SOU 1961:55

Effektivare arbetsförmedling för tjänstemän : utredning

2. Utredningens beräkningar av det aktuella personalbehovet. a) Principiella överväganden . . b) Avvägning av personalbehov vid länscentraler och filialer för tjänstemannaförmedling

D. Arbetsförmedlingsbyråns personalorganisation för tjänstemanna- förmedlingsfrägor . 1. Uppbyggnad och förändringar

2. Utredningens synpunkter. a) Allmänna sektionen . b) Förmedlingssektionen . c) Praktikförmedlingsfrågor d) Fältplacerade experter i lönegrad A 24 för tjänstemannaför— medling. . e) Samråd med partrepresentanter

UTREDNINGENS FÖRSLAG

Sammanfattning av utredningens synpunkter och förslag .

BI LA G O R PM angående arbetsförmedling inom SACO-organisationerna (upp- rättat inom SACO); till kapitel 5 .

Formulär för arbetsgivarenkät angående rekrytering av tjänste- mannapersonal; till kapitel 5

Förslag till överenskommelse mellan Arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska Organisationskonsulters förening; till kapitel 5 .

Tabeller och diagram över arbetsförmedlingsverksamheten för tjänstemän; till kapitel 6 .

Formulär för intervju med ombytessökande; till kapitel 10 Arbetsförmedling för tjänstemän i Västtyskland och Storbritannien Exempel på folders och vakanslistor; till kapitel 11 .

Arbetsförmedlingsverksamheten fördelad på vissa yrkesgrupper och orter inom länen 1960; till kapitel 12 .

Vissa statistiska uppgifter angående befolkning, industritjänstemän och arbetsförmedling för tjänstemän; till kapitel 13.

SAKREGISTER .

162

162

164 164

166

168 169

171 171 171 172

172 173

174

187

190

194

199 211 212 227

231

235

239

rlL_

Till Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen

Kungl. Maj:t uppdrog den 22 april 1960 år Arbetsmarknadsstyrelsen att inkomma med utredning och förslag i fråga om åtgärder ägnade att effek- tivisera arbetsförmedlingen för tjänstemän. Utredningen skulle ske i sam- råd med representanter för berörda parter på arbetsmarknaden.

Med anledning härav inbjöd styrelsen den 19 maj 1960 Landsorganisa— tionen i Sverige (LO), Statstjänstemännens Riksförbund (SR), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) till deltagande i ifrågavarande utredningsarbete. På styrelsens anhållan utsåg var och en av dessa organisationer en representant för sig — jämte ersättare — att som sakkunnig delta i planerade överläggningar. De av parterna utsed- da representanterna var följande: för LO sekreteraren Sven F. Bengtsson med sekreteraren Ingvar Ohlsson som ersättare, för SACO sekreteraren Ulf Rundin med ombudsmannen Harald Håkansson som ersättare, för SAF direktören Lennart Cronqvist med personalchefen Nils Svensson som er- sättare, för SR förste byråinspektören Ingemar Lundgren med byråingenjö— ren N. A. Ekström som ersättare och för TCO numera direktören Otto Nor- denskiöld med sekreteraren Gösta Edgren som ersättare.

Vid därefter följande överläggningar med de sakkunniga har styrelsen företrätts av generaldirektören Bertil Olsson (ordförande) med överdirek- tören Erik Montell som ersättare.

Som sekreterare i utredningen har fungerat förste byråinspektören i Ar- betsmarknadsstyrelsen Ragnar Thoursie. För utredningsarbetets bedrivan- de har vidare inom styrelsens kansli anlitats byråsekreteraren Sven Lars- son och amanuensen Greta von Hofsten.

Material för utredningen har inom kansliet erhållits genom kanslibyrån, lokaliserings- och utredningsbyrån samt yrkesvägledningsbyrån (prognos-

sektionen). Vidare har utredningen genom arbetsförmedlingsbyrån låtit införskaffa ytterligare material och företa särskilda undersökningar i föl- jande hänseenden:

Enkät till samtliga skolstyrelser i riket med anledning av ändring av allmänna skolstadgan, SFS 298/1960; ang. anmälan till arbetsförmedlingen av vissa lediga läraranställningar. Augusti 1960.

Enkät till 160 utbildningsanstalter, vars elever regelmässigt uppträder som praktiksökande. Oktober 1960.

Intervjuer genom arbetsförmedlingarna i Stockholm, Växjö, Västerås och Sundsvall med 1 731 arbetssökande, som önskat anställning inom vissa tjänste- mannayrken. Oktober och november 1960.

Enkät till 868 arbetsgivare inom allmän tjänst, handel och industri rörande rekryteringen av tjänstemannapersonal. Januari 1961.

Yttrande från samtliga länsarbetsnämnder dels rörande omfattningen av ar— betsförmedlingen för tjänstemän, dels rörande verksamhetens organisation 111. m. Januari 1961.

Vidare har SACO till utredningens förfogande ställt material från en enkät till anslutna förbund rörande deras åtgärder för arbetsförmedling bland sina medlemmar resp. deras samverkan med tjänstemannaförmed- lingen.

Härutöver har vissa undersökningar inletts, som kommer att slutföras av kansliet och redovisas direkt för styrelsen. Det gäller följande frågor:

Försöksverksamhet i fem län med arbetsförmedling för leg. sjuksköterskor, avsedd att pågå under tiden jan.—dec. 1961.

Undersökningar genom arbetsförmedlingarna rörande praktikförmedling inom olika tjänstemannayrken och studentförmedling under tiden april—augusti 1961.

Utredningens sekreterare har på Kungl. Maj:ts uppdrag under tiden 22— 29 januari 1961 företagit en resa till Västtyskland och England för att stu- dera åtgärder för förmedling av tjänstemän. I resan deltog för SAF Cron— qvist och för TCO Edgren. Resan för dessa senare bekostades av vederbö- rande organisationer.

Utredningen har haft 11 sammanträden. Vissa till styrelsen inkomna skrivelser, som haft beröring med utred- ningsuppdraget, har överlämnats till utredningen.

Med hänvisning till vad ovan anförts får undertecknade härmed över- lämna utredning med enhälligt förslag till åtgärder för effektivare arbets- förmedling för tjänstemän.

Stockholm den 22 juni 1961.

Bertil Olsson

Lennart Cronqvist Ingemar Lundgren Otto Nordenskiöld

Ingvar Ohlsson Ulf Rundin

/Ragnar Thoursie

KAPITEL 1

Utredningsuppdraget

Genom skrivelse från statsrådet och chefen för socialdepartementet den 22 april 1960 fick Arbetsmarknadsstyrelsen Kungl. Maj:ts uppdrag att verk- ställa utredning rörande arbetsförmedlingsverksamheten för tjänstemän. Departementschefens skrivelse hade följande lydelse:

Till arbetsmarknadsstyrelsen

I skrivelse den 29 mars 1960 till statsrådet och chefen för socialdepartementet har Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) hemställt dels att vissa åtgär- der omedelbart måtte vidtagas för tjänstemannaförmedlingens effektivisering dels att en översyn av tjänstemannaförmedlingens metodik och organisation måtte göras.

Kungl. Maj:t uppdrager åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med represen- tanter för berörda parter på arbetsmarknaden inkomma med utredning och för- slag i fråga 0111 åtgärder ägnade att effektivisera arbetsförmedlingen för tjänste— man.

Detta får jag, på nådig befallning, meddela till kännedom. Avskrift av denna ämbetsskrivelse tillställes Tjänstemännens Centralorganisation till kännedom.

Stockholm den 22 april 1960.

Torsten Nilsson /Olof Petersson

TCO hade i sin nämnda skrivelse till departementschefen framhållit, att tjänstemannaförmedlingen på grund av bristande personella resurser inte i alla avseenden haft möjlighet att fungera på ett tillfredsställande sätt un— der 1950-talet och att numera en upprustning av betydande storleksord- ning var erforderlig tillika med en förbättrad lönesättning för tjänstemanna— förmedlingens personal. Vidare hade TCO föreslagit en länsvis centrali- sering av teknikerförmedlingen, lärarförmedlingens övertagande av skol- styrelsernas vikariatsförmedling, praktikförmedlingens utbyggnad och en förstärkning av arbetsförmedlingens åtgärder i vissa fall inom den statliga sektorn. TCO hade också berört de särskilda sjuksköterskebyråernas verk— samhet.

Närmare direktiv för fullgörande av uppdraget än vad som framgår av departementschefens skrivelse till Arbetsmarknadsstyrelsen den 22 april 1960 har ej lämnats. Då uppdraget sålunda ej begränsats till visst eller vissa spörsmål inom tjänstemannaförmedlingsområdet, har utredningen förutsatt,

att en allsidig granskning av hithörande frågor avsetts skola ske. I överens- stämmelse med denna uppfattning har utredningen till behandling tagit upp dels sysselsättningsförhållanden och kontaktvägar på tjänstemännens ar- betsmarknad, dels uppgifter och målsättning för den offentliga arbetsför- medlingens verksamhet för tjänstemän och dels förmedlingens arbetsmeto- dik, organisation och personalresurser för att lösa dessa uppgifter. Samman- fattning av sina synpunkter resp. förslag till åtgärder för att skapa effek— tivare arbetsförmedling för tjänstemän har utredningen lämnat efter varje huvudavsnitt.

Utredningen har ej närmare gått in på frågor, som nyligen varit eller sam- tidigt år föremål för särskild översyn. Det gäller frågan om arkivarbetet som hjälpform för arbetslösa tjänstemän, vilken innevarande år på Arbets- marknadsstyrelsens uppdrag har utretts av en arbetsgrupp med repre- sentanter för parterna på arbetsmarknaden. Inte heller har förmedlingen av sjöbefäl eller artist- och musikerförmedlingen behandlats, för vilka andra organisationsformer gäller.

Frågorna om erforderliga personalresurser och personalens lönesättning har utredningen tillmått största betydelse för skapandet av effektivare ar- betsförmedling för tjänstemän. Dessa frågor kan emellertid ej behandlas fristående från arbetsförmedlingens personalorganisation i övrigt, vilken senare utredningen ej haft att ta upp till granskning. Utredningen har gjort generella rekommendationer beträffande personalfrågorna men har där- emot ej kunnat lägga fram detaljförslag i dessa hänseenden. En beredning jämte kostnadsberäkning behöver således göras inom kansliet, innan ären— det behandlas i Arbetsmarknadsstyrelsens plenum. Det förutsättes, att den- na beredning grundas på utredningens förslag i deras helhet, vilka sam- manfattas i ett slutavsnitt.

KAPITEL 2

Tidigare utredningar

De utredningar om arbetsförmedling för tjänstemän, som tidigare gjorts, har antingen avsett mera övergripande — organisatoriska och arbetsmeto— diska — spörsmål eller gällt speciella gruppers förmedlingsbehov.

Det förra slaget av utredningar är fem till antalet, nämligen följande:

1. Ett förslag om statlig arbetsförmedling för intellektuellt utbildade framlades 1935 i Tillströmningen till de intellektuella yrkena (SOU 1935: 52). Förslaget avsåg en lösning av förmedlingsbehovet för personer med olika slag av högre teoretisk utbildning (akademiker, ingenjörer, lärare, studen- ter m. fl.). Det genomfördes ej.

2. Frågan om att utbygga den offentliga arbetsförmedlingen för förmed- ling av förvaltnings- och kontorspersonal samt tekniker och lärare m. fl. grupper togs upp under de sista krigsåren av sakkunniga angående ar- betsförmedlingens organisation (SOU 1946: 44 och 1946: 51). Motiven för en sådan utbyggnad var flera. Anställda inom krisförvaltningen beräk- nades behöva omplaceras i samband med dennas avveckling vid krigets slut. Stora tj änstemannaförbund, bl. a. HTF och SIF, hade bildat erkända arbets- löshetskassor. Tjänstemannagruppernas tillväxt och organisatoriska kon— solidering gjorde sig gällande på marknaden. Det fanns också skäl för en samordning av arbetsförmedlingens dittillsvarande verksamhet för vissa hithörande grupper. — Utredningens förslag gick ut på att en särskild tjänstemannaförmedling skulle upprättas. Dess organisation och arbets- sätt skulle i vissa hänseenden avvika från den övriga arbetsförmedlingens (jfr kap. 12). På beslut av Statens arbetsmarknadskommission den 19 maj 1944 började förslaget genomföras. Personalorganisationen för denna tjänste- mannaförmedling fastställdes fr. o. m. den 1 januari 1948 genom riksda- gens beslut.

3. Vid den översyn av arbetsförmedlingen, som gjordes av 1950 års ar- betsförmedlingsutredning, togs även verksamheten för tjänstemannagrup- perna upp till behandling (del I, Den offentliga arbetsförmedlingens orga— nisation, stencil). Växande anslutning till tjänstemannaförmedlingen för- utsågs, men i kostnadsbesparande syfte föreslog utredningen, att ökande arbetsmängd tills vidare skulle få klaras på andra sätt än genom personal- förstärkning. De åtgärder, som rekommenderades, var förenklingar av ar- betsmetodiken, minskning av åtagandena gentemot ombytessökande och

överflyttning av en del uppdrag till andra förmedlingsexpeditioner. — Riksdagens beslut om minskning av arbetsförmedlingens personal fr. o. m. 1 januari 1952 kom även att beröra verksamheten för tjänstemannagrup— perna.

4. Under första hälften av 50—talet bedrev Statens organisationsnämnd försöksverksamhet för att åstadkomma kontorstekniska rationaliseringar inom tjänstemannaförmedlingen. Resultaten av dessa undersökningar pub— licerades i stencilerad PM, Redogörelse för försöksverksamhet avseende lokalutformning, expeditionssystem m. m. inom tjänstemannaförmedling— en, 1954.

5. Slutligen gjordes inom Arbetsmarknadsstyrelsen år 1959 en genom- gång av verksamhetens organisation och arbetsuppgifter m. m. Resultaten publicerades av styrelsen i serien Arhetsmarknadsinformation under rubri- ken Aktuella frågor inom tjänstemannaförmedlingen (serie A nr 5/59). Vad beträffar den andra gruppen av undersökningar, de som varit inrik— tade på speeiella arbetsmarknads— eller arbetsförmedlingsfrägor, kan föl— jande nämnas: Arkivarbetet som hjälp vid arbetslöshet bland tjänstemän har varit före- mål för flera utredningar. Hjälpformen infördes i mitten av 30—ta1et för arbetslösa kontorister. Utredningar rörande arkivarbete och musikerhjälp har därefter gjorts bl. a. 1942, 1947 och 1953. I den sistnämnda, inom Ar- betsmarknadsstyrelsen utförda undersökningen (PM ang. arkivarbete och musikerhjälp, stencil 28 februari 1953) konstaterades bl. a., att arkivarbe- tet hade utvecklats till att väsentligen bli en hjälpform för partiellt arbets— föra. Frågan har därefter som nämnts varit föremål för förnyad undersök"— ning inom Arbetsmarknadsstyrelsen innevarande år (PM rörande utred- ning 0111 arkivarbetssystemet med förslag om dess ersättande med annan form för skyddad sysselsättning och hjälp vid arbetslöshet, stencil 25 maj 1961). Denna senare utredning har skett i samråd med representanter för LO, SAF, SACO, SR och TCO. Beredskapen mot arbetslöshet bland tjänstemän har tagits upp av Ar- betsmarknadsstyrelsen till särskild utredning år 1955 (stencil 11 februari 1955). Ett fortlöpande utredningsarbete med t. v. huvudsaklig inriktning på tjänstemannagrupperna bedrivs sedan några år inom Arbetsmarknadssty— relsens prognossektion. Resultaten av dess undersökningar har styrelsen publicerat i Arbetsmarknadsinformation (serie S). Förmedlingen av tjänstemän inom sjöfarten är sammanförd med för- medling av övrig Sjöfartspersonal. Senare utredningar, som rör detta om— råde, är Mönstring och registrering av sjöfolk (SOU 1957: 29) och Betän- kande angående mönstring och förmedling av sjömän m. m. (stencil 8 september 1959). Artist— och musikerförmedlingen har behandlats av sakkunniga angående

arbetsförmedlingens organisation (SOU 1946: 44) och 1950 års arbetsför— medlingsutredning (del I, stencil 1950) samt har gjorts till föremål för undersökningar av Statens organisationsnämnd 1954. För närvarande på- går inom Arbetsmarknadsstyrelsen undersökning av dessa frågor genom en arbetsgrupp för effektivisering av den statliga artist- och musikerför- medlingen.

2—106860

KAPITEL 3

Nuvarande organisation av arbetsförmedlingen

för tjänstemän

Såsom redan har framgått av föregående kapitel utgör den 1944 organi- serade tjänstemannaförmedlingen inte den offentliga arbetsförmedlingens enda organisatoriska åtgärd för att förmedla personal i tjänstemanna- ställning. Centralt handläggs dock samtliga ärenden genom Arbetsmark- nadsstyrelsens arbetsförmedlingsbyrå.

Hänstemannaförmedlingens expeditioner

Den 1944 inrättade tjänstemannaförmedlingen ingår i den offentliga ar- betsförmedlingen och består av 24 länscentraler, 3 särskilda tjänstemanna- förmedlingar och 14 kombinerade ungdoms- och tjänstemannaförmedlingar. Vid dessa expeditioner förmedlas arbetssökande och lediga platser inom yr- ken, upptagna i en särskild förteckning. Gällande arbetsinstruktion för verksamheten återfinns i Arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär A:8, utgivet den 2 april 1958.

Organisationen är uppbyggd på så sätt, att det vid arbetsförmedlingens huvudkontor i varje län — utom Stockholms län — finns en »länscentral för tjänstemannaförmedling». Tjänstemannaförmedlingen i Stockholms stad fungerar även som central för länet. Allt efter verksamhetens omfattning kan centralerna bestå av en eller flera expeditioner; i senare fall är arbetet där uppdelat på enheter för t. ex. kontors- och försäljningspersonal, tek— niker och lärare. Länscentralen ingår som förmedlingsorgan i raden av resp. huvudkontors fackexpeditioner och har därvid numera i princip bara detta kontors geografiska område som sitt arbetsfält. I ett avseende om- spänner förmedlingsräjongen dock länet i dess helhet, nämligen i fråga om lärarförmedling, som bedrivs bara vid en expedition i varje län. (I Malmöhus län fungerar inte länscentralen i Malmö utan avdelningskon— toret i Lund som länscentral för lärarförmedling,) — Vid sidan av den förmedlande verksamheten har länscentralen till uppgift att vid behov bistå länets övriga förmedlingsorgan i tjänstemannaförmedlingsfrågor. Det- ta sistnämnda åligger enligt arbetsordning för länsarbetsnämnderna (AMS cirkulär A:4, 1953) framförallt den arbetsförmedlare, som har ställningen som föreståndare för lånscentralen.

Utöver de 24 lånscentralerna finns »särskilda tjänstemannaförmedlingar» i tre städer, där verksamheten är av stor omfattning, nämligen Norrköping, Hälsingborg och Sundsvall. De ingår som fackexpeditioner i kontorsorga- nisationen och arbetar inom resp. kontors geografiska område.

Slutligen har upprättats 14 »kombinerade ungdoms- och tjänstemanna- förmedlingar» i olika delar av landet, vilka haft till uppgift att svara för yrkesvägledning, ungdomsförmedling inom såväl arbetar- som tjänste- mannayrken och tjänstemannaförmedling.

I bilaga till tjänstemannaförmedlingens arbetsinstruktion finns som nämnts upptaget en förteckning över de yrkeskategorier, som förmedlas vid uppräknade expeditioner (»tjänstemannaförmedlingens yrkesgrup- per»). Där upptas ca 200 huvudgrupp- och undergruppnummer av yrken ur Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling (Stockholm 1952), motsvarande flertalet tjänstemannabefattningar i denna nomenkla- tur. Bland upptagna kategorier märks förvaltnings- och befälspersonal inom jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel och fiske. Inom samfärdsel upptas endast telepersonal samt viss luftfartspersonal. På handelns område anges tjänstemän i försäljnings-, reklam- och affärsverksamhet samt bank- och försäkringsverksamhet m. m. Andra större grupper utgör tjänstemanna- personal i allmän tjänst, socialvård, tekniska arbetsområden, kontorsar- bete, undervisning, biblioteksarbete och journalistik samt organisations— och ombudsmannaverksamhet. Inom hälso- och sjukvård upptar förteck- ningen huvudsakligen personal med viss fackutbildning (dock ej t. ex. sjuksköterskor). Slutligen hör till förmedlingsområdet även elevpraktikan- ter och viss arbetskraft utan avslutad yrkesutbildning, bl. a. universitets- och högskolestuderande samt andra studenter.

Arbetsförmedlingen för tjänstemän vid övriga expeditioner

Huvudkontorens och de nämnda avdelningskontorens förmedling inom dessa yrkeskategorier försiggår i regel vid tjänstemannaförmedlingens ex- peditioner. Vid somliga av dessa kontor har det emellertid visat sig ända- målsenligt att låta andra expeditioner sköta om förmedlingen av en del av tjänstemannagrupperna. Så kan det t. ex. förekomma, att affärsbiträden förmedlas tillsammans med hotell- och restaurangpersonal, att lagerföre- ståndare och personal till civil bevakning förmedlas på expedition för lager- och kommunikationsarbete och att sjukgymnaster och arbetsterapeuter förmedlas på expedition för sjuk- och barnavårdsarbete.

På orter, där expedition för tjänstemän inte finns, svarar vederbörande kontor eller ombud, tillsammans med sitt övriga arbete, för förmedling inom tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper. Av geografiska och andra skäl har i några län huvudparten av arbetet för dessa yrken kommit att

falla på andra arbetsförmedlingsenheter än tjänstemannaförmedlingsexpe- ditionerna.

Förmedling av tjänstemän inom sjöfarten är sammanförd med förmed- lingen av annan Sjöfartspersonal vid de 35 för ändamålet organiserade sjömansförmedlingarna. Fr. o. m. den 1 juli 1961 kommer sjömanshus på 20 orter att samordnas med sj ömansförmedlingen.

För artister och musiker finns särskilda expeditioner i de tre största städerna. Dessa expeditioner har regionala verksamhetsområden, omfat- tande flera län och tillsammans täckande hela landet.

Övriga grupper av tjänstemän, t. ex. förtroendepersonal inom hotell och restaurang, viss personal inom hälso— och sjukvård, vissa tjänstemanna— grupper inom samfärdsel, vaktmästare m. fl., förmedlas vid den allmänna förmedlingens olika fackexpeditioner.

Några av de här nämnda organisatoriska förhållandena har illustrerats i redogörelsen Aktuella frågor inom tjänstemannaförmedlingen (Arbets- marknadsinformation serie A nr 5/59, bilagor, figurerna 11 och 12).

KAPITEL 4

Sysselsättningsförhållanden på tjänstemännens

arbetsmarknad

En redogörelse för de förändringar, som skett av sysselsättningsförhål- landena på tjänstemannamarknaden, måste i första hand bygga på till- gängliga uppgifter om sysselsättningens utveckling. I avvaktan på upp- gifter från 1960 års folkräkning saknas senare folkräkningsuppgifter om tjänstemannakårens storlek än från 1950. I olika sammanhang har emel- lertid kalkyler och prognoser utarbetats dels för kårens totala omfattning, dels för vissa större delområden av tjänstemannamarknaden. Vidare kan utvecklingen under större delen av 50-talet följas på de avsnitt av arbets- marknaden, för vilka sysselsättningsstatistiska uppgifter för tjänstemanna- personalen föreligger.

De tendenser, som kan utläsas ur tillgänglig statistik (exempelvis syssel- sättningsstatistik, befolknings- och utbildningsstatistik samt olika slag av ekonomisk statistik), medger vissa generella antaganden beträffande lång- siktiga strukturförändringar med betydelse för sysselsättningen inom tjänste- mannayrkena. Dessa till sitt innehåll väl kända antaganden skall i korthet refereras, varefter avslutningsvis synpunkter framförs på behovet av för- bättrad statistik på detta område.

Det tjänstemannabegrepp, som används i utredningen, motsvarar det i statistiska sammanhang brukliga, omfattande dels arbetstagaregrupper med huvudsakligen tekniska och administrativa funktioner — kontorspersonal, teknisk personal och arbetsledare _ vilka förekommer inom flertalet nä- ringsgrenar, dels vissa för servicenäringarna specifika yrkesgrupper såsom butikspersonal, lärare, läkare m. fl. (jfr härom Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet, SOU 1955: 34, s. 30).

Sysselsättningens utveckling

Tjänstemannakårens storlek 1930—1960 Tjänstemannakårens storlek enligt 1950 års folkräkning med fördelning på näringsgrenar framgår av tabell 4: 1, som samtidigt visar den tillväxt av kåren, som enligt folkräkningarna skett under tiden 1930—1950. Av tabel- len framgår, att antalet tjänstemän under denna period mer än fördubb-

Tabell 4: ]. Antalet tjänstemän i Sverige 1930—1950 enligt folkräkningama (] OOO-tal )

Näringsgren 1930 1940 1950 Jordbruk o. skogsbruk ................ 15,2 22,6 24,6 Industri o. hantverk .................. 79,3 112,0 192,0 Samfärdsel .......................... 43,6 55,9 81,3 Handel .............................. 140,0 211,4 278,5 Allmän tjänst o. fria yrken ............ 112,8 188,0 255,7 Husligt arbete ....................... 1,2 5,2 3,1 Övrigt .............................. — 8,0 10,5 Summa 392,1 603,1 843,1

Index (1930 = 100) ................... 100 154 215 Antal förvärvsarbetande ............... 2 906,5 2 999,5 3 104,7 Tjänstemän i % av hela antalet för-

värvsarbetande ..................... 13,5 20,1 27,2

lats, samtidigt som hela den förvärvsarbetande befolkningen vuxit med knappt 7 %. Tjänstemännens procentuella andel av hela antalet förvärvs- arbetande har stigit från 13,5 till 27,2 %.

Av tabell 4: 2 framgår arbetsstyrkans fördelning år 1950 efter yrkesställ- ning, näringsgrensvis och totalt.1

Tabell 4: 2. Arbetsstyrkan 1950, 1955 och 1960 efter yrkesstältning (1 000-tal)

Företagare samt medhjälpande Tjänstemän Arbetare familjemedlemmar Näringsgren Antal Ökning eller Antal Ökning eller Antal Ökning eller minskning(—) minskning(—) mmskmng(-—) 1950— 1955— 1950— 1955— 1950— 1955— 1950 55 60 1950 55 60 1950 55 60 Jordbruk, skogsbruk o.

fiske .................. 443 — 53 — 46 24 — 1 — 2 164 — 26 —— 21 Byggnadsverksamhet ..... 31 0 _— 1 20 4 5 194 23 16 Industri o. hantverk ...... 93 — 8 — 2 171 26 33 759 12 49 Samfärdsel .............. 25 -— 1 0 81 6 5 145 -— 2 — 1 Varuhandel .............. 85 5 6 216 31 37 65 5 7 Hotell- 0. rest.rörelse ...... 11 — 1 0 10 0 0 46 2 4

Bank- o. försäkrings- verksamhet m. m ....... 11 0 0 42 5 5 11 1 O Sjukvård o. socialvård. . . . 5 O 1 77 14 12 19 2 1 Undervisning m. m ........ 2 0 0 62 10 7 11 3 3 Statlig o. kommunal förvaltning ............ 0 O 0 86 4 5 20 0 1 Andra tjänster ........... 15 1 1 31 4 3 17 1 1 Husligt arbete ........... 0 O 0 3 O — 1 87 —— 20 _ 14 Ospccific. verksamhet . . . . 0 0 0 8 1 0 15 — 1 0 Summa 721 _ 57 —- 41 831 104 109 1 553 46

Källa: Balanserad expansion, Bilagor (SOU 1957: 10), s. 77.

1 Skillnaderna i hela antalet tjänstemän i tabellerna 4:1 och 4:2 hänför sig huvudsakligen till olikheter i beräkningen av antalet tjänstemän inom handel, vilka i tabell 4: 1 upptagits till 10 500 fler än i tabell 4: 2; av dessa tillhör 9 000 undergruppen varuhandel.

Tabell 4: 3. Anställda i % av hela arbetsstyrkan och tjänstemän i % av anställda enligt 1940 och 1950 års folkräkningar

Anställda i % av hela Tjänstemän i % av

arbetsstyrkan anställda 1940 1950 1940 1950 Jordbruk, skogsbruk o. fiske ....... 32,2 29,8 8,0 12,9 Byggnadsverksamhet ............. 82,6 87,4 6,7 9,2 Industri o. hantverk i övr .......... 87,0 90,9 13,0 18,4 Samfärdsel ...................... 88,9 90,1 31,1 36,0 Varuhandel ...................... 72,4 76,9 74,5 77,0 Hotell 0. rest. o. dyl ............... 80,0 83,9 21,3 18,1 Bank o. försäkring m. m ........... 75,6 82,5 75,6 79,0 Sjukvård o. socialvård ............ 94,1 95,3 76,7 79,9 Undervisning o. vetensk. verksamhet 96,9 97,8 90,0 85,1 Statlig o. komm. förv. ej s. n ....... 100,0 100,0 79,8 81,3 Andra tjänster (exkl. husl. arb.). . . . 72,5 75,7 59,2 64,2 Husligt arbete ................... 100,0 100,0 3,3 3,5 Ospec. verksamhet ................ 99,8 99,7 23,6 33,7 Hela arbetsstyrkan 71,0 76,8 27,8 34,9

Källa: Balanserad expansion, Bilagor (SOU 1957: 10), s. 68.

Tabell 4: 3 visar förändringarna mellan 1940 och 1950 i de anställdas procentuella andel av hela arbetsstyrkan samt i tjänstemännens andel av an- talet anstållda inom olika näringsgrenar. Totalt skedde under denna period en ökning av tj änstemännens andel av antalet anställda från 27,8 till 34,9 %. Inom de skilda näringsgrenarna steg andelen tjänstemän på samtliga om- råden utom inom hotell och restauranger o. dyl. samt undervisning och ve- tenskaplig verksamhet. De anställdas andel av arbetsstyrkan steg under decenniet inom samtliga näringsgrenar utom jordbruk samt totalt från 71,0 till 76,8 %.

Till de utvecklingstendenser, som kan utläsas ur dessa statistiska upp— gifter, skall återkommas i ett senare avsnitt av detta kapitel.

För en bedömning av tjänstemannakårens storlek är 1960 är man hän- visad till de prognostiska beräkningar, som gjorts utifrån antaganden, grun- dade på de tendenser, som framgår av tabell 4: 3. Dessa beräkningar, som återfinns i den av Curt Canarp för 1955 års långtidsutredning utarbetade promemorian »Befolkningsutveckling och arbetskraftstillgång 1955— 1965» (Balanserad expansion, Bilagor, SOU 1957: 10, s. 68 f.), ger till re- sultat de i tabellerna 4: 2 och 4: 4 redovisade förändringarna av tjänsteman- nakårens storlek under 50-ta1et.

Enligt prognosen uppgick antalet tjänstemän år 1960 till 1044 000. Av tabellerna framgår också de förutsedda förändringarna av grupperna före- tagare, medhjälpande familjemedlemmar och arbetare. Fördelningen på olika näringsgrenar av den beräknade ökningen av tjänstemannakåren framgår av tabell 4: 2. Grovt räknat innebär en utveckling enligt progno-

Tabell 4: 4. Beräknat antal företagare och medhjälpande familjemedlemmar, tjänstemän samt arbetare 1950, 1955 och 1960 (1 OOO-tal)

Ökning eller minskning (——-)

1950 1955 1960 1 OOO-tal %

1950—55 1955—60 1950—55 1955—60

' Företagare o. medhjäl—

pande fam.medl. ...... 721 664 623 — 57 — 41 — 8,0 — 6,2

' Tjänstemän ............. 831 935 1 044 104 109 12,5 11,7 Arbetare ............... 1 553 1 553 1 599 0 46 0,0 3,0 Summa 3 105 3 152 3 266 47 114 1,5 3,6

Källa: Balanserad expansion, Bilagor (SOU 1957: 10), s. 68.

sens antaganden en ökning av tjänstemannakåren med drygt 100 000 per— soner, eller 10 till 15 procent, per femårsperiod.

Med reservation för arbetskraftsundersökningarnas karaktär av stick- provsundersökningar lämnas i tabell 4: 5 ett utdrag ur råtabellen för den sysselsatta befolkningens fördelning efter individualyrke vid arbetskrafts- undersökningen i maj 1960. Tabellen presenteras för jämförelse med total- siffran 1 050 000 och tjänstemannakårens storlek är 1960 enligt ovannämnda prognos (1 044 000).

Tabell 4: 5. Den sysselsatta befolkningen fördelad efter individualyrke (anställda) maj 1960 (1 000-tal)1

Anställda Individualyrke I arbete Ej i arbete Summa Naturvet., tekn., socialvct., humanistiskt o. konstn. arb ...................... 325 35 360 Administrativt, kameralt o. kontorstekn. , . arb.. . . . . .......................... 318 24 342 Kommersiellt arb ..................... 230 10 240 Ledningspers. inom jordbruk, skogsbruk o. fiske ............................ 6 -— 6 Tjänstemän inom transp. o. kommunika- tion ............................... 67 5 72 övriga .............................. 29 1 30 Summa 975 75 1 050

1 Tabellen omfattar anställda inom individualyrken, vars utövare helt eller till övervägande antalet utgörs av personer i tjänstemannaställning. En uppdelning på individualyrken av det slag, som grundmaterialet ger, medger inte en renodling av tjänstemannapersonal. En viss korrigering uppstår dock genom att smärre tjänstemannagrupper inryms inom individualyrken, som utelämnats vid sammanställningen.

Källa: Arbetskraftsundersökningen, maj 1960, råtabell 6 aa.

25 Sysselsättningsstatistiska data 1950—1959

Tjänstemän inom den egentliga industrin I tabell 4: 6 redovisas personalutvecklingen inom den egentliga industrin enligt den av kommerskollegium utarbetade industristatistiken. Det bör påpekas, att industristatistiken endast redovisar den sysselsatta arbets- styrkan till skillnad från folkräkningarna, som inkluderar tillfälligt ar- betslösa. Uppgifter om arbetarpersonal avser medelantalet under året syssel- satta, medan antalet tjänstemän från och med 1956 års berättelse i regel hänför sig till den 31 augusti. 1954 tillfördes statistiken ett antal förut ore- dovisade företag. Dubbla uppgifter lämnades för detta år med differensen hänförande sig till de nytillkomna företagen. Vid uträkningen av de i tabel- len lämnade indextalen för personalutvecklingen under perioden 1950—1959 har för att erhålla bättre jämförbarhet uppräkning skett av talen för 1950— 1953 med ledning av de dubbla uppgifterna för år 1954.

De återgivna indextalen för sysselsättningsutvecklingen inom industrin visar tydligt tjänstemannapersonalens stigande andel av hela antalet an- ställda inom detta område. Medan arbetarpersonalens antal år 1959 något understeg 1950 års nivå, visar industrins tj—änstemannapersonal en under perioden tämligen jämnt fördelad ökning med totalt 27 %.

Tabell 4: 6. Personal inom den egentliga industrin 1950—1959

Antal (siffrorna för åren 1950—53 uppräknade med Antal ledning av de dubbla Indextal (1950 = 100) År uppgifterna för 1954) Förvaltnings Arbetar- Förvaltnings- Arbetar- Förvaltnings- Arbetar- personal personal personal personal personal personal 1950 148 817 662 994 151 645 682 884 100 100 1951 155 532 676 321 158 208 696 611 104 102 1952 157 258 662 429 160 525 682 302 106 100 1953 158 269 645 861 161 276 665 237 106 97 1954 163 141 650 762 166 205 670 637 110 98 1955 173 301 690 386 114 101 1956 179 327 691 246 118 101 1957 184 366 686 524 122 101 1958 187 375 676 464 124 99 1959 192 361 679 566 127 99

Källa: Grunduppgifterna hämtade från SOS: Industri 1958, Tabell A: Summariska uppgifter beträffande den industriella verksamheten 1939—1958. Uppgifterna för år 1959 hämtade ur Kommersiella Meddelanden, nr 3/1961.

Personal inom statlig och statsunderstödd verksamhet Statistiska centralbyrån sammanställer årligen statistik över personal i statlig och statsunderstödd verksamhet. Ur denna statistik lämnas i tabell 4: 7 uppgift om antalet i statlig tjänst anställda tjänstemän den 1 okto- ber 1950, 1955 och 1959. Uppgifterna avser såväl tjänstemän inom allmän

Tabell 4: 7. I statens tjänst anställda tjänstemän 1950, 1955 0. 1959 (1 OOO-tal)

Antal tjänstemän 1950 1955 1959 Allm. civilförvaltning o. försvarsväsendet 104,3 105,3 117,5 Attärsverken ......................... 100,0 111,2 114,6 Summa 214,3 216,5 232,1

Källa: Statistisk årsbok.

civilförvaltning och försvarsväsendet som tjänstemannapersonal inom de statliga affärsverken.

Personalökningen för den redovisade perioden utgör 17 800 tjänstemän eller 8,3 %. Den starkaste ökningen faller inom ecklesiastik— och inrikes- departementens verksamhetsområden och sammanhänger med utbyggnaden av undervisningsväsendet och sjukvården.

Från den statsunderstödda verksamheten återges i tabell 4: 8 uppgifter om antalet lärare inom det obligatoriska skolväsendet 1951—1959. Under denna period har en ökning av antalet folk- och småskollärare skett med 5 514 (18,5 % ), samtidigt som antalet övningslårare stigit med 77 %.

Tabell 4: 8. Det obligatoriska skolväsendet 1951—1959. Antalet lärare

Folkskollärare Små- Särskilda

År skollärare Summa lärare i öv-

Män Kvinnor och dylika ningsämnen 1951 ................ 10 098 7 600 12 038 29 736 4 982 1952 ................ 10 463 7 724 12 556 30 743 5 291 1953 ................ 10 949 8 151 12 755 31 855 5 666 1954 ................ 11 361 8 514 12 948 32 823 6 051 1955 ................ 11 763 8 952 13 101 33 816 6 491 1956 ................ 12 003 9 229 13 301 34 533 7 349 1957 ................ 12 247 9 331 13 358 34 936 8 026 1958 ................ 12 361 9 471 13 380 35 212 8 363 1959 ................ 12 363 9 563 13 324 35 250 8 843

Källa: Statistisk årsbok.

Strukturella förändringar inom produktionslivet

Den snabba tillväxt av tjänstemannakåren, som belysts i det föregående, sammanhänger med alltjämt pågående strukturella förändringar i sam- hället. Dessa förändringar har tagit sig uttryck i en förskjutning av befolk- ningens fördelning på de olika näringsgrenarna, samtidigt som inom fler- talet näringsgrenar såväl antalet anställda i förhållande till hela arbets- styrkan som andelen tjänstemän av de anställda ökat (tabell 4: 3).

Omfördelningen av den yrkesverksamma befolkningen mellan närings— grenarna har skett och sker alltjämt i riktning från näringsgrenar med liten andel tjänstemän (jordbruk, skogsbruk och fiske, husligt arbete) till sådana med förhållandevis hög — och stigande —— andel tjänstemän. Sär- skilt snabbt expanderar de näringsgrenar — handel, undervisning, annan offentlig verksamhet — där den övervägande delen av de anställda har tjänstemannaställning.

Den starka ökningen av andelen tjänstemän inom flertalet näringsgrenar sammanhänger i sin tur med det stigande behovet av specialutbildad perso- nal för tekniska och administrativa uppgifter till följd av den ökade meka- niseringen inom de olika produktionsgrenarna. Den utveckling mot större företagsenheter, som är en annan sida av samma industriella omvandling, verkar i samma riktning. "För de näringsgrenar och branscher, som omfattas av företagsräkningarna — huvudsakligen industri, handel, samfärdsel, skogs- bruk och trädgårdsskötsel — illustreras ändringarna i arbetskraftens yrkes— mässiga sammansättning av de i tabell 4: 9 återgivna talen. Medan hela ar- betsstyrkan mellan 1931 och 1951 steg med 62 %, visar enbart teknisk och administrativ personal (grupperna teknisk personal och förmän samt för- valtnings- och kommersiell personal) en ökning med närmare 150 %. Star- kast ökade grupperna manlig teknisk personal inklusive arbetsledare och förmän samt kvinnlig kontorspersonal. Dessa båda grupper hade i det närmaste tredubblats under tjugo år.

De beräkningar av sysselsättningsutvecklingen inom bl. a. industrin och varuhandeln, som f. n. håller på att slutföras inom Arbetsmarknadssty- relsens prognossektion som ett led i prognosundersökningar rörande beho- vet av tekniskt och merkantilt utbildad personal, bekräftar antagandet att tjänstemannakåren kraftigt ökar sin andel av hela arbetsstyrkan. Resul- tatet av dessa undersökningar väntas föreligga under hösten 1961.

Tabell 4: 9. Antal sysselsatta enligt 1951 års företagsräkning

I procent av antalet år 1931 Samtliga Män Kvinnor syssel- Samtliga satta Män Kvinnor syssel- satta Egna företagare, inkl. medhj. fam.medl. o. anst. företags— ledare .................. 260 200 80 500 340 700 157 158 157 Teknisk personal o. förmän. . 107 500 6 900 114 400 294 197 286 Förvaltnings- o. kommersiell personal ...... 130 900 135 800 266 700 201 282 235 Butiks- samt serverings— o. kökspersonal ............. 45 600 136 100 181 700 148 163 159 Arbetare .................. 1 066 600 211 600 1 278 200 146 157 148 Hela antalet sysselsatta ..... 1 610 800 570 900 2 181 700 157 178 162

Källa: Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet (SOU 1955: 34), s. 30.

Nytillkomna faktorer med betydelse för sysselsättningen inom tjänstemannayrkena

Den västeuropeiska integrationen

Samtidigt som man kan förutse en fortsatt utveckling efter linjer, som kan följas decennier tillbaka, har under de senaste åren delvis nya faktorer till- kommit, som kan komma att spela en viktig roll för sysselsättningsutveck- lingen. Här skall först i korthet erinras om de integrationssträvanden inom den europeiska marknaden, som lett till bildandet av sex- och sjustats- marknaderna.

Även om ändrade konkurrensförhållanden för det svenska varuutbytet med utlandet inte är någon ny företeelse, kommer givetvis den liberalise- ring av utrikeshandeln, som bildandet av EFTA innebär, att påverka det svenska näringslivets strukturella utveckling. Med Sveriges förhållandevis höga utrikeshandelskvot — både på import- och exportsidan — följer en motsvarande känslighet för förändringar i pris- och konkurrensförhållan— den, som nödvändiggör motsvarande anpassningsprocess inom produk- tionsapparaten.

De sysselsättningsförändringar, som blivit en följd av en stegrad takt i vissa branschers expansion eller kontraktion "samt av den fortgående ut- vecklingen mot större företagsenheter, för också med sig ökade krav på arbetskraftens rörlighet. Tjänstemännens stigande andel av den totala ar- betsstyrkan kan komma att medföra, att efterfrågeförändringar på arbets- kraft på ett annat sätt än tidigare gör sig gällande även på tjänstemanna- sidan. Den motståndskraft, som tjänstemännens arbetsmarknad uppvisat mot konjunkturbetonade svängningar i sysselsättningen, kan inte väntas framträda på samma sätt, när det blir fråga om mer genomgripande struk— turella omställningar. På längre sikt kan en friare handel också komma att leda till en liberalisering av arbetskraftsrörelserna med de ökade krav, som detta skulle medföra på bransch- och yrkesmässig rörlighet hos ar— betskraften. Möjligheterna att övervinna olika tröghetsfaktorer på detta område är en av förutsättningarna för att Sverige skall kunna fullt tillvarata de tillfällen till snabbare ekonomisk expansion, som den större markna- den ger.

Kontorsrationaliseriugen En annan faktor med betydelse för sysselsåttningsförhållandena för en stor tjänstemannagrupp, som på senare kommit att tilldra sig allt större upp- märksamhet, är kontorsrationaliseringen.

Den strävan till produktivitetshöjning genom fortgående mekanisering,

som är ett av produktionslivets utmärkande drag — starkt framträdande både inom jordbruket, den egentliga industrin och byggnadsverksamheten — har först relativt sent kommit att omfatta också distributionsmetoderna och kontorsarbetet. Det är att vänta, att dessa båda områden under 60-talet kommer att inta en central plats i rationaliseringsdiskussionen. Genom den starka ökningen av kontorsarbetet inom flertalet näringar har perso- nalkostnaderna på detta område kommit att väga allt tyngre i många före- tags kostnadsbudget. Möjligheterna att nedbringa de totala produktions- kostnaderna har därmed fått ett allt starkare samband med utvecklingen av produktiviteten på kontoren.

De tendenser till ökad användning av maskinella hjälpmedel — från kontorsmaskiner av konventionellt slag över en rad sådana maskiner med skilda funktioner inom en samordnad enhet (integrerad databehandling) till utrustningar för elektronisk databehandling — som under senare år kommit till uttryck, kan under 60-talet komma att slå igenom på bred front. Även om den personalbesparande nettoeffekten av ett sådant genom— brott på kontorsrationaliseringens område är svår att bedöma, är det tro— ligt, att det kommer att medföra en relativ förskjutning mot högre utbildad arbetskraft för datamaskinernas programmering och drift. Det kvalifice- rade kontorsarbetet utanför själva datacentralerna, men delvis byggande på den ökade information, som användningen av datamaskiner medger, kan komma att öka och därmed också anspråken på de kontorsanställdas skol- underbyggnad och fackutbildning. Samtidigt kan behovet av rutinarbets— kraft till kontoren på längre sikt väntas minska om inte absolut så i varje fall relativt.

Risken för omstållningsproblem i samband med en fortskridande kon- torsrationalisering kan givetvis inte helt uteslutas, även den samlade efter- frågan på arbetskraft ligger på hög nivå. Under förutsättning av en bibe- hållen full sysselsättning kan man räkna med att anpassningsprocessen mindre presenterar sig som ett arbetslöshetsproblem än som en fråga om effektivare arbetsförmedling. Ökade insatser för omskolning och vidare— utbildning kommer att krävas i förening med ett effektivt utnyttjande av övriga arbetsmarknadspolitiska instrument för att stimulera till större rörlighet hos arbetskraften.

Behovet av förbättrad arbetsmarknadsstatistik för tjänstemannagrupperna

Den periodiskt publicerade statistiken över sysselsättningsförändringarna är i Sverige relativt bristfällig. De med långa tidsintervaller företagna folk- räkningarna har hittills utgjort det huvudsakliga underlaget för bedöm— ningen av den totala yrkesverksamma befolkningens fördelning på närings- grenar och yrkesområden. Den tid som krävs för bearbetning av materialet,

medför att folkräkningarna inte är användbara för en bedömning av det aktuella sysselsättningsläget.

Sedan maj 1959 har Arbetsmarknadsstyrelsen därjämte företagit sär- skilda undersökningar beträffande sysselsättning och arbetslöshet, s. k. arbetskraftsundersökningar. Fem sådana undersökningar har hittills ut— förts. En fortlöpande arbetskraftsstatistik av det slag, som arbetskrafts- undersökningarna lämnar, ger ett värdefullt underlag för bedömningen både av den aktuella situationen på arbetsmarknaden och av de långsik— tiga förändringarna i sysselsättningens omfattning och sammansättning. Beslut föreligger om fyra sådana undersökningar per år fortsättningsvis. Arbetskraftsundersökningarna kan likväl inte ersätta annan statistik över sysselsättning och arbetslöshet för att tillgodose behovet av differentierade upplysningar på dessa områden.

Den sysselsättningsstatistik, som publiceras mellan folkräkningarna, täc- ker en begränsad del av arbetsmarknaden. Speciellt för tjänstemannagrup- perna gäller, att tillgänglig statistik utgörs av årsredovisningar, som publi- ceras först 1—11/4 år efter berörda års utgång (kommerskollegiums industri- statistik, statistiska centralbyråns redovisning av personal i statens tjänst och inom statsunderstödd verksamhet).

Ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt är en snabb och tillförlitlig fort— löpande information om marknadsmässiga förändringar i tillgång och efter- frågan på olika slag av arbetskraft nödvändig. Även i andra planeringssam- manhang, exempelvis på utbildningens område, är bristerna i den nuva- rande arbetsmarknadsstatistiken kännbara. För prognosändamål erfordras ökad kännedom om fackutbildningsgruppernas fördelning på yrkesområ- den och yrkesgrupperna-s utbildningsmässiga sammansättning. Av andra statistikkonsumenter med särskilt intresse för en förbättrad arbetsmark— nadsstatistik för tjänstemannagrupperna bör tjänstemannaorganisationerna nämnas.

Även under utredningens gång har behovet av fullständigare statistiska uppgifter om sysselsättningen, rörligheten och arbetslösheten inom tjänste- mannayrkena gjort sig gällande. För det fortlöpande förmedlingsarbetet inom dessa yrkesområden skulle det slutligen vara värdefullt att ha till- gång till pålitliga indikatorer på förändringar i arbetsmarknadsläget för olika tjänstemannagrupper.

Utredningen har inte ansett, att en fullständig inventering av de önske- mål, som kan ställas på en förbättrad arbetsmarknadsstatistik för tjänste- mannagrupperna, faller inom ramen för utredningens uppdrag. Utred- ningen vill likväl kraftigt understryka angelägenheten av att denna fråga i sin helhet tas upp till snar behandling och bringas till sin lösning. Arbets- marknadens parter bör därvid ges tillfälle att precisera sina önskemål, förslagsvis vid överläggningar inom den till Arbetsmarknadsstyrelsen knut- na statistikdelegationen.

I avvaktan på de mera genomgripande förbättringar, som förefaller på- kallade, vill utredningen slutligen hemställa, att möjligheterna undersöks att genom bearbetning av den av Arbetsmarknadsstyrelsen producerade förmedlings- och arbetslöshetsstatistiken närmare belysa dels förmedlings- verksamhetens utveckling, dels det aktuella arbetsmarknadsläget för olika tjänstemannagrupper.

KAPITEL 5

Olika kontaktvägar på tjänstemännens arbetsmarknad

Upplysning om arbetssökande och lediga platser sprids och förvårvas på många olika sätt i dag lika väl som för femton eller femtio år sedan: genom skolor, genom vänner och bekanta, genom direkta förfrågningar till an— ställda och hos företag, genom tidningarnas annonssidor, genom arbets- förmedlingen o.s.v. Men det är givet, att detta mönster inte är statiskt utan att det ständigt förändras på grund av skiftningar i tillgång och efter— frågan på arbetskraft, ombildningar av företagens »och förmedlingens upp- byggna-d och av andra orsaker. Som en följd av arbetsförmedlingens enga— gemang på tjänstemannamarknaden har t. ex. antalet fackliga arbets-för- medlingar på området kraftigt minskat. Samtidigt härmed har arbetsgi— varna i ökad utstråckning anlitat arbetsförmedlingen. Vid sidan härav kan noteras en utveckling av konventionella eller nya former för verksamhet som syftar till att tillgodose företagens behov av arbetskraft eller deras behov av service i skilda hänseenden. De olika verksamhetsformerna har inte sällan skilda funktioner och kan tjäna att komplettera varandra. De har vid en jämförelse med varandra olika fördelar men också olika nack- delar från de synpunkter, som utredningen har att beakta. Innan utred- ningen går in på frågan om den offentliga arbetsförmedlingens särskilda uppgifter på tjänstemännens arbetsmarknad, erfordras därför en över- sikt över huvud taget av kontaktvägar och övriga förhållanden, som är av intresse. _

I det första avsnittet av föreliggande kapitel behandlas främst utveck- lingstendenserna på marknaden, när det gäller förekomsten av organisa- tionsförmedlingar inom tjänstemannayrken. Vidare behandlas begreppet arbetsförmedling enligt gällande lagstiftning samt vissa frågor, som sam- manhänger med s. k. ambulerande skrivbyråverksamhet och konsultföre— tagens verksamhet.

I kapitlets andra avsnitt redogörs för en enkät, som utredningen har låtit göra i januari 1961 till ett större antal arbetsgivare rörande deras re— krytering av tjänstemannapersonal genom arbetsförmedlingen och på andra vagar.

Utvecklingstendenser

Antalet organisationsförmedlingar — varmed här avses arbetsförmedlingar, som av föreningar och förbund drivs för medlemmarnas räkning — har på tjänstemannaområdet liksom inom arbetaryrkena starkt reducerats un- der senare decennier. När det gäller tjänstemän, har avvecklingen dock skett relativt sent, och fortfarande driver en del föreningar viss egen förmed— lingsverksamhet.

Anstalter för att ordna arbetsförmedling hade från mitten av 1920-talet vidtagits av de föreningar, som då tillhörde Tjänstemännens arbetslöshets— kommitté (TAK), bl. a. affärs- och kontorsanställda, arbetsledare och tek— niker. För dessa uppräknade grupper inrättade den offentliga arbetsför- medlingen år 1928 i Stockholm landets första lokala fackarbetsanvisning på tjänstemannaområdet, och liknande anordningar kom senare till i ett par andra städer. I anslutning till att arbetsförmedlingen 1944 organiserade tjänstemannaförmedlingsexpeditioner, nedlade Svenska Industritjänste- mannaförbundet sin arbetsförmedling, Industritjänstemännens platsbyrå, som under ett antal år bedrivit anvisning av kontorspersonal och tekniker. — Av de gamla organisationsförmedlingarna på dessa områden kvarstår i dag Kontorens platsförmedling, som drivs gemensamt av Sveriges Konto- ristförening och Kvinnliga Kontoristföreningen i Stockholm. Härutöver förekommer inom det kamerala området Svenska Civilekonomföreningens platsbyrå, medan inom tekniska arbetsområden förmedling bedrivs av Svenska Mekanisters Riksförbund och — f. 11. med ringa omfattning — av Tekniska Läroverkens Ingenjörsförbund.

Andra tidiga fackliga förmedlingsorgan arbetade på skolans område. Till dem hörde en byrå för manliga folkskollärare med Mellansverige som huvudsakligt verksamhetsfält. Denna byrå blev det första förmedlingsorgan för tjänstemän, som genom den offentliga arbetsförmedlingen ersattes med en riksomfattande organisation. Detta skedde år 1939, och den lösning som då nåddes, kom såväl manliga som kvinnliga folkskollärare samt småskol- lärare till godo. — Adjunkter och andra lärare i läroämnen hade under ett femtiotal år drivit en egen byrå, Extralärarbyrån, då dess uppgifter är 1940 övertogs av Skolöverstyrelsen. Där kvarblev Extralärarbyrån till år 1952, varefter dess verksamhet övertogs av arbetsmarknadsverket. — En nära samverkan förekommer sedan dess mellan lärarförbund och arbetsförmed- ling, vilket numera bl. a. tar sig uttryck i att platslistor, som upprättas inom Arbetsmarknadsstyrelsens kansli, regelbundet publiceras av förbun- den i deras tidningar.

På akademikernas arbetsmarknad har sedan länge en rad olika förening- ar ordnat förmedling för sina medlemmar. Om Extralärarbyrån har nyss nämnts. När den offentliga arbetsförmedlingen åren 1937—38 inrättade s. k. studentförmedlingar på kårorterna, uppgick en del av akademiker-

3—106860

gruppernas egna arbetsförmedlingar däri. Andra av deras byråer har fort- satt sin verksamhet, med eller utan närmare kontakt med arbetsförmed- lingen. Nu verksamma är platsbyråer för läkare, jurister, civilekonomer, veterinärer, farmacevter m. fl. En av SACO i april 1960 genomförd enkät angående arbetsförmedlningen inom dess förbund redovisas som bilaga 1 i föreliggande utredning. — Som exempel på samverkan mellan den offent- liga arbetsförmedlingen och akademikerbyråer kan nämnas, att tjänste- mannaförmedlingarna i Uppsala, Lund och Göteborg numera fungerar som kontaktorgan på dessa kårorter för den förmedling av medicine stude- rande och medicine kandidater till sommarvikariat, som bedrivs av Sve— riges Yngre Läkares Förening (Sylf) iStockholm.

På hälso— och sjukvårdsområdet förekommer organisationsförmedling, förutom för läkare och veterinärer, bl. a. även för sjukgymnaster, social- vårdspersonal, arbetsterapeuter, tandsköterskor och leg. sjuksköterskor. — Förmedlingen av leg. sjuksköterskor genom Sveriges Sjuksköterskors Arbetsförmedling (SSA) utgör den största kvarvarande organisationsför- medlingen, om man bortser från artist- och musikerförmedlingarna. För SSA:s verksamhet gäller Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 juni 1935 aug. statens godkännande av sjuksköterskebyråer. Frågan om den offentliga arbetsförmedlingens övertagande av denna verksamhet har flera gånger varit föremål för behandling. Den har ånyo aktualiserats genom en fram- ställning år 1960 från styrelsen för SSA:s byrå i Örebro. För att utreda frågan har Arbetsmarknadsstyrelsen, efter överläggningar med represen- tanter för SSA:s i Örebro styrelse, Medicinalstyrelsen, Svenska Landstings- förbundet och Svensk Sjuksköterskeförening, beslutat att från 1 januari 1961 påbörja försöksverksamhet med arbetsförmedling för leg. sjukskö- terskor. Försöksverksamheten har avgränsats till en region, motsvarande SSA:s i Örebro hittillsvarande verksamhetsområde, d. v. s. Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. — Arbetsmark- nadsstyrelsen har vidare från Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter mot- tagit en skrivelse (28 juni 1960) med förfrågan om möjligheten att ordna bättre förmedling av arbetsterapeuter.

Bland övriga yrkesområden, där viss förmedling av tjänstemannaperso— nal drivs av organisationer, kan nämnas hiblioteksarbete och journalistik. Svenska Folkbibliotekarieföreningen har regelbundet samarbete med tjänstemannaförmedlingen. Svenska Journalistförbundet ger liksom andra förbund sporadiskt informationer till sina medlemmar om aktuella plats- möjligheter. — Från detta senare förbund har Arbetsmarknadsstyrelsen mottagit en skrivelse (27 febr. 1961) med anhållan om att riksförmedlings- kontor för journalister upprättas i Stockholm inom den offentliga arbets— förmedlingen. I skrivelsen sägs, att arbetsförmedlingen utnyttjas ovanligt litet av såväl arbetsgivare som sökande på området. Platsförmedling sker i stället på andra vägar, främst genom personliga kontakter, annonser och

via förfrågningar hos Journalistförbundets expedition. Med hänsyn till de strukturförändringar, som f. n. pågår inom pressen, är dessa vägar enligt förbundet ej längre tillfredsställande. Förbundet utreder f. n. frågan om en erkänd arbetslöshetskassa, och skulle en sådan inrättas, vore detta ytter— ligare ett skäl för bättre lösning av förmedlingsfrågan.

En sammanställning av föreliggande uppgifter om förmedlingar, som utan förvärvssyfte drivs av organisationer samt av skolor, visar att av sam- manlagt förefintliga 39 sådana icke avgiftskråvande förmedlingar rör 23 tjänstemannaområdet. För deras verksamhet krävs inte tillstånd av Arbets- marknadsstyrelsen; det enda som fordras är en anmälan om att verksam- heten bedrivs. (Härtill kommer totalt 15 avgiftskråvande byråer, av vilka 9 förmedlar artister och musiker, medan övriga avser yrken utanför tjänste- mannaområdet.) Uppgifter om namn på ifrågavarande förbund och sko- lor lämnas här nedan. I förteckningen har ej upptagits förbund, som en- bart lämnar platsnotiser i sina tidningar.

Jordbruk, skogsbruk Skogshögskolans studentkår Svenska Lantbrukstjänstemannaförbundet

Hotell och restauranger Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranger1

Allmän tjänst Sveriges J uristförbund

Social vård Svenska Socialvårdsförbundet

Tekniska arbetsområden Svenska Mekanisters Riksförbund Tekniska föreningen, Örebro Tekniska institutet, Stockholm Tekniska Läroverkens Ingenjörsförbund

Kontorsarbete

Comptometerskolan

Kontorens platsförmedling Remington Rand Svenska Civilekonomföreningen

Biblioteksarbete, journalistik Svenska Folkbibliotekarieföreningen Svenska Journalistförbundet

Hälso- och sjukvård Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter

1 Även annan personal än tjänstemän.

Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund Medicinalstyrelsens läkarförmedling (öppen vård) Sveriges Farmacevtförbund Sveriges Sjuksköterskors Arbetsförmedling Sveriges Yngre Läkares Förening Sveriges Veterinärförbund Svenska Tandsköterskeförbundet

I flertalet fall är förbundens verksamhet begränsad till sporadisk hjälp och rådgivning åt medlemmar, som kontaktar dem, eller till att förbunden inför en spalt med platsnotiser i sin tidning. Endast i enstaka fall förekom- mer fullt utbyggd arbetsförmedlingsverksamhet. Detta senare gäller inom TCO Sveriges Sjuksköterskors Arbetsförmedling och inom SACO förmed- lingar bedrivna av Svenska Mekanisters Riksförbund, Sveriges Juristför- bund och Sveriges Farmacevtförbund.

En del av de förbund, som bedriver viss platsinformation eller -förmed- ling, har ansett det ur facklig synpunkt värdefullt att kunna bjuda sina med- lemmar en sådan service. Det har därför ej varit aktuellt för dem att tänka sig verksamheten överflyttad till den offentliga arbetsförmedlingen. I andra fall har föreningarna menat, att förmedlingsverksamheten på deras område förutsatte en så speciell yrkeskännedom. som man ej kunde vänta finna i en allmän förmedling, och de har av detta skäl ej ansett sig kunna upphöra med eget sådant arbete.

Åter andra organisationer har haft uppfattningen, att en allmän förmed- ling skulle kunna ge bättre marknadsöverblick än deras egna platsbyråer. De har av denna anledning funnit verksamheten bättre höra hemma hos den offentliga arbetsförmedlingen och beslutat upphöra med att driva egen verksamhet av detta slag. Inom flera av dessa senare organisationer har medlemsantalet emellertid vuxit snabbt, räknat tillbaka från den tid, då de upphörde att driva egen förmedling. Med anledning av medlemskårens ökning har behov av större kapacitet hos den statliga förmedlingsapparaten uppstått. Frågan för dylika organisationer har därför under senare år varit, om den offentliga förmedlingen numera fungerade på sådant sätt på mark— naden, att den kunde anses tillräckligt effektiv, eller om det vore fördelak- tigare, att organisationerna på nytt etablerade egen verksamht inom om— rådet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i annat sammanhang i ett till Kungl. Maj :t avgivet utlåtande (den 30 okt. 1959) framhållit i fråga om organisations— förmedlingar av typen avgiftskråvande arbetsförmedlingar utan vinst- syfte, att styrelsen ansåg sådana kunna ha en uppgift att fylla inom vissa yrkesområden. I anslutning härtill anförde styrelsen vidare:

Styrelsen är sålunda icke a priori främmande för tanken att organisationsför- medlingar skulle kunna vara motiverade även inom andra områden än de hittills beträdda, eller att flera organisationsförmedlingar etablerades inom områden, där nu endast enstaka dyl-ika förmedlingar förekommer. Men därmed är icke

sagt, att denna form av arbetsförmedlingsverksamhet bör få utvecklas helt fritt. Även med fullt beaktande av att någon monopolställning för den offentliga ar- betsförmedlingen ej kan ifrågasättas torde det nämligen kunna fastslås att det icke är något samhällsintresse att tillåta ett obegränsat antal organisationsför- medlingar inom ett visst yrkesområde. Särskilt är detta fallet, om det icke gäl- ler att tillgodose ett förmedlingsbehov för medlemmar i en redan verksam fack- lig sammanslutning. Hänsyn måste enligt styrelsens mening främst tagas bl. a. till behovet, från arbetsmarknadssynpunkt sett, av antalet vid sidan av den of- fentliga arbetsförmedlingen verksamma privata förmedlingsorgan. I samma mån som de sistnämnda ökar i antal försvåras överblicken av arbetsmarknaden och möjligheterna att åstadkomma en effektiv utjämning av utbud och efterfrågan på arbetskraft minskas — — —.

Vad som sägs i den sista meningen i detta uttalande rörande de avgifts- kråvande organisationsförmedlingarna — att möjligheterna till överblick av marknaden försämras, då antalet enskilda förmedlingsorgan ökar i an- tal — gäller givetvis även beträffande tillväxten i antal av de avgiftsfria organisationsförmedlingarna.

1935 års lag innehåller inte någon definition av begreppet arbetsförmed- ling som verksamhet betraktad. Lagen inskränker sig till att fastslå, att den äger tillämpning på »all slags arbetsförmedling» utom den som bedrives i samhällets regi. Viss ledning vid en tolkning av begreppet arbetsförmedling kan hämtas ur ett kommittébetänkande från 1940-talet (SOU 1946: 51). Där framhålles såsom ett väsentligt moment i arbetsförmedlingsbegreppet att >>en tredje part personligen griper in och försöker åstadkomma kontakter mellan arbetsgivare och arbetstagare för slutande av arbetsavtal». Vidare finns ett departementschefsutlåtande år 1942 (proposition nr 123), vilket riksdagen lämnat utan erinran. Enligt detta uttalande avser 1935 års lag »enligt ordalydelsen av första paragrafen varje i lagen ej direkt undanta- gen verksamhet, som syftar till att förmedla arbetsanställning».1

Mot bakgrunden av lagens bestämmelser har uppstått diskussion, hur man skall betrakta den s. k. ambulerande skrivbyråverksamheten samt vissa delar av konsultföretagens verksamhet. Utvecklingen av dessa verk- samhetsgrenar kan till en del hänföras till företagens behov av arbetskraft, särskilt under en situation av allmän brist på arbetskraft. Till en del är den motiverad av företagens behov av service.

Svårigheten att bedöma den s. k. ambulerande skrivbyråverksamheten sammanhänger med att karaktären av byråernas tjänster skiftar. I vissa ytterlighetsfall kan verksamheten uteslutande innebära, att skrivbyråerna anvisar eller »uthyr» kvinnlig personal — maskinskriverskor, stenografer, korrespondenter och andra — till olika arbetsgivare för längre eller kor- tare tid. I dessa fall ligger parallellen till arbetsförmedlnig ofta nära. I

1 En närmare behandling av hithörande frågor återfinns i två artiklar av byråchefen Henry Rooth, publicerade i nr 10/1959 och nr 1/1960 av tidskriften Arbetsmarknaden, varifrån det som ovan anförts om arbetsförmedlingsbegreppet är hämtat. '

andra ytterlighetsfall vänder sig arbetsgivaren till ett skrivbyråföretag för att få ett specialuppdrag utfört av ett företag med särskilda möjligheter att tillgodose detta behov. Därvid ligger det närmare till hands att göra en jämförelse med andra former av ett företags anlitande av utanför före- tagsorganisationen liggande servicemöjligheter. Mellan dessa ytterlighets— fall förekommer talrika variationer.

Efter anmälan av Arbetsmarknadsstyrelsen har några fall av ambule— rande skrivbyråverksamhet gjorts till föremål för rättslig prövning. Be- dömningen har i underrätter och hovrätt utfallit på skiftande sätt. I tre fall har i mars 1961 meddelats dom av Svea Hovrätt, som funnit olaga ar- betsförmedling föreligga. Domen har emellertid ej vunnit laga kraft, och frågan om prövningstillstånd är för närvarande anhängiggjord hos Högsta Domstolen. -

Beträffande konsultverksamheten har frågan, huruvida det i konsulter- nas uppdrag brukar ingå att förmedla anställningar, tagits upp till övervä- gande inom Arbetsmarknadsstyrelsens kanslibyrå. Därvid har framkommit, att konsultverksamheten inneburit följande:

Konsulter hade oftast till huvudsaklig uppgift att på uppdrag av klienter verkställa organisationsundersökningar, arbetsanalyser, lönsamhetsutred- ningar m. m. I samband härmed brukade behov uppkomma att nyanställa eller omplacera personal. Klienten uppdrog då åt konsulten att ombestyra annonsering, ta emot ansökningshandlingar och gradera de sökande efter meriter, i vissa fall också att intervjua eller på annat sätt ta förberedande kontakt med sökande. Däremot förekom inte förhandlingar mellan konsult och sökande, och det var klienten som beslutade i anställningsfrågan. Kon— sultens ersättning utgick efter det antal timmar, som åtgått för uppdragets utförande. Det ville synas som om i vart fall vissa konsulter åtog sig upp— drag att medverka vid personalanställning utan att uppdraget ägde sam- band med annat åtagande såsom organisationsundersökning o. dyl. —— Kon- sulterna hade genomgående själva velat framhålla, att de inte hade något företagsregister och att de inte åtog sig uppdrag av sökande att skaffa dessa arbete. Deras verksamhet skulle sålunda vara helt inriktad på _att betjäna arbetsgivarsidan. — Någon rättslig prövning av domstol har inte skett i fråga om konsultverksamhetens förenlighet eller oförenlighet med 1935 års lag.

För att få en uppfattning om på vilka nivåer konsulterna arbetade vid rekrytering av arbetskraft, har utredningen som en stickprovsundersök— ning låtit göra en genomgång av konsultföretags annonsering efter arbets- kraft i Dagens Nyheter under oktober och november-1960. Resultaten, som framgår av tabell 5: 1, anförs med reservation för att vissa annonser ej innehållit tillräckligt entydiga uppgifter för nivågruppering.

Till jämförelse anges i tabell 5:2 en motsvarande nivågruppering av platser, som annonserats av den offentliga arbetsförmedlingen.

Tabell 5:1. Tjänster utannonserade av konsultbyråer i Dagens Nyheter oktober och november 1960. (82 annonser)

Antal tjänster på nivå1 Arbetsområde Så::— 1 2 3 4 5 6 7 8

Tekniskt arbete .......... 1 3 8 14 10 7 2 _ 45 Personalarbete m. m ...... _ _ 1 _ _ _ _ _ 1 Kommersiellt arbete ...... 2 4 10 10 19 _ _ 1 46 Kameralt arbete .......... _ _ 1 6 4 _ 2 1 14 Summa 3 7 20 30 33 7 4 2 106

1 Nivåsiffrorna ansluter sig till SIF_SAF—SALF:s Yrkesnomenklatur för tjänstemän 1960. Nivå 1 motsvarar därvid befattningar, som ligger över yrkesnomenklaturens högsta nivå (nivå2).

Tabell 5: 2. Tjänster annonserade i riksvakanslista T (tjänstemannalistan) nr 41, oktober 1960

Antal tjänster på nivå1 Arbetsområde Säm- 1 2 3 4 5 6 7 8 &

Tekniskt arbete .......... _ 2 19 90 237 100 19 6 473 Personalarbete m. m.. . . . . _ _ 1 3 24 22 3 1 54 Kommersiellt arbete ...... _ _ _ 8 24 6 6 21 65 Kameralt arbete .......... _ _ _ 8 34 34 30 18 124 Summa — 2 20 109 319 162 58 46 716

1 Jfr not till tabell 5: 1.

Av tabellerna framgår, att konsulternas noterade annonsering huvud- sakligen eller till ca 80 procent gällt befattningar på nivåerna 3 5, medan i tjänstemannalistan drygt 80 procent av platserna legat på nivåerna 4—6.

Härutöver skall några uppgifter lämnas rörande annonsering. Platsannonseringen i dagspress och facktidskrifter tycks, att döma av annonsernas mängd och storlek, ha fått allt större betydelse på tjänste- mannamarknaden under det senaste decenniet. Uppfattningen att en sådan ökad annonsering skett, överensstämmer med tendenserna i den s. k. »plats— barometer» som halvårsvis har publicerats av Dagens Nyheter under 1950-ta— let. Någon motsvarande publicering av statistik rörande de övriga stora rikstidningarnas annonser föreligger ej.

Totala antalet i »platsbarometern» redovisade annonser i Dagens Ny- heter uppgick år 1951 till ca 136 800 och år 1960 till ca 135 800.1 Mot denna minskning på ca 1 000 i totalantalet publicerade annonser svarade en ök- ning av andelen annonser om tjänstemannaplatser med ca 10000 eller från ca 48 000 år 1951 till ca 58 000 år 1961. Härvid har enbart de i baro—

* Barometern anger ej exakta tal. De uppgifter, som här lämnas, motsvarar skattningar av de staplar, som barometern utvisar. -

metern separat redovisade grupperna kontorspersonal, försäljnings- och affärspersonal samt ingenjörer och tekniker upptagits såsom tjänsteman- naplatser.

Medeltalet under perioden införda annonser om lediga kontorsplatser låg på ca 19 500 med toppsiffror år 1951 på ca 22 500 och år 1960 på ca 25 000. I fråga om försäljnings- och affärspersonal låg medeltalet på inte fullt 19 000 annonser per år; antalen för 1951 resp. 1960 var något större än medeltalssiffran. Annonserna om lediga ingenjörs- och teknikerplatser låg på ett årsmedeltal under perioden av ca 7 400. I fråga om dessa plats- annonser hade den största ökningen skett, nämligen från ca 4 900 annonser år 1951 till ca 12 700 år 1960. _ Någon redovisning av nivågrupper före- kommer ej.

I barometern upptas endast besked om antalet i tidningen gjorda annon- seringar, ej ett särskiljande av det faktiska antalet lediga platser; flera annonseringar kan givetvis ha gjorts beträffande en och samma plats. Ba- rometern återspeglar dock i huvudsak de konjunktursvängningar, som fö- revarit under perioden och som än tydligare kan utläsas ur arbetsför— medlingens statistik över lediga platser inom motsvarande tjänstemanna- yrken under 1950—talet (jfr bilaga 4, sid. 6—8).

Arbetsgivarenkät angående rekrytering av tjänstemannapersonal

För att få en uppfattning om arbetsgivarnas syn på rekryteringen av tjänste— mannapersonal gjordes i januari 1961 en enkät till ett antal arbetsgivare inom såväl offentlig förvaltning som den privata sektorn.

Enkäten riktade sig till 868 arbetsgivare, fördelade på 61 statliga för- valtningar och affärsverk, 166 kommunala förvaltningar, 13 sjukhus, 91 detaljhandelsföretag, 91 grosshandelsföretag, 25 banker, 23 försäkrings- bolag, 10 resebyråer och 210 medelstora och mindre industriföretag i Stock- holms stad, Kronobergs, Västmanlands och Västernorrlands län samt 278 större industriföretag i hela landet. Valet av lån gjordes dels med hänsyn till att man önskade få representerade orter och områden av olika storlek och n-äringsstruktur, dels för att man ville få en viss överensstämmelse med urvalet av förmedlingar, som lämnat material till en längre fram i utred- ningen refererad undersökning rörande ombytessökande.

Arbetsgivarna anmodades fylla i en blankett, som upptog dels en fråga om de tre rekryteringsvägar, på vilka arbetsgivaren erhöll den mesta arbets— kraften inom de tekniska, kommersiella samt kamerala arbetsområdena, dels en fråga om arbetsgivarens erfarenheter rörande fördelar och nack- delar av de olika rekryteringsvägarna. I blanketten angavs rekryterings- vägarna i annons, arbetsförmedlingen, initiativ från sökande, konsultföre- tag, rekommendation av någon inom företaget, skola eller studiebesök samt övriga vägar. Dessutom ombads arbetsgivarna redogöra för Sina erfaren—

heter av kontakten med arbetsförmedlingen och meddela om en särskild kontaktman för förbindelserna med förmedlingen hade utsetts. Slutligen frågades om arbetsgivarna hade några förslag till åtgärder, som kunde vara ägnade att ge mera behållning av en hänvändelse till arbetsförmed- lingen; några svar på denna sista fråga kommer att redovisas i ett senare sammanhang i utredningen (kap. 11). Arbetsgivare, som under 1960 ny- anställt mindre än två tjänstemän, behövde inte fylla i blanketten men anmodades dock återsända den för kontroll. (Blanketten återges i bilaga 2.)

Den 28 februari 1961 hade 623 svar inkommit. I dessa angav 164 arbets— givare, att de nyanställt mindre än två tjänstemän, och dessa svar tas ej med i den fortsatta redogörelsen. Vissa större arbetsgivare — t. ex. affärs- drivande statliga verk, där varje byrå rekryterar separat — hade låtit varje rekryteringsenhet svara för sig. Dessa enheter har ur redovisningssynpunkt betraktats som var för sig en arbetsgivare. Totala antalet rekryteringsen- heter, som besvarat enkäten och som under 1960 nyanställt minst två tjänste— män, utgjorde sålunda 459. På dessa 459 svar baseras följande redogörelse för arbetsgivarnas synpunkt på rekryteringsfrågan.

Fördelningen av arbetsgivarna efter antalet hos dem anställda tjänste- män den 31/12 1960 och efter antalet nyanställda tjänstemän under 1960 framgår av tabell 5: 3.

På frågan huruvida arbetsgivaren utsett särskild kontaktman med ar- betsförmedlingen hade 197 arbetsgivare svarat ja, 248 hade svaret nej under det att 14 arbetsgivare lämnat frågan obesvarad.

Frågan rörande de tre viktigaste rekryteringsvägarna innebar också, att arbetsgivarna skulle rangordna dessa tre vägar genom besiffringen 1, 2 och 3. Någon uppgift om antalet på varje rekryteringsväg anställda perso- ner efterfrågades sålunda inte, utan siffran 1 innebar endast, att arbetsgiva-

Tabell 5: 3. Enkätsvar, som ingår i undersökning januari 1961 ang. vissa arbetsgivares rekrytering av tjänstemannapersonal. Fördelning efter antal anställda tjänstemän resp. antal nyanställda tjänstemän hos arbetsgivarna

Enkätsvar från arbetsgivare med

. Antal anställda tjänstemän Antal nyanställda tjänstemän Arhftsgware den 31/12 1960 1960 Summa inom _ Uppgift __ Uppgift ' 1 99 100—499 500— saknas 2—4 5_10 11 saknas Offentlig verksamhet1 . . . 28 48 22 12 13 13 84 _ 110 HandeF ......... 34 25 5 25 15 22 50 2 89 Industri ......... 76 134 50 — 17 46 196 1 260 Summa 138 207 77 37 45 81 330 3 459

1 Statliga förvaltningar och affärsverk, kommunala förvaltningar och sjukhus. * Grosshandelsföretag, detaljhandelsföretag, banker, försäkringsbolag och resebyråer.

Tabell 5: 4. Enkätsvar, som ingår i undersökning januari 1961 ang. vissa arbetsgivares rekrytering av tjänstemannapersonal. Procentuell fördelning av alla nämnda rekryterings- vägar efter arbetsområden och arbetsgivargrupper

Rekryteringsvägar1 Arbetsområden och arbetsgivargrupper 13:]; Af. ITS?” Rek. Skola 1:13? Övr Summa Tekniska arbetsområden ........ 39 21 13 14 8 3 2 100 Statlig verksamhet ........... 42 21 17 10 8 _ 2 100 Kommunal förvaltning ........ 42 22 12 11 4 _ 9 100 Detalj— o. grosshandel ......... 43 19 8 15 10 4 1 100 Banker, förs.bolag, resebyråer . 55 — 18 27 — — _ 100 Industriföretag ............... 39 21 13 14 8 3 2 100 Kommersiella arbetsområden. . . . 39 21 12 16 6 4 2 100 Statlig verksamhet ........... 50 30 6 2 8 _ 4 100 Kommunal förvaltning ........ 34 23 13 13 17 _ — 100 Detalj- o. grosshandel ......... 43 18 15 14 3 3 4 100 Banker, förs.bolag, resebyråer . 35 9 22 31 3 _ _ 100 lndustriföretag ............... 39 22 11 15 6 4 2 100 Kamerala arbetsområden ....... 36 25 13 14 7 2 3 100 Statlig verksamhet ........... 16 37 20 15 7 _ 5 100 Kommunal förvaltning ........ 37 22 13 13 5 _ 10 100 Detalj- o. grosshandel ......... 42 23 11 14 6 2 2 100 Banker, förs.bolag, resebyråer . 29 18 23 16 9 1 4 100 lndustriföretag ............... 40 25 13 14 7 2 3 100

1 Af. = arbetsförmedlingen, Initiativ = sökande har på eget initiativ vänt sig till företaget, Rek.: rekommendation av någon inom företaget, Övr.= övriga vägar; gruppen omfattar huvudsakligen rekommendation av någon utom företaget, t. ex. affärsförbindelse, bransch— organisation o. dyl., samt anställning efter praktisk yrkesorientering hos företaget.

ren på denna väg bedömde sig erhålla den mesta arbetskraften o. s. v. Fler- talet arbetsgivare har även besvarat frågan på detta sätt. Vissa arbetsgivare har emellertid endast angett en eller två vägar, under det att andra angett två eller flera vägar som första, andra eller tredje alternativ. I den fortsatta redogörelsen medtas alla rekryteringsvägar, som över huvud taget nämnts av arbetsgivarna. Några arbetsgivare har nämnt intern rekrytering som den främsta vägen. Då emellertid dylik rekrytering förmodligen praktiseras av alla arbetsgivare i större eller mindre utsträckning och då enkäten avsåg den externa rekryteringen, har dessa svar inte tagits med, och rangord- ningen på de övriga vägarna justerats därefter. Tabell 5: 4 utvisar den pro- centuella fördelningen av totala antalet nämnda rekryteringsvägar efter ar- betsområden och arbetsgivargrupper.

Av tabellen framgår, att vissa rekryteringsvägar enligt arbetsgivarnas bedömning anlitas i större utsträckning än andra och att detta gäller täm— ligen likartat för de olika arbetsområdena. Sålunda nämns annonsen oftast som rekryteringsväg för tjänstemannapersonal med arbetsförmedlingen i regel på andra plats. Därnäst kommer initiativ från sökande och rekom- mendation av någon inom företaget med ungefär samma frekvens. I sista

rummet med hänsyn till frekvensen i anlitandet kommer i enkäten rekry— tering genom utbildningsanstalterna och genom hänvändelse till konsult- företag.

Ett undantag från det allmänna mönstret utgör gruppen kameral personal (kontorspersonal) inom statlig verksamhet, där arbetsförmedlingen nämns oftast. Detta förhållande torde delvis sammanhänga med att statsverken har skyldighet att anmäla vakanser under 21 lönegraden till arbetsför- medlingen.

Även av övriga arbetsgivare anlitas arbetsförmedlingen i högre grad för rekrytering av kameral personal än för rekrytering av andra gruppers tjänstemannapersonal, ehuru dock dessa arbetsgivare i första hand använ- der sig av annonsering. Anmärkningsvärt med hänsyn till arbetsförmedling— ens stora omfattning på handelns område år, att denna verksamhet ändå inte tillmäts större betydelse av detalj- och grosshandelns tillfrågade ar- betsgivare. Sistnämnda förhållande kan bero på en övervikt av svaren från Stockholmsföretag och utgöra en återspegling av förhållandet, att arbets— förmedlingen i Stockholm har en anmärkningsvärt liten verksamhet för affärsbiträden.

Den största skillnaden i rekryteringsmönstret hänför sig till de olika tjänstenivåerna. Arbetsgivarna har ombetts bedöma vägarna för sin per- sonalrekrytering fördelad på tre nivåer, där nivå A betecknade tjänstemän som i SAF—SIF—SALFzs Yrkesnomeklatur för tjänstemän har 2, 3 eller 4 som fjärde kodsiffra (i statliga och kommunala verk lönegrad A 21 och högre), nivå B tjänstemän med 5 eller 6 som fjärde kodsiffra i nomenkla- turen (lönegraderna A 10—20) samt nivå C för tjänstemän med 7 eller 8 som fjärde kodsiffra (lönegrad A 9 och lägre). Av tabell 5: 5 framgår den procentuella fördelningen av totala antalet nämnda rekryteringsvägar efter arbetsgivargrupper och tjänstenivåer. Det bör anmärkas, att befattnings- nivåerna enligt nomenklaturen ej är helt jämförbara på olika yrkesområden.

I tabellen kan urskiljas en tendens, som man skulle kunna kalla för >>val efter nivå». Man har valt vissa rekryteringsvägar oftare ju högre personal man sökt, under det att andra vägar anlitats mera, ju lägre tjänsteställning vakanserna avsett. Tendensen innebär å ena sidan, att alla arbetsgivare sagt sig anlita annonsering och konsultföretag i större utsträckning, ju högre befattning rekryteringen avsåg. Samma förhållande gäller i fråga om pri- vata arbetsgivare beträffande anställning efter rekommendation av någon inom företaget. Å andra sidan innebär tendensen, att alla arbetsgivare sagt sig rekrytera oftare genom arbetsförmedlingen och direkt vid skolorna, ju lägre yrkesnivå det var fråga om. Motsvarande gäller även inom offentlig verksamet och handel för initiativ från sökande. '

Förutom sina uppskattningar av frekvensen för rekrytering på olika sätt har arbetsgivarna även angivit synpunkter på fördelar och nackdelar

Tabell 5: 5. Enkätsvar, som ingår i undersökning januari 1961 ang. vissa arbetsgivares rekrytering av t jånstemannapersonal. Procentuell fördelning av alla nämnda rekryterings- vägar efter arbetsgivargrupper och tjänstenivåer

Rekryteringsvägarz Arbetsgivar- Tjänste— grupper nivåer1 An— Initia— Kon- nons Af. tiv Rek. Skola sult Övr Summa Ol/enllig verksamheta . . 34 26 15 12 7 — 6 100 A 51 16 11 12 4 _ 6 100 B 34 25 15 11 8 _ 7 100 C 23 35 18 12 8 _ 4 100 Handel4 ............ 39 19 16 15 6 2 3 100 A 43 7 14 20 1 8 7 100 B 43 16 15 18 5 _ 3 100 C 33 28 17 11 10 — 1 100 Industri ............. 39 23 11 15 7 4 1 100 A 44 11 13 18 3 8 3 100 B 41 24 9 15 7 3 1 100 C 33 31 12 12 10 1 1 100

1 Se förklaring i redogörelsen. ” Af. = arbetsförmedlingen, Initiativ = sökande har på eget initiativ vänt sig till företaget, Rek. = rekommendation av någon inom företaget, Övr. = övriga vägar; gruppen omfattar huvudsakligen rekommendation av någon utom företaget, t. ex. affärsförbindelse, branschorgani- sation o. dyl. samt anställning efter praktisk yrkesorientering hos företaget. 3 Statliga förvaltningar och affärsverk, kommunala förvaltningar och sjukhus. ' Grosshandelsföretag, detaljhandelsföretag, banker, försäkringsbolag och resebyråer.

med att använda olika vägar. I det följande lämnas en översikt av olika synpunkter härvidlag. Därvid har varianter av samma grundsynpunkt sam- manförts. Antalet som underlag noterade uttalanden om den offentliga ar- betsförmedlingen är stort och omfattar hela svarsmaterialet. Ifråga om an- nonseringen har ett något mindre antal uttalanden förefunnits. Upptagna synpunkter rörande övriga rekryteringsvägar skiljer sig från dessa båda områden genom att grundas på vardera några tiotal svar. Någon statistisk bearbetning av synpunkterna är inte möjlig. Svaren varierar ifråga om ut- förlighet och nyansering samt med hänsyn till underlag i direkta erfaren- heter eller mera allmänna attityder. I stället har gjorts en sammanfattning av synpunkterna efter deras sakinnehåll.

Skolbesök. Fördelarna med rekrytering vid utbildningsanstalter sägs vara, att arbetsgivarens representant vid skolbesöket kan lämna utförlig in- formation om företaget och av lärarna få hjälp med urvalet av sökande. Men att resa runt till skolorna är tidskrävande och rekryteringsunderla- get blir givetvis begränsat till orutinerad personal. Det påpekas, att under senare år kapplöpning har etablerats mellan företagen, särskilt till tek- niska skolor.

Konsultföretag. Då det gäller konsultföretagen framhålls, att arbetsgi- varen, som anlitar konsult, kan vara anonym vid annonseringen. Han kan

av konsulten få hjälp med urvalet av arbetskraft, varvid t. ex. testnings- förfarande kan tillämpas. En nackdel med denna kontaktvåg sägs ligga i de höga kostnaderna.

Eget initiativ från sökande. En sökande, som själv vänder sig till arbets- givaren, anses Visa initiativförmåga och intresse _för företaget. Vissa rekry- teringskostnader besparas arbetsgivaren. Den främsta nackdelen med ini— tiativ från sökanden framhålls ligga i att vederbörande ofta ej känner till om det finns någon vakans resp. inte känner fordringarna för en ev. anställ- ning. De sökande kommer därför ofta vid olämplig tidpunkt. Arbetsgivaren har inte möjlighet att i förväg granska merithandlingar och göra en sovring av sökande. Arbetsgivaren måste också göra alla intervjuer själv.

Rekommendation. Som en fördel med anställning efter rekommendation av någon inom företaget har angivits, att den rekommenderande väl kän- ner arbetsgivarens krav och har ansvar inför företaget. Arbetsgivaren kan få informationer om sökandens personliga egenskaper och har därigenom goda möjligheter att hitta lämplig person. Risken med denna väg anges vara, att den rekommenderandes objektivitet kan påverkas av känsloskäl. Urvalet sägs ofta bli litet, då medarbetarna inom företaget inte gärna vill ta risken av misslyckade anvisningar.

Annonsering. Ifråga om annonsering anges fördelarna vara, att uppgif— terna om vakansen får en snabb och vid spridning. Ett stort antal per- soner kan nås på detta sätt, även sådana som är högt kvalificerade och relativt nöjda med sin dittillsvarande anställning men som kanske kan bli intresserade att söka nytt arbete. Genom sin stora spridning förutsätts annonsen ha möjlighet att ge många svar och ett stort urval av sökande. Om överenskommelse ej nås med den eller de först tillfrågade, kan ytter— ligare sökande kontaktas. Det påpekas, att annonsen även har ett visst PR- värde för företaget.

Bland nackdelarna med annonsering framhålls svårigheten att formu- lera en annons så att man når just den arbetskraft man söker. Vidare är annonseringen kostsam, särskilt om annonserna måste upprepas för att man skall få tillräckligt urval av sökande. Till annonseringens minussida har också förts det förhållandet, att sovring av de inkomna svaren och de många intervjuerna vid urvalet kan fördröja tillsättningen. Förmågan hos annonsen att »stjäla» personal sägs medföra, att den kan skapa irri- tation mellan företagen. Den nu förekommande annonseringen anses i vissa fall ha urartat till reklamskriveri om företaget på bekostnad av den sakliga informationen om anställningen. Ofta förekommande annonser kan, särskilt om de är mindre väl genomtänkta, skada företagets rykte.

De oftast angivna synpunkterna på annonseringens fördelar avser för- hållandet, att vakansuppgifterna når en vid spridning genom pressen; därefter nämns annonsens möjlighet att bedriva värvning bland personer

i anställning. Ifråga om annonseringens nackdelar nämns oftast svårig- heterna med urvalsarbetet och kostnaderna i nuvarande marknadsläge.

Arbetsförmedlingen. Att anlita arbetsförmedlingen sägs huvudsakligen innebära följande fördelar. Arbetsgivaren kan få information om läget på arbetsmarknaden. Förmedlingen har interlokala kontakter. Den utgör en neutral mellanhand, som förmedlar upplysningar om parterna, deras erbjudanden och önskemål. Arbetsgivaren har möjlighet att muntligt pre- cisera sina önskemål och diskutera alternativa lösningar av anställnings- frågan. Han behöver inte utåt figurera i rekryteringssammanhang, om han inte vill göra det, och besparas en hel del direkta kostnader. Genom sina sökanderegister och sin kännedom om den lokala arbetskraftstillgången kan förmedlingen ge omedelbara besked om tillgänglig arbetskraft, något som är särskilt viktigt vid hastigt uppkomna vakanser bland biträdesper— sonal på kontor och i affärer. Genom förmedlingen kan arbetsgivaren få kontakt med nyexam—inerade och med kvalificerade sökande, som ej vill svara på anonyma annonser. Med sin kännedom om de sökande kan för- medlingen göra en första sovring av kandidaterna, vilket besparar arbets- givaren arbete och obehaget att säga nej till uppenbart olämpliga; för- medlingen kan också genom sin kännedom om sökande komplettera me- rithandlingarnas uppgifter. Den kan kontinuerligt följa rekryteringsbe- hovet hos ett företag, och arbetsgivaren kan ha »stående beställning» av arbetskraft. Likaså kan förmedlingen kontakta arbetsgivaren — om per— son anmäler sig, som förmedlingen antar lämpa sig för anställning hos arbetsgivaren _ även om någon aktuell beställning ej föreligger.

De oftast angivna fördelarna är förmedlingens kontakt med sökande, dess första urval och dess kännedom om sökande utöver vad merithand— lingarna utvisar. Därnäst ofta återkommer synpunkterna, att förmed- lingen är avgiftsfri, att den bygger på ett interlokalt rapportsystem och att den för sökanderegister, som kan ge omedelbara besked om den lokala tillgången på sökande.

De förhållanden, som minskar arbetsgivarnas intresse att anlita för— medlingen, anges vara bristande anslutning till förmedlingen från de sö— kandes sida, förmedlingens uppgift att hjälpa även svårplacerad arbets- kraft och otillräcklig kapacitet hos förmedlingen med hänsyn till dess personals antal och specialisering. Ifråga om den första punkten anmärks, att sökandeurvalct vid förmedlingen kan vara alltför begränsat, speciellt ifråga om arbetskraft med högre utbildning och större erfarenhet. Det sägs, att arbetsförmedlingen måste ge alla arbetsgivare, som vänder sig till den, >>en del av kakan», och denna är ej tillräcklig i dagens läge; följaktligen anser sig många företag tvingade att vidta även andra åtgärder för att få arbetskraft än att bara höra sig för hos förmedlingen. _ På den andra punkten, uppfattningen att förmedlingen även 'har uppgifter som socialt hjälporgan, sägs intressena kunna bryta sig, då förmedlingen är tvungen

anvisa även arbetskraft, t. ex. äldre, som ej motsvarar arbetsgivarens öns- kemål. Det påpekas i detta sammanhang att anvisning av arbetskraft med handikapp av ett eller annat slag alltid måste ske med full objektivitet och öppenhet från förmedlingens sida, eftersom bestående misstänksam- het gentemot förmedlingen kan uppstå hos en arbetsgivare, som först i efterhand får reda på den begränsade användbarheten hos den han har anställt. — På den tredje punkten, förmedlingens resurser ifråga om per- sonal, påpekas brister ifråga om förmedlarnas specialisering ifråga om yrkeskännedom, vilket minskar möjligheterna att ge arbetsgivarna sak- kunnig service. Svårigheter att uppnå gott samarbete med förmedlingen sägs också kunna uppstå på grund av för livlig omflyttning av persona— len, vilket gör att dennas kännedom om yrken och arbetsgivare ej hin- ner fördjupas.

Av de skäl, som anges minska arbets-givarnas intresse att anlita för- medlingen, anförs oftast i enkäten bristande anslutning till förmedlingen av sökande, vilka omedelbart kan sättas in på kvalificerade arbetsuppgif- ter.

Slutsatser

De åsikter, som redovisats i enkäten rörande arbetsgivarnas användning av olika rekryteringsvägar, får ses mot bakgrunden av den under 1950— talet och inte minst vid tiden för undersökningen _ rådande stora ef— terfrågan på yrkeskunnig arbetskraft av här ifrågavarande slag. Som en röd tråd genom enkätsvaren går meningen, att man inte kan lita endast till en rekryteringsväg utan måste pröva flera olika sådana Vägar för att erhålla erforderlig arbetskraft.

I många fall har arbetsgivarna för att få personaltillskott ansett sig be- höva vidta åtgärder för att vinna över arbetskraft från andra företag. Här— för har anlitats främst annonsering men även t. ex. de hos arbetsgiva— ren redan anställdas personkännedom samt konsultföretag. Att döma av uttalandena skulle dessa tre vägar tillsammans anlitas vid mer än hälf— ten av alla rekryteringsförsök. Annonseringen har, enligt enkäten, utslags- givande betydelse på alla nivåer.

Andra former för anskaffning av personal har inte denna karaktär av aktiv värvning från andra företag. Här märks framför allt hänvändelse till arbetsförmedlingen och kontakt med utbildningsanstalter.

Arbetsförmedlingen syns numera ur arbetsgivarnas synpunkt ha ställ— ningen som den näst efter annonseringen viktigaste rekryteringsvägen. — Detta förhållande gäller oaktat att ej alla arbetsgivare syns ha en fullt korrekt bild av förmedlingens uppgifter. Vissa anmärkningar, som rik— tats mot tjänstemannaförmedlingen, torde bottna i bristande information härom, ett förhållande som i och för sig påfordrar uppmärksamhet.

Arbetsgivarna har i enkäten ifråga om arbetsförmedlingen speciellt fram— hållit, att förmedlingens förmåga att hävda sin ställning på marknaden är beroende av dess möjligheter att erbjuda ett tillräckligt urval av sökande; _ att förmedlingen hittills lyckats bäst i sin verksamhet, då det gällt att tillgodose behovet av personal i lägre tjänsteställning, inklusive rekryter för framtida befordran; att ansträngningarna att förbättra urvalet av sö- kande bör gälla alla yrkesgrupper men framför allt inriktas på tjänste- män med större teoretiska och praktiska meriter samt att vid tjänsteman- naförmedlingen, om den skall kunna ge arbetsgivarna en fullgod service, behöver ske förstärkning ifråga om personalens antal och utbildning samt förbättringar ifråga om arbetsmetodiken (dessa senare synpunkter tas närmare upp i utredningens kapitel 11).

Organisationsförmedlingarnas verksamhet gäller i flera fall yrkesgrup- per med klart avgränsade arbetsområden, t. ex. sjuksköterskor, farmacev— ter, sjukgymnaster m. fl. I ett mindre antal fall berör förmedlingsverk- samheten yrkesgrupper, som är mera utspridda på marknaden. Karak- teristiskt är att samtliga har en speciell och ofta långvarig högre yrkesut- bildning.

Antalet organisationer inom tjänstemannaområdet, som bedriver fullt utbyggd arbetsförmedling, är för närvarande litet. Däremot vidtas inom rätt många förbund arbetsförmedlingsåtg-ärder, som antingen avser vissa kategorier av sökande och platser, t. ex. praktik- och vikariatsförmedling, eller också begränsar sig till sammanställning av platsnotiser i de egna tidningsorganen.

Förekomsten av organisationsförmedlingar av här angivet slag kan vara ett uttryck för olika föreningars och förbunds önskan att biträda sina 'med— lemmar med anskaffning av lämpligt arbete, då den offentliga arbets-för- medlingen ej är rustad att äta sig förmedling inom deras yrkesområden. I en del fall, då det gäller små specialgrupper på arbetsmarknaden, torde det knappast vara praktiskt genomförbart, att den offentliga förmedlingen inriktar sig på att upprätta särskilda expeditioner, som kan överta orga- nisationernas förmedling. Om flera förmedlingsorgan förekommer inom samma område, kan dock överblicken av arbetsmarknaden försvåras och möjligheterna att åstadkomma utjämning av tillgång och efterfrågan på arbetskraft mellan olika delmarknader minska. Arbetsmarknadsstyrelsens generella uppgift att åstadkomma samordning av arbetsförmedlingsverk- samheten i riket bör därför gälla även beträffande de avgiftsfria organi- sationsförmedlingarna. I detta syfte bör kontakt upprätthållas och sam- verkan i största möjliga utsträckning etableras mellan arbetsförmedlingen och vederbörande förbund.

Frågan om den offentliga arbetsförmedlingens övertagande av Sveriges Sjuksköterskors Arbetsförmedlings uppgifter utreds för närvarande inom Arbetsmarknadsstyrelsen och beräknas bli föremål för särskild framställ-

ning till Kungl. Maj:t. Föreningen Sveriges Arbetsterapeuters framställ- ning om dess förmedlingsverksamhets uppgående i arbetsförmedlingen torde kunna lösas i anslutning härtill. Frågan om särskilda riksförmed- lingsätgärder, som upptagits av Svenska Journalistförbundet, kommer att behandlas i föreliggande utrednings kapitel om organisationen av arbets- förmedlingen för tjänstemän (kap. 12).

Utvecklingen av vissa nya kontaktvägar på arbetsmarknaden, den s. k. ambulerande skrivbyråverksamheten och vissa delar av konsultföretagens verksamhet, kan till en del tas som ett tecken på otillräcklighet hos den nuvarande offentliga förmedlingen på tjänstemannaområdet. Till en del kan den motiveras av ett servicebehov, som ligger vid sidan om arbets- förmedlingen.

Inom kontorsverksamheten uppkommer naturligt nog stundom toppar av arbetsbelastning. Det är inte ekonomiskt försvarbart att hålla en kon— torsorganisation av sådana dimensioner, att den i varje läge skall klara den aktuella arbetsbördan. Härtill kommer att det tillfälligtvis kan upp- komma behov av personal med speciell erfarenhet eller skicklighet, som det inte är rationellt att stadigvarande hålla anställd inom den ordinarie ramen för företagets verksamhet. Exempel: särskilt snabba stenografer eller språkkunniga sekreterare eller personal med särskild vana från kon- ferensarbete. Genom att vända sig till en skrivbyrå slipper företaget vissa anställningsprocedurer, fastställande av anställningsvillkor, införlivande av personalen under företagets administrativa och personella rutiner, kost- nader för ATP—avgifter, för olycksfallsförsäkring, semesterersättning 0. s. v. Särskilt med beaktande av den kortvarighet företagens behov ofta kän- netecknas av, ter sig möjligheten att använda skrivbyråföretagen rationell. Om företaget på så sätt skall befrias från arbetsgivaransvaret beträffande denna arbetskraft, förutsätter detta att ett sådant ansvar enligt allmänna arbetsmarknadsmässiga principer fullgörs av skrivbyråföretaget.

Då sålunda här uppenbarligen föreligger ett legitimt behov, är det från arbetsmarknadssynpunkt nödvändigt att ej stanna vid ett beivrande av verksamheten till den del, som den kan anses utgöra olaglig förmedling. Det gäller också att inom den offentliga arbetsförmedlingen åstadkomma en intensifierad vikariatsförmedling för de fall, då företagens behov av tillfällig arbetskraft lika väl kan tillgodoses genom den offentliga förmed- lingen.

I fråga om konsultverksamheten har i juni 1961 _ efter samråd med representanter för PA-rådet, SAF, TCO, SACO och SR _ upprättats för- slag till en överenskommelse (se bilaga 3) mellan Arbetsmarknadsstyrel- sen och Svenska Organisationskonsulters Förening (SOK) i syfte att reg- lera en del av den verksamhet, som bedrivs av organisationskonsulter, och att åstadkomma en gränsdragning mellan denna verksamhet och tjäns- temannaförmedlingens. Man har i detta syfte föreslagit, att konsultverk-

4—106860

samhet under en försökstid av ett år, räknat från den 1 juli 1961, skall bedrivas i överensstämmelse med vissa normer. Enligt dessa normer gäl- ler i huvudsak, att konsult skall inskränka sin medverkan vid tillsättning av befattningar hos uppdragsgivare till att avs-e enbart vissa högre befatt- ningar, som återfinns under kodbeteckningen -02 i Yrkesnomenklatur för tjänstemän, utgiven av SAF, SIF och SALF, samt högre befattningar. Uppdraget skall därvid antingen ingå som ett naturligt led i en åt kon- sulten anförtrodd organisationsundersökning eller eljest avse sådan tek- nisk medverkan från konsultens sida, som innefattar systematisk be- dömning av arbetskrav och kvalifikationer för den befattning, som skall tillsättas. Vid annonsering efter arbetskraft för uppdragsgivarens räkning skall det åligga konsulten bl. a. att verka för att uppdragsgivarens namn utsätts i annonsen och att annonsering utan angivande av uppdragsgiva- rens namn (anonym annonsering) används endast när särskilda skäl före- ligger därtill. Under försökstiden skall en kontaktgrupp med representan— ter för Arbetsmarknadsstyrelsen, SOK och PA-rådet följa normernas till— lämpning. Denna grupp skall vid behov med sig adjungera representan- ter för de ovan nämnda organisationerna.

KAPITEL 6

Förmedlingsverksamhetens utveckling

Under de femton år som gått sedan 1945, då tjänstemannaförmedlingen startades, har antalet arbetssökande inom tjänstemannaförmedlingens yr- kesgrupper mer än fördubblats, antalet lediga platser drygt fyrdubblats samt antalet tillsatta platser i det närmaste fyrdubblats. Under de första åren av perioden 1945_1960 skedde en snabb utbyggnad av verksamhe- ten. Borträknar man de två första uppbyggnadsåren, uppgår ändå den därpå följande ökningen under perioden till 43 % för antalet arbetssö— kande (från 76400 till 109260), 71 % för antalet lediga platser (från 86 900 till 148377) samt 77 % för tillsatta platser (57 600 under år 1946 mot 101995 år 1960). Siffrorna ger intryck av en kraftigt expanderande verksamhet.

Undersöker man närmare den utveckling, som dessa summariska upp- gifter ger intryck av, blir bilden mer splittrad och mångtydig. Att fälla ett generellt omdöme av innebörden att förmedlingsverksamheten för tj äns— temannagrupperna expanderat kraftigt, ter sig i belysning av en sådan detaljgranskning mindre meningsfullt.

Som utgångspunkt för den närmare redovisning av förmedlingsverk— samheten, som i det följande skall lämnas, har valts året 1950. Förde- larna med att inte gå längre tillbaka i tiden är flera. Här skall endast nämnas, att organisationen för tjänstemannaförmedlingen ändrades år 1948. Det kan vara vanskligt att i efterhand utföra de korrigeringar av de förmedlingsstatistiska uppgifterna, som vore önskvärda för att erhålla full jämförbarhet åren emellan.

Flertalet av de diagram över förmedlingsverksamhetens utveckling, som presenteras, uppvisar tydliga utslag av de konjunktursvängningar, som inträffat under 50-talet.1 Denna känslighet hos förmedlingsstatistiken för konjunkturella växlingar är välkänd och utnyttjas vid konjunkturbedöm— ningar. Självklart är att de starkaste utslagen av denna art erhålles för förmedlingsstatistikens mått på arbetskraftsefterfrågan: antalet lediga platser.

De övertydliga utslag i förmedlingsstatistiken, som även måttliga kon- junkturvariationer ger, gör att man vid varje försök till en framtidsbe- dömning av förmedlingsverksamhetens utveckling till viss del bör bortse

1 Tabeller och diagram över arbetsförmedlingsverksamheten för tjänstemän återfinns i Bilaga 4, till vilken hänvisningar görs i detta kapitel.

från den markanta uppgång, som förmedlingstalen visar mellan år 1958 och 1960. De trendlinjer, som presenteras i anslutning till diagrammen över förmedlingsverksamhetens olika områden, avser att korrigera det intryck, som diagrammen kan förmedla, 'och utgöra en sammanfattning av den utveckling, som ägt rum under 50-talet. Avsikten är däremot inte att med utgångspunkt enbart från en framskrivning av trendlinjerna göra antaganden om förmedlingsverksamhetens fortsatta utveckling under 60- talet.

I det följande skall i ett första avsnitt förmedlingsverksamheten inom samtliga tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper redovisas. I samband härmed företas en uppdelning på manliga och kvinnliga arbetssökande och olikheterna i utvecklingen inom respektive grupp kommenteras. Vi- dare redogörs för effekten på totalbilden om hänsyn tas endast till yrkes— tillhöriga sökande, d. v. s. om förmedlingsverksamheten för elevpraktik- sökande och andra studerande frånräknas.

I nästföljande avsnitt skall utvecklingen av förmedlingsverksamheten inom vissa större tjänstemannagrupper närmare kommenteras. Den rela— tiva omfattningen av verksamheten inom dessa områden _ kameralt ar- bete, kommersiellt arbete, tekniskt arbete, förvaltning och socialvård _ framgår av diagrammen i bil. 4, nr 2. Utöver de nämnda områdena kom- mer också förmedlingsverksamheten inom undervisning att behandlas. En kortare redogörelse för förmedling av tjänstemannapersonal inom jord- bruk och skogsbruk, hälso— och sjukvård och samfärdsel kommer att läm— nas i ett senare avsnitt tillsammans med en redogörelse för tjänsteman— nagrupper, som ej tillhör tjänstemanneförmedlingens yrkesgrupper. Elev- praktikförmedling och studentförmedling behandlas slutligen i ett särskilt avsnitt. '

F örmedlingsverksamhetens utveckling för tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper 1950—1960 (bil. 4, nr 1—5)

Utvecklingen av den totala förmedlingsverksamheten inom tjänstemanna- förmedlingens yrkesgrupper1 under perioden 1950—1960 framgår av de siffror, som lämnas i bil. 4, nr 3, där till jämförelse också motsvarande uppgifter för övriga yrkesgrupper anges. Omfattningen av verksamhe- ten 1950 respektive 1960 samt den procentuella ökningen under 230—talet återges här:

Antal Procentuell förändring 1950 1960 1950—1960 Arbetssökande ........................ 85 577 109 260 28 Lediga platser ......................... 99 294 148 377 49 Tillsatta platser ....................... 66 763 101 995 53

1 Jfr Kap. 3.

Som framgår av diagrammet i bil. 4, nr 3 över förmedlingsverksamhe- tens indexmässiga utveckling, hänför sig en betydande del av den redo- visade ökningen till den branta stegringen 1958_60. Den ökningstakt, som respektive trendlinjer ger uttryck för, begränsar sig till 20 index- enheter för arbetssökande, 40 för lediga platser och 43 för tillsatta plat- ser.

Vid bedömningen av förmedlingsverksamhetens omfattning bör hål- las i minnet beträffande uppgifterna om lediga och tillsatta platser, att dessa avser all förmedlingsverksamhet inom respektive arbetsområde. Till- sättning av platser inom tjänstemannayrkena kan ske endera med sö- kande, som vid inskrivningen på förmedlingen hänförts till vederbörande yrkesområde (: grupperats inom samma huvudgruppnummer som den lediganmälda platsen), eller med sökande inskriven på annat gruppnum- mer. De arbetssökande som sålunda tillkommer, är i huvudsak vissa grup- per utan speciell yrkestillhörighet, nämligen studerande över 18 år, skol- ungdom samt annan ungdom under 18 år. En förhållandevis omfattande tillsättning av platser med sådana sökande förekommer inom undervis- ning (= tillsättning med icke-examinerad sökande) samt beträffande mindre kvalificerade platser inom kontorsarbete och detaljhandel.

De anförda totalsiffrorna för verksamheten inom tjänstemannaförmed— lingens yrkesgrupper vittnar om en relativt hög ökningstakt, om en samman- vägning görs av de skilda mått på verksamhetens omfattning, som de tre sifferserierna innebär. Ser man enbart på ökningen av hela antalet arbets- sökande, har denna under 50-talet varit tämligen måttlig och torde när- mast innebära en viss eftersläpning i förhållande till tjänstemannagrup— pernas tillväxt under motsvarande tid.

Detta intryck förstärks kraftigt, om man från de redovisade siffrorna frånräknar antalet arbetssökande studerande och elevpraktiksökande samt lediganmälda och tillsatta elevpraktikplatser. Man erhåller då en procen- tuell ökning från 1950 till 1960 med 17 % för antalet arbetssökande, 48 % för lediga platser samt 51 % för tillsatta platser. Trendlinjerna för mot— svarande sifferserier skulle innebära en ökningstakt med 10 enheter för antalet arbetssökande, 39 för lediga platser samt 42 för tillsatta platser. Den starkt reducerade effekten på ökningstakten för återstående yrkes- grupper sedan elevpraktiksökande studerande frånräknas. beror på att dessa yngre sökandegrupper under 50-talets senare hälft ökat synnerli- gen kraftigt.

Innebörden i den utveckling, som ägt rum inom förmedlingsverksam— heten för tjänstemän, belyses ytterligare om en uppdelning görs på man- liga och kvinnliga arbetssökande respektive tillsatta platser (bil. 4, nr 4——5). Olikheterna i utvecklingen av förmedlingsverksamheten för respek— tive män och kvinnor är påfallande. Medan den procentuella ökningen av antalet arbetssökande män inskränker sig till 15 %, utgör den för arbets-

sökande kvinnor 39 %. Trendmässigt utgör ökningstakten för manliga sö- kande 8 indexenheter mot 31 för kvinnliga sökande.

Rensas även sifferserierna för manliga och kvinnliga arbetssökande från elevpraktikförmedling och förmedling för studerande, blir de påtalade olik- heterna än mer framträdande. Antalet manliga arbetssökande har enligt en sådan beräkning under perioden 1950—1960 minskat med 1 %, me- dan motsvarande antal kvinnliga arbetssökande under samma tid ökat med 32 %. De trendlinjer, som svarar mot de sålunda erhållna sifferse- rierna, innebär en minskningstakt för manliga arbetssökande med 8 in- dexenheter samt en ökning av antalet kvinnliga arbetssökande med 24 en- heter. Den beskrivna verkan sammanhänger _ utom med den starka ex- pansionen inom förmedlingen för elevpraktiksökande och studerande _ med att dessa sökandegrupper väger tyngre för de manliga arbetssökan- des del. Detta gäller framför allt elevpraktiksökande, av vilka kvinnorna endast utgör ca 10 %.

Det är svårt att ge en uttömmande förklaring till de olikheter som för- medlingsverksamhetens utveckling visar för manliga respektive kvinnliga arbetssökande. Några faktorer av betydelse i detta sammanhang skall dock framhållas. Även om man inte kan utgå ifrån att något entydigt sam— band föreligger mellan utvecklingen av förmedlingsverksamheten inom tjänstemannayrkena och sysselsättningsutvecklingen inom motsvarande områden, kan man antaga, att kraftiga förändringar i sysselsättningsför- hållandena bör återverka på förmedlingsverksamhetens omfattning.

Allmänt kan då sägas, att den förhållandevis starka expansionen av för— medlingsverksamheten för arbetssökande kvinnor knappast skulle ha va- rit möjlig, om inte samtidigt en stegring skett av yrkesintensiteten bland gifta kvinnor. Enligt de beräkningar av den förvärvsarbetande befolkning- ens storlek 1950—1975, som presenteras av Ture Widstam i artikeln Be— folkningsutvecklingen under 60- och 70—talen, Arbetsmarknaden nr 2/1960, skulle den procentuella ökningen av antalet förvärvsarbetande kvinnor under 50-talet uppgå till 9,3, medan den för männens del stannar vid 4,6. Implicerat i dessa beräkningar ligger bl. a. antaganden om stegrad yrkes- intensitet hos kvinnorna och av dessa i första hand de gifta.

Ett omfattande arbetsområde, där antalet arbetssökande hävdat sig väl under perioden 1950—1960, är kontorsarbete. Bland arbetssökande inom detta område dominerar den kvinnliga biträdespersonalen. En jämförelse kan på denna punkt göras med de förskjutningar i arbetskraftens sam— mansättning, som enligt 1931 och 1951 års företagsräkningar ägt rum inom de näringsgrenar och branscher, som omfattas av dessa. Härom så- ger 1949 års arbetskraftsutredning i sitt betänkande Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet (SOU 1955:34, s. 31): »Den allra starkaste ökningen redovisar företagsräkningarna, dels för manlig teknisk perso- nal, inkl. arbetsledare och förmän, dels för kvinnlig kontorspersonal. Dessa

båda grupper har i det närmaste tredubblats under tjugoårsperioden. Den manliga förvaltnings- och kommersiella personalen har visserligen också ökat i antal men väsentligt mindre än den kvinnliga.» De beskrivna för— skjutningarna torde ha fortsatt under 50-talet, samtidigt som den ökade kvinnliga yrkesintensiteten inneburit ett arbetskraftstillskott, som kun- nat möta den stigande efterfrågan på arbetskraft inom kontorsarbete.

Den relativt gynnsamma utvecklingen av förmedlingsverksamheten inom handel, där den dominerande gruppen bland de arbetssökande utgörs av den kvinnliga butiksbiträdespersonalen, är en annan faktor, som bidra- git till att antalet kvinnliga arbetssökande totalt kommit att uppvisa en stark ökning. Omvänt utgör stagnationen på teknikerförinedlingens sö— kandesida en av delfaktorerna bakom den negativa utvecklingen av an- talet manliga arbetssökande.

Skillnaderna i utvecklingen mellan den manliga respektive kvinnliga sökandesidan kan också betraktas ur en annan aspekt, som kanske har det största förklaringsvärdet bland de synpunkter som här anlagts. Det är uppenbart, att förmedlingen lyckats vinna bättre anslutning från sö- kande till lägre befattningar inom tjänstemannayrkena än från sökande med kvalifikationer för tjänster på högre nivå. Denna uppfattning styrks av resultatet av den arbetsgivarenkät, som utredningen utfört och som tidigare redovisats (kap. 5). På den tjänstenivå, där förmedlingsverksam- heten varit mest framgångsrik, återfinns numerärt mycket starka tjänste- mannagrupper, som till övervägande delen består av kvinnor. Det räcker att här nämna kontorsbiträdes- och affärsbiträdespersonalen. Antagan- dets giltighet bekräftas också av den jämförelse mellan sökandetillgången under förmedlingsstatistikens rubrik kontorsarbete, dit biträdestjänsterna inom statlig och kommunal förvaltning hänförs, och sökandesiffrorna un— der rubrikerna allmän tjänst och socialvård, som inrymmer de högre be- fattningarna och mellangradstjänsterna. Inom sistnämnda områden har antalet sökande sjunkit mycket kraftigt under 50-talet.

Sammanfattningsvis kan framhållas, att den gynnsamma utvecklingen på den kvinnliga sökandesidan inom tjänstemannaförmedlingens yrkes- grupper sammanhänger med den ökade yrkesintensiteten bland i första hand de gifta kvinnorna samt förmedlingens relativt starka ställning inom arbetsområden och på tjänstenivåer, där ett stort antal kvinnliga tjänstemän återfinns.

F örmedlingsverksamhetens utveckling inom de större yrkesområdena 1950—1960 Förmedlingsverksamheten inom de kamerala arbetsområdeua (bil. 4, nr 6) Med 33 319 arbetssökande, 50 207 lediga platser och 34146 tillsatta platser under år 1960 utgjorde kontorsförmedlingen det största förmedlingsavsnittet

inom tjänstemannayrkena (bil. 4, nr 6). Dessa siffror innebär en ökning under 50-talet av antalet arbetssökande med 26 %, lediga platser med 28 % och tillsatta platser med 37 %. Trendmässigt motsvarar sifferserierna en ökningstakt med 20 indexenheter för arbetssökande, 17 för lediga platser och 26 för tillsatta platser.

Den ökning som skett av kontorsförmedlingens omfattning är inte i och för sig anmärkningsvärd. Det ur förmedlingssynpunkt positiva är emeller- tid den balans, som finns mellan utvecklingen på sökande- och efterfråge- sidan. Med undantag för undervisning, där förmedlingsverksamhetens om- fattning styrs av speciella faktorer, uppvisar inget annat yrkesområde en så god anslutning från de arbetssökandes sida som kontorsarbete. Stegrings- takten för antalet tillsatta platser talar för att arten av de utbud av arbets- kraft, som sker genom arbetsförmedlingen svarar mot en registrerad efter- frågan.

Huvudparten av de arbetssökande vid förmedlingen tillhör gruppen sekre- terare, korrespondenter och kontorsbiträden. Vid den inventering, som i januari 1959 gjordes av arbetsförmedlingens sökande inom bl. a. kontors- arbete, utgjorde denna grupp 3/4 av samtliga sökande. Drygt 80 % av dessa var kvinnor och den helt övervägande delen bland dem kontorsbiträden. Övriga grupper _ högre kontorstjänstemän respektive redovisnings- och bokföringspersonal _ svarade för 1/4 respektive 3/4 av återstående antal sö- kande. Endast ett fåtal kvinnor tillhörande gruppen högre kontorstjänste- män fanns anmälda hos förmedlingen. Sökandefördelningen talar för att förmedlingen vid inventeringstillfället endast hade begränsade möjligheter att tillgodose önskemål om sökande till högre kontorstjänster.

F örmedlingsverksamheten inom de kommersiella arbetsområdena (bil. 4, nr 7)

Förmedlingsverksamheten inom de kommersiella arbetsområdena har i det närmaste samma omfattning som inom kontorsarbete. Antalet arbetssökan- de har inom detta förmedlingsavsnitt ökat från 24 038 år 1950 till 28 166 år 1960, eller med 17 %. Under samma period har antalet lediga platser stigit med 42 %, från 31 700 till 44 864, samt antalet tillsatta platser med 55 %, från 20 625 till 32 033 (bil. 4, nr 7). Diagrammet över förmedlingsverksam- heten uppvisar för åren 1958—1960 samma konjunkturmässigt b-etingade branta stegring som diagrammet över kontorsförmedlingen. Sammanfattas utvecklingen under 50-talet i trendlinjer, visar dessa en ökningstakt för antalet arbetssökande med 11 indexenheter, för lediga platser med 32 en- heter och för tillsatta platser med 50.

Den dominerande gruppen bland de arbetssökande utgörs av butiksbiträ- den. Vid arbetssökandeinventeringen i januari 1959 svarade denn-a grupp för 3/4 av samtliga sökande. Övriga arbetssökande utgörs av affärs- och av- delningsföreståndare, försäljningschefer, försäljare, inköpare, reklamper-

sonal m. fl. Ca 85 % av de arbetssökande butiksbiträdena var kvinnor. Bland övriga sökandegrupper var kvinnorna däremot fåtaliga.

Förmedlingsverksamheten inom de tekniska arbetsområdena (bil. 4, nr 8)

Ett av de mest belysande exemplen på förmedlingens svårigheter att attra- hera kvalificerade sökande inom yrkesområden med hög efterfrågan på ar- betskraft, erbjuder utvecklingen av förmedlingsverksamheten inom de tek- niska arbetsområdena.

År 1950 var antalet arbetssökande inom detta område 11 632 och 1960 2 % högre eller 11 903. Samtidigt steg antalet lediga platser från 8 714 till 16 539, eller med 90 %. Antalet tillsatta platser uppvisar en ökning med 52 %, från 5 519 år 1950 till 8 371 år 1960 (bil. 4, nr 8). De trendlinjer, som utgör en sammanfattning av utvecklingen under 50-talet, motsvarar en ned- gång av antalet arbetssökande med 3 indexenheter och en ökning av antalet lediga platser med 76 och tillsatta platser med 39 indexenheter.

Av de sökandekategorier, som sammanförs inom detta förmedlingsområde, visar gruppen ingenjörer (utom nyexaminerade) den mest markerade ned- gången, följd av gruppen nyexaminerade ingenjörer. Antalet arbetssökande verkmästare, förmän och tekniska biträden har däremot ökat något.

Medan den starka ökningen av antalet lediga platser utgör en illustration till den stora bristen på tekniskt utbildad personal, saknar utvecklingen på sökandesidan uppenbart anknytning till sysselsättningsutvecklingen inom de tekniska arbetsområdena.

Förmedlingsverksamheten inom undervisning m.m. (bil. 4, nr 9)

Förmedlingsverksamheten inom undervisning, hiblioteksarbete och journa— listik omfattar huvudsakligen lärarförmedling. Vid en bedömning av för- medlingsstatistikens uppgifter bör hållas i minnet, att med arbetssökande inom lärar-förmedling avses sökande med examen, medan antalet tillsatta platser även innefattar platser tillsatta med icke-examinerade sökande.

Förmedlingsverksamheten inom undervisning utgör vid sidan om elev- praktikförmedling och förmedling för arbetssökande studerande det område, som uppvisar den starkaste ökningen under perioden 1950—1960. Antalet arbetssökande har under denna tid stigit med 43 %, från 6 520 till 9 334. Samtidigt har antalet lediga platser ökat med 113 %, från 11 094 till 23 631. Antalet tillsatta platser var år 1950 9 360 och år 1960 18 028, inne- bärande en ökning med 93 % (bil. 4, nr 9). Vill man sammanfatta utveck- lingstrenden under 50-talet inom detta förmedlingsområde, erhålles en ök- ningstakt för antalet arbetssökande med 26 indexenheter, för antalet lediga platser med 102 och för tillsatta platser med 71 enheter.

Utvecklingen av efterfrågan på arbetskraft inom undervisning visar na- turligt nog inte någon konjunkturkänslighet av sådant slag, som diagram—

men över förmedlingsverksamheten inom kontorsarbete och handel illustre- rar. Omfattningen av förmedlingsverksamheten inom detta område är givet— vis i första hand beroende av fattade eller planerade beslut om utbyggnad av undervisningsväsendet samt i den allmänna skolstadgan—s bestämmelser rörande formerna för lediganmälan av lärartjänster och lärarvikariat och de ändringar, som dessa bestämmelser blir föremål för.

Förmedlingsverksamheten inom allmän tjänst och socialvård (bil. 4, nr 10) F örmedlingsverksamheten inom allmän tjänst och socialvård har förhål- landevis ringa omfattning. Under rubriken allmän tjänst förs tjänstemän i högre befattningar och mellangradstjänster inom administrativ statlig och kommunal förvaltning (ej biträdespersonal), anställda inom försvarsväsen- det samt civil bevakningspersonal. Förmedlingsverksamheten inom social- vård avser chefstjänstemän och assistentpersonal inom allmän socialvård, anstaltspersonal med arbetsuppgifter av socialvårdande karaktär, persona—l- vårdstjänstemän samt föreståndare, assistenter och förskollärare inom ung- domsvården samt sluten och halvöppen barnavård.

Antalet arbetssökande inom dessa båda förmedlingsområden utgjorde år 1950 2 975 och har därefter sjunkit till 2 024 år 1960, eller med 32 %. Under samma period ökade antalet lediga platser med 11 %, från 3 018 till 3 347. Det årliga antalet tillsatta platser sjönk med 24 % från 2 108 till 1 592. Lägsta antalet arbetssökande hade förmedlingen 1958 med 1 505 sökande (bil. 4, nr 10).

Utvecklingen av förmedlingsverksamheten inom allmän tjänst och social— vård bekräftar intrycket, att förmedlingen inte i tillräcklig utsträckning lyckats få kontakt med fackutbildningsgrupperna.

F örmedlingsverksamhetens omfattning förövrigt: tjänstemannagrupper

Utöver de hittills redovisade huvudområdena av förmedlingsverksamheten förekommer vid arbetsförmedlingen förmedling inom en del andra tjänste- mannayrken. En mindre andel därav tillhör tjänstemannaförmedlingens yr- kesgrupper och ingår sålunda i de totalsiffror, som redovisats för förmed- lingsverksamheten inom dessa. De utgörs av förvaltnings- och befälsperso- nal inom jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel och fiske, viss tjänsteman- napersonal inom samfärdsel (huvudsakligen viss postpersonal, telegrafister och telefonister) samt viss personal inom h-älso— [och sjukvård (läka-re m. fl.). Omfattningen av förmedlingsverksamheten under 1960 inom dessa tjänste- mannaförmedlingen tillhörande yrkesgrupper framgår av närmast efter- följande sammanställning (tabell 6: 1).

Utanför tjänstemannaförmedlingens hittillsvarande verksamhetsområde faller förmedlingen inom ett antal tjänstemannayrken. Dessa utgörs av

Tabell 6:1. Förmedlingsverksamheten 1960 för ej speciellt redovisade tjänstemanna- grupper inom tjänstemannaförmedlingens verksamhetsområde

Arbetssökande Lediga Tillsatta Yrkesområde personer platser platser Jordbruk och skogsbruk (förvaltn.— och befälspersonal) ....... 611 322 168 Samfärdsel (huvudsakligen post- och telepersonal) ....................... 2 121 3 837 2 960 Hälso- och sjukvård (läkare m. fl.) ...... 507 623 369

tjänstemän inom sjöfart, förtroendepersonal inom hotell och restauranger, artister och musiker, några ovan ej redovisade personalgrupper inom hälso- och sjukvård (sjuksköterskor, undersköterskor, tandtekniker, tandsköter- skor m. fl.) samt vaktmästarpersonal. Förmedlingsverksamheten inom dessa yrkesgrupper ingår ej i totalsiffrorna för förmedlingsverksamheten inom tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper. Omfattningen av förmedlings- verksamheten under 1960 för de nämnda grupperna framgår av nedanstå- ende sammanställning (tabell 6: 2).

Tabell 6:2. Förmedlingsverksamheten 1960 inom tjänstemannayrken utanför tjänste-

mannaförmedlingens verksamhetsområde

, Arbetssökande Lediga Tillsatta Yrkesområde personer platser platser Sjöfart (sjöbefäl, maskinister, radio- telegrafister) ....................... 3 015 8 468 3 270 Hotell och restauranger (förtroende- personal) .......................... 1 670 2 325 1 393 Konstnärlig verksamhet (artister och musiker) .......................... 5 250 25 606 26 520 Hälso— och sjukvård (sköterskepersonal). 2 562 4 610 2 905 Vaktmästare ......................... 778 3 376 2 565 Summa 13 275 44 385 | 36 653

Elevpraktikförmedling och förmedling för arbetssökande studerande 1950—1960

Elevpraktikförmedlingen och förmedling för arbetssökande studerande över 18 år utgör de områden, inom vilka tjänstemannaförmedlingens verksamhet ökat kraftigast. Då dessa båda områden komm-er att behandlas utförligt i ett särskilt kapitel om arbetskraftstillskottet inom tj änstemannayrkena, skall här endast uppgifter lämnas om verksamhetens totala omfattning.

Elevpraktikförmedling (bil. 4, nr 11)

De förmedlingsstatistiska uppgifterna beträffande elevpraktikförmedling innefattar arbetssökande, lediga och tillsatta platser inom fyra gruppnum-

mer i förmedlingens yrkesförteckning. Dessa avser elevpraktik inom in- dustri och tekniska arbetsområden, praktik inom handel och kontorsarbete, praktik inom allmän tjänst samt praktik inom socialvård. Med elevpraktik förstås enligt yrkesförteckningen praktik, som fullgörs av elever vid utbild- ningsanstalt för teoretisk yrkesutbildning före examinering från skolan, och som utgör ett led i utbildningen. (I realiteten görs emellertid avsteg från denna definition beträffande socialinstitutens elever, som förs på veder- börande elevpraktikgruppnummer, när de söker den för inträde vid social- instituten erforderliga förpraktiken.)

Den dominerande gruppen bland de elevpraktiksökande inom industri och tekniska arbetsområden är elever vid tekniska utbildningsanstalter (teknisk högskola, tekniskt läroverk, tekniskt institut eller skola). Arbetssökande, som önskar sådan praktik, som erfordras för inträde vid teknisk skola (för- praktik), förs ej på detta gruppnummer. Av den totala elevpraktikförmed- lingen utgör förmedling av praktik inom industri och tekniska arbetsom— råden det största området med drygt 4/5 av hela antalet elevpraktiksökande. Förmedlingen av praktik inom handel och kontorsarbete omfattar på arbets- sökandesidan elever vid handelshögskola, handelsgymnasium eller annan handelsskola, medan praktik inom allmän tjänst och socialvård förmedlas till blivande inträdessökande till socialinstitut.

Utvecklingen av elevpraktikförmedlingen under tiden 1950—1960 fram- går av de i bil. 4, nr 11 lämnade uppgifterna. Antalet arbetssökande inom detta förmedlingsområde har under perioden ökat med 108 %, från 2 732 till 5 680. Under samma tid har antalet lediga platser stigit med 101 %, från 2 479 till 5 007. Samma procentuella ökning uppvisar antalet till-satta elevpraktikplatser, som år 1950 uppgick till 2 155 och 1960 till 4328.

Förmedling för arbetssökande studerande över 18 år (bil. 4, nr 12)

De sökande, som ingår i de förmedlingsstatistiska uppgifterna över förmed- lingsverksamheten för arbetssökande studerande, utgörs av tre skilda grup- per äldre studerande (över 18 år). Dessa är »studerande, som utbildar sig till ämneslärare och som erhållit betyg i något eller några läroämnen» (fil. stud., fil. kand. och teol. kand.), elever vid folk- och småskoleseminarier samt studenter. Den senare gruppen utgör den numerärt största inom detta förmedlingsområde. Då de gruppnummer, på vilka de-ssa arbetssökande förs, inte används för registrering av lediga platser, kan förmedlingsdata endast lämnas för antalet sökande (bil. 4, nr 12).

År 1950 var antalet arbetssökande studerande av dessa kategorier 7 803 för att år 1960 ha ökat till 15 595, eller med 100 %. Snabbast har antalet sökande inom dessa grupper stigit de senaste tre åren, under vilka ökningen uppgått till närma-re 60 %.

Utvecklingstendenser och slutsatser

Går man vid en bedömning av tjänstemannaförmedlingens utveckling till- baka till dess första verksamhetsår, är det påfallande hur snabbt anslut- ningen till förmedlingen växte under utbyggnadsperioden. Också den utveck- ling av verksamheten som ägt rum under 50—talet, innebär en kraftig ök- ning av förmedlingsvolymen. Antalet tillsatta platser under 1960 översteg sålunda med 35 000 motsvarande antal år 1950. Vid ett försök till bedöm- ning av de framtida utvecklingsmöjligheterna finns det emellertid anledning att understryka sådana tendenser, positiva eller negativa, som kräver sär- skilda åtgärder av praktiskt slag. Den avgörande betydelse, som förmed— lingens urval av arbetssökande har för ett effektivt förmedlingsarbete, gör att utvecklingen på sökandesidan härvid kommer att ställas i centrum.

Om ökningstakten hos antalet arbetssökande inom tjänstemannaförmed- lingens yrkesgrupper under 60-talet skulle komma att motsvara trenden i utvecklingen under 50-talet, uppnås år 1970 ett sökandeantal på ca 120 000. Det är uppenbart att denna siffra är för låg för att motsvara en rimlig mål— sättning för förmedlingens ställning inom dessa delar av arbetsmarknaden. I förhållande till de antaganden, som kan göras beträffande sysselsättnings- utvecklingen inom tjänstemannayrkena, skulle den innebära en tillbakagång för den offentliga förmedlingens betydelse som rekryteringsväg.

Nu har utvecklingen, som i det föregående visats, inte försiggått i samma takt eller ens i samma riktning inom samtliga förmedlingsavsnitt. Det som först faller i ögonen är den påtagliga skillnaden i utvecklingen på den man- liga respektive kvinnliga sökandesidan. Medtages i beräkningarna samtliga tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper, innebär en framskrivning av trenden under 50-talet till 1970, att förmedlingen då skulle ha ca 75 000 kvinnliga arbetssökande mot ca 45 000 manliga. I båda fallen är tendensen uppåtgående men i väsentligt mindre grad för manliga sökande. Tages där- emot hänsyn endast till yrkestillhöriga sökande (arbetssökande exklusive elevpraktiksökande och arbetssökande studerande), är tendensen svagt ned- åtgående för manliga sökande men alltjämt tämligen kraftigt uppåtgående beträffande kvinnliga sökande. För 1970 motsvaras utvecklingstrenden un- der dessa förutsättningar av drygt 63 000 kvinnliga arbetssökande och ca 28 500 manliga sökande. Bakom dessa siffror ligger olikheter i utvecklings- tendenserna dels inom skilda yrkesområden, där manliga respektive kvinn- liga sökande är ojämnt representerade, dels på olika tjänstenivåer, där en- dera manliga eller kvinnliga sökande numerärt överväger.

Övergår man till att bet-rakta utvecklingstendenserna inom de större yr- kesområdena och därvid undantar Undervisning m.m., där utvecklingen till betydande del bestäms av faktorer, som saknar motsvarighet inom öv- riga förmedlingsområden, uppvisar av de återstående de kamerala och de kommersiella arbet-som-rådena sinsemellan stora likheter, medan vissa ge-

mensamma drag finns i utvecklingen av förmedlingsverksamheten inom de tekniska arbetsområdena å ena sidan och allmän tjänst och socialvård å den andra (bil. 4, nr 6—8 0. 10).

Inom både de kamerala och de kommersiella arbetsområdena är utveck— lingstrenden på sökandesidan stigande. I båda fallen gäller också, att an- talet tillsatta platser stigit snabbare än antalet lediga platser eller med andra ord att tillsättningsprocenten ökat. Medan år 1950 63 % av de ledig- anmälda kontorsplatserna tillsattes, var motsvarande procenttal 68 år 1960. Inom handel har tillsättningen ökat från 65 till 71 % av antalet lediga plat- ser. Som jämförelse kan anföras att tillsättningsprocenten inom samtliga tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper exklusive elevpraktik för de båda åren var 67 respektive 68 %. Till det goda tillsättningsresultatet bidrar, för- utom den ökade tillgången på yrkestillhöriga arbetssökande, det relativt be- tydande tillskottet av kvinnliga arbetssökande under 18 år, inskrivna vid ungdomsförmedlingen, till dessa arbetsområden. Detta i sin tu-r samman- hänger givetvis med att efterfrågan i viss utsträckning varit inriktad på personal med begränsad yrkeserfarenhet och kortvarig eller ingen yrkes- utbildning.

Med reservation för den inverkan, som en fortskridande kontorsrationali- sering på längre sikt kan få på den totala arbetskraftsefterfrågan inom kon- torsarbete, kan man för de närmaste åren räkna med en fortsatt hög efter- frågan på sådan arbetskraft. Inom handel kan efterfrågan på arbetskraft av det slag, som motsvarar den stora gruppen bland arbetsförmedlingens sökande inom denna näringsgren (butikspersonal), beräknas öka i ungefär samma takt under 60-talet, som skett under det gångna decenniet.

Om förmedlingsresu-rserna håller jämna steg med den ökade arbetsbelast- ningen, bör antalet arbetssökande också stiga avsevärt under 60-talet. Enligt den tidigare citerade arbetskraftsprognosen (Ture Widstam: Befolknings- utvecklingen under 60- och 70-talen) väntas antalet förvärvsarbetande kvin- nor stiga i en takt, som för perioden 1961—65 innebär en ökning med 8,1 % samt för perioden 1966—70 3,2 %. Under motsvarande perioder skulle den manliga arbetsstyrkan öka med 3,0 % respektive 1,6 %. Vet man att detta arbetskraftsutbud till stor del sammanhänger med ökad yrkesinten- sitet hos de gifta kvinnorna, kan man räkna med att det till viss del kom- mer att avse deltidsarbete. Detta innebär ökade krav på förmedlingens kapa- citet, om effektiviteten i förmedlingsarbetet skall bibehållas.

Inom såväl kontorsarbete som detaljhandel finns i de största städerna ett stort behov av arbetskraft för kortare eller längre tids vikariat. Dessa önske- mål behöver ofta tillgodoses med mycket kort varsel. Vid tjänstemannaför— medlingarna i Stockholm och Göteborg görs sedan något år försök med en speciell vikariatsavdelning för kontorspersonal. Erfarenheterna av en sådan specialisering av förmedlingsuppgifterna är positiva, och en bättre service både för arbetsgivare och arbetssökande har möjliggjorts. Det är angeläget

att resurser ges för en fortsatt verksamhet av detta slag, och att behovet av liknande specialisering på andra större förmedlingsorter prövas. Även be- träffande förmedlingsverksamheten för butikspersonal bör övervägas, om behov föreligger av särskild vikariatsförmedling.

Trots den starka ökningen av den totala förmedlingsvolymen inom de kamerala och kommersiella arbetsområdena, har inom båda dessa områden förmedlingen svårigheter att attrahera arbetssökande för högre tjänster gjort sig gällande. På motsvarande sätt har arbetsgivarna mindre tilltro till förmedlingens möjligheter att tillgodose önskemål om arbetskraft på högre tjänstenivå, än när arbetskraftsbehovet gäller rutinpersonal. Skall förmed- lingsverksamheten inom dessa båda yrkesområden i framtiden bättre kom- ma att svara mot det samlade förmedlingsbehovet inom områdena, utgör denna brist på sökande med högre fackutbildning det problem, som i första hand bör angripas.

Rekryteringsproblem av liknande slag har kommit att sätta sin prägel på utvecklingen av förmedlingsverksamheten inom de tekniska arbetsområ- dena samt allmän tjänst och socialvård, där de lett till en sjunkande ut- vecklingstrend på sökandesidan. De gemensamma dragen för dessa områden är, förutom denna bristande anslutning av arbetssökande, en sjunkande till— sättningsprocent. Inom de tekniska arbetsområdena har denna minskat :från 63 % år 1950 till 51 % år 1960, inom allmän tjänst och socialvård från 70 % till 47. Detta motsvaras av en lägre ökningstakt hos antalet till— satta platser än hos antalet lediga platser inom tekniska arbetsområden samt av en minskning av antalet tillsatta platser inom allmän tjänst och social- vård.

Den helt dominerande uppgiften för förmedlingsverksamheten inom dessa områden är att skapa sådana kontakter med respektive fackutbildnings— grupper, att förmedlingen erhåller ett kvalificerat urval av arbetssökande. Detta förutsätter i sin tur att förmedlingen utrustas med sådana resurser —— kvantitativt och kvalitativt —— att den framstår som en attraktiv förmed- lingsväg i jämförelse med andra former för arbetsansökan. Man kan antaga, att ingen av förmedlingsverksamheten-s tre variabler reagerar så känsligt och omedelbart på bristfälliga förmedlingsresurser som antalet arbets- sökande.

Differensen mellan lediganmälda platser och arbetssökande är i nuvaran— de läge så stor, att det inte förefaller troligt, att den vid förmedlingen re- gistrerade efterfrågan kommer att fortsätta att öka under längre tid, i varje fall inte i samma takt som under 50—talet. Förr eller senare måste en ut- veckling av beskrivet slag brytas, endera genom att förmedlingen förmår attrahera ett större antal sökande, så att ett effektivt förmedlingsarbete möjliggörs, eller genom att det så småningom framstår som meningslöst att i oförändrad utsträckning lediganmäla platser till förmedlingen.

I detta sammanhang bör särskilt understrykas, att den snabbt expande-

rande elevpraktikförmedlingen och förmedlingsverksamheten för andra ar- betssökande studerande ger goda möjligheter till vidgade kontakter mellan arbetsförmedlingen och utbildningsgrupperna. Villkoret för att den stora tillströmningen av sådana arbetssökande på sikt skall resultera i ett all- sidigare urval av fackutbildade sökande vid förmedlingen, är emellertid att resurserna medger ett effektivt förmedlingsarbete för dessa sökande vid deras första kontakt med förmedlingen.

Beträffande förmedlingsverksamheten inom undervisning skall här endast i korthet påpekas, att den år 1960 företagna ändringen av den allmänna skolstadgans bestämmelser rörande formerna för lediganmälan av lärar- tjänster kommer att innebära en väsentlig ökning av lärarförmedlingens arbetsbörda. För innebörden av den genomförda stadgeändringen kommer att redogöras i kapitel 7, Personal i viss statlig och statsunderstödd verk- samhet.

Sammanfattningsvis kan sägas, att förmedlingen under 60-talet har att vänta en stigande arbetsbelastning inom de kamerala och kommersiella ar- betsområdena. En kraftig stegring kan här emotses både på utbuds- och efterfrågesi-dan. Särskilt bör uppmärksammas de krav på förmedlingsresur— serna, som ett ökat utbud av delt—idsarbetskraft kommer att innebära. Ur efterfrågesynpunkt är behovet av snabb och effektiv vikariatsförmedling ett aktuellt problem. Inom de tekniska arbetsområdena samt allmän tjänst och socialvård utgör förmedlingens centrala problem rekryteringen av kva- lificerade sökande. Därvid bör de möjligheter, som den snabbt växande för- medlingsverksamheten för olika kategorier studerande erbjuder, systema- tiskt tillvaratas.

KAPITEL 7

Förmedling av personal till viss statlig och statsunderstödd verksamhet

I detta kapitel skall redogörelse lämnas dels för omfattningen av förmed- lingens medverkan vid rekrytering till vissa statliga tjänster, dels för de för- fattningsmässiga bestämmelser, som reglerar statsförvaltningens personal- rekrytering genom arbetsförmedlingen och formerna för lediganmälan till förmedlingen av lärartjänster.

Rekrytering av viss statlig tjänstemannapersonal genom arbetsförmedlingen

I föregående kapitel (Förmedlingsverksamhetens utveckling) har uppgift lämnats om förmedlingsverksamheten inom allmän tjänst och socialvård. Den under dessa rubriker förda förmedlingsverksamheten avser i första hand högre befattningar och mellangradstjänster inom administrativ statlig och kommunal förvaltning samt chefstjänstemän och assistentpersonal inom allmän socialvård, anstaltsvård samt sluten och halvöppen barnavård. Upp- gifter har också lämnats om förmedlingsverksamheten inom undervisning m. m., vilka huvudsakligen avser lärarförmedling, såväl beträffande ämnes- lärare som folk— och småskollärare och övningslärare.

Jämsides med redovisning av förmedlingsverksamheten uppgörs sedan november 1954 en speciell statistik över antalet lediga och tillsatta platser i statlig tjänst. Specialstatistiken föranleddes av Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna angående anmälan om uppsägning och antagning av personal (SFS 1954: 344).

I tabell 7:1 redovisas omfattningen av den rekrytering till statlig tjänst inom vissa yrkesgrupper, som skett genom arbetsförmedlingens medverkan under åren 1955—1960. Som framgår vid en jämförelse med de tidigare meddelade totala förmedlingssiffrorna för arbetsområdena allmän tjänst och socialvård, ligger huvudparten av förmedlingsverksamheten för dessa yrkesgrupper inte inom den statliga utan inom den kommunala sektorn. Inom gruppen socialvård förmedlas i viss utsträckning personal också till enskild tjänst.

Inom undervisning är förhållandet likartat. Utanför den verksamhet, som redovisas i tabell 7:1 faller förmedling av folk- och småskollärartjänster

5—106860

Tabell 7: 1. Rekrytering av personal till statlig tjänst: Lediga och tillsatta platser för vissa tjänstemannagrupper 1955—1960

1955 1956 1957 1958 1959 1960 Arbets- område Led. Tills. Led. Tills. Led. Tills. Led. Tills. Led. Tills. Led. Tills. Allmän * tjänst.... 687 431 690 388 751 411 602 338 636 401 679 306 Socialvård.. 153 111 195 128 104 64 115 65 143 87 220 119 Tekniska arbets- områden . 1 680 544 1 933 736 1 701 653 1 614 760 1 899 721 2 200 656 Kontors- arbete ... 4 058 2580 4 207 2 747 3 685 2 463 3 268 2 209 3 259 2 263 4 053 2 691 Undervis- ning m.m..... 29412252 4091 3096 4645 3552 5750 4315 5871 4427 69215296

Summa 9 519| 5 918 11 116 7 095 10 886 7 143 11 349 7 687I 11 808| 7 899 14 073 8 968

samt sådana ämneslärartjänster, som ej är knutna till statlig läroanstalt (jfr kap. 6 och bilaga 4, nr 9).

Förmedling av förvaltningspersonal och annan tjänstemannapersonal i statlig tjänst

Återblick

Angelägenheten av att under olika sysselsättningsförhållanden utnyttja till— gänglig arbetskraft på bästa sätt har vid skilda tillfällen föranlett Kungl. Maj:t att i cirkulär till statsmyndigheterna meddela bestämmelser angående anmälan om uppsägning och antagning av personal inom statsförvaltningen samt anvisningar och riktlinjer för omplacering m. ni. av dylik personal.

Från början bestämdes, att sådan anmälan skulle göras hos finans— departementet (SFS 1941: 20). Efter det att en särskild tjänstemannaför- medling år 1944 inrättats av arbetsförmedlingen, delgavs statsmyndighe- terna riktlinjer för avveckling av det överskott på viss civil tjänstemanna- personal, som väntades uppstå vid övergången till fredsförhållanden (SFS 1945: 516). Personal, som vid uppsägning inte omedelbart erhöll ny an- ställning, skulle anmälas till tjänstemannaförmedlingen. Kungl. Maj:t fäste dessutom myndigheternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att vid an- tagning av personal sysselsättning i statstjänst så vitt möjligt bereddes per— soner, som blivit övertaliga genom avvecklingsåtgärderna.

Under de närmast följande åren lämnades i olika cirkulär från Kungl. Maj:t (SFS 1946: 9, 1948: 799, 1949: 716 och 1952: 589) direktiv om stats- myndigheternas personalrekrytering genom arbetsförmedlingen. Undantag från anmälningsskyldigheten gällde beträffande a) anställning som kun- gjordes ledig i Post- och Inrikes Tidningar, b) anställning, till vilken endast den som undergått av vederbörande myndighet anordnad särskild utbildning

kunde ifrågakomma, samt c) anställning, för vilken enligt normal rekry- teringsgång avsågs personal, som redan var anställd hos myndigheten.

Nu gällande bestämmelser angående anmälan om uppsägning och antag- ning av personal återfinns i SFS 1954: 344.

Arbet-smarknadsstyrelsen har den 13 januari 1961 i skrivelse till Kungl. Maj:t lämnat förslag till vissa ändringar av nu gällande bestämmelser. Ändringarna avser bl.a. att understryka vikten av ett nära samarbete mel- lan arbetsförmedlingen och övriga statliga organ i frågor rörande rekryte- ring och uppsägning av personal.

Utredningens synpunkter Mot bakgrund av den ovan skisserade utvecklingen och de förslag, som Ar- betsmarknads-styrelsen framlagt i sin nyssnämnda skrivelse till Kungl. Maj:t, kan följande synpunkter läggas på arbetsförmedlingens uppgifter som serviceorgan vid statlig rekrytering:

Staten är som arbetsgivare företrädd av olika verk och myndigheter. Den offentliga arbetsförmedlingen bör, inom i cirkuläret angivna gränser, ha till uppgift att åstadkomma en samordning vid myndigheternas uppsägning och antagning av personal och bör därför fortlöpande kunna överblicka denna del av det statliga arbetskraftsbehovet. '

Omorganisationer och rationaliseringar inom den statliga verksamheten har fortlöpande aktualitet. Även frågan om omlokalisering av statliga organ har på senare tid fått stor aktualitet. Arbetsförmedlingen skall i förekom— mande fall medverka till en lösning av uppkommande omplaceringsproblem.

Arbetsförmedlingen skall medverka till att nedbringa statsverkets kost- nader för annonsering efter arbetskraft. Detta kan ske bl.a. genom att för- medlingen ombesörjer annonsering för vederbörande verk. Härigenom når förmedlingen kontakt även med sökande, som inte kommer i fråga för den aktuella lediga platsen, men kan tänkas fylla en vakans, som uppstår vid senare tidpunkt.

Arbetsförmedlingen skall som centralt rekryteringsorgan för statsmyn- digheterna medverka till att åstadkomma en förbättrad och snabbare per- sonalrekrytering till dessa.

Det skall slutligen också vara arbetsförmedlingens uppgift att medverka till att vid de statliga myndigheternas rekrytering av arbetskraft även ut- nyttjas de vidgade möjligheter att förvärva lämplig personal, som erbjuds genom Kungl. Maj:ts cirkulär angående slopande av övre åldersgränsen (SFS 1960: 538) och användning av deltidsarbete (SFS 1960: 275).

Lärarförmedling Återblick

Arbetsförmedlingens uppgifter för rekrytering av lärare till det allmänna skolväsendet har successivt ökat under de drygt två decennier, då den

organisera-de lärarförmedlingsverksamheten bedrivits. Detta gäller inte bara, som i kapitel 6 har visats, arbetsuppgifternas mängd. Också nya och mera omfattande uppgifter har tillkommit. Från början begränsade sig arbetsför- medlingens medverkan huvudsakligen till hjälp åt överlärare och rektorer att skaffa lämpliga personer till kortare eller längre vikariat, då ordinarie befattningshavare på grund av sjukdom, barnsbörd, militärtjänstgöring eller andra skäl var förhindrade att tjänstgöra. Sedermera har även i stor ut— sträckning längre förordnanden och fastare tjänster anmälts till arbetsför- medlingen. En författningsmässig reglering av de lokala skolmyndigheter- nas anmälan till arbetsförmedlingen av lediga anställningar har skett he— träffande flera lärarkategorier.

I fråga om folk- och småskollärarplatser reglerades samverkan mellan skola och arbetsförmedling först genom en bestämmelse, som år 1942 in- togs i folkskolestadgan (KK den 30 juni 1942, nr 622). Det sades däri, att skolrådet var skyldigt vända sig till den offentliga arbetsförmedlingen för att erhålla vikarie till tjänster, som ej skull-e ledigkungöras, d.v.s. huvud- sakligen icke—ordinarie anställningar som gällde kortare tid än hel termin. Undantag från anmälningsskyldigheten tilläts i de fall, då vikarie med före— skriven utbildning på annat sätt stod till förfogande utan dröjsmål. En del skoldistrikt, särskilt i de större städerna, upprättade med stöd av detta un- dantag mer eller mindre permanenta vikariebyråer för folk- och småskol— lärare. Lokalt hade dessa kommunala byråer en uppgift att fylla. Men de medförde också på sina håll olägenheter med dubbelregistrering av exami- nerade sökande och vidare allvarliga nackdelar genom bristande möjlighet till överblick på andra orter och inom större områden av efterfrågan och tillgång på lärarpersonal. Bestämmelserna gällde till 1958, då allmänna skolstadgan infördes (SFS 1958: 387). — I fråga om icke-ordinarie folk- och småskollärartjänster för minst hel termin, gällde skyldigheten att kun- göra dem i Post- och Inrikes Tidningar. Denna bestämmelse intogs till en början i allmänna skolstadgan men upphävdes 1960 (SFS 1960: 298) i samband med att reglerad befordringsgång infördes för dessa lärargrupper. Numera skall således även icke—ordinarie helterminstjänster för folk- och småskollärare anmälas till arbetsförmedlingen.

Förmedlingen av ämneslärare sköttes länge av den s. k. extralärarbyrån, som fram till 1940 med visst statsbidrag drevs av läroverkslärarnas fackliga organisation och därefter under ett årtionde av Skolöverstyrelsen. Samtidigt medverkade dock arbetsförmedlingen till att anskaffa lärare till uppkomna vakanser vid de högre skolorna. Extralärarbyråns uppgifter överfördes år 1952 till arbetsmarknadsverket och utlades på länscentralerna för lärarför- medling. Efter överförandet har arbetsförmedlingen blivit vägen för rekryte- ring av ämneslärare i reglerad befordringsgång inte bara när det gäller kor- tare vikariat utan också vid icke-ordinarie förordnanden för hel termin och längre tid. Ändringen därhän skedde 1954 (Skolöverstyrelsens cirkulär nr

109 den 5 juni 1954) i samband med decentralisering av förordnanderätten från Skolöverstyrelsen till rektorsämbetena i dessa ärenden.

Numera är alltså enhetligt stadgat för de tre största lärargrupperna —— folk- och småskollärare samt ämneslärare _ om skolans anmälningsskyl- dighet till arbetsförmedlingen beträffande icke-ordinarie anställningar för såväl kortare som längre tid än hel termin. I fråga om icke-ordinarie öv- ningslärartjänster skall lediga helterminsförordnanden som regel kungöras, men för kortare anställningar gäller samma bestämmelser om anmälan till arbetsförmedlingen som för övriga lärargrupper. Från år 1961 finns även anvisningar utfärdade av Skolöverstyrelsen i samråd med Arbetsmark- nadsstyrelsen rörande de lokala skolmyndigheternas anmälan till arbets- förmedlingen och icke-ordinarie lärares ansökan.1 I dessa bestämmelser anges, att Arbetsmarknadsstyrelsen kommer att från 1961 och t. v. utge en riksvakanslista (»Lärarlistan», jfr vidare kapitel 11 och bilaga 7) en gång i veckan inför ny termin. I denna lista annonseras de i cirkuläret angivna anställningarna. Listan tillställs berörda skolstyrelser och rektorer samt varje lärare, som anmält sig hos förmedlingen och önskar erhålla den för sin information. Listan utgick i juni 1961 i 6 500 ex. per vecka.

Därmed föreligger för första gången enhetliga bestämmelser för det all- männa skolväsendets rekrytering genom arbetsförmedlingen beträffande samtliga lärarkategorier.

Utredningens synpunkter Mot bakgrund av den antydda avvecklingen kan den offentliga arbetsför- medlingens uppgifter i fråga om lärarförmedling bestämmas sålunda:

En vidgad samverkan mellan arbetsförmedling och skolstyrelser kan för- väntas under 1960-talet dels på grund av att nu gällande bestämmelser ökat omfattningen av skolstyrelsernas anmälningsskyldighet till "förmed- lingen, dels genom den reglering av kontakterna mellan dessa organ som Skolöverstyrelsens anvisningar medför. Förmedlingens målsättning skall därvid i första hand vara att svara för förmedling av anställningar med längre varaktighet än 14 dagar, som enligt stadgan anmäls till den. Där- igenom skall undvikas att lokala platsmarknader skapas, där platstillgången undandras insyn från sökande på andra orter och där en låsning sker av ut- bildad arbetskraft, som kunnat komma till användning på annat håll. _ Anskaffande av lärare till vikariat för kortare tid än 14 dagar, som jämlikt stadgan ej behöver anmälas till förmedlingen, kan i många fall ombesörjas

1 Cirkulär utfärdat av Kungl. Skolöverstyrelsen den 1 mars 1961 till skolstyrelserna, rektorerna vid de allmänna läroverken (inkl. försöksgymnasierna), kommunala gymnasierna, de högre kommunala skolorna, de i folkskolan inbyggda realskolelinjerna och det obligatoriska skol- väsendet för efterrättelse, till rektorerna vid folkskoleseminarierna, övningslärarseminarierna, läroverket för vuxna, försvarets läroverk, statens försöksskola i Linköping och de statsunder- stödda privatläroverken för kännedom och efterrättelse i tillämpliga delar samt till länsskol- nämnderna för kännedom, angående lediganmälan hos arbetsförmedlingen av anställning som icke-ordinarie lärare i vissa fall m. m.

av vederbörande skolstyrelse (rektor) genom kontakt med vid skolan tidi- gare anställda, n1ed pension eller av annan anledning avgångna lärare. I en del fall, särskilt i de större städerna, där den totala mängden sådana vikariat hos en och samma skolstyrelse är betydande, kan arbetsförmedlingen be- höva åtaga sig också förmedlingar av sådana anställningar. Från Läroverks- lärarnas Riksförbund har framförts önskemål om att så skall ske i större utsträckning än hittills. Det kan bli nödvändigt _ så som på försök gjorts t. ex. vid lärarförmedlingarna i Stockholm, Linköping och Borås —— att ar- betsförmedlingen upprättar telefonjour på morgontid för att tillgodose has- tigt uppkommande vikariebehov. Arbetsförmedlingen skall vid sådana åta- ganden dock inte svara för placering av redan (mer eller mindre fast) an- ställd lärarpersonal, som Skolstyrelsen avdelat för att stå till förfogande vid vakanser inom skoldistriktet ; placeringen av dessa lärare bör ankomma på Skolstyrelsen.

Den ökade anmälan av lediga platser, som de nya bestämmelserna med- för, kan också väntas tillföra förmedlingen nya grupper av sökande lärare.1 Förmedlingens uppgift beträffande de nyexaminerade är att lämna dem sådan information över förmedlingens arbetssätt, att god kommunikation i fortsättningen kan upprätthållas med dem. Upplysning om lediga platser skall förmedlingen kunna lämna snabbt och överskådligt, även till sökande som bor på annan ort i länet än den där förmedlingen är belägen. Sådana uppgifter skall, så snart det gäller längre vakanser, kunna lämnas i form av aktuella översikter för hela landet (Lärarlistan). Förmedlingen bör även i lägen med stor tillgång på platser och/eller sökande ha sådan överblick av läget, att rektor resp. lärare kan erhålla upplysningar, som är erforderliga för deras ställningstaganden.

Inriktningen av arbetsförmedlingens medverkan varierar givetvis också på lärarområdet med läget på arbetsmarknaden. Under 1950-talet med be-

1 Förmedlingsverksamheten för folk— och småskollärare april och maj 1961 jämfört med 1960.

Arbetssökande Lediga platser Tillsatta platser Pro- Pro— Pro— 1961 1960 centuell 1961 1960 centuell 1961 1960 centuell ökning ökning ökning Folkskollärare april. . . 903 333 171 789 435 81 685 393 74 maj. . .. 1 674 611 174 1 095 438 150 637 351 81 Småskollärare april. . . 892 241 270 445 187 138 400 165 242 maj. . . . 1 699 485 350 856 237 261 429 189 127 Summa april. . . 1 795 574 213 1 234 622 98 1 085 558 94 maj. . . . 3 373 1 096 208 1 951 675 189 1 066 540 97

stående, kännbar lärarbrist på olika områden har arbetsförmedlingen ge- nom en omfattande uppspårande verksamhet kunnat tillföra skolväsendet ett stort antal reservkrafter för kortare och längre vikariat. Denna uppspå— rande verksamhet kommer att behöva fortsättas också under det närmaste decenniet när det gäller kortare vikariat, föranledda av lärares tjänstledig- heter. Bristen på ämneslärare kommer enligt föreliggande prognoser att be- stå i flertalet kombinationer fram till mitten av 60-talet,*medan i vissa kom- binationer fortsatt brist väntas under hela decenniet.

En omsvängning till överskottsläge kan — på en del orter kännbart tidi— gare än på andra håll —— ske under ($O-talet, såvitt inte särskilda skolpoli- tiska åtgärder insätts och får avseddverkan. Arbetsförmedlingens uppgift i ett övergångsskede blir att genom interlokal förmedling åstadkomma utjäm- ning mellan överskotts- och bristområden. Vidare kan det påfordras att för- medlaren vid kontakt med studerande, som söker vikariat, kan ge informa- tion om studiernas fortsatta inriktning på lämpliga ämneskombinationer. Svårigheter med placering av de reservkrafter, som ej haft föreskriven exa- men men som i nuvarande bristläge använts för långa vikariat, skall i tid mötas genom åtgärder, som syftar till att överföra dem till andra yrkes- områden.

Lärare och lärarvikarier, som skolmyndigheterna av olika skäl funnit olämpliga att erhålla förordnanden, skall arbetsförmedlingen inte avvisa utan annat placeringsförslag, om sökanden önskar och är kapabel att åtaga sig anställning av annan art. Här erfordras medverkan från förmedlingens sida, som ställer betydande krav på förmedlarens takt och kunnighet.

KAPITEL 8

Arbetskraftstillskottet inom tjänstemannayrkena

Av det totala arbetskraftsutbudet inom tjänstemannayrkena _ arbetssö- kande utan anställning och ombytessökande — torde arbetsförmedlingen komma i kontakt med en relativt större andel av de sökandegrupper, som helt saknar eller endast har begränsad yrkeserfarenhet. De grupper, som det här gäller, är ungdomar, som efter avslutad skolgång som nyinträdande på arbetsmarknaden söker anställning i ett tjänstemannayrke, andra yngre arbetssökande, som före eller under sin fackutbildning söker praktik inom sitt blivande arbetsområde samt nyexaminerade, som söker sin första re- guljära anställning. I en liknande situation befinner sig de kvinnliga arbets- sökande, som efter några års uppehåll i sin yrkesverksamhet söker sig till- baka till arbetsmarknaden, endera i ett tidigare yrke, för vilket de har viss utbildning, eller inom ett arbetsområde, av vilket de saknar föregående er- farenhet. Nämnas bör också sådana arbetssökande — manliga eller kvinn- liga — som i vuxen ålder söker sig över från ett annat yrke till ett tjänste- mannayrke.

För samtliga dessa sökandekategorier gäller, att de i samband med sin arbetsansökan i särskild grad är i behov av information utöver rena upp- gifter om tillgången på lediga platser. Denna yrkesinformation kan avse en allmän orientering om arbetsförhållandena inom ett speciellt yrkesområde, upplysning om yrkesfordringar lämnad med anknytning till den sökandes individuella kvalifikationer, uppgifter om utbildningsv-ägar och inträdes- villkor för dessa samt om möjligheter att erhålla bidrag till olika former av vuxenutbildning.

De arbetsuppgifter, som härigenom kommer att ingå i förmedlingsverk— samheten för dessa sökandegrupper, ställer speciella krav på förmedlings- tjänstemannens kompetens, samtidigt som de gör förmedlingsarbetet mer tidskrävande än vad som omedelbart kan utläsas av förmedlingsstatistiken. (Jfr även kap. 11.)

I det följande skall omfattningen och sammansättningen av de sökande- grupper, som kan sammanfattas under beteckningen arbetskraftstillskottet inom tjänstemannayrkena, redovisas så långt tillgängliga uppgifter medger. Vidare skall de arbetsuppgifter, som respektive grupper ställer arbetsför- medlingen inför, närmare kommenteras. Uppdelning kommer härvid att gö- ras på ungdom under 18 år, fackutbildningsgrupperna och tjänstemanna- yrkenas »arbetskraftsreserv» bland vuxna med eller utan förvärvsarbete.

Ungdom under 18 år

Praktisk yrkesorientering inom vissa tjänstemannayrkeu Den tidigaste kontakten med yrkeslivet genom arbetsförmedlingens medver- kan erhåller de elever i folkskolans sjunde och åttonde årskurs och enhets- skolans åttonde årskurs, som har praktisk yrkesorientering som tillvals- ämne. En stor del av eleverna på yrkeslinjen i enhetsskolans nionde års- kurs erhåller förberedande yrkesutbildning i form av yrkespraktik inom näringslivet. De platser, som erfordras för att bereda dessa skolelever prak- tik, ackvireras i betydande utsträckning genom vederbörande fackexpedition på arbetsförmedlingen. I tabell 811 redovisas antalet praktikplatser inom vissa tjänstemannaområden, utan att åtskillnad görs mellan praktisk yrkes- orientering och förberedande yrkesutbildning.

Praktik inom dessa arbetsområden har under de senaste fyra åren mot- svarat drygt 30 % av hela antalet praktikplatser. Vid bedömning av denna procentuella andel bör hållas i minnet, att de av enhetsskolans elever, som är inriktade på en längre teoretisk skolutbildning och valt två främmande språk i årskurs åtta, hittills haft begränsade möjligheter att erhålla praktisk yrkesorientering. Här finns sålunda ett traditionellt rekryteringsunderlag för tjänstemannayrkena, som till största delen faller utanför den redovisade uppdelningen av yrkespraktiken. Mot bakgrund härav ter sig tjänsteman- nayrkenas andel av praktikplatserna förhållandevis hög, även om inte yr- kesorienteringsvalet bör tillmätas avgörande betydelse för det kommande yrkesvalet.

Under läsåret 1959/60 anvisades ca 46 000 elever ca 91 000 praktikplatser, eller i genomsnitt två platser för varje praktiserande elev. Ett genomfö- rande av obligatorisk nioårig skola i hela landet beräknas medföra ett be- hov av praktik inom näringslivet för ca 100 000 elever årligen.-Den arbets- belastning på tjänstemannaförmedlingen, som anskaffandet av praktik— platser för dessa elever utgör, kommer därigenom att öka under 60-talet, under förutsättning att andelen praktikplatser inom tjänstemannayrkena inte minskar kraftigt.

Olika förslag till den framtida utformningen och omfattningen av den praktiska yrkesorienteringen och den förberedande. yrkesutbildningen har framförts med anledning av den aktuella utredningen om enhetsskolan. Om exempelvis önskemålet om obligatorisk praktisk yrkesorientering inom näringslivet för samtliga elever i årskurs åtta förverkligades, skulle i början av 1970-talet enbart för denna årskurs erfordras praktikplatser för ca 100 000 elever, motsvarande ca 200 000 platser årligen. Ett beslut i denna riktning skulle få stor betydelse för efterfrågan på yrkesorienteringsplatser speciellt inom tjänstemannayrkena, eftersom även de elever, som plane- -rade mer teoretiskt inriktad utbildning, skulle beredas tillfälle att erhålla praktisk yrkesorientering.

Tabell 8:1. Elever i folkskola och enhetsskola som anvisats platser för praktisk yrkes- orientering inom vissa tjänstemannayrken

Antal anvisade platser Näringsgren 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

IV A Försäljnings—, reklam o. affärs- verksamhet .................. 10 282 12 484 14 490 16 597 IV C Bank— o. försäkringsverksamhet. . 104 106 124 208 V A-B Allmän tjänst och socialvård ..... 1 812 2 189 2 675 2 779 V C Tekniska arbetsområden ........ 688 923 1 229 1 527 V D Kontorsarbete ................. 3 659 5 329 5 523 7 308 V E-G Undervisning m. m ............. 301 490 539 557 Summa ca 4 500 6 000 9 200 16 846 21 521 25 580 28 976 Index (1957 = 100) 100 128 152 172 Hela antalet praktikplatser ............. 14 300 19 900 30 400 51 248 66 644 78 950 90 852 Praktikplatser inom tjm—yrken i % av hela antalet ......................... 32,9 32,3 32,4 31,9 Hela antalet elever, som anvisats praktik 22 371 32 200 37 407 46 231

Anm.: Angivna yrkesområden enligt förteckningen över tjänstemannaförmedlingens yrkes- grupper.

Decentralisering av ungdomsförmedlingen I kapitel 6, Förmedlingsverksamhetens utveckling, framhölls, att en viss del av den totala platstillgången och -tillsättningen inom tjänstemannayrkena faller inom ungdomsförmedlingens verksamhetsområde. Motsvarande för- hållande gäller inte beträffande sökandesidan, då arbetssökande under 18 år samt arbetssökande skolungdom regelmässigt inskrives på särskilda för dessa kategorier avsedda huvudgruppnummer, till vilka däremot inga lediga eller tillsatta platser hänförs.

Beträffande omfattningen av denna förmedlingsverksamhet inom tjänste- mannayrkena saknas detaljerad redovisning. I tabell 8:2 presenteras emel- lertid summariska uppgifter beträffande de kvantitativt tyngst vägande ar- betsområdena, nämligen Handel (huvudsakligen affärsbiträden och affärs- elever) och Förvaltning m. m. (huvudsakligen kontorsbiträden och kontors- elever). Antalet arbetssökande inom dessa områden har framräknats ur till- gängliga uppgifter om lediga och tillsatta platser inom respektive arbets- område med ledning av de antaganden, som redovisas i not 1 till tabellen. Uppgifter av det slag, som beräkningarna bygger på, saknas för tidigare år än 1957.

Särskilda expeditioner för ungdomsförmedling har tidigare funnits vid samtliga 25 huvudkontor, 12 avdelningskontor samt gemensamt med tjänste- mannaförmedling vid 14 kontor. Sedan några år pågår försöksverksamhet med s. k. decentraliserad ungdomsförmedling, innebärande att arbetssökan- de ungdomar hänvisas till de allmänna förmedlingsexpeditionerna eller respektive fackexpeditioner. Denna försöksverksamhet utvidgas efter hand

och omfattade under år 1960 — helt genomförd eller påbörjad — kontor på 15 orter. En del av den personal, som tidigare sysslat med såväl ung- domsförmedling som yrkesvägledning, har härigenom helt kunnat frigöras för yrkesvägledningsuppgifter.

För tjänstemannaförmedlingens vidkommande medför en utvidgning av den decentraliserade ungdomsförmedlingen en ökad tillströmning av arbets- sökande huvudsakligen inom yrkesgrupperna affärsbiträden, kontorsbiträ- den och tekniska biträden. Huvudparten av detta sökandetillskott, uppskatt- ningsvis tre fjärdedelar, kommer att utgöras av flickor. Som nyinträdande på arbetsmarknaden kommer dessa unga arbetssökande att behöva en in- dividuellt utformad information av samma slag, som ungdomsförmedlingen söker tillhandahålla de sökande, som söker sin första varaktiga anställning.

Tabell 8: 2. Ungdomsförmedlingsverksamheten: Beräknat antal arbetssökande, lediga o. tillsatta platser inom vissa av tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper 1957—1960. Indextal (1957 = 100)

Lediga platser Tillsatta platser År 521239 Förvalt— Förvalt- Handeli ning Summa Handelz ning Summa m. m.3 m. m.3 1957: Antal ............. 24 500 14 500 10 000 24 500 12 500 8 000 20 500 Index ............. 100 100 100 100 100 100 100 1958: Antal ............. 28 000 13 500 9 000 22 500 12 000 7 500 19 500 Index ............. 114 93 90 92 96 94 95 1959: Antal ............. 28 000 16 000 11 000 27 000 13 500 9 000 22 500 Index ............. 114 110 110 110 108 113 110 1960: Antal ............. 35 000 19 000 13 000 32 000 16 000 10 000 26 000 Index ............. 143 131 130 131 128 120 127 I % av hela ungdoms- förmedl. verks. 1957 ................... 17,1 18,6 18,0 1960 ................... 21,7 20,5 20,6

* Relationen arbetssökande — tillsatta platser har antagits vara densamma som för hela ung- domsförmedlingsverksamheten: 1957 = 6:5; 1958 = 1017; 1959 = 5:4; 1960 = 4:3.

” Relationen tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper — övriga yrkesgrupper inom Handel har antagits vara densamma som för yrkesorienteringsplatserna, eller 411.

* T otalantalet för huvudområdet Förvaltning, arbetsledning och fria yrken något reducerat.

F ackutbildningsgrupperna

I samband med skolmässig utbildning för en rad tjänstemannayrken ford- ras att eleverna förvärvar yrkespraktik under längre eller kortare tid. Den erforderliga praktiken kan uppdelas i förpraktik (: praktik, som fullgörs före påbörjande av teoretisk utbildning och utgör villkor för antagning till skola eller bedöms som merit vid inträdesansökan) och elevpraktik (: prak- tik, som fullgörs under den teoretiska utbildningens gång och ingår i ford-

ringarna för examen eller anses värdefull för att eleverna skall kunna till- godogöra sig den skolmässiga utbildningen). I en del fall krävs emellertid praktik av bestämd längd för examen, men eleven har frihet att fullgöra viss del härav i form av förpraktik. Här skall först frågan om anskaffande av förpraktik behandlas.

Förpraktiksökande

Inledningsvis bör påpekas, att den övervägande delen av de förpraktiksökan- de skrivs in vid andra förmedlingsexpeditioner än tjänstemannaförmedling. Störst andel av dessa har förmodligen ungdomsförmedlingarna på de orter, där särskild expedition för ungdom finns anordnad. Ett stort antal för- praktiksökande över 18 år vänder sig till de allmänna expeditionerna eller till fackexpedition för exempelvis industri och hantverk, jordbruk eller vård- personal.

Möjligheten att tillgodose önskemål om förpraktik har emellertid betydelse för tjänstemannaförmedlingen av flera skäl. Här har redan antytts, att grän- serna mellan för- och elevpraktik kan vara flytande. Det är också värde- fullt, att det totala praktikbehovet bedöms, om man skall ha möjlighet att avväga utrymmet för placering av de sökande så att inte en grupp tillgodo- ses på andra gruppers bekostnad. Om tjänstemannaförmedlingen skall få kontakt med den sökande på ett senare stadium av hans utbildning eller efter hans examen, är det också viktigt att den praktiksökande får förtro- ende för den offentliga förmedlingens möjligheter att handlägga hans för- medlingsärende. Väsentligast är emellertid, att praktikförmedlingen utgör ett led i samhällets utbildningsåtagande och att resurserna på detta område måste hålla jämna steg med utbyggnaden av motsvarande utbildningsvägar. Också ur denna synpunkt är förmedling av förpraktik en lika angelägen arbetsuppgift som elevpraktikförmedling.

Svårigheter möter emellertid vid försök att bedöma omfattningen av ar- betsförmedlingens uppgifter i samband med praktikförmedling. Redovis- ningen av förmedlingsverksamheten ger inte underlag för att mäta vare sig i vilken utsträckning förpraktik efterfrågas vid förmedlingen eller i vilken omfattning önskemål härom kan tillgodoses. I brist på förmedlingsstatis- tiska uppgifter härom måste man inskränka sig till mycket allmänna om- dömen. Man kan då räkna med att antalet förpraktiksökande väsentligt överstiger antalet registrerade elevpraktiksökande (1960: 5 680), dels därför att antalet personer, som söker meritera sig för inträde vid utbildnings- anstalt är avsevärt högre än antalet antagna, dels därför att den elevpraktik- sökande i större utsträckning har egna kontakter, som ger honom möjlig- heter att själv anskaffa sin praktik. Man kan också antaga, att den förprak- tiksökande är svårare att placera än den elevpraktiksökande, då den senare (hunnit förvärva kunskaper, ,som gör honomlmer eftersökt som arbetskraft.

Effekten härav märker arbetsförmedlingen bl. a., när det gäller att anskaffa socialbyråpraktik till inträdessökande vid socialinstitut i konkurrens med institutens ackvisition av praktikplatser för sina elever. Denna olikhet i konkurrenskraft gör det angeläget att vid en avvägning av förmedlings- resurserna ge tillräckligt utrymme också för förmedling av förpraktik.

För att skapa ett bättre underlag för planeringen av praktikförmedlingen har utredningen låtit genomföra en enkätundersökning, riktad till de prak- tikkr-ävande uthildningsanstalterna. En sammanställning av resultaten av denna undersökning föreligger i form av en särskild redogörelse (duplicerad utskrift av den 25. 11. 60). Avsikten med enkäten var att inhämta skolornas erfarenheter om inträdessökandes och elevers möjligheter att erhålla öns- kad praktik. Det var också angeläget att få veta i vilken utsträckning sko— lorna tillgodoräknade praktik utöver föreskriven minimipraktik eller för- praktik i fall, där sådan ej föreskrives som inträdeskrav. Enkäten har vi- sat, att praktik utöver minimipraktik på flertalet utbildningsvägar utgör en extra merit för de inträdessökande. I många fall är överpraktik en förut- sättning för att en inträdessökande skall ha utsikt att vinna inträde vid vederbörande skola. Intrycket att förpraktiksökande är svårare att placera än elevpraktiksökande bekräftas av skolornas bedömning av svårigheterna för respektive sökandegrupp att erhålla praktik.

Mest kännbar är emellertid bristen på information om det totala vid ar- betsförmedlingen registrerade praktikbehovet och resultatet av förmed- lingens strävan att tillgodose detta behov. Under perioden 1 april—30 sep- tember 1961 sker därför enligt Arbetsmarknadsstyrelsens beslut en fortlö- pande registrering av samtliga praktiksökande vid arbetsförmedlingen med undantag för elevpraktiksökande inom de tekniska arbetsområdena, för vilka detaljerad redovisning lämnas varje år. Den pågående undersök- ningen kommer att ge upplysning om hela antalet praktiksökande med upp- delning på 1) elever vid utbildningsanstalt, vilka söker sådan praktik som fullgörs under utbildningstiden samt 2) personer som avser att söka in- träde vid utbildningsanstalt varvid viss praktik erfordras eller betraktas som merit. Vederbörande utbildningsanstalt anges, liksom arten av önskad prak— tik. Anteckning görs slutligen om förmedlingsresultatet för varje sökande.

Sedan undersökningen slutförts och bearbetats, bör hela frågan om prak- tikförmedling tas upp till ny granskning. Arbetsförmedlingens uppgifter inom detta område måste också bli föremål för en kontinuerlig uppföljning med hänsyn till den framtida utbyggnaden av praktikkrävande utbildnings- vägar och eventuella ändringar i inträdesbestämmelser.

Elevpraktiksökande

I kapitel 6, Förmedlingsverksamhetens utveckling, har en summarisk redo- görelse lämnats för omfattningen av den elevpraktikförmedling, som re- gistreras vid arbetsförmedlingen. Fördelningen av praktiksökande och till-

satta platser på de olika områden, inom vilka elevpraktik förmedlas, fram- går av tabell 8:3. Drygt 82 % av såväl elevpraktiksökande som tillsatta prak- tikplatser under 1960 avsåg industri och tekniska arbetsområden. Kvinnliga sökande utgjorde samma är ca 10 % av samtliga praktiksökande samt 4 % av praktiksökande inom tekniska arbetsområden.

Samtidigt som hela förmedlingsverksamheten för elevpraktiksökande un- der 50-talet uppvisar en kraftig ökning, har möjligheterna att placera de sö- kande varierat med konjunkturläget. Antalet tillsatta platser i procent av antalet praktiksökande elever är likväl lägre 1960 än 1950, vilket skulle kunna innebära att utrymmet för praktikanter för närvarande är så hårt utnyttjat, att ytterligare ackvisition av praktikplatser blir förhållandevis ar- betskrävande. Av nedanstående sammanställning framgår, hur andelen pla- cerade sökande växlat under perioden 1950—1960, dels beträffande samtliga praktiksökande, dels för praktiksökande inom de tekniska arbetsområdena:

Tillsatta praktikplatser i procent av praktiksökande

Inom de

Samtliga tekniska praktik— arbets-

År områden områdena 1950 78,9 87,2 1951 78,6 83,9 1952 77,3 84,2 1953 60,6 68,2 1954 60,6 62,8 1955 68,4 72,7 1956 79,0 80,8 1957 75,0 76,7 1958 69,1 70,9 1959 71,8 74,7 1960 76,9 76,8

Beträffande elevpraktikförmedlingen inom handel och kontor kräver de i tabell 8: 3 redovisade siffrorna en särskild kommentar. De tillsatta platser, som upptagits i tabellen, är sådana som lediganmälts som avsedda för prak- tiksökande eller ackvirerats för praktiksökandes räkning. Relationen mellan tillsatta platser och praktiksökande enligt tabellen ger emellertid ingen föreställning om förmedlingsresultatet för denna sökandegrupp, då fler- talet genom arbetsförmedlingen erhåller anställningar, som anmälts som sommarvikariat. Av redovisningstekniska skäl går det emellertid inte att få fram uppgifter om totalantalet placerade. Den tidigare nämnda praktik- undersökningen kommer likväl att ge svar på frågan, i vilken omfattning denna elevpraktikgrupp placeras genom förmedlingens medverkan.

De praktiksökande, som redovisas under huvudgruppnuvmmer 993 (prak- tik inom socialvård), torde närmast motsvara blivande inträdessökande till

Tabell 8: 3. Elevpraktiksökande och tillsatta elevpraktikplatser 1950—1960

Summa Indcxtal elevpraktikarbete (1950 = 100)

Industri o. tekniska

Handel och Kontor Allmän tjänst Socialvård arbetsområden

År Man— Kvinn— Sum- Man- Kvinn— Sum— Man— Kvinn- Sum— Man- Kvinn- Sum- Man- Kvinn- Sum- Man— Kvinn- Sum- liga liga ma liga liga ma liga liga ma liga liga ma liga liga ma liga liga ma

1950: Arb. sök.. . . 1 996 67 2 063 283 65 348 54 14 68 134 119 253 2 467 265 2 732 100 100 100 Tills pl... . . 1 746 54 1 800 65 55 120 41 13 54 74 107 181 1 926 229 2 155 100 100 100 1951: Arb. sök... . 2 003 49 2 052 218 58 276 32 11 43 111 102 213 2 364 230 2 594 96 87 95 Tills pl. . . . . 1 694 25 1 719 57 53 110 21 4 25 72 113 185 1 844 195 2 039 96 85 95 1952: Arb. sök.. .. 1 844 58 1 902 242 65 307 42 13 55 111 97 208 2 239 233 2 472 91 88 90 Tills pl. . . . 1 567 32 1 599 31 36 67 11 20 31 62 152 214 1 671 240 1 911 87 105 89 1953: Arb. sök.. . . 2 344 56 2 400 242 132 374 28 11 39 90 83 173 2 704 282 2 986 109 106 109 Tills pl. . . . . 1 615 21 1 636 14 16 30 8 9 17 44 82 126 1 681 128 1 809 87 56 84 1954: Arb. sök.. . . 2 562 88 2 650 214 132 346 27 11 38 112 75 187 2 915 306 3 221 118 115 118 Tills pl. . . .. 1 719 40 1 759 24 25 49 2 1 3 56 84 140 1 801 150 1 951 93 66 91 1955: Arb. sök.. .. 2 519 75 2 594 200 125 325 28 9 37 73 117 190 2 820 326 3 146 114 123 115 Tills pl. . . . . 1 848 38 1 886 13 31 44 9 5 14 76 131 207 1 946 205 2 151 101 89 100 1956: Arb. sök.. . . 2 465 84 2 549 188 69 257 24 17 41 92 98 190 2 769 268 3 037 112 101 111 Tills pl. . . . . 2 009 51 2 060 7 23 30 16 18 34 121 159 280 2 147 251 2 398 111 110 111 1957: Arb. sök.. .. 2 827 114 2 941 196 72 268 33 5 38 156 163 319 3 212 354 3 566 130 134 131 Tills pl. . . . . 2 192 62 2 254 58 23 81 25 10 35 124 180 304 2 399 i 275 2 674 124 120 120 1958: Arb. sök.. . . 3 476 172 3 648 267 86 353 6 13 19 261 272 533 4 010 543 4 553 142 205 167 Tills pl. . . .. 2 536 52 2 588 51 16 67 15 20 35 180 276 456 2 782 364 3 146 144 159 146 1959: Arb. sök.. . . 3 784 140 3 924 263 121 384 7 13 20 301 328 629 4 355 602 4 957 172 227 181 Tills pl. . . . . 2 851 79 2 930 25 38 64 32 22 54 179 334 513 3 087 473 3 560 160 207 165 1960: Arb. sök.. . . 4 444 197 4 641 381 133 514 6 17 23 261 241 502 5 092 588 5 630 205 222 208 Tills pl. . . . . 3 459 103 3 562 147 57 204 11 19 30 177 355 532 3 794 534 4 328 197 233 201

Anm. Yrkesförteckningcns yrkesområde IX. B. Eleupraktikarbete avser praktikarbete, som före utexamineringen utföres av elever vid anstalter för teore- tisk yrkesutbildning och som utgör ett led i utbildningen. Följande huvudgruppnummer ingår under denna rubrik: 990: Inom industri och tekniska arbetsområden; 991: Inom handel och kontorsarbete; 992: Inom allmän tjänst; 993: Inom socialvård.

socialinstitut, medan viss tillsättning av registrerade praktikplatser också sker med sökande, som siktar till andra utbildningsvägar, för vilka social— vårdspraktik erfordras. Erfarenheterna vid arbetsförmedlingen talar för att stora svårigheter föreligger att anskaffa den byråpraktik, som krävs för inträde vid socialinstitut. Detta bekräftas också av socialinstitutens svar på skolenkäten. Förmedlingsstatistiken ger emellertid inte upplysning om hur stort det icke tillgodosedda behovet av sådan praktik år. Under 1960 översteg antalet tillsatta praktikplatser inom socialvård antalet sökande, men närmare uppgifter saknas både om vilket slag av praktikplatser som förmedlats, och i vilken utsträckning tillsättning skett med andra sökande än sådana, som inskrivits på gruppnummer 993. Även för en bedömning av problemen inom detta praktikområde kommer bättre underlag att före- ligga, sedan praktikundersökningen slutförts.

Förpraktik och elevpraktik: Sammanfattning Även de ofullständiga uppgifter, som föreligger om arbetsförmedlingens arbetsuppgifter inom praktikförmedlingen, vittnar om en mycket snabb ökningstakt under 50—talet. Den fortsatta utbyggnaden av de praktikkrä- vande utbildningsvägarna kommer att nödvändiggöra kraftigt ökade re- surser, om förmedlingen på ett effektivt sätt skall kunna tillgodose det stigande praktikbehovet. Detta gäller i särskild grad de praktikområden, inom vilka arbetsförmedlingen sedan gammalt bedriver en omfattande för- medlingsverksamhet, nämligen teknisk, kommersiell och social praktik. Inrättande av nya fackgymnasier (tekniska gymnasier och handelsgymna— sier) samt utvidgning av den högskolemässiga tekniska och kommersiella utbildningen kan väntas ge omedelbara utslag i form av ökad efterfrågan på praktik hos arbetsförmedlingen. Detsamma gäller för det sociala om- rådet den planerade utvidgningen av socionomutbildningen med ökad elev— intagning vid de nu existerande instituten redan hösten 1961 samt inrät- tandet av ett fjärde socialinstitut i Umeå. Även beträffande förskollärar- och arbetsterapeututbilwdningen kan förslag om ökad utbildningskapacitet väntas, vilket kommer att medföra ökad efterfrågan från dessa grupper på social institutionspraktik.

En av de frågeställningar, som måste aktualiseras, sedan fullständigare underlag för en bedömning av praktikbehovet inhämtats, är skapandet av en fastare form för samordning mellan praktikförmedlingsuppgifter inom samma eller näraliggande praktikområden, oavsett om efterfrågan avser för- eller elevpraktik. Decentraliseringen av ungdomsförmedlingsverksam- heten kan underlätta en lösning av denna fråga. Det område, som hittills ägnats mest uppmärksamhet, är förmedling av praktik till elever vid tek- niska utbildningsanstalter. Här finns ett organiserat samarbete mellan tjänstemannaförmedlingen och Svenska Industrins Praktiknämnd (SIP), som för förmedlingens räkning tidigt på året ackvirerar platser för som-

marens elevpraktikanter. Förpraktikanter kommer emellertid i fråga för sådana platser endast i den mån de inte utnyttjas av praktiksökande elever. Vid en avvägning av utrymmet för praktikanter måste hänsyn också tas till behovet av praktik för vissa grupper universitetsstuderande. Redan nu tillsätts ett antal SIP-platser (teknikerpraktik) med naturvetare. På samma sätt som praktikbehovet för tekniska studerande och vissa natur— vetare delvis sammanfaller, föreligger snarlika önskemål om praktik bland å ena sidan handelshögskolornas och handelsgymnasiernas elever och å andra sidan vissa grupper studerande med samhällsvetenskapliga och huma- nistiska ämneskombinationer. Det blir därför nödvändigt att finna en form för ackvisition och förmedling av praktikplatser, som möjliggör att de olika gruppernas önskemål tillgodoses.

Förmedling för arbetssökande studerande över 18 år

Gräns-en mellan praktikförmedling och förmedling för andra arbetssö— kande studerande över 18 år (studentförmedling) är i många fall svår att dra. I föregående avsnitt har något berörts förekomsten av praktikönske— mål bland sökandegrupper, som redovisningsmässigt ej hänförs till elev- praktikförmedlingen. För många sökande bland de kategorier, som sam- manförs under beteckningen studentförmedling, är frågan om praktik- önskemål och praktikanskaffning aktuell. Till skillnad från de i föregående avsnitt behandlade sökandegrupperna gäller det emellertid här ett praktik- behov, som snarast är arbetsmarknadsmässigt betingat och ej sammanhäng— er med normer, som utbildningsanstalten uppställt för antagning eller exa- minering av elev. Praxis har likväl lett till undantag också från en sådan gränsdragning. Sålunda ingår de naturvetare, som söker praktik inom in- dustri och tekniska arbetsområden, i den årliga redovisningen av elevprak- tikförmedlingen inom dessa områden. Som ett gränsfall kan också psykolo- gerna betecknas, då deras praktikbehov visserligen ej sammanhänger med krav från utbildningsanstaltens sida men däremot med villkoren för att erhålla behörighet för vissa tjänster.

I kapitel 6, Förmedlingsverksamhetens utveckling, har uppgift lämnats om hela antalet arbetssökande studerande över 18 år samt redogörelse gi— vits för vilka de delgrupper är, som ingår i totalsiffrorna. I tabell 8: 4 re- dovisas de olika sökandegruppernas storlek samt fördelningen inom vardera gruppen mellan manliga och kvinnliga sökande. Som framgår av tabellen, har antalet arbetssökande seminarister minskat starkt, medan arbetssökande inskrivna på gruppnummer 994 (vissa universitetsstuderande) ökat snab- bast. Också den tredje och största gruppen, studenter, uppvisar en avse- värt större ökning än den som utvisas av totalsiffrorna. Både bland uni- versitetsstuderande och studenter har de kvinnliga sökandegrupperna vuxit betydligt snabbare än de manliga.

6—106860

Tabell 8: 4. Arbetssökande studerande över 18 år 1950—1960. Indextal (1950 = 100 )

Universitetsstuderan de1 Lära—kandidater?

År Manliga Kvinnliga Summa Manliga Kvinnliga Summa

Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index

1950 479 100 308 100 787 100 725 100 1 111 100 1 836 100 1951 577 120 352 114 929 118 768 106 1 167 105 1 935 105 1952 534 111 408 132 942 119 663 91 1 024 92 1 687 92 1953 644 134 436 141 1 080 137 635 88 892 80 1 527 83 1954 683 142 541 175 1 224 155 694 96 882 79 1 576 86 1955 717 149 624 201 1 341 170 668 92 717 65 1 385 75 1956 788 164 665 215 1 453 184 510 70 563 51 1 073 58 1957 884 184 823 265 1 707 216 419 58 532 48 951 52 1958 947 197 923 298 1 870 237 223 31 551 50 774 42 1959 1 064 222 1 131 365 2 195 278 257 35 716 65 973 53 1960 1 234 257 1 182 381 2 416 306 255 35 803 72 1 058 58

Studentera Summa studerande över 18 år

År Manliga Kvinnliga Summa Manliga Kvinnliga Summa

Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index

1950 3 407 100 1 773 100 5 180 100 4 579 100 3 224 100 7 803 100 1951 3 145 93 1 970 111 5 115 99 4 490 98 3 489 108 7 979 102 1952 2 900 85 2 149 121 5 049 97 4 097 89 3 581 111 7 678 98 1953 3 375 99 2 148 121 5 523 107 4 654 102 3 476 108 8 130 104 1954 3 127 92 2 508 142 5 636 109 4 504 98 3 931 122 8 435 108 1955 3 403 100 2 759 156 6 162 119 4 788 105 4 100 127 8 888 114 1956 3 491 103 3 048 172 6 539 126 4 789 105 4 276 133 9 065 115 1857 3 691 109 3 500 198 7 191 139 4 994 107 4 855 151 9 849 126 1958 4 264 125 4 461 252 8 725 168 5 434 119 5 935 184 11 369 146 1959 5 314 156 4 974 281 10 288 199 6 635 145 6 821 212 13 456 172 1960 6 644 195 5 477 309 12 121 234 8 133 178 7 462 231 15 595 200

1 Yrkesföreteckningens huvudgruppnummer 994; jfr anni. till tabellen. 2 » » 995; » » » » 3 » | 998; » » » » Anm.: Yrkesförteckningens yrkesområde IX.C. Arbetskraft utan avslutad yrkesutbildning, huvudgruppnummer 994: Studerande (fil. stud., fil. kand. och teol. kand.), som utbildar sig till ämneslärare och som erhållit betyg i något eller några läroämnen; 995: Elever vid folk- och små- skoleseminarier; 998: Studenter. (Hit hänföres de som avlagt studentexamen och som ej tillhör någon annan yrkesgrupp.)

Till jämförelse kan anföras, att under redovisningsperioden 1950—1960 antalet från folkskolseminarierna utexaminerade elever sjunkit, särskilt markant för manliga elever. Antalet årligen avlagda studentexamina har under samma period ungefär fördub-blats. Enligt de uppgifter, som lämnas i Arbetsmarknadsinformation, serie S, nr 2/1960, är jämförelsetalen för studentexaminationen år 1960, om 1950 sätts =100, för manliga elever 178, för kvinnliga 234 samt för hela antalet elever 201. I dessa beräkningar ingår ej examinationen från fackgymnasierna. Överensstämmelsen med ut- vecklingen av förmedlingsverksamheten för arbetssökande över 18 år, där

indextalet med samma basår för manliga arbetssökande är 178, för kvinn— liga 231 och för samtliga sökande 200, är så god, att det syns befogat att anknyta en bedömning av studentförmedlingens framtida utveckling till prognosen för studentexaminationen.

Universitetsutredningen räknar i den prognos, som framlagts i utred- ningens betänkande Universitet och högskolor i 1960-ta1ets samhälle (SOU 1959: 45) med två alternativ för ökningen av den årliga examinationen från de allmänbildande gymnasierna. Nedan återges utredningens båda al- ternativ samt motsvarande indextal, alltjämt med 1950 som basår. En fram- räkning av antalet arbetssökande studerande redovisas i anslutning här— till, byggd på antagandet att förmedlingsverksamheten även under 60-talet ökar i samma takt 'som studentexaminationen.

. . Arbetssökande Studentexamlna enl. uu.s prognos studerande År a) min. alternativ b) max. alternativ enl. alt. a) enl. alt. b) Antal Index Antal Index Antal Antal 1965 ..................... 13 394 298 15 015 334 23 253 26 062 1970 ..................... 13 781 306 15 168 337 23 877 26 296

Uppgifter om i vilken utsträckning de arbetssökande studerande placeras genom arbetsförmedlingens medverkan, saknas, då lediga eller tillsatta platser ej hänförts till de gruppnummer i yrkesförteckningen, på vilka dessa sökande inskrivs. Ett stort antal av de arbetssökande universitets- studerande erhåller tillfälliga anställningar inom undervisning, där reserv- arbetskraft i stor utsträckning anlitas för kortare vikariat och i viss ut- sträckning också för helterminsförordnande. Viss förmedling även av andra tillfälliga anställningar sker under hela året till dessa sökande. Det största antalet söker emellertid feriearbete mellan terminverna, vid julen och under sommaren. Starkast är tillströmningen av sökande under april och maj. Kännbarast är denna säsongmässiga arbetsbelastning för tjänstemannaför- medlingarna på de fyra kårorterna Stockholm, Uppsala, Lund och Göte- borg.

För att få underlag för en bedömning av feriearbetsförmedlingen för studenter och närstående grupper studerande har Arbetsmarknadsstyrelsen i år beslutat att särskild rapport skall avlämnas av samtliga förmedlings- kontor angående förmedlingsverksamheten under tiden 1/4—31/7 1961 för dessa grupper. Universitetsstuderande skall redovisas fördelade på fakulte- ter. Uppgift skall också lämnas om antalet inom varje grupp, som anfört önskemål om praktik. Förmedlingsresultatet anges med fördelning efter näringsgren, och för varje sökandegrupp redovisas antalet med praktik- önskemål av hela antalet placerade.

Den redovisning av praktikönskemål, som sker i rapporten angående feriearbetssökande, avser till skillnad från den tidigare nämnda praktik- undersökningen ej av utbildningsanstalt föreskriven praktik. Avsikten med den i den här beskrivna rapporteringen begärda uppgiften är att få en upp— fattning om i vilken utsträckning universietsstuderande framför allt vid de humanistiska fakulteterna är inställda på att förvärva praktik i samband med sin feriearbetsansökan, samt i vilken utsträckning arbetsförmedlingen kan placera dessa sökande.

Förmedling av feriearbete åt studerande är en ur flera synpunkter ange— lägen arbetsuppgift för arbetsförmedlingen. Den erfaren-het lav arbetslivet, som de studerande därigenom förvärvar, är i och för sig värdefull. Detta gäller för samtliga arbetssökande men i synnerhet för dem, som genom ett feriearbete ges möjlighet att orientera sig inom ett arbetsområde, som kan bli aktuellt i samband med en ansökan om varaktig anställning. Det är också ur studiesocial synpunkt viktigt, att de studerande, som så önskar, ges tillfälle att skaffa sig inkomster mellan terminerna. Ur förmedlingens synpunkt är den breda kontakt med olika utbildningsgrupper, som student- förmedlingen ger, av stor betydelse för den framtida sökanderekryteringen. Skall denna möjlighet att på längre sikt erhålla ett allsidigare sökandeurval tillvaratas, är det nödvändigt att förmedlingen har tillräckliga resurser för att ta emot den säsongmässiga tillströmningen av studerande och på ett effektivt sätt behandla deras förmedlingsärenden.

Återinträdande på arbetsmarknaden — Rekryteringsunderlaget för vuxen- utbildning inom tjänstemannayrkena

Återinträdande på arbetsmarknaden Tidigare (1 kap. 6) har 'den stigande yrkesintensiteten bland i första hand de gifta kvinnorna framhållits som en av faktorerna bakom ökningen av antalet kvinnliga arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Även för 60—talet räknar man enligt den där citerade prognosen (Ture Widstam: Befolknings- utvecklingen under 60- och 70-talen) med ett större relativt arbetskraftstill- skott från kvinnorna, även om den procentuella ökningen av antalet för— värvsarbetande kvinnor minskar. Också bland de icke gifta kvinnorna syns visst utrymme finnas för en ökad yrkesintensitet, om jämförelse görs mel- lan det relativa arbetskraftstalet bland män respektive ej gifta kvinnor. En- ligt arbetskraftsundersökningen i november 1960 var det relativa arbets- kraftstalet 78,9 för män mot 47,4 för ej gifta kvinnor. De icke gifta kvin— norna är emellertid starkast representerade i åldersgrupper, som av olika skäl har låg yrkesintensitet. Det visar sig också, att en förhållandevis stor andel av de icke gifta kvinnorna utanför arbetskraften är sysselsatta med studier (28,5 % i november 1960), en andel som snarare kan väntas öka

än minska. Likväl är andelen icke gifta kvinnor utanför arbetskraften, som huvudsakligen är sysselsatta i eget hushåll tämligen hög (29,1 %). 40,6 % av de icke gifta kvinnorna utanför arbetskraften redovisas som ar- betsoförmögna eller pensionerade.

Jämför man den i arbetskraftsundersökningen registrerade yrkesintensi- teten bland gifta kvinnor i Sverige (det relativa arbetskraftstalet) med ame- rikanska uppgifter, visar det sig att andelen yrkesarbetande gifta kvinnor i Sverige är högre än i USA. I november 1960 var det relativa arbetskrafts- talet för gifta kvinnor 37,4. Samma månad var motsvarande tal för samtliga amerikanska kvinnor likaså 37,4. Uppgifter beträffande gifta kvinnor i USA finns tillgängliga för mars 1960, då det relativa arbetskraftstalet för dessa var 30,5. Hänsyn bör emellertid tas till att det relativa arbetskraftstalet för samtliga amerikanska kvinnor i november 1960 låg 2,6 procentenheter över talet för mars 1960.

Oavsett det antagande, som kan göras om en Ökning av den relativa an- delen kvinnor inom arbetskraften, finns det skäl att räkna med en viss kvinnlig arbetskraftsreserv även bland dem, som redan befinner sig inom arbetskraften. Kvinnorna uppvisar högre relativ arbetslöshet än männen. Andelen arbetslösa av hela antalet personer inom arbetskraften var i no- vember 1960 för kvinnor 2,4 % mot 1,0 % för män. För gifta respektive icke gifta kvinnor var motsvarande siffror 2,3 % och 2,5 %. Den kvinnliga arbetskraften är med andra ord mindre Väl tillvaratagen än den manliga. Av hela antalet arbetslösa i arbetskraftsundersökningens mening utgjorde kvinnorna i november 1960 56 %. I absoluta tal skulle detta motsvara ca 30 000 arbetslösa kvinnor, en siffra som markant avviker från den arbets- löshet, som mäts vid de månatliga arbetslöshet'sräkningarna (i november 1960 ca 5 000, motsvarande 24 % av hela den vid arbetsförmedlingen re- gistrerade arbetslösheten) .

Mot denna höga andel av den totala arbetslösheten kan ställas kvinnornas förhållandevis ringa andel av antalet personer i yrkesutbildning, hänvisade av arbetsmarknadsverket. Procentuellt varierar kvinnornas deltagande starkt under året med botten i juli och augusti. Sed-an februari 1959 var den redovisade andelen kvinnor av hela antalet personer i utbildning lägst i augusti 1960 (8,5 %) och högst i november 1960 (18,8 %). Utrymme bör här finnas för en väsentlig utökning av utbildningsverksamheten för kvinn- liga arbetssökande.

Rekryteringsunderlaget för vuxenutbildning inom tjänstemannayrkena Vuxenxutbildningen av arbetslösa har under de senaste åren utökats kraf- tigt. En förhållandevis liten men under de sista åren stigande del av den totala utbildningsvolymen har hittills gällt tjänstemannayrken. Den utbild- ningsverksamhet, som bedrivits inom sådana arbetsområden, har avsett

kontorsarbete (allmän kontorsutbildning, telefonistkurser, kurser i hål— kortsstansning), detaljhandel (huvudsakligen livsmedel och textil) samt tekniska arbetsområden (utbildning för utsättarbiträden, laboratoriebiträ- den, ritbiträden och kartritare). Av de arbetssökande, som genomgått ut- bildningskurser av detta slag, har ett betydande antal varit till förvärvslivet återvändande gifta kvinnor. Nämnas kan exempelvis att av de 882 kvinnor, som under verksamhetsåret 1960—61 beviljades utbildning genom arbets- nämnden i Stockholm, 667 valt någon form av kontorsutbildning, medan 126 valt detaljhandelsutbildning. 595 av de uttagna eleverna var hemma- fruar.

Utbildning i form av omskolning eller fortbildning för de kvinnor, som efter en längre tids uppehåll återvänder till yrkeslivet, är inte en engångs- insats, som kan slutföras genom ett eller ett par års intensifierad verk— samhet. Man har anledning att räkna med ett kontinuerligt och på längre sikt stigande utbildningsbehov av detta slag, även om erbjudandet om ut— bildning skulle mötas av ett mindre omfattande intresse, sedan en gång det ackumulerade behovet härav tillgodosetts. Fortsättningsvis kommer möjligheten att återuppta förvärvsarbete att aktualiseras för ständigt nya grupper av kvinnor. Många av dessa saknar egentlig yrkesutbildning, medan andra av olika skäl inte vill eller kan återgå till det yrke, som. de tidigare haft. Även för dem, som återgår till ett yrke, för vilket de har utbildning, blir i många fall utbildningsfrågan aktuell i samband med arbetsansökan. Den snabba anbetstekniska utvecklingen kommer i allt större utsträckning att medföra, att tidigare förvärvade yrkeskunskaper blir föråldrade. Medan i dag en repetitionskurs kan vara tillräcklig för att öka den arbetssökandes gångbarhet på arbetsmarknaden, kan det i framtiden bli nödvändigt att för- värva helt eller delvis nya yrkeskunskaper, om den arbetssökandes kvali- fikationer skall svara mot den aktuella efterfrågan på arbetskraft.

Endast en begränsad del av utbildningsverksamheten inom tjänstemanna— yrkena har 'aVSett vid arbetsförmedlingen registrerade arbetslösa. I den mån _en framtida sysselsättning-sökning till övervägande delen kommer att falla inom t j'änstemannaomlrådena, är det rimligt att räkna med att tj änstemanna- yrkenals andel av den totala omskolningsverksamheten kraftigt ökar. Vuxen- utbildningen skulle i så fall få allt större betydelse som ett led i ett byte endera från ett tjänstemannayrke till ett annat eller från ett manuellt yrke till ett tjänstemannayrke.

Sammanfattning

För samtliga de grupper, som behandlats i detta avsnitt — ungdomsförmed- lingens arbetssökande inom tjänstemannayrkena, praktiksökande, arbets- sökande studerande, gifta kvinnor .som återupptar förvärvsarbete och andra arbetssökande, som kan .ifrågakomma för vuxenutbildning inom tjänste—

mannayrken — gäller att en kraftig expansion kan emotses under de när- maste åren. I den mån förmedlingsstat-istiska uppgifter finns tillgängliga för dessa grupper, visar dessa att utvecklingen också (under 50-talet inneburit en stark tillväxt inom dessa sökandekategorier. Detta är det mest positiva dra- get i den bild, som tjänstemannaförmedlingens hittillsvarande verksamhet uppvisar.

Skall den kontakrt med arbetskraftstillskottet inom tjänstemannayrkena, som förmedlingen uppenbarligen har, kun-na tjäna som utgångspunkt för en vidareuppbyggnad av förmedlingsverksamheten och ge förmedlingen det allsidiga sökandeurval, som är en förutsättning för en effektiv arbets-för- medling, måste emellertid resurser finnas att tillgodose dessa sökande— gruppers speciella behov. Det har tidigare framhållits, att de sökande, som behandlats i detta avsnitt, st-äller särskilda krav på förmedlingstjänste— mannens kunskaper om kvalifikations-krav och arbetsfunktioner inom ski-lida yrken. För praktikförmedling krävs en ingående kännedom om de olika ut'- bildni-ngsanstalternas inträdesfordringar och önskemål beträffande prak- tiken's samman-sättning. Skall vuxenutbildningen bli ett ändamålsenligt instrument för bättre anpassning till arbetstillfällena, fordras att de befatt- ningshavare, som deltar i planeringen och administreringen av verksam- heten, äger en god överblick över läget på tjänstemännens arbetsmarknad. Viktigt är också att förmedlarna inte av tidsbrist tvingas till en summarisk behandling av de nytillkomna arbets-sökande. Både kvalitativ-t och kvanti- tativt ställer därför de här behandlade sökandegrupperna stora anspråk på f ömnedlingens personalresurser.

KAPITEL 9

Arbetslöshet och placeringsproblem inom tjänstemannayrkena

Arbetslöshet inom tjänstemannayrkena Arbetslöshetens omfattning

Under de senaste tio åren har arbetslöshet av större omfattning ej uppträtt inom tjänstemannayrkena. Även under de perioder av ekonomisk avmatt— ning, som förekommit under 50-talet, har arbetslösheten inom dessa yu'ken varit starkt begränsa-d. Undantag bland tj änstemannakassornas medlemmar utgör musikerna och de teateranställda, som även under goda konjunkturer uppvisat en väsentlig-t högre arbetslöshetsprocent än genomsnittet för samt— liga erkända arbetslöshetskassor. Nedan lämnas uppgift på medlemsantal och arbetslöshet i de erkända arbetslöshets-kassorna (eak) inom tjänste— mannaområdet, till vilka -i denna sammanställning också de Handelsanställ- das arbetslöshetskassa räknats. (Enligt uppgift från LO är ca 2/3 av med— lemmarna i =denna kassa anställda i tjänstemannaställning. Jfr Arbetsmark- nadsinformation serie A nr— 4, 1959.)

Uttryckt i warbetslöshetsprocent bland medlemmar i arbetslöshetskasisorn'a har arbetslösheten bland tjänstemännen legat på en väsentligt lägre nivå än Tabell 9: ]. Medlemsantal och arbetslöshetsproceni inom ijänstemannakassorna 1953, 1955, 1958 a. 1960, jämfört med arbetslöshetsprocenten inom samtliga eak

Antal Arbetslöshetsprocentl Arbetslöshetskassa medlemmar

31/12 1960 1953 1955 1958 1960 Arbetsledarnas ....................... 39 493 0,2 0,2 0,4 0,2 Fartygsbefälets (eak -54) .............. 3 311 . 1,9 1,1 1,6 Grafiska tjänstemännens (eak -57) ...... 1 448 . 0,1 0,1 Handelsanställdas .................... 93 987 1,8 1,4 0,8 0,7 Handelsresandenas ................... 555 1,0 1,5 0,8 0,7 Handelstjänstemännens ............... 23 712 0,9 0,6 0,8 0,8 Hotell- 0. restaurangtjms .............. 2 320 0,7 0,8 1,5 1,0 Industritjänstemännens ............... 107 136 0,8 0, 0,7 0,7 Kooperativa tjänstemännens (eak —55) . . 960 . 0,0 0,1 0,1 Maskinbefälets ....................... 3 169 0,3 0,0 0,3 0,1 Musikernas .......................... 3 715 11,6 10,4 11,6 12,3 Stewardarnas (eak 1/8 -53) ............. 728 0,6 3,2 3,1 0,8 Teateranställdas ...................... 1 040 6,0 4,4 4,9 7,0 Samtliga eak ......................... 1 361 603 3,7 3,0 4,5 3,2

1 Antal arbetslöshetsveckor i % av antalet genomlevda veckor. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens årsberättelse.

bland övriga yrkesgrupper, dock med de tidigare anförda undantagen. Här— till kommer emellertid ett förhållandevis stort antal icke försäkrade arbets- lös-a inom tjän—stemannayrkena. Stor-leken av denna arbetslöshet är svår- bedömd, något som bland annat jämförelser mellan den vid arbetsförmed— lingen registrerade arbetslösheten och arbetslöshetens omfattning enligt arbetskraftsundersökningarn—a utvisat. De icke arbetslö-shetsförsäkrade xar- betslösa anlitar arbetsförmedlingen i varierande utsträckning. Skillnader torde föreligga dels inom olika yrkesområden, dels under olika arbetsmark— nadslägen.

Relationen mellan försäkrade och icke försäkrade bland de vid arbets-för- medlingen anmälda arbetslösa (den registrerade arbetslösheten) kan bely- sas med hjälp av uppgifter, som sammanställts ur arbetslöshetsräkningen i december 1958.1 Av dessa framgår, att medan de försäkrade utgjorde 57 % av samtliga anmälda arbetslösa tjänstemän, var andelen försäkrade 78 % bland övriga arbetslösa. — Av de icke försäkrade arbetslösa tjänstemännen återfann-s 71 % inom handel och kontor.

Allmänt kan sägas, att en jämförelse mellan försäkrade och icke förs-äk- rade registrerade arbetslösa visar, att kvinnorna utgör en betydligt större andel av de icke försäkrade än av de försäkrade. Av »den totala arbetslösheten inom samtliga yrken (registrerad och icke registrerad), uttryckt i arbets- kraftsundersökningarnas uppgifter om antalet icke sysselsatta inom arbets- kraften, svarade kvinnorna i november 1960 för mer än hälften (56 %). En betydande del av denna arbetslöshet eller undersysselsättning torde falla inom tj änstemannayrken, företrädesvis kontorsarbete och handel.

Den minskade efterfrågan på arbetskraft under åren 1952—53 och 1957—58, som även märkts inom vissa tjänstemannaområden, har där huvudsakligen tagit sig uttryck i en begränsning av nyrekryteringen. Den har därigenom blivit kännbar i första hand för ungdomar och till arbets— marknaden återvändande kvinnor, som söker sig till tjänstemannayrken. I den mån driftsinskränk—ningar, företagsnedläggelser eller rationaliserings- åtgärder likväl medfört, att tjänstemannapersonal avs-kedats, har emellertid begränsningen av rekryteringen inom tjänstemannamarknaden under vi- kande konjunkturer bidragit till att förlänga arbetslöshet'stiderna för de arbetslösa tjänstemännen. Särskilda svårigheter har mött vid försök att placera medelålders eller äldre tjänstemän, och anmärkningsvärt är att så varit förhållandet även om dessa haft goda kvalifikationer inom sitt yrke.

Även om arbetslösheten bland tjänstemännen under de senaste åren så- lunda inte varit ett kvantitativt betydande problem, ställer den ändock särr- skilda krav på förmedlingen. Arbetslöshet-ens art inom tj änstemannayrkena visar sig bl. a. i en tendens att vid en konj unkturnppgång resonbera's i läng- samm-are takt än annan arbetslöshet.

1 Arbetsmarknadsstatistik utgiven av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen, Specialundersök- ningar nr 2, 1959.

90 Arbetslöshetstidens längd Ett mått på de svårigheter, som föreligger vid placeringen av vissa arbetslö— sa tjänstemän, ger en jämförelse mellan arbetslöshetstidens längd för tj änste- män och andra arbetslösa. Vid den ovan nämnda undersökningen i december 1958 av den vid arbetsförmedlingen registrerade arbetslösheten inom tjänste- mannayrkena fann man, att den procentuella andelen av långtidsarbetslösa var nästan dubbelt så hög bland tjänstemännen som bland övriga arbetslösa. Längre arbetslöshetstid än 2 månader uppvisade bland de förra 49,6 % mot 26,3 % bland de senare. Denna större andel längtidsarbetslösa bland tjänste- männen kan också uttryckas så, att tjänstemännen utgjorde 7,2 % av hela antalet registrerade arbetslösa med längre arbetslöshetstid än 2 månader men endast 3,9 % av totala antalet arbetslösa. Detta förhållande accentuera- des med ökande arbetslöshetslängd, som tabell 9: 2 utvisar.

Tabell 9:2. Arbetslöshetstidens längd för vid arbetsförmedlingen registrerade arbetslösa tjänstemän enligt arbetslöshelsräkningen den 15 december 1958

Tjänstemannagrupperna Hela antalet Arbetslöshetstidens Procentuell för- Procentuell registrerade .. . arbetslosa efter langd delning efter andel av totalt .. Antal .. . arbetsloshets- arbetsleshets- registrerad tidens län (1 tidens längd arbetslöshet g —1 vecka .......... 273 12,8 2,0 13 649 1—2 veckor .......... 194 9,1 2,6 7 416 2—4 » .......... 228 10,7 3,4 8 285 1—2 månader ........ 378 17,8 3,4 9 799 2—3 » ........ 339 16,0 5,2 6 539 3—6 » ........ 390 18,4 8,2 4 757 över 6 » ........ 322 15,2 9, 3 394 Summa 2 124 100,0 3,9 53 839

Källa: Arbetsmarknadsstatistik utgiven av Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen, Specialunder— sökningar nr 2, 1959.

Bakom den större andelen långtidsarbetslösa inom tjänstemannayrkena än inom andra yrkesgruper —— något som har sin motsvarighet också i andra jämförbara länder1 —— ligger flera samverkande faktorer. Fortsätt- ningsvis skall vissa speciella placeringsproblem för arbetslösa tjänstemän beröras. Understrykas bör, att med det goda sysselsättningsläge, som i stort sett rått inom tjänstemannayrkena, arbetslösa med individuella placerings- svårigheter väger förhållandevis tyngre inom dessa yrken än inom andra.

Långtidsarbetslösa arbetssökande

Uppgifter om andelen långtidsarbetslösa arbetssökande hos arbetsförmed- lingen föreligger dels från den tidigare nämnda sammanställningen ur ar-

1 Jfr International Labour Conference, forty-third session, Geneva 1959, Report VII: Problems of Non-Manual Workers, including Technicians, Supervisory Staff, etc.

betslöshetsräkningen den 15 december 1958, dels i redogörelse för den in— ventering av tj änstemannaförmedlingens sökandegrupper inom handel, kon- torsarbete och tekniska arbetsområden, s-om företogs i januari 1959. (Arbets- marknadsinformation, Serie A, nr 5/1959.)

Om med långtidsarbetslösa förstås arbetssökande, som varit arbetslösa mer än två månader i följd före räkningstillfället, framgår av tabell 9: 2 att av 2 124 i december 1958 arbetslösa tjänstemän 1 051, eller 49,6 % tillhörde denna grupp. Det visade sig att 30 % av de arbetssökande, som ej var om- bytessökande, iovan angivna mening var långtidsarbetslösa (tabell 9: 3). De olika arbets—områdenas andel långtidsarbetslösa var 35 % inom kontors— yrkena, 28 % inom handelns yrkesgrupper och 24 % inom de tekniska arbets- områdena. För kontorsyrkena exklusive kontorsbiträdesgruppen var mot- svarande andel 40 % och för handelns yrkesgrupper exklusive affärsbiträ- desgruppen 48 %.

Som fram-går av tabell 9: 3 varierar andelen långtidsarbetslösa starkt inom olika yrkesgrupper. Om man bortser ifrån grupperna kontiorsbit'räd'en m. fl. och affärshiträden m. fl. med dera-s förhållandevis höga omsättning på sö- kande, föreligger ett negativt samband mellan andelen ombytessökande av hela antalet arbetssökande och andelen långtidsarbetslösa av arbetssökande utan anställning inom respektive yrkesgrupp. Detta förhållande kan tas

Tabell 9: 3. Inventering av tjänstemannaförmedlingens sökandegrupper inom handel, kontorsarbete och tekniska arbetsområden, januari 1959: antal sökande samt andel därav ombytessökande och långtidsarbetslösa

Ombytes- Långtidsarbetslösa l % av Hela sökande i % Huvudgrupp antalet ar- av hela hela antalet håatantlglet betssökande antalet ar- arbets- ar e sso an— betssökande sökande de exkl. om- bytessökande Ingenjörer ....................... 940 80 7 37 Kamrerare, kamrersass m. fl. . .. . . . 224 57 24 28 Redovisnings- och bokförings- personal ....................... 736 52 20 42 Verkmästare, förmän o. tekniska biträden ....................... 1 014 51 16 33 Kontorsbiträden, sekr,, korres— pondenter ..................... 3 602 47 16 30 Affärsbitr. o. butikskass ........... 2 483 32 13 20 Reklampersonal .................. 122 28 20 42 Affärs- o. avd. förest .............. 241 27 35 49 Försäljare o. inköpare ............. 374 26 36 49 Försäljn- o. inköpschefer .......... 114 24 46 61 Samtliga 9 850 45 17 30 Samtliga huvudgrupper utom kontorsbitr.- o. affärsbitr.- grupperna ..................... 1 662 53 19 44 '

Källa: Arbetsmarknadsinformation, Serie A, nr 5/1959

som ett belägg för den ofta anförda synpunkten, att arbetsfönneduli-ngens möj- ligheter -att placera arbetslösa tjänstemän och då i synnerhet sådana med speciella placeringssvärigheter, är beroende av förmedlingens tillgång på väl- kvalificerade arbetssökande. Det bör i detta sammanhang påpekas, att de ci- terade uppgifterna om andelen långtidsarbetslösa inte motsvarar hela an— talet arbetssökande med placeringsproblem. Även bland arbetssökande med kortare arbetslöshetstid än två månader förekommer givetvis sådana fall, som för sin arbetsplacering kräver insatser av samma art., som de som här rubricerats som långtidsarbetslösa.

Åldersfördelningen bland de långtidsarbetslösa inom olika arbetsområden uppvisade betydande olikheter. Andelen långvarigt arbetslösa över 45 år var sålunda 25 % inom kontorsyrkena (19 % för kvinnliga sökande och 35 % för manliga), 41 % inom handelsyrkena (29 % för kvinnliga sökande och 50 % för manliga) samt 49 % för teknikerna. Olikheterna förklaras till en del av det relativt stora antalet långvarigt arbetslösa kontors- och affärsbiträden i ål-dern 23—35 år.

I fråga om orsakerna till arbetslösheten gavs vid inventeringen en mer detaljerad redogörelse från arbets-förmedlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som svarade för drygt hälften av hela antalet långtidsarbetslösa (Stockholm 25 %, Göteborg 19 % och Malmö 7 %). En uppdelning gjordes därvid mellan individuella skäl och övriga. Till individuella skäl räknades sjukdom eller lyte, social belastning inkl. alkoholskada, anpassningssvårig- heter på arbetsplatsen, speciella villkor för arbetsanställning inklusive lokal bunden-het samt hög ålder (personer födda 1891 eller tidigare). Det bör un- derstryka-s, att önskemål om deltidsarbete inte ingick i »villkor för arbets- anställning», då inventeringen endast avsåg heltidsarbetssökande. Til-l övriga skäl hänfördes arbetsmarknadsskäl samt ålder för sådana sökande, som utan att ha uppnått folkpensionsålder likväl mötte svårigheter att erhålla anställning trots frånvaron av individuella handikapp. Som väntat med de ovan angivna olikheterna i åldersfördvelningen bland de svårplacerade inom olika arbetsområden visade sig indivi-duella skäl 'något överväga, när det gällde kontors- och handelsgrupperna, medan övriga skäl — sannolikt främst åldersfaktorn —— övervägde för teknikergrupper-na. Bland de individuella skälen var sjukdom, alkoholskador och anpassningssvårigheter de mest framträdande.

Arbetslöshetsrisker inom tjänstemannayrkena

Vid ett försök till bedömning av de krav, som kan komma att ställas på arbets-förmedlingens insatser för de arbetslösa och bland dessa särskilt de långtidsarbetslösa tjänstemännen, bör hänsyn tas inte bara till arten av den anbetslöshet, som förekommer bland tjänstemännen, och de speciella place- ringsproblem, som den erbjuder. Det finns också skäl att ta upp fråge-

ställningen om *arbetslöshetsriskverna inom tjänstemannayrkena eller inom vissa där ingående yrkesgrupper kan väntas öka.

Redan 'tjänstemannakårens s-nabba tillväxt och därmed stigande andel av företagens lönekostnader har anförts som ett argument för en sådan öka-d arbetslöshetsrisk. Å andra sidan kan tjänstemännens större andel av hela arbetskraften tänkas verka som en stabiliserande faktor i ekonomin, förut- sat-t att sysselsättningen inom tjänstemannayrkena bevarar sin mostånds- kraft mot konjunkturella svängningar. Otvivelaktigt gäller detta för åt- s-killiga kvalificerade och svårersättliga tjän-stemannafunktioner, för vilka i dag föreligger kännbar brist på arbetskraft. Vissa områden av arbetsmark- naden med särskilt hög andel tjänstemän uppvisar dessutom i sin helhet ringa eller ingen konjunkturkänslighet. Detta gäller framför allt beträffande den offentliga sektorns stora t jänstemannagrupper inom statlig och komm-u- nal förvaltning, undervisning och sjuk- och hälsovård.

För enskilt anställda tjänstemän varierar risken för sysselsättningssvårig- heter i samband med en allmän konjunkturnedgång starkt olika yrkes- grupper emellan. Mindre kvalificerad kontorspersonal torde vara den grupp, för vilken arbetslöshetsrisken snabbast blir aktuell vid sjunkande syssel— sättning inom den egentliga industrin. Inom handelns område intar affärs- biträdespersonalen en liknande ställning.

En viss belysning kan dessa olikheter i arbetslöshetsriskerna ges, om man jämför de amerikanska arbetslöshetssiffrorna för olika grupper tjänste— män under 1950-talet.1 Det visar sig då, att medan den totala arbetslösheten i USA under april månad var högst år 1958 (7,3 % ), gällde detta också arbets— löshetsprocenten för samtliga tjänstemannayrken (3,2 %) samt för under- grupperna kontorspersonal (clerical workers), som detta år uppvisade en arbetslöshet i april på 4,8 %, och försåljningspersonal (sales workers) med 4,1 % arbetslösa. För gruppen högre utbildad tjänstemannapersonal (pro- fessional, technical and kindred workers) var emellertid arbetslösheten dels väsentligt lägre i april 1958 än för samtliga övriga grupper (1,6 %), dels lägre detta år än är 1950.

Arbetslöshetssiffror av detta slag ger emellertid inte uttömmande besked om vilka faktorer, som ligger bakom en viss arbetslöshetsnivå inom en yr- kesgrupp. Andra kända fakta talar för att den högre arbetslösheten inom kontorsarbete jämfört med hela tjänstemannamarknaden i USA vid 50-talets utgång inte enbart beror på konjunkturväxlingarna och en ökad känslighet för dessa. Man kan antaga, att arbetslösheten inom detta område till en del bottnar i bristande anpassning till en strukturell förändring av efterfrågan på arbetskraft. När arbetslöshets—orsaker av denna art uppträder, ställer detta givetvis andra krav också på arbetsförmedlingen som ett instrument för ska- pande av balans mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden. Även i

1 Uppgifterna hämtade ur Special Labor Reports: White—Collar Employment—II, The Monthly Labor Review, no 2/1961.

Sverige har dessa problem aktualitet. Man vet att de kvalifikationskrav, som ställs på tjänstemannapersonalen, och de funktioner, som den anställde har att fylla, genom rationaliseringssträvandena inom arbetslivet ständigt för- ändras. Den personal, som vid en tillfällig nedgång i sysselsättningen i första hand riskerar att bli utan arbete, torde i stor utsträckning vara den, som vid en följande konjunkturuppgång är sämst rustad att motsvara de aktuella kraven på nyanställd personal. I konkurrensen med bättre utbildade nyinträ- dande på arbetsmarknaden kan dessa arbetslösa få betydande svårigheter att hävda sig, om inte de anbetslöshetsbekämpande åtgärderna i första hand inriktas på att utbildningsmässigt anpassa de arbetssökande till arten av den efterfrågan, som arbetsförmedlingen kan inregistrera.

Åtgärder mot arbetslöshet

Utbildning som individuell beredskap mot arbetslöshet

Vuxenutbildningen har tidigare berörts i anslutning till behandlingen av arbetskraftstillskottet inom tjänstemannayrkena. Här skall även erinras om utbildningsverksamheften i dess egenskap av åtgärd för att underlätta an- passningen mellan utbud och efterfråga-n på arbetskraft.

Den begränsade erfarenhet, som man under de senaste tio åren i Sverige har av sys-selsättningssvårigheter inom tjänstemannamarknaden, och de förmodanden, som kan göras beträffande den framtida arbetslöshetsrisken här i landet för olika grupper tjänstemän, talar entydigt för att väl förbe- redda planer för utbildning är den mest adekvata formen för beredskap mot arbetslöshet inom tjänstemannayrkena. Det finns anledning att fortsätt- ningsvis räkna med en betydande tillväxt av tjänstemannakåren med hög total efterfrågan på arbetskraft. De sysselsättningssvårigheter, som kan uppstå, sammanhänger med bristande överensstämmelse mellan arten av ut— bud och efterfrågan på arbetskraft. Störst är arbetslöshetsriskerna för de tjänstemannagrupper, som har en bristfällig grundläggande utbildning och ensidig yrkeserfarenhet.

Den vuxenutbildning, som ingår som ett väsentligt led i de arbetslöshets- bekämpande åtgärderna, kan givetvis inte ses isolerad från andra utbild- ningsformer. En förbättrad skolmässig grundutbildning, vidareutbildning av de anställda och omskolning inom företagen till ändrade arbetsuppgifter fyller samma uppgift som förebyggande åtgärd mot arbetslöshet. För den som ställts utan arbete eller möter svårigheter vid återgång till yrkeslivet, står emellertid dessa utbildningsvägar sällan öppna. För dessa utgör utbild— ningsverksamheten för arbetslösa ett nödvändigt komplement, om inte en viss restarbetslöshet skall permanentas inom dessa yrkesområden. Att så- dana ris-ker finns, framgår redan av de i ett tidigare avsnitt lämnade upp- gifterna »om arbetslöshetstidens längd för de vid arbetsförmedlingen registre- rade arbetslösa tjänstemännen.

En utvidgad utbildningsverksamhet ställer särskilda krav på arbetsför- medlaren. Utöver en allmän information om alternativa utbildningsmöjlig— heter och villkoren för dessa hör han också kunna ge den enskilde arbets- sökande vägledning vid uppställandet av ett realistiskt utbildningsmål. Han måste slutligen äga så god kännedom om arbetsmarknaden inom de aktuella yrkesområdena, att han kan bedöma utbildningens värde för att förbättra placeringsmöjl—igheterna för den arbetssökande mot bakgrunden av dennes individuella situation, som kan innefatta också sådana faktorer som lokal bundenhet, speciella önskemål beträffande arbetstid eller annat, som in- verkar på möjligheterna att ta anställning (jfr kap. 11).

Även om en utbildningsverksamhet inriktad på att anpassa de arbets- sökande till en aktuell brist på viss arbetskraft givetvis är värdefull, är det angeläget att långsiktiga tendenser i efterfrågeutvecklingen i görligaste mån beaktas vid planeringen av verksamheten. Som underlag för åtgärder, som syftar till varaktiga sysselsättningsmöjligheter för de arbetssökande, krävs därför ett bättre statistiskt material både för att belysa den aktuella efter— frågan på arbetskraft och för att ge möjligheter att bedöma det framtida arbetskraftsbehovet.

Särskilda åtgärder för svårplacerade arbetssökande

De olika grupper, som ingår under beteckningen långtidsarbetslösa ar- betssökande, låter sig knappast uppdelas efter någon enhetlig indelnings- grund. Gemensamt för dessa arbetssökande är emellertid, att de mer än andra arbetssökande är beroende av arbetsförmedlingens medverkan för 'att erhålla anställning. De insatser, som detta förutsätter från förmedlingens sida, är därför av hög angelägenhet. Oavsett skälet till placeringssvårig- heterna utgör de också ett arbetskraftsutbud, som bristfälligt tillvaratas, och därmed en outnyttjad produktiv tillgång, som det är arbesförmedlin-gens uppgift att aktivisera.

Under vintern 1960—61 har Arbetsmarknadsstyrelsen antagit program för arbetsvårdsverksamheten (vid plenum den 23 december 1960) samt för den medelålders och äldre arbetskraften och den kvinnliga arbetskraften (vid plenum den 13 januari 1961). Den inriktning av den arbet-svårdande verk- samheten, som formulerats i det arbetsvårdspolitiska programmet, och de särskilda åtgärder, som föreslås för att angripa de övriga arbetssökande— gruppernas speciella problem, inrymmer också uppgifter för förmedlings- o-rganisationen. Utan att närmare ingå på innehållet i de antagna program- men, till vilka i stället hänvisning görs, skall här ett par punkter beröras.

I det arbetsvårdspolitiska programmet betonas vikten av att arbetsvårds- behovet tidigt uppmärksammas, om effektiva arbetsvårdsåtgärder skall bli möjliga. Svårplacerade arbetssökande vid arbetsförmedlingen bör sålunda bli föremål för prövning från arbetsvårdssynpunkt. Detta innebär, att för- medlingen på ett tidigt stadium remitterar såväl partiellt arbetsföra som

annan av personliga skäl svårplacerad arbetskraft till arbetsvården. Senast bör detta ske, då den sökande vari anmäld vid förmedlingen två månader utan att ha kunnat beredas lämpligt arbete. Det primära ansvaret för place- ring av den arbetss-ökande kvarstannar emellertid hos den remitterande expeditionen.

För att arbetsvårdens personal skall kunna lösa sina utredande uppgifter och för att bättre effekt av åtgärderna skall uppnås, erfordras att förmed- lin—gsexpeditionerna mera aktivt engageras i arbetsplaceringsverksamheten. [ det nämnda programmet betonas sålunda vikten av att arbetsvårdsklien- telet ägnas avsevärt större uppmärksamhet av arbetsförmedlingen i dess helhet genom systematisk bevakning av placeringsmöjligheterna med ut- gångspunkt från lediganmälda platser samt genom utökad ackvisitionsverk- samhet.

Beträffande den medelålders och äldre arbetskraften, som svarar för en stor del av tjänstemannaförmedlingens svårplacerade arbetssökande, beto- nas i aktivitetspro—grammet för dessa sökande vikten av att förmedlingen ägnar denna arbetskraft särskild uppmärksamhet. Även i detta samman- hang föruts-ättes en breddad ackvisition. I programmet föreskrives vidare, att arbetsförmedlingen fortlöpande inventerar sina äldre arbetssökande och därvid särskilt prövar, vilka åtgärder som kan ifrågakomma för dem, som varit arbetslösa två månader eller längre. Vikten av en utbyggnad av vuxen— utbildningen för omskolning och fortbildning betonas starkt, vilket också sker i aktivitetsprogramzmet för kvinnlig arbetskraft.

En annan huvudfråga i programmet beträffande den kvinnliga arbets- kraften är problemet att tillgodose efterfrågan på deltidsanställningar. De deltidsarbetande kvinnorna är svårplacerade av den anledningen, att arbets- kraftsutbudet här överstiger efter-frågan på sådan arbetskraft. Sistnämnda förhållande bekräftas av den preliminära rapporten över den undersökning, som Arbetsmarknadsstyrelsen under tiden 1 april—31 december 1960 företog av vid arbetsförmedlingen registrerad efterfrågan och tillgång på deltids- arbete. Sedan motsvarande undersökning 1958 har tillgången på deltids- arbete ökat, men relationen arbetssökande—lediga platser var likväl under den senaste undersökningsperioden 10: 6,1 (jämfört med 10: 5,3 under 1958). Mer än hälften av såväl efterfrågan som tillgång på deltidsarbete faller inom tjänstemannayrkena, huvudsakligen kontorsarbete och handelsyrke- na. Då samtidigt hög efterfrågan på arbetskraft råder inom dessa arbet—som- råden, bör utrymme finnas för en aktiv förmedlingsinsats, till stor del av ackvisitionskaraktär, för att bättre tillvarata den arbetskraftstillgång, som de deltidsarbetssökande kvinnorna utgör. Det bör också framhållas, att frågan om bättre tillgång på deltidsarbete är aktuell även för den äldre ar- betskraften och de partiellt arbetsföra.

En åtgärd, som står till arbetsvårdens eller förmedlingens förfogande som hjälp till svårplacerade arbetslösa tjänstemän, är hänvisning till arkivarbete,

Arkivarbetet inrättades från början som en form av arbetslöshetshjälp för kontorsanstållda och andra, för vilka manuellt beredskapsarbete ej var lämp— ligt. Med tiden har varkivarbetet emellertid i Ökad utsträckning kommit att fungera som en form av skyddad sysselsättning för arbetslösa med sådana arbet-shinder, att återgång till öppna marknaden för flertalet ställer sig svår. Möjligheterna att erhålla arbete i öppna marknaden har i regel grund-ligt prövats, innan hänvisning till arkivarbete skett. Denna glidning i arkivarbe— tets funktion har motiverat en utredning angående löne— och anställningsför- hållandena för arkivarbetena samt det nuvarande arkivarbetssystemets fort— bestånd eller ersättning med annan hjälpform. Utredningen, som benämnts Arkivarbetsutredn-ingen 1960, har den 25 maj 1961 avlämnat sitt förslag (»PM rörande utredning om arkivarbetssystemet med förslag om dess er- sättande med annan form för skyddad sysselsättning och hjälp vid arbets- löshet»), till vilket hänvisas. Av betydelse för förmedlingen är bl. a. att ut- redningen föreslår, att de Fr- och Fg-tj änster, som skall ersätta de nuvarande arkivarb—etartjänsterna, skall tillsättas genom arbetsförmedlingen, dock att beslut om placering i löneklas—s fattas av Arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med den föreslagna lönedelegation-en i samtliga fall utom de två lägsta löne- klasserna, där inplaceringen beslutas av arbets—förmedlingen.

Sedan några år tillbaka har beträffande vissa län registreringen av brit- hörande personal och förmedling av platser överförts från Arbetsmarknads- styrelsen till länsarbetsnämnderna. Denna decentralisering föreslås sålunda i princip helt genomförd. Fördelningen av de decentraliserade arbetsuppgif- terna mellan arbetsvårdsexpedition och tjänstemannaförmedling har i för- slaget inte fått någon principiell lösning. Uppenbart är emellertid, att upp- giften att på den öppna marknaden söka arbetsplacera F-tj änstemän, som den nya beteckningen på arkivarbetarna föreslås bli, kommer att åvila tjänste- mannaförmedlingen. Av den undersökning, som utredningen utfört beträf- fande personer, som den 31 december 1960 var sysselsatta i arkivarbete, framgår vidare, att något fler personer haft kontakt med »annan expedition» (i regel tj änstemannaförmedling) än med arbetsvårdsexpedition samt ytter— ligare ett betydande antal med såväl arbetsvårdsexpedition som annan expe- dition.

Inom det föreslagna nya systemet, som skall ersätta arkivarbet—et, skall ut- rymme beredas också för arbetsträning och viss arbets-prövning för arbets- lösa tjänstemän. Härom säger det tidigare nämnda arbetsvårdspolitiska pro- grammet, att anbetsträningsverlesamheten ytterligare bör effektiviseras, bl. a. genom att inom arkivanbetets ram söka organisera ett träningscentnum för tjänstemän m. fl. Verksamhet av åsyftat slag bedrivs för närvarande en- dast vid det av Stockholms stad är 1955 startade övningskontoret i Vällingby för partiellt arbetsföra tjänstemän. Övningskontoret förfogar över 25 platser och har under den förflutna femårsperioden haft 188 personer under arbets- träni—ng. Placeringsresultatet har för dessa varit mycket gott.

7—106860

Sammanfattning

Under 50-talet har arbetslösheten bland tj änste-mannakassornas medlemmar varit av ringa omfattning. Den totala registrerad-e arbetslösheten visade sig vid den undersökning, som utförts i december 1958, vara ungefär dubbelt så hög som arbetslösheten bland de försäkrade. Fortfarande rörde det sig lik— väl om ett relativt litet antal arbetslösa tjänstemän. Den av arbetskrafts- undersökningarna mätta arbetslösheten inom samtliga yrken har legat på hög-re nivå än den registrerade, varvid ökningen till stor del fallit på kvin- norna. Till sin art är denna arbetslöshet givetvis inte helt jämförbar med den vid arbetsförmedlingen registrerade, men den vittnar likväl om förekomsten av ett arbetskraftsutbud, som inte helt tillvaratas.

Det som ur de arbetssökandes och förmedlingens synpunk gör arbetslös— heten bland tjänstemännen till ett allvarligt problem, som kräver effektiva motåtgärder, är de längre arbet-slöshetstiderna och den högre andelen svår- placerade bland de arbet—slösa inom tj änstemannaförmedlingens yrkesgrup- per än inom övriga yrken. Om man bortser från biträdesgru—ppern-a inom kontor och handel, så var vid inventeringen i januari 1959 av de arbetssökan— de vid förmedlingen inom kontorsarbete, handel och tekniska arbetsområden 53 % ombytessökande, 28 % arbetslösa med kortare arbetslöshetstid än två månader samt 19 % arbetslösa sedan mer än två månader.

Man kan räkna med, att de störningar i sysselsättningsförhållandena, som kan uppstå på tjänstemannamarknaden, i huvudsak kommer att bero på bristande överensstämmelse mellan arten av utbud och efterfrågan på arbetskraft. Störst svårigheter möter därvid sådan 'tjäns-temannapersonal, som med en bristfällig grundläggande utbildning förenar en starkt speciali- serad, ensidig yrkeserfarenhet. I enskilda fall accentueras dessa svårigheter av individuella placeringsproblem i form av nedsatt arbetsförmåga, speciella villkor för arbetsanställning eller annat.

Den mest ändamålsenliga formen för beredskap mot sysselsättningsstör- ningar av detta slag utgörs av ett planmässigt förberedelsearbete för vuxen- utbildning, i nära anslutning till efterfrågeutv-ecklingen på dessa avsnitt av arbetsmarknaden. För de partiellt arbetsföra och annan av personliga skäl svårplacerad arbetskraft kan därutöver krävas särskilda åtgärder so-m komplement till utxbildningsmöjligheter. Dessa åtgärder utformas i nära samarbete mellan arb-etsvården och arbetsförmedlingen, varvid en intensi— fierad arvbetsplacerivng-sverksamliet faller inom förmedlingens uppgifter.

Under förutsättning att det i maj 1961 avlämnade förslaget från Arkiv- arbetsut-redningen 1960, »PM rörande utredning om ark-ivarbetssystemet med förslag om dess ersättande med annan form för skyddad sysselsättning och hjälp vid arbetslöshet», antages, kommer detta att med-föra en viss ut- vidgning av förmedlingens uppgifter vid handläggningen av dessa ärenden.

Det kan synas som om de svårplacerade arbetslösa borde vara betjänta av

att förmedlarna kan ägna stor del av sin tid åt deras problem. All förmed- lingserfarenhet visar emellertid, att förmedlingens möjligheter till insatser för dessa sökande är beroende av dess tillgång på ett allsidigt och represen- tativt sökandeurval och det förtroende, som förmedlingen därigenom kan skapa hos arbetsgivarna. Detta gäller oavsett det aktuella läget på arbets- marknaden, även om svårigheterna att placera mindre konkurrenskraftiga sökande givetvis lättar vid en allmän hög efterfrågan på arbets-kraft.

KAPITEL 10

Arbetsförmedlingen och de ombytessökande tjänstemännen

Frågan om arbetsförmedlingens uppgifter gentemot de ombytessökande är inte något för tjänstemannaförmedlingen specifikt spörsmål. Det finns om- bytessökande inom alla yrkesgrupper, även om andelen skiftar, liksom den växlar i olika lägen på arbetsmarknaden. En diskussion rörande ombytes— sökande togs upp av 1950 års arbetsförmedlingsutredning; det gällde då utan närmare specificering samtliga slag av bytessökande vid arbetsförmedlingen. Därefter har frågan inte gjorts till föremål för någon principiell behand— ling. Å andra sidan har på olika håll omfattande forskningar utförts rörande orsakerna till frivilliga platsbyten, trivsel-frågorna på arbetsplatsen 0. dyl., arbeten som inte direkt haft sin tillämpning på arbetsförmedlingens om- bytessökande men dock bidragit till att belysa motivbakgr—unden även till de- ras platsväxlingar. När tjänstemannagrupperna särskilt nämnts i diskussio— nen rörande de ombytessökande, har det skett som en följd bl. a. av den genomgående låga arbetslösheten bland dem. De har fått illustrera det gamla spörsmålet: är arbetsförmedlingen mest till för arbetslösa ell-er har den också en uppgift att fylla när det gäller platsväxlingen på marknaden?

Den följande framställningen inleds med synpunkter av mera allmän vart. Till dessa har fogats uppgifter och slutsatser rörande bytessökande till vissa tjänstemannayrken.

Begreppet ombytessökande

Med termen ombytessökande förstås här personer, som innehar anställ- ning men som har vänt sig till arbetsförmedlingen därför att de önskar annat arbete.

Till de ombyt-essökandenräknas således ej personer, som vid tillfället för sin kontakt med förmedlingen är arbetslösa. Dit hänförs ej heller sådana arbetssökande, som för första gången inträder på arbetsmarknaden, eller personer som efter ett uppehåll återvänder till förvärvsarbete.

Däremot räknas till ombytessökande t. ex. personer, som visserligen inte är arbet-slösa, när de kontaktar förmedlingen, men som blivit uppsagda ell-er fått varsel om att deras anställning skall upphöra. Hit förs också personer i tillfällig anställning _ t. ex. äldre sökande med placering utanför det yrkes- område, där de har sin utbildning — för vilka förmedlingen söker finna mera

varaktiga anställningar. Personer, som har förvärvsarbete samtidigt som de studerar, räknas också hit, när de söker över till det slag av anställning, som de har utbildat sig för. Vidare hör till denna sökandekategori hos förmed- lingen även andra anställda som önskar byta plats, t. ex. som ett led i ett yrkesmässigt avancemang, för att få kortare arbetstid, på grund av anpass- ningssvårigheter eller av andra skäl.

Begreppet ombytessökande utsäger sålunda i och för sig inte något en- tydigt om en arbetssökande utan fordrar en närmare specificering. Det till- lämpas därför inte i någon större utsträckning i för-medlingsarbetet och ingår inte i den reguljära statistiska redovisningen av verksamheten.

Arbetsförmedlingen och de ombytessökande enligt 1950 års arbetsförmedlingsutredning

När begreppet ombytessökande lades till grund för vissa resonemang i 1950 års arbetsförmedlingsutredning, syns man ha definierat det på ovan 'an- givna sätt. Någon bestämning av de skilda slag av sökande, som ingickuii kategorin och som här ovan har exemplifierats, gjordes dock inte. Inte heller skedde någon uppdelning på arbetare och tjänstemän. De slutsatser, som drogs från totalsiffran, ansågs gälla lika för alla, oavsett yrkesställning, ålder o. s. v.

Utredningen tog upp frågan rörande platsväxlingarna, då den diskuterade behovet av offentlig arbetsförmedling och målsättning för förmedlingsverk- samheten. Bland de meningar, som den anförde, kan följande huvudsyn- punkter urskiljas.

Enligt internationella, i Sverige sedan länge tillämpade grundsatser för den offentliga arbetsförmedlingen stod denna i princip till förfogande även för ombytessökande. Utredningen citerade sakkunniga angående arbetsför- medlingens organisation (SOU 1946: 51): »Det är att märka, att arbetsför- medlingen står öppen för alla: ungdomar som för första gången söker sig ut i förvärvslivet, löntagare som drabbats av arbetslöshet, personer som önska ombyte av anställning sedan de exempelvis skaffat sig bättre yrkesutbild- ning . . .» Efter att ha diskuterat de olägenheter ett utestänga—nde av de om— bytessökande skulle medföra för arbetsförmedlingens uppgifter för övriga sökan-de — vid sådant utestängande skulle förmedlingens arbete försvåras genom en alltför stor andel svårplacerade sökande —— avvisade utredningen möjligheterna av en begränsning av klientelet. Utredningen fann inte anled— ning bryta mot principen, att arbetsförmedlingen stod öppen :för alla.

En annan fråga, som utredningen tog in i bilden, gällde arbetskraftens rörlighet under en högkonjunktur. Tendensen till överrörlighet på arbets- marknaden påtalades. Utredningen menade — utan att dock närmare be- lägga sin ståndpunkt — att arbetsförmedlingen genom sin service till om- bytessökande främjade rörligheten på arbetsmarknaden och detta i desto

högre grad, ju bättre och mera effekt-iv service arbetsförmedlingen gav. Det var dock inte möjligt, framhöll utredningen, att enbart genom åtgärder vid förmedlingen strypa tendenser till överrörlighet på marknaden. Vid sidan av förmedlingen stod nämligen flera andra vägar öppna för platsbyte. Av en enkät, som utredningen gjort, framgick bl. a. att arbetsgivarna i dåvarande läge ansåg annonseringen vara en viktigare rekryteringsväg för dem än arbetsförmedlingen. — Utredningen stannade för att det inte ankom på arbetsmedlaren att avgöra det legitima i den arbetssökandes skäl för önskan att byta plats. De allmänna instruktioner, som förmedlarna fått, att för sö- kande framhålla olämpligheten av att utan väg-ande skäl lämna en an- ställning, ansågs tillfyllest.

Om varken ett generellt uteslutand-e av ombytessökande eller en prövning av legitimiteten hos skälen för platsbyte finge göras, så borde dock enligt utredningens mening en ökning av arbetsförmedlingens andel i omsättningen på arbetsmarknaden under då rådande konjunktur inte få ske till kostnad av ökade personalresurser utan endast i den mån rationaliseringar av verk— samheten kunde göras. Utredningen ville visserligen inte rekommendera nå— gon allmän standardsänkning, när det gällde förmedlingens service. Men den pekade på några avsnitt av verksamheten, där enligt dess mening i några hänseenden allt-för omfattande service lämnades. Till dessa avsnitt hörde främst artist— och musikerförmedlingen, men också tjänstemannaförmed- lingen nämndes, vars sökandeklientel till väsentlig grad var ombytessökan- de. —-— Den begränsning i tjänstemannaförmedlingens service, som utred— ningen förordade, var att förmedlarna 1) ej skulle hjälpa sökandena med att upprätta meritfört—eckningar och 2) ej utföra poängberäkning av lärares betygsmeriter vid ansökan .till tjänst. (Arbetsmarknadsstyrelsen påbjöd ock- så, att dessa serviceåtgänder omedelbart skulle upphöra, i den mån de före- kom.) Härutöver uttalade utredningen i fråga om tjänstemannaförmed- lingen, att dess personal, trots att arbetsbelas-tningen kunde väntas öka kraf- tigt, >>under förhållandevis lång tid» borde få vara tillfyllest.

I remissyttranden över utredningen ifrågasatt-e Svenska Arbetsgivareför- eningen >>om icke särskilda åtgärder borde tillgripas för att komma till rätta med denna skadliga företeelse (: överrörligheten på arbetsmarknaden), exempelvis genom att låta i varje »fall vissa kategorier av ombytessökande komma i åtnjutande av en mera begränsad service från arbetsförmedlingens sida.» Man sade i fråga om tjwänst-emannaförmedlingen, att dess befattnings— havare inte fick tas i anspråk för att göra betygsavskrifter för de sökandes räkning.

Landsorganisationen framhöll, att utredningen knappast kunde anses ha tillräckligt undersökt förutsättningarna för att arbetsförmedlingen skulle kunna bli effektiv, samt påtalade, att utredningen visserligen avvisat möj- ligheten att minska arbetsförmedlingen-s tjänster för de ombytessökande men likväl funnit som motiv för föreslagna inskränkningar i organisationen

att arbetsförmedlingen på vissa områden var för generös vid lämnandet av sina tjänster. Arbetsförmedlingen kunde genom en större överblick över arbetsmarknadens möjligheter och genom bättre kunskaper om arbetslivets krav bidraga till att arbetsplaceringarna blev mera varaktiga. Även en be— gränsad nedrustning av organisationen kunde enligt LO:s uppfattning inne- bära betydande förluster .ur folkhushållets synpunkt genom att utnyttj ande- graden av landets realkapital blev lägre än som behövt vara fallet.

Även Civila statsförvaltningens tjänst-emannaförbund påtalade, att utred- ningen visserligen avrådde från en allmän stan-dardsänkning i arbetsförmed- lingens service men genom sina detaljförslag tog risken av en sådan sänk- ning, något som knappast överensstämde med fasthållandet vid en oföränd- rad målsättning för arbetsförmedlingen.

I sitt ställningstagande till utredningens förslag underströk departements- chefen, att höga krav måste ställas på arbetsförmedlingens service. Någon allmän standardsänkning borde i detta hänseende ej äga rum. »Det bör så- lunda t. ex. icke komma ifråga att allmänt minska den hjälp som lämnas ombytessökande personer. En god kundtj änst gentemot såväl arbetssökande som arbetsgivare är utan tvivel en förutsättning för at-t arbetsförmedlingen skall kunna fullgöra sin huvuduppgift —— att åstadkomma en snabb utjäm- ning av utbud och efterfrågan på arbetskraft.»

Behovet av bättre balans på arbetsmarknaden och en meningsfull rörlighet

De [synpunkter på arbetskraften—s rörlighet, som 1950 års arbets—förmedlings- utred-ning anförde i sin diskussion om arbetsförmedlingen och de ombytes- sökande, återspeglade det då aktuella läget med hög efterfrågan på arbets- kraft och tendenser till överrörlighet på arbetsmarknaden. Bedömningen av rörlighetens storlek grundades därvid på uppgifter om arbetarpersonal. Då liksom nu had-e man inte tillgång till uppgifter om den totala rörligheten t. ex. bland tjänstemän inom industrin. Åtgärder för att skapa en syssel- sättningsstatistik, där sådana uppgifter ingår, utgör en viktig förutsättning för en mera säker bedömning av hithörande frågor rörande de ombytes- sökande tjänstemännen.

Man vet emellertid, att den totala rör-ligheten bland tjänstemän-nen är lägre, för vissa grupper väsentligt lägre, än bland arbetarna. Upplysningar från enskilda industrier om omsättningen på personal av båda kategorierna exemplifierar detta. Av ett storföretag inom verkstadsin—dustrin har lämnats uppgifter om en dubbelt så hög rörlighet bland arbetare som bland tjänste- män under 1950-talet. Samtidigt har det sagts, att vissa sektorer inom tjänstemannakåren varit mera rörliga än andra. Till de senare skulle den kvinnliga kontorspersonalen ha hört. Ingenjörerna åter skulle ha utgjort den samtidigt mest efterfrågade och m-est stabila personalgruppen. Mot en

genomsnittlig omsättning under 1950-talet på 35 % bland arbetarna hade så- lunda svarat en omsättning på 17 % bland tjänstemännen. År 1955 utgjorde omsättningen bland kvinnlig kontorspersonal 29 % och bland ingenjörer 12 %. Under senare hälften av decenniet skedde en minskn-ing, så att pro- cent—talen år 1959 sjunkit till 17 för kontoristerna och 9 för ingenjörerna. Därefter hade en viss uppåtgående tendens förmärkts. Samma tendenser återfinner man i uppgifter från företag inom andra branscher. _ Att rör— ligheten skulle vara lägre bland tj'änstem—annapersonal utsågs också av några utländska undersökning-ar. Enligt en amerikansk forskare (Gladys L. Palmer: Labour Mobility in Six Cities, New York 1954) skulle den vara lägst i yrken, som kräver långvarig träning och vana; den kategori, som hade min-st andel i bytena, var enligt hennes material gruppen >>professional and technical workers», d.v.s. administrativ personal, läkare, lärare, ingenjö— rer m. fl.

Dessa uppgifter utesluter givetvis ej att överrörlighet kan förekomma även på tjänstemännens arbetsmarknad. Inom flera av de yrken, som det här gäller, kan man konstatera en hög efterfrågan, som sannolikt kommer att bestå. Såväl enskilda arbetsgivare som sökande frestas i detta läge att söka tillgodose mera kortfristiga intressen. Enskilda arbetsgivares värvning av personal på olika nivåer genom annonser och via personliga kontakter har spelat en roll i denna utveckling. Det har förekommit att företag — i flera fall med stort eftertryck — begärt att förmedlingen mot all praxis skulle utnyttja sin kännedom om perso-nalen vid andra firmor och söka värva lämpliga personer bland där anställda. Vid ökad värvningsaktivitet kan den arbetsgivare, som utsätts för hotet att mista en anställd, tvingas till oförut- sedda lönehöjningar för att hålla kvar arbetskraften.

Man är på arbetsgivarsidan medveten om de risker för instabilitet på mark— naden som kan bli följden av en mera värvningsbetonad rekrytering och in— ställd på en lösning av arbetskraftsbehovet även efter andra linjer än de här berörda. En väg, som framförallt av större företag använts i ökad utsträck- ning, är att inrikta rekryteringen av vissa yrkeskategorier på nyexaminerade, som sedan inom företaget får vidare utbildning och möjlighet till befordran; för sitt övriga personalbehov vän-der man sig till förmedlingen. Allt större uppmärksamhet har också från näringslivets sida ägnats olika trivselfrågor och undersökningar har gj orts för att bringa klarhet i vilka faktorer som på- verkar personalavgån-gen. Med stöd av dessa undersökningar har åtgärder vidtagits för att förbättra personalvården och minska anledningarna till av- gång.

Inom tjänvsteman—naorganisationerna framhåller man som specifikt för rörligheten inom tjänstemannayrkena de anställdas strävan till befordran till mer kvalificerade arbetsuppgifter med åtföljande högre lön. För tj änste- männen kan platsbyte, menar man, vara ett uttryck för en yrkesmässig för- kovran. Allsidig praktik utgör, framförallt för ingenjörer, en förutsättning

för arbetskraftens fulla utnyttjande. Det sagda utesluter givetvis ej, att sam- tidigt platsbyten av kortsiktiga ekonomiska motiv förekommer.

Man har också uppmärksammat faran för alltför tidig specialisering inom tjänstemannayrkena. Förhållandet har beskrivits av den utredning »Medel- ålders och äldre arbetskraft», som år 1960 gjordes av en arbetsgrupp med re- presentanter för SAF, LO och TOO samt AMS. Det heter i denna utredning (sid. 84) :

En viktig del av tjänstemännens utbildning utgörs av praktiken, vilken för att bli så allsidig som möjligt ofta måste erhållas genom byte av arbetsplats. Cirkula- tionen innebär inom åtskilliga yrkesspecialiteter en nödvändig förutsättning för att tjänstemannen på sitt område skall bli allsidigt användbar och är därför ett led i utbildningen. I de flesta fall sker cirkulationen mellan olika avsnitt av en och samma verksamhet och framtvingar _ utom för anställda inom vissa stor— företag — som regel platsbyten. Med tanke på den snabba omvandlingen av arbets— uppgifterna är en icke obetydlig rörlighet mellan olika arbetsfält värdefull under den tidigare delen av tjänstemännens aktiva tid. Genom att i mindre utsträckning »låsas fast» vid en viss arbetsuppgift eller ett visst företag kommer också tjänste- mannens möjligheter att få ny anställning att vara större, om han skulle förlora sin anställning vid högre ålder.

Önskvärdheten av en viss rörlighet hos arbetskraften som ett led i vidare- utbil-dningen och en beredskap inför den strukturella omvandlingen av ar- betskrafts-behovet kommer under (it)-talet att ytterligare accentueras. Libe— raliseringen av utrikes—handeln och därigenom ett ökat samarbete inom större ekonomiska marknader kommer att framkalla produktionstekniska omställningar i snabbare takt än hittills. För den enskilde yrkesutövaren innebär detta större krav på anpassningsbarhet. Ett av medlen att öka för- mågan till rationella omställningar är att arbetstagaren erhåller en mång- sidig praktisk yrkeserfarenhet även i de fall, där sådan kan vinnas endast genom platsbyte.

Ur allmänt ekonomisk synpunkt är det givetvis angeläget att den stora efterfrågan på tjänstemannapersonal tillgodoses och att på så sätt bättre balans uppnås på marknaden. Den viktigaste åtgärden för att på längre sikt täcka denna efterfrågan bes-tår i undervisningsväsendets utbyggnad. Den vidareutbildning, som erfordras och som sker bl. a. inom näringslivet samt genom organisationerna, verkar i samma riktning. Arbetsförmedlingen har flera uppgifter i detta sammanhang. Den skall stå öppen för personer, som för sin utbildning behöver praktik och vidgad yrkeserfarenhet. Den mång— sidiga information, som arbetsförmedlingen skall kunna ge den arbetssökan- de om platsmarknaden, underlättar en orientering som kan reducera antalet slumpmässiga anpassningsexperiment.

De ombytessökande tjänstemännen vid arbetsförmedlingen

Vad som hittills sagts, har i huvudsak gällt allmänna frågor beträffande om- bytessökande tjänstemän. Såsom framgått av den inledningsvis givna de-

finitionen och de exempel som där lämnades, utgörs emellertid arbetsför- medlingens ombytessökande av sinsemellan mycket olika gruppe-r av ar- betstagare. För att fastställa förmedlingens roll måste man ta hänsyn till de faktiska förhållanden, som utmärker dessa sökandegrupper.

Först skall här nämnas några uppgifter från den genomgång av tjänste— mannaförmedlingen, som styrelsen lät utföra i januari 1959 (Arbetsmark- nadsinformation serie A nr 5/59). Denna genomgång avsåg bl. a. att visa an- delen ombytessökande vid unde1'sökningstillfället inom olika yrken. De o-m- bytessökande utgjorde inom tekniska arbetsområden mer än hälften av de inom dessa områden anmälda arbetssökande, inom kontorsområdet närmare hälften och inom handelsyrkena knappt en tredjedel. Andelen ombytessö- kande varierade starkt inom olika yrkesspecialiteter. Den var störst bland ingenjörerna, där den uppgick till 4/5, och minst bland gruppen försäljnings- och inköpschefer m. fl., där den stannade vid knappt 1/4. I ett läge med full sysselsättning måste andelen ombytessökande inom en utbildningsgrupp dominera vid en tidpunkt på året, då den senaste utexaminationen är mera avlägsen.

Härefter skall redogöras för resultaten av den mest omfattande undersök- ning rörande ombytessökande, som hittills gjorts inom arbetsförmedlingen.

I samband med den föreliggande utredningen om en effektivisering av ar- betsförmedlingen för tjänstemän företogs en specialundersökning rörande personer, som under oktober och november 1960 anlitade arbetsförmed- lingen och som vid besöket innehade anställning men önskade nytt arbete (ombytessökande) .

Undersökningen begränsades till arbetsförmedlingen i Stockholm, Växjö, Västerås och Sundsvall. Valet av förmedlingar gjordes med hänsyn till att man önskade få representerade orter av olika storlek och näringsstruktur.

Vid berörda förmedlingar intervjuades alla ombytessökande, som under perioden önskade anställning inom tjänstemannayrke tillhörande de tek- niska arbetsområdena, de kommersiella arbetsområdena (försäljnings-, reklam-, affärs-, bank- och försäkringsverksamhet), de kamerala arbets- områdena (redovisning, bokföring, korrespondens, maskinskrivning) samt vissa övriga områden (bl a förvaltning och socialvård).

För varje ombytessökande skulle vederbörande förmedlingstjänsteman ifylla ett frågeformulär (se bilaga 5), som förutom uppgifter om den sökan- des kön, ålder, yrkestillhörighet, utbildning och tidigare arbete även upp- tog en punkt, avseende att belysa de motiv, som föranledde önskan om ny anställning. På formuläret angavs genom exemplifiering en rad olika skäl, som kunde tänkas komma ifråga: önskan om högre lön, mera kvalificerat arbete, tillfälle till förkovran samt pressande arbete, obekväm arbetstid, mindre trevlig anda o. dyl. Dessutom begärdes uppgift rörande ev. önskan om byte av yrke.

Tabell 10:]. Arbetssökande, som under oktober och november 1960 anlitade vissa arbets— förmedlingar för byte av anställning

Fördelning efter ålder och yrkestillhörighet

In— Verkm. Annan Annan Procen— Ålder gen- förmän Butiks- personal Kontors- kontors- Öv- Summa tuell för- 'örer tekn. personal inom biträden ersonal riga sökande delnin J bitr. m.fl. handel p g —17 år -— 21 39 1 192 7 39 299 17 18—24 » 34 58 43 26 304 51 46 562 33 25—29 » 38 11 13 18 87 35 11 213 12 30—34 » 32 13 11 13 69 36 18 192 11 35—39 » 20 20 17 19 54 27 12 169 10 40—44 » 19 6 9 12 47 16 8 117 7 45—49 » 5 6 12 6 30 10 7 76 4 50— » 3 5 16 5 34 27 13 103 6 Samtliga 151 140 160 100 817 209 154 1 731 100 därav kvinnor 13 44 127 13 712 80 60 1 049

Undersökningen omfattade sammanlagt 1 731 personer, av vilka 1049 var kvinnor. 1 048 personer hänförde sig till arbetsförmedlingen i Stockholm och 683 till övriga berörda arbetsförmedlingar.

I tabell 10: 1 lämnas en fördelning av de ombytessökande efter ålder och yrkesområde.

Tabellen utvisar, att 50 % av samtliga var under 25 år. Gruppen 25—34 är motsvarande 23 %, gruppen 35—44 år 17 % och gruppen 45 år eller äldre 10 %.

Av de sökande tillhörde 17 % tekniska, 15 % kommersiella, 59 % kame- rala samt 9 % andra arbetsområden.

Åldern hos gruppen ingenjörer var i jämförelse med andra grupper rela- tivt hög. Detta torde hänga samman med den långa utbildningstiden och att flera personer påbörjat sina studier sent. Dock var 69 % av ingenjörerna under 35 år. I gruppen verkmästare, förmän, tekniska biträden, där de tek- niska biträdena dominerade, var 56 % under 25 år.

Även inom gruppen butikspersonal, där kvinnorna utgjorde flertalet, var drygt 50 % under 25 år, ehuru personer över 45 år var något starkare före— trädda än inom övriga grupper. Annan personal inom handel, främst man- lig, företedde en mera jämn åldersfördelning. — Kontorsbiträdena ut— gjorde den största yrkesgruppen, 817 personer, varav 712 kvinnor. Denna grupp representerade de yngsta sökandena, och över 60 % hade ej uppnått 25 år. Av gruppen annan kontorspersonal var 28 % under 25 år, 55 % mel- lan 25 och 44 år och 17 % över 44 år. Övriga sökande utgjordes huvudsak- ligen av ungdomar: 55 % var under 25 år.

Beträffande de sökandes yrkesutbildning kan nämnas att 12 personer av- lagt civilingenjörs- eller civilekonomexamen, 220 personer hade examen från specialläroverk eller motsvarande utbildning (tekniskt gymnasium,

tekniskt institut, handelsgymnasium) under det att den största delen, 1 499 eller 87 %, saknade reguljär vidareutbildning. Att märka är emellertid, att ett stort antal personer i den sistnämnda gruppen skaffat sig specialkun- skaper genom att bevista en eller flera kurser inom sina fack.

När man går att studera de motiv, som de sökande angivit för sin önskan om ny anställning, måste man ha i minnet svårigheten att bearbeta uppgif— ter som är baserade på bedömningar. Gränsdragningen mellan olika typer av motiv, som gjorts nedan, bör bedömas mot bakgrunden av dessa svårig- heter. Några personer har angivit flera motiv, och då redovisas alla motiv som över huvud taget nämnts vid intervjuerna. Om man sammanför moti- ven till följande fem grupper, finner man att de så indelade motiven före- kommer hos de i undersökningen deltagande 1 731 personerna sammanlagt 1 875 gånger. Följande fem grupper av motiv har särskilts:

a) Tidsbegränsat arbete. Denna grupp omfattar personer, som inom en Viss tid skulle komma att vara arbetslösa, om deras anställningsfråga' inte dessförinnan ordnades. Hit har förts personer, som innehade en tillfällig anställning eller som var uppsagda på grund av omorganisation inom före- taget, företagets nedläggning, inskränkning i driften, konkurs o. dyl. Dess- utom ingår personer, anställda vid företag, som flyttat verksamheten till annan ort. Dessa personer har inte direkt blivit uppsagda men har ansett sig sakna möjligheter att medfölja till den nya verksamhetsorten.

b) Önskemål om arbete på annan ort. Denna grupp avser främst perso- ner, som av familjeskäl önskade flytta från den ort där de arbetade.

c) Önskemål om avancemang. Till denna grupp har hänförts personer som önskade mera allsidig praktik, bättre meriter, mera kvalificerade ar- betsuppgifter, högre lön, bättre framtidsutsikter o. dyl. —— Det har inte varit möjligt att på föreliggande material ytterligare spjälka upp denna grupp och skilja t. ex. motivet högre lön från motivgruppen avancemang i övrigt.

d) Önskemål om bättre arbetsförhållanden. Denna grupp omfattar moti- veringar som olämplig arbetstid, jäktigt arbete, otrivsamma arbetsuppgifter eller arbetslokaler, bristande samarbetsmöjligheter i förhållande till chefer och arbetskamrater m. m. Ibland har angetts endast vantrivsel utan när- mare motivering. Hit har även hänförts personer, som av hälsoskäl önskat byta arbete, som önskat kortare väg till arbetet, som önskat övergång till deltids- eller heltidsanställning samt sådana som önskat säkrare anställ— ningsförhållanden.

e) Önskemål om arbete inom nytt yrkesområde. Gruppen omfattar perso— ner, som av olika orsaker önskat byta yrke, yrkesspecialitet och bransch och som enbart angivit dylik önskan om byte som motiv.

Av tabell 10: 2 framgår motivgruppernas fördelning inom olika yrkes- grupper.

Bland teknikerna dominerade klart önskemålet om bättre avancerings- möjligheter. Detta motiv var mer än dubbelt så ofta förekommande som

Tabell 10: 2. Arbetssökande, som under oktober och november 1960 anlitade vissa arbets/örmedlingar för byte av anställning Procentuell fördelning av motivgrupper

Teknisk Kom- Kameral Motivgrupper mersiell Övriga Samtliga Män Kvinnor personal personal personal a) Tidsbegränsat arbete . . 5 6 9 9 8 8 7 b) Arbete på annan ort. . . 17 7 8 6 9 13 7 e) Avancemang. . . . . . . . . 50 25 29 26 32 39 27 d) Arbetsförhållanden. . . . 23 55 52 34 46 35 54 e) Yrkesbyte ............ 5 7 2 25 5 5 5 100 100 100 100 100 100 100 Antal sökande .......... 291 260 1 026 154 1 731 682 1 049 därav kvinnor ........... 57 140 792 60 1 049

det därnäst oftast angivna, Önskan om bättre arbetsförhållanden. Att märka är även att så många som 17 % av antalet tekniker önskade arbete på annan ort.

Hos den kommersiella personalen återfanns önskan om bättre arbetsför- hållanden mer än dubbelt så ofta som önskan om avancering. Här kunde man bland mera markanta fall urskilja handelsresanden som önskade säkrare och ej så slitsamt arbete, fiskaffärsbiträdet som förstörde händer- na i en kylig lokal, bokhandelshiträdet som på grund av hjärtfel ej kunde klättra på stegar osv.

Även bland den kamerala personalen, som till övervägande del bestod av kvinnliga kontorsbiträden, var önskemålet om bättre arbetsförhållanden det dominerande. Här mötte man bl. a. ofta missnöje med enformiga ar- betsuppgifter.

Sammanlagt 330 sökande hade angivit .att de önskade byta yrke eller bransch (de flesta hade även uppgivit annat skäl). Tekniker och kameral personal önskade i allmänhet endast byta yrkesspecialitet eller bransch. Av 123 sökande, tillhörande diverse yrkesgrupper, bl. a. 30 industriarbetare, 15 post- eller teletjänstemän, 10 sjukvårdsbiträden och 8 lagerarbetare, önskade 23 byta till tekniska arbetsområden, 40 till kommersiella och 56 till kamerala arbetsområden.

Vidare kan nämnas att männen i första hand sökte bättre avancerings- möjligheter under det att kvinnorna i undersökningen företrädesvis öns- kade bättre arbetsförhållanden.

Vid en procentuell fördelning av motivgrupperna med hänsyn till sökan- denas ålder visar motivet avancemang en sjunkande frekvens med stigande ålder. I samtliga åldersgrupper t. o. m. 29 år var detta motiv vanligare än genomsnittet för samtliga.

Den undersökning från slutet av år 1960, för vilken härmed har redo- gjorts, inrymmer flera nya uppgifter om de ombytessökande vid tjänste-

mannaförmedlingen inom angivna yrken. Resultaten visar för det första, att de ombytessökande i huvudsak utgjordes av unga människor. Därmed markeras arbetsbytets roll som ett led i vidareutbildningen. Undersökningen anger för det andra, att det var betydande skillnader i motiv mellan manliga och kvinnliga sökande. I yrken, där kvinnorna var i majoritet, spelade de personliga resp. på familjeskäl beroende relationerna till arbetet och möj- ligheterna av fortsatt yrkesarbete en utslagsgivande roll för ansökan. För de manliga sökandena, framför allt teknikerna, framstod strävan efter för- bättrad yrkesställning som mest framträdande. Slutligen visar undersök— ningen, att det fanns flera motivgrupper utöver dessa båda, som man van- ligen räknar med. Där fanns en stor grupp av ombytessökande, vars arbete var tidsbegränsat genom meddelad uppsägning eller av liknande skäl. Där fanns personer som behövde flytta till annan ort. Och där fanns de som sökte över från arbetar- till tjänstemannayrke, antingen som ett led i be- fordran, t. ex. från arbetare till förman, eller av hälsoskäl eller av annan an- ledning.

Det finns skäl antaga, att några drag i resultaten av undersökningen återspeglar förhållanden, som är kännetecknande för de ombytessökande över huvud på tjänstemannamarknaden. Dit torde höra tonvikten på de yngre årsgrupperna, den olika motivfördelningen mellan manliga och kvinn- liga samt över huvud variationsrikedomen och mängden av från varandra starkt avvikande motiv.

Men med säkerhet finns här också drag, som speciellt utmärker de per— soner, som uppsöker arbetsförmedlingen. Utredningen ger bl. a. besked om den teoretiska utbildningen hos de sökande. Det är högst anmärkningsvärt, hur underrepresenterade persongrupperna med bättre teoretisk utbildning är. Det är tydligt, att arbetsförmedlingen har bäst kontakt med dessa senare grupper, då vederbörande står i sin utbildning _ t. ex. för feriepraktik — eller som nyexaminerad går ut till sin första plats.

Slutsatser

Principen om att arbetsförmedlingen står öppen för alla gäller självfallet även med avseende på tjänstemännens arbetsmarknad. Det fria platsbyte, som där förekommer, är särskilt värdefullt i den mån det medför bättre individuell anpassning till yrkeslivet och utveckling av sökandenas yrkes- kvalifikationer. Den större produktiva insats av arbetskraften, som därige— nom ernås, utgör på sikt ett bidrag till skapande av bättre balans på arbets- marknaden. Arbetsförmedlingens uppgift är att medverka till att detta mål uppnås.

Under en följd av år har en fortsatt hög efterfrågan rätt på tj änstemanna- personal. Den successivt ökade arbetsbelastningen på förmedlingen under dessa år har främst uppstått genom att arbetsgivarna i allt större utsträck-

ning vänt sig till den. Däremot har antalet sökande ej ökat i samma takt. Denna tendens har särskilt gjort sig gällande vid uppgång i konjunkturen.

Andra rekryteringsvägar än genom arbetsförmedlingen (se kap. 5) spelar emellertid för närvarande större roll vid rekrytering av tjänstemannaperso- nal. Det står klart, att arbetsförmedlingen inte kan göras ansvarig för even- tuellt uppkommande överrörlighet på tjänstemannamarknaden, medan huvuddelen går andra vägar. Det förtjänar särskilt understrykas, att plats- annonsen vänder sig till den presumtive ombytessökanden på ett stadium, då han ännu inte tagit ett platsbyte under övervägande, och därmed kan den ge första impulsen i denna riktning. Arbetsförmedlingen träder däremot i regel in på ett senare stadium av den ombytessökandes väg fram till ett definitivt beslut om arbetsbyte.

För att arbetsförmedlingen skall kunna bidra till bättre balans på arbets- marknaden erfordras, att en större del av platsväxlingarna än som för när- varande är fallet på detta område går genom förmedlingen. Särskilt er- fordras, att det sökandeklientel, som förmedlingen har kontakt med, är mera representativt ifråga om de utbildningsmässigt mer kvalificerade yrkesgrupperna. Sökande av detta senare slag, som allvarligt överväger platsbyte, borde finna att deras ansökan kan sakkunnigt behandlas av ar- betsförmedlingen.

Inom produktionsapparaten kommer under 60-talet en betydande an- passningsprocess att bli nödvändig, om fördelarna av utrikeshandelns libe- ralisering och de större europeiska marknaderna skall kunna tillvaratagas. Därvid kommer vikten av att i arbetsförmedlingen ha ett effektivt instru- ment för att nå bästa möjliga balans på arbetsmarknaden att öka.

För att arbetsförmedlingen skall kunna intressera ett större och mera representativt urval av sökande för sina tjänster och medverka till att plats- bytet blir meningsfullt, erfordras att förmedlingen tar tillräcklig hänsyn till ombytessökandenas personliga egenskaper och kvalifikationer. Dessa sökan- de utgör inte en grupp, som det finns orsak att behandla mera schematiskt än andra. Skälen på platsbytet varierar starkt och konstituerar arten av de åtgärder som bör ifrågakomma. Förmedlarens uppgift får aldrig bli att bara registrera och skicka. Stannar arbetet vid detta, motverkas förmed- lingens målsättning. Bestämda krav måste ställas på att förmedlingsarbetets kvalitet upprätthålls (se vidare kap. 11). Förmedlarna måste förvärva god kännedom både om den sökande och om det erbjudna arbetstillfället. I för- medlingsarbetet för de ombytessökande skall som ett centralt moment ingå information och platsvägledning i syfte att underlätta för sökanden att be- döma sitt aktuella läge. Därvid skall särskilt uppmärksammas, om plats- bytet kan innebära praktik och vidgad yrkeskännedom för sökanden.

KAPITEL 11

Vissa arbetsmetodiska frågor

Om förmedlingen skall kunna fungera effektivt, så måste höga krav stäl- las på dess service. Detta innebär å ena sidan, att förmedlingens arbetssätt bör vara enkelt utformat, så att det främjar snabbheten i förmedlingsåt- gärderna. Å andra sidan får förenklingarna inte drivas så långt, att arbetets kvalitet blir lidande och får parterna att ifrågasätta värdet av förmedlingens insatser.

Enligt utredningens mening är det väsentliga i förmedlingens service dess — i vidsträckt mening — informativa uppgifter gentemot sökande och arbetsgivare. Detta led måste under alla förhållanden, även vid ökad ar- betsbelastning, förbli intakt och så långt möjligt förbättras.

Någon enhetlig arbetsmetodik för förmedling av tjänstemannapersonal är inte möjlig att åstadkomma och heller inte eftersträvansvärd. Detta gäller såväl i den meningen, att förenklingar ej bör göras bara för att nå enhetlig- het, men också i den motsatta meningen, att varje förmedlingsärende inte fordrar samma utförliga behandling. Arbetssättet här med andra ord variera allt efter de yrken det är fråga om. Härutöver blir, liksom vid all arbets- förmedling, de individuella betingelserna i det enskilda fallet bestämmande för graden av service, som behöver lämnas.

Åtgärder för rationalisering av förmedlingstekniken

Under 50-talet genomförda undersökningar Under 50-talet genomfördes en rad undersökningar inom den offentliga ar- betsförmedlingen rörande arbetssättet vid expeditionerna för tjänsteman- naförmedling.

De första undersökningarna gjordes på uppdrag av 1950 års arbetsför- medlingsutredning och utfördes av Statens organisationsnämnd vid ett tio- tal mellansvenska arbetsförmedlingskontor. Det resultat man därvid enligt utredningen kom till var att ingen förmedlingsgren, artist- och musikerför- medlingen undantagen, erbjöd sina uppdragsgivare en så omfattande kund- service som tjänstemannaförmedlingen.

På Arbetsmarknadsstyrelsens initiativ fortsatte Organisationsnämnden därefter sina undersökningar. Under åren 1951 och 1952 gjordes vissa för- undersökningar, bl. a. vid expeditionerna för tjänstemannaförmedling i

Stockholm. Året därpå igångsattes vid arbetsförmedlingens huvudkontor i Malmö en försöksverksamhet, som pågick till slutet av 1954 och efter hand utvidgades till att omfatta 6 länsarbetsnämnders verksamhetsområden. I . försöken innefattades ej förmedlingen av lärare, praktikförmedling inom tekniska arbetsområden och förmedlingen av affärsbiträden liksom ej hel— ler de särskilda arbetsuppgifterna vid kårortsförmedling.

Slutligen företog Arbetsmarknadsstyrelsen mot slutet av 1955 vissa kompletterande undersökningar vid tjänstemannaförmedlingsexpeditioner- na i Stockholm, vars speciella problem ej kunnat beaktas vid försöksverk- samheten.

Organisationsnämndens försök och förslag1 Organisationsnämnden ville genom kontorstekniska rationaliseringar och en mera begränsad service åt förmedlingens kunder söka åstadkomma lägre kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten. I detta syfte ordnades för- söksverksamhet dels i fråga om lokalernas utformning och förmedlingens blankettsystem, dels kring några metodiska spörsmål, som kunde regleras genom ändring av gällande arbetsinstruktion.

På den första punkten utgick undersökningarna från att vid ett större kontor söka ordna gemensamt mottagningsrum för alla i försöksverksam— heten inbegripna tjänstemannagrupper. I detta rum skulle flera förmedlare samtidigt ta emot besökande, så att vid behov en arbetsutjämning skulle kunna ske. Förmedlarna skulle försöka bli mera all round och lära sig att expediera arbetsgivare och sökande inom alla yrkesområden och branscher. Erfarenheterna av dessa försök gav emellertid negativt resultat. Kravet på förmedlarnas specialisering visade sig inte kunna uppges, och de sökandes behov av konsultation i enrum var påtagligt.

Försöksverksamheten utmynnade med anledning därav i modifierade förslag på denna punkt. Det föreslogs, att arbetsgrupper om två man skulle inrättas. De båda förmedlarna i en arbetsgrupp skulle i första hand svara för var sina yrkesområden, men de skulle ha tillgång till samma blankett- material, så att ändå vid behov en viss arbetsutj ämning mellan dem skulle kunna ske. Expeditionen uppdelades genom en halv mellanvägg; den främre delen, där besökande togs emot, fick karaktären av ett slutet rum, medan den bakre delen hölls öppen för fri kommunikation mellan förmedlarna. Nya arbetssökande- och orderblanketter (vertikalsystem) utarbetades; de skulle förvaras i låda på ett svängbord mellan förmedlarna, lätt åtkomliga för bägge.

På den andra punkten i fråga om förmedlingens arbetsmetoder syftade man i försöken till att ta reda på vilka åtaganden, som förmedlingen borde kunna frånsäga sig och överlåta på parterna själva. I fråga om de sökande

1 Redogörelse för försöksverksamhet avseende lokalutformning, expeditionssystem m. m. inom tjänstemannaförmedlingen. Statens organisationsnämnd, stencil, 1954.

8—106860

tänkte man sig bl. a. följande: Inskrivningsintervjun skulle begränsas till det nödvändigaste. Före samtalet skulle sökanden själv ha noterat sina data på förmedlingens registerkort' (»självinskrivning»). Hans merithandlingar skulle i regel inte förvaras hos förmedlingen. Han skulle själv skicka sin ansökan till arbetsgivaren. Försöken ledde till en modifiering på sistnämn- da punkt: förmedlaren borde nöja sig med att upplysa sökanden om hans möjligheter att använda »självsökandelinjen».

Vidare föreslogs, att förmedlingens roll som mellanhand mellan parterna skulle inskränkas. Man ansåg, att sökanden borde ta kontakt med arbets- givaren utan förhandsavisering av förmedlingen, och från den stund merit- handlingarna översänts, borde förmedlingen inte längre ha befattning med ärendet. Slutligen föreslogs i fråga om interlokal förmedling, att kontoret på den ort, där sökanden fanns inskriven, skulle ta direktkontakt med arbetsgivaren vid anvisning; förut hade dessa kontakter gått via den för- medling, som arbetsgivaren anmält platsen till och som ansågs bäst känna hans önskemål.

Vidtagna åtgärder Arbetsmarknadsstyrelsen har alltså under det gångna decenniet ingående låtit pröva olika möjligheter för en rationalisering av förmedlingstekniken. De förslag, som lagts fram, har efter remissförfarande väsentligen genom- förts.

Sålunda har styrelsen successivt ändrat lokalernas utformning, ordnat förmedling i tvåmannagrupper för att få jämnare arbetsbelastning och in- fört det föreslagna blankettsystemet. Vid ingången till år 1961 använde endast två tjänstemannaförmedlingar de äldre viscardblanketterna.

Styrelsen har vidare tagit upp förslagen om nedskärning av förmedlingens service till sökande och arbetsgivare. Efter parternas avrådande har dock den s. k. självsökandelinjen ej genomförts. Flertalet övriga ändringsförslag har, i några fall med modifieringar, kodifierats genom en ny instruktion för tjänstemannaförmedling (AMS cirkulär A: 8, april 1958).

Organisationsnämndens förslag på några andra punkter kommer att om- nämnas i närmast följande avsnitt av detta kapitel.

Åtgärder för att läsa förmedlingens informativa arbetsuppgifter

De åtgärder, som här uppräknats, har haft till syfte att skapa en elastisk kontorsorganisation och öka förmedlingens kvantitativa effekt. De har måst vidtas för att möta den fortgående expansion, som gjort sig gällande i fråga om arbetsvolymen vid förmedlingens tjänstemannaexpeditioner.

Men en lika viktig angelägenhet i allt förmedlingsarbete är självfallet verksamhetens kvalitativa effekt. I detta senare hänseende har arbetsför- medlingen för tjänstemän utsatts för kritik från parternas sida. Utredning-

en har tidigare redovisat denna kritiks inriktning. Den har dels gällt för- medlingen av mera kvalificerad personal på olika nivåer (kap. 5, Olika kon- taktvägar), dels över huvud förmedlingen av ombytessökande (kap. 10).

I kapitlet rörande de ombytessökande tjänstemännen har utredningen strukit under förmedlingens informativa uppgifter på marknaden och i dem velat se ett centralt moment i förmedlingens arbetssätt. I det följande skall utredningen närmare utveckla detta synsätt. Den väljer därvid sina exem- pel från områden, där förbättringar syns påkallade. Det gäller för det första förmedlarens kännedom om och kontakter med yrkeslivet, för det andra den individuella informationen till sökande och arbetsgivare och för det tredje den kollektiva upplysningen om förmedlingsverksamheten.

Förmedlarens yrkeskännedom Förmedlarens yrkeskännedom utgör den grundval, som förmedlingsarbetet väsentligen bygger på. Kontorstekniska förbättringar av olika slag blir utan värde, om förmedlarens utrustning med kunskaper om yrkeslivet inte säker- ställs. Dessa i och för sig självklara konstateranden behöver göras för att markera arten och inriktningen av de åtgärder, som utredningen anser nu vara mest angelägna.

Utbildning inom verket Arbetsmarknadsverket har sedan länge ordnat egen utbildning av sin per- sonal, dels i form av aspirantutbildning, dels genom fortbildningskurser. Denna interna skolning bygger i sin tur på den teoretiska och praktiska yrkeskunskap, som förmedlaren förvärvat före sin anställning inom verket.

Frågan om rekryteringen och utbildningen av personal för tj änstemanna- förmedling kommer att tas upp i ett senare sammanhang (kap. 13 om för- medlingspersonalen). Här skall endast understrykas sambandet mellan möjligheterna att upprätthålla en hög standard i förmedlingsarbetet och den interna utbildning, som personalen ges. Några av de mest väsentliga åtgär- derna för effektivisering av förmedlingsarbetet torde kunna ske genom en planmässig utbildning och trimning av de anställda.

Ett påpekande skall emellertid här göras, som rör aspirantens tjänst- göring under utbildningstiden. Det gäller vissa förhållanden under den praktiska delen av aspiranttjänstgöringen, som fullgörs på en länsarbets- nämnd.

På grund av arbetsbelastning vid kontoren har det ej kunnat undvikas, att aspiranten under sin tjänstgöring redan efter kort tid fått sig ålagt att på egen hand sköta löpande förmedlingsarbete. Det är enligt utredningens me- ning förenat med allvarliga nackdelar såväl för förmedlingens kunder som för aspirantens utbildning att så får ske.

I förmedlingsarbetet träffas avgöranden av stor ekonomisk räckvidd för näringslivet och för den enskilde. Detta är i och för sig ett tillräckligt skäl

för att det ej bör förekomma, att aspiranter ingår i den personal, som i rea- liteten fordras för att det dagliga förmedlingsarbetet skall kunna skötas. Ett annat skäl är nödvändigheten att flytta aspiranten från en expedition till en annan för att han skall få inblick i förmedlingens arbetssätt i dess hel- het. Om aspiranten ingår i förmedlingsstyrkan, medför denna omflyttning ett personalbyte, som irriterar förmedlingens kunder och försämrar parts- kontakten.

Men utöver dessa omständigheter är det också med hänsyn till värdet av den praktiska utbildning inom verket, som aspiranten skall förvärva, inte lämpligt att han 'på egen hand får sköta förmedlingsarbete. Enligt utred- ningens mening bör han ej fungera annat än som biträdande förmedlare och det bör säkerställas, att hans arbete därvid står under fortlöpande till- syn av huvudförmedlaren.

Vad som här sagts gäller vissa förhållanden under den praktiska delen av aspirantutbildningen. I fråga om dess teoretiska del och om förmedlar- nas fortbildning, har utredningens synpunkter samlats i kapitlet om per- sonalen.

Före tagsbesök En förutsättning för att företagsbesök skall ha god effekt är att den be- sökande förmedlaren har tillräcklig kompetens för att väcka arbetsgivarens förtroende. Det bör därför givetvis ej heller förekomma, att aspiranten själv- ständigt får göra företagsbesök för att avhandla förmedlingsuppdrag.

När det gäller tjänstemannaförmedling har frågan om företagsbesök i regel begränsats till önskemål om en kontaktverksamhet, som borde be- drivas av föreståndaren för länets tjänstemannaförmedling. Att en sådan verksamhet är av största vikt säger sig självt. Samtidigt finns skäl som talar för att frågan om de personliga företagskontakterna bör vidgas till att om- fatta även fackförmedlare i övrigt. Företagsbesöken kan nämligen för den

Tabell 11:1. Arbetsgivare, som vid enkät i januari 1961 tillfrågats om sin rekrytering av tjänstemannapersonal

Arbetsgivarnas uppgifter om besök av förmedlare

Hos antal arbetsgivare inom Banker, Besök har ägt rum Statlig Kommu- Detalj- försäk— I d t . förvalt- nal för- o. gross— ringsbo- fll-115 r1— Summa ning valtning handel lag, rese- ore ag byråer Ofta ..................... 2 — 1 1 17 21 Någon gång ............... 16 11 13 20 105 165 Aldrig .................... 51 30 25 20 112 238 Hela antalet svar 69 41 39 41 234 424

reguljära förmedlingspersonalen vara ett viktigt medel för att vidga och förnya den yrkeskännedom, som denna personal skall äga.

För att få en uppfattning om i vad mån företagen brukat få besök av be— fattningshavare vid tjänstemannaförmedling, har utredningen i sin enkät till arbetsgivarna i januari 1961 ställt en fråga härom. Frågan besvarades av 424 arbetsgivare, varvid svaren fördelade sig på sätt som framgår av tabell 11: 1. (I fråga om urvalet av arbetsgivare, se kap. 5.)

Enligt enkätsvaren skulle företagsbesök sålunda ske synnerligen spora- diskt, då det gällde arbetsförmedling för tjänstemän, och förmedlarna vara hårt bundna vid expeditionen.

En utjämning av expeditionsarbetet har dock, inom vissa gränser, nu- mera möjliggjorts genom systemet med arbetsgrupper. Härigenom skulle en omläggning av arbetsrutinen kunna ske. Besök hos företag skulle ej behöva innebära, att förmedlingsarbetet upphörde under hela den tid, som ätgick därför. Ändamålsenligt torde vara, att förmedlaren under sådant fältarbete tog emot order, diskuterade åtgärder och gick igenom sökande— förslag med arbetsgivaren. Kontakten borde inte begränsas till samtal med personalanställaren utan så vitt möjligt även tas med vederbörande avdel- ningschef. .

Företagsbesöken skulle således ej i första hand behöva ha karaktären av studiebesök. Själva förmedlingsarbetet skulle bli mera rörligt än hittills och i viss utsträckning flyttas från expeditionen till företagen. Som jäm- förelse kan nämnas, att åtgärder i sådan riktning företagits vid arbetsför- medling i England och Västtyskland.1 I London har inom Professional and Executive Register en tjänsteman, som kallas för »development officer», avdelats för att uteslutande syssla med kontaktarbete av detta slag. Inom den tyska arbetsförmedlingen tillämpas ett system med arbetsgrupper, vilket bl. a. skall ha till syfte att lösgöra huvudförmedlaren för några tim- mars fältarbete varje dag.

Personlig kontakt med personalanställare och avdelningschefer skulle ge förmedlaren ökad kännedom om ett antal företag och deras krav på stan- dard hos sina anställda. Enligt utredningens mening vore det en väsentlig vinst, om man genom en omläggning av arbetet på angivet sätt kunde ernå en förbättring av ett antal arbetsgivarkontakter. Det kan invändas, att för- medlaren ändå inte hinner besöka och lära känna alla arbetsgivare. Utred- ningen anser inte att detta förhållande inskränker betydelsen av fältarbete. Besöken ger inte bara erfarenhet av individuella företag, de ger information om branschen som sådan och sysselsättningsförhållandena inom denna, något som direkt är ägnat att förbättra förmedlarens möjligheter att genom- föra övriga arbetsgivarkontakter inom området. Hans säkrare yrkeskänne- dom, förvärvad genom arbete ute på fältet, kommer hela hans övriga arbete till godo.

1 I detta kapitel refereras vid några tillfällen till erfarenheter från en studieresa till Västtyskland och England, för vilken redogörs i bilaga 6.

Den individuella informationen till sökande och arbetsgivare De åtgärder som här omnämnts, att genom utbildning inom verket och fortlöpande företagsbesök vidga förmedlarens yrkeskännedom, syftar yt- terst till att förbättra hans möjligheter att själv lämna saklig information till sökande och arbetsgivare. I det följande skall några metodfrågor tas upp, som rör förmedlarens informativa arbetsuppgifter och underlagen för dem.

Inskrivning av sökande Förmedlarens noteringar på arbetssökandeblanketten skall ge en god bild av sökandes yrkesmässiga kvalifikationer samt upplysning om dennes sociala status (civilstånd, antal barn, lön) och önskemål i fråga om an- ställning. En enkelt och för flera yrkesgrupper likartat uppställd blankett underlättar i regel förmedlingsarbetet.

Vid förmedling av alla kategorier tjänstemän används numera samma arbetssökandeblankett som vid övrig arbetsförmedling. Avvikelser före- kommer endast på lärarförmedlingens blanketter och vid den nu pågående försöksverksamheten med sjuksköterskeförmedling, och dessa avvikelser är små. För intervjun med fackutbildad arbetskraft, t. ex. en ingenjör, har förmedlaren således samma underlag som vid inskrivning av icke fackut— bildad. Systemet förutsätter, att förmedlaren själv kan göra de tillägg och ställa de frågor, som behövs för att noteringarna om t. ex. ingenjörens yrkesmeriter skall bli rättvisande och kompletta.

Vid inskrivning av en ingenjör _ för att fasthålla vid detta exempel _ som är ombytessökande, företer denne på vanligt sätt betyg från tidigare anställningar, och på dessa betyg står arbetsuppgifterna i regel väl speci- ficerade. Men i fråga om den anställning, som sökanden innehar vid tiden för besöket på förmedlingen, har han inga papper. Förmedlaren är hänvisad till att genom sitt samtal med ingenjören göra klart för sig arten av detta senare arbete. Den handledning, som arbetsförmedlingens yrkesföreteckning ger, har i instruktionen för tjänstemannaförmedling kompletterats med uppgifter om fack. Besked på dessa punkter är dock inte tillräckligt. Gäller det t. ex. en maskintekniker, som har sysslat med konstruktionsarbeten, be- höver förmedlaren också veta, om det gällt allmänna konstruktioner, grövre konstruktioner, finmekaniska konstruktioner, verktygskonstruktioner osv. Han skall vidare underrätta sig om vad slags objekt det gällt inom rcsp. område, i fråga om grövre konstruktioner t. ex. telfrar, traverser, transport— don eller turbiner, ångpannor, värmeväxlare osv. I inget av detta, som be- höver preciseras inför förmedlaren, har denne något stöd för sitt samtal av blanketten eller av annat förmedlingtekniskt material.

Gäller det kontorsarbete, bör förmedlaren göra noteringar om sökandes färdigheter i stenografi (språk och stavelser per minut), maskinskrivning (betyg år, hastighet, utförande, noggrannhet, el—skrivmaskin, diktafon,

teleprinter), räkning (handelsräkning, räknemaskin jämte system) osv. Men också för dylika sakförhållanden saknas leduppgifter på blanketten el- ler i annan form. Om en mall av något slag med dessa och andra uppgifter stod till förmedlarens förfogande, skulle det vara ett stöd för honom vid inskrivningsintervjun. Detta gäller givetvis alldeles särskilt om förmedlaren ej själv har fackutbildning på det eller de områden, som han satts att svara för.

I många tjänstemannayrken krävs en kombination av teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet. Det gör att förmedlaren vidare måste känna till innehållet i olika utbildningsvägar och värdet i olika former av praktik. I andra fall tas vid platstillsättning särskild hänsyn till sökandes personliga egenskaper, såsom allmän lämplighet, uppträdande, noggrannhet, själv- ständighet, vana att ta ansvar m. m. Inte sällan förutsätts en. förening av teoretisk och praktisk utbildning och vissa personliga egenskaper hos sökan- den. Man har velat se dessa förhållanden som något för tjänstemannaför- medling särskilt utmärkande.1

Det är således inte bara sökandes fackkunskaper utan också den person- liga lämpligheten som arbetsgivaren tar hänsyn till. Uppgifter om det senare återfinns i viss utsträckning i betygen. Men eftersom merithand- lingar enligt gällande instruktion i regel inte skall förvaras på förmedling— en, behöver noteringar i en eller annan form göras på sökandeblanketten om dessa förhållanden. _— I många fall är det svårt att veta vilka bedöm- ningsnormer tidigare arbetsgivare har gått efter, eller betygen är intetsägan- de. Skall förmedlaren i sådana fall få klart för sig sökandens kvalifika- tioner, behöver han ta kontakt med uppgivna referenser och söka bilda sig en uppfattning om deras värde (relation till sökanden, kontaktens omfatt- ning). — Förmedlaren bör också ha gjort en notering om sökandens hälsotillstånd och ev. föreliggande skäl för begränsad förmedlingsbarhet. —— Skall förmedlarens rådgivning vid platsvalet också bestämmas av den personliga situation, som föranlett sökanden att vända sig till arbetsför- medlingen, behöver förmedlaren vara orienterad om skälen till önskan om platsbyte osv. -— I inget av dessa uppräknade hänseenden har förmedlaren för närvarande något stöd för sitt tillvägagångssätt genom arbetssökande- blanketten eller genom andra hjälpmedel, som står till hans förfogande.

Man kan säga, att allt detta är förhållanden, som en god förmedlare tar reda på utan någon mall eller förlaga och som han är klar över utan några specifikationer på en blankett. Men verksamheten drivs inte bara med gamla, erfarna förmedlare ;' man måste tid efter annan också anlita unga och mer orutinerade eller använda vikarier från andra avdelningar. Och framför allt: systemet med arbetsgrupper, som tillämpas inom förmedling- en, bygger på en hinderfri kommunikation mellan två förmedlare. Den som

1 Arbetsförmedlingen. Handbok och korrespondenskurs. Stockholm 1952. —— Statens organisa— tionsnämnd, a.a., (stencil), 1954.

tar emot sökanden, blir kanske inte i tillfälle att fullfölja ärendet, utan detta måste göras av kollegan mitt emot. Är då arbetssökandeblanketten torftigt ifylld, uppstår risken att den andre förmedlarens åtgärd blir i mot- svarande grad mindre riktig. Konsekvensen av systemet med arbetsgrupper borde således, då det gäller att bevara förmedlingsarbetets kvalitet, inte vara en långt gående förenkling av blankettunderlagorna utan en större utförlig— het och ett större hänsynstagande vid deras utformning till skillnaderna yrkena emellan.

Behovet av utförligare arbetssökandeblanketter syns öka ju högre be- fattningsnivåer resp. ju mer specialiserade krav på yrkesmässig och indi- viduell lämplighet det är fråga om. När det vid interlokal förmedling före- kommer, att avskrift av arbetssökandeblanketten Översänds till annat för- medlingsorgan, är riktigheten och fullständigheten av denna ett villkor för att åtgärder över huvud skall kunna vidtas på den ort, dit sökanden önskar komma.

Med detta har angivits olika skäl, som talar för att arbetssökandeblanket- ternas utformning bör tas upp till omprövning. En närmaste motsvarighet till vad som för vissa yrken skulle behövas är en utförlighet liknande den som förekommer på arbetsmarknadsverkets yrkesvägledningsblankett (AMS nr Y 1).

Utredningen vill emellertid ej underskatta de nackdelar som kan uppstå, om förmedlingen har att arbeta med en alltför varierande blankettflora. Vid mera specialiserade förmedlingsenheter inom länet erbjuder väl diffe- rentiering i fråga om blankettmaterialet flera fördelar; svårigheterna fram- träder på expeditioner, där flera yrkesgrupper betjänas av bara en för- medlare. Det kan därför vara lämpligare att i stället för en långtgående differentiering av blanketterna skapa förlagor eller mallar av annat slag. En väg som kan rekommenderas, är att praktiskt uppställda anvisningar på lösblad utges av styrelsen. Dessa skulle kunna utges för en rad yrken och antingen ingå i en särskild förmedlingshandbok eller utgöra ett komple— ment till det av Arbetsmarknadsstyrelsen utgivna Svenskt yrkeslexikon. Vid utarbetandet av dylika intervjuförlagor bör uppslag kunna hämtas från utländska erfarenheter, t. ex. från det amerikanska systemet med s. k. »Interview Aids».

Ordermottagning

I fråga om ordermottagningen och orderblankettens utformning gäller på motsvarande sätt att en större utförlighet skulle behövas, grundad på mo- deller för arbetsanalys beträffande olika yrken. Även härvidlag torde för- lagor på lösblad vara att rekommendera. För den interlokala förmedlingen är en fylligare platsbeskrivning ett starkt önskemål. Det kan nämnas, att flera arbetsgivare i utredningens enkät efterlyst en uppställd orderblankett

eller beställningssedel, som står till företagens förfogande och på vilken arbetsgivaren själv kan göra en platsbeskrivning.

Arbetsvägledning

Vid sitt besök på förmedlingen önskar sökanden rådgöra med förmedlaren om olika platsalternativ. På grundval av sin kännedom om platsmarknaden och sina uppgifter om den sökandes kvalifikationer och inriktning skall förmedlaren diskutera lämpliga förslag.

De arbetssökande, som vänder sig till förmedlingen för att erhålla prak- tik i anslutning till planerad eller pågående yrkesutbildning, bör kunna räkna med att förmedlaren äger kännedom om utbildningsanstalternas önskemål beträffande sammansättningen av sådan praktik. Ur det material, som finns utarbetat inom yrkesvägledningsbyrån, kan lämpligen en sam- manställning av praktikfordringar inom olika utbildningsvägar göras för praktiskt förmedlingsbruk.

När det gäller ombytessökande, som önskar vidga sin yrkeserfarenhet för att meritera sig till anställningar på högre befattningsnivåer, har för- medlaren hittills haft att lita till vad han själv kunnat utröna om värdet av olika anställningsalternativ. Någon systematisk framställning av vad en Välplanerad praktik av detta slag innebär, har ej stått till hans för- fogande. Det syns vara av väsentlig betydelse, att undersökningar inleds som klarlägger denna fråga och att därefter lämpligt material för förmed- larens handledning på området utarbetas.

Vid sitt samtal med sökanden bör förmedlaren ha uppmärksamheten riktad på de möjligheter, som står till buds, om sökanden är intresserad av fortbildning inom sitt yrke. Detta förutsätter, att förmedlaren har känne- dom om förefintliga vidareutbildningsvägar genom organisationer, inom företag och på annat sätt. Frågan har särskild aktualitet beträffande om- bytessökande inom tjänstemannayrken, eftersom den av utredningen ge- nomförda undersökningen visat, att tyngdpunkten inom dessa sökandekate- gorier är förlagd till de yngre årsgrupperna.

Som framgått av en tidigare i utredningen lämnad analys av förmed- lingsverksamhetens omfattning under tiden 1950—60, har huvuddelen av de sökande utgjorts av kvinnor. Bland dessa har reguljärt ingått också sådana, som efter ett yrkesuppehåll i samband med äktenskap önskat återvända till förvärvsarbete. Under de senaste årens brist på arbetskraft har för- medlingen tagit initiativ för att intressera hemmafruar att i ökad utsträck- ning återgå till yrkesarbete. En förutsättning för att de skall kunna ut- nyttjas har ofta varit, att de fått viss utbildning. På detta område syns mycket återstå att uträtta under följande år, och arbetet kommer att i stor utsträckning åvila arbetsförmedlingen för tjänstemän. För att dessa åliggan- den skall kunna genomföras med framgång, fordras en utveckling av de ar- betsförmedlande expeditionernas rådgivnings- och vågledningsarbete.

Åtskilliga andra medelålders eller äldre sökande, som vänder sig till expeditioner för tjänstemannaförmedling, behöver vägledning före yrkes- byte eller omskolning. Hit hör bl. a. personer, som genom rationaliseringar inom företagen eller företagsnedläggelse måst byta anställning men som på grund av sin ålder är svårplacerade. I svårare fall sker utredning genom yrkesvägledning eller arbetsvård, men den primära insatsen skall ske ge- nom arbetsförmedlingen. Samma gäller i fråga om personer, som på grund av olika individuella skäl har svårt att anpassa sig i yrkeslivet och vars yrkesbild är brokig.

I alla dessa här uppräknade fall ingår ett moment av »arbetsvägledning» i förmedlingsarbetet, vars betydelse enligt utredningens mening inte bör un- derskattas. För att ernå bästa möjliga utnyttjande av tillgänglig arbetskraft torde den arbetsförmedlande personalen i högre grad än hittills göras upp- märksam på dessa förhållanden. Förmedlaren har tillgång till informa- tionsmaterial av olika slag, Svenskt yrkeslexikon, Skola och yrke, Student -61 etc., och detta bör aktivt och systematiskt utnyttjas i förmedlingsar- betet. Vidare bör utbildningen inom verket bl. a. ta sikte på att göra per- sonalen lämpad att sköta en informativ verksamhet av här avsett slag.

Försöksvis kunde en enkel rapport, motsvarande den som används inom yrkesvägledningen (AMS nr Y 12 a), införas för redovisning av detta arbets- moment. En sådan redovisning skulle bidra till att klargöra frekvensen vid olika expeditioner av detta led i arbetet. Förmedlaren ser gärna antalet till- satta platser som ett utåt synligt mått på sitt arbete, oaktat det till en stor del ej kan eller bör mätas enbart på detta sätt. Den föreslagna rapportering- en skulle även vara ett lämpligt sätt att markera den betydelse, som tillmäts hans rådgivande arbetsuppgifter.

Anvisning av sökande till ledig anställning

I arbetsgivarenkäten har i flera svar understrukits vikten av korrekt och objektiv information från förmedlingens sida vid anvisning av sökande till ledig anställning. Detta är ett självklart krav, men det ställer stora an- språk på förmedlarens exakthet vid inskrivningstillfället och hans känne- dom om yrkeskraven, förhållanden som här ovan behandlats ur andra syn- punkter. Benägenheten att ge allmänna och svävande upplysningar till ar- betsgivaren eller — i sämsta fall — att söka »förgylla» en sökande med begränsad placeringsbarhet, står i omvänd relation till förmedlingens un- derlag i nämnda hänseenden. Det har många gånger visat sig, att just ett fullständigt klarläggande av sökandens kapacitet, både i fråga om dess positiva och negativa sidor, har gjort arbetsgivaren benägen att pröva om en från början avvisande inställning till tanken att anställa en person med handikapp. Å andra sidan har det också hänt, att ofullständiga eller felakti- ga uppgifter, som i ett ärende vidarebefordrats av förmedlingen, under lång tid framöver rubbat arbetsgivarens förtroende till den. Man kan säga, att

kvalitén i förmedlingsarbetet på denna punkt, anvisningen av sökande, är avgörande för arbetsgivarens bedömning av förmedlingen.

Kollektiv infomation om arbetsförmedlingen och hjälpmedel att sprida kännedom om lediga platser Vid företagsbesök och vid samtal med de sökande har förmedlaren till- fälle att ge informationer om förmedlingens uppgifter och arbetssätt, men denna upplysningsverksamhet behöver stödjas genom kollektiv information till parterna. Här skall först tas upp några synpunkter på möjligheterna till effektivisering av förmedlingens resurser i sistnämnda hänseende. Där- efter skall en utförlig genomgång göras av förmedlingens olika hjälpmedel för att sprida kännedom om lediga platser.

Folders, affischer, föredrag

Organisationsnämnden föreslog 1954, att en folder skulle utges rörande tjänstemannaförmedling. Denna skulle dels begagnas som ett informations- och reklammedel av allmän karaktär till såväl sökande som arbetsgivare, dels åt de sökande ge vissa tekniska upplysningar om ansökningsförfaran- de, upprättande av meritföreteckningar o. dyl. Någon sådan allmänt infor- merande folder har inte utgivits. Det har nämligen ansetts, att arbetsför- medlingen för tjänstemän inte borde reklamera om sin verksamhet, så länge som dess resurser att ta emot ytterligare kategorier av sökande var otillräckliga.

Däremot har speciella folders för lärarförmedling, försöksverksamhet med sjuksköterskeförmedling och för studentförmedling utgivits (se bi- laga 7). De stora skillnaderna mellan olika yrkes- och utbildningsgrupper, som det kan vara fråga om, och önskvärdheten att den tryckta informatio- nen i folder- eller broschyrform ger de sakupplysningar, som behövs för skilda grupper, talar för att man fortsätter på denna linje. Upplysningar ge— nom folders kan alltså lämpligen inriktas på information till enskilda sökan- dekategorier och anslutas till aktuella förmedlingsbehov. I denna serie kunde med fördel vidare ingå en handledning för yngre sökande inom biträ- deskategorin om sådant, som de har att iakta vid platsansökan. —— Till ar- betsgivarsidan kunde informationen inrikta sig på industri, handel och offentlig förvaltning.

Någon allmän upplysning genom affischer om arbetsförmedlingens åt- gärder för olika tjänstemannagrupper har aldrig förekommit. En modernt hållen informativ affischering skulle behöva göras vid fackutbildningsan- stalter och universitet.

Det har länge varit ett önskemål, att föreståndaren eller enskilda fack- förmedlare genom föredrag i avslutningsklasserna vid de yrkesutbildande skolorna skulle lämna de avgående eleverna information om arbetsmark- nadsläget inom det yrke, för vilket de utbildat sig, samt om förmedlingens

arbetsformer och arbetsuppgifter. Sådana önskemål har tid efter annan aktualiserats på nytt. De har senast upptagits dels från några arbetarorga- nisationers sida, som föreslagit samordning med sin reseverksamhet till dylika skolor, dels från en del arbetsgivare i utredningens enkät (kap. 5). I det senare fallet har det varit fråga om en reaktion mot den tävlan om de nyexaminerade, som på senare år etablerats av olika företag; synpunkten har varit, att denna trängsel vid skolorna om arbetskraften borde ersättas av eller kompletteras med en neutral information där genom arbetsförmed- lingen. — Förmedlingens information vid skolorna har varierat från det ena länet till andra såväl med hänsyn till art som omfattning. Klarare rikt- linjer, uppdragna i samråd med vederbörande skolmyndigheter, syns här behövas.

Sökandelistor

Förteckningar över aktuella sökande sammanställdes och utgavs tidigare av den offentliga arbetsförmedlingen, och fortfarande finns föreskrifter om att sådana förteckningar bör utges på länsplanet (AMS cirkulär A:7, 1955). Numera används dock listor över sökande inte annat än undantagsvis.

För tjänstemannaförmedling användes sökandelistor under ett antal år efter verksamhetens start 1944. De upprättades inom arbetsmarknads- myndighetens »huvudcentral för tjänstemannaförmedling» (se kap. 12) och utredigerades i två upplagor. Den ena listan tillställdes närmast be- rörda organisationer och vissa arbetsgivare, den andra sändes till länscen— tralerna för tjänstemannaförmedling och innehöll som tillägg även upp- gift om sökandenas namn. Huvudcentralen deltog i det direkta förmedlings- arbetet dels genom att ordna en central clearing av sökande och platser för publicering i listorna, dels genom att lämna närmare upplysningar till länscentralerna, som per telefon kunde få detaljbesked om meriterna hos personer upptagna i listan. — Systemet med en sådan clearing visade sig emellertid tungrott och ersattes i början av 50—talet med rapportering enbart av lediga platser.

Man kan dock tänka sig möjligheten att publicera sökandelistor utan att förena detta med ett clearingförfarande av nämnda slag. Ett sådant system tillämpas inom västtysk arbetsförmedling. Erfarenheterna därifrån tyder på att sådana listor eller »sökandetidningar», som ställts till arbets- givarens förfogande, har ett visst reklamvärde. Tillsättningsprocenten är dock lägre än vid bekantgörande av lediga platser i vakanslistor. I Eng- land används en slags sökandelista i broschyrform, som upptar typexem- pel pä sökande (ålder, yrkesutbildning, meritförteckning), vilka brukar finnas anmälda vid förmedlingen.

I utredningens förut presenterade arbetsgivarenkät har i några svar uttryckts önskemål om att förmedlingen skulle upprätta och expediera förteckningar över sökande inom vissa personalkategorier. Utredningen

ställer sig tveksam till lämpligheten av generella åtgärder av detta slag. I vissa fall kan det dock vara befogat, att förmedlingen gör sådana sam- manställningar. Det kan t. ex. ske som ett led i arbetet med att före kurstidens slut ordna med placering av personer, som deltar i arbetsför- medlingens omskolnings- och fortbildningsverksamhet. Det kan också gälla förteckningar till personalchefer inom statsförvaltningen med upp- gifter om personer, som på grund av lokaliseringsåtgärder eller av andra skäl behöver omplaceras till andra statliga anställningar.

Vakanslistor och dittopublicering Då utredningen menar, att frågan om den interlokala förmedlingens effek- tivitet är av hög angelägenhetsgrad, har den funnit det vara skäl att sär- skilt utförligt uppehålla sig vid de mest använda hjälpmedlen därvidlag, tjänstemannalistan (se även bilaga 7) och dittosystemet.

För att sprida kännedom om lediga platser inom arbetsförmedlingen har sedan gammalt använts vakanslistor. För tjänstemannaförmedling har dessutom platskopior spritts genom 5. k. dittopublicering. Med sistnämnda förfaringssätt avses en metod för mångfaldigande (genom spritduplice- ring) av själva orderblankettens text och distribution av orderkopior till interlokalt samverkande förmedlingsorgan.

Platsförteckningar utges inom den offentliga arbetsförmedlingen dels i form av länsvakanslistor, dels som riksvakanslistor. De förra redigeras och utges av arbetsförmedlingens huvudkontor inom resp. län. De utkom- mer varje vecka (stencil) och sändes till samtliga kontor, ombud och mi- litära förband inom det egna länet, till vissa förmedlingsorgan inom an- gränsande län och till en del förmedlingar i de andra län, som man har nära samarbete med. I dessa länslistor upptas både arbetar- och tjänste- mannaplatser, de senare i mindre utsträckning.

Lediga platser, som ej kan tillsättas med sökande inom länet eller genom medverkan av förmedlingarna i angränsande län och som lämpar sig för riksförmedling, rapporteras av huvudkontoren till Arbetsmarknadsstyrel- sen. Inom arbetsförmedlingsbyrån sammanställs materialet och publiceras i riksvakanslistorna. I fråga om tjänstemannaplatser, som rapporteras till styrelsen, sker f. n. i regel publicering både i vakanslistan och på ditto. Dittopubliceringen tillkom från början som en form av rapportering av lä- rarvakanser, där tillsättningen bråskade. Sedermera har systemet utvidgats till att omfatta alla lärarplatser och flertalet övriga tjänstemannaplatser. Motivet för utvidgningen var, att tjänstemannaplatserna behövde en utför- ligare beskrivning än som från början av tekniska skäl var möjlig att be- reda dem i listan.

Den successivt växande anmälan till förmedlingen av tjänstemannaplat- ser, som behövt bekantgöras till övriga förmedlingsorgan, har medfört, att olika former för platsrapportering har tagits upp till prövning under 50-

talet. I början av decenniet ingick tjänstemannaplatserna i samma riks- vakanslista som övriga platser, samtidigt med att de publicerades på ditto- kopior. Statens organisationsnämnd gjorde försök med att slopa ditto- publiceringen, utom för lärarplatser, och införde istället en särskild vakans- lista för platser inom bl. a. tekniska områden och kontorsarbete. Man fann, att en kombination var mera önskvärd, varför dittopubliceringen återin- fördes i full utsträckning och den nya listan _ numera kallad »Tjänste- mannalistan» _ gjordes permanent. Vid publiceringen har en uppdelning måst ske, så att två på varandra följande nummer av Tjänstemannalistan återger hela det aktuella riksannonserade platsmaterialet.

Fördelarna med dittopublicering är, att systemet möjliggör snabb in- och avrapportering av lediga platser. Av värde är vidare, att metoden medger fullständiga platsbeskrivningar, eftersom dittokopian utgör ett av- tryck av orderblankettens hela text, inklusive arbetsgivarens namn och adress. — Dittopubliceringen har emellertid också vissa nackdelar, som under senare år blivit allt mer kännbara. Då avdragen utgör kopior av en- skilda orderblanketter, kommer varje blad att uppta endast en plats. Så snart platsmaterialet vuxit över en viss mängd, blir det därför ett tungrott arbetsmaterial. Det tar avsevärd tid i anspråk för personalen på det 40-tal expeditioner i landet, som får motta dittokopior, att dagligen sortera in nytillkommande platser och gallra bort dem som avrapporteras. På grund av otillräcklig tillgång på biträdespersonal sköts detta arbete i regel av för- medlarna själva. I lägen med hård arbetsbelastning kan inkommande bun- tar med nya platser bli liggande osorterade under någon eller några dagar, stundom till veckans slut. I sådana fall har systemet i praktiken upphört att fungera. Vid ökande platstillströmning ger vidare pärmarna med ditto- kopior snart nog försämrade möjligheter till överblick.

Det kan nämnas, att den engelska arbetsförmedlingen uteslutande an- vänder dittopublicering och ej vakanslistor i vanlig mening. Det engelska dittosystemet användes även i fråga om arbetaryrken och har en mera differentierad utformning än det svenska. De enskilda bladen kan antingen uppta en eller flera platser och utsändningen riktas, allt efter platsens art, till ett olika antal förmedlingskontor. Metoden fordrar, att särskild biträdes- personal finns avdelad för sorteringsarbete. Systemet är trots genomförda modifikationer rätt tungarbetat, och olika möjligheter till förenklingar har diskuterats.

Vakanslistorna erbjuder ungefär omvända fördelar och nackdelar, jäm- fört med dittopublicering. Bristerna hänför sig främst till listans längre publiceringsintervaller -— den utkommer en gång i veckan —— och plat— sernas anonymitet. Till fördelar med listan hör å andra sidan, att den kan gå ut till ett stort antal abonnenter, att möjligheten till överblick för läsa- ren är god och att något arbete med sortering av platsuppgifterna ej be- höver förekomma vid förmedlingen.

Av det anförda framgår, att både ditto- och listsystemen för närvarande är förknippade med vissa nackdelar. Det skulle vara ändamålsenligt, om dessa reducerades och systemens fördelar renodlades och tillvaratogs bättre. Med utgångspunkt från denna uppfattning har i det följande vissa frågor upptagits till granskning, nämligen dittomaterialets hanterlighet, behovet av snabbhet vid rapporteringen, platsbeskrivningens utförlighet, platsernas anonymitet, listornas distribution och behovet av Speciallistor.

Dittomaterialets hanterlighet. När Organisationsnämnden efter sin för- söksverksamhet föreslog, att dittopublicering skulle återupptas i full ut- sträckning, var man klar över att systemets fördelar kunde bevaras intakta endast under förutsättning, att antalet dittopublicerade platser ej blev för stort.

Behovet att begränsa antalet dittopublicerade platser har styrelsen sökt tillgodose genom anvisningar för vakansrapporteringen. I nu gällande in— struktion för tjänstemannaförmedling har tidigare givna direktiv om be- gränsning av dittopubliceringen måst skärpas. Av i bilaga till instruktionen upptagna totalt ca 200 yrkesgrupper har ett 40-tal uteslutits från publi- cering på ditto. Den största uteslutna gruppen är affärsbiträden.

Trots försöken till nedskärning har dittomaterialet i det närmaste fem- dubblats sedan 1954. Räknat efter årshögsta siffrorna i augusti ökade det från 550 nämnda år till 2 268 år 1960. Antalen anger den platsmängd, som en viss räkningsdag utgjorde förmedlingens aktuella platsmaterial. —— Den största ökningen hänförs till lärarplatserna, som varit undan- tagna från nyss nämnda inskränkningar. Så uppgick vid räkningstill- fället i augusti 1960 antalet dittokopior av lärarplatser till 1 746 och av övriga tjänstemannaplatser till 522.

Från april 1961 har den förändringen vidtagits, att styrelsen på försök utger en ny vakanslista, den s. k. »Lärarlistan». Däri upptas till förmed- lingen lediganmälda anställningar för ämneslärare, folk- och småskol- lärare, avseende följande termin. När platserna först intas i Lärarlistan, publiceras de inte samtidigt på dittokopior. Det förutsätts, att härigenom en reducering av dittomaterialets storlek skall ske under vissa månader, så att detta material blir mera lätthanterligt.

Frågan om möjligheten att ta upp också andra lärarplatser i den nya listan avses att efter hand prövas.

Behovet av en snabb rapportering. Principen för denna omläggning från publicering på ditto till publicering i Lärarlistan av ifrågavarande lärar- platser har varit, att i första hand platser med ansökningstid upptagits i listan. Frågan uppstår, om motsvarande princip skulle kunna tillämpas på övriga tjänstemannaplatser och leda till ett mera hanterligt arbetsma- terial även i fråga om dessa. Med anledning härav har en undersökning gjorts av aktualitetstiden för dittopublicerade platser. Undersökningen avser

Tabell II.-2. Aktualitetstid för dittopublicerade tjänstemannaplatser ( utom lärarplatser ), avrapporterade under tiden .*?—15 februari 1961

Aktualitetstid Teknikerplatser Övriga platser Summa

Upp till 1 vecka ...................... 1 — 1 1—2 veckor .......................... 22 12 34 2—3 » .......................... 50 35 85 3—4 » .......................... 20 20 40 4 veckor—2 månader ................. 98 87 185 2—3 månader ........................ 18 — 18 3—4 » ........................ 12 1 13 4—5 » ........................ 2 —— 2 5—6 » ........................ 2 1 3 6—7 » ........................ 2 — 2

Summa 227 156 383 Därav aktuella mer än 4 veckor ........ 134 89 223

en tvåveckorsperiod i februari 1961 och har givit följande resultat (ta- bell 11: 2).

Av tabellen framgår, att av 383 platser hade endast 1 plats kortare aktua- litetstid än en vecka, medan 348 platser kvarstod aktuella mer än 2 veckor, 263 mer än 3 veckor och 223 mer än 4 veckor.

Endast ett litet antal tjänstemannaplatser, som är av den art att de riks- annonseras, brukar sålunda tillsättas inom loppet av några få dagar. Resul- taten av denna stickprovsundersökning bestyrks av erfarenheter från för- medlingen. Tillsättningsfrågan vid interlokal förmedling är i regel av sådan art att den kräver längre tid för att avklara.

Om man utgår från att dittomaterialet behöver starkt begränsas för att fungera väl och att en viktig fördel hos det är snabbheten, pekar det sagda på att principerna för dittopublicering bör tas under omprövning. Hittills har man från dittopublicering undantagit sådana tjänster — i regel med lägre lönesättning —- som ansetts ej fordra särskilt utförlig beskrivning av kvalifikationskrav etc. Enligt de synpunkter, som här framförts, skulle det avgörande ej behöva vara kvalifikationsnivån utan i stället tillsätt— ningens brådskande natur. Dittopubliceringen skulle med andra ord bäst utnyttjas, om den blev ett system för snabbrapportering av lediga platser.

Vid valet av publiceringsform finge hänsyn tas till den tid, som kunde få åtgå innan rapporterade platser publicerades. Denna tid växlar beträf- fande listan från lägst 4 till högst 9 dagar, beroende på vilken dag i vec- kan som platsen rapporteras till Arbetsmarknadsstyrelsen för publicering. Motsvarande omloppstid för dittopublicering är lägst 2 och högst 3 dagar. I brådskande fall kunde platsen publiceras på ditto men automatiskt avrapporteras därifrån, så snart den lista utkommit, där platsen införts. Under alla förhållanden borde en kvarstående, samtidig publicering både på dittokopior och i listan — såsom hittills har skett i flertalet fall _ ej behöva förekomma.

En annan form för snabbrapportering av lediga platser öppnar sig, om arbetsmarknadsverket _ såsom fallet är t. ex. inom västtysk arbetsför- medling _ skulle skaffa sig telexanläggning. De tyska erfarenheterna pe- kar dock på att det nästan uteslutande blir fråga om arbetaranställningar, som lämpar sig för rapportering på detta sätt.

Platsbeskrivningens utförlighet, platsernas anonymitet. I fråga om plats- beskrivningen har med åren en utveckling skett mot större fullständig- het. Från början angavs i listan endast yrke och ort. Numera återges i Tjänstemannalistan så gott som alla uppgifter, som arbetsgivaren har lämnat till förmedlingen. Det är väsentligen endast uppgift om arbets- givarnas namn och adress som saknas.

Frågan om en ytterligare förbättrad platsbeskrivning i Tjänstemanna- listan sammanhänger numera närmast med grundmaterialets _ orderns _ fullständighet resp. bristande fullständighet och får lösas utifrån denna punkt (jfr vad som tidigare i detta kapitel sagts om ordermottagning).

Att arbetsgivarnas namn inte utsätts i riksvakanslistorna grundar sig på gammal praxis. Denna ordning anses ge förmedlingen större möjlig- het att med de sökande diskutera igenom lämpliga platsalternativ. Den gör det också möjligt för förmedlingen att företa ett visst urval av sö- kande, så att de som anvisas motsvarar de allmänna krav arbetsgivaren har uppställt. Man kan erinra om att enligt den enkät, som redovisades i kapitel 5, var urvalet ett framträdande skäl för arbetsgivarna att anlita för- medlingen. En personalchef, som inför utredningen redogjort för sina erfa- renheter av rekrytering av tjänstemän genom arbetsförmedlingen, har också framhållit, att tillsättningsprocenten av de från förmedlingen anvisade sökandena var högre än vid rekrytering på andra vägar, beroende på att förmedlingen endast anvisade sådana som motsvarade företagets allmänna fordringar. _ Man har från förmedlingens sida menat, att möjligheterna för förmedlingen att komma i kontakt med de sökande och därmed möjlig- heterna att erhålla angivna fördelar skulle minska, om platsnotiserna i listan ej var anonyma. De sökande kunde då antas i större utsträckning gå direkt till arbetsgivarna, efter att ha sett i listan. En frikostig öppen annonsering i riksvakanslistan skulle på så vis måhända även stimulera en >>onyttig rörlighet» på arbetsmarknaden.

Mot detta har man fått väga de uppenbara nackdelarna med anonymiteten. Givetvis har förmedlaren på sökandens fråga alltid lämnat upplysning om arbetsgivarnas namn, när detta fått utlämnas. Men då det gällt platser på annan ort, har förmedlaren ej alltid kunnat ge omedelbara besked, och utan sådan upplysning har sökandenas intresse för platsförslagen varit mindre.

Det betyder, att förmedlaren — om han ej haft dittokopia av platsen _ har måst beställa interurbansamtal till den förmedling, som svarar för platsen och fråga efter arbetsgivarens namn. Så har alltid mäst ske inom 9—106860

den allmänna förmedlingen, då det gäller såväl arbetarplatser som tjänste— mannaplatser; allmänna expeditioner svarar ju, som förut sagts, på många håll i landet även vid tillsättningen av dessa senare anställningar. Mot- svarande har också fått ske inom tjänstemannaförmedlingen, då det gällt det 40-tal yrken, som upptagits i listan utan att samtidigt dittopubliceras. Den dubbla publiceringen på ditto och i listan av tjänstemannaplatser, även sedan platsbeskrivningen i den senare fullständigats, har motiverats av en önskan att slippa denna omgång och ge förmedlaren omedelbar till- gång till beskedet om arbetsgivarens namn.

För att öka riksvakanslistornas informativa värde i förmedlingsarbetet har utredningen därför rekommenderat, att listorna på försök skall kom— pletteras med en separat arbetsgivarförteckning för tjänstebruk, tillgäng— liga på varje förmedling. Förarbeten för genomförande av sådana försök har vidtagits inom arbetsförmedlingsbyrån. Listorna skall som hittills ej innehålla arbetsgivarnas namn, men uppgift härom skall omedelbart kunna tas fram av förmedlaren med ledning av platsens nummer, som hänvisar till motsvarande nummer i arbetsgivarförteckningen. Försöken beräknas påbörjas hösten 1961.

Sedan Tjänstemannalistan kompletterats med en sådan separat arbets- givarförteckning, kommer platsernas anonymitet i listan ej längre att mo- tivera en samtidig publicering av den på ditto. Dittosystemet skulle då kunna reduceras till ett system enbart för snabbrapportering av lediga plat- ser på förut angivet sätt.

Det kan tilläggas, att statliga och kommunala arbetsgivares namn kom- mer att utsättas i listorna efter den föreslagna omredigeringen. Detta överensstämmer med det försök till fullt öppen publicering av platser, som sker sedan april 1961 i den tidigare nämnda Lärarlistan. I denna anges skolornas namn, adress och telefon, och ansökan skickas direkt till vederbörande skolstyrelse, ej till förmedlingen. Detta publiceringssätt regle- ras dock av vissa bestämmelser angående ansökan m. m. och kan ej jäm— föras med förhållandena vid ansökan till privata anställningar. _ Erfaren- heterna från användningen av Lärarlistan kan summeras under hösten 1961.

Listans distribution. Tjänstemannalistan trycks i ca 1 300 exemplar. För— delningen är för närvarande följande:

AMS och arbetsförmedlingskontor ........ 800 ex. Sociala myndigheter .................... 50 » Militära förband ........................ 200 >> Arbetslöshetskassor ...................... 50 » Organisationer .......................... 35 » Bibliotek .............................. 10 » Svenska beskickningar i utlandet ........ 100 >> Övriga, bl. a. vissa skolor ................ 20 »

Med hänsyn till den arbetsbelastning, som ökade upplagor skulle inne- bära för Arbetsmarknadsstyrelsens tryckeri och distribution, har uppla- gan begränsats på angivet sätt. Det är dock nödvändigt, att utsändningen vidgas. Sålunda bör avgångsklasserna vid landets fackutbildningsanstalter under vissa månader ha tillgång till listan. Sökande vid förmedlingen bör också ha möjlighet att kostnadsfritt få ett exemplar av listan i samband med besök där.

Speciallistor. Inom arbetsförmedlingsbyrån sammanställs varje vecka även förteckningar över lediga lärarplatser för publicering i tidningen Fackläraren, Lärartidningen, Svensk skoltidning och Tidning för Sveriges läroverk. Från SACO:s sida har i utredningen önskemål framförts om att denna service skulle utvidgas till att omfatta även andra fackutbildnings- grupper. Platsförteckningar av detta senare slag skulle enligt det framförda önskemålet upprättas examensvis och ställas till vederbörande förbunds förfogande.

Frågan om Speciallistor har eljest aktualiserats i samband med tillkoms- ten av den från april 1961 utgivna Lärarlistan. Även för försöksverksam— heten med sjuksköterskeförmedling har en speciell platslista ordnats. Till skillnad från tidigare av styrelsen utgivna platslistor tillställs dessa nya publikationer de sökande, som är inskrivna vid förmedlingen.

En ytterligare specialisering på detta senare område skulle av tryckeri- tekniska skäl vara motiverad, om platsnotisernas utförlighet växer. Det skulle i så fall först bli fråga om att utge teknikerplatserna i en separat lista. De utgör för närvarande ca 2/3 av hela antalet inom förmedlingen riksannonserade tjänstemannaplatser.

Radiomeddelande, telefonsvararanläggning

Under många år har en gång i veckan rapport om arbetsförmedlingens le- diga platser sänts i radio. Rapporten har åtskilliga gånger ändrats i fråga om uppläggning och innehåll. Även sändningstidens längd och tid på dagen har varierat. _ Sedan september 1960 inleds rapporten med ett meddelande rörande ett aktuellt arbetsmarknadsavsnitt. Därefter följer liksom tidigare ett urval korta platsnotiser från olika yrkesområden, huvudsakligen arbetaryrken. Erfarenheterna av omläggningen visar, att dessa inledande meddelanden uppmärksammas särskilt väl. Genom dem kan också allmän information om förmedlingen lämnas såväl till sökande som arbetsgivare.

En telefonsvararanläggning (»Fröken Plats») har i första hand lokalt värde och lämpar sig bäst för storstadsområden. Vid de undersökningar, som gjorts i denna fråga, har det visat sig att en sändningstid av 11/2 minut medger ett rätt brett platsurval, om sändningen avgränsas till något eller några yrkesområden. På tjänstemannaområdet lämpar sig denna informa— tion bäst för platser av tillfälligt slag, t. ex. rekrytering av extra biträdes-

personal till helger och under semestertid. Ett viktigt användningsområde skulle avse vikariatsförmedling, t. ex. inom lärarförmedling och på kon— torsområdet. En sådan anläggning behöver dock kompletteras med regel- bunden programannonsering i dagspressen.

Annonsering Arbetsförmedlingen har endast i mycket begränsad utsträckning uppträtt som annonsör i dagspressen. De totala annonskostnaderna för arbetsför- medlingen i dess helhet uppgick år 1960 till ca 46 000 kr. Hur stor andel därav, som avsett tjänstemannayrken, finns ej specificerat, men den torde vara mycket ringa. Även annonser, som avsett omskolnings- och fortbild— ningskurser för t. ex. hemmafruar, har ingått i detta belopp. Som en jäm- förelse kan nämnas, att förmedlingens telefonkostnader under samma år uppgick till drygt 1,8 milj. kr. _ Den vanligaste formen för annonsering har varit, att förmedlingen åtagit sig att sätta in annons för arbetsgivare på dennes bekostnad.

I de bestämmelser, som gäller för förmedlingens annonsering, sägs bl. a. följande. Förmedlingen skall, om så behövs, annonsera i ortspressen för att göra en lokal marknadsundersökning, innan platsen rapporteras till riksvakanslistan och hela den interlokala förmedlingsapparaten påkopp- las. Det skall också finnas möjlighet för förmedlingen att annonsera i rikspress. Därvid skall i första hand dagstidningar och, om det gäller arbetskraft med särskilda kvalifikationer, fackpress utnyttjas. I samtliga fall gäller tillägget, att annonsering skall ske »inom ramen för de medel, som står till nämndens förfogande». Det har inneburit, att inte behovet av annonsering utan anslagets storlek har blivit avgörande. Vidare finns före- skrifter om annonsering för arbetsgivares räkning och på hans bekost- nad. Praxis har varit, att annonsen i sådana fall ej upptagit arbetsgivarens namn.

Annonsen som kontaktskapande medel på arbetsmarknaden har berörts i två tidigare avsnitt i denna utredning (kapitel 5 och 10). Därvid har bl. a. konstaterats, att annonsering enligt arbetsgivarnas mening framstod som den viktigaste rekryteringsvägen i fråga om tjänstemannapersonal. Detta gällde personal på alla nivåer, men annonseringen blev viktigare, ju högre personal man sökte. Vidare har annonsens funktion att värva arbetskraft från andra företag nämnts. Det har antagits, att annonsering efter perso- nal inom bristyrken kunde bidraga till att åstadkomma en stegrad rörlighet på arbetsmarknaden.

Tjänstemannaförmedlingen har inte annat än undantagsvis litat till egen annonsering i pressen. Den har över huvud taget inte kommit att synas på dagstidningarnas platssidor. De låga anslagen för annonskostna- der har stått i god överensstämmelse med tanken från 50-talets början, att förmedlingen skulle inta en restriktiv hållning i sin service gentemot om-

bytessökande. Tjänstemannaförmedlingens passivitet på annonsmarknaden har också en klar parallell i dess utveckling: den har avskurits från fram— för allt de manliga sökandena i högre befattningsnivåer.

Utredningen har för sin del redovisat en annan syn på förmedlingens aktuella uppgifter och målsättning, när det gäller de ombytessökande (kap. 10). Den har menat, att förmedlingen inte kan bidra till bättre ba- lans på marknaden genom att inta en passiv hållning till den frivilliga rörligheten. Förmedlingen behöver enligt utredningens mening få kontakt även med de ombytessökande, och om så skall kunna ske, förefaller det knappast möjligt för den att avstå från annonsering.

Det kan invändas, att om förmedlingen börjar annonsera, så skulle den beträda samma väg som de individuella arbetsgivare, som går ut för att värva arbetskraft. Förmedlingen skulle därmed själv bidra till att öka ris- kerna för överrörlighet, något som skulle strida mot dess samhällseko- nomiska funktion. Denna invändning förutsätter emellertid en långt gående jämförbarhet mellan förmedlingens funktion på marknaden som annonsör och den individuella platsannonsörens, en likhet som inte är för handen. Förmedlingsannonsen skulle inte ha ett värvande utan ett informerande syfte. Avsikten skulle vara att intressera flera sökande att konsultera förmed- lingen —— innan de bytte anställning.

Enligt detta sätt att se skulle förmedlingsannonserna företrädesvis ha en upplysande karaktär. Förmedlingen skulle finnas med i bilden på plats- sidorna och ej förbises av dem som ser sig om efter en ny kvalificerad an- ställning. Annonsen skulle ha en logotype, en bokstavskombination som ögat stannade vid, som var lätt igenkännlig eftersom den återkom tillräck- ligt ofta och som skulle kunna bli ett märke för god marknadsöverblick.

Den informativa annonseringen skulle dels behöva vara av allmänt slag, dels kompletteras med samlingsannonser, där ett urval av aktuella platser presenterades. De separata platsannonserna skulle kunna reserveras de fall, då förmedlingen — principiellt på samma sätt som hittills _ åtog sig att ombesörja annonsering åt arbetsgivare. Därmed skulle dennes behov av anonym annonsering kunna tillgodoses, utan att sökandepartens intressen eftersattes.

Beträffande statsmyndigheternas annonsering efter personal skall slut- ligen följande nämnas. Enligt nu gällande bestämmelser (Kungl. Maj:ts cirkulär nr 344, 1954) finns inget föreskrivet om statsverkens annonsering avseende de personalgrupper, där det gäller att förmedlingen skall kon- taktas vid nyanställning. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin tidigare (i kap. 7) nämnda framställning till Kungl. Maj:t den 13 jan. 1961 om ändring av detta cirkulär föreslagit, att vissa föreskrifter i det hänseendet införs.

Slutsatser

Förmedlingens arbetssätt behöver utformas så, att det är effektivt såväl med hänsyn till verksamhetens kvantitativa som dess kvalitativa innehåll.

Under 50-talet har ökningen av arbetsuppgifterna tvingat till en hård rationalisering av arbetsmetodiken. Arbetsmarknadsstyrelsen har låtit utföra grundliga undersökningar, stödda på försöksverksamhet, för att utröna olika möjligheter till kontorstekniska rationaliseringar. Den viktigaste åt— gärden för att åstadkomma utjämning av arbetsbelastningen mellan enskilda förmedlare har varit ordnandet av arbetsgrupper. Även ändrade arbetsmeto- der, syftande till att minska förmedlingens service åt sökande och arbetsgi- vare, har prövats och genomförts. I sistnämnda avseende torde man nu ha nått en gräns för vad som är lämpligt och möjligt.

Det är enligt utredningens mening hög tid att yttre åtgärder av detta slag kompletteras med en inre uppbyggnad av verksamheten. Förmedlingen är ett serviceorgan på marknaden och dess effekt är beroende av i vilken mån den förmår vinna parternas förtroende. Detta kan primärt inte ske på bättre sätt än genom ådagalagd kunnighet och duglighet hos dess personal. Utredningen vill därför som en första åtgärd för höjning av förmedlingsar— betets kvalitativa effekt se en planmässigt ordnad, fortlöpande utbildning för arbetsförmedlarna. Denna fråga behandlas närmare i kapitlet om per- sonalen (kap. 13). — På en punkt vill utredningen dock redan här göra ett uttalande rörande verkets utbildning av sin personal, och det gäller aspi- rantgångens praktiska del. Denna tjänstgöring inom verket utgör en del av aspirantens utbildning, och därunder bör aspiranten enligt utredningens mening ej under några förhållanden ingå i förmedlingens reguljärt erfor— derliga personalstyrka.

För att få god yrkeskännedom och lära känna de förändringar, som stän- digt sker inom näringslivet, bör förmedlaren stå i nära kontakt med detta. Det räcker dock enligt utredningens mening ej med allmänna rekommenda- tioner i detta avseende. En omläggning av arbetet syns böra göras på så sätt, att förmedlaren blir mera rörlig och en del av hans löpande uppgifter utförs vid företagsbesök. Systemet med arbetsgrupper bör därvid utnytt- jas så att den ena av förmedlarna vid större kontor använder några timmar varje dag för fältarbetet.

När det gäller yrken, där mera specificerade uppgifter om teoretisk och praktisk utbildning och personlig lämplighet erfordras för ett kvalitativt högtstående förmedlingsresultat, hör bättre underlagor för förmedlingsarbe- tet tillhandahållas. Syftet skall vara att med hjälp av dem åstadkomma säkrare noteringar vid inskrivning av sökande och vid ordermottagning. Själva systemet med arbetsgrupper förutsätter enligt utredningens mening i vissa fall väsentliga förbättringar i dessa avseenden. Även behovet att vid interlokal förmedling ha tillgång till säkra och fullständiga uppgifter talar

för en omläggning i sådan riktning. Som stöd i förmedlingsarbetet torde därför böra utarbetas vissa nya blanketter eller också förlagor med an- visningar.

Systemet för interlokal förmedling bör givetvis fortlöpande ses över och effektiviseras. Vissa brister vidlåder för närvarande de vanligaste publi- ceringsformerna, bekantgörandet genom vakanslista och på dittokopior. Ut- redningen vill rekommendera följande ändringar därvidlag: Tj änstemanna- listan förses med arbetsgivarförteckning för tjänstebruk. Platsuppgifter- nas utförlighet ökas. Liksom i fråga om allmänna listan bör hela det ak- tuella platsmaterialet publiceras varje vecka; för närvarande framgår detta först av två på varandra följande tjänstemannalistor. Därvid kan det bli nödvändigt att ge ut teknikerplatserna i en lista för sig. Distributionen av Tjänstemannalistan ökas, bl. a. så att den ställs till förfogande i avslut- ningsklasserna vid landets fackutbildningsanstalter. Försöken med den nya speciallistan för lärare fortsättes, och Lärarlistan utbyggs om möjligt till att omfatta alla lärarplatser med längre ansöknings- eller aktualitets- tid än 14 dagar. Dittosystemet görs till ett system för snabbrapportering av lediga platser inom alla yrken.

För vikariatsförmedling dels på kontors- och affärsområdena, dels för lärarförmedling skulle det vara värdefullt, om arbetsförmedlingen i de största städerna disponerade automatiska telefonsvarare. Anskaffning av sådana bör dock bli beroende av den övriga förmedlingsverksamhetens behov av sådana anläggningar.

I fråga om annan kollektiv information till sökande och arbetsgivare bör man också för tjänstemannaförmedling använda sig av folders, affischer o. dyl. Denna informationsverksamhet bör uppläggas i anslutning till ak- tuella behov och inriktas på speciella sökande- och arbetsgivargrupper.

Tjänstemannaförmedlingen har hittills ej i nämnvärd utsträckning an- vänt sig av annonsering. Dess passivitet i detta hänseende har varit befogad i den mån förmedlingen ej haft resurser att äta sig nya uppdrag, men för- hållandet motsvaras också av en negativ syn på förmedlingens uppgifter i fråga om de ombytessökande. Utredningen har tidigare i detalj redo- gjort för sin uppfattning i sistnämnda fråga. Den anser, att det vore till gagn, om en större del av den frivilliga rörligheten på tjänstemanna- marknaden gick genom förmedlingen och om förmedlingen utnyttjades också av bytessökande med högre yrkeskvalifikationer. Skall så kunna bli fallet, torde det vara ofrånkomligt, att förmedlingen även tar i bruk annon- sen som kontaktskapande medel i sitt arbete. Annonseringen från förmed- lingens sida borde enligt utredningens mening företrädesvis ha informativ karaktär.

Information och vägledning till arbetssökande ingår som ett led i all arbetsförmedling, men dessa moment syns böra utbyggas, när det gäller vissa sökandegrupper. Det gäller i synnerhet i fråga om de praktiksökande

och de ombytessökande samt de sökande, som behöver omskolning eller vidareutbildning för att kunna komma till nytta på arbetsmarknaden. Den fortbildning för personalen, som utredningen i ett följande kapitel rekommenderar, bör i väsentlig utsträckning inriktas på att ge förmedlaren kunskaper och färdigheter att fullgöra dessa arbetsuppgifter på ett riktigt och lämpligt sätt.

KAPITEL 12

Verksamhetens organisation

Medan arbetsmetodiken och den inre kontorsorganisationen -— på sätt som redovisats i föregående kapitel _ under senare år gjorts till föremål för över— syn och rationaliseringar, har några motsvarande åtgärder i fråga om den yttre organisationen för tjänstemannaförmedlingen ej vidtagits sedan 1948. Sedan dess har stora förändringar skett i fråga om befolkningens yrkesmäs- siga och geografiska fördelning, vilket i sin tur återverkat på arbetsuppgifter och arbetsmängd vid de olika förmedlingskontoren i landet. En genomgång av fältorganisationen är därför nu starkt befogad.

I detta kapitel redovisas först de organisatoriska principer, enligt vilka tj änstemannaförmedlingen uppbyggdes, och de ändringar däri som har skett. Därefter framläggs material rörande verksamhetens nuvarande geogra- fiska spridning med fördelning på yrkeskategorier. I ett slutavsnitt disku— teras de förändringar av nu gällande organisationsform, som syns påkallade.

De frågor som här skall behandlas, har nära samband med förmed- lingens personalorganisation. Denna senare behandlas dock för sig i ett efterföljande kapitel.

Verksamhetens organisatoriska uppbyggnad

Sedan 30-talet har vid några tillfällen åtgärder vidtagits för att anpassa arbetsförmedlingens organisation till tjänstemannagruppernas ökning på arbetsmarknaden. Åtgärderna har bestått i dels att lokala fackexpedi- tioner inrättats, dels att s. k. specialförmedlingar skapats för olika tjänste— mannagrupper.l

Före 1 944

Det har i ett tidigare sammanhang nämnts, att landets första fackexpe- , dition inom tjänstemannaområdet kom till Stockholm 1928 och avsåg

1 »Med fackexpedition menas sådan expedition vid huvud- eller större avdelningskontor, som står under ledning av särskild föreståndare och som besökes av i stort sett likartade arbetssökande grupper (t. ex. fackexpeditioner för jordbruks- och skogsarbetare, järn- och metallarbetare, husligt arbete, hotell- och restaurangpersonal). Med special/örmedling menas sådana expeditioner, som i arbetstekniskt hänseende givits en självständigare ställning och för vilka det synts ända- målsenligt att införa en centralare ledning.»

Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation, del 1, sid. 134; SOU 1946:44.

kontors— och affärsanställda samt tekniker. Liknande expeditioner inrätta- des därefter vid några huvudkontor och större avdelningskontor. En över- sikt (publicerad i SOU 1946: 44) visar, att det 1940 fanns fackexpeditioner för manliga resp. kvinnliga kontors- och affärsanställda i Stockholm, Göte- borg och Malmö samt för manliga i Örebro och Norrköping. I Göteborg förmedlades vid den manliga expeditionen även metallarbetare och lager— personal, och på de övriga nämnda orterna var arbetet kombinerat med ungdomsförmedling. Vidare fanns i Linköping en kombinerad ungdoms-, kontors- och lärarförmedling. På övriga orter skedde förmedlingen vid odelade manliga resp. kvinnliga expeditioner eller i anslutning till fack— expeditioner inom arbetaryrken.

Åren 1937—38 inrättades studentförmedlingar på de fyra kårorterna, Stockholm, Uppsala, Lund och Göteborg. Uppgiften var dels att ordna del- tidsarbete eller tillfälliga anställningar under terminerna åt studerande, dels att skaffa sommararbete och förmedla praktikantanställningar, som fordrades för vissa examina, dels att placera nyexaminerade. Dessa stu- dentförmedlingar arbetade företrädesvis inom kamerala områden, för— valtning och undervisning (lärarvikariat).

1939 organiserades folk- och småskollärarförmedlingar i 12 städer med seminarier, och landet indelades i anslutning därtill i förmedlingsdistrikt. På kårorterna kombinerade man student- och lärarförmedling, och i en del andra städer prövades kombinationen lärar- och ungdomsförmedling. Distrikten visade sig dock snart för stora, varför en omorganisation skedde 1942. Länscentraler för lärarförmedling inrättades då i alla län (utom Stockholm län), i regel förlagda till arbetsförmedlingens huvudkontor. För att samordna den interlokala förmedlingen ordnades i Stockholm en huvudcentral för lärarförmedlingarna i hela landet. Det var efter mönster av denna nya organisation som tjänstemannaförmedlingen ett par år därefter uppbyggdes.

Åren 1944—1948

Beslutet år 1944 att >>inom den offentliga arbetsförmedlingens ram organi- sera en särskild tj änstemannaförmedling»1 kom att innebära skapandet av en förhållandevis starkt centraliserad förmedlingsverksamhet. Liksom inom den tidigare lärarförmedlingen upprättades en länscentral för tjänste- mannaförmedling i så gott som varje län och i Stockholm en huvudcentral. Huvudcentralen blev förlagd till Arbetsmarknadskommissionen.

Den nya organisationen skulle utgöra >>en specialförmedling» för »tjäns- temän i ordets vidsträcktaste bemärkelse».1 De yrken, som skulle bli repre- senterade, upptog dock ej alla tjänstemannagrupper; i första hand angavs förvaltningstjänstemän i allmän och enskild tjänst, kontorspersonal, tek-

1 Statens arbetsmarknadskommission, cirkulär till samtliga länsarbetsnämnder den 24 sept. 1944 (Lan. 543/1944).

niker, lantbruks- och skogstjänstemän samt lärare. Däremot upptogs t. ex. ej affärspersonal.

Studentförmedlingarna upphörde som självständiga förmedlingsenheter och inlemmades i den nya organisationen.

Länscentralerna för tjänstemannaförmedling låg i regel vid arbetsförmed- lingens huvudkontor. Arbetsförmedlingen i Stockholms stad skulle dock svara för tjänstemannaförmedlingen även i Stockholms län, och i Väs- ternorrlands län förlades länscentralen till avdelningskontoret i Sundsvall. För lärarförmedling inrättades i ett par fall särskilda centraler; det gällde Lund och Härnösand. Expeditioner med lokalt begränsade verksamhets— områden ordnades dessutom i Norrköping och Hälsingborg. Inalles fanns 23 länscentraler (Visby med kombinerad ungdoms- och tjänstemanna- förmedling upptogs till en början ej bland dessa) och 4 andra tjänsteman- naexpeditioner. Till länscentralerna, som i första hand skulle vara läns- organ för interlokal förmedling, hänsköts till en början i stor utsträckning även lokala förmedlingsfall från andra orter.

Det kan nämnas, att principen om en större centralisering av förmed- lingsarbetet fullföljdes även i fråga om huvudcentralens arbetsuppgifter. Personalen där skulle, förutom konsultativa uppgifter gentemot fältet, även bedriva centralt förmedlingsarbete. Detta skulle ske genom en riks— clearing av interlokala sökande och platser, om vilka uppgifter inrappor- terats dit. I närmast föregående kapitel om förmedlingens arbetsmetodik har omnämnts, hur detta centrala förmedlingsarbete gick till.

Bestämmelserna om verksamhetens organisation under dessa första år, som utgjorde uppbyggnadsskedet, återfinns i cirkulär från Statens arbets— marknadskommission (Lan 543 sept. 1944 och Lan 674 mars 1945).

Åren 1948—1958

I och med att arbetsvolymen växte, försvagades centraliseringslinjen. Den första och Väsentligast bidragande orsaken härtill var ett beslut i juli 1946, att även affärspersonalen skulle hänföras till tjänstemannaförmed- lingens yrkesgrupper. Vidare skedde en utökning av antalet förmedlings- ställen genom tillkomsten av ett antal kombinerade ungdoms- och jänste- mannaförmedlingar. Till detta kom vissa nya organisatoriska föreskrifter i den arbetsinstruktion för tjänstemannaförmedlingen, som utgavs efter förstatligandet 1948 (cirkulär Lan 1359). Man kan säga, att fältverksam— hetens mera centraliserade uppbyggnadsskede slutade kring sistnämnda år.

Som nämnts hade gruppen affärspersonal redan vid decenniets början på några häll förmedlats ihop med kontorspersonal. Som motiv för beslutet 1946 att organisatoriskt föra dem samman med övriga tjänstemannagrup- per anfördes erfarenheter, som gjorts efter specialförmedlingens start. Dessa erfarenheter hade visat, sades det, att det ur förmedlingssynpunktv ej

var rationellt att avskilja de affärsanställda, som i fråga om utbildnings- och anställningsförhållanden ofta stod nära kontorspersonalen.

Vid länscentralerna och övriga tjänstemannaförmedlingar fullföljdes nu, så långt det lokalmässigt var möjligt, denna linje för den interna organisationen; butiks- och kontorsbiträdesförmedling sammanfördes där- vid ofta till en expedition. I övrigt ingick butiksbiträdesgrupperna som förut i den allmänna förmedlingens verksamhet.

En diskussion om förmedlingen av affärspersonal väcktes på nytt av Statens organisationsnämnd. Vid sina förundersökningar 1952 föreslog Organisationsnämnden, att det borde övervägas, om inte affärspersona- len _ och då speciellt affärsbiträdena _ generellt borde återföras till den allmänna förmedlingen. »Det förhåller sig nämligen så, att en mycket stor del av dessa sökande på grund av tidigare yrkestillhörighet är inskrivna vid expeditioner för t. ex. husligt arbete eller restaurangarbete för att se- dan som sökande uppträda på tjänstemannaförmedlingen. De kommer alltså att utgöra ett slags 'samverkansfall' mellan två expeditioner inom samma förmedling, vilket ur arbetsteknisk synpunkt medför merarbete. Någon försämring av deras möjligheter att erhålla önskat arbete skulle ingalunda inträda _ tjänstemannaförmedlingen torde icke ha större resur- ser att tillgodose deras önskemål än vad den allmänna förmedlingen för- fogar över.»1

Efter slutförda undersökningar modifierade Organisationsnämnden sin uppfattning i denna fråga. Dess rekommendation blev, att affärsbiträdes- grupperna allt efter de lokala förhållandena kunde förläggas till endera tjänstemannaförmedling eller andra förmedlingsenheter.2

Den andra förändring, som upptogs i 1948 års arbetsinstruktion, var in— rättandet av 14 kombinerade ungdoms- och tjänstemannaförmedlingar, förlagda till följande orter: Södertälje, Katrineholm, Nyköping, Motala, Hässleholm, Uddevalla, Trollhättan, Lidköping, Kristinehamn, Karlskoga, Köping, Borlänge, Örnsköldsvik och Skellefteå.

Också på detta område grep man tillbaka på tidigare erfarenheter, då verksamheten behövde utvidgas. Redan åtskilliga år förut hade ju prövats gemensamma expeditioner för ungdomsförmedling och kontors- eller lärar- förmedling. De nu utvalda expeditionerna fungerade som filialer för ung- domsförmedling; de låg på orter med fackutbildningsanstalter och behövde eller hade för den skull redan kontakt med studerande och nyexaminerade över 18 år inom olika tjänstemannayrken. Kombinationen tedde sig därför närmast som kodifiering av en utveckling, som redan var på gång. För- ändringen bidrog emellertid till att spränga den ursprungliga tjänstemanna- förmedlingens avgränsning.

I konsekvens med dessa båda förändringar, besluten att ta upp försälj-

1 Statens organisationsnämnd, a.a., 18 dec. 1952. * Statens organisationsnämnd, a.a., 30 dec. 1954.

nings- och butikspersonalen bland tjänstemannaförmedlingens yrkesgrup- per och att inrätta ett antal gemensamma expeditioner för ungdoms- och tjänstemannaförmedling, gavs i 1948 års instruktion nya föreskrifter an- gående ombudens och avdelningskontorens verksamhet. Det sades, att också alla sådana förmedlingsenheter i landet skulle ta upp och slutföra förmed- lingsuppdrag på det lokala planet för tjänstemannaförmedlingens yrkes- grupper. Endast ett undantag gjordes från denna regel, och det gällde lärare. I fråga om dem skulle den gamla ordningen behållas i full utsträckning: de skulle förmedlas centralt inom varje län vid en expedition.

För hela verksamheten blev gällande, att länscentralerna var under- ställda resp. länsarbetsnämnder, inte direkt huvudcentralen i Stockholm, och att de särskilda resp. kombinerade expeditionerna lydde under veder- börande kontorsföreståndare, inte direkt under länscentralen. En orga- nisationsform av detta slag var en förutsättning för att det löpande arbetet inom de olika delarna av arbetsförmedlingen skulle kunna samordnas.

När Statens organisationsnämnd inledde sina undersökningar i början av 50-talet, ansåg den sig kunna konstatera, att tjänstemannaförmedlingens ursprungliga karaktär av specialförmedling hade upphävts genom verk- samhetens decentralisering. »Den avgränsning från andra förmedlingsgre- nar, som tidigare var ett ganska påtagligt drag i tjänstemannaförmedlings- verksamheten, har efterträtts av en situation, där tjänstemannaförmed- lingen på ett mera naturligt sätt ingår som en del i det större arbetsförmed— lingsorganisatoriska sammanhanget.»1 En sådan förändring ansågs ha skett såväl lokalt som inom huvudkontorens ram; länscentralerna fungerade på ungefär samma sätt som huvudkontorens övriga fackexpeditioner.

Efter slutförda undersökningar föreslog Statens organisationsnämnd en ändring i så män, att det interlokala arbetet i större utsträckning borde centraliseras till länscentralen och de särskilda tjänstemannaförmedling- arna. Den största interlokala förmedlingen förekom på tekniska arbets- områden, och därför bedömdes de fall, som på så vis skulle överföras till länscentralen, huvudsakligen bli teknikerplatser. _ Organisationsnämn- dens översyn av tjänstemannaförmedlingen hade emellertid varit inriktad på kontorstekniska frågor och ej berört den yttre arbetsförmedlingsorgani- sationen. Någon undersökning av denna senare förknippades ej med det nämnda förslaget. Detta hade alltså inte så mycket en organisatorisk som en arbetsmetodisk aspekt.

Från 1958

Några nya detaljföreskrifter i fråga om förmedlingsverksamhetens organi- sation infördes ej genom den instruktion för tjänstemannaförmedlingen, som utfärdades i april 1958 och som fortfarande gäller (AMS cirkulär A: 8). Grundlinjerna i 1948 års fältorganisation fick alltså stå kvar oförändrade.

1 Se not 1 föregående sida.

Vid arbetsförmedlingens huvudkontor skulle sålunda i regel finnas läns- centraler för tjänstemannaförmedling, vid en del avdelningskontor särskilda expeditioner för tjänstemannaförmedling och vid andra gemensamma expe- ditioner för ungdoms- och tjänstemannaförmedling. Lärarförmedlingen bi- behölls länsvis centraliserad. På orter där expedition för tjänstemän inte fanns, ankom det på kontor resp. ombud »att i samarbete med länscentra- len eller annan tjänstemannaförmedling inom länet, i den utsträckning som var möjlig svara för ifrågavarande förmedlingsverksamhet».

Några anvisningar om förändringar av den interlokala förmedlingsorga- nisationen i linje med Organisationsnämndens förslag intogs ej i 1958 års instruktion. Det förutsattes, att en sådan förändring, där den behövdes, skulle kunna ske med stöd av gällande bestämmelser.

Ingen ändring gjordes i det förhållandet, att affärsbiträdena räknades till- höra tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper. Inte heller markerades en särställning genom anvisning om en annorlunda expeditionsmässig uppdel- ning i fråga om dem. Däremot infördes en allmän hänvisning _ som i grun- den har större räckvidd — att arbetsbelastning och lokala förhållanden i övrigt kan aktualisera en omfördelning av uppgifterna mellan tjänste- mannaförmedling och andra expeditioner.

Enligt instruktionen fungerar Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsförmed- lingsbyrå som huvudcentral för tjänstemannaförmedling. Dess ursprungliga uppgifter som ett riksorgan för clearing av sökande och platser har dock efter hand helt avvecklats; det sista steget därvidlag avsåg lärarförmedling och togs i augusti 1955.

Initiativ till en närmare granskning av den organisatoriska uppbyggnaden av arbetsförmedlingen för tjänstemän har för ett par år sedan tagits av Arbetsmarknadsstyrelsen, vars kansli i januari 1959 inhämtat material härför. En bearbetning av detta material har bl. a. visat följande.1

Av de arbetssökande inom tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper, som under år 1958 inskrevs vid förmedlingen, mottogs ca 25 procent vid andra expeditioner än de organiserade tjänstemannaförmedlingsexpedi- tionerna.

Fördelningen av arbetet mellan tjänstemannaförmedlingen och övriga expeditioner var inte lika i länen. Den procentuella fördelningen (räknat efter antalet arbetssökande + tillsatta platser) skiftade högst väsentligt. Den del som låg utanför tjänstemannaförmedlingsexpeditionerna varierade starkt och uppgick till mellan ca 10 och ca 70 %.

Denna skillnad mellan länen hade dock inte sin motsvarighet för de en- skilda yrkeskategorierna. Uppgjorda diagram för några yrkeskategorier företedde olika bilder. Sålunda kunde konstateras, att kommersiell perso-

1 En utförligare redovisning har gjorts i den tidigare nämnda publikationen »Akntella frågor inom tjänstemannaförmedlingen», Arbetsmarknadsinformation serie A nr. 5/1959.

Tabell 12: 1. Den interlokala förmedlingsverksamhetens omfattning för vissa sökandegrupper år 1958

Yrkeskategorier

1 2 3 4 5

A Hela antalet tillsatta platser ............ 26 412 26 759 14 621 6 234 801 089 B Därav med sökande från annan arbets- förmedling (inter- lokal förmedling). . . 966 1 189 2 089 1 325 45 900 B i % av A ........ 3,7 4,4 14,3 21,3 5,7 1 = Kommersiell personal 5 = Samtliga övriga yrkesgrupper 2 = Kameral personal inom arbetsförmedlingens 3 = Lärare verksamhet i dess helhet.

4 = Tekniker

nal till övervägande del eller 60 % förmedlades utanför den organiserade tjänstemannaförmedlingen. Motsvarande procenttal (arbetssökande + till- satta platser) var i fråga om kameral personal 24, tekniker ca 23 och lärare ca 2.

Diagrammen för tekniker och kameral personal uppvisade stora överens— stämmelser. Detta förhållande kunde tyda på att förmedlingen av tekniker och kontorspersonal var förknippad med industrins lokalisering och därför organiserad på samma sätt. Erfarenheten tyder emellertid på rätt stor skill- nad i förmedlingsproblem för dessa kategorier, varför en närmare undersök- ning av dessa ansågs motiverad.

En skillnad kunde därvid noteras i fråga om den interlokala förmedlings— verksamheten. Undersökningen gav på denna punkt ovanstående resultat (tabell 12: 1).

Av tabell 12: 1 framgår, att den interlokala förmedlingsverksamheten var av stor omfattning för lärare och tekniker. Drygt var femte tillsatt tekniker- plats hänförde sig till sökande från annan arbetsförmedling, och denna verksamhet för tekniker var relativt sett nära fem gånger så stor som för kameral personal. Den interlokala förmedlingen för kommersiell och kame- ral personal däremot var anmärkningsvärt begränsad och låg under genom- snittet för övriga yrkesgrupper inom arbetsförmedlingen.

Kansliets undersökning utmynnade på denna punkt i slutsatsen, att fortsatt centralisering inom resp. lån, på motsvarande sätt som gäller för lärarförmedling, syntes böra ske i första hand i fråga om teknikerför- medlingen.

Även i fråga om de kombinerade ungdoms- och tjänstemannaförmed- lingarna har vid samma tillfälle visst material införskaffats av kansliet. Materialet visade, att en kraftig ansvällning av arbetet vid dessa gemen— samma expeditioner skett. Förhållandet ansågs ha sin förklaring i ett sam-

manfall av de allmänt ökade uppgifterna för tjänstemannaförmedling med ungdomsförmedlingens resp. yrkesvägledningens ökning genom ungdoms— kullarnas tillväxt. På grund av den ökade arbetsbelastningen hade en upp— delning av arbetet måst ske, antingen så att tjänstemannaförmedling skedde separat eller så att andra, nya kombinationsformer skapats. Detta var fal- let beträffande så mycket som 43 % av de är 1958 tillsatta platserna vid dessa kontor. Resultaten av kansliets undersökning av denna fråga tydde sålunda på att organisationsförändringar här tvingats fram av utveck— lingen på arbetsmarknaden. Det verkade vara angeläget finna nya former framför allt för de kombinerade enmansexpeditionernas verksamhet.

Denna utveckling har påskyndats genom Arbetsmarknadsstyrelsens be— slut i november 1959 om vidgad försöksverksamhet med decentraliserad ungdomsförmedling. För de nämnda kombinerade expeditionerna innebär detta beslut i första hand, att all förmedling av ungdom inom arbetaryrken utgår ur deras arbetsuppgifter. Kvar står tjänstemannaförmedlings— och tills vidare även yrkesvägledningsuppgifter.

Centralisering av verksamheten för vissa yrkeskategorier

Den översikt av verksamhetens uppbyggnad och förändringar i organisatio- nen, som här lämnats, visar att huvudspörsmålet varit frågan om centra— lisering eller decentralisering. Undersökningen i januari 1959 pekar emel- lertid på att denna fråga ej bör angripas generellt för tjänstemannaför— medlingen i dess helhet utan med fördel kan tas upp _ liksom skett för lärarförmedling _ utifrån enskilda yrkeskategoriers förmedlingsbehov.

För att klarlägga detta har den föreliggande utredningen bl. a. låtit införskaffa visst material om verksamhetens geografiska spridning. Be- arbetningen har skett med avseende på några mera avgränsade yrkes- grupper än i januari 1959. Vidare har länsarbetsnämnderna tillfrågats om sina erfarenheter i hithörande frågor.

Verksamhetens geografiska spridning i fråga om olika yrkesgrupper år 1960 Inhämtade uppgifter avser förmedlingsarbetets omfattning år 1960 i hela riket för ett antal angivna yrken. Specifikation har gjorts dels för varje län, dels för olika kontor inom länen. Vid bearbetningen har hänsyn ej tagits till expeditionsindelning inom kontoren. De frågor, som önskades besvarade, har varit: Till vilka förmedlingsorter inom resp. län vände sig arbetssökande och arbetsgivare, då det gällde vissa yrken? Vad finns det för skillnader vid en mera specificerad yrkesuppdelning? Bearbetningen har givit följande resultat.

Förmedlingsverksamheten var i allmänhet störst vid huvudkontoren,

som ofta redovisade mer än hälften av alla arbetssökande och lediga plat- ser inom länen. Vissa differenser i fråga om koncentration förelåg emellertid mellan olika län. Bland orter med stark koncentration av verksamheten kan # förutom de tre storstäderna —— nämnas Uppsala, Växjö, Örebro, Västerås och Östersund beroende på dessa städers dominerande ställning inom resp. län. En annan grupp av lån företedde en mera jämn fördelning av verksamheten mellan huvudkontor och avdelningskontor. Hit hörde bl. a. Södermanlands, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs och Västerbot— tens län. I tre län, Östergötlands, Kopparbergs och Västernorrlands, var verksamheten vid huvudkontoret — om man frånser lärarförmedlingen _— av mindre omfattning än vid ett avdelningskontor inom länet.

Koncentrationen till huvudkontor var ej lika starkt framträdande för alla yrkesgrupper. Olikheterna härvidlag kan sammanhänga med att yrkesgrup- perna var i olika grad företrädda på de skilda orterna. Det kan även bero på att sökande och arbetsgivare från andra orter inom resp. län i större eller mindre utsträckning vände sig till huvudkontoret i stället för till den lokala arbetsförmedlingen. Orsaken till sistnämnda förhållande kan vara, att man i vissa fall väntat sig att huvudkontoren hade större möjligheter att lämna önskad service. Bilaga 8 visar fördelningen av förmedlingsverk- samheten för vissa yrkesgrupper på huvudkontor, vissa avdelningskontor resp. länen i övrigt. I det följande bortses från lärarförmedlingen, där för- medlingen såsom nämnts redan är länsvis centraliserad.

I fråga om lediga platser var tendensen till koncentration till huvud- kontoren tydligast märkbar, när det gällde gruppen ingenjörer. Median- värdet för huvudkontorets andel av de lediga platserna inom resp. län upp- gick i fråga om dem till drygt 75 %. Samma var förhållandet i fråga om elevpraktikplatser, som till största delen hänför sig till de tekniska arbets- områdena. Den därnäst största koncentrationen förekom hos kameral per- sonal, exklusive kontorsbiträden, för vilka nära 60 % av de lediga plat- serna redovisades vid huvudkontoren. För förvaltnings- och socialvårds- personal var motsvarande siffra drygt 50 %, varvid är att märka, att vissa yrken på lägre befattningsnivåer statistiskt ingår i dessa yrkesgrupper och kan beräknas påverka fördelningen. Även för kontorsbiträden var drygt 50 % av de lediga platserna anmälda vid huvudkontoren. I fråga om kom- mersiell personal, exklusive affärsbiträden, samt gruppen verkmästare, för- män och tekniska biträden anmäldes drygt 45 % av de lediga platserna vid huvudkontoren, medan för affärsbiträden motsvarande siffra var ej fullt 40 %.

Tendensen till koncentration till huvudkontoren av platsanmälningar var sålunda störst i fråga om tekniker, elevpraktikanter och kameral per- sonal exklusive kontorsbiträden.

Beträffande arbetssökande var tendensen till koncentration till huvud-

10—106860

kontoren i allmänhet mera framträdande än i fråga om de lediga platserna. Sålunda var ca 80 % av ingenjörerna och elevpraktiksökande anmälda vid huvudkontoren. För kameral personal, exklusive kontorsbiträden, var den- na siffra nära 65 % och för arbetssökande inom gruppen verkmästare, förmän och tekniska biträden ca 60 %. Förvaltnings- och socialvårdsper- sonal var till nära 60 % anmälda vid huvudkontoren, och liksom beträf- fande de lediga platserna kan man här anta att denna siffra är högre, när det gäller egentlig förvaltnings- och socialvårdspersonal.

Arbetssökande kommersiell personal, exklusive affärsbiträden, och stu- derande återfanns till ca 55 % som arbetssökande vid huvudkontoren. Den lägsta koncentrationen av arbetssökande visade kontorsbiträden med drygt 45 % och affärsbiträden med drygt 40 %. Gruppen kontorsbiträden inne- håller emellertid även privatsekreterare och korrespondenter, vilka kan förmodas i större utsträckning vara inskrivna vid huvudkontor.

Förutom ovan redovisade tendenser till ansamling av verksamheten till huvudkontor kan man iaktta en koncentration av förmedlingsverksamhet för speciella yrkesgrupper även till vissa avdelningskontor. Främst bland dessa märks arbetsförmedlingarna i Norrköping, Lund, Hälsingborg, Troll- hättan, Sundsvall och Skellefteå. Om man vid en undersökning av centralise- ringstendenserna medräknar även dessa kontor, kan man konstatera en ytterligare koncentration, framför allt av de arbetssökande: elevpraktik- sökande drygt 90 % vid »centralkontor», ingenjörer och kameral personal (exkl. kontorsbiträden) ca 80 %, förvaltnings- och socialvårdspersonal ca 70 %, kommersiell personal (exkl. affärsbiträden), verkmästare, förmän och tekniska biträden samt kontorsbiträden ca 60 %, affärsbiträden inte fullt 50 %.

Bland arbetssökande, som i mycket hög grad vänder sig till huvudkontor eller annan större tjänstemannaförmedling, märks således framför allt ingenjörer, kameral personal (exkl. kontorsbiträden) samt förvaltnings— och socialvårdspersonal.

Länsarbetsnämndernas synpunkter Länsarbetsnämnderna har i januari 1961 tillfrågats om den interna kon- torsorganisationen vid förmedling av butiksbiträden. Denna fråga har indi- rekt samband med spörsmålet om centralisering eller decentralisering och tas därför med i redovisningen.

Av svaren har framgått, att vid ca 1/3 av huvudkontoren för närvarande prövas butiksbiträdesförmedling i kombination med andra yrkesgrupper än tjänstemannaförmedlingens. Ytterligare några nämnder har förklarat, att dylika arrangemang vore att föredra eller i varje fall ej skulle möta förmedlingstekniska hinder; ändringar har dock fått anstå, då det ej fun- nits utrymme inom lämpliga andra förmedlingsenheter. Ett par nämnder,

som gjort omläggningen, har anmält att de önskade återgå till tidigare ord- ning, om tj änstemannaförmedlingsexpeditionen finge större personalre- surser.

De skäl, som ansetts tala för en omflyttning, har huvudsakligen varit, att man därigenom kunde bereda större utrymme vid expeditionen för andra tjänstemannagrupper. De kombinationsformer, som förordats, har varit dels affärs- och kontorsbiträdesförmedling, dels affärsbiträden tillsammans med restaurang-, lager- eller vårdpersonal. Argument för båda dessa expeditions- typers lämplighet har anförts.

Nämnderna har vid samma tillfälle också tillfrågats om sina synpunkter på en större centralisering av förmedlingsarbetet inom länen: vilka skäl som enligt deras mening talade för och emot en sådan omläggning och vilka yrkesgrupper eller befattningsnivåer samt vilka orter en centralisering före- trädesvis borde gälla. Svaren har visat, att nämnderna är väl medvetna om förmedlingsstrukturens aktuella huvuddrag.

Av de 25 tillfrågade nämnderna har 24 tagit ställning till och 22 rekom- menderat åtgärder för en starkare förankring av arbetet till tjänstemanna- centraler, när det gäller teknikerförmedling. 16 av dessa senare nämnder har dessutom, mer eller mindre preciserat, angivit även andra befattningsgrup- per, för vilka en motsvarande ändring av verksamheten vore att rekommen- dera. Dessa senare uppgifter har genomgående gällt högre befattnings- nivåer inom förvaltning samt kamerala och kommersiella yrken.

Skälen för en starkare centralisering av verksamheten i fråga om nämnda yrkeskategorier har varit följande: Tendenser i riktning mot en större cen- tralisering fanns redan. Den hade antagligen samband med industrins och utbildningsanstalternas lokalisering inom länen. Vid en cv. ändrad organisation fick man ta hänsyn till detta förhållande, så att den eller de lämpligaste orterna i varje område valdes till central förmedlingspunkt. Det var i stort sett tre fördelar med en mera strikt genomförd sådan ordning. För det första skulle det ge möjlighet till att någon eller några förmedlare inom varje län skaffade sig erforderliga specialkunskaper. Vid avdelnings- kontor, där man sysslade med all förmedling, kunde sådan specialisering inte ske. För det andra skulle centralen få bättre överblick av läget på ar- betsmarknaden för de särskilda grupper, som det här gällde. För det tredje skulle den interlokala förmedlingen kunna ske snabbare, då ett nät av cen- traler stod i kontakt med varandra. Dessa fördelar hade lärarförmedlingen, som organiserats efter liknande mönster, och de borde även kunna vinnas i fråga om vissa andra yrken.

Man fick dock ta med en del svårigheter i räkningen, och de kunde bli större än vid lärarförmedling. Dit hörde, att det var svårt dra gränser mel- lan de befattningstyper, som företrädesvis borde omhändertas vid läns- centralen. Vidare kunde det hända, att centralerna blev »avlastningsplats» för vissa svårplacerade sökande, om inte garderingar gjordes mot en sådan

utveckling. En del svårigheter kunde det kanske bli för sökande, bosatta på mindre orter i länet, att få personlig kontakt med centralen.

Nämnderna har vidare ombetts att ge sina synpunkter på geografiskt mera omfattande organisationsformer för tjänstemannaförmedling, näm- ligen dels regionsförmedlingar, dels en riksförmedling (en central expe- dition, som betjänar hela riket). Lösningar av detta slag har inte haft stöd av aktuella erfarenheter på samma sätt som då det gällt frågan om en läns- vis centralisering, och synpunkter har framförts endast av 15 nämnder.

Sedan ett par år tillbaka har nämndernas samverkan, när det gällt all- männa arbetsmarknadsfrågor, i större utsträckning än tidigare ordnats regionsvis. Det kunde därför tyckas ligga nära till hands att tänka sig möj- ligheten av ett närmare samarbete på en sådan vidare bas även i fråga om speciella tjänstemannaförmedlingsfrågor. Ett par nämnder har också före- slagit förstärkningsåtgärder med sådan inriktning. Effektiviseringen borde sålunda enligt ett förslag börja med förstärkning av ett kontor i var och en av de fyra förmedlingsregioner, som landet nu indelas i. Ett annat förslag har gått ut på att förmedlingarna i universitetsstäderna skulle fungera som regionala kontaktorgan för tjänstemannaförmedling. Denna sistnämnda propå avsåg ej att direkt skapa regionsförmedlingar på kårorterna, endast att därifrån bygga ut en bättre regional samverkan i tjänstemannaförmed- lingsfrågor.

I fråga om självständiga regionala förmedlingsorgan har emellertid den helt övervägande delen av nämnder, som yttrat sig, haft invändningar: Det har erinrats om att en indelning av landet i distrikt hade prövats för folk- och småskollärarförmedling i början av 40-talet; erfarenheterna hade ej varit så goda, att man valt denna ordning, när tjänstemannaförmedlingen inrättades. För övrigt talade framför allt två skäl mot regions— eller di- striktsförmedlingar. Det ena skälet var svårigheterna att från dessa organ få personlig kontakt med sökande och arbetsgivare inom de vidsträckta förmedlingsräjongerna. Arbetet skulle bli tungrott och opersonligt. Den andra invändningen gällde den administrativa sidan av frågan. Det skulle bli svårt, menade man, att dra upp meningsfulla gränslinjer mellan stor- förmedlingarna och länsförmedlingarna.

Ungefär samma argument, som enligt nämnderna talade mot själv— ständiga regionala förmedlingar, kunde även anföras mot tanken på en central riksförmedling. I detta sammanhang erinrades om de negativa er- farenheter av ett centralt clearingförfarande av sökande och platser, bl. a. inom tekniska arbetsområden, som gjorts inom tjänstemannaförmedling- ens huvudcentral under ett antal år efter verksamhetens start. En riks— förmedling skulle visserligen i nuvarande läge behöva ägna sig åt andra uppgifter, nämligen förmedling på sådan nivå — uteslutande toppbefatt- ningar — som arbetsförmedlingen hittills ej sysslat med. Tillsättningen av sådana tjänster skedde dock i så stor utsträckning genom underhandskon-

takter på marknaden, att det för närvarande ej fanns anledning för arbets- förmedlingen att vidta speciella åtgärder på detta område.

I stället för en central riksförmedling ville några nämnder rekommen— dera en förstärkning av Arbetsmarknadsstyrelsens konsultativa verksam- het gentemot fältet, genom att expertis i t. ex. teknikerfrågor stod till förfo- gande därifrån.

Erfarenheter från västtysk och engelsk arbetsförmedling

I utredningens bilaga 2 har en redogörelse lämnats för tjänstemanna- förmedling i Västtyskland och Storbritannien. En sammanfattning av iakt- tagelser, som har relevans i förevarande sammanhang, skall göras här.

Regionsförmedlingar för mera kvalificerade tjänstemannayrken och riks- förmedling för tekniker och akademiker finns i både Västtyskland och Storbritannien. Det västtyska systemet är i viss mån uppbyggt efter engelskt mönster.

Regionsförmedlingarna i Västtyskland är numera 6 till antalet. De om- fattar vardera i regel två delstaters geografiska områden. Befolkningsunder- laget i regionerna är således mycket stort. Dessa specialförmedlingar ingår i den interlokala förmedlingsorganisationen. De har själva i möjligaste mån direktkontakt med sökande och arbetsgivare, men både ansökan och plats- anmälan skall ske via den lokala arbetsförmedlingen, som först undersöker möjligheterna på orten. Ansökningar, som tas emot vid dessa kontor, skall inte vara begränsade till anställning på viss ort. Sökande skall ha avslutad utbildning inom yrke, som upptas i särskild förteckning, och dessutom minst genomsnittliga kvalifikationer. Butiks- och kontorsbiträden är ej upptagna i förteckningen men däremot t. ex. stenografer och sekreterare med mer än skolmässiga språkkunskaper. Den som har sådana brister i sin utbildning eller personliga kapacitet att han inte utan svårighet kan place- ras i fast anställning, förmedlas ej vid regionskontoren. — Organisationen har i denna form funnits till sedan slutet av år 1959. Vissa initiala svårig- heter skall ha märkts, t. ex. då det gällt att utifrån det förvaltningsområde, där förmedlingen är belägen, leda arbetet inom den andra delstatens om- råde. Svårigheter lär också ha uppstått, då direktkontakt behövts med parterna inom förmedlingsregionens andra hälft.

I England finns numera 48 regionala tjänstemannaförmedlingar. De täcker alltså befolkningsmässigt väsentligt mindre avsnitt än de motsva- rande västtyska. Butiks- och lägre kontorspersonal förmedlas ej här utan vid expeditioner inom de lokala arbetsförmedlingarna. Regionskontoren tar emot kommersiell och kameral personal på högre befattningsnivåer. Man har tidigare prövat andra organisationsformer, täckande större geo- grafiska områden, men med sämre resultat.

Vid de centrala riksförmedlingarna i Frankfurt am Main och London har verksamheten inriktats på ingenjörer och vissa teknik-er samt olika

akademikergrupper. De organisatoriska skälen till centrala inrättningar har i båda fallen varit, att det gällt interlokal förmedling på riksplanet och vidare att man inom dessa områden ansett sig som förmedlare behöva personal med teknisk resp. akademisk fackutbildning. En kännbar brist i systemen förefaller på båda hällen vara de begränsade möjligheterna till personlig kontakt med sökande och arbetsgivare. I intetdera fallet har verk- samheten någon stor omfattning.

Slutsatser Allmänna synpunkter Då tjänstemannaförmedlingen inrättades, var syftet att skapa en special- förmedling eller — som man också sade —— en särskild tjänstemannaför- medling. Organisatoriskt avsågs därmed en starkare centraliserad verksam- het än övrig arbetsförmedling. Den skulle omfatta tjänstemän i vidaste be- märkelse; vissa grupper, som t. ex. sjöbefäl, förtroendepersonal inom ho- tell och restauranger, artister och musiker, upptogs dock vid andra för- medlingsenheter. När arbetsvolymen växte genom tillskott av stora grup- per lokalt sökande på många orter i landet —— framför allt butiksbiträden — visade det sig snart, att centraliseringslinjen ej kunde fullföljas. Utveck- lingen under 50—talet har bekräftat, att verksamhetens ursprungliga orga- nisationsform ej svarade mot hela förmedlingsbehovet. En stor del av arbetskraftstillskottet under det gångna decenniet har utgjorts av kvin- nor och ungdom, som sökt till kontor och affär, och för att ta emot dem vid förmedlingen har även en decentraliserad verksamhet krävts.

Systemet att samla all förmedling för tjänstemän till i regel en ort i varje län fullföljdes bara i fråga om lärarförmedlingen, för vilken denna organisationsform ursprungligen hade skapats. Olika förhållanden, bl. a. utbildningsanstalternas belägenhet och industrins lokalisering samt huvud- kontorens i regel bättre möjligheter att ge erforderlig service, har emellertid åstadkommit en ökning av verksamheten för vissa förmedlingsgrupper vid en arbetsförmedling (i vissa fall ett par förmedlingar) inom varje län. Detta gäller framför allt i fråga om gruppen ingenjörer men också beträffande en del andra fackutbildningsgrupper på mellannivåerna och högre nivåer. Därigenom har det uppstått spontana tendenser till centralisering av verk- samheten för dessa förmedlingsgrupper, medan verksamheten för övriga grupper —— i regel biträdespersonalen — försiggått i större omfattning även vid övriga kontor inom länen.

Utredningen har tidigare i olika sammanhang som sin mening fram- fört, att en effektivisering av arbetsförmedlingen för tjänstemän bl. a. borde syfta till en förstärkning av arbetet för yrkesgrupper med större fackutbildning. En sådan förstärkning har förutsatts kräva en mera speciali— serad yrkeskännedom hos förmedlarna, något som ej lämpligen torde kunna

eftersträvas vid mindre kontor. De nyss nämnda tendenserna syns ge en anvisning om på vilka orter och inom vilka yrken sådana mera specialinrik- tade förmedlare borde finnas. -— Vidare borde en effektivisering även syfta till ytterligare förbättrad service och breddning av verksamheten för de stora biträdesgrupperna.

Mot denna bakgrund syns i fråga om organisationen två alternativ fin- nas för att skapa en effektivare arbetsförmedling för tjänstemän. Det ena alternativet är att inrätta en specialförmedling enbart för tjänstemän över en viss befattningsnivå, medan principiellt arbetsförmedlingen i öv- rigt svarar för förmedlingen av alla andra tjänstemannagrupper. Det andra alternativet är att arbetsförmedlingen för tjänstemän ges en mera differentierad organisation, inom Vilken en centraliserad verksamhet be- drivs för somliga yrkesgrupper (främst yrken med högre fackutbild- ning) och en decentraliserad för andra grupper (främst biträdespersona- len), varvid en föreståndare eller inspektör för tjänstemannaförmedling svarar för samordning av verksamheten i dess helhet inom länen. Denna senare form låter sig bättre förena med arbetsförmedlingens övriga orga- nisation. Den skulle enligt utredningens mening också underlätta över- gången mellan olika yrken och befattningsnivåer. Utredningen har stan— nat för att vilja föreslå det senare av de två angivna alternativen.

I det följande sammanfattas huvudlinjerna i den rekommenderade nya organisationsformen, medan personalorganisationen upptas i nästa ka- pitel.

Tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper En översyn och komplettering av tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper behöver göras i enlighet med moderna klassificeringssystem. Nu använd sammanställning ur den år 1952 utgivna publikationen Yrkesförteckning för Sveriges offentliga arbetsförmedling är ej tillfyllest. -— Utredningen har ej funnit anledning föreslå, att butiksbiträdespersonal skall undantas från den nya förteckningen.

Den interna kontorsorganisationen Arbetet bör samlas till lokaler som är gemensamma för varandra närstå- ende yrkesgrupper. Utredningen förusätter, att förmedlingen inte på grund av otillräckligt med personal skall behöva välja kombinationsformer, som ur marknadssynpunkt eller av andra skäl är ogynnsamma för verksam- hetens utveckling. Det är länsarbetsnämndens sak att bedöma, om förmed- lingen av butiksbiträden bör kombineras med t. ex. kontorsbiträden eller med andra yrkesgrupper; detta gäller såväl vid huvudkontor som avdel- ningskontor. — Omläggningen av yrkesvägledningsverksamheten kommer att medföra, att de nuvarande kombinerade ungdoms- och tjänstemanna-

152 förmedlingarna upplöses och ersättes med arbetsförmedling för tjänstemän samt eventuellt yrkesvägledning.

Decentraliserad arbetsförmedling för tjänstemän Med decentraliserad förmedling menas här möjligheter för avdelningskon- tor, som inte fungerar som länscentraler resp. filialer till dessa, att svara för förmedling inom olika tjänstemannayrken. Resurser av detta slag be— hövs inom länen i varierande utsträckning. Principen bör vara, att förmed— ling av biträdespersonal skall ske vid varje avdelningskontor. I övrigt bör avdelningskontoren lämpligen fungera som kontaktorgan för förmedling inom tjänstemannayrkena. På orter med tekniska skolor och andra fack— utbildningsanstalter bör kontoren delta i förmedlingsarbetet för stude- rande _ t. ex. praktikförmedling inom tekniska arbetsområden _ men vara kontaktorgan i fråga om examinerade sökande.

Förmedlingscentraler inom länen

I regel bör inom varje län finnas en central för tjänstemannaförmedling, som sköter dels förmedlingen av vissa uppräknade yrken med större fack— utbildning inom hela det tillhörande geografiska området (länet), dels den lokala förmedlingen inom övriga tjänstemannayrken. Stockholms stad och län bör som hittills ha gemensam central. De yrken, för vilka en centrali— serad förmedlingsverksamhet föreslås, är enligt gällande yrkesförteck— ning för arbetsförmedlingen tekniska arbetsområden (exkl. biträdesperso— nal), allmän tjänst och socialvård (exkl. manskap till försvarsväsen och civil bevakning) samt kamerala och kommersiella yrken på mellannivåer och högre nivåer (ej biträdespersonal). Närmare yrkesangivelser bör göras med hjälp av den nya förteckning över tjänstemannaförmedlingens yrkes- grupper, som ovan föreslagits skola upprättas. Dessa centraler för tjänste— mannaförmedling bör förläggas till nuvarande länscentraler.

Filialer bör finnas i Norrköping, Hälsingborg, Trollhättan, Sundsvall och Skellefteå, i dessa fall med uppdelning av länen i två förmedlingsområden för den centraliserade verksamheten. Någon förändring av antal och förlägg- ning av nuvarande centraler för lärarförmedling har ej ansetts motiverad; länscentralen för lärarförmedling i Malmöhus län bör alltså som hittills vara förlagd till avdelningskontoret i Lund.

Förmedlingsorgan med större geografiska områden Behovet av personliga kontakter mellan förmedlaren och parterna gör det enligt utredningens mening mindre lämpligt att skapa vidtsträckta re- gionsförmedlingar eller en riksförmedling (en central expedition, som be- tjänar hela riket). Däremot torde det vara ändamålsenligt, att de största

förmedlingarna inom regionerna anlitas som kontaktorgan vid interlokal förmedling. Så torde i viss utsträckning ske redan nu, men det kan vara fördelaktigt, att i arbetsinstruktion och i information till parterna ange, att arbetsgivare men också sökande vid behov kan samråda med dessa större centraler. Som sådana regionala kontaktorgan bör storstads- och kårorts- förmedlingarna fungera. Genom en dylik ordning torde i stor utsträck- ning önskemål, liknande dem som Svenska Journalistförbundet framfört (jfr kap. 5), kunna tillgodoses.

Organisationens benämning Utredningen har diskuterat benämningen >>tjänstemannaförmedlingen». Detta var ett mera adekvat namn 1944, då man organiserade en special- förmedling. Numera förekommer i väsentlig omfattning arbetsförmedling för tjänstemän även vid andra expeditioner än de ursprungliga länscentra- lerna. Med den organisationsplan, som utredningen rekommenderat, skulle så bli fallet även fortsättningsvis. Att tala om teknikerförmedling, lärar- förmedling, kontorsförmedling, studentförmedling o. s. v. är i många fall ändamålsenligt. Men inte sällan är även ett sammanfattande namn be- kvämt att ha. I praktiken kommer väl ordet tjänstemannaförmedling att användas för den mera centraliserade verksamheten för tjänstemän inom varje län. Utredningen har stannat för att ej föreslå någon namnföränd- ring men vill understryka, att såväl denna centraliserade tjänstemanna- förmedling som arbetsförmedlingens övriga verksamhet för tjänsteman- naförmedlingens yrkesgrupper är en del av den allmänna förmedlingen.

KAPITEL 13

Personalresurser för verksamheten

Sedan förmedlingens arbetsmetodik och organisation behandlats, återstår två huvudfrågor för effektivisering av förmedlingsarbetet. Den ena gäller personalens rekrytering, lönesättning och utbildning inom verket m. m., den andra personalstyrkans dimensionering.

Beträffande den allmänna förmedlingens personalorganisation och ar- betsförmedlingspersonalens utbildning pågår för närvarande undersök- ningar inom Arbetsmarknadsstyrelsens kansli.1 De beslut, som i anled- ning därav kan komma att träffas av styrelsen, torde även återverka på tjänstemannagrupperna. Med anledning därav har utredningen inte an- sett sig höra i detalj ta ställning till motsvarande frågor för tjänsteman- naförmedlingen utan i stället mera allmänt redogjort för sina synpunkter.

I ett slutavsnitt har utredningen även anfört sina synpunkter på arbets- förmedlingsbyråns personalorganisation för tjänstemannaförmedlingsfrå- gor.

Personalens rekrytering och lönesättning

Översikt av kompetenskrav, befordringsgång och lönesättning Frågan om kompetenskrav och befordringsgång har tidigare behandlats av de arbetsförmedlingssakkunniga (SOU 1947: 24). De sakkunniga och de myndigheter och organisationer, som yttrade sig över deras förslag an- såg, att formella kompetenskrav inte borde uppställas för arbetsförmed- lingspersonal. Betydelsen av personliga egenskaper och praktiska kunska— per om arbetslivet betonades. Befordringsgången skulle bygga på aspirant- antagning. Möjligheten att direkt till vissa högre befattningar rekrytera tjänstemän utanför verket uteslöts dock inte. _ Departementschefen an- slöt sig till de sakkunnigas förslag, som bifölls av riksdagen.

Enligt nu gällande bestämmelser erhåller aspirant avlöningsförmåner enligt lönegrad Af 9 i statens allmänna avlöningsreglemente, löneplan A. Efter aspirantgångens slut kan anställning ske som extra ordinarie tjäns- teman i lönegrad Ae 9.

De vanligast förekommande lönegraderna inom arbetsförmedlingen är

1 Jfr. Rekryterings- och utbildningsfrågor inom arbetsförmedlingen, stencil maj 1961 (Arbets- marknadsstyrelsen).

Tabell 13:1. Skol- och yrkesutbildning samt tidigare yrkesverksamhet för personal som den 1 maj 1961 var placerad vid tjänstemannaförmedlingen (inkl. viss tillfällig personal). Med föreståndare avses här föreståndare för länscentral för tjänstemannaförmedling

a. Allmän skolutbildning

Hela antalet Därav Skolunderbyggnad förmedlare föreståndare Studentexamen ............................... 1 33 12 Normalskolekompetens ......................... 8 1 Gymnasiestudier utan examen .................. 3 2 Realexamen .................................. 20 5 Realskolestudier utan examen ................... 5_ 2 Folkhögskola: 2 eller 3 årskurser ................. 5 _ Folkhögskola .................................. 23 2 b. Yrkesutbildning . . Hela antalet Därav Examen eller utbildning förmedlare föreståndare Pol. mag ...................................... 1 _ Fil. kand ..................................... 3 3 Jur. kand ..................................... 1 _ Universitetsstudier utan examen ................ 6 4 Socionomexamen .............................. * 3 2 Folkskollärarexamen ........................... 3 1 Gymnastikdirektörsexamen ..................... 1 _ Utländsk ingenjörsexamen (diplomingenjör) ....... 1 _ Högre tekniskt läroverk ........................ 1 _ Teknisk skola eller institut ...................... 4 — Verkmästarexamen ............................ 1 _ Handelsgymnasium (inkl. ettårig fackkurs för studenter) .................................. 7 2 Handelsskola ................................. 22 5 Enstaka handelskurser ......................... 14 2 Bokhandelsskolan ............................. 1 1 Skolköks— och lanthushållsseminarium ............ 2 1 Sömnadsutbildning........................;... 1 _ Lantbruksskola ............................... 2 _ Volontär—/underbefälsutbildning ................. 2 _ Förskoleseminarium ........................... 1 _ Studiecirklar, korrespondenskurser och självstudier i sociala och andra ämnen .................... 8 3 Ingen specificerad skolmässig yrkesutbildning ..... 12 _ c. Huvudsakhg tidigare yrkesverksamhet (se även forts. nästa sida) Hela antalet Därav Yrkesområde förmedlare föreståndare Jordbruk ..................................... 2 _ Industri och hantverk .......................... 2 _ Post- och telepersonal .......................... 3 — Affärsverksamhet .............................. 5 2 Bank- och försäkringsverksamhet ................ 7 4 Storhushåll ................................... 2 1

* Därav en utländsk studentexamen. ' En även skolkökslärarexamen

(Forts. från föregående sida)

Hela antalet Därav Yrkesområde förmedlare föreståndare

Rättsväsen ................................... 1 _ Försvarsväsen ................................. 2 1 Socialvård .................................... 9 3 Tekniska arbetsområden ........................ 7 1 Kontorsarhete ................................ 34 5 Lärarverksamhet .............................. 4 1 Arkiv- och museitjänst ......................... 1 1 Journalistverksamhet .......................... 1 1 Organisationsverksamhet ....................... 1 — Hälso- och sjukvård ....... . ................... 2 _ Anställning inom arbetsmarknadsverket direkt

efter skol- och yrkesutbildning ................ 14 4

A 11, 13 och 16. Samma lönesättning förekommer inom tjänstemannaför- medlingen som inom arbetsförmedlingen i övrigt. Beträffande aspiranter för yrkesvägledning gäller ej heller formella kompetenskrav, men kåren rekryteras numera väsentligen med personer, som har högskolemässig ut- bildning, och för dessa aspiranter tillämpas en särskild reglerad beford- ringsgång.

Personalens sammansättning

I tabell 13: 1 har en översikt lämnats av skol- och yrkesutbildning samt tidigare yrkesverksamhet för personal, som den 1 maj 1961 var placerad vid tjänstemannaförmedlingen (även viss tillfällig personal).

En jämförelse mellan skol- och yrkesutbildning för denna personal och samtliga aspiranter, antagna inom arbetsförmedlingen under åren 1948— 57, visar följande (tabell 13: 2):

Studentexamen var relativt sett mera företrädd inom tjänstemannaför- medlingen än bland de antagna aspiranterna till arbetsförmedlingen i dess helhet. Sålunda hade hälften av föreståndarna vid länscentraler samt var

Tabell 13: 2. Skol- och yrkesutbildning för viss personal vid arbetsförmedlingen

Tjänstemannaförmedlare maj 1961 Aspiranter Uthil dnin g 1948—1957 Totalt Dai-avuforeståndare for lanscentraler Antal % Antal % Antal % Studentexamen ........... 83 22 33 34 12 50 Fil. kand., pol. mag., civilek,, gymn.—dir., socionom ............... 72 19 9 9 5 21 Tekn. läroverk, tekn. inst., sjöing .................. 10 2 6 6 0 0 Annan utbildning .......... 218 57 49 51 7 29 Summa 383 100 97 100 24 100

tredje av alla tjänstemannaförmedlare studentexamen mot endast var femte av alla antagna aspiranter. Akademisk examen eller motsvarande hade var femte föreståndare och aspirant men endast var tionde av alla tjänstemannaförmedlare. Teknisk utbildning var sparsamt förekommande: ingen av föreståndarna hade dylik utbildning, medan däremot 3 % av aspi— ranterna och 6 % av alla tjänstemannaförmedlare hade någon form av ingenjörsutbildning.

En sammanställning av lönegradsplaceringen av de befattningar, som enligt personalplan den 1/1 1961 inrättats för tjänstemannaförmedling, visar att 29 var placerade i lönegrad A 11, 30 i A 13, 29 i A 16 (förestån- dare) och 3 i A 19 (föreståndare i Stockholm, Göteborg och Malmö). Här- till kommer fyra extra tjänster, en i A 21, en i A 16 och två i A 13.

Föreståndarnas arbetsuppgifter och lönegrader Inom tjänstemannaförmedlingen förekommer två slags befattningar, som går under beteckningen föreståndare. Det är dels expeditionsföreståndare för tekniker-, lärar- och kontorsförmedling i Stockholm och Göteborg; dessa tjänster är enligt personalplanen placerade i A16. Vidare är det föreståndarna för tjänstemannaförmedlingens länscentraler. Även dessa har enligt planen placerats i A 16, utom i Stockholm, Göteborg och Malmö, där de ställts i A 19 (i Stockholm sedan 1/1 1961 Ag 21).

En genomgång av föreståndartjänsterna av de båda här ovan nämnda slagen med avseende på antalet förmedlare, underställda resp. förestån- dare, visar stora variationer.

Enligt gällande arbetsordning för länsarbetsnämnderna (AMS cirkulär O: 4, 18 december 1953) har föreståndare för tjänstemannaförmedlingen vid huvudkontor förutom uppgifter som arbetsförmedlare och arbetsle- dare inom kontoret att inom nämndens hela verksamhetsområde leda ar- betet beträffande arbetsmarknads- och arbetsförmedlingsfrägor, som är att hänföra till de olika tjänstemannagrupperna, att därvid skaffa sig nog- grann kännedom om tjänstemännens arbetsmarknadsförhållanden, att en- ligt anvisningar av länsarbetsdirektören verkställa utredningar och att sam- arbeta med organisationerna på området.

Utredningens synpunkter

Utredningen anser det av flera skäl befogat att i nuläget starkare än ti- digare understryka vikten av att de personer, som rekryteras till förmed- lingsarbete, har en god allmänbildning. Utredningen har diskuterat, hu— ruvida studentexamen eller motsvarande utbildning skall fastställas som formellt kompetenskrav. Utredningen har dock inte ansett att rekryte- ringen bör bindas så hårt, men man anser att en allmänbildningsnivå mot- svarande studentexamen eller liknande bör vara en riktpunkt vid rekry-

teringen. Utbildning ovanför studentexamen, exempelvis vid socialinstitut, handelshögskola eller samhällsvetenskaplig fakultet, måste anses värde- full för vissa befattningar inom arbetsförmedlingen för tjänstemän. Med detta är inte sagt, att det vid anställning av aspiranter skulle vara tillräck- ligt att ta hänsyn endast till sökandens allmänbildning. Att hänsyn även måste tas till sådana meriter, som grundar sig på praktisk erfarenhet av arbetslivet, är för utredningen självfallet.

Motivet för ett starkare betonande av värdet hos en god teoretisk utbild- ning är att söka i de för-ändrade förutsättningar, som föreligger nu jäm- fört med situationen i mitten på 1940-talet. De arbetssökande, som för- medlingen skall söka placera i nya befattningar, har numera i genomsnitt en betydligt högre bildningsnivå än tidigare. Detsamma gäller för de tj änste- män, som företräder arbetsgivarna. Särskilt på vissa poster är det ange- läget att förmedlarna mer än hittills har förmåga att knyta kontakt med och vinna förtroende hos företagens personalchefer och andra högre be- fattningshavare. Intressenterna i arbetsförmedlingen väntar sig numera av förmedlaren en högre grad av sakkunskap och auktoritet. _ Det kan i detta sammanhang erinras om att tjänstemannaförmedlingen hittills inte i tillräcklig utsträckning lyckats etablera sig på marknaden för tjänste— män i mellangrader och inte alls kommit att få betydelse, när det gällt rekrytering av befattningshavare i högre ställning. Att en sådan vidgning av förmedlingsklientelet kan ernås, har ansetts vara en förutsättning för förmedlingens möjligheter att fylla sin roll på tjänstemannaområdet över- huvud taget.

Kravet på tjänstemannaförmedlingens insatser har sålunda ökat, arbets- uppgifternas svårighetsgrad är större nu än tidigare. De kräver större all- roundkunskaper samt en allsidigare och mer inträngande kunskap om arbetsförmedlingens organisation, verksamhetsgrenar och teknik samt om arbetsmarknadspolitiken i stort. Bättre allmänbildning hos personalen är också av betydelse med tanke på behovet för verket att säkerställa sin rekrytering av personal, som lämpar sig för vissa högre befattningar.

I anslutning härtill vill utredningen beröra en specialfråga. _ Det har vid flera tillfällen förekommit, att tjänstemannasammanslutningar uttryckt önskemål om att förmedlare skulle ha fackutbildning inom deras speciella yrkesområden. Av praktiska skäl är det dock ej möjligt att på varje punkt ha den ordningen, att endast yrkesmän förmedlar yrkesmän av samma slag. Förmedlingsverksamheten för varje yrke är inte överallt av sådan omfattning, att den fyller en befattningshavares hela kapacitet. En och samma person måste då kunna svara för förmedling inom flera yrkes- områden. Verket har emellertid under årens lopp till sig knutit ett stort antal personer med kunskaper inom olika tjänstemannayrken och utnytt- jat dessa som förmedlare inom bl. a. deras egna utbildningsområden.

Enligt utredningens mening finns det sålunda starka skäl för en för-

bättring av rekryteringsunderlaget till personal vid tjänstemannaförmed- lingen. För att detta skall kunna ske, synes följande allmänna åtgärder nödvändiga: 1) En viss lyftning bör ske av begynnelselönen för aspiran- ter. 2) Vid intagning av aspiranter bör hänsyn tas till tjänstemannaför- medlingens behov av personal med allmänbildning motsvarande student- examen resp. högre utbildning samt praktiska erfarenheter från skilda avsnitt av arbetslivet. 3) För upprustning av förmedlingen inom vissa yr- ken — t. ex. tekniska arbetsområden _ bör i nuvarande läge tillämpas direkt rekrytering av ett antal personer, som inte tidigare varit anställda inom arbetsförmedlingen men som har särskilda teoretiska eller praktiska kvalifikationer. 4) En höjning av förmedlarnas lönesättning bör eftersträ- vas, så att den kommer i nivå med vad som i övrigt tillämpas för perso- ner med liknande arbetsuppgifter.

Utredningen har inte närmare gått in på frågan om lönesättning för per- sonalen utan denna bör i vanlig ordning bli föremål för behandling i Ar- betsmarknadsstyrelsens petita. Dock vill utredningen klart deklarera önsk- värdheten av att lönen sättes så att förmedlingen har möjlighet dels att till sig knyta kvalificerade medarbetare, dels att på längre sikt även be- hålla dessa. Enligt utredningens mening bör styrelsen till allvarligt över- vägande uppta frågan om framställning till Kungl. Maj:t, att nuvarande fördelning av förmedlingstjänsterna på lönegraderna A 11, 13 och 16 er- s-ätts med ett system, där tjänsterna är placerade i lönegraderna A 13, 16 och 19.

Föreståndare för länscentral skall ha ansvar för hela verksamheten inom länet för tjänstemannagrupperna. Med den spridning till en mångfald för- medlingsenheter inom länet som verksamheten för närvarande har för stora tjänstemannagrupper och även efter föreslagen omorganisation kom- mer att behålla, är det enligt utredningens mening synnerligen angelä- get, att föreståndaren besitter en samlad överblick över det aktuella läget såväl beträffande arb-etsmarknadsförhållanden som i arbetsförmedlings- frågorna. Hans uppgifter därvidlag bör, utöver vad gällande arbetsordning anger, vara att skapa en smidig kontakt mellan länets förmedlingscent- ral(er) och avdelningskontoren samt att introducera och befästa den ar- betsmetodik, som utredningen velat förorda. Härför är" det nödvändigt, att föreståndaren regelbundet företar resor inom länet. Vid sina besök på olika orter hör han t. ex. tillsammans med vederbörande förmedlare besöka företag. Det torde i rätt stor utsträckning bli beroende på före- ståndarens aktivitet och kunnighet, om de intentioner för verksamheten, som utredningen angivit, kommer att tränga ut till avdelningskontoren. —— Utredning—en vill med det sagda ha understrukit, att föreståndarens ar- betsuppgifter är av den art, att de motiverar särskild hänsyn vid lönesätt- ningen. En starkare differentiering än för närvarande är fallet av lönen för föreståndarna syns nödvändig. Därvid bör föreståndare vid förmed-

lingarna på de största centralorterna samt kårorterna ges en gynnsam- mare lönesättning än övriga.

Inom utredningen har särskilt framhållits, att lönesättningen bör an- knyta såväl till föreståndarnas arbetsuppgifter som till deras förmåga att framgångsrikt sköta dessa. Det har betonats från olika läger, som har kontakt med tjänstemannaförmedlingen, att en föreståndare kan visa vida större skicklighet än en annan, även om denne senare kan sägas fylla sin uppgift tillfredsställande. Detta förhållande borde återspeglas i en möjlig- het till individuell inplacering i lönegrad. Med hänsyn härtill rekommen- deras därför att Arbetsmarknadsstyrelsen i sina petita överväger och fö- reslår en lämplig teknisk lösning av detta problem.

Personalens utbildning inom verket Allmänt

För närvarande omfattar aspirantutbildningen ett och ett halvt år. De första 6 månaderna räknas som provtjänstgöring och avser att fastställa aspirantens allmänna lämplighet för förmedlaryrket. Under den återstå- ende tiden skall han dels tjänstgöra på en länsarbetsnämnd _ bl. a. på tjänstemannaförmedling _ dels genomgå en centralt anordnad utbildnings- kurs. Denna senare är uppdelad på 6 resp. 4 veckor.

Genom fortbildning av olika slag skall förmedlaren få de ytterligare eller aktualiserade kunskaper, som hans arbete fordrar. Statens organi- sationsnämnd föreslog i sin tidigare nämnda PM 1954, att Arbetsmark- nadsstyrelsen skulle ordna fortbildning även för tjänstemannaförmedlare. Nämnden angav dock ej närmare, hur sådan verksamhet skulle anord- nas. Efter nämndens rekommendation har anstalter på det centrala pla- net träffats två gånger, nämligen dels i form av en veckokurs 1955, dels som en tvådagarskonferens 1959. Dessutom har efter utredningsarbetets påbörjande en veckokurs arrangerats 1960 som introduktion för de för- medlare i fem län, som svarar för försöksverksamhet med sjuksköterske- förmedling.

Utredningens synpunkter

Utredningen har tidigare — i kapitlet om förmedlingens arbetsmetodik _ understrukit att aspirantens tjänstgöring inom verket utgör en del av hans utbildning och att han under denna tid ej bör ingå i förmedlingens regulj ärt erforderliga personalstyrka.

Vad som där berördes, gällde den praktiska utbildningen. Vid den teo- retiska delen av aspirantutbildningen bör eleverna förvärva god känne— dom om bl. a. de förhållanden, som utredningen har behandlat i fråga om förmedlingens arbets-uppgifter (speciellt arbetskraftstillskottet inom tjänstemannayrkena och de ombytessökande) samt förmedlingens arbets-

sätt och organisation. Vidare förutsätts, att särskild tonvikt läggs vid att meddela aspiranten insikter och uppöva hans färdighet i intervjuteknik.

Sporadiska åtgärder av det slag som hittills förekommit, när det gäller särskild fortbildning för tjänstemannaförmedlare, ger ej den effektivitet, som utredningen vill förbinda med en verksamhet av här erforderligt slag. En sådan förutsätter regelbundet och planmässigt bedriven studieverksam- het. De frågor, som utredningen mot bakgrund av denna uppfattning har tagit upp till diskussion, är därför följande: I vilken utsträckning och på vilka sätt kan fortbildning ordnas lokalt och på länsplanet? I vilken ut- sträckning bör den ordnas centralt? Vilka grupper av befattningshavare skall omfattas?

Skriftliga informationer och direktiv från Arbetsmarknadsstyrelsen be- höver ständigt kompletteras med muntliga genomgångar och lokalt be- driven handledning. Denna lokala informations- och utbildningsverksam- het behöver med jämna mellanrum samordnas och stödjas av kurser lo- kalt, kretsvis eller på länsplanet. Till dylika kurser bör engageras lokala representanter för näringsliv och organisationer, vars åsikter förmedla- ren för sitt dagliga arbete har nytta av att lära känna. Med hänsyn till storleken av de personalgrupper, som har kontakt med förmedling av bi- trädespersonal inom kamerala och kommersiella områden, torde vidare— utbildning för sådana förmedlare bäst vara genomförbar på detta sätt. Därvid är veckoslutskurser att rekommendera.

Fördelarna med centralt ordnade kurser är åter, att man till dem kan knyta specialister från olika yrkesområden och att man genom den in- formation, som lämnas, kan åstadkomma en samordning av arbetsmeto- dik och förmedlingsåtgärder för särskilda yrkeskategorier. Då funktionen att hålla samman förmedlingsverksamheten för tjänstemän i varje län skall ankomma på föreståndaren för länscentralen, bör instruktion till dessa befattningshavare ges genom centrala kurser. I föreståndarkurserna be- höver även ingå handledning i att genomföra utbildningsverksamheten av tjänstemannaförmedlare inom resp. län.

Önskvärdheten av att anlita specialister för information i lärar- och tek- nikerförmedlingsfrågor talar för att vidareutbildning på dessa områden även sker med stöd av centrala kurser. Också det mera begränsade anta- let förmedlare, som skulle komma i fråga för utbildning på sistnämnda områden, talar för en sådan lösning.

Av de centrala kurser, som här nämnts _ föreståndarkurser, tekniker- och lårarförmedlarkurser _ bör de båda förstnämnda återkomma årli- gen och ha åtminstone en veckas längd. I fråga om lärarförmedlarkur- serna, som bl. 3. skall ha till uppgift att informera om ändrade bestäm- melser rörande skolväsendet, torde det vara tillfyllest med antingen nå- got kortare kurstid varje år eller ev. med en veckokurs vartannat år. En skiftning borde i varje fall göras, så att viss personal vid länscentraler

11 —106860

och filialkontor som svarar för ärenden inom kamerala resp. kommersiella områden, vartannat år togs in till centrala kurser.

För den kursverksamhet, som här nämnts, hör inte företrädesvis kon- ferensformen utan en förhållandevis renodlad utbildningslinje följas. Kur- serna behöver förberedas genom att deltagarna i förväg tillställs skrift- ligt material, utarbetat genom Arbetsmarknadsstyrelsens försorg, och får tillfälle förbereda sig på de frågor, som skall behandlas. Detta material bör delvis kunna utformas så att det samtidigt tjänar det löpande för- medlingsarbetet och efter hand kan utnyttjas som en slags förmedlings- handbok. Utredningen vill återknyta till vad som på sistnämnda punkt sagts i kapitlet om arbetsmetodiken.

Detta schema för personalens fortbildning utgör enligt utredningens mening ett minimum och bör tillämpas då verksamheten har omlagts efter nya arbetsprinciper. Under ett uppbyggnadsskede, då de nya arbets- metoderna skall introduceras, är detta program med säkerhet otillräck- ligt i varje fall ifråga om föreståndarna. För att så tidigt som möjligt komma till resultat, bör föreståndarna det första året tas in till en må- nads specialutbildning med deltagarna uppdelade på omgångar.

Omfattningen av tjänstemannaförmedlingens personalbehov Återblick

Vid organiserandet av en tjänstemannaförmedling år 1944 skedde dels en överflyttning till de nya expeditionerna av personal, som tidigare syss- lat med ifrågavarande yrkesgrupper, dels en nyanställning. Hela antalet tjänster, som ansågs erforderliga i den ursprungliga organisationsformen, var 63.

Den fortsatta utbyggnaden av tjänstemannaförmedlingens uppgifter med- förde, att personalbehovet ökade. Vid förstatligandet av arbetsförmed- lingen den 1/1 1948 utgjorde antalet befattningar enligt personalplanen 89, fördelade med 22 på Stockholm, 9 på Göteborg, 5 på Malmö och mel- lan 3—1 på övriga tjänstemannaförmedlingar. Häri inräknades även per- sonal till expeditionerna i Norrköping, Lund, Hälsingborg och Sundsvall. Expeditioner med kombinerad ungdoms- och tjänstemannaförmedling, där en befattningshavare svarade för båda slagen av arbete, låg d-äremot utan- för denna personalplan.

1950 års arbetsförmedlingsutredning föreslog en indragning av några tjänster och deklarerade, såsom tidigare i annat sammanhang nämnts, att personalutrustningen i övrigt borde vara tillfyllest under förhållandevis lång tid. Efter riksdagens beslut uppgick tjänsterna enligt personalplan den 1/1 1952 till 84.

Enligt personalplan den 1/1 1961 fanns 91 fasta och _ från årsskiftet _ 4 extra tjänster för tjänstemannaförmedling. De successivt ökade förmed-

lingsuppdragen från arbetsgivare och sökande har medfört, att länsar- betsnämnderna tid efter annan fått göra omdispositioner av sina perso- nella resurser för att lösa aktuella tjänstemannaförmedlingsfrågor. Detta har skett i huvudsak på tre sätt, nämligen dels genom att affärsbiträdes- grupperna på sina håll har flyttats till andra förmedlingsexpeditioner, dels genom att medelsresurserna till det yttersta utnyttjats för anställande av tillfällig personal och dels genom att aspiranter satts in och fått svara för reguljärt förmedlingsarbete för tjänstemän. Genom sådana åtgärder har under de senaste två åren lättnader åstadkommits av arbetsbelast- ningen vid tjänstemannaförmedlingens expeditioner, som kan anses mot- svara ett temporärt tillskott av ca 25 förmedlare. — Med anledning av den uppenbart otillräckliga kapaciteten vid tjänstemannaexpeditionerna företog Arbetsmarknadsstyrelsen, som förut nämnts, en genomgång av dessa expeditioner i januari 1959. Med stöd av de närmare besked, som därvid framkom, anförde styrelsen i sina petita för budgetåret 1960/61, att förmedlingspersonalen hos tjänstemannaförmedlingen var otillräcklig.

Efter det att Kungl. Maj:t genom beslut den 22 april 1960 uppdragit åt Arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med parterna inkomma med ut— redning och förslag om effektivisering av arbetsförmedlingen för tjänste- män, gjorde styrelsen den 6 juli 1960 en framställning om provisorisk förstärkning för vissa förmedlingsuppgifter. Styrelsen beräknade det ome- delbara behovet till något över 30 tjänster och hemställde hos Kungl. Maj:t, att förstärkningen skulle ställas till styrelsens förfogande redan för bud— getåret 1960/61. I petita hemställde styrelsen därefter, att denna förstärk- ning måtte utgå även för budgetåret 1961/62.

Med anledning av Arbetsmarknadsstyrelsens framställning anförde de— partementschefen i statsverkspropositionen år 1961 (bilaga 7, femte hu- vudtiteln), att han ansåg en provisorisk förstärkning av tjänstemanna- förmedlingen motiverad. Därvid beaktade departementschefen, utöver de av styrelsen anförda skälen, att genom kungörelse den 3 juni 1960, nr 298, skett en ändring i allmänna skolstadgan, som medfört att fr. o. m. 1 juli 1960 anställning med full tjänstgöring för minst hel termin av icke- ordinarie folkskollärare och småskollärare skall ske genom arbetsförmed- lingens försorg istället för att tidigare dessa tjänster ledigförklarades i Post— och Inrikes Tidningar. Medel för budgetåret 1961/62 föreslogs skola upptas med ett belopp gemensamt för kansliorganisationen och tjänste— mannaförmedlingen.1

Frågan om personaltillgången för sistnämnda 1ärarförmedlingsfrågor redan under budgetåret 1960/61 behandlades i Arbetsmarknadsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 13 oktober 1960 samt den 17 februari 1961. I Kungl. brev den 3 mars 1961 anvisades medel även för dessa begärda förstärkningar.

1 Jfr. Riksdagsdebatterna, nr. 34 andra kammaren 1961 och nr. 26 andra kammaren 1961.

Genom de sålunda under 1961 beviljade medlen har Arbetsmarknads- styrelsen beretts möjlighet att göra viss provisorisk utökning av tjänste- mannaförmedlingens personal. Medlen har disponerats så, att dels en så— songmässig förstärkning har skett med en förmedlare vid samtliga läns- centraler för lärarförmedling under våren 1961 och fortsättningsvis skall ske under 5 månader budgetåret 1961/62, dels att därutöver helårsförstärk- ningar skall ske under budgetåret 1961/62 av universitetsorternas tjänste- mannaförmedlingar, nämligen i Stockholm med 2 extra tjänstemän och i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå med vardera en extra tjänsteman. De anvisade medlen har således använts för lärarförmedling samt för de största utbildningsorternas tjänstemannaförmedling.

För studentförmedling under Våren 1961 har Arbetsmarknadsstyrelsen måst sätta in extra personal. Samma gäller praktikförmedling inom olika områden, främst för praktikförmedling inom tekniska arbetsområden.

Utredningens beräkningar av det aktuella personalbehovet Principiella överväganden De medel, som står tillbuds för att öka tjänstemannaförmedlingens ka- pacitet, är av arbetsmetodisk och organisatorisk art och består vidare dels —— såsom tidigare i detta kapitel har behandlats —— i förbättrad re- krytering, lönesättning och utbildning av personalen och dels i utökning av antalet personer, som sysslar med tjänstemannaförmedlingsuppgifter. Utredningen övergår nu till att redogöra för sina synpunkter och förslag i sistnämnda hänseende.

För en utökning av personalresurserna talar enligt utredningens mening följande olika skäl.

Ett första skäl är de allmänt kända tendenserna i utvecklingen på ar- betsmarknaden mot ökad andel tjänstemän bland de yrkesverksamma; utredningen hänvisar härvidlag till uppgifter, framlagda i kapitel 4. Dessa marknadsförändringar återspeglas i förmedlingsverksamheten. Denna har genomgått och kan beräknas genomgå en betydande ökning, som är att hänföra främst till förändringar i efterfrågan på arbetskraft och i yrkes— strukturen hos de sysselsatta; dessa senare frågor har analyserats i ka- pitlen 6—8.

Ett andra skäl till ökat behov av personal för tjänstemannaförmedling utgör den förändrade målsättning, som utredningen rekommenderat för verksamheten. Av särskild betydelse är här bl. a. frågan om de ombytes— sökande. Utredningen har ansett, att den frivilliga rörligheten på tjänste- mannamarknaden i större utsträckning än vad som för närvarande är fallet bör gå genom arbetsförmedlingen (kapitel 10).

Ett ytterligare skäl för personaltillskottet är utredningens förslag om dels ändrad arbetsmetodik, dels ändrad organisation. Utredningen har (kap.

11) uppställt större krav på förmedlingsarbetets kvalitativa genomförande. Om detta skall kunna realiseras, innebär det, att tillräckligt med perso- nal måste stå till förfogande, så att mer tid kan ägnas åt de enskilda för— medlingsuppdragen än hittills. Utredningen har också (kap. 12) föresla- git, att vissa organisatoriska förändringar skall genomföras, som medför att arbetet ökar vid länscentraler och vissa filialkontor. Samtidigt skall emellertid genom denna centralisering av verksamheten för vissa yrkes- grupper ett utrymme vinnas för ökat arbete för andra grupper vid övriga kontor i länen; utredningen vill framhålla att denna senare kapacitets— ökning synnerligen väl behövs för att klara förmedlingen på områden med ett mycket stort antal yrkesverksamma.

Vid sin bedömning av personalbehovet har utredningen gjort vissa av- gränsningar nämligen med hänsyn till dels den tidsperiod, som bedöm- ningarna kunnat omfatta, dels vilka arbetsförmedlingskontor, som den kunnat inbegripa.

Utredningen har tillgång till material —— varav en del redovisas i bila- gorna 8 och 9 — som utsäger, att arbetsförmedling för tjänstemän före- kommer även på andra orter än vid arbetsförmedlingens huvudkontor och de största avdelningskontoren. Denna förmedlingsverksamhet är i många fall organisatoriskt inte möjlig utskilja från arbetsförmedlingens lokala kapacitet i övrigt. Utredningen har därför, sedan den föreslagit en länsvis centralisering av förmedlingen för vissa yrkesgrupper, överläm- nat sitt material till Arbetsmarknadsstyrelsen, inom vars kansli under det första halvåret 1961 har pågått en översyn av den allmänna förmedlingens personalorganisation. Den avgränsningen har sålunda gjorts, att förelig- gande utredning tagit hänsyn till länscentralernas och vissa uppräknade filialkontors personalbehov, medan den överlämnat till styrelsen att i öv— rigt bedöma behovet av personal inom arbetsförmedlingen för tjänstemän. _ Vid länscentralerna och deras filialer för tjänstemannaförmedling har utredningen tagit hänsyn till alla här aktuella yrkeskategorier, för vilka nämnderna ej valt kombination med andra arbetsenheter.

Vidare har den avgränsningen skett, att de personalresurser, som här anges vara nödvändiga, endast avser vad som för närvarande behövs. Ut— redningen menar således ej, att dess förslag skall vara ett mått på vad som är erforderligt t. ex. 1970. Om de förändringar, som pågår på tjänste- mannamarknaden, fortsätter i samma eller liknande takt som hittills, kan förmedlingsbehovet komma att växa ytterligare för tjänstemannagrup- pernas del och kräva ytterligare förmedlingsinsatser. Utredningen förut- sätter därför, att Arbetsmarknadsstyrelsen låter företa en ny översyn av verksamheten om några år och ej senare än under loppet av år 1965. Mot denna bakgrund har utredningen ansett sig böra begränsa sina förslag om personaltillskott till vad som bedömts oundgängligen nödvändigt un- der ett avgränsat uppbyggnadsskede.

Avvägning av personalbehov vid länscentraler och filialer för tjänstemannaförmedling Vid bedömning av dagens behov av personal vid de olika tjänstemannaför- medlingarna måste ett flertal faktorer tas med i beräkningen. Arbetsför- medlingsstatistiken ger en viss vägledning, men man kan inte lita enbart till denna utan måste söka även andra hållpunkter för en bedömning. Efter- som förmedlingen av lärare är centraliserad inom länen, har befolknings- siffrorna för länen intresse. Uppgifter om industrins utveckling har bety— delse, när man ser till tjänstemän inom de tekniska och i viss mån de ka- merala arbetsområdena. Då servicenäringarna inom ett område koncentre- ras till områdets centralort, kan man få en uppfattning om förmedlings- behovet för tjänstemän inom bl. a. de kommersiella arbetsområdena ge— nom be-folkningssiffrorna för de av Arbetsmarknadsstyrelsens A—regioner, vars centrum föreslås bli säte för tjänstemannaförmedling. Förutom sta— tistiska uppgifter bör man även ta hänsyn till de förändringar inom nä- ringslivet, som väntas inträffa inom en snar framtid. I bilaga 9 lämnas vissa statistiska uppgifter, som avser att belysa ovanstående.

Som nämnts upptar personalplanen den 1 januari 1961 för länscentra— lerna och de fyra kontoren i Norrköping, Lund, Hälsingborg och Sundsvall sammanlagt 91 fasta och 4 extra tjänster.

Utredningen föreslår i fråga om länscentraler och filialkontor, att de 28 kontoren från och med budgetåret 1962/63 förstärkes med fasta tjänster till ett antal av sammanlagt 59. Av denna förstärkning bör 12 tjänster till— falla Stockholm, 7 Göteborg samt 3 vardera Malmö och Uppsala. Dessutom bör 11 kontor få 2 tjänster och 12 kontor 1 tjänst. Personalen vid ett kon- tor (Visby) skulle oförändrat bli en tjänsteman. Förslaget innebär, att för- medlingen av affärsbiträden vid kontoren i Stockholm, Växjö, Kristianstad, Hälsingborg, Skövde, Örebro, Västerås och Umeå som hittills kommer att handhas av andra expeditioner. Personal härför är således ej medräknat i ovanstående. — Se vidare tabellerna 13: 3 och 13: 4.

Vid de av utredningen föreslagna filialkontoren i Trollhättan och Skel— lefteå behöver för närvarande den åtgärden vidtagas, att de arbetsuppgif- ter ifråga om ungdomsförmedling för andra än tjänstemannaförmedling- ens yrkesgrupper samt yrkesvägledning i skolor, som hittills åvilat dessa förmedlingsexpeditioner, överföres till andra expeditioner.

Tabell 13z4 visar, hur den fasta personalen i högre grad än tidigare skulle kunna specialisera sig på vissa arbetsuppgifter. Enligt det i tabellen angivna förslaget skulle endast 2 föreståndare vara bundna av mer än en huvudkategori sökande, vilket för närvarande förekommer i 14 fall. Vidare skulle 24 befattningshavare (mot f. n. 13) syssla enbart med förmedling av tekniker, 30 med enbart lärare (f. n. 12) och 32 med enbart kameral personal (f. n. 25). Affärsbiträden skulle i större utsträckning förmedlas tillsammans med enbart kameral personal, vilket innebär en förbättring.

Tabell 13: 3. Fast personal vid 24 länscentraler och 4 filialkontor

Förmedling

Enligt personalplan 1 jan. 1961

Utredningens förslag

Stockholm .................................... Uppsala ...................................... Eskilstuna .................................... Linköping .................................... Norrköping ................................... Jönköping .................................... Växjö ........................................ Kalmar ...................................... Visby ........................................ Karlskrona ................................... Kristianstad .................................. Malmö ....................................... Lund ........................................ Hälsingborg .................................. Halmstad .................................... Göteborg ..................................... Borås ........................................ Skövde ....................................... Karlstad ..................................... Örebro ....................................... Väst erås ...................................... Falun ........................................ Gävle ........................................ Härnösand ................................... Sundsvall ..................................... Östersund .................................... Umeå ........................................

Luleå ........................................

Summa

2

mm—mmwwwwwwwom—wmm—Hwuwwwewm

w oo !-

*

I

II

... Aqueoowvah—Mhewmw

.::-ormen: || |

Apreama—

'D U!

154

' Exklusive affärsbiträden.

Tabell 13: 4. Unge/ärlig fördelning av den fasta personalens arbetsuppgifter under år 1960 och enligt utredningens förslag

Arbetsuppgifter 19601 Utrfå's'jgggens

Enbart föreståndaruppgifter .................... 3 3 Föreståndaruppgifter + viss förmedling av tekniker 7 20 » » » » lärare ........ 2 3 » » » » flera grupper . 14 2 Förmedling av tekniker .............................. 13 24 » » lärare ................................. 12 30 » » kameral personal ....................... 25 32 » » affärsbiträden ......................... 4 3

» » tekniker + lärare ...................... _ 2

» » tekniker + kameral personal ............ 1 13 » » lärare + kameral personal ............... 4 5 » » kameral personal + aftärsbitr ............ 11 16 » » mer än två huvudkategorier ............. 9 1

! Inklusive tillfällig förstärkning genom omdisponering av personal.

då de hittills ofta varit sammanförda med fler än två huvudkategorier. Endast 1 förmedlare mot för närvarande 9 kommer enligt förslaget att ha ansvaret för fler än två huvudkategorier sökande. Tabellen utvisar även, att vissa kombinationer av arbetsuppgifter ökar. Detta har sin grund i att föreslaget personaltillskott inte tillåter renodling av förmedlarnas arbets— uppgifter utöver det som ovan redovisats. I förslaget har föreståndarupp— gifterna i regel sammanförts med förmedlingsverksamhet för tekniker. Om så befinnes lämpligt kan givetvis föreståndaren ha ansvaret för någon an- nan grupp. En dylik omgruppering av arbetsuppgifterna förutsättes dock inte påverka fördelningen av den arbetsinsats, som beräknats för de olika yrkeskategorierna.

Utöver ovan redovisade behov av fast personal erfordras liksom under innevarande budgetår säsongmässig förstärkning av vissa förmedlings— enheter, nämligen dels av lärarförmedlingen i varje län under fem måna- der per år med i regel en extra tjänsteman per länscentral, dels av högskole- orternas förmedlingar för handläggning av frågor rörande elevpraktik och feriearbete för studerande under en tid av fyra månader per år. Den för närvarande nödvändiga säsongmässiga förstärkningen har bedömts mot- svara ca 10 årsanställda tjänstemän för lärarförmedling och ca 8 års- anställda för förmedling av elevpraktik och feriearbete.

Lägges den säsongmässiga förstärkningen till den föreslagna permanenta utökningen av personalen, innebär utredningens förslag sålunda en total förstärkning av länscentraler och filialkontor, som jämfört med personal- planen motsvarar ca 77 tjänstemän.

Det ovan skisserade personalbehovet avser länscentraler och filialkontor. Som tidigare nämnts, har utredningen överlämnat till Arbetsmarknadssty- relsen att bedöma behovet av personal för tjänstemannaförmedling vid de övriga (decentraliserade) förmedlingsenheterna. Utredningen räknar där- vid med, att sådan hänsyn tas till detta behov, att vid en effektivisering av arbetsförmedlingen för tjänstemän även arbetet vid dessa senare enheter kommer att kunna bedrivas på ett sätt, som överensstämmer med den i utredningen föreslagna standarden av förmedlingens arbetssätt.

Arbetsförmedlingsbyråns personalorganisation för tjänstemanna- förmedlingsfrägor

Arbetsförmedlingsfrågor för olika tjänstemannagrupper har givetvis hand- lagts inom den centrala arbetsmarknadsmyndigheten redan före inrättandet av en tjänstemannaförmedling år 1944. Vid detta tillfälle uppbyggdes emel— lertid även centralt en personalorganisation för bevakning av sådana frå— gor. Dess arbetsuppgifter, ställning och personaluppsättning har skiftat i anslutning till organisationsförändringar inom såväl arbetsförmedlingen

som den centrala myndigheten i övrigt. Beslut, som rör denna personal- organisation, har fattats av 1947 och 1952 års riksdagar.

Uppbyggnad och Förändringar Det har förut sagts, att tj änstemannaförmedlingen byggdes upp efter mönster av lärarförmedlingen, vars verksamhet bedrevs dels vid länscentraler, dels vid en huvudcentral, förlagd till arbetsnämnden i Stockholm. Arbetsmark- nadskommissionen upprättade en huvudcentral för tjänstemannaförmed- lingen i dess helhet (cirkulärskrivelse den 26/9 1944), som fick mellan- ställningen av att vara både förmedlande organ och en del av tillsynsmyn- digheten. Den skulle å ena sidan ha till uppgift att, underställd kommissio- nens arbetsförmedlingsbyrå, leda, övervaka och samordna tjänstemannaför- medlingens verksamhet i hela landet. Å andra sidan skulle den, förlagd inte till kommissionen utan till arbetsnämnden i Stockholm, själv sköta för- medling för den centrala statsförvaltningen och delta i övrigt förmedlings- arbete genom clearing av interlokala sökande och platser. Den lokalmäs- siga anknytningen till en länscentral fullföljdes dock ej. _ Personalen skulle utgöras av en förste inspektör som föreståndare och i övrigt tjänste— män med särskilda kvalifikationer. De senare skulle (enligt en PM den 26/10 1946) vara tre till antalet och svara för olika yrkesområden, nämli— gen tekniker, kontors— och affärspersonal samt akademiker.

Vid tjänstemannaförmedlingens tillkomst bildades centralt även en dele- gation, som bestod av representanter för berörda företagar— och tjänste- mannaorganisationer. Delegationen hade sammanlagt 13 medlemmar. Vid. sidan av den skulle ett särskilt råd utses. Syftet med detta senare var att möjliggöra en bredare representation av olika till huvudorganisationerna anslutna förbund. Rådets medlemmar skulle kallas till delegationens sam- manträden i mån av behov, då speciella frågor behandlades. _ Delegatio- nens betydelse syns ha begränsats till uppbyggnadsskedet; efter 1948 har delegationsformen ej längre anlitats. Rådsinstitutionen syns ej ha kommit att anlitas.

Förslag till personalorganisation framlades av Utredningen angående ett centralt arbetsmarknadsorgan (SOU 1947:24). I stort förordades detta förslag i Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en arbetsmark- nadsstyrelse m. m. (1947: 239). Enligt propositionen skulle ärenden rö— rande tjänstemannaförmedlingen handläggas inom arbetsförmedlingsby- råns andra sektion. Ifråga om sektionsindelningen hade departementsche- fen dock generellt anfört, att den ej borde fastslås utan kunna förändras med arbetsuppgifterna. Personalen skulle utgöras av sex befattningsha- vare, nämligen en förste inspektör, placerad efter nuvarande lönegrads- beteckningar i A 23,l en byråingenjör i A 21 och två byråinspektörer i A 19

1 I det följande används nuvarande lönegradsbeteckningar.

samt vidare en byråsekreterare och en assistent. Riksdagen beslöt härvidlag i enlighet med propositionen (skrivelse nr 441: 1947). _ Arbetsfördelningen avsågs vara den tidigare nämnda med tillägget, att den nya byråsekreterar- tjänsten skulle avse bl. a. utredningsarbete och assistenttjänsten arbete med sökandelistor m. ut. Av denna personaluppsättning, som gällde från 1/1 1948, blev byråingenjörstjänsten vakantsatt, medan övriga fem befatt- ningar tillsattes.

Frågan om byråns sektionsindelning togs upp på nytt av 1950 års arbets— förmedlingsutredning (stencil). Den föreslog följande förändringar. Andra och tredje sektionerna borde sammanföras till en förmedlingssektion. Arbe- tet med vakansrapportering inom alla yrken borde ske inom allmänna sek— tionen, till vilken byråsekreterar- och assistenttjänsterna fick överföras. Den vakanssatta byråingenjörstjänsten borde indragas och den ena byrå- inspektörstjänsten disponeras för andra arbetsuppgifter inom Arbetsmark- nadsstyrelsen. _ I Kungl. Maj:ts proposition ang. anslag för budgetåret 1952/53 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen (1952: 127) tillstyrktes utredningens förslag i nämnda hänseenden, och riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Förmedlingssektionen inom byrån har fungerat som huvudcentral för tjänstemannaförmedlingen sedan den 1/7 1952, med avbrott för en tid på två år _ från sept. 1958 till sept. 1960 _ då allmänna sektionen svarade för hithörande uppgifter. Tillskott av personal, för tjänstemannaförmed- lingsärenden, har erhållits 1953 i form av en amanuensbefattning, sedan åliggandena inom Skolöverstyrelsens extralärarbyrå överförts till arbets- marknadsverket (varvid skedde en motsvarande minskning av Skolöver- styrelsens avlöningsanslag). Det ursprungliga systemet med clearing av sö- kande och platser har numera helt avvecklats. Övriga tillkommande arbets- uppgifter har emellertid föranlett Arbetsmarknadsstyrelsen att i sina petita upprepade gånger begära medel till personalförstärkning för tjänste- mannaförmedlingsfrågornas centrala handläggning. Detta har hittills dock ej medgivits. För att temporärt lösa personalbehovet har istället olika om- dispositioner av styrelsens personal måst ske. Sedan september 1960 tilläm- pas följande fördelning av arbetsuppgifter och personal.

Till allmänna sektionen har hänförts ärenden rörande både tj änstemanna- förmedlingens och den allmänna förmedlingens organisation och arbets- metodik, utredningar m. m. och liksom tidigare vakansrapportering genom riksvakanslistor. Till aktuella uppgifter för sektionen har hört att fungera som sekretariat för den föreliggande utredningen angående tjänstemanna- förmedlingens effektivisering. En tj änst i lönegrad A 23 är för bl. a. nämnda uppgifter knuten till denna sektion.

Förmedlingssektionens arbete är uppdelat på fyra regionala arbetsgrup- per. I Var och en av dem ingår en befattningshavare som svarar för tj änste— mannaförmedlingsfrågor. Den regionala bevakningen har föranletts av olika

skäl, nämligen dels det starka inslaget av tjänstemän bland de yrkesverk- samma inom vissa geografiska områden, dels behovet av överblick av sys- selsättningsförhållanden för samtliga tjänstemannagrupper (och ej enbart de som upptagits i tjänstemannaförmedlingens yrkesförteckning) och dels angelägenheten av nära fältkontakter. Systemet med arbetsgrupper har syftat till att åstadkomma en fortlöpande samverkan inom sektionen bl. a. i sistnämnda hänseende. Var och en av de fyra befattningshavarna skall följa utvecklingen på tjänstemännens arbetsmarknad inom sin region och vara kontaktman för resp. länsarbetsnämnder beträffande i regel samtliga tjänstemannagrupper. På motsvarande sätt som tidigare skall vederbörande därjämte svara för vissa särskilda yrkesområden och beträffande dem hålla kontakt med centrala myndigheter och huvudorganisationer. _ För att fullgöra dessa uppgifter har Arbetsmarknadsstyrelsen behövt disponera två förste byråinspektörer i A 21 (för bl. a. frågor rörande allmän tjänst och tekniska arbetsområden resp. för lärarförmedling), en byråinspektörstjänst i A 19 (för bl. a. frågor rörande handel, kontorsarbete och praktikförmed— ling i samverkan med SIP) samt en byråsekreterare.

Utredningens synpunkter De åtgärder för effektivisering av arbetsförmedlingen för tjänstemän, som utredningen har skisserat, innebär ett utvecklingsarbete av betydande om- fattning.

Allmänna sektionen

De arbetsmetodiska och organisatoriska frågorna är av sådan karaktär, att de lämpligen på samma sätt som för närvarande sker, handläggs inom all- männa sektionen tillsammans med byråns övriga uppgifter av detta slag. För att genomföra förändringar av arbetsmetodik och organisation, som utredningen förordat, torde en tidsplan på 3—5 år behöva uppläggas och systematiskt bringas till förverkligande. Till sektionschefens aktuella upp— gifter finge höra dels att planlägga detta arbete, dels att utarbeta en ny instruktion för tjänstemannaförmedling. För övriga uppgifter — att ut- arbeta nya intervjuförlagor, förbereda de centrala utbildningskurserna, utarbeta löpande statistiska analyser av verksamheten och följa upp övriga effektiviseringsåtgärder _ behöver under uppbyggnadsperioden medel dis- poneras för anställning av två väl kvalificerade extra befattningshavare, den ena lämpligen med sociologisk och den andra med teknisk utbildning.

Förmedlingssektionen

I fråga om förmedlingssektionen föreslår utredningen, att där bör finnas en tjänst för allmän samordning av sektionens arbete för tjänstemannaför-

medlingsfrågor. Befattningshavaren, som svarar för dessa samordnings- uppgifter, bör särskilt uppmärksamma frågor av det slag, som utredningen tagit upp i kapitlet om arbetskraftstillskottet inom tjänstemannayrkena. Med hänsyn till behovet av en centraliserad bedömning av frågor rörande avveckling och anställning av personal i allmän tjänst, bl. a. i samband med omlokaliseringar, bör även sådana frågor speciellt bevakas av denne tjänsteman. Han bör ha omfattande erfarenhet från arbetsförmedling och/eller personalledning och ha mycket god administrativ förmåga.

Praktikförmedlingsfrågor

Praktikförmedlingsfrågorna är av hög angelägenhetsgrad och bör tas upp till diskussion på bredast möjliga bas med representanter för näringsliv, utbildningsväsende och organisationer. Beträffande dessa frågors handlägg- ning inom byrån har utredningen rekommenderat, att de kommer att göras till föremål för översyn i särskild ordning inom Arbetsmarknadsstyrelsen. Utredningen vill i anslutning därtill rekommendera, att man undersöker möjligheterna av att till en sektion eller arbetsgrupp samla alla praktik- ärenden, såväl de som gäller praktik inom som utom landet.

Fältplacerade experter i lönegrad A 24 Det har inte kunnat undvikas, att tj änstemannaförmedlingens under en följd av är alltför otillräckliga resurser i vissa avseenden skapat ett bristande förtroende hos parterna gentemot denna förmedlingsgren. En uppgift för den centrala myndigheten är att genom olika initiativ söka åstadkomma en ändring härvidlag och höja tjänstemannaförmedlingens anseende. Med- len härför har utredningen angivit genom sina förslag om en upprustning på bred bas av förmedlingsarbetet. Dessa förslag innebär emellertid ett internt uppbyggnadsarbete, som först efter några år kan väntas bli fullt synligt utåt och ge resultat i form av ökat förtroende för tj änstemannaför- medlingen bland arbetsgivare och sökande. Det är därför enligt utredning— ens mening nödvändigt, att jämsides med det tidskrävande interna utveck- lingsarbetet vidtas kraftfulla åtgärder med mera omedelbar verkan. I detta syfte vill utredningen föreslå följande.

Under uppbyggnadsarbetet behöver arbetsförmedlingen till sig knyta fyra personer med samhällsinriktning och högre fackutbildning _ civilingen- jörsexamen, civilekonomexamen eller annan lämplig högre fackutbildning. Dessa experter skulle erhålla lön motsvarande lgr. A 24. De skulle knytas till Arbetsmarknadsstyrelsen men vara stationerade vid länsarbetsnämn— derna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Umeå och var och en ha regionala arbetsområden, omfattande tillsammans hela landet. Inom resp. områden skulle de bedriva en omfattande reseverksamhet. Därvid skulle deras upp- gifter vara av tre slag, nämligen följande:

1) Att fungera som arbetsförmedlingens PR-män för information till näringsliv, organisationer och utbildningsanstalter om tjänstemannaför- medlingens nya uppgifter och arbetssätt.

2) Att på företagen och förmedlingarna diskutera igenom rekryterings- och placeringsuppdrag av större betydelse och med förmedlingen över hela landet som instrument förbereda deras lösning. Dessa uppgifter skulle ej vara begränsade till vissa befattningsnivåer utan omfatta hela rekryterings— fältet men framför allt inriktas på att förbättra förmedlingens insatser i fråga om tjänster på mellannivåerna och högre nivåer. I anslutning till detta borde möjligheterna undersökas om en vidgning av arbetsförmed- lingens nuvarande samarbete med PA—rådet, bl. a. för att vid behov ordna testning i samband med rekrytering av personal.

3) Slutligen skulle det ankomma på dessa befattningshavare att under uppbyggnadsskedet bedriva ett praktiskt utredningsarbete med fortlöpande rapportering till Arbetsmarknadsstyrelsen av de resultat, som därvid upp- nås resp. de åtgärder som behöver insättas.

Utredningen anser, att inrättandet av dessa poster är nödvändigt, om syftet med de föreslagna övriga förstärkningarna skall kunna uppnås. Den vill därför föreslå Arbetsmarknadsstyrelsen att hos Kungl. Maj:t såsom särskilt angeläget äska medel för anställning under uppbyggnadsskedet av personal till de här nämnda fyra tjänsterna.

Samråd med partrepresentanter Slutligen vill utredningen föreslå, att det arbete för effektivisering av ar- betsförmedlingen för tjänstemän, som bör ske, under närmast följande år görs till föremål för en årlig redovisning inför och i samråd med en grupp av ”representanter för arbetsmarknadens parter.

KAPITEL 14

Sammanfattning av utredningens synpunkter och förslag

Utredningens uppdrag var att utreda och föreslå åtgärder, ägnade att effek- tivisera arbetsförmedlingen för tjänstemän. Utredningen har sökt göra en allsidig granskning av hithörande frågor och har till behandling tagit upp såväl syssels-ättningsförllrållanwden-a och kontaktvägar på tjänstemännens arbetsmarknad som arbetsförmedlingens uppgifter och målsättning på tjänstemannaområdet samt slut—ligen förmedlingens arbetsmetodik, organi- sation och personalresurser för att lösa dessa uppgifter. En sammanfattning av utredningens synpunkter och förslag lämnas här beträffande betänkandet i dess helhet.

Sysselsättningsförhällanden och kontaktvägar

Tjänstemännens stigande andel av hela antalet yrkesverksamma samman- hänger del-s med en pågående omfördelning av befolkningen i riktning från näringsgrenar med liten andel tjänstemän till sådäha med förhållandevis hög andel, dels med en kraftig ökning av antalet tjänstemän inom flertalet näringsgrenar. De sysselsättningsstatistiska data, som föreligger för tiden efter 1950, styrker antagandet, att den snabba tillväxten av tjänstemanna— kåren fortsatt i oförminskad takt under 50—talet, eller med ca 100000 per femårsperiod. En bekräftelse härpå utgör också den ungefärliga beräkning av tjänstemannakårens storlek, som arbetskraftsundersökningarna [medger.

Under utredningens gång har behovet av fullständigare statistiska upp- gifter om sysselsättningen, rörligheten och arbetslösheten inom tjänste- mannayrkena gjort sig gällande. Utredningen, som har ansett, att en full- ständig inventering av de önskemål, som kan ställas på en förbättrad arbets- marknadsstatistik, inte faller inom ramen för dess u-ppdrag, vill understryka det angelägna i att frågan i sin helhet tas upp till snar behandling och ibringas till sin lösning. I avvaktan på mera genomgripande åtgärder härvidlag vill utredningen hemställa, att möjligheterna undersöks att genom ytterligare bearbetning av den av Arbetsmarknadsstyrelsen producerade förmedlings- och arbetslöshetsstatistiken närmar-e belysa dels förmedlingsverksalmhetens utveckling, dels det aktuella arbetsmarknadsläget för olika tjänstemanna— grupper.

Som bakgrund till behandlingen av den offentliga arbetsförmedlingens ut- veckling och uppgifter på tj än—stemannamarknaden har utredningen gj ort en

genomgång av de viktigaste rekryteringsvägarna för tjänstemannapersonal. Härvid har särskilt behandlats den verksamhet, som bedrivs av de avgiftsfria orgavnisationsförmedlingarna samt utvecklingen av vissa nya kontaktvägar på arbetsmarknaden, nämligen den s. k. ambulerande skrivbyråverksam— heten och vissa delar av konsultföretagens verksamhet. Utredningen anser, att Arbetsmarknadsstyrelsens generella uppgift att åstadkomma samord- ning av arbetsförmedlingsverksamheten i riket bör gälla även beträffande de avgiftsfria organisationsförmedlingarna; i detta syfte bör samverkan i största möjliga utsträckning etableras mellan arbetsförmedlingen och veder— börande förbund. Beträffande den s. k. ambulerande skrivbyråverksanrheten har i mars 1961 i tre fall meddelats dom av Svea Hovrätt, som funnit olaga arbetsförmedling föreligga; domen har emellertid ej vunnit laga kraft, och frågan om prövningstillstånd år för närvarande anhängiggjord hos Högsta Domstolen. Utredningen vill dock icke stanna vid att blott fortlöpande re- gistrera de rättsliga definitionerna av begreppet arbetsförmedling. Utred- ningen diskuterar därför såväl företaget-s behov av att vid sidan av arbets- förmedlingens kunna erhålla service från fristående företag som möjlig— heterna att inom arbetsförmedlingens ram få en vidgad vikariatförmedling. I fråga om konsultverksamheten har i juni 1961 — efter samråd med repre- sentanter för PA-rådet, SAF, TCO, SACO och SR — upprättats förslag till överenskommelse mellan Arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska Organisa- tionskonsulters Förening i syfte att reglera en del av den verksamhet, som bedrivs av organisationskonsulter, och att åstadkomma en gränsdragning mellan denna verksamhet och tj änstemannaförmedlingens.

Utredningen redovisar också resultatet av en arbetsgivarenkät angående rekrytering av tjänstemannapersonal, som utredningen låtit företa i januari 1961. Beträffande arbetsförmedlingen, som tycks ha ställningen som den efter annonsering viktigaste rekryteringsvägen, har arbetsgivarna speciellt framhållit att förmedlingens möjlighet att hävda sig på marknaden är be- roende av dess tillgång på ett tillräckligt urval av sökande, att förmedlingen hittills haft störst framgång, när det gällt att tillgodose behovet av personal i lägre yrkesställning, inklusive rekryter för framtida befordran, och att ansträngningarna att vidga urvalet av sökande bör gälla alla yrkesgrupper men framför allt inriktas på tjänstemän med bättre teoretiska och praktiska meriter.

Förmedlingens uppgifter och målsättning Utredningen har efter den bearbetning, som företagits av förmedlings- statistiken för tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper, kunnat konsta- tera, att en [kraftig ökning av den totala förmedlingsvolymen skett un-der de senaste tio åren. Mot drygt 85 000 sökande 1950 svarar sålunda 109 000 sö- kande under år 1960. 1950 lediganmäldes närmare 100 000 platser mot ca 149 000 under 1960. Antalet tillsatta platser har under samma period ökat

från knappt 67 000 till ca 102 000. Trots den förhållandevis starka ökningen av förmedlingsverksamheten finne-r utredningen likväl inte den hittillsva- rande utvecklingen till alla delar tillfredsställande. Bakom totalsiffrorna för verksam-hetens omfattning döljer sig stora olikheter i utvecklingstendenser- na inom skilda yrkesområden och på olika tjänstenivåer. Medan förmed- lingen anlitas -allt mer av sökande till lägre befattningar inom tj änstemanna- yrkena, har anslutningen från sökande med kvalifikationer för tjänster på högre nivå snarast minskat med åren. Detta förhållande återspeglas i arbets- givarnas bedömning av förmedlingens möjligheter att tillgodose deras önske- mål om arbetskraft på olika nivåer. —— Det sagda gäller registreringen av yrkestillhöriga sökande inom kontor, handel, tekniska arbetsområden samt allmän tjänst och .socialvård. I fråga om förmedlingen av lärare med aka- demisk utbildning, folk- och småskollärare samt facklärare har förmedlings- volymen under 50-talet vuxit snabbt i samband med den utbyggnad av undervisnin-gsväsendet, som ägt rum. Till tjänstemannaförmedlingens verk- samhetsområde hänförs också förmedling av universitetsstuderande och andra studerande över 18 år samt elevpraktiksökande inom bl. a. tekniska arbetsområden; båda dessa sökandegrupper har under de gångna tio åren fördubblats och svarar därigenom för 'det mest expansiva draget i den totala förmed—lingsverksamhetens utveckling.

Under (SO-talet kan förmedlingen emotse en stigande arbetsbelastning inom kontors- och af'färsbiträdesförmedling med fortsatt ökning både på utbuds- och efterfrågesidan. En betydande del av arbetskraftsutbudet på dessa områden kan komma att avse deltidsarbete med de särskilda krav, som detta ställer på förmed-lingsresurserna. Ur efterfrågesynpunkt är behovet av en intensifierad vikariatsförmedling på samma områden redan ett aktuellt problem. En av anledningarna till den relativt goda tillgången på sökande inom kontor och handel har utredningen ansett vara den stigande yrkes- intensiteten hos de gifta kvinnorna. Vare sig dessa arbetssökande återupptar ett tidigare yrke eller går över till ett nytt, kan frågan om någon from av vuxenutbildning för att bättre tillvarata deras arbetskraft väntas få ökad vik-t under det [framförvarande decenniet. Tjänstemannaförmedlingens upp— gifter i samband med en ökning av utbildningsverksamheten inom de nämn- da yrkesområdena men också inom andra tjänstemannayrken kommer en- ligt utredningens uppfattning att under de kommande åren ställa stora krav på förmedlingens resurser. — Den framtida utvecklingen av förmedling-s— verksamheten inom de tekniska arbetsområdena, allmän tjänst och social- vård samt beträffande kvalificerade tjänster inom kontor och handel sarm- manhänger väsentligen med om utredningens förslag i dess helhet kommer att öppna tillräckliga möjligheter för en bättre lösning av det för dessa om— råden centrala problemet a—tt rekrytera kvalificerade sökande. Utredningen vill i samband härmed betona vikten av att den breda kontakt med utbild- ningsgrupperna, som den beräknade snabba expansionen av student- och

elevpraktikförmedlingen ger, tillvaratas vid det uppbyggnadsarbete, som förestår inom tjänstemannaförmedlingen. _ För lärarförmedling har en synnerligen kraftig säsongmässig ökning av arbetsmängden inletts under innevarande år, vilket beror på allmänna skolstadgans vidgade bestämmel- ser om lediganmälan hos arbetsförmedlingen av icke-ordinarie lärarför- ordnanden för hel termin. _ I fråga om stats-myndigheternas anmälan till arbetsförmedlingen om uppsägning och antagning av personal har Arbets— marknadsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 januari 1961 lämnat förslag till vissa ändringar av nu gällande bestämmelser härvidlag. De före- slagna ändringarna avser bl. a. att understryka vikten av ett nära samarbete i vissa fall mellan arbetsförmedlingen och övriga statliga organ i frågor rö- rande rekrytering och uppsägning av personal.

En inventering, som i januari 1959 företogs rörande långtidsarbetslösa sökande vid arbetsförmedlingen inom kontor, handel och tekniska arbets- områden, visade att av skälen till placeringssvårighete-rna spelade nedsatt arbetsförmåga, individuella anpassningssvårigheter samt åldern störst rol-l. En medelålders, starkt specialiserad tjänsteman, som förlorar sin anställ- ning, erbjuder ej sällan stora problem att nyplacera i jämförbar tj änsteställ- ning. Även i dessa :fall framstår utbildningsåtgärder ofta som nödvändiga. I övrigt gäller den gamla erfarenheten, att i den mån förmedlingen lyckas erhålla ett mer allsidigt och representativt urval av sökande och därmed skapa ökat förtroende för sin verksamhet, kommer detta även de arbets- sökande med placeringsproblem till godo.

De sökandegrupper, som ger förmedlingen möjlighet att anvisa kvalifice- rad arbetskraft futan speciel-la placeringsproblem, är förutom de nyinträ- dande på arbetsmarknaden i huvudsak de 5. k. ombytessökande. Beträffande dessa senare gäller, att de av naturliga skäl reagerar känsligare än andra sökandegrupper på bristande resurser från förmedlingens sida, då andra för- medlingsvägar i större utsträckning står dem till buds än exempelvis de svårplacerade arbetslösa. I utredningen h-ar frågan om arbetskraftens fri- villiga rörlighet på tjläns-temannamarknaden s-kärskådats dels ur arbets- givarnas, dels ur löntagarnas och dels ur samhällets synvinkel. Utredningen anser, att även när det gäller det fria platsbytet bland tjänstemän är det arbetsförmedlingen-s uppgift att bidra till bättre balans på arbetsmarknaden och en större produktiv insats av arbetskraften. Dessa uppgifter kan väntas öka i betydelse under 60—talet med de omställningar inom produktionsappa- raten, som kan bli nödvändiga, om fördelarna med utrikeshandelns liberali- sering och de större europeiska marknaderna skall tillvaratas. För att för- medlingen skall kunna fylla sina nämnda uppgifter med avseende på den frivilliga rörligheten erfordras, att en större del av platsväxlingarna, inklu- sive de som avser sökande i högre yrkesställning, går genom tjänstemanna- förmedlingen. Därvid får förmedlarens åtgärd aldr-ig bli att bar-a registrera och skicka. Enligt en undersökning, som utredningen företagit rörande

de ombytessökande vid förmedlingen, varierar skälen för platsbytet stark-t. Förmedlaren måste därför förvärva god kännedom om den sökande, i ett fullgott förmedlingsarbete bör som ett centralt moment ingå information och platsvägledning i syfte att underlätta för sökanden att bedöma sitt ak- tuella läge, och särskilt bör uppmärksammas, om platsbytet kan innebära praktik och vidgad yrkeskännedom.

Förslag om ändrad arbetsmetodik

Utredningen lägger stor vikt vid att förmedlingens arbetsmetoder utformas så att de är effektiva med hänsyn såväl till verksamhetens kvantitativa som dess kvalitativa innehåll. Ökningen av arbetsuppgifterna under 50—talet har föranlett Arbetsmarknadsstyrelsen att vidta omfattande kontorstekniska rationaliseringar av verksamheten (bl. a. genom att införa ett nytt system med arbetsgrupper) samt i viss-a avseenden skära ned förmedlingens service gentemot sökande och arbetsgivare. Det *är enligt utredningens mening hög tid att yttre åtgärder av detta slag nu kompletteras med en inre uppbyggnad av verksamheten. Därmed avser utredningen dels (1) att åtgärder vidtas för förbättring av förmedlarens yrkeskännedom, hans kunskaper om föränd- ringar i näringslivet och utbildningsväsendet och hans intervjutekniska fär- digheter, dels (2) att tonvikten mer än hittills läggs vid förmedlingens in- formativa uppgifter på arbetsmarknaden. Härutöver (3) vill utredningen framhålla behovet av effektivare interlokal förmedling.

1) Som en första åtgärd för höjning av förmedlingsarbetets kva—litet vill utredningen se en planmässigt ordnad, fortlöpande utbildning inom verket av arbetsförmedlingspersonalen. Förslag i utbildningsfrågan tas upp i det följ-ande avsnittet om persona-len. _ För att säkerställa och fördjupa för- medlarens yrkeskännedom föreslår utredningen en väsentlig omläggning av arbetssättet, nämligen på så vis att förmedlaren blir mera rörlig än hit- tills och utför en del av sina löpande arbetsuppgifter vid företagsbesök un- der personliga överläggningar me—d personal- och avdelningschefer. Det numera tillämpade systemet med arbets—grupper bör därvid utnyttjas så att den ena av förmedlarna inom gruppen vid större kontor får använda några timmar varje dag för fältarbete. _ I linje härmed vill utredningen uppställa ökade krav på exakthet och utförlighet, när det gäller ordermottagning och inskrivning av sökande. Utredningen föreslår, att Arbetsmarknadsstyrelsen för att underlätta en förändring i sådan riktning av förmedlarnas arbetssätt låter utarbeta förlagor för arbets-analys resp. intervjuförlagor för olika yr- ken. Förlagor av här avsett slag skulle kunna ge ett gott stöd åt förmedlar-en, framför allt då denne själv inte har fackutbildning inom yrket i fråga. Även systemet med arbetsgrupper, enligt vilket olika förmedlare vid behov skall kunna inkopplas på och fullfölja ett och samma ärende, samt nödvändig- heten att vid interlokal förmedling ha tillgång till fullständiga uppgifter talar för att sådana hjälpmedel införs. Dessa förlagor skulle lämpligen kunna

u-tges som ett för praktiskt förmedlingsbruk avsett komplement till Arbets- marknadsstyrelsens publikation Svenskt yrkeslexikon.

2) Enligt utredningens uppfattning är det centrala i förmedlingens service dess i vidsträckt mening informativa uppgifter gentemot sökande och arbets- givare. Detta led i förmedlingsarbetet måste under alla förhållanden, även vid ökad arbetsbelastning, förbli intakt och så långt möjligt förbättras. _— När det gäller den individuella informationen hör ett moment av vägledning till arbetssökande oupplösligt samman med de krav på högre kvalitet i »för- medlingsarbetet, som utredningen vill uppställa. Utredningens åsikt, att en större del av den frivilliga rörligheten på marknaden bör gå genom förmed- lingen, gäller under förutsättning att medel för en utbyggnad av förmed- lingens informativa verksamhet ställs till dess förfogande. För en för- bättrad service av detta slag vid arbetsförmedlingens expeditioner talar även den decentralisering av ungdomsförmedling och arbetsv-ård, som för när- varande pågår. _ Under förutsättning att förmedlingen ges tillräcklig upp- rustning, bör den ta i anspråk annonsering s-om kontaktskapande medel i sitt arbete. Någon informativ annonsering om tjänstemannaförmedlingen har hittills inte förekommit. Detta förhållande har utan tvivel bidragit till att minska förmedlingens möjligheter att göra sig gällande, och utan annon- sering torde förmedlingen även i fortsättningen ha svårt att få en starkare ställning på marknaden. En uppbyggnad och effektivisering enligt utred- ningens linjer förutsätter alltså, att även medel för tillräcklig annonsering för tjänstemannaförme-dling ställs till verkets förfogande. _ I fråga om övrig kollektiv information till sökande och arbetsgivare föreslår utred— ningen, att aktuella folders och affischer av god standard utarbetas om olika delar av förmedwlingsverksamheten. För vikariatsförmedling i de största stä- derna är det önskvärt att försök inleds med användning av automatisk tele- fonsvarare (»Fröken Plats»).

3) Systemet för interlokal förmedling behöver tid efter annan ses över och moderniseras. Vissa brister vidlåder enligt utredningens mening för närvarande de vanligaste publikationsfo—rmerna, bekantgörande av lediga platser genom Tjänstemannalistan och på dittokopior. Utredningen föreslår följande förändringar: Tjänstemannalistan förses med arbetsgivarförteck— ning för tjänstebruk. Platsbeskrivningarnas utförlighet ökas. Hela det aktuella platsmaterialet bör, liksom när det gäller lediga platser inom arbe- taryrken, kunna publiceras varje vecka; för närvarande framgår detta först av två på varandra följ ande listor. Skall ett sådant önskemål kunna tillgodo— ses, torde det bli nödvändigt att dela upp publikationerna på en teknikerlista och en lista för övriga tjänstemannaplatser. Distributionen av list—orna ökas så att de kan ställas till förfogande i avslutningsklasserna vid landets fack- utbildningsanstalter och vid behov kan utlämnas till arbets-sökande i sam- band med besök på förmedlingen. Försöken med den nya Lärarlistan fort- sätts och utbyggs till att omfatta alla till förmedlingen anmälda lärarplatser

med längre ansöknings- eller aktualitetstid. Dittosystemet görs till ett system för snabbrapportering av lediga platser inom alla yrken. _ Flera av de här föreslagna åtgärderna förutsätter en översyn och upprustning av Arbets- marknadsstyrelsens tryckeritekniska resurser.

Vissa av de förbättringar av teknisk art för vakansrap-portering m. m., som här föreslås, har beröring med motsvarande frågor avseende arbetsför- medlingen i dess helhet. Dessa utreds för nårvarande av en särskild kom- mitté inom Arbetsmarknadsstyrelsen, varför kostnadsbe-räkningar av här framlagda förslag förutsätts ske gemensamt inom styrelsens kansli.

Förslag om ändrad organisation

Förmedling av personal i tj änstemannayrken sker dels vid ett antal tjänste— man'naförmedlingsexpeditioner (24 s. k. länscentral-er för tjänstemannaför- medling saJnt 4 särskilda och 14 med ungdomsförmedling kombinerade expe- ditioner), dels i varierande utsträckning vid flertalet övriga arbetsförmed— lingsexpedjtion'er i riket. Centraler för yrkesmässigt mera specialicerad för- medling finns _ förutom för artister och musiker — sedan ett tjugotal år tillbaka för lärare.

Utredningen anser, att en effektivisering av arbetsförmedlingen för tjänste— män måste syfta till både en "förstärkning av förmedlingen för yrkeskate- gorier med högre fackutbildning och en breddning av verksamheten för de stora biträdesgrup-perna. En förstärkning av förstnämnda slag förutsätts kräva en specialiserad yrkeskännedom hos förmedlarna, något som ej torde kunna uppnås vid mindre kontor. För en breddning av biträdesförmedlingen åter behövs även de mindre kontorens medverkan. Utredningen har därför stannat för att föreslå en differentierad organisation, inom vilken en läns- vis centraliserad verksamhet bör bedrivas för vissa yrkesgrupper (främst yrken med högre fackutbildning) och en decentraliserad verksamhet för andra grupper (främst biträdespersonal). Därvid ubör inom varje län en föreståndare eller inspektör för tjänstemannaförmedlingen svara för och ha till uppgift att aktivt söka åstadkomma en samordning av verksamheten i dess helhet.

Principen för den decentraliserade delen av arbetsförmedlingen för tjänste- män föreslås vara, att företrädesvis förmedling av biträdespersonal sker vid avdelningskontor. I övrigt bör avdelningskontoren fungera som kontakt- organ vid förmedling inom tjänstemannayrken. På orter med tekniska sko- lor och andra fackutbildningsanstalter bör avdelningskontoren delta i för— medlingsarbetet för studerande men vara kontaktorgan i fråga om exami- nerade sökande.

Som princip för den centraliserade förmedlingsverksamheten föreslås, att i regel i varje län inrättas en central för förmedling av vissa yrkesgrupper med högre fackutbildning inom hela det tillhörande geografiska området (plus den lokala förmedlingen inom övriga tjänstemannayrken). Verksam-

heten föreslås länsvis centraliserad beträffande yrken på mellannivåer och högre nivåer. Närma-re yrkesangivelser föreslås göras av Arbetsmarknads- styrelsen med hjälp av en ny, mera specificerad yrkesnomenklatur än den för närvarande inom förmedlingen använda. Centralerna bör förläggas till nuvarande länscentraler för tjänstemannaförmedling, varvid Stockholms stad och län som hittills bör ha gemensam central. Filialer bör finnas i Norr- köping, Hälsingborg, Tr-ollhättan, Sundsvall och Skellefteå, i dessa fall med uppdelning av länen i två förmedlingsområden för den centraliserade verk— samheten. Någon förändring av antal och förläggning av nuvarande centra- ler för lärarförmedling har ej ansetts motiverad.

Förmedling-sorgan med större geografiska områden än l'änsenhe—ter har utredningen ej velat föreslå (med angivet undantag för Stockholms stad och län). Däremot torde det vara ändamålsenligt, att de största förmedlingarna i landet anlitas som kontaktorgan vid interlokal förmedling. De [bör därvid regionalt stå öppna för direkt konsultation även av sökande och arbetsgivare.

Frågan om den offentliga arbetsförmedlingens övertagande av Sveriges sjuksköterskors arbetsförmedlings uppgifter utreds för närvarande inom verket och beräknas bli föremål för särskild framställning till Kungl. Maj:t.

Beträffande praktikförm—edlingsfrågorna vill utredningen understryka vikten av att dessa tas upp till förnyad prövning, sedan de inom arbetsför— medlingen pågående undersökningarna -inom detta förmedlingsområde slut- förts. Dessa frågor kräver enligt utredningens uppfattning för sin lösning samarbete på bredast möjliga bas med representanter för näringsliv, utbild— ningsväsende och organisationer.

Förslag rörande verksamhetens personalresurser När det gäller personalresurserna för tjänstemannaförmedling har utred— ningen till behandling tagit upp tre huvudfrågor, nämligen personalens rekrytering och lönesättning (1), personalens utbildning inom verket (2) och personalstyrkans dimensionering (3). Utredningen har gjort generella rekommendationer i dessa hänseenden; eftersom frågorna ej kan behandlas fristående från arbetsförmedlingens personalorganisation i övrigt, har några fullständiga detaljförsl—ag däremot inte framlagts. —— Slutligen »har utred- ningen sökt bedöma, vad de nya arbetsuppgifterna innebär i fråga om per- sonalbehov inom Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsförmedlingsbyrå (4).

1) Kravet på tjänstemannaförmedlingens insatser har ökat. Arbetsupp— gifternas svårighetsgrad är väsentligt större nu än tidigare. De arbetssökan- de, som förmedlingen skall söka placera i nya befattningar, har numera i genomsnitt högre utbildning än tidigare; detsamma gäller de tjänstemän, som företräder arbetsgivarna. Av dessa och andra skäl, som utredningen har redovisat, är det enligt dess mening nödvändigt för en effektivisering av verksamheten, att man nu söker förbättra rekryteringsunderlaget vid an— ställning av förmedli—ngspersonal. Skall detta kunna ske, syn-s följande all—

männa åtgärder behöva vidtas: En lyftning bör ske av begynnelselönen för aspiranter. Vid antagning av aspirant—er bör hänsyn tas till tjänstemanna- förmedlingens behov av personal med allmänbildning motsvarande student— examen resp. högre utbildning samt praktiska erfarenheter från skilda av- snitt av yrkeslivet. För upprustning av förmedlingen inom vissa yrken t. ex. tekniska arbetsområden, bör i nuvarande läge tillämpas direkt rekrytering av ett antal personer, 'som inte tidigare varit anställda inom arbetsförmed- lingen men som har särskilda teoretiska eller praktiska kvalifikationer. En höj ning av förmedlarnas lönesättning bör eftersträvas, så att den kommer i nivå med vad som i övrigt tillämpas för personer med liknande arbetsupp- gifter; därvid bör i första hand nuvarande fördelning av förmedlingstjänster- na på lönegraderna A 11, 13 och 16 ersättas med ett system, där tjänsterna är placerade i lönegraderna A 13, 16 och 19. Vad beträffar föreståndare (inspektörer) för tj änstemannaförmedling erhåller dessa enligt utredningens förslag arbetsuppgifter, som mera än tidigare gäller länet i dess helhet och fordrar större initiativförmåga och skicklighet. Dessa befattningshavares lönesättning motiverar därför speciell hänsyn. Utredningen rekommenderar en starkare differentiering av deras löner än vad som för närvarande är fallet. Detta bör ske genom att en gynnsammare lönesättning ges åt före- ståndare p-å de största centralorterna och i universitetsstäderna. Inom =ut— redningen har även framhållits, att föreståndare med större skicklighet bör ges individuell inplacering i lönegrad, och det har rekommenderats, att Ar— betsmarknadsstyrelsen i sina petita föreslår en lämplig teknisk lösning av detta problem.

2) Beträffande personalens utbildning inom verket föreslår utredningen följande: Aspiranten bör under den praktiska delen av sin utbildning, då han tjänstgör på en länsarbetsnämnd, ej ingå i förmedlingens reguljärt er- forderliga personalstyrka, och hans arbete under denna tid bör försiggå un- der fortlöpande tillsyn och handledning. Vid den teoretiska delen av aspi- rantutbildningen bör eleverna förvärva goda kunskaper om tjänstemanna- förmedlingens arbetsuppgifter, arbetssätt och organisation; därvid bör tills vidare studeras det material, som utredningen har framlagt idessa frågor. — Beträffande den fasta förmedlingspersonalen bör denna genom regelbunden fortbildning göras förtrogen med förändringar inom sina arbetsområden. Centrala kurser av vardera en veckas längd bör varje år ordnas för infor- mation till föreståndare (inspektörer) för tjänstemannaförmedling och för teknikerförmedlare. Minst vartannat är bör kurser av motsvarande längd ordnas för lärarförmedlare samt vissa förmedlare inom kamerala resp. kom- mersiella områden vid länscentraler och filialkontor. Förslaget innebär, att centrala fortbil—dningskurser för tjänstemannaförmedlare anordnas vart- annat år under sammanlagt minst tre och vartannat år under sammanlagt minst fyra veckor. För att så tidigt 'som möjligt nå resultat med upprust— ningen bör föreståndarna det första året tas in till en månads utbildning och

instruktion. — Fortbildning av den personal, som svarar för decentraliserad tjänstemannaförmedling, bör ordnas genom årligen återkommande vecko- slutskurser lokalt, kretsvis eller på länsplanet.

3) Den fasta personal, som varit disponibel för tjänstemannaförmedling, uppgick vid arbetsförmedlingens förstatligande den 1 januari 1948 till 89 och den 1 januari 1961 till 91 befattningshavare. Medan arbetsvolymen V'llXit kraftigt, har personalstyrkan sålunda i stort sett varit oförändrad. Den öka- de arbetsbelastningen på tjånstemannaförmedlingen har man såsom förut nämnts sökt möta genom bl. a. kontorsteknis-ka rationaliseringar och ned- skärningar av förmedlingens service till sökande och arbetsgivare samt vi— dare genom provisoriska omflyttningar av personalen. Det står enligt utred- ningens mening fullt klart, att personaluppsättningen numera är helt otill- räcklig. —— Vid bedömning av det aktuella personalbehovet har hänsyn tagits till flera olika faktorer. Här skall framhållas tj änstemannagruppernas ökade andel av hela antalet yrkesverksamma, förmedlingens ökade uppgifter i fråga om arbetskraftstillskottet inom tj änstemannayrkena och förmed- lingens informativa uppgifter bl. a. gentemot de ombytessökande på arbets— marknaden. Även de förslag till omläggning och effektivisering av förmed- lingens arbetssätt och organisation, so—m utredningen framlagt, innebär i sig ytterligare ökning av arbetsmängden vid berörda kontor. —— Utredningen har begränsat sina beräkningar till länscentraler—nas och filialkontorens perso- nalbehov under den närmaste femårsperioden. Det sålunda erforderliga per- sonaltillskottet har angivits till 59 fasta tjänster samt en årlig säsongmässig förstärkning, motsvarande för lärarförmedling ca 10 samt »för praktik och studentförmedling ca 8 helårstjänster, eller tillsammans ca 77 årsanställda befattningshavare. Beträffande förmedlingen vav tjänstemannapersonal inom den decentraliserade delen av verksamheten kan denna ej överallt särskiljas från den övriga förmedlingens personalbehov, varför utredningen funnit att en bedömning härav bör göras inom Arbetsmarknadsstyrelsens kansli i sam— band med pågående översyn av den övriga förmedlingens personalorganisa- tion.

4) Den upprustning av förmedlingen som utredningen föreslagit, innebär ett internt uppbyggnadsarbete, som först efter några år kan väntas bli fullt synligt utåt och ge resultat i form av ökat förtroende för tjänstemannaför- medlingen bland sökande och arbetsgivare. För att stödja och påskynda denna utveckling men också för att omedelbart ge påtagliga resultat föreslår utredningen, att Arbetsmarknadsstyrelsen såsom särskilt angeläget äskar medel hos Kungl. Maj:t för anställning av fyra experter (lgr A24) för de närmaste årens utvecklingsarbete. Dessa experter skulle vara knutna till styrelsen men stationerade vid länsarbetsnämnderna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Umeå, varifrån de genom reseverksamhet skulle täcka regionala arbetsområden, tillsammans omfattande hela landet. Deras uppdrag skulle vara att informera näringsliv, organisationer och utbildningsanstalter om

tjänstemannaförmedlingens nya uppgifter och arbetssätt, att aktivt med- verka till lösningen av rekryterings- och placeringsuppdrag av större be- tydelse, vid behov under samarbete med PA-rådet, och att på grundval av sina därvid gjord-a erfarenheter ge styrelsen förslag om förmedlingsarbetets effektivisering. —— Beträffande arbetsförmedlingsbyråns övriga personal föreslår utredningen, att en tjänst för samordning av förmedlingssektionens arbete för tjänstemannaförmedlingsfrågor inrättas. För utvecklingen av den nya arbetsmetodik som utredningen föreslagit (utarbetande av inrtervju- förlagor, förberedande av fortbildningsverks-amhet, statistisk analys av för— medlingsarbetet m. ni.) behöver byråns allmänna sektion under uppbygg- nadsskedet förstärkas med två extra befattningshavare.

Utredningen förutsätter, att dess ovan lämnade allmänna rekommenda- tioner rörande verksamhetens personalresurser kompletteras med hänsyn till förhållanden inom arbetsförmedlingens personalorganisation i övrigt saJn-t kostnadsberäknas inom Arbetsmarknadsstyrelsens kansli, inna-n ären- det behandlas i styrelsens plenum.

BILAGOR

| .J " . ' . . " ... - "|". .| | | . . , ,_ ,, _ , . l|. ._..,,,. r ,||| | , | , _ . » || _ . » , | ”| '.| ,| | .| ' ' , , , , ' » ». , ' a, ,n 1"||, || , ,' |,|| ' |”.H. 'MJL, ,I,, . | , » | | » ', ' » , ||| |||l| —,|, » ""f., ' |'.rl r |l_-| , , , |,,, ,,||, _|| . . _| ,, l l l ”i Hill ' ' * 'I .* l " _ _ r .J, » || » '. , ' | 1 — |||, , ||| -u| || ,, , , || , , |,,l| . || | , .,p |, ,,|| l l l ' H I ' . | [I '_ ,I',ll *I U I'llläI L '! | ' | -- |.|| '- |».| , . "|. . * | ,,l| || || _ . . . . ,_ || . 1 ' | l| l| —.*I | | | | .,- | |||

|| | | ,. ,_ H-J, | | || . W,»- ,. |' . , . - v, , .,,, , "_|-...,, ,. , |! '. ' —- , ',,., ,1,, ,|| = ' n _»... 1 , . ,." , | ' , | | , . ,, I| _ _' ||, | ' ' _ | , |,",,, , |||| .! j ' I . , | I , H År, | | |.' *_ || | - | || _ || | it , j__l _: I, | ilj _ , I. I II 41, . | _ ”F * H 1 [ Il 'N1 I * >Jl jrl , . , _ ' '. ' ' - , ' ,,I _ijlj , ' l , i, "'I , I " . , , _|,_,,' _ | '||_|,| '|'. U | ,, ,,,v. _ _, ',|,|,l _| ,al ,,- | _ | ,. , . _ _, ., *I II | -| *" |— _ ' J. , __l . ||,' |,' | !| '- "J |” _ ||'P| *"' |", ."l'j | | |. - | , " _ l|| _ . :| ,! || |" ',,-,- , | , '.",,, |: ' _|", '_1 _,__ . ' _ -||1'||."|||1. ' "" . .. ." : — '. |. |||—_|, :”" *»"li". III . ' * ' ' 'l _ _ H I" _ ' . —||' '_| , _ l i | | | | | , , _ | .|_| _, _,,,| ,,l I '# ||" | ' ||. "_ "m.-I , , | _ || II .'I- || _ -. _ " m.m—.a, ||, , | 41 | I I _ [' ,| | | | | . , l., _ | ,. f| | | _ .”; -',.*

BILAGA 1

PM angående arbetsförmedling inom SACO-organisationerna

(upprättad inom SACO)

Enkäten Under april 1961 genomfördes i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen en enkät till SACO-organisationerna för att utröna omfattningen av den arbetsförmed- lingsverksamhet, som äger rum inom SACO-organisationerna. Flertalet organisa- tioner har besvarat enkäten. Delvis har detta skett per telefon. Nedan görs en sammanfattning av de inkomna svaren och de synppunkter som framkommit.

Förekomsten av arbetsförmedling Sex förbund har angivit att de bedriver en organiserad arbetsförmedling, nämligen Legitimerade Sjukgymnast—ers Riksförbund, Sveriges Juristförbund, Svenska Meka— nisters Riksförbund, Sveriges Yngre Läkares Förening (Sylf), Sveriges Farmacevt— förbund och Sveriges Veterinärförbund.

Förmedlingsverksamheten såvitt avser sjukgymnaster, läkare och veterinärer är av begränsat slag. På grund av bristande resurser synes förmedlingsverksamheten för sjukgymnasterna ej.ha nått någon större omfattning och någon särskild per- sonal disponeras ej för ändamålet. I princip omfattar den dock alla medlemskate- gorier. För läkare och veterinärer gäller arbetsförmedlingen endast vikariat. Lä- karnas vikariatsförmedling har relativt stor omslutning, 2 015 anmälda vikariat under år 1960, medan motsvarande siffra för veterinärernas det anges till 215. Veterinärförbundets förmedling avser endast semestervikarier.

Sylf sysselsätter ett heltidsanställt kontorsbiträde med sin arbetsförmedling me- dan förmedlingsverksamheten inom veterinärförbundet omhänderhas av en för- troendeman på fritid.

Fullt utbyggd är arbetsförmedlingsverksamheten blott inom Svenska Mekanisters Riksförbund, Sveriges Juristförbund och Sveriges Farmacevtförbund. Sålunda sker här i de två förstnämnda fallen registrering av arbetssökande och lediga platser, mottagande av ansökningshandlingar och vidarebefordran av dessa till arbets- givare (dock i begränsad utsträckning), ackvisition av platser m. m. Erforderlig personal på kanslierna disponeras för denna verksamhet.

Sveriges Farmacevtförbund bedriver gemensamt med Apotekaresocieteten en arbetsförmedling för farmacevter inom apoteksväsendet. Förmedlingen täcker apoteksväsendets behov och sysselsätter en föresåtndare och två kanslibiträden.

Platscirkulär Betydligt vanligare än den utbyggda arbetsförmedlingen är sammanställning av platsnotiser inom förbunden. Femton förbund har angivit att sådana sammanställ- ningar görs. Ungefär hälften av förbunden redovisar dessa sammanställningar i förbundstidskriften medan övriga sammanställer separata listor, som utsänds till intresserade medlemmar.

Kontakten med den offentliga arbetsförmedlingen Endast i tre fall har angivits att samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen förekommer. För folkbibliotekarier och sjukgymnaster synes kontakterna vara mycket sporadiska medan tydligen ett mera utbyggt samarbete förekommer mellan den offentliga arbetsförmedlingen och Sylfz—s arbetsförmedling.

Synpunkter och önskemål från förbundens sida

Från de förbund, som har en utbyggd arbetsförmedling betonas att denna förmed- ling är av stort värde för medlemmarna. Det är »enkelt och bekvämt» att kunna vända sig till förbundskansliet, det är en »självklar serviceuppgift för förbundet», förmedlingsarbetet »skapar god kontakt mellan medlemmarna, förbundet och ar- betsgivarna».

De förbund, som sammanställer platsnotiser påpekar att endast sådana samman- ställningar kan ge en klar överblick av arbetsmarknaden för de berörda kate- gorierna. Kåren är så spridd, framhåller folkbibliotekarierna, att man behöver ett organ där inte annonser om tjänster kommer bort som t. ex. i storstadspressen och i de lokala tidningarna. En mera aktiv syn på förmedlingsarbetet ger Sveriges Juristförbund. »Förbundets platsförmedling torde vara det enda organ, som har ett verkligt grepp om arbetsmarknaden för juris—ter. Förbundet anser att de komman— de årens stora juristkullar ånyo nödvändiggör ett mera aktivt arbete för att skaffa medlemmarna platser.»

Förbunden är i allmänhet nöjda med den nuvarande'ordningen. Man tror inte att den offentliga arbetsförmedlingen har möjligheter att göra några större insat- ser på förbundens »speciella» områden. Bristen på kvalificerad personal, som kan omhänderha förmedlingen av de specialistbefattningar det här ofta är fråga om, betonas ofta. Sveriges Juristförbund ger i sitt svar följande syn på problemet, vilket torde vara i huvudsak representativt för de här berörda SACO-organisa- tionerna:

»En samverkan med tjänstemannaförmedlringarna är naturligtvis i en sådan si- tuation (ett kärvt arbetsmarknadskli—mat) av stort värde. Dessa behöver i så fall upprustas med speciella avdelningar för .akademikeryrkena. Förbundet anser emellertid att dess arbete inte kan ersättas med andra organ, eftersom ett sådant knappast kan få den interna, dagliga kontakt med juristarbetsgivarna, som för- bundet erhåller inte bara genom sin platsförmedlande verksamhet utan också ge- nom sin verksamhet överhuvudtaget.»

Det bör dock betonas att denna syn på arbetsförmedlingens möjligheter att göra sig gällande på akademikerområdet ej kommer till uttryck inom förbund som före- träder yrken, där tjänstemannaförmedlingen utrustats med möjligheter att bedriva en effekiv förmedling. Detta gäller exempelvis lärarområdet. Problemet har här i stället varit att få till stånd en utökning av tjänstemannaförmedlingens resurser i takt med yrkesgruppens tillväxt.

Förekomsten av arbetsförmedling m.m. inom SACO-organisationerna

(Vissa mindre förbund samt universitetslärarorganisationerna ej medtagna)

Bedrives Gors sarn— Sam- F" h d organiserad "långan" arbetar A .. k . or un förme d- nätstszw förbundet nmar nmgar ling? notiser? med AF?

Arkivstatens tjänstemannaförening . Nej Nej Nej De vetenskapliga bibliotekens

tj.-m.-förening ................. Nej Ja Nej Föreningen civilekonomer i allmän

tjänst ......................... Nej Nej Nej Civilekonomför- Legitimerade Sjukgymnasters eningen, till

Riksförbund ................... Ja Ja Ja vilken CIAT:s Läroverkslärarnas Riksförbund ..... Nej Ja1 Nej medl. är an- SACO:s Allmänna Tj.-m.—förbund. .. Nej Nej Nej slutna, har egen Svenska Arkitekters Riksförbund. . . Nej Nej Nej platsförmedling Svenska Folkbibliotekarieföreningen Nej Ja Ja 1 Sammanställs Svenska Museimannaföreningens inom Arbets—

Facksektion ................... Nej Ja Nej marknadssty- Svenska Prästförbundet ........... Nej Nej Nej relsen och pub- Sveriges Agronom- och Lantbruks- liceras i TfSL.

lärareförbund .................. Nej Ja Nej Sveriges Civilingenjörsförbund

Sveriges Lantmätareförening ..... Nej Nej Nej Svenska Mekanisters Riksförb.. . . Ja Ja Nej Svenska Elektroing. Riksför ...... Svenska Kemiing. Riksför ........ Nej Ja Nej Svenska Väg- o.Vattenb. Riksförb. Sveriges Farmacevtförbund ........ Ja Ja Nej Sveriges Häradsskrivarförening ..... Nej Nej Nej Sveriges Juristförbund ............ Ja Ja Nej Sveriges Jägmästares och Forst-

mästares Riksförbund ........... Nej Nej Nej Sveriges Läkarförbund

Sveriges Yngre Läkares Förening. Ja Ja Ja Sveriges Naturvetareförbund ....... Nej Nej Nej Sveriges Psykologförbund ......... Nej Ja Nej Sveriges Samhällsvet. förb ......... Nej Ja Nej Sveriges Socionomers Riksförbund... Nej Nej Nej Sveriges Tandläkarförbund ........ Nej Ja Nej Sveriges Veterinärförbund ......... Ja Ja Nej Sveriges Yngre Humanisters

Förbund ...................... Nej Nej Nej Tekniska Läroverkens Lärarförening Nej Nej Nej

BILAGA 2

KUNGL ARBETSMARKNADSSTYRELSEN Arbetsförmedlingsbyrån Arbetsgivarenkät ang Fack Stockholm 12 rekrytering av tjänstemannapersonal

Kungl Maj:t har givit Arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att utreda frågan om en effektivisering av arbetsförmedlingen för tjänstemän. Utredningsarbetet bedrivs i samråd med representanter för parterna på arbetsmarknaden.

Det vore av värde för utredningen att få taga del av den syn som olika arbetsgi— vare — inom såväl enskild som statlig och kommunal verksamhet -har på vissa frågor, som rör rekryteringen av tjänstemannapersonal. Styrelsen vore'därför tacksam, om Ni ville ha vänligheten bidraga till utredningens arbete genom att i tillämpliga delar besvara i detta formulär upptagna frågor.

De uppgifter Ni lämnar kommer att behandlas konfidentiellt och kommer såle— des inte att delgivas berörda arbetsförmedlingar,

Ett exemplar av formuläret torde benäget återsändas före den 15 januari 1961, varvid bifogade svarskuvert kan användas.

Förfrågningar i samband med denna enkät besvaras av byråsekreteraren Sven Larsson, tel 54 05 20 (riks 54 05 80).

Stockholm den 2 januari 1961 På arbetsmarknadsstyrelsens vägnar

Sven Skogh

Pu ww: TMM

Ragnar Thoursie

Arbetsgivarens namn Fur AMS znl guns ..,,

Adress

Iden-'n ärende efterfrågas hos Edt-r |namn o lol)

Särskild kontaktman med arbetsförmedlingen [] är utsedd [] är ej utsedd

Antal anställda tjänstemän den Ill december 1960 (eller annat senaste damm)

Antalet nyanställda tjänstemän under 1960 utgör DfleränlO |:] 5—10 [la—4 DmindreänZ Om antalet nyanställda är mindre än 2 behöver blanketten ej vidare ifyllas. För kontrollens skull emotses den dock i retur.

Anvisningar till blankettens sida 3

Arbetsområden

1. Tekniskt arbete (inkl arbetsledning). Detta område omfattar allt arbete av tek- nisk karaktär i såväl statlig o kommunal som enskild tjänst. Närmast motsvarar det arbetsområdena 110 - 490 i SAF—SlF—SALFzs yrkesnomenklatur.

Kommersiellt arbete. Detta arbete omfattar allt sådant arbete med försäljning o inköp, som innebär kontakt med allmänheten. Närmast motsvarar det arbets— områdena 810 - 890 i nomenklaturen. Kontorsarbete vidlbanker, försäkringsbo— lag, reklambyråer, resebyråer o dyl hänförs till område 3 nedan.

Kameralt arbete. Detta område omfattar administrativt arbete i enskild tjänst, bokföring, korrespondens, databehandling m m. Hit hänförs även kontorsarbete vid banker, försäkringsbolag, reklambyråer, resebyråer o dyl. Området motsvarar närmast arbetsområdena 900 — 990 i nomenklaturen.

Förvaltnings- o socialvårdsarbete. Detta område omfattar administrativt arbe— te inom statlig o kommunal förvaltning. Hit hänförs även personalarbete i enskild tjänst. Kontorsarbete hänförs till område 3 ovan. Närmast motsvarande arbets— områden i nomenklaturen är 560 — 790.

Kvalifikationsgrupper

A. Hit hänförs högre tjänstemän, t ex direktörsassistenter, affärsföreståndare, kamrerare, personalchefer o avdelningschefer vid större företag. Gruppen mot— svarar närmast de yrkesgrupper i SAF—SIF-SALF: s yrkesnomenklatur, som har 2, 3 eller 4 som fjärde kodsiffra. För statliga o kommunala verk avses tjänster i lönegrad A 21 o högre.

Hit hänförs tjänstemän i mellangrader, t ex affärsföreståndare, kamrerare o sektionschefer vid mindre företag, arbetsledare o förmän, programmerare samt tekniker som självständigt utför kvalificerade arbetsuppgifter. Gruppen motsvarar närmast nomenklaturgrupper med kodsiffra 5 eller 6. För statliga o kommunala verk avses lönegraderna 10 — 20.

Hit hänförs tjänstemän i lägre ställning, t ex kontorister, laboratoriebiträden 0 kopister. Gruppen motsvarar närmast nomenklaturgrupper med kodsiffra 7 eller 8. För statliga o kommunala verk avses lönegrad 9 o lägre.

Olika vägar för rekrytering

Ange de tre vägar, på vilka företaget erhåller den mesta arbetskraften, genom att i vederbörande ruta sätta 1 för den viktigaste vägen 2 för den näst viktiga 3 för den därnäst viktigaste

Arbetsområden (1 - 4) o kvalifikationsgrupper (A—C)

(se anvisningar på sid 2)

1. Tekniskt 2. Kommersiellt 3. Kameran 4. Förvaltnings-o arbete arbete arbete socialvårdsarb A B A B C A B C A B C

För AMS ant (ifylls ej)

Genom annons

Genom arbetsförmedlingen Genom initiativ från sökande

Genom konsultföretag Efter rekommendation av någon inom företaget Via skola eller studiebesök

Andra vägar (specificeras)

Fördelar o nackdelar med olika rekryteringsvägar

193 Erfarenheter o önskemål ifråga om rekrytering genom arbetsförmedlingen

Vilka skäl anser Ni talar för att anlita förmedlingen för rekrytering av olika kategorier tjänst:-män?

För AMS ant (ifylls ej)

Vilka skäl anser Ni talar emot att anlita förmedlingen för rekrytering av olika kategorier ljiinstomän?

Tjänsteman vid arbetsförmedlingen har orienterat sig om Era anställningsför— hållanden, rekryteringsprinciper o —problem genom personligt besök '_i ofta någon gång. aldrig

Era synpunkter på frågan huruvida förmedlingen har tillräcklig kännedom om företaget (arbetsplatsen) för att kunna anvisa lämplig arbetskraft? '

Era synpunkter på frågan huruvida förmedlingen har tillräcklig kännedom om de arbets- sökande för att kunna anvisa arbetskraft som motsvarar Era önskemal

Era synpunkter pil förmedlings sätt att presentera en arbetssökande

Vilka åtgärder (i övrigt") vill Ni föreslå för att få mera nytta av förmedlingen vid rekry— tering av tjänstemän?

Ort o datum Underskrift

BILAGA 3

Förslag till överenskommelse mellan Arbetsmarknadsstyrelsen

och Svenska organisationskonsulters förening

Mellan Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Svenska Organisationskonsul- ters Förening (SOK) — nedan kallade parterna — har, efter samråd med represen- tanter för PA-rådet, SAF, TCO, SACO och SR, följande överenskommelse träffats:

& 1 Syftet med överenskommelsen är, att reglera den verksamhet för personurval, som bedrives av s. k. organisationskonsulter, ävensom att söka åstadkomma en gränsdragning mellan denna verksamhet och den verksamhet, som bedrives av den offentliga arbetsförmedlingens organ för tjänstemannaförmedling.

& 2 För vinnande av det i 5 1 angivna syftet har parterna enats om att konsultverk- samhet skall under en försökstid av ett år bedrivas enligt härvid fogade »normer för organisationiskon—sulters medverkan vid tillsättning av vissa högre befattningar inom näringslivet» med tillhörande anvisningar (bilaga A).

5 3

För vissa uppgifter, som närmare anges här nedan och i anvisningarna till nor- merna, skall finnas en kontaktgrupp, bestående av en representant för envar av parterna och PA—rådet.

Kontaktgruppen skall sammanträda, när någon i gruppen så påfodrar. Gruppen äger att vid behov med sig adjungera representanter för SAF, TCO, SACO och SR samt till SOK icke anslutna konsulter, vilka enligt & 4 biträtt överenskommelsen. I frågor som handlagts av kontaktgruppen äger den göra erforderliga framställ— ningar tvill AMS.

AMS representant i kontaktgruppen skall ha till uppgift att följa konsultverk- samhetens bedrivande under den i 5 2 omnämnda försökstiden. Han skall därvid ägna särskild uppmärksamhet åt annonseringen i dagspressen. Mellan gruppens sammanträden skall han äga att på dess vägnar i frågor rörande tillämpningen av normerna och anvisningarna taga erforderliga kontakter med konsulter och andra vederbörande samt att därvid göra de påpekanden, som han finner anledning till.

5 4 Överenskommelsen skall kunna biträdas även av konsult, som icke är ansluten till SOK, under förutsättning att konsulten bedriver verksamhet, som regleras ge— nom normerna, samt att konsulten till AMS avger skriftlig förbindelse att under överenskommelsens giltighet i sin verksamhet efterkomma vad normerna och an— visningarna innehåller.

195 % 5

SOK åtar sig att sprida kännedom om innehållet i normerna och anvisningarna såväl bland föreningens medlemmar som bland konsulter utan-för SOK.

% 6

Överenskommelsen träder i kraft den 1 juli 1961 och gäller till och med den 30 juni 1962.

Rörande frågan om förlängning av överenskommelsens giltighetstid och, om eventuella ändringar i dylikt fall av innehållet i överenskommelsen respektive i normerna och anvisningarna skall före utgången av april 1962 förberedande över- läggningar upptagas mellan parterna och de i ingressen till överenskommelsen om- nämnda organisationerna.

Denna överenskommelse har upprättats i två likalydande exemplar, av vilka par-' terna tagit var sitt. Stockholm den juni 1961

KUNGL. ARBETSMARKNADSSTYRELSEN SVENSKA ORGANISATIONSKONSULTERS FÖRENING

Bilaga A

i Normer för organisationskonsulters medverkan vid tillsättning av vissa högre befattningar inom näringslivet

1

Genom dessa normer regleras endast sådan för annans räkning bedriven verk- samhet för personurval, som anges i punkt 2.

Anvisningar till punkt 1 Av punktens formulering, jämförd med definitionen i punkt 2 första stycket, fram- går motsättningsvis, att normerna icke är tillämpliga i de fall, då verksamhetens utövare ej fullgör några uppgifter i samband med anskaffningen av sökande till den befattning, som skall tillsättas, utan endast befattar sig med personurval i in- skränkt bemärkelse.

2

I det följande förstås med verksamhet för personurval sådan medverkan vid tillsättning av befattning, som omfattar vidtagande av åtgärder dels för anskaffning av sökande till befattningen, dels ock för att bland de sökande utvälja den eller de för befattningen mest läm- pade;

konsult (organxisationskonsult) fysisk eller juridisk person, som i eller utan samband med annan verksamhet även utövar verksamhet för personurval;

uppdragsgivare fysisk eller juridisk person, som anlitar konsult för något av de ändamål, som anges i punkt 4.

3

Konsult äger icke åtaga sig uppdrag att anskaffa arbete åt arbetssökande; register över arbetssökande får ej heller föras hos konsult. Anvisningar till punkt 3 Huvudskälet till förbuden i denna punkt är att konsult icke får bedriva arbetsför- medling. Konsu-lt bör i eget intresse undvika varje åtgärd, som kan föranleda miss— tanke att han utövar arbetsförmedlingsverksamhet. Hit hör även sådana åtgärder som att på begäran av sökande låta hans ansökningshandlingar kvarligga hos kon- sulten resp. att göra noteringar om vissa sökande och deras kvalifikationer, allt under förutsättning 'att avsikten är att utnyttja materialet vid anskaffning av sökande till andra befattningar.

4

Konsult äger utöva i punkt 2 angiven verksamhet för personurval under förut- sättning

att han i varje särskilt fall anmodats därtill av respektive uppdragsgivare, att fråga är om tillsättning av befattning, som avses i punkt 5, samt att uppdraget antingen ingår som ett naturligt led i en åt konsulten anförtrodd organisationsundersökning beträffande uppdragsgivaren eller det företag, han re- presenterar, eller eljest avser sådan teknisk medverkan från konsultens sida, som innefattar systematisk bedömning av arbetskrav och kvalifikationer för den be- fattning, som skall tillsättas.

Anvisningar till punkt 4 Till örsta att-satsen: Konsult äger icke själv eller genom sina medarbetare bedriva dire t personlig ackvisition i syfte att erhålla uppdrag, som här avses.

TiII tredje att-satsen: Uttrycket »systematisk bedömning av arbetskrav och kvali- fikationer» avses täcka bl. a. sådana åtgärder som analys av de med befattningen förenade arbetsuppgifterna, upprättande av befattningsbesknivning, fastställande av kvalifikationer för befattningen sam-t dess inplacering i företagets nuvarande .organisationsplan.

5

Konsults verksamhet enligt punkt 4 inskränkes till att avse följande befattningar: a företagsledare i vidsträckt mening, d.v.s. verkställande direktörer och vice d:o samt deras närmaste medarbetare; platschefer och disponenter;

b övriga företagsledningen direkt underställda högre chefer inom administration, produktion och försäljning med självständigt ansvar för särskilt betydelsefull-a ar— betsområden;

c vissa specialister t. ex. i fråga om marknadsföring och arbetsstudier, dock en- dast när synnerliga skäl talar för konsults medverkan.

Anvisningar till punkt 5 Till a och b: I den mån här åsyftade befattningar (yrkesgrupper) icke ligger ovan- för de tjänstenivåer, som förekommer i gällande Yrkesnomenklatur för tjänstemän, utgiven av SAF, SIF och SALF, återfinns de under kodbeteckningen -02 i denna förteckning.

Med innehavare av under a och b avsedda befattningar jämställes i det hänseende varom här är fråga, personer som avses inom kort komma att efterträda först- nämnda befattningshavare.

Till 0: Formuleringen »dock endast när synnerliga skäl talar för konsults med— verkan» har valts för att markera att medverkan får lämnas endast i undantagsfall; enbart en kvantitativ begränsning åsyftas sålunda icke. Det måste överlämnas åt konsulterna att i första hand ta ställning till, om tillräckliga skäl för medverkan föreligger i det enskilda fallet. Den i överenskommelsen mellan AMS och SOK (5 3) omnämnda kontaktgruppen får här även en viktig uppgift att fylla isamband med granskningen av konsulternas annonsering.

6

Om konsults uppdrag enligt punkt 4 även omfattar ombesörjande av annonsering efter arbetskraft för uppdragsgivarens räkning, åligger det konsulten att verka för

att uppdragsgivarens namn utsättes i annonsen (öppen annonsering); att annonsering utan angivande av uppdragsgivarens namn (anonym annonse- ring) användes endast när särskilda skäl därtill föreligger; samt

att, vid anonym annonsering, sökande likväl underrättas om uppdragsgivarens nanm, innan ansökningshandlingarna överlämnas till denne, och att meddelande härom intages i annonsen.

Oavsett om annonseringen sker öppet eller anonymt, bör annonsen alltid inne- hålla en orientering om de med befattningen förenade arbetsuppgifterna samt upp- gift om erforderliga kvalifikationer och andra särskilda krav.

Vid anonym annonsering bör i annonsen anges, inom vilken bransch eller vilket område av näringslivet, uppdragsgivaren är verksam. Om möjligt bör i dylikt fall annonsen även innehålla de uppgifter om företagets storlek 111. in., som utan olägen- het kan offentliggöras.

I annons må anges att viss namngiven konsult fått i uppdrag att medverka vid personurvalet samt att ansökningshandlingar m. ni. även kan tillställas konsulten för vidare befordran till uppdragsgivaren.

Anvisningar till punkt 6 Genom föreskrifterna i denn-a punkt anges vissa riktlinjer för konsulternas hand— lande då de skall medverka vid uppdragsgivarens annonsering efter arbetskraft. Syftet härmed är tvåfaldigt: dels att animera konsulterna att vara verksamma för öppen annonsering och mot anonym annonsering, dels att ge konsulterna ett stöd i dessa strävanden.

Det är uppenbart, att en arbetsgivare i vissa fall kan ha starka skäl för att annon— sera anonymt. Som ex. härpå kan anföras, att [arbetsgivaren ej i förväg vill av- slöja en planerad ny tillverkning eller produkt; eller han vill utröna, om lämplig extern kraft går att uppbringa (: förutsättning för planerad omorganisation).

När det gäller att söka påverka uppdragsgivaren att icke annonsera anonymt, måste i första hand konsulternas eget omdöme bli bestämmande för hur de bör handla. En bedömning »i efterhand av mera tveksamma fall kan även komma att ske av den i överenskommelsen mellan AMS och SOK (% 3) omnämnda kontakt- gruppen.

7

Konsult och hans medarbetare skall iakttaga diskretion ifråga om uppgifter och handlingar, som konsulten mottagit av uppdragsgivare eller av sökande till be- fattning hos uppdragsgivaren. Särskilt gäller detta beträffande uppgifter som avser sökandes personliga förhållanden.

Det åligger konsult att tillse, att de sökande så snart som möjligt erhåller besked om utgången av tillsättningsärendet samt att ansökningshandlingar m. 111. inom rim- lig tid återställes till sökandena.

Anvisningar till punkt 7 första stycket Vid tillämpningen av detta stycke skall tillses, att uppgift eller handling icke del- ges eller utlämnas till annan utan uttryckligt medgivande av uppdragsgivaren resp. sökanden. Även utan dylikt medgivande får dock konsult utlämna uppgifter och handlingar i den utsträckning, som är nödvändig för att konsultens uppdrag skall kunna fullgöras på behörigt sätt.

8

Konsult får icke under några omständigheter av arbetssökande begära eller mottaga ersättning i någon form i samband med uppdrag, som anges i punkt 4.

9

Konsult som genom medlemskap i SOK eller individuellt biträtt den överens— kommelse mellan AMS och SOK, varigenom dessa normer antagits, äger icke på grund härav rätt att i tryck eller vid korrespondens eller i andra liknande samman— hang ange sig som utövare av en av AMS auktoriserad verksamhet.

BILAGA 4

Tabeller och diagram över arbetsförmedlingsverksamheten för tjänstemän 1950—1960

1. Förmedlingsverksamheten för tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper (b = inkl. och c = exkl. elevpraktikförmedling och förmedling för studerande) jämfört med för— medlingsverksamheten för övriga yrkesgrupper (a) under åren 1950—1960 ( 10 OOO-tal )

:| Samtliga yrkesgrupper utom Tji—:s

logaritmisk skala

. . ...... . ....... = Arbetssökande _. .— _ _ _- : Lediga platser

___—_— : Tillsatta platser

1) Tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper c ijzs yrkesgrupper exkl studenter o elevpraktik

.:t 54' 55 56 57 58 59 60 1950 51 52 53 54 55 JG 57 58 59 60

2. Förmedlingsverksamheten för vissa tjänstemannagrupper under åren 1950—1960. Logaritmisk skala

50'000 45 000 40 000

35 000 30 000

25 000

20 000

15 000

10 000 . 9 000 .s 000' 7 000

6 000 5 000

4 000

3 000

2 000

Kommersiellt arbete

Tekniskt arbete

Förvaltning o socialvård

/

50 000 45 000 40 000

35 000 30 000

Kameralt arbete

254000 20 000

15 000 Arbetssökande studenter m fl

10 009. 9 000 B 000

7 000 6 000

5 000

Elevpraktlkurbete

4 boo

BMI).

2000

1000 1950 51 52 53 3-1 35 56 TT 55 59 00

3. Indextal för förmedlingsverksamheten för tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper jäm—

Arbets sökande person er

År Tjänstemän Övr' yrkesgr- Antnl Ind Antal Ind 1950 85 577 100 579 977 100 1951 89 087 104 558 493 96 1952 88 122 103 583 510 101 1953 91 103 100 509 800 98 1954 93 477 109 584 884 101 1955 94 328 110 589 959 102 1950 95 826 112 021 684 107 1957 92 406 108 603 631 104 1953 93 724 109 020 736 107 1959 101 250 118 014 380 106 1900 109 260 128 006 838 105

Lediga platser

Är Tjänstemän Övr vrkesgr Antal Ind Antal Ind - .

1950 99 294 100 1 370 043 100 1951 102 750 103 1 350 296 99 1952 98 079 99 1 134 369 "3 1953 102 394 103 1 080 828 79 1954 115 934 117 1 136 414 3 1955 124 124 125 1 139 760 83 1956 126 480 127 1 077 648 79 1957 118 143 119 956 994 70 1958 114 621 115 898 082 66 1959 127 768 f-129 . 956 268 70 1960 148.377 149 . 1 018 779' 74

Tillsatta platser

År Tjänstemän ' Övr yrkeågr Antal Ind Antal Ind- 1950 60 763 100' 1 129 431 100 1951 70 221 105 1 111 664 98 1952 68 440 103 909 583 86 1953 72 636 109 934 368 83 1954 75 400 113 961 478 85 1955 78 100 117 971 729 86 1950 78 983 118 942 602 83 1957 81 970 123 832 727 74 1958 81 781 122 793 334 70 1959 90 226 135 829 997 74 1960 101 995 153 74 840 474

fört med förmedlingsverksamheten för övriga yrkesgrupper under åren 1950—1960. 1950 = 100

T j änstcmannuförmedlingens yrkesgrupper

.nu-u.....uu-uco :Arbetssökande ...._ ....... ... _ ___-— *? Lediga platser __ __ __

_ ___"— ? Tillsatta platser

1.35

1.30

14.3 ] I

140

13., / ; /

130 /'//

/ . , .», _l/, 130 // ;;)(x "I :... lla [ / _...

, .p—*":. ' '.'

95 '

90!

1950 51 52 53 54 55 56 57 53 35) 60

4. Arbetssökande inom tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper; därav elevpraktiksökande, arbetssökande studerande samt övriga arbetssökande,

1950—1960

Manl År ijzs yrkesgrupper Elevpraktik sök Studerande ij:s yrk gr - E +S

Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index 1950 40 486 100 2 467 100 4 579 100 33 440 100 "1951 40 648 100 2 364 96 4 490 98 33 794 101 1952 39 022 96 2 239 91 4 097 89 32 686 98 1953 39 935 99 2 704 109 4 654 102 32 577 97 1954 39 674 98 2 915 118 4 504 98 32 255 96 1955 39 700 98 2 820 114 4 788 105 32 092 96 1956 40 145 99 2 769 112 4 789 105 32 587 97 1957 38 850 96 3 212 130 4 994 107 30 644 92 1958 38 349 95 4 010 142 5 434 119 28 905 86 1959 42 058 104 4 355 172 6 635 145 31 .068 93 1960 46 477 115 5 092 205 8 133 178 33 252 99 Kvinnl

n

Ar ijzs yrkesgrupper Elevpraktik sök Studerande ijzs yrk gr - E+S Antal Index Antal Index Antal Index Antal Index

1950 45 091 100 265 100 3 224 100 41 602 100 1951 48 439 107 230 87 3 489 108 44 720 108 1952 49 100 109 233 88 3 581 111 45 286 109 1953 51 168 113 282 106 3 476 108 47 410 114 1954 53 803 119 306 115 3 931 122 49 566 119 1955 54 628 121 326 123 4 100 127 50 202 121 1956 55 681 123 268 101 4 276 133 51 137 123 1957 53 556 119 354 134 4 855 151 48 347 116 1958 55 375 123 543 205 5 935 184 48 897 118 1959 59 192 131 602 227 6 821 212 51 769 124 1960 62 783 139 588 222 7 462 231 54 733 132

Anm. ijzs yrkesgrupper —- E + S = tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper exlusive elevpraktiksökande och studerande.

5. Tillsatta platser inom tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper; därav elevpraktikplatser och övriga platser, 1950—1960

Mal År ijz 5 yrkesgrupper Elevpraktikhlatser ij: s yrk gr - Elevpr Antal Index Antal Index Antal Index 1950 25 118 100 1 926 100 23 192 100 1951 25 474 101 1 844 96 23 630 102 1952 23 481 93 1 671 87 21 810 94 1953 25 041 100 1 681 87 23 360 101 1954 27 119 108 1 801 93 25 318 109 1955 28 162 112 1 946 101 26 216 113 1956 28 861 115 2 147 111 26 714 115 1957 26 926 106 2 399 124 24 527 106 1958 26 595 106 2 782 144 23 813 103 1959 29 560 118 3 087 160 26 473 114 1960 32 718 130 3 794 197 28 924 125 Kvinnl År Tji: s yrkesgrupger Elevpraktiknlatser ij: s yrk gr - Elevpr Antal Index Antal Index Antal Index 1950 41 645 100 229 100 41 416 100 1951 44 747 107 195 85 44 552 108 1952 44 959 108 240 105 44 719 108 1953 47 595 114 128 56 . 47 467 114 1954 52 733 127 150 66 52 583 127 1955 55 933 134 205 89 55 728 135 1956 . 59 301 142 251 110 59 050 143 1957 55 044 132 275 120 54 769 132 1958 55 186 133 364 159 54 822 132 1959 60 666 146 473 207 60 193 145

1960 _ 69 277 166 '. 534 233 68 743 166

6. Indextal för förmedlingsverksamheten för ljänstemannaförmedlingens yrkesgrupper inom de kamerala arbetsområdena under åren 1950—1960. 1950 = 100

Arbetssökande Är Antal lnd 1950 26 489 100 1951 27 391 103 1952 27 883 105 1953 28 773 109 1954 30 126 114 1955 30 834 116. 1956 31 495 119 1957 29 662 112 1958 29 483 111 1959 31 532 119 1960 33 319 126 Lediga platser . . . . . . . . . . . . . '. . . = A1*15ét$sökandé . . . . . . J.". ........ i : ' . Ar Antal (1 ( ___—_— : Lediga. platser _——;'.——— 1950 39 277 100 * 1951 41 070 105 = Tillsatta platser 1952 36 334 93 1953 85 899 91. 140 1954 "41 700 106 1955 45 179 115 135 1956 45 014 115 1957 40 460 103 1958 37 754 96 130 1959 .. 42 09.1 mm: . . . . ; 1960 50 207 128 125, _ 120 115 Tillsatta platser ,_ o—————— 110 Ar Antal Ind' 1950 24 837 1010 105 1951 27 172 109 -' 1952 24 605 99 100 1953 24 526 99 1954 27 705 112 gr" 1955 29 176 1117 *) 1956 29 963 1211 1957 -27 343 113 90 1958 26 781 108 1959 29472 120 1960 34146 137 19

rt; U|

?. Indexlal för förmedlingsverksamheten för tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper inom de kommersiella arbetsområdena under åren 1950—1960. 1950: 100

Arb-. ass—ökande

_ . x :* Antal lnd 24 00» 100 24 971. 104 24 791 10:; 25 754 107 20 919 112 27 454 114 28 307 11.— 20 14.". 100 25 057 104 20 45; 110 25 100 117 . . . . . . . . . . . . . . . : Arbetssökande ................ ———— = Lediga platser ___-___— =—' Tillsatta platser Lediga platser Antal Intl 155 1050 31 700 100 150 1051 31 074 100 1052 32 577 10:; A P 1050 34 530 100 145 / 1054 37 107 117 / X / 1055 39 453 124 140 / 1050 41 523 131 / X / / I 1057 36 001 114 . 1055 30 059 114 13” ' / I 1950 39 130 123 , 1900 44 504 142 130

. 120 4 '

Tillsatta platser ' // 4' '. x I, . —_——————————- 115 ff __ _J-

."11' Antal lnd ] I /'- ' -_ _ _ _ , . . - ;." ' 1050 20 025 100 110 / , . & _ 1051 20 254 98 /-,... ' .' 1052 21 405 104 105 .../'I "" ' . .' 10.13 23 335 111: " '.' 105; 25 193 122 1055 27 300 133 100 1050 30 501 145 10:-7 25 677 124 95 1935 20 422 125 1050 28 751 30 90 ___1*”"___U 32_._033_155 1950 51 52 53 54 55 56 57 58 59 00

8. Indextal för förmedlingsverksamheten inom de tekniska arbetsområdena under åren 1950—1960. 1950 = 100

Arbetssökande Är Antal 1950 11 632 1951 11 840 1952 11 148 1953 10 715 1954 10 530 1955 10 159 1950 10 771 1957 10 505 1958 10 563 1959 10 983 1960 11 903

Lediga platser

År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

Antal

8 714 9 330 8 423 8 600 10 925 12 579 12 494 12 194 11 236 13 597 16 539

Tillsatta platser

Antal

.szulam ' CJ & 02

x] 0: Ul

_L— CDC” wowm qolwxl HCGCDO

Ind

100 111

100 111 123 123 119 113 128 152

...nu-n......

= Arbetssökande = Lediga platser

= Tillsatta platser

44

X

_"? N.

*?

X ÄNN-

3—-— &.

110 . A /I

100 L, 100 "',

9. Indexlal för förmedlingsverksamheten inom undervisning m. m. under åren

Arbetssökande År Antal Ind 1950 6 520 100 1951 7 706 118 1952 8 140 125 1953 8 857 136 1954 S 428 129 1955 8 310 127 1956 8 068 124 1957 8 239 126 1958 8 480 130 1959 9 121 140 1960 9 334 143

Lediga platser År Antal lnd 1950 11 094 100 1951 11 948 108 1952 13 032 117 1953 16 118 145 1954 17 167 155 1955 16 436 148 1956 16 240 146 1957 19 172 173 1958 19 027 172 1950 21 481 194 1960 23 631 213

Tillsatta platser År Antal lnd 1950 9 360 100 1951 10 451 112 1952 11 492 123 1953 15 543 166 1954 14 177 151 1955 13 136 140 1956 12 685 136 1957 14 893 159 1958 14 634 156 1959 16 372 175 1960 18 028 193

180

175

170

165

160

110

105

100

...-nu...»...

1950—1960. 1950 = 100

Il

Arbetssökande Lediga platser

Tillsatta platser

X_—

/ x fx.X

*! X NX N ' / l,. / l IL / l 1.157”. W ”j...";- . ' . .. M)"

60

10. Indextal för förmedlingsverksamheten inom allmän tjänst och socialvård

Arbetssökande År Antal Ind 1950 2 975 100 1951 3 157 106 1952 2 847 96 1953 2 766 93 1954 2 702 91 1955 2 477 83 1956 2 080 70 1957 1 689 57 1958 1 505 51 1959 1 614 54 1960 2 024 68

Lediga platser År Antal Ind 1950 3 018 100 1951 3 237 107 1952 2 995 99 1953 2 895 96" 1954 3 297 109 1955 3 606 119 1956 4 133 137 1957 3 040 101 1958 2 904 96 1959 3 407 112 1960 3 347 111

Tillsatta platser Är Antal Irld 1950 2 108 100 1951 2 249 107 1952 2 118 100 1953 2 119 101 1954 2 197 104 1955 2 336 111 1956 2 559 121 1957 1 660 79 1958 1 541 73 1959 1 684 80 1960 1 592 76

under åren 1950—1960. 1950 = 100

............- =Arbetssökande

—— — — = Lediga platser

__ = Tillsatta platser __

_—

IN

x

100

95

90

85

80

11. Indextal för förmedlingsverksamheten ifråga om elevpraktik under åren 1950—1960. 1950 = 100

.... =Arbetssökzmde

_ _ _ _ = Lediga platser

= Tillsatta platser

210 205 ' 200 . 195 : Arbetssökande 190 ' ' [&_—&MEL 185 ;" 1 1950 2 732 100 _- 1951 2 594 95 180 _ 1952 2 472 00 _. 1953 2 9er 109 175 _ 1954 3 221 113 , 1955 3 140 115 _- 1950 3 037 111 170 ' 1957 3 566 131 , 1958 4 553 167 165 | 1959 4 957 151 , 1960 5 680 20.» 160 . / ' 155 _- / I 150 . I Lediga platser : (I ___—___ Är Antal Ind 14" . II 1950 2 479 100 140 . , 1951 2 704 109 _- I 1952 2 012 105 _ 1953 2 031 52 135 _ 1954 2 341 95 _] 1955 2 490 100 130 1956 2 885 115 J! 1957 3 182 123 125 ' 1958 3-488 141 , 1959 3 916 153 .1/ 1960 5 007 201 120 . 115 _ ' '- _ ? 110 -' ':'! Tillsatta platser lx : I 105 1 X 0 I . . Ar Antal Ind _ 1950 2 155 100 100 _- 1951 2 039 95 x 1952 1 911 59 95 X 1953 1 809 34 ; l / 1954 1 951 91 90 ' l I; 1955 2 151 100 * i 1956 2 398 111 N 1057 2 071 124 35 7 1953 3 146 140 K 1959 3 560 165 80 ___—__——1960 4 323 301 1950 51 52 53 54 55 se 57 58 59 60

12. Indextal för arbetssökande studenter m. [I. under åren 1950—1960. 1950 = 100

Arbetssökande __ År Antal Ind 1950 7 803 100 1951 7 979 102 1952 7 678 98 1953 8 130 104 1954 8 435 108 1955 8 888 114 1956 9 065 116 1957 9 849 126 1958 11 369 146 1959 13 456 172 1960 15 595 200

200

195

190

115

110

105

100

'- .....

......

B I L A G A 5 KONF iDENTIELLT Förmedling Ombytessökandcs uppgifter A. Personalia Gruppnr Reg.-nr 3 första bokst. Anm.

_lMl IK

B. Teoretisk utbildning

Skolor, examina, examensår; kurser, kursår

C. Praktisk erfarenhet

Antal arb.-år Längsta anställningen (firma, bransch, anställningstidens längd)

År i nuv. yrke Antal tillfälliga anställningar sedan 1 januari 1959

Nur. lön Senaste anställningen (firma, bransch, anstållningstidcns längd)

Arb-uppg. under den tid sökanden haft förvärvsarb. som åbcr. som merit för önskad ny anst.

D. Anledning till önskan om arbetsbyte (om flera skäl anges samtliga)

1" TldSbeStamda Skal (Här anges om sökanden genom egen eller arbetsgivares uppsäg-

ning. arbetets tillfälliga karaktär, omorganisation inom företaget o.dyl. inom viss tid kom- mer att sluta sin anställning liksom även om vederbörande genom annan familjemedlems be- slutade flyttning till annan ort önskar söka anställning på denna ort)

2' Andra Skal (Här anges t.ex. om sökanden önskar högre lön, säkrare anställningsför- hållanden, mera kvalificerat arbete, tillfälle till förkovran och meritering m. m. Likaså enges de förhållanden på arbetsplatsen som sökanden finner otilifredsställande och som därför mo- tiwårar leitt1 arbetsbyte, såsom alltför pressande arbete, obekväm arbetstid, mindre trevlig

an a o. y .)

E. Planerat byte av yrke och/eller arbetsuppgifter

Nuvarande yrke Önskat yrke/önskade nya arbetsuppgifter

BILAGA 6

Arbetsförmedling för tjänstemän i Västtyskland och

Storbritannien

På Kungl. Maj:ts uppdrag företog utredningens sekreterare under tiden 22—29 januari 1961 en resa till Västtyskland och England för att studera åtgärder för för- medling av tjänstemän. I resan deltog två representanter för de parter på arbets- marknaden, med vilka arbetsmarknadsstyrelsen har samråd för utredningsupp- dragets fullgörande, nämligen för SAF direktören Lennart Cronqvist och för TCO sekreteraren Gösta Edgren. Resan för dessa senare bekostades av vederbörande organisationer.

Till uppgiften hörde att i resp. länder med avseende på tjänstemannagrupperna studera den interlokala förmedlingens organisation och metodik, arbetsförmed- lingens åtaganden och praxis beträffande ombytessökande samt förmedlingen för mera kvalificerad tjänstemannapersonal.

Resan begränsades »till uppehåll i Frankfurt am Main, Diisseldorf, Köln och London. I Frankfurt am Main besöktes Zentralstelle fiir Arbeitsvermittlung, Landes- arbeitsamt Hessen, Landesstelle fiir Arbeitsvermittlung samt Arbeitsamt Frank- furt. Vlidare togs i Frankfurt kontakt med Deutsche Angestellten-Gewerkschaft (DAG), Landesverband Hessen, i Diisseldorf med Deutscher Gewerkschaftsbund (DGB) och i Köln med Bundesvereinigung der deutschen Arbeitgeberverbände.

I London besökte studiegruppen inom Ministry of Labour dels Employment Department, dels det regionala arbetsförmedlingsorganet London and South Eastern Regional Office och dels specialförmedlingarna Professional and Executive Register och Technical and Scientific Register. Vidare erhölls kontakt med en le- dande konsultfirma, Management Selection Ltd, och ett större företag, International Computers and Tabulator Ltd.

Den följande redogörelsen har utarbetats gemensamt av studiegruppens del— tagare.

Tjänstemannaförmedling i Västtyskland Bakgrund

Den utveckling från massarbetslöshet till full sysselsättning, som försiggått i Västtyskland under 1950-talet, har även haft sin motsvarighet på tjänstemännens arbetsmarknad där. I början av decenniet räknades drygt 1/4 miljon arbetslösa tjänstemän. Vid slutet av decenniet (1959) hade arbetslösheten inom tjänstemanna- yrkena sjunkit till ca 50 000. Samtidigt med den starka absoluta tillbakagången i arbetslösheten skedde en förskjutning mellan könen av tyngdpunkten i den kvar- varande arbetslösheten. Huvudparten av de arbetslösa vid decenniets början var män, vid dess slut kvinnor. Förändringen hör samman med att under decenniet

ett starkt ökat antal kvinnor sökt sig ut i förvärvsarbetef — I och med att arbets- lösheten snabbt gått tillbaka, har förmedlingens uppgifter som administratör av den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen _ som också omfattar de västtyska tjänstemännen — givetvis minskat.

Mot bakgrund av denna utveckling får man se förändringarna under senare år i den västtyska arbetsförmedlingens omslutning. En påfallande förändring är minsk- ningen av förmedlingsverksamheten. Denna minskning har gått långsammare för grupper som har berörts av säsongmässiga variationer i sysselsättningen,främst på byggnadsområdet, och snabbare för andra grupper. Till de senare hör _— totalt sett — tjänstemännen. Som exempel på tillbakagången i förmedlingens engagemang på tjänstemannaområdet, räknat efter antalet tillsatta plaser, kan följande siffer- uppgifter nämnas: Vid decenniets början (1951) tillsattes ca 402 000 tjänstemanna- platser, mot slutet av decenniet (1958) hade antalet tillsättningar gått ned till ca 320 000. — En annan förändring, som skett i och med att arbetslösheten hävts, be- står givetvis i en omstrukturering av sökandeklientelet i den meningen att det stora flertalet sökande vid arbetsförmedlingen numera utgöres av ombytessökande. Vi- dare har kvinnorna blivit den större gruppen; av de 320 000 tills-atta tjänstemanna- platserna 1958 besattes 190 000 med kvinnor (jämfört med 162 000 av hela antalet 402 000 tillsättningar år 1951).

Det är naturligt, att dessa förändringar har givit upphov till diskussioner om för- medlingens målsättning och uppgifter i det nya arbetsmarknadsläget. Nu gällande version av lagen om arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring (1957) utsäger dock, att arbetsmarknadsverkets uppgifter inte bara avser ett läge som det vid bör- jan av decenniet utan omspänner olika arbetsmarknadslägen. Verket har inom ra- men för regeringens ekonomiska politik, heter det, att »verka i sådan riktning, att arbetslöshet och brist på arbetskraft förebyggs eller minskas» (& 38).

Som ett uttryck för uppfattningen, att förmedlingen inte bara har att ta sig an arbetslösa, har det tyska arbetsmarknadsverket under senare år utbyggt sina re— surser för förmedling av mera kvalificerad arbetskraft inom vissa tjänstemanna- yrken. För närvarande syns man pröva sig fram till en lösning av denna förmed- lingsfråga. Den tyska delegationen vid OEEC har föreslagit, att den tas upp till be— handling inom arbetskraftkommitténs arbetsförmedlingsgrupp (OEEC:s dokument Mo/WP7 (59)5, Paris 18 nov. 1959). .

Beträffande ombytessökande har det tyska arbetsmarknadsverket enligt samma dokument den meningen, att det vore fördelaktigt om personer, som önskar byta plats, på ett tidigt stadium vände sig till arbetsförmedlingen. Denna står inte främmande för att avråda sökande från ett platsbyte, som ej är grundat på reella skäl. Förmedlingen ser som sin uppgift att skaffa sig god kunskap om sökande och platser, så att sökandenas kvalifikationer tillvaratas på bästa sätt. _ Förmedlingen företar sig ej att själv bedriva ackvisition bland sökande, som har anställning men ej själva anmält sig som arbetssökande (Abwerbung).

Förmedlingens organisation Den västtyska arbetsförmedlingen omfattar Bundesanstalt fiir Arbeitsvermittlung und Arbeitslosenversicherung i Ntirnberg, 12 Landesarbeitsämter (delstaternas

* En redogörelse för västtyska åtgärder mot arbetslöshet har lämnats i AMS Arbetsmarknads- information Serie H, nr 1/1960. _— Det kan nämnas, att den i redogörelsen omnämnda västtyska kommitté, som sedan ett par år tillbaka bedrivit utredningsarbete rörande arbetslösheten bland äldre, numera framlagt sitt betänkande (Abschlussbericht der Kommission des Vorstandes der Bundesanstalt zur Untersuchung der Arbeitslosigkeit älterer Arbeitnehmer, nov. 1960). Kom- mittén har bl. a. föreslagit vissa kompletterande arbetslöshetsbekämpande åtgärder med tanke på äldre tjänstemän.

huvudkontor för arbetsförmedling) och 208 Arbeitsämter (större arbetsförmed- lingar) samt ett större antal Nebenstellen (filialkontor).

Inom arbetsförmedlingen tillämpas en cxpeditionsuppdelning yrkesvis. Vid varje Arbeilsamt förekommer expeditioner för tjänstemannagrupper, där i princip alla yrken av sådant slag förmedlas.

För sökande, som inte begränsar sin ansökan till bostadsorten, förekommer på en del yrkesavsnitt fackarbetsanvisningar, som täcker större geografiska områden. Tidigare fanns för tjänstemän med god fackutbildning sådana expeditioner vid vart och ett av de 12 Landesarbeitsämter, där verksamheten avsåg resp. delstater. Nu- mera har denna organisation ombyggts, så att 6 regionala ljänstemannuförmed— lingar (Landesstelle fiir Arbeitsvermitlung) svarar för i regel vardera två del— statsområden.

Dessutom finns i Frankfurt om Main en central riksförmedling för tekniker och viss annan fackutbildad tjänstemannapersonal (Zentralstelle fiir Arbeitsvermitt- lung). Vid inrättandet av de nyss nämnda regionala tjänstemannaförmedlingarna utflyt-tades till dem en de] uppgifter från riksförmedlingen.

Vidare kan nämnas, att man skiljer mellan exp-editioner som har direkt kontakt med sökande och arbetsgivare (Arbeitsvermittlung) och sådana som, utan direkt— kontakt med allmänheten, handlägger interlokala förmedlingsärenden (Ausgleiehs- vermittlung). Denna senare verksamhet är organiserad på det regionala planet och på riksplanet.

Några uppgifter om arbetsmetodiken

Som hjälpmedel i det interlokala förmedlingsarbetet används både platslistor och sökandelistor. Båda dessa typer av publikationer används dels regionalt, dels på riksplanet. —- I sökandelistorna upptas beskrivningar av kvalifikationer på aktuella sökande, för vilka lämpliga platser inte finns anmälda hos förmedlingen. Dessa publikationer ställs avgiftsfritt till arbetsgivarnas förfogande.

Vid den första kontakten mellan förmedlingen och en sökande tjänsteman med god yrkesbakgrund ifylls anmärkningsvärt utförliga sökandeblanketten Olika så— dana blanketter förekommer för tekniker och för kontorspersonal samt inom 6 »kvinnoyrken» med längre fackutbildning. Dessa sökandeblanketter har uppställts så att en klar analys erhålls dels av vederbörandes utbildning, dels av hans eller hennes yrkesfunktioner i tidigare anställningar. — Vid första besöket på förmed- lingen erhåller den arbetssökande även en folder med tips om hur en ansökan upprättas och — för de yngre — hur man bör uppträda, då man personligen söker en plats. Till sökandens förfogande ställs även tryckta ansökningsformulär. Innan ansökan jämte betygsavskrifter av förmedlingen skickas till en arbetsgivare, häftas de in i en pl-astpärm, som skyddar handlingarna.

Kontakten med arbetsgivarna vill man bygga upp genom personliga samman— träffanden mellan förmedlare och personal- och avdelningschefer. Då förmed— lingsarbetet försiggår i arbetsgrupper på två personer (förmedlare och biträdande förmedlare), skall den som i första hand svarar för gruppens arbete, om möjligt använda eftermiddagen till företagsbesök (Aussendienst). Principiella frågor, som rör ett företags rekrytering, diskuteras av någon högre befattningshavare med företagsledningen; individuella rekryteringsärenden tar förmedlaren upp med 'personal- och avdelningschefer; samtidigt söker han för sin egen information få bese olika avdelningar inom firman. De frågor, som behandlas vid besöken, an- tecknas .i korthet. Viktigare noteringar läggs efter hand till förmedlingens före- tagsregister.

De regionala tjänstemannaförmedlingarna (Landesstelle fiir Arbeitsvermittlung)

De 6 regionala tjäns—telmannaförmedlingarna, som omfattar ett par delstater, inrätta- des i slutet av år 1959. Kontoren är förlagda till förefintliga Landesarbeitsämter i Hamburg, Hannover, Diisseldorf, Frankfurt, Stuttgart och Miinchen.

Vid dessa kontor skall förmedlingsverksamhet bedrivas med i möjligaste mån di- rekt kontakt med sökande och arbetsgivare inom regionerna.

De sökande, som tas emot vid de nya regionala kontoren, är tjänstemän som inte har begränsat sin arbetsansökan till den lokala arbetsförmedlingens område. För att tas emot vid dessa kontor skall de vidare ha en avslutad yrkesutbildning bakom sig och minst genomsnittliga kvalifikationer. Närmare uppgifter om vilka yrkes- grupper, som förmedlas vid dessa kontor, återfinns i de riktlinjer som utfärdats för förmedlingsarbetets bedrivande. Inom gruppen kvinnlig handels- och kontors- personal upprätthålls en mycket bestämd gränsdragning: det stora antal sådan personal, som har begränsad eller ingen utbildning, faller därigenom utan—för regionsförmedlingens verksamhetsfält.

Eftersom den lokala arbetsförmedlingen i regel först skall ha sett efter om den sökande kan placeras lokalt, skall ansökan inges till ett Arbeitsamt. Därifrån går den om så behövs vidare till regionskontoret.

Samtidigt med ansökan insänder den lokala arbetsförmedlingen en samman- fattning av sökandens meriter. Denna sammanfattning tjänar som annonstext vid publicering i den regionala sökandelistan, eventuellt också i rikslistan för sökande.

I fråga om lediga platser anmäler de lokala förmedlingarna till regionskontoren alla platser för personal av här ifrågavarande slag, vilka inte med säkerhet kan besättas lokalt eller som inte kan besättas med tillräckligt kvalificerad arbetskraft. På motsvarande sätt som gäller för sökande bifogar den lokala förmedlingen även i fråga om platsnppgifterna en sammanfattning, som kan användas för publicering i regions- eller rikslistan över lediga platser.

Anvisningar av sökande till lediga platser sker antingen direkt från regions- kontoret eller via den lokala arbetsförmedlingen.

De regionala kontoren skall även följa förändringarna på arbetsmarknaden och lämna rapport om arbetsmarknadsläget inom regionen för berörda yrkesgrupper.

Erfarenheter av den nya organisationen. Den nya organisationen har ännu inte verkat så länge, att något bestämt kan sägas om dess för- och nackdelar. Till en början har vissa svårigheter märkts, då det gällt 1) att leda en verksamhet som omfattar även ett administrativt område, som i andra hänseenden inte sorterar under det Landesarbeitsamt, där regionskontoret är beläget, 2) att tillräckligt snabbt få erforderlig direktkontakt med parterna i det andra förvaltningsområdet och 3) att för förmedlare vid regionskontoret göra industribesök inom det andra förvaltningsområdet.

Riksförmedlingen i Frankfurt (Zentralstelle fiir Arbeitsvermittlung, ZAV)

Uppgifter och organisation. ZAV inrättades i slutet av år 1954. Det är ett fristående förmedlingsorgan inom den offentliga västtyska arbetsförmedlingen i den 'me- ningen, att det ej är underställt något Landesarbeitsamt. Dess primära uppgift är att centralt bedriva förmedling på riksplanet. ZAV arbetar på tre huvudavdel-

ningar, nämligen

A arbetsförmedling inom mer kvalificerade tjänstemannayrken, B utlandsförmedling inkl. förmedling av utlandspraktik m. m. och C rikscentral för telex och rikslistor för sökande och lediga platser; härtill kom- mer interlokal förmedling av viss hotell- och restaurangpersonal och skåde- spelare.

Slutligen finns sedan 1957 inom ZAV en arbetsgrupp, som sysslar med förmed— ling till toppbefattningar inom näringslivet (Biiro Fiihrungskräfte der Wirtschaft) . — I det följande skall verksamheten på detta sista område samt inom huvud- avdelningarna A och C beröras.

Telex och rikslistor (avd. C). Efter clearing inom delstatens ram av tillgång och efterfrågan på arbetskraft rapporteras brådskande platser, som ej kunnat till- sättas inom delstaterna, genom deras centraler för interlokal förmedling (Landes- ausgleichstelle) per telex till ZAV. Inkomna notiser sammanställs därefter av ZAV och publiceras dagligen i ett (stencilerat) telexblad, som tillställs samtliga arbetsförmedlingar. — Tjänstemannaplatser kräver vanligen så utförlig beskriv- ning, att de inte anses lämpa sig för meddelande på telex.

Riksvakanslistan över lediga platser (Zentraler Stellenanzeiger) utkommer varje fredag. Den upptar både arbetar- och tjänstemannaplatser, de senare i flertal. Platserna är anonyma, löneuppgifter lämnas i många fall. — Framställningssät— tet är boktryck. Upplagan går upp till 4 500 ex. och är avsedd endast för arbets- förmedlingarna.

Rikslistan över arbetssökande (Zentraler Bewerberanzeiger) utkommer var- annan fredag. Huvuddelen av dess notiser härrör från ZAV:s sökanderegister. Den innehåller rätt utförliga merituppgifter om sökande, som dock ej är namn— givna. Även här dominerar tjänstemannaplatserna. — Sökandelistan trycks i ca 20 000 ex. och utgår dels till arbetsförmedlingen, dels till företag som önskar få den. Den tillmäts ett visst reklamvärde.

Antalet notiser om platser och sökande, som rikspublicerats på dessa tre vägar samt antalet tillsättningar till följd av spridningen, framgår av nedanstående över- sikt för år 1960. Uppgifterna avser arbetar- och tjänstemannayrken tillsamman- tagna:

Antal publice- Antal interlokala Tillsättnings- rade notiser tillsättningar procent Telex ............................... 14 374 3 885 27 Platslistan ........................... 29 348 5 861 20 Sökandelistan ........................ 12 662 853 7

Riksförmedling för vissa tjänstemannagrupper (avd. A). En del av de arbets— uppgifter, som numera handläggs av de regionala tjänstemannaförmedlingarna, hörde tidigare till arbetet inom ZAV:s avdelning A. Numera förmedlas där i huvudsak akademiker och ingenjörer. De uppdrag, som de lokala arbetsförmed- lingarna inte klarar inom dessa yrkeskategorier, går förbi regionskontoren och tas om hand direkt av ZAV.

Verksamheten är uppdelad på 12 arbetsgrupper (8 för manliga och 3 för kvinn- liga arbetstagare samt 1 för manliga och kvinnliga invalider). På var grupp arbe- tar en förmedlare och sedan 1959 en biträdande förmedlare samt ett kontorsbi- träde. Förmedlingspersonalen har ökat från 17 år 1955 till 25 år 1960, inräknat avdelningsföreståndaren.

Verksamhetens omfattning åren 1955—60 framgår av närmast följande tabell på nästa sida. Genom den senaste omorganisationen har sökandeantalet minskats något, samtidigt som kvalifikationsnivån höjts.

Av de tillsatta platserna år 1959 kom 719 på manliga läkare, civilekonomer, jurister, psykologer m. fl. yrkesgrupper och 574 på manliga ingenjörer, medan 570 platser tillsattes med kvinnliga akademiker, ingenjörer och annan fackutbil- dad kvinnlig arbetskraft.

År Sökande Lediga platser ! Tillsatta platser 1955 ................................ 6 190 12 764 1 157 1956 ................................ 7 170 15 239 1 574 1957 ................................ 7 690 15 772 1 725 1958 ......................... . ...... 7 951 17 274 2 020 1959 ................................ 7 612 20 183 2 121 1960 ................................ 6 532 20 991 2 022

Ca 80 % av de sökande, som är inskrivna hos ZAV, anges personligen ha vänt sig dit. I fråga om inskrivningstörfarandet kan nämnas, att det är mera summa- riskt, då det gäller mycket kvalificerade sökande. _— Utöver arbetet med anvisning av sökande till lediga platser läggs stor vikt vid information och rådgivning åt arbetssökande (Arbeitsberatung). Antalet sådana konsultationer statistikförs sär— skilt. De omfattade år 1960 ca 4 700 besök och ca 4 200 brevsvar. Förmedlarna tar även kontakt med avgående studerande vid universitet och högskolor och lämnar kollektiv information.

Av de lediga platserna kommer huvudparten från de lokala arbetsförmedlingarna och regionskontoren; ca 30 % anmäls till ZAV direkt från arbetsgivare.

Förmedlarna tillbringar i genomsnitt ett par veckor om året på tjänsteresor för kontakt med sökande och arbetsgivare.

Förmedling av topptjänster (Biiro Fiihrungskräfte der Wirtschaft). I början av år 1957 påbörjades inom ZAV förmedling av topptjänstemän till den större industrin.

De anställningar som man inriktar sig på, uppges ha ett undre löneläge på ca 30 000 DM per år. Vanlig lön på tillsatta platser anges ligga på en något högre nivå. Den högst betalda post, som man medverkat till att besätta, avlönades med 150 000 DM.

För att erhålla ett kvalitativt mycket gott urval av sökande har upprepade gall- ringar gjorts i sökandematerialet. Förmedlingsresultatet uppgår f. 11. till 5—6 till- satta platser i månaden. Byråns arbetssätt antyds av följande uppgifter, som avser år 1960: 1 310 besök av arbetssökande och 408 av arbetsgivare, 1 557 muntliga och 2344 skriftliga konsultationer; samtidigt godtogs och inskrevs som arbets- sökande 287 personer och antalet antagna uppdrag från industrin var 178. För- medlingstalen under byråns verksamhetstid är följande:

År Sökande Lediga platser Tillsatta platser 1957 ................................ 283 210 16 1958 ................................ 229 223 29 1959 ................................ 241 217 50 1960 ................................ 287 178 55

Personalens antal är detsamma som inom avd. A:s arbetsgrupper. Föreståndare och huvudförmedlare är en civilekonom. Han tillbringar ca 1/3 av sin tid på resor för personlig kontakt med sökande och arbetsgivare.

Gränsdragning mellan arbetsförmedling och konsulter ZAV:s arbetsgrupp för förmedling av topptjänstemån till industrin kom till i samband med den nya edi-tionen av lagen om arbetsförmedling och arbetslöshets- försäkring. Där togs in en definit-ion av begreppet arbetsförmedling, i vilken det

bl. a. heter: »Arbetsförmedling i lagens mening är en verksamhet, som är inrik- tad på att sammanföra arbetssökande arbetstagare med arbetsgivare i syfte att åstadkomma ett arbetsförhållande». — Arbetsförmedling i lagens mening får en- dast bedrivas av den offentliga förmedlingen eller på dess uppdrag. Sådan för- medlingsverksamhet hade emellertid, menade arbetsmarknadsverket, bedrivits utan tillstånd av vissa företagskonsulter. Bildandet av Biiro Fiihrungskräftc der XVirtschaft inom ZAV var en åtgärd för att inom den offentliga arbetsförmedlingen öppna en möjlighet för förmedling av de personalkategorier, som konsulterna företrädesvis anlitades att rekrytera.

Samtidigt med tillkomsten av denna arbetsgrupp inom ZAV upptogs på initiativ från Bundesvereinigung der deutschen Arbeitsgeberverbände i Köln överlägg- ningar med konsultsammanslutningar, arbetsministeriet och arbetsmarknadsver— ket för att få fram vissa principer för gränsdragning mellan arbetsförmedling och konsultverksamhet.

Reglerna, som publicerades den 7 sept. 1957, utsade bl. a. följande. Konsulter- nas medverkan fick inte leda till arbetsförmedling i lagens. mening. Ett klarläg- gande av den tillåtna medverkan ansågs behövas, då det gällde tillsättning av topp- befattningar men ej då det gällde lägre befattningar. Förutsättning för konsultens medverkan skulle vara att han bevisligen fått arbetsgivaren-s uppdrag. Inom ramen för ett sådant uppdrag kunde arbetsgivaren i sina annonser efter topptjänstemän ange, att en viss namngiven konsult medverkade vid urvalet och att ansökningar kunde sändas även till denne. Egna annonser av konsulter stod inte i överens- stämmelse med lagen. Konsulterna fick ej heller föra sökanderegister eller utge platslistor eller ta avgifter av arbetssökande. ZAV stod öppen för samarbete med både arbetsgivare och konsulter för bl. a. annonsering.

Vid studiebesöket framkom bl. a., att arbetsförmedlingen fäste vikt vid att kon- sulternas medverkan vid rekrytering endast gällde topptjänster. I fråga om annon- seringen hade f. n. den praxis utbildat sig, att konsulter för arbetsgivares räkning annonserade efter viss tjänst för viss — även anonym _ arbetsgivare, varvid an- sökan alternativt skulle kunna ställas till arbetsgivaren, ev. under dennes signatur till tidningens annonskontor, eller till konsulten.

Arbetsgivarsynpunkter

Från den tyska arbetsgivareorganisationen i Köln inhämtades under resan några synpunkter på arbetsförmedlingen för tjänstemän:

Mellan sju och åtta miljoner arbetstagare hade tillträtt nya befattningar under föregående år. Ett anmärkningsvärt antal av dessa bytte anställning utan förmed- lingens medverkan. 3,6 milj. platser förmedlades 1960 genom den offentliga arbets- förmedlingen. Inom Bundesanstalt hade arbetsgivarparten hävdat, att kostnaderna för arbetsförmedlingens verksamhet — som betalades av arbetslöshetsförsäk- ringens medel _— i nuvarande arbetsmarknadsläge skulle kunna reduceras. _ Man hade från arbetsgivarsidan protesterat mot den offentliga arbetsförmedlingens rekryteringsåtgärder i annonser, på biografer m. m. Resultatet hade blivit, att ar- betsförmedlingen därefter slutat ange löneerbjudanden i samband med kungörande av lediga platser. Förmedlingen hade anfört, att man syftade'till att även avråda sökande från obefogade platsbyten, men man hade på arbetsgivarsidan det in- trycket, att sådana avrådanden inte förekom i någon nämnvärd utsträckning. — Samarbetet med förmedlingsinstitutionen var dock gott, och man betonade yt- terligare vikten av personliga kontakter mellan arbetsgivare och förmedlare. För- medlingen måste också sägas ha goda kontakter med arbetsgivarna, men detta

gällde väsentligen i ärenden rörande förmedling av arbetare men icke vid för— medling av högre tjänstemän. Yrkesvägledning och interlokal förmedling betrak— tades som särskilt värdefulla led i förmedlingsarbetet. På tjänstemannasidan var det särskilt på affärs- och kontorsområdet som förmedlingen gjorde en större insats.

Å andra sidan vore arbetsgivarnas nuvarande rikliga annonsering inte lycklig. Idealtillståndet — som självfallet inte kunde uppnås — vore att annonseringen krymptes avsevärt och att efterfrågan i stället gick via arbetsförmedlingen. Där kunde man emellertid befara, att efterfrågan ånyo skulle offentliggöras.

Man var inte övertygad om att de medel som lades ner på ZAV:s avdelning A var av verklig nytta. Hur därmed förhöll sig, var dock inte möjligt att säkert bedöma för närvarande, eftersom avdelningen var stadd i omorganisation. Man anmärkte på att arbetet där för akademikergrupperna visade alltför ringa resultat. Förmedlarna inom avd. A kom heller inte riktigt i kontakt med företagen, ansåg man. Principiellt var man dock för att söka förbättra förmedlingen och man hade inom Bundesanstalt kommit överens om att satsa på en tvåårig försöksverk— samhet. Under denna tid skulle personalens kvalitativa resurser inom ZAV för- bättra—s. Förmedlarna ansågs böra vara fackutbildade på sina förmedlingsom- råden.

Bland de enskilda arbetsgivare, som var anslutna till Arbetsgivareföreningen, kunde man emellertid märka en mera negativ inställning. Man ansåg där, att man klarade sig bra utan ZAV. Vissa arbetsgivareförbund och banker bedrev själva rekrytering av mera kvalificerade tjänstemän, exempelvis från universiteten. San- nolikt gick alla de bästa krafterna till befattningar utan ZAV:s förmedling.

I fråga om ZAV:s arbetsgrupp för förmedling av topptjänstemän till närings- livet var inställningen än mera negativ. Åtskilliga arbetsgivare hade inte något förtroende för gruppen och anlitade den icke. Den hade ringa intresse från ar- betsgivarsynpunkt men hade däremot ett övervägande intresse för de anställda. Gruppen kunde motiveras endast av att arbetsförmedlingen var ett statsmonopol, och under sådana omständigheter måste den stå till tjänst för de ledande kraf- terna på löntagarsidan. Gruppens andel av samtliga förmedlade toppbefattningar ansågs dock mycket ringa. _ Gruppen var emellertid utrustad med duktiga tjänste- män och hade därför inom ramen för sina resurser gjort ett gott arbete. Med en ytterligare utbyggnad av kapaciteten skulle självfallet dess verksamhet bli av större betydelse.

Gränsdragningen mellan arbetsförmedling och konsulter betecknades som en kompromisslösning.

Arbetstagarsyupunkter

Inom de arbetstagarorganisationer, som kontaktades, fäste man särskild vikt vid utbildningsåtgärderna inom tjänstemannaområdet. Omskolnings- och vidareut- bildningsåtgärder genom arbetsmarknadsverket hade under senare år till mer än 50 % avsett tjänstemannayrken. Det erinrades också om att bidrag på 5 milj. DM per år hade ställts till förfogande från arbetsministeriet för organisationer och föreningar, som ordnade yrkesutbildning för vissa tjänstemannaskikt (beruf- liche Förderung der unselbständigen Mittelschicht).

Arbetsförmedlingen hade under början av 50-talet haft gigantiska uppgifter för bekämpande av arbetslöshet bland både arbetare och tjänstemän. Sedan ar- betslösheten hävts och förhållandena normaliserats, hade nu arbetsförmedling— arna för tjänstemän åter börjat anlitas _i ökad utsträckning för reguljärt förmed- lingsarbete. Sålunda ökade de tillsatta platserna inom försäljnings- och affärs-

verksamhet från 117000 år 1959 till 121500 år 1960 och inom förvaltning och kontor från 104 800 till 107 700 under samma period. Den förmedling av tekniker,, som skedde inom ZAV, utgjorde givetvis bara en mindre del — avseende kvalifi— cerade ingenjörsbefattningar — av den offentliga arbetsförmedlingens inkoppling på detta område. ZAV tillsatte väl inte fullt ett tusental platser för ingenjörer, medan hela arbetsförmedlingen för tekniker omfattade 9000 tillsatta platser är 1959 och 10 700 år 1960. Tillsättningarna inom de uppräknade tre tjänstemanna- områdena tillsammans ökade sålunda under det senaste året från 231000 till 240 000.

Sedan arbetslösheten hävts, hade det från arbetsgivarhåll höjts röster för en begränsning av arbetsförmedlingens platsförmedlande uppgifter på marknaden. Inom de anställdas organisationer ansåg man, att arbetsförmedlingens insats här— vidlag alltfort i hög grad behövdes och borde förbättras. Man hänvisade bl. a. till den snabba omstrukturering av näringslivet som pågick och som krävde fort- satt omställning av de yrkesverksamma och ytterligare ackvisition ur arbets— kraftsreserven, bl. a. bland kvinnorna. Förändringar av detta slag hade under 1960 t. ex. medfört, att handeln hade ökat sin andel anställda med 110 000. Ännu kraftigare var personalökningen inom järn- och metallindustrin. Denna omstruk- turering, som berörde ett stort antal yrken, beräknades fortsätta i än snabbare takt under 1961. Ju bättre arbetsförmedlingen fungerade, desto mer friktions— fritt —— för såväl de anställda som för näringslivet _ kunde denna process fortgå. Man ansåg, att även arbetsförmedlingen för tjänstemän behövde vara så bra som möjligt. Dess betydelse trodde man skulle komma att öka, och det ansågs givet, att den måste omspänna alla yrkeskategorier, även de utbildningsmässigt högre kvalificerade.

Tjänstemannaförmedling i Storbritannien Organisatiousformer

Den organisatoriska uppbyggnaden av arbetsförmedlingen i Storbritannien ge— nom Ministry of Labour omfattar Employment Departement, 10 Regional Offices (regionala huvudkontor för arbetsförmedling) och 901 arbetsförmedlingar (Local Offices).

Ett Regional Office har utöver sin tillsyns- och instruktionsvcrksamhet gentemot. de lokala arbetsförmedlingarna bl. a. även uppgiften att fungera som regionsorgan för den interlokala förmedlingen.

Vid många arbetsförmedlingar finns Commercial Sections, expeditioner som svarar för förmedling av butiks- och lägre kontorspersonal.

På 163 orter förekommer Nursing Appointments Offices, som svarar för för- medling av sjuksköterskor och annan vårdpersonal.

Vid 48 lokala arbetsförmedlingar finns Professional and Executive Registers (PE), särskilda expeditioner för förmedling av personal med god yrkesutbildning inom handel, bank och försäkring. Vart och ett av dessa PE svarar för denna för— medling inom ett geografiskt område, som är betydligt större än de lokala arbets— förmedlingarnas område i övrigt.

I London finns en central riksförmedling för akademiker och tekniker, Technical and Scientific Register (TSR).

Den interlokala förmedlingen

Den interlokala förmedlingen är i huvudsak ordnad på likartat sätt för arbetar- yrken och tjänstemannayrken. De skillnader, som förekommer, avser de mera

kvalificerade yrken, som förmedlas genom PE och TSR. Väsentliga är avvikelserna endast inom det sistnämnda förmedlingsorganet.

Vid interlokal förmedling används sedan snart ett tiotal år tillbaka inte längre vakanslistor, om man därmed avser periodiska publikationer som upptar ett stort antal yrken och som sprids till samtliga arbetsförmedlingar. Inte heller förekom- mer —— annat än genom TSR — någon centralt för landet i dess helhet ordnad clearing av vakanser.

I stället sker genom Regional Offices en selektiv publicering av platsnotiser, som inrapporteras från de lokala arbetsförmedlingarna. Spridningen av plats- notiser sker enligt flera alternativ. De kan utsändas till vissa lokala arbetsförmed- lingar, till förmedlingen inom en hel region eller inom flera regioner. Till formen kan platsnotiserna antingen vara kopior av orderblanketterna eller utgöra smärre förteckningar över olika grupper av platser. _ Särskild kontorspersonal vid Regional Offices är avdelad med uppgift att svara för detta arbete.

Distriktseentraler för tjänstemannaförmedling (Professional and Executive Register, PE)

Tillkomst. Vid andra världskrigets början hade en centralbyrå för registrering av akademisk och annan högt kvalificerad arbetskraft skapats i London. 1942 skedde en uppdelning av detta register på två verksamhetsgrenar. Den ena delen, Technical and Scientific Register, skulle avse akademiker och tekniker. Den andra — som fick namnet Appointment Register — skulle förmedla välutbildad personal inom kamerala och kommersiella yrken.

För detta senare register har man därefter under årens lopp hunnit att pröva flera organisationsformer. Till en början lades det ut på 11 byråer i olika delar av landet. Därefter samlades det till 3 regionskontor med mycket stora verksam- betsområden (byråer endast 'i Glasgow, Manchester och London). Slutligen åter- gick man är 1957 till decentraliseringstanken.

Vid denna senaste omläggning ändrades namnet från Appointment Register till Professional and Executive Register. Förmedlingskontor upprättades vid landets 48 största lokala arbetsförmedlingar.

Arbetsnppgifterna vid PE avser tre områden, nämligen yrkesvägledning (Career Section), arbetsförmedling (Qualified Section) samt förmedling och rådgivning åt militär personal som återgår till civil anställning (Section devoted to ex-regular Officers).

Verksamhetens omfattning har ökat under senare år; antalet tillsättningar ut- gjorde sålunda ca 3 800 år 1958, ca 4 700 år 1959 och ca 6 000 år 1960.

Sökande. I informationer, som förmedlingen lämnar allmänheten om sin verk- samhet, t. ex. i broschyrer och på affischer utgivna »av Ministry of Labour, anges att förmedlingen står öppen för både den som är arbetslös och den som önskar byta anställning. År 1960 hade man ca 16 000 personer inskrivna som arbetssökan- de. Av dessa utgjorde ca 60 % ombytessökande. Den ungefärliga åldersfördel— ningen på samtliga sökande var: 2/4 i åldern upp till 40 år, 1/4 i åldern 41—50 år och 1/4 i åldern 51 år och däröver. De arbetslösa var företrädesvis över 40—årsåldern. Av de sökande, som för närvarande var införda i PE-registret, var för Londonför- medlingens del ungefär hälften eller 1632 arbetslösa. De allra flesta av dessa var män, mestadels äldre män med olika handikap. En del ville inte resa längre sträckor till sitt arbete, en de] hade pension eller understöd, en del hade till och med arbetslöshetsunderstöd eller socialhjälp men ställde det oaktat villkor för att ta nytt arbete. En del av de arbetslösa sökandena var mycket unga män, i allmän- het nyutbildade och utan erfarenhet.

Rådgivning visavi sökande ingår som ett led i förmedlingsarbetet. Hos de ung. , sades det, tenderar praktiksynpunkterna att träda i bakgrunden och lönesyn— punkten att bli mer utslagsgivande. Från förmedlingens sida var man medveten om att en planering på längre sikt av yrkesbanan behövdes och man sökte göra sådana synpunkter gällande vid förmedling av bytessökande. Yngre sökande, som inte funnit sig tillrätta i sin anställning och var osäkra på sin yrkesinriktning, ägnade man en utförligare intervju av yrkesvägledningstyp. I fråga om äldre sö- kande, som visat sig svåra att placera, gjorde en s. k. »follow-up placing interview».

Kontakt med företagen har satts i system vid PE i London. Där har en tjänste— man, en »development officer», avdelats för kontinuerligt kontaktarbete. Han till— bringar huvuddelen av arbetsveckan med att besöka företag, som förmedlingen önskar bättre förbindelser med. Ett 20-tal företag per vecka besöks. Kontaktman- nens uppgift var dels att ackvirera platser och dels att lämna information om för- medlingen. Informationer av värde, som företagen lämnat, noterades i ett före- tagsregister; det-ta syftade ej till att vara komplett men skulle fungera som en journal för fälttjänsten. — Avgörande för verksamhetens värde ansågs kontakt- mannens personliga kvalifikationer för uppdraget.

Andra former av information till företagen gav förmedlingen genom publikatio— ner av olika slag. Bl. a. kan nämnas ett häfte, där ett antal — ej namngivna — sö— kande presenterades med uppgifter om ålder, utbildning, yrkeserfarenhet m. m. med angivande av löneanspråk. Publikationen hade till syfte att ackv—irera nya kunder till förmedlingen resp. att för tidigare kunder ge en bild av förmedlingens sökandeklientel på olika områden.

Krav på effektivare förmedling inom kontorsområdet hade framförts till Regional Office i London. Kravet hade sin grund bl. a. i en reaktion bland arbetsgivarna mot de talrikt förekommande privata, avgiftskråvande förmedlingarna. Dessa privata förmedlingar debiterade arbetsgivare, som anlitade dem, ett honorar motsvarande 11/4 veckolön för den som anställdes. Dessutom krävde de ej sällan ersättning av sökande. En annan orsak till arbetsgivarnas begäran om effektivare offentlig för— medling var bristen på personal inom dessa områden. —— Regional Office i London hade med anledning av klagomålen beslutat att söka ordna bättre service för förmedling av kontorspersonal. Detta skulle ske genom att ordna förmedlings- lokaler i ett särskilt hus för dessa sökande. Man räknade med att den offentliga arbetsförmedlingen, sedan den fått bättre lokaler, skulle kunna dra till sig flera sökande på området.

Riksförmedling för tjänstemän (Technical and Scientific Register, TSB) Bakgrund. Som nämnts organiserades en offentlig förmedling av mera kvalifi- cerad tjänstemannapersonal vid andra världskrigets början. Landet behövde en överblick av tillgången på fackutbildad arbetskraft av olika slag, främst sådan med skolning på tekniska och vetenskapliga områden. Den första uppgiften avsåg registrering av sådan arbetskraft i hela landet. 1 det syftet skapades ett s. k. Central Register i London 1939. Vid uppdelningen av detta regiser år 1942 bibehölls centraliseringen enbart för den del, som fick namnet Technical and Scientific Register.

Centraliseringen av TSR har således en historisk förklaring. Efter världskrigets slut har man diskuterat, om organisationsformen borde förändras. Den har emellertid av flera skäl behållits. För en central förmedling har bl. a. följande skäl ansetts tala: 1) Arbetet är i hög grad specialiserat. Man är enig med sökande och arbetsgivare om att det behöver skötas av fackutbildad personal och sådan kan ej

spridas ut till förmedlingsställen på många håll i landet. Tidigare använde man sig ej av specialister som förmedlare och det gav dåliga erfarenheter. 2) Förmed— lingen på dessa områden har en utpräglad interlokal karaktär. 3) En central för- medling vinner en Överblick av läget, som är värdefullt. — De argument, som framförts mot centraliseringen, går bl. a. ut på följande: 1) Man saknar vid TSB den personliga kontakten med sökande och arbetgivare. Det är en nackdel, att förmedlingsarbetet huvudsakligen skall behöva försiggå på grundval av skriftliga kon-takter. 2) Vid PE har man mera av de företagskontakter, som TSB skulle ha användning för.

Yrkeskategorier. TSR är ett centralt förmedlingsorgan för personal med teknisk och vetenskaplig utbildning. Sökande skall i regel ha universitetsutbildning eller motsvarande skolning. I fråga om teknisk personal görs undantag från dessa kvali— fikationskrav. Även sökande med examen från vissa tekniska skolor hänförs till registret. Dessutom upptas hos TSR tekniker, som har gått den praktiska vägen inom industrin: minimifordran är att sådana sökande skall under minst 5 år ha haft högre ställning än förman.

Organisation. Verksamheten är f. n. organiserad på 7 arbetsgrupper (matema- tiker och fysiker — maskintekniker _ elektrotekniker — byggnadstekniker — ke- mister och metallurger — agronomer och biologer m. fl. _— arkitekter, stadspla- nerare, fastighetsmäklare och värderingsmän). Förmedlingspersonalen uppgår till 20 personer. Av dessa har 13 fackutbildning och betecknas som »technical officers», medan 7 »nontechnical officers» — en i varje arbetsgrupp utan sådan utbildning —— fungerar som biträdande förmedlare. Till varje arbetsgrupp hör skrivpersonal på 4—6 personer, tillsammans 36 skrivbiträden. Härtill kommer en kansliavdelning.

Förmedlingsverksamhetens omfattning. Den aktuella fördelningen av de ar- betssökande i olika hänseenden kan belysas med hjälp av sifferuppgifter från den 16 jan. 1961. Uppgifterna avser antalet under en statistisk period på 5 veckor ak- tuella sökande. Till arbetslösa räknas även personer som lämnat militärtjänsten och vid anmälan ej hade civil anställning.

Därav

Hela .. .. _ Ålder antalet Arbetslosa Ombytessokande Antal % Antal % ——30 .............. 1 552 327 21 1 225 79 31—45 .............. 1 655 278 17 1 377 83 46—55 .............. 421 154 37 267 63 55— .............. 317 231 73 86 27 Totalt 3 945 990 25 2 955 75 Därav kvinnl. 133 55 41 78 59

Fördelningen av de under 1959 lediga och tillsatta platserna på olika grupper av arbetsgivare var följande:

Arbetsgivare Lediga platser Tillsatta platser

Statliga och Kommunala ........ 2 934 538 Privata .............. 3 820 619

Totalt 6 754 1 157

Arbetssätt. En lokal arbetsförmedling, som får förfrågan från en sökande med teknisk eller akademisk utbildning, sköter inte själv om inskrivning av veder- börande. Förmedlingen sänder uppgift om sökandens nanm, yrke och adress till TSR. Där ser man efter om vederbörande med hänsyn till sina yrkeskvalifika- tioner kan tas upp i registret. Om så är fallet, skickar TSH till honom inskriv- ningsformulär.

Sökanden får fylla i två utförliga formulär vid denna anmälan, det ena avsett som underlag för ansökan, det andra för intern information till förmedlingen. På TSR läggs sedan upp ytterligare blanketter.

Arbetsgivare, som vänder sig till TSR, tillställs också formulär för uppgifter om den lediga anställningens art, kvalifikationskrav, löneförmåner etc. För att un— derlätta de fortsatta kontakterna får arbetsgivaren samtidigt en organisationsplan över TSR med uppgift om förmedlarnas namn, arbetsuppgifter och examina.

Som underlag för förmedlingsarbetet utskrivs och stencileras inom TSR en full- ständig meritförteckning för varje sökande och en fullständig beskrivning av varje plats. Före en anvisning görs ett urval av 2—3 platser, som förmedlaren anser lämpa sig för och kunna intressera sökanden. Dessa platsbeskrivningar, som även upptar arbetsgivarens namn och besked om erbjuden lön, tillställs sökanden. Först efter det att denne tagit del av detta platsurval och förklarat sig intresserad av någon av anställningarna görs en anvisning. Denna förhandskontroll anses nöd- vändig, då man ej har personlig kontakt med sökanden. Genom den reduceras anvisningarna och endast allvarligt menade erbjudanden görs. Som exempel kan nämnas, att under en 5-veckorsperiod dec. 1960—jan. 1961 gjordes 2172 plats— förslag till de inskrivna sökandena; av dessa fullföljdes 1 243 med anvisningar till resp. arbetsgivare.

Arbetsförmedlingen och konsulterna

Konsultfirmor har arbetat i England i nämnvärd utsträckning sedan mitten av 1950-talet. Deras verksamhet hade vuxit mycket snabbt. Den ledande firman i branschen anger sig arbeta enbart med toppbefattningar och den åtar sig att med- verka till personalrekrytering av sådana befattningar enbart efter föregående ut— redning beträffande företagets organisation etc. Konsulten företräder vid rekry- teringen företagets intressen, ej sökandenas. Den firma, som studiegruppen hade kontakt med, förde ett sökanderegister i den meningen att man hade kvar upp- gifter om sökande, som hört sig för vid tidigare annonseringar men då ej kommit i fråga, och använde dem då nya befattningar hos samma eller andra företag blev aktuella. Något hinder att arbeta på detta sätt restes ej av den engelska lagstift- ningen.

Vid förfrågan hos Ministry of Labour, Regional Office, London, förklarades att förmedlingen ej kommit i konflikt med konsultfirmor. Dessa firmor uppgavs rekrytera folk till högre befattningar i anslutning till konsultuppdrag avseende företagens interna organisation, ett område som ej ansågs vara lämpat för den offentliga arbetsförmedlingen. En del konsulter sades ha fått ett gott nanm på marknaden. Man hade inget emot deras verksamhet, utan betraktade dem som expertis åt vederbörande firmor.

Ett företags synpunkter på Professional and Executive Register

Det företag, som upptagits på studiegruppens program, hade totalt ca 20 000 an- ställda och angavs vara statt i snabb expansion. Det använde över huvud taget cj konsulter utan anlitade sin egen personalavdelning för organisations- och rekryte-

ringsuppdrag. Tidigare hade man anlitat privata förmedlin'gsbyråer för rekrytering av tjänstemannapersonal men funnit det för dyrt i förhållande till resultatet. Man hade också funnit det allt mindre givande att annonsera, även om man fort— farande regelbundet gjorde det. Sedan något år tillbaka hade man allt mer inrik— tat sin rekrytering på skolorna _ förenat med utbildning inom företaget —— och genom Professional and Executive Register i London. Att man ej vänt sig till PE tidigare berodde på att man haft uppfattningen, att den offentliga arbetsförmed- lingen bara förde sekunda arbetskraft (»folk går dit bara som en sista utväg»). Men sedan man genom en broschyr fått uppmärksamheten riktad på PEzs sökande och lärt känna dess verksamhet, hade man ändrat uppfattning. Man använde nu mer och mer PE för rekrytering av kontorspersonal och rekommenderade det till andra företag. Företagen borde i större utsträckning anlita detta förmedlings- organ, ansåg man, vilket skulle kunna göra stora tjänster åt industrin. Man me- nade, att PE gärna kunde annonsera men framför allt att det borde göra mera personlig reklam för sina tjänster, »idka dörrknackning», och att det som sin re- presentant borde anlita en välavlönad man med försäljaregenskaper.

Synpunkter

Studiegruppen är klar över att direkta jämförelser mellan förhållanden i Väst- tyskland, England och Sverige på de områden, som det här är fråga om, svårligen låter sig göras. Den är också väl medveten om att det korta studiebesöket inte givit deltagarna tillfälle att tränga in i åtskilliga förhållanden, som ligger bakom väst— tysk och engelsk praxis på dessa förmedlingsavsnitt. Gruppen har därför avstått från att på varje punkt göra bedömningar och dra paralleller och vill i stället [mera sammanfattningsvis ange sina synpunkter på några frågor, som den funnit väsent- liga.

I frågn om arbetsförmedlingens aktuella platsförmedlande uppgifter

a) Såväl i Västtyskland som England utgjorde de ombytessökande huvudparten av de arbetssökande. Några restriktioner i fråga om förmedlingens utnyttjande för dessa grupper förekom ej. Tvärt om syftade man vid arbetsförmedlingar i båda länderna 'till att förbättra sin medverkan på platsmarknaden, ri Tyskland mot bakgrund av att gällande lag förbjuder privat arbetsförmedling som ej sker på uppdrag av Bundesanstalt, i England med anledning av framställning från arbets- givarsidan om att den offentliga arbetsförmedlingen borde bjuda hårdare kon- kurrens gentemot privata avgiftskråvande förmedlingsbyråer. I ingetdera landet föreföll förmedlingens medverkan vid tillsättningarna för närvarande vara av så— dan omfattning, att större delen gick genom den.

b) Systematiska återgärder för förmedling av högre kvalificerade tjänstemän hade vidtagits både i Västtyskland och England. Arbetsförmedlingens insatser på dessa områden var också väsentligt större än som förekommer i Sverige. Ändå torde förmedlingen totalt sett spela en rätt liten roll vid tillsättningar av detta slag.

c) Konsulter arbetade i båda länderna på arbetsgivares uppdrag. Studiegruppen anser den gränsdragning mellan arbetsförmedling och konsultverksamhet, som gjorts i Västtyskland då det gäller konsulternas medverkan vid tillsättning av toppbefattningar, vara av intresse och lämpligen kunna tjäna som utgångspunkt för utredningens behandling av motsvarande fråga på den svenska arbetsmarkna- den.

15—106860

I fråga om förmedlingens organisation

&) De stora tjänstemannagrupper, som omfattar personal med låg teoretisk ut— bildning, t. ex. på kontors- och affärsområdena, förmedlades i båda länderna decentraliserat vid de lokala arbetsfömnedlingskontoren.

b) För tjänstemannagrupper med god fackutbildning hade på båda håll regio- nala förmedlingsorgan skapats. De engelska erfarenheterna pekade på att den nu- varande relativa decentraliseringen var bättre än tidigare prövade mera centrali- serade organisationsformer. De tyska erfarenheterna tydde på praktiska svårig- heter att samordna arbetet inom förmedlingsregioner, som omfattade mer än ett reguljärt förvaltningsorgans område.

c) De riksförmedlingar för tekniker och akademiker, som fanns såväl i Väst- tyskland som England, arbetade båda med påtagliga svårigheter att från en central förmedlin-gspunkt upprätthålla tillräcklig kontakt med sina —— i jämförelse med förhållandena på den svenska arbetsmarknaden —— synnerligen stora sökande- och arbetsgivargrupper.

d) Den interlokala förmedlingen tillmättes i båda länderna stor betydelse. Om- fattande organisationer var uppbyggda för interlokal clearing av platser och sö- kande. Särskilt utvecklat var systemet i Tyskland. — Effektivitetsundersökningar av det slag som genomförts i Tyskland synes vara att rekommendera även för den svenska interlokala förmedlingen.

I fråga om förmedlingens arbetsmetodik

a) Inom både västtysk och engelsk arbetsförmedling för tjänstemän skedde an— märkningsvärt utförliga noteringar av sökandenas kvalifikationer och av de kvali- fikationskrav, som var förknippade med lediga platser. Detta medförde ett rätt vidlyftigt arbete med många blanketter och formulär. Systemet föreföll vara tung- rott. Fördelarna med ett enklare och mindre tidskrävande arbetssätt, som det i Sverige tillämpade, föreföll givna. Samtidigt var det otvivelaktigt, att förmedlaren genom t. ex. den västtyska arbetssökandeblankettens uppläggning fick en bättre analys av sökandens yrkeserfarenhet än vad den summariska svenska inskriv- ningen ger. Det borde undersökas, om man kunde finna en enkel form för sådana mera exakta noteringar rörande sökande och platser även vid den svenska tjänste— mannaförmedlingen.

b) En viss tonvikt lades inom både västtysk och engelsk förmedling vid infor- mation och rådgivning till de arbetssökande (ty »Arbeitsberatung», eng. »Advice on choise of jobs»). Detta moment i förmedlingsarbetet ansågs ha betydelse speciellt på tjänstemannaområdet inom vissa yrken, där praktik och planmässig merite- ring på olika arbetsuppgifter erfordrades. _ Det är möjligt, att den svenska arbetsförmedlingen för tjänstemän i större utsträckning borde uppmärksamma och ägna mera tid åt detta led i sitt arbete, att lämpligt material som underlättar sådan vägledning borde ställas till förmedlarnas förfogande och att deras fort— bildning inom verket borde inriktas bl. a. härpå.

c) Förbindelserna med företagen uppbyggdes i möjligaste män på personliga kontakter mellan förmedlare (avdelningsföreståndare) och personalanställare- avdelningschefer. _ Det torde ur flera hänseenden vara värdefullt för förmed- lingen att utveckla ett sådant kontaktarbete, grundat på företagsbesök.

d) Den tryckta informationen till sökande och arbetsgivare var föredömlig inom en del grenar av de besökta utländska förmedlingsorganen. En förbättring av de svenska resurserna på detta område borde kunna ske med uppslag därifrån.

Stockholm i februari 1961.

Lennart Cronqvist Gösta Edgren Ragnar Thoursie

BILAGA 7 Exempel på vakanslistor.

Riksvakanslisui för kontorister, tekniker m fl sept 1954

mer..;mgå

FÖR KUNTORISTER, TEKNIKELfL

itiknvahnnlisu "mmm-tillit av Arbetsmarknad-utpeka

HANDEL BANK- ocu FÖRSÄKRINCSVERKSAMHET

AHIrsbitx-lden Se nknllnnlliuana |||-nu del

Am”- och avdelning-förenandlre Lu. Amunt-nunnan : iv _ .a;- mup. nonan-m:. nn nu. nu. &. Atnr-fblllln-n : un— . mum: (|. m m.). lv in nu m..-- (nun-| Inn-:) una—_. nn lut. %% Amur-rum I f:.- 24 I:. och. mm |w- :: : _numnu. IMC nu lluvn llb- nu, . It'll-. hn unl- _|. En Act-nunna..." : uni-uu. nn un. in (i »|). M ut. Bankl'lnstemlln A mo grann: 5 Nnh-pinnll' . : . . landyta . nu. ns". kna un. Förnäljuingnchefer

smsvluu ,itlnjnluloullilnt I '. lllll ) Ål. nu."-nu. hol" um. nrllljl . map. [nu: en :s ». nu in". lnkö . nuna] M. han" I Han nun. nu m..-pr i ty . .u. uu. n- nu, " avdunstar-III), nu u!. urin-(td.- nu __ . |. Representant—r &. : Aun-rum;. | u-m lr, Ita-km. Iurlll)! un My.-nm: : m.m". All!-n hal-l . m..

FÖRVALTNING om KONTOR Statlig förvaltning

inr-liva och kamerala befallning-r

"oem- lnlm-l—c | nu . n.. ..a nt " nu.-um. . nlmlhrl—u— I'l_ ll- lll . mur-munntm. l:..uml .n- _|! ru or-nl-nuulmu- _u- m— unu- vu-m mna-iu maquinaria: mna—n. mum-u. u... rorul— .nu,- ta nun-nuo- nu " hut-paul. nu" . .nu-:. nu- ...nu. " —hukluh nu;-.eu nu nm " ut.:uu-mnur u... ru": --:. C:- 21. LM c/iu nu nu. "dum?-numyn. Studi-all.

Bilrldel -rsonll

smam- w nln-h- onu- Innu-mu— I ||- :, mha-in luta man. nu.

&] una-uu nun. (uu-uu) | :

Ich-. um ...-a.- . chinup—lu.- (man). unv- . hmmm-u. nu nu. n. nu! =.... 4/10 nu um. Unl-ah nunnan". lvl n. lin-u. hc-

_

|, 39 m Aktuell 23 Ilnl- - 0 olt. |”.

mu : nunnan-u- :

nu nu."-. __ nu. "'.—mum. na " kli. II". II. | 152: um. nummu- : nu" nok. nu... . nuna- nu nmxuu. nn nul- n. ugn "nu 1110 nu [_1. Du.-Ja.— mma—uuuuu. mm.—_. nu. yu: ut nu. Aum-u man 21]; mi inut- uem m Sliljänl .;unu. sun—u.

Kommunal förvaltning

Administrativa och kamerala befallningar

nnan-|. nu-- mma—namn—m—ukn- manar-u.. m..-m. llt-M. una- mun-mn .m- h-rlh avd. nu un. Hut in- 21. &! nun L/lo mi numi- nu nm.]... nym- inlldlr. DkHIIH-n

o "lm anmom: mun—t [

”I N' ! ll-l ISI. "buk. [OI Ilulil. mill!!!- m-s... gurun-nn— . rt :: |:— tauuu. nu .nu. l-a' ». Aun- qg: ;q/a cui Gin-br- un. tunnan-knutar. |. v...-u 14. nu»... 511157”..sz [Damill-mr! | Se:. m.m.-- xwm. nn un. Lz 23. rum. Vu. men" ...-u :s/s un mm.-Lun. 'ta-n. Linn. Bilrådcunerumal : ma MJ lnntnnbnrldu : in nu. i. .nu ur.-ru. nl muy. ! nu nu mi.-tunn "rum " tum-x. han u,] nu Jo lr. ora nm. nu. men. : 30/9 ua m- nu nunnan-nm.... Linan-..

I nu &. nun—mu. nu mau-n : .nu-, nu u- v nuna-'. m nu. i..- 6. Anm-a ”um u/io un lan-uu lill-II.!— imn, rum-c. mum. mmm-u | nu 9 nu..-». nu _... I; |. mu— nu x/m nu Ika-nu aua- son-k _. i.u—. &! mun-un ( lll-l lill—|__)" l II"-. _l l..: 1. In M xo/m un u...-nu.. wu.

Hltls- och ordninguvllendc

Brand non-i - "ism-sum nu. bruden-| !

sun-duu. hundendaiurl in ! v nanm klinisk ' ill-"rh: uthudn- Lu 21. rum. Vu. nah. Inu Zl/B u iam nu hmmm—u mur, IMG-

Enlkild tjlnal

Hanah- menu./kunnd-

stu-c- | "nu . in. nu un.

ln

| "km utan». nun— ! _ an mah-or"." (lv |||—n), andra. "nu. n- u..-ne. runnn- - ulll-A-mnr . . ua.—| _nlu— han. nu lut. S".

s. aven lusta m '.'1 r,:

Tjänstemannalistan april 1961.

ARBETSFÖRMEDLINGENS

lediga platser

llKSVÅKANSLISYA TNI " AKTUELI. 6-l9 A

TJÄNST '

II. 1961 Al ETSMARKNADSSTYIELSEN

SAMFARDSEI.

'ful-personal li,], 593, 753

sroc iuio LM : Mrteralonllluenl.Radlelalegnlilt " i: in,-] kapten-zum : annan [elin utb. rut-mann m man i matematik u lyrik. Lg-r am pra—him inom

HANDE BANK OCH FORSAKRING

Försäljning, reklam och ullär

Allöuhiträden lbbb - 677 s'roc Kill) LM :M-iierrknnt. Halrl .pråkiainn srocs iio LM :M—Mubchvd i "runner-unn- STOCK im LM: M- Mimi-ii. Åld 20-35 år 51'0 CK im LM: M- Jäni- e mln-mi. 14 in vm. kni-kan. Er bog

STOCKHOLM: vinande]. Vplvfrl. hlllt 2va in nunnan-i:. av mvlnl [r nnan im c LlDlNGOzK-nlomluthteln uhlld a in nu "na.se; N Y N ÄSHA M N fll—Järn o IpurlJlelsl alfirlpnlilik e vpl-lri.ll|,bo| T 'un' Livsmedel. iiei-i chark uni. nog

U ? PSA LA: M- S(vckmäalarl ! chark. Bulllurnna u P P SA LA :M—Mlml/aingkl o prdlnavdJlellt bru-intima mm man-il

EsKiLsTuN. ESKILSTU.

MA LM Köriuczx—mnui. Mhul 34 in mi.-.nu;

hur] o chark. lv lnlltt n hunner i- Cyklafla'r. Bg

srn '# NcNKs;x- nu lr upecerl

M on LA :K—mmiw.enmnvu

Nona K finns : x-simmpommmmu. Åld af.-in Åhlin: NonaKöPiNG:K—roin.sn bflnlchvlnl

JÖNKÖPING: K- Chark, tid 15 — eo L:, mn nu. nu lr chark rxslisixmondimri VETLANDA:M-Snabbköp.Vnnl.Bg.bn|

VÄRNAM ÄLMHUL osar: M- apr.—mi. J--l Eir- vana

-Sot=trl.Cn : årl van-l.!(elai vpi-rri Spacerl. c-z in min

sö Lv E snoi'i (: -M-JIirnl-.Czi & in i. uhvlna.Vpl-lrl Til |: L L EDORG HK- Bolin. God vu- ! bukt c pappulzranlchen c ön: nok o . M-Miibelnlleelsl 1.5 in hrlnlehvam.ÅH zs-ai &:

cilrrnonnzn- :irnh

YSEKIL: iii iii-25 :'ir

. Uderlvd v varuhul. Alflra- !: brluchnm aj nadv

LY s : Kl L: Möt—aln". llelsi mna fr möbtl- o heminredn branschen. Bag

MARIESTADzl'Åekthulsti/Aa

SKARA: ii— Vuultul. All vana. Hell! Sok m rellexam n iis. Vyl-lri. Mkijllgh [ nianmmnnx

KAR Ls TA D K-Cnrdinai'd.nnnlchvam )( A ii LST A n YirmJ-l år: llrlnlchvuu.Dol KnisrisriiAMx: K- Konditori

ica lSTlh sÄrer

A M N :M-Bokthelat rellex K- skuttar. llelul lulll lamp

ön runo: x- l:a blir ! konditori. mim km Illylla öasnnomxrni

VÄSTERÅS:K-Dlmlmd.lfelll brinna!/analog AVESTAdC-Mluuhhw— o iam. mi.-rum mi.»...

cllv LE :M-lzt man [ Inurl :) maml.llf?lr.Bl n'ÅVL M- rm. nun-emm.. sq, "bl across; M- Chark. Klum nicka. BL SUNDSVALL: M- Hemma (ln. r rm. bnnschvlvu

ös'r :: R SUND: M- Fotobllr. z-ti ln (utmana uu EÅ:K-Klwlll.l—5 iu vm ir mi

UMEÅzK—lahllrldnmlwnl u url; u- Ihrrkonlokuon. ruiii komp

UMEÅ . nexium. Fullt kamp. m. vw bg

uu : Å : l-Fårdl.Äv hum man a man.»; UMEÅzK-Guldamadufl

Affärs- uh avdelningllör- lindar. /664

s'rR Ä NGNÄ51l-Förullsmbbköv-Pd lrh lad. Låna-naprT-k (ms) unxöriuc- — Färaltlndarlana 1 nu 25 - in år. crt Ir damrkip, damned-rk]. blu-u u rockar. Wuulpråk (1174) xanaxöi- ] NG :uK—Fönslåndlra : han iii-mm;: Ars larm.—ränna. B:.ml (3111)

& näää? ING :Firn. Fe'rulånd : blir. Ngr Ån hun-chun. Hg.

MA LMÖ: M- Amiu- u aim-mum i mm, nnmnmi. M KAR LETAD' u- mrkm !yclui kun-. SlKlvll m,. m (nanm KAR I.!TAD K- run-i ! pii . (lr. mum-sd. Kamp blir nu flerårig ur...-cm.... uu Hunk. Åld 3545 År. sun mim .m- affären (nun,

rä

Mur-ppm.: om mun plaulr ima- ind-gui den 1 lwl! iii 7.15 med .ii mldd-landa _. lir-[(brmedllnl. HMI-nde! um ansiiiiuiu " Icke- oniinm: lir-re vid su allmlnn elvluuaul mi- huntermlnan.

VECKANS RADIO- MEDDELANDE

ruiigi belLlrnmelurul I lllmlmu nunnan" behöver i Muntliga (all an- lllllnlngar av im—ordiuui- rum ini. ledig-kungöras. nu giilllr [ huvud- uk mm i mus.-im. lolkgkullirnru och ami'iJknll'arnre. Sidans inmu- skall [ Illllet main-imm- uu ubeurumeaiingun. S(olilverskyrnluu m uminm luvllnlnrlr om hur .nu. lediganmälan mil rt nu och um i.u-i— vinna"-rundel rörandl tjänat-r vid Akolor "när uynlaanl tusende. Bland annat (ill.: härvld. m uid-u usuur asi- Mlllermlnen skall |e- dlpnm'ilu uii arbeufbrmedllnnn undertiden i nu" - iii juni och m an- .&ulnl'llidnn nu]! nu in varkar. rix-innu- luuulueru i en siiriiklld vahulluu. Iom in;-- nu [in]! "utan (du och med april och unmas— uiu av lrhuförmedllugnua prdlllmr rar lklrlörmedllu.

uran, lem m.m mu Ich—ordinnrll lullllnlng mn nu "nu, kan vm. ||| iiii llrarfltrmodllnpu ier lll - lörulum nu... mer ledig: u- Imlulilu — m till föreskrivn- HIIN llwlylnlnm. (Eldlu'lppml ur 12)

amiunbi-miun och eventuellt nar-

&

Iärarlistan

%% KUNGL ARIETSMAIKNADSSWRELSEN RIKSVAKANSLIS'I'A !. UTGIVNINGSDAG DEN 7 APRIL

nl lil-akan. nm tio-inadulrlu ullhandahllll " llrlrförmodllu-u.

linning-i- Iom lhll (en: vid men»: seum. .nu vid lulöhu iu;- lv tvi por-omr nyrkl. nunnan-ck- du utan mimi. handlingar i Iulillrlpn nyrlu avnkrlllz a) bety: över examina. prov och kur-er eller andra mot.-varandu handlingar; b) hur" .lhr lut" över uid-ii lir-ruiuutaörtu. um lökandeu hakar hem:-a c) ann-l vodorbärllgt in!" om sökanden-n varumrai och vandel, din-t Intyg och lut". lam under b) 'In. Icke nu men del »— aer de een-ue nu mln-dern före nn-ölmlnpudenl utdog; namn :|) Im"! om a itu-ip malindllhelnr sek-»den vlll num- nom meriter. Hmmm alull | mkommlwlh Illl uppgin lllnllll om viii vilken lrbuulörmedllul laundon lr lnmlld. Du mumin- (runnit-a, nu linn Iom ull unuuun (apr ofull— nllndlll hlridllu'lr. flikar-r lill förklarad leka-behörig. Meddelande om ullulttulullbnalulal tilll llulstyrclnn llmna llll lluitllgl lök-nda. mn förordnade lknll 00qu vid Lllllillnlnnn undertill-ll lv lkol— ltyreluvi om du ror Ijin-wiugunl börj-n.

1961

Kol-imo :l. "Ansök-n nov-ul den" Ingu- und"! I de llll, dl Inlå- ung-Mei; leka kann-nr m omlltll $ nekar. l "ll-lll lnvlndl förkwtnlulr ln ln

Kalm—m i - a. l/l (kol » . mud. l/z (kni 1) = min:! mun!,

( i/z (lol u) _ mlnåru ln mmm-ul.

Kol-nin 9. Ämnen ull.: &anvurllyrll-nl förkortning-r:

m- = knubmlan-kunnhp. lla - moder-mun, i. : hun. Gr - |n— ki-u. rn; - Inu! . ry - lylh. n- - inn-in, sp - . nu, Ry - rycka, in . hilunll. "| in m = mum. nd uunhlll-lln. & - nm- hallaknukap. Go - nap-ii. ri - nia-nn. nu - mum-uk. ll - biologi mad nanm-.. ry = tyalk. ic- = knull, in - handahhhilk. mm: = (avoir-a.m.. med yv = med yrnuuloduiug.

Kolin-linorna io - ll. r [kol ln) - lollakollir-rtjlnlt. & (kol ll) .

umhkolllrmjinu.

Kullarna i:. ami- nu.: lolbvarltle-u roi-kaminen:

hal - hög-o lllmlnt lll-work. lr ' tunnland-. n - rullikoll,

K= mr mekar. | - ftir mu. &; - kommunalt mnulm, !; - för-— .: H = in -

pr- - pruni-k uni-kul., m = mum-kolu- till'-Minn. lr - ln—

»ywi mum-.

Kolumn H. Flik - erlötllkollu högllldlllm.

Kolumnlrua is — 17. || (kol 15) = iii-lm. m (lol is) - hällt-nul- mn, vl (to] 17) = vlrtannlmu.

I denna ' hos

nynnm'dlk lnltöllnlnln, nvmndo nin- nrmln, löv lelle-

.rdlu-rt- linn | lördan-on lamt lör fall» och mhllollinn.

bör Ingen vill skolstyrelse Inom I varkar från

um. i.u m.... i... m

56ch cl enn-n aulöknlnutld up”" | II"-m kolumn !

Illnnl utgivning-da.,

Lärarlistan april 1961.

Exempel på folders (framsidor).

LÄRAR- FORMEDLING

INFORMATION FOR

ÄMNES- OCH OVNINGSIÄRARE SOM SÖKER ICKEORD. TJÄNST VID HOGRE SKOLOR

Ul'GlVEN AV

KUNGL. ARMYSMAIKNADSSIYRELSEN,

NATIONAlEKONOMl STATISl'IK STATSKUNSKAI' FURETAGSEKONOMI SOClOlOGl ClVllJtÄl'l' FINANSRÄTT

VIIll är en samhällsvetare?

Förmedling av lag sjuksköterskor | 0 n o m

den offentliga

arbetsförmedlingen

lNFolMAllDN UtGIVEN AV

KUNGL ARBETSWNADSSlYlELSEN

humanist 1961

En: rt_ 1 11:,i4'__,. _! Liju.:._.__7 [_ _ ___”, till?! .

_. _?

. '-i ,' 'flL=.ells när”? ina ,lhl Fa." *: :I—i' _ * '” 'r- in mer '.'? j _ ., ,....

l ra:— ' fir—21753: Fi" *.

, p..

är

litt -,lirs» _ $$$ Lif-* _ l * &

», _.

* :ttf aln—fr :, EN lif: ljug;

Arbetsförmedlingsverksamheten fördelad på Vissa yrkesgrupper och orter inom länen 1960

BILAGA 8

Antal arbetssökande och lediga platser

Kontor

Affärs— personal (exkl. biträden)

Butiks— biträden

Förvalt- nings- personal

Social- vårds- per- sonal Ingen- jörer

Verk- mästare, förmän,

bitr. tekniker

Konto- rister (exkl.

biträden)

Kontors- biträden

Lärare

Elev- praktik

Stu- de- ran— de

Övriga

Sök. Led. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led.

Stockholm. . Solna . . . . . . Södertälje . . Övriga. . . . .

Uppsala. . . . Övriga. . . . .

Eskilstuna. . . Katrineholm. Nyköping. . Övriga. . . . .

Linköping. . Norrköping. Motala. . . . Övriga. . . .

Jönköping. Övriga. . . .

Växjö.. . Övriga. .

Kalmar. Övriga . .

Visby. . . Övriga. .

Karlskrona Övriga . . . .

Kristianstad . Hässleholm. . Övriga. . . . ..

1 354 56 47 113

107 19 131 201 43 44

97 127 20 43 65 141 70 44

114 90

36 4 75 53 78 13 66

1 551 38 32 102

106 32 135 235

45 153

105 132 24 57

95 164 67 88

119 115

53 37 58 30 50

1 255 140 215 472

306 132 347 112 139 201 392 413

85 248

263 583 188 219 307 436 129 12 207 207 142 99 399

4 227 252 225 967

600 231 568 238 176 331 692 657 214 299 264 1 312 327 346 256 908 169 246 404 126 126 803

345 3

5 31

41 15

8 7 11 31

40 12 3 8

3 44

14 9 11 28 22 38 14 25 5 7

432 20 2 59

32 10 16 10

9 23

15

7 1 5

15 24 22 4 22 18 17 4 9 13 2 10

99 1 3 17 13 5

WOOBO H MICH %& :D] hm Q'

I

00 HDCD

321 3 25 99

51 32 15

7 22 23

36 20 13 18 18 29 3 18 11 38

6 10

15 23

1 150 2 200 21 42 52 126 23 85 60 48 22 4

180 237 146 35

35 114 9 46 81 235 155 131 19 102 104 123 51 217 39 50 69 124 11 13

58 86 34 44

8 17 1 __ 121 85 17 46

27 69 104 9

2 11

858 49 44 69

97 37

195 35 38 51

85 193 46 26 29 99 67 25 72 88 22 48 35 57 32 48

1 290 63 53 320

195 29 198 33 95 139 126 148 51 22

57 171 80 31 77 125 27 1 46 48 53 14 74

1 820 74 82 95

133 12 189 62 48 30 112 225 15 26

85 66

128 14 170 36

32 38 75 22 19

1 255 89 75 174 55 23

169 26 38 30

69 156 23 22 55 48 60 23

111 39

26 2 32 35 33 23 19

4 317 542 256 732

424 97 369 112 165 157 281 506 118 155 289 411 245 178 286 312 113 4 239

141

214 85 202

12 158 903 304

1 222

858 148 700 1 30 307 235 574 721 199 227 460 831 398 256 303 499 204 9 298 166 202 113 383

1 438 17 42

851 242 56 280 10 326 27

51

169 12 285

3 628

701 11 778 183 513

17 789

1 704 1 200 — 12 9 28 14 40

111 80 2 10

28 52 94 44 3 13 4 9

116 194 184 207

38 66 12 65 27 47 39 35

204 194

16 32 74 18 — 21

5 373 48 67 545 2 070 75

824 153 146 158 315 93 39 211 300 677 499 134 284 417 225 286 223 243 51 120

C") B

(D 040090 HI

'!t'lb Ol'-IQ H

B

15

Malmö. . . . . . Lund. . . . . . . Hälsingborg . Övriga. . . . .. Halmstad. . Övriga. . . . ..

Göteborg. . . Uddevalla. . . Övriga. . . . . .

Borås. . . . . . Trollhättan. . Övriga. . . . ..

Skövde. . . . .. Lidköping. . . Övriga. . . . . . Karlstad . . . . Kristinehamn Övriga. . . . .. Örebro. . . . .. Karlskoga. . Övriga. . . . ..

Västerås. . . Köping. . .. Övriga. . . . ..

Falun. . . . . Borlänge. . Övriga. . . .

Gävle..... Övriga......

Härnösand. . Sundsvall . . . Örnsköldsvik Övriga. . . . ..

Östersund. . Övriga. . . . .

Umeå. . . . . . . Skellefteå . Övriga. . . .

Luleå..... Övriga......

407 22 132 55

69 96

740 60 3 107 29 80

48 13 83

106 18 75 191 124 27 156 22 46

47 39 88

137 61

44 68 25 51 44 22 67 57 28 49 73

65 105 120 77 85

775 69 42

57 63 129 74 9 148

100 25 52 189 322 45 242 45 98

85 40 170 96 73 22 52 43 86 33 22 75 48 24 74 101

1 010 182 252 399

264 306

1 511 317 263

317 151 419 144 91 404 238 122 692 375 155 198 449 109 351

78 247 390

401 633 123 270 148 288 229 203 274 243 276 286 633

1 905 244 248 1 168

330 660

2 508 536 627

445 289 651 198 111 694 308 245 679 322 304 494 749 143 562 285 260 815 359 993 198 302 271 489 191 210 456 371 355 294 946

26 13 11

137

N Hm (O'-4

NCDh') v—1 ln [NV—llx häll-O äNh N v—l

273

366 76

43

616 36 105 37 23

20 13

149 53 29 497 14 278 43 16

31 20 49 90 31 87 99 39 26 57 31 15 95 27

218 36 38 533 14 475 51 147

29 22 148

146 23

18 93 32 18 35 26 37 35

131 16

146

84 26 15 70

116 37 109 200 1 30

389 46 63 111

51 57

429 59 42

91 53 107 35 15 104

195 28 95 220 40 19 155 130

54 29 193

119 143

33 108 41 144

151 63

52 56 122 45 261

421 173 17 170 22

1 054 131

165 24 66

52 11 52

192 51 68 309 28 27 226 64 42

80 19 115

194

61 143 68 23

139 26 205 70 58

62 297

81 33 78 39

780

28 84 42 40 21 21 64

1 03 22 42 1 60 33 21

297 69 74

39 22 55

115

27 72 37 78 29 26 66 38 29 39 48

1 444 198 429 226

175 161

2 244 238 175

408 138 373 184 278 309 116 414 543 135 149 788 109 305 106 133 384 364 463 113 275 135 229 191 80 263 151 190 236 408

2 325 358 407 702

422 233

3 928 347 285

747 265 511 299 98 499 485 118 374 667 147 370 976 122 497 274 140 517 528 696 224 435 151 258 246 81 462 260 185 347 602

31 964 17

225 32

1 072 15 10

154

15 179 41 178 17 243

190 40

1 452 11

631

2 350 1 009

857 29 559 135 607

1 155

605 37

183 49 91

19 1 275 11

225 151

164 11 52 45

39 10

310

86 97 32 89 13

219 22 19 187

11 194 27 99 26 10 92 16 16 93 36 31

38 44 12

191 69

579 1 490 118 396 235 476

2 521 186 166

441 84 259 315 32 388 486 82 353 482 67 196 304 354 186 26 77 342 610 198 181

92 554

314 146 368 148 295 396 782

[Fv-4:00 HåD [* Q' N

O N

L!) (00100 6005

| 3 N

IQQED mh arv—oo N v—l H

v—l m

318

|||.”— I'” I'm” ! 2

Sök. = Arbetssökande. Led. = Lediga platser.

Procentuell fördelning inom vissa yrkesgrupper av antal arbetssökande och lediga platser

Kontor

Affärs- personal (exkl. biträden)

Butiks- biträden

Förvalt- nings- personal

Social— vårds- per- sonal Ingen- jörer

Verk- mästare, förmän, tekniska biträden

Konto- rister (exkl.

biträden) Kontors- biträden

Lärare

Elev- praktik

Stu— de-

ran de

Övriga

Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Led.

S

ök.

Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Led. Sök. Sök. Led.

Stockholm.

Solna. . ..

Södertälje.

Övriga. . . Uppsala. .

Övriga ......

Eskilstuna. . Katrineholm. Nyköping. . Övriga. . . . . Linköping. . Norrköping. Motala. . . . .

Övriga. . .

Jönköping. Övriga. . . .

Växjö. . . . Övriga. . .

Kalmar. . Övriga. .

Visby. . . . Övriga . . .

Karlskrona. Övriga. . . . .

Kristianstad . Hässleholm. . Övriga. . . . . .

86 65 4 6 3 9 7 20 85 77 15 23 31 24 48 41 10 8 11 27 34 33 44 41

7 8 15 18

32 37 68 63 61 43 39 57 56 51 44 49 90 93 10 7 59 58 41 42 50 42 8 22 42 36

100

73 68 13 19

84

ä'

76 24 28 17 15 40 53 25 18 39 61 85 15 55 45

100

30 70 52 40

100 100

31 31 38

72 1 5 22 61 39 22 1 1 33 34 52 29 1 9 50 50 91 9 62 38

100

38 62 32 19 49

92 2 4 2 90 69 31 55 26 11 40 22 17 21 81 19 91 66 34

100

65 35 78 10

84 5 4 7 72 28 _61 11 12 16 24 55 1 3

8

23 77 73 27 45 55 85 15 65 35 42 23 35

75 4 3 18 87 13 43

7 20 30

36 43 15

6

25 75 72 28 38 62 96 4 49 51 38 10 52

100

61 39 65 19 16

79 5 5 11 65 35 62

9 18 11

26 58 8 8 53 47 72 38 74 26 93 7 48 52 44 31 25

74 9 4 13 81 19 46 14 21 19 26 48 11 15 41 59

58 42 48 52 97 3 63 37 43 17 40

83 85 15 51 10 22 17 33 42 11 14 36 64 61 39 38 62 96 64 36 29 16 55

cc 00 00 H cow—mao melO FIG! En

98 100

100

97 18 82

94 89 44 37 11 46 49 50 50 71 29 48 52

100

98 45 25 30

89

Ftv-105

64 12 12 12 48 14 32 31 69 79 21 40 60 98 56 44 59 12 29

84 11 92 43 14 14 29 10 40 50 15 85

100

58 42

100

36 64

100

100 100 28

M Malmö . . . . . . 66 42 55 53 57 47 34 25 80 79 64 64 63 76 63 61 3 — 55 61 22 3 Lund. . . . . . . 4 13 10 7 14 16 32 14 2 -— 10 8 8 8 8 9 95 99 15 4 58 94 Hälsingborg . 22 21 14 7 16 14 18 42 16 19 21 10 26 11 19 11 2 1 27 19 5 1 Övriga. . . . . . 8 24 21 33 13 23 16 19 2 2 5 18 3 5 10 19 —— _— 3 16 15 2

N Halmstad.. 46 33 30 55 71 27 84 95 58 47 89 67 52 64 88 100 86 80 33 14 Övriga...... 58 52 54 67 70 45 29 73 16 5 42 53 11 33 48 36 12 _ 14 20 67 86

0 Göteborg. . . 72 68 76 88 65 88 94 93 85 81 87 86 84 86 98 100 99 90 88 98 Uddevalla. . 15 15 15 9 31 10 6 6 9 11 11 11 9 8 1 — 1 9 6 1 Övriga. . . . .. —— 5 13 17 9 3 4 2 —— 1 6 8 2 3 7 6 1 — _— 1 6 1 P Borås. . . . . . 50 23 36 32 51 47 62 39 64 19 56 36 65 51 44 49 89 98 74 40 56 46 Trollhättan. . 13 25 17 21 7 14 19 12 22 76 12 41 9 25 15 17 2 1 24 45 11 18 Övriga. . . . . . 37 52 47 47 42 39 19 49 14 5 32 23 26 24 41 34 9 1 2 15 33 36 R Skövde. . . . . . 33 32 23 20 20 10 47 27 54 56 23 22 45 20 36 33 81 99 63 86 43 33 Lidköping . 9 4 14 11 9 6 6 24 8 5 14 10 10 20 9 11 1 —- _— 1 4 —— Övriga . . . . . . 58 64 63 69 71 84 47 49 38 39 63 68 45 60 55 56 18 1 37 13 53 67 S Karlstad. . . . 53 57 22 25 62 68 44 76 64 75 44 61 62 62 37 50 89 99 84 84 53 21 Kristinehamn 9 14 12 20 22 23 25 12 23 12 14 9 16 13 14 12 3 —— 13 9 9 8 Övriga . . . . . . 38 29 66 55 16 9 31 12 13 13 42 30 22 25 49 38 8 1 3 7 38 71 T Örebro. . . . . 52 29 86 68 76 77 96 97 87 79 85 75 66 56 89 100 98 94 65 81 Karlskoga . . 21 27 7 12 5 14 3 2 11 14 8 15 16 13 2 — — — 9 13 Övriga . . . . . . 8 8 27 44 7 20 19 9 1 31 9 — 2 6 26 6 U Västerås. . . 49 51 52 62 55 54 82 71 54 47 68 67 61 91 98 67 83 42 38 Köping. 12 10 13 10 9 2 13 7 18 14 19 16 Övriga. . . . 39 39 35 28 36 44 5 22 28 39 13 17

W Falun. . . . . . . 27 29 11 21 48 78 20 50 31 15 15 20 37 33 Borlänge . 23 14 35 19 9 11 10 11 20 11 23 10 9 19 Övriga. . . . . . 50 57 54 60 43 11 70 39 49 75 62 70 54 48

X Gävle..... 27 44 63 38 100 92 87 86 63 45 47 43 Övriga...... 31 43 73 56 37 62 — 8 13 14 37 55 53 57

Y Härnösand . . 24 11 15 16 15 28 40 5 14 11 23 10 21 12 Sundsvall . . . 36 26 32 24 25 24 40 23 39 58 26 33 48 34 Örnsköldsvik 13 21 18 21 3 17 —— 9 44 20 18 13 23 18 Övriga. . . . . . 27 42 35 39 57 31 20 63 3 11 33 44 8 36

Z Östersund.. 48 47 91 65 87 75 93 100 64 71 84 53 Övriga..... 52 53 9 35 13 25 7 — 36 29 16 47

AC Umeå. . . . . . 34 39 39 22 13 22 55 47 59 23 62 50 Skellefteå. . . 31 31 24 7 37 58 30 44 28 24 21 28 Övriga. . . . 18 16 35 30 37 71 50 20 15 9 13 53 17 22

BD Luleå...... 31 24 12 13 50 48 78 89 61 15 17 37 3 Övriga..... 69 76 88 87 50 52 22 11 39 85 83 63

00 Q. N ”'

KNDD 00 MB 0)

eco CGI!) (DVD mm

MN får! oo DH

31 e 2 412 49462

30 88 96 40 73 64 37 15 7 —- 54 19 9 13 55 5 4 6 8 27 50 46 88 91 80 85 37 9 54 12 9 20 15 63 91 21 79 80 41 11 19 — 41 4 —- 31 61 17 7 14 1 1 27 24 9 7 24 16 19 1 4 55 86 75 100 100 96 97 70 30 25 -— —— 4 3 30 70 51 94 99 25 41 45 39 29 3 1 69 46 18 11 20 3 — 6 13 37 50 36 83 94 98 74 34 — 64 17 6 2 26 66 100

oo "GOLD (*.-15] H CD N HNCD ID N O N

D [D 05 (O

OO (DV hm com

HCG IDCQ sroo Q'?)

N Q' O #4

ww |!)th oo VID— hm Q'!!! Höör-IM [NCO VN?) QD

oo I!) 0 CD

98 20 80

100

30 65 87 38 37 100 45 55 67 20 13

100 100 100

100

Sök. = Arbetssökande. Led. = Lediga platser.

BILAGA 9

*Vissa statistiska uppgifter angående befolkning, industritjänstemän och arbetsförmedling för tjänstemän Invånare i länens Industritjänstemän i Arbetsförmed- A-re ioner res A-re 'oner1 administrativa orter lingsverksam- arbåtsförmedI-L 31 inom A-regionerna3 het 19608 Län . lingskontor i Index Index . A'”"” 1950 1959 1959 1949 1958 1958 32:33; Lägg; 1950:100 1949:100 P A+B 1 106 058 1 259 399 113,9 29 465 35 130 119,51 23 741 33 699 Stockholm. .. 1 010 715 1 157 601 114,5 27 794 32 999 118,7 19 823 28 277 Södertälje ..... 59 116 65 858 111,4 1 574 2 021 128,4 787 877 Norrtälje ...... 36 227 35 940 99,2 97 110 113,4 .. . . c 163 563 172 853 105,7 2 040 2 104 103,1 4 716 3 188 Uppsala ...... 132 923 142 180 107,0 1 573 1 540 97,9 4 286 2 623 Enköping ...... 30 630 30 673 100,1 467 564 116,9 .. .. D 193 408 206 180 106,6 4 260 5 569 133,1 4 513 4 984 Eskilstuna. .. 98 004 102 729 104,8 2 756 3 527 128,0 2 398 2 610 Nyköping ..... 48 903 54 230 110,9 786 1 099 139,8 642 823 Katrineholm. . . 46 501 49 121 105,6 718 943 131,3 761 552 E 344 753 352 362 102,2 8 504 11 293 132,8 4 829 6 713 Linköping. .. 107 937 116 301 107,7 2 901 4 451 156,9 1 730 3 080 Norrköping. . . . 153 395 153 395 102,4 4 133 4 827 116,8 1 922 2 199 Motala ........ 48 599 48 599 100,7 1 171 1 638 139,9 363 646 Mjölby ........ 34 822 34 067 97,8 299 376 125,8 .. . . F 275 162 288 076 104,7 4 219 5 662 134,2 3 516 4 617 Jönköping. .. 101 751 109 751 107,9 2 452 3 568 145,6 1 371 1 887 Värnamo ...... 60 277 63 404 105,2 475 706 148,6 . . .. Eksjö/Nässjö .. 49 792 50 748 101,9 625 638 102,1 Tranås ........ 27 745 28 134 101,4 413 466 112,8 Vetlanda ...... 35 597 36 039 101,2 254 284 111,8 . . . . G 158 296 160 408 101,3 838 1 308 156,1 2 253 2 650 Växjö ........ 99 459 101 014 101,6 523 689 131,7 1 603 1 856 Ljungby ....... 34 626 34 918 100,8 221 443 200,0 . . .. Älmhult ....... 24 211 24 476 101,1 94 176 187,2 . . .. H 246 246 245 306 99,6 2 050 2 884 140,7 3 169 3 622 Kalmar ...... 86 039 85 219 99,0 583 804 137,9 1 681 1 807 Nybro ........ 31 120 30 635 98,4 278 390 140,3 . . . . Oskarshamn. . . 39 723 41 373 104,2 481 778 161,7 Västervik. . . . . . 46 077 45 854 99,5 506 569 112,5 Hultsfred] Vimmerby. . . 43 287 42 225 97,5 202 343 169,8

. = specificerad uppgift saknas.

1 Regiongränserna avviker i vissa fall från länsgränserna. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning 1961. 2 Siffrorna hänför sig till städer, köpingar och municipalsamhällen med minst omkring 200 industriarbetare (endast anläggningar med minst 5 sysselsatta personer är medräknade). Källa: Kommerskollegii berättelse om rikets industri år 1958. ' Tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper inklusive affärsbiträden.

Invånare i länens Industritj änstemän i Arbetsförmed— A-regioner resp. A-regioner administrativa orter lingsverksam- Län ilbetliförinecy inom A-regionerna het 1960 ings on or ] Index Index A'cent'a 1950 1959 1959 1949 1958 1958 637625," Lfgga 1950:100 1949=100 ” a" e p 3 " I 58 993 55 051 93,3 312 275 88,1 687 797 Visby ........ 58 993 55 051 93,3 312 275 88,1 657 757 K 146 135 144 568 98,9 1 423 2 078 146,0 2 165 2 229 Karlskrona. . 88 624 85 598 96,6 895 1 240 138,7 1 433 1 461 Karlshamn . . . . 57 511 58 970 102,5 528 838 158,7 . . . . L 218 302 217 154 99,5 1 763 2 357 133,7 2 552 3 151 Kristianstad 86 053 84 264 97,9 742 875 117,9 1 173 1 394 Hässleholm. . . . 56 007 58 213 103,9 730 1 051 146,7 490 346 Ängelholm ..... 43 841 44 520 101,6 170 251 147,6 . . . . Simrishamn. . . . 32 401 30 157 93,1 121 180 148,8 . . . . M 617 101 656 525 106,4 13 546 17 623 130,1 11 361 12 352 Malmö ....... 224 798 258 173 114,8 7 376 9 134 123,8 4 808 5 620 Hälsingborg . . . 137 113 142 407 103,9 2 926 3 778 129,1 1 406 1 073 Lund ......... 62 031 66 839 107,8 746 1 115 149,5 3 281 2 578 Landskrona. . . . 43 972 45 863 104,3 993 1 432 145,2 . . . . Trelleborg ..... 34 354 34 076 99,2 854 1 288 150,8 Ystad ......... 58 698 55 065 93,8 352 396 112,5 Eslöv ......... 56 135 54 102 96,4 299 480 160,5 . . . . N 154 393 157 795 102,2 1 601 2 129 133,0 2 418 2 825 Halmstad. . . . 88 963 91 915 103,3 1 127 1 424 126,4 1 259 1 713 Falkenberg. . . . 29 352 29 533 100,6 194 301 155,2 . . . . Varberg ....... 36 078 36 347 100,7 280 404 144,3 . . . . 0 614 207 678 446 110,5 13 384 17 108 127,8 13 758 15 025 Göteborg ...... 484 145 544 136 112,4 12 342 15 454 126,1 11 955 12 746 Uddevalla ..... 130 062 134 310 103,3 1 042 1 654 158,7 1 086 1 230 P 290 470 304 896 105,0 5 937 7 073 119,1 4 046 5 298 Borås ........ 135 966 143 485 105,5 2 665 3 271 122,8 2 111 2 640 Ulricehamn. . . . 25 583 24 895 97,3 198 223 112,6 . . Alingsås ....... 36 608 37 571 102,5 709 606 85,5 Trollhättan] Vänersborg. . 92 313 98 945 107,2 2 365 2 973 1262 5824 1 089' B 242 061 243 108 100,4 2 009 3 073 153,0 2 617 3 689 Skövde ....... 59 667 63 673 106,7 405 1 156 285,4 1 003 1 763 Mariestad ..... 45 203 44 451 98,3 448 465 103,8 . . . . Falköping ..... 43 447 43 678 100,5 386 547 141,7 Skara ......... 27 640 27 152 98,2 223 275 123,13 . . . . Lidköping ..... 37 049 36 720 99,1 547 630 115,2 221 274 Vara .......... 29 055 27 434 94,4 57 57 100,0 . . . . S 307 720 317 327 103,1 3 339 4 092 122,6 4 125 4 598 Karlstad ..... 153 068 162 930 106,4 1 708 2 275 133,2 1 837 2 756 Kristinehamn. . 51 432 53 758 104,5 640 633 98,9 364 258 Arvika ........ 55 640 52 827 94,9 469 477 101,7 . . . . Säffle/Åmål. . . . 47 580 47 812 100,5 522 707 135,4 . . . . T 247 023 261 446 105,8 5 275 6 722 127,4 4 318 4 972 Örebro ....... 99 938 105 655 105,7 1 979 2 199 111,1 3 194 3 416 Hallsberg/ Kumla ...... 49 916 51 697 103,6 522 695 133,1 . . . . Karlskoga ..... 41 463 45 943 110,8 2 501 3 440 137,5 470 574 Lindesberg. . . . 55 706 58 151 104,4 273 388 142,1 . . . .

' Trollhättan.

.. Industritj änstemän i Arbetsförmed- A—regioner resp Invinxåååznens administrativa orter lingsverlsam- arbetsförmed: inom A-reglonerna het 1560 Län lingskontor i Index Index ***-centra 1950 1959 1959 1949 1958 1958 3353; Läs? 1950:100 1949:100 ' U 194 647 221 676 113,9 6 167 9 469 153,5 4 475 6 024 Västerås ..... 95 124 114 876 120,8 4 296 6 800 158,3 2 732 3 918 Sala .......... 32 091 31 265 97,4 208 267 128,4 . . Fagersta ...... 25 624 29 603 115,5 581 712 122,5 . . . . Köping ........ 41 808 45 932 109,9 1 082 1 690 156,2 513 499 W 267 096 286 215 107,2 2 844 4 293 150,9 2 628 3 871 Falun ........ 55 509 57 553 103,7 284 377 132,7 770 1 386 Borlänge ...... 68 680 74 338 108,2 710 1 060 149,3 602 548 Ludvika ....... 43 557 49 324 113,2 1 203 1 697 141,1 316 448 Avesta]

Hedemora. . . 50 446 55 023 109,1 520 977 187,9

Mora .......... 48 904 49 977 102,2 127 182 143,3 . . . . X 301 075 310 769 103,2 3 352 4 146 123,7 3 939 4 469

Gävle ........ 95 182 102 573 107,8 1 223 1 463 119,6 1 929 2 362 Sandviken ..... 50 288 54 346 108,1 1 479 1 770 119,7 . . . . Söderhamn. . . . 33 109 33 919 102,4 280 387 138,2 Bollnäs ........ 44 124 43 605 98,8 146 214 146,6 Hudiksvall. . . . 49 709 48 860 98,3 158 236 149,4 Ljusdal ....... 28 663 27 466 95,8 66 76 115,2 . . . . Y 283 754 288 231 101,6 1 605 2 113 131,7 3 972 4 168

Härnösand]

Kramfors. . 67 248 64 269 95,6 559 611 109,3 8805 1 1075 Sundsvall ...... 111 021 119 394 107,5 816 1 198 146,8 1 131 1 167 Sollefteå ....... 45 374 42 906 94,6 98 134 136,7 . . . . Örnsköldsvik . . 60 111 61 662 102,6 132 170 128,8 641 625

Z 144 024 141 416 ' 98,2 301 344 114,3 1 822 1 771 Östersund . . . 144 024 141 416 98,2 301 344 114,3 1 288 1 352 AC 231 836 240 354 103,7 1 068 1 440 134,8 3 516 4 057 Umeå ........ 90 551 96 315 106,4 464 581 125,2 1 756 2 364 Skellefteå. . . . . . 86 343 86 723 100,4 672 859 127,8 795 894 Lycksele ...... 54 942 57 316 104,3 . . . . . . . . . . BD 241 596 261 884 108,4 842 1 801 213,9 4 132 3 858 Luleå ........ 42 712 49 926 116,9 382 713 186,7 1 677 1 742 Piteå ......... 54 687 55 421 101,3 103 126 122,3 . . . . Boden ........ 36 259 38 141 105,2 138 176 127,5 Gällivare] Malmberget . 34 278 39 000 113,8 . . . . . . Kiruna ........ 23 778 30 867 129,8 219 786 358,9 Haparanda] ' Kalix ....... 49 882 48 529 97,3

5 Härnösand.

Sakregister

Ackvisition 46, 73, 80, 96 Adjunkter 33 Administrativ personal Affischer 123, 135 Affärs/biträden, se biträden ——personal, se även handel och kommer- siella arbetsområden 19, 33, 53—56, 106, 138—140, 169 —verk, statliga 26, 40—41 Akademiker, se även resp. individualyrken 15, 33, 149, 157, 169 _, organisationsförmedlingar för 33—36, bil. I —s Centralorganisation (SACO), Sveriges 11—12, 16, 34, 49, 131, bil. 1, bil. 3 Aktivitetsprogram, för svårplacerade 95—96 Allmän tjänst, se även förvaltning och statlig verksamhet 19, 65—71, 152, 171—172 —, förmedling inom 55, 58—64, bil. 4:11 Allmän/bildning 157—160 —-na förmedlingen 19—20, 74—L75, 130, 139—144, 153—154, 165, 170—171 Amerikanska förhållanden 85, 93, 104, 120 Annonsering 39—40 —, arbetsförmedlingens 67, 132—135 —, arbetsgivarnas 39—47, 102, 111 —, konsultföretagens 38—39, 50 —, statsmyndigheternas 67, 133 Anonymitet 44, 46, 50, 129—130, 133 Anpassningsproblem 28, 92—94, 101, 110 Anstaltspersonal 58 Anvisning, av arbetskraft 46—47, 114, 122—123 Arbetarpersonal 19—20, 24—25, 103—— 104, 109, 125, 129—131, 137—138, 144

21, 27, 58, 104

Arbetsförmedlings/begreppet 32,37 —byrån vid Arbetsmarknadsstyrelsen 18, 125, 142, 168—173 _utredning, 1950 års 103, 112, 162, 170 Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska 11—12, 16, 49, 102, 105, bil. 3, bil. 6 Arbetskrafts]undersökningar 24, 30, 84—85, 89, 98

—utredning, 1949 års 54 Arbetsledare 21, 27, 33, 54 Arbetslöshet 14—16, 29—31, 33, 85— 101 —skassor, erkända 15, 35, 88, 130 Arbets/marknadskommission, Statens 15, 138—139, 169 —nämnden i Stockholm 169 —prövning och —träning 97 Arbetsterapeuter 19, 80 _, Föreningen Sveriges Arbetsvård 95—99, 122 Arkivarbete 14, 16, 96—98 Artister 14, 16—17, 20, 35, 59, 102, 150

Aspiranter 115—116, 134, 154—156, 160—161, 163 Automation, se mekanisering Avdelningskontor 19, 74, 125, 137—146, 151—152, 159 Avgiftskrävande arbetsförmedlingar 36—37

15—17, 100—

34, 49

Balans, på arbetsmarknaden 103—105, 111, 133 Banker 19, 40, 106 Barnavård 19, 58 Befolkning 21—22, 26—27, 29, 54, 62, 137, 166 Befordringsgång 154—160 Belastning, på förmedlingen 62, 102, 110—111, 112—115, 126, 134, 163

Beskrivning, av lediga platser 120—121, 126, 129 Beställning/av arbetskraft, stående 46 —ssede1 121 Besök, vid företag 116—117, 134 Betyg, se även merithandlingar 102, 118—119 Bibliotek 19, 34—35, 57, 130, bil. 1 Bidrag, vid utbildning 72 Biträden 123, 131—132, 161 —, affärs-, 19, 43, 46, 55—56, 74—75, 92—93, 127, 145—146, 166—167 —, arbetsförmedlings- 116, 126 —, expeditionstillhörighet 19, 139—142, 146——147, 150—152, 163—166 -—, kontors- 46, 54—56, 74—75, 92— 93, 107, 145—147 —, tekniska 57, 75, 107, 145—146 Blanketter 113, 118—121 Bokföringspersonal 56, 106 Broschyrer 123—124 Butiks/biträden, se även affärsbiträden 55—56, 146, 149—151 —personal, se även affärspersonal 21, 62—63, 107, 151 Byråpraktik, se praktik Byte/, av arbete, se ombytessökande —, av yrke 86, 108—109, 122, 151

CST, se Civila Statsförvaltningens Tj äns- temannaförbund Central/ledning 18, 168—169 —isering 13, 18, 137—152 —t arbetsmarknadsorgan, Utredningen angående ett 169 Civil] bevakning 19, 58, 152 —a Statsförvaltningens Tjänstemanna— förbund (CST) 103 Civilekonom/er 107,172 —föreningens platsbyrå, Svenska 33 Civil/förvaltning, allmän 25—26 _ingenjörer 107, 172 Clearing 124, 139, 142, 148, 169—170

Databehandling 29 Decentralisering 97, 141, 151—152, 168

—, av ungdomsförmedlingen 74—75, 80, 144

Delegation, för tj änstemannafrågor 169 Deltidsarbete 62, 64, 67, 96, 108, 138 Detaljhandel, se även affärs— resp. butiks- personal 40—43, 53, 62, 86

Distriktsindelning 138, 148 Dittopublicering 125—130

Ecklesiastikdepartementet 26 Elev/er, affärs- och kontors- 74

—praktik, se praktik Enhetsskolan 73 Engelska förhållanden 12, 117, 124, 126, 149—150, bil. 6 Enkäter 12, 40—47, 77, 80, 116—117, bil. 2

Expeditioner, förmedlingens 16, 18— 20, 97, 112—113, 139—144, 151—152, 162, 166 Experter, Arbetsmarknadsstyrelsens 149, 172—173 Extralärarbyrån 33, 68, 170

Fack/arbetsanvisning 33 —expediti0ner 18—20, 73—74, 137— 141 —gymnasier 80 Fackutbildning 58—64, 118—119, 151, 158, 172 —sanstalter 123, 131, 140, 152 Farmacevt/er 34, 48 —-förbund, Sveriges 36, bil. 1 Feriearbete 83—84, 168 Filialkontor 152, 162, 166—168 Finansdepartementet 66 Fiske 19, 27, 58 Folders 123, 135, bil. 7 Folk/bibliotekarieföreningen, 35 —räkningar 21—23, 27, 29 Folkskol/estadgan 68 —-lärare 26, 33, 65, 67—69, 127, 138, 148, 163 Fortbildning/, av förmedlare 161 —, av sökande 86, 96, 121, 125, 132, 136 »Fröken Plats» 131 Fältarbete 117,134 Före/drag 123 —ståndare 18, 116, 151, 155—160, 161, 166—167 —tagsräkningar 27, 54 För/lagor 119—120, 171 _män 27, 54, 57, 107, 145—146 —praktik, se praktik —sk011ärare 58, 80

72, 75—83,

Svenska

116, 160—

fslag, utredningens 174—184 —statligandet 139, 162 —svarsväsendet 26, 58, 152 —säkringsbolag 19, 40, 106

_säljning, se även kommersiella arbets- områden 18—19, 40, 56, 93, 106— 107

Förteckningar/, över arbetsgivare 130, 13.5 , över sökande 124 Förtroende, för arbetsförmedlingen lli, -i6»—47, 76, 99, 116, 122, 134, 158, 172 Förvaltning, se även kommunal resp. statlig verksamhet 15, 27, 52, 74, 106, 138, 145—146, bil. 4:3, 4:11

(irossbandel, se även handel 40, 42—43 Grundskolan, se enhetsskolan Grupparbete 113—114, 117, 119, 134 Gymnasier/, allmänbildande 83 —, handels- 60, 80, 108 _, tekniska 60, 80 107

HTF, se Handelstjänstemannaförbundet Handböcker 120, 162 llande], se även kommersiella arbetsom- råden 19, 27, 42—43, 74, 78, 96, 106—— 109, 123 , arbetslöshet inom 89—91, 93 - —, förmedling inom 53, 60, 62, bil. 4:3, 4: 8 Handels/anställdas hetskassa 88 —gymnasium 60, 80, 108 —-—högskola 60, 80, 158 —-tjänstemannaförbundet (HTF) 15 Handikapp 47, 92, 122 l-Iemmafruar 86, 121, 132 Hjälp, vid arbetslöshet 16, 96 Hotell 19, 23, 59, 140, 147, 150 Humanister 81, 84, bil. 7 Husligt arbete 27, 140

erkända arbetslös—

Huvud]central 124, 138—142, 169— 170 _kontor 18—19, 74, 125, 137—139,

144—146, 151 Hälso/tillstånd, sökandes 108, 119 —vård 19—20, 34, 58—59, 93 Högre tjänstemän 43—50, 55—58, 63, 93, 132, 147—152, 158, 172—173

leke-examinerade, sökande 53, 57

Icke—ordinarie, lärartjänster 68—69, 163 Industri 40, 123, 147

—, Kommerskollegii berättelse om rikets 25, 30, bil. 9 —, praktik inom —, tjänstemän inom lndustritjänsle/mannaföl bundet Svenska 15, 33 A—männens platsbyrä x:; Information 114 433. 16!

- -, individuell 75, 118 — 123

——, kollektiv 123—133 f—, om arbetsförmedlingen 153, 173 —, om arbetsmarknad och utbildning 44—46, 69—72, 95, 111, 123 Ingenjörer, se även tekniker 15, 40, 57, 103—107, 118, 145—146, 149—150 Initiativ, sökandes 42—45

Inköpare 56, 106 Inrikesdepartementet 26 Inskränkning, i driften 89, [08 Inskrivning, av sökande 87, [ l—l. 118—122, 134 Instruktioner 18—19, 113 ll—l. l18. 127, 139—141, 153, 171 Intellektuellt utbildade, förslag om stal- lig arbetsförmedling för 15 Integration, västeuropeisk 28 Inter/lokal förmedling 46, 71, 114, 120, 125—135, 138—143, 153 —natione11a principer 101 ——Vjuer, se även inskrivning 12, 45, 161 Inträdesfordringar, vid skolor 77, 87

60, 76, 78, 81 2.5, 27, 166, bil. 9 (Sll )

47, 70, 123,

Jordbruk 19, 23, 27,' _9 , "8, 76 Jour, för lärarförmedlimf 7 Journalist/er 19, 34, 57 ——förbundet, Svenska 34—35, 49, 153 Jurist/er 34 —-förbund, Sveriges 35—36, bil. 1 Kamera] personal 43, 143, 145—447, 149—152, 166 —, förmedling av 52, bil. 4: 3, 4: 7 Kamerala arbetsområden 107, 138, 162, 166 Kansliorganisationen 163

5—56, 62—64,

33, 40, 106—

Kapacitet, förmedlingens 36, -16 -'17, 62, 162—164, 165 Kartritare 86 Kombinerade ungdoms- och tjänste- mannaförmedlingar 18—19, 74, 139—143, 151—152, 162 Kommersiell personal 27, 109, 143, 145—147, 149 "1.52 -, förmedling av 52, 56--57, 61 61, bil. 4: 3, 4: 8 Kommersiella arbetsområden 40, 80, 106—107, 147, 161, 166 Kommunal verksamhet 65—66, 93, 130

142—- .-

-1(), 55, 58,

Kompetens, förmedlarnas 72, 116, 154—159 Konjunkturer 28, 40, 51, 56—57, 78, 89, 93, 111 Konstruktörer 118 Konsultföretag 32, 38—39, 44—45, 47—50, bil. 3 Kontakt/män 41 ——vägar 32—50, 174—175 Kontor/ens platsförmedling 33 ——sbiträden, se biträden

Kontorspersonal, se även kamerala ar— betsområden 21, 27, 29, 43, »19, 86, 96, 98, 103—107, 153, 169 ——-, arbetslöshet bland 16, 89—93, 96 --, förmedling av 18—19, 53—56, 60---- 63, 118, 126, 132, 138—140 —, kontaktvägar för arbetssökande 32—33, 40, 42—43

Kontoristförening/, Sveriges 33 —en i Stockholm, Kvinnliga 33 Korrespondenter 37, 56, 106, 146 Kostnader/, förmedlingens 14, 132, 184 —, arbetsgivarnas 29, 45—46, 93, 108 Krisförvaltningen, den statliga 15, 66 Kundtjänst, se även service 103, 112 Kurser], för sökande 86, 108, 125

—, för arbetsförmedlarc 160—162, 171

Kvalificerad arbetskraft 29, 45, 149 —, förmedlingens tillgång till 46—47, ”55, 64, 92,110—111, 115, 135 Kvalifikationskrav 45, 86—-—87, 94, 122,

' 128

Kvinnor,

—, antal arbetssökande 53—57, 75, 78, 81, 107 —-, ombytessökande 107—110

—, på arbetsmarknaden återinträdandc 72, 86, 89, 121 —, svårplacerade 95—98 —, yrkesintensiteten bland 54, 62, 84— 85 Kårorter 168

34, 83,138, 148,153, 160, 164,

LU, se l..andsorganisal.ionen l.aboraL(n'iebiträden 86 Lagerpersonal 19, 109, 147 Lagstiftning, ang. arbetsförmedling 1.7, 32, 37—38 Lan(ls/organisationen i Sverige (LU) I I , 16, 102, 105 —tingsförbundet, Svenska 34

Lantbrukstjänste/mannaförbundct, Svenska 35

—män 139 Liberalisering/, av utrikeshandeln 28, 105, 111

A, av arbetskraftsrörelserna 28

Logotype 133 Lokal/bundenhet 92,95 misering, se även omlokaliscriug 147

' utformning

Luftfart 19 Långtids/arbetslösa 90—92, 95 -—utrcdning, 1955 års 23 Liikar/c 21, 58, 104

es Förening (Sylf), Sveriges Yngre 34, bil. 1 ——förmedling, Medicinalstyrelsens 36 Länsarbetsnämnder, _, arbetsordning för —-, aspiranters tjänsgöring 160—161 —, organisatoriska frågor 97, 151—152, 172

------ , yttranden från

143,

16, IBM—114, 151

18, 157 vid 115,

141,

12, 146—149

Läns/centraler 18—19, 68, 124, 138—- 142, 152, 159, 166—168 —vakanslistor 125 Lärar/e, se även undervisning och resp.—in- dividualyrken 13, 15,21, 26, 104: ———anställningar, anmälan om lediga 12, 58, 64, 68—69, 163 —förbund 33 Lärarförmedling 67—71, bil. 4 —, organisation 18, 118, 123, 125—127, 138—143, 147—148, 150—153, bil. 7

—, personalfrågor 162—164, 166—168,

171 Lärar/listan 69—70, 127, 130—131, 135,bil.7 mtidningar 131 Läroverkslärarnas Riksförbund 68, 70 lönesättning/, för arbet sförmedlare 13, 154—160, 169—170

—, individuell 160

Mallar, för blanketter 119—120 Maskinskrivning 37, 106, 118 Medelålders arbetskraft. 89, 9F—-— 96, 105, 122

Medicin/alstyrelsen 34,36

—e kandidater och studerande 34

Mekanis/ering 27—28 —ters riksförbund, Svenska 33, 36, bil. 1 Merit/er, sökandes 38, 48, 77, 107—108, 118, 121

——handlingar 123 Metodik 13, 15, 48, 112—136, 141, 159, 170—171, 178—179

Mellangradstjänstemän 55, 58, 158, 173 Militära förband 125, 130 Motiv, för arbetsbyte 100, 106—110 Musiker 14, 16—17, 20, 35, 59, 88, 102, 150, 171 Målsättning 14, 51—111, 175—178

45—46, 102, 114, 119,

Naturvetare 81 Nedläggning, av företag Neutralitet 46, 124

Nivå, befattningars 148, 152 Nyexaminerade 124, 138

Objektivitet 45, 47, 122— Offentlig verksamhet 27, 43, 93, 123 Olaglig förmedling 38, 49

89, 108, 122 43, 47, 55, (51, 133,

46, 57, 70, 72,104, 110,

Ombud/, arbetsförmedlings— 19, 125, 141—142

_smän, sökande 19

Ombytessökande 15, 72, 100—111, 118,

121, 133, 135, 164, bil. 5 Omflyttning, av förmedlare 47, 116 Omlokalisering 67, 108, 125, 172 Omorganisation, inom förvaltning och .näringliv 67, 108 Omplacering/, av krispersonal 15 -—spr0blem 67, 125

Omskolning 29, 86, 94, 96, 125, 132, 136 Omställningsproblem 28,105 Order, arbetsgivares 117, 120, 125— 126, 129, 134 Organisation/, arbetsförmedlingens 13—20, 51, 102—103, 137—153, 170, 180—181 —, Sakkunniga angående arbetsförmed— lingens 15—16, 101, 154

—er arbetsmarknadens 12. 130, 157, 161, 169

_sförmedlingar 12, 33—37, 48, bil. 1 -—sk0nsulters Förening (SOK), Svenska 49—50, bil. 3 Hysnänmd (SON), Statens 16—17, 112—114, 123, 127, 140—142, 160

30, 124,

PA-rådet, se Personaladministrativa rå— det Parter, arbetsmarknadens 30, 163, 173 Partiellt arbetsföra, se även handikapp 16, 96—98 Pensionerade lärare 65

Personal/administrativa rådet (PA-rådet.) 49—50, 173, bil. 3 —resurser, förmedlingens 13—15, 47—48, 87, 102—103, 147, 154—173, 181—184 —vårdstjänstemän 58 Person/kännedom 47

11, 13—14,

_liga egenskaper, sökandes 45, 110, 119 Placeringsproblem 88»—99, 122 Plats/barometer 39 ——notiser, i föreningsorgan 33 Post/— och Inrikes Tidningar 163 #personal 58, 109 Praktik 12, 48, 73 —, elev— 19, 76—81, 138, 146, 168 —, för- 60, 73, 76—77 —, krav på och_värdet av 12, 75—76, 87, 119—121 —, ombytessökandes behov av 105— 111 —, socialbyrå— 77, 80 —, undersökning ang. behovet av 77, 80, 83—84 Praktikförmedling -—, organisation 13, 19, 138, 152, 164, 171—172

36, 48 66, 68,

—, utveckling 52, 59—60, 64, bil. 4 Praktiknämnd (SIP), Svenska Industrins 80, 171 Praktisk/ erfarenhet 48, 119, 154, 158 —yrkesorientering 42, 73 74 Pressen 45, 132 Programmering 29 Prognos/er 21, 23, 30, 62, 83 _sektionen vid Arbetsmarknadsstyrel— sen 11—12, 16, 27 Provisorisk förstärkning 163 Psykologer 81 Publika relationer 45, 173

Radiomeddelanden 131, bil. 7 Rapport ang. arbetsvägledning 122

Rationalisering /, inom förmedlingen 16, 102, 112—114, 134, 141 —, inom näringslivet 28—29, 62, 89, 94, 122

_, inom statsförvaltningen 67 Redovisningspersonal 56, 106 Referenser 119

Regionala förmedlingar 20, 148—149,

152—153, 170 Register, över sökande 46 Reklampersonal 19, 56—57, 106 Rekommendation, anställning efter 42—45 Rekryteringsvägar, arbetsgivares 40—47 Rese/byråer 40 ——verksamhet, förmedlarnas 124, 159 Reserv, av arbetskraft 71—72, 83, 85 Restauranger 19, 23, 59, 140, 147, 150 Riks/förmedling 34, 49, 148—149, 153 ——Vakanslistor 39, 69, 125, 170 Ritbiträden 86 Rutinarbetskraft 29, 63

Rådgivning, till sökande 119, 121 Räknearbete 119 Rörlighet/, arbetskraftens 28, 100—111

129, 133, 135, 164 —, förmedlarnas 116—117, 134

SACO, se Akademikers Centralorganisa— tion, Sveriges SAF, se Arbetsgivareföreningen, Svenska SIF, se Industritjänstemannaförbundet, Svenska ' SIP, se Praktiknämnd, Svenska Indu—

strins

SOK, se Organisationskonsulters För- ening, Svenska SON, se Organisationsnämnd, Statens SR, se Statstjänstemännens Riksförbund SSA, se Sjuksköterskors Arbetsförmed— ling, Sveriges Sylf, se Läkares Förening, Sveriges Yngre Sam/färdsel 19, 27, 58 ——hällsvetare 81, 158, bil. 7 ——ordning 48, 67, 80, 151 Sekreterare 49, 56, 146, 149 Seminarier 60, 82, 138 Service 36 37, 49 —, förmedlingens 47—48, 62, 67. 102—— 103, 114, 131—132, 134, 150 —näringarna 21, 166 Sjukdom, sökandes 92 Sjukgymnaster 19, 34, 48 —s Riksförbund, Legitimerade 36, bil 1 Sjukhus 40 Sjuksköterskeförening, Svensk 34 Sjuksköterskor 59, 118 —, försöksverksamhet med förmedling av 12, 34, 118, 123, 131, 160, bil. 7 —, särskilda byråer för förmedling av

13, 48 —s Arbetsförmedling (SSA), 34, 36 48 Sjukvård 19, 26, 34, 59, 93 Själv/inskrivning 114 _sökandelinjen 114 Sjöfart 14, 16, 20, 59, 150 Skogs/bruk 19, 27, 59, 139 ——högskolans studentkår 35 Skol/myndigheter 67—71, 124, 130 —or, se utbildningsanstalter

Sveriges

—stadgan, allmänna 12, 58, 64, 68, 163 _styrelser 12,13,130 —överstyrelsen 33, 68—69, 170 Skrivbyråverksamhet, ambulerande 32, 37, 49 Småskollärare 26, 33, 65, 68—69, 127, 138, 148, 163

Snabbrapportering, av vakanser 125— 130, 135 Socialinstitut 60, 77, 80, 158 Socialvård 19, 34, 65, 106, 152 —, förmedling inom 52, 55, 58, 60, 62—64, bil. 4: 3, 4: 11 —sförbundet, Svenska 35

Socionomer 80 Sommararbete 34, 78, 110, 138 Sovring, av sökande 45—46, 129 Specialförmedlingar 137—139, 151, 153

Specialiser/ad yrkeskännedom 36, 47, 104, 147 —ing, arbetskraftens 27, 48—49, 98,.

105 _ing, förmedlarnas 46, 113, 147, 150 Speciallistor 131, bil. 7 Spridning, av vakansuppgifter 45, 144—146 Språkkunskaper, sökandes 49, 118, 149 Statistik ———, ang. befolkning, ekonomi, sysselsätt- ning och utbildning 21, 25—26, 103, 166, bil. 9 —, ang. förmedlingsverksamheten 51— 65, 72, 166 »

—, behov av bättre

—de1egationen 30 Statlig och statsunderstödd verksamhet 13, 25—26, 40—43, 93, 125 —, förmedling inom 55, 58, 65—71, 130, 169, bil. 4 Statstjänste/mannaförbundet, se Civila Statsförvaltningens Tjänstemannaför- bund —männens Riksförbund (SR) 11, 16, 49, bil. 3 Stenografer 37, 49, 118, 149 Storstadsförmedlingar 131, 145, 153 Strukturförändringar 21, 26—28, 93, 105 . Studerande, Över 18 år 53, 59—60, 81— 84, 125 Student/er 12, 81—82, 123 —examen 82—83, 156—159 Studentförmedling 33—34, 81—83, 153 —, organisation 15, 19, 138—139, 164 _, utveckling 12, 60, 81—83, bil. 4

Studiebesök 116—117 '

Svårplacerad arbetskraft 46, 92—98, 122 Svängbord 113 Sysselsättning 21—31, 90, 93—94, 97— 98, 174 —, och förmedlingsverksamhet 54, 57, 61 —, skyddad 16, 97 Säsongmässig arbetsbelastning 83, 164, 168

29—31, 95

Sökande/listor 124—125, 170 —tidningar 124

TCO, se Tjänstemännens Centralorgani— sation Tandsköterskleförbundet, Svenska 30 —or 34, 59 Tandtekniker 59 Teateranställda 88 Tekniker, —, arbetslöshet bland 91, 98 —,ombytessökande 106—109 ——-, organisationsförmedlingar för 33

—, rekrytering av 40

Teknikerförmedlingen, —, organisation 18—19, 126, 131, 138—139, 141, 143, 145—153, 159, 164—171

—, utveckling 52, 54, 57, 59—64, bil. 4 Teknikerlista 131, 135 Tekniska arbetsområden 77—81, 86 —, sysselsättning inom 21, 27 Tekniska/biträden, se biträden —föreningen i Örebro 35 —högskolor 60, 80 _institut 60, 108 -—Institutet i Stockholm 35 —läroverk 60, 80, 107 ——Läroverkens Ingenjörsförbund 33 —skolor 44, 60, 80, 152 Tele/fonsvarare 131, 135 —personal 19, 58, 86, 109 —xanläggning 129 Testning, av sökande 45, 173 Till/fälligt arbete 49, 108, 131, 138 j —sk0ttet, av arbetskraft 72—87 Tjänstemanna/begreppet 21 —förmedling, särskild 15, 19, 66, 138—141, 150

—förmedlingens benämning 153

—kårens storlek 21, 24 _listan 39, 125—127, 135, bil. 7: 2, 7:3 —organisationer 30, bil. 1 Tjänstemännens] arbetslöshetskommitté (TAK) 33

—Centralorganisation (TCO) 11, 12, 13, 16, 49, 105, bil. 3, bil. 6 Tryckeri, Arbetsmarknadsstyrelsens 131 Trädgårdsskötsel 19, 27, 58 Träningscentrum, för sökande 97 Tvåmannagrupper 114

Tyskland, se västtyska förhållanden

Undervisning 19, 23, 26—27, 83, 93, 138

—, förmedling inom 53, bil. 4 Under/sköterskor 59 —sysselsättning 89 Ungdom 72—75, 101, 107, 150

—sförmedling 19, 53, 62, 138—140, 144, 166

—svård 58 Universitet 19, 81—84, 123, 148, 164 _sutredningen 83

Upp/byggnadsperiod, förmedlingens 61, 165, 171, 172 —gifter, förmedlingens 111, 175—178 *spårande verksamhet 71 —sägning, av sökande 66, 100, 108, 110

Urval, av sökande/, se sovring —, förbättrat 46, 63—64, 87, 99 Utbildning/, se även fortbildning _, förmedlarnas 48, 115, 134, 155— 162 —, högre 15, 29, 48, 80, 110, 150 —, olika vägar till 72, 94—95, 119 —, sökandes 15, 48, 60, 75—77, 110, 119 —, teoretisk 48, 73, 75, 94, 110, 119, 157—158 _, vidare- 30, 94, 105, 121, 136 —, vuxen- 72, 85—86, 94—96, 98, 121

57, 64—65,

14, 16, 51

—, yrkes— 62, 73, 85—86, 94—96, 101, 107, 121, 125 Utbildningsanstalter 12, 123, 131 —, rekrytering vid 42—44, 47 —, praktikfordringar vid 60, 77, 87, 121 —, lokalisering av 140, 147, 152 Uthyrning, av arbetskraft 37 Utjämning/, av arbetsbelastning 113— 114, 117 _, på arbetsmarknaden 37, 48, 71, 93—94, 103 Utlandspraktik 172

Utsättarbiträden 86 Utveckling/, förmedlingens 51—64, bil. 4 —,sysselsättningens 21—27

Vakansrapportering 35, 69, 125—130, 135, 170, bil. 7: 2, 7:3

Vaktmästare 20, 59 Verkmästare 57, 107, 145 Vetenskaplig verksamhet 23

Veterinär/er 34 —-förbund, Sveriges 36, bil. 1 Vikariat 34, 48—49, 62—64, 132

—, för lärare 13, 58, 67—71, 83, 138 Vårdpersonal 76, 147 Vägledning, av sökande Värvning, av arbetskraft. 132

Västtyska förhållanden 12, 117, 124, 129, 149, bil. 6

121—122 45, 47, 104,

Yrkes/erfarenhet 62, 72, 94 —förteckning 18—19, 60, 118, 151— 152 —grupper, tjänstemannaförmedlingens 19, 52—55, 151—152 _intensitet 54—55, 62, 84 -——kännedom, förmedlarnas 36, 47, 115, 150

—lexikon, Svenskt 122 —nomenk1atur 19, 39, 43, 50, bil. 2 —utbildning, se utbildning —vägledning 19, 75, 121—122, 144, 151—152, 156

Ålder, se även äldre arbetskraft 67, 84, 92, 105—109

Återinträdande, på arbetsmarknaden 7 2, 84—85, 89, 94, 121

Äldre arbetskraft 47, 89, 95—96,'105, 122 Ämneslärare 33, 60, 66, 68, 71, 127

Övnings/kontor 97 —1ärare 26, 69

TS::IZIZIZIÄ & KU N wi.

a,, i

1

ihr-" .'.-'-H-I - .J

”".j l_-_ ”'.'-*I! ' "”..

,, li ., _ hi!-Här; ? Y”

't' :.Il'lJ rE—l'l'rr' u' . .1 . ,l . r| lllli'

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarna nummer i den kronologiska förteckningen)

J ustitiedepartementet

Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. [33] Djurplågeri, vetenskapliga djurförsök samt djur- skyddsordning. [45] Reviderad hyreslag. [47] Utsökningsrätt. I. Partiella reformer. [531

Utrikesdepartementet

Administrationsutredningen för biståndet till ut- vecklingsländerna. 1. Den svenska utvecklings- hjäipens administration. [22] 2. Den svenska ut- vecklingshjäipen. Expertrekrytering och stipen- diatmottagning. [50]

Försvarsdepartementet

Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25]

Socialdepartementet

Byggnadsindustrins arbetskraft. [19]

Förtidspfziålsionering och siukpenningförsökrinz m.m.

Handla gning av bostadslån. [32]

Ändam senliga studentbostäder. [35] Stöd åt barnaföderskor. [38]

Lag om allmän försäkring, m. m. [39]

Bostadshyggnadsbehovet. [51] Effektivare arbetsförmedling för tjänstemän. [55]

Kommunikationsdepartementet

Statliga belastningsbestämmelser av år 1980 för byggnadsverk. [12] 1953 års trafikutredning. 1. Svensk trafikpolitik. I. [23] 2. Svensk trafikpolitik. H. Bilagor. [24] Byggnadsstyrelsens organisation. [48]

Finansdepartementct

Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringe- och uppbördsväsendet. [4]

Preliminar nationaibudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26] Stömpel- och expeditionsavgifter. [37] Mål och medel i stabiliseringspolitiken. [42] Förenklingar i utskänkningslagstiftnlngen — cider- frågan. [52]

Eckleliutikdepartementet

1957 års skolberednlng. 5. Hjöl medel i skolarbetet. [17] a. Grundskolan. [30] 'i. roplaner för grund- skola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstal- terna. [38] Anzåndxäågen av August Abrahamsons stiftelse & N s. Folkbildningsarbete Och ungdomsverksamhet. [44]

Jordbruksdepartementct

Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkeaskolor. [1.3] Förslag till jordförvörvsiag m. m. [iii]

Handelsdepartementet

Effektivare prisövervakning. [a] Skifferolietrégan. [27]

Inrikcsdepartementet

Om läkarbebov och Inka-tillgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15] Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. [34] Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborg!- områdena. [40 Reviderad giftlagstiftning. [41] Boxningssportens skadeverkningar. [48] Ersättning för kommunala förtroendeuppdrax. [54]

IDUNS TRYOKERIARTIIHOLAG. ESSELTI AB. STOCKHOLM 1981