Prop. 1948:184
('angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkes\xad inspektionen m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkes inspektionen m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1948.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, ministern för utrikes ärendena
U
ndén, stats
råden
W
igforss
, M
öller
, S
köld
, Q
uensel
, G
jöres
, D
anielson
,
Votjgt, Zetterherg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför che fen för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan, under femte huvudtiteln, punkterna 68, 6!), 73, 74, 79 och 80 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 så som förslagsanslag beräkna 1 —Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 184.
till Arbetsrådet: Avlöningar ............................................. kronor 785 000
» »
Omkostnader ............................................... » 80 000
» Yrkesinspektionen: Avlöningar ......................................... » 1 528 000 » » Omkostnader ...................................... » 339 000 » Bidrag till föreningen för arbetarskydd................................. » 5 000 » Bidrag till undervisnings- och upplysningsverksam
het rörande arbetarskydd ........................................... » 75 000
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt be handling.
Inledning.
Den 30 juni 1938 erhöll jag Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla högst nio sakkunniga för att inom socialdepartementet verkställa en över syn av den svenska arbetarskyddslagstiftningen och framlägga därav för anledda förslag. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sak kunniga chefen för arbetsrådet, numera generaldirektören J. V. Nordin, till lika ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare nuvarande stats rådet J. A. Ericsson i Kinna, yrkesinspektrisen Ida Fischer, direktören P. E. Gummeson, direktören i svenska arbetsgivareföreningen I. O. Larson, ledamoten av riksdagens första kammare lantbrukaren A. Löfvander i Kvarnby, ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören O. E. Olov- son i Västerås, andre ordföranden i svenska metallindustriarbetareförbun det numera andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige G. E. Vahl- berg och förste provinsialläkaren C. A. T. Yllner. De sakkunniga antogo benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté.
På därom gjorda framställningar ha följande ledamöter beviljats entle digande från sakkunniguppdraget, nämligen:
Gummeson den 11 juni 1942, varvid i hans ställe utsågs direktören i svenska arbetsgivareföreningen F. Söderbäck,
Larson den 20 november 1942 med direktören i pappersmasseförbundet G. Hultman såsom ersättare,
Ericsson den 21 augusti 1945, varvid i hans ställe utsågs ledamoten av riksdagens andra kammare pappersbruk sarbetaren G. L. Andersson samt
Söderbäck den 3 december 1946 med numera direktören i svenska arbets givareföreningen A. Odholm såsom ersättare.
Genom beslut den 30 december 1939 förordnade Kungl. Maj :t, att med fullföljande av kommitténs utredningsarbete skulle tills vidare anstå. Den 9 januari 1942 bemyndigades kommittén att återupptaga utredningsarbetet.
Med skrivelse den 27 juni 1946 har kommittén överlämnat betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete in. m. (SOU 1946: 60).
Kung!. Maj:Is proposition nr 1 Si.
8
Med skrivelse den 13 december 1940 liar kommittén vidare överlämnat betänkande med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslag- stiftningen m. in. (SOU 1946: 88).
Över detta betänkande ha utlåtanden avgivits av följande myndigheter, nämligen statskontoret, allmänna lönenämnden, arbetsrådet, kommerskol legium, som bifogat yttranden från bl. a. bergmästarna och sprängämnes- inspektören, medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten efter hörande av samtliga yrkesinspektörer, bergmästare och specialinspektörer inom yrkes inspektionen samt yrkesinspektrisen jämte distriktsinspektriser, socialsty relsen, statens institut för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, domänstyrelsen, statens organisationsnäinnd, skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt läns styrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västernorrlands län. Nämnda länsstyrelser överlämnade med sina utlåtanden yttranden från hälsovårdsnämnden i Malmö, förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bo hus län, förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Örebro län, hälsovårdsnämnderna i Karlskoga och Örebro samt förste provinsial läkaren i Västernorrlands län. Härjämte har 1946 års stuveriutredning av givit utlåtande i ämnet.
Vidare ha åtskilliga sammanslutningar efter remiss yttrat sig över betän kandet, nämligen svenska arbetsgivareföreningen — vilken åberopat ytt rande från svenska gruvföreningen och de till föreningen anslutna stuvar- förbunden — landsorganisationen i Sverige — vilken i sin tur inhämtat ytt rande från vissa fackförbund — tjänstemännens centralorganisation (TCO) — efter hörande av civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund — sven ska ^^arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges läkarförbund, statsverkens ingenjörsförbund, yrkesinspektionens ingenjörs- förening, svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, yrkeskvinnors sam- arbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA) och automobilbesiktningsmännens för ening. Sveriges läkarförbund har sedermera inkommit med ytterligare en skrivelse.
Skrivelser i ämnet ha även inkommit från föreningen skogsarbeten, för eningen diplomerade vid socialinstituten, socialdemokratiska elevgruppen vid socialinstitutet i Stockholm samt Jönköpings socialdemokratiska kvinno klubb. Samtliga bergmästare ha ingivit en gemensam skrivelse angående organisationen av tillsynen vid gruvor och stenbrott. Eu gemensam skri velse härom har tillika ingivits av jernkontorets gruvbyrå och svenska gruv industriarbetareförbundet. Slutligen har föreståndaren för radiofysiska in stitutionen vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert överlämnat eu promemoria angående vissa forskningsfrågor inom arbetarskyddsområdet.
Det må nämnas, att vissa av förenämnda myndigheter och organisationer även uttalat sig i organisationsfrågan vid avgivande av yttranden över kom-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
mitténs lagförslag. Detsamma är fallet jämväl med en del andra myndig heter och sammanslutningar, som haft att yttra sig över lagförslaget.
I det följande lämnas först en översikt över nuvarande organisation samt över kommitténs förslag och de av mig förordade förslagen. Därefter kom mer jag att behandla den centrala arbetarskyddsorganisationen, den all männa yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen och specialinspektio nen m. in. samt slutligen anslagsfrågorna.
Vid behandlingen av nämnda frågor kommer jag att lämna summariska redogörelser för innehållet i det förut omnämnda betänkandet och i de här över avgivna yttrandena. I övrigt torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.
I. Översikt.
Nuvarande organisation.
Tillkomst och utveckling.
Yrkesinspektionen i vårt land upprättades år 1890. Den bestod till en bör jan av 3 yrkesinspektörer, vilka en var inom sitt distrikt hade att övervaka efterlevnaden av den år 1889 antagna lagen angående skydd mot yrkesfara. Fr. o. m. år 1895 ökades antalet yrkesinspektörer till 5, vartill kom 1 till fällig yrkesinspektör för sprängämnestillverkningen, och år 1901 till 8, sist nämnda inspektör ej medräknad. Antalet inspektionsdistrikt ökades till motsvarande antal.
Med ikraftträdandet av 1912 års lag om arbetarskydd utvidgades yrkes inspektionen högst betydligt. Sålunda ökades fr. o. m. år 1913 antalet yrkes inspektörer till 9, varjämte 1 yrkesinspektris, 11 yrkesinspektörsassistenter och 18 underinspektörer tillsattes. Samma år togos även dåvarande 6 berg mästare jämte 6 gruvingenjörer i anspråk för viss tillsyn å lagens efter levnad. Vidare förordnades, att tillsyn över arbetarskyddet vid tillverkning av explosiva varor skulle utövas av en specialinspektör inom yrkesinspek tionen benämnd sprängämnesinspektör.
Yrkesinspektionen har sedermera ytterligare utbyggts. År 1918 förordna des sålunda de elektriska inspektörerna såsom specialinspektörer inom yrkesinspektionen för tillsyn å koncessionerade elektriska anläggningar, och samma år uppdrogs åt vissa befattningshavare inom järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i egenskap av specialinspektörer ut öva viss tillsyn å lagens efterlevnad vid järnvägsdrift. År 1919 anställdes såsom biträden åt yrkesinspektrisen 2 kvinnliga assistenter. För tillsyn å skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden tillkom år 1919 i sam band med antagandet av skogs- och liottledshärbärgeslagarna 1 special
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
5
inspektör, skogshärbärgesinspektören. Denne bemyndigades år 1925 att så som specialinspektör inom yrkesinspektionen jämväl utöva tillsyn å arbe tarskyddslagens efterlevnad vid skogsavverknings-, kolnings-, flottnings- och flottledsbyggnadsarbete. Hans titel ändrades samtidigt till skogs- och flottledsinspektör. År 1930 erhöll denne såsom biträden 2 assistenter, den ena med helårstjänstgöring. I samband med tillkomsten av 1937 års skogs- bärbärgeslag utökades den skogliga yrkesinspektionens personal med 1 skogsunderinspektör och 3 biträdande skogsunderinspektörer, de senare med halvårstjänstgöring.
År 1939 förstärktes yrkesinspektionen ytterligare. Sålunda utökades an talet yrkesinspektörer med 2. Vidare tillkommo 11 förste distriktsingenjö- rer, varjämte yrkesinspektörsassistentbefattningarna ersattes med distrikts- ingenjörstjänster och antalet sådana ökades med 4. Dessutom inrättades 2 aspirantbefattningar på distriktsingenjörstjänst. Antalet yrkesunderinspek- törer ökades med 14. Även den kvinnliga yrkesinspektionen, som vid tiden före 1939 utgjordes av 1 yrkesinspektris och 2 yrkesinspektrisassistenter, utvidgades, varvid 3 distriktsinspektriser tillsattes, medan 1 av assistent befattningarna överfördes på övergångsstat. Yrkesinspektrisen erhöll där jämte som biträde 1 extra ordinarie befattningshavare.
Slutligen må nämnas, att i avvaktan på prövningen av frågan om om organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen enligt arbetar- skyddskommitténs förslag den allmänna yrkesinspektionen fr. o. in. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer, 7 distrikts- ingenjörer och 5 yrkesunderinspektörer. Den kvinnliga yrkesinspektionen har samtidigt ökats med 3 assistenter, varjämte den nuvarande halvårs- anställde assistenten hos skogs- och flottledsinspektionen ersatts av en hel- årsanställd assistent.
Vad beträffar den centrala ledningen av tillsynsverksamheten ställdes de först tillsatta yrkesinspektörerna under inseende av kommerskollegium. De arbetarskyddsärenden, som åvilade den centrala förvaltningen, handlades därvid å kollegii industribyrå. Kollegium hade dock ej befogenhet att med dela yrkesinspektörerna bindande föreskrifter. Fr. o. in. år 1913 uppdrogs åt socialstyrelsen, som upprättades samma år, att utöva överinseende över och ledningen av yrkesinspektionen samt att omhänderhava den centrala handläggningen av arbetarskyddsärenden. Fullgörandet av dessa uppgifter anförtroddes närmast åt en särskild byrå inom socialstyrelsen, byrån för arbetarskyddsärenden. Frågan om ändrad förläggning av den centrala led ningen av arbetarskyddet bär sedermera behandlats i olika sammanhang. År 1937 bestämdes, att den centrala handläggningen av arbetarskyddsären- dena och chefskapet för yrkesinspektionen skulle fr. o. m. år 1938 ankomma på riksförsäkringsanstalten och i följd härav överflyttades socialstyrelsens byrå för arbetarskyddsärenden från styrelsen till anstalten.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr IS i .
Centrala organ.
Riksförsäkringsanstalten. Det viktigaste av de organ, som handhava led ningen av tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning och som ha att följa utvecklingen på arbetarskyddets område, är f. n. riksförsäk ringsanstalten, som enligt vad nyss angivits sedan 1938 fungerar som yrkesinspektionens chefsmyndighet. Fullgörandet av denna uppgift åligger främst anstaltens arbetarskyddsbyrå.
Direkt under anstalten lyda den allmänna yrkesinspektionen, den kvinn liga yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspeklionen.
För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad finnas inom vissa slag av verksamhet förordnade speciella tillsynsorgan, vilka fullgöra till synen vid sidan av sin egentliga tjänst. De äro med avseende å nämnda tillsyn underställda riksförsäkringsanstalten och dess arbetarskyddsbyrå men sortera i övrigt under de myndigheter, till vilka de höra. Här åsyftade myndigheter äro kommerskollegium, järnvägsstyrelsen samt väg- och vat tenbyggnadsstyrelsen.
Kommerskollegium. Under denna myndighet lyda bl. a. bergmästarna (jämte gruvingenjörerna), statsinspektörerna över elektriska starkströms- anläggningar och sprängämnesinspektören. I den mån nämnda organs verksamhet avser arbetarskyddsfrågor äro de dock underställda riksför säkringsanstalten — utom vad gäller bergmästarna i fråga om gruvlagens och stenkolslagens arbetarskyddsföreskrifter. Under kollegium sorterar vidare fartygsinspektionen, som även har att tillvarataga arbetarskydds- intressen. I lagen om tillsyn å fartyg föreskrives, att denna tillsyn skall i vissa avseenden utövas av fartygsinspektionens chefsmyndighet (kommers kollegium) i samverkan med yrkesinspektionens chefsmyndighet. Beträf fande överinseendet över tillsynen å arbete med lastning och lossning av fartyg (stuveriarbete), vilken tillsyn i huvudsak ankommer på yrkesinspek tionen, biträdes riksförsäkringsanstalten av chefen för kommerskollegii sjöfartssociala avdelning i egenskap av specialinspektör för stuveriarbete.
Järnvägsstyrelsen. Vissa arbetsuppgifter med avseende å arbetarskydds lagstiftningens genomförande utföras inom järnvägsstyrelsen, i det att två av dess tjänstemän förordnats att i fråga om vissa arbeten vid statens järn vägar utöva den tillsyn å lagstiftningens efterlevnad, som eljest ankommer på yrkesinspektör.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den hos styrelsen anställda järnvägs- inspektören utövar ifrågavarande tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda järnvägarna.
Medicinalstyrelsen. Jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. in. har radiofysiska institutionen att under medicinalstyrelsens överinseende och ledning utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av
7
densamma meddelade föreskrifter. Då radiologiskt arbete i allmänhet fal ler inom arbetarskyddslagens tillämpningsområde och då lagen om tillsyn å sådant arbete till väsentlig del — med avseende å de därmed sysselsatta arbetstagarna — utgör en specialreglering på arbetarskyddets område, föl jer härav att vissa arbetarskyddsuppgifter ankomma på medicinalstyrelsen. De uppgifter, som åvila styrelsen beträffande kontrollslakterier och under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker, anknyta likaså i viss utsträck ning till axbetarskyddet.
Förutom förenämnda myndigheter, till vilka tillsynsorgan äro knutna, finnas vissa verk och myndigheter, vilka ha att handlägga frågor av arbe- tarskyddsnatui-, ehuru de ej ha någon befattning med tillsynen å arbetar- skyddslagstiftningens efterlevnad. Sålunda ankommer det på statens insti tut för folkhälsan att genom dess yrkeshygieniska avdelning behandla ar- betarskyddsfrågor av yrkeshygienisk art. Då dessa uppgifter nära samman hänga med yrkesinspektionens verksamhet, får nämnda avdelning ofta fungera som ett medicinskt rådgivande organ åt yrkesinspektionens chefs myndighet.
Arbetsrådet är likaledes ett ämbetsverk med arbetarskyddsuppgifter. På arbetsrådet ankommer att träffa avgöranden och meddela utlåtanden i frå gor om arbetstidslagarnas tillämpning och att medgiva eftergifter från be stämmelserna om arbetstidens längd. Tillsynen å efterlevnaden av arbets tidslagarnas bestämmelser utövas däremot av yrkesinspektionens befatt ningshavare samt kommunala tillsynsorgan.
Även vissa andra centrala organ finnas, vilka mer eller nxindre ha att taga befattning med ärenden, som röra eller nära ansluta till arbetarskydds- lagstiftningen. Här må såsom exempel nämnas lantbruksstijrelsen, som har att övervaka efterlevnaden av mejeristadgan. Särskilt denna stadgas 3 § innehåller bestämmelser, som beröra arbetarskyddet.
Lokala organ.
Den direkta tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad utövas av jTkesinspektionen genom dess lokala organ, till vilka i första hand äro att räkna yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsyns organ. Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer och dem underställda tjänstemän för tillsynstjänsten i allmänhet (den allmänna yrkesinspektionen) samt yrkesinspektrisen och henne underställda befatt ningshavare för tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas (den kvinnliga yrkesinspektionen).
De kommunala tillsynsorganen, som ha att biträda vid utövandet av till synstjänsten i allmänhet, utgöras av kommunernas hälsovårdsnämnder eller, där särskild sådan nämnd ej tillsatts, av kommunalnämnden (den kommunala tillsynen).
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
8
Till de lokala tillsynsorganen äro vidare att hänföra bergmästare och gruvingenjörer, som ha att utöva tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och därmed sammanhängande arbete. Dit kunna även räknas yrkesinspektio nens specialinspektörer, vilka i fråga om vissa slag av verksamhet utöva den tillsyn, som eljest åligger yrkesinspektör. De utgöras av skogs- och flottledsinspektören, specialinspektörerna för järnvägsdrift, sprängämnes- inspektören, specialinspektörerna för elektriska starkströmsanläggningar samt specialinspektören för stuveriarbete (specialinspektionen).
Även länsstyrelserna ha f. n. vissa arbetsuppgifter, som anknyta till arbe tarskyddet. Sålunda äger länsstyrelse jämlikt arbetarskyddslagen att i visst fall föreskriva om läkarbesiktning av minderåriga och att förordna besikt- ningsläkare för minderåriga samt att enligt lagen angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas bly färg, förordna om läkarundersökning av arbetstagare, som å visst arbets ställe eller hos viss arbetsgivare sysselsättas med dylikt arbete.
På länsstyrelse ankommer vidare en annan arbetarskyddsuppgift, näm ligen att utöva tillsyn å efterlevnaden av 1919 års lag om skyldighet i vissa tall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Länsstyrel sen äger härvid åtnjuta biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal.
För utförligare uppgifter om den nuvarande arbetarskyddsorganisationen torde jag få hänvisa till betänkandet s. 15—21.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Kommitténs förslag.
Enligt det av kommittén framlagda förslaget skulle olika på arbetar skyddets område verksamma organ sammanföras och ställas under en gemensam central ledning. För detta ändamål föreslås, att det nuvarande arbetsrådet och dess kansli ombildas och utbygges till ett särskilt ämbets verk för arbetarskyddsärenden, även detta benämnt arbetsrådet, och att till detta verk förlägges chefskapet för yrkesinspektionen. Till ämbetsverket skulle överflyttas bl. a. riksförsäkringsanstaltens arbetarskj^ddsbyrå, spräng- ämnesinspektionen och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan. Beslutanderätten i arbetstidsärenden skulle fortfarande ut övas i den i arbetstidslagarna stadgade ordningen. Jämväl vissa arbetar skyddsärenden skulle prövas i denna ordning. Arbetsrådets partsrepresen- tation förutsättes bli oförändrad, dock att vid handläggning av arbetar- skyddsärende, som berör tjänstemannaförhållanden, en för tjänstemännen utsedd representant skulle inträda i rådet i stället för en av arbetar representanterna.
Ämbetsverket skulle stå under ledning av en generaldirektör och bestå av sex byråer. Personalorganisationen skulle i förhållande till den personal
9
med stadigvarande anställning, soin år 1946 fanns å de byråer oeh avdel ningar vilka beröras av förslaget, ökas med 71 befattningshavare. Med undantag för arvodesanställd och extra personal skulle det totala antalet befattningshavare inom verket uppgå till 112.
Den lokala tillsynsorganisationen, yrkesinspektionen, benämnes i för slaget arbetsinspektionen. Den allmänna yrkesinspektionen föreslås ut ökad med medicinsk-yrkeshygieniskt utbildad personal, varjämte den nuva rande kvinnliga yrkesinspektionen föreslås ersatt av socialhygieniskt utbil dade befattningshavare, knutna till den allmänna arbetsinspektionen och med uppgift att följa arbetsförhållandena för såväl manliga som kvinnliga arbetare. I enlighet härmed skulle å varje yrkesinspektionsdistrikt inspek tionen företrädas av en yrkesinspektör, en yrkesläkare och en socialinspek tör. Som chef för distriktet skulle en av dessa tre befattningshavare för ordnas. Tillsynspersonalen i övrigt liksom kontorspersonalen å distrikts- expeditionerna föreslås betydligt utökad.
Den kommunala tillsynen föreslås begränsad till sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, och inom dessa skulle tillsynen anförtros åt särskilt utsedda, avlönade kommunala tillsynsinän. Till ersättning åt dessa skulle kommun kunna erhålla statsbidrag.
För tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås en särskild, det nya ämbetsverket underställd gruvinspektion, fördelad på fyra distrikt, motsvarande i stort sett de nuvarande bergmästardistrikten. Bergmästarna och hos dem anställda gruvingenjörer skulle befrias från ifrågavarande tillsyn.
Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på två distrikt, var dera med en skogsyrkesinspektör soin chef. En av skogsyrkesinspektö- rerna skulle tillika tjänstgöra som chef för en särskild skogsavdelning inom ämbetsverket.
Tillsynen å arbetarskyddet vid trafikväsendet skulle uppdragas åt eu särskild trafikinspektion, varvid samtidigt yrkesinspektionens nuvarande specialinspektörer för järnvägsdrift skulle befrias från arbetarskyddstill- synen vid statens och de enskilda järnvägarna.
Sprängämnesinspektionens tillsynsverksamhet föreslås utvidgad att om fatta alla arbetsställen, där eldfarliga eller explosiva ämnen ifrågakomma. Verksamheten skulle samtidigt begränsas att gälla blott de speciella yrkcs- faror, som äro förbundna med dessa ämnen.
Enligt kommitténs förslag skulle antalet befattningshavare hos yrkes inspektionen uppgå till 200. Motsvarande antal utgjorde år 1946 110, bort sett från vissa befattningshavare som av kommittén föreslagits överflyt tade till centralmyndigheten.
Kommitténs förslag är icke enhälligt. Fem av kommitténs ledamöter ha i vissa avseenden anfört reservationer mot förslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Departementschefen.
Gällande lag om arbetarskydd tillkom år 1912. Den fortskridande indu strialiseringen och ökade krav på arbetarskyddets omfattning och effekti vitet ha sedermera tid efter annan föranlett ändringar i arbetarskyddslag- stiftningen, delvis av ganska omfattande karaktär. Frågan om en mera genomgripande revision av lagstiftningen har emellertid sedan länge varit aktuell. Redan 1938 tillkallade jag sålunda sakkunniga för att företaga en tiversyn av lagstiftningen på området. Nämnda sakkunniga — 1938 års arbetarskyddskommitté —- ha numera slutfört huvuddelen av sitt upp drag. Kommittén har, såsom nämnts, framlagt dels ett betänkande med förslag till ny lagstiftning, dels ock betänkande med förslag till ändrad organisation av tillsynen å lagstiftningens efterlevnad.
De i förstnämnda betänkande framlagda förslagen innefatta utvidgningar och skärpningar av den nu gällande lagens bestämmelser. Ehuru jag i åtskilliga avseenden icke kan acceptera de av kommittén framlagda för slagen, delar jag kommitténs allmänna uppfattning rörande behovet av eu revision i skärpande riktning av den gällande lagstiftningen. Det har också varit min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att för den nu samlade riksdagen framlägga proposition grundad på kommitténs lagstiftningsför- slag. Den genomgripande omarbetning av kommittéförslaget, vilken utförts inom socialdepartementet, har emellertid icke kunnat fullföljas i sådan tid att lagrådsgranskning av förslaget ännu medhunnits. Förslaget har tidi gare denna dag remitterats till lagrådet. Under sådana förhållanden anser jag lämpligast, att framläggandet av propositionen uppskjutes.
Arbetarskyddskommitténs andra betänkande innefattar förslag till en mycket betydande omorganisation och utbyggnad av den nuvarande till- synsorganisationen. Förslagen innebära dels en koncentration av den hit tillsvarande, i vissa avseenden splittrade organisationen, dels en utvidgning av densamma. Förslagen ha varit föremål för en omfattande remiss. Det råder en så gott som enhällig uppfattning om angelägenheten av en om- läggning och utvidgning av organisationen.
Läget är också sådant, att omfattande åtgärder till förbättring av skydds verksamheten äro motiverade. Jag vill erinra, att den starka stegring av antalet olycksfall i arbete och antalet yrkessjukdomsfall, som ägt rum under krigsåren, numera väl avtagit i hastighet men långtifrån avstannat. Det totala antalet olycksfall under 1947 uppskattas enligt vad jag inhämtat till omkring 282 000, dvs. över 900 olycksfall per arbetsdag.
För att den hittillsvarande utvecklingen skall kunna brytas och antalet olycksfall bringas att minska i stället för att öka fordras i första hand en ökad insats i skyddsarbetet av arbetsgivare och arbetstagare. Det är gläd jande att kunna konstatera, alt ett allt större intresse visats och ett allt
11
bättre samarbete kommit till stånd inom näringslivet beträfiande arbetar- skyddsuppgifter. Även en fortsatt utveckling av lillsynsorganisationen torde emellertid vara av grundläggande betydelse, icke endast i vad gäller den rent kontrollerande delen. En mycket betydelsefull insats torde dessa organ göra också därigenom att de tillhandahålla sakkunskap, främst i skydds- tekniska angelägenheter, samt genom att de tillvarataga och sprida känne dom om vunna erfarenheter på arbetarskyddets område. Jag förordar där för, att åtgärder nu vidtagas för att öka tillsynsorganisationens effektivitet. Oen omständigheten, att förslag till ny arbetarskyddslagstiftning icke nu förelägges riksdagen, utgör icke något hinder härför. Tvärtom torde det vara en fördel att en omorganisation av tillsynsorganen är genomförd innan en ny lagstiftning träder i kraft. Härigenom torde övergången underlättas.
Vad beträffar den av kommittén föreslagna utbyggnaden av organisatio nen är att märka att 1947 års riksdag beslöt en provisorisk förstärkning av personalorganisationen såväl hos riksförsäkringsanstaltens arbetarskydds- byrå som hos den lokala yrkesinspektionen. Denna förstärkning är att be trakta som en första etapp i utbyggnaden. Nu rådande förhållanden för anleda emellertid en viss återhållsamhet ifråga om kostnadskrävande admi- nistrationsreformer. Även andra omständigheter göra att jag icke i detta sammanhang kan förorda, att kommitténs utbyggnadsprogram nu helt ge nomföres. Utbyggnaden torde även i fortsättningen böra ske etappvis. .lag begränsar därför mina förslag till att avse vad som för ögonblicket före faller mest angeläget. Detta synes i stort sett vara dels att tillsvnsorganisa- lionen erhåller en självständigare ställning och en mera enhetlig ledning genom att en särskild centralmyndighet för arbetarskyddsfrågor inrättas, dels ock att personalorganisationens utbyggnad fortsättes, om än i begrän sad utsträckning.
T enlighet härmed föreslår jag i det följande, att tr. o. in. den 1 januari 1949 skall inrättas en arbetarskyddsstyrelse, bildad i huvudsak genom sam manslagning av det nuvarande arbetsrådet och riksförsäkringsanstaltens arbetarskydd sbyrå. Styrelsen — med en generaldirektör som chef — före slås bestå av en arbetstidsbyrå, eu teknisk byrå, eu kanslibyrå, en skogs- avdelning, en trafikavdelning och en social avdelning. Antalet befattningar föreslås ökat från 40 i den nuvarande organisationen till Öl. Däremot fin ner jag mig icke kunna tillstyrka av kommittén föreslagen överflyttning till det nya ämbetsverket av sprängämnesinspektionen och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan.
Senare denna dag kommer jag alt föreslå, att till lagrådet remitteras för slag till lagstiftning om överflyttande å den nyinrättade arbetarskyddssty- relsen av de uppgifter och befogenheter som tillkomma arbetsradet. Någon materiell ändring i nu gällande regler om partsrepresentation i arbetsrådet åsyftas icke i annan mån än att särskild representation för tjänstemännen i vissa mål förutsättes skola anordnas. I enlighet med arbetarskyddskom-
Knngl. Maj.ts proposition nr 1S'i.
12
mittens förslag, förordar jag, att även vissa arbetarskyddsärenden skola handläggas i den ordning, som sålunda skall gälla för arbetstidsärenden.
Beträffande yrkesinspektionen föreslås i stort sett inga mera principiella ändringar. Den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens befattningshavare föreslås under benämningen socialinspektörer ingå i den allmänna yrkes inspektionen men med bibehållande i huvudsak av sina nuvarande uppgif ter. Tillsynen å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås fortfarande ankomma på bergmästarna, varvid doek förordas, att dessas tillsyn i sam band med ikraftträdandet av ny arbetarskyddslagstiftning begränsas till arbete under jord. Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på två distrikt. Antalet befattningar inom den lokala yrkesinspektionen före slås ökat från 128, varav tre halvårsbefattningar, till 158.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
II. Den centrala organisationen.
Inrättandet av en arbetarskyddsstyrelse ni. ni.
Kommitténs förslag.
Om erfarenheterna av den nuvarande förläggningen av arbetarskyddets centrala ledning anför kommittén bl. a., att de fördelar, som riksförsäk- ringsanstalten såsom försäkringsinrättning möjligen vunnit av att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen icke uppvägas av den arbetsbelast ning anstalten fått vidkännas genom handläggningen av en mängd därmed förenade arbetarskydds-, personal- och administrativa ärenden. Å andra sidan hade yrkesinspektionen, vars huvuduppgift vore att förebygga ohälsa och olycksfall i arbete, icke haft någon uppenbar fördel av att vara under ordnad ett ämbetsverk, vars främsta uppgift vore att handlägga ärenden rörande den efterhjälpande verksamheten på grund av inträffade sjukdoms- och olycksfall i arbete. Kommittén anför i detta sammanhang, att yrkes inspektionen i övriga europeiska länder i allmänhet i organisatoriskt hän seende intar en från olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringsverksamhe- ten, även där denna är statlig, skild och fullt självständig ställning.
Kommittén har (s. 11—13 och 24—25) redogjort för vissa tidigare fram lagda förslag angående den centrala ledningen av arbetarskyddet. Att frå gan om samordning under en central ledning av de olika arbetarskydds- organen icke tidigare lösts får enligt kommitténs mening bl. a. ses mot bakgrunden av att hittills vanligen endast partiella reformer inom arbetar- skyddslagstiftningen kommit i fråga och att det därför icke varit lämpligt eller möjligt att lösa detta spörsmål. I samband med den allmänna översyn av arbetarskyddslagstiftningen, som kommittén hade att verkställa, syntes det emellertid nödvändigt att frågan prövades. Kommittén har vidare i denna de! anfört i huvudsak följande.
13
Enligt kommitténs mening är en centralisering och rationalisering av handläggningen av arbetarskyddsärendena i hög grad påkallad, därest arbe tarskyddet i dess alltmer vidgade omfattning skall bliva tillräckligt effek tivt. Men härför fordras, att den centrala ledningen av arbetarskyddet gives en så självständig ställning som möjligt och att den helt får ägna sig åt arbetarskyddet. Att såsom nu anförtro ledningen av yrkesinspektionens verksamhet åt ett ämbetsverk, som redan förut har stora och omfattande arbetsuppgifter, låt vara med nära anknytning till arbetarskyddet, synes med hänsyn till arbetarskyddsfrågans utveckling och betydelse även vara opraktiskt och föga rationellt. En sådan lösning torde ej heller kunna be stå såsom ändamålsenlig. Den centrala ställning arbetarskyddsfrågan nu mera intager i nutida arbetsliv kräver jämväl, att de organ, som skola handha övervakningen av arbetarskyddet, sammanföras och ställas under en gemensam och självständig ledning. Ett särskiljande av arbetarskyddet och exempelvis olycksfallsförsäkringsfrågan bör emellertid icke innebära ett förnekande eller underskattande av behovet eller önskvärdheten av ett samarbete inom de nämnda sociala verksamhetsområdena.
Kommittén har anfört, att eu omorganisation i det av kommittén angivna syftet av den centrala ledningen för arbetarskyddet berör icke blott riksförsäkringsanstalten utan även vissa andra verk, vilka ha att taga befatt ning med arbetarskyddsärenden i vidsträckt bemärkelse.
Kommittén har i detta sammanhang till en början behandlat arbetsrådet och dess verksamhet samt härvid anfört i huvudsak följande.
Till arbetarskyddet i vidsträckt mening är även att räkna arbetstidslag- stiftningen. Ärenden angående tillämpningen av arbetstidslagarna och med givande av dispenser från de i dessa lagar meddelade bestämmelserna hand läggas av arbetsrådet. Tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad utövas däremot av yrkesinspektionen. I ärenden, som avse minderårigas använ dande i vissa fall till övertidsarbete, inhämtar arbetsrådet ej sällan yttrande från yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hänsyn till det nära sam band arbetarskyddslagens bestämmelser om natt- och veckovila samt raster ha med frågor rörande arbetstiden i allmänhet, finnes i gällande arbetar skyddslag också stadgat, att yrkesinspektionens chefsmyndighet skall vid avgörande av ärende enligt nämnda bestämmelser, där så finnes lämpligt, samråda med arbetsrådet. En viss samverkan mellan arbetsrådet och yrkes inspektionen föreligger således enligt nämnda lagar. Starka skäl tala där för för att de uppgifter, som åvila arbetsrådet, överflyttas till det tilltänkta ämbetsverket. Hinder häremot synes ej föreligga, därest arbetsrådets nu varande organisation med partsrepresentanter får ingå i detta ämbetsverk.
Med hänsyn till det anförda och då det nuvarande arbetsrådet utgör ett fristående självständigt ämbetsverk föreslår kommittén, att detta verk om bildas och utbygges såsom ett särskilt verk för arbetarskyddsärenden. Det nuvarande arbetsrådets kansli finge därvid ingå som en byrå i det nya ämbetsverket. Till detta föreslås riksförsäkringsanstaltens arbetarskydds- byrå överflyttad. I samband med arbetarskyddsbyråns överflyttning skola enligt förslaget till det nya verket jämväl överflyttas chefskapet för de när
Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i.
14
mast under denna hörande tillsynsorganen, nämligen den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionen.
Kommittén föreslår, att det nya ämbetsverket skall övertaga benäm ningen arbetsrådet.
För att vinna åsyftad enhetlighet i fråga om ledningen av arbetarskyddet föreslår kommittén vidare, att till det nya verket överflyttas vissa tillsyns- organ, som f. n. äro knutna till andra ämbetsverk. Sålunda föreslås, att till synen över arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien överflyttas från bergmästarna till särskilda gruvinspektörer, vilka skola lyda under en i del nya ämbetsverket upprättad avdelning för gruvinspektion. Likaså förordas, att sprängämnesinspektionen i sin helhet överflyttas från kommerskolle- gium till ämbetsverket. De nuvarande till järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anknutna specialinspektörerna inom yrkesinspek tionen för statlig och enskild järnvägsdrift föreslås bli befriade från till synen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Denna tillsyn skall en ligt förslaget i stället anförtros åt särskilda trafikinspektörer inom arbets rådet, vilka därjämte skola bemyndigas att övervaka arbetarskyddet inom trafikväsendet i övrigt. Slutligen föreslår kommittén, att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya verket.
Kommittén anför, att ett sammanförande under gemensam ledning av samtliga på arbetarskyddets område verksamma tillsynsorgan skulle förut sätta att även den elektriska inspektionen, bestående av kommerskollegii elektriska byrå och statens elektriska inspektion, fartygsinspektionen, om fattande kollegii fartygsinspektionsbyrå och fartygsinspektionens lokala organ, samt kollegii sjöfartssociala avdelning liksom även en del av radio fysiska institutionen (strålskyddsinspektionen) överflyttas från kommers- kollegium resp. karolinska sjukhuset till verket i fråga. Kommittén finner emellertid icke anledning att föreslå ändring av den nuvarande organisa tionen av den elektriska inspektionen och strålskyddsinspektionen. Beträf fande fartygsinspektionen anser kommittén, att frågan om dess överflytt ning till det nya ämbetsverket bör prövas i samband med frågan om arbe tarskyddet ombord å fartyg, i vilken fråga kommittén ännu icke framlagt förslag.
Redogörelse för kommitténs förslag angående tillsynen å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott, vilket förslag bl. a. avser inrättande av en särskild gruvinspektion, torde få lämnas vid behandlingen av specialinspektionen in. in. (s. 119).
Till stöd för förslaget om överflyttning av sprängämnesinspektionen har kommittén främst åberopat den stora betydelse denna inspektionsverksam het har för arbetarskyddet och vikten av samordning mellan inspektionens och övriga tillsynsorgans arbete.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISA.
15
I detta sammanhang må nämnas, att kommittén även föreslår viss om läggning av sprängämnesinspektionens verksamhet inom arbetarskyddet. Redogörelse härför torde få lämnas senare (s. 121).
Vad angår tillsynen å arbetarskyddet inom trafikväsendet har kommittén lämnat bl. a. följande uppgifter rörande den nuvarande ordningen för till synens utövande vid järnvägarna.
För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid järnvägsdrift ha förordnats särskilda tillsynsorgan. Sålunda har Kungl. Maj:t för tillsyn å vissa arbeten vid statens järnvägar med stöd av 23 § lagen om arbetar skydd genom kungörelse den 27 september 1945 (nr 640) föreskrivit, att byrådirektören å järnvägsstyrelsens maskintekniska byrå och överinspek tören för säkerhetstjänsten hos samma styrelse skola, beträffande statens järnvägar, i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen utöva den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och med stöd av densamma med delade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör. Härvid ankommer det på byrådirektören att svara för tillsynen i vad den avser ban- och maskin tjänsten och på överinspektören att svara för densamma i vad den angår säkerhets- och trafiktjänsten.
Vad beträffar tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid enskild järnvägsdrift har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 26 januari 1940 (nr 108) föreskrivit, att järnvägsinspektören hos väg- och vatten byggnadsstyrelsen skall, i vad angår ban-, maskin-, säkerhets- och trafik tjänsten vid de enskilda järnvägarna, i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen utöva den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör.
För arbetarskyddstillsynen inom trafikväsendet i övrigt, bortsett från sjö farten, finnas icke några särskilda specialinspektörer förordnade, utan det ankommer på yrkesinspektionens befattningshavare att härutinnan utöva erforderlig tillsyn. Kommittén erinrar emellertid, att för tillsyn ur trafik säkerhetssynpunkt av motorfordon och luftfartyg finnas särskilda inspek- tionsorgan, bilbesiktningsmännen (numera statens bilinspektion) och luft- f artsinspektionen.
Kommittén förklarar sig ha övervägt förslag om dels att till det nya ämbetsverket knyta befattningshavare med järnvägsteknisk kunskap och erfarenhet och dels att inom yrkesinspektionen tillsätta särskilda inspek törer för arbetarskyddstillsynen vid järnvägsdrift. Som skäl härför har särskilt framhållits, att det ur arbetarskyddssynpunkt vore mindre lämp ligt och välbetänkt, att tillsynen vid statens järnvägar omhänderhades av vissa befattningshavare, tillhörande det verk under vilket järnvägarna hörde. Även i fråga om den enskilda järnvägsdriften hade det ansetts mindre tillfredsställande, att tillsynen å arbetarskyddet vid denna anför- trotts befattningshavare, som icke odelat kunde ägna sig åt detta uppdrag och som dessutom med hänsyn till sina övriga arbetsuppgifter vore under ställda ett ämbetsverk med väsentligt andra uppgifter än de som tillkomme ett socialt verk.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISi.
16
Under åberopande härav liksom även av arbetarskyddets vidgade om fattning och betydelse föreslår kommittén, att det tillsynsuppdrag, som jämlikt särskilt förordnande tilldelats vissa befattningshavare hos järn vägsstyrelsen, överflyttas till särskilda tjänstemän knutna till det nya äm betsverket. En liknande överflyttning föreslås även beträffande det till synsuppdrag, som givits åt järnvägsinspektören för de enskilda järnvä garna. Då det emellertid vore att förmoda, att de på järnvägsavdelningen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande arbetsuppgifterna ge nom förstatligandet av de enskilda järnvägarna framdeles komme att minskas och att befattningen såsom järnvägsinspektör hos styrelsen där igenom skulle bli obehövlig, förordar kommittén, att nämnda befattning överflyttas till det föreslagna ämbetsverket. I vilken omfattning de ären den, som nu ankomma på järnvägsavdelningen, böra handläggas av järn vägsinspektören efter dennes överflyttning till ämbetsverket, anser kom mittén lämpligen böra avgöras av verket i samråd med väg- och vatten byggnadsstyrelsen.
I anslutning till detta förslag anför kommittén, att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt arbetarskyddet även inom andra grenar av trafikväsendet, nämligen bil-, buss- och lufttrafiken. Med hänsyn till att säkerhetstillsynen beträffande maskiner, redskap och andra tekniska anordningar numera är allmängiltig och att denna förlagts till yrkesinspektionens chefsmyndighet, har — uttalar kommittén — ansetts, att i denna tillsyn strängt taget in- begripes även den särskilda kontroll, som bilbesiktningsmännen och luft- fartsinspektionen ha att utöva å motorfordon och luftfartyg. Det hade därför framställts förslag om att dessa inspektionsorgan borde inordnas under det nya ämbetsverket. Förslag i sådan riktning framlägges dock ej av kom mittén, som anför, att sistnämnda kontroll främst synes vara betingad av hänsyn till den allmänna säkerheten (inbegripet även passagerarna), och att frågan härom vore beträffande trafikmedlen mera dominerande än i fråga om maskiner och andra tekniska anordningar för huvudsakligen sta tionärt bruk. Arbetarskyddsfrågan vore i förevarande fall däremot väsent ligen begränsad till den eller de som framförde trafikmedlet eller eljest bi trädde vid begagnandet av detta. Kommittén uttalar vidare i denna fråga.
Givet är, att den kontroll som utövas genom bilbesiktningen och luft- fartsinspektionen syftar till vidtagande av åtgärder, som även tillgodose arbetarskyddet. Att särskilja de arbetsuppgifter som åligga nämnda till synsmyndigheter och de som i arbetarskyddshänseende böra ankomma på den föreslagna trafikavdelningen torde av praktiska skäl icke låta sig göra. Kommittén förutsätter därför, att samarbete i erforderlig utsträckning etableras och upprätthålles mellan ifrågavarande myndigheter.
Såvitt avser de yrkeshygieniska ärendena har kommittén lämnat bl. a. följande uppgifter.
Den centrala handläggningen av yrkeshygieniska ärenden, i vad de avse tillämpningen av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma med
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
17
delade föreskrifter, verkställes f. n. av riksförsäkringsanstaltens arbetar- skyddsbyrå med biträde av den till byrån knutna läkaren för arbetarskydds- ärenden samt i vissa fall yrkesinspektrisen. Som rådgivande instans åt byrån vid beredning och handläggning av nämnda ärenden tjänstgör folk- hälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. På byrån ankommer dessutom att utarbeta anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa i arbete liksom även att utöva det överinseende över tillämpningen i yrkes- hygieniskt hänseende av ovannämnda lag och föreskrifter, som är förenat med anstaltens uppdrag att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen.
Med hänsyn til! den yrkeshygieniska verksamhet, som bedrives av statens institut för folkhälsan, må här jämväl erinras om de arbetsuppgifter, som enligt gällande instruktion särskilt åligga institutet, nämligen
att utföra undersökningar rörande skador och ohälsa, som uppkomma genom ogynnsamma yttre inflytanden i samband med arbete, ävensom rörande yrkesskador av infektiös natur,
att ägna noggrann uppmärksamhet åt arbetstidsproblemens samband med hälsan, särskilt beträffande minderåriga och kvinnor,
att utarbeta förslag till såväl allmänna hygieniska anvisningar rörande arbetslokalers anordnande och användande som speciella hygieniska före skrifter unaer anpassning till olika industriers särförhållanden,
att föreslå åtgärder, som ur medicinsk synpunkt finnas påkallade för att minska risken för olycksfall och ohälsa i arbetet,
att föra ett för läkare och myndigheter avsett specialregister över pre parat, som komma till användning inom industrien eller annan verksamhet och som kunna eller antagas kunna inverka menligt på hälsan, samt
att meddela undervisning i yrkeshygien åt bland annat tjänsteläkare och hälsovårdstillsvningsmän ävensom åt personal inom yrkesinspektionen.
Fullgörandet av flertalet av dessa arbetsuppgifter förutsätter såväl un dersöknings- som forskningsverksamhet, och en betydande sådan verksam het utövas numera vid institutets yrkeshygieniska avdelning. Någon inspek- tionsskyldighet åligger dock icke avdelningen. Under de år yrkeshygieniska avdelningen varit i verksamhet, ha dess arbetsuppgifter ständigt ökat såväl vad beträffar undersökningar och utredningar, utförda på uppdrag av myn digheter och enskilda, som beträffande forskningsuppgifter.
Den väsentliga delen av arbetsuppgifterna har bestått i utredningar angå ende yrkesförgiftningar eller yrkesdermatoser och i samband därmed mer eller mindre rutinmässiga laboratoriearbeten samt utredningar rörande skyddsåtgärder mot dylika yrkesskador. Fn betydande del av arbetet har utgjorts av kombinerade medicinska och tekniska undersökningar beträf fande hälsorisken på olika arbetsplatser. Sådana undersökningar ha i allt större omfattning begärts av industriföretag, arbetarorganisationer m. fl. Ifrågavarande undersökningar, som verkställts i intimt samarbete mellan läkare och kemisk-teknisk expertis, ha visat sig vara av mycket stort värde, då det gällt att erhålla en på bred bas grundad uppfattning om hur de hygieniska riskerna på olika arbetsplatser och i olika yrken bäst skola be kämpas. De ha dessutom givit avdelningen ett för den vetenskapliga forsk ningen värdefullt material. Från institutets sida har också framhållits, att det tillämpade arbetssättet lär komma att bliva ett av de viktigaste vid lö sandet av avdelningens framtida arbetsuppgifter och då det gäller att inom olika yrken frambringa effektiva skyddsåtgärder mot hälsoriskerna. 2 Mining till riksdagens protokoll
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
18
Kommittén föreslår, att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut lör folkhälsan överflyttas till det nya ämbetsverket och inordnas i detta som en särskild byrå, benämnd arbetshygieniska byrån. I sin motivering härför framhåller kommittén bl. a. följande.
Inom det nutida arbetarskyddet lägges allt större vikt på arbetet att före bygg'3 uppkomsten av yrkessjukdomar och andra hälsoskador till följd av arbetet eller arbetsförhållandena. För att kunna bedriva ett effektivt och rationellt arbetarskydd på detta område fordras tillgång till medicinsk sak kunskap inom yrkesinspektionen. Denna tillgång är f. n. starkt begränsad, och behovet av medicinsk rådgivning i arbetarskyddsfrågor tillgodoses väsentligen blott genom det samarbete, som kommit till stånd mellan arbe- tarskyddsbyrån och statens institut för folkhälsan, framför allt dess yrkes hygieniska avdelning. Detta samarbete måste emellertid göras mera effek tivt, och därför fordras, att icke blott tekniska utan även yrkeshygieniska och medicinska organ på arbetarskyddets område samordnas på ett ända- inålsenligare sätt än nu och ställas under en gemensam ledning.
Mot förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen ha fyra av kommitténs ledamöter reserverat sig.
Ledamoten Yllner anför sålunda.
För min del kan jag icke biträda kommitténs uppfattning, att yrkes hygieniska avdelningen vid institutet skall vara en del av arbetshygieniska byrån. Det torde för arbetsrådet vara tillfyllest, om detta ämbetsverk har fri tillgång till den sakkunskap, som yrkeshygieniska avdelningen rymmer, och om denna avdelning har skyldighet att företaga de utredningar och av giva de yttranden, som av arbetsrådet begäres, och om dess chef och övriga tjänstemän hava skyldighet att efter kallelse deltaga i detta ämbetsverks överläggningar och föredragningar.
Förhållandet mellan arbetsrådet och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan torde i tillämpliga delar närmast böra likna det som råder mellan medicinalstyrelsen och statens bakteriologiska labo ratorium.
Såsom ett ytterligare skäl, varför en del av institutet för folkhälsan icke bör inordnas under arbetsrådet, får anses det förhållandet, att institutet delvis tillkommit genom donationsmedel, vid vilka äro fästade det villkoret, att institutets uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning.
Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm ansluta sig till den av ledamoten Yllner uttalade meningen, att den yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan icke bör ingå såsom en del av det nya arbetsrådet.
Yttranden.
I en del yttranden över kommitténs såväl lag- som organisationsförslag har frågan om tillsynen å arbetarskydd slagstiftningens efterlevnad gjorts till föremål för vissa allmänna uttalanden.
Medicinalstyrelsen anför sålunda bl. a., att enligt dess mening samhäl lets åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete icke få avsedd
Kungl. Maj.ts proposition nr hHi.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.
19
sjukdomsförebyggande och hälsobefordrande verkan utan att även de medi cinska myndigheterna tillförsäkras full möjlighet att övervaka och påverka organisationen härför. Arbetarskyddet borde icke organiseras som en sluten enhet utan så långt möjligt inlänkas som ett naturligt led i den allmänna hygieniska organisationen för folkhälsans befordrande.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att kommitténs förslag till utbygg nad och reformering av arbetarskydd slagstiftningen, därest det upphöjdes till lag, torde komma att medföra en väsentlig ökning av de olika arbetar- skyddsorganens uppgifter och arbetsbörda. Följaktligen krävdes särskilda åtgärder i organisatoriskt hänseende för att uppnå det åsyftade målet, näm ligen ett förbättrat arbetarskydd. En angelägenhet av största vikt härutin- nan borde vara att åstadkomma möjligast effektiva tillsyn å lagstiftningens efterlevnad. Det torde sålunda föreligga ett starkt behov av utvidgning och förstärkning av organisationen hos de olika organ, som skola handhava denna tillsyn, i synnerhet i fråga om de lokala inspektionsorganen.
Landsorganisationen framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att lag stiftningen komme att ställa de största anspråk på tillsynsorganisationen, icke endast på grund av sitt vidsträckta tillämpningsområde utan framför allt på grund av att lagreglernas tillämpning i så stor utsträckning förutsatte en skälighetsprövning med beaktande av skyddsbehov och särskilda tek niska och ekonomiska betingelser för skyddets genomförande. Det kunde inte nog starkt understrykas, att om den nya lagen bättre än den gamla skulle kunna motsvara sitt syfte, detta trots allt icke i första hand berodde på de materiella reglernas innehåll utan på inspektionsorganens personal- och befogenhetsutrustning och på de enskilda befattningshavarnas intresse, skicklighet och auktoritet. Landsorganisationen anför vidare.
Att kampen mot yrkesfarorna för sin framgång är väsentligt beroende av arbetsinspektionens effektivisering är ett omdöme, som i huvudsak äger giltighet beträffande yrkesfaror, som kunna förebyggas genom teknisk pre- vention. I fråga om faror, som undandraga sig sådan prevention därför att de bero av oförstånd, ovarsamhet eller andra subjektiva orsaker, måste hu vudansvaret alltjämt ligga på den lokala säkerhetstjänsten, alltså på den för varje arbetsställe organiserade samverkan mellan arbetsgivare, arbets ledare och arbetare. Denna allmänna erinran är i förevarande sammanhang på sin plats. Den är uttryck för en dyrköpt erfarenhet av lagstiftningens ineffektivitet i fråga om just dessa yrkesfaror. Olycksfallsfrekvensens skrämmande stegring under senare tid kan väl återföras på brister i såväl lagstiftningen som i den statliga och kommunala tillsynsorganisationen.
Sneriges läkarförbund framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att i den föreslagna organisationsplanen icke tagits hänsyn till flera frågor av yrkesmedicinsk karaktär, vilka hade ett så intimt samband med tillsyns- organens verksamhet, att dennas effektivitet kunde äventyras, om de ej beaktades vid uppbyggandet av organisationen. Som exempel på sådana frå gor nämner förbundet bl. a. den kliniska yrkesmedicinen, yrkesväglednin
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 18A.
gens teoretiska grunder, psykofysisk undersökning för lämplighetsprövning för vissa krävande yrken (t. ex. inom trafiktjänsten) och föreslagen orga nisation av yrkesmedicinska öppna mottagningar vid landstingens sjukhus.
F örslaget att inrätta ett särskilt fristående ämbets verk för arbetar sky ddsärenden samt däri inordna rik s- försäkrin g sanstaltens arbetarskyddsbyrå och det nuva rande arbetsrådet har i de allra flesta remissyttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Riksförsäkringsanstalten framhåller sålunda, att anstaltens hittillsva rande ställning på arbetarskyddets område medfört icke obetydliga för delar ej blott för anstaltens försäkringsverksamhet utan även i viss mån för yrkesinspektionen. De uppgifter, som åvila det nutida arbetarskyddet, vore emellertid så omfattande och krävande, att det framdeles icke gärna borde ifrågalcomma att inordna denna verksamhet under något centralt ämbets verk, som jämväl hade andra åligganden av betydande omfattning. Härtill komme, att vid bedömandet av frågan om förläggningen av den centrala ledningen av arbetarskyddet hänsyn måste tagas till önskvärdheten av att den nuvarande splittringen i möjligaste mån undanröjdes. Anstalten anslu ter sig därför till kommitténs förslag.
Bland andra myndigheter och organisationer, som särskilt tillstyrkt kom mitténs förslag i denna del må nämnas kommerskollegium, medicinalstyrel sen, socialstyrelsen, arbetsrådet, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, do mänstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation.
Statskontoret framhåller, att arbetarskyddsbyråns verksamhet är av ad ministrativ natur; arbetsrådet har däremot en i huvudsak dömande upp gift. Det funnes därför skäl, som talade mot en samordning av byråns och rådets uppgifter. Kommittén hade emellertid med stöd från såväl arbets- givar- som arbetstagarhåll föreslagit, att representanter för arbetsmarkna dens parter skulle deltaga icke blott, såsom f. n. inom arbetsrådet, vid hand läggningen av arbetstidsärenden utan även vid avgörandet av frågor om ar betarskydd av mera allmän räckvidd. Härigenom skulle det bli möjligt att tillgodogöra sig den allmänna erfarenhet på hithörande område, som arbets rådet i sin dömande verksamhet förvärvat. Den föreslagna anordningen förutsatte dock, att rådet tillfördes sakkunskap från arbetarskyddsområdet.
Då det ur denna synpunkt kunde te sig ändamålsenligt att sammanföra rådet och byrån under gemensam ledning, ville statskontoret icke motsätta sig kommitténs förslag i denna del.
Helt avstyrkande till förslaget att tillskapa ett centralt arbetarskyddsverk ställer sig länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen anför, att den närmare utveckling av organisationsspörsmålen, som blivit gjord i be tänkandet, övertygat länsstyrelsen om att samtidigt som kommittén under skattat vikten av de lokala organens självständiga handlande, dess förslag
21
beträffande den centrala ledningen av arbetarskyddet innebär en kraftig överorganisation. De ärendesgrupper, som jämlikt förslaget skulle sam manföras till det centrala verket, vore så pass olikartade, att något tvin gande behov av att giva dem en gemensam överledning icke förelåge. En betydande besparing av arbetskrafter och kostnader skulle vinnas genom att i huvudsak bibehålla ett decentraliserat system för ledningen av arbe tarskyddet.
Hälsovårdsnämnden i Örebro framhåller, att förslaget organisatoriskt innebär en mycket kraftig centralisering av förvaltningen och att den före slagna organisationen säkerligen icke kommer att medföra åsyftad effekt inom lokalförvaltningen, där den rådgivande verksamheten torde bli lidande. Enligt nämndens mening borde organisationen lämpligen decentra liseras. Härigenom skulle större möjligheter till samråd mellan berörda par ter kunna erhållas.
Riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, samtliga yrkesinspektörer, yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, yrkesinspektionens ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsförbund ha föreslagit, att det nya centrala ämbetsverket skall benämnas arbetarskyddsstyrelsen och icke arbetsrådet.
Kommitténs förslag att överflytta arbetarskyddstillsynen vid gruvor och stenbrott från bergsstaten till en särskild gruvinspektion, inord nad under det nya ämbetsverket, avstyrkes av kommerskollegium, stats kontoret, statens organisationsnämnd, bergmästarna och svenska gruvför eningen. Riksförsäkringsanstalten, som likaledes avstyrker förslaget, för ordar, att bergsstatens tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott begränsas att omfatta huvudsakligen under jordsarbete i gruvor. Jernkontorets gruvbyrå, landsorganisationen och svenska gruvindustriarbetareför bundet anse det önskvärt, att gruvinspektörerna knytas till bergmästarna, så att samarbetet dem emellan underlättas.
En närmare redogörelse för utlåtandena lämnas i samband med behand lingen av specialinspektionen (s. 122).
Förslaget att överflytta sprängämnesinspektionen från kom merskollegium till det nya ämbetsverket tillstyrkes eller lämnas utan erin ran i flertalet remissyttranden. Förslaget avstyrkes emellertid av bl. a. kommerskollegium, sprängämnesinspektionen och statskontoret.
Kommitténs förslag angående tillsynen över arbetarskyddet vid t r a f i k- väsendet har i vad det angår statens järnvägar tillstyrkts eller lämnats ulan erinran i de flesta yttrandena.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att organisationen av specialinspektionen för järnvägsdrift ej kunde anses ordnad på ett för vidkommande parter helt tillfredsställande sätt. Styrelsen förklarar sig därför icke ha något att er inra mot förslaget att styrelsens befattningshavare befrias från tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
22
1 rkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift ha i gemensamt yttrande till riksförsäkringsanstalten erinrat, att det anmärkts att den nu i fråga om statens järnvägar tillämpade organisationen ej stode i överens stämmelse med föreskriften i 28 § gällande arbetarskyddslag. Enligt denna bestämmelse finge yrkesinspektör eller honom underordnad befattnings havare ej ha anställning i företag, som vore underkastat hans tillsyn. Härom uttala specialinspektörerna följande.
Anmärkningen synes ha visst fog, men det må dock erinras om att spe cialinspektörernas åtgöranden i arbetarskyddsavseende ej rimligen kunna tänkas ha något som helst inflytande på deras anställnings- eller löneför hållanden. En viss intressekonflikt skulle kunna tänkas uppstå, därest en tjänstehavare såsom specialinspektör anser sig böra påyrka åtgärder, vilka draga kostnader, som skola bestridas av anslag eller å utgiftskonton, i fråga om vilka han i sin tjänst vid SJ har att vara så sparsam eller restriktiv som möjligt. Ingen av de tjänstehavare vid SJ, åt vilka uppdragits att tjänstgöra såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen, har numera att i sin hu vudtjänst direkt vaka över driftsekonomien.
Landsorganisationen hänvisar i ärendet till av svenska järnvägsmanna förbundet avgivet yttrande. Förbundet uttalar bl. a., att ett sedan länge närt önskemål skulle förverkligas genom att de nuvarande specialinspektörerna vid statens järnvägar ersattes med en särskild trafikinspektion, sorterande under det nya ämbetsverket.
Statskontoret har däremot avstyrkt kommittéförslaget under framhål lande av att det icke hade påvisats, att inspektionen av järnvägarna skulle vara förbunden med några olägenheter genom det sätt på vilket den f. n. är anordnad.
Kommitténs förslag att tillsynen över arbetarskyddet vid de enskilda järnvägarna skall utövas av befattningshavare hos det nya arbetar- skyddsverket har tillstyrkts av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, järnvägs styrelsen och riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda myndighet har dock an sett, att icke blott arbetarskyddsuppgifterna utan även övriga på järnvägs- avdelningen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande uppgifter — möjligen med vissa undantag — böra överflyttas. De av avdelningens arbetsuppgifter, som icke avse arbetarskydd, vore nämligen i allmänhet så intimt sammanknutna med arbetarskyddet, att en uppdelning måste fa ogynnsamma verkningar. Samma mening har uttalats av yrkesinspektio nens specialinspektör vid de enskilda järnvägarna.
Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening anför bl. a. följande.
Den tjänstehavare, som erhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens upp drag att verkställa tillsynen av trafiksäkerheten vid de enskilda järnvä garna, måste förutsättas äga sådana kvalifikationer, att han även kan ut öva tillsyn av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Det synes också föreningen uppenbart, att befattningshavaren i fråga bör kunna få sin tjänstgöring i verket så ordnad, att han kan disponera sin tid på för erfor
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
23
derliga inspektioner lämpligt sätt. Föreningen har sig ej heller bekant, att anmärkningar mot hittillsvarande anordning under den gångna tiden fram förts vare sig från riksförsäkringsanstalten eller från någon personalorga nisation.
Därest det av praktiska skäl blir mera lämpligt, att inspektören för de enskilda järnvägarna överföres från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till det nya ämbetsverket, är detta enligt föreningens förmenande av mindre betydelse. Det väsentliga är, att han blir ensam tillsy ning sman för järnvä garna i fråga. Han bör sålunda omhänderhava all tillsyn i trafiksäkerhets- hänseende samt å arbetarskyddsområdet, gällande detta senare ej blott själva järnvägsdriften utan även den yrkesinspektörerna nu tillkommande tillsynen beträffande verkstäderna ävensom banunderhålls- och nybygg nadsarbeten.
Föreningen framhåller tillika, att det syntes så mycket mera lämpligt att lägga all inspektion i trafiksäkerhets- och arbetarskyddshänseende vid järn vägarna i fråga i en hand som de enskilda järnvägarna efter genomföran det av pågående järnvägsförstatligande endast komme att utgöras av ett relativt litet antal mindre banor.
Statskontoret har avstyrkt kommittéförslaget även i vad det avser de en skilda järnvägarna.
Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande jämväl behandlat frågan om b ilbesiktnings väsen de t. I denna del framhåller anstalten, att den anser det böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke bil besiktningen bör inordnas under det nya ämbetsverket. Ett slutligt stånd- punktstagande till denna fråga torde emellertid icke kunna ske utan en närmare utredning i ämnet.
Antomobilbesiktningsmånnens förening hemställer, att frågan om besikt- ningsväsendets inordnande under arbetsrådet måtte prövas i förevarande sammanhang. Enligt föreningens mening borde besiktningsväsendet för mo torfordon givas den plats, där det bäst kunde utveckla sig med hänsyn till sina tekniska och sociala arbetsuppgifter, och mest rationellt syntes då vara, att besiktningsverksamheten samordnades med statens tekniska inspek- tionsorgan.
Beträffande tillsynen å arbetarskyddet inom lufttrafiken framhål ler riksförsäkringsanstalten, att kommittén tydligen ej avsett att tillsynen å själva flygtrafiken skulle oinhänderhavas av den föreslagna trafikavdel ningen inom arbetsrådet. Enligt anstaltens uppfattning skulle jämlikt för slaget den särskilda kontroll, som luftfartsinspektionen hade att utöva med avseende å luftfartyg, fortfarande bestå även efter det nya ämbetsverkets tillkomst. Däremot skulle tillsynen inom området i övrigt utövas av yrkes inspektionen. Sistnämnda tillsyn skulle följaktligen omlatta flygväsendets verkstäder, hangarer m. in. Anstalten kunde väsentligen ansluta sig till vad kommittén sålunda åsyftat. Den närmare gränsdragningen mellan de båda t ill synsområdena torde, tillägger anstalten, i första hand med stöd av vun
Kanyl. Maj.ts proposition nr t Hi.
24
nen erlarenhet få göras av de närmast berörda myndigheterna, arbetar- skyddsverket och luftfartsstyrelsen och. om dessa ej kunde åsämjas, av Kungl. Maj:t.
Luftfartsstyrelsen anser, att det lämpligaste vore att uppdela arbetar- skyddsärendena inom luftfarten och därmed sammanhängande verksam hetsområden på luftfartsstyrelsen och det föreslagna nya ämbetsverket.
Denna uppdelning syntes böra ske enligt i huvudsak följande linjer.
I nder det nya verket och dess arbetsinspektion bör utan olägenhet kunna inrymmas tillsyn av arbetarskyddet inom flygplansfabrikerna. Arbetsför hållandena inom dessa torde icke avsevärt skilja sig från förhållandena vid annat likartat verkstadsarbete.
Vidare torde skyddsinspektionen inom den verkstadsdrift som är förenad med luftfarten böra åligga det nya verket. Luftfartsstyrelsen förutsätter samråd med luftfartsinspektionen i alla frågor som kräva ett flygtekniskt bedömande.
Arbetet med anläggande av nya flygfält utföres i regel i väg- och vatten- byggnadsstyrelsens regi och torde kunna jämställas med övriga större an- läggningsarbeten inom detta verks område, varför tillsvnen bör åligga den allmänna yrkesinspektionen.
^ luftfart sstyrelsens egna från driftstjänsten fristående arbeten å flvg- platserna angår, är styrelsen visserligen av den uppfattningen att övervak ningen med avseende å yrkesskyddssynpunkternas tillvaratagande borde ahgga styrelsen, ehuru det är fråga om styrelsen underställd personal. Luft- fai tsstyrelsen vill dock icke motsätta sig att denna till synsuppgift anförtros det nya verket därest så befinnes lämpligt och principen genomföres i fråga om liknande verksamhetsområden inom andra ämbetsverk.
Tillsynen a'\ arbetarskyddet inom den del av luftfarten som omedelbart berör flygverksamheten såväl inom som utom Sverige bör däremot obetin- gat åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. Denna verksamhet fordrar en sådan speciell sakkunskap och anknyter så intimt till luftfartsinspektio- nens ordinarie arbetsuppgifter och det internationella samarbetet på detta område, att det synes otänkbart att här göra en uppdelning. De arbetsupp gifter som sammanhänga med trafiken såväl beträffande den flygande per sonalen som markpersonalen böra bedömas av specialister, och därvid måste hänsyn tagas till speciella omständigheter beträffande exempelvis arbets tider, arbetsförhållanden etc. Eu mångfald exempel på frågor där flygtek nisk och ^medicinsk sakkunskap är oundgänglig för ett rätt bedömande ur yrkesskyddssynpunkt av arbetet inom lufttrafiken skulle kunna anfö ras. Har må emellertid endast framhållas, att en yrkesinspektör utan flyg- medicinsk utbildning av naturliga skäl knappast kan vara lämpad att be döma exempelvis arbetstider för personal i långväga flygtrafik. — Såsom ett särskilt skäl varför luftfartsstyrelsen bär handha tillsynen över den fly gande pei sonalens arbetsförhållanden må framhållas, att denna personal i stor utsträckning fullgör sitt arbete ombord på svenska flygplan utanför s\enskt territorium. Den svenska yrkesskyddslagstiftningen kan icke äga tillämpning utanför svenskt territorium, medan däremot luftfartsstyrelsen äger möjlighet att i enlighet med internationella föreskrifter och efter över enskommelse med flygtrafikföretagen meddela bestämmelser om arbetsför hållandena för svensk flygande personal utanför landets gränser.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition nr J84.
25
Det må här anföras, att arbetsförhållandena inom luftfarten icke äro ana loga med exempelvis motsvarande förhållanden inom järnvägstrafiken, enär järnvägsstyrelsen ju har att själv ombesörja driften och är ansvarig för an ordningarna för personalens säkerhet och hälsa, medan däremot flygverk samheten omhänderhaves av företag, som äro fristående gentemot luftfarts- styrelsen.
Utanför det nya ämbetsverket bör vidare ligga den under Sveriges meteo rologiska och hydrologiska institut lydande flygväderlekstjänsten och den under telegrafstyrelsen hörande radiotjänsten inom luftfarten. Dessa verk samhetsgrenar äro mycket nära förbundna med själva flygtrafiken och dela dess arbetstider och arbetsförhållanden.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift och yrkesinspektören i första distriktet anse, att lufttrafiken bör undantagas från det nya ämbetsverkets uppgifter.
Yrkesinspektören i sjätte distriktet finner däremot önskvärt, att lufttra fiken kommer under yrkesinspektionens tillsyn och åberopar som skäl här för bl. a., att det hade inträffat svårartade olycksfall vid segelflygning, vilka berott på bristande skyddsanordningar.
Kommitténs förslag att inordna folkhälsoinstitutets yrkes- hy gieniska avdelning såsom en byrå i det nya ämbetsverket av- slyrkes i de flesta remissyttrandena.
Styrelsen för statens institut för folkhälsan framhåller sålunda, att nå gon mera ingående undersökning av frågan om den yrkeshygieniska avdel ningens utbrytande ur institutet och dess förläggning såsom en byrå i det ifrågasatta arbetsrådet icke syntes ha föregått kommitténs ställningstagande och att motiven till den förordade åtgärden i anmärkningsvärd knapphän dighet angivits av kommitténs majoritet. Det framstode tillika såsom sär skilt anmärkningsvärt, att kommittén helt avstått från att pröva det ifråga varande organisationsspörsmålet ur de allmänna och principiella synpunk ter, som ovillkorligen måste göra sig gällande vid ställningstagandet. Skäl av mycket vägande beskaffenhet tala enligt styrelsens uppfattning med syn nerlig styrka för att den i vårt land konsekvent genomförda uppdelningen av administration och forskningsuppgifter icke övergives.
Enligt institutsstyrelsens mening hade uppenbarligen organisationsproble met uteslutande prövats ur synpunkten att tillförsäkra det administrativa organet tillgång till medicinsk expertis. Däremot syntes icke någon som helst uppmärksamhet ha ägnats frågan, om eu ur institutet utbruten och från dess övriga delar friställd yrkeshygienisk avdelning kunde förutsättas fullgöra sina uppgifter under lika gynnsamma betingelser som under nuva rande ordning.
Vid institutets planläggning, framhåller styrelsen, fastslogs efter ingå ende överväganden, alt institutets verksamhet skulle omfatta allmänhygien, framför allt bostadshygien, födoämneshygien och yrkeshygien. Härom an för styrelsen vidare.
26
Schematiskt sett kan det sägas, att verksamheten borde taga sikte särskilt pa tre grundläggande sidor av samhällslivet, nämligen medborgarens bo stad, kost och arbete, därvid yrkeshygieniska avdelningen skulle närmast inriktas på den sistnämnda uppgiften. Emellertid innesluter yrkeshygienen en mängd problem, där allmänhygien och födoämneshygien komma in re dan i frågeställningen. Erinras må i sådant avseende om exempelvis den pågående skiftarbetsundersökningen. Det vore med visshet att väsentligen försvaga yrkeshygieniska avdelningens möjligheter att fullgöra denna och en mångfald av dess övriga uppgifter, om den berövades det stöd, som ett nära och kontinuerligt samarbete med institutets övriga avdelningar måste skänka. Och vid undersökningarnas utförande inom laboratoriet ligger det i sakens natur, att tillgången till stora och med personliga och materiella resurser å grundläggande områden väl utrustade laboratorier måste utgöra en ovärderlig tillgång för den yrkeshygieniska avdelningen. Om ungefärli gen samma yttre förutsättningar skola beredas inom den föreslagna byrån, måste kostnaderna bli avsevärt stegrade. Styrelsen befarar, att behov ome delbart skulle anmälas av experter på de områden, som stå till förfogande inom institutet. Och en utvidgning av laboratorieresurserna ter sig lika ofrånkomlig. Enahanda är förhållandet med djurstallet, som givetvis måste dubbleras. Jämväl i fråga om böcker och tidskrifter skulle säkerligen behov av dubblering inställa sig.
Uppenbart är också, att den vetenskapliga verksamheten vid de kvarstå ende avdelningarna, den allmänhygieniska och den födoämneshygieniska, skulle lida allvarligt men, därest dessa berövades förmånen av omedelbart och kontinuerligt samarbete med yrkeshygienen vid handläggning av sina problem, vilka ofta hava nära anknytning till arbetshygienen.
Vad nu anförts har närmast avseende å undersöknings- och forsknings verksamheten. Institutets uppgifter å området för utbildning inom social hygienen skulle även de i hög grad ogynnsamt påverkas av en uppdelning. Särskilt skulle måhända detta göra sig gällande i fråga om den fortsatta utbildningen av läkare inom socialhygien och socialmedicin.
Styrelsen framhåller härefter, att den ansett sig böra och kunna utgå ilrån att förslaget icke — annat än möjligen som ett mycket kortvarigt pro visorium — bygger på eu lokal förening av den ifrågasatta byrån och in stitutet. Enligt styrelsens mening måste nämligen en ordning, enligt vilken inom samma byggnad som en Kungl. Maj :t omedelbart underställd institu tion med långt driven lokalgemenskap — laboratorier, bibliotek, djurstal lar och undervisningslokaler — skulle inrymmas en byrå av ett statligt äm betsverk med skild administration och ekonomi, egen personal osv., med- töra så allvarliga svårigheter av administrativ och ekonomisk natur, att det vore helt uteslutet att förutsätta en dylik ordning.
Den synpunkt reservanten Yllner anfört rörande donationen vid insti tutets tillkomst delades även av styrelsen.
Slutligen borde icke, anför styrelsen, förloras ur sikte den ideella vinsten av att den vetenskapliga eller vetenskapligt betonade verksamheten inom yrkeshygienens område intoge en fullt fri och oberoende ställning i förhål lande ej blott till arbetsmarknadens parter utan även till det statliga till- synsorganet.
Kiingl. Maj.ts proposition ni' t Hå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
o
i
Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, profes sorn S. Forssman uttalar i eu promemoria till institutsstyrelsen, att kom mitténs förslag att överföra yrkeshygieniska avdelningen till det föreslagna ämbetsverkets arbetshygieniska byrå torde av de framlagda organisations- förslagen vara det lämpligaste med hänsyn till effektiviteten av landets ar betarskydd, förutsatt att verksamheten förlägges till yrkeshygieniska av delningens lokaler.
Medicinalstyrelsen uttalar bl. a.
Även om förslaget skulle tillföra ämbetsverket den av alla intresserade krävda tillgången på ökad medicinsk sakkunskap, skulle det enligt styrel sens mening innebära ett sammanförande av administration och vetenskap lig forskning, som vore till stort förfång för bådadera och enbart ägnat att befordra den av styrelsen påtalade tendensen till en avsnörning av yrkes- hygienen från sitt naturliga och nödvändiga sammanhang med den all männa hygieniska forskningen och verksamheten. För den yrkeshygieniska avdelningen skulle detta medföra en stark beskärning av dess ställning som fritt och obundet organ för forskningen, och för institutet för folkhälsan, som organiserats som en enhet med inriktning på allmänhygien, födoämnes- hygien och yrkeshygien, en stympning, som väsentligen skulle minska in stitutets möjligheter att fylla sina viktiga uppgifter.
Riksförsäkringsanstalten understryker behovet av tillgång till medicinsk sakkunskap inom arbetsinspektionen men kan icke ansluta sig till försla get om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Anstalten anför här efter bl. a.
I institutets verksamhet kunna särskiljas tvenne huvudlinjer, nämligen en mera fristående, djupgående forskningsverksamhet och en praktiskt- vetenskaplig undersökningsverksamhet. En överflyttning av institutets yr keshygieniska avdelning skulle sannolikt medföra, att forskningsverksam heten bleve i viss mån åsidosatt till förmån för den mera praktiska delen. Med hänsyn härtill samt till det förhållandet, att institutet delvis tillkom mit genom donationsmedel, vid vilka äro fästade villkoret, att institutets uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning, synes det an stalten knappast riktigt eller lämpligt att till den nya chefsmyndigheten överflytta yrkeshygieniska avdelningen vid institutet. Det synes ej heller lyckligt att genom en dylik överflyttning från institutet avskilja en viktig del av dess verksamhetsområde.
Även socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, statens organisationsnämnd, länsstyrelsen i Örebro län, hälsovårdsnämnden i Malmö, förste stadsläkaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation avstyrka förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Också lands organisationen uttrycker viss tvekan beträffande överflyttningen.
I detta sammanhang må nämnas, att föreståndaren för radiofysiska in stitutionen vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert anfört, att det kunde ifrågasättas, om icke ett flertal av de verksamhetsområden, som
28
skulle ligga under den planerade arbetsinspektionen, förutsatte omfattande forskning, för vilken en annan organisation än den av kommittén föreslagna syntes mera ändamålsenlig. En vida bättre form för organisation av det ifrågavarande arbetet än den föreslagna syntes vara att inom arbetsrådet ha en avdelning, vilkens huvuduppgift skulle vara att distribuera forsknings problem till olika sakkunniga institutioner inom landet och som kunde ställa medel till förfogande för utredningar och undersökningar av sådana arbetarskyddsfrågor, som för sitt bedömande fordrade vetenskaplig eller teknisk forskning av speciell natur.
Även bergmästaren i norra distriktet anför, att den statliga organisatio nens uppgifter förutsatte en grundläggande forskning, ett förhållande som icke blivit tillräckligt beaktat i det föreliggande förslaget.
Departementschefen.
I likhet med kommittén finner jag de växande uppgifterna på arbetar skyddets område motivera att ledningen av hithörande statliga angelägen heter sammanföres i ett särskilt ämbetsverk. Jag erinrar om att jag, då Irågan om överflyttningen av arbetarskyddsbyrån från socialstyrelsen till riksförsäkringsanstalten behandlades i riksdagen år 1937, fann anledning ut tala, att tillräckliga motiv för att göra byrån till ett självständigt verk redan då funnos. Jag finner nu tiden vara inne att föreslå, att ett särskilt ämbets verk för den centrala ledningen av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad inrättas. Jag ansluter mig sålunda till kommitténs förslag, att arbetarskyddsbyrån utbrytes ur riksförsäkringsanstalten och att denna till sammans med det nuvarande arbetsrådet kommer att bilda kärnan i det nya ämbetsverket.
Då det här är fråga om ett verk med övervägande administrativa funk tioner finner jag det icke lämpligt att i enlighet med kommitténs förslag benämna detsamma arbetsrådet, en beteckning som knappast är adekvat. I anslutning till vad som förordats i vissa yttranden föreslår jag att verket benämnes arbetarskyddsstyrelsen.
Jag föreslår, att arbetarskyddsstyrelsen skall inrättas fr. o. m. den I januari 1949.
De lokala tillsynsorgan, som nu äro underställda arbetarskyddsbyrån i riksförsäkringsanstalten, nämligen den allmänna och den kvinnliga yrkes inspektionen samt skogs- och flottledsinspektionen böra i fortsättningen sortera under det nya ämbetsverket. Kommittén har föreslagit, att även vissa andra tillsynsorgan direkt underställas det nya verket. Jag anhåller om att nu till behandling få upptaga härmed sammanhängande frågor.
Kommittén har föreslagit, att tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen i gruvor och stenbrott överflyttas från bergmästarna till särskilda gruvin spektörer, underställda en inom det nya verket upprättad avdelning för gruvinspektion. Av skäl, som jag närmare redogör för i det följande (s. 125), föreslår jag, att bergmästarna efter den nya lagstiftningens
Kungl. Maj.ts proposition nr 18U.
29
ikraftträdande skola bibehålla sina arbetarskyddsuppgifter i vad avser underjordsarbete i gruvorna. Bergmästarna böra därvid ha ställning som specialinspektörer inom yrkesinspektionen och i denna egenskap vara underställda arbetarskyddsstyrelsen. Någon särskild gruvinspektion anser jag sålunda icke böra inrättas.
Till frågan om sprängämnesinspektionens överflyttning från kommers kollegium till det nya ämbetsverket torde icke ställning böra tagas förrän i samband med prövningen av ett nyligen avgivet förslag till förordning an gående explosiva varor.
Sedan länge har från arbetstagarhåll framförts uppfattningen att till synen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vad beträffar ban-, ma skin-, säkerhets- och trafiktjänsten vid järnvägarna, vilken nu vid sidan av andra tjänsteåligganden handhaves för statens järnvägars vidkommande av två befattningshavare hos järnvägsstyrelsen och för de enskilda järnvä garnas vidkommande av järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnads styrelsen, skulle organiseras som en självständig verksamhet. Kommittén har föreslagit, att dessa tillsynsuppdrag överflyttas på befattningshavare i det nya arbetarskyddsverket. De skäl, som kommittén anfört härför, fin ner jag bärande. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att ifrågava rande tillsynsverksamhet anförtros en särskild avdelning, benämnd trafik avdelningen, i det nya verket. Jag kan däremot icke förorda, att övriga ar betsuppgifter, som åvila järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnads styrelsen, överflyttas. Det kan nämligen icke vara lämpligt att det nya ar betarskyddsverket skall svara jämväl för tillsynen i trafiksäkerhetshän- seende vid de enskilda järnvägarna. Vid bifall till det av mig förordade förslaget torde befattningen som järnvägsinspektör tills vidare erfordras hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Av vissa remissinstanser har ifrågasatts om icke bilbesiktningsväsendet bör inordnas under det nya arbetarskyddsverket. Då frågan om trafik säkerhetsarbetets framtida organisation är under behandling av 1945 års trafiksäkerhetskommitté, torde med prövningen av denna fråga böra anstå. I princip är jag dock av den uppfattningen att arbetarskyddsstyrelsens be fattning med motorfordonsfrågor bör begränsas till vad som rör arbetar skyddet.
Kommittén har föreslagit, att även tillsynen å arbetarskyddslagstift ningens efterlevnad vid flygtrafik skall ankomma på arbetarskyddsverket genom dess trafikavdelning. Riksförsäkringsanstalten har emellertid för ordat en viss uppdelning av tillsynen mellan de närmast berörda myn digheterna, luftfartsstyrelsen och det nya ämbetsverket. Även luftfartssty- relsen finner en uppdelning nödvändig. Härvid borde tillsynen av arbetar skyddet inom den del av luftfarten som omedelbart berör flygverksamheten, såväl inom som ulan landet, åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. I ett par yttranden har förordats, alt tillsynen över lufttrafiken undantages från del nya ämbetsverkets uppgifter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
30
För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Inom flygväsendet är den nuvarande arbetarskyddslagen tillämplig å all sådan verksamhet, som är att anse såsom rörelse eller visst särskilt arbetsföretag i lagens mening, lillsynen å lagens efterlevnad vid dylik verksamhet ankommer på den all männa yrkesinspektionen. Enligt vad jag inhämtat har inspektionen hittills företrädesvis ägnat tillsyn åt flygväsendets verkstäder, hangarer samt bygg nads- och anläggningsarbeten. Den egentliga luftfartstjänsten däremot har som regel ej varit föremål för yrkesinspektionens tillsyn. Jag vill i detta sammanhang påpeka, att även arbetstidslagstiftningen gäller för luftfarten, lillsynen å denna lagstiftnings efterlevnad inom luftfarten ankommer lika ledes på yrkesinspektionen, då något annat tillsynsorgan icke förordnats härför.
Av det anförda framgår, att luftfarten redan nu till väsentlig del är inbe gripen under arbetarskyddslagstiftningen och således även underkastad yrkesinspektionens tillsyn. Jag ansluter mig i princip till kommitténs för slag, att uppgifter rörande arbetarskyddet vid luftfart jämväl skola åligga den föreslagna trafikavdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen. Jag är emel lertid ense med riksförsäkringsanstalten och luftfartsstyrelsen därom, att en viss uppdelning av tillsynsverksamheten beträffande luftfarten bör ske. Sålunda bör chefen för den i luftfartsstyrelsen ingående luftfartsinspektio- nen (luftfartsinspektören) förordnas att såsom specialinspektör inom yrkes inspektionen utöva tillsyn å arbetarskyddet vid den egentliga luftfarten. Den närmare gränsdragningen synes i stort sett kunna ske i enlighet med det av luftfartsstyrelsen framlagda förslaget.
\ ad slutligen angår kommitténs förslag att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya verket vill jag anföra följande.
\ id behandling av arbetarskyddsfrågor av yrkeshygienisk natur är det givetvis av betydelse, att ett nära samarbete äger rum mellan yrkeshygie niska avdelningen och yrkesinspektionens chefsmyndighet. Samarbetet skulle givetvis underlättas om de båda institutionerna organisatoriskt sam manfördes. De skäl, som anförts mot förslaget, anser jag emellertid vara av utslagsgivande betydelse. Enligt min mening bör sålunda yrkeshygie niska avdelningen bibehållas i sin nuvarande ställning vid institutet för folkhälsan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
Byråindelning m. m.
Nuvarande organisation och kommitténs förslag.
Kommittén har föreslagit, att det nya ämbetsverket skall organiseras på sex byråer, nämligen
arbetstidsbyrån, som i huvudsak skall övertaga det nuvarande arbets- rådets uppgifter rörande arbetstidslagstiftningens tillämpning,
31
skyddstekniska byrån, å vilken skola handläggas de allmänna skydds- tekniska ärenden, som f. n. åligga riksförsäkringsanstaltens arbetarskydds- byrå,
specialinspektionsbyrån, som skall ha att taga befattning med de ärendon rörande vissa specialinspektionsorgan, som nu ankomma på nämnda arbe- tarskyddsbyrå,
arbetshygieniska byrån, som väsentligen motsvarar yrkeshygieniska av delningen vid folkhälsoinstitutet och viss del av den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen,
upplysnings- och utbildningsbyrån, som huvudsakligen skall omhänderha upplysnings- och utbildningsfrågor, samt
administrativa byrån, å vilken främst skola handläggas lagärenden och administrativa frågor.
I det följande torde få lämnas en närmare redogörelse för nu tillämpad organisation och kommitténs förslag.
Arbetstidsbyrän. På det nuvarande arbetsrådet ankommer främst den centrala handläggningen av de arbetsuppgifter, som röra arbetstidslagarnas tillämpning. För närmare uppgifter om arbetsrådets åligganden torde jag få hänvisa till redogörelsen å s. 55—56 i betänkandet.
Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter som åvila det nuvarande ar betsrådet — med undantag av vissa administrativa och kamerala ärenden — överföras på en arbetstidsbyrå, i huvudsak motsvarande rådets kansli. Kommittén föreslår därjämte, att till denna byrå överflyttas bl. a. sådana ärenden, som avse tillämpning och tolkning av arbetarskyddslagens be stämmelser om arbetstid, raster, arbetspauser samt natt- och veckovila och som f. n. handläggas av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. På byrån skall ankomma att utöva inseende över till synsorganens tillsyn å arbetslidslagstiftningens efterlevnad.
Skyddstekniska byrån. Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå handläggas de ärenden rörande arbetarskydd, som ankomma på anstalten såsom chefsmyndighet för yrkesinspektionen (den allmänna och den kvinn liga yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen samt specialinspektio nerna).
Byråns arbetsuppgifter kunna sägas vara av skyddsteknisk, yrkeshygie- nisk, juridisk och administrativ art.
För närmare uppgifter rörande nämnda ärenden torde få hänvisas till s. 58—61 i betänkandet.
Kommittén föreslår, att till den nya skyddstekniska byrån överflyttas de arbetsuppgifter, som i stort sett ankomma på den nuvarande arbetarskydds- byrån. Dock skola ärenden, som avse tillämpningen av arbetarskyddslagens bestämmelser om arbetstid in. in., såsom nyss angivits, överflyttas till byrån för arbetstidsärenden. På byrån skola ej heller handläggas sådana skydds tekniska och yrkeshygieniska ärenden, som falla inom den föreslagna spe-
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
32
cialinspektionsbyråns eller arbetshygieniska byråns särskilda arbetsområ den. Vidare skola sådana arbetsuppgifter, som avse meddelande av upplys ning och utbildning samt utarbetande av berättelser, rapporter in. m., hu vudsakligen ankomma på den av kommittén föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån. Dessutom skola ärenden av juridisk och administrativ natur till övervägande delen överflyttas till administrativa byrån. Den nya skyddstekniska byrån borde handha den närmaste ledningen av tillsyns verksamheten med avseende på de uppgifter, som falla inom byråns arbets område.
Rörande den närmare omfattningen och innebörden av förslaget i denna del torde jag få hänvisa till den å s. 63—64 i betänkandet lämnade redo görelsen.
Specialinspektionsbyrån. Byrån föreslås uppdelad på fyra avdelningar, nämligen gruvavdelningen, skogsavdelningen, trafikavdelningen och spräng- ämnesavdelningen.
Å gruvavdelningen skola enligt kommitténs förslag handläggas ärenden rörande arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien. Handlägg ningen av dessa ärenden ankommer f. n. på riksförsäkringsanstaltens arbe- tarskyddsbyrå och — såvitt angår tillämpningen av gruv- och stenkolslagarna — kommerskollegii bergsbyrå.
Ärenden, som gälla arbetarskyddet inom skogsbruket, inkl. flottning, handläggas f. n. centralt av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå.
De ökade arbetsuppgifter, med vilka kommittén räknar, anser kommit tén kräva, att den skogliga yrkesinspektionen avsevärt förstärkes. Kommit tén föreslår därför, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen upp delas på två distrikt och att kansli och personal tillhörande det ena av dessa (det södra) knytes till verket såsom en avdelning inom specialinspek tionsbyrån, förslagsvis benämnd skogsavdelningen. Rörande kom mitténs ytterligare motivering till detta förslag torde jag få hänvisa till den å s. 167—169 i betänkandet lämnade redogörelsen.
På trafikavdelningen bör enligt kommitténs förslag företrä desvis ankomma handläggningen av ärenden, som avse tillämpningen av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter i den mån desamma äro tillämpliga å verksamhet avseende järnvägs-, spår vägs-, bil-, buss- och flygtrafik. Viss fördelning av ifrågavarande ärenden anser kommittén dock nödvändig och anför härom följande.
I analogi med den fördelning av tillsynen, som tillämpas mellan yrkes- inspektör och nuvarande specialinspektörer för järnvägsdrift, torde en viss uppdelning av förevarande ärenden vara påkallad mellan avdelningen och ämbetsverkets byråer. Det synes sålunda böra ankomma på trafikavdelnin gen att handlägga arbetarskyddsärenden, som beröra tillverkning av fordon, flygplan och andra trafikmedel, alltså ej skyddstekniska byrån. På denna
Kungl. Maj.ts proposition nr 1 Si.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
33
torde åter böra handläggas ärenden rörande ångpannor och andra tryckkärl samt hissar och andra lyftanordningar, även då dessa brukas i ovan angiven verksamhet.
Å sprängämnesavdelningen skulle enligt förslaget ankomma handläggningen av ärenden, som falla inom sprängämnesinspektionens verksamhetsområde, däri inberäknat ärenden, som åligga sprängämnesin- spektören såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen.
Arbetshygieniska byrån. Enligt kommittéförslaget skulle denna byrå be stå av tre avdelningar, av vilka den medicinska och den kemisk-tekniska skulle motsvara den medicinska resp. den kemisk-tekniska sektionen inom folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. Inom den medicinska av delningen skulle dock handläggas även de ärenden, som handhas av den nuvarande arbetarskyddsbyråns läkare. Härjämte skulle i den föreslagna byrån ingå en socialhygienisk avdelning. Rörande denna avdelning har kommittén anfört bl. a.
Till arbetarskyddet höra även socialhygieniska och vissa sociala uppgifter. För den centrala handläggningen av dessa uppgifter finnes icke någon socialhygieniskt utbildad befattningshavare inom yrkesinspektionens chefs myndighet, utan ifrågavarande ärenden handläggas vanligen i samråd med eller uteslutande genom yrkesinspektrisen. Med hänsyn till de sociala frå gornas alltmera ökade betydelse och omfattning inom nutida arbetsliv böra de inom det nya verket företrädas av särskilda befattningshavare med in sikter i dessa frågor. Kommittén finner därvid naturligast att knyta den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen mera fast till chefsmyndigheten. I detta syfte föreslås, att yrkesinspektrisen såsom chef för den kvinnliga yrkesinspektionen (jämte kansli) överflyttas till ämbetsverket. Då de social hygieniska och sociala frågorna företrädesvis anknyta till de yrkeshygieniska och liksom dessa gälla samtliga arbetsplatser, även de som falla under spe cialinspektionen, anser kommittén, att de böra handläggas å arbetshygie niska byrån och att för detta ändamål en särskild avdelning inrättas inom byrån, förslagsvis benämnd socialhygieniska avdelningen.
Närmare motivering för detta förslag lämnar kommittén å s. 101—102 i sitt betänkande, till vilket jag torde få hänvisa.
Avdelningens arbetsuppgifter böra enligt kommitténs förslag i allt väsent ligt vara desamma, som f. n. tillhöra den kvinnliga yrkesinspektionens ar betsområde, dock att uppgifterna ej skola såsom nu huvudsakligen begrän sas att gälla företrädesvis arbete, vartill kvinnor användas.
Upplysnings- och ntbilclningsbyrän. Rörande vissa på den nuvarande arbetarskyddsbyrån ankommande uppgifter har kommittén lämnat följande redogörelse.
I egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet har riksförsäkrings- anstalten bl. a. att årligen till chefen för socialdepartementet avgiva berät telse angående yrkesinspektionens verksamhet. Det åvilar anstaltens arbe- tarskyddsbyrå att sammanställa och bearbeta de statistikuppgifter och redo-;j — Bihang till riksdagens protokoll Wb8. 1 sand. Nr 18b.
34
görelser över tillsynsverksamheten, som de skilda tillsynsorganen årligen ha att ingiva till anstalten, samt ombesörja berättelsens tryckning och distribution. För att kunna tillhandagå tillsynsorgan och allmänhet med upplysningar, råd och anvisningar rörande arbetarskyddslagstiftningens tillämpning äger anstalten att under iakttagande av härför meddelade före skrifter utgiva även andra publikationer än ovannämnda berättelse. Sålunda utarbetas å byrån särskilda anvisningar angående skydd mot yrkesfara. Ehuru dessa anvisningar närmast äro avsedda att för yrkesinspektionens befattningshavare angiva, vad de i fråga om vissa maskiner, arbetsförfaran den eller eljest ha att påfordra i skyddshänseende, ha desamma alltmera fått karaktären av allmänna föreskrifter och därför kommit att bliva norm givande även för andra än tillsynsorganen. På byrån utarbetas och beford ras till trycket också andra skyddsföreskrifter, råd t ill arbetare m. m. En annan uppgift, som åvilar arbetarskyddsbyrån, är att sammanställa och bearbeta de rapporter, som yrkesinspektörerna och specialinspektörerna av giva till byrån angående mera beaktansvärda olycksfall eller olyckstillbud. Dessa rapporter publiceras numera i tidskriften Arbetarskyddet samt till handahållas separat i form av särtryck.
För att behovet av upplysning och utbildning på arbetarskyddets område bättre än nu skall kunna tillgodoses, föreslår kommittén, att inom det nya ämbetsverket inrättas en särskild byrå för hithörande arbetsuppgifter. Härom anför kommittén bl. a. följande.
För arbetarskyddets effektiva genomförande fordras icke blott vidtagande av skyddstekniska, yrkeshygieniska och sociala åtgärder av olika slag utan även rent personliga insatser, exempelvis genom iakttagande av skydds föreskrifter, ordning på arbetsplatsen samt omtanke och varsamhet i arbe tet. Det primära arbetet inom arbetarskyddet — lagstiftningsåtgärder, ut färdande av anvisningar och andra skyddsföreskrifter, tillsyn m. in. — bör därför kompletteras med en lämplig och rationellt bedriven upplysnings verksamhet i syfte att sprida kunskap om arbetarskyddet, dess uppgift och mål samt krav på intresse och medverkan från såväl samhällets som arbets givares och arbetstagares sida. Av vikt är även, att tillsynsorganen utbildas och fortbildas för sin uppgift.
Närmare redogörelse för den föreslagna byråns arbetsuppgifter lämnas å s. 108—109 i betänkandet.
Administrativa byrån. Med hänsyn till det nya ämbetsverkets organi sation och storlek samt omfattningen av de verket underställda lokala till synsorganen finner kommittén nödvändigt, att inom verket inrättas en sär skild byrå för handläggning av vissa lagärenden samt frågor av administra tiv och ekonomisk natur.
Kommittén föreslår, att på byrån skola handläggas följande ärenden. Upprättande och granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av för slag till nya eller ändrade författningar eller andra föreskrifter på arbetar skyddets område, för såvitt icke ärendet tillhör annan byrå,
avgivande av utlåtanden över förslag till författningar eller andra före skrifter inom sociallagstiftningen, i den mån ärendet ej skall handläggas å annan byrå,
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
35
avgivande av utlåtanden över konventionsförslag, rekommendationer o. d. på det sociala området, i den mån ärendet ej skall handläggas å annan byrå,
granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av på annan byrå utarbe tade förslag till anvisningar, promemorior och andra föreskrifter angående skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete,
besvär över ämbetsverkets eller under dess inseende ställda tillsynsorgans åtgärder eller beslut i fall, då ärendet ej skall handläggas å annan byrå,
ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans kontorsorganisa- tion, register-, diarie- och protokollföring,
ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans instruktion, arbets ordning och tjänsteföreskrifter samt personalfrågor, i vad gäller anställ ning, avlöning, semester, tjänstledighet, pension o. d.,
lokal, arkiv och inventarier, avlönings-, expens- och resemedel samt övriga administrativa och kamerala frågor.
Mot kommitténs förslag rörande byråindelningen ha reservationer avgi vits av fyra ledamöter.
Såsom förut omnämnts har ledamoten Yllner ansett, att yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet icke bör överflyttas till det nya ämbets verket. Till denna uppfattning ha ledamöterna Hultman, Löfvander och
Odholm anslutit sig. Sistnämnda tre ledamöter ha vidare anfört bl. a. föl jande.
Det synes oss icke vara motiverat att såsom en särskild byrå upptaga den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån. Personalbehovet för denna gren av verksamheten bör kunna beräknas mindre än vad kommittén gjort, med hänsyn bl. a. till det frivilliga propagandaarbete som utföres av arbets marknadens organisationer. Det må erinras om att svenska arbetsgivare föreningen och landsorganisationen tillsatt ett gemensamt organ, arbetar- skyddsnämnden, med uppgift att särskilt propagera för ett förbättrat arbe tarskydd.
Med hänsyn till vad ovan anförts och även till önskvärdheten av att hand läggningen av de allmänna arbetarskyddsärendena samordnas på bästa möj liga sätt, synas byråerna för allmänna skyddstekniska ärenden, för arbets- hygieniska ärenden samt för upplysnings- och utbildningsärenden lämpli gen böra sammanslås till en byrå för allmänna arbetarskyddsärenden. I denna byrå skulle finnas följande avdelningar: avdelningen för skyddstek niska ärenden, medicinska avdelningen, avdelningen för den kvinnliga ar- betsinspektionen samt avdelningen för upplysnings- och utbildningsären den. De socialhygieniska ärendena synas vara av den beskaffenhet, att de böra handläggas av dessa avdelningar i samverkan.
Yttranden.
Byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation (TCO) och yrkeskvinnors samarbetsförbund uttala, att de i princip intet ha att erinra mot förslaget till byråindelning, medicinal styrelsen dock med visst förbehåll beträffande förläggningen av upplys nings- och utbildningsärenden och ärenden rörande den kvinnliga yrkes inspektionen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.
36
Reservanternas förslag till byråindelning biträdes av länsstyrelserna i
Malmöhus och Örebro län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation.
I flera remissyttranden framläggas förslag till annan byråindelning än den av kommittén föreslagna.
Sålunda föreslår riksförsäkringsanstalten fem byråer, benämnda arbets- tidsbyrån, skyddstekniska byrån, trafikbyrån, byrån för medicinska och sociala ärenden samt administrativa byrån. Statskontoret anser, att det nya ämbetsverket bör bestå av tre byråer: arbetstidsbyrån, skyddstekniska by rån och administrativa byrån. Statens organisationsnämnd förordar, att ämbetsverket skall bestå av, förutom verksledningen, arbetstidsbyrån och arbetarskyddsbvrån samt ett kameralkontor. Yrkesinspektionens ingen jörsförening föreslår nio byråer.
Jag behandlar härefter yttrandena i vad de avse de särskilda av kommit tén föreslagna byråerna.
Beträffande den föreslagna arbetstidsbyrån har erinran ej an förts i utlåtandena.
Den av kommittén föreslagna organisationen av skyddstekniska byrån har föranlett erinringar huvudsakligen av riksförsäkringsanstal ten, medicinalstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd och yr kesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift. I några remissyttran den har, såsom nyss nämnts, förordats det av reservanterna i kommittén framlagda förslaget.
Riksförsäkringsanstalten anför, att med den av anstalten föreslagna an ordningen i fråga om arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott gruvavdel- ningen å specialinspektionsbyrån bleve överflödig. I stället förordas, att en särskild befattning för gruvärenden inrättas å skyddstekniska byrån. Vi dare borde enligt anstaltens mening skogs- och sprängämnesavdelningarna inom specialinspektionsbyrån överflyttas till skyddstekniska byrån och in ordnas såsom avdelningar under denna byrå samt trafikavdelningen ombil das till en självständig byrå, benämnd trafikbyrån. Upplysnings- och ut bildningsfrågorna borde likaledes handläggas av skyddstekniska byrån.
Genom ett sådant sammanförande borde ett bättre samordnande av före kommande arbetsuppgifter vara att förvänta.
Medicinalstyrelsen finner kommitténs förslag innebära en föga ratio nell uppdelning av upplysnings- och utbildningsverksamheten — vars hela effekt torde avhänga av en intim samordning av medicinska, tekniska och sociala aspekter på arbetarskyddet — mellan den särskilda byrån för upplysnings- och utbildningsärenden samt den medicinska av delningen av arbetshygieniska byrån. Styrelsen anser goda skäl tala för sammanslagning av de allmänna arbetarskyddsärendena till en gemensam byrå för arbetarskyddsärenden med en avdelning för upplysnings- och ut bildningsärenden och jämväl en avdelning för den kvinnliga arbetsinspek- tionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
37
Statens organisalionsnämnd föreslår, att skyddstekniska byrån skall be nämnas arbetarskyddsbyrån och omfatta en allmän skyddsteknisk avdel ning, en skogsavdelning, en trafikavdelning, en sprängämnesavdelning, en socialhygienisk avdelning samt en upplysnings- och utbildningsavdelning.
Skogs-, trafik- och sprängämnesavdelningarna kunna enligt nämndens me ning också givas fristående ställning utanför byråindelningen. Någon spe- cialinspektionsbyrå skulle sålunda icke erfordras.
Rörande den föreslagna specialinspektionsbyrån torde jag få hänvisa till nyss återgivna yttranden. Härutöver må följande nämnas.
Statskontoret anser, att specialinspektionsbyrån bör sammanslås med skyddstekniska byrån. Den särskilda avdelningen för arbetarskyddet inom skogsbruket kunde eventuellt organiseras som en fristående sektion, direkt underställd verkets chef.
Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att någon specialinspektions- byrå ej bör finnas. De avdelningar, som enligt kommittéförslaget skulle ingå i en sådan, borde i stället lyda direkt under en utom och över byrå erna placerad överdirektör.
Yrkesinspektionens ingenjörsförening föreslår, att de olika avdelningarna organiseras såsom byråer.
Domänstyrelsen anför, att med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som den av kommittén föreslagna vidgade tillämpningen av arbetarskyddslag- stiftningen komme att medföra för den skogliga yrkesinspektionen, styrel sen funne en förstärkning av denna inspektion påkallad. Emot den före slagna organisationen med uppdelning på två inspektionsdistrikt m. m. hade styrelsen intet att erinra. Skogsstyrelsen finner likaledes den före slagna uppdelningen välbetänkt. Skogs- och flottledsinspektören finner lämpligast, att avdelningen direkt underställes en överdirektör.
Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingen jörsförening föreslå, att i stället för den föreslagna trafikavdelningen skall finnas en byrå för landtrafik.
Såsom förut anförts (s. 25) har kommitténs förslag om överflyttning av folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning till det nya ämbetsverket — där avdelningen skulle ingå i arbets hygieniska byrån — av styrkts i de flesta remissyttranden. I vissa yttranden föreslås, att den arbets- hygieniska byrån ändock kommer till stånd. I andra yttranden föreslås en medicinsk resp. en socialhygienisk avdelning utanför byråindelningen eller anknuten till annan byrå.
Sålunda förordar medicinalstyrelsen, som bestämt avstyrker förslaget att överflytta yrkeshygieniska avdelningen, att den föreslagna byrån för arbets- hygieniska ärenden organiseras som en från institutet för folkhälsan fri stående byrå under en medicinsk byråchef med enahanda ställning som medicinalråden i medicinalstyrelsen. Styrelsen finner förslaget att göra den socialhygieniska avdelningen till ett särorgan för att ersätta den kvinnliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
38
yrkesinspektionen icke stå i överensstämmelse med modern uppfattning om vad socialhygienen avser. Den måste enligt styrelsens uppfattning i lika mån taga sikte på både män och kvinnor, och i själva verket företrädde den in tressen, som omspände arbetarskyddet i dess helhet. Styrelsen anser, såsom förut nämnts, vissa skäl tala för att en avdelning för den kvinnliga arbets- inspektionen inrättas inom skyddstekniska byrån.
Även riks försäkringsans fält en anser, att arbetshygieniska byrån bör, bortsett från folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, behållas som en självständig byrå. Anstalten föreslår, att byrån ombildas att omfatta två avdelningar, en medicinsk och en social, och att byråns namn med hänsyn till den ändrade arten av arbetsuppgifterna ändras till byrån för medi cinska och sociala ärenden. Då ett intimt samarbete med yrkeshygieniska avdelningen vid institutet vore nödvändigt, föreslår anstalten vidare, att chefskapet för byrån förenas med tjänsten som föreståndare för avdel ningen. Härigenom borde man kunna räkna med att förekommande arbets- uppgifter kunna i erforderlig utsträckning samordnas.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift förorda lika ledes förslaget att inrätta en byrå för arbetshygieniska ärenden.
Statskontoret och statens organisationsnämnd anse, att den socialhygie niska avdelningen bör kunna antingen inordnas under skyddstekniska by rån eller utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef.
Statskontoret tillägger, att inrättandet av en särskild sektion här dock svn- tes vara mindre motiverat än i fråga om skogsinspektionen. Statskontoret erinrar därjämte att enligt kommitténs förslag differentieringen av arbetar- skyddsverksamheten med hänsyn till huruvida å arbetsställena huvudsak- ligen sysselsattes manliga eller kvinnliga arbetstagare vore avsedd att upp höra och att de uppgifter, som skulle åvila ifrågavarandé befattningshavare, därför skulle bli av allmänt socialhygienisk karaktär. Dylika uppgifter borde enligt statskontorets mening förläggas till skyddstekniska byrån. Även allmänna lönenämnden anför, att socialhygieniska avdelningen bör kunna anslutas till annan byrå inom verket.
Svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation anse, i likhet med reservanterna inom kommittén, att den medicinska avdelningen och en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen böra förläggas till byrån för allmänna skvdds- tekniska ärenden.
Yrkesinspektörerna i sjätte och nionde distrikten anse, att socialhygie niska avdelningen är obehövlig och lämpligen bör ersättas av en kvinnlig byrådirektörsbefattning å byrån för allmänna skyddstekniska ärenden, för utsatt dock att inom varje distrikt finnes en distriktschefen underställd distriktsinspektris.
Yrlcesinspektören i åttonde distriktet framhåller med instämmande av flera yrkesinspektörer, att socialhygieniska avdelningen borde benämnas
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
39
sociala avdelningen. Yrkesinspektrisen uttalar däremot, att om avdelningen benämndes Sociala avdelningen, det förelåge farhågor för att den kvinnliga yrkesinspektionen skulle skjutas undan från dess hittillsvarande arbetsupp gifter och endast anvisas uppgifter, som låge helt utanför arbetsplatsen.
Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshijgieniska avdelning anför i sin förutnämnda promemoria bl. a., att enligt kommitténs förslag den social hygieniska avdelningens verksamhetsområde icke vore tillräckligt väl av gränsat och tillägger.
Då begreppet socialhygien f. n. icke kan anses ha någon allmänt erkänd definition blir avdelningens arbetsuppgifter sålunda i viss mån svävande. Detta kan ge anledning till meningsskiljaktigheter i fråga rörande till vil ken instans »socialhygieniska» frågor skola hänskjutas. Sådana menings- skiljaktigheter ha förekommit inom det nuvarande arbetarskyddet t. ex. i frågor rörande vem som skall utöva viss inspektion på arbetsstället. Enligt min uppfattning bör därför avdelningens arbetsuppgifter närmare precise ras. Innan en sådan avgränsning av avdelningens verksamhet är gjord, är det svårt att uttala sig om avdelningens personalförteckning samt om skä len för sammankoppling med arbetshygieniska byrån.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet och för eningen socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA) tillstyrka liv ligt förslaget om inrättande av en socialhygienisk avdelning inom arbets hygieniska byrån och uttala, att de socialhygieniska frågorna härigenom bleve centralt behandlade och intimare samarbete möjliggjordes mellan bl. a. tekniker, medicinare och socialarbetare.
Kommitténs förslag att inrätta en upplysnings- och utbild- ningsbyrå inom ämbetsverket tillstyrkes i några remissyttranden. I vissa yttranden förordas det av reservanterna inom kommittén framlagda förslaget.
Landsorganisationen tillstyrker i anslutning till den mening, som uttalas av svenska grov- och fabriksarbetareförbundet i dess yttrande till lands organisationen, kommittéförslaget och tillägger.
Redan den omständigheten att arbetarskvddsnämndens direkta infly tande är begränsat till svenska arbetsgivareföreningens organisationsom råde utgör ett avgörande argument mot den av kommitténs arbetsgivare- representanter i denna del förfäktade uppfattningen. Men därtill kommer att den upplysnings- och propagandaverksamhet, som arbetarskyddsnämn- den i varje fall hittills bedrivit, är av förhållandevis liten omfattning, och någon nämnvärd utbildningsverksamhet har nämnden icke kunnat orga nisera. Även efter den nya arbetarskyddslagens genomförande komma in formations- och utbildningsuppgifterna att kräva avsevärt större uppmärk samhet från det allmännas sida än dessa uppgifter hittills ägnats. En an nan sak är att byråns verksamhet givetvis bör bedrivas i samverkan med arbetarskyddsnämnden liksom med föreningen för arbetarskydd och andra institutioner och sammanslutningar med motsvarande verksainhetsupp- gifler.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18k.
40
Kommittéförslaget tillstyrkes vidare av samtliga yrkesinspektörer, spe cialinspektörerna för järnvägsdrift, yrkeskvinnors samarbetsförbund och föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld (SAIA).
Riksförsäkringsanstalten finner välbetänkt, att särskild, välkvalificerad personal avdelas för bedrivande av upplysnings-, propaganda- och under visningsverksamhet, publicering av årsberättelser, föreskrifter, råd och an visningar in. in., men anser liksom reservanterna inom kommittén, att den föreslagna byrån bör ingå som en avdelning inom skyddstekniska byrån.
Även medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation ansluta sig, såsom förut nämnts, till reservanternas förslag.
Statskontoret yttrar, att de ärenden som skulle handläggas å upplysnings- och utbildningsbyrän äro antingen av den natur, att de lämpligen böra ingå bland de allmänna kansligöromålen, eller ock av sådan beskaffenhet, att deras handläggning bör ankomma på de befattningshavare, vilka omedel bart handha den centrala ledningen av yrkesinspektionen. Härom anför statskontoret vidare.
Den förra gruppen av ärenden, till vilka kunna hänföras utarbetande, sammanställande och publicering av verksamhetsberättelser och rapporter, offentliggörande av nya eller ändrade lagbestämmelser o. d., sammanställ ning och publicering av arbetsrådets viktigare beslut m. in., anskaffandé, registrering och offentliggörande av litteratur och tidskriftsartiklar samt ordnande av bibliotek, synes därför böra överflyttas till den föreslagna administrativa byrån. Så torde även utan större olägenhet kunna ske med övriga ifrågavarande ärenden, i den mån de befinnas icke kunna handläg gas å skyddstekniska byrån eller eventuellt arbetstidsbyrån.
Statens organisationsnämnd framhåller, att det icke torde råda något tvivel om att de av kommittén för den föreslagna upplysnings- och utbild- ningsbyrån angivna arbetsuppgifterna äro mycket betydelsefulla. Organisa- tionsnämnden ifrågasätter emellertid, om det icke vore lämpligt och till en början tillfyllest att för utbildnings- och upplysningsverksamheten inrätta en mindre avdelning ansluten till skyddstekniska byrån. Under alla förhål landen vore det denna byrå och under densamma lydande regionala organ, som i största utsträckning komme att ge material för verksamheten i fråga, och ett nära samarbete med den måste följaktligen uppehållas. En annan tänkbar lösning vore att avstå från att förlägga verksamheten till det nya ämbetsverket och i stället genom beviljande av anslag möjliggöra för arbe- tarskyddsnämnden eller föreningen för arbetarskydd att bedriva densamma.
Det vore icke osannolikt, att friare former och större effektivitet därigenom skulle kunna åstadkommas.
Kommitténs förslag rörande en administrativ byrå har för anlett erinringar huvudsakligen från statskontoret och statens organisa tionsnämnd.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Kiingl. Maj.ts proposition nr i8k.
41
Statskontoret yttrar, att av beskrivningen av byråns tillämnade arbets uppgifter att döma frågor om verkets organisation, personal, lokaler, arkiv m. m., komma att bli dominerande. Rörande omfattningen av övriga ären den — bortsett från sådana, som avsåge förslag till anvisningar, promemo rior och andra föreskrifter rörande arbetarskydd — vore det svårt att bilda sig en någorlunda bestämd uppfattning. Statskontoret hade därför övervägt, huruvida icke i betraktande av göromålens omfattning och beskaffenhet det skulle vara tillfyllest att inrätta en kansli- och (eller) kameralavdelning.
Med hänsyn dels till storleken av den verket underställda lokalorganisatio nen och dels till statskontorets förslag om överflyttning av vissa ärenden från upplysnings- och utbildningsbyrån ville statskontoret emellertid icke motsätta sig inrättandet av en administrativ byrå.
Statens organisationsnämnd anför, att det givetvis är svårt att i förväg bedöma omfattningen av ifrågavarande byrås arbetsuppgifter. Flertalet av de juridiska ärendena syntes dock röra sådana frågor, som borde behand las på arbetstids- och arbetarskyddsbyråerna, och medelsförvaltningen komme, såvitt av betänkandet kunde bedömas, i huvudsak att omfatta de till verkets förfogande ställda avlönings- och omkostnadsanslagen. Det finge därför ifrågasättas, om det icke — åtminstone till en början, till dess ar- betsomfattningen kunde bättre överblickas — vore tillräckligt, att verket för de ifrågavarande arbetsuppgifterna utrustades med ett kameralkontor e. d. Detta skulle såsom en fristående avdelning sortera direkt under verks ledningen.
Riksförsäkringsanstalten anser nödvändigt, att det nya ämbetsverket för ses med en administrativ byrå för handläggning av de ärenden kommittén angivit.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att by rån benämnes kanslibyrån.
Departementschefen.
Det torde vara lämpligt att i avbidan på närmare erfarenhet rörande den för arbetarskyddsstyrelsen lämpliga organisationen begränsa antalet byråer så starkt som möjligt. Jag är av detta skäl icke beredd att föreslå en så omfattande byråorganisation som den av kommittén och även i vissa re missyttranden föreslagna.
Jag behandlar i det följande de i kommittéförslaget angivna grupper av ärenden, som skola ankomma på arbetarskyddsstyrelsen.
Kommittén har föreslagit, att för handläggningen av arbetstidsärendena skall inrättas en särskild byrå, arbetstidsbyrån, i huvudsak motsvarande det nuvarande arbetsrådets kansli. Enligt förslaget skulle på byrån dessutom handläggas vissa ärenden, som nu handläggas av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå men som ha nära anknytning till arbetstidsärendena.
42
Kommitténs förslag i denna del har icke mött någon erinran under remiss behandlingen. Icke heller jag har någon erinran mot förslaget i denna del.
För de skyddstekniska ärendena, vilka innefatta huvuddelen av de ären den som nu handläggas å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, har kommittén föreslagit en särskild byrå, kallad skyddstekniska byrån. Denna byrå motsvarar sålunda närmast den nuvarande arbetarskydd sbyrån. En byrå med i huvudsak de för skyddstekniska byrån föreslagna arbetsuppgif terna erfordras uppenbarligen. Jag förordar, att denna byrå benämnes tek niska byrån. På denna byrå böra, förutom de av kommittén föreslagna ärendena, handläggas vissa ärenden som framgå av vad jag i det följande anför.
Kommittén har vidare föreslagit, att uppgifter avseende tillsynen vid gru vor och stenbrott, sprängämnesinspektionen, skogs- och flottledsinspektionen samt tillsynen inom trafikväsendet skola sammanföras inom en av fyra avdelningar bestående byrå, specialinspektionsbyrån. Vid bifall till vad jag anfört rörande kommitténs förslag om inrättande av en gruvinspektion och överflyttning av sprängämnesinspektionen erfordras icke de av kommittén föreslagna gruv- och sprängämnesavdelningarna. De på arbetarskyddssty- relsen ankommande ärenden, som avse tillsynen vid gruvor och stenbrott samt sprängämnesinspektionens verksamhetsområde, böra enligt min me ning kunna handläggas inom den av mig föreslagna tekniska byrån.
De två övriga av kommittén föreslagna avdelningarna inom specialin spektionsbyrån, skogsavdelningen och trafikavdelningen, anser jag däremot böra upprättas. Skogsavdelningen skall enligt kommitténs förslag fylla en dubbel funktion, i det att avdelningen skall dels handlägga de centralt på arbetarskyddsstyrelsen ankommande ärendena rörande arbetarskyddet inom skogsbruket och vid flottning, dels ock utgöra inspektionsorgan för tillsynen beträffande nämnda yrkesområden inom det ena av de två distrikt, i vilka landet i ifrågavarande hänseende föreslås indelat. Den av kommit tén föreslagna organisationen innebär en förstärkning av tillsynsorganisa- tionen för nämnda yrkesområden. Då en sådan förstärkning enligt min me ning är starkt påkallad, tillstyrker jag den föreslagna organisationen. In rättande av en särskild trafikavdelning har jag redan i det föregående till styrkt.
Jag finner icke lämpligt, att nämnda båda avdelningar sammanföras till eller inordnas under en byrå. Den av riksförsäkringsanstalten ifrågasatta organisationen, nämligen att förlägga skogsavdelningen under tekniska byrån och ombilda trafikavdelningen till en fristående trafikbyrå anser jag ej heller godtagbar. I några remissyttranden har förordats, att avdelning arna skola inrättas såsom fristående sektioner, direkt underställda verkets chef. För en sådan lösning talar bl. a. det förhållandet, att de arbetsupp gifter, som tillkomma nämnda avdelningar, äro till sin beskaffenhet spe ciella och i övrigt tämligen väl avgränsade från de uppgifter, som skola
Kungl. Maj. ts proposition nr 18k.
43
åvila tekniska byrån. Därtill kommer, att avdelningarnas personal före
trädesvis är inspekterande, vilket som regel icke torde bli fallet med byråns
personal. Jag föreslår sålunda inrättande av fristående avdelningar för
skogsbrukets och för trafikväsendets arbetarskyddsfrågor, båda direkt
underställda verkets chef. Mot de föreslagna namnen på avdelningarna bär
jag intet att erinra.
I några remissyttranden har yrkats, att för handläggning av vissa medi
cinska och sociala ärenden skall inrättas en särskild byrå även om yrkes-
hygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan icke flyttas över
till arbetarskyddsverket. Några remissinstanser ha biträtt reservanternas
förslag, d. v. s. att en medicinsk avdelning och en avdelning för den kvinn
liga yrkesinspektionen skola inrättas och anknytas till tekniska byrån.
Det har jämväl ifrågasatts, huruvida icke den socialhygieniska avdelningen
bör utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef, eller
ock anknytas till annan byrå.
Den kvinnliga yrkesinspektionen har hittills i organisatoriskt avseende
intagit en fristående ställning i förhållande till den allmänna yrkesinspek
tionen. Såsom jag närmare utvecklar i det följande delar jag kommitténs
uppfattning att den kvinnliga inspektionen på så sätt bör samordnas med
den allmänna, att på varje inspektionsdistrikt stationeras en befattnings
havare med uppgift att fullgöra de tillsynsuppgifter, som hittills ankom
mit på den kvinnliga yrkesinspektionen. Dessa befattningshavare föreslås
få titeln socialinspektörer. Då emellertid deras verksamhet har en speciell
karaktär är det angeläget att den står under särskild central ledning. Detta
önskemål skulle kunna tillgodoses på så sätt att en särskild avdelning för
den centrala ledningen av socialinspektörernas verksamhet inrättas vid
ämbetsverket. Då ifrågavarande tillsynsuppgifter skilja sig från de tekniskt
betonade, som höra under tekniska byråns verksamhetsområde, finner jag
det icke ändamålsenligt att denna avdelning inordnas i den tekniska byrån.
Den bör enligt min mening vara direkt underställd arbetarskyddsstyrelsens
chef. Då arbetsuppgifterna icke äro strängt begränsade till de kvinnliga
arbetstagarnas angelägenheter, torde beteckningen »kvinnliga yrkesinspek
tionen» icke böra upprätthållas. Avdelningen torde därför böra benämnas
sociala avdelningen. Någon fara för att denna beteckning skall vara ägnad
att medföra eu förskjutning av verksamhetsområdet anser jag icke före
ligga. Jag föreslår sålunda inrättandet av en tredje fristående avdelning,
den sociala avdelningen.
För handläggningen av de medicinska ärendena torde icke någon sär
skild avdelning behöva inrättas. Läkarpersonalen bör enligt min mening stå
utanför byrå- och avdelningsindelningen och vara direkt underställd ar-
betarskyddsstyrelsens chef.
Frågor, som avse upplysning och utbildning på arbetarskyddets område,
skola enligt kommitténs förslag handläggas å en särskild upplysnings- och
Kungl. Maj.ts proposition nr t8i.
44
utbildningsbyrå. Förenämnda reservanter inom kommittén ha förordat, att byrån skall inordnas som en avdelning under skyddstekniska byrån. Kom mittéförslaget i denna del har tillstyrkts i några remissyttranden. Riksför- säkringsanstalten har i likhet med ytterligare några remissinstanser för ordat det av reservanterna framlagda förslaget. Statskontoret har ifråga satt, huruvida icke en stor del av de ärenden, som skola ankomma på den av kommittén föreslagna byrån, böra överflyttas till ämbetsverkets admi nistrativa byrå.
På arbetarskyddets område bedrives f. n. en värdefull upplysningsverk samhet av arbetsmarknadens huvudorganisationer, bl. a. genom arbetar- skyddsnämnden men även genom andra sammanslutningar. Innan erfaren het vunnits av möjligheterna att ytterligare utveckla denna frivilliga verk samhet, torde återhållsamhet böra iakttagas i fråga om utbyggandet av den upplysningsverksamhet, som förutsättes vara knuten till verket. Jag kan därför icke f. n. tillstyrka, att för här åsyftade ändamål inrättas en sär skild byrå eller avdelning. Viss särskild personal för nämnda arbetsuppgif ter synes mig dock erforderlig. Denna personal synes lämpligen, i överens stämmelse med vad statskontoret förordat, böra ingå i den kanslibyrå jag i det följande föreslår.
För fullgörande av administrativa och kamerala uppgifter har kommit tén föreslagit inrättande av en särskild administrativ byrå. Kommitténs för slag i denna del har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sta tens organisationsnämnd har dock ifrågasatt, huruvida icke — åtminstone til! en början — ett fristående kameralkontor, direkt underställt verkets chef, är tillräckligt för ifrågavarande arbetsuppgifter.
Vid sidan av den tekniska tillsynsverksamhet, som är yrkesinspektionens huvuduppgift, förekomma inom den nuvarande arbetar sk ydd sbyrån i icke ringa utsträckning ärenden, som kräva juridiskt-administrativt skolad per sonal. Vidare kommer en icke obetydlig lokal organisation att vara under ställd arbetarskyddsstyrelsen. Med hänsyn härtill synes det motiverat, att i enlighet med kommitténs förslag en särskild byrå med administrativa och kamerala uppgifter inrättas. Såsom nyss anförts anser jag lämpligt, att denna byrå även svarar för ärenden avseende upplysnings- och undervis ningsverksamhet rörande arbetarskyddet.
Jag tillstyrker alltså, att för handläggningen av angivna ärenden tillska pas en särskild byrå. Jag förordar, att denna benämnes kanslibyrån.
Enligt mitt förslag skall arbetarskyddsstyrelsen alltså bestå av tre by råer, nämligen en arbetstidsbijrå, huvudsakligen för ärenden enligt arbets tidslagarna, en teknisk byrå för skyddstekniska m. fl. ärenden samt en kanslibyrå för administrativa och kamerala ärenden ävensom ärenden rö rande upplysnings- och utbildningsverksamhet. Vid sidan av byråerna skola finnas en social avdelning, en skogsavdelning och en trafikavdelning. Utan för byrå- och avdelningsindelningen skola styrelsens läkare stå.
Knngl. Maj.ts proposition nr IXi.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18'r.
45
Partsrepresentanter i arbetarskyddsstyrelsen in. m.
Kommitténs förslag.
Frågan om representation för arbetsmarknadens parter vid handläggning
av arbetarskyddsärenden har i vissa tidigare sammanhang varit föremål
för överväganden. En kort redogörelse härför lämnas av kommittén å s. 37
—38 i betänkandet.
Kommittén har föreslagit, att det nya arbetarskyddsverket i princip skall
organiseras som ett centralt ämbetsverk med en generaldirektör såsom chef
och såsom ledamöter cheferna för de av kommittén föreslagna sex byråerna.
Vissa ärenden skola emellertid enligt förslaget handläggas under medver
kan av representanter för arbetsgivare och arbetare. Härvid har kommittén
förutsatt, att arbetstidsärendena i samma omfattning som hittills skola
handläggas av arbetsrådet i dess i arbetstidslagarna föreskrivna samman
sättning. Vad angår arbetarskyddsärendena har kommittén ansett att vissa
dylika ärenden av större vikt eller mera allmänt intresse likaledes skulle
handläggas med partsrepresentanter. Kommittén har därvid ansett, att åt
det nuvarande arbetsrådet skulle uppdragas att jämväl pröva och avgöra
dessa ärenden.
Departementschefen.
Kommitténs förslag i här förevarande avseende har även samband
med vissa lagtekniska frågor. Jag kommer därför att upptaga detsamma till
särskild behandling i samband med framläggande av förslag till lag
stiftning om överflyttande å arbetarskyddsstyrelsen av arbetsrådets upp
gifter och befogenheter. I denna ordning vill jag endast anmäla, att jag
funnit kommitténs förslag om beredande av representation för arbets
marknadens parter vid avgörandet av vissa arbetarskyddsfrågor i sak vara
välmotiverat, ehuru den formella utformningen av förslaget företer åtskil
liga bristfälligheter. I huvudsaklig överensstämmelse med kommittén för
ordar jag, att i vissa på arbetarskyddsstyrelsens prövning ankommande
ärenden styrelsen skall bestå av, förutom en eller flera befattningshavare
hos styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda i
enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i ar
betsrådet. Nuvarande regler angående arbetsrådets handläggning av ärende,
som ankommer på rådet att avgöra, skola vara normerande även för arbe
tarskyddsstyrelsens prövning av frågor, som skola avgöras med partsrepre
sentanter. 1 ärendets avgörande skola sålunda deltaga högst sju ledamöter,
varav fyra partsrepresentanter. Styrelsen skall dock vara beslutför med
fem ledamöter eller, om alla äro ense om beslutet, med fyra ledamöter. Vid
besluts fattande skola dock alltid lika antal representanter för arbetsgivar-
46
och arbetarsidan vara närvarande. Styrelsens chef skall intaga samma ställning som nu tillkommer arbetsrådets chef och såsom ordinarie opar tiska ledamöter i rådet skola tjänstgöra den eller de befattningshavare Konungen därtill utser. I enlighet med vad kommittén ansett förutsätter jag vidare, att bland suppleanterna för arbetstagarrepresentanterna en leda mot skall utses efter förslag av tjänstemännens centralorganisation för att tillgodose tjänstemännens intresse av representation vid avgörandet av ar betstids- och arbetarskyddsärenden.
Rörande den närmare utformningen av detta förslag och motiveringen därför torde jag få hänvisa till vad jag anfört i samband med förenämnda lagstiftningsfråga.
Vad beträffar frågan om ersättning åt partsrepresentanterna återkommer jag därtill i det följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Chefstj änsterna.
Nuvarande organisation och kommitténs förslag.
Kommittén har i sitt betänkande använt de före den 1 juli 1947 tilläm pade löneplans- och lönegradsbeteckningarna. Dessa beteckningar använ das i det följande vid återgivande av kommitténs förslag och yttranden däröver.
En av de s. k. opartiska ledamöter, som ingå i det nuvarande arbetsrådet, skall vara rådets ordförande och chef. Befattningen innehaves f. n. av rå dets byråchef. Denne uppbär utöver lön såsom byråchef ett årsarvode av 4 008 kronor.
Kommittén föreslår, att generaldirektören för det nya ämbetsverket skall vara placerad i lönegrad C 12 samt tillsättas medelst förordnande för högst sex år i sänder.
Kommittén har vidare behandlat frågan om byråchefernas löneställning och därvid övervägt, huruvida dessa borde upptagas i den för byråchefer inom statsförvaltningen vanliga lönegraden A 30 — i vilken lönegrad ar betsrådets byråchef och chefen för riksförsäkringsanstaltens arbetarskydds- byrå äro placerade — eller om de borde avlönas enligt C-planen.
Kommittén har ifrågasatt, om ej vissa byråchefsbefattningar lämpligen borde placeras å C-planen. Med åberopande av bl. a. den omständigheten, att statsmakterna ännu icke tagit ställning till byråchefs- och rådstjänster nas lönefråga, föreslår kommittén emellertid, att ämbetsverkets byråchefs befattningar tills vidare upptagas i lönegrad A 30. Chefen för arbetshygie- niska byrån skulle dock därutöver erhålla visst tilläggsarvode.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
47
Yttranden.
Kommitténs förslag angående generaldirektörsbefattningen har icke mött erinran i remissyttrandena.
I vissa yttranden har föreslagits inrättande av en överdirektör s- befattning.
Riksförsäkringsanstalten, som anser att till den föreslagna skyddstek- niska byrån i stor utsträckning böra överflyttas de arbetsuppgifter vilka enligt kommitténs förslag skulle åvila byrån för specialinspektion, har så lunda bl. a. anfört.
För såväl arbetsgivare som arbetstagare är det självfallet av vikt, att till- lämpningen av arbetarskyddslagstiftningen sker efter enhetliga linjer över hela landet. Men det är även för tillsynsorganen och deras verksamhet av stor betydelse, att tillämpningen blir så enhetlig och invändningsfri som möjligt. För att nå detta mål torde enligt riksförsäkringsanstaltens mening bliva nödvändigt, att tillsynsverksamheten ställes under enhetlig kontroll och ledning inom chefsmyndigheten. Med hänsyn till de mångahanda och krävande ämbetsuppgifter, som komma att åvila generaldirektören, kan det icke förväntas, att denne kan ägna dessa uppgifter tid och krafter i den utsträckning, som skulle erfordras. Med hänsyn härtill föreslår anstal ten, att chefen för skyddstekniska byrån erhåller ställning som överdirek tör och att han i denna egenskap har att utöva överinseende över arbets- inspektionen i dess helhet. Härigenom skulle vinnas överensstämmelse med den organisation, som genomförts i generalpost-, telegraf- och järnvägs styrelserna, där överdirektörerna samtidigt äro chefer för respektive sty relsers viktigaste byråer.
Anstalten föreslår, att befattningen såsom överdirektör och chef för skyddstekniska byrån placeras i lönegrad C 9.
Även yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift anse, att skyddstekniska byråns chef bör vara överdirektör men föreslå, att befatt ningen uppföres i lönegrad C 10. överdirektören borde vara generaldirek törens ställföreträdare.
Samtliga yrkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen biträda förslaget om inrättande av en överdirektörsbefattning, vilken dock ej borde knytas till viss byrå. Befattningen borde placeras i lönegrad C 11. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening ansluta sig till detta förslag.
Kommitténs förslag rörande byråchefstjänsterna har även i övrigt föranlett erinringar i vissa yttranden.
Riksförsäkringsanstalten anser, att en höjning av de av kommittén före slagna lönerna är påkallad och att lönegradsplaceringarna inom statens affärsdrivande verk därvid närmast böra tjäna som jämförelse.
Statens organisationsnåmnd biträder förslaget att såsom chef för arbets- tidsbyrån skall finnas en byråchef. Byrån för skyddstekniska ärenden, av organisationsnämnden kallad arbetarskyddsbyrån, bör med hänsyn till
48
arbetsområdets omfattning och vikten av att som chef för denna byrå för värva en väl kvalificerad kraft, enligt nämndens förslag förestås av en byrå chef (ev. överingenjör) i högre lönegrad än vad kommittén föreslagit.
Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår på av kommittén anförda skäl, att byråchefsbefattningarna måtte uppföras å C-planen.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att de tekniska byråcheferna inom verket böra vara placerade i lönegrad A 34, för såvitt det icke skulle anses lämpligare att överföra dem på C-planen. Yrkesinspektörerna m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, statsverkens ingenjörsförbund samt yrkesinspektionens ingenjör sförening åberopa till jämförelse de lönegradsplaceringar, som gälla för teknisk personal vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och uttala, att de tekniska byråcheferna å skyddstekniska och landtrafikbyråerna böra vara placerade i lönegrad C 9 resp. C 7.
Departementschefen.
Vad till en början angår den av kommittén föreslagna generald i- rektörsbefattningen torde jag få anföra följande. Det centrala arbetarskyddsverket får vid bifall till mitt förslag en avsevärt mera begränsad organisation än den av kommittén föreslagna. Verket bör enligt min mening detta oaktat stå under ledning av en generaldirektör. Härför talar icke blott arbetarskyddets allmänna betydelse utan även den särskilda omständig heten, att verkets chef avses skola fungera som ordförande i motsvarigheten till det nuvarande arbetsrådet. Med hänsyn till arten av de uppgifter, som i denna egenskap ankomma på verkschefen, framstår det som speciellt ange läget, att de rekryteringsmöjligheter, som en generaldirektörsbefattning er bjuder, stå till förfogande. Befattningen bör placeras i den nuvarande mot svarigheten till den av kommittén föreslagna lönegraden eller i lönegrad Cp 19.
Det är givetvis angeläget, att yrkesinspektionens verksamhet följer en hetliga linjer över hela landet. Det bör vara en viktig uppgift för general direktören och byråcheferna att utöva tillsyn häröver. Denna uppgift torde dock icke vara tillräcklig motivering för inrättande av en särskild över- direktörstj änst vid arbetarslcyddsstyrelsen eller för att ge en av byråcheferna en särställning i lönehänseende. De i några yttranden fram lagda förslagen av sådan innebörd kan jag alltså icke tillstyrka. Däremot bör den av byråcheferna, vilken vid förfall för generaldirektören skall fun gera som ordförande i styrelsen vid kollegial behandling av arbetstids- m. fl. ärenden, med sedvanligt arvode förordnas att vara ställföreträdare för ge neraldirektören.
Vad angår byråchefstjänsterna har kommittén övervägt att föreslå placering å den tidigare C-planen med förordnande för viss tid men har stannat för att föreslå placering i A 30 dvs. numera Ca 33. I några
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
40
yttranden har C-pianen förordats. .lag finner för min del icke tillräcklig anledning föreligga för att beträffande någon av byråchefstjänsterna av vika från den för sådana tjänster vanliga placeringen. Chefsbefattning arna å arbetstids- och tekniska byråerna torde böra vara ordinarie tjän ster och sålunda uppföras i Ca 33. Befattningen som chef för kansli byrån bör däremot intill dess att viss erfarenhet av den nya organisationen föreligger vara extra ordinarie och sålunda uppföras i Ce 33.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Personalorganisationen inom byråer och avdelningar m. m.
Allmänt rörande personalorganisationen.
Kommitténs förslag.
Kommittén har behandlat anställnings-, befordrings- och löneförhållan dena för de personalgrupper, som f. n. äro representerade inom arbetar- skyddsbyrån och yrkesinspektionen. Rörande den tekniska personalen har kommittén härvid anfört bl. a. följande.
Det å arbetarskyddsbyrån och inom yrkesinspektionen förekommande arbetet ställer på grund av sin art och omfattning höga fordringar på den tekniska personalen såväl i fråga om teknisk kunskap och praktisk erfa renhet som beträffande personliga egenskaper. Av den högskoleutbildade ingenjörspersonalen fordras i allmänhet före anställning minst fyra års praktisk erfarenhet inom sådan verksamhet, som kan anses ägnad att ut göra lämplig förberedelse för tjänsten. Denna fordran i förening med de relativt små möjligheter till löneförbättring och befordran, som kunna er bjudas vederbörande vid nyanställning, har medfört, att det ej sällan upp stått svårigheter att på tillfredsställande sätt rekrytera de tekniska befatt ningarna. Dessa svårigheter ha särskilt under de senaste åren gjort sig starkt kännbara, och för att över huvud taget kunna få vissa ingenjörsbe- fattningar besatta, har det varit nödvändigt att avsevärt nedsätta eller helt avskriva nämnda fordran på praktisk erfarenhet, vilket givetvis varit till stor nackdel för arbetet. De ovissa och i övrigt relativt ogynnsamma be- fordringsmöjligheterna för den högskoleutbildade ingenjörspersonalen ha likaledes medfört, att det under de senaste åren varit mycket svårt att be hålla dugliga befattningshavare. EU icke obetydligt antal civilingenjörer ha därför avgått ur tjänsten för att tillträda annan anställning utom arbe tarskyddsbyrån eller yrkesinspektionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts yttrar kommittén. För att möjliggöra eu tillfredsställande rekrytering av den tekniska ar betskraften inom det nya ämbetsverket borde begynnelselönen följaktligen bestämmas så, all den någorlunda överensstämmer med vad en i teoretiskt och praktiskt hänseende lika kvalificerad högskoleutbildad ingenjör har eller erhåller i lön i annan tjänst. Detta innebär, att om för anställning å arbetsrådet eller inom arbetsinspektionen förutsättes 4 års praktisk erfa renhet, begynnelselönen bör motsvara vad eu civilingenjör med denna prak tiska utbildning har i lön i den allmänna arbetsmarknaden. 4 Hihang till riksdagens protokoll 194-8. I sand. Nr 184.
50
Kommittén anför emellertid, att viss försiktighet bör iakttagas vid upp görande av ämbetsverkets personal- och avlöningsstat. Kommittén uttalar sig därför för en relativt begränsad förbättring av personalens löneställning. Närmare redogörelse härför lämnas vid behandlingen av personalorgani sationen å resp. byrå eller avdelning.
Kommittén understryker vikten av att den tekniska personalen tillför säkras en befordringsgång, som gör det möjligt för det nya ämbetsverket att förvärva och behålla verkligt kvalificerad arbetskraft. Med hänvisning till det utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1944 års personalutredning, har kommittén dock ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om den högskoleutbildade ingenjör sper sonalens befordringsgång.
Kommittén berör också den möjlighet, som vissa ämbetsverk ha att själva i fall av behov anställa icke-ordinarie personal upp till viss angiven lönegrad. Kommittén anser, att det ur rekryteringssynpunkt vore av bety delse, om sådan befogenhet kunde tillerkännas det nya ämbetsverket. Detta finge därigenom viss möjlighet att anpassa anställningsvillkoren efter de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden. Även med hänsyn till svårig heten att vid uppgörande av förslag till ämbetsverkets organisation bedöma personalbehovet, i synnerhet som det vore svårt att nu fastställa omfatt ningen av de arbetsuppgifter, som komme att åläggas verket genom till komsten av den vidgade och skärpta skyddslagstiftningen, syntes det kom mittén önskvärt, att möjlighet bereddes verket att självt anställa det antal icke-ordinarie befattningshavare, som prövades erforderligt. Dylik befo genhet borde medgivas för lönegrader upp till Eo 24.
I övrigt torde jag i förevarande spörsmål få hänvisa till den å s. 51—55 i betänkandet lämnade redogörelsen.
Yttranden.
Kommitténs uttalanden och förslag rörande den tekniska perso nalens anställnings- och löneförhållanden m. m. ha i remissyttrandena föranlett följande erinringar.
Riksförsäkringsanstcilten anför bl. a.
Oaktat kommittén funnit, att löneförmånerna och befordringsmöjlighe- terna för det nya verkets personal måste förbättras, så att de motsvara vad som erbjudes i den allmänna marknaden, och även insett vikten av att goda arbetskrafter tillföras ämbetsverket, har kommittén likväl föreslagit endast en mindre uppflyttning av löneplaceringarna. Med hänsyn till de kompetensfordringar, som ställas på ingenjörspersonalen inom det nya verket, torde de av kommittén förordade lönegraderna, även sedan dessa omplacerats enligt den nya löneskalan, dock icke komma att medföra löne förmåner vilka någorlunda stå i nivå med löneförmånerna för ingenjörs- personal med motsvarande kompetens inom civil verksamhet. Anstalten anser därför, att en höjning av de föreslagna lönerna är påkallad och att löneplaceringarna inom statens affärsdrivande verk därvid närmast böra tjäna som jämförelse.
Kungl. Maj.ts proposition nr 181.
51
Bl. a. med hänsyn till att resultatet av utredningen rörande avlönings- och rekryteringsförhållandena för teknisk personal i statens tjänst först borde avvaktas har anstalten emellertid vid ställningstagande till kommitté förslaget i allmänhet anslutit sig till de av kommittén föreslagna lönegrads- placeringarna.
Vissa personalorganisationer ha framlagt detaljerade förslag till beford- ringsgång för den tekniska personalen.
I anslutning till kommitténs uttalande angående befogenhet för det nya ämbetsverket att självt inrätta extra ordinarie befattningar upp till lönegrad Eo 24 har allmänna lönenämnden framhållit, att enligt lönenämndens förmenande anledning saknades att för den ifrågavarande myndigheten göra undantag från den för de civila verken i övrigt gällande bestämmelsen, nämligen att verken ägde inrätta befattningar upp till Eo 20.
En ledamot av lönenämnden anför i särskilt yttrande bl. a. följande. Inrättandet av det nya arbetsrådet förutsätter en omedelbar fördubbling av antalet anställda. Då det redan nu visat sig så gott som omöjligt att med nuvarande löneförmåner till yrkesinspektionen knyta erforderlig tek nisk personal, synes en överarbetning av de av kommittén föreslagna löne- gradsplaceringarna bliva nödvändig, om tillräckliga förutsättningar skola skapas för ett upporganiserande av det planerade nya ämbetsverket. I
I detta sammanhang må även omnämnas vissa allmänna uttalan den rörande personalorganisationens omfattning.
Statens organisationsnåmnd anför sålunda bl. a., att det vore vanskligt att i förväg bedöma behovet av personaluppsättning vid byråerna och av delningarna. En effektivisering av arbetarskyddet vore dock nödvändig och en förstärkning av personalen därför erforderlig. Organisationsnämn- den anser emellertid den föreslagna personaluppsättningen otillfredsstäl lande motiverad och sannolikt väl högt tilltagen och vill för sin del till råda, att personalorganisationen uppbygges successivt, sedan behovet i praktiken konstaterats. Därvid borde även möjligheterna till rationalise ring av arbetet noga undersökas.
Byggnadsstyrelsen och skogsstyrelsen ha, utan närmare granskning av organisationsförslagets detaljer, ifrågasatt, huruvida icke organisationen erhållit en alltför betydande omfattning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot, att såvitt länsstyrel sen kunde bedöma kommitténs förslag till organisation syntes på ett till fredsställande sätt ha tillgodosett den centrala myndighetens behov av kva lificerad personal.
Landsorganisationen finner kommitténs förslag om ämbetsverkets per sonalorganisation i stort sett väl avvägt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 18'i.
Departementschefen.
Kommittén har gjort vissa allmänna uttalanden angående anställnings- och avlöningsförhållandena för främst viss teknisk personal. Härvid har kommittén bl. a. framhållit, att avsevärda svårigheter mött att rekrytera kvalificerad personal till den nuvarande arbetarskyddsorganisationen.
Nämnda rekryteringssvårigheter ha utan tvivel minskat organisationens effektivitet. De ha emellertid sedan kommittébetänkandet framlades för anlett vissa åtgärder för att förbättra löneställningen för den tekniska per sonalen hos den nuvarande arbetarskyddsbyrån. Jag finner det angeläget, att rekryteringen ytterligare underlättas. Jag kan dock icke nu förorda några generella förbättringar i fråga om lönegradsplaceringen för de ifråga varande tjänsterna.
De från personalhåll framförda förslagen om reglering av befordrings- gången för viss ingenjörspersonal torde icke böra föranleda någon åtgärd i avbidan på ställningstagande till 1944 års personalutrednings förslag i ämnet (SOU 1947:58).
Såsom i allmänna lönenämndens yttrande framhållits bör nu ifrågava rande verk icke tillerkännas vidsträcktare befogenhet att anställa icke ordinarie befattningshavare än som tillkommer andra motsvarande verk.
I det följande behandlar jag omfattningen av personalorganisationen och dennas utformning i övrigt — bortsett från byråchefsbefattningarna och biträdespersonalen — inom de för arbetarskyddsstyrelsen av mig föreslagna byråerna m. m. Frågan om behov av och löneställning för biträdespersonal i nuvarande 15 lönegraden och lägre löneställning upptager jag till behand ling i ett sammanhang efter det byråernas och avdelningarnas personal organisation behandlats. En tablå över nuvarande och av mig föreslagen personalorganisation fogas till detta protokoll (bil. 1).
Arbetstidsbyrån.
Nuvarande organisation.
Det nuvarande arbetsrådets kanslipersonal omfattar, bortsett från biträ despersonal i kansliskrivares och lägre löneställning, följande befattnings havare. (De före den 1 juli 1947 tillämpade lönegradsbeteckningarna an givas inom parentes.)
1 byråchef1 1 förste byråsekreterare 1 » » 1 byråsekreterare 1 amanuens 1
Ca 33 (A 30) Ca 29 (A 26) Ce 29 (Eo 26) Ca 24 (A 21)
1
Befattningen innehaves av ordföranden och chefen för arbetsiådet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
53
Kommitténs förslag.
Kommittén framhåller beträffande personalbehovet å arbetstidsbyrån,
att även med den av kommittén föreslagna utökningen av byråns arbets
uppgifter i förhållande till det nuvarande arbetsrådets, det för beredning
och föredragning av ärenden syntes vara tillräckligt med den nuvarande
personalen, nämligen 2 förste byråsekreterare, 1 byråsekreterare och 1
amanuens.
Kommittén föreslår — med hänsyn till att i samband med den föreslagna
omorganisationen än flera arbetsuppgifter komme att åläggas arbetstids
byrån — att den extra ordinarie befattningen som förste byråsekreterare,
vilken tillkommit 1939, skall uppföras på ordinarie stat.
Enligt kommitténs förslag skulle arbetstidsbyråns personalbestånd
komma att bli följande förutom biträdespersonal.
1 byråchef ............................................................. A 30
2 förste byråsekreterare .................................. A 26
1 byråsekreterare ................................................ A21
1 amanuens
Yttranden.
Kommitténs förslag rörande personalorganisationen å arbetstidsbyrån
har i allmänhet lämnats utan erinran.
Arbetsrådet har sålunda intet att erinra mot förslaget.
Civila statsförvaltningens tjånstemannaförbund anser dock, att då en
ligt kommitténs förslag åtskilliga nya arbetsuppgifter skola tillföras byrån
juristpersonalen behöver förstärkas. Sålunda måste, framhåller förbundet,
ytterligare en byråsekreterartjänst i lönegrad A 21 anses erforderlig.
Departementschefen.
Med hänsyn till att de uppgifter, som f. n. åvila arbetsrådets byråchef i
dennes egenskap av ordförande och chef för rådet, delvis torde komma att
överflyttas på arbetarskyddsstyrelsens chef samt att administrativa och
kamerala ärenden skola handläggas inom styrelsens kanslibyrå, anser jag,
att arbetstidsbyråns personalorganisation bör kunna minskas i förhållande
till det nuvarande arbetsrådets. Jag förordar därför, att den extra ordinarie
förste byråsekreterarbefattningen indrages. 1 övrigt tillstyrker jag kom
mitténs förslag.
Vid bifall till den av mig föreslagna personalorganisationen för arbets
tidsbyrån skulle denna alltså bestå av 1 byråchef (Ca 33), 1 förste byrå
sekreterare (Ca 29), 1 byråsekreterare (Ca 24) och 1 amanuens.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Tekniska byrån.
Nuvarande organisation.
Arbetarskyddsbyråns nuvarande personalbestånd omfattar, bortsett från biträdespersonal i kansliskrivares ningshavare.
och lägre löneställning, följande befatt-
1 byråchef ...........................................
Ca 33 (A 30)
1 byrådirektör .................................. .... Ca 31 (A 28)
1
»
Ce 31 (Eo 28)
1 förste byråingenjör
Ca 29 (A 26)
1 »
s> ....................
Ce 29 (Eo 26)
1 förste byråsekreterare ................ . Ca 29 (A 26) 1 förste bvråingenjör .................... . Ca 27 (A 24)
1
»
.... Ce 27 (Eo 24)
1 byråsekreterare .............................
. . Ca 24 (A 21)
1 byråingenjör .................................. .... Ca 24 (A 21) 1 »
.... Ce 24 (Eo 21)
3 byråingenjörer .............................
Arvode motsv. Ce 24: 24
1 ritare ...............................................
»
» Ce 20: 20
Till byråns personal höra dessutom en läkare för arbetarskyddsärenden och en biträdande läkare för arbetarskyddsärenden.
På grund av såväl arbetarskyddsbyråns ökade arbetsbelastning som svå righeter att rekrytera byråns ingenjörspersonal har enligt beslut av 1947 års riksdag — dvs. efter det att kommittébetänkandet avlämnats — per sonalen å byrån fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 2 förste byråingenjörer i lönegraderna Ce 29 (Eo 26) och Ce 27 (Eo 24), 2 byråingenjörer med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21), 1 ritare med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen i lönegrad Ce 20 (Eo 16) och 1 biträdande läkare för arbetarskyddsärenden. Nämnda personal är inräknad vid redogörelsen för nuvarande personal. Närmare redogörelse för denna personalförstärkning lämnas i propositionen nr 209/1947, till vilken jag torde få hänvisa. Sam tidigt med att byrån tillförts denna personal ha 3 tekniska amanuens tjänster indragits, enär det under de senaste åren icke eller blott under kortare tider varit möjligt att rekrytera dessa tjänster.
Kommitténs förslag.
I sitt betänkande lämnar kommittén en redogörelse för arbetsförhållan dena å den nuvarande arbetarskyddsbyrån vid tiden för betänkandets av givande och anför därvid bl. a. följande.
Enligt vad kommittén erfarit har den snabba tekniska utvecklingen på det industriella området och det ökade intresset för arbetarskyddet under
55
senare år medfört, att såväl arbetsgivare som arbetstagare i allt större ut
sträckning bos arbetarskyddsbyrån anhålla om avgöranden och utlåtanden
i arbetarskyddsfrågor. Den skärpta lagstiftningen beträffande maskintill
verkares och -försäljares skyldigheter i skyddshänseende har likaledes för
anlett en väsentlig ökning av byråns arbetsbörda. Visserligen har byrån
tillförts ökad arbetskraft såväl år 1939 som 1944 och 1946 men till följd
av nämnda omständigheter har byråns arbetskraftsbehov ändock icke bli
vit tillräckligt tillgodosett. Arbetsbelastningen å byrån i avseende på tek
niska ärenden är enligt vad som för kommittén uppgivits f. n. sådan, att
befattningshavarna måste huvudsakligen ägna sig åt handläggningen a^
löpande ärenden, medan andra för arbetarskyddet viktiga arbetsuppgifter
bliva i betänklig grad eftersatta eller tills vidare måste anstå. Sålunda har
utarbetandet av anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa
och olycksfall i arbete, av ritningar och principskisser över standardskydd
in. in. icke kunnat ske i erforderlig utsträckning. Sedan länge planerad
revision av äldre anvisningar angående skydd mot yrkesfara har även måst
uppskjutas. Vidare har den praktiska tillämpningen av 6a § i arbetar
skyddslagen blott i begränsad omfattning kunnat följas och övervakas.
Framställningar till arbetarskyddsbyrån om att medverka i vissa tekniska
utredningsarbeten, som vore av stor vikt ur arbetarskyddssynpunkt och
som borde utföras i samarbete med byrån, ha även måst avböjas på grund
av den föreliggande stora arbetsbelastningen på byrån. Till följd av den
otillräckliga arbetskraften har eu betydande anhopning av ärenden upp
stått på byrån och denna har ej sällan fått mottaga klagomål över den
långsamma behandlingen av ärenden, och detta icke blott från arbetsgivare,
tillverkare, organisationer och myndigheter utan även från tillsynsorganen,
vilkas verksamhet är beroende av byråns såväl ledning som stöd. Förhål
landena ha medfört, att ehuru byrån borde i största möjliga mån tillvara
taga arbetarskyddets intressen den i stället nödgas att i viss utsträckning
söka motverka, att arbetsbördan ytterligare ökas.
Kommittén har härefter till en början behandlat behovet av teknisk per
sonal å den av kommittén föreslagna skyddstekniska byrån.
För fullgörande av de arbetsuppgifter, som åligga arbetarskyddsbyrån,
biträdes byråchefen närmast av två byrådirektörer. På den ene av
dessa, den ordinarie byrådirektören, ankommer främst handläggning av
allmänna skyddstekniska och yrkeshygieniska ärenden samt ärenden rö
rande ångpannor och andra tryckkärl, hissar, kranar och andra transport
anordningar samt svetsning. Denna byrådirektör är därjämte byråchefens
ställföreträdare såväl i fråga om det tekniska arbetet på byrån som beträf
fande överinseendet över lillsynsorganens verksamhet. På den extra ordi
narie byrådirektören ankommer huvudsakligen handläggning av ärenden,
som avse tillverkare, försäljare ocli upplåtare av maskiner, redskap in. in.
(6 a §-ärenden).
Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter, som ankomma på den först
nämnda byrådirektören, fördelas på ytterligare en byrådirektör, och att åt
denne lämpligen anförtros handläggningen av ärenden, som avse tryckkärl
och transportanordningar samt svetsning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i.
5G
Kommittén föreslår vidare, att de båda nuvarande byrådirektörsbefatt-
ningarna med hänsyn till de med befattningarna förenade kvalificerade och
ansvarsfulla arbetsuppgifterna skola placeras i lönegrad A 29. Även den
nuvarande extra ordinarie befattningen föreslås alltså uppförd på ordinarie
stat. Placeringen i 29 lönegraden synes kommittén jämväl motiverad för
att förhindra, att innehavare av byrådirektörsbefattning vid första lägliga
tillfälle lämnar sin tjänst för en yrkesinspektörsbefattning, vilken av kom
mittén likaledes föreslås böra uppflyttas till lönegrad A 29. För arbetets
effektivitet och kontinuitet är det, framhåller kommittén, av stor vikt att
byråns byrådirektörsbefattningar icke växla innehavare oftare än som är
oundgängligen påkallat. Den till nyinrättande föreslagna byrådirektörsbe-
fattningen föreslås placerad i A 28. Byrådirektörstjänsterna borde liksom
nu besättas med ingenjörer med minst samma kvalifikationer som erford
rades för yrkesinspektörsbefattning.
Kommittén föreslår vidare, att å byrån skola finnas 8 förste byrå
ingenjörer, samtliga i A 26.
För tillgodoseende av yrkesinspektionens behov av eiektroteknisk sak
kunskap och samverkan med kommerskollegii elektriska byrå resp. statens
elektriska inspektion i frågor, som gälla säkerheten vid elektriska stark-
strömsanläggningar i fabriker, verkstäder in. in. föreslår kommittén, att
til! skyddstekniska byrån knytes eu förste byråingenjör med speciell ut
bildning och erfarenhet i dylika frågor. Detta förslag borde enligt kom
mitténs mening beaktas vid tillsättandet av förenämnda förste byråingen
jör stjänster.
Kommittén föreslår, att antalet b yråingenjöre r skall utgöra 4,
vai av 2 ordinarie och 2 extra ordinarie. Befattningarna anses böra upp
flyttas till den tidigare 22 lönegraden. Vidare föreslår kommittén, att å
byrån sivola finnas 2 tekniska amanuensbefattnin g a r, placerade
i lönegrad Ex 20.
Kommittén föreslår härjämte, att å skyddstekniska byrån inrättas två
ritarbefattningar i Ko 18.
Kommittén har övervägt, huruvida icke den å arbetarskyddsbyrån syssel
satta juridiskt utbildade personalen skulle kunna överflyttas till annan
byrå eller åtminstone minskas med hänsyn till att vissa ärenden av juri
disk innebörd ävensom vissa administrativa arbetsuppgifter enligt kom
mitténs förslag skola överflyttas från arbetarskyddsbyrån till det nya äm
betsverkets ai netstidsbyrå resp. administrativa byrå. Oaktat denna över
flyttning koinine dock att å den nya byrån finnas vissa ärenden, vilka borde
anföitros personal med juridisk-administrativ utbildning, såsom ärenden
rörande tolkning eller tillämpning av arbetarskyddslagen, angående arbets
givaransvarets överflyttning till särskild arbetsföreståndare samt beträf
fande eftergifter från lagens bestämmelser om minimiålder för användande
i arbete. Juridiskt biträde erfordrades därjämte i vissa andra ärenden. Det
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
57
vore icke uteslutet att dessa ärenden komme att öka i antal. Då det emel lertid icke vore möjligt att bedöma omfattningen av nämnda ärenden, före slår kommittén, att befattningen som förste byråsekreterare bibehålies å den skyddstekniska byrån och att byråsekreterarbefattningen överflyttas till annan byrå inom verket.
Kommittén föreslår sålunda för skyddstekniska byrån, bortsett från bi- trädespersonal i kansliskrivares och lägre löneställning, följande personal.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
1 byråchef .............................................
A 30
2 byrådirektörer ................................
A 29
1 byrådirektör .................................... ............. A 28 .'5 förste byråingenjörer A 26 1 förste byråsekreterare .................. A 26 2 byråingenjörer ................................
A 22
2 »
Eo 22
2 amanuenser (ingenjörer) ......... .............. Ex 20 2 ritare .................................................. Eo 18
Såsom förut omnämnts, ha tre ledamöter i kommittén reservationsvis förordat en annan organisation av skyddstekniska byrån än den av kom mittémajoriteten föreslagna. Reservanterna ha dock icke framlagt något särskilt förslag angående byråns personalorganisation.
För utförligare uppgifter rörande kommittéförslaget torde jag få hän visa till betänkandet s. 64—70.
I detta sammanhang torde få omnämnas, att kommittén för den gruvtekniska avdelning, som enligt dess förslag skulle ingå i specialinspektions- byrån, beräknat 1 förste byråingenjör i A 26, 1 byråingenjör i Eo 22, 1 kansliskrivare i A 11 och 1 kontorsbiträde. Avdelningen skulle vara direkt underställd byråchefen, som i regel skulle vara gruvtekniker.
Yttranden.
Först torde få behandlas de yttranden, som avse den föreslagna skyddstekniska byrån.
Riksförsäkringsanstalten särskiljer vid bedömande av personalbehovet på byrån tre avdelningar, nämligen den allmänna tekniska avdelningen, maskinavdelningen samt avdelningen för tryckkärl och transportanord ningar och behandlar med avseende på den tekniska personalen varje av delning för sig.
Vad först angår den allmänna tekniska avdelningen anför anstalten, att det icke syntes möjligt för den föreslagna personalen att medhinna hand läggningen av de på avdelningen ankommande ärendena, vilkas antal säkerligen komme att avsevärt öka, sedan den nya arbetarskyddslagen jämte följdförfattningar trätt i kraft och i samband därmed yrkesinspek
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
tionens personal utökats. Anstalten föreslår därför, att den av kommittén angivna personaluppsättningen förstärkes, förslagsvis med 2 amanuenser.
Anstalten, som avstyrkt överflyttning till det nya ämbetsverket av folk- hälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, föreslår, att för tillgodoseende av det mera omedelbara behovet av kemisk-teknisk sakkunskap inom ver ket en högskoleingenjör med kemisk-teknisk utbildning och erfarenhet kny tes till skyddstekniska byrån såsom förste byråingenjör.
Anstalten uttalar vidare, att det med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som komme att åvila dels den av kommittén föreslagna förste byråingenjören å avdelningen, dels ock den föreslagna ingenjören med elektroteknisk utbildning, icke syntes möjligt att, såsom kommittén förutsatt, kombinera dessa båda befattningar. Man måste därför räkna med att en särskild förste byråingenjörsbefattning inrättas för den före slagna elektroingenjören.
Beträffande maskinavdelningen anför anstalten bl. a., att försäljare och importörer alltmer funnit angeläget att begära granskning av såväl kon- struktionsritningar och hållfasthetsberäkningar som av färdigställda an ordningar ävensom skriftligt utlåtande över sådan granskning. Detta granskningsarbete vore i regel krävande och fordrade avsevärd tid. Även köpare av maskiner eller andra tekniska anordningar hade i allt större om fattning vänt sig till anstaltens arbetarskydd sbyrå för erhållande av ut låtande beträffande anordningar, som de avsåge att inköpa. Vidare fram håller anstalten, att vid antagande av lagförslaget arbetsuppgifterna sanno likt komme att i avsevärd mån ökas. Anstalten föreslår, att avdelningen tillföres ytterligare en förste byråingenjörsbefattning.
Angående avdelningen för tryckkärl och transportanordningar anför an stalten bl. a., att sedan bestämmelsen i 6 a § lagen om arbetarskydd till kom, tryckkärl särendenas antal starkt ökat till följd av att tillverkare och försäljare i allt större utsträckning begärt anstaltens utlåtande, huruvida av dem levererade tryckkärl kunde anses erbjuda sådan säkerhet, som fordrades enligt nämnda lagrum. Arbetet med granskning av sådana kon struktioner hade blivit allt mera omfattande och samtidigt ansvarsfullare. Anstalten anser nödvändigt, att för handläggning av ärenden rörande tryck kärl beräknas en förste byråingenjör utöver vad kommittén föreslagit.
Gentemot förslaget att å avdelningen skulle handläggas jämväl ärenden rörande hissar, kranar och andra transportanordningar framhåller anstal ten bl. a., att under senare år två av arbetarskyddsbyråns byråingenjörer till icke oväsentlig del av sin arbetstid biträtt byråchefen och den ordinarie byrådirektören med handläggning av sådana ärenden. Trots den arbets kraft, som sålunda använts för hithörande arbetsuppgifter, hade likväl en betydande anhopning av dessa ärenden ägt rum. Anstalten, som anser, att en fortgående kraftig stegring av antalet arbetsuppgifter rörande hissar och andra transportanordningar är att förvänta, beräknar, att utöver vad
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
59
kommittén föreslagit en förste byråingenjör och en byråingenjör erfordras
för dessa ärenden.
Med hänsyn till de omfattande och krävande arbetsuppgifter, som komme
att åvila byrådirektören på denna avdelning och då det vore av stor be
tydelse att en väl kvalificerad person under längre tid kvarstannade på be
fattningen, borde enligt anstaltens mening ifrågavarande byrådirektör pla
ceras i samma lönegrad som föreslagits för byråns övriga tekniska byrå
direktörer eller i A 29.
I förhållande till kommitténs förslag skulle alltså enligt anstaltens me
ning den skyddstekniska byråns tekniska personal böra ökas med 5 förste
byråingenjörer, 1 byråingenjör och 2 amanuenser.
Beträffande den juridiska personalen å skyddstekniska byrån framhåller
riksförsäkringsanstalten, att de enligt förslaget å byrån kvarvarande ären
dena kunde förväntas komma att öka i antal i den mån skyddslagstift
ningen skärptes och tillsynsverksamheten effektiviserades. Anstalten fin
ner nödvändigt, att den nuvarande byråsekreterartjänsten bibehålies å
byrån.
Kommerskollegium biträder förslaget att en av förste byråingenjör stjäns
terna på skyddstekniska byrån besättes med elektrotekniskt utbildad
person.
Statskontoret yttrar, att kommittén förordat förbättrad löneställning för
ett flertal befattningar, dock utan att därför anförts några, såvitt ämbets
verket kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst byrådirektörsbefatt-
ningarna. Dessa borde enligt statskontorets mening kvarstå i A (Eo) 28.
Rörande förslaget att uppflytta de i lönegrad A 21 resp. Eo 21 placerade
byråingenjörerna till 22 lönegraden anför statskontoret, att med hänsyn till
de konsekvenser, som ett dylikt beslut skulle medföra i avseende å statsan
ställd ingenjörspersonal i allmänhet, det torde vara nödvändigt att avvakta
såväl statsmakternas ställningstagande till försvarets tjänsteförtecknings-
sakkunnigas principförslag i fråga om lönegradsplacering av ingenjörsper-
sonal (SOU 1946:94) som 1944 års personalutrednings förslag om ordnad
befordringsgång för dylik personal, innan åtgärder till förbättring av löne-
ställningen för här avsedda byråingenjörer vidtoges. Detsamma gällde frå
gan om ingenjörsamanuenser och ritare.
Allmänna lönenämnden erinrar, att enligt kommitténs förslag byrådirek-
törsbefattningarna skulle differentieras på 29 och 28 lönegraderna. Då inom
statsförvaltningen icke funnes någon byrådirektör med placering i 29 löne
graden, vore det enligt lönenämndens förmenande förenat med olägenheter
att, såsom föreslagits, fördela befattningshavare med likartade arbetsupp
gifter på två intill varandra liggande lönegrader. Det innebure därjämte en
ur löneteknisk synpunkt föga ändamålsenlig anordning.
Frågan om uppflyttning i lönegrad av byråingenjörerna och byråingen-
jörsaspiranterna bör enligt lönenämndens mening anstå i avvaktan på
60
Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.
resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Med anledning av för
slaget om inrättande av två befattningar såsom ritare i Eo 18 påpekar löne-
nämnden, att ritarbefattningar inom civilförvaltningen i övrigt regelmäs
sigt icke placerats högre än i 15 lönegraden. Befordringsgången för denna
personal torde jämväl falla under 1944 års personalutrednings prövning.
Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio
nen, yrkesinspektionens ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsför-
bund anse såsom skälig lönegradsplacering för teknisk byrådirektör löne
grad A 32, för förste byråingenjör och förste avdelningsingenjör A 28, för
byråingenjör och avdelningsingenjör A 26 samt för ritare, vilken benäm
ning borde utbytas mot ingenjör, A 18.
Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att kommittén beräknat be
hovet av personal å skyddstekniska byrån för knappt med hänsyn till de
betydande arbetsuppgifter, som komme att tilldelas denna byrå vid det nya
lagförslagets genomförande. I detta uttalande instämma sex andra yrkes
inspektörer.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att byrådi
rektörernas lönegradsplacering bör vara avvägd med hänsyn till den av för
bundet förordade placeringen för byråcheferna. Vidare syntes böra över
vägas, om ej den nuvarande byråsekreterarbefattningen å arbetarskydds-
byrån borde kvarstå å byråns stat.
Förslaget att inrätta en särskild gruvavdelning har, såsom tidi
gare nämnts, avstyrkts av bl. a. riksförsäkringsanstalten, som i stället före
slagit, att å skyddstekniska byrån skall tillsättas en kunnig och erfaren
gruvtekniker med uppgift att i första hand samordna och leda de tillsyns-
uppgifter i arbetarskyddshänseende, som hänföra sig till ifrågavarande
område. Han borde sålunda även handha ärenden i fråga om ovanjords-
arbete vid gruvor samt arbete i stenbrott, varöver yrkesinspektörerna och
dem underlydande personal skulle utöva tillsyn. Nämnda befattningsha
vare, som i tjänsteställning borde vara jämställd med bergmästarna, skulle
besitta samma teoretiska och praktiska kompetens som uppställts i fråga
om dessa. Han borde erhålla ställning som byrådirektör och i likhet med
bergmästarna vara placerad i lönegrad A 29.
Departementschefen.
Den av kommittén för skyddstekniska byrån föreslagna personalorgani
sationen motsvarar i fråga om antalet befattningar ganska nära personalen
å den nuvarande arbetarskyddsbyrån hos riksförsäkringsanstalten, sedan
denna personal fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts i avbidan
på ställningstagande till kommitténs förslag. Dock föreligger i nämnda hän
seende den skillnaden mellan den nuvarande personalstaten och kommitté-
förslagets, att i det senare upptagits en byrådi rektorsbefattning i stället föl
en förste byråingenjörstjänst och två tekniska amanuensbefattningar i
61
stället för eu byråingenjörstjänst. I kommittéförslaget har därjämte upp tagits ytterligare en ritarbefattning. Däremot har en befattning som byrå sekreterare ej medtagits i förslaget.
Kommittén har starkt framhållit de otillfredsställande förhållanden, som på grund av personalbrist rått å riksförsäkringsanstaltens arbetarskydds- byrå. Genom den vidtagna provisoriska förstärkningen av personalorga nisationen torde förhållandena numera ha förbättrats. I förevarande sam manhang torde den provisoriska organisationen böra omprövas med hän synstagande till nu framlagda förslag i övrigt.
Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två byrådirektörer i 31 löne graden. Kommittén har föreslagit, att för vissa av den ene byrådirektörens arbetsuppgifter — ärenden som avse tryckkärl, transportanordningar och svetsning — skall inrättas en ny befattning som byrådirektör. Riksförsäk- ringsanstalten har anslutit sig till detta förslag och förordat, att byråns arbetsuppgifter skola fördelas på tre avdelningar, nämligen den allmänna tekniska avdelningen, maskinavdelningen samt avdelningen för tryckkärl och transportanordningar ävensom att såsom chef för varje avdelning skall finnas en byrådirektör.
Vad angår den föreslagna byrådirektörsbefattningen å avdelningen för tryckkärl och transportanordningar får jag erinra, att riksförsäkringsan- stalten i sitt yttrande över det inom socialdepartementet år 1947 upprät tade förslaget till provisorisk förstärkning av byråns personal — avseende bl. a. tillsättande av en förste byråingenjörstjänst med arvode motsvarande lönegrad Eo 26 (Ce 29) — hemställt, att i stället för denna tjänst måtte inrättas en byrådirektörsbefattning i lönegrad Eo 28 (Ce 31). I propositio nen nr 209/1947 föreslog Kungl. Maj:t inrättande av en förste byråingen jörstjänst i Eo 26 (Ce 29). I två likalydande motioner 1:266 och 11:399 yrkades bifall till anstaltens hemställan. Då organisationen av tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning skulle bli föremål för om prövning redan påföljande år, ansåg riksdagen (skrivelse nr 298/1947) icke tillräcklig anledning föreligga att frångå Kungl. Maj :ts förslag. Riksdagen förutsatte, att löneställningen för ifrågavarande befattning ägnades ytter ligare överväganden i samband med nämnda omprövning.
Den nu nämnda tjänsten motsvarar den av kommittén föreslagna och av anstalten tillstyrkta byrådirektörsbefattningen. Då de arbetsuppgifter, som skola vara förenade med denna tjänst, äro såväl kvalitativt som kvan titativt jämförbara med de uppgifter, som åvila de nuvarande byrådirektö rerna å arbetarskyddsbyrån, tillstyrker jag, att den extra ordinarie förste byråingenjörsbefattningen i lönegrad Ce 29 ombildas till en byrådirektörs befattning.
Riksförsäkringsanstalten, som ej ansett den av kommittén föreslagna gruvavdelningen inom specialinspektionsbyrån erforderlig, bär föreslagit, alt till skyddstekniska byrån skall knytas eu kunnig och erfaren gruvtek-
Kungl. Maj:ls proposition nr 184.
62
niker med uppgift att handlägga ärenden rörande arbetarskyddet vid gru
vor och stenbrott samt att leda och samordna tillsynsverksamheten på dessa
arbetsområden. Denna befattningshavare borde i fråga om teoretisk och
praktisk kompetens vara jämställd med bergmästarna och erhålla byrå
direktörs ställning.
Enligt min mening bör tillsynen över arbetarskyddet vid gruvor och sten
brott ägnas synnerlig uppmärksamhet. Såsom jag förut angivit kan jag
dock icke biträda kommitténs förslag om inrättande av en särskild gruv
inspektion under ledning av en gruvavdelning inom centralmyndigheten.
Det synes mig däremot lämpligt, att såsom riksförsäkringsanstalten före
slagit en särskild tjänsteman med gruvteknisk kunskap och erfarenhet
knytes till tekniska byrån. Härigenom torde förutsättningar skapas för en
intensifierad tillsyn vid gruvor och stenbrott. Jag föreslår därför, att å
byrån tillsättes en byrådirektör med uppgift att. handlägga ärenden rö
rande arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott samt att biträda vid till
synen på ifrågavarande områden.
Enligt mitt förslag skulle sålunda å tekniska byrån finnas fyra byrå-
direktörstjänster, varav två nyinrättade. Kommittén har föreslagit, att de
nuvarande två byrådirektör sbefattningarna skola placeras i lönegrad A 29
(Ca 32). Den nya bvrådirektörsbefattningen skulle enligt kommittéförslaget
placeras i A 28 (Ca 31). Riksförsäkringsanstalten har ansett, att även denna
befattning bör placeras i A 29. Samma lönegradsplacering har anstalten före
slagit för den gruvtekniskt utbildade byrådirektören, enär han borde vara
jämställd med bergmästarna. I överensstämmelse med vad statskontoret
och allmänna lönenämnden uttalat anser jag mig icke kunna tillstyrka,
att ifrågavarande byrådirektörsbefattningar placeras i annan lönegrad än
den inom förvaltningen i övrigt för byrådirektörer vanliga. Jag föreslår
alltså, att de placeras i nuvarande 31 lönegraden. Byrådirektören för ären
den rörande gruv- och stenindustrien anser jag tills vidare böra uppföras
å extra ordinarie stat. Övriga tre befattningar böra vara ordinarie.
F. n. finnas å arbetarskyddsbyrån fyra befattningar som förste byrå
ingenjör, varav två ordinarie (Ca 29 och Ca 27) och två extra ordinarie
(Ce 29 och Ce 27). De två sistnämnda ha inrättats fr. o. in. den 1 juli 1947.
Kommittén har föreslagit, att tre förste byråingenjörer, samtliga ordinarie,
skola finnas å byrån. Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att byråns tek
niska personal bör förstärkas med ytterligare 5 förste byråingenjörer.
Jag har i det föregående föreslagit, att den nuvarande förste byråingen
jören i lönegrad Ce 29 skall uppflyttas till byrådirektör i Ca 31. I fråga om
antalet förste byråingenjör sbefattningar i övrigt finner jag mig icke nu
kunna föreslå någon ändring.
Vad angår löneställningen för förste byråingenjörerna har kommittén
föreslagit, att samtliga befattningar skola placeras i lönegrad A 26 (Ca 29).
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Jag anser mig icke kunna föreslå annan ändring än att den extra ordinarie
förste byråingenjören i Ce 27 uppföres på ordinarie stat i samma lönegrad.
Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda fem befattningshavare i
byråingenj örs ställning, därav en ordinarie och en extra ordinarie
befattning (Ca 24 resp. Ce 24) samt tre tjänster med arvode motsvarande
nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Två av de sist
nämnda tjänsterna ha tillförts byrån fr. o. in. den 1 juli 1947. Kommittén
har ansett behov föreligga av fyra byråingenjör sbefattningar och två tek
niska amanuensbefattningar. Riksförsäkringsanstalten har föreslagit ytter
ligare en byråingenjör och två amanuenser. Jag är för min del icke beredd
att förorda någon ökning av det nuvarande antalet fayråingenjörsfaefatt-
ningar.
Kommittén har föreslagit, att löneställningen för byråingenjörerna för
bättras genom att de uppflyttas till den tidigare 22 dvs. nuvarande 25
lönegraden. De tekniska amanuensbefattningarna ha ansetts böra place
ras i lönegrad Ex 20.
Jag kan icke tillstyrka uppflyttning av ifrågavarande befattningar i högre
lönegrad. I avbidan på ställningstagande till det av 1944 års personalutred
ning framlagda förslaget till befordringsgång för teknisk personal synes
icke böra vidtagas annan ändring beträffande dessa tjänster än att de tre
arvodesbefattningarna ändras till extra befattningar i högst Cg 24.
Sedan 1 juli 1947 finnes å arbetarskyddsbyrån anställd en ritare med
arvode motsvarande lönen i lägsta löneklassen i Ce 20. Kommittén har
föreslagit inrättande av två ritartjänster i Eo 18 (Ce 22). Jag kan icke nu
tillstyrka inrättande av ytterligare en befattning av ifrågavarande slag.
Innan lönefrågan för den redan befintliga tjänsten avgöres, bör statsmak
ternas ställningstagande till 1944 års personalutrednings förenämnda för
slag avvaktas. Tills vidare bör därför enligt min mening icke vidtagas annan
ändring än att befattningen upptages som extra i Cg 20.
På arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda en förste byråsekre
terare och en byråsekreterare i Ca 29 (A 26) och Ca 24 (A 21).
Kommittén har föreslagit, att sistnämnda befattning skall överflyttas till
annan byrå inom det nya ämbetsverket. Riksförsäkringsanstalten bar i sitt
remissvar anfört, att denna befattning måste bibehållas å byrån.
Jag har redan i del föregående förordat, att de ärenden angående minder
årigas och kvinnors arbetstid och nattvila, som f. n. handläggas på arbetar
skyddsbyrån, överföras till den nya arbetstidsbyrån liksom även att på
arbetarskyddsbyrån f. n. ankommande ärenden av administrativ natur
överflyttas till den föreslagna kanslibyrån. I likhet med kommittén är jag
av den uppfattningen, att för handläggningen av de övriga uppgifter å tek
niska byrån, som torde kräva juridisk kompetens, det åtminstone till en
början torde vara tillräckligt, att eu befattningshavare med juridisk ut
6.8
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
bildning och erfarenhet finnes å byrån. Jag föreslår dock, att förste byrå
sekreteraren överflyttas till annan byrå (kanslibyrån) och att byråsekrete
raren behålles å tekniska byrån.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle å tekniska byrån finnas,
förutom biträdespersonal, följande befattningshavare, nämligen 1 byråchef
(Ca 33), 3 byrådirektörer (Ca 31), 1 byrådirektör (Ce 31), 1 förste byrå
ingenjör (Ca 29), 2 förste byråingenjörer (Ca 27), 1 byråingenjör (Ca 24),
1 byråingenjör (Ce 24), 3 byråingenjörer (Cg 24), 1 byråsekreterare (Ca
24) och 1 ritare (Cg 20).
Kanslibyrån.
Nuvarande organisation.
Någon personal, som uteslutande har att ägna sig åt handläggningen av
administrativa ärenden eller upplysnings- och utbildningsverksamhet fin
nes f. n. ej hos arbetarskydd sbyrån eller arbetsrådet.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att som närmaste biträde åt byråchefen å den före
slagna administrativa byrån skall finnas en förste byråsekreterare i löne
grad A 26 med uppgift att bereda mera omfattande författnings- och utred-
ningsfrågor samt löpande ärenden av särskild vikt. Det föreslås vidare, att
på byrån skall finnas en byråsekreterare i lönegrad A 21.
Då en relativt stor personal enligt kommitténs förslag komme att vara
knuten till ämbetsverket och till de under dess inseende ställda lokala till-
synsorganen, finner kommittén erforderligt, att för handhavande av äm
betsverkets medelsförvaltning inrättas en kamrerartjänst i förslagsvis löne
grad A 22.
Vidare föreslås, att å byrån inrättas en kansliskrivartjänst. Då inneha
varen av denna tjänst jämväl skulle tjänstgöra som ämbetsverkets registra-
tor, föreslår kommittén, att tjänsten placeras i lönegrad A 14.
Kommittén föreslår, att som biträde åt byråchefen vid beredning och
handläggning av ärenden rörande inventarier, skrivmateriel och övrig kon
torsutrustning för såväl ämbetsverkets som de lokala tillsynsorganens loka
ler och personal inrättas en befattning som materialförvaltare. Denne borde
icke placeras lägre än i lönegrad Eo 12.
Enligt kommitténs förslag skulle administrativa byråns personal alltså
omfatta, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare.
1 byråchef
A 30
1 förste byråsekreterare
A 26
1 kamrerare
A 22
1 byråsekreterare .......................................... A 21
1 kansliskrivare och registrator
A 14
1 materialförvaltare .................................. Eo 12
För den av kommittén förordade upplysnings- och utbildningsbyrån före slår kommittén följande personaluppsättning förutom biträdespersonal.
1 byråchef ............................................................ A 30 1 förste byråingenjör ..................................... A 24 1 förste byråselxreterare ................................ A 24 1 byråingenjör ................................................... A 22 1 » .................................................... Ko 22
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
65
Kommittén finner vidare önskvärt, att för att tillgodose kravet på en ökad upplysningsverksamhet i arbetarskyddsfrågor, särskilt i press och radio, en särskild pressombudsman (redaktör) knytes till upplysnings- och utbildningsbyrån.
Kommitténs förslag i nu ifrågavarande del har närmare utvecklats å s. 107—113 i betänkandet.
Mot kommitténs förslag till personal för upplysnings- och utbildnings verksamhet har reservation anförts av ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm. De uttala, att personalbehovet för denna gren av verksam heten bör kunna beräknas mindre än vad kommittén gjort.
Yttranden.
Rörande den föreslagna administrativa byråns personalorganisa tion har i remissutlåtandena gjorts följande uttalanden.
Riksförsåkringsanstalten framhåller, att det med hänsyn till byråns ar betsuppgifter ville synas, som om det av kommittén beräknade personal beståndet vore väl knappt tilltaget. Då behov alltid torde föreligga av en materialförvaltare inom det nya verket, funnes icke något skäl för att denna befattning skulle vara extra ordinarie. Anstalten föreslår, att den uppföres i lönegrad A 12.
Statskontoret anser, att med hänsyn till den i förhållande till kommit téns förslag begränsade omfattning, som det nya ämbetsverket enligt stats kontorets mening borde erhålla, de uppräknade göromålen varken till art eller omfattning torde kunna motivera en särskild befattning som mate rialförvaltare. Huvuddelen av dessa göromål torde lämpligen kunna för delas mellan registratorn och förste expeditionsvakten. Den föreslagna kansliskrivartjänsten i A 14 borde upptagas under benämningen registra- tor och kassör.
Allmänna lönenämnden yttrar, att om den föreslagna befattningen så som materialförvaltare ansåges böra inrättas, den icke borde placeras högre än i 10 lönegraden, till vilken materialförvaltaren i pensionsstyrelsen vore hänförd. Lönenämnden vill, om än med viss tvekan, icke motsätta sig att befattningen som verksregistrator hänföres till A 14.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anför, att den föreslagna förste byråsekreterartjänsten borde vara placerad i lönegrad A 28 såsom
66
byrådirektör. Som närmaste man borde byrådirektören ha en förste byrå sekreterare i lönegrad A 26. Kamreraren borde placeras i 24 lönegraden.
Beträffande den föreslagna upplysnings- och utbildnings- byrån anför allmänna lönenämnden, att i avvaktan på närmare erfaren heter rörande utvecklingen av byråns verksamhet viss återhållsamhet borde iakttagas med inrättandet av ordinarie tjänster å byrån. Behovet av en pressombudsman vid verket säger sig lönenämnden sakna möjlighet att bedöma.
Riksförsäkringsanstalten föreslår såsom chef för den av anstalten för ordade upplysnings- och utbildningsavdelningen, förlagd till skyddstek- niska byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Den av kommittén i övrigt föreslagna personalen vore tillräcklig.
Departementschefen.
På kanslibyrån skall enligt mitt förslag ankomma handläggningen av administrativa och kamerala ärenden ävensom upplysnings- och utbild ningsfrågor. Å byrån bör placeras den å nuvarande arbetarskyddsbyrån inrättade förste byråsekreterarbefattningen i Ca 29. I stället för den av kommittén föreslagna ordinarie byråsekreterarbefattningen torde vidare böra finnas en amanuens.
För upplysnings- och utbildningsärendena torde böra inrättas en byrå- ingenjörsbefattning i 24 lönegraden. Då någon tvekan om behovet av den samma icke föreligger, förordar jag, att den uppföres på ordinarie stat.
Kommitténs förslag att vid ämbetsverket anställa en pressombudsman (redaktör) för att medverka i förenämnda upplysningsverksamhet är jag icke beredd att nu tillstyrka. Ehuru jag icke vill bestrida, att ett påtagligt och stort behov av upplysning i arbetarskyddsfrågor föreligger, anser jag det likväl lämpligt, att innan ett dylikt förslag genomföres någon tids erfarenhet vinnes av arbetarskyddsstyrelsens verksamhet. I detta samman hang synes mig också böra avvaktas resultatet och utvecklingen av den upplysningsverksamhet i arbetarskyddsfrågor, som nu bedrives av arbets marknadens huvudorganisationer, främst genom arbetarskyddsnämnden.
Kommittén har föreslagit inrättande av en befattning som kamrerare. Med hänsyn till att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning kan beräknas få en relativt begränsad omfattning, anser jag mig icke kunna biträda detta förslag.
Enligt kommitténs förslag skulle å förevarande byrå inrättas en kansli- skrivartjänst i A 14 (Ca 18) med uppgift att även tjänstgöra som ämbets verkets registrator och kassör. Av skäl, för vilka jag redogör vid behand lingen av biträdespersonalen, kan jag icke tillstyrka att ifrågavarande be fattning placeras i högre lönegrad än nuvarande 15.
Kommitténs förslag om inrättande av en befattning som materialförval tare kan jag på de av statskontoret anförda grunderna icke tillstyrka.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
67
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle kanslibyråns personal bestå
av, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare: 1 byråchef (Ce
33), 1 förste byråsekreterare (Ca 29), 1 byråingenjör (Ca 24) och 1 ama
nuens.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Skogsavdelningen.
Nuvarande organisation.
Inom riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå finnes icke någon be
fattningshavare med skogsteknisk utbildning och erfarenhet. Handlägg
ning^ byrån av ärenden, som röra arbetarskyddet inom skogsbruket, sker
därför vanligen i samråd med skogs- och flottledsinspektören.
Skogs- och flottledsinspektionens nuvarande personalorganisation består,
bortsett från skrivpersonal, av följande befattningshavare.
1 skogs- och flottledsinspektör .........
1 assistent ..................................................
2 assistenter .............................................
1 skogsunderinspektör ......................
3 bitr. skogsunderinspektörer (halv-
årsanställda) ....................................
2 konsulenter .........................................
Ca 30 (A 27)
Ca 23 (A 20)
Arvode motsvarande Ce 23 (Eo 20)
Ce 18 (Eo14)
Arvode motsvarande Cell (Eo7)
Arvode 525 kr./mån.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att chefen för skogsavdelningen skall vara byrå
direktör i lönegrad A 29 samt äga högre skogsteknisk eller däremot i hu
vudsak svarande utbildning. Han bör tillika tjänstgöra som skogsyrkes-
inspektör i det föreslagna södra distriktet.
Som biträden vid beredning och handläggning av ärenden, som ankomma
på skogsavdelningen, samt i tillsynsarbetet föreslås två ordinarie assisten
ter. En av assistenterna, i förslaget upptagen som förste assistent, borde
tjänstgöra som avdelningschefens ställföreträdare och med hänsyn till det
ökade arbete och ansvar, som härigenom ålägges honom, placeras i A 26.
Den andra assistenttjänsten föreslås av kommittén placerad i A 22.
Assistent bör enligt förslaget äga samma kompetens som byrådirektören.
Kommittén anför, att de nuvarande halvårsanställda skogsunderinspek-
törerna sysselsättas med att för inspektionens räkning inhämta uppgifter
angående skogsarbetarnas bostads-, levnads- och arbetsförhållanden vid
vinterdrivningarna. De utgöras vanligen av icke-ordinarie kronojägare från
domänverket. Dessa tjänster hade på senare tid varit mycket svåra att be
sätta, enär kronojägarna vid befordran inom domänverket i allmänhet er-
hölle sådan tjänstgöring, att domänverket icke längre kunde undvara dem
under vinterhalvåret. De personalbyten, som på grund härav ofta före-
komine å skogsunderinspektörstjänsterna, försvårade möjligheterna att
68
rationellt utnyttja underinspektörerna för avsett ändamål. Kommittén före
slår, att tjänsterna ombildas till helårsbefattningar, varvid ordinarie be
fattningar skulle placeras i A 17 och extra ordinarie i Eo 14. En ordinarie
och en extra ordinarie befattning föreslås för skogsavdelningen. Skogs-
underinspektör borde som regel ha skogsmästarkompetens.
Kommittén anför vidare, att skogs- och flottledsinspektionen bedriver en
betydande konsulentverksamhet i vad avser förbättrande av skogsarbetar
nas mathållning och hygien i förläggningarna ute i skogen. För denna
verksamhet sysselsättas hos inspektionen f. n. två arvodesavlönade kon
sulenter. Då det kunde förutsättas, att behovet av denna verksamhet bleve
stadigvarande, och då de nuvarande två konsulenterna beräknades komma
att ha full sysselsättning under hela året, föreslår kommittén, att en kon
sulentbefattning inrättas på varje distrikt och placeras i lönegrad A 14.
För befattningarna borde fordras utbildning som lanthushållslärarinna
jämte praktik.
Enligt kommitténs förslag skulle å skogsavdelningen finnas följande
Kungl. Maj. ts proposition nr 18b.
befattningshavare förutom skrivpersonal.
1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör i södra distriktet A 29
1 förste assistent ........................................................................................ A 26
1 assistent ...................................................................................................... A 22
1 skogsunderinspektör ............................................................................... A 17
1
»
............................................................................... Eo 14
1 konsulent ................................................................................................. A 14
Beträffande kommittéförslaget i denna del torde i övrigt få hänvisas till
s. 73—75 samt 167—172 i betänkandet.
Yttranden.
Behovet av förstärkning av personalorganisationen
för den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen har vitsordats av skogs
styrelsen, som anfört, att den föreslagna förstärkningen får anses välmoti
verad med hänsyn såväl till den av kommittén föreslagna och av skogssty
relsen tidigare tillstyrkta utvidgningen av arbetarskyddslagstiftningens gil
tighet på skogsbrukets område som till det förhållandet, att personalupp
sättningen vid den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen är förhål
landevis fåtalig. Styrelsen fortsätter.
Den fortgående mekaniseringen av skogsarbetet ställer också allt större
krav på skyddsarbetet i skogarna. Den betydelsefulla del av inspektionens
arbetsuppgift, som omfattar förebyggande olycksfallsskydd genom upplys
ning och propaganda rörande riktiga arbetsmetoder och redskap, bör ge
nom den ökade organisationen kunna ägnas större uppmärksamhet. Skogs-
yrkesinspektionens medverkan vid den redan pågående och, som det
väntas, starkt ökade yrkesutbildningen i skogsarbete är av stor betydelse
och enbart den utgör en omfattande uppgift för inspektionens personal.
69
Även riksförsäkringsanstalten, skogs- och flottledsinspcktören och för
eningen skogsarbeten uttala, att personalförstärkning är erforderlig.
Beträffande den föreslagna byrådirektör sbefattningen har
statskontoret funnit tveksamt om eu högre lönegradsplacering än A 27 är
motiverad. Då vissa skäl kunde åberopas för jämställdhet mellan nämnda
befattning och byrådirektörsbefattningarna å skyddstekniska byrån, vill
statskontoret dock icke motsätta sig den föreslagna placeringen. Skogs- och
flottledsinspektören anser, att det borde finnas eu befattning som skogs-
yrkesinspektör i vardera distriktet och dessutom en chef för skogsavdel-
ningen.
För den i A 26 föreslagna förste assistentbefattningen an-
sei statskontoret placering högst i 24 lönegraden motiverad. Tjänstebenäm-
ningen borde ändras till förste byråinspektör. Riksförsäkringsanstalten,
skogs- och flottledsinspektören och skogsstyrelsen föreslå benämningen
biträdande skogsyrkesinspektör för befattningen.
Den i A 22 föreslagna assistentbefattningen bör enligt stats
kontorets mening icke placeras högre än i 21 lönegraden. Tjänstebenäm-
ningen borde vara byråinspektör.
Beträffande den föreslagna ordinarie befattningen som
skogsunderinspektör anser allmänna lönenämnden, att då befatt-
ningen funnits inrättad sedan ett tiotal år anledning ej funnes till erinran
mot ordinariesättning. Nämnden anser emellertid — under hänsynstagande
till löneställningen för andra jämställda befattningar inom det statliga och
statsunderstödda skogsväsendet — en placering i 15 lönegraden tillfyllest.
Statskontoret förordar samma placering. Domänstyrelsen förordar pla
cering i högst nämnda lönegrad.
Den extra ordinarie befattningen som sko g sund er
inspektör föreslås av statskontoret placerad i 13 lönegraden och av
domänstyrelsen i 12 lönegraden, medan riksförsäkringsanstalten förordar
lönegrad 16 för att rekryteringen skall underlättas. Även skogs- och flott
ledsinspektören förordar 16 lönegraden.
Riksförsäkringsanstalten samt skogs- och flottledsinspektören föreslå, att
konsulentbefattningen placeras i A 16. Även skogsstyrelsen
ifrågasätter något högre löneställning än den föreslagna för befattningen.
Den utbildning som fordrades — lanthushållslärarinneexainen — och det
krävande och icke minst fysiskt påfrestande arbetet talade härför. Stats
kontoret anser däremot, att befattningen bör placeras högst i 12 löne
graden.
Domänstyrelsen framhåller, att kommitténs formulering av k o in p e-
t e n s f o r d r a n för skogsyrkesinspektör och assistent synes oklar. Sty
relsen föreslår därför, att denna kompetensfordran preciseras och att där
vid för skogsyrkesinspektör och assistent uppställes samma fordran, som
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
70
f. n. gäller för domänverkets jägmästare in. fl., nämligen examen från
skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarkurs. Sökande
med examen från skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forst-
mästarekurs borde dock efter särskilt Kungl. Maj :ts medgivande kunna
ifrågakomma för nämnda tjänster. Rörande kompetenskraven för skogs-
underinspektör ifrågasätter domänstyrelsen om icke även avgångsexamen
från statens eller därmed jämförlig skogsskola bör få gälla, varigenom
väsentligt ökad rekryteringsmöjlighet skulle erhållas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k.
Departementschefen.
Vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens byråindelning har jag an
slutit mig till kommitténs förslag att för handläggning av arbetarskydd s-
ärenden rörande skogsbruket skall inrättas en skogsavdelning, vilken även
skall utgöra kansli för det södra inspektionsdistriktet. För att vidga möj
ligheterna till rekrytering av personal inom ifrågavarande inspektionsgren
förordar jag höjning av löneställningen för vissa befattningar inom skogs-
avdelningen.
Jag tillstyrker sålunda kommitténs förslag att skogsavdelningen skall
stå under ledning av en byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör i södra
distriktet. Befattningen torde böra placeras i Ca 31 (A 28).
Beträffande den av kommittén föreslagna befattningen som förste assi
stent ansluter jag mig till vad statskontoret uttalat. Jag förordar sålunda,
att å avdelningen inrättas en befattning som förste byråinspektör i Ca 27
i stället för den nuvarande ordinarie assistentbefattningen.
Vidare tillstyrker jag, likaledes i enlighet med statskontorets förslag, att
i stället för den av kommittén förordade assistentbefattningen inrättas en
befattning som byråinspektör i nuvarande 24 lönegraden. Denna befattning
torde böra vara extra ordinarie.
I övrigt torde emellertid en utbyggnad av personalorganisationen inom
skogsavdelningen böra få anstå tills vidare. Jag anser sålunda, att den nu
varande skogsunderinspektörsbefattningen i Ce 18 bör oförändrad överflyt
tas till skogsavdelningen. Någon ny underinspektörstjänst kan jag ej till
styrka. Ej heller kan jag tillstyrka annan ändring av löneställningen för
konsulenten än att befattningen ombildas till extra tjänst i Cg 13.
Vad angår kompetensfordringarna för ifrågavarande befattningshavare
ger jag i princip min anslutning till vad domänstyrelsen anfört.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle skogsavdelningens perso
nal med undantag för biträden omfatta 1 byrådirektör, tillika skogsyrkes
inspektör (Ca 31), 1 förste byråinspektör (Ca 27), 1 byråinspektör (Ce 24),
1 skogsunderinspektör (Ce 18) och 1 extra tjänsteman (Cg 13).
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
71
Trafikavdelningen.
Nuvarande organisation.
A riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå finnes f. n. ej någon sär
skild befattningshavare, som har att bereda och handlägga arbetarskydds-
frågor rörande trafikväsendet. I allmänhet sker handläggningen i samråd
med yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, vilka utgöras
av två hos järnvägsstyrelsen anställda befattningshavare för tillsyn å vissa
arbeten vid statens järnvägar samt av järnvägsinspektören hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda järnvä
garna. Nämnda befattningshavare äro placerade i lönegrad Ca 31 (A 28).
De hos järnvägsstyrelsen anställda specialinspektörerna, som även ha
andra arbetsuppgifter inom styrelsen, biträdas enligt från styrelsen in
hämtad uppgift i sitt arbete av, förutom biträdespersonal, en ingenjörsut-
bildad befattningshavare i lönegrad Ca 23 (A 20) och en kontorsskrivare
i Ca 19 (A 15). Järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
biträdes av eu byråingenjör i Ca 24 (A 21) och ett biträde i Ca 8 (A 4).
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att chefen för trafikavdelningen skall vara byrådirek
tör i lönegrad A 29. Då hans inspektionsverksamhet enligt förslaget skall
omfatta icke blott järnvägsdrift utan även vissa andra grenar av trafik
väsendet, anser kommittén, att titeln järnvägsinspektör bör ersättas med
benämningen trafikinspektör. Byrådirektören bör äga högre teknisk eller
däremot i huvudsak svarande utbildning.
Kommittén föreslår, att på- avdelningen skola finnas ytterligare tre
tjänstemän, nämligen en trafikinspektör i lönegrad A 28, en förste byrå
ingenjör i A 24 och en byråingenjör i Eo 22. Även för dessa tjänster bör
fordras teknisk högskoleutbildning eller annan däremot svarande utbild
ning. Förste byråingenjören bör även kunna tagas i anspråk för tillsyns
uppdrag under trafikinspektörs ledning och överinseende.
Personalbeståndet å den föreslagna avdelningen skulle enligt förslaget
omfatta följande befattningshavare förutom biträdespersonal.
1 byrådirektör, tillika trafikinspektör . . A 29
1 trafikinspektör .............................................. A 28
t förste byråingenjör ..................................... A 24
1 byråingenjör ................................................... Eo 22
Yttranden.
Riksförsäkringsanstalten, som föreslår att trafikavdelningen organiseras
som en byrå, anser, att byråchefen på denna byrå bör placeras i lönegrad
C 6. Anstalten framhåller bl. a., att den inspektionsverksamhet, som utövas
av de vid järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda
specialinspektörerna, kräver medverkan av en avsevärd personal förutom
72
Kungl. Maj.ts proposition nr i8k.
inspektörerna. Anstalten föreslår, att personalen för tillsynen över den
rälsgående trafiken upptages till, förutom byråchefen, 1 byrådirektör och
trafikinspektör (A 29), 2 förste byråingenjörer (A26resp. A24) samt2byrå-
ingenjörer (A 22 resp. Eo22). Härutöver skulle för tillsynen över vägtra
fiken erfordras 1 förste byråingenjör i A 26 och 1 byråingenjör i A 22.
Järnvägsstyrelsen anser den föreslagna benämningen trafikinspektör
mindre väl funnen. Denna benämning förekomme sedan långt tillbaka vid
järnvägarna liksom även vid spårvägar i en helt annan betydelse. Erinran
mot förslaget i denna del göres även av yrkesinspektionens specialinspek
törer vid statens järnvägar. De förorda benämningen trafikyrkesinspektör.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, yrkesinspektionens specialinspektörer
vid statens järnvågar och yrkesinspeklören i första distriktet anse likale
des den av kommittén beräknade personalen otillräcklig.
Även landsorganisationen, som åberopar svenska järnvägsmannaförbun
dets utlåtande i ärendet, anser det böra prövas, huruvida icke avdelningen
bör utbyggas.
Statsverkens ingenjörsförbund anser, att byråchefen för den av förbun
det föreslagna landtrafikbyrån bör placeras i lönegrad C 7.
Departementschefen.
Å ifrågavarande avdelning erfordras enligt min mening en relativt stark
uppsättning av kvalificerade tjänster. Jag kan därför i stort sett tillstyrka
den av kommittén föreslagna personaluppsättningen men anser dock att
vissa avvikelser från förslaget måste göras beträffande befattningarnas
lönegradsplacering in. in. Någon förstärkning av personaluppsättningen
utöver vad kommittén föreslagit kan jag ej tillstyrka.
Kommitténs förslag att å trafikavdelningen skall inrättas en befattning
som byrådirektör biträder jag. Befattningen bör placeras i samma lönegrad
som övriga byrådirektörstjänster. Jag förordar, att den upptages i Ca 31.
Någon särskild beteckning å befattningen för att ange att med densamma
äro förenade inspekterande befogenheter synes icke erforderlig. Den av
kommittén föreslagna benämningen trafikinspektör bör därför utgå.
I stället för den av kommittén föreslagna trafikinspektörsbefattningen i
A 28 (Ca 31) torde å avdelningen böra inrättas en befattning som förste
byråingenjör i Ca 29. Vidare bör såsom kommittén föreslagit inrättas en
förste byråingenjör stjänst i nuvarande 27 lönegraden. Denna befattning
synes dock böra vara extra ordinarie och sålunda placeras i Ce 27. Även
en extra ordinarie byråingenjörsbefattning bör enligt min mening inrättas.
Liksom övriga byråingenjör stjänster inom verket bör den placeras i nuva
rande 24 lönegraden (Ce 24).
Jag föreslår således följande befattningar å trafikavdelningen med undan
tag av biträdespersonal, nämligen 1 byrådirektör (Ca 31), 1 förste byråin
genjör (Ca 29), 1 förste byråingenjör (Ce 27) och 1 byråingenjör (Ce 24).
Kungl. Maj.ts proposition nr JM.
73
Sociala avdelningen.
Nuvarande organisation.
Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskydd sbyrå finnes f. n. icke anställd
någon i begränsad mening socialt utbildad befattningshavare. Ärenden av
seende den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde och andra
likartade ärenden handläggas därför vanligtvis i samråd med eller uteslu
tande genom yrkesinspektrisen.
På yrkesinspektrisen ankommer att företrädesvis å arbete, vartill kvin
nor användas, i den omfattning yrkesinspektionens chefsmyndighet när
mare bestämmer, utöva tillsyn över arbetarskyddslagstiftningens efterlev
nad samt att ordna, leda och övervaka den henne underställda personalens
tillsynsverksamhet samt bistå denna med råd och upplysningar beträf
fande tjänsten. Härutöver har yrkesinspektrisen att verka för förbättring
av de kvinnliga arbetarnas levnadsförhållanden, såsom beträffande kost
och bostad samt hälso- och sjukvård, ävensom för utvecklande bland dem
av spar-, understöds- och försäkringsväsen samt utbildnings- och studie
arbete.
Den nuvarande personaluppsättningen å yrkesinspektrisens kansli om
fattar följande befattningshavare förutom biträdespersonal.
Den extra ordinarie assistenten var intill den 1 juli 1947 placerad i Eo 16.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår som chef för den socialhygieniska avdelning, som
enligt kommittémajoritetens förslag skulle inrättas inom den arbetshygie-
niska byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Denna borde äga kvalifika
tioner motsvarande dem som ställas på sökande till yrkesinspektris-
befattningen dvs. i regel akademisk examen in. in.
Vidare föreslås, att de hos yrkesinspektrisen f. n. inrättade assistentbe
fattningarna överföras till den socialhygieniska avdelningen och å dess
personalstat upptagas såsom en förste byråsekreterartjänst i lönegrad A 24
och en assistenttjänst i Eo 20. Förste byråsekreteraren borde vara byrå
direktörens ställföreträdare och biträda vid fullgörande av på avdelningen
ankommande arbetsuppgifter. Någon inspektionsskyldighet borde ej åligga
förste byråsekreteraren och assistenten. Av sökande till sådan tjänst borde
fordras teoretisk och praktisk utbildning motsvarande fordringarna för
socialinspektörsbefattning (jfr s. 87).
Avdelningens personalbestånd skulle sålunda enligt förslaget omfatta
följande befattningshavare förutom biträdespersonal.
1 yrkesinspektris
1 yrkesinspektrisassistent
1 assistent .........................
Ca 29 (A 26)
Ca 22 (A 18)
Ce 22 (Eo 18)
74
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
1 byrådirektör .............
1 förste byråsekreterare
1 assistent ......................
A 28
A 24
Eo 20
Mot kommitténs förslag till lönesättning för avdelningens personal har
reservation anförts av ledamoten Fischer, som efter att ha erinrat om kom
petensfordringar och lönegradsplacering för de av kommittén föreslagna
socialinspektörerna yttrat, att byrådirektören vid den socialhygieniska av
delningen, som skulle bli socialinspektörernas närmaste chef, icke vid den
slutliga lönegradsplaceringen borde komma i lägre lönegrad än vad reser
vanten påyrkat beträffande dessa inspektörer. Extra ordinarie assistent
befattningen å avdelningen borde placeras i lönegrad Eo 22.
Yttranden.
Riksförsäkringsanstalten biträder förslaget att avdelningen bör förestås
av en byrådirektör i lönegrad A 28 och att denne bör äga samma kvalifika
tioner som f. n. gälla för yrkesinspektrisen. I övrigt torde, framhåller an
stalten, personalen kunna begränsas till en befattningshavare i A 22 och en
assistent i Eo 20.
Statskontoret, som anser att yrkesinspektionens verksamhet av allmänt
socialhygienisk karaktär bör förläggas till skyddstekniska byrån, fram
håller, att högre löneställning än i 26 lönegraden icke borde ifrågakomma
för den tjänsteman, som har att å byrån handlägga ärenden av denna art.
De hos yrkesinspektrisen inrättade assistentbefattningarna i A 18 resp.
Eo 18 borde enligt statskontorets mening kvarstå i dessa lönegrader.
Yrkesinspektrisen framhåller, att det är ogörligt att nu bedöma, huru
vida personaluppsättningen på den socialhygieniska avdelningen är till
räcklig. Storleken berodde på bl. a. omfattningen av de arbetsuppgifter
avdelningen finge sig anvisade.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund erinrar, att två byrådirektörer, varav
en på socialhygieniska avdelningen, placerats i lönegrad A 28, medan Öv
riga byrådirektörer i ämbetsverket uppförts i A 29. För förbundet fram-
stode placeringen i A 28 oförklarlig med tanke på att kommittén särskilt
uppmärksammat de socialhygieniska frågorna och understrukit arbets
givarnas skyldighet i fråga om de hygieniska och sociala anordningarna.
Kommittén har vidare dels framhållit behovet av råd och anvisningar av
socialhygieniker även för arbetsställen med enbart manlig arbetskraft, dels
ock understrukit betydelsen av att man vid handläggningen av olika arbe-
tarskyddsfrågor inom arbetsrådet hade möjlighet till samråd med social-
bygieniskt utbildade befattningshavare. Genom de utbildningskrav, som
ställdes på dessa befattningshavare, stode enligt förbundets mening byrå
direktören på socialhygieniska avdelningen i full paritet med övriga byrå
direktörer och detta borde även komma till synes i lönesättningen. Samtliga
75
byrådirektörer borde därför placeras i A 29. Förbundet förordar tillika, att
assistenten på ifrågavarande avdelning uppflyttas från föreslagna Eo 20
till Eo 22.
Även
Fredrika-Bremer-förbundet
hemställer om samma lönegradsplace-
ring (A 29) för byrådirektören på socialhygieniska avdelningen.
Departementschefen.
Jag biträder kommitténs förslag att den nuvarande yrkesinspektrisbe-
fattningen skall ombildas till en befattning som byrådirektör i Ca 31 (A 28)
hos styrelsen. För denna befattning torde böra gälla samma kompetensford
ringar som jag i det följande föreslår för socialinspektör.
I 23 § gällande arbetarskyddslag föreskrives, att yrkesinspektionens be
fattningshavare skola utgöras av bl. a. minst en yrkesinspektris för tillsyn
företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas. I det följande (s. 107) före
slår jag vissa — huvudsakligen formella — ändringar beträffande den nu
varande kvinnliga yrkesinspektionen. I överensstämmelse härmed har i
det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslag-
stiftning bestämmelsen angående yrkesinspektrisen icke medtagits. Intill
dess att den nya lagstiftningen träder i tillämpning torde få uppdragas åt
byrådirektören å sociala avdelningen att vara yrkesinspektris enligt arbetar
skyddslagen.
Kommitténs förslag om inrättande av en förste byrasekreterarbefattning
för de sociala ärendena kan jag icke f. n. biträda. Däremot anser jag lämp
ligt, att den nuvarande assistentbefattningen i Ca 22 ersättes med en så
som rekryteringsbefattning avsedd amanuenstjänst. Assistentbefattningen
bör därvid föras på övergångsstat.
Personalen å sociala avdelningen skulle sålunda tills vidare utgöras av
en byrådirektör i Ca 31 och en amanuens.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Läkare.
Nuvarande organisation.
Vid handläggning å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå av
ärenden av medicinsk-yrkeshygienisk natur biträder en läkare för arbetar-
skyddsärenden. För denna tjänstgöring, som skall omfatta minst sex tim
mar i veckan, utgår ersättning i form av arvode med 5 000 kronor för år.
Uppdraget innehaves f. n. av föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkes-
hygieniska avdelning. Sedan den 1 juli 1947 finnes å byrån dessutom an
ställd en biträdande läkare med en tjänstgöringstid av minst fem timmar i
veckan. Årsarvodet till denne läkare utgör 3 500 kronor. Uppdraget inne
haves f. n. av ordinarie laboratorn vid nyssnämnda avdelning.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Kommitténs förslag.
Kommittén har, såsom tidigare nämnts, föreslagit, att inom den av kom
mittén förordade arbetshygieniska byrån skulle finnas en medicinsk avdelning,
narmast motsvarande den medicinska sektionen inom folkhälsoinstitutets
yrkeshygieniska avdelning. Till den medicinska avdelningen skulle perso
nalen å nämnda sektion överföras. Härjämte skulle å avdelningen inrättas
bl. a. tre nya läkartjänster, varav en byrådirektörsbefattning, tillika över
läkartjänst, i lönegrad A 29 och två avdelningsläkartjänster i A 28 resp.
Eo 28. Någon motsvarighet till de arvodesavlönade och deltidstjänstgörande
läkarna å den nuvarande arbetarskyddsbyrån föreslås icke.
Kommittén utgår från att de nyinrättade läkarbefattningarna skola avse
heltidsanställning. Denna fordran anser kommittén motiverad med hänsyn
till såväl de yrkeshygieniska arbetsuppgifternas omfattning som arbets-
effektiviteten. För berörda läkartjänster borde fordras god vetenskaplig
utbildning och erfarenhet i något av de ämnen, som skulle tillhöra den
medicinska avdelningens verksamhetsområde.
Kommittén anför, att förenämnda av kommittén föreslagna löneplace-
lingar icke torde erbjuda tillfredsställande löneförmåner för läkare med
heltidstjänstgöring. Det syntes med hänsyn till chefstjänsternas löneställ-
ning dock icke lämpligt att placera läkarbefattningarna i högre lönegrader
an de föreslagna, såvida ej de förstnämnda tjänsterna uppfördes på C-pla-
nen. Kommittén ville icke bestrida, att rekryteringssvårigheter kunna upp
komma beträffande nämnda läkartjänster. Då dessa skulle nyinrättas, syn
tes det emellertid svårt att bilda sig en bestämd uppfattning i frågan. Kom
mittén ansåge sig därför icke böra — såsom i fråga om chefstjänsten för
arbetshygieniska byrån — föreslå särskilt arvodestillägg. Denna möjlighet
borde dock stå öppen även för här berörda läkartjänster, därest det gällde
att till någon av dem förvärva och behålla en lämplig, väl kvalificerad
läkarkraft.
De läkarbefattningar (bortsett från chefstjänsten), som enligt kommit
téns förslag skulle överflyttas från yrkeshygieniska avdelningen, äro en
laboratorsbefattning i A 26 och ett antal arvodesbefattningar som läkar-
assistenter.
Kommittén har vidare behandlat frågan om läkarkonsulter å den medi
cinska avdelningen och anför härom följande.
För rådgivning beträffande yrkessjukdomar och yrkesskador samt upp
rätthållande av erforderlig kontakt med den kliniska verksamheten har
från institutets sida uttalats önskvärdheten av att särskilda läkarkonsulter
stå till yrkeshygieniska avdelningens förfogande. Vissa konsulter finnas
också redan nu knutna till avdelningen, såsom för konsultation beträffande
hudsjukdomar och invärtes medicin. Kommittén finner denna lösning av
behovet av speciell sakkunskap på det medicinskt-yrkeshygieniska om
rådet ändamålsenlig och anser, att denna form för tillgodoseende av viss
sakkunskap och samordnande av klinisk och hygienisk forskning på
77
nämnda område bör starkt stödjas. Behov av konsulttjänster föreligger
även på flera områden, såsom oftalmiatrik, ortopedi, otiatri och arbets-
fysiologi.
Kommitténs förslag angående den medicinska avdelningen har närmare
utvecklats å s. 95—100 i betänkandet.
Yttranden.
Riksförsäkringsanstalten beräknar den läkarpersonal, som skulle erford
ras för den av anstalten föreslagna byrån för medicinska och sociala ären
den, till, förutom byråchefen, en byrådirektör och överläkare samt fem
yrkesläkare, vilka anstalten föreslår skola tills vidare ersätta de av kom
mittén föreslagna yrkesläkarna å inspektionsdistrikten.
Förslag att i stället för läkare inom lokalorganisationen ha ett mindre
antal läkare knutna till ämbetsverket framföras även av allmänna löne-
nåmnden, länsstyrelsen i Malmöhus län, samtliga yrkesinspektörer, yrkes
inspektionens ingenjörsförening, handelskammaren i Göteborg och Sveri
ges läkarförbund.
I några yttranden beröras även de föreslagna läkarnas anställningsför
hållanden. Sålunda anför förste stadsläkaren i Göteborg om förslaget att
inrätta läkartjänster som heltidstjänster, att det syntes honom i princip
felaktigt att helt frikoppla läkaren från den verksamhet, för vilken han
utbildats, och att göra honom helt till tjänsteman. Han borde genom till
fälle till praktik eller annan tjänstgöring tillförsäkras möjlighet att följa
medicinens framsteg.
I detta sammanhang torde även få hänvisas till yttrandena över kom
mitténs förslag om inrättande av yrkesläkarbefattningar inom lokal
organisationen (s. 92—94).
Departementschefen.
Arbetarskyddskommittén har lagt stor vikt vid att utforma sitt förslag
så att arbetarskyddsorganisationens behov av läkarmedverkan blir till
godosett såväl centralt som lokalt. Enligt kommittéförslaget skulle central
myndighetens behov i denna del i huvudsak tillgodoses genom heltids
anställda läkare inom den föreslagna arbetshygieniska byrån, i vilken yr-
keshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan skulle utgöra
huvudbeståndsdelen. Riksförsäkringsanstalten in. fl. ha förordat, att en
relativt stark läkar uppsättning skall finnas inom centralmyndigheten även
om yrkeshygieniska avdelningen icke överflyttas. Centralmyndighetens lä
kare ha härvid avsetts ersätta även de yrkesläkare inom inspektionsdistrik
ten, vilka föreslagits av kommittén.
Det kan enligt min mening icke råda tvivel om att arbetarskyddet i fram
tiden kommer att behöva medverkan av läkare i betydande omfattning. I
vilka former läkarnas medverkan mera permanent skall ordnas, kan emel
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
78
lertid icke nu med någon säkerhet bedömas. Vissa för det yrkesmedicinska
och yrkeshygieniska arbetet grundläggande spörsmål befinna sig ännu en
dast på ett förberedande stadium. Jag vill här blott erinra om den försöks
verksamhet på yrkesmedicinens område, som fr. o. in. den 1 juli 1947 på
börjats vid karolinska sjukhuset genom inrättande där av en central för
undersökning och behandling av samt forskning rörande yrkessjukdomar.
F. n. torde sålunda endast en tillfällig lösning av arbetarskyddets läkar-
fråga kunna genomföras.
Då enligt mitt förslag yrkeshygieniska avdelningen icke skall ingå i ar-
betarskyddsstyrelsen, bör samarbetet mellan styrelsen och avdelningen fort
gå enligt samma linjer som det hittillsvarande samarbetet mellan arbetar-
skyddsbyrån och avdelningen. En huvuddel av arbetarskyddsstyrelsens be
hov av medicinska expertutlåtanden kan på denna väg beräknas bli täckt.
Liksom nu är fallet fordras emellertid även att läkare äro direkt knutna
till den centrala arbetarskyddsmyndigheten. Ehuru fr. o. m. innevarande
budgetår arbetarskyddsbyrån tillförts en biträdande läkare, föreligger otvi
velaktigt ett visst behov av att ytterligare förstärka denna läkarpersonal.
Tills vidare torde härvid icke kunna komma i fråga att inrätta befattningar
avsedda för heltidsanställda läkare. Jag förordar i stället, att de arvoden,
som äro förenade med de nu befintliga befattningarna, höjas för att möj
liggöra ökning av tjänstgöringstiden. Sålunda böra finnas en överläkare
med arvode å högst 8 000 kronor för år samt en biträdande läkare med
arvode å högst 6 000 kronor för år. Närmare bestämmelser angående tjänst
göringstidens omfattning, semester m. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.
Till frågan om lokalorganisationens behov av läkarmedverkan och dess
tillgodoseende återkommer jag i ett senare sammanhang.
Kungl. Maj.ts proposition nr t8k.
Biträdespersonal, expeditionsvakter m. fl.
Nuvarande organisation.
Hos det nuvarande arbetsrådet finnas anställda 1 kansliskrivare i löne
grad Ca 15 (A 11), tillika rådets registrator, 1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7),
1 kontorsbiträde i Ca 8 (A 4) och 2 extra ordinarie kontorsbiträden.
Biträdespersonalen å den nuvarande arbetarskyddsbyrån omfattar 1
kansliskrivare i lönegrad Ca 15 (A 11), som tjänstgör som byråns registra
tor, 1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7), 2 kontorsbiträden i Ca 8 (A 4) och 4 extra
ordinarie biträden.
Å yrkesinspektrisens kansli finnas f. n. anställda 1 kanslibiträde i löne
grad Ca 11 (A 7) och 1 biträdesaspirant.
Hos skogs- och flottledsinspektionen finnas anställda 1 kontorsbiträde i
lönegrad Ca 8 och 1 biträde med tjänstgöring 8 månader per år.
Förenämnda biträdespersonal skulle sålunda bestå av 2 kansliskrivare,
79
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
3 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden och 8 biträden i lägre löneställning eller
tillhopa 17 befattningshavare.
Kommitténs förslag.
Kommitténs förslag till biträdespersonal å de byråer och avdelningar, som
enligt vad jag i det föregående förordat skola ingå i arbetarskyddsstyrelsen,
omfattar följande befattningar.
A7
Kontors- och
Byrå eller avdelning
All
Eo 11
skrivbiträden
Arbetstidsbyrån ...........................................
1
1
3
Skyddstekniska byrån ..................................
1
3
5
Administrativa byrån ..................................
1
2
Upplysnings- och utbildningsbyrån
1
1
2
3
Skogsavdelningen ...........................................
1
1
Trafikavdelningen ......................................
1
1
Socialhygieniska avdelningen
1
1
Summa
3
1
10
16
Den i lönegrad Eo 11 upptagna befattningen som kansliskrivare avses
främst för bibliotekariegöromål.
Förutom förenämnda biträdespersonal har kommittén räknat med 4 ex-
peditionsvakter, därav 1 förste expeditionsvakt, och 2 telefonister.
Yttranden.
Riksförsäkringsanstnlten framhåller, att med hänsyn till den av anstalten
föreslagna förstärkningen av den tekniska personalen på de avdelningar,
som motsvarade den av kommittén föreslagna skyddstekniska byrån, en
ökning av biträdespersonalen med 2 befattningshavare utöver kommitténs
förslag torde vara nödvändig. Anstalten anser, att trafikavdelningens bi
trädespersonal bör utgöras av 1 kontorist i A 9, 1 kanslibiträde i A 7 och
2 kontorsbiträden.
Statskontoret föreslår, att personalorganisationen, bl. a. för vissa av de
uppgifter som skulle ankomma på den av kommittén föreslagna material
förvaltaren, förstärkes med en kontoristbefattning i A 9. Därvid borde
emellertid ett av kommittén föreslaget kanslibiträde utgå. Rörande kom
mitténs förslag om inrättande av ett stort antal kansliskrivartjänster, vil
kas innehavare bl. a. skulle ha att svara för å resp. byrå (eller expedition)
förekommande registreringsarbete, framhåller statskontoret, att dylikt ar
bete torde kunna anförtros åt befattningshavare med kontorists eller
kanslibiträdes ställning.
Allmänna lönenänmden uttalar, att i den mån behov över huvud taget
kunde anses föreligga av särskilda registratorer å de olika byråerna, dessa
80
Kungl. Maj.ts proposition nr i8b.
befattningar borde placeras i högst 9 lönegraden. Mot förslaget att för
handhavandet av verkets bibliotek in. in. å upplysnings- och utbildnings-
byrån inrätta en befattning såsom kansliskrivare i Eo 11 hade lönenämnden
icke något att erinra, under förutsättning att på befattningens innehavare
ställdes krav på erforderlig biblioteksutbildning.
Statens organisationsnämnd anför, att ökningen av kontorspersonalen
vore särskilt framträdande, i det att den enligt förslaget skulle utgöra nära
tre gånger det nuvarande antalet. Nämnden, som särskilt fäst sig vid att
ifrågavarande personal utplacerats på de olika avdelningarna, anser, att
genom en centralisering av vissa arbetsuppgifter, exempelvis maskinskriv-
ningsarbete, bättre personalekonomi borde kunna vinnas. Vidare påpekas,
att icke mindre än 14 befattningshavare i lönegraderna A 7, All och A 14
till huvudsaklig del skulle syssla med diarieföring och registrering av
handlingar o. d. Genom användning av moderna diarieförings- och regist
reringssystem kunde arbeten av dessa slag väsentligt förenklas.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att den på upplysnings- och ut-
bildningsbyrån föreslagna extra ordinarie kansliskrivartjänsten (biblioteka
rien) borde placeras i lönegrad A 14.
Civila statsförvaltningens tjånstemannaförband framhåller, att kansli-
skrivarbefattningen å skyddstekniska byrån borde omändras till kontors-
skrivare i A 15. Vidare borde ett av de föreslagna kanslibiträdena såsom
föreståndarinna för biträdespersonalen placeras som kansliskrivare i 11
lönegraden. Den å specialinspektionsbyråns skogsavdelning föreslagna
kanslibiträdestjänsten, vars innehavare även hade att utföra ritningar till
härbärgen och stall m. in., syntes jämväl böra erhålla en något högre löne-
ställning än A 7, förslagsvis A 9.
Rörande det kanslibiträde, som föreslås biträda kamreraren, uttalar för
bundet, att det måste vara uppenbart, att detta biträde kommer att få sig
anförtrott sådana arbetsuppgifter, bl. a. tidvis såsom ersättare för kamre
raren, att en placering som kansliskrivare i 11 lönegraden är den lägsta
som borde ifrågakomma.
Departementschefen.
Till en början vill jag erinra, att chefen för finansdepartementet jämlikt
bemyndigande den 17 januari 1947 tillkallat en utredningsman för att inom
departementet biträda med utredning angående anställningsförhållandena
för viss biträdespersonal i statens tjänst. Utredningsuppdraget avser i hu
vudsak befattningarna som kansliskrivare, kontorist och kanslibiträde. I
avbidan på resultatet av denna utredning kan jag icke förorda inrättande
av nya ordinarie tjänster av nämnda slag.
Hos arbetsrådet och arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två ordinarie kans-
liskrivarbefattningar (Ca 15). Dessa befattningar torde böra
överflyttas till arbetstidsbvrån resp. tekniska byrån. Såsom omnämnts vid
81
behandlingen av personalorganisationen för kanslibyrån har kommittén för
den av kommittén föreslagna administrativa byrån upptagit en befattning
under benämningen kansliskrivare och registrator i lönegrad A 14 (Ca 18).
Då registreringen av inkommande och avgående post, enligt vad som kon
staterats vid särskild på mitt föranstaltande gjord undersökning, torde böra
i huvudsak ske å de olika byråerna och avdelningarna och med hänsyn till
att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning torde bli av relativt ringa
omfång, kan jag icke förorda, att ifrågavarande befattning placeras högre
än som kansliskrivare i nuvarande 15 lönegraden. Befattningen bör tills
vidare vara extra ordinarie och sålunda tillhöra lönegrad Ce 15. I övrigt kan
jag icke tillstyrka inrättande av någon kansliskrivarbefattning hos arbetar-
skyddsstyrelsen.
Tre befattningar som kanslibiträde (Ca 11), samtliga ordinarie,
finnas f. n. hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån och yrkesinspektrisen.
För de bibliotekarieuppgifter, som enligt kommittéförslaget skulle an
komma på en kansliskrivare, beräknar jag en kanslibiträdesbefattning i
Ce 11. Härutöver beräknar jag ytterligare en befattning i sistnämnda löne
grad. Antalet av mig föreslagna kanslibiträdesbefattningar skulle alltså ut
göra 5.
Såsom förut angivits finnas hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån, skogs-
och flottledsinspektionen samt yrkesinspektrisen sammanlagt 12 kon-
torsbiträden och skrivbiträden, varav 4 ordinarie kontors-
biträden. Kommittén har beräknat, att för de byråer och avdelningar, som
enligt mitt förslag skola ingå i arbetarskyddsstyrelsen, sammanlagt 18
befattningshavare i nämnda grader erfordras inberäknat telefonister. Jag
uppskattar för min del det erforderliga antalet kontors- och skrivbiträden
till 14, vari behovet av telefonist torde få inräknas. Antalet ordinarie kon-
torsbiträdesbefattningar bör enligt vad jag inhämtat fortfarande utgöra 4.
Kommittén har föreslagit, att en befattning som förste expedi
ti o n s v a k t och 3 befattningar som expeditionsvakt skola in
rättas. Med den begränsning av organisationen som jag föreslår räknar
jag till en början med endast en befattning som ordinarie förste expedi
tionsvakt i Ca 11 (A 7) och en befattning som extra ordinarie expeditions
vakt i Ce 9 (Eo 5).
Med anledning av vad statens organisationsnämnd anfört i sitt yttrande
får jag framhålla, att arbetarskyddsstyrelsen självfallet bör beakta möjlig
heterna till rationalisering av registrerings- och skrivarbetet och begräns
ning av den härför avsedda personalen.
Kanyl. Maj.ts proposition nr 184.
<» Bihnny till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 184.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
III. Den allmänna yrkesinspektionen.
Nuvarande organisation.
Yrkesinspektionens lokala organ kunna hänföras till den allmänna yrkes
inspektionen, den kvinnliga yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen
samt specialinspektionen. I förevarande sammanhang behandlas med hän
syn till innehållet i kommittéförslaget den allmänna och den kvinnliga
yrkesinspektionen.
Den allmänna yrkesinspektionen. För de tillsynsuppgifter, som f. n. an
komma på den allmänna yrkesinspektionen, lämnar kommittén följande
sammanfattning.
Tillsyn i allmänhet å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd
av densamma meddelade föreskrifter utövas, under överinseende och led
ning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befatt
ningshavare (samt kommunala tillsynsorgan). Vidare har åt yrkesinspek
tionen uppdragits att övervaka efterlevnaden av lagen om arbetstidens be
gränsning, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln, arbets
tidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om vissa inskränk
ningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
Yrkesinspektionen har jämväl att öva tillsyn å efterlevnaden av lagen om
viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg, lagen an
gående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete,
vid vilket nyttjas blyfärg, samt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid
lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. Det ålig
ger yrkesinspektionen därjämte att i visst avseende medverka vid tillsy
nen å efterlevnaden av förordningen med vissa bestämmelser angående
biografer och filmförevisning, byggnadsstadgan, giftstadgan, kungörelsen
med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon
eller redskap samt eventuellt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid last
ning och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren in. fl. I övrigt skall
yrkesinspektionen följa arbetarskyddsväsendets utveckling samt genom
upplysningsverksamhet främja strävandena att förekomma olycksfall och
ohälsa i arbetet.
För utövande av tillsynstjänsten i allmänhet är landet indelat i 11
distrikt, som omfatta
första distriktet: Stockholms stad och Gotlands län,
andra distriktet: Stockholms, Uppsala och Västmanlands län,
tredje distriktet: Södermanlands och Östergötlands län,
fjärde distriktet: Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län,
femte distriktet: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län,
sjätte distriktet: Hallands samt Göteborgs och Bohus län,
sjunde distriktet: Skaraborgs län samt den i Västergötland liggande
delen av Älvsborgs län,
åttonde distriktet: Älvsborgs län med undantag av den till sjunde distrik
tet hörande delen därav samt Värmlands och Örebro län,
nionde distriktet: Kopparbergs och Gävleborgs län,
tionde distriktet: Västernorrlands och Jämtlands län samt
83
elfte distriktet: Västerbottens och Norrbottens län.
Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm (första och
andra distrikten), Linköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Borås, Karl
stad, Gävle, Härnösand och Umeå.
På varje distrikt tjänstgöra 1 yrkesinspektör i lönegrad Ca 31 (A 28),
1 förste distriktsingenjör i Ca 27 (A 24) samt distriktsingenjörer och yr-
kesunderinspektörer. Vid tre distrikt finns dessutom en förste distrikts
ingenjör i Ce 27. Härtill kommer biträdespersonal.
Enligt gällande instruktion är yrkesinspektören ansvarig för att tillsyns-
tjänsten i allmänhet på tillbörligt sätt fullgöres inom hans distrikt. Det
åligger honom för sådant ändamål att icke blott själv utöva tillsyn utan
även ordna, leda och övervaka hos honom anställda befattningshavares till
synsverksamhet, att ha inseende över de kommunala tillsynsorganens verk
samhet samt att histå tillsynsorganen med råd och upplysningar beträf
fande tjänsten.
Den kvinnliga yrkesinspektionen utövar tillsyn å arbetarskyddslagstift-
ningens efterlevnad företrädesvis beträffande arbete, vartill kvinnor använ
das. Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger meddela närmare bestäm
melser angående de arbetsställen och de arbetsuppgifter i övrigt, som den
kvinnliga yrkesinspektionens tillsyn skall avse.
För utövande av tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas,
är landet indelat i 4 distrikt, som omfatta
östra distriktet: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Söderman
lands, Östergötlands, Gotlands, Örebro och Västmanlands län,
södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristian
stads, Malmöhus och Hallands län,
västra distriktet: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värm
lands län samt
norra distriktet: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.
Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm, Malmö, Göte
borg och Gävle.
Yrkesinspektrisen, som är ansvarig för och leder den kvinnliga yrkes
inspektionens arbete, utövar med biträde av 2 assistenter tillsynen i östra
distriktet. Å vart och elt av de tre övriga distrikten utövas tillsynen av en
distriktsinspeklris, som har sin tjänstelokal ansluten till den allmänna yr
kesinspektionens lokaler på resp. stationsorter.
Inspektionsfrekvens. Kommittén har (s. 117—119 i betänkandet) lämnat
vissa uppgifter rörande inspektionsfrekvensen inom yrkesinspektionen. Av
de lämnade uppgifterna framgår, att inspektionsfrekvensen (beräknad tid
i år mellan inspektionsbesök å samma arbetsställe) år 1945 utgjorde för
de hos yrkesinspektörerna registrerade arbetsställena 3,0, för de hos yrkes-
underinspektörerna registrerade arbetsställena 2,3 och för de hos den kvinn
liga yrkesinspektionen registrerade arbetsställena mellan 4 och 5.
Kungl. Maj:Is proposition nr 18't.
84
Personalorganisation. Det nuvarande personalbeståndet hos den all
männa yrkesinspektionen omfattar följande befattningshavare
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
11 yrkesinspektörer
11 förste distriktsingenjörer
3
»
»
13 distriktsingenjörer
9
» 1
.........
2 aspiranter till distrikts-
ingenjörstjänst
22 yrkesunderinspektörer
10
» ................
5
>
.........
15 kontorsbiträden
15 icke-ordinarie biträden
Ca 31 (A 28)
Ca 27 (A 24)
Ce 27 (Eo 24)
Ca 24 (A 21)
Arvode motsvarande Ce 24: 24
Arvode motsvarande Ce 24: 24
Ca 21 (A 17)
Ce 20 (Eo 16)
Arvode motsvarande Ce 20: 20
Ca 8 (A 4)
Den kvinnliga yrkesi
1 yrkesinspektris ....................
3 distriktsinspektriser
1 yrkesinspektrisassistent
1 assistent
3 assistenter
1 kanslibiträde
1 icke-ordinarie biträde
spektionen består f. n. av
Ca 29 (A 26)
Ce 25 (Eo 22)
Ca 22 (A 18)
Ce 22 (Eo 18)
Arvode motsvarande Ce 22: 22
Ca 11 (A 7)
Enligt beslut av 1947 års riksdag — dvs. efter det att kommittébetän-
kandet avlämnats — har den allmänna yrkesinspektionen fr. o. m. den
1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer i löne
grad Ce 27 (Eo24), 7 distriktsingenjörer med arvode motsvarande netto
lönen i lägsta löneklassen i Ce 24 (Eo 21), 5 yrkesunderinspektörer med ar
vode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen i Ce 20 (Eo 16) och 8
biträden för kontorsgöromål. I stället för lön å 2 befattningar som distrikts-
ingenjör i Ce 23 och 2 aspirantbefattningar (Ex 20) skulle vidare utgå ar
vode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av Ce 24 (Eo21). Vidare
har från samma tidpunkt den kvinnliga yrkesinspektionen provisoriskt för
stärkts med 3 assistenter med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löne
klassen i Ce 22 (Eo 18) och 1 skrivbiträde. Samtidigt har en assistent i löne
grad Ce 20 (Eo 16) uppflyttats till Ce 22 (Eo 18). De nytillkomna befatt
ningarna äro inräknade i sammanställningen över nuvarande personal. När
mare redogörelse för den provisoriska personalförstärkningen lämnas i
propositionen nr 208/1947, till vilken jag torde få hänvisa.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att i stället för benämningen yrkesinspektionen in
föres namnet arbetsinspektionen.
85
De tillsijnsuppgifter, som skola ankomma på den allmänna arbetsinspek-
tionen, föreslås av kommittén bli i huvudsak desamma, som nu åvila den
allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen.
Kommittén anför, att förslag och yrkanden om åtgärder för att höja
inspektionsfrekvensen för de hos yrkesinspektionen registrerade arbets
ställena framställts vid olika tillfällen. I anslutning härtill omnämner kom
mittén, att den internationella arbetskonferensen i en rekommendation
1923 förordat, att varje arbetsställe besökes minst en gång om året och
detta oberoende av de besök, som kunde nödvändiggöras av särskilda
klagomål eller andra skäl. Kommittén anser visserligen icke så täta besök
i allmänhet vara av behovet påkallade, men finner dock, att den genom
snittliga inspektionsfrekvensen avsevärt borde höjas. En dylik effektivise-
ring av det lokala tillsynsarbetet förutsatte dock att tillsynspersonalen
förstärktes, att dess kvalifikationer höjdes och att tillsynsuppgifterna
uppdelades.
Vad beträffar den allmänna yrkesinspektionens distriktsorganisation
finner kommittén icke anledning att föreslå ändring i den nuvarande in
delningen liksom ej heller i fråga om den nuvarande förläggningen av
distriktspersonalens stationsorter.
Kommittén framhåller, att de arbetsuppgifter, som jämlikt arbetar-
skyddslagstiftningen skulle åligga den allmänna arbetsinspektionen, kunna
hänföras till skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala upp
gifter. Samtliga dessa uppgifter torde numera få anses vara av sådan be
skaffenhet och omfattning, att de borde fördelas på särskilda befattnings
havare med teknisk, medicinsk och socialhygienisk utbildning och erfa
renhet.
I enlighet härmed föreslår kommittén, att för utövande av den tillsyn,
som åligger den allmänna yrkesinspektionen, skola på varje distrikt tjänst
göra en yrkesinspektör i lönegrad A 29, en yrkesläkare i samma lönegrad
och en socialinspektör i A 26 jämte övrig personal. I likhet med vad nu
gäller borde centralmyndigheten äga fördela befattningshavarna till tjänst
göring inom olika distrikt, bestämma stationsorten för dem samt förflytta
befattningshavare från ett distrikt till ett annat.
Rörande de uppgifter, som skulle ankomma på nämnda tre personal
grupper vilka enligt förslaget skulle ingå i den allmänna yrkesinspektio
nens personalorganisation, må här anföras följande.
Teknisk personal. Kommittén föreslår, att den tekniskt utbil
dade personalen hos den allmänna yrkesinspektionen bibehålies i stort sett
oförändrad. Yrkesinspektören skall enligt förslaget vara ansvarig för till-
synstjänstens fullgörande i allmänhet utom i de avseenden tillsynen upp-
dragits åt yrkesläkare och socialinspektör, och det skall därvid åligga ho
nom att särskilt uppmärksamma arbetarskyddslagstiftningens tillämpning
i skyddstekniskt och tekniskt-yrkeshygieniskt hänseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18k.
Sfi
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Medicinsk personal. Kommittén anför, att i den mån yrkes
inspektionen vid tillsynstjänstens utövande behöver medverkan av läkare så
dan medverkan f. n. kan erhållas blott genom arbetarskyddsbyråns läkare
samt genom det biträde, som enligt arbetarskyddslagens 27 § i statens eller
kommuns tjänst anställda läkare äro pliktiga att lämna tillsynsorganen.
Kommittén föreslår, att på varje inspektionsdistrikt skall finnas en lä
kare, benämnd yrkesläkare. På denne skall enligt förslaget ankomma att
övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning i medicinskt-yrkes-
hygieniskt hänseende.
För yrkesläkartjänst bör enligt kommitténs mening fordras god utbild
ning och erfarenhet på det medicinskt-yrkeshygieniska området. Vid lä-
karfrågans behandling inom kommittén hade stått fullt klart för denna,
att det f. n. icke funnes tillgång till läkare med de erforderliga kvalifika
tionerna. Befattningarna torde därför, anför kommittén, till en början få
rekryteras successivt, sedan vederbörande läkare fått tillfälle att skaffa
sig erforderlig utbildning.
Socialhygienis k personal. De socialt utbildade befattnings
havare, socialinspektörer, som enligt förslaget skola tillföras den allmänna
yrkesinspektionen, avses skola handha de arbetsuppgifter, som nu i huvud
sak ankomma på den kvinnliga yrkesinspektionen. Det skulle sålunda
åligga socialinspektör att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämp
ning i socialhygieniskt hänseende samt att verka för att nödiga sociala an
ordningar vidtagas ävensom tillhandagå med upplysningar, råd och anvis
ningar i sociala frågor. Socialinspektörens tillsynsverksamhet skulle dock
ej vara begränsad till företrädesvis arbetsställen med kvinnlig arbetskraft
utan omfatta även andra arbetsställen, där tillsyn eller råd och anvisnin
gar av socialt utbildade befattningshavare vore behövliga. Som en följd
härav skulle den kvinnliga yrkesinspektionen i sin nuvarande form upp
höra. Socialinspektör förutsättes kunna vara manlig eller kvinnlig.
Kommittén utgår från att även för socialinspektörerna samma distrikts-
indelning skall tillämpas som för yrkesinspektörerna och yrkesläkarna.
Kommitténs förslag förutsätter, anför kommittén, att de arbetsuppgif
ter, som enligt arbetarskyddslagstiftningen skola åligga den allmänna ar-
betsinspektionen, i sakligt hänseende uppdelas mellan yrkesinspektören,
yrkesläkaren och socialinspektören med hänsyn tagen till deras speciella
utbildning och praktiska erfarenhet.
På varje distrikt borde emellertid finnas en distriktschef, som vore an
svarig för tillsynens behöriga utövande inom distriktet och som samord
nade och övervakade tillsynsarbetet. Såsom distriktschef borde kunna för
ordnas yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör. Avgörande härvid
lag borde vara icke så mycket vederbörandes utbildning och erfarenhet
utan fastmer dennes personliga egenskaper samt förmåga att organisera
och samordna arbetet på distriktet. Distriktschefen skulle, efter förslag av
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
87
centralmyndigheten, förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst sex år.
Till ställföreträdare för distriktschef borde även förste distriktsingenjör
kunna förordnas.
För uppdraget att vara distriktschef föreslås utgå särskilt arvode, för
slagsvis 600 kronor för år. För socialinspektör, som förordnades till di
striktschef, skulle arvodet höjas med ett belopp motsvarande skillnaden
i lön mellan lönegraderna A 29 och A 26.
Beträffande kompetenskraven för yrkesinspektionens personal föreslår
kommittén, att liksom hittills skall fordras civilingenjörsexamen eller där
emot svarande utbildning för yrkesinspektör, förste distriktsingenjör och
de nuvarande distriktsingenjörerna. Vidare föreslås, att för yrkesunderin-
spektörerna — vilka enligt kommitténs mening likaledes böra benämnas
distriktsingenjörer — skall fordras ingenjörsexamen från statligt tekniskt
läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning i stället för såsom f. n.
övermaskinistkompetens. Kompetenskravet för de högre tjänsterna borde
icke hindra tjänsteman med lägre teknisk utbildning att efter dispens söka
och erhålla dylik befattning om vederbörande visat sig besitta stor duglig
het och lämplighet i övrigt.
För befattning som socialinspektör bör enligt förslaget fordras samma
kompetens som nu kräves för antagande till yrkesinspektris eller distrikts-
inspektris (examen från universitet eller högskola in. in.). Härutöver borde
fordras, förutom praktik, att vederbörande genomgått fullständig kurs vid
socialinstitut eller förvärvat annan likvärdig utbildning.
Vad angår löneställningen för yrkesinspektörerna finner kom
mittén, att såväl de ökade kvalifikationskrav utvecklingen ställde som
de vidgade arbetsuppgifter, som den nya arbetarskyddslagstiftningen med
förde, motiverade en uppflyttning från lönegrad A 28 till A 29. Förste
distriktsingenjörsbefattningarna föreslås uppflyttade från
lönegrad A 24 till A 26. För tre till inrättande föreslagna befattningar för
ordas dock placering i lönegrad A 24. Bl. a. på grund av de rekryterings-
svårigheter, som yppat sig i fråga om distriktsingenjörsbefatt-
ningarna, föreslås en uppflyttning av de ordinarie distriktsingenjörerna
från lönegrad A 21 till A 22. Vidare föreslås, att de extra ordinarie distrikts-
ingenjörstjänsterna i lönegrad Eo 20 uppflyttas till Eo 22 och aspirant-
tjänsterna i Ex 18 tilI Ex 20. F. ö. hade sistnämnda lönegrad redan måst
tillämpas på grund av rekryteringssvårigheter.
Kommittén föreslår, såsom förut nämnts, att de nuvarande yrke s-
u n d e r i n s p e k t ö r e r n a skola benämnas distriktsingenjörer.
Genom den av kommittén föreslagna höjningen av kompetensvillkoren
torde, framhåller kommittén, möjlighet beredas att till ifrågavarande be-
fattningshavare i större omfattning än hittills överflytta arbetsuppgifter av
mera krävande art såväl i fråga om tillsynen som beträffande expeditions-
arbetet. Med hänsyn härtill finner kommittén motiverat, att yrkesunder-
88
inspektörstjänsterna givas något högre löneställning. Kommittén föreslår,
att tjänsterna uppflyttas från lönegraderna A 17 och Ko 10 till A 19
och Eo 19.
Enligt kommitténs mening böra yrkesläkarna vara heltidsanställda.
Befattningarna föreslås, som förut nämnts, placerade i A 29. Kommittén
föreslår, att med yrkesläkartjänst må kunna förenas uppdrag som besikt-
ningsläkare för minderåriga och för arbetstagare i hälsofarligt arbete. Hin
der borde ej heller föreligga att i särskilt fall medge yrkesläkare att vid
sidan av tjänsten inneha enskilt uppdrag. Privat läkarverksamhet skulle
yrkesläkare dock icke få utöva. Det borde slutligen icke vara helt uteslutet
att i visst fall genom särskilt arvodestillägg förbättra lönen.
Den föreslagna befattningen som socialinspektör skulle enligt
kommitténs förslag uppföras på ordinarie stat och placeras i samma löne
grad som den nuvarande yrkesinspektrisen dvs. A 26. Som skäl härför
framhåller kommittén bl. a., att allt större anspråk komme att ställas på
de befattningshavare, som skulle utöva tillsyn å lagstiftningens tillämp
ning i socialhygieniskt hänseende.
Kommittén har vidare föreslagit vissa befattningar som assistent
till socialinspektör. Dessa tjänster föreslås placerade i lönegrad Eo 20.
Kommittén framhåller, att med hänsyn till den relativt stora personal,
som enligt förslaget skulle komma att finnas på varje arbetsinspektions-
distrikt, det syntes nödvändigt, att det på distriktsexpeditionerna funnes
en kvalificerad befattningshavare, som ansvarade för skriv- och registre-
ringsarbetet samt andra på expeditionen förekommande göroinål. Kommit
tén föreslår för detta ändamål, att på varje distrikt inrättas en ordinarie
kanslis k rivartj än st i lönegrad All. Som närmaste biträde åt
kansliskrivaren borde finnas ett kanslibiträde i lönegrad A 7. Här
till komme kontors- och skrivbiträden samt på vissa distrikt jämväl expe-
ditionsvakter.
Vid beräkningen av personalorganisationens omfattning har kommittén
utgått från det antal registerförda arbetsställen och arbetstagare, som yr-
kesinspektörerna uppgivit i verksamhetsberättelserna år 1944. Det har här
vid förutsatts, att arbetsställen med fler än 9 arbetare samt mindre arbets
ställen med stor olycksfalls- och hälsorisk böra inspekteras en gång om
året och övriga arbetsställen minst en gång vartannat år. Man har vidare
räknat med att en yrkesinspektör hinner besöka 250 arbetsställen per år,
en förste distriktsingenjör och distriktsingenjör, som vore obunden av ex-
peditionsarbete, 400, annan distriktsingenjör 200 och yrkesunderinspektör
900 arbetsställen per år. Med denna utgångspunkt har kommittén bedömt
personalbehovet på följande sätt.
Kommittén föreslår ingen ändring i antalet yrkesinspektörsbe-
fattningar. Såsom f. n. skulle således finnas 11 ordinarie yrkesinspek-
törer, motsvarande antalet yrkesinspektion sdistrikt.
Kungl. Mnj.ts proposition nr 1 H'i.
Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.
89
Vad angår behovet av förste distriktsingenjörer anser kom
mittén, att med hänsyn till de arbetsuppgifter, som förutsättas tillkomma
genom den nya arbetarskyddslagen, särskilt vad gäller granskning av bygg-
nadsförslag, ytterligare en förste distriktsingenjörstjänst bör inrättas i de
yrkesinspektionsdistrikt där dessa arbetsuppgifter torde bli särskilt om
fattande och krävande, nämligen första, femte och sjätte distrikten. Anta
let dylika tjänster föreslås alltså böra ökas från 11 till 14, samtliga or
dinarie. De nyinrättade tjänsterna föreslås placerade i A 24.
Kommittén föreslår vidare, att antalet distriktsingenjörstjän
st er med teknisk högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig ut
bildning ökas från 17 till 34. Det oaktat, framhåller kommittén, måste det
föreslagna antalet befattningar med hänsyn till tillsynsverksamhetens ut
vidgning och skyddsarbetets intensifiering anses relativt knappt. Enligt
förslaget skola 24 befattningar vara ordinarie, 8 extra ordinarie och 2
extra.
Kommittén beräknar behovet av yrkesund erinspektörer, av
kommittén benämnda distriktsingenjörer, till 44, vilket innebär, att 12 nya
befattningar skulle tillkomma. Av tjänsterna anses 32 böra vara ordinarie
och 12 extra ordinarie.
Kommittén avser, att 7 av de nya yrkesunderinspektörerna skola ha till
speciell uppgift att utöva tillsyn å byggnads- och stuveriverksamhet. Dessa
skulle vara placerade inom de distrikt, där nämnda slag av verksamhet
vore särskilt omfattande och där det därför vore motiverat med särskilda
befattningshavare för tillsynen å dessa arbetsområden. I enlighet härmed
föreslår kommittén, att å vart och ett av första, femte och sjätte yrkes-
inspektionsdistrikten (med stationsorterna Stockholm, Malmö resp. Göte
borg) tillsättas, förutom det antal befattningshavare i distriktsingenjörs-
(yx-kesunderinspektörs-) ställning som enligt angivna grunder beräknats er
forderligt för den allmänna tillsynen, jämväl en befattningshavare för till
syn å byggnadsverksamhet och en för stuveriarbete. För Stockholm beräk
nas dessutom ytterligare en befattningshavare för byggnadsminnen.
För arbetarskyddstillsynen å byggnads- och stuveriverksamhet inom öv
riga distrikt beräknar kommittén ej någon särskild personal. Tillsynen å
byggnadsverksamhet inom dessa distrikt synes kommittén lämpligen kunna
ordnas på det sätt, att det uppdrages åt varje befattningshavare inom
distriktet att vid sina tjänsteresor inspektera de byggnadsföretag, som
han därvid påträffar.
Såsom förut nämnts föreslår kommittén, att en yrkesläkarbefatt-
ning inrättas å varje inspektionsdistrikt, således inalles 11 befattningar.
Enligt kommitténs förslag skulle bland tillsynspersonalen även ingå en
socialinspektör å varje distrikt. I anslutning härtill framhåller kom
mittén, att inspektionsfrekvensen för de hos den kvinnliga yrkesinspektio
nen registrerade arbetsställena vore mycket låg, men att kommittén likväl
90
icke ansåge sig kunna föreslå en sådan utbyggnad av denna inspektion,
att varje arbetsställe skulle hinna besökas en gång varje år. Detta torde
enligt kommitténs mening ej heller vara erforderligt annat än i vissa fall.
Kommittén har dock föreslagit, att inom första, femte och sjätte distrikten,
som omfatta bl. a. Stockholm, Malmö och Göteborg, tillsättas såsom biträde
åt socialinspektörerna 3 assistenter med socialhygienisk utbildning,
en i varje distrikt. Inom dessa funnes nämligen ett stort antal arbetsstäl
len, vid vilka tillsynen lämpligen borde och kunde uppdragas åt social
inspektör. De föreslagna befattningarna finge även anses utgöra rekryte
ringstjänster för socialinspektörsbefattningar.
Behovet av kontorspersonal uppskattar kommittén till 11 kansli
skrivare, It kanslibiträden samt 31 kontors- och skrivbiträden.
Kommittén föreslår slutligen inrättande av fyra befattningar som expe-
ditionsvakt i lönegrad Ko 5 för tjänstgöring å distriktsexpeditionerna
i Stockholm (2 expeditioner), Göteborg och Malmö, där antalet besökande
är stort.
Enligt kommitténs förslag skulle sålunda den allmänna arfaetsinspektio-
nen komma att omfatta följande befattningshavare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
11 yrkesinspektörer ...........................
A 29
11 yrkesläkare ....................................
A 29
11 socialinspektörer ...........................
A 26
11 förste distriktsingenjörer
A 26
3
» » .........
A 24
24 distriktsingenjörer .......................
A 22
8
» ......................
Ko 22
3 assistenter (socialhygieniker)
Eo 20
2 distriktsingenjörer (aspiranter)
Ex 20
32
» ......................
A 19
12
» ......................
Eo 19
11 kansliskrivare ...............................
All
11 kanslibiträden ...............................
A 7
14 kontorsbiträden
A 4
4
17
expeditionsvakter
icke-ordinarie biträden
Eo 5
Kommittén betonar, att den beräkning av behovet av inspektionspersonal,
som kommittén verkställt, måste betraktas som en minimiberäkning. För
närmare uppgifter rörande kommitténs förslag torde jag få hänvisa till
s. 127—145 i betänkandet.
Befattningshavarnas fördelning på yrkesinspektionsdistrikt upptages i en
å s. 196 o. f. i betänkandet införd sammanställning.
91
Mot kommitténs förslag rörande den allmänna och den kvinnliga yrkes
inspektionen ha flera reservationer anförts.
Kommitténs förslag om inrättande av yr k esläkar befattningar
har sålunda föranlett fyra av kommitténs ledamöter att till betänkandet
foga särskilda yttranden.
Ledamoten Yllner har anfört, att tillkomsten av yrkesläkare visserligen
skulle ge yrkesinspektionen en sedan länge behövlig komplettering men
att dessa läkare icke kunna besöka varje arbetsställe. Den föreslagna orga
nisationen behövde därför en ytterligare utbyggnad med läkare, som kunde
verkställa en fortlöpande relativt ofta återkommande medicinsk-hygienisk
tillsyn på arbetsplatserna och som voro underställda yrkesläkarna. Härvid
kunde ifrågakomma antingen att yrkesläkarna erhölle heltidsanställda
assistenter eller att det inrättades en särskild, statligt bekostad kår av
fabriksläkare med uppgift att under yrkesläkarnas överinseende ägna sig
åt den sanitära tillsynen av arbetsställena eller att de nuvarande fabriks-
läkarna, som handhava sjukvården vid arbetsställena, jämväl skulle hand
hava den förebyggande vården.
Reservanten ansåg, att frågan om den förebyggande hälsovården för de
anställda och den perifera, fortlöpande medicinsk-hygieniska tillsynen av
arbetsställena genom särskilda, yrkesläkarna underställda läkare jämväl
hort av kommittén utredas.
Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anföra.
Enligt det föreliggande förslaget skulle arbetsrådet få avsevärt större till
gång till läkarutbildad personal än som står den nuvarande chefsmyndig
heten till buds. Detta anse vi vara en riktig utveckling, men vi hålla före,
att man till en början bör låta nöja sig därmed och kunna därför icke
ansluta oss till förslaget om inrättande av särskilda yrkesläkartjänster
ute i distrikten.
Sistnämnda reservanter anföra vidare vissa synpunkter (betänkandet
s. 219—220), vilka enligt deras mening leda till att de föreslagna social-
inspektör sbefattningarna icke borde inrättas. I stället borde i
varje arbetsinspektionsdistrikt finnas en distriktsinspektris för tillsyn före
trädesvis av arbete, vartill kvinnor användas.
Ledamoten Fischer har föx-eslagit, att socialinspektör skall placeras i
samma lönegrad som föreslås för yrkesinspektör eller A 29 samt att assi
stent hos socialinspektör skall placeras i A 22.
Mot kommitténs förslag beträffande distriktschefstjänsterna
ha ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anmält avvikande me
ning och anfört, att yrkesinspektören bör vara självskriven såsom chef
inom distriktet. Nämnda ledamöter ifrågasätta vidare, om man bör införa
titeln distriktschef. Den hävdvunna titeln yrkesinspektör vore att före
draga.
Kurigl. Maj:ts proposition nr 184.
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Yttranden.
Kommitténs förslag att ersätta benämningen yrkesinspektionen
med arbetsinspektionen har i remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Socialstyrelsen erinrar emellertid, att den förra be
nämningen hade en mer än 50-årig hävd i lagstiftning och språkbruk och
att kommittén hade godtagit beteckningen >yrkes» i tjänstetitlarna yrkes-
inspektör och yrkesläkare.
Frågan om distriktsindelningen har i några remissyttranden
upptagits till behandling.
Sålunda anför statens organisationsnämnd, att sedan gällande distrikts-
indelning bestämdes förutsättningarna för densamma torde ha ändrats i
vissa hänseenden, i det att utvecklingen av antalet registrerade arbetsstäl
len och antalet där anställda arbetare säkerligen varit olikformig. Då
distriktsindelningen vore av stor betydelse för den inspekterande persona
lens effektiva utnyttjande, borde enligt organisationsnämndens mening
frågan om denna indelning övervägas, innan en så väsentlig utökning av
personalen som den av kommittén föreslagna genomfördes. Härvid borde
särskild hänsyn tagas till den regionala fördelningen av de nya arbetsstäl
len, som kommit att bli registrerade vid genomförande av kommitténs för
slag till ny arbetarskyddslag.
Landsorganisationen framhåller, att i ett par förbundsyttranden — från
svenska kommunalarbetareförbundet och svenska väg- och vattenbygg
nadsarbetareförbundet — förordats en ökning av antalet inspektionsdistrikt,
och uttalar i anledning härav, att med hänsyn å ena sidan till den nya
lagens utsträckta tillämpningsområde och tillsynsorganens vidgade uppgif
ter och å andra sidan till angelägenheten av en ökad inspektionsfrekvens
landsorganisationen delar dessa förbunds tveksamhet, huruvida antalet
distrikt är tillräckligt. Särskilt gällde detta övre Norrland. Landsorganisa
tionen ansåge sig dock icke f. n. böra påyrka ett högre distriktsantal än
som nu funnes.
Förslaget att inrätta befattningar som yrkesläkare har i ett fler
tal yttranden mött stark kritik.
Medicinalstyrelsen säger sig kunna vitsorda kommitténs mening att det
1. n. icke finnes tillgång till läkare med de kvalifikationer, som böra stäl
las på en yrkesläkare. Även erforderliga utbildningsmöjligheter saknades
f. n. Med de krav, som måste ställas på yrkesläkarna, och med det i och
för sig alldeles berättigade anspråket på att de skola vara heltidsanställda,
kunde den föreslagna lönesättningen icke beräknas locka någon aspirant
med önskade kvalifikationer.
Den föreslagna organisationen löper därför enligt medicinalstyrelsens
mening risken att bli en rent teknisk organisation utan medicinska med
hjälpare. Härtill komme den viktiga förändring, som kunde förväntas in
träda på arbetsplatserna i och med ikraftträdande av beslutet om den
93
obligatoriska sjukförsäkringen. Då fritt läkarval därvid inträder för arbe
tarna — varvid enligt medicinalstyrelsens uppfattning risk föreligger för
att många företag komma att draga in sina fabriksläkarbefattningar —
måste frågan om den omedelbara tillsynen av hygienen på arbetsplatserna
och den direkta personliga hälsokontrollen löpa fara att lämnas utanför.
De föreslagna yrkesläkarna kunde icke på något sätt förslå för denna
direkta tillsyn, och gjordes intet för att förekomma denna risk, skulle hälso
vården på arbetsplatserna riskera en väsentlig försämring. Medicinalstyrel
sen vore sysselsatt med detta problem. En anordning av arbetarskyddet,
som förbiginge denna fråga, måste bli otillfredsställande och betyda en re
form bakåt.
Riksförsåkringsanstalten anför.
Till en början må erinras om att yrkesinspektionens chefsmyndighet vid
skilda tillfällen framhållit behovet av att yrkesinspektionen för lösande av
de arbetshygieniska problemen erhölle tillgång till medicinsk sakkunskap
i betydligt större omfattning än vad nu är fallet. Denna fråga torde emel
lertid f. n. icke kunna lösas genom tillsättande av en yrkesläkare på varje
distrikt. Även om dessa befattningar förenades med tillräckliga löneförmå
ner, torde det åtminstone f. n. icke vara möjligt uppbringa erforderligt
antal kompetenta läkare. Vidare skulle en yrkesläkare på distrikt under
nuvarande förhållanden få vissa svårigheter att underhålla och förkovra
sina medicinska kunskaper. Anstalten anser därför lämpligare att till en
början centralt hos chefsmyndigheten placeras ett antal läkare med goda
kunskaper i arbets- och allmän hygien. Dessa läkare skulle under ledning
av chefen på byrån för arbetshygieniska ärenden och med vissa möjlig
heter till fortlöpande studier bl. a. vid yrkessjukdomsklinik i Stockholm ha
förutsättningar att hålla sina arbetshygieniska och allmänna medicinska
kunskaper levande. Distriktens behov av medicinsk sakkunskap skulle här
vid tills vidare tillgodoses genom besök i erforderlig utsträckning av ifråga
varande centralt placerade läkare.
Statskontoret anser icke tillrådligt, att de föreslagna yrkesläkarbefatt-
ningarna inrättas. I den mån arbetsinspektionens befattningshavare be
hövde rådfråga medicinsk expertis, borde de enligt statskontorets mening
i första hand vända sig till ortens tjänsteläkare. Om dennes sakkunskap i
det särskilda fallet befunnes otillräcklig, syntes vederbörande yrkesinspek-
tör böra äga befogenhet att anlita tillgängliga experter utan hänsyn till om
de vore i statlig eller kommunal tjänst eller privatpraktiserande.
Statens organisationsnämnd finner det lämpligt, att, åtminstone tills
vidare, i stället för yrkesläkare på distrikten ett lämpligt antal spe
cialister anställas vid folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, var
ifrån de alltefter behov kunde tillkallas för uppdrag inom olika distrikt.
Anknytning till den föreslagna yrkessjukdomskliniken vid karolinska sjuk
huset vore också tänkbar.
Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio
nen framhålla bl. a., att man med hänsyn till den industriella utvecklin
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
94
gen, särskilt på senare tid, icke kunde förvänta, att någon läkare skulle
kunna på tillfredsställande sätt behärska alla de medicinskt-hygieniska frå
gor, som kunde uppstå inom ett distrikts olika verksamhetsfält, och än
mindre att, om en sådan »mångspecialist» verkligen funnes, denne skulle
vara villig att antaga befattning som yrkesläkare. Följden skulle bli, att
befattning som yrkesläkare komrne att sökas och skötas endast av unga
och oerfarna läkare. Det kunde ej heller vara riktigt, alt sådana läkare
skulle »öva inseende över och bistå» de erfarna läkare (förste provinsial
läkare, förste stadsläkare in. fl.), som i regel vore besiktningsläkare för
minderåriga, och de högt kvalificerade specialister, vilka utförde besikt
ning av arbetstagare sysselsatta i hälsofarligt arbete.
Yrkesinspektörerna avstyrka sålunda förslaget att tillsätta en yrkes
läkare på varje yrkesinspektionsdistrikt och föreslå i stället att högt kva
lificerade specialyrkesläkare anställas på den medicinska avdelningen inom
chefsmyndigheten.
Yrkesinspektörerna förorda därjämte inrättande av yrkessjukdomskli-
niker vid vissa centrallasarett och anföra härom.
Läkarna vid sådana kliniker skulle på ett helt annat sätt än de av kom
mittén föreslagna yrkesläkarna kunna stå i ständig och intim kontakt med
inom klinikens verksamhetsområde inträffade yrkessjukdomsfall, varige
nom snabbare kännedom skulle erhållas om de nya fynd, som gjorts, och
fall, som inträffat på yrkessjukdomsområdet. Läkare vid dessa yrkessjuk-
domskliniker skulle vara skyldiga att till vederbörande yrkesinspektör och
medicinska avdelningen i chefsmyndigheten inrapportera till deras känne
dom komna sjukdomsfall i yrkesarbete. Härigenom skulle åtgärder avse
ende de medicinska och tekniska synpunkterna kunna samordnas på ett
för arbetet på området önskvärt och fördelaktigt sätt.
Sveriges läkarförbund anser de av kommittén för läkarna föreslagna
löneförmånerna otillfredsställande, och föreslår att till en början ett mindre
antal yrkeshygieniskt kunniga och i skilda industribranscher erfarna lä
kare, direkt underställda chefsmyndigheten, få fullgöra den nödiga över
vakningen och rådgivningen. I mån av erfarenhet och läkartillgång skulle
organisationen därefter kunna byggas ut och på lämpligt sätt decentrali
seras.
Förslaget om inrättande av yrkesläkarbefattningar har vidare, under åbe
ropande av liknande synpunkter som i förut återgivna yttranden, avstyrkts
av allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Väster-
norrlands län, förste provinsialläkarna i sistnämnda län och Uppsala län,
förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö, svenska arbetsgivare
föreningen, svenska lantarbetsgivareförenigen, handelns arbetsgivareorga
nisation, handelskammaren i Göteborg och yrkesinspektionens ingen jörs-
förening.
Förslaget att inrätta en socialinspektörst jänst å varje yrkes
inspektionsdistrikt tillstyrkes av bl. a. yrkesinspektrisen och distriktsin-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1SA.
Kungl. Maj ris proposition nr 18h.
95
spektriserna, vilka dock som ett önskemål framhålla, att socialinspektö
rerna böra givas självständighet gentemot distriktschefen, enär de i annat
fall bleve satta endast till sådant arbete, som ansåges mindre viktigt. Ett
skäl för bibehållande av den kvinnliga yrkesinspektionens hittillsvarande
självständighet vore även att socialinspektörerna skulle besöka arbetsplat
ser, som stode under specialinspektörs tillsyn. Mot förslaget att social
inspektör skulle kunna vara manlig befattningshavare hade yrkesinspek-
trisen och distriktsinspektriserna ingen erinran att göra. Yrkesinspektri-
sen har härjämte anfört följande.
Veterligen finns icke någon annan myndighet än yrkesinspektionen, där
befattningshavare med utgångspunkt från en inspektion på arbetsplatsen
kunna ge anvisningar beträffande sociala åtgärder såväl inom som utom
arbetsplatsen, såsom anställande av personalkonsulent, ordnande av bostä
der in. fl. anordningar, än mindre finns någon myndighet, som kan ge före
lägganden i något av dessa avseenden. Att däremot t. ex. redan befintliga
bostäder och barnkrubbor kunna bli föremål för inspektion av annan stat
lig och kommunal myndighet och på grund av bristfällighet utdömas, är
en annan sida av saken, som icke berör socialinspektörens förebyggande
och initiativgivande verksamhet.
Förslaget tillstyrkes även av föreningen socialarbetare inom industri
och affärsvärld (SAIA), yrkeskvinnors samarbetsförbund och Fredrika-
Bremer-förbundet. Sistnämnda organisation framhåller, att det icke sak
nats röster, som hävdat, att de befattningshavare som sysslade med social
hygieniska frågor skulle dels vara underställda den tekniska inspektionen
och dels inskränka sin verksamhet till att avse sociala anordningar utan
för arbetsplatsen. En sådan arbetsfördelning skulle enligt förbundets upp
fattning vara synnerligen olycklig och troligen medföra, att de socialhygie
niska frågorna icke koiume alt ägnas det intresse, som arbetstagarna hade
rätt att fordra.
Förbundet ansluter sig till kommitténs förslag att socialinspektörerna
kunna vara antingen manliga eller kvinnliga men framhåller, att arbetet i
många fall torde ligga bättre till för kvinnor än för män, särskilt i distrikt,
där arbetarstammen till huvudsaklig eller övervägande del beslår av kvin
nor. Det vore därför ett önskemål, att utvecklingen icke komme att minska
utan tvärtom öka kvinnornas antal inom detta arbetsområde.
Förslaget i denna del avstyrkes av riksförsäkringsanstalten, som till en
början uttalar, att de förhållanden i hygieniskt avseende på arbetsplatserna
vilka kräva tillsyn och höra föranleda råd och anvisningar från arbets-
inspektionens sida äro av arbetshygienisk (yrkesliygienisk) natur. De vore
direkt betingade av arbetsförhållandena och avsåge t. ex. arbetslokaler,
anordningar vid maskiner och redskap, arbetsställningar, arbetstider, ras
ter och pauser i arbetet, förekommande hälsovådliga ämnen, ventilation,
belysning och uppvärmning, personalrum in. in. Spörsmål härom kunde
knappast betraktas som frågor av särskilt socialhygieniskt intresse.
9(i
De arbetshygieniska förhållandena på arbetsplatserna vore enligt anstal
tens uppfattning av sådan art, att för lösande av därmed sammanhängande
frågor i allmänhet måste förutsättas kompetens motsvarande yrkesinspek-
törs med erforderligt biträde av yrkesläkare. Enligt anstaltens mening ford
rades därför icke några särskilda befattningshavare inom arbetsinspektio-
nen vid sidan av yrkesinspektörer och yrkesläkare för behandling av arbets
hygieniska frågor. Däremot förelåge behov av kvinnliga befattningshavare
för att tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas särskilda intressen på ar
betsplatserna. Dessa befattningshavare borde emellertid allt efter utbild-
ning och kompetens kunna biträda även vid lösande av andra yrkeshygie-
niska frågor på arbetsställena än dem som anginge de kvinnliga arbetarna.
Det borde vidare ej möta hinder att åt dem i viss utsträckning överlämna
uppdrag beträffande andra arbetsställen än sådana, där kvinnliga arbets
tagare sysselsattes. För att undvika dubbelinspektioner och kompetens
tvister torde det emellertid, framhåller anstalten, få anses påkallat, att de
kvinnliga befattningshavarna äro underordnade distriktschefen.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som sålunda angivits för ifrågava
rande befattningshavare, förelåge enligt anstaltens mening icke någon an
ledning att benämna dem socialinspektörer utan beteckningen distrikts-
inspektriser syntes lämpligare. F. ö. kunde sägas, att samtliga inspekte
rande vid arbetsinspektionen utövade social inspektion.
Riksförsäkringsanstalten anför vidare.
Emellertid finnas givetvis för arbetstagarnas vidkommande många so
ciala problem, som äro betingade av förhållandena på arbetsplatsen eller
eljest direkt förbundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten,
ehuru dessa problem giva sig tillkänna utanför själva arbetsplatsen. Exem
pel på frågor av här avsedd art lämnas av kommittén i betänkandet (s. 101)
i samband med redogörelse för den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens
arbetsuppgifter och verksamhet (kost, bostad, hälso- och sjukvård, spar-,
understöds- och försäkringsväsen, utbildnings- och studiearbete, hemgår
dar, ungdomshem och barnkrubbor). Såsom ytterligare exempel kunna
nämnas åtgärder för att bereda bostäder åt arbetstagare, framför allt min
deråriga, som söka sig till industriorter, medverkan till lämplig fritidssyssel
sättning, särskilt för ungdom m. in. Även om det finnes statliga och kom
munala organ, som omhänderha vissa här åsyftade uppgifter utom arbets
ställena, vore det enligt riksförsäkringsanstaltens mening välbetänkt att
anförtro uppmärksammandet av dessa uppgifter åt en statlig myndighet
med tillgång till befattningshavare, som äro väl insatta i förhållandena på
arbetsplatserna. I denna myndighets åligganden skulle då bl. a. ingå att
verka för samordning av åtgärder, som ankomma på olika institutioner,
lämna hänvisning till organ, som närmast har att vidtaga viss åtgärd eller
fästa rätte vederbörandes uppmärksamhet på förefintligt missförhållande.
Sådan kompetens och erfarenhet, som här förutsättes, måste enligt anstal
tens mening anses vara tillfinnandes hos den kvinnliga yrkesinspektionen.
Det synes därför lämpligt, att det sociala arbetet för arbetstagarna utom
arbetsplatserna anförtros åt den myndighet, som har arbetarskyddet till
sitt verksamhetsområde. Att uppdraga bestämda gränser för denna verk-
Kungl. Maj:ts proposition nr
1S' i .
97
samhet utanför arbetsplatsen torde icke låta sig göra och å andra sidan
synes det önskvärt, att viss anpassning kan ske med hänsyn till utveckling
och erfarenheter på området. Även med avseende å arbetet på detta om
råde torde liksom i fråga om de yrkeshygieniska åtgärderna på arbetsplat
serna överinseendet böra ligga hos distriktschefen bl. a. för ernående av
planmässighet i tjänsteresorna och för samordning av befattningshavarnas
olika arbetsuppgifter.
I anslutning härtill framhåller anstalten, att den i likhet med vissa reser
vanter inom kommittén anser, att det icke förebragts några bärande skäl
för att den kvinnliga yrkesinspektionen, som uträttat ett betydelsefullt
arbete vilket varit till stort gagn för arbetarskyddet och rönt uppskattning
från skilda håll, nu skulle kunna avvaras. Den borde emellertid på ett bättre
satt än vad hittills varit fallet samordnas med den övriga tillsynsverk
samheten.
Anstalten föreslår, att på varje yrkesinspektionsdistrikt inrättas en be
fattning såsom distriktsinspektris för att under distriktschefens ledning
dels särskilt tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas arbetarskyddsintres-
sen, dels ägna sig åt arbetstagarnas sociala förhållanden utanför arbets
platsen, i den mån dessa förhållanden äro betingade av arbetet eller för
bundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten, dels ock i viss
utsträckning tagas i anspråk för andra tillsynsuppgifter.
Liknande synpunkter anföras av statskontoret, samtliga yrkesinspektö-
rer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, yrkesinspektionens spe-
cialinspektörcr för järnvägsdrift, förste provinsialläkaren i Örebro lån,
handelskammaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska
lantarbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation och yrkes
inspektionens ingen jörsförening.
Kommitténs förslag att såsom d istri k tsch ef skall kunna förord
nas endera av yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör tillstyrkes
av yrkesinspektrisen, som anför, att för utförande av de uppgifter, vilka
enligt förslaget skulle åligga distriktschef, den av de tre inspektörerna
givetvis borde utses, som hade de största förutsättningarna för lösande
av detta uppdrag, dvs. de personliga kvalifikationerna måste vara utslags
givande.
Yrkeskvinnors samarbetsförbnnd anser, att i arbetet ute på distrikten
yrkesinspektör, yrkesläkare och socialinspektör borde vara så självstän
diga som möjligt och att distriktschefens åligganden skulle bestå i att vara
personalchef och ordförande. Samma synpunkt anföres av Frcdrika-Bre-
mer-förbundet och föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld
(SMÅ).
Riks för säkring sanstalten, samtliga yrkesinspek tärer, specialinspektö-
rerna för järnvägsdrift, kommerskollegium, bergmästaren i västra distrik
tet, sprängämnesinspektören, allmänna lönenämnden, handelskammaren i
7 — Bihang till riksdagens protokoll 1048. 1 sand. Nr 184.
Kungl. Maj ds proposition nr 184.
98
Göteborg, Skånes handelskammare, förste stadsläkaren i Göteborg, svenska
arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation föreslå där
emot, att yrkesinspektören skall vara självskriven chef inom distriktet.
Vad härefter angår kommitténs förslag rörande kom petenskrav
och löneställning har i vissa yttranden gjorts allmänna ut
talanden.
Riksförsäkringsanstalten anför bl. a. följande.
Den allmänna yrkesinspektionens verksamhetsområde är synnerligen om
fattande och ställer höga fordringar på de tekniska befattningshavarnas
kunskaper och erfarenheter. Lönerna vid yrkesinspektionen ha under
många år varit relativt låga, och möjligheterna att rekrytera ingenjörer
med erforderliga kvalifikationer ha därigenom varit otillfredsställande. På
grund av de ändringar i löneläget, som under senare år inträtt, har en
gynnsam rekrytering över huvud taget blivit omöjlig, då ingenjörer med
nöjaktiga kvalifikationer och erforderliga personliga egenskaper ej söka
så lågt avlönade platser, som erbjudas inom yrkesinspektionen. Sökande
till ledigförklarade befattningar ha i regel utgjorts av enstaka nyutexami
nerade ingenjörer eller ingenjörer med något års anställning av beskaffen
het, som för verksamheten inom yrkesinspektionen varit av mindre värde.
Möjlighet till urval bland sökande har i regel ej förefunnits.
Ingenjörer med erforderliga kvalifikationer ha dock i vissa fall antagit
befattningar inom yrkesinspektionen, men av dessa har flertalet efter hand
slutat sin tjänst, då av dem väntad befordringsgång medförande skäliga
löner icke kunnat beredas dem och betydligt högre löner erbjudits såväl
inom andra statens verk som på den civila marknaden. Nämnda förhållan
den ha tyvärr satt sina spår inom yrkesinspektionen, vilka icke äro gynn
samma för dess verksamhet.
Anstalten anser därför ofrånkomligt, att lönerna över lag höjas så att
de komma i nivå med lönerna inom verksamhetsområden, där ungefär lik
värdiga kvalifikationer erfordras.
Samtliga grkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio
nen anföra liknande synpunkter samt framlägga liksom vissa personalorga
nisationer förslag till befordringsgång för den tekniska personalen.
Rörande yrkesinspektörstjänsterna må följande nämnas.
Statskontoret framhåller, att kommittén förordat förbättrad löneställning
för ett flertal befattningar dock utan att därför anförts några, såvitt äm
betsverket kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst yrkesinspektörs-
befattningarna. Dessa borde kvarstå i lönegrad A 28. Allmänna lönenämn-
den motsätter sig icke, att yrkesinspektörerna i egenskap av chefer för den
utökade inspektionspersonalen vid distrikten uppflyttas från A 28 till A 29.
Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att yrkes-
inspektör skall placeras i lönegrad A 30 eller C
6
. Statsverkens ingen jörs-
förbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att yrkesinspektör
bör placeras i lönegrad A 34 samt att vissa av kommittén föreslagna förste
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
99
distriktsingenjörer under benämningen biträdande yrkesinspektörer böra
uppflyttas till lönegrad A 30. Civila statsförvaltningens tjänstemannaför
bund anför, att yrkesinspektör bör vara placerad i lägst lönegrad A 32.
Vad angår förste distriktsingenjörstjänsterna anser sig
statskontoret icke kunna godtaga kommitténs motivering -— huvudsakli
gen rekryteringssvårigheter — för uppflyttning av dessa tjänster från 24
till 26 lönegraden. Allmänna lönenämnden framställer ingen erinran mot
förslaget att uppföra flertalet förste distriktsingenjörstjänster i lönegrad
A 26 och vissa i A 24. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens
ingenjör sförening uttala, att de av kommittén föreslagna förste distrikts-
ingenjörerna i lönegrad A 24 böra placeras i A 28.
I fråga om de distriktsingenjörstjänster, för vilka fordras
högskoleutbildning, anser allmänna lönenämnden, att med ändring av
löneställningen borde anstå i avvaktan på resultatet av 1944 års personal
utrednings översyn av befordringsförhållandena för statsförvaltningens tek
niska personal. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens in-
genjörsförening framhålla, att distriktsingenjör med högskolekompetens
icke bör placeras lägre än i lönegrad A 26.
Beträffande distriktsingenjörstjänsterna med lägre teknisk utbildning,
motsvarande de nuvarande yr k esunderinspektörs befattnin
gar na, framhåller statskontoret, att en höjning av kompetensfordrin
garna finge anses motiverad allenast om synnerligen starka skäl därtill
förelåge. Då kommittén enligt statskontorets bedömande icke förebragt nå
gon sådan motivering, avstyrker statskontoret kommitténs förslag om höj
ning av kompetensvillkoren för yrkesunderinspektörer samt uppflyttning i
lönegrad av dessa befattningar. Vidare syntes det statskontoret ej lämpligt
att använda benämningen distriktsingenjör i lönegrader under 21. Allmänna
lönenämnden anser, att med uppflyttning av yrkesunderinspektörerna
borde anstå i avvaktan på personalutredningens resultat. Statsverkens in
genjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att di
striktsingenjör med läroverksingenjörs- eller därmed jämförlig kompetens
ej bör placeras i lägre lönegrad än A 22.
Såvitt angår löneställningen för de föreslagna yrkesläkarna torde
få hänvisas till yttrandena rörande inrättandet av nämnda befattningar.
Kommitténs förslag rörande kompetenskrav, löneställning in. in. för
socialinspektörerna har föranlett följande erinringar.
Allmänna lönenämnden framhåller, att med hänsyn till erforderliga kva
lifikationskrav och arbetsgöromålens art eu inplacering av socialinspektörs-
befattningarna i 24 lönegraden är tillräcklig.
Riksförsäkringsanstalten anser, att såsom villkor för alt kunna antagas
till de av anstalten förordade befattningarna som distriktsinspektris bör
fordras att sökanden genomgått fullständig kurs vid socialinslitut eller för
värvat annan därmed likvärdig utbildning. Härjämte borde uppställas krav
Kungl. Maj.ls proposition nr 184.
100
på praktisk erfarenhet, bl. a. lämpligen från anställning vid företag såsom
personalkonsulent. Önskvärt vore dessutom, att sökanden tjänstgjort inom
arbetsinspektionen eller dess chefsmyndighet. Med hänsyn till de bety
delsefulla arbetsuppgifter, som enligt anstaltens förslag skulle vara för
enade med distriktsinspektrisbefattning, borde sådan befattning icke pla
ceras i lägre lönegrad än A 24.
Flera yrkesinspektörer föreslå, att i stället för socialinspektör titeln
distriktsinspektris eller distriktskonsulent skall användas. De arbetsupp
gifter, som skulle åvila socialinspektör, anses icke motivera högre löne-
gradsplacering än A 22. Även yrkesinspektionens ingenjörsförcning före
slår denna lönegrad.
Yrkesinspektrisen framhåller bl. a., att de uppgifter, som en social
inspektör skulle befatta sig med, icke kunde i lag preciseras. De kunde
lagfästas i princip, men var sak måste växa fram ur förefintligt behov och
anpassas efter tiden och utvecklingen. Att utöva inspektion, byggd på så
vaga lagbestämmelser, ställde stora krav på sin utövare i avseende på per
sonliga egenskaper och utbildning. Det vore nödvändigt, att vederbörande
genomgått socialinstitutet, men denna examen borde kompletteras med en
akademisk examen, t. ex. en fil. kand.-examen med psykologi som huvud
ämne, Samt efterföljande flerårig praktik såsom personalkonsulent. Den
utbildning och erfarenhet, som sålunda krävdes, syntes yrkesinspektrisen
knappast stå yrkesinspektörernas och distriktsingenjörernas efter. Yrkes
inspektrisen föreslår, att socialinspektör i lönehänseende skall vara jäm
ställd med yrkesinspektör och yrkesläkare och således placeras i lönegrad
A 29. Häri instämma distriktsinspektriserna.
Medicinalstyrelsen förordar likaledes placering i A 29. För samma pla
cering uttalar sig även Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbe
tare inom industri och affärsvärld (SAIA) och Yrkeskvinnors samarbets-
förbund. Förbundet förordar emellertid, att de formella kraven på utbild
ning icke göras alltför oelastiska.
Föreningen diplomerade vid socialinstituten och socialdemokratiska elev
gruppen vid socialinstitutet i Stockholm, som ifrågasätta värdet av en aka
demisk examen för de för socialinspektör angivna arbetsuppgifterna, an
hålla, att som huvudkrav sättes examen från socialinstitut.
Statskontoret anser, att de såsom assistenter åt socialinspektö
rerna föreslagna socialhygienikerna ej böra uppföras i högre lönegrad än
18. Yrkeskvinnors samarbetsförbund förordar däremot — i likhet med re
servanten Fischer -— att dessa assistenter placeras i A 22.
Kommitténs förslag beträffande arbetsuppgifter, löneställning in. in. för
arbetsinspektionens kontorspersonal har i vissa remissyttranden
föranlett erinringar. Sålunda anför statskontoret, att kommittén föreslagit
inrättande av ett stort antal kansliskrivartjänster för att å resp. ex
pedition svara för förekommande registreringsarbete. Dylikt arbete borde
Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i.
101
kunna anförtros åt befattningshavare med kontorists eller kanslibiträdes
ställning. Allmänna lönenämndcn framhåller, att de för kansliskrivartjän-
sterna angivna arbetsuppgifterna kunde anses motivera inplacering i högst
9 lönegraden. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande anställnings
förhållandena för viss biträdespersonal inom statsförvaltningen borde där
jämte viss återhållsamhet iakttagas i fråga om inrättande av högre biträ-
desbefattningar.
Vad angår kommitténs förslag rörande personalorganisatio
nens omfattning -— bortsett från yrkesläkar- och socialinspektörs-
tjänsterna — har den föreslagna förstärkningen av den all
männa yrkesinspektionens personal i åtskilliga yttranden
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden tillstyrkes en
större utbyggnad än kommittén föreslagit, medan i andra yttranden kom
mittéförslaget anses innebära en alltför kraftig förstärkning. Personalbeho
vet för tillsyn å byggnads- och stuveriarbete har behandlats i några utlå
tanden.
Socialstyrelsen finner det framlagda förslaget till organisation av yrkes
inspektionen i stort sett väl motiverat men ifrågasätter, huruvida icke ut
ökningen av organisationen borde genomföras etappvis med hänsyn till svå
righeterna att få fram lämplig kvalificerad personal.
Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att behovet av kvalificerad perso
nal knappast vore tillgodosett beträffande den lokala organisationen. Ett
förbättrat arbetarskydd krävde med nödvändighet en icke oväsentlig ök
ning av den inspekterande personalen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som avstyrker inrättandet av
det föreslagna centrala ämbetsverket, hävdar att uppmärksamheten i första
hand måste inriktas på de perifera arbetarskyddsuppgifterna. Länsstyrel
sen åberopar vad i detta hänseende anförts av förste stadsläkaren i Göte-
borg, vilken framhåller, att den väsentliga bristen i nuvarande tillsynsverk
samhet ligger perifert, å arbetsfältet, där på grund av för liten och icke
nog rörlig personal inom distriktet besöken å arbetsplatserna utföras allt
för sällan. Det syntes därför angeläget, att tillsynen å arbetsplatserna med
råd och kontroll, fältarbetet, finge komma i första hand när det gällde
reformer på detta viktiga arbetsområde och särskilt vid bedömandet av be
hovet av nya tjänstemän.
Skånes handelskammare framhåller, att redan med de relativt begrän
sade befogenheter, som enligt gällande arbetarskyddslag tillkommit yrkes
inspektionen i dennas egenskap av tillsynsorgan, organisationen uppen
barligen saknat tillräcklig kvalificerad personal för att kunna på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Åtgärder i effektiviseringssyfte hade
länge varit av behovet påkallade.
Landsorganisationen finner förslaget rörande yrkesinspektionens perso-
nalorganisation i stort sett väl avvägt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
102
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller, att åtskilliga av
de nya arbetsställen, som framdeles tillkomma, torde vara att hänföra till
kontors-, bank- och försäkringsverksamhet samt allmän förvaltningstjänst
och att dessa slag av verksamhet hittills endast i synnerligen begränsad
omfattning varit föremål för inspektion. Ur tjänstemannasynpunkt vore det
därför mycket önskvärt, att arbetsinspektionens organisation bleve så till
godosedd med personal, att den även kunde fullgöra sina arbetsuppgifter
på det ifrågavarande området.
Kommitténs förslag anses av riksförsäkringsanstalten icke medföra till
räcklig förstärkning av personalorganisationen. Anstalten framhåller, att
anledningen till att strävandena inom arbetarskyddets område att ernå med
hänsyn till säkerhet och sundhet möjligast goda arbetsförhållanden icke
medfört önskad effekt och att således en effektivisering av arbetarskyddet
vore nödvändig, mindre torde vara brister i den nuvarande arbetarskydds-
lagstiftningen än att tillsynsorganen icke haft tillräcklig personal till sitt
förfogande. Till kommitténs beräkning av personalbehovet, vilken grun
dats på antalet hos yrkesinspektionen år 1944 registrerade arbetsställen i
jämförelse med av 1937 års arbetarskyddskommitté föreslagen önskvärd
inspektionsfrekvens, som i regel icke kunnat uppnås, ställde sig anstalten
tveksam. Vid beräkningen hade ej heller tagits hänsyn till den ökning av
arbetsinspektionens uppgifter, som den nya arbetarskyddslagen komme att
medföra. Det av kommittén föreslagna personalbeståndet för allmänna
arbetsinspektionen kunde således icke anses täcka behovet efter det den
nya arbetarskyddslagen trätt i kraft. Vidare komme den av anstalten före
slagna överflyttningen av viss del av bergmästares tillsyn å arbetarskyd
det vid gruvor och stenbrott till allmänna yrkesinspektionen att öka den
nas arbetsuppgifter. En ökning av personaluppsättningen utöver vad kom
mittén föreslagit måste därför anses påkallad. Anstalten ansåge emeller
tid, att innan slutlig ställning toges till frågan om personalbehovet, för
vilket ändamål en grundlig utredning behövde företagas inom varje distrikt,
verkningarna av den nya organisationen borde avvaktas. För den första
verksamhetstiden fordrades dock, att personalbeståndet utöver kommitténs
förslag ökades med 27 distriktsingenjörer, varav 12 i yrkesunderinspektörs
ställning. I gengäld förutsätter anstalten, att de av kommittén föreslagna
11
yrkesläkar- och
3
socialinspektörsassistentbefattningarna icke inrättas.
Yrkesinspektionens kontorspersonal borde därjämte ökas med ytterligare
2
befattningshavare.
Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio
nen anse, att den av kommittén föreslagna personalförstärkningen är otill
räcklig, och de föreslå, att distriktens tillsynspersonal förstärkes med
ytterligare 48 tekniskt utbildade befattningshavare, därav 18 med lägre tek
nisk utbildning. Vidare borde kontorspersonalen ökas med
6
biträden ut
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
103
över kommitténs förslag. Det förutsattes dock, att yrkesläkartjänsterna och
befattningarna som socialinspektörsassistent icke inrättas. Yrkesinspektio
nens ingenjörsförening uttalar sig i samma riktning.
Statskontoret framhåller däremot, att då man bedömer behovet av en ök
ning av inspektionspersonalen hänsyn bör tagas till att efterlevnaden på
arbetsgivarhåll av arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser numera i
allmänhet kan anses tillfredsställande, icke minst på grund av att arbets
tagarna äga möjlighet att genom sina organisationer påkalla och genom
driva nödiga skyddsåtgärder. Frågan om hur ofta reguljär inspektion före-
toges eller kunde företagas förlorade jämväl i betydelse med ökade möj
ligheter för arbetstagarna att vid behov tillkalla inspektör för att få en
förmenad brist i arbetarskyddet konstaterad.
Byggnadsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke yrkesinspektionens per
sonalorganisation erhållit en alltför betydande omfattning.
Statens organisationsnämnd yttrar, att då de arbetsställen, vilka före
trädesvis skulle inspekteras av socialinspektörerna, i stor utsträckning vore
sådana, som nu icke vore registrerade hos yrkesinspektionen men komme
att bli det, när den nya arbetarskyddslagen trätt i kraft, och då antalet
dylika arbetsställen svårligen kunde på förhand beräknas, det syntes väl
betänkt att icke bestämma antalet socialhygieniker och assistenter till dem
samt deras inplacering i distriktsorganisationen förrän de nytillkommande
arbetsställenas antal, storlek och regionala fördelning kunde överblickas.
Den av kommittén föreslagna ökningen av kontorspersonalen på yrkes-
inspektionsdistrikten från 22 till 53 förefölle i förhållande til! ökningen
av övrig personal väl rikligt tilltagen.
I fråga om personalbehovet för tillsynen å byggnadsarbete har
uttalats följande.
Landsorganisationen hänvisar med avseende å byggnadsinspektionen till
samverkande byggnadsfackförbundens yttrande samt understryker behovet
av en intensifierad tillsyn på detta område. Huruvida detta behov kunde
tillgodoses genom en specialinspektion i den omfattning kommittén före
slagit vore tveksamt. Även med skärpta speciella säkerhetsföreskrifter för
byggnadsindustrien och efter genomförandet av systemet med s. k. regio
nala skyddsombud torde så stora anspråk komma att ställas på tillsynen,
att det i längden knappast torde bli möjligt att — i de åtta distrikt, för
vilka specialinspektör ej föresloges — lita enbart till den allmänna inspek
tionen. Om särskilda inspektionsorgan icke skulle anses erforderliga för
byggnadsindustriens område, vore det nödvändigt, att här föreliggande be
hov av en intensifierad tillsynsverksamhet beaktades vid den eljest påford
rade förstärkningen av den allmänna tillsynspcrsonalen.
Samverkande byggnadsfackförbunden anföra, att ehuru föreliggande för
slag rörande tillsynsverksamheten inom näringslivet i allmänhet i stort sett
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
104
kunde anses vara tillfredsställande, förbunden måste konstatera, att så icke
vore förhållandet i vissa avseenden beträffande byggnadsindustrien. Därför
hemställes, att för tillsynen av byggnadsindustriens arbetarskydd det inom
ämbetsverket och vid varje distrikt anställas särskilda därför utbildade
befattningshavare.
Yrkcsinspektören i första distriktet anför, att om erforderlig tillsyn av
varje byggnadspiats i Stockholm skall kunna ske under byggnadstiden
flera befattningshavare behövas. Yrkcsinspektören i andra distriktet anser,
att å distriktet behöves en särskild befattningshavare för byggnadsarbete
och stuveri. Yrkcsinspektören i åttonde distriktet yttrar, att det skulle vara
lämpligt med en »flygande man», som kunde inspektera byggnadsarbeten
och andra liknande, ej registrerade arbetsställen.
Såvitt angår tillsynen vid stuver i arbete biträder riksförsäkrings-
anstaltcn kommitténs förslag att å vart och ett av första, femte och sjätte
yrkesinspektionsdistrikten tillsättes en särskild befattningshavare för denna
tillsyn. Sådana befattningshavare borde jämväl beräknas för vart och ett
av de tre norrländska distrikten.
Flera grkesinspektörer och grkesunderinspektörer anse, att utöver den
förstärkning av stuveritillsynen som kommittén föreslagit, ytterligare
3
befattningshavare böra tillsättas för denna tillsyn, nämligen en i sjätte
distriktet, en i nionde distriktet och en för tionde och elfte distrikten.
Tillsynen inom sistnämnda distrikt vore på grund av stora avstånd in. m.
förenad med mera arbete än i de övriga distrikten.
Specialinspektören för stuveriarbete finner den effektivisering av till
synen över stuveriarbetet, som kommittén föreslagit, vara väl motiverad.
Enligt hans uppfattning borde särskilda befattningshavare tillsättas även
inom nionde och tionde yrkesinspektionsdistrikten samt därjämte en för
tredje och fjärde distrikten gemensam befattningshavare med Linköping
som stationsort. Tillsynen av stuveriarbetet i hamnar skulle härigenom vid
största delen av landets kuster komma att utövas av sammanlagt
6
tjänste
män. Vidare syntes lämpligt, att befattningshavare som sysslar med så
dan tillsyn ålägges förrätta tillsyn även i vissa hamnar, som äro närbe
lägna det distrikt inom vilket han har sin stationsort.
Landsorganisationen, som åberopar svenska transportarbetareförbundets
yttrande, framhåller, att behov av en befattningshavare för stuveritillsynen
föreligger åtminstone även i nionde distriktet.
Svenska transportarbetareförbundet säger sig ha förväntat, att kommit
tén med stöd av olycksfallsstatistiken skulle ha föreslagit kraftigare åtgär
der för att nedbringa antalet olycksfall inom stuverifacket.
19i<> års stuveriutredning anser det angeläget, att tillsynen av arbetar
skyddet inom stuverinäringen effektiviseras och att för denna tillsyn till
sättas särskilda befattningshavare med kompetens att bedöma de inom
denna näring rådande förhållandena, vilka vore av speciell och mycket
Kungl. Maj:ts proposition nr 18-1.
105
komplicerad natur. Utredningen biträder kommitténs förslag om tillsättande
av särskilda befattningshavare för stuveritillsynen inom första, femte och
sjätte yrkesinspektionsdistrikten men ifrågasätter samtidigt, om detta an
tal är tillräckligt. Denna fråga borde prövas, sedan befattningshavarna
tjänstgjort någon tid.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
Departementschefen.
Mot bakgrunden av de uppgifter kommittén lämnat beträffande inspek-
tionsfrekvensen framträder med skärpa behovet av en förstärkning av den
lokala organisationen. Jag har tillåtit mig att ganska utförligt återge vad
i yttrandena härom anförts. Även i övrigt kunna enligt vad jag inhämtat
yrkesinspektionens arbetsuppgifter i vissa hänseenden f. n. icke fullgöras
på tillfredsställande sätt på grund av brist på kvalificerad personal. I den
mån arbetarskyddet ytterligare utvecklas och intresset för detsamma växer,
komma otvivelaktigt ökade anspråk att ställas på yrkesinspektionen. Av
stor betydelse är, att yrkesinspektionen utan oskälig tidsutdräkt kan lämna
arbetsgivare, skyddsombud in. fl. erforderliga upplysningar, råd och anvis
ningar i arbetarskyddsfrågor. Särskilt angeläget är att den värdefulla
skyddsombudsinstitutionen stödes av yrkesinspektionen.
För egen del har jag genom den i ämnet förebragta utredningen och av
mig i övrigt kända förhållanden blivit övertygad om att yrkesinspektionen
är i behov av en icke obetydlig förstärkning. Såsom jag tidigare anfört torde
emellertid under nuvarande förhållanden endast en begränsad utbyggnad
kunna komma i fråga. Jag finner det också i och för sig lämpligt, att ut
byggnaden sker etappvis bl. a. med hänsyn till vikten av att organisationen
rekryteras med väl kvalificerad personal.
Jag behandlar i det följande de särskilda förslag, som kommittén fram
lagt beträffande den lokala organisationen.
Kommittén har föreslagit, att benämningen yrkesinspektionen
skall ersättas med arbetsinspektionen. Enligt min mening föreligger icke
anledning att frångå det sedan länge använda namnet yrkesinspektionen
och jag föreslår således, att detta bibehålies.
Vad angår distri k tsin delningen för den allmänna yrkesinspek
tionen har i några remissyttranden ifrågasatts, huruvida icke antalet distrikt
bör ökas. Jag finner för min del icke lämpligt att frågan om ändring i
denna indelning nu upptages till närmare prövning.
Vad angår den allmänna yrkesinspektionens arbetsuppgifter har
kommittén förutsatt, att de i huvudsak skola motsvara dem som nu åvila
den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen. Kommittén har skilt på
skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala uppgitter. Dessa
ha med hänsyn till sin art och omfattning ansetts böra uppdelas på sär
skilda befattningshavare med teknisk, medicinsk och socialhygienisk ut
106
bildning och erfarenhet. I enlighet härmed skola enligt förslaget på varje
distrikt tjänstgöra en yrke sinspektör, en yrkesläkare och en socialinspektör.
Jag behandlar till en början kommitténs förslag i vad det avser inrät
tande av befattningar som yrkesläkar e. Enligt förslaget skola dessa
läkare vara heltidsanställda och placerade i lönegrad Ca 32 (A 29). På dem
skulle främst ankomma att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämp
ning i medicinskt-yrkeshygieniskt hänseende. Kommitténs förslag har av
styrkts av tre reservanter inom kommittén och har starkt kritiserats i fler
talet yttranden, som behandlat förslaget i denna del. Mot förslaget har
främst åberopats, att för uppdraget kvalificerade läkare över huvud taget ej
finnas att tillgå samt att i vart fall de av kommittén föreslagna löneför
månerna icke kunna anses tillräckliga för att erhålla lämpliga sökande.
Även behovet av heltidsanställda läkare har ifrågasatts. Olika andra ut
vägar för att tillgodose yrkesinspektionens läkarbehov ha anvisats. Sålunda
har föreslagits, att ett antal läkare skola knytas till centralmyndigheten
eller till yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet i stället för till
distrikten. Även utnyttjande av läkare vid yrkessjukdomskliniker, i den
mån sådana inrättas, samt anlitande av tjänsteläkare eller andra läkare i
orten har ansetts lämpligt.
Jag har tidigare förordat, att hos arbetarskyddsstyrelsen skola finnas två
läkare. Det torde enligt min mening stå utom allt tvivel, att om tillsynen
över arbetarskyddet skall bli effektiv, en viss medverkan av läkare även
är nödvändig vid den lokala tillsynstjänsten. Jag är därför ense med kom
mittén, att möjlighet bör skapas för en vidgad läkarmedverkan inom yrkes
inspektionen. Av vad i yttrandena anförts synes emellertid klart framgå,
att den av kommittén föreslagna vägen icke f. n. är framkomlig. Heltids-
befattningar för läkare torde sålunda icke nu böra inrättas.
Såsom jag anfört vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens behov av
läkare, torde över huvud taget endast en tillfällig lösning av arbetarskyd
dets läkarfråga f. n. kunna genomföras. Vad yrkesinspektionen angår, kan
det tänkas att dess läkarbehov till större eller mindre del skulle kunna till
godoses genom läkare vid yrkesmedicinska undersökningscentraler, därest
flera sådana komma att inrättas i framtiden. Det synes emellertid även
önskvärt att vinna erfarenhet av den av kommittén förordade organisations
formen med inspektionsläkare direkt knutna till yrkesinspektionens distrikt.
I sådant syfte får jag förorda, att til! yrkesinspektionen försöksvis knytas
två läkare med uppgift att biträda vid tillsynens utövande samt verkställa
erforderliga utredningar. Då ifrågavarande försöksverksamhet bör ledas och
bedrivas i intim samverkan med arbetarskyddsstyrelsens läkare, föreslår
jag, att nämnda läkare under försökstiden placeras hos styrelsen. Jag fin
ner vidare lämpligt, att deras verksamhet företrädesvis förlägges till första
och andra yrkesinspektionsdistrikten, vilka båda ha stationsort i Stock
holm. Härigenom kunna erfarenheter om läkares medverkan i tillsynsarbe
Kungl. Maj:ts proposition nr 181.
107
tet vinnas dels frän ett stadsdistrikt och dels från ett distrikt av övervä
gande landsbygdskaraktär. Förslaget att förlägga läkarnas verksamhet till
nämnda distrikt får dock ej utesluta möjlighet att anlita dem for uppgifter
även inom andra yrkesinspektionsdistrikt.
Ifrågavarande läkare torde böra anställas på deltid mot arvode.
.Tåg övergår härefter till frågan om de föreslagna socialinspek
törerna.
På den kvinnliga yrkesinspektionens personal ankommer att övervaka
arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad företrädesvis vid arbete, vax till
kvinnor användas, att verka för att nödiga sociala anordningar vidtagas
samt att tillhandagå med upplysning, råd och anvisningar i sociala frågor.
Kommittén har föreslagit, att den kvinnliga yrkesinspektionen skall inord
nas i den allmänna yrkesinspektionen och där ersättas av en manlig eller
kvinnlig socialinspektör på varje distrikt. Socialinspektör skulle utöva till
syn även vid arbetsställen med manlig arbetskraft. Tre av kommitténs leda
möter ha reserverat sig mot förslaget, i det att de anse, att den nuvarande
kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas med oförändrade arbetsuppgif
ter och oförändrad ställning, ehuru utbyggd till att omfatta personal å
samtliga
11
inspektionsdistrikt.
Mot kommitténs förslag har främst åberopats, att den hygieniska till
synen å arbetsplatserna icke kan skiljas från den tekniska tillsynen samt
att kvinnlig inspektionspersonal fordras för de särskilda frågor som röra
kvinnliga arbetstagare samt för vissa frågor rörande arbetstagarnas so
ciala förhållanden utanför arbetsplatsen. Dessa omständigheter ha ansetts
tala för att den kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas, enligt vissa
yttranden dock med förstärkt personal.
För egen del får jag anföra följande. Kommitténs förslag att den nuva
rande kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde skall utsträckas att
avse även arbetsställen med helt eller övervägande manlig arbetskraft sy
nes mig i princip riktigt. Enligt min uppfattning är det önskvärt, att genom
yrkesinspektionens försorg vid sidan av den tekniskt inriktade inspektio
nen sker en tillsyn också ur mera allmänt social synpunkt. Härvid bör sär
skild uppmärksamhet liksom hittills ägnas åt frågor, som angå kvinnliga
arbetstagare. Tillsynen bör dock icke begränsas härtill utan avse aven de
hygieniska förhållandena på arbetsplatsen samt andra frågor, allt i den mån
behovet av teknisk sakkunskap hos den inspekterande är mindre framträ
dande. En huvuduppgift för den sociala inspektionen bör även vara kon
sulterande verksamhet beträffande för arbetstagarnas yrkesverksamhet be
tydelsefulla frågor utanför arbetsplatserna, exempelvis spörsmål rörande
kost, bostad, hälso- och sjukvård samt daghem för barn.
Emellertid föreligga praktiska svårigheter alt uppdra eu tydlig gräns
mellan de arbetsuppgifter, som böra ankomma på den tekniska och på den
sociala personalen. Ett utsträckande av den sociala personalens tillsyn till
Kungi. Maj:ts proposition nr 184.
108
samtliga arbetsställen, som nu äro föremål för tillsyn genom den tekniska
personalen, skulle innebära en sådan ökning av arbetsuppgifterna, att en
mycket betydande förstärkning av den sociala personalen skulle erfordras.
Den av kommittén föreslagna personaluppsättningen torde icke vara till
räcklig i sådant fall. Vidare torde den fortgående tekniska utvecklingen
medföra, att allt flera arbetsställen fordra tillsyn genom teknisk personal.
Dessa överväganden synas leda fram till att den nu tillämpade fördel
ningen av arbetsuppgifterna mellan den sociala och tekniska personalen i
stort sett bör bestå. Vissa arbetsställen, där de tekniska frågorna äro av
jämförelsevis begränsad betydelse och där arbetstagarna i särskilt stor om
fattning äro kvinnor, böra således kunna stå under tillsyn företrädesvis
av den sociala personalen. I mån av behov bör denna personal anlitas för
allmänt sociala spörsmål beträffande arbetsställen, som stå under den
tekniska personalens tillsyn och omvänt. Denna arbetsfördelning torde icke
behöva anses strida mot den i gällande arbetarskyddslag intagna avgräns-
ningen av den kvinnliga yrkesinspektionens arbetsområde till tillsyn före
trädesvis å arbete, vartill kvinnor användas.
Otvivelaktigt föreligger behov av social personal inom samtliga den all
männa yrkesinspektionens distrikt. Jag föreslår därför inrättande av en be-
iattning för den sociala tillsynen å varje sådant distrikt. Mot den av kom
mittén föreslagna tjänstebenämningen socialinspektör har erinrats, att
samtliga yrkesinspektionens befattningshavare i en mening utöva social
inspektion. Då den föreslagna benämningen icke desto mindre synes ge en
god uppfattning om befattningshavarnas uppgifter, anser jag dock att be
nämningen bör användas.
Enligt kommitténs förslag skall befattning som socialinspektör icke för
behållas kvinna. Jag delar av principiella skäl i detta hänseende kommit
téns mening. Emellertid synes det antagligt, att kvinnor som regel komma
alt bekläda ifrågavarande tjänster. Det synes också vara ett önskemål, att
å varje distrikt finnes åtminstone en kvinna bland den inspekterande per
sonalen.
Benämningen den kvinnliga yrkesinspektionen torde under nu angivna
förhållanden icke vidare böra användas.
Det synes vara nödvändigt, att en befattningshavare är chef inom varje
distrikt och har att fördela tillsynsuppgifterna mellan distriktets tjänste
män. Med den uppläggning av distriktens personalorganisation, som jag
föreslår, synes det vara naturligt att yrkesinspektören är chef för distriktets
personal. Socialinspektörerna, vilka såsom jag förut framhållit skola stå
under särskild ledning av arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning, torde
böra intaga en mera fristående ställning än den tekniska personalen. Dock
bör yrkesinspektören sörja för den nödiga samordningen mellan deras verk
samhet och tillsynsverksamheten i övrigt.
I fråga om kompetenskraven för yrkesinspektionens tekniska
Kungl. Maj:Is proposition nr 18i.
109
personal samt befattningshavarnas benämningar bär kommittén före
slagit ändring vad gäller de nuvarande yrkesunderinspektörerna. Av sö
kande till dessa befattningar fordras f. n. övermaskinistutbildning eller
däremot i huvudsak svarande teoretisk och praktisk utbildning. Kommit
tén har föreslagit, att av sådan sökande skall fordras ingenjörsexamen
från statligt tekniskt läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning. Där
jämte har föreslagits, att titeln yrkesunderinspektör ändras till distrikts-
ingenjör.
Enligt vad kommittén upplyst finnas redan nu anställda vid yrkesinspek
tionen ett flertal yrkesunderinspektörer, som enbart eller förutom över-
maskinistexamen ha utbildning motsvarande läroverksingenjörsexamen.
Den tekniska utvecklingen med maskinell drift i allt större omfattning
talar även för att befattningshavarna böra ha en mera allsidig utbildning
i tekniska ämnen. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig förslaget
i denna del. Som norm för kompetensen bör sålunda angivas ingenjörs
examen från statligt tekniskt läroverk. Vad som förordats bör dock icke
hindra att som yrkesunderinspektör kan komma i fråga person, som
icke fyller sistnämnda krav men vars erfarenhet från industriellt eller
annat arbete kan göra honom skickad att fullgöra de uppgifter, som åvila
befattningshavaren.
Till förslaget att utbyta benämningen yrkesunderinspektör mot distrikts-
ingenjör ställer jag mig tveksam. Jag förordar, att den nuvarande benäm
ningen bibeliålles.
Kommitténs förslag att tjänsteman med lägre teknisk utbildning bör
äga möjlighet att söka och vinna befordran till de högre tjänsterna bi
träder jag.
Beträffande de för socialinspektör förordade kompetenskraven, vilka
innebära fordran på akademisk examen jämte utbildning vid socialinstitut,
ställer jag mig betänksam. I likhet med vissa remissinstanser anser jag, att
det formella kompetenskravet bör begränsas till genomgång av fullständig
kurs vid socialinstitut. Den formella kompetensen bör dock kunna ersättas
av erfarenhet av skyddsarbete eller annan praktisk verksamhet på området.
Kommittén har föreslagit en viss höjning av löneställningen för
flertalet av yrkesinspektionens befattningshavare. Riksförsäkringsanstalten
har särskilt framhållit de betydande rekryteringssvårigheter, som under de
senaste åren yppat sig med avseende på de befattningar för vilka fordras
teknisk högskoleutbildning. För att minska dessa svårigheter vore det en
ligt anstaltens mening ofrånkomligt, att personalens löner över lag höjdes.
Yrkesinspektörerna in. fl. ha framlagt förslag till såväl lönegradsplaceringar
som befordringsgång för yrkesinspektionens tekniska personal.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att vid den provisoriska förstärk
ning av yrkesinspektionens personal, som föregående år genomfördes, en
höjning av löneförmånerna för de för högskoleingenjörer avsedda lägre
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
no
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
befattningarna måste vidtagas för att underlätta rekryteringen. Sålunda
fastställdes, att lönen för de nya distriktsingenjörstjänsterna och för aspi-
rant till sådan tjänst skulle utgå i form av arvode motsvarande nettolönen
i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Oaktat denna löneförbätt
ring för nämnda tjänster har rekryteringen ej kunnat tryggas.
Givet är att de svårigheter, som nu föreligga beträffande rekryteringen
av yrkesinspektionens ingenjörspersonal, menligt inverka på inspektionens
arbetseffektivitet. Då enligt min mening de hittills eftersträvade ford
ringarna vad beträffar personalens erfarenhet från industriell eller liknande
verksamhet icke utan synnerliga skäl böra eftergivas, anser jag i likhet med
riksförsäkringsanstalten angeläget, att löneförmånerna för ingenjörsperso-
nalen förbättras. Under nuvarande förhållanden kan jag icke ingå på
prövning av lönefrågan. En sådan prövning bör dock enligt min mening
snart komma till stånd. Vad angår lönefrågan för distriktsingenjörer och
vrkesunderinspektörer får jag erinra, att den jämväl sammanhänger med
prövningen av 1944 års personalutrednings förslag angående reglering av
anställningsförhållandena för teknisk personal.
Jag har förut föreslagit, att två arvodesavlönade biträdande läkare för
arbetarskyddsärenden anställas för att bistå yrkesinspektionen vid hand
läggning av uppgifter, som kräva medicinsk bedömning och rådgivning. Jag
föreslår, att arvodena fastställas till
6
000 kronor för år. Föreskrifter an
gående tjänstgöringens omfattning, semester och tjänstledighet, trakta-
mentsersättning in. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t.
För socialinspektör har kommittén föreslagit samma lönegradsplacering
som för den nuvarande yrkesinspektrisbefattningen, d. v. s. lönegrad Ca 29
(A 26). De nuvarande distriktsinspektriserna äro placerade i Ce 25 (Eo 22).
Annan lönegradsplacering för socialinspektör har föreslagits såväl i remiss
yttranden som reservationsvis inom kommittén. Ej heller denna lönefråga
anser jag mig i nuvarande läge böra upptaga till närmare prövning. Jag
föreslår, att socialinspektör placeras i den för distriktsinspektris gällande
25 lönegraden. Då jag ej nu finner mig böra föreslå inrättande av några
assistentbefattningar till socialinspektörerna, upptages ej deras lönefråga
till behandling.
Vad angår yrkesinspektionens kontorspersonal har kommittén föreslagit,
att på varje distrikt inrättas en kansliskrivartjänst i lönegrad Ca 15 (All)
och som närmaste biträde ett kanslibiträde i Ca 11 (A 7). Enligt min upp
fattning ankommer på distriktens kontorspersonal ett kvalificerat arbete,
som onekligen torde motivera en lönegradsuppflyttning av åtminstone vissa
av de nuvarande kontorsbiträdena. Såsom jag framhållit vid behandlingen
av frågan om arbetarskyddsstyrelsens biträdespersonal pågår f. n. utred
ning angående anställningsförhållandena för högre biträdespersonal i sta
tens tjänst. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag mig
böra förorda, att ifrågavarande befattningar tills vidare kvarstå i nuva
rande löneställning.
in
Vad beträffar personalorganisationens omfattning har
jag tidigare uttalat, att en utvidgning enligt min mening erfordras. Innan
jag övergår till att närmare behandla kommitténs förslag i denna del, vill
jag erinra om den provisoriska personalförstärkning, som — efter det kom
mittébetänkandet avlämnats — tillerkänts yrkesinspektionen enligt det av-
riksdagen år 1947 fattade beslutet. Detta innebar, att yrkesinspektionen
fr. o. in. den 1 juli 1947 förstärktes med 3 extra ordinarie förste distrikts-
ingenjörer i lönegrad Ce 27, 7 arvodesavlönade distriktsingenjörer, 5 arvo-
desavlönade yrkesunderinspektörer och
8
biträden för kontorsgöromål. Sam
tidigt tillfördes den kvinnliga yrkesinspektionen 3 arvodesavlönade assi
stenter och 1 skrivbiträde. Med undantag av 4 distriktsingenjörstjänster ha
samtliga befattningar tillsatts.
Då jag i likhet med kommittén räknar med oförändrad distriktsindelning,
följer därav att antalet yrkesinspektörer blir såsom hittills
11
.
Antalet förste distriktsingenjörer utgör f. n. 14, varav 11 ordinarie och
3 extra ordinarie. De sistnämnda, som upptagits i kommitténs förslag som
tre ordinarie befattningar, ha tillkommit vid nyss nämnda personalför
stärkning. Kommittén har uppskattat behovet av distriktsingenjörer till 34,
däri inberäknat 2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst. Förstärkningen
fr. o. in. budgetåret 1947/48 avsåg 7 distriktsingenjörsbefattningar. F. n.
finnas alltså 24 distriktsingenjörer, varav 13 ordinarie i lönegrad Ca 24 och
11
, därav
2
aspiranter, med lön i form av arvode motsvarande nettolönen
i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24. Riksförsäkringsanstalten och yrkes-
inspeklörerna ha föreslagit en väsentlig ökning av antalet distriktsingenjö
rer i förhållande till kommitténs förslag. Jag tillstyrker, att sammanlagt 11
befattningar för högskoleutbildade ingenjörer inrättas i nu ifrågavarande
utbyggnadsetapp. Med hänsyn till såväl befordringsmöjligheterna för
nämnda personal som vikten av att inom de mest arbetsbelastade distrik
ten äga tillgång till mera kvalificerade befattningshavare för särskilt svår
bedömda arbetsuppgifter förordar jag, att två av de nya befattningarna
inrättas som förste distriktsingenjörstjänster i Ce 27. Antalet befattningar
som förste distriktsingenjör skulle alltså bli 16. Återstående nio befatt
ningar böra vara distriktsingenjörstjänster. Totala antalet distriktsingenjö
rer skulle då utgöra 33. Jag föreslår, att 18 distriktsingenjörer uppföras som
ordinarie och 12 som extra ordinarie, medan 3 befattningar böra räknas
som rekryteringstjänster. Sistnämnda tjänster torde böra placeras i Cg 24.
Antalet yrkesunderinspektörer uppgår f. n. till 22 ordinarie och 10 extra
ordinarie. Härtill komma de 5 vid den förut angivna personalförstärkningen
inrättade befattningarna med lön i form av arvode motsvarande nettolönen
i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 20. Jag vill erinra, att föregående års
riksdag vid behandlingen av förslaget till berörda personalförslärkning ut
talade, att den fåll uppmärksamheten riktad på det ökade tillsynsbehovet
beträffande byggnadsindustrien och att den förutsatte, att arbetarskydds-
frågan inom denna industri ägnades fortsatt uppmärksamhet vid beredande
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
112
av förevarande förslag. Kommittén har föreslagit, att antalet yrkesunder-
inspektörsbefattningar ökas med 12. Utöver de 5 redan tillsatta befatt
ningarna skulle således inrättas ytterligare 7 befattningar. Med beaktande
av vad riksdagen uttalat föreslår jag, att 4 nya befattningar inrättas i löne
grad Ce 20. Av de år 1939 inrättade yrkesunderinspektörsbefattningarna an
ser jag
10
böra uppföras på ordinarie stat. Ifrågavarande tjänster skulle
alltså utgöra tillhopa 41, varav 32 böra upptagas såsom ordinarie och de
övriga 9 såsom extra ordinarie.
I fråga om socialinspektörer räknar jag med
11
, en befattning på varje
yrkesinspektionsdistrikt, därvid de nuvarande 3 distriktsinspektrisbefatt-
ningarna böra överföras till ordinarie stat, medan de nyinrättade
8
befatt
ningarna upptagas som extra ordinarie. De av kommittén föreslagna 3
assistentbefattningarna åt socialinspektörerna anser jag ej nu böra inrättas.
Vad kontorspersonalen beträffar förordar jag, att
8
nya biträdestjänster
inrättas. Denna personal skulle således omfatta 38 befattningshavare.
Kommitténs förslag att inrätta 4 befattningar som expeditionsvakt å vissa
distriktsexpeditioner anser jag mig icke kunna biträda.
Vad angår fördelningen av den föreslagna ingenjörs- och biträdesperso-
nalen på de olika yrkesinspektionsdistrikten anser jag, att det bör ankomma
på arbetarskyddsstyrelsen att närmare bestämma härom.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personalbeståndet för den
allmänna yrkesinspektionen omfatta: 11 yrkesinspektörer (Ca 31), 16 förste
distriktsingenjörer (Ca 27 och Ce 27), 11 socialinspektörer (Ca 25 och
Ce 25), 30 distriktsingenjörer (Ca 24 och Ce 24), 3 aspiranter till distrikts-
ingenjörstjänst (Cg 24), 41 yrkesunderinspektörer (Ca 21 och Ce 20) samt
38 biträden. Härtill skulle komma 2 arvodesavlönade läkare.
De av mig föreslagna ändringarna i personalorganisationen böra träda i
kraft fr. o. m. den 1 januari 1949.
En tablå över nuvarande och av mig föreslagna befattningar bifogas
(bil.
2
).
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
IV. Den kommunala tillsynen.
Nuvarande organisation.
I egenskap av kommunala tillsynsorgan inom yrkesinspektionen ha häl
sovårdsnämnderna enligt 23 § arbetarskyddslagen att utöva tillsyn å efter
levnaden av denna lag. Inom landskommun, där särskild hälsovårdsnämnd
ej tillsatts, fungerar salunda kommunalnämnden som kommunalt tillsyns
organ. Rörande den nuvarande kommunala tillsynen har kommittén anfört
följande.
113
Enligt gällande instruktion för yrkesinspektionen har hälsovårdsnämnd
att biträda med tillsyn å arbete, vilket bedrives utan användande av ma
skinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under
tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall, och ej är under
kastat bergmästares tillsyn samt vari i regel användas färre än
10
arbe
tare. Den kommunala tillsynen omfattar sålunda huvudsakligen mindre
arbetsställen utan maskinella hjälpmedel inom handel, hantverk, byggnads
verksamhet och viss annan verksamhet, såsom hotell-, restaurang- och
kaférörelse, eller rörelse, som drives å rakstuga, frisersalong och fotografi
ateljé, ävensom arbete i grustag eller å annat liknande arbetsställe.
Det åligger kommunalt tillsynsorgan att tillika utöva tillsyn å efterlevna
den av lagen om arbetstidens begränsning, arbetstidslagen för detaljhan
deln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om
vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och kon
ditoriarbete vid de arbetsställen, som omfattas av dessa lagar och som en
ligt arbetarskyddslagen falla under kommunal tillsyn. Kommunalt tillsyns
organ har därjämte att utöva tillsyn å lantarbetstfdslagens efterlevnad vid
sådana arbetsställen inom jordbruket, som omfattas av sistnämnda lag men
icke inbegripas under arbetarskyddslagen.
Kommunalt tillsynsorgan är vid utövandet av sin tillsynsverksamhet
jämlikt nämnda lagar underställt vederbörande yrkesinspektörs överinse
ende, och enligt ovannämnda instruktion åligger det hälsovårdsnämnd att
noggrant beakta de anvisningar yrkesinspektören meddelat rörande tillsy
nens utövande. Om den kommunala tillsynen avser ett större antal arbets
ställen eller tillsynen eljest kräver mer avsevärt arbete, äger hälsovårds
nämnden på lämpligt sätt fördela tillsynens utövande mellan sina ledamö
ter eller uppdraga åt särskild person inom eller utom nämnden att i större
eller mindre omfattning fullgöra den nämnden åliggande tillsynen. Hälso
vårdsnämnd, som beslutat fördela eller meddela uppdrag beträffande till
synen på sätt här nämnts, är dock fortfarande ansvarig för tillsynens be
höriga fullgörande, och den bör utöva kontroll över tillsynsverksamheten
samt, i den mån så erfordras, meddela föreskrifter angående tillsynens
omfattning och utövande.
Den kommunala tillsynen utövades år 1942 enligt av kommittén lämnad
uppgift i 368 kommuner av nämndens hälsovårdstillsyningsman eller annan
särskilt tillsatt person, i 984 kommuner av en eller flera av nämndens leda
möter och i 912 kommuner av nämndens samtliga ledamöter. Det totala
antalet kommunala tillsynsorgan, som år 1942 vore registrerade hos yrkes
inspektionen, utgjorde 2 727.
Kungi. Maj.ts proposition nr 18b.
Kommitténs förslag.
Kommittén föreslår, att den kommunala tillsynen behålles, oaktat den i
stor utsträckning visat sig brista i effektivitet. Om vad kommittén anfört
härutinnan torde jag få hänvisa till redogörelsen å s. 563 o. f. i betänkandet
med förslag till ny arbetarskyddslag (SOU 1946: 60). En viss begränsning
av tillsynen finner kommittén dock påkallad, i det alt dylik tillsyn anses
böra åläggas endast sådana kommuner och samhällen, som ha särskild
8
—
Ilihang till riksdagens protokoll
W'i8.
t sand. Nr
I8'i.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
hälsovårdsnämnd. I fråga om övriga kommuner och samhällen förutsättes,
att tillsynen skall utövas helt av yrkesinspektionens befattningshavare.
Enligt förslaget skall vidare i kommun, där hälsovårdsnämnden tillsatt sär
skild tillsynsman för allmänna hälsovården, den kommunala tillsynen jäm
likt arbetarskyddslagstiftningen uppdragas åt denne. Finnes ej sådan till
synsman anställd hos hälsovårdsnämnden eller föranleder annat särskilt
förhållande till undantag från nämnda regel, föreslår kommittén, att till
synen skall anförtros åt annan därtill lämplig av nämnden för viss tid ut
sedd person.
Enligt kommitténs mening skall kommunal tillsynsman vid utövande av
tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen vara underställd vederbörande
distriktschef inom yrkesinspektionen, ej såsom nu hälsovårdsnämnd.
I fråga om den kommunala tillsynens arbetsuppgifter finner kommittén
sig icke böra föreslå någon saklig ändring. Det bör sålunda åligga kom
munal tillsynsman att i den omfattning, som den kommunala tillsynen f. n.
avser, utöva tillsyn å efterlevnaden av de lagar och andra författningar på
arbetarskyddets område, beträffande vilka sådan tillsyn uppdragits åt ar-
betsinspektionen. Härtill anför kommittén.
Ehuru kommittén sålunda icke föreslår någon ändring i fråga om den
kommunala tillsynens arbetsuppgifter, vill kommittén likväl framhålla, att
om den kommunala tillsynen anordnas på sätt ovan anförts, det icke bör
vara uteslutet att till kommunal tillsynsman överflytta tillsynen å vissa
arbetsställen med maskinella hjälpmedel eller tryckkärl av mera enkel be
skaffenhet. En sådan överflyttning torde kunna anses försvarbar med hän
syn till bl. a., att maskiner och redskap numera skola redan vid avlämnande
vara försedda med nödiga skydd och i övrigt erbjuda betryggande säkerhet
mot ohälsa och olycksfall.
Rörande de fordringar på kompetens, som böra ställas på kommunal till
synsman, framhåller kommittén följande.
Att viss kompetens måste fordras av dessa tillsynsmän, synes kommittén
lika motiverat som beträffande arbetsinspektionens inspekterande befatt
ningshavare. Kommittén föreslår därför, att av kommunal tillsynsman
fordras, att han i regel skall ha genomgått vid statens institut för folkhälsan
anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsmän eller annan därmed likvärdig
kurs. Dock bör i visst fall även annan person kunna godtagas såsom till
synsman, om distriktschef vid arbetsinspektionen förklarat honom vara
kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet jämlikt arbetarskydds
lagen. Kommittén vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att
lämpliga utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala
tillsynsmännen. Det bör ankomma på arbetsrådet att i samråd med veder
börande distriktschef er och lämpligen även de lokala hälsovårdsmyndig
heterna föranstalta om sådana kurser.
I sitt förutnämnda betänkande (s. 565) framhåller kommittén, att er
farenheten visat att resultatet av den kommunala tillsynen i allmänhet blivit
bäst där denna uppdragits åt särskilda avlönade tillsynsmän. Med be
115
aktande härav föreslår kommittén, att i arbetarskyddslagen föreskrives att
kommunal tillsynsman skall för sitt uppdrag äga åtnjuta skälig ersättning
av kommunala medel. Kommittén föreslår därjämte att kommun skall
kunna erhålla bidrag av statsmedel till ersättning åt kommunala tillsyns-
män med högst halva ersättningsbeloppet, dock högst 800 kronor för år.
Statsverkets kostnader för genomförande av denna bidragsform, som an
setts i första hand böra få åtnjutas av kommuner och samhällen med lägre
invånarantal än 5 000, uppskattas av kommittén till omkring 130 000 kronor.
Yttranden.
Kommitténs förslag att behålla den kommunala tillsynen
å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad har i allmänhet ej föranlett
något särskilt uttalande i remissyttrandena. Det biträdes av bl. a. medicinal
styrelsen, hälsovårdsnämnden i Örebro, svenska stadsförbundet och svenska
provinsialläkarföreningen. Överståthållarämbetet finner det av praktiska
och ekonomiska skäl nödvändigt, att den kommunala tillsynen behålles.
Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att de kommunala tillsynsmännen ut
göra en nödvändig förstärkning av yrkesinspektionens personal. Även
samtliga yrkesinspektörer uttala sig för att den kommunala tillsynen be
hålles med sina hittillsvarande arbetsuppgifter. De förutsätta dock, att
yrkesinspektör skall kunna, när han så finner lämpligt, överflytta visst
arbetsställe eller vissa grupper av arbetsställen med enkel maskinell utrust
ning till kommunalt tillsynsorgan. Yrkesinspektören i nionde distriktet
yttrar, att det är ogörligt för yrkesinspektionen att utöva tillsyn över det
stora antal små arbetsställen, som falla under kommunal tillsyn. Det vore
dessutom missbruk av arbetskraft att sätta kvalificerade tjänstemän på till
syn av hemarbete, små kooperativa företag o. d.
I vissa yttranden ifrågasättes dock om icke den kommunala tillsynen
bör slopas och tillsynen i stället överflyttas på den statliga yrkesinspek
tionen. För en sådan ändring uttalar sig riksförsäkringsanstalten, dock
utan att göra något yrkande. Den nuvarande svårigheten att för nämnda
tillsyn erhålla lämpliga, tillräckligt kompetenta och intresserade personer
skulle, framhåller anstalten, bättre och med mindre kostnader för stat och
kommun än enligt kommitténs förslag kunna bemästras, om för tillsynen
i fråga ett mindre antal inspektörer fast anställdes vid varje yrkesinspek-
tionsdistrikt. En förstärkning av yrkesinspektionens distriktspersonal fram
för bibehållandet av de kommunala tillsynsmännen förordas även av läns
styrelsen och förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län, förste
stadsläkaren i Göteborg och hälsovårdsnämnden i Karlskoga. Även lands
organisationen ifrågasätter — dock utan att framställa något yrkande —
om ej samma eller bättre resultat kan vinnas genom att i stället förstärka
den allmänna inspektionens personalresurser. Kooperativa förbundet anser,
att den kommunala tillsynsverksamheten utan olägenhet kan undvaras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i.
116
Förslaget att begränsa den kommunala tillsynen till
sådana kommuner och samhällen, där särskild hälso
vårdsnämnd finnes, har i de flesta yttranden lämnats utan erinran.
Samtliga yrkesinspektörer utom en, som anser att den kommunala till
synen bör behållas endast i de större städerna, förorda däremot att tillsynen
begränsas till sådana kommuner, som kunna fast anställa person med för
uppdraget lämplig kompetens.
Svenska landskommunernas förbund framhåller, att om det är ogörligt
att helt frigöra kommunerna från ifrågavarande tillsynsuppgift, denna
borde förbehållas stadskommunerna.
Kommitténs förslag att inom varje kommun och samhälle, där särskild
hälsovårdsnämnd finnes, nämnden skall för tillsynen utse
en särskild kommunal tillsynsman, har behandlats i några
yttranden.
. Sålunda finner överståthållarämbetet det ändamålsenligt, att det omedel
bara ansvaret för den kommunala tillsynen skall åvila vissa därtill för
ordnade tillsynsmän. Förste provinsialläkarna i Uppsala, Malmöhus och
Västernorrlands län samt förste stadsläkaren i Malmö ifrågasätta däremot
behovet och lämpligheten av att tillsätta särskild kommunal tillsynsman.
Flertalet yrkesinspektörer uttala farhågor för att den kommunala tillsynen
icke blir nämnvärt bättre genom att särskild kommunal tillsynsman till
sättes och att denne tillförsäkras viss ersättning för uppdraget.
Rörande förslaget att kommunal tillsynsman skall med avseende
å nämnda tillsyn vara underställd vederbörande
distriktschef framhåller medicinalstyrelsen bl. a., att även om
tjänsteläkare och hälsovårdsnämnd i många fall icke kunna anses besitta
den särskilda sakkunskap, som här avses, det ändock vore olämpligt att
helt ställa dem utanför kontrollen av eventuella sanitära olägenheter vid
ifrågavarande arbetsställen. Lämpligheten av att göra en av hälsovårds
nämnden avlönad tjänsteman i viss del av sin verksamhet helt underställd
statlig myndighet kunde även ifrågasättas. Överståthållarämbetet anser, att
ansvaret för den kommunala tillsynen bör liksom hittills åvila hälsovårds
nämnderna, enär man i annat fall knappast torde kunna räkna med att
nämnderna skola ägna något större intresse åt uppsikten över de förord
nade tillsynsmännen. Mot förslaget i förevarande del uttala sig också läns
styrelsen i Västernorrlands län, förste provinsialläkarna i Uppsala och Vås-
ternorrlands län samt förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö.
De anse det bl. a. vara olämpligt, att kommunal tillsynsman skall vara
underställd två myndigheter, dels hälsovårdsnämnden och dels distrikts-
chefen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att då de kommunala tillsynsmän
nen vid tillsynens utövande skola vara underställda vederbörande distrikts-
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
117
chef, de tillsynsman som avses skola vara heltidsanställda böra tillsättas
av distriktschefen i stället för av hälsovårdsnämnden.
Kommitténs förslag om statsbidrag till ersättning åt kommunala
tillsynsmän enligt arbetarskyddslagen avstyrkes av statskontoret utan när
mare motivering. Medicinalstyrelsen anser, att det saknas tillräckliga skäl
att f. n. ur sammanhanget utbryta frågan om statsbidrag till en mindre del
av hälsovårdsnämndernas verksamhet. Det föreslagna statsbidraget vore
dessutom så blygsamt, att det icke kunde motivera att vederbörande tjänste
man i visst avseende helt ställdes under statlig myndighet. Även svenska
stadsförbundet anser, att tillräckliga skäl ej föreligga för införande av stats
bidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän.
Förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Göteborg och
Bohus län och kooperativa förbundet uttala som sin uppfattning, att det
föreslagna statsbidraget icke kommer att effektivisera tillsynen.
Hälsovårdsnämnden i Karlskoga tillstyrker förslaget om statsbidrag,
därest den kommunala tillsynen är nödvändig. Statsbidraget borde dock
utgå oberoende av ett samhälles storlek. Vidare borde statsbidragets maxi-
mering till 800 kronor bortfalla. Svenska provinsialläkarföreningen biträ
der likaledes förslaget om statsbidrag åt de kommunala tillsynsmännen,
då dessa även skola sortera under distriktschefen.
Det må slutligen nämnas, att i några yttranden framhålles vikten av ett
intimt samarbete mellan de kommunala hälsovårdsmyndigheterna och
yrkesinspektionen. Vidare understrykes behovet av dels utbildning
och fortbildning av den kommunala tillsynspersonalen, dels en
kraftigare fortlöpande kontroll från distriktschefens och hälsovårds
nämndernas sida över att den kommunala tillsynen verkligen utövas effek
tivare och enhetligare än hittills varit fallet. Därjämte anses, att distrikts-
chef bör äga möjlighet att till lämplig plats inom distriktet inkalla kom
munala tillsynsorgan för överläggning och information rörande tillsynen.
Departementschefen.
Den av kommittén verkställda utredningen har bekräftat det redan förut
kända förhållandet att den kommunala tillsynen rörande arbetarskyddet
icke fungerar med tillräcklig effektivitet. Med hänsyn härtill har ifråga
satts, om icke den kommunala tillsynen bör slopas och i stället överflyttas
på den statliga yrkesinspektionen. Riksförsäkringsanstalten och flera andra
remissinstanser ha också uttalat sig härför. För min del är jag av den upp
fattningen, att tillsynen å de talrika mindre arbetsställen, där yrkesriskerna
äro relativt små, av praktiska och ekonomiska skäl måste vara decentrali
serad till kommunala organ. Jag anser alltså — i likhet med kommittén —
att den kommunala tillsynen hör bibehållas.
Kommittén har emellertid föreslagit, all den kommunala tillsynen skall
begränsas till sådana kommuner och samhällen, som ha särskild hälsovårds
:
nämnd. I övriga kommuner och samhällen skulle tillsynen åvila yrkes
inspektionens befattningshavare. Med hänsyn bl. a. till att efter den änd
ring av kommunindelningen, som avses träda i tillämpning fr. o. in. år
1950, särskild hälsovårdsnämnd torde komma att finnas i praktiskt taget
alla kommuner, finner jag den av kommittén föreslagna begränsningen icke
böra införas. .lag förordar alltså, att den kommunala tillsynen rörande ar
betarskyddet skall såsom hittills åvila varje kommun. Tillsynen bör liksom
nu anknyta till hälsovårdsnämndernas verksamhet.
Då erfarenheten utvisar att den kommunala tillsynen fungerar bäst i
kommuner, där den anförtrotts särskild tillsynsman, torde denna form för
tillsynens utövande böra tillämpas över lag. Hälsovårdsnämnd bör sålunda
vara skyldig att utse en eller flera lämpliga personer att utöva tillsynen.
Har kommun antagit tillsynsman för den allmänna hälsovården, bör denne
vara pliktig åtaga sig tillsynen över arbetarskyddet.
Kommittén har föreslagit, att kommunal tillsynsman vid utövande av
tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen skall vara underställd vederbö
rande befattningshavare inom yrkesinspektionen. Jag delar kommitténs
uppfattning att tillsynsmannen skall ställa sig till efterrättelse de anvis
ningar som utfärdas av yrkesinspektionen. Hälsovårdsnämnd bör dock en
ligt min mening vara ansvarig såtillvida, att nämnden skall vara skyldig in
gripa om tillsynsmannen icke uppfyller sina åligganden.
Jag ansluter mig i princip till vad kommittén anfört rörande de kom
munala tillsynsorganens arbetsuppgifter samt beträffande kompetensford
ringar för kommunala lillsynsmän.
Kommittén har vidare, med åberopande av erfarenheter från den hittills
varande kommunala tillsynen, föreslagit, att kommunal tillsynsman skall
för tillsynsuppdraget äga åtnjuta skälig ersättning av kommunala medel.
Jag finner det vara nödvändigt att, om den kommunala tillsynen rörande
arbetarskyddet skall bli effektiv, skälig ersättning måste utgå för uppdra
get. Detta innebär dock icke, att särskild ersättning för en hälsovårds-
lillsynsmans befattning med arbetarskyddsärendena skall behöva utgå, om
denne eljest av kommunala medel åtnjuter lön eller andra förmåner i skälig
omfattning.
Kommitténs förslag att kommun skall kunna erhålla statsbidrag till er
sättning åt tillsynsman kan jag däremot icke tillstyrka. De föreslagna bi
dragen skulle enligt min mening icke spela sådan roll för kommunernas
ekonomi att införandet av en ny statsbidragsform kan anses motiverat.
Kommittén har i sitt betänkande understrukit betydelsen av att lämpliga
utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala tillsyns-
männen. Behovet härav har jämväl understrukits i remissutlåtanden. Jag
är övertygad om att en ökad upplysningsverksamhet från de statliga till
synsorganens sida vore av värde för att effektivisera den kommunala till
synen. Därest de centrala organen förstärkas på av mig föreslaget sätt, ut
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
119
går jag från att desamma skola bli i tillfälle att mera än vad som hittills
varit möjligt ägna uppmärksamhet åt denna fråga. I detta sammanhang
vill jag bl. a. erinra om mitt förslag att till arbetarskyddsstyrelsen anknyta
särskilda befattningshavare för upplysnings- och utbildningsärenden.
I det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskydds-
lagstiftning har beträffande den kommunala tillsynen intagits bestämmelser
i överensstämmelse med de av mig i detta sammanhang framlagda försla
gen. Definitiv ställning till frågan om en sådan omorganisation av den kom
munala tillsynen torde få tagas i samband med behandlingen av lagstift-
ningsförslagen. Intill dess att så skett torde nuvarande bestämmelser få
tillämpas. Vid min beräkning i det föregående av personalbehovet för yr
kesinspektionen har jag utgått från att den kommunala tillsynen skall bi
behållas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
V. Specialinspektionen m. m.
Vid sidan av den allmänna yrkesinspektionen, omfattande yrkesinspek
tionens befattningshavare i I—XI distrikten och kommunala tillsynsmän,
finnes ett flertal olika inspektionsorgan med speciella tillsynsuppgifter.
Dessa äro bergmästarna samt den s. k. specialinspektionen. Vissa av dem
utöva tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad i sin helhet inom
det tillsynsområde, som tilldelats dem, såsom fallet är beträffande berg
mästarna, skogs- och flottledsinspektören, järnvägsinspektörerna och
sprängämnesinspektören, medan åter en del andra specialinspektionsorgan
blott ha vissa begränsade tillsynsuppgifter. Detta gäller särskilt special
inspektörerna för elektriska starkströmsanläggningar.
Nuvarande organisation och kommitténs förslag.
Inspektionen vid gruvor och stenbrott. Tillsyn å efterlevnaden av gäl
lande bestämmelser om arbetarskydd vid gruvor och stenbrott utövas enligt
arbetarskyddslagen av bergmästarna under överinseende av yrkesinspek
tionens chefsmyndighet samt enligt gruv- och stenkolslagarna av bergs
staten under överinseende av kommerskollegium.
Med hänsyn till bergmästarnas tjänstgöring är landet uppdelat i fyra
distrikt, som omfatta
norra distriktet: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr
bottens län,
östra distriktet: Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och
Gävleborgs län samt Stockholms stad,
västra distriktet: Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skara
borgs, Värmlands och Örebro län samt
södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Got
lands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.
120
Kungl. Maj. ts proposition nr 184.
Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Luleå, Falun, Nora och
Ramlösa.
På varje bergmästardistrikt tjänstgöra en bergmästare och en gruvingen
jör (utom i ett av distrikten) samt ett biträde.
Enligt kommitténs uppfattning är med hänsyn till den stora olycksfalls-
risken vid gruvarbete den genomsnittliga inspektionsfrekvensen låg. Den
har föreslagit, att för tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad
vid gruvor och stenbrott inrättas ett särskilt för detta ändamål avsett till-
synsorgan, benämnt gruvinspektionen. Befattningshavarna inom denna in
spektion, vilka föreslås erhålla titeln gruvinspektörer, förutsättas erhålla
samma befogenhet som distriktschef hos den allmänna arbetsinspektionen.
Kommittén har föreslagit, att de i gruv- och stenkolslagarna intagna
arbetarskyddsbestämmelserna skola utgå ur nämnda lagar. Arbetarskyd
det vid gruvor och stenbrott skall sålunda regleras uteslutande av den nya
arbetarskyddslagen samt tillsynen därå helt ankomma på det centrala
arbetarskyddsverket och detta underställd personal. Kommittén har av
fattat sina förslag till ny lagstiftning i överensstämmelse härmed.
Antalet gruvinspektörer föreslås av kommittén till 4, fördelade på 4
distrikt. På det mest arbetstyngda distriktet borde därjämte tillsättas en
assistent.
Gruvinspektörerna föreslås stationerade vid yrkesinspektionen i Stock
holm, Malmö, Göteborg och Umeå. De skulle dock icke vara underställda
vederbörande distriktschefer.
Enligt förslaget skall gruvinspektör placeras i lönegrad A 28. Assistent
befattningen borde upptagas i samma lönegrad som gruvingenjör hos
bergsstaten (vid tiden för betänkandets avlämnande A 24). För utförande
av registrerings- och skrivarbete m. in. föreslås, att hos varje gruvinspek
tör inrättas en kontorsbiträdestjänst.
Enligt kommitténs förslag skulle gruvinspektionen komma att bestå av
4 gruvinspektörer (A 28), 1 assistent (A 24) och 4 kontorsbiträden (Eo4).
Beträffande kommittéförslaget i denna del torde jag i övrigt få hänvisa till
s. 157—162 i betänkandet.
Skogs- och flottledsinspektionen. Beträffande skogs- och flottledsinspek-
tionens nuvarande arbetsuppgifter torde jag få hänvisa till den i betän
kandet (s. 162—167) lämnade redogörelsen. Uppgift om inspektionens nu
varande personaluppsättning har lämnats i det föregående å s. 67.
Kommittén föreslår, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen
bibehålies som en specialinspektion inom yrkesinspektionen med de till-
synsuppgifter, som f. n. åligga inspektionen.
Kommittén har funnit en utökning av skogs- och flottledsinspektionens
personal nödvändig för att inspektionen på tillfredsställande sätt skall
kunna fullgöra sina uppgifter. Den föreslår, att inspektionen organiseras
på två distrikt, det ena (norra distriktet) omfattande ett område motsva-
121
rande X och XI yrkesinspektionsdistrikten, dvs. Västernorrlands, Jämt
lands, Västerbottens och Norrbottens län, och det andra (södra distriktet)
den övriga delen av landet. Som stationsorter för distrikten föreslås Umeå
och Stockholm. Det södra distriktets expedition skulle såsom förut nämnts
förläggas till skogsavdelningen inom centralmyndigheten.
Kommittén föreslår för norra distriktet följande personaluppsättning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.
1
skogsyrkesinspektör
............. A 28
1
förste assistent ...................... ............. A 24
1
skogsunderinspektör ............. ............. A 17
1
» .............
Ko 11
1
konsulent
A 14
1
kanslibiträde
............. A 7
Beträffande motiveringen för kommitténs förslag torde jag få hänvisa
till vad som anförts vid behandlingen av skogsavdelningen inom central
myndigheten (s. 67—68) ävensom till s. 167—172 i betänkandet.
Sprängåmnesinspektionen. Såsom specialinspektör inom yrkesinspektio
nen har sprängämnesinspektören att — med biträde av hos honom an
ställd tekniskt utbildad befattningshavare — utöva tillsyn å arbetarskydd s-
lagstiftningens efterlevnad vid arbetsställen, där explosiva varor tillverkas
eller eldfarliga oljor framställas, raffineras eller förvaras i större upplag.
Sprängämnesinspektörens tillsyn vid dessa arbetsställen avser all tillsyn,
som ingår i yrkesinspektörs åligganden.
Med hänsyn till den omfattning arbetarskyddet numera har och till de
krav som allmänt ställas på dess effektivisering, anser kommittén, att
starka skäl tala för en ändrad fördelning av arbetarskyddstillsynen mellan
sprängämnesinspektören och yrkesinspektörerna. De erfarenheter yrkes-
inspektörerna vunnit beträffande arbetarskyddslagstiftningens tillämpning
borde även komma de arbetsställen tillgodo, där explosiva varor tillver
kas eller eldfarliga oljor framställas och bearbetas. Ä andra sidan borde
den speciella erfarenhet som sprängämnesinspektionen förvärvat jämväl
tillföras andra arbetsställen, där sådana ämnen användas i arbetet eller
detta bedrives under sådana förhållanden, att eld- eller explosionsfara före
ligger. Sprängämnesinspektionens medverkan borde härvid gälla alla så
dana eldfarliga och explosiva ämnen, som avses i arbetarskyddslagen, ej
blott eldfarliga oljor och explosiva varor. I enlighet härmed föreslår kom
mittén, att sprängämnesinspektionens tillsyn å arbetarskyddslagstiftnin
gens efterlevnad begränsas till sådana speciella yrkesfaror, som samman
hänga med handhavandet av eldfarliga och explosiva ämnen. I gengäld
föreslås, alt tillsynen utsträckes att omfatta alla arbetsställen, där dylika
ämnen tillverkas, bearbetas eller handhavas. Arbetarskyddstillsynen i öv
rigt vid dessa arbetsställen skulle åvila den allmänna yrkesinspektionen.
122
Med hänsyn till den omfattning, vari eldfarliga och explosiva ämnen
användas, är det, framhåller kommittén, icke möjligt för sprängämnes-
inspektionen att med nuvarande personaluppsättning inspektera alla ar
betsställen, där nämnda ämnen ifrågakomma. Kommittén föreslår därför,
att sprängämnesinspektören på eget initiativ skall utöva tillsyn vid arbets
ställen, där verksamheten uteslutande eller till större delen består i till
verkning eller bearbetning av eldfarliga eller explosiva ämnen eller där så
dana ämnen eljest i större utsträckning användas. Vid andra arbetsstäl
len, där nämnda ämnen användas eller förekomma blott i ringa mängd,
borde sprängämnesinspektören företaga inspektion först då yrkesinspektör
gör framställning därom. Detsamma borde gälla beträffande arbetsställen,
där brännbara gaser framställas eller explosionsfarliga kemiska processer
förekomma. I övrigt torde jag i denna del få hänvisa till redogörelsen å s.
177—179 i betänkandet.
Övrig specialinspektion. Beträffande specialinspektionen i övrigt har
kommittén icke framlagt förslag om några ändringar av större vikt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.
Yttranden.
Med anledning av kommitténs förslag beträffande tillsynen å arbetar
skyddet vid gruvor och stenbrott har kommerskollegium anfört,
att inspektionen av gruvbrytning är odelbar och att en uppdelning av in
spektionsverksamheten i gruvorna m. in. på bergsstaten och en nyskapad
gruvinspektion skulle komma att medföra betydande olägenheter. Effekti-
\isering av inspektionsverksamheten kunde med mera fördel vinnas ge
nom bibehållande av det nuvarande dubbla chefskapet — med arbetsrådet
satt i riksförsäkringsanstaltens ställe — och en relativt obetydlig ökning
av bergsstatens personal. Kollegium utvecklar sina synpunkter på i hu
vudsak följande sätt.
Enligt gruvlagen har bergsstaten att sörja för så väl arbetarskyddet som
skyddet för tredje man och malmhushållningen i gruvorna. Det nu före-
liggande förslaget innebär, att dessa uppgifter skulle fördelas på bergs
staten och de nya gruvinspektörerna, vilka senare skulle få arbetarskydds-
uPP§ifterna, varibland t. ex. befogenheter beträffande anordnandet av
arbetsrum, schakt och orter ävensom upptagandet av utrymningsvägar
från gruvan (12 § lagförslaget). Det avses alltså, att både bergsstaten och
gruvinspektörerna skola övervaka gruvbrytningen ur resp. gruvindustriella
och arbetarskyddssynpunkter. Med detta förslag avser kommittén att, i
anledning av de direktiv den vid sitt tillsättande fått och vari dess upp
märksamhet fästs på de stora olycksfallsriskerna i gruvhanteringen, åstad
komma ett förbättrat arbetarskydd inom gruvhanteringen. Någon bärande
motivering för ersättandet av bergsstaten med denna nya inspektion i vad
avser arbetarskyddet kan kollegium emellertid ej finna att kommittén
förebragt.
En uppdelning på föreslaget sätt kan enligt kollegii förmenande ej ske
utan de största olägenheter ej minst ur arbetarskyddssynpunkt. Skulle
123
ett gruvras hota, kunde, om två särskilda inspektionsorgan hade rätt att
giva bindande föreskrifter, dessa bliva oförenliga och gruvinnehavaren
skulle ej veta efter vem han hade att rätta sig. I andra fall kunde mot
satta instruktioner föranledas av att inspektionsorganen se ett förhållande
ur olika synpunkter. Gruvinspektören komme kanske att förorda ett extra
schakt såsom utrymningsväg på en plats, som bergmästaren funne olämp
lig med hänsyn till malmhushållningen och gruvrörelsens därav beroende
lönsamhet.
Det torde i dylika fall ej bliva möjligt att fastställa regler för hur kon
flikten skulle lösas, om man vill bevara båda befattningshavarnas aukto
ritet. Ur denna synpunkt vore det helt visst klokast att låta det nu rådande
förhållandet bestå, så att bergsstaten fortfarande finge ensam utöva den
här ifrågavarande tillsynen, därvid den likväl i arbetarskyddsfrågor kunde
vara underställd arbetsrådet.
Liknande synpunkter ha anförts av bergmästarna och svenska gruv
föreningen, vars yttrande åberopats av svenska arbetsgivareföreningen. Tre
bergmästare ha härjämte framhållit svårigheterna att fylla såväl bergssta
tens som yrkesinspektionens behov av arbetskraft. Det vore under sådana
omständigheter ett uppenbart slöseri att icke utnyttja bergsstaten för arbe
tarskyddet.
Riksförsäkringsanstalten framhåller, att det skulle medföra avsevärda
olägenheter, om en och samma gruva bleve föremål för inspektion av två
olika statliga tillsynsorgan, vilka var för sig ägde meddela anvisningar
och giva förelägganden om arbetsmetoder och brytningssätt, särskilt som
det kunde befaras, att sådana anvisningar och förelägganden understundom
komme att bli varandra motstridiga. Man kunde icke heller bortse från de
faktiskt föreliggande svårigheterna att besätta nu förefintliga befattnin
gar inom bergsstaten med fullt kompetenta och lämpliga innehavare. Mot
svarande svårigheter skulle givetvis uppstå vid tillsättande av de av kom
mittén föreslagna gruvinspektörerna. Anstalten yttrar vidare bl. a. föl
jande.
Med hänsyn till vad ovan anförts har anstalten övervägt ett förslag att
till arbetsinspektionen överflytta hela den nuvarande bergsstaten med upp
gift att i vad angår gruvor och stenbrott övervaka efterlevnaden av såväl
arbetarskyddslagen som gruvlagen och lagen om stenkolsfyndigheter. Här
emot talar emellertid, att arbetsinspektionen och dess chefsmyndighet där
igenom skulle få ett betydande tillskott av arbetsuppgifter liggande helt
vid sidan om verkets egentliga åligganden.
Anstalten föreslår därför, att tillsynen å arbetarskyddslagens efterlev
nad vid allt ovanjordsarbete vid gruvorna samt allt arbete i och invid
stenbrotten överflyttas till den allmänna arbetsinspektionen, som med an
ledning härav hör erhålla eu härav betingad utökning av distriktspersona-
len. Den allmänna arbetsinspektionen skulle sålunda utöva tillsyn vid l. ex.
anriknings-, sintrings- och briketteringsverk samt krosshus, även om dessa
äro belägna invid gruva. Anmärkas må, att yrkesinspektörerna redan nu
utöva tillsyn över'anläggningar av ifrågavarande slag inom järnverken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18h.
124
Bergmästare och gruvingenjörer skulle följaktligen bibehållas vid sin nu
varande ställning under kommerskollegium men utöva tillsyn över arbetar
skyddslagens efterlevnad endast i fråga om underjordsarbete i gruvorna
samt tillträdesvägar, transportanordningar och transportleder från dagen
ned i gruvorna. I fråga om denna tillsyn skulle bergmästarna och gruv
ingenjörerna i egenskap av specialinspektörer sortera under arbetsinspek-
tionens chefsmyndighet. Genom samråd mellan denna och kommerskolle-
giuin borde emellertid såsom hittills jämkning av gränserna mellan berg
mästares och yrkesinspektörs tillsynsområde kunna ske. Sålunda borde
enligt anstaltens mening efter prövning i varje fall åt bergmästare kunna
uppdragas tillsyn över gruva med dagbrott liksom även tillsyn över vissa
arbeten med tunnlar och schakt (för kraftstationer) m. in., där arbetet
vore av samma natur som under jord i gruva.
Statskontoret anser, att den av kommittén föreslagna organisationen,
jämförd med nuvarande ordning, icke skulle innebära någon väsentlig för
bättring i avseende å tillsynens effektivitet. Statskontoret avstyrker där
för ifrågavarande förslag.
Statens organisationsnamnet förordar likaledes, att tillsynen över arbe
tarskyddet inom gruv- och stenindustrierna bibehålies hos kommerskolle
gium och dess lokala organ.
Jernkontorets gruvbgrå och gruvindustriarbetareförbundet framhålla i
en gemensam skrivelse bl. a., att en uppdelning av tillsynen på av kom
mittén föreslaget sätt ej kunde ske utan allvarliga olägenheter, icke minst
ur arbetarskyddssynpunkt. En dubbelinspektion skulle komma till stånd,
vilken kunde leda till att gruvorna finge olika direktiv av bergmästaren
och gruvinspektören, eftersom dessa hade att bedöma ett och samma för
hållande ur olika synpunkter. Med hänsyn härtill hemställdes, att vid
varje berginästarämbete skulle såsom yrkesinspektör anställas en gruv
ingenjör med uppgift att handhava yrkesinspektionen vid gruvorna inom
distriktet. Genom en dylik anordning skulle den önskvärda effektiviteten
av yrkesinspektionen kunna uppnås samtidigt som man skulle undvika
olägenheterna av motstridiga direktiv etc.
Såvitt angår skogs- och flottledsinspektionen har stats
kontoret anfört, att skogsyrkesinspektören i norra distriktet icke bör pla
ceras i högre lönegrad än 26.
Den föreslagna förste assistenten bör enligt statskontorets mening un
der benämningen byråinspektör uppföras i A 21. Riksförsäkringsanstalten
samt skogs- och flottledsinspektören anse, att han bör benämnas biträdande
skogsyrkesinspektör.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att med den omorganisa
tion och samordning av tillsynen över arbetarskyddet, som i betänkandet
föresloges, länsstyrelsen ej kunde finna något giltigt skäl föreligga att bibe-
Kungl. Alaj.ts proposition nr 18b.
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
125
hålla länsstyrelsernas tillsynsskyldighet över härbärgen åt flottnings-
arbetare.
I övrigt torde få hänvisas till de å s. 68—70 återgivna yttrandena be
träffande skogsavdelningen inom centralmyndigheten.
Mot kommitténs förslag till ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mel
lan sprängämnesinspektionen och den allmänna yrkesinspek
tionen har riksförsäkringsanstalten icke funnit anledning till erinran.
Flera grkesinspektörer framhålla, att det borde hos sprängämnesinspektio
nen finnas tillgång till en väl utbildad och tillräcklig inspektionspersonal,
som vid behov kunde biträda yrkesinspektionen, eller också måste spräng
ämnesinspektionen utbyggas med en fältorganisation. Ej heller språng-
ämnesinspektören har något att erinra mot kommitténs förenämnda för
slag. Han ifrågasätter likaledes tillskapande av en fältorganisation. Denna
borde bestå av fyra specialutbildade inspektörer, placerade företrädesvis
vid sådana yrkesinspektionsdistrikt, där tillsynsuppgifter för sprängämnes
inspektionen förekomma i särskild utsträckning (första, andra, femte,
åttonde och tionde distrikten).
Departementschefen.
Vad till en början angår kommitténs förslag att tillsynen å arbetarskyd
det vid gruvor och stenbrott skall överflyttas från bergmästarna
till en nyinrättad gruvinspektion torde jag få anföra följande. Jag delar
kommitténs uppfattning att tillsynen i denna del bör ägnas ökad uppmärk
samhet. Ur den officiella olycksfallsstatistiken kan utläsas, att gruvarbetet
hör till de mest riskfyllda slagen av arbete, och icke någon yrkesgrupp torde
f. n. förete så hög olycksfallsfrekvens som gruvarbetarna. Såsom av remiss-
ytlrandena framgår torde emellertid med hänsyn till de med gruvdriften
förknippade säregna förhållandena betydande praktiska svårigheter möta
mot att tillsynen delas mellan bergmästarna och en för arbetarskyddet till
satt inspektion. Härtill kommer, att enligt vad som upplysts det torde visa
sig svårt att rekrytera en gruvinspektion med kvalificerade gruvtekniker.
Jag kan av dessa skäl icke tillstyrka, att den föreslagna gruvinspektionen
inrättas.
Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att bergmästarnas tillsyn å ar
betarskyddet skall begränsas till arbete under jord i gruvorna samt till-
trädesvägar, transportanordningar och transportleder från dagen ned i gru
vorna. Den arbetar skyddstillsyn, som i övrigt ankommer på bergmästarna
enligt nu gällande bestämmelser, skulle överflyttas på den allmänna yrkes
inspektionen. Detta förslag synes mig väl grundat. Den lättnad, som här
igenom skulle beredas bergmästarna, torde ge förutsättningar för eu viss
intensifiering av den tillsyn, som fortfarande skulle ankomma på dem. Den
föreslagna anordningen medför dessutom den fördelen, att de vid gruvorna
126
ovan jord belägna industriella anläggningarna, såsom anriknings-, sintrings-
och briketteringsverk samt krosshus, komma att inspekteras av samma be
fattningshavare som nu inspektera motsvarande anläggningar vid järnver
ken. Jag förutsätter, att det efter prövning i varje fall bör kunna uppdragas
åt bergmästare att utöva tillsyn över arbetarskyddet vid gruva med dag
brott liksom även vid arbeten med tunnlar och schakt för kraftstationer,
där arbetet är av samma natur som under jord i gruva.
Jag vill erinra, att jag i det föregående tillstyrkt att inom arbetarskydds-
styrelsens tekniska byrå inrättas en byrådirektörsbefattning avsedd för en
gruvtekniker. Även denna åtgärd kan förväntas medföra en intensifierad
tillsyn vid gruvorna. Någon ytterligare förstärkning av tillsynsorganen fin-
ner jag mig tills vidare icke böra föreslå.
Jag ansluter mig till förslaget att bergmästarna med avseende på den på
dem ankommande tillsynen böra förordnas såsom specialinspektörer inom
yrkesinspektionen.
Den av mig föreslagna ändringen beträffande bergmästarnas tillsynsupp-
gifter å arbetarskyddet förutsätter ändring i nu enligt arbetarskyddslagen,
gruvlagen och stenkolslagen gällande bestämmelser. Det denna dag till lag
rådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning har avfattats
i enlighet härmed. Intill dess att ny lagstiftning träder i kraft, torde berg
mästarna få behållas vid de tillsynsuppgifter, som nu ankomma på dem.
Vad angar skogs- och flottledsinspektionen har jag re
dan i det föregående redogjort för kommitténs förslag till organisation av
denna. Då en effektivisering av arbetarskyddet är påkallad även inom skogs
bruket, finner jag i likhet med kommittén lämpligt, att landet med av
seende på denna inspektion indelas i två distrikt, södra och norra distrik
ten, vart och ett med en skogsyrkesinspektör som chef. Mot förslaget till
distriktsindelning har jag intet att erinra. Jag biträder även kommitténs
förslag att bibehålla den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen som
en specialinspektion inom yrkesinspektionen med dess nuvarande arbets-
uppgifter. Vad en länsstyrelse anfört beträffande länsstyrelsernas befattning
med tillsynen över härbärgen åt flottningsarbetare synes mig vara värt be
aktande. Jag förutsätter, att 1945 års skogshärbärgesutredning ägnar upp
märksamhet åt denna fråga i samband med översynen av härbärgeslag-
stiftningen.
1
fråga om befattningshavarnas löneställning föreslår kommittén, att che
fen för norra distriktet placeras i Ca 31 (A 28). Statskontoret har ansett,
att befattningen ej bör placeras högre än i nuvarande 29 lönegraden. Jag
biträder statskontorets förslag i denna del.
Kommittén har föreslagit, att såsom närmaste biträde till skogsyrkesin-
spektören skall finnas en förste assistent i lönegrad Ca 27 (A 24). Jag före
slår, att befattningen tills vidare behålles som en assistenttjänst med place
ring i lönegrad Cg 23.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
127
Kommitténs förslag beträffande skogsunderinspektörsbefattningarna fin
ner jag mig böra biträda såtillvida, att jag förordar inrättande inom distrik
tet av två skogsunderinspektörsbefattningar med heltidsanställning, varav
en ordinarie i lönegrad Ca 18 och en extra ordinarie i Ce 18.
Vad angår de till inspektionen knutna konsulenterna för förbättrande av
mathållning och hygien i skogsarbetarförläggningarna biträder jag kom
mitténs förslag att placera en sådan konsulent vid inspektionens norra
distrikt. Jag föreslår, att befattningen uppföres i lönegrad Cg 13. Härjämte
bör finnas ett kontors- eller skrivbiträde.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personaluppsättningen å
skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt omfatta
1
skogsyrkesinspek-
tör (Ca 29), 1 assistent (Cg 23), 2 skogsunderinspektörer (Ca 18 och Ce 18),
1 extra tjänsteman (Cg 13) och 1 icke-ordinarie biträde.
Enligt särskilt förordnande åligger det sprängämnesinspektö-
r e n att såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen utöva tillsyn å ar
betarskyddslagens tillämpning vid arbetsställen, där explosiva varor tillver
kas eller eldfarliga oljor framställas, raffineras eller förvaras i större upplag.
Kommittén har föreslagit viss ändring av detta uppdrag. Sålunda har an
setts, att den allmänna tillsynen å lagstiftningens efterlevnad vid ifråga
varande arbetsställen borde åvila yrkesinspektör, medan sprängämnes-
inspektörens tillsyn borde begränsas till sådana speciella yrkesfaror, som
sammanhänga med handhavandet å arbetsstället av eldfarliga oljor och
explosiva varor. Men därjämte har förordats, att sprängämnesinspektö-
rens tillsyn skall utsträckas att omfatta även andra arbetsställen, där eld-
larliga eller explosiva ämnen i arbetarskyddslagens mening tillverkas, be
arbetas eller handhavas. Någon erinran mot kommitténs förslag i denna
del har icke framkommit vid remissbehandlingen. Då det otvivelaktigt
måste anses vara till fördel ur arbetarskyddssynpunkt, att den speciella
kunskap och erfarenhet, som sprängämnesinspektionen förvärvat, kommer
alla arbetsställen tillgodo, där eldfarliga eller explosiva ämnen tillverkas,
bearbetas, handhavas eller förvaras, tala starka skäl för kommitténs för
slag. Jag finner ock betydelsefullt, att de erfarenheter, som yrkesinspektö-
rerna vunnit vid utövandet av den allmänna tillsynstjänsten, tillföras de
arbetsställen, som hittills huvudsakligen stått under sprängämnesinspektö-
rens tillsyn. Jag tillstyrker således kommitténs ifrågavarande förslag. För
genomförande av detsamma förutsättes viss ändring i gällande kungörelse
angående förordnande av sprängämnesinspektören som specialinspektör
inom yrkesinspektionen.
Givet är, att sprängämnesinspektionen med nuvarande personal ej kan
hinna inspektera alla arbetsställen, där eldfarliga och explosiva ämnen
ifrågakomma. Kommittén har med beaktande härav angivit vissa regler för
tillsynens ordnande, till vilka jag i princip ansluter mig. Jag förutsätter här
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
128
jämte, att arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med kommerskollegium
skall, såsom f. n. riksförsäkringsanstalten, kunna besluta om erforderlig
jämkning av gränsen mellan yrkesinspektörs och sprängämnesinspektörens
tillsynsområden.
I några remissyttranden har uttalats önskemål om en lokal utbyggnad
av sprängämnesinspektionen, innebärande att ett antal specialutbildade in
spektörer skulle placeras å vissa yrkesinspektionsdistrikt. Kommittén har
ansett, att resultatet av den föreslagna uppdelningen av tillsynsuppgifterna
mellan sprängämnesinspektören och yrkesinspektör bör avvaktas, innan
personalfrågan upptages till behandling. Jag finner detta lämpligt. I den
män frågan om sprängämnesinspektionens ställning inom statsförvalt
ningen göres till föremål för utredning, synes behovet av en fältorganisation
inom inspektionen lämpligen även böra prövas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
VI. Anslagsberäkningar.
Avlönings- och omkostnadsanslag.
Arbetsrådet: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag har innevarande
budgetår anvisats med 142 400 kronor.
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för
arbetsrådet (statsliggaren s. 193).
Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för arbets
rådet, att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1947/48.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
kronor
62 600
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj :t, förslagsvis .......................................................................... »
37 600
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
»
36 300
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............................................................. »
5
900
Summa förslagsanslag kronor 142 400
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
må under budgetåret disponeras på sätt i statsliggaren (s. 193) närmare
angives.
Sedan anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal om
räknats med ledning av från arbetsrådet lämnade uppgifter, har Kungl.
Maj:t den 14 november 1947 föreskrivit, att under posten må disponeras
högst 34 100 kronor.
I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt, att anslaget till
avlöningar skall upptagas med ett belopp av 140 300 kronor, varav till
129
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
avlöningar till ordinarie tjänstemän 62 600 kronor, till arvoden och sär
skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 37 600 kronor, till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal 34 200 kronor och till rörligt tillägg 5 900
kronor.
Med hänsyn till vad jag i det föregående antört beträffande inrättande
fr. o. in. den 1 januari 1949 av ett centralt ämbetsverk för arbetarskydds-
ärenden bör arbetsrådets avlöningsanslag beräknas endast för halvt år.
Anslagsposterna böra härvid beräknas med utgångspunkt från de för inne
varande budgetår fastställda beloppen. Dock bör anslagsposten till rörligt
tillägg uppräknas efter 12 procent och således utgöra 5 900 kronor för
halvt år. Jag beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet för ar
betsrådets avlöningar till (31 300 + 18 800 + 17 100 + 5 900) 73 100 kronor.
Arbetsrådet: Omkostnader, förslagsanslag. Under denna rubrik har för
budgetåret 1947/48 anvisats ett förslagsanslag av 16 100 kronor.
Enligt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1947 för arbetsrådet fastställd om-
kostnadsstat ha för budgetåret utgifterna för sjukvård m. m. beräknats
till 200 kronor, utgifterna för reseersättningar till 7 500 kronor och utgif
terna för lyse till 400 kronor, medan för övriga expenser upptagits ett
belopp av 8 000 kronor.
I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt om anvisande
av oförändrat anslag för nästa budgetår.
Då jag föreslagit att det nya ämbetsverket för arbetarskyddsärenden in
rättas fr. o. in. den 1 januari 1949, skall arbetsrådets omkostnadsanslag
beräknas endast för halva budgetåret eller till i runt tal 8 100 kronor.
Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Vid bifall till av mig
i det föregående förordade förslag och med beaktande av tillämpade regler
för befordringsgång för biträdespersonal skola å personalförteckning för
arbetarskyddsstyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1949 uppföras följande be
fattningar.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning
1 generaldirektör
2 byråchefer
5 byrådirektörer
Lönegrad
Cp 19
Ca 33
Ca 31
1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör Ca 31
2 förste byråingenjörer
2 förste byråsekreterare
2 förste byråingenjörer
1 förste byråinspektör
2 byråingenjörer
Ca 29
Ca 29
Ca 27
Ca 27
Ca 24
9 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 184.
130
Kiingl. Maj:ts proposition nr IH'i.
2 byråsekreterare ..................................................... Ca 24 2 kansliskrivare .......................................................... Ca 15 1 förste expeditionsvakt ........................................ Ca 11 3 kanslibiträden .......................................................... Ca 11 4 kontorsbitradon ..................................................... Ca 8
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24. 1 byråchef ................................................................... Ce 33 1 byrådirektör .............................................................. Ce 31 1 förste byråingenjör ............................................... Ce 27
Härutöver skall personalen inom arbetarskyddsstyrelsen utgöras av 5 byråingenjörer (2 Ce 24 och 3 Cg 24), 1 byråinspektör (Ce 24), 3 amanuen ser, 1 ritare (Cg 20), 1 skogsunderinspektör (Ce 18), 1 kansliskrivare (Ce 15), 1 extra tjänsteman (Cg 13), 2 kanslibiträden (Ce 11), 1 expeditions vakt (Ce 9), 10 icke-ordinarie kontors- och skrivbiträden. Vidare till komma 1 överläkare och 1 biträdande läkare. Det totala antalet befattnings havare med stadigvarande anställning skulle alltså, oberäknat läkarna, komma att uppgå till 59.
Jag förutsätter, att därest så skulle visa sig erforderligt för organisa tionens genomförande generaldirektören skall kunna träda i tjänst tidigare än den 1 januari 1949.
Enligt nu gällande grunder och med utgångspunkt från det av mig för ordade personalbeståndet beräknar jag årskostnaden till avlöningar till ordinarie tjänstemän till 335 000 kronor.
Posten till arvoden och särskilda ersättningar, be stämda av K u n g I. M a j: t, beräknar jag sålunda:
Arvode till generaldirektörens ställföreträdare ...................... kronor 1 200 Årsarvoden å 1 500 kronor till 12 ledamöter ............................. » 18 000 Dagarvoden till ledamöter och suppleanter, förslagsvis » 10 000 Årsarvode till en överläkare, högst .................................................... » 8 000 Årsarvode till en biträdande läkare, högst » 6 000 Ersättning åt vikarier för läkarna, högst ...................................... » 1 200 Ersättningar till på arbetarskyddsstyrelsens föranstaltande
vid allmän underrätt hörda vittnen och sakkunniga, för slagsvis ................................................................................................. » 100 Ersättningar till andra sakkunniga och experter, högst » 1 000
Summa kronor 45 500
Till de ledamöter i det nuvarande arbetsrådet, som representera arbets marknadens partsorganisationer, utgå f. n. årsarvoden om 1 500 kronor jämte ett arvode per sammanträdesdag av 20 kronor, dock högst under 120 dagar av ett budgetår. Som jag förut nämnt skola partsrepresentan
131
terna jämväl deltaga i beslut rörande vissa arbetarskyddsärenden. Jag ul-
går emellertid från att de ökade arbetsuppgifterna för ledamöterna icke
bli av sådan storleksordning, att de påkalla en höjning av nu utgående års
arvoden. Då jag ansluter mig till kommitténs förslag att arvode ej bör utgå
till opartisk ledamot, följer härav, att arvodesbeloppet bör beräknas endast
för 12 av rådets nuvarande ledamöter. 1 fråga om storlek och beräkning av
dagarvoden för ledamöterna och suppleanterna anser jag samma regler
böra gälla som för arbetsrådets nuvarande ledamöter (jfr statsliggaren s.
193). Medelsbehovet torde emellertid icke behöva beräknas till högre be
lopp än 10 000 kronor. Frågan om arvoden till läkarna har jag förut be
handlat. För ersättning åt vikarier för läkarna under semester, som jag an
ser böra utgå med 30 dagar för år, räknar jag med ett belopp av 1 200
kronor. Posten ersättningar till på arbetarskyddsstyrelsens föranstaltande
vid allmän underrätt hörda vittnen och sakkunniga sammanhänger med
den i lagen om arbetstidens begränsning intagna bestämmelsen om rätt till
ersättning åt sakkunnig, som arbetsrådet anlitat vid utredning av visst
ärende. Vid behandling av arbetarskyddsuppgifter föreligger stundom behov
av att anlita särskilda sakkunniga eller experter för närmare utredning.
Med hänsyn härtill föreslår jag, att under förevarande anslagspost upp
tages en delpost, benämnd ersättningar till andra sakkunniga och experter.
Jag räknar för detta ändamål med ett högstbelopp av 1 000 kronor.
Kostnaderna för avlöningar till övrig icke-or dinar ie
personal beräknar jag till 230 000 kronor. Av detta belopp bör en summa
motsvarande den å posten fallande kostnaden för en amanuenstjänst icke
få av styrelsen disponeras så länge en befattning som yrkesinspektrisassi-
stent, vilken enligt mitt förslag skall uppföras på övergångsstat vid yrkes
inspektionen, uppehälles. Med hänsyn till svårigheten att i samband med
omorganisationen exakt beräkna i vilka löneklasser eller — såvitt angår
personal å vilken bestämmelser om reglerad befordringsgång äro tillämpliga
— vilka lönegrader vederbörande bli placerade, synes posten under nästa
budgetår böra uppföras med förslagsvis beräknat belopp.
Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra beräknas till 63 500
kronor.
Avlöningskostnaderna för helt budgetår skulle sålunda utgöra (335 000 +
45 500 + 230 000 + 63 500) 674 000 kronor.
Då medel under budgetåret 1948/49 endast erfordras till avlöningskost
naderna för senare hälften av budgetåret, torde förevarande anslag alltså
böra upptagas med (167 500 + 22 750 + 115 000 + 31 750) 337 000 kronor.
Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget till om
kostnader för arbetarskyddsstyrelsen beräknar jag för helt år sålunda. Det
för sjukvård in. in. erforderliga beloppet uppskattar jag till 2 000 kro
nor. Kostnaderna för reseersättningar uppskattar jag till 46 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.
kronor, varav ett belopp av 15 000 kronor beräknats för vardera av skogs-
och trafikavdelningarna. För expenser beräknar jag ett belopp av
26 000 kronor. För anskaffning av inventarier och annan kontorsutrust
ning till tjänstelokaler för de nyinrättade befattningarna inom styrelsen
torde härjämte erfordras visst engångsanslag. Storleken av detta anslag är
emellertid svår att fastställa. Jag förordar, att ett belopp av 10 000 kronor
beräknas för nämnda ändamål.
Kommittén har föreslagit, att på omkostnadsstaten jämväl upptages en
post för publikationstryck. Från denna skulle bestridas kostnader för tryck
ning av bl. a. yrkesinspektionens årligen utgivna verksamhetsberättelse,
upplysningsskrifter m. in. Jag har intet att erinra mot detta förslag. Posten
bör upptagas med 6 000 kronor.
Även medelsbehovet till omkostnader för nästa budgetår kommer att avse
endast senare hälften av budgetåret. Dock bör nämnda belopp å 10 000
kronor till inventarieanskaffning in. m. i sin helhet beräknas för nästa
budgetår. Expensposten skulle sålunda utgöra (13 000 + 10 000) 23 000
kronor.
Jag beräknar sålunda för halva budgetåret det sammanlagda medelsbe
hovet under anslaget till (1 000 + 23 000 + 23 000 + 3 000) 50 000 kronor.
Yrkesinspektionen: Avlöningar, förslagsanslag.
1948/49 (förslag) ......................... 1 463 000
—
Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för
yrkesinspektionen (statsliggaren s. 215).
Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för yrkes
inspektionen, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1947/48:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
kronor
720 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ............................... >
520 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................................................... »
70 000
Sedan anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal omräknats
med ledning av från riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, har
Kungl. Maj :t den 14 november 1947 föreskrivit, att av posten må tagas i
anspråk högst 486 240 kronor.
Då den av mig förordade förstärkningen av yrkesinspektionen bör ge
nomföras först fr. o. m. ingången av nästa kalenderår, behöver någon änd
Budgetår
1946/47
1947/48
Anslag
728 000
1 310 000
Nettoutgifter
725 522
Summa förslagsanslag kronor 1 310 000
133
ring i yrkesinspektionens personalförteckning icke vidtagas för tiden 1 juli
—31 december 1948. Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit och
med beaktande av tillämpade regler för befordringsgång för biträdesper-
sonal skola å förteckningen fr. o. m. den 1 januari 1949 uppföras följande
befattningar:
Kungl. Maj.ts proposition nr IHi.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning
Lönegrad
11 yrkesinspektörer
Ca 31
1 skogsyrkesinspektör
Ca 29
11 förste distriktsingenjörer ...................................... Ca 27
3 socialinspektörer
Ca 25
18 distriktsingenjörer .................................................... Ca 24
32 yrkesunderinspektörer
Ca 21
1 skogsunderinspektör ............................................... Ca 18
15 kontorsbiträden ............................................................. Ca 8
Tjänstemän å övergångsstat.
2 yrkesinspektrisassistenter ...................................... Ca 22
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24.
5 förste distriktsingenjörer ................................................Ce 27
8 socialinspektörer ........................................................ Ce 25
Härutöver skall personalen inom yrkesinspektionen fr. o. m. nämnda tid
punkt utgöras av 12 distriktsingenjörer (Ce 24), 3 aspiranter till distrikts-
ingenjörstjänst (Cg 24), 1 assistent (Cg 23), 9 yrkesunderinspektörer
(Ce 20), 1 skogsunderinspektör (Ce 18), 1 extra tjänsteman (Cg 13) och 24
biträden för kontorsgöromål. Det totala antalet befattningshavare med sta
digvarande anställning skulle alltså utgöra 156. Härtill skulle komma 2
arvodesanställda läkare.
Yrkesinspektionens avlöningsanslag torde för nästa budgetår böra be
räknas på följande sätt.
Kostnaderna under anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän torde för tiden 1 juli—31 december 1948 böra beräknas
till ungefär hälften av den för innevarande budgetår upptagna posten eller
till 360 000 kronor. För tiden 1 januari—30 juni 1949 uppskattar jag mot
svarande kostnader till 455 000 kronor. Sammanlagda beloppet skulle alltså
bli (360 000 + 455 000) 815 000 kronor.
För ersättning åt de av mig i det föregående förordade arvodesanställda
läkarna beräknar jag under en ny anslagspost till arvoden och sär
skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t, ett belopp
av 12 000 kronor för helt år. Till ersättning åt vikarier för nämnda läkare
134
under semester — vilken bör utgöra 30 dagar för år — beräknar jag lika
ledes för helt år 1 000 kronor. Under ifrågavarande anslagspost skulle så
lunda för helt budgetår erfordras (12 000 + 1 000) 13 000 kronor. För nästa
budgetår beräknas halva detta belopp eller 6 500 kronor.
Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordina-
rie personal torde för första hältten av nästa budgetår böra beräknas
ett belopp, motsvarande hälften av det belopp, vartill anslagsposten för
innevarande budgetår av Kungl. Maj:t bestämts, eller 243 120 kronor. För
senare hälften av nästa budgetår beräknar jag den sammanlagda lönekost
naden under posten till 236 500 kronor. Härtill bör läggas ett belopp av
10 000 kronor för löneklassuppflyttningar samt ersättningar till vikarier,
tillfällig arbetskraft in. m. Tillhopa skulle sålunda under posten erfordras
(243 120 + 236 500 + 10 000) 489 620 kronor, vilket belopp torde böra av
rundas till 490 000 kronor.
Posten till rörligt tillägg torde böra upptagas med ett belopp av
151 500 kronor.
Det totala medelsbehovet till avlöningar för yrkesinspektionen under
budgetåret 1948/49 skulle enligt dessa beräkningar uppgå till (815 000 +
6 500 + 490 000 + 151 500) 1 463 000 kronor.
Yrkesinspektionen: Omkostnader, förslagsanslag.
Budgetår
Anslag
Nettoutgifter
1946/47 ............................................... 218 500
261 938
1947/48 ............................................... 305 000
1948/49 (förslag) ......................... 338 000
—
Den 30 juni 1947 har Kungl. Maj :t fastställt följande omkostnadsstat
för yrkesinspektionen, att tillämpas under budgetåret 1947/48:
Omkostnadsstat.
1. Sjukvård in. in., förslagsvis ...................................................... kronor
3 500
2. Reseersättningar, förslagsvis......................................................... »
235 000
3. Expenser, förslagsvis ...................................................................... »
66 500
Summa kronor 305 000
Av anslagsposten till expenser ha 2 500 kronor avsetts till bränsle, lyse
och vatten samt 64 000 kronor till övriga expenser.
För sjukvård in. m. har under budgetåret 1946/47 åtgått ca 3 900
kronor. Anslagsposten har för innevarande budgetår uppräknats från
2 000 till 3 500 kronor. Jag förordar, att posten för nästa budgetår upp
tages med oförändrat belopp.
Posten till reseersättningar har för innevarande budgetår upp
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
13f>
räknats från 165 000 kronor till 235 000 kronor. Belastningen å posten ut
gjorde förra budgetåret ca 214 000 kronor. Givet är, att en ökad medels
anvisning erfordras i den mån tillsynspersonalen förstärkes. Jag anser mig
emellertid f. n. icke böra föreslå större ökning av anslagsposten än från
235 000 till 260 000 kronor.
Under anslagsposten till expenser ha till bränsle, lyse och vatten
under budgetåret 1946/47 åtgått ca 3 000 kronor. För nästa budgetår torde
liksom för innevarande kunna upptagas 2 500 kronor. Belastningen å del
posten till övriga expenser utgjorde förra budgetåret ca 40 900 kronor. Av
det för innevarande budgetår upptagna beloppet 64 000 kronor ha 40 000
kronor avsetts till löpande expenser och 24 000 kronor för utgifter av en
gångskaraktär. Jag föreslår, att för nästa budgetår beräknas för löpande
expenser 48 000 kronor och för engångsutgifter 24 000 kronor. Samman
lagt skulle alltså till övriga expenser beräknas 72 000 kronor. Hela expens-
posten skulle härvid utgöra (2 500 + 72 000) 74 500 kronor.
Yrkesinspektionens omkostnadsanslag torde således böra för nästa bud
getår bestämmas till (3 500 + 260 000 + 74 500) 338 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet.
För innevarande budgetår har till Bidrag till föreningen för arbetarskydd
anvisats ett anslag av 5 000 kronor. Vidare har till Bidrag till undervis
nings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd anvisats ett anslag
av 235 000 kronor.
Beträffande riktlinjerna för den av föreningen för arbetarskydd bedrivna
verksamheten torde jag få hänvisa till den i 1943 års statsverksproposition
(V s. 54) lämnade redogörelsen.
Av anslaget till bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet
rörande arbetarskydd har (prop. nr 262/1947; rd. skr. nr 360/1947) ett be
lopp av 35 000 kronor avsetts för bidrag till arbetarnas bildningsförbund
för av förbundet anordnad kursverksamhet inom arbetarskyddets område.
Bidrag utgår med halva kurskostnaden. Återstående belopp, 200 000 kro
nor, har avsetts som bidrag till arbetarskyddsnämnden för kostnader av
seende av nämnden anordnad propagandaverksamhet inom arbetarskyddets
område.
I skrivelse den 23 augusti 1947 har föreningen för arbetarskydd hemställt
om ett anslag å 5 000 kronor för budgetåret 1948/49. Av framställningen
och en därvid fogad redogörelse för föreningens verksamhet under år 1946
framgår, att denna verksamhet under sagda år fortgått efter i stort sel t
samma riktlinjer som tidigare. Föreningen hade deltagit vid arbetarskydds-
utställningen i Gävle 1946 med sina ambulerande montrar och annan pro-
pagandamateriel. Besökarantalet uppskattades till ca 250 000. Den ambule
136
rande utställningen hade visats på ett stort antal platser i mellersta och
norra Sverige, varvid besökarantalet varit ca 72 700. Föreningen hade under
år 1946 erhållit bidrag med 2 000 kronor från envar av svenska arbetsgivare
föreningen och landsorganisationen i Sverige, med 2 250 kronor från vissa
försäkringsbolag och med 500 kronor från Stockholms stad.
I en den 17 juli 1947 till socialdepartementet inkommen skrivelse har
arbetarnas samaritförbund hemställt om ett statsbidrag å 75 000 kronor till
förbundets verksamhet år 1948. Föreningen anför, att under hösten 1946
en betydande uppslutning ägt rum kring förbundet, bl. a. från arbetsmark
nadens partsorganisationer, försäkringsföretag och enskilda. Härigenom
hade förbundet erhållit ekonomiska förutsättningar för att bygga ut sin
verksamhet. Denna avsåge främst att utbilda skyddsombud och ledamöter
i lokala säkerhetskommittéer samt arbetarsamariter, som hade till uppgift
att lämna skadade på arbetsplatserna förstahandsvård. Förbundet sam
arbetade med bl. a. svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen,
arbetarskyddsnämnden, svenska röda korset, civilförsvarsstyrelsen och
Sveriges läkarförbund. Med svenska röda korset hade träffats en överens
kommelse om arbetsfördelning i fråga om samarit- och sjukvård, enligt
vilken förbundet skulle svara för dessa uppgifter på arbetsmarknaden.
I ett bifogat statförslag för år 1948 hade upptagits anslag med 10 000
kronor från envar av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisa
tionen, med 21 500 kronor från olika försäkringsbolag samt med 33 500
kronor från andra organisationer och företag. Härtill korame årsavgifter
med 25 000 kronor. De beräknade inkomsterna utgjorde sålunda, bortsett
från statsbidrag, 100 000 kronor. Utgifterna beräknades enligt staten till
175 000 kronor.
I skrivelse den 28 november 1947 har arbetarnas bildningsförbund an
hållit, att även för nästa budgetår ett anslag å 35 000 kronor måtte ställas
till förbundets förfogande för kursverksamhet på arbetarskyddets område
på samma villkor som innevarande budgetår.
I avgivna utlåtanden har riksförsäkringsanstalien tillstyrkt bifall till de
av föreningen för arbetarskydd och arbetarnas bildningsförbund gjorda
framställningarna. Anstalten har vidare tillstyrkt, att anslag med skäligt
belopp lämnas arbetarnas samaritförbund.
Statskontoret har beträffande den av föreningen för arbetarskydd avgivna
framställningen erinrat, att statsunderstödet till föreningen innevarande
budgetår uppräknades från 3 000 till 5 000 kronor på grund av vissa en-
gångsutgifter. Statskontoret föreslår, att bidraget för nästa budgetår åter
upptages till 3 000 kronor. Beträffande framställningen om understöd till
arbetarnas samaritförbund har statskontoret framhållit, att ämbetsverket
hyser starka betänkligheter mot att i nuvarande läge medel anvisas till nya
ändamål. Med hänsyn till betydelsen av samaritförbundets arbetsuppgifter
syntes dock statsverket svårligen kunna undandraga sig att i likhet med
Kangl. Maj.ts proposition nr 18
4.
137
arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorganisationer lämna förbundet visst
understöd. Detta borde emellertid lämpligen begränsas åtminstone till
20 000 kronor eller samma bidragsbelopp, som nyssnämnda organisationer
tillsammans utfäst sig att betala. Med hänsyn till vad arbetarnas bildnings
förbund anfört har statskontoret vidare förklarat sig icke vilja motsätta
sig att medel äskas jämväl för budgetåret 1948/49 såsom statsbidrag i före
slagen utsträckning till den av bildningsförbundet anordnade kursverk
samheten.
Departementschefen.
Sedan lång tid tillbaka har utgått ett årligt anslag till föreningen för
arbetarskydd. Anslaget har för innevarande budgetår anvisats med 5 000
kronor, sedan det tidigare under ett antal år utgått med 3 000 kronor. För
innevarande budgetår har härjämte anvisats ett anslag av 235 000 kronor
till undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd, av
vilket anslag 35 000 kronor avsetts till kursverksamhet och 200 000 kronor
till en av arbetarskyddsnämnden anordnad propagandakampanj rörande
de frågor som sammanhänga med ett effektivt arbetarskydd. Jag är av
den uppfattningen, att undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande
arbetarskydd är en angelägenhet av stor betydelse, till vilken staten bör
lämna bidrag. Jag tillstyrker sålunda, att anslag även för nästa budgetår
anvisas som bidrag till den av föreningen för arbetarskydd bedrivna verk
samheten. Jag anser det önskvärt, att bidraget till föreningen även nästa
budgetår utgår med 5 000 kronor och förordar, att nämnda belopp anvisas.
Jag tillstyrker vidare, att anslag lämnas till kursverksamhet på arbetar
skyddets område för skyddsombud in. fl. Även den av arbetarnas samarit
förbund bedrivna verksamheten för att organisera samaritkårer in. in. synes
förtjänt av stöd. Jag förordar, att ett anslag av 75 000 kronor anvisas för
nästa budgetår till bidrag av ifrågavarande slag. Det synes lämpligt, att de
medel som ställas till förfogande av staten i framtiden få disponeras av
arbetarskyddsstyrelsen för att av denna fördelas mellan olika inom om
rådet verksamma organisationer. För nästa budgetår torde dock anslaget
böra fördelas av Ivungl. Maj :t. Jag finner det lämpligt, att förenämnda
belopp, 75 000 kronor, fördelas med 30 000 kronor såsom bidrag till ar
betarnas samaritförbund för organisationskostnader medan återstående
45 000 kronor användas såsom bidrag till kursverksamhet genom arbetar
nas bildningsförbund eller annan organisation. Nu ifrågavarande anslag a
75 000 kronor synes böra anvisas under beteckningen Undervisnings- och
upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område. Anslaget bör liksom
anslaget till bidrag till föreningen för arbetarskydd vara obetecknat.
Kungi. Maj:ts proposition nr 184.
138
Kungl. Maj.ts proposition nr 184.
VII. Hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hem
ställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I. godkänna av mig i det föregående framlagda förslag
i fråga om inrättande fr. o. m. den 1 januari 1949 av en
arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspek
tionen in. m.;
II. bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalför
teckning för arbetarskyddsstyrelsen samt att vidtaga de
ändringar i yrkesinspektionens personalförteckning, som
påkallas av vad jag i det föregående förordat;
III. godkänna följande avlöningsstat för arbetsrådet, att
tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1948:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis
kronor 31 300
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis
»
18 800
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal
................................................................... >
17 100
4. Rörligt tillägg, förslagsvis
.................... »
5 900
Summa förslagsanslag kronor 73 100;
IV. godkänna följande avlöningsstat för arbetarskydds
styrelsen, att tillämpas under tiden 1 januari— 30 juni
1949:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis
kronor 167 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj :t,
förslagsvis
»
22 750
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, förslagsvis
»
115 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis
. »
31 750
Summa förslagsanslag kronor 337 000;
V. godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektio
nen, att tillämpas under budgetåret 1948/49:
Kungl. Maj:ts proposition nr 18 i.
Avlöningsstat.
139
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
2.
förslagsvis ...............................................
Arvoden och särskilda ersättningar,
kronor
815 000
3.
bestämda av Kungl. Majrt
Avlöningar till övrig icke-ordinarie
6 500
personal
490 000
4.
Rörligt tillägg, förslagsvis ................
151 500
Summa förslagsanslag kronor 1 463 000;
VI. under femte huvudtiteln för budgetåret 1948/49
anvisa
1.
till Arbetsrådet: Avlöningar ett för
slagsanslag av ...........................................
kronor
73 100
2.
till Arbetsrådet:
Omkostnader, ett
förslagsanslag av ..................................
kronor
8 100
3.
till Arbetarskgddsstgrelsen: Avlöning
ar ett förslagsanslag av ......................... kronor
337 000
4.
till Arbetarskgddsstgrelsen: Omkost
nader ett förslagsanslag av
kronor
50 000
5.
till Yrkesinspektionen: Avlöningar ett
förslagsanslag av......................................
kronor 1 463 000
6. till Yrkesinspektionen: Omkostnader
ett förslagsanslag av .............................
kronor
338 000
n
/ .
till Bidrag till föreningen för arbetar
skydd ett anslag av .............................
kronor
5 000
8.
samt till Undervisnings- och upplys
ningsverksamhet på arbetarskyddets
område ett anslag av .............................
kronor
75 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga leda
möter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riks
dagen.
Ur protokollet:
Lars Lemne.
Arbetarskyddsstyrelsens personalorganisation.
Bilaga 1.
A n
a
b e
t
a t
n i n g a r i
1
ö n
e
g r a d
A
rv
o
d
es
av
-
lö
n
ad
p
er
so
n
al
T
o
ta
ls
u
m
m
a
ök
nin
g
(+
)
el
le
r
m
in
sk
n
in
g
(
—
)
C
p1 9
C a
3
3
C
a3 1
C a
3
0
iC
a
2
9
C
a
2
7
C
a
2
4
C
a
2
3
C
a
2
2
|
C
a1 51
C
a1 1
00
03
O
C e
3
3
C
e
31|
C
e
2
9
C
e
27|
C
e
2
4
C
e2 1
!C
e
18|
C
e
1
5
C
e1 1
O
0 >
U
C
e
8
o
ch
lä
g
re
eg
2
4
eg
2
0
eg
1
3
Generaldirektör.................
i
1
+ 1
Arbetstidsbyrån:
nuvarande organisation
1
1
1
i
1
1
5
föreslagen
»
7
i
7
i
4
— 1
Tekniska byrån:
nuvarande organisation
2
l
1
2
1
2
1
1
1
1
4
15
föreslagen
»
J
3
1
2
2
7
7
3
7
15
Kanslibyrån:
föreslagen organisation
7
7
7
7
4
+ 4
Skogsa vdelnin gen:
nuvarande organisation
3
1
1
i
2
■ 5
föreslagen
*
i
7
1
1
1
5
T rafikavdelningen:
föreslagen organisation
1
1
7
1
4
+ 4
Sociala avdelningen:
nuvarande organisation
4
1
i
2
föreslagen
»
1
7
2
Läkare:
nuvarande organisation
2
2
föreslagen
»
2
2
liiträdespersonal och expc-
ditionsvakter:
nuvarande organisation
2
3 4
8
17
föreslagen
»
2
4
4
7
2
7
10
24
+
7
Summa:
nuvarande organisation
2
1
1
4
1
3
1
i
2
3 4
1
2
1
1
1
i
u
8
46
föreslagen
»
i 2
6
4
3
4
2
4 4
1
1
1
3
3 i
1
2
1
10
3
1
1
2
61
+
15
Ökning ( + ) el. minskn. (—)
+i
+ 5 —
1
+
2
+
1
—
1
—i
+
1
+
1
—2
+
2
+
2
+
1
+
2
+
1
+
2
+ 3 + 1 +
1
—6
+
15
1 Motsvarar det nuvarande arbetsrådets kansli.
3
»
riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå.
d
»
en del av den nuVarande skogs och flottledslnspektionen (avlönas f. n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag).
• » » » »
»
»
kvinnliga yrkesinspektionen (avlönas f. n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag).
K
u
n
g l.
M
a
j.t s
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
8
i.
Bilaga 2.
Personalorganisationen vid den allmänna yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt.
A n
a 1
b e f a
t n i n g a r
i lön e g råd
A
rv
o
d
es
av
-
lö
n
ad
p
er
so
n
al
T
o
ta
ls
u
m
m
a
ök
ni
ng
(+
)
el
le
r
m
in
sk
n
in
g
(
—
)
C
a
3
1
C
a
2
9
C
a2 7
C a
2
5
C
a2 4
C a
2
1
C
a
1
8
C
a
8
C
e
2
7
C
e
2
5
C
e
2
4
-
C
e
2
2
C
e
2
0
C
e
1
8
C
e1 1
C e
8
o
ch
lä
g
re
C
g
2
4
C
g
2
3
C
g1 3
Den allmänna yrkesinspek-
tionen:
nuvarande organisation 1
It
11
13
22
15
3
3
1
10
15
4
19
123
föreslagen
»
11
11
3
IS
32
15
5
8
12
9
23
3
150
+ 27
Skogs- och flottledsinspek-
tionen:
nuvarande organisation
1
63
2
5
föreslagen
»
3
1
1
1
1
1
1
6
+ 1
Läkare:
Föreslagen organisation
2
2
+ 2
Summa:
nuvarande organisation
11
11
13
22
15
3
3
1
10
3
15
21
120
föreslagen
»
11
1
11
3 18
32
1
15
5
8
12
9
1
24
3
1
1
2
158
+ 30
Ökning (
+ )
el. minskn.
(
—)
+ 1
+ 3 + 5 + 10 + 1
+
2
+
5
+ 12
— 1 — 1
+ 1
— 3
+
9
+
3
+ 1 + 1
—19
+
30
1
Häri ingå 3 distriktsinspektriser och 4 assistenter tillhörande den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen. Dennas övriga personal
har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning.
2
Skogs- och flottledsinspektionens persona i övrigt har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens skogsavdelning
3
Avser endast det föreslagna norra distriktet.
4
Denna personal omfattar 9 distriktsingenjörer och
2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst, 5 yrkesunderinspektörer samt 3 distrikts-
inspektrisassistenter.
5
Halvårsanställda.
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
8
4
.
142
Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Inledning........................................................................................................................................... 2
I. Översikt.
Nuvarande organisation.............................................................................................
4
Tillkomst och utveckling s. 4. Centrala organ s.
6
. I.okala organ s. 7.
Kommitténs förslag...................................................................................................... 8
Departementschefen...................................................................................................... 10
II. Den centrala organisationen.
Inrättandet av en arbetarskgddsslyrelse m. m..................................................... 12
Kommitténs förslag s. 12. Yttranden s. 18. Departementschefen s. 28.
Byråindelning m. in..................................................................................................... 30
Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 30. Yttranden s. 35. Departe
mentschefen s. 41.
Partsrepresentanter i arbetarskyddsstyrelsen m. m.................................................
45
Kommitténs förslag s. 45. Departementschefen s. 45.
Chefstjänsterna ...........................................................................................................
46
Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 46. Yttranden s. 47. Departe
mentschefen s. 48.
Personalorganisationen inom byråer och avdelningar m. m.
Allmänt rörande personalorganisationen .........................................................
49
Kommitténs förslag s. 49. Yttranden s. 50. Departementschefen s. 52.
Arbetstidsbyrån......................................................................................................
52
Nuvarande organisation s. 52. Kommitténs förslag s. 53. Yttranden s. 53. Depar
tementschefen s. 53.
Tekniska byrån............................................................................................................
54
Nuvarande organisation s. 54. Kommitténs förslag s. 54. Yttranden s. 57. Depar
tementschefen s. 60.
Kanslibyrån ............................................................................................................... 64
Nuvarande organisation s. 64. Kommitténs förslag s. 64. Yttranden s. 65. Depar
tementschefen s.
66
.
Skogsavdelningen .................... 67
Nuvarande organisation s. 67. Kommitténs förslag s. 67. Yttranden s.
68
. Depar
tementschefen s. 70.
Sid.
Trafikavdelningen ..................................................................................................
71
Nuvarande organisation s. 71. Kommitténs förslag s. 71. Yttranden s. 71. Depar
tementschefen s. 72.
Sociala avdelningen ............................................................................................. 73
Nuvarande organisation s. 73. Kommitténs förslag s. 73. Yttranden s. 74. Depar
tementschefen s. 75.
Läkare......................................................................................................................... 75
Nuvarande organisation s. 75. Kommitténs förslag s. 76. Yttranden s. 77. Depar
tementschefen s. 77.
Biträdespersonal, expeditionsvakter m. fl........................................................ 78
Nuvarande organisation s. 78. Kommitténs förslag s. 79. Yttranden s. 79. Depar
tementschefen s. 80.
III. Den allmänna yrkesinspektionen.............................. 82
Nuvarande organisation s. 82. Kommitténs förslag s. 84. Yttranden s. 92. Depar
tementschefen s. 105.
IV. Den kommunala tillsynen.................................. 112
Nuvarande organisation s. 112. Kommitténs förslag s. 113. Yttranden s. 115.
Departementschefen s. 117.
V. Specialinspektionen m. m....................................... 119
Nuvarande organisation och kommitténs förslag s. 119. Yttranden s. 122. Depar
tementschefen s. 125.
VI. Anslagsberäkningar.
Avlönings- och omkostnadsanslag........................................................................... 128
Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet....................................... 135
VII. Hemställan.............................................................................................................. 138
Kungl. Maj. ts proposition nr 18b.
143
Bilagor
140