personal, t. ex. partiellt arbetsföra, raster och kostförhållanden, vissa frågor rörande hälso- och sjukvård på arbetsplatsen, arbetsställningar, deltidsarbete för kvinnor, sociala anordningar för arbetstagare, t. ex. bostäder, flick— och pojkheim, ungkarlshem, pensionärsbostäder, anordningar för barntillsyn, fritidds— anordningar, anställandet av personalarbetare, frågor i övrigt som angår kvinnliga och minderåriga arbetstagares ear- betsförhållanden samt arbetarskyddet inom hemindustriellt arbete. På läkarhåll tycks man, enligt vad som framgår av Svenska läkarftör-

Tabell 2. Yrkesinspektiionens

1 2 3 4 5 6 7 | 8 | * 9 Antal förrättnings— och resedagar Antal Antal per inspeekte— Å inspekte— Antal arbetstagare rande tj amste- r rande registrerade vid registre- mani tjänste- arbetsställen rade arbets— tigåsåifen 323125):de totalt män ställen uttom totalt stattions-

orrten 1949 87 78 675 1 159 208 4 903 6 496 11 399 131 587 1950 96 76 270 1 191 724 4 974 7 931 12 905 134 196 1951 98 77 103 1 243 384 4 899 7 260 12 159 124 286 1952 94 74 939 1 278 240 4 738 7 108 11 846 127 287 1953 93 74 759 1 292 951 4 072 7 601 11 673 125 1.92 1954 91 75 025 1 277 305 3 601 7 853 11 454 126 '.97 1955 94 75 164 1 316 993 4 081 8 276 12 357 132 1t01 1956 95 76 413 1 375 178 3 881 8 750 12 631 133 1t05 1957 100 76 195 1 401 895 3 774 8 892 12 666 127 !98 1958 108 77 801 1 405 926 3 694 ' 9 629 13 323 123 597 1959 112 78 064 1 394 978 4 216 ;9 240 13 456 120 192

bundets remissutlåtande över arbetarskyddsutredningens betänkande, ha fått den uppfattningen, att socialinspektörerna sysslar med uppgifter, som kräver kvalificerad, medicinsk kompetens. Det bör därför framhållas, att så icke är fallet, utan socialinspektörernas befattning med t. ex. hälso— och sjukvård består i att intressera företagen för anställande av industriläkare eller sköterska, inredande av sjukrum etc. Socialinspektörernas behandling av medicinska problem på arbetsplatserna är alltså begränsad till organisa- toriska synpunkter. Däremot sysslar de ej med enskilda arbetstagares medicinska problem.

Biträdespersonalens uppgifter Biträdespersonalens arbetsuppgifter består —— förutom av vanligt kontors— arbete — framför allt i att föra de ovan angivna registren över arbets— ställen m. m.. Den svarar även för insamlande av statistiska uppgifter för de månads— och årsrapporter, som skall ingivas till arbetarskyddsstyrelsen. I regel får biträdespersonalen ombesörja förekommande ritningskopiering. Endast en mindre del av biträdespersonalen tjänstgör som stenografer; i övrigt skriver de inspekterande tjänstemännen koncept till sina inspek- tionsmeddelanden och andra skrivelser eller dikterar dem för omedelbar utskrift på skrivmaskin.

Arbetets omfattning och fördelning Inspektionsverksamheten

Till en början har vi för att belysa omfattningen av yrkesinspektionens inspektionsverksamhet under åren 1949—1959 sammanställt vissa uppgifter därom i tabell 2. Till dessa uppgifter kan fogas följande kommentar.

inspektionsverksamhet 10 11 12 | 13 | 14 15 16 17 18 Antal besök Antal återbesök vid registrerade arbets- perk?- Antal regi- In k stallen Å vid regi- vid oregi- spe e- strerade . Sp? ' . r rande .. tionsm- strerade strerade totalt t'änste- arbetsställen t ervall i (7 av arbets- arbets- nian och som besökts totalt antoalet ställen ställen förr ätt— besök ningsdag 1949 37 036 . . . . 34 491 2,28 2 545 6,9 1950 37 892 7 050 44 942 3,5 35 144 2,17 2 748 7,3 1951 35 973 7 434 43 407 3,6 32 878 2,35 3 095 8,6 1952 35 583 6 734 42 317 3,6 32 882 2,28 2 701 7,6 1953 34 724 7 332 42 056 3,6 31 608 2,37 3 116 9,0 1954 32 439 7 386 39 861 3,5 29 452 2,55 2 987 9,2 1955 33 863 8 491 42 354 3,4 30 766 2,44 3 097 9,3 1956 33 623 9 122 42 745 3,4 29 519 2,59 4 104 12,2 1957 29 997 7 972 37 969 3,0 25 898 2,94 4 099 13,7 1958 37 327 10 000 47 327 3,6 32 771 2,37 4 556 12,2 1959 37 601 11 284 48 885 3,6 32 893 2,37 4 708 12,5

Kol. 2. Här har upptagits faktiskt tjänstgörande personal med beaktamde av vakanser och längre tjänstledigheter. Ökningen under 1950 samman- hänger med en under 1948 års riksdag beslutad ökning av yrkesinspoek- tionens personal. Därefter var antalet tjänster (frånsett den allmänna ttre- procentsindragningen år 1951) oförändrat till 1956, då 13 nya tjänster för inspekterande personal inom distriktsorganisationen inrättades.

Kol. 3. Variationen i antalet registrerade arbetsställen ”torde snarare bero på tillfälliga revideringar av registren inom enstaka distrikt än på en ffak— tisk ändring.

Kol. 5. Vid bedömande av antalet förrättningsdagar på stationsorten Jbör beaktas, att det ej fördelar sig jämnt på de elva distrikten utan att huvrud— parten faller på I (Stockholm), VI (Göteborg) och V (Malmö) distriktten. Därjämte rapporteras under denna rubrik samtliga dagar, då förrättming skett på stationsorten, oberoende av förrättningens längd. Man kan beräkina, att antalet arbetsställen på stationsorterna utgör ca 1/6 av det totala antalet.

Kol. 8—9. Med hänsyn till vad ovan anförts om förrättningsdagarna. på stationsorten är även siffrorna i kol. 8 relativt osäkra. Av siffrorna i ko>l. 9 framgår däremot direkt omfattningen av tjänstemännens reseverksamlhet. Därvid har I distriktet icke medtagits, eftersom det nästan uteslutande består av stationsorten Stockholm. Från och med den 1 juli 1951 har de inspelkte- rande tjänstemännen i övriga distrikt rätt att utan kostnadsjämförelse mtfå ersättning för tj änsteresa med egen bil.

Kol. 12. Ökningen för är 1958 beror huvudsakligen på den ökade ttill— synen av arbetarskyddet inom byggnadsverksamheten.

Kol. 14. Antalet besök per förrättningsdag har i stort sett hållit sig konstant genom åren. I tabell 3 har dessa besök delats upp på olika be- fattningshavargrupper. Därvid framgår, att de högre tjänstemännen nu- mera ägnar längre tid åt varje arbetsställe än tidigare, medan socialinspek-

Tabell. 3. Antal besök i genomsnitt per tjänsteman och förrättningsdag 1950—11958

Förste Förste distrikts- Yrkes— distrikts— ingenjör Socialin- Distiktsim- År inspektör ingenjör i 21 lgn samt Spektör spektörf:

i 23 lgn distrikts-

ingenjör 1950 ............... 1,7 2,4 2,9 2,0 5,8 1951 ............... 1,3 2,5 2,8 1,9 5,4 1952 ............... 1,2 2,2 3,0 3,2 5,4 1953 ............... 1,2 2,1 3,2 2,3 5,4 1954 ............... 1,1 2,0 2,9 2,1 5,4 1955 ............... 0,9 1,8 2,9 2,3 5,4 1956 ............... 1,0 1,6 2,8 2,3 5,4 1957 ............... 1,1 1,7 2,8 2,3 4,4 1958 ............... 1,3 1,9 3,3 2,4 5,1

törer, distriktsingenjörer och distriktsinspektörer i stort sett hinner besöka lika många arbetsställen per förrättningsdag som 1950.

Kol. 16. Med inspektionsintervall förstås det genomsnittliga tidsinter- vallet mellan två på varandra följande inspektionsbesök vid samma arbets— ställe, varvid hänsyn endast tages till de registrerade arbetsställena. Siffran har under beteckningen inspektionsfrekvens spelat relativt stor roll i dis- kussionen om yrkesinspektionens arbete.

Vid en analys av sifferuppgifterna i tabell 2 finner man, att inspektions- verksamheten i stort sett förhållit sig konstant i förhållande till antalet tjänstemän. Av särskilt intresse är, att de enskilda tjänstemännens rese— verksamhet, som i genomsnitt omfattar 95 dagar om året, snarast visar en tendens till ökning. Av kol. 4 framgår, att antalet arbetstagare, som fal— ler inom yrkesinspektionens tillsynsområde, stadigt ökar, vilket bör ses mot bakgrund av den ständigt ökande koncentrationen till större företag. Inspektionsintervallet, som under 1930- och 40-talen legat på 2,5 ä 3 år, vi- sar en märkbar nedgång 1949 och 1950. Som förklaring härtill kan anföras dels att personalen förstärkts, dels att arbetarskyddsstyrelsen år 1950 ut- färdat nya direktiv, som medfört en intensifierad inspektionsverksamhet. I dessa direktiv infördes såsom nyheter att tjänstemännen tilldelades egna arbetsställen, i görligaste mån koncentrerade till viss del av distriktet, vid vilka arbetsställen de skulle ansvara för tillsynen, och att inspektionerna skulle ske efter den s. k. »avbetningsmetoden». Denna metod innebär, att samtliga arbetsställen på en ort bör inspekteras under samma resa. Där- efter följer intervallsiffran i stort sett antalet inspekterande tjänstemän fram till 1956—57. Särskilt år 1957 är intervallsiffran relativt hög, nära 3 år. Likaså minskar totala antalet besök och antalet besök per tjänste- man. Däremot minskar icke antalet resedagar per tjänsteman i mot- svarande omfattning. Den såvitt kan bedömas tillfälliga nedgången i in- spektionsarbetet torde i huvudsak bero på faktorer, som ej direkt sam- manhänger med arbetets art. Det hade anställts ett antal nya tjänstemän, som icke hunnit bli så insatta i arbetet, att de i full utsträckning kunde förrätta sj älvständiga inspektioner. Dessutom pågick två vid 1955 års riks- dag beslutade, brett upplagda undersökningar, nämligen en utredning rö— rande koloxidförgiftningars uppkomst och förebyggande samt en undersök- ning rörande hörselskador till följd av buller. Särskilt den senare under- sökningen krävde en omfattande arbetsinsats från yrkesinspektionens sida, i det mätningar av industribullret företogs i 11 300 arbetslokaler vid ca 2 300 företag med minst 30 anställda. På längre sikt torde emellertid inspek- tionsintervallet ha påverkats även av ett par faktorer, som direkt beror på tillämpade arbetsmetoder. Vi syftar här på det ökade antalet återbesök och det av siffrorna i viss mån bestyrkta antagandet, att det numera bl. a. på grund av ökade kontakter med skyddsombuden åtgår längre tid för varje

inspektion än tidigare varit fallet. Det ökade antalet återbesök är en direkt följd av de direktiv om ökad kontroll av att yrkesinspektionens anvisningar beaktas av arbetsgivaren, som arbetarskyddsstyrelsen utfärdade efter en konferens i juni 1953 med representanter för socialdepartementet, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. (Beträffande den närmare innebörden av begreppet »återbesök» hänvisas till kap. 3.) Härtill kommer att antalet besök på icke registrerade arbetsställen ökat såsom en följd av den intensifierade tillsynen över byggnadsverksamheten.

Yrkesinspektionens arbete med granskning av förslag till ny-, om- eller tillbyggnader och ändrade anordningar för arbetets bedrivande samt dess rådgivande verksamhet utföres såväl under besök på arbetsplatserna som på distriktsexpeditionerna. Det är därför svårt att precisera i vad mån dessa arbetsuppgifter inverkat på den andel av antalet förrättningsdagar, som kun- nat ägnas åt ren inspektionsverksamhet. Antalet granskade förslag har sti- git från 3 764 år 1949 till 8 304 år 1956 och visar därefter en viss tendens till minskning med 6 943 år 1957 och 5 199 år 1958. Nedgången 1958 kan bero på det försämrade konjunkturläget detta år, men det är även möjligt att vissa förtydligande direktiv från styrelsen om den statistiska redovisningen påverkat praxis inom en del distrikt. Arbetet med dessa förslag fördelar sig relativt ojämnt på distrikt och befattningshavargrupper. Sålunda hade I distriktet 1957 2 075 förslag, av vilka 1 184 granskades av yrkesinspektö- ren personligen. På de skilda distrikten granskade yrkesinspektörerna nämnda år i genomsnitt ca 200 förslag var, förste distriktsingenjörerna ca 100 var och de övriga inspekterande tjänstemännen ca 40 var.

Antalet konferenser och konsultationer har också ökat från 25 947 år 1949 till 34 430 år 1957. För 1958 rapporteras 14 319 konferenser och kon- sultationer. Detta år medräknades nämligen icke telefonkonsultationer, vil- ket gjorts tidigare. Även detta arbete belastar mest de högre tjänstemän- nen. År 1957 var genomsnittliga antalet konferenser för yrkesinspektörerna ca 700, för förste distriktsingenjörerna ca 450, för socialinspektörerna ca 350 och för övriga inspekterande tjänstemän ca 250.

Expeditiousarbetet

När det gäller expeditionsarbetet, är effekten av olika rationaliseringsåtgär— der beroende på den tid som nedlägges på göromålen med nuvarande arbets- rutiner. Vi har därför ansett det vara av intresse att söka klarlägga, hur expeditionsarbetstiden fördelar sig på olika göromål. Expeditionsarbetets mångskiftande art gör, att det knappast vore möjligt för personalen att själv anges ens en approximativt riktig sådan fördelning, annat än på basis av en längre tids mycket detaljerade, kontinuerligt förda dagboksanteck— ningar. Då erfarenheter från många håll visat, att uppgiften att föra dag- boksanteckningar med noggranna tidsangivelser är svår att förena med det

löpande arbetet och icke sällan kan störa detta, är det i regel bättre att analysera tidsåtgången för olika göromål med hjälp av någon form av ar- betsstudier, utförda av särskilda observatörer. Vi har ansett användande av s. k. frekvensstudier vara den i detta fall mest lämpliga metoden.

Frekvensstudier går i princip till på följande sätt. Studieobjekt är en av flera olika göromål bestående arbetsuppgift, som åvilar en person. Denne observeras vid slumpvis valda tillfällen, och man noterar vilket göromål som pågår vid varje observationstillfälle. Om frekvensen av ett göromål i observationsmaterialet är exempelvis 10 % (dvs. detta göromål förekommer i genomsnitt en gång bland tio observationer), föreligger en viss sannolikhet för att göromålet i fråga tidsmäs- sigt utgör 10 % av hela arbetsuppgiften. Denna sannolikhet växer med ökande observationsantal, och sannolikhetens siffermässiga värde kan lätt beräknas. Om- vänt kan man beräkna det antal observationer som erfordras, om man vill uppnå exempelvis en viss på förhand bestämd sannolikhet för att felet hos erhållna re- sultat icke skall falla utanför vissa likaledes på förhand bestämda gränser. Denna möjlighet att i visst avseende förhandsberäkna säkerheten hos frekvensstudiers resultat får icke bortskymma det förhållandet, att åtskilliga felkällor finns och att försiktighet måste iakttas vid bedömningen av allmängiltigheten hos resulta- ten. Sålunda kan säsongvariationer i arbetet förekomma; någon, vars arbete stu- deras, kan under studietiden omedvetet lägga ned mera tid än normalt på ett göromål och mindre tid på ett annat; en människa kan ha förmåga att utföra vissa göromål särskilt snabbt; ett göromål, som är vanligt inom en organisations— enhet kan av olika skäl vara mindre vanligt inom en annan i övrigt jämförbar enhet osv.

Frekvensstudier av expeditionsarbetet, i fortsättningen kallade frekvens- undersökningen, har företagits vid yrkesinspektionens II, V, VIII och IX distrikt. Undersökningen leddes och utfördes av personal från statens orga- nisationsnämnd med biträde av tjänstemän från yrkesinspektionen. Antalet observationer gällande kontorsarbete och annan s. k. inre tjänst uppgick till 11 746. Observationernas fördelning på de fyra distrikten var följande.

Göromål utförda av Distrikt Summa Inspekterande personal Kontorspersonal

II ................ 1 824 1 027 2 851 V ................ 1 706 1 120 2 826 VIII ................ 1 995 1 075 3 070 IX ................ 1 777 1 222 2 999 Summa 7 302 4 444 11 746

Undersökningen pågick under tiden 28 februari—8 mars 1958. I tjänst varande personal vid undersökningsdistrikten under denna tid framgår av omstående uppställning.

Vid observationerna noterades på ett hålkort av märkstanstyp — dvs. ett kort utformat för automatisk hålstansning av därpå gjorda blyertsmarke-

Distrikt Inspekterande personal Kontorsp ersonal Summa II ................ 12 4 1 6 V ................ 9 3 1 2 VIII ................ 8 4 1 2 IX ................ 1 0 4 14 Summa 39 1 5 54

ringar — uppgift om göromålets art samt, då så var möjligt, objekt och äm- nesområde enligt på förband, i samråd med representanter för styrelsen och yrkesinspektionen uppgjord kod. Varje observation försågs också med upp- gift om datum, distrikt och tjänsteman. Med »arbetets art» avsågs exem— pelvis, huruvida göromålet innebar läsning, skrivning, granskning eller dik- tering. »Objekt» innefattade sådant som kortregister, diarium, månadsrap- port, yrkesskadeanmälan, facklitteratur, besiktningsintyg m. 111. Under be- teckningen »ämnesområde» föll bl. a. hissar, ångpannor, personalrum, ba- gerilagen och förtroenderådsverksamhet. Observationsmaterialet från fre— kvensundersökningen har bearbetats med hjälp av hälkortsmaskiner.

Den inspekterande personalen använde under den tid undersökningen pågick i genomsnitt 50,8 % av normal arbetstid till expeditionsarbete. Detta procenttal visar god överensstämmelse med 1958 års medeltal, 49 %, för förhållandet mellan antalet rese- och förrättningsdagar och hela antalet tjänstgöringsdagar för yrkesinspektionens inspekterande personal.

För den inspekterande personalens expeditionsarbete erhölls följande pro- centvärden.

Arbetets art ' % Skriva för hand ....................................... 16,5 Läsa ................................................. 10,5 Räkna ................................................ 1 Rita .................................................. 0,5 Söka ................................................. 2 Postbehandla .......................................... 1 Sortera, arkivera ....................................... 3 Laborera .............................................. 0,5 Granska .............................................. 10 Planera ............................................... 3 Mottaga instruktioner .................................. 0,5 Ge instruktioner ....................................... 1,5 Diktera ............................................... 1 Ingående telefonsamtal ................................. 2,5 Utgående telefonsamtal ................................. 3,5 Internt samtal ........................................ 13 Extern konferens ...................................... 4 Intern konferens ....................................... 9,5 Arbetsspilltid .......................................... 7,5 Personspilltid .......................................... 8 Onormala avbrott ..................................... 1

Summa 100,0

Objekt % Skandexregister ........................................ 1 Andra register ......................................... 1,5 Aktsamling ............................................ 1 Brevdiarium ........................................... 1 Anvisningar och cirkulär ............................... 5 Facklitteratur ......................................... 3 Resplaner ............................................. 3,5 Dagbok ............................................... 3 Reseräkningar ......................................... 1 Fickregister ........................................... 1 Inspektionskarta ....................................... 1 Månadsrapport ........................................ 0,5 Årsrapport ............................................ 2,5 Primäruppgifter (anteckningar, gjorda på särskild blankett vid inspektion) .......................................... 3,5 Inspektionsmeddelande ................................. 6,5 Föreläggande .......................................... 1 Inspektionsbok ........................................ 0,5 Protokoll och intyg .................................... 3 Skrivelser i anledning av protokoll och intyg ............... 0,5 Ritning jämte beskrivning. . . ............................ 7 Interna blanketter för beaktansvärda yrkesskadeanmälningar 1 Yrkesskadeanmälningar ................................. 1,5 Rapporter om yrkesskador .............................. 1 Skrivelser i anledning av yrkesskador ..................... 1 Andra inkomna rapporter .............................. 1 Tillstånd, dispenser, avslag .............................. 2 Remisser .............................................. 1,5 Inkommande förfrågningar ............................. 3 Föredrag .............................................. 1,5 Ej specificerat ......................................... 39,5 Summa 100,0 Ämnesområde % Arbetslokaler .......................................... 8 Personalutrymmen ..................................... 2 Andra hygieniska anordningar .......................... 0,5 Sociala anordningar .................................... 0,5 Skydd mot ohälsa och olycksfall ......................... 3,5 Skydd mot ohälsa ...................................... 7 Skydd mot olycksfall ................................... 3,5 Maskiner och redskap .................................. 3 Ångpannor ............................................ 2 Övriga tryckkärl ....................................... 1 Svetsning ............................................. 0,5 Hissar ................................................ 4 Övriga lyftanordningar ................................. 2,5 Besiktningsmän ........................................ 0,5 Primäruppgifter ....................................... 0,5 Minderåriga ........................................... 1,5 Lokal skyddsverksamhet ............................... 0,5 Arbetstidsföreskrifter ................................... 1 Bagerilagen ........................................... 0,5 Skadeståndsärenden .................................... 0,5 Kommunal tillsyn ..................................... 3 Förtroenderåd ......................................... 6 Intern administration .................................. 7 Ej specificerat ..................................... . . . . 41

Summa 100,0

De höga procenttalen 39,5 och 41,0 för »ej specificerat» under rubrikerna »objekt» respektive »ämnesområde» beror till en del på att specificering självfallet ej skett vid de observationer, då »arbetets art» hänfördes till spill- tid eller onormalt avbrott, vilka sammanlagt uppgår till 16,5 %. Vid obser- vationer hörande till rubrikerna »telefonsamtal», »interna samtal» och »m- terna konferenser», vilka sammanlagt uppgår till 28,5 % av den inspekte- rande personalens expeditionsarbete, har det vidare oftast icke varit möj- ligt att göra notering om objekt och ämnesområde.

För observationer fallande under arts- och objektsrubrikerna »läsa» och »facklitteratur» har icke sällan saknats tillämplig kodbeteckning bland ämnesområdesrubrikerna. I övrigt fann observatörerna, att de förhandsvis och utan stöd av provstudie uppgjorda rubrikförteckningarna väl täckte observationsområdet.

I fråga om biträdespersonalens arbete har motsvarande uppgifter inhäm- tats.

ANDRA KAPITLET

Vissa utländska förhållanden

För att belysa vissa av de i utredningens uppdrag ingående frågorna har utredningen sänt ut ett frågeformulär till olika länder, vilkas erfarenhet av yrkesinspektion bedömts vara av intresse för Sveriges vidkommande. Utredningen har fått svar från Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Västtyskland, Österrike och de nordamerikanska staterna Illinois, New York och Oregon.

Det bör framhållas, att de utländska förhållandena ofta ej är direkt jäm- förbara med svenska på grund av olika organisation, verksamhetsområ- den och inriktning av arbetet.

Bedömning av yrkesinspektionsarbetets efektivitet

De flesta av de tillfrågade länderna har icke någon särskild metod för att mäta det arbete, som utföres av de inspekterande tjänstemännen. Belgien och Nederländerna anger, att det ankommer på distriktschefen att avgöra om personalens aktivitet är tillfredsställande. I Nederländerna har dess- utom nyligen införts ett system, varigenom en kommitté om tre personer regelbundet kontrollerar varje tjänstemans arbete.

I Storbritannien får distriktschefen varje vecka en rapport från varje tjänsteman, där denne anger bl. a. antal besök och hur många dagar, som ägnats åt inspektioner, expeditionsarbete och annat arbete. Generellt kan så- gas, att antalet fabriksbesök hör uppgå till 35 varje vecka, men det kan fö- rekomma många variationer.

I Österrike räknas ej antal inspektioner utan antal tjänstehandlingar, eftersom tj änstemännens arbete ej endast består av inspektionsverksamhet. Antalet tjänstehandlingar per inspektör och resdag uppgick år 1957 till i genomsnitt 5,76.

I de tillfrågade amerikanska staterna lämnar tjänstemännen en daglig arbetsrapport, som innehåller bl. a. besökta arbetsställen, antal anställda samt ibland antal givna anvisningar, och på grundval av sammanställningar av dessa rapporter sker en viss bedömning av det utförda arbetet.

Skäligt antal resedagar per inspektör och år. Fördelning av arbetsställen med hänsyn till ansvaret för tillsynen

I Danmark finns icke någon särskild norm för antal resedagar, men chefs- myndigheten ingriper, om den vid granskning av distriktens månadsrap-

porter finner, att antalet dagar med arbete på expeditionen i något distrikt är för högt. Av årsberättelsen för 1955 framgår, att de inspekterande tjäns- temännen genomsnittligt haft 62 resedagar, 70 förrättningsdagar på stations- orten, 140 dagar med expeditionsarbete, 10 sjukdagar och 21 semesterdagar. I dessa siffror ingår den personal, som tjänstgör i Köpenhamn. Detta på- verkar siffran för resedagar, som för endast landsortsdistrikten skulle vara högre.

Ej heller i Norge finns det någon fast norm för antal resedagar, då det till följd av olikhet i avstånd, kommunikationsmöjligheter och klimat är stor skillnad mellan de olika distrikten.

I Belgien räknar man med 4 51 5 dagar i veckan, ehuru ingen direkt regel därom fastställts.

En undersökning av antalet förrättnings- och resedagar vid ett yrkesin- spektionsdistrikt i Nederländerna har visat, att de >>tekniska tjänstemän- nen», som har högre teknisk utbildning men dock ej högskoleexamen, använt 55 % och >>kontrollörerna», som har lägre eller ingen teknisk utbildning, 65 % av arbetstiden åt arbete utom expeditionen. Det kan anmärkas, att endast distriktschefen och hans närmaste man, vilka ej ingick i nämnda undersökning, har högskoleutbildning. »Kontrollörernas» huvudsakliga ar- betsuppgifter är av social-ekonomisk art (arbetstid och lönefrågor),-men de utför även enklare tekniska inspektioner och handhar all tillsynsverk- samhet inom sådana näringsgrenar som jordbruk, byggnadsindustri och träindustri. I de flesta distrikten fördelas arbetet efter såväl geografisk upp- delning som yrkesgrupp med viss specialisering. I några distrikt har man på senare tid försökt med rent geografisk uppdelning på så sätt, att två »kontrollörer» tilldelats ett gemensamt område. Detta har givit så goda er- farenheter, att vederbörande distriktschefer avser att införa motsvarande indelning även för de >>tekniska tjänstemännen». Över huvud söker man ha största möjliga decentralisering av tillsynen.

I Schweiz finns ingen särskild norm. I regel är det så att varje tjänsteman använder genomsnittligt ca hälften av sin arbetstid till inspektioner. Res- ten av tiden ägnas åt expeditionsarbete. Ej heller i Österrike är antalet rese- dagar fastställt, men huvudparten av inspektörernas arbete försiggår utom expeditionen.

I Storbritannien anses en dag i veckan böra anslås till expeditionsarbete och resten av tiden böra ägnas åt inspektionsverksamhet o. d.., men i prak- tiken har det visat sig, att expeditionsarbete tar längre tid än en dag. Nya befattningshavare har ej skyldighet att vara ute mer än 8 dagar av 12 un- der de första 6 månaderna och 9 dagar av 12 under nästa 18 månader av sin anställning.

I Västtyskland, där yrkesinspektionen är uppdelad på de olika delsta- terna, har utvecklingen gått därhän, att distriktscheferna i de största di- strikten ej alls hinner ägna sig åt annat än principfrågor. I Nordrhein-West-

falen räknar man med att en högre tjänsteman bör kunna tillbringa 108 da- gar, en tjänsteman i nästa skikt 148 dagar och en tjänsteman i mellan- skiktet 162 dagar årligen med arbete utom expeditionen. I Bayern tillbring- ade de inspekterande befattningshavarna under 1955 27,3 % av sin arbets— tid med arbete utom expeditionen, varvid de högre tjänstemännen avlade i genomsnitt 4,77, nästa skikt 7,81 och tjänstemännen i mellanskiktet 9,58 inspektionsbesök per förrättningsdag. Sammanlagt utförde varje tjänste- man 269,6, 545,3 resp. 634,6 besök per år. Motsvarande siffror för Baden- Wiirttemherg är erfarenhetsmässigt 300, 500 och 700.

Belgien, Schweiz, Storbritannien, Illinois och New York har svarat, att varje inspekterande befattningshavare ansvarar för vissa arbetsställen. I Danmark, Norge, Nederländerna och Österrike har någon sådan uppdel- ning icke skett. I Österrike utgör dock t. ex. järn- och stålverk samt ke- miska storföretag undantag, i det de anförtros åt inspekterande med sär- skild sakkunskap.

Uppdelning av arbetsställena med hänsyn till inspektionsbehou

I Danmark avgör distriktschefen efter allmänna direktiv från chefsmyndig- heten vid vilka företag årlig tillsyn är erforderlig på grund av deras risk- fylldhet. Vid övriga företag sker tillsyn efter stickprovsmetod. Av sådana mindre företag, som ligger under kommunal tillsyn, skall lantbruk, kvar- nar och vissa andra inspekteras varje år, övriga vart tredje år.

I Norge är det icke föreskrivet någon uppdelning, men beroende på in— spektörernas kännedom om förhållandena på de enskilda arbetsställena nedlägges i praktiken mera inspektionsarhete på industriföretag än på af- färer och kontor samt på stora arbetsställen jämfört med små.

I Belgien är farliga, ohälsosamma eller obekväma arbetsställen indelade i två klasser, beroende på graden av farlighet, osundhet och otrevnad.

I Nederländerna är arbetstställena ej centralt klassificerade med hänsyn till inspektionsbehovet, utan på varje distrikt bestämmes vilka yrkesgrupper som behöver speciell tillsyn under olika tidsperioder. För att underlätta detta ställs till distriktets förfogande yrkesskadeförsäkringens indelning av arbetställena i olika klasser med hänsyn till deras olycksfallsrisk, rappor- ter om iakttagna riskmoment, olycksfallsanmälningar (vilka är obligato- riska så snart läkarhjälp anlitas) och eventuella klagomål med anledning av påstått åsidosättande av arbetarskyddslagstiftningen.

I Schweiz besökes såvitt möjligt särskilt farliga arbetsställen oftare än en gång per år. Vidare besökes arbetsställen, där de arbetshygieniska för- hållandena är dåliga, mycket oftare än sådana där få anmärkningar är att vänta.

I Storbritannien tillämpas sedan 1955 ett nytt system, som i jämförelse med vad tidigare gällt ger distriktscheferna stor frihet vid uppdelning av

arbetsställena. Varje år bestämmer nämligen distriktschefen vilka arbets- ställen som i första hand skall inspekteras under året. Därvid tar han hän- syn till arbetets art, företagets standard med avseende på vidtagna skydds- åtgärder och tid sedan senaste inspektion. I princip skall varje arbetsställe inspekteras åtminstone vart fjärde år.

I Västtyskland uppdelas arbetsställena av hänsyn till statistiken på olika yrkesgrupper, men någon direkt uppdelning efter farlighetsgrad sker icke.

Ej heller i Österrike sker någon särskild indelning efter inspektionsbe- hov, men yrkesinspektionen strävar efter att besöka såväl alla större före— tag som alla företag, där arbetstagarna är utsatta för särskild fara, minst en gång om året.

Illinois har icke någon uppdelning efter farlighetsgrad. I New York och Oregon har däremot sådan uppdelning skett. I Oregon anses bl. a. anlägg- nings-, gruv- och tunnelarbeten vara ytterligt riskfyllda, och inspektionerna inriktas särskilt på dessa arbetsplatser med avsikt att få fram skyddsåt- gärder och lokal skyddsverksamhet.

Uppdelning av yrkesinspektionen i större eller mindre omfattning på olika yrkesgrenar på så sätt att specialisering i stället för geografisk uppdelning blir huvudsynpunkten

I Danmark är den statliga tillsynen i stort sett geografiskt uppdelad i 3 större och 22 mindre landsortsdistrikt, varvid tillsyn utövas över alla slags företag. I huvudstadsområdet, som är uppdelat i 3 tillsynskretsar, förekom- mer dock viss specialisering, i det att tillsynen över ångpannor, lyftanord- ningar och bagerier utövas av särskilda inspektörer. Dessa är även i viss omfattning rådgivare för landsortsdistrikten. Som rådgivare för samtliga distrikt finns en stuveriinspektör. Vidare avses att anställa två specialister för byggnads- och anläggningsverksamhet. Det finns också två resande spe- cialinspektörer, som efter chefsmyndighetens bestämmande gör specialun- dersökningar över hela landet, vilka sedan utgör grundval för allmänna direktiv till distrikten. Vidare finns två specialinspektörer, som utövar sär- skild kontroll av leverantörer av företrädesvis lantbruksmaskiner. Liksom i Sverige finns viss kommunal tillsyn av mindre arbetsplatser. Tillsyn över skeppstjänst och luftfart utövas av andra myndigheter än yrkesinspektio- nen.

Även Norge har i huvudsak geografisk uppdelning. Det finns dock centralt placerade specialinspektörer för lantbruk, skogsbruk, stuveri och spräng- ämnen. Tryckkärlstillsynen och gruvtillsynen är skilda från den allmänna yrkesinspektionen. F. 11. pågår en särskild sågverksaktion under ledning av en sågverksverkmästare för inspektion distriktsvis av landets sågverk, vil- ket anses ha slagit mycket väl ut. Utvecklingen torde nog komma att föra

med sig en ökad specialisering, även om den geografiska uppdelningen också i framtiden kommer att vara huvudsaken.

I Belgien tillämpas geografisk uppdelning utom för gruvor och spräng- ämnesupplag.

I Nederländerna finns vid sidan av yrkesinspektionen vissa säkerhetsor- gan, nämligen för inspektionen av ångpannor, för provning och inspektion av hissar och för provning av elektrisk materiel. Yrkesinspektionen har en central chefsmyndighet med avdelningar för medicin, elektroteknik (där frå- gor om efterlevnad av lagar om elektriska anläggningar och starkströmsled- ningar över hela landet handlägges), kemi, maskiner och jordbruk. I öv- rigt är yrkesinspektionen uppdelad på allmän yrkesinspektion och stuveri- inspektion. Den allmänna yrkesinspektionen är rent geografiskt uppdelad på tio distrikt och utövar självständig inspektion inom alla näringsgrenar utom stuveri. Skulle något speciellt problem uppstå, sker hänvändelse till chefsmyndighetens specialister. I fråga om kvinnors och minderårigas ar- bete samt vissa sociala problem finns motsvarande organisation som i Sve- rige med en kvinnlig inspektör i varje distrikt och en social-pedagogisk av- delning inom chefsmyndigheten. Det tillämpade systemet med rent geo- grafisk uppdelning anses ha följande fördelar: 1) Inom varje distrikt är en enda chef ansvarig för arbetarskyddslagstiftningens tillämpning; 2) Ge- nom att jämföra distriktens erfarenheter kan man säkrare få olika pro— blem klart belysta; 3) Arbetsställena har endast att göra med en myndig— het i fråga om sina tekniska och sociala arbetarproblem; 4) Också när det gäller specialiserade arbetsplatser har inspektionerna huvudsakligen rutin- karaktär, som ej erfordrar specialkunskap. Sedan de speciella problemen lösts med hjälp av chefsmyndighetens specialister, kan distriktet som regel fortsätta på egen hand. Därigenom kan specialisterna koncentrera sin verk- samhet till sitt särskilda gebit; 5) En uppdelning distriktsvis medför kor- tare resor och ger följaktligen mer tid för inspektionsverksamhet.

I Schweiz utövas arbetarskyddstillsynen i första hand av kantonerna, men edsförbundet har en viss mera kvalificerad tillsyn, uppdelad på fyra di- strikt. Vid sidan härav utövar den centrala försäkringsanstalten (SUVA) en viss kontroll. Dessutom står till förbundsrådets förfogande specialinspek- torat för bl. a. ångpannor, acetylen, starkströmsanläggningar och gasverk. Inom edsförbundets fyra distrikt finns dels en gemensam inspektör för sprängämnen, dels inom varje distrikt specialister, som också kan anlitas av de övriga inspektoraten. Man försöker i övrigt i möjligaste mån låta per- sonalen utföra sådana inspektioner, för vilka deras utbildning är bäst läm- pad. Specialiseringen anses ej ha drivits särskilt långt och anses f. n. fullt tillräcklig.

St07britannien är uppdelat i 14 geografiska distrikt med ett flertal un— derdistrikt. Hos chefsmyndigheten i London finns specialister, som hand- lägger uppkommande speciella problem inom olika yrkesgrenar. Enligt ett

nyligen fattat beslut skall varje distrikt förstärkas med en allmänteknisk och en kemisk inspektör, som närmast skall assistera distriktets övriga personal vid uppkommande problem. På distrikten finns även en elektrisk inspektör, som är specialist, och vidare en läkare som medicinsk inspek- tör. De inspekterande tjänstemännens utbildning är ej alltid av teknisk art, men trots detta och trots den ökande specialiseringen inom industrien an- ses det, att varje inspektör skall ha tillsyn över samtliga arbetsplatser inom sitt geografiska område och att specialisterna endast bör handlägga upp- kommande särskilda problem. En uppdelning med hänsyn till de inspek- terandes olika kunskaper antages vara hopplöst ohanterlig och opraktisk. När det visade sig, att byggtillsynen behövde intensifieras, beslöts sålunda, att varje distrikt skulle få två nya inspektörer, men att dessa ej skulle vara byggspecialister utan ingå i den övriga inspektionen, där i stället var och en skulle ägna mer omsorg åt byggnads- och anläggningsverksamhet.

I Västtyskland tillämpas likaledes geografisk uppdelning utom för gru- vor. Specialisering av den statliga tillsynen är varken nödvändig eller önsk- värd, därför att den kompletteras av den övervakning, som utövas av rent fackligt organiserade »Berufsgenossenschaften».

I Österrike sorterar kommunikationer, gruvdrift, lant- och skogsbruk, anstaltsverksamhet och ren förvaltningsverksamhet ej under yrkesinspek- tionen, som omfattar alla andra verksamhetsgrenar. Den allmänna yrlkes- inspektionen är uppdelad på rent geografiska distrikt med det undantaget, att det i Wiendistriktet finns specialinspektioner för byggnads— och anläigg— ningsverksamhet och för handel. Man tillgodoser distriktens behov av frack- kunskap genom att söka anställa högskoleingenjörer med skilda ämmes— områden inom varje distrikt, där de sedan företrädesvis utnyttjas med män- syn till sina specialkunskaper. Man har goda erfarenheter av denna upp-del- ning av personalen, och man har funnit att just genom att besöka arbiets- ställen utom sitt fack får tjänstemännen möjlighet att öka sina kunskaper även inom detta fack och att studera olika initiativ, som kan överföras; till deras särskilda område. Vid sidan av tekniker har flera distrikt sig till- delade en läkare. Dessutom har en tjänsteman utan teknisk högskolleut- bildning särskild tillsyn av kvinnors och minderårigas arbete.

I Illinois ligger tillsynen över gruvor, järnvägstrafik mellan staterna, fflyg— trafik, jordbruk, ångpannor och hissar ej under samma »department» :som yrkesinspektionen. Yrkesinspektionen utövar i övrigt tillsyn över alla s.;lags företag enligt en rent geografisk uppdelning utom beträffande byggnads- och anläggningsverksamhet, där en mindre grupp inspektörer har tillsyynen över hela staten. Dessutom finns en »Industrial Hygiene Division», till villken hänvisning kan ske från hela staten.

I New York faller skogsarbete, landtrafik, flygtrafik, stuveri och sttark- strömsöverföring ej inom samma »department» som yrkesinspektionen... Vi- dare finns inom arbetsdepartementet vid sidan av yrkesinspektionen sär-

skilda avdelningar för byggnads- och anläggningsverksamhet, tunnelarbete, gruvor, stenbrott, sprängämnen och ångpannor. I övrigt är arbetarskydds- tillsynen geografiskt uppdelad. Tidigare erfarenhet har visat, att speciali- sering medfört dubbelarbete, mer restid och kortare effektiv arbetstid.

Oregon är uppdelat i fyra distrikt. Varje distrikt har dels specialinspek- törer för såväl elektriska ledningar som telefonledningar, dels en (i huvud- staden flera) tjänsteman, som är sakkunnig på byggnads— och anläggnings- arbete. Övriga inspektörer måste kunna utföra allmänt inspektionsarhete, men de är utvalda med hänsyn till tidigare erfarenheter och placerade inom ett distrikt, där deras utbildning kommer bäst till sin rätt med hänsyn till vanligast förekommande industrier. När speciella frågor, som är relativt okända för vederbörande tjänsteman, uppkommer inom ett distrikt, till- kallas en man med erforderliga kunskaper från ett annat distrikt.

Besiktning, kontroll och annan tillsyn av kärl under tryck och lyftanordningar

I Danmark finns följande föreskrifter: Ångpannor besiktigas av yrkesin— spektionens personal med stor besiktning vart fjärde år ; vidare två invän- diga och utvändiga besiktningar under loppet av varje 4-årsperiod, dess- utom viss oregelbunden tillsyn. Tryckluftbehållare skall godkännas av ar- bejdstilsynet. Periodiska tryckprov och tillsyn företages av sakkunniga, som antages av arbejdstilsynet. Transportabla gasbehållare underkastas tryckprov med 2—10 års mellanrum (beroende på användning) av företa- get själv eller av en av arbejdstilsynet godkänd institution eller myndighet. Hissar. Arbejdstilsynet utför fallprov en gång årligen samt oregelbunden tillsyn. Hissar skall minst en gång varje månad underkastas grundlig till- syn av antingen leverantör eller annan av arbejdstilsynet godkänd sakkun— nig. Kranar etc. skall anmälas då de tages i bruk; besiktigas normalt en gång om året av tilsynet.

Norge har en särskild tryckkärlsinspektion under arbeidstilsynet, som utför alla prov och undersökningar, med huvudkontor i Oslo och inspek— törer i 11 distrikt. Kontrollen av hissar utföres av den kommunala tillsy- nen i Oslo, Bergen och Trondheim m. fl. kommuner. Eljest åvilar tillsynen arbeidstilsynet. '

I Belgien utövas kontroll av tryckkärl o. d. av besiktningsmän och organ, godkända av vederbörande ministerium.

I Nederländerna finns ett från yrkesinspektionen skilt, statligt organ för tillsyn av ångpannor och andra tryckkärl, men även yrkesinspektionen har viss tillsyn över att den speciella lagstiftningen med avseende på sådana anordningar efterleves. Tillsynen över hissar ligger under yrkesinspektio- nen, men provning och utfärdande av tillståndsbevis har anförtrotts åt det privata institutet för lyftteknik.

Tillsynen över tryckkärl utövas i Schweiz av schweiziska ångpanneför— eningen. Föreningen utför första besiktningar och kontrollerar periodiskt de i bruk befintliga anläggningarna. Kontrollen av lyftanordningar sker ge- nom SUVA, varvid även yrkesinspektionen medverkar som ombud för SUVA. Kranar, lyftblock och liknande kontrolleras av yrkesinspektionen i anslut- ning till den normala inspektionsverksamheten.

Prov och inspektion företages i Storbritannien av utomstående kompe- tenta provningsförrättare, t. ex. försäkringsbolag. Dessa utses icke av yrkes— inspektionen, men inspektionen kan göra invändningar i fall, då provnings- förrättaren icke är kompetent. Hans kompetens avgöres då av domstol.

I Västtyskland fordras särskilt tillstånd av yrkesinspektionen för att in— rätta en rad av här avsedda anordningar såsom ångpanneanläggningar och hissar. De står under yrkesinspektionens tillsyn. Erforderliga tekniska prov utföres av olika godkända organ.

I Österrike gäller särskilda förordningar för ångpannor och andra tryck- kärl och hissar, och övervakningen av säkerheten hos dessa sker genom tekniska övervakningsföreningar eller andra organ, över vilka yrkesinspek- tionen ej har något inflytande.

Arbetsdepartementet i Illinois har ej något ansvar beträffande tryck-v kärl och hissar.

I New York utövar en särskild byrå inom arbetarskyddet tillsyn över ång— pannor med mer än 15 pounds/square inch tryck, medan övriga tryckkärl ej faller under säkerhetslagstiftningen. De under lagen hörande ångpan- norna skall inspekteras minst en gång om året. Tillsynen kan dock över- tagas av särskilda auktoriserade försäkringsbolag, som i så fall skall rap- portera, om ägaren ej vidtager erforderliga åtgärder för att hålla pannan i föreskrivet skick. Yrkesinspektionen har tillsyn över hissar och vissa kranar.

I Oregon kontrolleras endast bygghissar, gruvhissar och vissa andra his- sar av yrkesinspektionen.

Upprättande av årlig yrkesskadestatistik inom yrkesinspektionen

Direktoratet i Danmark får ett visst begränsat material från den statliga försäkringsanstalten men har ingen landsomfattande statistik. Materialet utgör emellertid ett viktigt led i det olycksfallsförebyggande arbetet. Ibland anmodas inspektörerna att rapportera vissa slag av olycksfall för någon specialundersökning.

Arbeidstilsynet i Norge utarbetar en årlig statistik över olycksfall i ar— bete och yrkessjukdomar, medan en fullständig statistik utarbetas av den statliga försäkringsanstalten.

I Belgien uppgör yrkesinspektionen såväl månatlig som årlig yrkesskade— statistik.

I Nederländerna uppgör socialförsäkringsbanken varje år statistik över alla slags olycksfall med fördelning på kön, ålder, yrkesgrupp, frekvens, frånvaro etc., medan yrkesinspektionen i sin årsrapport publicerar uppgif- ter på olycksfallen med hänsyn till art och orsak.

SUVA i Schweiz får meddelande om alla olycksfall och yrkessjukdomar och uppgör på basis av detta material en statistik enligt olika synpunkter. Resultatet offentliggöres periodiskt.

[ Storbritannien för chefsmyndigheten statistik över olycksfall, som med- för mer än 3 dagars frånvaro från arbetet, samt yrkessjukdomar.

I Västtyskland anmäles alla olycksfall, som medför mer än 3 dagars ar- betsoförmåga, bl. a. till yrkesinspektionen, som för statistik över antalet olycksfall inom olika yrkesgrupper. Mera ingående statistik föres av de fackliga »Berufsgenossenschaften», med angivande av ålder, kön, följder. Yrkesinspektionen uppgör dessutom en årlig statistik visande olycksfallens orsaker, vilken omfattar sådana olycksfall, som undersökts av yrkesinspek- tionens personal.

De skilda yrkesinspektionsdistrikten i Österrike lämnar årliga verksam- hetsberättelser till chefsmyndigheten med bl. a. viss yrkesskadestatistik. Dessa sammanfattas sedan centralt. I tabellerna anges antal olycksfall med uppdelning på yrkesgrupp, orsak till olycksfallet, kön, vissa åldersgrupper. Berättelserna innehåller även korta beskrivningar över dödliga olycksfall, massolycksfall och eljest beaktansvärda olycksfall.

I Illinois föres statistik av en särskild avdelning »Division of statistics and research».

Inspektörerna i New York samlar statistiskt material rörande olycksfall i arbete och »Division of Research and Statistics» bearbetar det och utdelar det till fältarbetskrafterna att användas i det dagliga arbetet.

I Oregon medverkar yrkesinspektionen ej i olycksfallsstatistiken, som grundas på försäkringsanmälningarna. På begäran tillhandahåller emeller- tid >>Statistical Department» uppgifter rörande olycksfall i visst företag med angivande av arbetstagarens namn, skadans art, medicinska kostnader, er- sättning för förlorad arbetsinkomst för varje skada, som inträffat under ett år. Yrkesinspektionen begagnar sig av dessa statistiska rapporter för att påvisa behovet av säkerhetstjänst vid det speciella företaget.

TREDJE KAPITLET

Principiellt övervägande av allmänna yrkesinspektionens

arbetsuppgifter

Tillsynsarbetet en huvuduppgift

Det har ofta sagts att en arbetarskyddslag, hur väl grundad och utformad den än är, lätt blir en död bokstav, om dess efterlevnad icke övervakas av en effektiv statlig tillsyn. Detta gäller alltjämt, trots att intresset på arbetsställena för arbetarskyddsfrågor vuxit och det lokala arbetarskyddet undergått en betydande utveckling.

Denna tanke uttrycks klart i såväl Internationella arbetsorganisationens rekommendation av år 1923 angående allmänna grunddrag för yrkesinspek- tionen som i 1947 års av Sverige ratificerade konvention (nr 81) angående arbetsinspektion inom industri och handel och i instruktionen för yrkes- inspektionen. I rekommendationen heter det sålunda: »I betraktande att Versaillesfördraget och de övriga freds'traktaterna bland metoder och prin- ciper av särskild och trängande vikt för arbetarnas fysiska, moraliska och intellektuella välfärd ha framhållit nödvändigheten av att varje stat upp- rättar ett system av inspektionstj änst — —— — för att säkerställa tillämp- ningen av lagar och förordningar rörande arbetarnas skyddande _— _ —>>.

I konventionen anges följande huvuduppgifter för arbetsinspektionen: 10) att trygga tillämpningen av gällande bestämmelser rörande arbets— förhållanden och skydd för arbetare under arbetet:

20) att bistå arbetsgivare och arbetare med råd och anvisningar beträf- fande lämpligaste sätt att efterkomma gällande bestämmelser;

30) att fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet på brister och missförhållanden, som icke äro särskil't beaktade i meddelade föreskrifter.

Uppgifter, som i övrigt må anförtros åt arbetsinspektör, får enligt kon- ventionen ej vara av beskaffenhet att förhindra ett effektivt fullgörande av hans huvudsakliga tjänsteåligganden.

I instruktionen för yrkesinspektionen anges dess ämbe'tsbefattning vara att utöva tillsyn å efterlevnaden av de lagar och andra författningar, be- träffande vilka sådan tillsyn uppdragits åt yrkesinspektionen.

De nu återgivna uttalandena säger i och för sig ingenting om hur de däri berörda arbetsuppgifterna skall genomföras. Det ligger dock i sakens natur att övervakandet av efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen till

allra största delen måste genomföras vid besök på arbetsställena. I detta sammanhang kan erinras om att den kritik, som under åren 1952—53 rik- tades mot den statliga arbetarskyddstillsynen här i landet, bl. a. innefat- tade klagomål över att inspektionsbesök förekom alltför sällan och att, då besök påkallats av arbetstagarparten, besöken företogs antingen alltför lång tid efter det de begärts eller icke alls.

I den ovannämnda rekommendationen av år 1923 uttalas, att inspektö- rernas arbetstid till största möjliga del bör ägnas åt verkningsfull inspek- tion av anläggningarna. I rekommendationen uttalas därvid följande. »Under erkännande, att skiljaktigheter förefinnas mellan olika anlägg- ningar i avseende å storlek och betydenhet och att svårigheter kunna för- orsakas av det förhållandet, att anläggningarna stundom ligga spridda i trakter av lantlig karaktär, är det önskvärt, att varje anläggning för allmän inspektion besökes av en inspektör minst en gång om året och detta oberoende av de särskilda besök, som kunna nödvändiggöras av särskilda klagomål eller andra skäl. Det är likaledes önskvärt, att bety- dande anläggningar och sådana, i vilka anordningarna icke äro tillfreds- ställande i avseende å arbetarnas säkerhet eller hälsa, ävensom anlägg- ningar, vari hälsoskadliga eller farliga arbeten utföras, besökas mycket oftare. För det fall att ett allvarligt missförhållande upptäckts i en anlägg- ning, är det önskvärt, att densamma, till konstaterande om missförhållan— det avhjälpts, snart ånyo besökes av inspektören.»

Konventionen nr 81/1947 har icke ett så preciserat uttalande om önsk- värt inspektionsin'tervall utan säger endast, att arbetsställe skall inspek- teras så ofta och så ingående som må erfordras för en effektiv tillämpning av vederbörliga föreskrifter.

Hithörande svenska författningar innehåller inga uttalanden i fråga om inspektionsintervall. Arhetarskyddsstyrelsen har ej heller lämnat direktiv, som direkt avser ernåendet av Visst intervall. Däremot har styrelsen i tjänstgöringsföreskrifterna för yrkesinspektionens befattningshavare an- givit, att yrkesinspektören bör ordna tillsynsverksamheten så, att varje underordnad befattningshavare får minst 75—100 rese- och förrättnings- dagar under året.

Inspektionsintervallen som efektivitetsmätare

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att diskutera en fråga, som givit anledning till vissa åsiktsbrytningar, nämligen i vad mån statistiken över de genomsnittligt förekommande inspektionsintervallen är användbar såsom mått på yrkesinspektionens effektivitet. Vi har erfarit, att man inom yrkesinspektionen icke är benägen att godtaga en sådan måttstock. De tre viktigaste skälen härför synes vara följande.

1) Det är bättre att göra ett mindre antal väl genomförda inspektioner än att göra ett större antal av låg kvalitet. Skulle inom kåren den upp- fattningen vinna insteg, att man värderades efter inspektionsmängden per tidsenhet, kunde en kvantitetsökning på bekostnad av kvaliteten bli följden och yrkesinspektionens effektivitet försämras.

2) Den industriella utvecklingen har skett i ett accelererat tempo. I allt snabbare takt har nya problem uppstått, som föranlett begäran om special- besök från yrkesinspektionen. Ju mera tid som måst ägnas åt specialbesök, desto mindre tid har återstått för rutininspektioner. Detta förhållande har varit ägnat att förlänga inspektionsintervallet, men det är långt ifrån säkert att yrkesinspektionens effektivitet därigenom skulle ha sjunkit.

3) Det växande intresset för arbetarskydd gör, att man både från arbets- givar- och arbetstagarhåll blivit mer intresserad än tidigare för ingående diskussion om skyddsproblem vid inspektionerna, vilket medfört att dessa nu tar längre tid än förr. Icke heller detta förhållande kan utan vidare påstås ha minskat yrkesinspektionens effektivitet.

Dessa tre invändningar mot inspektionsintervallet såsom effektivitets— mått har alla visst fog för sig. Emellertid är icke desto mindre uppgifter om inspektionsintervall mycket värdefulla såväl vid internationella jäm- förelser som vid jämförelser mellan yrkesinspektionsdistrikt och mellan förhållandena inom ett och samma distrikt under olika tidsskeden. Enbart från olikheter i inspektionsintervallsiffror kan visserligen i allmänhet icke några bestämda slutsatser dragas. Kan man emellertid konstatera, att vissa av de faktorer, som påverkar intervallets storlek, icke förändrats eller för- ändrats på ett känt sätt, blir siffrorna mera talande, särskilt om de kan sammanställas med andra sifferuppgifter, såsom antalet expeditionsdagar och antalet återbesök under året. Det bör beaktas, att statistiken rörande inspektionsintervall av praktiska skäl rör sig med vissa schematiska be- grepp, varför kortare inspektionsintervall än ett år ej kommer till synes. Vid fastställande av under året tillämpat inspektionsintervall tar man nämligen hänsyn endast till antalet förstagångsbesök vid olika arbetsstäl- len under året, medan samtliga senare besök vid samma arbetsställen registreras som återbesök, även om de faktiskt ägt rum så sent som t. ex. elva månader senare och därvid fullständig inspek'tion ägt rum ånyo. Den förlängning av intervallet, som blir följden av detta beräkningssystem, uppväges delvis av att man i stället tar hänsyn till samtliga förstagångs- besök, dvs. besök vid arbetsställen som ej tidigare besökts under kalender- året, även om de i realiteten ej har inneburit att arbetsstället inspekterats i egentlig mening. Som exempel kan nämnas ett besök i januari månad för att kontrollera, att anvisningar, som lämnats efter inspektion i decem- ber, iakttagits, eller specialbesök av olika anledningar. Sistnämnda förhål- lande torde dock ej helt uppväga den angivna förlängningen av intervallet.

I nspektionsarbetets resp. expeditionsarbetets omfattning

Av redogörelsen i kap. 1 framgår, att de inspekterande tjänstemännen inom yrkesinspektionen använder ungefär hälften av sin arbetstid till besök på arbetsställen samt resor i samband därmed och den andra hälften till arbete på distriktsexpeditionen. Vidare framgår att den tidrymd de sålunda ägnar åt inspektionsverksamhet i förening med de metoder, enligt vilka de bedriver denna, medför ett inspektionsintervall av mellan två och tre år. Vi har övervägt om föreliggande inspektionsintervall kan anses till- fredsställande och vill som vår mening uttala, att det är önskvärt att det förkortas något, dvs. att antalet inspektionsbesök ökas.

När det gäller frågan hur man skall få utrymme till flera inspektioner, vill vi till en början påpeka, att vi i enlighet med våra direktiv sökt efter andra utvägar än att öka antalet inspekterande tjänstemän. Vi vill vidare avvisa tanken på att åstadkomma kortare inspektionsintervall, dvs. öka antalet besök, genom att otillbörligen minska tiden för varje enskilt besök. Vi anser det nämligen vara värdefullt, att den inspekterande tjänsteman- nen ger sig tid att diskutera föreliggande problem med såväl arbetsgivarna som arbetstagarna, och bland dessa då framför allt skyddsombuden, så att de får en personlig kontakt med yrkesinspektionen och därmed för- ståelse för de strävanden, som ligger bakom dess arbete. Det är Vidare önskvärt, att tjänstemännen gör sig förtrogna med de lokala förhållandena, såsom arbetsprocesser och maskinernas placering, så att de i andra sam- manhang på grundval av denna lokalkännedom kan handlägga ärenden rörande ett arbetsställe på expeditionen utan att behöva använda tid till ett specialbesök, som kanske just då är svårt att avlägga utan extra tids- åtgång och omkastning av resplaner. Naturligtvis bör inspektionerna icke heller göras överdrivet långvariga utan det bör ske ett avvägande, där tjänstemännens erfarenhet torde bli avgörande.

De möjligheter, som med angivna förutsättningar står till buds för att minska inspektionsintervallen, är i praktiken begränsade till att minska de inspekterandes expeditionsarbete, att söka få till stånd en bättre plane— ring av reseverksamheten och att öka antalet förstagångsbesök på arbets- ställen på bekostnad av antalet specialbesök. Kommer av oss i del I av detta betänkande föreslagen delning av arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå jämte därvidlag föreslagen personalförstärkning till stånd och god- tages våra förslag om laboratorium och särskild biblio'tekstjänsteman vid styrelsen, så erhåller distrikten dessutom förbättrad service från styrelsen, vilket innebär möjligheter till effektiviserad inspektionsverksamhet.

Såsom framgår av den 1 kap. 1 redovisade frekvensundersökningen, är expeditionsarbetet splittrat på en mångfald göromål. Endast ett fåtal av dessa har sådan omfattning, att man genom att slopa eller förenkla dem

kan uppnå en effekt, som skulle kunna vara av nämnvärd betydelse för inspektionsintervallet. Det arbete som utföres måste för övrigt i stor ut- sträckning betraktas som för- och efterarbete till inspektionsverksamheten. Här kan nämnas reseplanering, genomgång av aktuella handlingar rörande de arbetsställen, som skall besökas, och utarbetande av skriftliga anvis- ningar efter inspektion. Dessa arbetsuppgifter är naturligtvis i och för sig nödvändiga. Det är emellertid angeläget, att de underlättas så mycket som möjligt, och vi kommer i kap. 7 att lämna vissa detaljförslag i sådant syfte.

En del av de arbetsuppgifter, som den inspekterande personalen utför på expeditionerna, intar en i förhållande till fältarbetet i viss mån själv- ständig ställning. Här åsyftas framför allt ritningsgranskning samt olika kontrollarbeten och dispensärenden. För yrkesinspektören och dennes ställ- företrädare tillkommer även uppgiften att utöva arbetsledning över per- sonalen och att tillse, att nyanställda tjänstemän blir insatta i hur yrkes— inspektionens arbete skall bedrivas.

Enligt föreskrift i 6 & arbetarskyddskungörelsen kan arbetsgivare, som ämnar företaga ny-, om- eller tillbyggnad av arbetslokal eller personalrum, införa ny eller ändrad anordning för arbetets bedrivande eller väsentligen lägga om arbetsmetod, underställa yrkesinspektören förslag däröver för yttrande. Den ritningsgranskning, som med anledning härav utföres på distrikten, har stor betydelse för arbetarskyddet. Det bör därför ej ifråga- komma att inskränka på denna verksamhet. Däremot kommer vi senare att även på denna punkt ta upp frågan om underlättande av arbetet. Vi förutsätter, att- man vid distrikten målmedvetet undviker att leda in ut- vecklingen på sådana banor, att tid tages från inspektionsarhetet till andra göromål, exempelvis på så sätt att granskning av ritningar 'till skydds- anordningar, till ventilationsanläggningar och till personalrumsprojekt m. m. övergår till omkonstruktions- och omprojekteringsarbete. Visserligen kan det finnas skäl, som talar för att ge service av detta och liknande slag till vissa arbetsställen med begränsade resurser, som av arbetarskydds- intresse begär sådan service, men det är enligt vår mening av vikt att som allmän regel draga en klar gräns mellan granskning och rådgivning, å ena, samt projektering och konstruktion, å andra sidan. Upprät'thålles icke denna distinktion —— naturligtvis avses ej ett benhårt och undantagslöst upprätthållande —— föreligger risk för att yrkesinspektionen träder in som gra'tisarbetande konkurrent till konsulterande ingenjörsfirmor. Denna kon— sultverksamhet kan för övrigt komma att till stor del bedrivas åt företag med gott arbetarskydd till förfång för inspektionsverksamheten vid arbets- ställen med sämre arbetarskydd.

Frågan om kontrollen av tryckkärl och lyftanordningar kommer att be- handlas i kap. 6.

Förekommande dispensansökningar måste enligt sakens natur handläg— gas av yrkesinspektionens tjänstemän. De tar vanligen endast liten del av

tiden på expeditionen i anspråk men kan däremot föranleda specialbesök, som på grund av ärendenas brådskande art ofta ej kan inpassas i rutin- resorna.

Rutininspektioner och specialbesök

Ovan har anförts att ett ökat antal förstagångsbesök på bekostnad av an— talet specialbesök vore en tänkbar möjlighet att förbättra inspektionsinter- vallen. Med hänsyn till vad förut sagts om att begreppet »förstagångsbesök» endast är ett praktiskt hjälpmedel vid utarbetandet av statistik över yrkes- inspektionens verksamhet är det emellertid mera korrekt att vid över- vägande av nämnda fördelning använda begreppen rutininspektion och specialbesök.

I kap. 1 definierades rutininspektionerna som inspektionsbesök, vilka i regel sker på inspektionsförrättarens eget initiativ och återkommer med relativt jämna intervall på de olika arbetsplatserna. Statsmakternas syfte med yrkesinspektionen är otvivelaktigt, att det från statens sida skall ut- övas tillsyn över att arbetarskyddslagstiftningen efterleves. Om denna till- syn endast skulle avse undanröjande av grava och påtagliga missförhål- landen och om man kunde räkna med att alla sådana missförhållanden komme till yrkesinspektionens kännedom genom underrättelser från skydds- ombud eller andra, skulle rutininspektioner icke behövas. Ingendera av dessa förutsättningar är emellertid för handen. Även om man nöjde sig med avlägsnande av nyss angivna missförhållanden, kunde man icke för- lita sig på att alla sådana bleve anmälda till yrkesinspektionen. Härtill kommer, att yrkesinspektionens uppgifter ingalunda är begränsade till tillsyn av att rent formella bestämmelser är uppfyllda och att åtgärder är vidtagna till förebyggande av ohälsa och olycksfall i vad avser för envar uppenbara risker. Yrkesinspektionen bör sålunda härutöver bl. a. anvisa åtgärder till undanröjande av sådana risker, som ej är för alla uppenbara men som icke desto mindre kanske medför betydande faromoment. Den bör vidare verka för uppkomst och vidmakthållande av en god arbetar- skyddsanda vid företagen, så att arbetarskyddets nivå höjes i takt med den materiella samhällsutvecklingen i övrigt. Härvid är det av betydelse att konstatera, att yrkesinspektionen bör verka ej endast mot ohälsa och olycksfall utan även för bättre hälsa.

Rutininspektioner är alltså nödvändiga och bör betraktas som yrkes- inspektionens huvuduppgift. Detta betyder icke, att vare sig specialbesök eller utan samband med inspektion bedriven propagandaverksamhet skall utgå från yrkesinspektionens program, utan dessa uppgifter har även de sitt fulla berättigande.

Med specialbesök avses sådant besök vid arbetsställe, som föranletts av kallelse från arbetsledning eller arbetstagare eller av att man hos yrkes-

inspektionen på annat sätt fått vetskap om att något förhållande vid arbets- stället påkallar besök tidigare än som skulle ha ägt rum, om det normala programmet för rutininspektion följts.

Det är tydligt, att om ett lokalt arbetarskyddsspörsmål tillfredsställande kan klaras upp per telefon eller per korrespondens är detta lämpligare än att ett specialbesök företages, som i sig är tids— och kostnadskrävande och dessutom kan förrycka resplaner för rutininspektionsverksamheten. Det bör emellertid beaktas, att en förutsättning härför är att tjänstemän- nen har en god kännedom om arbetsstället i fråga. När ett specialbesök bedöms vara erforderligt, är det viktigt att klargöra, huruvida en omedel- bar aktion är nödvändig, t. ex. vid en akut konfliktsituation, eller om be— söket kan vänta, tills det kan passas in i resplaner avseende rutininspek- tioner. Ibland torde det vara möjligt att lägga om resplanerna med anled- ning av nödvändiga specialbesök på ett sådant sätt, att omläggningen icke medför nämnvärd fördyring eller annan försämring av rutininspektions— verksamheten.

Det torde ej vara möjligt att fastställa något generellt relationstal för ett önskvärt förhållande mellan antalet rutininspektioner och antalet spe- cialbesök. Vi betraktar emellertid rutininspektionerna som det primära, medan specialbesök ej bör avläggas omedelbart, om det icke bedöms vara av skyddstekniska skäl nödvändigt eller eljest påkallat från speciella syn- punkter, psykologiska eller andra. Det är dock viktigt, att man icke intar en alltför avvisande attityd till framställningar om specialbesök. Av utom- ordentlig betydelse för effektiviteten av yrkesinspektionens arbete är näm- ligen, att dess good-will på arbetsplatserna icke försämras. En raskt hör- sammad kallelse kan åstadkomma en för arbetarskyddet mycket betydelse- full förbättring av det psykologiska klimatet på en arbetsplats. Vi anser emellertid, att det för bifall till en begäran om specialbesök rimligtvis bör kunna krävas, att sakligt betingade skäl för ett sådant besök förebringas eller att det åtminstone göres sannolikt, att sådana skäl föreligger. Vid till— lämpningen av en dylik riktlinje kommer det med all sannolikhet att bli större utrymme för rutininspektioner än f. n. är fallet. Detta anser vi vara eftersträvansvärt, enär det är ägnat att utsträcka effekten av yrkesinspek- tionens verksamhet till ett större antal arbetsställen än vad som blir fallet om specialbesöken tar en alltför stor andel av tillgänglig tid i anspråk.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att något beröra frågan om resemedlens användning. Det åligger tjänstemännen att vid planläggningen av tjänsteresa ta hänsyn till reseekonomiska faktorer. Enligt tjänstgörings— föreskrifterna bör sålunda samtliga arbetsställen inom visst geografiskt område, med undantag av de största och större städerna inklusive stations- orten, i regel inspekteras under en och samma resa. Vi har erfarit, att arbetarskyddsstyrelsen noga följer de årliga resekostnadernas storlek per distrikt, tjänsteman och arbetsställebesök och vidtager därav påkallade åt-

gärder. Därjämte sker vid sidan av den kamerala granskningen av rese— räkningar, som utföres på länsstyrelserna, en stickprovskontroll från chefen för tekniska byrån. Om en räkning antyder att reseplaneringen varit brist- fällig, föranleder detta en förfrågan till vederbörande yrkesinspektör. En undersökning har givit vid handen, att högst en tiondel av samtliga resor kan rubriceras som rena Specialresor. Vi har därför ansett oss icke ha an- ledning att lämna förslag till nya riktlinjer i fråga om resemedlens för- delning och användning. Vi vill dock understryka vikten av att tjänste- resorna planlägges med omsorg både med avseende på ändamålsenlighet och maximalt nyttiggörande av resemedlen. Kortvariga resor bör sålunda icke förekomma utan särskild anledning annat än till orter i stationerings— ortens närhet.

Upplysningsverksamhet

Yrkesinspektionens arbete är i hög grad byggt på övertygande och sam— arbete med parterna. Det är endast då detta icke lyckas som man tillgriper tvångsmedel. Att så är förhållandet beror bl. a. på önskvärdheten av att åstadkomma en skyddsstandard av högre kvalitet än vad som skulle kunna framtvingas med föreläggande och förbud enligt 53 å arbetarskyddslagen. Därför har praktiskt taget all yrkesinspektionens verksamhet inslag av upplysning och propaganda. Därtill kommer, att det vid inspektioner icke sällan visar sig nödvändigt att förklara gällande föreskrifter och praxis för enskilda arbetsgivarrepresentanter och skyddsombud. I instruktionen för yrkesinspektionen uttryckes detta så, att tillsynsorganen skall vinnlägga sig om att genom upplysningsverksamhet främja strävandena att före- komma ohälsa och olycksfall i arbetet och tillhandagå med upplysningar, råd och anvisningar i frågor, som rör arbetets sundhet och säkerhet. I förevarande avsnitt kommer vi emellertid huvudsakligen att behandla den form av propaganda, som består av att hålla föredrag med efterföljande fråge- och diskussionsstunder.

Det bör anmärkas, att sådana former av propagandaverksamhet som spridande av affischer, anordnande av skyddstävlingar och utställningar 6. d. alltid ansetts ligga utanför yrkesinspektionens arbetsuppgifter. Sådan verksamhet skötes och bör lämpligen skötas av enskilda organisationer och företag. Det förekommer, att yrkesinspektionens tjänstemän medverkar i någon form, men yrkesinspektionen bör ej stå som arrangör i sådana sammanhang.

Omfattningen av den föreläsningsverksamhet, som utövas av de inspek- terande tjänstemännen,e framgår av omstånde uppställning.

Föreläsningarna har hållits bl. a. för sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare, vid tekniska skolor samt vid lärlings- och yrkesskolor. Det är i allmänhet ovanligt, att tjänstemännen själva tar initiativ till här avsedd verksamhet.

Antal föreläsningstimmar hållna år 1958 av Förste . . . . . Yrkesinspektörer distrikts- igläzilgåz; iålsååcgrsgr insoetl—iilörer Summa ingenjörer g ] p 1) 380 632 80 383 353 1 828

Arhetarskyddsstyrelsen har tack vare de vidgade resurser, som erhållits genom 1956 års riksdagsbeslut, under de senaste åren kunnat alltmer bi- draga till denna verksamhet genom att ställa bildmaterial o.d. till distrik- tens förfogande och genom att vid kurser för yrkesinspektionens tjänste- män behandla frågor om föreläsningsteknik.

Vi finner den sålunda bedrivna upplysningsverksamheten vara en ange- lägen arbetsuppgift. Icke minst bör här framhållas det värde, som ligger i att blivande ingenjörer och arbetsledare bibringas kunskaper om arbetar- skyddslagen och om arbetarskyddets humanitära och samhällsekonomiska betydelse. När det gäller att avväga, hur lång tid som på övrig verksamhets bekostnad skall anslås till propaganda, är man inne på ett mycket svår— bedömt spörsmål. Exakta mått på rutininspektionernas respektive pro- pagandainsatsernas effekt och dennas varaktighet finns icke, och man är hänvisad till skönsmässiga bedömningar. Någon minskning av nuva- rande upplysningsverksamhet torde icke böra ske. Yrkesinspektionen bör alltså icke avböja att ställa representanter till förfogande som föredrags— hållare. Sådan verksamhet bör betraktas som tjänsteuppdrag. Om en in- spekterande tjänsteman märker, att förhållandena är otillfredsställande på grund av bristande intresse för arbetarskyddet på en arbetsplats,. kan det rent av vara motiverat att vid lämpligt tillfälle utbyta en rutin- inspektion mot ett föredrag. Därvid är det gynnsamt, om detta kan för- läggas till arbetsställets ordinarie arbetstid, eftersom man därigenom får garanti för att såsom åhörare erhålla även sådana arbetstagare, som icke är nämnvärt intresserade av arbetarskydd och som det därför är särskilt önskvärt att nå med propaganda och upplysning.

Givetvis bör så långt möjligt resor för propagandaaktioner kombineras med resor för andra ändamål.

FJÄRDE KAPITLET

Uppdelning av tillsynen efter bransch c. (1.

F rågans bakgrund

Vid fördelning av yrkesinspektionens tillsynsuppgifter kan man teoretiskt sett antingen göra en distriktsindelning efter geografisk grund eller dela upp arbetsställena i grupper efter bransch, typ av yrkesskaderisker e. d. och tillsätta inspektörer med särskild sakkunskap inom varje sådan grupp. Inom dessa grupper kan givetvis geografiskt betingade undergrupper förekomma. Skillnaden mellan de olika systemen består bl. a. däri, att vid geografisk uppdelning och schematisk uppdelning efter bransch varje arbetsställe står under tillsyn av en inspektör, medan vid uppdelning efter förekommande yrkesskaderisker ett arbetsställe kanske måste inspekteras av ett flertal olika inspektörer.

I praktiken tillämpas här i landet en blandning av systemen med geogra- fisk uppdelning och uppdelning efter bransch eller yrkesskaderisker. Såsom framgått av redogörelsen i kap. 1 är yrkesinspektionen först och främst upp— delad på allmän yrkesinspektion och specialinspektion, varvid specialinspek— törernas arbetsområden begränsats till vissa näringsgrenar (t. ex. skogs- och flottningsarbete, järnvägs- och busstrafik, stuveriarbete, gruvdrift) eller vissa yrkesskaderisker (t. ex. skada genom elektrisk ström, explosion av sprängämnen). En del specialinspektörer (bergmästarna, skogsyrkesin- spektörerna, yrkesinspektören för landtrafiken) har därvid tilldelats all tillsyn över sina respektive specialområden, således inklusive exempelvis frågor om minderåriga och arbetstid, vilka ej i sig kräver någon special- kunskap. Andra specialinspektörer (sprängämnesinspektören, elinspektö- rerna, luftfartsinspektören) har endast den tillsyn på resp. arbetsställe, som direkt äger samband med deras arbete i övrigt, medan allmänna yrkesin- spektionen handlägger övriga slag av arbetarskyddsärenden vid samma ar- betsställe. Slutligen intar stuveriinspektören en särställning, i det han icke utövar egen tillsynsverksamhet utan i stället biträder den allmänna yrkes- inspektionen, närmast såsom konsult.

I några fall är specialinspektörernas arbetsområden uppdelade på geogra- fiska distrikt, vilket i fråga om skogsyrkesinspektörerna beror på arbetar- skyddsuppgifternas omfattning och i fråga om bergmästarna och elinspek- törerna framför allt på omfattningen av deras åligganden utanför arbetar- skyddets område.

Som specialinspektör betecknas de inspektörer, som avses i 47 & arbetar- skyddslagen. Härutöver finns flera tjänstemän inom arbetarskyddsverket, vilkas arbetsuppgifter avser ett eller flera begränsade områden. Detta gäller främst i fråga om arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå och sociala avdel- ning samt styrelsens läkare. I förevarande kapitel kommer med avseende på styrelsen uppmärksamhet att ägnas åt pågående försöksverksamhet med sär- skilda skyddsinstruktörer för träindustrien och jordbruket. Även inom yr- kesinspektionen finns olika »specialister» såväl inom som vid sidan av distriktsindelningen. Yrkesinspektionens läkare är konsulter åt de övriga tjänstemännen i fråga om yrkesmedicinska problem. Inom distrikten har socialinspektörerna och bygginspektörerna särskilt avgränsade arbetsupp- gifter. Även tillsynen över stuveriarbetet inom ett distrikt är ofta till- delad en enda tjänsteman. Slutligen har viss försöksverksamhet bedrivits med dels för två distrikt gemensamma »specialister» inom vissa yrkesgrup- per dels ock tjänstemän med hela landet som verksamhetsområde och med speciell sakkunskap rörande två tekniskt avgränsade områden, nämligen det kemiska och kemi-tekniska området samt byggnads- och anläggnings- verksamhet.

I detta kapitel diskuterar vi, med utgångspunkt från bedriven försöks- verksamhet, problemkomplexet tillsyn efter geografisk uppdelning contra uppdelning efter bransch, yrkesrisker c. (1. inom allmänna yrkesinspektio- nen. Vi har däremot med hänsyn till våra direktiv ej ansett oss ha anled- ning att ingå på några principiella frågor rörande specialinspektörernas ställning inom arbetarskyddsverket.

Tidigare förslag

1937 års arbetar-skyddskommitté diskuterade i sitt betänkande (SOU 1937: 52) en inskränkning av inspektionsdistriktens antal från dåvarande 9 till 4, kompenserad med en betydande utvidgning av varje distrikts perso- nalbestånd, och anförde därom (s. 36).

För detta uppslag talar, att man, om det komme till utförande, kunde vid distriktspersonalens rekrytering tillgodose behovet av sakkunskap på olika om- råden. Befattningshavarna på varje distrikt skulle bli så talrika, att arbetet kunde uppdelas mellan dem uteslutande med hänsyn till deras olika kvalifikationer, exempelvis så, att en befattningshavare finge ombesörja all tillsyn å transmissio- ner, medan en annan blott sysslade med svetsningskontroll, en tredje med ventila- tionsproblem osv.

Ett sådant system som det senast skisserade skulle emellertid även medföra avsevärda nackdelar. Bland annat skulle ett stort antal arbetsställen komma att stå under tillsyn av flera skilda inspektionstjänstemän och härav skulle lätt följa, att vid sådana arbetsställen komme att avläggas det ena inspektionsbesöket efter det andra, understundom i ganska tät följd. Visserligen skulle de olika inspek- tionerna icke avse samma förhållanden, men en viss irritation skulle dock sanno-

likt åstadkommas hos vederbörande arbetsgivare. För övrigt må framhållas, att långt driven specialisering alltid synes medföra en vissa fara för ensidighet.

Kommittén övervägde även att med bibehållen distriktstyp öka antalet distrikt, vilka gruppvis skulle sammanföras i tre eller fyra större tillsyns— områden med särskilda, mellan yrkesinspektörerna och den centrala till- synsmyndigheten stående chefer. Som en fördel med detta uppslag angavs möjligheten att till dessa chefers förfogande ställa specialister, som vid behov lätt kunde sändas ut att biträda distriktens befattningshavare i deras arbete.

Intet av dessa alternativ vann anslutning bland de sakkunniga utan kom- mittén stannade för att med bibehållen organisationstyp föreslå en ökning av distrikten till elva, vilket även blev statsmakternas beslut.

1938 års arbetarskyddskommitté (SOU 1946: 88) omnämnde åter frågan om distriktsindelningen och anförde (s. 125).

Den mycket låga inspektionsfrekvensen aktualiserar emellertid frågan, huru- vida icke en ändring av distriktsindelningen bör ske. En ökning av antalet distrikt, så att dessa bliva mindre, torde därvid kunna övervägas. Genom inrättande av mindre distrikt skulle den inspekterande personalen få möjlighe-t att skaffa sig mera noggrann kännedom om förhållandena inom sina distrikt, och tiden för resor komme dessutom att avsevärt begränsas. Med stora distriktsenheter följa dock andra fördelar. Sålunda torde i dylikt fall givas större förutsättningar för en enhetlig tillämpning av skyddslagstiftningen. Det större antalet befattningshavare på varje distrikt gör det vidare möjligt att rekrytera distriktspersonalen med hänsyn till de olika behov av sakkunskap, som föreligga inom distrikten. Härige- nom beredes även möjlighet att anlita exempelvis en befattningshavare för tillsyn enbart inom järnindnstrien, en annan inom cellulosaindustrien och en tredje inom kemisk industri, skoindustri c. d. Arbetsuppgifterna kunna dessutom uppdelas på befattningshavarna med hänsyn till deras speciella kvalifikationer och så, att en befattningshavare får syssla med frågor rörande ventilation och utsugning, en annan blott med tillsyn å svetsarbete o. s. v. En ytterligare fördel med relativt stora distrikt är, att vederbörande härigenom kan förvärva en mera allsidig er- farenhet, vilket ju är av betydelse vid bedömandet av olika skyddsproblem.

Med hänsyn till dessa synpunkter och då frågan om distriktsindelningen prövats av 1937 års arbetarskyddskommitté några få år tidigare ansåg sig emellertid kommittén icke böra upptaga frågan till närmare prövning.

Arbetarskyddsutredningen föreslog en ökning av antalet distrikt till tret- ton. Utredningen fann det önskvärt att, om en föreslagen personalförstärk- ning med två förste distriktsingenjörer i dåvarande 29 lönegraden komme till stånd, arbetarskyddsstyrelsen skulle söka tillföra inspektionen några kvalificerade kemister och placera dem i distrikt med mera betydande ke— misk-teknisk industri. Inom ett annat område ansåg utredningen en förstärk- ning av den allmänna yrkesinspektionens kapacitet likaledes vara erforder- lig, nämligen i fråga om byggnadsverksamhet. Därvidlag räknade utred- ningen emellertid med att vissa föreslagna distriktsinspektörer i dåvarande

Ge 23, som skulle handleda och övervaka den kommunala tillsynens utövan— de, därutöver borde ägna sitt arbete åt tillsynen över byggnadsverksamheten samt att till dessa befattningar därför företrädesvis erfarna byggnadstekni- ker borde ifrågakomma. Slutligen föreslogs i betänkandet, att arbetarskydds- styrelsen skulle få möjlighet att anlita särskilda fackmän, som skulle vara skickliga och erfarna yrkesarbetare, för att inom vissa yrkesområden, där- ibland träindustrien, på arbetsplatserna undervisa och praktiskt demon- strera hur föreskrivna skyddsanordningar skulle användas.

I yttrande, som f. d. byråchefen i riksförsäkringsanstalten W. Stenholm och byråchefen därstädes N. Zetterman avgivit över sistnämnda betänkande, föreslogs en radikal omorganisation av det statliga arbetarskyddet med ut— gångspunkt från att det nutida näringslivets gestaltning är sådan, att en ensam person aldrig kan besitta det mått av kunskaper och erfarenhet, som krävs för att på ett tillfredsställande sätt kunna övervaka skyddsåtgärderna vid skilda arbetsställen. Tillsynen borde anpassas icke efter företagens stor- lek utan i förhållande till den större eller mindre yrkesrisken. Företag med större yrkesrisk skulle i lag åläggas uppdraga åt särskilda befattningshavare (skyddsingenjörer, skyddsinspektörer) att närmast under högsta arbetsled- ningen och under intimt samarbete med skyddsombuden svara för att före— tagen i skyddsavseende städse befunne sig i bästa skick. I vad avsåge före- tag med liten yrkesrisk, tillhörande exempelvis yrkesgrupperna kontor, han- del, hantverk etc. borde inom kommunerna finnas anställda en eller flera skyddsinspektörer, vilka hade att svara för tillsynen av arbetsförhållandena och vara underställda den statliga inspektionen. Härvid torde ha åsyftats en utbyggnad av den nuvarande kommunala tillsynen. Beträffande den statliga tillsynsverksamheten framhölls i yttrandet såsom grundförutsättning för att en yrkesinspektion skulle bli effektiv, att befattningshavarna vore sär- skilt utbildade inom ett visst yrkesområde. Detta torde endast kunna ernås genom att tillsynsarbetet uppdelades mellan specialinspektörer, som lämp- ligen centraliserades till Stockholm. Därigenom vunnes utan vidare enhetlig tillämpning av föreskrifter och anvisningar över hela landet inom samma verksamhetsområde samt en personalbesparing, som mer än uppvägde de ökade resekostnaderna. 15 verksamhetsområden föreslogs med en special— inspektör som chef för varje område samt sammanlagt 40 befattningshavare i dåvarande 27—29 lönegraden och 25 i dåvarande 23—25 lönegraden. Spe- cialinspektörerna skulle vara inordnade i en byrå (tillsynsbyrå) inom chefs- myndigheten med en överinspektör (generaldirektörens ställföreträdare) som chef. Många skäl talade enligt förslagsställarna för att den nuvarande specialinspektionen samtidigt borde avvecklas och dess uppgifter överföras till den nya tillsynsorganisationen.

Sveriges läkarförbund ifrågasatte i sitt remissvar som ett alternativ till nuvarande räjongorganisation, om icke yrkesinspektionen borde läggas om och kompletteras med ett antal specialinspektörer för olika branscher.

F örsöksverksamhet medför två distrikt gemensamma specialisttjänster

Enligt våra direktiv har vi föranstaltat om en försöksverksamhet i syfte att undersöka, om vid yrkesinspektionen befintliga tjänster lämpligen bör ut— nyttjas som specialisttj änster för två eller flera distrikt. Vi har därför i sam- arbete med arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen i de för försöken utvalda distrikten sökt genom praktisk verksamhet utreda, huruvida till- synen över arbetsställen kan effektiviseras och rationaliseras genom en uppdelning efter yrkesgrupper, branscher eller liknande i stället för den nuvarande mera geografiskt betonade fördelningen.

Vid uppläggningen av denna verksamhet visade det sig av personella och andra skäl föreligga svårigheter att välja ut försöksdistrikt. Norrlands— distrikten ansågs mindre lämpliga på grund av att speciella, med de långa avstånden inom dessa distrikt sammanhängande förhållanden kunde anta— gas påverka försöksverksamhetens resultat så, att det ej skulle bli möjligt att dra för hela landet tillämpliga slutsatser därav. Ett par distrikt hade ej fulltalig personal. När det gällde att bland de återstående välja ut två till varandra gränsande distrikt, där industriens struktur gjorde det möjligt att finna för specialisttjänster lämpliga tillsynsområden, befanns III och IV distrikten vara lämpligast. Det bestämdes därför, att en förste distrikts— ingenjör i 23 lönegraden i III distriktet (nedan benämnd S.) och en förste distriktsingenjör i 21 lönegraden i IV distriktet (H.) skulle i båda distrikten utöva tillsyn över arbetsställen begränsade till vissa yrkesgrupper, som var anpassade efter dessa personers speciella förkunskaper. Både S. och H. är civilingenjörer. S. har under tidigare tjänstgöring hos arbetarskyddsstyrel- sen särskilt sysslat med den grafiska branschen, H. är kemist och har från tidigare verksamhet erfarenhet från plastindustrien, speciellt i fråga om plastimpregnering av textilier.

Det stod redan från början klart, att S. och H. borde tilldelas arbetsstäl- len inom yrkesgrupperna pappers- och grafisk industri (S.) resp. kemisk- teknisk industri och plastindustri (H.). Antalet arbetsställen inom dessa grupper i de två distrikten var emellertid ej så stort, att tillsynen över dem kunde anses utgöra full sysselsättning för en inspektör, utan det blev nöd— vändigt att fylla ut med andra yrkesgrupper. Därvid ansågs byggnads- och träindustrien ej böra komma i fråga, eftersom byggnadsverksamheten redan inom de flesta distrikten koncentrerats till en enda tjänsteman och snickeri- fabrikerna var föremål för en annan försöksverksamhet med särskilda skyddsinstruktörer. För jordbrukets del har tillsynen brukat utövas av tjänstemän med lägre teknisk utbildning, och det förelåg ej någon anledning att ändra på denna praxis. Vid studium av yrkesgrupperingen inom de två distrikten fastställdes slutligen följande tillsynsområden. S. fick 249 arbets- ställen inom pappers— och grafisk industri och 125 arbetsställen inom jord- och stenindustri. Av dessa 374 hade 277 endast 25 eller färre arbetstagare 4—004914

och 97 fler än 25 arbetstagare. H. fick 133 arbetsställen inom kemisk-teknisk industri inbegripet plastindustrien och 216 inom textil- och beklädnads- industrien. Av dessa 349 arbetsställen hade 289 högst 25 arbetstagare och endast 60 fler arbetstagare än 25. Särskilt för H:s del var det svårigheter att finna tillräckligt många arbetsställen av homogent slag, som lämpade sig för specialistverksamhet, varför hans tillsynsområde fick utfyllas med sådana grupper som kemiska tvättinrättningar (84 st.) och små kemisk- tekniska fabriker för tvättmedelstillverkning o. d. (28 st.), där i regel inga problem som kräver specialistinsats förekommer vid tillsynen.

Vid sidan av den egna tillsynsverksamheten har 5. och H. liksom övriga inspekterande tjänstemän både haft vissa allmänna arbetsuppgifter på di- striktsexpeditionen och vid behov fått ingripa med t. ex. olycksfallsundersök- ningar på arbetsställen tillhörande annan tjänstemans tillsynsområde.

Från administrativ synpunkt befanns det lämpligast, att S. och H. hade kvar sina stationeringsorter i Linköping resp. Jönköping samt att vardera yrkesinspektören i de två distrikten var chef för den tillsynsverksamhet S. och H. utövade inom hans distrikt. Några olägenheter av att försöksspecia- listerna sålunda fick två chefer uppstod ej. Arbetsställenas akter förvarades på distriktsexpeditionen i det distrikt, där arbetsstället var beläget, och skriftväxling med arbetsställena gick också över detta distrikts expedition.

Försöksverksamheten omfattade perioden 1 april 1958—31 maj 1959, då den avslutades därför att den ansågs ha gett tillräcklig vägledning för kom— mitténs ställningstagande.

I tabell 4 lämnas en redogörelse för försöksspecialisternas arbete och vissa jämförande siffror från yrkesinspektionens rapporter för år 1958. Siff- rorna i försöksspecialisternas till oss avgivna rapporter över verksamheten har därvid omräknats från 14 till 12 månader.

Vi har diskuterat möjligheten att på något sätt objektivt mäta effekten av försöksspecialisternas verksamhet och har funnit det föreligga samma svårigheter därvidlag som när det gäller att över huvud taget mäta effekten av yrkesinspektionens arbete. Yrkesskadestatistiken, som kanske kan synas ligga närmast till hands, är icke lämpad härför, eftersom den påverkas av en mängd faktorer vid sidan av yrkesinspektionens arbete, såsom företagens och arbetstagarnas egna åtgärder, förändringar i arbetsmetod etc. För en så begränsad grupp av arbetsställen och relativt kort tidsperiod, som det här är fråga om, kan för övrigt slumpen inverka alltför mycket för att statisti- ken skall vara av intresse.

Ett annat tänkbart sätt att mäta effekten vore att jämföra de skriftliga anvisningar, som lämnats under försöksperioden, med tidigare anvisningar vid samma arbetsställen. Ej heller detta torde emellertid vara lämpligt, enär de inspekterande tjänstemännen har mycket olika praxis i fråga om sättet att lämna anvisningar, vilket framgår redan av att den ene försöksspecialis- ten lämnat mera än tre gånger så många skriftliga anvisningar som den

Tabell 4. Försöksspecialisternas verksamhet under ett år

Genomsnitt för övriga inspekterande Försöksspecialisterna tjänstemän utom distriktsinspektörs- gruppen är 1958 . . Samtliga S. H. III dlstr. IV distr. distrikt Förrättnings- och rese— dagar ............. 131 81 116 123 116 Besök vid arbetsställen 305 218 231 310 283 Inspektionsintervall i år ................ 1,5 1,8 2,1 2,8 2,3 Skriftliga inspektions- meddelanden ...... 151 45 67 75 84 Yrkesskadeundersök— ningar ............ 67 14 25 58 28 Antal körda bilkilome— ter ............... 10 950 8 100 7 190 10 942 18 610 Bilkilometer per besök 36 38 31 35 130 Reseersättningar. . . . . 6 724: —— 5 120: — 4 879: —— 5 938: — 15 139: _- Reseersättningar per besök ............. 22: 03 23: 50 21: 10 19: 13 118: —

1 exkl. I distriktet.

andre. Att jämföra med S:s och H:s egna anvisningar från tidigare år vore ej heller särskilt belysande, bl. a. därför att S. redan när han placera- des vid III distriktet hade sitt intresse inriktat på den grafiska branschen, medan, i fråga om H., plastindustrien under de senaste åren utvecklats så hastigt, att det knappast finns några jämförbara arbetsställen från tidigare är. S. och H. har i sina rapporter försökt att själva uppskatta, vilka anvisningar de lämnat på grund av sin genom branschspecialiseringen vunna erfarenhet av speciella problem. De av försöksspecialisterna angivna siffrorna är emellertid ej entydiga, och det torde vara vanskligt att dra några säkra slutsatser av dem.

I sina rapporter har försöksspecialisterna allmänt angivit framkomna för- och nackdelar med specialisering enligt det gjorda försöket. Vi har sammanfört deras omdömen i följande uppställning.

Fördelar

1. Det blir grundligare och sakligare inspektioner, som stöder sig på erfarenheter i många andra liknande industrier. Genom att den inspekterande i detalj känner till maskinerna, deras funktioner och risker, kan inspektionen även ske snabbare.

2. Man kan mera ingående analysera olycksfallen och studera skyddsproblemen. Resultatet av detta arbete kan sedan läggas till grund för inspektionsanvisningarna. Härigenom bringas arbetsgivare och arbetstagare lättare att inse, att anvisning- arna är befogade.

3. Inspektionerna blir mer enhetligt utförda och skyddskraven jämnare inom specialistbranscherna. Samarbete mellan de olika företagen för att få fram lämp- liga konstruktioner underlättas. Härigenom kan skyddsanordningarna förbilligas.

4. Om inspektören visar sig insatt i branschen, kan en förtroendefull kontakt mellan inspektören och arbetsställets parter underlättas.

5. Specialisten kan vid sidan av inspektionsarhetet ägna sig åt att utarbeta för- slag till skyddsföreskrifter inom sin bransch samt göra upp skisser till skydds- bilder.

Nackdelar

1. En stor del av de tilldelade arbetsställena har varit av sådan natur, att specialist- tillsyn ej synts motiverad.

2. Inspektören kan bli för specialiserad på en viss bransch, och genom att han förlorar kontakten med andra yrkesgrupper kan han till slut bli »hemmahlind» som branschens eget folk. Den allmänt orienterade inspektören stirrar sig icke blind på ett problem utan söker efter lösningar även i andra branscher.

3. Arbetsfältet måste bli större, varför resorna blir längre och obekvämare. Sär- skilt utryckningar i samband med olycksfall och andra brådskande ärenden för- svåras. Tveksamhet har uppstått, huruvida ett företags storlek och typ motiverat en förhållandevis lång omväg eller en särskild resa.

4. Kontakten mellan specialisten och arbetsställena i det distrikt, där specialis- ten ej är stationerad, blir sämre, varigenom en snedbelastning av verksamheten kan uppkomma.

5. Rekryteringen av specialister kommer troligen att vålla svårigheter, och deras framtidsutsikter blir tämligen begränsade i ett så relativt litet land som Sverige.

Yrkesinspektörerna i III och IV distrikten, som var för sig yttrat sig över försöksverksamheten, finner en sådan form av specialisering ha övervä- gande och betydande nackdelar.

F örsöksverksamhet med för hela landet gemensamma specialisttjänster

Av de sex nya tjänster i högre lönegrader vid den allmänna yrkesinspek- tionen, som inrättades enligt beslut av 1956 års riksdag, har efter förord- nande av Kungl. Maj:t tre utnyttjats för anställande av tjänstemän med hela landet som verksamhetsområde och med speciella uppgifter rörande kemiska och kemi-tekniska frågor (en byrådirektör i lönegraden Ae 24 och en förste distriktsingenjör i lönegraden Ae 21) samt frågor rörande bygg- nads- och anläggningsverksamhet (en byrådirektör i lönegraden Ae 24). I våra direktiv ingår att pröva, om fördelar står att vinna genom ytterligare sådan specialisering.

De tre här avsedda specialisterna började sin verksamhet under hösten 1956. De hade icke någon tidigare erfarenhet av yrkesinspektionsarbete. Arhetarskyddsstyrelsen har från början lämnat endast vissa generella di- rektiv för deras verksamhet, eftersom denna tills vidare ansetts vara en försöksverksamhet, som borde ha möjlighet att utvecklas på det sätt, som under arbetets gång visade sig ge bäst resultat. Specialisterna är statione- rade i Stockholm med tjänsteställe i styrelsens lokaler. De är närmast un- derställda chefen för tekniska byrån. Deras tjänsteåligganden har bestått i

att vara konsulter till yrkesinspektionen och biträda vid inspektionsverk- samheten. Däremot har de ej tilldelats tillsyn över särskilda arbetsställen och ej haft befogenhet att lämna anvisningar direkt till arbetsgivarna. Besök vid arbetsställen föregås alltid av samråd med vederbörande yrkesinspektions- distrikt. I regel har den tjänsteman från distriktet, som har tillsyn över arbetsstället i fråga, medföljt vid besök. Därvid har det ibland tillgått så, att specialisterna följt med en tjänsteman på en längre resa, som av rese- ekonomiska skäl även omfattat vissa besök på arbetsställen utan behov av specialist. I specialisternas åligganden har också ingått att följa utveck— lingen inom deras fack och till styrelsen avge de förslag till anvisningar och generella direktiv, som de finner påkallade. Specialisterna har gemensamma expeditionslokaler och gemensam biträdespersonal (ett kontorsbiträde). Däremot finns skilda diarier och arkiv för kemispecialisterna och bygg- specialisten.

Som bakgrund till specialisternas verksamhet torde få erinras om att arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå saknar tjänstemän med särskild kännedom om de kemiska och kemi-tekniska områdena, medan man däremot på byråns allmänna avdelning har vana vid arbetarskyddsproblemen inom byggnads— och anläggningsverksamhet och har utarbetat detaljerade anvis- ningar angående skydd mot yrkesfara vid husbyggnadsarbete. På yrkes- inspektionsdistrikten finns f. n. tjänstemän med högskoleutbildning inom kemisk avdelning på sex av de elva distrikten. Inom tio av de elva distrikten är tillsynen av byggnadsarbeten koncentrerad till en särskild bygginspektör.

I tabell 5 har intagits vissa siffror rörande specialisternas verksamhet. Av dessa framgår, att de efter att ha prövat olika sätt att lägga upp sitt arbete funnit det mest rationellt att inskränka på antalet rese- och förrätt- ningsdagar till förmån för ett mera centralt inriktat arbete. Byrådirektören för kemiska och kemi-tekniska ärenden uttalade sålunda i en rapport i bör- jan av år 1959, sedan han under 1958 bedrivit en mera omfattande reseverk- samhet, att enligt hans uppfattning vissa åtgärder skulle kunna vidtagas för att rationalisera arbetet. Mera tid borde ägnas åt utarbetande av generella anvisningar och direktiv av olika slag. Dessa kunde föregås av utredningar med undersökningar av ett flertal arbetsplatser med samma problem. En betydande del av arbetet borde även fortsättningsvis vara att biträda yr- kesinspektionens tjänstemän vid inspektion gällande speciella frågor, men därvidlag borde arbetsformerna delvis ändras med inskränkande av det praktiserade samåkandet. Detta medförde nämligen de nackdelarna, att kemispecialisterna å ena sidan fick en hel del spilltid, medan den inspekte- rande tjänstemannen ägnade sig åt icke-kemiska tillsynsfrågor, och å andra sidan ofta ej hann ägna de kemiska frågorna tillräckligt grundlig undersök- ning.

Byggspecialisten har vid flera tillfällen framhållit, att han funnit sig göra de största insatserna för arbetarskyddet genom att i första hand medverka

Tabell 5. Kemi— och byggspecialisternas verksamhet

Kemispecialisterna År Byggspecialisten byrådirektören 1 distr.ing. Förrättnings- och rese- 1957 91 94 71 dagar 1958 122 136 36 1959 55 115 49 därav utom stationsor— 1957 52 52 50 ten 1958 96 73 15 1959 55 62 37 Besök vid arbetsställen 1957 57 61 184 1958 98 91 108 1959 64 91 117 Konferenser och konsulta- 1957 73 123 92 tioner 1958 176 157 120 1959 184 160 144 Föreläsningar och föredrag 1957 — _ 3 1958 4 _ 9 1959 2 — 2 Yrkesskadeundersök- 1957 30 6 2 ningar 1958 16 45 1 1959 12 73 1 Reseersättningar 1957 2 425: 85 2 646: 25 2 955: 80 1958 5 468: 22 3 254: 67 900: 80 1959 4 078: 39 3 666: 94 2 382: 50 Reseersättningar per be- 1957 42: 54 43: 38 16: 06 sök 1958 55: 78 35: 76 8:34 1959 63: 72 40: 29 20: 36 _,— Inkomna skrivelser 1957 37 20 1958 132 71 1959 185 61 Avgångna skrivelser 1957 62 43 1958 132 61 1959 174 54

till att centrala direktiv lämnas i byggnads— och anläggningsfrågor, främst beträffande sådana arbeten, vid vilka stora risker föreligger. Även detta ar- bete fordrar en intim kontakt med arbetsplatserna.

I fråga om kemispecialisternas verksamhetsområde bör beaktas, att det icke varit begränsat till någon viss industrigren utan har omfattat ett stort antal branscher. Allmänt sett torde kunna sägas, att kemiskt-yrkeshygie- niska problem inom rent mekanisk eller annan icke-kemisk industri eller inom kemiska hjälpavdelningar till sådan industri hittills givit kemispecia- listerna flera problem än den rent kemiska industrien.

Vid överläggningar med yrkesinspektörerna har dessa framfört, att de högt uppskattar specialisternas arbete. De beklagade, att kemispecialisterna ej hade några Iaboratorieresurser till sitt förfogande. I fråga om byggspe— cialisten hade det ej förelegat så stort behov av hans medverkan vid in-

spektion av arbetsplatser, men det ansågs värdefullt, att möjlighet till sådan medverkan förelåg. Behovet av generella anvisningar betonades. Från flera håll framfördes den åsikten, att det behövdes två specialtjänstemän även för byggnads— och anläggningsverksamhet. Vissa yrkesinspektörer fram— förde ett önskemål, att byggspecialisten skulle ägna mer tid åt att sam— ordna bygginspektörernas arbete och verka för likformiga skyddskrav inom de skilda distrikten.

I första delen av detta betänkande har vi föreslagit inrättandet av ett laboratorium för tekniskt-yrkeshygieniska rutinundersökningar vid arbetar- skyddsstyrelsen. Eftersom laboratoriet enligt vår uppfattning borde sortera under byrådirektören för kemiska och kemi—tekniska ärenden, föreslog vi i samband därmed, att de två kemispecialisternas tjänster skulle överföras från yrkesinspektionens till arbetarskyddsstyrelsens personalstat. Detta skulle dock ej inverka på arten av deras arbetsuppgifter, utan de skulle även fortsättningsvis huvudsakligen tjänstgöra som konsulter i yrkesin- spektionens fältarbete.

Tillsyn över arbetarskyddet vid byggnadsverksamhet

I fråga om byggnadsverksamhet har det sedan lång tid tillbaka förekom- mit viss specialisering inom yrkesinspektionsdistrikten. Detta har kommit till uttryck i 1951 års tjänstgöringsföreskrifter för yrkesinspektionens be- fattningshavare, där det heter: Yrkesunderinspektörerna (nu distriktsin- spektörerna) tilldelas i regel arbetsställen av följande art och omfattning: »— — — 2) Byggnadsverksamhet ; dock skall tillsyn över byggnadsarbete vid arbetsställe, som icke inspekteras av yrkesunderinspektör, utövas av den som omhänderhar tillsynen över ifrågavarande arbetsställe. Vidare må _— med arbetarskyddsstyrelsens medgivande — tillsynen över byggnadsverk- samheten inom helt distrikt eller del därav uppdragas åt viss underinspek— tör eller annan lämplig befattningshavare. »— —— —»

Byggnads— och anläggningsarbeten, vari i regel används färre än tio arbe- tare och vilka bedrivs utan användande av andra maskinella hjälpmedel än handdrivna lyftanordningar, bruks- och betongblandare, grundvattenpum- par, slipstenar, puts- och slipmaskiner för golv m. m., svetsaggregat med gastuber och därmed jämförliga anordningar, står under kommunal tillsyn.

Arbetarskyddsutredningen föreslog, att all byggnadstillsyn skulle ligga under kommunal tillsyn utom i fall, där yrkesinspektören med hänsyn till särskilda förhållanden _— exempelvis arbetets storlek och använda metoder —— beslöte, att visst arbetsställe skulle stå direkt under statlig tillsyn. Utred- ningen föreslog vidare, att varje distrikt utom I distriktet skulle förstärkas med en yrkesunderinspektör med uppgift att övervaka de kommunala till- synsorganen och att genom upplysningar och anvisningar understödja och

stimulera deras arbete. De nya befattningarna skulle även avses för inspek- tion av arbetarskyddet inom byggnadsbranschen och borde därför besättas med erfarna byggnadstekniker. Kombinationen av dessa två uppgifter syn- tes ändamålsenlig med hänsyn till att dessa befattningshavare genom sin kontakt med de kommunala tillsynsmännen finge särskilda möjligheter att hålla reda på tillkomsten av nya byggnadsarbeten.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, yttrade i propo— sition 1956: 98 härom följande:

I fråga om byggnadsverksamheten föreligger utan tvivel särskilda skäl för kom- munal tillsyn. Yrkesskaderiskerna är stora men arbetsplatsernas antal och väx- lingarna beträffande deras belägenhet gör det svårt för den allmänna yrkesin- spektionens tjänstemän att på ett tillfredsställande sätt sköta inspektionsverk- samheten på detta område. Då kommunerna i stor utsträckning har byggnadskun- nig personal anställd och byggnadsnämnderna jämlikt byggnadsstadgan redan har att utöva viss kontrollverksamhet även i vad avser arbetarskyddet, skulle både en effektivare tillsyn och en administrativ förenkling kunna åstadkommas om kom- munerna i enlighet med utredningens förslag övertoge tillsynsverksamheten i denna del. Jag finner det önskvärt att så sker. Då detta sannolikt kan medföra en inte obetydlig kostnadsökning för vissa kommuner anser jag mig emellertid inte nu böra föreslå, att kommunerna ålägges skyldighet att svara för ifrågavarande tillsyn. Jag räknar med att kommunerna själva skall finna så uppenbara fördelar vara förenade med en kommunal tillsyn ur arbetarskyddssynpunkt inom bygn- nadsverksamheten, att de frivilligt åtar sig densamma. Jag förutsätter, att det härvid som regel kommer att befinnas lämpligt att undanta anläggningsarbeten av större omfattning från den kommunala tillsynen.

Enligt 48 % arbetarskyddslagen skall den kommunala tillsynen utövas av till- synsman eller tillsynsmän som utses av hälsovårdsnämnden. Det kan övervägas att komplettera denna bestämmelse med föreskrift om att byggnadsnämnd äger utse tillsynsman för byggnadsverksamhet. Emellertid synes denna fråga lämpligen böra upptagas till närmare prövning i ett senare sammanhang. Någon lagändring erfordras nämligen inte för att genomföra den av mig förordade ordningen. Sedan kommun beslutat åta sig utvidgad tillsyn över byggnadsverksamheten inom kom- munen, erfordras endast att hälsovårdsnämnd utser en eller flera lämpliga hos kommunen anställda byggnadstekniker att fullgöra tillsynen i denna del.

Arbetarskyddsutredningen har föreslagit, att den allmänna yrkesinspektionen skall förstärkas med 12 yrkesunderinspektörer i Ce 23, vilka skall ha till uppgift dels att övervaka och vägleda de kommunala tillsynsmännen och dels att handha på den statliga inspektionen fallande tillsyn över arbetarskyddet inom byggnads- branschen. Tjänstemännen i fråga skulle vara byggnadstekniker. Med hänsyn till behovet av ett mera utvecklat samarbete mellan den allmänna yrkesinspektionen och de kommunala tillsynsmännen anser jag det i hög grad värdefullt att den all- männa yrkesinspektionen tillföres sådan förstärkning att detta samarbete kan ägnas ökad uppmärksamhet. Även en förbättring av tillsynen över byggnadsverk- samheten — vilken tillsyn enligt mitt förslag åtminstone till en början torde komma att åvila den statliga inspektionen i större omfattning än utredningen tänkt sig — måste betraktas som ett angeläget önskemål. Jag förordar, att för varje distrikt utom distrikt I inrättas en ny tjänst i Ce 23. Då enligt mitt förslag antalet distrikt skall vara oförändrat innebär detta en förstärkning med tio tjänster. Huru- vida det är lämpligt att hos en tjänsteman kombinera ifrågavarande samarbets- uppgifter samt tillsyn inom byggnadsbranschen torde få bedömas med hänsyn

till personaltillgången och tillsynsuppgifternas fördelning på olika yrkesområden inom distrikten.

Sedan med anledning av detta förslag yrkesinspektionen förstärkts med tio distriktsinspektörstjänster i lönegraden Ae 17, har dess tillsyn över byggnadsverksamheten i stor utsträckning koncentrerats till innehavarna av dessa tjänster, samtidigt som en intensifiering skett. Distriktsinspektörer med byggnadsteknisk utbildning och erfarenhet finns i alla distrikt utom IV och X distrikten. Ett livligt samarbete förekommer mellan distriktens hygg- inspektörer och de regionala skyddsombuden för byggnadsindustrien. De senare är ofta närvarande vid inspektionerna och kan genom sin kännedom om arbetsplatsernas belägenhet medverka vid uppgörande av resplan. Den kommunala tillsynen över byggnadsarbetsplatser har däremot ej utvidgats sedan 1956 års riksdagsbeslut.

F örsöksverksamhet med särskilda skyddsinstruktörer

Bakgrund I propositionen 1956:98 uttalade föredragande departementschefen, att han fann arbetarskyddsutredningens ovan omnämnda förslag om anli- tande av instruktörer för undervisning inom vissa industrier rörande an- vändningen av skyddsanordningar vara av stort intresse och förtjänt av att prövas i relativt betydande omfattning. Sedan i enlighet härmed me- del anvisats för ändamålet, har arbetarskyddsstyrelsen anställt tre sådana skyddsinstruktörer, två för snickeri- och en för jordbruksmaskiner.

Skyddsinstruktörerna är anställda hos arbetarskyddsstyrelsen. De åt— njuter arvode med f. n. 1 315 kronor för månad. Avlöningskostnaderna bestrides från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar. Inom styrelsen är instruktörerna placerade på tekniska byråns maskinavdelning.

Skyddsinstruktörerna för snickerimaskiner

Att träindustrien valdes som område för försöksverksamhet med skydds- instruktörer får ses mot bakgrund av det stora antalet olycksfall vid olika slag av träbearbetningsmaskiner, framför allt cirkelsågar och fräsmaski- ner. Vid dessa maskiner spelar de tekniska skyddsanordningarna en sär- skilt framträdande roll. Härvid har den omständigheten, att tidigare före- kommande standardskydd varit relativt hindrande i arbetet och därför en- dast ogärna använts, orsakat svårigheter. Genom arbetarskyddsstyrelsens försorg har emellertid sedan mitten av 1950-talet en ny typ av skydd för träbearbetningsmaskiner introducerats här i landet. De nya skydden fyl- ier högt ställda krav i vad gäller säkerhet och snabbhet i arbetet. Det är emellertid nödvändigt, att en skicklig yrkesman både medverkar vid mon— tering av skydden och instruerar arbetstagarna rörande deras användning.

De två Skyddsinstruktörerna för snickerimaskiner har båda långvarig

erfarenhet från träindustrien, där de arbetat först som yrkesarbetare och därefter som förmän. Efter anställningen hos arbetarskyddsstyrelsen er- höll de omedelbart två månaders utbildning för att dels sätta sig in i ar- betarskyddslagstiftningen och verkets arbetssätt, dels i detalj lära känna förekommande skyddsanordningars konstruktion och användning. De ar— betsuppgifter, vilka därefter ålegat dem, har huvudsakligen utförts under besök på arbetsställen. Arbetsuppgifternas innebörd framgår av följande direktiv.

a) Kontrollera maskinernas skyddsanordningar, att de är rätt utförda och riktigt monterade samt att de fungerar på avsett sätt. Utföra mindre justeringar och reparationer, för vilket ändamål erforderliga verktyg medföres. Sådana re- parationer och justeringar kan vara nödvändiga för att demonstration och un- devisning skall kunna genomföras.

b) Demonstrera skyddsanordningar, undervisa arbetarna i skyddens handha- vande samt förvissa sig om att arbetarna blivit tillräckligt tränade i att på rik- tigt sätt använda skydden.

c) Hjälpa till att lösa speciella arbetsproblem vid maskinerna, särskilt med hänsyn till olycksfallsriskerna, samt vid behov tillverka erforderliga special— skydd och hjälpverktyg för arbetets utförande.

d) Avgiva skriftlig rapport på särskilt formulär för varje besökt arbetsställe, med avskrift till vederbörande yrkesinspektör, samt månads- och årsrapporter, på tjänsterummet handlägga enklare ärenden berörande tilldelat arbetsområde, uppgöra enklare skisser över skyddsanordningar samt avfatta nödiga beskriv- ningar.

Det har skett en fördelning av de företag i landet, där snickerimaskiner användes, mellan de två instruktörerna, därvid vardera tilldelats drygt 3 000 företag. Deras resor har i allmänhet planerats att omfatta en vecka, och besöken har kommit att huvudsakligen gälla företag, yrkesskolor m. m., som anskaffat skydd av den nya typen. Enligt överenskommelse med skyddsleverantörerna har nämligen styrelsen tillställts förteckningar över köpare av skyddsanordningar. Före en resa har resplanen underställts ve- derbörande yrkesinspektör. Resorna har som regel företagits med tåg och buss. I vissa fall har samåkning skett med distriktens inspekterande tjäns- temän i dessas bilar.

Från maskinavdelningen har lämnats en rapport rörande dessa instruk- törers verksamhet, som bl. a. innehåller följande.

Instruktörerna har i huvudsak besökt sådana arbetsställen och yrkesskolor, som frivilligt anskaffat Meteor, SUVA-skydd eller liknande. Vid besöken har före- tags- och arbetsledare samt skyddsombuden kontaktats. Instruktörerna har på så sätt fått erforderlig kännedom om företaget och dess tillverkning samt inställ— ningen till förefintliga skyddsanordningar. Många företag har anskaffat SUVA— skydd, men av skiftande anledningar har skydden ej blivit uppmonterade (i en del fall har skydden återsänts, enär man på arbetsstället ej förstått hur de skulle monteras). Uppmontering eller justering av SUVA-skydden har i sådana fall verkställts av instruktörerna. Vid varje maskin, som försetts med skyddsanord— ning av SUVA-typ, kontrolleras att de är riktigt tillverkade och att de är monte—

rade på rätt sätt. Ett påfallande stort antal skydd har använts felaktigt. I vissa fall har skyddens användningsmöjligheter ej förståtts på grund av förutfattade meningar och konservatism, särskilt inom den äldre generationen av snickare. I andra fall har man beställt fel typ av skydd (gäller särskilt sågskyddet). Ca 90 % av de företag och yrkesskolor, som har anskaffat skyddsanordningar av SUVA-typ, har dock uttryckt sin belåtenhet över användbarheten, sedan de väl fått ingående instruktioner om skyddens inställning och användning. Dessa arbetsställen har i allmänhet haft ett eller flera SUVA-skydd. I samband med besöket har informa- tioner lämnats om övriga typer av SUVA-skydd. Både från företagen och de an- ställda har i allmänhet visats stort intresse samtidigt som de uttalat önskemål om återbesök, när nya skydd anskaffats, för att få hjälp med montering och ytterli- gare instruktioner om skyddens användning. Vid några tillfällen har företag be— sökts i samband med att dess skyddskommitté haft sammanträde, och då har in- formationer lämnats om skydd rörande snickerimaskiner, samtidigt som bildban- det »Arbeta tryggt och säkert vid cirkelsågcn» visats.

Besök har även gjorts hos vissa maskintillverkare. Anledningen härtill har va— rit att försöka intressera dessa för att få fram ändamålsenliga och enhetliga skyddsanordningar. Som ett exempel kan nämnas att ett stort antal olika modeller och konstruktioner av klyvknivar och fästanordningar till dessa finnes i markna- den. Många av dessa är ur arbetarskyddssynpunkt ej tillfredsställande. Med an- ledning härav har en tillverkare av sågklingor kontaktats, och denne har visat sig intresserad av problemet samt tillverkat ett tiotal klyvknivar av typ som föreslagits av arbetarskyddsstyrelsen. Dessa är nu under utprovning i avsikt att söka få fram bra och enhetliga klyvknivar och fästen.

På anmodan av Sveriges Träindustriförbund har instruktörerna medverkat i utarbetandet av instruktioner för lärlingsutbildningen inom träindustrien efter samma princip som finns inom verkstadsindustrien. Arbetet har gått ut på att till varje maskin och arbetstempo göra upp en detaljerad instruktion, vilken yr- kesläraren skall kunna följa för att på ett systematiskt sätt lära sina elever rätta handgrepp och hantering av maskiner och verktyg. Med hänsyn till den stora risk för olycksfall, som förefinnes inom snickeriindustrien, bar i detta samman- hang lagts stor vikt vid att eleverna skola få lära sig hantera och använda mo- derna skyddsanordningar av typ SUVA på riktigt vis. Arbetet med dessa instruk— tioner har varit ganska omfattande och är ännu ej avslutat.

Rapporten avslutas med omdömet, att verksamheten slagit väl ut och utgör ett viktigt led i arbetet med arbetsplatsens säkerhet. I tabell 6 lämnas vissa uppgifter rörande omfattningen av dessa instruk- törers verksamhet under ett år. #

Tabell 6. Skyddsinstruktörerna inom träindustrien. Verksamhetens omfattning mars 1958—februari 1959

.. .. . Besök vid arbets- .. . Forrlltstgågg; OCh ställen, yrkesskolor Reseersättningar Resei?il壣gar g och maskintillverkare 1) | 301 594 20 773: 47 134: 97 '

1 Instruktörerna har ej stationeringsort i Stockholm utan i sina resp. hemorter. Under rese- ersättningar inkluderas även ersättning i samband med tjänstgöring hos styrelsen i Stockholm, varför kostnaden per besök är något lägre än vad som anges i tabellen.

Skyddsinstruktören för jordbruksmaskiner I fråga om instruktörsverksamheten för jordbruksmaskiner är förutsätt- ningarna ej desamma som när det gäller träbearbetningsmaskinerna. Det kan ej förekomma besök vid arbetsplatser i någon större utsträckning, eftersom sådana finns i mycket stort antal och de i regel har få anställda. Skyddsinstruktörens verksamhet blir i stället inriktad på demonstratio— ner vid skolor och sammankomster av olika slag, som t. ex. anordnas i samarbete med inom jordbruket verksamma organisationer. Där så kan ske sammankallas personer från närliggande gårdar för genomgång av maskinerna och det rätta användandet av skyddsanordningar. Vid stora gårdar kan det förekomma enskilda besök.

Skyddsinstruktören för jordbruksmaskiner har varit anställd hos ar-— betarskyddsstyrelsen sedan mars månad 1959. Under det första året har planläggning av verksamheten tagit proportionsvis lång tid, varför vi an— ser det vara för tidigt att dra några slutsatser av hittills vunna erfarenhe- ter av denna verksamhet. Instruktören har emellertid deltagit i yrkesin- spektionens arbete genom att följa med på inspektionsbesök som rådgi- vare i fråga om maskinskydden inom jordbruket. I viss utsträckning har han biträtt inom maskinavdelningen för att få kännedom om nya maskin— typer och skyddsanordningar.

Överväganden och förslag

Det torde vara omöjligt att ge ett entydigt svar på frågan, huruvida spe- cialisttillsyn eller allmän tillsyn efter i huvudsak geografisk uppdelning är bäst. Eftersom yrkesinspektionens arbete omspänner praktiskt taget hela näringslivet, måste formerna anpassas till de skiftande förhållandena inom detta. Som framgått av ovan lämnade redogörelse har också vid olika tillfällen införts olika slag av tillsynsverksamhet för skilda verksamhets- områden.

Den 1 kap. 2 intagna internationella jämförelsen visar, att vissa special- frågor såsom tillsynen över arbetarskyddet inom skogsbruk, landtrafik, gruvdrift m. m. ofta ansetts böra handläggas i särskild ordning. Detta är ju även förhållandet i Sverige med de särskilda specialinspektörer, varom förordnats med stöd av 47 & arbetarskyddslagen. I fråga om de särpräg- lade områden det här gäller har behovet av specialinspektörer ansetts klar- lagt. Eftersom eventuellt inrättande av ytterligare specialinspektörstjäns- ter med visst undantag i fråga om geoteknisk sakkunskap faller utom ra- men för vår utredning, har vi här att behandla frågan huruvida en i viss mån liknande specialisering bör tillämpas inom den allmänna yrkesinspek— tionen och, om så befinnes vara fallet, hur långt den bör drivas.

Det har, som tidigare nämnts, ifrågasatts, om icke distriktsorganisatio— nen inom allmänna yrkesinspektionen bör avskaffas och ersättas med cen-

tralt placerade specialinspektörer med hela landet som inspektionsområde. Denna tanke avvisades i propositionen 1956: 98, vari uttalades, att en så- dan utveckling syntes otänkbar för överskådlig framtid. I stället för en genomgående specialisering har försöksverksamheten med specialisttjäns— ter begränsade till två distrikt utförts. Vi avser att först diskutera erfa- renheterna av denna verksamhet.

Det är uppenbart, att en specialisering hos tjänstemännen är ägnad att underlätta deras förståelse för framför allt de med vissa maskintyper och arbetsprocesser förenade riskerna. Därigenom underlättas deras inspek- tionsverksamhet och kontakt med arbetsställena, varjämte mera enhet- liga krav på skyddsstandarden kan ställas inom berörda branscher. Genom att arbetsområdet begränsas till vissa näringsgrenar får de även större möjlighet att utföra detaljerade analyser av sådana yrkesskadeanmäl— ningar, som är karakteristiska för deras specialområde. De kan också ge mera ingående och värdefulla upplysningar till arbetarskyddsstyrelsens tek— niska byrå beträffande nya maskiner och arbetsprocesser inom branschen, varigenom tillkomsten av nya bättre maskinskydd kan underlättas. Vi har emellertid med ledning av erfarenheterna från den utförda försöksverksam- heten funnit, att fördelarna ej uppväger de allvarliga nackdelar, som ett system med utnyttjande av befintliga tjänster såsom specialisttjänster för två eller flera distrikt innebär. Dessa nackdelar är av flera slag. Nedan an- gives utan inbördes gradering de mest betydande.

Det ligger i sakens natur, att en specialistverksamhet förutsätter tjänste- män med stor erfarenhet inom branschen. I många fall torde erfordras högskoleutbildning eller motsvarande kunskaper. Distriktscheferna och deras ställföreträdare bör ej ifrågakomma för specialistverksamhet. Det för en specialistverksamhet av här avsedd art tillgängliga personurvalet blir av dessa skäl mycket begränsat. Distriktens struktur är vidare sådan, att det föreligger svårigheter att finna två till varandra gränsande distrikt med sådana näringsgrenar, att naturliga specialistområden uppstår. Här berörda komplikationer medförde, att det var svårt att finna en tillfreds- ställande kombination av distrikt och specialistbranscher för det gjorda försöket, trots att man här hade maximala urvalsmöjligheter. Av det an- förda framgår att en utvidning av systemet helt visst skulle stöta på myc- ket stora praktiska svårigheter.

Med de angivna synpunkterna på personurvalet sammanhänger rekry- teringsfrågan. Det torde föreligga stor risk för att specialisterna efter flera års verksamhet som sådana mister den kännedom om distriktets allmänna arbete, som de bör ha fått innan de tilldelats specialområden. Därmed mins- kas deras möjligheter till befordran till chefstjänster, vilket torde verka avskräckande på sökande med examen från teknisk högskola till de högre tjänsterna, vilka redan i dagens läge med brist på tekniker visat sig mindre lockande. Vid semestrar och andra ledigheter eller när en specialist läm—

nar sina distrikt kommer det också att uppstå problem på grund av de andra tjänstemännen ej har fått närmare kännedom om hans specialist- område.

En allvarlig nackdel är, att specialistens erfarenheter skulle bli begrän- sade till en eller ett par branscher. Det föreligger nämligen ofta anledning att tillämpa i princip likartade skyddsåtgärder inom olika branscher, och en av fördelarna med den geografiska uppdelningen är just, att yrkesin- spektionens tjänstemän kan tillämpa sina erfarenheter från en bransch inom företag av helt annan art.

I fråga om arbetsställena måste beaktas, att arbetarskyddstillsynen ej är begränsad till olycksfallsskydd utan omfattar frågor om ventilation, damm, buller, personalrum, arbetstid, minderårigas arbete m. m., där pro- blemen i väsentliga avseenden är desamma inom olika näringsgrenar. Det torde kunna befaras, att en specialist lätt frestas att ägna sådana mera all- männa men därför icke mindre viktiga frågor ett alltför ringa intresse. Vidare har de större arbetsställena ofta ej en ensartad arbetsmetod, utan de består av inbördes vitt skilda avdelningar, av vilka en del kanske faller utanför specialistens särskilda område. Dessa frågor skulle kunna lösas genom att flera tjänstemän inspekterade samma arbetsställe från olika ut- gångspunkter, men därigenom skulle samarbetet med företaget försvåras på ett sätt, som man hittills varit angelägen att undvika.

En och samma tjänstemans tjänstgöring på två distrikt har under för- söksverksamheten visat sig administrativt svårhanterlig. Det föreligger be- hov av ständig kontakt mellan yrkesinspektören och de inspekterande tj äns- temännen för diskussion av uppkommande problem på deras arbetsställen, utgående exepeditioner rörande dessa etc. Specialisterna har ej med lätt- het kunnat få tillgång till akter och register i det distrikt, där de ej varit stationerade. De har själva ej heller varit lättåtkomliga för besök och för- frågningar från arbetsställena. Ritningsgranskning, olycksfallsundersök- ningar och andra brådskande uppgifter har i stor utsträckning fått hand- läggas av andra tjänstemän, som saknat kännedom om arbetsstället i fråga.

Spridningen av arbetsställena över två distrikt i stället för ett eller del därav förorsakar tidsödande och obekväma resor och försvårar eller omöj- liggör inspekterande enligt »avbetningsmetoden» (jfr. sid. 21).

Vi anser, på nu anförda grunder, det ej finnas anledning att vid yrkes- inspektionen införa specialistverksamhet för två distrikt gemensamt. De därmed förenade olägenheterna är i stort sett av den art, att det vore än olämpligare att sammanföra flera distrikt.

När det gäller den f. n. visserligen ej aktuella frågan om att ersätta de nuvarande yrkesinspektionsdistrikten med centralt placerade specialin— spektörer kan i tillämpliga delar likartade invändningar göras. Vidare med- för landets geografiska förhållanden, att en centralisering till Stockholm i

hög grad skulle försvåra kontakten med de skilda arbetsställena och med- föra långa och dyrbara resor för tjänstemännen. Någon nämnvärd bespa- ring för det allmänna skulle troligen ej heller kunna vinnas genom minsk— ning av det totala antalet tjänstemän, eftersom en förutsättning för syste- met vore en väsentlig utvidgning av den kommunala tillsynen med hänsyn till svårigheterna för de mindre företagen att hålla kontakt med en centralt placerad inspektör. Även den kritik, som i samband med arbetarskydds- utredningens undersökning framkommit mot den kommunala tillsynens arbete, gör en sådan utvidgning mindre lämplig. Det skulle också förmod- ligen få menliga konsekvenser för arbetarskyddet, om man avskaffade den samlande överblick över förhållandena, som nu innehas av distriktscheferna.

De rent administrativa olägenheterna med specialisering försvinner, om specialistverksamheten begränsas till vart och ett av de nuvarande distrik- ten. Redan nu förekommer, såsom ovan angivits, viss specialisering inom distrikten, t. ex. i fråga om tillsynen av byggnads— och stuveriverksam— het. När det gäller förste distriktsingenjörstjänsterna anser vi dock, att en helt genomförd specialisering vore olycklig. Däremot vill vi rekommen- dera, att — såsom i viss utsträckning redan sker — arbetarskyddsstyrel- sen vid antagande och fördelning av personal söker tillse, att varje distrikt får tillgång till tekniker med olika utbildning, så att tjänstemännen kan konsultera varandra och därigenom utnyttja på distriktet befintliga kun- skaper. I vissa fall kan det även vara lämpligt, att en tjänsteman med ett specialintresse utöver sitt normala tillsynsområde tilldelas vissa arbetsstäl— len med utpräglade branschproblem.

Vi vill vidare rekommendera, att yrkesinspektörerna, när behov av sär- skild genomgång av arbetarskyddsförhållandena inom en viss näringsgren visar sig föreligga eller någon ny art av tillverkning uppstår, tillfälligt ger någon tjänsteman i uppdrag att speciellt studera frågan och inspektera samtliga i sammanhanget aktuella företag. Efter en sådan genomgång bör övriga inspekterande tjänstemän inom distriktet informeras om hur till- synen i ifrågavarande avseende bör bedrivas och arbetsställena återgå till dem som haft tillsynen där. I sådana fall kan det vara önskvärt med sam- arbete mellan närliggande distrikt och med arbetarskyddsstyrelsen.

För att ytterligare belysa behovet av specialkunskap i yrkesinspektio- nens dagliga arbete har vi låtit två yrkesinspektörer oberoende av varandra göra en genomgång av ett antal stickprovsvis uttagna yrkesskadeanmäl— ningar från så pass särpräglade områden som järnverk och cellulosain- dustri. Vid genomgången skedde en bedömning av i vad mån de inträffade yrkesskadorna var av sådan art, att det för förebyggande av liknande hän- delser erfordrades, att tillsynen utövades av en specialist på området. Det visade sig, att behov av specialist kunde anses föreligga i mindre än en procent av samtliga fall.

Rent allmänt har vi vid övervägande av hithörande problem funnit, att den allmänna yrkesinspektionen bäst kan lösa sin tillsynsuppgift, om tjänstemännen i stort sett har en all-roundkunskap. Man kan för övrigt säga, att arbetarskyddet som sådant är en specialitet med relativt likar- tade problem inom de flesta näringsgrenar. Emellertid uppstår då och då situationer, där speciell sakkunskap är nödvändig, och i dessa fall bör tjänstemännen ha möjlighet att konsultera experter. I första hand kom- mer därvid arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå i fråga. I största möj- liga utsträckning söker också byråns tjänstemän biträda med upplysningar och besök på fältet.

Vid sidan av tekniska byrån har på sätt framgått av ovan intagna redo- görelse tre specialister varit verksamma som konsulter åt yrkesinspektio- nen i fråga om kemiska och kemi-tekniska samt byggnadstekniska frågor. Skillnaden mellan dessa och tekniska byråns tjänstemän ligger i att yrkes- inspektionens specialister huvudsakligen avsetts skola ägna sig åt fältar- bete, medan tekniska byråns arbetsuppgifter närmast innefattar utarbe- tande av generella anvisningar och yttranden enligt 45 's” arbetarskydds- lagen. Vi har funnit behov av dessa konsulter föreligga. Erfarenheterna från här ifrågavarande försöksverksamhet har emellertid givit oss anled- ning föreslå vissa ändringar i organisationen på denna punkt.

Det har visat sig, att specialisterna funnit kravet på generella anvisningar vara så påträngande, att arbetet allt mer koncentrerats därpå. Denna utveck- ling har varit mest markerad i fråga om byggspecialisten. Det finns flera förklaringar härtill. En bidragande orsak har varit, att de år 1955 utfär- dade bygganvisningarna medfört ett vidgat intresse från parternas och de mycket aktiva regionala skyddsombudens sida och därmed givit anled- ning till önskemål om ytterligare föreskrifter. Arbetsmetoderna inom bygg- nadsindustrien standardiseras även allt mer, och därigenom blir det möj— ligt att angripa allt flera problem på ett generellt sätt. Å andra sidan har kraven på byggspecialistens medverkan vid inspektion ej varit särskilt starka, eftersom distrikten har långvarig erfarenhet av byggnadsindu- striens arbetarskyddsproblem och numera har särskilda bygginspektörer med god rutin på detta område.

På det kemiska och kemi-tekniska området har det förelegat större be- hov av fältarbete. Här medför kemispecialisternas möjligheter i fråga om arbetsplatsundersökningar, där olika slags mätinstrument kommer till an— vändning, att deras medverkan i vissa fall är särskilt värdefull. Icke hel— ler här har emellertid önskemålen från distriktens sida om medverkan vid tillsynen varit särskilt omfattande. Byrådirektören har som förklaring till att han under år 1959 redovisar 55 rese- och förrättningsdagar utom sta- tionsorten mot 122 under år 1958 anfört, att han under 1959 i stort sett be— gränsat sina resor till de fall, där yrkesinspektörerna begärt, att han skulle komma, och icke själv tagit initiativ till studiebesök e. d. Det har även

visat sig lämpligt att i största möjliga utsträckning låta resor för arbets- platsundersökningar e. d. företagas av förste distriktsingenjören.

Vi anser den inriktning på anvisningsarbete och därmed sammanhäng- ande frågor, vilken i praktiken synes ha visat sig behövlig och lämplig i specialisternas arbete i kanske högre grad än som varit avsett vid inrät- tandet av dessa tjänster, böra godtagas. Detta får, såsom vi nedan närmare berör, ej leda till att fältarbetets behov av specialistmedverkan eftersättes. Vi vill dock framhålla, att ett visst arbetarskyddsproblem ofta ej är lo— kalt begränsat utan förekommer inom ett flertal distrikt. När specialis- terna genom sina arbetsplatsbesök, upprepade förfrågningar från yrkes- inspektionen eller på annat sätt fått uppmärksamheten fäst på ett sådant problem och utarbetat förslag till lösning av detsamma, är det utan tve- kan lämpligt, att kunskapen därom sprides till samtliga, som kan ha lik- nande svårigheter.

I och för sig kan specialisterna med verksamheten som konsulter inom yrkesinspektionen väl förena nyssnämnda rådgivning till samtliga distrikt, eftersom behovet därav växer fram ur erfarenheterna från fältarbetet. Det tillkommer emellertid vissa synpunkter, som gör att vi funnit oss höra i dess helhet ompröva frågan om specialisternas ställning inom organi- sationen, särskilt med hänsyn till deras förhållande till tekniska byrån. Vi har, som ovan sagts, i del I av vårt betänkande med anledning av vårt förslag om inrättande av ett centralt laboratorium för yrkesinspektionen föreslagit överflyttning av de båda kemispecialisterna, dvs. byrådirektö— ren i lönegraden Ae 24 och förste distriktsingenjören i Ae 21, till arbetar- skyddsstyrelsen. Vi har nu funnit, att ett överförande av samtliga specia- lister till styrelsen skulle medföra vissa fördelar utan att behöva föran- leda någon inskränkning i deras reseverksamhet. I fråga om kemispecia- listerna gäller detta oberoende av huruvida det föreslagna laboratoriet kommer att inrättas eller ej.

Det är uppenbart, att de cirkulärskrivelser etc. med mera allmänt till- lämpliga föreskrifter, som specialisterna utfärdar, i många fall företer mycket stora likheter med arbetarskyddsstyrelsens generella anvisningar. Det föreligger därför behov av samarbete på ett tidigt stadium, så att det ej utföres dubbelarbete eller rent av uppstår inkongruens mellan anvis— ningar, som utfärdas av styrelsen och av specialisterna. Detta samarbete skulle utan tvivel underlättas av en organisatorisk samordning. Vidare kan det uppstå situationer, där specialisternas arbete ute på distrikten skulle underlättas, om de inginge i styrelsen och därmed hade viss befo- genhet att uttala sig på styrelsens vägnar.

Rent administrativt år det med hänsyn till diarieföring, aktsamlingar, tillgång till skrivhjälp, expenskostnader av olika slag m. m. alltid vissa svårigheter förknippade med att ha så små fristående enheter, som yrkes- inspektionens specialister f. n. utgör.

På grund av dessa överväganden har vi alltså funnit oss böra föreslå, att yrkesinspektionens specialister, dvs. såväl de av annat skäl i del I be— rörda kemispecialisterna som byggspecialisten, överföres till arbetarskydds- styrelsen. En följd härav är, att även en kontorsbiträdestjänst i lönegra- den Ae 5 bör överföras till styrelsen. Det torde böra ankomma på styrel— sen att besluta om tjänsternas placering inom organisationen.

Vi förutsätter, att denna omorganisation ej skall medföra någon föränd- ring i fråga om specialisternas skyldighet att biträda yrkesinspektionen vid dess tillsynsverksamhet. Vi finner det sålunda angeläget betona, att överförandet icke får leda till någon ändring i det förhållandet, att spe- cialisterna skall stå till förfogande för fältarbetsuppgifter, så snart behov därav föreligger. Det är främst härutinnan som det —- trots den delvis ändrade inriktning specialisternas arbete fått i praktiken — blir en skill— nad mellan dem och tekniska byråns tjänstemän.

Om specialisttjänsterna överföres till arbetarskyddsstyrelsen, erfordras vissa jämkningar i instruktionerna för såväl styrelsen som yrkesinspek- tionen.

Om vårt förslag i denna del ej skulle vinna bifall, vill vi göra en erin- ran i fråga om specialisternas verksamhet, sådan den f. n. bedrives. Vi anser nämligen, att det vore lämpligt att lämna dem större frihet i för- hållande till yrkesinspektörerna. Det synes sålunda önskvärt, att specia- listernas besök på arbetsplatser skall kunna ske utan att de åtföljes av en tjänsteman från distriktet. Besöken bör dock alltid föregås av en kon—- takt med distriktet för erforderlig information. Specialisterna bör där- emot ej ha befogenhet att lämna direkta anvisningar till arbetsgivaren,. utan på den punkten bör alltid vederbörande inom distriktet ha det av— görande ordet.

Ännu en nyinförd form av specialistverksamhet är den verksamhet, som utövas av arbetarskyddsstyrelsens skyddsinstruktörer. Vi har funnit, att denna i den mån den f. n. kan bedömas slagit väl ut och att det finns skäl att fortsättningsvis ha sådana instruktörer anställda. Det föreligger ej nå- gon tvekan om behovet av instruktörer inom just träindustrien och jord—' bruket under de närmaste åren. Däremot är det ännu för tidigt att avgöra,. om detta behov är så konstant, att skäl kunde föreligga att omvandla ar- vodestjänsterna till extra ordinarie tjänster. Från maskinavdelningen har framhållits att det med nuvarande arbetsbelastning tills vidare ej torde vara möjligt för dennas personal att utöva erforderlig arbetsledning för flera instruktörer än de tre, som nu tjänstgör. Vi har därför icke några— nya förslag i fråga om instruktörerna utan får inskränka oss till att re- kommendera, att anslag fortsättningsvis beviljas för detta ändamål i sam- ma utsträckning som hittills. Vi förutsätter därvid, att detta anslag allt—- efter uppkommande behov må kunna användas även för andra yrkesom— råden än de båda som nu är aktuella.

I detta sammanhang vill vi uttala, att vi anser det utgöra en olägenhet att varken specialisterna eller instruktörerna har möjlighet att åka bil i tjänsten utan kostnadsjämförelse. Det medför, att de tvingas att passa tåg- och busstider, vilket ofta kan ha avgörande inverkan på hur lång tid som är tillgänglig för ett arbetsplatsbesök. Dessutom medför det svårig- heter i fråga om medförande av utrustning för arbetsplatsundersökningar resp. demonstrationsmaterial. Det torde vara uppenbart, att dessa förhål- landen är otillfredsställande. Vi föreslår därför, att arbetarskyddsstyrel- sen bemyndigas medgiva, att till dessa tjänstemän skall utgå ersättning enligt kungörelsen den 12 december 1952 (nr 780) angående resekostnads- ersättning vid tjänsteresa med egen bil m. m., även då de enligt bestäm- melserna i allmänna resereglementet icke är berättigade till ersättning för sådant färdsätt. Om dylikt bemyndigande ges, bör det dock ej utnyttjas till långa resor av sådan beskaffenhet, att de lika väl och till betydligt lägre kostnad för statsverket kan företagas med tåg eller i vissa fall flyg.

Våra slutsatser i frågan om uppdelning av yrkesinspektionens tillsyn efter bransch e. d. kan sammanfattas på följande sätt. För de nuvarande med stöd av 47 & arbetarskyddslagen inrättade specialinspektörstjänsterna föreligger sådana verksamhetsområden, som är direkt lämpade för spe- cialisering. Detta system bör icke utan särskilda skäl utsträckas till det tillsynsområde, som f. 11. ligger under den allmänna yrkesinspektionen. Där bör tillsynen även fortsättningsvis i huvudsak vara uppdelad på geo- grafisk grundval. Tjänstemännen bör alltså ej utöva någon tillsynsverk- samhet utanför det distrikt, där de är placerade. Deras behov av tillgång till sakkunskap inom olika områden för konsultation i särskilda fall bör tillgodoses. Med utgångspunkt från denna allmänna inställning har vi ej funnit anledning till några förslag till omorganisation.

I detta sammanhang synes det lämpligt att taga upp en fråga om dispo— sition av personalen. Vi syftar på de tio distriktsinspektörstjänster i löne- graden Ae 17, som i enlighet med departementschefens uttalande år 1956 placerats en i vart och ett av II—XI distrikten och reserverats för tillsyn av byggnadsverksamhet. För närvarande står två av dessa tjänster vakanta, nämligen dels i ett distrikt, där bygginspektören befordrats till 19 löne- graden, dels ock i ett distrikt, där det med hänsyn till befintlig personal och lokala förhållanden ej ansetts lämpligt med en särskild bygginspek- tör. Allt eftersom de nuvarande tjänstemännen i Ae 17 kommer att stå i tur för befordran till Ao 17 eller till högre tjänst, kommer problemet med Ae 17-tjänsterna att antaga större proportioner. För vår del anser vi skäl icke föreligga att binda vissa tjänster till byggtillsyn. Vi får erinra om att det i I distriktet ej finns någon sådan tjänst, ehuru behovet av byggtill- syn där snarare är större än inom övriga distrikt. Vidare är just byggtill- synen ett område, där det synes lämpligt att anställa erfarna yrkesarbe- tare och skyddsombud, och det torde ej vara anledning att placera dessa

personer i högre begynnelselön än övriga distriktsinspektörer. Vi föreslår, att arbetarskyddsstyrelsen får befogenhet att disponera över de tio Ae 17- tjänsterna lika fritt som över övriga distriktsinspektörstjänster utan bun- denhet till distrikt och tillsynens art. Vi förutsätter, att detta ej på något sätt skall innebära ändring i den koncentrering av byggtillsynen inom distrik- ten till en enda tjänsteman, vilken i övervägande antalet fall befunnits än— damålsenlig.

Innan vi lämnar frågan om specialisttillsyn vill vi närmare beröra två frågor, som blivit aktuella i olika sammanhang. Det gäller dels yrkesin- spektionens behov av geoteknisk sakkunskap, dels ock frågan om särskilda inspektörer för gjuterierna.

Yrkesinspektionens behov av geoteknisk sakkunskap

Frågans bakgrund I samband med hus—, väg- och vattenbyggnad, vattenavledning m. m. fö- rekommer ofta schaktningsarbeten för grunder, sänkbrunnar, vatten— och avloppsledningar, pumpgropar m. m. Detta arbete är relativt riskfyllt. Så- lunda upptogs under tioårsperioden 1949—1958 27 olycksfall vid schakt- ningsarbete i de rapporter över mera beaktansvärda olycksfall, som yrkes- inspektionen insänder till arbetarskyddsstyrelsen. Vid 16 av dessa 27 olyckor omkom sammanlagt 20 personer, därav vid ett tillfälle fyra personer och vid ett annat två personer. 23 av olyckorna inträffade i rörgravsschakter och liknande, medan de fyra återstående inträffade i schakt för grundpelare ned till berg, grundschakt för källare till husbyggnad samt schakt för större reningsrum. Schaktdjupen har i samtliga fall rört sig om 1,7—4 m. Riksförsäkringsanstalten redovisar följande siffror för schaktning och grundläggning i den officiella yrkesskadestatistiken 1955—1956. Siffrorna avser gruppen större arbetsgivare (dvs. sådana som under året haft arbets- tagare i en omfattning, motsvarande i runt tal minst 10 000 arbetstimmar) utom staten. Inom parentes anges motsvarande siffror för samtliga nä- ringsgrenar.

1955 1956 Svårhetstal (jfr s. 130) ....... 7,93 (1,691) 6,01 (1,635) Antal olycksfall per 1 milj. ar— betstimmar ................ 44.9 (24.5) 42.3 (24.2)

Enligt 11 & arbetarskyddslagen åligger det arbetsgivare att vidtaga så- dana åtgärder, att fara för att arbetstagare skadas genom nedstörtande fö- remål och ras i möjligaste mån undgås. För att undanröja sådan fara skall arbetsgivarna vidare enligt 40 & arbetarskyddskungörelsen tillse, att ar-

betet ordnas och bedrives på betryggande sätt samt att erforderliga skydds- åtgärder är vidtagna. Därvid skall enligt 40 5 g) särskilt iakttagas, att vid grävning, schaktning eller annat liknande arbete, slänt eller vägg med hänsyn till markens beskaffenhet och slänt- eller vägghöjd utföres med lämplig lutning eller i avsatser och att, där så erfordras, betryggande stämp- ning eller spåntning sker. Kan underminering ej undvikas, skall uppkom- mande överhäng stöttas på tillförlitligt sätt.

I arbetarskyddsstyrelsens år 1955 utfärdade bygganvisningar lämnas vissa föreskrifter om skyddsåtgärder vid schaktningsarbete för husbygg— nad. Bl. a. angives, att vid större schaktdjup eller svårbedömbara mark- förhållanden schaktningsarbete icke får påbörjas, utan att dessförinnan —— i samband med upprättande av byggnadsförslag eller eljest — erforderliga beräkningar och ritningar rörande spåntning eller annan skyddsåtgärd upp- gjorts av därtill kompetent person.

I det förslag till bygganvisningar, som ursprungligen upprättats av en kommitté med representanter för bl. a. arbetarskyddsstyrelsen och av an- visningarna berörda arbetsmarknadsparter, hade upptagits jämväl en före— skrift, att sådana beräkningar och ritningar som nyss nämnts jämte för granskning av förefintligt förslag till skyddsåtgärder därutöver erforder- liga handlingar skulle insändas till yrkesinspektören, vilken hade att sna- rast möjligt meddela de särskilda anvisningar för arbetets bedrivande, som han kunde finna påkallade. Innan anvisningsförslaget slutbehandlades inom styrelsen, bereddes yrkesinspektörerna tillfälle att yttra sig däröver. Yr- kesinspektörerna uttalade därvid, att det i förevarande avseende gällde ett mycket svårbedömt område med stora risker för förlust av människoliv och omfattande ekonomiska förluster. Eftersom de icke innehade för den före- slagna granskningsuppgiften erforderlig geoteknisk sakkunskap, yrkade de, att uppgiften i fråga skulle utgå ur anvisningarna. Vid styrelsens slutliga prövning av anvisningsförslaget beslöts i enlighet med yrkesinspektörernas önskan.

I remissutlåtande över arbetarskyddsutredningens betänkande tog arbe- tarskyddsstyrelsen upp frågan om behov av särskild sakkunskap inom yrkes- inspektionen för tillsyn av arbetarskyddet vid mera omfattande schaktnings- arbeten. Styrelsen anförde bl. a. följande.

Enligt styrelsens mening är frågan om skyddsåtgärder vid schaktningsarbete sn mycket viktig arbetarskyddsfråga som bör ägnas ökad uppmärksamhet. Då arbetet i regel bedrives under sådana förhållanden, att det omfattas av arbetar- skyddslagen, faller det under yrkesinspektionens tillsyn. De skyddsproblem som här möta äro emellertid av mycket svårbedömd art och den speciella sakkunskap, som fordras på detta område, finns icke att tillgå inom yrkesinspektionen. Hos sty- relsen, som har att övervaka och leda tillsynen över arbetarskyddet, finns ej heller sådan sakkunskap representerad. Frågan huruvida icke till yrkesinspektionen bor— de knytas en specialinspektör med uppgift att biträda vid tillsynen av arbetar- skyddslagens efterlevnad på hithörande område har därför aktualiserats. Förutom

att yrkesinspektionen härigenom tillförsäkrades erforderlig sakkunskap skulle vinnas, att erfarenheter rörande de skyddsproblem, som finnas eller uppkomma vid schaktningsarbete, komme att samlas på ett håll. Den uppmärksamhet, som från olika håll numera ägnas vatten- och avloppsfrågorna inom städer och andra tät- orter, de ökade hygieniska kraven m. m., medför otvivelaktigt, att schaktningsarbe— ten av olika slag kommer att bedrivas i allt större omfattning och det blir allt nöd- vändigare att finna en lösning på frågan om skyddsåtgärder vid detta arbete. Starka skäl tala därför för att en specialinspektörstjänst tillskapas för hithörande skydds- frågor.

Styrelsen anser, att en sådan specialinspektör bör givas samma ställning som för närvarande innehas av specialinspektören för stuveriarbete. Till specialinspek- tör bör lämpligen utses någon befattningshavare vid geotekniska institutet, där den statliga sakkunskapen på ifrågavarande område är bäst representerad.

I proposition 1956: 98 uttalade föredragande departementschefen, att detta förslag torde få upptagas till prövning i särskild ordning.

Överväganden och förslag Vi har funnit lämpligt att i samband med övriga frågor rörande specialister inom den allmänna yrkesinspektionen behandla dess behov av sakkunskap på det geotekniska området. I denna fråga har vi haft överläggningar med re- presentanter för statens geotekniska institut och väg- och vattenbyggnads- styrelsen samt med yrkesinspektionens byggspecialist.

När det gäller arbetarskyddstillsynen vid schaktningsarbeten, är det nöd- vändigt att skilja på arbeten med endast några meters schaktdjup och arbe- ten med djupa schakt.

Av yrkesinspektionens olycksfallsrapporter framgår, att olycksfallen i regel inträffar just vid grunda schakt. Detta torde bero på att man av eko— nomiska skäl ofta använder sig av för små säkerhetsmarginaler vid sådana arbeten. Dessutom bedrivs de ofta av småföretagare, som ej anlitar sak- kunniga tekniker. Med anledning av de inledningsvis nämnda olycksfal— len har vidtagits vissa konkreta åtgärder utöver utfärdandet av berörda av- snitt i arbetarskyddsstyrelsens bygganvisningar. Sålunda har Svenska tek- nologföreningen i sina normer för upprättande av handlingar för utförande av yttre vatten- och avloppsarbeten intagit en bestämmelse, som innebär att förstärkningsarbeten skall betalas på löpande räkning och ej ingå i entre- prenadbeloppet. Därigenom avses att förekomma underbud på denna punkt. Arhetarskyddsstyrelsen har även i konferens med bl. a. kommunförbunden klarlagt vikten av att dessa synpunkter beaktas vid antagande av anbud.

Tillsyn över vanliga schaktningsarbeten vid grunda schakt utövas i regel av kommunala tillsynsmän eller distriktsinspektörer vid allmänna yrkes— inspektionen. För att effektivisera denna tillsyn har arbetarskyddsstyrel— sen anordnat en särskild kurs för distriktens bygginspektörer, där frågor om skyddsåtgärder vid schaktningsarbete behandlats, varjämte yrkesinspek-

tionens byggspecialist har utarbetat ett kompendium till ledning vid till- synsarbetet. Vi anser det vara av vikt, att berörda tjänstemän — liksom även de kommunala tillsynsmännen _ genom fortsatt utbildningsverksam- het beredes tillfälle följa utvecklingen inom detta område. De bör uppmanas att vid uppkommande problem av svårare beskaffenhet vända sig till bygg- specialisten för information. Därutöver torde det emellertid endast undan- tagsvis vara nödvändigt med någon speciell sakkunskap för nu ifrågavarande schaktningsarbeten.

Enligt yrkesinspektionens instruktion skall kommunal tillsynsman inom sitt verksamhetsområde hålla sig noga underrättad om tillkomsten av nya arbetsställen, vilka är underkastade yrkesinspektionens tillsyn, samt, då nytt arbetsställe tillkommit, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan därom till vederbörande yrkesinspektör. Denna skyldighet är emellertid föga effektiv vid nu ifrågavarande schaktningsarbeten, eftersom dessa ofta bedrives i mycket snabb takt och är färdiga, innan de inspekterande tjänstemännen får kännedom om dem. Vi har därför övervägt att föreslå någon form av anmälningsplikt för arbetsgivaren i dessa fall men har ej funnit detta lämpligt. I detta sammanhang kan erinras om att frågan om en allmän an- mälningsplikt i vad gäller nystartade företag tidigare varit uppe till behand- ling, bl. a. vid förarbetena till 1949 års arbetarskyddslag. Då uttalade emel- lertid föredragande departementschefen (prop. 1948: 298 s. 93), att det så- som dittills borde åvila tillsynsorganen att själva förskaffa sig erforder— lig kännedom om arbetsställen. Ett ytterligare skäl mot införande av an- mälningsskyldighet i förevarande fall är, att dessa arbetens kortvariga natur gör det praktiskt omöjligt för tjänstemännen att effektivt övervaka dem, även om de hade kännedom om var de bedrives.

Det bör här också nämnas, att teknologföreningen håller på att utarbeta vissa typritningar till ledning vid utförande av spåntning eller stämpning av rörgravar i mera normala fall. Man har anledning förvänta, att sådana typ- ritningar kommer att få betydelse för att få till stånd ökade säkerhetsmar- ginaler och därmed minska olycksfallen.

I fråga om schaktningsarbeten på större djup och med svårbedömbara markförhållanden ligger frågan annorlunda till. Där sker i regel mark— undersökningar, och arbetena projekteras ofta av ingenjörer med geotek- nisk utbildning. Eftersom ett ras i sådant fall medför mycket stora kost- nader, brukar också säkerhetsmarginalen göras tillfredsställande. Här har däremot yrkesinspektionsdistrikten icke möjlighet att lämna betryggande anvisningar, enär tjänstemännen ej besitter erforderlig sakkunskap. Emel- lertid är ju, som angivits, arbetsledningen numera i dessa fall i regel fullt införstådd med nödvändigheten att anlita geoteknisk sakkunskap, varför det ej är så stort behov av ingripande från yrkesinspektionens sida. I före- kommande fall bör distrikten även här i första hand vända sig till byggspe-

cialisten för konsultation. Därigenom torde en del frågor kunna uppkla- ras. För vissa problem blir det dock nödvändigt för arbetarskyddsverket att anlita en särskilt sakkunnig person.

Vi har övervägt, i vilken form detta anlitande av en sakkunnig bör ske. Detta blir tydligen i viss mån beroende på hur stor omfattning dennes arbe- te för arbetarskyddsverket skulle få. Chefen för geotekniska institutet har uppgett, att arbetsuppgifterna skulle kräva en heltidsanställd tjänsteman. Därvid räknades med att denne icke blott skulle utöva viss inspektions- verksamhet utan även ingående granska arbetsritningar och beräkningar, utarbeta anvisningar och undersöka olycksfall. Samtidigt meddelades, att institutet ej har möjlighet att med nuvarande personalstat biträda vid schaktningstillsynen i denna omfattning. Det skulle därför vara nödvän- digt att inrätta en ny tjänst, förslagsvis i byrådirektörs ställning, som kunde placeras antingen vid institutet eller hos arbetarskyddsstyrelsen.

Vi har vid övervägande av föreliggande fråga ej funnit behov föreligga av så omfattande specialtillsyn på detta område, att en särskild tjänsteman skulle vara nödvändig. Vi har därvid beaktat, att yrkesinspektionen fått bättre resurser på området genom den utökade tillsynen över byggnads— och anläggningsarbeten och genom anställandet av en särskild byggspecialist. Därjämte är framför allt det omfattande granskningsarbete, som framhål— lits böra åvila en eventuell specialinspektör, en arbetsuppgift, som enligt vår mening ej bör åvila statsverket. För övrigt synes utvecklingen efter de svåra olyckor, som inträffade i början av 1950-talet, ha gått i riktning mot större säkerhet genom att allt flera arbetsgivare numera anlitar geoteknisk sakkunskap vid uppgörande av arbetsritningar för större schaktarbeten och genom att allt flera har fått insikt om nödvändigheten av skyddsåtgärder. Som nämnts kan man antaga, att denna utveckling även kommer att under- lättas genom utgivande av vägledande typritningar för vissa förstärknings— arbeten.

Vi anser av enahanda skäl, att det numera ej heller är påkallat att, såsom arbetarskyddsstyrelsen tidigare föreslagit, inrätta en specialinspektörs- tjänst med motsvarande ställning som innehas av specialinspektören för stuveriarbete och med en på liknande sätt avgränsad tjänstgöring inom arbetarskyddet. Såsom inledningsvis framhållits, förekommer dock på detta område olycksfall av så allvarlig karaktär, att en vidgad tillgång för arbetarskyddsverket av expertis att vid behov anlita är ett angeläget önske- mål. Ytterligare ökad uppmärksamhet erfordras i fråga om de större eller mera svårbedömda schaktningsprojekten. Enär en relativt sett så kostnads- krävande förstärkning av yrkesinspektionens kapacitet, när det gäller schaktningsarbeten, som båda de ovan diskuterade alternativen skulle inne- bära, ej torde vara nödvändig, förordar vi att arbetarskyddsstyrelsen med utnyttjande av anslaget till experter och sakkunniga anlitar utomstående sakkunskap i de fall, där sådan anses erforderlig. Härför kan komma att

erfordras en höjning av nämnda anslag. Den merkostnad, som det härvid kan bli fråga om, får dock anses ringa i förhållande till vad som kan vinnas av tillförlitligare skyddsåtgärder på området.

Frågan om särskilda inspektörer för gjuterier

Från Svenska gjutareförbundet har gjorts en framställning till arbetar- skyddsstyrelsen om åtgärder för inrättande av särskilda inspektörstjänster för gjuterierna. Vi har funnit lämpligt att ta upp denna fråga till behand- ling i förevarande sammanhang.

Vid flera tillfällen har de hygieniska förhållandena vid gjuterierna blivit föremål för särskilda undersökningar. Här kan nämnas tre undersökningar av gjutareförbundet från 1911, 1930 och 1956. Dessutom gjorde arbetar- skyddsstyrelsen år 1952 en förfrågan hos yrkesinspektörerna angående vissa förhållanden vid gjuterierna. Dessa utredningar visar, att även om förhållandena under de senaste 15—20 åren väsentligt förbättrats — särskilt inom de största gjuterierna — så återstår mycket arbete, innan gjuterierna i allmänhet kan anses ha uppnått en tillfredsställande hygienisk standard.

Vad som framför allt vållar svårigheter är ventilationsproblemet. Vid flera moment i arbetsprocessen, t. ex. vid sandberedning, uppslagning och rensning, föreligger risk för att kiselsyrehaltigt damm sprides i betydande omfattning. Därtill kommer uppkomsten av rök och os från torkugnar och av gaser vid gjutningen. Ett mycket besvärande drag kan också lätt upp- komma. En följd av den allmänt förekommande höga dammhalten är, att antalet silikosskador vid gjuterierna är betydande.

Bakgrunden till önskemålet om särskilda inspektörer för gjuterierna är sålunda behovet av speciell sakkunskap vid granskning av byggnadsförslag för ny- och ombyggnader och vid meddelande av råd och anvisningar för ventilationsanläggningar och andra skyddsanordningar eller avseende om- läggning av arbetsprocesser.

Vid övervägande av angelägenheten av specialinspektörer för gjuterierna har vi anlagt samma synpunkter, som ovan redovisats i fråga om specialis— ter över huvud. Vi anser sålunda, att de speciella förhållandena inom gju- terierna knappast är av sådan art, att de motiverar ett avsteg från princi- pen om geografiskt uppdelad tillsyn. Det bör även beaktas, dels att yrkes- inspektörerna har stor erfarenhet i fråga om ventilationsproblem, dels ock att vid utförande av större ventilationsanläggningar i regel anlitas firmor, vilkas personal är specialiserad på detta område. I detta sammanhang vill vi emellertid uttala, att det inom arbetarskyddsverket föreligger ett all- mänt behov av en ventilationsexpert, som t. ex. skulle kunna tillhöra arbe- tarskyddsstyrelsens tekniska byrå. Vi diskuterade detta problem redan innan föregående delbetänkande avgavs men fann oss, med hänsyn till att vi ansåg oss böra iaktta sträng restriktivitet i fråga om förslag till nya

tjänster, ej böra framlägga något förslag om inrättande av en tjänst särskilt för detta ändamål.

Vi har erfarit, att arbetarskyddsstyrelsen avser att inkomma till Kungl. Maj:t med förslag om viss utvidgning av läkarkontrollen vid silikosfarliga arbetsplatser. Därjämte är vid statens institut för folkhälsan en undersök- ning av yrkeshygienen inom svenska gjuterier under planläggning. Under- sökningen syftar främst till att —— företrädesvis genom undersökningar av luftens beskaffenhet _ klarlägga risken för uppkomst av dammlunga i gju- terier och framlägga förslag om lämpliga åtgärder för att eliminera sjuk— domsrisken.

Vi finner det angeläget, att såväl arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå som yrkesinspektionens fältarbetskrafter ägnar speciell uppmärksamhet åt de faktiska olägenheter, som avses med gjutareförbundets framställning, och, där så är möjligt, vid behov tillfälligt avdelar för ändamålet lämpad tjänsteman att taga befattning med hithörande frågor.

FEMTE KAPITLET

Uppdelning av tillgängliga inspektionsresurser efter arbetsställenas

inspektionsb ehov

Frågans bakgrund

I 68 5 första stycket arbetarskyddskungörelsen stadgas följande: »Tillsyn skall främst ägnas sådan verksamhet, som med hänsyn till arbetets natur eller de förhållanden varunder arbetet bedrives kan anses medföra särskild fara för ohälsa eller olycksfall.» Såsom stadgandet är avfattat utsäger det, att tillsyn i första hand skall ägnas sådan verksamhet, där faran för att arbetstagare drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet är större än i annan verksamhet. Däremot innebär stadgandet icke, att viss verksamhet skall vara undantagen från tillsyn. Hur ofta ett arbetsställe skall inspekteras är _ såsom i kap. 3 framhållits — icke föreskrivet vare sig i arbetarskydds- författningarna eller i instruktion eller tjänstgöringsföreskrifter för yrkes— inspektionen. Vid planläggningen av inspektionsverksamheten inom yrkes- inspektionen tages i enlighet med nämnda stadgande hänsyn till att vissa arbetsställen på grund av stor yrkesskaderisk skall besökas oftare än andra. Däremot synes ingen regelmässig åtskillnad hittills ha gjort i fråga om besöksfrekvensen vid arbetsställen med måttlig yrkesskaderisk och sådana med mycket låg risk.

Frågan om en mera konsekvent genomförd uppdelning av arbetsställena efter tillsynsbehov har dock varit föremål för överväganden. Arbetarskydds- utredningen uttalade härom bl. a. följande.

Inom arbetarskyddsstyrelsen har föreslagits att planläggningen av inspektions- besök skulle underlättas genom att arbetsställena indelades i olika grupper efter en bedömning av behovet av inspektionsbesök vid varje särskilt arbetsställe. Exmpelvis skulle arbetsställen, vilka anses böra besökas minst en gång om året, hänföras till en grupp och arbetsställen, där besök bör ske minst vartannat år, till en annan grupp. Övriga arbetsställen, vid vilka längre uppehåll mellan besö— ken anses kunna godtagas, skulle i så fall räknas till en tredje grupp. I registren över arbetsställen skulle för varje arbetsställe genom en bokstav eller siffra mar— keras till vilken grupp arbetsstället hänförts. — Då en sådan anordning skulle kunna medverka till att behovet av rutinbesök tillgodosåges i fråga om arbetsstäl— len, där större behov av sådana besök föreligger, har vi intet att erinra mot detta förslag. Om det realiseras bör emellertid arbetarskyddsstyrelsen ge yrkesinspektö- rerna anvisningar, som leder till att grupperingen av arbetsställena sker efter i stort sett samma grunder i alla inspektionsdistrikt.

I propositionen 1956: 98 anförde departementschefen följande. Enligt min mening bör de tillgängliga inspektionsresurserna sättas in främst på de arbetsplatser, där faran för de anställda kan bedömas vara störst. I fråga om arbetsplatser, där faran från allmänna utgångspunkter kan uppskattas som re- lativt ringa, bör man i stor utsträckning kunna lita till att eventuella missförhål- landen påtalas genom anmälan till inspektionsorganen, som då får snarast möj- ligt undersöka fallet. Jag är medveten om att rutininspektioner inte gärna kan helt undvaras beträffande några arbetsplatser, då det inte finns någon säkerhet för att även allvarliga missförhållanden verkligen påtalas från de anställdas sida. En ökad differentiering kombinerad med smidighet i tillämpningen synes emeller- tid vara en god grund för ett effektivt utnyttjande av de tillgängliga personal- resurserna. Hur dessa principer bör närmare utformas i praktiken kan inte av- göras utan praktisk försöksverksamhet.

Våra direktiv ansluter sig till det citerade uttalandet i propositionen. Den tid, som den allmänna yrkesinspektionens inspekterande personal disponerar för rutininspektioner, bör fördelas mellan olika arbetsställen på ett sådant sätt, att så stor ohälso- och olycksfallsförebyggande effekt som möjligt uppnås, utan att några arbetsställen ställes helt utan tillsyn eller inspekteras med alltför långa tidsmellanrum. Vi har vid övervägande av de faktorer, som härvid bör beaktas, funnit, att det sannolikt skulle vara möj- ligt att ange någorlunda adekvata matematiska uttryck för vissa huvudsak— ligen erfarenhetsmässigt grundade antaganden, vilka bör vara normgivande vid en sådan fördelning. Härigenom borde en matematisk metod kunna deduceras, med vars hjälp de normala inspektionsintervallen för arbetsstäl— len av olika slag kunde beräknas vid en given personaltillgång.

För undersökning av möjligheterna att finna en lösning av den mate- matiska sidan av ifrågavarande problem har vi anlitat civilingenjören Johan Philip vid Tekniska högskolans i Stockholm institution för tillämpad ma- tematik. Hans undersökning har resulterat i formler för beräkning av in- spektionsintervall. Genom ingenjör Philips försorg har även numeriska lösningar av de av honom uppställda formlerna åstadkommits i vad avser I yrkesinspektionsdistriktet med undantag för Gotland med hjälp av mate— matikmaskinnämndens maskin BESK.

Förslag till fastställande av inspektionsintervall

I det följande kommer frågan om möjligheten att uppställa generella regler för inspektionsintervallen i vad avser rutininspektioner att behandlas. Med dylika regler avses att ange det inspektionsintervall i månader räknat, som med hänsyn till tillgänglig inspektionspersonal bör vara normgivande för skilda grupper av arbetsställen. Grupperna kan tänkas karakteriserade av arbetets art och eventuellt ytterligare kriterier. Självfallet bör individuella avvikelser från normvärdet kunna förekomma inom varje grupp. Ett arbets- ställe med dåligt arbetarskydd bör besökas oftare än normalt och vice versa.

Detta får dock icke drivas så långt, att vid arbetsställen, där man med onö- digt lång tidsutdräkt eller endast ofullständigt efterkommer yrkesinspek- tionens anvisningar, värdefull inspektionstid får gå till spillo, som skulle kunna användas bättre vid arbetsställen, där vilja finns att väl ta till vara det bistånd, som yrkesinspektionen lämnar till förbättrat arbetarskydd. Det blir härvid en bedömningsfråga, när det är lämpligt att lämna övertygelsens väg och i stället tillgripa till buds stående maktmedel. Riktlinjer för indivi- duella avvikelser uppåt och nedåt från inspektionsintervallets normvärde inom en grupp bör enligt vår mening icke uppställas, utan bedömanden i frågor av detta slag bör ske inom yrkesinspektionsdistrikten med ledning av där förefintlig person- och lokalkännedom. Här behandlas sålunda en— dast det inspektionsintervall, som normalt bör tillämpas i fråga om arbets- ställen, vilkas arbetarskydd kan antagas vara av medelgod kvalitet, och de variationer i detta intervall, som eventuellt bör föranledas av sådana skilj— aktigheter mellan olika grupper av arbetsställen, som icke är att hänföra till arbetarskyddets kvalitet.

Utanför varje gruppindelning bör enligt vår mening de arbetsställen placeras, där det på grund av arbetets art föreligger stora ohälsorisker, vil- kas bemästrande kräver särskild uppmärksamhet. Ifrågavarande arbetsstäl- len är Visserligen absolut sett rätt många, men de utgör dock en ringa del i förhållande till det totala antalet arbetsställen under allmänna yrkesinspek- tionens tillsyn. För vart och ett av dem torde, där så erfordras i samråd med medicinsk sakkunskap, ett lämpligt avpassat inspektionsintervall böra be- stämmas med icke alltför lång giltighetstid. I den fortsatta framställningen bortses följaktligen från sådana arbetsställen.

Det förefaller obestridligt att arbetsställen, där det på grund av arbetets art rimligtvis icke kan förekomma yrkesskador i nämnvärd utsräckning, kan besökas ganska sällan utan men för arbetarskyddet. Enligt vår mening är det dock icke försvarbart att besöka ett arbetsställe mera sällan än vart fjärde är, hur små riskerna och hur välordnat arbetarskyddet än kan för- modas vara. De glesa inspektionernas huvudsyfte blir då att tillse, att arbe- tarskyddslagstiftningens bestämmelser om arbetstid och om kvinnors och minderårigas användande i arbete efterlevs, att ordinära hygieniska anord- ningar är tillfredsställande samt att verksamheten alltjämt är av samma riskfria art och att arbetarskyddet har samma goda standard, som konstate- rats vid tidigare inspektion.

Yrkesinspektionens rutininspektioner avser ju att tillgodose såväl sund- hets— som säkerhetsfrågorna på arbetsplatserna. Sundhetsfrågorna tillmäts enligt vår mening med rätta stor betydelse. För ordnande av tillfredsstäl- lande hygieniska förhållanden vid ett arbetsställe kan ofta betydande eko- nomiska investeringar krävas. Även rent tekniskt kan sundhetsfrågornas lösning stundom vara svår. Sålunda kan exempelvis en ventilationsanord- ning mången gäng erbjuda ett krävande tekniskt problem. Utmärkande för

sundhetsfrågorna är emellertid, att de i allmänhet ej ändrar karaktär så hastigt och ej heller är så varierande som säkerhetsfrågorna samt att de, sedan de väl lösts, vanligen ej kräver särskilt tät tillsyn. Det må för övrigt uppmärksammas, att sundhetsfrågorna väl så ofta behandlas vid special— besök eller i samband med ritningsgranskning som vid rutinbesök, även om de första gången tagits upp till diskussion vid ett rutinbesök. Enligt vår mening påkallar därför säkerhetsfrågorna vid alla arbetsställen tätare till- syn än sundhetsfrågorna, med tidigare angivna undantag för arbetsställen med stora ohälsorisker. Vi vill emellertid kraftigt understryka, att vad vi ovan anfört om att individuella avvikelser från normvärden bör ske, så snart anledning därtill föreligger, givetvis i allra högsta grad gäller även sund— hetsfrågorna. Eftersom säkerhetsfrågorna vid alla andra arbetsställen än dem som har mycket liten olycksfallsrisk får anses kräva tätare tillsyn än vart fjärde år och eftersom även sundhetstillsyn ingår som ett led i varje rutininspektion, kommer emellertid sundhetsförhållandena att vid de flesta arbetsställen bli föremål för tillsyn oftare än med nämnda tidsintervall.

I anslutning till vad ovan anförts kommer den fortsatta framställningen i detta kapitel att uteslutande ta hänsyn till olycksfallsriskerna. Vi har här- vid ställt följande fråga. Kan man av den omständigheten, att arbetsställen med mycket små olycksfallsrisker utan olägenhet kan besökas med ganska långa mellantider, draga den slutsatsen, att inspektionsintervallen för olika grupper av arbetsställen med medelstora eller höga olycksfallsrisker bör, omvänt proportionellt eller på annat sätt, minska med växande risk? Med andra ord: Bör man inspektera sågverk, där det inträffat ca 61 olycksfall per en miljon arbetstimmar, ungefär fyra gånger så ofta som yllefabriker, där motsvarande siffra är ca 15? Det synes icke självklart, att frågan utan vidare kan besvaras jakande. Sedan länge har i vårt land arbetarskydds- frågorna uppmärksammats inom alla näringsgrenar, bl. a. genom lokalt skyddsarbete. Statlig tillsyn över arbetarskyddet genom yrkesinspektion har funnits sedan 1890. Skillnaden i olyckfallsrisk, uttryckt t. ex. i antal olycksfall per 100 årsarbetare eller per en miljon arbetstimmar, är ändå betydande mellan olika näringsgrenar. Liknande förhållanden råder i andra länder. Detta synes bestyrka antagandet, att inom varje näringsgren en del av olycksfallsrisken är i det närmaste oåtkomlig för arbetarskydds- åtgärder i egentlig mening. En allmän industriell utveckling, medförande helt nya maskintyper, material och arbetsmetoder, påverkar givetvis olycks- fallsrisken, men det är en annan sak, som i detta sammanhang kan lämnas därhän.

Om det alltså, vilka arbetarskyddsåtgärder som än vidtagas, är riskablare att vara sågverksarbetare än textilarbetare, varför skulle man då inspek- tera sågverken oftare än textilfabrikerna? Svaret på denna fråga samman- hänger med hur det förhåller sig med den av egentliga arbetarskyddsåt- gärder påverkbara delen av olycksfallsrisken. En diskussion härav under-

|" ___—__ .___J_ , r"; & I/l Iré 1 1 | I & L . ': "E ' tid t E, kg 113 Diagram ] Az / bg 013131) az AQ // / b1(b3_t1) 31 x. få ': tid !: b, &, % Diagram 2

lättas av diagram 1, som avser att, måhända något schematiskt, illustrera förhållandena vid ett arbetsställe. Vid en viss tidpunkt tl är risken r,, varav en del, a, utgör den ovannämnda, av arbetarskydd opåverkbara delen. Då inträffar en inspektion. Den närmaste tiden därefter sjunker risken, ty man skaffar anvisade nya skydd, håller transportgångar klara, torkar genast upp oljefläckar på golven, använder befintliga skyddsanordningar på avsett vis o. s. v. Efter en tid — man är nu framme vid tidpunkten t2 — är man tro- ligen nere i närheten av a, men därefter börjar uppåtdrivande faktorer att

dominera igen. Det blir ombyte på folk både bland arbetare och arbetsled- ning, man glömmer att instruera nyanställda i elementärt arbetarskydd, man slarvar med skydden vid montering av maskiner o. s. v. Vid tiden ta, då inspektion ånyo inträffar, är man uppe i risken r3, som sannolikt ligger i närheten av rl, om inspektioner sker med någorlunda jämna mellanrum och någon markant försämring eller förbättring i intresset för arbetarskydd vid arbetsstället inte ägt rum under skedet t, till tg. Så börjar ungefär sam- ma förlopp på nytt. Om en inspektion icke inträffade vid t,, skulle risken antagligen fortsätta att växa -— kanske så, som den streckade linjen visar —— för att så småningom stabilisera sig mer eller mindre nära ett för branschen karakteristiskt »yrlresinspektionsfritt medelvärde».

I stället för den kurva, som riskförändringen följer i diagram ], kan man som en approximation lägga in en rät linje på det sätt diagram 2 visar. Där har sådana räta linjer lagts in för två arbetsställen A, och A2 med de skilda opåverkbarhetsriskerna a1 och az.

Risktillväxten mellan inspektionstillfällena t1 och t3 är b1 (tg—t,) och bz (t3 —— tl) vid arbetsställena A1 respektive A2, varvid b1 och b2 utgör mått på de räta linjernas lutning. l diagrammet är bg större än b,. Om man inte ville låta risken vid arbetsstället A2 växa mer än vid arbetsstället Al, borde man inspektera A2 redan vid tidpunkten t,. Man borde med andra ord göra tätare inspektioner vid arbetsställen av typen Az. Men finns det verkligen anled- ning att tro, att det i risktillväxten kan föreligga skillnader, som beror på näringsgrenen? Tillkomst av nya maskiner och anordningar, ombyte av folk samt allmänmänsklig försumlighet och slarv rn. m. sådant kan kanske antagas vara ungefär lika vanligt i den ena näringsgrenen som i den andra. Emellertid tillkommer det förhållandet, att konsekvenserna av slarv etc. inom olika näringsgrenar kan vara olika. Det är i allmänhet mindre ödes- digert att tappa ett verktyg, när man står på ett golv, än att tappa det stå- ende på en ställning, under vilken andra människor befinner sig. En siffer— mässig belysning av saken kan åstadkommas genom följande resonemang. För tydlighetens skull har resonemanget gjorts starkt schematiserat och därför verklighetsfrämmande i vissa andra avseenden än dem som skall be- lysas. Naturligtvis gäller motsvarande resonemang antingen olycksfallet som i det följande exemplet vållas av en arbetskamrat eller om det, som vanligen torde vara fallet, icke direkt vållats av annan person.

Två arbetsställen, tillhörande olika näringsgrenar, tas i betraktande. Det ena (A) karakteriseras av att en arbetare utför sin syssla gående på en ställning, normalt försedd med ett mot nedfallande föremål avsett skydd, som av speciella skäl måste monteras och demonteras varje dag före respek- tive efter arbetets slut. Under ställningen finns nio andra arbetare, så tätt placerade, att utrymmet är fyllt av dem till 40 %. Vid det andra arbets- stället (B) är förhållandena desamma med det undantaget, att blott två av de nio arbetarna är placerade under ställningen (ca 9 % av utrymmet upp-

tas av arbetare). Omedelbart efter en inspektion glömmer man bort att sätta upp skyddet i genomsnitt endast en dag av hundra, medan omedelbart före nästa inspektion slarvet och glömskan har vuxit, så att uppmontering av skyddet glöms en dag av sextio. Arbetaren på ställningen tappar verktyget i genomsnitt en gång om dagen. För att ett olycksfall skall inträffa måste följande tre omständigheter vara förhanden samtidigt: 1) verktyget tappas, 2) skyddet är bortglömt och 3) en arbetare befinner sig rakt under verk- tyget. Antalet olycksfall per 100 årsarbetare (en årsarbetare = 300 dags- verken) blir vid lika täta inspektioner på de båda arbetsplaterna:

Strax efter inspektion

A: 12 (40 % av 3 risker per 10 årsarbetare : 1,2 : 12 per 100 årsarbe- tare)

B: 2,7 (9 % av 3 risker per 10 årsarbetare : 0,27 : 2,7 per 100 årsarbe- tare)

Strax före inspektion A. 20 (40 % av 5 risker per 10 årsarbetare: 2: 20 per 100 årsarbetare)

B. 4, 5 ( 9 % av 5 risker per 10 årsarbetare—' _ 0, 45— _ 4,5 per 100 årsarbe— tare).

Här motsvarar 12 och 2,7 de ovan omtalade medelst yrkesinspektion i det närmaste opåverkbara olycksfallen (»bottenriskerna»), i diagram 2 be- tecknade a1 och a., eller i detta fall a,, resp. aB. Tillväxten per tidsenhet, förut betecknad b, är, om såsom tidsenhet väljes tiden mellan två på var- andra följande inspektioner

b 0 6” tillväxten 8 _ = , 1 —a, _ = i & (bottenrisken 12 0'67)

b 0 67 tillväxten 1,8 : , - a __ _ B B (bottenrisken 2,7 _ 0'67)

Detta innebär, att risktillväxten skulle utgöra produkten av bottenrisken och en av näringsgrenen oberoende konstant. Med andra ord: Ju riskablare arbetsställe, desto tätare inspektioner, om man vill förhindra oproportioner- ligt stor risktillväxt vid de riskabla ställena. Resultatet beror på antagandet, att den av yrkesinspektionen påverkbara faktorn glömskan antagits växa lika mycket på arbetsställena A och B mellan inspektionerna. Att glömskan skulle växa snabbare på den farligare arbetsplatsen torde kunna anses orim- ligt. Däremot kan man måhända icke utan fog göra följande alternativa antaganden rörande arbetsplatsen A. Det måste vara för alla uppenbart, att A är en farlig arbetsplats. Därför kommer man inte att glömma skyddet mer än i genomsnitt var 200:e dag omedelbart efter en inspektion, och glömskan växer på grund av riskens evidens inte heller mera, än att skyddet glöms var

-180:e dag omedelbart före nästa inspektion. Olycksfallssiffrorna blir då, .uträknade efter samma metod: Strax efter inspektion A: 6 B: 2,7 Strax före inspektion A: 6,7 B: 5,5

De sistnämnda antagandena leder alltså till att risktillväxten per tids- enhet vid det farligare arbetsstället A är mindre än vid det icke så farliga B." Arbetsstället B bör då inspekteras oftare än A. Att genom praktiska för- sök söka konstatera, huru förhållandena gestaltar sig i verkligheten, torde ställa sig ytterst vanskligt, bl. a. av den anledningen att försöken för att ge statistiskt Säkerställda resultat förmodligen måste vara mycket omfattande och pågå under så lång tid, att försöksbetingelserna svårligen kan hållas oförändrade på avgörande punkter.

Det torde sålunda knappast vara möjligt att vare sig empiriskt eller teo- retiskt nå fram till en bestämd uppfattning om hur olycksfallsrisken för- ändras mellan inspektioner vid arbetsställen med olika farlighetsgrad. Vi anser det dock lämpligt, att man inspekterar de riskabla arbetsställena för- hållandevis ofta, trots att en del av riskerna av allt att döma icke är på— verkbara genom .yrkesinspektionens insatser. Detta ståndpunktstagandes innebörd kan formuleras så, att man _ måhända i någon män på den to- tala effektivitetens bekostnad _ följer maximen: »Man bör i ett yrke, där antalet oundvikliga olycksfall är påfallande stort, göra särskilt mycket för att förebygga sådana olycksfall som verkligen kan förhindras». I de beräk— ningar rörande normvärden för inspektionsintervall, som vi låtit utföra, har därför risktillväxten antagits vara proportionell mot olycksfallsfre- kvensen, dvs. mot det antal olycksfall per 1 miljon arbetstimmar, som en- ligt riksförsäkringsanstaltens yrkesskadestatistik inträffar i olika närings- grenar. Detta antal måste vara högre än antalet olycksfall strax efter en in- .spektion och närmast svara mot olycksfallsfrekvensens medelvärde mel— .lan två inspektioner. Såsom ett alternativ har beräkningar också utförts, där den officiella yrkesskadestatistikens begrepp svårhetstal införts i stål- let för olycksfallsfrekvens. Svårhetstalen tar hänsyn icke blott till antalet olycksfall utan även till deras konsekvenser (sjukdomstid, grad av invali- ditet, dödsfall) och utgör mått på den arbetstid, som förloras genom olycks- fallen i olika näringsgrenar. Enligt det förstnämnda beräkningsalternativet gäller det alltså att fördela tillgänglig inspektionstid mellan arbetsställen tillhörande skilda näringsgrenar på ett sådant sätt, att det totala antalet olycksfall blir så litet som möjligt. Enligt det andra alternativet vill man i stället minimera antalet genom olycksfall förlorade arbetsdagar.

I båda beräkningsalternativen bör enligt vår mening hänsyn tas till ar-

33 -I 900

l500

I000

500

Inspektion stid i minuter

0. I000 2000 3000 4000 antal arbetare

Diagram 3. Genomsnittlig tidsåtgång vid inspektion

betsställenas storlek. Tidsåtgången för en inspektion är icke direkt propor- tionell mot arbetstagarantalet. Detta beror på att vid ett större företag flera arbetstagare är sysselsatta vid samma slags maskiner, att det tar ungefär lika lång tid att inspektera ett personalrum för exempelvis 15 arbetstagare som ett dylikt rum för 30 arbetstagare med flera liknande omständigheter. Av vissa erfarenheter att döma kan den genomsnittliga tidsåtgången anta- gas variera med arbetarantalet på det sätt som visas i diagram 3. Av kur— van i diagrammet kan utläsas t. ex. att man på samma tid, som åtgår för inspektion av två arbetsställen med vardera 400 arbetstagare, i regel kan inspektera ett arbetsställe med 1 000 arbetstagare. Verklighetens tidsvär- den uppvisar naturligtvis en mycket stor spridning kring genomsnittskur- van. Ehuru det kan synas överflödigt, vill vi påpeka, att kurvan icke skall uppfattas som en norm, vilken man vid inspektionsarhete bör sträva efter att hålla sig till. I ett fall som detta betyder ju icke ett framräknat eller

Tabell 7. Olycksfallsfrekvens är 1955 inom vissa näringsgrenar med hänsyn till företagens storlek. Större arbetsgivare, exkl. staten

I II 111

Antal arbetsgivare Tusental arbetstimmar Antal olycksfall i arbete1 per en miljon arbetstimmar

II II

Företagets storleksklass, mätt i 1 OOO-tal arbetstimmar” fullgjorda av ifrågavarande grupp av arbets-

Beteckn. Grupp tagare (man resp. kvmnor)

Näringsgren enligt Svt S - ovan ar e s— amt—

tagare 10—19 20—49 50—99 100—199200—299300—499500—999 1000— 2000— 4000— liga 1999 3999 klasser

213 Mekaniska I 894 815 357 183 64 57 40 18 17 10 2 455, verkstäder II Mån 12 491 25 164 24 815 25 494 15 821 22 182 27 351 24 541 48 112 64 816 290 787 III » 38,1 49,4 40,9 44,9 37,9 41,7 36,5 40,6 29,9 21,4 35,1

228 Glasindustrier I 15 20 14 27 10 5 3 1 —— —— 95: 11 Mån 189 689 1 101 3 827 2 301 1 914 1 989 1 155 —— —— 13 165 III » 26,5 24,7 30,0 25,3 20,0 23,0 12,6 25,1 — —— 22,5 235 Andra snicke- I 341 257 69 29 4 2 4 1 — —— 7071 rifabriker II Män 4 702 7 774 4 615 3 856 930 722 2 810 1 002 — — 26 411 III » 54,7 48,8 39,9 42,8 48,4 48,5 41,6 10,0 —— —- 45,1

244 Pappersvaru- I 46 40 28 16 3 2 _ 1 —— —— 136 och pappvaru- II Män 606 1 174 2 016 2 246 741 800 —— 1 327 —— — 8 910 fabriker 111 » 18,2 34,1 29,3 22,7 33,7 25,0 — 28,6 _— — 27,4 287 Beklädnadsin— 1 356 362 180 109 35 29 14 2 1 _— - 1 088 dustrier 11 Kvinnor 4 975 11 227 12 540 14 855 8 579 10 966 9 960 2 986 2 368 _ 78 456 111 2,8 3,3 3,8 3,8 6,4 6,4 6,1 3,7 6,8 _ * 4,7

2921. Skotillverk— I 67 65 33 26 3 4 1 —— ——- — 199 ning II Män 942 2 148 2 347 3 731 637 1 514 913 —— — — 12 232 III » 11,7 8,4 8,1 12,1 4,7 10,6 9,9 — — — * 9,9

1 Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället ej medräknade. * _ * 3 En årsarbetare beräknas i allmänhet motsvara 2 150 arbetstimmar.

uppskattat medelvärde, att medelvärdet år »riktigare» än något av de vär- den som konstituerar detsamma. Då spridningen synes vara betingad i långt högre grad av individuella omständigheter, som bl. 3. kan skifta från det ena inspektionstillfället till det andra vid ett och samma arbetsställe, än av arbetsställenas näringsgrenstillhörighet, saknar emellertid spridning—. ens storlek betydelse i förevarande sammanhang. Om man önskar med till— gängliga resurser minimera det totalt inträffande antalet olycksfall i arbete eller antalet genom olycksfallen förlorade arbetsdagar, bör större arbets- ställen inspekteras oftare än mindre. Man kan dock fråga sig, om det vore rättvist mot arbetstagarna vid de mindre arbetsställena att för totalresul- tatets skull inspektera dessa arbetsställen mera sällan än de större. Kan det å andra sidan vara riktigt att medvetet underlåta att utnyttja samhäl- lets till förfogande ställda resurser på detta område på ett sätt, som är åg- nat att i största möjliga utsträckning nedbringa det totala antaltet olycks- fall och mildra dessas konsekvenser? Ett entydigt svar på dessa frågor kan knappast ges. Vi anser, att det kan vara skäligt att de små arbetsställena inspekteras något oftare och de stora något mera sällan _än som skulle be- tingas av rena effektivitetssynpunkter.

Det bör påpekas, att det i föregående resonemang beträffande olycks- fallsfrekvens, svårhetstal och arbetsställenas storlek förutsatts, att de båda förstnämnda begreppen är oberoende av det sistnämnda. Då det icke utan vidare står klart, att en sådan förutsättning är berättigad, har riksförsäk- ringsanstalten på vår begäran låtit utföra en olycksfallsfrekvensberäkning på grundval av 1955 års statistikmaterial gällande sex näringsgrenar och med arbetsställena uppdelade i olika storleksklasser. Resultatet av beräk- ningen återges i tabell 7. Någon klar tendens till samband mellan arbets- ställenas storlek och olycksfallsfrekvensen kan icke utläsas av resultatet. Detsamma gäller uppgifterna i tabell 8, som avser åren 1957 och 1958 inom hyggnadsindustrien —— denna näringsgren omfattades icke av riksförsäk-

Tabell 8. Olycksfall och förlorad arbetstid inom företag av olika storleksordning inom byggnadsindustrien 1957—1958

Olycksfall Förlorad arbetstid Antal Storleksklasser efter företag t 1 per 1102 000 antal perbl 200 antal arbetstimmar an a $." 6 S- timmar 2." 6 S' timmar timmar

1957 1958 1957 1958 1957 1958 1957 1958 1957 1958 50 000 och därunder1 . . 4 5 3 3 2,6 1,9 163 1 810 1,4 11,4 50 000—100 000 ...... 14 14 52 60 4,9 5,4 5 456 7 094 5,1 6,3 100 000—300 000 ...... 58 58 470 534 4,6 4,8 65 227 73 045 6,4 6,6 300 OOO—1 milj. . . . . . . 34 28 944 866 5,5 5,6 130 873 110 838 7,6 7,2 1 milj. och däröver. . . 3 4 348 350 4,8 4,5 54 229 52 560 7,4 6,7

1 Antalet arbetstimmar är här så litet, att gruppen torde sakna statistiskt värde.

ringsanstaltens beräkning — och som publicerats av Byggnadsindustrins byrå för arbetarskydd. Man torde våga draga den slutsatsen, att även svår- hetstalen är oberoende av arbetsställenas storlek. Om det i framtiden skulle visa sig, att olycksfallsfrekvensen blir lägre vid större företag —— t. ex. på grund av ökat anlitande av skyddsingenjörer —— måste beräkningsmeto- derna revideras med hänsyn därtill.

I bilaga I anges hur matematiska formler för beräkning av normvärden för inspektionsintervall deducerats på basis av ovan redovisade övervägan- den. De framkomna slutformlerna innefattar sålunda en risktillväxt mel— lan inspektionstillfällena enligt diagram 2, ett samband mellan inspektions- tid och arbetarantal av den karaktär som framgår av diagram 3, en viss tillgänglig total tid per år för rutininspektioner samt en nedre och en övre gräns för inspektionsintervallen.

Formlerna har tillämpats vid numeriska beräkningar, utförda i mate— matikmaskinen BESK. Härvid har arbetsställena i Stockholms stad, dvs. I yrkesinspektionsdistriktet exklusive Gotland, valts som exempel. Olycks- fallsfrekvenser respektive svårhetstal har hämtats ur den av riksförsäk- ringsanstalten publicerade statistiken »Yrkesskador år 1955». Det torde vara bättre att i stället använda medeltalet av några årsvärden i och för utjäm- ning av tillfälliga variationer. Detta har underlåtits, emedan avsikten främst- varit att ange en metodik samt att nå fram till approximativa numeriska resultat, vilka kunde läggas till grund för våra fortsatta överväganden. Sam- bandet mellan inspektionstid och arbetarantal har, som nämnts, tagits ur diagram 3. Den totalt tillgängliga effektiva tiden per år för rutininspeké tioner vid ifrågavarande arbetsställen har uppskattats till 5 500 timmar, vil- ket motsvarar ca 20 % av arbetstiden för inspekterande tjänstemän enligt distriktets personalplan. Inledningsvis har nämnts, att vi anser att glesare inspektioner än vart fjärde är icke bör förekomma. Inspektionsinterval-' let 48 månader har därför insatts som övre gräns vid de numeriska beräk- ningarna. Som nedre gräns har vi ansett intervallet 6 månader vara lämp— ligt. .

I bilaga 1: A och 1: B återges det fullständiga beräkningsresultatet i ta hellform. Det beräkningsalternativ, där hänsyn tas till svårhetstalen, vi- sar i förhållande till olycksfallsfrekvensalternativet något tätare inspek- tioner vid tegelbruk, stenindustrier, garverier, krutbruk m. fl. näringsgre- nar, medan inspektionerna icke obetydligt glesas ut vid exempelvis tobaks- fabriker, mejerier, boktryckerier och sömnadsfabriker. I diagrammen 4, 5 och 6 återges utdrag av resultaten i grafisk form. Diagrammen 4 och 5 av- ser båda arbetsställen med arbetarantalet 46 69. De visar inspektionsin- tervall enligt beräkningar, vilka grundar sig på alternativen olycksfallsfre- kvens respektive svårhetstal. Enligt båda alternativen bör de riskabla yr- kena stuveri och sågverk inspekteras med 6- och 7-månaders intervall. För mekanisk verkstad blir intervallet 9 respektive 12 månader. I diagram "6

30. Arbetsställen med arbetarantalet 45'69

dra följande inspektioner &

a på varan rn /

antal månader mellan tv J'l

I . I J 020 30 40 5060 70 80 90l00l0l0l30 mek verkstad antal olycksfall per en ' miljon arbetstimmar

Istuye ri

Sömnads- fabrik

glasindustri

Diagram 4. Inspektionsintervall med olycksfallsfrekvens som fördelningsgrund

visar den heldragna linjen hur inspektionsintervallet förändras med arbe- tarantalet vid alternativet med svårighetstal. Man ser att intervallet växer mycket hastigt från och med 10 arbetare och nedåt. Såsom tidigare anförts anser vi, att det är skäligt att inspektera små arbetsställen något tätare än vad som skulle följa av dessa på strikta effektivitetssynpunkter grun- dade beräkningar. Enligt vår mening vore det därför lämpligt att följa den streckade linjen i diagrammet för de små arbetsställena och i gengäld glesa ut inspektionerna något vid de större. Om kurvan i diagram 3 ges en nä- got modifierad form, kan vid maskinberäkning normvärden erhållas, som tillgodoser detta önskemål.

Vid tillämpning av den här angivna metoden för den inbördes fördel- ningen av inspektionsintervallen mellan olika grupper av arbetsställen tar man, såsom framgår av det förda resonemanget, hänsyn till principen att

40. Arbetsstallen

med arbetarantalet 48—69 ,

L . % tobaksfabrik , % 35 Q. . E . _g l & 30 e ? ('D % 25 å . $ * bagerierl '3 20 » & glasindustril få 15 xmekverkstäderl %; ikvarnarl & l0 sågverk , _E Xlxr [stuveri m — E 5 | I |

0 I 2 3 4 5 6 7 8

svårhetstal

Diagram 5. Inspektionsinlervall med svårhetstalen som iördelningsgrund

50

40 'x 50

N O , // )/

_— O

Antal månader

(3

0.10

Antal arbetare

20 30 40 50 60 70

tillgängliga inspektionsresur'ser främst skall "sättasrin på de arbetsplatser, där faran för de anställda kan bedömas vara störst. Vi vill tillråda 'att ar- betarskyddsstyrelsen låter utföra beräkningar av detta slag för samtliga yr- kesinspektionsdistrikt för att därigenom fastställa riktlinjer för de inspek- tionsintervall, som distriktens personal bör eftersträva att uppnå vid pla— nering av sina rutininspektioner, i de fall särskild anledning till avvikelse från normal inspektionsfrekvens icke föreligger. Dessa beräkningar bör ske enligt alternativet med svårhetstal.

Vi har av praktiska skäl låtit de framräknade intervallen vara angivna i månader. Därav följer icke att tiden mellan två inspektioner vid ett arbets- ställe, tillhörande exempelvis en grupp med det framräknade inspektions- intervallet 10 månader, alltid skall uppgå till just detta antal månader. Vi förutsätter en smidig tillämpning, så att det normala inspektionsinterval- let betraktas såsom ett medelvärde. [ exemplet kan följaktligen intervallet vid ett tillfälle av praktiska skäl komma att uppgå till 8 månader och vid ett annat till 12 månader osv. Vid de största arbetsställena kan en fullstän- dig rutininspektion sällan göras i ett sammanhang, utan där får man räkna med att en inspektion i regel består av ett antal delinspektioner, utförda vid skilda tidpunkter.

En fördel med denna metod för fastställande av inspektionsintervall är, att den underlättar fördelningen av inspekterande personal mellan de olika distrikten. Om en analys av de framräknade intervallen för varje särskilt distrikt visar väsentliga skiljaktigheter för arbetsställen av samma art och storlek inom olika distrikt, är det nämligen ett tecken på att en omfördel— ning av personalen bör ske.

Förnyad beräkning av inspektionsintervallen kan behöva företagas, om mera påtagliga förändringar i fråga om svårhetstal samt arbetsställenas antal och storlek skulle inträffa. Därjämte bör kontrolleras, huruvida allt- jämt samband saknas mellan arbetarantal och svårhetstal. Skulle ett så- dant samband komma att föreligga, måste beräkningsmetoden justeras med hänsyn därtill.

Sammanfattning

I detta kapitel har diskuterats, vilka möjligheter som föreligger att finna en rationell grund för fördelning mellan olika arbetsställen av den tid, som står till buds för rutininspektioner. Glesare rutininspektioner än vart fjärde år eller tätare än var sjätte månad anser vi normalt icke böra förekomma. Ehuru det varken genom försöksverksamhet eller teoretiska överväganden har kunnat visas, att optimalt resultat av inspektionsverksamheten där- igenom uppnås, har vi ansett praktiska skäl tala för att man vid beräkning av normvärden för inspektionsintervall inom olika näringsgrenar använ- der den officiella yrkesskadestatistikens svårhetstal för respektive närings—

grenar såsom fördelningsgrund. Vid flertalet arbetsställen kräver enligt vår” mening sundhetstillsynen icke tätare tillsyn än säkerhetstillsynen, varför sundhetstillsynen i regel icke behöver bli eftersatt vid tillämpning av de inspektionsintervall, som kan framräknas med hjälp av svårhetstal. För alla arbetsställen, där särskilda ohälsorisker finnes, bör dock en individuell avvägning av inspektionsintervallen ske. Vi förutsätter vidare, att justering uppåt eller nedåt från normvärde skall företagas för varje arbetsställe, där arbetarskyddsförhållandena mera väsentligt avviker från vad som är nor— malt inom den näringsgren, till vilken arbetsstället hör. Därvid bör icke minst den hygieniska standarden beaktas. Större effekt för arbetarskyddet totalt sett uppnås per tidsenhet vid inspektion av stora arbetsställen än vid inspektion av små arbetsställen av i övrigt samma art. Vi anser, att hänsyn till detta förhållande bör tagas vid beräkning av inspektionsinter— vallen. Beräkningarna bör dock enligt vår mening justeras så, att de mindre- arbetsställena i någon mån på den totala effektivitetens bekostnad kom- mer att inspekteras oftare än vad som skulle bli fallet, om nämnda effek- tivitetssynpunkt till fullo finge göra sig gällande i beräkningarna.

På grundval av de i kapitlet framförda allmänna synpunkterna har ma-' tematiska formler uppställts för beräkning av normvärden för inspektions- intervall. Formlerna och deras deducering redovisas i bilaga 1. Vi föreslår, att de normala inspektionsintervallen för varje yrkesinspektionsdistrikt be— stämmes med hjälp av i huvudsak denna beräkningsmetod samt att det skall ankomma på vederbörande yrkesinspektör att tid efter annan föranstalta om de individuella justeringar i de normala inspektionsintervallen, som kan" befinnas påkallade av särskilda skäl.

Vi vill erinra om att vad vi i detta kapitel diskuterat är en metod att fördela den för rutininspektioner tillgängliga tiden efter grunder som vi- anser skäliga. Metoden medför, att farligare arbetsställen kommer att be- sökas oftare än förut, medan besöken vid de minst farliga arbetsställena kommer att ske med längre intervall. Det genomsnittliga inspektionsinter- vallet för samtliga arbetsställen torde icke komma att bli vare sig kortare eller längre genom här berörda uppdelning av arbetsställena efter inspek- tionsbehovet.

SJÄTTE KAPITLET

Förslag om slopande av dubbelkontroll i fråga om tryckkärl och lyftanordningar

Gällande bestämmelser

Den av yrkesinspektionen utövade kontrollen över ångpannor och andra kärl under tryck, transportanordningar samt lyftredskap, hissar och andra lyftanordningar grundar sig på vissa bestämmelser i 33, 35, 36 och 39 åå arbetarskyddskungörelsen (senaste lydelse SFS 1956: 476) samt av arbetar— skyddsstyrelsen eller tidigare chefsmyndigheter för yrkesinspektionen ut- färdade eller godkända anvisningar och normer i ämnet. I arbetarskydds- kungörelsen föreskrives sålunda bl. a., att ångpannor och andra tryckkärl, lyftanordningar, transportanordningar och lyftredskap skall, i den omfatt— ning som är föreskriven eller, där sådan föreskrift saknas, i den mån så kan anses erforderligt, underkastas besiktning och provning samt att in- tyg över besiktning och provning skall, i den mån arbetarskyddsstyrelsen så föreskriver, ingivas till yrkesinspektören. Underlåtenhet från arbetsgi- vares sida att föranstalta om föreskriven besiktning och provning är straff— belagd. Gällande anvisningar och normer är följande.

Under 33 5:

1. Normer för ångpannors utförande, registrering, besiktning m. m. (ångpanne- normer);

2. anvisningar nr 7 ang. skydd mot yrkesfara vid bruk av lågtrycksångpanne- anläggningar;

.3. anvisningar nr 8 ang. skydd mot yrkesfara vid bruk av varmvattenpanne- anläggningar; '

4. normer för öppna stående svetsade cylindriska cisterner för brännbara el- ler frätande vätskor (Cisternnormer I), normer för slutna stationära lagercister- ner för frätande eller giftiga kondenserade gaser (Cisternnormer II) och normer för slutna stationära lagercisterner för brännbara kondenserade gaser och gasbland- ningar (Cisternnormer Ill-);

5. anvisningar nr 32 ang. skydd mot yrkesfara vid husbyggnadsarbete (bygg- anvisningar) innehåller vissa föreskrifter om besiktning och provning av tryck- kärl;

6. Arbetarskyddsstyrelsens PM ang. vissa vattenvärmare, dec. 1959. Under 35 ä:

1. anvisningar nr 9 ang. skydd mot yrkesfara vid hissar; avser hissar, som an— vändes i rörelse eller arbetsföretag, varå arbetarskyddslagen äger tillämpning.

Beträffande hissar i bostadshus gäller Kungl. Maj:ts kungörelse (SFS 1939: 783) ang. anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa hissar. Kungörelsen finns

intagen i av yrkesinspektionens chefsmyndighet utfärdade säkerhetsföreskrifter rörande anordning, beskaffenhet och begagnande av hissar i boningshus m. m.;

2. anvisningar nr 32, bygganvisningar, innehåller vissa föreskrifter om besikt- ning och provning av lyftanordningar;

3. anvisningar nr 14 ang. uppfordringsanläggningar i gruvor och stenbrott;

4. anvisningar nr 1 ang. skydd mot yrkesfara vid lastning och lossnig av far- tyg; sättet för tillsynen är närmare angivet i SFS 1938: 600.

Under 36 %: Arhetarskyddsstyrelsen har hittills icke utfärdat generella anvisningar rörande besiktning och provning av transportanordningar. Styrelsen förbereder utarbe— tande av anvisningar rörande vissa typer av transportanordningar.

Under 39 %:

1. anvisningar nr 1 ang. skydd mot yrkesfara vid lastning och lossning av far— tyg innehåller vissa föreskrifter om besiktning och provning av lyftredskap; sättet för tillsynen är närmare angivet i SFS 1938: 600;

2. anvisningar nr 32, bygganvisningar, innehåller vissa föreskrifter om besikt- ning och provning av lyftredskap.

Arhetarskyddsstyrelsen äger meddela föreskrifter rörande villkor för be- hörighet som besiktningsman. Behörighetsbevis utfärdas av styrelsen eller i vissa fall av yrkesinspektör.

Besiktning och provning av ifrågavarande anordningar utföres av besikt- ningsmän, som i regel ej är offentliga funktionärer utan egna företagare eller anställda hos andra besiktningsmän eller hos landets båda ångpanne- föreningar. Dessa föreningar utövar besiktning i fråga om såväl tryckkärl som lyftanordningar. När det gäller tryckkärl, innehas besiktningsbehö- righeten av föreningen som sådan och ej av de där anställda tjänstemän- nen.

I fråga om tryckkärl innebär den angivna säkerhetskontrollen följande. Innan ångpanna första gången tages i bruk, skall den underkastas första besiktning. Efter avslutad besiktning och provning skall besikt- ningsmannen utfärda intyg däröver enligt av arbetarskyddsstyrelsen fast- ställt formulär och däri avgiva yttrande huruvida pannan med avseende på utförande, tillstånd och utrustning motsvarar gällande föreskrifter. Intyget skall utfärdas i två exemplar, varav det ena skall införas i före— skriven ångpannebok och det andra genom arbetsgivarens försorg över— lämnas till yrkesinspektören. Intyget skall vara åtföljt av hållfasthetsbe- räkning av pannan jämte erforderliga tillverkningshandlingar, vilka skall utgöras av arbetsritningar, vederbörligen granskad och godkänd svetsrit- ning, då det är fråga om svetsad ångpanna, intyg om eventuell värmebe- handling och röntgenundersökning eller annan därmed jämförlig under- sökning, materialcertifikat och intyg om att i sådant certifikat upptaget material använts för pannan.

Samtliga handlingar genomgås av tjänsteman vid yrkesinspektionen för kontroll av att det av handlingarna framgår, att pannan i fråga helt mot-

svarar vad som fordras enligt gällande föreskrifter. Är så ej fallet", medde- las vederbörande arbetsgivare, vilka åtgärder som skall vidtagas för att försätta pannan i föreskrivet skick.

Ångpanna registreras i yrkesinspektionens länsvis förda ångpanneregis- ter och stämplas vid lämpligt tillfälle genom yrkesinspektionens försorg med vederbörligt registernummer. När ångpanna registrerats och stämplats, utfärdar yrkesinspektören registreringsbevis enligt fastställt formulär och översänder detta till arbetsgivaren. Denna registrering innebär icke något godkännande av pannan utan tjänar endast till att underlätta identifie— ring av den.

Ångpanna skall till utrönande av dess tillstånd och säkerhet underkas— tas förnyad besiktning och provning (stor besiktning). Stor besiktning skall företagas inom sex år efter första besiktningen och inom sex år efter varje verkställd stor besiktning. Stor besiktning skall även företagas, då pannan undergått väsentlig reparation eller ändring, blivit flyttad till annan plats och är avsedd att där inmuras eller kan befaras ha skadats, så att det är förenat med fara att använda den. Revisionsbesiktningen skall företagas inom ett år efter senast verkställd besiktning, såvida icke stor besiktning då skall verkställas. Även intyg över dessa besiktningar skall överlämnas till arbetsgivaren och insändas till yrkesinspektionen. Om det efter granskning av intyg framgår, att avvikelse från föreskrifterna före- ligger, meddelas arbetsgivaren detta och vilka åtgärder som skall vidtagas för att avhjälpa de påtalade bristerna. För intyg över besiktning finns blan— ketter enligt fastställt formulär.

I fråga om ångpannor, som står under ångpanneförenings kontroll, fordras ej att besiktningsintyg insändes till yrkesinspektören. Då ång- panna inregistreras hos dylik förening, lämnas meddelande därom till yrkesinspektören. Vidare lämnas varje år en förteckning över under året utförda besiktningar.

Rörande övriga tryckkärl finns ingen föreskrift om att besiktningsintyg skall överlämnas till yrkesinspektören men väl att besiktningsman skall överlämna intyg till arbetsgivaren för att förvaras på det arbetsställe där tryckkärlet användes. Yrkesinspektörerna infordrar emellertid i viss utsträckning besiktningsintyg för ifrågavarande tryckkärl. Intyg insändes även i vissa fall utan påfordran.

I fråga om lyftanordningar och lyftredskap innebär kontrollen följande. Innan permanent hiss får uppföras, skall medgivande härtill sökas hos vederbörande yrkesinspektör. Till dylik ansökan skall fogas ritningar, beskrivning över hissanläggningen, linberäkningar samt yttrande över för- slaget från besiktningsman m. m. Samtliga handlingar genomgås av tjäns— teman på yrkesinspektionsdistriktet för att utröna, om anläggningen kom- mer att uppfylla föreskrifterna i gällande hissanvisningar. Om inga erin-

ringar finns, beviljar yrkesinspektören skriftligen det sökta medgivandet. I annat fall kräver yrkesinspektören, att hissanläggningen ändras, och infordrar eventuellt nya handlingar, innan medgivande beviljas.

Innan hissanläggning tages i bruk, skall den ha besiktigats— av godkänd hissbesiktningsman och därvid befunnits uppfylla gällande föreskrifter. Intyg över dylik första besiktning utfärdas i två exemplar, av vilka ett överlämnas till arbetsgivaren och ett insändes till yrkesinspektionen och granskas av tjänsteman därstädes. Om granskningen ej ger anledning till anmärkning, utfärdar yrkesinspektören tillståndsbevis för hissens begag- nande under viss tid och översänder detta till vederbörande hissägare eller brukare av hissen. Föreligger anmärkningar, anmodas vederbörande skrift- ligen att vidtaga åtgärder för att avhjälpa föreliggande felaktigheter. Är felaktigheterna från driftsäkerhetssynpunkt av mindre betydelse, brukar tillståndsbevis ändock utfärdas, vartill dock yrkesinspektören vanligen fogar det villkoret att åtgärder vidtages inom viss tid.

Hissanläggningen skall därefter underkastas regelbundet återkommande revisionsbesiktning. Revisionsbesiktning kan dessutom påfordras, då sär- skilda skäl för sådan finns. Intyg över revisionsbesiktning överlämnas till arbetsgivaren och insändes till yrkesinspektionen, där granskning av inty— get och utfärdande av nytt tillståndsbevis sker på samma sätt som vid första besiktning.

Giltighetstiden för efter första besiktning eller revisionsbesiktning utfär- dat tillståndsbevis bestämmes därav, att hiss där personbefordran är till- låten skall ånyo besiktigas senast ett år och annan hiss senast två år efter närmast föregående besiktning, såvida icke yrkesinspektören funnit skäl föreskriva kortare eller medgiva längre tid mellan besiktningarna.

Besiktningsintygen och tillståndsbevisen utskrives på blanketter enligt fastställda formulär.

Ärenden rörande hissar i bostadshus, fartyg m. m., där arbetarskydds- lagen ej äger tillämpning, samt ärenden angående gruvhissar, som faller under bergmästarnas tillsyn, behandlas icke av allmänna yreksinspek- tionen.

För s. k. byggnadshissar, vilka faller under yrkesinspektionens tillsyn, gäller i arbetarskyddsstyrelsens bygganvisningar angivna, särskilda be- stämmelser rörande besiktning m. 111. Av dessa framgår bl. a., att tillstånd från yrkesinspektionen att uppföra sådan hiss ej behöver inhämtas samt att intyg över utförda besiktningar ej behöver insändas till yrkesinspek- tionen. Sådant intyg skall dock om möjligt förvaras på ifrågavarande bygg- nadsplats och skall på begäran företes för inspekterande tjänsteman. Emel- lertid är det inom vissa yrkesinspektionsdistrikt praxis, att intyg över besiktningar av byggnadshissar, där personbefordran är tillåten, insändes. till yrkesinspektionen för granskning. Med stöd av denna utfärdas på sätt ovan angivits tillståndsbevis för hissens begagnande under tiden fram till'

"nästa besiktning, vilken normalt skall utföras inom 6 månader efter när- mast föregående besiktning.

Vid lastning och lossning av fartyg använda nytinrättningar såsom kra- nar o. (1. samt lyftredskap faller, såvida de icke tillhör fartygs utrustning, under yrkesinspektionens tillsyn. Enligt gällande bestämmelser skall de underkastas första besiktning, innan de första gången tages i bruk, och därefter revisionsbesiktning minst var tolfte månad, såvida icke yrkes- inspektören föreskrivit förkortning eller medgivit förlängning av denna tid. Intyg över besiktningar av lyftinrättningar (däremot ej av lyftredskap) skall insändas till vederbörande yrkesinspektör. Till intyg över första besiktning är ofta fogade ritningar och hållfasthetsberäkningar. Samtliga handlingar genomgås av tjänsteman på distriktet. Föreligger inga anmärk- ningar —— eller åtminstone inga allvarligare sådana — mot lyftinrättningens utförande, medgiver yrkesinspektören dess begagnande, varvid förutsättes att eventuellt påfordrade ändringsätgärder snarast vidtages. Särskilt till- ståndsbevis för lyftinrättningens begagnande utfärdas dock icke.

För inom industrien m. m. använda nytinrättningar såsom kranar, tra- verser, telfrar, lyftblock, spel 0. d. tillämpas i övervägande antalet fall beträffande besiktningarna och behandlingen av till yrkesinspektionen inkomna besiktningsintyg samma regler, som angivits i föregående stycke, ehuru det icke finnes någon generell bestämmelse att besiktningsintyg skall insändas till yrkesinspektionen. Till yrkesinspektionen inkommer även åtskilliga intyg över besiktning av lyftredskap (även sådana som användes vid lastning och lossning av fartyg). Besiktningsintygen för lyftanord- ningarna och lyftredskapen på varje arbetsställe skall av arbetsgivaren förvaras lätt tillgängliga.

För vid husbyggnadsarbete använda lyftinrättningar gäller liksom för byggnadshissar, att besiktningsintyg icke behöver insändas till yrkesin- spektionen. Det förekommer emellertid, att intyg över besiktning av t. ex. större byggnadskranar, speciellt sådana mot vilka mera väsentliga anmärk- ningar från arbetarskyddssynpunkt föreligger, av hesiktningsmännen insändes till yrkesinspektionen. För samtliga besiktningspliktiga lyftan- ordningar på en byggnadsplats skall dock besiktningsintygen förvaras av arbetsgivaren, om möjligt på byggnadsplatsen, och på begäran företes för yrkesinspektionens tjänstemän.

Kätting för nytändamål skall, i de fall andra bestämmelser ej är till- lämpliga, besiktigas enligt särskilda normer (SMS 1546), enligt vilka insän— dande av besiktningsintygen till yrkesinspektionen dock ej fordras.

För stubbrytare som huvudsakligen användes såsom lyftanordning gäller beträffande besiktning och intyg häröver samma som ovan angivits för inom industrien använda _lyftinrättningar.

För linbanor för personbefordran behöver besiktningsintyg ej insändas

till yrkesinspektionen, men intygen skall förvaras vid linbanan och på begäran företes för yrkesinspektionens tjänstemän.

I samtliga fall bevakas, att begärda åtgärder av betydelse för säkerheten verkligen vidtages.

Överväganden och förslag

I de likalydande motionerna I: 520 och II: 689 till 1956 års riksdag utta— lades, att ifrågavarande besiktningskontroll medför ett omfattande och tidsödande arbete för yrkesinspektionen. Vidare framfördes betänkligheter mot systemet med enskilda besiktningsmän, bl. a. emedan dessa på grund av ersättning från uppdragsgivaren komme att stå i viss beroendeställning till denne. Motionärerna framhöll önskvärdheten av en specialinspektion för hissar och ångpannor, antingen som en avdelning under yrkesinspek- tionen eller som en fristående inspektion. Vid ett eventuellt förstatligande skulle den inkomst, som nu uppbäres av enskild, i stället tillfalla statsver- ket. Kontroll och besiktning borde handläggas och slutföras av en och samma institution, som också skulle ha tillståndsgivningen om hand. I motionerna begärdes utredning i frågan.

Statsutskottets majoritet anförde i fråga om dubbelkontrollen (utl. 1956: 147) att, enligt vad utskottet under hand inhämtat från arbetar- skyddsstyrelsen, denna sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på den berörda frågan och att utskottet vid sådant förhållande icke fann anled— ning biträda motionärernas yrkande om särskild utredning. Riksdagen avslog i enlighet härmed de två motionerna. Sedan arbetarskyddsverkets organisationsutredning tillsatts, har arbetarskyddsstyrelsen emellertid ej ansett lämpligt att taga upp denna fråga till separat behandling.

Vi har ej funnit frågan om förstatligande av besiktningsverksamheten ingå i våra direktiv. Däremot har vi haft anledning att studera, vilket arbete det nuvarande kontrollsystemet medför för yrkesinspektionen.

Vid den i kap. 1 redovisade frekvensundersökningen visade det sig, att en betydande del av arbetstiden på expeditionerna åtgick till att behandla ärenden angående tryckkärl och lyftanordningar, nämligen i genomsnitt för den tekniska personalen 10 %, för expeditionsföreståndaren 18 % och för skrivpersonalen 10 %. Vad angår den tekniska personalen var belast— ningen särskilt märkbar för förste distriktsingenjörerna i 21 lönegraden (23,5 %) och för distriktsingenjörerna (12 %).

Arbetet för kanslipersonalen består framför allt i att anteckna inkomna besiktningsintyg i horisontalkortregistret samt skriva ut tillståndsbevis och förelägganden. Dessutom bevakas genom ett system med olikfärgade >>ryt— tare» i registret, att besiktningsintyg inkommer inom föreskriven tid. Om ett intyg dröjer, skickas en påminnelse till arbetsgivaren om att besiktning måste ske.

I yrkesinspektionens verksamhetsberättelse för år 1958 anges följande siffror över antal registrerade anordningar och inkomna besiktningsintyg.

. Övriga Övr1ga . . .. Ångpannor tryckkärl Hissar lyftinrätt- ningar Antal registrerade ............... 112 080 129 504 12 800 76 000 Intyg över stor, resp. l:a besiktning * 958 2 515 1 325 6 298 Intyg över revisionsbesiktning . . . . 2 3 423 2 2 042 9 424 32 837

Anm. 1) Därav under ångpanneföreningamas kontroll: ångpannor 6 680, övriga tryckkärl 21 587. 2) Ångpanneföreningarnas besiktningar är ej medräknade i antalet besiktningar.

Vi har låtit utföra en genomgång av samtliga skrivelser till arbetsgivare från yrkesinspektionen avseende tryckkärl och lyftinrättningar under ett— årsperioden 1/3 1957—28/2 1958. Materialet omfattade 339 skrivelser om tryckkärl och 3 878 skrivelser om hissar och andra lyftinrättningar. Därvid har en uppdelning skett med hänsyn till skrivelsernas innehåll. Det visade sig, att ej mindre än 92 % av skrivelserna rörande lyftinrättningar och 16 % av skrivelserna rörande tryckkärl uteslutande bestod av en, i vissa fall tryckt, standardskrivelse till arbetsgivaren med uppmaning att vidtaga åtgärder med anledning av de anmärkningar, som besiktningsman angivit i insänt besiktningsintyg. De insända intygen hade föranlett längre skri- velser i 3 % av lyftinrättningsfallen och i 12 % av tryckkär'lsfallen. I övrigt (5 resp. 72 %) rörde skrivelserna beviljande av dispens från bestämmel- serna i ångpannenormerna 111. fl. föreskrifter och av uppskov med besikt- ning jämte enstaka andra ärenden. Det visade sig sålunda, att yrkesinspek- tionens arbete med besiktningskontroll huvudsakligen utmynnar i —— för- utom bevakning av att besiktning sker — att hos arbetsgivaren under- stryka vikten av att besiktningsmannens anmärkningar iakttages i de fall [då anmärkningar anförts.

Enligt riksförsäkringsanstaltens officiella olycksfallsstatistik har anta- let invaliditetsfall på grund av olycksfall, som förorsakats av tryckkärl, under åren 1946—1954 utgjort i genomsnitt 8 ä 9 om året, medan under samma tid antalet hos yrkesinspektionen registrerade ångpannor sjunkit från 14 273 till 13 137 och antalet övriga kärl under tryck stigit från 16 132 'till 28 271. I fråga om hissar, kranar och andra lyftverktyg har antalet invaliditetsfall alltsedan 1939 hållit sig konstant, ca 110 om året. Antalet "lyftanordningar torde ha åtminstone tredubblats sedan 1939, varför risken för svåra olycksfall ständigt minskat. Det finns icke någon motsvarande statistik för olycksfall som ej medfört invaliditet.

Vi har diskuterat frågan om besiktningskontrollen med yrkesinspektö- rerna. Dessa önskade i stort sett ha kvar den nuvarande kontrollen. Olika skäl härför angavs. Huvudvikten lades vid den olycksfallsförebyggande effekten. Vidare anfördes, att intygsgranskningen ger möjligheter att

bedöma besiktningsmännens sätt att utföra sitt arbete samt att det ges större eftertryck åt anmärkningarna i besiktningsintygen och över huvud taget mer stadga åt besiktningsförfarandet genom att yrkesinspektionens ställning i sammanhanget betonas genom insändande av intyg och därav föranledda åtgärder. Slutligen framfördes svårigheterna att med erforderlig noggrannhet okulärbesiktiga ifrågavarande anordningar vid inspektion.

Det är i och för sig naturligt, att stor vikt lägges vid säkerheten just i fråga om tryckkärl och lyftanordningar. När det gäller ångpannor, kan ju en explosion få mycket omfattande och svåra följder. Hissarna, framför allt personhissarna, intar i viss mån en särställning i jämförelse med andra maskiner och bör närmast jämföras med andra transportanordningar för människor. I fråga om både ångpannor och hissar gäller, att riskerna numera minskat till följd av säkrare konstruktioner. Vi anser det dock fortfarande föreligga starka skäl för att iakttaga särskild försiktighet vid dessa anordningar, varför det är angeläget att gällande regler om besikt- ning och provning iakttages. Däremot synes oss den extra kontrollåtgärd, som yrkesinspektionens befattning med intygen innebär, numera kunna avvaras. Nyttan av denna kontroll måste nämligen vägas mot den arbets- belastning som den medför. Med hänsyn till vad som framkommit om arten och omfattningen av yrkesinspektionens intygsgranskning anser vi, att tjänstemännens tid skulle kunna utnyttjas på ett för arbetarskyddet. mera effektivt sätt genom flera arbetsplatsbesök.

I fråga om besiktningsmännen vill vi framhålla Vikten av att kraven på deras kompetens hålles på en hög nivå, vilket även i allmänhet kan sägas vara fallet f. n. I vissa fall synes emellertid behörighet ha meddelats trots. tveksamhet om vederbörandes kvalifikationer. Detta gäller framför allt sådana delar av landet, där långa avstånd och dåliga kommunikationer försvårar anlitandet av besiktningsmän från annan ort. Vi har emellertid erfarit, att arbetarskyddsstyrelsen har denna fråga under övervägande och avser att utfärda generella regler om villkor för erhållande av behörighet. Därvid synes även viss åldersgräns böra införas. Om besiktningsmännen missköter sina uppgifter, bör naturligtvis behörigheten dragas in. Vad gäller besiktningsmän för lyftanordningar inom byggnadsindustrien har styrelsen sökt tillgodose behovet av kunniga besiktningsmän genom att medverka vid av Sveriges Byggnadsindustriförbund anordnade kurser med skriftliga slutprov.

Vi föreslår, att den kontroll av ångpannor och hissar, som samman- hänger med de till yrkesinspektionsdistriktens expeditioner insända besikt— ningsintygen och som sker på dessa, slopas. Arhetarskyddsstyrelsen bör upphäva alla föreskrifter om att besiktningsintyg skall insändas till all- männa yrkesinspektionen samt vidare lämna instruktioner av innehåll, att ångpannor och hissar ej längre skall registreras i horisontalkortregistren. I stället bör tjänstemännen åläggas att vid inspektionsbesök stickprovsvis.

begära fram senaste besiktningsintyg eller på annat sätt kontrollera, att besiktningen skett inom föreskriven tid och att besiktningsmannens anmärkningar lett till avsedd åtgärd. Detta underlättas av att enligt 69 5— arhetarskyddskungörelsen besiktningsintygen skall förvaras tillsammans— med arbetsställets inspektionsbok. I de fall, där anledning föreligger till tveksamhet om besiktningsmannens sätt att utföra sitt arbete, bör tjäns- temannen skärpa den på fältet företagna kontrollen. Denna synes för övrigt bättre ägnad att avslöja brister hos besiktningsmännen än gransk- ningen av intyg, eftersom det i och för sig ej framgår av intyget, om besikt— ningen utförts på fullt godtagbart sätt.

För att underlätta identifieringen av olika ångpannor bör emellertid, i vart fall tills vidare, reglerna i ångpannenormerna om anmälan av ny ångpanna, registrering och stämpling samt anmälan om flyttning av panna kvarstå.

I fråga 0111 hissarna anser vi det vara av stort värde, att yrkesinspektio- nen bereds tillfälle att granska ritningarna, innan en ny hiss uppföres. Det moment i kontrollen, som består i att yrkesinspektören lämnar medgivande att uppföra hiss, bör alltså kvarstå.

Vad gäller de efter besiktning utfärdade tillståndsbevisen för hissens begagnande under viss tid synes det redan under nuvarande förhållanden vara mindre tillfredsställande, att sådana utfärdas av yrkesinspektören endast på grundval av det andrahandsmaterial, som ett besiktningsintyg utgör. Det måste vara riktigare, att beviset utfärdas av den person, som verkställt besiktningen, och vi föreslår, att så skall ske. Med hänsyn till att besiktningsmännen ej är offentliga tjänstemän bör den utfärdade hand— lingen ej ha formen av ett tillståndsbevis utan i stället utgöras av ett intyg enligt av arbetarskyddsstyrelsen fastställt formulär, innebärande en för- säkran att enligt besiktningsmannens uppfattning med hänsyn till säker- heten hinder ej möter för hissens användande intill angivet datum. Ett sådant intyg bör naturligtvis ej utfärdas, om anmärkning av betydelse för hissens säkerhet föreligger. I dylikt fall bör besiktningsmannen begära, att han inom viss tid skall få underrättelse huruvida rättelse skett. Om så är fallet, utfärdas intyget. Eljest bör förhållandet anmälas för yrkesinspek- tionen, som har att vidtaga erforderliga åtgärder. Besiktningsmannen skall alltså ej behöva ånyo besöka arbetsstället före nästa ordinarie besiktning.

Besiktningsmännen bör åläggas att omedelbart anmäla för yrkesinspek- tionen samtliga fall där de anser det nödvändigt med förbud eller föreläg- gande enligt 53 & arbetarskyddslagen.1 Även i övrigt bör de vid behov vända

1 Anm. Enligt hissanvisningarna skall besiktningsmannen, om felaktighet, som kan medföra fara för olycksfall, upptäckes vid revisionsbesiktning, med angivande av skälen därför förbjuda hissägaren att hålla hissen upplåten till begagnande, till dess felet avhjälpts och åtgärden blivit godkänd av besiktningsmannen. Sålunda meddelat förbud äger hissägaren underställa veder- börande yrkesinspektörs prövning, men detsamma skall lända till efterrättelse intill dess annor- lunda förordnas. Denna bestämmelse har ytterligt sällan tillämpats.

sig till yrkesinspektionen för att få erforderligt stöd i sin verksamhet. Det kan vara lämpligt att samla dem till konferenser distriktsvis för att disku- tera uppkommande problem.

Vad ovan sagts rörande ångpannor och hissar avser vi även skola i före— kommande fall gälla andra tryckkärl och lyftanordningar.

Det av oss förordade systemet hör till en början betraktas som en för- söksverksamhet. Om det skulle inträffa, att olycksfallen vid användande i arbetet av tryckkärl och lyftanordningar påtagligt ökar, och det kan göras åtminstone sannolikt, att detta beror på det av oss förordade upphävandet av ifrågavarande intygskontroll, kan detta vara ett skäl att återgå till tidi— gare ordning.

Någon ändring i 33, 35, 36 och 39 55 arbetarskyddskungörelsen anser vi ej erforderlig ens om det av oss förordade systemet slutligt genomföres. Straffbestämmelsen i 72 5 första stycket i kungörelsen beröres ej av vad vi här förordat. Eftersom det finns specialfall (gruvhissarna), där intygs- insändande fortfarande bör ske, ävensom framdeles kan uppkomma ytter— ligare sådana fall, där skäl kan anses föreligga att föreskriva insändande (t. ex. reaktorkärl), bör ej heller ändring ske i 72 å andra och tredje styc- kena. Det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att vidtaga erforderliga ändringar i de bestämmelser på berörda områden, som styrelsen utfärdat eller eljest godkänt.

Om våra förslag genomföres, bör samtliga arbetsgivare, som har tryck- kärl eller lyftanordningar registrerade hos yrkesinspektionen, underrättas om det ändrade kontrollsystemet genom en cirkulärskrivelse, vari vikten av att beakta besiktningsmännens anmärkningar inskärpes. Det bör även övervägas att omarbeta intygsformulären, så att av dessa tydligt framgår, vilka skyldigheter arbetarskyddslagen ålägger arbetsgivarna i förevarande avseenden. Därvid bör framhållas, att underlåtenhet att vidtaga åtgärder, som må anses ha varit erforderliga, kan leda till skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren likaväl i dessa fall som när det gäller arbetarskyddslagens tillämpning i fråga om tekniska anordningar i övrigt.

SJUNDE KAPITLET

Övriga förslag rörande expeditionsarbetet

För att vi skulle få ett underlag för bedömande av möjligheterna att ratio— nalisera expeditionsarbetet har i samarbete med statens organisations- nämnd verkställts en i kap. 1 redovisad frekvensundersökning för att fast- ställa tidsåtgången vid olika arbetsmoment i arbetet på expeditionerna. Dessutom har utredningens expert och sekreterare deltagit i en inom ar- betarskyddsstyrelsen i anslutning till utredningsarbetet företagen genom- gång av arbetsrutinen vid samtliga distriktsexpeditioner. Dessa undersök- ningar har avsett såväl de inspekterandes expeditionsarbete som biträ- denas.

De sålunda verkställda undersökningarna har givit vid handen, att ex- peditionsarbetet är starkt splittrat. Endast ett fåtal av de inspekterandes expeditionsgöromål har sådan omfattning, att man genom att slopa eller förenkla dem kan uppnå en effekt, som skulle kunna vara av nämnvärd betydelse för att öka den för fältarbete disponibla tiden. Den arbetsuppgift, som från denna synpunkt betyder mest, utgöres av den besiktningskontroll, som vi behandlat 1 kap. 6. Där föreslår vi, att den förefintliga dubbelkon- trollen av säkerheten vid tryckkärl och lyftanordningar skall upphöra. Vid sidan av vad som sålunda behandlats i ett särskilt kapitel torde vikten av de skilda arbetsmomenten ej vara så betydande, att det finns anledning att ta upp dem till detaljgranskning i vårt betänkande. Inom arbetarskydds- styrelsen pågår f. 11. utarbetande av en arbetsordning med nya tjänstgörings- föreskrifter för yrkesinspektionens tjänstemän. Vi har därför i detta av— snitt funnit det tillräckligt att visa på vissa detaljer, där det synes finnas särskild anledning att uppdraga nya riktlinjer.

Som utgångspunkt för rationaliseringsarbetet i fråga om arbetsrutinen på expeditionerna bör gälla, att de inspekterande tjänstemännen i görli- gaste mån bör frigöras för fältarbete. För att uppnå detta mål bör följande tre vägar anlitas.

1. De inspekterandes expeditionsarbete rationaliseras.

2. Vissa arbetsuppgifter överföres till kanslipersonalen.

3. Kanslipersonalens arbete rationaliseras så att den får tid att utföra de överförda arbetsmomenten. I fråga om rationalisering av den inspekterande personalens expeditions- arbete bör följande åtgärder övervägas.

a. Utarbetande av formulär till de vanligast förekommande anvisningar- na i anledning av inspektionsbesök jämte övriga vanliga skrivelser. Hos arbetarskyddsstyrelsen finns visst material för en sådan formulärsamling, då styrelsen infordrat kopior av samtliga skriftliga inspektionsanvisningar under ett år från alla yrkesinspektionsdistrikt. Arbetet bör eventuellt kunna utföras av för ändamålet inkallad distriktspersonal.

b. Utarbetande av anvisningar angående arbetarskyddssynpunkter vid projektering av fabriksbyggnader e. (1. och vid granskning av ritningar där- över. Detta arbete har för flera år sedan påbörjats inom arbetarskyddssty- relsen men har på grund av den stora arbetsbelastningen ej blivit slutfört. Avsikten är att dessa anvisningar skall behandla arbetarskyddssynpunk- ter på t. ex. planering av byggnadstomten, byggnadens yttre anordnande, trappuppgångar och utrymningsvägar, arbetslokaler, maskin- och pannrum, personalrum samt belysning, ventilation och uppvärmning. Om arkitekter och andra redan från början hade kännedom om yrkesinspektionens krav i sådana hänseenden, skulle nämligen den ritningsgranskning, som sker på distrikten, förmodligen kunna ske betydligt snabbare. I varje fall skulle en sådan sammanfattning av vad som bör beaktas vid ritningsgranskningen väsentligt underlätta denna. Även här synes böra övervägas att inkalla personal från distrikten för att slutföra utarbetandet av anvisningar.

c. Ökat användande av stenografer och dikteringsmaskiner. Det har fram- kommit, att man på de skilda distrikten har olika uppfattning om värdet av stenografikunniga biträden. Medan biträdena på vissa distrikt genom- gående utnyttjas som stenografer, förekommer detta på andra distrikt en- dast i liten omfattning eller icke alls, bl. a. därför att de inspekterande tjänstemännen ej har vana vid detta sätt att arbeta. Vi anser, att denna fråga bör noga följas. Det kan t. ex. vara skäl att vid de av arbetarskydds- styrelsen anordnade kurserna för personalen lämna instruktion om när det är praktiskt att diktera skrivelser och annat och hur sådan diktamen bör tillgå. Särskilt bör beaktas, att det ofta är fördelaktigt att diktera före- drag, vilka därigenom ofta får en ledigare formulering. _— Dikterings- maskin förekommer f. 11. på ett enda distrikt. Det torde ej vara möjligt att generellt uttala, om det skulle vara rationellt att förse alla distrikt med sådana maskiner. Vi föreslår emellertid, att det försöksvis genomföres på åtminstone ytterligare något distrikt, där biträdena ej kan stenografera.

d. Rationalisering av utnyttjandet av facktidskrifter o. d. Här vill vi er— inra om vårt förslag i del I av betänkandet om inrättande av en biblioteks— assistenttjänst hos styrelsen. Om tidskrifter på det tekniska området följ— des centralt och kontinuerligt, skulle distriktens tjänstemän slippa läsa artiklar av mindre intresse och i stället kunna koncentrera sig på det, som från biblioteket angivits vara av särskilt Värde för deras arbete. Även på annat sätt skulle enligt vad vi framhållit tid sparas genom inrättande av en sådan tjänst.

I övrigt synes det föreligga anledning att undersöka varför interna sam- tal tar så förhållandevis lång tid i anspråk. Visserligen kan det antas, att rådgivning till nyanställda och från högre befattningshavares sida till under- ställd personal sker i större omfattning inom yrkesinspektionen än inom många andra statliga verksamhetsområden, men även med beaktande där- av är de vid frekvensundersökningen framkomna siffrorna höga enligt upp- gift från organisationsnämnden.

Vad angår överförande av göromål till kanslipersonalen bör principen vara, att allt arbete, som kan utföras av biträdena, också skall göras av dem. Vi vill särskilt peka på sådant som att ta fram och sortera tillbaka akt— material samt uppsättande av enkla skrivelser efter kortfattat besked.

När det gäller kanslipersonalens arbete, synes en ej obetydlig minskning av arbetet med månads- och årsstatistiken kunna ske genom anlitande av rationella metoder för insamlande av primärmaterialet. Här bör beaktas möjligheten till omredigering av registerkort, dagböcker och primäruppgif- ter. I övrigt vill vi framhålla behovet av effektiva, maskinella hjälpmedel. Sålunda bör elektriska skrivmaskiner anskaffas i de fall, där arbetet ord- nats så att ett biträde huvudsakligen ägnar sig åt maskinskrivning eller där det föreligger stort behov av att skriva ut stenciler eller att ta många genomslag av det som skrivs. Däremot anser vi det icke nödvändigt med dupliceringsmaskiner på distrikten. Det hittills tillämpade systemet, vilket innebär att distrikten skriver ut erforderliga stenciler och skickar till arbe- tarskyddsstyrelsen för dragning, synes fungera fullt tillfredsställande. I frå- ga om kopieringsapparater måste noggranna kalkyler rörande lönsamhe— ten företas, eftersom kostnaderna för varje kopia i regel blir rätt höga.

ÅTTONDE KAPITLET

Utnyttjande av yrkesskadeanmälningar och förande av yrkesskadestatistik

Enligt kungörelsen den 8 oktober 1954 (nr 631) angående anmälan om yr- kesskada skall i fråga om den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen anmä- lan om sådan yrkesskada, som medfört eller skäligen kan antagas medföra rätt till sjuk- eller hempenning enligt lagen om allmän sjukförsäkring eller ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, av arbetsgivaren an- mälas till den allmänna sjukkassa, i vilken den skadade är försäkrad, från- sett vissa undantagsfall, där anmälan skall ske till vederbörande yrkes- skadeförsäkringsinrättning. Detta innebär, att s. k. hagatellskador, d. v. s. lindriga skador som endast kan föranleda sjukvårdsersättning från allmän sjukkassa, ej skall anmälas. Anmälan skall göras i två exemplar utom i vad gäller färdolycksfall. Vid skogs- och flottningsarbete skall dock även färdolycksfallen anmälas i två exemplar. Det ena exemplaret (eller vid för— säkring i socialförsäkringsbolag motsvarande uppgifter) samlas efter hand hos riksförsäkringsanstalten. Det andra exemplaret skall av sjukkassan omedelbart vidarebefordras till vederbörande yrkesinspektör eller special- inspektör inom yrkesinspektionen eller, i fråga om skeppstjänst, till sjö- fartsstyrelsen.

Dessa bestämmelser skiljer sig avsevärt från vad som gällde före 1955. Bl. a. förelåg då anmälningsskyldighet även i fråga om bagatellskador. I tabell 9 har intagits uppgifter om antal inkomna anmälningar enligt äldre och nuvarande regler.

Den betydande skillnaden i siffrorna för riksförsäkringsanstalten m. fl. för 1954 och 1955 kan delvis förklaras med de ändrade bestämmelserna men torde också bero på att tveksamma och lindriga fall icke anmäls i samma utsträckning som tidigare. Det ekonomiska intresse, som den ska- dade tidigare hade av att en skada anmäldes såsom yrkesskada, är nämli- gen numera ringa eller obefintligt när det gäller lättare skador, eftersom sjukförsäkringen under en samordningstid av i regel 90 dagar ger samma förmåner, oavsett om yrkesskada eller sjukdom av annan anledning före- ligger.

Det är av intresse att notera, att nedgången i fråga om antalet anmäl- ningar till yrkesinspektionen ej tillnärmelsevis är lika stor som i fråga om anmälningarna till försäkringsinrättningarna. Den alltjämt förefint-

Antal inkomna anmälningar (olycksfall + yrkessjukdomar resp. fr. o. m. 1955 yrkesskador) År riksförsäk- allmänna s ecial— kommunal

ringsanstal- yrkesinspek— inspekt" er tills n Summa

ten m. fl. tionen p or y 1950 ................ 301 385 122 671 25 320 110 623 158 614 1951 ................ 298 387 119 540 27 762 19 213 156 515 1952 ................ 284 179 112 425 29 524 17 895 149 844 1953 ................ 273 223 100 397 25 910 7 356 133 663 1954 ................ 279 546 101 074 27 725 6 946 135 745 1955 ................ 135 624 89 638 22 175 6 230 118 043 1956 ................ 136 007 96 093 21 074 6 599 123 766 1957 ................ 127 546 86 585 19 477 6 303 112 365 1958 ................ . . 84 629 17 832 5 699 108 160

1 Uppgift på antal yrkessjukdomar saknas.

liga skillnaden i antalet anmälningar, som inkommit till yrkesinspektio- nen resp. till försäkringsinrättningarna, beror på dels att färdolycksfallen, som uppgår till ca 12 000 å 14 000 för är, endast anmäles till yrkesinspek- tionen såvitt angär skogs- och flottningsarbete, dels oclc att vissa slag av arbeten (t. ex. skeppstjänst, statligt och kommunalt förvaltningsarbete, hushållsarbete) icke faller under yrkesinspektionens tillsyn. Yrkesskadeanmälan, som skall göras å särskild blankett, innehåller bl. a. uppgifter om tid och plats för skadans inträffande eller yppande samt skadeförlopp och vidtagna skyddsåtgärder ävensom huvudsaklig skade- orsak och skadad kroppsdel. Anmälningarna är av mycket stor betydelse för yrkesinspektionens arbete. I stort sett utnyttjas de på följande sätt. Efter inkomsten till distriktsexpeditionen sker en grovsortering. Svåra yr- kesskador och sådana skador, som eljest anses vara av särskilt intresse på grund av de erfarenheter de kan ge i fråga om olycksfallsorsaker och lämp- liga skyddsåtgärder, sorteras därvid ut för fortsatt behandling, medan övriga anmälningar buntas ihop och förvaras ett år, varefter de utgallras. De utsorterade anmälningarna eller med ledning av dessa ifyllda blanket- ter med erforderliga upplysningar om olycksfallet tages i regel med vid nästa inspektionsbesök på arbetsstället i fråga för att tjäna som hjälp- medel vid tillsynen. Särskilt beaktansvärda olycksfall resulterar vanligen i att besök snarast möjligt företages för närmare undersökning av det in- träffade. I förekommande fall samordnas denna undersökning med polis- undersökning. När särskild yrkesskadeundersökning utförts, skall till arbetarskyddsstyrelsen insändas en rapport, som kan tjäna till grund för att bedöma, om åtgärder bör vidtagas av styrelsen till undvikande i fram- tiden av liknande skador. Genom dessa rapporter hålles styrelsen å jour med behovet av generella anvisningar och andra åtgärder. Dessutom sam—

manställes de och publiceras fortlöpande i tidskriften Arbetarskyddet, var- igenom andra arbetsställen kan få kännedom om förefintliga risker.

På yrkesinspektionsdistrikten sker endast i undantagsfall någon statis- tisk bearbetning av yrkesskadeanmälningarna vare sig för enskilda arbets- ställen eller för viss näringsgren eller från andra utgångspunkter. I stället utnyttjas den av riksförsäkringsanstalten utarbetade yrkesskadestatistiken och den statistik, som föres på en del arbetsställen och i vissa fall samman- ställes av olika förbund och branschorganisationer (t. ex. Järnbruksförbun- det, Svenska gruvföreningen, Sveriges verkstadsförening, Byggnadsindu- strins byrå för arbetarskydd).

I samband med 1954 års yrkesskadeförsäkringslag uppdrogs nya riktlin- jer för den officiella sjukförsäkrings- och yrkesskadestatistiken av en sär- skilt tillkallad utredningsman, som avgav ett betänkande härom i augusti 1955. I fråga om yrkesskadestatistiken föreslogs, att det skulle utarbetas årsstatistik i två serier, den ena för att tillgodose försäkringsinrättningar- nas behov av underlag för avgiftsberäkningen och den andra för arbetar- skyddsorganens behov av vägledning i arbetet att minska yrkesskaderis- kerna. Genom denna uppdelning, som numera genomförts, vinnes att sta- tistikserien för arbetarskyddet, som bygger på de inkomna yrkesskade- anmälningarna och följaktligen omfattar även de s. k. samordningsfallen, kan komma fram med mindre tidsutdräkt, bl. a. därför att man i denna serie i större utsträckning kan nöja sig med en preliminär uppskattning av den invaliditetsgrad, som kommer att följa av yrkesskadan. På grund av svårigheter vid den företagna omläggningen av statistiken har riksför- säkringsanstaltens nya serie för arbetarskyddsändamål »Yrkesskador» hit- tills endast utgivits för åren 1955—1957, men det är anledning antaga, att den hädanefter skall kunna utges i närmare anslutning till redovisnings- året.

Denna nya yrkesskadestatistik är mer detaljerad än vad tidigare varit fallet, och den är givetvis av stort intresse i skyddsarbetet. Den bygger på en ny näringsgrensindelning, som infördes fr. o. m. 1955 och vilken beträf— fande huvud- och undergrupper överensstämmer med internationella re- kommendationer. Fr. o. m. 1960 har överensstämmelsen utsträckts till att omfatta även de 5. k. specialgrupperna. Eftersom yrkesinspektionens in- delning av arbetsställena ej sammanfaller med den av riksförsäkringsan- stalten använda, föreligger vissa svårigheter att direkt utnyttja siffermate- rialet. Vi vill i detta sammanhang rekommendera, att yrkesinspektionen övergår från den nu använda yrkesgruppering, som utarbetats av social- styrelsen år 1915 och som torde uteslutande förekomma hos den svenska yrkesinspektionen, till en näringsgrensindelning som tillåter såväl samord— ning med riksförsäkringsanstaltens yrkesskadestatistik som internatio— nella jämförelser.

Emellertid kan yrkesinspektionen ha nytta av statistik, som ej endast

ger de genomsnittliga siffrorna för en viss näringsgren (resp. undergrupp eller specialgrupp) utan som ger upplysning om yrkesskadefrekvensen vid enskilda företag. Vid ett enstaka företag torde, även om företaget är stort, tillfälligheter kunna medverka till att förefintliga risker utlöses i ett så- dant antal yrkesskadefall, att detta under ett år ger en skadefrekvens betydligt överstigande eller betydligt understigande medeltalet för den nä- ringsgren företaget tillhör. Om man inom yrkesinspektionen fortlöpande följer ett företags årsstatistiksiffror samt jämför dem inbördes och med motsvarande medeltal för näringsgrenen, torde dock värdefulla iakttagel- ser kunna göras. En sådan jämförelse skulle kunna ske utan större tids- utdräkt. Därvid observerade extremvärden kan i sin tur ge anledning till åtgärder från yrkesinspektionens sida. En serie höga frekvenssiffror för ett företag kan tyda på att där föreligger sådana brister i arbetarskyddet, som svårligen eller icke alls kan konstateras vid inspektioner. Det kan gälla exempelvis den utsträckning, i vilken för arbetarskyddet betydelse- fulla ordningsregler följes. En för ett företag för flera år i följd förelig— gande särskilt gynnsam statistik kan ge yrkesinspektionen anledning att ingående studera, hur man där uppnått så gott resultat. Därvid gjorda rön kan av yrkesinspektionen förmedlas främst till andra företag tillhörande samma näringsgren, i många fall också till företag inom andra närings- grenar.

Vid sidan av de relativt få företag, som har intern statistik, föreligger f. n. ingen sådan redovisning, som här avses. Detta uppmärksammades i det ovan angivna betänkandet, som innehöll ett förslag om att riksförsäk— ringsanstalten skulle tillhandahålla yrkesinspektionsdistrikten en årlig redovisning företagsvis av yrkesskadorna. Denna statistik borde _ åtmin- stone till en början — begränsas till företag med minst 20 årsarbetare, var- jämte vissa yrkesgrupper borde kunna helt uteslutas (detaljhandel, kon- tor, »tjänster»). Vid anmälan av betänkandet (proposition 1956: 1, V ht) upptog föredragande departementschefen icke detta förslag till närmare behandling. Det ansågs ankomma på riksförsäkringsanstalten att ytterli- gare överväga dithörande frågor. Någon lösning av problemet har emeller- tid hitintills icke åstadkommits. En av orsakerna härtill har varit, att den registernumrering, som socialförsäkringsbolagen använder för sina försäk- ringstagare och som för dessa arbetsgivares vidkommande figurerar i sta- tistikmaterialet, icke innehåller någon länsbeteckning eller annan beteck- ning, som ger upplysning om företagets belägenhet.

I detta sammanhang kan anmärkas, att den danska arbetarskyddslagen från 1954 innehåller en bestämmelse om att olycksfall av icke helt obetyd- lig karaktär och allvarliga olyckstillbud skall av företaget antecknas i dess inspektionsbok. Dessutom åligger det säkerhetstjänsten vid företag av den storlek eller art, att särskild säkerhetstjänst skall finnas, att utarbeta sta- tistik över yrkesskador, som medfört lägst tre dagars frånvaro.

Vi har övervägt olika metoder att få fram uppgifter rörande yrkesskade— frekvensen inom särskilda företag. De möjligheter, som står till buds, ut- göres av statistik förd av yrkesinspektionen, av riksförsäkringsanstalten eller av företagen själva. Vi anser, i anslutning till vad som framfördes i betänkandet angående sjukförsäkrings— och yrkesskadestatistik, att det vore mest rationellt om arbetet kunde utföras av riksförsäkringsanstalten, som ju ändå bearbetar primärmaterialet för statistiskt ändamål och därvid stansar hålkort med bl. a. de i detta sammanhang aktuella uppgifterna. Vad som skulle behövas är uppgifter om företaget, näringsgrenen, antalet yrkesskador, antalet arbetstimmar och frekvensen per 1 miljon arbetstim— mar. Enligt vad vi inhämtat kan man räkna med att kapaciteten hos den nya maskinutrustning, som anstalten nyligen beställt för att nedbringa kostnaderna för debiteringsarbetet, blir tillräckligt stor för att även kör- ning av materialet från dessa utgångspunkter skall kunna utföras. Vidare har i samband med debiteringen av arbetsgivaravgiften för bl. a. den all- männa tilläggspensionen samtliga arbetsgivare åsatts ett arbetsgivarnum- mer jämte numret å det län och den kommun, där arbetsgivaren är man— talsskriven. Därmed bortfaller i stort sett den svårighet i fråga om fördel— ning av statistikuppgifterna på yrkesinspektionsdistrikt, som var en av anledningarna till att det i betänkandet framlagda förslaget om en före- tagsvis lämnad yrkesskaderedovisning ännu ej medfört något resultat. Det föreligger fortfarande vissa svårigheter i fråga om företag, vilkas verksam- het sträcker sig över flera län, men dessa svårigheter är ej av den arten, att de kan anses utgöra något hinder mot att få fram ifrågavarande sta- tistiska uppgifter.

Vi finner det sålunda önskvärt, att riksförsäkringsanstalten årligen till- handahåller arbetarskyddsverket uppgifter om yrkesskadefrekvensen inom enskilda företag. I likhet med den ovannämnde utredningsmannen anser vi det befogat att utesluta vissa näringsgrenar och att göra vissa begräns- ningar i fråga om företagens storlek. I sistnämnda avseende synes en gräns av 40 000 arbetstimmar (ca 20 årsarbetare) vara lämplig. En sådan sta- tistik skulle komma att omfatta mellan 10 000 och 15 000 företag. Det bör dock övervägas att under det första året, medan en praktisk arbetsmetod utprövas, begränsa antalet ytterligare. Närmare riktlinjer för redovisningen torde få utarbetas av riksförsäkringsanstalten i samråd med arbetarskydds- styrelsen. Vi vill förutskicka, att vi ej avsett att anstalten skall påbörja redovisningsarbetet innan den maskinutrustning, som nu beställts, levere- rats. Enligt uppgift skall denna leverans ske i slutet av år 1961.

Även den form av statistik vi nu förordat blir, liksom vad som är fallet med den nuvarande officiella yrkesskadestatistiken, behäftad med den bristen, att bagatellskadorna — vilka från profylaktisk arbetarskyddssyn- punkt ofta är betydelsefulla _ icke blir beaktade. Denna olägenhet, som är en följd av primärmaterialets begränsning, är dock ej av sådan bety-

delse, att den påverkar vårt här avgivna förslag. Ej heller finner vi den förut berörda omständigheten att, där författningsenlig skyldighet före- ligger att anmäla yrkesskada, anmälningsskyldigheten till viss del ej full- göres, vara av avgörande betydelse härvidlag.

Yrkesinspektionens personal bör icke syssla med statistisk bearbetning i egentlig mening av yrkesskadeanmälningar. Därvid betraktar vi det ej som statistisk bearbetning i egentlig mening, om man under en viss period sorterar ut t. ex. alla olycksfall rörande en viss typ av skador, som blivit föremål för särskild uppmärksamhet. Även i sådana fall kan det emeller- tid vara anledning att överväga, om en mera omfattande undersökning med anlitande av statistisk sakkunskap —— t. ex. vid riksförsäkringsanstal- ten — bör företagas.

Den interna företagsstatistiken är av värde i det förebyggande skydds- arbetet, och yrkesinspektionen bör verka för införande av sådan statistik vid så många företag som möjligt. De främsta fördelarna med intern sta- tistik är att den ger snabba resultat, så att dagsläget kan följas kontinuer- ligt, att den kan göras mera detaljerad än den officiella statistiken, att även bagatellskadorna blir beaktade samt att den ger direkt stimulans till förebyggande åtgärder genom den olycksfallsundersökning, som måste ske i varje särskilt fall.

NIONDE KAPITLET

Kompetenskrav i fråga om den inspekterande personalen m. m.

F rågans bakgrund

Den första instruktionen för yrkesinspektionen (SFS 1890: 32) innehöll icke några krav på viss utbildning hos yrkesinspektörerna. År 1912 (SFS nr 253) infördes emellertid för yrkesinspektörerna och deras assisten— ter krav på teknisk högskola eller däremot svarande utbildning jämte vissa års praktik från sådan industriell verksamhet, som kunde anses äg- nad att utgöra lämplig förberedelse för befattningen i fråga. För att bli yrkesinspektör fordrades dessutom, att vederbörande tjänstgjort såsom assistent. Assistenttjänst finge, där särskilda omständigheter därtill föran- ledde, tillsättas även med sökande, som ej uppfyllde de angivna kompe- tenskraven. I fråga om yrkesinspektörstjänst infördes motsvarande undan- tag år 1949. I övrigt vidtogs beträffande kompetensfordringarna endast vissa smärre justeringar i en ändring är 1917 (SFS nr 954) samt i instruktio- nerna av år 1931, 1938 och 1949 (SFS 1931: 423, 1938: 697 och 1949: 429) i vad avser yrkesinspektörs-, assistent— och förste distriktsingenjörstjäns— terna. Sålunda utgick 1938 kravet på att yrkesinspektör skulle ha innehaft assistenttjänst. Utöver den begränsade eftergiftsmöjlighet, som låg i att kraven på examen från teknisk högskola eller motsvarande utbildning för de högre tjänsterna ej gällde, där särskilda omständigheter till annat för- anledde, infördes 1949 en vidgad möjlighet för de dåvarande yrkesunder- inspektörerna att erhålla distriktsingenjörstjänst. I gällande instruktion har, som i kap. 1 angivits, kompetenskrav behållits endast i fråga om yrkesinspektörstjänsterna, varjämte sådant uppställts för de nyinrättade byrådirektörstjänsterna. Detta bör ses mot bakgrund av att vid den översyn av verkens instruktioner, som skedde i anledning av införandet av den all- männa verksstadgan, kompetenskrav som regel ej ansågs böra upptagas i instruktionerna i fråga om andra tjänster än de som tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av myndigheterna. I övrigt borde verksledningarna ha frihet att avgöra kompetensfrågorna.

I tidigare utredningar har med avseende på de högre tekniska tjänsterna inom yrkesinspektionen aldrig ifrågasatts behovet av högskoleutbildning. I den senast framlagda utredningen om yrkesinspektionens organisation, nämligen arbetarskyddsutredningens betänkande, anfördes sålunda, att de högre befattningshavarna hos den allmänna yrkesinspektionen icke sällan

i sin verksamhet mötte skyddsproblem, vilkas lösande krävde sådana tek- niska insikter som i regel förvärvades endast genom studier vid teknisk högskola ( SOU 1955:41 s. 51 ). Till detta anförde departementschefen i propositionen 1956: 98, att allmänna yrkesinspektionens huvuduppgift vore av teknisk art och att det därför vore självfallet, att teknisk kompetens måste krävas av de inspekterande tjänstemän, som icke direkt avsetts för andra än tekniska uppgifter. Departementschefen hade därför icke något att erinra mot utformningen av de då gällande kompetensreglerna. Vid tillämpningen av dessa måste emellertid huvudvikten fästas vid den all- männa kompetensen, vilket innebure att långvarig praktik och visad dug- lighet kunde uppväga bristande examensmeriter. I enlighet därmed hade personer med endast lägre teknisk utbildning redan befordrats till tjänster i dåvarande 25 och högre lönegrader.I Departementschefen fann det natur- ligt, att denna utveckling, som helt överensstämde med gällande kompe- tensregler, fortsatte.

I fråga om de lägre tekniska tjänsterna har saken legat något annorlunda till. Tidigare fordrades för att kunna antagas till yrkesunderinspektör, att vederbörande hade teoretisk utbildning i maskin- och elektricitetslära, mot- svarande fordringarna i dåvarande övermaskinistexamen, samt grundliga praktiska insikter i den allmänna maskintekniken. Efter förslag av 1938 års arbetarskyddskommitté ( SOU 1946:88 s. 137 och prop. 1948: 184 s. 109 ) skärptes i 1949 års instruktion detta krav, så att yrkesunderinspek- tör normalt skulle ha avlagt examen vid högre tekniskt läroverk. I 1957 års instruktion behandlas av skäl som ovan nämnts icke frågan om kom- petenskrav för distriktsinspektörer.

Arbetarskyddsutredningen behandlade relativt utförligt frågan om kom- petenskrav för den lägre tekniska personalen. Utredningen kom till den slutsatsen, att kompetensföreskrifterna för yrkesunderinspektörerna borde bibehållas. Den i dåvarande instruktion angivna möjligheten att till högre tjänster befordra kunniga, intresserade och erfarna personer, även om de icke kunde åberopa sig på betygsmeriter, vilken redan utnyttjats av arbe- tarskyddsstyrelsen, borde, enligt vad utredningen uttalade, även i fortsätt- ningen beaktas. Utredningen fann vidare flera skäl tala för att vidga rekryteringsbasen för yrkesinspektionens personal genom att utnyttja per- soner med längre tids erfarenhet av industriellt arbete och verksamhet så— som skyddsombud eller eljest erfarenhet från aktivt deltagande i skydds- arbete. Bl. a. kunde sådana personer utan teoretiska studier som lett till ingenjörsexamen ha förvärvat tekniska insikter och sådana erfarenheter om arbetets organisation och skyddsmetoder, att de kunde användas som inspektionsförrättare inom sin egen och andra branscher, där likartade tekniska problem förekom.

1 Med uttalandet »högre lönegrader» avsågs, att en tjänsteman med läroverksingenjörsexamen och specialstudier vid teknisk högskola befordrats till 27 lönegraden.

Departementschefen hade icke heller på denna punkt något att erinra mot utformningen av då gällande kompetensregler. Även här syntes av- vägningen mellan praktiska och teoretiska meriter kunna ge till resultat, att sökande utan examen befunnes mest kvalificerad. Detta borde betrak— tas som ett helt reguljärt förfarande. Något visst antal tjänster borde så- lunda icke avdelas för tillsättning med oexaminerade sökande.

Vi har funnit det vara av intresse att undersöka, vilken kompetens som för närvarande innehas av de inspekterande tjänstemännen. Resultatet av denna undersökning redovisas i tabell 10. AV de fyra distriktsinspektö- rerna i gruppen »övriga» är en sjökapten, en student och en lantmaskinist, varjämte en saknar teoretisk utbildning och har antagits på grund av sin praktiska erfarenhet från verksamhet som bl. &. regionalt skyddsombud inom byggnadsindustrien. Vakanserna på distriktsingenjörs- och distrikts— inspektörstjänsterna beror på tillfälliga omständigheter, medan däremot vissa förste distriktsingenjörstjänster ej uppehålles på grund av bristen på högskoleingenjörer.

Frågan om tillsynens fördelning mellan de skilda befattningshavar- grupperna har ett nära samband med kompetensreglerna. Arhetarskydds- utredningen ansåg på denna punkt, att tj änstgöringsföreskrifterna i berörda delar borde utformas så, att hänsyn till arbetsställes storlek icke tillmättes sådan Vikt vid tillsynsarbetets fördelning, som dåvarande föreskrifter kun- de ge anledning till. De borde i stället leda till en noggrannare prövning av frågan, huruvida högre teknisk kompetens erfordrades för inspektion av ett visst arbetsställe. Denna prövning skulle kunna resultera i att i en del fall arbetsställen med större arbetarantal komme att tilldelas yrkes- underinspektör, varigenom de högre befattningshavarna kunde mera ägna sig åt sådana arbetsställen _ även mindre _ där tillsynen krävde högre tek— nisk utbildning.

Arbetarskyddsstyrelsen anförde i sitt utlåtande över utredningens för- slag, att det varit och vore styrelsens avsikt, att vid fördelning av arbets-

Tabell 10. Kompetensfördelning vid den allmänna yrkesinspektionen den 1 mars 1960

Tekn. Läro- Insti- inååiijör Tjänst hoåäleifla vel-elälsgg. intglålisjör (övei? Övriga Vakanta Summa mas 1— motsv. motsv. e. (1. nist) Yrkesinspektör .......... 1 1 1 1 Förste distriktsingenjör 23 lönegraden ........ 18 18 Förste distriktsingenjör 21 lönegraden ........ 12 3 1 6 22 Distriktsingenjör ........ 2 3 3 1 9 Distriktsinspektör ....... 26 8 6 4 4 48 Summa 41 31 11 10 4 11 108

ställena hänsyn skulle tagas icke bara till antalet anställda utan även till de skyddstekniska problemens svårighetsgrad. I regel hade dock yrkes— underinspektörerna tilldelats arbetsställen med högst 9 arbetstagare. Sty- relsen fann det nu lämpligt att ange gränsen till 19 arbetstagare, givetvis med möjligheter till modifikationer i ena eller andra riktningen.

Departementschefen hade intet att erinra mot vad som anförts av utred- ningen och i arbetarskyddsstyrelsens yttrande rörande fördelningen av till- synsuppgifterna mellan de inspekterande tjänstemännen.

I våra direktiv har angivits, att vi vid våra undersökningar rörande ar- betsrutinen vid yrkesinspektionen bör beakta såväl de i 1956 års proposi- tion angivna riktlinjerna för tillsynsarbetets fördelning mellan befattnings- havare med högre och lägre teknisk utbildning som vad i propositionen an- förts rörande kompetenskraven för yrkesinspektionens inspekterande per- sonal. Med anledning härav har arbetarskyddsstyrelsen varken lämnat nya föreskrifter rörande tillsynens fördelning i enlighet med sitt eget förslag därom eller fastställt kompetenskrav för de befattningshavargrupper, för vilka sådana icke upptagits i 1957 års instruktion.

Som framgår av vad ovan anförts, innebar 1957 års instruktion icke nå- got ställningstagande från Kungl. Maj:ts sida i fråga om behovet av kom- petens för andra än yrkesinspektörs- och hyrådirektörstjänsterna. Våra överväganden rörande kompetensfrågorna innebär dels prövning av lämp— ligheten av gällande föreskrift i instruktionen rörande yrkesinspektörs- tjänsterna, dels angivande av vilka riktlinjer arbetarskyddsstyrelsen enligt vår uppfattning i övrigt bör följa vid tillsättande av teknisk personal.

Kompetenskraven

Vid diskussionerna inom utredningen har ifrågasatts, om det är berättigat att i princip ha krav på examen från teknisk högskola eller däremot sva- rande kunskaper för yrkesinspektörerna och den högre tekniska persona- len i övrigt. Vi anser erforderligt, att sådant krav ställes beträffande de högsta tjänsterna inom allmänna yrkesinspektionen. Att här är fråga om s. k. reell kompetens framgår av orden »eller däremot svarande kunska- per», vilka kunskaper kan ha förvärvats genom självstudier eller annor- ledes. Vi vill däremot understryka, att enbart lång tids i och för sig väl vitsordad tjänstgöring på lägre tjänst ej utgör tillräcklig grund för be- fordran till de tjänster vi här avser. Vi har funnit lämpligt att relativt de- taljerat ange skälen för denna åsikt, därvid vi först behandlar yrkesinspek- törstjänsterna.

Till en början må framhållas, att vi sökt finna en objektiv metod att fastställa vilken kompetens den inspekterande personalen bör inneha. Där- vid har vi låtit utföra en i inledningen till del I av vårt betänkande om- nämnd specialundersökning, grundad på de skriftliga anvisningar, som 8—004914

under en viss tid lämnats efter inspektionsbesök. Det har emellertid visat sig icke vara möjligt att på denna väg nå resultat, som skulle vara ägnade att tjäna till ledning för ett objektivt bedömande av frågan. Den huvud- sakliga bristfälligheten hos undersökningen ligger däri, att en till synes enkel skriftlig anvisning ibland utgör en ytterst koncentrerad samman- fattning avlånga överläggningar i en komplicerad skyddsfråga. Vi har där- för i det följande begränsat oss till skäl, som framkommer vid en allmän analys av problemet och som har stöd i erfarenheten inom arbetarskydds- verket.

Vid prövningen av behovet av visst kompetenskrav beträffande yrkes- inspektörerna har vi att utgå från deras arbetsuppgifter. Deras huvudsak— liga åligganden kan härvid anges vara att trygga efterlevnaden av arbetar- skyddslagstiftningen, att — såsom det heter i ILO:s av Sverige ratificerade konvention ang. arbetsinspektion inom industri och handel — bistå arbets- givare och arbetare med råd och anvisningar beträffande lämpligaste sätt att efterkomma gällande bestämmelser samt att leda distriktets arbete.

Vissa föreskrifter i arbetarskyddslagstiftningen (t. ex. om arbetstid, krin- nors och minderårigas användande i arbete) är mycket precisa till sin innebörd och kan lätt övervakas genom en närmast polisiär verksamhet av vem som helst som har kännedom om bestämmelsernas innebörd. Över- vakandet av att dessa föreskrifter efterföljes är emellertid en relativt liten del av yrkesinspektionens arbete. Detta avser nämligen väsentligen tillsyn över att direkta åtgärder vidtages till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete. I kap. 3 har vi angivit, på vilket sätt tillsynen enligt vår åsikt bör utföras. Här vill vi därför endast erinra om att den huvudsakligen sker genom besök på arbetsställen och genom granskning av förslag till ny- och ombyggnader och nya arbetsprocesser.

Vid sin tillsynsverksamhet skall yrkesinspektörerna kunna både upp— täcka förefintliga ohälso- och olycksfallsrisker och ge råd och anvisningar om hur dessa risker skall elimineras på lämpligaste sätt. Detta är ibland ganska enkelt, och det är ingen svårighet att ge exempel på fall, där det tekniska kunnandet ej behöver vara särskilt stort. Det är emellertid ej hel- ler svårt att ange fall, där det erfordras högskolekompetens hos yrkesin— spektören. Han måste kunna sätta sig in i de mest skiftande arbetspro- cesser och till att börja med förstå om och i vad mån de kan medföra fara. Driftsledningen på de större industrierna utgöres oftast av högskole- ingenjörer med god branschkännedom. Det förväntas med all rätt, att yrkes- inspektören skall kunna diskutera tillverkningen och arbetsmetoderna med dem på jämbördig nivå. Flera skäl härför kan anföras. Det är ofta nöd- vändigt för att arbetsgivaren skall kunna få respekt för de råd och anvis- ningar yrkesinspektören lämnar. Det kan innebära en avsevärd tidsvinst, om den inspekterande genast förstår vad saken gäller. Slutligen torde ar- betstagarna kräva, att deras säkerhetsintressen tillgodoses av tjänstemän

med samma kompetens som innehas av arbetsgivarnas representanter. I vissa fall har icke heller en civilingenjör utan specialisering på det aktu— ella området någon möjlighet att lösa ett föreliggande skyddsproblem, utan specialister måste tillkallas. Det är kanske särskilt i dessa fall nödvändigt, att yrkesinspektörens tekniska kunnande är av så gedigen art, att han in- ser behovet av specialistmedverkan samt har möjlighet att följa med dis- kussionerna i ämnet och sätta sig in i de resultat specialisten kommer till.

Den svenska industriens utveckling under de senaste årtiondena har i mycket stor utsträckning skett genom omsättning i praktiken av den tek— niska vetenskapens framsteg. Därmed har också följt att produktionsför- farandena byggs på mera komplicerade och svårförståeliga processer. Detta orsakar ökade svårigheter att förutse med processerna eventuellt förknip- pade risker och finna lämpliga åtgärder till dessa riskers förebyggande. Behovet av högre teknisk allmänbildning hos åtminstone de högsta tjänste- männen vid yrkesinspektionen är därmed uppenbart. En standardsänkning av yrkesinspektionen skulle för arbetsmarknadens båda parter vara till skada och rubba dessa parters förtroende för inspektionen.

En annan väsentlig anledning till att av yrkesinspektören hör fordras förmåga att följa med vad som försiggår i produktionen är, att på honom ankommer den skälighetsprövning, som anges i 7 5 arbetarskyddslagen och som är grundläggande för omfattningen av arbetsgivarnas skyldigheter enligt lagen. Yrkesinspektören får icke nöja sig med att påpeka risker och ange, att de skall undanröjas, utan han måste även ge anvisning om hur detta skall ske. Därvid kan han icke heller inskränka sig till att lämna en »standardanvisning» i enlighet med arbetarskyddsstyrelsens generella an- visningar, utan han måste överväga standardanvisningens lämplighet un- der hänsynstagande till samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

Det bör för övrigt beaktas, att styrelsens generella anvisningar ej på långt när täcker det föreliggande behovet. Vi får på denna punkt hänvisa till vad vi anfört i del I av vårt betänkande i fråga om behovet av perso- nal på styrelsens tekniska byrå.

Det nu anförda kan synas ha avseende närmast på förfarandet vid en inspektion, och regelrätta inspektioner utgör icke någon större del av yr- kesinspektörens arbete. Men samma krav på förmåga hos denne att se ut- över den skyddstekniska detaljen till dess infogande i en komplicerad maskin eller arbetsprocess måste ställas i minst lika hög grad, om det gäller en konsultation eller ritningsgranskning på yrkesinspektörsnivån. Enligt 6 & arbetarskyddskungörelsen åligger det yrkesinspektör att skrift- ligen yttra sig över till honom för granskning insända förslag till ny—, om— eller tillbyggnad av arbetslokal m. m. Det förefaller oss uppenbart, att yrkesinspektör icke uppfyller sina åligganden, om han återsänder ett för- slag med ett meddelande att det icke kan godkännas utan att ange, efter vilka riktlinjer nödiga förbättringar bör ske. Denna vår uppfattning stri-

der icke mot vårt uttalande i kap. 3, att yrkesinspektionen icke skall ägna sig åt omkonstruktions— och omprojekteringsarbete.

Även för yrkesinspektörens arbetsledande uppgifter fordras i en hel del fall högskolekompetens. De är nämligen icke blott av rent administrativ art, utan yrkesinspektören skall även kunna såväl generellt som i det enskilda fallet vägleda personalen i dess tillsynsarbete.

Vad som här anförts om yrkesinspektörerna gäller även dessas ställföre- trädare. Vi finner dessutom skäl antaga, att antalet arbetsställen, där till— synen kräver tekniska kunskaper motsvarande högskolekompetens, är så stort, att varje distrikt bör ha åtminstone en högskoleingenjör utöver nämnda två. Det kan naturligtvis diskuteras hur många som erfordras. Härvid bör beaktas, att behovet av högskoleingenjörer inom yrkesinspek- tionen beror icke endast på antalet arbetsställen, som bör stå under till— syn av högskoleingenjörer, utan även på arbetsställenas art. I kap. 4 har vi behandlat frågan om specialisering av tillsynen till skilda branscher e. (1. och funnit, att inspektionsverksamheten fortfarande bör bedrivas inom distriktets ram. I det sammanhanget har vi emellertid betonat önskvärd- heten av en viss specialisering inom varje distrikt. Denna specialisering förutsätter ofta högre teoretiska kunskaper.

Frågan om vilket antal kvalificerade tjänstemän som erfordras samman- hänger även med rekryteringsspörsmålet. Det måste nämligen finnas ett tillräckligt urval av inom tjänsten tränade personer för befordran till yrkesinspektör och dennes ställföreträdare, eftersom det på innehavarna av dessa tjänster ställs höga krav i fråga om tekniskt kunnande och per- sonliga egenskaper. Härmed sammanhänger även utbildningsfrågan. Det finns nämligen icke någon examen eller allmän utbildningsanstalt, där man kan lära allt det som erfordras för att man skall bli en god inspektör vid yrkesinspektionen. Utöver den grundutbildning, som erhållits genom ingen— jörsexamen, erfordras ytterligare kunskaper, som här icke behöver upp— räknas. Icke ens rent tekniskt sett är ingenjörsutbildningen tillräcklig. Det behövs nämligen tekniska kunskaper även på andra områden än dem som varit föremål för studier under ingenjörsutbildningen. Arhetarskydds- styrelsen har sedan 1956 anslag för utbildningskurser för yrkesinspektio- nens tjänstemän och har också anordnat säväl allmänna utbildningskurser för nyanställda som fortbildningskurser inom vissa specialområden för äldre tjänstemän. Vidareutbildningen av yrkesinspektionens ingenjörer sker emellertid till största delen i tjänsten genom att erfarenheter och insikter förmedlas av kamrater och överordnade. Sådan fortbildning av personalen underlättas givetvis av att på distriktet finns ett visst antal högskoleingen- jörer. När tjänsteman med lägre utbildning i sin inspektionsverksamhet eller eljest träffar på ett problem, som han ej anser sig bemästra, hör han också ha möjlighet att vända sig till överordnad, som har tillräckliga in- sikter för att i det enskilda fallet ge erforderlig hjälp och instruktion.

Slutligen vill vi icke underlåta att påpeka, att det även för styrelsens tek- niska byrå är nödvändigt, att yrkesinspektionen har ett antal högt kvali- ficerade tjänstemän. Byråns tjänstemän rekryteras regelmässigt bland per— sonal från distrikten, eftersom det för arbetsuppgifterna på byrån fordras erfarenhet från inspektionsverksamhet. Byrån har vidare behov av att rö— rande bl. a. sina anvisningsförslag få utlåtanden från distrikten, som grundas på yrkesinspektörernas kännedom om aktuella förhållanden inom industrien. Med hänsyn till arbetsbelastningen på byrån måste yrkesinspek- tionen kunna företaga utredningar av olika slag åt den. (Det senare gäller även förberedande av ärenden, som hänskjutits till yrkesinspektionens kemi- och byggspecialister.) Slutligen skulle en alltför starkt minskad kompetens hos distriktens personal leda till ett ökat tryck på tekniska by— rån, vilket den saknar resurser att kunna möta. Den ringa utökning av den nuvarande tekniska byrån, som vi — utöver uppdelning av byrån i två byråer — föreslagit i del I av vårt betänkande, har skett med utgångs— punkt från att nu förefintlig kompetensnivå hos yrkesinspektionen i stort sett bibehålles. Utökningen skulle följaktligen alls icke vara tillräcklig för att tillgodose ett sådant ökat krav från yrkesinspektionens sida, som skulle uppstå vid ett väsentligt minskat antal högskoleingenjörer hos densamma.

Arhetarskyddsstyrelsen har, såsom vi tidigare berört, på grund av bris- ten på ingenjörer med examen från teknisk högskola nödgats uppge ford- ran på sådan examen såsom villkor för vinnande av anställning som distriktsingenjör inom yrkesinspektionen. Redan denna minskning av an- talet högskoleingenjörer uppväckte farhågor hos distriktscheferna. Med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter har vi dock funnit oss böra föreslå, att antalet tjänster, för vilka i princip bör krävas examen från teknisk högskola, minskas ytterligare något. För närvarande finnes 47 så- dana tjänster, nämligen 11 yrkesinspektörer, 11 förste distriktsingenjörer i lönegraden Ao 23, 7 i Ae 23, 11 i Ao 21 och 7 i Ae 21. Vi anser, att beho- vet skulle kunna täckas med sammanlagt 25 högskoleingenjörer utöver yrkesinspektörerna. Därmed skulle varje distrikt få två sådana tjänster och de mest arbetstyngda distrikten därutöver ytterligare en.

Med en sådan koncentrering av de mera kvalificerade arbetsuppgifter, som ovan föreslagna inskränkning av antalet högskoleingenjörer innebär, ökas kraven på högskoleingenjörerna. Det blir då synnerligen angeläget att på de för dem i princip avsedda tjänsterna få skickliga och för uppgif— ten väl lämpade personer. För att underlätta rekryteringen måste det där- för anses nödvändigt, att alla för högskoleingenjörer avsedda förste distriktsingenjörstjänster är placerade i lägst 23 lönegraden. Vi föreslår, att de sju förste distriktsingenjörstjänsterna i lönegraden Ae 21 flyttas upp i lönegraden Ae 23, vilket med utgångspunkt från 1959 års löner skulle kräva en ökning av yrkesinspektionens avlöningsanslag till icke-ordinarie

personal med ca 18 000 kronor. Vid anställningen bör därvid en högskole- ingenjör med erforderlig praktik i regel antagas som aspirant i Af 21 och efter högst 11/2 års tillfredsställande provtjänstgöring uppflyttas till Ae 23.

Till detta sammanhang hör även yrkesinspektörernas och deras ställföre- trädares lönevillkor. I denna del avser vi visserligen ej att lämna några direkta förslag, men eftersom frågan kan förmodas snart komma att aktua- liseras anser vi oss böra beakta den. Vi anser det uppenbart att de svårig- heter att besätta de högre tjänsterna, som arbetarskyddsstyrelsen redo- visat, beror både på den hittills tillämpade, för högskoleingenjörer med erforderlig praktik låga begynnelselönegraden och på den förhållandevis låga slutlönegraden, Frånsett detta anser vi yrkesinspektörernas arbets- uppgifter vara av sådan art och förenade med så stort ansvar, att yrkes- inspektörerna bör vara placerade i lönegraden B0 1. Därjämte är det så stor skillnad i det ansvar, som åvilar yrkesinspektörens ställföreträdare och övriga tjänstemän, att det framstår som oskäligt, att låta ställföreträdaren vara placerad i samma lönegrad, nämligen A 23, som vi nu föreslår för öv- riga högskoleingenjörer. Ställföreträdartjänsterna bör därför höjas till Ao 24, varvid tjänstebenämningen lämpligen ändras till biträdande yrkes- inspektör.

Det nu anförda innebär, att vi anser, att det enligt instruktionen i prin- cip gällande kunskapskravet för yrkesinspektör bör kvarstå samt att arbe- tarskyddsstyrelsen därutöver i sin tillsättningspolitik bör följa samma lin- jer i fråga om de av oss rekommenderade tjänsterna i 24 och 23 lönegraden. Däremot anser vi, att kompetenskrav av här avsedd art ej bör finnas för de tekniska tjänster, som enligt vårt förslag skulle vara placerade i högst 21 lönegraden. Vi finner sålunda lämpligt, att såväl förste distriktsingen- jörstjänsterna i Ao 21 som distriktsingenjörstjänsterna användes som be— fordringstjänster för särskilt dugliga distriktsinspektörer.

I arbetarskyddsutredningens betänkande förordades, att arbetarskydds- styrelsen skulle för tjänstgöring såsom distriktsinspektörer anställa nå- gon eller några personer med längre tids erfarenhet av industriellt arbete och erfarenhet såsom skyddsombud men utan teknisk examen. Arbetar- skyddsstyrelsen har, enligt vad vi erfarit, följt denna rekommendation i fråga om en tjänst, som avser tillsyn över byggnadsverksamhet. Det är följaktligen icke möjligt att lämna något generellt omdöme om hur det skulle verka med ett ökat antal inspektörer med sådan bakgrund. Vi delar emellertid arbetarskyddsutredningens uppfattning, att det måste anses för— delaktigt att till yrkesinspektionen knyts personer med angivna kvalifika- tioner. Vi förordar därför en utvidgad försöksverksamhet på detta område. Arhetarskyddsstyrelsen bör sålunda vid nyanställning av distriktsinspektö- rer överväga, om det aktuella distriktets struktur är sådan, att där finns tillräckligt antal arbetsställen lämpade för tillsyn av här avsedda perso- ner, t. ex. inom byggnadsverksamhet, jordbruk eller snickeriverksamhet

och mindre såganläggningar, Vi är medvetna 0111 att en sådan tillsättnings- politik kan medföra vissa svårigheter, t. ex. i fråga om möjligheterna att disponera här avsedda tjänstemän för tillsyn enligt »avbetningsmetoden» och på grund härav orsakad något ökad åtgång på resemedel. Dessa olägen- heter synes oss dock ej böra hindra arbetarskyddsstyrelsen att gå vidare på denna väg. Vi anser för övrigt ej att dessa inspektörer skall vara ovillkor- ligt bundna till vissa näringsgrenar. Det är vidare självfallet, att även här avsedda inspektörer skall i mån av visad synnerlig duglighet och fallenhet för yrkesinspektionens arbete kunna befordras till 19 och 21 lönegraderna.

Tillsynens fördelning med hänsyn till kompetensen

Utgångspunkten för vårt ställningstagande till kompetensfrågorna är att vi anser, att det finns arbetsställen, där yrkesinspektionens tjänstemän ofta ställes inför sådana problemkomplex, att de för att kunna lösa dessa måste ha det kunskapsmått, som förvärvas vid en teknisk högskola. Så— dana arbetsställen bör stå under tillsyn av yrkesinspektörerna eller förste distriktsingenjörerna med högskoleexamen. Vi anser, att farlighetsgraden och svårigheten i förekommande skyddsfrågor härvid bör tillmätas största betydelse. Vid sidan härav bör viss hänsyn tagas till arbetsställets storlek. Man bör dock icke ha fixa gränser, t. ex. vid 19 arbetstagare. Det kan vara lämpligt att mycket stora arbetsställen tillses av yrkesinspektörerna, trots att problemen av en eller annan anledning icke är invecklade. Det torde kunna överlämnas åt yrkesinspektörerna att under arbetarskydds- styrelsens överinseende verkställa fördelningen var inom sitt distrikt. Där- vid bör hänsyn tagas till tjänstemännens förutsättningar i det enskilda fallet. Det förtjänar också att påpekas, att vid den omfördelning av arbets- uppgifterna, som blir en följd av vad vi här föreslagit i kompetensfrågan, det ej bör ske någon jämförelse mellan de arbetsuppgifter, som tidigare åvilat t. ex. förste distriktsingenjörerna i 21 lönegraden och vad _som fort- sättningsvis må komma att åläggas sådan tjänsteman.

Sammanfattning

Sedan vi i ett föregående delbetänkande behandlat frågor om viss utbygg- nad av arbetarskyddslagens regler om lokal skyddsverksamhet samt om arbetarskyddsstyrelsens organisation och arbetarskyddsverkets behov av ett laboratorium för tekniskt-yrkeshygieniska rutinundersökningar, har vi nu såsom återstående del av vårt utredningsuppdrag upptagit frågor rö- rande yrkesinspektionens organisation och verksamhetsformer.

Efter att ha redogjort för yrkesinspektionens nuvarande organisation och verksamhet i huvudsakliga delar samt för utländska förhållanden av intresse för vissa av de i betänkandet behandlade frågorna gör vi till en början yrkesinspektionens arbetsuppgifter och sättet för deras utförande till föremål för ett principiellt övervägande. Vi konstaterar, att huvudupp- giften är tillsynen å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen. Denna tillsyn hör till allra största delen utövas genom besök på arbetsställena. F. 11. besöks arbetsställena med i genomsnitt två och ett halvt års intervall. Vi anser önskvärt, att intervallet förkortas. Detta bör vara möjligt utan att öka antalet inspekterande tjänstemän.

Yrkesinspektionens tillsynsarbete är och bör vara förenat med rådgiv- ningsverksamhet. Det är med hänsyn till arbetstagarnas berättigade in- tresse av arbetsplatsernas sundhet och säkerhet angeläget, att yrkesinspek- tionens tjänstemän icke blott anger att vissa risker etc. skall undanröjas utan även ger anvisning om hur detta skall ske. Detta rådgivande moment gör sig även gällande i den granskning av förslag till ny—, om- eller tillbygg- nad av arbetslokaler eller personalrum eller till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrivande eller mera väsentlig omläggning av arbetsmetoden, som enligt 6 5 arbetarskyddskungörelsen utföres av yrkesinspektionen. Det bör ej ifrågakomma att inskränka på denna verksamhet. Vi förut- sätter dock, att man vid yrkesinspektionen målmedvetet undviker att leda in utvecklingen på sådana banor, att tid tas från inspektionsarhetet till andra göromål, exempelvis på så sätt att granskning av ritningar övergår till omkonstruktions- och omprojekteringsarbete.

I fråga om inspektionsverksamhetens bedrivande uttalar vi, att tyngd- punkten bör ligga på rutininspektioner, d. v. s. inspektionsbesök, vilka i regel sker på inspektionsförrättarens eget initiativ och återkommer med relativt jämna intervall på de olika arbetsplatserna. Detta beror främst på

att vi anser syftet med tillsynen bäst främjas genom att inspektionsresorna planeras med ledning av den allmänna överblick över samtliga arbetsstäl- lens behov av inspektion, som förefinnes hos distriktens tjänstemän. En så planerad reseverksamhet är därjämte ägnad att leda till lägre resekost—, nader per inspekterat arbetsställe. .

Vi är eniga om att yrkesinspektionens tjänstemän icke i någon större omfattning bör ägna sig åt propagandaverksamhet på arbetarskyddets område. Sedan lång tid tillbaka utövar tjänstemännen emellertid en viss föreläsningsverksamhet. Vi anser detta vara av värde och uttalar, att det rent av kan vara motiverat att vid lämpligt tillfälle utbyta rutininspektion mot föredrag. ,

Därefter behandlar vi frågan huruvida inom allmänna yrkesinspektio— nen tillsynen bör med frångående av hittillsvarande i stort sett geografiska indelningsgrund, uppdelas branschvis eller eljest med utgångspunkt från specialisering hos de olika tjänstemännen. F. 11. är yrkesinspektionen upp- delad på allmänna yrkesinspektionen, kommunala tillsynsmän och" vissa specialinspektörer. Allmänna yrkesinspektionen, som omfattar det stora flertalet arbetsställen, med undantag för sådana som på grund av sin från skyddssynpunkt enkla beskaffenhet lagts under kommunal tillsyn, är upp- delad på elva geografiskt avgränsade distrikt. Det har bl. a. i remissutlå- tanden över arbetarskyddsutredningens betänkande framförts förslag om en omorganisation av yrkesinspektionen, så att tillsynen ej skulle vara i huvudsak geografiskt betingad utan i stället delas upp efter bransch, typ av yrkeskategorier e. (1. Därigenom skulle den inspekterande personalen bli specialiserad och uppnå större effektivitet i sitt arbete.

För att pröva värdet av olika former av specialisering inom allmänna yrkesinspektionen har försöksverksamhet bedrivits efter tre linjer. För att utröna lämpligheten av att låta tillsynen över arbetsställen, tillhörande viss eller vissa branscher, inom två eller flera yrkesinspektionsdistrikt utövas av en och samme tjänsteman med speciell sakkunskap har under en period av fjorton månader två angränsande distrikt, såvitt angår arbetsställen inom vissa branscher, fått utgöra ett tillsynsområde. Detta inspekterades av en enda tjänsteman i vad avsåg sten-, pappers- och grafisk industri samt av en annan tjänsteman i vad avsåg kemisk-teknisk industri och textilindustri. Vidare har i enlighet med beslut av Kungl. Maj:t på tre tjänster inom yrkesinspektionen anställts tjänstemän med speciell sakkun- skap, två rörande det kemiska och kemi-tekniska området samt en rörande ; byggnads- och anläggningsverksamhet. Dessa tjänstemän är gemensamma

för samtliga distrikt och placerade i Stockholm. De besöker arbetsplatser med speciella problem inom deras kompetensområden och tjänstgör därvid . som konsulter till distriktens inspekterande personal. Slutligen pågår

försök med att anlita yrkeskunniga arbetare som skyddsinstruktörer. ' Hittills har anställts två instruktörer för träindustrien och en för jord-

bruket. Dessa instruktörer är direkt anknutna till arbetarskyddsstyrelsen och har hela landet som verksamhetsområde. De utövar icke tillsyn i egent- lig mening utan undervisar arbetstagarna på arbetsplatserna eller eljest i att handha olika skyddsanordningar och att bruka maskinerna på säkrast möjliga sätt utan hinder för arbetet. I detta sammanhang har vi också funnit befogat att något redogöra för den specialisering inom distriktens ram, som föreligger i fråga om byggtillsynen. Denna har nämligen på de flesta distrikten koncentrerats till en enda tjänsteman, som i regel besitter särskild kunnighet på området.

Tanken på en sådan omorganisation av allmänna yrkesinspektionen, som centralt placerade specialinspektörer för hela landet skulle innebära, avvisades vid 1956 års riksdag för då överskådlig framtid. Vi har därför närmast sökt bedöma i vad mån det vore ändamålsenligt att ha särskilda specialisttjänster för mera begränsade områden, bestående vart och ett av t. ex. två angränsande distrikt. Vi har emellertid med ledning av den ut- förda försöksverksamheten funnit, att fördelarna med ett sådant system ej uppväger de allvarliga nackdelar, som det innebär. Dessa nackdelar är av flera slag. Industriens struktur inom distrikten gör det svårt att vinna lämpligt avgränsade specialistområden. Systemet kan antagas bli menligt från rekryteringssynpunkt, eftersom en alltför ensidigt specialiserad tjäns- teman får minskade möjligheter till befordran. Hans erfarenheter skulle vidare bli begränsade på ett mindre önskvärt sätt, i det att han ej kunde tillämpa erfarenheter från skyddsåtgärder inom andra branscher på sitt specialistområde. I kap. 4 har angivits ytterligare nackdelar med det prö— vade systemet. Däremot har vi funnit det vara önskvärt med viss specialise— ring inom de skilda distrikten, t. ex. såsom redan sker i fråga om bygg- tillsynen. I det sammanhanget har vi dock uttalat, att det ej bör finnas särskilda tjänster reserverade för de tjänstemän, vilka utövar byggtillsyn.

Rent allmänt har vi vid övervägande av hithörande problem funnit, att den allmänna yrkesinspektionen bäst kan lösa sin tillsynsuppgift om tj äns— temännen i stort sett har en all-roundkunskap. Man kan för övrigt säga att arbetarskyddet som sådant är en specialitet med relativt likartade pro— den allmänna yrkesinspektionen bäst kan lösa sin tillsynsuppgift, om tjäns- temännen i stort sett har en all-roundkunskap. Man kan för övrigt säga, männen ha möjlighet att konsultera experter, främst på arbetarskydds- styrelsens tekniska byrå. Vi har även funnit behov föreligga av de på försök anställda specialisterna för kemiska och kemi-tekniska ärenden och byggnads- och anläggningsärenden. Vi föreslår av vissa skäl, att deras tjänster överföres till arbetarskyddsstyrelsen, men uttalar, att härmed ej avses någon ändring i fråga om specialisternas skyldighet att såsom huvud- saklig arbetsuppgift biträda yrkesinspektionens tjänstemän vid deras in- spektionsverksamhet.

I fråga om Skyddsinstruktörerna har vi funnit, att verksamheten, i den

mån den f. 11. kan bedömas, slagit väl ut och att det finns skäl att fortsätta därmed.

En olägenhet är, att varken kemispecialisterna, byggspecialisten eller Skyddsinstruktörerna har möjlighet att åka bil i tjänsten utan kostnads- jämförelse. Vi föreslår, att arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas lämna dem medgivande därtill.

I detta sammanhang har vi behandlat två särskilda frågor rörande spe- cialisering, vilka blivit aktuella i olika sammanhang, nämligen yrkes- inspektionens behov av geoteknisk sakkunskap och gjuteriernas behov av särskilda inspektörer. Vi har dock ej funnit tillräckliga skäl föreligga att föreslå inrättande av tjänster för något av dessa ändamål.

I kap. 5 har vi sökt finna en rationell grund för fördelning mellan olika arbetsställen av den tid, som står till buds för rutininspektioner. Glesare rutininspektioner än vart fjärde år eller tätare än var sjätte månad bör normalt icke förekomma. Ehuru det varken genom försöksverksamhet eller teoretiska överväganden kunnat visas, att optimalt resultat av inspek- tionsverksamheten därigenom uppnås, har vi ansett praktiska skäl tala för att man vid beräkning av normvärden för inspektionsintervall inom olika näringsgrenar använder den officiella yrkesskadestatistikens svårhets— tal för respektive näringsgrenar såsom fördelningsgrund. På grundval av vissa allmänna synpunkter har vi låtit uppställa matematiska formler för beräkning av uormvärdena. Vi föreslår, att de normala inspektions- intervallen för varje yrkesinspektionsdistrikt bestämmes med hjälp av i huvudsak denna beräkningsmetod samt att det skall ankomma på veder- börande yrkesinspektör att tid efter annan föranstalta om de individuella justeringar i de normala inspektionsintervallen, som kan befinnas på- kallade av särskilda skäl. Metoden medför, att farligare arbetsställen kom- mer att besökas oftare än förut, medan besöken vid de minst farliga arbets- ställena kommer att ske med längre intervall.

Yrkesinspektionens inspekterande personal tillbringar ungefär hälften av sin arbetstid på distriktsexpeditionerna. För att, såsom vi föreslagit, deras reseverksamhet skall kunna ökas, är det angeläget att minska deras expe- ditionsarbete. För att studera möjligheterna härtill har genom arbetar- skyddsstyrelsens försorg utförts en ingående undersökning av arbets- rutinerna på expeditionerna. Denna har kompletterats med en av statens organisationsnämnd utförd s. k. frekvensundersökning, varigenom tids- åtgången i de olika arbetsmomenten mätts. Det framkom, att arbetet är och måste förbli starkt splittrat. Vissa rationaliseringsåtgärder synes dock kunna vidtagas. Detta gäller framför allt den nu utövade kontrollen av besiktningsmannaverksamheten för tryckkärl och lyftanordningar.

Hissar, ångpannor och flera andra liknande anordningar underkastas fortlöpande besiktning av besiktningsmän, som i regel är fria yrkesutövare eller anställda hos sådana. Behörighet kräves för utövande av verksamheten.

Behörighetsbevis utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen eller i vissa fall yrkes- inspektörerna. Besiktningsmännens verksamhet och tillståndet hos de besiktigade anordningarna kontrolleras av yrkesinspektionen i huvudsak på så sätt, att intyg över verkställda besiktningar lämnas förutom till arbetsgivaren även till yrkesinspektionsdistriktets expedition, där de blir föremål för en mer eller mindre ingående granskning. Denna kontroll är mindre tillfredsställande. Dessutom är granskningen relativt tidsödande och leder endast sällan till annan åtgärd än att arbetsgivaren i förekom- mande fall genom en standardskrivelse erinras om att han skall vidtaga åt— gärder med anledning av besiktningsmannens i intyget gjorda anmärk- ningar. Vi föreslår, att denna kontroll försöksvis upphör och ersättes med stickprovskontroll i samband med inspektionsbesök.

Ytterligare några förslag till förenkling av expeditionsarbetet har lämnats i kap. 7.

I kap. 8 har vi behandlat frågor om utnyttjande av de yrkesskadeanmäl- ningar, som inkommer till yrkesinspektionen, och om förande av yrkes- skadestatistik. Vi föreslår, att riksförsäkringsanstalten skall årligen till- handahålla arbetarskyddsverket uppgifter om yrkesskadefrekvensen inom vissa enskilda företag.

Vi har slutligen, i samband med fördelningen av tillsynen över arbets- ställena mellan de olika tjänstemännen på varje distrikt, behandlat frågan om tjänstemännens kompetens. F. 11. tillämpas i princip krav på examen från teknisk högskola för yrkesinspektörerna och de flesta förste distrikts- ingenjörerna, medan övriga inspekterande tjänstemän utom socialinspek- törerna anses böra ha examen från tekniskt läroverk. Sistnämnda önske- mål iakttages ej strikt. Det har visat sig föreligga stora svårigheter att få sökande med högskolekompetens till förste distriktsingenjörstjänsterna i 21 lönegraden. Vi har ingående prövat i vad mån krav på examen från teknisk högskola eller motsvarande kunskaper över huvud bör finnas och kommit till att så är fallet med tjänster i lönegraden 23 och däröver. Vi föreslår, att antalet tjänster, för vilka i princip bör krävas sådana kun— skaper, skall inskränkas från f. n. 47 till 36, nämligen 11 yrkesinspektörer, 11 förste distriktsingenjörer i lönegraden Ao 23 och 14 förste distrikts- ingenjörer i lönegraden Ae 23. Därvid har vi ansett lämpligt att 7 tjänster, som nu är placerade i Ae 21, flyttas upp till Ae 23. Detta skulle med ut- gångspunkt från 1959 års löner medföra en kostnadsökning på ca 18000 kronor. Vi har funnit oss böra rekommendera en lönegradsuppflyttning av de högsta tjänsterna, nämligen yrkesinspektörerna till Bo 1 och de ordinarie förste distriktsingenjörerna till Ao 24, varvid de sistnämnda bör benämnas biträdande yrkesinspektörer. Dock är härvidlag ej fråga om något direkt förslag.

För de tjänster, som enligt vårt förslag skulle vara placerade högst i 21 lönegraden, anser vi kompetenskrav av här avsedd art ej böra finnas.

Vi förordar i detta sammanhang, att arbetarskyddsstyrelsen utvidgar en redan påbörjad försöksverksamhet med att inom yrkesinspektionen anställa personer med längre tids erfarenhet av industriellt arbete och erfarenhet såsom skyddsombud men utan teknisk examen.

I fråga om tillsynens fördelning mellan tjänstemännen har vi ej funnit lämpligt att utarbeta något detaljerat förslag. Fördelningen bör utföras av yrkesinspektörerna under arbetarskyddsstyrelsens överinseende. Hänsyn bör tagas till tjänstemännens kompetens och arbetsställets farlighetsgrad i det enskilda fallet. Viss hänsyn bör även tagas till arbetsställets storlek, men man bör ej följa alltför fixa gränser därvidlag.

l i

Reservation

Av ledamoten Tammelin

Förslaget i nionde kapitlet att krav på examen från teknisk högskola eller däremot svarande kunskaper skall bibehållas för yrkesinspektörer och vissa förste distriktsingenjörer kan jag icke biträda. Följande synpunkter ligger till grund för mitt ställningstagande i denna fråga.

Yrkesinspektör och dennes ställföreträdare bör besitta ett visst mått av tekniska kunskaper och ha gott omdöme även i tekniska frågor. Otvivel- aktigt uppkommer inom den allmänna yrkesinspektionens verksamhets- område understundom problem, för vilkas lösande civilingenjörskompetens är behövlig. Detta är dock mera sällan, och det helt övervägande antalet tekniska problem är av praktisk karaktär. Av de teoretiskt komplicerade tekniska arbetarskyddsproblemen är dessutom synnerligen få av den arten, att civilingenjörskompetensen såsom sådan, d. v. s. oberoende av fack, är av avgörande betydelse för förmågan att lösa dem. En civilingenjör inom det kemiska facket behärskar i regel icke kraftstationsbyggande, en tele— specialiserad elektroteknisk civilingenjör är vanligen icke hemmastadd med livsmedelsindustrins problematik o. s. v. Når erforderlig sakkunskap icke finns företrädd bland ett yrkesinspektionsdistrikts personal, bör därför ett teoretiskt svårt tekniskt problem på distriktets verksamhetsfält lösas ge- nom att specialist från arbetarskyddsstyrelsen eller särskild sakkunnig till- kallas såsom konsult. Det sistnämnda bör ske efter styrelsens medgivande i varje särskilt fall, och kostnaden för anlitandet av den sakkunnige bör täckas genom ianspråktagande av medel som plågar ställas till arbetarskyddssty— relsens förfogande för sådana ändamål.

Vad som ovan anförts innebär icke nedvärdering av yrkesinspektörernas arbetsuppgifter. I fråga om utredningens uttalande om lönegradsplacering för yrkesinspektörstjänsterna föreligger icke någon avvikande mening inom utredningen. Yrkesinspektörernas arbetsuppgifter måste anses svåra och betydelsefulla samt kräver omfattande kunskaper på åtskilliga områden. Häribland kan nämnas teknisk yrkeshygien, arbetsfysiologi och arbets- psykologi. Det bör krävas att yrkesinspektör besitter mera ingående kun— skaper på dessa områden, än vad som erfordras för avläggande av civil— ingenjörsexamen vid teknisk högskola. Kunskaper av detta slag bör medde-

las vid resultatkontrollerade kurser, anordnade genom arbetarskyddssty- relsens försorg. En betydande del av yrkesskadorna lär nämligen icke kunna förebyggas med hjälp av renodlat ingenjörstekniska arbetarskydds— åtgärder, utan åtgärder på nyssnämnda och närliggande områden torde därutöver erfordras. Det förhåller sig också så, att adekvata praktiska arbe- tarskyddsåtgärder av teknisk natur mången gång icke kan anvisas förutan goda insikter på dessa områden.

Eftersom civilingenjörsexamen eller motsvarande kunskaper sålunda i vissa hänseenden innebär överkvalifikation och i andra hänseenden icke utgör tillräcklig kompetens för yrkesinspektörstjänst, skulle bibehållande av detta kompetenskrav innebära en onödig minskning av rekryterings— underlaget vid tillsättande av tjänster såsom yrkesinspektör och ställ- företrädare för yrkesinspektör. Slopande av kravet behöver icke betyda att civilingenjörer undandras från rekryteringsunderlaget. De av utredningen rekommenderade lönegraderna torde medföra att under normala förhållan— den sådana ingenjörer med intresse för arbetarskydd samt med den lägg- ning och de personliga egenskaper —— bland annat förhandlingsförmåga — som är nödvändiga i yrket, icke kommer att saknas bland sökande till befattningar inom yrkesinspektionen.

Det torde på lång sikt vara till fördel för rekrytering av all inspekterande personal inom den allmänna yrkesinspektionen, således icke blott yrkes— inspektörer och deras ställföreträdare, att ifrågavarande krav slopas. Bibe- hållande av detsamma skulle innebära att en praktiskt taget oöverstiglig kategorigräns komme att kvarstå mellan olika grupper av inspekterande personal.

BILAGA 1

Om fördelning av rutinmässiga inspektioner

mellan olika slag av företag

Definiera en olycksrisk r som medelantalet olyckstillbud per arbetare och tidsenhet. Man kan antaga att r varierar med tiden på så sätt att den minskar till ett för varje företag-karakteristiskt Värde vid varje inspektionstillfälle och att den dess- =emellan ökar "monotont till nästa inspektionstillfälle. Denna senare ökning skulle bero på slappnande intresse och vaksamhet vad det gäller säkerhetsfrågor och dess— utom vara en följd av ändringar i produktionsförfarandet som ge upphov till nya . olycksfallsrisker. ' ' Som en approximation kan man kanske antaga att r varierar enligt:

r=a+bt; azO, b>0, 05141: (1)

där; .; är (tiden mellan inspektionerna.

# Medelrisken för ett företag som besöks med intervallen 1 blir 1 r = a + — br (2) 2 Företagen som skall inspekteras kan tänkas indelade i grupper G1 . . . 6; med hänsyn till för problemställningen intressanta egenskaper. Då inspektionstiden 0 för ett företag anses bero av företagets storlek, här beskriven endast med antalet arbetare n, låter man lämpligen företag med samma n, a och b (se (1)) bilda en grupp. Låt storheterna för grupp G,- vara di, ni, ai och b,- och definiera x,- som antalet besök/tidsenhet vid varje industri i G, Beteckna antalet företag i G,- med qi.

Man kan antaga att ?? varierar med n enligt:

0=c+dna; c>0; d,oc_>_0 (3)

Som mål för inspektionsverksamhet kan sättas en minimering av medelantalet olyckor/tidsenhet = N, varvid man dock har att taga hänsyn till att den totalt tillgängliga inspektionstiden/tidsenhet = 9 är på förhand fixerad.

1 . = _ 4 7: Ii ( ) _ bi r = ai + — (ur (2) och (4) ) (5) 23:,- Medelantalet olyckor/företag tidsenhet ti,-F,- (6) 8 _ bi N = flinifi= flint ai+ 531" (7) i= 1 i= 1 dessutom är 191' = C + dili" (8) och ' 8 9 = % xiQiöi (9)

i-1 Sök min av N med bivillkor (9) med hjälp av Lagrangemultiplikator 1.

S

bi L= E Qini(ai+2—;i)+l & xiQiöx—Q (10)

i-i i=1 ÖL b- . ' (STÅ-= —QiniZTl_z+ÅQil9i=o (11) 1 | ÖL &: xiQiöi —(9=0 (12) i=1

Vid lösning av (11) och (12) erhålles

lnibi

as.-=O s & (13) (lit/Hibiöi i=1 $ $ 3 1 _ Nmin= E aiQini+2_Q' E git/Hibiöi (14) i=1 i=1

Av uttrycket.(14) framgår hur 69 påverkar Nmm. Om man har som mål att minimera medelantalet olyckor per tidsenhet (= N) når man ett sämre resultat än det i lösningen (13) och (14) antydda om man pålägger ytterligare ett villkor av typen ac,-2 1 för alla i, (1. v. s. varje industri måste besökas minst en gång per tidsenhet. Om man av andra orsaker tvingas göra minst ett-besök

per tidsenhet vid de minst »farliga» industrierna och ett visst antal (ett heltal) vid övriga industrier, torde det bästa resultatet, i den i räkningarna använda meningen, nås om fördelningen av besöken göres så att den så nära som möjligt ansluter sig till lösningen (13). Det bästa resultatet nås emellertid enligt lösningen om besöken

1 göres med intervall ri : —— tidsenheter. xi Riksförsäkringsanstalten publicerar i sin statistik över yrkesskador ett svårhets- tal (k), som definieras på följande sätt.

Om de yrkesskador, som inträffat bland arbetstagarna inom en viss näringsgren eller på annat sätt definierad grupp förorsakat tillsammans ns sjukdagar, n.- invalidi- tetsprocent och nd dödsfall, och om T betecknar det 1 OOO-tal arbetstimmar, som utförts inom gruppen, så erhålles svårhetstalet k ur formeln

1 300 ;f=? .(3_65n,+75 ni+7500nd)

Med hjälp av detta svårhetstal kan man, om man i stället för att minimera antalet olycksfall/tidsenhet önskar minimera den förlust i arbetstid som uppstår till följd av olycksfallen i stället för storheten N i uttryck (7) minimera en storhet

8 T = % km:-Hifi (71) i=1

där k,- är svårhetstalet för företagen i gruppen Gi. Samma bivillkor (9) som förut på den maximalt tillgängliga inspektionstiden bör användas. Man får då i stället

för (13) uttrycket nikibi av 29i

,-=___—— 131 :: ZQit/nikibtöi ( )

för det optimala antalet besök vid arbetsställen i grupp G,.

För I yrkesinspektionsdistriktet har i vad avser Stockholms stad utförts nume- riska beräkningar enligt dessa formler med minimering av antal olycksfall resp. förlust i arbetstid, vilka resulterat i bifogade tabeller, bilaga 1:A och 1:B, där siffrorna anger tidsintervall i månader räknat mellan två besök. Härvid har antagits att den till- gängliga inspektionstiden under ett år utgör 5 500 timmar. Eftersom begränsningarna till maximi— och minimiintervallet, 48 resp. 6 månader, medför, att beräkningsgången i matematikmaskinen blir av passningsnatur med upprepade beräkningar, där den totala inspektionstiden alltmer närmar sig detta värde, har en noggrannhetsgräns måst väljas på förhand. Denna gräns har satts till ;t 100 timmar. Totaltiden, 5 500 timmar, har uppskattats med hänsyn till att distriktets personalplan upptar 16 inspekterande tjänstemän, att deras arbetstid per år i medeltal utgör 1 750 timmar och att inspektionstiden i Stockholm genomsnittligt kan uppgå till 20 procent härav. Övrig tid åtgår i huvudsak till resor, inspektionsverksamhet på Gotland, som också tillhör I distriktet, jämte arbete på tjänsterummet.

I maskinen har vidare inmatats från I distriktet inhämtade uppgifter om antalet registrerade arbetsställen inom olika näringsgrenar med fördelning efter antalet ar— betstagare samt olycksfallsfrekvens och svårhetstal enligt riksförsäkringsanstal-

tens publikation »Yrkesskador år 1955». Eftersom de inom anstalten och yrkesinspek— tionen tillämpade näringsgrens-(yrkesgrupps—)inde1ningarna ej helt överensstämmer har några approximationer härvid måst göras.

Sambandet mellan inspektionstid och arbetarantal har beräknats efter den i huvudtexten intagna kurvan (diagram 3).

Olycksfallsfrekvensen fördelningsgrund

Inspektionsintervall i månader

Yrkesgrupp

Arbetarantal

4—6

7... 11

12—

18

19—

29

30—

45

46—

69

70— 105

106 159 160 239 240 359 360 539 540 799 800

1 199

1 200 1 799 1 800 2 699 2 700 4 000 3 999

Järn- och stålmanufaktur . . . . .. Mekaniska verkstäder. . . . . . . . . . Skeppsvarv................... Fabriker för elektriska apparater

och ledningar.............. . Instrument- och urfabriker .. . .. Metallmanufaktur. . . . . . . . . . . . . . Guld- och silvervarufabriker . . . . Annan järn- och metallindustri. . Torvindustri............... . Brytning jämte grovhuggning och

krossning av sten............ Finare stenförädlingsindustri. . . Kalk- och kritbruk. . . . . .. . Tegelbruk Glasindustri................... Annan jord- och stenindustri .. . Sågverk och hyvlerier. . . . . . . . . . Vedsågerier. . .. . . . . . . . Låd- och fanerfabrlker . . . . . . . . . Pråmvarv och båtbyggerier . . . . Snickeri- och möbelfabriker. . . . . Annan trävarufahrikation. . . . Pappersbruk och pappfabriker . . Kartongvarufahriker och annan

pappersindustri. . . . . . . . . . . . .. Grafiska anstalter. . . Boktryckerier. . . . . . . . Jordbruk..................... Kvarnrörelser.................. Bagerier...................... Sockerraffinaderier. . . . . . . . . . . . . Choklad- och karamellfabriker. . . Destilleringsverk. . . ... . . . . . . . .. Bryggerier och mälterier. . . . . . . .

Fabriker för andra dryckesvaror . Tnhobefahribnr

48 48 35 48 46 37 48 48 34 34 41 46

29 29 29 37 35 23 35 30 24 24 31 38 48 22 22 24 27 31 36 48 46 33 33 48 36 29 28 21 21 27 26 1 7 26 22 18 18 28 43 16 16 18 19 20 22 22 26 42 33 24 36 26 20

17 17 21 20 13 20 17 17 14 14 22 34 13 13 16 21 33 26 19 19 21 16 14 14 17 17 11 17 14 12 12 12 18 28 11 11

12 13 14 17 28 22 16 24 17

14 13

12 12 15 14 14 12

13 16 24 11 13 15 24 19 14 13 20 15

10 11 13 13 13 11

10 11 13 21 16 12 18 13 10

10 10 12

13 20

12 15 17

09030)

11 11 11

19

11 18 14 16

11 11 11

11 18

11 14 15

11

10 17 13 14

10

13

10

16

10

10 13 11

...-.e- unna-nuv.- nu . . . .

Slakterier och charkuterier. . . . . . Fiskberedningsanstalter och kon-

servfabriker................. Annan livsmedelsindustri . . . . . . . Bomullsspinnerier och -väverier.. Ullspinnerier och ylleväverier . . Trikåfabriker.................. Band- och gardinfabriker samt snörmakerier................ Sömnadsfabriker. . .. . . . . . . . . . .. Hatt- och mössfabriker. Färgerier, hlekerier och impregne- ringsfahriker................. Annan till textil- och beklädnads-

industri hörande industri. . . . . . Garverier..................... Päls- och skinnvarufabriker. . . . . Skofabriker................... Gummivarufahriker. . . . . . . . . . . . Annan till läder-, hår— och gummi-

varuindustri hörande industri . Färg— och fernissfabriker. . . . . . . . Olje-, tvål-, ljus- och parfymfahri—

ker..... . Konstgödningsfabriker. . . . . . . . . . Kolnings- och trädestillationsverk Krutbruk och andra sprängämnes-

fabriker. Annan kemisk-teknisk industr' Husbyggnadsverksamhet. . . . . . . . Målning och glasmästeri. . . . . . . . Monteringsarbeten. . . . . . . . . . . . . . Väg— och gatubyggnader. . . . Vattenbyggnader. . . . . . . . . . . . . .. Elektricitetsverk . . . . . . . . . . . . . . . Gasverk....................... Vattenledningsverk. . . . . . . . . . Renhållningsverk . . Handel och varulager. . .. . . . Post, telegraf, telefon m.m. . . .. Järnvägsdrift.................. Spårvägsdriit. . . . . Åkerirörelser. . . . . . . . . . . . Lastning och lossning. . . . . . . . . . Hotell- och restaurangrörelser. . . . Annan yrkesrörelse. . . . . . . . . . . . .

33 41 48 48 48 48

48 39 47 47 48 48 23 48 48

av 22 27 36 48 48 48 48 39 35 41 48 37 48 31

35

32 26 31 31 27 21 34 40 37 44 32 32 30 42 48

16 19 26 32 45 42 48 40 28 30 27 36 23 25 23 19 23 23 19 15 25 27 32 23 22 1 1 31 47 1.1 12 15 21 25 36 33 42 42 32 22 24 35 21 28 18

20 20 18 15 18 18 15 12 19 23 16 21 25 18 17 24 37

10 13 21 29 27 35 26 19 29 17 23 15 17 16 15 12 15

15 14 20 31

16 14 17 15 20 13 14 13 10 13 11

15 18 13 12 17 26

10 22 26 26 20 15 22 13 11 12 12 11 11 11

10 13 16 11 15 23

12

24 24

18

20 12 16 12

11 10 10

12 15 11 14 22

23 17

12 15 11 10 10 10 11 12 14 13 20

22

18

13 13 19

21

11 10

12 19

20

10

12 18

19

10

10 12

17 12 18 15

Inspektionsintervall i månader

Svårhetstalen fördelningsgrund

Bilaga 1:B

Yrkesgrupp

Arbetarantal

4—6

11

12— 19— 29 30—— 45 46—

69

70—

105 106 159 160 239 240 359 360 539 540 799

800 1 200

1 199 1 799

1 800 2 699 2 700 4 000 3 999

Järn- och stålmanufaktur. . . . . . . Mekaniska verkstäder . . . . . . . . . . Skeppsvarv................... Fabriker för elektriska apparater

och ledningar................ Instrument— och urfabriker . . Metallmanufaktur. . . . . . . . . . . . Guld- och silvervarufabriker . . .. Annan järn- och metallindustri.. Torvindustri................... Brytning jämte grovhuggning och

krossning av sten. . . . . . . . . . .. Finare stenförädlingsindustri. . . . Kalk- och kritbruk. . . . . . . . . . . .. Tegelbruk..................... Glasindustri................... Annan jord- och stenindustri . Sågverk och hyvlerier. . . . . . . . . . Vedsågerier.................... Låd— och fanerfabriker . .. . . . . Pråmvarv och båtbyggerier. . . . . Snickeri— och möbelfabriker . . . . Annan trävarufabrikation. . . . . . Pappersbruk och pappfabriker .. Kartongvarufabriker och annan pappersindustri. ... . . . . . . . . . . Grafiska anstalter. . Boktryckerier.................. Jordbruk..................... Kvarnrörelser. . . . Bagerier.............. Sockerraffinaderier. . . . . . . . . . . . . Choklad— och karamellfabriker. . . Destilleringsverk . Bryggerier och mälterier.. . . . . . . Fabriker för andra dryckesvaror Tohaksfabriker.................

41 48 48 48 46 48 48 31 48 48 32 32 38 48 48 48 48 41 48 48 27 35 35 48 40 30 40 36 20 20 25 44 44 21 21 22 25 37 37 29 48 32 27 48 20 26 35 29 22 29 26 15 15 32 32 15 15 16 17 18 27 21 27 21 39 23 42 30 15 20 27 23 17 23 20 10 12 12 25 25 12 12 14 21 13 17 23 19 14 19 17 10 10 21 21 10 10 11 12 17 18 14 26 15 28 20 13 17 11 14 20 16 12 16 15 10 18 18 10 15 10 13 13 17 14 11 14 13

12 12 16 10

15 15

12 10 18 19

11 11 15 13 10 13

14

12 17 18

10 14 12 12 11

13 13

11 11 16 17

10 14

11 16 17

10 13 10

15

h—cwoo v-4

12

10

10 10 13

10 15

11

13 11 10

"* wumm'r. . . Slakterier och charkuterier. . . . . .

Fiskberedningsanstalter och kon— servfabriker. . . ...... . ..... . . Annan livsmedelsindustri . . . . . . Bomullsspinnerier och -väverier.. Ullspinnerier och ylleväverier . . . Trikåfabriker.. Band- och gardinfabriker samt snörmakerier................ Sömnadsfabriker. . . . . . . . . . . . . .. Hatt— och mössfabriker. . . . . . . . . Färgerier, blekerier och impregne- ringsfabriker................ Annan till textil- och beklädnads- industri hörande industri. . . . . . Garverier..................... Päls— och skinnvarufabriker. . . . . Skofabriker.................... Gummivarufabriker. . . . . . . . . . . . Annan till läder-, hår— och gummi- varuindustri hörande industri. . Färg— och fernissfabriker . . . . . . . Olje-, tvål-, ljus- och parfymfabri— ker Konstgödningsfabriker. . . . . . . . . . Kolnings— och trädestillationsverk Krutbruk och andra sprängämnes— fabriker..................... Annan kemisk-teknisk industri. . Hushyggnadsverksamhet Målning och glasmästeri. . . . . . . . Monteringsarbeten. . . . . . . . . . . . . . Väg— och gatubyggnader. . . . . . . . Vattenhyggnader. . . . . . . . . . . . . . . Elektricitetsverk . . . . . . . Gasverk ........ Vattenledningsverk. . . . . . . . . . . . . Renhållningsverk. . . . . . . . . . . . . .. Handel och varulager. . . . . . . . . . Post, telegraf, telefon m. m. . . . . Järnvägsdrift.................. Spårvägsdrift.................. Åkerirörelser.................. Lastning och lossning. .. . . .. Hotell- och restaurangrorelser. . . Annan yrkesrörelse. . . . . . . . . . . . .

48 47 32 48 48 48 48 48 48 39 48 38 32 46 46 48 48 23 48 48

_ra' 34

31 21 48 48 48 48 48 30 48 48 42 35 26 48 25 30 30 22 12 48 48 37 48 28 28 30 48 35

0 o

15 33 48 40 48 48 37 48 48 48 30 26 19 47 18 16 22 16 48

32 48 48 29 44 48 42 24 20 15 37 26 48 24 39 35 20 17 12 31 11 12 10 14

14 26 13 24 17

23 48 31 12 34 17 14 10 26 10 12

15 22 11 12 21 14

27 48 48 18 30 26 15 23

OOOQOHv—l

v—lv—C

10 20 10 18 13

47 17 25 14 22 15

12 18 10 17 12

11 10

44 16

13 11 20 14 10 10 23 12 17 16 11

42

22

FBQ

11 16 15 10

41

12 19

15 10

39

18

14 10

11

10 15

14 10